Finansutskottets betänkande
1995/96:FIU15

En ekonomisk politik för att halvera den öppna arbetslösheten till år 2000, m.m.


Innehåll

1995/96
FiU15

Sammanfattning

Inledning
Det    alltjämt    svåra    läget     på
arbetsmarknaden    kräver    ytterligare
åtgärder.   Utskottet   framhåller   att
samarbetet mellan Socialdemokraterna och
Centerpartiet  har  haft  en   avgörande
betydelse för den politiska stabiliteten
och   bidragit   till   sänkta   räntor.
Samarbetet  har  också  lett  till   att
riksdagen  ställt sig bakom de  åtgärder
för  att stärka den svenska ekonomin som
föreslogs  i  årets  vårproposition.  De
tidigare  beslutade åtgärderna  för  att
pressa tillbaka arbetslösheten förstärks
nu  med bl.a. en miljard kronor till ett
treårigt   program   för   småföretagens
utveckling,  förnyelse och tillväxt,  en
miljard  kronor för ett femårigt program
för   kretsloppsanpassning,  en  miljard
kronor  till ett program för att  stärka
samarbete      och     utveckling      i
Östersjöregionen   samt    en    kraftig
satsning  på  utbildning, t.ex.  30  000
permanenta högskoleplatser.
Konjunkturutvecklingen
Konjunkturutvecklingen   i    Västeuropa
kännetecknas  alltjämt av en  avmattning
som   håller  tillbaka  efterfrågan   på
svenska    exportvaror.   Det   positiva
inslaget     i    det    internationella
konjunkturläget är bl.a. en fortsatt god
ekonomisk utveckling i Förenta  staterna
och   en  utveckling  i  Japan  som  kan
innebära att Japan kommer ur den  svacka
som  under  några  år präglat  ekonomin.
Konjunkturinstitutet gör i  sin  senaste
prognos   bedömningen  att   konjunktur-
avmattningen blir kortvarig
Den  svenska ekonomin kan  nå  en  BNP-
tillväxt på något under 1 % år 1996  och
något över 2 % år 1997. Utvecklingen  på
arbetsmarknaden har varit mycket svag de
senaste   månaderna  vilket   med   stor
sannolikhet    innebär    att    antalet
sysselsatta    minskar    i    år.    En
återhämtning  bör kunna  ske  nästa  år.
Förutsättningarna för att underskottet i
den  offentliga sektorn skall stanna vid
ca 2,5 % av BNP år 1997 är mycket goda.
Förslagen
I  betänkandet behandlar finansutskottet
regeringens  förslag till  åtgärder  för
att  halvera  den  öppna  arbetslösheten
fram till år 2000 (prop. 1995/96:207 och
222) jämte motioner.
Skattepolitiken
Utskottet     tillstyrker    regeringens
förslag         på        skatteområdet.
Försäljningsskatten    på    motorfordon
slopas på personbilar i miljöklass 1 och
2  samt sänks till 2 000 kr i miljöklass
3. Utskottet tillstyrker i sammanhanget,
på förslag av skatteutskottet, en motion
som  föreslår att lagen skall  tillämpas
fr.o.m.  dagen för offentliggörandet  av
förslaget    den    11    juni     1996.
Fordonsskatten höjs den 1  oktober  1996
med   50  %  utom  för  dieselbilar   av
årsmodell  1994 eller senare. För  dessa
begränsas höjningen till 15 %. Utskottet
tillstyrker att tobaksskatten  höjs  med
15  % den 1 januari 1997. Stämpelskatten
sätts  tillfälligt ned till en tredjedel
vid   förvärv   av  fast   egendom   och
tomträtter  under perioden från  den  12
juni  1996  till  den 31 december  1997.
Allmänna  pensionsfonden  föreslås,  för
att   skapa  konkurrensneutralitet,  bli
skattskyldig  enligt  stämpelskattelagen
för   förvärv   och   inteckningar   för
juridiska personer fr.o.m den 1  augusti
1996.  Slutligen  tillstyrker  utskottet
förslaget att skatten på utdelningar och
vinster på andelar i allemansfonder höjs
från 20 % till 30 % fr.o.m. år 1997.
Näringspolitiken
På   näringsområdet  föreslås   att   en
miljard kronor avsätts till ett treårigt
program  för  utveckling, förnyelse  och
tillväxt. Medlen skall användas för  att
främja   småföretagsutveckling   i   vid
mening.  Vidare föreslås att en  miljard
kronor  avsätts  under  en  femårsperiod
till   ett   program  för   att   stärka
samarbete      och     utveckling      i
Östersjöregionen. Medlen skall tillföras
en  fond  som fördelas efter förslag  av
Statsministerns   Östersjöråd.    Rådets
arbete   skall  koncentreras  till   fem
områden;     livsmedel,    energisystem,
ömsesidigt    kunskapsutbyte,     stärkt
infrastruktur  samt  samarbete  för  att
skydda  miljön runt Östersjön. Slutligen
föreslås    inom   näringsområdet    att
dessutom  en miljard kronor avsätts  för
ett  femårigt  program  för  omställning
till en hållbar utveckling med syfte att
driva på den tekniska utvecklingen  samt
att  skapa  sysselsättning främst  genom
kretsloppsanpassning    av    byggnader,
återvinning  och minskad  deponering  av
byggnadsmaterial samt åtgärder inom  va-
området och avfallsområdet.
Av  de medel (400 miljoner kronor)  som
är  avsatta  för  särskilda  insatser  i
vissa kommuner och landsting för år 1996
föreslås  att 200 miljoner kronor  skall
få  användas för projekt som bidrar till
omstruktureringen   i   den    kommunala
verksamheten. Genom projekten förbättras
förutsättningarna   för   en    fortsatt
anpassning     till    den    ekonomiska
situationen. Anpassningen kan ske på ett
sätt  som säkerställer kvaliteten i  ett
långsiktigt perspektiv och möjliggör  en
lägre  takt  i uppsägningen av  personal
och   en   höjning  av   de   anställdas
kompetens.
Utbildningspolitiken
På  utbildningsområdet föreslås att  den
tidigare aviserade utbildningssatsningen
med   100  000  reguljära  platser  inom
vuxenutbildningen fullföljs och byggs ut
successivt.   Den   skall   vara   fullt
genomförd  från  hösten  1997.  30   000
permanenta    platser   inrättas    inom
högskolan, från år 1997 med 15  000  och
från hösten 1999 med 15 000. Ett förslag
till fördelning av platserna redovisas i
propositionen.
Arbetsmarknad för ökad sysselsättning
Finansutskottet instämmer i  regeringens
uppfattning  att  förutsättningarna  för
att   kampen  mot  arbetslösheten  skall
lyckas   är   en  god  samhällsekonomisk
grund,   en   förbättrad   och   utbyggd
utbildning samt goda förutsättningar för
företagen.     Utskottet     tillstyrker
regeringens         förslag         inom
arbetsmarknadspolitikens område.
Arbetslivsutveckling   skall   bedrivas
även under år 1997.
Under budgetåret 1997 avsätts högst 620
miljoner    kronor    för    tillfälliga
personalförstärkningar               vid
arbetsförmedlingen                   och
arbetsmarknadsinstituten. Av medlen  får
20  miljoner  kronor  användas  för  att
stimulera effektivare arbetsformer  inom
arbetsförmedlingen                   och
arbetsmarknadsinstituten.
Individuella handlingsplaner  upprättas
mellan   arbetsförmedlingen   och    den
arbetssökande.   Den   utbildning    som
erbjuds     en     arbetssökande     som
arbetsmarknadsutbildning   skall    vara
anpassad  till  den sökandes  behov  och
förutsättningar  samt  till  kraven   på
arbetsmarknaden.
Sammansättningen                     av
arbetsförmedlingsnämnderna           ger
kommunerna en starkare roll. Majoriteten
i arbetsförmedlingsnämnderna skall utses
på  förslag av kommunen. I nämnden skall
finnas  representanter  för  det  lokala
näringslivet                         och
arbetstagarorganisationer.    Det    bör
finnas en arbetsförmedlingsnämnd i varje
kommun.
En   arbetslös  som  deltar  i  en   av
arbetsförmedlingen  erbjuden   aktivitet
får    aktivitetsstöd    i    form    av
utbildningsbidrag,  som  i  normalfallet
får  utgå  i högst 6 månader. Ersättning
lämnas   med   samma  belopp   som   den
arbetslöse     skulle     fått      från
arbetslöshetskassa respektive KAS,  dock
lägst 230 kr.
Utomnordisk   medborgare   som    varit
arbetslös     och     inskriven      vid
arbetsförmedlingen i två år eller längre
skall vid behov kunna erbjudas rätt  att
studera  i  reguljärt utbildningsväsende
motsvarande grundskole- och gymnasienivå
inom ramen för arbetsmarknadsutbildning.
Anställningskravet                  vid
arbetsplatsintroduktion slopas från  den
1 september 1996.
En     arbetsgivare    får     beviljas
rekryteringsstöd med högst  350  kr  per
dag, dock högst 50 % av lönekostnaden, i
högst   6   månader   om   arbetsgivaren
anställer       en      person       som
arbetsförmedlingen anvisar.  Motsvarande
regler  bör  gälla för statsbidrag  till
beredskapsarbete av tjänstekaraktär.
En arbetsgivare får beviljas bidrag för
utbildningsvikariat med högst 350 kr per
dag, dock högst 50 % av lönekostnaden, i
högst   6   månader   om   arbetsgivaren
anställer       en      person       som
arbetsförmedlingen     anvisar.      När
arbetsgivaren       själv       bekostar
fortbildning  i  ny  teknik  eller   för
utförande  av  nya  arbetsuppgifter  kan
utbildningsstöd  till arbetsgivaren  ges
med   högst   40  kr  per  timme,   dock
motsvarande högst 20 000 kr per vikarie.
Vikariatstöd får beviljas  i  högst  sex
månader.  Vikariatstöd bör kunna  lämnas
som stöd till arbetsgivaren då ordinarie
anställd är ledig med lön för att starta
egen  verksamhet. Reglerna  skall  gälla
från den 1 januari 1997.
Pendlingsstöd  skall  fr.o.m.   den   1
januari  1997  lämnas  endast   för   de
reskostnader som överstiger de kostnader
som  den  arbetslöse normalt  skulle  ha
haft  för resor till och från ett arbete
inom   normalt  pendlingsavstånd,   dock
högst  1 200 kr/månad. Regeln för restid
slopas.
Särskilda  åtgärder  skall  vidtas  för
äldre långtidsarbetslösa. Personer  över
55     år    som    har    rätt     till
arbetslöshetsersättning  och  som  varit
inskrivna vid arbetsförmedlingen i minst
två  år  skall få möjlighet att delta  i
ett offentligt tillfälligt arbete (OTA).
Ersättningen       skall        motsvara
arbetslöshetsersättningen.   OTA   skall
finnas under 1997 och 1998.
Arbetslösa kvinnor som tidigare arbetat
inom främst den offentliga sektorn skall
få  möjlighet  att starta  eget  företag
eller kooperativ. Stöd till sådan åtgärd
skall  kunna  utgå i högst tolv  månader
till   dem   som  varit  inskrivna   vid
arbetsförmedlingen i mer än två år.
Arbetslöshetsförsäkringen
Arbetslöshetsförsäkringens   roll    som
omställningsförsäkring          markeras
tydligare.  Försäkringen  är  och  skall
vara   en   omställningsförsäkring   för
personer  med  en  fast  förankring   på
arbetsmarknaden.
Omställningsförsäkringen skall också  ge
tydliga      signaler       om       att
arbetslöshetsersättningen är tillfällig.
På  förslag  av arbetsmarknadsutskottet
biträder   finansutskottet   regeringens
förslag  till  ändringar i reglerna  för
arbetslöshetsersättning    (ALF)     och
kontant    arbetsmarknadsstöd     (KAS).
Utskottet  föreslår dock att regeringens
förslag   skall  modifieras   på   några
punkter.
För  rätt  till arbetslöshetsersättning
under en första ersättningsperiod kommer
i  fortsättningen  att  krävas  att  den
arbetslöse  i princip arbetat  på  minst
halvtid  under  minst nio  månader.  Den
arbetslöse skall under de tolv månaderna
närmast      före      anmälan      till
arbetsförmedlingen i minst  nio  månader
ha  utfört reguljärt arbete under  minst
80  timmar/månad, eller  halvtid  enligt
gällande kollektivavtal.
Arbete med rekryteringsstöd kommer inte
längre  att  kvalificera för  en  första
ersättningsperiod.
För   rätt  till  ny  ersättningsperiod
skall  den sökande ha uppfyllt ett  nytt
arbetsvillkor. Det kan ske genom att den
sökande  haft  reguljärt  förvärvsarbete
eller        deltagit        i        en
arbetsmarknadspolitisk  åtgärd  i  minst
sex  månader  med minst  80  timmar  per
månad.   Han   eller   hon   kan   också
kvalificera   sig   genom   att    under
motsvarande  tid genomgå utbildning  med
särskild studiefinansiering.
Möjligheten   att  omväxlande   uppbära
arbetslöshetsersättning och delta  i  en
arbetsmarknadspolitisk åtgärd  begränsas
till   högst  tre  år  (ersättningstid).
Ersättningstiden  kan   förlängas   till
högst   fyra   år   om   sökande   under
ersättningstiden  har  utfört  reguljärt
förvärvsarbete eller deltagit i reguljär
utbildning.
För   den   som   före   det   kommande
årsskiftet påbörjat en ersättningsperiod
räknas redan förbrukade ersättningsdagar
i  den pågående perioden in i den totala
ersättningstiden. Pågående period  skall
dock  anses  ha  börjat tidigast  den  1
januari 1996.
För  rätt  till  KAS  under  en  första
ersättningsperiod  krävs  förvärvsarbete
under minst sex månader. Möjligheten att
kvalificera    sig   för    en    första
ersättningsperiod med KAS genom det s.k.
studievillkoret    behålls    för    att
stimulera  främst ungdomar att fullfölja
sin utbildning. De ändringar som görs  i
arbetslöshetsersättningen    kommer    i
övrigt också att gälla för KAS.
Dagpenningen                          i
arbetslöshetsförsäkringen skall beräknas
på   genomsnittet  av  arbetstiden   och
inkomsten   under  de   tolv   månaderna
närmast före arbetslösheten. Dessa  tolv
månader   utgör   en  ramtid   som   kan
förlängas  bakåt  i  tiden  vid   styrkt
sjukdom  och  vård av  eget  barn  eller
adoptivbarn som inte fyllt två  år.  När
ersättningsnivån    skall    fastställas
bortses  från sådan tid som alltså  blir
överhoppningsbar.
Vid   beräkningen   av  dagpenningnivån
minskas   normalarbetstiden    om    den
arbetslöse   sänkt   sitt   arbetsutbud.
Normalarbetstiden  och   normalinkomsten
ökas å andra sidan om sökande har utfört
reguljärt  förvärvsarbete sammanhängande
i     minst     sex    månader     under
ersättningstiden.   Dagersättningen   är
alltid lägst 230 kr.
Den    som   avvisar   erbjudande    om
utbildning    som    ger    rätt    till
studiefinansiering           motsvarande
arbetslöshetsersättning  eller  avbryter
sådan  utbildning utan giltig  anledning
skall    avstängas   från   rätt    till
arbetslöshetsersättning.
Antalet karensdagar i ALF och KAS  ökar
från fem till sex.
Enligt   finansutskottets   mening   bör
ersättningsnivån                    inom
arbetslöshetsförsäkringen   höjas   till
80 % den 1 januari 1998. Utskottet anser
dock  att  höjningen  skall  finansieras
fullt    ut    genom   besparingar    på
arbetslöshetsförsäkringens   utgiftssida
och   att  finansieringen  av  höjningen
skall   vara  säkerställd  innan   något
förslag framläggs.
I   propositionen   anges   ett   antal
tänkbara besparingsalternativ som enligt
finansutskottets mening bör kunna  ligga
till  grund  för fortsatta överväganden.
Det gäller dels möjligheten att begränsa
uppräkningen av ersättningen på grund av
löneavtal   till   högst   2   %,   dels
möjligheten         att         samordna
arbetslöshetsersättningen            med
avgångsvederlag, semesterersättning  och
föräldrapenning.
Finansutskottet       instämmer       i
arbetsmarknadsutskottets uppfattning att
det i dag gällande maximala beloppet för
dagpenning  i  arbetslöshetsförsäkringen
inte   bör  höjas  i  samband  med   att
ersättningsnivån höjs till 80 %.
Till   betänkandet   har   fogats   172
reservationer och 18 särskilda yttranden
som  framgår  av innehållsförteckningen.
Företrädarna        för         Moderata
samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna
och  Kristdemokraterna  har  lämnat   19
gemensamma  reservationer.  Till  en  av
dessa  har  även  Miljöpartiet  anslutit
sig.
Inledning
I     detta     betänkande     behandlar
finansutskottet
dels    proposition    1995/96:207    En
ekonomisk  politik för att  halvera  den
öppna arbetslösheten till år 2000,
dels   proposition   1995/96:222   Vissa
åtgärder  för att halvera arbetslösheten
till   år   2000,  ändrade  anslag   för
budgetåret 1995/96, finansiering m.m.,
dels de med anledning av proposition 207
väckta motionerna
1995/96:Fi109 av Carl Bildt m.fl. (m),
1995/96:Fi110 av Lars Leijonborg  m.fl.
(fp),
1995/96:Fi111  av Gudrun Schyman  m.fl.
(v),
1995/96:Fi112  av  Marianne  Samuelsson
m.fl. (mp),
1995/96:Fi113  av  Alf  Svensson  m.fl.
(kds),
1995/96:Fi114  av  Birgitta   Hambraeus
(c),
1995/96:Fi115 av Lena Klevenås (s),
dels de med anledning av proposition 222
väckta motionerna
1995/96:Fi116  av Gudrun Schyman  m.fl.
(v),
1995/96:Fi117  av Birger Schlaug  m.fl.
(mp),
1995/96:Fi118  av  Alf  Svensson  m.fl.
(kds),
1995/96:Fi119  av Karin  Falkmer  m.fl.
(m),
1995/96:Fi120 av Bo Lundgren m.fl. (m),
1995/96:Fi121  av  Beatrice  Ask  m.fl.
(m),
1995/96:Fi122 av Per Unckel m.fl. (m),
1995/96:Fi123  av  Anne  Wibble   m.fl.
(fp),
1995/96:Fi124  av Kenth  Skårvik  m.fl.
(fp),
1995/96:Fi125 av Sten Tolgfors och  Per
Bill (m),
1995/96:Fi126 av Carl-Johan Wilson  och
Kenth Skårvik (fp),
1995/96:Fi127 av Eva Eriksson (fp),
1995/96:Fi128 av Ulf Melin (m),
1995/96:Fi129 av Jerry Martinger (m),
1995/96:Fi130 av Hans Karlsson och Ann-
Marie Fagerström (s),
1995/96:Fi131  av Inger Lundberg  m.fl.
(s),
1995/96:Fi132 av Gudrun Lindvall (mp),
1995/96:Fi133 av Lars Hedfors och Eskil
Erlandsson (s, c),
1995/96:Fi134 av Karin Olsson m.fl. (s,
c),
1995/96:Fi135  av  Helena  Nilsson  och
Ingbritt Irhammar (c),
1995/96:Fi136 av Kjell Ericsson (c) och
1995/96:Fi137    av   Lisbeth    Staaf-
Igelström (s),
dels  de  med  anledning av händelse  av
större vikt väckta motionerna
1995/96:A45  av  Lars Leijonborg  m.fl.
(fp),
1995/96:A46 av Alf Svensson m.fl. (kds)
samt
1995/96:A49 av Carl Bildt m.fl. (m).
Regeringens lagförslag
Regeringens i proposition 222  framlagda
lagförslag  återfinns i  bilaga  1  till
betänkandet. Såvitt avser förslagen till
dels  lag  om ändring i lagen (1973:370)
om  arbetslöshetsförsäkring, dels lag om
ändring  i  lagen (1973:371) om  kontant
arbetsmarknadsstöd     har     utskottet
vidtagit    vissa   rättelser   avseende
nuvarande lydelse.
Utskottets lagförslag
Av    utskottet   framlagda   lagförslag
återfinns  i  bilaga 2 till  betänkandet
resp. i utskottets hemställan.
Yttranden från andra utskott
Finansutskottet  har   berett   tio   av
riksdagens  utskott tillfälle  att  avge
yttrande     över    de    förslag     i
propositionerna jämte motioner  som  rör
resp.     utskotts     beredningsområde.
Yttranden har avlämnats från
- skatteutskottet (1995/96:SkU13y),
- lagutskottet (1995/96:LU6y),
- utrikesutskottet  (1995/96:UU7y),
-            socialförsäkringsutskottet
(1995/96:SfU6y),
- kulturutskottet (1995/96:KrU12y),
- utbildningsutskottet (1995/96:UbU7y),
- jordbruksutskottet (1995/96:JoU8y),
- näringsutskottet (1995/96:NU10y),
- arbetsmarknadsutskottet (1995/96:AU6y)
samt
- bostadsutskottet (1995/96:BoU11y).
Yttrandena återfinns i betänkandets  del
2, bilagorna 3-12.
Inkomna skrivelser m.m.
Under   ärendets  gång   har   utskottet
mottagit         skrivelser         från
Arbetslöshetskassornas  samorganisation,
Fondbolagens    förening,    Kooperativa
institutet,   Lärare  vid   landstingets
folkhögskolor   i  Västernorrland   samt
privatpersoner.
En  gemensam skrivelse har den  4  juli
inkommit  från företrädare  i  utskottet
för       Moderata      samlingspartiet,
Folkpartiet       liberalerna        och
Kristdemokraterna med förslag  om  vissa
omedelbara åtgärder för att skapa bättre
förutsättningar för nya,  verkliga  jobb
och minska den totala arbetslösheten.
Företrädare  för Kooperativa  institutet
har  inför  en  delegation av  utskottet
redovisat  synpunkter  på  förslaget  om
nedsättning av socialavgifterna.
Utfrågning
Generaldirektör   Alf    Carling    från
Konjunkturinstitutet  har  den  28  juni
inför  utskottet  redovisat  institutets
rapport Konjunkturläget juni 1996.

Propositionernas förslag

Proposition 207
I  proposition  207 föreslår  regeringen
(Finansdepartementet)
1.  att riksdagen godkänner de allmänna
riktlinjerna    för    den    ekonomiska
politiken som regeringen förordat,
2.    att   riksdagen   godkänner   vad
regeringen har anfört (2.2) om målet att
halvera den öppna arbetslösheten till  4
% år 2000.
Proposition 222
I  proposition  222 föreslår  regeringen
(Finansdepartementet)
1.   att  riksdagen  antar  regeringens
förslag  till  lag om  ändring  i  lagen
(1996:537) om ändring i lagen  (1978:69)
om försäljningsskatt på motorfordon,
2.   att  riksdagen  antar  regeringens
förslag   till   lag   om   ändring    i
fordonsskattelagen (1988:327),
3.   att  riksdagen  antar  regeringens
förslag   till   lag   om   ändring    i
bilskrotningslagen (1975:343),
4.   att  riksdagen  antar  regeringens
förslag  till  lag om  ändring  i  lagen
(1994:1563) om tobaksskatt,
5.   att  riksdagen  antar  regeringens
förslag    till   lag   om    tillfällig
nedsättning  av  stämpelskatt  i   vissa
fall,
6.   att  riksdagen  antar  regeringens
förslag  till  lag om  ändring  i  lagen
(1984:404)    om    stämpelskatt     vid
inskrivningsmyndigheter,
7.   att  riksdagen  antar  regeringens
förslag till lag om upphävande av  lagen
(1994:1851)   om   skattelättnader   för
sparande i allemansfond,
8.   att  riksdagen  till  Program  för
småföretagsutveckling,   förnyelse   och
tillväxt    på    tilläggsbudget    till
statsbudgeten  för  budgetåret   1995/96
under  tolfte  huvudtiteln  anvisar  ett
reservationsanslag på 1 000 000 000 kr,
9.  att  riksdagen till  Samarbete  och
utveckling   inom  Östersjöregionen   på
tilläggsbudget  till  statsbudgeten  för
budgetåret    1995/96    under    första
huvudtiteln         anvisar          ett
reservationsanslag på 1 000 000 000 kr,
10.  att  riksdagen  beslutar  att   på
tilläggsbudget  till  statsbudgeten  för
budgetåret   1995/96   öka   det   under
fjortonde      huvudtiteln      anvisade
reservationsanslaget  Investeringsbidrag
för    främjande   av   omställning    i
ekologiskt hållbar riktning  med  1  000
000 000 kr,
11.   att   riksdagen   godkänner   den
föreslagna användningen av medel på  det
under    sjunde   huvudtiteln   anvisade
reservationsanslaget Särskilda  insatser
för   vissa   kommuner   och   landsting
(avsnitt 5.6),
12.  att  riksdagen  godkänner  att  en
utbildningssatsning görs i enlighet  med
de  riktlinjer  som regeringen  förordar
(avsnitt 6.3.1 och 6.4.1),
13.  att  riksdagen  antar  regeringens
förslag        till        lag        om
arbetslivsutveckling,
14.  att  riksdagen  antar  regeringens
förslag    till   lag   om    offentliga
tillfälliga    arbeten     för     äldre
arbetslösa,
15. att riksdagen godkänner regeringens
förslag att högst 620 000 000 kronor  av
medlen           under          anslaget
Arbetsmarknadspolitiska   åtgärder   får
användas         för         tillfälliga
personalförstärkningar               vid
arbetsförmedlingen                   och
arbetsmarknadsinstituten        (avsnitt
7.2.5),
16. att riksdagen godkänner regeringens
förslag  i fråga om sammansättningen  av
arbetsförmedlingsnämnderna      (avsnitt
7.2.6),
17. att riksdagen godkänner regeringens
förslag   att   det   bör   finnas    en
arbetsförmedlingsnämnd  i  varje  kommun
(avsnitt 7.2.6),
18. att riksdagen godkänner regeringens
förslag om att sammanföra bidragen  till
deltagare    i   arbetsmarknadspolitiska
åtgärder  till  ett  aktivitetsstöd  och
nivån på sådant stöd (avsnitt 7.2.7),
19. att riksdagen godkänner regeringens
förslag    i   fråga   om   utomnordiska
medborgares och arbetshandikappades rätt
att    studera   inom   det    reguljära
utbildningsväsendet          motsvarande
grundskole- och gymnasienivå inom  ramen
för   arbetsmarknadsutbildning  (avsnitt
7.3.3),
20. att riksdagen godkänner regeringens
förslag   att   anställningskravet   vid
arbetsplatsintroduktion  slopas  fr.o.m.
den 1 september 1996 (avsnitt 7.3.4),
21. att riksdagen godkänner regeringens
förslag     om     bidragsnivåer     och
bidragsvillkor vid rekryteringsstöd  och
statsbidrag  till  beredskapsarbete   av
tjänstekaraktär (avsnitt 7.3.6),
22. att riksdagen godkänner regeringens
förslag  i  fråga  om bidragsnivåer  och
bidragsvillkor  vid  utbildningsvikariat
(avsnitt 7.3.7),
23. att riksdagen godkänner regeringens
förslag   i   fråga  om  villkoren   för
pendlingsstöd (avsnitt 7.3.9),
24. att riksdagen godkänner regeringens
förslag  att äldre arbetslösa skall  ges
möjlighet till viss sysselsättning  inom
offentliga sektorn (avsnitt 7.4.2),
25. att riksdagen godkänner regeringens
förslag i fråga om aktivitetsstöd/starta-
eget   bidrag  till  arbetslösa  kvinnor
(avsnitt 7.4.6),
26. att riksdagen godkänner regeringens
förslag  till  besparingar  i  fråga  om
aktivitetsstödet, rekryteringsstödet och
upphandlad      arbetsmarknadsutbildning
(avsnitt 7.2.7 och 7.3.3),
27.  att  riksdagen  antar  regeringens
förslag  till  lag om  ändring  i  lagen
(1973:370) om arbetslöshetsförsäkring,
28.  att  riksdagen  antar  regeringens
förslag  till  lag om  ändring  i  lagen
(1973:371)          om           kontant
arbetsmarknadsstöd.

Motionerna

Motionsyrkanden med anledning av
proposition 207
1995/96:Fi109  av Carl Bildt  m.fl.  (m)
vari yrkas
1.  att riksdagen godkänner de allmänna
riktlinjer för den ekonomiska  politiken
i   enlighet  med  vad  som  anförts   i
motionen,
2.   att  riksdagen  godkänner  vad   i
motionen  anförts om målet att villkoren
för   arbete   och   företagande   skall
förbättras    så   att   den    verkliga
arbetslösheten sjunker väsentligt mer än
vad som motsvaras av en halvering av den
öppna arbetslösheten till år 2000,
3. att riksdagen i enlighet med vad som
anförts  i  motionen  beslutar  godkänna
utgiftstaken  för åren  1997,  1998  och
1999,
4.  att riksdagen beslutar godkänna den
preliminära  fördelningen av  utgifterna
per utgiftsområde i enlighet med vad som
anförts i motionen.
1995/96:Fi110  av Lars Leijonborg  m.fl.
(fp) vari yrkas
1.  att riksdagen godkänner de allmänna
riktlinjer för den ekonomiska  politiken
som anförts i motionen,
2.   att  riksdagen  godkänner  vad   i
motionen  anförts om målet  att  halvera
såväl   den   öppna   som   den   totala
arbetslösheten genom tillkomsten  av  ca
400 000 nya jobb till år 2000,
3. att riksdagen beslutar om utgiftstak
totalt  och  för enskilda utgiftsområden
enligt vad som anförts i motionen,
4.  att  riksdagen beslutar  om  sänkta
arbetsgivaravgifter  med  sammanlagt  12
miljarder kronor enligt vad som  anförts
i motionen,
5.   att  riksdagen  beslutar  avskaffa
dubbelbeskattningen av aktier enligt vad
som anförts i motionen,
6.  att  riksdagen beslutar upphäva  de
särskilda,                   restriktiva
placeringsreglerna  för   allemansfonder
samtidigt     som    den    förmånligare
skattesatsen avskaffas,
7.  att  riksdagen som sin  mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts    om    att    brytpunkten    i
inkomstbeskattningen ej bör sänkas,
8.  att  riksdagen som sin  mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts om lägre skatt för fåmansbolag,
9.  att  riksdagen beslutar att upphäva
beslutet      om     förlängning      av
sjuklöneperiod,
10.  att riksdagen beslutar att upphäva
beslutet  om  snabbare  inbetalning   av
moms.
1995/96:Fi111  av Gudrun  Schyman  m.fl.
(v) vari yrkas
1.  att  riksdagen beslutar  att  avslå
regeringens allmänna riktlinjer för  den
ekonomiska politiken,
2.  att  riksdagen som sin  mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts     om    ett    program     för
sysselsättning,
3. att riksdagen godkänner målet om att
halvera den öppna arbetslösheten,
4.  att  riksdagen som sin  mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts om målet om en halvering av  den
öppna arbetslösheten.
1995/96:Fi112  av  Marianne   Samuelsson
m.fl. (mp) vari yrkas
1.  att riksdagen beslutar att anta  de
allmänna  riktlinjer för den  ekonomiska
politiken som föreslås i motionen,
2.  att riksdagen beslutar att anta  de
mål   för   minskad   arbetslöshet   som
föreslås i motionen.
1995/96:Fi113  av  Alf  Svensson   m.fl.
(kds) vari yrkas
1.  att  riksdagen antar de  riktlinjer
för den ekonomiska politiken som anges i
motionen,
2.  att  riksdagen antar vad i motionen
anförts om målet att halvera den  totala
arbetslösheten till år 2000.
1995/96:Fi114 av Birgitta Hambraeus  (c)
vari yrkas att riksdagen i enlighet  med
vad  som  anförts  i  motionen  beslutar
utreda Riksbankens uppgifter och se över
lagen om Riksbanken.
1995/96:Fi115 av Lena Klevenås (s)  vari
yrkas
1.  att  riksdagen som sin  mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts    om    att   den   halvårsvisa
avstämningen av den öppna arbetslösheten
bör  kompletteras med en  avstämning  av
hur  omställningen till  det  ekologiskt
hållbara samhället fortskrider,
2.  att  riksdagen som sin  mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts         om         miljöanpassad
fastighetsskatt.
Motionsyrkanden med anledning av
proposition 222
1995/96:Fi116  av Gudrun  Schyman  m.fl.
(v) vari yrkas
1.  att  riksdagen som sin  mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts     om    ett    program     för
sysselsättningen,
2.  att  riksdagen som sin  mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts  om ett samlat ställningstagande
för  att justera de fördelningspolitiska
skevheterna i skattereformen,
3.  att  riksdagen som sin  mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts      om      riktlinjer      för
skattepolitiken,
4.  att  riksdagen  avslår  regeringens
förslag    till   lag   om    tillfällig
nedsättning  av stämpelskatten  i  vissa
fall,
5.  att  riksdagen som sin  mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts  om  en ökad miljörelatering  av
bilbeskattningen,
6.  att  riksdagen som sin  mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts om dubbelbeskattningen,
7.  att riksdagen hos regeringen  begär
förslag  till värnskatt på bolag  enligt
vad i motionen anförts,
8.  att  riksdagen som sin  mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts      om     avsättning      till
periodiseringsfond,
9.  att  riksdagen som sin  mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts om höjd bolagsskatt,
10.  att  riksdagen som sin mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts  om  sänkta  arbetsgivaravgifter
och sänkt skatt för tjänsteproduktion,
11.  att  riksdagen som sin mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts om slopat grundavdrag,
12.  att  riksdagen som sin mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts  om tredjepartsfinansiering  för
ekologiskt hållbar utveckling,
13.  att  riksdagen som sin mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts om halvering av patentavgifter,
14.  att  riksdagen som sin mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts    om   investeringsstöd    till
jordbruket,
15.  att  riksdagen som sin mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts  om  program för  samarbete  och
utveckling inom Östersjöregionen,
16.  att  riksdagen som sin mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts om program för omställning  till
hållbar utveckling,
17.  att  riksdagen som sin mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts om gymnasieelevers möjlighet att
behörighets- eller konkurrenskomplettera
betyg  utan  att  behöva  erlägga  någon
avgift,
18.  att  riksdagen  beslutar  att  öka
antalet  folkhögskoleplatser med  5  000
utöver  vad  regeringen  föreslår  eller
således   att  anslaget  höjs   med   40
miljoner kronor,
19.  att  riksdagen som sin mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts om folkhögskolors möjlighet  att
ge basårsutbildning,
20.  att  riksdagen som sin mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts       om      att       särskilt
utbildningsbidrag skall  utgå  för  hela
den   studietid  som  behövs   för   att
kortutbildade  och  arbetslösa  personer
skall kunna fullfölja sina studier,
21.  att  riksdagen som sin mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts      om      förlängning      av
arbetsplatsintroduktion till ett år  för
arbetslösa        akademiker        utan
arbetslivserfarenhet och invandrare,
22.  att  riksdagen som sin mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts  om  möjligheten för  arbetslösa
akademiker, med naturvetenskaplig  eller
teknisk  grundexamen,  att  få  särskilt
utbildningsbidrag under ett år  för  att
läsa en praktisk pedagogisk utbildning,
23.  att  riksdagen som sin mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts om att bryta den könssegregerade
arbetsmarknaden som ett fjärde  mål  för
AMV,
24.  att  riksdagen som sin mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts  om institut för utvärdering  av
arbetsmarknadspolitiken,
25.  att  riksdagen som sin mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts    om   lokal   förankring    av
arbetsmarknadspolitiken,
26.   att   riksdagen  beslutar   avslå
regeringens   förslag   till   nivå   på
aktivitetsstödet,
27.  att  riksdagen som sin mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts om samordnad rehabilitering,
28.  att  riksdagen som sin mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts om en modifierad äldreregel  vid
förtidspension,
29.  att  riksdagen som sin mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts om utformningen av systemet  med
individuella handlingsplaner,
30.  att  riksdagen som sin mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts  om  uppföljningsprogram   efter
datorteksutbildning,
31. att riksdagen beslutar att bidraget
vid utbildningsvikariat skall uppgå till
högst  500  kr  per dag och  80  kr  per
studietimme,
32.  att  riksdagen avslår  regeringens
förslag     om     bidragsnivåer     och
bidragsvillkor vid rekryteringsstöd  och
statsbidrag  till  beredskapsarbete   av
tjänstekaraktär,
33.  att  riksdagen som sin mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts om lagreglering för ledighet vid
starta eget-verksamhet,
34.   att  riksdagen  beslutar  om  att
förlänga     lagen     (1995:409)     om
arbetslivsutveckling budgetåret 1997,
35.  att  riksdagen som sin mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts   om   offentliga  arbetsgivares
ansvar      för      invandrare       på
arbetsmarknaden,
36.  att  riksdagen som sin mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts om skärpning av lagen mot etnisk
diskriminering,
37.   att   riksdagen  beslutar   avslå
regeringens   förslag   till   lag    om
offentliga arbeten för äldre,
38.   att   riksdagen  beslutar   avslå
regeringens förslag om äldre arbetslösas
sysselsättning   i  offentliga   sektorn
enligt vad i motionen anförts,
39.  att  riksdagen som sin mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts om nytt förslag till åtgärd  för
lokalt bundna långtidsinskrivna,
40.  att  riksdagen som sin mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts  om ett obligatoriskt system  av
praktikplatser,
41.  att  riksdagen som sin mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts om ett system av framtidsfonder,
42.  att  riksdagen som sin mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts  om  en tidsplan för förkortning
av arbetstiden,
43.  att  riksdagen som sin mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts  om  att  initiera  samtal   med
arbetsmarknadens    parter     om     en
arbetstidsförkortning,
44.  att riksdagen beslutar om utvidgad
försöksverksamhet                    med
arbetstidsförkortning   enligt   vad   i
motionen anförts,
45.  att  riksdagen som sin mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts  om en parlamentarisk  utredning
av arbetsrätten,
46.  att riksdagen hos regeringen begär
förslag  till förtur till lediga  timmar
för   deltidsanställda  enligt   vad   i
motionen anförts,
47.  att riksdagen hos regeringen begär
förslag       till       rätt       till
kompetensutveckling   på   arbetsplatsen
enligt vad i motionen anförts,
48.  att  riksdagen som sin mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts  om  behovet  av  en  ändring  i
förordningen om lönebidrag,
49.  att  riksdagen som sin mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts   om  att  återta  ändringen   i
förordningen om lönebidrag,
50.   att   riksdagen  beslutar   avslå
regeringens  förslag till besparingar  i
fråga         om         aktivitetsstöd,
rekryteringsstöd     och      upphandlad
arbetsmarknadsutbildning,
51.   att   riksdagen  beslutar   avslå
regeringens förslag till lag om  ändring
i        lagen       (1973:370)       om
arbetslöshetsförsäkring,
52.  att  riksdagen som sin mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts om finansiering av höjning av a-
kasseersättningen till 80 %,
53.   att   riksdagen  beslutar   avslå
regeringens förslag till lag om  ändring
i    lagen    (1973:371)   om    kontant
arbetsmarknadsstöd,
54.   att  riksdagen  beslutar  om   a-
kasseersättning  till  deltidsarbetslösa
enligt vad i motionen anförts.
1995/96:Fi117  av Birger  Schlaug  m.fl.
(mp) vari yrkas
1.  att  riksdagen som sin  mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts  om synen på sysselsättning  och
lönearbete,
2.  att  riksdagen som sin  mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts om framtidens arbetsmarknad,
3.  att  riksdagen som sin  mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts om att ökad tillväxt inte  löser
problemet med arbetslösheten,
4.  att  riksdagen som sin  mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts  om den ekologiska omställningen
som motor för framtidens arbetsmarknad,
5.  att  riksdagen som sin  mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts  om  målet för sänkning  av  den
totala och den öppna arbetslösheten,
6.  att  riksdagen som sin  mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts  om  "gröna"  jobb  och  utökade
budgetramar inom energisektorn,
7.  att  riksdagen som sin  mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts   om   kretsloppsanpassade   va-
system,
8.  att  riksdagen som sin  mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts om uppdrag till Naturvårdsverket
om  sammanställning av erfarenheter från
kretsloppsanpassade va-system,
9.  att  riksdagen som sin  mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts   om   utökad   utgiftsram   för
sanering av miljöskadade områden,
10.  att  riksdagen som sin mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts   om   utökad   utgiftsram   för
kalkning av försurade sjöar,
11.  att  riksdagen som sin mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts om naturvårdsinventeringar,
12.  att  riksdagen som sin mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts om naturbevakare,
13.  att  riksdagen som sin mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts  om att investeringsbidrag  till
allergisanering   skall   ingå   i    de
aviserade miljösatsningarna,
14.  att riksdagen hos regeringen begär
förslag   till   "grönt"  ROT-bidrag   i
enlighet med vad som anförts i motionen,
15. att riksdagen avslår förslaget till
lag   om   tillfällig   nedsättning   av
stämpelskatt i vissa fall,
16.  att  riksdagen som sin mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts         om        miljöanpassade
transportsystem,
17.  att  riksdagen som sin mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts  om  åtgärder för  att  begränsa
buller,
18. att riksdagen avslår förslaget till
lag  om  ändring i lagen  (1996:537)  om
ändring    i    lagen    (1978:69)    om
försäljningsskatt på motorfordon,
19. att riksdagen avslår förslaget till
lag   om  ändring  i  fordonsskattelagen
(1988:327),
20. att riksdagen avslår förslaget till
lag   om  ändring  i  bilskrotningslagen
(1975:343),
21.  att riksdagen hos regeringen begär
förslag till ändring av beskattningen av
bilförmån i enlighet med riktlinjerna  i
motionen,
22.  att  riksdagen som sin mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts    om   ändrad   beräkning    av
skiktgränsen för statlig inkomstskatt,
23.  att riksdagen hos regeringen begär
förslag  om  förändring av  stödet  till
kulturarbetare    i    form    av    ett
konstnärstillägg i enlighet med vad  som
anförts i motionen,
24.    att   riksdagen   beslutar   att
programmet  för samarbete och utveckling
inom  Östersjöregionen skall  genomföras
på  tre år i stället för fem år och  ges
en tydlig miljöinriktning,
25.  att  riksdagen som sin mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts  om  behovet av en skatteväxling
på 25 miljarder kronor på tre år och 100
miljarder kronor fram till år 2010,
26.  att  riksdagen som sin mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts  om  minskad arbetslöshet  genom
sänkt arbetstid,
27.  att riksdagen hos regeringen begär
förslag  till lagstiftning om 35 timmars
veckoarbetstid i enlighet  med  vad  som
anförts i motionen,
28.  att  riksdagen som sin mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts  om initiativ till ett  kontrakt
med   arbetsmarknadens  parter   om   en
arbetstidsförkortning  till  35  timmars
arbetsvecka,
29.  att riksdagen hos regeringen begär
förslag till lag om sabbatsår enligt den
danska  modellen;  en förutsättning  för
tjänstledigheten   bör   vara   att   en
arbetslös  kan  beredas  arbete  i   den
tjänstlediges  ställe  under  tiden  för
tjänstledigheten,
30.  att  riksdagen som sin mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts  om  en utredning av möjligheten
till  arbetsdelning  enligt  den  danska
s.k. sopåkarmodellen,
31.  att riksdagen hos regeringen begär
förslag  till hur moment om  företagande
kan  komma  in  i  kursplanerna  i  alla
stadier i undervisningsväsendet,
32.  att riksdagen hos regeringen begär
förslag  till inrättande av ett särskilt
organ  för fortlöpande förenklingar  och
avregleringar för företagande,
33.  att  riksdagen som sin mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts  om  beskattningen av  arbetande
kapital,
34.    att   riksdagen   beslutar   att
börsnoterade         aktier          vid
förmögenhetsbeskattning  skall  värderas
till 75 % av marknadsvärdet,
35.  att  riksdagen som sin mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts  om  statligt stöd till  nätverk
som       stimulerar       småföretagens
miljötänkande,
36.  att  riksdagen som sin mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts   om   ytterligare   medel   för
utökning  av  rådgivningen  vid  landets
kooperativa utvecklingscentra som del  i
den aviserade satsningen på företagande,
37.  att  riksdagen som sin mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts  om  att överflytta  ansvar  för
delar av anslag för nyföretagarlån  till
kvinnors företagande till LKU,
38.  att  riksdagen som sin mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts  om  att undersöka en alternativ
utformning  av nedsättningen av  sociala
avgifter för företag,
39.  att  riksdagen avslår  regeringens
förslag   till  treårigt   program   för
småföretagsutveckling,   förnyelse   och
tillväxt,
40.  att riksdagen hos regeringen begär
förslag  till  samlad  redovisning   och
analys av företagsstöden i enlighet  med
vad som anförts i motionen,
41.  att  riksdagen som sin mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts    om   behovet   av   särskilda
stimulanser för tjänstesektorn,
42.  att  riksdagen som sin mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts  om  sambandet mellan  ekonomisk
tillväxt  och sysselsättningen inom  den
offentliga sektorn,
43.  att  riksdagen som sin mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts  om åtgärder som medför en  ökad
ekonomisk    ram   för   kommuner    och
landsting,
44.  att  riksdagen som sin mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts    om   arbetsmarknadspolitikens
uppgift,
45.  att  riksdagen som sin mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts       om      förnyelse       av
arbetsmarknadspolitiska åtgärder,
46.  att  riksdagen som sin mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts  om åldersgränsen vid offentliga
tillfälliga arbeten för äldre,
47.  att riksdagen hos regeringen begär
tillsättande   av   en   utredning    om
villkoren   för  lokala  arbetsmarknader
enligt förslaget i motionen,
48.  att  riksdagen,  vid  bifall  till
hemställanspunkt 26 om sänkt  arbetstid,
hos   regeringen   begär   förslag    om
tidsbegränsade   arbetsmarknadspolitiska
åtgärder  i befintlig verksamhet  enligt
den s.k. Kalmarmodellen,
49.  att riksdagen hos regeringen begär
tillsättandet   av   en   utredning   om
sammanslagna  lokala  organisationer   i
enlighet med vad som anförts i motionen,
50.  att  riksdagen som sin mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts  om behovet av en mer genomtänkt
planering av den utökade utbildningen,
51.  att  riksdagen som sin mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts om särskilda utbildningsinsatser
för  arbetslösa med specifika  läs-  och
skrivsvårigheter,
52.  att  riksdagen som sin mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts  om krav på ökade insatser  från
näringslivet         vad          gäller
arbetsplatsförlagd  utbildning,  praktik
och fortbildning,
53.  att  riksdagen som sin mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts   om   ökat   deltagande    från
universitet  och  högskolor  i  form  av
service    till   och   samarbete    med
offentliga   tjänstesektorn   och    det
privata näringslivet,
54.  att  riksdagen som sin mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts om lärlingssystem,
55.  att riksdagen hos regeringen begär
att   den  återkommer  med  könsuppdelad
statistik i enlighet med vad i  motionen
anförts,
56.  att  riksdagen som sin mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts om vikten av att hälften av  det
stöd  som utgår till nyföretagande skall
tilldelas kvinnliga företagare,
57.  att  riksdagen som sin mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts om vikten av att hälften av  AMS
medel  för  arbetslöshetsåtgärder  skall
tilldelas kvinnor,
58.  att  riksdagen som sin mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts  om  behovet  av  samordning  av
olika ersättningssystem,
59.  att  riksdagen som sin mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts  om en parlamentarisk  beredning
för       samordning      av       olika
ersättningssystem,
60.  att  riksdagen som sin mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts  om  ändrade  åldersgränser  för
studiestöd      via     a-kassa      för
gymnasie/grundskolestudier,
61.  att  riksdagen avslår  regeringens
förslag  till  lag om  ändring  i  lagen
(1973:370) om arbetslöshetsförsäkring,
62.  att  riksdagen avslår  regeringens
förslag  till  lag om  ändring  i  lagen
(1973:371)          om           kontant
arbetsmarknadsstöd,
63.  att  riksdagen som sin mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts om kvalificering och garantinivå
i arbetslöshetsförsäkringen,
64.  att  riksdagen som sin mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts    om    ersättningsnivåer     i
arbetslöshetsförsäkringen,
65.  att  riksdagen som sin mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts  om finansieringen av en höjning
av   ersättningsnivån  till   80   %   i
arbetslöshetsförsäkringen  för  dem  med
lägre inkomster,
66.  att  riksdagen som sin mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts    om   bortre   parentes    och
ersättningar vid långvarig arbetslöshet,
67.  att riksdagen av regeringen  begär
förslag  om ändring av lagbestämmelserna
om        visstidsanställning        vid
arbetsanhopning i enlighet med  vad  som
anförts i motionen,
68.  att  riksdagen som sin mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts om provanställning,
69.  att riksdagen hos regeringen begär
förslag       till      ändring       av
lagbestämmelserna om turordningsregler i
företag   med   högst  10  anställda   i
enlighet med vad som anförts i motionen,
70.  att riksdagen hos regeringen begär
förslag   till   sådan  lagändring   som
omöjliggör  stridsåtgärd  som  har  till
ändamål att kollektivavtal skall träffas
med  ett  företag  som  inte  har  några
arbetstagare eller där bara  företagaren
eller    dennes   familjemedlemmar    är
arbetstagare,
71.  att  riksdagen antar de i motionen
framställda  förslagen till ändringar  i
lagen mot etnisk diskriminering.
1995/96:Fi118  av  Alf  Svensson   m.fl.
(kds) vari yrkas
1.  att  riksdagen som sin  mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts om sänkt fastighetsskatt,
2.  att  riksdagen  avslår  regeringens
förslag  om slopad förmånsbehandling  av
allemansfonder,
3.    att    riksdagen   beslutar    om
enkelbeskattning   på   risksparande   i
enlighet   med   den  lagstiftning   som
infördes av fyrpartiregeringen att gälla
fr.o.m. den 1 januari 1997,
4.  att  riksdagen  avslår  regeringens
förslag        om       att        sänka
avsättningsmöjligheten              till
periodiseringsfond,
5.  att riksdagen hos regeringen  begär
förslag  om minskat företagsstöd  med  2
200  miljoner  kronor för  1997,  2  500
miljoner  kronor  för  1998  och  2  700
miljoner    kronor    för    1999    för
finansiering    av    nedsättning     av
arbetsgivaravgifterna,
6.  att  riksdagen  avslår  regeringens
förslag      om     avskaffandet      av
riskkapitalavdrag,
7.  att  riksdagen ger regeringen  till
känna vad i motionen anförts om att göra
en     översyn    av    reglerna     för
riskkapitalavdrag,
8.  att  riksdagen  avslår  regeringens
förslag  om  att minska uppräkningen  av
skiktgränsen för statlig skatt,
9.  att  riksdagen beslutar att antalet
nya permanenta platser i högskolan under
1999  begränsas  till  7  500  och   att
studiemedel    anvisas   i   motsvarande
omfattning,
10.  att riksdagen beslutar att 10  000
nya   permanenta  platser  inrättas   på
komvux   år  1997  och  att  studiemedel
anvisas i motsvarande omfattning,
11.  att  riksdagen  beslutar  att  180
miljoner     kronor     anvisas     till
folkhögskolor  och studieförbund  utöver
regeringens   förslag,   för   att   nya
permanenta platser skall inrättas  1997,
och    att    studiemedel   anvisas    i
motsvarande omfattning,
12.    att   riksdagen   beslutar   att
barntillägget i svuxa återinförs,
13.  att riksdagen hos regeringen begär
förslag  om  inrättandet av  system  med
kompetenskonto,
14.  att riksdagen hos regeringen begär
förslag  om  ett nationellt program  med
speciell  inriktning  på  företagande  i
gymnasieskolan,        förslag        om
folkhögskolekurser om  företagande  samt
förslag om kurser och utbildningsprogram
inriktade     på     företagande      på
högskolenivå,
15.  att  riksdagen avslår  regeringens
förslag   om  inrättande  av  ett   nytt
institut        direkt       underställt
Arbetsmarknadsdepartementet,
16.  att  riksdagen som sin mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts om fortsatt reformering av AMS,
17.  att  riksdagen som sin mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts  om  ett  nytt  sätt  att   mäta
resultatet   i  arbetsmarknadspolitiken,
med  intervall  i  antalet  personer   i
åtgärder och med kostnadseffektivitet  i
form   av   resultat  med  människor   i
reguljärt arbete efter en åtgärdsperiod,
18.   att   riksdagen  beslutar   slopa
anställningskravet                   vid
arbetsplatsintroduktion  fr.o.m.  den  1
augusti 1996,
19.  att  riksdagen som sin mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts  om  den  personkrets  som   kan
omfattas av ALU,
20.  att  riksdagen  beslutar  avskaffa
pendlingsstödet,
21.  att  riksdagen avslår  regeringens
förslag    om   tillfälliga   offentliga
arbeten,
22.  att  riksdagen som sin mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts      om      lönebidrag      för
arbetshandikappade,
23.  att  riksdagen som sin mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts om sabbatsår,
24.  att  riksdagen som sin mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts om ungdomslöner,
25.  att  riksdagen som sin mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts    om    stimulansbidrag     för
arbetsdelning inom offentlig verksamhet,
26.  att  riksdagen som sin mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts                               om
utbildning/kompetensutveckling       för
personal     inom    kommunernas     och
landstingens          vård-          och
omsorgsverksamhet,
27.  att  riksdagen som sin mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts  om  regionalpolitisk helhetssyn
och avskaffande av startbidraget,
28.  att  riksdagen som sin mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts   om   en  allmän   obligatorisk
arbetslöshetsförsäkring,
29.  att  riksdagen avslår  regeringens
förslag     avseende    arbetsvillkoret,
normalarbetstid och normalinkomst,
30.  att riksdagen beslutar om fortsatt
anläggningsstöd för salix,
31.  att riksdagen beslutar om fortsatt
investeringsstöd    för    solvärme    i
bostäder,
32.  att  riksdagen som sin mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts    om   fortsatt    stöd    till
investeringar i vindkraft,
33.  att  riksdagen beslutar i enlighet
med  vad  som  anförts  i  motionen  att
skattereduktion  inom  ramen  för   ROT-
åtgärder  skall medges för  konvertering
av        elvärme       till       andra
uppvärmningsformer,
34.  att  riksdagen som sin mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts om sysselsättning inom jordbruks-
och livsmedelssektorn,
35.  att  riksdagen som sin mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts     om     skatteavdrag      och
fonderingsmöjligheter för yrkesfiskare.
1995/96:Fi119 av Karin Falkmer m.fl. (m)
vari yrkas
1.  att  riksdagen avslår förslaget  om
ett  program  för småföretagsutveckling,
förnyelse  och tillväxt i  enlighet  med
vad som anförts i motionen,
2.  att  riksdagen som sin  mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts  om  ett  investeringsstöd   för
jordbruket,
3.  att  riksdagen avslår förslaget  om
ett program för samarbete och utveckling
inom Östersjöregionen i enlighet med vad
som anförts i motionen,
4.  att  riksdagen avslår förslaget  om
ett program för omställning till hållbar
utveckling  i  enlighet  med   vad   som
anförts i motionen,
5.  att  riksdagen avslår förslaget  om
särskilda insatser för omstrukturering i
vissa  kommuner och landsting i enlighet
med vad som anförts i motionen.
1995/96:Fi120 av Bo Lundgren  m.fl.  (m)
vari yrkas
1.  att riksdagen avslår förslaget till
lag   om  ändring  i  fordonsskattelagen
(1988:327)  i  enlighet  med   vad   som
anförts i motionen,
2.  att  riksdagen  avslår  regeringens
förslag till lag om upphävande av  lagen
(1994:1851)   om   skattelättnader   för
sparande i allemansfonder i enlighet med
vad som anförts i motionen.
1995/96:Fi121 av Beatrice Ask m.fl.  (m)
vari yrkas
1.  att  riksdagen  avslår  regeringens
förslag  om  en  utbildningssatsning   i
enlighet med vad som anförts i motionen,
2.  att  riksdagen som sin  mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts om vuxenutbildningen,
3.  att  riksdagen som sin  mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts om personliga utbildningskonton,
4.  att  riksdagen som sin  mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts     om     den     kvalificerade
eftergymnasiala yrkesutbildningen,
5.  att  riksdagen som sin  mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts  om  utbyggnad  och  kvalitet  i
utbildningen  och då i synnerhet  i  den
högre utbildningen.
1995/96:Fi122  av Per Unckel  m.fl.  (m)
vari yrkas
1.  att  riksdagen  avslår  regeringens
förslag    till   lag   om    offentliga
tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa
i   enlighet  med  vad  som  anförts   i
motionen,
2.  att  riksdagen  avslår  regeringens
förslag  i fråga om sammansättningen  av
arbetsförmedlingsnämnderna  i   enlighet
med vad som anförts i motionen,
3.  att  riksdagen  avslår  regeringens
förslag   att   det   bör   finnas    en
arbetsförmedlingsnämnd i varje kommun  i
enlighet med vad som anförts i motionen,
4.  att  riksdagen som sin  mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts   om   regeringens  förslag   om
utomnordiska       invandrares       och
arbetshandikappades   möjligheter    att
studera      inom     det      reguljära
utbildningsväsendet på  grundskole-  och
gymnasienivå,
5.  att  riksdagen  avslår  regeringens
förslag  att äldre arbetslösa skall  ges
möjlighet till viss sysselsättning  inom
offentliga  sektorn i enlighet  med  vad
som anförts i motionen,
6.  att  riksdagen  avslår  regeringens
förslag i fråga om aktivitetsstöd/starta-
eget-bidrag  till arbetslösa  kvinnor  i
enlighet med vad som anförts i motionen,
7.  att  riksdagen  avslår  regeringens
förslag  till  lag om  ändring  i  lagen
(1973:370) om arbetslöshetsförsäkring  i
enlighet med vad som anförts i motionen,
8.  att  riksdagen  avslår  regeringens
förslag  till  lag om  ändring  i  lagen
(1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd
i   enlighet  med  vad  som  anförts   i
motionen.
1995/96:Fi123 av Anne Wibble m.fl.  (fp)
vari yrkas
1.  att  riksdagen som sin  mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts  om  att arbetsmarknadspolitiken
bör förbli en statlig angelägenhet,
2.  att  riksdagen som sin  mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts
a)  om  utvärdering av  hur  målen  för
Arbetsmarknadsverket har uppnåtts,
b)  om verkan av personalförstärkningar
till arbetsförmedlingarna och
c)  om  hur arbetslivsutveckling  (ALU)
har fungerat,
3.  att  riksdagen beslutar  att  avslå
regeringens   förslag   till   lag    om
offentliga tillfälliga arbeten för äldre
arbetslösa,
4.  att  riksdagen som sin  mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts   om  lokala  arbetscenter   för
långtidsarbetslösa,
5.  att  riksdagen  beslutar  att  alla
långtidsarbetslösa  kvinnor   skall   få
ökade möjligheter att starta företag,
6.  att  riksdagen godkänner att  högst
420  000 000 kr av medlen under anslaget
Arbetsmarknadspolitiska   åtgärder   får
användas         för         tillfälliga
personalförstärkningar               vid
arbetsförmedlingen                   och
arbetsmarknadsinstituten,
7.  att  riksdagen godkänner att  högst
200  000 000 kr av medlen under anslaget
Arbetsmarknadspolitiska   åtgärder   får
anslås till lönebidrag,
8.  att  riksdagen beslutar, i enlighet
med  vad som anförts motionen, om  sådan
återgång till reglerna som gällde i  LAS
och MBL före den 1 januari 1995,
9.  att  riksdagen  beslutar  om  sådan
ändring av arbetslöshetsförsäkringen att
en "bortre parentes" sätts efter två år,
10.  att  riksdagen  godkänner  vad   i
motionen  anförts  om  användningen   av
medel  för Särskilda insatser för  vissa
kommuner och landsting,
11.  att  riksdagen som sin mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts     om    behovet     av     att
utbildningssektorn präglas av  kvalitet,
mångfald och långsiktighet,
12.  att  riksdagen som sin mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts om programmet för samarbete  och
utveckling inom Östersjöregionen,
13.  att  riksdagen som sin mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts  om  programmet för  omställning
till hållbar utveckling.
1995/96:Fi124  av  Kenth  Skårvik  m.fl.
(fp) vari yrkas
1.  att  riksdagen som sin  mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts om situationen för Samhall AB,
2.   att  riksdagen  beslutar  att  200
miljoner kronor tillförs Samhall AB  för
år 1997 genom en omdisponering av medlen
till  tillfälliga personalförstärkningar
till arbetsförmedlingen och AMI.
1995/96:Fi125 av Sten Tolgfors  och  Per
Bill (m) vari yrkas
1.  att  riksdagen som sin  mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts om vikten av frihandel mellan EU
och tredje land samt den inre marknadens
fulla         förverkligande         och
upprätthållande,
2.  att  riksdagen som sin  mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts     om     vikten     av     att
Essendeklarationens          intentioner
förverkligas,
3.  att  riksdagen som sin  mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts    om   det   socialdemokratiska
förslaget      om      en      europeisk
sysselsättningsunion,
4.  att  riksdagen som sin  mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts  om behovet av en liberalisering
av  den  sociala  stadgan,  det  sociala
protokollet     och    den     nuvarande
regleringsambitionen  på   arbetsrättens
område,
5.  att  riksdagen som sin  mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts om vikten av att regeringen  vid
EU:s  pågående regeringskonferens driver
kraven  på fördragsmässigt stöd  för  en
systematisk    avreglering    av    EG:s
regelverk,
6.  att  riksdagen som sin  mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts om arbetstidsdirektivet.
1995/96:Fi126 av Carl-Johan  Wilson  och
Kenth   Skårvik  (fp)  vari  yrkas   att
riksdagen  som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att
även  arbetsskapande kulturprojekt  inom
folkbildningen   skall   kunna   erhålla
ekonomiskt  stöd ur de medel som  anslås
för vuxenutbildningsprojekt.

1995/96:Fi127 av Eva Eriksson (fp)  vari
yrkas
1.  att riksdagen hos regeringen  begär
förslag    till   sådan   ändring    som
tillgodoser     egenföretagares      och
närståendes      till     egenföretagare
möjlighet   att  få  del   av   särskilt
utbildningsbidrag i enlighet med vad som
anförts i motionen,
2.  att riksdagen hos regeringen  begär
förslag    till   sådan   ändring    som
tillgodoser     egenföretagares      och
närståendes      till     egenföretagare
möjlighet  att få del av utbildningsstöd
till att starta eget i enlighet med  vad
som anförts i motionen,
3.  att riksdagen hos regeringen  begär
förslag    till   sådan   ändring    som
tillgodoser     egenföretagares      och
närståendes      till     egenföretagare
möjlighet   att  få  del  av  offentliga
tillfälliga arbeten i enlighet  med  vad
som anförts i motionen.
1995/96:Fi128  av  Ulf  Melin  (m)  vari
yrkas  att riksdagen som sin mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts    om    statens    avtal    med
Stiftelsehögskolan i Jönköping  angående
utbyggnaden      av      Internationella
handelshögskolan.
1995/96:Fi129  av  Jerry  Martinger  (m)
vari  yrkas  att riksdagen beslutar  att
nedsättning av stämpelskatt i vissa fall
skall ske i enlighet med vad som anförts
i motionen.
1995/96:Fi130 av Hans Karlsson och  Ann-
Marie  Fagerström  (s)  vari  yrkas  att
riksdagen  som sin mening ger regeringen
till  känna  vad i motionen  anförts  om
behovet    av    diskrimineringslag    i
arbetslivet   vad  avser  personer   med
funktionshinder.
1995/96:Fi131  av Inger  Lundberg  m.fl.
(s)  vari  yrkas att riksdagen  som  sin
mening ger regeringen till känna  vad  i
motionen anförts om vikten av samordnade
insatser   för   att   utveckla   svensk
formgivning  som  ett  medel  för   ökad
tillväxt,   nationell   identitet    och
livskvalitet.
1995/96:Fi132  av Gudrun  Lindvall  (mp)
vari  yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett program för utveckling av
arbetstillfällen inom äggproduktionen  i
enlighet med riksdagsbeslutet om  förbud
mot värphönshållning i bur.
1995/96:Fi133 av Lars Hedfors och  Eskil
Erlandsson (s, c) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att slopandet
av försäljningsskatten på personbilar  i
miljöklasserna  1  och  2  börjar  gälla
fr.o.m. den 11 juni 1996,
2.    att   riksdagen   beslutar    att
sänkningen till 2 000 kr i miljöklass  3
börjar gälla fr.o.m. den 11 juni 1996.
1995/96:Fi134 av Karin Olsson m.fl.  (s,
c)  vari  yrkas  att riksdagen  som  sin
mening ger regeringen till känna  vad  i
motionen  anförts  om åtgärder  för  att
möjliggöra  för kooperativa företag  och
lokala kooperativa utvecklingscenter att
på   olika   sätt  aktivt   medverka   i
processen  för att minska arbetslösheten
i vårt land.
1995/96:Fi135  av  Helena  Nilsson   och
Ingbritt  Irhammar (c) vari   yrkas  att
riksdagen  som sin mening ger regeringen
till  känna  vad i motionen  anförts  om
kvinnliga affärsrådgivare.
1995/96:Fi136 av Kjell Ericsson (c) vari
yrkas  att riksdagen som sin mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts  om att Almi företagspartner  AB
bör få i uppdrag att utveckla ett system
för kreditgivning i enlighet med vad som
anförts i motionen.
1995/96:Fi137 av Lisbeth Staaf-Igelström
(s)  vari  yrkas att riksdagen  som  sin
mening ger regeringen till känna  vad  i
motionen    anförts    om    att    Almi
företagspartner AB bör få i uppdrag  att
utveckla ett system för kreditgivning  i
enlighet med vad som anförts i motionen.
Motionsyrkanden med anledning av
händelse av större vikt
1995/96:A45  av  Lars  Leijonborg  m.fl.
(fp) vari yrkas
1.   att   riksdagen   hos   regeringen
hemställer    om   ett   förslag,    att
presenteras   skyndsamt,    om    sänkta
arbetsgivaravgifter inom  tjänstesektorn
finansierade med besparingar,  i  första
hand på de s.k. företagsstöden,
2.  att  riksdagen beslutar upphäva  de
förändringar    i    arbetsrätten    som
vidtagits efter valet 1994.
1995/96:A46 av Alf Svensson m.fl.  (kds)
vari yrkas
1.  att  riksdagen som sin  mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts om attityder till företagande,
2.  att riksdagen hos regeringen  begär
förslag  om  åtgärder  för  att   minska
byråkratin för mindre företag i enlighet
med vad som anförts i motionen,
3.   att  riksdagen  beslutar   om   en
moderniserad  arbetsrätt i enlighet  med
vad som anförts i motionen,
4.  att riksdagen hos regeringen  begär
förslag  om ytterligare förändringar  av
arbetsrätten,
5.  att  riksdagen som sin  mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts om tillgång till riskkapital,
6.    att    riksdagen   beslutar    om
enkelbeskattning   på   risksparande   i
enlighet  med de regler som infördes  av
fyrklöverregeringen,
7.  att riksdagen hos regeringen  begär
förslag  om  åtgärder för att  förbättra
investeringsklimatet i enlighet med  vad
som anförts i motionen,
8.  att riksdagen hos regeringen  begär
förslag       om      åtgärder       för
kompetensutveckling  och   forskning   i
enlighet med vad som anförts i motionen,
9.  att  riksdagen beslutar om återgång
till   den   tidigare   tidpunkten   för
företagens momsinbetalningar,
10.  att riksdagen beslutar att  dagens
regler    för    arbetsgivarperiod     i
sjukförsäkringen fortsatt skall gälla,
11.  att  riksdagen som sin mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts om företagsstöd,
12.  att riksdagen hos regeringen begär
förslag  om  åtgärder för att  stimulera
tjänstesektorn i enlighet  med  vad  som
anförts i motionen,
13.  att riksdagen hos regeringen begär
förslag       till      ändring       av
arbetsmarknadspolitiken i  enlighet  med
vad som anförts i motionen.


1995/96:A49 av Carl Bildt m.fl. (m) vari
yrkas
1.  att  riksdagen som sin  mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts om riktlinjer för den ekonomiska
politiken  i  syfte att främja  tillväxt
och fler arbetstillfällen,
2.  att  riksdagen som sin  mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts   om  förutsättningar   för   en
flexibel lönebildning,
3.  att  riksdagen som sin  mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts     om    studier    av     goda
internationella exempel,
4.  att riksdagen hos regeringen  begär
förslag   om  enklare  regler  för   nya
företagare   och  för  att  anställa   i
enlighet med vad som anförts i motionen,
5.  att riksdagen hos regeringen  begär
förslag  om  slopad dubbelbeskattning  i
enlighet med vad som anförts i motionen,
6.  att  riksdagen beslutar om lindrade
spärregler för fåmansbolag från och  med
den  1  januari 1997 i enlighet med  vad
som anförts i motionen,
7.   att   riksdagen   beslutar   ändra
lagstiftningen om riskkapitalavdrag från
och  med  den 1 januari 1997 i  enlighet
med vad som anförts i motionen,
8. att riksdagen beslutar att inkomster
av  royalty som härrör från patent skall
beskattas som kapitalinkomst från den  1
januari  1997  i enlighet  med  vad  som
anförts i motionen,
9.  att riksdagen beslutar införa  rätt
till   nuvärdeavskrivning  från  den   1
september  1996 i enlighet med  vad  som
anförts i motionen,
10.  att riksdagen beslutar om återgång
till   tidigare   betalningsregler   för
mervärdesskatt från den 1 september 1996
i   enlighet  med  vad  som  anförts   i
motionen,
11.  att riksdagen hos regeringen begär
förslag  om  sänkning  av  den  statliga
inkomstskatten  till 20  %  från  den  1
januari  1997  i enlighet  med  vad  som
anförts i motionen,
12.  att riksdagen hos regeringen begär
förslag om sänkning av egenavgiften till
sjukförsäkringen med tre  procentenheter
i   förhållande   till  genomförda   och
beslutade  höjningar fram  till  1998  i
enlighet med vad som anförts i motionen,
13.  att riksdagen hos regeringen begär
förslag  om  ökad  förmånsrelatering  av
socialavgifterna i syfte att minska  den
totala skatten på arbete i enlighet  med
vad som anförts i motionen,
14.  att riksdagen hos regeringen begär
förslag  om  avveckling av den  allmänna
löneavgiften  i  enlighet  med  vad  som
anförts i motionen,
15.  att  riksdagen som sin mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts   beträffande  generellt   sänkt
kommunalskatt,
16.  att  riksdagen som sin mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts   beträffande   reformering   av
mervärdesskatten,
17.  att riksdagen beslutar upphäva  de
höjningar  av  energibeskattningen   som
föreslogs  i  proposition 1995/96:198  i
enlighet med vad som anförts i motionen,
18.  att riksdagen beslutar om  en  50-
procentig   skattereduktion  för   vissa
hushållstjänster i enlighet med vad  som
anförts i motionen,
19.  att  riksdagen som sin mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts     om     beskattningen      av
tjänstebilar,
20.  att  riksdagen som sin mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts om skyldighet för kommunerna att
upphandla i konkurrens,
21.  att riksdagen hos regeringen begär
förslag      om      inställelse      av
uppgiftslämnandeskyldighet under två  år
i   enlighet  med  vad  som  anförts   i
motionen,
22.  att  riksdagen som sin mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts        om       en       statlig
avregleringsdelegation,
23.  att riksdagen hos regeringen begär
förslag       till      ändring       av
förmånsrättslagen     (1970:979)      om
förmånsrätt   för   skattefordringar   i
enlighet med vad som anförts i motionen,
24.  att  riksdagen som sin mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts om reformeringen av systemet med
löneförmånsrätt och lönegaranti,
25.  att  riksdagen som sin mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts om fortsatta privatiseringar,
26.  att riksdagen hos regeringen begär
förslag till en förenklad arbetsrätt att
gälla från den 1 januari 1999 i enlighet
med vad som anförts i motionen,
27. att riksdagen beslutar att från den
1  september  1996 till den 31  december
1998 sätta lagen om anställningstrygghet
ur  kraft i enlighet med vad som anförts
i motionen,
28.  att  riksdagen beslutar  om  vissa
ytterligare förändringar av arbetsrätten
i   enlighet  med  vad  som  anförts   i
motionen,
29.  att riksdagen hos regeringen begär
förslag  om  att  arbetsdomstolen  skall
upphöra  från  den  1  januari  1999   i
enlighet med vad som anförts i motionen,
30.   att  riksdagen  beslutar  om   en
förändring    av    LAS    vad    gäller
uppsägningstiden i enlighet med vad  som
anförts i motionen,
31.  att  riksdagen som sin mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts  om  den svenska arbetsrättsliga
hållningen i EU,
32.  att riksdagen hos regeringen begär
förslag  om  en nationell  skolpeng  med
sikte  på  den 1 juli 1999 i  syfte  att
konkurrensutsätta skolan i enlighet  med
vad som anförts i motionen,
33.  att riksdagen hos regeringen begär
förslag  om  en  utbyggnad  med  20  000
platser   på  tre  år  i  eftergymnasial
utbildning tillsammans med företagen,  i
enlighet med vad som anförts i motionen,
34.  att riksdagen hos regeringen begär
förslag  om  ett program  för  förstärkt
kvalitet  i  den  högre  utbildningen  i
enlighet med vad som anförts i motionen,
35.  att riksdagen hos regeringen begär
förslag      om      ett     långsiktigt
kunskapsprogram i enlighet med  vad  som
anförts i motionen,
36.  att riksdagen hos regeringen begär
förslag  om personliga utbildningskonton
i   enlighet  med  vad  som  anförts   i
motionen,
37.  att  riksdagen som sin mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts  om  en  särskild  utredning  av
vilka forskningsområden som har särskild
betydelse  och  särskild  potential  för
Sverige och svenska företag,
38.  att riksdagen hos regeringen begär
förslag  om  en databas om  forskning  i
enlighet med vad som anförts i motionen,
39.  att riksdagen hos regeringen begär
förslag       till       en       allmän
arbetslöshetsförsäkring i  enlighet  med
vad som anförts i motionen,
40.  att  riksdagen som sin mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts    om   analyser   av    sociala
ersättningars,       skatters        och
inkomstrelaterade avgifters påverkan  på
lönebildning och arbetslöshet,
41.  att  riksdagen som sin mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts om nödvändigheten av en stramare
arbetsmarknadspolitik,
42.  att riksdagen hos regeringen begär
förslag om ett brett lärlingsprogram med
introduktion  den  1  januari   1997   i
enlighet med vad som anförts i motionen,
43.  att riksdagen hos regeringen begär
förslag  om  ett  nytt  stödsystem   för
långtidsarbetslösa i  enlighet  med  vad
som anförts i motionen,
44.  att riksdagen hos regeringen begär
förslag  om  undanröjande av kvarvarande
hinder  för  privat  arbetsförmedling  i
enlighet med vad som anförts i motionen,
45.  att riksdagen hos regeringen begär
förslag    till    ett   ökat    svenskt
utnyttjande  av  EU:s  miljöprogram  för
jordbruket  i  enlighet  med   vad   som
anförts i motionen,
46.  att riksdagen hos regeringen begär
förslag   till   utvidgat   stöd    till
vallodlingen inom ramen för  miljöstödet
i   enlighet  med  vad  som  anförts   i
motionen,
47.  att riksdagen hos regeringen begär
förslag   till  förenklade  regler   för
miljöersättningen i enlighet med vad som
anförts i motionen,
48.  att  riksdagen som sin mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts  om en utvärdering av effekterna
av     ett     investeringsstöd     till
animalieproduktion,
49.  att riksdagen hos regeringen begär
förslag    om    en    förbättring    av
svenskundervisningen  för  invandrare  i
enlighet med vad som anförts i motionen,
50.  att riksdagen hos regeringen begär
förslag om en ny utbildningsorganisation
i   Norrland  i  enlighet  med  vad  som
anförts i motionen,
51.  att  riksdagen som sin mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts  om en ny ordning för  regionalt
stöd,
52.  att  riksdagen som sin mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts  om  ett program för att  främja
kvinnors möjligheter på arbetsmarknaden,
53.  att  riksdagen som sin mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts   om   ett   nytt   system   för
rehabilitering,
54.  att  riksdagen som sin mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts om en utvärdering av Samhall och
systemet med lönebidrag,
55.  att  riksdagen som sin mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts  om  en kontinuerlig redovisning
av  effekterna  av åtgärderna  för  fler
jobb.

Utskottet

Den ekonomiska politiken
Den ekonomiska utvecklingen
Det internationella konjunkturläget
I finansutskottets senaste betänkande om
den ekonomiska politiken (1995/96:FiU10,
rskr.  304),  behandlat och  godkänt  av
riksdagen  den  11 juni  1996,  framhöll
utskottet    att   den   internationella
konjunkturutvecklingen  är   svårbedömd.
Avmattningen    av    den     ekonomiska
aktiviteten  under det  sista  kvartalet
1995   och  det  första  kvartalet  1996
pekade   mot   att   den  genomsnittliga
tillväxten i EU blir betydligt  lägre  i
år  än  vad  som förutsågs hösten  1995.
Tillväxten   i   Förenta  Staterna   och
utanför OECD-området bedömdes emellertid
bli  god  i år och nästa år. Det  gäller
flera av de asiatiska länderna.
Det   är  framför  allt  i  Europa  som
tillväxten  är svagare än  väntat.  Både
OECD   och  EU-kommissionen  har   gjort
nedrevideringar avseende BNP-tillväxten.
Den  ligger nu närmare den bedömning som
den   svenska   regeringen   gjorde    i
vårpropositionen (jfr  tabell  1).  OECD
beräknar tillväxten för OECD-Europa till
1,4 % i år och 2,5 % 1997. Kommissionens
motsvarande   prognos  för   EU-länderna
anger tillväxttakten på 1,5 % och 2,4 %.
Motsvarande bedömning i vårpropositionen
var 1,7 % i år och 2,5 % nästa år.
Konjunkturinstitutet  (KI)   publicerade
den  25  juni en reviderad bedömning  av
den  ekonomiska  utvecklingen  för  åren
1996 och 1997.
Tabell   1    BNP-tillväxt,   KPI    och
arbetslöshet
Årlig procentuell förändring
19
95  1996         1997
KI OEC  Fi-      OEC  Fi-
1  D2   dep  KI  D2   dep3
3    1
BNP:
Förenta    2,  2, 2,   2,    2, 2,   2,
Staterna    1   1  3    2     3  0    5
Japan      0,  2, 2,   2,    2, 2,   2,
9   6  2    2     9  4    7
Tyskland   1,  0, 0,   1,    1, 2,   2,
9   6  5    1     8  4    3
Frankrike  2,  1, 1,   1,    2, 2,   2,
5   2  0    2     1  4    6
Storbrita  2,  2, 2,   2,    2, 3,   2,
nnien       6   3  2    0     9  0    6
EU         2,   - 1,   1,     - 2,   2,
5      4    7        5    5
OECD       1,  1, 2,   2,    2, 2,   2,
totalt      9   9  1    0     4  5    5
Konsument
priser:
OECD
Europa     3,  2, 3,    -    2, 3,     -
(exkl.      1   5  0          4  1
Turkiet)
Arbetslös
het i %
av
arbetskra
ften:
OECD       7,   - 7,   7,     - 7,   7,
6      7    9        6    9
EU         11   - 11   11     - 11   10
,2     ,4   ,0       ,3   ,9
1 KI:        960618
2 OECD: 960530
3 Fi-dep: 960410
Källor: Konjunkturinstitutet (KI),  OECD
och Finansdepartementet (Fi-dep)

Den  svaga ekonomiska utvecklingen i  EU
förklaras  till stor del av utvecklingen
i Tyskland. För ett år sedan gjorde OECD
bedömningen att den tyska BNP-tillväxten
år  1996 skulle uppgå till nära 3 %. Ett
halvår  senare  - OECD Economic  Outlook
december 1995 - nedreviderades prognosen
till  2,5 %. Nedskrivningen av prognosen
motiverades med att löneökningarna  blev
större  än vad OECD-sekretariatet räknat
med  samtidigt som apprecieringen av  D-
marken  under  år  1995 blev  väsentligt
kraftigare och gick snabbare än vad  man
hade   förväntat.   Att   tillväxten   i
december  ändå bedömdes bli så pass  hög
som  2,5 % byggde på förutsättningen  om
en   återhämtning  av  exporten  vilket,
tillsammans med lägre ränta,  skulle  ge
en  god tillväxt i investeringarna.  Den
privata  konsumtionen i år bedömdes  öka
med  2,5 %. Denna bedömning gjorde  OECD
mot    bakgrund   av   vissa   planerade
skattesänkningar   för    hushållen    i
kombination med lägre räntor även om den
tyska    regeringen    annonserat     en
neddragning av de statliga utgifterna. I
den   nu   aktuella  prognosen  -   OECD
Economic Outlook Juni 1996 - anges för i
år  en  tillväxt för Tyskland som uppgår
till    0,5   %.   Skillnaden   gentemot
decemberprognosen  förklaras  främst  av
att  den privata konsumtionen nu  bedöms
öka  med knappt 1,5 %. Vidare gjordes  i
decemberprognosen  bedömningen  att   de
totala  inve-steringarna skulle öka  med
drygt  3,5  %. I OECD:s senaste  Outlook
antas investeringarna minska med 2,4  %.
Det redan mycket bekymmersamma läget  på
den tyska arbetsmarknaden kommer mot här
angiven     bakgrund    att    försämras
ytterligare i år och nästa år.
OECD:s  Tysklandsprognoser  visar   hur
svårbedömt konjunkturläget i Europa  är.
Den  nedrevidering  av tillväxtprognosen
för  Tyskland  som OECD nu  genomför  är
nästan av samma storlek som de ändringar
i   prognoserna  som  framtvingades   av
sammanbrottet   i   det   västeuropeiska
växelkurssystemet  i  början  av   1990-
talet.
För  nästa år gör OECD bedömningen  att
det  sker  en återhämtning i  den  tyska
ekonomin. För hela EU anges en  tillväxt
på  2,5 %, vilken är densamma som angavs
i OECD:s decemberprognos.
Av  tabell 1 framgår att OECD:s prognos
för  Förenta Staterna ligger något under
motsvarande         bedömning          i
vårpropositionen.   Som   framhålls    i
proposition  207 utvecklades  såväl  den
privata konsumtionen som investeringarna
starkt  under  första  kvartalet   1996,
uppgifter    som    emellertid     OECD-
sekretariatet  inte haft  möjlighet  att
beakta.   Det  bör  innebära   att   den
amerikanska  ekonomin nu  går  in  i  en
stabil    tillväxtbana.   Arbetslösheten
fortsätter att sjunka och uppgår  i  dag
till 5,5 %. Man får gå tillbaka 20 år  i
tiden  för  att  hitta motsvarande  låga
arbetslöshetstal för Förenta Staterna.
OECD:s   prognos   för   den   japanska
ekonomin innebär en tillväxt på 2,2 %  i
år och 2,4 % nästa år. Tillväxten i Kina
och  de  s.k. DAE-länderna - dvs. Korea,
Taiwan,  Hongkong,  Singapore,  Thailand
och   Malaysia  -  fortsätter  att  vara
mycket hög.
Skillnaden   mellan  KI:s  och   OECD:s
prognos  (se  tabell  1)  gäller  främst
utvecklingen  i Japan. Här redovisar  KI
en väsentligt mer positiv utveckling för
den japanska ekonomin med en tillväxt på
drygt 2,5 % i år och nära 3 % nästa  år.
Bakgrunden      till     KI:s      högre
tillväxttakter  är  bl.a.  det  positiva
utfallet  för första kvartalet  även  om
det  finns stor risk att uppgifterna för
första   kvartalet  kan  överdriva   den
underliggande  styrkan  i  ekonomin.  En
icke  oväsentlig del av uppgången  beror
på   en   stark  ökning  av   offentliga
investeringar    som    ett    led     i
stimulanspolitiken.  Till  detta  kommer
att                          preliminära
nationalräkenskapsuppgifter  för   Japan
ofta     visar    sig    vara     mindre
tillförlitliga.      Det      förefaller
emellertid    som   om    den    massiva
finanspolitiska   injektionen   nu   ger
resultat.  I finansutskottets betänkande
1995/96:FiU10  framhölls  att  det  ännu
inte  går att säga att uppgången  kommer
att  vara självgående. Att tillväxten  i
år,  som  KI förutsätter, blir högre  än
vad  tidigare prognos visat bör det dock
inte  råda någon tvekan om. För år  1997
är   läget  annorlunda;  fortfarande  är
osäkerheten  stor  om tillväxten  kommer
att  visa  god  styrka när  effekten  av
stimulanspolitiken   klingar   av.   Den
senaste  redovisade  statistiken   visar
dock att konsumtionsökningen tycks hålla
i sig, att bostadsbyggandet ökar och att
nybilsregistreringen   fortsätter    att
utvecklas väl. De faktorer som kan bryta
den  nu påbörjade uppgången är bl.a. att
konsumtionsskatterna  kommer  att  höjas
våren   1997.  Därtill  kommer  att   de
tillfälliga    inkomstskattelättnaderna,
som varit i kraft i år, skall avvecklas.
Det     bör     också     nämnas     att
kapacitetsutnyttjandet  i  den  japanska
industrin   alltjämt  är  mycket   lågt,
vilket      kan      hålla      tillbaka
investeringarna. I detta sammanhang  kan
också nämnas att parlamentet godkänt  en
serie lagar som tryggar statligt stöd åt
de  skuldtyngda finans- institutionerna.
Förutsättningar  finns  sålunda  för  en
stabil  god  tillväxt  i  Japan,  vilket
också   skulle  innebära   en   påtaglig
stimulans till den amerikanska ekonomin;
en   utveckling  som  också   borde   få
positiva  effekter på tillväxten  i  EU-
länderna.
Utvecklingen i vissa östeuropeiska
länder
Flertalet  östeuropeiska  länder  är  nu
inne  i  en  återhämtningsfas efter  den
djupa     krisen    i    samband     med
planekonomiernas  sönderfall. Det  forna
östblocket  beräknas år 1996 för  första
gången sedan år 1989 sammantaget  ha  en
positiv   tillväxt.   Potentialen    för
fortsatta produktionsökningar är  mycket
stor,  inte  minst mot bakgrund  av  det
kraftiga fallet i produktionsnivån under
senare år. I hela regionen finns dock en
osäkerhet     om    i    vilken     takt
marknadsanpassningen     kommer      att
fortsätta.  För  de  baltiska   länderna
väntas  tillväxten år 1996 bli  relativt
god.  Inflationen  är i  jämförelse  med
OECD-länderna   mycket  hög.   Rysslands
tillväxt  blev negativ förra  året,  men
kan bli positiv andra halvåret i år (jfr
tabell 2).
Tabell  2  BNP-tillväxt och inflation  i
de baltiska länderna och Ryssland
1993  199  1995 1996
4
Estland     BNP        -    -
8,5   2,7  2,9  4-5
Infla   35    42   29  20-2
tion                   5
Lettland    BNP    -15           -
0,6  1,6  1-3
Infla   35   26    23  17-2
tion                   2
Litauen     BNP    -24
0,6  2,7  3-5
Infla  189    45   36  25-3
tion                   4
Ryssland    BNP    -12   -15    -4
0-1
Infla  840   215  131  40-6
tion                   0
Källa: OECD och Östekonomiska Institutet
vid Handelshögskolan i Stockholm
Utvecklingen i Sverige
I  betänkande 1995/96:FiU10 konstaterade
utskottet att prognosen för den  svenska
ekonomins utveckling fram t.o.m. år 1997
utgick  ifrån  att  den  internationella
konjunkturavmattningen    skulle     bli
kortvarig. Det framhölls emellertid  att
osäkerheten     i     bedömningen     av
utvecklingen i EU-området var stor.
I  den  nu aktuella propositionen anförs
att    det    finns   risk    för    att
vårpropositionens tillväxtprognos -  1,4
%  för  i  år och 2 % nästa  år  -  inte
kommer  att  infrias.  Man  understryker
emellertid att läget är svårbedömt.  Den
information    som   tillkommit    efter
Finansdepartementets senast  publicerade
prognos visar att utrikeshandeln  första
kvartalet 1996 utvecklats något  svagare
än   förväntat.  Det  gäller  även   den
privata  konsumtionen.  I  propositionen
refereras till Statistiska centralbyråns
(SCB) senaste undersökning av hushållens
inköpsplaner (96-05-30) som  inte  visar
några  tecken som tyder på att hushållen
skulle    vara    på   väg    att    öka
konsumtionstakten.
I  propositionen anförs vidare  att  de
faktorer   som  positivt  påverkar   den
svenska  ekonomin är den  fortsatt  goda
utvecklingen  av  statens  finanser  som
ökar    framtidstron   och    förbättrar
möjligheterna till lägre räntor.  I  det
sammanhanget  framhålls i  propositionen
de     förbättrade    utsikterna     för
prisstabilitet   som   möjliggjort   att
styrräntan hittills i år har sänkts  med
drygt 2,5 procentenheter.
I   den   i  juni  publicerade  Economic
Outlook    från   OECD   redovisas    en
försörjningsbalansprognos  för   Sverige
som  är i det närmaste identisk med  den
prognos      som     Finansdepartementet
presenterade i vårpropositionen. Sålunda
gör       OECD      bedömningen      att
produktionstillväxten i  år  kommer  att
uppgå  till 1,3 % och nästa år till  2,0
%. Den öppna arbetslösheten förväntas  i
år  uppgå till 7,6 och nästa år till 7,2
%,  vilket innebär en högre arbetslöshet
än vad som angavs i vårpropositionen.
Den       25      juni      publicerade
Konjunkturinstitutet  (KI)  sin  senaste
prognos.  I  tabell  3  redovisas   KI:s
försörjningsbalans fram t.o.m.  år  1997
och i anslutning härtill vissa nyckeltal
i tabell 4.
Tabell 3  Försörjningsbalans, 1994-1997
Miljarder       kr           Procentuell
volymförändring
1995  19              19972
94  199  19962
5
BNP         1                 0,8    2,2
634,  2,  3,0  (1,4)  (2,0)
9     6
Import                        3,2    3,7
563,  13  8,7  (5,0)  (4,7)
8     ,4
Tillgång    2                 1,4    2,5
198,  4,  4,3  (2,2)  (2,6)
7     9
Privat                        1,0    1,7
konsumtion  853,  0,  0,3  (0,8)  (1,7)
5     8
Offentlig           -    -   -1,2 -0,6
konsumtion  422,  0,  2,3  (0,9)  (-
6     5               1,1)
Stat                -    -   -0,9    0,4
131,  0,  4,5  (5,2)  (-
3     1               3,3)
Kommuner            -    -   -1,3 -1,0
291,  0,  1,2  (-1,0) (0,0)
3     7
Bruttoinves         -         9,4    1,3
teringar    237,  0,  10,  (10,0) (2,4)
8     2   6
Näringsliv                   10,1    1,9
171,  14  24,  (10,9) (2,1)
6     ,4  5
därav                  15,0 -2,0
industri    60,9  28  37,  (17,0) (-
,6  5           4,0)
Bostäder          -      -   26,1 -2,3
26,7  35  27,  (19,2) (5,6)
,3  9
Myndigheter                  -4,6    1,4
39,4  10  1,6  (0,1)  (1,1)
,6
Lagerinvest                  -1,3    0,3
eringar1)   17,5  1,  0,5  (-1,0) (0,1)
5
Export                        3,8    5,4
667,  14  11,  (4,5)  (6,1)
3     ,1  4
Användning  2                 1,4    2,5
198,  4,  4,3  (2,2)  (2,6)
7     9
Inhemsk     1                 0,4    1,3
användning  531,  1,  1,6  (1,3)  (1,1)
3     9
1 Förändring i % av föregående års BNP
2 Uppgifterna inom parentes anger
motsvarande bedömning i proposition
1995/96:150
Källa: Konjunkturinstitutet
Tabell 4  Nyckeltal
199
4   199  19962    19972
5
Timlön,                      5,6     4,6
kostnad        2,4 3,4  (5,3)2   (4,3)
KPI,     dec.-               1,5     2,1
dec.           2,6 2,6  (1,9)    (2,3)
NPI,     dec.-               0,9     0,7
dec.           1,7 1,0  (1,0)    (1,3)
Disponibel                   0,7     0,4
inkomst        1,1 -0,  (0,8)    (0,3)
1
Sparkvot                     8,0     6,7
(nivå)         8,6 8,2  (8,3)    (7,0)
Industriproduk 13,           1,2     5,0
tion           8   9,4  (2,8)    (5,4)
Öppen                        7,9     7,0
arbetslöshet   8,0 7,7  (7,2)    (6,5)
(nivå)
Arbetsmarknads
politiska                    4,8     5,3
åtgärder1    5,2 4,4  (5,2)    (5,2)
Handelsbalans  67, 106  112,3    132,0
(mdr kr)       1   ,6   (102,7)  (119,0)
Bytesbalans (i               2,3     3,1
% av BNP)      0,4 2,0  (1,8)    (2,5)
1 I % av arbetskraften
2    Uppgifterna   inom   parentes    är
motsvarande   bedömning  i   proposition
1995/96:150
Källa: Konjunkturinstitutet

Konjunkturinstitutet    gör     följande
sammanfattning                        av
försörjningsbalansprognosen.
Svag     efterfrågetillväxt     präglar
fortfarande  utvecklingen i den  svenska
ekonomin.    Konjunkturavmattningen    i
Västeuropa  håller tillbaka  efterfrågan
på svenska exportvaror. Samtidigt bidrar
den  kraftiga apprecieringen  under  det
senaste   året  till  att  den   svenska
exportindustrin       nu        förlorar
marknadsandelar  för  bearbetade  varor.
Privat  och  offentlig  konsumtion  inom
landet hålls tillbaka av finanspolitiska
åtstramningsåtgärder.    Den     privata
konsumtionen stimuleras visserligen i år
av  markant  stigande reallöner  och  av
fallande   räntor.  Men  osäkerhet   och
pessimism  bland hushållen,  inte  minst
som   följd   av   den   fortsatt   höga
arbetslösheten,      kommer       enligt
institutets    bedömning    att    hålla
sparkvoten      uppe     och      bromsa
konsumtionstillväxten.
Den   enda   del  av  efterfrågan   som
fortfarande växer kraftigt är  de  fasta
investeringarna.
Investeringskonjunkturen tog  fart  sent
efter  deprecieringen och  omslaget  för
exportefterfrågan. Ännu i år ger den ett
kraftigt     positivt    bidrag     till
efterfrågetillväxten (ca 1,5 % av  BNP).
Samtidigt vänder dock lagercykeln  nedåt
efter två år med lageruppbyggnad.
Utvecklingen  hittills  under  år  1996
ändrar    inte   institutets    tidigare
bedömning   att   konjunkturavmattningen
blir  relativt  kortvarig. Betingelserna
för    en   vändning   uppåt    i    den
internationella  konjunkturen   framstår
fortfarande som goda. Låg inflationstakt
och sjunkande räntor bör kunna stimulera
efterfrågetillväxten såväl i Sverige som
i  övriga Västeuropa. Lagercykeln vänder
också  troligen något uppåt i slutet  av
prognosperioden. Tillväxten för de fasta
investeringarna får å andra sidan  antas
avstanna       nästa       år.       För
tillväxtutsikterna är det då  väsentligt
att  den privata konsumtionen till  stor
del    kan    ta    över   rollen    som
 tillväxtmotor . Det måste i så fall ske
trots       en       relativt       svag
köpkraftsutveckling    för    hushållen.
Konsumtionsprognosen     innebär     att
sparkvoten    faller   med    drygt    1
procentenhet nästa år efter att i år  ha
legat kvar vid ca 8 %.
KI:s  prognos  innebär en  BNP-tillväxt
något under 1 % år 1996 och något över 2
%  år  1997.  Risker finns  för  en  mer
utdragen lågkonjunktur beroende på  dels
att  den västeuropeiska utvecklingen kan
försvagas av problem i anpassningen till
EMU:s konvergenskrav, dels att ökad  oro
bland   de  svenska  hushållen,   främst
orsakad av läget på arbetsmarknaden, kan
medföra            en            svagare
konsumtionsefterfrågan.
Inflationstakten i Sverige är nu mycket
låg.  Den  kan  antas förbli  låg  under
prognosperioden,         även         om
konsumentprisernas  ökningstakt  kan  nå
något  över  2  %  år  1997.  De  totala
löneökningarna i ekonomin  beräknas  bli
drygt  5,5 % i år och drygt 4,5 %  nästa
år.  Reallönerna stiger alltså kraftigt,
men    beroende    på    finanspolitiska
åtstramningar      och      en      svag
sysselsättningsutveckling           ökar
hushållens reala disponibelinkomster med
endast ca 1 % år 1996 och 0,5 % år 1997.
Den  privata konsumtionen väntas  stiga
med  1 % år 1996 och med drygt 1,5 %  år
1997.    Den   offentliga   konsumtionen
fortsätter     att     minska      under
prognosperioden, med ungefär 1 % per  år
i genomsnitt.
De  fasta investeringarna ökar i  år  i
nästan  samma takt som förra året  eller
med  nära  10  %,  men nästa  år  väntas
ökningstakten avta till ca 1 %. Å  andra
sidan  väntas lagercykelns  bidrag  till
efterfrågan slå om, från -1,3 %  av  BNP
1996 till +0,3 % år 1997.
Utrikeshandeln kommer att  ge  positiva
bidrag  till tillväxten i år och framför
allt   nästa  år.  KI  räknar  med   att
ökningstakten för export  av  varor  och
tjänster tilltar från knappt 4  %  i  år
till  nära  5,5  % nästa  år.  Importens
ökningstakt  väntas  bli  klart   lägre;
drygt  3 % 1996 och drygt 3,5 % år 1997.
Överskottet  i bytesbalansen  fortsätter
att växa och beräknas nästa år nå över 3
% av BNP.
En  jämförelse med KI:s prognos för BNP-
utvecklingen  och motsvarande  bedömning
i  vårpropositionen (se tabell 3)  visar
att  KI har en lägre produktionstillväxt
för  i  år och en något högre nästa  år.
För  åren  1996 och 1997 sammantagna  är
skillnaden  mellan de  båda  prognoserna
marginell. Förklaringen till att KI  och
Finansdepartementet   inte   har   samma
fördelning av tillväxten mellan de  båda
åren är olikheter vad gäller bedömningen
av   utvecklingen  av   den   offentliga
konsumtionen.     När     det     gäller
försörjningsbalansen   i   övrigt    kan
konstateras att KI har en mer  försiktig
bedömning  av  exportens  utveckling   i
jämförelse     med     vårpropositionens
prognos.   Detsamma   gäller   importen.
Utrikeshandelns  bidrag till  tillväxten
är   i   stort  densamma   i   de   båda
prognoserna.
Under   de  första  åren  på  1990-talet
försvann    drygt   en    halv    miljon
arbetstillfällen    på    den    svenska
arbetsmarknaden. Av dessa var ca 410 000
i   privat  sektor  och  ca  120  000  i
offentlig  sektor.  Nästan  hälften   av
nedgången  i  antalet  arbetade   timmar
mellan åren 1990 och 1993 har återtagits
år   1996.   Under  samma   period   har
emellertid  endast en knapp  tiondel  av
antalet      sysselsatta     återtagits.
Förklaringen      är      bl.a.      att
övertidsuttaget har ökat  samtidigt  som
sjukfrånvaron har minskat.
Enligt            Konjunkturinstitutets
arbetsmarknadsprognos  i   junirapporten
kommer  den öppna arbetslösheten  att  i
jämförelse     med     vårpropositionens
bedömning bli högre såväl för i  år  som
nästa   år   (jfr  tabell  5).   I   sin
redovisning    av    arbetsmarknadsläget
konstaterar  institutet att utvecklingen
på  arbetsmarknaden också  varit  mycket
svag de senaste tre månaderna (mars-maj)
enligt arbetskraftsundersökningen (AKU).
Antalet  sysselsatta personer stagnerade
redan  under senare delen av  1995,  men
har därefter minskat.
Tabell 5  Arbetsmarknad
1 000-tal, 16-64 år
Niv  Förändring   (om    ej
å    annat anges)
199  19  19  19
2    93  94  95 19961  1997
1
Befolkning       5                14     10
443  21  30  25
Personer       i 4    -   -      -25    -15
arbetskraften    423  10  53  54 (-4)   (4)
3
Personer       i
arbetsmarknadspo              -   13     23
litiska          165  23  39  36
åtgärder
därav utanför              -   29     23
arbetskraften    107  39  14  32
Sysselsatta      4    -   -      -32      23
185  21  37  61 (16)   (36)
1
därav:
jord-   och              -      -7   -1
skogsbruk        141  -4  -1  11 (-2)   (0)
industri               -           4   10
841  -6  10  41 (9)    (24)
9
-          -1    0
byggnadsverksamh 272  -3  17  5  (5)    (4)
et                    6
privat 1                   -7   24
tjänstesektor    560  -5  31  34 (17)   (8)
4
offentlig 1        -    - -19    -12
sektor           363  -5  38  7  (-13)
6
Öppen
arbetslöshet
(nivå)  i  %  av 5,3  8,  8,  7, 7,9    7,0
arbetskraften         2   0   7  (7,2)  (6,5
)
Personer       i
åtgärder: i %
av arbetskraften 3,7  4,  5,  4, 4,8    5,3
(nivå)                4   3   4  (5,2)  (5,2
)
1   Uppgifterna   inom  parentes   anger
motsvarande   bedömning  i   proposition
1995/96:150
Källa: Konjunkturinstitutet
Nedgången  tycks  ske på  bred  front  i
ekonomin,  men är särskilt  tydlig  inom
den  privata  tjänstesektorn.  Mätt  som
helårsgenomsnitt    beräknas     antalet
sysselsatta personer minska med drygt 30
000  i  år. Den genomsnittligt  arbetade
tiden per sysselsatt fortsätter att  öka
främst beroende på minskad sjukfrånvaro.
Nästa år förutses en viss återhämtning i
antalet  sysselsatta när den  ekonomiska
aktiviteten tilltar.
Förändringen i antalet arbetade  timmar
och  antalet  sysselsatta i  ett  längre
perspektiv  -  från 1980 till  i  dag  -
framgår av följande diagram.
Diagram
Sysselsättning  i  timmar  och  personer
samt total arbetslöshet
Index. Basår=1980

Källa: Konjunkturinstitutet

När    sysselsättningsläget    försvagas
minskar  utbudet  av arbetskraft  vilket
minskar   ökningen  av   arbetslösheten.
Förändringar   i   arbetsmarknads-   och
sysselsättningspolitiken påverkar  också
i hög grad utvecklingen av arbetsutbudet
och  den  uppmätta arbetslösheten  under
prognosperioden. I år  ökar  det  totala
antalet            personer            i
arbetsmarknadspolitiska   åtgärder   med
knappt   15   000.  Som  följd   av   en
omfördelning                        från
sysselsättningsåtgärder             till
utbildningsåtgärder    kommer    antalet
personer    i    arbetsmarknadspolitiska
utbildningar  att stiga med  närmare  30
000.   Nästa  år  beräknas  det   totala
antalet  personer i åtgärder  stiga  med
ytterligare 20 000-25 000.
Ökningen      beror      främst      på
sysselsättningspropositionens förslag om
att  erbjuda långtidsarbetslösa personer
över   55  år  möjlighet  att  delta   i
verksamheten inom offentlig  sektor.  KI
har  i  beräkningarna antagit att  denna
åtgärd   i   statistiken   kommer    att
redovisas  på  samma sätt som  den  s.k.
arbetslivsutvecklingen   (ALU).   Därmed
kommer dessa personer inte att betraktas
som  sysselsatta  utan  registreras  som
varande     i     utbildning     utanför
arbetskraften.
Sammantaget  innebär detta att  antalet
personer    i    arbetsmarknadspolitiska
åtgärder  beräknas öka  från  4,4  %  av
arbetskraften 1995 till 4,8 resp. 5,3  %
åren  1996  och  1997. Därmed  begränsas
uppgången  i den öppna arbetslösheten  i
er  till  0,2 procentenheter.  Nästa  år
beräknar KI att den öppna arbetslösheten
minskar  från  7,9 till 7 %.  Summan  av
antalet  öppet  arbetslösa  och  antalet
personer  i  åtgärder, den  s.k.  totala
arbetslösheten,  utgör  dock  en   något
större andel av arbetskraften år 1997 än
år 1995.
Förutom     de     ovan     diskuterade
förändringarna     i     den     direkta
arbetsmarknadspolitiken  tillkommer   en
ökning  av antalet utbildningsplatser  i
det reguljära utbildningssystemet. Detta
bidrar  ytterligare till att minska  den
uppmätta arbetskraften. Personer i dessa
åtgärder  ingår  dock inte  i  begreppet
total arbetslöshet i det föregående.
Den   offentliga  sektorns   finansiella
sparande  har  hittills i år  utvecklats
betydligt   bättre   än   som   tidigare
förutsetts  (jfr tabell 6).  Tillsammans
med     ytterligare     åtgärder     för
budgetsanering,    som    föreslogs    i
vårpropositionen,  torde  detta   enligt
KI:s bedömning innebära att underskottet
i  den  offentliga  sektorn  kommer  att
stanna  vid ca 2,5 % av BNP år 1997  och
därmed uppfylla EU:s konvergenskrav.
Tabell   6   Finansiellt  sparande   och
offentlig skuld
I procent av BNP om ej annat anges
199 199  1995  19962  19972
3   4
Offentlig     -   -        -   -4,2   -2,4
sektor        12, 10,  8,1   (-5)   (-
3   8                 3,3)
Staten        -   -        -  -5,2   -2,8
15, 12,  8,8
2   1
Kommunerna           -     -   0,0   -0,5
0,7 0,3  0,4
AP-fonden                      1,0    0,9
2,2 1,7  1,1
Privat sektor                  6,4    5,5
10, 11,  10,1
3   2
Hushåll                        5,5    4,6
6,0 6,2  5,8
Företag                        0,9    1,0
4,2 5,0  4,2
Bytesbalans     -              2,3    3,1
2,0 0,4  2,0
Statens       242 185  139   57     43
lånebehov,                   (76)   (59)
mdkr
Statsskuld                   86,2   84,3
78, 84,  84,8  (86,8) (85,8
3   3                 )
Konsoliderad
offentlig                    80,1   78,5
76, 79,  78,7  (81,6) (81,3
bruttoskuld1  0   3                 )
1         Enligt      definition       i
Maastrichtkriteriet
2   Uppgifterna   inom  parentes   anger
motsvarande   bedömning  i  proposition
1995/96:150
Källa: Konjunkturinstitutet
Inriktningen av den ekonomiska politiken
Målet om en halvering av den öppna
arbetslösheten
Den   viktigaste   uppgiften   för   den
ekonomiska  politiken  är  att   bekämpa
arbetslösheten.   I   proposition    207
föreslår    regeringen   att   riksdagen
ställer sig bakom målet att halvera  den
öppna  arbetslösheten från 8 %  år  1994
till 4 % år 2000.
I    partimotionerna   från    Moderata
samlingspartiet,             Folkpartiet
liberalerna,    Kristdemokraterna    och
Miljöpartiet  de  gröna  framhålls   att
regeringens målsättning att halvera  den
öppna arbetslösheten innebär en för  låg
ambitionsnivå.
I  motion Fi109 (m) (yrkande 2)  anförs
att   begränsningen   till   den   öppna
arbetslösheten   gör  detta   till   ett
skenmål.  Med statistiska manipulationer
och  politiska beslut skulle man,  menar
motionärerna,  till och med  helt  kunna
avskaffa den öppna arbetslösheten. Skall
riksdagen   ta   ställning   till    ett
politiskt mål när det gäller att bekämpa
arbetslösheten,  måste detta  utgå  från
den  verkliga  arbetslösheten  och  avse
åtgärder som skapar förutsättningar  för
riktiga  jobb  i dagens och morgondagens
företag.   Motionärerna   föreslår   att
riksdagen  i stället ställer  sig  bakom
ett  mål  som innebär att villkoren  för
arbete  och företagande skall förbättras
så   att   den  verkliga  arbetslösheten
sjunker   väsentligt  mer  än  vad   som
motsvaras  av en halvering av den  öppna
arbetslösheten till år 2000.
I   motion   Fi110  (fp)  (yrkande   2)
framhålls att propositionens yrkande att
riksdagen  skall  acceptera  målet   att
halvera den öppna arbetslösheten till år
2000  inte  är  tillräckligt  ambitiöst.
Motionärerna  anser att utformningen  av
detta mål är mycket farlig genom att det
fokuserar  på  fel  sak.  Sverige   kan,
paradoxalt  nog,  nå  målet   men   ändå
befinna  sig i massarbetslöshet  med  de
oerhört  allvarliga sociala konsekvenser
det  för  med  sig. Genom  att  begränsa
målet till den öppna arbetslösheten  gör
regeringen  det  möjligt  att  nå  målet
genom     kreativ   bokföring .    Genom
omdefinitioner och en våldsam  expansion
av    billiga    arbetsmarknadspolitiska
åtgärder   -   som   för   de    berörda
medborgarna  inte skiljer  sig  nämnvärt
från öppen arbetslöshet - kan regeringen
hävda  att målet nåtts trots att  mycket
lite  hänt i verkligheten. Motionärernas
förslag  är att statsmakternas  mål  för
sysselsättningspolitiken   uttrycks    i
nytillkommande arbeten (med  avdrag  för
antalet jobb som försvunnit under  samma
period). Det innebär att både den  öppna
och   den  totala  arbetslösheten   till
sekelskiftet  skall  ha  halverats  till
högst  4  %  respektive 6,5 % genom  att
antalet jobb har ökat med 400 000.
Kristdemokraterna  framhåller   i   sin
motion  Fi113  (kds)  (yrkande  2)   att
regeringens målsättning att halvera  den
öppna arbetslösheten till år 2000 varken
är    tillräckligt   långtgående   eller
baserad  på  rätt variabel. Motionärerna
anser  att målet skall vara att  halvera
den  totala arbetslösheten till år 2000.
Regeringens  målsättning  riskerar   att
utmynna  i en politik som endast flyttar
människor    från   öppen   till    dold
arbetslöshet.
Regeringens  förslag till  målsättning,
att  arbetslösheten skall halveras  till
4  % år 2000 är, sägs det i motion Fi112
(mp)   (yrkande  2)  inte  tillräckligt.
Målsättningen säger inget  om  hur  stor
den   totala  arbetslösheten,  dvs.  den
öppna   arbetslösheten   plus   de   som
sysselsätts   i  arbetsmarknadspolitiska
åtgärder, skall vara. Bristerna i själva
målsättningen  gör, menar  motionärerna,
att     regeringens     avsikter     kan
ifrågasättas. Det finns en uppenbar risk
att  regeringens politik leder till  att
en  orimligt stor andel av arbetskraften
kommer    att    vara    sysselsatt    i
arbetsmarknadspolitiska   åtgärder.    I
motion  Fi117 (mp) (yrkande 5)  föreslås
att  målet  skall vara  att  den  totala
arbetslösheten uppgår till högst 7 %  år
2000.
Arbetsmarknadsutskottet  anför  i   sitt
yttrande (AU6y) till finansutskottet att
utskottet inte har någon annan mening än
motionärerna     när     det      gäller
önskvärdheten  att  få  ned  den  totala
arbetslösheten. Men redan målet  om  att
halvera den öppna arbetslösheten är  ett
mycket    ambitiöst    mål     i     det
arbetsmarknadsläge som råder.
Finansutskottet  vill med  anledning  av
här  behandlade  motionsyrkanden  anföra
följande.
Socialdemokraternas  och  Centerpartiets
samarbete har sedan våren 1995  haft  en
avgörande  betydelse för  den  politiska
stabiliteten  och bidragit  till  sänkta
räntor.  Samarbetet har också lett  fram
till  att riksdagen ställt sig bakom  de
åtgärder  för  att  stärka  den  svenska
ekonomin   som   föreslogs    i    årets
vårproposition. Samarbetet fullföljs  nu
genom       de       ekonomisk-politiska
propositionerna    med    en    offensiv
näringspolitik, utbildning för  tillväxt
och   åtgärder  för  ökad  trygghet  och
sysselsättning  samt  åtgärder  för  att
uppnå en ekologisk hållbar utveckling.
I   motionerna  framhålls  att  det  är
felaktigt  att ställa upp  ett  mål  att
halvera den öppna arbetslösheten till  4
% år 2000. I motion Fi109 (m) och motion
Fi110  (fp)  antyds att regeringen  valt
detta  mål för att med hjälp av  kreativ
bokföring   kunna  dölja  hur  stor  den
totala arbetslösheten faktiskt är. Detta
är ett misstänkliggörande av regeringens
avsikt som utskottet bestämt avvisar. De
mål  som  nu  ställs upp  av  regeringen
motiveras av flera skäl.
För  det första måste målet klart kunna
kvantifieras  utan att kunna  misstolkas
samtidigt som det måste kunna uppnås med
tillgängliga    medel.     Den     öppna
arbetslösheten uppfyller  de  kraven.  I
internationell statistik  är  den  öppna
arbetslösheten      den       vanligaste
kvantifieringen  av arbetslösheten.  Den
öppna   arbetslösheten  går   inte   att
misstolka. Det finns dessutom ytterst få
ekonomer  som  påstår sig  med  säkerhet
kunna  ange hur stor minskningen av  den
totala  arbetslösheten skulle bli  efter
en  given  tidsperiod på grund av  t.ex.
förbättrade  villkor  för  företag   och
företagande.
Ett  annat viktigt motiv till att välja
en halvering av den öppna arbetslösheten
som mål för regeringen och riksdagen  är
synen på arbetslöshet. Arbetslinjen  har
för  de  flesta  av  riksdagens  partier
varit  en  självklar grundpelare  i  den
ekonomiska   politiken.  I  en   alltmer
internationaliserad   omgivning   ställs
stora  krav  på strukturförändringar  på
arbetsmarknaden.   Det    innebär    att
arbetslinjen  måste utvecklas  till  att
bli    arbets-    och   kompetenslinjen.
Människor som är i utbildning - antingen
därför   att   de   vill   bredda   sina
möjligheter  på  arbetsmarknaden   eller
tvingas   därtill  på   grund   av   att
arbetssituationen  förändrats  -   utför
självfallet  ett värdefullt arbete  både
för  sig själva och samhället. Att påstå
att människors utbildning och omskolning
enbart  handlar  om  kreativ  bokföring 
visar  på  en cynism som utskottet  inte
kan ställa sig bakom.
I  motionerna Fi109 (m) och Fi110  (fp)
används uttrycken  riktiga jobb  på  ett
tvivelaktigt sätt. Såvitt utskottet  kan
tolka motionerna avser motionärerna  med
 riktiga  jobb  på ett alltför  ensidigt
sätt   arbetstillfällen  i  den  privata
sektorn.   Utskottet  anser   inte   att
arbeten skulle vara  riktigare  än andra
bara  för  att  de  utförs  i  särskilda
sektorer av ekonomin.
Med  hänvisning till vad utskottet  här
anfört  avstyrks  motionerna  Fi109  (m)
yrkande  2, Fi110 (fp) yrkande 2,  Fi112
(mp)  yrkande 2, Fi113 (kds)  yrkande  2
och Fi117 (mp) yrkande 5.
I  motion Fi111 (v) (yrkandena 3 och  4)
ser      Vänsterpartiet     det      som
utomordentligt bra att regeringen nu  är
beredd  att ställa upp konkreta mål  för
arbetslöshetsbekämpningen.     Samtidigt
menar   motionärerna   att   regeringens
politik   är   otillräcklig   för    att
stimulera    framväxten   av   ordinarie
arbetstillfällen. Det vore olyckligt  om
målet     att    halvera    den    öppna
arbetslösheten uppnås på konstlad väg  -
t.ex.  genom  att  antalet  personer   i
åtgärder  ytterligare  ökar  eller   via
statistiska manipulationer.  I  motionen
framhålls      vikten       av       att
förvärvsfrekvensen återgår till tidigare
höga nivåer.
Finansutskottet     konstaterar      att
motionärerna är av samma uppfattning som
regeringen  när det gäller formuleringen
av sysselsättningsmålet. Givetvis är det
också  utskottets  uppfattning  att   om
efterfrågan   på   exportmarknaden   och
hemmamarknaden utvecklas på  ett  sådant
sätt  att också exempelvis andelen äldre
långtidsarbetslösa minskar så  är  detta
en  mycket positiv utveckling.  Avsikten
med   de   i   propositionen  föreslagna
åtgärderna är också att successivt  höja
förvärvsfrekvensen till de  höga  nivåer
som  tidigare karakteriserat den svenska
arbetsmarknaden.
Mot  bakgrund av att yrkande 3 i motion
Fi111  (v)  i  sak  inte  innebär  något
utöver  vad  som  anges  i  förslaget  i
propositionen   behöver  motionsyrkandet
inte   föranleda   någon   åtgärd   från
riksdagens sida varför det avstyrks. Med
hänvisning  till  vad  utskottet  anfört
avstyrks även motionens yrkande  4.  Med
det anförda tillstyrker utskottet det  i
proposition  207  föreslagna  målet  för
sysselsättningspolitiken att halvera den
öppna arbetslösheten till 4 % år 2000.
Kontinuerlig rapportering om
sysselsättningen m.m.
I motion A49 (m) föreslås att regeringen
med   jämna   mellanrum   bör   redovisa
effekterna av vidtagna åtgärder för  att
minska arbetslösheten (yrkande 55).
I  motion  Fi115  av Lena  Klevenås  (s)
föreslås   att   den   i   propositionen
föreslagna  halvårsvisa avstämningen  av
den  öppna  arbetslösheten  kompletteras
med  en  avstämning av hur omställningen
till  det  ekologiskt hållbara samhället
fortskrider (yrkande 1).
Utskottet   vill  med  anledning   härav
anföra  följande.  Av  proposition   207
framgår   att  regeringen   kommer   att
regelbundet  följa upp  utvecklingen  på
arbetsmarknaden.   En    avstämning    i
förhållande  till målet om  en  halverad
arbetslöshet   år   2000   kommer    att
redovisas för riksdagen varje  halvår  i
anslutning  till  vårpropositionen   och
budgetpropositionen.  Detta  kommer  att
ske med början våren 1997. Därmed inleds
en  procedur av samma slag som  den  som
gäller för konvergensprogrammet.
Med  hänvisning till vad utskottet  här
anfört  anser  utskottet  att  motionens
krav  på  redovisning  av  effekter   av
vidtagna   åtgärder   för   att   minska
arbetslösheten     är      tillgodosett.
Utskottet avstyrker sålunda yrkande 55 i
motion A49 (m).
Vad   gäller  motion  Fi115  (s)  anser
finansutskottet   i   likhet   med   vad
jordbruksutskottet   anfört    i    sitt
yttrande   (JoU8y)  att  det   av   både
praktiska  och principiella skäl  är  en
fördel   om  sådana  redovisningar   som
motionären     föreslår      även      i
fortsättningen   görs   i   den   årliga
skrivelse som regeringen överlämnar till
riksdagen  angående  miljöarbetet  under
året (senast skr. 1995/96:120).
Finansutskottet   avstyrker   med   det
anförda motion Fi115 (s) yrkande 1.
Resultat av den förda politiken
Den     djupa    lågkonjunkturen     och
försämringen av de offentliga finanserna
i   början  av  1990-talet  ställde  den
ekonomiska politiken inför mycket  svåra
problem.   Av  vårpropositionen   (prop.
1995/96:150)    och    av     utskottets
betänkande  om den ekonomiska  politiken
(1995/96:FiU10)  framgår  att   Sveriges
ekonomi  i  flera  avseenden  utvecklats
positivt. Bl.a. ökade förra året BNP med
3  %  och  sysselsättningen med  60  000
personer.   Bytesbalansen   visade   ett
rekordstort överskott och inflationen är
nu lägre än den har varit på decennier.
Sunda  statsfinanser och stabila priser
måste     enligt     utskottet     också
fortsättningsvis    vara    grunden    i
regeringens  strategi  för  en  halverad
arbetslöshet.    Saneringen    av     de
offentliga  finanserna är  en  nödvändig
förutsättning   för  att  arbetslösheten
uthålligt skall kunna bekämpas. Målen är
att  stabilisera statsskulden som  andel
av BNP 1996, att reducera underskottet i
de  offentliga finanserna till mindre än
3  % av BNP 1997 och att nå balans i  de
offentliga finanserna 1998. Utgiftstaket
ligger      fast.     Att      fullfölja
budgetsaneringen   är    en    avgörande
förutsättning  för  att  räntorna  skall
kunna pressas ned och för att vårt lands
ekonomi  åter  skall kunna stärkas.  Som
framhålls i proposition 207 har  även  i
dessa avseenden den ekonomiska politiken
varit framgångsrik de första två åren:
-  Den  offentliga sektorns  finansiella
underskott minskade från 10,8 %  av  BNP
1994  till  8,1 % år 1995  och  beräknas
minska till 5,1 % år 1996.
-  Räntan  på en femårig statsobligation
har  sjunkit från ca 11 % i  april  1995
till ca 7,5 % i början av juni 1996.
-  Riksbanken har sedan årsskiftet sänkt
den  s.k. reporäntan från ca 8,9 %  till
5,9 % i början av juli.
- Den svenska kronan har stärkts med över
15 % mot ecu-index sedan april 1995.
Av     Konjunkturinstitutets     senaste
bedömning  framgår  att  den  ekonomiska
utvecklingen har varit något svagare  än
konjunkturprognoserna i vårpropositionen
förutsätter.  De  offentliga  finanserna
tycks  emellertid  ha  utvecklats  något
starkare.  Ett särskilt oroande  problem
är  dock  att sysselsättningen inte  har
utvecklats  fullt  så positivt  och  att
arbetslösheten inte har  minskat  i  den
takt  som  förväntades. En viktig  orsak
till  denna utveckling är den fördjupade
och   utdragna   avmattningen   av   den
internationella konjunkturen, särskilt i
Tyskland och Frankrike.
Allmänna riktlinjer för den ekonomiska
politiken
I   vårpropositionen  presenterades  ett
scenario  där  den öppna  arbetslösheten
skulle  sjunka från 7,2 % år  1996  till
5,7  %  år 2000 under förutsättning  att
tillväxten uppgick till 2-2,5 %  per  år
fram till sekelskiftet. Det motsvarar en
minskning av arbetslösheten med drygt 60
000    personer.    Dessa    beräkningar
inkluderade   effekten    av    den    i
vårpropositionen              föreslagna
utbildningssatsningen. Av  de  scenarier
som redovisades i vårpropositionen och i
finansutskottets              betänkande
1995/96:FiU10  framgick  klart  att  den
ekonomiska  tillväxten måste  bli  högre
och  att  svensk ekonomi  måste  fungera
bättre  för att det uppsatta  målet  att
halvera  den öppna arbetslösheten  skall
kunna   nås.  Detta  kommer  att   kräva
fortsatta  insatser och  en  uppslutning
från alla parter kring uppgiften.
Den 28 maj 1996 justerade utskottet sitt
senaste betänkande 1995/96:FiU10 om  den
ekonomiska   politiken.  Den   12   juni
fastställde   riksdagen   de    allmänna
riktlinjerna    för    den    ekonomiska
politiken som finansutskottet föreslagit
i  riksdagen. I detta avsnitt  behandlar
ånyo  utskottet  riktlinjerna  för   den
ekonomiska  politiken.  Det   ligger   i
sakens  natur  att detta avsnitt  om  de
samlade  riktlinjerna i flera  avseenden
blir   en   upprepning  av   motsvarande
avsnitt  i  FiU10. Utskottet har  därför
med   hänvisning   till   den   tidigare
behandlingen valt att i detta betänkande
behandla   de  yrkanden  som  hör   till
ämnesområdet allmänna riktlinjer för den
ekonomiska      politiken       relativt
kortfattat.  Längre fram  i  betänkandet
behandlar  utskottet de nu  tillkommande
detaljerade förslagen till åtgärder  för
att minska arbetslösheten.
I   proposition   207  sammanfattas   de
förslag  regeringen nu lägger  fram  med
avsikt att till sekelskiftet halvera den
öppna arbetslösheten på följande sätt:
- Den reguljära utbildningen byggs ut med
100  000 platser i vuxenutbildningen för
att  ge i första hand arbetslösa med låg
utbildningsnivå en chans  att  förbättra
sina    kunskaper   och   därmed    sina
möjligheter på arbetsmarknaden.
- Högskolan byggs ut med 30 000 reguljära
platser.  Utbyggnaden  sker  över   hela
landet med särskild tyngdpunkt på Malmö,
Sundsvall-Härnösand-Östersund,
Bergslagen    och   Sydöstra    Sverige.
Regeringen preciserar nu fördelningen av
de  30  000 platserna. Minst hälften  av
platserna  blir inom naturvetenskap  och
teknik.
-  Ett  program genomförs  omfattande  1
miljard  kronor  för  investeringar  för
hållbar          utveckling          och
kretsloppsanpassning.
-  Ett  program genomförs  omfattande  1
miljard            kronor            för
småföretagsutveckling,   förnyelse   och
tillväxt.
- En fond omfattande 1 miljard kronor för
Östersjösamarbetet inrättas och inriktas
bl.a.        på        att        stärka
näringslivsutvecklingen.  Den   nordiska
invest-       eringsbanken      tillförs
ytterligare resurser.
-  Arbetsgivaravgifterna reduceras med 5
procentenheter för den del av lönesumman
i  ett  företag som understiger 600  000
kr.    Sänkningen   gäller   även    för
egenföretagare.
-       Lättnader      genomförs       i
dubbelbeskattningen  med  inriktning  på
små och medelstora företag.
-   Försäljningsskatten  på  motorfordon
avskaffas      för     att     stimulera
bilförsäljningen.   Förmånsbeskattningen
av  tjänstebilar sänks och förändras  så
att  den  blir beroende av  den  privata
körsträckan.
-   Stämpelskatten  reduceras  till   en
tredjedel  under perioden  den  12  juni
1996  till den 31 december 1997 för  att
stimulera fastighetsmarknaden.
-  En  översyn görs av förutsättningarna
för expansion i tjänstesektorn.
-  Arbetsförmedlingarna stärks samtidigt
som  de  centrala resurserna  reduceras.
Kommunerna   får   en   starkare   roll.
Användningen            av            de
arbetsmarknadspolitiska medlen blir  mer
flexibel.
-  Ersättningsnivån i a-kassan avses att
höjas  till  80  % den 1  januari  1998.
Kostnaderna   finansieras   helt   genom
regelförändringar inom a-kassan.
- Arbetslöshetsförsäkringens roll som en
omställningsförsäkring stärks. En bortre
parentes   i   arbetslöshetsförsäkringen
införs den 1 januari 1997.
-   Tydliga  och  konkreta  individuella
handlingsplaner   skall   upprättas    i
samarbete mellan arbetsförmedlingen  och
den arbetssökande.
-  Arbetslösa mellan 25 och  55  år  ges
möjlighet  att studera under ett  år  på
grund-  och  gymnasieskolenivå  med  ett
särskilt  utbildningsbidrag  motsvarande
arbetslöshetsersättningen.          Även
anställda     kan     få     del      av
utbildningsbidraget under  förutsättning
att  de  ersätts  med långtidsarbetslösa
inskrivna vid en arbetsförmedling.
-  40  000 äldre långtidsarbetslösa  får
sysselsättning i kommunerna, landstingen
och   staten   med  ersättning   på   a-
kassenivå.
I motion Fi110 (m) anförs att regeringen
och  Moderata  samlingspartiet  har  två
fundamentalt  olika strategier  för  att
bekämpa  massarbetslösheten. Regeringens
politik   är   att  öka  satsningen   på
arbetsmarknads-  och utbildningsåtgärder
för att minska den öppna arbetslösheten.
Därmed,   menar  motionärerna,   befästs
nivån  på  den  verkliga arbetslösheten,
och hushållen får fortsätta att bära  de
enorma    kostnaderna.   Den    moderata
politiken  syftar  i  stället  till  att
skapa  förutsättningar för fler  riktiga
arbeten.   Därmed   kan   den   verkliga
arbetslösheten  minska. Bidragsberoendet
avtar,  kostnaderna  för  arbetslösheten
sjunker  och välståndet ökar. I motionen
har redovisats riktlinjer för en politik
som,   enligt  motionärerna,  genom   en
förnyelse  av  Sveriges  ekonomi  skapar
goda  förutsättningar  för  företagande,
expansion  och  nya jobb. Förslagen  kan
sammanfattas på följande sätt.
- De offentliga finanserna måste bringas
i långsiktigt hållbar balans. Det kräver
högre     ekonomisk     tillväxt     och
återhållsamhet med offentliga utgifter.
- En flexibel lönebildning är nödvändig.
Regeringen bör underlätta för  aktörerna
på     arbetsmarknaden    att     förnya
lönesättningen  så att den  främjar  den
enskildes utveckling och tillkomsten  av
fler jobb.
- Företagen måste få goda förutsättningar
att  växa  om  de  skall kunna  anställa
flera.  Skatten på arbete  och  kunskap,
skatten  på kapitalbildning och  skatten
på   företagande  måste  sänkas   i   en
sammanhållen strategi.
-   En  långtgående  liberalisering   av
arbetsmarknaden är ett viktigt inslag  i
en politik för större rörlighet och fler
jobb. En ny arbetsrättslig lagstiftning,
med    endast   ett   begränsat    antal
grundläggande stadganden om villkoren på
arbetsmarknaden  bör införas.  Lagen  om
anställningsskydd (LAS)  bör  sättas  ur
kraft  för  nyanställningar från  den  1
september  i år under den tid som  åtgår
för att förbereda en total förenkling av
arbetsrätten.
-  Kunskap blir allt viktigare för  både
konkurrenskraften   och   den    sociala
rörligheten.  En nationell skolpeng  bör
införas,        den        kvalificerade
eftergymnasiala utbildningen  byggas  ut
och   insatser  göras  för  att   främja
kvaliteten i den högre utbildningen.
-   Arbetsmarknadspolitiken  skall  vara
stram och bidra till att arbetsmarknaden
fungerar       väl.      En       allmän
arbetslöshetsförsäkring bör införas  och
ersättningen begränsas till 300 dagar.
De  åtgärder  som motionärerna  vill  ha
genomförda redan från den 1 september  i
år är följande:
- Undantag för lagen om anställningsskydd
(LAS) för nyanställningar
-   Återintroduktion  av   den   enklare
arbetsrätt  som  gällde  till  den   31
december 1994
-      Skattereduktion     för     vissa
hushållstjänster
-   Rätt   till  nuvärdeavskrivning   av
investeringar    i     maskiner     och
inventarier
-     Bättre    betalningsregler     för
mervärdesskatt
- Energiskattehöjningarna som genomförts
och beslutats under året un-danröjs
- Frihet för privat arbetsförmedling.
Den  sammanlagda  effekten  för  statens
finanser av förslagen i motion  A49  (m)
och  i  motion Fi109 (m) innebär  enligt
motionärerna  en  nettoförstärkning  med
några  hundra  miljoner årligen  jämfört
med   budgetförslaget  i   partimotionen
1995/96:Fi78   (m)   som   väcktes   med
anledning av vårpropositionen.
Utskottet  vill understryka att  arbetet
med    budgetsaneringen   måste   drivas
vidare,      vilket     innebär      att
finanspolitiken  måste   vara   fortsatt
mycket stram. Det är emellertid i  detta
sammanhang      anmärkningsvärt      att
motionärerna även fortsättningsvis i  de
nu  aktuella motionerna blundar  för  de
svåra  avvägningsproblem som en regering
ställs  inför när finanspolitiken  måste
stramas åt. Som utskottet ser det är det
nödvändigt  att  regering  och   riksdag
mildrar   de   negativa   effekter    på
inkomstfördelningen        och        på
arbetsmarknaden som kan uppstå i arbetet
med  att  sanera den offentliga sektorns
finanser.
Finansutskottet  delar den  uppfattning
som framförs i skatteutskottets yttrande
(SkU13y)    att    ansvaret    för    de
budgetpolitiska  målen  och  kravet   på
fördelningspolitisk hänsyn gör  att  det
inte   kan  bli  tal  om  åtgärder   som
försvagar   budgeten  eller  medför   en
förskjutning   inom  saneringsprogrammet
som   rubbar   den  fördelningspolitiska
balansen. I sammanhanget bör det erinras
om   att   värnskatten  och  den   lägre
mervärdesskatten  på   livsmedel   utgör
viktiga    inslag   i   denna    balans.
Värnskatten   kommer   enligt   gällande
lagstiftning  att  upphöra   inkomståret
1999.  Som  skatteutskottet konstaterade
tidigare  i våras kommer regeringen  att
föreslå  hur  det  samlade  skatte-  och
avgiftsuttaget skall justeras för att en
bättre   fördelningsprofil  skall   nås.
Avgörande  för  den fördelningspolitiska
profilen   är   också  balansen   mellan
besparingar och skattehöjningar.
Som  nämnts ställs i motion  Fi109  (m)
krav       på      förändringar       av
arbetsmarknadspolitiken och då bl.a.  en
långt    gående   förändring   av    den
arbetsrättsliga          lagstiftningen.
Utskottet  tolkar den moderata  motionen
så att regeringen omgående bör förbereda
en  lagstiftning som bl.a. sätter  lagen
om  anställningsskydd (LAS) ur kraft för
nyanställningar   redan   från   den   1
september i år.
I   likhet   med  vad  som   anförs   i
propositionen   anser   utskottet    att
arbetsrätten behöver förändras.  Det  är
en  viktig fråga för både löntagare  och
arbetsgivare. Arbetsrätten måste  ha  en
ändamålsenlig utformning och  spegla  en
rimlig   avvägning  mellan   löntagarnas
behov  av  skydd  mot  godtyckliga   och
diskriminerande  beslut  och  företagens
behov av att kontinuerligt kunna anpassa
sin  organisation  och sin  arbetsstyrka
till förändrade förutsättningar. Det  är
anmärkningsvärt    att    de    moderata
motionärerna  inte  beaktar   de   svåra
avväganden som finns i en utformning  av
arbetsrätten.  De  väljer  att  ensidigt
stödja arbetsgivarna.
Utskottet  anser att strävan  bör  vara
att  förändringen av arbetsrätten  skall
åstadkommas av arbetsmarknadens parter i
samverkan.  Arbetsmarknadens parter  har
meddelat  regeringen  att  de  har   för
avsikt  att  försöka nå en  eller  flera
partsgemensamma      uppgörelser      på
arbetsrättens område. Regeringen  har  i
samband   härmed  ställt  medlare   till
parternas  förfogande.  Parterna   skall
senast  den  23  augusti i  år  redovisa
resultaten      av     överläggningarna.
Utskottet  avvaktar mot  den  bakgrunden
regeringens  besked när de gäller  dessa
frågors fortsatta behandling.
I   den   moderata  motionen  framhålls
vidare som en viktig del av riktlinjerna
för  den  ekonomiska politiken  att  det
måste    skapas   goda    villkor    för
företagande  och att en ökad  konkurrens
är  nödvändig för tillväxten och  därmed
möjliggör    en   ökning   av    antalet
sysselsatta.  Bl.a. ställs  krav  på  en
sänkning  av företagsskatterna,  skatten
på  arbete  och kunskap och  skatten  på
kapitalbildning.
Utskottets    uppfattning    är     att
framtidens   utmaningar   kräver    goda
villkor för företag och företagande. Det
är  i  huvudsak inom den privata sektorn
som  de  nya jobben måste komma. Skatte-
och    näringspolitiken   måste   därför
utformas  så  att de ger goda  generella
förutsättningar   för   företagande    i
Sverige.
I propositionen föreslås därför en sådan
riktning  av  den ekonomiska  politiken.
Sålunda     skall    arbetsgivaravgiften
reduceras från den 1 januari 1997 med  5
procentenheter för den del av lönesumman
i  ett  företag som understiger 600  000
kr.  Därigenom  stimuleras  särskilt  de
mindre  företagen.  Även  egenföretagare
omfattas.
Vidare aviseras en permanent lättnad  i
dubbelbeskattningen med  inriktning  mot
små  och  medelstora företag.  Ändringar
aviseras    i   räntefördelningen    för
enskilda    näringsidkare    för     att
underlätta generationsskiften.  Dessutom
kommer arbetet att intensifieras för att
förenkla   skattereglerna  för  enskilda
näringsidkare.    För    att    förenkla
skatteuppbörden särskilt för  småföretag
kommer       ett      nytt       enklare
skatteuppbördssystem  -  skattekonton  -
att  införas. En översyn av skatte-  och
förmånsreglerna  för utländska  experter
och   andra  nyckelpersoner  skall  ske.
Slutligen  har regeringen fattat  beslut
som innebär att tullrutinerna förenklas.
Utskottet   vill   i  detta   sammanhang
framhålla   att   de   i   propositionen
föreslagna    skattelättnaderna    också
kommer  att  finansieras  fullt  ut.   I
samband  med att utskottet här behandlar
den  moderata motionen Fi109  (m)  finns
det    anledning   att   framhålla   att
regeringen     i     anslutning     till
finansieringen    av    de    föreslagna
skattelättnaderna också har  beaktat  de
fördelningspolitiska aspekterna.
I  motion  A49 (m) yrkande 2 tas  frågan
upp  om  förutsättningar för en flexibel
lönebildning.  I motionen framhålls  att
det  är parterna på arbetsmarknaden  som
har   det  yttersta  ansvaret  för   att
problemet   med  lönebildningen   löses.
Motionärerna framhåller att om problemen
med  lönebildningen  skall  lösas  måste
emellertid    bl.a.   grundtankarna    i
skattereformen              återställas,
arbetslöshetsförsäkringen    finansieras
med    egenavgifter   och   arbetsrätten
förändras.
Utskottet  har  tidigare i  betänkandet
kommenterat   Moderata  samlingspartiets
syn på skattepolitiken och arbetsrätten.
Utskottet  återkommer till dessa  frågor
längre  fram  i betänkandet  och  kommer
också  att  behandla  finansieringen  av
arbetslöshetsförsäkringen.
Det  är  utskottets uppfattning att  en
avgörande    förutsättning    för    att
arbetslösheten uthålligt skall minska är
att  lönebildningen förbättras. Så länge
som lönebildningen fungerar på nuvarande
sätt  är  det mycket svårt att  hållbart
pressa      tillbaka     arbetslösheten.
Utgångspunkten måste vara  att  Sverige,
även      vid      väsentligt      lägre
arbetslöshetsnivåer  än  den  nuvarande,
skall  ha  en lönekostnadsutveckling  på
låg europeisk nivå. Lönebildningen måste
utformas så att de arbetslösas intressen
tas till vara i större utsträckning än i
dag.
Utskottet      delar     propositionens
uppfattning  att om Sverige skall  komma
ur  massarbetslösheten behövs  ett  nytt
kontrakt      för      samverkan      på
lönebildningens område.  I  samband  med
vårpropositionen      inbjöd      därför
regeringen arbetsmarknadens parter  till
att inför regeringen redovisa sin syn på
hur   den   framtida  lönebildningen   i
Sverige  skall  utformas. Lönebildningen
bör  i  första  hand vara en  fråga  för
arbetsmarknadens parter.  Samtidigt  har
staten  ansvar  för olika regelverk  som
formar       förutsättningarna       för
lönebildningen. Vid de diskussioner  som
påbörjades  den  28 maj överenskoms  att
arbetsmarknadens parter  senast  den  10
juni  1997  skall redovisa  sin  syn  på
lönebildningen  och  möjligheterna   att
gemensamt      formulera      nödvändiga
förändringar   av   förhandlings-    och
lönebildningssystem.         Regeringens
fortsatta     agerande    vad     gäller
lönebildningen är beroende  av  de  svar
parterna lämnar.
I  motion  A49 (m) yrkande 40  framhålls
att  det  bland  svenska experter  länge
rått  samstämmighet om att  de  negativa
effekterna av höga ersättningsnivåer var
begränsade.    I    dag    har,    menar
motionärerna, detta starkt  ifrågasatts.
Mot   den   bakgrunden  är  det   enligt
motionärerna angeläget att som  underlag
för   förändringar   analysera   sociala
ersättningars,       skatters        och
inkomstrelaterade avgifters inverkan  på
lönebildningen  och  arbetslösheten.   I
motionen  föreslås att en  sådan  analys
presenteras för riksdagen senast  hösten
1997.
Utskottet  konstaterar att  i  motionen
nämns   att   två  större  studier   har
genomförts  inom  det  ämnesområde   som
anges   i   motionen.  De   frågor   som
motionärerna vill ha belysta följs  även
löpande   upp   i  Konjunkturinstitutets
rapporter   och   utgör   även    viktig
information i den analys av den  svenska
ekonomins  utveckling som presenteras  i
bilaga   1  till  vårpropositionen   och
motsvarande           bilaga           i
budgetpropositionen.  Även  den  löpande
uppföljning av åtgärder för att  halvera
den  öppna arbetslösheten till  år  2000
som  regeringen  nu föreslår  bör  kunna
lämna   bidrag  till  den   analys   som
efterfrågas  av motionärerna.  Utskottet
anser  inte mot denna bakgrund  att  det
finns  behov av en särskild utredning  i
enlighet  med förslaget i  motion  A  49
(m).
Med   det  anförda  avstyrker  utskottet
motion Fi109 (m) yrkande 1 och motion  A
49 (m) yrkandena 1, 2 och 40.
I  motion  Fi110  (fp)  understryks  att
kampen mot arbetslösheten är en kamp för
goda företagarvillkor. Att expandera den
offentliga sektorn är med dagens skatter
och     budgetunderskott    inte     ett
realistiskt alternativ. Därför  finns  i
dagens  Sverige  ingen annan  metod  att
komma  till rätta med arbetslösheten  än
att  satsa på företagandet. Inriktningen
av  de  ekonomiskt politiska  åtgärderna
måste  i  grunden bygga på att selektiva
inslag  byts  mot  ett bättre  generellt
företagsklimat.
Som  allra viktigast anser motionärerna
det     vara    att    kraftigt    sänka
arbetsgivaravgifterna  i   första   hand
finansierat med besparingar  i  de  s.k.
företagsstöden   och    att    reformera
arbetsrätten.
I motionen framförs också flera punkter
i  de  program som Folkpartiet  tidigare
fört  fram i riksdagen och som  man  ser
som  mycket  viktiga i kampen  för  fler
jobb:
- Ett avskaffande av dubbelbeskattningen
av aktieutdelningar.
- Ett återupprättande av  hälften kvar  i
skattereformen, dvs. avskaffande av  den
s.k.  värnskatten och ett nej  till  det
nya  avsteg som nu föreslås och som  ger
permanent höjd marginalskatt för  ca  50
000  människor utöver dem som redan fått
det     genom    andra    skatte-    och
avgiftshöjningar.
-    Ett    avskaffande   av   de    nya
momsinbetalningsreglerna.
- En konkurrens- och avregleringspolitik
som spar pengar åt stat och kommun genom
minskade  subventioner, spar  pengar  åt
konsumenterna  genom  lägre  priser  och
skapar ett sundare affärsklimat byggt på
konkurrens  på  lika villkor.  En  sådan
politik  bör bl.a. inkludera  ett  stopp
för  den  kommunala bolagshysterin,  ett
återupprättande     av      medborgarnas
lagstadgade  valfrihet  när  det  gäller
vård, barnomsorg och utbildning, ett nej
till  den planerade skärpningen  av  det
kommunala planmonopolet avsett att  göra
det  möjligt  för kommunalpolitiker  att
stoppa lågprisaffärer.
- Förändringar i regelverket som påverkar
lönebildningen. Som motionärerna ser det
har     utfallen    av    de     senaste
lönerörelserna gjort det  uppenbart  att
det  råder  en  obalans på lönemarknaden
till  arbetsgivarnas nackdel. Därför  är
Folkpartiet berett att medverka till att
regelförändringar av olika  slag  skapar
bättre  balans. Det skulle vara en  klar
fördel      om     egenavgifterna      i
arbetslöshetskassorna var högre, så  att
det fanns ett för de anställda tydligare
samband           mellan            höga
lönekostnadshöjningar      och       hög
arbetslöshet i en bransch.
-   En   ansvarsfull   energiuppgörelse.
Osäkerheten om elförsörjningen hämmar en
viktig  del av svensk industri.  Det  är
angeläget   att  göra  klart   att   den
omställning      av     det      svenska
energisystemet som förestår inte  kommer
att  resultera  i  stora  och  plötsliga
elprishöjningar.
Motionärerna vill starkt understryka att
inga  åtgärder får vidtas som  äventyrar
en  trovärdig budgetsanering och  därmed
en  fortsatt  låg  inflation  och  lägre
räntor.  Uttryckt  i  miljarder   kronor
innebär förslagen i motionen följande.
Bättre företagsklimat     1997     1998
Sänkta                       5       12
arbetsgivaravgifter,   i
första     hand      för
tjänstesektorn
Avskaffad                  5,5      5,5
dubbelbeskattning    för
alla företag
Nej till sänkt brytpunkt   0,9        1
Nej    till    försämrad     -        3
periodiseringsfond
Sänkt     skatt      för   0,4      0,4
fåmansbolag
Nej      till     längre   1,1      1,1
arbetsgivarperiod
Slopad           förtida     8        -
momsinbetalning
Totalt   sänkta  skatter  20,9       23
för företagande
avgår        regeringens   5,6      5,8
förslag till sänkning
Nej   till  finansiering   5,8        6
via Securum
Att finansiera            21,1     23,1
Finansiering
Reducerat företagsstöd       8        8
Höjd      pensionsålder,     4        7
ändrad förtidspension
Totalt minskade utgifter    12       15
Höjd matmoms                10       10
Total finansiering          22       25

I   motion   Fi113  (kds)   anförs   att
ekonomisk  tillväxt är en  förutsättning
för   att  minimera  arbetslösheten  och
utveckla     välfärden     för     alla.
Finanspolitiken  måste   vara   fortsatt
stram  och  budgetsaneringen fullföljas.
Skattepolitiken  måste  ges   en   sådan
inriktning  att det totala skattetrycket
sänks,  främst  genom  att  skatten   på
arbete sänks. Därutöver är det angeläget
att den del av tjänstesektorn som riktar
sig   till  de  privata  hushållen   får
skattelättnader    som    leder     till
utveckling och expansion.
Budgetpolitiken  måste  bl.a.   ha   som
långsiktigt mål att bättre balans uppnås
mellan  den  privata och den  offentliga
sektorn.  Ty  när  den  privata  sektorn
tillåts  expandera, minskar  behovet  av
offentliga   insatser.  För   att   inte
snedvrida  konkurrensen och för  att  ge
god   effektivitet  i   den   offentliga
sektorn  måste  staten  gå  vidare   med
ägarspridning    och   sälja    statliga
företag.   Det  är  också  viktigt   att
strukturpolitiken   utformas   för    en
uthållig tillväxt. Det är nödvändigt att
en   ambitiös   miljöpolitik   blir   en
integrerad del av tillväxtpolitiken.
I          motionen         sammanfattas
Kristdemokraternas förslag  om  tillväxt
för nya jobb på följande sätt:
- En helt avgörande faktor för att lyckas
nedbringa arbetslösheten är den attityd
till   företagande  som  det  politiska
etablissemanget utstrålar.  Regelverket
måste  ge  stark  motivation  för   att
starta och driva företag.
- Byråkratin måste minska bl.a. genom en
samordning av de olika verksamheter som
handhar företagarfrågor.
-  Arbetsrätten bör förändras så att den
bättre  speglar  de  förhållanden   som
gäller  i dag. Kristdemokraterna  menar
att  beslut snarast måste fattas om  en
ny  arbetsrätt.  Beslut bör  omedelbart
kunna tas om att de regler som infördes
av       fyrpartiregeringen       skall
återinföras.
-  Tillgången på riskkapital  måste  bli
bättre.    Risksparande   skall    inte
beskattas hårdare än det helt  riskfria
banksparandet.
- Royalty på patenterade uppfinningar bör
vara skattefri.
- Möjligheten att införa avdragsrätt för
avsättningar      till     individuella
utbildningskonton bör prövas.
-   De   nya   reglerna  för  företagens
momsinbetalningar   som    gäller    ny
tidpunkt     för    redovisning     och
inbetalning  av  mervärdesskatt   måste
rivas upp.
- Företagsstöden bör ses över och sänkas
i        utbyte       mot        sänkta
arbetsgivaravgifter.
-  Tjänster  till  hushållen  bör  kunna
stimuleras enligt en utvidgad modell av
den typ som prövats i Danmark.
Som   utskottet  ser  det   föreslås   i
motionerna  Fi110 (fp) och  Fi113  (kds)
riktlinjer för den ekonomiska  politiken
som  helt överensstämmer med de motioner
som  dessa  partier väckte med anledning
av vårpropositionen. På samma sätt som i
motion   Fi109   (m)  ställs   krav   på
skattelättnader  och på  förändringar  i
arbetsrätten även om de i jämförelse med
förslagen från Moderata samlingspartiets
motioner   inte   alls   är   av   samma
omfattning.
De  synpunkter  på  lönebildningen  som
framförs  i  motionerna Fi110  (fp)  och
Fi113 (kds) har också stora likheter med
den  syn  på denna fråga som framförs  i
motionerna Fi109 (m) och A 49 (m).
Med hänvisning till utskottets tidigare
behandling  av  riktlinjerna   för   den
ekonomiska   politiken  och   utskottets
tidigare   redovisade  ställningstagande
till   skattepolitiken,  frågor  rörande
åtgärder inom arbetsmarknadsområdet  och
lönebildningen, som utskottet  redovisat
i   anslutning   till  behandlingen   av
motionerna  Fi109  (m)  och  A  49  (m),
avstyrker utskottet yrkande 1  i  motion
Fi110  (fp) och yrkande 1 i motion Fi113
(kds).  Utskottet vill här tillägga  att
de  frågor i motionerna Fi110  (fp)  och
Fi113  (kds)  som behandlar  förslag  om
nedsättning   av   socialavgifter    och
åtgärder  för att stimulera utvecklingen
i tjänstesektorn tar utskottet ställning
till   längre   fram  i  betänkandet   i
avsnittet  nedsättning av socialavgifter
resp.  om  en  översyn av reglerna  inom
tjänstesektorn.    Som    framgår     av
proposition 207 skall regeringen nu göra
en   översyn  av  förutsättningarna  för
expansion i tjänstesektorn.
Av  propositionerna 207 och 222  framgår
att  när  det  gäller  utgiftstaket  och
fördelning     av     utgifterna      på
utgiftsområden    är    de    föreslagna
åtgärderna       i       propositionerna
finansierade  fullt ut och  att  det  av
riksdagen  den  11 juni i  år  beslutade
utgiftstaket   ligger  fast.   En   viss
omfördelning  kan  dock  komma  att  ske
mellan  utgiftsområdena  till  följd  av
riksdagens beslut.
I  motionerna Fi109 (m) yrkandena 3 och
4  och Fi110 (fp) yrkande 3 föreslås att
riksdagen  dels godkänner de  utgiftstak
som föreslås i motionerna för åren 1997,
1998    och    1999,   dels    godkänner
fördelningen    på   utgiftsområden    i
enlighet  med  den  uppläggning  av  den
ekonomiska  politiken  som  föreslås   i
respektive motion.
Som  en följd av att utskottet inte kan
ställa  sig bakom den inriktning av  den
ekonomiska  politiken  som  föreslås   i
dessa  motioner avstyrker  utskottet  de
förslag till inriktning av budgetarbetet
som  framgår  av yrkandena  3  och  4  i
motion  Fi109 (m) och yrkande 3 i motion
Fi110 (fp).
I  motion Fi111 (v) krävs en ny och  mer
expansiv inriktning på politiken  om  vi
skall  ha  utsikter att  komma  tillbaka
till full sysselsättning. Arbetslösheten
i  Sverige ökade mycket snabbt vid 1990-
talets            början,            men
långtidsarbetslösheten  är   fortfarande
relativt   begränsad  i  ett  europeiskt
perspektiv.   Det   talar   för,   menar
motionärerna, att det fortfarande  borde
finnas   möjligheter   att   komma    ur
massarbetslösheten  någorlunda   snabbt.
Men  det  förutsätter å andra  sidan  en
mycket   starkare  efterfrågeutveckling,
dvs. en politik som tillåter en tillväxt
av      hemmamarknaden     utan      att
statsfinanserna                urholkas.
Hemmamarknaden  måste stärkas  genom  en
mer  konjunkturstimulerande politik. Den
nuvarande ekonomiska politiken är,  sägs
det  i  motionen,  för  restriktiv.  Den
privata konsumtionen är för svag och det
privata     sparandet     för      högt.
Vänsterpartiet föreslår därför en  något
lättare finanspolitik och en högre  nivå
på  de  statliga  utgifterna.  Ett  höjt
grundavdrag  för  låginkomsttagare   bör
genomföras.        De        ytterligare
budgetförstärkningar som regeringen  och
Centerpartiet  kom  överens  om  i   den
ekonomiska  vårpropositionen   i   april
måste   avvisas.   Regeringen   är   för
ensidigt   inriktad  på  EMU-anpassning,
något            som           försvårar
arbetslöshetsbekämpningen.    Riksbanken
måste också ta ytterligare steg för  att
sänka ränteläget.
Motionärerna  menar att  saneringen  av
statens  ekonomi måste ske  på  ett  mer
rättvist  sätt. Nu får låginkomsttagarna
bära  de  tyngsta bördorna. De fortsatta
neddragningarna  inom  offentlig  sektor
tränger  ut  kvinnor i arbetslöshet  och
bidragsberoende.    En    mer    rättvis
fördelningspolitik            omfördelar
konsumtionsutrymmet och stimulerar hemma
marknaden.   Ett  större   utrymme   för
kommunerna       stärker      kvinnornas
arbetsmarknad och gynnar den  ekonomiska
tillväxten.  Jämställdhet  och   rättvis
fördelning skapar förutsättningar för en
balanserad ekonomisk utveckling.
I  motionen  föreslås ett  program  för
sysselsättningen      med       följande
sammansättning.
-  Stöd  till kommunsektorn  i  form  av
sänkta
arbetsgivaravgifter               5,0
mdr
-  Stöd  till  privat tjänstesektor  via
sänkta arbets-
givaravgifter                     5,0
mdr
- Sänkta egenavgifter på näringsinkomster
för
egenföretagare                    0,6
mdr
-  Sänkta arbetsgivaravgifter för försök
med
6-timmars arbetsdag               1,5
mdr
-  Kreditstöd  i form av en skatterabatt
för småföretag                       1,0
mdr
- Ett grönt investeringsprogram       1,5
mdr
- Aktiv arbetsmarknadspolitik, kommuner,
utb.   kvinnor,   invandrare   och
arbetshandikappade                   3,0
mdr
- Näringspolitik, FOU-stöd, nätverk   1,2
mdr
-   Akuta  jobbinsatser  för  arbetslösa
ungdomar                             1,2
mdr
Totalt:
20,0 mdr

En  successiv arbetstidsförkortning  är,
enligt motionärerna, en nödvändig del av
sysselsättningsprogrammet.      Dessutom
föreslås       i      motionen       ett
kompetensutvecklingsprogram            i
arbetslivet     genom     framtidsfonder
finansierade  via  vinstavsättningar   i
näringslivet    under   inflytande    av
parterna på arbetsmarknaden.
Utskottet konstaterar att Vänsterpartiet
står   fast   vid  sitt   förslag   till
inriktning  av den ekonomiska  politiken
så  som  det  presenterades i anslutning
till vårpropositionen. Det innebär bl.a.
att  motionärerna avvisar den inriktning
av    arbetet    med    att    fullfölja
budgetsaneringen som riksdagen  godkände
den  11 juni i år. Som utskottet ser det
är       avvägningsproblemen      mellan
efterfrågestimulanser    och    fortsatt
budgetsanering mycket svåra att lösa.  I
propositionen  nämns  tre   åtgärder   -
försäljningsskatten    på    motorfordon
avskaffas,    förmånsbeskattningen    av
tjänstebilar  sänks  och  stämpelskatten
reduceras till en tredjedel temporärt  -
för   att   öka  efterfrågan.   Det   är
utskottets   uppfattning   att   det   i
nuvarande budgetläge inte är tillrådligt
att vidta ytterligare åtgärder med denna
inriktning.
I  motion  Fi111 (v) hävdas vidare  att
fördelningspolitiken i  budgetsaneringen
är  felaktig  och bör ändras.  Utskottet
delar  inte  denna uppfattning.  Det  är
riktigt   att   de  fördelningspolitiska
frågorna också fortsättningsvis måste ha
hög  prioritet. Men det är  ofrånkomligt
att     den     höga     arbetslösheten,
neddragningen    av    de     offentliga
utgifterna och de stora förändringarna i
transfereringssystemet   innebär   stora
fördelningspolitiska påfrestningar.  Det
framtvingade   budgetsaneringsprogrammet
omfattar  nu  126 miljarder kronor.  Det
råder emellertid inget tvivel om att det
är  den  höga arbetslösheten som mer  än
något  annat  skapar orättvisor,  vidgar
klyftorna   och  urholkar  den   sociala
tryggheten.        Den        viktigaste
fördelningspolitiska uppgiften är därför
att  genom en sund och uthållig  finans-
och  penningpolitik, en aktiv  närings-,
regional- och arbetsmarknadspolitik  och
stora  satsningar på utbildning åter  ge
alla  människor möjlighet  att  försörja
sig  genom  eget arbete. Då motionärerna
avvisar  den  inriktning av arbetet  med
att   fullfölja   budgetsaneringen   som
riksdagen  godkände den  11  juni  i  år
skulle  konsekvenserna av deras  politik
medföra    stora    fördelningspolitiska
påfrestningar    i    form    av    ökad
arbetslöshet.
Beräkningar   som   Finansdepartementet
genomfört  pekar  mot  att  de   samlade
effekterna    av    saneringsprogrammet,
åtgärderna   i   vårpropositionen    och
sysselsättningspropositionen  kan  sägas
ha en rimlig fördelningspolitisk profil.
I    motion    Fi111    (v)    upprepar
Vänsterpartiet sitt påstående att den av
regeringen      förordade     ekonomiska
politiken, som kännetecknas av en mycket
stram finanspolitik, är helt inriktad på
ett  deltagande  i EMU.  Utskottet  vill
återigen  understryka att  detta  är  en
felsyn. Även om Sverige skulle välja att
stå  utanför  EMU  så  måste  det  stora
underskottet i de offentliga  finanserna
elimineras.
När  det  gäller kravet på en successiv
arbetstidsförkortning,  som  framförs  i
motion  Fi111  (v),  hänvisar  utskottet
till  vad  utskottet anför i  anslutning
till behandlingen av motion Fi112 (mp).
Med  det  anförda  avstyrker  utskottet
motion Fi111 (v) yrkandena 1 och 2.
I  motionerna Fi112 (mp) och Fi117  (mp)
återfinns  Miljöpartiets  förslag   till
riktlinjer för den ekonomiska  politiken
för   att   minska  arbetslösheten.   De
sammanfattas  i  motion  Fi112  (mp)   i
följande punkter:
- Förkortad arbetstid. Normalarbetstiden
sänks  till  35  timmar per  vecka  från
1998. För att underlätta genomslaget  på
arbetsmarknaden sänks egen-  avgifterna.
För   statens   del  finansieras   denna
inkomstminskning genom  lägre  kostnader
för  a-kassa och arbetsmarknadspolitiska
åtgärder.
-  Lägre  skatt på arbete. Den  relativa
arbetskraftskostnaden    sänks     genom
successiv    neddragning    av    främst
arbetsgivaravgifter.          Sänkningen
finansieras  genom  höjda  energi-   och
miljöskatter. Fram t.o.m. 1999 bör ca 25
miljarder växlas från skattebasen arbete
till skattebasen energi och miljö. Detta
gynnar bl.a.                                       tjänstesektorn (både
privat och offentligt) och miljö- och återvinningssektorn.
-   Bättre  möjligheter  för   små   och
medelstora    företag.    Översyn    och
förenkling av regelverk, en mer flexibel
arbetsrätt,   ökad   tillgänglighet   av
riskvilligt       kapital,       ändrade
skatteregler  som underlättar  för  både
nyföretagande  och tillväxt  i  små  och
medelstora företag m.m.
-     Utbyggnad     av     miljöanpassad
infrastruktur  och  satsning  på   gröna
jobb. Utbyggnad av miljöanpassade trafik-
och   energisystem  med  såväl  statliga
direktinvesteringar                  som
investeringsbidrag,                 samt
arbetsmarknadsåtgärder   inriktade    på
miljö-  och  hälsoområdet i vid  mening.
Högre  energi-  och miljöskatter  (i  en
skatteväxling),   samt   en   väsentligt
förbättrad   miljölagstiftning   i    en
miljöbalk, bidrar verksamt till att  öka
förändringstrycket i näringslivet.
-    Utveckling    av   de    offentliga
verksamheterna      inom      välfärdens
kärnområden. Satsningar på bättre  vård,
omsorg  och utbildning ger jobb  i  sig,
men  förbättrar också möjligheterna  för
näringsliv  och  samhälle  och  fungerar
bättre    ekonomiskt   sett.   En    väl
fungerande  offentlig  sektor  är  också
viktig för att vidmakthålla och utveckla
en   stark   hemmamarknad.  Satsningarna
finansieras  främst  genom  att   minska
transfereringar    till    medel-    och
höginkomsttagare och till företag.
-  Ökad  social rättvisa. Den ekonomiska
politiken skall utformas solidariskt  så
att    alla   medborgare   ges   rimliga
ekonomiska möjligheter att delta i  både
den   demokratiska   processen   och   i
produktionen. Nödvändiga besparingar för
att  klara  statens finanser skall  inte
riktas   mot  dem  som  har  de   lägsta
inkomsterna   eller  minsta   ekonomiska
marginalerna  -  av  såväl  sociala  som
ekonomiska skäl.
-  Ökad  jämlikhet mellan könen. Kvinnor
måste  ges bättre möjligheter att starta
och  driva  företag,  och  därmed  också
utveckla potentiella marknader som i dag
saknas eller är små.
-    Sanering   av   statens   finanser.
Saneringen  av  statens  finanser  måste
fullföljas så att statens räntekostnader
kan   minska   och  det  internationella
förtroendet    för    svensk     ekonomi
förstärkas ytterligare.
Utskottet  vill  med  anledning  av   de
riktlinjer för den ekonomiska  politiken
som  anges i motionerna Fi112  (mp)  och
Fi117 (mp) anföra följande.
Som utskottet framhöll vid behandlingen
av  vårpropositionen delar  utskottet  i
många     avseenden    den    syn     på
miljöpolitiken som framförs i motionerna
från  Miljöpartiet. När det  gäller  den
ekologiska omställningen av det  svenska
samhället  framhålls i  proposition  207
att  miljöpolitiken har en  övergripande
roll  i  regeringens  strategi  för  hög
tillväxt    och   ökad   sysselsättning.
Tillväxten  stimuleras  genom  att  krav
ställs  på  omställning av  det  svenska
samhället  som behövs för att tillväxten
skall  ske  på  ett ekologiskt  hållbart
sätt.  Sverige skall ligga i frontlinjen
när  det gäller att utveckla och använda
ny  miljöteknik. Kretsloppssamhället ger
nya  jobb och nya företag. Sverige skall
sträva  efter att vara ett föregångsland
där  tillväxt  och ekologi  går  hand  i
hand.   Visionen  är   att   skapa   det
ekologiskt hållbara samhället. Med tanke
på  den  nuvarande svåra situationen  på
arbetsmarknaden  talar starka  skäl  för
att - trots det ansträngda budgetläget -
avsätta  1  miljard kronor för specifika
miljöinvesteringar,     vilket     också
föreslås i propositionen.
Såvitt  utskottet förstår är  förslaget
om   arbetstidsförkortning  en   av   de
viktigaste   delarna  i  den  ekonomiska
politik  som  Miljöpartiet  förordar.  I
betänkande       1995/96:FiU10        om
vårpropositionen framhöll utskottet  att
denna  fråga är mycket komplex. En  kort
redogörelse      gavs       för       en
forskningsrapport  som  presenterade  en
översikt   över  teorier  och   empirisk
forskning inom detta område.
Vidare hänvisade utskottet till att den
av   regeringen   tillsatta   1995   års
arbetstidskommitté bl.a. har som uppgift
att    analysera   konsekvenserna    för
sysselsättningen av förkortad arbetstid.
Utredningen  skall lämna  slutförslag  i
höst.
I  motion Fi112 (mp) understryks  också
vikten  av  att skapa bättre möjligheter
för    små   och   medelstora   företag.
Utskottet   vill   i  det   sammanhanget
hänvisa  till  att det  i  propositionen
föreslås  att  1 miljard kronor  avsätts
till        ett       program        för
småföretagsutveckling,   förnyelse   och
tillväxt. Programmet, som har en  tydlig
småföretagsinriktning,     avser     att
underlätta  för  Sverige  att   utveckla
kunskapssamhället, göra det enklare  att
vara    företagare   och   att   påbörja
omställningen mot en hållbar utveckling.
Programmet   innebär   bl.a.   att    en
delegation     för    förenkling     för
småföretagen  inrättas vars  uppgift  är
att  redovisa förslag som kan  stimulera
till   nyetableringar  samt  möjligheter
till   förenklingar   av   regler    för
småföretag. Utöver småföretagsprogrammet
avser  regeringen att initiera  en  bred
samverkan   i  länen  för  en   effektiv
närings-  och  regionalpolitik  inriktad
mot  de mindre företagen. Utskottet, som
ställer    sig    bakom   propositionens
förslag,  behandlar  dessa  frågor   mer
ingående   i  betänkandets  avsnitt   om
program      för     företagsutveckling,
förnyelse och tillväxt.
Med  det  anförda  avstyrker  utskottet
motion  Fi112 (mp) yrkande 1 och  motion
Fi117 (mp) yrkandena 1-4, 6 och 42.
Utskottet   tillstyrker   de   allmänna
riktlinjer för den ekonomiska  politiken
som förordas i proposition 207.
Studier av internationella exempel
I motion A49 (m) yrkande 3 framhålls att
Sverige   bör   dra   nytta   av    goda
internationella  exempel  i  kampen  mot
arbetslösheten.  Motionärerna   förordar
att  initiativ  tas  till  grundläggande
studier  av  goda  exempel  från   andra
länder  för  att vidga beslutsunderlaget
som    en    del    av   en    nödvändig
liberalisering    av     den     svenska
arbetsmarknaden. Resultaten av studierna
bör   enligt   motionärerna   successivt
redovisas   för   riksdagen   under   de
kommande två åren.
Utskottet      delar      motionärernas
uppfattning att det är viktigt att följa
den   ekonomiska  utvecklingen  och  den
förda  politiken i länder som har  eller
har   haft  problem  liknande  dem   som
drabbat    Sverige.    Samtidigt    vill
utskottet    erinra   om   att    sådana
organisationer som OECD, EU-kommissionen
och  Internationella Valutafonden  (IMF)
löpande    redovisar    analyser     och
presenterar  statistiskt  material   som
möjliggör  sådana jämförelser. Utskottet
vill  i detta sammanhang även nämna  att
Konjunkturinstitutet   i   sin   senaste
rapport   om  konjunkturläget   gör   en
jämförande  analys av  arbetslöshet  och
arbetsmarknadspolitiska    åtgärder    i
Norden.  Institutet planerar att utvidga
denna  analys  till  att  omfatta   fler
länder i kommande rapporter.
Med  det  anförda  avstyrker  utskottet
motion A49 (m) yrkande 3.
Svensk arbetsmarknad i ett europeiskt
perspektiv
I  motion Fi125 av Sten Tolgfors och Per
Bill     (båda     m)     begärs     ett
tillkännagivande till regeringen utifrån
motionärernas     syn     på      svensk
arbetsmarknad    i    ett     europeiskt
perspektiv.
Motionärerna   framhåller   vikten   av
frihandel  mellan  EU och  tredje  land,
samt    den   inre   marknadens    fulla
förverkligande    och   upprätthållande.
Motionärerna betonar också vikten av att
Essen-deklarationens         intentioner
förverkligas   både  i  Europa   och   i
Sverige.   Man  kritiserar  vidare   det
socialdemokratiska   förslaget   om   en
europeisk    sysselsättningsunion    som
motionärerna     karakteriserar      som
substanslöst. Det är enligt motionärerna
inte     fler    deklarationer     eller
målsättningar i fördragen som krävs  för
att  få  ner  arbetslösheten.  Redan   i
Romfördraget   slås   vikten   av    god
sysselsättning  fast. Huvudansvaret  för
sysselsättningen ligger och måste  ligga
på den nationella nivån. Det är nämligen
medlemsländerna    som     huvudsakligen
bestämmer   i   frågor  som  arbetsrätt,
lönebildning, arbetsmarknadspolitik  och
utbildningsinsatser. Det finns ingenting
att  vinna på att dessa frågor görs till
överstatliga   politikområden.   Tvärtom
måste utrymme ges för en anpassning till
inhemska förhållanden.
Att  skapa ett bättre näringsklimat och
lägga  grund  för växande internationell
konkurrenskraft   är   i   huvudsak   en
utmaning  för  Sveriges riksdag,  liksom
för  övriga europeiska parlament.  Vissa
av  de beslut som måste tas den kommande
tiden  måste  dock, enligt motionärerna,
föregås   av  avreglering  på  europeisk
nivå.   Den  sociala  stadgan  och   det
sociala  protokollet manifesterar  en  i
deras  tycke alltför långtgående  allmän
ambition till europeisk reglering.
Slutligen  framförs kravet att  Sverige
vid  den  pågående  regeringskonferensen
skall     driva    kravet     på     ett
fördragsmässigt stöd för en  systematisk
avreglering   av  EU:s   regelverk.   En
allmänt omfattad uppfattning är att  den
europeiska   arbetsmarknaden   generellt
sett är för stel och att detta är en  av
EU-områdets                allvarligaste
konkurrenshämmande  faktorer.   Det   är
därför  olyckligt att vissa  EU-direktiv
är  så  detaljerade och/eller  så  långt
gående att de bidrar till att öka  denna
stelhet.  Exempel på detta ger det  s.k.
arbetstidsdirektivet                 och
överlåtelsedirektivet. Som  motionärerna
ser saken bör arbetsrätt primärt vara en
nationell  angelägenhet. Medlemsländerna
bör   i  huvudsak  få  välja  sina  egna
arbetsrättsliga lösningar.
Arbetsmarknadsutskottet  anför  i   sitt
yttrande  (AU6y) att man tidigare  under
våren  har haft att bedöma flera  av  de
frågor  som tas upp i motion  Fi125  (m)
(1995/96:UU13, AU3y m.fl.,  rskr.  199).
Arbetsmarknadsutskottet  finner   därför
inte   skäl   att  i  detta   sammanhang
penetrera    alla    de    frågor    som
motionärerna berör.
Arbetsmarknadsutskottets uppfattning är
att  det  inte räcker att fullfölja  den
inre   marknaden   och   att   fullfölja
Essenpunkterna.    Sysselsättningsfrågan
bör   lösas   med   mer  av   europeiskt
samarbete.  Det  är  viktigt  att   EU:s
medlemsländer  har en gemensam  strategi
för  att möta arbetslösheten och få till
stånd  ökad   sysselsättning.  Samtidigt
krävs en kraftfull arbetsmarknadspolitik
nationellt          i           Sverige.
Arbetsmarknadsutskottet   ställde    sig
bakom   regeringens   uppfattning    att
Sverige vid EU:s regeringskonferens 1996
skulle     verka     för     en     s.k.
sysselsättningsunion,  dvs.  att  det  i
grundfördragen  förs in ett  avsnitt  om
sysselsättningspolitik  med   gemensamma
mål,   gemensamma  procedurer  och   ett
gemensamt   åtagande  att  följa   vissa
principer för sysselsättningspolitiken.
Arbetsmarknadsutskottets uppfattning är
vidare att arbetstagarnas ställning inom
EU  snarare  måste stärkas än försvagas.
Av     den     anledningen     förordade
arbetsmarknadsutskottet  att  regeringen
vid  regeringskonferensen  skulle  verka
för  att EG:s sociala protokoll, som rör
bl.a. arbetstagarnas rättigheter, skrivs
in  i  Romfördraget.  En  försämring  av
arbetstagarnas   rättigheter  genom   en
uttunning  av  det  sociala  protokollet
eller Europarådets sociala stadga kommer
enligt  arbetsmarknadsutskottets  mening
inte  att  leda till ökad sysselsättning
inom EU.
Riksdagen     har    nyligen     (prop.
1995/96:162,   bet.  AU9,   rskr.   219)
beslutat   att  EG:s  arbetstidsdirektiv
tills  vidare  skall genomföras  på  det
sättet att det i arbetstidslagen förs in
en bestämmelse om s.k. EG-spärr, dvs. en
bestämmelse  om  att kollektivavtal  som
slutits      med     avvikelse      från
arbetstidslagens   regler    inte    får
underskrida  direktivets minimikrav.  De
materiella       bestämmelserna        i
arbetstidslagen   och    annan    berörd
lagstiftning  skall  i  princip   lämnas
oförändrade    i   avvaktan    på    att
Arbetstidskommittén slutför sitt arbete.
Av   hänsyn   till  Arbetstidskommitténs
arbete anser arbetsmarknadsutskottet att
riksdagen  inte bör uttala någon  mening
om       bestämmelserna      i      EG:s
arbetstidsdirektiv.
Med      det      anförda     avstyrker
arbetsmarknadsutskottet motion Fi125.
Näringsutskottet  tar  i  sitt  yttrande
(NU10y) upp frågan om frihandel, som tas
upp  som  en  punkt i motion Fi125  (m).
Frihandel  är,  enligt näringsutskottets
mening,  en avgörande drivkraft för  den
globala  ekonomiska  utvecklingen.   Som
sägs i både propositionen och den nämnda
motionen bör Sverige fortsätta att verka
för ökad liberalisering i världshandeln.
Enligt  näringsutskottets mening är  det
angeläget att Sverige inom EU  intar  en
aktiv och pådrivande roll och fortsätter
att  verka för ökad frihandel mellan  EU
och tredje land.
Den   inre   marknaden  utgör,   enligt
näringsutskottets    uppfattning,    ett
kärnområde  i EU-samarbetet.  Genom  den
inre  marknaden har svenska företag  och
konsumenter   fått  tillgång   till   en
hemmamarknad   som   omfattar   ca   370
miljoner  invånare.  En  väl  fungerande
inre  marknad är av avgörande  betydelse
för Sveriges ekonomi och utveckling. Det
är  därför  väsentligt att  en  effektiv
tillämpning       av      lagstiftningen
beträffande  denna marknad  säkerställs,
så     att     det    inte     uppkommer
konkurrenssnedvridningar mellan  företag
i  olika  länder. Sverige bör  fortsätta
att inom EU agera i denna riktning.
Med      det      anförda     avstyrker
näringsutskottet den nämnda  motionen  i
berörd del.
Finansutskottet delar de  uppfattningar
i      arbetsmarknadsutskottets      och
näringsutskottets  yttranden   som   här
redovisats. Något tillkännagivande  till
regeringen med anledning av motion Fi125
(m)  är  enligt finansutskottets  mening
inte påkallat varför den avstyrks.
Riksbankens uppgifter
I motion Fi114 av Birgitta Hambraeus (c)
begärs   en   utredning  om  Riksbankens
uppgifter    och    en    översyn     av
riksbankslagen.
Utskottet redovisade i sitt av riksdagen
den  11  juni  1996 godkända  betänkande
1995/96:FiU10 (rskr. 304) att ett arbete
påbörjats för att förbereda förändringar
i  lagstiftningen mot bakgrund av de nya
förutsättningarna   för   penning-   och
valutapolitiken.
Finansutskottet ser inte anledning  att
föregripa    regeringens   arbete    och
avstyrker motion Fi114 (c).
Skattepolitiken
Fördelningspolitiska effekter av
skattepolitiken
I  motion  Fi116 (yrkande 3)  av  Gudrun
Schyman  m.fl.  (v) föreslås  riktlinjer
för   skattepolitiken  som  innebär  att
större  hänsyn  bör tas till  skatternas
fördelningspolitiska effekter.  Partiets
förslag innefattar bl.a. en sänkning  av
skatten på lägre inkomster, t.ex.  genom
höjt  grundavdrag. Förslaget bör  enligt
motionärerna kombineras med  ett  slopat
grundavdrag  för  inkomster  som  ligger
över   brytpunkten.  Förmögenhetsskatten
breddas och ytterligare skalsteg införs.
För  att  stödja  mindre och  nystartade
företag förespråkar motionärerna  sänkta
egenavgifter för egenföretagare och  ett
kreditstöd   genom  skatteavdrag.   Inom
tjänstesektorn      föreslås      sänkta
arbetsgivaravgifter för  såväl  kommunal
som         privat        tjänstesektor.
Bolagsbeskattningen      bör      enligt
motionärerna  höjas  och   en   särskild
värnskatt på 5 % tas ut. På energi-  och
miljöområdet  vill motionärerna  se  ett
successivt ökat skatteuttag, främst  för
el   och   koldioxidutsläpp.  De   höjda
skatterna  på  energi- och  miljöområdet
bör   ingå  i  en  plan  för   en   grön
skatteväxling  för att finansiera  sänkt
skatt på arbete. En målsättning kan vara
att  växlingen skall omfatta  5-6  %  av
BNP.     Regeringen    bör,     föreslår
motionärerna  vidare  (yrkande   2),   i
samband  med budgetpropositionen  hösten
1996  för riksdagen redovisa ett  samlat
ställningstagande    till     hur     de
fördelningspolitiska    skevheterna    i
skattereformen skall justeras.
Skatteutskottet   framhåller   i    sitt
yttrande (SkU13y) att stora uppoffringar
gjorts  för  att  sanera  de  offentliga
finanserna   och  återvinna   omvärldens
förtroende  för en stabil svensk  krona.
Det  är  viktigt  att saneringspolitiken
fullföljs  så att målen om balans  i  de
offentliga  finanserna  successivt  nås.
Samtidigt    som    de   budgetpolitiska
riktlinjerna ligger fast är  det,  anför
skatteutskottet vidare, viktigt  att  de
åtgärder   som  vidtas   för   att   öka
tillväxten   och   sysselsättningen   är
fördelningspolitiskt   godtagbara.   Att
begränsa   arbetslösheten   är    mycket
angeläget,  även  ur fördelningspolitisk
synpunkt.
Skatteutskottet    erinrar    om    att
värnskatten      och      den      lägre
mervärdesskatten  på   livsmedel   utgör
viktiga   fördelningspolitiska   inslag.
Värnskatten   kommer   enligt   gällande
lagstiftning  att  upphöra   inkomståret
1999. Regeringen har emellertid aviserat
att  den  kommer  att  föreslå  hur  det
samlade skatte- och avgiftsuttaget skall
justeras     för    att    en     bättre
fördelningsprofil skall nås.
Skatteutskottet  avstyrker  motionen  i
här  aktuella delar med det anförda  och
med  hänvisning till vad skatteutskottet
anfört  tidigare  i  ett  yttrande  till
finansutskottet (1995/96:SkU12y).
Finansutskottet    har    tidigare     i
betänkandet  behandlat riktlinjerna  för
den   ekonomiska  politiken  och  i  det
sammanhanget          berört          de
fördelningspolitiska  konsekvenserna  av
den   ekonomiska  politiken.   Utskottet
avstyrker, i likhet med skatteutskottet,
motion Fi116 (v) yrkandena 2 och 3.
Tillfällig nedsättning av stämpelskatt
I  proposition 222 (avsnitt 4.2, yrkande
5) föreslås en tillfällig nedsättning av
stämpelskatten   i  syfte   att   minska
transaktionskostnaden  vid  förvärv   av
fastigheter.  Stämpelskatten  sätts  ned
till  en  tredjedel vid förvärv av  fast
egendom  och tomträtter under tiden  den
12  juni  1996-den 31 december 1997.  En
förutsättning    är   att    inskrivning
beviljas före utgången av mars  1998.  I
stället   för   skattesatserna   1,5   %
respektive    3   %   skall    de    nya
skattesatserna  vara  0,5  %  respektive
1  %. Överskjutande skatt på förvärv som
skrivs  in fram till den 1 augusti  1996
kommer   att   återbetalas  i   särskild
ordning.
Avslagsyrkanden  framställs  i  motioner
från Vänsterpartiet och Miljöpartiet.  I
motion   Fi116  (yrkande  4)  av  Gudrun
Schyman m.fl. (v) anför motionärerna att
stämpelskatten   utgör   en   så    pass
begränsad kostnad vid köp av småhus  att
den   inte   på  något  avgörande   sätt
påverkar  beslutet  att  genomföra   ett
förvärv.   Vid  större  affärer   uppgår
stämpelskatten     visserligen      till
betydande belopp men spelar även i dessa
fall   en   marginell   roll   för   den
långsiktiga  avkastningen   och   därmed
prisbilden.     Även     om      antalet
fastighetsaffärer  ökar  är  det  enligt
motionärerna osannolikt att detta skulle
påverka byggandet.
I  motion Fi117 (yrkande 15) av  Birger
Schlaug  m.fl. (mp) anförs  att  det  är
tveksamt  om  en stimulans  för  köp  av
redan  byggda fastigheter kommer att  ha
någon effekt på byggandet. Det är enligt
motionärerna  bättre  att  t.ex.   satsa
ytterligare på allergisanering av skolor
och bostäder.
I  motion Fi129 av Jerry Martinger  (m)
anförs     att     hänvisningen     till
förvärvsdatum   kan   ge   upphov   till
tolkningstvister,     och     motionären
hemställer därför att nedsättningen  får
avse  alla inskrivningsbeslut som fattas
efter  den 12 juni 1996 och där  ansökan
om  inskrivning har ingivits senast  den
31 december 1997.
Skatteutskottet   instämmer    i    sitt
yttrande    (SkU13y)    i    regeringens
bedömning  att en tillfällig nedsättning
av     stämpelskatten     skulle     öka
omsättningshastigheten                på
fastighetsmarknaden.           Nuvarande
stämpelskatt                       höjer
transaktionskostnaderna och bidrar  till
att     dämpa    omsättningen.    Enligt
skatteutskottets mening kan en  sänkning
av    stämpelskatten   på    fastigheter
underlätta    en    återhämtning    inom
byggsektorn   och   anser   därför   att
förslaget bör genomföras.
När det gäller den närmare utformningen
finner   skatteutskottet  fog   för   de
invändningar  som görs  i  motion  Fi129
(m),  men konstaterar samtidigt  att  en
förändring  av  det slag som  motionären
föreslår   medför   en   merkostnad   av
betydande   storlek.   Vid   en   samlad
bedömning   anser  skatteutskottet   att
anknytningen   till  förvärvsdatum   bör
behållas.
Sammantaget tillstyrker skatteutskottet
propositionen i denna del och  avstyrker
de  aktuella  motionerna. Vid  yttrandet
har   avvikande  meningar  fogats   från
Moderata samlingspartiet och Folkpartiet
liberalerna  samt en gemensam  avvikande
mening    från    Vänsterpartiet     och
Miljöpartiet de gröna.
I  sin  avvikande mening anför Moderata
samlingspartiets representanter  att  de
utgår  från  att  ett underlag  för  att
bedöma de statsfinansiella effekterna av
att  tillstyrka motion Fi129 (m)  kommer
att     kunna     tas     fram     under
finansutskottets beredning av ärendet.
Bostadsutskottet  ansluter  sig  i  sitt
yttrande  (BoU11y)  till  propositionens
förslag  på  de i propositionen  angivna
grunderna.    De   av   bostadsutskottet
behandlade  motionsyrkandena avstyrks  i
motsvarande   del.  Vid  yttrandet   har
avvikande    meningar    fogats     från
företrädarna   för  Vänsterpartiet   och
Miljöpartiet de gröna.
Finansutskottet  vill med  anledning  av
motion Fi129 (m) anföra följande. Enligt
jordabalken (20 kap. 2 §) skall  lagfart
sökas inom tre månader efter det att den
handling  på  vilken  förvärvet  grundas
upprättades. Det innebär att de  förvärv
som  ägt rum under tiden 12 mars-12 juni
och  där  köparen ännu  inte  ansökt  om
inskrivning    skulle     beröras     av
motionärernas      förslag.       Enligt
motionsförslaget   skulle   dessa    köp
belastas  med  den lägre stämpelskatten.
Kostnaden under en tremånadersperiod för
skattesänkningen   beräknas   vara   500
miljoner kronor (helårseffekten beräknas
i   propositionen   till   2   miljarder
kronor). Samtidigt bör man emellertid  i
en   kalkyl  beakta  hur  aktörerna   på
fastighetsmarknaden kan tänkas agera med
anledning  av  de nya reglerna.  Vid  en
samlad   bedömning  av  olika   faktorer
innebär   det  att  kostnaden   troligen
kommer  att vara lägre än 500  miljoner,
men fortfarande uppgå till ett betydande
belopp.
Sammanfattningsvis  innebär  detta  att
kostnaden  kan  komma  att  uppgå   till
uppemot 500 miljoner kronor, men att det
råder  osäkerhet om det exakta beloppet.
Utskottet  konstaterar  således  att  om
motionen  tillmötesgås  kommer  det  att
leda      till     kraftigt     minskade
statsinkomster. Det kan dessutom påpekas
att  eftersom åtgärden är avsedd som  en
stimulansåtgärd är det verkningslöst att
sänka  stämpelskatten  med  effekt   för
förlupen tid.
Finansutskottet  tillstyrker  i  likhet
med skatteutskottet och bostadsutskottet
därför  propositionen i  denna  del  och
avstyrker  motionerna Fi116 (v)  yrkande
4, Fi117 (mp) yrkande 15 och Fi129 (m).
Fastighetsskatt
I   motion  Fi118  (yrkande  1)  av  Alf
Svensson  m.fl.  (kds)  anförs  att  det
stora  problemet  på fastighetsmarknaden
inte      är     stämpelskatten     utan
fastighetsskatten. Motionärerna föreslår
därför att fastighetsskatten sänks  från
1,7 % till 1,5 % och att skatteuttaget i
storstäder och skärgård begränsas  genom
en takregel.
I  motion  Fi115 (yrkande  2)  av  Lena
Klevenås  (s)  föreslår  motionären  att
fastighetsskatten bör  utformas  så  att
investeringar   som    är    bra    från
miljösynpunkt uppmuntras.
Skatteutskottet erinrar i sitt  yttrande
(SkU13y)  om  att utskottet  senast  har
behandlat       yrkanden        angående
fastighetsskatten  i ett  yttrande  till
bostadsutskottet (1995/96:SkU8y). Enligt
skatteutskottets uppfattning saknas  det
statsfinansiellt utrymme för  en  allmän
sänkning   av   fastighetsskatten    som
föreslås i motion Fi118 (kds). Höjningen
av  skattesatsen från 1,5 % till  1,7  %
har  gjort  det möjligt att  undvika  en
höjning  av  den garanterade räntan  för
vissa  bostäder. De speciella  problemen
för  den  bofasta befolkningen  i  vissa
skärgårdsområden  och  andra  attraktiva
fritidsområden  har  tagits  upp  i   en
särskild          översyn           inom
Finansdepartementet       som        har
målsättningen att redovisa  sitt  arbete
före halvårsskiftet 1996.
Vad  beträffar  behovet av  stimulanser
för   miljöriktiga   investeringar   som
föreslås   i  motion  Fi115  (s)   anser
skatteutskottet  att  detta  bör   kunna
tillgodoses   på  annat  sätt   än   via
fastighetsbeskattningen.
Med      det      anförda     avstyrker
skatteutskottet     motionerna.      Vid
yttrandet har avvikande meningar  fogats
från   Moderata   samlingspartiets   och
Kristdemokraternas representanter.
Bostadsutskottet   avstyrker   i    sitt
yttrande  (BoU11y)  motionsförslaget  om
sänkt   fastighetsskatt  med  hänvisning
till  att  det behandlade och  avstyrkte
motsvarande förslag om fastighetsskatten
i betänkande 1995/96:BoU10 (se s. 10).
Vid  yttrandet har en avvikande  mening
fogats från Moderata samlingspartiet och
en     gemensam     från     Folkpartiet
liberalernas    och   Kristdemokraternas
representanter. Särskilda yttranden  har
anförts        av        Centerpartiets,
Vänsterpartiets   och  Miljöpartiet   de
grönas företrädare.
Finansutskottet       noterar        att
skatteministern   i  ett   frågesvar   i
riksdagen  den  28  juni  har  redovisat
vissa  överväganden  med  anledning   av
översynen  av fastighetsbeskattningen  i
vissa    skärgårdsområden   och    andra
attraktiva   fritidsområden.   Utskottet
avstyrker,  i  likhet  med  skatte-  och
bostadsutskotten,  motion  Fi118   (kds)
yrkande 1.
Utskottet  har  ingen annan  mening  än
skatteutskottet  när det  gäller  motion
Fi115 (s) yrkande 2 och avstyrker därmed
även detta yrkande.
Stämpelskatt för AP-fonden
I   proposition   222  (avsnitt   4.2.3,
yrkande  6) föreslår regeringen att  AP-
fonden  skall  vara skattskyldig  enligt
stämpelskattelagen. Eftersom  den,  till
skillnad   från   andra   placerare   på
fastighetsmarknaden, inte behöver betala
stämpelskatt,    snedvrids    emellertid
konkurrensen  på  denna  marknad.  Genom
regeringsförslaget kommer AP-fonden  att
arbeta  under samma villkor  som  övriga
marknadsaktörer.
Skatteutskottet  har  i  sitt   yttrande
(SkU13y)  inte  funnit  någon  anledning
till    erinran   mot   förslaget    och
tillstyrker det därför.
Inte heller finansutskottet finner någon
anledning     till    erinran     varför
propositionen tillstyrks i denna del.
Skatter och avgifter på motorfordon
I    proposition   222   (avsnitt   4.3,
yrkandena 1-3) föreslås ett skifte  från
försäljningsskatt  till  fordonsskatt  i
syfte att stimulera till en förnyelse av
bilparken.    Försäljningsskatten     på
personbilar slopas i miljöklass 1 och  2
och  sänks till 2 000 kr i miljöklass  3
med  verkan  fr.o.m. den 12  juni  1996.
Försäljningsskatt  som  debiterats  fram
till lagändringens ikraftträdande den  1
augusti 1996 skall återbetalas till  den
skattskyldige. Fordonsskatten  höjs  med
50  %  för  personbilar  och  15  %  för
dieselbilar  av  årsmodell  1994   eller
senare.   Av  administrativa  skäl   kan
höjningen  av  fordonsskatten  träda   i
kraft  först fr.o.m. den 1 oktober 1996.
En följdändring berör bilskrotningslagen
(1975:343).
Förslaget om höjd fordonsskatt  avstyrks
i   motion  Fi120  (yrkande  1)  av   Bo
Lundgren  m.fl.  (m).  Motionärerna  har
ingen  invändning mot  att  en  övergång
till   moderna  och  miljövänliga  bilar
underlättas         genom         slopad
försäljningsskatt men anser att  det  är
fel  att  höja  fordonsskatten  eftersom
detta  gör det svårare för personer  som
är  beroende  av bilen för  sitt  arbete
eller bor i glesbygd.
I  motion  Fi117 (yrkandena  18-20)  av
Birger  Schlaug  m.fl.  (mp)  hemställer
motionärerna att förslaget  avslås.  Det
är  enligt motionärerna tveksamt om  det
är   positivt   ur   miljösynpunkt   att
stimulera    till   en   förnyelse    av
bilparken.    Effekten    kan     enligt
motionärerna  i  stället  bli  att   den
totala  bilparken och därmed  bilåkandet
vkar,    bl.a.    på    bekostnad     av
kollektivtrafiken.
I  motion  Fi116 (yrkande 5) av  Gudrun
Schyman m.fl. (v) anför motionärerna att
det  föreslagna skiftet  bör  följas  av
fler   och   snabba  steg  som   skärper
miljöprofilen     när     det     gäller
beskattningen av bilismen. Även  om  det
pågår  ett  utredningsarbete  med  denna
inriktning   anser   motionärerna    att
riksdagen  bör  deklarera  att  en  ökad
miljörelatering  är  önskvärd  och   att
denna  bör  innefatta ett differentierat
skatteuttag     med     hänsyn      till
bensinförbrukning,  utsläpp  och   annan
miljöpåverkan under bilens livscykel.
I  motion Fi133 av Lars Hedfors (s) och
Eskil  Erlandsson (c) yrkar motionärerna
att  reglerna skall börja tillämpas  den
11  juni i stället för den 12 juni  1996
eftersom  uppgifter  av  denna  innebörd
lämnats vid den presskonferens som hölls
när förslagen presenterades.
I   sitt   yttrande  (SkU13y)  instämmer
skatteutskottet i regeringens  bedömning
att  försäljningsskatten på  personbilar
bidrar  till  att dämpa omsättningen  av
bilparken, vilket bidragit till att  den
svenska bilparken blivit allt äldre.  En
förskjutning av skatteuttaget  på  bilar
från försäljningsskatt till fordonsskatt
torde  bidra  till att öka  omsättningen
och  ha  positiva  effekter  på  miljön,
trafiksäkerheten   och   aktiviteten   i
bilindustrin.     Om      den      högre
försäljningsskatten  på  personbilar   i
miljöklass 3 bibehålls bidrar detta till
att  introducera  miljövänligare  bilar.
Skatteutskottet      delar       således
regeringens  bedömning  och  anser   att
förslaget bör genomföras.
Med  hänsyn till att uppgifter  lämnats
om  ett ikraftträdande redan den 11 juni
finns   det,   enligt   skatteutskottets
mening,  skäl  att  justera  datum   för
ikraftträdande  så att  även  denna  dag
täcks  in.  Ändringen berör punkt  3  av
vvergångsbestämmelserna    till    lagen
(1996:537) om ändring i lagen  (1978:69)
om   försäljningsskatt  på  motorfordon.
Bestämmelsen   bör   härvid    ges    en
utformning      som     klargör      att
försäljningsskatt    skall    utgå     i
miljöklass 3 även efter ikraftträdandet.
Vidare  bör,  anför skatteutskottet,  en
följdändring   göras  i   punkt   2   av
övergångsbestämmelserna i förslaget till
lag   om  ändring  i  bilskrotningslagen
(1975:343).
Vad  avser förslaget i motion Fi116 (v)
om     miljörelaterad     bilbeskattning
avstyrker  skatteutskottet motionärernas
förslag med hänvisning till det pågående
utredningsarbetet                      i
Kommunikationskommittén (K 1995:01).
Till   skatteutskottets  yttrande   har
avvikande meningar fogats från  Moderata
samlingspartiets,  Vänsterpartiets   och
Miljöpartiet de grönas företrädare.
Även finansutskottet finner skäl för ett
skifte   från   försäljningsskatt   till
fordonsskatt  i syfte att  stimulera  en
förnyelse  av bilparken och  tillstyrker
därför    regeringsförslaget   med    de
ändringar  som skatteutskottet förordat.
Finansutskottets lagförslag återfinns  i
hemställan  till betänkandet.  Utskottet
kan   konstatera   att   ändringen    av
ikraftträdandedagen från den 12 till den
11  juni  kommer  att  medföra  minskade
statsinkomster   på   ett    belopp    i
storleksordningen  7  miljoner   kronor.
(Helårseffekten beräknas i propositionen
bli   1,5  miljarder  kronor  för   åren
1997-1999.)
Finansutskottet  instämmer   vidare   i
skatteutskottets  yttrande   beträffande
yrkandet        om        miljörelaterad
bilbeskattning om motion Fi116 (v).
Utskottet  tillstyrker  därmed   motion
Fi133  (s, c) samt propositionen i denna
del  med angiven justering och avstyrker
motionerna  Fi116 (v) yrkande  5,  Fi117
(mp)  yrkandena  18-20  och  Fi120   (m)
yrkande 1.
Tobaksskatt
I  proposition 222 (avsnitt 4.4, yrkande
4)  föreslås  att skatten på tobaksvaror
höjs  med  15  % fr.o.m. den  1  januari
1997.  Förslaget ingår  som  ett  led  i
finansieringen   av  de   åtgärder   som
regeringen   föreslår  för  att   minska
arbetslösheten.  För  en  sådan  höjning
talar,  menar  regeringen, folkhälsoskäl
samt  att Sverige för närvarande  ligger
under de miniminivåer på tobaksskatt som
gäller inom EU.
Skatteutskottet instämmer i  regeringens
förslag  beträffande  tobaksskatten  och
tillstyrker  i  sitt  yttrande  (SkU13y)
därför regeringens förslag.
Finansutskottet har ingen  annan  mening
än   skatteutskottet   och   tillstyrker
därmed proposition 222 i denna del.
Skattereglerna för allemansfonder
I propositionen (yrkande 7, avsnitt 4.5)
föreslås      att      de      särskilda
skattelättnaderna   för    sparande    i
allemansfond  slopas  fr.o.m.  år  1997.
Regeringen  konstaterar i  propositionen
att  allemansfonderna i  inte  obetydlig
mån    bidragit   till   dagens    breda
aktieägande.  Denna fördel har  tidigare
uppvägt  det  från principiella  grunder
negativa  med en selektiv sparstimulans.
I   nuvarande  ekonomiska   läge   finns
emellertid   inte,  enligt   regeringens
mening,  tillräckliga skäl att bibehålla
en   sådan   skattestimulans  för   ökat
hushållssparande,  varför  den  föreslås
avvecklas.
Om  särreglerna  för beskattningen  tas
bort faller skälet för de särskilda spar-
och  placeringsregler som finns i  lagen
(1983:89)      om      allemanssparande.
Regeringen  aviserar  därför   att   den
senare   kommer   att   återkomma   till
riksdagen    med   förslag   beträffande
allemansfondernas       spar-        och
placeringsregler.
Moderata samlingspartiet anser i  motion
Fi120  (yrkande 2) att frågan om  slopad
förmånsbehandling av allemansfonder  bör
tas   upp  i  samband  med  en  generell
sänkning av skatten på kapitalinkomster.
Regeringsförslaget, som måste kombineras
med    att    placeringsreglerna    blir
likvärdiga   med   andra    former    av
aktiefondsparande,      bör       enligt
motionärerna  avslås i avvaktan  på  ett
förslag om detta.
I Folkpartiet liberalernas motion Fi110
föreslås  (yrkande 6) att  de  särskilda
spar-   och  placeringsreglerna  upphävs
samtidigt  som  skattereglerna   ändras.
Motionärerna  har  emellertid  ingenting
att  erinra emot att förmånsbehandlingen
av allemansfonder slopas.
I   Kristdemokraternas   motion   Fi118
(yrkande    2)    yrkas    avslag     på
regeringsförslaget       att       slopa
förmånsbehandlingen. Motionärerna  delar
inte regeringens uppfattning att det  av
statsfinansiella  skäl  finns  anledning
att  skärpa beskattningen av sparande  i
allemansfonder. De anser att det  alltid
finns  skäl för att skattemässigt  gynna
ett grundsparande hos hushållen.
Skatteutskottet  tar  i  sitt   yttrande
(SkU13y)   upp   förslagen   beträffande
skattereglerna men inte beträffande spar-
och   placeringsreglerna.  I   yttrandet
konstaterar     skatteutskottet      att
skattelättnaderna   för   allemansfonder
utgör  ett  avsteg  från  principen   om
neutral beskattning och anser, i  likhet
med  regeringen,  att  det  i  nuvarande
ekonomiska  läge inte finns tillräckliga
skäl att bibehålla denna skattestimulans
för ett ökat hushållssparande.
Skatteutskottet   tillstyrker   sålunda
propositionen i denna del och  avstyrker
motionerna Fi120 (m) och Fi118  (kds)  i
här aktuella delar. Vid skatteutskottets
yttrande   i   denna  del   har   fogats
avvikande meningar från företrädarna för
Moderata       samlingspartiet       och
Kristdemokraterna.
Finansutskottet  behandlade  särreglerna
för   allemansfonder   senast   i   sitt
betänkande  om  ändringar  i  lagen   om
allemanssparande,  m.m.  (bet.  1995/96:
FiU2).   Utskottet   erinrade   i    det
sammanhanget om de positiva effekter som
allemansfonderna har haft för att bredda
aktieägandet  och för att tillföra  nytt
kapital  till riskkapitalmarknaden.  Mot
bakgrund      av      det      nuvarande
statsfinansiella läget  och  med  hänsyn
till   att  de  sysselsättningspolitiska
åtgärder   som  regeringen  föreslår   i
propositionerna, och som  utskottet  här
ställer  sig bakom, behöver finansieras,
delar  utskottet regeringens uppfattning
att   de  gynnsamma  skattereglerna  för
allemansfonder bör avvecklas.
I propositionen aviserar regeringen att
den  avser att återkomma med förslag  om
de       särskilda       spar-       och
placeringsreglerna för allemansfonderna.
Regeringen    har   dessutom    i    ett
pressmeddelande   den   26   juni   1996
aviserat  att  de  särskilda  spar-  och
placeringsreglerna   som   gäller    för
allemansfonderna  bör tas  bort  fr.o.m.
1997.    Utskottet   delar   regeringens
uppfattning    att    avskaffandet    av
allemanssparreglerna fordrar ytterligare
överväganden     med     avseende     på
övergångsbestämmelserna och  finner  det
därför  lämpligt att riksdagen  avvaktar
med   regeländringar  tills   regeringen
återkommer med förslag i frågan.
Utskottet  tillstyrker med det  anförda
förslagen  i propositionen och avstyrker
motionerna Fi110 (fp) yrkande  6,  Fi118
(kds) yrkande 2 och Fi120 (m) yrkande 2.
Företagsbeskattning
I  motion Fi116 av Gudrun Schyman  m.fl.
(v)  föreslås dels en särskild värnskatt
om  5  % på bolagsvinster som överstiger
50  miljoner  kronor (yrkande  7),  dels
höjd  bolagsskatt från 28 %  till  30  %
(yrkande     9).     Intäkterna     från
skattehöjningarna     skall,      enligt
motionärerna,    användas    för     att
finansiera  Vänsterpartiets  förslag  om
skattelättnader   bl.a.    för    mindre
företag.
Skatteutskottet   avstyrker    i    sitt
yttrande  (SkU13y) motionen  i  aktuella
delar  med  motiveringen  att  förslagen
skulle   leda   till  en  ej   godtagbar
överbeskattning.  Vid yttrandet  har  en
avvikande     mening     fogats     från
Vänsterpartiets företrädare.
Finansutskottet       instämmer        i
skatteutskottets yttrande och  avstyrker
därmed motion Fi116 (v) yrkandena 7  och
9.
Dubbelbeskattning av aktier och
riskkapitalavdrag
Regeringen  meddelar i  proposition  222
(avsnitt   4.6.1)  att  den  avser   att
föreslå  en  lättnad  i  den  ekonomiska
dubbelbeskattningen     i      onoterade
aktiebolag  fr.o.m. den 1 januari  1997.
Den    närmare    utformningen    kommer
regeringen  att  ta ställning  till  när
Företagsskatteutredningen   har   lämnat
sitt  förslag, som väntas  i  slutet  av
juli.   Ett  utrymme  på  3,5  miljarder
kronor   avsätts   för  denna   lättnad.
Avsikten är att samtidigt slopa det s.k.
riskkapitalavdraget.
I  tre  motioner - A49  av  Carl  Bildt
m.fl.  (m)  (yrkande 5), Fi110  av  Lars
Leijonborg m.fl. (fp) (yrkande  5)  samt
A46  (yrkande 6) och Fi118  (yrkande  3)
båda  av  Alf  Svensson  m.fl.  (kds)  -
föreslås     att     dubbelbeskattningen
avskaffas helt. Enligt motion  Fi116  av
Gudrun Schyman m.fl. (v) (yrkande 6) bör
man   i  första  hand  lösa  frågan   om
lättnader    av   dubbelbeskattning    i
bolagsledet.
Vad   gäller  riskkapitalavdraget   har
yrkanden väckts i tre motioner. I motion
A49  (m) föreslås att lagstiftningen  om
riskkapitalavdrag  förlängs  i  tre   år
utöver  vad som nu är beslutat  (yrkande
7).      Enligt     motionärerna      är
riskkapitalavdraget          synnerligen
begränsat  och  kan inte kompensera  för
att     den     dubbla     beskattningen
återinförts,  men  enligt  motionärernas
uppfattning kan det finnas anledning att
ha  ett reviderat riskkapitalavdrag (med
höjd avdragsgräns till 300 000 kr) under
en  övergångsperiod. I motion A46 (kds),
som  väcktes före propositionen,  anförs
(yrkande  5)  att  det  är  viktigt  att
tillgången på riskkapital förbättras och
att riskkapitalavdraget förändras på det
sätt  som föreslås i motion A49  (m).  I
motion  Fi118  (kds)  yrkas  avslag   på
regeringens    förslag   att    avskaffa
riskkapitalavdraget (yrkande 6).  Vidare
föreslås att en översyn görs av reglerna
för riskkapitalavdrag (yrkande 7).
Skatteutskottet   instämmer    i    sitt
yttrande  (SkU13y) i vad  som  anförs  i
propositionen om att det är önskvärt med
en  lättnad  i  dubbelbeskattningen  för
mindre  och medelstora företag  för  att
därigenom   skapa  förutsättningar   för
ekonomisk     tillväxt     och      ökad
sysselsättning  i  dessa  företag.   Hur
reglerna  skall utformas  och  avgränsas
bör   för  närvarande  lämnas  öppet   i
avvaktan    på   utredningens   förslag.
Skatteutskottet ställer sig  även  bakom
förslaget   att  finansiera   delar   av
lättnaden  i  dubbelbeskattningen  genom
att slopa riskkapitalavdraget.
Vad   skatteutskottet  anför   i   sitt
yttrande  innebär att  det  instämmer  i
regeringens bedömning samt avstyrker  de
aktuella  motionerna. Vid yttrandet  har
fogats  avvikande meningar från Moderata
samlingspartiets,            Folkpartiet
liberalernas,    Vänsterpartiets     och
Kristdemokraternas företrädare.
Finansutskottet gör för egen  del  ingen
annan bedömning än skatteutskottet  utan
avstyrker  därmed motionerna  A46  (kds)
yrkandena  5 och 6, A49 (m) yrkandena  5
och  7, Fi110 (fp) yrkande 5, Fi116  (v)
yrkande 6 och Fi118 (kds) yrkandena 3, 6
och 7.
Avdragsrätten för periodiseringsfonder
I   proposition   222  (avsnitt   4.6.1)
meddelar  regeringen att den  avser  att
begränsa  avdragsrätten  för  avsättning
till  periodiseringsfond från 25 %  till
20   %   av   inkomsten.   Avdragsrätten
föreslås  begränsas av  statsfinansiella
skäl  och  bör  enligt regeringen  gälla
fr.o.m.  1998 års taxering  i  fråga  om
avsättningar   för  beskattningsår   som
avslutas efter den 31 december 1996.
I  motion Fi116 av Gudrun Schyman m.fl.
(v)  anförs (yrkande 8) att motionärerna
kan  stödja regeringens förslag när  det
gäller    aktiebolag   och    ekonomiska
föreningar.  De  menar  dock  att  många
enskilda   firmor   och   handels-   och
kommanditbolag  har  en   så   ansträngd
finansiell   situation  att  övervägande
skäl  talar för att dessa bör få behålla
avdragsrätten   för   avsättning    till
periodiseringsfond med 25 %.
Alf Svensson m.fl. (kds) yrkar i motion
Fi118   avslag  på  regeringens  förslag
(yrkande 4) eftersom det leder till höjd
beskattning av företagandet.
Skatteutskottet   instämmer    i    sitt
yttrande    (SkU13y)    i    regeringens
bedömning   att  en  minskning   med   5
procentenheter bör kunna  ske  utan  att
några    mer    påtagliga    olägenheter
uppkommer. Skatteutskottet förordar  med
andra  ord  propositionens  förslag  och
avstyrker  motionerna  i  här   aktuella
delar.   Vid  yttrandet  har   avvikande
meningar fogats från Vänsterpartiets och
Kristdemokraternas företrädare.
Finansutskottet       instämmer        i
skatteutskottets yttrande och  avstyrker
därmed  motionerna Fi116 (v)  yrkande  8
och Fi118 (kds) yrkande 4.
Förmögenhetsbeskattningen av aktier m.m.
Som  ett  led  i  finansieringen  av  en
höjning av det generella fribeloppet vid
förmögenhetsbeskattningen från  800  000
till  900  000  kr  beslutade  riksdagen
nyligen (prop. 1995/96:198, bet.  SkU31,
rskr  305)  att  aktier som  noteras  på
börsens  A-lista vid 1997  års  taxering
skall  tas upp till sitt fulla  noterade
värde  mot tidigare 75 % av detta värde.
I  det  sammanhanget anförde  regeringen
att marknadsnoterade aktier och liknande
tillgångar  i princip bör tas  upp  till
sitt fulla värde.
I   proposition  222  (avsnitt   4.6.2)
uttalar   regeringen  att   aktier   som
noteras  på  börsens O-  och  OTC-listor
alltjämt   bör   vara   befriade    från
förmögenhetsskatt,  eftersom  företagens
tillväxt  och tillgången på  riskvilligt
kapital inte bör hämmas på ett olämpligt
sätt.
I  motion Fi117 av Birger Schlaug  m.fl.
(mp) yrkas på en återgång till 75 %  för
börsnoterade   aktier   (yrkande    34).
Motionärerna  föreslår   även   att   en
översyn bör göras över beskattningen  av
arbetande kapital (yrkande 33).
Skatteutskottet erinrar i sitt  yttrande
(SkU13y)  om att den översyn  som  pågår
rörande  förmögenhetsskatten kommer  att
redovisas  inom  kort. I avvaktan  härpå
finns    det   enligt   skatteutskottets
uppfattning  inte anledning  att  avvika
från  regeringens nuvarande  bedömningar
eller  att ompröva frågan om värderingen
av börsaktier. Skatteutskottet avstyrker
således  motion Fi117 (mp) i denna  del.
Vid  yttrandet  har  avvikande  meningar
fogats  från  Moderata  samlingspartiets
och Miljöpartiet de grönas företrädare.
Finansutskottet    finner    regeringens
bedömning att aktier som noteras  på  O-
och  OTC-listorna bör vara befriade från
förmögenhetsbeskattning    välmotiverad.
Andra            ändringar            av
förmögenhetsbeskattningen som  i  övrigt
kan  vara  aktuella bör övervägas  först
när  regeringens översyn är avslutad och
förslagen   remissbehandlats.  Utskottet
avstyrker         därför,         liksom
skatteutskottet,   motion   Fi117   (mp)
yrkandena 33 och 34.
Åtgärder för enskilda näringsidkare och
fåmansföretag
Fr.o.m.  inkomståret  1994  gäller   nya
skatteregler  för enskilda näringsidkare
och  delägare i handelsbolag. Syftet med
reglerna  är  att ge dessa näringsidkare
likvärdiga  skattevillkor som  ägare  av
enmansaktiebolag. Samtidigt innebär  det
nya   regelverket   att   skattesystemet
blivit mer komplicerat.
I   proposition  222  (avsnitt   4.6.3)
anförs  att regeringen i höst återkommer
med    vissa   detaljförbättringar   och
förenklingar   på   grundval    av    en
promemoria från Finansdepartementet  som
regeringen presenterar inom kort. Enligt
regeringens  bedömning bör  en  fortsatt
utvärdering     och    översyn     göras
beträffande  dessa  regler,  vilket   är
motiverat även på grund av förslaget  om
lättnader   i   dubbelbeskattningen   av
aktiebolag.    När   regeringen    tagit
ställning  till  detaljutformningen   av
detta  förslag kommer även beskattningen
av fåmansföretag att ses över.
I  motion  A49 av Carl Bildt  m.fl.  (m)
yrkas  att riksdagen beslutar att lindra
spärreglerna  för  fåmansbolag   fr.o.m.
1997, så att den som redovisar en rimlig
arbetsinkomst  från  bolaget  (minst  10
basbelopp)  skall få rätt  att  betrakta
vvrig inkomst från bolaget som utdelning
(yrkande 6).
Även  motion  Fi110 av Lars  Leijonborg
m.fl.  (fp)  går  ut på lättnader  i  de
särskilda       skattereglerna       för
fåmansföretag (yrkande 8).
Skatteutskottet påpekar i sitt  yttrande
(SkU13y) att de frågor som tagits upp  i
motionerna  omfattas av de  överväganden
som   pågår  inom  regeringen  och   att
regeringen  så snart som möjligt  kommer
att redovisa sina ställningstaganden för
riksdagen.  I  avvaktan härpå  avstyrker
utskottet motionerna i dessa delar.  Vid
yttrandet har fogats avvikande  meningar
från   Moderata   samlingspartiets   och
Folkpartiet liberalernas företrädare.
Finansutskottet  delar  skatteutskottets
uppfattning    och   avstyrker    därmed
motionerna A49 (m) yrkande 6  och  Fi110
(fp) yrkande 8.
Beskattning av royalty och patent, m.m.
I  motion  A49 av Carl Bildt  m.fl.  (m)
föreslås skattelättnader för royalty  på
patenterade  uppfinningar  (yrkande  8).
Royalty  skall  i princip hänföras  till
den  förvärvskälla från vilken  den  har
utgått.
Motsvarande  förslag  framförs  även  i
motion A46 av Alf Svensson m.fl. (kds) i
samband  med  att motionärerna  föreslår
att  riksdagen hos regeringen bör begära
förslag  om  åtgärder för att  förbättra
investeringsklimatet (yrkande 7).
Skatteutskottet erinrar i sitt  yttrande
(SkU13y)  om  att det vid  tidigare  års
behandling av denna fråga har anfört att
det  inte kan anses aktuellt att ompröva
dessa   regler.   Vad  som   anförts   i
motionerna innebär inte något  nytt  som
nu  bör  föranleda  en annan  bedömning.
Utskottet    avstyrker   alltså    dessa
motionsyrkanden.   Vid   yttrandet   har
avvikande  meningar fogats  av  Moderata
samlingspartiets  och Kristdemokraternas
företrädare.
Ett  annat yrkande i motion A49  (m)  är
att regler om nuvärdesavskrivning införs
från den 1 september 1996 (yrkande 9).
Frågan   om   nuvärdesavskrivning    har
behandlats  i  tidigare utredningsarbete
men  har  inte  föranlett  lagstiftning.
Enligt  skatteutskottets  mening  saknas
det  skäl att i detta sammanhang ta  upp
denna       fråga      och       ompröva
avskrivningsreglerna varför  motionen  i
denna     del     avstyrks.     Moderata
samlingspartiets      företrädare      i
skatteutskottet har anmält en  avvikande
mening i frågan.
Finansutskottet       instämmer        i
skatteutskottets  yttrande   beträffande
förslagen om beskattning av royalty  och
avstyrker  därmed motionerna  A46  (kds)
yrkande 7 och A49 (m) yrkande 8.
Finansutskottet       delar        även
skatteutskottets uppfattning beträffande
nuvärdesavskrivning och avstyrker motion
A49 (m) yrkande 9.
Nedsättning av socialavgifter
I   proposition  222  (s.  4.14)   anför
regeringen att det är viktigt, trots  de
strama  budgetrestriktioner som  gäller,
att    de    indirekta   lönekostnaderna
reduceras,   inte  minst   i   små   och
medelstora  företag.  Regeringen  kommer
därför i höst att lägga fram förslag  om
nedsättning av socialavgifterna  fr.o.m.
1997   med  5  procentenheter   på   ett
underlag   om  högst  600  000   kr   på
årsbasis,  dvs. från ca 33  %  inklusive
allmän  löneavgift till ca  28  %.  Även
egenavgifterna för egenföretagare  sätts
ned med 5 procentenheter. Regeringen har
beräknat att förslaget kommer att minska
statens  inkomster med  2  100  miljoner
kronor år 1997, 2 300 miljoner kronor år
1998 och 2 300 miljoner kronor år 1999.
I  motion  A49  (m)  begär  motionärerna
förslag  från regeringen om en  sänkning
av  egenavgiften  till  sjukförsäkringen
med  3 procentenheter i förhållande till
genomförda och beslutade höjningar  fram
till  1998, att socialavgifterna i  ökad
utsträckning  förmånsrelateras  och  att
löneavgiften avvecklas, allt i syfte att
minska  den  totala  skatten  på  arbete
(yrkandena 12-14).
I partimotionen Fi110  (fp) föreslås en
sänkning     av    arbetsgivaravgifterna
(yrkande  4).  För att finansiera  detta
föreslås i motionen sänkta företagsstöd.
Liknande  förslag  framförs  i   motion
Fi118 (kds) (yrkande 5).
Enligt  motion Fi116 (v) bör frågan  om
sänkta  arbetsgivaravgifter beredas  mer
fullständigt.  Enligt motionen  bör  man
bl.a.      överväga     att     begränsa
nedsättningen till företag med högst  50
anställda.   Vidare   bör   man   enligt
motionen vidga nedsättningen till en ram
på   10  miljarder  kronor  fördelat  på
offentlig  och privat tjänsteproduktion.
Motionärerna  anser också  att  enskilda
näringsidkare bör stimuleras  genom  att
undanta  40  000 kr från underlaget  för
avgifterna (yrkande 10).
I  motion Fi117 (mp) anförs att det för
närvarande inte finns tillräckliga  skäl
för  temporära stimulanser  av  hushålls
tjänster  eller ROT-åtgärder. Frågan  om
lägre  skatter på arbete bör  i  stället
lösas varaktigt genom skatteväxling  med
högre   skatt  på  energi-  och   resurs
förbrukning   i  storleksordningen   100
miljarder kronor till år 2010 och ca  25
miljarder  kronor för  de  närmaste  tre
åren  (yrkande 25). Enligt  motionärerna
bör  regeringen undersöka en  alternativ
utformning  av nedsättningen av  sociala
avgifter för företagen (yrkande 38).
Skatteutskottet   instämmer    i    sitt
yttrande    (SkU13y)    i    regeringens
bedömning att det är viktigt,  trots  de
strama   budgetrestriktioner   som    nu
gäller, att de indirekta lönekostnaderna
reduceras.  Det är också  angeläget  att
åtgärderna genomförs skyndsamt, och  det
är  enligt skatteutskottets mening  inte
möjligt  att  snabbt skapa ett  underlag
för  allmänna skattelättnader genom  ett
system  med  skatteväxling  eller  genom
långtgående besparingar. Skatteutskottet
finner  därför  i likhet med  regeringen
att åtgärderna bör inriktas framför allt
mot  de små och medelstora företagen för
att   ge  tillräckliga  incitament   för
nyanställningar      och       uppmuntra
egenföretagande. Skatteutskottet ställer
sig    därför   bakom   den    planerade
utformningen av nedsättningsreglerna och
avstyrker motionerna.
Företrädarna        för        Moderata
samlingspartiet,             Folkpartiet
liberalerna,             Vänsterpartiet,
Miljöpartiet  och Kristdemokraterna  har
fogat  var  sin  avvikande  mening  till
skatteutskottets yttrande.
Näringsutskottet   avstyrker   i    sitt
yttrande  (NU10y)  motion  Fi118  (kds).
Företrädarna        för         Moderata
samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna
och   Kristdemokraterna  har  fogat   en
gemensam     avvikande     mening     om
näringspolitiken till yttrandet där även
den aktuella motionen behandlas.
Socialförsäkringsutskottet anför i  sitt
yttrande  (SfU6y) att det  är  angeläget
inte minst för människors förtroende för
socialförsäkringssystemet            att
socialavgifter som riksdagen beslutat om
också  används för de angivna ändamålen.
För  att  rätt kunna bedöma  behovet  av
uttag  av  olika socialavgifter  är  det
därmed   också   viktigt   att   statens
inkomster och utgifter redovisas på  ett
tydligt sätt. Socialförsäkringsutskottet
har  för egen del inte något att invända
mot  det förhållandet att en nedsättning
av   socialavgifterna  avses   ske   men
förutsätter    att    regeringen     vid
utformningen  av det kommande  förslaget
beaktar  vad  socialförsäkringsutskottet
anfört   om  socialavgifternas  ändamål.
Eftersom  det aviserade förslaget  utgör
en  del i ett sammanhållet förslag  till
åtgärder   mot   arbetslösheten    utgår
socialförsäkringsutskottet    vid    sin
bedömning  från  denna  storlek  på  det
ekonomiska  utrymmet för nedsättning  av
de          sociala          avgifterna.
Socialförsäkringsutskottet kan med denna
utgångspunkt   inte  tillstyrka   motion
Fi110  (fp) yrkande 4 till den  del  det
avser    en   större   nedsättning    av
avgifterna.
Socialförsäkringsutskottet  anser   att
regeringens  förslag  med  den   närmare
utformningen    av   nedsättningen    av
avgifterna  bör avvaktas  och  avstyrker
därför bifall till motionerna Fi116  (v)
yrkande 10 och Fi117 (mp) yrkande 38.
Beträffande frågan om sänkning  av  den
allmänna   sjukförsäkringsavgiften   har
socialförsäkringsutskottet  i  sitt   av
riksdagen  nyligen  godkända  betänkande
1995/96:SfU7  avstyrkt  ett  motsvarande
motionsyrkande.
Socialförsäkringsutskottet vidhåller sin
uppfattning.
Även  frågan  om ökad förmånsrelatering
av    socialavgifter    behandlades    i
socialförsäkringsutskottets   betänkande
1995/96:SfU7. Socialförsäkringsutskottet
konstaterade   bl.a.   att    det    för
huvuddelen av socialavgifterna fanns  en
direkt  finansiell koppling.  För  vissa
avgifter  fanns det däremot  inte  något
direkt samband mellan avgift och förmån.
Socialförsäkringsutskottet, som framhöll
att   den   bristande  överensstämmelsen
mellan  avgifter och förmåner  hade  sin
grund i bl.a. den allmänna försäkringens
solidariska och obligatoriska  karaktär,
avstyrkte  den  ifrågavarande  motionen.
Socialförsäkringsutskottet  anser   inte
att   det  finns  skäl  att  frångå  den
uppfattningen i denna fråga.
Med   hänvisning   till   det   anförda
avstyrker     socialförsäkringsutskottet
bifall till motion A49 (m) yrkandena  12
och 13.
Företrädarna        för        Moderata
samlingspartiet,             Folkpartiet
liberalerna,     Vänsterpartiet      och
Miljöpartiet de gröna har lämnat var sin
avvikande mening till yttrandet.
Finansutskottet  vill   i   likhet   med
socialförsäkringsutskottet   understryka
betydelsen av den allmänna försäkringens
solidariska och obligatoriska  karaktär.
Utskottet          delar           också
socialförsäkringsutskottets  uppfattning
att det är viktigt att statens inkomster
och  utgifter redovisas på  ett  tydligt
sätt.   Finansutskottet  har   i   flera
sammanhang    uttalat   att    det    är
grundläggande  för att  riksdagen  skall
kunna  bereda  och  ta  ställning   till
budgetförslaget   att   inkomster    och
utgifter  redovisas  var  för   sig   på
inkomst-   respektive   utgiftssidan   i
statsbudgeten. Därigenom kommer  statens
kostnader  för  olika  verksamheter  att
framgå  tydligt, vilket gör det  möjligt
att  göra  prioriteringar på  rationella
grunder   mellan  olika  utgiftsområden.
Fr.o.m. innevarande budgetår redovisas i
stort   sett   hela   socialförsäkringen
brutto över statsbudgeten.
Finansutskottet anser vidare  i  likhet
med  vad som anförs i propositionen  att
det,  trots  de budgetrestriktioner  som
gäller,  är  viktigt  att  de  indirekta
lönekostnaderna  reduceras.  Det  är  av
stor  betydelse  inte minst  i  små  och
medelstora  företag för att  ge  utrymme
för    nyanställningar   och   så    att
egenföretagande  uppmuntras.  Regeringen
bör  därför återkomma med förslag om att
sänka     socialavgifterna     med     5
procentenheter fr.o.m. 1997  i  enlighet
med  vad  som  aviseras i propositionen.
Finansutskottet      delar      skatte-,
socialförsäkrings- och näringsutskottens
uppfattning  att  motionerna   A49   (m)
yrkandena  12-14, Fi110 (fp) yrkande  4,
Fi116   (v)   yrkande  10,  Fi117   (mp)
yrkandena  25  och 38 samt  Fi118  (kds)
yrkande 5 bör avslås av riksdagen.
Förmånsbeskattning av bilar
I   proposition   222  (avsnitt   4.6.5)
aviserar  regeringen att den  i  samband
med   budgetpropositionen   kommer   att
föreslå   att  reglerna  om  bilförmåner
ändras   på   grundval  av   promemorian
Beskattning av bilförmån - en ny modell.
Regeringen   kommer   att   ta   slutlig
ställning    till    förslaget     efter
remissbehandlingen, men avsikten är  att
skatteuttaget på bilförmån skall  sänkas
med  i  storleksordningen 1 000 miljoner
kronor.   I  propositionen  anförs   att
förslaget   kommer  att  stimulera   den
inhemska aktiviteten och bidra  till  en
förbättrad      miljö      och      ökad
trafiksäkerhet.     Förmånsbeskattningen
skall  bygga på en korrekt värdering  av
förmånen    med   hänsyn   bl.a.    till
ränteläget   och   skall   inte   längre
uppmuntra    till   överdriven    privat
körning. Regeringen anför också att  den
nuvarande      överbeskattningen      av
förmånsbilar  i  stort sett  kommer  att
försvinna.
Regeringen   menar  att  ändringen   av
beskattningen    av    bilförmån     bör
finansieras genom att uppjusteringen  av
skiktgränsen  för  statlig  inkomstskatt
begränsas för inkomståret 1997 med drygt
3   000  kr.  Finansutskottet  behandlar
detta  förslag  i  följande  avsnitt  om
inkomstskatten.
I  motion  A49 av Carl Bildt  m.fl.  (m)
förordas  att  förmånsbeskattningen  för
tjänstebilar sänks fr.o.m. 1997 (yrkande
19).
I  motion Fi117 av Birger Schlaug m.fl.
(mp) föreslås att den nuvarande nivån på
beskattningen    av   bilförmåner    bör
behållas men med en ökad relatering till
den privata körsträckan (yrkande 21).
Skatteutskottet  kan  i  sitt   yttrande
(SkU13y)  konstatera att det råder  bred
enighet   om   att   beskattningen    av
bilförmåner  bör ändras i  den  riktning
som   regeringen  anger  och   avstyrker
därmed motionerna. Vid yttrandet har  en
avvikande     mening     fogats     från
Miljöpartiet  de grönas företrädare.  En
gemensam  avvikande mening har  avgivits
av      företrädare     för     Moderata
samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna
och Kristdemokraterna beträffande ändrad
beskattning av bilförmåner med en  annan
finansiering.
Finansutskottet       instämmer        i
skatteutskottets yttrande och  avstyrker
därmed motionerna A49 (m) yrkande 19 och
Fi117 (mp) yrkande 21.
Inkomstbeskattning
Regeringen  aviserar i  proposition  222
(avsnitt   4.6.5)  att  den  avser   att
finansiera    ändringen   av    reglerna
beträffande     bilförmåner      (vilket
utskottet    behandlat   i    föregående
avsnitt)      genom     att     begränsa
uppjusteringen   av   skiktgränsen   för
statlig inkomstskatt.
Att  en  begränsning av uppräkningen  av
skiktgränsen    skall   utnyttjas    som
finansieringskälla för åtgärden  avvisas
i  motionerna  Fi110 av Lars  Leijonborg
m.fl.  (fp) yrkande 7, Fi117  av  Birger
Schlaug m.fl. (mp) yrkande 22 och  Fi118
av Alf Svensson m.fl. (kds) yrkande 8.
I  motion Fi116 av Gudrun Schyman m.fl.
(v) föreslås att grundavdraget reduceras
eller  slopas över brytpunkten  som  ett
bra   alternativ   till   att   begränsa
uppjusteringen av skiktgränsen  (yrkande
11).
Förslag om inkomstbeskattningen har även
framställts  av Carl Bildt m.fl.  (m)  i
motion  A49. Motionärerna menar att  den
s.k.   värnskatten  leder  till  minskad
avkastning     på    investeringar     i
utbildning. Det är olyckligt i ett  läge
när  sådana  investeringar  är  särskilt
viktiga. Ett av Sveriges tillväxtproblem
är,  anför  motionärerna, att  intresset
för   bättre  och  bredare  kunskap  och
kompetens är för litet. Det är  mot  den
bakgrunden   motionärerna   finner   det
nödvändigt   att   avveckla   den   s.k.
värnskatten med omedelbar verkan. Därmed
skall  målet  om  ca 50 %  marginalskatt
åter     kunna     nås     vad     avser
inkomstbeskattningen    (yrkande    11).
Vidare  föreslår  motionärerna  (yrkande
15)  att det bör skapas ett utrymme  för
kommunerna att sänka kommunalskatten med
i  vart fall 1:50 kr 1999. Utrymmet  kan
skapas  genom att staten tar över  visst
finansieringsansvar   från   kommunerna,
exempelvis grundskolan.
Skatteutskottet   framhåller   i    sitt
yttrande   (SkU13y)  att   det   är   en
fördelningspolitiskt lämplig åtgärd  att
begränsa  uppjusteringen av skiktgränsen
för  1997  för att finansiera förändrade
regler för beskattningen av bilförmåner.
Regeringens    förslag    innebär    att
inkomstskatten räknas upp med sammanlagt
ca    800   kr   för   inkomster    över
brytpunkten. Skatteutskottet  anser  att
detta   är  godtagbart.  Några   närmare
ställningstaganden  till  dessa   frågor
erfordras enligt skatteutskottets mening
inte för närvarande, och skatteutskottet
avstyrker  därför  motionerna  i   dessa
delar.
Till    yttrandet   har   en   gemensam
avvikande  mening  fogats  av   Moderata
samlingspartiets,            Folkpartiet
liberalernas    och   Kristdemokraternas
företrädare.  Dessutom  finns  avvikande
meningar   från   Vänsterpartiets    och
Miljöpartiet de grönas företrädare.
Vad  beträffar förslagen i  motion  A49
(m)    anför   skatteutskottet   i   sin
diskussion  om de generella riktlinjerna
för skattepolitiken att det gjorts stora
uppoffringar   för   att    sanera    de
offentliga   finanserna  och   återvinna
omvärldens  förtroende  för  en   stabil
svensk   krona.  Det  är   viktigt   att
saneringspolitiken     nu     fullföljs.
Skatteutskottet    erinrar    om     att
värnskatten,    liksom     den     lägre
mervärdesskatten  på  livsmedel,   utgör
viktiga  fördelningspolitiska  inslag  i
skattepolitiken.   Avgörande   för   den
fördelningspolitiska  profilen  är  även
balansen    mellan    besparingar    och
skattehöjningar.  Mot   den   bakgrunden
avstyrks  motionen i  här  aktuell  del.
Till      yttrandet     har     Moderata
samlingspartiets  företrädare  fogat  en
avvikande mening.
Finansutskottet       instämmer        i
skatteutskottets ställningstagande  till
motionerna    och   avstyrker    således
motionerna A49 (m) yrkandena 11 och  15,
Fi110  (fp) yrkande 7, Fi116 (v) yrkande
11,  Fi117  (mp) yrkande 22  samt  Fi118
(kds) yrkande 8.
Skatteuppbörd
Regeringen  meddelar i  proposition  222
(avsnitt  4.6.6) att den  avser  att  så
snart  som  möjligt  föreslå  en  starkt
förenklad  administration av  företagens
skatte- och avgiftsbetalningar genom ett
nytt   system   med   skattekonton   som
Skattebetalningsutredningen  kommer  att
lägga fram förslag till inom kort.
Motionerna A49 av Carl Bildt  m.fl.  (m)
yrkande  10,  A46 av Alf Svensson  m.fl.
(kds)  yrkande  9  och  Fi110  av   Lars
Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 10 innebär
att   riksdagen  skall  besluta  om   en
återgång      till      de      tidigare
redovisningstiderna för moms.
Riksdagen  beslutade  hösten  1995  att
förkorta redovisningsperioderna för moms
från   två  månader  för  dem  som  inte
bedriver  EU-handel till  en  månad  för
alla  och att förkorta betalningstiderna
från   35  dagar  till  20  dagar  efter
redovisningsperiodens slut. Omläggningen
motiverades av statsfinansiella skäl och
konkurrensskäl   och   utformades    med
särskilda   undantag   för   de   mindre
företagen. Undantagen har numera  byggts
ut (prop. 1995/96:198, bet. SkU31, rskr.
305)   och   innebär   bl.a.   att   den
förkortade  betalningstiden inte  gäller
för  företag med en omsättning på  högst
40 miljoner kronor.
Skatteutskottet  anser i  sitt  yttrande
(SkU13y) att det inte finns tillräckliga
skäl  att  frångå nuvarande  regler  för
momsinbetalningar     och      avstyrker
motionerna i dessa delar. Vid  yttrandet
har  en gemensam avvikande mening fogats
av       Moderata      samlingspartiets,
Folkpartiet       liberalernas       och
Kristdemokraternas företrädare.
Finansutskottet  vill med  anledning  av
att  regeringen aviserat förslag  om  en
rationaliserad   skatteuppbörd    anföra
följande.   Skattebetalningsutredningens
förslag   (SOU  1996:100)  innebär   som
redovisats   en   stark  förenkling   av
administrationen för företagens  skatte-
och    avgiftsinbetalningar.   Det    är
emellertid  angeläget att  möjligheterna
att  följa  och  analysera  inflödet  av
olika skatteslag på aggregerad nivå inte
försämras. Denna information är av stort
värde   för   att  kunna  bedöma   bl.a.
konjunkturförloppet   i   ekonomin   som
helhet.  Vad  gäller  ställningstagandet
till   motionerna  har  utskottet  ingen
annan   åsikt  än  skatteutskottet   och
avstyrker  därför motionerna  A46  (kds)
yrkande 9, A49 (m) yrkande 10 och  Fi110
(fp) yrkande 10.
Energibeskattningen
I   proposition   222  (avsnitt   4.6.7)
meddelas att ett förslag om att  ersätta
produktionsskatten på äldre  vattenkraft
med   en   fastighetsskatt  kommer   att
utarbetas  inom Finansdepartementet.  En
omläggning  till fastighetsskatt  skulle
enligt  vad  som anförs i  propositionen
medföra att de ekonomiska snedvridningar
som den nuvarande produktionsskatten ger
upphov  till  minskar. En proposition  i
ämnet   kommer   att   överlämnas   till
riksdagen under hösten 1996.
I  motion  A49 av Carl Bildt  m.fl.  (m)
föreslås   att  riksdagen  upphäver   de
höjningar som riksdagen nyligen beslutat
om  efter  förslag  från  regeringen   i
proposition  1995/96:198  (bet.   SkU31,
rskr.   305).  I  motionen  anförs   att
höjningarna  av produktionsskatterna  på
el   ökar  näringslivets  kostnader  och
drabbar  den  energiintensiva  industrin
mycket  hårt.  Enligt  motionärerna  kan
höjningarna   leda   till   att    många
arbetstillfällen går förlorade,  och  de
hemställer   att   beslutet   om   höjda
produktionsskatter   på   el   undanröjs
(yrkande 17).
Skatteutskottet erinrar i sitt  yttrande
(SkU13y)   att  riksdagen  nyligen   har
beslutat      om      höjningar       av
produktionsskatterna på elektrisk  kraft
från   kärnkraftverk  och   från   äldre
vattenkraftverk.  Höjningarna  träder  i
kraft  den  1 september 1996 och  den  1
juli 1997 (prop. 1995/96:198, SkU31). De
utgör  en del av finansieringen  av  den
satsning  på  130 000 utbildningsplatser
som  genomförs  under de kommande  åren.
När   det   gäller  den  energiintensiva
industrin  pågår  inom regeringskansliet
en      skyndsam     utvärdering      av
produktionsskatterna  med  hänsyn  bl.a.
till övervältringseffekterna.
Som   regeringen   anför   skulle    en
omläggning till fastighetsskatt  medföra
att de ekonomiska snedvridningar som den
nuvarande produktionsskatten ger  upphov
till minskar. Skatteutskottet anser  att
det aviserade förslaget om en omläggning
till fastighetsskatt bör avvaktas varför
motionen  avstyrks. En avvikande  mening
har   avgivits   av   företrädarna   för
Moderata samlingspartiet.
Finansutskottet       instämmer        i
skatteutskottets yttrande och  avstyrker
därmed motion A49 (m) yrkande 17.
Skatteavdrag för yrkesfiskare
I  motion  Fi118  av Alf Svensson  m.fl.
(kds)  föreslås  att regeringen  snarast
lägger   fram   förslag   om   särskilda
skatteavdrag  för yrkesfiskare  i  syfte
att   likställa  villkoren   för   denna
yrkesgrupp  med vad som  gäller  i  våra
grannländer (yrkande 35).
Skatteutskottet erinrar i sitt  yttrande
(SkU13y)    om    att    det    tidigare
(1995/96:SkU2)   har    förutsatt    att
regeringen  så  snart som  möjligt  till
riksdagen  redovisar  resultatet  av  de
överväganden som pågår inom regeringen i
denna  fråga och med hänvisning  härtill
avstyrkt föreliggande motioner på  denna
punkt.   Skatteutskottet   finner   inte
anledning att nu bedöma detta  på  annat
sätt   utan   avstyrker  motionen.   Vid
yttrandet   har   fogats   en   gemensam
avvikande    mening    från     Moderata
samlingspartiets  och Kristdemokraternas
företrädare.
Finansutskottet       instämmer        i
skatteutskottets  ställningstagande  och
avstyrker motion Fi118 (kds) yrkande 35.
Näringspolitiken
Program för småföretagsutveckling,
förnyelse och tillväxt
I   proposition   222   (s.   5.14-5.31)
redovisar  regeringen  sin  övergripande
syn på näringspolitikens inriktning.  De
senaste   årens  ändrade   villkor   för
företagandet beskrivs.
Regeringen  föreslår  att  ett  särskilt
treårigt           program           för
småföretagsutveckling,   förnyelse   och
tillväxt     skall    inrättas.     Fyra
huvudrubriker        anges         såsom
riktningsgivande     för     programmet,
nämligen Företag skall växa med kunskap,
Enklare att starta och driva företag, En
ny   regional  näringspolitik  och  Fler
exportföretag. Under var och en av dessa
rubriker  preciseras i sin  tur  en  rad
insatser  som  avses ingå i  programmet.
Bland  förslagen kan nämnas  inrättandet
av  en  delegation  för  förenkling  för
småföretagen samt olika åtgärder för att
främja      kunskapsöverföring       och
teknikspridning, bl.a. mellan  högskolor
och  de  små  och medelstora  företagen.
Vidare    skall    särskilda    insatser
genomföras   beträffande  skogsnäringen,
miljöteknikområdet  och  tjänstesektorn.
Småföretagens riskkapitalförsörjning och
införande av en patentintrångsförsäkring
skall   underlättas.  En  ökad  betoning
skall göras beträffande samverkan mellan
aktörer på den regionala nivån.
Till     programmet     föreslås      på
tilläggsbudget  till  statsbudgeten  för
budgetåret          1995/96          ett
reservationsanslag på 1  miljard  kronor
att anvisas under tolfte huvudtiteln.  I
huvudsak innehåller propositionen endast
allmänna  beskrivningar  av  hur  medlen
skall fördelas på angivna ändamål.  Från
den nu angivna beloppsramen föreslås att
500  miljoner  kronor  avsätts  för   en
fortsättning   av   bl.a.    det    s.k.
tillfälliga småföretagsstödet (s. 5.26).
Etgärderna  bör  i  princip   ha   samma
inriktning  som hittills men även  kunna
användas för samma ändamål som det  s.k.
länsanslaget, anför regeringen.
Enligt  motion  Fi119 av  Karin  Falkmer
m.fl.  (m) bör riksdagen avslå förslaget
om ett program för småföretagsutveckling
m.m. Motionärerna stöder visserligen  de
åtgärdsförslag som stämmer  överens  med
Moderaternas    tidigare    presenterade
näringspolitiska förslag, men de anser i
övrigt  att programmet varken är konkret
eller genomtänkt (yrkande 1).
I  motion  A49  (m)  begärs  förslag  om
enklare  regler  för att bli  företagare
och för hushållen att anställa någon för
att   utföra   tjänster   (yrkande   4).
Motionärerna    föreslår    också    att
företagens    skyldighet    att    lämna
statistiska uppgifter skall  ställas  in
under två år (yrkande 21). Vidare bör en
statlig  avregleringsdelegation inrättas
(yrkande 22).
Även  i  motion Fi117 (mp) föreslås  ett
särskilt organ med uppgift att verka för
fortlöpande       förenklingar       och
avregleringar för företagandet  (yrkande
32).  Motionärerna anser  samtidigt  att
förslaget    om    ett    program    för
småföretagsutveckling  m.m.  bör  avslås
(yrkande   39).  Regeringen   bör   till
riksdagen  lämna  en samlad  redovisning
och analys av alla företagsstöd (yrkande
40).  För  ökad sysselsättning  föreslås
dels  (yrkande  35) statligt  stöd  till
nätverk   som  stimulerar  småföretagens
miljötänkande,   dels    (yrkande    36)
ytterligare medel för rådgivning vid  de
lokala  kooperativa utvecklingscentrumen
(LKU).  En  del av nyföretagarlånen  och
lånen  till  kvinnors  företagande   bör
beviljas   av  LKU,  anser  motionärerna
vidare och föreslår i enlighet härmed en
överflyttning   av   medel   från   ALMI
(yrkande   37).  Kvinnligt   företagande
skall  tilldelas hälften av det statliga
stödet för nyföretagande, framhåller  de
slutligen (yrkande 56).
I  motion  A46 (kds) efterlyses  förslag
till  åtgärder för att minska byråkratin
för  små  företag  (yrkande  2).  Sänkta
företagsstöd i utbyte mot sänkta skatter
och  arbetsgivaravgifter  är  ett  annat
förslag från motionärerna (yrkande  11),
som i övrigt anser det angeläget med  en
samlad    översyn   av    de    statliga
företagsstöden.
I motion Fi134 av Karin Olsson m.fl. (s,
c)    förespråkas   åtgärder   för   att
kooperativa    företag    och     lokala
kooperativa   utvecklingscentrum   (LKU)
skall  kunna  medverka till  att  minska
arbetslösheten.
I  motion  Fi135 av Helena  Nilsson  och
Ingbritt  Irhammar (båda  c)  efterlyses
ett system med kvinnliga affärsrådgivare
i varje kommun.
ALMI  Företagspartner  AB  skall  ges  i
uppdrag  att  utarbeta  ett  system  för
kreditgivning, begärs det i motion Fi136
av Kjell Ericsson (c); det hänvisas till
en  modell som tillämpas i Holland.  Ett
likalydande  krav  framställs  i  motion
Fi137 av Lisbeth Staaf-Igelström (s).
Skatteutskottet   avstyrker    i    sitt
yttrande (SkU13y) förslaget i motion A49
(m)  om  förenklingar för nya företagare
m.m. med hänvisning till pågående arbete
inom   regeringen.   Företrädarna    för
Moderaterna  har  avgivit  en  avvikande
mening.
När  det gäller yrkandet i motion Fi135
(c)  har  näringsutskottet  erfarit  att
systemet  med  kvinnliga affärsrådgivare
har fungerat väl på de orter där det har
tillämpats. Näringsutskottet anser  dock
att  det  i  första hand  är  kommunerna
själva  som  bör  ta ställning  till  en
utökning och avstyrker motionen.
Näringsutskottet anför i  sitt  yttrande
(NU10y)   inledningsvis  att  programmet
ansluter  sig  till  vad  som  anförs  i
propositionen    om    näringspolitikens
syfte, nämligen att främja tillväxt  och
förnyelse  i  näringslivet.  Med   olika
generella  medel  skall  det  nationella
produktionssystemet  stärkas,  sägs  det
vidare.
Såvitt     gäller    programmet     för
småföretagsutveckling   m.m.    upplyser
näringsutskottet   att    kompletterande
information  om medelstilldelningen  har
inhämtats från Näringsdepartementet. Det
betonas   dock  att  riksdagens   beslut
endast    skall   gälla    det    totala
anslagsbeloppet.  Med  anledning  av  de
aktuella      motionerna     konstaterar
näringsutskottet att många av de  frågor
som   tas   upp  i  dessa  behandlas   i
propositionen.    Det    gäller    t.ex.
förenklingar       för        företagen,
avregleringar,          teknikspridning,
teknikupphandling,  forskningssamverkan,
åtgärder      på     miljöteknikområdet,
patentfrågor,    riskkapitalförsörjning,
tjänstesektorn    och   exportfrämjande.
Regeringens  förslag  till  program  för
småföretagsutveckling,   förnyelse   och
tillväxt,     m.m.     tillstyrks     av
näringsutskottet,   som    finner    att
åtgärderna  som  föreslås  däri  har  en
sådan inriktning som överensstämmer  med
dess  syn  på  hur näringspolitiken  bör
bedrivas.  Därmed avstyrks motionerna  i
berörda avseenden.
Beträffande         program         för
småföretagsutveckling m.m. har avvikande
meningar  anmälts från företrädarna  för
Moderata   samlingspartiet,  Folkpartiet
liberalerna, Miljöpartiet de  gröna  och
Kristdemokraterna.
Finansutskottet har ingen  annan  mening
än  skatteutskottet och näringsutskottet
och   tillstyrker  således   regeringens
förslag om att ett reservationsanslag på
1     miljard    kronor    anvisas    på
tilläggsbudget under tolfte  huvudtiteln
till  Program för småföretagsutveckling,
förnyelse   och  tillväxt.   Motionerna,
Fi117  (mp) yrkandena 32, 35-37, 39,  40
och  56, Fi119 (m) yrkande 1, Fi134  (s,
c),  Fi135 (c), Fi136 (c) och Fi137 (s),
A46 (kds) yrkandena 2 och 11 och A49 (m)
yrkandena 4, 21 och 22 avstyrks därmed.
Översyn av reglerna inom tjänstesektorn
I proposition 222 (s. 5.24) aviseras att
regeringen skall låta göra en översyn av
reglerna  för anlitande av tjänster  och
en analys av vilken roll privatpersoners
köp      av     tjänster     har     för
samhällsekonomin.  Uppdraget,  som   bör
slutföras  under innevarande  år,  avses
också innefatta att förslag skall lämnas
till   regeländringar   i   syfte    att
stimulera  utbud av och  efterfrågan  på
tjänster.
I  propositionen anförs att de  senaste
decenniernas starka expansion inom denna
sektor    visar    att    den    privata
tjänstesektorn       inte        behöver
skattelättnader eller andra  stimulanser
för  att  expandera men att  1990-talets
svåra      ekonomiska      kris      och
massarbetslöshet dock ger skäl  för  att
överväga vilka åtgärder som skulle kunna
vidtas  för  att på kort sikt underlätta
sektorns expansion. Regeringen anser att
det kan finnas anledning att överväga om
och hur tillfälliga stimulanser som ROT-
avdrag kan inriktas på annat än byggnads
åtgärder.  I propositionen aviseras  ett
uppdrag till Riksskatteverket att belysa
möjligheterna     till    administrativa
förenklingar och överväga om det går att
införa  ett  standardiserat  system  för
betalning av tjänster som i Frankrike.
I  motion  A49 (m) hävdas att  den  höga
skatten   på  arbete  är  ett   särskilt
problem  för den privata tjänstesektorn.
Det  kan  ifrågasättas om mervärdesskatt
över  huvud taget borde tas ut på  denna
typ av tjänster (yrkande 16). Dagens EU-
regler hindrar en särbehandling av dessa
tjänster.   Därtill   kommer    tekniska
svårigheter   och  det  statsfinansiella
läget  som  gör det svårt att  genomföra
generella sänkningar av beskattningen av
arbete i sådan omfattning att det skulle
få    några   nämnvärda   effekter   för
hushållens  möjligheter  att  efterfråga
tjänster.  Enligt  motionärernas  mening
bör därför särskilda åtgärder vidtas som
på  ett  väsentligt sätt minskar den  så
kallade  skattekilen för dessa tjänster.
På   grund  av  svårigheterna   att   nu
genomföra     tillräckliga      allmänna
sänkningar  av beskattningen  av  arbete
föreslår de i stället en skattereduktion
på   50  %  för  vissa  hushållstjänster
(yrkande   18).   Därigenom   elimineras
skattekilen    eller    reduceras    den
väsentligt.  Eftersom  tjänster  av  det
slag det här är fråga om knappast utförs
alls  på  ett  sätt  som  redovisas  för
skattemyndigheterna,                blir
skattebortfallet  försumbart.  Sannolikt
leder      förslaget     till      ökade
skatteinkomster    genom    att    många
arbetslösa kan få ett riktigt arbete.
I   motion   A45   (fp)  föreslås   att
regeringen  skyndsamt skall  lägga  fram
förslag  till  en  sänkning  av   arbets
givaravgifterna inom tjänstesektorn  med
ca  7  procentenheter. Inkomstbortfallet
bör  enligt  motionen finansieras  genom
sänkt företagsstöd (yrkande 1).
I  motion  A46 (kds) begär motionärerna
en   stimulans   för  tjänsteföretagande
genom   direkta  statliga  bidrag   till
tjänster  i  hushållet enligt  en  dansk
modell  och  genom  skattereduktion  med
60    %    av   arbetskostnaderna    för
byggnadsåtgärder   (ROT-åtgärder)    och
vissa  andra  tjänster  såsom  bilrepara
tioner,   större  trädgårdsarbeten   och
installation av exempelvis vitvaror  och
datorer (yrkande 12).
I motion Fi117 (mp) anförs att det inte
för  närvarande finns tillräckliga  skäl
för  temporära stimulanser  av  hushålls
tjänster  eller ROT-åtgärder.  Problemet
med de stora skattekilarna på arbete bör
enligt  motionärerna lösas  på  ett  mer
generellt  sätt  genom en  skatteväxling
där   högre   skatter  på  energi-   och
resursförbrukning   växlas   mot   lägre
skatter   på   arbete,  i  första   hand
arbetsgivar-      och      egenavgifter.
Miljöpartiet   anser   att   en    sådan
skatteväxling  i  storleksordningen  100
miljarder  kronor  bör  genomföras  fram
till  år 2010. För de närmaste tre  åren
bör   skatteväxlingen  omfatta   ca   25
miljarder   kronor.   En   skatteväxling
gynnar,  generellt sett,  tjänstesektorn
eftersom  den  är  mycket  energi-   och
naturresurssnål (yrkande 41).
Skatteutskottet  har  i  sitt   yttrande
(SkU13y) inte något att erinra  mot  att
regeringen  ser  över  frågan  om  andra
tillfälliga        stimulanser        av
privatpersoners  köp  av  tjänster,  och
skatteutskottet utgår från att man i den
planerade  översynen kommer att  ta  upp
alla   goda   uppslag.  Samtidigt   vill
skatteutskottet framhålla att de förslag
som  regeringen hittills har presenterat
på  dessa områden har finansierats fullt
ut    och    att    åtgärderna    enligt
skatteutskottets   mening   också    har
utformats  på ett sätt som är godtagbart
från   fördelningspolitiska  och   andra
utgångspunkter.   Det   statsfinansiella
läget  innebär  enligt  skatteutskottets
uppfattning  att  dessa  förutsättningar
måste  gälla  även i fortsättningen.  De
aktuella   motionerna  i  dessa   frågor
framstår   mot   denna   bakgrund    som
orealistiska   och   saknar    i    allt
väsentligt   underlag  för  en   närmare
bedömning.   De   avstyrks   därför   av
skatteutskottet.
Företrädarna        för        Moderata
samlingspartiet,             Folkpartiet
liberalerna,    Kristdemokraterna    och
Miljöpartiet   de   gröna   har    fogat
avvikande meningar till yttrandet.
Socialförsäkringsutskottet konstaterar i
sitt  yttrande (SfU6y) att i den översyn
av  reglerna  för anlitande av  tjänster
som regeringen aviserar skall analyseras
vilken   roll  privatpersoners  köp   av
tjänster  har  för samhällsekonomin  och
förslag  läggas  om  regeländringar  som
stimulerar  utbud  och  efterfrågan   på
tjänster  riktade  mot  hushållen.   Med
hänvisning  till att denna  översyn  bör
avvaktas                       avstyrker
socialförsäkringsutskottet  bifall  till
motion A45 (fp) yrkande 1.
Folkpartiet  liberalerna tillstyrker  i
en avvikande mening sitt motionsförslag.
Näringsutskottet anför i  sitt  yttrande
(NU10y)  att  de särskilda insatser  för
tjänstesektorn  som regeringen  aviserar
överensstämmer med näringsutskottets syn
på  hur  näringspolitiken bör  bedrivas.
Näringsutskottet  avstyrker   motionerna
A45  (fp) och A46 (kds) i berörda delar.
Företrädarna    för   Folkpartiet    och
Kristdemokraterna  har  fogat  var   sin
avvikande mening till yttrandet.
Finansutskottet   ställer   sig    bakom
regeringens planer rörande dessa  frågor
och  avstyrker  i  likhet  med  skatte-,
socialförsäkrings-                 resp.
näringsutskottet  motionerna  A45   (fp)
yrkande 1, A46 (kds) yrkande 12, A49 (m)
yrkandena  16  och  18  och  Fi117  (mp)
yrkande 41.
Stöd till jordbruket
I  proposition  222 aviserar  regeringen
(s. 5.28-5.30) ett nytt investeringsstöd
till  jordbruket. Det  skall  i  princip
ersätta  bl.a. det nationella  stöd  som
hittills  har  lämnats  inom  ramen  för
landsbygdsstödet, vilket avskaffas  till
följd  av en anpassning till EG:s regler
om  s.k. försumbart stöd. Det nya stödet
avses      möjliggöra     dels      ökad
sysselsättning i glesbygdsområden,  dels
förstärkta          miljö-           och
djurskyddsåtgärder.   Främst   är    det
investeringar i de sju nordligaste länen
som bör komma i fråga för stödet, anförs
det. Stödet finansieras med medel som  i
dag  anslås för landsbygdsstöd, och  det
skall   kunna  medfinansieras   av   EG.
Närmare  uppgifter om villkoren anges  i
propositionen.
I  motion A49 (m) föreslås insatser  för
ökad   sysselsättning  inom  lantbruket.
Sverige  bör  öka utnyttjandet  av  EU:s
miljöprogram för jordbruket, anförs  det
(yrkande  45).  Vidare  efterlyses   ett
utvidgat  stöd  till  vallodlingen  inom
ramen  för  miljöstödet  (yrkande   46).
Samtidigt    anser   motionärerna    att
reglerna  för  miljöersättningen   skall
förenklas  (yrkande  47)  och   att   en
utvärdering bör göras av effekterna  för
jobben  som  ett  investeringsstöd  till
animalieproduktionen  kan  få   (yrkande
48).
En     positiv     inställning     till
investeringsstödet  uttrycks  i   motion
Fi116    (v).   Vissa   synpunkter    på
utformningen  framförs  dock,  däribland
att den småskaliga livsmedelsförädlingen
bör  premieras  och  att  villkoren  för
näringslivets utveckling på lands- och i
glesbygden inte försämras (yrkande 14).
Enligt  vad  som  sägs i  motion  Fi118
(kds)    bör    anläggningsstöd     till
energigrödan salix vara möjligt  även  i
fortsättningen.    Finansieringen    kan
ordnas    genom    tidigare    anslagna,
outnyttjade  medel  till  anläggning  av
energiskog  m.m.  (yrkande  30).  Vidare
framhålls     att    en    ökning     av
sysselsättningen  inom  jordbruks-   och
livsmedelssektorerna förutsätter att EU-
stöden utnyttjas fullt ut (yrkande 34).
I  motion FiU119 av Karin Falkmer m.fl.
(m)   stöds   förslaget  om   ett   nytt
investeringsstöd  till  jordbruket.  Det
betonas  att finansieringen  bör  ordnas
inom   ramen   för  en  statsfinansiellt
neutral  omfördelning av medel  för  det
nationella stödet (yrkande 2).
Möjligheterna         till         fler
arbetstillfällen     genom     småskalig
äggproduktion tas upp i motion Fi132  av
Gudrun Lindvall (mp). Regeringen  bör  i
linje   härmed  uppmanas  att  inventera
gällande  stödformer, även  sådana  från
EU, anser motionären.
Jordbruksutskottet  konstaterar  i  sitt
yttrande (JoU8y) att regeringens förslag
om   investeringsstöd  till   stor   del
sammanfaller   med  de  synpunkter   som
jordbruksutskottet  tidigare   redovisat
(1995/96:JoU7y).   Även    de    berörda
motionsförslagen  tillgodoses   i   allt
väsentligt, anser jordbruksutskottet och
avstyrker   dem  därför.  Yrkandena   om
utnyttjandet  av  EU:s miljöprogram  och
miljöstöd   till   vallodling   avstyrks
likaså.   Med   hänsyn   till   pågående
översynsarbete bör inte heller förslaget
om       förenklade      regler      för
miljöersättningen föranleda någon åtgärd
av     riksdagen.     Jordbruksutskottet
avstyrker  slutligen  förslaget  rörande
äggproduktionen. Det hänvisas  till  att
riksdagen  under  hösten  1996  förutses
fatta  beslut  om förutsättningarna  för
näringsgrenen,  bl.a.  med  avseende  på
omställningen  av  burhållningssystemet.
Avvikande meningar har anmälts  av  dels
företrädarna        för         Moderata
samlingspartiet, till förmån för  motion
A49  i  berörda delar, dels företrädaren
för  Miljöpartiet de gröna  till  förmån
för motion Fi132.
Finansutskottet, som ansluter  sig  till
jordbruksutskottets         uppfattning,
avstyrker  motionerna A49 (m)  yrkandena
45-48, Fi116 (v) yrkande 14, Fi118 (kds)
yrkandena 30 och 34, Fi119 (m) yrkande 2
och Fi132 (mp).
Patentavgifter
I   motion   Fi116  (v)   föreslås   att
patentavgifterna   skall   halveras    i
Sverige och att Sverige skall arbeta för
sänkningar av patentavgifterna i  Europa
(yrkande   13).   Enligt   motionärernas
mening är avgifterna i dag alltför  höga
och  innebär  att  patent  inte  söks  i
erforderlig omfattning.
Lagutskottet  erinrar  i  sitt  yttrande
(LU6y)     om     att    Patent-     och
registreringsverket   (PRV)   handlägger
ärenden  angående patent. Av patentlagen
(1967:837)    framgår    att    det    i
patentärenden  utgår avgifter  av  olika
slag,   bl.a.   ansökningsavgifter   och
progressiva årsavgifter. Tanken  är  att
den  som upprätthåller sitt patent  även
har  framgång med sin uppfinning och  då
kan   betala   årsavgifter   enligt   en
stigande skala. Verksamheten vid PRV  är
helt avgiftsfinansierad.
Enligt   lagutskottets   mening   utgör
avgifterna för att söka och upprätthålla
patent endast en mindre del av de totala
kostnaderna i ett patentärende. De stora
kostnaderna  torde i regel  hänföra  sig
till   arbetet   med   utformningen   av
ansökningshandlingarna,       exempelvis
ombudsarvoden                        och
översättningskostnader. De avgifter  som
utgår  till  PRV  i patentärenden  synes
därför    knappast    påverka    antalet
patentansökningar.   En   minskning   av
avgifternas storlek skulle dessutom leda
till antingen att PRV:s verksamhet måste
finansieras  på ett annat  sätt  än  för
närvarande  eller att verksamheten  fick
skäras ned. Lagutskottet kan för sin del
inte  ställa  sig bakom något  av  dessa
alternativ. Mot denna bakgrund  förordar
lagutskottet  att  motion  Fi116  (v)  i
berörd del avstyrks.
Även     näringsutskottet    tar     upp
patentfrågorna i sitt yttrande  (NU10y).
Dessa  skiljer  sig kraftigt  åt  mellan
Förenta  Staterna och Japan å ena  sidan
och    Europa    å   den   andra.    Den
genomsnittliga  patentkostnaden   uppgår
enligt  uppgift  till ca  17  000  kr  i
Förenta  Staterna, till ca 9  000  kr  i
Japan  och till ca 45 000 kr i  Sverige.
Enligt näringsutskottets mening kan höga
patentkostnader innebära ett hinder  för
framför  allt små företag. Detta  är  en
fråga som det vore värdefullt att få  en
närmare  belysning av.  Näringsutskottet
noterar  vidare  med  tillfredsställelse
att  regeringen avser att inom ramen för
det   föreslagna   småföretagsprogrammet
fatta   beslut   om  att  genomföra   en
patentintrångsersättning.
Finansutskottet       noterar        att
patentkostnaderna                 enligt
näringsutskottet  kan  innebära  problem
för  i  första  hand de  små  företagen.
Finansutskottet    utgår    från     att
regeringen överväger hithörande frågor i
samband  med  det fortsatta arbetet  med
det  i propositionen föreslagna treåriga
programmet   för  småföretagsutveckling.
Samtidigt   konstaterar  finansutskottet
med   utgångspunkt  i  vad  lagutskottet
anför   om  patentavgifterna  att  dessa
generellt sett inte torde vara  hämmande
för   antalet   patentansökningar.    En
sänkning   av  patentavgifterna   skulle
påverka  finansieringen av  verksamheten
vid  Patent- och registeringsverket.  De
alternativ  som  står  till   buds   får
negativa  statsfinansiella konsekvenser.
Med      det      anförda      avstyrker
finansutskottet motion Fi116 (v) yrkande
13.
Privatiseringar av statliga företag
I   motion  A49  (m)  förordas  att  den
privatisering  av statliga  företag  som
inleddes under den borgerliga regeringen
återupptas  (yrkande 25). Telia  AB  och
Vattenfall   AB  föreslås   därvid   ges
förtur.  Enligt motionärerna bör  staten
inte   äga   företag.  Statens   främsta
uppgift  inom  näringspolitiken  bör   i
stället   vara   att  ange   ramar   och
regelverk för företagens verksamhet  och
bidra    till   att   skapa    gynnsamma
förutsättningar         för         fler
arbetstillfällen  och fler  företag.  Om
staten  både  bestämmer spelreglerna  på
marknaden  och  själv uppträder  som  en
aktör på densamma uppstår en rad problem
bl.a.  i  form  av risker för  en  osund
konkurrens, heter det i motionen.
Näringsutskottet   avstyrker   i    sitt
yttrande     (NU10y)    det     aktuella
motionsyrkandet  i anslutning  till  sin
behandling av näringspolitikens allmänna
inriktning. Utan att närmare  gå  in  på
frågan  om  privatiseringen av  statliga
företag   anför   näringsutskottet   att
näringspolitikens syfte  är  att  främja
förnyelse  och  tillväxt i näringslivet.
En    sådan   politik   innebär   enligt
näringsutskottet att med olika generella
medel      stärka     det     nationella
produktionssystemet.   Därvid   är   det
centralt     att     spelreglerna     är
överskådliga, konsekventa  och  stabila.
Privatiseringsfrågorna  behandlas  i  en
avvikande     mening     avgiven      av
representanterna      för       Moderata
samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna
och         Kristdemokraterna         om
näringspolitikens inriktning.
Finansutskottet     konstaterar      att
riksdagen  nyligen behandlat regeringens
förslag  om aktiv förvaltning av statens
företagsägande  (prop.  1995/96:141).  I
sitt  av  riksdagen godkända  betänkande
avstyrkte näringsutskottet därvid  (bet.
1995/96:NU26 s. 21) en rad  motioner  om
privatiseringar av statliga företag.
Med   hänvisning   till   det   anförda
avstyrker finansutskottet motion A49 (m)
yrkande 25.
Insatser för svensk formgivning
I  motion Fi131 av Inger Lundberg  m.fl.
(s)  föreslås att regeringen som ett led
i  en  offensiv  utveckling  av  svenskt
näringsliv   skall  ta  initiativ   till
samordnade  insatser för att stärka  och
utveckla svensk formgivning och  design.
I  motionen pekas på en rad åtgärder som
enligt  motionärerna är ägnade att  leda
till    detta   mål.   Näringspolitiska,
utbildningspolitiska och kulturpolitiska
insatser föreslås.
Kulturutskottet  anser i  sitt  yttrande
(KrU12y) att det vid utformningen av  en
framtida  politik  för  formgivning  och
industridesign     måste     ske      en
sammanvägning     av    kulturpolitiska,
utbildningspolitiska                 och
näringspolitiska     synpunkter.     Det
beredningsarbete som med utgångspunkt  i
Kulturutredningens      förslag      (se
betänkande  SOU 1995:84 s. 417,  420-421
och    427-428)   och   remissyttrandena
däröver pågår inom regeringskansliet bör
inte  föregripas. Kulturutskottet  anser
därför  att  motion Fi131 (s)  inte  bör
föranleda någon riksdagens åtgärd.
Näringsutskottet   hänvisar    i    sitt
yttrande    (NU10y)   till    att    det
innevarande    budgetår   finns    medel
upptagna   för  området  under  anslaget
Småföretagsutveckling.    Vidare     kan
förslag på designområdet bli aktuella  i
den  kulturpolitiska propositionen.  Med
detta  avstyrks den nämnda  motionen  av
utskottet.
Finansutskottet    har     från     sina
utgångspunkter inte anledning  att  göra
någon annan bedömning än kulturutskottet
och   näringsutskottet,  varför   motion
Fi131 (s) avstyrks.
Program för samarbete och utveckling
inom Östersjöregionen
Regeringen  föreslår i  proposition  222
(s.   5.31-5.32)  att  riksdagen   skall
anvisa  ett  anslag på 1 miljard  kronor
till   samarbete  och  utveckling   inom
Östersjöregionen.  En  fond  skapas  med
syfte  att under en femårsperiod  stärka
samarbete      och     utveckling      i
Östersjöregionen.
Det  ligger  i  Sveriges  intresse  att
utvecklingen runt Östersjön  fortskrider
och    påskyndas,    påpekas    det    i
propositionen.  En ökad  handel  har  en
central    betydelse   både   för    den
ekonomiska utvecklingen och för att föra
folken    närmare    varandra.     Genom
regeringschefsmötet i Visby i  maj  1996
har   Sveriges  roll  tydliggjorts.   Om
Östersjöområdet  kan utvecklas  till  en
naturlig    bro   mellan   de   tidigare
kommunistiska  länderna och  EU  kan  en
marknadsplats för nära en  halv  miljard
människor skapas i Sveriges närområde.
Ett  speciellt  råd  har  inrättats   i
Statsrådsberedningen  -  Statsministerns
Östersjöråd.    Rådet   skall,    enligt
propositionen, vara det centrala forumet
för  samordning  och utveckling  av  den
svenska  Östersjöpolitiken. Avsikten  är
att  rådets  arbete  skall  koncentreras
till   följande   fem  områden:   svensk
exportindustri,      bl.a.      avseende
livsmedel;    energisystem;   ömsesidigt
kunskapsutbyte;  stärkt   infrastruktur;
samarbete  för  att skydda  miljön  runt
Östersjön.
I  syfte  att  stimulera  tillväxt  och
sysselsättning bör de föreslagna  medlen
anvisas  för  åtgärder och projekt  inom
bl.a.  de  redovisade fem områdena  samt
för  att öka handeln och investeringarna
och  i  övrigt stärka samarbetet  mellan
stater  och  näringsliv i  regionen.  De
angivna medlen skall tillföras en  fond.
Fördelning av medlen skall ske under  en
femårsperiod,    efter    förslag     av
Statsministerns Östersjöråd.
I  motion  Fi119 av Karin Falkmer  m.fl.
(m)  avstyrks regeringens förslag om ett
program  för samarbete och utveckling  i
Östersjöregionen   (yrkande   3).    Den
konstruktion  och  det tillvägagångssätt
som   föreslås  i  propositionen   måste
enligt   motionärerna  ifrågasättas.   I
motionen   erinras   om   att   Moderata
samlingspartiet redan i budgetmotionen i
januari 1995 föreslog en betydligt högre
ordinarie  anslagsnivå  när  det  gäller
stödet  till  närområdet. Nivån  på  det
framtida  samlade  svenska  stödet  till
närområdet    samt   inriktningen    och
fördelningen av detta stöd bör bestämmas
i     budgetarbetet     hösten     1996.
Motionärerna  anför vidare  att  man  av
propositionen kan få intrycket  att  det
föreslagna  stödet skall gå till  svensk
export av bl.a. livsmedel, men de  utgår
från    att    detta    dock    är    en
missuppfattning.  Att stödja  export  av
livsmedel  till  de  baltiska   länderna
skulle,  enligt  motionärerna,  försvåra
dessa  länders  möjligheter  att  själva
bygga upp en livsmedelsproduktion.
För  att kunna avgöra om det föreslagna
programmet för Östersjöregionen  är  väl
använda medel ur sysselsättningssynpunkt
erfordras  att det klargörs  hur  medlen
skall  fördelas,  anförs  det  i  motion
Fi123 av Anne Wibble m.fl. (fp) (yrkande
12).  Motionärerna konstaterar  att  200
miljoner  kronor (per år i fem år)  inte
räcker   till  särskilt  många  projekt,
varför  de anser att det finns anledning
att prioritera bland insatsområdena.  De
menar att inriktningen bör vara att stöd
skall     ges     till     vattenrening,
kärnsäkerhet     i    Östeuropa     samt
rökgasrening och energieffektivisering.
Vänsterpartiet  framhåller   i   motion
Fi116   att   man   ser   positivt    på
regeringens  förslag om ett program  för
ett  utökat  Östersjösamarbete  (yrkande
15).  Regeringens förslag om att inrätta
ett  Östersjöråd  i Statsrådsberedningen
betraktas  vidare som ett  steg  i  rätt
riktning.  Rådets  uppgifter  bör   dock
klargöras,      anser      motionärerna.
Vänsterpartiet   avser   att   återkomma
beträffande  östbiståndets   volym   och
fördelning      i      samband       med
budgetpropositionen     hösten     1996.
Motionärerna anser vidare att Östersjöns
miljö   inte   kan   ses   skild    från
verksamheter   och   miljöåtgärder    på
Nordkalotten  och i Barentsregionen.  De
föreslår  därför att det  -  utöver  den
fond  som  regeringen föreslår  -  skall
inrättas en fond för Barentsregionen  på
100  miljoner kronor att användas  under
en femårsperiod.
I  motion  Fi117 föreslår  Miljöpartiet
att  riksdagen  beslutar att  programmet
för   samarbete   och  utveckling   inom
Östersjöregionen skall genomföras på tre
år  i  stället  för på fem  och  ges  en
tydlig  miljöinriktning (yrkande 24).  I
motionen    anförs   att   behovet    av
ekonomiskt  bistånd till  det  fortsatta
arbetet för miljön i och kring Östersjön
är  stort, liksom till kärnsäkerhet  och
nedläggning av kärnkraftverk.
Utrikesutskottet  tillstyrker   i   sitt
yttrande (UU7y) regeringens förslag  att
en  fond för Östersjösamarbete inrättas.
Berörda        motioner        avstyrks.
Utrikesutskottet    erinrar    om    att
riksdagen  tidigare  beslutat   om   ett
samarbetsprogram   med   Central-    och
Östeuropa  fram  t.o.m. år  1998  (prop.
1994/95:160,  UU16, rskr.  242).  Enligt
utrikesutskottets  uppfattning  är   det
angeläget att fondens verksamhet och det
normala  östsamarbetet genomförs  på  så
sätt  att  insatserna  kompletterar  och
förstärker   varandra.  Utrikesutskottet
framför      även     synpunkter      på
ansvarsfördelningen      för       olika
samarbetsområden.
Till  utrikesutskottets  yttrande   har
representanter       för        Moderata
samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna
respektive    Vänsterpartiet     avgivit
avvikande     meningar.    Miljöpartiets
representant  har avgivit  ett  särskilt
yttrande.
Näringsutskottet  tillstyrker   i   sitt
yttrande  (NU10y) att riksdagen  anvisar
de  av regeringen föreslagna medlen  för
samarbete     och    utveckling     inom
Östersjöregionen.   Som    framgår    av
yttrandet  när  det  gäller  stöd   till
svensk  export  av bl.a.  livsmedel  har
näringsutskottet      erfarit       från
regeringskansliet   att   stödet   avser
kunskapsöverföring i  allmän  bemärkelse
inom  hela livsmedelskedjan. Det  gäller
t.ex.     regler    för    djurhållning,
hygienfrågor och distributionskedjan.  I
det  fall att det skall kunna bli  fråga
om  stöd till export av produkter  skall
det, enligt uppgift, avse högt förädlade
livsmedel.  Aktuella motioner  avstyrks.
Avvikande   meningar  har   anmälts   av
Moderata   samlingspartiet,  Folkpartiet
liberalerna,  Vänsterpartiet  respektive
Miljöpartiet.
Finansutskottet  anser,  i  likhet   med
utrikesutskottet  och  näringsutskottet,
att  regeringens förslag i denna del bör
tillstyrkas. Utskottet delar regeringens
uppfattning  att en ökad handel  har  en
central    betydelse   både   för    den
ekonomiska utvecklingen och för att föra
folken närmare varandra.
Utskottet  vill erinra  om  att  medlen
föreslås    anvisas    i     form     av
reservationsanslag.  Detta  innebär  att
outnyttjade  medel får  användas  längst
tre år efter det att anslaget senast var
uppfört på statsbudgeten. Om medel  från
anslaget  behöver utnyttjas  även  efter
treårsperiodens  slut,  bör   regeringen
föreslå  riksdagen att på nytt föra  upp
anslaget    på   statsbudgeten    (prop.
1992/93:100  bil.  1  s.129-131,   FiU20
(behandling av det återförvisade ärendet
FiU10), rskr. 189). Det kan noteras  att
denna  regel  föreslås få  lags  form  i
proposition    1995/96:220    Lag     om
statsbudgeten.
Utskottet  finner  regeringens  förslag
väl avvägt och tillstyrker därmed att  1
miljard      kronor     anvisas      som
reservationsanslag   på   tilläggsbudget
under  första huvudtiteln till Samarbete
och  utveckling  inom  Östersjöregionen.
Därmed  avstyrks  motionerna  Fi116  (v)
yrkande 15, Fi117 (mp) yrkande 24, Fi119
(m)  yrkande  3 samt Fi123 (fp)  yrkande
12.
Program för omställning till hållbar
utveckling
Regeringen  föreslår i  proposition  222
(s.  5.33-5.35) ett femårigt program för
omställning till hållbar utveckling. Det
skall  syfta  till  att  driva  på   den
tekniska  utvecklingen  och  att   skapa
sysselsättning,       främst       genom
kretsloppsanpassning  av  byggnader  och
teknisk  infrastruktur.  Insatser   inom
fyra   områden   nämns   särskilt    som
stödgrundande. Det gäller insatser  inom
va-sektorn för bl.a. minskat utsläpp  av
kväve  och  fosfor  från  avloppsvatten,
återanvändning    av   byggnadsmaterial,
renovering med hälso- och miljöanpassade
material  samt  inom avfallsområdet  för
bl.a.    avskiljning   av   miljöfarligt
avfall. Regeringen påpekar dock att även
åtgärder   för  en  ekologiskt   hållbar
utveckling inom vissa andra områden  kan
omfattas  av stödprogrammet.  Åtgärderna
skall    inriktas    på    projekt    av
pilotkaraktär och som annars inte skulle
komma  till  stånd. Regeringen  föreslår
att   ytterligare   1   miljard   kronor
tillförs  fjortonde huvudtitelns  anslag
Investeringsbidrag  för   främjande   av
omställning    i   ekologiskt    hållbar
riktning.   Medlen  skall  fördelas   av
delegationen  för ekologisk  omställning
vid Naturvårdsverket.
Avslag  på regeringens förslag  yrkas  i
motion Fi119 av Karin Falkmer m.fl. (m).
Motionärerna  förordar i stället  sänkta
skatter  och  strukturella  förändringar
såsom  medel  för  att  nya  jobb  skall
skapas   och   fler   investeringar    i
miljövänligare teknik skall  underlättas
(yrkande 4).
I  motion  Fi123 av Anne  Wibble  m.fl.
(fp)   framhålls   som  väsentligt   att
mandatet  för delegationen för ekologisk
omställning   får  en   klar   innebörd.
Motionärerna  begär ett tillkännagivande
härom (yrkande 13).
Vänsterpartiet anför i motion Fi116 att
det   sannolikt   är  samhällsekonomiskt
lönsamt  med  ett större anslag  än  200
miljoner kronor per år under perioden. I
motionen   föreslås  vidare   att   även
energieffektiviserings- och sparåtgärder
i  byggnader samt utveckling i ekologisk
riktning  inom trafik- och va-sektorerna
borde kunna innefattas i programmet. Ett
tillkännagivande   begärs   i   enlighet
härmed (yrkande 16).
Jordbruksutskottet  tillstyrker  i  sitt
yttrande (JoU8y) regeringens förslag  om
ytterligare  medel för omställning  till
hållbar   utveckling.  Därmed   avstyrks
motion   Fi119   (m)   i   berörd   del.
Jordbruksutskottet ser inget hinder  mot
att  också sådana sektorer som  nämns  i
motion  Fi116 (v) kan erhålla stöd.  Det
aktuella yrkandet avstyrks därför.
Såvitt  gäller  frågan  om  mandat  för
delegationen föreslår jordbruksutskottet
att     riksdagen    bör    göra     ett
tillkännagivande   av    innebörd    att
regeringen i budgetpropositionen för  år
1997  bör lägga fram förslag som innebär
att  delegationen  får  en  självständig
ställning  och  tilldelas  ett  särskilt
myndighetsanslag.  Också  i  övrigt  bör
delegationen  få ställning  som  statlig
förvaltningsmyndighet, anförs det. Genom
jordbruksutskottets    ställningstagande
tillgodoses i viss mån motion Fi123 (fp)
i motsvarande del.
Till  jordbruksutskottets yttrande  har
avvikande meningar i denna del  avgivits
av     företrädarna     för     Moderata
samlingspartiet  och Vänsterpartiet  var
för  sig.  Folkpartiet  liberalerna  har
anmält ett särskilt yttrande.
Även bostadsutskottet tillstyrker i sitt
yttrande  (BoU11y) regeringens  förslag.
Såvitt gäller Vänsterpartiets yrkande om
att programmet inte nu skall bindas till
en  årlig  nivå  om 200 miljoner  kronor
under fem år framhåller bostadsutskottet
fördelen  av  att  programmet  redan   i
inledningsskedet  ges  en  viss  tryggad
finansiering. Såvitt gäller yrkandet  om
att   programmet  borde   omfatta   fler
områden   understryker  bostadsutskottet
vikten av att programmet utformas så att
det  blir  möjligt att  lämna  stöd  för
projekt som bidrar till att flytta  fram
positionerna     när     det      gäller
omställningen    till     en     hållbar
utveckling. Det kan, anförs det,  finnas
anledning  att  vara uppmärksam  på  att
programmet   ges   denna  framåtsyftande
karaktär.     Bostadsutskottet     utgår
samtidigt  från  att  regeringen   under
programperioden kommer att redovisa  för
riksdagen  hur  programmet  framskrider.
Såvitt  gäller kravet på att även  bl.a.
energisparåtgärder    borde    ingå    i
programmet    finner    bostadsutskottet
grundad  anledning att anta  att  frågan
kommer  att  aktualiseras i  de  nyligen
inledda       överläggningarna        om
energipolitiken.
Kravet i motion Fi123 (fp) om ett klart
mandat  till delegationen kommer  enligt
bostadsutskottets    uppfattning     att
tillgodoses   utan   någon    riksdagens
begäran  därom.  Det hänvisas  till  den
översyn  av  mandatet  som  aviseras   i
propositionen.
Finansutskottet delar den uppfattning om
medelstilldelning   som   redovisas   av
jordbruksutskottet och  bostadsutskottet
och  tillstyrker propositionens  förslag
att  på  tilläggsbudget anvisa 1 miljard
kronor  till reservationsanslaget Invest
eringsbidrag     för    främjande     av
omställning    i   ekologiskt    hållbar
riktning.  Motionerna Fi116 (v)  yrkande
16,  Fi119 (m) yrkande 4 och Fi123  (fp)
yrkande   13   avstyrks   sålunda,   det
sistnämnda yrkandet i berörd del. Frågor
som   jordbruksutskottet  tar  upp   vad
gäller   organisatoriska   former    och
medelsanvisning beträffande delegationen
för  ekologisk  omställning  kommer   på
sedvanligt   sätt   att   redovisas    i
budgetpropositionen.               Något
tillkännagivande   av   det   slag   som
föreslås  av  jordbruksutskottet  finner
finansutskottet inte vara  påkallat  och
motion  Fi123 (fp) yrkande  13  avstyrks
därför även i nu aktuellt avseende.
Finansutskottet erinrar om  att  medlen
föreslås   bli  anvisade   i   form   av
reservationsanslag.  Detta  innebär  att
outnyttjade  medel får  användas  längst
tre år efter det att anslaget senast var
uppfört på statsbudgeten. Om medel  från
anslaget  behöver utnyttjas  även  efter
treårsperiodens  slut,  bör   regeringen
föreslå  riksdagen att på nytt föra  upp
anslaget    på   statsbudgeten    (prop.
1992/93:100  bil.  1  s.  129-131,  bet.
FiU20  (rskr.  189) (behandling  av  det
återförvisade  ärendet FiU10).  Det  kan
noteras    att   regeln    föreslås    i
proposition    1995/96:220    Lag     om
statsbudgeten få laga form.
Kretsloppsanpassade system
I  motion  Fi117  (mp) föreslås  en  rad
åtgärder  för kretsloppsanpassning.  Va-
system   berörs  i  två   förslag.   Ett
fullständigt  kretslopp borde  inkludera
även  avloppsvattnet  -  de  däri  lösta
näringsämnena  måste på  ett  ekologiskt
avpassat  sätt  återföras  till   främst
jordbruksmarken, anförs det (yrkande 7).
Vidare begärs att Naturvårdsverket ges i
uppdrag  att  sammanställa  erfarenheter
från  de  befintliga  va-system  som  är
kretsloppsanpassade     (yrkande     8).
Motionärerna anser vidare  att  en  ökad
utgiftsram  behövs för dels sanering  av
miljöskadade områden (yrkande  9),  dels
kalkning  av  försurade  sjöar  (yrkande
10).  Även  naturvårdsområdet  berörs  i
motionen.               Länsstyrelsernas
miljövårdsenheter  bör  förstärkas   för
bl.a.  länsvisa  naturvårdsinventeringar
(yrkande  11), och ett system  med  s.k.
naturbevakare bör byggas upp  för  skydd
av  hotade  arter (yrkande 12).  Två  av
förslagen gäller främst byggnadsområdet.
Investeringsbidrag till  allergisanering
skall     ingå    i     de     aviserade
miljösatsningarna (yrkande 13)  och  ett
 grönt   ROT-bidrag bör införas (yrkande
14), föreslås det slutligen.
Jordbruksutskottet   påpekar   i    sitt
yttrande  (JoU8y) att yrkandena  9-12  i
motion  Fi117 (mp) tar sikte på enskilda
anslag   inom  utgiftsområde  20  Allmän
miljö-  och naturvård. Med hänsyn  bl.a.
till att motsvarande förslag nyligen har
avslagits  av  riksdagen (1995/96:JoU6y,
FiU10)  avstyrks  de.  Företrädaren  för
Miljöpartiet  de gröna  har  avgivit  en
avvikande mening.
Bostadsutskottet   avstyrker   i    sitt
yttrande  (BoU11y)  förslagen   på   va-
området. Det är inte lämpligt att  knyta
upp omställningsprogrammet till åtgärder
med tämligen specifik inriktning, anförs
det.  Vidare utgår bostadsutskottet från
att en uppföljning av den bidragsgivning
som   omfattas   av  det  nu   framlagda
regeringsförslaget kommer att innefattas
i    den    utvärdering   av    pågående
bidragsgivning    som   Naturvårdsverket
avses redovisa våren 1997. Förslaget  om
naturvårdsinventeringar    bör    enligt
bostadsutskottets mening kunna prövas  i
budgetarbetet  under  hösten  1996   och
avstyrks   därför.   Även   kraven    på
allergisanering  och  grönt   ROT-bidrag
avstyrks. Bostadsutskottet hänvisar till
att  motsvarande krav helt  nyligen  har
behandlats   av   riksdagen    (1995/96:
BoU10y).
Avvikande   mening  har   avgivits   av
företrädaren för Miljöpartiet  de  gröna
och  särskilda yttranden av företrädarna
för   Moderata   samlingspartiet   resp.
Folkpartiet liberalerna.
Finansutskottet har i dessa frågor ingen
annan  uppfattning än jordbruksutskottet
och   bostadsutskottet   och   avstyrker
motion Fi117 (mp) yrkandena 7-14.
Stöd till energiprojekt
Gällande  riktlinjer för energipolitiken
antogs   av  riksdagen  år  1991  (prop.
1990/91:88,  bet.  NU40).   Våren   1996
slutfördes     remissbehandlingen     av
betänkandet        Omställning        av
energisystemet   (SOU   1995:139)    och
inleddes  partiöverläggningar   om   den
framtida  energipolitiken. I proposition
222 meddelar (s. 5.13) regeringen nu sin
avsikt    att   under   nästa   riksmöte
förelägga    riksdagen   förslag    till
riktlinjer   för   energipolitiken.   En
utgångspunkt  är  att omställningen  och
utvecklingen   av   energisystemet   bör
grundas    på    långsiktigt    hållbara
politiska   beslut,  som  framstår   som
trovärdiga över tiden, anförs det.
I  motion  Fi118  (kds) presenteras  tre
förslag   om  stöd  till  energiprojekt.
Fortsatta investeringsstöd för  solvärme
i    bostäder   (yrkande    31)    resp.
vindkraftverk  (yrkande 32)  efterlyses.
Vidare    sägs    (yrkande    33)    att
konvertering  av  elvärme   till   andra
uppvärmningsformer borde  främjas  genom
skattereduktion enligt ROT-programmet.
Skatteutskottet påpekar i sitt  yttrande
(SkU13y)   beträffande   förslaget    om
skattereduktion   att  konvertering   av
värmesystemet  i  ett  hus  i  allmänhet
torde kräva sådana åtgärder att det blir
fråga om ombyggnad. Då arbetskostnaderna
härför  skall  ingå  i  underlaget   för
skattereduktionen  är  förslaget  delvis
tillgodosett,   anses   det.    Yrkandet
avstyrks.        Företrädaren        för
Kristdemokraterna   har    avgivit    en
avvikande mening.
Näringsutskottet lämnar i sitt  yttrande
(NU10y)   en   redovisning   av    läget
beträffande energipolitiken och  berörda
stödformer. Det erinras om att riksdagen
kommer  att  behandla hithörande  frågor
dels  under nästa riksmöte såvitt gäller
riktlinjerna  för energipolitiken,  dels
under   hösten  1996  när   det   gäller
budgetramen för energi. Näringsutskottet
avstyrker därför de aktuella förslagen i
motion Fi118 (kds).
Bostadsutskottet erinrar i sitt yttrande
(BoU11y)   beträffande  förslaget   till
skattereduktion  för  arbeten   som   är
förknippade   med   konvertering    från
elvärme till andra uppvärmningsformer om
riksdagens  nyligen beslutade  möjlighet
till  skattereduktion för  utgifter  för
byggnadsarbete   (1995/96:SkU32).    Det
påpekas  att mer detaljerade  frågor  om
enskilda byggnadsåtgärder inte togs  upp
vid                utskottsbehandlingen.
Bostadsutskottet  förutsätter  att  även
den nya lagen om skattereduktion - som i
den  aktuella delen i huvudsak  anknyter
till  den tidigare gällande lagen -  ger
möjlighet  för  berörda myndigheter  att
bevilja skattereduktion för den  typ  av
åtgärder  som  nu  diskuteras.  Yrkandet
avstyrks     med     hänsyn     härtill.
Företrädaren  för Kristdemokraterna  har
avgivit  en  avvikande mening,  och  ett
särskilt   yttrande  har   avgivits   av
företrädarna        för         Moderata
samlingspartiet.
Finansutskottet anser - i likhet med vad
som  sägs  i  yttrandena  från  skatte-,
närings-  och  bostadsutskotten  -   att
motion  Fi118 (kds) yrkandena 31-33  bör
avslås av riksdagen.
Miljöanpassat transportsystem
I motion Fi117 (mp) krävs en politik för
mer    miljöanpassade    transportsystem
(yrkande    16).   Motionärerna    anser
beträffande   persontransporterna    att
kollektivtrafikens andel  bör  ökas  och
beträffande  godstransporterna  att  den
spårbundna  trafiken och  sjöfarten  bör
främjas.   Genom  ett  ökat  inslag   av
inhemska,  miljöanpassade drivmedel  och
oljor   skulle  fler  gröna  jobb  kunna
skapas, anförs det vidare.
Finansutskottet     konstaterar      att
riksdagen nyligen har avslagit (1995/96:
FiU10,   rskr.  304)  ett  förslag   med
motsvarande  syfte från Miljöpartiet  de
gröna.  En reservation (mp) till  förmån
för   motionsförslaget  avgavs.  I  sitt
yttrande  till finansutskottet över  den
ekonomiska   vårpropositionen   erinrade
trafikutskottet (1995/96:TU5y) bl.a.  om
att  regeringen i slutet av året  skulle
komma   att   förelägga  riksdagen   ett
förslag      till     inriktning      av
infrastrukturplaneringen  för   perioden
1998-2007.  Finansutskottet finner  inte
skäl   till   ändrad   uppfattning   och
avstyrker motion Fi117 (mp) yrkande 16.
Åtgärder för att begränsa buller
I  proposition 222 anförs under rubriken
Samverkan mellan arbetsmarknadspolitiken
och   andra  politikområden   (s.   7.9)
sammanfattningsvis                   att
arbetsmarknadspolitiken har  en  central
roll  i  den  ekonomiska  politiken  för
skapandet    av   en   väl    fungerande
arbetsmarknad   men  att  kontaktpunkter
även med andra politikområden, däribland
miljöpolitiken, kan utvecklas.
I  motion  Fi117 (mp) riktas kritik  mot
gällande   planer  för  begränsning   av
buller bl.a. på de statliga vägarna  och
stomnätet  för  järnvägen.  Motionärerna
anser  att åtgärdstakten är för  långsam
och         föreslår         ytterligare
arbetsmarknadspolitiska  satsningar   på
bullersaneringen (yrkande 17).
Finansutskottet erinrar om att riksdagen
nyligen  behandlat regeringens skrivelse
Vår  miljö  -  Miljöarbetet  under  året
(skr.  1995/96:120). I avsnittet om  ett
miljöanpassat transportsystem  redovisas
etgärder  mot trafikbuller. Det hänvisas
till       proposition       1993/94:215
Handlingsplan  mot  buller  och  de  där
aviserade    uppdragen    till     bl.a.
trafikverken  och  Naturvårdsverket  och
som  syftade till att medverka  till  en
kraftig   minskning  av   trafikbullret.
Skrivelsen  i denna del föranledde  inte
några     närmare     kommentarer      i
jordbruksutskottet (JoU17).  Enligt  vad
som   erfarits   pågår  för   närvarande
beredning   inom  regeringskansliet   av
berörda  rapporter. Mot  denna  bakgrund
avstyrker  finansutskottet motion  Fi117
(mp) yrkande 17.
Tredjepartsfinansiering för ekologiskt
hållbar tillväxt
För   att  ekologiskt  hållbar  tillväxt
skall  främjas bör enligt motion   Fi116
(v)       staten       stödja       s.k.
tredjepartsfinansiering,  främst   genom
informationsinsatser    (yrkande    12).
Systemet  går ut på att den  entreprenör
som  svarar för en investering samtidigt
skall   garantera  ett  visst   resultat
(t.ex.  lägre energiåtgång). Priset  för
förbrukaren  (t.ex.  på  el)  höjs  dock
inte,  och den mellanskillnad som därvid
uppstår  tillfaller  entreprenören   för
återbetalning av investeringen.
Bostadsutskottet anför i  sitt  yttrande
(BoU11y)  att  det inte  är  en  uppgift
främst för staten att medverka till  att
den    föreslagna    finansieringsformen
kommer  till  stånd. Det kan förutsättas
att  den  av  motionärerna  efterfrågade
informationen   tas  fram   utan   någon
riksdagens   begäran   därom.   Motionen
avstyrks i berörd del.
Finansutskottet    gör    ingen    annan
bedömning  och avstyrker således  motion
Fi116 (v) yrkande 12.
Särskilda insatser för omstrukturering i
vissa kommuner och landsting
I  proposition  222 föreslår  regeringen
(s.  5.36-5.37) att av de  400  miljoner
kronor   som   anvisats  för   särskilda
insatser   för   vissa   kommuner    och
landsting  år  1996 högst  200  miljoner
kronor  skall få användas för projekt  i
kommuner  och  landsting som  kan  bidra
till  omstrukturering av  den  kommunala
verksamheten (yrkande 11).
De  av riksdagen våren 1995 anslagna 400
miljoner  kronorna  skall  användas  för
kommuner  och landsting med en  särskilt
svår  ekonomisk situation och ekonomiska
problem   vid  införandet  av  det   nya
bidrags-  och  utjämningssystemet.  Ännu
har  medlen inte fördelats. Därför anser
regeringen  att  högst  hälften  av   de
anslagna medlen engångsvis under år 1996
även  bör  få  användas för projekt  som
underlättar   den  omstrukturering   som
måste   ske   för   att  åstadkomma   en
verksamhet  som motsvarar den ekonomiska
situationen. Detta bedöms även ge  vissa
positiva  sysselsättningseffekter  under
den tid projekten pågår.
Enligt  motion  Fi119 av  Karin  Falkmer
m.fl.  (m)  bör  propositionens  förslag
avslås  (yrkande 5). Enligt motionärerna
ligger   ansvaret  på   kommunerna   och
landstingen   själva  att   verksamheten
effektiviseras  och  anpassas  till   de
resurser som finns tillgängliga. Som ett
verksamt    medel   att    effektivisera
verksamheten  pekas  i  motionen  på  de
förslag  som  förts fram  från  Moderata
samlingspartiet  om  att  det  bör   bli
obligatoriskt    att   upphandla    alla
verksamheter  i  konkurrens  så  att  de
offentliga monopolen kan öppnas  för  de
privata företagen.
I motion Fi123 av Anne Wibble m.fl. (fp)
hänvisas till att Folkpartiet i  samband
med  behandlingen av förslaget till  ett
nytt   bidrags-   och   utjämningssystem
yrkade   avslag  på  att  en   akutpott 
skulle  avsättas för vissa kommuner  och
landsting  (yrkande 10). I det  aktuella
läget anser motionärerna emellertid  att
200   miljoner  kronor  engångsvis   bör
fördelas  till de kommuner och landsting
som   har  ökade  verksamhetskrav   inom
skola,  vård och äldreomsorg snarare  än
till  dem  som  har särskilt  svårt  att
använda  sina resurser effektivt.  Någon
särskild   kommitté  för   att   fördela
pengarna     behövs     inte,      menar
motionärerna.
Finansutskottet    delar     regeringens
uppfattning   att   det   kan    behövas
särskilda  statliga  insatser  för   att
stödja  en nödvändig omstrukturering  av
verksamheten   i   de  ekonomiskt   mest
utsatta kommunerna och landstingen. Även
om  det,  som anges i motion Fi119  (m),
primärt  ankommer på huvudmännen  själva
att   genomföra  effektiviseringar   och
omställningar inom de ramar som anges av
statsmakterna  vill utskottet  framhålla
att   kommuner   och  landsting   enligt
regeringens  förslag  skall  svara   för
minst  hälften  av  kostnaderna  för  de
aktuella projekten.
Finansutskottet ställer sig också  bakom
att  medlen skall fördelas efter ansökan
och att särskild hänsyn därvid skall tas
till    kommunernas   och   landstingens
ekonomiska situation. Beträffande kravet
i  motion Fi123 (fp) att pengarna  skall
fördelas     direkt    av     regeringen
konstaterar   utskottet   att   den   av
regeringen  föreslagna ordningen  ligger
väl  i linje med det selektiva sätt  att
hantera  de aktuella medlen som hittills
använts.
Med  det  anförda tillstyrker utskottet
propositionens  förslag  och   avstyrker
motionerna Fi119 (m) yrkande 5 och Fi123
(fp) yrkande 10.
Upphandling i konkurrens
I  Moderata samlingspartiets partimotion
A49  ställs  under rubriken Politik  för
fler  och  växande företag krav  på  att
kommunerna skall åläggas att upphandla i
konkurrens  (yrkande  20).  En  kommunal
konkurrensrevision bör vidare genomföras
kontinuerligt för att visa att  kommunen
sköter upphandling, konkurrensutsättning
m.m.  Motionärerna  hävdar  att  det  är
orimligt att någon verksamhet,  som  kan
genomföras i konkurrens, drivs i form av
offentligt   monopol.  Likaså   är   det
felaktigt, heter det, att den offentliga
sektorn  i egen regi driver verksamheter
som skulle kunna utföras av andra. Basen
för   företagande  skulle  kunna  vidgas
väsentligt  om  den  offentliga  sektorn
begränsar sina egna utföraranspråk.
I motionen ifrågasätts om kommuner över
huvud  taget skall bedriva verksamhet  i
företagsform.  Kommunala  bolag  bör   i
stället privatiseras och därmed  bli  en
del  av  en dynamisk företagsutveckling.
Näringsverksamhet   i   kommunerna   bör
enligt motionen inte förekomma.
Näringsutskottet               behandlar
konkurrensfrågorna övergripande  i  sitt
yttrande  (NU10y)  i samband  med  andra
allmänna   frågor  om  näringspolitikens
inriktning.   Där   sägs    bl.a.    att
näringspolitikens syfte  är  att  främja
förnyelse  och  tillväxt i näringslivet.
En  sådan politik innebär att med  olika
generella  medel stärka  det  nationella
produktionssystemet.   Därvid   är   det
enligt  näringsutskottet  centralt   att
spelreglerna       är      överskådliga,
konsekventa och stabila. Sund konkurrens
är   vidare  en  förutsättning  för  ett
dynamiskt   näringsliv.  Med  hänvisning
därtill  avstyrks bl.a. det här aktuella
motionsyrkandet. Konkurrensfrågorna  tas
upp    i   en   avvikande   mening    av
företrädarna        från        Moderata
samlingspartiet,     Folkpartiet     och
Kristdemokraterna  om  näringspolitikens
inriktning.
Finansutskottet  behandlade  motsvarande
motionskrav våren 1995 i sitt betänkande
1994/95:FiU22 om offentlig  upphandling.
Utskottet erinrade därvid om att en  rad
olika åtgärder vidtas på olika plan  för
att      utveckla     den     offentliga
upphandlingen.   Lagen   om    offentlig
upphandling    reglerar   således    all
offentlig   upphandling.   Kommun-   och
landstingsförbunden stöder vidare aktivt
sina  medlemmar i deras  strävan  att  i
större   utsträckning  konkurrensutsätta
verksamheten. Utskottet underströk också
bl.a.  att det ligger i den upphandlande
myndighetens  eget  intresse  att  genom
upphandling utnyttja de möjligheter  som
finns  att  effektivisera  verksamheten.
Utskottet ansåg inte att det fanns något
behov  av  ytterligare  initiativ   från
riksdagens sida.
Utskottet  vidhåller  denna  uppfattning
och  avstyrker  således motion  A49  (m)
yrkande 20.
Övriga kommunala frågor
I  motion Fi117 av Birger Schlaug  m.fl.
(mp)  hänvisar  Miljöpartiet  till   sin
partimotion med anledning av regeringens
vårproposition.  För att  på  kort  sikt
förbättra   möjligheterna  att   behålla
personal   i   kommuner  och   landsting
föreslogs  en  ökning av den  ekonomiska
ramen  för  kommunsektorn  med  cirka  2
miljarder kronor år 1997, 5 miljarder år
1998  och  7  miljarder år  1999.  Genom
dessa           åtgärder          skulle
personalneddragningarna i  kommunsektorn
kunna  reduceras  med 20  000  anställda
under  treårsperioden,  utöver  vad  som
blir  resultatet av den av  Miljöpartiet
föreslagna arbetstidsförkortningen.
Finansutskottet  vill   i   sammanhanget
endast hänvisa till sitt utlåtande i det
nyligen    av    riksdagen    behandlade
betänkandet     över    vårpropositionen
(1995/96:FiU10   s.   143).    Utskottet
uttalade  därvid,  när  det  gäller   de
allmänna      förutsättningarna      för
kommunsektorn, sitt stöd för regeringens
principiella grundsyn att de  offentliga
verksamheterna skall prioriteras framför
transfereringar och statlig  verksamhet.
Enligt   utskottet   hade   vidare   den
överenskommelse   som  träffats   mellan
regeringen och de två kommunförbunden om
den     kommunala    ekonomin     skapat
förutsättningar att, utifrån  kraven  på
en   stabilisering  av   de   offentliga
finanserna,  upprätthålla  en   kommunal
verksamhet  av  rimligt  god   kvalitet.
Utskottet kunde vid detta tillfälle inte
tillstyrka  de motionskrav som  nu  åter
framförs  från Miljöpartiet om  en  ökad
ekonomisk    ram    för   kommunsektorn.
Utskottet  hänvisade  främst   till   de
finansieringslösningar som  motionärerna
fört   fram,   t.ex.  när   det   gäller
förslaget   att   ändra   besluten    om
avdragsgilla       egenavgifter        i
socialförsäkringarna.
Med   hänvisning   till   det   anförda
avstyrker  utskottet motion  Fi117  (mp)
yrkande 43.
Utbildning för tillväxt
Behovet av kunskapslyft
I  proposition  222 (avsnitt  6.2)  slår
regeringen   fast  att   Sverige   skall
konkurrera med kompetens, inte med  låga
löner.  Regeringen  menar  att  för  att
skapa      en     långsiktigt     stabil
välståndsutveckling med en  rättvis  och
rationell   fördelning  av   inkomsterna
måste  Sverige konsekvent  satsa  på  en
snabb  utveckling  av kunskapssamhället.
Den mest effektiva fördelningspolitiken,
anförs vidare, är den som stimulerar den
ekonomiska       tillväxten,       höjer
kunskapsnivån        och         minskar
arbetslösheten. Ökade kunskaper är  inte
enbart  bra för ekonomin, utan  dessutom
grunden   för   social,   politisk   och
kulturell  utveckling och  för  att  det
skall  vara  möjligt att ta  långsiktiga
miljöhänsyn   inriktade    på    hållbar
utveckling.  Detta  kräver,   framhåller
regeringen,  en förstärkt  ungdoms-  och
högskoleutbildning,    ett     livslångt
lärande  och  ett  kunskapslyft  för  de
lågutbildade  grupper  av  vuxna   vilka
annars   riskerar  att   hamna   utanför
arbetsmarknaden.
Regeringen  visar  i propositionen  att
utbildningsnivån  i  landet  har   höjts
under  de  senaste 25 åren. Trots  denna
positiva utveckling menar regeringen att
utbildnings-  och  kunskapsnivån   måste
höjas   ytterligare.  Det  är   särskilt
viktigt    mot    bakgrund    av     den
samhällsomvandling som sker. Det handlar
om  förändringar  av produktionsmetoder,
arbetsorganisation                   och
informationsflöden.   Denna   utveckling
ställer   nya  krav  på  individer   och
samhälle.
Vidare påpekar regeringen att det råder
ojämlikhet mellan män och kvinnor vilket
avspeglas i utbildningsvalen och  senare
i   yrkesvalen.  Dessa  val  är   mycket
könsbundna. Att kvinnor och  män  träder
in     på     utbildningsområden     som
traditionellt  är  förknippade  med  det
andra  könet  ser  regeringen  som   ett
viktigt sätt att bryta könssegregeringen
på arbetsmarknaden.
Regeringen  anför  också  att  kvinnors
kunskaper inte tas till vara i samhället
trots  att  de  i  dag i genomsnitt  har
högre utbildning än män.
Vidare  redovisar  regeringen  resultat
från   en   internationell   studie   av
läsförståelse.   Studien    visar    att
läsförståelsen i Sverige är högre  än  i
alla   de  övriga  undersökta  länderna.
Trots   det  visar  undersökningen   att
omkring   en   fjärdedel   av   Sveriges
befolkning mellan 16 och 65  år  har  en
läsförståelse  som understiger  vad  som
kan  sägas  vara målen i läroplanen  för
det   obligatoriska   skolväsendet   för
årskurs  9. Detta anser regeringen  vara
oacceptabelt.
Regeringen menar att det är viktigt att
vuxna  svenskar kan få del av  gymnasial
utbildning  motsvarande den som  erbjuds
ungdomar  samtidigt som  kvaliteten  bör
höjas i ungdomsskolans utbildning.
Vuxenutbildning
I  proposition  222 (avsnitt  6.3.1  och
6.4.1,  yrkande 12) föreslår  regeringen
att  en  särskild  statlig  satsning  på
vuxenutbildning  skall göras  under  fem
år för att under denna period åstadkomma
ett  kraftigt kunskapslyft för den grupp
vuxna som har störst behov av utbildning
och   hittills   har   fått   minst   av
samhällets  utbildningsinsatser.   Detta
görs i syfte att öka sysselsättning  och
tillväxt.  Målgruppen för den  särskilda
utbildningssatsningen är i  första  hand
vuxna  arbetslösa som helt eller  delvis
saknar     treårig    gymnasiekompetens.
Därutöver  skall satsningen också  vända
sig till anställda som helt eller delvis
saknar  denna  kompetens.  Övriga  vuxna
skall få delta i mån av plats.
Satsningen skall också bidra  till  att
utveckla nya former för att möta  vuxnas
utbildningsbehov i framtiden och  därmed
efter  femårsperioden kunna  avlösas  av
ett nytt vuxenutbildningssystem.
På  regeringens förslag  har  riksdagen
nyligen   beslutat  att  den   särskilda
satsningen   på  vuxenutbildning   skall
inledas  redan  under  läsåret  1996/97.
Statliga  medel har anvisats motsvarande
62   000  utbildningsplatser  inom   den
kommunala   vuxenutbildningen   (komvux)
samt   i   kvalificerad  yrkesutbildning
hösten  1996 (prop. 1995/96:150,  UbU6y,
FiU10,  rskr.  304). Riksdagen  godkände
vid    samma    tillfälle    regeringens
preliminära  beräkning av utgiftsramarna
för  utgiftsområde  16:  Utbildning  och
universitetsforskning innebärande  bl.a.
en  ökad volym på vuxenutbildning med 28
000  platser fr.o.m. år 1997. Inom ramen
för   de   90  000  platserna   beräknas
försöksverksamheten   med   kvalificerad
yrkesutbildning  få en  ökad  omfattning
(+2  000 platser hösten 1997 och +2  500
platser  hösten 1998). Den avses läsåret
1996/97  omfatta 1 700 platser. Dessutom
har         inom        ramen        för
vuxenutbildningssatsningen  på  100  000
platser  10  000 platser per år  avsatts
för  folkbildningen.  Statens  kostnader
för  hela satsningen beräknas uppgå till
ca    3    miljarder    per    år    för
utbildningskostnaden exkl. studiestöd.
Utöver  de  platser  som  avsätts   för
folkhögskolan   och   för   kvalificerad
yrkesutbildning  skall  kommunerna   ges
ansvaret             för             att
vuxenutbildningssatsningen    genomförs.
Kommunerna  skall,  efter  ansökan,   få
bidrag för vuxenutbildning som ligger på
gymnasial nivå. Även statens skolor  för
vuxna  skall  kunna få extra  medel  för
gymnasial  utbildning  som  planeras   i
samverkan med kommuner. Som villkor  för
att    få   bidrag   skall   gälla   att
verksamheten   anordnas    utöver    den
gymnasiala  vuxenutbildning som  erbjuds
med kommunala medel och att omfattningen
av   denna   gymnasiala  vuxenutbildning
således   inte  minskas.  En  delegation
skall  få regeringens uppdrag att  under
ett  inledningsskede fördela medlen  och
följa verksamheten.
I   Moderaternas  kommittémotion   Fi121
yrkas avslag på regeringens förslag till
utbildningssatsning     (yrkande     1).
Motionärerna  anser att  regeringen  har
valt  en  mycket  dyrbar  lösning,  vars
effekt   på   antalet   arbetslösa   kan
ifrågasättas.  I  stället  hänvisar  man
till  att  det i kommunerna redan  finns
ett    väl    fungerande   system    för
vuxenutbildning.  Vidare  åberopas   ett
tidigare av Moderaterna framfört yrkande
om  resurser till komvux motsvarande den
volym    den    av    arbetsmarknadsskäl
motiverade  utbildningen har  i  dag.  I
yrkande 2 i samma motion anförs att  det
är   bättre   att  utvidga   kommunernas
skyldigheter  att erbjuda  grundläggande
vuxenutbildning  till att  även  omfatta
gymnasiekurser  än att införa  ett  nytt
projektbidrag.     Härvid     bör     en
prioritering  av  kärnämneskurser   vara
utgångspunkten  för ändrade  regler  vad
gäller grundläggande vuxenutbildning.
I  motion  A49 (m) - som väcktes  innan
förevarande  proposition  lagts  fram  -
begärs    (yrkande   33)   förslag    av
regeringen  om en utbyggnad med  20  000
platser   på  tre  år  i  eftergymnasial
utbildning tillsammans med företagen, en
kvalificerad   yrkesutbildning.    Denna
motsvarar  ett  uppenbart  företagsbehov
och skulle kunna ha en påtagligt positiv
betydelse redan för dagens arbetslösa.
Åberopande      redan      föreliggande
erfarenheter  av  den nyligen  beslutade
försöksverksamheten   med   kvalificerad
yrkesutbildning framförs i motion  Fi121
(m)  att  det  finns all  anledning  för
regeringen att överväga om inte  en  del
av    de    av   regeringen   föreslagna
utbildningsplatserna  borde  föras  över
till det aktuella försöket (yrkande 4).
Utbildningsutskottet ställer sig i  sitt
yttrande   (UbU7y)   bakom   regeringens
förslag    till    en    satsning     på
vuxenutbildning                   enligt
propositionsförslaget  och   anser   att
finansutskottet bör avstyrka yrkandet om
avslag   på  regeringens  förslag   till
utbildningssatsning. Utbildningutskottet
är   heller  inte  berett  att  i  detta
sammanhang närmare överväga frågan om en
så  omfattande förändring när det gäller
kommunernas  skyldigheter  att   erbjuda
utbildning på gymnasial nivå inom komvux
som  förordas  i  motion  Fi121.  Såvitt
avser    försöket    med    kvalificerad
yrkesutbildning                  erinrar
utbildningsutskottet om  att  regeringen
avser   att  avsevärt  öka  omfattningen
jämfört  med  de tidigare  av  riksdagen
beslutade  1  700  platserna.  Med   det
anförda   föreslår  utbildningsutskottet
att   finansutskottet  avstyrker  bifall
till  motionerna. Till yttrandet har  en
avvikande  mening fogats  från  Moderata
samlingspartiets företrädare.
Även  kulturutskottet tillstyrker i sitt
yttrande     (KrU12y)    förslaget     i
propositionen   om   en   satsning    på
vuxenutbildning.
Finansutskottet välkomnar satsningen  på
vuxenutbildning. Utbildning är en viktig
förutsättning  för  ekonomisk  tillväxt,
och   att   satsa   på  kompetens-   och
kunskapshöjning  utgör   en   väsentlig,
långsiktig   strategi  för   att   sänka
arbetslösheten. Det finns ett  behov  av
ett  kunskapslyft i Sverige för att leda
landet  ut  ur arbetslösheten  utan  att
fastna   i  en  situation  där   Sverige
tvingas  konkurrera  med  omvärlden  med
hjälp av låga löner.
Utskottet     gör     därmed      samma
ställningstagande                    som
utbildningsutskottet och kulturutskottet
till  förslagen och tillstyrker  således
bifall  till propositionen i här aktuell
del  och avstyrker motionerna Fi121  (m)
yrkandena  1,  2  och  4  samt  A49  (m)
yrkande 33.
Innehållet i utbildningarna m.m.
I  motion A49 (m) begärs förslag om  ett
långsiktigt  kunskapsprogram.  Efter  en
bred    undersökning    av    företagens
fortsatta    behov    av    högutbildade
medarbetare bör regeringen föreslå en  i
verkligheten förankrad strategi för  hur
en kunskaps- och företagsexpansion skall
kunna   genomföras  på  ett   ömsesidigt
stödjande sätt (yrkande 35).
I  motion Fi117 (mp) efterlyses  i  ett
likartat   yrkande  en  mer   genomtänkt
planering    av    utbildningssatsningen
(yrkande  50).  Motionärerna  menar  att
frågan  om  innehållet i  utbildningarna
liksom    möjligheterna   för   framtida
anställning   efter  olika  utbildningar
inte har närmare berörts.
Utbildningsutskottet  påpekar   i   sitt
yttrande   (UbU7y)  att   regeringen   i
propositionen    utförligt     redovisar
förhållandena  på  arbetsmarknaden   för
arbetstagare          på          skilda
utbildningsnivåer. Bilden som framträder
är  tydlig. Låg utbildning ger generellt
sämre   förutsättningar   för   att   få
fotfäste     och    att    lyckas     på
arbetsmarknaden.   Den   av   regeringen
redovisade  strategin  är  lika  tydlig,
nämligen   att   höja  de  lågutbildades
kompetensnivå   så  att  den   motsvarar
efterfrågan   och   möjliggör   fortsatt
lärande.  Den breda satsning  över  hela
utbildningsområdet - inklusive högskolan
-  som  nu  avses, skall bidra till  att
skapa   goda  förutsättningar  för   det
livslånga  lärandet.  Satsningen   skall
främja  individernas förmåga att  stärka
sin  ställning  i arbetslivet  samtidigt
som  näringsliv och offentlig sektor får
möjlighet      till     en     betydande
kompetenshöjning. För att möta behovet i
näringslivet   av  hög  kompetens   inom
naturvetenskap    och    teknik    anger
regeringen    att    inriktningen     på
utbyggnaden  av högskolan bör  vara  att
minst  hälften av platserna  skall  avse
naturvetenskapliga     och      tekniska
utbildningar. Utbildningsutskottet anser
att de nu berörda yrkandena i motionerna
inte   bör  föranleda  någon  riksdagens
särskilda åtgärd, varför finansutskottet
bör avstyrka desamma. Till yttrandet har
fogats  avvikande meningar från Moderata
samlingspartiets  och  Miljöpartiet   de
grönas företrädare.
Finansutskottet  har inget  att  invända
mot                utbildningsutskottets
ställningstagande och  avstyrker  därmed
motionerna A49 (m) yrkande 35 och  Fi117
(mp) yrkande 50.
Arbetslösa med specifika läs- och
skrivsvårigheter
Enligt   motion  Fi117   (mp)   bör   nu
tillfället utnyttjas att göra  en  rejäl
insats  för  att  ge de  arbetslösa  med
specifika  läs- och skrivsvårigheter  en
god undervisning, så att de får tillgång
till  läsning och skrivning, två viktiga
medel  för  ett  aktivt deltagande  inte
bara i arbetslivet utan även i hela  den
demokratiska processen (yrkande 51).
Utbildningsutskottet  erinrar   i   sitt
yttrande   (UbU7y)  än  en   gång   (jfr
1995/96:UbU6y s. 13) om att  det  enligt
skollagen   (4  kap.  1   §)   ingår   i
kommunernas  skyldighet att uppmärksamma
problemen  för  barn med speciella  läs-
och  skrivsvårigheter.  När  det  gäller
vuxna vill utskottet likaså peka på  att
varje  kommuninvånare har rätt att delta
i grundläggande vuxenutbildning från och
med  det andra kalenderhalvåret  det  år
han  fyller 20 år, om han saknar  sådana
färdigheter   som   normalt   uppnås   i
grundskolan och är bosatt i  landet  (11
kap.        10       §       skollagen).
Utbildningsutskottet  utgår  ifrån   att
kommunerna  arbetar  på  ett  sätt   som
innebär    att   lagstiftningens    krav
uppfylls      och      föreslår      att
finansutskottet  avstyrker   förevarande
yrkande.  Vid yttrandet har Miljöpartiet
de grönas företrädare fogat en avvikande
mening.
Finansutskottet                   följer
utbildningsutskottets    förslag     och
avstyrker motion Fi117 (mp) yrkande 51.
Ökade insatser från näringslivet i
utbildningen
Ett  uttalande av riksdagen om  krav  på
ökade  insatser  från  näringslivet  vad
gäller   arbetsplatsförlagd  utbildning,
praktik och fortbildning begärs i motion
Fi117  (mp)  (yrkande 52). Det  handlar,
anförs  det  i  motionen, t.ex.  om  att
tidigt  väcka  ungdomars intresse  genom
att  ställa upp med meningsfull  praktik
för  skoleleverna.  Motionärerna  kommer
också in på frågan om ökad samverkan med
näringslivet   när  det   gäller   högre
utbildning. Företagen borde kunna gå  in
med  t.ex.  fortbildning av  lärare  och
forskare.
Utbildningsutskottet har i sitt yttrande
(UbU7y) inget att erinra mot syftet  med
motionen.     Förslaget      om      ett
tillkännagivande av riksdagen i enlighet
med   yrkandet  bör  emellertid   enligt
utbildningsutskottets  mening  avstyrkas
av  finansutskottet. Till yttrandet  har
fogats en gemensam avvikande mening från
Miljöpartiet     de      grönas      och
Kristdemokraternas företrädare.
Finansutskottet        gör         samma
ställningstagande                    som
utbildningsutskottet    och    avstyrker
därmed motion Fi117 (mp) yrkande 52.
Lärlingsutbildningar
I     två     motionsyrkanden     berörs
lärlingsutbildningen. Lärlingssystem bör
enligt  motion Fi117 (mp)  ingå  som  en
naturlig   del   i  både  ungdoms-   och
vuxenutbildning  (yrkande  54).  Företag
med mer än ett visst antal anställda bör
ta emot lärlingar för utbildning.
I  motion A49 (m) begärs förslag om ett
brett  lärlingsprogram med  introduktion
den  1  januari 1997 i enlighet med  vad
som anförts i motionen (yrkande 42).  Om
yrkesinriktad utbildning mer målmedvetet
integreras   i   företagen,   förbättras
effektiviteten.
Utbildningsutskottet  erinrar   i   sitt
yttrande  (UbU7y)  om att  regeringen  i
proposition   222  ägnar  ett   särskilt
avsnitt   åt   lärlingsutbildning    och
arbetsplatsförlagd           utbildning.
Utbildningsutskottet     instämmer     i
regeringens   uppfattning   att    sådan
utbildning bör kunna utnyttjas betydligt
mer   än   vad  som  sker  i  dag.   Som
utbildningsutskottet ser det  är  syftet
med     de     förevarande     yrkandena
tillgodosett   med  vad  utskottet   har
redovisat om regeringens avsikter  i  nu
berört hänseende. Med hänvisning härtill
anser      utbildningsutskottet      att
finansutskottet bör avstyrka motionerna.
Till  denna del av yttrandet har  fogats
en   gemensam   avvikande  mening   från
Moderata  samlingspartiets,  Folkpartiet
liberalernas, Miljöpartiet de grönas och
Kristdemokraternas företrädare.
Finansutskottet har inte  anledning  att
göra  något  annat ställningstagande  än
utbildningsutskottet   utan    avstyrker
yrkande  54  i  motion  Fi117  (mp)  och
yrkande 42 i motion A49 (m).
Fördelning av vuxenutbildningssatsningen
mellan folkbildningen och komvux m.m.
Vänsterpartiet förordar i  motion  Fi116
(yrkande  18)  en  annan  fördelning  av
vuxenutbildningssatsningen,     nämligen
15   000  platser  i  folkhögskolan  och
85  000 platser inom komvux. En utökning
av  platserna inom folkhögskolan  skulle
ge  nya  folkhögskolor en möjlighet  att
starta  sin  verksamhet utan  att  någon
minskning  behöver  ske  på   de   redan
etablerade skolorna, anför motionärerna.
Vänsterpartiet   föreslår   vidare    i
motionen    (yrkande   19)   att    även
folkhögskolor skall kunna anordna basår.
En  lägre utbyggnadstakt när det gäller
komvux   och  en  annan  fördelning   av
vuxenutbildningssatsningen mellan komvux
å  ena  sidan och folkbildningen  å  den
andra  förordas  av Kristdemokraterna  i
motion Fi118 (yrkandena 10 och 11).  För
att    kvalitetskraven    skall    kunna
uppfyllas  och utbildningsanordnarna  få
rimliga  planeringsförutsättningar   bör
enligt  motionärerna endast 10  000  nya
permanenta platser inom komvux  inrättas
år  1997  och  resurser för  studiemedel
anvisas i motsvarande grad. Motionärerna
vill   att  180  miljoner  kronor  skall
anvisas   för  budgetåret  1997   utöver
regeringens förslag till nya  permanenta
platser  på  folkhögskolor och  särskilt
hos studieförbunden.
I motion Fi126 av Carl-Johan Wilson och
Kenth   Skårvik  (fp)  erinras  om   att
kulturministern i ett pressmeddelande  i
anslutning  till  proposition  222  lyft
fram  kulturens betydelse  för  tillväxt
och  regional  utveckling.  Motionärerna
efterlyser      konkretiseringar       i
propositionen  av sådana satsningar  som
speciellt   avser   kulturområdet.    De
föreslår  att  det  inom  den  särskilda
vuxenutbildningssatsningen även skall få
ingå arbetsskapande kulturprojekt.
Utbildningsutskottet har i sitt yttrande
över   den  ekonomiska  vårpropositionen
(prop.    1995/96:150,   yttr.    UbU6y)
tillstyrkt  regeringens  där   framförda
förslag           såvitt           avser
utbildningssatsningens       omfattning.
Utbildningsutskottet ser ingen anledning
att   nu   (UbU7y)  göra   någon   annan
bedömning. Vad gäller folkhögskolan  och
studieförbunden  noterar  utskottet  att
regeringen  tydligt  har  markerat   att
kommunerna      inom      ramen      för
vuxenutbildningssatsningen  skall  kunna
anlita olika utbildningsanordnare, bl.a.
såväl  folkhögskolor  som  studieförbund
och  enskilda utbildningsanordnare.  Det
har  enligt utbildningsutskottets mening
stort värde att kommunerna på detta sätt
dels  får den helt övervägande delen  av
ansvaret för vuxenutbildningssatsningen,
dels   får   frihet   att   välja    den
organisation     och     utnyttja     de
utbildningsanordnare som är  effektivast
och  som  bäst  svarar mot målgruppernas
behov  och  de lokala förutsättningarna,
vilka    självfallet   varierar   mellan
kommunerna.
Med  hänvisning  till  vad  det  anfört
förordar    utbildningsutskottet     att
finansutskottet   avstyrker   motionerna
Fi116  (v)  yrkande 18 samt Fi118  (kds)
yrkandena 10 och 11. Till yttrandet  har
fogats   en   avvikande   mening    från
Kristdemokraternas företrädare.
Vad avser yrkande 19 i motion Fi116 (v)
utgår   utbildningsutskottet  från   att
kommunerna    skall    kunna    utnyttja
folkhögskolor  även  för   att   anordna
basår.  Något tillkännagivande om  detta
är   därför   inte   behövligt,   varför
finansutskottet    bör    föreslå    att
riksdagen avslår yrkandet.
Även   kulturutskottet   behandlar   och
avstyrker   i  sitt  yttrande   (KrU12y)
motionerna Fi116 (yrkandena 18  och  19)
och  Fi118  (yrkande 11). Vid  yttrandet
har   fogats  avvikande  meningar   från
Vänsterpartiets  och  Kristdemokraternas
företrädare.
Kulturutskottet behandlar vidare motion
Fi126  av  Carl-Johan Wilson  och  Kenth
Skårvik   (fp).   Kulturutskottet   vill
framhålla    att   utbildningssatsningen
syftar   till   att  ge   sådana   vuxna
arbetslösa  och  anställda  som   saknar
treårig gymnasiekompetens möjlighet  att
skaffa  sig denna kompetens.  En  viktig
del  i  satsningen är att  motivera  och
väcka  intresse  för  utbildning,  t.ex.
genom   orienteringskurser,  pröva   på-
kurser  och aktiv rekryteringsverksamhet
bland   studieovana.   Det   bör   åvila
kommunerna och utbildningsanordnarna att
finna   de   bästa  och  mest  effektiva
verksamhetsformerna.  Med  det   anförda
avstyrker kulturutskottet motionen.
Finansutskottet  som  vill   understryka
vikten  av att utnyttja folkbildningens,
inte  minst studieförbundens,  kapacitet
att  nå  ut  till  de människor  som  är
arbetslösa  eller korttidsutbildade  tar
samma  ställning  till  motionerna   som
utbildnings-  och  kulturutskotten   och
avstyrker  därför bifall till motionerna
Fi116  (v)  yrkandena 18 och  19,  Fi118
(kds)  yrkandena 10 och  11  samt  Fi126
(fp).
Särskilt utbildningsbidrag
Regeringen  redovisar i proposition  222
(avsnitt 6.7) sin avsikt att den 1  juli
1997       införa      ett      särskilt
utbildningsbidrag. Förslag härom  kommer
att  presenteras  i  budgetpropositionen
till    hösten.    I   nu    förevarande
proposition    anger   regeringen    att
personer  mellan 25 och  55  år  som  är
arbetslösa bör ges möjlighet  att  under
högst    ett    studieår   studera    på
motsvarande      grundskole-       eller
gymnasienivå     med    ett     särskilt
utbildningsbidrag  på  a-kassa/KAS-nivå.
Anställda mellan 25 och 55 år med  minst
fem       års       heltids-       eller
deltidsanställning kan  ges  motsvarande
möjlighet, förutsatt att berörda  lokala
parter    har    slutit    avtal     där
arbetsgivaren åtar sig att som ersättare
bereda  plats  åt  en  långtidsarbetslös
inskriven vid arbetsförmedlingen.
I  motion Fi116 av Gudrun Schyman  m.fl.
(v) begärs ett uttalande av riksdagen om
att   särskilt  utbildningsbidrag  skall
utgå  för hela den studietid som  behövs
för  att  kortutbildade  och  arbetslösa
personer  skall  kunna  fullfölja   sina
studier  (yrkande  20).  Det  anförs   i
motionen att det är få människor som  på
ett  år  kommer  att hinna  med  att  få
gymnasiekompetens. I yrkande 22 i  samma
motion  föreslås att riksdagen  som  sin
mening ger regeringen till känna  vad  i
motionen  anförts  om  möjligheten   för
arbetslösa        akademiker         med
naturvetenskaplig     eller      teknisk
grundexamen     att     få      särskilt
utbildningsbidrag under ett år  för  att
genomgå praktisk-pedagogisk utbildning.
För  att  bl.a.  minska orättvisorna  i
studiefinansieringen enligt  regeringens
förslag  bör  nedre  åldersgränsen   för
studier  via a-kassa  höjas till 35  år,
föreslås  det i motion Fi117  av  Birger
Schlaug m.fl. (mp) (yrkande 60).  Vidare
bör enligt motionärerna den övre gränsen
med  hänsyn  till  de äldre  arbetslösas
speciella situation tas bort.
Motion Fi127 av Eva Eriksson (fp) utgår
från   den   praxis   som   gäller   för
arbetslösa   som   samtidigt    bedriver
begränsat eget företagande. Den  innebär
att    ersättning    inte    utges    om
verksamheten  i företaget överstiger  10
timmar  per vecka. Motionären  pekar  på
att     detta     leder     till     att
deltidsföretagare   inte   kommer    att
omfattas av vissa av de nya åtgärder som
föreslås i propositionen. Förslagen  bör
ändras  så att dessa personer inkluderas
(yrkandena 1 och 2).
Utbildningsutskottet   nämner   i   sitt
yttrande  (UbU7y), som svar på förslaget
i   motion   Fi116,  andra   former   av
studiestöd som vuxenstuderande kan  söka
efter att de studerat ett år med det  av
regeringen  föreslagna särskilda  studie
stödet. Utbildningsutskottet konstaterar
därefter  att  det inte  är  berett  att
förorda en ändring av de villkor för det
nu           aktuella          särskilda
utbildningsbidraget som  regeringen  har
angivit i propositionen.
Ej  heller  beträffande målgruppen  och
det       ändrade       syftet       med
vuxenutbildningssatsningen            är
utbildningsutskottet berett  att  ställa
sig  bakom motionärernas förslag om  att
inom   ramen   för   den   nu   aktuella
satsningen  bereda arbetslösa akademiker
möjlighet   att  genomgå  en   praktisk-
pedagogisk utbildning.
Med      det      anförda      föreslår
utbildningsutskottet att finansutskottet
avstyrker bifall till yrkandena  20  och
22  i  motion Fi116 (v). Finansutskottet
bör därjämte enligt utbildningsutskottet
föreslå   riksdagen  att  godkänna   vad
regeringen  anfört  om  syftet  med  och
målgrupp      för     den      särskilda
utbildningssatsningen i den mån det inte
berörts      i     utbildningsutskottets
yttrande.
Vad    beträffar   åldersgränsen    har
utbildningsutskottet  inget  att  erinra
mot   de   åldersgränser  som  anges   i
propositionen varför yrkande 60 i motion
Fi117 (mp) bör avstyrkas.
Slutligen föreslår utbildningsutskottet
att  även  motion Fi127 (fp)  i  berörda
delar bör avstyrkas.
Vid  yttrandet har fogats en  avvikande
mening   från  Miljöpartiet  de   grönas
företrädare.
Arbetsmarknadsutskottet   tar   i   sitt
yttrande   (AU6y)   upp   motion   Fi127
(yrkandena  1  och  2)  vari  frågan  om
rätten till arbetslöshetsersättning  för
arbetslös              deltidsföretagare
aktualiseras.    Arbetsmarknadsutskottet
hänvisar till att frågan omfattas av det
uppdrag  Utredningen om  ersättning  vid
arbetslöshet  och  omställning   (ARBOM)
har.   Utredningens  arbete   bör   inte
föregripas  varför motionsyrkandena  bör
avstyrkas.
Finansutskottet avstyrker, i likhet  med
utbildningsutskottet,  motionerna  Fi116
(v)  yrkandena 20 och 22 och Fi117  (mp)
yrkande   60.   I   likhet   med   såväl
utbildningsutskottet                 som
arbetsmarknadsutskottet        avstyrker
finansutskottet   motion   Fi127    (fp)
yrkandena 1 och 2.
Barntillägget i svuxa
I   motion  Fi118  (kds)  föreslås   att
riksdagen  beslutar att barntillägget  i
det   särskilda  vuxenstudiestödet   för
arbetslösa,  svuxa, återinförs  (yrkande
12).
Utbildningsutskottet   menar   i    sitt
yttrande (UbU7y) att riksdagen bör avslå
detta   yrkande   med  hänvisning   till
beredningen  av  Studiestödsutredningens
(SOU  1996:90)  förslag. Till  yttrandet
har  fogats  en  avvikande  mening  från
Kristdemokraternas företrädare.
Finansutskottet       instämmer        i
utbildningsutskottets  ställningstagande
och  avstyrker därmed motion Fi118 (kds)
yrkande 12.
Högskoleutbyggnaden
Riksdagen   har  tidigare  beslutat   om
tillfälliga  utbildningssatsningar  inom
högskolan   (senast  prop.  1995/96:150,
yttr.  UbU6y,  bet. FiU10,  rskr.  304).
Dessa kommer läsåret 1996/97 att omfatta
10 650 helårsplatser. Riksdagen godkände
vid  samma tillfälle regeringens förslag
att   låta  den  tillfälliga  satsningen
avlösas av en permanent utbyggnad med 30
000  utbildningsplatser  under  perioden
1997-1999.  Denna  kommer  att  påbörjas
hösten      1997     med     15      000
utbildningsplatser, en nettoökning med 4
350 platser jämfört med läsåret 1996/97.
Till  skillnad från vad som  anfördes  i
proposition    1995/96:150     -     att
ytterligare   10   000   platser   borde
tillkomma hösten 1998 -  bör enligt  vad
regeringen  nu  anför i proposition  222
(avsnitt  6.8)  de  återstående  15  000
platserna tillkomma först hösten 1999. I
propositionen   (s.   6.30)    redovisar
regeringen    sin   bedömning    rörande
fördelningen  av  de  30  000  platserna
mellan universiteten och högskolorna.
Kristdemokraterna  föreslår   i   motion
Fi118  att högskoleutbyggnaden begränsas
till  22  500 platser i stället  för  av
regeringen  föreslagna 30  000  (yrkande
9). Motionärerna pekar på risken för att
kvaliteten  blir lidande vid en  alltför
snabb  utbyggnad. Hösten 1999 bör därför
tillkomma endast 7 500 platser.
Utbildningsutskottet  noterar   i   sitt
yttrande  (UbU7y) att regeringen  -  för
att  ge utrymme för en god planering  av
den  fortsatta expansionen - har  ändrat
sitt   förslag   från   den   ekonomiska
vårpropositionen (prop. 1995/96:150)  om
takten i expansionen. I stället för  att
ytterligare   10   000   platser   skall
tillkomma år 1998 och ytterligare 5  000
platser  år 1999 planerar regeringen  nu
att  samtliga 15 000 ytterligare platser
skall  tillkomma  först  år  1999.   Som
utbildningsutskottet nyligen har  anfört
i  sitt  yttrande  över vårpropositionen
(yttr.   1995/96:UbU6y  s.   8)   spelar
Högskoleverkets       bedömning       av
högskolornas         arbete          med
kvalitetsutveckling en viktig  roll  vid
beslut  rörande den högre  utbildningen.
Verket har också till uppgift att stödja
och  främja arbetet vid universitet  och
högskolor      med     att     förbättra
verksamhetens                  kvalitet.
Utbildningsutskottet  anser   inte   att
riksdagen  bör motsätta sig  regeringens
plan för expansionen och förordar därför
att   finansutskottet  avstyrker  motion
Fi118  (kds)  yrkande 9. Till  yttrandet
har   en  avvikande  mening  fogats   av
Kristdemokraternas företrädare.
Finansutskottet       instämmer        i
utbildningsutskottets  ställningstagande
och  avstyrker därmed motion Fi118 (kds)
yrkande 9.
Kvalitet i utbildningen
Frågan   om   bibehållen   kvalitet    i
utbildningen   mot   bakgrund   av   den
föreslagna   satsningen   tas   upp    i
ytterligare  tre  motionsyrkanden   (jfr
yrkande  9  i motion Fi118 (kds)  ovan).
Att   ständigt   beakta  utbildningarnas
kvalitet  bör  enligt  motion  Fi121  av
Beatrice   Ask   m.fl.  (m)   vara   den
avgörande   utgångspunkten   såväl   för
tidpunkten för en fortsatt utbyggnad som
för   fördelningen  av  platser   mellan
lärosäten.  Det  är  i  dag  minst  lika
viktigt  att  öka examinationsfrekvensen
som  att  forcera fram nya platser.  Ett
uttalande  av riksdagen härom  begärs  i
motionen (yrkande 5).
Även  i motion A49 av Carl Bildt  m.fl.
(m)  framförs att utbyggnaden skall  ske
med  beaktande av utbildningens kvalitet
(yrkande  34). I syfte att ge  företräde
åt   kvalitetsinvesteringar,  t.ex.  vad
avser lärarkompetens och utrustning, bör
enligt    motionärerna   ett    särskilt
kvalitetsanslag inrättas.
I  motion  Fi123 av Anne  Wibble  m.fl.
(fp)  föreslås  att  riksdagen  som  sin
mening ger regeringen till känna  vad  i
motionen  anförts  om  behovet  av   att
utbildningssektorn präglas av  kvalitet,
mångfald och långsiktighet (yrkande 11).
Ett    långsammare   tempo   i    själva
utbyggnaden kan accepteras,  om  det  är
nödvändigt för att behålla kvaliteten.
Utbildningsutskottet  erinrar   i   sitt
yttrande  (UbU7y)  om att  det  tidigare
under  innevarande riksmöte vid ett  par
tillfällen  har  behandlat  motionsledes
framförda yrkanden liknande dem  som  nu
är  för handen. Vid sin beredning av den
s.k. tillväxtpropositionen (1995/96:25),
i  vilken  regeringen hade aviserat  sin
avsikt      att      permanenta      den
hittillsvarande   av  arbetsmarknadsskäl
pågående  satsningen på utbildning,  och
med  anledning  av en i anslutning  till
propositionen   väckt   motion    utgick
utskottet  när det gäller de kvalitativa
villkoren för en utbyggnad av den  högre
utbildningen  från att de  uppmärksammas
av  regeringen  i  kommande  förslag  om
utbyggnad  (1995/96:UbU2y).  Frågor   om
kvaliteten i utbildningen aktualiserades
återigen  motionsledes med anledning  av
regeringens      s.k.     vårproposition
(1995/96:150) med förslag till beräkning
av    utgiftsområdena    15    och    16
(1995/96:UbU6y).    Utbildningsutskottet
hänvisar  i  nu  förevarande  sammanhang
till vad det tidigare anfört i frågan.
Utbildningsutskottet ställer  sig  inte
bakom    förslaget   om   ett   särskilt
kvalitetsanslag.  All  verksamhet   inom
högskolan  är underkastad bestämmelserna
i  1  kap. högskolelagen (1992:1434) där
det  föreskrivs  att verksamheten  skall
avpassas  så  att en hög  kvalitet  nås,
såväl  i  utbildningen som i forskningen
och det konstnärliga utvecklingsarbetet.
Det  är  en  gemensam  angelägenhet  för
högskolornas  personal  och  studenterna
vid   högskolorna  att  de  tillgängliga
resurserna utnyttjas effektivt  för  att
hålla  en  hög  kvalitet i  verksamheten
(4 §).
Utbildningsutskottet           föreslår
sammanfattningsvis  att  finansutskottet
avstyrker  bifall till motionerna.  Till
yttrandet   har   fogats   en   gemensam
avvikande    mening    från     Moderata
samlingspartiets,            Folkpartiet
liberalernas    och   Kristdemokraternas
företrädare.
Finansutskottet avstyrker i  likhet  med
utbildningsutskottet  motionerna   Fi121
(m) yrkande 5, Fi123 (fp) yrkande 11 och
A49 (m) yrkande 34.
Forskningsområden av särskild betydelse
för Sverige
I  motion A49 (m) anförs att forskningen
måste  hålla  högsta  kvalitet  för  att
Sverige    skall    kunna    möta    den
internationella  konkurrensen   (yrkande
37).    Motionärerna    föreslår     att
regeringen  säkerställer  att  en   bred
process inleds genom vilken universitet,
högskolor  och  företag söker  definiera
vilka   forskningsområden,  inriktningar
och  villkor i övrigt som är av särskild
betydelse   för  Sverige   och   svenska
företags   utveckling,   liksom    vilka
områden   där   Sverige  har   särskilda
möjligheter  att  hävda  en  position  i
forskningsfronten. I yrkandet talas  det
om en särskild utredning.
Utbildningsutskottet  noterar   i   sitt
yttrande    (UbU7y)   att    utredningen
Nyttiggörande   av   forskningsresultat,
samverkan näringsliv-högskola, NYFOR, (N
1995:10)   nyligen   överlämnade    sitt
huvudbetänkande     Samverkan     mellan
högskolan och näringslivet (SOU 1996:70)
till  regeringen. Utredningen  behandlar
utförligt   frågor  som  rör  exempelvis
näringslivets  behov  av  högskolan  och
högskolans  uppgift  att  samverka   med
näringslivet.  Utredningens  betänkande,
som   för   närvarande  remissbehandlas,
kommer   att   ingå  i  underlaget   för
forskningspropositionen   i   september.
Utbildningsutskottet  utgår   från   att
frågor  av den art som motionärerna  här
tar   upp   kommer   att   behandlas   i
forskningspropositionen,          varför
finansutskottet    bör    föreslå    att
förevarande yrkande avslås av riksdagen.
Till  yttrandet har fogats en  avvikande
mening  från  Moderata  samlingspartiets
företrädare.
Finansutskottet        gör         samma
ställningstagande  till  förslaget   som
utbildningsutskottet, och motion A49 (m)
yrkande 37 avstyrks därmed.
Utbytet mellan högskolor och näringsliv
I  motion  Fi117 (mp) yrkande 53  begärs
att   riksdagen  som  sin   mening   ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts   om   ökat   deltagande    från
universitet  och  högskolor  i  form  av
service  till  och  samarbete  med   den
offentliga   tjänstesektorn   och    det
privata näringslivet.
I    sitt   yttrande   (UbU7y)   erinrar
utbildningsutskottet  om   det   nyligen
avlämnade          utredningsbetänkandet
Samverkan    mellan    högskolan     och
näringslivet  (SOU  1996:70),  i  vilket
NYFOR-kommittén   framför   ett    antal
förslag  för att underlätta ett  samspel
mellan   högskolan   och   näringslivet.
Utbildningsutskottet konstaterar att  de
frågor  som  motionärerna tar  upp  helt
nyligen  har utretts och utgår från  att
de   kommer  att  närmare  behandlas  av
regeringen i forskningspropositionen och
budgetpropositionen.   Med    hänvisning
härtill           bör,            enligt
utbildningsutskottets            mening,
finansutskottet avstyrka motionen.  Till
yttrandet   har  en  gemensam  avvikande
mening  fogats av Miljöpartiet de grönas
och Kristdemokraternas företrädare.
Finansutskottet    gör    ingen    annan
bedömning    än    utbildningsutskottet,
varför  motion  Fi117  (mp)  yrkande  53
avstyrks.
Stiftelsehögskolan i Jönköping
I  motion  Fi128 (m) yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna
vad  i motionen anförts om statens avtal
med  Stiftelsen  Högskolan  i  Jönköping
angående  utbyggnaden av Internationella
Handelshögskolan    (IHH).    Motionären
åberopar  vad regeringen i propositionen
anför om ytterligare platser (600)  till
högskolan  och  finner  som   det   enda
rimliga  att utbyggnaden av  IHH  enligt
avtalet  med staten (100 platser årligen
under  perioden 1997-1999) ligger utöver
 nytillskottet .
Regeringen   har   i   proposition   222
redovisat    sin    bedömning    rörande
fördelningen  av  de  30  000  platserna
mellan   universiteten  och  högskolorna
under   perioden  1997-1999.  Av   dessa
tillförs    Stiftelsen    Högskolan    i
Jönköping          600          platser.
Utbildningsutskottet har i sitt yttrande
(UbU7y)   inget  att  erinra   mot   att
regeringens slutliga förslag  i  höstens
budgetproposition      utarbetas       i
huvudsaklig     överensstämmelse     med
sammanställningen    i    propositionen.
Motionen bör enligt utbildningsutskottet
avslås av riksdagen. Till yttrandet  har
fogats en avvikande mening från Moderata
samlingspartiets företrädare.
Finansutskottet    gör     från     sina
utgångspunkter ingen annan bedömning  än
utbildningsutskottet    och    avstyrker
därmed motion Fi128 (m).
Individuella utbildningskonton
I fyra motioner tas frågan om personliga
utbildningskonton  upp.  Motionärerna  i
motion  Fi121 av Beatrice Ask m.fl.  (m)
begär ett uttalande av riksdagen om  vad
i  motionen anförts om sådana konton för
vuxnas   utbildning  (yrkande   3)   och
hänvisar till motion A49 (m) yrkande 36,
där    ett    system   med    personliga
utbildningskonton närmare utvecklas. Ett
likartat     förslag     framförs     av
Kristdemokraterna  i  motionerna   Fi118
(yrkande 13) och A46 (yrkande 8).
Utbildningsutskottet  erinrar   i   sitt
yttrande  (UbU7y) om  att  det  vid  två
tillfällen  tidigare  under  innevarande
riksmöte  har  behandlat motionsyrkanden
med    förslag   om   en   ordning   med
individuella  utbildningskonton  och  då
avstyrkt  dem  (1995/96:UbU2y  och  6y).
Studiestödsutredningen har nyligen  till
regeringen        överlämnat        sitt
slutbetänkande       (SOU       1996:90)
Sammanhållet   studiestöd.   Regeringens
överväganden  och förslag med  anledning
av  det betänkandet bör avvaktas, enligt
utbildningsutskottet,  innan   riksdagen
uttalar sig om formerna för ett framtida
studiestödssystem. Till yttrandet har en
gemensam  avvikande mening  fogats  från
Moderata  samlingspartiets,  Folkpartiet
liberalernas    och   Kristdemokraternas
företrädare.
Skatteutskottet   avstyrker    i    sitt
yttrande     (SkU13y)     från      sina
utgångspunkter motionerna A49 (m), Fi118
(kds)  och  Fi121  (m)  i  här  aktuella
delar.  Till yttrandet i denna  del  har
fogats  avvikande meningar från Moderata
samlingspartiets  och Kristdemokraternas
företrädare.
Finansutskottet    gör    ingen    annan
bedömning     än    utbildnings-     och
skatteutskotten  och  avstyrker   därmed
motionerna A46 (kds) yrkande 8, A49  (m)
yrkande 36, Fi118 (kds) yrkande  13  och
Fi121 (m) yrkande 3.
Betygskomplettering
I   proposition  222  (s.  6.15)   anger
regeringen att kommunerna inom ramen för
den              nu             aktuella
vuxenutbildningssatsningen    får     en
skyldighet  att genomföra  prövning  för
den  som  vill  skaffa sig ett  formellt
betyg   utan  att  ha  gått   en   kurs.
Prövningen skall kunna ske avgiftsfritt.
I    motion   Fi116   (v)   begärs   ett
tillkännagivande   av   riksdagen   till
regeringen  om  att även gymnasieskolans
elever    skall   ges   möjlighet    att
behörighets- eller konkurrenskomplettera
betyg  utan  att  behöva  erlägga  någon
avgift (yrkande 17).
Utbildningsutskottet har i sitt yttrande
(UbU7y)   inget  att  erinra   mot   vad
regeringen    anfört   om    kommunernas
skyldighet.  Vad  avser motionsförslaget
hänvisas  till gällande bestämmelser  på
området varefter det avstyrks.
Finansutskottet    har     från     sina
utgångspunkter ingen anledning att  göra
någon      annan      bedömning       än
utbildningsutskottet    och    avstyrker
därmed motion Fi116 (v) yrkande 17.
Nationell skolpeng
Riksdagen bör, föreslås det i motion A49
(m),  hos  regeringen begära förslag  om
ett  system  med  nationell  skolpeng  i
syfte   att   konkurrensutsätta   skolan
(yrkande 32). En förutsättning  för  att
göra  skolan  mer variationsrik  är  att
fristående   skolor   garanteras    goda
arbetsmöjligheter. En  full  frihet  kan
främjas   genom   introduktion   av   en
nationell  skolpeng  som  går  till   de
skolor,  fristående och  kommunala,  som
förmår tillgodose elevers och föräldrars
önskemål.  Formerna  för  systemet   bör
utvecklas  skyndsamt,  så  att  det  kan
introduceras  senast den  1  juli  1999,
anför motionärerna.
Utbildningsutskottet avstyrker  motionen
i  här  aktuell del med hänvisning  till
att  det  för kort tid sedan  behandlade
ett likartat yrkande väckt med anledning
av   den   ekonomiska   vårpropositionen
(prop.  1995/96:150, mot. Fi78  yrk.  5,
UbU6y)  och  utgår från att  förevarande
yrkande  innefattar samma  grundläggande
förändring   såvitt  avser   kommunernas
ansvar för skolans finansiering som  det
då aktuella yrkandet. Till yttrandet har
en  avvikande mening fogats av  Moderata
samlingspartiets företrädare.
Finansutskottet    gör     från     sina
utgångspunkter ingen annan bedömning  än
utbildningsutskottet, varför motion  A49
(m) yrkande 32 avstyrks.
Databas om forskning
Förslag om en databas om forskning  förs
fram  i  motion  A49 (m) yrkande  38.  I
databasen  bör  finnas  upplysningar  om
forskningens  resultat och  om  pågående
forskningsprojekt. En sådan databas  bör
vara tillgänglig för företagen.
Utbildningsutskottet  erinrar   i   sitt
yttrande  (UbU7y)  om att  regeringen  i
proposition 1995/96:125 Åtgärder för att
bredda  och  utveckla  användningen   av
informationsteknik      anmälde      att
Högskoleverket skulle få i uppdrag att i
samråd  med Forskningsrådsnämnden  m.fl.
utarbeta    ett   förslag    till    ett
forskningsinformationssystem         med
Internet  som informationsbärare.  Målet
är   att   nå   ett  väl   utbyggt   och
överblickbart system över hela landet år
1998.  Systemet  skall vara  riktat  mot
allmänheten och mot utbildningsväsendet.
Utbildningsutskottet hade tidigare i vår
inget  att erinra mot planerna (1995/96:
UbU5y). Utbildningsutskottet har erfarit
att  uppdraget kommer att beslutas  inom
kort  och  att Högskoleverket redan  har
påbörjat överläggningar med intressenter
i   frågan.  Med  hänvisning  till   att
motionärernas   syfte    med    yrkandet
förefaller    tillgodosett    med     de
redovisade    förhållandena     föreslår
utbildningsutskottet att finansutskottet
avstyrker  bifall  till  yrkandet.  Till
yttrandet har fogats en avvikande mening
från      Moderata      samlingspartiets
företrädare.
Finansutskottet       instämmer        i
utbildningsutskottets    yttrande    och
avstyrker motion A49 (m) yrkande 38.
Ny utbildningsorganisation i Norrland
En  ny utbildningsorganisation med  stöd
av  modern informationsteknik bör enligt
motion  A49  (m)  utvecklas  i  Norrland
(yrkande  50).  Den skall kunna  omfatta
alla  utbildningsnivåer och  syfta  till
att säkerställa att företagsetableringar
inte  uteblir i Norrlands inland  därför
att     utbildningsmöjligheterna     för
anställda  och  deras familjer  inte  är
konkurrenskraftiga  jämfört  med   andra
delar   av   landet.  Umeå  universitet,
Högskolan i Luleå och Mitthögskolan  bör
göras  gemensamt ansvariga för  den  nya
organisationen, som bör introduceras den
1 januari 1997, anser motionärerna.
Utbildningsutskottet  erinrar   i   sitt
yttrande  (UbU7y)  om att  regeringen  i
proposition  222 (s. 6.31)  aviserar  en
nationell IT-satsning inom universitets-
och         högskoleområdet         samt
biblioteksväsendet                  m.m.
Distansutbildningskommittén (U  1995:07,
dir.  1995:69)  har  till  uppgift   att
föreslå   åtgärder   som   kan    främja
användningen   av  distansmetoder   inom
främst  vuxenutbildningen och högskolan.
Kommittén      skall     lämna      sitt
slutbetänkande i maj 1998. Riksdagen bör
enligt  utskottets mening inte föregripa
regeringens  förslag på  dessa  punkter,
varför finansutskottet föreslås avstyrka
motionen   i  här  aktuell   del.   Till
yttrandet har fogats en avvikande mening
från      Moderata      samlingspartiets
företrädare.
Finansutskottet    gör    ingen    annan
bedömning  än  utbildningsutskottet  och
avstyrker därmed motion A49 (m)  yrkande
50.
Svenskundervisning för invandrare
I motion A49 (m) framhålls att ett stort
hinder  för invandrarnas inträde på  den
svenska   arbetsmarknaden  och   i   det
svenska   samhällslivet  i   övrigt   är
bristande  kunskaper i svenska  språket.
Motionärerna  vill därför  (yrkande  49)
att   riksdagen  hos  regeringen   begär
förslag    om    en    förbättring    av
svenskundervisningen   för    invandrare
(sfi). Regeringen bör under hösten  1996
återkomma till riksdagen med ett program
för  hur sfi skall ges högsta prioritet,
anför de.
Utbildningsutskottet  hänvisar  i   sitt
yttrande      (UbU7y)     till      dels
Invandrarpolitiska    kommitténs     (Ku
1994:11) slutbetänkande, dels en rapport
från  Skolverket (april 1996). Dessa  är
för  närvarande  under  remissbehandling
respektive  planeras att remissbehandlas
inom kort. I avvaktan på resultatet från
remissbehandlingen              föreslår
utbildningsutskottet att motionen i  här
aktuell del avstyrks. Till yttrandet har
fogats en avvikande mening från Moderata
samlingspartiets företrädare.
Finansutskottet har ingen anledning  att
göra    någon    annan   bedömning    än
utbildningsutskottet    och    avstyrker
därmed motion A49 (m) yrkande 49.
Utbildning i företagande
I   två  motioner  behandlas  frågor  om
utbildning i företagande och  vikten  av
att skolan bidrar till att lägga grunden
till   ett  företagsvänligt  klimat.   I
Miljöpartiets motion Fi117 framhålls att
det är viktigt att moment om företagande
kommer  in i kursplanerna i alla stadier
i undervisningsväsendet (yrkande 31).
Kristdemokraterna begär  i  sin  motion
Fi118   (yrkande  14)  förslag  om   ett
nationellt program i gymnasieskolan  med
speciell   inriktning  på   företagande,
motsvarande  kurser  inom  folkhögskolan
samt   kurser   och   utbildningsprogram
inriktade     på     företagande      på
högskolenivå.  Ett  motsvarande  förslag
åtefinns   även  i  motion  A46   (kds).
Inställningen     till      företagande,
företagsklimatet,   är   avgörande   för
benägenheten att starta företag,  anförs
det.   Politiker,  skolor,   företagare,
organisationer m.fl. har  ett  gemensamt
ansvar  härvidlag.  I skolundervisningen
bör  ingå moment om företagens betydelse
och    företagandets   villkor,    anser
motionärerna  som ett  element  i  deras
förslag  till  politik för att  förändra
attityden till företagande (yrkande 1).
Utbildningsutskottet,   som    behandlar
förslagen  i motionerna Fi117  (mp)  och
Fi118  (kds),  erinrar i  sitt  yttrande
(UbU7y)  om att det tidigare  vid  flera
tillfällen  har  behandlat   frågor   om
arbetsliv  och  företagande  i   skolan.
Senast  i början av innevarande riksmöte
pekade    utskottet   bl.a.    på    att
företagarfrågor tas upp i  flera  av  de
nya kursplanerna som fastställts och att
det också förekommer olika lokala kurser
inom  området (bet. 1995/96:UbU3 s. 21).
Utskottet   framhöll   att    den    nya
gymnasieskolan   ger  betydligt   större
utrymme för flexibla lösningar på  lokal
nivå,  vilket  också många kommuner  har
utnyttjat.    Företagarutbildning    har
startats  vid  ett antal gymnasieskolor.
På  högskolenivå  förekommer  vid  flera
högskolor kurser och utbildningsprogram.
Högskolorna  själva  beslutar  om  vilka
kurser som skall ges vid resp. högskola.
Det   ankommer  inte  på  riksdagen  att
besluta  om  innehållet i universitetens
och      högskolornas      utbildningar.
Finansutskottet        bör        enligt
utbildningsutskottet            avstyrka
förevarande         yrkanden          om
företagarutbildning. Till yttrandet  har
en  gemensam avvikande mening fogats  av
Miljöpartiet     de      grönas      och
Kristdemokraternas företrädare.
Näringsutskottet   avstyrker   i    sitt
yttrande   (NU10y)  motion   A46   (kds)
yrkande   1.  Till  yttrandet   har   en
avvikande     mening     fogats     från
Kristdemokraternas företrädare.
Finansutskottet    gör    ingen    annan
bedömning     än    utbildningsutskottet
respektive     näringsutskottet      och
avstyrker  därmed motionerna  A46  (kds)
yrkande  1,  Fi117 (mp) yrkande  31  och
Fi118 (kds) yrkande 14.
En arbetsmarknad för ökad sysselsättning
Arbetsmarknadspolitikens inriktning
I    proposition   222   (s.   7.9-7.10)
framhålls  att kampen mot arbetslösheten
kräver   samverkan  och  samordning   av
politiken     inom    flera     områden.
Arbetsmarknadspolitiken har  en  central
roll  i  den  ekonomiska  politiken  för
skapandet    av   en   väl    fungerande
arbetsmarknad.  Den kompletterar  övriga
ekonomisk-politiska  åtgärder  och   har
därmed många beröringspunkter med  andra
politikområden.
Beträffande         den          aktiva
arbetsmarknadspolitiken    påpekas     i
proposition  222 (s. 7.10-7.13)  att  de
mål   för  arbetsmarknadspolitiken   som
fastställdes  i början av  1960-talet  i
sina   huvuddrag   fortfarande   gäller.
Huvuduppgiften                       för
arbetsmarknadspolitiken  är  att   bidra
till att lösa upp strukturella obalanser
genom  att med olika åtgärder underlätta
och  påskynda anpassningen mellan  utbud
och    efterfrågan    på    arbetskraft.
Arbetsmarknadspolitiken  har  också  ett
stabiliseringspolitiskt  mål  genom  att
den   skall  bidra  till  att   motverka
konjunkturellt                 betingade
sysselsättningsvariationer.
Arbetsmarknadspolitikens   styrka   har
varit  att  den  kunnat  kombinera   det
ekonomiskt  nödvändiga med  det  socialt
angelägna.  Erfarenheterna  från   1990-
talets                        omfattande
arbetsmarknadspolitiska  insatser  måste
enligt   regeringen  utnyttjas   i   den
strategi som skall utformas för  att  nå
målet     att    halvera    den    öppna
arbetslösheten  till  år  2000.   Enligt
regeringens uppfattning bör den framtida
arbetsmarknadspolitiken   ha    följande
inriktning.
-    Arbetsförmedlingens huvuduppgift är
att   tillse   att   platserna   snabbt
tillsätts.
-    Den  enskilde  arbetssökande  skall
genom särskilda insatser rustas för  de
arbeten som är eller blir lediga.
-   Målinriktade individuella
handlingsplaner skall upprättas som
tydliggör den arbetslöses och
myndigheternas ansvar.
-    När  det inte finns arbeten på  den
reguljära arbetsmarknaden eller lämpliga
utbildningsinsatser               skall
arbetsmarknadspolitiken ha möjlighet att
på    annat    sätt    förhindra    att
långtidsarbetslöshet uppstår.
-   Arbetsmarknadspolitiken skall ha
resurser för att förhindra utslagning
från arbetsmarknaden. Äldre
arbetssökande utanför den reguljära
arbetsmarknaden skall erbjudas ett
offentligt tillfälligt arbete.
-         Kommunernas       roll       i
arbetsmarknadspolitiken skall utvecklas.
-   En hållbar försäkring vid
arbetslöshet skall skapas.
-       Arbetsmarknadspolitiken    skall
medverka      till     och     påskynda
förändringarna  av vårt  samhälle.  Det
gäller inte minst i jämställdhetsarbetet
och i miljöarbetet.
-        De      arbetsmarknadspolitiska
åtgärdernas utformning skall samordnas.
Moderata   samlingspartiet  förordar   i
motion  A49 att de aktiva arbetsmarknads
åtgärderna   snabbt  ges   en   stramare
inriktning (yrkande 41 i denna del).  En
mycket hårdare prioritering av vilka som
skall    komma    i    åtnjutande     av
arbetsmarknadspolitiska   åtgärder   bör
ske.  Arbetsmarknadspolitiken skall inte
ges     någon     stabiliseringspolitisk
funktion   utan  syfta   till   att   få
arbetsmarknaden   att  fungera   bättre,
anser  motionärerna. Unga människor  bör
hänvisas      till     det     ordinarie
utbildningsväsendet.              Utöver
förmedlingsverksamheten              bör
arbetsmarknadsinsatserna  inriktas   mot
dem som är eller löper stor risk att bli
arbetslösa för lång tid.
I        Folkpartiet       liberalernas
kommittémotion Fi123 påpekas att en  hel
rad  av förslagen i propositionen  berör
den    aktiva   arbetsmarknadspolitiken.
Vissa   av   förslagen  leder   i   rätt
riktning, andra är mindre bra.  Positivt
är att den lokala arbetsförmedlingen får
ett  större  ansvar för verksamheten  än
tidigare.   Motionärerna   varnar   dock
bestämt  för tendensen att kommunalisera
arbetsmarknadspolitiken.  Det  kan  vara
ett  första steg till att övervältra ett
ansvar  på  kommunerna  som  ytterligare
kommer att urholka deras möjligheter att
klara   sina   angelägna  uppgifter   på
utbildnings-  och vårdområdena  (yrkande
1).
I    Vänsterpartiets    motion    Fi116
framhålls  att sysselsättningspolitikens
mål  fortfarande är full sysselsättning.
Om  Sverige  skall kunna ta sig  ur  den
ekonomiska krisen måste sysselsättningen
öka.  Lönebildningen får  inte  tillåtas
att skapa ökade klyftor.
Arbetsmarknadspolitiken ensam kan  inte
skapa  några  jobb. Den  kan  endast  ha
tillfälliga      stabiliseringspolitiska
uppgifter  vid  sidan om  huvuduppgiften
att     bidra    till    en     effektiv
matchningsprocess                  genom
förmedlingsverksamhet och  insatser  för
att       höja       kompetens       och
arbetslivserfarenhet                inom
tillväxtområden.       Kampen        mot
arbetslösheten  kräver   samverkan   och
samordning   av  politiken  inom   flera
områden (yrkande 1).
Enligt  Miljöpartiets motion  Fi117  är
arbetsmarknadspolitiken  ett  komplement
till  den allmänna ekonomiska politiken,
näringspolitiken                     och
utbildningspolitiken.
Arbetsmarknadspolitikens  uppgift   blir
svår  när  den ekonomiska politiken  och
näringspolitiken har misslyckats så  att
nära  13  %  av  arbetskraften  är  utan
arbete. I detta läge är det viktigt  med
en      genomtänkt     strategi      för
arbetsmarknadspolitiken dels på kort och
medellång sikt, dels på lång sikt.
På      lång     sikt     kommer     de
arbetsmarknadspolitiska uppgifterna  att
gälla  personer  som av  olika  skäl  är
svårplacerade  på  arbetsmarknaden.  Här
behövs  utbildning,  kompetensutveckling
och   olika   slag   av  rehabiliterande
insatser.    På    kort    sikt     blir
arbetsmarknadspolitikens         uppgift
svårare. Det gäller en mängd människor -
även  välutbildade -  som  inte  kan  få
jobb. Deras arbetsförmåga måste tas till
vara för samhällsnyttiga insatser hellre
än  att  de  förblir passivt  sysslolösa
(yrkande 44).
Det  kommer  under lång tid att  finnas
ett    stort    behov    av    fortsatta
arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Det är
därför  angeläget att åtgärderna får  en
mer  långsiktig och effektiv  utformning
än de har i dag (yrkande 45).
Kristdemokraterna anför  i  motion  A46
att      arbetsmarknadspolitiken     bör
reformeras (yrkande 13). I dag  är  just
detta    område   ett   av    de    mest
genomreglerade  med ett  stort  statligt
verk  som  dirigent. Detta  måste  nu  i
grunden omprövas. Motionärerna pekar  på
de  förslag  som i olika sammanhang  har
förts fram av partiet. Exempel på sådana
förändringar är
-          en       uppdelning        av
Arbetsmarknadsverket (AMV) regionvis,
-    att arbetsmarknadsutbildningen  bör
ingå        i       det       reguljära
utbildningsväsendet,
-     ett   praktiksystem  för  ungdomar
respektive invandrare,
-   en samordnad rehabilitering,
-   en regional helhetssyn,
-   obligatorisk arbetslöshetsförsäkring
och
-   stödjande insatser för arbetslösa.
I  motionen  hävdas  också  att  det  är
nödvändigt  att  få en  ny  syn  på  den
statliga arbetsmarknadspolitiken  kontra
kommunerna  och  deras  ansvar  för   de
arbetslösa.
Arbetsmarknadsutskottet hänvisar i  sitt
yttrande   (AU6y)  till   uttalandet   i
proposition       1995/96:207        att
arbetsmarknadspolitiken har  en  central
roll   i   den   ekonomiska   politiken.
Arbetsmarknadsutskottet   delar    denna
uppfattning  men upprepar samtidigt  vad
man  många  gånger  tidigare  sagt:   En
aldrig så effektiv arbetsmarknadspolitik
kan   i   sig  inte  skapa  arbete   och
tillväxt.     Insatserna     på      det
arbetsmarknadspolitiska området kan inte
isoleras  från  andra politikområden.  I
ett  läge där alla bedömare är eniga  om
att   läget   på   arbetsmarknaden    är
allvarligt  måste  flera  politikområden
samverka  för  att nå målet  att  minska
arbetslösheten.
Arbetsmarknadsutskottet    understryker
vidare    behovet   av   en    nationell
kraftsamling för att framgångsrikt kunna
bekämpa  arbetslösheten. Alla  måste  ta
ett           gemensamt          ansvar.
Arbetsmarknadsutskottet erinrar  om  att
samtliga  oppositionspartier   som   har
motionerat delar regeringens uppfattning
att  arbetslösheten måste  pressas  ned.
Det  råder  bred enighet om  behovet  av
samverkan  mellan  flera  politikområden
för    att    härigenom    pressa    ned
arbetslösheten. Det gäller insatser inom
områden     som    utbildningspolitiken,
näringspolitiken,        miljöpolitiken,
regionalpolitiken                    och
jämställdhetspolitiken. Det råder  också
bred        enighet        om        att
sysselsättningsökningen i huvudsak måste
komma i de små och medelstora företagen.
Arbetsmarknadsutskottet     konstaterar
dock också i yttrandet att förslagen  om
hur sysselsättningen skall kunna öka och
arbetslösheten  pressas  ned   i   flera
avseenden  skiljer sig mellan partierna.
Något samlat alternativ till regeringens
inriktning  och förslag beträffande  den
framtida       arbetsmarknads-       och
sysselsättningspolitiken           finns
emellertid inte. Avslutningsvis avstyrks
berörda motioner.
Representanterna      för      Moderata
samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna
och  Kristdemokraterna  har  avgivit  en
gemensam  avvikande mening i denna  del.
Vänsterpartiets    och     Miljöpartiets
representant   har   avgivit   var   sin
avvikande mening.
Finansutskottet      delar,       liksom
arbetsmarknadsutskottet,     regeringens
uppfattning  att  förutsättningarna  för
att   kampen  mot  arbetslösheten  skall
lyckas   är   en  god  samhällsekonomisk
grund,   en   förbättrad   och   utbyggd
utbildning samt goda förutsättningar för
företagen.  Som  arbetsmarknadsutskottet
påpekar  finns  det  i  denna   del   en
betydande samsyn mellan partierna.
Utskottet   instämmer   i   regeringens
uppfattning  att förmågan att  kombinera
det   ekonomiskt  nödvändiga   med   det
socialt  angelägna även i fortsättningen
i  hög  grad  måste genomsyra insatserna
för  att  få  fler människor  i  arbete,
utbildning  eller åtgärd. Därigenom  kan
arbetsmarknaden  bli  så  flexibel   att
flaskhalsar    och    inflationsdrivande
löneökningar kan undvikas.  Det  är  den
utgångspunkten som måste vara vägledande
för  målen och för vad som skall  uppnås
med  arbetsmarknadspolitiken  under   de
kommande åren.
Utskottet  har  inget att  invända  mot
regeringens uppfattning om den  framtida
arbetsmarknadspolitikens     inriktning.
Utskottet har tidigare i betänkandet,  i
avsnittet  om den ekonomiska  politiken,
närmare  kommenterat  bl.a.  målet   att
halvera den öppna arbetslösheten till  4
%  år  2000. Utskottet har därvid ställt
sig bakom målet.
Därmed  avstyrks motionerna  Fi116  (v)
yrkande 1, Fi117 (mp) yrkandena  44  och
45,  Fi123  (fp) yrkande  1,  A46  (kds)
yrkande  13  samt A49 (m) yrkande  41  i
denna del.
Uppföljning av arbetsmarknadspolitiken
I  proposition 222 (s. 7.17) konstateras
att    förutsättningen   för   en    väl
fungerande    mål-   och   resultatstyrd
organisation   är  att  det   finns   en
omfattande styrnings-, uppföljnings- och
utvärderingsverksamhet.     AMS      och
länsarbetsnämndernas  nya   organisation
skall  skapa bättre förutsättningar  för
detta.     Fler    utvärderings-     och
forskningsuppdrag  skall   i   framtiden
läggas   på  fristående  organisationer,
myndigheter och universitet. En  bredare
utvärdering är angelägen när kommunernas
roll  i  genomförandet av den nationella
arbetsmarknadspolitiken   ökar.   Vidare
avser regeringen att från och med den  1
januari  1997 inrätta ett nytt  institut
under  Arbetsmarknadsdepartementet   som
får   i   uppdrag   att   göra   löpande
utvärderingar         av          arbets
marknadspolitiken.
Moderata  samlingspartiet förespråkar  i
motion A49 att arbetsmarknadspolitiken i
allmänhet  och  AMS  i  synnerhet   blir
föremål  för kontinuerlig, noggrann  och
oberoende   revision.   Vid   en   sådan
revision  bör  grundligt prövas  om  den
förda arbetsmarknadspolitiken alls  haft
några  positiva effekter som inte skulle
ha  uppstått i alla fall (yrkande  41  i
denna del).
Folkpartiet   liberalerna   påpekar   i
motion    Fi123    att   regeringen    i
propositionen anger att det  är  viktigt
att  Arbetsmarknadsverket kan hålla nere
vakanstiderna för lediga platser, minska
långtidsarbetslösheten   och    motverka
långa  tider  utan  arbete.  Folkpartiet
anser   att  dessa  mål  är   goda   men
ifrågasätter om de kan hålla.  Detta  är
enligt motionärerna standardfraser,  som
utfästs  varje år men sällan leder  till
resultat.    Regeringen    bör    därför
presentera en utvärdering av hur verkets
mål  har uppnåtts hittills (yrkande 2  i
denna del).
Vänsterpartiet    ser    positivt    på
förändringarna inom AMV:s verksamhet med
målstyrning  och friare  utnyttjande  av
åtgärdsmedel.  Det  förutsätter   enligt
motion  Fi116  (v) också  större  lokalt
inflytande samt ställer större  krav  på
uppföljning och utvärdering.  Det  finns
behov av en instans för utvärdering  som
står  fri från regeringsmakten vare  sig
det  sker inom ett samlat institut eller
inom olika institutioner. Vänsterpartiet
motsätter sig en placering direkt  under
departementet (yrkande 24).
Miljöpartiet anför i motion  Fi117  att
regeringen snarast bör komplettera  sina
förslag  med könsuppdelad statistik  vad
gäller                    arbetsmarknad,
arbetsmarknadsåtgärder               och
utbildningssatsningar som  bekostas  med
skattemedel. Miljöpartiet  vill  se  det
faktiska  resultatet av  att  regeringen
uttalat  att  den arbetar för  att  låta
jämställdhetsperspektivet      genomsyra
samtliga beslut (yrkande 55).
Enligt Kristdemokraterna i motion Fi118
är  propositionens förslag om inriktning
på  uppföljning och utvärdering  riktig.
Det   innebär   att  utvärderings-   och
forskningsuppdrag  läggs  på  fristående
organisationer,     myndigheter      och
universitet.   Riksdagen    bör    avslå
förslaget  om  inrättande  av  ett  nytt
institut        direkt       underställt
Arbetsmarknadsdepartementet     (yrkande
15).
Vidare bör enligt samma motion ett nytt
utvärderingssystem tillskapas som  också
ser     till     kvaliteten     i     de
arbetsmarknadspolitiska      åtgärdernas
utförande.  Med en sådan helhetssyn  bör
kvantiteten  mätas i intervall  (yrkande
17).
Arbetsmarknadsutskottet   framhåller   i
sitt   yttrande  (AU6y)  att  regeringen
avser     att    ytterligare    utveckla
mätmetoder  som beskriver  resultaten  i
arbetsmarknadspolitiken.    Det    finns
uppenbara  fördelar med att placera  ett
utvärderingsinstitut               under
Arbetsmarknadsdepartementet.   Därigenom
ökar    förutsättningarna    för     att
resultaten  av  institutets  arbete  tas
till  vara  i den konkreta och praktiska
utformningen     av     den     framtida
arbetsmarknadspolitiken.
Arbetsmarknadsutskottet    ser    därför
positivt på regeringens initiativ om att
inrätta   ett   nytt   institut    under
Arbetsmarknadsdepartementet med  uppgift
att  fortlöpande  göra  olika  typer  av
utvärderingar                         av
arbetsmarknadspolitiken.
Vidare  påpekar arbetsmarknadsutskottet
att  man delar den uppfattning som  förs
fram  i Kristdemokraternas motion Fi118,
nämligen  att man i utvärderingar  måste
se  till  såväl kvantitet som  kvalitet.
Självfallet är det av stort intresse att
i   utvärderingar   också   belysa   hur
sannolikheten  att  få  ett  fast  eller
temporärt arbete påverkas av olika typer
av    arbetsmarknadspolitiska   åtgärder
respektive  öppen arbetslöshet.  En  rad
studier  av  denna  karaktär  har  också
genomförts      i      den       svenska
arbetsmarknadspolitiska      forskningen
under  1990-talet. Dessa  studier  finns
redovisade   i   en  expertbilaga   till
Arbetsmarknadspolitiska       kommitténs
betänkande        (SOU         1996:34).
Arbetsmarknadsutskottet utgår  från  att
såväl   kvantitativa   som   kvalitativa
studier kommer att göras inom ramen  för
den   intensifierade   utvärdering    av
arbetsmarknadspolitiken som  förespråkas
i propositionen.
Beträffande den av Folkpartiet i motion
Fi123  efterlysta utvärderingen  av  hur
AMV   uppnått   målen   hittills   anför
arbetsmarknadsutskottet att man inte har
någon  annan uppfattning än motionärerna
när   det   gäller   önskvärdheten    av
uppföljning och utvärdering av  uppsatta
mål.  De  senaste åren har regeringen  i
budgetpropositionen relativt  detaljerat
redovisat  av  AMV uppnådda  resultat  i
förhållande    till   uppställda    mål.
Arbetsmarknadsutskottet förutsätter  för
sin  del att dessa redovisningar  kommer
att presenteras även i fortsättningen.
Arbetsmarknadsutskottet avstyrker de  i
yttrandet behandlade motionerna.
Avvikande   meningar  har  anmälts   av
representanterna      för       Moderata
samlingspartiet,             Folkpartiet
liberalerna,             Vänsterpartiet,
Miljöpartiet                  respektive
Kristdemokratiska samhällspartiet.
Finansutskottet                    delar
arbetsmarknadsutskottets uppfattning att
det   finns   starka   skäl   till   att
ytterligare  bygga ut  verksamheten  med
utvärdering    och    uppföljning     av
arbetsmarknadspolitiken.       Utskottet
instämmer  också  i  vad  som   sägs   i
propositionen om att förutsättningen för
en väl fungerande mål- och resultatstyrd
organisation   är  att  det   finns   en
omfattande styrnings-, uppföljnings- och
utvärderingsverksamhet.
Utskottet     noterar    vidare     med
tillfredsställelse att regeringen  avser
att     ytterligare     utveckla      de
resultatbeskrivande      måtten      och
mätmetoderna.     Som     påpekas      i
propositionen   kommer   måtten    eller
indikatorerna    att    kopplas     till
verksamhetsmålen och fördelas på kvinnor
och  män  samt  på olika  delgrupper  på
arbetsmarknaden.
Motionerna Fi116 (v) yrkande 24,  Fi117
(mp)  yrkande 55, Fi118 (kds)  yrkandena
15  och 17, Fi123 (fp) yrkande 2 i denna
del  samt A49 (m) yrkande 41 i denna del
avstyrks därmed.
Övergripande mål för
Arbetsmarknadsverket
Av   proposition   222  (s.   7.14-7.17)
framgår  att de övergripande  målen  för
Arbetsmarknadsverket (AMV) följer  målen
för  den  aktiva arbetsmarknadspolitiken
och  för  budgetåret  1997  innebär  att
vakanstiderna  för lediga platser  skall
hållas  nere, att långtidsarbetslösheten
skall  minskas  och att  långa  perioder
utan reguljärt arbete skall motverkas.
Regeringen   aviserar   att   tydligare
verksamhetsmål kommer att sättas för AMV
i  regleringsbrevet för budgetåret 1997.
De  övergripande målen kommer att brytas
ned  i  ett antal verksamhetsmål,  vilka
skall    vara    enkla,   tydliga    och
uppföljningsbara  enligt  propositionen.
Regeringen kommer vidare att ställa krav
på       skärpt      uppföljning       i
regleringsbrevet.
Vänsterpartiet anser i motion Fi116  att
målet   att  bryta  den  könssegregerade
arbetsmarknaden  bör föras  in  som  ett
fjärde konkret övergripande mål för  AMV
(yrkande 23).
Kristdemokraterna  förordar  i   motion
Fi118  att  AMS som en central myndighet
ytterligare  minskas  till  förmån   för
fältarbetet    på   arbetsförmedlingarna
(yrkande 16).
Arbetsmarknadsutskottet erinrar  i  sitt
yttrande    (AU6y)   om    att    enligt
förordningen    (1987:405)    om     den
arbetsmarknadspolitiska     verksamheten
skall  arbetsmarknadsmyndigheterna verka
för  kvinnors och mäns rätt till  arbete
på   lika   villkor  och   motverka   en
könsuppdelad arbetsmarknad  (7  §).  Det
innebär   att   målet  att   bryta   den
könssegregerade  arbetsmarknaden   ingår
som   en   röd  tråd  i  AMV:s  samtliga
verksamheter.     Vidare      framhåller
arbetsmarknadsutskottet  att   man   ser
positivt på regeringens uppdrag till RRV
att    göra    en    översyn    av    de
arbetsmarknadspolitiska  åtgärderna   ur
ett jämställdhetsperspektiv.
Beträffande  de arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna anför arbetsmarknadsutskottet
att   det  förslag  som  läggs  fram   i
propositionen   i  dagens   läge   måste
bedömas  som  rimligt  och  realistiskt.
Arbetsmarknadsutskottet noterar att  det
mer  exakta medelsbehovet för åtgärderna
och  fördelningen  av medlen  på  anslag
kommer       att       redovisas       i
budgetpropositionen för år 1997.
Arbetsmarknadsutskottet       avstyrker
motionerna     i     berörda      delar.
Vänsterpartiets               respektive
Kristdemokraternas   representant    har
avgivit avvikande meningar.
Finansutskottet avstyrker  mot  bakgrund
av   arbetsmarknadsutskottets   yttrande
motionerna  Fi116  (v)  yrkande  23  och
Fi118 (kds) yrkande 16.
Arbetsförmedling och
arbetsmarknadsinstitut
I   proposition   222   (s.   7.18-7.19)
föreslås    att   riksdagen    godkänner
regeringens förslag att under budgetåret
1997 högst 620 miljoner kronor av medlen
under  anslaget  Arbetsmarknadspolitiska
åtgärder  får  användas för  tillfälliga
personalförstärkningar               vid
arbetsförmedlingen    och     arbetsmark
nadsinstituten.
Under   budgetåret  1995/96   får   900
miljoner  kronor  (600  miljoner  kronor
räknat  på  12 månader), under  anslaget
Arbetsmarknadspolitiska        åtgärder,
användas         för         tillfälliga
personalförstärkningar               vid
arbetsförmedlingen    och     arbetsmark
nadsinstituten. Regeringen  föreslår  nu
att  högst 620 miljoner kronor av medlen
för                   konjunkturberoende
arbetsmarknadspolitiska  åtgärder  under
budgetåret   1997   får   användas   för
tillfälliga  personalförstärkningar  vid
arbetsförmedlingen    och     arbetsmark
nadsinstituten. Av de föreslagna  medlen
bör  20 miljoner kronor få användas  för
projekt   i   syfte  att  stimulera   ef
fektivare arbetsformer och därmed  skapa
ytterligare     utrymme      för      ar
betsförmedlingens       och       arbets
marknadsinstitutens      arbete      med
individuella handlingsplaner.
Folkpartiet  liberalerna vill  i  motion
Fi123     inte    förneka    att     ett
resurstillskott   i   detta   läge    är
ofrånkomligt men anser att 200  miljoner
kronor  av  de av regeringen  föreslagna
620  miljoner kronorna bör  anslås  till
lönebidrag.  Riksdagen  föreslås  därför
godkänna  att högst 420 miljoner  kronor
av       medlen      under      anslaget
Arbetsmarknadspolitiska   åtgärder   får
användas         till        tillfälliga
personalförstärkningar               vid
arbetsförmedlingen                   och
arbetsmarknadsinstituten (yrkande 6).
Arbetsmarknadsutskottet erinrar  i  sitt
yttrande       (AU6y)       om       att
arbetsmarknadsläget har försvagats under
de senaste månaderna. Att i detta läge i
likhet    med    innevarande    budgetår
förstärka     arbetsförmedlingar     och
arbetsmarknadsinstitut             synes
arbetsmarknadsutskottet      välbetänkt.
Genom  en sådan resursförstärkning  ökar
också   möjligheterna  att   förverkliga
intentionerna   med   de    individuella
handlingsplanerna.
Arbetsmarknadsutskottet      tillstyrker
propositionens  förslag  och   avstyrker
motionen.
Folkpartiet  liberalernas  representant
har  avgivit  en avvikande  mening  till
yttrandet.
Finansutskottet                    delar
arbetsmarknadsutskottets    uppfattning.
Utskottet  tillstyrker  att  högst   620
miljoner    kronor   av    medlen    för
konjunkturberoende
arbetsmarknadspolitiska   åtgärder   får
användas   för  tillfälliga  personalför
stärkningar  vid arbetsförmedlingen  och
arbetsmarknadsinstituten           under
budgetåret   1997.  Vidare   tillstyrker
utskottet  att  20  miljoner  kronor  av
medlen får användas för projekt av det i
propositionen angivna slaget.
Därmed   avstyrks  motion  Fi123   (fp)
yrkande 6.
Lokal samverkan i
arbetsförmedlingsnämnderna
Regeringen  föreslår i  proposition  222
(s.  7.19-7.21) att riksdagen  godkänner
att  instruktionen för AMV ändras så att
där  framgår  att  det  bör  finnas   en
arbetsförmedlingsnämnd i  varje  kommun.
Riksdagen   föreslås   vidare   godkänna
regeringens  förslag  i  fråga  om   sam
mansättningen                         av
arbetsförmedlingsnämnderna.    Förslaget
innebär att ordföranden och en majoritet
av  ledamöterna  i arbetsförmedlingsnämn
den  utses  efter förslag  av  kommunen,
vilket  innebär  att  kommunen  får  ett
avgörande   inflytande   över   nämndens
verksamhet. I nämnden skall också finnas
representanter    för     det     lokala
näringslivet  och arbetstagarorganisatio
ner.
I  propositionen anförs att  kommunerna
under  första  delen av  1990-talet  har
fått  en allt mer krävande roll när  det
gäller    att   genomföra   den   aktiva
arbetsmarknadspolitiken.   Trots   ökade
statliga           insatser            i
arbetsmarknadspolitiken har  kommunernas
kostnader  för olika typer  av  insatser
för arbetslösa vuxit snabbt. En statligt
dimensionerad         och          styrd
arbetsmarknadspolitik i  nära  samverkan
med  lokal kompetens, leder till  bättre
lösningar  för de enskilda  individerna.
Enligt propositionen framgår kommunernas
stora   intresse   och   engagemang    i
arbetsmarknadsfrågor bland annat av  det
stora antal kommuner som anmält intresse
för  att delta i regeringens försök  med
utökad     lokal    samverkan     (prop.
1995/96:148, AU13, rskr. 223).
Moderata samlingspartiet hävdar i motion
Fi122  att ett huvudinslag i regeringens
politik  är  att delar av arbetslösheten
skall  kommunaliseras. Detta  är  enligt
motionen    en    riskfylld    strategi.
Erfarenheterna  av den försöksverksamhet
som  riksdagen nyligen beslutat  om  bör
enligt  motionärerna först  prövas.  Mot
denna   bakgrund  bör  riksdagen   avslå
regeringens  förslag  dels  i  fråga  om
sammansättningen                      av
arbetsförmedlingsnämnderna, dels att det
bör  finnas en arbetsförmedlingsnämnd  i
varje kommun (yrkandena 2 och 3).
Vänsterpartiet har i motion Fi116 inget
att  erinra mot förslagen om ytterligare
lokal   förankring   samt   ändring   av
arbetsförmedlingsnämndernas    ställning
och  sammansättning. Partiet  vill  dock
framhålla   att  det  i   den   allmänna
debatten tycks förekomma missförstånd om
vad reformen i realiteten innebär. Några
stora   medelstillskott   kommer    inte
kommunerna till del.
Enligt       Vänsterpartiet       måste
arbetsmarknadspolitiken ses som  en  del
av den ekonomiska politiken och ansvaret
utkrävas   av  regeringen.  Den   lokala
arbetsmarknaden måste kunna  gå  utanför
kommungränserna.  Individer   får   inte
 låsas       in        i       kommunala
sysselsättningsprojekt. Samtidigt skulle
lokal  samverkan och lokalt ansvar kunna
effektivisera   arbetet  förutsatt   att
arbetsmarknaden    är    expansiv    och
resurserna       tillräckliga.       Den
arbetsmarknadspolitiska ambitionen måste
vara  den förhärskande, inte endast  den
socialpolitiska (yrkande 25).
Arbetsmarknadsutskottet  anför  i   sitt
yttrande  (AU6y)  att kommunernas  ökade
engagemang i arbetsmarknadspolitiken har
medfört  ett  växande  behov  av   lokal
anpassning  av  arbetsmarknadspolitiken.
Enligt          arbetsmarknadsutskottets
uppfattning är det inte fråga om att ett
utökat lokalt ansvar kommer att innebära
att    man    överger   den   nationella
arbetsmarknadspolitiken.    I    stället
kommer   den   att   kompletteras    med
värdefulla  kunskaper  och  erfarenheter
genom ett ökat lokalt engagemang.
Arbetsmarknadsutskottet      framhåller
vidare  i  yttrandet att  man  inte  har
någon  annan uppfattning än motion Fi116
(v)   att   den  arbetsmarknadspolitiska
ambitionen  måste vara den  förhärskande
när    arbetsmarknadspolitikens   lokala
förankring   utvecklas.  Den   reguljära
arbetsmarknadens behov och  effektivitet
skall      stå      i     fokus      för
arbetsförmedlingsnämndernas  verksamhet.
Arbetsmarknadsutskottet förutsätter  att
företrädare   för  länsarbetsnämnd   och
arbetsförmedling  även  framgent   skall
ingå i arbetsförmedlingsnämnderna.
Arbetsmarknadsutskottet     tillstyrker
propositionens  förslag  och   avstyrker
motionerna.
Moderata               samlingspartiets
representanter har avgivit en  avvikande
mening   till   arbetsmarknadsutskottets
yttrande.
Finansutskottet ställer sig i likhet med
arbetsmarknadsutskottet            bakom
propositionens  förslag  i  denna   del.
Därmed    tillstyrks    att    riksdagen
godkänner regeringens förslag i fråga om
sammansättningen                      av
arbetsförmedlingsnämnderna.         Även
regeringens förslag att det  bör  finnas
en arbetsförmedlingsnämnd i varje kommun
tillstyrks.
Motionerna  Fi116 (v) yrkande  25  samt
Fi122 (m) yrkandena 2 och 3 avstyrks.
Aktivitetsstöd
I   proposition   222   (s.   7.21-7.22)
föreslås  att en arbetslös som deltar  i
en       av      arbetsförmedling/arbets
marknadsinstitut erbjuden aktivitet  får
ett   aktivitetsstöd.   Aktivitetsstödet
lämnas i form av utbildningsbidrag.  Ett
beslut   om   aktivitetsstöd    får    i
normalfallet omfatta högst  sex  månader
men   kan   i   vissa  fall   förlängas.
Ersättningen lämnas med samma belopp som
den   arbetslöse  skulle  ha  fått  från
arbetslöshetskassa eller  KAS.  Tekniken
kommer  i  detta avseende att likna  den
som    för    närvarande   gäller    vid
arbetslivsutveckling    (ALU).     Någon
uppräkning  av dagpenningbeloppet  skall
således    inte   göras.   Det    lägsta
utbildningsbidrag som lämnas skall  vara
KAS-beloppet,  230 kr per dag.  Reglerna
om  stödet  skall samlas i en förordning
och skall gälla från den 1 januari 1997.
Den     föreslagna    regelförändringen
beräknas  leda  till  en  besparing   på
189 miljoner kronor för budgetåret 1997,
vilket riksdagen föreslås godkänna.
Vänsterpartiet godtar i motion Fi116 att
ersättningen   i   de   individinriktade
stödformerna   slås   ihop   till    ett
aktivitetsstöd.     Partiet      avvisar
emellertid  den  föreslagna   nivån   på
stödet.  Som  följd härav avvisas  också
regeringens förslag till besparing genom
det     föreslagna     aktivitetsstödet.
Besparingens    innebörd    är    enligt
Vänsterpartiets      mening       oklar.
Budgetmässiga     prioriteringar     bör
dessutom,  framhåller man, göras  i  ett
sammanhang   och  således  invänta   den
ordinarie budgetprocessen (yrkandena  26
och 50 i denna del).
Arbetsmarknadsutskottet  tillstyrker   i
sitt yttrande (AU6y) regeringens förslag
och  avstyrker motionen. Vänsterpartiets
representant  har avgivit  en  avvikande
mening.
Finansutskottet    gör    ingen    annan
bedömning   än  arbetsmarknadsutskottet.
Utskottet      tillstyrker       således
regeringens  förslag om  att  sammanföra
bidragen      till      deltagare      i
arbetsmarknadspolitiska  åtgärder   till
ett  aktivitetsstöd och nivån  på  detta
stöd.  Samtidigt bör riksdagen  godkänna
regeringens  förslag  till  besparing  i
fråga  om aktivitetsstödet. Motion Fi116
(v)  yrkandena  26 och 50  i  denna  del
avstyrks därmed.
Individuella handlingsplaner
I   proposition   222   (s.   7.24-7.26)
framhålls  att  ett centralt  hjälpmedel
för att nå fram till en tillfällig eller
fast  anställning  är  individuella  och
målinriktade    handlingsplaner.    Hand
lingsplanen  skall vara  ett  ömsesidigt
kontrakt       mellan       arbetsförmed
ling/arbetsmarknadsinstitut   och    den
arbetssökande. Regeringen menar  att  en
ambitionshöjning måste ske i arbetet med
individuella handlingsplaner.
I  motion Fi116 ger Vänsterpartiet  sitt
fulla   stöd   till   arbetssättet   med
individuella handlingsplaner. Regeringen
borde utarbeta klarare riktlinjer om vad
en  handlingsplan skall  innefatta  samt
klarlägga vissa form- och ansvarsfrågor.
Propositionen  har enligt Vänsterpartiet
inte tillräckligt belyst rättstryggheten
för   den   enskilde.   Regeringen   bör
återkomma   med  ett  bättre  preciserat
förslag  i budgetpropositionen  (yrkande
29).
Arbetsmarknadsutskottet  anför  i   sitt
yttrande    (AU6y)   att    individuella
handlingsplaner    är    ett    centralt
hjälpmedel   för  ett  mer   målinriktat
arbetssökande.      En       individuell
handlingsplan  kan  generellt  beskrivas
som   en  kombinerad  utbildnings-   och
jobbsökarstrategi för den  arbetssökande
och   utformas  i  samråd   mellan   den
arbetssökande och arbetsförmedlingen.
Enligt         arbetsmarknadsutskottets
uppfattning  måste  ett  ansvar   läggas
också    på    arbetsförmedlingen    att
fullfölja    sina    åtaganden    enligt
 kontraktet .  Regeringen   bör   enligt
arbetsmarknadsutskottet        skyndsamt
närmare överväga formerna för detta. Den
behandlade motionen avstyrks.
Vänsterpartiets    representant     har
avgivit   en   avvikande   mening   till
arbetsmarknadsutskottets   yttrande    i
denna del.
Finansutskottet       instämmer        i
arbetsmarknadsutskottets uppfattning att
individuella  handlingsplaner   är   ett
centralt  hjälpmedel  i  arbetssökandet.
Likaså          delar          utskottet
arbetsmarknadsutskottets uppfattning att
det vore motsägelsefullt att riksdagen i
en  situation där AMV:s verksamhet  allt
tydligare  inriktas på  målstyrning  och
friare   utnyttjande   av   åtgärdsmedel
skulle  detaljreglera vad en individuell
handlingsplan skall innefatta.
Motion  Fi116 (v) yrkande  29  avstyrks
därmed.
Platsförmedling
I  proposition 222 (s. 7.26-7.28) anförs
att   ett   mer  aktivt  samarbete   med
arbetsmarknadens  parter   och   utökade
företagskontakter särskilt med de mindre
företagen  är en förutsättning  för  att
effektivisera
arbetsförmedlingsverksamheten.       Den
offentliga arbetsförmedlingen skall även
i   framtiden  vara  anslagsfinansierad,
heltäckande        och       avgiftsfri.
Platsförmedlingen är arbetsförmedlingens
grundläggande uppgift och tillika en  av
hörnstenarna   i   den   aktiva   arbets
marknadspolitiken.
Moderata samlingspartiet anser i  motion
A49    att    det   fortfarande    finns
restriktioner     i     den      privata
förmedlingsverksamhet   som   etablerats
sedan     arbetsförmedlingens    monopol
upphörde   1993.  Mycket  talar   enligt
motionen för att dessa restriktioner gör
det  onödigt  svårt för  arbetslösa  att
hitta   en   lämplig   och   intresserad
arbetsgivare.  I motionen  föreslås  att
kvardröjande    hinder    för     privat
arbetsförmedling  undanröjs  redan  från
den 1 september 1996 (yrkande 44).
Arbetsmarknadsutskottet erinrar  i  sitt
yttrande   (AU6y)  om  att  det   enligt
propositionen (1992/93:218, AU16,  rskr.
345)       om       avreglering       av
arbetsförmedlingsmonopolet skall ske  en
utvärdering  av lagstiftningsändringarna
under    1996.    Förberedelserna    för
utvärderingen  pågår  för  närvarande  i
regeringskansliet.   I    avvaktan    på
resultatet   av   utvärderingen    anser
arbetsmarknadsutskottet  att   riksdagen
inte  bör  göra  något uttalande  i  den
aktuella frågan. Arbetsmarknadsutskottet
vill dock i sammanhanget betona att  man
bör  eftersträva samverkan och samarbete
mellan  den offentliga förmedlingen  och
alternativa förmedlingsformer. Detta kan
bidra   till  att  öka  arbetsmarknadens
effektivitet.    Mot   denna    bakgrund
avstyrks motionen.
Moderata               samlingspartiets
representanter har avgivit en  avvikande
mening i denna del.
Finansutskottet    har    ingen    annan
uppfattning än arbetsmarknadsutskottet i
denna fråga. Därmed avstyrks motion  A49
(m) yrkande 44.
Arbetsmarknadsutbildningens inriktning
I  proposition 222 (s. 7.28-7.31) anförs
att  arbetsmarknadsutbildning skall vara
anpassad  till den arbetssökandes  behov
och förutsättningar samt till kraven  på
arbetsmarknaden.
Arbetsmarknadsutbildning  skall   bl.a.
kunna  användas  för att  kursdeltagarna
skall  få  möjlighet att  utveckla  egna
affärsidéer  i  syfte  att  starta  egna
företag  eller kooperativ.  Utbildningen
skall  också  kunna  användas  för   att
utveckla    nya   utbildningar,    t.ex.
miljöinformatörsutbildning.   Regeringen
kommer  att  överväga vilka utbildningar
som  skall  kunna  vara  öppna  för   en
förmånlig   studiefinansiering.   Enligt
nuvarande system kan studier upp till 40
poäng   inom   högskolan  beviljas   som
arbetsmarknadsutbildning.
Regeringen  avser att  inom  ramen  för
upphandlad arbetsmarknadsutbildning göra
en  besparing  motsvarande 300  miljoner
kronor      budgetåret     1997      som
delfinansiering                       av
utbildningssatsningen.         Riksdagen
föreslås godkänna denna besparing.
Vänsterpartiet anför i motion Fi116  att
riksdagen   bör  avslå  förslaget   till
besparing på 300 miljoner kronor i fråga
om  upphandlad arbetsmarknadsutbildning.
Det  finns  enligt motionen  inte  något
beslutsunderlag varigenom man kan bedöma
hur   en   eventuell  växling  kan   ske
gentemot  satsningen på vuxenutbildning.
Frågan     bör    därför    prövas     i
budgetprocessen  (yrkande  50  i   denna
del).
Arbetsmarknadsutskottet  tillstyrker   i
sitt yttrande (AU6y) regeringens förslag
till   besparing.   Motionen   avstyrks.
Vänsterpartiets representant har  anmält
avvikande mening i denna del.
Finansutskottet    har    ingen    annan
uppfattning än arbetsmarknadsutskottet i
denna  fråga och tillstyrker därmed  att
riksdagen   godkänner   förslaget   till
besparing    i   fråga   om   upphandlad
arbetsmarknadsutbildning.  Motion  Fi116
(v)  yrkande  50  i denna  del  avstyrks
därmed.
Arbetsmarknadsutbildning för
handikappade och utomnordiska medborgare
I   proposition   222   (s.   7.31-7.32)
föreslås  att  arbetsförmedlingen/arbets
marknadsinstitut vid behov  skall  kunna
erbjuda   utomnordiska  medborgare   som
varit   arbetslösa  och  inskrivna   vid
arbetsförmedlingen i två år eller längre
samt    arbetslösa    arbetshandikappade
möjlighet att studera på grundskole- och
gymnasienivå    inom    det    reguljära
utbildningsväsendet   inom   ramen   för
arbetsmarknadsutbildning.
Nämnda grupper har ofta behov av längre
och  mer  omfattande utbildning.  Av  de
arbetshandikappade     inskrivna     vid
arbetsförmedlingen/arbetsmarknads
institut i oktober 1995 hade endast 45 %
en högre utbildning än grundskola, medan
för  samtliga arbetssökande under  samma
tid     70     %    hade    en     högre
utbildningsbakgrund  än  grundskola.  En
jämförelsevis stor andel av utomnordiska
medborgare   har   endast   förgymnasial
utbildning.
I  kommittémotion Fi122  (m)  kritiseras
förslaget  att  utomnordiska  invandrare
och    arbetshandikappade    skall    få
möjlighet  att studera på  a-kassa  inom
det  reguljära  utbildningsväsendet   på
grundskole-       och      gymnasienivå.
Motionärerna befarar motsättningar olika
grupper   emellan  och  att   besvärande
orättvisor  blir  följden.  Motionärerna
betraktar förslaget som ogenomtänkt  och
förordar  att riksdagen skickar tillbaka
förslaget     till    regeringen     för
ytterligare  överväganden  -  bl.a.  bör
Studiestödsutredningens förslag  beaktas
(yrkande 4).
Arbetsmarknadsutskottet  anför  i   sitt
yttrande   (AU6y)  att  man  anser   att
riksdagen   skall  godkänna  regeringens
förslag   i   denna  del  och   avstyrka
motionen.    Moderata   samlingspartiets
representanter   har  anmält   avvikande
mening i denna fråga.
Finansutskottet                    delar
arbetsmarknadsutskottets uppfattning och
tillstyrker därmed regeringens förslag i
denna  del. Motion Fi122 (m)  yrkande  4
avstyrks således.


Arbetsplatsintroduktion
I  proposition  222 (s.  7.33)  föreslår
regeringen  att  anställningskravet  vid
arbetsplatsintroduktion   (API)   slopas
från och med den 1 september 1996.
Arbetsplatsintroduktion      är      en
praktikåtgärd    som    får     beviljas
arbetslösa från och med den 1  juli  det
år  de  fyller 20 år. För ungdomar under
25  år får åtgärden, med vissa undantag,
bara   beviljas  om  den  följs  av   en
anställning som varar minst sex månader.
Anställningskravet   uppges    missgynna
ungdomar  i  åldern  20-25  år  eftersom
motsvarande  regel inte finns  vare  sig
för äldre eller för dem som är yngre  än
20 år och har praktik inom ramen för det
kommunala          uppföljningsansvaret.
Förändringen    motiveras    också    av
utvecklingen med en minskning av antalet
lediga platser.
I     motion     Fi116     uppmärksammar
Vänsterpartiet      situationen      för
arbetslösa        akademiker        utan
arbetslivserfarenhet   och   invandrare.
Dessa    grupper   kan    i    dag    få
arbetsplatsintroduktion    under     sex
månader.  I  motionen föreslås  att  den
tiden utvidgas till ett år (yrkande 21).
Kristdemokraterna  föreslår  i   motion
Fi118    att   anställningskravet    vid
arbetsplatsintroduktion slopas redan den
1 augusti 1996 (yrkande 18).
Arbetsmarknadsutskottet  tillstyrker   i
sitt yttrande (AU6y) regeringens förslag
och         avstyrker        motionerna.
Vänsterpartiets representant har avgivit
en avvikande mening.
Finansutskottet    gör    ingen    annan
bedömning   än  arbetsmarknadsutskottet.
Därmed  tillstyrks  regeringens  förslag
att        anställningskravet        vid
arbetsplatsintroduktion  slopas  fr.o.m.
den  1  september 1996. Motionerna Fi116
(v)  yrkande 21 och Fi118 (kds)  yrkande
18 avstyrks.
Datortek
I proposition 222 (s. 7.33-7.34) påpekas
att   fr.o.m.   den  1  juli   1996   är
datorteken  öppna även för dem  som  har
fyllt 25 år. Härigenom blir verksamheten
en  möjlighet även för äldre som  saknar
dataerfarenhet.  Det  är   viktigt   att
eftersträva  att  den hittills  uppnådda
jämna  könsfördelningen  mellan  kvinnor
och  män  bland deltagarna i  datorteken
bibehålls.
Verksamheten  innebär att arbetssökande
under    högst   tre   månader    tränar
grundläggande datakunskaper  på  halvtid
och   deltar  i  arbetsmarknadsinriktade
projektarbeten  på den andra  halvtiden.
Datortekens      arbetsmarknadsinriktade
projektdel      ingår      som       ett
utvecklingsområde    i    det    svenska
programmet för insatser inom EU:s Mål 3-
program.
Vänsterpartiet föreslår i  motion  Fi116
ett  uppföljningsprogram för  arbetslösa
ungdomar  upp  till 25 år som  genomgått
datortekutbildning. Ungdomarna skall med
ett  särskilt rekryteringsstöd  i  högst
sex  månader kunna arbeta i små  företag
(yrkande 30).
Arbetsmarknadsutskottet erinrar  i  sitt
yttrande  (AU6y) om att  man  behandlade
motsvarande  yrkande från Vänsterpartiet
i     yttrandet    1995/96:AU4y     till
finansutskottet  med  anledning  av  den
ekonomiska vårpropositionen 1995/96:150.
Arbetsmarknadsutskottet  bedömde  därvid
att  man  genom de befintliga åtgärderna
rekryteringsstöd                     och
arbetsplatsintroduktion redan i dag  kan
tillgodose     det     uppföljningsbehov
motionärerna talar om.
Arbetsmarknadsutskottet  vidhåller  sin
bedömning    och   avstyrker   motionen.
Vänsterpartiets representant har avgivit
en avvikande mening.
Finansutskottet  instämmer,  liksom  vid
behandlingen  av vårpropositionen  (bet.
1995/96:FiU10,     rskr.     304),     i
arbetsmarknadsutskottets   bedömning   i
denna   fråga.  Därmed  avstyrks  motion
Fi116 (v) yrkande 30.
Rekryteringsstöd och beredskapsarbete
I   proposition   222   (s.   7.34-7.36)
föreslås att en arbetsgivare från den  1
januari      1997      får      beviljas
rekryteringsstöd med högst  350  kr  per
dag, dock högst 50 % av lönekostnaden  i
högst  sex  månader om han anställer  en
person             som            arbets
förmedling/arbetsmarknadsinstitut
anvisar. Vid deltidsarbete skall  stödet
reduceras i proportion till arbetstiden.
Motsvarande  regler föreslås  gälla  för
statsbidrag  till  beredskapsarbete   av
tjänstekaraktär.
Enligt   gällande  bestämmelser  lämnas
rekryteringsstöd under högst sex månader
och  med högst 50 % av lönekostnaden per
månad,  dock  med högst  7  000  kr  per
månad.  Bidragstiden kan  i  vissa  fall
förlängas  till  tolv månader.  Liknande
regler gäller för beredskapsarbete.
Europeiska  kommissionen  har   utifrån
EG:s  regler om statsstöd framfört vissa
synpunkter  när det gäller  utformningen
av   det  nuvarande  rekryteringsstödet.
Genom de förändringar som nu föreslås av
stödet    torde    reglerna    vara    i
överensstämmelse med EG:s riktlinjer för
sysselsättningsstöd.
Förändringen                   avseende
rekryteringsstödet  beräknas  ge  upphov
till   en   besparing  motsvarande   600
miljoner  kronor under budgetåret  1997.
Medlen        skall        delfinansiera
utbildningssatsningen.
Vänsterpartiet föreslår i  motion  Fi116
att   riksdagen  avslår   förslaget   om
bidragsnivåer  och  bidragsvillkor   vid
rekryteringsstöd  och  statsbidrag  till
beredskapsarbete   av   tjänstekaraktär.
Förslaget      till     besparing      i
rekryteringsstödet  bör  också   avslås.
Motionärerna  framhåller  att   det   är
mycket  svårt att i propositionen utläsa
hur         regelförändringen          i
rekryteringsstödet kan  ge  upphov  till
den  angivna  besparingen (yrkandena  32
och 50 i denna del).
Arbetsmarknadsutskottet  tillstyrker   i
sitt yttrande (AU6y) regeringens förslag
i  denna  del  och  avstyrker  motionen.
Vänsterpartiets representant har avgivit
en avvikande mening.
Finansutskottet                    delar
arbetsmarknadsutskottets uppfattning och
tillstyrker  därmed regeringens  förslag
om  bidragsnivåer och bidragsvillkor vid
rekryteringsstöd  och  statsbidrag  till
beredskapsarbete   av   tjänstekaraktär.
Vidare    tillstyrks   förslaget    till
besparing i fråga om rekryteringsstödet.
Motion Fi116 (v) yrkandena 32 och 50  (i
denna del) avstyrks.


Utbildningsvikariat
I   proposition   222   (s.   7.37-7.39)
föreslås  vissa förändringar i fråga  om
bidragsnivåer  och  bidragsvillkor   vid
utbildningsvikariat.  Förslaget  innebär
att  en  arbetsgivare som  anställer  en
utbildningsvikarie  för  den   ordinarie
anställde,  som  med  lön  deltar  i  av
arbetsgivaren anordnad fortbildning,  av
arbetsförmedlingen skall  kunna  få  ett
vikariatsstöd på högst 350 kr per heldag
som vikarien arbetar, dock högst 50 % av
lönekostnaden inklusive sociala avgifter
och  semesterersättning per  månad.  Vid
deltidsarbete skall stödet  reduceras  i
proportion till arbetstiden.
Regeringen  föreslår  att  stöd   också
skall kunna lämnas när en anställd  vill
pröva   möjligheten  att  starta   eget.
Förslaget   innebär   vidare   att    en
arbetsgivare   som  har  kostnader   för
utbildning  som  syftar  till  att   den
anställde  skall kunna tillgodogöra  sig
ny     teknik    eller    utföra     nya
arbetsuppgifter skall kunna beviljas ett
utbildningsstöd  med  högst  40  kr  per
utbildningstimme, dock motsvarande högst
20  000  kr  per  vikarie.  Utbildningen
skall vara godkänd av länsarbetsnämnden.
Förslaget skall gälla från och med den 1
januari     1997.     Därmed      upphör
utbildningsvikariaten  i  sin  nuvarande
form.
Vänsterpartiet föreslår i  motion  Fi116
att   bidraget  vid  utbildningsvikariat
skall  uppgå till högst 500 kr  per  dag
och  80 kr per studietimme (yrkande 31).
Vidare   konstateras  i   motionen   att
propositionens    förslag     om     att
vikariatsstöd  skall kunna  lämnas  till
arbetsgivare  då ordinarie  anställd  är
ledig  för  att starta eget  liknar  det
förslag  Vänsterpartiet  tidigare   fört
fram. Av förslaget framgår dock inte  om
anställda  får  rätt till tjänstledighet
för     att    starta    eget.    Enligt
motionärernas  mening  bör   frågan   om
tjänstledighet  för  att   starta   eget
lagregleras (yrkande 33).
Arbetsmarknadsutskottet erinrar  i  sitt
yttrande  (AU6y) om att riksdagen  (bet.
1995/96:FiU10, rskr. 304) efter  förslag
i    den   ekonomiska   vårpropositionen
1995/96:150         beslutat          om
avdragsbegränsningar för arbetsgivare  i
utbildningsvikariaten från  den  1  juli
1996.  Arbetsmarknadsutskottet  uttalade
därvid  i  sitt  yttrande (1995/96:AU4y)
till finansutskottet att det var rimligt
att   den   i  propositionen  föreslagna
utbildningssatsningen   delfinansierades
genom      regeländringar      i      de
arbetsmarknadspolitiska      åtgärderna.
Utskottet  flaggade  också  för  att  en
omläggning   av  ersättningssystemet   i
utbildningsvikariaten  var  förestående,
bl.a.   mot   bakgrund  av  den   kritik
Riksrevisionsverket     framfört     mot
åtgärdens avdragsregler.
Vidare  erinrar arbetsmarknadsutskottet
om  att  man  nyligen med  anledning  av
Vänsterpartiets   motion    1994/95:A706
avvisat  förslag  om  att  rätten   till
tjänstledighet  skall  vidgas  till  att
gälla  även för att starta eget  företag
(1995/96:AU9,        rskr.         219).
Arbetsmarknadsutskottet  står  fast  vid
sin uppfattning.
Arbetsmarknadsutskottet     tillstyrker
således   propositionen  och   avstyrker
motionen.  Vänsterpartiets  representant
har avgivit en avvikande mening.
Finansutskottet  har  inga  invändningar
mot arbetsmarknadsutskottets yttrande  i
denna     del.     Således    tillstyrks
propositionens  förslag   i   fråga   om
bidragsnivåer  och  bidragsvillkor   vid
utbildningsvikariat.  Motion  Fi116  (v)
yrkandena 31 och 33 avstyrks.
Arbetslivsutveckling (ALU)
I   proposition   222   (s.   7.39-7.41)
föreslås           att          åtgärden
arbetslivsutveckling     (ALU)     skall
bedrivas även under nästa budgetår.  Den
nuvarande     lagen    (1995:409)     om
arbetslivsutveckling  upphör  att  gälla
vid   utgången   av   år   1996.   Detta
föranleder       en        lag        om
arbetslivsutveckling  som  skall   gälla
under budgetåret 1997.
Folkpartiet    liberalerna    anser    i
kommittémotion Fi123 att en  utvärdering
bör  göras  av  hur arbetslivsutveckling
fungerat (yrkande 2 i denna del).
Vänsterpartiet  anser i  motion  Fi116,
mot  bakgrund  av  partiets  inställning
till            förslagen             om
arbetslöshetsersättning,     att     den
nuvarande     lagen    (1995:409)     om
arbetslivsutveckling   skall   förlängas
budgetåret 1997 (yrkande 34).
Kristdemokraterna  föreslår  i   motion
Fi118 att ALU också skall kunna erbjudas
arbetslösa som inte är berättigade  till
a-kassa  eller  KAS-ersättning.  Gruppen
skulle därvid omfattas av det föreslagna
aktivitetsstödet (yrkande 19).
Arbetsmarknadsutskottet  kommenterar   i
sitt   yttrande  (AU6y)   det   aktuella
förslaget      dels     i      avsnittet
Arbetslivsutveckling, dels  i  avsnittet
om    arbetslöshetsförsäkringen,   under
rubriken De särskilda lagarna om ALU och
OTA.
Arbetsmarknadsutskottet erinrar om  att
ALU får anvisas arbetslösa fr.o.m. den 1
juli  det år de fyller 20 år om de  inte
kunnat  beredas arbete på den  reguljära
arbetsmarknaden  eller utbildning  eller
någon            annan           lämplig
arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Härutöver
krävs  att de arbetslösa uppbär  a-kassa
eller  kontant arbetsmarknadsstöd (KAS).
Det            finns,            påpekar
arbetsmarknadsutskottet, sedan länge  en
stark   koppling  mellan   rätten   till
arbetslöshetsersättning      och      de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna.  När
den arbetslöse deltar i en åtgärd lämnas
utbildningsbidrag med  åtminstone  samma
belopp som han eller hon skulle ha  fått
i a-kassa eller KAS.
Arbetsmarknadsutskottet utgår från  att
även   ALU   kommer  att   omfattas   av
utvärdering    och    uppföljning     av
arbetsmarknadspolitiken.
Arbetsmarknadsutskottet konstaterar att
regeringens  förslag  till  ALU-lag   är
anpassad  till  den i samma  proposition
föreslagna  nya lydelsen av  7  §  lagen
(1973:370)   om  arbetslöshetsförsäkring
(ALF)    resp.    lagen    om    kontant
arbetsmarknadsstöd  (KAS).   Det   anges
sålunda att tiden i ALU kvalificerar för
en   ny   ersättningsperiod.  Hur  länge
åtgärden   måste  pågå  för   att   vara
kvalifikationsgrundande anges inte.  För
att  få  svar på frågan om kvalificering
skett  måste  den särskilda lagen  läsas
tillsammans med ALF alternativt KAS, som
anger   att   det  krävs  sex   månaders
aktivitet. Arbetsmarknadsutskottet anser
att    kvalifikationskravet   inte   bör
innebära  att aktiviteten i fråga  måste
ha   viss  omfattning,  utan  ett   nytt
arbetsvillkor  kan  upparbetas  med   en
kombination av olika aktiviteter.
Arbetsmarknadsutskottet påpekar  vidare
att den nuvarande ALU-lagen innehåller i
3 § en regel om analogvis tillämpning av
avstängningsreglerna i ALF resp. KAS som
saknar  motsvarighet i det nu  framlagda
lagförslaget. Med den lydelse  av  29  §
ALF     resp.    26    §     KAS     som
arbetsmarknadsutskottet   förordar    på
annan  plats i yttrandet (AU6y) omfattas
även ALU.
Arbetsmarknadsutskottet     tillstyrker
propositionens  förslag  och   avstyrker
berörda       motioner.      Folkpartiet
liberalerna,  Vänsterpartiet  respektive
Kristdemokraterna har avgivit  avvikande
meningar i denna del.
Finansutskottet  tillstyrker,  i  likhet
med             arbetsmarknadsutskottet,
propositionens  förslag   att   åtgärden
arbetslivsutveckling skall bedrivas även
under    nästa    budgetår.    Utskottet
tillstyrker  också att  riksdagen  antar
regeringens   förslag   till   lag    om
arbetslivsutveckling (bilaga 1).
Motionerna Fi116 (v) yrkande 34,  Fi118
(kds)  yrkande 19 och Fi123 (fp) yrkande
2 i denna del avstyrks.
Pendlingsstöd
I proposition 222 (s. 7.41) föreslås att
pendlingsstöd fr.o.m. den 1 januari 1997
endast  lämnas  för de reskostnader  som
överstiger   de   kostnader   som    den
arbetslöse normalt skulle haft för resor
till   och  från  arbetet  inom  normalt
pendlingsavstånd.  Regeln   för   restid
slopas.  Ersättningen föreslås liksom  i
dag utgå med högst 1 200 kr per månad
Kristdemokraterna  föreslår   i   motion
Fi118   att   pendlingsstödet  avskaffas
(yrkande 20).
Arbetsmarknadsutskottet    anser     att
regeringens förslag i fråga om villkoren
för    pendlingsstöd   bör    godkännas.
Motionen avstyrks således.
Finansutskottet    har    ingen    annan
uppfattning än arbetsmarknadsutskottet i
denna     del.     Således    tillstyrks
regeringens förslag i fråga om villkoren
för  pendlingsstöd  medan  motion  Fi118
(kds) yrkande 20 avstyrks.

Invandrarna på arbetsmarknaden
Av   proposition   222  (s.   7.42-7.46)
framgår   att   regeringen   anser   att
insatser för invandrare i huvudsak skall
ske    inom    ramen    för    generella
arbetsmarknadspolitiska  åtgärder.   Ett
visst  behov av kompletterande  insatser
för  invandrare finns dock. Bl.a.  krävs
ökad  information  och  rådgivning  till
invandrarföretagare,     översyn      av
lagstiftningen mot etnisk diskriminering
i   arbetslivet  samt  ökad  kunskap  om
mångfald  i  arbetslivet.  Dessutom  ser
regeringen   det   som  väsentligt   att
fortsätta arbetet med mentorskap och att
stimulera  arbetsgivare att ta initiativ
till att anställa invandrare.
Sedan  den 1 juli 1994 finns det regler
om  förbud  mot etnisk diskriminering  i
arbetslivet. Under de snart två  år  som
lagstiftningen  varit i kraft  har  dock
inget  ärende prövats i Arbetsdomstolen.
Även  om  inte  diskriminering  är   den
huvudsakliga  orsaken  till  invandrares
svaga situation på arbetsmarknaden måste
sådan  diskriminering  förhindras.   Mot
denna bakgrund har regeringen för avsikt
att  se  över lagstiftningen mot  etnisk
diskriminering i arbetslivet.
Vänsterpartiet framhåller i motion Fi116
att   offentliga  arbetsgivare  har  ett
särskilt   ansvar  för  att  bryta   det
diskriminerande       mönstret        på
arbetsmarknaden. Motionärerna anser  att
det framgent måste vara ett övergripande
mål        för        den       statliga
rekryteringspolitiken att rekrytera fler
personer      med     invandrarbakgrund.
Regeringen bör enligt deras mening också
se  till  att  en  större  andel  av  de
arbetsmarknadspolitiska       åtgärderna
riktas till invandrare (yrkande 35).
Vänsterpartiet  välkomnar   regeringens
förslag  om en översyn av lagstiftningen
mot etnisk diskriminering i arbetslivet.
Enligt   motionen   bör   lagstiftningen
utsträckas så att den även omfattar  ett
förbud mot indirekt diskriminering  samt
mot         diskriminering         under
anställningsförfarandet (yrkande 36).
Miljöpartiet de gröna föreslår i motion
Fi117     att    lagen    mot     etnisk
diskriminering  kompletteras   med   ett
portalstadgande som anger att  ändamålet
med  lagen är att främja allas rätt till
lika  behandling i arbetslivet oberoende
av  hudfärg,  nationellt  eller  etniskt
ursprung  eller  trosbekännelse.  Vidare
bör krav ställas på aktiva åtgärder från
arbetsgivarens sida för  att  främja  en
utjämning  av villkoren för grupper  som
är  eftersatta på grund av  sin  etniska
tillhörighet. Miljöpartiet föreslår  att
riksdagen antar ett i motionen  framlagt
förslag  till  ändringar  i  lagen   mot
etnisk diskriminering (yrkande 71).
Arbetsmarknadsutskottet        avstyrker
motionärernas förslag.
De    synpunkter   som   Vänsterpartiet
framför    i    fråga   om    offentliga
arbetsgivares   ansvar  för   invandrare
ligger enligt arbetsmarknadsutskottet  i
viss    mån   i   linje   med   pågående
utredningsarbete varför något  initiativ
från riksdagens sida inte är påkallat.
Arbetsmarknadsutskottet  anser   vidare
att  de ändringar som Vänsterpartiet och
Miljöpartiet de gröna föreslår  i  lagen
om   etnisk  diskriminering   inte   bör
föranleda  någon åtgärd  i  avvaktan  på
resultatet av den översyn som regeringen
aviserat beträffande denna lagstiftning.
Vänsterpartiet   och  Miljöpartiet   de
gröna  har  i  var sin avvikande  mening
biträtt sina respektive förslag.
Finansutskottet                    delar
arbetsmarknadsutskottets uppfattning att
riksdagen inte bör ta något initiativ  i
dessa frågor i avvaktan på resultatet av
de nämnda översynerna.
Med    hänvisning   härtill   avstyrker
finansutskottet  motionerna  Fi116   (v)
yrkandena  35  och 36  samt  Fi117  (mp)
yrkande 71.
Offentliga tillfälliga arbeten för äldre
(OTA)
Regeringen  föreslår i  proposition  222
(s.  7.47-7.48)  att särskilda  åtgärder
skall       vidtas       för       äldre
långtidsarbetslösa     (yrkande     24).
Personer  över 55 år som har  rätt  till
arbetslöshetsersättning  och   som   har
varit arbetssökande och inskrivna vid en
arbetsförmedling  i  två  år  eller  mer
skall enligt propositionen kunna få  ett
offentligt tillfälligt arbete (OTA) inom
kommun,  landsting  eller  stat.   Denna
grupp   består  i  dag  av  ca  27   500
personer.  Den  som deltar  i  en  sådan
åtgärd  skall få ett aktivitetsstöd  som
motsvarar    nivån   på    arbetslöshets
ersättningen.  Arbetsförmedlingen  skall
anvisa    till   åtgärden   som   enligt
förslaget  skall finnas under  1997  och
1998.
Regeringen föreslår att riksdagen antar
en  särskild lag, som anger att den  som
anvisats   ett  offentligt   tillfälligt
arbete inte skall anses som arbetstagare
i  annat  avseende  än  när  det  gäller
arbetsmiljölagen      (yrkande      14).
Lagförslaget innebär vidare att den  tid
under   vilken  en  person  deltagit   i
offentligt   tillfälligt  arbete   skall
kvalificera  för en ny ersättningsperiod
inom samma ersättningstid.
Den  som  anvisas till  ett  offentligt
tillfälligt  arbete skall fortsätta  att
söka      ett     reguljärt      arbete.
Arbetsförmedlingen skall dessutom  minst
en  gång om året ompröva beslutet om  en
anvisning  till  offentligt  tillfälligt
arbete.
Regeringen  räknar  med  att  upp  till
40  000 personer per månad kan komma att
omfattas    av   denna   åtgärd    under
respektive budgetår.
Regeringen   anser  att  150   miljoner
kronor skall avsättas till kommuner  och
landsting   för   extra  kostnader   som
uppkommer  i  samband med de  offentliga
tillfälliga  arbetena.  Detta  tillskott
avses   bli  finansierat  genom   en   i
propositionen   (s.   7.22)   föreslagen
besparing på utbildningsbidraget.
Moderata   samlingspartiet   avvisar   i
motion  Fi122  förslaget  om  offentliga
tillfälliga arbeten för äldre (yrkandena
1    och   5).   Förslaget   är   enligt
motionärerna ogenomtänkt.
Även  Folkpartiet  liberalerna  avvisar
förslaget i motion Fi123 (yrkande 3).
Detsamma  gör Vänsterpartiet  i  motion
Fi116    (yrkandena    37    och    38).
Motionärerna  anser att  regeringen  bör
återkomma i budgetpropositionen med  ett
nytt  förslag  till  åtgärd  för  lokalt
bundna  långtidsinskrivna.  Syftet   bör
vara  att  aktivera  den  arbetslöse   i
meningsfull    verksamhet    inom    den
offentliga  sektorn Åtgärden  bör  kunna
vara   i  ett  år  med  möjlighet   till
förlängning samt medföra ersättning  med
minst  a-kassenivå plus  15  %  (yrkande
39).
Miljöpartiet  de  gröna  accepterar   i
motion   Fi117   med   viss   förändring
regeringens  förslag som en  provisorisk
lösning (yrkande 46). Motionärerna anser
att  en absolut 55-årsgräns blir alltför
stelbent.   Om   en  åldersgräns   anses
behövas bör den sättas väsentligt lägre,
t.ex.  vid 45 års ålder. Regeringen  bör
också   låta  utreda  en  mer  permanent
lösning  med lokala arbetsmarknader  för
utförande  av  samhällsnyttiga  insatser
(yrkande 47).
Också   Kristdemokraterna   avvisar   i
motion    Fi118   regeringens    förslag
(yrkande 21).
Eva  Eriksson (fp) begär i motion Fi127
att  egenföretagare och deras närstående
skall   kunna   få  del  av   offentliga
tillfälliga arbeten (yrkande 3). Den som
kombinerar  en  deltidsanställning   med
eget  företagande på mer än  tio  timmar
per  vecka är inte berättigad till  vare
sig a-kassa eller KAS vid arbetslöshet i
anställningen   och   är   därmed   även
utestängd från OTA.
Arbetsmarknadsutskottet         biträder
propositionens  förslag  och   avstyrker
motionerna.
Arbetsmarknaden    för     äldre     är
problematisk,                    påpekar
arbetsmarknadsutskottet,   som    därför
finner   det   värt  att   pröva   olika
initiativ   som  ger  äldre   arbetslösa
möjlighet  att komma till  sin  rätt  på
arbetsmarknaden.
Åtgärden   med  offentliga  tillfälliga
arbeten  är  planerad som  en  kortvarig
aktivitet för arbetslösa äldre. Det  får
-   påpekar  arbetsmarknadsutskottet   -
naturligtvis inte vara fråga om  att  ge
dessa personer uppgifter som de inte har
förmåga     eller    lämplighet     för.
Arbetsmarknadsutskottet förutsätter  att
anvisningarna sker omdömesgillt.  Vidare
förutsätter arbetsmarknadsutskottet  att
en   noggrann  utvärdering  görs  av  de
effekter  som  OTA  har  för  såväl   de
personer som omfattas av åtgärden som de
arbetsplatser och branscher som berörs.
Arbetsmarknadsutskottet konstaterar att
regeringens   förslag   till   lag    om
offentliga tillfälliga arbeten för äldre
arbetslösa är anpassad till den i  samma
proposition föreslagna nya lydelsen av 7
§        lagen       (1973:370)       om
arbetslöshetsförsäkring   (ALF)    resp.
lagen      (1973:371)     om     kontant
arbetsmarknadsstöd  (KAS).   Det   anges
sålunda att tiden i OTA kvalificerar för
en   ny   ersättningsperiod.  Hur  länge
åtgärden   måste  pågå  för   att   vara
kvalifikationsgrundande anges inte.  För
att  få  svar på frågan om kvalificering
skett  måste  den särskilda lagen  läsas
tillsammans med ALF alt. KAS, som  anger
att  det  krävs sex månaders  aktivitet.
Arbetsmarknadsutskottet    anser     att
kvalifikationskravet inte  bör  innebära
att  aktiviteten i fråga måste  ha  viss
minsta   omfattning,   utan   ett   nytt
arbetsvillkor  kan  upparbetas  med   en
kombination av olika aktiviteter.
Moderata  samlingspartiet,  Folkpartiet
och  Kristdemokraterna har i en gemensam
avvikande mening tillstyrkt förslagen  i
sina  parti- och kommittémotioner  medan
Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna
i  särskilda avvikande meningar  biträtt
sina resp. partiers motionsförslag.
Finansutskottet   ansluter   sig    till
arbetsmarknadsutskottets syn på  behovet
av        åtgärder       för       äldre
långtidsarbetslösa.      Finansutskottet
anser sålunda att riksdagen bör godkänna
regeringens förslag att äldre arbetslösa
skall    ges    möjlighet   till    viss
sysselsättning   inom   den   offentliga
sektorn  (yrkande 24) samt anta  det  av
regeringen framlagda förslaget till  lag
om  offentliga tillfälliga  arbeten  för
äldre    arbetslösa    (yrkande     14).
Regeringens lagförslag framgår av bilaga
1 till detta betänkande.
Riksdagen  bör vidare avslå  motionerna
Fi116  (v) yrkandena 37-39, Fi 117  (mp)
yrkandena 46 och 47, Fi118 (kds) yrkande
21,  Fi122 (m) yrkandena 1 och 5,  Fi123
(fp)  yrkande 3 samt Fi127 (fp)  yrkande
3.
Arbetshandikappade på arbetsmarknaden
Av    proposition   222   framgår    (s.
7.48-7.49) att regeringen har för avsikt
att  studera hur det samlade  offentliga
stödet till arbetshandikappade fungerar.
Man    kommer   därvid   att   se   över
effektiviteten           i            de
arbetsmarknadspolitiska    medel     som
avsätts   till  lönebidrag   samt   till
Samhall  AB.  I en första delredovisning
kommer lönebidragen att analyseras.
Moderata   samlingspartiet  föreslår   i
motion  A49 att verksamheten vid Samhall
AB  liksom  systemet med lönebidrag  bör
bli   föremål   för  extern  utvärdering
(yrkande 54).
Folkpartiet  liberalerna   föreslår   i
motion   Fi123   att   ytterligare   200
miljoner kronor av medlen under anslaget
Arbetsmarknadspolitiska  åtgärder  skall
användas  till  lönebidrag  under   1997
(yrkande 7).
Vänsterpartiet anser i motion Fi116 att
regeringen  tolkat  riksdagens  tidigare
beslut  i frågan om lönebidragsanställda
i  allmännyttiga organisationer  på  ett
felaktigt    sätt.    Andemeningen     i
riksdagens beslut var inte att det  bara
är  vid omförhandlingar efter den 1 juli
1996  som  ett  oförändrat bidrag  skall
kunna   lämnas  under  resten  av  året.
Riksdagen  bör göra ett tillkännagivande
om    behovet    av   en    ändring    i
lönebidragsförordningen på  denna  punkt
(yrkande 48).
Motionärerna  anser  vidare   att   den
numera slopade bestämmelsen i 17 a  §  i
lönebidragsförordningen            skall
återinföras  (yrkande 49).  Den  innebar
att   man  vid  omförhandling   av   ett
lönebidrag skulle beakta risken för  att
den   arbetshandikappade  kunde  förlora
sitt arbete.
Även   Kristdemokraterna   föreslår   i
motion Fi118 att en paragraf motsvarande
den     tidigare    17     a     §     i
lönebidragsförordningen  skall  införas.
Lönebidraget  skall inte sänkas  om  det
finns      risk     för     att      den
arbetshandikappade sägs upp. Möjligheten
till   oförändrat  bidrag  skall  enligt
motionen  även gälla dem som redan  fått
nya  beslut under våren 1996.  Slutligen
föreslår      Kristdemokraterna      att
möjligheten  att  lämna  lönebidrag  upp
till  90  %  av lönekostnaden i  ideella
organisationer  skall gälla  även  efter
årsskiftet (yrkande 22).
I  motion Fi124 föreslår Kenth  Skårvik
m.fl. (fp) att riksdagen skall göra  ett
tillkännagivande  om  det  bekymmersamma
läget  för Samhall AB till följd  av  de
ekonomiska krav som statsmakterna ställt
på  bolaget  allt  sedan  bolagiseringen
1992 (yrkande 1).
Motionärerna   föreslår    också    att
riksdagen    skall   tillföra    Samhall
ytterligare 200 miljoner kronor  för  år
1997.  Medlen  skall  tas  från  de  600
miljoner kronor som Arbetsmarknadsverket
föreslås      få     för     tillfälliga
personalförstärkningar (yrkande 2).
I  motion  Fi130 föreslår Hans Karlsson
och  Ann-Marie Fagerström (båda  s)  att
riksdagen skall begära att regeringen så
snart   som  möjligt  lägger  fram   ett
förslag  till  lag mot diskriminering  i
arbetslivet     av     personer      med
funktionshinder.
Arbetsmarknadsutskottet erinrar  i  sitt
yttrande  om den översyn som  regeringen
skall  göra  av  det samlade  offentliga
stödet till arbetshandikappade.
Med   hänsyn  härtill  är  det   enligt
arbetsmarknadsutskottet  inte   påkallat
att  begära  en  extern  utvärdering  av
Samhall och lönebidragen av det slag som
förordas i den moderata motionen.
Arbetsmarknadsutskottet avstyrker också
Folkpartiets   förslag    att    avsätta
ytterligare   200  miljoner   kronor   i
lönebidrag   under   1997.   Motsvarande
yrkande  avvisade utskottet i anslutning
till vårpropositionen, och utskottet ser
nu  inget  skäl att frångå sin  tidigare
bedömning.
Även   de   i  motion  Fi124  framförda
förslagen   om   Samhall   avstyrks   av
arbetsmarknadsutskottet.
Arbetsmarknadsutskottet   anser    inte
heller  att  det finns skäl  att  påtala
behovet  av  en  diskrimineringslag  för
funktionshindrade.   Som    motionärerna
själva  framhåller  är  det  arbete  som
pågår  inom regeringskansliet på området
långt framskridet.
De  motionsvis framförda kraven  på  en
ändring  av lönebidragsförordningen  får
på       en      punkt      stöd      av
arbetsmarknadsutskottet.   Det    gäller
frågan  om  nivån på de  lönebidrag  som
omförhandlats före den 1 juli 1996.
Lönebidrag för en arbetshandikappad som
varit  anställd med bidrag i minst  fyra
år får efter årsskiftet lämnas med högst
80 % av lönekostnaden. För att förhindra
att       lönebidragsanställda      inom
allmännyttiga organisationer  sades  upp
har  riksdagen  tidigare i  år  beslutat
omfördela  extra  medel till  lönebidrag
(bet. 1995/96:AU15, rskr. 276). Åtgärden
var  ett  provisorium som  skulle  gälla
under  1996 i avvaktan på att frågan  om
lönebidrag   skulle  få  en   långsiktig
lösning.
Riksdagens    beslut    innebar     att
lönebidrag till en arbetshandikappad med
anställning     i    en     allmännyttig
organisation efter omförhandling  skulle
kunna  utgå med oförändrat belopp  under
resten av året även om bidraget tidigare
överstigit 80 % av lönekostnaden.
Den  förändring som regeringen vidtagit
i  lönebidragsförordningen med anledning
av  riksdagens beslut innebär att rätten
till oförändrat lönebidrag endast gäller
i  de  fall då omförhandling sker  efter
den 1 juli.
Arbetsmarknadsutskottet           anser
emellertid  att beslutet  härutöver  bör
omfatta de fall där lönebidrag efter  en
omförhandling under första halvåret 1996
lämnas  med  högst 80 % av lönekostnaden
och  där  ett högre bidrag kan förhindra
att den arbetshandikappade förlorar sitt
arbete.  Ett  oförändrat  bidrag   skall
däremot   inte   kunna  utgå   till   en
arbetsgivare som vid omförhandling under
samma  tid  accepterat ett lägre  bidrag
utan att säga upp den anställde.
Arbetsmarknadsutskottet  föreslår   att
riksdagen   som   sin  mening   bör   ge
regeringen  till  känna  vad   utskottet
anfört    om    lönebidragsmedel    inom
allmännyttiga organisationer.
Däremot           anser            inte
arbetsmarknadsutskottet     att      den
förutvarande     17      a      §      i
lönebidragsförordningen  (1991:333)  bör
återinföras.  Denna  bestämmelse  gällde
bara   vid   omprövning  av  beslut   om
lönebidrag som fattats före den  1  juli
1991.    Bestämmelsen   hade   betydande
nackdelar genom att den skapade oklarhet
om   vilka  bidragsnivåer  som   gällde.
Bestämmelsen  var  därigenom  svår   att
hantera  för arbetsförmedlingen.  Enligt
arbetsmarknadsutskottets   mening    kan
regeln  ha  bidragit till  att  motverka
vissa  av de av riksdagen uppsatta målen
med det flexibla lönebidraget.
Frågan  om hur lönebidragsreglerna  bör
utformas  efter  utgången  av  1996  bör
enligt  arbetsmarknadsutskottet anstå  i
avvaktan på regeringens översyn  av  det
offentliga          stödet          till
arbetshandikappade.
Moderata      samlingspartiet       och
Folkpartiet liberalerna har  i  var  sin
avvikande mening biträtt sina förslag om
extern  utvärdering  av  Samhall   resp.
extra     medel     till     lönebidrag.
Kristdemokraterna  har  i  en  avvikande
mening  biträtt  sitt  förslag  om   att
återinföra      17      a      §       i
lönebidragsförordningen.   Samma    krav
framför  Vänsterpartiet i  en  avvikande
mening  i vilken också förslaget  om  en
lag mot diskriminering i arbetslivet får
partiets stöd.
Finansutskottet vill i frågan  om  nivån
på  omförhandlade  lönebidrag  framhålla
följande.  Enligt  gällande  regler  får
lönebidrag  förlängas utöver det  fjärde
anställningsåret  endast   om   det   är
motiverat    med   hänsyn    till    den
arbetshandikappades  arbetsförmåga   och
möjligheter   att   övergå    till    en
anställning   utan   lönebidrag.   Efter
årsskiftet  1995/96  får  vid  en  sådan
förlängning bidrag lämnas med högst 80 %
av   lönekostnaden.   Syftet   med   det
initiativ  som riksdagen tidigare  i  år
tog         på        förslag         av
arbetsmarknadsutskottet var  att  man  i
avvaktan på frågans långsiktiga  lösning
så  långt  möjligt skulle förhindra  att
lönebidragsanställda inom  allmännyttiga
organisationer  sades  upp  under  1996.
Riksdagens  beslut innebar  att  för  en
arbetshandikappad - som var  anställd  i
en  allmännyttig  organisation  och  för
vilken  bidrag tidigare lämnats med  mer
än 80 % av lönekostnaden - skulle bidrag
kunna utgå med oförändrat belopp året ut
även efter en sådan omförhandling.
Den  ändring  som regeringen  vidtog  i
lönebidragsförordningen med anledning av
riksdagens beslut innebär emellertid att
rätten till oförändrat lönebidrag gäller
endast   i   de   fall   omförhandlingen
genomförs efter den 1 juli 1996.  Syftet
med riksdagens beslut uppnås därmed inte
fullt   ut   för   de   arbetstagare   i
allmännyttiga    organisationer,    vars
lönebidrag     varit     föremål     för
omförhandling   under  första   halvåret
1996, och där omförhandlingen resulterat
i  att arbetstagaren blivit uppsagd till
följd av att lönebidraget bestämts  till
80    %    men    där   uppsägningstiden
fortfarande löper den 1 juli 1996.
Finansutskottet     kan      emellertid
konstatera  att regeringen  den  4  juli
1996  har  beslutat  om  en  ändring   i
lönebidragsförordningen     som     helt
tillgodoser   syftet   med    riksdagens
beslut.         Arbetsmarknadsutskottets
synpunkter  är därmed tillgodosedda  och
något initiativ i frågan erfordras  inte
från   riksdagens  sida.  Eftersom  även
motionerna  Fi116  (v)  yrkande  48  och
Fi118   (kds)  yrkande  22   delvis   är
tillgodosedda  bör  de  inte   föranleda
någon vidare åtgärd.
I  övrigt  ansluter sig finansutskottet
till            arbetsmarknadsutskottets
uppfattning.
Finansutskottet  förordar  sålunda  att
riksdagen  avslår  motionerna  A49   (m)
yrkande 54, Fi116 (v) yrkandena  48  och
49,  Fi118 (kds) yrkande 22, Fi123  (fp)
yrkande 7, Fi124 (fp) yrkandena 1 och  2
samt Fi130 (s).
Nya former för sysselsättning åt
arbetslösa
I   proposition   222   (s.   7.49-7.50)
framhåller   regeringen   att   det   är
angeläget att arbetsförmedlingsnämnderna
tar  initiativ  till  att  finna  lokala
former för att ta vara på de tillfälliga
arbeten   som   finns  på   den   lokala
arbetsmarknaden.  Det finns  också  skäl
att  lokalt  pröva  nya  former  där  en
kommersiell  verksamhet för  tillfälliga
arbeten    kan    varvas    med    olika
arbetsmarknadspolitiska program.
Exempel på en sådan verksamhet  är  ett
kommunalt   eller   kooperativt   lokalt
arbetscenter  som säljer utbildning  för
arbetslösa    till   arbetsförmedlingen.
Sådan  utbildning (eller praktik) skulle
enligt propositionen kunna omfatta 75  %
av   dagen   för  en  arbetslös,   medan
resterande  25  % ägnas  åt  tillfälligt
arbete  där utbildningen kan omsättas  i
praktisk    tillämpning.   Det    lokala
arbetscentret   tar   ansvar   för   att
tillfälliga   jobb  blir   utförda   med
kompetent        arbetskraft        till
marknadsmässiga priser. Arbetstagaren är
anställd  hos  det lokala  arbetscentret
när uppdragen utförs och under övrig tid
anvisad    till   arbetsmarknadspolitisk
åtgärd    med    aktivitetsstöd,    dvs.
ersättning                   motsvarande
arbetslöshetsersättningen.
Moderata  samlingspartiet  framhåller  i
motion    A49    att   de   huvudsakliga
arbetsmarknadspolitiska insatserna skall
riktas mot dem som är, eller löper  stor
risk  att  bli arbetslösa för lång  tid.
Enligt   motionärerna   bör   ett   nytt
stödsystem     upprättas     för      de
långtidsarbetslösa.    Företagen     bör
engageras, eventuellt med stöd, för  att
långtidsarbetslösa skall kunna  erbjudas
ett  subventionerat arbete  under  högst
150 dagar (yrkande 43).
Folkpartiet   liberalerna   avvisar   i
motion   Fi123   principen   om   lokala
arbetscentrum   för   långtidsarbetslösa
(yrkande 4).
Miljöpartiet de gröna föreslår i motion
Fi117   att   en   utredning   görs   om
möjligheterna till arbetsdelning  enligt
den    danska   s.k.    sopåkarmodellen 
(yrkande  30).  Den  innebär   att   tre
heltidsanställda delar sina arbeten  med
en  arbetslös. De tre lönerna och en  a-
kassa läggs ihop och delas i fyra delar.
Samtliga arbetar tre veckor av fyra.
Miljöpartiet  vill  sänka  arbetstiden.
Förutsatt att partiets förslag  i  denna
fråga   får   riksdagens   stöd,   anser
motionärerna    att    regeringen    bör
återkomma    med    förslag    om     en
tidsbegränsad     arbetsmarknadspolitisk
åtgärd i befintlig verksamhet enligt den
s.k.  Kalmarmodellen (yrkande  48).  Den
innebär   att   personer   skall   kunna
tilldelas en arbetsmarknadsåtgärd som  i
princip motsvarar de arbetsuppgifter  de
hade  innan arbetslösheten. Ersättningen
grundas på den tidigare lönen och  utgår
med 75 % i form av a-kassa och med 15  %
i  form  av  ett  bidrag från  kommunen.
Metoden  är  enligt  motionärerna   inte
problemfri  men  bör ses  som  ett  akut
ingrepp  vid  en samtidig anpassning  av
normalarbetstiden.
I   samma  motion  föreslås  också  att
regeringen skall undersöka möjligheterna
att  samordna eller slå samman i  första
hand  arbetsförmedling, försäkringskassa
och  den  del  av kommunens socialtjänst
som  handlägger socialbidragen  (yrkande
49).
Kristdemokraterna  föreslår  i   motion
Fi118  att  ett  särskilt  stimulansstöd
skall   utgå  till  arbetsdelning   inom
offentlig   verksamhet   (yrkande   25).
Finansieringen bör ske inom ramen för de
särskilda    insatser   som   regeringen
föreslår  för  omstruktureringen  i  den
kommunala verksamheten.
Arbetsmarknadsutskottet avstyrker i sitt
yttrande    de   i   detta    sammanhang
redovisade motionerna.
Arbetsmarknadsutskottet delar inte  den
kritik   som   Folkpartiet  riktar   mot
förslaget  om  lokala  arbetscentra  för
långtidsarbetslösa.  Dessa  arbetscentra
bygger    på    frivillighet,    påpekar
arbetsmarknadsutskottet, och  de  lokala
parterna på arbetsmarknaden måste  känna
ett  ansvar  för att finna formerna  för
denna  blandade  åtgärd.
Arbetsmarknadsutskottet anser inte  att
åtgärdsarsenalen  bör  utökas  med   ett
stödsystem   av   det   slag    Moderata
samlingspartiet föreslår.
Arbetsmarknadsutskottet  avvisar  också
de     föreslagna    lösningarna     för
arbetsdelning. "Sopåkarmodellen" innebär
att     a-kassa    används    för    att
delfinansiera  en permanent  verksamhet,
vilken  med  tiden kommer att förutsätta
motsvarande  bidrag, och  Kalmarmodellen
kan  utnyttjas  av  kommunerna  för  att
övervältra kostnader på staten.
Vad    beträffar   förslaget   om    en
försöksverksamhet    med    sammanslagna
lokala       organisationer      erinrar
arbetsmarknadsutskottet om att försök  i
denna  riktning redan pågår.  Regeringen
har  nyligen utsett 40 kommuner som  får
möjlighet  att ingå i ett försöksprojekt
där  kommunerna friare skall få  använda
arbetsmarknadspolitiska  medel  för  att
minska  arbetslösheten.  Kommunerna   är
spridda  från  Trelleborg i  söder  till
Kalix  i norr. En förutsättning  är  att
kommunerna själva ställer upp med  25  %
av     kostnaden.     Utvärdering     av
försöksprojekten förutsätts. I  avvaktan
på  att erfarenheter kan dras av den  nu
inledda     försöksverksamheten      bör
ytterligare    åtgärder    med     denna
inriktning   inte  aktualiseras,   anser
arbetsmarknadsutskottet.
Moderata  samlingspartiet,  Folkpartiet
liberalerna, Miljöpartiet de  gröna  och
Kristdemokraterna   har   i   var    sin
avvikande  mening  biträtt  sina   resp.
motionsförslag.
Finansutskottet  anser  i   likhet   med
arbetsmarknadsutskottet              att
motionsförslagen  inte   bör   föranleda
någon åtgärd.
Finansutskottet    avstyrker    således
motionerna  A49  (m) yrkande  43,  Fi117
(mp)  yrkandena  30, 48  och  49,  Fi118
(kds)  yrkande 25 och Fi123 (fp) yrkande
4.
Näringslivets ansvar för ungdomars
sysselsättning
Av   proposition   222  (s.   7.50-7.52)
framgår att alla kommuner nu har tecknat
avtal  med länsarbetsnämnderna och tagit
ett  samlat  ansvar  för  de  arbetslösa
ungdomarna  under 20 år. För  närvarande
omfattas  nära 15 000 ungdomar av  detta
ansvar. Eftersom kommunerna ansvarar för
verksamheten   kan  de   också   anpassa
åtgärderna efter lokala behov.
Regeringen understryker vikten  av  att
ungdomar  även i framtiden kan  erbjudas
arbetspraktik. Näringslivet har hittills
tagit ett stort ansvar för de arbetslösa
ungdomarna     genom     att     erbjuda
praktikplatser inom olika program.
Regeringens  ambition är  alltjämt  att
samtliga  ungdomar  under  25  år  skall
erbjudas arbete, utbildningsplats  eller
en  arbetsmarknadspolitisk åtgärd senast
100  dagar  efter det att de anmält  sig
som arbetslösa till arbetsförmedlingen.
Regeringens  ambition är också  att  en
gymnasiestuderande       som       söker
sommararbete inför sommaren  1997  skall
kunna erbjudas ett sådant arbete.
Vänsterpartiet anser i motion Fi116  att
fler  praktikplatser måste  tas  fram  i
alla  branscher och yrken.  Motionärerna
föreslår att man inrättar ett system med
obligatoriska praktikplatser grundade på
praktikantavtal     mellan     parterna,
praktikplatser   som    skall    omfatta
ungdomar  under  25 år  samt  invandrare
(yrkande 40).
Kristdemokraterna framhåller  i  motion
Fi118  att  lönebildningen för  ungdomar
måste     bli    mer    flexibel     och
ingångslönerna  lägre   för   att   fler
ungdomar skall få arbete (yrkande 24).
Arbetsmarknadsutskottet   avstyrker   de
båda motionerna.
I  motsats  till  Vänsterpartiet  anser
arbetsmarknadsutskottet  att   man   bör
fortsätta på den inslagna vägen när  det
gäller     ungdomars     praktikplatser,
nämligen att näringslivet och kommunerna
tar   ansvar  för  praktikplatser   utan
tvingande regler.
Arbetsmarknadsutskottet  anser   vidare
att  det  underlag som Kristdemokraterna
presenterar   i  sin  motion   inte   är
tillräckligt   som   grund    för    ett
riksdagsuttalande om lönebildningen.
Vänsterpartiet   och  Kristdemokraterna
har  i  avvikande meningar var  för  sig
tillstyrkt sina motionsförslag.
Finansutskottet  anser  i   likhet   med
arbetsmarknadsutskottet  att   de   båda
motionerna         bör        avstyrkas.
Finansutskottet  föreslår  således   att
riksdagen  avslår motionerna  Fi116  (v)
yrkande 40 och Fi118 (kds) yrkande 24.
Insatser för att öka kvinnors
företagande
I   proposition   222   (s.   7.52-7.53)
föreslås  att  arbetslösa  kvinnor  från
främst   offentlig   sektor   skall   få
möjlighet att starta eget företag  eller
kooperativ.   Aktivitetsstöd/starta-eget
bidrag  skall  kunna utgå i  högst  tolv
månader  till de kvinnor som  har  varit
inskrivna på arbetsförmedlingen i mer än
två år.
Bidraget   införs   för   att    minska
arbetslösheten för kvinnor som  tidigare
har  varit anställda inom den offentliga
sektorn   samt  för  att  öka   kvinnors
företagande genom att ta till vara deras
särskilda  kompetens. Särskilt invandrar
kvinnornas möjligheter bör tas till vara
enligt propositionen.
Vidare   skall   enligt   propositionen
kompletterande insatser kunna erbjudas i
form   av  vägledning,  utbildning   och
stödjande  nätverk. För varje  deltagare
bör finnas en handlingsplan. Ett viktigt
inslag  är att erbjuda kvinnor som  fått
starta  eget-bidrag att ingå  i  nätverk
för idéspridning och kunskapsöverföring.
Insatserna  för  att  främja  kvinnligt
företagande   skall  kunna   finansieras
genom  medel för arbetsmarknadspolitiska
åtgärder och genom medel från Europeiska
socialfondens mål 3.
Moderata   samlingspartiet   avvisar   i
motion Fi122 det föreslagna stödet  till
arbetslösa   kvinnor.  I   stället   för
särskilda   bidrag  bör  villkoren   för
företagande   förbättras   genom   lägre
skatter   och   en   modern   arbetsrätt
(yrkande 6).
Dessutom har Moderata samlingspartiet i
motion  A49  föreslagit att ett  program
för  att främja kvinnors möjligheter  på
arbetsmarknaden utvecklas. En upplösning
av  dagens offentliga monopol bör utgöra
ett huvudinslag i programmet, vilket bör
redovisas  för  riksdagen senast  hösten
1997.    Bakgrunden   är   den    starkt
könssegregerade arbetsmarknaden med 57 %
av  de förvärvsarbetande kvinnorna  inom
den offentliga sektorn (yrkande 52).
Folkpartiet liberalerna ställer  sig  i
motion Fi123 positivt till förslaget  om
att  arbetslösa kvinnor skall  få  ökade
möjligheter  att starta företag.  Stödet
bör  dock  kunna utgå till alla  kvinnor
som  är långtidsarbetslösa och inte bara
främst  till dem som tidigare har jobbat
i offentlig sektor (yrkande 5).
Miljöpartiet  de  gröna  framhåller   i
motion  Fi117 vikten av att  hälften  av
AMS   medel   för  arbetslöshetsåtgärder
tilldelas kvinnor (yrkande 57).
Arbetsmarknadsutskottet         biträder
regeringens   förslag   och    avstyrker
förslagen i motionerna.
Arbetsmarknadsutskottet ser positivt på
det  i  propositionen föreslagna stödet.
Särskilt   kvinnorna   är   berörda   av
övertalighetsproblemen     inom      den
offentliga sektorn, och alla möjligheter
bör  därför tas till vara att kanalisera
de kunskaper och erfarenheter, som dessa
personer  besitter in i  ny  meningsfull
och   lönsam   verksamhet.  Alltför   få
kvinnor  är  företagare. Bidraget  avser
att  stödja kvinnor som vill starta eget
företag         eller        kooperativ.
Arbetsmarknadsutskottet    anser     mot
bakgrund av kvinnors underrepresentation
som  företagare att stödet kan vara  ett
viktigt  instrument för att  få  en  mer
jämställd  situation  även  inom   detta
område.  Arbetsmarknadsutskottet betonar
vikten  av  vägledning,  utbildning  och
stödjande  nätverk,  eftersom   tidigare
erfarenheter visat på goda resultat  där
starta-eget  bidraget kompletterats  med
dessa     insatser.     Vidare     utgår
arbetsmarknadsutskottet     från     att
företagsidén prövas på sedvanligt sätt.
Enligt         arbetsmarknadsutskottets
uppfattning   är   det   angeläget   att
åtgärden riktas till främst kvinnor  som
tidigare   arbetat  i   den   offentliga
sektorn.  Utskottet  delar  därför  inte
Folkpartiets uppfattning att stödet  bör
ges   en  bredare  utformning  och  utan
särskild  prioritering omfatta  samtliga
långtidsarbetslösa kvinnor.
Beträffande  Miljöpartiets yrkande  att
kvinnorna bör få en rättvis andel av  de
arbetsmarknadspolitiska   stöden   anför
arbetsmarknadsutskottet     att      den
föreslagna åtgärden är ett led  i  denna
riktning  genom  att  den  fokuseras  på
kvinnors företagande.
Arbetsmarknadsutskottet   delar    inte
Moderata samlingspartiets uppfattning om
hur     kvinnors     möjligheter      på
arbetsmarknaden       bör       främjas.
Arbetsmarknadsutskottet    betonar     i
sammanhanget att det är väsentligt - för
såväl  samhället som för de  enskilda  -
att     kvinnornas     kunskaper     och
erfarenheter tas till vara både inom den
offentliga sektorn och inom den  privata
sektorn.
Moderata  samlingspartiet,  Folkpartiet
liberalerna och Vänsterpartiet  har  var
för  sig  i avvikande meningar redovisat
sina uppfattningar i frågan.
Finansutskottet  har inget  att  invända
mot arbetsmarknadsutskottets yttrande  i
denna  del. Därmed tillstyrker utskottet
att  regeringens  förslag  i  fråga   om
aktivitetsstöd/starta-eget  bidrag  till
arbetslösa  kvinnor  godkänns   (yrkande
24).
Samtidgt    avstyrker   finansutskottet
motionerna  A49  (m) yrkande  52,  Fi117
(mp)  yrkande  57, Fi122 (m)  yrkande  6
samt Fi123 (fp) yrkande 5.
Arbetsrätten
Regeringen framhåller i proposition  222
(s.  7.68-7.69) att arbetsrätten behöver
förändras. Den måste ha en ändamålsenlig
utformning   och   spegla   en    rimlig
avvägning mellan å ena sidan löntagarnas
behov  av  skydd  mot  godtyckliga   och
diskriminerade beslut och å andra  sidan
företagens  behov av att  kunna  anpassa
sin  organisation  och sin  arbetsstyrka
till  ändrade förutsättningar och behov.
Arbetsrätten skall vara utformad så  att
den  inte  försvårar för  företagen  att
expandera och att nysatsa.
Moderata  samlingspartiet utvecklar  sin
syn  på arbetsrätten i motion A49.  Från
den  1 januari 1999 bör merparten av den
arbetsrättsliga lagstiftningen  ersättas
med  några  få indispositiva stadganden,
t.ex. om saklig grund vid uppsägning.  I
förhandlingar skall andra villkor  kunna
läggas  till.  Det  innebär  bl.a.   att
turordningsreglerna    avskaffas.     De
enskilda  parterna bör ha det  avgörande
inflytandet över lönesättningen,  vilket
leder till en mer varierad lönebildning.
Den enskilde - arbetstagare lika väl som
arbetsgivare - måste enligt motionärerna
själv  få  välja om han eller  hon  vill
företrädas  av sin organisation,  vilket
innebär  att kollektivavtalens  räckvidd
bör begränsas (yrkande 26).
Härutöver  bör  de  regler  som  gällde
under 1994 återinföras (yrkande 28).
Vidare  bör  11 § LAS endast föreskriva
en  månads  uppsägningstid med möjlighet
att  avtala  om  längre  tid.  Därigenom
underlättas anställningar av  äldre  för
vilka  idag gäller tvingande  regler  om
sex   månaders  uppsägningstid  (yrkande
30).
Moderata samlingspartiet motsätter  sig
det arbete som pågår inom EU i fråga  om
en    europeisk    arbetsrätt.    Enligt
motionärerna bör den svenska  regeringen
inom EU verka för att unionens regelverk
på  detta område begränsas till vad  som
kan  motiveras  av  strikta  hälso-  och
säkerhetsskäl (yrkande 31).
Folkpartiet  liberalerna  kritiserar  i
motion  Fi123 regeringens  återställare 
1994   som   enligt   motionärerna   var
förödande    för   företagsamheten.    I
motionen  krävs  en  omedelbar  återgång
till  1994  års lydelse av LAS  och  MBL
(yrkande 8).
Motsvarande     yrkande     framställer
Folkpartiet i motion A45 (yrkande 2).
Även Vänsterpartiet kritiserar i motion
Fi116    regeringens    hantering     av
arbetsrätten,    fast     från     andra
utgångspunkter.    Det     är     enligt
motionärernas  mening inte  rimligt  att
överlåta    till    parterna    att    i
kollektivavtal    lösa     frågan     om
yttrandefrihet,  ojämn  maktbalans  m.m.
Sådana   frågor   skall   beslutas    av
riksdagen  genom lag för  att  få  fullt
genomslag       på      arbetsmarknaden.
Vänsterpartiet  föreslår att  regeringen
skall    tillsätta   en   parlamentarisk
utredning   med  stort  inflytande   för
parterna  och med uppgiften att föreslås
en   ny   lagstiftning  som  tillgodoser
trygghet i anställningen, inflytande och
demokrati     i     arbetslivet     samt
yttranderätt  för arbetstagare  (yrkande
45).
Enligt   Vänsterpartiets   mening   bör
regeringen  i  två frågor återkomma  med
förslag till lagstiftning utan att först
behöva  avvakta den begärda utredningen.
Det     gäller    dels    rätten     för
deltidsarbetslösa  till  företräde  till
anställning    med   fler   arbetstimmar
(yrkande  46),  dels  rätten  för   alla
anställda  till  kompetensutveckling  på
arbetsplatsen (yrkande 47).
Miljöpartiet  de gröna anser  i  motion
Fi117 att den framtida arbetsrätten  bör
ta  sikte  på regler som direkt  stärker
arbetstagarnas ställning  i  arbetslivet
samtidigt  som de bidrar  till  att  öka
företagens       produktivitet       och
flexibilitet. Enligt motionärerna  finns
det   inte  några  skäl  att  ändra   de
nuvarande reglerna om provanställning på
upp till sex månader (yrkande 68).
Följande förändringar vill motionärerna
däremot   genomföra.  För  att  motverka
övertidsuttag  och i stället  möjliggöra
nyanställningar  bör den  längsta  tiden
för        visstidsanställning       vid
arbetsanhopning förlängas från nuvarande
sex   till   tolv   månader   under   en
tvåårsperiod  (yrkande 67). Småföretagen
är starkt beroende av nyckelpersoner och
bör       därför      ha       särskilda
turordningsregler.   Arbetsgivare    med
högst  tio anställda skall kunna undanta
två  personer  från turordningen  såvida
detta  inte  innebär  könsdiskriminering
eller  en  kränkning av  föreningsrätten
(yrkande 69). Stridsåtgärder mot enmans-
och  familjeföretag i syfte  att  tvinga
fram  kollektivavtal  bör  förbjudas   i
enlighet  med vad som gällde under  1994
(yrkande 70).
Kristdemokraterna framhåller  i  motion
A46 att arbetsrätten måste förenklas och
moderniseras  så att den  bättre  svarar
mot  dagens förhållanden. Riksdagen  bör
besluta  om  en omedelbar återgång  till
1994   års  regler  (yrkande  3).  Under
hösten  bör  regeringen  återkomma   med
förslag  om  ytterligare regeländringar,
t.ex.    halvering    av    tiden    för
återanställningsrätt för personer  under
55    år    och   förlängd    tid    för
visstidsanställning vid  arbetsanhopning
till två år (yrkande 4).
Arbetsmarknadsutskottet   instämmer    i
regeringens uppfattning att arbetsrätten
behöver  förändras. Det skulle  vara  av
stort  värde om parterna gemensamt kunde
finna  lösningar  på  de  problemen.  Om
lösningarna   tillkommer  i  samförstånd
ökar  förutsättningarna för beständighet
i  regelsystemet.  En annan  styrka  med
lösningar    som   båda   parterna    på
arbetsmarknaden står bakom är att de kan
ge  en  signal till företagandet om  att
reglerna  inte bara skall uppfattas  som
problem  och hinder. Reglerna  blir  ett
uttryck  för  vad parterna  ser  som  en
rimlig intresseavvägning.
Det  är  därför  mycket beklagligt  att
parterna  inte  kunnat komma  fram  till
några  gemensamma lösningar  inom  ramen
för   Arbetsrättskommissionens   arbete.
Arbetsmarknadsutskottet  uttrycker  ändå
förhoppningen    att    arbetet     inom
kommissionen inte skall vara utan  värde
för framtiden.
Medlare   har   nu   i   uppdrag    att
understödja parternas förhandlingar  för
att lösa de motsättningar som finns. Det
återstår att avvakta resultatet av detta
medlingsarbete, som skall redovisas  för
regeringen      den     23      augusti.
Arbetsmarknadsutskottet  skulle  se  med
stor        tillfredsställelse        om
medlingsarbetet leder till att  parterna
kommer överens.
I  avvaktan på resultatet av  medlarnas
arbete anser arbetsmarknadsutskottet att
det saknas anledning att precisera vilka
förändringar inom arbetsrätten  som  kan
anses påkallade. Arbetsmarknadsutskottet
tar   dock   med  skärpa  avstånd   från
Moderata  samlingspartiets  förslag   om
genomgripande      förändringar       av
arbetsrätten  med  en  lagstiftning   på
miniminivå  som  är helt  främmande  för
dagens samhälle.
Arbetsmarknadsutskottet anser att de  i
detta        sammanhang       behandlade
motionsyrkandena bör avstyrkas.
Moderata  samlingspartiet,  Folkpartiet
liberalerna och Kristdemokraterna har  i
en   gemensam   avvikande   mening   och
Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna
i  var sin avvikande mening biträtt sina
resp. förslag.
Finansutskottet har inget  att  tillägga
till     vad     arbetsmarknadsutskottet
framfört.       I       likhet       med
arbetsmarknadsutskottet        avstyrker
således  finansutskottet motionerna  A45
(fp)  yrkande 2, A46 (kds)  yrkandena  3
och  4, A49 (m) yrkandena 26, 28, 30 och
31,  Fi116  (v) yrkandena  45-47,  Fi117
(mp)  yrkandena  67-70  och  Fi123  (fp)
yrkande 8.
Lagen om anställningsskydd, m.m.
Moderata   samlingspartiet  föreslår   i
motion A49 att man i avvaktan på  en  av
motionärerna  begärd  översyn   av   den
arbetsrättsliga   lagstiftningen   skall
sätta    den    nuvarande    lagen    om
anställningsskydd    ur    kraft     för
nyanställningar.  Åtgärden  skall  gälla
under en drygt tvåårig period med början
från den 1 september 1996 (yrkande 27).
Motionärerna    anser     också     att
specialdomstolar  inte  bör   förekomma.
Arbetsdomstolens funktioner  bör  övergå
till  de  allmänna domstolarna  (yrkande
29).
Arbetsmarknadsutskottet tar  med  skärpa
avstånd  från  Moderata samlingspartiets
förslag om genomgripande förändringar av
arbetsrätten  med  en  lagstiftning   på
miniminivå  som  är helt  främmande  för
dagens  samhälle. Med samma  styrka  bör
även  förslaget om att under  en  period
sätta  LAS  ur kraft för nyanställningar
avvisas,  anser  arbetsmarknadsutskottet
som avstyrker de båda motionsyrkandena.
Även  finansutskottet  avstyrker  motion
A49 (m) yrkandena 27 och 29.
Arbetstidsfrågor
Vänsterpartiet framhåller i motion Fi116
att  det  nu  är  dags  att  påbörja  en
försöksverksamhet     med      förkortad
arbetstid   inom  olika   sektorer   och
branscher.   Försöksverksamheten   skall
helt   eller  delvis  finansieras  genom
avdrag   på   arbetsgivaravgiften    när
arbetstidsförkortningen    leder    till
nyanställningar.         För         att
försöksverksamheten skall få  volym  bör
1,5 miljarder kronor avsättas i enlighet
med  Vänsterpartiets  övriga  förslag  i
anslutning  till  sysselsättningspaketet
(yrkande 44).
Motionärerna anser också att regeringen
bör  ta  initiativ  till  samtal  mellan
parterna    om   hur    och    när    en
arbetstidsförkortning    kan     inledas
(yrkande 43).
Vidare anser de att regeringen bör  ges
i  uppdrag  att  under hösten  återkomma
till  riksdagen med en tidsplan  för  en
generell          arbetstidsförkortning.
Inriktningen bör därvid vara  att  sänka
arbetstiden till 35 timmar i veckan före
sekelskiftet och till 30 timmar i veckan
på  andra  sidan  sekelskiftet  (yrkande
42).
Miljöpartiet framhåller i motion  Fi117
att   en   arbetstidsförkortning  skulle
kunna   bidra  till  att  arbetslösheten
sänks (yrkande 26).
Miljöpartiet vill förkorta  arbetstiden
till 30 timmar per vecka. Som ett första
steg mot detta mål föreslår motionärerna
att  man  under innevarande mandatperiod
skall införa en ny arbetstidslag med  en
normalarbetstid på 35 timmar  per  vecka
(yrkande 27).
För  att arbetstidsförkortningen  skall
få avsedd effekt på arbetslösheten måste
alla  berörda parter gemensamt anstränga
sig  för  att  genomföra  omställningen.
Regeringen bör av denna anledning  bjuda
in arbetsmarknadens parter för att sluta
ett         kontrakt        om        en
arbetstidsförkortning enligt den lösning
som förordas i motionen (yrkande 28).
Arbetsmarknadsutskottet         avvisar
motionärernas  förslag.  Utskottet   har
nyligen  prövat  liknande motionsförslag
och  då avvisat dem med hänvisning  till
Arbetstidskommittén som bl.a.  har  till
uppgift att analysera konsekvenserna  av
alternativa     arbetstidsförkortningar.
Arbetsmarknadsutskottet  ansåg  då   att
kommittén  borde få granska frågan  helt
förutsättningslöst  och  står   alltjämt
fast vid denna uppfattning.
I  var  sin  avvikande mening  biträder
Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna
sina resp. motionsförslag.
Finansutskottet     föreslår      liksom
arbetsmarknadsutskottet  att  motionerna
Fi116  (v)  yrkandena 42-44  samt  Fi117
(mp) yrkandena 26-28 avstyrks.


Sabbatsår
Miljöpartiet de gröna föreslår i  motion
Fi117  att  regeringen skall lägga  fram
förslag  till  lag  om sabbatsår  enligt
dansk    modell   (yrkande    29).    En
förutsättning  för tjänstledigheten  bör
vara  att  en arbetslös bereds arbete  i
den         tjänstlediges        ställe.
Ersättningsnivån bör vara  90  %  av  a-
kassan.
Även   Kristdemokraterna   förordar   i
motion  Fi118  ett system med  sabbatsår
för  personer mellan 45-55  år  (yrkande
23).  Sabbatsåret skulle kunna  bekostas
av  den enskilde individen, t.ex.  genom
förtida  pensionsuttag. Möjligheten  att
använda  arbetsmarknadsmedel  för  denna
åtgärd   bör   också   övervägas.    Med
sabbatsåret     tillskapas      dessutom
vikariatplatser i företagen.
Arbetsmarknadsutskottet erinrar  om  att
de  arbetsmarknadspolitiska åtgärder där
ersättning  utgår  i  relation  till  a-
kasseersättningen   är   inriktade    på
utbildning,   arbetslivskontakt    eller
företagande.  En sådan användning  anser
arbetsmarknadsutskottet  vara  betydligt
mer  framtidsinriktad  än  motionärernas
förslag som avstyrks.
Miljöpartiet     de      gröna      och
Kristdemokraterna  biträder  i  var  sin
avvikande     mening     sina      resp.
motionsförslag.
Socialförsäkringsutskottet   kommenterar
det   kristdemokratiska  förslaget   som
utskottet    avstyrker,    bl.a.     med
hänvisning  till att uttaget av  pension
momentant  kan innebära ökade  kostnader
för försäkringen.
Kristdemokraterna biträder sitt förslag
i en avvikande mening.
Finansutskottet gör för egen  del  ingen
annan            bedömning            än
arbetsmarknadsutskottet              och
socialförsäkringsutskottet.
Finansutskottet    avstyrker     således
motionerna  Fi117 (mp)  yrkande  29  och
Fi118 (kds) yrkande 23.
Regionalt stöd
Moderata   samlingspartiet  föreslår   i
motion    A49    att   tyngdpunkten    i
regionalpolitiken skall förskjutas  från
stöd  till insatser som syftar till  att
göra  orter  och regioner mer attraktiva
för företagsexpansion på företagens egna
villkor   (yrkande  51).  Det  selektiva
företagsstödet bör enligt  motionärernas
mening  avvecklas. Motionärerna föreslår
att  man inför en ny ordning för  anslag
till  särskilda regionala  investeringar
och    att   länsstyrelserna   ges   ett
huvudansvar för denna verksamhet.
Kristdemokraterna  är  i  motion  Fi118
kritiska   mot   flyttlasspolitiken.   I
stället  för  en  flyttlasspolitik   bör
statsmakterna         anlägga         en
regionalpolitisk             helhetssyn.
Startbidraget, även kallat flyttbidraget
bör  enligt  motionärerna avskaffas.  De
anser  också  att det är nödvändigt  med
aktiva        arbetsmarknads-        och
regionalpolitiska      åtgärder      som
tillförsäkrar  de  lokala  områdena  och
regionerna  möjligheter  till   fortsatt
sysselsättning  om  hela  Sverige  skall
leva (yrkande 27).
Arbetsmarknadsutskottet erinrar  om  att
de     regionalpolitiska    stödformerna
nyligen     har     utretts.      Enligt
arbetsmarknadsutskottet bör  beredningen
av  detta  förslag  avvaktas.  Utskottet
avstyrker därför de båda motionerna.
Moderata      samlingspartiet       och
Kristdemokraterna  biträder   i   skilda
avvikande     meningar    sina     resp.
motionsförslag.
Finansutskottet                    delar
arbetsmarknadsutskottets uppfattning och
föreslår att riksdagen avslår motionerna
A49  (m)  yrkande  51  och  Fi118  (kds)
yrkande 27.
Kompetensutveckling
Vänsterpartiet föreslår i  motion  Fi116
att företag skall sätta av en del av sin
vinst   till  regionala  och  nationella
fonder, s.k. framtidsfonder. Dessa skall
sedan      användas      till      bl.a.
kompetensutveckling    i    arbetslivet.
Ansvaret      för     de      anställdas
vidareutbildning    bör     bäras     av
arbetsgivarna  kollektivt  i   form   av
sådana fonder (yrkande 41).
Även  Kristdemokraterna lägger i motion
Fi118       fram       förslag        om
kompetensutveckling. I motionen föreslås
att länsarbetsnämnden skall kunna teckna
avtal  om utbildning/kompetensutveckling
inom den kommunala vården och omsorgen i
syfte    att    förhindra   uppsägningar
(yrkande 26).
Arbetsmarknadsutskottet   avstyrker   de
båda  motionerna.  Utskottet  anser  att
riksdagen    i   avvaktan    på    visst
beredningsarbete inte bör lägga fast hur
kompetensutvecklingen   i    arbetslivet
skall    utformas.   Den    metod    som
Kristdemokraterna förespråkar har enligt
arbetsmarknadsutskottet  varit   positiv
under   en  begränsad  tidsperiod,   men
utskottet  är inte berett  att  i  detta
sammanhang ta ställning till en fortsatt
användning av åtgärden.
Vänsterpartiet   och  Kristdemokraterna
har  i  var sin avvikande mening biträtt
sina resp. förslag.
Finansutskottet                    delar
arbetsmarknadsutskottets uppfattning och
avstyrker  motionerna Fi116 (v)  yrkande
41 och Fi118 (kds) yrkande 26.
Arbetslöshetsförsäkringen
Inledning
Hösten  1995  föreslog  regeringen   att
villkoren  för arbetslöshetsförsäkringen
skulle skärpas. Syftet med åtgärden  var
att  framhäva arbetslöshetsförsäkringens
roll   som  omställningsförsäkring.   Om
försäkringen  kom  att  fungera  som  en
långsiktig försörjningsmöjlighet hotades
enligt  regeringen  grundbulten  i   den
aktiva     arbetsmarknadspolitiken     -
arbetslinjen.
Mot  denna bakgrund föreslog regeringen
att  i  princip endast reguljärt  arbete
skulle    berättiga   till   en   första
ersättningsperiod.  Regeringen  föreslog
också   att   avstängningstiden   skulle
förlängas  bl.a. för dem som  går  ut  i
självförvållad arbetslöshet  liksom  för
dem      som     fuskar     till     sig
arbetslöshetsersättning.
Med   vissa  smärre  ändringar   godtog
riksdagen    dessa    förslag     (prop.
1995/96:25, FiU1, rskr. 132) som  trädde
i kraft den 1 januari 1996.
Propositionens förslag
Nu  återkommer regeringen i  proposition
222   (avsnitt   8)  med   förslag   som
ytterligare   skärper   villkoren    för
arbetslöshetsförsäkringen,   och    även
denna  gång  är syftet med åtgärden  att
markera    försäkringens    roll     som
omställningsförsäkring. De  förändringar
som        nu        föreslås        för
arbetslöshetsförsäkringen   omfattar   i
princip      också     det      kontanta
arbetsmarknadsstödet (KAS).
Rätten   till   arbetslöshetsersättning
under  en  första ersättningsperiod  bör
enligt  regeringen  bygga  på  en   fast
förankring på arbetsmarknaden. Nuvarande
arbetsvillkor  ger inte  en  tillräcklig
anknytning    anser   regeringen,    som
föreslår  att arbetsvillkoret  ändras  i
två  avseenden. För det första  föreslås
att   anställning  med  rekryteringsstöd
inte  längre  skall  berättiga  till  en
första ersättningsperiod. För det  andra
föreslås  att  kvalifikationstiden   för
arbetsvillkoret skärps såväl i fråga  om
det  tidigare  arbetets varaktighet  som
beträffande       omfattningen        av
arbetsinsatsen  per  månad.  Regeringens
förslag innebär i princip att minst  nio
månaders arbete på minst halvtid  kommer
att   krävas  för  att  få   en   första
ersättningsperiod.
Kvalifikationstiden    för    en     ny
ersättningsperiod skärps också  i  någon
mån.   För   att  bli  berättigad   till
fortsatt  ersättning krävs att  sökanden
haft   reguljärt  förvärvsarbete   eller
deltagit   i  en  arbetsmarknadspolitisk
åtgärd i minst sex månader med minst  80
timmar  per  månad. Han  eller  hon  kan
också  kvalificera sig genom  att  under
motsvarande  tid genomgå utbildning  med
särskild studiefinansiering.
Möjligheten   att  omväxlande   uppbära
arbetslöshetsersättning och delta  i  en
arbetsmarknadspolitisk åtgärd bör enligt
regeringen dessutom begränsas  i  tiden.
En   omställningsersättning   skall   ge
tydliga  signaler  om att  arbetslöshets
ersättningen  är  tillfällig.  Stöd  bör
enligt   propositionen  därför   normalt
kunna lämnas i högst tre år. Under denna
ersättningsperiod skall  å  andra  sidan
åtgärder vidtas som underlättar för  den
arbetslöse  att  återgå  till  reguljärt
arbete.     Arbetsförmedlingen     skall
tillsammans med den arbetslöse göra  upp
en individuell handlingsplan som främjar
en  sådan återgång. Den arbetslöse skall
med   stöd  av  handlingsplanen   aktivt
arbeta  för  att  komma  tillbaka   till
arbetslivet  och  inte bara  passivt  ta
emot arbetslöshetsersättning. Den bortre
gränsen  väntas  också  fungera  som  en
drivkraft   för  de  arbetssökande   att
snabbt återgå till reguljärt arbete  med
stöd av aktiviteter som är väl anpassade
till   deras  förutsättningar  och  till
behoven på arbetsmarknaden.
Enligt propositionen har den föreslagna
ersättningstidens längd bestämts så  att
det  under  denna  tidsrymd  skall  vara
möjligt  att finna en lösning  även  för
arbetssökande  som  behöver   omfattande
service  eller åtgärder för  att  återgå
till den reguljära arbetsmarknaden.
Regeringen  anser slutligen  också  att
anknytningen till arbetsmarknaden  skall
betonas  starkare  genom  att  nivån  på
dagpenningen  grundas  på  den  sökandes
aktuella   förvärvssituation   som   den
återspeglar  sig  i inkomstförhållandena
under  de  tolv månaderna  närmast  före
arbetslösheten.
De  föreslagna ändringarna  är  avsedda
att träda i kraft den 1 januari 1997.
Regeringen  har  i bl.a. den  ekonomiska
vårpropositionen aviserat att den kommer
att  föreslå  att  kompensationsnivån  i
arbetslöshetsförsäkringen höjs  från  75
till  80  %  från  den 1  januari  1998.
Höjningen,  som  beräknas  kosta  1  500
miljoner kronor, skall finansieras genom
regelförändringar   i    systemen    för
arbetslöshetsersättningen.
Något  förslag till höjning läggs  inte
fram i proposition 222. Av propositionen
framgår emellertid att regeringen  avser
att  återkomma till nivåhöjningen  först
när  finansieringen är säkerställd.  Två
av  de  nu  redovisade  förslagen  skall
bidra   till  denna  finansiering.   Det
gäller  dels  förslaget att  anställning
med  rekryteringsstöd inte längre  skall
berättiga      till      en       första
ersättningsperiod,  dels  förslaget  att
kvalifikationstiden   för   en    första
ersättningsperiod     skall      utökas.
Tillsammans  uppges  dessa  förändringar
leda  till en besparing på 500  miljoner
kronor.  Därmed återstår  alltså  1  000
miljoner kronor för att höjningen  skall
vara finansierad fullt ut.
Som   tänkbara  finansieringsalternativ
för   att   uppnå   denna   tillkommande
besparing  anges  i  propositionen  dels
möjligheten att begränsa uppräkningen av
ersättningen på grund av löneavtal  till
högst 2 %, dels möjligheten att samordna
arbetslöshetsersättningen            med
avgångsvederlag, semesterersättning  och
föräldrapenning. Ingen av dessa åtgärder
förs  emellertid  nu fram  som  konkreta
förslag.
Lagtekniskt genomförande av förslagen i
propositionen
Arbetsmarknadsutskottet beskriver i sitt
yttrande (AU6y) förslagen mer i  detalj.
I       sju       punkter      redovisar
arbetsmarknadsutskottet            vilka
förändringar som föreslås och hur  dessa
tekniskt påverkar utformningen av  lagen
(1973:370)   om  arbetslöshetsförsäkring
(ALF)  och  lagen (1973:371) om  kontant
arbetsmarknadsstöd.
Efterföljande    redovisning    återger
arbetsmarknadsutskottets beskrivning  av
propositionens förslag.
1. Ändrad systematik i fråga om
arbetsvillkoret
Reglerna bygger sedan lång tid tillbaka
på   att   man  kvalificerar  sig   för
ersättning        antingen        genom
förvärvsarbete  (arbetsvillkor)   eller
genom s.k. jämställd tid. Jämställd tid
är         bl.a.         tid          i
arbetsmarknadsutbildning. Fram till den
1  januari  innebar reglerna  att  s.k.
jämställd    tid    i    princip    var
kvalificerande   på  samma   sätt   som
förvärvsarbete.   En  lagändring   från
årsskiftet  innebar att  jämställd  tid
blev kvalificerande enbart för den  som
en gång påbörjat en ersättningsperiod.
I  det  nu framlagda förslaget  slopas
begreppet  jämställd  tid.  I   stället
byggs  lagen upp med två olika slag  av
arbetsvillkor. 6 § anger villkoren  för
att   kvalificera  sig  för  ersättning
första  gången, medan 7 §  anger  vilka
krav  som  skall  vara  uppfyllda   för
fortsatt        ersättning,        nytt
arbetsvillkor. Tidigare  avsåg  6  §  i
princip förvärvsarbete, medan 7 § angav
andra sätt att kvalificera sig. Med den
nya  systematiken ingår  förvärvsarbete
som   en  kvalifikationsgrund  i   båda
lagrummen.  7  §  innefattar  i  övrigt
vidare  möjligheter till  kvalificering
än  6  §  dels  genom  att  alla  slags
förvärvsarbeten  - även subventionerade
sådana - tillgodoräknas, dels genom att
en   mindre  mängd  arbete  krävs   för
kvalificering,  dels  genom  att   även
t.ex.  arbetsmarknadspolitiska åtgärder
ingår bland kvalifikationsgrunderna.
2. Skärpt arbetsvillkor
Den  grundläggande regeln  innebär  att
den      arbetslöse      under       en
tolvmånadersperiod    (ramtid)     före
arbetslöshetens  inträde   kvalificerar
sig  för  ersättning genom arbete.  Det
skärpta arbetsvillkoret innebär till en
början  att den mängd arbete som  skall
utföras för att ge rätt till ersättning
i   en  första  period  utökas.  I  dag
förutsätts  enligt  ALF  förvärvsarbete
under  80 dagar fördelade på minst  fem
månader. Endast dag då arbete utförts i
minst tre timmar tillgodoräknas. Enligt
förslaget     utökas     kravet     för
förstagångskvalificering till arbete  i
minst nio månader, varvid endast sådana
månader  räknas  då  arbete  utförts  i
minst   80   timmar.  De  nya  reglerna
innebär  att mängden arbete skall  vara
större,   ha  längre  varaktighet   och
större   kontinuitet.  För   närvarande
innebär   arbetsvillkoret   minst   240
timmars  förvärvsarbete. Med  förslaget
kommer det att krävas minst 720 timmar.
Vidare föreslås en förändring i  fråga
om  vilka  slag av förvärvsarbeten  som
skall grunda rätt till ersättning. Fram
till  årsskiftet 1995/96 gjordes  ingen
skillnad   mellan   olika    slag    av
förvärvsarbete. Det kunde  avse  arbete
som  egen  företagare eller lönearbete,
med  eller  utan statliga subventioner.
Från  årsskiftet  undantogs  i  princip
vissa  slag av subventionerade arbeten,
nämligen näringsverksamhet med  starta-
eget-bidrag,  utbildningsvikariat   och
beredskapsarbete.  Nu  nämnda  slag  av
arbeten           skulle           vara
kvalifikationsgrundande enbart för  den
som       redan       påbörjat       en
ersättningsperiod.
Det   som   föreslås   innebär   ingen
principiell ändring i detta  hänseende.
Fortfarande skall alltså enligt 6  §  i
princip endast reguljärt förvärvsarbete
kvalificera     för      en      första
ersättningsperiod. Ytterligare en  form
av   subventionerat  arbete   utesluts,
nämligen        anställning         med
rekryteringsstöd.   Anställning   genom
utbildningsvikariat, som i dag undantas
enligt en särskild bestämmelse i  6  §,
kommer enligt vad utskottet erfarit att
inordnas    under    undantaget     för
anställning  med  rekryteringsstöd  och
därmed   inte  heller  fortsättningsvis
kvalificera  för förstagångsersättning.
Även  framöver  kommer  olika  slag  av
subventionerade    anställningar    för
arbetshandikappade      att       kunna
tillgodoräknas  även  för   en   första
ersättningsperiod.
I  fråga  om  förstagångskvalificering
för KAS föreslås dels att den tid under
vilken  arbete  skall ha  utförts  ökas
från  fem  till sex månader,  dels  att
hänsyn  skall tas endast till månad  då
arbete  utförts under 80 timmar jämfört
med för närvarande 75 timmar.
Liksom  för  närvarande skall  kontant
arbetsmarknadsstöd   därutöver    kunna
utges  till den som uppfyller det  s.k.
studerandevillkoret enligt 9 § KAS.
3. Kvalificering för fortsatt
ersättning
Hittills  har 7 § i resp. lag  reglerat
s.k. jämställd tid. Som nämnts mönstras
detta begrepp nu ut ur paragrafen. 7  §
kommer    i    stället   att    reglera
möjligheterna att kvalificera  sig  för
den    som   en   gång   påbörjat    en
ersättningsperiod,      s.k.       nytt
arbetsvillkor.
Sådan kvalificering kan för det första
ske genom förvärvsarbete som företagare
eller  löntagare.  I  detta  sammanhang
godtas  även  subventionerade  arbeten.
Därutöver  kan kvalificering  liksom  i
dag  ske genom arbetsmarknadsutbildning
eller yrkesinriktad rehabilitering  med
statligt   utbildningsbidrag.    Vidare
skall  kvalificering  kunna  ske   även
genom     annan     utbildning      med
studiefinansiering    som     motsvarar
arbetslöshetsersättningen.   Vad    som
avses  är utbildning upp till ett läsår
som     är     ett    led     i     den
utbildningssatsning  som   föreslås   i
propositionens avsnitt 6.7.
Förvärvsarbetet  eller  deltagandet  i
den   arbetsmarknadspolitiska  åtgärden
eller studierna måste omfatta minst sex
månader.  Endast månad då  verksamheten
utförts under minst 80 timmar beaktas.
Även  tjänstgöring  enligt  lagen   om
totalförsvarsplikt   eller   tid    med
föräldrapenningsförmån   grundar   rätt
till  ny ersättningsperiod, dock  högst
två månader tillsammans.
Åtgärderna arbetslivsutveckling  (ALU)
och  offentliga tillfälliga arbeten för
äldre   (OTA)  föreslås  bli  reglerade
genom särskilda lagar i vilka det bl.a.
klargörs   att  tiden  i  åtgärden   är
kvalificerande     för     ett     nytt
arbetsvillkor enligt 7 §.
4. Begränsning av ersättningsrätten
Den s.k. bortre parentesen införs genom
förändringar i 14 och 15 §§.
Ett      nytt     begrepp      införs,
ersättningstid.  I  14  §   anges   att
ersättning  som  grundar  sig  på   ett
arbetsvillkor som uppfyllts enligt 6  §
kan lämnas längst under tre år från den
första   karensdagen   i   den   första
ersättningsperioden.   Detta   är    en
kalendertidsberäkning.
Ersättningsrätten  upphör  när  de  tre
åren   löpt   till   ända.   Dock   kan
ersättningstiden  förlängas  med  högst
ett  år  i  två fall, nämligen  om  den
försäkrade utfört förvärvsarbete enligt
6 § eller genomgått utbildning som inte
är    arbetsmarknadsutbildning.   Någon
möjlighet   att   vid  beräkningen   av
ersättningstid bortse från tid t.ex. då
den försäkrade varit sjuk medges inte.
I   ersättningstiden  ingår  en  eller
flera  ersättningsperioder  om  vardera
300  dagar. Ersättningsperiodens  längd
föreslås vara densamma i både  ALF  och
KAS.  De  nuvarande reglerna om  längre
ersättningsperiod för äldre  tas  bort.
En ersättningsperiod är liksom i dag en
beloppsmässig bestämning, så till  vida
att  en  ersättningsperiod  rymmer  ett
visst  antal  ersättningsdagar  (dagpen
ningbelopp). En person som uppbär  full
arbetslöshetsersättning  förbrukar  300
ersättningsdagar under  ca  14  månader
eller     på    ett    år    ca     240
ersättningsdagar.  Detta  innebär   att
ersättningstiden  maximalt  kommer  att
rymma  drygt  2,5  ersättningsperioder.
För   en  deltidsarbetslös  som  uppbär
färre  antal dagpenningbelopp under  en
kalenderperiod kan förslaget om maximal
ersättningstid                 begränsa
ersättningsrätten i förhållande till  i
dag.
Även  den  som kvalificerar sig  genom
ett  nytt arbetsvillkor enligt 7 §  har
rätt   till  en  ny  ersättningsperiod,
vilket  följer  av 15 § andra  stycket.
Den   nya  ersättningsperioden   räknas
tidigast  från  det att den  föregående
ersättningsperioden  gick   till   ända
eller  på  annat  sätt  upphörde.  Till
skillnad  från vad som nu gäller  skall
således  en  bruttoberäkning   ske   av
ersättningsperioderna   (15   §   andra
stycket  sista  meningen).  I  dag  kan
ersättningsperioderna         överlappa
varandra.
För        närvarande        förbrukas
ersättningsdagar       endast        då
arbetslöshetsersättning eller KAS utges
men  inte  under tid då den  försäkrade
deltar    exempelvis   i   ALU    eller
arbetsmarknadsutbildning.             I
propositionen  föreslås   att   man   i
ersättningsperioden även skall  inräkna
dagar    då   den   försäkrade/sökanden
deltagit  i  en  arbetsmarknadspolitisk
åtgärd  eller  i  den  tidigare  nämnda
utbildningen        med        särskild
studiefinansiering.  Detta  innebär   i
princip  att  tid som är kvalificerande
för en ny ersättningsperiod enligt 7  §
också     skall     räknas     in     i
ersättningsperioderna.     Man      når
därigenom   ersättningsperiodens   slut
snabbare än för närvarande.
Om    arbetslösheten   upphör    innan
ersättningsperioden  gått   till   ända
skall  liksom  i  dag  gälla  att   den
försäkrade  har  rätt  till  ersättning
under   återstående  antal   dagar   av
perioden  vid ny arbetslöshet  även  om
arbets-  och  karensvillkoren  inte  är
uppfyllda.  Denna rätt till  ersättning
föreslås     dock    bli     begränsad.
Förutsättningen för fortsatt ersättning
skall  vara att de återstående  dagarna
under perioden ligger inom den maximala
ersättningstiden  på  tre   alternativt
fyra år (15 § första stycket).
Om en sammanhängande tid av 12 månader
har   förflutit  från   det   att   den
försäkrade   senast  uppbar  ersättning
skall  vad  som sagts nyss  inte  gälla
(15 § första stycket andra meningen). I
sådant   fall  skall  ersättningsrätten
prövas  på  nytt.  Om förutsättningarna
enligt  6  §  föreligger börjar  en  ny
ersättningstid      och      en      ny
ersättningsperiod   att   löpa.   Någon
möjlighet till återkvalificering enligt
7 § föreligger inte i denna situation.
5. Dagpenningberäkning
Försäkringen     bygger      på      en
inkomstbortfallsprincip.  Dagpenningens
storlek grundar sig på inkomsten  innan
den   försäkrade  blev  arbetslös.  Man
utgår   från   den  inkomst   som   den
arbetslöse    vanligen    hade    under
arbetstid    som   var   normal    före
arbetslöshetens      inträde,      s.k.
normalarbetstid.
För  närvarande gäller två alternativa
beräkningssätt  för  normalarbetstiden.
Antingen   skall   som  normalarbetstid
gälla  den  genomsnittliga arbetstid  i
det   förvärvsarbete  som  innebar  att
arbetsvillkoret  uppfylldes  eller,  om
det   är   förmånligare,  i  allt   det
förvärvsarbete som utförts  under  hela
ramtiden enligt 6 §.
Nu  föreslås  att normalarbetstiden  i
stället  skall  hänföra  sig  till  den
genomsnittliga  arbetstiden  under   de
sista   tolv   månaderna   innan    den
arbetslöse     anmälde     sig      som
arbetssökande  hos  arbetsförmedlingen.
Även     månader    som    inte     kan
tillgodoräknas   för   uppfyllande   av
arbetsvillkoret  skall  således  räknas
in.  En  person  som  kvalificerat  sig
genom  heltidsarbete under nio  månader
men   inte  arbetat  under  övriga  tre
månader  under ramtiden får alltså  sin
dagpenning  beräknad  som  om   arbetet
utförts      på     3/4-tid.      Någon
överhoppningsbar tid medges inte heller
i detta sammanhang. En person som varit
sjuk  under  hela  tolvmånadersperioden
kan således inte hänföra sig till någon
normalarbetstid. I så fall utges enligt
17  § ersättning med lägsta dagpenning,
för närvarande 230 kr.
Omprövning    av    underlaget     för
bestämmande  av  dagpenningen   får   i
princip   inte   ske   under   pågående
ersättningsperiod. Detta gäller inte om
den  försäkrade haft ett sammanhängande
avbrott  under  ersättningsperioden  på
minst   sex   månader   med   reguljärt
förvärvsarbete med högre inkomst  eller
längre normalarbetstid. Vidare föreslås
att     den     som    under    löpande
ersättningstid   uppfyllt   ett    nytt
arbetsvillkor                     genom
arbetsmarknadsutbildning          eller
yrkesinriktad  rehabilitering  får  sin
dagpenning  bestämd  till  belopp   som
motsvarar utbildningsbidraget.
6. Avstängningsreglerna
Avstängning  från rätt till  ersättning
kan ske både på grund av olika slag  av
arbetsvägran och på grund av vägran att
delta   i   en   arbetsmarknadspolitisk
åtgärd. För närvarande regleras detta i
olika lagrum, 31 § hänvisar i fråga  om
de  arbetsmarknadspolitiska  åtgärderna
till  tre olika arbetsvägransfall i  29
§.   Vägransfallen  föreslås   nu   bli
reglerade  i  ett  och  samma   lagrum,
29 §.
I  en  fjärde punkt i 29 §, i  princip
motsvarande nuvarande 31 § som föreslås
bli   upphävd,  anges  att  avstängning
skall   ske   om  någon   avvisat   ett
erbjudande om en arbetsmarknadspolitisk
åtgärd    i    form   av   anställning,
praktikperiod       eller        arbets
marknadsutbildning  eller  avvisat  ett
erbjudande om annan utbildning  med  en
studiefinansiering  som  motsvarar   ar
betslöshetsersättningen. Även  den  nya
etgärden offentliga tillfälliga arbeten
för  äldre  och  studier  med  särskilt
utbildningsbidrag enligt avsnitt 6.7  i
propositionen        omfattas        av
avstängningsreglerna.
Någon förändring föreslås inte när det
gäller avstängningstiderna. Beroende på
arbetets/åtgärdens/studiernas längd kan
avstängning ske mellan 10 och 60 dagar.
7. Ikraftträdande- och
övergångsbestämmelser
De  nya reglerna föreslås träda i kraft
den  1  januari 1997. För den  som  har
påbörjat en ersättningsperiod före  den
1  januari 1997 räknas redan förbrukade
ersättningsdagar   i    den    pågående
perioden    av   från   den    maximala
ersättningstiden.
Avslag på föreslagna ändringar i lagen
om arbetslöshetsförsäkring och lagen om
kontant arbetsmarknadsstöd
Moderata samlingspartiet, Vänsterpartiet
och  Miljöpartiet  de gröna  yrkar  helt
avslag på förslagen till ändringar i ALF
och  KAS.  Folkpartiet  liberalerna  har
invändningar  i  fråga  om  den   bortre
gränsen      i      ersättningsperioden.
Kristdemokraterna     motsätter      sig
propositionens  förslag   i   fråga   om
arbetsvillkor,    normalarbetstid    och
normalinkomst.
Moderata  samlingspartiet  välkomnar   i
motion Fi122 i och för sig förslaget  om
en tidsgräns men anser att gränsen borde
vara    snävare.   Motionärerna    anser
dessutom att arbetsvillkoret borde uppgå
till     tolv    månader     och     att
ersättningsnivån borde beräknas på lönen
under   de   senaste  24  månaderna.   I
motionen  avvisas  också  den  aviserade
höjningen av ersättningsnivån till 80 %.
Mot  bakgrund  härav anser  motionärerna
att  riksdagen skall avslå de föreslagna
ändringarna i ALF (yrkande  7)  och  KAS
(yrkande 8).
Vänsterpartiet  kritiserar   i   motion
Fi116  propositionen från en  rad  olika
utgångspunkter.   Förslagen   är    illa
genomarbetade och ofullständiga. De  kan
leda till orättvisa mellan enskilda  och
motverka arbetslinjen. Förslagen  saknar
konsekvensanalyser  och   flera   frågor
lämnas  obesvarade i propositionen.  Vad
kommer   exempelvis  att   hända   efter
utförsäkringen,    och     vilket     är
förhållandet mellan handlingsplanen  och
avstängningsreglerna.  De  nya  reglerna
kommer   att  slå  hårt  mot   dem   som
regeringen   annars  säger   sig   vilja
prioritera    -    ungdomar,    kvinnor,
deltidsarbetslösa,   invandrare    m.fl.
Stora   grupper  kommer   dessutom   att
stängas  ute  trots  god  förankring  på
arbetsmarknaden. Eventuella förändringar
av  regelverket  bör anstå  tills  ARBOM
lämnat   sina   förslag  och   sedvanlig
beredning   med   remissomgång    skett.
Motionärerna  avstyrker  de   föreslagna
ändringarna  av såväl ALF  (yrkande  51)
som KAS (yrkande 53).
Miljöpartiet  de gröna anser  i  motion
Fi117       att       redan       dagens
kvalificeringsregler  slår   snett   och
skapar orimliga tröskeleffekter särskilt
för     ungdomar.     En     ovillkorlig
förutsättning  för en bortre  gräns  bör
vara att försäkringen då ersätts av  ett
annat    godtagbart   ersättningssystem.
Eftersom propositionen saknar förslag om
detta  avstyrks förslagen (yrkande  66),
inklusive  de  föreslagna ändringarna  i
ALF (yrkande 61) och KAS (yrkande 62).
Arbetsmarknadsutskottet påpekar  i  sitt
yttrande     att     regelverket     för
arbetslöshetsförsäkringen    och     det
kontanta     arbetsmarknadsstödet     är
komplicerat     och    svårtillgängligt.
Lagstiftningens  komplexitet  talar  för
att  nödvändiga  regeländringar  av  mer
genomgripande slag bör genomföras samlat
och  åtföljas av en ingående redovisning
av  såväl allmänna överväganden som  vad
som  mer specifikt avses med var och  en
av     de    konkreta    lagändringarna.
Utredningen     om    ersättning     vid
arbetslöshet och omställning (ARBOM) har
ett  vittomfattande  uppdrag  att  lämna
förslag     till     hur      en      ny
arbetslöshetsförsäkring skall  utformas.
Enligt   direktiven  skall   utredningen
redovisa   sitt   uppdrag   senast   vid
utgången av september 1996.
Arbetsmarknadsutskottet anser att  goda
skäl skulle ha talat för att avvakta med
mer     ingripande    förändringar     i
regelsystemet till dess att ARBOM hunnit
lägga  fram ett samlat förslag och detta
beretts i vanlig ordning. Berörda  organ
skulle då haft möjlighet att lägga  fram
sina  synpunkter inte  bara  på  de  mer
övergripande frågorna. Därmed skulle man
säkerligen också ha kunnat vinna klarhet
och   få  en  bättre  överskådlighet   i
regelsystemet.
Trots       detta       vill       inte
arbetsmarknadsutskottet motsätta sig att
förändringar  beslutas  redan  nu.   Det
tyngsta  skälet  är det  nära  sambandet
mellan  ändringarna i  försäkringen  och
den       nya       inriktning        av
arbetsmarknadspolitiken som  föreslås  i
proposition           222.            De
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna skall
syfta   till   en  återgång   till   den
reguljära arbetsmarknaden och de  får  -
framhåller   arbetsmarknadsutskottet   -
under inga omständigheter bara vara  ett
sätt att kvalificera sig för ytterligare
ersättning.   Då   hotas   arbetslinjen.
Arbetslöshetsförsäkringen är  och  skall
vara   en   omställningsförsäkring   för
personer   med   fast   förankring    på
arbetsmarknaden.    Det    är,     anser
arbetsmarknadsutskottet,  naturligt  att
dessa viktiga principer nu konkretiseras
genom  lagregler om skärpt arbetsvillkor
och en bortre gräns i försäkringen. Till
detta  kommer de ökande kostnaderna  för
arbetslöshetsersättningen,  bl.a.   till
följd av försämrat arbetsmarknadsläge.
Med    hänvisning   härtill   avstyrker
arbetsmarknadsutskottet               de
avslagsyrkanden       som       Moderata
samlingspartiet,   Vänsterpartiet    och
Miljöpartiet  de gröna har  i  fråga  om
ändringarna i ALF och KAS.
De  tre  partierna har var  för  sig  i
avvikande    meningar    biträtt    sina
avslagsyrkanden.
Finansutskottet  vill  i   denna   fråga
framhålla följande.
Arbetslinjen                         är
arbetsmarknadspolitikens  fundament.  En
aktiv    arbetsmarknadspolitik   hjälper
företag  att  snabbt  tillsätta   lediga
platser  och  stödjer  de  arbetslösa  i
deras ansträngningar att åter finna  ett
förvärvsarbete.  Det  är   viktigt   att
stödet   uppfattas  som  ett  ömsesidigt
åtagande  mellan samhälle och medborgare
och  inte som ett bidrag som utgår  till
de     arbetslösa    utan    krav     på
motprestation.                       Som
arbetsmarknadsutskottet framhåller skall
de   arbetsmarknadspolitiska  åtgärderna
syfta   till   en  återgång   till   den
reguljära  arbetsmarknaden, och  de  får
under inga omständigheter bara vara  ett
sätt att kvalificera sig för ytterligare
ersättning.   Då   hotas   arbetslinjen.
Arbetslöshetsförsäkringen är  och  skall
vara   en   omställningsförsäkring   för
personer  med  en  fast  förankring   på
arbetsmarknaden.
Omställningsförsäkringen skall också  ge
tydliga      signaler       om       att
arbetslöshetsersättningen är tillfällig.
De  förslag som regeringen redovisar  i
propositionen  innebär att försäkringens
roll som omställningsförsäkring markeras
kraftigare. Förändringen kombineras  med
att  samhällets  åtagande  gentemot   de
arbetslösa  samtidigt  tydliggörs  i  de
individuella handlingsplaner  som  skall
göras   upp  för  var  och  en   av   de
arbetssökande.  Båda  åtgärderna   utgör
viktiga   inslag  i  arbetet   med   att
begränsa     arbetslösheten.      Liksom
arbetsmarknadsutskottet              kan
finansutskottet således inte biträda  de
framförda   yrkandena   om   avslag   på
propositionens förslag.
Finansutskottet    avstyrker    således
motionerna  Fi116 (v) yrkandena  51  och
53,  Fi117 (mp) yrkandena 61, 62 och  66
samt Fi122 (m) yrkandena 7 och 8.
Finansutskottet  övergår  nu  till   att
behandla de konkreta ändringsförslag som
regeringen  förordar  i  ALF  och   KAS.
Framställningen    utgår    från     den
redovisning  som arbetsmarknadsutskottet
lämnat  i  sitt yttrande  på  s.  63-70.
Arbetsmarknadsutskottet kommenterar  där
lagförslagen    närmare,    gör    vissa
förtydliganden   samt    förordar    att
förslagen  justeras på några punkter.  I
den    mån   inget   annat   anges   tar
arbetsmarknadsutskottets      synpunkter
sikte på både ALF och KAS.
Arbetsvillkoret
I  såväl ALF som KAS anges i 6 §  vilket
arbetsvillkor som gäller för  en  första
ersättningsperiod på 300 dagar och i 7 §
vad  som  krävs  för en  ny  ersättnings
period.
Miljöpartiet de gröna avvisar  i  motion
Fi117   förslaget  att   den   aviserade
höjningen av ersättningsnivån till 80  %
i   a-kassan  delvis  skall  finansieras
genom skärpta kvalifikationskrav för att
komma in i försäkringen (yrkande 63).
Även Kristdemokraterna avvisar i motion
Fi118     tills    vidare    regeringens
finansieringsförslag   i    denna    del
(yrkande   29,   delvis).   Motionärerna
finner  ingen anledning att än  en  gång
föregripa   en  sittande  utredning   om
själva          villkoren           inom
arbetslöshetsförsäkringen.
Arbetsmarknadsutskottet  kommenterar  de
föreslagna        ändringarna         av
arbetsvillkoret på följande sätt.
6 § Skärpt arbetsvillkor
Som  redovisats  ovan innebär  det  nya
arbetsvillkoret   enligt   6   §    ALF
skärpningar  i flera avseenden.  Enligt
propositionen  bör  man  dock  hålla  i
minnet  att  skärpningen för  flertalet
inte   innebär  några  förändringar   i
möjligheten   att  få  ersättning   vid
arbetslöshet. Regeringen utgår från att
förslaget  för personer med tillfälliga
arbeten,      säsongsarbeten      eller
deltidsarbeten och som söker mer arbete
bör  medverka  till  en  förändring  av
arbetsmarknaden  i  riktning  mot  fler
tillsvidareanställningar  och   arbeten
med  längre arbetstid, inte  minst  för
deltidsarbetande               kvinnor.
Arbetsmarknadsutskottet          skulle
självfallet  gärna se  att  detta  blev
effekterna   av  förslaget.   Det   går
emellertid  inte  att bortse  från  att
även   grupper  med  en  relativt  fast
förankring på arbetsmarknaden kan komma
att   stå  utanför  försäkringen  t.ex.
därför att de arbetat oregelbundet  och
vissa  månader inte kommit upp i de  80
timmar    som    krävs,   t.ex.    s.k.
springvikarier och anropsanställda. För
att uppfylla arbetsvillkoret kommer det
att  krävas minst 720 arbetade  timmar.
Fall kan tänkas där inte ens den dubbla
mängden     arbetade     timmar      är
tillräckligt.  Utskottet  noterar   att
regeringen noga kommer att följa  vilka
effekter förändringarna får på  områden
där tillfälliga och korta anställningar
är   vanligt  förekommande.  En   sådan
uppföljning   är   mycket    angelägen.
Arbetsmarknadsutskottet förutsätter att
regeringen  vid  behov återkommer  till
riksdagen i denna fråga.
Arbetsvillkorets  krav  på  minst   80
timmars  förvärvsarbete per  månad  får
antas  utgå  från att en  person  skall
arbeta  minst halvtid för att anses  ha
den  förankring på arbetsmarknaden  som
är  grundvillkoret för att omfattas  av
försäkringen.  Om  arbetstiden  på  ett
avtalsområde  är kortare än  40  timmar
per  vecka skulle kravet på 80 arbetade
timmar per månad kunna leda till att en
halvtidsarbetande      inte      lyckas
kvalificera  sig.  Detta  kan  inte  ha
varit  avsett.  Arbetsmarknadsutskottet
anser att halvtidsarbete i enlighet med
tillämpligt     kollektivavtal      för
branschen skall kvalificera även om den
försäkrade  därigenom  inte   uppfyller
kravet på 80 timmars förvärvsarbete per
månad.  Detta  kan  lämpligen  regleras
genom  en föreskriftsrätt i frågan  för
regeringen  eller  den  myndighet   som
regeringen bestämmer.
En  regel  om detta kan tilläggas  6  §
tredje stycket resp. lag. Regeln skulle
kunna ges följande lydelse.
"Om   särskilda  skäl  föreligger   får
regeringen    eller    den    myndighet
regeringen bestämmer /också/ medge  att
vid   prövningen   av   arbetsvillkoret
enligt  första  stycket även  månad  då
arbete  inte utförts i minst 80  timmar
får räknas in."
Lagförslaget   kan   läsas   som    om
utbildningsvikariat (förvärvsarbete som
arbetsgivaren finansierat med  stöd  av
lagen  om  tillfällig  avvikelse   från
lagen         om        socialavgifter)
fortsättningsvis skulle kvalificera för
en  första ersättningsperiod. Detta  är
inte   avsikten.  Utbildningsvikariaten
skall  från  den  1  januari  nästa  år
(avsnitt  7.3.7  i propositionen)  inte
längre  konstrueras genom en  rätt  för
arbetsgivaren  att  göra  avdrag   från
socialavgifterna utan i  stället  genom
ett direkt bidrag. Enligt vad utskottet
inhämtat är regeringens avsikt att även
fortsättningsvis               utesluta
utbildningsvikariaten               som
kvalificeringsgrund   för   en   första
ersättningsperiod,               vilket
författningsmässigt skall ske genom att
de    inordnas   under   reglerna   för
rekryteringsstöd.
7 § Nytt arbetsvillkor
Lagrummet  innehåller en uppräkning  av
vilka  aktiviteter som kan  kvalificera
för   en  ny  ersättningsperiod   (nytt
arbetsvillkor). Lagen bygger i och  för
sig      på      ett     och      samma
förvärvsarbetsbegrepp.       Skillnaden
mellan   6  och  7  §§  är  att   vissa
subventionerade  förvärvsarbeten   inte
kvalificerar     för     en      första
ersättningsperiod.   Alla    slag    av
förvärvsarbeten, i eget  företag  eller
som   anställd  och  med   eller   utan
statliga   subventioner,  kan   däremot
tillgodoräknas   enligt   7   §.    Den
redaktionella   utformningen   kan   ge
intrycket  att  egen  näringsverksamhet
med   starta-eget-bidrag  inte   skulle
utgöra  förvärvsarbete i lagens mening.
Detta  är  inte avsikten. Den särskilda
regleringen av denna åtgärd får  enligt
utskottet ses som ett - i och  för  sig
överflödigt - förtydligande.
Även     viss    fullföljd    reguljär
utbildning     kommer     att      vara
kvalificerande, nämligen om den bedrivs
med  särskild studiefinansiering enligt
vad   som   föreslås  i  propositionens
avsnitt 6.7.
Utöver   vad  som  följer   av   denna
paragraf  kan  ett  nytt  arbetsvillkor
uppfyllas     genom    deltagande     i
arbetslivsutveckling eller i offentliga
tillfälliga    arbeten    för     äldre
arbetslösa   (avsnitt   7.4.2).   Detta
regleras  i  särskilda lagar  om  resp.
åtgärd enligt förslag som läggs fram  i
propositionen.
Utskottet   vill  i  detta  sammanhang
framföra  att det för överskådlighetens
och  systematikens skull möjligen  vore
en   fördel  om  man  när  det   gäller
kvalificering   genom   åtgärder   mera
generellt  kunde knyta rättigheterna  i
försäkringen  till  deltagandet  i   en
arbetsmarknadspolitisk   åtgärd   eller
till  en  handlingsplan  och  därigenom
komma  ifrån lagregler med uppräkningar
av   olika   slag   av  åtgärder.   Den
föreslagna  7  §  ger  intryck  av  att
innehålla en uttömmande uppräkning  men
ger   varken  i  sin  nuvarande   eller
föreslagna utformning fullständigt svar
på  vilka åtgärder som kvalificerar för
fortsatt  ersättning. Svar måste  sökas
såväl i de nyssnämnda särskilda lagarna
som  i förordningar som anger att vissa
åtgärder                          utgör
arbetsmarknadsutbildning.
I  sammanhanget kan även pekas på  den
föreslagna 29 § punkt 4 som måste verka
förbryllande  för  den  oinvigde.   Där
anges att avstängning kan ske bl.a.  om
ett       erbjudande       om        en
arbetsmarknadspolitisk åtgärd i form av
praktikperiod avvisats. Man ställer sig
frågan   om   en   sådan  praktikperiod
grundar     några     rättigheter     i
försäkringen. Utskottet återkommer till
detta i den fortsatta framställningen.
I 7 § likställs med förvärvsarbete dels
tjänstgöring    enligt     lagen     om
totalförsvarsplikt,   dels   tid    med
föräldrapenningförmån,  i  båda  fallen
dock tillsammans högst två månader.
Viss   tvekan   kan   råda   om    den
kvalificerande aktiviteten i sig  måste
omfatta minst sex månader för att kunna
tillgodoräknas.    Enligt    utskottets
mening   bör   regeln  inte   ges   den
innebörden. Ett nytt arbetsvillkor  bör
med  andra ord på samma sätt som i  dag
kunna  uppfyllas med en kombination  av
förvärvsarbete  och  åtgärd  upp   till
erforderliga    sex     månader.     På
motsvarande   sätt  skall   självfallet
t.ex. fyra månaders förvärvsarbete  och
två        månaders       tid       med
föräldrapenningförmån kunna kvalificera
för fortsatt ersättning.
Det bör i sammanhanget noteras att  de
särskilda lagarna om ALU och OTA  synes
bygga  på motsvarande synsätt. Tiden  i
åtgärden     kvalificerar,      oavsett
åtgärdens     omfattning.     Utskottet
återkommer till dessa lagförslag i  det
följande.
Förslaget om att åtgärderna enligt 7  §
skall  kvalificera endast om de  ligger
inom  en  ramtid av tolv  månader  före
ansökan   om  ersättning  i   den   nya
ersättningsperioden  kan  möjligen   få
till  effekt  att åtgärder förläggs  så
sent som möjligt i ersättningsperioden;
den  kan  ju  annars  vara  förlorad  i
kvalificeringshänseende.          Detta
överensstämmer   knappast    med    den
allmänna  ambitionen  att  undvika  att
åtgärder används enbart i syfte att  ge
möjlighet  till  ny  ersättningsperiod.
Samtidigt innebär den föreslagna regeln
att  det  läggs ett ansvar på  den  som
genomgått         exempelvis         en
arbetsmarknadsutbildning i tidigt skede
av  ersättningsperioden  att  finna  en
lösning på sin sysselsättningssituation
-  en annan av de tankar som bär upp de
föreslagna ändringarna.
Arbetsmarknadsutskottet    vill    inte
föreslå  någon ändring av förslaget  på
denna   punkt   men   förutsätter   att
regeringen  noga följer  effekterna  av
lagändringen  och vid behov  återkommer
till riksdagen i frågan.
Med  den nu föreslagna förändringen och
med   de   gjorda  förtydligandena   är
utskottet    berett   att    tillstyrka
förslaget om skärpt arbetsvillkor.  Det
innebär      att     Kristdemokraternas
avslagsyrkande   i   denna   del    bör
avstyrkas   (motion   Fi118   yrk.   29
delvis).
På  annan  plats  i yttrandet  avstyrker
arbetsmarknadsutskottet Miljöpartiet  de
grönas motion Fi117 (yrkande 63).
Finansutskottet  har sett  utifrån  sitt
beredningsområde inget att tillägga till
vad  arbetsmarknadsutskottet  anfört  om
arbetsvillkoret.    I     likhet     med
arbetsmarknadsutskottet            anser
finansutskottet  att de som  fortlöpande
arbetar minst halvtid skall anses ha den
förankring  på  arbetsmarknaden  som  är
grundvillkoret     för     försäkringen.
Undantag    bör    i    enlighet     med
arbetsmarknadsutskottets förslag  därför
göras  för dem som arbetar halvtid  inom
avtalsområden där arbetstiden är kortare
än 40 timmar per vecka. Detta föranleder
en  ändring av 6 § tredje stycket i  ALF
resp. KAS.
Med  förslaget  om skärpt arbetsvillkor
markeras   att   försäkringen   är    en
omställningsförsäkring för dem  som  har
en  fast  förankring på arbetsmarknaden.
Finansutskottet ser detta  som  önskvärt
och  delar således inte de uppfattningar
som   kommer  till  uttryck  i  de  båda
motionerna.
Med  det  anförda  avstyrker  utskottet
motionerna  Fi117 (mp)  yrkande  63  och
Fi118  (kds)  yrkande 29  i  denna  del.
Finansutskottet föreslår  att  riksdagen
godkänner   vad  arbetsmarknadsutskottet
anfört om ändring av arbetsvillkoret.
Överhoppningsbar tid
När  arbetsvillkoret  skall  fastställas
görs   en   bedömning  av  den  sökandes
arbetsförhållanden tolv månader  närmast
före     ansökan     (ramtid).     Denna
tolvmånadersperiod  kan  utökas  om  den
sökande  under ramtiden varit förhindrad
att  arbeta  på grund av vissa  i  lagen
närmare angivna skäl. Sådan tid som inte
skall  beaktas  kallas  överhoppningsbar
tid  och bestämmelserna om den återfinns
i 8 §.
Arbetsmarknadsutskottet      kommenterar
detta lagrum på följande sätt.
8 § Överhoppningsbar tid
Några   sakliga  förändringar  föreslås
inte i detta lagrum. Förslagen är följd
ändringar  i förhållande till  den  nya
7 §.
Utskottet noterar att de kriterier  som
anges  i 8 § första stycket punkt  2  -
heltidsutbildning  för   vuxna   -   är
tillämpliga  för studier  med  särskild
studiefinansiering      (propositionens
avsnitt  6.7) om de bedrivs på  heltid.
Tiden i utbildningen skulle därmed vara
samtidigt      kvalificerande       och
överhoppningsbar. Detta kan inte  gärna
ha varit avsett. Den nu berörda punkten
borde  i stället på samma sätt som  tid
enligt    andra   stycket   ange    som
förutsättning för överhoppningsbarheten
att  tiden  inte är kvalificerande  för
ersättning.  Med detta  tillägg  skulle
det   också  klargöras  att   tiden   i
studierna         med          särskild
studiefinansiering, om dessa bedrivs på
heltid, är överhoppningsbar för den som
inte påbörjat en ersättningsperiod - en
sådan  person kan ju inte grunda  någon
ersättningsrätt  på  studierna.  Därmed
blir  det möjligt för den som inte  var
arbetslös      när     heltidsstudierna
påbörjades  att i stället  enligt  6  §
tillgodoräkna  sig  det  förvärvsarbete
som föregick utbildningen.
Utskottet föreslår med hänvisning  till
detta att det görs ett tillägg till 8 §
första  stycket  punkt  2  av  följande
lydelse.
-  -  - heltidsutbildning som - - - fem
månader,  i  den  mån  sådan  tid  inte
enligt  7  §  kvalificerar  för  en  ny
ersättningsperiod, - - -.
Finansutskottet                 biträder
arbetsmarknadsutskottets synpunkter  och
föreslår att 8 § första stycket punkt  2
i  ALF  och  KAS förtydligas på  angivet
sätt.
Finansutskottet föreslår att  riksdagen
godkänner   vad  arbetsmarknadsutskottet
anfört om överhoppningsbar tid.
Ersättningstid och ersättningsperiod
I     propositionen     föreslås     att
ersättningstid  införs  som   ett   nytt
begrepp i ALF och KAS. Ersättningstiden,
som  i normalfallet uppgår till tre  år,
anger hur länge en arbetslös kan uppbära
arbetslöshetsersättning  omväxlande  med
att befinna sig i arbetsmarknadspolitisk
åtgärd m.m. innan han eller hon når  den
bortre    gräns   då   stödet    upphör.
Bestämmelserna  om  ersättningstid   och
ersättningsperiod återfinns i 14 och  15
§§.
Folkpartiet   liberalerna   föreslår   i
motion Fi123 att den bortre gränsen  bör
sättas vid två år i enlighet med vad som
gällde        i       den       allmänna
arbetslöshetsförsäkring              som
fyrpartiregeringen     införde     1994.
Motionärerna betonar att en bortre gräns
måste   kombineras  med   att   konkreta
aktiviteter och arbetssökande  sätts  in
tidigt under arbetslösheten (yrkande 9).
Arbetsmarknadsutskottet      kommenterar
bestämmelserna  om  ersättningstid   och
ersättningsperiod på följande sätt.
14   och   15  §§  Ersättningstid   och
ersättningsperiod
Genom  det nya begreppet ersättningstid
införs  en  tidsmässig  begränsning  av
rätten  till ersättning. En kalendertid
börjar   löpa  i  och  med  den  första
karensdagen. Någon överhoppningsbar tid
enligt   8  §  godtas  inte   i   detta
sammanhang.
Tiden  kan  förlängas  endast  i   två
angivna fall (14 § första stycket andra
meningen),  nämligen om den  försäkrade
under      ersättningstiden      utfört
förvärvsarbete som avses i  6  §  eller
genomgått   utbildning  som   inte   är
arbetsmarknadsutbildning.
Enligt  motiveringen (s.  8.14)  avses
dagar med reguljärt förvärvsarbete  som
inte   samtidigt  har  fyllts  ut   med
arbetslöshetsersättning.  Någon   sådan
precisering  finns  emellertid  inte  i
lagtexten.  Frågan  får  betydelse  för
s.k.   deltidsstämplande.  Inte  heller
framgår  det klart om arbetet måste  ha
viss   omfattning  för   att   förlänga
ersättningstiden.
Samtidigt  som  mycket  talar  för  en
precisering   av  lagtexten   i   detta
hänseende kan utskottet konstatera  att
den    därmed   skulle   bli   än   mer
komplicerad.  Man  skulle  alternativt,
för  enkelhetens skull, kunna  överväga
att  helt ta bort förlängningsregeln  -
skulle  tolv  månader gå utan  att  den
försäkrade uppbär ersättning upphör  ju
ändå ersättningsperioden.
Lagtextens   utbildning  som  inte  är
arbetsmarknadsutbildning   motsvaras  i
motivtexten  av   reguljär  utbildning 
(s.  8.12 och 8.14). Frågan kan ställas
hur  man  skall  se  på  den  särskilda
utbildningen  enligt  avsnitt   6.7   i
propositionen.    Paragrafens    tredje
stycke  talar för att sådan  utbildning
inte       skall       anses        som
arbetsmarknadsutbildning.  Följaktligen
borde  även  utbildning av  detta  slag
förlänga ersättningstiden.
Ytterligare  en  oklarhet  synes  råda
beträffande   dessa   studier.   Enligt
lagtexten   skall  de  anses   ingå   i
ersättningsperioden   (14   §    tredje
stycket)  medan enligt motivtexten  (s.
8.14)  tid i reguljär utbildning   inte
skall            räknas             in.
Arbetsmarknadsutskottet utgår från  att
avsikten   är   att   tiden   i   sådan
utbildning    skall   räknas    in    i
ersättningsperioden, förutsatt givetvis
att  en sådan löper - utbildning av  nu
ifrågavarande slag kan ju även beviljas
icke arbetslösa.
Arbetsmarknadsutskottet     vill     i
sammanhanget  även  framföra  att   det
nyssnämnda    stycket   möjligen    kan
missförstås. Det kan läsas så att dagar
i  arbetsmarknadsutbildning inte  skall
räknas in i ersättningsperioden.  Detta
är  inte  avsikten. I detta  sammanhang
faller  arbetsmarknadsutbildningen   in
under      det     vidare     begreppet
arbetsmarknadspolitiska åtgärder, medan
den  utbildning  som särskilt  avses  i
detta    stycke   är   den   nyssnämnda
utbildningen  enligt  avsnitt   6.7   i
propositionen.
Det   nuvarande  systemet  bygger   på
principen  att en påbörjad  ersättnings
period  får  utnyttjas  fullt  ut.   Om
arbetslösheten upphör innan ersättnings
perioden går till ända, får återstående
dagar  utnyttjas  vid  ny  arbetslöshet
även   om   den  arbetslöse   då   inte
uppfyller arbetsvillkoret (15 §  första
stycket  första meningen). Någon  annan
ändring  föreslås inte i detta avseende
än  att  denna rätt skall begränsas  av
den  maximala ersättningstiden  på  tre
alt.  fyra  år. Möjligen kan sägas  att
regelns  lydelse  är  mindre  lyckad  i
förhållande  till det nya systemet  där
ersättningsdagar  förbrukas  även   vid
t.ex.   arbetsmarknadsutbildning.    En
person i utbildning anses normalt  inte
arbetslös.
En fråga - dock inte med direkt samband
med  försäkringens regelverk -  är  vad
som   skall  ske  när  ersättningstiden
löper  till  ända och någon ytterligare
ersättning  inte  kan utges.  Skall  en
eventuellt    pågående    åtgärd    som
förutsätter   att   personen   är    a-
kasseberättigad    avbrytas?     Frågan
inställer  sig särskilt när det  gäller
den nya åtgärden offentliga tillfälliga
arbeten för äldre (OTA).
En annan fråga av mera praktisk art är
hur kassan skall få den information som
behövs för att fortlöpande hålla sig  à
jour      med     förbrukningen      av
ersättningsdagar t.ex.  vid  utbildning
med  särskild studiefinansiering. Skall
prövning   av   rätten   till   en   ny
ersättningsperiod   ske   mitt    under
pågående  sådana  studier?  Skall   den
enskilde    hållas    underrättad    om
förbrukningen av ersättningsdagar?
Införandet  av  en  bortre   gräns   i
försäkringen och de regler som föreslås
för att reglera detta väcker naturligen
en  rad frågor av olika slag. Bl.a. med
tanke  på  att det dröjer  innan  någon
kommer  att  nå ersättningstidens  slut
och   därigenom  bli  utförsäkrad  till
följd  av  de  nya reglerna förutsätter
utskottet att mycket av det som  skapar
tveksamhet     hinner     klaras     ut
dessförinnan. Utskottet förutsätter att
regeringen återkommer till riksdagen  i
samband  med de förslag som läggs  fram
efter  beredning av ARBOM:s  utredning,
vilket skall ske under våren 1997.
Med   de   nu  angivna  reservationerna
ansluter     sig     utskottet     till
regeringsförslaget  om   ersättningstid
och  ersättningsperiod. Det innebär att
motion   Fi123  (yrk.  9)  -  i  vilken
föreslås bortre gräns vid två år -  bör
avstyrkas.
Finansutskottet har för egen  del  inget
att        tillägga       till       vad
arbetsmarknadsutskottet anfört.
Finansutskottet    avstyrker    således
motion Fi123 (fp) yrkande 9 och föreslår
att      riksdagen     godkänner     vad
arbetsmarknadsutskottet    anfört     om
ersättningstid och ersättningsperiod.
Dagpenningberäkningen
Såsom   tidigare   nämnts   föreslås   i
propositionen att nivån på  dagpenningen
i     arbetslöshetsförsäkringen    skall
fastställas enligt delvis nya principer.
Detta regleras i 20 § ALF.
Kristdemokraterna avvisar i motion Fi118
tills vidare regeringens förslag i denna
del   (yrkande   29,   delvis).   Liksom
beträffande    arbetsvillkoret    finner
motionärerna    ingen   anledning    att
föregripa   en  sittande  utredning   om
själva          villkoren           inom
arbetslöshetsförsäkringen.
Arbetsmarknadsutskottet framför följande
synpunkter     på     den     föreslagna
lagregleringen  av dagpenningberäkningen
i ALF.
20 § ALF, Dagpenningberäkning
Syftet  med den föreslagna förändringen
är   att   skapa  en  mer   rättvisande
ersättning.  Den  nuvarande   ordningen
innebär att dagpenningen kan grunda sig
på  förhållanden  som  ligger  relativt
långt    tillbaka   i   tiden.    Detta
återspeglar enligt regeringen  inte  på
ett rättvisande sätt sökandens verkliga
anknytning till arbetsmarknaden. Därför
föreslås  att  den ersättningsgrundande
inkomsten  skall utgöra ett  genomsnitt
av    den    sökandes   inkomster    av
förvärvsarbete under de tolv  månaderna
omedelbart  före anmälan som  arbetslös
hos    arbetsförmedlingen.    Sökandens
normalarbetstid   beräknas   som    ett
genomsnitt    av   arbetstiden    under
samtliga  tolv månader. Av 20 §  första
stycket  jämfört med 17 § andra stycket
första  meningen följer att  dagpenning
som  inte  uppgår  till  75  %  av  den
försäkrades dagsförtjänst i  vart  fall
lämnas med lägsta dagpenningbelopp  som
uppgår till 230 kr.
Som  nämnts inledningsvis innebär  den
föreslagna     regeln     att     någon
överhoppningsbar tid enligt  8  §  inte
beaktas.   En   person  som   uppfyller
arbetsvillkoret   enligt   6   §    med
heltidsarbete  men som varit  sjuk  den
närmaste   tolvmånadersperioden    före
arbetslösheten skulle således  inte  få
någon inkomstrelaterad ersättning  utan
lägsta dagpenning.
Arbetsmarknadsutskottet  ansluter  sig
till  principen  att  dagpenningen  bör
grunda sig på aktuella förhållanden men
känner  sig tveksamt till det som  blir
konsekvensen av förslaget. Det är  inte
rimligt  att  man därför att  man  utan
egen   förskyllan  varit  hindrad   att
utföra förvärvsarbete skall drabbas vid
senare      inträffad     arbetslöshet.
Utskottet föreslår att den tid om  tolv
månader  till  vilken normalarbetstiden
skall hänföras förlängs bakåt i tiden i
två  fall, nämligen vid styrkt  sjukdom
och   vid  vård  av  eget  barn   eller
adoptivbarn som inte har fyllt två  år.
Man  skall  med andra ord i dessa  fall
tillämpa    en   ramtidsberäkning    på
motsvarande  sätt som vid  prövning  av
arbetsvillkoret.
Den  föreslagna 20 § tredje stycket ALF
skulle   därmed   kunna   få   följande
lydelse.
"Som  normalarbetstid - - -  offentliga
arbetsförmedlingen. Vid bestämmande  av
denna  ramtid räknas inte  tid  då  den
försäkrade varit hindrad att arbeta  på
grund  av styrkt sjukdom eller vård  av
eget  barn eller adoptivbarn  som  inte
har fyllt två år. Omprövning av - - -".
Med den nu angivna justeringen ansluter
sig     arbetsmarknadsutskottet    till
propositionens  förslag.  Det   innebär
också   att  Kristdemokraternas  motion
Fi118   (yrk.   29)  bör  avstyrkas   i
motsvarande del.
Finansutskottet                 biträder
arbetsmarknadsutskottets ändringsförslag
och föreslår att 20 § tredje stycket ALF
ändras    på   föreslaget   sätt.    När
normalarbetstiden skall fastställas  som
underlag   för   dagpenningnivån   skall
således  den  som varit  förhindrad  att
arbeta på grund av styrkt sjukdom  eller
vård  av  eget  barn  eller  adoptivbarn
under  två år få tillgodoräkna sig denna
tid  som  överhoppningsbar tid.  För  de
berörda    innebär   detta   att    även
inkomstförhållanden  längre  tillbaks  i
tiden  än tolv månader kan påverka nivån
på dagpenningen.
Finansutskottet  föreslår  alltså   att
riksdagen         godkänner          vad
arbetsmarknadsutskottet    anfört     om
dagpenningberäkningen.
Vad  utskottet här anfört  innebär  att
utskottet  avstyrker motion Fi118  (kds)
yrkande 29 i denna del.
Avstängningsregler
Arbetsmarknadsutskottet kommenterar de i
propositionen föreslagna ändringarna  av
avstängningsreglerna på följande sätt.
29 § Avstängning från ersättning
Förslaget  i  denna  del  innebär   som
nämnts  att  avstängning  på  grund  av
vägran  att  arbeta  och  på  grund  av
vägran  att delta i åtgärder sammanförs
i en enda paragraf.
I   den  nuvarande  31  §  anges   att
bestämmelserna  i 29 §  1-3  om  arbete
skall    tillämpas    i    fråga     om
arbetsmarknadspolitiska  åtgärder   som
berättigar    till   utbildningsbidrag.
Paragrafen fick den lydelsen från den 1
juli  1995.  Tidigare var  bestämmelsen
fakultativ.     Det      hette      att
avstängningsreglerna i 29 §   - får, om
det är skäligt -   tillämpas i fråga om
arbetsmarknadspolitiska  åtgärder   som
berättigar till utbildningsbidrag.  Vid
utskottsbehandlingen kommenterades inte
denna   ändring  i  skärpande  riktning
särskilt  (1994/95:AU15). Den nuvarande
regleringen         innebär         att
avstängningsreglerna vid  arbete  skall
tillämpas  analogvis i fråga  om  vissa
arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Enligt   motiveringen   är   den    nu
föreslagna ändringen föranledd  av  att
avstängning skall kunna ske även av den
som  tackar nej till en utbildning  med
särskild            studiefinansiering.
Lagförslaget går emellertid därutöver.
Den  nya utformningen av 29 § punkt  4
innebär   till   en   början   att   en
uppräkning    görs   av    ett    antal
arbetsmarknadspolitiska  åtgärder  som,
om    de   avvisas,   skall   föranleda
avstängning.
Här  nämns även arbetsmarknadspolitisk
etgärd i form av anställning. Utskottet
har  svårt  att  se skälet  till  denna
reglering.  Att  avstängning  kan   ske
följer   redan  av  punkterna   1-3   i
lagrummet.   Vidare  skall  avstängning
kunna  ske  på  grund av  avvisning  av
 praktikperiod .                  Denna
arbetsmarknadspolitiska  åtgärd   nämns
ingen  annanstans i lagen - jämför  vad
som  sagts ovan i anslutning till 7  §.
Utskottet  föreslår  att  lagregeln   i
stället   knyter   an  till   begreppet
arbetsmarknadspolitisk   åtgärd   resp.
utbildning         med         särskild
studiefinansiering   (avsnitt   6.7   i
propositionen).
Regeln  skulle möjligen kunna  förstås
så  att avstängning bara kan ske om den
försäkrade avvisat en åtgärd,  inte  om
den  avbrutits  av  en  icke  godtagbar
anledning. På motsvarande sätt som  för
närvarande bör enligt utskottets mening
avstängning  kunna  ske  även   i   det
sistnämnda fallet, vilket bör klargöras
i lagtexten.
Vidare     uppkommer    frågan     hur
avstängningsreglerna förhåller sig till
den  föreslagna nya åtgärden offentliga
tillfälliga  arbeten för  äldre  (OTA).
Enligt   ordalydelsen  är   paragrafens
punkter  1-3 tillämpliga i detta  fall,
dvs.  avstängning  skall  ske  om   den
försäkrade   lämnar  ett  arbete   utan
giltig  anledning  eller  avvisar   ett
lämpligt sådant arbete.
Frågan  kan ställas om det är  rimligt
att avstänga en arbetslös som inte vill
acceptera  ett  erbjudande  om   sådant
arbete  eller lämnar arbetet. Utskottet
vill  för  sin  del  hänvisa  till  att
avstängningsreglerna enligt  29  §  1-3
inte    är   ovillkorliga.   En    viss
skälighetsbedömning skall ske genom att
det skall saknas  giltig anledning  att
lämna  arbetet resp. att  det  erbjudna
arbetet    skall    vara     lämpligt .
Utskottet anser det rimligt att man vid
prövningen av dessa rekvisit  väger  in
den  speciella situation som målgruppen
för  åtgärden befinner sig i.  Man  bör
kunna  se  betydligt mildare  på  dessa
 vägransfall  än på övriga fall.
Utskottet föreslår att 29 § punkt 4 ALF
resp.  26  §  punkt 4 KAS får  följande
lydelse.
"4.    avvisat   erbjudande    om    en
arbetsmarknadspolitisk åtgärd eller  om
en utbildning med en studiefinansiering
som motsvarar arbetslöshetsersättningen
eller utan giltig anledning avbrutit en
sådan åtgärd eller utbildning."
Finansutskottet   har    utifrån    sitt
beredningsområde inget att tillägga till
de  kommentarer  arbetsmarknadsutskottet
gör        i       anslutning       till
avstängningsreglerna.    Finansutskottet
föreslår att 29 § punkt 4 ALF och  26  §
punkt  4  KAS  ändras  i  enlighet   med
arbetsmarknadsutskottets förslag och att
man  således  i  lagtexten  klargör  att
avstängning skall ske även i de fall man
utan   giltig   anledning  avbryter   en
pågående åtgärd.
Finansutskottet  föreslår  således  att
rikdagen          godkänner          vad
arbetsmarknadsutskottet    anfört     om
avstängningsreglerna i ALF och KAS.
Övergångsbestämmelser
Arbetsmarknadsutskottet framför följande
synpunkter  på  propositionens   förslag
till         ikraftträdande          och
övergångsbestämmelser för ändringarna  i
ALF och KAS.
Ikraftträdande                      och
övergångsbestämmelser
De  nya reglerna föreslås träda i kraft
den  1  januari  1997.  Enligt  motiven
skall   den  nya  ordningen  få  snabbt
genomslag. Därför bör hänsyn  tas  även
till redan förbrukade ersättningsdagar.
Den    föreslagna   övergångslösningen
kräver  enligt utskottets mening  vissa
kompletteringar. Det bör till en början
klargöras   när  ersättningstid   skall
börja  löpa.  Vidare bör det  klargöras
vad   som   skall  gälla   övergångsvis
beträffande     längden     på      den
ersättningsperiod   som    löper    vid
ikraftträdandet.   Enligt    utskottets
mening  bör  de  äldre  reglerna  gälla
övergångsvis. Äldre personer  kan  inom
såväl    ALF   som   KAS   ha    längre
ersättningsperioder, som de således bör
få   utnyttja  fullt  ut.   En   normal
ersättningsperiod om 150 dagar inom KAS
förlängs  inte. De äldre  reglerna  bör
också gälla vad avser förbrukningen  av
ersättningsdagar.
Enligt   utskottets  mening   är   det
rimligt  att se till förhållandena  upp
till  ett år före ikraftträdandet, dvs.
från den 1 januari 1996.
I övrigt krävs enligt utskottets mening
inga  särskilda  övergångsbestämmelser.
Det  innebär  bl.a. att  prövningen  av
arbetsvillkoret  efter  ikraftträdandet
sker  enligt  6 och 7 §§  i  deras  nya
lydelse.
Utskottet föreslår följande lydelse  av
övergångsbestämmelsen.
"För den som vid ikraftträdandet har en
löpande     ersättningsperiod     skall
följande gälla. Ersättningstiden enligt
14  § skall anses ha börjat löpa den  1
januari  1996  eller  vid  den   senare
tidpunkt     då     ersättningsperioden
påbörjats.         Den          löpande
ersättningsperiodens   längd    bestäms
enligt  14  §  i  dess  äldre  lydelse.
Ersättningsdagar    i    den    löpande
ersättningsperioden som enligt de äldre
reglerna        förbrukats         före
ikraftträdandet      avräknas      från
ersättningstiden i den  mån  de  hänför
sig  till  tiden efter  den  1  januari
1996."
Finansutskottet har för egen  del  inget
att  erinra  mot  att  övergångsreglerna
kompletteras       på       det       av
arbetsmarknadsutskottet angivna sättet.
Finansutskottet  föreslår  sålunda  att
riksdagen         godkänner          vad
arbetsmarknadsutskottet    anfört     om
övergångsbestämmelser.
Ökning av antalet karensdagar
Finansutskottet  har  i  det  föregående
ställt   sig   bakom  de  förslag   till
dndringar   som  arbetsmarknadsutskottet
anser   bör   göras   i   de   framlagda
lagförslagen. Ändringsförslagen  innebär
att  den  samlade besparingseffekten  av
propositionens   förslag    övergångsvis
försvagas.
Utan   att  lägga  fram  något  konkret
förslag       i       frågan       pekar
arbetsmarknadsutskottet i sitt  yttrande
på    möjligheten   att   öka    antalet
karensdagar  i arbetslöshetsförsäkringen
och KAS från fem till sex. Detta förslag
bör   enligt   finansutskottets   mening
utnyttjas   för   att   finansiera    de
försvagningar    som   framkommer    vid
årsskiftet  med utskottets förslag.  Med
en  sådan lösning är dessa försvagningar
väl finansierade.
Finansutskottet  föreslår  sålunda   att
antalet  karensdagar i ALF och KAS  ökas
från  fem  till sex den 1 januari  1997.
Förslaget  föranleder ändring  av  13  §
första  stycket ALF och  KAS  där  ordet
"fem"  i  första  meningen  ersätts  med
"sex".
Arbetsmarknadsutskottets  förslag  till
ändringar  av  ALF och  KAS  bör  alltså
kompletteras  med att 13  §  i  de  båda
lagarna ändras på angivet sätt.
Ändringen  bör  enligt finansutskottets
mening  genomföras  på  följande   sätt.
Efter       ikraftträdandet       gäller
karensvillkoret enligt 13 § i  dess  nya
lydelse  när rätten till ersättning  för
en      första     eller     ytterligare
ersättningsperiod skall prövas. Den  som
påbörjat   en   ersättningsperiod   före
ikraftträdandet  behöver  inte  uppfylla
det    nya   karensvillkoret   vid    ny
arbetslöshet enligt 15 § första  stycket
första   meningen.  Den  som   fullgjort
karensdagar före ikraftträdandet men vid
den  tidpunkten ännu inte  börjat  lyfta
ersättning omfattas däremot av  det  nya
karensvillkoret.
Finansutskottet föreslår att  riksdagen
godkänner  vad utskottet här  anfört  om
vkning av antalet karensdagar i ALF  och
KAS.
Lagförslagen i övrigt
Såsom    framgår    av    den    lämnade
redovisningen                   föreslår
arbetsmarknadsutskottet   att    de    i
propositionen  föreslagna ändringarna  i
ALF och KAS jämkas på några punkter.
Arbetsmarknadsutskottet har  föreslagit
ändring  av 6 § tredje stycket  ALF  och
KAS  i fråga om om arbetsvillkoret, 8  §
första  stycket punkt 2 ALF  och  KAS  i
fråga  om  överhoppningsbar  tid,  20  §
tredje   stycket   ALF   i   fråga    om
normalarbetstid, 29 § punkt 4 ALF  resp.
26   §   punkt   4  KAS   i   fråga   om
avstängningsregler                  samt
övergångsbestämmelserna i ALF och KAS.
Finansutskottet  har   för   egen   del
föreslagit  att 13 § första stycket  ALF
och   KAS  ändras  i  fråga  om  antalet
karensdagar.
Finansutskottet föreslår  att  riksdagen
antar regeringens förslag till ändringar
av ALF (yrkande 27) och KAS (yrkande 28)
med   dessa   ändringar   och   tillägg.
Utskottets förslag till ändringar  i  de
båda  lagförslagen framgår av  den  till
detta betänkande fogade bilaga 2.
Ersättning till deltidsarbetslösa
Vänsterpartiet begär i motion Fi116  att
de tidigare reglerna för ersättning till
deltidsarbetslösa   skall    återinföras
(yrkande  54).  Vad som  krävs  för  att
effektivt bekämpa missförhållandena  för
deltidsarbetslösa       är        enligt
Vänsterpartiet arbetsrättsliga  reformer
och      riktade      insatser      från
förmedlingarnas  sida.  I  avvaktan   på
dessa    åtgärder   bör   de    tidigare
ersättningsreglerna återinföras.
Arbetsmarknadsutskottet        avstyrker
motionärernas   förslag,    bl.a.    med
hänvisning   till  att  utredningen   om
ersättning    vid    arbetslöshet    och
omställning,  ARBOM,  kommer  att  pröva
frågor    med   anknytning    till    de
deltidsarbetslösa. ARBOM väntas senare i
år presentera sina förslag.
Vänsterpartiet  har  i   en   avvikande
mening tillstyrkt sitt förslag.
Finansutskottet                 biträder
arbetsmarknadsutskottets   förslag   och
avstyrker motion Fi116 (v) yrkande 54.
Allmän arbetslöshetsförsäkring
Moderata samlingspartiet lägger i motion
A49   fram  ett  förslag  om  en  allmän
arbetslöshetsförsäkring  som   behandlar
alla   arbetslösa  lika  (yrkande   39).
Motionärerna anser att det  helt  saknas
skäl  att  knyta  ersättningen  till  de
fackliga   organisationerna,  så   länge
staten    i    praktiken    står     för
finansieringen.   Ersättning   bör   ges
endast  vid tillfälligt inkomstbortfall.
Inträde bör beviljas efter tolv månaders
arbete. Ersättningen bör grundas på  den
genomsnittliga lönen under de  24  sista
månaderna före arbetslösheten och  uppgå
till  75 %. Ersättningsperioden bör vara
begränsad till 300 dagar för att gränsen
skall  fylla  sitt syfte  att  skapa  en
positiv   drivkraft   för   ett   aktivt
arbetssökande.  Kommunerna  bör  ansvara
för   ersättningen  till  dem  som  inte
längre     omfattas.    Den    enskildes
egenfinansiering bör öka för att  stärka
incitamenten  till en  lönebildning  som
medför  en god tillgång till arbete.  En
sådan allmän arbetslöshetsförsäkring bör
inrättas   från   1997.   Skyddet    vid
arbetslöshet   måste   sedan   utvecklas
vidare   med   hänsyn   till   den   mer
mångfasetterade arbetsmarknaden.
Kristdemokraterna  upprepar  i   motion
Fi118  sitt tidigare krav på  en  allmän
obligatorisk arbetslöshetsförsäkring som
ersätter                       nuvarande
arbetslöshetsförsäkring och  KAS  enligt
det     system    som    infördes     av
fyrpartiregeringen       år        1994.
Ersättningsnivån bör  vara  minst  80  %
(yrkande 28).
Arbetsmarknadsutskottet  hänvisar   till
den   pågående   ARBOM-utredningen   och
avstyrker    förslagen   i    de    båda
motionerna.  Det  saknas  anledning  att
föregripa  detta utredningsarbete  anser
arbetsmarknadsutskottet, som därför inte
finner skäl att ta ställning i sak  till
förslaget  om  en  återgång   till   den
allmänna  obligatoriska  försäkring  som
fyrpartiregeringen införde år 1994.
I en gemensam avvikande mening förordar
Moderata   samlingspartiet,  Folkpartiet
liberalerna och Kristdemokraterna att en
allmän                      obligatorisk
arbetslöshetsförsäkring återinförs.
Finansutskottet  anser  i   likhet   med
arbetsmarknadsutskottet  att   de   båda
motionerna  inte  bör  föranleda   någon
åtgärd.   Utskottet  avstyrker   således
motionerna A49 (m) yrkande 39 och  Fi118
(kds) yrkande 28.
Finansiering av höjningen av
ersättningsnivån
Vänsterpartiet vill enligt motion  Fi116
ha    en    återgång    till    80     %
ersättningsnivå. Finansiering  bör  inte
ske  genom  besparingar på försäkringens
utgiftssida. I stället bör  höjningen  i
första hand finansieras externt inom det
samlade       budgetalternativ       som
Vänsterpartiet  redovisat.  Tänkbart  är
också  en  mycket  måttlig  höjning   av
arbetsmarknadsavgiften     eller      en
begränsad höjning av bolagsskatten.  Ett
annat  alternativ är att den växling  av
uttaget   av   arbetsgivaravgifter   som
föreslås   i   proposition   209    inte
genomförs.  Med ett fortsatt system  med
sänkt  sjukförsäkringsavgift  och   höjd
arbetsmarknadsavgift                 kan
arbetslöshetsförsäkringen      tillföras
medel för ändamålet (yrkande 52).
Miljöpartiet  de  gröna  anser   enligt
motion    Fi117   att   den    nuvarande
grundnivån  i arbetslöshetsförsäkringen,
230 kr, är för låg. Ersättningsnivån bör
vara 80 % för lägre avlönade, vilket bör
finansieras genom införandet av ett s.k.
brutet   tak  som  för  närvarande   bör
motsvara 4,2 basbelopp eller 12  700  kr
(yrkande  65).  Vid inkomster  därutöver
bör  ersättningen vara 80 % för den  del
av    inkomsten    som   ligger    under
brytpunkten  och  40  %  för  återstoden
(yrkande 64).
Arbetsmarknadsutskottet hänvisar även  i
denna  fråga  till den  pågående  ARBOM-
utredningen som bl.a. kommer att ta  upp
frågor med anknytning till försäkringens
finansiering.  Något skäl att  föregripa
utredningsarbetet  finns   inte,   anser
arbetsmarknadsutskottet  som   avstyrker
förslagen i de båda motionerna.
Vänsterpartiet   och  Miljöpartiet   de
gröna   biträder  i  var  sin  avvikande
mening sina respektive motionsförslag.
Enligt   finansutskottets   mening   bör
ersättningsnivån                    inom
arbetslöshetsförsäkringen   höjas   till
80 % den 1 januari 1998. Utskottet anser
i  likhet  med regeringen att  höjningen
skall   finansieras   fullt   ut   genom
besparingar                           på
arbetslöshetsförsäkringens   utgiftssida
och   att  finansieringen  av  höjningen
skall   vara  säkerställd  innan   något
förslag framläggs.
I   propositionen   anges   ett   antal
tänkbara besparingsalternativ som enligt
finansutskottets mening bör kunna  ligga
till  grund  för fortsatta överväganden.
Det gäller dels möjligheten att begränsa
uppräkningen av ersättningen på grund av
löneavtal   till   högst   2   %,   dels
möjligheten         att         samordna
arbetslöshetsersättningen            med
avgångsvederlag, semesterersättning  och
föräldrapenning.
Finansutskottet       instämmer       i
arbetsmarknadsutskottets uppfattning att
det i dag gällande maximala beloppet för
dagpenning  enligt 17 §  första  stycket
inte   bör  höjas  i  samband  med   att
ersättningsnivån höjs till 80 %.
Med    hänvisning   härtill   avstyrker
utskottet  motionerna Fi116 (v)  yrkande
52 och Fi117 (mp) yrkandena 64 och 65.
Förslag på tilläggsbudget
Enligt  9  kap. 5 § regeringsformen  kan
riksdagen   för  löpande   budgetår   på
tilläggsbudget göra en ny  beräkning  av
statsinkomster  samt  ändra  anslag  och
anvisa  nya anslag. Så har skett  i  ett
antal  propositioner  under  innevarande
budgetår, vilket finansutskottet  senast
redovisat i betänkandet 1995/96:FiU10. I
propositionerna 207 (s. 32-37)  och  222
(s.  3.1-3.7) återfinns sammanfattningar
av  de  förslag  som nu läggs  fram  för
riksdagens  beslut samt de  förslag  som
aviseras. Regeringen anger att flera  av
förslagen mot bakgrund av ärendets natur
har  beretts i annan ordning än vad  som
normalt sker när en längre beredningstid
står till buds.
Regeringen har tidigare uttalat att för
att   bibehålla   förtroendet   för   de
offentliga       finanserna        skall
utgiftsökningar  och  inkomstminskningar
vara  fullt finansierade genom samtidigt
beslutade    utgiftssänkningar     eller
inkomstökningar (prop. 1994/95:100  bil.
1).  Regeringen redovisar i  förevarande
proposition    hur    förslagen    skall
finansieras.
De  anslagsförändringar som föreslås på
tilläggsbudget  för  budgetåret  1995/96
innebär en bruttoökning som uppgår  till
3 miljarder kronor. De finansieras genom
lika   stora   inleveranser   från   det
statliga bolaget Securum.
Tabell 7 Specifikation av förändringar i
utgiftsanslagen för budgetåret
1995/96 i förhållande till statsbudgeten
1000-tal kronor
Belopp
Förslag till  Förändring
i  stats-         nytt
anslags- Ökning (+)
budgeten
belopp        Minskning(-)
Förslag
Statschefen och regeringen
Samarbete och utveckling inom
Östersjöregionen,     reservationsanslag
1 000 000  +1 000 000
Näringsdepartementet
Program för småföretagsutveckling,
förnyelse          och         tillväxt,
reservationsanslag            1 000  000
+1 000 000
Miljödepartementet
Investeringsbidrag för
främjande av omställning i
ekologiskt hållbar riktning,
reservationsanslag            100    000
1 100 000  +1 000 000
Summa     totalt             100     000
3 100 000  +3 000 000
Finansiering
Utdelning          från          Securum
+3 000 000
Ytterligare utdelning från Securum på  3
miljarder     kronor     används     som
finansiering    av    förändringar    på
inkomstsidan      under       budgetåren
1995/96-1999.  I praktiken  avses  dessa
medel  inlevereras under åren  1997  och
1998.
Förfarandet   att  använda  indragningar
från   Securum   som  finansieringskälla
kritiseras i två motioner.
I  motion  Fi109 (m) anförs att  endast
2,8   miljarder   kronor   av   den   av
regeringen       totalt       föreslagna
inleveransen  från  Securum  bör  tas  i
anspråk.    Detta    belopp    motsvarar
bortfallet av stämpelskatt åren 1996 och
1997.  Vad i övrigt kan erhållas vid  en
avveckling  av Securum bör användas  för
att   nedbringa  budgetunderskottet  och
statsskulden.
I motion Fi110 (fp) avvisas bestämt den
enligt      motionärerna     undermåliga
finansieringen  av regeringens  förslag.
Enligt   motionärerna  sänker  förslaget
trovärdigheten    i     den     pågående
budgetsaneringen.      Att       använda
inleveranser  från  Securum,  vilket   i
praktiken                        innebär
fastighetsförsäljningar   till   statlig
konsumtion    är    oacceptabelt.     De
fastigheter som Securum äger har  staten
övertagit  som  en följd av  bankkrisen.
Försäljning  av  dessa  har  i  tidigare
skede betraktats som en återbetalning av
bankstöd.   Kostnaderna  för  bankstödet
lånades    upp    och    belastar     nu
statsskulden. Det enda rimliga är, menar
motionärerna,    att    intäkter    från
fastigheter  som försäljs  används  till
att betala av på statsskulden.
Finansutskottet     konstaterade     vid
behandlingen    av    den     ekonomiska
vårpropositionen   (prop.   1995/96:150,
bet.  FiU10)  att  de ändringar  som  då
gjordes  på  tilläggsbudget innebar  att
utgifterna    på    statsbudgeten    för
innevarande budgetår 1995/96 minskat med
omkring     1,3    miljarder     kronor.
Sammantaget  hade därmed ändringarna  på
tilläggsbudget     under     innevarande
budgetår inneburit en nettobelastning om
ca 1,2 miljarder kronor.
Utskottet          noterar          med
tillfredsställelse att de  förslag  till
ökade utgifter på tilläggsbudget som  nu
läggs   fram   i  proposition   222   är
finansierade.    De     av     utskottet
tillstyrkta utgiftsökningarna  avser  en
engångsvis  uppbyggnad  av  tre  anslag.
Utskottet  har  inga  invändningar   mot
finansieringen.
Övrigt
Arbetsgivarperioden i sjukförsäkringen
Enligt   lagen  (1991:1047)  om  sjuklön
utges  inte sjuklön för den första dagen
i   sjuklöneperioden.  För  de  följande
dagarna    i   sjuklöneperioden    utgör
sjuklönen        75         %         av
anställningsförmånerna. Sjuklöneperioden
omfattar  den  första dag arbetstagarens
arbetsförmåga  är nedsatt  på  grund  av
sjukdom   och   de  därpå  följande   13
kalenderdagarna.     Om     sjukperioden
fortsätter efter sjuklöneperioden  utges
ersättning i form av sjukpenning  enligt
lagen (1962:381) om allmän försäkring. I
proposition  1995/95:209 har  regeringen
föreslagit att sjuklöneperioden  fr.o.m.
den  1 januari 1997 skall förlängas från
två till fyra veckor.
I  motion Fi110 (fp) krävs att riksdagen
skall upphäva beslutet om förlängning av
sjuklöneperioden  (yrkande  9).   Enligt
motionärerna kommer de nya reglerna  att
slå   särskilt  hårt  mot   mindre   och
medelstora företag, dvs. just de företag
som regeringen säger sig värna om.
I motion A46 (kds) begärs att riksdagen
beslutar    att   dagens   regler    för
arbetsgivarperiod   i   sjukförsäkringen
skall    gälla   även   fortsättningsvis
(yrkande 10). Enligt motionärerna skulle
en    förlängd   sjuklöneperiod    verka
hämmande för tillväxten och försvåra för
dem  som  inte har god hälsa att  få  en
anställning,
Socialförsäkringsutskottet konstaterar i
sitt  yttrande (SfU6y) att regeringen  i
proposition   1995/96:209   har   lämnat
förslag  om  att sjuklöneperioden  skall
förlängas från 14 till 28 dagar  fr.o.m.
den  1  januari  1997. Avsikten  är  att
riksdagen    skall    behandla     denna
proposition jämte motioner under hösten.
Med       hänsyn      därtill      anser
socialförsäkringsutskottet att  det  för
närvarande  inte är påkallat  med  någon
åtgärd  från  riksdagens  sida  i  denna
fråga  och avstyrker bifall till de  två
aktuella motionsyrkandena.
Finansutskottet    har    ingen    annan
uppfattning                           än
socialförsäkringsutskottet      angående
frågans  hantering. Utskottet  avstyrker
därför  motionerna Fi110 (fp) yrkande  9
och A46 (kds) yrkande 10.
Rehabilitering
I  motion A49 (m) begärs ett nytt system
för     rehabilitering.    I    motionen
ifrågasätts        det         nuvarande
rehabiliteringssystemets    effektivitet
(yrkande  53).  Enligt  motionärerna  är
lagstiftning och kontroll sannolikt lika
problematiska  som verktyg  här  som  på
flertalet   andra   områden    som    är
relaterade     till     den      moderna
arbetsmarknaden. Motionärerna anser  att
det  vore  mer ändamålsenligt att  bygga
ett  rehabiliteringssystem på  ett  mera
direkt    samarbete    med    företagen.
Överenskommelser  med  företag  om   att
dessa     svarar     för     preciserade
rehabiliteringsuppgifter  vore  troligen
bättre       än       den      nuvarande
institutionaliseringslinjen.
Enligt  motion  Fi116 (v) bör  förslaget
från  Arbetsmarknadspolitiska  kommittén
(SOU    1996:34)   om    en    samordnad
rehabilitering       nu       genomföras
(yrkande  27).  Enligt  förslaget  skall
försäkringskassan,    arbetsförmedlingen
och            kommunen            bilda
samverkansorganisation på lokal nivå för
planering     och     beställning     av
rehabiliterings-        och        andra
arbetsförberedande insatser.
Socialförsäkringsutskottet   redogör   i
sitt   yttrande  (SfU6y)  för  nuvarande
regelsystem     när      det      gäller
rehabilitering   liksom   för   pågående
utrednings-  och  beredningsarbete  samt
riksdagens tidigare uttalanden  när  det
gäller  behovet  av ett  väl  fungerande
rehabiliteringsarbete.
Socialförsäkringsutskottet pekar förutom
på   de   föreliggande  förslagen   från
Arbetsmarknadspolitiska  kommittén  även
på  det  pågående arbetet  i  Sjuk-  och
arbetsskadekommittén.             Enligt
socialförsäkringsutskottets  mening  bör
det     omfattande    utrednings-    och
beredningsarbetet  som  för   närvarande
pågår  avvaktas. Motionerna  bör  därför
avslås.  Avvikande meningar har  anmälts
av     företrädarna     för     Moderata
samlingspartiet och Vänsterpartiet  till
förmån      för     deras     respektive
motionsyrkanden.
Finansutskottet  anser  i   likhet   med
socialförsäkringsutskottet att  det  för
närvarande  med  hänsyn  till   pågående
arbete inom området inte är påkallat med
några initiativ från riksdagens sida när
det    gäller   rehabiliteringsfrågorna.
Utskottet  avstyrker  därför  motionerna
A49 (m) yrkande 53 och Fi116 (v) yrkande
27.
Förtidspensionering
I    motion   Fi116   (v)   anförs   att
förtidspensionering  fr.o.m.  årsskiftet
1996/97  kommer  att  medges  endast  på
grund   av  medicinska  skäl.  Även   om
förtidspensioneringen  som   metod   bör
minimeras   blir   enligt   motionärerna
pressen    på   individen    i    dagens
arbetsmarknadsläge  orimligt  stor.   En
modifierad    s.k.    äldreregel     vid
förtidspension   bör    därför    prövas
tillsammans   med  andra  kompletterande
åtgärder (yrkande 28).
Socialförsäkringsutskottet    tar    upp
frågan  i  sitt  yttrande  (SfU6y)  till
finansutskottet.
Socialförsäkringsutskottet     redovisar
inledningsvis  gällande  regler,   vilka
främst     tar    sikte    på    nedsatt
arbetsförmåga     som     grund      för
förtidspensionering.    I    fråga    om
försäkrad  som  fyllt 60 år  gäller  för
närvarande    de   s.k.   äldrereglerna.
Bedömningen  gäller  därvid  främst  den
försäkrades  förmåga och  möjlighet  att
bereda sig fortsatt inkomst genom sådant
arbete  som  han tidigare  utfört  eller
genom   annat   för  honom  tillgängligt
lämpligt   arbete.   Dessa   äldreregler
upphör  dock  att gälla  vid  årsskiftet
1996/97 (prop. 1994/95:147, bet.  SfU10,
rskr. 343).
I    den    proposition   som   föregick
riksdagsbeslutet uppgav  regeringen  att
det   är   av  stor  vikt  att  uppkomna
kostnader   på  grund  av  sjukdom   och
arbetslöshet    i    största     möjliga
utsträckning        hanteras        inom
socialförsäkringen            respektive
arbetsmarknadspolitiken.    En     sådan
strävan    skulle   enligt    regeringen
underlätta    politiska   prioriteringar
mellan  olika politikområden samt  bidra
till  att stärka tilltron till systemen.
Särskilt   viktigt  var   detta   enligt
regeringen      när       de       olika
ersättningssystemen  utsätts  för  stort
ekonomiskt   tryck.   Förslaget   skulle
därför enligt propositionen ses som  ett
första   steg   mot  en   renodling   av
förtidspensioneringen   till   att    ge
ersättning vid nedsatt arbetsförmåga  på
grund  av medicinska faktorer.  För  att
avskaffandet   av   äldrereglerna   inte
skulle  få orimliga sociala konsekvenser
skulle   ändringen   enligt   regeringen
genomföras  i samband med att  särskilda
åtgärder            görs            inom
arbetsmarknadspolitiken    för     äldre
personer i arbetskraften.
Socialförsäkringsutskottet        delade
regeringens  bedömning  och  tillstyrkte
lagändringen.      Riksdagen      biföll
utskottets                      förslag.
Socialförsäkringsutskottet  anger  nu  i
sitt  yttrande  att  man  vidhåller  sin
tidigare   uppfattning   att   det    är
motiverat   att   avskaffa    de    s.k.
äldrereglerna. Motionsyrkandet  avstyrks
således  av  utskottet. Representanterna
för  Vänsterpartiet och Miljöpartiet har
gemensamt anmält en avvikande  mening  i
frågan.
Finansutskottet    gör    inget    annat
ställningstagande                     än
socialförsäkringsutskottet och avstyrker
därför motion Fi116 (v) yrkande 28.
Samordning av olika ersättningssystem
I     motion    Fi117    (mp)     begärs
tillkännagivanden    om    behovet    av
samordning  av  olika  ersättningssystem
och  om en parlamentarisk beredning  för
samordning  av sådana system  (yrkandena
58  och  59). Motionärerna pekar på  att
det  för närvarande finns en stor  mängd
ersättningssystem för människor  som  är
sjuka,  arbetslösa, har sociala problem,
deltar  i  någon  arbetsmarknadspolitisk
åtgärd eller genomgår utbildning. Enligt
vad  som  anförs  i motionen  skulle  en
bättre organisatorisk samverkan på lokal
nivå  underlättas av en samordning eller
sammanslagning         av          olika
ersättningssystem.
Ersättningssystemen    är    nu    under
utredning   i   olika   sammanhang   och
motionärerna menar att det finns  tecken
på    att    resultaten   kan    medföra
ytterligare splittring mellan  systemen.
För  att  få den nödvändiga samordningen
och    överblicken   bör    därför    en
parlamentarisk beredning tillsättas  med
uppgift  att  utarbeta  ett  samlat  och
samordnat   förslag   för    de    olika
ersättningssystemen. Beredningen bör ske
snabbt och bygga på den information  och
det  arbete  som gjorts av de kommittéer
och  utredningar som har  och  har  haft
till   uppgift   att   se   över   olika
ersättningssystem, anförs i motionen.
Socialförsäkringsutskottet anför i  sitt
yttrande  (SfU6y) att de  olika  sociala
ersättningssystemen  främst   har   till
uppgift  att  trygga människors  ekonomi
genom en omfördelning av resurser när de
drabbas  av mer eller mindre oförutsedda
händelser  som exempelvis  ohälsa  eller
arbetslöshet.     I     det     pågående
utredningsarbetet      finns      enligt
socialförsäkringsutskottet  en   strävan
till    en   renodling   av   de   olika
ersättningssystemen. Som  exempel  anges
arbetet i Sjuk- och arbetsskadekommittén
samt     pågående     utredningar     om
arbetslöshetsersättningen            och
studiestödssystemet.
Socialförsäkringsutskottet         pekar
särskilt     på    att     Sjuk-     och
arbetsskadekommittén skall ägna speciell
uppmärksamhet åt samspelet mellan  olika
ersättningssystem   och    att    bättre
harmonisera  reglerna i olika  delar  av
trygghetssystemet.
Socialförsäkringsutskottet utgår för sin
del  från  att  samspelet  mellan  olika
ersättningssystem särskilt uppmärksammas
i    det   fortsatta   utrednings-   och
beredningsarbetet   och   förordar   att
motion Fi117 (mp) avstyrks i denna  del.
Miljöpartiet  har  anmält  en  avvikande
mening    till    förmån    för     sitt
motionsyrkande.
Finansutskottet   konstaterar   att   de
problem  som uppmärksammats  i  motionen
spänner   över   flera   politikområden.
Förutom  socialföräkringen  berörs  inte
minst också arbetsmarknadspolitiken  och
arbetslöshetsförsäkringen.            Av
statsfinansiella skäl är  det  angeläget
att   olika  offentliga  åtaganden  noga
prövas  och att möjligheterna att minska
utgifterna      tas      till      vara.
Finansutskottet vill peka på behovet  av
bättre    samspel   mellan   de    olika
ersättningssystemen,           tydligare
avgränsning mellan systemen och  behovet
av harmonisering av reglerna. Ett arbete
med  denna inriktning  pågår sedan några
år.   Finansutskottet  utgår  från   att
regeringen  ägnar stor uppmärksamhet  åt
samordningsfrågorna  i   den   fortsatta
beredningen     av    förslagen     från
Arbetsmarknadpolitiska   kommittén   och
Sjuk-      och     arbetsskadekommittén.
Utskottet ser för närvarande inte  behov
av någon parlamentarisk beredning. Något
särskilt initiativ från riksdagens  sida
är   därför   inte  påkallat.  Utskottet
avstyrker   med  hänvisning   till   det
anförda  motion Fi117 (mp) yrkandena  58
och 59.
Förmånsrätt och lönegaranti
I  motion  A49  (m) begärs förslag  till
ändring  i förmånsrättslagen beträffande
förmånsrätt för skattefordringar och ett
tillkännagivande  till   regeringen   om
reformering     av     systemet      med
löneförmånsrätt     och      lönegaranti
(yrkandena   23  och  24).  Motionärerna
anser  att  skatteförmånsrätten  är   en
väsentlig omständighet när företag skall
räddas    genom   rekonstruktion.    Vid
rekonstruktioner  är  det   mycket   små
marginaler    som    avgör     om     en
rekonstruktion  skall komma  till  stånd
eller    inte.   Därför   bör,    enligt
motionärernas                    mening,
skatteförmånsrätten tas  bort.  Ett  mer
jämbördigt   regelsystem  för   samtliga
fordringsägare, inklusive staten, skulle
vara  till  fördel för alla  parter.  Om
staten    tvingas   att   bevaka    sina
fordringar  på samma villkor som  övriga
fordringsägare  skulle  dessutom,  anser
motionärerna,    oseriös   företagsamhet
sannolikt   kunna  upptäckas   betydligt
snabbare än vad som sker i dag.
När   det  gäller  lönegarantin   anför
motionärerna  att nuvarande bestämmelser
innebär  risker  för en snedvridning  av
konkurrensen         genom          s.k.
bekvämlighetskonkurser.    I    motionen
föreslås   förenklingar   som,    enligt
motionärerna, innebär ett fortsatt  gott
grundskydd       för      arbetstagarna,
eliminering av riskerna för snedvridning
av        konkurrensen,        förenklad
administration och minskade utgifter för
staten. Förslaget går bl.a. ut på att de
medel  som  betalats in av arbetsgivarna
till  lönegarantifonden i stället  skall
betalas  till försäkringskassan.  Vidare
bör,  anser  motionärerna, den  koppling
som      i      dag     finns     mellan
lönegarantibestämmelserna            och
förmånsrätten upphävas.
Lagutskottet  erinrar  i  sitt  yttrande
(LU6y)   till  finansutskottet  om   att
regeringen i slutet av år 1995  beslutat
om direktiv till en kommitté med uppgift
att utreda frågor om bl.a. förmånsrätt i
konkurs  och  lönegaranti.  I  yttrandet
gör    lagutskottet    en    översiktlig
redovisning av lagstiftningen på området
och   av  kommitténs  utredningsuppdrag.
Kommitténs  huvuduppgift   är   att   ta
ställning    till   dels   om    statens
förmånsrätt för skatter bör slopas, dels
om  företagshypotek  bör  ges  en  annan
ställning än det har i dag och  dels  om
arbetstagares       löneskydd        vid
arbetsgivarens  konkurs  kan  förbättras
utan    att   statens   kostnader    för
lönegarantin ökar. Av direktiven framgår
att utredningen är oförhindrad att lägga
fram  förslag som innebär att kopplingen
mellan  lönegarantin  och  förmånsrätten
löses upp.
Lagutskottet     erinrar     om     att
motionsyrkanden liknande de nu  aktuella
prövades i början av juni 1996 i samband
med   att   riksdagen  antog  lagen   om
företagsrekonstruktion             (bet.
1995/96:LU11 s. 28). Enligt lagutskottet
har   några   nya  omständigheter   inte
tillkommit   som   bör   föranleda   att
riksdagen       nu      frångår       de
ställningstaganden   som   gjordes   tre
veckor   tidigare.  Lagutskottet   anser
därför  att de aktuella motionsyrkandena
för  närvarande inte bör föranleda någon
riksdagens  vidare åtgärd. En  avvikande
mening  har anmälts av företrädarna  för
Moderata samlingspartiet.
Finansutskottet konstaterar för sin  del
att   några   nya  omständigheter   inte
föreligger i förhållande till läget  för
en  månad  sedan. Riksdagens beslut  med
anledning  av  föreliggande  motionskrav
bör    därför    inte    nu    omprövas.
Finansutskottet  intar   således   samma
ståndpunkt    som    lagutskottet    och
avstyrker  motion A49 (m)  yrkandena  23
och 24.
Stöd till kulturarbetare
Enligt  motion Fi117 (mp) bör regeringen
lägga  fram  förslag  om  förändring  av
stödet till kulturarbetare (yrkande 23).
Stödet  bör vara generellt och  utformas
som ett konstnärstillägg motsvarande  70
% av inkomsten upp till 50 000 kr per år
och  utgå  med högst 35 000 kr.  Vid  en
inkomst  överstigande 80 000 kr  per  år
bör   stödet  avtrappas  för  att   helt
upphöra vid en årsinkomst om 150 000 kr.
Kulturutskottet hänvisar i sitt yttrande
(KrU12y)  till  att Kulturutredningen  i
sitt   slutbetänkande   Kulturpolitikens
inriktning  (SOU  1995:84)   har   ägnat
frågan  om  ett  generellt konstnärsstöd
särskild uppmärksamhet (s. 254-258  samt
661-689).  En av de stödformer  som  har
övervägts  är  ett konstnärstillägg  med
samma   principiella   utformning    som
föreslås i motion Fi117. Utredningen gör
bedömningen  att  en stödform  av  detta
slag    inte    bör    införas.    Efter
remissbehandling  av  Kulturutredningens
betänkande     bereds     ärendet      i
regeringskansliet. Avsikten  är  att  en
kulturproposition    skall    föreläggas
riksdagen       i      samband       med
budgetpropositionen i  september  månad.
Kulturutskottet        anser         att
beredningsarbetet inte  bör  föregripas,
varför  motion Fi117 (mp) bör  avstyrkas
vad  avser  de förslag som  faller  inom
kulturutskottets beredningsområde.  Till
yttrandet har fogats en avvikande mening
från Miljöpartiet de grönas företrädare.
Finansutskottet har inte  anledning  att
göra  någon annan bedömning av förslaget
dn  kulturutskottet och avstyrker därmed
motion Fi117 (mp) yrkande 23.

Hemställan

Utskottet hemställer
Den ekonomiska politiken
1.   beträffande  målet  om   en
halvering      av      den      öppna
arbetslösheten
att   riksdagen   med   bifall   till
proposition  1995/96:207  yrkande   2
samt   med   avslag   på   motionerna
1995/96:Fi109       yrkande        2,
1995/96:Fi110       yrkande        2,
1995/96:Fi111  yrkandena   3  och  4,
1995/96:Fi112       yrkande        2,
1995/96:Fi113    yrkande    2     och
1995/96:Fi117 yrkande 5 godkänner vad
regeringen  har anfört om  målet  att
halvera den öppna arbetslösheten till
4 procent år 2000,
res. 1 (m, fp, kds)
res. 2 (v)
res. 3 (mp)
2.    beträffande   kontinuerlig
rapportering    om   sysselsättningen
m.m.
att   riksdagen   avslår   motionerna
1995/96:A49    yrkande     55     och
1995/96:Fi115 yrkande 1,
res. 4 (m, fp)
3.      beträffande     allmänna
riktlinjer    för   den    ekonomiska
politiken
att   riksdagen   med   bifall   till
proposition  1995/96:207  yrkande   1
samt   med   avslag   på   motionerna
1995/96:A49 yrkandena 1,  2  och  40,
1995/96:Fi109       yrkande        1,
1995/96:Fi110       yrkande        1,
1995/96:Fi111  yrkandena  1  och   2,
1995/96:Fi112       yrkande        1,
1995/96:Fi113       yrkande        1,
1995/96:Fi117 yrkandena 1-4, 6 och 42
godkänner de allmänna riktlinjer  för
den    ekonomiska    politiken    som
regeringen har förordat samt som  sin
mening ger regeringen till känna  vad
utskottet anfört,
res. 5 (m, fp, kds)
res. 6 (v)
res. 7 (mp)
4.  beträffande  utgiftstak  och
fördelning på utgiftsområden
att   riksdagen   avslår   motionerna
1995/96:Fi109 yrkandena  3 och 4 samt
1995/96:Fi110 yrkande 3,
res. 8 (m)
res. 9 (fp)
5.   beträffande   studier    av
internationella exempel
att     riksdagen    avslår    motion
1995/96:A49 yrkande 3,
res. 10 (m, fp)
6.       beträffande      svensk
arbetsmarknad   i   ett    europeiskt
perspektiv
att     riksdagen    avslår    motion
1995/96:Fi125,
res.  11  (m,   fp,
kds)
7.    beträffande    Riksbankens
uppgifter
att     riksdagen    avslår    motion
1995/96:Fi114,
Skattepolitiken
8.                     beträffande
fördelningspolitiska  effekter   av
skattepolitiken
att     riksdagen    avslår    motion
1995/96:Fi116 yrkandena 2 och 3,
res. 12 (v)
res.   13   (m)   -
motiv.
9.     beträffande    tillfällig
nedsättning av stämpelskatt  i  vissa
fall
att   riksdagen   med   bifall   till
proposition  1995/96:222  yrkande   5
samt   med   avslag   på   motionerna
1995/96:Fi116       yrkande        4,
1995/96:Fi117    yrkande    15    och
1995/96:Fi129    antar    regeringens
förslag   till   lag  om   tillfällig
nedsättning av stämpelskatt  i  vissa
fall,
res. 14 (m)
res. 15 (v, mp)
10.                    beträffande
fastighetsskatt
att   riksdagen   avslår   motionerna
1995/96:Fi115    yrkande    2     och
1995/96:Fi118 yrkande 1
res. 16 (m)
res. 17 (fp, kds)
11. beträffande stämpelskatt för
AP-fonden
att   riksdagen   med   bifall   till
proposition  1995/96:222  yrkande   6
antar regeringens förslag till lag om
ändring   i   lagen   (1984:404)   om
stämpelskatt                      vid
inskrivningsmyndigheter,
12.   beträffande  skatter   och
avgifter på motorfordon
att   riksdagen  med   anledning   av
proposition 1995/96:222 yrkandena 1-3
och    med    bifall   till    motion
1995/96:Fi133  samt  med  avslag   på
motionerna  1995/96:Fi116  yrkande  5
och   1995/96:Fi117  yrkandena  18-20
samt  1995/96:Fi120 yrkande  1  antar
regeringens förslag till
dels  lag  om  ändring  i  lagen
(1996:537)   om   ändring   i   lagen
(1978:69)  om  försäljningsskatt   på
motorfordon  med  den  ändringen  att
övergångsbestämmelserna      erhåller
följande   som   Utskottets   förslag
betecknade lydelse:
Regeringens förslag  Utskottets förslag
1.  Denna  lag  träder i  kraft  den  1
oktober 1996.
2.  Ändringarna i 4 § första stycket  1
och  8  §  1 träder dock i kraft  den  1
augusti 1996.
3.                   3.      De     nya
Försäljningskatt     lydelserna av  4  §
enligt 8 § 1  skall  första  stycket   1
inte   tas  ut   om  och  8  §  1  skall
skattskyldighet      tillämpas        om
inträtt  efter  den  skattskyldighet
11 juni 1996.        inträtt  efter  den
10 juni 1996.
4.           Äldre   4. I övrigt gäller
föreskrifter gäller  äldre  föreskrifter
fortfarande i fråga  i      fråga     om
om förhållanden som  förhållanden    som
hänför   sig   till  hänför   sig   till
tiden          före  tiden          före
ikraftträdandet.     ikraftträdandena.
dels   lag   om   ändring    i
fordonsskattelagen (1988:327),
dels   lag   om   ändring    i
bilskrotningslagen (1975:343) med den
ändringen att övergångsbestämmelserna
erhåller   följande  som   Utskottets
förslag betecknade lydelse:
Regeringens förslag  Utskottets förslag
1.  Denna  lag  träder i  kraft  den  1
augusti 1996.
2.  Har skyldighet   2.  Har skyldighet
att          betala  att          betala
skrotningsavgift     skrotningsavgift
inträtt  efter  den  inträtt  efter  den
11  juni 1996 skall  10  juni 1996 skall
avgift tas ut  även  avgift tas ut  även
i      de      fall  i      de      fall
försäljningsskatt    försäljningsskatt
inte  skall betalas  inte  skall betalas
för  sådana  fordon  för  sådana  fordon
enligt        lagen  enligt        lagen
(1978:69)        om  (1978:69)        om
försäljningsskatt    försäljningsskatt
på motorfordon.      på motorfordon.
3. För personbilar som är inrättade för
drift med elektricitet från batterier  i
fordonet skall inte skrotningsavgift tas
ut   för  tiden  till  och  med  den  31
december 1997.
res. 18 (m)
res. 19 (v)
res. 20 (mp)
13. beträffande tobaksskatt
att   riksdagen   med   bifall   till
proposition  1995/96:222  yrkande   4
antar regeringens förslag till lag om
ändring   i   lagen  (1994:1563)   om
tobaksskatt,
14.   beträffande   regler   för
sparande i allemansfond
att   riksdagen   med   bifall   till
proposition  1995/96:222  yrkande   7
samt   med   avslag   på   motionerna
1995/96:Fi110       yrkande        6,
1995/96:Fi118    yrkande    2     och
1995/96:Fi120   yrkande    2    antar
regeringens  förslag  till   lag   om
upphävande  av  lagen (1994:1851)  om
skattelättnader   för   sparande    i
allemansfond,
res. 21 (m, kds)
res. 22 (fp)
15.                    beträffande
företagsbeskattning
att     riksdagen    avslår    motion
1995/96:Fi116 yrkandena 7 och 9,
res. 23 (v)
16.                    beträffande
dubbelbeskattning  av  aktier   och
riskkapitalavdrag
att   riksdagen   avslår   motionerna
1995/96:A46  yrkandena   5   och   6,
1995/96:A49  yrkandena   5   och   7,
1995/96:Fi110       yrkande        5,
1995/96:Fi116    yrkande    6     och
1995/96:Fi118 yrkandena 3, 6 och 7,
res.  24  (m,   fp,
kds)
res. 25 (v)
res.   26  (mp)   -
motiv.
17. beträffande avdragsrätt  för
periodiseringsfonder
att   riksdagen   avslår   motionerna
1995/96:Fi116    yrkande    8     och
1995/96:Fi118 yrkande 4,
res.  27  (m,   fp,
kds)
res. 28 (v)
18.                    beträffande
förmögenhetsbeskattning av aktier
att     riksdagen    avslår    motion
1995/96:Fi117 yrkandena 33 och 34,
res. 29 (m, kds)
res. 30 (mp)
19.  beträffande  åtgärder   för
enskilda      näringsidkare       och
fåmansföretag
att   riksdagen   avslår   motionerna
1995/96:A49     yrkande     6     och
1995/96:Fi110 yrkande 8,
res.  31  (m,   fp,
kds)
20.  beträffande beskattning  av
royalty och patent, m.m.
att   riksdagen   avslår   motionerna
1995/96:A46 yrkande 7 och 1995/96:A49
yrkandena 8 och 9,
res.  32  (m,   fp,
kds)
21.  beträffande nedsättning  av
socialavgifter
att   riksdagen   avslår   motionerna
1995/96:A49     yrkandena      12-14,
1995/96:Fi110       yrkande        4,
1995/96:Fi116       yrkande       10,
1995/96:Fi117  yrkandena  25  och  38
samt 1995/96:Fi118 yrkande 5,
res. 33 (m)
res. 34 (fp)
res. 35 (v)
res. 36 (mp)
res. 37 (kds)
22.                    beträffande
förmånsbeskattning av bilar
att   riksdagen   avslår   motionerna
1995/96:A49    yrkande     19     och
1995/96:Fi117 yrkande 21,
res. 38 (m)
res. 39 (mp)
res.   40   (v)   -
motiv.
23.                    beträffande
inkomstbeskattning
att   riksdagen   avslår   motionerna
1995/96:A49  yrkandena  11  och   15,
1995/96:Fi110       yrkande        7,
1995/96:Fi116       yrkande       11,
1995/96:Fi117    yrkande    22    och
1995/96:Fi118 yrkande 8,
res.  41  (m,   fp,
kds)
res. 42 (v)
res. 43 (mp)
24. beträffande skatteuppbörd
att   riksdagen   avslår   motionerna
1995/96:A46  yrkande  9,  1995/96:A49
yrkande  10 och 1995/96:Fi110 yrkande
10,
res.  44  (m,   fp,
kds)
25.                    beträffande
energibeskattningen
att     riksdagen    avslår    motion
1995/96:A49 yrkande 17,
res. 45 (m)
26. beträffande skatteavdrag för
yrkesfiskare
att     riksdagen    avslår    motion
1995/96:Fi118 yrkande 35,
res. 46 (m, kds)
Näringspolitiken
27.   beträffande  program   för
småföretagsutveckling, förnyelse  och
tillväxt
att   riksdagen   med   bifall   till
proposition  1995/96:222  yrkande   8
samt   med   avslag   på   motionerna
1995/96:A46  yrkandena  2   och   11,
1995/96:A49 yrkandena 4, 21  och  22,
1995/96:Fi117  yrkandena  32,  35-37,
39,  40 och 56, 1995/96:Fi119 yrkande
1,    1995/96:Fi134,   1995/96:Fi135,
1995/96:Fi136 och 1995/96:Fi137  till
Program   för  småföretagsutveckling,
förnyelse     och     tillväxt     på
tilläggsbudget till statsbudgeten för
budgetåret   1995/96   under   tolfte
huvudtiteln        anvisar        ett
reservationsanslag på 1 000  000  000
kr,
res. 47 (m)
res. 48 (fp)
res. 49 (mp)
res. 50 (kds)
28.   beträffande   översyn   av
reglerna inom tjänstesektorn
att   riksdagen   avslår   motionerna
1995/96:A45  yrkande  1,  1995/96:A46
yrkande 12, 1995/96:A49 yrkandena  16
och 18 och 1995/96:Fi117 yrkande 41,
res.  51  (m,   fp,
kds)
res. 52 (mp)
29.   beträffande   stöd    till
jordbruket
att   riksdagen   avslår   motionerna
1995/96:A49     yrkandena      45-48,
1995/96:Fi116       yrkande       14,
1995/96:Fi118 yrkandena  30  och  34,
1995/96:Fi119    yrkande    2     och
1995/96:Fi132,
res. 53 (m)
res. 54 (v)
res. 55 (mp)
res. 56 (kds)
30. beträffande patentavgifter
att     riksdagen    avslår    motion
1995/96:Fi116 yrkande 13,
31.  beträffande privatiseringar
av statliga företag
att     riksdagen    avslår    motion
1995/96:A49 yrkande 25,
res.  57  (m,   fp,
kds)
32.  beträffande  insatser   för
svensk formgivning
att     riksdagen    avslår    motion
1995/96:Fi131,
33.   beträffande  program   för
samarbete    och   utveckling    inom
Östersjöregionen
att   riksdagen   med   bifall   till
proposition  1995/96:222  yrkande   9
samt   med   avslag   på   motionerna
1995/96:Fi116       yrkande       15,
1995/96:Fi117       yrkande       24,
1995/96:Fi119    yrkande    3     och
1995/96:Fi123   yrkande    12    till
Samarbete    och   utveckling    inom
Östersjöregionen  på   tilläggsbudget
till   statsbudgeten  för  budgetåret
1995/96   under  första   huvudtiteln
anvisar  ett  reservationsanslag   på
1 000 000 000 kr,
res. 58 (m)
res. 59 (fp)
res. 60 (v)
res. 61 (mp)
34.   beträffande  program   för
omställning till hållbar utveckling
att   riksdagen   med   bifall   till
proposition  1995/96:222  yrkande  10
samt   med   avslag   på   motionerna
1995/96:Fi116       yrkande       16,
1995/96:Fi119    yrkande    4     och
1995/96:Fi123 yrkande 13 beslutar att
på  tilläggsbudget till statsbudgeten
för  budgetåret 1995/96 öka det under
fjortonde    huvudtiteln     anvisade
reservationsanslaget
Investeringsbidrag för  främjande  av
omställning   i  ekologiskt   hållbar
riktning med 1 000 000 000 kr,
res. 62 (m)
res. 63 (fp)
res. 64 (v)
35.                    beträffande
kretsloppsanpassade system
att     riksdagen    avslår    motion
1995/96:Fi117 yrkandena 7-14,
res. 65 (mp)
36.   beträffande   stöd    till
energiprojekt
att     riksdagen    avslår    motion
1995/96:Fi118 yrkandena 31-33,
res. 66 (kds)
37.   beträffande  miljöanpassat
transportsystem
att     riksdagen    avslår    motion
1995/96:Fi117 yrkande 16,
res. 67 (mp)
38. beträffande åtgärder för att
begränsa buller
att     riksdagen    avslår    motion
1995/96:Fi117 yrkande 17,
res. 68 (mp)
39.                    beträffande
tredjepartsfinansiering         för
ekologiskt hållbar tillväxt
att     riksdagen    avslår    motion
1995/96:Fi116 yrkande 12,
res. 69 (v)
40.     beträffande    särskilda
insatser för omstrukturering i  vissa
kommuner och landsting
att   riksdagen   med   bifall   till
proposition  1995/96:222  yrkande  11
samt   med   avslag   på   motionerna
1995/96:Fi119    yrkande    5     och
1995/96:Fi123  yrkande  10  godkänner
den  föreslagna användningen av medel
på   det   under  sjunde  huvudtiteln
anvisade         reservationsanslaget
Särskilda insatser för vissa kommuner
och landsting,
res. 70 (m)
res. 71 (fp)
41.  beträffande  upphandling  i
konkurrens
att     riksdagen    avslår    motion
1995/96:A49 yrkande 20,
res. 72 (m, fp)
42. beträffande övriga kommunala
frågor
att     riksdagen    avslår    motion
1995/96:Fi117 yrkande 43,
res. 73 (mp)
Utbildning för tillväxt
43.          beträffande
vuxenutbildning
att   riksdagen   med   bifall   till
proposition  1995/96:222  yrkande  12
samt   med   avslag   på   motionerna
1995/96:A49    yrkande     33     och
1995/96:Fi121 yrkandena 1,  2  och  4
godkänner  att en utbildningssatsning
görs i enlighet med de riktlinjer som
regeringen förordar,
res. 74 (m)
44.  beträffande  innehållet   i
utbildningarna m.m.
att   riksdagen   avslår   motionerna
1995/96:A49    yrkande     35     och
1995/96:Fi117 yrkande 50,
res. 75 (m, mp)
45.  beträffande arbetslösa  med
specifika läs- och skrivsvårigheter
att     riksdagen    avslår    motion
1995/96:Fi117 yrkande 51,
res. 76 (mp)
46.  beträffande ökade  insatser
från näringslivet i utbildningen
att     riksdagen    avslår    motion
1995/96:Fi117 yrkande 52,
res. 77 (mp)
47.                    beträffande
lärlingsutbildningen
att   riksdagen   avslår   motionerna
1995/96:A49    yrkande     42     och
1995/96:Fi117 yrkande 54,
res. 78 (m, fp, mp,
kds)
48.  beträffande  fördelning  av
vuxenutbildningssatsningen     mellan
folkbildningen och komvux
att   riksdagen   avslår   motionerna
1995/96:Fi116 yrkandena  18  och  19,
1995/96:Fi118  yrkandena  10  och  11
samt 1995/96:Fi126,
res. 79 (v)
res. 80 (kds)
49.     beträffande     särskilt
utbildningsbidrag
att   riksdagen   avslår   motionerna
1995/96:Fi116 yrkandena  20  och  22,
1995/96:Fi117   yrkande    60    samt
1995/96:Fi127 yrkandena 1 och 2,
res. 81 (v)
res. 82 (mp)
50. beträffande barntillägget  i
svuxa
att     riksdagen    avslår    motion
1995/96:Fi118 yrkande 12,
res. 83 (kds)
51.                    beträffande
högskoleutbyggnaden
att     riksdagen    avslår    motion
1995/96:Fi118 yrkande 9,
res. 84 (kds)
52.   beträffande   kvalitet   i
utbildningen
att   riksdagen   avslår   motionerna
1995/96:A49 yrkande 34, 1995/96:Fi121
yrkande  5 och 1995/96:Fi123  yrkande
11,
res.  85  (m,   fp,
kds)
53.                    beträffande
forskningsområden    av    särskild
betydelse för Sverige
att     riksdagen    avslår    motion
1995/96:A49 yrkande 37,
res. 86 (m)
54.  beträffande utbytet  mellan
högskolor och näringsliv
att     riksdagen    avslår    motion
1995/96:Fi117 yrkande 53,
res. 87 (mp, kds)
55.                    beträffande
stiftelsehögskolan i Jönköping
att     riksdagen    avslår    motion
1995/96:Fi128,
res. 88 (m)
56.   beträffande   individuella
utbildningskonton
att   riksdagen   avslår   motionerna
1995/96:A46  yrkande  8,  1995/96:A49
yrkande 36, 1995/96:Fi118 yrkande  13
och 1995/96:Fi121 yrkande 3,
res.  89  (m,   fp,
kds)
57.                    beträffande
betygskomplettering
att     riksdagen    avslår    motion
1995/96:Fi116 yrkande 17,
res. 90 (v)
58.     beträffande    nationell
skolpeng
att     riksdagen    avslår    motion
1995/96:A49 yrkande 32,
res. 91 (m)
59.   beträffande   databas   om
forskning
att     riksdagen    avslår    motion
1995/96:A49 yrkande 38,
res. 92 (m)
60.        beträffande        ny
utbildningsorganisation i Norrland
att     riksdagen    avslår    motion
1995/96:A49 yrkande 50,
res. 93 (m)
61.                    beträffande
svenskundervisning för invandrare
att     riksdagen    avslår    motion
1995/96:A49 yrkande 49,
res. 94 (m)
62.  beträffande  utbildning   i
företagande
att   riksdagen   avslår   motionerna
1995/96:A46  yrkande 1, 1995/96:Fi117
yrkande  31 och 1995/96:Fi118 yrkande
14,
res. 95 (mp, kds)
Arbetsmarknad för ökad sysselsättning
63.                    beträffande
arbetsmarknadspolitikens
inriktning
att   riksdagen   avslår   motionerna
1995/96:A46  yrkande 13,  1995/96:A49
yrkande 41 i denna del, 1995/96:Fi116
yrkande 1, 1995/96:Fi117 yrkandena 44
och 45 samt 1995/96:Fi123 yrkande 1,
res.  96  (m,   fp,
kds)
res. 97 (v)
res. 98 (mp)
64.  beträffande uppföljning  av
arbetsmarknadspolitiken
att   riksdagen   avslår   motionerna
1995/96:A49 yrkande 41 i  denna  del,
1995/96:Fi116       yrkande       24,
1995/96:Fi117       yrkande       55,
1995/96:Fi118  yrkandena  15  och  17
samt  1995/96:Fi123 yrkande 2 i denna
del,
res. 99 (m)
res. 100 (fp)
res. 101 (v)
res. 102 (mp)
res. 103 (kds)
65. beträffande övergripande mål
för Arbetsmarknadsverket
att   riksdagen   avslår   motionerna
1995/96:Fi116    yrkande    23    och
1995/96:Fi118 yrkande 16,
res. 104 (v)
res. 105 (kds)
66. beträffande arbetsförmedling
och arbetsmarknadsinstitut
att   riksdagen   med   bifall   till
proposition  1995/96:222  yrkande  15
samt    med    avslag    på    motion
1995/96:Fi123  yrkande  6   godkänner
regeringens   förslag    att    högst
620   000  000  kr  av  medlen  under
anslaget      Arbetsmarknadspolitiska
åtgärder får användas för tillfälliga
personalförstärkningar            vid
arbetsförmedlingen                och
arbetsmarknadsinstituten        under
budgetåret 1997,
res. 106 (fp)
67.  beträffande lokal samverkan
i arbetsförmedlingsnämnderna
att   riksdagen   med   bifall   till
proposition 1995/96:222 yrkandena  16
och  17 samt med avslag på motionerna
1995/96:Fi116    yrkande    25    och
1995/96:Fi122 yrkandena 2 och 3
dels   godkänner   regeringens
förslag  i  fråga om sammansättningen
av arbetsförmedlingsnämnderna,
dels   godkänner   regeringens
förslag   att  det  bör   finnas   en
arbetsförmedlingsnämnd    i     varje
kommun,
res. 107 (m)
res. 108 (v)
68. beträffande aktivitetsstöd
att   riksdagen   med   bifall   till
proposition 1995/96:222 yrkandena  18
och 26 i denna del samt med avslag på
motion 1995/96:Fi116 yrkandena 26 och
50 i denna del
dels   godkänner   regeringens
förslag  om  att sammanföra  bidragen
till           deltagare            i
arbetsmarknadspolitiska åtgärder till
ett   aktivitetsstöd  och  nivån   på
sådant stöd,
dels   godkänner   regeringens
förslag  till besparingar i fråga  om
aktivitetsstödet,
res. 109 (v)
69.   beträffande   individuella
handlingsplaner
att     riksdagen    avslår    motion
1995/96:Fi116 yrkande 29,
res. 110 (v)
70.                    beträffande
platsförmedling
att     riksdagen    avslår    motion
1995/96:A49 yrkande 44,
res. 111 (m)
71.                    beträffande
arbetsmarknadsutbildningens
inriktning
att   riksdagen   med   bifall   till
proposition 1995/96:222 yrkande 26  i
denna  del samt med avslag på  motion
1995/96:Fi116 yrkande 50 i denna  del
godkänner  regeringens  förslag  till
besparingar  i  fråga  om  upphandlad
arbetsmarknadsutbildning,
res. 112 (v)
72.                    beträffande
arbetsmarknadsutbildning        för
handikappade     och     utomnordiska
medborgare
att   riksdagen   med   bifall   till
proposition  1995/96:222  yrkande  19
samt    med    avslag    på    motion
1995/96:Fi122  yrkande  4   godkänner
regeringens  förslag   i   fråga   om
utomnordiska     medborgares      och
arbetshandikappades rätt att  studera
inom           det          reguljära
utbildningsväsendet       motsvarande
grundskole-  och  gymnasienivå   inom
ramen för arbetsmarknadsutbildning,
res. 113 (m)
73.                    beträffande
arbetsplatsintroduktion
att   riksdagen   med   bifall   till
proposition  1995/96:222  yrkande  20
samt   med   avslag   på   motionerna
1995/96:Fi116    yrkande    21    och
1995/96:Fi118  yrkande  18  godkänner
regeringens        förslag        att
anställningskravet                vid
arbetsplatsintroduktion        slopas
fr.o.m. den 1 september 1996,
res. 114 (v)
res. 115 (kds)
74. beträffande datortek
att     riksdagen    avslår    motion
1995/96:Fi116 yrkande 30,
res. 116 (v)
75. beträffande rekryteringsstöd
och beredskapsarbete
att   riksdagen   med   bifall   till
proposition 1995/96:222 yrkandena  21
och 26 i denna del samt med avslag på
motion 1995/96:Fi116 yrkandena 32 och
50 i denna del
dels   godkänner   regeringens
förslag    om    bidragsnivåer    och
bidragsvillkor  vid  rekryteringsstöd
och statsbidrag till beredskapsarbete
av tjänstekaraktär,
dels   godkänner   regeringens
förslag  till besparingar i fråga  om
rekryteringsstödet,
res. 117 (v)
76.                    beträffande
utbildningsvikariat
att   riksdagen   med   bifall   till
proposition  1995/96:222  yrkande  22
samt    med    avslag    på    motion
1995/96:Fi116  yrkandena  31  och  33
godkänner regeringens förslag i fråga
om  bidragsnivåer och  bidragsvillkor
vid utbildningsvikariat,
res. 118 (v)
77.                    beträffande
arbetslivsutveckling (ALU)
att   riksdagen   med   bifall   till
proposition  1995/96:222  yrkande  13
samt   med   avslag   på   motionerna
1995/96:Fi116       yrkande       34,
1995/96:Fi118    yrkande    19    och
1995/96:Fi123 yrkande 2 i  denna  del
antar regeringens förslag till lag om
arbetslivsutveckling,
res. 119 (fp)
res. 120 (v)
res. 121 (kds)
78. beträffande pendlingsstöd
att   riksdagen   med   bifall   till
proposition  1995/96:222  yrkande  23
samt    med    avslag    på    motion
1995/96:Fi118  yrkande  20  godkänner
regeringens  förslag   i   fråga   om
villkoren för pendlingsstöd,
res. 122 (kds)
79.  beträffande invandrarna  på
arbetsmarknaden
att   riksdagen   avslår   motionerna
1995/96:Fi116  yrkandena  35  och  36
samt 1995/96:Fi117 yrkande 71,
res. 123 (v)
res. 124 (mp)
80.    beträffande    offentliga
tillfälliga arbeten för äldre
att   riksdagen   med   bifall   till
proposition 1995/96:222 yrkandena  14
och  24 samt med avslag på motionerna
1995/96:Fi116    yrkandena     37-39,
1995/96:Fi117 yrkandena  46  och  47,
1995/96:Fi118       yrkande       21,
1995/96:Fi122  yrkandena  1  och   5,
1995/96:Fi123    yrkande    3     och
1995/96:Fi127 yrkande 3
dels  antar regeringens  förslag
till  lag  om  offentliga tillfälliga
arbeten för äldre arbetslösa,
dels   godkänner   regeringens
förslag  att  äldre arbetslösa  skall
ges      möjlighet     till      viss
sysselsättning    inom     offentliga
sektorn,
res.  125  (m,  fp,
kds)
res. 126 (v)
res. 127 (mp)
81.                    beträffande
arbetshandikappade               på
arbetsmarknaden
att   riksdagen  avslår   motionerna
1995/96:A49 yrkande 54, 1995/96:Fi116
yrkandena  48  och 49,  1995/96:Fi118
yrkande 22, 1995/96:Fi123 yrkande  7,
1995/96:Fi124 och 1995/96:Fi130,
res. 128 (m)
res. 129 (fp)
res. 130 (v)
res. 131 (kds)
82.  beträffande nya former  för
sysselsättning åt arbetslösa
att   riksdagen   avslår   motionerna
1995/96:A49 yrkande 43, 1995/96:Fi117
yrkandena    30,    48    och     49,
1995/96:Fi118    yrkande    25    och
1995/96:Fi123 yrkande 4,
res. 132 (m)
res. 133 (fp)
res. 134 (mp)
res. 135 (kds)
83.   beträffande  näringslivets
ansvar för ungdomars sysselsättning
att   riksdagen   avslår   motionerna
1995/96:Fi116    yrkande    40    och
1995/96:Fi118 yrkande 24,
res. 136 (v)
res. 137 (kds)
84. beträffande insatser för att
öka kvinnors företagande
att   riksdagen   med   bifall   till
proposition  1995/96:222  yrkande  25
samt   med   avslag   på   motionerna
1995/96:A49 yrkande 52, 1995/96:Fi117
yrkande  57, 1995/96:Fi122 yrkande  6
och 1995/96:Fi123 yrkande 5 godkänner
regeringens  förslag   i   fråga   om
aktivitetsstöd/starta     eget-bidrag
till arbetslösa kvinnor,
res. 138 (m)
res. 139 (fp, v)
res. 140 (mp)
85. beträffande arbetsrätten
att   riksdagen   avslår   motionerna
1995/96:A45  yrkande  2,  1995/96:A46
yrkandena   3   och  4,   1995/96:A49
yrkandena   26,  28,   30   och   31,
1995/96:Fi116    yrkandena     45-47,
1995/96:Fi117  yrkandena  67-70   och
1995/96:Fi123 yrkande 8,
res.  141  (m,  fp,
kds)
res. 142 (v)
res. 143 (mp)
86.    beträffande   lagen    om
anställningsskydd, m.m.
att     riksdagen    avslår    motion
1995/96:A49 yrkandena 27 och 29,
res. 144 (m)
87.                    beträffande
arbetstidsfrågor
att   riksdagen   avslår   motionerna
1995/96:Fi116  yrkandena  42-44   och
1995/96:Fi117 yrkandena 26-28,
res. 145 (v)
res. 146 (mp)
88. beträffande sabbatsår
att   riksdagen   avslår   motionerna
1995/96:Fi117    yrkande    29    och
1995/96:Fi118 yrkande 23,
res. 147 (mp, kds)
89. beträffande regionalt stöd
att   riksdagen   avslår   motionerna
1995/96:A49    yrkande     51     och
1995/96:Fi118 yrkande 27,
res. 148 (m)
res. 149 (kds)
90.                    beträffande
kompetensutveckling
att   riksdagen   avslår   motionerna
1995/96:Fi116    yrkande    41    och
1995/96:Fi118 yrkande 26,
res. 150 (v)
res. 151 (kds)
Arbetslöshetsförsäkringen
91.   beträffande   avslag    på
föreslagna  ändringar  i   lagen   om
arbetslöshetsförsäkringen  och  lagen
om kontant arbetsmarknadsstöd
att   riksdagen   avslår   motionerna
1995/96:Fi116 yrkandena  51  och  53,
1995/96:Fi117 yrkandena 61, 62 och 66
samt 1995/96:Fi122 yrkandena 7 och  8
,
res. 152 (m)
res. 153 (v)
res. 154 (mp)
92.          beträffande
arbetsvillkoret
att   riksdagen  med   anledning   av
proposition 1995/96:222 yrkandena  27
i  denna del och 28 i denna del  samt
med      avslag     på     motionerna
1995/96:Fi117    yrkande    63    och
1995/96:Fi118 yrkande 29 i denna  del
dels  godkänner vad utskottet  anfört
om arbetsvillkoret,
dels  antar  6  och  7   §§   i
regeringens  förslag  till   lag   om
ändring   i   lagen   (1973:370)   om
arbetslöshetsförsäkring    med    den
ändringen att 6 § skall erhålla den i
bilaga   2  som  Utskottets   förslag
betecknade lydelsen,
dels  antar  6  och  7   §§   i
regeringens  förslag  till   lag   om
ändring i lagen (1973:371) om kontant
arbetsmarknadsstöd med den  ändringen
att 6 § skall erhålla den i bilaga  2
som   Utskottets  förslag  betecknade
lydelsen,
res. 155 (mp)
res. 156 (kds)
93.          beträffande
överhoppningsbar tid
att   riksdagen  med   anledning   av
proposition 1995/96:222 yrkandena  27
i denna del och 28 i denna del
dels  godkänner  vad  utskottet
anfört om överhoppningsbar tid,
dels  antar  8  § i  regeringens
förslag  till lag om ändring i  lagen
(1973:370) om arbetslöshetsförsäkring
med   den  ändringen  att  paragrafen
skall  erhålla  den i  bilaga  2  som
Utskottets     förslag     betecknade
lydelsen,
dels  antar  8  § i  regeringens
förslag  till lag om ändring i  lagen
(1973:371)         om         kontant
arbetsmarknadsstöd med den  ändringen
att  paragrafen skall erhålla  den  i
bilaga   2  som  Utskottets   förslag
betecknade lydelsen,
94.  beträffande  ersättningstid
och ersättningsperiod
att   riksdagen   med   bifall   till
proposition 1995/96:222 yrkandena  27
i  denna  del och 28 i denna del  och
med  avslag  på  motion 1995/96:Fi123
yrkande 9
dels  godkänner  vad  utskottet
anfört    om    ersättningstid    och
ersättningsperiod,
dels  antar  14  och  15  §§  i
regeringens  förslag  till   lag   om
ändring   i   lagen   (1973:370)   om
arbetslöshetsförsäkring,
dels  antar  14  och  15  §§  i
regeringens  förslag  till   lag   om
ändring i lagen (1973:371) om kontant
arbetsmarknadsstöd,
res. 157 (fp)
95.                    beträffande
dagpenningberäkningen
att   riksdagen  med  anledning   av
proposition 1995/96:222 yrkande 27  i
denna  del samt med avslag på  motion
1995/96:Fi118 yrkande 29 i denna del
dels  godkänner  vad  utskottet
anfört om dagpenningberäkningen,
dels  antar  20 § i  regeringens
förslag  till lag om ändring i  lagen
(1973:370) om arbetslöshetsförsäkring
med   den  ändringen  att  paragrafen
skall  erhålla  den i  bilaga  2  som
Utskottets     förslag     betecknade
lydelsen,
res. 158 (kds)
96.                    beträffande
avstängningsregler
att   riksdagen  med   anledning   av
proposition 1995/96:222 yrkandena  27
i denna del och 28 i denna del
dels  godkänner  vad  utskottet
anfört om avstängningsregler,
dels  antar  29 § i  regeringens
förslag  till lag om ändring i  lagen
(1973:370) om arbetslöshetsförsäkring
med   den  ändringen  att  paragrafen
skall  erhålla  den i  bilaga  2  som
Utskottets     förslag     betecknade
lydelsen,
dels  antar  26 § i  regeringens
förslag  till lag om ändring i  lagen
(1973:371)         om         kontant
arbetsmarknadsstöd med den  ändringen
att  paragrafen skall erhålla  den  i
bilaga   2  som  Utskottets   förslag
betecknade lydelsen,
97.   beträffande   ökning    av
antalet karensdagar
att riksdagen
dels  godkänner  vad  utskottet
anfört om ytterligare en karensdag,
dels  antar den ändring i  13  §
lagen          (1973:370)          om
arbetslöshetsförsäkring  som  framgår
av  den  i  bilaga 2  som  Utskottets
förslag betecknade lydelsen,
dels  antar den ändring i  13  §
lagen     (1973:371)    om    kontant
arbetsmarknadsstöd som framgår av den
i  bilaga  2  som Utskottets  förslag
betecknade lydelsen,
dels  beslutar om sådan  ändring
av    ingresserna    till    de     i
propositionen   framlagda   förslagen
till   lag   om   ändring   i   lagen
(1973:370) om arbetslöshetsförsäkring
och   lagen  (1973:371)  om   kontant
arbetsmarknadsstöd   som    föranleds
därav,
98.                    beträffande
övergångsbestämmelser
att   riksdagen  med   anledning   av
proposition 1995/96:222 yrkandena  27
i denna del och 28 i denna del
dels  godkänner  vad  utskottet
anfört om övergångsbestämmelserna,
dels beslutar att ikraftträdande-
och    övergångsbestämmelserna   till
förslaget till lag om ändring i lagen
(1973:370) om arbetslöshetsförsäkring
skall  erhålla  den i  bilaga  2  som
Utskottets     förslag     betecknade
lydelsen,
dels beslutar att ikraftträdande-
och    övergångsbestämmelserna   till
förslaget till lag om ändring i lagen
(1973:371)         om         kontant
arbetsmarknadsstöd skall erhålla  den
i  bilaga  2  som Utskottets  förslag
betecknade lydelsen,
99.  beträffande lagförslagen  i
övrigt
att   riksdagen   med   bifall   till
proposition 1995/96:222 yrkandena  27
i  denna del och 28 i denna del antar
regeringens förslag till
dels  lag  om  ändring  i  lagen
(1973:370)                         om
arbetslöshetsförsäkring,
dels  lag  om  ändring  i  lagen
(1973:371)         om         kontant
arbetsmarknadsstöd,
i  den  mån de inte omfattas  av  vad
utskottet hemställt ovan,
100. beträffande ersättning till
deltidsarbetslösa
att     riksdagen    avslår    motion
1995/96:Fi116 yrkande 54,
res. 159 (v)
101.      beträffande     allmän
arbetslöshetsförsäkring
att   riksdagen   avslår   motionerna
1995/96:A49    yrkande     39     och
1995/96:Fi118 yrkande 28,
res.  160  (m,  fp,
kds)
102. beträffande finansiering av
höjningen av ersättningsnivån
att   riksdagen   avslår   motionerna
1995/96:Fi116    yrkande    52    och
1995/96:Fi117 yrkandena 64 och 65,
res. 161 (v)
res. 162 (mp)
Övrigt
103.                   beträffande
arbetsgivarperioden               i
sjukförsäkringen
att   riksdagen   avslår   motionerna
1995/96:A46    yrkande     10     och
1995/96:Fi110 yrkande 9,
res.  165  (m,  fp,
kds)
res. 166 (v)
104.                   beträffande
rehabilitering
att   riksdagen   avslår   motionerna
1995/96:A49    yrkande     53     och
1995/96:Fi116 yrkande 27,
res. 167 (m)
res. 168 (v)
105.                   beträffande
förtidspensionering
att     riksdagen    avslår    motion
1995/96:Fi116 yrkande 28,
res. 169 (v)
106.  beträffande samordning  av
olika ersättningssystem
att     riksdagen    avslår    motion
1995/96:Fi117 yrkandena 58 och 59,
res. 170 (mp)
107. beträffande förmånsrätt och
lönegaranti
att     riksdagen    avslår    motion
1995/96:A49 yrkandena 23 och 24,
res. 171 (m)
108.   beträffande   stöd   till
kulturarbetare
att     riksdagen    avslår    motion
1995/96:Fi117 yrkande 23.
res. 172 (mp)
Stockholm den 5 juli 1996
På finansutskottets vägnar
Jan Bergqvist

I  beslutet har deltagit: Jan  Bergqvist
(s), Per-Ola Eriksson (c), Sören Lekberg
(s),  Bo  Nilsson  (s), Arne  Kjörnsberg
(s),   Sonia   Karlsson   (s),   Lennart
Hedquist (m), Anne Wibble (fp),  Susanne
Eberstein  (s), Kristina Nordström  (s),
Fredrik   Reinfeldt  (m),  Roy  Ottosson
(mp),   Mats   Odell  (kds),   Sven-Erik
Österberg   (s),  Per  Bill  (m),   Lars
Bäckström (v) och Bo Lundgren (m).

Reservationer
1. Målet om en halvering av den öppna
arbetslösheten (mom. 1)
Lennart Hedquist (m), Anne Wibble  (fp),
Fredrik Reinfeldt (m), Mats Odell (kds),
Per Bill (m) och Bo Lundgren (m) anser
dels  att den del av utskottets yttrande
som under rubriken Målet om en halvering
av  den öppna arbetslösheten börjar  med
 Arbetsmarknadsutskottet  anför  i   och
slutar  med   4  %  år  2000   bort   ha
följande lydelse:
Mål för arbetslösheten
Den  nu  viktigaste  uppgiften  för  den
ekonomiska  politiken  är  att   bekämpa
arbetslösheten.   I   proposition    207
konkretiseras detta mål genom kravet att
den  öppna arbetslösheten måste halveras
från 8 % år 1994 till 4 % år 2000.
Utskottet  delar  den  uppfattning  som
framförs  i motionerna Fi109 (m),  Fi110
(fp) och Fi113 (kds): att när regeringen
nu  begränsar  målet för  arbetslösheten
till   att  omfatta  endast  den   öppna
arbetslösheten  riskerar  man  att  göra
målet    till    ett    skenmål.     Det
socialdemokratiska och centerpartistiska
målet  inriktas  på  symtomen,  inte  på
orsakerna  till den höga arbetslösheten.
Genom    att    målsätta    den    öppna
arbetslösheten bortser man från alla  de
personer  som  - därför  att  de  saknar
arbete     -     deltar     i      olika
arbetsmarknadspolitiska   åtgärder   och
alla  de som skulle vilja ha ett  arbete
men inte anser det vara meningsfullt att
söka.  Den  verkliga arbetslösheten  kan
man dölja i åtgärder av olika slag eller
genom  att flytta ut arbetslösa  utanför
den formella statistiska definitionen av
 arbetskraften .
Enligt  utskottets  uppfattning   måste
målet att pressa tillbaka arbetslösheten
formuleras  mer offensivt och ambitiöst.
Utgångspunkten måste vara  det  verkliga
problemet,  nämligen att det skapas  för
få     arbeten     inom    näringslivet.
Företagsklimatet måste förbättras så att
fler  människor vill och vågar satsa  på
nya  och växande företag. Riksdagen  bör
således  slå  fast  att  målet  är   att
förbättra   villkoren  för  arbete   och
företagande   så  att   så   många   nya
arbetstillfällen  kan  skapas  att   den
totala arbetslösheten halveras.
Utskottet noterar att även Miljöpartiet
i  motionerna Fi112 (mp) och Fi117  (mp)
anser  att målet för arbetslösheten  bör
avse   en   halvering  av   den   totala
arbetslösheten.
Vad  utskottet här anfört om målet  för
arbetslösheten   bör    riksdagen    med
anledning   av  motionerna   Fi109   (m)
yrkande  2, Fi110 (fp) yrkande 2,  Fi112
(mp)  yrkande 2, Fi113 (kds)  yrkande  2
och  Fi117 (mp) yrkande 5 som sin mening
ge regeringen till känna.
Av yrkandena 3 och 4 i motion Fi111 (v)
framgår   att   Vänsterpartiet    godtar
regeringens  mål att halvera  den  öppna
arbetslösheten   till   år   2000.   Med
hänvisning  till  vad  utskottet  anfört
avstyrks dessa två yrkanden.
dels  att utskottets hemställan under  1
bort ha följande lydelse:
1. beträffande målet om en halvering
av den öppna arbetslösheten
att    riksdagen   med   avslag    på
proposition 1995/96:207 yrkande 2 och
motion 1995/96:Fi111 yrkandena 3  och
4  samt  med  anledning av motionerna
1995/96:Fi109       yrkande        2,
1995/96:Fi110  yrkande  2,   1995/96:
Fi112    yrkande   2,   1995/96:Fi113
yrkande  2 och 1995/96: Fi117 yrkande
5,  godkänner vad utskottet anfört om
mål  för  arbetslösheten och som  sin
mening  ger  regeringen  detta   till
känna,
2. Målet om en halvering av den öppna
arbetslösheten (mom. 1)
Lars Bäckström (v) anser
dels  att den del av utskottets yttrande
som under rubriken Målet om en halvering
av  den öppna arbetslösheten börjar  med
 Finansutskottet vill  med   och  slutar
med   4  %  år  2000  bort  ha  följande
lydelse:
Finansutskottet anser att det är bra att
regeringen  nu ställer upp konkreta  mål
för   kampen   mot  arbetslösheten   och
deklarerar  att dessa mål  skall  följas
upp  halvårsvis. Detta  öppnar  för  att
regeringen   är  beredd  att   jämställa
arbetet  med  att få ner  arbetslösheten
med    processen    som    gäller    för
konvergenskriterierna.  När   en   sådan
inriktning  skall  omsättas  i  praktisk
handling      betyder      det       att
arbetslöshetsbekämpningen  måste   styra
den  ekonomiska politiken  på  ett  helt
annat  sätt än tidigare. Finansutskottet
välkomnar   en   sådan   inriktning   av
politiken.
Målet    att    halvera    den    öppna
arbetslösheten kan dock komma i konflikt
med    ett    strikt   uppfyllande    av
konvergenskriterierna.    Om    konflikt
skulle   uppstå   anser  utskottet   att
konvergenskriterierna inte får  ses  som
överordnade  gentemot målet att  halvera
den    öppna   arbetslösheten.    Enligt
finansutskottets mening måste kampen mot
arbetslösheten     och     för      ökad
sysselsättning nu ses som huvudmålet för
den ekonomiska politiken.
I  en  rad yrkanden framställs krav  på
mer långtgående målsättningar för kampen
mot   arbetslösheten.  Utskottet   delar
självklart       uppfattningen       att
arbetslösheten är ett stort misslyckande
och  att  det grundläggande målet  måste
vara en politik för full sysselsättning.
Det  finns  dock  ett flertal  skäl  att
ändock   tillstyrka  den  av  regeringen
föreslagna målsättningen att halvera den
öppna arbetslösheten till år 2000.
För  det första måste målet klart kunna
kvantifieras  utan att kunna  misstolkas
samtidigt som det måste kunna uppnås med
tillgängliga    medel.     Den     öppna
arbetslösheten uppfyller  de  kraven.  I
internationell statistik  är  den  öppna
arbetslösheten      den       vanligaste
kvantifieringen  av arbetslösheten.  Den
öppna   arbetslösheten  går   inte   att
misstolkas.  Det finns dessutom  ytterst
få  ekonomer som påstår sig med säkerhet
kunna  ange hur stor minskningen av  den
totala  arbetslösheten skulle bli  efter
en  given  tidsperiod på grund av  t.ex.
förbättrade  villkor  för  företag   och
företagande.
Ett  annat viktigt motiv till att välja
en halvering av den öppna arbetslösheten
som  mål  för  regering och  riksdag  är
synen på arbetslöshet. Arbetslinjen  har
för  de  flesta  av  riksdagens  partier
varit  en  självklar grundpelare  i  den
ekonomiska   politiken.  I  en   alltmer
internationaliserad   omgivning   ställs
stora  krav  på strukturförändringar  på
arbetsmarknaden.   Det    innebär    att
arbetslinjen  måste utvecklas  till  att
bli    arbets-    och   kompetenslinjen.
Människor som är i utbildning - antingen
därför   att   de   vill   bredda   sina
möjligheter  på  arbetsmarknaden   eller
tvingas   därtill  på   grund   av   att
arbetssituationen  förändrats  -   utför
självfallet  ett värdefullt arbete  både
för  sig själva och samhället. Att påstå
att människors utbildning och omskolning
enbart  handlar  om  kreativ  bokföring 
visar  på  en cynism som utskottet  inte
kan ställa sig bakom.
I  motionerna Fi109 (m) och Fi110  (fp)
används uttrycken  riktiga jobb  på  ett
tvivelaktigt sätt. Såvitt utskottet  kan
tolka motionerna avser motionärerna  med
Sriktiga  jobb  på ett alltför  ensidigt
sätt   arbetstillfällen  i  den  privata
sektorn. Utskottet anser inte att  vissa
arbeten skulle vara  riktigare  än andra
bara  för  att  de  utförs  i  särskilda
sektorer av ekonomin.
Med  hänvisning till vad utskottet  här
anfört  avstyrks  motionerna  Fi109  (m)
yrkande  2, Fi110 (fp) yrkande 2,  Fi112
(mp)  yrkande 2, Fi113 (kds)  yrkande  2
och Fi117 (mp) yrkande 5.
I  motion Fi111 (v) (yrkande 4)  betonas
att  regeringens politik är otillräcklig
för   att   stimulera   framväxten    av
ordinarie arbetstillfällen. Motionärerna
framhåller  att  det vore  olyckligt  om
målet     att    halvera    den    öppna
arbetslösheten främst uppnås på vad  som
skulle kunna betraktas som konstlad  väg
-  via  statistiska manipulationer eller
t.ex.  genom att volymerna i  åtgärderna
ökar.  Vänsterpartiet framhåller  därför
att      det     är     viktigt      att
förvärvsfrekvensen återgår till tidigare
höga nivåer.
Finansutskottet     konstaterar     att
motionärerna är av samma uppfattning som
regeringen  när det gäller formuleringen
av ett konkret sysselsättningsmål för år
2000.     Givetvis    är    det    också
finansutskottets  uppfattning  att  vare
sig         arbetsmarknads-        eller
utbildningspolitiken ensamma  kan  skapa
några  jobb.  Det  krävs  i  stället  en
positiv     utveckling     på      såväl
hemmamarknaden  som exportmarknaden  för
att     nå     sysselsättningspolitikens
grundläggande  mål om  arbete  åt  alla.
Avsikten  med åtgärder som  föreslås  av
regeringen  och utskottet är  också  att
successivt höja förvärvsfrekvensen tilll
de     höga    nivåer    som    tidigare
karakteriserat        den        svenska
arbetsmarknaden.
För  att undanröja alla tvivel  om  att
detta    måste   vara   den   gemensamma
bakomliggande synen när det gäller målet
om  att halvera den öppna arbetslösheten
till  år  2000,  bör riksdagen  som  sin
mening ge regeringen till känna vad  som
här  anförts  med  anledning  av  motion
Fi111 (v) yrkande 4. I övrigt vad gäller
Fi111  (v)  yrkande 3 torde  detta  vara
tillgodosett  genom  ett   bifall   till
propositionen  och  det  bör  därför  av
formella  skäl avslås. Med  det  anförda
tillstyrker  utskottet det i proposition
207       föreslagna      målet      för
sysselsättningspolitiken att halvera den
öppna arbetslösheten till 4 % år 2000.
dels  att utskottets hemställan under  1
bort ha följande lydelse:
1. beträffande målet om en halvering
av den öppna arbetslösheten
att   riksdagen   med   bifall   till
proposition  1995/96:207  yrkande   2
samt    med   anledning   av   motion
1995/96:Fi111  yrkande  4   och   med
avslag  på  motionerna  1995/96:Fi109
yrkande  2, 1995/96:Fi110 yrkande  2,
1995/96:Fi111       yrkande        3,
1995/96:Fi112       yrkande        2,
1995/96:Fi113    yrkande    2     och
1995/96:Fi117 yrkande 5 godkänner vad
utskottet  har anfört  om  målet  att
halvera den öppna arbetslösheten till
4  %  år 2000 samt som sin mening ger
regeringen detta till känna,
3. Målet om en halvering av den öppna
arbetslösheten (mom. 1)
Roy Ottosson (mp) anser
dels  att den del av utskottets yttrande
som under rubriken Målet om en halvering
av  den öppna arbetslösheten börjar  med
 Arbetsmarknadsutskottet  anför  i   och
slutar  med   4  %  år  2000   bort   ha
följande lydelse:
Enligt    utskottets   uppfattning    är
regeringens  förslag  till  målsättning,
att arbetslösheten skall halveras till 4
%    år    2000,    inte   tillräckligt.
Målsättningen säger inget  om  hur  stor
den   totala  arbetslösheten,  dvs.  den
öppna   arbetslösheten   plus   de   som
sysselsätts   i  arbetsmarknadspolitiska
åtgärder,  skall vara. Någon mer  tydlig
långsiktig   målsättning   anges    inte
heller. Bristerna i själva målsättningen
gör  att regeringens politik leder  till
att   en   orimligt   stor   andel    av
arbetskraften kommer att vara sysselsatt
i  arbetsmarknadspolitiska åtgärder  som
inte leder till nya arbetstillfällen som
på  ett  verksamt sätt bidrar  till  den
ekonomiska utvecklingen.
Politiken    måste    därför,    enligt
utskottets  mening,  inriktas   på   att
halvera  såväl  den öppna arbetslösheten
som   den  totala  arbetslösheten   till
sekelskiftet.  Den öppna  arbetslösheten
bör   understiga  4  %  och  den  totala
arbetslösheten  bör understiga  7  %  år
2000.
Vad utskottet här anfört i enlighet med
yrkande  2  i  motion  Fi112  (mp)   och
yrkande  5 i motion Fi117 (mp)  och  med
anledning  av  motsvarande  yrkanden   i
motionerna  Fi109 (m),  Fi110  (fp)  och
Fi113   (kds)  vad  gäller   målet   för
arbetslösheten  bör  riksdagen  som  sin
mening ge regeringen till känna.
Utskottet tolkar yrkandena 3  och  4  i
motion  Fi111  (v) så att Vänsterpartiet
godtar  regeringens angivande  av  målet
för   arbetslösheten.  Av  det   anförda
framgår  att  utskottet avstyrker  dessa
två motionsyrkanden.
dels  att utskottets hemställan under  1
bort ha följande lydelse:
1. beträffande målet om en halvering
av den öppna arbetslösheten
att    riksdagen   med   avslag    på
proposition  1995/96:207  yrkande   2
samt motion 1995/96:Fi111 yrkandena 3
och  4 och med bifall till motionerna
1995/96:Fi112    yrkande    2     och
1995/96:Fi117  yrkande  5  samt   med
anledning av motionerna 1995/96:Fi109
yrkande  2, 1995/96:Fi110  yrkande  2
och  1995/96:Fi113 yrkande 2 som  sin
mening ger regeringen till känna  vad
utskottet   anfört   om    mål    för
arbetslösheten,
4. Kontinuerlig rapportering om
sysselsättningen m.m. (mom. 2)
Lennart Hedquist (m), Anne Wibble  (fp),
Fredrik Reinfeldt (m), Per Bill (m)  och
Bo Lundgren (m) anser
dels  att den del av utskottets yttrande
som    under    rubriken    Kontinuerlig
rapportering  om  sysselsättningen  m.m.
börjar  med   Utskottet  vill  med   och
slutar  med  i motion A49 (m)   bort  ha
följande lydelse:
Utskottet  vill med anledning av  motion
A49 (m) yrkande 55 anföra följande.
Samtidigt som arbetslösheten är  mycket
hög sker förändringar i arbetsmarknadens
struktur   allt   snabbare.   Mot    den
bakgrunden ställs stora krav på val  och
utformning  av  de  åtgärder  som  måste
vidtas    för   att   pressa    tillbaka
arbetslösheten.  Det är därvid  viktigt,
som  framhålls  i motion  A49  (m),  att
effekterna  av  vidtagna  åtgärder   för
utvecklingen     av      den      totala
arbetslösheten följs upp noggrant så att
de  kan förstärkas om detta skulle  visa
sig vara nödvändigt.
Regeringen  bör med jämna  mellanrum  -
t.ex.   halvårsvis   -   för   riksdagen
redovisa en sådan uppföljning.
Vad  utskottet här anfört bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.
Utskottet  tillstyrker motion  A49  (m)
yrkande 55.
dels  att utskottets hemställan under  2
bort ha följande lydelse:
2.      beträffande     kontinuerlig
rapportering om sysselsättningen m.m.
att riksdagen med anledning av motion
1995/96:A49 yrkande 55 och med avslag
på motion 1995/96:Fi115 yrkande 1 som
sin  mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
5. Allmänna riktlinjer för den
ekonomiska politiken (mom. 3)
Lennart Hedquist (m), Anne Wibble  (fp),
Fredrik Reinfeldt (m), Mats Odell (kds),
Per Bill (m) och Bo Lundgren (m) anser
dels  att den del av utskottets yttrande
som   under   rubriken  Den   ekonomiska
politiken  börjar  med   Den  ekonomiska
utvecklingen  och slutar med   Tabell  6
Finansiellt   sparande   och   offentlig
skuld  bort ha följande lydelse:
Det ekonomiska läget
Europakonjunkturen fortsatt svag
Såväl   OECD  som  EU-kommissionen   och
Konjunkturinstitutet har i  sin  senaste
analys av konjunkturläget reviderat  ned
prognoserna för tillväxten i Europa från
i  höstas. Fortfarande räknar  man  dock
med  att  förutsättningar finns för  att
Europakonjunkturen  skall  vända   redan
andra   halvåret   1996.   Drivkrafterna
väntas  vara ökad efterfrågan från  USA,
Asien   samt   Central-  och  Östeuropa.
Dessutom     är     inflationen      och
löneökningarna låga, vilket antas  skapa
en  bra  grogrund  för  tillväxten.  Det
föreligger  emellertid  risk   för   att
återhämtningen inte infinner sig  förrän
nästa år, bl.a. mot bakgrund av de  höga
realräntorna   i  flertalet   europeiska
länder   utom  Tyskland.  Arbetslösheten
väntas  dessutom  vara  oförändrat  hög,
vilket  inverkar negativt på  hushållens
framtidstro. Det är ofrånkomligt att den
svaga   efterfrågetillväxten  i   Europa
negativt  påverkar den svenska ekonomin.
Avmattningen håller tillbaka efterfrågan
på svenska exportvaror.
Svensk ekonomi i stagnation
Sedan   regeringen   lade   fram    sina
propositioner  om  åtgärder  som  syftar
till  lägre arbetslöshet har  såväl  AMS
som  Konjunkturinstitutet redovisat  nya
bedömningar     om    den     ekonomiska
utvecklingen      och      läget      på
arbetsmarknaden.   Båda   förutser    en
försämring    av   sysselsättningsläget.
Under    år    1996    bedöms    antalet
arbetstillfällen       minska        och
arbetslösheten    öka.    En     blygsam
förbättring  förutses för  år  1997  men
sammantaget     bedöms     läget      på
arbetsmarknaden vara sämre nästa  år  än
år   1995.   Den  totala  arbetslösheten
ligger kvar kring 13 %.
Den   26  juni  redovisade  Statistiska
centralbyrån  (SCB)  sin  Indikatorer  -
Ekonomisk       månadsöversikt       och
Industriförbundet sin Planenkät 1996.
Enligt    SCB   visar   en   samstämmig
ekonomisk statistik att försvagningen av
konjunkturen  i  Sverige  -  med  första
tendensen på avmattning i fjol sommar  -
fortsatt  efter  årsskiftet.  BNP  under
första  kvartalet i år är endast  0,1  %
högre än andra kvartalet 1995 vilket kan
likställas   med  nolltillväxt   i   den
svenska  ekonomin under de  tre  senaste
kvartalen.
Industriförbundets planenkät  indikerar
att  en vändpunkt i industrikonjunkturen
kan låta vänta på sig under större delen
av  år  1997. Förutsättningarna  för  en
snar  och  stark omsvängning  är  mycket
bleka.    Dels   låter   en    förstärkt
Europakonjunktur vänta på  sig  -  några
klara  tecken på en förestående  uppgång
kan  ännu  inte skönjas -, dels  är  den
svenska  industrins konkurrenskraftsläge
på   väg   att   försämras   dramatiskt.
Arbetskraftskostnaderna  per  producerad
enhet stiger nu snabbare i Sverige än  i
de   flesta  konkurrensländer,  och  den
betydande apprecieringen av kronan,  som
för  år 1996 kommer att hamna någonstans
i  intervallet  10-15 % jämfört  med  år
1995,    kommer   att   helt    förändra
konkurrenssituationen.   Storleken    på
apprecieringen    kan    jämföras    med
storleken  på  deprecieringen  under  år
1993  som var drygt 20 % och utlöste  en
rekordartad exportboom.
dels   att  utskottets  yttrande   under
rubriken Resultat av den förda politiken
bort utgå,
dels  att den del av utskottets yttrande
som  under  rubriken Allmänna riktlinjer
för  den ekonomiska politiken börjar med
 Utskottet vill understryka  och  slutar
med  yrkandena 1, 2 och 40  bort utgå,
dels  att utskottets yttrande som  under
här   nämnda  rubrik  börjar  med    Som
utskottet ser  och slutar med  i  motion
Fi110 (fp)  bort ha följande lydelse:
Riktlinjer för den ekonomiska politiken
Enligt   utskottets  uppfattning  kommer
inte de åtgärder som regeringen med stöd
av  centern  föreslår  och  aviserar   i
propositionerna 207 och 222 att  medföra
att den totala arbetslösheten minskar.
Utskottet   känner   stark   oro    för
följderna av den nu förda politiken.  En
ökad  arbetslöshet kommer att leda  till
sämre ekonomi, bristande självkänsla och
sociala  problem  för dem  som  drabbas.
Arbetslösheten kostar oss alla mycket  i
form   av  lägre  produktion  och  stora
utgifter,  till  exempel  för  vård  och
omsorg.
Nya verkliga arbetstillfällen måste ges
tillfälle att växa fram i dagens  och  i
morgondagens  företag. Den  politik  som
Socialdemokraterna med stöd  av  Centern
har  föreslagit  riksdagen  räcker  inte
till.  Utan  en omläggning av  politiken
kommer  den  totala  arbetslösheten  att
ligga kvar på en oacceptabelt hög nivå.
En  grundläggande förutsättning för att
pressa  tillbaka  arbetslösheten  är  en
trovärdig   och   långsiktigt    hållbar
sanering  av  de offentliga  finanserna.
Därmed  kan de fortfarande alltför  höga
räntorna bringas ned. Det förutsätter  i
sin  tur  att tillväxten stärks och  att
betydligt färre människor blir  beroende
av    offentliga   insatser   för    sin
försörjning.
Den  ekonomiska politiken måste  få  en
sådan   inriktning  att  tillväxtkraften
stärks  och  förutsättningarna  för  nya
arbetstillfällen  avsevärt   förbättras.
Enligt   utskottets   uppfattning    bör
riksdagen   därför  ställa   sig   bakom
följande åtgärder.
Fullständig enkelbeskattning
Förslaget       om       att       slopa
dubbelbeskattningen  enbart  för  mindre
och   medelstora  företag  räcker  inte.
Gränsdragningen kommer dessutom att leda
till  snedvridningar. En av de avgörande
nackdelarna med dubbelbeskattningen  som
gäller alla företag är att kapital låses
in  i  historiskt vinstrika företag till
nackdel      för      en      fungerande
kapitalförsörjning för nya  och  växande
företag.   Fullständig  enkelbeskattning
bör införas från den 1 januari 1997.
Kraftigt lindrade regler för fåmansbolag
Dagens   spärregler   för   så   kallade
fåmansaktiebolag       är       särskilt
diskriminerande för snabbväxande  mindre
företag. Reglerna måste ändras från  den
1      januari     1997      så      att
kapitalavkastningen   också   i    dessa
företag beskattas som kapitalinkomst.
Riskkapitalavdraget bibehålls för
fåmansbolag
Även i en miljö med enkelbeskattning kan
ett      riskkapitalavdrag     förbättra
förutsättningarna                    för
riskkapitalförsörjning till  mindre  och
medelstora företag. Reglerna bör således
bibehållas   under  i  varje   fall   en
femårsperiod. De bör dessutom förbättras
bland   annat  genom  att  riskspridning
genom mellanhandsinstitut tillåts.
Reglerna för avsättning till
periodiseringsfonder urholkas inte
Regeringen         föreslår          att
reserveringsmöjligheten   för   framtida
investeringar   genom  avsättning   till
periodiseringsfond    begränsas.     Det
försämrar   situationen   särskilt   för
mindre och medelstora företag. Förslaget
bör därför inte genomföras.
Reglerna för inbetalning av
mervärdesskatt reformeras
De    nyligen   införda   reglerna   för
betalningen  av  mervärdesskatt  innebär
att  företag  i många fall  kan  tvingas
betala   mervärdesskatt  trots  att   de
själva  inte  erhållit  betalning   från
kunder.  De nya reglerna strider  därför
mot  det  allmänna rättsmedvetandet  och
innebär  dessutom  försämrad  likviditet
och   högre   kostnader  för  företagen.
Betalningstidpunkterna måste  ändras  så
att dessa effekter undanröjs.
Arbetsgivarperioden i sjukförsäkringen
bibehålls
Den    beslutade    förlängningen     av
arbetsgivarperioden från 2 till 4 veckor
utan    motsvarande    minskningar    av
arbetsgivaravgiften är,  som  regeringen
själv framhåller i sin proposition,  att
betrakta  som en ren skattehöjning.  Den
ökar  kostnaderna för att  anställa  och
snedvrider också i övrigt. Beslutet  bör
undanröjas.
Royalty av patent beskattas som
kapitalinkomst
Det  är  viktigt att skapa en god  miljö
för  innovatörer och uppfinnare. Det bör
därför införas en möjlighet för den  som
har  royaltyinkomster grundade på patent
att  från  och med år 1997 få dessa  att
beskattas    som   kapitalinkomst.    En
tidsbegränsad    skattebefrielse     för
inkomster från nya patent bör övervägas.
Inflationsskyddet får inte försämras
Den     aviserade    försämringen     av
inflationsskyddet  innebär  en  fortsatt
urholkning av marginalskattereformen och
att  ytterligare ca 50 000 personer  får
betala marginalskatter på drygt 55  %  i
stället för ca 30 %.
Marginalskattereformen återställs
Den så kallade värnskatt som infördes år
1995  innebar att marginalskatten höjdes
med  5  procentenheter  för  ungefär  en
tredjedel av alla heltidsarbetande.  Den
motverkar   intresset  för  att   skaffa
bättre  kunskap och högre kompetens  och
försämrar  dessutom  arbetsutbudet.  Den
statliga inkomstskatten bör sänkas  till
20 % redan den 1 januari 1997.
Permanenta åtgärder för expansion i
tjänstesektorn
Den   privata  tjänstesektorn,  särskilt
till  den  del det gäller tjänster  till
enskilda   hushåll,   påverkas    mycket
negativt  av  de stora skattekilarna  på
arbete.  I debatten finns olika  förslag
som   syftar  till  lägre  eller  slopad
mervärdesskatt       på        tjänster,
inkomstskatteavdrag,   skattereduktioner
eller      sänkta     eller      slopade
arbetsgivaravgifter.  Det  finns   också
förslag  om  att  i  Sverige  införa  en
modell  motsvarande den  som  används  i
Danmark för vissa hushållstjänster.
Regeringen  aviserar  en  utredning  om
tjänstesektorns             beskattning.
Ambitionerna förefaller emellertid  vara
alltför snäva. Enligt utskottets  mening
bör en sådan utredning genomföras snabbt
så    att   permanenta   åtgärder    kan
genomföras redan den 1 januari 1998.  En
rejäl  belysning av samtliga de  förslag
som   i   dag   finns  i  debatten   bör
genomföras. Enligt utskottets mening bör
ett statsfinansiellt utrymme på cirka  5
miljarder   kronor   avsättas   för   en
permanent sänkning av skatten på  arbete
inom  tjänstesektorn från den 1  januari
1998.
Omedelbara åtgärder för tjänstesektorn
I  avvaktan  på att den breda  utredning
utskottet  vill förespråka kan  redovisa
sitt  resultat  bör omedelbara  åtgärder
som   skapar  förutsättningar   för   en
expansion      inom     den      privata
tjänstesektorn     genomföras.     Under
perioden den 1 oktober 1996 till den  31
december  1997  bör  arbetsgivaravgifter
inte     tas     ut    för    sedvanliga
hushållstjänster,  trädgårdsarbete  samt
icke-subventionerad      barn-       och
äldreomsorg.     Dessutom     bör     en
skattereduktion  införas  på  30  %   av
arbetskostnaden  för   den   som   köper
tjänsten.  Skattereduktionen  bör  också
gälla   när   barn  betalat  för   dessa
tjänster   åt  pensionerade   föräldrar.
Genom     dessa    förslag     reduceras
skattekilen  kraftigt och  elimineras  i
vissa fall.
En ny arbetsrätt
Den  arbetsrättsliga lagstiftningen  har
en   stor   betydelse   för   företagens
möjligheter till smidig anpassning  till
nya  krav. Detta förhållande kommer  att
förstärkas     i    takt     med     att
omvandlingshastigheten                på
arbetsmarknaden  ökar. Den  lagstiftning
som   i   dag   reglerar  villkoren   på
arbetsmarknaden är i stora delar  skapad
för  förhållanden som inte längre är för
handen.  Lagstiftningen måste  förändras
och moderniseras. En utredning med denna
inriktning bör snarast tillsättas.
Omedelbar återgång till 1994 års regler
i LAS och MBL
Den    arbetsrättsliga   reglering   som
infördes  av  den borgerliga  regeringen
och gällde 1994 bör omedelbart införas i
avvaktan på en generell modernisering av
den    arbetsrättsliga   lagstiftningen.
Därigenom  underlättas provanställningar
och   tidsbegränsade  anställningar  vid
arbetsanhopning.     Turordningsreglerna
blir    mindre   rigida.    Genom    att
vetoreglerna  i  MBL slopas  underlättas
entreprenader       samtidigt        som
stridsåtgärder    mot    enmans-     och
familjeföretag förbjuds.
En allmän arbetslöshetsförsäkring införs
Regeringens förslag till förändringar av
arbetslöshetsförsäkringen är ogenomtänkt
och     svårhanterligt.    En     allmän
arbetslöshetsförsäkring som till  större
del    än   i   dag   finansieras    med
egenavgifter  bör i stället återinföras.
Därigenom får den enskilde ett  verkligt
val närdet gäller hur han eller hon vill
ordna  sin  fackliga  tillhörighet   och
arbetslöshetsförsäkring.    Försäkringen
medverkar  också  till  att  löneavtalen
inte   leder   till  ökad  arbetslöshet.
Karaktären   av   omställningsförsäkring
måste understrykas.
Utbildning med högre kvalitet
Den  avgörande  utgångspunkten  för   en
fortsatt   utbyggnad   av   den    högre
utbildningen och fördelningen av platser
mellan     lärosäten     måste      vara
utbildningens  kvalitet.  Betydelsen  av
kvalitetssäkring  innebär   att   själva
takten i utbyggnaden aldrig får bli  det
viktigaste.  Det bör mot denna  bakgrund
övervägas   att  inrätta  ett   särskilt
kvalitetsinslag för att ge företräde  åt
kvalitetsinvesteringar i form  av  bl.a.
lärarkompetens och utrustning.
Införande av personliga
utbildningskonton
Genom    ett   system   med   personliga
utbildningskonton kan bättre  ekonomiska
förutsättningar skapas  för  alla  vuxna
att  påbörja fort- och vidareutbildning.
Det  kan  ske  genom  att  den  enskilde
medges skattebefrielse för de medel  som
avsätts samtidigt som arbetsgivaren  ges
rätt att skattefritt avsätta lika mycket
som  den  enskilde. En form av utfyllnad
på     kontot    kan    övervägas    för
låginkomsttagare.
Ett utbyggt lärlingsprogram
Lärlingssystem bör ingå som en  naturlig
del     i     såväl     ungdoms-     som
vuxenutbildning. Genom att yrkesinriktad
utbildning integreras mer målmedvetet  i
företagen   förbättras   effektiviteten.
Lärlingsutbildningen bör  expandera  och
ersättningarna fastställas till en  nivå
som  gör  lärlingsprogrammen  attraktiva
också för företagen.
Undanröj beslutet om en sjätte AP-fond
Regeringens förslag om en sjätte AP-fond
är en återgång till de idéer som en gång
låg  bakom införandet av löntagarfonder.
I  detta  fall blir dessutom  effekterna
värre för mindre och medelstora företag.
Erfarenheten  har  visat  att  kollektiv
kapitalbildning  inte löser  de  problem
med   kapitalförsörjningen   som   bl.a.
skapats av dubbelbeskattningen.
En oberoende riksbank med klart mål
En  trovärdig  och  långsiktigt  hållbar
sanering av de offentliga finanserna  är
en  viktig förutsättning för att  bringa
ned den fortfarande höga räntenivån. Det
är   också   avgörande  med   en   stark
trovärdighet     för     en      hållbar
inflationsbekämpning.        Riksbankens
formella oberoende måste därför stärkas.
Målet   att   värna  penningvärdet   bör
lagfästas, liksom förbud för fullmäktige
att motta instruktioner.
dels  att den del av utskottets yttrande
som  under  rubriken Allmänna riktlinjer
för  den ekonomiska politiken börjar med
 Utskottet  konstaterar att  och  slutar
med   Fi111 (v) yrkandena 1 och 2   bort
utgå,
dels  att den del av utskottets yttrande
som  under här nämnda rubrik börjar  med
 Utskottet vill med  och slutar  med   i
proposition   207   bort   ha   följande
lydelse:
Enligt   utskottets  mening   lämnas   i
motionerna  Fi111 (v),  Fi112  (mp)  och
Fi117  (mp)  förslag som  på  väsentliga
punkter  strider mot vad utskottet  ovan
anfört om inriktningen av den ekonomiska
politiken.   Med   hänvisning    härtill
avstyrks den inriktning av politiken som
förordas i dessa motioner.
Sammanfattningsvis  innebär  utskottets
ställningstagande till riktlinjerna  för
den  ekonomiska politiken att  utskottet
avstyrker propositionens riktlinjer. Vad
utskottet  här anfört om riktlinjer  för
den  ekonomiska politiken med  anledning
av  motionerna Fi109 (m), Fi110 (fp) och
Fi113 (kds) bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.
dels  att utskottets hemställan under  3
bort ha följande lydelse:
3.  beträffande allmänna  riktlinjer
för den ekonomiska politiken
att    riksdagen   med   avslag    på
proposition 1995/96:207 yrkande 1 och
motionerna 1995/96:Fi111 yrkandena  1
och  2, 1995/96:Fi112 yrkande  1  och
1995/96:Fi117 yrkandena 1-4,  6  samt
42  och  med  anledning av motionerna
1995/96:A49 yrkandena 1,  2  och  40,
1995/96:Fi109       yrkande        1,
1995/96:Fi110    yrkande    1    samt
1995/96:Fi113 yrkande 1 godkänner vad
utskottet förordat och som sin mening
ger regeringen detta till känna,
6. Allmänna riktlinjer för den
ekonomiska politiken (mom. 3)
Lars Bäckström (v) anser
dels   att  utskottets  yttrande   under
rubriken Resultat av den förda politiken
bort utgå,
dels  att den del av utskottets yttrande
under  rubriken Allmänna riktlinjer  för
den  ekonomiska politiken som börjar med
 Utskottet vill understryka  och  slutar
med  yrkandena 1, 2 och 40  bort utgå,
dels  att den del av utskottets yttrande
under  här nämnda rubrik som börjar  med
 Som  utskottet ser  och slutar  med   i
motion Fi110 (fp)  bort utgå,
dels  att den del av utskottets yttrande
under  här nämnda rubrik som börjar  med
 Utskottet  konstaterar att  och  slutar
med  yrkandena 1 och 2  bort utgå,
dels  att den del av utskottets yttrande
som  under här nämnda rubrik börjar  med
 Utskottet vill med  och slutar  med   i
proposition   207   bort   ha   följande
lydelse:
Inriktningen av den ekonomiska politiken
Regeringen   har  i  två   propositioner
(1995/96:207       och      1995/96:222)
presenterat  förslag  för   att   stärka
sysselsättningen       och        minska
arbetslösheten. Utskottet kan ställa sig
bakom     flera    av    förslagen     i
propositionerna. Det är därvid  särskilt
positivt att regeringen nu är beredd att
fastställa  ett  mer  konkret  mål   för
kampen mot den öppna arbetslösheten.
Finansutskottet tvingas dock  samtidigt
konstatera att förslagen är fram-
tagna   under   tidspress.   Ett   något
märkligt  förhållande då  problemet  med
den mycket höga arbetslösheten varit ett
dominerande samhällsproblem  under  lång
tid.
Förslagen   är   tyvärr   också   klart
otillräckliga med hänsyn till den mycket
allvarliga  situationen när  det  gäller
sysselsättningen   I   flera   avseenden
redovisar  regeringen  dessutom  förslag
som  går  i fel riktning och som snarare
riktar  sig  mot  de arbetslösa  än  mot
bristen   på   arbetstillfällen.   Detta
gäller        inte       minst        på
arbetsmarknadsområdet, och  då  särskilt
förslagen till förändrade regler för  a-
kassan.  Sammantaget  ger  förslagen   i
propositionen       sannolikt        små
sysselsättningseffekter. I själva verket
talar   mycket  för  att  arbetslösheten
kommer att öka under det kommande året.
Finansutskottet kan därför inte  ställa
sig bakom de förslag till riktlinjer för
den  ekonomiska politiken som regeringen
redovisar i proposition 207. I nuvarande
ytterst      allvarliga     läge      på
arbetsmarknaden krävs enligt  utskottets
bedömning  en  ny  inriktning   på   den
ekonomiska politiken. En inriktning  som
inte  ensidigt tar fasta på att  anpassa
den  svenska  ekonomin och statsbudgeten
efter de krav som ställs vid ett svenskt
medlemskap  i  en europeisk  valutaunion
(EMU).
Utskottet     vidhåller    naturligtvis
uppfattningen    att    de    offentliga
finanserna  måste  saneras.  Målet   att
balansera  statsbudgeten år  1998  eller
senast  år 1999 ligger därför kvar.  Det
räcker  dock  inte med  besparingar  och
skattehöjningar om statens ekonomi skall
förstärkas  varaktigt. Lika  viktigt  är
att  riksdagen med högre prioritet än  i
dag  formar  en politik för en  uthållig
utveckling.   En  politik   som   skapar
förutsättningar         för         fler
arbetstillfällen och ökad sysselsättning
så att den totala arbetslösheten inom en
nära framtid väsentligen pressas ner.
Det  är  uppenbart att Sverige  inte  i
längden    vare   sig   socialt    eller
ekonomiskt  har  råd  med  dagens   höga
arbetslöshetsnivåer.     Den     svenska
modellen  har  underminerats  successivt
under  trycket  av arbetslöshet  och  en
svag   ekonomisk  tillväxt  sedan  1970-
talets mitt och under depressionen under
1990-talets          första          år.
Massarbetslösheten bidrar till att stora
grupper   marginaliseras.  De   fackliga
organisationerna  försvagas   parallellt
med  att  kapitalmakten stärks. Återigen
fördjupas och tilltar könsorättvisorna.
Det gäller nu att åter forma en politik
för  full sysselsättning med hela folket
i arbete.
Detta  kan ses som en svår uppgift  men
den  är  enligt utskottets bedömning  på
intet      sätt     omöjlig.     Sverige
demonstrerade under några decennier  att
det  var möjligt att förena välfärd,  en
effektiv  ekonomi,  full  sysselsättning
och  hög  ekonomisk tillväxt. Kapitalets
rörlighet   och   expansionen   av    de
finansiella   marknaderna    samt    EU-
anpassningen  har  sedan  dess   minskat
utrymmet   för  en  socialt   progressiv
politik.
Utskottet  vill  understryka  att   den
negativa  utvecklingen  kan  och   måste
brytas. Det går att bevara en välutbyggd
offentlig  sektor,  och  ändå  stimulera
företagandet. Det går att förena en  låg
inflation med full sysselsättning  bl.a.
med      hjälp     av      en      aktiv
arbetsmarknadspolitik  och  en   jämnare
inkomstfördelning. Det går att trygga en
uthållig utveckling och driva en politik
för   full   sysselsättning   genom   en
industriell  förnyelse,  bättre  villkor
för    tjänsteproduktionen,   en    grön
skatteväxling och miljöomställning, samt
kortare arbetstider.
Skall  Sverige  ha  utsikter  att  åter
komma  in i en positiv utveckling  krävs
stabilitet och långsiktighet.  Då  krävs
det   en   bredare  politisk  bas.   Ett
alternativ  förankrat i arbetarrörelsens
fackliga  och  politiska  organisationer
med en tydlig röd-grön profil.
När  den  socialdemokratiska regeringen
tillträdde hösten 1994 presenterade  den
ett  omfattande program för  att  sanera
statens finanser. Ett program som  efter
förhandlingar   parlamentariskt    kunde
förankras      genom      stöd      från
Vänsterpartiet. Programmet omfattade  då
114  miljarder kronor. Under våren  1995
inledde      den      socialdemokratiska
regeringen     ett     samarbete     med
Centerpartiet,  och  saneringsprogrammet
har  därefter  utökats med 12  miljarder
kronor till 126 miljarder kronor.
Enligt     såväl    regeringens     som
Riksrevisionsverkets                 och
Konjunkturinstitutets          prognoser
förbättras statsfinanserna nu snabbt.  I
regeringens     ekonomisk-     politiska
vårproposition  1995/96:150  från  april
1996   beräknades  underskottet  i   det
offentliga finansiella sparandet  sjunka
redan år 1997 till -2,7 % av BNP. Och  i
KI:s  senaste  prognos  från  juni  1996
beräknades underskottet för år 1997 till
-2,4 % av BNP.
Enligt   utskottets   uppfattning    är
förbättringen  så påtaglig  att  det  nu
finns  ett  visst utrymme för  en  något
lättare  finanspolitik och det även  vid
beaktande av målet om ett underskott som
inte  överstiger 3 % av BNP. Vid en  BNP
på  1  760  miljarder kronor  skulle  de
offentliga  utgifterna teoretiskt  kunna
stiga  med  ca 10 miljarder  kronor  och
underskottet  fortfarande  ligga  på  en
nivå  om  3 % av BNP som är det formella
EMU-kriteriet.
Arbetslösheten   och    den    allmänna
konjunkturen     liksom      efterfrågan
utvecklas dock inte lika positivt. Genom
den  strama finanspolitiken beräknas den
offentliga konsumtionen falla med 1,2  %
år  1996  och 0,6 % år 1997. Det innebär
ännu    fler   avskedanden   och   färre
sysselsatta inom landsting och kommuner.
Den  privata efterfrågan beräknas  dock
för   år  1997  öka  med  1,7  %.  Detta
förutsätter  att hushållen minskar  sitt
sparande - en prognos som slagit fel vid
upprepade  tillfällen tidigare.  Det  är
inte låginkomsttagare och arbetslösa som
står  för  det  höga  hushållssparandet,
utan det är grupper i högre inkomstlägen
som har möjligheter att spara väsentliga
belopp.  En  skarpare fördelningspolitik
som   fördelade  om  från   välbeställda
grupper till hushåll med lägre inkomster
skulle  därför verksamt bidra  till  att
öka den effektiva efterfrågan och minska
sparandet.
En rad uppgifter pekar också på växande
problem  med en ökande arbetslöshet  och
fallande   sysselsättning.  Under   1996
beräknas antalet sysselsatta minska  med
30  000  personer. För år 1997  beräknas
den  öppna arbetslösheten falla från 7,9
%  till 7 %. En viktig orsak till  detta
är         emellertid         omfattande
arbetsmarknadspolitiska      satsningar.
Summan  av antalet öppet arbetslösa  och
antalet  personer i åtgärder,  dvs.  den
s.k.   totala  arbetslösheten,  beräknas
utgöra   en   något  större   andel   av
arbetskraften år 1997 än år 1995.
Den  mycket  bekymmersamma  situationen
vad   gäller  sysselsättningen  och  den
allmänna konjunkturutvecklingen gör  det
nu  enligt finansutskottet motiverat att
ompröva  den finanspolitik som riksdagen
tidigare    lagt   fast.   De    senaste
rapporterna om förbättrade statsfinanser
gör  det också möjligt att göra en sådan
erforderlig justering utan att påtagligt
rucka   på   de  stabiliseringspolitiska
målen vad gäller statsfinanserna.
Även om utskottet ser förslagen i de nu
aktuella       propositionerna       som
otillräckliga  så  välkomnar   utskottet
flera  av  förslagen. Det  gäller  bland
annat   regeringens   förslag   på   det
näringspolitiska     området,      t.ex.
lättnaderna  för  småföretagarna.   Även
utbildningssatsningarna              för
vuxenstuderande bör genomföras.
Däremot  vill utskottet bestämt  avvisa
flera       av      förslagen       inom
arbetsmarknadspolitiken:   det    gäller
särskilt  systemförändringarna  inom  a-
kassan,    främst   den   s.k.    bortre
parentesen   i  försäkringen,   de   nya
kvalifikationskraven      och       alla
tankegångar om att börja manipulera  med
ersättningsnivåerna. Utskottet motsätter
sig   dessutom   förslaget   att   äldre
långtidsarbetslösa  ska  utföra   arbete
inom vård och omsorg till inkomster på a-
kassenivå.  De ytterligare förslag  till
försämringar   i   än  mer   långtgående
riktning   som  redovisas  i  motionerna
Fi109  (m),  Fi110 (fp) och Fi113  (kds)
avvisas självklart också.
Sverige  behöver  fler moderna  företag
och  breda kompetenslyft Finansutskottet
vill  därför i stället hävda den moderna
arbetslinjen  -  arbeten till  ordinarie
löner  och kompetenssatsningar som leder
till   trygga   arbetsförhållanden.   En
utveckling av arbetsmarknadspolitiken  i
socialpolitisk  riktning,   där   aktiva
insatser  alltmer  ersätts  av   passiva
försörjningsåtgärder måste avvisas.  Den
aktiva  arbetsmarknadspolitiken  är  och
förblir  ett viktigt instrument för  att
hävda    den    ekonomiska   tillväxten,
välfärden       och      den       fulla
sysselsättningen.  Utskottet  menar  att
trygga   arbetsvillkor  och  en   vettig
lönestruktur  är viktiga medel  för  att
pressa     fram     effektivitetshöjande
investeringar    och   förändringar    i
arbetslivet.
Det   är  främst  på  tre  övergripande
områden  som regeringens politik  enligt
utskottets bedömning är otillräcklig för
att  komma  till  rätta  med  den  svaga
ekonomiska  utvecklingen  och  den  höga
arbetslösheten.
Stärk   hemmamarknaden  genom   en   mer
konjunkturstimulerande   politik.    Den
ekonomiska  politiken är för restriktiv.
Den privata konsumtionen är för svag och
det    privata   sparandet   för   högt.
Utskottet  förordar  en  något   lättare
finanspolitik,  en  högre  nivå  på   de
statliga   utgifterna   och   ett   höjt
grundavdrag för låginkomsttagare. Risken
är     stor     att    de    ytterligare
budgetförstärkningar    som    riksdagen
beslöt   om   med   anledning   av   den
ekonomiska              vårpropositionen
(1995/96:150)    kan    försämra     det
ekonomiska    läget.   Regeringen    har
hittills  drivit en politik som  alltför
ensidigt   varit   inriktad   på    EMU-
anpassning,   något  som  försvårat   en
politik  för  att främja  sysselsättning
och kamp mot arbetslösheten.
Det  krävs  åtgärder för att komma  till
rätta      med      den     strukturella
arbetslösheten.   En   stor    del    av
arbetslösheten beror på att det  svenska
näringslivet      har       för       få
kunskapsintensiva   företag,   på    att
tjänstesektorns expansion förhindras  av
oförmånliga kostnadsvillkor och  på  att
arbetstiderna fördelas på ett  felaktigt
sätt. Utskottets uppfattning är att  det
behövs  en aktiv näringspolitik inriktad
på    förnyelse    och   omvandling    i
näringslivet,   bättre    villkor    för
offentlig  och privat tjänstesektor  och
en  omfördelning  av  arbetstiderna.  En
arbetstidsreform  är enligt  vår  mening
helt  nödvändig om Sverige  skall  komma
tillbaka till full sysselsättning. Såväl
en  arbetstidsförkortning som  ett  ökat
utrymme   för   offentlig   och   privat
tjänstesektor  skulle stärka  kvinnornas
ställning på arbetsmarknaden.
En aktiv fördelningspolitik för uthållig
tillväxt.    Marknadskrafternas     spel
tillsammans med åtgärder för att  sanera
statsfinanserna      har       förstärkt
inkomstklyftorna  och ökat  orättvisorna
mellan  könen.  Samtidigt som  sparandet
ligger  på  en  hög nivå  så  har  många
hushåll  svårt  att klara  sina  dagliga
utgifter.  Detta  är  förhållanden   som
klart  säger att saneringen  av  statens
ekonomi  måste ske på ett  mer  rättvist
sätt.      För      närvarande       får
låginkomsttagare  bära   alltför   tunga
bördor.   De  fortsatta  neddragningarna
inom  den offentliga sektorn tränger  ut
kvinnor      i     arbetslöshet      och
bidragsberoende.    En    mer    rättvis
fördelningspolitik   skulle    omfördela
konsumtionsutrymmet    och     stimulera
hemmamarknaden. Ett större  utrymme  för
kommunerna       stärker      kvinnornas
arbetsmarknad och tryggar den gemensamma
välfärden.   Jämställdhet  och   rättvis
fördelning skapar förutsättningar för en
balanserad ekonomisk utveckling.
Sammanfattningsvis föreslår utskottet en
inriktning  av den ekonomiska  politiken
som innebär:
-  en  aktiv  och efterfrågestimulerande
ekonomisk politik,
- en strukturpåverkande politik via aktiv
näringspolitik och arbetstidsrefor-mer,
-  en mer rättvis fördelningspolitik via
skattesänkningar  för  låginkomsttagare,
skattehöjningar för höginkomsttagare och
ett   större   ekonomiskt  utrymme   för
kommunsektorn.
Utskottet  har  för att  förverkliga  en
politik  med en sådan inriktning  prövat
de  förslag som Vänsterpartiet redovisat
i motion Fi111 (v) och därvid funnit att
de  i  allt  väsentligt bör kunna  ligga
till    grund    för    ett    offensivt
åtgärdsprogram  mot  arbetslösheten  och
för ökad sysselsättning.
Programmet  kan  också genomföras  utan
att statsfinanserna påtagligt försämras.
Enligt utskottets bedömning går det  att
uppnå målen om balans i statsbudgeten år
1988  eller  senast  år  1999  vid   ett
saneringsprogram   om   114    miljarder
kronor.    Givet   ett    något    högre
skatteuttag på ca 4 miljarder kronor kan
därmed de samlade statliga utgifterna de
närmaste  åren ökas med ca 16  miljarder
kronor.
Huvuddelen  av  det  nedanstående   20-
miljardersprogrammet för  sysselsättning
har    dock    inte    karaktären     av
utgiftsökningar  utan  av  skatte-   och
avgiftssänkningar.   Det   angivna   20-
miljarderspaketet  måste  dock  utformas
med  hänsyn  såväl till saneringsprogram
som  budgetrestriktioner.  En  väsentlig
del   bör   därmed   finansieras   genom
inkomstförstärkningar, främst genom höjd
skatt  på  högre inkomster, kapital  och
energi  samt en höjd bolagsskatt, liksom
utgiftsreduceringar.     Ett     närmare
ställningstagande  i  dessa  frågor  bör
dock      anstå      till      ordinarie
budgetbehandling hösten 1996.
Ett  samlat 20-miljarderspaket  för  nya
arbetstillfällen   bör    ha    följande
sammansättning:
-  Stöd  till kommunsektorn  i  form  av
sänkta arbetsgivaravgifter         5 mdr
-  Stöd  till  privat tjänstesektor  via
sänkta arbetsgivaravgifter         5 mdr
- Sänkta egenavgifter på näringsinkomster
för egenföretagare               0,6 mdr
-  Sänkta arbetsgivaravgifter för försök
med 6-timmars arbetsdag          1,5 mdr
-  Kreditstöd  i form av en skatterabatt
för småföretag                     1 mdr
- Ett grönt investeringsprogram   1,5 mdr
- Aktiv arbetsmarknadspolitik, kommuner,
utb. kvinnor, invandrare
och arbetshandikappade            3 mdr
- Näringspolitik, FoU-stöd, nätverk1,2 md
r
-   Akuta  jobbinsatser  för  arbetslösa
ungdomar                         1,2 mdr

Totalt:                           20 mdr

Utskottet vill dessutom framhålla att en
successiv  arbetstidsförkortning  är  en
nödvändig  del av ett uthålligt  program
för att öka sysselsättningen och bekämpa
arbetslösheten.     Därtill     förordar
utskottet                            ett
kompetensutvecklingsprogram            i
arbetslivet     genom     framtidsfonder
finansierade  via  vinstavsättningar   i
näringslivet    under   inflytande    av
parterna på arbetsmarknaden, ett program
som  bör omfatta ca 2 mdr. Vidare  krävs
att   ett   system   med   obligatoriska
praktikplatser grundade på  praktikavtal
mellan parterna inrättas.
Utskottets    ställningstagande    till
riktlinjerna    för    den    ekonomiska
politiken    innebär    att    utskottet
avstyrker propositionens inriktning.
Vad    utskottet    här    anfört    om
inriktningen    för    den    ekonomiska
politiken med anledning av motion  Fi111
(v)  bör  riksdagen som  sin  mening  ge
regeringen till känna.
Det  förslag  till  inriktning  av  den
ekonomiska  politiken  som  framförs   i
motionerna Fi109 (m), Fi110 (fp),  Fi112
(mp),   Fi113  (kds)  och   Fi117   (mp)
uppfyller inte enligt utskottets  mening
de   krav  som  måste  ställas  på   den
ekonomiska   politiken.  Det  gemensamma
borgerliga    programmet     som     det
presenterats         av         Moderata
samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna
och Kristdemokraterna skulle i praktiken
innebära   att  hushållen  genom   stora
skattehöjningar   och  nedskärningar   i
trygghetssystemen  tvingades  finansiera
ytterligare lättnader för företag och på
kapitalinkomster. Det var ett alternativ
som   prövades   under   de   borgerliga
regeringsåren  1991 till 1994,  och  som
väljarna  med  kraft  avvisade  i  valet
1994.
Inte  heller de förslag till inriktning
av den ekonomiska politiken som framförs
i  motionerna Fi112 (mp) och Fi117  (mp)
uppfyller enligt utskottet de  krav  som
man   måste  ställa  på  den  ekonomiska
politiken. Utskottet delar i och för sig
många av motionärernas synpunkter, bland
annat  vad  gäller vikten  av  förkortad
arbetstid   och   satsningar    på    en
miljöanpassad  infrastruktur  och  gröna
jobb.  Motionärernas förslag  och  deras
konsekvenser  vad  gäller  finans-   och
budgetpolitik liksom fördelningseffekter
är  dock  av  en sådan karaktär  att  de
enligt  utskottets  bedömning  inte  kan
ligga till grund för utformningen av nya
riktlinjer för den ekonomiska politiken.
dels  att utskottets hemställan under  3
bort ha följande lydelse:
3.  beträffande allmänna  riktlinjer
för den ekonomiska politiken
att    riksdagen   med   avslag    på
proposition 1995/96:207 yrkande 1 och
motionerna 1995/96:A49 yrkandena 1, 2
och  40,  1995/96:Fi109  yrkande   1,
1995/96:Fi110       yrkande        1,
1995/96:Fi112       yrkande        1,
1995/96:Fi113    yrkande    1     och
1995/96:Fi117 yrkandena 1-4, 6 och 42
godkänner vad som förordats i  motion
1995/96:Fi111 yrkande 1 och 2 och som
sin  mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
7. Allmänna riktlinjer för den
ekonomiska politiken (mom. 3)
Roy Ottosson (mp) anser
dels   att  utskottets  yttrande   under
rubriken Resultat av den förda politiken
bort ha följande lydelse:
Den förda politiken
Den  förda  politiken har i alltför  hög
grad     förlitat     sig     på      de
konkurrensfördelar som deprecieringen av
kronan   gav  exportindustrin.  Den   nu
pågående  saneringen av  statsfinanserna
har dessutom besvärande fördelnings- och
välfärdspolitiska brister som medför att
den  inhemska efterfrågan har försvagats
onödigt  mycket. Nu när kronkursen  åter
har   stigit  och  vi  genomgår  en   ny
lågkonjunktur,   stiger   arbetslösheten
från en redan hög nivå.
Som  utskottet ser det är  det  viktigt
att den ekonomiska återhämtningen och de
omfattande       investeringarna       i
näringslivet leder till långsiktigt ökad
produktionsförmåga och  konkurrenskraft.
Detta är en viktig föutsättning för  att
de  hundratusentals arbetstillfällen som
förlorats  i  näringslivet  under  1990-
talets  början ska kunna återvinnas  och
bli  fler.  Ambitionen  måste  vara  att
ytterligare arbetstillfällen skapas inom
den  privata  sektorn.  Samtidigt  måste
andra  allvarliga obalanser  i  ekonomin
åtgärdas.
De  investeringar som nu sker, och  som
varit    motor    i    den    ekonomiska
återhämtningen,  är i alltför  hög  grad
koncentrerade     till      traditionell
råvarubaserad      industri.       Dessa
investeringar  ger dessvärre  mycket  få
nya  arbetstillfällen, ibland  leder  de
tvärtom   till  färre  arbetstillfällen.
Arbetslösheten stannar därför på  mycket
höga  nivåer,  ekonomisk  tillväxt  till
trots.  I ett längre perspektiv framstår
också  inriktningen  på  investeringarna
som  konserverande av en  industri-  och
näringsstruktur   som   redan   nu    är
föråldrad.  Sverige  behöver  i  stället
betydligt     mer    investeringar     i
tjänstesektorn,  i  miljösektorn  och  i
informationssektorn, för  att  verkligen
uppnå  en  långsiktigt hållbar ekonomisk
utveckling. Sverige riskerar annars  att
få  en alltmer utarmad ekonomi med  allt
färre   arbetstillfällen.   I   den   av
riksdagen   behandlade  vårpropositionen
försummade  regeringen dessa problem.  I
stället  återföll man i en  traditionell
tillväxtfixerad    betongpolitik.    Den
alltmer    nödvändiga   politiken    för
förnyelse av näringslivet uteblev än  en
gång.    Risken   är   stor   att    den
socialdemokratiska    regeringen     och
Centerpartiet  med  förslagen  i  de  nu
aktuella propositionerna fortsätter  att
konservera en näringsstruktur som varken
ger    arbetstillfällen   eller   bättre
ekonomi i framtiden.
Utskottet  finner det  egendomligt  att
regeringen, med sitt uttalade engagemang
för   att   minska   arbetslösheten,   i
praktiken väljer bort de internationellt
mest  expansiva delarna av näringslivet.
Oförmågan    att   fullfölja   påbörjade
satsningar  och löften på  miljöområdet,
liksom frånvaron av en offensiv strategi
för  att utveckla tjänstesektorn,  leder
till   ett   tomt  intet  i  regeringens
ekonomiska   politik.   I   likhet   med
vårpropositionen        är         också
propositionerna  207 och  222  ett  steg
bakåt    när   det   gäller    de    nya
arbetstillfällen som måste komma.
Som  framgår  av utskottets redogörelse
för  den  ekonomiska utvecklingen  finns
det stora osäkerheter i bedömningarna av
bl.a.   konsumtionen,   tillväxten   och
arbetslösheten. Det som starkt oroar  är
att  tillväxten nu bedöms bli lägre  och
arbetslösheten   högre   än   vad    som
förutsågs   i  vårpropositionen.   Denna
utveckling   ställer   ökade   krav   på
utformningen    av    den     ekonomiska
politiken.  En inriktning  av  politiken
som  bl.a. innebär att man sparar mindre
på  utsatta grupper skulle möjliggöra en
mer positiv utveckling.
En    omläggning   av   den   nuvarande
ekonomiska    politiken    är    således
nödvändig.
dels  att den del av utskottets yttrande
som  under  rubriken Allmänna riktlinjer
för  den ekonomiska politiken börjar med
 Utskottet vill understryka  och  slutar
med  yrkandena 1, 2 och 40  bort utgå,
dels  att den del av utskottets yttrande
som  under här nämnda rubrik börjar  med
 Som  utskottet ser det  och slutar  med
 i motion Fi110 (fp)  bort utgå,
dels  att den del av utskottets yttrande
som  under här nämnda rubrik börjar  med
 Utskottet  konstaterar att  och  slutar
med  yrkandena 1 och 2  bort utgå,
dels  att den del av utskottets yttrande
som  under här nämnda rubrik börjar  med
 Utskottet  vill  med   och  slutar  med
 förordas  i  proposition 207   bort  ha
följande lydelse:
Riktlinjer för den ekonomiska politiken
Utskottet   anser   det   viktigt    att
understryka att det är orealistiskt  att
tro att problemen på arbetsmarknaden kan
lösas   med   ökad  ekonomisk  tillväxt.
Framtidens arbetsmarknad ser inte ut som
den  vi  varit  vana  vid.  Den  enskilt
viktigaste åtgärden för att på kort  och
medellång         sikt         förbättra
sysselsättningen  är, enligt  utskottets
mening,   en  förkortad  arbetstid.   En
arbetstidsförkortning till 35 timmar per
vecka    bör   genomföras   fram    till
sekelskiftet.
Åtgärder behövs för att stärka  framför
allt  de  små och medelstora  företagens
konkurrensmöjligheter, bland  annat  vad
gäller    riskkapitalförsörjning     och
skatteregler.  Utskottet  är  emellertid
tveksamt  till  om  särskilda  lättnader
behövs för tjänstesektorn. I stället bör
man  pröva generella åtgärder i  samband
med   utformningen  av  skatteväxlingen.
Utskottet    avvisar    specialinriktade
åtgärder   för   vissa  hushållstjänster
( pigavdrag ,    skattereduktion     för
reparation  och  underhåll)   då   dessa
endast  innebär en omfördelning av  jobb
och  i huvudsak gynnar grupper som redan
är välbeställda.
En   ekologisk  omställning  till   ett
kretsloppssamhälle  ser  utskottet   som
nödvändig för att Sverige på sikt  skall
kunna    bevara   och   förstärka    sin
internationella konkurrenskraft. Sverige
måste  ta  täten  i  denna  omställning.
Endast   härigenom   kan   de   framtida
arbetena tryggas. Utskottet vill i detta
sammanhang  hänvisa  till  motion  Fi117
(mp) där det ges ett stort antal exempel
på  och  förslag om satsningar på  gröna
arbetstillfällen.  En skatteväxling  med
höjda    skatter    på    energi-    och
naturresursförbrukning och lägre skatter
på   arbete,  i  storleksordningen   100
miljarder  kronor  fram  till  år  2010,
måste genomföras.
Välfärdens   kärna,  tjänsteutbudet   i
kommuner  och  landsting,  har  en  stor
betydelse  för sysselsättningen.  Enligt
utskottets  uppfattning bör verkningarna
av planerade nedskärningar mildras bl.a.
genom  att  de planerade höjningarna  av
egenavgifterna inte genomförs - de redan
införda   egenavgifterna  bör   dessutom
avskaffas.  Detta  skulle  medföra   att
åtminstone 20 000 arbetstillfällen  inom
landsting  och kommuner kan räddas  fram
till år 1999.
Arbetsmarknadspolitiken måste  förnyas.
En   satsning   på   permanenta   lokala
arbetsmarknader bör göras för arbetslösa
som  har små utsikter att åter få arbete
på  den  ordinarie  arbetsmarknaden.  En
total         omorganisation          av
arbetsmarknadspolitiken  på  lokal  nivå
behövs     med     sammanslagning     av
arbetsförmedling,  försäkringskassa  och
delar av kommunernas socialtjänst.
De    olika   ersättningssystemen   vid
arbetslöshet,   ohälsa  och   utbildning
måste samordnas och delvis slås ihop för
att  undvika den nuvarande splittringen.
Men     utskottet    avvisar     hårdare
kvalifikationskrav för  att  få  a-kassa
och KAS. Ersättningsnivån i a-kassan bör
höjas till 80 % för låginkomsttagare och
finansieras   genom   successivt   lägre
procentuell   ersättning    vid    högre
inkomster,  s.k. brutet tak.  En  bortre
parentes i a-kassan är acceptabel endast
om det klart framgår vad som skall komma
därefter.  Som  utskottet  ser  det  bör
efter a-kasseperiodens utgång ersättning
utgå  som ett grundskydd, lika för alla,
på   en   nivå  som  ungefär   motsvarar
grundskyddet   i  förtidspensioneringen,
inkl. bostadstillägg.
Vissa  reformer behövs i  arbetsrätten.
Enligt utskottets mening bör möjligheten
till       visstidsanställning       vid
arbetsanhopning förlängas från 6 månader
till     1     år.     Undantag     från
turordningsregler  bör  medges   för   2
personer   i   företag  med   högst   10
anställda.   Blockadåtgärder   för   att
teckna  kollektivavtal mot  enmans-  och
familjeföretag     utan      utomstående
anställda   bör   inte  vara   tillåten.
Möjligheten till provanställning  utöver
6  månader  behöver,  enligt  utskottets
mening, inte förlängas.
Sammanfattningsvis  innebär  utskottets
ställningstaganden till riktlinjerna för
den  ekonomiska politiken att  utskottet
avstyrker propositionens inriktning.
Vad    utskottet    här    anfört    om
inriktningen    för    den    ekonomiska
politiken  med  anledning av  motionerna
Fi112  (mp) och Fi117 (mp) bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.
Det  förslag  till  inriktning  av  den
ekonomiska  politiken  som  framförs   i
motionerna Fi109 (m), Fi110 (fp),  Fi111
(v)   och  Fi113  (kds)  uppfyller  inte
enligt utskottets mening de krav  som  i
dag  måste  ställas  på  den  ekonomiska
politiken.
dels  att utskottets hemställan under  3
bort ha följande lydelse:
3.  beträffande allmänna  riktlinjer
för den ekonomiska politiken
att   riksdagen   med   avslag    på
proposition 1995/96:207 yrkande 1 och
motionerna 1995/96:A49 yrkandena 1, 2
och  40,  1995/96:Fi109  yrkande   1,
1995/96:Fi110       yrkande        1,
1995/96:Fi111 yrkandena 1 och  2  och
med     anledning    av    motionerna
1995/96:Fi112  yrkande  1,   1995/96:
Fi113  yrkande  1  och  1995/96:Fi117
yrkandena 1-4, 6 och 42 godkänner vad
utskottet  anfört och som sin  mening
ger regeringen detta till känna,
8. Utgiftstak och fördelning på
utgiftsområden (mom. 4)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per
Bill och Bo Lundgren (alla m) anser
dels  att den del av utskottets yttrande
som  under  rubriken Allmänna riktlinjer
för  den ekonomiska politiken börjar med
 Av  propositionerna 207  och slutar med
 i  motion Fi110 (fp)  bort ha  följande
lydelse:
I  motionerna Fi109 (m) och  Fi110  (fp)
föreslås  förändringar  av  utgiftstaket
och   fördelning   av   utgifterna    på
utgiftsområden.
I motionerna Fi109 (m) yrkandena 3 och 4
och  Fi110  (fp) yrkande 3 föreslås  att
riksdagen  dels godkänner de  utgiftstak
som föreslås i motionerna för åren 1997,
1998    och    1999,   dels    godkänner
fördelningen    på   utgiftsområden    i
enlighet  med  den  uppläggning  av  den
ekonomiska  politiken  som  föreslås   i
respektive motion.
Utskottet konstaterar att det inte finns
någon  regel  i  den nya budgetprocessen
som  hindrar  riksdagen att  nu  besluta
sänka  utgiftstaket för de kommande  tre
budgetåren. Utskottet föreslår mot denna
bakgrund  att  det statliga utgiftstaket
med  utgångspunkt  från  de  detaljerade
förslag  till åtgärder som  redovisas  i
motion   Fi109  (m)  bestäms  till   670
miljarder  kronor  1997,  652  miljarder
kronor  1998  och  641 miljarder  kronor
1999. Det är en sänkning av utgiftstaket
med   53,  68  respektive  94  miljarder
kronor jämfört med riksdagens beslut den
11 juni för de tre åren.
Vad  gäller fördelningen av de statliga
utgifterna   per  utgiftsområde   kommer
utskottet  vid  höstens  behandling   av
budgetpropositionen  att  lägga  förslag
härom utifrån här angivet utgiftstak för
de kommande tre åren.
Vad  utskottet här anfört om utgiftstak
och  fördelning  på  utgiftsområden  bör
riksdagen  som sin mening ge  regeringen
till känna.
dels  att utskottets hemställan under  4
bort ha följande lydelse:
4.    beträffande   utgiftstak   och
fördelning på utgiftsområden
att riksdagen med anledning av motion
1995/96:Fi109 yrkandena 3 och  4  och
med  avslag  på  motion 1995/96:Fi110
yrkande   3   som  sin   mening   ger
regeringen  till känna vad  utskottet
anfört,
9. Utgiftstak och fördelning på
utgiftsområden (mom. 4)
Anne Wibble (fp) anser
dels  att den del av utskottets yttrande
som  under  rubriken Allmänna riktlinjer
för  den ekonomiska politiken börjar med
 Av  propositionerna 207  och slutar med
 i  motion Fi110 (fp)  bort ha  följande
lydelse:
I  motionerna Fi109 (m) och  Fi110  (fp)
föreslås förändringar av utgiftstak  och
fördelning     av     utgifterna      på
utgiftsområden.
I motionerna Fi109 (m) yrkandena 3 och 4
och  Fi110  (fp) yrkande 3 föreslås  att
riksdagen  dels godkänner de  utgiftstak
som föreslås i motionerna för åren 1997,
1998   och   1999  och  dels   godkänner
fördelningen    på   utgiftsområden    i
enlighet  med  den  uppläggning  av  den
ekonomiska  politiken  som  föreslås   i
respektive motion.
Utskottet konstaterar att det inte finns
någon  regel  i  den nya budgetprocessen
som  hindrar  riksdagen att  nu  besluta
sänka  utgiftstaket för de kommande  tre
budgetåren. Utskottet föreslår mot denna
bakgrund  att  det statliga utgiftstaket
med  utgångspunkt  från  de  detaljerade
förslag  till åtgärder som  redovisas  i
motion  Fi110  (fp)  bestäms  till   706
miljarder  kronor år 1997, 699 miljarder
kronor  år 1998 och 710 miljarder kronor
år   1999.   Det  är  en   sänkning   av
utgiftstaket  med 17, 21  respektive  25
miljarder  kronor jämfört med riksdagens
beslut den 11 juni för de tre åren.
Vad  gäller fördelningen av de statliga
utgifterna   per  utgiftsområde   kommer
utskottet  vid  höstens  behandling   av
budgetpropositionen  att  lägga  förslag
härom utifrån här angivet utgiftstak för
de kommande tre åren.
Vad  utskottet här anfört om utgiftstak
och  fördelning  på  utgiftsområden  bör
riksdagen  som sin mening ge  regeringen
till känna,
dels  att utskottets hemställan under  4
bort ha följande lydelse:
4.    beträffande   utgiftstak   och
fördelning på utgiftsområden
att riksdagen med anledning av motion
1995/96:Fi110  yrkande  3   och   med
avslag    på   motion   1995/96:Fi109
yrkandena 3 och 4 som sin mening  ger
regeringen  till känna vad  utskottet
anfört,
10. Studier av internationella exempel
(mom. 5)
Lennart Hedquist (m), Anne Wibble  (fp),
Fredrik Reinfeldt (m), Per Bill (m)  och
Bo Lundgren (m) anser
dels  att den del av utskottets yttrande
som    under    rubriken   Studier    av
internationella   exempel   börjar   med
 Utskottet   delar  motionärernas    och
slutar  med   motion A49 (m) yrkande  3 
bort ha följande lydelse:
Utskottet  delar  den  uppfattning   som
framförs i motion A49 (m) yrkande 3: att
det finns goda exempel från andra länder
- t.ex. Förenta staterna och Nya Zeeland
-  som  illustrerar  vad  som  krävs  av
förändringar i arbetsmarknadens struktur
för   att  nya  arbetstillfällen   skall
skapas.
Viktiga slutsatser som kan dras från de
amerikanska erfarenheterna är att en mer
avreglerad     arbetsmarknad     främjar
tillkomsten av fler arbetstillfällen.
Erfarenheterna från Nya Zeeland  är  av
speciellt   intresse  därför   att   Nya
Zeeland och Sverige länge hyllade  samma
välfärdsideal.  I början  av  1980-talet
stod   det  emellertid  klart  att   Nya
Zeeland  inte skulle kunna fortsätta  på
den  inslagna vägen. På initiativ av  en
socialdemokratisk  regering  inleddes  i
stället ett avregleringsarbete som i sin
inriktning     i    stor    utsträckning
sammanfaller med vad utskottet tror  bör
gälla  också  för  Sverige.  Inte  minst
arbetsmarknaden  gjordes   enklare   med
positiva effekter på arbetslösheten  som
följd.
Utvecklingen  såväl i Förenta  staterna
som  i Nya Zeeland avviker kraftigt  och
positivt   från   de  mycket   betydande
arbetslöshetsproblem  som  hela   Europa
brottas med. Även om skillnader förvisso
finns   mellan   olika  delar   av   vår
världsdel  är  ändå  huvudintrycket  att
större  delen av Europa har problem  som
dr  likartade  de svenska.  20  miljoner
arbetslösa  i  EU-länderna  talar  också
sitt tydliga språk.
Enligt   utskottets   mening   är   det
avgörande att Sverige drar nytta av goda
internationella  exempel  i  kampen  mot
arbestlösheten.    Utskottet    förordar
därför    att   initiativ    tas    till
grundläggande  studier av  goda  exempel
från   andra   länder  för   att   vidga
beslutsunderlaget  som  en  del  av   en
nödvändig liberalisering av den  svenska
arbetsmarknaden. Resultaten av studierna
bör  successivt redovisas för  riksdagen
under de kommande två åren.
Vad utskottet har anfört om studier  av
andra  länders  åtgärder  i  kampen  mot
arbetslösheten  bör  riksdagen  som  sin
mening   ge   regeringen   till   känna.
Utskottet tillstyrker yrkande 3 i motion
A49 (m).
dels  att  utskottets  hemställan  under
moment 5 bort ha följande lydelse:
5.     beträffande    studier     av
internationella exempel
att riksdagen med anledning av motion
1995/96:A49 yrkande 3 som sin  mening
ger   regeringen   till   känna   vad
utskottet anfört,
11. Svensk arbetsmarknad i ett
europeiskt perspektiv (mom. 6)
Lennart Hedquist (m), Anne Wibble  (fp),
Fredrik Reinfeldt (m), Mats Odell (kds),
Per Bill (m) och Bo Lundgren (m) anser
dels   att  utskottets  yttrande   under
rubriken  Svensk  arbetsmarknad  i   ett
europeiskt  perspektiv bort ha  följande
lydelse:
Finansutskottet anser i likhet  med  vad
som  anförs i motion Fi125 (m)  att  den
svenska   arbetsmarknaden   måste    ses
utifrån      ett     europeiskt      och
internationellt perspektiv.  De  svenska
företagen     konkurrerar     på      en
internationell  marknad   där   det   är
angeläget   att  skapa  bästa   tänkbara
förutsättningar  för att  de  ska  kunna
överleva     och     därigenom     skapa
sysselsättning. Genom att stärka Europas
konkurrenskraft gentemot internationella
konkurrenter                         kan
sysselsättningssituationen   i    Europa
förbättras. Detta kräver en politik  för
långsiktigt goda villkor för företagande
och  produktion som lägger  grunden  för
arbetstillfällen och välfärd.
Det  är  därför viktigt  att  den  inre
marknaden  förverkligas och upprätthålls
och  att Essendeklarationens intentioner
förverkligas.
Förslaget         till        europeisk
sysselsättningsunion har visat sig  vara
innehållslöst.
Sverige    bör    vid   den    pågående
regeringskonferensen driva kravet på ett
fördragsmässigt stöd för en  systematisk
avreglering  av EU:s regelverk.  Sverige
bör  verka  för att arbetstidsdirektivet
ersätts    med   betydligt    liberalare
direktiv eller helt avskaffas.
Riksdagen  bör med anledning av  motion
Fi125  (m)  som sin mening ge regeringen
till känna vad utskottet anfört.
dels  att utskottets hemställan under  6
bort ha följande lydelse:
6.  beträffande svensk arbetsmarknad
i ett europeiskt perspektiv
att riksdagen med anledning av motion
1995/96:Fi125  som  sin  mening   ger
regeringen  till känna vad  utskottet
anfört,
12. Fördelningspolitiska effekter av
skattepolitiken (mom. 8)
Lars Bäckström (v) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken  Fördelningspolitiska  effekter
av   skattepolitiken  bort  ha  följande
lydelse:
Finansutskottet    har    tidigare     i
betänkandet  behandlat riktlinjerna  för
den   ekonomiska  politiken  och  i  det
sammanhanget          berört          de
fördelningspolitiska  konsekvenserna  av
den  ekonomiska politiken. Utskottet  är
av  den  uppfattningen att  det  nu  och
särskilt   med   tanke  på   den   svaga
hemmamarknaden  behövs en  justering  av
fördelningspolitiken så att  efterfrågan
kan  öka.  Det kan därför vara  lämpligt
att   göra   vissa  fördelningspolitiskt
motiverade justeringar av skatteuttaget,
som  t.ex.  höjt grundavdrag  för  lägre
inkomstskikt    kombinerat    med    ett
reducerat eller slopat grundavdrag  över
brytpunkten.
Finansutskottet delar den bedömning som
redovisas   av   såväl  regeringen   som
Vänsterpartiet, att det  i  samband  med
skattereformen  var riktigt  att  övergå
till  ett enklare skattesystem med lägre
skattesatser  och  bredare  skattebaser.
Finansutskottet  kan  vidare  konstatera
att  Vänsterpartiet hade  rätt  när  man
kritiserade     både     skattereformens
fördelningsprofil och  den  bristfälliga
finansieringen.    Som    Vänsterpartiet
hävdade i samband med skattereformen  så
har   den   givit  upphov   till   ökade
offentliga    underskott.    Detta    är
förhållanden som numera erkänns även  av
regeringen som deklarerat att den  avser
att återkomma till dessa frågor.
Utskottet  ser  det  som  positivt  att
regeringen  och  Vänsterpartiet   kommit
fram  till  samma  principsyn  när   det
gäller                   skattereformens
fördelningseffekter  och   finansiering.
Utskottet delar dessutom regeringens och
Vänsterpartiets uppfattning att  det  är
viktigt   med  stabila  och  förutsebara
skatteregler. Regeringen  bör  därför  i
samband  med budgetpropositionen  hösten
1996  för riksdagen redovisa ett  samlat
ställningstagande    till     hur     de
fördelningspolitiska    skevheterna    i
skattereformen skall justeras. Riksdagen
bör  som sin mening ge regeringen  detta
till känna.
Enligt     utskottets    mening     bör
skattepolitiken,  vilket  föreslagits  i
motion Fi116 (v), nu utvecklas efter två
linjer   -  en  röd  skatteväxling   för
rättvis  fördelning och ökad efterfrågan
och   en   grön  skatteväxling  för   en
långsiktigt uthållig utveckling. I detta
perspektiv är således inte huvudfrågorna
att höja eller minska skatteuttaget utan
snarast  att omfördela skatteuttaget  på
ett  sådant  sätt att rättvis fördelning
och uthållig tillväxt stimuleras.
Vad    som    ovan   anförts   angående
riktlinjer   för   skattepolitiken   bör
riksdagen  som sin mening ge  regeringen
till känna.
Utskottet  tillstyrker  således  bifall
till motion Fi116 (v) yrkandena 2 och 3.
dels  att utskottets hemställan under  8
bort ha följande lydelse:
8.  beträffande fördelningspolitiska
effekter av skattepolitiken
att  riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi116 yrkandena 2 och  3  som
sin  mening ger regeringen till känna
vad  utskottet  anfört  dels  om  ett
samlat   ställningstagande  för   att
justera    de    fördelningspolitiska
skevheterna i skattereformen, dels om
riktlinjer för skattepolitiken,
13. Fördelningspolitiska effekter av
skattepolitiken (mom. 8, motiveringen)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per
Bill och Bo Lundgren (alla m) anser  att
finansutskottets yttrande under rubriken
Fördelningspolitiska     effekter     av
skattepolitiken   bort    ha    följande
lydelse:
Finansutskottet  vill  i   denna   fråga
anföra följande.
Arbetslösheten i Sverige är  rekordhög,
och  det finns tecken på att den  kommer
att  öka  under  överblickbar  tid.  Den
socialdemokratiska    regeringen     har
misslyckats  med att främja  tillkomsten
av  riktiga jobb eftersom man saknar den
grundläggande  insikten om företagandets
villkor.  Arbetslösheten har  förvärrats
av  regeringens politik. Sedan 1994  har
regeringen genomfört skattehöjningar  på
ca  80  miljarder  kronor  som  till  en
betydande  del riktat sig mot  företagen
och      försvårat     expansion     och
nyanställningar.
Den   viktigaste   fördelningspolitiska
ambitionen     är     att      eliminera
massarbetslösheten. Då krävs ett program
för   förändring  där  företagande   och
initiativkraft     står     först     på
dagordningen.   Företagen   måste    ges
verkliga  möjligheter  att  växa  om  de
skall  kunna ge riktiga och trygga  jobb
åt  de  människor som i dag drabbats  av
arbetslöshet.   För   detta   krävs   en
företagsexpansion som saknar motstycke i
modern  tid.  En  sådan  utveckling  kan
åstadkommas  endast genom en  djupgående
och  snabb  förbättring av företagandets
villkor och en ökad frihet för människor
att själva forma sitt liv.
Tillväxt  och  fler  jobb  kräver   att
ekonomin   fungerar  väl  och   att   de
offentliga finanserna är i god  ordning.
Även   Socialdemokraterna  har  tvingats
inse att stora budgetunderskott och  hög
inflation  endast ger mycket kortsiktigt
positiva  effekter. Den saneringspolitik
som  regeringen bedriver är inriktad  på
att  skydda  kollektiva  och  etablerade
lösningar och innebär att företagare och
enskilda   drabbas   av   skatte-    och
avgiftshöjningar.   Som    nämnts    har
regeringen  höjt  skatterna  med  ca  80
miljarder kronor sedan 1994.
Huvuddelen  av  skattehöjningarna   har
gällt  beskattningen av arbete. Det  har
blivit   dyrare   att   anställa,    och
förutsättningarna  för  en   långsiktigt
fungerande  lönebildning har försämrats.
Näringslivets   kapitalförsörjning   har
också  försvårats  och  fördyrats  genom
bl.a. införandet av dubbel skatt på  det
egna riskbärande kapitalet i aktiebolag.
Kapitalbildningen har hämmats  också  i
andra  avseenden, bl.a. genom återinförd
förmögenhetsskatt  och  en  vidgning  av
fastighetsskatten   till    kommersiella
lokaler  och industrifastigheter.  Genom
de  kraftiga energiskattehöjningarna har
svensk    industri   fått   ett    högre
kostnadsläge     och    därmed     sämre
konkurrensförmåga.
Särskilt   allvarlig   är   den    s.k.
värnskatten  som  inneburit   att   ökad
kunskap  och större kompetens lönar  sig
mindre.  Tillsammans  med  den  kraftiga
höjningen     av     egenavgifter     är
marginalskatten för en stor  del  av  de
heltidsarbetande  nu  ungefär  60  %   i
stället  för  de 50 % som  var  målet  i
marginalskattereformen.
Hög    beskattning   på   arbete    och
återinförd dubbelbeskattning är och  har
varit negativt vad gäller ambitionen att
skapa    goda    förutsättningar     för
företagande  och  nya  jobb.  När  vissa
begränsade lindringar föreslås motverkas
de    emellertid    med    råge    genom
skattehöjningar på andra områden.  Genom
att  ge med ena handen och samtidigt  ta
mer  med  den andra skapas, som framgått
av  ett  antal analyser och  kommentarer
efter   det   att  propositionerna   har
presenterats, inga nya jobb.
Saneringen   av   Sveriges   offentliga
finanser måste nu ges en inriktning  där
skattesänkningar och minskade offentliga
utgifter  går  hand i hand.  Moderaterna
har  under  våren föreslagit  successiva
utgiftsminskningar som uppgår till drygt
65   miljarder   kronor   mer   än   vad
regeringen föreslagit för år 1999. Dessa
möjliggör skattesänkningar på närmare 61
miljarder   kronor   för   hushåll   och
företag, samtidigt som budgetsaldot blir
8    miljarder    kronor    bättre    än
regeringens.  Det lägre  skattetryck  vi
föreslår ger också enskilda människor en
större  rådighet över den egna vardagen.
Det  gör  det bl.a. möjligt att  undvika
den fattigdomsfälla som kombinationen av
minskade  offentliga tjänster och  högre
skatter  i  dag  försätter  ett  växande
antal människor i.
Utskottet  anser  att  inriktningen  av
skattepolitiken  bör  överensstämma  med
vad som redovisats ovan. De övergripande
målen     skall    vara    att     skapa
förutsättningar för snabb tillväxt,  nya
jobb  och  en god reallöneutveckling.  I
motion  Fi116  (v)  yrkandena  2  och  3
föreslås    att   skattepolitiken    bör
utvecklas  efter  två linjer  -  en  röd
skatteväxling för rättvis fördelning och
ökad    efterfrågan    och    en    grön
skatteväxling    för   en    långsiktigt
uthållig utveckling. Utskottet kan  inte
tolka  detta på annat sätt  än  att  den
skattepolitik  motionärerna  förespråkar
har    motsatt   verkan   än   de    här
förespråkade               riktlinjerna.
Motionsförslagen       innebär       att
förutsättningarna för ekonomisk tillväxt
försämras  genom att skattehinder  byggs
upp som barriärer för initiativkraft och
nyföretagande.
Med  det anförda avstyrks motion  Fi116
(v) yrkandena 2 och 3.

14. Tillfällig nedsättning av
stämpelskatt i vissa fall (mom. 9)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per
Bill och Bo Lundgren (alla m) anser
dels   att  utskottets  yttrande   under
rubriken   Tillfällig   nedsättning   av
stämpelskatt  i  vissa  fall   bort   ha
följande lydelse:
Finansutskottet  vill med  anledning  av
regeringsförslaget och motion Fi129  (m)
anföra följande.
Regeringens  förslag om  en  tillfällig
nedsättning  av  stämpelskatten   gäller
förvärv  under  perioden  den  12   juni
1996-den  31 december 1997. Anknytningen
till  datum  för  förvärvet  kan  enligt
utskottets mening ge upphov till problem
vid tillämpningen.
Överlåtelse av fastighet sker  vanligen
genom   dubbla   köpehandlingar.   Först
upprättas ett köpekontrakt med de  olika
villkor  som  skall  gälla  för   köpet.
Köpekontraktet     innehåller      bl.a.
bestämmelser  om när och  hur  betalning
skall  ske. Sedan betalning erlagts  och
andra  villkor  uppfyllts upprättas  ett
köpebrev.  Ansökan  grundar  sig   sedan
normalt  på köpebrevet. Som en följd  av
detta förfarande finns det vanligen inte
någon  uppgift om kontraktsdatum  i  ett
lagfartsärende,  och  detta  förhållande
kan  ge  upphov till ett visst merarbete
för de inblandade när nedsättningsfrågan
skall avgöras.
Den  allvarligaste invändningen mot den
lösning    som   regeringen   valt    är
emellertid  de  uppenbara  möjligheterna
att  kringgå kravet att förvärvet  skall
ha  skett den 12 juni 1996 eller senare.
Om  kontraktsdagen ligger  före  den  12
juni finns det nämligen goda möjligheter
för   parterna  att  skriva   ett   nytt
kontrakt  som  är  daterat  efter  denna
tidpunkt. På samma sätt blir det möjligt
att    under   första   kvartalet   1998
dagteckna   köpekontrakt  före   den   1
januari  1998. Om detta blir ett vanligt
förfarande    har   anknytningen    till
förvärvsdagen   inte   någon    egentlig
uppgift att fylla.
Vid  behandlingen  av  detta  ärende  i
skatteutskottet     har     man     från
majoritetens     sida     bedömt     att
omskrivningen  av kontrakt  inte  kommer
att  få  någon mer betydande  omfattning
och  att  anknytningen till  förvärvsdag
därför har en betydelse för att begränsa
kostnaden  för nedsättningen.  Betydande
belopp  skulle  kunna  gå  förlorade  om
anknytningen  till  förvärvsdag  slopas.
Finansutskottet gör emellertid en  annan
bedömning   härvidlag.  Det   är   högst
sannolikt  att  aktörerna  på  marknaden
anpassar sitt agerande, t.ex. genom  att
upprätta  nya  kontrakt, vilket  de  har
goda  incitament att göra.  Det  innebär
att    merkostnaden   kommer   att   bli
betydligt  mindre än vad skatteutskottet
utgått ifrån.
Utskottet  anser  att det  förslag  som
läggs  fram  i  motion  Fi129  av  Jerry
Martinger (m) innebär en förbättring och
förenkling  av  reglerna  både  för   de
enskilda  och inskrivningsmyndigheterna,
varför motionen tillstyrks.
dels  att utskottets hemställan under  9
bort ha följande lydelse:
9.       beträffande      tillfällig
nedsättning av stämpelskatt  i  vissa
fall
att  riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi129,   med   anledning   av
proposition  1995/96:222  yrkande   5
samt   med   avslag   på   motionerna
1995/96:Fi116    yrkande    4     och
1995/96:Fi117   yrkande   15    antar
regeringens  förslag  till   lag   om
tillfällig       nedsättning       av
stämpelskatt  i vissa  fall  med  den
ändringen  att  1 och 2  §§  erhåller
följande   som   utskottets   förslag
betecknade lydelse:
Regeringens förslag  Utskottets förslag
1       §      Vid   1       §      Vid
tillämpning av 8  §  tillämpning av 8  §
lagen (1984:404) om  lagen (1984:404) om
stämpelskatt    vid  stämpelskatt    vid
inskrivningsmyndigh  inskrivningsmyndigh
eter    skall     i  eter    skall     i
stället för vad som  stället för vad som
där  stadgas  gälla  där  stadgas  gälla
följande.   Skatten  följande.   Skatten
enligt  första  och  enligt  första  och
andra  styckena  är  andra  styckena  är
fem  respektive tio  fem  respektive tio
kronor  för   varje  kronor  för   varje
fullt      tusental  fullt      tusental
kronor           av  kronor           av
egendomens värde om  egendomens värde om
förvärvet      sker  ansökan          om
under tiden den  12  inskrivning    sker
juni        1996-31  under tiden den  12
december  1997  och  juni        1996-31
inskrivning          december  1997  och
beviljas senast den  inskrivning
31 mars 1998.        beviljas senast den
31 mars 1998.
2   §   Har   fast   2 § Har ansökan om
egendom       eller  inskrivning
tomträtter           ingivits        och
förvärvats    efter  beviljats     under
den  11  juni  1996  tiden  den 12  juni
och har inskrivning  1996-31  juli  1996
beviljats     under  och             har
tiden  den 12  juni  stämpelskatt
1996-31  juli  1996  fastställts  enligt
och             har  bestämmelserna i  8
stämpelskatt         §  lagen (1984:404)
fastställts  enligt  om stämpelskatt vid
bestämmelserna i  8  inskrivningsmyndigh
§  lagen (1984:404)  eter   skall    två
om stämpelskatt vid  tredjedelar av  den
inskrivningsmyndigh  inbetalda   skatten
eter   skall    två  återbetalas     med
tredjedelar av  den  tillämpning      av
inbetalda   skatten  bestämmelserna i 40
återbetalas     med  §    nämnda    lag.
tillämpning      av  Detsamma gäller den
bestämmelserna i 40  dröjsmålsavgift som
§    nämnda    lag.  kan  ha påförts den
Detsamma gäller den  skattskyldige.
dröjsmålsavgift som   Beslut          om
kan  ha påförts den  återbetalning
skattskyldige.       enligt        denna
Beslut          om  bestämmelse   skall
återbetalning        vid tillämpning  av
enligt        denna  lagen            om
bestämmelse   skall  stämpelskatt    vid
vid tillämpning  av  inskrivningsmyndigh
lagen            om  eter  anses  utgöra
stämpelskatt    vid  ett  beslut  enligt
inskrivningsmyndigh  den lagen.
eter  anses  utgöra
ett  beslut  enligt
den lagen.

15. Tillfällig nedsättning av
stämpelskatt i vissa fall (mom. 9)
Roy Ottosson (mp) och Lars Bäckström (v)
anser
dels   att  utskottets  yttrande   under
rubriken   Tillfällig   nedsättning   av
stämpelskatt  i  vissa  fall   bort   ha
följande lydelse:
Finansutskottet gör bedömningen  att  en
sänkning  av stämpelskatten inte  kommer
att  påverka prisbilden i någon nämnvärd
omfattning.   Vid  köp  av   småhus   är
stämpelskatten  en  så  pass   begränsad
kostnad  att den inte på något avgörande
sätt   påverkar  beslutet  om   huruvida
affären  skall genomföras eller ej.  Vid
större  affärer  på fastighetsmarknaden,
för  företag  och  fastighetsförvaltare,
kan dock stämpelskatten utgöra betydande
belopp.  Sådana affärer är dock vanligen
mer  långsiktiga  till  sin  natur,  och
stämpelskatten  spelar då  en  marginell
roll  för  den  långsiktiga avkastningen
och    därmed   prisbilden.   Även    om
stämpelskatten  skulle  bidra  till  ett
ökat   antal   större  fastighetsaffärer
anser  utskottet att det  är  osannolikt
att  detta  i  sin  tur  skulle  påverka
byggandet.
Utskottet   anser  att  de  medel   som
regeringen  föreslår  skall  satsas   på
åtgärden   kan  bidra  till  att   skapa
betydligt  fler arbetstillfällen  om  de
används  på ett mer effektivt  sätt  och
kan därför inte tillstyrka förslaget.
Med  det  anförda  avstyrker  utskottet
förslaget  i  proposition  222   om   en
tillfällig nedsättning av stämpelskatten
och  tillstyrker  motionerna  Fi116  (v)
yrkande  4  och Fi117 (mp)  yrkande  15.
Eftersom   regeringsförslaget   avstyrks
saknar   motion  Fi129  (m)  aktualitet,
varför även den avstyrks.
dels  att utskottets hemställan under  9
bort ha följande lydelse:
9.       beträffande      tillfällig
nedsättning av stämpelskatt  i  vissa
fall
att   riksdagen   med   bifall   till
motionerna  1995/96:Fi116  yrkande  4
och  1995/96:Fi117 yrkande 15  avslår
proposition 1995/96:222 yrkande 5 och
motion 1995/96:Fi129,
16. Fastighetsskatt (mom. 10)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per
Bill och Bo Lundgren (alla m) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken   Fastighetsskatt    bort    ha
följande lydelse:
Finansutskottet  vill  i   denna   fråga
anföra följande.
Fastighetsskatten strider mot tanken på
neutralitet  mellan  olika   former   av
näringsverksamhet och investeringar  och
är  en  felaktig metod för beskattningen
av  ägda  bostäder. På sikt bör  därför,
anser    utskottet,    fastighetsskatten
slopas  och  för ägda bostäder  ersättas
med  en  schablonmässigt beräknad intäkt
av  kapital  med ett lägre  skatteuttag.
För    att    begränsa   de    nuvarande
snedvridningarna                      av
fastighetsbeskattningen     bör      man
samtidigt   reducera   underlaget    för
beskattningen    till    det    taxerade
byggnadsvärdet,  dvs. att  beskattningen
av markvärdet slopas.
Effekterna            av            den
fastighetsskattehöjning  från  1,5  till
1,7    %    som   genomförts   av    den
socialdemokratiska  regeringen  och  den
genomförda   fastighetstaxeringen   blir
orimliga.    Moderata    samlingspartiet
föreslog  mot den bakgrunden  i  oktober
1995   att  skatteutskottet  genom   ett
initiativ  skulle föreslå riksdagen  att
fastighetsskatten  på  bostäder   skulle
sänkas   från   1,7  till   1,5   %   av
taxeringsvärdet fr.o.m.  den  1  januari
1996.  Samtidigt  föreslog  man  att  de
orimliga  regionala skillnaderna  skulle
undanröjas  eller  lindras   genom   att
markvärdet inte tas upp till beskattning
fullt  ut.  I  avvaktan på en  permanent
lösning borde fastighetsskatt endast tas
ut  på  hälften  av  det  markvärde  som
överstiger  100 000 kronor. Inget  annat
parti var då berett att stödja förslaget
till initiativ.
Enligt utskottets mening bör regeringen
skyndsamt  återkomma  med  förslag  till
riksdagen  som  överensstämmer  med  det
moderata initiativet. Motion Fi118 (kds)
yrkande 1 tillstyrks därmed medan motion
Fi115     (s)    avstyrks    med     vad
skatteutskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under  10
bort ha följande lydelse:
10. beträffande fastighetsskatt
att riksdagen med anledning av motion
1995/96:Fi118  yrkande  1   och   med
avslag    på   motion   1995/96:Fi115
yrkande   2   som  sin   mening   ger
regeringen  till känna vad  utskottet
anfört,
17. Fastighetsskatt (mom. 10)
Anne  Wibble  (fp) och Mats Odell  (kds)
anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken   Fastighetsskatt    bort    ha
följande lydelse:
Finansutskottet  ansluter  sig  i   den
aktualiserade    frågan     till     den
uppfattning som framför allt Folkpartiet
liberalerna och Kristdemokraterna  under
det  senaste  riksdagsåret  framfört  om
behovet      av     förändringar      av
fastighetsskattesystemet.    Vid     den
senaste  riksdagsbehandlingen av  frågan
(se  betänkandet 1995/96:BoU10)  anförde
ledamöterna  från  dessa  partier  i  en
reservation följande:
Fr.o.m.  år  1996  har skattesatsen  för
fastighetsskatten för  samtliga  bostads
fastigheter   höjts  till   1,7   %   av
taxeringsvärdet.  Från  samma   tidpunkt
gäller  nya taxeringsvärden för egnahem,
baserade   på  1994  års  marknadsvärde.
Samtidigt  gäller  att  taxeringsvärdena
justeras  årligen i ett nytt system  med
s.k.  rullande  fastighetstaxering.   De
sammanlagda   effekterna   härav    blir
förödande  för  många  familjer.   Värst
drabbade är de som bor i storstäder  och
skärgårdar.      Många     barnfamiljer,
pensionärer med låga inkomster,  de  som
köpt  sina  hus  när priserna  stod  som
högst  under åren 1988-1991 och familjer
som drabbas av arbetslöshet, kommer helt
enkelt inte att ha råd att bo kvar.
I motionerna från fp respektive kds har
mot  denna bakgrund föreslagits  att  en
översyn   av  boendebeskattningsfrågorna
snarast     bör     genomföras.     Även
bostadsutskottet anser att behovet av en
sådan översyn är uppenbart. Mest akut är
därvid  att  riksdagen utan  ytterligare
fördröjning   föreläggs    förslag    om
åtgärder       som      kan       mildra
fastighetsbeskattningens effekter i våra
skärgårdar  och övriga särskilt  utsatta
områden.  Det  är  nödvändigt   att   nu
undanröja   den  berättigade   oro   för
framtiden  som  finns  bl.a.   hos   den
bofasta skärgårdsbefolkningen.
Även mer generella frågor med betydelse
för boendebeskattningen bör övervägas  i
enlighet   med   motionsförslagen.   Det
gäller exempelvis möjligheten att införa
en    takregel   för   markvärdet    vid
fastighetsbeskattningen      och      en
begränsning av förmögenhetsbeskattningen
genom  slopad sambeskattning eller genom
en    höjning    av    det    skattefria
grundbeloppet.
Utskottet   anser  att   riksdagen   med
anledning      av     Kristdemokraternas
partimotion  Fi118  yrkande  1  som  sin
mening bör ge regeringen till känna  vad
utskottet här citerat från reservationen
i bostadsutskottet.
Utskottet  tillstyrker med det  anförda
motion Fi118 yrkande 1. Motion Fi115 (s)
yrkande 2 avstyrks däremot.
dels att utskottets hemställan under  10
bort ha följande lydelse:
10. beträffande fastighetsskatt
att  riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi118  yrkande  1   och   med
avslag    på   motion   1995/96:Fi115
yrkande   2   som  sin   mening   ger
regeringen  till känna vad  utskottet
anfört,
18. Skatter och avgifter på motorfordon
(mom. 12)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per
Bill och Bo Lundgren (alla m) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken   Skatter   och   avgifter   på
motorfordon bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att det är rimligt
att  underlätta en övergång till moderna
och  miljövänliga bilar  och  att  skapa
stabila   regler  som  inte   missgynnar
svensk  bilindustri. Mot den  bakgrunden
tillstyrker   utskottet   förslaget   om
slopad försäljningsskatt på motorfordon.
Utskottet har inte något att erinra  mot
att  skattesänkningen  tidigareläggs  en
dag  vilket  föreslagits i motion  Fi133
(s, c).
Utskottet  avvisar emellertid förslaget
om   en   skärpning  av  fordonsskatten.
Beskattningen  av bilar  har  höjts  vid
flera          tillfällen          sedan
Socialdemokraterna               återtog
regeringsansvaret.  Regeringen  planerar
dessutom   ytterligare  skärpningar   av
drivmedelsbeskattningen. Det  är  enligt
utskottets   mening  fel  att   försvåra
situationen ytterligare för personer som
är  beroende  av bilen för  sitt  arbete
eller  med  tanke  på  att  man  bor   i
glesbygd. Förslaget om höjd fordonsskatt
bör avslås.
Vad   avser  övriga  förslag  instämmer
utskottet       i       skatteutskottets
ställningstagande, varför de avstyrks.
Med det anförda tillstyrker utskottet i
huvudsak yrkande 1 och 3 i propositionen
och  motionerna Fi120 (m) yrkande 1  och
Fi133 (s, c). Däremot avstyrks förslaget
i  propositionen  om  höjd  fordonsskatt
(yrkande  2)  och motionerna  Fi116  (v)
yrkande  5  och Fi117 (mp) yrkandena  18
och 20.
dels att utskottets hemställan under  12
bort ha följande lydelse:
12. beträffande skatter och avgifter
på motorfordon
att riksdagen
dels     avslår    regeringens     i
proposition  1995/96:222  yrkande   2
framlagda förslag till lag om ändring
i  fordonsskattelagen (1988:327) samt
motionerna  1995/96:Fi116  yrkande  5
och 1995/96:Fi117 yrkandena 18-20,
dels  med  anledning av  proposition
1995/96:222 yrkandena 1 och 3 och med
bifall  till motionerna 1995/96:Fi120
yrkande  1  och  1995/96:Fi133  antar
regeringens förslag till
1.  lag om ändring i lagen (1996:537) om
ändring    i    lagen    (1978:69)    om
försäljningsskatt på motorfordon med den
ändringen   att  övergångsbestämmelserna
erhåller följande som Utskottets förslag
betecknade lydelse:
Regeringens förslag  Utskottets förslag
1.  Denna  lag  träder i  kraft  den  1
oktober 1996.
2.  Ändringarna i 4 § första stycket  1
och  8  §  1 träder dock i kraft  den  1
augusti 1996.
3.                   3.      De     nya
Försäljningsskatt    lydelserna av  4  §
enligt 8 § 1  skall  första  stycket   1
inte   tas  ut   om  och  8  §  1  skall
skattskyldighet      tillämpas        om
inträtt  efter  den  skattskyldighet
11 juni 1996.        inträtt  efter  den
10 juni 1996.
4.           Äldre   4. I övrigt gäller
föreskrifter gäller  äldre  föreskrifter
fortfarande i fråga  i      fråga     om
om förhållanden som  förhållanden    som
hänför   sig   till  hänför   sig   till
tiden          före  tiden          före
ikraftträdandet.     ikraftträdandena.
2.  lag  om ändring i bilskrotningslagen
(1975:343)   med   den   ändringen   att
övergångsbestämmelserna         erhåller
följande    som    Utskottets    förslag
betecknade lydelse:
Regeringens förslag  Utskottets förslag
1.  Denna  lag  träder i  kraft  den  1
augusti 1996.
2.  Har skyldighet   2.  Har skyldighet
att          betala  att          betala
skrotningsavgift     skrotningsavgift
inträtt  efter  den  inträtt  efter  den
11  juni 1996 skall  10  juni 1996 skall
avgift tas ut  även  avgift tas ut  även
i      de      fall  i      de      fall
försäljningsskatt    försäljningsskatt
inte  skall betalas  inte  skall betalas
för  sådana  fordon  för  sådana  fordon
enligt        lagen  enligt        lagen
(1978:69)        om  (1978:69)        om
försäljningsskatt    försäljningsskatt
på motorfordon.      på motorfordon.
3. För personbilar som är inrättade för
drift med elektricitet från batterier  i
fordonet skall inte skrotningsavgift tas
ut   för  tiden  till  och  med  den  31
december 1997.


19. Skatter och avgifter på motorfordon
(mom. 12)
Lars Bäckström (v) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken   Skatter   och   avgifter   på
motorfordon bort ha följande lydelse:
Som     framgår     ovan     tillstyrker
finansutskottet regeringens förslag  vad
gäller    skatter   och   avgifter    på
motorfordon.  Finansutskottet  kan  dock
inte    instämma    i   skatteutskottets
yttrande    beträffande   yrkandet    om
miljörelaterad bilbeskattning  i  motion
Fi111. Utskottet anser tvärtom att de nu
aktuella besluten måste följas av  andra
åtgärder  som skärper miljöprofilen  när
det  gäller  beskattningen av  bilismen.
För  närvarande  utreds  frågan  om  hur
ekonomiska  styrmedel kan användas  inom
kommunikationssektorn, och  en  särskild
utredare  skall  se över avvägningen  ur
miljösynpunkt   mellan  olika   skatter.
Detta innebär bl.a. att beskattningen av
vägtrafiken skall ses över.
Utskottet    ser,    i    likhet    med
Vänsterpartiet,   positivt   på    detta
utredningsarbete. Utskottet menar vidare
att  det skulle vara värdefullt för  det
fortsatta arbetet om riksdagen redan  nu
klart  deklarerade att den önskar se  en
ökad         miljörelatering          av
bilbeskattningen. Detta  bör  ske  genom
ett differentierat skatteuttag efter  en
miljöklassning som tar hänsyn t.ex. till
bensinförbrukning,  utsläpp  och   annan
miljöpåverkan  under  bilens  livscykel.
Vad  som ovan anförts bör riksdagen  som
sin mening ge regeringen till känna.
Med  det  anförda tillstyrker utskottet
propositionen   i   aktuell   del   samt
motionerna Fi116 (v) yrkande 5 och Fi133
(s,    c).   Däremot   avstyrks   övriga
motioner.
dels att utskottets hemställan under  12
bort ha följande lydelse:
12. beträffande skatter och avgifter
på motorfordon
att   riksdagen  med   anledning   av
proposition   1995/96:222   yrkandena
1-3  och  med bifall till  motionerna
1995/96:Fi116    yrkande    5     och
1995/96:Fi133  samt  med  avslag   på
motionerna  1995/96:Fi117   yrkandena
18-20 och 1995/96:Fi120 yrkande 1
dels  antar regeringens  förslag
till   lag   om   ändring   i   lagen
(1996:537)   om   ändring   i   lagen
(1978:69)  om  försäljningsskatt   på
motorfordon  med  den  ändringen  att
övergångsbestämmelserna      erhåller
följande   som   Utskottets   förslag
betecknade lydelse:
Regeringens förslag  Utskottets förslag
1.  Denna  lag  träder i  kraft  den  1
oktober 1996.
2.  Ändringarna i 4 § första stycket  1
och  8  §  1 träder dock i kraft  den  1
augusti 1996.
3.                   3.      De     nya
Försäljningsskatt    lydelserna av  4  §
enligt 8 § 1  skall  första  stycket   1
inte   tas  ut   om  och  8  §  1  skall
skattskyldighet      tillämpas        om
inträtt  efter  den  skattskyldighet
11 juni 1996.        inträtt  efter  den
10 juni 1996.
4.           Äldre   4. I övrigt gäller
föreskrifter gäller  äldre  föreskrifter
fortfarande i fråga  i      fråga     om
om förhållanden som  förhållanden    som
hänför   sig   till  hänför   sig   till
tiden          före  tiden          före
ikraftträdandet.     ikraftträdandena.
dels  antar regeringens  förslag
till     lag     om     ändring     i
fordonsskattelagen (1988:327),
dels  antar regeringens  förslag
till     lag     om     ändring     i
bilskrotningslagen (1975:343) med den
ändringen att övergångsbestämmelserna
erhåller   följande  som   Utskottets
förslag betecknade lydelse:
Regeringens förslag  Utskottets förslag
1.  Denna  lag  träder i  kraft  den  1
augusti 1996.
2.  Har skyldighet   2.  Har skyldighet
att          betala  att          betala
skrotningsavgift     skrotningsavgift
inträtt  efter  den  inträtt  efter  den
11  juni 1996 skall  10  juni 1996 skall
avgift tas ut  även  avgift tas ut  även
i      de      fall  i      de      fall
försäljningsskatt    försäljningsskatt
inte  skall betalas  inte  skall betalas
för  sådana  fordon  för  sådana  fordon
enligt        lagen  enligt        lagen
(1978:69)        om  (1978:69)        om
försäljningsskatt    försäljningsskatt
på motorfordon.      på motorfordon.
3. För personbilar som är inrättade för
drift med elektricitet från batterier  i
fordonet skall inte skrotningsavgift tas
ut   för  tiden  till  och  med  den  31
december 1997.
dels  som  sin mening ger  regeringen
till känna vad utskottet anfört om en
ökad        miljörelatering        av
bilbeskattningen,

20. Skatter och avgifter på motorfordon
(mom. 12)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken   Skatter   och   avgifter   på
motorfordon bort ha följande lydelse:
Finansutskottet  vill med  anledning  av
regeringsförslaget anföra följande.
Förslaget       att       ta       bort
försäljningsskatten på personbilar och i
stället  höja  fordonsskatten  motiveras
bl.a.  med  att miljöskäl talar  för  en
snabbare förnyelse av bilparken. Det är,
enligt  utskottets mening,  tveksamt  om
effekten  av en sådan åtgärd är  positiv
ur miljösynpunkt. Effekten kan i stället
bli  att den totala bilparken och därmed
bilåkandet  ökar bl.a. på  bekostnad  av
kollektivtrafiken.   Förslaget   avvisas
därför.
I   dag  används  i  stor  utsträckning
importerade fossila driv- och smörjmedel
i den svenska transportsektorn. Ett ökat
inslag    av    inhemskt    producerade,
miljöanpassade, drivmedel och oljor från
skogs-   och  jordbruksprodukter  skulle
kunna   generera  en  stor  mängd  gröna
arbetstillfällen.  Exempel  på   möjliga
vägar   att   gå   är  successivt   ökad
inblandning  av motoralkohol  i  bensin,
etanoldrift  i  stället för  dieseldrift
och rapsoljor som ersätter mineraloljor.
Det anförda bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.
Med  det  anförda  avstyrker  utskottet
proposition  222  i  denna  del   liksom
motionerna  Fi116 (v) yrkande  5,  Fi133
(s,   c)   och  Fi120  (m)  yrkande   1.
Utskottet tillstyrker motion Fi117  (mp)
yrkandena 18-20.
dels att utskottets hemställan under  12
bort ha följande lydelse:
12. beträffande skatter och avgifter
på motorfordon
att  riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi117  yrkandena  18-20  samt
med avslag på proposition 1995/96:222
yrkandena    1-3   samt    motionerna
1995/96:Fi116       yrkande        5,
1995/96:Fi120 yrkande 1 och  1995/96:
Fi133  som  sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
21. Regler för sparande i allemansfond
(mom. 14)
Lennart  Hedquist (m), Fredrik Reinfeldt
(m), Mats Odell (kds), Per Bill (m)  och
Bo Lundgren (m) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken    Regler   för   sparande    i
allemansfond bort ha följande lydelse:
Finansutskottet  anser att  det  privata
sparandet   skall  gynnas.  Tyvärr   har
regeringen   fortsatt  en  politik   som
undergräver det privata sparandet  genom
begränsningar  av  avdragsutrymmet   för
pensionssparande,       genom       höjd
avkastningsskatt   på  pensionssparande,
m.m.
Regeringens politik synes vara inriktad
på  att  öka det statskontrollerade  och
institutionella   ägandet   av   svenskt
näringsliv.    Genom    att    metodiskt
skattemässigt missgynna privat  sparande
och      förmögenhetsuppbyggande     har
Socialdemokraterna      minskat      det
riskvilliga   kapital  som   står   till
förfogande för näringslivet.
Med  det  anförda  avstyrker  utskottet
förslaget  i proposition 222 om  slopade
skattelättnader för allemansfonderna och
motion  Fi110 (fp) yrkande 6.  Utskottet
tillstyrker   därmed  motionerna   Fi118
(kds) yrkande 2 och Fi120 (m) yrkande 2.
dels att utskottets hemställan under  14
bort ha följande lydelse:
14.  beträffande regler för sparande
i allemansfond
att   riksdagen   med   bifall   till
motionerna  1995/96:Fi118  yrkande  2
och  1995/96:Fi120 yrkande  2  avslår
proposition 1995/96:222 yrkande 7 och
motion 1995/96:Fi110 yrkande 6,
22. Regler för sparande i allemansfond
(mom. 14)
Anne Wibble (fp) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken    Regler   för   sparande    i
allemansfond bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att det finns goda
skäl   att  avskaffa  det  skattemässiga
gynnandet  av  allemansfonder.  Det   är
emellertid  viktigt  att  de   särskilda
placeringsreglerna för allemansfonder då
också    avskaffas.    Regeringen    bör
skyndsammast  återkomma  till  riksdagen
med   lagförslag  som  innebär  att   de
särskilda  spar-  och placeringsreglerna
för  allemansfonder  slopas.  Detta  bör
riksdagen  som sin mening ge  regeringen
till känna.
Med  det  anförda tillstyrker utskottet
regeringsförslaget och motion Fi110 (fp)
yrkande   6  samt  avstyrker  motionerna
Fi118  (kds)  yrkande 2  och  Fi120  (m)
yrkande 2.
dels att utskottets hemställan under  14
bort ha följande lydelse:
14.  beträffande regler för sparande
i allemansfond
att   riksdagen   med   bifall   till
proposition  1995/96:222  yrkande  7,
med anledning av motion 1995/96:Fi110
yrkande   6   samt  med   avslag   på
motionerna  1995/96:Fi118  yrkande  2
och   1995/96:Fi120  yrkande  2  dels
antar regeringens förslag till lag om
upphävande  av  lagen (1994:1851)  om
skattelättnader   för   sparande    i
allemansfond, dels som sin mening ger
regeringen  till känna vad  utskottet
anfört,
23. Företagsbeskattning (mom. 15)
Lars Bäckström (v) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken  Företagsbeskattning  bort   ha
följande lydelse:
Finansutskottet   förordar   från   sina
utgångspunkter    de     förslag     som
Vänsterpartiet         för         fram.
Bolagsbeskattningen      bör      enligt
utskottets mening höjas och en  särskild
värnskatt  bör tas ut på 5 % i  enlighet
med   vad   som  föreslås  i   motionen.
Höjningen    av    bolagsskatten     och
införandet  av en särskild värn-   skatt
för   bolag   motiveras  av  att   andra
åtgärder därigenom kan genomföras, t.ex.
en    sänkning   av   egenavgifter   för
egenföretagare   och   kreditstöd   till
mindre  företag  genom skatteavdrag.  En
sådan  politik handlar inte om att  höja
skatterna   generellt,   utan   om   att
omfördela  skatteuttaget på  ett  sådant
sätt att rättvis fördelning och uthållig
tillväxt stimuleras. Detta bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.
Med  det  anförda tillstyrker utskottet
motion Fi116 (v) yrkandena 7 och 9.
dels att utskottets hemställan under  15
bort ha följande lydelse:
15. beträffande företagsbeskattning
att  riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi116 yrkandena 7 och  9  som
sin  mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,


24. Dubbelbeskattning av aktier och
riskkapitalavdrag (mom. 16)
Lennart Hedquist (m), Anne Wibble  (fp),
Fredrik Reinfeldt (m), Mats Odell (kds),
Per Bill (m) och Bo Lundgren (m) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Dubbelbeskattning av aktier och
riskkapitalavdrag   bort   ha   följande
lydelse:
Finansutskottet  anser  att  regeringens
aviserade    förslag   om   att    slopa
dubbelbeskattningen    för    små    och
medelstora  företag visar att regeringen
erkänner  att det var fel att återinföra
dubbelbeskattningen   av    riskkapital.
Dubbelbeskattningen, liksom en del andra
delar av det svenska skattesystemet,  är
utformad   på   ett  sätt   som   direkt
motverkar  företagande. Det är  särskilt
allvarligt i en situation när det  krävs
mer företagande för att skapa tillväxt i
ekonomin  och för att minska  den  stora
arbetslösheten. Det kan  inte  vara  bra
med  ett  skattesystem  som  så  tydligt
missgynnar  sparare som är  beredda  att
satsa   sina  besparingar  på  riskfyllt
sparande i aktier.
Förslaget      att       nu       slopa
dubbelbeskattningen för vissa företag är
bra,  men  det är inte tillräckligt  och
kommer att leda till åtskilliga problem.
Bl.a.   kommer  gränsdragningen   mellan
företag  av olika storlek att leda  till
snedvridningar.  En  av   de   avgörande
nackdelarna med dubbelbeskattningen  som
gäller alla företag, inte enbart dem som
regeringen  nu riktar sitt förslag  mot,
är  att  kapital låses in  i  historiskt
vinstrika  företag till nackdel  för  en
fungerande  kapitalförsörjning  för  nya
och växande företag.
Utskottet  anser  mot bakgrund  av  det
anförda att fullständig enkelbeskattning
bör  införas  från den 1  januari  1997.
Detta  bör  riksdagen som sin mening  ge
regeringen till känna. Förslag med denna
innebörd har framförts i motionerna  A46
(kds)   yrkandena  5  och  6,  A49   (m)
yrkandena 5 och 7, Fi110 (fp) yrkande  5
och  Fi118 (kds) yrkandena 3, 6  och  7,
varför  de tillstyrks. Däremot  avstyrks
motion Fi116 (v) yrkande 6.
dels att utskottets hemställan under  16
bort ha följande lydelse:
16. beträffande dubbelbeskattning av
aktier och riskkapitalavdrag
att   riksdagen  med   anledning   av
motionerna  1995/96:A46  yrkandena  5
och 6, 1995/96:A49 yrkandena 5 och 7,
1995/96:Fi110    yrkande    5     och
1995/96:Fi118 yrkandena 3,  6  och  7
och     med    avslag    på    motion
1995/96:Fi116  yrkande  6   som   sin
mening ger regeringen till känna  vad
utskottet anfört,
25. Dubbelbeskattning av aktier och
riskkapitalavdrag (mom. 16)
Lars Bäckström (v) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Dubbelbeskattning av aktier och
riskkapitalavdrag   bort   ha   följande
lydelse:
Finansutskottet  vill  i   denna   fråga
anföra följande.
I   propositionen  aviserar  regeringen
förslag   om  en  lättnad  i  den   s.k.
dubbelbeskattningen   för    aktier    i
onoterade  bolag fr.o.m. 1997. Utskottet
ser  problem  med  att en  företagsvinst
skattas  både hos den juridiska personen
och  hos  den som mottar utdelad  vinst.
Utskottet  kan  därför  bifalla  förslag
till  lindringar eller ett  slopande  av
dubbelbeskattningen. En förutsättning är
dock    att    det    sker    på     ett
fördelningspolitiskt acceptabelt sätt.
Som  anförs  i motion Fi116  av  Gudrun
Schyman  m.fl.  (v)  bör  problemet  med
dubbelbeskattning      inte       heller
överdrivas.   Utskottet  ser   det   som
värdefullt     att     regeringen      i
propositionen    redogör     för     och
argumenterar mot några av de  förenklade
påståenden  som  har  redovisats  i  den
allmänna  debatten. Utskottet  instämmer
också  i regeringens bedömning att många
sakskäl  talar för att en  lindring  bör
läggas i företagsledet. Alla möjligheter
att  genomföra en lättnad i  bolagsledet
bör   prövas  innan  denna  konstruktion
avvisas.
Utskottet  menar vidare att en  lättnad
av    den    s.k.    dubbelbeskattningen
huvudsakligen bör finansieras inom ramen
för den samlade företagsbeskattningen.
I  detta  sammanhang noterar  utskottet
med  tillfredsställelse  att  regeringen
redan  nu  aviserar ett  borttagande  av
riskkapitalavdraget.  Verkligheten   har
visat  att  detta avdrag har ett  mycket
begränsat  värde för att stimulera  till
långsiktiga        och        produktiva
investeringar.
Vad  som  här har anförts bör riksdagen
med bifall till motion Fi116 (v) yrkande
6  och  avslag  på övriga  motioner  som
behandlas  under denna  rubrik  som  sin
mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under  16
bort ha följande lydelse:
16. beträffande dubbelbeskattning av
aktier och riskkapitalavdrag
att  riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi116  yrkande  6   och   med
avslag   på   motionerna  1995/96:A46
yrkandena   5   och  6,   1995/96:A49
yrkandena   5  och  7,  1995/96:Fi110
yrkande 5 och 1995/96:Fi118 yrkandena
3,   6  och  7  som  sin  mening  ger
regeringen  till känna vad  utskottet
anfört,
26. Dubbelbeskattning av aktier och
riskkapitalavdrag (mom. 16,
motiveringen)
Roy     Ottosson    (mp)    anser    att
finansutskottets yttrande under rubriken
Dubbelbeskattning    av    aktier    och
riskkapitalavdrag   bort   ha   följande
lydelse:
I    propositionen   aviseras   kommande
förslag       om       lättnader       i
dubbelbeskattningen för onoterade bolag.
Lättnaderna  -  3,5 miljarder  kronor  -
skall  enligt regeringen bekostas  bl.a.
genom  att riskkapitalavdraget avskaffas
och  att  avsättningsmöjligheterna  till
periodiseringsfond minskas från 25  till
20     %.     Enligt    finansutskottets
uppfattning är det viktigt att lättnader
genomförs i dubbelbeskattningen och  att
mer  riskkapital ställs till  företagens
förfogande.   Men   riksdagen   bör   ta
ställning     till     dessa     frågor,
finansieringen      och       anslutande
detaljförslag,    i   ett    sammanhang,
lämpligen  då den utlovade propositionen
behandlas.  I  avvaktan på detta  avslås
samtliga här aktuella motioner.
27. Avdragsrätt för periodiseringsfonder
(mom. 17)
Lennart Hedquist (m), Anne Wibble  (fp),
Fredrik Reinfeldt (m), Mats Odell (kds),
Per Bill (m) och Bo Lundgren (m) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken         Avdragsrätt         för
periodiseringsfonder  bort  ha  följande
lydelse:
Finansutskottet  anser  att  regeringens
förslag           att           begränsa
reserveringsmöjligheterna  för  framtida
investeringar   genom  avsättning   till
periodiseringsfond försämrar situationen
för  företagen. Särskilt de  mindre  och
medelstora  företagen  skulle   drabbas.
Förslaget  bör  därför inte  genomföras.
Utskottet  anser, i likhet med  vad  som
anförs   i   motion  Fi118  (kds),   att
avsättningsmöjligheterna            till
periodiseringsfond  bör  stå  kvar   vid
25 %.
Med  det  anförda tillstyrker utskottet
bifall till motion Fi118 (kds) yrkande 4
och  avstyrker motion Fi116 (v)  yrkande
8.
dels att utskottets hemställan under  17
bort ha följande lydelse:
17.   beträffande  avdragsrätt   för
periodiseringsfonder
att  riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi118  yrkande  4   och   med
avslag    på   motion   1995/96:Fi116
yrkande   8   som  sin   mening   ger
regeringen  till känna vad  utskottet
anfört,
28. Avdragsrätt för periodiseringsfonder
(mom. 17)
Lars Bäckström (v) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken         Avdragsrätt         för
periodiseringsfonder  bort  ha  följande
lydelse:
När det gäller regeringens planer på att
minska avdragsrätten för avsättning till
periodiseringsfond från 25 till 20 % kan
finansutskottet  stödja  detta  när  det
gäller    aktiebolag   och    ekonomiska
föreningar.  Utskottet  menar  dock,   i
likhet med vad som anförs i motion Fi116
(v),  att  många  enskilda  firmor   och
handels-  och kommanditbolag kan  ha  en
ansträngd      finansiell     situation.
Övervägande  skäl talar därför  för  att
dessa  bör  få behålla en möjlighet  att
sätta  av 25 %. Detta bör riksdagen  som
sin mening ge regeringen till känna.
Utskottet  tillstyrker med det  anförda
motion Fi116 (v) yrkande 8 och avstyrker
motion Fi118 (kds) yrkande 4.
dels att utskottets hemställan under  17
bort ha följande lydelse:
17.   beträffande  avdragsrätt   för
periodiseringsfonder
att  riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi116  yrkande  8   och   med
avslag    på   motion   1995/96:Fi118
yrkande   4   som  sin   mening   ger
regeringen  till känna vad  utskottet
anfört,
29. Förmögenhetsbeskattning av aktier
(mom. 18)
Lennart  Hedquist (m), Fredrik Reinfeldt
(m), Mats Odell (kds), Per Bill (m)  och
Bo Lundgren (m) anser
dels   att  utskottets  yttrande   under
rubriken   Förmögenhetsbeskattning    av
aktier bort ha följande lydelse:
Finansutskottet  anser  i   likhet   med
motionärerna att endast 75 %  av  värdet
av  börsnoterade aktier bör tas upp till
förmögenhetsbeskattning.  Motion   Fi117
(mp)   yrkande  34  tillstyrks  således.
Yrkande 33 avstyrks däremot.
dels att utskottets hemställan under  18
bort ha följande lydelse:
18.                      beträffande
förmögenhetsbeskattning av aktier
att  riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi117  yrkande  34  och   med
avslag    på   motion   1995/96:Fi117
yrkande 33 antar
Lag  om  ändring i lagen (1996:0000)  om
ändring    i   lagen   (1991:1850)    om
upphävande   av   lagen  (1947:577)   om
statlig förmögenhetsskatt.
Härigenom    föreskrivs    att    lagen
(1996:0000)  om ändring i  lagen  (1991:
1850)  om upphävande av lagen (1947:577)
om   statlig   förmögenhetsskatt   skall
upphöra  att gälla såvitt avser punkt  2
av   övergångsbestämmelserna  till   upp
hävandelagen.

30. Förmögenhetsbeskattning av aktier
(mom. 18)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken   Förmögenhetsbeskattning    av
aktier bort ha följande lydelse:
Finansutskottet  anser  i   likhet   med
motionärerna att det behövs  en  översyn
över beskattningen av arbetande kapital,
däribland dubbelbeskattningen av aktier,
vilket    utskottet   behandlat    ovan.
Riskkapital  är  en  livsnerv  för   ett
vitalt  näringsliv.  Särskilt  små   och
stora  företag har många gånger  problem
med  riskkapitalförsörjningen.  Den   av
regeringen  aviserade  översynen   måste
fullföljas.
Det är nödvändigt att beskattningen  av
arbetande  kapital  hålls  låg  så   att
privat  företagsägande  inte  missgynnas
jämfört  med institutionellt  och  annat
ägande.
Detta  bör  riksdagen med  bifall  till
motion  Fi117 (mp) yrkande  33  som  sin
mening ge regeringen till känna.
Utskottet  instämmer  vidare  i  den  i
motion  Fi117  framförda  kritiken   mot
riksdagens  nyligen  fattade  beslut  om
höjning av förmögenhetsbeskattningen  av
börsnoterade aktier från 75 % till 100 %
av  marknadsvärdet. Utskottet anser  att
höjningen inte bör genomföras. Utskottet
tillstyrker  därför  motion  Fi117  (mp)
yrkande 34.
dels att utskottets hemställan under  18
bort ha följande lydelse:
18.                      beträffande
förmögenhetsbeskattning av aktier
att  riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi117 yrkandena 33 och 34
dels antar
Lag  om  ändring i lagen (1996:0000)  om
ändring    i   lagen   (1991:1850)    om
upphävande   av   lagen  (1947:577)   om
statlig förmögenhetsskatt.
Härigenom    föreskrivs    att    lagen
(1996:0000)  om ändring i  lagen  (1991:
1850)  om upphävande av lagen (1947:577)
om   statlig   förmögenhetsskatt   skall
upphöra  att gälla såvitt avser punkt  2
av      övergångsbestämmelserna     till
upphävandelagen.
dels  som  sin mening ger  regeringen
till  känna vad utskottet  anfört  om
beskattningen av arbetande kapital,
31. Åtgärder för enskilda näringsidkare
och fåmansföretag (mom. 19)
Lennart Hedquist (m), Anne Wibble  (fp),
Fredrik Reinfeldt (m), Mats Odell (kds),
Per Bill (m) och Bo Lundgren (m) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken     Åtgärder    för    enskilda
näringsidkare och fåmansföretag bort  ha
följande lydelse:
Finansutskottet anser att det måste  bli
enklare  att bli företagare. Visserligen
förbättrades       och       förenklades
regelsystemet för företagare  under  den
förra mandatperioden, men inte minst  på
skatteområdet  upplevs  det  fortfarande
som  krångligt att starta  ett  företag.
Ett  viktigt sätt att skapa  ett  bättre
företagsklimat     är     att      sänka
beskattningen av fåmansbolag.
Omfattande spärregler för fåmansföretag
har  införts i det i sig rimliga  syftet
att    undvika   att   aktiebolagsformen
utnyttjas      för     att      omvandla
arbetsinkomster  till  kapitalinkomster.
Utgångspunkten  är  att  man  för  varje
bolag definierar en "normal" avkastning,
vilken får betraktas som utdelning.  All
vinst   på   investerat   kapital    som
överstiger  denna av staten  accepterade
avkastning  beskattas som  arbetsinkomst
med skattesatser uppemot 70 %.
I  såväl motion A49 (m) som Fi110  (fp)
framhålls  att dessa fåmansregler  måste
förändras  på  ett  genomgripande  sätt.
Dagens  spärregler  för  fåmansbolag  är
särskilt       diskriminerande       för
snabbväxande  mindre  företag.  Reglerna
måste,  enligt utskottets mening, ändras
från   den   1  januari  1997   så   att
kapitalavkastningen   också   i    dessa
företag  beskattas  som  kapitalinkomst.
Regeringen  bör  snarast  återkomma  med
lagförslag      i      enlighet      med
motionsförslagen.
Vad  som  här har anförts bör riksdagen
med   bifall  till  motionerna  A49  (m)
yrkande 6 och Fi110 (fp) yrkande  8  som
sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under  19
bort ha följande lydelse:
19.    beträffande   åtgärder    för
enskilda      näringsidkare       och
fåmansföretag
att   riksdagen   med   bifall   till
motionerna 1995/96:A49 yrkande 6  och
1995/96:Fi110  yrkande  8   som   sin
mening ger regeringen till känna  vad
utskottet anfört,
32. Beskattning av royalty och patent,
m.m. (mom. 20)
Lennart Hedquist (m), Anne Wibble  (fp),
Fredrik Reinfeldt (m), Mats Odell (kds),
Per Bill (m) och Bo Lundgren (m) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken  Beskattning  av  royalty   och
patent, m.m. bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att det är  mycket
viktigt  att  skapa  en  god  miljö  för
innovatörer  och  uppfinnare.  Det   bör
därför införas en möjlighet för den  som
har  royaltyinkomster grundade på patent
att  från  och  med 1997  få  dessa  att
beskattas   som  kapitalinkomst.   Detta
skulle  höja innovationstakten, snabbare
omsätta  innovationer på  marknaden  och
minska    incitamenten    att    placera
royaltyinkomster utomlands.  Vidare  bör
en  tidsbegränsad  skattebefrielse  från
nya  patent  övervägas.  Regeringen  bör
skyndsamt  återkomma till riksdagen  med
de lagändringar som behövs.
Detta  bör  riksdagen med anledning  av
motionerna  A46 (kds) yrkande7  och  A49
(m) yrkandena 8 och 9 som sin mening  ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under  20
bort ha följande lydelse:
20.   beträffande   beskattning   av
royalty och patent, m.m.
att   riksdagen  med   anledning   av
motionerna 1995/96:A46 yrkande 7  och
1995/96:A49 yrkandena 8 och 9 som sin
mening ger regeringen till känna  vad
utskottet anfört,
33. Nedsättning av socialavgifter (mom.
21)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per
Bill och Bo Lundgren (alla m) anser
dels   att  utskottets  yttrande   under
rubriken  Nedsättning av  socialavgifter
bort ha följande lydelse:
Finansutskottet vill med anledning härav
framhålla att syftet bakom merparten  av
dagens   arbetsgivaravgifter   är    att
finansiera  löntagarnas  pensions-   och
socialförsäkringsförmåner. I  realiteten
kan  de sägas vara skatter/avgifter  som
för   löntagarnas  räkning  betalas   av
arbetsgivarna.  De olika  avgifterna  är
enligt    utskottets    mening    dåligt
relaterade  till utgående  förmåner.  En
viktig  uppgift är därmed att  så  långt
som        möjligt       förmånsrelatera
socialförsäkringsavgifterna         till
utgående  förmåner.  Det  bör  då   vara
möjligt  att minska den rena skatten  på
arbete med i vart fall 5 procentenheter.
Enligt  utskottets mening bör avgifterna
också  synliggöras genom att  löntagarna
får  det faktiska betalningsansvaret och
löneskatter  som  inte  kan  räknas  som
egentliga     socialförsäkringsavgifter,
t.ex.    den    allmänna   löneavgiften,
successivt   avvecklas.   Vidare   anser
utskottet    att    egenavgiften    till
sjukförsäkringen   skall   sänkas    med
3   procentenheter  i  förhållande  till
redan genomförda och beslutade höjningar
fram till år 1998 samt samordnas med  de
motsvarande  avgifter  som  betalas   av
arbetsgivarna  för  löntagarnas  räkning
och  i  likhet med dessa relateras  till
utgående förmåner.
Finansutskottet  tillstyrker  med   det
anförda motion A49 (m) yrkandena 12-14.
dels att utskottets hemställan under  21
bort ha följande lydelse:
21.   beträffande   nedsättning   av
socialavgifter
att  riksdagen med bifall till motion
1995/96:A49 yrkandena 12-14  och  med
avslag  på  motionerna  1995/96:Fi110
yrkande 4, 1995/96:Fi116 yrkande  10,
1995/96:Fi117 yrkandena 25 och 38 och
1995/96:Fi118  yrkande  5   som   sin
mening ger regeringen till känna  vad
utskottet anfört,
34. Nedsättning av socialavgifter (mom.
21)
Anne Wibble (fp) anser
dels   att  utskottets  yttrande   under
rubriken  Nedsättning av  socialavgifter
bort ha följande lydelse:
Finansutskottet   anser   att   den   av
regeringen   aviserade   sänkningen   av
socialavgifterna är otillräcklig. Enligt
utskottets        uppfattning        bör
arbetsgivaravgifterna     sänkas     med
sammanlagt  12 miljarder kronor.  Vidare
bör    sänkningen   koncentreras    till
tjänstesektorn och en mindre  del  därav
användas    till   att   helt   avskaffa
arbetsgivaravgifterna                för
hushållstjänster, i första hand under en
fyraårig  försöksperiod. Sänkningen  bör
finansieras  med  besparingar  i  första
hand på de s.k. företagsstöden. En summa
av  den  nämnda storleken  skulle  räcka
till  en sänkning av arbetsgivaravgiften
inom      tjänstesektorn      med      7
procentenheter. Finansutskottet föreslår
mot  bakgrund  härav att  riksdagen  med
bifall till motion Fi110 (fp) yrkande  4
som sin mening ger regeringen detta till
känna.
dels att utskottets hemställan under  21
bort ha följande lydelse:
21.   beträffande   nedsättning   av
socialavgifter
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi110 yrkande 4 och med
avslag på motionerna 1995/96:A49
yrkandena 12-14, 1995/96:Fi116
yrkande 10, 1995/96:Fi117 yrkandena
25 och 38 samt 1995/96:Fi118 yrkande
5 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

35. Nedsättning av socialavgifter (mom.
21)
Lars Bäckström (v) anser
dels   att  utskottets  yttrande   under
rubriken  Nedsättning av  socialavgifter
bort ha följande lydelse:
Finansutskottet  anser vidare  i  likhet
med  vad som anförs i propositionen  att
det  trots  de  budgetrestriktioner  som
gäller   är  viktigt  att  de  indirekta
lönekostnaderna  reduceras.  Det  är  av
stor  betydelse  inte minst  i  små  och
medelstora  företag för att  ge  utrymme
för    nyanställningar   och   så    att
egenföretagande uppmuntras.
Förslaget  kommer om det genomförs  att
vara en stimulans för mindre företag och
det särskilt i den arbetskraftsintensiva
tjänstesektorn. Det senare är viktigt då
många  tecken tyder på att det  just  är
inom  denna  sektor  som  det  finns  en
påtaglig  potential för  att  skapa  nya
jobb.  En  stimulans till tjänstesektorn
är  också viktig för att slå vakt om  de
arbetstillfällen  som redan  finns  inom
denna  sektor. En ytterligare diskussion
och  överväganden  kring  tjänstesektorn
redovisas  för övrigt även av  utskottet
längre fram i detta betänkande.
Finansutskottet ställer sig  dock  inte
okritiskt    till   den   modell     som
regeringen  föreslagit.  Utskottet   kan
konstatera   att   den   av   regeringen
aviserade  modellen för  nedsättning  av
socialavgifter innebär  att  en  del  av
stödet  kommer att gå inte bara till  de
mindre  företagen  utan  också  till  de
etablerade  större och starka företagen.
Enligt  utskottets  mening  bör  man  om
förslaget   skall  genomföras   minimera
risken  för  sådant  läckage .  Det  bör
därför    övervägas    en    ytterligare
begränsning så att nedsättningen  enbart
riktas   till  företag  med   högst   50
anställda.
Utskottet  menar vidare att  det  finns
skäl   att   överväga   en   modell   av
väsentligt större omfattning än den  som
regeringen        förespråkat.         I
Vänsterpartiets motion Fi116 (v) yrkande
10  redovisas en sådan modell som främst
riktar  in sig på att stödja och  stärka
tjänstesektorn. Avsikten är att  med  en
större  och mer specialinriktad satsning
nå  bättre effekter på sysselsättningen.
Motionärerna föreslår därför en ram  för
skatte-  och  avgiftssänkningar  på   10
miljarder  kronor,  fördelad  på   såväl
offentlig som privat tjänsteproduktion.
I  motion  Fi116  (v) finns  också  ett
tidigare  förslag  från  Vänsterpartiets
sida om att enskilda näringsidkare skall
stimuleras  genom att de första  40  000
kronorna   befrias  från   egenavgifter.
Detta  skulle, enligt utskottets mening,
kunna förbättra situationen för många av
de egna företagare som i dag kan leva på
knappa   marginaler,  och   det   skulle
stimulera   nystartandet   av    enskild
näringsverksamhet.
Enligt   finansutskottets  mening   bör
riksdagen   begära  en  mer  fullständig
beredning    som    inkluderar     såväl
regeringens      som     Vänsterpartiets
alternativ.
Mot bakgrund av det anförda tillstyrker
utskottet motion Fi116 (v) yrkande 10.
dels att utskottets hemställan under  21
bort ha följande lydelse:
21.   beträffande   nedsättning   av
socialavgifter
att  riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi116  yrkande  10  och   med
avslag   på   motionerna  1995/96:A49
yrkandena     12-14,    1995/96:Fi110
yrkande 4, 1995/96:Fi117 yrkandena 25
och  38  och 1995/96:Fi118 yrkande  5
som  sin  mening ger regeringen  till
känna vad utskottet anfört,
36. Nedsättning av socialavgifter (mom.
21)
Roy Ottosson (mp) anser
dels   att  utskottets  yttrande   under
rubriken  Nedsättning av  socialavgifter
bort ha följande lydelse:
I motion Fi117 (mp) yrkande 41 krävs ett
riksdagsuttalande   om   att   det   för
närvarande inte finns tillräckliga  skäl
för     speciella     stimulanser     av
hushållstjänster eller ROT-åtgärder.
Finansutskottet vill med anledning härav
anföra   följande.  Regeringens  förslag
till           nedsättning            av
arbetsgivaravgifterna                och
egenavgifterna,  som  beräknas  kosta  2
miljarder kronor årligen, har i debatten
presenterats  som  inledningen  till  en
skatteväxling.  Som framhålls  i  motion
Fi117   (mp)   är  regeringens   förslag
synnerligen magert som inledningen  till
en skatteväxling. En skatteväxling måste
enligt  utskottets uppfattning vara  mer
generell och omfatta mångdubbelt  större
belopp.    Miljöpartiet    föreslår    i
storleksordningen 100  miljarder  kronor
till  år 2010 och ca 25 miljarder kronor
för  de  närmaste  tre  åren.  Utskottet
anser  i  likhet  med  motionärerna  att
frågan om att begränsa den alltför  höga
beskattningen av arbete bör  lösas  inom
ramen  för  en skatteväxling  med  högre
skatt  på  energi- och resursförbrukning
och lägre skatter på arbete.
Regeringens  förslag  är  av   intresse
främst för egenföretagare och företagare
med  ett fåtal anställda. Lönesumman 600
000  kr  motsvarar ca 2-3 anställda  och
den  maximala avgiftsnedsättningen  blir
30  000  kr/år. Även om summan är  liten
kan  den  sannolikt ha en viss betydelse
för  företag  som lever  på  marginalen.
Utskottet   anser  dock  att   man   bör
överväga   en   annan   utformning    av
skattereduktionen.  Det  största  steget
för  en företagare är ofta när han skall
skaffa  sig sin första anställde.  Detta
innebär  ofta en betydande  tröskel  med
mycket  nytt  att sätta  sig  in  i.  En
bättre           utformning           av
avgiftsnedsättningen skulle  kunna  vara
att  särskilt underlätta för företagaren
att    komma    över   denna    tröskel.
Nedsättningen   kunde   då    exempelvis
utformas     som     en     tioprocentig
avgiftsnedsättning på  en  lönesumma  av
300   000   kr.  Riksdagen  bör  uppmana
regeringen   att   inför   propositionen
utreda en sådan alternativ utformning av
nedsättningen.
Vad  utskottet anfört bör riksdagen med
anledning av motion Fi117 (mp) yrkandena
25  och  28 som sin mening ge regeringen
till känna.
dels att utskottets hemställan under  21
bort ha följande lydelse:
21.   beträffande   nedsättning   av
socialavgifter
att  riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi117 yrkandena 25 och 38 och
med  avslag på motionerna 1995/96:A49
yrkandena     12-14,    1995/96:Fi110
yrkande  4, 1995/96:Fi116 yrkande  10
och 1995/96:
Fi118  yrkande 5 som sin  mening  ger
regeringen  till känna vad  utskottet
anfört,

37. Nedsättning av socialavgifter (mom.
21)
Mats Odell (kds) anser
dels   att  utskottets  yttrande   under
rubriken  Nedsättning av  socialavgifter
bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att  den  sänkning
som  redovisas  i  propositionen  är  så
liten  att den knappast får någon effekt
i  termer  av nya jobb. Sänkningen  blir
som  högst  för företaget 2 500  kr  per
månad.  Det  finns inte någon  anledning
att   motsätta   sig   sänkningen,   men
finansieringen  borde,  som  föreslås  i
motion   Fi118  (kds),  ske   genom   en
minskning av de statliga företagsstöden.
Utskottet  tillstyrker med det  anförda
motion Fi118 (kds) yrkande 5.
dels att utskottets hemställan under  21
bort ha följande lydelse:
21.   beträffande   nedsättning   av
socialavgifter
att  riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi118  yrkande  5   och   med
avslag   på   motionerna  1995/96:A49
yrkandena     12-14,    1995/96:Fi110
yrkande  4, 1995/96:Fi116 yrkande  10
samt  1995/96:Fi117 yrkandena 25  och
38 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
38. Förmånsbeskattning av bilar (mom.
22)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per
Bill och Bo Lundgren (alla m) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken  Förmånsbeskattning  av   bilar
bort ha följande lydelse:
Finansutskottet  anser  att   regeringen
skyndsamt  bör lägga fram  förslag  till
ändrade   regler   för  beskattning   av
bilförmåner med en annan finansiering av
åtgärden än att begränsa uppräkningen av
skiktgränsen  för statlig  inkomstskatt.
De  nya  reglerna  måste  dessutom  vara
enklare  än  de  som nu  presenteras  av
regeringen. Därmed tillstyrks motion A49
(m)  yrkande 19 medan motion Fi117  (mp)
yrkande 21 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under  22
bort ha följande lydelse:
22.  beträffande  förmånsbeskattning
av bilar
att riksdagen med anledning av motion
1995/96:A49 yrkande 19 och med avslag
på  motion  1995/96:Fi117 yrkande  21
som  sin  mening ger regeringen  till
känna vad utskottet anfört,
39. Förmånsbeskattning av bilar (mom.
22)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken  Förmånsbeskattning  av   bilar
bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att den  nuvarande
totala   nivån   på   beskattningen   av
bilförmåner   bör   behållas   och   att
beskattningen  i  ökad utsträckning  bör
relateras  till den privata körsträckan.
Därmed  tillstyrks  motion  Fi117   (mp)
yrkande  21 medan motion A49 (m) yrkande
19 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under  22
bort ha följande lydelse:
22. beträffande förmånsbeskattning
av bilar
att  riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi117  yrkande  21  och   med
avslag  på motion 1995/96:A49 yrkande
19 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
40. Förmånsbeskattning av bilar (mom.
22, motiveringen)
Lars    Bäckström    (v)    anser    att
finansutskottets yttrande under rubriken
Förmånsbeskattning  av  bilar  bort   ha
följande lydelse:
Finansutskottet       instämmer        i
skatteutskottets ställningstagande i  så
måtto att utskottet ser det som ett steg
i rätt riktning att skapa ett system som
gör   att   det   uppstår   ett   starkt
ekonomiskt  motiv  att begränsa  antalet
körda mil. Utskottet är dock inte berett
att  ta slutlig ställning till nivån  på
själva             förmånsbeskattningen.
Finansutskottet ställer  sig  dock  inte
avvisande  till att överväga  ett  sänkt
takbelopp   under   förutsättning    att
fördelnings-     och    miljömål     kan
tillgodoses. Finansutskottet anser  dock
att  ett  slutligt  ställningstagande  i
denna  fråga  bör anstå  till  dess  att
regeringen  redovisat  ett  samlat   och
heltäckande förslag.
Med  det  anförda  avstyrker  utskottet
motionerna A49 (m) yrkande 19 och  Fi117
(mp) yrkande 21.
41. Inkomstbeskattning (mom. 23)
Lennart Hedquist (m), Anne Wibble  (fp),
Fredrik Reinfeldt (m), Mats Odell (kds),
Per Bill (m) och Bo Lundgren (m) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken  Inkomstbeskattning   bort   ha
följande lydelse:
Finansutskottet vill framhålla  att  den
aviserade        försämringen         av
inflationsskyddet  innebär  en  fortsatt
urholkning av marginalskattereformen och
att  ytterligare ca 50 000 personer  får
betala marginalskatter på drygt 55  %  i
stället för ca 30 %.
Den  s.k.  värnskatt som infördes  1995
innebar att marginalskatten höjdes med 5
procentenheter för ungefär en  tredjedel
av  de  heltidsarbetande. Den  motverkar
intresset för att skaffa bättre  kunskap
och   högre   kompetens  och   försämrar
dessutom   arbetsutbudet.  Den  statliga
inkomstskatten  bör  sänkas  till  20  %
redan den 1 januari 1997.
De   flesta  inkomsttagare  bör  endast
betala  kommunal inkomstskatt. Det  blir
därmed      extra      viktigt       att
kommunalskatterna är låga.
Vad  utskottet  här anfört  med  bifall
till  motionerna  A49  (m)  yrkande  11,
Fi110 (fp) yrkande 7 och Fi118 (kds) bör
riksdagen  som sin mening ge  regeringen
till   känna.   Övriga   motionsyrkanden
avstyrks   i   den  mån   de   inte   är
tillgodosedda med det anförda.
dels att utskottets hemställan under  23
bort ha följande lydelse:
23. beträffande inkomstbeskattning
att   riksdagen   med   bifall   till
motionerna  1995/96:A49  yrkande  11,
1995/96:Fi110       yrkande        7,
1995/96:Fi118    yrkande    8,    med
anledning   av   motion   1995/96:A49
yrkande   15   och  med   avslag   på
motionerna  1995/96:Fi116 yrkande  11
och  1995/96:Fi117 yrkande 22 som sin
mening ger regeringen till känna  vad
utskottet anfört,
42. Inkomstbeskattning (mom. 23)
Lars Bäckström (v) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken  Inkomstbeskattning   bort   ha
följande lydelse:
Finansutskottet instämmer i  huvudsak  i
skatteutskottets ställningstagande  till
motionerna.   På  en   punkt   är   dock
finansutskottet  av  annan   mening   än
skatteutskottet. Det gäller förslaget om
att     begränsa     uppräkningen     av
skiktgränserna  för  1997  i  syfte  att
finansiera    förändrade   regler    för
beskattningen    av   bilförmåner.    Då
utskottet  ännu  inte  tagit  slutgiltig
ställning finns för närvarande  ej  skäl
att  fatta beslut om hur åtgärden  skall
finansieras.  Utskottet vill  dock  inte
heller  avvisa  förslaget  om  reducerad
uppjustering av skiktgränsen då det även
kan  motiveras  av statsfinansiella  och
fördelningspolitiska skäl. Förslaget bör
därför    bli   föremål   för   fortsatt
prövning.  Förslaget är dock  inte  helt
invändningsfritt.   Det    kan    enligt
finansutskottets  mening  diskuteras  om
skatter bör skärpas genom justeringar av
index  eller  genom mer entydiga  beslut
till  skatteskärpningar. Finansutskottet
förespråkar rent principiellt det senare
alternativet.   Enligt  finansutskottets
bedömning är ett alternativ som  då  bör
övervägas  det förslag som  redovisas  i
motion  Fi116 (v) yrkande  11.  I  detta
yrkande    föreslår    motionären    ett
reducerat eller slopat grundavdrag  över
brytpunkten. Med detta ställningstagande
tillstyrks motion Fi116 (v) yrkande  11.
Övriga motioner avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 23
bort ha följande lydelse:
23. beträffande inkomstbeskattning
att  riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi116  yrkande  11  och   med
avslag   på   motionerna  1995/96:A49
yrkandena  11  och 15,  1995/96:Fi110
yrkande  7, 1995/96:Fi117 yrkande  22
och  1995/96: Fi118 yrkande 8 som sin
mening ger regeringen till känna  vad
utskottet anfört,

43. Inkomstbeskattning (mom. 23)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken  Inkomstbeskattning   bort   ha
följande lydelse:
Finansutskottet anser att en begränsning
av   uppräkningen  av  skiktgränsen  för
statlig  inkomstskatt, vilket regeringen
aviserat  i  propositionen, inte  är  en
godtagbar     finansieringskälla     för
kommande  ändringar av beskattningen  av
bilförmåner och att eventuella ändringar
av  skiktgränsen bör övervägas endast  i
samband  med en allmän översyn  i  syfte
att   åstadkomma  lättnader  för  främst
lägre inkomsttagare.
Med  det  anförda tillstyrker utskottet
bifall  till  motion Fi117 (mp)  yrkande
22. Övriga motioner avstyrks.
dels att utskottets hemställan under  23
bort ha följande lydelse:
23. beträffande inkomstbeskattning
att  riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi117  yrkande  22  och   med
avslag   på   motionerna  1995/96:A49
yrkandena  11  och 15,  1995/96:Fi110
yrkande  7, 1995/96:Fi116 yrkande  11
och  1995/96: Fi118 yrkande 8 som sin
mening ger regeringen till känna  vad
utskottet anfört,
44. Skatteuppbörd (mom. 24)
Lennart Hedquist (m), Anne Wibble  (fp),
Fredrik Reinfeldt (m), Mats Odell (kds),
Per Bill (m) och Bo Lundgren (m) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken  Skatteuppbörd bort ha följande
lydelse:
Enligt  finansutskottets mening  bör  de
tidigare reglerna för betalning av  moms
återinföras.  Den  likviditetsförsämring
som  genomfördes försvagar möjligheterna
att  investera  i  nya arbetstillfällen,
och  de  långsiktiga kostnaderna skärper
uttaget  för de företag som har  nyckeln
till  högre  tillväxt, nya  arbeten  och
ökat  välstånd  i sin hand.  Ändringarna
innebär  att många företag blir  tvungna
att  betala  in moms till  staten  redan
innan  de  fått betalt av  sina  kunder.
Detta är principiellt oacceptabelt.
Regeringen   bör   lägga    fram    ett
lagförslag  som  innebär att  betalnings
tidpunkterna   ändras   så   att   dessa
effekter undanröjs.
Vad  som  här har anförts bör riksdagen
med  bifall  till motionerna  A46  (kds)
yrkande 9, A49 (m) yrkande 10 och  Fi110
(fp)  yrkande  10  som  sin  mening   ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under  24
bort ha följande lydelse:
24. beträffande skatteuppbörd
att   riksdagen   med   bifall   till
motionerna  1995/96:A46  yrkande   9,
1995/96:A49    yrkande     10     och
1995/96:Fi110  yrkande  10  som   sin
mening ger regeringen till känna  vad
utskottet anfört,
45. Energibeskattningen (mom. 25)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per
Bill och Bo Lundgren (alla m) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken  Energibeskattningen  bort   ha
följande lydelse:
Finansutskottet  vill  i   denna   fråga
anföra följande.
Riksdagen har nyligen fattat beslut  om
kraftiga          höjningar           av
produktionsskatterna på elektrisk  kraft
från     kärnkraftverk     och     äldre
vattenkraftverk.  Dessa  skattehöjningar
försämrar      hushållens     ekonomiska
situation    och    ökar   näringslivets
kostnader.  Läget är särskilt allvarligt
för den energiintensiva industrin. Denna
har  normalt sin marknad utanför Sverige
och  har därför inte någon möjlighet att
övervältra  en  kostnadsökning  på  sina
kunder.  För  den elintensiva  industrin
innebär  de  beslutade  höjningarna   en
elkostnadsökning  på  8-10  %.  Med  den
höjning  som  genomförts vid  årsskiftet
uppgår  ökningen till nära 20 %. För  de
mest    elintensiva    företagen     som
aluminiumsmältverk                   och
ferrolegeringsproducenter        betyder
höjningen  att  de får en kostnadsökning
på ca 40 000-50 000 kr per anställd. Med
höjningen     vid    årsskiftet     blir
kostnadsökningen  ca  100  000  kr   per
anställd.
Jämför    man   elprisnivån   för    de
elintensiva        företagen        före
skattehöjningarna erlägger  företagen  i
allmänhet   20-24  öre  per  kWh   medan
konkurrentföretagen  i   Norge   betalar
10-15  öre, i USA och Kanada 12-14  öre.
Dven  om  det  finns  länder  med  högre
prisnivå  än den svenska ligger  således
de viktigaste konkurrentländerna lägre.
De flesta elintensiva företag är bundna
av    fleråriga   kontrakt   med    sina
elleverantörer,   och   kontrakten   ger
leverantörerna rätt att övervältra  alla
nya  skatter,  även  produktionsfaktors-
eller   fastighetsskatter,  som   påförs
leverantörerna.    Den    höjning    som
genomfördes    vid    årsskiftet     har
övervältrats på detta sätt även  om  den
för närvarande är föremål för process.
Även      ur      miljösynpunkt      är
produktionsskatterna  förkastliga.   Den
nordiska  elmarknaden  har  startat  vid
årsskiftet  men har ännu inte  nått  sin
fulla  funktion. I den  mån  de  svenska
företagen  vänder sig till danska  eller
finska  kraftleverantörer för att  undgå
de  svenska  prishöjningarna  kommer  en
betydande del av leveranserna  att  vara
dansk  kolkondenskraft eller via Finland
levererad rysk kärnkraft.
Utskottet  anser att vårens  beslut  om
successiva         höjningar          av
produktionsskatterna   på    el    skall
undanröjas och tillstyrker därför motion
A49   (m)   yrkande  17  i  denna   del.
Regeringen  bör skyndsamt återkomma  med
ett förslag med denna innebörd.
dels att utskottets hemställan under  25
bort ha följande lydelse:
25. beträffande energibeskattningen
att  riksdagen med bifall till motion
1995/96:A49 yrkande 17 som sin mening
ger   regeringen   till   känna   vad
utskottet anfört,
46. Skatteavdrag för yrkesfiskare (mom.
26)
Lennart  Hedquist (m), Fredrik Reinfeldt
(m), Mats Odell (kds), Per Bill (m)  och
Bo Lundgren (m) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken  Skatteavdrag för  yrkesfiskare
bort ha följande lydelse:
Finansutskottet  vill  i   denna   fråga
anföra följande.
I  motion  Fi118 (kds) anförs  att  det
också  på  fiskeområdet behövs  åtgärder
som   leder  till  ökad  sysselsättning.
Enligt motionärerna måste skattereglerna
snarast     harmoniseras    med     våra
grannländer   för  att  sysselsättningen
inom fisket skall kunna hållas uppe  och
nya    arbetstillfällen   skall    kunna
erbjudas inom beredningsindustrin. Också
detta   handlar  om  att  våra   svenska
företag måste få likvärdiga villkor  för
konkurrens med andra länder.
Motionärerna, som tidigare pläderat för
ett  särskilt yrkesfiskaravdrag och  ett
fiskekonto,      anser      att      ett
yrkesfiskaravdrag  är  ett   minimikrav.
Frågorna  har uppmärksammats sedan  lång
tid   tillbaka,  och  vid  sin   senaste
behandling  av  dessa frågor  förutsatte
skatteutskottet    (1995/96:SkU2)    att
regeringen skulle redovisa resultatet av
sina överväganden för riksdagen så snart
detta kunde ske.
Som anförs i motionen är det nu hög tid
att    fatta   beslut   om   denna   för
sysselsättningen    inom    fiskeområdet
viktiga    åtgärd.   Enligt   utskottets
uppfattning   är   det   angeläget   att
regeringen  skyndsamt  lägger  fram  ett
förslag    till   riksdagen    om    ett
yrkesfiskaravdrag  och  om   de   övriga
regler  som  kan behövas för  att  uppnå
jämbördiga konkurrensförhållanden så att
nya regler kan träda i kraft i år.
Med  det anförda föreslår utskottet att
riksdagen med anledning av motion  Fi118
(kds)  yrkande  35 som  sin  mening  ger
regeringen  till känna vad som  här  har
anförts       om      konkurrensneutrala
skatteregler för yrkesfiskare.
dels att utskottets hemställan under  26
bort ha följande lydelse:
26.   beträffande  skatteavdrag  för
yrkesfiskare
att riksdagen med anledning av motion
1995/96:Fi118  yrkande  35  som   sin
mening ger regeringen till känna  vad
utskottet anfört,
47. Program för småföretagsutveckling,
förnyelse och tillväxt (mom. 27)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per
Bill och Bo Lundgren (alla m) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken           Program           för
småföretagsutveckling,   förnyelse   och
tillväxt bort ha följande lydelse:
Enligt   finansutskottets   mening    är
näringspolitikens  främsta   syfte   att
skapa  de  goda villkor för företagandet
som  krävs  för ett starkt  och  växande
näringsliv   och  som  samtidigt   utgör
grunden  för  nya  och riktiga  arbeten.
Detta  synsätt präglar de  motioner  som
har  väckts av Moderata samlingspartiet.
Kraftiga förändringar krävs inom finans-
, skatte-, arbetsmarknads-, utbildnings-
och   näringspolitikens   områden.   Den
näringspolitik   som  bedrevs   av   den
borgerliga  regeringen gick  ut  på  att
genom  generella  insatser  skapa   goda
förutsättningar     för     företagande,
investeringar  och produktivt  arbete  i
Sverige,  som skulle möjliggöra  en  hög
och stabil ekonomisk tillväxt och därmed
lägre  arbetslöshet. Denna politik  bör,
enligt  finansutskottets  mening,  föras
vidare.
Av  särskild vikt är att villkoren  för
de    små   och   medelstora   företagen
förbättras.  Dessa  företag   intar   en
nyckelroll  när det gäller möjligheterna
att     åstadkomma    den     nödvändiga
sysselsättningsökningen    i    Sverige.
Regeringens nu presenterade förslag till
program  för  småföretagsutveckling  bör
emellertid    avslås    av    riksdagen.
Finansutskottet kan inte se det som sägs
i  propositionen  som ett  sammanhållet,
konkret    eller   genomtänkt   program.
Enstaka   inslag   i   programmet    kan
finansutskottet   dock   stödja,   t.ex.
införandet             av             en
patentintrångsförsäkring.   I   Moderata
samlingspartiets motioner lämnas en  rad
förslag  som  särskilt syftar  till  att
förbättra  näringsklimatet  och   därmed
skapa nya arbeten. Bland de förslag  som
har   specifik  bäring  på   regeringens
förslag  om ett småföretagsprogram  vill
finansutskottet      särskilt      nämna
förenklingar  för dem  som  vill  starta
företag  eller  anställa någon  för  att
utföra  tjänster  och för  minskning  av
krånglet  i  övrigt för företag.  Vidare
bör   företagens  skyldighet  att  lämna
statistiska uppgifter till myndigheterna
ställas  in under två år. Inrättande  av
en   statlig  avregleringsdelegation  är
också  ett  viktigt  inslag  liksom   en
översyn  av  befintliga  företagsstöd  i
syfte   att   åstadkomma  en  minskning.
Säkerställande  av  en  väl   fungerande
konkurrens är grundläggande i  en  aktiv
näringspolitik och åtgärder  bör  vidtas
med detta syfte.
Riksdagen bör således avslå regeringens
förslag  och i stället anmoda regeringen
att återkomma med förslag i enlighet med
vad   som  här  har  förordats.   Därmed
tillstyrks motionerna Fi119 (m)  yrkande
1  och  A49 (m) yrkandena 4, 21 och  22.
Övriga här behandlade motioner avstyrks.
dels att utskottets hemställan under  27
bort ha följande lydelse:
27.   beträffande  program   för
småföretagsutveckling, förnyelse  och
tillväxt
att   riksdagen   med   bifall   till
motionerna  1995/96:A49 yrkandena  4,
21  och 22 samt 1995/96:Fi119 yrkande
1   och  med  avslag  på  proposition
1995/96:222 yrkande 8 och  motionerna
1995/96:A46  yrkandena  2   och   11,
1995/96:Fi117  yrkandena  32,  35-37,
39,   40   och  56,  1995/96:  Fi134,
1995/96:Fi135,   1995/96:Fi136    och
1995/96:Fi137  som  sin  mening   ger
regeringen  till känna vad  utskottet
anfört,

48. Program för småföretagsutveckling,
förnyelse och tillväxt (mom. 27)
Anne Wibble (fp) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken           Program           för
småföretagsutveckling,   förnyelse   och
tillväxt bort ha följande lydelse:
Finansutskottet   tillstyrker   det   av
regeringen  föreslagna  programmet   för
småföretagsutveckling.  Flera  inslag  i
det  stämmer  överens med  den  syn  som
finansutskottet     har      på      hur
näringspolitiken bör bedrivas.
Enligt  utskottets  mening  finns  dock
anledning  att  beträffande   vissa   av
åtgärderna  gå betydligt längre  än  vad
regeringen   nu  föreslår.   Detta   bör
framför  allt  vara  fallet  vad  gäller
förslagen om förenklingar för företagen,
reglerna inom tjänstesektorn, försäkring
mot    patentintrång    samt    kvinnors
företagande.        Vidare         anser
finansutskottet att regeringen skyndsamt
bör  presentera  förslag om  besparingar
avseende      företagsstöden.      Dessa
besparingar tillsammans med andra  medel
skall   användas   för  att   finansiera
kraftigt  sänkta arbetsgivaravgifter,  i
första  hand  inom  tjänstesektorn.  Det
anförda bör riksdagen som sin mening  ge
regeringen   till   känna.   Därmed   är
motionerna A46 (kds) yrkandena 2 och  11
och  A49  (m) yrkandena 4 och 22  delvis
tillgodosedda.   Övriga   motionsförslag
avstyrks.
dels att utskottets hemställan under  27
bort ha följande lydelse:
27.   beträffande  program   för
småföretagsutveckling, förnyelse  och
tillväxt
att   riksdagen   med   bifall   till
proposition  1995/96:222  yrkande   8
samt   med  anledning  av  motionerna
1995/96:A46  yrkandena  2   och   11,
1995/96:A49 yrkandena 4  och  22  och
med  avslag på motionerna 1995/96:A49
yrkande  21, 1995/96:Fi117  yrkandena
32,    35-37,   39,   40   och    56,
1995/96:Fi119       yrkande        1,
1995/96:Fi134,         1995/96:Fi135,
1995/96:Fi136 och 1995/96:Fi137  till
Program   för  småföretagsutveckling,
förnyelse     och     tillväxt     på
tilläggsbudget till statsbudgeten för
budgetåret   1995/96   under   tolfte
huvudtiteln        anvisar        ett
reservationsanslag på 1 000  000  000
kr samt som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
49. Program för småföretagsutveckling,
förnyelse och tillväxt (mom. 27)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken           Program           för
småföretagsutveckling,   förnyelse   och
tillväxt bort ha följande lydelse:
Finansutskottet  anser   att   ett   väl
fungerande     näringsliv     är      en
grundläggande   förutsättning   för   en
uthållig  samhällsutveckling.   För   en
sådan     utveckling    erfordras     en
livskraftig    och    växande     privat
företagssektor,  bestående  av  små  och
medelstora    företag    -     inklusive
kooperativa  företag. Denna  syn  kommer
också  till  uttryck i  motionsförslagen
från Miljöpartiet.
Det    i    propositionen    föreslagna
programmet   för   småföretagsutveckling
m.m.    bör    enligt   finansutskottets
uppfattning avslås av riksdagen. Även om
många  av de ändamål som redovisas  däri
är  både  vällovliga  och  viktiga,  har
förslaget  påtagliga  brister.   Sålunda
anges   t.ex.  inte  hur  de  föreslagna
medlen  skall fördelas på olika  områden
eller vilket organ som skall ha ansvaret
för  respektive åtgärd. Insatserna tycks
vidare  tangera annat statligt stöd  och
stöd   via   EU.  Ett  exempel   på   en
stödinsats som inte bör komma till stånd
är   det   i   propositionen  redovisade
projektet Ljusåret 1997.
Riksdagen bör däremot ställa sig  bakom
de   förslag  som  har  presenterats  av
Miljöpartiet.      En      grundläggande
uppfattning  är  att  företagstillväxten
måste ske på ett sådant sätt att resurs-
och    energieffektiva   produktionssätt
främjas  och sysselsättningen  ökas.  En
ekologisk    omställning    till     ett
kretsloppssamhälle är nödvändig för  att
Sverige  på  sikt skall kunna  förstärka
sin   internationella   konkurrenskraft.
Endast härigenom kan en bestående ökning
av  sysselsättningen uppnås. Om  antalet
småföretag   skall   kunna   ökas    och
befintliga företag växa är det angeläget
med   en   översyn  av  de   långsiktiga
förutsättningarna   för    företagandet,
anser finansutskottet. Detta gäller både
generellt   och  speciellt   beträffande
tjänstesektorn, inom vilken många av  de
nya arbetstillfällen som erfordras måste
komma    till   stånd.   Ett    positivt
företagsklimat, vilket är nödvändigt för
en  ökad sysselsättning, förutsätter att
det   finns   en   i   grunden   positiv
inställning    till   företagande    hos
befolkningen. Ansvaret för detta  ligger
hos      företagen      själva,      hos
opinionsbildare,  hos  skolor  och   hos
olika organisationer.
Till  ett positivt företagsklimat  hör,
enligt   finansutskottets   uppfattning,
även     förenklade     villkor      för
företagandet.  Det  gäller   regler   om
skatter,   deklarationer,  lämnande   av
uppgifter till myndigheter, m.m.  Enligt
utskottets mening bör ett särskilt organ
inrättas  med  uppgift  att  verka   för
fortlöpande       förenklingar       och
avregleringar  för  företagande.   Innan
ytterligare   stödformer  beslutas   bör
vidare  en  samlad  översyn  över   allt
företagsstöd  genomföras  syftande  till
förenkling   och   effektivisering    av
existerande                företagsstöd.
Företagsstödsutredningens betänkande bör
kunna  utgöra  ett  underlag  härvidlag.
Regeringen  bör anmodas att till  hösten
1996  återkomma till riksdagen  med  ett
mer  genomarbetat förslag  till  program
för småföretagsutveckling.
Ytterligare     ett    förslag     från
Miljöpartiet  gäller  införande  av  ett
statligt  stöd  till nätverk  som  skall
stimulera  småföretagens  miljötänkande.
Ett   projekt  i  Göteborg  -  Projektet
företag  och miljö - kan stå som  modell
för  hur  sådana åtgärder bör  utformas.
Projektet syftar till att få till  stånd
samarbete    eller    nätverk     mellan
småföretag. Riksdagen bör vidare besluta
om  en  höjning  av anslaget  Stöd  till
kooperativ utveckling med 13,5  miljoner
kronor    för   innevarande    budgetår.
Höjningen  skall användas  för  att  öka
bidraget     till     de     kooperativa
utvecklingscentrumen  (LKU).   Dessa  är
ett  mycket effektivt redskap  i  kampen
mot   arbetslösheten.   Den   föreslagna
anslagsökningen  kan  finansieras  genom
att   medel   överförs   från   anslaget
Arbetsmarknadspolitiska  åtgärder  under
Arbetsmarknadsdepartementets huvudtitel.
LKU bör vidare ges ansvar för en del av
den  verksamhet  med nyföretagarlån  och
lån  till kvinnors företagande som  ALMI
Företagspartner  AB bedriver.  Riksdagen
bör  sålunda anmoda regeringen att lägga
fram  förslag härom. Totalt  bör  ca  40
miljoner  kronor föras över  från  ALMI,
varav hälften bör avse lån till kvinnors
företagande.       Slutligen       anser
finansutskottet att riksdagen  bör  göra
ett  tillkännagivande om att hälften  av
statens stöd till nyföretagande bör vara
riktat    till   kvinnors   företagande.
Utskottet vill framhålla att det inte är
någon    positiv    särbehandling    som
förordas, utan att det är fråga  om  att
uppnå rättvisa i behandlingen av män och
kvinnor.
Med  det  nu  sagda avstyrks regeringens
förslag och tillstyrks motion Fi117 (mp)
yrkandena  32,  35-37, 39,  40  och  56.
Övriga här behandlade motioner avstyrks.
dels att utskottets hemställan under  27
bort ha följande lydelse:
27.   beträffande  program   för
småföretagsutveckling, förnyelse  och
tillväxt
att  riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi117  yrkandena  32,  35-37,
39,  40  och  56 samt med  avslag  på
proposition 1995/96:222 yrkande 8 och
motionerna  1995/96:A46  yrkandena  2
och  11, 1995/96:A49 yrkandena 4,  21
och  22,  1995/96:Fi119  yrkande   1,
1995/96:Fi134,         1995/96:Fi135,
1995/96:Fi136  och 1995/96:Fi137  som
sin  mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
50. Program för småföretagsutveckling,
förnyelse och tillväxt (mom. 27)
Mats Odell (kds) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken           Program           för
småföretagsutveckling,   förnyelse   och
tillväxt bort ha följande lydelse:
Finansutskottet  finner att  regeringens
förslag     om    ett    program     för
småföretagsutveckling m.m. delvis ligger
i   linje   med   vad  Kristdemokraterna
förordar.
Utöver  vad som anges ingå i programmet
fordras dock en rad ytterligare åtgärder
för  att  få till stånd nya och  växande
företag,   anser   finansutskottet.   De
förslag som har särskild anknytning till
det  nu presenterade programmet och  för
vilka  finansiering  har  redovisats   i
Kristdemokraternas      budgetalternativ
gäller      kompetensutveckling      och
forskning,       förenklingar        och
avregleringar för företag och företagare
samt   forskningsprogram  inriktade   på
företagande på högskolenivå.
I    fråga   om   företagsstöd    anser
finansutskottet att en översyn av  dessa
bör  göras  i  syfte att  åstadkomma  en
sänkning. Som Kristdemokraterna förordar
bör     sålunda    en    sänkning     av
företagsstöden göras med  2,2  miljarder
kronor,  2,5 miljarder kronor resp.  2,7
miljarder  kronor för de tre åren  1997,
1998  och 1999. Dessa medel bör användas
för        en        sänkning         av
arbetsgivaravgifterna.
Finansutskottet anser  vidare  att  ett
system       för      stimulans       av
hushållstjänster, liknande det som finns
i Danmark, bör införas. Modellen innebär
att  hushållet betalar en viss, i förväg
fastställd, timersättning till  den  som
utför  tjänsten. I Danmark uppgår  detta
belopp    till   60   Dkr.    Resterande
timersättning betalas av staten.  Enligt
finansutskottets mening har  den  danska
modellen  stor potential; den  möjliggör
för  alla hushåll, oavsett inkomst,  att
anlita   utomstående   hjälp   för    de
vanligast                   förekommande
hushållsgöromålen. Genom att även  icke-
subventionerad barnomsorg  och  sjukvård
inkluderas  i  förslaget,  kan  fler  få
bättre  vård  och omsorg, samtidigt  som
kommunerna avlastas.
Riksdagen  bör  anmoda  regeringen  att
lägga   fram  förslag  av  här   angiven
innebörd.
Med  det  anförda tillstyrker utskottet
propositionen  i berörd del  och  motion
A46 (kds) yrkandena 2 och 11. Övriga  nu
aktuella motioner avstyrks.
dels att utskottets hemställan under  27
bort ha följande lydelse:
27.   beträffande  program   för
småföretagsutveckling, förnyelse  och
tillväxt
att   riksdagen   med   bifall   till
proposition  1995/96:222  yrkande   8
samt  motion 1995/96:A46 yrkandena  2
och  11  och med avslag på motionerna
1995/96:A49 yrkandena 4, 21  och  22,
1995/96:Fi117  yrkandena  32,  35-37,
39,  40 och 56, 1995/96:Fi119 yrkande
1,    1995/96:Fi134,   1995/96:Fi135,
1995/96:Fi136 och 1995/96:Fi137  till
Program   för  småföretagsutveckling,
förnyelse     och     tillväxt     på
tilläggsbudget till statsbudgeten för
budgetåret   1995/96   under   tolfte
huvudtiteln        anvisar        ett
reservationsanslag på 1 000  000  000
kr samt som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
51. Översyn av reglerna inom
tjänstesektorn (mom. 28)
Lennart Hedquist (m), Anne Wibble  (fp),
Fredrik Reinfeldt (m), Mats Odell (kds),
Per Bill (m) och Bo Lundgren (m) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken   Översyn  av   reglerna   inom
tjänstesektorn bort ha följande lydelse:
Finansutskottet vill i  likhet  med  vad
som  anförs i motionerna A45  (fp),  A46
(kds)  och  A49  (m) framhålla  att  den
privata  tjänstesektorn påverkas  mycket
negativt  av  de stora skattekilarna  på
arbete.  Det  gäller  särskilt  tjänster
till   enskilda  hushåll.  I  de  nämnda
motionerna   redovisas  eller   föreslås
flera olika förslag att komma till rätta
med detta problem. Som exempel på sådana
åtgärder   nämns  sänkt   eller   slopad
mervärdesskatt       på        tjänster,
inkomstskatteavdrag,     skattereduktion
eller      sänkta     eller      slopade
arbetsgivaravgifter. I motion A46  (kds)
nämns  den modell som används i  Danmark
för vissa hushållstjänster.
I  propositionen aviserar regeringen en
utredning       om       tjänstesektorns
beskattning.   Ambitionerna   förefaller
emellertid  vara alltför  snäva.  Enligt
utskottets mening bör en sådan utredning
genomföras   snabbt  så  att  permanenta
åtgärder  kan  genomföras  redan  den  1
januari  1998.  En  rejäl  belysning  av
samtliga  de förslag som i dag  finns  i
debatten    bör    genomföras.    Enligt
utskottets      mening      bör      ett
statsfinansiellt   utrymme   på   ca   5
miljarder   kronor   avsättas   för   en
permanent sänkning av skatten på  arbete
inom  tjänstesektorn från den 1  januari
1998.
I  avvaktan på att den breda  utredning
som  utskottet här förordat kan redovisa
sitt  resultat  bör omedelbara  åtgärder
som skapar förutsättningar för expansion
inom    den    privata    tjänstesektorn
genomföras. Från den 1 oktober 1996 till
den     31     december     1997     bör
arbetsgivaravgifter  inte  tas  ut   för
sedvanliga             hushållstjänster,
trädgårdsarbete samt icke-subventionerad
barn-  och äldreomsorg. Dessutom  införs
en    skattereduktion   på   30   %   av
arbetskostnaden  för   den   som   köper
tjänsten.  Skatten bör också  gälla  när
barn  betalat  för  dessa  tjänster   åt
pensionerade  föräldrar.   Genom   dessa
förslag reduceras skattekilen kraftigt.
Vad  utskottet anfört bör riksdagen med
anledning av motionerna A45 (fp) yrkande
1,  A46  (kds) yrkande 12  och  A49  (m)
yrkandena  16 och 18 som sin  mening  ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under  28
bort ha följande lydelse:
28.  beträffande översyn av reglerna
inom tjänstesektorn
att riksdagen
dels   med  anledning  av  motionerna
1995/96:A45  yrkande 1 i  denna  del,
1995/96:A46 yrkande 12 i  denna  del,
1995/96:A49  yrkandena 16  och  18  i
denna  del  och med avslag på  motion
1995/96:Fi117  yrkande  41  som   sin
mening ger regeringen till känna  vad
utskottet   anfört  om   översyn   av
reglerna inom tjänstesektorn,
dels   med  anledning  av  motionerna
1995/96:A45  yrkande 1 i  denna  del,
1995/96:A46 yrkande 12 i  denna  del,
1995/96:A49  yrkande 18 i  denna  del
hos   regeringen  begär  förslag   om
slopade    arbetsgivaravgifter    och
skattereduktion för vissa tjänster  i
enlighet med vad utskottet anfört,
52. Översyn av reglerna inom
tjänstesektorn (mom. 28)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken   Översyn  av   reglerna   inom
tjänstesektorn bort ha följande lydelse:
Finansutskottet  vill med  anledning  av
förslagen   att  göra  en   översyn   av
reglerna   för   tjänstesektorn   anföra
följande.  I den politiska debatten  har
det  väckts  ett  flertal  förslag  till
stimulans  för  fler arbeten,  i  första
hand  i  den  del av tjänstesektorn  som
vänder   sig   till  hushållen.   Enligt
utskottets mening kan det i och för  sig
anföras    motiv   för   att   diskutera
särskilda        stimulanser        inom
tjänstesektorn. Ett sådant motiv  är  de
stora skattekilarna som tillsammans  med
svårigheten   att  rationalisera   många
tjänster  gör  att de blir mycket  dyra.
Motsvarande skattekilar finns i och  för
sig  också inom industriell tillverkning
men kan där neutraliseras genom fortsatt
produktivitetshöjning  och  blir  därför
inte lika påtagliga. Ett annat motiv  är
att    minska   förekomsten   av    s.k.
svartarbete  som  antas  vara   särskilt
utbrett    inom    vissa    delar     av
tjänstesektorn.
Men  det finns också argument som talar
emot  speciella  stimulanser  till  hela
eller  delar av tjänstesektorn. Även  om
sådana  stimulanser leder till  en  ökad
efterfrågan  och  fler  jobb   inom   de
tjänster som stimulansen avser så är det
inte   säkert  att  de  ökar  hushållens
totala   konsumtion.   I   stället   kan
hushållen  dra  ner sin  efterfrågan  på
andra  icke subventionerade varor  eller
tjänster  så att den totala effekten  på
sysselsättningen     blir     obetydlig.
Införandet       av       tidsbegränsade
stimulanser,   som  de   aktuella   ROT-
avdragen,  kan på samma sätt  leda  till
att  konsumtionen omfördelas över  tiden
men  inte  ökar  totalt över  en  längre
period.
Specialinriktade skattesubventioner kan
också   få   olika   fördelningseffekter
beroende  på  vilken typ av  arbeten  de
inriktas  mot.  De  mest  aktuella   och
debatterade förslagen om reparation  och
underhåll  samt  städtjänster  m.m.   är
främst    intressanta    för    relativt
ekonomiskt  starka  personer.  De  avser
också  arbeten som - sett från en  total
samhällsprioritering, t.ex. jämfört  med
neddragningar  inom  vård  och  skola  -
knappast hör till de mest angelägna.
Som framhålls i motion Fi117 (mp) finns
det,    efter   en   sammanvägning    av
argumenten  för och emot, för närvarande
inte   tillräckliga  skäl   att   införa
speciella riktade stimulanser för  vissa
slag  av hushållstjänster eller regering
ens tidigare förslag till temporära ROT-
avdrag för reparation och underhåll.
Frågan  om  de  stora skattekilarna  på
arbete  bör  lösas på ett mer  generellt
sätt genom en skatteväxling.
En   generell   skatteväxling   lindrar
kostnadsnackdelarna  i  vissa  delar  av
tjänstesektorn men löser dem inte  helt.
I    samband    med    utredningen    om
skatteväxling och i andra sammanhang bör
man  överväga om det behövs  ytterligare
omfördelningar av skatterna  som  gynnar
en  bredare  del  av tjänstesektorn.  En
sådan   omfördelning  skulle  eventuellt
kunna ske inom ramen för momssystemet.
Utskottets slutsats är således att  det
inte      bör      införas     speciella
skattereduktioner för t.ex. reparations-
,  underhålls-  och  städtjänster.  Inte
heller   bör   det   införas   generella
subventioner  till  företag  som   utför
sådana  tjänster.  Däremot  kan  riktade
stöd   ändå  bli  aktuella  i  form   av
insatser för dem som har svårast att  få
arbete   på  dagens  arbetsmarknad:   de
långtidsarbetslösa,        handikappade,
invandrare,     lågutbildade.     Sådana
insatser kan - som framgår av motionen -
genomföras    i    andra    former    än
skattelättnader.
Vad   utskottet  här  har  anfört   bör
riksdagen  med bifall till motion  Fi117
(mp)  yrkande  41  som  sin  mening   ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under  28
bort ha följande lydelse:
28.  beträffande översyn av reglerna
inom tjänstesektorn
att  riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi117  yrkande  41  och   med
avslag   på   motionerna  1995/96:A45
yrkande 1, 1995/96:A46 yrkande 12 och
1995/96:A49 yrkandena 16 och  18  som
sin  mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
53. Stöd till jordbruket (mom. 29)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per
Bill och Bo Lundgren (alla m) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken  Stöd till jordbruket  bort  ha
följande lydelse:
Finansutskottet   anser   att   Sveriges
inträde  i EU är en viktig förutsättning
för  en  ekonomisk expansion  i  landet.
Utskottet   anser  till  skillnad   från
regeringen   att   Sverige    bör    öka
utnyttjandet  av  EU:s miljöprogram  för
jordbruket  jämfört med i  dag.  Sverige
utnyttjar  endast drygt hälften  av  den
miljöersättning   som   EU-avtalet   ger
möjlighet  till, vilket gör att  svenska
lantbruksföretag     hamnar     i     en
ofördelaktig   situation.   Ett   bättre
utnyttjande av framförhandlade  EU-medel
skulle  både  ge  flera arbetstillfällen
och vara bra för miljön. Finansutskottet
förordar    även   att    stödet    till
vallodlingen  utvidgas  inom  ramen  för
miljöersättningen.
Ersättningsprogrammen    har     gjorts
onödigt   krångliga   och   detaljerade.
Syftet  med miljöstödet är att  vi  inom
ramen  för EU-avtalet skall kunna skydda
och   utveckla  värdefulla   områden   i
kulturlandskapet.  Krångliga  regler  på
nationell  nivå motverkar  detta  syfte,
vilket  bland annat visat sig genom  att
vi   inte   kunnat  utnyttja  hela   det
budgeterade         anslaget         för
miljöersättningar.     Reglerna      för
miljöersättningen  bör  förenklas  inför
nästa ersättningsperiod.
Riksdagen    bör   med   bifall    till
motionerna Fi119 (m) yrkande 2  och  A49
(m) yrkandena 45-48 och med anledning av
motion  Fi118 (kds) yrkande 34  som  sin
mening  ge  regeringen  till  känna  vad
utskottet  anfört. Övriga här behandlade
motionsyrkanden avstyrks.
dels att utskottets hemställan under  29
bort ha följande lydelse:
29.   beträffande   stöd    till
jordbruket
att   riksdagen   med   bifall   till
motionerna  1995/96:Fi119  yrkande  2
och  1995/96:A49 yrkandena 45-48  och
med anledning av motion 1995/96:Fi118
yrkande   34  samt  med   avslag   på
motionerna 1995/96:Fi116 yrkande  14,
1995/96:Fi118    yrkande    30    och
1995/96:Fi132  som  sin  mening   ger
regeringen  till känna vad  utskottet
anfört,
54. Stöd till jordbruket (mom. 29)
Lars Bäckström (v) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken  Stöd till jordbruket  bort  ha
följande lydelse:
Finansutskottet    vill    betona    att
jordbrukssektorn     tillsammans     med
livsmedelsindustrin svarar  för  en  hel
del   arbetstillfällen  i  landet.  Dess
värre  går  utvecklingen  åt  fel  håll,
trots  det ekonomiska stöd som  näringen
får efter EU-inträdet.
Regeringens  förslag om ett  stöd  till
investeringar till jordbruket i  de  sju
nordligaste  länen  är  positivt,  anser
utskottet.  Stöd  till följande  områden
bör prioriteras, nämligen den småskaliga
livsmedelsförädlingen, sådan  verksamhet
som    hittills    har   omfattats    av
landsbygdsstödet, lands- och  glesbygden
-  som  bör  ges resurser i minst  samma
omfattning som hittills och på ett  sätt
som  inte  missgynnar  dessa  områden  i
förhållande till större tätorter -  samt
till de delar av jordbruket som relativt
sett    har   missgynnats   genom    EU-
medlemskapet,  t.ex. inom  mjölk-  resp.
köttproduktionen.
Mot  bakgrund  av det nu anförda  anser
finansutskottet   att   riksdagen    bör
bifalla  motion  Fi116 (v)  yrkande  14.
Övriga här behandlade motioner avstyrks.
dels att utskottets hemställan under  29
bort ha följande lydelse:
29.    beträffande   stöd    till
jordbruket
att  riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi116  yrkande  14  och   med
avslag   på   motionerna  1995/96:A49
yrkandena     45-48,    1995/96:Fi118
yrkandena  30  och 34,  1995/96:Fi119
yrkande  2 och 1995/96:Fi132 som  sin
mening ger regeringen till känna  vad
utskottet anfört,
55. Stöd till jordbruket (mom. 29)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken  Stöd till jordbruket  bort  ha
följande lydelse:
Finansutskottet  anser  att   framtidens
äggproduktion  måste  inriktas  på  ökad
småskalighet. Mindre enheter kan ge fler
arbetstillfällen,      särskilt       på
landsbygden.   Sådana   kan   också   ge
miljövinster,       eftersom       stora
anläggningar     ger     upphov     till
koncentrerade utsläpp av skadliga ämnen.
Lokal    produktion   och   distribution
innebär   samtidigt  att   transporterna
förkortas.
Regeringen   bör  inventera  befintliga
stödformer, inklusive de bidrag som  kan
erhållas  från EU. Vidare bör regeringen
utarbeta    ett    program    för    hur
äggproduktionen   -  mot   bakgrund   av
förbudet  mot att hålla värphöns  i  bur
efter  år  1998  - skall kunna  ge  fler
arbetstillfällen.                 Enligt
finansutskottets mening  bör  det  också
finnas en sådan nationell rådgivare  för
äggproduktion    som   föreslagits    av
Jordbruksverket  i  rapporten  Värphöns,
kontrollstation   1996.   Förutom    ren
äggproduktion  bör  även  packeri-   och
distributionsverksamhet, och kanske även
förädling   av   produkten,    ingå    i
inventeringen                         om
utvecklingsmöjligheterna     för      en
decentraliserad äggproduktion.  Med  det
anförda  tillstyrker  utskottet   motion
Fi132   (mp).   Övriga  här   behandlade
motioner avstyrks.
dels att utskottets hemställan under  29
bort ha följande lydelse:
29.   beträffande   stöd    till
jordbruket
att  riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi132  och  med   avslag   på
motionerna   1995/96:A49    yrkandena
45-48,   1995/96:Fi116  yrkande   14,
1995/96:Fi118 yrkandena 30 och 34 och
1995/96:Fi119  yrkande  2   som   sin
mening ger regeringen till känna  vad
utskottet anfört,

56. Stöd till jordbruket (mom. 29)
Mats Odell (kds) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken  Stöd till jordbruket  bort  ha
följande lydelse:
Finansutskottet vill framhålla vikten av
att Sverige använder EU:s stöd fullt  ut
för att sysselsättningen inom jordbruks-
och   livsmedelssektorerna  skall  kunna
stimuleras.  De  ytterligare  medel  som
härigenom  kan fås skulle möjliggöra  en
generell ersättning till vallodling.
Det  är  vidare angeläget med  en  ökad
utgiftsram      för      att      främja
sysselsättningen, anser finansutskottet.
Enligt         beräkningar          från
lantbruksorganisationerna   skulle    en
offensiv  satsning  på livsmedelssektorn
kunna    ge   upphov   till    20    000
arbetstillfällen.
I detta sammanhang vill finansutskottet
betona vikten av beslut redan nu i vissa
frågor rörande den avsedda omställningen
av  energisystemet. Såvitt sådana beslut
har  bäring  på jordbruksområdet  finner
utskottet       att      hittillsvarande
anläggningsstöd   avseende   salix   bör
finnas   kvar   även  i  fortsättningen.
Finansieringen  kan ske inom  ramen  för
tidigare  anslagna,  outnyttjade   medel
till  anläggning av energiskog,  lövskog
och våtmark.
Med   vad   nu  har  sagts  tillstyrker
finansutskottet   motion   Fi118   (kds)
yrkandena 30 och 34. Övriga här aktuella
motioner avstyrks.
dels att utskottets hemställan under  29
bort ha följande lydelse:
29.   beträffande   stöd    till
jordbruket
att  riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi118 yrkandena 30 och 34 och
med      avslag     på     motionerna
1995/96:Fi119 yrkande 2,  1995/96:A49
yrkandena     45-48,    1995/96:Fi116
yrkande 14 och 1995/96:Fi132 som  sin
mening ger regeringen till känna  vad
utskottet anfört,
57. Privatiseringar av statliga företag
(mom. 31)
Lennart Hedquist (m), Anne Wibble  (fp),
Fredrik Reinfeldt (m), Mats Odell (kds),
Per Bill (m) och Bo Lundgren (m) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken   Privatiseringar  av  statliga
företag bort ha följande lydelse:
Finansutskottet förordar i enlighet  med
vad  som  anförs i motion  A49  (m)  att
privatiseringen   av  statliga   företag
återupptas. Utgångspunkten bör vara  den
förteckning  över statliga  företag  som
bör   privatiseras  som   antogs   under
föregående mandatperiod. Till denna  bör
föras   Telia  och  Vattenfall.   Enligt
utskottets  mening bör staten  inte  äga
företag.  Statens främsta  uppgift  inom
näringspolitiken bör i stället vara  att
ange  ramar och regelverk för företagens
verksamhet  och  bidra  till  att  skapa
gynnsamma   förutsättningar   för   fler
arbetstillfällen  och fler  företag.  Om
staten  både  bestämmer spelreglerna  på
marknaden  och  själv uppträder  som  en
aktör på densamma finns en uppenbar risk
för en osund konkurrens.
Utskottet  anser att det  framgångsrika
privatiseringsarbetet     från     förra
mandatperioden bör återupptas.  Det  ger
positiva effekter på sysselsättningen av
flera  skäl.  Ekonomin  vitaliseras,  de
statliga          företagen          ges
expansionsmöjligheter,
riskkapitalmarknaden breddas och statens
skuldsättning minskas. Det sänker  också
räntan    och    avkastningskraven    på
riskkapitalmarknaden.  Med  det  anförda
tillstyrker  utskottet  motion  A49  (m)
yrkande 25.
dels att utskottets hemställan under  31
bort ha följande lydelse:
31.  beträffande privatiseringar  av
statliga företag
att  riksdagen med bifall till motion
1995/96:A49 yrkande 25 som sin mening
ger   regeringen   till   känna   vad
utskottet anfört,
58. Program för samarbete och utveckling
inom Östersjöregionen (mom. 33)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per
Bill och Bo Lundgren (alla m) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken   Program  för  samarbete   och
utveckling inom Östersjöregionen bort ha
följande lydelse:
Finansutskottet anser - i likhet med vad
som  anförs  i Moderata samlingspartiets
motion  -  att  regeringens  förslag  om
program   för   Östersjöregionen   skall
avslås  av  riksdagen.  I  propositionen
föreslås  att  1  miljard  kronor  skall
avsättas till en fond för samarbete  och
utveckling inom Östersjöregionen.  Dessa
medel,  som  är  avsedda  att  förbrukas
under     en     femårsperiod,     skall
administreras  av  en organisation  inom
Statsrådsberedningen. Denna konstruktion
och    detta   tillvägagångssätt   måste
ifrågasättas.
Utskottet        delar         Moderata
samlingspartiets uppfattning att  stödet
till    de   nya   demokratierna   kring
Östersjön  har hög prioritet. Det  måste
vara  en  del av en långsiktig  strategi
för       att      främja      ländernas
självständighet,   skapandet    av    en
rättsstat,  marknadsekonomins utveckling
samt förbättring av miljön.
Den    socialdemokratiska   regeringens
intresse  för närområdet i Östersjön  är
senkommet. Utskottet vill erinra om  att
Moderata  samlingspartiet  redan  i  sin
budgetmotion i januari 1995 föreslog  en
betydligt  högre  ordinarie  anslagsnivå
när  det  gäller stödet till närområdet.
För    innevarande   budgetår    innebär
Moderata                samlingspartiets
budgetalternativ en nivå som  ligger  ca
200  miljoner  kronor över  regeringens.
Detta förslag avslogs av majoriteten.
Nivån  på det framtida samlade  svenska
stödet till närområdet samt inriktningen
och fördelningen av detta bör beslutas i
budgetarbetet i höst. Därigenom kan  den
totala    effekten   av   resursinsatsen
avvägas på bästa sätt.
Det  vore  fel om statliga subventioner
av sysselsättningsskäl till verksamheter
i  Sverige  skulle ingå i det  stöd  som
kallas  Samarbete  och  utveckling  inom
Östersjöregionen.     Prövningen      av
insatserna måste ske samlat.
Utskottet noterar vidare att det  råder
stor   oklarhet  om  det  stöd  avseende
livsmedelsexport    som    aviseras    i
propositionen. Utskottet är kritiskt mot
den  typ  av  opreciserade  förslag  som
regeringen  lägger fram i propositionen.
Ett grundläggande krav är att förslagens
innebörd   skall  gå   att   uttyda   av
propositionstexten.
Regeringens förslag om stöd till svensk
exportindustri, bl.a. avseende export av
livsmedel  till Baltikum, har  såväl  en
sakpolitisk  som en moralisk  dimension.
Sverige    ingår   i   EU:s   gemensamma
jordbrukspolitik. Det svenska jordbruket
får   därigenom   subventioner,   liksom
exportstöd. Redan mot den bakgrunden  är
det    svårbegripligt   att   regeringen
aviserar  ytterligare  stöd,  om  än   i
propositionen opreciserat,  till  svensk
livsmedelsexport.
Estland  hör  till de  länder  som  har
gjort  långtgående  liberaliseringar  av
jordbrukssektorn. Att i ett sådant  läge
överväga  ytterligare  stöd  för  svensk
livsmedelsexport till bl.a. Estland vore
att  medvetet söka slå ut bl.a.  estnisk
livsmedelsproduktion.
Med det anförda tillstyrks motion Fi119
(m) yrkande 3. Övriga motioner avstyrks.
dels att utskottets hemställan under  33
bort ha följande lydelse:
33.    beträffande    program    för
samarbete    och   utveckling    inom
Östersjöregionen
att  riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi119  yrkande  3   och   med
avslag   på  proposition  1995/96:222
yrkande      9     och     motionerna
1995/96:Fi116       yrkande       15,
1995/96:Fi117   yrkande    24    samt
1995/96:Fi123  yrkande  12  som   sin
mening ger regeringen till känna  vad
utskottet anfört,
59. Program för samarbete och utveckling
inom Östersjöregionen (mom. 33)
Anne Wibble (fp) anser
dels  att  den  del  av finansutskottets
yttrande  under  rubriken  Program   för
samarbete     och    utveckling     inom
Östersjöregionen    som    börjar    med
 Utskottet   finner   regeringens    och
slutar  med   (fp) yrkande 12   bort  ha
följande lydelse:
Finansutskottet delar regeringens  åsikt
att   stöd   till  Östersjöregionen   är
angeläget.  Av  propositionen  kan  inte
utläsas  hur de föreslagna medlen  skall
fördelas på olika områden. Vad som  dock
kan  konstateras  är  att  200  miljoner
kronor  om  året inte kommer  att  räcka
till   särskilt  många  projekt.  Därför
anser  utskottet - i likhet med vad  som
anförs  i Folkpartiets motion - att  det
bör    ske    en   prioritering    bland
insatsområdena. Inriktningen bör sålunda
vara    att   stödet   skall   gå   till
vattenrening, kärnsäkerhet i  Östeuropa,
rökgasrening  och energieffektivisering.
Riksdagen bör göra ett uttalande härom.
Utskottet noterar vidare att det  råder
stor   oklarhet  om  det  stöd  avseende
livsmedelsexport    som    aviseras    i
propositionen. Utskottet är kritiskt mot
den  typ  av  opreciserade  förslag  som
regeringen  lägger fram i propositionen.
Ett grundläggande krav är att förslagens
innebörd   skall  gå   att   uttyda   av
propositionstexten.
Regeringens förslag om stöd till svensk
exportindustri, bl.a. avseende export av
livsmedel  till Baltikum, har  såväl  en
sakpolitisk  som en moralisk  dimension.
Sverige    ingår   i   EU:s   gemensamma
jordbrukspolitik. Det svenska jordbruket
får   därigenom   subventioner,   liksom
exportstöd. Redan mot den bakgrunden  är
det    svårbegripligt   att   regeringen
aviserar  ytterligare  stöd,  om  än   i
propositionen opreciserat,  till  svensk
livsmedelsexport.
Estland  hör  till de  länder  som  har
gjort  långtgående  liberaliseringar  av
jordbrukssektorn. Att i ett sådant  läge
överväga  ytterligare  stöd  för  svensk
livsmedelsexport till bl.a. Estland vore
att  medvetet söka slå ut bl.a.  estnisk
livsmedelsproduktion.
Med det förordade tillkännagivandet kan
utskottet  tillstyrka  propositionen   i
berörd  del,  liksom motion  Fi123  (fp)
yrkande 12. Övriga motioner avstyrks.
dels att utskottets hemställan under  33
bort ha följande lydelse:
33.    beträffande    program    för
samarbete    och   utveckling    inom
Östersjöregionen
att   riksdagen   med   bifall   till
proposition 1995/96:222 yrkande 9 och
motion 1995/96:Fi123 yrkande 12  samt
med      avslag     på     motionerna
1995/96:Fi116       yrkande       15,
1995/96:Fi117    yrkande    24    och
1995/96:Fi119    yrkande    3    till
Samarbete    och   utveckling    inom
Östersjöregionen  på   tilläggsbudget
till   statsbudgeten  för  budgetåret
1995/96   under  första   huvudtiteln
anvisar  ett  reservationsanslag   på
1  000 000 000 kr samt som sin mening
ger   regeringen   till   känna   vad
utskottet anfört,
60. Program för samarbete och utveckling
inom Östersjöregionen (mom. 33)
Lars Bäckström (v) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken   Program  för  samarbete   och
utveckling inom Östersjöregionen bort ha
följande lydelse:
Finansutskottet    ser    positivt    på
regeringens förslag om att skapa en fond
för  Östersjöregionen. I likhet med  vad
som anförs i Vänsterpartiets motion vill
utskottet    emellertid    påpeka    att
Östersjöns miljö inte bör ses skilt från
verksamheter   och   miljöåtgärder   som
vidtas    på    Nordkalotten    och    i
Barentsregionen. Det är  vidare  troligt
att  ett ökat ekonomiskt utbyte inom den
sistnämnda   regionen   skulle    minska
behovet   av   andra   regionalpolitiska
insatser  i  samtliga  berörda   länder.
Utskottet  föreslår därför att riksdagen
skall  göra ett uttalande om att  det  -
utöver  den fond som regeringen föreslår
-    skall    skapas   en    fond    för
Barentsregionen  på 100 miljoner  kronor
att användas under en femårsperiod.
Med  det  anförda tillstyrker utskottet
propositionen  och  motion   Fi116   (v)
yrkande 15. Övriga motioner avstyrks.
dels att utskottets hemställan under  33
bort ha följande lydelse:
33.    beträffande    program    för
samarbete    och   utveckling    inom
Östersjöregionen
att   riksdagen   med   bifall   till
proposition 1995/96:222 yrkande 9 och
motion 1995/96:Fi116 yrkande 15  samt
med      avslag     på     motionerna
1995/96:Fi117       yrkande       24,
1995/96:Fi119    yrkande    3     och
1995/96:Fi123   yrkande    12    till
Samarbete    och   utveckling    inom
Östersjöregionen  på   tilläggsbudget
till   statsbudgeten  för  budgetåret
1995/96   under  första   huvudtiteln
anvisar  ett  reservationsanslag   på
1  000 000 000 kr samt som sin mening
ger   regeringen   till   känna   vad
utskottet anfört,
61. Program för samarbete och utveckling
inom Östersjöregionen (mom. 33)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken   Program  för  samarbete   och
utveckling inom Östersjöregionen bort ha
följande lydelse:
Finansutskottet     konstaterar      att
regeringens  förslag har stora  likheter
med  det  förslag  om en  miljöfond  för
Östeuropa  som  Miljöpartiet  lade  fram
tidigare  under våren 1996. Som  sägs  i
Miljöpartiets  motion   var   dock   det
sistnämnda   förslaget   mer    entydigt
inriktat på miljöåtgärder. Dessutom  var
avsikten    att    programmet     skulle
genomföras  under tre år i  stället  för
som regeringen nu föreslår under fem år.
Utskottet föreslår sålunda att  det  av
regeringen  redovisade programmet  skall
genomföras på tre år och att  det  skall
ges   en  tydlig  miljöinriktning.   Det
innebär att anslaget blir större per  år
än   vad   regeringen   föreslagit.   En
eventuell förlängning av programmet  kan
komma  att  aktualiseras  om  satsningen
slagit  väl ut. Med ett tillkännagivande
av   riksdagen  av  denna  innebörd  kan
utskottet  ställa sig bakom  att  de  av
regeringen   begärda   medlen   anvisas.
Motion Fi117 (mp) yrkande 24 tillstyrks.
Övriga motioner avstyrks.
dels att utskottets hemställan under  33
bort ha följande lydelse:
33.    beträffande    program    för
samarbete    och   utveckling    inom
Östersjöregionen
att  riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi117  yrkande  24  och   med
anledning  av proposition 1995/96:222
yrkande   9   samt  med   avslag   på
motionerna 1995/96:Fi116 yrkande  15,
1995/96:Fi119    yrkande    3     och
1995/96:Fi123   yrkande    12    till
Samarbete    och   utveckling    inom
Östersjöregionen  på   tilläggsbudget
till   statsbudgeten  för  budgetåret
1995/96   under  första   huvudtiteln
anvisar  ett  reservationsanslag   på
1  000  000 000 kr och som sin mening
ger   regeringen   till   känna   vad
utskottet anfört,
62. Program för omställning till hållbar
utveckling (mom. 34)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per
Bill och Bo Lundgren (alla m) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken  Program  för omställning  till
hållbar   utveckling  bort  ha  följande
lydelse:
Finansutskottet anser att förslaget  att
öka   statsutgifterna  genom  att  anslå
1   miljard  kronor  för  främjande   av
omställning    i   ekologiskt    hållbar
riktning bör avslås.
Det  är, menar utskottet, angeläget att
slå  fast att utvecklingen av ny  teknik
inte  påskyndas genom politiska  program
och  miljardsubventioner. Industrin  för
miljöteknik  är en av världens  just  nu
mest  dynamiska branscher. För att denna
bransch   skall  kunna  växa  ännu   mer
behöver  den  konkurrens  och  generellt
goda  förutsättningar för företagande  -
inte    miljardsubventioner.    Statliga
satsningar  av detta slag är exempel  på
en  närings-  och sysselsättningspolitik
som  har visat sig verkningslös och ofta
lett  utvecklingen i  fel  riktning.  En
effektiv näringspolitik går i stället ut
på  att förbättra näringsklimatet  genom
lägre     skatter    och    strukturella
förändringar.   Endast   genom    sådana
åtgärder ökar förutsättningarna för fler
arbetstillfällen och fler  investeringar
i ny, miljövänligare teknik.
Det   framlagda  förslaget  visar   att
regeringens  politik är  motsägelsefull.
Miljardsatsningen      skall      enligt
propositionen   bl.a.   användas    till
sysselsättningsskapande,
teknikutvecklande  och miljöförbättrande
åtgärder   inom  byggsektorn.   Det   är
emellertid  mindre än ett  halvår  sedan
fastighetsskatten     höjdes,     vilket
drabbade miljöanpassade hus extra  hårt.
Höjningen   bidrog   till   en   minskad
efterfrågan   på   bygginvesteringar   i
energibesparande   utrustning.    Enligt
finansutskottet  är det  också  märkligt
att  regeringen väljer att med  statliga
budgetmedel  finansiera  miljösatsningar
åt  kommuner  och näringsliv,  samtidigt
som    den    avstår   från   att    öka
medfinansieringen från  EU  i  fråga  om
miljöstöd.
Slutligen vill finansutskottet  förorda
att  olika politiska syften inte blandas
ihop.  Arbetsmarknadspolitik bör sålunda
inte    benämnas    miljöpolitik     och
miljöpolitiken  bör inte  försvagas  med
sysselsättningsmål.   Med   det    sagda
tillstyrker utskottet motion Fi119 (m) i
här  berörd del. Regeringens förslag  om
ett program för omställning till hållbar
utveckling   avstyrks   däremot   liksom
övriga här behandlade motionsyrkanden.
dels att utskottets hemställan under  34
bort ha följande lydelse:
34.   beträffande  program   för
omställning till hållbar utveckling
att  riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi119  yrkande  4   och   med
avslag   på  proposition  1995/96:222
yrkande     10     och     motionerna
1995/96:Fi116    yrkande    16    och
1995/96:Fi123  yrkande  13  som   sin
mening ger regeringen till känna  vad
utskottet anfört,


63. Program för omställning till hållbar
utveckling (mom. 34)
Anne Wibble (fp) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken  Program  för omställning  till
hållbar   utveckling  bort  ha  följande
lydelse:
Finansutskottet     konstaterar      att
regeringen föreslår ett femårigt program
för  investeringsbidrag  med  syfte  att
driva på den tekniska utvecklingen  samt
att     skapa    sysselsättning    genom
kretsloppsanpassning. Enligt  utskottets
uppfattning  bör  tidigare   beslut   om
kretsloppsanpassning och  utvidgning  av
producentansvaret   i   samhället   vara
vägledande  i  programarbetet.  Det   är
viktigt  att arbetet blir framåtsyftande
och  att  tyngdpunkten inriktas mot  att
stimulera  marknader för ny miljöteknik.
Inom   detta   område  kan  skapas   nya
framtidsjobb  som  är nödvändiga  i  ett
långsiktigt  arbete mot  ett  ekologiskt
hållbart samhälle.
Såvitt  gäller  frågan om  delegationen
för     ekologisk    omställning    vill
finansutskottet betona det  angelägna  i
att det görs en översyn av delegationens
mandat. Det är viktigt att mandatet  får
en  klar innebörd för att pengarna skall
kunna  användas  effektivt.  Stöden  bör
endast  lämnas till progressiva  projekt
och sådana som aldrig annars hade kommit
till    stånd.    Stöd    som    innebär
subventioner till kommuner som av  olika
skäl  inte  genomfört  vad  som  närmast
måste betraktas som löpande underhåll av
va-näten får alltså inte förekomma.  För
att  försäkra sig om att programmet  får
den   nu   -   i   korthet   -   angivna
inriktningen   föreslår  finansutskottet
att  riksdagen med anledning  av  motion
Fi123 (fp) yrkande 13 som sin mening ger
regeringen detta till känna. Övriga  här
behandlade motioner avstyrks.
dels att utskottets hemställan under  34
bort ha följande lydelse:
34.   beträffande  program   för
omställning till hållbar utveckling
att   riksdagen   med   bifall   till
proposition  1995/96:222  yrkande  10
och  motion 1995/96:Fi123 yrkande  13
samt   med   avslag   på   motionerna
1995/96:Fi116    yrkande    16    och
1995/96:Fi119 yrkande 4 beslutar  att
på  tilläggsbudget till statsbudgeten
för  budgetåret 1995/96 öka det under
fjortonde    huvudtiteln     anvisade
reservationsanslaget
Investeringsbidrag för  främjande  av
omställning   i  ekologiskt   hållbar
riktning  med 1 000 000 000  kr  samt
som  sin  mening ger regeringen  till
känna vad utskottet anfört,
64. Program för omställning till hållbar
utveckling (mom. 34)
Lars Bäckström (v) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken  Program  för omställning  till
hållbar   utveckling  bort  ha  följande
lydelse:
Finansutskottet anser att  det  inte  är
möjligt    att   förutse   behovet    av
omställningsåtgärder fem år framåt.  Den
utvärdering av det tidigare  stödet  som
planeras  till april månad år  1997  kan
komma att bringa klarhet i detta. Enligt
utskottets  uppfattning  är   det   dock
sannolikt samhällsekonomiskt lönsamt med
en  satsning  på  mer  än  200  miljoner
kronor  per  år för perioden.  Samtidigt
vill    utskottet    peka    på    några
tveksamheter     i    det     föreslagna
programmet. Kretsloppsanpassning  behövs
inom  samhällets  alla  sektorer.  Någon
anledning   att  begränsa   verksamheten
finns  därför inte. Utskottet anser  att
ytterligare   två  områden   bör   kunna
omfattas,         nämligen          dels
energieffektiviserings- och sparåtgärder
i  byggnader,  dels ekologiskt  inriktad
utveckling   inom   trafik-   och    va-
sektorerna.   Behovet  av   de   angivna
åtgärderna  är  stort  och   de   rymmer
samtidigt            en             stor
sysselsättningspotential.
Finansutskottet vill särskilt  framhålla
det  angelägna i att medlen inte  kommer
att  användas till underhåll  av  gamla,
konventionella system.
Med  det anförda tillstyrks regeringens
förslag om program för omställning  till
hållbar utveckling och motion Fi116  (v)
yrkande   16.   Övriga  här   behandlade
motionsyrkanden avstyrks  i  motsvarande
del.
dels att utskottets hemställan under  34
bort ha följande lydelse:
34.   beträffande  program   för
omställning till hållbar utveckling
att   riksdagen   med   bifall   till
proposition  1995/96:222  yrkande  10
och  motion 1995/96:Fi116 yrkande  16
samt   med   avslag   på   motionerna
1995/96:Fi119    yrkande    4     och
1995/96:Fi123 yrkande 13 beslutar att
på  tilläggsbudget till statsbudgeten
för  budgetåret 1995/96 öka det under
fjortonde    huvudtiteln     anvisade
reservationsanslaget
Investeringsbidrag för  främjande  av
omställning   i  ekologiskt   hållbar
riktning  med 1 000 000 000  kr  samt
som  sin  mening ger regeringen  till
känna vad utskottet anfört,
65. Kretsloppsanpassade system (mom. 35)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken  Kretsloppsanpassade  sy-  stem
bort ha följande lydelse:
Enligt  finansutskottets  mening   måste
omställningen          till          ett
kretsloppssamhälle  under  de   närmaste
decennierna prägla utvecklingen  i  alla
länder.  Både  själva  omställningsfasen
och    processer    i    ett    framtida
kretsloppssamhälle   ger    många    nya
arbetstillfällen som kan ersätta dem som
försvinner     med     den      tidigare
resursslösande     och     miljöstörande
tekniken.  Finansutskottet vill  påminna
om  att  vi  har  en  stor  mängd  äldre
miljöförsyndelser att  ta  hand  om.  Ca
2  000  platser är kända som förorenade.
En   uppskattning  av   Naturvårdsverket
visar   emellertid  att  totala  antalet
förorenade  platser uppgår  till  7  000
stycken. En bedömning är att sanering av
miljöskadade  områden  ger   inte   bara
direkta      utan     även     indirekta
sysselsättningseffekter,        eftersom
utbildning    om    ny    teknik     och
saneringsmetoder behövs. Finansutskottet
anser därför att arbetet med sanering av
miljöskadade  områden bör  utökas.  Dock
bör  bidrag  lämnas bara i  de  fall  då
uppgift  om  vem  som bär  ansvaret  för
föroreningen inte kan fastställas  eller
då   den   ansvarige  saknar  ekonomiska
resurser att genomföra efterbehandling.
Finansutskottet erinrar om att en annan
konsekvens    av   vår   oförmåga    att
tillräckligt snabbt ställa om  till  ett
ekologiskt   hållbart  samhälle   gäller
försurningen  av  mark  och  vattendrag.
Restaurering  av  sjöar  och  vattendrag
liksom  kalkning  av skogsmarker  kommer
att  vara nödvändigt  under en lång  tid
framöver.   Därmed   ökar   behovet   av
arbetskraft för försurningsbekämpningen.
Utskottet      anser     alltså      att
kalkningsinsatserna bör utökas under det
kommande budgetåret.
Vidare       bör       länsstyrelsernas
miljövårdsenheter  förstärkas  för   att
länsvisa   naturvårdsinventeringar   och
revideringar  av naturvårdsplaner  skall
kunna   genomföras  i  ökad  omfattning.
Dessa    enheter    har    getts     nya
arbetsuppgifter    och    den     gröna 
naturvården på länsstyrelserna har  inte
sällan  kommit  i kläm. Personalresurser
bör  tillföras länsstyrelserna  för  det
ändamål  som motionärerna tar sikte  på.
Enligt  beräkningar  kan  30  årsarbeten
härigenom   beredas  för  personer   med
naturvetenskaplig utbildning.
Plundringen  av  sällsynta  och  hotade
växter  och  djur tilltar.  Därmed  ökar
behovet     av    s.k.    naturbevakare.
Uppbyggnaden     av      ett      sådant
bevakningssystem      skulle,      menar
utskottet,  resultera i ca 50 årsarbeten
och  det till en årlig kostnad av ca  15
miljoner kronor.
Allergisanering        är        enligt
finansutskottets mening ytterligare  ett
område  som kan bidra till en förbättrad
miljö   i  kombination  med  en  positiv
effekt  på sysselsättningen. Staten  har
under   de  senaste  åren  riktat  olika
former av tidsbegränsade stöd till bygg-
och   bostadssektorerna.  I  de   flesta
fallen  har dessa stöd kunnat utgå  utan
att      krav     ställts     på     att
byggnadsåtgärderna skall vidtas  på  ett
ekologiskt   hållbart  och  miljöriktigt
sätt.   Följden  har  blivit  att  många
bostäder  byggts eller byggts om  enligt
metoder  som redan visat sig ge problem.
Användandet  av  olämpliga  byggmaterial
och    installation   av    komplicerade
ventilationsanläggningar   har    starkt
bidragit  till  de osunda inomhusmiljöer
som  i  dag finns både i bostäder och  i
många  andra byggnader. Ett av  de  stöd
till  byggnadsåtgärder som  kunnat  utgå
under  senare tid har emellertid  givits
den  förordade inriktningen. Stödet till
s.k. allergisanering, dvs. bidraget  för
förbättringar    av   inomhusmiljön    i
bostäder  och vissa lokaler, har  endast
utgått  till  åtgärder som bedömts  vara
nödvändiga  för att avhjälpa olägenheter
som   föranletts  av  fukt   och   dålig
luftkvalitet,         brister          i
ventilationssystemen      eller       av
hälsofarliga   material.   Ursprungligen
anslogs 1 800 miljoner kronor för  detta
ändamål.   Under  hösten  1995  godkände
riksdagen att 800 miljoner kronor av  de
anslagna  medlen skulle få användas  för
det    extra    statliga   stödet    för
bostadsförbättring.       Omfördelningen
gjordes  mot bakgrund av att  regeringen
vid     detta    tillfälle    redovisade
bedömningen att de anslagna  medlen  för
åtgärder  i inomhusmiljön inte fullt  ut
skulle komma att tas i anspråk. Det  har
emellertid   därefter  visat   sig   att
efterfrågan   på  detta  stöd   beräknas
överstiga de nu tillgängliga medlen  med
omkring     800     miljoner     kronor.
Finansutskottet   ansluter   sig    till
förslaget    från    Miljöpartiet     om
ytterligare medel om 600 miljoner kronor
till detta ändamål.
Ett    grönt   ROT-bidrag  kan,  enligt
finansutskottets    uppfattning,    vara
ytterligare  ett  angeläget   inslag   i
kretsloppsanpassade system. Medel härför
liksom  för fortsatt allergisanering kan
finansieras  genom att riksdagen  avslår
regeringens förslag om en nedsättning av
stämpelskatten. Stöd bör kunna utgå  för
åtgärder som innebär miljöanpassning och
energieffektivisering.   Stödberättigade
åtgärder     bör     exempelvis     vara
konvertering   av   eluppvärmning   till
biobränslen       eller      fjärrvärme,
kretsloppsanpassning av  olika  tekniska
system  samt  åtgärder  för  att  minska
bullerproblemen  i  arbets-,  hem-   och
utomhusmiljöer. Villkoren  för  bidraget
bör  utformas så att det stimulerar till
ett   ekologiskt  riktigt  byggande  med
miljöanpassade material, byggmetoder och
energisystem.
Med det anförda tillstyrks motion Fi117
(mp) yrkandena 7-14.
dels att utskottets hemställan under  35
bort ha följande lydelse:
35.                    beträffande
kretsloppsanpassade system
att  riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi117 yrkandena 7-14 som  sin
mening ger regeringen till känna  vad
utskottet anfört,
66. Stöd till energiprojekt (mom. 36)
Mats Odell (kds) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Stöd till energiprojekt bort ha
följande lydelse:
Finansutskottet  vill  påminna  om   att
under     perioden     1993-1994,     då
skattereduktion medgavs för  vissa  ROT-
åtgärder,   kom  praxis   i   fråga   om
energiinstallationer  att  utvecklas  på
ett   sådant  sätt  att  reduktion  bara
medgavs  i  vissa fall. En förutsättning
för   skattereduktion  var  således  att
åtgärder   samtidigt   vidtogs   i   det
befintliga  värmesystemet.  Det  innebar
bl.a.  att oklarhet ibland kom att  råda
huruvida skattereduktion kunde  komma  i
fråga   eller  inte.  Enligt  utskottets
mening  bör  oklarheter  av  denna   typ
undanröjas i det nu införda systemet med
skattereduktion.  En övergång  till  mer
energisnåla      och      miljövänligare
uppvärmningsformer   bör    naturligtvis
stimuleras   och   inte   motverkas   av
skattereduktionen.   I   enlighet    med
förslaget  i  Kristdemokraternas  motion
bör  därför reglerna utformas så att det
klart   framgår   att  konvertering   av
elvärme  till  andra  uppvärmningsformer
skall   omfattas  av  skattereduktionen.
Utskottets ställningstagande i denna del
bör   riksdagen   som  sin   mening   ge
regeringen  till känna. Med det  anförda
tillstyrks motion Fi118 (kds)  i  berörd
del.
dels att utskottets hemställan under  36
bort ha följande lydelse:
36.    beträffande    stöd    till
energiprojekt
att  riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi118 yrkandena 31-33 som sin
mening ger regeringen till känna  vad
utskottet anfört,
67. Miljöanpassat transportsystem (mom.
37)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken  Miljöanpassat  transportsystem
bort ha följande lydelse:
Finansutskottet       instämmer        i
motionärernas uppfattning om  vikten  av
att       Sveriges       transportsystem
miljöanpassas.    När     det     gäller
persontransporterna    bör    åtgärderna
inriktas  på att andelen kollektivtrafik
skall  ökas.  På  motsvarande  sätt  bör
godstransporterna på  väg  minskas  till
förmån   för   spårbunden   trafik   och
sjöfart. Enligt en uppskattning  innebär
en  ökning av SJ:s trafikvolym med 20  %
att  personalstyrkan ökar med 5  %.  Med
den   inriktningen   nås   två   syften,
nämligen en nödvändig miljöanpassning av
transportsektorn och en mängd nya  gröna
jobb.  Även ett ökat inslag av  inhemskt
producerade,  miljöanpassade   drivmedel
etc.  från skogs- och jordbruket  skulle
kunna      generera     många     sådana
arbetstillfällen liksom stimulans av  ny
bilteknik   skulle   kunna   göra   det.
Finansutskottet    tillstyrker    därmed
motion Fi117 (mp) yrkande 16.
dels att utskottets hemställan under  37
bort ha följande lydelse:
37.   beträffande  miljöanpassat
transportsystem
att  riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi117  yrkande  16  som   sin
mening ger regeringen till känna  vad
utskottet anfört,

68. Åtgärder för att begränsa buller
(mom. 38)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken   Åtgärder  för  att   begränsa
buller bort ha följande lydelse:
Finansutskottet  konstaterar  att  bl.a.
trafikverken  och  kommunerna   genomför
åtgärder för begränsning av buller  inom
trafiksektorn. Med nuvarande åtgärdstakt
beräknas att alla statliga vägar med mer
än  65  dBA  i utomhusmiljön skall  vara
åtgärdade  år 2003. Relativt  omfattande
åtgärder  för  att  begränsa  buller   i
befintlig  miljö ingår även i Banverkets
stomnätsplan  för  perioden   1994-2003.
Enligt   finansutskottets   mening   bör
ytterligare    satsningar    göras    på
bullersanering,  dels  av   miljö-   och
hälsoskäl,            dels            av
arbetsmarknadspolitiska skäl. Satsningen
kan beräknas ge ett årsarbete per miljon
kronor   i  årskostnad.  Därtill  kommer
gynnsamma  effekter för sysselsättningen
inom    t.ex.    konsultbranschen    och
materialindustrin.       Finansutskottet
tillstyrker  med det sagda motion  Fi117
(mp) yrkande 17.
dels att utskottets hemställan under  38
bort ha följande lydelse:
38.  beträffande  åtgärder  för  att
begränsa buller
att  riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi117  yrkande  17  som   sin
mening ger regeringen till känna  vad
utskottet anfört,
69. Tredjepartsfinansiering för
ekologiskt hållbar tillväxt (mom. 39)
Lars Bäckström (v) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken   Tredjepartsfinansiering   för
ekologiskt  hållbar tillväxt  bort  ha
följande lydelse:
Finansutskottet vill instämma i vad  som
sägs i förslaget från Vänsterpartiet  om
en       statlig       satsning       på
tredjepartsfinansiering.     Som     har
beskrivits   i   det  föregående   måste
entreprenören leva upp till  sitt  löfte
för  att få betalt för sin arbetsinsats.
Genom systemet underlättas investeringar
för  en  ekologiskt hållbar  utveckling,
t.ex.        när       det        gäller
energieffektivisering. Särskilt  på  det
området uppnås också betydande vinster i
fråga   om   antalet   arbetstillfällen.
Statens  uppgift  bör  vara  att  sprida
kännedom  om  systemet  och  att   t.ex.
utforma   mallar   för   kontrakt   m.m.
Kostnaden  härför  uppskattas  till   10
miljoner  kronor.  Finansutskottet  vill
mot  denna  bakgrund  tillstyrka  motion
Fi116 (v) yrkande 12.
dels att utskottets hemställan under  39
bort ha följande lydelse:
39.                    beträffande
tredjepartsfinansiering         för
ekologiskt hållbar tillväxt
att  riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi116  yrkande  12  som   sin
mening ger regeringen till känna  vad
utskottet anfört,
70.      Särskilda     insatser      för
omstrukturering  i  vissa  kommuner  och
landsting (mom. 40)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per
Bill och Bo Lundgren (alla m) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken    Särskilda    insatser    för
omstrukturering  i  vissa  kommuner  och
landsting bort ha följande lydelse:
Finansutskottet  anser  i   likhet   med
motionärerna bakom motion Fi119 (m)  att
regeringens  förslag  att  200  miljoner
kronor  av  de 400 miljoner  kronor  som
avsatts till krishjälp till kommuner och
landsting  i  stället skall få  användas
till  omstruktureringsprojekt bör avslås
av    riksdagen.    Enligt    utskottets
uppfattning  ankommer det självklart  på
huvudmännen själva att inom de ramar som
statsmakterna    anger    ansvara    för
nödvändiga     rationaliseringar     och
effektiviseringar.    Detta    är    ett
grundläggande  moment  i  det  kommunala
självbestämmandet.  Utskottet   vill   i
stället peka på att riksdag och regering
genom   att  lagstifta  om  obligatorisk
upphandling  kan  stödja  kommuner   och
landsting   i  deras  arbete   med   att
utnyttja  resurserna  på  ett  effektivt
sätt.   Med  vad  utskottet  här  anfört
tillstyrks  motion Fi119 (m) yrkande  5.
Utskottet    avstyrker    propositionens
yrkande  11  liksom  motion  Fi123  (fp)
yrkande 10.
dels att utskottets hemställan under  40
bort ha följande lydelse:
40.  beträffande särskilda  insatser
för  omstrukturering i vissa kommuner
och landsting
att  riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi119  yrkande  5  samt   med
avslag   på  proposition  1995/96:222
yrkande  11  och motion 1995/96:Fi123
yrkande   10   som  sin  mening   ger
regeringen  till känna vad  utskottet
anfört,
71.      Särskilda     insatser      för
omstrukturering  i  vissa  kommuner  och
landsting (mom. 40)
Anne Wibble (fp) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken    Särskilda    insatser    för
omstrukturering  i  vissa  kommuner  och
landsting bort ha följande lydelse:
Finansutskottet  anser  i   likhet   med
motionärerna bakom motion Fi123 (fp) att
200  miljoner kronor av de 400  miljoner
kronor  som  avsatts som  en   akutpott 
engångsvis bör fördelas till de kommuner
och  landsting som främst  ställs  inför
ökade  verksamhetskrav inom skola,  vård
och  omsorg. Utskottet avstyrker  därför
regeringens  förslag  som  i   praktiken
innebär  ett  stöd  till  kommuner   och
landsting   som   inte   använder   sina
resurser  på  ett  effektivt  sätt.   De
relativt  begränsade belopp det  handlar
om  bör  enligt utskottet kunna fördelas
direkt  av  regeringen  och  inte  genom
något     omständligt     administrativt
förfarande.     Utskottet    tillstyrker
således motion Fi123 (fp) yrkande 10 och
avstyrker   propositionens  yrkande   11
liksom motion Fi119 (m) yrkande 5.
dels att utskottets hemställan under  40
bort ha följande lydelse:
40.  beträffande särskilda  insatser
för  omstrukturering i vissa kommuner
och landsting
att  riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi123  yrkande  10  och   med
avslag   på  proposition  1995/96:222
yrkande  11  och motion 1995/96:Fi119
yrkande  5  godkänner  vad  utskottet
anfört  om användningen av  medel  på
det under sjunde huvudtiteln anvisade
reservationsanslaget        Särskilda
insatser   för  vissa  kommuner   och
landsting,
72. Upphandling i konkurrens (mom. 41)
Lennart Hedquist (m), Anne Wibble  (fp),
Fredrik Reinfeldt (m), Per Bill (m)  och
Bo Lundgren (m) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken  Upphandling i konkurrens  bort
ha följande lydelse:
Finansutskottet  delar  uppfattningen  i
motion  A49  (m)  om  att  kommuner  och
landsting  bör åläggas att  upphandla  i
konkurrens.  Det  kan enligt  utskottets
mening  inte vara rimligt att omfattande
och   viktiga  verksamheter  som  skola,
omsorg    och   sjukvård   i   praktiken
genomförs i form av offentligt  monopol.
Andra   viktiga   uppgifter   som    för
närvarande  utförs i  egen  regi  skulle
även  kunna utföras av andra.  Därigenom
skulle   basen  för  företagande   kunna
vidgas högst väsentligt.
Utskottet  anser att den grundlägggande
principen  bör  vara  att  all  kommunal
verksamhet     skall     bedrivas      i
förvaltningsform.  De kommunala  bolagen
bör privatiseras och därmed bli en del i
en      dynamisk     företagsutveckling.
Näringsverksamhet i kommunerna bör  inte
heller  förekomma. Utskottet  kan  också
ställa  sig  bakom förslaget i  motionen
att  en kontinuerlig  konkurrensrevision
bör genomföras i kommuner och landsting.
Med  det  anförda tillstyrker  utskottet
motion A49 (m) yrkande 20.
dels att utskottets hemställan under  41
bort ha följande lydelse:
41.   beträffande   upphandling    i
konkurrens
att  riksdagen med bifall till motion
1995/96:A49 yrkande 20 som sin mening
ger   regeringen   till   känna   vad
utskottet anfört,
73. Övriga kommunala frågor (mom. 42)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Övriga kommunala frågor bort ha
följande lydelse:
Finansutskottet anser i likhet  med  vad
som  anförs i motion Fi117 (mp) att  den
ekonomiska  ramen för kommunsektorn  bör
vidgas  eftersom  gapet mellan  resurser
och behov kan väntas öka med nästan 3  %
per  år de närmaste åren. Utskottet  ger
därför  sitt  stöd till  förslaget  från
Miljöpartiet  till ekonomiska  lättnader
för kommuner och landsting i form av  en
utebliven höjning åren 1997 och 1998  av
egenavgifterna. Det ekonomiska  utrymmet
kan därigenom beräknas förbättras med ca
2  miljarder kronor år 1997, 5 miljarder
kronor år 1998 och 7 miljarder kronor år
1999.   Ett  sådant  ekonomiskt  utrymme
innebär  att kvaliteten i den  kommunala
verksamheten kan upprätthållas samtidigt
som  nya  eller tidigare jobb i kommuner
och  landsting  för motsvarande  20  000
anställda kan skapas eller behållas. Med
det anförda tillstyrker utskottet motion
Fi117 (mp) yrkande 43.
dels att utskottets hemställan under  42
bort ha följande lydelse:
42.   beträffande  övriga  kommunala
frågor
att  riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi117  yrkande  43  som   sin
mening ger regeringen till känna  vad
utskottet anfört,
74. Vuxenutbildning (mom. 43)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per
Bill och Bo Lundgren (alla m) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken   Vuxenutbildning    bort    ha
följande lydelse:
Finansutskottet      instämmer       med
motionärerna  att  regeringens   förslag
till   särskild  statlig   satsning   på
vuxenutbildning  under  fem  år  är   en
mycket  dyrbar lösning, både vad  gäller
utbildningen som sådan och det aviserade
särskilda           utbildningsbidraget.
Projektets  effekt på antalet arbetslösa
kan  ifrågasättas.  I  kommunerna  finns
redan  i  dag ett väl fungerande  system
för vuxenutbildning. Utskottet anser att
det   är  en  bättre  ordning  att,  som
motionärerna      förordat,      utvidga
kommunernas  skyldigheter  att   erbjuda
grundläggande vuxenutbildning  till  att
även   omfatta  gymnasiekurser  än   att
införa  det  i propositionen  föreslagna
projektbidraget.  En   prioritering   av
kärnämneskurser bör vara  utgångspunkten
för    ändrade   regler    vad    gäller
grundläggande vuxenutbildning.
Enligt utskottets mening bör regeringen
överväga  att  föra över en  del  av  de
utbildningsplatser som  nu  anvisas  för
vuxnas          utbildning          till
försöksverksamheten   med   kvalificerad
eftergymnasial  utbildning.   Redan   nu
visar  det  sig  att en  utbyggnad  till
20    000   platser   på   tre   år    i
eftergymnasial   utbildning    är    mer
realistisk   än  de  beslutade   4   500
platserna.
Regeringen bör återkomma till riksdagen
med förslag i dessa delar.
Finansutskottet  föreslår  således  att
riksdagen  med  bifall  till  motionerna
Fi121 (m) yrkandena 1, 2 och 4 samt  A49
(m)   yrkande   33  avslår   regeringens
förslag    om   en   särskild    statlig
vuxenutbildningssatsning  och  som   sin
mening  ger  regeringen till  känna  vad
utskottet   här   anfört   om   utvidgat
kommunalt ansvar för vuxenutbildning och
fler  platser i försöksverksamheten  med
kvalificerad              eftergymnasial
yrkesutbildning.
dels att utskottets hemställan under  43
bort ha följande lydelse:
43. beträffande vuxenutbildning
att   riksdagen   med   bifall   till
motionerna 1995/96:A49 yrkande 33 och
1995/96:Fi121 yrkandena 1,  2  och  4
samt   med   avslag  på   proposition
1995/96:222 yrkande 12 som sin mening
ger   regeringen   till   känna   vad
utskottet anfört,
75. Innehållet i utbildningarna m.m.
(mom. 44)
Lennart  Hedquist (m), Fredrik Reinfeldt
(m), Roy Ottosson (mp), Per Bill (m) och
Bo Lundgren (m) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Innehållet i utbildningarna
m.m. bort ha följande lydelse:
Finansutskottet   har samma  inställning
som  motionärerna att det till grund för
omfattande  utbildningssatsningar  måste
finnas  en genomtänkt planering.  Frågan
om  innehållet  i utbildningarna  liksom
möjligheterna  för framtida  anställning
efter olika utbildningar bör analyseras.
Utskottet anser att regeringen efter  en
bred  undersökning  om  arbetsmarknadens
fortsatta behov av högutbildade personer
bör  återkomma till riksdagen med  en  i
verkligheten gediget förankrad  strategi
för     hur     en     kunskaps-     och
företagsexpansion skall kunna genomföras
på ett ömsesidigt stödjande sätt.
Finansutskottet föreslår med hänvisning
till  det  anförda  att  riksdagen   med
anledning   av  motionerna  Fi117   (mp)
yrkande  50 och A49 (m) yrkande  35  som
sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet här anfört.
dels att utskottets hemställan under  44
bort ha följande lydelse:
44.    beträffande   innehållet    i
utbildningarna m.m.
att   riksdagen   med   bifall   till
motionerna 1995/96:A49 yrkande 35 och
1995/96:Fi117  yrkande  50  som   sin
mening ger regeringen till känna  vad
utskottet anfört,
76. Arbetslösa med specifika läs- och
skrivsvårigheter (mom. 45)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken  Arbetslösa med specifika  läs-
och  skrivsvårigheter bort  ha  följande
lydelse:
Finansutskottet konstaterar att  gruppen
arbetslösa   med  specifika   läs-   och
skrivsvårigheter inte har uppmärksammats
i  regeringens förslag till satsning  på
vuxenutbildning. Färdigheter  i  läsning
och  skrivning är viktiga medel för  ett
aktivt    deltagande   inte    bara    i
arbetslivet  utan  även   i   hela   den
demokratiska processen. Utskottet finner
det   därför  angeläget  att   särskilda
utbildningsinsatser   görs   för   denna
grupp.  Utskottet  föreslår  därför  att
riksdagen  med bifall till motion  Fi117
(mp)  yrkande  51  som  sin  mening  ger
regeringen till känna vad utskottet  här
anfört.
dels att utskottets hemställan under  45
bort ha följande lydelse:
45.   beträffande   arbetslösa   med
specifika läs- och skrivsvårigheter
att  riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi117  yrkande  51  som   sin
mening ger regeringen till känna  vad
utskottet anfört,
77. Ökade insatser från näringslivet i
utbildningen (mom. 46)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken  Ökade  insatser  från  närings
livet  i  utbildningen bort ha  följande
lydelse:
Finansutskottet   delar    motionärernas
uppfattning    om    vikten    av    att
näringslivet gör ökade insatser för  att
stimulera såväl utbildning som  intresse
för  utbildning  inom  de  sektorer  där
företagen      behöver      kvalificerad
arbetskraft.  Det handlar bl.a.  om  att
tidigt  väcka  ungdomars intresse  genom
att  ställa upp med meningsfull  praktik
för     grundskoleelever    och    genom
välplanerad arbetsförlagd utbildning för
gymnasieelever.  Även  när  det   gäller
fortbildning av lärare och forskare  bör
företagen  aktivt  kunna  medverka.  Vid
utbildningssatsningar av det slag som nu
föreslås måste enligt utskottets  mening
en  ökad samverkan med näringslivet ske.
Utskottet  föreslår  riksdagen  att  med
bifall  till  motionsyrkandet  som   sin
mening ge regeringen detta till känna.
dels att utskottets hemställan under  46
bort ha följande lydelse:
46.  beträffande ökade insatser från
näringslivet i utbildningen
att  riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi117  yrkande  52  som   sin
mening ger regeringen till känna  vad
utskottet anfört,
78. Lärlingsutbildningen (mom. 47)
Lennart Hedquist (m), Anne Wibble  (fp),
Fredrik   Reinfeldt  (m),  Roy  Ottosson
(mp), Mats Odell (kds), Per Bill (m) och
Bo Lundgren (m) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken  Lärlingsutbildningen  bort  ha
följande lydelse:
Finansutskottet       instämmer      med
motionärerna  i  att lärlingssystem  bör
ingå som en naturlig del i både ungdoms-
och  vuxenutbildning.  Om  yrkesinriktad
utbildning mer målmedvetet integreras  i
företagen   förbättras   effektiviteten.
Lärlingsutbildningen bör  expandera  och
ersättningarna fastställas till en  nivå
som  gör  lärlingsprogrammen  attraktiva
också  för  företagen.  Regeringen   bör
återkomma med förslag om hur ett utbyggt
lärlingsprogram  snarast   skall   kunna
introduceras.
Uskottet  förordar  att  riksdagen  med
anledning   av  motionerna  Fi117   (mp)
yrkande  54 och A49 (m) yrkande  42  som
sin mening ger regeringen till känna vad
här anförts.
dels att utskottets hemställan under  47
bort ha följande lydelse:
47. beträffande lärlingsutbildningen
att   riksdagen   med   bifall   till
motionerna 1995/96:A49 yrkande 42 och
1995/96:Fi117  yrkande  54  som   sin
mening ger regeringen till känna  vad
utskottet anfört,
79. Fördelning av
vuxenutbildningssatsningen mellan
folkbildningen och komvux (mom. 48)
Lars Bäckström (v) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken          Fördelning          av
vuxenutbildningssatsningen        mellan
folkbildningen   och  komvux   bort   ha
följande lydelse:
Finansutskottet  anser  i   likhet   med
motionärerna bakom motion Fi116 (v)  att
fördelningen     av     platserna      i
vuxenutbildningssatsningen bör  vara  15
000  platser i folkhögskolan och 85  000
inom  komvux. Utskottet anser  att  bas-
årsutbildningen även bör kunna förläggas
till   folkhögskolor.   Folkhögskolornas
arbetssätt och pedagogik bör kunna  vara
av  stort värde inom basårsutbildningen,
särskilt  när  det gäller att  stimulera
nya    grupper   att   söka   sig   till
högskolestudier.         Finansutskottet
förordar  med det anförda att  riksdagen
bifaller  motion Fi116 (v) yrkandena  18
och 19.
dels att utskottets hemställan under  48
bort ha följande lydelse:
48.   beträffande   fördelning    av
vuxenutbildningssatsningen     mellan
folkbildningen och komvux
att  riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi116  yrkandena  18  och  19
samt   med   avslag   på   motionerna
1995/96:Fi118 yrkandena 10 och 11 och
1995/96:Fi126  som  sin  mening   ger
regeringen  till känna vad  utskottet
anfört,
80. Fördelning av
vuxenutbildningssatsningen mellan
folkbildningen och komvux (mom. 48)
Mats Odell (kds) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken          Fördelning          av
vuxenutbildningssatsningen        mellan
folkbildningen   och  komvux   bort   ha
följande lydelse:
Finansutskottet  anser  att   det   inom
komvux finns uppenbara problem att klara
kvalitetskraven med den snabba utbyggnad
som   regeringen  föreslår.  Utöver  den
utbyggnad  som  sker redan  hösten  1996
(prop. 1995/96:150, UbU6y, FiU10,  rskr.
304)    bör   därför   den   ytterligare
utbyggnaden  hösten 1997 begränsas  till
10  000 platser. Medel till utbildningen
och  till  studiemedel  bör  beräknas  i
enlighet med detta. Studieförbunden  och
folkhögskolorna har tidigare  visat  sig
ha  god  förmåga  att  med  kort  varsel
anordna  nya utbildningsplatser med  god
kvalitet.  Med sin annorlunda inriktning
kompletterar de komvux på ett bra  sätt.
I   budgetpropositionen  bör  regeringen
därför  föreslå att 180 miljoner  kronor
anvisas   under  anslaget  Bidrag   till
folkbildning,  för  att  nya  permanenta
platser skall inrättas hos studieförbund
och   folkhögskolor.   Studiemedel   bör
anvisas i motsvarande omfattning.
Utskottet  föreslår att  riksdagen  med
anledning   av   motion   Fi118    (kds)
yrkandena  10 och 11 som sin mening  ger
regeringen till känna vad utskottet  här
anfört.
dels att utskottets hemställan under  48
bort ha följande lydelse:
48.   beträffande   fördelning    av
vuxenutbildningssatsningen     mellan
folkbildningen och komvux
att  riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi118  yrkandena  10  och  11
samt   med   avslag   på   motionerna
1995/96:Fi116  yrkandena  18  och  19
samt 1995/96:Fi126 som sin mening ger
regeringen  till känna vad  utskottet
anfört,
81. Särskilt utbildningsbidrag (mom. 49)
Lars Bäckström (v) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Särskilt utbildningsbidrag bort
ha följande lydelse:
Finansutskottet   delar    motionärernas
uppfattning att en begränsning av  tiden
för  särskilt utbildningsbidrag till ett
år  kan ge problem eftersom få människor
på    den    tiden   kommer    att    få
gymnasiekompetens.   Enligt   utskottets
mening       bör      det      särskilda
utbildningsbidraget utgå under hela  den
studietid  som behövs för att  fullfölja
studier på en nivå motsvarande högst ett
treårigt program på gymnasieskolan eller
motsvarande på exempelvis folkhögskolan.
Utskottet  ställer  sig  vidare   bakom
motionärernas   förslag  att   möjlighet
öppnas  för  arbetslösa  akademiker  med
naturvetenskaplig     eller      teknisk
grundutbildning under  ett  år  för  att
genomgå      en      praktisk-pedagogisk
utbildning om 40 poäng. Därigenom kan de
bli  behöriga lärare inom naturvetenskap
och  teknik. Med det anförda tillstyrker
utskottet motion Fi116 (v) yrkandena  20
och 22.
dels att utskottets hemställan under  49
bort ha följande lydelse:
49.       beträffande       särskilt
utbildningsbidrag
att  riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi116 yrkandena 20 och 22 och
med      avslag     på     motionerna
1995/96:Fi117    yrkande    60    och
1995/96:Fi127 yrkandena 1 och  2  som
sin  mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
82. Särskilt utbildningsbidrag (mom. 49)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Särskilt utbildningsbidrag bort
ha följande lydelse:
Finansutskottet anser - i likhet med vad
som  anförs i motion Fi117 (mp)  yrkande
60   -   att  åldersgränserna  för   det
särskilda  utbildningsbidraget,   knutet
till  a-kassenivån, bör ändras  för  att
bl.a.    minska    de    orättvisor    i
studiefinansie-ringen som uppkommer  med
regeringens  förslag.  Sålunda  bör  den
nedre  åldersgränsen för  sådant  bidrag
höjas till 35 år. Den övre åldersgränsen
bör med hänsyn till de äldre arbetslösas
speciella situation tas bort.
Utskottet  föreslår riksdagen  att  med
bifall  till  motionsyrkandet  som   sin
mening ge regeringen till känna vad ovan
anförts.
dels att utskottets hemställan under  49
bort ha följande lydelse:
49.       beträffande       särskilt
utbildningsbidrag
att  riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi117  yrkande  60  och   med
avslag  på  motionerna  1995/96:Fi116
yrkandena 20 och 22 och 1995/96:Fi127
yrkandena 1 och 2 som sin mening  ger
regeringen  till känna vad  utskottet
anfört,
83. Barntillägget i svuxa (mom. 50)
Mats Odell (kds) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Barntillägget i svuxa  bort  ha
följande lydelse:
Finansutskottet konstaterar att i motion
Fi118  (kds)  yrkande  12  föreslås  att
riksdagen  beslutar att barntillägget  i
det   särskilda  vuxenstudiestödet   för
arbetslösa, svuxa, återinförs.
Utskottet  har  samma  uppfattning  som
motionärerna  att det är nödvändigt  att
återinföra barntillägget i svuxa för att
säkerställa     särskilt    ensamstående
föräldrars  möjligheter  till   studier,
till dess att riksdagen beslutat om  ett
nytt      samlat      studiestödssystem.
Finansutskottet              tillstyrker
motionsyrkandet   och    föreslår    att
riksdagen hos regeringen begär att detta
åtgärdas.
dels att utskottets hemställan under 50
bort ha följande lydelse:
50.   beträffande  barntillägget   i
svuxa
att  riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi118  yrkande  12  som   sin
mening ger regeringen till känna  vad
utskottet anfört,
84. Högskoleutbyggnaden (mom. 51)
Mats Odell (kds) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Högskoleutbyggnaden  bort ha
följande lydelse:
Finansutskottet  noterar att  regeringen
-   för  att  ge  utrymme  för  en   god
planering av den fortsatta expansionen -
har    ändrat    sitt    förslag    från
vårpropositionen     om     takten     i
expansionen.   I   stället    för    att
ytterligare   10   000   platser   skall
tillkomma år 1998 och ytterligare 5  000
platser  år 1999 planerar regeringen  nu
att  samtliga 15 000 ytterligare platser
skall tillkomma först år 1999. Utskottet
välkomnar  denna förändring,  men  anser
likväl   att  expansionen  går   alltför
snabbt.  Satsningen på högre  utbildning
måste vara långsiktig och ske i en  jämn
takt    som   är   väl   avvägd    efter
utbildningsanordnarnas  möjligheter  att
erbjuda   en  högkvalitativ  utbildning.
Utskottet  föreslår därför att riksdagen
med  anledning  av  motion  Fi118  (kds)
yrkande  9 som sin mening ger regeringen
till  känna  att antalet nya  permanenta
platser   i   högskolan  år   1999   bör
begränsas till 7 500.
dels att utskottets hemställan under  51
bort ha följande lydelse:
51. beträffande högskoleutbyggnaden
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi118 yrkande 9 som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
85. Kvalitet i utbildningen (mom. 52)
Lennart Hedquist (m), Anne Wibble  (fp),
Fredrik Reinfeldt (m), Mats Odell (kds),
Per Bill (m) och Bo Lundgren (m) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Kvalitet i utbildningen bort ha
följande lydelse:
Finansutskottet vill för sin del  betona
att  den avgörande utgångspunkten  såväl
för tidpunkten för en fortsatt utbyggnad
av   den  högre  utbildningen  som   för
fördelningen av platser mellan lärosäten
måste    vara   att   ständigt    beakta
utbildningarnas kvalitet. Det är  i  dag
minst     lika    viktigt    att     öka
examinationsfrekvensen som  att  forcera
fram   nya   platser.   Betydelsen    av
kvalitetssäkring talar  för  att  själva
takten i utbyggnaden aldrig får bli  det
viktigaste.  Ett långsammare  tempo  kan
enligt  utskottets mening accepteras  om
det   är   nödvändigt  för  att  behålla
kvaliteten. I syfte att ge företräde  åt
kvalitetsinvesteringar i form  av  bl.a.
lärarkompetens   och  utrustning   anser
utskottet att det bör övervägas att  ett
särskilt    kvalitetsanslag    inrättas.
Regeringen bör återkomma till  riksdagen
med  en  genomarbetad bedömning  av  hur
förutsättningar  för  undervisning   med
mycket god kvalitet skall skapas.
Utskottet  föreslår att  riksdagen  med
anledning   av  motionerna   Fi121   (m)
yrkande 5, Fi123 (fp) yrkande 11 och A49
(m)   yrkande  34  som  sin  mening  ger
regeringen till känna vad här anförts om
kvalitet i utbildningen.
dels att utskottets hemställan under  52
bort ha följande lydelse:
52.    beträffande    kvalitet     i
utbildningen
att   riksdagen  med   anledning   av
motionerna  1995/96:A49  yrkande  34,
1995/96:Fi121    yrkande    5     och
1995/96:Fi123  yrkande  11  som   sin
mening ger regeringen till känna  vad
utskottet anfört,
86. Forskningsområden av särskild
betydelse för Sverige (mom. 53)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per
Bill och Bo Lundgren (alla m) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken  Forskningsområden av  särskild
betydelse  för Sverige bort ha  följande
lydelse:
Finansutskottet  finner det viktigt att,
som  motionärerna bakom motion  A49  (m)
föreslagit, en bred process inleds genom
vilken   universitet,   högskolor    och
företag     söker    definiera     vilka
forskningsområden,   inriktningar    och
villkor  i  övrigt som  är  av  särskild
betydelse   för  Sverige   och   svenska
företags   utveckling.  Det  bör   också
definieras  inom  vilka områden  Sverige
har  särskilda möjligheter att hävda  en
position i forskningsfronten. Regeringen
bör enligt utskottets mening säkerställa
att   så  sker.  Mot  bakgrund  av   vad
utskottet  här anfört tillstyrks  motion
A49 (m) yrkande 37.
dels att utskottets hemställan under  53
bort ha följande lydelse:
53. beträffande forskningsområden av
särskild betydelse för Sverige
att  riksdagen med bifall till motion
1995/96:A49 yrkande 37 som sin mening
ger   regeringen   till   känna   vad
utskottet anfört,
87. Utbytet mellan högskolor och
näringsliv (mom. 54)
Roy  Ottosson (mp) och Mats Odell  (kds)
anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken  Utbytet mellan  högskolor  och
näringslivet bort ha följande lydelse:
Finansutskottet   har samma  uppfattning
som  motionärerna att det  är  angeläget
att   utbytet   mellan   högskolor   och
näringsliv  förbättras.  Ett   sätt   på
vilket  detta skulle kunna  ske  är  att
universitet  och  högskolor  öppnar  sin
verksamhet  gentemot  företag  och   den
offentliga  tjänstesektorn   genom   att
studerande   i   forskarutbildning   får
tjänstgöra  på  speciella tidsbegränsade
deltidstjänster.     Regeringen      bör
återkomma  till riksdagen med förslag  i
dessa avseenden.
Vad utskottet här anfört om ökat utbyte
mellan högskolor och näringsliv m.m. bör
riksdagen  med anledning av motion Fi117
(mp)  yrkande  53  som  sin  mening   ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under  54
bort ha följande lydelse:
54.   beträffande   utbytet   mellan
högskolor och näringsliv
att  riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi117  yrkande  53  som   sin
mening ger regeringen till känna  vad
utskottet anfört,
88. Stiftelsehögskolan i Jönköping (mom.
55)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per
Bill och Bo Lundgren (alla m) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken  Stiftelsehögskolan i Jönköping
bort ha följande lydelse:
Finansutskottet   vill   framhålla   att
enligt   statens  avtal  med  Stiftelsen
Högskolan    i    Jönköping     angående
utbyggnaden      av      Internationella
Handelshögskolan skall  denna  tillföras
100  nya  platser årligen under perioden
1997-1999. Utskottet finner som det enda
rimliga att det av regeringen föreslagna
tillskottet  av ytterligare 600  platser
till   högskolan   ligger   utöver    de
avtalsreglerade      platserna.      Med
hänvisning  till det anförda tillstyrker
utskottet motion Fi128 (m).
dels att utskottets hemställan under  55
bort ha följande lydelse:
55. beträffande stiftelsehögskolan i
Jönköping
att  riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi128  som  sin  mening   ger
regeringen  till känna vad  utskottet
anfört,
89. Individuella utbildningskonton (mom.
56)
Lennart Hedquist (m), Anne Wibble  (fp),
Fredrik Reinfeldt (m), Mats Odell (kds),
Per Bill (m) och Bo Lundgren (m) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken  Individuella utbildningskonton
bort ha följande lydelse:
Finansutskottet  anser  i   likhet   med
motionärerna att ett system med  en  mer
långsiktig  uppbyggnad  av   medel   för
vuxnas  utbildning i form av  personliga
utbildningskonton bör införas. Praktiskt
bör  detta  ske genom att  den  enskilde
medges skattebefrielse för de medel  han
avsätter      till      ett       sådant
utbildningskonto.  Arbetsgivaren   skall
ges  rätt  att skattefritt avsätta  lika
mycket  som  den  enskilde  gjort.   För
låginkomsttagare   kan   en   form    av
utfyllnad   på  kontot  övervägas.   Ett
sådant  system skulle kunna introduceras
relativt  skyndsamt och på några  år  ge
alla     vuxna     bättre     ekonomiska
förutsättningar  att påbörja  fort-  och
vidareutbildning.
Utskottet  föreslår riksdagen  att  med
anledning  av  motionerna  Fi118   (kds)
yrkande  13,  Fi121 (m) yrkande  3,  A46
(kds)  yrkande 8 och A49 (m) yrkande  36
som  sin mening ge regeringen till känna
vad här anförts.
dels att utskottets hemställan under  56
bort ha följande lydelse:
56.     beträffande     individuella
utbildningskonton
att   riksdagen  med   anledning   av
motionerna  1995/96:A46  yrkande   8,
1995/96:A49 yrkande 36, 1995/96:Fi118
yrkande  13 och 1995/96:Fi121 yrkande
3  som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
90. Betygskomplettering (mom. 57)
Lars Bäckström (v) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken  Betygskomplettering   bort  ha
följande lydelse:
Finansutskottet vill peka på att det vid
ett   genomförande  av  en  ordning  med
särskilt  utbildningsbidrag  kommer  att
vara  skillnad mellan dem  som  studerar
inom    ramen    för    den    särskilda
vuxenutbildningssatsningen  och   övriga
studerande.      Enligt       utskottets
uppfattning bör avgifter slopas helt vid
samtliga   prövningar.  Den  studerandes
privatekonomi får inte utgöra hinder för
att  genomgå prövning. Vad utskottet här
anfört  om avgiftsfri prövning  bör  ges
regeringen    till   känna.    Utskottet
tillstyrker motion Fi116 (v) yrkande 17.
dels att utskottets hemställan under  57
bort ha följande lydelse:
57. beträffande betygskomplettering
att  riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi116  yrkande  17  som   sin
mening ger regeringen till känna  vad
utskottet anfört,

91. Nationell skolpeng (mom. 58)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per
Bill och Bo Lundgren (alla m) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken  Nationell  skolpeng  bort   ha
följande lydelse:
Finansutskottet  anser  i   likhet   med
motionärerna bakom motion  A49  (m)  att
införandet  av ett system med  nationell
skolpeng   skulle  göra  valfriheten   i
skolan  reell för alla och innebära  att
staten  tar ett huvudansvar för  skolans
finansiering. Skolpengen skall tilldelas
de   skolor,  fristående  lika  väl  som
kommunala, som förmår tillgodose elevers
och  föräldrars önskemål. Den konkurrens
som   därvid  kan  uppkomma  är   enligt
utskottets   mening   kvalitetsdrivande.
Regeringen bör återkomma till  riksdagen
med ett konkret förslag i denna riktning
med   sikte   på   att  ett   nationellt
skolpengssystem skall kunna introduceras
senast   den  1  juli  1999.   Utskottet
tillstyrker med det anförda  motion  A49
(m) yrkande 32.
dels att utskottets hemställan under  58
bort ha följande lydelse:
58. beträffande nationell skolpeng
att  riksdagen med bifall till motion
1995/96:A49 yrkande 32 som sin mening
ger   regeringen   till   känna   vad
utskottet anfört,
92. Databas om forskning (mom. 59)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per
Bill och Bo Lundgren (alla m) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken  Databas om forskning  bort  ha
följande lydelse:
Finansutskottet       noterar        att
utbildningsutskottet tidigare  utan  att
ha  något  att erinra däremot  behandlat
förslaget    i    anslutning    i    IT-
propositionen          till          ett
forskningsinformationssystem         med
Internet  som informationsbärare  (prop.
1995/96:125,  UbU5y). Utskottet  vill  i
sammanhanget framhålla att databasen för
forskning  måste finnas tillgänglig  för
företagen,   särskilt  för   de   mindre
företagen.  I  databasen  bör,   förutom
upplysningar    bl.a.    om     pågående
forskningsprojekt,     också      finnas
teknikrapporter  från Sveriges  tekniska
attachéer.  Med  hänvisning   till   det
anförda    tillstyrker   finansutskottet
motion A49 (m) yrkande 38.
dels att utskottets hemställan under  59
bort ha följande lydelse:
59. beträffande databas om forskning
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:A49 yrkande 38 som sin mening
ger regeringen  till känna vad
utskottet anfört,
93.    Ny   utbildningsorganisation    i
Norrland (mom. 60)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per
Bill och Bo Lundgren (alla m) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Ny utbildningsorganisation i
Norrland bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att regeringen bör
återkomma till riksdagen med förslag  om
en  organisation i huvudsak  i  enlighet
med  vad  som  anges i motion  A49  (m).
Enligt  utskottets mening bör  riksdagen
således  bifalla motion A49 (m)  yrkande
50.
dels att utskottets hemställan under  60
bort ha följande lydelse:
60.          beträffande          ny
utbildningsorganisation i Norrland
att  riksdagen med bifall till motion
1995/96:A49 yrkande 50 som sin mening
ger   regeringen   till   känna   vad
utskottet anfört,
94. Svenskundervisning för invandrare
(mom. 61)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per
Bill och Bo Lundgren (alla m) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken     Svenskundervisning      för
invandrare bort ha följande lydelse:
Finansutskottet  anser  att  det  är  av
största vikt att insatserna för  att  ge
invandrare   kunskaper  i  det   svenska
språket  förstärks. Utan det  språk  som
talas  här  kommer många invandrare  att
förbli   på   arbetsmarknadens   utsida.
Regeringen bör därför redan hösten  1996
lägga  fram  ett förslag till  riksdagen
för    hur   svenskundervisningen    för
invandrare skall ges högsta prioritet. I
sammanhanget bör beaktas att skolor  med
olika huvudmän, såsom fristående skolor,
har större möjligheter att erbjuda alla,
också invandrare, en utbildning som både
ger   goda   kunskaper  och  en   tydlig
identitet. Med vad utskottet här  anfört
tillstyrks motion A49 (m) yrkande 49.
dels att utskottets hemställan under  61
bort ha följande lydelse:
61.  beträffande  svenskundervisning
för invandrare
att  riksdagen med bifall till motion
1995/96:A49 yrkande 49 som sin mening
ger   regeringen   till   känna   vad
utskottet anfört,
95. Utbildning i företagande (mom. 62)
Roy  Ottosson (mp) och Mats Odell  (kds)
anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken  Utbildning i företagande  bort
ha följande lydelse:
Finansutskottet    delar   motionärernas
uppfattning  om  vikten  av  att  skolan
bidrar  till att lägga grunden  för  ett
företagsvänligt klimat genom  att  skapa
förståelse     hos     eleverna      för
företagandets villkor och betydelse  för
samhället.  Det  är därför  viktigt  att
moment  om  företagande  kommer   in   i
kursplanerna   på  alla   stadier   inom
utbildningsväsendet.   Utskottet   anser
också  att  ytterligare  ett  nationellt
program   med  speciell  inriktning   på
företagande     bör      inrättas      i
gymnasieskolan.  Vidare  bör  regeringen
verka för att kurser och utbildningar om
företagande på högskolenivå anordnas  av
universiteten  och  högskolorna  i  ökad
utsträckning. Utskottet tillstyrker  med
det anförda motionerna A46 (kds) yrkande
1, Fi117 (mp) yrkande 31 och Fi118 (kds)
yrkande 14.
dels att utskottets hemställan under  62
bort ha följande lydelse:
62.    beträffande   utbildning    i
företagande
att   riksdagen   med   bifall   till
motionerna  1995/96:A46  yrkande   1,
1995/96:Fi117    yrkande    31    och
1995/96:Fi118 yrkande 14 och som  sin
mening ger regeringen till känna  vad
utskottet anfört,
96. Arbetsmarknadspolitikens inriktning
(mom. 63)
Lennart Hedquist (m), Anne Wibble  (fp),
Fredrik Reinfeldt (m), Mats Odell (kds),
Per Bill (m) och Bo Lundgren (m) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken        Arbetsmarknadspolitikens
inriktning bort ha följande lydelse:
Finansutskottet vill påpeka att  Sverige
befinner  sig i en synnerligen allvarlig
sysselsättningskris    med     rekordhög
arbetslöshet  i  växande,   ökat   antal
varsel  och vikande sysselsättning.  AMS
nyligen   publicerade   och   reviderade
prognos för år 1996 visar att den  öppna
arbetslösheten  i  snitt  för  år   1996
kommer  att  uppgå till 8,2  %.  Därtill
kommer   ca  5  %  att  vara   i   olika
arbetsmarknadspolitiska   åtgärder.    I
detta  läge uppträder regeringen närmast
handlingsförlamad.   En   sedan    länge
utlovad       sysselsättningsproposition
uteblir  under en konstlad  förevändning
om   den  s.k.  arbetsrättskommissionens
sammanbrott,  en  händelse  som   enligt
utskottet i sig inte på något sätt borde
vara  avgörande för regeringen att avstå
från  att  lägga  fram  förslag  om   en
sysselsättningspolitik. Först när  flera
oppositionspartier     utnyttjar     sin
parlamentariska   rätt    att    påkalla
ingripande  från  riksdagens  sida   och
själva  för fram förslag till en politik
för fler jobb lägger regeringen fram  en
proposition   som  dessvärre   i   flera
avseenden  är  ofullständig.  Trots  att
regeringen  synes  ha  omprövat  en  del
frågor   saknas  ändå  de   konstruktiva
förslagen.  Vad  gäller  förslagen  inom
arbetsmarknadspolitiken ger den  närmast
ett  intryck av att ha tillkommit i stor
hast.   Bl.a.  saknas  förslag   om   en
reformering  av  såväl arbetsrätten  som
arbetslöshetsförsäkringen.
Regeringens målsättning att halvera den
öppna  arbetslösheten till  år  2000  är
enligt     utskottets    mening     inte
tillräcklig.  Risken  är  att  människor
bara  flyttas  om i statistiken  -  från
öppen  arbetslöshet till någon  form  av
åtgärd,  utan ett  riktigt jobb .  Målet
måste   vara  att  halvera  den   totala
arbetslösheten.  Ett  sådant   mål   kan
uppnås om man för en rätt politik.
Enligt  utskottets mening måste en  rad
åtgärder    vidtas   för   att    främja
sysselsättning i företagen.  Företagande
måste sättas främst på dagordningen. Det
företagande som måste växa  är  av  alla
slag.        Tjänsteföretagen        och
industriföretagen behöver exempelvis bli
fler   och   ges   förutsättningar   att
expandera. Det måste bli enklare att bli
företagare  och  att  anställa.   Bättre
villkor för arbete och företagande måste
skapas  bl.a.  genom  att  skatte-   och
näringspolitiken   utformas    så    att
drivkrafterna till företagande  avsevärt
stärks.
Lönebildningen är ett stort problem  på
arbetsmarknaden.   Kompensationstänkande
mellan  olika grupper har alltför mycket
styrt löntagarnas organisationer. Det är
önskvärt  att  lönesättningen  premierar
kompetens   och  utbildning   och   inte
försvårar    ungdomars    inträde     på
arbetsmarknaden.
Utskottet tillstyrker motionerna  Fi123
(fp)  yrkande 1, A46 (kds)  yrkande  13,
och  A49  (m)  yrkande 41 i  denna  del.
Motionerna Fi116 (v) yrkande 1 och Fi117
(mp) yrkande 44 och 45 bör avstyrkas.
dels att utskottets hemställan under  63
bort ha följande lydelse:
63.                      beträffande
arbetsmarknadspolitikens inriktning
att   riksdagen   med   bifall   till
motionerna  1995/96:A46  yrkande  13,
1995/96:A49  yrkande 41 i  denna  del
och  1995/96:Fi123 yrkande 1 samt med
avslag  på  motionerna  1995/96:Fi116
yrkande 1, 1995/96:Fi117 yrkandena 44
och  45 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,


97. Arbetsmarknadspolitikens inriktning
(mom. 63)
Lars Bäckström (v) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken        Arbetsmarknadspolitikens
inriktning bort ha följande lydelse:
Finansutskottet är starkt kritiskt  till
regeringens         hantering         av
sysselsättningspropositionen.      Under
våren  har regeringen aviserat  att  den
hade  för  avsikt  att  lägga  fram   en
sysselsättningsproposition den  28  maj.
Med  krystade  argument om att  parterna
inte    förmått   komma    överens    om
arbetsrättens    utformning    meddelade
regeringen                           att
sysselsättningspropositionen      skulle
läggas fram först till hösten. Utskottet
finner   det   märkligt  att  regeringen
lägger  över  ansvaret på  parterna  att
utforma  arbetsrätten och att regeringen
skyller  sin passivitet när  det  gäller
att   bekämpa   massarbetslösheten    på
parterna.  Ur  löntagarnas synpunkt  kan
detta ses som ren utpressning.
Regeringen  har nu i all hast  utformat
och   presenterat  en  proposition   där
innehållet  i  ringa  grad  kommer   att
påverka  massarbetslösheten. Det handlar
främst  om  avisering  av  förslag   som
kommer  i  höstens budget. Propositionen
har  pressats genom riksdagen med mycket
kort   motionstid  och  allt  för   kort
hanteringstid  i utskottet.  Regeringens
förslag  är  till  stora  delar   dåligt
genomarbetade  och  utskottet  har  inte
fått   erforderlig  tid  att   förbättra
förslagen.  En allvarlig invändning  mot
innehållet   är  det  synnerligen   illa
förberedda  förslaget  till  ändring   i
arbetslöshetsförsäkringen    som    hårt
kommer  att  drabba utsatta  grupper  på
arbetsmarknaden.
Liksom  Vänsterpartiet i  motion  Fi116
anser  utskottet att regeringens politik
är  helt  otillräcklig för  att  få  ned
arbetslösheten och stärka den  uthålliga
tillväxten. Målet att halvera den  öppna
arbetslösheten   är   bra,   men    inte
tillräckligt.   Det  långsiktiga   målet
måste  vara full sysselsättning.  Kampen
mot   arbetslösheten  måste   vara   det
överordnade  målet  för  den  ekonomiska
politiken.  Då  går  det  inte  att  som
regeringen   nyligen   gjort,   dra   in
miljardbelopp  från  AMS  resurser   för
aktiva     åtgärder    samtidigt     som
konjunkturavmattningen    nu     minskar
sysselsättningen. Detta går  tvärt  emot
ambitionen   att   minska   den    öppna
arbetslösheten.    Såväl     AMS     som
Konjunkturinstitutets senaste  prognoser
redovisar att arbetslösheten kommer  att
öka under hösten.
Om  Sverige skall kunna ta sig  ur  den
ekonomiska krisen måste sysselsättningen
öka.  Vad som krävs är miljöomställning,
stärkt  utvecklingskraft i  näringslivet
med       ökade      satsningar       på
kompetensutveckling i arbetslivet och en
successiv  nedtrappning av  arbetstiden.
Som Vänsterpartiet har utvecklat i annat
sammanhang  bör ett sysselsättningspaket
omfattande  minst  20  miljarder  kronor
utarbetas. Ett sådant paket  bör  ha  en
inriktning      mot      näringspolitik,
kommunsektor,    miljöomställning    och
arbetsmarknadspolitik.
Huvudproblemet för sysselsättningsläget
är  att  hemmaefterfrågan  är  så  svag.
Regeringens   EMU-anpassade   ekonomiska
politik har aktivt bidragit till  detta.
Även    den    hårda    politiken    mot
kommunsektorn  har  bidragit  till   ett
sämre   sysselsättningsläge.   Utskottet
anser     att    den    något    lättare
finanspolitik     som     Vänsterpartiet
redovisat  i  motionen till  vårbudgeten
och  till proposition 207 aktivt  skulle
bidra till att minska arbetslösheten.
När    det    gäller   problemet    med
lönebildningen  vill utskottet  peka  på
att  även  regeringen  har  ett  ansvar.
Lönebildningen  får  inte  tillåtas  att
skapa  ökade klyftor. Arbetet  skall  ge
löneinkomster som inte medför  fattigdom
för de arbetande.
Särskilt    viktigt   är   att    säkra
kvinnornas   rätt  och  möjlighet   till
arbete. Kvinnorna drabbas särskilt  hårt
av  nedskärningar  och rationaliseringar
inom      kommunsektorn      och      av
rationaliseringar                   inom
kontorsadministration och handel.
Utskottet tillstyrker motion Fi116  (v)
yrkande   1.   Motionerna   Fi117   (mp)
yrkandena 44 och 45, Fi123 (fp)  yrkande
1,  A46  (kds) yrkande 13  och  A49  (m)
yrkande 41 i denna del bör avstyrkas.
dels att utskottets hemställan under  63
bort ha följande lydelse:
63.                      beträffande
arbetsmarknadspolitikens inriktning
att  riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi116  yrkande  1  samt   med
avslag  på  motionerna  1995/96:Fi117
yrkandena  44  och 45,  1995/96:Fi123
yrkande 1, 1995/96:A46 yrkande 13 och
1995/96:A49  yrkande 41 i  denna  del
som  sin  mening ger regeringen  till
känna vad utskottet anfört,
98. Arbetsmarknadspolitikens inriktning
(mom. 63)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken        Arbetsmarknadspolitikens
inriktning bort ha följande lydelse:
Finansutskottet är starkt kritiskt  till
att  regeringen inte lagt den  aviserade
sysselsättningspropositionen den 28  maj
som  regeringen aviserat.  Propositionen
kom  först sedan flera partier utnyttjat
sin  parlamentariska rätt att  motionera
med    anledning   av   den    uteblivna
propositionen.
Det är uppseendeväckande att regeringen
i  ett  läge  med massarbetslöshet  inte
agerar och lämnar aviserade förslag till
riksdagen   för  att  möta  behovet   av
åtgärder    i   syfte   att    få    ned
arbetslösheten.   Nyligen    publicerade
siffror     både    från     AMS     och
Konjunkturinstitutet      visar      att
arbetslösheten ökar och kommer att uppgå
till  över  13  % detta  år.  Den  öppna
arbetslösheten kommer att uppgå till 8,2
% och personer i arbetsmarknadspolitiska
åtgärder kommer att uppgå till närmare 5
% av arbetskraften.
När  regeringen numera funnit för  gott
att  lämna  sina förslag till  riksdagen
tvingas  man  konstatera  att  förslagen
inte  annat än marginellt kan bidra till
att   pressa  ned  arbetslösheten.   Det
saknas ett helhetsgrepp över situationen
på arbetsmarknaden.
Regeringens ambition att pressa ned den
öppna  arbetslösheten är för låg.  Målet
bör  också  vara att halvera den  totala
arbetslösheten. Utskottet anser att  den
totala   arbetslösheten  skall  tillåtas
vara  högst 7 % år 2000. Målet  för  den
öppna arbetslösheten skall vara högst  4
% vid samma tidpunkt.
Regeringen sätter sin tilltro till  att
ekonomisk tillväxt kan lösa problemen på
arbetsmarknaden.  Denna  förhoppning  är
orealistisk.   Erfarenheten,    särskilt
under  senare  år, visar  att  ekonomisk
tillväxt  inte  alls ger samma  positiva
effekter    på   sysselsättningen    som
tidigare.    Det    beror     på     att
produktiviteten ökar. Detta är  särskilt
uttalat  i de traditionella industriella
basnäringarna.
Den  enskilt största åtgärden  för  att
pressa  ned arbetslösheten och förbättra
sysselsättningen  är en  förkortning  av
arbetstiden.          En           sådan
arbetstidsförkortning      bör      vara
förhållandevis stor och kopplas till  en
samtidig   minskning  av   skatter   och
avgifter  på  arbete.  Nettolönen  efter
skatt    kan    då    bibehållas     och
arbetskraftskostnaden dämpas.
Nedskärningar på verksamheter inom  den
offentliga  sektorn  har  medfört  ökade
kostnader       i      a-kassan,       i
arbetsmarknadspolitiken och  i  form  av
snabbt ökade socialbidragsutbetalningar.
Samtidigt  kan  vi  konstatera  att   de
offentliga  verksamheterna  inom   vård,
omsorg  och skola fungerar allt sämre  -
välfärden  urholkas  på  ett  sätt   som
skadar   både  människor  och   ekonomi.
Omfördelningar  av  resurser  inom   den
offentliga         sektorn          från
arbetsmarknadspolitiska   åtgärder   och
transfereringar  till  välbeställda  och
företag,  till  kärnverksamheterna  inom
främst skola, vård och omsorg, skulle ge
både   riktiga  arbeten  och  en  bättre
fungerande arbetsmarknad.
Den  nödvändiga  miljöanpassningen   av
samhället   ställer   stora   krav    på
omställningar som också skapar många nya
arbetstillfällen. De  gröna  branscherna
är internationellt mycket expansiva, och
långt   fler   gröna   jobb   behövs   i
traditionella   branscher.   Genom    en
skatteväxling  för miljön  och  medvetna
statliga satsningar på gröna jobb, t.ex.
genom      investeringsbidrag       till
energiomställning,  allergisanering  och
ökad  naturvård, kan åtskilliga nya jobb
skapas.
Arbetsmarknadspolitiken skall vara  ett
komplement         som        förbättrar
arbetsmarknadens    funktionssätt.    De
arbetssökande     får     stöd      till
kompetensutveckling och  att  finna  nya
arbeten   -   eller  starta  eget.   Den
överbelastning                       som
arbetsmarnadspolitiken nu råkat in i  är
resultatet  av  en misslyckad  ekonomisk
politik.    En    förnyelse    av     de
arbetsmarknadspolitiska       åtgärderna
behövs   så   som   har   skisserats   i
Miljöpartiets   motion.  Utveckling   av
lokala   arbetsmarknader   är   särskilt
viktigt i sammanhanget.
Utskottet tillstyrker motion Fi117 (mp)
yrkandena  44  och 45. Motionerna  Fi116
(v) yrkande 1, Fi123 (fp) yrkande 1, A46
(kds) yrkande 13 och A49 (m) yrkande  41
i denna del bör avstyrkas.
dels att utskottets hemställan under  63
bort ha följande lydelse:
63.                      beträffande
arbetsmarknadspolitikens inriktning
att  riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi117  yrkandena  44  och  45
samt   med   avslag   på   motionerna
1995/96:Fi116       yrkande        1,
1995/96:Fi123 yrkande 1,  1995/96:A46
yrkande 13 och 1995/96:A49 yrkande 41
i   denna  del  som  sin  mening  ger
regeringen  till känna vad  utskottet
anfört,

99. Uppföljning av
arbetsmarknadspolitiken (mom. 64)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per
Bill och Bo Lundgren (alla m) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken         Uppföljning          av
arbetsmarknadspolitiken bort ha följande
lydelse:
Starka       skäl      talar      enligt
finansutskottets uppfattning för att  en
noggrann och fristående utvärdering görs
av  arbetsmarknadspolitiken i  allmänhet
och  AMS  i  synnerhet. Liksom  Moderata
samlingspartiet  i  motion   A49   anser
utskottet  det  angeläget att  grundligt
pröva  huruvida några positiva  effekter
uppnåtts  av  den  arbetsmarknadspolitik
som förts på senare år.
Utskottet anser med hänvisning till det
anförda att motion A49 (m) yrkande 41  i
denna   del   bör  tillstyrkas.   Övriga
berörda motioner avstyrks.
dels att utskottets hemställan under  64
bort ha följande lydelse:
64.   beträffande   uppföljning   av
arbetsmarknadspolitiken
att  riksdagen med bifall till motion
1995/96:A49  yrkande 41 i  denna  del
och    med   avslag   på   motionerna
1995/96:Fi116       yrkande       24,
1995/96:Fi117       yrkande       55,
1995/96:Fi118  yrkandena  15  och  17
samt  1995/96:Fi123 yrkande 2 i denna
del  som  sin  mening ger  regeringen
till känna vad utskottet anfört,
100. Uppföljning av
arbetsmarknadspolitiken (mom. 64)
Anne Wibble (fp) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken         Uppföljning          av
arbetsmarknadspolitiken bort ha följande
lydelse:
I  likhet med Folkpartiet i motion Fi123
anser   finansutskottet   att   de    av
regeringen  uppsatta målen  för  AMV  är
goda. Dock måste det ifrågasättas om  de
kommer att kunna uppnås. Regeringen  bör
därför presentera en utvärdering av  hur
verkets mål har uppnåtts hittills.
Utskottet  tillstyrker  därför   motion
Fi123 (fp) yrkande 2 i denna del. Övriga
berörda motioner avstyrks.
dels att utskottets hemställan under  64
bort ha följande lydelse:
64.   beträffande   uppföljning   av
arbetsmarknadspolitiken
att  riksdagen med bifall till motion
1995/96: Fi123 yrkande 2 i denna  del
och    med   avslag   på   motionerna
1995/96:Fi116       yrkande       24,
1995/96:Fi117       yrkande       55,
1995/96:Fi118  yrkandena  15  och  17
samt  1995/96: A49 yrkande 41 i denna
del  som  sin  mening ger  regeringen
till känna vad utskottet anfört,

101. Uppföljning av
arbetsmarknadspolitiken (mom. 64)
Lars Bäckström (v) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken         Uppföljning          av
arbetsmarknadspolitiken bort ha följande
lydelse:
Finansutskottet  anser  i   likhet   med
Vänsterpartiet i motion Fi116 att det är
viktigt    med    ett   oberoende    och
självständigt   tillvägagångssätt    vid
uppföljning    och    utvärdering     av
arbetsmarknadspolitiken. Det  är  därför
väsentligt  att det eller de  organ  som
svarar  för  utvärderingarna  också   är
fristående  från  regeringsmakten.   Ett
utvärderingsinstitut  bör  således  inte
vara   organisatoriskt  placerat  direkt
under Arbetsmarknadsdepartementet.
Det  anförda  innebär att motion  Fi116
(v)   yrkande   24  tillstyrks.   Övriga
berörda motioner avstyrks.
dels att utskottets hemställan under  64
bort ha följande lydelse:
64.   beträffande   uppföljning   av
arbetsmarknadspolitiken
att  riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi116  yrkande  24  och   med
avslag  på  motionerna  1995/96:Fi117
yrkande  55, 1995/96:Fi118  yrkandena
15 och 17, 1995/96:Fi123 yrkande 2  i
denna del samt 1995/96:A49 yrkande 41
i   denna  del  som  sin  mening  ger
regeringen  till känna vad  utskottet
anfört,
102. Uppföljning av
arbetsmarknadspolitiken (mom. 64)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken         Uppföljning          av
arbetsmarknadspolitiken bort ha följande
lydelse:
Finansutskottet  delar  uppfattningen  i
Miljöpartiets   motion  att   regeringen
snarast bör komplettera sina förslag med
könsuppdelad   statistik   vad    gäller
arbetsmarknad,    arbetsmarknadsåtgärder
och  utbildningssatsningar som  bekostas
med  skattemedel. Utskottet vill se  det
faktiska  resultatet av  att  regeringen
uttalat  att  den arbetar för  att  låta
jämställdhetsperspektivet      genomsyra
samtliga beslut.
Vidare bör förslaget om att inrätta ett
nytt            institut           under
Arbetsmarknadsdepartementet     avvisas.
Utvärderings- och forskningsuppdrag  bör
läggas   på  fristående  organisationer,
myndigheter och universitet.
Motion    Fi117   (mp)    yrkande    55
tillstyrks.   Övriga  berörda   motioner
avstyrks.
dels att utskottets hemställan under  64
bort ha följande lydelse:
64.   beträffande   uppföljning   av
arbetsmarknadspolitiken
att  riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi117  yrkande  55  och   med
avslag  på  motionerna  1995/96:Fi116
yrkande  24, 1995/96:Fi118  yrkandena
15 och 17, 1995/96:Fi123 yrkande 2  i
denna del samt 1995/96:A49 yrkande 41
i   denna  del  som  sin  mening  ger
regeringen  till känna vad  utskottet
anfört,

103. Uppföljning av
arbetsmarknadspolitiken (mom. 64)
Mats Odell (kds) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken         Uppföljning          av
arbetsmarknadspolitiken bort ha följande
lydelse:
Finansutskottet  delar   bedömningen   i
Kristdemokraternas     motion     Fi118.
Utvärderings-    och   forskningsuppdrag
skall   således  läggas  på   fristående
organisationer,     myndigheter      och
universitet.  Förslaget om  att  inrätta
ett       nytt      institut       under
Arbetsmarknadsdepartementet bör avvisas.
Motion  Fi118 (kds) yrkandena 15 och  17
tillstyrks   således.   Övriga   berörda
motioner avstyrks.
dels att utskottets hemställan under  64
bort ha följande lydelse:
64.   beträffande   uppföljning   av
arbetsmarknadspolitiken
att  riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi118  yrkandena  15  och  17
samt   med   avslag   på   motionerna
1995/96:Fi116       yrkande       24,
1995/96:Fi117       yrkande       55,
1995/96:Fi123 yrkande 2 i  denna  del
och  1995/96:A49 yrkande 41  i  denna
del  som  sin  mening ger  regeringen
till känna vad utskottet anfört,
104. Övergripande mål för
Arbetsmarknadsverket (mom. 65)
Lars Bäckström (v) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken    Övergripande     mål     för
Arbetsmarknadsverket  bort  ha  följande
lydelse:
Finansutskottet  vill  anföra  följande.
Arbetet     med    att     bryta     den
könssegregerade   arbetsmarknaden    har
hittills     inte     varit     särskilt
framgångsrikt.   Manliga   normer   styr
fortfarande      arbetsmarknadspolitiken
liksom  mycket  av arbetslivets  villkor
och   maktstruktur.  Det  är  en  första
rangens   uppgift   att   bryta    denna
könsstruktur. Utskottet anser  i  likhet
med motion Fi116 (v) att målet att bryta
den  könssegregerade arbetsmarknaden bör
föras   in   som   ett  fjärde   konkret
övergripande mål för AMV. Visserligen är
målet  av  någon  annan karaktär  än  de
vvriga  men det är konkret och  det  går
att utvärdera.
Därmed  tillstyrks  motion  Fi116   (v)
yrkande  23  medan  motion  Fi118  (kds)
yrkande 16 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under  65
bort ha följande lydelse:
65. beträffande övergripande mål för
Arbetsmarknadsverket
att  riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi116  yrkande  23  och   med
avslag    på   motion   1995/96:Fi118
yrkande   16   som  sin  mening   ger
regeringen  till känna vad  utskottet
anfört,

105. Övergripande mål för
Arbetsmarknadsverket (mom. 65)
Mats Odell (kds) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken    Övergripande     mål     för
Arbetsmarknadsverket  bort  ha  följande
lydelse:
Finansutskottet  anser  i   likhet   med
Kristdemokraterna  i  motion  Fi118  att
personalstyrkan vid AMS bör reduceras på
motsvarande   sätt   som    skett    med
Skolverket.    På    så     sätt     kan
administrationen   minskas   ytterligare
till   förmån   för   fältarbetet    vid
arbetsförmedlingarna.          Utskottet
instämmer  vidare  i  Kristdemokraternas
uppfattning  att  en  mer  flexibel  och
lokal arbetsmarknadspolitik inte gör det
möjligt  att  exakt bestämma kvantiteten
på  antalet  människor  i  åtgärder.   I
stället    bör   antalet    platser    i
arbetsmarknadspolitiska         åtgärder
fastställas   inom   ramen    för    ett
intervall.     Därtill      bör      ett
utvärderingssystem tillskapas  som  inte
endast ser till kvantiteten i åtgärderna
utan  också  till kvaliteten,  mätt  som
antal   personer   som   övergått   till
reguljärt arbete efter en åtgärdsperiod.
För  budgetåret 1997 förordar  utskottet
att       antalet       platser        i
arbetsmarknadspolitiska         åtgärder
fastställs till ett intervall omfattande
190 000-240 000 platser.
Det  anförda  innebär att motion  Fi118
(kds)  yrkande 16 tillstyrks och  motion
Fi116 (mp) yrkande 23 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under  65
bort ha följande lydelse:
65. beträffande övergripande mål för
Arbetsmarknadsverket
att  riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi118  yrkande  16  och   med
avslag    på   motion   1995/96:Fi116
yrkande   23   som  sin  mening   ger
regeringen  till känna vad  utskottet
anfört,
106. Arbetsförmedling och
arbetsmarknadsinstitut (mom. 66)
Anne Wibble (fp) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken      Arbetsförmedling       och
arbetsmarknadsinstitut bort ha  följande
lydelse:
Finansutskottet  vill  anföra  följande.
Arbetsmarknadsläget har försvagats under
de  senaste  månaderna.  Minskningen  av
antalet sysselsatta de senaste månaderna
är oroande.
Att  i  detta läge bibehålla ett  visst
mått     av    extra    resurser    till
arbetsförmedlingar                   och
arbetsmarknadsinstitut     är     enligt
utskottet  nödvändigt.  Utskottet  anser
därför,    i    överensstämmelse     med
Folkpartiets förslag i motion Fi123, att
högst  420  miljoner  kronor  av  medlen
under  anslaget  Arbetsmarknadspolitiska
åtgärder  får användas till  tillfälliga
personalförstärkningar               vid
arbetsförmedlingen                   och
arbetsmarknadsinstituten.            Det
medelsbelopp på 200 miljoner kronor  som
därigenom   frigörs  i  jämförelse   med
regeringens  förslag  bör  anslås   till
lönebidrag.  Vidare bör  en  uppföljning
göras  av  vilka effekter som uppnås  av
personalförstärkningar               vid
arbetsförmedlingen                   och
arbetsmarknadsinstituten under år  1997.
Denna bör redovisas inför riksdagen före
utgången av år 1997.
Detta    innebär   att   propositionens
förslag  avstyrks och motion Fi123  (fp)
yrkande 6 tillstyrks.
dels att utskottets hemställan under  66
bort ha följande lydelse:
66. beträffande arbetsförmedling och
arbetsmarknadsinstitut
att  riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi123  yrkande  6  samt   med
avslag   på  proposition  1995/96:222
yrkande   15  godkänner   att   högst
420   000  000  kr  av  medlen  under
anslaget      Arbetsmarknadspolitiska
åtgärder får användas för tillfälliga
personalförstärkningar            vid
arbetsförmedlingen                och
arbetsmarknadsinstituten        under
budgetåret 1997,
107. Lokal samverkan i
arbetsförmedlingsnämnderna (mom. 67)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per
Bill och Bo Lundgren (alla m) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken      Lokal     samverkan      i
arbetsförmedlingsnämnderna    bort    ha
följande lydelse:
Enligt    finansutskottets   uppfattning
innebär   propositionens   förslag    en
kommunalisering  av  arbetslösheten  som
riskerar att leda till etablering av  en
tredje  arbetsmarknad där  den  enskilde
hänvisas  till  vad som  för  många  kan
komma   att  bli  eviga  bidragsjobb   i
kommunal   regi.  Utskottet   anser,   i
överensstämmelse      med       Moderata
samlingspartiets förslag i motion Fi122,
att  erfarenheter från den av  riksdagen
nyligen   beslutade  försöksverksamheten
med  lokal  samverkan mot arbetslösheten
bör inhämtas innan någon förändring görs
rörande arbetsförmedlingsnämnderna.
Det  anförda  innebär att motion  Fi122
(m)  yrkandena 2 och 3 tillstyrks  medan
propositionens förslag och motion  Fi116
(v) yrkande 25 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under  67
bort ha följande lydelse:
67.  beträffande lokal  samverkan  i
arbetsförmedlingsnämnderna
att  riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi122  yrkandena  2   och   3
avslår     proposition    1995/96:222
yrkandena  16  och  17  samt   motion
1995/96:Fi116 yrkande 25,
108. Lokal samverkan i
arbetsförmedlingsnämnderna (mom. 67)
Lars Bäckström (v) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken      Lokal     samverkan      i
arbetsförmedlingsnämnderna    bort    ha
följande lydelse:
Finansutskottet har inget att erinra mot
förslagen    om    ytterligare     lokal
förankring      samt     ändring      av
arbetsförmedlingsnämndernas    ställning
och  sammansättning. Utskottet vill dock
-  i  likhet med Vänsterpartiets  motion
Fi116 - framhålla att det i den allmänna
debatten tycks förekomma missförstånd om
vad reformen i realiteten innebär. Några
stora   medelstillskott   kommer    inte
kommunerna till del.
Enligt         utskottet          måste
arbetsmarknadspolitiken ses som  en  del
av den ekonomiska politiken och ansvaret
utkrävas   av  regeringen.  Den   lokala
arbetsmarknaden måste kunna  gå  utanför
kommungränserna.  Individer   får   inte
 låsas       in        i       kommunala
sysselsättningsprojekt. Samtidigt skulle
lokal  samverkan och lokalt ansvar kunna
effektivisera   arbetet  förutsatt   att
arbetsmarknaden    är    expansiv    och
resurserna       tillräckliga.       Den
arbetsmarknadspolitiska ambitionen måste
vara   den   förhärskande,   inte    den
socialpolitiska.
Det  anförda innebär att propositionens
förslag och motion Fi116 (v) yrkande  25
tillstyrks   medan  motion   Fi122   (m)
yrkandena 2 och 3 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under  67
bort ha följande lydelse:
67.  beträffande lokal  samverkan  i
arbetsförmedlingsnämnderna
att   riksdagen   med   bifall   till
proposition 1995/96:222 yrkandena  16
och   17   och  motion  1995/96:Fi116
yrkande  25 och med avslag på  motion
1995/96:Fi122 yrkandena 2 och 3
dels   godkänner   regeringens
förslag  i  fråga om sammansättningen
av arbetsförmedlingsnämnderna,
dels   godkänner   regeringens
förslag   att  det  bör   finnas   en
arbetsförmedlingsnämnd    i     varje
kommun,
dels   som   sin   mening   ger
regeringen  till känna vad  utskottet
anfört,
109. Aktivitetsstöd (mom. 68)
Lars Bäckström (v) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Aktivitetsstöd bort ha följande
lydelse:
Finansutskottet  anser   att   riksdagen
skall  godkänna  att ersättningen  i  de
individinriktade stödformerna sammanförs
till  ett aktivitetsstöd. Däremot  anser
utskottet   att  riksdagen  inte   skall
acceptera  nivån  på  stödet   och   att
förhöjt   dagpenningbelopp  inte   skall
kunna förekomma. Utskottet är över huvud
taget kritiskt till att regeringen redan
nu  binder  sig för att inte höja  några
dagpenningbelopp, inte  ens  det  lägsta
som  i  dag är KAS-beloppet, 230 kr  per
dag.   Den   regelförändring  regeringen
föreslår anges innebära en besparing  på
189   miljoner  kronor  för   år   1997.
Utskottet      delar     Vänsterpartiets
uppfattning att besparingens innebörd är
oklar      och     att     budgetmässiga
prioriteringar bör ske i ett  sammanhang
och   således   invänta  den   ordinarie
budgetprocessen.
Sammanfattningsvis anser utskottet  att
riksdagen  med bifall till motion  Fi116
(v)  yrkandena  26 och 50  i  denna  del
skall  avslå regeringens förslag  såvitt
avser ersättningsnivå och besparing.
dels att utskottets hemställan under  68
bort ha följande lydelse:
68. beträffande aktivitetsstöd
att  riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi116 yrkandena 26 och  50  i
denna  del  samt  med  anledning   av
proposition 1995/96:222 yrkandena  18
och 26 i denna del,
dels   godkänner   regeringens
förslag   om   att   bidragen    till
deltagare  i  arbetsmarknadspolitiska
åtgärder    sammanförs    till    ett
aktivitetsstöd,
dels i övrigt avslår regeringens
förslag  till besparingar i fråga  om
aktivitetsstödet,
dels   som   sin   mening   ger
regeringen  till känna vad  utskottet
anfört,
110. Individuella handlingsplaner (mom.
69)
Lars Bäckström (v) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken   Individuella  handlingsplaner
bort ha följande lydelse:
Finansutskottet    kan    till     fullo
tillstyrka arbetssättet med individuella
handlingsplaner. Det är  dock  angeläget
att  samtidigt  betona att  tillräckliga
personalresurser  måste   ställas   till
arbetsförmedlingens                  och
arbetsmarknadsinstitutens förfogande för
att  god  kvalitet skall kunna uppnås  i
handlingsplanerna.  Utskottet  instämmer
därmed  i Vänsterpartiets uppfattning  i
motion  Fi116.  I  likhet  med  motionen
anser  utskottet  att den  målgrupp  för
individuella     handlingsplaner     som
uttryckligen  pekas ut i  propositionen,
nämligen  långtidsarbetslösa,   är   för
snävt  avgränsad. Målgruppen bör således
vidgas  till att omfatta arbetslösa  som
inte  har  särskilt goda förutsättningar
på arbetsmarknaden.
Utskottet anser vidare att vissa  form-
och  ansvarsfrågor kring de individuella
handlingsplanerna måste belysas närmare.
För att ge den enskilde rättstrygghet är
det angeläget att klarlägga formerna för
beslut om planens innehåll, vad som sker
vid  oenighet  mellan den  enskilde  och
myndigheten     samt     under     vilka
förutsättningar endera parten inte skall
anses  ha uppfyllt villkoren. Regeringen
bör   återkomma   med  ett   utförligare
preciserat           förslag           i
budgetpropositionen.
Det  som  anförts bör enligt utskottets
uppfattning  ges regeringen till  känna,
vilket  innebär  att  motion  Fi116  (v)
yrkande 29 tillstyrks.
dels att utskottets hemställan under  69
bort ha följande lydelse:
69.     beträffande     individuella
handlingsplaner
att  riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi116  yrkande  29  som   sin
mening ger regeringen till känna  vad
utskottet anfört,
111. Platsförmedling (mom. 70)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per
Bill och Bo Lundgren (alla m) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken   Platsförmedling    bort    ha
följande lydelse:
Enligt    finansutskottets   uppfattning
finns  det alltjämt restriktioner i  den
privata    förmedlingsverksamhet     som
etablerats  sedan  avskaffandet  av  det
offentliga    arbetsförmedlingsmonopolet
den  1  juli 1993. Utskottet  anser  att
mycket  talar  för  att  de  kvarvarande
restriktionerna  gör det  onödigt  svårt
för  arbetslösa att hitta en lämplig och
intresserad  arbetsgivare.  Bland  annat
personaluthyrningsföretagen, som kan bli
utomordentligt  viktiga på  en  flexibel
arbetsmarknad, har i dag svårigheter att
utvecklas tillfullo. Konkurrensen bör nu
förbättras      ytterligare.       Något
platsanmälningstvång  bör  inte   finnas
kvar.  Olika  förmedlingar i  konkurrens
med  varandra är en bättre  garanti  för
effektivitet      än      administrativa
regleringar.
Det  är  enligt  utskottet  uppfattning
angeläget  att  kvarvarande  hinder  för
privat      arbetsförmedling     snarast
undanröjs.  Det  som  anförts  bör   ges
regeringen  till känna,  vilket  innebär
att   motion   A49   (m)   yrkande    44
tillstyrks.
dels att utskottets hemställan under  70
bort ha följande lydelse:
70. beträffande platsförmedling
att  riksdagen med bifall till motion
1995/96:A49 yrkande 44 som sin mening
ger   regeringen   till   känna   vad
utskottet anfört,
112. Arbetsmarknadsutbildningens
inriktning (mom. 71)
Lars Bäckström (v) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken     Arbetsmarknadsutbildningens
inriktning bort ha följande lydelse:
Finansutskottet   delar  Vänsterpartiets
uppfattning  att  riksdagen  bör   avslå
regeringens  förslag till  besparing  på
300   miljoner   kronor   i   fråga   om
upphandlad arbetsmarknadsutbildning. Det
saknas  underlag för att bedöma  hur  en
eventuell växling kan ske mot satsningen
på  vuxenutbildning. Frågan  bör  därför
prövas    i   budgetprocessen.    Därmed
tillstyrks motion Fi116 (v) yrkande 50 i
denna del.
dels att utskottets hemställan under  71
bort ha följande lydelse:
71.                      beträffande
arbetsmarknadsutbildningens
inriktning
att  riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi116 yrkande 50 i denna  del
avslår     proposition    1995/96:222
yrkande 26 i denna del,
113. Arbetsmarknadsutbildning för
handikappade och utomnordiska medborgare
(mom. 72)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per
Bill och Bo Lundgren (alla m) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken  Arbetsmarknadsutbildning   för
handikappade och utomnordiska medborgare
bort ha följande lydelse:
Finansutskottet  delar  uppfattningen  i
Moderata  samlingspartiets  motion   att
förslaget om att utomnordiska invandrare
och    arbetshandikappade    skall    få
möjlighet  att studera på  a-kassa  inom
det  reguljära  utbildningsväsendet   på
grundskole-    och    gymnasienivå    är
ogenomtänkt  och bör övervägas  på  nytt
inom   regeringskansliet.   Därvid   bör
studiestödsutredningens          förslag
övervägas. Enligt utskottets mening  kan
man   befara  att  regeringens   förslag
kommer att leda till motsättningar olika
grupper     emellan    och    besvärande
orättvisor.
Vad  utskottet anfört bör riksdagen med
bifall  till motion Fi122 (m) yrkande  4
som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under  72
bort ha följande lydelse:
72.                      beträffande
arbetsmarknadsutbildning          för
handikappade     och     utomnordiska
medborgare
att  riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi122  yrkande  4  samt   med
avslag   på  proposition  1995/96:222
yrkande   19   som  sin  mening   ger
regeringen  till känna vad  utskottet
anfört,
114. Arbetsplatsintroduktion (mom. 73)
Lars Bäckström (v) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Arbetsplatsintroduktion bort ha
följande lydelse:
Finansutskottet  anser   att   riksdagen
skall  godkänna regeringens förslag  att
anställningskravet                   vid
arbetsplatsintroduktion   (API)   slopas
fr.o.m.  den 1 september 1996. Utskottet
anser    vidare    i    enlighet     med
Vänsterpartiets  förslag  att  API   för
arbetslösa        akademiker        utan
arbetslivserfarenhet   och    invandrare
skall   utvidgas  från   nuvarande   sex
månader  till  tolv månader.  Detta  bör
riksdagen med anledning av motion  Fi116
(v)   yrkande  21  som  sin  mening   ge
regeringen till känna. Därmed bör motion
Fi118 (kds) yrkande 18 avstyrkas.
dels att utskottets hemställan under  73
bort ha följande lydelse:
73.                      beträffande
arbetsplatsintroduktion
att   riksdagen   med   bifall   till
proposition  1995/96:222  yrkande  20
och  motion 1995/96:Fi116 yrkande  21
samt    med    avslag    på    motion
1995/96:Fi118  yrkande  18  som   sin
mening ger regeringen till känna  vad
utskottet anfört,
115. Arbetsplatsintroduktion (mom. 73)
Mats Odell (kds) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Arbetsplatsintroduktion bort ha
följande lydelse:
Finansutskottet delar Kristdemokraternas
uppfattning  att anställningskravet  vid
arbetsplatsintroduktion bör slopas redan
den  1  augusti 1996. Därmed  tillstyrks
motion  Fi118  (kds)  yrkande  18  medan
motion Fi116 (v) yrkande 21 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under  73
bort ha följande lydelse:
73.                      beträffande
arbetsplatsintroduktion
att  riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi118  yrkande  18  och   med
anledning  av proposition 1995/96:222
yrkande 20 samt med avslag på  motion
1995/96:Fi116  yrkande  21  som   sin
mening ger regeringen till känna  vad
utskottet anfört,
116. Datortek (mom. 74)
Lars Bäckström (v) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken   Datortek  bort  ha   följande
lydelse:
Enligt  utskottets mening  bör  det  för
arbetslösa ungdomar upp till 25  år  som
genomgått  datortekutbildning   inrättas
ett  uppföljningsprogram i enlighet  med
vad   som   föreslås  i  Vänsterpartiets
motion  Fi116. Ungdomarna skall med  ett
särskilt  rekryteringsstöd i  högst  sex
månader  kunna  arbeta  i  små  företag.
Uppföljningsprogrammet       tillgodoser
behovet av teknikspridning samtidigt som
ungdomsarbetslösheten   bekämpas.    Vad
utskottet anfört bör riksdagen  som  sin
mening  ge regeringen till känna. Därmed
tillstyrks motion Fi116 (v) yrkande 30.
dels att utskottets hemställan under  74
bort ha följande lydelse:
74. beträffande datortek
att  riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi116  yrkande  30  som   sin
mening ger regeringen till känna  vad
utskottet anfört,
117. Rekryteringsstöd och
beredskapsarbete (mom. 75)
Lars Bäckström (v) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken      Rekryteringsstöd       och
beredskapsarbete   bort   ha    följande
lydelse:
Finansutskottet  anser   att   riksdagen
skall  avslå  förslaget om bidragsnivåer
och  bidragsvillkor vid rekryteringsstöd
och statsbidrag till beredskapsarbete av
tjänstekaraktär. Utskottet  anser  också
att    förslaget   till   besparing    i
rekryteringsstödet     skall     avslås.
Rekryteringsstöd  är  en  mycket  lyckad
åtgärd;  ca  70  %  av  individerna  som
erhållit   rekryteringsstöd   har   fått
arbete  direkt  efter åtgärden.  Det  är
svårt att i propositionen utläsa hur den
föreslagna  regelförändringen   kan   ge
upphov   till  den  angivna  besparingen
eller  hur den påverkar volymen.  Därmed
tillstyrks motion Fi116 (v) yrkandena 32
och 50 i denna del.
dels att utskottets hemställan under  75
bort ha följande lydelse:
75. beträffande rekryteringsstöd och
beredskapsarbete
att  riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi116 yrkandena 32 och  50  i
denna   del   samt  med   avslag   på
proposition 1995/96:222 yrkandena  21
och 26 i denna del som sin mening ger
regeringen  till känna vad  utskottet
anfört,
118. Utbildningsvikariat (mom. 76)
Lars Bäckström (v) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken  Utbildningsvikariat  bort   ha
följande lydelse:
Finansutskottet  anser   att   riksdagen
skall  godkänna regeringens  förslag  om
att  utbildningsvikariatens  system  med
avdrag  på  arbetsgivaravgiften  ersätts
med  ett  bidragssystem.  Riksdagen  bör
dock   i  enlighet  med  Vänsterpartiets
motion  Fi116 avslå regeringens  förslag
till  bidragsnivåer  och  bidragsvillkor
vid                 utbildningsvikariat.
Utbildningsvikariat är en lyckad  åtgärd
som  innebär  dels  att  arbetslösa  kan
bryta  långa  perioder av  arbetslöshet,
dels att yrkesverksamma personer erbjuds
möjlighet   till  vidareutbildning   och
kompetensutveckling.  Det  är  också  en
åtgärd   som   visat  sig  ge   positiva
effekter    inom   de   kvinnodominerade
sektorerna.
Utskottet  har  tidigare  uttalat   det
önskvärda    i    att    rätten     till
tjänstledighet utvidgas till  att  gälla
även   för   att  starta  eget  företag.
Utskottet står fast vid sin uppfattning.
Med  det anförda tillstyrks motion Fi116
(v) yrkandena 31 och 33.
dels att utskottets hemställan under  76
bort ha följande lydelse:
76. beträffande utbildningsvikariat
att  riksdagen  med  anledning   av
proposition  1995/96:222  yrkande  22
samt    med   bifall   till    motion
1995/96:Fi116 yrkandena 31 och 33 som
sin  mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
119. Arbetslivsutveckling (ALU) (mom.
77)
Anne Wibble (fp) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Arbetslivsutveckling (ALU) bort
ha följande lydelse:
Finansutskottet   delar    i    huvudsak
regeringens  syn  när  det  gäller   den
allmänna inriktningen av ALU. Det är bra
att   en   stor   del  av  ALU-projekten
inriktas    mot   miljö,   kultur    och
jämställdhet.  Det är  särskilt  viktigt
att  såväl rationalitet som att  löpande
tillsyn  sker och att ALU:s fortbildande
och kunskapshöjande moment upprätthålls.
Utskottet  anser  därför  i  likhet  med
Folkpartiet   att  det  bör   göras   en
utvärdering   av   hur   åtgärden    har
fungerat.  Detta bör riksdagen  som  sin
mening  ge regeringen till känna. Därmed
tillstyrks motion Fi123 (fp) yrkande 2 i
denna del. Övriga motioner avstyrks.
dels att utskottets hemställan under  77
bort ha följande lydelse:
77. beträffande arbetslivsutveckling
(ALU)
att   riksdagen   med   bifall   till
proposition  1995/96:222  yrkande  13
och motion 1995/96:Fi123 yrkande 2  i
denna   del   samt  med   avslag   på
motionerna  1995/96:Fi116 yrkande  34
och  1995/96:Fi118 yrkande  19  antar
regeringens  förslag  till   lag   om
arbetslivsutveckling  och   som   sin
mening ger regeringen till känna  vad
utskottet anfört,
120. Arbetslivsutveckling (ALU) (mom.
77)
Lars Bäckström (v) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Arbetslivsutveckling (ALU) bort
ha följande lydelse:
Finansutskottet   biträder   regeringens
förslag  om att ALU skall bedrivas  även
under    budgetåret    1997.    Eftersom
regeringens  förslag  till  ny  lag   om
arbetslivsutveckling         förutsätter
propositionens  förslag  beträffande  a-
kassan,  vilket utskottet  avvisar,  bör
den   nuvarande   lagen  (1995:409)   om
arbetslivsutveckling förlängas att gälla
även  under  1997.  Riksdagen  bör   med
bifall till motion Fi116 (v) yrkande  34
besluta detta. Övriga motioner avstyrks.
dels att utskottets hemställan under  77
bort ha följande lydelse:
77. beträffande arbetslivsutveckling
(ALU)
att  riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi116  yrkande  34  och   med
avslag   på  proposition  1995/96:222
yrkande     13     och     motionerna
1995/96:Fi118    yrkande    19    och
1995/96:Fi123 yrkande 2 i  denna  del
beslutar  att  lagen  (1995:409)   om
arbetslivsutveckling skall gälla även
under år 1997,
121. Arbetslivsutveckling (ALU) (mom.
77)
Mats Odell (kds) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Arbetslivsutveckling (ALU) bort
ha följande lydelse:
Finansutskottet delar Kristdemokraternas
uppfattning att ALU är en viktig  åtgärd
av   betydelse  för  bl.a.  miljö-   och
kultursektorn. Utskottets uppfattning är
att  ALU också skall kunna erbjudas till
arbetslösa som inte är berättigade  till
arbetslöshetsersättning    eller    KAS-
ersättning.  Även  denna  grupp   skulle
därvid omfattas av aktivitetsstödet.  En
sådan   ordning  är  enligt   utskottets
mening   rimlig  mot  bakgrund  av   att
kommunerna skall vara medfinansiärer vid
den lokala samverkan mot arbetslöshet.
Vad  utskottet anfört bör riksdagen med
bifall  till motion Fi118 (kds)  yrkande
19  som  sin  mening ge regeringen  till
känna. Övriga motioner avstyrks.
dels  att utskottets hemställan under
77 bort ha följande lydelse:
77. beträffande arbetslivsutveckling
(ALU)
att   riksdagen  med   anledning   av
proposition  1995/96:222  yrkande  13
samt    med   bifall   till    motion
1995/96:Fi118  yrkande  19  och   med
avslag  på  motionerna  1995/96:Fi116
yrkande  34 och 1995/96:Fi123 yrkande
2  i  denna  del som sin  mening  ger
regeringen  till känna vad  utskottet
anfört,
122. Pendlingsstöd (mom. 78)
Mats Odell (kds) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken  Pendlingsstöd bort ha följande
lydelse:
Finansutskottet  anser  i   likhet   med
Kristdemokraterna  att   pendlingsstödet
skall   avskaffas.  Stödet  har   enligt
utskottets  uppfattning  skapat  problem
och  inte  nämnvärt  bidragit  till  att
minska    arbetslösheten.   Detta    bör
riksdagen  med bifall till motion  Fi118
(kds)  yrkande  20  som  sin  mening  ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under  78
bort ha följande lydelse:
78. beträffande pendlingsstöd
att  riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi118  yrkande  20  samt  med
avslag   på  proposition  1995/96:222
yrkande   23   som  sin  mening   ger
regeringen  till känna vad  utskottet
anfört,
123. Invandrarna på arbetsmarknaden
(mom. 79)
Lars Bäckström (v) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken  Invandrarna på arbetsmarknaden
bort ha följande lydelse:
Finansutskottet  anser  i   likhet   med
Vänsterpartiet      att       offentliga
arbetsgivare har ett särskilt ansvar för
att  bryta det diskriminerande  mönstret
på  arbetsmarknaden.  I  dag  finns  det
alltför  få  med invandrarbakgrund  inom
den statliga sektorn. Det måste vara ett
övergripande   mål  för   den   statliga
rekryteringspolitiken att rekrytera fler
personer med invandrarbakgrund.
Finansutskottet       noterar       med
tillfredsställelse att regeringen  avser
att  se  över lagstiftningen mot  etnisk
diskriminering  i  arbetslivet.   Enligt
utskottets  uppfattning  bör   översynen
utmynna  i  att lagstiftningen utsträcks
så  att  den  omfattar även  förbud  mot
indirekt  diskriminering.  En  sannolikt
vanlig  form  av indirekt diskriminering
är  när  arbetsgivaren  ställer  sakligt
omotiverade krav på perfekta kunskaper i
svenska  språket. Lagen bör även omfatta
ett      diskrimineringsförbud     under
anställningsförfarandet.
Regeringen  bör  därför återkomma  till
riksdagen med förslag till skärpning  av
lagen   mot   etnisk  diskriminering   i
enlighet med Vänsterpartiets förslag.
Finansutskottet  tillstyrker  med   det
anförda  motion Fi116 (v)  yrkandena  35
och 36. Motion Fi117 (mp) yrkande 71 bör
inte föranleda någon åtgärd.
dels att utskottets hemställan under  79
bort ha följande lydelse:
79.   beträffande   invandrarna   på
arbetsmarknaden
att  riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi116  yrkandena  35  och  36
samt    med    avslag    på    motion
1995/96:Fi117  yrkande  71  som   sin
mening ger regeringen till känna  vad
utskottet anfört,
124. Invandrarna på arbetsmarknaden
(mom. 79)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken  Invandrarna på arbetsmarknaden
bort ha följande lydelse:
Trots   den   nya   lagen   mot   etnisk
diskriminering finns det fortfarande  en
omfattande  diskriminering av invandrare
på   den  svenska  arbetsmarknaden.  Med
hänsyn  till  att  lagstiftningen   inte
fungerar i praktiken anser utskottet att
lagen bör ändras.
På  samma sätt som i jämställdhetslagen
bör   lagen  mot  etnisk  diskriminering
kompletteras med en målsättningsparagraf
av  innebörd att ändamålet är att främja
allas   rätt  till  lika  behandling   i
arbetslivet   oberoende   av    hudfärg,
nationellt,   etniskt   ursprung   eller
trosbekännelse. Härigenom uppnås krav på
aktiva åtgärder från arbetsgivaren.
Det  till  Miljöpartiets  motion  Fi117
fogade  förslaget till lag om ändring  i
lagen      (1994:134)     mot     etnisk
diskriminering  bör  därför   antas   av
riksdagen. Motion Fi116 (v) yrkandena 35
och  36 bör däremot inte föranleda någon
åtgärd.
dels att utskottets hemställan under  79
bort ha följande lydelse:
79.   beträffande   invandrarna   på
arbetsmarknaden
att  riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi117  yrkande  71  samt  med
avslag    på   motion   1995/96:Fi116
yrkandena  35  och  36  antar  det  i
motion      1995/96:Fi117     intagna
förslaget till lag om ändring i lagen
om etnisk diskriminering samt som sin
mening ger regeringen till känna  vad
utskottet anfört,
125. Offentliga tillfälliga arbeten för
äldre (mom. 80)
Lennart Hedquist (m), Anne Wibble  (fp),
Fredrik Reinfeldt (m), Mats Odell (kds),
Per Bill (m) och Bo Lundgren (m) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Offentliga tillfälliga  arbeten
för   äldre   (OTA)  bort  ha   följande
lydelse:
Finansutskottet vill i detta  sammanhang
framhålla följande. Situationen  för  de
äldre  på  arbetsmarknaden är allvarlig.
Regeringens   förslag   om    offentliga
tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa
är enligt utskottets mening ogenomtänkt.
Det  löser  inga problem  utan  riskerar
snarare           att           förvärra
arbetsmarknadssituationen för de äldre.
De   risker  som  är  förknippade   med
regeringens   förslag   är    uppenbara;
arbetsförmedlingarna    minskar     sina
insatser  för  de äldre  och  kommunerna
räknar  med  att  få  förstärkning  utan
motsvarande  kostnader. Detta  kan  leda
till  att ytterligare personal sägs upp.
Att  hänvisa  äldre till  bidragsarbeten
kan   vara  ett  hot  mot  en  bra   och
professionell vård.
Många  av de äldre arbetslösa är enligt
propositionen  män som slagits  ut  från
arbete i industrin under början av 1990-
talet. En stor andel har låg utbildning.
Med    tanke    på    att    de    stora
neddragningarna  inom   den   offentliga
sektorn  ligger  inom  vård  och  omsorg
anser   utskottet   att   åtgärden    är
feltänkt.  I  den mån reguljära  arbeten
skall   utföras   inom  den   offentliga
sektorn    är    det    uppenbart    att
undanträngningseffekter     inte     kan
undvikas.
Sammanfattningsvis anser utskottet  att
propositionens   förslag   bör   avslås.
Utskottet  tillstyrker motionerna  Fi118
(kds) yrkande 21, Fi122 (m) yrkandena  1
och  5  och  Fi123 (fp)  yrkande  3  men
avstyrker motionerna Fi116 (v) yrkandena
37-39,  Fi117 (mp) yrkandena 46  och  47
samt Fi127 (fp) yrkande 3.
dels att utskottets hemställan under  80
bort ha följande lydelse:
80.      beträffande      offentliga
tillfälliga arbeten för äldre
att   riksdagen   med   bifall   till
motionerna 1995/96:Fi118 yrkande  21,
1995/96:Fi122  yrkandena  1  och   5,
1995/96:Fi123   yrkande   3    avslår
proposition 1995/96:222 yrkandena  14
och  24  och motionerna 1995/96:Fi116
yrkandena     37-39,    1995/96:Fi117
yrkandena  46  och 47  samt  1995/96:
Fi127 yrkande 3,

126. Offentliga tillfälliga arbeten för
äldre (mom. 80)
Lars Bäckström (v) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Offentliga tillfälliga  arbeten
för   äldre   (OTA)  bort  ha   följande
lydelse:
Finansutskottet  anser  att  regeringens
förslag    om   offentliga   tillfälliga
arbeten   bör   avslås   av   riksdagen.
Utskottet   har   liksom  Vänsterpartiet
svårt  att  se att ett arbete  av  detta
slag  ger  ökade  möjligheter  till  ett
reguljärt arbete.
Regeringens   beräkning  att   åtgärden
skall  omfatta 40 000 personer i månaden
är   enligt  utskottets  bedömning  helt
orealistisk med hänsyn till att  antalet
långtidsinskrivna   över   55   år   för
närvarande   ligger   under   25    000.
Regeringen  tycks ha antagit en  våldsam
ökning  av  de långtidsinskrivna  äldre.
Samtidigt kan det knappast förväntas att
denna  åtgärd  är  den  lämpligaste  för
samtliga inom kategorin. Vidare  är  det
olyckligt att peka ut 55 år som en gräns
för  åtgärden. I grunden är det fel  att
tvingas  utföra ett viktigt arbete  till
en ersättning motsvarande a-kassenivå.
Regeringens   förslag  att   ge   äldre
arbetslösa    möjlighet    till     viss
sysselsättning   inom   den   offentliga
sektorn     avstyrks     således      av
finansutskottet.
Enligt finansutskottets uppfattning bör
regeringen   i   stället   återkomma   i
budgetpropositionen med ett nytt förslag
till    åtgärd    för   lokalt    bundna
långtidsinskrivna. Syftet bör  vara  att
aktivera  den  arbetslöse i  meningsfull
verksamhet  inom den offentliga  sektorn
med  en ersättning som uppgår till minst
a-kassenivå  plus  15  %.  Denna  åtgärd
skall  ej  förbruka ersättningstid  inom
arbetslöshetsförsäkringen. För en  sådan
åtgärd  kan  20 000 platser i genomsnitt
vara en realistisk nivå för år 1997.
Med  det  anförda tillstyrker utskottet
motion Fi116 (v) yrkandena 37-39. Övriga
i    sammanhanget   aktuella    motioner
avstyrks.
dels att utskottets hemställan under  80
bort ha följande lydelse:
80.      beträffande      offentliga
tillfälliga arbeten för äldre
att  riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi116 yrkandena 37-39 och med
avslag   på  proposition  1995/96:222
yrkandena  14 och 24 samt  motionerna
1995/96:Fi117 yrkandena  46  och  47,
1995/96:Fi118       yrkande       21,
1995/96:Fi122  yrkandena  1  och   5,
1995/96:Fi123    yrkande    3    samt
1995/96:Fi127  yrkande  3   som   sin
mening ger regeringen till känna  vad
utskottet anfört,

127. Offentliga tillfälliga arbeten för
äldre (mom. 80)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Offentliga tillfälliga  arbeten
för   äldre   (OTA)  bort  ha   följande
lydelse:
Finansutskottet kan med vissa  ändringar
acceptera   regeringens   förslag   till
offentliga tillfälliga arbeten. Så t.ex.
anser  utskottet att den föreslagna  55-
årsgränsen innebär ett alltför  stelbent
synsätt. Även yngre personer som  bedöms
ha   möjlighet  att  återgå   till   den
ordinarie   arbetsmarknaden  bör   kunna
omfattas  av den nya åtgärden. Utskottet
anser  att regeringen bör återkomma  med
ett sådant förslag till riksdagen.
Enligt   finansutskottets  mening   bör
villkoren   för  lokala  arbetsmarknader
prövas  närmare i en utredning. För  att
undvika  osund  konkurrens  bör   lokala
fackliga       organisationer        och
företagarorganisationer     ha     stort
inflytande över urvalet av uppgifter.
Vad  utskottet här anfört med anledning
av  regeringens förslag och motion Fi117
(mp)  yrkandena 46 och 47 bör  riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.
Övriga  i sammanhanget aktuella motioner
avstyrks.
dels att utskottets hemställan under  80
bort ha följande lydelse:
80.      beträffande      offentliga
tillfälliga arbeten för äldre
att  riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi117  yrkandena  46  och  47
samt   med   avslag  på   proposition
1995/96:222 urkandena 14 och 24  samt
motionerna  1995/96:Fi116   yrkandena
37-39,   1995/96:Fi118  yrkande   21,
1995/96:Fi122  yrkandena  1  och   5,
1995/96:Fi123    yrkande    3    samt
1995/96:Fi127  yrkande  3   som   sin
mening ger regeringen till känna  vad
utskottet anfört,

128. Arbetshandikappade på
arbetsmarknaden (mom. 81)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per
Bill och Bo Lundgren (alla m) anser
dels  att  den  del  av finansutskottets
yttrande          under         rubriken
Arbetshandikappade  på   arbetsmarknaden
som  börjar med "I övrigt ansluter"  och
slutar  med "2 samt Fi130 (s)"  bort  ha
följande lydelse:
Finansutskottet      delar      Moderata
samlingspartiets uppfattning att förslag
om  ett  nytt rehabiliteringssystem  för
arbetshandikappade  bör  utvecklas   och
föreläggas   riksdagen.  Samtidigt   bör
Samhalls verksamhet liksom systemet  med
lönebidrag  bli föremål  för  en  extern
utvärdering.  När  det  gäller  det  nya
rehabiliteringssystemets      utformning
anser utskottet att det bör bygga på ett
mer   direkt  samarbete  med  företagen.
Överenskommelser    med    företag    om
preciserade rehabiliteringsuppgifter  är
sannolikt   bättre  än   det   nuvarande
institutionaliserade system  som  breder
ut   sig.   Vad  utskottet  anfört   med
anledning  av motion A49 (m) yrkande  54
bör   riksdagen   som  sin   mening   ge
regeringen till känna.
Övriga i sammanhanget aktuella motioner
bör inte föranleda någon åtgärd.
dels att utskottets hemställan under  81
bort ha följande lydelse:
81.  beträffande  arbetshandikappade
på arbetsmarknaden
att  riksdagen med bifall till motion
1995/96:A49  yrkande  54   samt   med
avslag  på  motionerna  1995/96:Fi116
yrkandena  48  och 49,  1995/96:Fi118
yrkande 22, 1995/96:Fi123 yrkande  7,
1995/96:Fi124 och 1995/96: Fi130  som
sin  mening ger regeringen till känna
vad  utskottet  anfört  om  ett  nytt
rehabiliteringssystem             för
arbetshandikappade,
129. Arbetshandikappade på
arbetsmarknaden (mom. 81)
Anne Wibble (fp) anser
dels  att  den  del  av finansutskottets
yttrande          under         rubriken
Arbetshandikappade  på   arbetsmarknaden
som  börjar med "I övrigt ansluter"  och
slutar  med "2 samt Fi130 (s)"  bort  ha
följande lydelse:
Enligt  finansutskottets  mening   måste
arbetslinjen     gälla     även      för
arbetshandikappade.   Arbetslöshet   och
förtidspensioneringar skall  undvikas  i
största   möjliga   utsträckning.   Både
lönebidrag och Samhallanställningar  har
visat sig vara värdefulla lösningar  för
många handikappade.
Folkpartiet har under senare år motsatt
sig  regeringens förslag om  besparingar
på    anslaget    till    Samhall    och
lönebidragsanställningar  eftersom   det
slår  hårt  mot  de  arbetshandikappade.
Farhågorna  har  också  besannats,   och
regeringen   har   under   hösten   1995
tvingats  anvisa ytterligare medel  till
lönebidrag.    Resurstillskottet     var
emellertid  otillräckligt och föranledde
arbetsmarknadsutskottet att  stödja  ett
Folkpartiinitiativ i maj 1996  varigenom
extra  medel akut avsattes för att hejda
uppsägningar   av  lönebidragsanställda.
Det   är   viktigt  att  anslaget   till
lönebidragsanställningar            även
fortsättningsvis är tillräckligt stort.
Finansutskottet  anser  i  likhet   med
Folkpartiet att riksdagen skall godkänna
att  ytterligare 200 miljoner kronor  av
medlen           under          anslaget
arbetsmarknadspolitiska åtgärder för  år
1997 avdelas till lönebidrag.
Vad  utskottet här anfört med anledning
av  motion  Fi123  (fp)  yrkande  7  bör
riksdagen  som sin mening ge  regeringen
till känna.
Övriga i sammanhanget aktuella motioner
bör inte föranleda någon åtgärd.
dels att utskottets hemställan under  81
bort ha följande lydelse:
81. beträffande arbetshandikappade
på arbetsmarknaden
att  riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi123  yrkande  7  samt   med
avslag   på   motionerna  1995/96:A49
yrkande  54, 1995/96:Fi116  yrkandena
48  och 49, 1995/96:Fi118 yrkande 22,
1995/96:Fi124  och 1995/96:Fi130  som
sin  mening ger regeringen till känna
vad    utskottet   anfört   om    att
ytterligare 200 miljoner kronor  från
anslaget      Arbetsmarknadspolitiska
åtgärder     skall    avdelas     för
lönebidrag,

130. Arbetshandikappade på
arbetsmarknaden (mom. 81)
Lars Bäckström (v) anser
dels  att  den  del  av finansutskottets
yttrande          under         rubriken
Arbetshandikappade  på   arbetsmarknaden
som  börjar med "I övrigt ansluter"  och
slutar  med "2 samt Fi130 (s)"  bort  ha
följande lydelse:
Vänsterpartiet   har    vid    upprepade
tillfällen varnat för effekterna av  att
sänka        bidragsnivåerna         för
lönebidragsanställda.                För
arbetshandikappade  finns  det  för  det
mesta  ingen  arbetsmarknad  att  tillgå
utan  ett stöd i form av ett lönebidrag.
Alternativet  för  en  arbetshandikappad
som  förlorar sin lönebidragsanställning
är   oftast  öppen  arbetslöshet   eller
förtidspensionering. Detta innebär ingen
ekonomisk   vinst  för   samhället   men
orsakar ett stort mänskligt lidande  för
de individer som drabbas. Regeringen har
i         dagarna        ändrat        i
lönebidragsförordningen     för      att
förhindra  att  lönebidragsanställda   i
ideella  organisationer sägs  upp  under
1996.    Det    är   enligt   utskottets
uppfattning  bra, men inte tillräckligt.
För   att   säkra   stora   grupper   av
arbetshandikappades  rätt  till   arbete
krävs   att   taket   för   lönebidragen
återställs till 90 %. På ett år  har  ca
3      000      lönebidragsanställningar
försvunnit. Detta är en konsekvens av de
försämringar     som     skett      inom
lönebidragssystemet under samma tid. Det
är   orimligt   att   arbetshandikappade
tvingas  gå från sina anställningar  och
in       i       arbetslöshet      eller
förtidspensionering    på    grund    av
regeländringar   som   enbart    flyttar
kostnader  från ett statligt konto  till
ett annat.
Finansutskottet  delar  Vänsterpartiets
uppfattning   att  den  numera   slopade
bestämmelsen    i    17    a     §     i
lönebidragsförordningen            skall
återinföras.  Samma krav framförs  också
av    Kristdemokraterna.    Bestämmelsen
innebar att arbetsförmedlingen i samband
med   omförhandling  av  ett  lönebidrag
särskilt  skulle beakta risken  för  att
den   arbetshandikappade  kunde  förlora
sitt arbete.
Vad  utskottet här anfört med anledning
av  motionerna Fi116 (v) och Fi118 (kds)
bör   riksdagen   som  sin   mening   ge
regeringen till känna.
Finansutskottet ser positivt på det krav
som  framförs i motion Fi130 (s) där det
begärs   ett   förslag  till   lag   mot
diskriminering i arbetslivet av personer
med   funktionshinder.  I  propositionen
nämns  inget om arbetet med att ta  fram
ett sådant lagförslag.
Det   är   viktigt  för  personer   med
funktionshinder    att    också    deras
situation    och    möjligheter     till
likställdhet      på     arbetsmarknaden
uppmärksammas. Finansutskottet anser att
det  begärda  lagförslaget  snarast  bör
föreläggas riksdagen.
Vad  utskottet här anfört med anledning
av  motion  Fi130 (s) bör riksdagen  som
sin mening ge regeringen till känna.
Övriga i sammanhanget aktuella motioner
bör inte föranleda någon åtgärd.
dels att utskottets hemställan under  81
bort ha följande lydelse:
81.  beträffande  arbetshandikappade
på arbetsmarknaden
att   riksdagen  med   anledning   av
motionerna 1995/96:Fi116 yrkande  49,
1995/96:Fi118    yrkande    22    och
1995/96:Fi130  samt  med  avslag   på
motionerna  1995/96:A49  yrkande  54,
1995/96:Fi116       yrkande       48,
1995/96:Fi123    yrkande    7     och
1995/96:Fi124  som  sin  mening   ger
regeringen  till känna vad  utskottet
anfört,
131. Arbetshandikappade på
arbetsmarknaden (mom. 81)
Mats Odell (kds) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken      Arbetshandikappade      på
arbetsmarknaden som börjar med "I övrigt
ansluter"  och slutar med "2 samt  Fi130
(s)" bort ha följande lydelse:
Enligt  finansutskottets mening  är  det
nödvändigt    att    tillförsäkra     de
arbetshandikappade   möjligheten    till
fortsatt     aktivt    arbetsliv.     De
förändringar  regeringen  har  genomfört
för lönebidragsanställda under senare år
har  påtagligt försämrat situationen för
denna   grupp.  En  omprövning   av   de
genomförda    försämringarna    är    nu
nödvändig. Utskottet anser bl.a. att det
på nytt måste föras in en bestämmelse  i
lönebidragsförordningen motsvarande  den
slopade   17   a  §.  En   sänkning   av
lönebidraget skall inte få göras om  det
finns   risk  för   uppsägning  av   den
anställde. Rätten till en ersättning  på
90   %   vid   anställning   i   ideella
organisationer skall kvarstå också efter
utgången av 1996.
Ett  delvis  snarlikt förslag  framförs
också av Vänsterpartiet.
Vad  utskottet här anfört med  anledning
av motionerna Fi118 (kds) yrkande 22 och
Fi116  (v) yrkande 49 bör riksdagen  som
sin mening ge regeringen till känna.
Övriga i sammanhanget aktuella motioner
bör inte föranleda någon åtgärd.
dels att utskottets hemställan under  81
bort ha följande lydelse:
81. beträffande arbetshandikappade
på arbetsmarknaden              att
riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi118 yrkande 22 samt med
anledning av 1995/96:Fi116 yrkande 49
avslår motionerna 1995/96:A49 yrkande
54, 1995/96:Fi116 yrkande 48,
1995/96:Fi123 yrkande 7,
1995/96:Fi124 och 1995/96:Fi130 samt
som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
132. Nya former för sysselsättning åt
arbetslösa (mom. 82)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per
Bill och Bo Lundgren (alla m) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken  Nya  former för sysselsättning
åt arbetslösa bort ha följande lydelse:
Finansutskottet  anser  i   likhet   med
Moderata  samlingspartiet att regeringen
bör ges i uppdrag att lägga fram förslag
till  riksdagen om ett nytt  system  med
särskilda          program           för
långtidsarbetslösa. Företagen bör direkt
engageras  i programmen, om så erfordras
med      någon     form     av     stöd.
Långtidsarbetslösa skall kunna  erbjudas
ett sådant subventionerat arbete i högst
150 dagar.
Finansutskottet   tillstyrker   således
motion A49 (m) yrkande 43.
Övriga i sammanhanget aktuella motioner
bör inte föranleda någon åtgärd.
dels att utskottets hemställan under  82
bort ha följande lydelse:
82.   beträffande  nya  former   för
sysselsättning åt arbetslösa
att  riksdagen med bifall till motion
1995/96:A49   yrkande    43    avslår
motionerna  1995/96:Fi117   yrkandena
30,  48 och 49, 1995/96:Fi118 yrkande
25  och 1995/96:Fi123 yrkande 4  samt
som  sin  mening ger regeringen  till
känna  vad  utskottet anfört  om  ett
nytt system för långtidsarbetslösa,

133. Nya former för sysselsättning åt
arbetslösa (mom. 82)
Anne Wibble (fp) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken  Nya  former för sysselsättning
åt arbetslösa bort ha följande lydelse:
Finansutskottet instämmer i Folkpartiets
kritik    mot   principen   om    lokala
arbetscentrum för långtidsarbetslösa. En
sådan   åtgärd  riskerar  att  snedvrida
konkurrensen och bör därför avvisas.
Finansutskottet   tillstyrker   således
motion Fi123 (fp) yrkande 4.
Övriga i sammanhanget aktuella motioner
bör inte föranleda någon åtgärd.
dels att utskottets hemställan under  82
bort ha följande lydelse:
82.   beträffande  nya  former   för
sysselsättning åt arbetslösa
att  riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi123   yrkande   4    avslår
motionerna  1995/96:A49  yrkande  43,
1995/96:Fi117 yrkandena 30, 48 och 49
och 1995/96:Fi118 yrkande 25 samt som
sin  mening ger regeringen till känna
vad   utskottet  anfört   om   lokala
arbetscentrum,

134. Nya former för sysselsättning åt
arbetslösa (mom. 82)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken  Nya  former för sysselsättning
åt arbetslösa bort ha följande lydelse:
Finansutskottet  anser  i   likhet   med
Miljöpartiet att en utredning bör  göras
om   möjligheterna  till   arbetsdelning
enligt den danska s.k. sopåkarmodellen.
Förutsatt att riksdagen beslutar  sänka
den    ordinarie    arbetstiden    anser
utskottet att regeringen bör lägga  fram
förslag         om        tidsbegränsade
arbetsmarknadspolitiska    åtgärder    i
befintlig  verksamhet  enligt  den  s.k.
Kalmarmodellen. Den innebär att personer
inom  ramen för en åtgärd i princip  gör
samma   jobb   som   tidigare   för   en
ersättning   motsvarande  a-kassa   plus
kommunalt bidrag. Med tanke på  riskerna
för  kommunal  kostnadsövervältring   på
staten bör åtgärden inte tillgripas utan
en      samtidig      anpassning      av
normalarbetstiden. En snabbutredning bör
göras  med sikte på att nuvarande försök
utvidgas till fler kommuner.
Vidare   instämmer  finansutskottet   i
Miljöpartiets förslag att regeringen bör
låta  utreda  förutsättningarna  för  en
sammanslagning på det lokala planet av i
första       hand      arbetsförmedling,
försäkringskassa   och   den   del    av
kommunens  socialtjänst  som  handlägger
socialbidragen. Det finns i dag en lokal
erfarenhet på detta område som  bör  tas
till vara.
Vad  utskottet här anfört  innebär  att
utskottet tillstyrker motion Fi117  (mp)
yrkandena  30,  48  och  49.  Utskottets
förslag  innebär att även  motion  Fi118
(kds) yrkande 25 tillgodoses.
Övriga i sammanhanget aktuella motioner
bör inte föranleda någon åtgärd.
dels att utskottets hemställan under  82
bort ha följande lydelse:
82.   beträffande  nya  former   för
sysselsättning åt arbetslösa
att   riksdagen   med   bifall   till
motionerna  1995/96:Fi117   yrkandena
30,   48  och  49  och  1995/96:Fi118
yrkande    25    avslår    motionerna
1995/96:A49    yrkande     43     och
1995/96:Fi123 yrkande 4 samt som  sin
mening ger regeringen till känna  vad
utskottet anfört,

135. Nya former för sysselsättning åt
arbetslösa (mom. 82)
Mats Odell (kds) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken  Nya  former för sysselsättning
åt arbetslösa bort ha följande lydelse:
Finansutskottet  anser  i   likhet   med
Kristdemokraterna   att   ett   särskilt
stimulansstöd bör utgå till verksamheter
inom  offentlig  verksamhet  som  prövar
arbetsdelning för att på så sätt få fler
i  arbete.  Finansiering  bör  ske  inom
ramen  för  de  särskilda  insatser  som
regeringen  föreslår för omstrukturering
i den kommunala verksamheten.
Finansutskottet   tillstyrker   således
motion Fi118 (kds) yrkande 25. Därigenom
tillgodoses  i  viss  utsträckning  även
motion Fi117 (mp) yrkande 30.
Övriga i sammanhanget aktuella motioner
bör inte föranleda någon åtgärd.
dels att utskottets hemställan under  82
bort ha följande lydelse:
82.   beträffande  nya  former   för
sysselsättning åt arbetslösa
att  riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi118  yrkande  25  samt  med
anledning av 1995/96:Fi117 yrkande 30
avslår motionerna 1995/96:A49 yrkande
43, 1995/96:Fi117 yrkandena 48 och 49
och  1995/96:Fi123 yrkande 4 samt som
sin  mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,

136. Näringslivets ansvar för ungdomars
sysselsättning (mom. 83)
Lars Bäckström (v) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken   Näringslivets   ansvar    för
ungdomars   sysselsättning    bort    ha
följande lydelse:
Finansutskottet       instämmer        i
Vänsterpartiets uppfattning att det  bör
inrättas  ett  system med  obligatoriska
praktikplatser  avsedda   för   ungdomar
under  25  år och invandrare. Trots  att
många enskilda arbetsgivare ställer  upp
och erbjuder praktikantplats är det ändå
för  få  jämfört med behoven. Medelstora
och  stora företag inom näringslivet bör
få  ett  ökat  ekonomiskt och  praktiskt
ansvar  för  ungdomars  och  invandrares
sysselsättning och framtida möjligheter.
En  praktikplats skall ge  både  praktik
och   kompetenshöjning.   Ungdomar   och
invandrare  i  detta  system  skall  ges
avtalad  praktiklön. Det är ett  rimligt
antagande  att  ca 50 000 praktikplatser
skulle skapas i ett sådant system.
Med  hänvisning  till vad  som  anförts
tillstyrker finansutskottet motion Fi116
(v) yrkande 40.
Kristdemokraternas  förslag  om   lägre
ingångslöner för ungdomar avslås.
dels att utskottets hemställan under  83
bort ha följande lydelse:
83. beträffande näringslivets ansvar
för ungdomars sysselsättning
att  riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi116   yrkande   40   avslår
motion 1995/96:Fi118 yrkande 24  samt
som  sin  mening ger regeringen  till
känna vad utskottet anfört,

137. Näringslivets ansvar för ungdomars
sysselsättning (mom. 83)
Mats Odell (kds) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken   Näringslivets   ansvar    för
ungdomars   sysselsättning    bort    ha
följande lydelse:
Finansutskottet       instämmer        i
Kristdemokraternas    uppfattning    att
arbetsmarknadens parter bör  eftersträva
ökad     flexibilitet     vad     gäller
lönesättning   för  ungdom.   En   lägre
ingångslön  kan vara ett  verksamt  sätt
att  få  fler unga i arbete. Löses  inte
detta   avtalsvägen   bör   lagstiftning
övervägas.
Med  det  anförda tillstyrker  utskottet
motion    Fi118   (kds)   yrkande    24.
Vänsterpartiets förslag om obligatoriska
praktikplatser avstyrks.
dels att utskottets hemställan under  83
bort ha följande lydelse:
83. beträffande näringslivets ansvar
för ungdomars sysselsättning
att  riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi118   yrkande   24   avslår
motion 1995/96:Fi116 yrkande 40  samt
som  sin  mening ger regeringen  till
känna vad utskottet anfört,

138. Insatser för att öka kvinnors
företagande (mom. 84)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per
Bill och Bo Lundgren (alla m) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken  Insatser för att öka  kvinnors
företagande bort ha följande lydelse:
Finansutskottet  anser  i   likhet   med
motion Fi122 (m) att regeringens förslag
i  fråga  om aktivitetsstöd/starta-eget-
bidrag  bör  avvisas. Det är inte  genom
nya      bidragsformer      företagandet
förbättras  utan  genom  förändringar  i
form  av  lägre  skatter och  en  modern
arbetsrätt m.m.
Av   de   förvärvsarbetande   kvinnorna
återfinns   57  %  inom  den  offentliga
sektorn.       I      det      nuvarande
samhällsekonomiska läget har det  blivit
alltmer    uppenbart   att    kvinnornas
arbetsmarknad   är   sårbar.   Offentlig
expansion  är inte längre möjlig.  Många
kvinnor  har helt enkelt blivit beroende
av  ett  sy-  stem som  är  på  väg  att
kollapsa.
Enligt  finansutskottets mening är  den
viktigaste  jämställdhetsfrågan,  utöver
långsiktig  attitydpåverkan,  att  bryta
upp  de offentliga monopolen inom främst
vård,   omsorg  och  utbildning.   Detta
tjänar dubbla syften, dels kan kvinnor i
lika  hög  utsträckning  som  män  välja
mellan  alternativa  arbetsgivare,  dels
öppnas  nya  utvecklingsmöjligheter  för
kvinnor  med  ökat  egenföretagande  som
resultat.
Utskottet tillstyrker motionerna  Fi122
(m)  yrkande 6 och  A49 (m)  yrkande  52
samt  avstyrker  regeringens  förslag  i
fråga   om   aktivitetsstöd/starta-eget-
bidrag  till arbetslösa kvinnor.  Övriga
behandlade motionsförslag avstyrks.
dels att utskottets hemställan under  84
bort ha följande lydelse:
84. beträffande insatser för att öka
kvinnors företagande
att   riksdagen   med   bifall   till
motionerna 1995/96:A49 yrkande 52 och
1995/96:Fi122  yrkande  6  samt   med
avslag  på  proposition 1995/96:  222
yrkande     25     och     motionerna
1995/96:Fi117    yrkande    57    och
1995/96:Fi123  yrkande  5   som   sin
mening ger regeringen till känna  vad
utskottet anfört,

139. Insatser för att öka kvinnors
företagande (mom. 84)
Anne Wibble (fp) och Lars Bäckström  (v)
anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken  Insatser för att öka  kvinnors
företagande bort ha följande lydelse:
Finansutskottet  delar  uppfattningen  i
motion  Fi123 (fp) att det är  angeläget
att   arbetslösa   kvinnor   får   ökade
möjligheter att starta företag. Detta är
också  grunden  i  regeringens  förslag.
Stödet  bör  dock kunna utgå  till  alla
kvinnor  som  är långtidsarbetslösa  och
inte  bara främst till dem som  tidigare
har  arbetat  i offentlig  sektor.  Även
kvinnor med bakgrund i näringslivet  har
kompetens som bör tas till vara.
Motion  Fi123 (fp) yrkande 5 tillstyrks
således  av  utskottet med anledning  av
regeringens   förslag   i    fråga    om
aktivitetsstöd/starta-eget-bidrag   till
arbetslösa        kvinnor.        Övriga
motionsyrkanden avstyrks.
dels att utskottets hemställan under  84
bort ha följande lydelse:
84. beträffande insatser för att öka
kvinnors företagande
att  riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi123  yrkande  5   och   med
anledning  av proposition 1995/96:222
yrkande   25  samt  med   avslag   på
motionerna  1995/96:A49  yrkande  52,
1995/96:Fi117       yrkande       57,
1995/96:Fi122  yrkande  6   som   sin
mening ger regeringen till känna  vad
utskottet anfört,

140. Insatser för att öka kvinnors
företagande (mom. 84)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken  Insatser för att öka  kvinnors
företagande bort ha följande lydelse:
Finansutskottet  delar  uppfattningen  i
motion  Fi117 (mp) att det är  angeläget
att    hälften   av   AMS   medel    för
arbetslöshetsåtgärder tilldelas kvinnor.
Motion Fi117 (mp) yrkande 57 tillstyrks
således  av  utskottet. Även regeringens
förslag i fråga om aktivitetsstöd/starta-
eget-bidrag   till  arbetslösa   kvinnor
bifalls.      Övriga     motionsyrkanden
avstyrks.
dels att utskottets hemställan under  84
bort ha följande lydelse:
84. beträffande insatser för att öka
kvinnors företagande
att  riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi117    yrkande    57    och
proposition  1995/96:222  yrkande  25
samt   med   avslag   på   motionerna
1995/96:A49 yrkande 52, 1995/96:Fi123
yrkande  5, 1995/96:Fi122  yrkande  6
som  sin  mening ger regeringen  till
känna vad utskottet anfört,

141. Arbetsrätten (mom. 85)
Lennart Hedquist (m), Anne Wibble  (fp),
Fredrik Reinfeldt (m), Mats Odell (kds),
Per Bill (m) och Bo Lundgren (m) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken  Arbetsrätten bort ha  följande
lydelse:
Finansutskottet  vill  i   denna   fråga
framhålla följande.
Arbetsrätten     och     den     övriga
arbetsrättsliga  lagstiftningen  har  en
omvittnat  stor betydelse för företagens
möjligheter till smidig anpassning  till
nya  krav.  Denna betydelse  kommer  att
förstärkas     i    takt     med     att
omvandlingshastigheten                på
arbetsmarknaden ökar.
Den  lagstiftning som  i  dag  reglerar
villkoren på arbetsmarknaden är i  stora
delar  skapad för förhållanden som  inte
längre  är  för  handen.  Lagstiftningen
måste  förändras  och  moderniseras.  En
utredning   med  sådan  inriktning   bör
snarast tillsättas.
Finansutskottet föreslår vidare att man
omedelbart     återgår     till      den
arbetsrättsliga      reglering       som
fyrpartiregeringen  genomförde  och  som
gällde   under   1994.   Därigenom   kan
provanställningar   och   tidsbegränsade
anställningar     vid    arbetsanhopning
underlättas.  Turordningsreglerna   blir
något  mindre  rigida. Genom  att  slopa
vetoreglerna  i  MBL  kan  entreprenader
underlättas. Vidare måste stridsåtgärder
mot     enmans-    och    familjeföretag
förbjudas.
Vad  utskottet här anfört  innebär  att
utskottet biträder motionerna  A45  (fp)
yrkande 2, A46 (kds) yrkandena 3 och  4,
A49 (m) yrkandena 26, 28, 30 och 31 samt
Fi123 (fp) yrkande 8.
dels att utskottets hemställan under  85
bort ha följande lydelse:
85. beträffande arbetsrätten
att   riksdagen  med   anledning   av
motionerna  1995/96:A45  yrkande   2,
1995/96:A46  yrkandena   3   och   4,
1995/96:A49 yrkandena 26, 28, 30  och
31  samt 1995/96:Fi123 yrkande 8  och
med      avslag     på     motionerna
1995/96:Fi116  yrkandena  45-47   och
1995/96:Fi117 yrkandena 67-70 som sin
mening ger regeringen till känna  vad
utskottet anfört,

142. Arbetsrätten (mom. 85)
Lars Bäckström (v) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken  Arbetsrätten bort ha  följande
lydelse:
Finansutskottet  vill  i   denna   fråga
framhålla följande.
Trygghet   i  anställningen   och   ett
demokratiskt inflytande på arbetsplatsen
ligger   inte   bara  i  de   anställdas
intresse.   Det   ger   också   positiva
effekter  för företagen. Det är  en  myt
att  en  stark  arbetsrätt skulle  hämma
sysselsättningen.
Regeringens  strategi att  överlåta  på
parterna    att    träffa    avtal    om
grundläggande  frågor om  yttrandefrihet
och  maktbalans är helt felaktig.  Detta
är   lagstiftningsfrågor.  Den   svenska
modellen bygger på att riksdagen  skapar
ramlagar  som  utgör en  miniminivå  med
möjlighet   för   parterna   att    göra
branschmässiga    anpassningar.    Under
rådande     massarbetslöshet     pressas
fackföreningarna   att   förhandla    om
trygghetssystem     och      inflytande.
Arbetsrättskommissionens  haveri   talar
sitt tydliga språk.
Utskottet  instämmer med Vänsterpartiet
att   regeringen   bör   tillsätta    en
parlamentarisk utredning med uppdrag att
lämna  förslag till en ny arbetsrättslig
lagstiftning. Utgångspunkten skall  vara
löntagarnas  trygghet  i  anställningen,
yttranderätt, inflytande och demokrati.
Två frågor bör regleras med förtur.
Den  ena gäller deltidsanställdas  rätt
till  förtur  till anställning  med  mer
tid.  Den  ofrivilliga deltiden omfattar
stora grupper, framför allt kvinnor.  En
lagreglering  blir än mer angelägen  med
de  könsdiskriminerande  regler  som  nu
gäller för arbetslöshetsersättningen.
Den  andra  frågan gäller  rätten  till
kompetensutveckling. Huvuddelen  av  den
kompetensutveckling    som    framtidens
arbetsliv kommer att kräva måste  skapas
på  arbetsplatsen. Genom en lagreglering
kan  arbetsgivarens ansvar  tydliggöras.
De  fackliga  organisationerna  kan  ges
möjligheter     att     påverka      att
utbildningssatsningarna  fördelas  bland
alla anställda och mellan könen.
Det   anförda   innebär  att   utskottet
tillstyrker  motion Fi116 (v)  yrkandena
45-47.
Övriga    i    sammanhanget    aktuella
motionsyrkanden avstyrks.
dels att utskottets hemställan under  85
bort ha följande lydelse:
85. beträffande arbetsrätten
att  riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi116 yrkandena 45-47  avslår
motionerna  1995/96:A45  yrkande   2,
1995/96:A46  yrkandena   3   och   4,
1995/96:A49 yrkandena 26, 28, 30  och
31, 1995/96:Fi117 yrkandena 67-70 och
1995/96:Fi123 yrkande 8 samt som  sin
mening ger regeringen till känna  vad
utskottet anfört,
143. Arbetsrätten (mom. 85)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken  Arbetsrätten bort ha  följande
lydelse:
Finansutskottet  vill  i   denna   fråga
framhålla följande.
Det     vore    önskvärt     att     den
arbetsrättsliga lagstiftningen  hade  en
bred  politisk uppslutning. I dag  utgår
debatten från två extremuppfattningar  -
antingen   bör   arbetsrätten   behållas
oförändrad,   eller   bör    den    helt
avskaffas.   Utskottet   anser    liksom
Miljöpartiet att reglerna bör  skapa  en
rimlig balans mellan parterna.
Utskottets inställning i de frågor  som
framför allt debatteras är följande.
För   att  motverka  övertidsuttag  vid
arbetstoppar  och  i stället  möjliggöra
nyanställningar bör den längsta tillåtna
tiden för sådan visstidsanställning ökas
från  sex  till  tolv månader  under  en
tvåårsperiod.
Provanställning  bör liksom  i  dag  få
pågå längst sex månader.
Särskilda  turordningsregler bör  gälla
för  småföretag eftersom  de  är  starkt
beroende  av nyckelpersoner.  I  företag
med högst tio anställda bör två personer
få undantas från turordningen, förutsatt
att  det inte innebär könsdiskriminering
eller föreningsrättskränkning.
Den   regel  som  under  1994   förbjöd
blockader mot enmans- och familjeföretag
bör återinföras. Det är inte rimligt att
facket  skall kunna blockera ett företag
med syftet att träffa kollektivavtal som
i  praktiken  inte  kommer  att  reglera
arbetsvillkoren för någon.
Det   anförda  innebär  att   utskottet
tillstyrker motion Fi117 (mp)  yrkandena
67-70.
Övriga    i    sammanhanget    aktuella
motionsyrkanden avstyrks.
dels att utskottets hemställan under  85
bort ha följande lydelse:
85. beträffande arbetsrätten
att  riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi117 yrkandena 67-70  avslår
motionerna  1995/96:A45  yrkande   2,
1995/96:A46  yrkandena   3   och   4,
1995/96:A49 yrkandena 26, 28, 30  och
31, 1995/96:Fi116 yrkandena 45-47 och
1995/96:Fi123 yrkande 8 samt som  sin
mening ger regeringen till känna  vad
utskottet anfört,
144. Lagen om anställningsskydd, m.m.
(mom. 86)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per
Bill och Bo Lundgren (alla m) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken   Lagen  om  anställningsskydd,
m.m. bort ha följande lydelse:
För att, i avvaktan på den modernisering
av  arbetsrätten som utskottet förordar,
kraftigt    stimulera    nyanställningar
föreslår  utskottet att LAS  tillfälligt
sätts ur kraft för nyanställningar  från
den  1  oktober och drygt två år framåt.
Detta  får ses som en krisåtgärd  i  den
allvarliga situation som råder.  Det  är
ett   bättre  alternativ  än  att   helt
undanta     småföretagen     från     de
arbetsrättsliga  lagarna.  Under   denna
period  kan  förhållandena övervakas  av
ett  särskilt  organ med  representanter
från bl.a. arbetsmarknadens parter.
Regeringen bör skyndsamt återkomma till
riksdagen   med   förslag   till   sådan
lagändring.
Vidare     anser     utskottet      att
Arbetsdomstolen,      liksom       andra
specialdomstolar, bör avvecklas.
Det   anförda   innebär  att   utskottet
tillstyrker motion A49 (m) såvitt  avser
yrkandena 27 och 29.
dels att utskottets hemställan under  86
bort ha följande lydelse:
86.     beträffande     lagen     om
anställningsskydd, m.m.
att riksdagen med anledning av motion
1995/96:A49 yrkandena 27 och  29  som
sin  mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört om att
dels sätta lagen om anställningsskydd
ur kraft för nyanställningar från den
1 oktober 1996,
dels  avveckla Arbetsdomstolen liksom
andra specialdomstolar,

145. Arbetstidsfrågor (mom. 87)
Lars Bäckström (v) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken   Arbetstidsfrågor   bort    ha
följande lydelse:
Finansutskottet  anser  i   likhet   med
Vänsterpartiet att det är dags att sänka
arbetstiden      i     Sverige.      Den
massarbetslöshet som  i  dag  hotar  att
bita   sig  fast  i  Sverige  är  delvis
strukturell   och  kräver   strukturella
åtgärder. En sådan strukturell åtgärd är
att   förkorta  arbetstiden.   För   att
arbetstidsförkortningen skall ge  effekt
på  sysselsättningen krävs  dessutom  en
begränsning av övertidsuttaget. Som  ett
första   steg   krävs  nu  en   utvidgad
försöksverksamhet     med      förkortad
arbetstid  inom  olika  sektorer  och  i
olika   branscher.   Försöksverksamheten
skall helt eller delvis finansieras  via
avdrag   på   arbetsgivaravgiften    när
arbetstidsförkortningen    leder    till
nyanställningar.  För  att  verksamheten
skall  få  volym  bör enligt  utskottets
mening 1,5 miljarder kronor sättas av  i
enlighet   med   vänsterns   förslag   i
sysselsättningspaketet.
Utskottet  anser vidare att  regeringen
bör  ta  initiativ  till  samtal  mellan
parterna    om   hur    och    när    en
arbetstidsförkortning kan inledas.
Slutligen    bör   i    enlighet    med
Vänsterpartiets  förslag  riksdagen   ge
regeringen i uppdrag att återkomma under
hösten  1996  med  en  tidsplan  för  en
generell          arbetstidsförkortning.
Inriktningen   bör   enligt   utskottets
mening  vara att sänka arbetstiden  till
35 timmar i veckan före sekelskiftet och
till    30   timmar   i   veckan   efter
sekelskiftet. Vad utskottet  anfört  bör
riksdagen  med bifall till motion  Fi116
(v)  yrkandena 42-44 som sin  mening  ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under  87
bort ha följande lydelse:
87. beträffande arbetstidsfrågor
att  riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi116 yrkandena 42-44  avslår
motion 1995/96:Fi117 yrkandena  26-28
samt  som  sin mening ger  regeringen
till känna vad utskottet anfört,

146. Arbetstidsfrågor (mom. 87)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken   Arbetstidsfrågor   bort    ha
följande lydelse:
Finansutskottet  anser  i   likhet   med
Miljöpartiet           att            en
arbetstidsförkortning skulle kunna bidra
till  att arbetslösheten minskar.  Målet
bör vara att minska arbetstiden till  30
timmar  per  vecka. Som ett första  steg
bör  en  ny  arbetstidslag  börja  gälla
under  innevarande mandatperiod  med  en
normalarbetstid på 35 timmar per vecka.
Utskottet   delar  också  Miljöpartiets
inställning att arbetstiden skall  kunna
tas  ut flexibelt vilket bör kunna lösas
avtalsvägen   i   form   av   t.ex.   en
arbetstidsbank.  Reglerna   om   övertid
måste  också  ses  över.  Övertiden  bör
begränsas  till  högst  100  timmar  per
kalenderår.
För  att en arbetstidsförkortning skall
få   effekt  på  arbetslösheten  är  det
viktigt  att alla berörda parter  deltar
för    att    genomföra   omställningen.
Utskottet   anser  att  regeringen   bör
inbjuda   arbetsmarknadens  parter   att
sluta  ett  kontrakt  i frågan.  Statens
bidrag    till   att   underlätta    för
arbetsmarknadens parter att snabbt sänka
arbetstiden  bör bl.a.  vara  att  sänka
statliga avgifter och skatter på arbete.
Detta  kan i hög grad finansieras  genom
sänkta  statliga kostnader  för  a-kassa
och arbetsmarknadspolitik till följd  av
minskad arbetslöshet. Inom ramen för  en
skatteväxling för miljön  där  skatt  på
arbete    ersätts   med    miljö-    och
energiskatter   skapas   också    bättre
förutsättningar för sänkt arbetstid.
Vad  utskottet anfört med anledning  av
motion  Fi117 (mp) yrkandena  26-28  bör
riksdagen  som sin mening ge  regeringen
till känna.
dels att utskottets hemställan under  87
bort ha följande lydelse:
87. beträffande arbetstidsfrågor
att  riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi117 yrkandena 26-28  avslår
motion 1995/96:Fi116 yrkandena  42-44
samt  som  sin mening ger  regeringen
till känna vad utskottet anfört,

147. Sabbatsår (mom. 88)
Roy  Ottosson (mp) och Mats Odell  (kds)
anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken   Sabbatsår  bort  ha  följande
lydelse:
Finansutskottet anser att man måste söka
nya    vägar    för    att    tillgodose
människornas behov av lönearbete,  annat
arbete   och   fritid.   Förslaget    om
sabbatsår kan betyda lika mycket för  de
personer   vilka   får  möjlighet   till
sabbatsår   som   för  de,   vilka   får
möjlighet   att   komma   in    på    de
tjänstlediga     personernas     arbete.
Regeringen  bör  därför  återkomma  till
riksdagen  med  förslag  till   lag   om
sabbatsår enligt den danska modellen.
Med  det  anförda tillstyrker utskottet
motionerna  Fi117 (mp)  yrkande  29  och
Fi118 (kds) yrkande 23.
dels att utskottets hemställan under  88
bort ha följande lydelse:
88. beträffande sabbatsår
att   riksdagen   med   bifall   till
motionerna  1995/96:Fi117 yrkande  29
och  1995/96:Fi118 yrkande 23 som sin
mening ger regeringen till känna  vad
utskottet anfört,

148. Regionalt stöd (mom. 89)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per
Bill och Bo Lundgren (alla m) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Regionalt stöd bort ha följande
lydelse:
Finansutskottet förordar  i  likhet  med
Moderata       samlingspartiet       att
tyngdpunkten     i     regionalpolitiken
förskjuts  från stöd till  insatser  som
syftar  till att göra orter och regioner
mer attraktiva för företagsexpansion  på
företagens egna villkor.
I  fråga om de särskilda stödinsatserna
förordar  utskottet  att  det  selektiva
företagsstödet avvecklas.
Länsstyrelsen    bör    emellertid    i
framtiden  ha vissa resurser  till  sitt
förfogande  inte  minst  för   att   ett
konstruktivt  EU-stöd  skall  kunna  ges
nödvändig   nationell   medfinansiering.
Utskottet  förordar  en  nyordning   för
anslag    till    särskilda    regionala
investeringar.    Länsstyrelserna    bör
därvid ha en huvudroll.
Vad  utskottet med anledning av  motion
A49   (m)  yrkande  51  här  anfört   om
regionalpolitiken bör riksdagen som  sin
mening  ge regeringen till känna. Motion
Fi118 (kds) yrkande 27 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under  89
bort ha följande lydelse:
89. beträffande regionalt stöd
att  riksdagen med bifall till motion
1995/96:A49 yrkande 51 avslår  motion
1995/96:Fi118 yrkande 27 samt som sin
mening ger regeringen till känna  vad
utskottet anfört,
149. Regionalt stöd (mom. 89)
Mats Odell (kds) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Regionalt stöd bort ha följande
lydelse:
Finansutskottet  anser  i   likhet   med
Kristdemokraterna   att    propositionen
saknar en regionalpolitisk helhetssyn. I
stället    för   flyttlasspolitik    bör
statsmakterna    anlägga    en     sådan
helhetssyn. Flyttbidraget bör avskaffas.
Aktiva        arbetsmarknads-        och
regionalpolitiska      åtgärder      som
tillförsäkrar  de  lokala  områdena  och
regionerna  möjligheter  till   fortsatt
sysselsättning  är  nödvändiga  om  hela
Sverige skall leva.
Vad  utskottet här anfört med anledning
av  motion  Fi118 (kds) yrkande  27  bör
riksdagen  ge  regeringen  till   känna.
Motion A49 (m) yrkande 51 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under  89
bort ha följande lydelse:
89. beträffande regionalt stöd
att  riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi118   yrkande   27   avslår
motion  1995/96:A49 yrkande  51  samt
som  sin  mening ger regeringen  till
känna vad utskottet anfört,

150. Kompetensutveckling (mom. 90)
Lars Bäckström (v) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken  Kompetensutveckling  bort   ha
följande lydelse:
Finansutskottet        anser         att
kompetensutveckling   är    en    viktig
framtidsfråga.    Såsom   Vänsterpartiet
förordar  bör  enligt utskottets  mening
företag sätta av delar av sin vinst till
fonder    som    sedan   används    till
kompetensutveckling    i    arbetslivet.
Fonderna beräknas omsluta ca 2 miljarder
kronor. Löntagarna skall ges ett  reellt
inflytande över fonderna.
Med det anförda tillstyrks motion Fi116
(v) yrkande 41.
Avtal  med  kommuner om utbildning  och
kompetensutveckling bör användas som  en
arbetsmarknadspolitisk åtgärd i  stället
för  uppsägningar  inom  kommunerna  och
landstingen.    Sådana   avtal    skulle
särskilt stärka kvinnornas ställning  på
arbetsmarknaden förutom  att  kvaliteten
kan höjas inom t.ex. vård och omsorg.
Därmed   tillstyrker  utskottet  motion
Fi118 (kds) yrkande 26.
dels att utskottets hemställan under  90
bort ha följande lydelse:
90. beträffande kompetensutveckling
att   riksdagen   med   bifall   till
motionerna  1995/96:Fi116 yrkande  41
och  1995/96:Fi118 yrkande 26 som sin
mening ger regeringen till känna  vad
utskottet anfört,
151. Kompetensutveckling (mom. 90)
Mats Odell (kds) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken  Kompetensutveckling  bort   ha
följande lydelse:
Finansutskottet  anser  att  avtal   med
kommuner      om     utbildning      och
kompetensutveckling bör användas som  en
arbetsmarknadspolitisk åtgärd i  stället
för  uppsägningar  inom  kommunerna  och
landstingen. Denna åtgärd  har  en  klar
inriktning         på         kvinnornas
arbetsmöjligheter förutom att kvaliteten
kan höjas inom t.ex. vård och omsorg.
Därmed   tillstyrker  utskottet  motion
Fi118 (kds) yrkande 26.
dels att utskottets hemställan under  90
bort ha följande lydelse:
90. beträffande kompetensutveckling
att  riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi118   yrkande   26   avslår
motion  1995/96:Fi116 yrkande 41  och
som  sin  mening ger regeringen  till
känna vad utskottet anfört,
152. Avslag på föreslagna ändringar i
lagen om arbetslöshetsförsäkring och
lagen om kontant arbetsmarknadsstöd
(mom. 91)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per
Bill och Bo Lundgren (alla m) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken  Avslag på föreslagna ändringar
i  lagen om arbetslöshetsförsäkring  och
lagen om kontant arbetsmarknadsstöd bort
ha följande lydelse:
Enligt finansutskottets mening finns det
anledning   att   vara   kritisk    till
regeringens   vankelmod   i   fråga   om
arbetslöshetsförsäkringen. Det är som om
regeringen  inte vågade  ta  ett  samlat
grepp   på   frågan.  I   stället   sker
reformeringen steg för steg, vilket  gör
det  allt  svårare att  få  en  bild  av
helheten.  Det  är  ansvarslöst  mot  de
arbetslösa  som  tvingas  leva  i   stor
osäkerhet.
Som Moderata samlingspartiet framhåller
hade det bästa varit att återinföra  den
allmänna  obligatoriska  försäkring  som
infördes  av  fyrpartiregeringen   under
1994.  Två  år är förlorade. De  förslag
som  nu  läggs fram tillgodoser inte  de
krav  som  bör ställas på en  reformerad
arbetslöshetsförsäkring.
Till     att     börja    med     borde
arbetsvillkoret höjas till  12  månader.
Utskottet   kan   inte   heller    godta
principerna    för    beräkningen     av
ersättningsnivån. Den borde  grundas  på
lönen under de senaste 24 månaderna. Det
är  i och för sig bra att regeringen  nu
insett  att  det behövs en bortre  gräns
för ersättningsrätten, men den borde  ha
satts  snävare.  Utskottet  anser   inte
heller  att ersättningsnivån  bör  höjas
till  80  %.  Det  är  en  eftergift  åt
interna partiintressen som står i  strid
med det som är ekonomiskt angeläget.
Av   dessa  skäl  anser  utskottet  att
lagförslagen  bör avslås  av  riksdagen.
Detta  innebär  ett bifall  till  motion
Fi122   (m),  liksom  till   de   övriga
motioner som innehåller avslagsyrkanden.
dels att utskottets hemställan under  91
bort ha följande lydelse:
91. beträffande avslag på föreslagna
ändringar      i       lagen       om
arbetslöshetsförsäkringen  och  lagen
om kontant arbetsmarknadsstöd
att   riksdagen   med   bifall   till
motionerna 1995/96:Fi116 yrkandena 51
och  53, 1995/96:Fi117 yrkandena  61,
62    och   66   samt   1995/96:Fi122
yrkandena  7 och 8 avslår proposition
1995/96:222 yrkandena 27 och 28,
153. Avslag på föreslagna ändringar i
lagen om arbetslöshetsförsäkring och
lagen om kontant arbetsmarknadsstöd
(mom. 91)
Lars Bäckström (v) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken  Avslag på föreslagna ändringar
i  lagen om arbetslöshetsförsäkring  och
lagen om kontant arbetsmarknadsstöd bort
ha följande lydelse:
Reglerna  om arbetslöshetsersättning  är
av      avgörande     betydelse      för
hundratusentals  människor   och   deras
dagliga  försörjning.  Alldeles  oavsett
vilken   uppfattning  man  har  om   det
sakliga innehållet i reglerna, borde det
vara  ett  krav att så viktiga regelverk
åtminstone  i  de mest centrala  delarna
kan  läsas  och förstås av  dem  som  är
berörda.
Gång  på  gång  under  senare  år   har
regeringen  lagt  fram ogenomtänkta  och
dåligt analyserade förslag. Förslagen  i
denna proposition har snarast ännu sämre
kvalitet  än de föregående. Ju  mer  man
försöker  tränga  in i  dem,  desto  mer
förvirrande   blir  det.   Lagtext   och
brödtext   överensstämmer   inte.    Nya
begrepp    tillkommer,   andra    ändrar
innebörd.  Några egentliga  motiveringar
redovisas   inte.   Ett   stort    antal
väsentliga   frågor  lämnas  obesvarade.
Förslagen  utgår över huvud  taget  inte
från  en analys av de verkliga problemen
och     orsakssambanden.     Långtgående
förändringar  genomförs,  trots  att  en
sittande  utredning  snart  skall  lägga
fram förslag till en helt ny försäkring.
Redan  detta är skäl nog för att  avslå
regeringens förslag.
Förslagen  i  sak  är inte  värdiga  en
regering   som   säger   sig   företräda
arbetarrörelsens intressen.  Genomgående
är det de arbetslösa själva som får bära
ansvaret   för  en  misslyckad  politik.
Förslagen slår särskilt hårt mot utsatta
grupper som regeringen annars säger  sig
vilja  prioritera. I ordalag som närmast
är  cyniska  talas om människors  ansvar
för sin sysselsättningssituation och  om
att    arbetslösa   behöver    tydligare
drivkrafter.  Detta  gäller  inte  minst
resonemanget  om  deltidsarbetslösa  och
korttidsanställda.   Regeringen    tycks
vilja   övervältra   ansvaret   på    de
anställda    för    hur    arbetsgivaren
förlägger   arbetstiden  och   utnyttjar
arbetskraften.
Stora  grupper  av  arbetande  med  god
förankring  på arbetsmarknaden,  framför
allt  kvinnor,  kommer att  stå  utanför
försäkringen därför att de  inte  klarar
det nya arbetsvillkoret. Utformningen av
arbetsvillkoret skapar orättvisa.  Samma
mängd  arbete  i timmar kan  kvalificera
den  ena  men  inte den  andra.  Det  är
t.o.m. så att en person som under ett år
arbetat   dubbelt  så  mycket   som   en
arbetskamrat kan stå utanför  medan  den
andre kvalificerar sig. För den enskilde
måste  det  dessutom te sig  obegripligt
varför   ett  utbildningsvikariat   inte
kvalificerar för ersättning.
Det    nya    sättet    att    bestämma
dagpenningens  storlek medför  förluster
för  stora grupper som inte arbetat hela
året  före arbetslösheten. Den  faktiska
ersättningsnivån kommer  för  många  att
ligga långt under 75 %.
Den  bortre gränsen innebär  att  stora
grupper  kommer att stötas  ut,  60  000
till   70   000    personer   ligger   i
riskzonen.  Inget konkret besked  lämnas
om    vad    som   skall    ske    efter
utförsäkringen.
Regeringens  politik  på  detta  område
skapar   oro  för  framtiden   i   stora
grupper.  Detta är allvarligt  för  hela
samhället.
Sammanfattningsvis anser utskottet  att
regeringens  förslag bör  avslås  i  sin
helhet. Regeringen bör återkomma med ett
bättre  analyserat och förankrat förslag
som kan gälla från 1998.
Det  anförda  innebär att motion  Fi116
(v) yrkandena 51 och 53 bör tillstyrkas.
Detsamma  gäller  övriga  motioner   som
avser helt avslag på propositionen i  nu
berörda delar.
dels att utskottets hemställan under  91
bort ha följande lydelse:
91. beträffande avslag på föreslagna
ändringar      i       lagen       om
arbetslöshetsförsäkringen  och  lagen
om kontant arbetsmarknadsstöd
att   riksdagen   med   bifall   till
motionerna 1995/96:Fi116 yrkandena 51
och  53, 1995/96:Fi117 yrkandena  61,
62    och   66   samt   1995/96:Fi122
yrkandena  7 och 8 avslår proposition
1995/96:222 yrkandena 27 och 28,
154. Avslag på föreslagna ändringar i
lagen om arbetslöshetsförsäkring och
lagen om kontant arbetsmarknadsstöd
(mom. 91)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken  Avslag på föreslagna ändringar
i  lagen om arbetslöshetsförsäkring  och
lagen om kontant arbetsmarknadsstöd bort
ha följande lydelse:
Finansutskottet  får   i   denna   fråga
framhålla  följande.  Finansieringen  av
nivåhöjningen  från  75  till  80  %   i
arbetslöshetsförsäkringen bör  inte  ske
på  det  sätt  som  regeringen  föreslår
genom skärpta inträdeskrav och genom  en
bortre  gräns. I stället bör ett  brutet
tak införas på det sätt som Miljöpartiet
förordar.
Utskottet anser liksom Miljöpartiet att
redan dagens kvalifikationsregler  i  a-
kassan  och KAS slår snett. Många stängs
ute  och  tvingas leva på  socialbidrag.
Det   gäller   särskilt  ungdomar.   Med
regeringsförslaget blir det  än  svårare
att kvalificera sig för ersättning.
Det  är i och för sig riktigt att sätta
ett  slut för ersättningsrätten. Det får
dock  inte  ske  utan att man  samtidigt
inför ett annat godtagbart ersättningssy-
stem på en rimlig grundskyddsnivå.
Av  nu anförda skäl anser utskottet att
förslagen om ändringar i ALF och KAS bör
avslås  av  riksdagen. Det  innebär  att
motion  Fi117 (mp) yrkandena 61, 62  och
66  tillstyrks. Även övriga motioner med
avslagsyrkanden       blir        därmed
tillgodosedda.
dels att utskottets hemställan under  91
bort ha följande lydelse:
91. beträffande avslag på föreslagna
ändringar      i       lagen       om
arbetslöshetsförsäkringen  och  lagen
om kontant arbetsmarknadsstöd
att   riksdagen   med   bifall   till
motionerna 1995/96:Fi116 yrkandena 51
och  53, 1995/96:Fi117 yrkandena  61,
62    och   66   samt   1995/96:Fi122
yrkandena  7 och 8 avslår proposition
1995/96:222 yrkandena 27 och 28,
155. Arbetsvillkoret (mom. 92)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken   Arbetsvillkoret    bort    ha
följande lydelse:
Finansutskottet  får   i   denna   fråga
framhålla    följande.   De    nuvarande
kvalificeringsreglerna  slår  snett  och
skapar  orimliga tröskeleffekter, vilket
skapar   ett   A-  och  ett   B-lag   på
arbetsmarknaden. Ungdomar som saknat ett
halvt till ett års ordinarie arbete  för
att  kvalificera sig kan i många  år  få
leva på socialbidragsnivå medan den  som
lyckats  kvalificera  sig  till  a-kassa
genom  att  arbeta denna tid  sedan  kan
leva  på  en avsevärt bättre nivå  under
lika lång tid.
Utskottet  tillstyrker med det  anförda
motion Fi117 (mp) yrkande 63.
dels att utskottets hemställan under  92
bort ha följande lydelse:
92. beträffande arbetsvillkoret
att   riksdagen   med   bifall   till
motionerna  1995/96:Fi117 yrkande  63
och  1995/96:Fi118 yrkande 29 i denna
del  avslår  proposition  1995/96:222
yrkandena  27 i denna del  och  28  i
denna  del  samt som sin  mening  ger
regeringen  till känna vad  utskottet
anfört,

156. Arbetsvillkoret (mom. 92)
Mats Odell (kds) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken   Arbetsvillkoret    bort    ha
följande lydelse:
Finansutskottet  får   i   denna   fråga
framhålla  följande.  Regeringsförslaget
om  skärpt  arbetsvillkor är en  del  av
finansieringen av den kommande höjningen
av ersättningsnivån till 80 %. Utskottet
anser  att höjningen bör finansieras  på
det  sätt som Kristdemokraterna tidigare
föreslagit.   Det  finns  därför   ingen
anledning  att än en gång  föregripa  en
sittande  utredning och göra långtgående
förändringar i försäkringen.  I  stället
för      att      föra     en      sådan
tillfällighetspolitik   bör   regeringen
avvakta förslaget från ARBOM.
Av  detta skäl bör förslaget om  skärpt
arbetsvillkor  i ALF och KAS  avslås  av
riksdagen. Utskottet tillstyrker således
avslagsyrkandet  i  motion  Fi118  (kds)
yrkande 29 i motsvarande del.
dels att utskottets hemställan under  92
bort ha följande lydelse:
92. beträffande arbetsvillkoret
att   riksdagen   med   bifall   till
motionerna  1995/96:Fi117 yrkande  63
och  1995/96:Fi118 yrkande 29 i denna
del  avslår  proposition  1995/96:222
yrkandena  27 i denna del  och  28  i
denna  del  samt som sin  mening  ger
regeringen  till känna vad  utskottet
anfört,

157. Ersättningstid och
ersättningsperiod (mom. 94)
Anne Wibble (fp) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken       Ersättningstid        och
ersättningsperiod   bort   ha   följande
lydelse:
Finansutskottet       noterar        den
helomvändning som regeringen gör när man
nu  lägger fram ett förslag om en bortre
gräns i arbetslöshetsförsäkringen. Detta
förslag  är nödvändigt som ett sätt  att
tydliggöra  försäkringens  karaktär   av
omställningsförsäkring.
Liksom  Folkpartiet  liberalerna  anser
utskottet dock att tre år är en för lång
tid.  Den bortre gränsen bör sättas  vid
två  år.  I  sammanhanget vill utskottet
peka på vikten av att en bortre parentes
kombineras  med att konkreta aktiviteter
och  jobbsökande sätts in tidigt.  Allra
viktigast  är naturligtvis åtgärder  för
ett  expansivt företagande  så  att  det
finns arbete att söka.
Utskottet  tillstyrker med det  anförda
motion Fi123 (fp) yrkande 9. Motsvarande
delar i propositionen avstyrks.
dels att utskottets hemställan under  94
bort ha följande lydelse:
94.  beträffande ersättningstid  och
ersättningsperiod
att  riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi123   yrkande    9    avslå
proposition 1995/96:222 yrkandena  27
i  denna del och 28 i denna del  samt
som  sin  mening ger regeringen  till
känna vad utskottet anfört,
158. Dagpenningberäkningen (mom. 95)
Mats Odell (kds) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Dagpenningberäkningen  bort  ha
följande lydelse:
Finansutskottet får i denna fråga anföra
följande.  Regeringsförslaget om  ändrad
grund  för  beräkning av dagpenningen  i
arbetslöshetsförsäkringen är en  del  av
finansieringen av den kommande höjningen
av          ersättningsnivån           i
arbetslöshetsförsäkringen  till  80   %.
Utskottet   anser  att   höjningen   bör
finansieras    på    det    sätt     som
Kristdemokraterna  tidigare  föreslagit.
Det finns därför ingen anledning att  än
en  gång föregripa en sittande utredning
och   göra  ingripande  förändringar   i
försäkringen. I stället för att föra  en
sådan     tillfällighetspolitik      bör
regeringen avvakta förslaget från ARBOM.
I   sammanhanget  vill   utskottet   ta
bestämt avstånd från tanken att begränsa
uppräkningen av ersättningen på grund av
träffade löneavtal till högst 2 %. Detta
måste betraktas som en manipulation  med
beräkningsunderlaget.
Av  detta skäl bör förslaget om  ändrad
grund  för  beräkning av dagpenningen  i
försäkringen   avslås   av    riksdagen.
Utskottet      tillstyrker       således
avslagsyrkandet  i  motion  Fi118  (kds)
yrkande 29 i motsvarande del.
dels att utskottets hemställan under  95
bort ha följande lydelse:
95.                      beträffande
dagpenningberäkningen
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi118 yrkande 29 i denna  del
avslår     proposition    1995/96:222
yrkande  27 i denna del samt som  sin
mening ger regeringen till känna  vad
utskottet anfört,

159. Ersättning till deltidsarbetslösa
(mom. 100)
Lars Bäckström (v) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken         Ersättning         till
deltidsarbetslösa   bort   ha   följande
lydelse:
Liksom   Vänsterpartiet  ser   utskottet
stora problem med deltidsarbetslösheten.
De     förändringar    som    regeringen
genomförde  hösten 1995 leder  till  att
man  gör  om fasta deltidstjänster  till
visstidsanställningar.             Många
deltidsanställda säger också upp sig för
att  få  rätt  till heltidsstämpling.  I
avvaktan på arbetsrättsliga reformer bör
dessa regler upphävas.
Med  det  anförda tillstyrker utskottet
motion Fi116 (v) yrkande 54.
dels att utskottets hemställan under 100
bort ha följande lydelse:
100.   beträffande  ersättning  till
deltidsarbetslösa
att    riksdagen   bifaller    motion
1995/96:Fi116 yrkande 54 samt som sin
mening ger regeringen till känna  vad
utskottet anfört,
160. Allmän arbetslöshetsförsäkring
(mom. 101)
Lennart Hedquist (m), Anne Wibble  (fp),
Fredrik Reinfeldt (m), Mats Odell (kds),
Per Bill (m) och Bo Lundgren (m) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken  Allmän arbetslöshetsförsäkring
bort ha följande lydelse:
Regeringens  förslag till förändring  av
arbetslöshetsförsäkringen är ogenomtänkt
och  ur rättstillämpningssynpunkt mycket
svårhanterligt.  I  stället  för   detta
förslag       borde      en       allmän
arbetslöshetsförsäkring som i högre grad
finansieras    med    egenavgifter    ha
återinförts   enligt  den   modell   som
infördes   av   den   förra   borgerliga
regeringen.   Därigenom    skulle    den
enskilde ha ett verkligt val om hur  han
eller   hon  vill  ordna  sin   fackliga
tillhörighet                         och
arbetslöshetsförsäkring.    Försäkringen
skulle    också   medverka   till    att
löneavtalen   inte   leder   till   ökad
arbetslöshet.       Karaktären        av
omställningsförsäkring             måste
understrykas.
Det   är  felaktigt  att  rätten   till
ersättning   skall  vara   beroende   av
anknytning till en facklig organisation.
Av principiella skäl och av rättviseskäl
bör en inkomstrelaterad ersättning kunna
ges till alla som har en fast förankring
på  arbetsmarknaden. Detta har blivit än
mer  påtagligt nu när staten kommit  att
stå  för  den helt övervägande delen  av
kostnaden för försäkringen.
Det   anförda  innebär  att   utskottet
tillstyrker  motionerna A49 (m)  yrkande
39 och Fi118 (kds) yrkande 28.
dels att utskottets hemställan under 101
bort ha följande lydelse:
101.        beträffande       allmän
arbetslöshetsförsäkring
att   riksdagen  bifaller  motionerna
1995/96:A49    yrkande     39     och
1995/96:Fi118 yrkande 28 samt som sin
mening ger regeringen till känna  vad
utskottet anfört,
161. Finansiering av höjningen av
ersättningsnivån (mom. 102)
Lars Bäckström (v) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken  Finansiering av  höjningen  av
ersättningsnivån   bort   ha    följande
lydelse:
En   återgång   bör  ske   till   80   %
ersättningsnivå.  Höjningen  bör  enligt
utskottets   mening  finansieras   genom
förändringar       på      försäkringens
inkomstsida,  inte genom försämringar  i
systemen.  Vänsterpartiet  pekar  i  sin
motion Fi116 på ett antal alternativ som
utskottet ser som möjliga lösningar. Det
gäller    en   begränsad   höjning    av
arbetsmarknadsavgiften     eller      av
bolagsskatten. En annan lösning  är  att
avstå    från    den   växling    mellan
sjukförsäkringsavgift                och
arbetsmarknadsavgift  som   föreslås   i
proposition 209.
dels att utskottets hemställan under 102
bort ha följande lydelse:
102.  beträffande  finansiering   av
höjningen av ersättningsnivån
att  riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi116  yrkande  52  och   med
avslag    på   motion   1995/96:Fi117
yrkandena  64 och 65 som  sin  mening
ger   regeringen   till   känna   vad
utskottet anfört,
162. Finansiering av höjningen av
ersättningsnivån (mom. 102)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken  Finansiering av  höjningen  av
ersättningsnivån   bort   ha    följande
lydelse:
Som  Miljöpartiet föreslår bör ett  s.k.
brutet  tak införas i försäkringen.  Det
innebär att ersättning lämnas med  80  %
av  inkomsten  upp till brytpunkten  4,2
basbelopp.  Höjningen finansieras  genom
att  inkomstbortfall  därutöver  ersätts
med 40 %.
Utskottet  biträder  med  det   anförda
motion Fi117 (mp) yrkandena 64 och 65.
dels att utskottets hemställan under 102
bort ha följande lydelse:
102.  beträffande  finansiering   av
höjningen av ersättningsnivån
att  riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi117  yrkandena  64  och  65
samt    med    avslag    på    motion
1995/96:Fi116  yrkande  52  som   sin
mening ger regeringen till känna  vad
utskottet anfört,
163. Förslag på tilläggsbudget
(textavsnittet)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per
Bill och Bo Lundgren (alla m) anser  att
den  del  av  utskottets yttrande  under
rubriken  Förslag på tilläggsbudget  som
börjar  med  Utskottet noterar med   och
slutar     med      invändningar     mot
finansieringen    bort    ha    följande
lydelse:
Utskottet delar uppfattningen i   motion
Fi109   (m)  att  endast  2,8  miljarder
kronor   av  den  av  regeringen  totalt
föreslagna inleveransen från Securum bör
tas  i  anspråk. Detta belopp  motsvarar
bortfallet av stämpelskatt åren 1996 och
1997.  Vad i övrigt kan erhållas vid  en
avveckling  av Securum bör användas  för
att   nedbringa  budgetunderskottet  och
statsskulden.
164. Förslag på tilläggsbudget
(textavsnittet)
Anne  Wibble (fp) anser att den  del  av
utskottets   yttrande   under   rubriken
Förslag på tilläggsbudget som börjar med
 Utskottet  noterar med  och slutar  med
 invändningar  mot finansieringen   bort
ha följande lydelse:
Utskottet  avvisar, i likhet med  motion
Fi110   (fp),  bestämt  den  undermåliga
finansieringen  av regeringens  förslag.
Förslaget minskar trovärdigheten  i  den
pågående  budgetsaneringen. Att  använda
inleveranser  från  Securum,  vilket   i
praktiken                        innebär
fastighetsförsäljningar,  till  statliga
utgifter är oacceptabelt. De fastigheter
som  Securum  äger har staten  övertagit
som  en följd av bankkrisen. Försäljning
av   dessa  har  i  ett  tidigare  skede
betraktats   som  en  återbetalning   av
bankstöd.   Kostnaderna  för  bankstödet
lånades    upp    och    belastar     nu
statsskulden.  Det enda rimliga  är  att
intäkter  från fastigheter som  försäljs
används   till   att   betala   av    på
statsskulden.
165. Arbetsgivarperioden i
sjukförsäkringen (mom. 103)
Lennart Hedquist (m), Anne Wibble  (fp),
Fredrik Reinfeldt (m), Mats Odell (kds),
Per Bill (m) och Bo Lundgren (m) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken      Arbetsgivarperioden      i
sjukförsäkringen   bort   ha    följande
lydelse:
Finansutskottet  anser att  den  nyligen
beslutade        förlängningen        av
arbetsgivarperioden från två  till  fyra
veckor bör undanröjas. Åtgärden kan  som
regeringen     själv    framhåller     i
propositionen    ses    som    en    ren
skattehöjning,  eftersom   arbetsgivarna
inte  fått  någon kompensation.  De  nya
reglerna medför ökade kostnader för  att
anställa och drabbar särskilt hårt i  de
mindre    och    medelstora   företagen.
Utskottet  tillstyrker med  det  anförda
motionerna Fi110 (fp) yrkande 9 och  A46
(kds) yrkande 10.
dels att utskottets hemställan under 103
bort ha följande lydelse:
103. beträffande arbetsgivarperioden
i sjukförsäkringen
att   riksdagen   med   bifall   till
motionerna 1995/96:A46 yrkande 10 och
1995/96:Fi110  yrkande  9   som   sin
mening ger regeringen till känna  vad
utskottet anfört,


166. Arbetsgivarperioden i
sjukförsäkringen (mom. 103)
Lars Bäckström (v) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken      Arbetsgivarperioden      i
sjukförsäkringen   bort   ha    följande
lydelse:
Finansutskottet   anser   ej   att    de
nuvarande          reglerna           om
arbetsgivarperioden  i  sjukförsäkringen
bör förlängas från två till fyra veckor.
En  sådan  åtgärd skulle verka påtagligt
hämmande    för    möjligheterna     att
nyanställa   i  de  små  och  medelstora
företagen.  I  likhet  med  motionärerna
bakom motion A46 (kds) avvisar utskottet
också förslaget av sociala skäl eftersom
det  kan  försvåra för dem som inte  har
god   hälsa  att  få  anställning.   Vad
utskottet  här anfört bör riksdagen  som
sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 103
bort ha följande lydelse:
103. beträffande arbetsgivarperioden
i sjukförsäkringen
att   riksdagen  med   anledning   av
motionerna 1995/96:A46 yrkande 10 och
1995/96:Fi110  yrkande  9   som   sin
mening ger regeringen till känna  vad
utskottet anfört,
167. Rehabilitering (mom. 104)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per
Bill och Bo Lundgren (alla m) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Rehabilitering bort ha följande
lydelse:
Finansutskottet har uppfattningen att en
stor  grupp  anställda  kommit  att   få
sådana  svårigheter  på  arbetsmarknaden
att   behov  uppstått  av  mer  bestämda
rehabiliteringsåtgärder.          Enligt
utskottet      kan     det     nuvarande
rehabiliteringssy-stemets   effektivitet
starkt  ifrågasättas.  Lagstiftning  och
kontroll inom rehabiliteringsområdet  är
sannolikt lika trubbiga verktyg här  som
inom  andra områden relaterade  till  en
modern arbetsmarknad. Ett ändamålsenligt
rehabiliteringssystem     bör     enligt
utskottets uppfattning bygga på ett  mer
direkt  samarbete  med företagen.  Såsom
motionärerna       föreslagit        kan
rehabiliteringen      sannolikt      bli
effektivare   om  överenskommelser   med
företagen träffas som innebär att  dessa
svarar          för          preciserade
rehabiliteringsuppgifter. Med hänvisning
till vad utskottet här anfört tillstyrks
motion A49 (m) yrkande 53. Motion  Fi116
(v) yrkande 27 avstyrks av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 104
bort ha följande lydelse:
104. beträffande rehabilitering
att  riksdagen med bifall till motion
1995/96:A49 yrkande 53 och med avslag
på  motion  1995/96:Fi116 yrkande  27
som  sin  mening ger regeringen  till
känna vad utskottet anfört,
168. Rehabilitering (mom. 104)
Lars Bäckström (v) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken Rehabilitering bort ha följande
lydelse:
Finansutskottet vill peka på att  det  i
Arbetsmarknadspolitiska       kommitténs
betänkande  finns förslag  om  samordnad
rehabilitering    som    innebär     att
försäkringskassan,    arbetsförmedlingen
och       kommunen       bildar       en
samverkansorganisation på lokal nivå för
planering     och     beställning     av
rehabiliterings-        och        andra
arbetsförberedande  insatser.  Utskottet
anser   att   en   samordning   av    de
finansiella   resurserna  med   säkerhet
skulle  innebära betydande fördelar  för
såväl individen som samhället. Förslagen
har  utarbetats i samråd med  Sjuk-  och
arbetsskadekommittén. Enligt  utskottets
mening  bör  regeringen mot bakgrund  av
det   anförda  snarast  återkomma   till
riksdagen      med     förslag      till
förverkligande   av   nämnda   åtgärder.
Finansutskottet  tillstyrker   med   det
anförda motion Fi116 (v) yrkande 27  och
avstyrker motion A49 (m) yrkande 53.
dels att utskottets hemställan under 104
bort ha följande lydelse:
104. beträffande rehabilitering
att  riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi116  yrkande  27  och   med
avslag  på motion 1995/96:A49 yrkande
53 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
169. Förtidspensionering (mom. 105)
Lars Bäckström (v) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken  Förtidspensionering  bort   ha
följande lydelse:
Finansutskottet     konstaterar      att
förtidspension framdeles  enbart  kommer
att   medges   av  medicinska   orsaker.
Orsaken härtill är bl.a. en strävan  mot
en   renodling  av  ersättningssystemen.
Detta  innebär  dock att  behövande  kan
komma  att  falla mellan  olika  system.
Utskottet   är   positivt    till    att
förtidspension   som   ett   sätt    att
utestängas  från  arbete  minimeras  men
menar  att  pressen på  den  enskilde  i
dagens svåra arbetsmarknadsläge kan  bli
alltför    stor.   Särskilt   svår    är
arbetsmarknaden  för  personer   i   60-
årsåldern.
I   propositionen  föreslås  av   denna
anledning att särskilda åtgärder  vidtas
för att ge sysselsättning åt personer  i
eldern 55-64 år. Utskottet anser  att  i
vart  fall  personer  vars  oförmåga  är
något  nedsatt av medicinska  skäl  inte
skall    behöva   omfattas   av   sådana
åtgärder.   I  stället  bör   de   kunna
beviljas   pension   enligt   en    s.k.
modifierad        äldreregel        inom
förtidspensioneringen.   Finansutskottet
tillstyrker mot bakgrund av det  anförda
motion Fi116 (v) yrkande 28.
dels att utskottets hemställan under 105
bort ha följande lydelse:
105. beträffande förtidspensionering
att  riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi116  yrkande  28  som   sin
mening ger regeringen till känna  vad
utskottet anfört,
170. Samordning av olika
ersättningssystem (mom. 106)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken     Samordning     av     olika
ersättningssystem   bort   ha   följande
lydelse:
Finansutskottet  noterar  att  det   för
närvarande    pågår    ett    omfattande
utrednings- och översynsarbete  när  det
gäller   de  olika  ersättningssystemen.
Sjuk- och arbetsskadekommittén har  haft
till  uppgift att lägga fram ett förslag
till   ohälsoförsäkring,  och  i  ARBOM-
utredningen    utreds    rätten     till
arbetslöshetsersättning.   Vidare    har
Studiemedelskommittén nyligen lagt  fram
ett        förslag       till       nytt
studiemedelssystem. Utskottet anser  att
det   finns   en  klar  risk   för   att
resultaten  kan komma att leda  till  en
ökad     splittring     mellan     olika
ersättningssystem och en cementering  av
uppdelningen  mellan olika  sektorer.  I
stället bör man enligt utskottets mening
avdramatisera skillnaderna mellan  olika
system   genom  att  så  långt   möjligt
harmonisera dem. För att få en nödvändig
samordning   till   stånd   bör   enligt
utskottet  en  parlamentarisk  beredning
tillsättas med uppgift att utarbeta  ett
samlat  och samordnat förslag som bygger
på de förslag som de olika utredningarna
och  kommittéerna lagt fram  och  kommer
att   lägga   fram.  Med   det   anförda
tillstyrker utskottet motion Fi117  (mp)
yrkandena 58 och 59.
dels att utskottets hemställan under 106
bort ha följande lydelse:
106. beträffande samordning av olika
ersättningssystem
att  riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi117 yrkandena 58 och 59 som
sin  mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
171.  Förmånsrätt och lönegaranti  (mom.
107)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per
Bill och Bo Lundgren (alla m) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken   Förmånsrätt  och  lönegaranti
bort ha följande lydelse:
Finansutskottet  delar de  uppfattningar
som  förts fram i motion A49 (m) om  att
statens    privilegium   i    form    av
förmånsrätt    för    skatter    framför
exempelvis  leverantörer  bör  avskaffas
samt  att  den otympliga och för  staten
kostsamma  lönegarantin  bör  förenklas.
Dessa  förändringar  skulle  leda   till
omedelbara  och påtagliga  förbättringar
när   det  gäller  förutsättningar   för
företagande.
Vad  först  gäller statens  förmånsrätt
för  skatter  konstaterar  utskottet   i
likhet med motionärerna att rättsläget i
dag  - med de dåliga förutsättningar som
gäller  för företagande - uppfattas  som
omotiverat och orättvist. Som anförts  i
motionen   är   skatteförmånsrätten   en
väsentlig omständighet när företag skall
räddas  genom en rekonstruktion.  Staten
är  regelmässigt  den borgenär  som  har
bäst     inblick    i    en    gäldenärs
betalningsförmåga. Staten kan därför  på
ett  tidigt stadium bli varse tecken  på
betalningssvårigheter i ett företag.  Om
förmånsrätten för skatter  och  allmänna
avgifter togs bort skulle staten få  ett
incitament  att tidigare ingripa  i  ett
företag  som  befinner sig i  begynnande
ekonomiska  svårigheter.  Staten  skulle
härvid  som  likaberättigad  med   andra
oprioriterade fordringsägare  få  större
möjligheter att verka för lösningar utom
konkurs. Statens företrädare skulle  vid
ackordsförhandlingar inte  behöva  hävda
att staten skall ha full utdelning innan
exempelvis   leverantörer   får    någon
utdelning.  Det allmänna  kommer  därmed
att   få  ett  större  intresse  av  att
medverka   till  ekonomiska  uppgörelser
mellan   gäldenären  och   borgenärerna.
Detta  kommer  att främja  möjligheterna
till  företagsrekonstruktion. Ett  annat
väsentligt  skäl att slopa förmånsrätten
för  skatter  är  att  utdelningen  till
oprioriterade    borgenärer    härigenom
skulle  komma  att  öka.  Därmed  stärks
leverantörernas ställning,  och  antalet
följdkonkurser         för         denna
borgenärskategori kan förväntas  minska.
Utskottet vill understryka att en  sådan
reform    väsentligt    skulle     gynna
borgenärernas  ställning i  allmänhet  i
ett rekonstruktionsförfarande och därmed
skapa  betydligt  bättre förutsättningar
för lyckosamma rekonstruktioner.
Enligt utskottets mening behöver  några
ytterligare  utredningar i  denna  fråga
inte   komma  till  stånd.  Erforderliga
lagförslag,  som  har  remissbehandlats,
finns   redan   i  Insolvensutredningens
slutbetänkande  (SOU  1992:113)  Lag  om
företagsrekonstruktion. Regeringen  bör,
enligt utskottets mening, omgående lägga
fram   ett  förslag  för  riksdagen   om
avskaffande    av   förmånsrätten    för
fordringar   på  skatter  och   allmänna
avgifter.
När det sedan gäller lönegarantin anser
utskottet i likhet med motionärerna  att
ett  nytt lönegarantisystem bör utformas
efter förebild av den ordning som gäller
inom   den   allmänna  sjukförsäkringen.
Härigenom    skulle    hanteringen    av
löneersättningen  vid konkurs  förenklas
och    kostnaderna    nedbringas.     De
arbetsgivaravgifter som är  avsedda  att
finansiera    lönegarantisystemet    bör
sålunda  tillföras  försäkringskassorna.
Försäkringskassan     skall     utbetala
garantimedel  till  de  anställda  vilka
förvaltaren i konkursen har  anmält  för
kassan.  Den  anställde har  sedan,  som
varje  annan  borgenär, att  bevaka  sin
fordran  enligt anställningsavtalet  med
arbetsgivaren.  Det åligger  förvaltaren
att  vid  utdelning på lönefordran  göra
avdrag  för  vad löntagaren  erhållit  i
lönegarantimedel från försäkringskassan.
Systemet   bör  vidare  möjliggöra   för
förvaltaren  att  vid  avvecklingen   av
konkursföretaget eller en rekonstruktion
låta anställda arbeta vidare. Genom  det
föreslagna         systemet         blir
administrationen enklare  och  billigare
samtidigt    som   möjligheterna    till
missbruk         och        otillbörliga
konkurrensfördelar  minskar.   Det   bör
enligt  utskottets  mening  ankomma   på
regeringen  att  i enlighet  med  de  nu
angivna   riktlinjerna  utforma  förslag
till  ett  nytt  lönegarantisystem   och
därefter  återkomma till  riksdagen  med
erforderliga lagförslag.
Utskottet  anser  mot bakgrund  av  det
anförda att motion A49 (m) yrkandena  23
och 24 bör tillstyrkas.
dels att utskottets hemställan under 107
bort ha följande lydelse:
107.  beträffande  förmånsrätt   och
lönegaranti
att  riksdagen med bifall till motion
1995/96:A49 yrkandena 23 och  24  som
sin  mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,

172. Stöd till kulturarbetare (mom. 108)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken  Stöd till kulturarbetare  bort
ha följande lydelse:
Finansutskottet kan konstatera att många
kulturarbetare   lever    under    svåra
ekonomiska    villkor   samtidigt    som
arbetslösheten  i  denna  yrkesgrupp  är
mycket hög. Det stöd som i dag utgår som
ett  särskilt selektivt och individuellt
konstnärsstöd  gynnar enligt  utskottets
mening    konstformer   med    akademisk
tradition och missgynnar andra former av
skapande och konstupplevelser.  Mot  den
bakgrunden  är enligt utskottets  mening
ett  mer  generellt stöd i form  av  ett
konstnärstillägg att föredra. Som anförs
i  motion  Fi117  (mp) bör  stödet  till
kulturarbetare prövas enligt en  bredare
och  mer  allmän grund och utgå som  ett
konstnärstillägg  med  den  principiella
utformning       som       anges       i
Kulturutredningens            betänkande
Kulturpolitikens     inriktning     (SOU
1995:84). Stödet bör, i enlighet med vad
som  föreslås i motionen, vara generellt
och  motsvara 70 % av inkomsten upp till
50  000 kr per år och således uppgå till
högst   35   000  kr.  Vid  en   inkomst
överstigande 80 000 kr per år bör stödet
avtrappas  för att helt upphöra  vid  en
årsinkomst om 150 000 kr.
En stor del av kultursektorn erhåller i
dag  bidrag  via AMS. Eftersom  det  bör
ankomma på kultursektorn och inte på AMS
att  avgöra vilka kulturaktiviteter  som
bör  bli föremål för ekonomiskt stöd  är
dagens           system           mycket
otillfredsställande.                 Ett
konstnärstillägg  enligt  ovan   skissad
modell  torde även i det avseendet  vara
att föredra.
Utskottet  anser  att  regeringen   bör
återkomma till riksdagen med förslag  om
ett  konstnärstillägg i enlighet med vad
utskottet här anfört. Motion Fi117  (mp)
yrkande 23 tillstyrks av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 108
bort ha följande lydelse:
108. beträffande stöd till
kulturarbetare
att  riksdagen med bifall till motion
1995/96:Fi117  yrkande  23  som   sin
mening ger regeringen till känna  vad
utskottet anfört,
Särskilda yttranden
1. Utgiftstak och fördelning på
utgiftsområden (mom. 4)
Roy Ottosson (mp) anför:
Vid   behandlingen  av  vårpropositionen
föreslog   Miljöpartiet  de  gröna   att
utgiftstaket  skulle  fastställas   till
724, 714 resp. 712 miljarder kronor  för
åren  1997-1999. De förslag  som  vi  nu
lägger fram i motionerna Fi112 (mp)  och
Fi117  (mp) föranleder ingen ändring  av
våra tidigare förslag till utgiftstak.
Vad     gäller     fördelningen      på
utgiftsområden återkommer vi till  denna
fråga   vid   behandlingen  av   höstens
budgetproposition.
2. Riksbankens uppgifter (mom. 7)
Lennart Hedquist (m), Anne Wibble  (fp),
Fredrik Reinfeldt (m), Mats Odell (kds),
Per Bill (m) och Bo Lundgren (m) anför:
En  trovärdig  och  långsiktigt  hållbar
sanering av de offentliga finanserna  är
en  viktig förutsättning för att  bringa
ned den fortfarande höga räntenivån. Det
är   också   avgörande  med   en   stark
trovärdighet     för     en      hållbar
inflationsbekämpning.        Riksbankens
formella oberoende måste därför stärkas.
Målet   att   värna  penningvärdet   bör
lagfästas, liksom förbud för fullmäktige
att ta emot instruktioner.
3. Riksbankens uppgifter (mom. 7)
Lars Bäckström (v) anför:
Liksom  motionären anser  Vänsterpartiet
att   det   är  viktigt  att  värna   om
Riksbankens  ställning  som  institution
under riksdagen. Vi motsätter oss vidare
ett  svenskt  medlemskap i den  monetära
unionen (EMU). Målen för Riksbanken  bör
förutom    att    värna   ett    stabilt
penningvärde   vara  att   främja   full
sysselsättning och hållbar tillväxt.  Då
riksdagen nyligen behandlat yrkanden som
rör  Riksbankens ställning har  vi  dock
för  närvarande  inget yrkande  i  detta
avseende.      Vänsterpartiet      avser
emellertid   att  i  samband   med   den
allmänna   motionstiden   hösten    1996
återkomma till dessa frågor.
4. Tillfällig nedsättning av
stämpelskatt i vissa fall (mom. 9)
Anne Wibble (fp) anför:
Jag   har  inget  att  invända  mot  att
stämpelskatten  sätts  ned  tillfälligt,
men  finner andra skäl till att  biträda
regeringens  förslag  än  de  regeringen
anför i propositionen.
Sänkningen av stämpelskatten är, liksom
det nyligen beslutade ROT-programmet, en
ytterligare  skattefavör för  bygg-  och
fastighetsbranschen,   vid   sidan    av
jordbruket Sveriges mest subventionerade
och   reglerade   bransch.   Folkpartiet
godtar    dock   förslaget   om    sänkt
stämpelskatt  vid  fastighetsöverlåtelse
av  den  anledningen att det finns  goda
skäl  att försöka underlätta rörligheten
på bostadsmarknaden i detta katastrofala
sysselsättningsläge.
Folkpartiet  avvisar  dock  regeringens
argumentation    för    sänkningen    av
stämpelskatten, nämligen tanken  på  att
skapa   förutsättning  för  nyproduktion
genom  att  denna väg försöka driva  upp
priserna    på    överlåtelser.    Skall
nyproduktion  av  framför  allt   småhus
komma  i  gång krävs att man  i  stället
inriktar  sig  på att sänka  kostnaderna
för  sådan nyproduktion så att  det  den
vägen   blir   konkurrenskraftiga    och
attraktiva bostäder.

5. Fastighetsskatt (mom. 10)
Lars Bäckström (v) anför:
Eftersom            frågan            om
fastighetsskattesystemets     utformning
kommit   att   aktualiseras   i    detta
betänkande  vill vi från Vänsterpartiets
sida  hänvisa till det ställningstagande
vi   tidigare   gjort  i  denna   fråga.
Vänsterpartiet  har som  del  i  en   en
uppgörelse   med   regeringen    biträtt
förslag om höjd fastighetsskatt. Vi  har
dock samtidigt genom motionsyrkanden och
reservationer    klargjort    att    det
erfordras särskilda lösningar i  samband
med  kraftigt  förhöjda  taxeringsvärden
för  fastboende  i  särskilt  attraktiva
områden.  Regeringen har deklarerat  att
man avser att återkomma med förslag till
lösning  på detta problem. Och  tidigare
sades  att det skulle ske en redovisning
under   våren  1996  eller  som   senast
halvårsskiftet 1996. Vänsterpartiet  har
klargjort att vi är villiga att medverka
i   en   arbetsgrupp   för   att   finna
konstruktiva lösningar, och vi har  även
redovisat  principer för hur  lindringar
kan  ske.  Tyvärr  har  regeringen  inte
tagit  fasta  på  dessa  öppningar  från
Vänsterpartiets  sida.  Regeringen   har
inte  heller redovisat några förslag.  I
dagarna    har   dock   meddelats    att
regeringen   avser  att  återkomma   med
förslag      under     hösten      1996.
Vänsterpartiet  beklagar att  regeringen
förhalat  frågan då detta har förorsakat
en  omfattande  oro  bland  den  bofasta
befolkningen i de aktuella områdena. Det
är  nödvändigt att regeringen lever  upp
till   sina   utfästelser  och   snarast
redovisar ett förslag i frågan.
Vad  gäller behovet av stimulanser  för
miljöriktiga     investeringar     anser
Vänsterpartiet    att    förslaget    är
intressant  men  att  en  mer   utförlig
prövning  ligger utanför ramen  för  det
nu aktuella betänkandet. Frågan bör dock
aktualiseras  i  samband  med   en   mer
genomgripande       reformering       av
bostadspolitiken                     och
fastighetsbeskattningen, frågor som  för
övrigt  för närvarande utreds i särskild
ordning.  Vänsterpartiet avser dock  att
återkomma till denna fråga.

6. Fastighetsskatt (mom. 10)
Roy Ottosson (mp) anför:
En     kortfattad     redovisning     av
Miljöpartiets principiella inställning i
den  fråga  om fastighetsskattesystemets
utformning   som   aktualiserats   genom
Kristdemokraternas motion framgår av det
särskilda   yttrande  som  Miljöpartiets
företrädare  avgav  i  bostadsutskottets
betänkande 1995/96:BoU10 tidigare i vår.
Vad  gäller frågan om åtgärder  för  att
minska   problemen  med  kraftigt   höjd
fastighetsskatt i skärgårdsområdena  och
andra särskilt utsatta områden delar jag
utskottets  uppfattning att ett  förslag
måste  presenteras snarast. Miljöpartiet
har  för  sin  del  i  olika  sammanhang
redovisat   förslag   som   kan   minska
problemen.
7. Beskattning av royalty och patent,
m.m. (mom. 20, såvitt avser
nuvärdesavskrivning)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per
Bill och Bo Lundgren (alla m) anför:
Med   tanke  på  de  stora  ackumulerade
vinster som finns i vissa företag skulle
det vara rimligt att införa en rätt till
nuvärdesavskrivning. I  motion  A49  (m)
anförs  att  en  nuvärdesavskrivning   i
första   hand  bör  avse  maskiner   och
motsvarande inventarier. Enligt motionen
bör   man   också  överväga  motsvarande
regler  för  byggnader. På så  sätt  kan
företag   redan  från   början   se   de
ekonomiska    konsekvenserna    av    en
investering.
Vi  instämmer i uppfattningen att dessa
förbättringar bör genomföras. Regeringen
bör skyndsamt lägga fram förslag till de
lagändringar  som behövs. Om  regeringen
inte   lägger  fram  förslag  med  denna
innebörd      innan     den     allmänna
motionstiden, avser vi att  återkomma  i
frågan.
8. Energibeskattningen (mom. 25)
Anne Wibble (fp) anför:
När   riksdagen   tog   ställning   till
förslagen om höjda energiskatter  yrkade
Folkpartiet  liberalerna på en  samtidig
och       större       sänkning       av
arbetsgivaravgifterna.   Vårt    förslag
avslogs   emellertid.   Vi   avser   att
återkomma  till frågan om energiskatter,
arbetsgivaravgifter       etc.       vid
behandlingen         av          höstens
budgetproposition.
9. Översyn av reglerna inom
tjänstesektorn (mom. 28)
Lars Bäckström (v) anför:
Vänsterpartiet   har   tidigare    genom
motioner  liksom  i en reservation  till
detta  betänkande avseende avsnittet  om
nedsättning av socialavgifter anvisat en
modell för lättnader i beskattningen  av
den                arbetskraftsintensiva
tjänstesektorn. Vi har dessutom  uttalat
att  vi gärna ser en bred beredning  som
belyser  vilka  åtgärder  som  är   bäst
ägnade  att  stärka  sysselsättningen  i
tjänstesektorn. Vänsterpartiet vill dock
bestämt  avvisa  tankarna  på  att   via
skattereduktioner   eller   skatteavdrag
gynna  privata  hushållstjänster,  genom
s.k. pigavdrag och liknande åtgärder.
Vänsterpartiet ser det som positivt att
regeringen  i  proposition 222  aviserar
att  den  avser  att i särskild  ordning
göra   en   översyn  av  reglerna   inom
tjänstesektorn. Vänsterpartiet är berett
att   aktivt  medverka  till  en   sådan
översyn. Vi vill dock betona att det  är
viktigt  att  en  översyn  inte   främst
riktas  in  på  privata hushållstjänster
som    konsumeras   i   hemmet.   Enligt
Vänsterpartiets mening  är  det  viktigt
att    den   av   regeringen   aviserade
beredningen  ges en bred  inriktning  så
att den omfattar hela tjänstesektorn.
10. Program för samarbete och utveckling
inom Östersjöregionen (mom. 33)
Mats Odell (kds) anför:
Det  råder  stor oklarhet  om  det  stöd
avseende livsmedelsexport som aviseras i
propositionen.  Jag är kritisk  mot  den
typ    av   opreciserade   förslag   som
regeringen  lägger fram i propositionen.
Ett grundläggande krav är att förslagens
innebörd   skall  gå   att   uttyda   av
propositionstexten.
Regeringens förslag om stöd till svensk
exportindustri, bl.a. avseende export av
livsmedel  till Baltikum, har  såväl  en
sakpolitisk  som en moralisk  dimension.
Sverige    ingår   i   EU:s   gemensamma
jordbrukspolitik. Det svenska jordbruket
får   därigenom   subventioner,   liksom
exportstöd. Redan mot den bakgrunden  är
det    svårbegripligt   att   regeringen
aviserar  ytterligare  stöd,  om  än   i
propositionen opreciserat,  till  svensk
livsmedelsexport.
Estland  hör  till de  länder  som  har
gjort  långtgående  liberaliseringar  av
jordbrukssektorn. Att i ett sådant  läge
överväga  ytterligare  stöd  för  svensk
livsmedelsexport till bl.a. Estland vore
att  medvetet söka slå ut bl.a.  estnisk
livsmedelsproduktion.
11. Lokal samverkan i
arbetsförmedlingsnämnderna (mom. 67)
Anne Wibble (fp) anför:
Det   är   positivt   att   den   lokala
arbetsförmedlingens      ansvar      för
verksamheten ökar. Den lokala kännedomen
och   närheten  kan  här  vara  en  stor
fördel.  Dock  finns det  anledning  att
påminna om vad som anförs i Folkpartiets
motion  Fi123,  nämligen  tendensen  att
kommunalisera   arbetsmarknadspolitiken.
Arbetsmarknadspolitiken  bör  förbli  en
statlig     angelägenhet     med     ett
övergripande nationellt ansvar.
12. Arbetsplatsintroduktion, datortek,
rekryteringsstöd och beredskapsarbete,
utbildningsvikariat, pendlingsstöd
(mom. 73-76 och 78)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per
Bill och Bo Lundgren (alla m) anför:
I   Moderata   samlingspartiets   motion
1995/96:Fi78     med    anledning     av
vårpropositionen föreslogs en lägre  ram
för      de      arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna  än regeringen  föreslog.  Vi
utgick  från  att vissa åtgärder  skulle
avvecklas, ersättas eller ges  en  annan
utformning.
I  samband med höstens budgetbehandling
kommer  vi  att  närmare  precisera  vår
politik    bl.a.   med    avseende    på
utbildningsvikariat,   beredskapsarbete,
rekryteringsstöd  och  pendlingsstöd.  I
avvaktan  på  denna  behandling  är   vi
beredda att acceptera de stramare regler
regeringen  föreslår i  fråga  om  dessa
åtgärder.
När  det  gäller datorteken avvisar  vi
regeringens förslag om nyinvesteringar i
bl.a.  utrustning. Vi har redan tidigare
haft   betänkligheter  mot   att   öppna
datorteken  för  alla. Verksamheten  bör
enligt vår mening vara riktad till unga,
och andra bör komma i fråga endast i mån
av plats. Vi upprepar också ett tidigare
framfört krav att inte bara utrustningen
utan   även  datortekverksamheten  skall
upphandlas i konkurrens.
Vi      välkomnar     slutligen     att
anställningskravet                   vid
arbetsplatsintroduktion tas bort. Som vi
varnade  för redan då anställningskravet
infördes  riskerade  åtgärden  härigenom
att få en alltför begränsad omfattning.
13. Nya former för sysselsättning åt
arbetslösa (mom. 82)
Lars Bäckström (v) anför:
Regeringen  aviserar att den  avser  att
återkomma   med   förslag   om    lokala
arbetscentrer.
Förslaget är mycket allmänt hållet  och
frågor    om    juridisk    form     och
avgränsningen  mellan  de   kommersiella
inslagen     och    utbildnings-     och
praktikinslagen är inte belysta på något
tydligt   sätt.   Förslaget   innehåller
enligt   min   uppfattning  risker   för
inlåsningseffekter, liksom risk för  att
a-kasseersättning   skulle   ligga   som
lönenorm.  Det  finns anledning  att  gå
igenom   alla  juridiska  och  praktiska
svårigheter på ett mer systematiskt sätt
innan  regeringen  återkommer  med   ett
konkret förslag. Först därefter  är  det
möjligt  att ta ställning till  idén  om
lokala arbetscentrer.


14. Avslag på lagförslagen (mom. 91-98)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per
Bill och Bo Lundgren (alla m) anför:
Moderata   samlingspartiet  föreslår   i
reservation 152 att regeringens  förslag
till  ändringar  i  ALF  och  KAS  skall
avslås  i  sin  helhet.  Vi  har  därför
avstått  från  att i reservationer  yrka
avslag    på   de   moment    som    rör
lagförslagens detaljer.
15. Avslag på lagförslagen (mom. 91-98)
Lars Bäckström (v) anför:
Vänsterpartiet  föreslår  i  reservation
153   att   regeringens   förslag   till
ändringar i ALF och KAS skall  avslås  i
sin  helhet. Jag har därför avstått från
att  i  reservationer yrka avslag på  de
moment som rör lagförslagens detaljer.

16. Avslag på lagförslagen (mom. 91-98)
Roy Ottosson (mp) anför:
Miljöpartiet föreslår i reservation  154
att regeringens förslag till ändringar i
ALF  och  KAS skall avslås i sin helhet.
Det   innebär  självklart  att  vi  inte
heller står bakom detaljförändringarna i
den berörda lagstiftningen som följer av
regeringens  förslag.  Jag  har   därför
avstått  från  att i reservationer  yrka
avslag    på   de   moment    som    rör
lagförslagens detaljer.
17. Förtidspensionering (mom. 104)
Lennart Hedquist (m), Anne Wibble  (fp),
Fredrik Reinfeldt (m), Per Bill (m)  och
Bo Lundgren (m) anför:
Vi har från Moderata samlingspartiet och
Folkpartiet   liberalerna  ingen   annan
mening  än  utskottet när det gäller  de
motionsyrkanden om de s.k. äldrereglerna
som   behandlas   i   de   nu   aktuella
motionerna. Däremot har vi andra förslag
till           förändringar            i
förtidspensionssystemet som  framgår  av
vad  vi  anfört i våra reservationer  om
riktlinjerna    för    den    ekonomiska
politiken.
18. Allmänt om riksdagens behandling av
sysselsättningsfrågorna
Anne Wibble (fp) anför:
När   det   stod   klart   att   interna
motsättningar  inom regeringspartiet  om
främst  arbetsrätten  hade  stoppat  den
till        i        maj        utlovade
sysselsättningspropositionen       ansåg
Folkpartiet  liberalerna  att  riksdagen
måste  ta initiativet i kampen  mot  den
stigande  arbetslösheten.  Med  stöd  av
bestämmelsen   i  riksdagsordningen   om
motionsrätt  vid  händelse  av  särskild
vikt   väckte  vi  därför   en   motion.
Resultatet  av denna åtgärd,  och  andra
åtgärder  från oppositionen, resulterade
i  två  propositioner  från  regeringen,
dock utarbetade i all hast.
Folkpartiet       liberalerna       har
koncentrerat  sitt arbete på  att  förmå
riksdagen  att dels anta ett ambitiösare
mål  för sysselsättningspolitiken än det
av regeringen föreslagna, dels förskjuta
tyngdpunkten i åtgärdspaketet  mot  fler
åtgärder          som         förbättrar
företagsklimatet.
Den      mängd     aviseringar      och
utredningsuppdrag    som     nämns     i
propositionerna    avser     Folkpartiet
liberalerna   att   återkomma   till   i
motioner under den allmänna motionstiden
eller  när  regeringen  återkommer   med
preciserade förslag. Det faktum att  jag
i    reservationer    eller    särskilda
yttranden    inte   kommenterat    vissa
resonemang  kan således  inte  tas  till
intäkt  för att jag accepterat dem.  Det
gäller t.ex. barntillägget i svux/svuxa,
fördelningen     av     högskoleplatser,
åtgärder  mot  buller  m.m.  Det  gäller
också   de  olika  regelförändringar   i
arbetslöshetsförsäkringen            som
finansutskottet                       på
arbetsmarknadsutskottets inrådan  -  och
med  ändring  av regeringens  förslag  -
föreslår.       Jag      anser       att
arbetslöshetsförsäkringen  bör  utformas
som  en  allmän försäkring, till  större
del    än   i   dag   finansierad    med
egenavgifter.
Lagförslag i proposition 222
1   Förslag till lag om ändring i lagen
(1996:537) om ändring i lagen (1978:69)
om försäljningsskatt på motorfordon
2   Förslag till lag om ändring i
fordonsskattelagen (1988:327)
3   Förslag till lag om ändring i
bilskrotningslagen (1975:343)
4   Förslag till lag om ändring i lagen
(1994:1563) om tobaksskatt
5   Förslag till lag om tillfällig
nedsättning av stämpelskatt i vissa fall
6   Förslag till lag om ändring i lagen
(1984:404) om stämpelskatt vid
inskrivningsmyndigheter
7   Förslag till lag om upphävande av
lagen (1994:1851) om skattelättnader för
sparande i allemansfond
8   Förslag till lag om
arbetslivsutveckling
Härigenom föreskrivs följande.
1   §    Den  som  av  länsarbetsnämnden
anvisats     till     verksamhet     för
arbetslivsutveckling  skall  inte  anses
som   arbetstagare  när  han  deltar   i
verksamheten.   När   sådan   verksamhet
bedrivs  på  en arbetsplats,  skall  han
dock  likställas  med  arbetstagare  vid
tillämpning av 2 kap. 1-9 §§, 3 kap. 1-4
och 7-14 §§, 4 kap. 1-4 och 8-10 §§ samt
7-9  kap.  arbetsmiljölagen (1977:1160).
Därvid skall vad i arbetsmiljölagen sägs
om  arbetsgivare gälla den som  upplåtit
en   arbetsplats   för  verksamhet   för
arbetslivsutveckling.
2  §   Den tid under vilken en arbetslös
deltagit      i      verksamhet      för
arbetslivsutveckling  i   enlighet   med
länsarbetsnämndens anvisning utgör sådan
tid  som enligt 7 § lagen (1973:370)  om
arbetslöshetsförsäkring eller 7 §  lagen
(1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd
kvalificerar för en ny ersättningsperiod
inom    samma    ersättningstid.     Vid
bestämmande av ramtid enligt samma lagar
räknas inte tid då den arbetslöse  varit
hindrad   att   arbeta   på   grund   av
deltagandet,  i  den  mån   tiden   inte
jämställs enligt vad som nyss sagts.
_______________
Denna  lag träder i kraft den 1 januari
1997   och   gäller  till  utgången   av
december månad 1997.

9   Förslag till lag om offentliga
tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa
Härigenom föreskrivs följande.
1   §   Den   som  av  länsarbetsnämnden
anvisats    en    arbetsmarknadspolitisk
åtgärd   i   form   av  ett   offentligt
tillfälligt arbete för äldre  arbetslösa
skall  inte  anses som arbetstagare  hos
den   arbetsgivare  som  tillhandahåller
platsen.   Han  eller  hon  skall   dock
likställas    med    arbetstagare    vid
tillämpning av 2 kap. 1-9 §§, 3 kap. 1-4
§§  och 7-14 §§, 4 kap. 1-4 och 8-10  §§
samt     7-9    kap.    arbetsmiljölagen
(1977:1160).
2  §  Den  tid  under vilken  en  person
deltagit  i  ett offentligt  tillfälligt
arbete i enlighet med länsarbetsnämndens
anvisning utgör sådan tid som enligt 7 §
lagen           (1973:370)            om
arbetslöshetsförsäkring eller 7 §  lagen
(1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd
kvalificerar för en ny ersättningsperiod
inom    samma    ersättningstid.     Vid
bestämmande  av  ramtiden  enligt  samma
lagar  räknas inte tid då personen varit
hindrad   att   arbeta   på   grund   av
deltagandet,  i  den  mån   tiden   inte
jämställs enligt vad som nyss sagts.
______________
Denna  lag träder i kraft den 1 januari
1997   och   gäller  till  utgången   av
december 1998.
10   Förslag till lag om ändring i lagen
(1973:370) om arbetslöshetsförsäkring
Härigenom  föreskrivs att  i  fråga  om
lagen           (1973:370)            om
arbetslöshetsförsäkring1
dels att 31 § skall upphöra att gälla,
dels att 6, 7, 8, 14, 15, 20, 29 och  30
§§ skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse    Föreslagen lydelse
6 §2
Rätt  till  ersättning vid  arbetslöshet
föreligger,  för  försäkrad  som   efter
senaste inträdet i arbetslöshetskassan,
1.  varit  medlem i kassan under  minst
tolv   månader,   om   han   haft    sin
huvudsakliga  försörjning genom  avlönat
arbete  för annans räkning, eller  under
minst  24  månader,  om  han  haft   sin
huvudsakliga       försörjning       som
självständig                  företagare
(medlemsvillkor),
2. under en ramtid   2. under en ramtid
av   tolv   månader  av   tolv   månader
omedelbart     före  omedelbart före det
arbetslöshetens      att  han eller  hon
inträde      utfört  anmält   sig    som
förvärvsarbete    i  arbetssökande   hos
minst    80   dagar  den      offentliga
fördelade på  minst  arbetsförmedlingen,
fem         månader  utfört
(arbetsvillkor).     förvärvsarbete    i
Endast    dag    då  minst  nio  månader
förvärvsarbete  har  (arbetsvillkor).
utförts i minst tre  Endast   månad   då
timmar   får    här  förvärvsarbete  har
räknas   in.    Med  utförts   i   minst
utfört               åttio  timmar   får
förvärvsarbete       här  räknas in. Med
avses  även tid  då  utfört
den försäkrade haft  förvärvsarbete
semester      eller  avses  även tid  då
annars varit  ledig  den försäkrade haft
av    någon   annan  semester      eller
anledning        än  annars varit  ledig
sjukdom,             av    någon   annan
tjänstgöring enligt  anledning        än
lagen   (1994:1809)  sjukdom,
om                   tjänstgöring enligt
totalförsvarsplikt   lagen   (1994:1809)
eller barns födelse  om
med    helt   eller  totalförsvarsplikt
delvis   bibehållen  eller barns födelse
lön.                 med    helt   eller
delvis   bibehållen
lön.
Vid prövning av arbetsvillkoret bortses
från förvärvsarbete som
1.   arbetsgivaren   1.   arbetsgivaren
finansierat     med  finansierat     med
stöd av              stöd av
-  lagen (1995:411)  -      förordningen
om  tillfällig avvi  (1986:414) om rekry
kelse   från  lagen  teringsstöd, eller
(1981:691) om socia
lavgifter, eller     -      förordningen
-      förordningen  (1987:411) om bered
(1987:411) om bered  skapsarbete,  eller
skapsarbete,  eller  som
som
2.  bedrivits  med stöd av förordningen
(1984:523)  om  bidrag  till  arbetslösa
m.fl.       som       startar       egen
näringsverksamhet.  Detta  gäller   dock
inte   om   den  försäkrade  då  arbetet
påbörjas  uppfyller arbetsvillkoret  med
annat förvärvsarbete än som nyss sagts.
Nuvarande lydelse    Föreslagen lydelse
Föreligger    särskilda    skäl     får
regeringen   eller  den  myndighet   som
regeringen    bestämmer    medge     att
medlemsvillkoret   bestäms   till   tolv
månader  för  försäkrad,  som  haft  sin
huvudsakliga       försörjning       som
självständig företagare.
Tid  då förvärvsarbete har utförts  får
icke   räknas   mer  än  en   gång   för
uppfyllande av arbetsvillkoret.
7 §3
För den som en gång  Den som en gång har
har   påbörjat   en  påbörjat         en
ersättningsperiod    ersättningsperiod
enligt  denna   lag  enligt  denna   lag
gäller    följande.  kan   uppfylla  det
Vid uppfyllandet av  arbetsvillkor   som
det   arbetsvillkor  krävs  för  en   ny
som   skall   ligga  ersättningsperiod
till  grund för  en  inom          samma
ny                   ersättningstid
ersättningsperiod    enligt  14 § första
skall med tid under  stycket  genom  att
vilken en försäkrad  inom  en ramtid  av
enligt 6 § skall ha  tolv månader omedel
utfört          för  bart  före  ansökan
värvsarbete     jäm  om ersättning i den
ställas tid då  den  nya          ersätt
försäkrade           ningsperioden under
minst sex månader
1. deltagit i och,   -           utföra
om  inte  särskilda  förvärvsarbete,
skäl  hindrat  det,   -   bedriva   egen
fullföljt    arbets  näringsverksamhet
marknadsutbildning   med     stöd     av
eller yrkesinriktad  förordningen
rehabilitering  för  (1984:523)       om
vilken     statligt  bidrag         till
utbildningsbidrag    arbetslösa    m.fl.
utgått,              som   startar  egen
2.       fullgjort  näringsverksamhet,
tjänstgöring enligt   -  delta i och, om
lagen   (1994:1809)  inte särskilda skäl
om         totalför  hindrar        det,
svarsplikt    eller  fullfölja    arbets
fått       föräldra  marknadsutbildning
penningförmån        eller yrkesinriktad
enligt        lagen  rehabilitering  för
(1962:381)       om  vilken     statligt
allmän  försäkring,  utbildningsbidrag
i  båda fallen dock  lämnas, eller
tillsammans   högst   -  delta i och  om
två månader,         inte särskilda skäl
3.          utfört  hindrar        det,
förvärvsarbete  som  fullfölja
arbetsgivaren        utbildning av annat
finansierat     med  slag  än arbetsmark
stöd av              nadsutbildning  med
-  lagen (1995:411)  en      studiefinan
om       tillfällig  siering         som
avvikelse      från  motsvarar arbetslös
lagen (1981:691) om  hetsersättningen
socialavgifter,      (nytt
eller                arbetsvillkor).
-      förordningen
(1987:411) om bered
skapsarbete,
4.  bedrivit  egen
näringsverksamhet     Här  skall  hänsyn
med     stöd     av  tas   endast   till
förordningen         månad            då
(1984:523)       om  förvärvsarbete
bidrag         till  eller  annan   ovan
arbetslösa    m.fl.  nämnd    verksamhet
som   startar  egen  utförts under minst
näringsverksamhet.   80 timmar.
Med förvärvsarbete
likställs tjänstgör
ing   enligt  lagen
(1994:   1809)   om
totalförsvarsplikt
eller  tid med  för
äldrapenningförmån
enligt        lagen
(1962:381)       om
allmän  försäkring,
i  båda fallen dock
tillsammans   högst
två månader.
Nuvarande lydelse    Föreslagen lydelse
8 §4
Vid bestämmande  av  Vid bestämmande  av
ramtid enligt  6  §  ramtid enligt 6 och
räknas inte tid  då  7  §§  räknas  inte
försäkrad     varit  tid   då  försäkrad
hindrad att  arbeta  varit  hindrad  att
på grund av          arbeta på grund av
1. styrkt sjukdom,
2. heltidsutbildning som den försäkrade
har  avslutat efter fyllda 25  år  eller
som   har  föregåtts  av  sammanhängande
förvärvsarbete  på heltid  i  minst  fem
månader,
3.  tvångsvård enligt lagen  (1988:870)
om vård av missbrukare i vissa fall,
4.  frihetsberövande på kriminalvårdens
område,
5.  vård av eget barn eller adoptivbarn
som inte har fyllt två år,
6.   beslut   enligt   smittskyddslagen
(1988:1472)     eller    livsmedelslagen
(1971:511)  eller föreskrifter  som  har
meddelats med stöd av sistnämnda lag.
Detsamma  gäller tid då  försäkrad  har
fått  föräldrapenningförmån enligt lagen
(1962:381)  om  allmän försäkring  eller
varit hindrad att arbeta på grund av
1.     tjänstgöring    enligt     lagen
(1994:1809) om totalförsvarsplikt,
2. arbetsmarknadsutbildning,
3.   yrkesinriktad   3.   yrkesinriktad
rehabilitering,   i  rehabilitering,   i
den  mån sådan  tid  den  mån sådan  tid
inte  enligt  7   §  inte  enligt  7   §
jämställs  med  tid  kvalificerar för en
under        vilken  ny      ersättnings
förvärvsarbete  har  period.
utförts.

Nuvarande lydelse    Föreslagen lydelse
14 §5
Ersättning    utgår  Ersättning      som
under  längst   300  grundar   sig    på
dagar                uppfyllandet av ett
(ersättningsperiod)  sådant       arbets
.   Har   försäkrad  villkor som avses i
uppnått   55    års  6  §  lämnas  under
ålder         innan  längst    tre    år
ersättningsperioden  räknat från och med
gått till ända,  är  den          första
perioden i  stället  karensdagen  i  den
450 dagar.           första
ersättningsperioden
(ersättningstid).
Denna  tid förlängs
om  den  försäkrade
under
ersättningstiden
utfört       sådant
förvärvsarbete  som
avses  i 6 §  eller
genomgått    utbild
I                   ning  som  inte  är
ersättningsperioden  arbetsmarknads
inräknas       inte  utbildning.
dagar, under  vilka  Ersättningstiden
den  försäkrade har  får    dock    inte
anvisats verksamhet  överstiga fyra år.
för                   Ersättning  enligt
arbetslivsutvecklin  första      stycket
g  i  enlighet  med  lämnas  i  perioder
föreskrifter    som  på längst 300 dagar
har  meddelats   av  (ersättningsperiode
regeringen.          r).
I
I                   ersättningsperioden
ersättningsperioden  inräknas  dagar  då
enligt       första  den      försäkrade
stycket inräknas  i  deltagit    i    en
fall  som  avses  i  arbetsmarknadspolit
10 § ersättningstid  isk åtgärd eller  i
i     den     andra  en   utbildning  av
arbetslöshetskassan  annat    slag    än
.                    arbetsmarknadsutbil
dning    med     en
studiefinansiering
som       motsvarar
arbetslöshetsersätt
ningen.
I
ersättningsperioden
enligt        andra
stycket inräknas  i
fall  som  avses  i
10 § ersättningstid
i     den     andra
arbetslöshetskassan
.
Ersättningsrätten upphör  vid  utgången
av  månaden  före den under  vilken  den
försäkrade fyller 65 år.

Nuvarande lydelse    Föreslagen lydelse
15 §6
Om     arbetslöshet  Om     arbetslöshet
upphör        innan  upphör        innan
ersättningsperioden  ersättningsperioden
gått till ända, har  gått till ända, har
den försäkrade rätt  den försäkrade rätt
till     ersättning  till     ersättning
under   återstående  under   återstående
antal   dagar    av  antal   dagar    av
perioden   vid   ny  perioden   vid   ny
arbetslöshet,  även  arbetslöshet,  även
om   han  då   inte  om   han  då   inte
uppfyller   arbets-  uppfyller   arbets-
och                  och
karensvillkoren.     karensvillkoren,
Vad   som  nu   har  förutsatt att dessa
sagts  gäller  dock  ligger   inom   den
inte     om      en  maximala
sammanhängande  tid  ersättningstiden.
av  12  månader,  i  Vad  som  nu  sagts
vilken  inte räknas  gäller dock inte om
in tid som avses  i  en   sammanhängande
8  §, har förflutit  tid  av 12 månader,
sedan hon eller han  i    vilken    inte
senast         fick  räknas  in tid  som
ersättning.          avses  i 8  §,  har
förflutit sedan hon
eller   han  senast
Har                 fick ersättning.
ersättningsperioden   Har
gått till ända  men  ersättningsperioden
har  den försäkrade  gått till ända  men
under  perioden  på  har  den försäkrade
nytt       uppfyllt  under  perioden  på
arbetsvillkoret,     nytt       uppfyllt
lämnas   ersättning  arbetsvillkoret
under   ytterligare  enligt  7 §, lämnas
en                   ersättning    under
ersättningsperiod.   ytterligare      en
Då    skall    dock  ersättningsperiod.
karensvillkoret  på  Då    skall    dock
nytt uppfyllas. Den  karensvillkoret  på
nya     ersättnings  nytt uppfyllas.  En
perioden     räknas  ny      ersättnings
från  inträdet   av  period       räknas
den arbetslöshet då  tidigast  från  det
den      försäkrade  att  den föregående
uppfyllde       det  ersättningsperioden
arbetsvillkor   som  gick    till   ända
ligger  till  grund  eller på annat sätt
för     den     nya  upphörde.
perioden.

Nuvarande lydelse    Föreslagen lydelse
20 §7
Dagpenning lämnas med 75 procent av den
försäkrades dagsförtjänst, om inte annat
följer av 17 § första stycket och  andra
stycket första meningen. Dagpenning till
en   försäkrad   som   har   tillerkänts
ålderspension  i  form  av  folkpension,
allmän   tilläggspension   eller   annan
pension   som   lämnas   på   grund   av
förvärvsarbete, lämnas med 65 procent av
den  försäkrades dagsförtjänst, med  den
begränsning  som följer av 17  §  första
stycket.
Med dagsförtjänst avses en femtedel  av
den  veckoinkomst  eller,  i  fråga   om
försäkrad     med     månadslön,      en
tjugotvåendel av den månadsinkomst,  som
den   försäkrade   före  arbetslöshetens
inträde  vanligen åtnjöt under arbetstid
som var normal för den försäkrade.
Som                  Som
normalarbetstid      normalarbetstid
skall   gälla   den  skall   gälla   den
genomsnittliga       genomsnittliga
arbetstiden      an  arbetstiden   under
tingen    i     det  de   senaste   tolv
förvärvsarbete  som  månaderna före  det
innebär         att  att  den arbetslöse
arbetsvillkoret      anmält   sig    som
uppfylldes,  eller,  arbetssökande   hos
om     detta     är  den      offentliga
förmånligare    för  arbetsförmedlingen.
den  försäkrade,  i  Omprövning       av
allt            det  fastställd
förvärvsarbete  som  dagsförtjänst under
utförts under  hela  en  pågående ersätt
ramtiden  enligt  6  ningsperiod får ske
§.                   vid  omprövning  av
normalarbetstiden
eller  då medlemmen
har     haft    ett
avbrott       under
ersättningsperioden
på  grund av arbete
med  högre  inkomst
än        tidigare.
Avbrottet skall  ha
varit
sammanhängande
under   minst   sex
månader   och    ha
omfattat arbete som
avses i 6 §.
Saknas   underlag  för   beräkning   av
dagsförtjänsten  enligt  andra  stycket,
skall   som   medlemmens   dagsförtjänst
räknas     den    i    orten     vanliga
arbetsförtjänsten  per   arbetsdag   för
arbetstagare  inom samma  yrke  och  med
samma arbetsförmåga som medlemmen.
Utan   hinder   av   Utan   hinder   av
bestämmelserna    i  bestämmelserna    i
första-tredje        första-tredje
styckena  får   dag  styckena  får   dag
penning        till  penning        till
försäkrad  som  upp  försäkrad som under
fyllt                ersättningstiden
arbetsvillkoret      uppfyllt     arbets
huvudsakligen genom  villkoret
arbetsmarknadsutbil  huvudsakligen genom
dning         eller  ar
yrkesinriktad        betsmarknadsutbildn
rehabilitering  för  ing   eller   yrkes
vilken     statligt  inriktad
utbildningsbidrag    rehabilitering  för
har          utgått  vilken     statligt
bestämmas      till  utbildningsbidrag
belopp          som  har          utgått
motsvarar            bestämmas      till
utbildningsbidraget  belopp   som    mot
.                    svarar
utbildningsbidraget
.
Åtnjuter   medlem  med   anledning   av
arbetslöshet fortlöpande ersättning från
annan    än   arbetslöshetskassa,    får
dagpenning  utges högst med  belopp  som
motsvarar  skillnaden mellan det  högsta
belopp  som får lämnas enligt  första  -
fjärde styckena och ersättningen.
Nuvarande lydelse    Föreslagen lydelse
29 §8
Försäkrad  skall  avstängas  från  rätt
till  ersättning under tid som  anges  i
30 §, om han
1.   lämnat  sitt  arbete  utan  giltig
anledning,
2.  skilts  från arbetet  på  grund  av
otillbörligt uppförande,
3.         avvisat   3.         avvisat
erbjudet   lämpligt  erbjudet   lämpligt
arbete, eller        arbete  eller  utan
att uttryckligen ha
avvisat      sådant
arbete  ändå  genom
sitt    uppträdande
uppenbarligen
vållat          att
anställning    inte
kommit  till stånd,
eller
4.     utan    att   4.         avvisat
uttryckligen     ha  erbjudande  om   en
avvisat      sådant  arbetsmarknadspolit
arbete  ändå  genom  isk  åtgärd i  form
sitt    uppträdande  av     anställning,
uppenbarligen        praktikperiod eller
vållat          att  arbetsmarknadsutbil
anställning    inte  dning eller avvisat
kommit till stånd.   erbjudande om annan
utbildning  med  en
studiefinansiering
som       motsvarar
arbetslöshetsersätt
ningen.
30 §9
Är det sannolikt att Är det sannolikt att
arbete som avses  i  ett   arbete,    en
29   §  skulle   ha  arbetsmarknadspolit
varat   högst   fem  isk åtgärd eller en
dagar eller mer  än  utbildning      som
fem  men högst  tio  avses i 29 § skulle
dagar eller mer  än  ha  varat högst fem
tio  dagar,   utgör  dagar eller mer  än
avstängningstiden    fem  men högst  tio
tio,  20 respektive  dagar eller mer  än
45 ersättningsdagar  tio   dagar,  utgör
vid     avstängning  avstängningstiden
enligt  punkten   1  tio,  20 respektive
samt     20,     40  45 ersättningsdagar
respektive       60  vid avstängning  en
ersättningsdagar     ligt punkten 1 samt
vid     avstängning  20,  40  respektive
enligt    punkterna  60 ersättningsdagar
2-4.              I  vid     avstängning
avstängningstiden    enligt    punkterna
inräknas     endast  2-4.    I   avstäng
dagar   för   vilka  ningstiden inräknas
karenstid skulle ha  endast  dagar   för
tillgodoräknats      vilka     karenstid
eller    dagpenning  skulle  ha tillgodo
skulle  ha lämnats,  räknats       eller
om    avstängningen  dagpenning   skulle
inte   hade  skett,  ha    lämnats,   om
eller  dagar  under  avstängningen  inte
vilka           den  hade  skett,  eller
försäkrade      har  dagar  under  vilka
utfört               den  försäkrade har
förvärvsarbete. Den  utfört          för
totala               värvsarbete.    Den
avstängningstiden    totala      avstäng
får    dock    inte  ningstiden får dock
överstiga  28,   56  inte överstiga  28,
respektive      112  56  respektive  112
kalenderdagar   vid  kalenderdagar   vid
avstängning  enligt  avstängning  enligt
punkten 1 samt inte  punkten 1 samt inte
överstiga  56,  112  överstiga 56,  112,
respektive      168  respektive      168
kalenderdagar   vid  kalenderdagar   vid
avstängning  enligt  avstängning  enligt
punkterna 2-4.       punkterna    2-4.
Nuvarande lydelse    Föreslagen lydelse
Inträffar    under    avstängningstiden
förhållande  som avses i 29 §,  beräknas
ny   avstängningstid  i   enlighet   med
bestämmelserna i första stycket, om inte
den  nya avstängningstiden ryms inom den
löpande avstängningstiden.
Är  det uppenbart att en försäkrad inte
vill anta lämpligt arbete, såsom då  den
försäkrade   vid  upprepade   tillfällen
antingen  har  avvisat  erbjudet  sådant
arbete  eller  lämnat sitt  arbete  utan
giltig  anledning, skall den  försäkrade
vara  avstängd till dess han  eller  hon
utfört  sådant förvärvsarbete som enligt
6  §  första  stycket får tillgodoräknas
för uppfyllande av arbetsvillkoret under
80 dagar.
Avstängningstiden räknas från  den  dag
då  det  förhållande som anges  i  29  §
inträffat.
__________________________
1.  Denna  lag  träder i  kraft  den  1
januari 1997.
2. För den som har påbörjat en
ersättningsperiod före den 1 januari
1997 räknas redan förbrukade
ersättningsdagar i den pågående
ersättningsperioden av från den maximala
ersättningstiden.

1 Lagen omtryckt 1991:1334.
2 Senaste lydelse 1995:1636.
3 Senaste lydelse 1995:1636.
4 Senaste lydelse 1995:860.
5 Senaste lydelse 1994:1673.
6 Senaste lydelse 1994:1673.
7 Senaste lydelse 1995:860.
8 Senaste lydelse 1995:1636.
9 Senaste lydelse 1995:1636.
11   Förslag till lag om ändring i lagen
(1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd
Härigenom föreskrivs i fråga  om  lagen
(1973:371)     om     kontant     arbets
marknadsstöd1
dels att 28 § skall upphöra att gälla,
dels att 6, 7, 8, 14, 15, 26, 27 och 29
§§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
6 §2
Rätt  till  kontant  Rätt  till  kontant
arbetsmarknadsstöd   arbetsmarknadsstöd
föreligger, om  den  föreligger, om  den
arbetslöse under en  arbetslöse under en
ramtid   av    tolv  ramtid   av    tolv
månader  omedelbart  månader  omedelbart
före                 före  det  att  han
arbetslöshetens      eller   hon  anmält
inträde      utfört  sig             som
förvärvsarbete    i  arbetssökande   hos
minst  fem  månader  den      offentliga
(arbetsvillkor).     arbetsförmedlingen
Här   skall  hänsyn  utfört
tas   endast   till  förvärvsarbete    i
månad            då  minst  sex  månader
förvärvsarbete       (arbetsvillkor).
utförts under minst  Här   skall  hänsyn
75    timmar.   Med  tas   endast   till
utfört     förvärvs  månad            då
arbete  avses  även  förvärvsarbete
tid   då   sökanden  utförts under minst
haft semester eller  80    timmar.   Med
annars varit  ledig  utfört
av  annan anledning  förvärvsarbete
än         sjukdom,  avses  även tid  då
tjänstgöring enligt  sökanden       haft
lagen   (1994:1809)  semester      eller
om                   annars varit  ledig
totalförsvarsplikt   av  annan anledning
efter barns födelse  än         sjukdom,
med    helt   eller  tjänstgöring enligt
delvis   bibehållen  lagen   (1994:1809)
lön.                 om
totalförsvarsplikt
eller barns födelse
med    helt   eller
delvis   bibehållen
lön.
Vid prövning av arbetsvillkoret bortses
från förvärvsarbete som
1.   arbetsgivaren   1.   arbetsgivaren
finansierat     med  finansierat     med
stöd av              stöd av
- lagen (1995:411)   -     förordningen
om       tillfällig  (1986:414)       om
avvikelse      från  rekryteringsstöd,
lagen (1981:691) om  eller
socialavgifter,
eller                 -     förordningen
-     förordningen  (1987:411)       om
(1987:411)       om  beredskapsarbete,
beredskapsarbete,    eller som
eller som
2.  bedrivits  med stöd av förordningen
(1984:523)  om  bidrag  till  arbetslösa
m.fl.       som       startar       egen
näringsverksamhet.  Detta  gäller   dock
inte  om  sökanden  då arbetet  påbörjas
uppfyller   arbetsvillkoret  med   annat
förvärvsarbete än som nyss sagts.
Tid  då förvärvsarbete har utförts  får
icke  räknas  mer  än en  gång  för  upp
fyllande av arbetsvillkoret.

Nuvarande lydelse    Föreslagen lydelse
7 §3
För den som en gång  Den som en gång har
har   påbörjat   en  påbörjat         en
ersättningsperiod    ersättningsperiod
enligt  denna   lag  enligt  denna   lag
gäller    följande.  kan   uppfylla  det
Vid uppfyllandet av  arbetsvillkor   som
det   arbetsvillkor  krävs  för  en   ny
som   skall   ligga  ersättningsperiod
till  grund för  en  inom          samma
ny                   ersättningstid
ersättningsperiod    enligt  14 § första
skall med tid under  stycket  genom  att
vilken  den sökande  inom  en ramtid  av
enligt 6 § skall ha  tolv        månader
utfört               omedelbart     före
förvärvsarbete       ansökan          om
jämställas  tid  då  ersättning  i   den
den sökande          nya
1.  i enskilt  hem  ersättningsperioden
vårdat      åldring  under   minst   sex
eller handikappad i  månader
sådan  utsträckning   -           utföra
att  sökanden varit  förvärvsarbete,
förhindrad att  stå   -   bedriva   egen
till                 näringsverksamhet
arbetsmarknadens     med     stöd     av
förfogande,          förordningen
2. deltagit i och,  (1984:523)       om
om  inte  särskilda  bidrag         till
skäl  hindrat  det,  arbetslösa    m.fl.
fullföljt    arbets  som   startar  egen
marknadsutbildning   näringsverksamhet,
eller yrkesinriktad   -  delta i och, om
rehabilitering  för  inte särskilda skäl
vilken     statligt  hindrar        det,
utbildningsbidrag    fullfölja    arbets
lämnats,             marknadsutbildning
3.       fullgjort  eller yrkesinriktad
tjänstgöring enligt  rehabilitering  för
lagen(1994:1809) om  vilken     statligt
totalförsvarsplikt   utbildningsbidrag
eller          fått  lämnas, eller
föräldrapenning       -  delta i och, om
förmån enligt lagen  inte särskilda skäl
(1962:381)       om  hindrar        det,
allmän  försäkring,  fullfölja
i  båda fallen dock  utbildning av annat
tillsammans   högst  slag             än
två månader,         arbetsmarknads
4.          utfört  utbildning  med  en
förvärvsarbete  som  studiefinansiering
arbetsgivaren        som       motsvarar
finansierat     med  arbetslöshets
stöd av              ersättningen  (nytt
- lagen (1995:411)  arbetsvillkor).
om       tillfällig
avvikelse      från
lagen (1981:691) om
socialavgifter,
eller
-     förordningen
(1987:411)       om
beredskapsarbete,
5.  bedrivit  egen
näringsverksamhet     Här  skall  hänsyn
med     stöd     av  tas   endast   till
förordningen         månad            då
(1984:523)       om  förvärvsarbete
bidrag         till  eller  annan   ovan
arbetslösa  m.  fl.  nämnd    verksamhet
som   startar  egen  utförts under minst
näringsverksamhet.   80 timmar.
Med förvärvsarbete
likställs    tjänst
göring enligt lagen
(1994:   1809)   om
totalförsvarsplikt
eller    tid    med
föräldrapenningför
mån   enligt  lagen
(1962:381)       om
allmän  försäkring,
i  båda fallen dock
tillsammans   högst
två månader.

Nuvarande lydelse    Föreslagen lydelse
8 §4
Vid bestämmande  av  Vid bestämmande  av
ramtid enligt  6  §  ramtid enligt 6 och
räknas inte tid  då  7  §§  räknas  inte
sökanden      varit  tid   då   sökanden
hindrad att  arbeta  varit  hindrad  att
på grund av          arbeta på grund av
1. styrkt sjukdom,
2.  heltidsutbildning som  den  sökande
har  avslutat efter fyllda 25  år  eller
som   har  föregåtts  av  sammanhängande
förvärvsarbete  på heltid  i  minst  fem
månader,
3.  tvångsvård enligt lagen  (1988:870)
om vård av missbrukare i vissa fall,
4.  frihetsberövande på kriminalvårdens
område,
5.  vård av eget barn eller adoptivbarn
som inte har fyllt två år,
6.   beslut   enligt   smittskyddslagen
(1988:1472) eller livsmedelslagen (1971:
511)   eller   föreskrifter   s