I betänkandet tillstyrker utskottet
regeringens förslag (prop. 1995/96:162)
till ändring i arbetstidslagen
(1982:673) med anledning av EG-rådets
arbetstidsdirektiv 93/104/EG.
Ändringarna innebär att möjligheten att
avvika från lagens regler genom
kollektivavtal respektive dispens
begränsas med hänsyn till direktivets
regler.
I lagen införs vidare regler om
ogiltighet och skadeståndsskyldighet för
de fall kollektivavtal innebär att
mindre förmånliga regler tillämpas för
arbetstagarna än vad som följer av EG-
direktivet.
Slutligen införs i arbetstidslagen en
upplysning om att vissa bestämmelser av
betydelse i arbetstidshänseende även
finns i arbetsmiljölagen (1977:1160).
Moderata samlingspartiet,
Vänsterpartiet och Miljöpartiet är på
olika punkter kritiska mot lagförslaget
och följer i reservationer upp sina
respektive motioner.
I betänkandet behandlar utskottet också
en rad motioner som väckts under den
allmänna motionstiden 1995 samt med
anledning av proposition 1994/95:218 om
en effektivare arbetsmarknadspolitik.
Motionerna rör ledighetsbestämmelserna,
frågan om arbetstidsförkortning,
arbetstidsbestämmelser för sjöfarten och
slutligen frågan om en begränsning av
möjligheten för arbetsgivare att ta ut
övertid och mertid. I det sammanhanget
behandlar utskottet en av Centerpartiet
med anledning av nu föreliggande
proposition väckt motion.
Utskottet avstyrker samtliga motioner,
de flesta med hänvisning till
Arbetstidskommitténs pågående arbete.
Propositionen
I proposition 1995/96:162 föreslår
regeringen (Arbetsmarknadsdepartementet)
att riksdagen antar regeringens förslag
till lag om ändring i arbetstidslagen
(1982:673).
Propositionens lagförslag återfinns i
bilaga till betänkandet.
Motioner
Motioner väckta med anledning av
propositionen
1995/96:A20 av Per Unckel m.fl. (m) vari
yrkas
1. att riksdagen avslår regeringens
förslag om begränsning av den fria
kollektivavtalsrätten i enlighet med vad
som anförts i motionen,
2. att riksdagen avslår regeringens
förslag om en ny bestämmelse om
skadeståndsskyldighet för arbetsgivare i
enlighet med vad som anförts i motionen.
1995/96:A21 av Barbro Johansson m.fl.
(mp) vari yrkas att riksdagen beslutar
om ändring i 8 § arbetstidslagen i
enlighet med vad i motionen anförts.
1995/96:A22 av Elving Andersson m.fl.
(c) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om övertidsarbete.
1995/96:A23 av Ingrid Burman och Hans
Andersson (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om veckoarbetstiden,
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om dygnsvila,
3. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om nattarbetets längd,
4. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om rätten till omplacering vid
nattarbete,
5. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om hemarbete.
Motioner från allmänna motionstiden 1995
1994/95:A203 av Birger Schlaug m.fl.
(mp) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad som anförts i
motionen om den fria förhandlingsrätten.
1994/95:A213 av Barbro Johansson m.fl.
(mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna att en sänkning av
arbetstiden är nödvändig som ett led i
att minimera sjukskrivningstid och
arbetsskador.
1994/95:A225 av Per Unckel m.fl. (m)
vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär
utredning av arbetstidslagen,
semesterlagen och lagen om arbetstagares
rätt till ledighet för utbildning i
enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om arbetsdelning och generell
arbetstidsförkortning.
1994/95:A230 av Hans Karlsson och Helena
Frisk (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av att
begränsa uttaget av övertid och mertid i
rådande arbetsmarknadsläge.
1994/95:A247 av Chatrine Pålsson (kds)
vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär förslag om förändringar i
lagstiftningen i syfte att ge närstående
rätt till tjänstledighet för vård av
anhörig, i enlighet med vad som anförts
i motionen.
1994/95:A267 av Ola Ström (fp) vari
yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att rätt till tjänstledighet
bör ges för anställda som erhåller
starta-eget-bidrag.
1994/95:A272 av Gudrun Schyman m.fl. (v)
vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om ytterligare begränsning av
tak för övertids- och mertidsarbete,
5. att riksdagen hos regeringen begär
en plan för minskning av
normalarbetsdagen till sju timmar år
1997 och sex timmar på längre sikt,
6. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om försöksverksamhet med kortare
arbetsdag.
1994/95:A274 av Birger Schlaug m.fl.
(mp) vari yrkas
7. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av att anpassa
normalarbetstiden till den verklighet
som råder på arbetsmarknaden med hänsyn
till bl.a. teknisk utveckling,
9. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att sex timmars arbetsdag
skall införas före år 2000.
1994/95:A706 av Gudrun Schyman m.fl. (v)
vari yrkas
6. att riksdagen hos regeringen begär
förslag till lag om rätt till ledighet
för startande av företag enligt vad som
anförts i motionen.
1994/95:A711 av Berndt Ekholm (s) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om ändringar av arbetsrätt och
regler för arbetsmarknadspolitiken.
1994/95:A807 av Ingbritt Irhammar m.fl.
(c) vari yrkas
20. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att syftet med en ny
arbetstidsutredning måste vara att sänka
normalarbetstiden med målet en 30-
timmars arbetsvecka med möjlighet till
en 6-timmars dag, vilket måste framgå av
direktiven.
1994/95:U502 av Marianne Samuelsson
m.fl. (mp) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna att Sverige inom
EU bör arbeta för att EU-kommissionens
idéer om arbetstidsförkortning leder
till konkreta resultat.
1994/95:So489 av Gudrun Schyman m.fl.
(v) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att förkorta
normalarbetsdagen och begränsa
övertiden.
1994/95:T605 av Wiggo Komstedt m.fl. (m)
vari yrkas
7. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om särbestämmelser rörande
arbetstid och semester.
1994/95:N272 av Gudrun Schyman m.fl. (v)
vari yrkas
8. att riksdagen beslutar om sådan
ändring av reglerna för
utbildningsbidrag och starta-eget-bidrag
att även personer med anställning kan
erhålla dessa bidrag i samband med
tjänstledighet enligt vad som anförts i
motionen.
Motioner väckta med anledning av
proposition 1994/95:218
1994/95:A55 av Gudrun Schyman m.fl. (v)
vari yrkas
21. att riksdagen hos regeringen begär
en plan för minskning av
normalarbetsdagen till sju timmar år
1997 och sex timmar på längre sikt,
23. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om ytterligare begränsning av
över- och mertidsarbete,
24. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om extra arbetsgivaravgift på
allt över- och mertidsarbete samt en
extra höjning på övertid över tak.
1994/95:A56 av Birger Schlaug m.fl. (mp)
vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att anpassa normalarbetstiden
till den rådande verkligheten,
4. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om en tidsplan för införandet av
35 timmars arbetsvecka.
Utskottet
Inledning
Arbetstidslagen (1982:673), i
fortsättningen förkortad AL, trädde i
kraft den 1 januari 1983. Lagen ersatte
dels den förutvarande allmänna
arbetstidslagen (1970:103), som
reglerade arbetstidens längd, dels det
förutvarande 4 kap. i arbetsmiljölagen
(1977:1160) om arbetstidens förläggning.
Arbetarskyddsstyrelsen och
Yrkesinspektionen är tillsynsmyndigheter
när det gäller arbetstidsreglerna. Vid
AL:s tillkomst framhölls att arbetstiden
skall ses som en del av arbetsmiljön.
I anslutning till AL utfärdade
regeringen en arbetstidsförordning
(1982:901) med vissa bemyndiganden för
Arbetarskyddsstyrelsen att utfärda
föreskrifter.
Arbetarskyddsstyrelsen har utfärdat en
kungörelse (1982:17) rörande
anteckningar om jourtid, övertid och
mertid med kommentarer.
Även minderåriga arbetstagare, dvs. de
som inte fyllt 18 år, faller under AL.
För dessa finns dessutom i 5 kap.
arbetsmiljölagen om minderåriga
särskilda bestämmelser av betydelse
bl.a. i arbetstidshänseende.
Arbetarskyddsstyrelsen har vidare, med
stöd av ett bemyndigande i 5 kap. 5 §
arbetsmiljölagen, utfärdat föreskrifter
om arbetstidens längd och förläggning
för minderåriga (AFS 1990:19).
Arbetsmiljölagen innehåller vidare i 2
kap. 1 § en allmän skyddsbestämmelse av
betydelse för förläggningen av
arbetstid. Bestämmelsen innebär bl.a.
att förläggning av arbetstid skall
beaktas när teknik, arbetsorganisation
och arbetsinnehåll skall utformas.
Under den tid AL varit i kraft har tre
smärre lagändringar gjorts, 1987, 1993
och 1994. Ändringarna avsåg
bestämmelserna om tillsyn i 20 § och om
övertidsavgift i 27 §.
AL:s regler är dispositiva, dvs.
reglerna får frångås genom
kollektivavtal av visst slag. Genom
avtal som slutits eller godkänts av en
central arbetstagarorganisation får
undantag göras antingen från lagen i
dess helhet eller från vissa angivna
bestämmelser. Genom avtal som slutits av
en lokal arbetstagarorganisation får
avvikelser från lagen göras under en
kortare tid när det gäller vissa av
bestämmelserna om övertid och mertid
samt arbetstidens förläggning.
AL omfattar i princip allt arbete där
arbetstagare utför arbete för en
arbetsgivares räkning. Lagens
begränsningar av arbetstiden gäller bara
arbete som utförs hos en och samma
arbetsgivare. Om en arbetstagare har
flera anställningar bedöms de båda
anställningarna oberoende av varandra.
AL gäller inte arbete som utförs av
arbetstagare i företagsledande eller
därmed jämförlig ställning och inte
heller arbetstagare som har förtroendet
att själv disponera sin arbetstid.
Undantag har också gjorts för arbete som
utförs i arbetstagarens hem, arbete som
utförs i arbetsgivarens hushåll och
slutligen vid skeppstjänst.
För arbete som utförs i arbetsgivarens
hushåll finns särskilda bestämmelser i
lagen (1970:943) om arbetstid m.m. i
husligt arbete. Arbetstider vid
skeppstjänst regleras framför allt i
sjöarbetstidslagen (1970:105).
Den ordinarie arbetstiden får enligt AL
uppgå till högst 40 timmar i veckan. Om
det behövs med hänsyn till arbetets
natur eller arbetsförhållandena får den
högsta tillåtna arbetstiden avse ett
genomsnitt för en tid av högst fyra
veckor.
Om det på grund av arbetets natur är
nödvändigt att arbetstagaren står till
arbetsgivarens förfogande på
arbetsstället får jourtid tas ut med
högst 48 timmar per arbetstagare under
fyra veckor eller med 50 timmar under en
kalendermånad.
Med övertid avses sådan arbetstid som
överstiger ordinarie arbetstid och
jourtid eller den arbetstid som vid
heltidsarbete gäller på grund av
kollektivavtal resp. medgivande om
avvikelse av Arbetarskyddsstyrelsen.
Övertid är allmän övertid resp.
nödfallsövertid.
Allmän övertid får tas ut med högst 48
timmar under fyra veckor eller 50 timmar
under en kalendermånad. Under ett
kalenderår får den allmänna övertiden
uppgå till högst 200 timmar.
Nödfallsövertid får under vissa
omständigheter tas ut i den utsträckning
förhållandena kräver när en
olyckshändelse eller liknande händelse
drabbat verksamheten.
Mertid, dvs. den arbetstid som vid
deltidsanställning överstiger
arbetstagarens ordinarie arbetstid och
jourtid, får tas ut med högst 200 timmar
under ett kalenderår.
Bestämmelserna om arbetstidens
förläggning innebär att arbetstagaren
skall ha ledigt för nattvila mellan
klockan 24.00 och 05.00. Det är alltså
fråga om ett nattarbetsförbud. Undantag
får göras om arbetet med hänsyn till
dess art, allmänhetens behov eller
särskilda omständigheter måste fortgå
även under nämnda tid. För varje
sjudagarsperiod skall en arbetstagare
även ha minst 36 timmars sammanhängande
ledighet, s.k. veckovila, vilken såvitt
möjligt skall förläggas till veckoslut.
Raster är avbrott i den dagliga
arbetstiden under vilka arbetstagaren
inte är skyldig att stanna kvar på
arbetsstället. Rasternas antal, längd
och förläggning skall vara
tillfredsställande med hänsyn till
arbetsförhållandena. De skall förläggas
så att arbetstagaren inte utför arbete
mer än fem timmar i följd. Raster får i
vissa fall bytas ut mot måltidsuppehåll
vid arbetsplatsen. Sådana
måltidsuppehåll räknas in i arbetstiden.
Arbetsgivaren skall slutligen anordna
arbetet så att arbetstagaren utöver
raster kan ta de pauser som behövs.
Pauser räknas också in i arbetstiden.
Tidigare utredningar m.m.
Frågan om arbetstidsförkortning
behandlades senast i 1987 års
Arbetstidskommitté som hade i uppgift
(dir. 1987:23) att analysera
konsekvenserna av olika arbetstidsformer
och arbetstidsmönster. Kommittén drog i
betänkandet (SOU 1989:53) Arbetstid och
välfärd slutsatsen att en förkortning av
arbetstiden inte är ett effektivt medel
att minska arbetslösheten. Enligt
kommitténs bedömning fanns inte utrymme
för generella arbetstidsförkortningar
fram till mitten av 1990-talet. Därefter
var produktivitetsutvecklingen avgörande
för vilka arbetstidsförkortningar som
kunde göras.
Kommittén ansåg vidare att det behövdes
en ny norm för heltidsarbete - en
årsarbetstidsnorm. Genom att arbetstiden
beräknades över hela året skulle en rad
fördelar kunna uppnås. Det skulle ge
möjligheter till flexibla lösningar och
skapa större valfrihet för
arbetstagarna. Frågan borde enligt
kommittén utredas.
En särskild utredare tillkallades i
februari 1991 för att undersöka om mer
flexibla regler för arbetstid och
semester borde införas i svensk
lagstiftning (dir. 1991:7). Utredningen
avlämnade i mars 1992 betänkandet (SOU
1992:7) Årsarbetstid, Ny lag om
arbetstid och semester.
Utredningen föreslog en gemensam lag om
arbetstid och semester. Enligt förslaget
skulle den lagstadgade 40-timmarsveckan
omvandlas till en årsarbetstid och
semestern ingå i årsarbetstiden. På
arbetsplatser som har kollektivavtal om
löner och allmänna anställningsvillkor
skulle AL:s regler om arbetstidens
förläggning slopas. På arbetsplatser där
kollektivavtal saknas skulle AL:s
nuvarande regler om förläggningen av
arbetstiden behållas. Reglerna om
ordinarie veckoarbetstid föreslogs dock
kunna frångås genom personliga avtal.
Vid remissbehandlingen framkom att
flertalet instanser i princip var
positiva till flexibla arbetstider. I
övrigt var remissopinionen blandad. LO
och TCO ansåg att förslaget inte i
tillräcklig grad tillgodosåg den
enskilde arbetstagarens inflytande över
arbetstiden. Några remissinstanser
hävdade att förslaget om årsarbetstid
stred mot de arbetstidsregler som var
under övervägande inom EG.
I budgetpropositionen 1992/93:100, bil.
11 konstaterade arbetsmarknadsministern
att förslaget om årsarbetstid i
väsentliga avseenden stred mot det då
föreliggande förslaget till EG-direktiv
på arbetstidsområdet. Eventuella
lagändringar med anledning av
utredningens förslag skulle prövas då
direktivet slutligt antagits.
EU-rådet antog den 23 november 1993 ett
direktiv (93/104/EEG) om arbetstidens
förläggning i vissa avseenden.
Direktivet skall införlivas i
medlemsländernas lagstiftning inom tre
år efter antagandet, dvs. senast den 23
november i år. Direktivet upptar regler
om dygnsvila, raster, veckovila,
veckoarbetstidens längd samt semester.
Vidare regleras nattarbete, skiftarbete
och tempoarbete.
EG-rådets direktiv har varit föremål
för en jämförande analys av en i
november 1993 tillkallad arbetsgrupp.
Enligt arbetsgruppens rapport (Ds
1994:74) EG:s arbetstidsdirektiv
förutsätter ett införlivande av
direktivet en anpassning av det svenska
regelsystemet i vissa avseenden. På
vissa punkter kan det, enligt gruppens
uppfattning, finnas anledning att
överväga ändringar av AL. Enligt
arbetsgruppen krävdes en fördjupad
utvärdering av direktivets konsekvenser
för de svenska arbetstidsreglerna.
Enligt beslut vid regeringssammanträde
den 26 januari 1995 tillkallades en
parlamentarisk kommitté med uppgift att
analysera de långsiktiga konsekvenserna
av alternativa arbetstidsförkortningar
och att undersöka på vilket sätt
flexibla arbetstidsregler kan införas i
svensk lagstiftning (dir. 1995:6).
Kommittén skulle slutligen med förtur
och skyndsamt behandla frågan om
konsekvenserna av EG:s
arbetstidsdirektiv för det svenska
regelsystemet på arbetstidsområdet.
1995 års Arbetstidskommitté
Arbetstidskommittén redovisar i
delbetänkandet (SOU 1995:92) EG:s
arbetstidsdirektiv och dess konsekvenser
för det svenska regelsystemet resultatet
av en jämförelse mellan EG-direktivet
och de svenska bestämmelserna.
Kommitténs utgångspunkt är att nu
endast föreslå förändringar som vid en
rättslig bedömning är absolut nödvändiga
för att EG-direktivet skall anses
införlivat i det svenska regelsystemet.
Härigenom lämnas största möjliga utrymme
för det fortsatta utredningsarbetet.
Kommittén avser att i sitt fortsatta
arbete återkomma till i stort sett alla
de aspekter som behandlas i EG-
direktivet.
Kommittén konstaterar att jämförelsen
visar att det finns betydande skillnader
i regelsystemen. Sålunda likställs med
arbetstid enligt svensk lagstiftning all
ledighet som arbetstagaren kan ha rätt
till. Utöver semester och sjukledighet
nämns föräldraledighet, studieledighet
och ledighet för fackliga uppdrag.
Enligt direktivet likställs med
arbetstid endast sjukledighet och betald
semester. En annan betydelsefull
skillnad är att den svenska lagen utgår
från ett nattarbetsförbud, medan
direktivet saknar sådant förbud men
föreskriver att nattarbetspassens längd
skall begränsas.
Enligt kommitténs uppfattning motsvaras
varje föreskrift i direktivet av svenska
bestämmelser som sammantaget ger ett för
arbetstagarna väl så högt skyddsvärde.
Kommittén föreslår därför i princip inte
några förändringar i den lagreglerade
arbetstiden. Kommittén anser däremot att
AL:s dispositivitet till förmån för
kollektivavtal måste begränsas till
följd av EG-direktivet. Om regler med
lägre skyddsvärde tillämpas enligt visst
kollektivavtal, skall sådan tillämpning
kunna förklaras ogiltig. Brott mot EG-
direktivets minsta godtagbara skyddsnivå
bör vidare, enligt kommittén, medföra
att skadestånd kan dömas ut. Kommittén
anser vidare att även
Arbetarskyddsstyrelsens dispenser i
fortsättningen måste hållas inom EG-
direktivets ramar, och tillsynen vad
avser den lagreglerade arbetstiden skall
trygga att direktivets lägsta godtagbara
skyddsnivåer inte underskrids.
För att tydliggöra sambandet mellan
arbetstidsfrågor och arbetsmiljölagens
allmänna skyddsbestämmelser föreslås
slutligen att en hänvisning görs i AL
till arbetsmiljölagen.
Proposition 162
Inledning
EG:s arbetstidsdirektiv skall vara
genomfört i medlemsländernas regelsystem
senast den 23 november 1996.
Direktivet består av fyra avsnitt. I
det första avsnittet anges direktivets
ändamål och tillämpningsområde samt ges
definitioner av direktivets centrala
termer (art. 1-2). Det andra avsnittet
innehåller bestämmelser angående
minimiperioder för vila och andra
bestämmelser om arbetstidens förläggning
samt om begränsning av veckoarbetstiden
(art. 3-7). I det tredje avsnittet finns
föreskrifter om natt- och skiftarbete
samt arbetsrytm (art. 8-13). Det
avslutande fjärde avsnittet innehåller
allmänna bestämmelser om bl.a.
beräkningsperioder och avvikelser samt
närmare anvisningar om införlivandet av
direktivet i medlemsländernas
regelsystem (art. 14-18).
Regeringen delar liksom de flesta
remissinstanserna den bedömningen
kommittén gjort, nämligen att det
svenska regelsystemet på
arbetstidsområdet som helhet ger
arbetstagarna ett väl så gott skydd som
EG-direktivet föreskriver. Detta talar,
enligt propositionen, starkt för att
helt undvika materiella ändringar i
regelsystemet i avvaktan på att
Arbetstidskommittén slutför sitt arbete.
Arbetstidsdirektivet innehåller en
klausul (art. 18.1 a) som gör det
möjligt att genomföra direktivet genom
att arbetsmarknadens parter fastställer
de nödvändiga bestämmelserna, varvid
medlemsländerna skall se till att de
alltid kan garantera att direktivets
bestämmelser efterlevs.
Den del av den svenska arbetsmarknaden
som styrs direkt av AL:s regler är av
mycket begränsad omfattning. Lagens
regler kan helt eller delvis avtalas
bort, och det sker också i stor
utsträckning. Behovet av flexibilitet är
stort och på samtliga
arbetsmarknadssektorer har parterna
träffat kollektivavtal om arbetstidens
förläggning som i större eller mindre
utsträckning avviker från AL:s regler.
Kollektivavtalsregleringen på området
kan antas vara dominerande även i
fortsättningen.
Enligt propositionen bör det finnas
utrymme för att genomföra
arbetstidsdirektivet genom
kollektivavtal som slutits med avvikelse
från AL:s regler. En stor fördel med
detta är att parterna själva får behålla
möjligheten att anpassa reglerna till de
speciella förhållandena på avtalsområdet
i fråga. Samtidigt åläggs de ansvar för
att avtalen håller sig inom de ramar som
direktivet anger.
Rättsläget hittills när det gäller
möjligheten att genomföra direktiv med
kollektivavtal har inneburit krav på
heltäckande avtal eller kompletterande
lagstiftning. Efter Maastrichtavtalet
har synen på kollektivavtalen
förändrats, och avtalen har fått en
betydligt starkare ställning.
I propositionen sägs, med hänvisning
till uttalanden från
kommissionsledamoten Flynn i olika
sammanhang, bl.a. vid de svenska
medlemskapsförhandlingarna samt i den
förklaring och det uttalande i frågan
som fogats till slutakten till fördraget
om Sveriges anslutning till EU, att det
nu skall vara möjligt att införliva
direktiv med kollektivavtal av svensk
eller dansk modell, dvs. med lägre
täckningsgrad, utan att kompletterande
lagstiftning krävs.
I propositionen föreslås således att
EG:s arbetstidsdirektiv inte skall
föranleda andra lagändringar än vad som
avser möjligheterna att avvika från
arbetstidslagen genom kollektivavtal och
dispens.
AL tillförs således en regel som
innebär att parterna i kollektivavtal
som avviker från lagens regler måste
beakta minimikraven i EG-direktivet.
Bestämmelsen föreslås sanktionerad genom
att AL kompletteras med regler om
ogiltighet och om skadestånd för de fall
parterna åsidosätter direktivets
minimikrav.
En regel införs också om att
Arbetarskyddsstyrelsen vid beviljandet
av undantag från AL:s regler skall
beakta de minimikrav som direktivet
ställer upp.
Enligt propositionen föreslås
ytterligare en ändring i AL. I lagens
inledande paragraf om lagens
tillämpningsområde föreslås införandet
av ett tillägg som tydliggör sambandet
mellan AL:s och arbetsmiljölagens
regler. Arbetsmiljölagens allmänna
skyddsbestämmelser innebär, som
redovisats ovan, bl.a. att
arbetstidsfrågor skall beaktas i en
helhetssyn på arbetsmiljön. Dessa regler
får speciell aktualitet genom EG-
direktivet, eftersom dess bestämmelser
på åtskilliga punkter knyter frågor om
förläggning av arbetstiden m.m. till
krav på skydd för arbetstagares hälsa
och säkerhet. Detta gäller särskilt för
alla de fall som avvikelser tillåts från
direktivets huvudregel. Ändringen är
främst föranledd av att någon förändring
av AL:s tillämpningsområde inte föreslås
av regeln om dygnsvila och om
nattarbetets längd.
De ytterligare förändringar i
regelsystemet som kan vara lämpliga att
vidta med anledning av direktivet bör
enligt propositionen anstå till dess
Arbetstidskommittén slutfört sin översyn
av arbetstidslagstiftningen.
Möjligheten att i kollektivavtal avvika
från AL:s bestämmelser
Propositionen
Enligt propositionen skall det nu
rådande förhållandet mellan lag och
kollektivavtal bibehållas. I den mån EG-
direktivets regler motsvaras av
dispositiva regler i AL måste, enligt
propositionen, gränser sättas för
parternas möjligheter att sätta andra
regler i stället för lagens. En ändring
föreslås i 3 § fjärde stycket AL som
innebär att parterna i kollektivavtal
som avviker från lagens regler måste
beakta minimikraven i direktivet.
Motion
Moderata samlingspartiet framhåller i
kommittémotion A20 med stöd av vad som
sägs i ingressen till EG-direktivet att
direktivet inte varit avsett att
ordagrant införlivas som lag i
medlemsländerna. Det har, sägs det i
motionen, lämnats visst utrymme för
varje medlemsland att med iakttagande av
sina rättstraditioner göra en
helhetsbedömning av de minimikrav till
skydd för arbetstagarnas hälsa och
säkerhet som direktivet uppställer samt
anpassa den nationella lagstiftningen
därefter. Motionärerna delar därför
propositionens synsätt att AL i princip
inte behöver ändras för att uppfylla EG-
direktivet. AL:s regler har ett väl så
högt skyddsvärde som direktivet.
Likaledes har de kollektivavtal som
träffas på arbetsmarknaden ett lika högt
skyddsvärde som lagen.
Motionärerna accepterar inte
uppfattningen att möjligheten att avvika
från AL:s bestämmelser genom
kollektivavtal måste begränsas med
hänsyn till direktivet. Propositionen
bör därför avslås i den delen (yrk. 1).
Den förslagna ändringen i 3 § AL innebär
de facto att direktivet införlivas med
svensk rätt i sin helhet. Det blir
härigenom nödvändigt att pröva varje
avtal som rör arbetstid om det står i
överensstämmelse med direktivet. Det
kommer att leda till osäkerhet och
onödiga tvister. Resultatet blir minskad
flexibilitet som motverkar det
nödvändiga nyskapandet av arbeten.
Det finns enligt motionärerna inga skäl
att vid införlivandet av direktivet gå
längre än vad som är oundgängligen
nödvändigt eftersom det innebär att
Sverige i onödan får komparativa
nackdelar i förhållande till andra EU-
länder på arbetstidsområdet. Det är
tillräckligt att AL kompletteras med en
bestämmelse som rör det som enligt
direktivet inte är dispositivt, nämligen
att arbetstiden inte får överstiga 48
timmar per vecka i genomsnitt under en
beräkningsperiod av högst 12 månader,
såvida inte arbetstagaren lämnat sitt
medgivande till längre arbetstid.
Utskottets bedömning
Utskottet delar propositionens
utgångspunkt att de materiella
bestämmelserna i AL och annan berörd
lagstiftning i princip bör hållas
oförändrade i avvaktan på att
Arbetstidskommittén slutför sitt arbete.
Utskottet har inget att erinra mot att
EG:s arbetstidsdirektiv tills vidare
genomförs på det sätt som föreslås i
propositionen nämligen genom att det i
AL förs in en bestämmelse om s.k. EG-
spärr, dvs. en bestämmelse om att
kollektivavtal som slutits med avvikelse
från AL:s regler inte får underskrida
direktivets minimikrav.
Av det anförda följer att utskottet
tillstyrker propositionens förslag till
3 § fjärde stycket i AL. Motion A20
avstyrks i berörd del.
Begränsning av veckoarbetstid,
dygnsvila, nattarbetets längd, rätt till
omplacering vid nattarbete och hemarbete
Propositionen
EG-direktivets regler i artikel 6 om
veckoarbetstid innebär att den
genomsnittliga arbetstiden får uppgå
till högst 48 timmar i veckan inklusive
övertid.
Avvikelse från begränsningen av
veckoarbetstiden genom kollektivavtal är
inte tillåtet annat än i fråga om
beräkningsperiodens längd vid
beräkningen av den genomsnittliga
veckoarbetstiden.
Enligt huvudregeln får den period under
vilken genomsnittet beräknas vara högst
fyra månader. Betald semester och
sjukfrånvaro skall antingen inte
inkluderas i beräkningsperioden eller
räknas som arbetad tid (art. 16.2).
Beräkningsperioden får - genom regler
beslutade av medlemsstaterna - förlängas
till sex månader för vissa typer av
arbeten under vissa förutsättningar. Om
de allmänna principerna till skydd för
arbetstagarnas säkerhet och hälsa
iakttas, kan staterna slutligen - om
sakliga, tekniska eller organisatoriska
skäl finns - tillåta kollektivavtal om
beräkningsperioder på högst tolv
månader.
Direktivet ger också en möjlighet för
medlemsländerna att inte alls tillämpa
regeln om veckoarbetstid (art. 18.1 b
i). Staterna skall i så fall dock
respektera de allmänna principerna om
skydd av arbetstagarnas hälsa och
säkerhet. Staterna skall också i så fall
se till att ingen arbetsgivare kräver
att en arbetstagare arbetar mer än 48
timmar i veckan i snitt under en
fyraveckorsperiod såvida inte
arbetstagaren lämnat sitt medgivande.
Arbetstidskommitténs slutsats är att en
samlad bedömning av bestämmelserna visar
att de svenska reglerna har ett lika
högt eller högre skyddsvärde än det
direktivet föreskriver. Enligt
propositionen bör EG-direktivets regler
om begränsning av veckoarbetstiden inte
föranleda någon ändring i AL.
Direktivets artikel 3 om dygnsvila
innebär att en arbetstagare skall ha
rätt till minst 11 timmars
sammanhängande ledighet under varje 24-
timmarsperiod. Möjligheterna att avvika
från bestämmelsen genom regler beslutade
av medlemsländerna eller parterna i
kollektivavtal är omfattande och anges i
artikel 17.1-3. Arbetstagarna skall vid
sådana avvikelser erhålla
kompensationsledighet eller lämpligt
skydd.
Arbetstidskommittén har funnit att AL:s
regler om nattarbetsförbud och de
allmänna skyddsreglerna i
arbetsmiljölagen samt den tillsyn och
myndighetskontroll som finns på området
inte innebär ett sämre skydd för
arbetstagarna än direktivets regler.
Direktivet bör därför inte föranleda
någon ändring i AL.
Direktivets artikel 8 om begränsning av
nattarbetets längd innebär att den
normala arbetstiden inte får överstiga
ett genomsnitt av åtta timmar under
varje 24-timmarsperiod.
Begränsningsperiodens längd fastställs
inte i direktivet utan får bestämmas av
medlemsländerna efter samråd med
arbetsmarknadens parter.
Om en nattarbetande har ett arbete som
innebär särskilda risker eller stor
fysisk eller mental ansträngning får,
sägs det i propositionen, arbetstiden
för den arbetstagaren enligt direktivet
inte överstiga 8 timmar under den 24-
timmarsperiod då nattarbetet utförs.
Avvikelse från bestämmelsen är tillåten
enligt artikel 17.1-3 genom bestämmelser
som beslutas av medlemsländerna eller av
parterna i kollektivavtal.
Arbetstidskommitténs jämförelse visar
att de svenska arbetstidsreglerna,
myndighetstillsynen och
arbetsmiljölagens skyddsregler
sammantaget kan bedömas ge ett väl så
högt skyddsvärde som det direktivet
föreskriver - även innan man tar hänsyn
till möjligheterna att avvika från
regeln i direktivet. Direktivet bör
därför inte föranleda någon ändring i
AL.
Artikel 9 i EG-direktivet innebär bl.a.
att nattarbetande som har hälsoproblem
som kan visas bero på nattarbetet om
möjligt skall omplaceras till lämpligt
dagarbete. Avvikelse från bestämmelsen
medges inte enligt direktivet.
Det saknas en svensk regel på området
som uttryckligen nämner omplacering.
Däremot ingår en sådan
omplaceringsskyldighet som direktivet
avser i de skyldigheter för en
arbetsgivare att anpassa arbetet till
den enskilda arbetstagarens
förutsättningar som följer av främst 3
kap. 2 och 3 §§ arbetsmiljölagen. Det
behöver därför inte vidtas några
åtgärder för att uppfylla direktivets
krav på omplacering av nattarbetande.
Från AL:s tillämpning görs i 2 § p.1
undantag för arbete som utförs i
arbetstagarens hem eller annars under
sådana förhållanden att det inte kan
anses vara arbetsgivarens uppgift att
vaka över hur arbetet är ordnat , s.k.
okontrollerbart arbete. Direktivet, å
andra sidan, omfattar i princip s.k.
okontrollerbart arbete.
AL:s undantag för okontrollerbart
arbete motsvaras av en möjlighet att
avvika som direktivet ger i artikel
17.1. Sådan avvikelse får göras när -
med hänsyn till det aktuella arbetets
särskilda art - arbetstidens längd inte
mäts eller bestäms i förväg eller kan
bestämmas av arbetstagarna själva. Det
kategoriska undantaget för hemarbete som
görs i AL har däremot ingen direkt
motsvarighet i direktivets
avvikelseregler.
Enligt AL:s lydelse förutsätts att det
inte i något fall är möjligt att
kontrollera arbetstiden vid hemarbete.
Endast då har undantaget för hemarbete
stöd i direktivets avvikelseregler i
artikel 17.1. Nya former för hemarbete
har tillkommit bl.a. genom
datateknologin som kan vara möjligt att
övervaka via arbetsgivarens datasystem.
Arbetet borde därmed inte vara att
betrakta som okontrollerbart i AL:s
mening.
En grundlig genomgång av
Arbetstidskommittén är nödvändig innan
ett ställningstagande kan ske i fråga om
ändring av AL:s tillämpningsområde när
det gäller hemarbete och arbete på
distans. AL:s tillämpningsområde bör
därför kvarstå oförändrat i avvaktan på
en närmare utredning av frågan.
Förutsättningen för den nyss nämnda
avvikelsen från EG-direktivet är att de
allmänna principerna för arbetstagarnas
hälsa och säkerhet iakttas. De aktuella
arbetstagarna omfattas av sådana regler
i arbetsmiljölagen. Därför tillförs 1 §
i AL för tydlighetens skull en
hänvisning till arbetsmiljölagens regler
om arbetstid.
Motioner
Vänsterpartiet framhåller i
kommittémotion A23 arbetstidsdirektivets
karaktär av skyddsdirektiv på
arbetsmiljöområdet. Det handlar om
minimikrav, syftande till att öka
skyddet för arbetstagarnas hälsa och
säkerhet, som medlemsländerna är
skyldiga att införliva. Enligt motionen
ger AL inte samma skydd som direktivet
när det gäller begränsning av
veckoarbetstid, dygnsvila och rätt till
omplacering vid nattarbete. AL saknar
också reglering av hemarbete.
Motionärerna är kritiska till den metod
som propositionen valt för att införliva
direktivet. Enligt motionen bör
direktivets minimikrav ses över på nytt
och genom lagstiftning införlivas i
svensk rätt.
När det gäller begränsning av
veckoarbetstiden påkallar motionärerna
ett tillkännagivande om att direktivets
regel om maximalt arbetstidsuttag på 48
timmar (inkl. övertid) skall införas i
AL (yrk. 1). Införlivandet skall ske med
bibehållet svenskt arbetstidsbegrepp och
med en beräkningsgrund på maximalt fyra
månader. Avvikelse skall bara kunna ske
i kollektivavtal eller genom dispens
från Arbetarskyddsstyrelsen.
I motionen sägs också att en
bestämmelse om dygnsvila i AL med
direktivet som norm bör införas i AL
(yrk. 2). Avvikelse från bestämmelsen
skall, enligt motionen, kunna göras i
kollektivavtal eller genom dispens med
stöd av direktivets artikel 17.1-2.
Motionärerna begär vidare en tydlig
regel i AL rörande nattarbetets längd i
enlighet med direktivet. Regeln skall
även innehålla den valda metoden för
genomsnittsberäkning av nattarbetstiden
(yrk. 3).
I motionen sägs vidare att AL behöver
kompletteras med en bestämmelse om
rätten för nattarbetande att bli
omplacerade i enlighet med direktivet
(yrk. 4).
Vänsterpartiet begär i motionen
slutligen ett tillkännagivande om att
det krävs att AL, i avvaktan på att
Arbetstidskommittén slutför sitt arbete,
ändras så att även hemarbete kommer att
omfattas i enlighet med direktivets
minimikrav (yrk. 5).
Miljöpartiet ställer sig i
kommittémotion A21 bakom uppfattningen
att EU:s arbetstidsdirektiv för
närvarande bör föranleda så få ändringar
som möjligt i AL, i avvaktan på att
Arbetstidskommittén slutför sitt arbete.
På en punkt, beträffande begränsning av
veckoarbetstiden, är emellertid
direktivet restriktivare än AL. Enligt
direktivet får den maximala arbetstiden,
inkl. övertid, uppgå till högst 48
timmar per vecka i genomsnitt under en
fyramånadersperiod. AL medger ett högre
arbetstidsuttag i de fall en stor del av
ett års medgivna övertid koncentreras
till en kortare period. Enligt motionen
bör därför direktivets regel gälla. I
motionen föreslås en ändring i 8 § AL
som innebär att övertid inte får tas ut
i större omfattning än att den
sammanlagda arbetstiden uppgår till
högst 48 timmar per vecka i genomsnitt
under en period av fyra månader.
Utskottets bedömning
Utskottet har ovan ställt sig bakom
propositionens förslag om att EG-
direktivet tills vidare skall genomföras
genom en anpassning av kollektivavtalen
om arbetstid och att de ändringar i den
lagreglerade arbetstiden som direktivet
påkallar skall anstå till dess att
Arbetstidskommittén slutfört sitt
arbete. Utskottet kan därför inte
biträda vad motionärerna anfört om att
nu ändra AL med hänsyn till direktivets
bestämmelser om veckoarbetstid,
dygnsvila och nattarbete eller med
hänsyn till att lagen till skillnad från
direktivet inte omfattar hemarbete. Med
detta avstyrker utskottet motionerna A21
och A23.
Sanktioner
Propositionen
AL:s konstruktion med dels dispositiva
regler, dels direkta eller indirekta
straffbelagda regler är ovanlig. Det
innebär att skilda påföljdssystem gäller
beroende på om en överträdelse skett av
en lagregel eller av en
kollektivavtalsbestämmelse. Har ett
kollektivavtal träffats om
arbetstidsfrågor bortfaller
myndighetstillsynen på detta område.
Detta medför även att lagens sanktioner
bortfaller. Vid brott mot en
avtalsbestämmelse kan det bli fråga om
skadeståndspåföljd antingen enligt vad
som föreskrivs i avtalet eller enligt
medbestämmandelagen.
Även om sanktionsreglerna redan nu är
komplicerade måste, enligt
propositionen, de regler som skall
garantera att arbetstagarna
tillförsäkras direktivets minimikrav
tillföras någon form av sanktion. Det
följer av den skyldighet Sverige har att
genomföra direktivets regler.
I propositionen föreslås således att AL
tillförs en ny bestämmelse i 24 a § om
skadestånd för de fall parterna genom
kollektivavtal åsidosätter de minimikrav
som de enligt EG-direktivet är skyldiga
att iaktta.
Motion
Moderata samlingspartiet anser i motion
A20 att propositionens förslag om en ny
skadeståndsregel i 24 a § är obehövlig
och skall avslås (yrk. 2). Det nuvarande
sanktionssystemet är fullt tillräckligt.
Vid brott mot AL träder lagens
sanktionssystem in och vid brott mot
kollektivavtal följer påföljd enligt
avtalet eller medbestämmandelagen. Att
lagra ett tredje sanktionssystem ovanpå
dem som redan gäller är onödigt och
krävs inte heller enligt direktivet.
Även i denna del är propositionen ägnad
att skapa komparativa nackdelar för
svenska företag, särskilt för små och
medelstora företag.
Utskottets bedömning
Utskottet delar regeringens uppfattning
att den s.k. EG-spärren i 3 § fjärde
stycket bör sanktioneras och att det
inte är tillräckligt med en
ogiltighetsregel för det fall
tillämpningen av ett kollektivavtal
strider mot EG-direktivet. Enligt
direktivets artikel 18 gäller att
medlemsstaterna skall garantera
direktivets efterlevnad i de fall
staterna lägger ansvaret på
arbetsmarknadens parter att införliva
bestämmelserna. Den föreslagna
skadeståndsregeln följer som utskottet
ser det av den skyldighet Sveriges har
att se till att direktivets regler
genomförs.
Motionen ger intryck av att
motionärerna menar att den föreslagna
skadeståndsregeln i 24 a § AL är
obehövlig genom att lagens nuvarande
sanktionssystem är heltäckande. Enligt
utskottets mening är regeln inte
obehövlig. AL:s sanktionssystem gäller
inte i kollektivavtalsreglerade
förhållanden. Den situation som avses
innebär heller inget avtalsbrott. Det är
i stället fråga om villkor i ett avtal
som parterna enats om och som innebär
sämre skydd för arbetstagarna än EG-
direktivet kräver. Skadestånd för
avtalsbrott blir inte aktuellt i en
sådan situation.
AL saknar till skillnad från andra
arbetsrättsliga lagar, t.ex.
anställningsskyddslagen en regel om
skadestånd vid brott mot lagens
bestämmelser. Om den föreslagna
skadeståndsregeln slopades skulle därför
bestämmelsen om en EG-spärr komma att
vara osanktionerad, såvida inte lagens
straffbestämmelser gjordes tillämpliga.
AL:s sanktionssystem, som hanteras av
polis, åklagare och allmän domstol,
består av bötes- och fängelsepåföljder
samt ett system med övertidsavgifter.
Att låta dessa straffbestämmelser bli
tillämpliga i kollektivavtalsreglerade
situationer för att sanktionera EG-
spärren är enligt utskottets mening
inget bra alternativ. Mål som rör
tvister om tolkning och tillämpning av
kollektivavtal bör förbehållas
Arbetsdomstolen.
Utskottet inser att det i många fall
kan vara svårt för en enskild
arbetsgivare att avgöra om ett träffat
avtal strider mot EG-spärren eller inte.
Utskottet utgår dock från att detta
förhållande tillmäts stor betydelse vid
skadeståndsregelns tillämpning.
Med det anförda tillstyrker utskottet
propositionens förslag till 24 a § och
avstyrker motion A20 i berörd del.
Övriga delar av lagförslaget
Utskottet tillstyrker även det i
propositionen framlagda förslaget till
lag om ändring i arbetstidslagen
(1982:673) i de delar som inte berörts
ovan.
Övriga motionsförslag
Utskottet behandlar här dels den av
Centerpartiet med anledning av
proposition 162 väckta motionen, dels
motioner väckta under den allmänna
motionstiden 1995 och motioner som
väckts med anledning av proposition
1994/95:218 om en effektivare
arbetsmarknadspolitik m.m.
Ledighetsbestämmelserna
Motioner
Moderata samlingspartiet anser i
kommittémotion A225 (yrk. 1) att
riksdagen bör begära att regeringen
tillsätter en utredning med uppgift att
se över ledighetslagstiftningen -
arbetstidslagen, semesterlagen och lagen
om arbetstagares rätt till ledighet för
utbildning. I motionen redovisas en
lösning som innebär att det nuvarande
regelverket ersätts med en lag om
årsarbetstid. Lagen skulle kunna
innehålla minimistandarder baserade på
aktuella ILO-konventioner och EG:s
arbetstidsdirektiv.
Vänsterpartiet föreslår i motion A706
(yrk. 6) och N272 (yrk. 8) att rätten
till ledighet som i dag avgränsas genom
studieledighetslagen,
föräldraledighetslagen och lagen om
samhällsuppdrag, vidgas till att gälla
dven för att starta eget företag. Rätten
till tjänstledighet föreslås omfatta
högst 12 månader. Utbildningsbidrag
skall kunna utgå under maximalt sex
månader och starta-eget-bidrag under
ytterligare sex månader under denna
tjänstledighet.
Likartade tankegångar förs fram av
Berndt Ekholm (s) i motion A711 (yrk.
1). Det finns enligt motionären
anledning att tro att de personer som
har störst förutsättningar att bygga de
nödvändiga nya företagen står att finna
bland dem som nu har arbete. Anställda
som vill pröva sina vingar bör få rätt
till ett års tjänstledighet och kunna få
starta-eget-bidrag.
Även Ola Ström (fp) har ett liknande
förslag i motion A267 (yrk. 2) om
nyföretagarstöd. Enligt motionen bör
systemet med starta-eget-bidrag ses över
i syfte att även personer som har en
fast anställning skall ha rätt till
bidrag. För att möjliggöra detta bör
rätten till tjänstledighet ses över
vilket riksdagen som sin mening bör ge
regeringen till känna.
Chatrine Pålsson (kds) slutligen
efterlyser i motion A247 en ändring i
ledighetslagstiftningen som möjliggör
tjänstledighet på hel- eller deltid för
vård i hemmet av en anhörig.
Utskottets bedömning
Utskottet anser att det
utredningsuppdrag som efterlyses i den
moderata motionen A225 har så många
beröringspunkter med det uppdrag (dir.
1995:6) som den sittande
Arbetstidskommittén har att motionen i
huvudsak får anses tillgodosedd.
Riksdagen bör därför lämna motion A225 i
berörd del utan åtgärd.
Utskottet välkomnar uppslag som syftar
till att öka företagandet i landet.
Sedan den 1 juli 1993 är starta-eget-
bidraget en prioriterad åtgärd inom
arbetsmarknadspolitiken, och anslaget
för innevarande budgetår till åtgärden
har förstärkts och motsvarar nu 8 000
platser. Bidraget kan i dag lämnas till
den som är eller riskerar att bli
arbetslös. Det är också möjligt att
erhålla starta-eget-bidrag när ett
företag skall bedrivas på deltid.
Personer inskrivna vid
arbetsförmedlingen och bosatta inom de
regionalpolitiska stödområdena, kan få
bidraget också om de har en fast
anställning, eller är tjänstlediga från
en sådan. Utskottet behandlade senast i
mars 1995 yrkanden om ett vidgat
användningsområde för starta-eget-
bidraget. Utskottet kunde då inte ställa
sig bakom att bidraget generellt för
hela landet skulle kunna lämnas till den
som har fast anställning. I sammanhanget
pekade utskottet på oönskade effekter
med en sådan ordning. Utskottet
vidhåller sin uppfattning i frågan.
Av utskottets ställningstagande i
bidragsfrågan följer att utskottet också
anser att det för närvarande saknas skäl
att biträda förslaget om en översyn av
ledighetsbestämmelserna.
Med detta avstyrker utskottet
motionerna A267, A706, A711och N272,
alla i berörda delar.
Utskottet kan inte finna annat än att
en sådan rätt till tjänstledighet som
motionären efterlyser i motion A247
redan finns enligt lagen (1988:1465) om
ersättning och ledighet för
närståendevård. Någon riksdagens åtgärd
i frågan är därför inte påkallad och
motionen avstyrks därför.
Arbetstidsförkortning
Motioner
I den nämnda moderata motionen A225
(yrk. 2) sägs med hänvisning till OECD:s
sysselsättningsrapport från våren 1994
att arbetsdelning inte löser
arbetslöshetsproblemen. Arbetsdelning
angriper nämligen inte
arbetslöshetsproblemet genom ökad
ekonomisk aktivitet utan genom att
ransonera riktigt arbete. Det finns
enligt motionen inte något
samhällsekonomiskt utrymme för en allmän
arbetstidsförkortning under överskådlig
tid. Översynen av arbetstidslagen får
därför inte leda till förslag om en
arbetstidsförkortning.
Vänsterpartiet anser i motionerna A272
(yrk. 5 och 6), A55 (yrk. 21) och So489
(yrk. 6 delvis) att som ett första steg
arbetstiden skall sänkas till sju-
timmarsdag 1997 och att på sikt, på
andra sidan sekelskiftet, det införs en
generell sextimmarsdag. Att frågan om en
arbetstidsförkortning är föremål för
utredning i 1995 års arbetstidskommitté
får inte innebära att arbetet med
sextimmarsdagen avstannar.
Försöksverksamheten med kortare
arbetsdag bör enligt Vänsterpartiet
utvidgas till nya sektorer och
branscher.
Miljöpartiet anser i motionerna A203
(yrk. 6), A274 (yrk. 7 och 9) och A56
(yrk. 3 och 4) att en
arbetstidsförkortning inte bara är
önskvärd utan också nödvändig. Genom den
lagstadgade normalarbetstiden har
riksdagen ett stort inflytande på hur
många människor som får plats på
arbetsmarknaden. Arbetstiden måste
därför anpassas till den rådande
verkligheten. Målet är att genomföra en
sextimmarsdag före år 2000. Regeringen
bör få i uppdrag att återkomma med en
tidsplan så att högst 35 timmars
arbetsvecka har införts före den 1
januari 1998.
I motion A213 av Barbro Johansson (mp)
betonas arbetstidsförkortningens
betydelse för att minska sjukskrivningar
och arbetsskador (yrk. 1).
Marianne Samuelsson m.fl. (mp) i motion
U502 (yrk. 5) önskar ett
tillkännagivande om att Sverige bör
arbeta för att EU-kommissionens idéer om
arbetstidsförkortning leder till
konkreta resultat.
Ingbritt Irhammar m.fl. (c)
argumenterar i sin motion A807 (yrk. 20)
om kvinnors livsvillkor för att syftet
med den sittande Arbetstidsutredningen
måste vara att sänka normalarbetstiden
till 30 timmars arbetsvecka med
möjlighet till 6 timmars arbetsdag.
Utskottets bedömning
Utskottet konstaterar att det ingår i
uppdraget för den sittande
arbetstidskommittén att analysera
konsekvenserna av alternativa
arbetstidsförkortningar. Det är
angeläget att kommittén får tillfälle
att helt förutsättningslöst granska
frågan om en arbetstidsförkortning.
Utskottet vill därför inte genom
ställningstaganden i frågan föregripa
kommitténs arbete. Med detta avstyrker
utskottet motionerna A55, A56, A203,
A213, A225, A272, A274, A807, U502 och
So489, samtliga i motsvarande delar.
Arbetstidsbestämmelser för sjöfarten
Motion
Wiggo Komstedt m.fl. (m) anser i motion
T605 (yrk. 7) att de särbestämmelser som
i dag gäller för sjöfarten i fråga om
arbetstid och semester har spelat ut sin
roll och bör anpassas till de generella
bestämmelser som gäller för svensk
arbetsmarknad i övrigt.
Utskottets bedömning
Arbetstiden på svenska fartyg regleras i
sjöarbetstidslagen (1970:105). Från
lagens tillämpning undantas tjänst som
utförs av vissa befattningshavare
ombord. Från lagens tillämpning görs
undantag också för tjänst bl.a. på
fiskefartyg. Lagen är dispositiv och
medger undantag från bestämmelserna
genom kollektivavtal. Denna möjlighet
till avsteg från lagens bestämmelser har
sjöarbetsmarknadens parter utnyttjat i
stor utsträckning. I realiteten regleras
arbetstiden för i stort sett alla
ombordanställda på svenska fartyg inte
av sjöarbetstidslagen utan genom
kollektivavtal, låt vara att dessa inte
alltid i någon större utsträckning
avviker från vad som gäller enligt
lagen.
Inom EG finns det för närvarande inte
några regler om arbetstiden till sjöss.
I EG:s arbetstidsdirektiv har hela
transportnäringen inklusive sjöfarten
undantagits från direktivets
tillämpningsområde. Kommissionen har
tagit initiativ till att parterna inom
de olika transportområdena har inlett
överläggningar i partssammansatta
kommittéer. Avsikten är troligen att
hela transportnäringen inklusive
sjöfarten skall regleras på Europanivå -
antingen genom avtal mellan parterna
eller genom direktiv.
Utskottet bedömer att det inom en inte
alltför avlägsen framtid kommer att bli
aktuellt att se över sjöarbetstidslagen
med hänsyn till regleringar som
initieras inom EG. Utskottet är därför
inte berett att biträda motionärens
begäran om en anpassning av
sjöarbetstidslagens bestämmelser. Motion
T605 i berörd del avstyrks med det
anförda.
Övertid och mertid
Motioner
Centerpartiet anser i kommittémotion A22
att riksdagen i ett tillkännagivande
skall uttala att Arbetstidskommittén i
sitt fortsatta arbete skall ägna
problemet med höga övertidsuttag
särskild uppmärksamhet.
Det är angeläget att minska
övertidsuttaget. I det rådande
arbetsmarknadsläget riskerar
arbetskraften att brännas ut från två
håll. Problemet består i att många helt
saknar arbete medan andra som har arbete
får vidkännas ett mycket stort
övertidsuttag. En minskning kan på sikt
innebära ett relativt stort tillskott av
nya arbetstillfällen. Kommittén måste
dock vid sin översyn av övertidsfrågan
beakta de särskilda svårigheter som de
små och medelstora företagen har när det
gäller att ersätta övertidsuttag med
nyanställning.
Vänsterpartiet framhåller i motionerna
A272 (yrk. 2), A55 (yrk. 23 och 24) och
So489 (yrk. 6 delvis) att det samlade
övertidsuttaget motsvarar 130 000
arbetstillfällen. Med hänsyn till
nuvarande arbetslöshetssituation
argumenteras i motionen för en omedelbar
sänkning av taket för tillåtet
övertidsuttag. Både månads- och årstaket
bör enligt motionen sänkas med en
halvering som riktmärke. Dessutom
förordas i motionen en extra
arbetsgivaravgift på all övertid och
mertid.
Hans Karlsson och Helena Frisk (båda s)
uppskattar i motion A230 att det samlade
övertidsuttaget motsvarar ca 50 000
helårsarbeten, vilket enligt
motionärerna är otillfredsställande när
så många människor är arbetslösa.
Motionärerna förordar, eventuellt under
begränsad tid, en halvering av nuvarande
gräns på 200 timmar per år.
Utskottets bedömning
Utskottet konstaterar att även
övertidsfrågan omfattas av
Arbetstidskommitténs uppdrag. Med hänsyn
till kommitténs arbete avstår utskottet
från att göra några uttalanden i frågan.
Motionerna A22, A55 i berörd del, A230,
A272 och So489 i berörda delar avstyrks
därmed.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande möjligheten att i
kollektivavtal avvika från AL:s
bestämmelser
att riksdagen med avslag på motion
1995/96:A20 yrkande 1 antar
regeringens förslag till lag om
ändring i arbetstidslagen (1982:673)
såvitt avser 3 § fjärde stycket,
res. 1 (m)
2. beträffande begränsning av
veckoarbetstid, dygnsvila,
nattarbetets längd, rätt till
omplacering vid nattarbete och
hemarbete
att riksdagen avslår motionerna
1995/96:A21 och 1995/96:A23,
res. 2 (v)
res. 3 (mp)
3. beträffande sanktioner
att riksdagen med avslag på motion
1995/96:A20 yrkande 2 antar
regeringens förslag till lag om
ändring i arbetstidslagen (1982:673)
såvitt avser 24 a §,
res. 4 (m)
4. beträffande lagförslaget i
övrigt
att riksdagen antar regeringens
förslag till lag om ändring i
arbetstidslagen (1982:673) i den mån
det inte omfattas av vad utskottet
hemställt under mom. 1 och 3,
5. beträffande en utredning med
uppgift att se över
ledighetslagstiftningen
att riksdagen lämnar motion
1994/95:A225 yrkande 1 utan vidare
åtgärd,
6. beträffande en utvidgning av
rätten till ledighet till att gälla
att starta eget företag
att riksdagen avslår motionerna
1994/95:A267 yrkande 2, 1994/95:A706
yrkande 6, 1994/95:A711 yrkande 1 och
1994/95:N272 yrkande 8,
res. 5 (v)
7. beträffande ledighet för vård
i hemmet av anhörig
att riksdagen avslår motion
1994/95:A247,
8. beträffande
arbetstidsförkortning
att riksdagen avslår motionerna
1994/95:A55 yrkande 21, 1994/95:
A56 yrkandena 3 och 4, 1994/95:A203
yrkande 6, 1994/95:A213 yrkande 1,
1994/95:A225 yrkande 2, 1994/95:A272
yrkandena 5 och 6, 1994/95:A274
yrkandena 7 och 9, 1994/95:A807
yrkande 20, 1994/95:U502 yrkande 5
och 1994/95:So489 yrkande 6 i
motsvarande del,
res. 6 (m)
res. 7 (v)
res. 8 (mp)
9. beträffande
arbetstidsbestämmelser för
sjöfarten
att riksdagen avslår motion
1994/95:T605 yrkande 7,
res. 9 (m)
10. beträffande begränsning av
övertid och mertid
att riksdagen avslår motionerna
1995/96:A22, 1994/95:A55 yrkandena 23
och 24, 1994/95:A230, 1994/95:A272
yrkande 2 och 1994/95:
So489 yrkande 6 i motsvarande del,
res. 10 (v)
Stockholm den 18 april 1996
På arbetsmarknadsutskottets vägnar
Johnny Ahlqvist
I beslutet har deltagit: Johnny Ahlqvist
(s), Elver Jonsson (fp), Sten Östlund
(s), Per Unckel (m), Berit Andnor (s),
Kent Olsson (m), Martin Nilsson (s),
Elving Andersson (c), Laila Bjurling
(s), Patrik Norinder (m), Sonja Fransson
(s), Christina Zedell (s), Barbro
Johansson (mp), Dan Ericsson (kds),
Kristina Zakrisson (s), Anna Åkerhielm
(m) och Ingrid Burman (v).
Reservationer
1. Möjligheten att i kollektivavtal
avvika från AL:s bestämmelser (mom. 1)
Per Unckel, Kent Olsson, Patrik Norinder
och Anna Åkerhielm (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 10 börjar med Utskottet har
och slutar med berörd del bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser att man av EG-
direktivets ingress kan sluta sig till
att direktivet inte varit avsett att
ordagrant implementeras som lag i
medlemsländerna. Det finns därför inte
skäl att vid införlivandet gå längre än
vad som är oundgängligen nödvändigt
eftersom detta bara resulterar i att
Sverige i onödan får komparativa
nackdelar i förhållande till andra EU-
länder på arbetstidsområdet. Det är
enligt utskottets uppfattning
tillräckligt att AL kompletteras med en
bestämmelse om begränsning av
veckoarbetstiden. Det är den enda
materiella bestämmelsen i direktivet där
avvikelse inte medges genom
kollektivavtal.
I övrigt anser utskottet att AL:s
bestämmelser och de kollektivavtal som
träffats på området har ett väl så högt
skyddsvärde som direktivet. Det betyder
att parternas möjlighet att avvika från
AL inte behöver begränsas av hänsyn till
direktivet. Propositionens förslag till
s.k. EG-spärr i AL 3 § bör därför
avslås. Förslaget innebär de facto att
direktivet ordagrant införlivas med
svensk rätt. Det innebär att det blir
nödvändigt att pröva varje
arbetstidsavtals förenlighet med
direktivet. Resultatet blir osäkerhet
och onödiga tvister. Det leder i sin tur
till minskad flexibilitet som motverkar
ett nödvändigt nyskapande av arbete.
dels att utskottets hemställan under 1
bort ha följande lydelse:
1. beträffande möjligheten att i
kollektivavtal avvika från AL:s
bestämmelser
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:A20 yrkande 1 avslår
regeringens förslag till lag om
ändring i arbetstidslagen (1982:673)
såvitt avser 3 § fjärde stycket.
2. Begränsning av veckoarbetstid,
dygnsvila, nattarbetets längd, rätt till
omplacering vid nattarbete och hemarbete
(mom. 2)
Ingrid Burman (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 14 börjar med Utskottet har
och slutar med och A23 bort ha
följande lydelse:
EG:s arbetstidsdirektiv är ett
skyddsdirektiv inom arbetsmiljöområdet
med föreskrifter om minimikrav för att
garantera arbetstagarnas hälsa och
säkerhet. Medlemsländerna är skyldiga
att genomföra dessa minimikrav i sin
lagstiftning.
Utskottet är starkt kritiskt till det
sätt på vilket regeringen valt att
implementera direktivet. Enligt
utskottets mening är det viktigt att
reglerna som styr det svenska
arbetslivet är enkla och tydliga och
framgår av lagtext. Det är inte rimligt
att enskilda arbetsgivare eller
arbetstagare skall behöva känna till
förarbeten eller slå i flera lagar och
olika föreskrifter för att få reda på
vad som gäller i arbetstidshänseende.
Utskottet befarar att den metod
regeringen valt kommer att medföra en
rad långvariga och infekterade EG-
rättsliga efterspel.
Utskottet anser att den svenska
lagstiftningen inte ger samma skydd som
direktivet när det gäller begränsning av
veckoarbetstiden, dygnsvila och rätten
till omplacering vid nattarbete. AL
saknar också till skillnad från
direktivet en reglering av hemarbete.
Regeringen bör enligt utskottets
mening se över direktivets minimikrav på
nytt och ändra AL i enlighet med de
synpunkter som framförs i
Vänsterpartiets kommittémotion A23.
Utskottets ställningstagande torde också
tillgodose Miljöpartiets begäran i
motion A21.
Vad utskottet anfört bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 2
bort ha följande lydelse:
2. beträffande begränsning av
veckoarbetstid, dygnsvila,
nattarbetets längd, rätt till
omplacering vid nattarbete och
hemarbete
att riksdagen med anledning av
motionerna 1995/96:A21 och
1995/96:A23 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet
anfört.
3. Begränsning av veckoarbetstid,
dygnsvila, nattarbetets längd, rätt till
omplacering vid nattarbete och hemarbete
(mom. 2)
Barbro Johansson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 14 börjar med Utskottet har
och slutar med och A23 bort ha
följande lydelse:
Utskottet delar i princip regeringens
uppfattning att EG-direktivet skall
medföra så få ändringar som möjligt i AL
i avvaktan på att Arbetstidskommittén
slutför sitt arbete. På en punkt menar
dock utskottet att det redan nu behövs
en lagändring. Det gäller begränsningen
av veckoarbetstiden där direktivet är
mer restriktivt än AL. Enligt direktivet
får den maximala arbetstiden, inklusive
övertid, uppgå till högst 48 timmar i
veckan i genomsnitt under en
fyramånadersperiod. AL medger ett högre
arbetstidsuttag om en stor del av den
tillåtna övertiden koncentreras till en
kortare period.
Utskottet anser att 8 § AL, i enlighet
med vad som sägs i Miljöpartiets
kommittémotion A21, bör kompletteras med
en regel som innebär att övertid inte
får tas ut i större omfattning än att
den sammanlagda arbetstiden högst uppgår
till vad direktivet medger. Utskottets
ställningstagande torde tillgodose vad
som sägs i Vänsterpartiets motion i
motsvarande del. Den motionen avstyrks i
övriga delar.
Detta bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 2
bort ha följande lydelse:
2. beträffande begränsning av
veckoarbetstid, dygnsvila,
nattarbetets längd, rätt till
omplacering vid nattarbete och
hemarbete
att riksdagen med anledning av motion
1995/96:A21 och med avslag på motion
1995/96:A23 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet
anfört.
4. Sanktioner (mom. 3)
Per Unckel, Kent Olsson, Patrik Norinder
och Anna Åkerhielm (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 14 börjar med Utskottet
delar och på s. 15 slutar med berörd
del bort ha följande lydelse:
Utskottet delar Moderata
samlingspartiets ståndpunkt i motion A20
och anser att förslaget om en ny
skadeståndsregel i AL 24 a § är
obehövligt och därför skall avslås. Det
nuvarande sanktionssystemet är fullt
tillräckligt. Vid brott mot AL träder
lagens sanktionssystem in och vid brott
mot kollektivavtal följer påföljd enligt
avtalet eller medbestämmandelagen.
Utskottet anser att det är onödigt att
lagra ett tredje sanktionssystem ovanpå
dem som redan finns. Det krävs inte
heller enligt direktivet. Utskottet
anser att propositionen också på den här
punkten är ägnad att skapa komparativa
nackdelar för svenska företag, särskilt
för små och medelstora företag.
dels att utskottets hemställan under 3
bort ha följande lydelse:
3. beträffande sanktioner
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:A20 yrkande 2 avslår
regeringens förslag till lag om
ändring i arbetstidslagen (1982:673)
såvitt avser 24 a §.
5. En utvidgning av rätten till ledighet
till att gälla att starta eget företag
(mom. 6)
Ingrid Burman (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 16 börjar med Utskottet
välkomnar och på s. 17 slutar med
berörda delar bort ha följande
lydelse:
I likhet med vad som sägs i
Vänsterpartiets motioner A706 och N272
anser utskottet att rätten till
tjänstledighet skall vidgas till att
gälla även för att starta eget företag.
Att underlätta för människor att starta
eget är ett samhällsintresse. Det skapar
fler arbetstillfällen och bidrar till en
sund rörlighet på arbetsmarknaden.
Ledigheten bör omfatta högst tolv
månader varunder utbildningsbidrag skall
utgå under de första sex månaderna och
starta-eget-bidrag under ytterligare sex
månader.
Utskottet anser att riksdagen hos
regeringen skall begära ett förslag om
en ändring i ledighetslagstiftningen.
Detta ställningstagande torde också i
allt väsentligt tillgodose vad som
begärs i motionerna A267 och A711 i
motsvarande delar.
dels att utskottets hemställan under 6
bort ha följande lydelse:
6. beträffande en utvidgning av
rätten till ledighet till att gälla
att starta eget företag
att riksdagen med anledning av
motionerna 1994/95:A267 yrkande 2,
1994/95:A706 yrkande 6, 1994/95:A711
yrkande 1 och 1994/95:N272 yrkande 8
som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.
6. Arbetstidsförkortning (mom. 8)
Per Unckel, Kent Olsson, Patrik Norinder
och Anna Åkerhielm (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 18 börjar med Utskottet
konstaterar och slutar med motsvarande
delar bort ha följande lydelse:
Utskottet delar Moderata
samlingspartiets synsätt att
arbetsdelning, som också framfördes i
OECD:s sysselsättningsrapport våren
1994, inte är en framkomlig väg för att
lösa arbetslöshetsproblemet. En
lagstadgad arbetsdelning angriper inte
arbetslösheten genom ökad ekonomisk
aktivitet utan genom att ransonera
riktigt arbete.
Utskottet bedömer att det inte finns
något samhällsekonomiskt utrymme för en
allmän arbetstidsförkortning under
överskådlig tid. Den pågående översynen
av AL får därför inte leda till förslag
om en allmän arbetstidsförkortning.
Detta bör riksdagen med anledning av
motion A225 i berörd del och med avslag
på motionerna A55, A56, A203, A213,
A225, A272, A274, A807, U502 och So489 i
berörda delar som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 8
bort ha följande lydelse:
8. beträffande arbetstidsförkortning
att riksdagen med anledning av motion
1994/95:A225 yrkande 2 samt med
avslag på motionerna 1994/95:A55
yrkande 21, 1994/95:A56 yrkandena 3
och 4, 1994/95:A203 yrkande 6,
1994/95:A213 yrkande 1, 1994/95:A272
yrkandena 5 och 6, 1994/95:A274
yrkandena 7 och 9, 1994/95:A807
yrkande 20, 1994/95:So489 yrkande 6 i
motsvarande del och 1994/95:U502
yrkande 5 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet
anfört.
7. Arbetstidsförkortning (mom. 8)
Ingrid Burman (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 18 börjar med Utskottet
konstaterar och slutar med motsvarande
delar bort ha följande lydelse:
Utskottet har länge ansett en övergång
till sextimmarsdag motiverad. Motiven
för detta handlar om jämställdhet,
arbetsmiljö, livskvalité och om fler
arbetstillfällen. Utskottet ansluter sig
till Vänsterpartiets motioner A55 m.fl.
om att en plan för en stegvis
nedtrappning av arbetstiden skall tas
fram. I ett första steg sänks
arbetstiden till sjutimmarsdag och på
sikt, efter sekelskiftet, till
sextimmarsdag. Att arbetstidsfrågan är
föremål för utredning i
Arbetstidskommittén får enligt
utskottets mening inte innebära att
arbetet med sextimmarsdagen avstannar.
Det finns behov av en utvidgning av den
pågående försöksverksamheten med
förkortad arbetsdag till nya sektorer
och branscher för att utröna de
samhällsekonomiska och
företagsekonomiska effekterna. Det
behövs också ett bredare underlag för
att utröna vilka effekter en
arbetstidsförkortning kan ha på
arbetslöshet och arbetsskador.
Utskottet anser att motion A225 i
motsvarande del skall avslås medan
utskottet huvudsakligen sympatiserar med
intentionerna bakom motionerna A56,
A203, A213, A274, A807 och U502, alla i
motsvarande delar.
Vad utskottet anfört bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 8
bort ha följande lydelse:
8. beträffande arbetstidsförkortning
att riksdagen med anledning av
motionerna 1994/95:A55 yrkande 21,
1994/95:A56 yrkandena 3 och 4,
1994/95:A203 yrkande 6, 1994/95:
A213 yrkande 1, 1994/95:A272
yrkandena 5 och 6, 1994/95:A274
yrkandena 7 och 9, 1994/95:A807
yrkande 20, 1994/95:U502 yrkande 5
och 1994/95:So489 yrkande 6 i
motsvarande del samt med avslag på
motion 1994/95:A225 yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
8. Arbetstidsförkortning (mom. 8)
Barbro Johansson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 18 börjar med Utskottet
konstaterar och slutar med motsvarande
delar bort ha följande lydelse:
Utskottet ansluter sig till
Miljöpartiets motioner A56 m.fl. och
förordar en anpassning av
normalarbetstiden till den rådande
verkligheten. En förkortad arbetstid ser
utskottet som en viktig åtgärd i kampen
mot arbetslösheten. Målsättningen bör
enligt utskottets mening vara att
genomföra en sextimmarsdag före år 2000.
Regeringen bör återkomma till riksdagen
med en tidsplan så att högst 35 timmars
arbetsvecka har införts före den 1
januari 1998. Utskottets
ställningstagande torde tillgodose
motionerna A55, A272, A807, U502 och
So489, alla i motsvarande delar. Motion
A225 i motsvarande del avstyrks
följaktligen.
dels att utskottets hemställan under 8
bort ha följande lydelse:
8. beträffande arbetstidsförkortning
att riksdagen med anledning av
motionerna 1994/95:A55 yrkande 21,
1994/95:A56 yrkandena 3 och 4,
1994/95:A203 yrkande 6, 1994/95:
A213 yrkande 1, 1994/95:A272
yrkandena 5 och 6, 1994/95:A274
yrkandena 7 och 9, 1994/95:A807
yrkande 20, 1994/95:U502 yrkande 5
och 1994/95:So489 yrkande 6 i
motsvarande del samt med avslag på
motion 1994/95:A225 yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
9. Arbetstidsbestämmelser för sjöfarten
(mom. 9)
Per Unckel, Kent Olsson, Patrik Norinder
och Anna Åkerhielm (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 18 börjar med Utskottet
bedömer och slutar med det anförda
bort ha följande lydelse:
Utskottet ansluter sig till vad som
sägs i motion T605 om en
konkurrenskraftig sjöfartsnäring att
särbestämmelserna i fråga om arbetstid
och semester som gäller för sjöfarten
bör avskaffas. Reglerna har historiska
orsaker men saknar i dag betydelse.
Utskottet anser att det bör ske en
anpassning till de allmänna
bestämmelserna på området som gäller på
svensk arbetsmarknad. Detta bör
riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.
dels att utskottets hemställan under 9
bort ha följande lydelse:
9. beträffande
arbetstidsbestämmelser för sjöfarten
att riksdagen med anledning av motion
1994/95:T605 yrkande 7 som sin mening
ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
10. Begränsning av övertid och mertid
(mom. 10)
Ingrid Burman (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 19 börjar med Utskottet
konstaterar och slutar med avstyrks
därmed bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den syn på
övertidsfrågan som Vänsterpartiet
framför i bl.a. motion A55.
Enligt en av TCO publicerad
undersökning finns det ett registrerat
övertidsuttag som teoretiskt motsvarar
60 000 heltidsarbeten och en dold
övertid som motsvarar 70 000
heltidsarbeten. Det är en delförklaring
till att den senaste konjunkturuppgången
inte märkbart ökat antalet nya jobb.
Mot bakgrund av den rådande
massarbetslösheten kan regeringen inte
passivt avvakta att Arbetstidskommittén
skall slutföra sitt arbete. Kraftfulla
åtgärder måste omedelbart genomföras för
att begränsa övertidsuttaget.
Utskottet förordar att
övertidsbestämmelsernas månads- och
årstak sänks. En halvering av
övertidstaket kan vara ett riktmärke.
Dessutom bör en extra arbetsgivaravgift
införas på all övertid och mertid.
Utskottets ställningstagande
tillgodoser även motionerna A22 och
A230.
Vad utskottet anfört bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 10
bort ha följande lydelse:
10. beträffande begränsning av
övertid och mertid
att riksdagen med anledning av
motionerna 1995/96:A22, 1994/95:A55
yrkandena 23 och 24, 1994/95:A230,
1994/95:A272 yrkande 2 och
1994/95:So489 yrkande 6 i motsvarande
del som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.
Särskilt yttrande
1. Sanktioner (mom. 3)
Ingrid Burman (v) anför:
Den skadeståndsregel i AL 24 a § som
regeringen vill införa för att
sanktionera EG-spärren är inte
ändamålsenlig. Den är dessutom oskälig
gentemot den enskilde arbetsgivaren.
Arbetsgivare måste avgöra om ett
kollektivavtal strider mot direktivet,
och han måste för att undgå skadestånd
enligt den föreslagna regeln tillämpa
direktivet om han bedömer att
kollektivavtalet strider mot detta. Om
en efterföljande rättslig prövning visar
att denna bedömning varit felaktig kan
arbetsgivaren ådra sig
skadeståndsskyldighet på grund av
kollektivavtalsbrott enligt
medbestämmandelagens bestämmelser. Jag
anser att arbetsgivaren med regeringens
förslag kan hamna i en situation där han
ådrar sig skadestånd hur han än beter
sig.
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1
Propositionen 1
Motioner 2
Utskottet 4
Tidigare utredningar m.m. 6
1995 års Arbetstidskommitté 7
Proposition 162 8
Inledning 8
Möjligheten att i kollektivavtal
avvika från AL:s bestämmelser 9
Begränsning av veckoarbetstid,
dygnsvila, nattarbetets längd,
rätt till omplacering vid
nattarbete och hemarbete 11
Sanktioner 14
Övriga delar av lagförslaget 15
Övriga motionsförslag 15
Ledighetsbestämmelserna 15
Arbetstidsförkortning 17
Arbetstidsbestämmelser för
sjöfarten 18
Övertid och mertid 19
Hemställan 20
Reservationer
1. Möjligheten att i kollektivavtal
avvika från AL:s bestämmelser (mom.
1), (m) 22
2. Begränsning av veckoarbetstid,
dygnsvila, nattarbetets längd, rätt
till omplacering vid nattarbete och
hemarbete (mom. 2), (v) 22
3. Begränsning av veckoarbetstid,
dygnsvila, nattarbetets längd, rätt
till omplacering vid nattarbete och
hemarbete (mom. 2), (mp) 23
4. Sanktioner (mom. 3), (m) 24
5. En utvidgning av rätten till
ledighet till att gälla att starta
eget företag (mom. 6), (v) 24
6. Arbetstidsförkortning (mom. 8),
(m) 25
7. Arbetstidsförkortning (mom. 8),
(v) 25
8. Arbetstidsförkortning (mom. 8),
(mp) 26
9. Arbetstidsbestämmelser för
sjöfarten (mom. 9), (m) 27
10. Begränsning av övertid och
mertid (mom. 10), (v) 27
Särskilt yttrande
1. Sanktioner (mom. 3), (v) 28
Bilaga
Propositionens lagförslag30
Propositionens lagförslag
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Förslag till
Lag om ändring i arbetstidslagen (1982:673)
Härigenom föreskrivs1 i fråga om arbetstidslagen (1982:673)
dels att 1, 3 och 19 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 24 a §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §
Denna lag gäller, med de inskränkningar som anges i 2 §, varje verksamhet
där arbetstagare utför arbete för en arbetsgivares räkning. .
Om arbetstiden för minderåriga
finns ytterligare bestämmelser i 5
kap. arbetsmiljölagen (1977:1160).
Allmänna skyddsbestämmelser av
betydelse för förläggningen av ar-
betstid finns i 2 kap. 1 § arbetsmiljö-
lagen (1977:1160).
Särskilda bestämmelser om arbetsti-
den för minderåriga finns i 5 kap.
den lagen.
3 §
Genom kollektivavtal som har slutits eller godkänts av en central arbets-
tagarorganisation får göras antingen undantag från lagens tillämpning i dess
helhet eller avvikelser från bestämmelserna i 5 och 6 §§, 7 § andra stycket,
8 10 §§, 12 14 §§ samt 15 § andra och tredje styckena. Vidare får raster
bytas ut mot måltidsuppehåll genom sådana kollektivavtal.
Avvikelser från 8 §, 9 § andra och tredje styckena, 10 § och 13 § får göras
även med stöd av kollektivavtal som har slutits av en lokal arbetstagarorgani-
sation. Sådana avvikelser gäller dock under en tid av högst en månad, räknat
från dagen för avtalets ingående.
En arbetsgivare som är bunden av ett sådant kollektivavtal som avses i
första och andra styckena får tillämpa avtalet även på arbetstagare som inte
är medlemmar av den avtalsslutande arbetstagarorganisationen men syssel-
sätts i arbete som avses med avtalet.
1 Jfr rådets direktiv 93/104/EG av den 23 november 1993 om arbetstidens
förläggning
i vissa avseenden (EGT nr L 307, 13.12.1993, s. 18, Celex 393L0104).
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Undantag och avvikelser från la-
gen enligt denna paragraf får göras
endast under förutsättning att det
inte innebär att mindre förmånliga
regler skall tillämpas för arbetsta-
garna än som följer av rådets direk-
tiv 93/104/EG av den 23 november
1993 om arbetstidens förläggning i
vissa avseenden.2 Ett avtal är ogil-
tigt i den utsträckning det innebär
att mindre förmånliga regler skall
tillämpas för arbetstagarna än som
följer av direktivet.
19 §
Kan kollektivavtal som avses i 3 § inte träffas får Arbetarskyddsstyrelsen, om
det finns särskilda skäl,
1. medge avvikelse från 5 §, 6 §, 9 § andra och tredje styckena och 12 §,
2. medge undantag från 8 § vad avser begränsningen av övertidsuttag un-
der en tid av fyra veckor eller under en kalendermånad,
3. medge ytterligare övertid utöver allmän övertid med högst 150 timmar
under ett kalenderår,
4. medge ytterligare mertid utöver allmän mertid med högst 150 timmar
under ett kalenderår,
5. medge avvikelse från 13 och 14 §§ samt 15 § andra och tredje styckena.
Arbetarskyddsstyrelsens beslut en-
ligt denna paragraf får inte innebä-
ra att mindre förmånliga regler skall
tillämpas för arbetstagarna än som
följer av rådets direktiv 93/104/EG.
Detta gäller även tillstånd enligt 9 §
tredje stycket.
24 a §
En arbetsgivare som tillämpar så-
dana bestämmelser i ett kollektivav-
tal som strider mot 3 § fjärde stycket
skall betala skadestånd för den
förlust som uppkommer och för den
kränkning som har skett.
Om det är skäligt, kan skadestån-
det sättas ned eller helt falla bort.
_______________
Denna lag träder i kraft den 23 november 1996.
2 EGT nr L 307, 13.12.1993, s. 18 (Celex 393L0104).
Gotab, Stockholm 1996