Riksdagens protokoll

1994/95:7

Tisdagen den 11 oktober

Kl 14.00-19.10

Protokoll

1994/95:7

1 § Anmälan om återtagande av plats i riksdagen

Talmannen meddelade att Carl Bildt (m), Bengt Westerberg (fp),
Birgit Friggebo (fp), Börje Hörnlund (c), Karl Erik Olsson (c), Alf
Svensson (kds), Margaretha af Ugglas (m), Gun Hellsvik (m), Anne
Wibble (fp), Inger Davidson (kds), Mats Odell (kds), Bo Lundgren
(m), Per Unckel (m), Per Westerberg (m) och Beatrice Ask (m) fr.o.m.
den 8 oktober återtagit sina platser i riksdagen.

Uppdragen för deras ersättare hade därmed upphört.

2 § Anmälan om ersättare för statsråd

Talmannen meddelade att följande ersättare fr.o.m. den 8 oktober
kallats att tjänstgöra i stället för riksdagsledamöter som är statsråd:

Björn von Sydow för Ingvar Carlsson

Juan Fonseca för Mona Sahlin

Mariann Ytterberg för Lena Hjelm-Wallén

Dag Ericson för Thage G Peterson

Eva Arvidsson för Ingela Thalén

Åsa Stenberg för Ines Uusmann

Laila Bjurling för Göran Persson

Jörgen Persson för Margareta Winberg

Inger Segelström för Mats Hellström

Björn Ericson för Pierre Schori

3 § Val av ledamöter i utskotten

Anf. 1 SVEN HULTERSTRÖM (s):

Fru talman! Valberedningen har enhälligt godkänt gemensamma
listor för valen av ledamöter och suppleanter i utskotten, i riksdagens
förvaltningsstyrelse, i den svenska delegationen till Europeiska frihan-
delssammanslutningens (EFTA) parlamentarikerkommitté, i den
svenska delegationen till Gemensamma parlamentarikerkommittén

1 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 7

Prot. 1994/95:7

11 oktober

EG-Sverige samt i den svenska delegationen till dels Europeiska eko-
nomiska samarbetsområdets (EES) gemensamma parlamentariker-
kommitté, dels EFTA-statemas parlamentarikerkommitté.

I egenskap av ordförande i valberedningen ber jag att till talman-
nen få överlämna de gemensamma listorna.

Överläggningen var härmed avslutad.

Företogs val av 17 ledamöter i utskotten.

De av Sven Hulterström för dessa val avlämnade gemensamma
listorna godkändes av kammaren, varvid följande personer, vilkas
namn i här angiven ordning upptagits på resp. listor, befanns valda till
ledamöter i

konstitutionsutskottet

Kurt Ove Johansson (s)

Catarina Rönnung (s)
förste vice talman Anders Björck (m)

Ingvar Johnsson (s)

Widar Andersson (s)

Birger Hagård (m)

Tone Tingsgård (s)

Birgitta Hambraeus (c)

Björn von Sydow (s)

Jerry Martinger (m)

Birgit Friggebo (fp)

Barbro Hietala Nordlund (s)

Kenneth Kvist (v)

Pär-Axel Sahlberg (s)

Inger René (m)

Peter Eriksson (mp)
Håkan Holmberg (fp)

finansutskottet

Jan Bergqvist (s)

Per-Olof Håkansson (s)

Lars Tobisson (m)

Sören Lekberg (s)

Lisbet Calner (s)

Sonja Rembo (m)

Yvonne Sandberg-Fries (s)

Per-Ola Eriksson (c)

Arne Kjörnsberg (s)

Lennart Hedquist (m)

Anne Wibble (fp)

Sonia Karlsson (s)

Johan Lönnroth (v)

Kristina Persson (s)

Fredrik Reinfeldt (m)
Roy Ottosson (mp)
Mats Odell (kds)

skatteutskottet

Lars Hedfors (s)
Anita Johansson (s)
Bo Lundgren (m)
Sverre Palm (s)
Karl Hagström (s)
Karl-Gösta Svenson (m)
Lisbeth Staaf-Igelström (s)
Rolf Kenneryd (c)
Björn Ericson (s)
Carl Fredrik Graf (m)
Isa Halvarsson (fp)
Inger Lundberg (s)
Lars Bäckström (v)
Ulla Rudin (s)
Jan-Olof Franzén (m)
Ronny Korsberg (mp)
Holger Gustafsson (kds)

justitieutskottet
Lars-Erik Lövdén (s)
Birthe Sörestedt (s)
Gun Hellsvik (m)
Göran Magnusson (s)
Sigrid Bolkéus (s)
Göthe Knutson (m)
Märta Johansson (s)
andre vice talman Görel Thurdin (c)
Margareta Sandgren (s)
Anders G Högmark (m)
Siw Persson (fp)

Ann-Marie Fagerström (s)
Alice Åström (v)
Pär Nuder (s)
Lars Björkman (m)
Claes Roxbergh (mp)
Rolf Åbjörnsson (kds)

lagutskottet
Anita Persson (s)
Bengt Kronblad (s)
Per Stenmarck (m)
Carin Lundberg (s)
Rune Berglund (s)
Rolf Dahlberg (m)

Prot. 1994/95:7

11 oktober

Prot. 1994/95:7

11 oktober

Karin Olsson (s)

Agne Hansson (c)
Eva Arvidsson (s)
Charlotte Cederschiöld (m)
Bengt Harding Olson (fp)
Inger Segelström (s)
Tanja Linderborg (v)
Sven-Erik Österberg (s)
Stig Rindborg (m)
Yvonne Ruwaida (mp)
Birgitta Carlsson (c)
utrikesutskottet
Maj-Lis Lööw (s)
Maj Britt Theorin (s)
Margaretha af Ugglas (m)
Axel Andersson (s)
Nils T Svensson (s)
Göran Lennmarker (m)
Viola Furubjelke (s)
Helena Nilsson (c)
Kristina Svensson (s)
Inger Koch (m)
Karl-Göran Biörsmark (fp)
Berndt Ekholm (s)
Eva Zetterberg (v)
Anneli Hulthén (s)
Bertil Persson (m)
Per Gahrton (mp)
Ingrid Näslund (kds)

försvarsutskottet
Britt Bohlin (s)
Iréne Vestlund (s)
Arne Andersson (m)
Christer Skoog (s)
Sven Lundberg (s)
Henrik Landerholm (m)
Karin Wegestål (s)
Anders Svärd (c)
Ola Rask (s)
My Persson (m)
Lennart Rohdin (fp)
Birgitta Gidblom (s)
Jan Jennehag (v)
Håkan Juholt (s)
Olle Lindström (m)
Annika Nordgren (mp)
Åke Carnerö (kds)

socialförsäkringsutskottet
Maj-Inger Klingvall (s)
Börje Nilsson (s)
Gullan Lindblad (m)
Margareta Israelsson (s)
Maud Björnemalm (s)
Margit Gennser (m)
Bengt Lindqvist (s)
Rune Backlund (c)
Anita Jönsson (s)
Gustaf von Essen (m)
Sigge Godin (fp)
Lennart Klockare (s)
Ulla Hoffmann (v)
Sven-Åke Nygårds (s)
Ulf Kristersson (m)
Ragnhild Pohanka (mp)
Rose-Marie Frebran (kds)
socialutskottet
Bo Holmberg (s)
Ingrid Andersson (s)
Sten Svensson (m)
Rinaldo Karlsson (s)
Jan Andersson (s)
Göte Jonsson (m)
Hans Karlsson (s)
Roland Larsson (c)
Christina Pettersson (s)
Liselotte Wågö (m)
Barbro Westerholm (fp)
Birgitta Ahlqvist (s)
Stig Sandström (v)
Marianne Jönsson (s)
Leif Carlson (m)
Thomas Julin (mp)
Chatrine Pålsson (kds)
kulturutskottet
Åke Gustavsson (s)
Berit Oscarsson (s)
Elisabeth Fleetwood (m)
Anders Nilsson (s)
Leo Persson (s)
Stig Bertilsson (m)
Ingegerd Sahlström (s)
Marianne Andersson (c)
Björn Kaaling (s)

Prot. 1994/95:7

11 oktober

Prot. 1994/95:7

11 oktober

Lennart Fridén (m)

Carl-Johan Wilson (fp)

Monica Widnemark (s)

Charlotta L Bjälkebring (v)

Agneta Ringman (s)

Jan Backman (m)

Ewa Larsson (mp)

Fanny Rizell (kds)

utbildningsutskottet

Berit Löfstedt (s)

Bengt Silfverstrand (s)

Beatrice Ask (m)

Eva Johansson (s)

Jan Björkman (s)

Rune Rydén (m)

Ingegerd Wärnersson (s)

Andreas Carlgren (c)

Agneta Lundberg (s)

UlfMelin (m)

Margitta Edgren (fp)

Torgny Danielsson (s)

Britt-Marie Danestig-Olofsson (v)

Tomas Eneroth (s)

Hans Hjortzberg-Nordlund (m)
Gunnar Goude (mp)

Inger Davidson (kds)

trafikutskottet

Monica Öhman (s)

Håkan Strömberg (s)

Wiggo Komstedt (m)

Bo Nilsson (s)

Jarl Lander (s)

Jan Sandberg (m)

Ulrica Messing (s)

Karin Starrin (c)

Krister Örnfjäder (s)

Tom Heyman (m)

Kenth Skårvik (fp)

Hans Stenberg (s)

Karl-Erik Persson (v)

Monica Green (s)

Birgitta Wistrand (m)

Elisa Abascal Reyes (mp)

Lena Sandlin (s)

jordbruksutskottet
Inga-Britt Johansson (s)
Inge Carlsson (s)
Ivar Virgin (m)
Kaj Larsson (s)
Sinikka Bohlin (s)
Ingvar Eriksson (m)
Leif Marklund (s)
Lennart Daléus (c)
Alf Eriksson (s)
Carl G Nilsson (m)
Eva Eriksson (fp)
Ingemar Josefsson (s)
Maggi Mikaelsson (v)
Ann-Kristine Johansson (s)
Eva Björne (m)
Gudrun Lindvall (mp)
Lennart Brunander (c)

näringsutskottet
Birgitta Johansson (s)
Bo Finnkvist (s)
Per Westerberg (m)
Reynoldh Furustrand (s)
Mats Lindberg (s)
Karin Falkmer (m)
Bo Bernhardsson (s)
Kjell Ericsson (c)
Sylvia Lindgren (s)
Mikael Odenberg (m)
Hadar Cars (fp)
Barbro Andersson (s)
Lennart Beijer (v)
Marie Granlund (s)
Chris Heister (m)
Krister Skånberg (mp)
Göran Hägglund (kds)

arbetsmarknadsutskottet
Johnny Ahlqvist (s)
Sten Östlund (s)
Per Unckel (m)
Berit Andnor (s)
Martin Nilsson (s)
Kent Olsson (m)
Per Erik Granström (s)
Elving Andersson (c)
Laila Bjurling (s)
Patrik Norinder (m)

Prot. 1994/95:7

11 oktober

Prot. 1994/95:7

11 oktober

Elver Jonsson (fp)
Sonja Fransson (s)
Hans Andersson (v)
Christina Zedell (s)
Christel Anderberg (m)
Barbro Johansson (mp)
Dan Ericsson (kds)

bostadsutskottet

Lennart Nilsson (s)
Rune Evensson (s)
Knut Billing (m)
Bengt-Ola Ryttar (s)
Britta Sundin (s)
Sten Andersson (m)
Marianne Carlström (s)
Ingrid Skeppstedt (c)
Lars Stjernkvist (s)
Stig Grauers (m)
Erling Bager (fp)
Lena Larsson (s)
Owe Hellberg (v)
Lilian Virgin (s)
Inga Berggren (m)
Per Lager (mp)
Ulf Björklund (kds)

4 § Val av suppleanter i utskotten

Företogs val av 17 suppleanter i utskotten.

Sedan de av Sven Hulterström avlämnade gemensamma listorna
godkänts av kammaren befanns följande personer, vilkas namn i här
angiven ordning upptagits på resp, listor, valda till suppleanter i
konstitutionsutskottet

Nils-Göran Holmqvist (s)

Georg Andersson (s)

Ola Karlsson (m)

Per-Olof Håkansson (s)

Axel Andersson (s)

Nils Fredrik Aurelius (m)

Anneli Hulthén (s)

Sivert Carlsson (c)

Barbro Andersson (s)

Fredrik Reinfeldt (m)
Margitta Edgren (fp)
Birgitta Gidblom (s)

Prot. 1994/95:7

11 oktober

Bengt Hurtig (v)

Pär Nuder (s)

Gustaf von Essen (m)

Gudrun Lindvall (mp)

Lars Leijonborg (fp)

finansutskottet

Kjell Nordström (s)

Susanne Eberstein (s)

Per Bill (m)

Börje Nilsson (s)

Nils T Svensson (s)

Anna Åkerhielm (m)

Göran Magnusson (s)

Karin Starrin (c)

Leif Marklund (s)

Stig Rindborg (m)

Lars Leijonborg (fp)

Carin Lundberg (s)

Lars Bäckström (v)

Thomas Östros (s)

Tom Heyman (m)

Birger Schlaug (mp)

Michael Stjernström (kds)

skatteutskottet

Lars Granberg (s)

Ingibjörg Sigurdsdöttir (s)

Nils Fredrik Aurelius (m)

Margareta Israelsson (s)

Kaj Larsson (s)

Ola Sundeil (m)

Kristina Persson (s)

Eskil Erlandsson (c)

Susanne Eberstein (s)

Inga Berggren (m)

Torsten Gavelin (fp)

Conny Öhman (s)

Per Rosengren (v)

Ann-Marie Fagerström (s)

Jerry Martinger (m)

Krister Skånberg (mp)

Michael Stjernström (kds)

justitieutskottet

Helena Frisk (s)

Ingrid Andersson (s)

Jeppe Johnsson (m)

Arne Kjörnsberg (s)

9

Prot. 1994/95:7

11 oktober

10

Eva Johansson (s)
Göran R Hedberg (m)

Jan Andersson (s)
Anders Svärd (c)
Widar Andersson (s)
Christel Anderberg (m)
Bengt Harding Olson (fp)
Barbro Hietala Nordlund (s)
Tanja Linderborg (v)
Nalin Baksi (s)
Liselotte Wågö (m)
Gunnar Goude (mp)
Michael Stjernström (kds)

lagutskottet

Thomas Östros (s)
Rune Evensson (s)
Göran R Hedberg (m)
Viola Furubjelke (s)
Marianne Carlström (s)

Carl Bildt (m)

Karl Hagström (s)
Rigmor Ahlstedt (c)
Per Erik Granström (s)
Eva Björne (m)
Kerstin Heinemann (fp)
Agneta Lundberg (s)
Per Rosengren (v)
Birgitta Ahlqvist (s)
Lennart Fridén (m)
Peter Eriksson (mp)
Rune Backlund (c)

utrikesutskottet

Lena Klevenås (s)
Urban Ahlin (s)
Carl Bildt (m)

Bengt Silfverstrand (s)

Sonia Karlsson (s)
Sten Tolgfors (m)
Inger Lundberg (s)
Marianne Andersson (c)
Ingegerd Wärnersson (s)
Hans Hjortzberg-Nordlund (m)
Håkan Holmberg (fp)
Tommy Waidelich (s)
Björn Samuelson (v)
Ronny Olander (s)

Charlotte Cederschiöld (m)

Marianne Samuelsson (mp)

Tuve Skånberg (kds)

försvarsutskottet
Jörgen Persson (s)
UlfKero (s)
Rolf Gunnarsson (m)
Lars-Erik Lövdén (s)
Kristina Svensson (s)
Gunnar Hökmark (m)
Reynoldh Furustrand (s)
Erik Arthur Egervärn (c)
Tone Tingsgård (s)
Carl Fredrik Graf (m)
Eva Flyborg (fp)
Pär-Axel Sahlberg (s)
Eva Zetterberg (v)
Ingibjörg Sigurdsdöttir (s)
Stig Grauers (m)
Thomas Julin (mp)
Tuve Skånberg (kds)

socialförsäkringsutskottet
Mona Berglund Nilsson (s)
Ronny Olander (s)
Margareta E Nordenvall (m)
Rinaldo Karlsson (s)
Karin Wegestål (s)
Rolf Gunnarsson (m)
Claes-Göran Brandin (s)
Andreas Carlgren (c)
Sonja Fransson (s)
Leif Carlson (m)
Barbro Westerholm (fp)
Juan Fonseca (s)
Alice Åström (v)
Carina Moberg (s)
Inger Koch (m)
Birger Schlaug (mp)
Tuve Skånberg (kds)
socialutskottet
Conny Öhman (s)
Mariann Ytterberg (s)
Birgitta Wichne (m)
Sten Östlund (s)
Bo Nilsson (s)
Tomas Högström (m)
Birthe Sörestedt (s)

Prot. 1994/95:7

11 oktober

11

Prot. 1994/95:7

11 oktober

Kerstin Warnerbring (c)
Maud Björnemalm (s)
Bertil Persson (m)

Kerstin Heinemann (fp)
Martin Nilsson (s)

Charlotta L Bjälkebring (v)
Ola Rask (s)

My Persson (m)
Ragnhild Pohanka (mp)
Tuve Skånberg (kds)

kulturutskottet

Nils-Erik Söderqvist (s)
Annika Nilsson (s)

Gunnar Hökmark (m)
Catarina Rönnung (s)
Iréne Vestlund (s)
Birgitta Wichne (m)

Jarl Lander (s)

Erik Arthur Egervärn (c)
Christina Pettersson (s)
Birgitta Wistrand (m)
Kenth Skårvik (fp)
Rune Berglund (s)
Gudrun Schyman (v)
Eva Arvidsson (s)
Patrik Norinder (m)
Per Lager (mp)
Tuve Skånberg (kds)

utbildningsutskottet

Majléne Westerlund Panke (s)
Nalin Baksi (s)

Tomas Högström (m)
Bo Bernhardsson (s)
Krister Örnfjäder (s)
Margareta E Nordenvall (m)
Dag Ericson (s)

Marie Wilén (c)
Margareta Sandgren (s)
Ulf Kristersson (m)
Conny Sandholm (fp)
Marie Granlund (s)
Hanna Zetterberg (v)
Lena Sandlin (s)
Chris Heister (m)
Claes Roxbergh (mp)
Tuve Skånberg (kds)

12

trafikutskottet

Tommy Waidelich (s)
Claes-Göran Brandin (s)

Ulla Löfgren (m)
Anders Nilsson (s)
Lisbet Calner (s)
Jeppe Johnsson (m)
Sigrid Bolkéus (s)
Sivert Carlsson (c)
Anita Jönsson (s)
Lars Björkman (m)
Torsten Gavelin (fp)
Ingemar Josefsson (s)
Lennart Beijer (v)
Åsa Stenberg (s)
Carl G Nilsson (m)
Roy Ottosson (mp)
Karin Olsson (s)

jordbruksutskottet

Åsa Stenberg (s)
Michael Hagberg (s)
Ola Sundell (m)
Håkan Strömberg (s)
Bengt Kronblad (s)
Peter Weibull Bemström (m)
Sverre Palm (s)
Marie Wilén (c)
Berndt Ekholm (s)
Inger René (m)
Lennart Fremling (fp)
Lena Klevenås (s)
Hanna Zetterberg (v)
Inger Segelström (s)
Anders G Högmark (m)
Marianne Samuelsson (mp)
Birgitta Carlsson (c)

näringsutskottet

Dag Ericson (s)
Laila Bäck (s)

Sten Tolgfors (m)
Inge Carlsson (s)
Sinikka Bohlin (s)
Ola Karlsson (m)
Alf Eriksson (s)
Kerstin Warnerbring (c)
Hans Stenberg (s)
Jan Backman (m)

Prot. 1994/95:7

11 oktober

13

Prot. 1994/95:7

11 oktober

Eva Flyborg (fp)
Lilian Virgin (s)
Ingrid Burman (v)
Lars Granberg (s)
Lennart Hedquist (m)
Ronny Korsberg (mp)
Michael Stjernström (kds)

arbetsmarknadsutskottet
Kristina Zakrisson (s)
Paavo Vallius (s)
Anna Åkerhielm (m)
Georg Andersson (s)
Bengt-Ola Ryttar (s)
Per Bill (m)
Christer Skoog (s)
Börje Hörnlund (c)
Sylvia Lindgren (s)
Olle Lindström (m)
Ola Ström (fp)
Lars Stjernkvist (s)
Ingrid Burman (v)
Agneta Ringman (s)
Ulf Melin (m)
Birger Schlaug (mp)
Michael Stjernström (kds)

bostadsutskottet
Carina Moberg (s)
Juan Fonseca (s)
Peter Weibull Bernström (m)
Berit Oscarsson (s)
Ingvar Johnsson (s)
Ulla Löfgren (m)
Yvonne Sandberg-Fries (s)
Eskil Erlandsson (c)
Lisbeth Staaf-Igelström (s)
Jan-Olof Franzén (m)
Lennart Fremling (fp)
Ulf Kero (s)
Maggi Mikaelsson (v)
Inger Segelström (s)
Mikael Odenberg (m)
Barbro Johansson (mp)
Michael Stjernström (kds)

14

5 § Val av ledamöter och suppleanter i riksdagens förvaltnings-
styrelse

Företogs val av åtta ledamöter och åtta suppleanter i riksdagens
förvaltningsstyrelse.

Sedan de av Sven Hulterström avlämnade gemensamma listorna
godkänts av kammaren befanns följande personer, vilkas namn i här
angiven ordning upptagits på resp, listor, valda till ledamöter resp.
suppleanter i riksdagens förvaltningsstyrelse:

ledamöter

Mats Lindberg (s)

Iréne Vestlund (s)

Rolf Dahlberg (m)

Per Olof Håkansson (s)

Elving Andersson (c)

Gullan Lindblad (m)

Carl-Johan Wilson (fp)

Eva Zetterberg (v)

suppleanter

Sven Hulterström (s)

Jarl Lander (s)

Knut Billing (m)

Sinikka Bohlin (s)
Roland Larsson (c)
Inger René (m)

Rose-Marie Frebran (kds)

Thomas Julin (mp)

Prot. 1994/95:7

11 oktober

6 § Val av ledamöter och suppleanter i den svenska delegationen
till Europeiska frihandelssammanslutningens (EFTA) parlamen-
tarikerkommitté

Företogs val av fem ledamöter och fem suppleanter i den svenska
delegationen till Europeiska frihandelssammanslutningens (EFTA)
parlamentarikerkommitté.

Sedan de av Sven Hulterström avlämnade gemensamma listorna god-
känts av kammaren befanns följande personer, vilkas namn i här angi-
ven ordning upptagits på resp, listor, valda till ledamöter resp, supple-
anter i den svenska delegationen till Europeiska frihandelssamman-
slutningens (EFTA) parlamentarikerkommitté:

ledamöter

Berit Löfstedt (s)
Allan Larsson (s)

15

Prot. 1994/95:7

11 oktober

16

Lars Tobisson (m)

Reynoldh Furustrand (s)

Anita Johansson (s)

suppleanter

Inga-Britt Johansson (s)
Yvonne Sandberg-Fries (s)

Karin Falkmer (m)

Nils T Svensson (s)

Hans Stenberg (s)

7 § Val av ledamöter och suppleanter i den svenska delegationen
till Gemensamma parlamentarikerkommittén EG-Sverige

Företogs val av 18 ledamöter och 18 suppleanter i den svenska
delegationen till Gemensamma parlamentarikerkommittén EG-
Sverige.

Sedan de av Sven Hulterström avlämnade gemensamma listorna
godkänts av kammaren befanns följande personer, vilkas namn i här
angiven ordning upptagits på resp, listor, valda till ledamöter resp.
suppleanter i den svenska delegationen till Gemensamma parlamenta-
rikerkommittén EG-Sverige:

ledamöter

Berit Löfstedt (s)

Allan Larsson (s)

Lars Tobisson (m)

Axel Andersson (s)

Nils T Svensson (s)

Karin Falkmer (m)

Reynoldh Furustrand (s)

Karl Erik Olsson (c)

Maj-Lis Lööw (s)

Birger Hagård (m)

Hadar Cars (fp)

Inga-Britt Johansson (s)

Bengt Hurtig (v)

Yvonne Sandberg-Fries (s)

Per Stenmarck (m)

Per Gahrton (mp)

Berit Andnor (s)

Holger Gustafsson (kds)

suppleanter

Per Olof Håkansson (s)

Monica Öhman (s)

Charlotte Cederschiöld (m)

Sören Lekberg (s)

Anita Johansson (s)

Jan Sandberg (m)

Berit Oscarsson (s)

Per-Ola Eriksson (c)

Hans Stenberg (s)

Göran Lennmarker (m)

Isa Halvarsson (fp)

Maud Björnemalm (s)

Kenneth Kvist (v)
Lars-Erik Lövdén (s)
Ivar Virgin (m)
Gudrun Lindvall (mp)
Widar Andersson (s)
Michael Stjernström (kds)

8 § Val av ledamöter och suppleanter i den svenska delegationen
till dels Europeiska ekonomiska samarbetsområdets (EES) gemen-
samma parlamentarikerkommitté, dels EFTA-staternas parlamen-
tarikerkommitté

Företogs val av åtta ledamöter och åtta suppleanter i den svenska
delegationen till dels Europeiska ekonomiska samarbetsområdets
(EES) gemensamma parlamentarikerkommitté, dels EFTA-staternas
pari amentari kerkommi tté.

Sedan de av Sven Hulterström avlämnade gemensamma listorna
godkänts av kammaren befanns följande personer, vilkas namn i här
angiven ordning upptagits på resp, listor, valda till ledamöter resp.
suppleanter i den svenska delegationen till dels Europeiska ekono-
miska samarbetsområdets (EES) gemensamma parlamentarikerkom-
mitté, dels EFTA-staternas parlamentarikerkommitté:

ledamöter

Berit Löfstedt (s)

Allan Larsson (s)

Lars Tobisson (m)

Reynoldh Furustrand (s)

Anita Johansson (s)

Karin Falkmer (m)

Bengt Hurtig (v)
Hadar Cars (fp)

suppleanter

Inga-Britt Johansson (s)
Yvonne Sandberg-Fries (s)

Göran Lennmarker (m)

Nils T Svensson (s)

Prot. 1994/95:7

11 oktober

2 Riksdagens protokoll 1994^5. Nr 7

Prot. 1994/95:7

11 oktober

Hans Stenberg (s)

Holger Gustafsson (kds)
Krister Skånberg (mp)

Karl Erik Olsson (c)

9 § Kallelse till utskottssammanträden

Talmannen kallade samtliga utskott till konstituerande sammanträ-
de onsdagen den 12 oktober kl. 8.45 i resp, utskottslokaler.

10 § Anmälan om partigruppernas företrädare i talmanskonfe-
rensen

Med stöd av 1 kap. 7 § och 7 kap. 12 § riksdagsordningen hade
partigrupperna till talmannen anmält följande personer att utgöra parti-
ernas företrädare i talmanskonferensen:

Sven Hulterström (s)

Lars Tobisson (m)

Per-Ola Eriksson (c)

Lars Leijonborg (fp)

Björn Samuelson (v)

Marianne Samuelsson (mp)

Göran Hägglund (kds)

Till suppleanter hade nominerats:

Ingegerd Sahlström (s)

Sonja Rembo (m)

Agne Hansson (c)

Isa Halvarsson (fp)

Eva Zetterberg (v)

Thomas Julin (mp)

Talmannen förklarade de anmälda personerna utsedda till parti-
gruppsföreträdare och suppleanter i talmanskonferensen till dess nästa
lagtima riksmöte skulle börja.

11 § Justering av protokoll

Justerades protokollen för den 3, 4 och 5 oktober.

18

12 § Hänvisning av ärenden till utskott

Föredrogs och hänvisades

Propositioner

1994/95:2 till justitieutskottet
1994/95:3 till bostadsutskottet

1994/95:4 och 5 till jordbruksutskottet
1994/95:6 och 7 till försvarsutskottet
1994/95:8 till socialförsäkringsutskottet
1994/95:9 till socialutskottet
1994/95:10 till jordbruksutskottet
1994/95:11 till skatteutskottet
1994/95:12 till justitieutskottet
1994/95:14 och 16 till lagutskottet
1994/95:18 till näringsutskottet

13 § Remissdebatt

Föredrogs
Proposition
1994/95:19 Sveriges medlemskap i Europeiska unionen.

Anf. 2 GUDRUN SCHYMAN (v):

Fru talman! Det svenska motståndet mot ett medlemskap i den eu-
ropeiska unionen är oerhört brett. Till folkrörelsen mot EU räknar vi
jordbruks- och civilministern, politiker från alla olika riksdagspartier,
kända ekonomer och forskare, tunga fackliga ledare, mängder av folk-
liga rörelser och organisationer. Det är människor från alla olika delar
av det svenska samhället. Att vara EU-motståndare är inget konstigt.
Det har blivit en folkrörelse.

Vi står här i dag med en massiv regeringsproposition om Sveriges
medlemskap i den europeiska unionen. Den mycket tjocka propositio-
nen ger en symbolisk bild över vilket omfattande beslut vi står inför.
Den 13 november skall det svenska folket i folkomröstningen fatta sitt
beslut om EU. Det är ett beslut som riksdagen har att respektera.

I centrum står frågan om demokrati och självbestämmande. EU-
förespråkarna hävdar ibland att EU inte inskränker den nationella
självbestämmanderätten. Samtidigt brukar samma personer hävda att
ett EU-medlemskap leder till ett verkligt inflytande över lagarna i den
europeiska unionen. Det går rimligen inte ihop. Det som Sverige vin-
ner på ett medinflytande inom EU:s överstatliga ramar måste givetvis
betalas med minskat självbestämmande för den svenska riksdagen.

Om Sverige skulle bli medlem i EU innebär det i praktiken att t.ex.
vår jordbruksminister Margareta Winberg får åka till Bryssel och rösta
om EU-lagar, lagar som detaljreglerar villkoren för EU:s samtliga
bönder. Det är detta som Carl Bildt har brukat kalla ”rösträtt i Euro-
pa”. Men konsekvensen av rösträtten i Europa är också ”EU-staters
rösträtt i Sverige”, eller för att uttrycka det precist: Margareta Win-

Prot. 1994/95:7

11 oktober

Remissdebatt

19

Prot. 1994/95:7 11 oktober

bergs röst skulle motsvara fyra röster när det gäller jordbrukspolitiken i den europeiska unionen, samtidigt som den italienske jordbruksmi-

nisterns röst - han är medlem i fascistpartiet - skulle motsvara tio

Remissdebatt

röster när det gäller den jordbrukspolitik som också blir giltig i Sveri- ge- Vill vi ge honom det inflytandet över svensk lagstiftning? Vill vi frånhända oss möjligheten att självständigt reformera den svenska jordbrukspolitiken? Vill vi avbryta den reformering som inleddes år 1990 och som syftade till en avveckling av det komplicerade regle ringssystemet, som syftade till en större konsumentinriktning och som syftade till en bättre miljö? Vill vi avbryta detta för att i stället ansluta oss till EU:s extremt kostsamma och i det närmaste perversa jord- brukspolitik, en politik som gynnar storgodsägarna? Det är några av de många val som är inbyggda i ett ja eller nej till ett medlemskap i den europeiska unionen. En del socialdemokrater säger att det skulle vara ett uttryck för in- ternationalism att få rösta i ministerrådet. Det är klart, om man menar att internationalism är detsamma som att en svensk jordbruksminister får den stora lyckan att t.ex. få vara med och detaljreglera villkoren för olivodlingar på den iberiska halvön. Då är det kanske så. Men lägger man i ordet internationalism i stället förståelsen solidaritet med de fattiga och förtryckta i hela världen, då bör vi lyssna på Sydafrikas president Nelson Mandela, när han talar om den europeiska unionens framväxt. Han säger: ”Framväxten av EU och NAFTA på det norra halvklotet har försvagat u-länderna, och i synnerhet de länder som i likhet med Sydafrika inte är knutna till något block.” Folkomröstningen handlar alltså också om ifall vi vill ansluta oss till den västeuropeiska union som med tullmurar och med gemensam utrikes- och säkerhetspolitik syftar till att bilda en ny stormakt. Vill vi ansluta oss till en stormakt som i konkurrens med Japan och USA skall strida om marknadsandelar i en värld där det är syd, och dess fattiga människomassor, som plundras? Eller vill vi slå vakt om möjligheten att vi i Sverige i en tid av växande globala spänningar mellan nord och syd skall kunna agera självständigt för minskade klyftor mellan i- och u-länder? För oss som tillhör nej-sidan är det viktigt att göra allt detta klart. Ett ja till EU-medlemskap skulle vara ett oerhört stort beslut med vitt- gående konsekvenser på så gott som alla samhällsområden. I proposi- tionen förskönas det med omskrivningar. Det framgår inte alls att detta är konsekvenserna, särskilt inte när det gäller den grundläggande kon- sekvensen av ett ja som ett uppgivande av den nationella självbestäm- manderätten och en allvarlig försvagning av demokratin är. Många ja-sägare försöker tona ned detta. Men några andra talar faktiskt klarspråk. Moderaten, tidigare riksdagsmannen, numera EFTA-kommissionären, Nic Grönvall - som många av oss känner - skrev i maj i år i Dagens Nyheter: ”En genomgång av de olika länder- na i Europa visar att den representativa demokratin är sjuk---. Det unika med Europaunionens konstruktion är att regeringsmaktens ex-

20

klusiva förslagsmakt har ersatts av en byråkratins exklusiva förslags-
makt.”

Till skillnad från vad som sägs i propositionen, säger Nic Grönvall
som det är. Det skall han ha heder för. Men frågan är om svenska fol-
ket delar hans uppfattning att det är bra att ge förslagsmakten till byrå-
krater, som till skillnad från en regering inte kan fällas i fria val.

Ett ja till medlemskap i den europeiska unionen innebär att en
mängd områden förs över till EU:s överstatliga beslutsområde. Jämfört
med EES-avtalet kommer EU att besluta om t.ex. följande områden:
handelspolitiken, utrikes- och säkerhetspolitiken, jordbruks- och fiske-
politiken och den ekonomiska politiken, med målet en ekonomisk och
monetär union samt gemensam valuta. Det är en målsättning som i dag
innebär hårda ekonomiska konvergenskrav på medlemsstaterna, med
ökande arbetslöshet som följd. Nästan 19 miljoner arbetslösa i EU:s
medlemsstater och 52 miljoner människor under EU:s eget definierade
fattigdomsstreck talar sitt tydliga språk om resultatet av EU:s ekono-
miska politik.

Fru talman! Vi vet att denna proposition inte kommer att läsas av
svenska folket inför folkomröstningen. Det är väl inte ens säkert att
alla riksdagsmän kommer att läsa den. Inte heller kommer särskilt
många att läsa det flerhundrasidiga avtal mellan EU och Sverige som
vi skall folkomrösta om. Det är naturligt att folk inte kan ta sig tid med
det. Desto viktigare är att det sammanfattande och informativa mate-
rial som utges av Utrikesdepartementet är korrekt och sanningsenligt.

Tyvärr har Utrikesdepartementet allvarligt brustit i just det hänse-
endet. Det informationsmaterial som har producerats och sänts ut till
alla hushåll är ren ja-propaganda. Det är mycket upprörande. Och det
har föranlett mig och andra riksdagsledamöter att göra en anmälan till
konstitutionsutskottet.

Vad ligger bakom Utrikesdepartementets förskönande beskriv-
ningar av avtalet med EU? Vad är det som får ämbetsmän att bryta
mot sin traditionella oförvitlighet i hanteringen av detta ärende? Kan
det möjligtvis vara så att UD-tjänstemännen är väl medvetna om att
just UD:s makt ökar betydligt vid ett svenskt EU-medlemskap. Utri-
kesdepartementet får ju ett större inflytande över unionslagarnas ut-
formning än vad Sveriges folkvalda riksdag får.

När vi dessutom får höra att det finns planer på att driva igenom en
grundlagsändring före folkomröstningen, börjar det kännas riktigt
obehagligt. Grundlagsändringen behövs om det blir ett ja till den euro-
peiska unionen. Men om det blir ett nej, kan förslaget till grund-
lagsändring läggas i papperskorgen. Varför skall i så fall grund-
lagsändringen drivas igenom före folkomröstningen? Det måste vi få
ett tydligt svar på här i dag, inte minst från den nya regeringen.

Om ja-sidan beslutar sig för att driva igenom grundlagsändringen
före folkomröstningen, kommer man att skapa djup misstro bland
många människor. Konspirationsteorier ges fritt spelrum, och politi-
kerföraktet ges en ordentlig skjuts framåt. Det vore väl dumt att åstad-
komma det. Låt oss därför enas om att grundlagsändringen bara tas
upp efter en folkomröstning och om det blir ett ja i folkomröstningen.

Prot. 1994/95:7

11 oktober

Remissdebatt

21

Prot. 1994/95:7 11 oktober

Fru talman! EU-frågan bevisar återigen den gamla sanningen att demokratin inte är en gång för alla given. Den måste erövras, försvaras

och ibland återerövras. I början av seklet erövrade arbetarrörelsen,

Remissdebatt

liberaler och kvinnokämpar demokratin i form av allmän rösträtt i vårt land. Nu hotas demokratin av den allvarliga urholkning som ett EU- medlemskap kommer att medföra. (Applåder) Anf. 3 PER GAHRTON (mp): Fru talman! Det är bra att vi får en EU-debatt här i riksdagen i dag. Samtidigt har jag en känsla av att det är någonting som är fel. Varför ligger denna digra lunta på riksdagens bord och inte på svenska folkets bord? Samtliga partier har ju faktiskt lovat att frågan inte skall avgöras i denna kammare utan i en folkomröstning. Men svenska folket har inte fått hemskickat någon lag om EU-anslutning eller något medlems- avtal eller någon av de 20 traktater av grundlagskaraktär som föreslås bli svensk lag, däribland unionsfördraget, Maastrichttraktaten. Nej, i stället har hushållen fått nöja sig med Utrikesdepartementets handelsavdelnings lilla broschyr. Jag har jämfört den med de statliga verkens remissyttranden över medlemsavtalet. Dessa remissyttranden är ett exempel på att vissa delar av svensk demokrati och statsförvalt- ning fortfarande fungerar väl. Remissyttrandena kom tyvärr in för sent, eftersom remisstiden utlöpte när avtalet redan var undertecknat. Stats- förvaltningen har i alla fall gått till verket med den oväld den är känd för. Dessa remissyttranden visar att nej-sidans kritik av UD:s propa- gandabroschyr vilar på saklig grund. Några exempel: UD påstår utan reservation att den svenska offent- lighetsprincipen fortsätter att gälla vid EU-medlemskap. Men kammar- rätten i Göteborg anser att man får räkna med att räckvidden av of- fentlighetsprincipen minskar vid EU-medlemskap. UD påstår att Sve- riges salmonellafrihet kan bestå i EU. Men flera länsstyrelser, bl.a. den i Skaraborg, fastslår att möjligheterna att i framtiden upprätthålla Sve- riges nuvarande salmonellafrihet minskar. UD påstår att Sverige kan behålla strängare regler för kontroll av djursjukdomar. Men Statens veterinärmedicinska anstalt anser att ris- kerna för introduktion i landet av nya smittämnen ökar om Sverige antar EU:s regelverk. UD påstår att kampen mot narkotika stärks genom nya metoder in- om EU. Men Statens institutionsstyrelse, som ansvarar för vård av unga drogmissbrukare, varnar för att EU-medlemskap leder till ökat drogmissbruk i landet. UD påstår att Systembolaget blir kvar. Men de juridiska fakultetsnämnderna i Uppsala och Stockholm understryker att Systembolagets framtid avgörs av EU-domstolen. UD påstår att Sverige självt kan avgöra om Sverige skall gå med i EU:s centralbank och byta kronan mot ecu. Det resonemanget under- känns helt av juridiska fakultetsnämnden i Stockholm, som påpekar att Sverige inte har något som helst undantag från den ekonomiska och monetära unionen i medlemsavtalet. UD påstår att Sverige kan behålla

22

särregler för miljön med hänvisning till den s.k. miljögarantin. Natur-
vårdsverket, däremot, ifrågasätter miljögarantins betydelse.

Detta var bara några få exempel på motsägelser mellan de statliga
ämbetsmännens analyser och UD:s utskick till svenska hushåll. Det
föranleder två krav, som det skulle vara utmärkt om den nya regering-
en reagerar på. För det första: Dra in den senaste broschyren! Eller,
om det är för sent, ge resurser, ett tilläggsanslag, till Folkrörelsen mot
EU, så att vi kan skicka ut en egen broschyr med en mer korrekt ver-
sion av vad medlemsavtalet innehåller. För det andra: Dela ut unions-
fördraget, Maastrichtfördraget, och andra originaltexter gratis till alla
som vill ha dem! Varför skall icke allt detta finnas tillgängligt på lan-
dets bibliotek, postkontor osv., för var och en som vill gå in och ta ett
eget exemplar? Finns det någon anledning att folket som skall besluta
inte skall ha chans att ta hem ett exemplar och i lugn och ro läsa ige-
nom precis det de själva vill? Varför skall vi på något sätt vara för-
myndare över vilken information folket skall få? Det vore trevligt med
ett positivt besked på den punkten.

EU-propositionen bekräftar två av EU-kritikernas centrala påstå-
enden. För det första bekräftas att EU-medlemskapet är någonting
fullständigt enormt, och för det andra att det är praktiskt taget oåterkal-
leligt.

EES-avtalet, däremot, är av betydligt mindre omfattning. Det om-
fattar bara ungefar 2 000 av de sammanlagt 16 000 rättsregler som
ingår i ett EU-medlemskap. EES-avtalet är tillåtet enligt grundlagen.
Det är alltså inte ett EU-medlemskap, utan grundlagen måste ändras.
Lagstiftningsmakten förskjuts från riksdagen till EU:s ministerråd. Det
marginella svenska inflytandet, vem skall utöva det? Jo, det skall re-
geringen göra. Det står i det lagförslag vi har här, i handlingarna, att
regeringen är skyldig att underrätta och rådgöra med riksdagen, men
inte att följa riksdagens beslut. Det innebär att riksdagen i alla de
sammanhang där avgörandet fälls i EU:s ministerråd förvandlas från
lagstiftare till rådgivande remissinstans. Jag hoppas att alla ni som är
på ja-sidan har gjort klart för er att ni förvandlar er själva i stor ut-
sträckning från lagstiftare till regeringsrådgivare.

Fru talman! En av de vanligaste publikfrågorna vid tusentals EU-
debatter lyder ungefär så här: Kan Sverige lämna Europeiska unionen
om det visar sig att ja-sidan hade fel? Ja-sidan har tidigare hänvisat till
Wienkonventionen om traktatsrätt, som skulle medge utträdesrätt.
Detta har dock underkänts av expertis på traktatsrätt. Företrädare för
ja-sidan har, hedersamt nog, enligt Svenska Dagbladet den 2 oktober,
lovat att inte längre hänvisa till Wienkonventionen.

Ja-sidan har också hänvisat till fallet Grönland. Men i det s.k.
Grönlandsfördraget, som finns med som bil. 27 i handlingarna, sägs
uttryckligen att utträdet för Grönland beviljades på grund av Grön-
lands särdrag och att Grönland i stället passade bättre in bland andra
utomeuropeiska kolonier. Grönland fick också samma relation till EU
som andra utomeuropeiska kolonier. Sverige är faktiskt ingen utomeu-
ropeisk koloni till något EU-land, och därför kan Grönlandsfallet inte

Prot. 1994/95:7

11 oktober

Remissdebatt

23

Prot. 1994/95:7 11 oktober

användas som prejudikat i fallet Sverige. Det betyder att Sverige vid EU-medlemskap saknar varje form av säkrad rätt till utträde.

Carl Bildt har en gång sagt att vi kanske kan trassla oss ur ändå. Vi

Remissdebatt

får se om han säger det här i dag igen. Det är möjligt att det är så. När Sveriges övervägande EU-skeptiska ungdom undrar ifall de, när de tar över samhällsansvaret, kan komma ur unionen om de vill det, blir allt- så makthavarnas svar: Nja, Sverige har visserligen ingen rätt att utträ- da, och det vore avtalsbrott att göra det. Det skulle kräva att vi åkte runt till alla EU-huvudstäder med tiggarstaven och begärde nåd, att få lov att lämna EU, och alla skulle godkänna det. Men ni unga som är så flinka, ni kan nog trassla er ut ändå, om det behövs. Det är det arv vi lämnar över till den unga generationen. Varför, Carl Bildt? Varför, Ingvar Carlsson? Varför, ni som är an- svariga, har ni i alla fall inte gjort detta minimala, att i medlemsavtalet få in en exakt beskrivning av former, procedurer och villkor för ett utträde, om våra barn, barnbarn eller barnbarnsbarn kanske kommer fram till en annan uppfattning än den ni hade? Varför överlämnar ni till kommande generationer denna totala ovisshet om hur det skall gå till? Fru talman! Det talas i propositionen mycket om att Sverige vid EU-medlemskap skulle kunna påverka Europas framtid. Tror någon att de dominerande makthavarna i EU tänker låta Sverige lägga om kur- sen? Naturligtvis inte! Ingen kan beskylla dem för att dölja vad de vill. Det står solklart i den långa intervjun med premiärminister Balladur i Le Figaro den 31 augusti. Det är bara att läsa den. Där står precis vad han menar. Det skall finnas en central homogen kropp, som huvudsak- ligen skall bestå av Frankrike och Tyskland. Det tyska regeringspartiet CDU säger i sitt program från dagen ef- ter: Den fasta kärnans kärna utgörs av Tyskland och Frankrike. De talar alltså öppet om vad de tänker sig, dvs. en stormaktsunion. I den debatt som har utlösts - det var en mycket stor debatt i EU- länderna - finns det en enighet om att nya länder inte får komma och ändra kursen. Man skall gå vidare mot ökad sammanväxning. Det är en västeuropeisk stormaktsunion som skissas upp. I EU-parlamentets debatt den 29 september sade t.ex. en talare: Varför inte kalla kommissionen för en regering? Ja, varför inte, för man är ju på väg åt det hållet. Europé Market Access, som är en politisk konsultfirma och som ses som ansedd i Bryssel, föreslår just det i en ny rapport. Man säger där att kommissionen, för att effektivisera det hela, måste få färre le- damöter. Småstaterna skall inte ha någon alls, eller gruppvis samsas om en. I CDU-programmet säger man att det måste vara ökad proportio- nalitet mellan invånarantal och inflytande. Om EU är en union, en stat, varför skall då en tysk röst väga mindre än en svensk? Naturligtvis inte, och därför kommer man att ändra på det. Det blir inte så att små- staterna får ökat inflytande. Småstaterna får i stället - det är detta de- batten handlar om - minskat inflytande.

24

Man kan naturligtvis blunda för den verkligheten om man vill,
precis som en del i denna kammare gjorde när vi från Miljöpartiet för
några år sedan då vi satt här talade om att EU nog skulle skaffa sig en
gemensam valuta, kanske en gemensam utrikespolitik och en gemen-
sam centralbank. Vi blev förlöjligade. Det var helt orealistiskt, det var
skräckvisioner. Nu är allt detta beslutat, och det håller på att genomfö-
ras.

Det sägs i tidningarna ibland att det skulle finnas ett särskilt social-
demokratiskt ja till EU, som skulle vara annorlunda än det borgerliga.
Jag tillhör dem som tvivlar på att det kan vara på det sättet. Men om
det skulle finnas någon teoretisk möjlighet, är det då inte ett problem
att detta är den borgerliga regeringens proposition? Det är den borger-
liga regeringens bedömning av EU-medlemskapets innebörd. Borde ni
inte, Mats Hellström, i varje fall dra tillbaka denna proposition och
lägga fram en egen proposition? Gör ni inte det, måste vi utgå från att
det inte finns någon som helst skillnad mellan ett socialdemokratiskt ja
och ett borgerligt ja.

För att underlätta det för er, så att riksdagen sedan kunde fatta ett
beslut om det, hade jag tänkt framställa ett yrkande om att dra tillbaka
propositionen och komma med en ny. Men det lär inte vara möjligt i
det här skedet. Därför nöjer jag mig med att uppmana er att faktiskt
dra tillbaka den och komma med en ny, socialdemokratisk, proposi-
tion. Då får vi se om den är annorlunda än den borgerliga. Annars vet
vi på nej-sidan klart besked, och det vet också svenska folket: det är
samma proposition som båda regeringarna står bakom. Det skall vi
väldigt noga komma ihåg. Det är exakt samma proposition, så länge
den inte är återkallad, som båda regeringarna står bakom, exakt samma
bedömningar på ungefär 3 000 sidor. Det skall vi som sagt mycket
noga komma ihåg.

Ett nej till EU i folkomröstningen skulle befria Sverige från EU-
underkastelsens mentala gastkramning och öppna vägen för en pro-
gressiv politik för ekologisk balans och full sysselsättning. Det skulle
ge Norden en ny chans att bli en föregångsregion. Det skulle ge Euro-
peiska unionen en nyttig chock. Det skulle bli en sorts andra slag efter
det danska nejet 1992, som ju tyvärr myglades bort men som var
mycket nyttigt och som man tackade för i EU. Merci, le Danemark,
skrev t.ex. Le Figaro. Man behöver sådana chocker ibland för att få en
ordentlig diskussion. Då skulle man kunna öppna för det alleuropeiska
samarbete som vår miljöförstörda kontinent så väl behöver.

Ett nej till EU i det trots allt jämförelsevis rika och välmående
Sverige skulle vara en kraftfull solidaritetssignal till hela världen, en
signal om att Sverige avvisar den navelskådande västeuropeiska isola-
tionismen och i stället återknyter till sina egna stolta traditioner som ett
globalt solidaritetsland, som inte bara tittar på den närmaste regionen
utan som vill medverka till att rädda hela mänsklighetens gemensam-
ma framtid.

(Applåder)

Prot. 1994/95:7

11 oktober

Remissdebatt

25

Prot. 1994/95:7 11 oktober

Anf. 4 CARL BILDT (m): Fru talman! Låt mig börja med att säga att jag välkomnar detta

initiativ till en remissdebatt om den proposition som faktiskt är den

Remissdebatt

viktigaste som Sveriges riksdag har haft att ta ställning till på en gene- ration. Den remitteras nu till utskott, men det reella avgörandet ligger självfallet hos var och en av oss som svenska medborgare i folkom- röstningen den 13 november. Det är en proposition om ett avtal som är ett resultat av ett förhandlingsarbete som utfördes av den borgerliga fyrpartiregeringen i nära samråd med Socialdemokraterna. Jag tror att det var två saker som var viktiga och avgörande för att vi skulle nå ett så gott förhandlingsresultat som nästan alla kommenta- torer i Sverige och i andra länder är eniga om att vi har uppnått. Det var för det första en klar och tydlig politisk kurs från regeringens sida. Vi satte för tre år sedan Europafrågan högst upp på vår politiska dag- ordning. Vi ägnade betydande kraft åt att nå trovärdighet, förankring och gehör i de olika europeiska huvudstäderna. Vi vek i förhandling- arna inte från den linje som vi hade lagt fast. För det andra var det också en bred uppslutning i förhandlingsarbe- tet här i riksdagen. Vi var angelägna om att varje steg skulle förankras hos den dåvarande oppositionen. Även om Mats Hellström inte alltid gjorde exakt samma bedömning som vi när dialogen inleddes, så lyck- ades vi - i alla fall nästan - nå fram till en konstruktiv och gemensam slutsats om hur förhandlingarna skulle föras. Den enigheten var en styrka för Sverige och bidrog till ett bra förhandlingsresultat. Nu skall varje medborgare efter egen prövning säga ja eller nej den 13 november. Antingen skall vi helt och fullt vara med i det europeis- ka samarbetet och den europeiska unionen eller förvandla Sverige till en enligt min mening randstat med allt mindre inflytande också över sin egen framtid. Det är viktigt att göra klart för sig att det är ett val mellan två alter- nativ, och bägge alternativen skall prövas, bägge alternativen skall diskuteras. Samarbetsalternativet innebär ett ja till medlemskapet i den europe- iska unionen. Grunden för detta samarbetsalternativ är insikten om att vi i det Europa som vi ser framför oss behöver mera av samverkan på en rad områden mellan alla Europas stater och folk. Ensam är inte stark i en tid då så många av de problem som vi har att angripa inte respekterar de gamla nationalstaternas gränser och där det framstår som tilltagande trångsynt, gränsande till bisarrt, att tro att demokratin skall göra halt vid de gamla tullgränserna. Hur detta samarbete kommer att utformas i sina detaljer och gestal- tas under decennierna framöver kan ingen av oss veta. Det europeiska samarbetet är ett samarbete som ständigt förändras och som är öppet för framtiden. Men två saker borde i alla fall vara alldeles omöjliga att strida om: För det första blir det ett bättre europeiskt samarbete ju fler natio- ner som är med och deltar kring det mötesbord där dess framtid gestal- tas. Det är bättre att hela Norden är med än att större delen av Norden står utanför. Det är angeläget och viktigt att så snart som möjligt bere-

26

da plats kring de europeiska borden också för de nya demokratierna i
Centraleuropa och för våra nya grannländer demokratierna på andra
sidan Östersjön, de baltiska länderna, som också så gärna vill vara
med.

För det andra är det bättre för oss att vara med och påverka än att
bara stå utanför och låta oss påverkas. Vi kan aldrig klippa ut oss själ-
va på den europeiska kartan och placera Sverige i Karibien eller i
Stilla havet. Vi är en del av detta Europa, och vi kan välja mellan att
bara påverkas eller att vara med och påverka.

Det finns en lång rad olika uppfattningar om hur det europeiska
samarbetet skall bedrivas vidare under de kommande decennierna.
Föreställningen om att samarbetet är ställt och styrt av något slags
autopilot som inte kan påverkas eller frikopplas är felaktig. Samarbetet
formas under en ständig politisk dialog mellan nationer och olika poli-
tiska meningsriktningar.

För negativisterna i Sverige måste det vara ett ganska besvärande
faktum att de är så gott som alldeles ensamma. I de länder som har
erfarenhet av detta samarbete finns det visserligen några extrema rasis-
ter och extrema kommunister som intar ståndpunkten att samarbetet är
felaktigt och att deras länder bör lämna det. Men annars anser Europas
vänsterpartister i övrigt att samarbetet skall förändras men vidareut-
vecklas. Europas övriga gröna miljöpartister anser att samarbetet skall
förändras men utvecklas och föras vidare och breddas. Isolationismen
har inget stöd i de länder som vet samarbetets värde.

Jag ser själv ett mycket starkt behov av att gå vidare med detta
samarbete under kommande år och decennier. Det gäller tre viktiga
områden.

För det första gäller det samarbetet för freden. Det kräver såväl ett
djupare utrikes- och säkerhetspolitiskt samarbete mellan de europeiska
nationerna som en ytterligare utvidgning av unionen till att omfatta
Centraleuropa och de baltiska länderna senast kring sekelskiftet. Jag
tror att det är kanske den allra viktigaste av de många viktiga uppgifter
som det europeiska samarbetet står inför under kommande år, att ge-
nom samarbete skapa stabilitet och bättre utvecklingsförutsättningar,
inte minst i den östra halva av Europa som nu befriat sig från kommun-
ismen och vars spänningar och problem annars riskerar att leda till en
instabilitet och osäkerhet som då kommer att drabba varje del av Eu-
ropa, inte i dag och inte i morgon men möjligen i övermorgon, om vi
inte lyckas med samarbetet i dag.

För det andra gäller det samarbetet för tillväxten. Det handlar om
möjligheterna för nya jobb, för ny tillväxt och för ny välfärd i i Europa
i dess helhet under kommande år och decennier. Vi står mitt uppe i ett
globalt liberalt systemskifte med helt nya förutsättningar för ekono-
misk utveckling. Det ställer krav på mycket mera av samarbete och
avreglering så att vi gemensamt skall kunna klara av dessa väldiga
uppgifter att ge jobb och sysselsättning åt alla dem i Europa som i dag
inte har det.

För det tredje gäller det samarbetet för rätt, att på område efter om-
råde där nationerna har blivit för små bygga en rättsordning och se till

Prot. 1994/95:7

11 oktober

Remissdebatt

27

Prot. 1994/95:7 11 oktober

att den också efterlevs. Brådskan är mycket stor när det gäller knark- bekämpningen där nationella insatser aldrig kan räcka. Bara gemen-

samma insatser kan komma åt den över gränserna organiserade

Remissdebatt

knarktrafiken. Det gäller självfallet också arbetet för gemensamma fasta och skarpa miljöregler så att restriktioner i ett land inte bara leder till att miljöproblemen flyttas över till ett annat. Detta är tre viktiga områden där jag ser det som angeläget och nödvändigt att samarbetet förs vidare och utvecklas vidare. Det är för att få vara med och göra det som det är så viktigt för oss själva, för våra nordiska brödrafolk och för Europa i dess helhet att vi faktiskt alla, eller så många som möjligt, röstar ja den 13 november. Jag sade inledningsvis att det är fråga om ett val mellan två alter- nativ. Det är samarbetsalternativet och det andra alternativet som jag kallar för randstatsalternativet. Det skulle egentligen ankomma på fö- reträdarna för det alternativet att ge litet tydligare besked om vad det faktiskt innebär. Men det brukar de inte vara så talträngda om, och det förstår jag. Något vidare bra alternativ att företräda har de inte. Skulle folkomröstningen leda till ett nej kommer EES-avtalet att vara grunden för Sveriges relationer med det övriga Europa under avsevärd tid framöver. Det är ett EES-avtal som inte kommer att vara stabilt i ljuset av att det är väldigt få länder som kommer att vara an- slutna till det. Men vi från svensk sida kommer att ha ett mycket tyd- ligt intresse av att slå vakt om varje del av detta EES-avtal. Långsiktigt tror jag inte att detta kan säkra våra ekonomiska intressen. De omedel- bara handelsströmmarna påverkas inte speciellt mycket, men det är en klen tröst. Allt färre kommer att vara beredda att göra framtidsinveste- ringar med horisonten decennier i Sverige när vi kommer att befinna oss i denna randstatsposition där man inte vet vad som gäller om 5,10 eller 15 år. Därmed skulle våra möjligheter till framgångsrik ekono- misk utveckling riskera att långsiktigt förtvina. Men värre än de långsiktiga ekonomiska konsekvenserna är de omedelbara politiska följderna. Vi skulle få se vår demokrati vingklip- pas, eftersom vi inte skulle kunna vara med och påverka och fatta be- slut om gemensamma europeiska regler och bestämmelser som skulle gälla också i vårt land. Vi skulle drabbas av ett lika påtagligt som plågsamt demokratiskt underskott. Vi skulle frivilligt ge delar av makten över oss själva till någonting som vi frivilligt avstod inflytande över. Detta säger jag mot bakgrund av att det EES-avtal som då skulle gälla har bekämpats av vänstern till vänster om Socialdemokraterna med näbbar och klor under den debatt som föregick avtalet. Då för- dömdes det som oförenligt med Sveriges demokrati och självbestäm- manderätt. Nu anbefalls det plötsligt som framtidsvägen för Sverige. Detta är på sitt sätt ganska logiskt. Tittar vi på historien över vänstern till vänster om socialdemokratin ser vi att man gått emot varje enstaka steg i riktning mot Sveriges deltagande i europeiskt samarbete som har tagits i modern tid. Ni markerade skepsis när Sverige anslöt sig till Europarådet, det demokratiska samarbetet i början av 1950-talet. Ni

28

tyckte inte om att den europeiska frihandelsorganisationen EFTA

grundades i slutet av 1950-talet. Ni stred i kammaren mot frihan-
delsavtalet 1972, det frihandelsavtal som ni åberopade som föredöme
när ni stred mot EES-avtalet. Ni stred mot EES-avtalet, det EES-avtal
som ni nu åberopar som framtidsvägen när ni skall försöka att stoppa
nästa steg på den europeiska samarbetsvägen.

Det handlar alltså för er del inte om storleken på en medlemsavgift
eller om synpunkter på de europeiska institutionerna. Det finns inte ett
steg i riktning mot samarbete mellan Europas demokratier under efter-
krigstiden som inte vänstern, till vänster om socialdemokratin, har
motsatt sig. Därmed framgår det också vad det handlar om.

Från er sida handlar det om en isolationism, som vore farlig för
Sverige, som skulle vingklippa våra möjligheter och som skulle för-
svåra den europeiska inställningen.

Om er inställning skulle vinna gehör i Sverige och i andra europe-
iska länder skulle vi få ett Europa där nationerna inte stod med varand-
ra, i gemensamt arbete, utan stod mot varandra, i tävlan och konkur-
rens, utan gemensamma institutioner och gemensamma regler. Då
skulle vi se ett för freden och för de framtida möjligheterna avgörande
samarbete försvagas, brytas upp eller kanske t.o.m. helt försvinna.

Det val som Sverige skall träffa den 13 november är egentligen
valet om vi skall fortsätta på en samarbetslinje som har varit stark un-
der många decennier, eller om vi skall byta väg och isolera oss själva.

Som jag sade har vi i olika regeringar utnyttjat de olika historiska
möjligheterna och vid olika tidpunkter tagit steg för steg på den euro-
peiska samarbetsvägen under efterkrigstiden: Europaråd, frihandel,
frihandelsavtal, EES-avtal.

När säkerhetspolitiken och de inre förutsättningarna har skapat
möjlighet tar vi nu det ytterligare steget, som innebär att vi ansluter oss
helt och fullt också till möjligheterna till inflytande över den europeis-
ka utvecklingen.

Att plötsligt säga nej till samarbetslinjen skulle vara ett lika dra-
matiskt som allvarligt brott mot Sveriges traditioner och vägval sedan
decennier tillbaka.

Nu har vi i Sverige, i Norden och i Europa en historisk möjlighet
att bygga ett samarbete som kan trygga mycket av fred och mycket av
utveckling framöver. Det är det ni skall rösta nej till den 13 november.

Anf. 5 GUDRUN SCHYMAN (v) replik:

Fru talman! Jag vill oerhört gärna välkomna Carl Bildt som oppo-
sitionspolitiker - det gläder mig. Jag tycker ändå att Carl Bildt skulle
kunna behålla ett visst mått av sans och kanske också ett visst mått av
intellektuell hederlighet.

Den här frågan handlar inte om samarbete eller ej, Carl Bildt. Den
här frågan handlar inte om fred eller ej. Den här frågan handlar inte
om framtid eller ej.

Den här frågan handlar om på vilka villkor vi, Sveriges folk, skall
samarbeta med den europeiska unionen. Att vi skall samarbeta är väl
fullständigt självklart - jag kan inte tänka mig någon i den här försam-
lingen som skulle stå upp och säga att Sverige inte skall samarbeta.

Prot. 1994/95:7

11 oktober

Remissdebatt

29

Prot. 1994/95:7 11 oktober

Sverige är ett av de mest internationaliserade länderna, också i samarbetssammanhang. Vi finns med överallt, i alla internationella

fora. Vi är en uppskattad samarbetspartner, därför att vi har goda ar-

Remissdebatt

gument, bra erfarenheter och viktiga saker att komma med. Det skall vi naturligtvis fortsätta att vara. Det handlar inte om det, Carl Bildt. Vad det handlar om är om vi skall ge upp vår politiska suveränitet och förbinda oss att bli en delstat i en västeuropeisk union, för att på det sättet medverka till att det väst- europeiska industrikapitalet kan stärka sin konkurrenskraft i den hård- nande världsekonomin. Det är det som är målet för samarbetet inom den europeiska unionen, ingenting annat. Medlet är att bilda en poli- tisk union, som fråntar medlemsländerna deras självbestämmande och folkligt förankrade demokrati, som gör det möjligt att låta ekonomin bedrivas av Riksbankschefer som står helt utanför demokratisk insyn och kontroll och med ett fastslaget politiskt mål för den ekonomiska politiken, nämligen prisstabilitet, på bekostnad av hög arbetslöshet, social utslagning, miljöförstörelse osv. Vi som är socialister hävdar ju, Carl Bildt, att politikens roll är att balansera de kortsiktiga ekonomiska vinstintressena. Marknaden klarar inte av allt-jag hoppas att vi är överens om det. Det kortsiktiga eko- nomiska marknadstänkandet tar inte hänsyn till vare sig människor eller miljö, och därför behöver vi politiken för att hävda de mänskliga värdena och humanismen. Det är det vi håller på med i den här för- samlingen. Jag har inte kommit hit för att lämna ifrån mig beslutande- rätt. Jag har kommit hit för att hävda mina och mina väljares intressen. Jag tycker att det är en ren oförskämdhet när Carl Bildt står här och talar om en majoritet av den svenska befolkningen som antingen kommunister eller rasister. Det kräver en ursäkt från talarstolen, och jag hoppas att Carl Bildt kommer att leverera den här. Anf. 6 CARL BILDT (m) replik: Fru talman! Får jag först tacka för att Gudrun Schyman hälsade mig välkommen i oppositionsrollen. Hon är ju den permanenta förete- elsen i Sveriges riksdag i detta hänseende. Låt mig klara ut den fråga som Gudrun Schyman ställde angående när vi skall besluta om grundlagen. Det framgår av ett tidigare lämnat besked att det beslutet kommer efter folkomröstningen. Det är en självklarhet, och det skall vi inte behöva strida om. Gudrun Schyman säger att Vänsterpartiet är för samarbete. Men problemet är ju att Vänsterpartiet och dess föregångare har röstat mot varje enstaka steg för europeiskt samarbete. Det avtal som Gudrun Schyman nu förordar som basen för Sveriges framtida Europapolitik har hon själv kritiserat som oförenligt med Sveriges självbestämman- derätt. Jag håller delvis med, därför att EES-avtalet - som var nöd- vändigt i ett övergångsskede - var ett randstatsavtal. Det ställer oss utan politiskt och demokratiskt inflytande. Gudrun Schyman säger att hon inte vill överlämna allt till markna- den. EES-avtalet är den kortsiktiga marknadens avtal. Det är det som

30

Gudrun Schyman nu är för. Hon var emot det tidigare.

Jag vill ha ett bättre samarbete, där vi kan gå vidare med miljö,
fred, sysselsättning och demokratiskt inflytande. Detta säger Vänster-
partiet nej till - på samma sätt som Vänsterpartiet har sagt nej till varje
enstaka steg i riktning mot europeiskt samarbete under hela efter-
krigstiden. Jag kan inte belasta Gudrun Schyman personligen för detta,
men jag kan belasta hennes parti och påpeka de konsekvenser som
detta faktiskt har. Detta är avgörande.

Man kan inte tala om samarbete om man företräder ett parti som
har varit mot varje enstaka steg för samarbete. Jag tycker att Gudrun
Schyman nu skulle försöka förklara för kammaren varför det EES-
avtal som hon själv så utförligt fördömde för bara två år sedan i den
här talarstolen nu skall vara det som hon rekommenderar Sveriges folk
att rösta för den 13 november.

Det måste vara ett besvärande faktum för Gudrun Schyman att
hennes vänsterkolleger ute i Europa inte delar hennes inställning. I de
europeiska unionsländerna är alla - med undantag av extremister på
bägge kanter, som är få och små - övertygade om detta samarbetes
fördelar. Varför har vänstern i Europa fel? Varför hade Gudrun Schy-
man själv fel för två år sedan när hon fördömde EES-avtalet?

Anf. 7 GUDRUN SCHYMAN (v) replik:

Fru talman! Vad gäller EES-avtalet - det här har vi gått igenom
många gånger, Carl Bildt - är det så att Vänsterpartiet röstade mot det
avtalet därför att det hade uppenbara brister i fråga om inflytande. Alla
andra riksdagspartier, inklusive Carl Bildts, talade i det läget om för-
träffligheten med detta avtal och om hur nödvändigt det var att vi nu
skrev på avtalet, att det var ett självständigt avtal osv. Det här avtalet
var väldigt bra, sade man.

Nu har jag förstått att samtliga partier är överens med Vänsterpar-
tiet om den kritik som vi då framförde, som gjorde att vi då röstade
nej, nämligen att det har stora demokratiska brister.

Jag utgår ifrån att samtliga partier i denna riksdag efter ett nej i
folkomröstningen kommer att förena sig med oss i att göra någonting
åt dessa uppenbara brister som finns i EES-avtalet. Jag ser fram emot,
Carl Bildt, att vi tillsammans kan väcka frågan om omförhandlingar i
vissa delar av EES-avtalet. Jag tror att vi som enade i denna riksdag
kan bli framgångsrika i det arbetet.

Vad gäller vänstern i Europa och i EU:s medlemsländer finns det
en växande kritik mot EU:s politiska union, mot den ekonomiska och
monetära unionen just i vänstern. Detta kan inte Carl Bildt vara ove-
tande om. Det finns en växande och stark opinion mot EMU, t.ex. tan-
ken om den gemensamma valutan och den gemensamma centralbanken
osv. Denna kritik tror jag personligen kommer att växa sig mycket
stark. Jag tror inte att det här ens kommer att bli verklighet, för det är
en föråldrad idé och ett skrivbordstänkande som inte är anpassat till
den verklighet och till det nya Europa som vi lever i. Denna kritik de-
lar vi i vänstern i Västeuropa och i vänstern i Norden. Vi har inga som
helst svårigheter. Även om jag rörs till tårar av Carl Bildts omtanke
om vårt samarbete inom vänstern, kan jag meddela att samarbetet är

Prot. 1994/95:7

11 oktober

Remissdebatt

31

Prot. 1994/95:7 11 oktober

väldigt gott. Vi är eniga i den här frågan. Det är inga som helst pro- blem för oss som inspiratörer av ett varaktigt Vänsterparti som står

utanför unionen att också samarbeta med de radikala krafter som finns

Remissdebatt

inom unionen. Det vi koncentrerar oss på, Carl Bildt, är naturligtvis att bekämpa arbetslösheten, att hävda solidaritet och rättvisa och att komma till rätta med de globala miljöproblemen - ett arbete som den europeiska unionen dess värre inte är inriktat på. Anf. 8 CARL BILDT (m) replik: Fru talman! Jag hade två frågor till Gudrun Schyman. Jag tycker inte att hon redde ut någon av dem alldeles tillfredsställande. Den första frågan var om hon kunde förklara varför hon inte har några syster- eller broderpartier, eller vad det nu kan heta inom den f.d. kommunistiska gemenskapen i Europa, som tycker lika som hon. Hon säger att också de är kritiska mot den politiska unionen och mot den monetära unionen. Det kan man väl vara. Men det var inte det som frågan gällde, utan den gällde varför det mig veterligt inte finns ett enda vänsterparti som säger nej till sitt lands deltagande i detta samar- bete. Att de sedan har lika delade meningar i Europaparlamentet som vi har i Sveriges riksdag i olika frågor ligger i demokratins karaktär. Men de vill inte tåga ut ur det europeiska samarbetet. De säger ja till samarbete för att i demokratisk ordning få diskutera hur samarbetet skall gestaltas. Gudrun Schyman står de facto isolerad också inom den europeiska vänstern i sin isolationism. Den andra frågeställningen gällde hur hon skulle reda ut detta med EES-avtalet som var så fel för två år sedan och som nu var så rätt och bra att svenska folket skulle rösta för detta i stället för medlemskapet. Nu säger hon att EES-avtalet har uppenbara brister på inflytandesidan. Ja, det är en underdrift. Det är ju ett randstatsavtal. Gudrun Schyman kan gå tillbaka till protokollet och läsa att jag tidigare i alla sådana här debatter sade att detta avtal är en nödvändighet som en övergångssta- tion till medlemskapet. Men jag sade också att vi aldrig kommer att acceptera detta långsiktigt just därför att - om jag får citera Gudrun Schyman - det har så uppenbara brister på inflytandesidan att det ska- par ett demokratiskt underskott som är påtagligt och som kommer att bli plågsamt för varje nation med självaktning, till vilkas krets jag räk- nar Sverige. Så även här har Gudrun Schyman litet svårt att få ekva- tionen att gå ihop. Det avtal som hon för två år sedan fördömde därför att det inte gav Sverige inflytande anbefaller hon nu svenska folket. Hon försöker sedan lösa detta genom att säga att hon hoppas att vi efter ett nej i folkomröstningen skall kunna förena oss i kammaren och gå till den europeiska unionen och säga att vi nu vill ha inflytande. Det är en il- lusionism som t.o.m. med Vänsterpartiets mått framstår som ganska magnifik. Säger vi i folkomröstningen nej till att vara med i inflytan- det, kan vi inte komma tillbaka i någon omförhandling som Gudrun Schyman vill ha. Ett nej är ett nej, och då skall vi inte sedan ena oss om en omförhandling och komma tillbaka och säga att vi vill vara med

32

i Europaparlamentet, i ministerrådet och i kommissionen. Det är där

man utövar inflytandet. Det är detta inflytande som ni säger nej till,
och då får ni det demokratiska underskottet - den plågsamma bristen.
Det är ett nej till inflytande som inte kan kompenseras genom någon
omförhandling - det är litet falskt att försöka sprida den illusionen -
utan då står vi där med det demokratiska underskottet och det avtal
som Gudrun Schyman själv har fördömt, men som hon nu i sin all-
männa samarbetsfientlighet plötsligt anbefaller utan logik.

Anf. 9 PER GAHRTON (mp) replik:

Fru talman! Carl Bildt! Min danska sambo är taleskvinna för UNI-
bevegelsen som är den största danska unionsmotståndarrörelsen. Hon
är inte rasist. Hon är inte extremist. Hon är inte fascist. Hon är inget av
de invektiv som Carl Bildt vräker ur sig mot de goda demokrater som
har tagit ståndpunkten att Europeiska unionen är någonting som de inte
gillar. Jag tycker att Carl Bildt borde hålla sig för god för sådant.

Är ungdomarna bland fältbiologerna, som är medlemmar i Folkrö-
relsen mot EU, extremister? Miljöförbundets medlemmar, Jordens
vänners medlemmar, medlemmarna i Framtiden i våra händer, Unga
allergikers medlemmar och alla dessa ungdomar som är EU-
motståndare därför att de är besjälade av en känsla för global solidari-
tet är de extremister och fascister?

Carl Bildt var ute och reste varje måndag när han var statsminister.
Han måste väl ändå ha träffat dessa ungdomar någon gång. Han borde
kunna skilja på rasister och goda idealistiska, globalt solidariska ung-
domar. Nej-rörelsen i Sverige är kanske den största demokratiska folk-
rörelse som vi har haft sedan arbetarrörelsens barndom.

Är Transportarbetareförbundets medlemmar extremister? Är nors-
ka LO fascister? Är finländska LRF någon sorts hembygdsfascister?
Eller vad är det fråga om?

Det är nog ganska hög tid för ja-sidan att se sanningen i vitögat.
Det kanske är svårt att göra det där uppifrån den maktelitistiska nivån.
Men nejrörelsen är faktiskt en bred demokratisk folkrörelse. Precis
som alla andra folkrörelser intresserar den sig för folks vardagsliv,
sådant som Carl Bildt avfärdar som detaljer. Inte ett ord sägs till alla
dem som är oroliga för att vi inte skall kunna behålla salmonellafrihe-
ten. Inte ett ord sägs till alla dem som är oroliga för kadavermjöl i
maten. Inte ett ord sägs till alla dem som är oroliga för hur det skall gå
med drogmissbruket hos ungdomar och som tar varningarna från Tull-
facket på allvar. Carl Bildt nämner inte ett ord om det som vanliga
människor ställer frågor om och som de är bekymrade för.

Min fråga om rent spel: Är Carl Bildt beredd att ställa upp på att
folket skall få tillgång till de originalhandlingar som de skall fatta be-
slut om? Hur är det med utträdesrätten? Detta kanske verkar teoretiskt
från Carl Bildts utgångspunkt, eftersom det förefaller som om han vill
gå med i EU på vilka villkor som helst.

Det måste ju ligga någonting bakom det faktum att en av de vanli-
gaste frågorna som ställs ute på skolorna är: Om det visar sig att det
var fel, hur gör vi då? Vad kan vi då göra? Har de sett till att det finns
en garanterad rätt, så att man vet precis hur det skall gå till?

Prot. 1994/95:7

11 oktober

Remissdebatt

3 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 7

Prot. 1994/95:7 11 oktober

Vad har Carl Bildt för svar? Är det fortfarande det där trasslandet, eller finns det någon ny variant vid sidan av Wienkonventioner och

Grönlandsfall som nu inte funkar längre? Ta folkets frågor på allvar,

Remissdebatt

Carl Bildt! Anf. 10 TALMANNEN: Jag vill påminna kammarens ledamöter om möjligheten att för tids vinnande framföra replikerna från bänken. Vi har en mycket lång ta- 1 arlista. Anf. 11 CARL BILDT (m) replik: Fru talman! Jag skall göra mitt inlägg från bänken. Det medför den nackdelen att jag inte ser anförandeklockan, men jag skall för ordning- ens skull ändå göra så. Per Gahrton är en gammal demagog av klass. Han vet mycket väl att jag inte talade om dem som är skeptiker eller motståndare i Sveri- ge, men han försökte vrida det därhän. Vad jag sade, och det svarade han inte på, var att jag har träffat de gröna i Europaparlamentet, där Europas miljöpartier är representerade. Hans egna vänner där är inte för att deras respektive länder skall lämna det europeiska samarbetet. Det är alldeles rätt, som han säger, att de har synpunkter på hur detta samarbete skall gestalta sig. Det är ganska naturligt att de har sådana - det vore skräp av dem som gröna partier att inte ha det - men jag har inte träffat en enda miljöpartist eller grön företrädare i andra europeiska länder som inte säger att vi måste ha mera av samverkan. Inom den ram som Europeiska unionen ger får vi denna möjlighet. Ni står alltså isolerade, och det finns inga stora politiska krafter i Europa med erfarenhet av samarbete som vill stiga ut ur detta samarbe- te och alla dess möjligheter. Så över till de olika konkreta problemen. Per Gahrton sade att jag inte sade någonting om drogmissbruket. Då lyssnade han dåligt. Han var väl upptagen av det som han hade bestämt att han skulle säga. Jag tycker att det är en av de allra viktigaste frågorna, och det är uppenbart att vi aldrig klarar den själva. Det är bara genom mer av samverkan som vi som nationer kan möta den internationellt organiserade brotts- ligheten. När brottsligheten organiserar sig internationellt, måste också brotts bekämpningen organiseras internationellt, och det sker nu inom Europeiska unionen. Sedan till Per Gahrtons andra frågor. Vad gäller originalhandling- arna utgår jag självfallet, Per Gahrton, från att varje bibliotek med självaktning i vårt land har denna proposition, och jag utgår från att alla som är intresserade av fakta får möjlighet och tar sig tid att läsa igenom den. Jag anbefaller propositionen på det varmaste. Så till den ständiga frågan om utträdet. Det är rätt, som Per Gahrton säger, att det inte finns någon utträdesbestämmelse. Någon sådan finns inte heller i Förenta nationerna eller i det nordiska samar- betet. Vi går ju in på detta samarbete i förhoppning om att det lyckas. Vidare vet både Per Gahrton och jag, kunniga i historia som vi är,

34

att utvecklingen kan gå därhän att samarbetet bryter samman. Det in-

träffade med Nationernas förbund i Europa på 1930-talet, och det kan
inträffa med FN, med det europeiska samarbetet och t.o.m. med det
nordiska samarbetet. Ingen kan veta exakt hur ett sådant sammanbrott
kan ske, men jag tycker att det skall vara en gemensam politisk uppgift
att se till att samarbetet vidareutvecklas i framtiden.

Till slut vill jag be Per Gahrton att i den replik som han har kvar
nämna bara ett enda ord om sitt alternativ. Varför är EES-avtalet, som
också han så tydligt har fördömt, nu plötsligt så bra?

Anf. 12 PER GAHRTON (mp) replik:

Fru talman! Om Carl Bildt hade tagit de oroliga frågorna om ång-
ermöjligheterna på allvar, kunde ni åtminstone ha försökt att förhandla
er fram till en utträdesparagraf. I de allra flesta internationella avtal
finns det klara utträdesparagrafer, men en sådan finns inte i Europeiska
unionen. Såvitt jag har kunnat finna sägs det inte i propositionen men
dock i departementspromemorian om avtalet att ett EU-medlemskap är
tänkt att vara för all framtid.

Ni tar på er ansvaret för att med en sådan oerhörd självsäkerhet i
framtidsbedömningen, i en viss tidsanda och i en viss politisk konjunk-
tur, vara beredda att binda landet på ett sådant sätt att ni inte kan tala
om för ungdomarna exakt hur de skall bära sig åt, om de kommer fram
till en annan uppfattning. Det är en brist som ni inte kan smita undan
från.

Förklara varför ni inte väckt den frågan under medlemsförhand-
lingarna! Tog ni över huvud taget upp den? Ni borde ändå ha försökt.
Det är i varje fall en av de viktigaste frågor som folk ställer.

När det gäller drogmissbruket talade Carl Bildt om samverkan,
men Generaltullstyrelsen säger i sitt remissvar att det samarbete som
kan bedrivas redan finns. Vad är det för samarbete som kan bedrivas
därutöver vid ett EU-medlemskap? Vad är det som skall kompensera
det som alla sakkunniga är överens om är en nackdel, nämligen det
totala bortfallet av gränskontroller?

Det som jag nu talar om är ju inte något som jag själv har kommit
fram till, utan det är en levande ståndpunkt bland alla de organisatio-
ner som arbetar med drogmissbruk. De tror inte på ert luddiga tal om
ökad samverkan. Ett samarbete skall bedrivas i alla fall, men ni har
inte redovisat vad ni skall kompensera försvagningen med.

Vidare sade Carl Bildt att han inte hade träffat några gröna företrä-
dare som vill träda ut ur EU. Ja, det går ju inte att träda ut, så det kra-
vet är inte aktuellt. Men vi har mellan 30 gröna partier ett gemensamt
program som säger att Västeuropeiska unionen skall upplösas för att
motverka det militära supermaktsprojekt som byggs upp inom EU och
över huvud taget därför att vi är kritiska till de stormaktsideal som där
finns.

Det finns bland de gröna partierna inte heller något som kräver att
vi skall gå in. Majoriteten av dem röstade mot Sveriges inträde, efter-
som de gör samma bedömning som vi, nämligen att vi kan göra bättre
nytta utanför. Det handlar om den strategiska bedömningen i den
samlade gröna rörelsen i det reellt existerande läget när det gäller att

Prot. 1994/95:7

11 oktober

Remissdebatt

35

Prot. 1994/95:7 11 oktober

göra det bästa för Europas och världens framtid. Enligt den är det bäst att Sverige stannar utanför.

Remissdebatt

Anf. 13 CARL BILDT (m) replik: Fru talman! Först angående utträdesklausuler: Sådana finns inte i avtalet om Förenta nationerna och inte heller i det nordiska samarbe- tet. Det ligger i sakens natur att samarbete är till för att utvecklas, för- ändras och förbättras. Det gäller såväl i det globala och det europeiska som i det nordiska samarbetet. Jag har aldrig heller hört Miljöpartiet förorda en klausul för utträde ur det nordiska samarbetet. Så till de gröna och vad Per Gahrtons kolleger i det europeiska samarbetet faktiskt tycker. Han håller nu med om att de inte talar om att gå ut ur Europeiska unionen, men det grundar de inte på att man inte kan göra det. De grundar det faktiskt på att de vill vara med och från sina politiska utgångspunkter bygga upp ett bättre europeiskt samarbete. Jag har inte träffat dem fullt lika mycket som Per Gahrton, men vi vet bägge att sanningen är den att Europas gröna företräder en samarbetslinje, inte den isolationslinje som Miljöpartiet i Sverige lik- som Gudrun Schymans kolleger i Vänsterpartiet står för. De har vis- serligen sina synpunkter på Västeuropeiska unionen, på politiskt sam- arbete och vad det nu är. Det ligger i den politiska debattens natur att sådant förekommer. Några ord om de konkreta frågorna om knarkbekämpning. Jag har inte exakt studerat det nämnda dokumentet, men jag har träffat både tullens och polisens ledning och andra som har sysslat med knarkbe- kämpning, och en parlamentarisk grupp har nu undersökt detta, och jag vet att vi får bättre möjligheter till knarkbekämpning om vi är med i detta samarbete. Det blir bättre möjligheter att bekämpa knarket om vi är med i Europeiska unionen och det samarbete som den bygger upp. Till slut, fru talman, bara det obligatoriska påpekandet att Per Gahrton nu har lyckats avverka mycken taletid i denna kammare utan att säga ett enda ord om varför det EES-avtal som han och hans parti- vänner var så starka motståndare till, eftersom det skulle strida mot Sveriges demokrati och självbestämmanderätt, nu av dem inför om- röstningen den 13 november anbefalls som en bas för våra Europare- lationer för överskådlig tid framöver. Det är en helomvändning av sådan politisk karaktär att jag förstår att de håller ganska tyst om den. Anf. 14 KARL ERIK OLSSON (c): Fru talman! Världen växer samman genom allt bättre kommunika- tioner, både fysiska kommunikationer och informationskommunikatio- ner. Det gör att ekonomierna i olika delar av världen också växer samman. Men tyvärr upplever vi fortfarande mycket av konflikter och krig i världen. Det fredsprojekt som startade 1957 med EEC har faktiskt fungerat i den här delen av världen. Där det tidigare var vanligt med stora och blodiga konflikter har vi upplevt en lång period av fred, som

36

vi är glada över. Tyvärr sträcker den sig inte långt bort. Även på vår
kontinent är det ganska bedrövligt i andra stycken.

Jag tror att det är mycket viktigt att vi fullföljer den grundläggande
tanken, att vi bygger på detta fredsprojekt, att vi i de nordiska länderna
drar vårt strå till stacken och att vi sedan går vidare mot ett
alleuropeiskt samarbete, där vi knyter länderna i Centraleuropa och
Baltikum till det europeiska samarbetet.

Man blir förvånad över att höra Per Gahrton, som jag tror är en
sann internationalist, säga att han inte tror att man kan påverka EU,
men väl tror att man från svensk sida kan påverka hela världen. Jag
tror att vi kan bådadera. Men vi har anledning att börja och anstränga
oss allra mest med de länder som ligger närmast oss.

Gudrun Schyman sade tidigare i dag att demokratin ständigt måste
återerövras. Det håller jag gärna med om. När kommunikationerna
förbättras är det ingenting som flyttar så lätt som pengar och beslut av
den s.k. marknaden. Det har vi upplevt. Det upplever vi i dag.

Det innebär att den politiska makten i stora delar är inskränkt, men
inte på den nationella nivån. Den ekonomiska makten har blivit alltmer
internationell, och för att göra någonting åt det måste vi på det inter-
nationella planet också skapa en förutsättning för ett politiskt agerande
för att kunna klara av marknaden. EU är en möjlighet att gå vidare och
hantera en del av de här frågorna. Jag tror att det är nödvändigt att
utnyttja den möjligheten.

Miljöfrågorna känner inte några gränser. Det vet vi. Föroreningar-
na överskrider gränserna både i havet och i luften. Det är viktigt att vi
är med och påverkar besluten i vårt närområde. Förhandlingarna med
EU i miljöfrågorna gick bra för Sveriges del. Men de visar framför allt
att det lönar sig att agera. Det lönar sig att trycka på. Då är man beredd
att diskutera. Jag tror att det är viktigt att Sverige, med vår progressiva
hållning, kommer med för att påverka den europeiska miljöpolitiken i
framtiden.

Jag är medveten om att en stor organisation som den europeiska
unionen har centraliseringskrafter. De är inbyggda i alla stora system.
Men de här centraliseringskrafterna måste motverkas. Det är för mig
en positiv upplevelse att ha varit med under förhandlingarna och kun-
nat notera att EU har en attityd till regionalpolitik som är positiv, som
faktiskt är mer positiv ibland än den vi har mött i den här kammaren
när vi har diskuterat de här frågorna på svensk nivå. I det europeiska
samarbetet visar vi också att vi kan ta hand om ytterområdena. Jag tror
att det är viktigt att göra det.

Frågan om regionalpolitik gränsar naturligtvis till hur man hanterar
landsbygd och de areella näringarna. Den gemensamma jordbrukspo-
litiken i EU har redan varit uppe i debatten och med all rätt kritiserats.
Jag har redan på ministermöte i Bryssel tillåtit mig att säga att det inte
just är någon dröm för en avreglerare att acceptera den europeiska
jordbrukspolitiken. Jag fick medhåll bl.a. från Storbritannien: Det är
då inte någon dröm, det är en mardröm. Jag delar den bedömningen.
Jag tror att den erfarenhet som vi har från svensk sida kommer väl till
pass i samarbetet och att den kommer att kunna göra sig gällande.

Prot. 1994/95:7

11 oktober

Remissdebatt

37

Prot. 1994/95:7 11 oktober

Jag tycker att det är viktigt att komma ihåg att det ändå finns drag i EU:s politik som är positiva. Den är faktiskt mer positiv till småjord-

bruk än den svenska jordbrukspolitiken. Den är mer positiv till miss-

Remissdebatt

gynnade områden. Vi lyckades hantera salmonellafrågan. Låt vara att någon länssty- relse fortfarande kan vara orolig. Men resultatet av förhandlingarna innebär att vi får en bättre kontroll av salmonella i livsmedel vid ett EU-medlemskap, med det system som vi redan introducerar, än med det system som finns för närvarande. Djuren som kan bli smittade har också tagits upp i debatten. Det är klart att ökade transporter alltid kan leda till detta. Men vi var överens om att med den kunskap vi har från svensk sida, arrangemang med tilläggsgarantier, övergångslösningar och vetenskaplig påverkan, kan vi klara de här problemen under de närmaste åren. Jag är särskilt glad över att det finns en respekt för områden långt borta, för landsbygden, och för de förnybara resurserna i EU:s politik. De förnybara resurserna är en förutsättning för att vi skall kunna ut- veckla det kretslopp som allt fler partier nu talar om. Det ger mig ett hopp inför framtiden. Men det är nödvändigt att vi också är med och påverkar. Jag tycker att man skall erkänna att beslutet om medlemskap i EU är det största och kanske svåraste som svenska folket har haft att ta ställning till under mycket lång tid. Men även som centerpartist kan man komma fram till att det som talar för ett medlemskap är övervä- gande. Att man är decentralist behöver inte alls innebära att man är isolationist. De tyngsta argumenten är freden, inflytandet och miljön i vid mening. Anf. 15 GUDRUN SCHYMAN (v) replik: Fru talman! Jag skulle vilja säga så här till Karl Erik Olsson, som jag också välkomnar i oppositionsrollen: Tanken att ett västeuropeiskt samarbete skulle förhindra krig och konflikter tror jag var en mycket giltig tanke när samarbetet startade, efter andra världskriget. Jag tror att Kol- och stålunionen, Euratom och alla de olika samarbetsprojekt som har lett fram till dagens EU också har bidragit till en stabilisering i Västeuropa. Men jag tror att den tanken och syftet med det samarbetet är just historia. Det är överspelat. Om det skulle vara som Karl Erik Olsson säger, att det just är fredstanken som är det viktiga, skulle logiskt sett ett nej till ett svenskt medlemskap i den europeiska unionen innebära att vi höjer krigsrisken i Europa. Det tror inte jag. Jag tror inte att vi ökar instabiliteten eller ökar krigsrisken i Europa om vi i en folkomröstning här i Sverige sä- ger nej till svenskt medlemskap. Jag tror inte heller att ett norskt nej eller ett finskt nej kommer att innebära detta. Vad det däremot kommer att innebära, Karl Erik Olsson, är att Sverige vid ett ja skulle vara tvunget att ge upp sin alliansfria politik, den alliansfrihet i fred som säger att vi skall kunna stå neutrala i hän- delse av konflikter. Jag vet att detta är en mycket viktig fråga för Cen-

38

terpartiet och Centerpartiets medlemmar, varav en majoritet säger nej

av just det skälet att man vill bevara och utveckla alliansfriheten. Man
ser det som en viktig ingrediens och som ett alternativ i den säkerhets-
politiska utvecklingen, ett alternativ till just nya militära allianser. Där-
för är fredstanken och möjligheten att utveckla alternativ till militära
allianser ett starkt skäl att säga nej till medlemskap i den europeiska
unionen.

Det Karl Erik Olsson säger om att pengarna flyttar sig och om den
internationaliserade ekonomin är riktigt. Men bjuda motkraft till detta
fenomen, Karl Erik Olsson, kan man inte göra i en organisation som
har som grundlag att främja kapitalets fria rörlighet.

Det är som om vi i Sverige skulle säga att vi skulle hävda löntagar-
nas intressen genom att gå in i Svenska arbetsgivareföreningen. Det
gör vi ju inte! Vi bygger fristående fackliga organisationer som en
motpart. På samma sätt måste vi uppföra oss internationellt.

Anf. 16 KARL ERIK OLSSON (c) replik:

Fru talman! Låt mig börja i slutändan på Gudrun Schymans inlägg.
Hon säger att vi inte kan gå med därför att det innebär att vi går med i
en organisation som har kapitalets fria rörlighet som princip. Men
detta är ju just vad Gudrun Schyman och alla andra redan har sagt eller
nu säger ja till i EES-avtalet! Vi har alltså accepterat avtalet, men vi
har inte inflytandet. Har vi givit kapitalet denna frihet är det ju rimligt
att vi också tar på oss det politiska ansvaret och är med och påverkar.
Gudrun Schyman måste inte ha tänkt igenom den här frågan ordentligt.

Det är inte så att vi ger upp alliansfriheten. Vi har aldrig sagt det.
Vi har inte skrivit på något avtal om det. Vi hävdar från Centerpartiets
och från den föregående regeringen sida - jag tror att de allra flesta
håller med mig om detta - att vi har den möjligheten kvar också som
EU-medlemmar.

Jag blir litet oroad av att höra Gudrun Schyman tala om att fred-
stanken skulle vara historia. Det är faktiskt oroligheter också i Europa.
Det är oroligheter i det forna Jugoslavien. Vi vet att de unga demokra-
tierna i Centraleuropa egentligen lever ett ganska instabilt liv. Det är
inte någon säker stabil situation om vi inte går vidare och försöker att
genom ömsesidigt ekonomiskt samarbete få in allt fler. Jag nämner
Jugoslavien därför att det hade varit otänkbart att det som har hänt
skulle ha hänt om detta land hade varit med i EU. Samtidigt skulle
samma sak kunnat hända i andra länder, som Spanien och Italien, om
de inte hade varit med i EU.

Jag tror alltså inte alls att fredstanken är historia, utan att ett ömse-
sidigt beroende av varandra är någonting som nödvändiggör freden.
Det är positivt. Därför tror jag också att det är ett ansvar som vi har att
ta: att vara med och bygga upp en fredlig värld i framtiden. Vi börjar
med de trängre kretsarna runt om oss.

Prot. 1994/95:7

11 oktober

Remissdebatt

39

Prot. 1994/95:7 11 oktober

Anf. 17 GUDRUN SCHYMAN (v) replik: Fru talman! Kapitalets fria rörlighet som en del av EES-avtalet är

ett mycket problematiskt område, tycker jag, eftersom kapitalets fria

Remissdebatt

rörlighet står över hänsyn till både människor och miljö. Det var ett av skälen till att vi sade nej till EES-avtalet. Det som händer vid ett med- lemskap är ju att vi bygger vidare på att främja kapitalets fria rörlighet när vi går in i en ekonomisk och monetär union, när vi separerar eko- nomi från demokratiskt inflytande och kontroll, när vi förbinder oss att föra en ekonomisk politik som har prisstabilitet som främsta mål på bekostnad av hög arbetslöshet, social utslagning och olösta mil- jöproblem. Detta är en vidareutveckling, Karl Erik Olsson, av det som heter kapitalets fria rörlighet i EES-avtalet och som vi är motståndare till. Det blir inte bättre för att man utvecklar detta, vilket ett medlem- skap i EU faktiskt innebär. Karl Erik Olsson säger att ni inte ger upp alliansfriheten i Center- partiet. Det är väldigt bra om ni inte gör det. Då får ni faktiskt också rösta nej till medlemskap i unionen, eftersom detta innebär just att ge upp alliansfriheten. I Finland, där jag var i går och diskuterade EU, finns ett väldigt klokt försvarsutskott som i total politisk enighet har deklarerat att ett medlemskap i EU icke är förenligt med Finlands alliansfria politik, utan att man då faktiskt måste lägga om kurs. Då bör man ha en of- fentlig demokratisk debatt om att lämna alliansfriheten. Det borde vi ha här också. Tyvärr har vi inte haft det. Här i Sverige har utrikes- och säker- hetspolitiken smygvis förändrats. I dag är det på något sätt inte giltigt att tala om alliansfrihet som ett säkerhetspolitiskt alternativ. Jag häv- dar att det är ett mycket viktigt alternativ. Det är viktigt att det finns alliansfria länder. Det är viktigt för att hävda små länders rätt till självbestämmande också i säkerhetspolitiken. Fredstanken, Karl Erik Olsson, är naturligtvis inte historia. Vad jag menar är att den tanken är historia i det snäva västeuropeiska samarbe- tet. I dag handlar det västeuropeiska samarbetet inom den europeiska unionen inte om freden, utan det handlar om ekonomin. Jag tror att Karl Erik Olsson och jag kan vara överens om att EU:s insatser då konflikterna i det forna Jugoslavien utbröt är mycket klan- dervärda. Man gick genom en erkännandediplomati på ett mycket ti- digt stadium in och rörde om på ett sådant sätt att man försvårade och förvärrade de konflikter vi fortfarande lever med. Det var ingen sär- skilt hedervärd position som den europeiska unionen hade där. Anf. 18 KARL ERIK OLSSON (c) replik: Fru talman! Gudrun Schyman talar om EES-avtalet som olyckligt, men säger att vi ändå skall ha kvar det. Vad är det då vi skall göra? Skall vi stoppa kapitalets rörlighet nu, eller finns det några andra åt- gärder? Det låter som om Vänsterpartiet hade en arsenal av åtgärder som var lämpliga att ta till. Jag känner inte till dem, och det gör troli- gen inte Gudrun Schyman heller, för då hade hon nog redan redovisat dem.

40

Samarbetet måste gå vidare. När detta samarbete rullar på kommer
vi också in med politiska instrument. Det är den möjlighet vi har att
kompensera det demokratiska underskott som finns för närvarande.

Vi har inte tagit ställning till EMU. Det gör vi senare. Naturligtvis
har det lilla landet problem med att ligga utanför. Vi vet i dagsläget att
vi inte kan skapa den trygghet som vi skulle vilja. Vi har t.ex. en rän-
tenivå som är betydligt högre än den behöver vara, delvis beroende på
att omvärlden inte riktigt litar till oss lika mycket som till andra. Där-
för är det viktigt att vi går vidare med samarbete också på det ekono-
miska området.

Vi har olika uppfattningar - det är bara att notera det - när det
gäller frågan om alliansfrihet. Det är uppenbart att ett samarbete inne-
bär en ny situation där vi tar ett större ansvar för att utveckla denna del
av Europa. Det är klart att detta gör att vi är med och påverkar framti-
den mer än tidigare. Det upplever jag som någonting positivt.

Gudrun Schyman säger att fredsfrågan är historia i det snäva väst-
europeiska perspektivet. Det är möjligt. Jag hoppas att det är så att
dessa länder aldrig mer kommer att föra krig mot varandra. Det är ju
skönt det. Då har man vunnit ganska mycket. Vad vi talar om här i
denna kammare är inte det snäva västeuropeiska perspektivet, utan det
är ett perspektiv där också Nordens länder kommer med, och där vi
går vidare och utvecklar EU till att också omfatta Centraleuropa, Bal-
tikum och kanske ännu mer av Europa så småningom. I det perspekti-
vet är faktiskt inte fredsfrågan historia. Den är i högsta grad en fram-
tidsfråga.

Anf. 19 PER GAHRTON (mp) replik:

Fru talman! Karl Erik Olsson avfärdar det lilla salmonellaproble-
met - jag förstår att han tycker att det är ett rätt litet problem - med att
någon länsstyrelse har tyckt annorlunda. Att säga att Länsstyrelsen i
Skaraborg inte skulle vara någonting att lyssna på låter litet övermaga
för att komma från en decentralist.

Också Socialstyrelsen har uttalat sig kritiskt och sagt att den s.k.
egenkontrollen kan leda till intressekonflikter. Sveriges veterinärför-
bund säger helt klart att man befarar att det som ett resultat av den
annorlunda synen på salmonella ändå finns risk för en ökad import av
salmonella till Sverige. Det struntar Karl Erik Olsson tydligen i.

Man kan tycka att det är en detalj, men det är kanske också beteck-
nande för det nya sättet att se på remissinstanser. Man struntar i dem.
De har ju ändå ingen betydelse. Remisstiden gick ju ändå ut efter det
att man hade skrivit under avtalet, så de kunde ju ändå inte påverka.
Det är väl ett led i den EU-anpassning av demokratins sätt att fungera
som vi skall vänja oss vid. Personligen tänker jag inte vänja mig vid
det.

Karl Erik Olsson säger att miljöfrågorna fick en så lysande be-
handling. Kan han då förklara varför det inte finns en enda svensk
miljöorganisation som har applåderat avtalet? Tvärtom har utfallet
fungerat så, att ännu fler av dem har gått in i motståndsrörelsen. Nu är
Fältbiologerna, Framtiden i våra händer, Jordens vänner och Miljöför-

Prot. 1994/95:7

11 oktober

Remissdebatt

41

Prot. 1994/95:7 11 oktober

bundet aktiva på nej-sidan. Naturskyddsföreningen har på sin kongress uttalat att ett EU-medlemskap skulle leda till övervägande negativa

konsekvenser för miljöpolitiken.

Remissdebatt

Detta är ett faktum. Det finns inte en enda miljöorganisation på ja- sidan. Hur går det ihop med Karl Erik Olssons påstående att miljöpo- litiken har firat triumfer? Faktum är att under de år EU-anpassningen pågått har miljöpoliti- ken backat. Naturskyddsföreningen, Dagens Nyheters miljökorrespon- dent och miljöorganisationer i USA som bevakar hela världens miljö- politik har gjort bedömningen att i Sverige har miljöpolitiken gått bakåt under de år EU-anpassningen har pågått. Koldioxidskatten har anpassats och sänkts. Böndernas avgifter för användning av kemikalier i jordbruket har avskaffats. Listan kan göras lång. Detta håller inte, Karl Erik Olsson. Fakta talar emot det Karl Erik Olsson säger. Miljön har fått stryk. Garantin mot salmonella och för övrigt även mot djursjukdomar håller inte enligt de viktigaste remiss- instanserna. Anf. 20 KARL ERIK OLSSON (c) replik: Fru talman! Förhandlingarna om djursjukdomar, salmonella m.fl. problem genomförs i nära samarbete med de centrala myndigheterna - Statens veterinärmedicinska anstalt, Livsmedelsverket och Jordbruks- verket. Vi kom fram till att det här var bra. En av de allra viktigaste slutsatserna av förhandlingarna på ”mitt” område var att vi kunde gå ut och säga det här. Det är viktigt att alla i Sverige kan känna sig säkra på att maten är bra, även vid ett EU-medlemskap. Per Gahrton säger att det kan bli vissa bekymmer med egenkontrol- len i det avsändande landet, eftersom det kan föreligga partsintressen. Det är klart att det kan uppstå ett slags motsättning när man ser att det skulle vara bra att få exportera. Vi har gjort den bedömningen att ing- en myndighet i ett EU-land skulle våga sätta en frisk-stämpel på ett parti som inte är friskt. Om någon ändå skulle göra det, skulle denne inte göra det mer än en gång. I dag är kontrollen mycket sämre. Det finns nämligen en risk för att partier slinker in i landet utan att ha blivit drabbade av stickprovskont- rollen. Därför blir det här säkrare vid ett EU-medlemskap, även om det kan finnas visst fog för farhågan att det kan uppstå en intressemotsätt- ning. Vi har inte struntat i vissa synpunkter, Per Gahrton. Vi har noga följt frågan och strävat efter en så bred lösning som möjligt. Detta är en viktig fråga. Jag förstår att nej-sidan inte vill släppa den här frågan. Jag är övertygad om att vi klarar att garantera att maten inte kommer att bli sämre vid ett EU-medlemskap. Per Gahrton frågar varför de flesta miljöorganisationer är emot ett EU-medlemskap. Han besvarar frågan delvis själv genom att säga att man har gjort bedömningen att miljön har fått stryk under de senaste tre åren, under den senaste regeringen. Detta gör det litet lättare för mig att svara. Vi delar inte den uppfattningen. Per Gahrton nämnde

42

själv koldioxidskatten och avgifterna på jordbruket. Koldioxidskatten

ändrades inte på grund av att vi tyckte att det var bra. Vi var av eko-
nomiska skäl tvungna att ändra skatten för att produktionen i Sverige
inte skulle flytta någon annanstans där skatten är lägre. Personligen
hoppas jag att vi kan höja skatten igen, eftersom den behöver vara
högre än vad den är för närvarande.

Det har gjorts en undersökning av avgifterna på jordbruket. Dessa
avgifter visade sig ha mycket liten betydelse för användningen. Dess-
utom var det en regleringsavgift kopplad till den gamla regleringseko-
nomin.

Anf. 21 PER GAHRTON (mp) replik:

Fru talman! Att koldioxidskatten inte ändrades därför att den var
bra är en skön själs bekännelse. Den ändrades som ett led i EU-
anpassningen. Så har det gått med en mängd saker. Detta har ert parti,
som vill försöka vara ett miljöparti, tvingats att göra i den borgerliga
regeringen.

Karl Erik Olsson vidhåller att ni har klarat garantin när det gäller
salmonella. Frågan om risken för salmonella är viktig. Men om det
bara hade gällt den frågan kanske det inte skulle ha räckt för att jag
skulle rösta nej till EU. Det vill jag gärna betona.

Frågan är dock i sig mycket viktig. Den är ett exempel på hur man
hanterar olika saker. Karl Erik Olsson vidhåller här att det är bra. Det
finns dock fler remissinstanser än de jag har nämnt som har tagit upp
den här frågan. T.ex. Länsstyrelsen på Gotland vill att kravet på sal-
monellafrihet skall gälla samtliga salmonellatyper och inte bara de
speciella typer som man inom EU anser vara betydelsefulla. Det påpe-
kas att det finns 2 000 salmonellatyper. Det är bara en handfull av dem
som Karl Erik Olssons påstådda segrar handlar om. De andra typerna
av salmonella har över huvud taget inte berörts. Detta framkommer i
remissvar efter remissvar. Jag tror att det är ganska uppenbart för
kammarens ledamöter att regeringen faktiskt inte har tagit dessa in-
stanser på allvar.

Karl Erik Olsson nämnde Statens veterinärmedicinska anstalt. Det
är just den som säger att introduktion i landet av nya smittämnen ökar
om Sverige antar EU:s regelverk. I detta fall avsågs djursjukdomar.

Jag tycker att det är ganska allvarligt om man börjar hantera de
ämbetsverk, experter och folkrörelser som är insatta i olika delar av
det svenska samhällets myriader av detaljer på det sätt som ni har gjort
i detta mycket konkreta fall med salmonellan. Är inte detta ett testfall
på hur det kommer att bli i framtiden? Riksrevisionsverket har i sitt
remissyttrande - jag hoppas att alla kammarens ledamöter har dessa
viktiga remissyttranden aktuella för sig - sagt att ett EU-medlemskap
leder till en oerhörd förändring av remissverksamheten. Det ställs krav
på mycket snabba beslut. Man hinner inte med den omfattande remiss-
behandling som man har ägnat sig åt i Sverige. Den har nästan varit ett
särmärke och ett hederstecken för den svenska demokratin. Det skall
gå mycket snabbare.

Vi har sett hur det har kommit att bli i Danmark där de folkvalda
ofta kommer in när realbesluten redan är fattade. I det avseendet är

Prot. 1994/95:7

11 oktober

Remissdebatt

43

Prot. 1994/95:7 11 oktober

Karl Erik Olssons svar mycket lärorika. De avslöjar att vi går mot en radikal förändring av den svenska demokratin. Remissinstanser, statli-

ga myndigheter och folkrörelser kommer att få oerhört mycket mindre

Remissdebatt

inflytande. Anf. 22 KARL ERIK OLSSON (c) replik: Fru talman! Jag tror att det nu pågår en utveckling i samhället - i Sverige och i andra länder - där det går snabbare. Allt tenderar att gå snabbare. Det hänger inte särskilt mycket ihop med frågan huruvida vi skall gå med i EU eller ej. Processen, framför allt till följd av den tek- niska utvecklingen, går snabbare. Man måste skärpa sig. Utredningar i dag tar inte alls så lång tid som de gjorde för tio eller tjugo år sedan. Remissomgångar får inte heller ta så lång tid. Men detta är någonting som vi bestämmer själva. Vi behöver inte underkasta oss några EU- regler. Per Gahrton citerade den formulering som Statens veterinärmedi- cinska anstalt har använt: Vi riskerar att få in fler smittämnen om Sve- rige antar EU:s regelverk. Men det är detta vi inte gör. Vi hade 28 olika husdjurssjukdomar som inte finns i Sverige men i EU-länderna uppe till diskussion. Det finns tilläggsgarantier, övergångsperioder och vetenskaplig påverkan. Vi har mycket stora möjligheter att få ett sys- tem som är bra i slutändan. Redan i dag är det tillfredsställande. När det gäller salmonella är det redan tillfredsställande. Vi kan aldrig få ett helt tätt system. Det finns faktiskt svenskar som reser ut- omlands. Bara det är en mycket stor risk. De kan komma hem med salmonella. Om vi får fram ett system som vi har förhandlat fram i avtalet som är bättre än det vi har i dag kan vi vara ganska nöjda, även om det inte är helt vattentätt eller salmonellatätt. Att koldioxidskatten sänktes har inte med någon EU-anpassning att göra. Det är möjligen en anpassning till den alltmer internationalisera- de ekonomin. Vi kan inte ha ett regelverk som väsentligt skiljer sig från omvärldens - i synnerhet inte när det är besvärliga tider och låg- konjunktur. Det får vi leva med, vare sig vi går med i EU eller inte. Det är inget argument i den här debatten. Anf. 23 HADAR CARS (fp): Herr talman! På riksdagens bord ligger nu ett förslag om svenskt medlemskap i den europeiska unionen. Nu kan var och en, varje svensk, inför folkomröstningen ta del av vad ett medlemskap kostar och vad det ger oss. Till skillnad från vad Per Gahrton uppenbarligen tror är förslaget utsänt till 1 500 folkbibliotek runt om i landet. Det går alltså alldeles utmärkt för var och en att ta del av förslaget. Ja-alternativet står nu klart, kapitel för kapitel, punkt för punkt. Nu menar jag att det är dags, ja, hög tid, att svenska folket får veta vad nej-alternativet innebär, därför att om det, herr talman, har vi inte fått höra mycket, vare sig tidigare eller här i dag. Det som Sverige deltar i, och det som vi på ja-sidan vill att Sverige skall fortsätta att delta i, är ett nära och alltmer fördjupat samarbete

44

mellan de demokratiska länderna i Europa. Det samarbetet är inget
nytt. Sverige är med på Europatåget och det sedan länge.

Redan i slutet av 40-ta!et bildades Europarådet, och Sverige blev
snart en av dess aktiva medlemmar. Vi var med på tåget. Ett tiotal år
senare bildades den europeiska ekonomiska gemenskapen, det som
senare blev EG/EU. När det hände var Sverige en av initiativtagarna
till bildandet av det europeiska frihandelsområdet, EFTA, tänkt som
en brobyggare till EG/EU. När sedan Storbritannien, Irland och Dan-
mark tog steget från EFTA till EG slöt Sverige och övriga EFTA-
stater ett mycket omfattande frihandelsavtal med den europeiska ge-
menskapen EG/EU. Vi var med på tåget.

Efter hand utvidgades vårt och EFTA:s samarbete med EU till att
omfatta nya områden. Det skedde inte minst som resultat av den s.k.
Luxemburgöverenskommelsen. Tåget rullade vidare, och vi var med.

När sedan EU bestämde sig för att inrätta en gemensam gränslös
inre marknad ville vi vara med i den också, och det fick vi. Vi fick ett
avtal, ett EES-avtal, där svenskar får delta i den europeiska inre mark-
naden på, i flertalet avseenden, lika villkor som medborgarna och före-
tagen i det demokratiska Europa i övrigt.

Vad EES-avtalet inte ger oss är ett likvärdigt inflytande och lika
medbestämmande, som de människor och de stater har som ingår i EU.
I den debatt om EES-avtalet som föregick beslutet här i kammaren
sades det med stor tydlighet ifrån av samtliga som förespråkade detta
att vi skulle ansluta oss till EES.

Motstånd mot EES-avtalet i Sverige kom då från kommunisterna i
Vänsterpartiet och från Miljöpartiet. Men EES-avtalet gick, i hela
Sveriges intresse, igenom med stor majoritet i riksdagen och Sverige
var på nytt med på tåget. Sverige var med på tåget där de europeiska
demokratierna färdas tillsammans mot gemensamma mål för frihet,
fred, förstärkt folkstyre, arbete och välfärd.

Det förslag som vi i dag remissbehandlar, förslaget om svenskt
medlemskap i EU, ligger i linje med ett fullföljande av grunddragen i
svensk Europapolitik, alltifrån tiden efter andra världskriget intill våra
dagar.

Ett ja i folkomröstningen den 13 november är inget steg ut i det
okända - tvärtom! Det innebär att vi stannar kvar på Europatåget. Ett
ja innebär inte minst att vi får mer att säga till om på den fortsatta fär-
den. Det innebär mer för Sverige att säga till om när det gäller om-
fattningen och inriktningen av samarbetet och öppenheten mot Östeu-
ropa, om de baltiska staternas inlemmande i samarbetet, om ökade
insatser för att förbättra Europas miljö, om ökade insatser för flera
arbetstillfällen i Europa, om ökade insatser för Europa när det gäller
tredje världen och om ökade insatser för fred i det forna Jugoslavien
och i andra orosområden i Europa.

Ett ja den 13 november innebär att vi fortsätter att vara med. Nu
ligger förslaget om hur det skall gå till på riksdagens bord. Men säger
vi nej den 13 november innebär det att Sverige skall stiga av tåget, stå
kvar på stationen, få stå där och se på när tåget rullar vidare bl.a. mot
målet att ge allt fler människor arbete i Europa och att inom några år

Prot. 1994/95:7

11 oktober

Remissdebatt

45

Prot. 1994/95:7 11 oktober

också ge länderna i Östeuropa, i första hand Polen, Tjeckien, Slovaki- en och Ungern medlemskap.

Men vart skall vi gå om vi är för oss själva? Vart skall vi gå om vi

Remissdebatt

stiger av tåget? Ni som nu säger nej måste redovisa det! Det är er skyldighet, jag vill gärna säga er förbaskade skyldighet, mot det svenska folket! Det var detta som jag trodde att ni var angelägna om att få göra i denna debatt. Men av den saken blev det ingenting. Oviss- heten om nej-alternativet - vart det för oss, vad det kommer att kosta oss i Sverige i minskat inflytande, i mindre internationellt samarbete, i sämre miljö, i färre arbeten och högre räntor - är massiv. Ett nej i folkomröstningen betyder stora förändringar, stora kostna- der och en dimhöljd framtid för Sverige, vid sidan av den väg som de europeiska demokratierna väljer att gå. Ett ja är mycket tryggare. Vi vet vad det innebär. Ett ja är viktigt för jobben och miljön i Sverige. Ett ja slår upp portarna för Sverige, portarna till det nya Europa! Anf. 24 GUDRUN SCHYMAN (v) replik: Herr talman! Det var ett mycket vackert tal. Men, Hadar Cars, det vore väl bra om vi kunde föra den här diskussionen och debatten uti- från fakta. Alternativet till ett medlemskap är naturligtvis icke-medlemskap. Vad som händer då är att vi fortsätter att samarbeta med EU och andra länder, makter och pakter. Vi fortsätter att samarbeta utifrån EES- avtalet, som jag är övertygad om att vi kan förbättra med gemensamma krafter härifrån. Vi fortsätter också att ha frihandelsavtal med de bal- tiska staterna, och vi fortsätter att teckna egna avtal med andra länder och handelspartner. Vi fortsätter att samarbeta med EU och andra länder när det gäller kultur, utbildning, forskning, handikappolitik, standardiseringspolitik och en väldig mängd annat. Vi fortsätter som en självständig stat i den internationella politiken, vi har en egen röst i FN, vi kommer att upp- träda med en egen, progressiv, röst vid internationella miljökonferen- ser osv. Detta är fakta. Detta är alternativet, Hadar Cars. Vad som tyvärr inte har redovisats från ja-sidan - Hadar Cars säger att det är så klart vad ett ja innebär - är kostnaderna. Hadar Cars nämnde detta litet i förbigående. Det skulle vara mycket intressant att höra vad Folkpartiet nu har tänkt sig för förslag, lösning beträffande medlemsavgiften, de mins- kade skatteintäkterna som blir en följd av att gränskontrollerna släpps och att punktskatterna måste harmoniseras - det som man i Finansde- partementet har räknat med kommer att innebära ett skattebortfall på runt 20 miljarder kronor - och en medlemsavgift som inom denna mandatperiod kommer att belöpa sig till runt 20 miljarder kronor. Det blir alltså runt 40-50 miljarder kronor i utgifter, Hadar Cars! Jag vet att Folkpartiet i valrörelsen talade om höjd matmoms eller vad det nu var - det har varit många olika bud här. Jag tror att de svenska väljarna skulle vara mycket betjänta av att få ett klart besked

46

om varifrån pengarna skall tas. Inte en enda av de konsekvensutred-

ningar som har gjorts på en mängd områden har kunnat belägga med
fakta att en konsekvens av ett medlemskap skulle vara en ökad eko-
nomisk tillväxt. Tvärtom vet man att det enda faktiska är utgifterna.
Hur det blir med det andra vet man inte alls, eftersom det beror på en
mängd andra saker. Det vore väldigt bra att få en redogörelse från ja-
sidan om var pengarna skall tas!

Anf. 25 HADAR CARS (fp) replik:

Herr talman! Avgiften bör, tycker jag, betalas genom att man höjer
mervärdesskatten på livsmedel. Samtidigt som vi bli medlemmar i den
europeiska unionen kommer livsmedelspriserna att kunna sänkas. Där-
för blir det inte dyrare för konsumenterna. Det tycker jag skulle vara
ett bra alternativ, men vi får se vad den nya regeringen lägger fram för
förslag i det avseendet.

Det avgörande när det gäller kostnaderna är att vi av Gudrun
Schyman inte får veta vad det kostar att säga nej. Kostnaderna kommer
säkerligen att bli mycket höga, i form av ökad arbetslöshet och högre
räntor. Det är kostnader för både staten och de enskilda av gigantiska
mått. Det vore bra om Gudrun Schyman ville redovisa för oss hur stora
hon tror att dessa kostnader kommer att bli. De är min själ inte obe-
tydliga.

Gudrun Schyman sade att vi skulle ha våra utgångspunkter i fakta.
Svenska folket får ett oerhört falskt intryck när hon säger att ett nej
inte betyder någon förändring. Det är inga fakta i det uttalandet. Ett nej
medför enorma förändringar. Folkomröstningen innebär förändringar
vare sig det blir ett ja eller ett nej. Skillnaden i förändringstakten och
framför allt i förändringsinriktningen blir avgörande beroende på om
det blir ett ja eller nej. Ett ja är i allt väsentligt positivt. Ett nej skapar
däremot ett stort antal nya och allvarliga problem för Sverige.

Gudrun Schyman stöder sig på EES-avtalet. Det är roligt att hon nu
kan hitta något positivt i det avtal som hon så intensivt bekämpade för
bara några år sedan. I detta avtal ser hon räddningen för Sverige. Det
som vi talade om som ett bra steg på vägen har för Gudrun Schyman
nu blivit en slutstation. Jag tror att Gudrun Schyman efter några år
kommer att tycka att det är väldigt bra att Sverige kom med också i
den europeiska unionen - om svenska folket bestämmer så. Hon skulle
inte vara ensam om att tycka det. Många av de partier i andra länder
som har varit tveksamma till EU - däribland inte minst en del mil-
jövänner - slåss nu inom EU för ett fortsatt medlemskap och för en
fortsatt fördjupning av samarbetet. Som de ser det är det nämligen den
bästa grunden för att också trygga en bättre miljö i Europa.

Gudrun Schyman är välkommen i lägret den dag då svenska folket
har sagt nej till henne och ja till Europa.

Anf. 26 GUDRUN SCHYMAN (v) replik:

Herr talman! Det är alldeles uppenbart att vi har helt olika scenari-
er framför oss. Jag får väl välkomna Hadar Cars i den situation som
uppstår när en majoritet av det svenska folket faktiskt har sagt nej till
ett medlemskap i den europeiska unionen. Framför allt kommer jag att

Prot. 1994/95:7

11 oktober

Remissdebatt

Prot. 1994/95:7 11 oktober

välkomna Hadar Cars i det förändringsarbete som vi har framför oss för att få EES-avtalet att bli bättre än vad det är i dag. Numera är vi ju

överens om den kritik som Vänsterpartiet var ganska ensamt om när

Remissdebatt

detta avtal drevs igenom i den svenska riksdagen. Jag utgår från fakta, Hadar Cars, när jag säger att alternativet till ett medlemskap är ett fortsatt samarbete. En av grunderna är detta EES- avtal som en majoritet, inklusive Hadar Cars, var med om att driva igenom i den svenska riksdagen. Jag rättar mig efter demokratiskt fat- tade beslut. Jag tycker att det är klokt att uppträda på det sättet. Det är intressant att höra att en höjd moms skall betala medlem- skapet. Har man inom Folkpartiet räknat på detta? Vad kommer den höjda momsen att innebära för gemene man och kvinna? Vi vet att framför allt låginkomsttagare använder merparten av sina inkomster just till mat. Därför kommer en radikalt höjd moms att fördelningspo- litiskt bli väldigt ansträngande, Hadar Cars. Jag hoppas att ni har räk- nat på detta, och jag hoppas att jag nu får höra en ungefärlig procent- sats. Hur mycket kommer momsen att höjas för att vi skall kunna beta- la detta medlemskap? Anf. 27 HADAR CARS (fp) replik: Herr talman! Vi skall återkomma i den frågan med exakta siffror så småningom. Låt mig bara erinra om att man i Norge räknar med att mervärdesskatten, bl.a., blir högre än vad den är i dag om det blir ett nej. Därför innebär det säkert också skattemässigt en förbättring också för svenska folket om man skulle säga ja. Jag skall återgå till detta med fakta. Gudrun Schyman vill framhål- la att hon står för det. Samtidigt säger hon t.ex. - jag skall bara ta fasta på det, herr talman - att vi om det blir ett nej skall hjälpas åt med att omförhandla EES-avtalet. På något sätt får hon det att framstå som om det finns någon förutsättning för detta, som om det vore en reell möj- lighet. Detta skulle innebära att de länder som vi just då hade sagt till att vi inte vill ha något särskilt fördjupat samarbete med omgående skulle vara beredda att sätta sig i en förhandling med oss för att förbättra det avtal som flera av dem redan tycker ger Sverige alldeles för många fördelar. De skulle förhandla med oss i syfte att ge oss ett ökat infly- tande i den union som vi sparkar på smalbenen. Gudrun Schyman me- nar att detta är realistiskt. Det är fakta för henne. Att slänga ur sig detta här i riksdagen är att slå blå dunster i ögonen på folket, Gudrun Schy- man. Hon försöker vilseleda svenska folket när det gäller vad som är möjligt och realistiskt att åstadkomma. Ett nej till EU den 13 november innebär inte att det blir ett förbätt- rat EES-avtal. Sannolikt innebär det att EES-avtalet efter några år kommer att urholkas, kanske till den grad att det inte längre kan funge- ra på det sätt som det var tänkt när vi skrev under det. Förutsättningen för att avtalet skall kunna fungera är att alla de ändringsförslag som EU tar fram - och som gäller också för de länder som tillhör EES - måste godkännas av Sverige, bl.a.

48

Vi måste hålla det för sannolikt att viljan att förhandla med oss om
förändringar som påverkar alla de 360-370 miljoner människor som
ingår i EU blir mindre stark inom den europeiska unionen än vad den
hittills har varit - när Sverige har varit på väg mot ett medlemskap. Jag
tror att man i flertalet fall kommer att förelägga dessa ändringar för oss
och säga: Om ni vill vara med finns det en liten rad där det står ”för
kungariket Sverige”. Där kan ni skriva under.

Detta är den förändring som inträffar med enbart EES-avtalet. Vi
blir ännu mer utsatta och får ännu mindre att säga till om. Man kom-
mer att ta ännu mindre hänsyn till våra idéer, uppslag och intressen i
det europeiska samarbetet.

Det finns inte någon som helst trovärdighet i att vi skulle få ett för-
bättrat avtal, ett avtal som ger oss mer inflytande och mer att säga till
om. Ändå är det detta som den faktatörstande Gudrun Schyman för
fram som alternativet till det svenska folket. Jag ber faktiskt om ursäkt
å Gudrun Schymans vägnar.

Anf. 28 PER GAHRTON (mp) replik:

Herr talman! Hadar Cars, ni genomdrev först EES-avtalet, och nu
försöker ni använda det som ett tillhygge mot oss som redan då såg
dess brister. Det är ett ganska magstarkt sätt att debattera på.

Avtalet har stora brister när det gäller miljön och demokratin. Det
har klara fördelar för den svenska exportindustrin. Det är självklart att
detta är ett avtal som, precis som normala avtal, efter hand kommer att
kunna förändras. Då har vi en möjlighet att förhandla om det. Men
EES-avtalet spelar i en helt annan division än vad EU-medlemskapet
gör. EES-avtalet motsvarar och kommer på sin höjd att motsvara 10-
15 % av ett EU-medlemskap. Det handlar alltså om en helt annan sak.

Alternativet är ett självständigt Sverige i alla former av internatio-
nellt samarbete som den svenska grundlagen tillåter. Det är ett koncist
sätt att uttrycka det på.

Vad händer om det blir ett nej? Det har förekommit en del skräck-
propaganda. Jag tycker att det hittills har varit ganska milda tongångar
i dag, men Hadar Cars nuddade vid vad som skulle hända om det blir
ett nej.

Dagens Industri skrev häromdagen att EU-valet inte skrämmer
marknaden och att ett nej till EU i folkomröstningen inte resulterar i
något räntekaos.

I dag kunde vi läsa i DN om Schweiz - ett litet land mitt inne i EU
- som tycks klara sig ganska bra utan vare sig ett EU-medlemskap
eller ett EES-avtal. Schweiz har mycket speciella förutsättningar. Jag
vill härmed ha sagt att jag inte vill kopiera Schweiz, men det är ett
exempel på att katastrofen är ganska långt borta.

Det viktiga är att vi har valfrihet. Det finns inte något ekonomiskt
tvång att gå med i EU, utan det är valfrihet. Det är en viktig lärdom
som man kan dra delvis av den här debatten, eftersom ja-sidan har
varit förhållandevis mild när det gäller skräckskildringar av hur det
skulle bli om det blir en nej-seger.

Prot. 1994/95:7

11 oktober

Remissdebatt

4 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 7

Prot. 1994/95:7 11 oktober

Hadar Cars sade att svenska folket naturligtvis skall få ta del av alla handlingar. 1 500 exemplar är utsända till folkbiblioteken. Det är

inte det som jag har talat om. Jag talade om det som man gjorde i

Remissdebatt

Danmark. Där lade man ut gratisexemplar av Maastrichtfördraget. Det gick åt en halv miljon exemplar. Sedan röstade danskarna nej. Är det rädslan för att folket skulle bli skeptiskt om de fick originalhandling- arna som ni inte kan acceptera att skicka ut Maastrichtfördraget, unionsfördraget, i en tillräckligt stor upplaga? Då skulle var och en som ville kunna få ett eget exemplar att ta med sig hem. Är det verkli- gen en orimlighet för en liberal som Hadar Cars? Anf. 29 HADAR CARS (fp) replik: Hen talman! Det har nämnts för mig att kostnaden för att skicka ut exemplar till 1 500 bibliotek är i storleksordningen 3 miljoner kronor. Om vi skulle skicka ut inte 1 500, utan 7 eller 8 miljoner exemplar, kan Per Gahrton summera vad den kostnaden skulle bli och fråga sig om det möjligen är det effektivaste sättet att informera svenska folket om avtalets innehåll. Jag tror att de flesta är tacksamma om de kan få möjlighet att ta del av en förkortad version av det avtal som riksdagen nu har på sitt bord, men som vi inte kommer att ta ställning till förrän efter folkomröst- ningen den 13 november. Per Gahrton har talat en del om miljö och EES. Vi som var för EES när beslutet fattades här i riksdagen dolde inte vår uppfattning, att det i EES-avtalet saknades möjligheter för Sverige att göra sin röst hörd på ett tydligt sätt. Vi skulle framför allt inte få medinflytande och medbestämmande i samma utsträckning som ett medlemskap skulle erbjuda oss. Vi konstaterade också att jordbruket låg utanför avtalet, vilket var en nackdel. En export på kanske 4 miljarder svenska kronor är möjlig för det svenska jordbruket vid ett medlemskap. Att kostnaderna vid gränspassager och liknande i storleksordningen 5-10 miljarder blev kvar trots EES-avtalet var vi medvetna om. Men vi tyckte ändå att det var ett avtal som förde oss åt rätt håll. Ni var då inte med i denna kammare. Men vi möttes i flera debat- ter, så jag vet vilket energiskt motstånd Per Gahrton och hans kamrater bjöd mot EES-avtalet. Därför tycker jag faktiskt att det är litet löjligt när Per Gahrton står här och säger: Visst finns det vissa brister med EES-avtalet, men det är ändå det som vi skall bygga på som ett alter- nativ till medlemskap i EU, vi som satte oss emot det. Jag tycker att det är ganska knepigt, Per Gahrton, om jag skall vara ärlig. Det är inte ett uttryck för ett långsiktigt tänkande och en realism i de frågor som vi behandlar här i dag. Herr talman! Jag skall, om så anses angeläget, återkomma till frå- gan om miljön i min nästa replik. Anf. 30 PER GAHRTON (mp) replik: Herr talman! Jag kan ge Hadar Cars personligen det erkännandet

50

att han en gång inför EFTA-delegationen, såvitt jag minns, gjorde en

förödande föredragning om en tvåpelarmodell med osmos, som punk-
terade möjligheterna till en fungerande demokrati med EES-avtalet,
vilket stärkte oss i vår kritiska grundsyn.

Faktum är att den stora majoriteten av dagens EU-anhängare, vilka
har genomdrivit EES-avtalet, presenterade EES-avtalet som en fullt
tillfredsställande slutstation för överskådlig tid för den svenska samar-
betsrelationen med Europeiska unionen. Det är snarast dessa personer
som har vissa problem med samvetet.

EES är inte vårt alternativ. Det är en liten del i alternativet. Vi
måste ha en organiserad grannskapsrelation med den europeiska unio-
nen. Det har vi aldrig varit motståndare till. Sverige hade ett frihan-
delsavtal, och nu har vi detta bristfälliga EES-avtal som mest är gynn-
samt för exportindustrin. Men visst måste den också ha sitt, och därför
ingår det i alternativet.

Det grundläggande alternativet är ett Sverige som kan bestämma
över sitt eget öde och som kan delta i det internationella samarbetet
med en egen röst, vilket man inte kan göra i EU, och som har siktet
inställt på hela världen och inte bara på Västeuropa.

Det är ett Sverige som självt kan bestämma sin ekonomiska politik
utan att få betygsättning av EU-kommissionen, vilket ju Danmark re-
dan får. Danmark får bakläxa för att man åtstramar för litet i en situa-
tion med 12 % arbetslösa, men ingen bakläxa för att man har 12 %
arbetslösa. Det vad var som hände vid ECOFIN-mötet häromdagen.

Det är ett Sverige som slipper sådana tvångströjor, utan kan föra en
politik som kan gynna Sverige och svenska folket, men som också,
som i de bästa tiderna, kan vara ett föredöme för andra länder som vill
skapa ett modernt industrisamhälle som även klarar av rättvisa, full
sysselsättning och effektiv miljöpolitik.

Detta alternativ har vi redogjort för tusentals gånger, och vi kom-
mer säkert att hinna med ett par tusen gånger till innan den 13 novem-
ber. Vi kommer varenda gång att få höra att vi inte har något alterna-
tiv. Vi har inte någon lunta på 3 000 sidor med traktat. Vi har inte en
annan supermaktspyramid att rekommendera, utan vi har ett fritt och
självstyrande Sverige i ett globalt samarbete.

Anf. 31 HADAR CARS (fp) replik:

Herr talman! Per Gahrton sade att de inte hade någon lunta i alter-
nativet. Nej, de har inte ens en enda liten lapp.

Jag vill i övrigt beröra tre saker. Per Gahrton sade att Sverige inte
skulle få en egen röst. Jo, det får vi visst det. Men det är också viktigt
att tänka efter hur tungt vår röst väger. Per Gahrton tycks tro att intres-
set i omvärlden minskar för de länder som går in i den europeiska
unionen. Verkligheten är precis den motsatta.

I internationell press runt om i världen skrivs det mycket mer om
vad folk tänker och tycker i Danmark än om vad man tänker och tyck-
er i Sverige av det enkla skälet att vad Danmark tänker och tycker är
intressant därför att det påverkar samarbetet i den europeiska unionen.
Vad Sverige tycker och tänker är mindre intressant, eftersom vår på-
verkan i dessa avseenden är mycket obetydlig.

Prot. 1994/95:7

11 oktober

Remissdebatt

51

Prot. 1994/95:7 11 oktober

Sedan till frågan om räntorna. Jag fruktar på god grund, att om det skulle bli ett nej i folkomröstningen, vilket Gud förbjude, skulle vi

antagligen redan följande dag få uppleva att det skakade till i Reuter-

Remissdebatt

skärmarna runt om hos dem som sysslar med de finansiella frågorna. Vi har sett så många oberoende institut som har granskat frågan och kommit till slutsatsen, att ett Sverige utanför EU skulle resultera i hög- re räntor, att det finns grundade skäl att tro att det skulle bli fallet. Herr talman! Jag är slutligen litet bekymrad över miljörörelserna, men inte på det sätt som Per Gahrton tror, utan därför att de kopplas ihop med sådana personer som Per Gahrton. Per Gahrton vill ge ett intryck av att miljörörelserna och miljöor- ganisationerna är lika inåtblickande och isoiationistiska som han själv. Jag tror att det kan skada tilltron till miljörörelserna om det skulle vara fallet. Det finns många personer med starkt engagemang för miljön som av miljöskäl kraftfullt och tydligt uttalar sig för svenskt medlemskap i den europeiska unionen. Låt mig nämna några namn: Björn Gillberg, Anders Wijkman, Marit Paulsen, Per Wramner och Lennart Daléus. Jag kan göra listan väsentligt längre. Det är människor som har tagit upp kampen för en bättre svensk miljö. De är av miljöskäl för med- lemskap i EU. Låt oss se till att vi inte förstör tilltron till svenska miljöorganisa- tioner genom att stämpla dem som inåtriktade, bakåtblickande organi- sationer som är mot ett ökat internationellt samarbete innefattande ett samarbete med de europeiska demokr atierna. Anf. 32 HOLGER GUSTAFSSON (kds): Herr talman! Sveriges utrikespolitiska tradition utgör tillsammans med vårt nationella arv en viktig del av landets identitet i ett interna- tionellt perspektiv. Utrikespolitikens syfte är att verka för en interna- tionell stabilitet som möjliggör en gynnsam samhällsutveckling för fred och social välfärd. En dynamisk omvärld kräver en dynamisk utrikespolitik som kan finna nya lösningar på dagens problem. Kampen för demokrati, mänskliga rättigheter, rättssäkerhet och välstånd kräver effektiva inter- nationella samarbetsformer. Kristdemokraterna i Sverige, kds, har nu under lång tid förordat ett svenskt medlemskap i EU av realpolitiska men också av ideologiska skäl. Vi välkomnar därför att ett omfattande förhandlingsarbete nu har genomförts så att, om svenska folket så önskar, Sverige kan ansluta sig till den europeiska gemenskapen, EU. EU är den enda riktigt verksamma europeiska organisation där Sverige tillsammans med andra länder kan påverka och möta de stora gränsöverskridande utmaningarna, såsom ekonomi, välfärd, säkerhet och miljö Vi kan konstatera att de som säger nej till detta samarbete egentli- gen bara förenas av sitt nej till EU. Några anser att EG var bättre än EU, andra anser att EES-avtalet är fullt tillräckligt, medan åter andra endast vill ha frihandelsavtal med EU och en nordisk union.

52

I ett internationellt perspektiv är det nordiska samarbetet, på grund
av likheterna länderna emellan och den geografiska närheten, viktigt,
men vi måste också inse dess begränsningar. Finland, Sverige, Norge,
Danmark, Åland, Färöarna och Grönland utgör en stor landareal men
har endast 23 miljoner invånare - det är mindre än befolkningen i
Belgien och Nederländerna tillsammans.

Det samarbete som finns mellan de nordiska länderna är omfattan-
de och bör utvecklas ytterligare. Vid ett EU-medlemskap kommer det
befintliga nordiska samarbetet visa sig vara mycket värdefullt. Det
kommer att uppvärderas och utvecklas som en nordisk samsyn, som är
angelägen att presentera på gemenskapsnivå inom EU. Det nordiska
samarbetet skall därför i ett framtida perspektiv ses som ett regionalt
forum inom en större enhet.

Herr talman! I detta sammanhang är det värt att notera att många
av de nackdelar som Miljöpartiet hyser farhågor om när det gäller EU
kan man utan betänkligheter acceptera och t.o.m. förorda inom en
nordisk union.

Av rapporten Norden som alternativ till EU framgår att man inte
har något emot att uppge suveränitet och självständighet i en nordisk
tullunion och att man inte har något emot överstatlighet när det gäller
kapitalrörelser, industri-, energi- och socialpolitik.

Samma rapport visar att man är beredd att äventyra framtiden för
den välfärdsfaktor som har betytt mest för Sveriges välstånd, nämligen
frihandeln i Europa.

Anmärkningsvärt nog kan också Miljöpartiet tänka sig att uppge
den militära alliansfriheten inom ramen för ett nordiskt försvarsför-
bund, ett nationellt steg som inte medlemskapet i den europeiska unio-
nen kräver.

Miljöpartiet anklagar EU för att vara en rikemansklubb som ute-
stänger tredje världen, samtidigt som man i sin rapport föreslår åtgär-
der som skulle ha sådana konsekvenser att handeln för tredje världen
kraftigt reducerades. I rapporten föreslås nämligen att gränsskyddet
inom svenskt jordbruk läggs på en sådan hög nivå att självförsörjning
uppnås. Den här principen skulle innebära ett allvarligt hot mot tredje
världens utveckling.

När det gäller det verkliga förhållandet mellan tredje världen och
EU kan man konstatera, att eftersom kristdemokrater och socialdemo-
krater från första början har varit tongivande i EG-sammanhang, har
solidaritet och gemenskap varit centrala begrepp i Europabygget. Tan-
ken har varit att skapa så goda och nära relationer mellan Europas folk
att krig aldrig mer skall bli möjliga. Visionen är också att frukterna av
det europeiska samarbetet skall komma människor i tredje världen till
del.

Jag vill understryka att de europeiska kristdemokraterna inte har ett
snävt EU-perspektiv på välfärdsutvecklingen. EU lägger mycket stor
vikt vid att utveckla de sociala och ekonomiska relationerna mellan
Central- och Östeuropa, Medelhavsländerna och Mellanöstern.

Med tredje världen har EU, och de enskilda medlemsländerna,
privilegierade relationer via de s.k. Loméavtalen. Att EU river de inre

Prot. 1994/95:7

11 oktober

Remissdebatt

53

Prot. 1994/95:7 11 oktober

gränserna betyder därmed inte att man höjer de yttre gränserna. Tvärt- om pågår i fråga om de yttre tullarna en nedmonteringsprocess, som

initieras och drivs av de pågående GATT-förhandlingarna.

Remissdebatt

Redan i dag är EU världens största enskilda bidragsgivare. EU ger bistånd och stöd till 69 länder i Afrika, Karibien och Stilla- havsområdet, anslutna till den s.k. Lomékonventionen, ett antal länder i Asien och Latinamerika, flertalet av de länder i Medelhavsområdet som inte är medlemmar i EU samt länder i Central- och Östeuropa. Herr talman! Sammanfattningsvis: Det finns avsevärt mycket mer som förenar oss i Västeuropa än vad som skiljer oss åt. Det förhandlingsresultat som proposition nr 19 om svenskt med- lemskap i EU innehåller i fråga om - svenska miljökrav - svensk alliansfrihet - gemensam handelspolitik - ekonomiskt och monetärt samarbete - gemensam jordbrukspolitik - svenskt regionalstöd - rättssamarbete, osv. är så fördelaktigt för Sverige att det bör kunna antas utan ängslan och tvekan även av de mest kritiska till svenskt medlemskap. Sverige deltar i dag i många samarbetsorgan både inom och utanför Europa för att främja landets olika intressen: Europarådet, OECD, ESK, FN, m.fl. Dessa är ett komplement, inte ett alternativ, till EU, eftersom de saknar den effektivitet och handlingskraft som erfordras på den europeiska kontinenten. Herr talman! Det är Kristdemokraternas övertygelse att svenska folket den 13 november bör rösta ja till detta medlemskap. Anf. 33 PER GAHRTON (mp) replik: Herr talman! Det var en väldig skönmålning av EU:s tredje- världen-politik och svartmålning av det nordiska samarbetet som Hol- ger Gustafsson ägnade sig åt. När det gäller frågan om EU och tredje världen tvingas jag trötta kammaren med information från en någorlunda sakkunnig instans, nämligen SIDA, som påpekar att EU:s bistånd har kopplingar som avspeglar EU:s medlemsländers förutvarande ofta koloniala relationer. Biståndet är väldigt centralstyrt. Man berättar t.ex. att EU:s bistånd till Namibia används som ett påtryckningsmedel för att förmå den nami- biska regeringen att ge EU:s medlemsstater fiskerättigheter. Så kan det se ut! Detta var bara ett exempel. Faktum är att i EU-kommissionens senaste biståndsprogram sägs det klart att biståndet skall vara ett led i den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, som syftar till att ge EU en mer central roll i världspolitiken. Det svenska biståndet har säkert många brister, men det är i varje fall inte ett led i någon sådan svensk stormaktspolitik.

54

Här finns en grundläggande skillnad i attityden till omvärlden.

Holger Gustafsson svartmålar på ett ganska märkligt sätt försöken
att fördjupa det nordiska samarbetet. Det är intressant att det precis har
kommit ut en ny bok från Nordiska rådet. Kanske har alla riksdagsle-
damöter fått en liten lapp om den. Jag har inte läst boken — den finns
väl inte tillgänglig än - men i reklamtexten står att det i boken hävdas
att EU-fixeringen under de senaste åren har lett till en nedvärdering av
den folkliga sympatin för nordisk sammanhållning. Man säger också
att det speciella med det nordiska samarbetet inte är att vi är blåögda
nordbor - sådant är oss helt främmande - utan att det har förekommit
ett folkligt, praktiskt samarbete, att man har tagit bort passkontroller,
att man har gjort det möjligt för nordbor att studera i varandras länder,
ha med sig postsparbanksboken, jobba i varandras länder, osv. Det är
fråga om en mängd praktiska saker men inte de centralistiska över-
byggnader som är kännetecknande för den europeiska unionen.

I Miljöpartiet har vi tagit ställning för ett fördjupande av det nor-
diska samarbetet i syfte att av Norden göra den ekologiska föregångs-
region som den nordiska miljö- och alternativrörelsen har jobbat för i
årtionden. Det är det som är vårt syfte med en fördjupning av det nor-
diska samarbetet. Vi har som parti inte tagit ställning för sådana en-
skildheter som Holger Gustafsson nämnde i sitt anförande, utan det
pågår en öppen diskussion. Det är emellertid inte fråga om någon sorts
”mini-EU” i nordisk dräkt - på intet sätt - utan det skall vara ett nor-
diskt samarbete som bygger på just den folkliga förankringen.

Anf. 34 HOLGER GUSTAFSSON (kds) replik:

Herr talman! Per Gahrton måste ha lyssnat mycket dåligt till mitt
anförande, eftersom han hävdar att jag ”svartmålar” det nordiska sam-
arbetet. Jag uttryckte vid flera tillfällen att det nordiska samarbetet är
värdefullt och att det behöver utvecklas. Men det är viktigt att man i
debatten klargör att en nordisk union inte är ett realistiskt alternativ till
EU. Det har inte och kommer inte att få den effekten.

Den nu föreliggande debatten kring det nordiska samarbetet före-
faller mig mer som någonting som man har tagit till för att hitta ett
alternativ. Först har man bestämt sig för att vara emot EU. Sedan vill
man fokusera intresset på något annat. Då har det passat mycket bra att
tala om en nordisk union eftersom vi känner oss väl hemma i Norden.

Jag har inte svartmålat det pågående samarbetet. Det bör i stället
utvecklas. Min och vår uppfattning är att det bör utvecklas inom ramen
för ett EU-samarbete. Det skulle bli ett regionalt samarbete som kan
vara ett exempel för övriga regioner inom EU. Men det kommer aldrig
att ha den effektivitet som vi behöver. Dessutom står det inte på den
politiska dagordningen i dag.

Anf. 35 PER GAHRTON (mp) replik:

Herr talman! Faktum är att ett fördjupat nordiskt samarbete är
mycket populärt i samtliga nordiska länder. Då menar jag inte något
mini-EU. I samtliga nordiska länder får det fördjupade nordiska sam-
arbetet en större anslutning än ett medlemskap i EU när man gör opi-
nionsmätningar.

Prot. 1994/95:7

11 oktober

Remissdebatt

55

Prot. 1994/95:7 11 oktober

Det är detta som ja-sidan har upptäckt. Det nordiska samarbetet är farligt i den bemärkelsen. Därför försöker man förlöjliga när vi som

enda parti seriöst försöker att utreda och allsidigt diskutera olika mo-

Remissdebatt

ment i ett möjligt nordiskt samarbete. Det har vi gjort i en rapport av Åsa Domeij. Jag antar att det var den som Holger Gustafsson läste ur. När detta presenteras på det sätt som Holger Gustafsson gjorde tar jag det definitivt som en svartmålning. Det finns inga partibeslut om att skapa något slags mini-EU. Det finns en öppen diskussion om hur man skall kunna gå vidare på den väg som representeras av det nordis- ka samarbetet. Det är väsensskilt från den europeiska unionen. Det är ett samarbete på folklig nivå utan en jättelik centraladministration. Vi har inte sagt att vi aldrig kan tänka oss någon form av överstat- lig beslutsrätt någonstans. Vi kan tänka oss det i begränsad omfattning så som Sveriges gällande grundlag tillåter. I begränsad omfattning kan beslutsrätten överlämnas. Det kanske största felet med EU är att det inte finns någon be- gränsning. Det är inte några få utvalda ämnesområden där man tillåter överstatliga beslut, utan det är tusentals och åter tusentals. Vi vill ha en öppen och seriös diskussion om vilka frågor det är lämpligt att fatta överstatliga beslut om i en internationaliserad värld. Dessutom vill vi diskutera på vilken nivå det skall ske, nordisk, euro- peisk eller global. Det hade varit en seriös diskussion i den internatio- naliserade värld vi lever i. Men den förstörs ju totalt av EU- anhängarnas inlåsning i ett visst projekt som har mycket speciella syf- ten. Dessa kan sannerligen inte förändras av att ytterligare ett litet land låter sig slukas av jätten. Anf. 36 HOLGER GUSTAFSSON (kds) replik: Herr talman! Nej-sidan framställer ofta i debatten att EU skulle omfatta nästan alla områden i samhället. Detta är icke sanning. EU har inte mer makt att besluta överstatligt än vad det får av sina medlemsländer från fall till fall. Vissa länder har också uttalat att de förbehåller sig rätten att gå ur om man skulle gå över gränsen. Det finns alltså ett begränsat område, nämligen det som handlar om gränsöverskridande frågor, där det är vårt önskemål att få gemensamma beslut. Där kan inte varje nation själv fatta besluten, utan de vill ha hjälp med detta. Vi som har sett att ett nordisk samarbete fungerar väl tror på sam- arbetets möjligheter. Vi tror att detta skulle kunna fungera även inom EU. Det handlar faktiskt om samarbete i båda fallen. Vi tror inte att människorna i centrala Västeuropa är svårare att samarbeta med än människorna i Norden. Eftersom det går att samarbeta i Norden tror vi också att det fungerar väl i ett bredare perspektiv. Det kan ge en större effektivitet och en större glädje för det svenska folket och för övriga inblandade. Anf. 37 Statsrådet MATS HELLSTRÖM (s): Herr talman! Sverige behöver mer samarbete med grannarna i Eu-

56

ropa och inte mindre. Det behövs över huvud taget mer samarbete

mellan Europas länder. Jag är övertygad om att ett sådant samarbete
mellan de demokratiska staterna i vår världsdel är värdefullt både för
vårt land och för Europa som helhet.

Jag är också övertygad om att Sverige kan spela en viktig roll i den
europeiska unionen om det svenska folket säger ja den 13 november.
Detta markeras också i den nya regeringens regeringsdeklaration. Där
anges en lång rad uppgifter för svensk del om det svenska folket röstar
ja-

Det handlar om att arbeta för en ytterligare utvidgning av den eu-
ropeiska unionen mot öst.

Det handlar om ökad öppenhet och insyn, fastare parlamentarisk
och folklig förankring av arbetet.

Det handlar om att målen för sysselsättning, tillväxt och välfärd
måste bli lika ambitiösa som målen för finansiell stabilitet.

Det handlar om att stärka löntagarnas ställning på arbetsmarkna-
den.

Det handlar om att se till att frukterna av den stora gemensamma
marknaden kan komma alla till del. Såväl konsumenter och löntagare
som människor i olika regioner i Europa skall kunna få del av frukter-
na. Det krävs också en gemensam europeisk konsumentpolitik.

Hoten mot miljön känner inga nationsgränser. Det vet vi. Ett EU-
medlemskap kan stärka de krafter inom EU som arbetar för en miljö-
mässigt hållbar utveckling och för bra, hållbara och miljövänliga
transportsystem som främjar utvecklingen i Europas alla regioner.

Det handlar om att arbeta för jämställdhet i arbetsliv och familj
samt en jämn fördelning av kvinnor och män i de organ som Sverige
bidrar till och deltar i i det europeiska sammanhanget.

Det handlar om att arbeta för en allomfattande freds- och säker-
hetsordning i Europa. Det handlar om arbeta för att den europeiska
unionen skall vara öppen mot omvärlden, främja frihandel och vidga
det ekonomiska samarbetet med Central- och Östeuropa.

Genom en sådan samlad politik kan Sverige tillsammans med and-
ra länder göra Europa till en progressiv kraft i världen som kan åstad-
komma ekonomiska och sociala framsteg, rättvisa och delaktighet.

Det är problematiska utfästelser om arbete vid ett ja i folkomröst-
ningen som kommer i den nya regeringens regeringsdeklaration.
Dessutom har vi i dag ett förhandlingsresultat att diskutera. Det ligger
i den proposition som vi nu diskuterar i en remissdebatt. Det är ett bra
förhandlingsresultat.

Det är utan tvivel så att det förhandlingsresultatet också har påver-
kats positivt av den socialdemokratiska riksdagsgruppens mycket akti-
va medverkan. Vi hade som bekant ett femtiotal konkreta krav på för-
handlingarna innan de inleddes. Vi i riksdagsgruppen har gjort en or-
dentlig utvärdering av hur dessa krav har tillgodosetts. Vi har kunnat
konstatera att de till den allra största delen har tillgodosetts på ett bra
sätt. När det gäller de begränsade utestående frågor där vi har haft
olika mening kommer socialdemokraterna i riksdagen att väcka en
motion till den proposition som nu ligger på riksdagens bord.

Prot. 1994/95:7

11 oktober

Remissdebatt

57

Prot. 1994/95:7

11 oktober

Remissdebatt

58

Allt detta finns. Allt detta har vi att ta ställning till. Vad är då nej-
sägarnas alternativ?

Jag har lyssnat på den här debatten under ganska lång tid nu. Jag
har fått utomordentligt liten vägledning i vad det är för politik som
skall föras i Sverige den 14 november om det blir ett nej i folkom-
röstningen. Hur skall man kunna parera de höga räntor som vi perma-
nent kommer att få leva med i vårt land om vi står utanför ett samarbe-
te där så gott som alla andra är med? Efter hand kommer ju också Ös-
teruropas länder att vara med eftersom de har inbjudits till förhand-
lingar om medlemskap.

Jag säger inte att det inte går. Men frågan är hur man skall göra
det. Vad är det för slags politik som i så fall skall få ner räntorna till
europeisk nivå? Vad är det för slags politik som skall föras så att sys-
selsättningen inte flyttar ut till det stora gemensamma samarbete som
vi står utanför? I den här debatten har nej-sidan inte sagt någonting om
det.

Vänsterpartiet, som har ställt frågor till de andra partierna under
denna debatt, vill uppenbarligen isolera inte bara Sverige från samar-
betet med andra länder utan också den svenska arbetarrörelsen från
våra meningsfränder i Europa. Det har framgått av diskussionen.

Men har Gudrun Schyman tänkt på varför praktiskt taget hela den
europeiska vänstern, såväl partierna som fackföreningsrörelsen, tror på
samarbetet i den europeiska unionen? Det har man heller inte svarat på
i den här debatten. Hur kommer det sig att medlemsländernas social-
demokratiska partier är de som starkast står för Maastrichtavtalet? Jo,
därför att det har en politisk dimension. För dem räcker inte markna-
den.

Vad tror ni att det beror på att ni är ett av de utomordentligt få
vänsterpartier i Europa som vill stå utanför Europeiska unionen? För-
står vänstern i Europa inte sitt eget bästa? På vilket sätt tror ni att den
europeiska arbetslösheten kan bekämpas effektivare om Sverige står
utanför, när ekonomin är så kraftigt internationaliserad och sammanflä-
tad som den är?

De krafter i den europeiska unionen som vill utveckla och försvara
den sociala välfärden och som står för en satsning på full sysselsätt-
ning vill ha med Sverige, Norge och Finland. Det är en myt att vi blir
svaga i den europeiska unionen. Ensam är inte stark. Tillsammans med
de andra nordiska länderna - om folken i de länderna väljer att bli
medlemmar - och tillsammans med likasinnade i andra EU-länder kan
vi bli en stark faktor.

Till Miljöpartiet är frågan given: På vilket sätt blir Europas miljö
bättre av att vi står utanför det forum där besluten fattas? Många av era
partivänner vill ju samarbeta inom ramen för den europeiska unionen
med nya medlemmar.

Det är inte av programmatiska skäl som man har röstat emot det i
Europaparlamentet, Per Gahrton! Europas gröna har tvärtom uttalat att
man välkomnar en utvidgning av den europeiska unionen med med-
lemskap av Österrike, Finland, Norge och Sverige och att det kommer
att vara bra för unionens miljöpolitik och sociala politik. Det är ett

programmatiskt uttalande för att man vill ha med oss, och det känner
naturligtvis Per Gahrton till.

Vad är det som gör att Europas miljö, som andra gröna partier öns-
kar förbättra tillsammans med oss som medlemmar, för er är en fråga
där ni själva vill stå utanför det enda förpliktigande samarbetet? Vi vet
alla att annat miljösamarbete handlar om deklarationer, som efterlevs i
utomordentligt olika grad av olika länder. Det förpliktigande samarbe-
tet för att lyfta fram miljön finns inom EU.

I dessa frågor har vi inte fått några besked i debatten. Frågor har
ställts om alternativet, och ni har talat om att ni inte önskar det samar-
bete som vi vill ha. Men ni har inte på något sätt angett hur miljön
skulle förbättras av att vi står utanför.

Ni ger inte besked, men det gör vi. En fråga som ställdes tidigare i
debatten gällde vad som händer med den förestående grundlagsändring
som riksdagen nu skall fatta beslut om. För oss socialdemokrater är det
en självklarhet att beslut om den grundlagsändringen inte skall fattas
före den 13 november. Den socialdemokratiska gruppen i konstitu-
tionsutskottet med sin ordförande Kurt Ove Johansson, som sitter här,
har uttalat att den grundlagsändring som återstår att fatta beslut om
inte skall behandlas av riksdagen före den 13 november. Det skall
självfallet göras efter folkomröstningen och endast om det svenska
folket har sagt ja. På den punkten kan ni vara fullkomligt trygga när
det gäller den socialdemokratiska gruppen.

Denna debatt handlar också såväl om principer som om praktiska
frågor, detaljfrågor.

För mig är två frågor helt avgörande för varför jag anser att Sveri-
ge bör bli medlem i den europeiska unionen.

För det första: Att Sverige deltar på en marknad tillsammans med
andra. Det är bra för näringslivet och det kan vara bra för sysselsätt-
ningen. För mig kan det aldrig räcka att Sverige enbart skall delta på
en marknad under lång tid och vara utestängt från de organ där beslu-
ten fattas om ramarna för den marknad som dagligen påverkar oss.

För det andra: Det är ju nu, efter Berlinmurens fall, som Europa så
kraftigt förändras och omstöps och som så många krafter medverkar
till att förändra vår världsdel. Skall vi då säga oss att detta inte är våra
frågor?

Om jag någon gång blir gammal kanske en ung människa skulle
fråga mig: Vad gjorde du på 1990-talet, när Europa förändrades så
mycket? Om jag då svarade att det där inte var våra frågor utan någon
annans - då skulle jag inte vara nöjd med mitt liv.

Anf. 38 GUDRUN SCHYMAN (v) replik:

Herr talman! Det här blir smått löjligt, Mats Hellström! Gå ut och
prata med alla de ungdomar i Sverige i dag som är sanna internationa-
lister, som är miljömedvetna, som har ett globalt tänkesätt och som
säger nej till svenskt medlemskap i den europeiska unionen! Det är
mycket enkelt; de finns runt omkring oss, ibland oss. Det är bara att gå
ut och prata med dem, Mats Hellström!

Prot. 1994/95:7

11 oktober

Remissdebatt

59

Prot. 1994/95:7 11 oktober

De är inga isolationister eller extremister - tvärtom! De är interna- tionalister. De hävdar värderingar som rättvisa och solidaritet, men för

hela jordens befolkning och inte bara för Västeuropa. Så enkelt är det.

Remissdebatt

Tjatet om att vi inte har några alternativ börjar bli smått patetiskt. 1 denna debatt, som nu har pågått i flera timmar, har vi sagt att alternati- vet till medlemskap är icke-medlemskap. Alternativet innebär alltså ett fortsatt samarbete genom alla de oli- ka kanaler vi har i dag. EES-avtalet är en. Andra samarbetsformer finns på kulturens område, forskningens, utbildningens, standardise- ringens, handikappolitikens, osv. Vi samarbetar med EU:s medlems- länder och med andra länder, makter och pakter runt om på denna jord. Men grunden för vårt samarbete är respekt för ländernas demo- krati, för den nationella suveräniteten och politiska självständigheten. Det kan väl inte vara så svårt att förstå att detta är alternativet? Mot unionsmedlemskap ställer vi den folkligt baserade demokrati som vi har i detta land. Mot en isolerad västeuropeisk politik ställer vi en glo- bal politik. Det är inte svårt, Mats Hellström. Men någon gång måste ni lyssna och säga att detta är alternativet. Tydligen är detta också det alternativ som en majoritet av den svenska befolkningen finner tillta- lande. Det gläder mig att grundlagsfrågan inte kommer upp förrän efter folkomröstningen. Det tycker jag är förnuftigt handlat av den nya re- geringen. Jag skulle vilja ha ett besked av regeringen när det gäller avgiften. I valrörelsen har ni socialdemokrater talat om att avgiften skall bekos- tas av produktionen. Kommuner och landsting skall vara undantagna. Jag undrar hur ni har tänkt er detta. I Vänsterpartiet har vi räknat ut att om man tog ut avgiften genom arbetsgivaravgifter, kommuner och landsting undantagna, skulle det innebära en höjning av arbetsgivaravgiften med 6 % för att kunna täcka det fulla medlemskapets kostnader. Man frågar sig då oroligt vad detta skulle få för konsekvenser för sysselsättningen. Kanske kan jag få ett klargörande av Mats Hellström. Anf. 39 Statsrådet MATS HELLSTRÖM (s) Herr talman! En global solidaritet som hoppar över vår egen konti- nent är inte trovärdig, Gudrun Schyman! Att alltid tala om solidaritet som om det gällde något annat än våra egna grannar och den del av världen där vi själva finns är inte trovärdigt. Gudrun Schyman talade om samarbete och räknade upp väldigt många organ. Men är det samarbete där vi deltar i besluten? För den gemensamma europeiska marknad som vi lever med och deltar i finns det organ som fattar beslut. Skall vi vara med i dessa organ eller skall vi passivt anpassa oss? Det är det frågan gäller, Gudrun Schyman! Vi betalar redan i dag avgiften med hjälp av de höga räntorna i Sverige. Det är fråga om betydligt högre räntenivåer än de som finns inom EG. De motsvarar ungefär hela nettoavgiften för landet. Men självfallet skall landet också budgetmässigt betala avgiften. Vi har sagt

60

att det är en avgift på den svenska produktionen. Det är alltså inte frå-
ga om nedskärningar av sociala utgifter.

Har inte Gudrun Schyman uppfattat att vi inte talar om att delta i
en isolerad västeuropeisk gemenskap? Västeuropas demokratier i EU
har inbjudit Östeuropas länder till förhandlingar om medlemskap.
Först var det Polen, därefter Ungern, Tjeckien och Slovakien. Sedan
har såvitt jag vet alla andra öst- och centraleuropeiska stater - utom
möjligen Vitryssland, Ryssland kan diskuteras - aktivt önskat att få bli
medlemmar av den europeiska unionen.

Jag är övertygad om att om Sverige och Finland blir medlemmar
kommer vi att få en av nycklarna till något som kanske inte är så lätt,
nämligen att de baltiska staterna skall få gehör för sina önskemål om
att få bli medlemmar av den europeiska unionen. Det är också en as-
pekt på den svenska utåtriktade politiken.

Anf. 40 GUDRUN SCHYMAN (v) replik:

Herr talman! Solidaritet är ju inte detsamma som medlemskap i
den europeiska unionen, Mats Hellström. Den europeiska unionen är
ett västeuropeiskt projekt med målet att stärka Västeuropas konkur-
renskraft i den hårdnande världsekonomin och handeln. Det är inte
detsamma som ett solidaritetsprojekt. Därför innebär det inte någon
form av brist på solidaritet att säga nej till EU.

Solidaritet handlar om andra saker. Det handlar om rättvisa, jäm-
likhet, att hävda svaga grupper och länder och att få till stånd en annan
världsordning med större global jämlikhet. Vi skall ta oss an proble-
men med fattigdom och de globala miljöproblemen. Det är samarbets-
projekt som är väl värda att utveckla. Men det är inte detta som är
målet för den europeiska unionen.

Jag vill ha ett mera konkret besked om avgifterna. Jag tycker att
det vore rimligt att få det av den socialdemokratiska regeringen. Ni
måste rimligen ha suttit och räknat på detta under valrörelsen, och ni
måste rimligen göra det nu.

Om produktionen skall belastas, måste det innebära konkreta siff-
ror och procenttal. Jag vill här och nu ha besked av Mats Hellström,
som företräder den nya socialdemokratiska regeringen, hur många
procents ökning av arbetsgivaravgiften ni har räknat med eller på vil-
ket annat sätt ni har tänkt att administrera kostnaden, som inte är sär-
skilt liten.

Anf. 41 Statsrådet MATS HELLSTRÖM (s):

Herr talman! Vi är överens om, Gudrun Schyman, att vi vill arbeta
för en utjämning i förhållande till den tredje världen. Varför skall det
vara negativt för en global utjämning att Sverige agerar tillsammans
med andra EFTA-länder som deltar i den europeiska unionen? Detta
gör att den europeiska unionen blir mer inriktad på handel, bistånd och
utvecklingssamarbete med u-länderna.

Vi bevarar vårt bistånd. Men vi kan också tillsammans med andra
länder se till att vår del av världen gör en bättre insats. Varför skall det

Prot. 1994/95:7

11 oktober

Remissdebatt

61

Prot. 1994/95:7 11 oktober

bli en bättre utjämning för u-ländernas del om länder som Sverige säger att det inte är vår sak att samverka med våra grannar?

Vi befinner oss i en situation där ekonomierna är sammanflätade.

Remissdebatt

Vi talar inte om 6O-talet. Det är vad det hela handlar om. Vidare var det frågan om avgiften. Avgiften handlar om 18 miljar- der brutto för staten. Eftersom återflödet är ungefär 9 miljarder är nettot för landet ungefär 9-10 miljarder. Det är ungefär lika mycket som kyrkoskatten. Avgiften skall betalas. Men avgiften är ingalunda i den storleksordning som Vänsterpartiet i sina beräkningar gör gällan- de. Det hela handlar om ungefär lika mycket pengar som om den svenska räntenivån sänks med 1 procentenhet. Det är i högsta grad väsentligt om Sverige blir medlem eller om Sverige skall stå utanför med sin höga ränta. Vidare kan det jämföras med att arbetslösheten i Sverige sänks med 1 procentenhet. Det är den storleksordningen det är fråga om. Båda dessa möjligheter, dvs. sänkta räntor och förbättrad sysselsättning, underlättar vid ett medlemskap i förhållande till att Sverige står ensamt utanför. Avgiften skall självfallet betalas rakt ur budgeten. Vi har vid vår partikongress sagt ifrån att avgiften skall läggas ut på hela produktio- nen, och det skall naturligtvis gå igenom i den nya regeringen. Anf. 42 PER GAHRTON (mp) replik: Herr talman! För det första tolkar jag Mats Hellström som att han inte har någon avsikt att dra tillbaka den borgerliga regeringens pro- position. Den socialdemokratiska regeringen står alltså bakom den borgerliga regeringens proposition. För det andra vill jag gärna ha svar på en fråga jag ställde tidigare i dag. Är Mats Hellström beredd att ge ett tilläggsanslag till Folkrörel- sen mot EU för att kompensera de felaktiga broschyrer som Utrikes- departementet under den förra regeringens ledning skickade ut på skattebetalarnas bekostnad? Det vore snyggt om den nya regeringen kunde visa ett bättre sinne för rent spel och fair play. Vidare säger Mats Hellström att Sverige skall verka i EU för att sysselsättningsmålet blir lika viktigt som det statsfinansiella balansmå- let. Hur skall det gå till? Danmark ville ha med detta i Maastrichtför- draget. Men det kom inte med. Hur förklarar Mats Hellström att Dan- mark vid sitt EG-inträde hade 21 800 registrerade arbetslösa och att siffran i dag är 350 000 och att den har gått nästan spikrakt uppåt hela tiden? Danmark för en ekonomisk politik som hyllas av politiska grupper som befinner sig på samma sida som Mats Hellström i EU- frågan. Hur hänger detta ihop? I fråga om de allmänna beskyllningarna att vi i Miljöpartiet är an- svarslösa hoppas jag att Mats Hellström har klart för sig att de be- skyllningarna också drabbar ledamöterna i hans egen regering, Trans- portarbetarförbundet, Handelsanställdas förbunds ordförande, som ingår i kampanjledningen för Folkrörelsen mot EU, och många andra företrädare för den rörelse som Mats Hellström själv tillhör. Det är bara i formell bemärkelse som debatten här i dag i riksdagen står mel-

62

lan huvudsakligen Vänsterpartiet och Miljöpartiet och företrädare för

denna och den förra regeringen. I realiteten är det en debatt som sker
rakt igenom Sveriges största partier. Det som Mats Hellström beskyl-
ler oss för drabbar hans egna partivänner och medarbetare i hans egen
regering, vilket han kanske borde betänka.

Slutligen har vi de obestyrkta påståendena om de gröna i Europa.
Jag vill med anledning av denna frågeställning gärna citera från ett fax
från Biindnis 90/die Griinen, Bundesvorstand i Bonn. Enligt Dagens
Nyheter är en grön parlamentsledamot, Daniel Cohn-Bendit, i Sverige
och agerar på ja-sidan.

Die Griinens partistyrelse säger följande: ”Vårt parti har alltid stött
Europeiska Gröna Federationens kritik av Maastrichtfördraget. Vi har
kritiserat fördraget i Tyskland. Vi respekterar fullständigt Miljöpartiets
ställningstagande. Därför beklagar vi att Daniel Cohn-Bendit agerar i
Sverige mot er nej-kampanj. Han representerar inte vårt parti, och vi är
inte ens överens med honom i denna fråga.”

Mats Hellström! Den gröna rörelsen i Europa har en gemensam
kritisk grundsyn på EU:s stormaktsprojekt. Vi känner våra vänner där.
Detta är ytterligare ett bevis på att vi känner dem, men inte Mats Hell-
ström.

Anf. 43 Statsrådet MATS HELLSTRÖM (s):

Hen talman! Per Gahrton, det förhållande att olika företrädare för
den gröna rörelsen har olika synpunkter är väl självklart. Men det vik-
tiga är att så många gröna partier i Europa har uttalat sig positivt. I
våras när ratificeringsprocessen var i gång önskade de att den skulle
slutföras så att Sverige, Finland, Norge och Österrike blir medlemmar.
Detta är uttalat av de europeiska gröna partierna, ett uttalande som jag
har med mig här i kammaren.

Sjävfallet kan man ha en annan mening, och självfallet finns det
gröna partier i Europa som har olika uppfattningar; konstigt vore det
annars. Men är det inte litet märkligt och för er själva i Miljöpartiet de
gröna litet besvärande att ni också när det gäller miljöfrågorna är så
pass isolerade i förhållande till de krafter - också gröna krafter - som
ser den europeiska unionen som ett instrument för att kraftfullt förbätt-
ra Europas miljö? Dessa krafter ser också Sverige, Finland, Norge och
Österrike som välkomna samarbetspartner och medlemmar, detta för
att förbättra det som vi alla här i kammaren önskar förbättra, nämligen
Europas miljö.

På den konkreta fråga som Per Gahrton ställde, vill jag svara att
självfallet får den tidigare regeringen ta ansvar för sina formuleringar i
sina skrifter. Men jag måste säga att ingenting som jag har hört här i
dag från nej-sidan ger mig uppfattningen att några felaktigheter kunnat
påvisas, särskilt inte när det gäller debatten mellan Karl Erik Olsson
och Per Gahrton. Den debatten var utomordentligt avslöjande på just
den punkt som Per Gahrton kritiserade den här skriften.

Slutligen, Per Gahrton, är det faktiskt så, att Maastrichtavtalet
jämställer hög sysselsättning och låg inflation. Låg inflation sätts inte
högre än hög sysselsättning. Jag är fullständigt övertygad om att Per
Gahrton vet det.

Prot. 1994/95:7

11 oktober

Remissdebatt

63

Prot. 1994/95:7 11 oktober

Problemet är att man under 70-talet fört en ekonomisk politik som har ökat arbetslösheten; det gäller Danmark likaväl som andra länder.

Problemet är att det inte funnits ett EG, dvs. en gemenskapspolitik för

Remissdebatt

sysselsättning; på den punkten tror jag att Per Gahrton och jag är över- ens. Varje land har i stället drivit sin politik var för sig. Och det är först nu, i den svåra lågkonjunkturens spår, som man för första gången gemensamt har satt sysselsättningen på EG:s dagordning. Något som gör denna debatt så förvirrande för säkerligen många av oss som deltar i den och säkerligen också för många som lyssnar på den är när vi talar om problem som finns i olika länder i Europa. Frå- gan är då: Är EU, dvs. själva samarbetet, en del av problemet eller en del av lösningen? För mig är samarbetet en del av lösningen. Anf. 44 PER GAHRTON (mp) replik: Herr talman! Det är fantastiskt att höra att Mats Hellström föredrar att lita på den före detta jordbruksminister som ingick i den regering som Mats Hellström jobbat ganska hårt för för att störta, i stället för att lita på de statliga myndigheter som i sina remissvar - vilka jag delvis har refererat - visar en helt annan uppfattning i samma sakfråga. Det är sannerligen ett avslöjande av en socialdemokratisk minister. Debatten om var de gröna partierna i Europa står tror jag att vi bör kunna avsluta nu. Mats Hellström får gärna läsa det fax som kommit från det största gröna partiet i EU. Vi i Miljöpartiet de gröna vet hur de ställer sig, och vi vet att vi är överens när det gäller grundattityden. Vi vet också att majoriteten av dem röstade nej till Sveriges anslut- ning, när frågan var aktuell i Europaparlamentet. De röstade inte nej för att de ogillar Sverige utan med anledning av en gemensam grön strategi mot supermaktsprojekt. Vad gäller propositionen skulle jag vilja få bekräftat att jag gjort en rätt tolkning, nämligen att den socialdemokratiska regeringen står bak- om den proposition som den borgerliga regeringen lagt fram - annars måste den ju återkallas. Om regeringen inte återkallar den står rege- ringen bakom den; det är ju regeringens proposition. Detta är riksda- gen, så sammanhanget är seriöst. På riksdagens bord ligger en proposition som skall bli föremål för en sedvanlig behandling. Det är regeringen som står bakom proposi- tionen. Att regerinen har bytts är ett uppenbart faktum. Men det ger också regeringen möjlighet att markera detta politiskt genom att dra tillbaka de propositioner som man anser sig inte vilja fullfölja. Den regeringen som väljer att inte dra tillbaka en proposition står alltså bakom den propositionen. Det är regeringen som står bakom. Det hjälper inte att några soci- aldemokratiska ledamöter eventuellt motionerar i vissa marginella frågor eller om vissa formuleringar. Den tidigare framlagda propositionen blir också den socialdemo- kratiska regeringens proposition. Det är ett oerhört viktigt besked för alla som skall ta ställning i denna fråga. Det bevisar nämligen det som vi i Miljöpartiet de gröna hela tiden hävdat, nämligen att det inte finns

64

något borgerligt ja eller något socialdemokratiskt ja. Det finns bara ett

ja. Och det är exakt, identiskt, samma ja. Carl Bildts ja är samma ja
som Mats Hellströms ja.

Det är naturligtvis därför, Mats Hellström, som SSU har sagt nej.
Det är därför som Transport har sagt nej och som flera före detta
framträdande LO-ledare har sagt nej. Många ekonomer som arbetat
inom fackföreningsrörelsen har också sagt nej därför. Men det vore
bra att få klart uttryckt av Mats Hellström att regeringen icke avser att
dra tillbaka den borgerliga regeringens proposition. Det vore bra med
ett klart erkännande, så att vi vet exakt var vi står.

Anf. 45 Statsrådet MATS HELLSTRÖM (s):

Herr talman! Carl Bildt och jag har nog samma uppfattning om att
den svenska riksdagen är en viktig institution - jag ser Carl Bildt i
kammaren. De regler som gäller för den svenska riksdagen är också
viktiga, och här i riksdagen fattas beslut som är väsentliga.

Som bekant har vi också utomordentligt olika uppfattningar i poli-
tikens olika sakfrågor, något som inte minst den valrörelse som varit
visat.

På samma sätt är vi överens om - det utgår jag ifrån - att i den eu-
ropeiska unionen fattas för Sverige utomordentligt viktiga beslut och
att Sverige bör finnas på den plattformen. Sverige bör inte överlämna
åt andra att fatta beslut som dagligen kommer att påverka oss. Hur de
frågorna skall lösas i den europeiska unionen är jag också övertygad
om att Carl Bildt och jag kommer att ha mycket olika uppfattningar
om. Men det som propositionen handlar om är ju ramverket för Sveri-
ge som nation när det gäller att deltaga i den europeiska unionen.

Den socialdemokratiska riksdagsgruppen har också varit utomor-
dentligt aktiv och ställt krav på förhandlingarna, och man har långt
kunnat följa dessa förhandlingar. Det är därför ett begränsat antal frå-
gor som skiljer oss. Dessa frågor kommer på ett naturligt sätt till ut-
tryck i den motion som under denna vecka väcks av den socialdemo-
kratiska gruppen. Att man gör så vid ett regeringsskifte är en självklar-
het. Propositionen handlar inte om vilken politik som skall föras i
unionen utan om det ramverk som skall gälla för Sverige. Den politik
som den socialdemokratiska regeringen vill föra om vi blir medlemmar
har jag redovisat när jag citerade regeringsdeklarationen.

Eftersom Per Gahrton gör sig lustig över att jag och Karl Erik Ols-
son har samma uppfattning vill jag säga att jag har följt den tidigare
jordbruksministern ganska ordentligt när det gäller frågan om salmo-
nella och andra djursjukdomar. För mig har just denna fråga varit en
viktig testfråga. Jag ville se hur den dåvarande regeringen förhandlade
i en så utomordentligt viktig fråga. Till min stora glädje kunde jag se,
när jag besökte Bryssel dagen innan den avgörande natten, att det
nästan var fler veterinärer än diplomater inne i de ganska trånga för-
handlingsutrymmena. De nordiska veterinärerna från Sverige, Finland
och Norge var utomordentligt aktiva. De deltog kolossalt starkt i pro-
cessen.

Jag delar Karl Erik Olsson uppfattning när det gäller de besked
som gavs där, dvs. att vi i Sverige får en närmast förstärkt kontroll i en

Prot. 1994/95:7

11 oktober

Remissdebatt

5 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 7

Prot. 1994/95:7 11 oktober

rad avseenden. Vi tvingas ju själva i en rad avseenden att stärka vår egen kontroll. Det är ett förhandlingsresultat som jag anser vara bra

och viktigt för Sverige, nämligen att vi också i fortsättningen skall

Remissdebatt

kunna hålla borta sjukdomar av den otäcka typ som salmonella är. Per Gahrton citerade ju faktiskt uttalanden från veterinärorganisa- tioner, uttalanden som handlade om vad som skulle hända om man inte genomförde en sådan här förhandling. Nu genomfördes den faktiskt, och vi fick speciella regler för Sverige. För min del anser jag att det är betryggandet. Det visar att på denna och på en lång rad andra punkter har Sverige fått ett bra förhandlings- resultat. Många av de frågetecken som restes av nej-sidan har rätats ut till utropstecken. Man frågade exempelvis om det var önskvärt att Sverige skulle komma att tvingas att ta emot atomsopor från Tyskland och om Sverige som medlem inte skulle komma att få föra en egen regionalpolitik, vilket man hävdade. Utropstecknen står för att Sverige bestämmer självt om sina atomsopor och om ifall andra länders atom- sopor skall komma till Sverige eller inte. De står också för att Sverige inte bara fortsätter att föra en egen regionalpolitik utan dessutom från EG får ungefär lika mycket regionalpolitiskt stöd som lämnas i dag i Sverige. Med andra ord har myter kunnat avfärdas genom den förhand- lingsprocess som har varit. Det är mycket bra för den debatt som skall föras fram till den 13 november. Anf. 46 HADAR CARS (fp) replik: Herr talman! Jag begärde replik enbart för att få notera att Mats Hellström å den socialdemokratiska regeringens och riksdagsgruppens vägnar deklarerade att någon behandling av det vilande grundlagsför- slaget i de delar som berör EU inte kommer att ske förrän efter folk- omröstningen. Låt mig säga att det är ett glädjande besked. Det stäm- mer helt med den tidigare regeringens uppfattning i denna fråga. Själv- fallet har också mitt parti, Folkpartiet, denna uppfattning. Låt mig också göra ett tillägg på en annan punkt. När det gäller de förhandlingar om svenskt medlemskap i EU som lett fram till det för- slag som nu ligger på riksdagens bord har alla riksdagsgrupper, på olika sätt, varit djupt inkopplade och deltagit i arbetet. Det är roligt att Mats Hellström deklarerar att den socialdemokratiska gruppen har känt sig delaktig i arbetet. Jag tror också att jag på folkpartigruppens vägnar kan säga att vi har känt oss mycket delaktiga i arbetet som lett fram till den proposition som i dag skall remitteras. Jag är övertygad om att det gäller också andra som tillhör ja-sidan. Anf. 47 BIRGITTA HAMBRAEUS (c): Herr talman! Först till det vilande grundlagsförslaget. Jag är mycket glad över att Mats Hellström här klart deklarerade att det inte skall behandlas förrän folkomröstningen hållits och endast om det blir ett ja i folkomröstningen. Det vilande grundlagsförslaget ger nämligen riksdagen rätt att efter det att en folkomröstning hållits, oberoende av

66

resultatet, med enkel majoritet ansluta Sverige till Europeiska unionen.

Nu har vi fått ett klart besked av Europaministern - EU-ministern - att
det är endast om det blir ett ja i folkomröstningen som vi kommer att
ännu en gång bekräfta det vilande grundlagsförslaget. Annars kommer
alltså det vilande grundlagsförslaget att falla. Detta är ett mycket vik-
tigt konstaterande.

Jag tycker också att den proposition vi nu diskuterar är föredömlig
på det viset att den är så tydlig när det gäller den lag som skall antas av
riksdagen. Det står klart och tydligt på sidorna 18, 19 och 20-bara
några få sidor - att vi kommer att ta över alla tidigare EU-lagar och
bestämmelser om svenska folket röstar ja och vi går med i EU. Det
står också att EU i framtiden kommer att få fatta beslut som gäller här i
landet, även om de går emot våra egna grundlagar och andra svenska
lagar. Det står att regeringen skall underrätta riksdagen och rådgöra
med den, men det är regeringen som i ministerrådet kommer att fatta
besluten om lagar som skall gälla i landet. Lagstiftningen kommer
alltså att flyttas från riksdag till regering. Eftersom våra ministrar bara
är en liten del av den beslutande församlingen kan alltså inte svenska
folket utkräva ansvar av dem som i fortsättningen kommer att ansvara
för en stor del av de lagar som skall gälla i Sverige.

Vad jag förstår är man på många håll angelägen om att Sverige
skall komma med i EU. Vi kommer ju att betala mycket bra för oss.
Per person betalar vi mer än något annat land. EU skulle, om Norden
gick med i unionen, utökas bara med 6 % människor men med ungefär
50 % av ytan. EU skulle då få en flerdubblad tillgång till mineral, fiske
och elektricitet. På det sättet skulle de nordiska länderna bidra mycket
aktivt till unionens rikedom.

Man kan fråga sig vad det är för union som vi tänker ge makt över
oss, om svenska folket röstar ja i folkomröstningen. Det är viktigt att
följa med i praktiken. Teorin kan låta vacker och fin. Men om man
läser i tidningarna och följer med vad som i själva verket sker där
nere, märker man att det är nationer som kämpar för sitt eget och som
ibland har ganska låga utpressningsmetoder. Detta har bl.a. beskrivits i
Financial Times, men också i svenska medier.

Italien har tydligen brutit mot mjölkkvotsbestämmelserna, som jag
inom parentes sagt tycker är vansinniga. Italien har tydligen ett straff
från EU över sig, böter motsvarande 7 miljarder svenska kronor. Nu
säger man att Italien inte kommer att ratificera de nya bestämmelserna
om en utökad budget för EU, som skall komma upp i EU-parlamentet
den 24 oktober, med mindre än att detta klaras ut så att Italien inte
behöver betala sina böter. Då säger Spanien att om Italien inte ratifice-
rar den nya budgetprincipen, som ger Spanien mer pengar till sin regi-
onalpolitik, kommer Spanien att motsätta sig en utvidgning av EU och
inte rösta för att bl.a. Sverige skall bli ny medlem.

Det är viktigt att vi har klart för oss att det är så här samarbetet
sker i EU. Det är alltså utpressning. Man försöker på olika sätt pressa
varandra till eftergifter. Jag tycker inte att det verkar vara en union till
vilken jag har lust att överlämna rätten att besluta över mig, rätten att
besluta över Sverige.

Prot. 1994/95:7

11 oktober

Remissdebatt

67

Prot. 1994/95:7 11 oktober

Det finns också andra saker i denna proposition. Jag har inte på något sätt hunnit läsa igenom den än. Frågan är om någon hinner läsa

igenom alltihop. Det visar sig bl.a. att vi plötsligt kommer att tvingas

Remissdebatt

momsbelägga studiecirklar. ABF, Vuxenskolan och andra studieför- bund har upptäckt att det inom EU krävs en gemensam momsbas. Vi kan då inte, som vi alltid har gjort, undanta studiecirklarna från moms. Det blir en besvärande ny pålaga, en urholkning av våra möjligheter att själva bestämma och därmed kunna stödja folkbildningen i landet. Till sist vill jag ställa en fråga till EU-ministern. Jag har framställt en interpellation som ännu inte har bordlagts. Jag skrev den och läm- nade in den på kansliet redan den 3 oktober. Den kommer att bordläg- gas i dag. Jag menar att vi har möjligheter till inflytande genom EES- avtalet. Vi har vetorätt, initiativrätt och rätt att vara med i utformandet av de nya EU-bestämmelserna. Vi kan alltså stoppa dem såsom gäl- lande för EES. Det är ett inte ringa inflytande, vilket också den gamla regeringen har deklarerat. Våra tjänstemän finns med i många arbets- grupper. Jag har framställt min interpellation så fort jag någonsin har kun- nat. Min fråga till Mats Hellström är: Kommer Mats Hellström att besvara min interpellation före den 13 november, så att vi kan klara ut att vi redan genom det begränsade område av EU:s jurisdiktion som EES-avtalet omfattar faktiskt har ganska avsevärda möjligheter att påverka? Vi är ju inte alls tvingade att följa allt som sker i EU:s fort- satta utveckling genom något sorts hängavtal eller lydstatsavtal. Anf. 48 HADAR CARS (fp) replik: Herr talman! Jag har tre frågor till Birgitta Hambraeus. Birgitta Hambraeus uttrycker en glädje över att Mats Hellström nu, å den nya regeringens vägnar, har förklarat att man inte tänker genom- föra någon grundlagsändring förrän efter folkomröstningen. Det är samma grundtanke som den förutvarande regeringen har givit uttryck för. Centerpartiet deltog i regeringen. I slutomgången deltog dock inte Centerns partiledare. Innebär det att det inom centergruppen har fun- nits en osäkerhet om ifall man skulle hantera denna grundlagsändring tidigare än vad den gamla regeringen - och den nya - har tänkt sig? Min andra fråga gäller momsen på studiecirklar, som så bekymrade Birgitta Hambraeus. Om man nu måste införa moms på studiecirklar därför att man är medlem i den europeiska unionen, finns det ingenting som hindrar den svenska riksdagen att anslå mera pengar till studiecir- kelverksamheten, för att kompensera den skattehöjning som momsbe- läggning innebär. Tänker Birgitta Hambraeus, om detta skulle bli fal- let, lägga fram förslag om ökade anslag till studiecirklarna, som kom- penserar dem för en sådan eventuell höjning? Min tredje fråga gäller följande. Birgitta Hambraeus var en av de argaste och hätskaste motståndarna till EES-avtalet när det behandla- des här i riksdagen. Är hennes hätskhet mot avtalet lika stor i dag eller kan hon tänka sig att ha kvar det, i händelse av att svenska folket, trots min förhoppning och min förmodan, skulle rösta nej till ett medlem-

68

skap i den europeiska unionen?

Anf. 49 BIRGITTA HAMBRAEUS (c) replik:

Herr talman! Den viktiga skillnaden mellan vad vi sade när grund-
lagsändringen antogs första gången och blev ett vilande grundlagsför-
slag och det som Mats Hellström i dag deklarerar är - där är vi alla
överens - att vi före folkomröstningen inte skall ta upp saken till
prövning igen. Men den viktiga nyhet som Mats Hellström kom med
är att det endast vid ett ja i folkomröstningen blir aktuellt att över hu-
vud taget behandla denna grundlagsändring eller befästa den. Jag vill
gärna returnera en fråga till Hadar Cars: Är det någonting som också
Hadar Cars instämmer i? Jag tycker att det är väldigt viktigt och bra.
Det får inte vara ett grundlagsförslag vilande så att man när som helst
under fyraårsperioden med bara en enkel majoritet i riksdagen kan
ansluta Sverige till EU utan någon ny diskussion.

När det gäller studiecirklarna tycker jag att Hadar Cars kom med
en mycket bra idé, att de skall få kompensation. Jag tar det som ett
löfte från Hadar Cars att vi tillsammans skall kompensera studieför-
bunden.

EES-avtalet är krångligt och onödigt. Det tycker jag fortfarande,
men vi har det, och näringslivet är tydligen väldigt förtjust i det. Där-
för tycker jag att vi skall försöka göra det bästa av det.

Anf. 50 HADAR CARS (fp) replik:

Herr talman! Jag får tolka det Birgitta Hambraeus säger beträffan-
de grundlagsändringen så, att det inom Centerpartiet tidigare funnits
osäkerhet om man skulle anta lagen även om det blev ett nej i folkom-
röstningen. Jag är glad att Centerpartiet på den punkten nu kommit till
den slutsats som Folkpartiet kom till för länge sedan.

Slutligen noterar jag, herr talman, att hätskheten mot EES-avtalet i
dag är väsentligt mindre framträdande i det Birgitta Hambraeus säger.
I dag ser hon avtalet som fördelaktigt för svenskt näringsliv. Hon ser
även andra fördelar med det. Det är förfärligt roligt att hon på den här
punkten har haft tid och möjlighet att tänka om. Tänk om hon skulle
bli tvungen att tänka om en gång till!

Anf. 51 Statsrådet MATS HELLSTRÖM (s):

Herr talman! Det är kanske litet originellt att svara på en interpel-
lation när man varken bestämt när den skall besvaras eller känner till
innehållet. Eftersom Birgitta Hambraeus ändå ställt frågan, får jag väl
kommentera själva sakfrågan. Där är det i all enkelhet så att man visst
kan säga nej till områden i EES-avtalet. Då faller de för alla EES-
avtalets medlemsstater, då urgröps avtalet. Det är en instabilitet i avta-
let som tyvärr gör det så skakigt. Man kan visst inskränka samarbetet,
man kan ställa sig utanför. Då faller hela avsnittet, och inte bara för
vår del utan också för andra.

Den andra möjligheten, som debatterats här i dag, dvs. att förbättra
EES-avtalet genom en omförhandling, förefaller mig utomordentligt
främmande. Utan tvekan anser många av medlemsländerna i den euro-
peiska unionen att de har givit Sverige, Norge, Finland och Österrike
mycket goda villkor. Det är vad de anser. Om vi säger nej, respekterar

Prot. 1994/95:7

11 oktober

Remissdebatt

69

Prot. 1994/95:7 11 oktober

de förstås det. Inte tror jag att de skulle låta oss plocka russin ur en annan kaka genom att göra EES-avtalet mer attraktivt för just Sverige.

Det förefaller mig utomordentligt främmande.

Remissdebatt

Anf. 52 BIRGITTA HAMBRAEUS (c) replik: Herr talman! Jag är oerhört mån om att vi skall få en ordentlig dis- kussion om möjligheten att påverka EES-avtalet. Därför skrev jag en interpellation efter att hela sommaren ha försökt diskutera frågan med Ulf Dinkelspiel. Jag lämnade interpellationen till kammarkansliet måndagen den 3 oktober. Den kommer av någon anledning inte att anmälas förrän i dag. Därför är min fråga till Mats Hellström: Kommer Mats Hellström att göra allt som står i hans makt för att se till att vi faktiskt får en diskussion före den 13 november? Jag tycker att det är väldigt angeläget. Vi har nämligen möjlighet att påverka alla de nya EU-regler som EU önskar få tillämpbara genom EES-området. Vi har en ganska stor möjlighet att påverka genom vår initiativrätt, som man ju inte har som EU-medlemsland. Det är bara kommissionen som har den rätten. Vi har också möjligheter att vara med i de arbetsgrupper som ut- formar de nya reglerna. Det var för mig - det måste jag erkänna - en nyhet, Hadar Cars, jag hade inte läst så noga i EES-avtalet. Det här är viktigt att diskutera och få klargjort. Så ofta säger man: Det är redan färdigt, vi är tvungna att bara anpassa oss efter allting. Jag hoppas att Mats Hellström vill bekräfta att vi får en ordentlig diskussion om möjligheterna till inflytande genom EES-avtalet före folkomröstningen. Anf. 53 Statsrådet MATS HELLSTRÖM (s): Herr talman! Jag tycker att vi skall försöka hålla isär olika frågor i kammaren. När och hur en interpellation som ännu inte anmälts skall besvaras får tas upp i sinom tid när interpellationen faktiskt finns. I själva sakfrågan är det få som är så angelägna som jag att varje dag fram till den 13 november diskutera EES-avtalet, som jag anser var viktigt i det skede det skrevs men som jag anser vara fullständingt otillräckligt för vårt land. Ingen kan vara gladare än jag om vi kan diskutera de villkor som EES-avtalet erbjuder varje dag fram till den 13 november. Jag hoppas också att ordentlig klarhet skall finnas för alla som skall rösta i denna angelägna fråga. Anf. 54 BENGT HURTIG (v): Herr talman! När vi träffar vänsterpartister ute i Europa vill de flesta av dem självklart att vi skall gå med i EU. De vill ha hjälp i ar- gumentationen för den politiska linje som de står för. Men de säger också att det är viktigt att folket skall få avgöra det här, att folkets majoritet får bestämma hur vi skall ha det med det europeiska samar- betet. Från borgerligt håll får jag ofta en annan vinkling. Man säger att vi måste ta ansvar för Europas framtid och dess konkurrens med de andra stormakterna Japan och USA, och då kan vi inte längre lyssna så för-

färligt mycket på folkviljan. Folk förstår inte det här riktigt. Det finns
trots allt ett auktoritärt odemokratiskt drag i dessa sammanhang, som
bl.a. tog sig uttryck i Nic Grönvalls artikel i våras och som följts upp i
andra artiklar, att de folkvalda politikerna utgör ett grus i maskineriet
för att få Europa starkt och måste på något sätt få mindre makt i sina
parlament, sättas i karantän på ett eller annat sätt. Pessimismen när det
gäller folkstyre och demokrati skall vi slå tillbaka mot den 13 novem-
ber.

Det vore en katastrof för demokratin om det bara fanns ett alterna-
tiv - man kan få det intrycket i debatten i dag. Det finns inget alterna-
tiv, vi måste gå med i unionen. Har vi då demokrati om vi inte kan
välja mellan olika demokratier? Det måste rimligen finnas olika alter-
nativ.

Någon frågade varför man inte delat ut Maastrichtfördraget till
hushållen. I EG-delegationen, där jag sitter med, fick vi den informa-
tionen att man från danskt håll har varnat för det. Skulle man dela ut
Maastrichtfördraget till hushållen, skulle de bli så förskräckta att det
skulle gå som det gjorde i Danmark, att folket röstade nej. Man litar
inte på folkets förmåga att läsa Maastrichtfördraget. Det är den bistra
sanningen.

Maastrichtfördraget är egentligen en ganska hastigt ihopkommen
traktat under trycket av den politiska situation som uppträdde efter
Berlinmurens fall. Jag och många Europapolitiker med mig tror att det
kommer att få omarbetas rätt grundligt innan det kan leda till något
konkret resultat.

Herr talman! Det är en sned fördelning på partirepresentationen
här i dag. Det skulle ha behövts företrädare för andra partier som vi
vet har en kritisk inställning men som har haft svårt att bli nominerade
i den valprocedur som vi har. Det är också ett uttryck för den bristande
omsorg om demokratin som spritt sig även i vårt land.

Propositionen karakteriseras enligt mitt förmenande av en mängd
kringgående rörelser och förskönande omskrivningar, som vi har fått
gott om i dag.

Man säger att propositionen skall dras tillbaka vid ett nej. Det kan
visa sig att hela detta arbete som regering och riksdag nu utför inte får
något praktiskt resultat. Jag tycker faktiskt att det vore rimligt att den
socialdemokratiska regeringen tog en egen ställning och drog tillbaka
propositionen.

De finska ställningstagandena har ett helt annat drag av klarhet och
ärlighet. Finländarna formulerar sig ofta som nej-sidan i Sverige gör.
De säger att så här blir det, och det är detta som de måste ta ställning
till. Det slirande sättet att formulera sig och de kringgående rörelserna
är ingenting som stärker förtroendet för dem som argumenterar för ett
medlemskap.

När vi i den här kammaren i våras behandlade folkomröstningsbe-
tänkandet KU50 var det ingen som kunde tro att de statliga resurser
som riksdagen tillsköt skulle användas på ett så snett sätt som har varit
fallet under sommaren.

Prot. 1994/95:7

11 oktober

Remissdebatt

71

Prot. 1994/95:7 11 oktober

Utrikesdepartementets handelsavdelning har gått ut med en bro- schyr till alla hushåll. Broschyren är fylld av formuleringar som med

rätta kan kritiseras. Om man ställer samma frågor till broschyren och

Remissdebatt

till Sekretariatet för Europainformation får man ofta helt skilda svar. Om man t.ex. frågar om ifall riksdagen kan avgöra om Sverige skall delta i EMU:s tredje steg med gemensam valuta och riksbank svarar Sekretariatet för Europainformation: Nej, Sverige är juridiskt bundet av Maastrichtfördraget där EMU ingår. Vi har inget undantag från de reglerna. Vi vet ju att den dominerande uppfattningen hos ja-sidan och i propositionen är att Sveriges riksdag själv beslutar om detta, inte där- för att det står så utan därför att man i praktisk politik tydligen inte behöver följa avtalet. Har Sverige fått garantier för att kunna behålla Systembolagets för- säljningsmonopol? I broschyren står det att Systembolaget skall behål- las. Men Sekretariatet för Europainformation säger: Nej, kommissio- nen har sagt att man inte tänker dra Systembolagets monopol inför EU-domstolen. Men ingenting utesluter att någon annan part - t.ex. en vinproducent - gör det. På det viset kan man gå igenom fråga efter fråga och få - som jag ser det - betydligt bättre och rakare svar från Sekretariatet för Europainformation, som också är ett organ för rege- ringen. Kampen mot narkotikamissbruk och brottslighet har ju varit uppe till diskussion här i dag. De åtgärder som skall vidtas är skärpta gräns- kontroller vid de yttre gränserna och ökat polisiärt samarbete. Det betyder att Polisen skall få större möjligheter att ingripa mot personer inne i landet. När man inte kan agera vid gränserna måste man alltså ingripa mot personer ute på gator och torg. Frågan är då vilka per- spektiv detta öppnar mot ett samhälle där de polisiära åtgärderna måste förstärkas på det viset. Det är inte säkert att detta blir ett så sär- skilt trevligt samhälle. Herr talman! Under de kommande debatterna kommer det att fin- nas anledning att återkomma till många av dessa punkter. Jag är tack- sam att den här debatten trots allt har hållits i dag. Anf. 55 CARL BILDT (m) replik: Herr talman! Liksom många andra av kammarens ledamöter har jag nu lyssnat till tre och en halv timmars debatt. Det har jag gjort där- för att jag har varit angelägen att höra vad nej-sidan har att säga om sitt alternativ. Vi vet vad nej-sidan är emot, men det vore intressant att höra vad man är för. Nu har Bengt Hurtigs partiledare tröttnat på de- batten, så jag får använda Bengt Hurtig litet som stand in för Gudrun Schyman. Om jag har förstått Vänsterpartiets uppfattning rätt är den följande. Det omedelbara alternativet är EES-avtalet. Men med Gudrun Schy- mans formulering har EES-avtalet uppenbara brister från inflytande- synpunkt. Därför vill Vänsterpartiet att vi omedelbart skall inleda för- handlingar med EU-staterna om att vi skall få det inflytande som vi just har sagt nej till. Då ligger alltså hela frågan om Sveriges demo-

72

kratiska inflytande i EU-staternas händer. Säger EU då nej till Väns-
terpartiets linje, sitter vi där med en lösning som enligt era egna formu-
leringar har uppenbara brister ur inflytandesynvinkel. Kommer ni till
en förhandling måste ni ha någonting att ge för att få det inflytande
som ni först inte velat ha men som ni nu vill ha i utbyte mot någonting.
Vad är det då som ni skall ge för att få det som ni nyss inte ville ha?

Det är klart att det finns ett alternativ, Bengt Hurtig. Det är bara det
att ni inte vågar redovisa det. Ni vågar inte stå för konsekvenserna.
När jag lyssnar till Vänsterpartiets företrädare under denna debatt får
jag ett intryck av att ni står lika nakna som era valaffischer när det
gäller att faktiskt redovisa vad ni skall göra. Om inte annat sägs av
Bengt Hurtig kommer jag att gå ut i den debatt som nu har inletts och
säga att vi har fått bekräftat av Vänsterpartiets företrädare under denna
debatt att ert alternativ är EES-avtalet, men att ni själva säger att detta
är ett alternativ som inte ger Sverige det inflytande som vi borde ha.
Sedan skall Vänsterpartiet lägga sig och be EU om att få inflytande
efter det att man har smutskastat EU:s samarbete och sagt nej. Ni är
lika nakna som era valaffischer.

Anf. 56 BENGT HURTIG (v) replik:

Herr talman! Det är ju faktiskt så att vi tror att Island, Sverige,
Norge och Schweiz kommer att vara intressanta för EU också i fort-
sättningen när det gäller någon form av avtal. Jag är positivt överras-
kad över den beredvillighet som EU visat i fråga om att lyssna på
EFTA-länderna under de månader som EES-avtalet har varit i kraft.

Det har uppstått problem på några områden. Det har inte gått att
tillämpa EES-avtalet som man har tänkt sig. Det gäller t.ex. sjöfartsca-
botaget, vissa arbetstidsdirektiv som inte islänningarna kunde accepte-
ra och det gäller det tredje sakförsäkringsdirektivet.

Nu har man lyft ut dessa tre saker, dvs. de har inte blivit tillämpade
inom EES-avtalets ram. Det pågår löpande förhandlingar på en rad
områden som är problematiska. När det gäller t.ex. lastbilars längd och
andra sådana områden kan vi ju faktiskt försöka att lyfta ut dem ur
avtalet och därmed slipper vi de jättelika problem som den stela till-
lämpningen av EU-direktiv och förordningar medför.

Som EES-avtalet är formulerat innebär det att man måste tolerera
vissa nationella olikheter, vilket man hittills i praktiken redan har
gjort. Man är mån om oss som handelspartner och man är mån om att
det hela skall fungera så smidigt som möjligt. Det har inte varit något
större buller om dessa avsteg i förhandlingarna om EES-avtalet, vare
sig från EFTA-länderna eller EU-länderna. Man har sett det som en
praktisk lösning på ett praktiskt problem.

Anf. 57 CARL BILDT (m) replik:

Herr talman! Jag vill passa på att välkomna att Bengt Hurtig i sitt
tidigare inlägg bekräftade bilden av att de europeiska vänsterpartierna
tycker att Vänsterpartiet i Sverige står för en isolationistisk linje.

Jag konstaterar också att Bengt Hurtig bekräftar min bild av Väns-
terpartiets linje, dvs. att det är EES-avtalet som skall gälla och sedan

Prot. 1994/95:7

11 oktober

Remissdebatt

Prot. 1994/95:7 11 oktober

skall vi be att EU tar hänsyn till oss i alla fall. Det kan man ju göra, men Vänsterpartiets linje är att vi skall böna och be men att vi skall

vara bannlysta från möjligheterna att få vara med och fatta beslut. Det

Remissdebatt

är detta som jag kallar ett lika uppenbart pinsamt som plågsamt demo- kratiskt underskott. Vi kan böna och be och vi kan vädja, men vi kan aldrig vara med och fatta beslut. Detta gäller också åtskilliga av de konkreta exempel som Bengt Hurtig här tog upp. Han talade om Systembolaget och att den frågan låg hos domstolen. Det må vara på det sättet även om kommissionen inte har sagt att man skall föra frågan dit. Men detta är identiskt med den situation som Bengt Hurtig själv vill ha. Systembolagets framtid kan ligga hos domstolen precis lika mycket vare sig om det är EES- avtalet som gäller eller om vi är medlemmar. Däremot har vi som medlemmar möjlighet att agera politiskt för Systembolaget - om vi nu skulle tycka att det är jordens mest angelägna sak. Som EES randstat kan vi böna och be, men vi är bannlysta från möjligheten att vara med och fatta beslut. Bengt Hurtig har, i sin partiledares frånvaro, bekräftat att det ni i Vänsterpartiet företräder här är ett randstatsalternativ, där Sverige står utan inflytande över viktiga beslut, också över vår egen framtid. Det är ni som står för det demokratiska underskottet. Det beskedet skall vi med kraft föra ut från dagens debatt. Anf. 58 BENGT HURTIG (v) replik: Herr talman! Om vi sitter i EU:s ministerråd och efter en debatt om t.ex. lastbilarna blir nedröstade, är vi tvungna att införa de kortare lastbilarna, oavsett om vi vill det eller inte, oavsett om vi i Sveriges riksdag är eniga om att vi inte vill ha dem. Sådan är situationen. Om vi däremot hanterar den här frågan inom EES-avtalets ram kommer vi att kunna ta upp förhandlingar om att slippa just den delen av avtalet, genom att inget nytt regelverk kommer att införas i Sverige utan att riksdag, regering eller myndigheter godkänner ett sådant be- slut. Det är skillnaden. Maktlösheten är inte total när det gäller EES-avtalet, vilket man ibland kan få ett intryck av. Sedan kan det naturligtvis också behöva ske andra förändringar av EES-avtalet. Man kan behöva skriva om hur miljöfrågor, varucirkulation osv. skall hanteras. Jag tycker inte att situationen är sådan att EES-avtalet behöver leda till skräck och förtvivlan för svenskt näringsliv och svenska företagare, (forts.) Beslut om uppskjuten votering På förslag av förste vice talmannen medgav kammaren att pågåen- de ärende samt de ärenden som återstod på föredragningslistan fick avgöras vid morgondagens sammanträde.

74

13 § Remissdebatt (forts.)

Anf. 59 KRISTER SKÅNBERG (mp):

Herr talman! Först vill jag kommentera EES-avtalet, som kommer
upp gång på gång i den här debatten. Alla talare är tydligen överens
om att EES-avtalet är otillräckligt på olika sätt och att det ger oss ett
svagt inflytande. Därför måste det ha varit en svår vårdslöshet från de
partiers sida som var så ivriga att anta EES-avtalet, trots att EG-
domstolen tvingade avtalsparterna att ändra innehållet, så att EFTA-
länderna fick ett mycket svagare inflytande än de skulle ha haft. Det
var farligt att hetsa fram det här avtalet. Det fanns ju möjlighet att ta
mycket längre tid på sig för att ta ställning till avtalet än vad riksdagen
utnyttjade.

Vad som nu händer är alltså att alla tycks vara ense om att det är ett
för svagt avtal. Nu påstår ja-sidan att vår enda chans är att också bli
medlemmar i den europeiska unionen. Det betyder ju att den folkom-
röstning som skall hållas den 13 november borde ha hållits redan om
EES-avtalet. Därom fick vi ingenting veta.

Jag är förvånad över att man dessutom i anförande efter anförande
hackar på dem som är kritiska till svenskt EU-medlemskap, därför att
de i det här läget ändå tycker att EES-avtalet ger Sverige större frihet
än ett EU-medlemskap skulle ge. Jag tycker faktiskt att ni borde
skämmas.

Fru talman! Jag anser att de ekonomiska konsekvenserna av ett
svenskt medlemskap i Europeiska unionen jämfört med fortsatt delta-
gande i det europeiska ekonomiska samarbetet är otillräckligt belysta i
den förra regeringens proposition. Den här propositionen är alltså ett
dåligt underlag för beslut. Den visar inte vilka skillnaderna kan förvän-
tas eller befaras bli mellan nuläget, med EES-avtalet, och ett eventuellt
svenskt medlemskap i Europeiska unionen.

I propositionen står det på s. 47 att det inte finns någon motsättning
mellan de långsiktiga målen för regeringens ekonomiska politik och
EU:s riktmärken för den ekonomiska utvecklingen: låg inflation, låga
räntor, sunda statsfinanser och stabil växelkurs.

I vår nya regerings regeringsdeklaration talas det om en ny inrikt-
ning av den ekonomiska politiken, om åtgärder som skall ge bästa
möjliga resultat för statsfinanser, tillväxt och sysselsättning. Den förra
regeringen nämnde inte sysselsättningen.

Vilka blir då skillnaderna mellan fortsatt deltagande i EES och ett
eventuellt svenskt EU-medlemskap med en sådan ny ekonomisk poli-
tik? Var finns analyserna av det? Var finns slutsatserna? Det kommer
att behövas krafttag för att vi skall kunna pressa ned arbetslösheten i
Sverige, speciellt om vi blir medlemmar i Europeiska unionen.

Jag har här ett diagram, men jag har till min ledsnad blivit informe-
rad om att man inte längre kan visa overheadbilder här i kammaren.
Jag hoppas att det löser sig så småningom - det gick bra förut.

Diagrammet visar arbetslösheten i procent av arbetskraften och hur
den har utvecklats från 1969 till 1993.

Prot. 1994/95:7

11 oktober

Remissdebatt

75

Prot. 1994/95:7 11 oktober

1981 steg arbetslösheten i Europeiska gemenskapen över 8- procentsnivån, och sedan dess har den legat mellan knappt 9 och drygt

11 %. I Sverige var arbetslösheten ca 2,5 % 1981, steg till ca 3,5 %

Remissdebatt

1983 och sjönk sedan för varje år fram till 1989. Den började stiga brant från 1990. Under EU-anpassningsåren steg den till över 8 %, enligt vår källa, OECD. Hur skall arbetslösheten i Sverige kunna pressas ned under åtmins- tone 3,5-procentsnivån, om vi i Sverige tvingas ha prisstabilitet som främsta norm för den ekonomiska politiken, som EU har enligt Ma- astrichtfördraget? Det är lika dystert om vi tittar på sysselsättningstillväxten. Bureau of Labour Statistics har i ett diagram jämfört sysselsättningens tillväxt i Nordamerika, Japan och Europa sedan 1960. Medan sysselsättningen i USA nästan fördubblades fram till 1988 har det inte hänt mycket i Europa. De allra flesta bedömare är eniga om att det är i små företag som nya jobb kan skapas. Då bör man kanske ta i beaktande det som Percy Barnevik i ABB för några år sedan varnade för, nämligen att ett EU- medlemskap skulle leda till ett blodbad på småföretag. Jag måste till slut fråga, fru talman: Hur hade det gått för småföre- tagen och för svensk exportindustri om Sverige redan varit med i Eu- ropeiska unionen? Då hade kronan inte tillåtits flyta och därmed få en mer realistisk kurs. Då hade inte svensk exportindustri fått sin största chans på tiotals år. Då hade arbetslösheten nog inte börjat minska nu. Småföretagen hade inte heller haft möjlighet att som underleverantörer leverera till de större företagen. Anf. 60 Statsrådet MATS HELLSTRÖM (s): Fru talman! En av de frågor som Krister Skånberg tog upp är värd att upprepa. Han frågade: Om nu EES-avtalet ger så litet inflytande, varför är det då så många partier som har förespråkat detta avtal? Det är i och för sig en fråga som det är relevant att ställa. Jag tror också att det är ganska viktigt att besvara den, därför att svaret ger det perspektiv som debatten hittills har saknat. På slutet av 80-talet var EG inriktat på att fördjupa sitt samarbete men inte på att utvidga det. När man inbjöd EFTA-länderna till starten av förhandlingarna om EES-avtalet talade man också om ett i olika avseenden jämställt avtal när det gällde olika typer av inflytande i av- talet. Det var i början av 1989. EFTA-länderna gick in i den förhand- lingen. Sedan hände det som har berörts väldigt litet i den här debatten och som visar hur oerhört snabbt vi glömmer viktiga historiska skeenden. Den 9 november 1989 föll Berlinmuren. Då vandrade människor upp på muren. Östtyska ”Volkspolizei” sköt inte. Berlinmuren föll alltså. Järnridån föll. Warszawapakten upplöstes, och sedermera upp- löstes Sovjetunionen. Det var en revolution som skedde i Östeuropa, med början i november 1989 - en revolution i vår del av världen. Då var detta på allas våra näthinnor. Nu tycks det vara bortglömt.

76

Detta ledde då i EG:s ledning ganska snabbt till helt andra signaler.
Det märktes också i förhandlingarna, och det redovisades i dåvarande
olika EES-samrådsorgan. EG förstod att nu var det en ny dagordning
som måste gälla i Europa: Hur skall vi i den rika västvärlden kunna
hjälpa till med att integrera de nya fria länderna i Östeuropa i en mo-
dern ekonomi och demokrati? Därmed kom också EES-
förhandlingarna att ändras. Det märktes redan på vårvintern 1990 att
det inte längre handlade om detta inflytande. I stället erbjöds EFTA-
ländernas regeringar möjligheten att söka medlemskap i EG under den
förutsebara delen av 1990-talet. Det var en förändring från EG:s

sida där man inte hade tänkt sig en utvidgning. Nu förstod man att
det i hög grad handlar om hur vi i den rika delen av Europa tillsam-
mans skall kunna hjälpa till så att hela Europa kan få ett drägligt liv,
och det gäller då folkflertalet, under våra barns livstid.

Det var heller ingen tillfällighet att regeringarna i Sverige, Finland
och Norge svarade på den situationen genom att, för Sveriges del un-
der ett halvårs tid av diskussioner i riksdagen, söka medlemskap i den
europeiska gemenskapen, som det hette på den tiden. Det är den pro-
cessen som så har glömts bort i dagens diskussion, dvs. att det var just
i medvetande om både att det inte gick att få det inflytande inom EES-
avtalets ram som man förväntade sig vid 80-talets upplösning och det
faktum, som jag sagt tidigare i debatten här, att det är nu under 90-talet
som vår del av världen förändrats så kraftigt. Skall vi delta i den för-
ändringen eller inte? Det perspektivet borde den här debatten faktiskt
också handla om.

Anf. 61 KRISTER SKÅNBERG (mp) replik:

Fru talman! Det var ett vackert anförande, Mats Hellström! Men
jag är inte säker på att jag förstår vad det har med mitt påstående att
göra - att jag tycker att de partier som drev igenom EES-avtalet har
visat svår vårdslöshet med demokratin när man inte ordnade en folk-
omröstning om EES-avtalet. Med den logik som man försöker sig på
här var det faktiskt i så fall EES-avtalet som var det avgörande steget.
Man talar ungefär som Carl Bildt i den förra regeringen gjorde. Om
den enda vägen skulle vara att vi gick vidare till medlemskap, är det
väl direkt ohederligt att inte ordna en folkomröstning i fråga om det
första steget. Jag hörde inte någon kommentar från Mats Hellström om
detta. Jag vore tacksam för en sådan.

Anf. 62 Statsrådet MATS HELLSTRÖM (s):

Fru talman! Få politiska frågor har diskuterats så länge i denna
riksdag som just EES-avtalet, Krister Skånberg, som jag förresten får
hälsa välkommen tillbaka. Krister Skånberg var ju med i riksdagen
tidigare under en period.

Två allmänna demokratiska val har hållits i det här landet under
förhandlingsprocessen. Ingen fråga - såvitt jag känner till, i alla fall
inte under enkammarriksdagens tid - har i riksdagens utskott behand-
lats så länge och så noga som EES-avtalet.

Prot. 1994/95:7

11 oktober

Remissdebatt

77

Prot. 1994/95:7

11 oktober

Remissdebatt

78

Den process som vi har haft i den här riksdagen när det gäller det
avtalet och de villkor som har gällt för vårt land, liksom för Norge,
Finland och Österrike, för att få delta på den gemensamma marknaden
har svenska folket egentligen kunnat granska i allmänna val mer än
kanske någon annan politisk fråga. Jag tror därför, Krister Skånberg,
att denna kammare har diskuterat den frågan mer än kanske någon
annan fråga sedan enkammarsystemet infördes.

Anf. 63 KRISTER SKÅNBERG (mp) replik:

Fru talman! EES-avtalet har naturligtvis debatterats en del - och
skam vore det väl annars! Man jag skulle kunna travestera litet här,
Mats Hellström, genom att säga: Inte någonsin tidigare har väl en så
stor fråga fått så kort remisstid att en lång rad remissinstanser i sina
svar måst säga att de inte hinner ta ställning. Inte någon gång tidigare i
Sveriges historia har väl en så viktig förändring beretts så utomordent-
ligt knappt och bristfälligt som just EES-avtalet.

Så mycket konstigare blir detta när det faktiskt fanns mera tid.
Men detta jäktades igenom. Det sades: Sverige måste nu bli färdig. Så
småningom visade det sig att EES-avtalet ändå skulle upp till ombe-
handling. Inte ens den respittiden använde Sveriges riksdag till att
förbättra beslutsunderlaget. Jag vidhåller alltså lugnt och bestämt att
detta var uselt förberett och att det hade funnits tid för att ordna en
folkomröstning.

Att jag tar upp detta beror på att talare efter talare på något sätt hå-
nar dem som nu vill säga nej till ett svenskt EU-medlemskap för att de
var kritiska till EES-avtalet. Detta är något fullständigt oerhört. Ja, det
är ett hån mot demokratin att föra ett sådant resonemang.

Anf. 64 CARL BILDT (m) replik:

Fru talman! Låt mig först säga till Krister Skånberg att hans argu-
ment mot ett EU-medlemskap, att vi i det läget inte skulle kunna låta
den svenska kronan flyta, dess värre är felaktigt. Innan den svenska
kronan flöt, flöt flera viktiga EU-valutor - inklusive det brittiska pun-
det och därefter flera andra valutor. Låt oss således rensa ut uppenbara
orimligheter från debatten!

Sedan till den fråga som jag ställde till Bengt Hurtig och även till
Miljöpartiet om ert alternativ. Efter att ha lyssnat också på Krister
Skånberg är det uppenbart att alternativet är EES-avtalet. Då kan man
säga till Krister Skånberg: Var glad, du får din folkomröstning om
EES-avtalet. Den har vi den 13 november och då kan vi ta ställning till
medlemskap eller EES-avtal. De som tycker att EES-avtalet är det
bästa för Sveriges framtid och att detta räcker, skall rösta på det. De
som vill ha inflytande också skall självfallet rösta på medlemskap.

Det som är litet förvånande i denna debatt är att ni som var emot
detta EES-avtal nu säger att det är det som ni vill anbefalla svenska
folket. Det avtal som ni säger inte ger oss inflytande vill ni anbefalla
Sverige. Sedan skall ni tydligen, liksom Vänsterpartiet, försöka böna
och be de andra europeiska staterna om det inflytande som detta avtal
inte ger.

Var alltså glad! Folkomröstningen och vägvalet handlar om den
rösträtt vi faktiskt får när vi är medlemmar, och den kan ingen förneka
att vi har. Det innebär inte att vi dominerar och kan bestämma allt. Det
kan ingen i denna riksdag heller göra, för så är det aldrig i samarbete.
Men vi är med. Vi utövar inflytande och är med om att fatta beslut
som kommer att gälla även i Sverige.

Med EES-avtalet kommer till större delen exakt samma beslut att
gälla i Sverige. Men då har ni avskurit oss från möjligheterna till infly-
tande också i frågor som direkt rör svenska medborgare - alltifrån
Systemet till salmonellan. Det är detta folkomröstningen gäller - EES-
avtalet med alla dess demokratiska begränsningar eller samarbetslinjen
med allt vad den innebär för framtiden. Tack för det beskedet, Krister
Skånberg!

Anf. 65 KRISTER SKÅNBERG (mp) replik:

Fru talman! Så länge Sverige inte är medlem i Europeiska unionen
har vår riksdag och våra myndigheter t.ex. möjlighet att ställa högre
krav på produkter än vad Europeiska unionen kan göra när det gäller
sådant som miljö och säkerhet. Det skulle innebära att svenska företag
kan behålla en hemmamarknad där man kan ligga före med att utveck-
la miljövänliga och resurssnåla produkter som världen, inklusive Eu-
ropeiska unionen, kommer att ropa efter senast i början av det tjugon-
de århundradet.

I den nuvarande regeringens proposition talas det om att man skall ha
en uthållig ekonomisk tillväxt. Det innebär alltså att vi faktiskt måste
börja inrikta svensk industri på miljövänligare och resurssnålare pro-
dukter. Där skulle vi alltså kunna få ett försprång, om vi inte tvingas
att gå i takt som vi kommer att göra om vi går med i Europeiska unio-
nen.

Ja, Carl Bildt, jag är i och för sig glad för att vi får en folkomröst-
ning. Jag är fortfarande litet förvånad över att man kan föra detta
ganska arroganta resonemang: Krister Skånberg, nu har vi ordnat det
så att folkomröstningen gäller någonting som vi tycker är undermåligt.
Vi har gått med på ett avtal sorn innebär att Sverige får ett dåligt infly-
tande. Vi brydde oss inte om att påpeka detta förra gången. Vi brydde
oss inte om att begära en omförhandling redan då, när vi insåg att detta
var ett dåligt alternativ.

Nu ska jag vara glad för den här folkomröstningen. Jag är fortfa-
rande glad att vi får möjlighet att ta ställning till någonting som fak-
tiskt inte innebär att vi blir medlemmar vilket skulle innebära att Sve-
riges riksdag därmed skulle bli i stort sett arbetslös i fortsättningen.
Jag är glad att det fortfarande finns chans att hindra utländska makter
från att stifta lagar i Sverige. Det vore felaktigt. Jag tycker att vi kan
fortsätta samarbetet med Europeiska unionen, med andra europeiska
länder och med länder i hela världen med fortsatt rätt till självbestäm-
mande.

Fru talman! Det är viktigt för Sveriges industri att vi kan driva en
självständig handelspolitik och att vi inte riskerar, vilket vi skulle göra
om vi blev medlemmar i Europeiska unionen, att komma i kläm i ett

Prot. 1994/95:7

11 oktober

Remissdebatt

79

Prot. 1994/95:7 11 oktober

tänkbart handelskrig mellan t.ex. USA och Europeiska unionen. Det har funnits tendenser till sådana skärmytslingar. Jag tror att Sverige

har större möjligheter att handla med alla länder om vi står utanför

Remissdebatt

EU. Anf. 66 CARL BILDT (m) replik: Fru talman! Krister Skånberg talar väldigt mycket. Men jag vet inte riktigt vad han talar om, för han talar inte om Miljöpartiets alter- nativ. Miljöpartiets alternativ är ju EES-avtalet, vilket innebär att vi utrikeshandelsmässigt är beroende av EU. Därigenom är vi en del av detta, om man så väljer att kalla det, handelsblock. Han kan hålla sina tal på någon kongress för Miljöpartiet och företräda någon annan linje. Men det är inte Miljöpartiets linje som han förefaller att företräda i denna debatt. Låt mig också få påpeka för honom, när han talar om miljöstan- dard, att vi har rätten till en högre miljöstandard. Men när det gäller reglerna för t.ex. varuhandel är ju skillnaden mellan vad vi kan göra som EES-medlemmar och som EU-medlemmar knappt befintliga över huvud taget, för samma regelverk gäller för hela EES-området. Men besluten fattas bara av dem som är medlemmar i unionen, så även här är det dags att ta en interndebatt inom Miljöpartiet. Sedan vill jag också bara upprepa att det inte är vi som har pådyv- lat er EES-alternativet. Nu har några stycken här under några timmar ställt frågor om alternativen. Alternativen har successivt blivit allt kla- rare, även om jag villigt medger att de inte kom så enkelt och inte så omedelbart spontant, utan det har successivt blivit allt klarare att EES- alternativet är det alternativ som vi har. Och det är det alternativ som ni själva har valt. Då må det väl vara oss förlåtet att något erinra om vad ni själva sade om vad detta alternativ innebär i form av bristande inflytande. Vad min egen ståndpunkt beträffar har jag ständigt, vilket jag tror att Mats Hellström kan intyga, i denna kammare sagt att EES-avtalet är ett randstatsavtal. Detta var en nödvändighet under ett övergångsske- de, som Mats Hellström väl beskrev bakgrunden till. Men det var ing- en som med självaktning kunde säga att detta var en slutstation för Sverige. Det är ni som har gjort detta randstatsavtal till ert eget alternativ. Skyll inte på oss! Det är ni som har valt alternativ. Men vi tar oss fri- heten att påpeka den demokratiska begränsning och den plågsamma situation som det kommer att leda till när vi på punkt efter punkt, må- nad efter månad, år efter år, decennium efter decennium kommer att få finna oss i beslut som vi inte vill vara med och fatta själva. Detta är Miljöpartiets och Vänsterpartiets Europaalternativ.

80

Anf. 67 KRISTER SKÅNBERG (mp) replik:

Fru talman! Det är viktigt att konstatera att Miljöpartiet inte var med i
riksdagen när besluten om svenskt deltagande i det europeiska eko-
nomiska samarbetet fattades. Vi deltog alltså inte i beslutet. Riksdagen
har genom sitt beslut med stor majoritet tvingat fram det andra alter-
nativet vid folkomröstningen den 13 november. Omröstningen står
mycket riktigt, som Carl Bildt påpekar, mellan fortsatt EES-avtal och
ett svenskt medlemskap i Europeiska unionen.

Vi har påpekat ett antal gånger att vi redan tidigare hade ett mycket
gott samarbete med Europeiska gemenskapens länder, som det hette
då, i form av ett frihandelsavtal som har fungerat alldeles utomordent-
ligt och en lång rad andra avtal. Vid de debatter som vi fortfarande
kunde delta i sade vi att det fanns för- och nackdelar med EES-avtalet.
Vi fördömde det inte på alla punkter, men vi tyckte att det inte bara
handlade om just handel och ekonomiskt samarbete utan att det också
gjorde djupa ingrepp i den svenska lagstiftningen och därmed i den
svenska självständigheten. Värre blev det naturligtvis när det första
EES-avtalet som diskuterades förändrades och EG-domstolen skulle
vara den enda tolkaren av fördraget enligt parollen: Du skall inga and-
ra gudar hava jämte mig. Det är som sagt bra att folkomröstningen
genomförs.

Fru talman! Det är viktigt att komma ihåg att Sverige ändå fungerar
något så när bra, trots den förra regeringens ekonomiska politik. Ar-
betslösheten har minskat, tack vare att Carl Bildt tvingades vika från
den hårda linjens politik. Vi skulle vara med i Europeiska gemenska-
pens hårda kärna. Det skulle få kosta vad som helst. Den svenska kro-
nan skulle försvaras till varje pris. Vad har detta kostat hittills, Carl
Bildt? Är det 60 miljarder eller är det mera som Carl Bildts envishet
kostat de svenska skattebetalarna? Kronan började i alla fall plötsligt
flyta, och det gav en chans. Nu säger Carl Bildt att det hade den fått
göra även om vi hade varit med i Europeiska unionen. Det skedde där
en del devalveringar, men det var ingen valuta som tilläts flyta så vitt
jag vet.

Anf. 68 KENNETH KVIST (v):

Fru talman! I den här debatten har efterlysts alternativet för nejsi-
dan. På mycket kort sikt är svaret naturligtvis att alternativet är det
Sverige såsom det är och såsom det verkar i dag, precis som alternati-
vet för ja-anhängarna är EU såsom det verkar i dag. Men vad är alter-
nativet från ja-anhängarna på litet längre sikt? Är det någon som i dag
kan säga att man med bestämdhet kan förutspå vilken utveckling EU
kommer att genomgå?

Carl Bildt har nu tyvärr lämnat kammaren. Han har suttit här länge,
vilket var en beundransvärd prestation i sig. Han säger: Skyll inte
EES-avtalet på oss! Han säger att detta avtal var ett randstatsavtal.
Men det var ju regeringen Bildt som slöt detta randstatsavtal, som
enligt sin egen uppfattning om detta avtal med berått mod lät Sverige
bli en randstat i EES-samarbetet. Däremot var vi från vänsterns sida
kritiska mot EES-avtalet just därför att det var ett randstatsavtal, just

Prot. 1994/95:7

11 oktober

Remissdebatt

6 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 7

Prot. 1994/95:7 11 oktober

därför att det inte gav inflytande, och just därför ville vi ha omför- handlingar och ett helt annat avtal.

Mats Hellström försöker framställa EU, vilket han inte än den enda

Remissdebatt

ja-anhängaren som gör, som en sorts arena som skall jämställas med Sveriges riksdag. Men EU är en arena med helt andra spelregler, byggd på helt andra principer. 1 EU är det inte folksuveränitetsprincipen och parlamenta- rismen som genomsyrar spelplanen, utan EU är tvärtom en maktappa- rat för en elitistisk byråkrati, där regeringar eller representanter för regeringar uppträder som lagstiftare. Ett EU-medlemskap skulle innebära ett politiskt systemskifte. På alla de områden som EU griper in i med EU-rätten upphör riksdagen att vara egentlig lagstiftare. Därmed avskaffas också delvis - och till växande del - en av grundpelarna i vår författning, nämligen att det är den folkvalda riksdagen som stiftar lag. Lagstiftningsmakt överförs till Bryssel, till ministerrådet, där en representant för Sveriges regering kommer att utöva 4/90 röstinflytande över de lagar som skall gälla i Sverige. Detta betyder att riksdagen som folkets främsta företrädare, som det heter i vår regeringsform, kommer att upphöra på en rad områden. Ordningen i EU är som bekant den att nationell lag - även lag av grundlags valör - får vika för EU-rätten. Innebörden av detta är att folkets möjlighet att påverka politiken avtar. I slutna möten i ministerrådet och på den utanför folkinflytande stående kommissionens initiativ kommer växande delar av de lagar och beslut som kommer att vara styrande för vårt land att antas. Folkviljans genomslag i val till riksdagen kommer att kraftigt minska i betydelse. Ett medlemskap i EU skulle därför faktiskt innebära minskad de- mokrati. I den föreliggande propositionens avsnitt Allmänna övervä- ganden frångås denna problematik delvis med tystnad, delvis med förnekanden. Uttryckligen påstås att samarbetet i EU är ”strikt mel- lanstatligt”. Det påstås att medlemsstaterna är ”fördragens herrar”, och det påstås att det handlar om begränsad överlåtelse av beslutsbefogen- heter. Men faktum är att det inte handlar om en begränsad överlåtelse. För att vi skall komma med i EU föreslås grundlagens hittillsvarande formulering i 10 kap. 5 § i regeringsformen, som möjliggör överföran- de av beslutsmakt i begränsad omfattning till mellanstatlig organisa- tion, bli kompletterad med följande formulering: ”Riksdagen kan överlåta beslutanderätt till Europeiska gemenskaperna så länge som dessa har ett fri- och rättighetsskydd motsvarande det som ges i denna regeringsform och i den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.” Orden ”begränsad omfattning” är strukna inför EU därför att vi i praktiken överlämnar beslutsbefogenhet i oviss omfattning - ingen kan säga i hur stor omfattning. EU har en överstatlig karaktär, som skiljer EU från allt annat inter- nationellt samarbete. Det är därför en eufemism att, som det framhålls

82

i propositionen, samarbetet i EU är strikt mellanstatligt. Det är vidare
inte genom några av politiska instanser beslutade fördrag utan - vilket
skildras i propositionen ca 400 sidor längre fram - genom en
”vidsträckt tolkning” av Romfördragets artikel 5 som EU:s domstol
har ställt EU-rätten över den nationella rätten och även över grundla-
garna. EU-rätten har härigenom fått inte bara en direkt tillämplighet i
medlemsstaterna utan faktiskt också en överordnad ställning, vilket
innebär att riksdagens inflytande och ställning kraftigt försvagas. Däri-
genom lyfts väsentligt politiskt inflytande bort från riksdagen och
därmed - vilket är det allvarliga - bort från folkets vilja. Försöken i
propositionen att släta över denna realitet kommer i det fortsatta arbe-
tet, liksom i kampanjen inför folkomröstningen, att blottläggas och
avslöjas.

Anf. 69 RAGNHILD POHANKA (mp):

Fru talman! Riksdagsledamöter! Jag har valt ett ämne som tydligt
visar skillnaden mellan en självständig stat som Sverige och EU, näm-
ligen alkohol- och narkotikapolitiken.

När det gäller uppbyggandet eller förändringen av ett samhälle är
det visionerna samt folkets och politikernas vilja som avgör i vilken
riktning utvecklingen skall gå. Samtidigt skall man utgå från verklighe-
ten, dvs. det samhälle, den struktur, som vi har i vårt land och natur-
ligtvis göra på samma sätt när det gäller EU. Vi skall se efter i vilken
riktning EU utvecklas, i detta fall när det gäller alkohol- och drogpoli-
tiken.

I Sverige har vi redan år 1977 lagt fast att vår strategi är att be-
gränsa alkoholens skadeverkningar genom att sänka totalkonsumtio-
nen. Tillgängligheten och prismekanismen är några av de effektiva
redskap som man använder. Förebyggande verksamhet och upplysning
i skolor och på arbetsplatser är några andra.

Men EU:s viktigaste fråga är fri rörlighet, och det går före hälsoas-
pekten. Alltså kommer enligt propositionen detalj handelsmonopolet,
Systemet, att noga och regelbundet övervakas av kommissionen. Det
kan också efter en anmälan bli föremål för domstolens behandling.
Många affärsmän vill ju också i Sverige se försäljning i detaljhandeln
av alkohol.

Kostnaderna för alkohol kommer med all säkerhet att anpassas
nedåt, mot EU-nivån. När vi som privatpersoner efter en övergångstid
kommer att få införa mera vin, sprit och öl än vi får göra nu, kommer
också priserna att gå nedåt. Det var ett av våra alkoholpolitiska in-
strument. Dessutom kan tillgängligheten komma att öka efter ett dom-
stolsutslag.

I Sverige, med sina omkring 800 000 alkoholmissbrukare och ca
300 000 som har svårare problem och är i behov av vård, är det alko-
holproblemen som är helt överskuggande, medan de ca 15 000 med
andra svåra drogproblem tycks vara mindre svårbemästrade. Men det
är en växande skara, och den ökar nu efter ett par års paus, där narko-
manerna eller blandmissbrukarna i genomsnitt blev äldre - de som inte
redan dött av sitt missbruk. Men nu går missbruket allt längre ned i

Prot. 1994/95:7

11 oktober

Remissdebatt

83

Prot. 1994/95:7

11 oktober

Remissdebatt

84

åldrarna. Ännu har vi en ur internationell synpunkt verksam och re-
striktiv drogpolitik.

Inom EU är alkohol att betrakta som vilken vara som helst, och den
fria rörligheten och den fria konkurrensen går före andra motiv. När
det gäller narkotika är det litet mer problematiskt. Den yttre gränskon-
trollen, mot länder utanför EU, skall inte förändras. EU ämnar t.o.m.
förstärka den, något som verkligen behövs. 80 - 90 % av vår narkotika
kommer från EU, men hittills har inte någon praktisk handling kommit
till stånd i det här fallet. Det är t.o.m. så att en del länder i EU har spa-
rat in på tjänster inom den yttre gränskontrollen.

CIS, Customs Information System, ökar dock kontrollen på vissa
områden där man tidigare inte haft någon alls. Men har narkotikan väl
kommit in i ett EU-land är det i stort sett fritt fram. Vid EU:s inre
gränser får tullen nämligen inte vara permanent närvarande. Tullen får
inte heller använda systematiska kontroller eller stickprover. Sådana
betraktas som hinder för den fria rörligenheten.

Endast vid misstanke om brott får tullen gripa en misstänkt. Om
man betänker att 15 % av de 1 500 beslagen förra året gjordes på
grund av misstanke, kan man förstå vad EU betyder när det gäller
minskande möjligheter för tullen att arbeta.

Bestämmelserna baseras som alltid på Romfördraget, Maastricht
och/eller konkreta förordningar och direktiv beslutade av ministerrå-
det.

Gränskontrollutredningen talar om att kompensatoriska åtgärder
måste vidtas. Som EU-medlemmar skall vi få tillgång till flera interna-
tionella samarbetsinstrument och andra åtgärder för svenska inrikes-
förhållanden. Men först i oktober 1994 läggs ett förslag till en kon-
vention om Europol fram. Chefen Peter Vowé räknar med tio år tills
organisationen blir slagkraftig eller över huvud taget operativ. Jaha, så
var det med den internationella samarbetsorganisationen. EDMC, Eu-
ropean Drugs Monitoring Center i Lissabon, är oerhört drogliberalt.

Hur ser det ut i EU? En oerhörd uppgivenhet och passivitet finns
där inför drogerna, medan aktiviteten finns att åse hos drogliberalerna,
med påtryckningar, med liberalisering, med storstadskonventionerna
om ett fritt narkotikaanvändande. I t.ex. Frankfurtresolutionen, som
lades fram 1990, kräver man total legalisering av cannabis och mariju-
ana, att små mängder av tung narkotika skall tillåtas samt förskrivning
av metadon och nu även av heroin och andra tunga droger.

Från början var det fyra städer: Amsterdam, Frankfurt, Hamburg
och Ziirich. 1993 var de 23, och nu finns ett kontaktnät till ytterligare
28 storstäder, däribland Köpenhamn, efter påtryckningar från Tysk-
land. Det är något oerhört som händer på det här området.

Tyskland, Italien, Storbritannien, Holland, Grekland och Portugal,
i och för sig även Schweiz som är utanför EU, har kommit långt med
liberaliseringen. Här skall vi in och påverka. Jag tycker att det är pate-
tiskt. Det är stor risk att vi sväljs av den här stora krokodilen.

Med all säkerhet kan vi däremot utanför EU bevisa att det går att
fortsätta med vår alkohol- och drogpolitik, att förnya och förbättra den
med positiva förtecken, men endast utanför EU. När det gäller

drogpolitiken är risken, om vi är medlemmar i EU, att ett beroende av
nya droger byggs upp hos ett allt större antal människor även i vårt
land. Arbetslösa, rotlösa och fyra och en halv miljoner bostadslösa i
EU är en grogrund för olika droger, för kriminalitet och utslagning. Vi
har samma problematik i Sverige i en något mindre skala.

EU:s yttre och inre gränskontroller kommer att få stor kraft när det
gäller att hindra asylsökande att komma in i EU och dess delstater.
Detta sker genom ökade kontroller vid olika yttre och inre gränsavsnitt
och genom kraven på transportbolagen att stoppa asylsökande innan
påstigning på flygplan och färjor sker. En ny osynlig Berlinmur. Där-
emot blir den yttre gränsen för droger, och vapen för den delen, svår
att effektivt bevaka då t.ex. Holland, Grekland och Portugal har så
liberal drogpolitik. Väl inne i EU är chanserna små att lägga beslag på
drogerna.

Genom arbetslöshet och dåligt socialt skyddsnät skapas grogrun-
den för missbrukande och utslagning. När man en gång skapat en stor
marginaliserad grupp går det inte att fånga upp den igen, t.ex. när det
blir högkonjunktur. Det visar all erfarenhet från Europa, säger Börje
Olsson, CAN, forskare vid Centralförbundet för alkohol- och narkoti-
kaupplysning.

Enbart EU:s alkohol- och drogpolitik räcker för att säga nej till
EU. Vi har inte råd att isolera oss i EU. Där blir vi verkligen en netto-
betalande randstat, inte i ett europeiskt samarbete, utan i en union utan
utträdesparagraf.

Anf. 70 YVONNE RUWAIDA (mp):

Fru talman! I jämställdhetens namn skulle jag gärna vilja säga fru
talkvinna. Men jag skall inte prata om jämställdhet i dag, utan om EU
och miljön.

En stor del av miljöförstöringen känner inga gränser. Därför krävs
det på många områden internationellt samarbete och gemensamma
beslut för att lösa problemen. Det bedrivs mycket miljöarbete i många
internationella fora, varav EU är ett bredvid många andra.

Sverige ligger nära EU och har en stor del av sin handel med just
EU. Det är naturligtvis viktigt att vi kan påverka EU. Beslut om miljö-
regler fattas dock inte bara på sammanträden inom EU. Det är viktiga-
re att det finns positiva föregångsexempel i EU:s närområde.

Kalifornien ligger på många områden långt fram då det gäller mil-
jön och har starkt påverkat sin omgivning. Kalifornien har drivit hela
den federala miljöpolitiken framför sig. Utveckling på miljöområdet
behöver dynamik. Miljön blir inte bättre av likriktning. Det trodde jag
att vi hade lärt oss av forna Sovjetunionen, där planekonomi och lik-
riktning var orden.

Av ja-förespråkarna får vi höra att vi får ställa hårdare krav och att
EU enbart har minimiregler. Är det så? Nej, verkligheten är inte så
enkel. På många områden hindrar EU:s krav Sverige från att ligga
före. I regeringens konsekvensutredning, EU, EES och miljön, skriver
man: Den amerikanska lagstiftningen ger faktiskt Kalifornien ett större
utrymme för särlösningar än vad EG:s regelverk erbjuder medlemslän-

Prot. 1994/95:7

11 oktober

Remissdebatt

7 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 7

Prot. 1994/95:7

11 oktober

Remissdebatt

86

derna. USA är alltså mer dynamiskt än EU. EU hindrar Sverige från
att bli Europas Kalifornien. EU hindrar hårdare miljökrav, framför allt
på produkter och gör att vi inte kan gå före. Genom att vara ett före-
gångsexempel driver man på miljöutvecklingen som land, företag eller
som enskild människa.

Vi har i förhandlingarna fått en del övergångsregler på miljöområ-
det. Det är bra. Men efter en viss period skall alla länder inom EU ha
samma regler, och vi har i avtalet inte fått några garantier för att vi får
behålla våra strängare regler. Det är ett tydligt exempel på att vi inte
kan gå före.

Vi har i Sverige haft en miljödifferentierad försäljningsskatt på
fordon. Men redan innan folkomröstningen EU-anpassade den förra
regeringen oss och ersatte försäljningsskatten med en miljödifferentie-
rad fordonsskatt. EU hindrar Sverige att på detta område använda ett
effektivt styrmedel för ett milj ovänligare samhälle. Försäljningsskatt är
nämligen som styrmedel mycket mer effektivt än fordonsskatt. Vi skall
inte glömma bort att den förra regeringen i samförstånd med Social-
demokraterna har urholkat den svenska miljöpolitiken med en EU-
anpassning.

EU:s konstitution innehåller politiska mål. Det gör inte den svens-
ka. Det överordnade målet för EU är att främja traditionell ekonomisk
tillväxt genom att avlägsna nationella begränsningar för handeln.

När det gäller handel finns det tvingande politiska beslut inom EU.
Det räcker med kvalificerad majoritet för harmonisering av produkt-
krav. Men när det gäller miljöpolitiska instrument, som miljöskatter
eller åtgärder som påverkar val av olika energikällor, krävs enhällig-
het, dvs. ett enskilt land kan i dag lägga sitt veto i dessa viktiga miljö-
frågor. Men vi kan bli överkörda när det gäller produkter som vi vill
ha högre miljökrav på.

Exempelvis skulle vi, om vi vore ett medlemsland i EU, inte ens
tillsammans med alla övriga medlemsländer kunna tvinga England att
minska sina utsläpp. Men vi skulle bli tvingade att ta emot produkter
som de producerar som är miljö- eller hälsoskadliga. Handel går före
miljöhänsyn.

Fältbiologerna, Miljöförbundet, Framtiden i våra händer och Jor-
dens vänner är alla medlemmar i Folkrörelsen mot EU, och de rekom-
menderar ett nej.

Naturskyddsföreningen har uttalat att ett EU-medlemskap skulle få
övervägande negativa effekter för miljöpolitiken. EU är ett miljöhot.

Det är nästan aldrig makthavarna eller etablissemanget som är på-
drivande i miljöutvecklingen, utan den drivs av folklig opinion. Detta
förutsätter en tydlig väg från folkopinion till politiska beslut. Något
sådant finns inte inom EU.

EU innebär inskränkningar i friheten till information. Vi har ingen
garanti för den svenska offentlighetsprincipen eller meddelarfriheten.
Det här hindrar medborgare att delta i den miljöpolitiska utvecklingen.
Resultatet blir att miljöutvecklingen hämmas.

De fördelar som Sverige kan få som medlem i EU uppväger inte
ens på långt när de nackdelar som följer genom att vi inte kan gå före,

genom att information och demokrati försämras och genom att EU:s
struktur ökar transporterna.

För att vi skall nå en hållbar utveckling i Sverige och i världen
krävs rätten att gå före och att vi har en god demokrati, dvs. ett nej till
EU för Sverige.

Anf. 71 PETER ERIKSSON (mp):

Fru talman! Jag tänker ta upp ett område i propositionen, en aspekt
som behandlas i mycket liten utsträckning men som jag ändå uppfattar
som grundläggande.

När ja-sägarna allt som oftast kommer till korta i debatterna brukar
de påpeka att EU är en process. Man skall inte stirra sig blind på detal-
jer. Jag håller med om det. EU är en process. Den som på allvar har
studerat EU det senaste decenniet kan knappast komma till någon an-
nan slutsats än att det är en accelererande centralisering och byråkrati-
sering som utmärker processen. Enhetsakten, den ökande användning-
en av majoritetsbeslut, Maastrichtavtalet och EU-domstolens förstärkta
maktställning är kanske de tydligaste exemplen på det.

Som jag ser det är processen entydigt på väg mot en ny gemensam
västeuropeisk statsbildning. Det gör EU unikt i jämförelse med alla
andra internationella organisationer. Det är därför malplacerat att, som
några debattörer har gjort, jämföra med Nordiska rådet eller FN.

Nå, är det här bra eller dåligt? I propositionen tas en del aspekter
upp, men man glömmer andra som för mig är väsentliga och grundläg-
gande.

Fru talman! Demokrati betyder folkstyre. Om de nordiska länderna
blir medlemmar i EU kommer unionen att omfatta 360 miljoner män-
niskor och över 20 olika språk. Är det över huvud taget möjligt att
kombinera en sådan koloss med ett fungerande folkstyre? Är det möj-
ligt att skapa en situation där vanliga, enkla människor känner att de är
med och påverkar framtiden och att de är delaktiga i beslutsprocessen?

I propositionen, liksom i konsekvensutredningen Suveränitet och
demokrati, löser man den här frågan genom att helt och hållet förbise
den. I stället väljer man att göra om frågeställningen och föra ett
mycket tvivelaktigt resonemang om Sveriges formella och faktiska
suveränitet. Det här är kanske smart, men det är farligt och bedrägligt.

Jag tror att förutsättningen för ett effektivt folkstyre är ett öppet
samhälle med medvetna och engagerade människor som tar ansvar för
framtiden. Möjligheterna att skapa en bättre värld ligger i första hand i
en offentlig debatt och i att människor sluter sig samman och trycker
på makthavare för att få en förändring.

I propositionen väljer man i stället ett ”von oben”-perspektiv, ett
elitistiskt och närmast machiavelliskt perspektiv, där makthavarna
förutsätts vara upplysta och oberoende av folket.

Demokratin är inte till för oss i gräddfilen. Om Ebon Larsson i
Öjebyn utanför Piteå är förbannad eller tycker att vi i riksdagen har
gjort ett allvarligt misstag, kan han skriva en artikel i lokaltidningen.
Åtminstone Bengt Hurtig i riksdagen, och nu också Anders Sundström
i regeringen, läser det som Ebon Larsson skriver. Han kan skriva brev

Prot. 1994/95:7

11 oktober

Remissdebatt

87

Prot. 1994/95:7 11 oktober

och han kan lyfta telefonluren. Jag kan däremot garantera er att det inte finns någon i EU-kommissionen som läser Piteå-Tidningen. Ebon

Larsson kommer aldrig att tala med den kommissionär som har hand

Remissdebatt

om frågan. Ebon Larsson kan också ta steget in i en lokalförening. Han kan driva frågan där lokalt. Kanske kan han få i gång en större aktivitet. Kanske kan han få människor att ställa upp på en demonstration. Kan- ske kan han få 10 000 pitebor att gå ut och demonstrera för en stor och viktig fråga. Kanske kommer Aktuellt att ta upp frågan i en sändning över hela Sverige. Men i Bryssel ser man inte på Sveriges television. Jag frågar om det är möjligt att kombinera en koloss som EU med ett fungerande folkstyre. Jag har inget säkert svar, och när jag ser på unionen i dag ser jag inte ens skymten av ett försök. För svensk del kommer hemlighetsmakeriet att öka. Riksdagen kommer in i bilden när besluten i realiteten redan är fattade. Folkrörelsernas möjligheter att påverka kommer att minska radikalt också genom försämrade remiss- möjligheter och det grundläggande problemet att makt heter pengar. Det är inget annat än cynism när man i propositionen på s. 459 i del 1 skriver att svenska intresseorganisationer får en dubbel möjlighet att påverka genom att de vid ett medlemskap kan ta direkt kontakt med EU-organen. Lobbyistsystemet är den starkes rätt och därmed också de stora företagens. Demokratin och folkstyret är den svages motmakt. Den är Carl Bildt, den f.d. borgerliga regeringen och Ingvar Carlsson beredda att skicka minst 50 år tillbaka i tiden. Vi har redan sett hur sekretessreglerna inom EU begränsar den of- fentliga debatten. Nyligen försvarade jordbruksminister Karl Erik Ols- son användningen av hemligstämplar av EU-material hos svenska myndigheter, trots att det uppenbart stred mot vår tryckfrihetsförord- ning. Karl Erik Olsson ansåg, enligt tidningen Land, att ett offentliggö- rande av papper om genmanipulerad raps skulle omöjliggöra förtroen- defulla samtal i framtiden. Tyvärr tror jag att den f.d. jordbruksministern är representativ. Den svenska traditionen talar för att varken svenska politiker eller tjänste- män kommer att slåss för vår offentlighetslagstiftning i EU. Den svenska åsikten från myndigheter och verk kommer därmed i många fall att formuleras utan offentlig insyn. I remissvaren till EU-propositionen gör flera juridiska myndighe- ter, som t.ex. Kammarrätten i Göteborg och Hovrätten över Skåne och Blekinge, den självklara bedömningen att insynen i beslutsfattandet kommer att minska. Svenska journalister delar inte heller den blåögda optimism som den borgerliga regeringen har spritt omkring sig. Det här är oerhört allvarligt. Offentlighetsprincipen och regelverket kring den är medborgarnas bästa försäkring mot mygel och korruption. Den är den viktigaste anledningen till att svensk demokrati faktiskt är bättre än demokratin i nästan alla andra länder i världen. Det enda säkra sättet att hävda den svenska grundlagen mot EU hade varit att kräva ett erkännande och begära undantag för de regler som kolliderar med offentlighetsprincipen. Nu valde regeringen att

88

nöja sig med en meningslös och ensidig deklaration som inte förpliktar
till något.

Sammanfattningsvis kan man säga att EU:s konstruktion, centrali-
seringsprocessen och det dåliga avtalet motverkar ett folkligt inflytan-
de.

Makten blir onåbar, och banden mellan makthavare och folket ka-
pas, eftersom man inte kan rösta bort eller sparka en dålig kommis-
sion, ett dåligt ministerråd.

Jag anser att propositionen över huvud taget inte har belyst de
grundläggande frågorna kring demokrati och folkstyre på ett seriöst
sätt.

Fru talman! En sund politik för en bättre värld går ut på att utveck-
la folkstyret i stället för att avveckla det. Därför bör svenska folket
säga nej till ett medlemskap i den europeiska unionen.

Anf. 72 EWA LARSSON (mp):

Fru talman! Talkvinna låter bättre. Om propositionen godkänns
godkänns också det resonemang som utredningen bygger hela sitt
ställningstagande på. Jag har tittat litet extra på jämställdheten.

I de allmänna övervägandena under avsnittet jämställdhet anser ut-
redningen att ”ett EU-medlemskap ger Sverige den bästa ekonomiska
tillväxten och att det ger förutsättningar för social välfärd och jäm-
ställdhet mellan kvinnor och män”.

Utredningen låter ett resonemang kring tro utgöra grunden för
ställningstagandet. Vem kan säga att just ett medlemskap i EU gör att
tillväxten i Sverige ökar? Och vem vågar säga till tredje världens
kvinnor att de kan glömma allt vad jämställdhet heter så länge de inte
har den bästa ekonomiska tillväxten.

Vi kan konstatera att arbetslösheten inom de tolv EU-länderna i
dag ligger kring 10 %. Ca 20 miljoner människor går alltså utan arbe-
te. I resonemanget om att tillväxt är bra just för kvinnor och inte för
alla människor torde ligga en gammal vana att använda just kvinnor
som arbetskraftsreserv. Låg tillväxt är lika med att kvinnor arbetar
oavlönat hemma. Hög tillväxt är lika med att kvinnor arbetar både
oavlönat hemma och avlönat ute.

Ungefär var tredje arbetstagare inom EU är kvinna, men kvinnorna
utgör hälften av de arbetslösa. Kvinnor under 25 år har drabbats av
mycket hög arbetslöshet i de flesta EU-länder. I Sydeuropa ligger den
arbetslösheten så högt som på 30-40 %. Kvinnorna är också i genom-
snitt arbetslösa längre tid än männen.

Nu tror jag att resonemanget om kvinnor som en generell arbets-
kraftsreserv är ett förlegat resonemang. Jag tror i stället att många
högavlönade kvinnor kommer att få goda arbetsmöjligheter inom EU:s
organisation. Men många kvinnor som i dag arbetar inom den offentli-
ga sektorn i Sverige kommer att förlora sina arbeten. Kommunförbun-
det har räknat ut att ca 80 000 kvinnor får gå redan 1995, med givna
kommunala budgetramar. Att högavlönade kvinnor vinner på ett
eventuellt medlemskap behöver inte heller betyda att jämställdheten
ökar, eftersom högavlönade män gynnas ännu mer.

Prot. 1994/95:7

11 oktober

Remissdebatt

89

Prot. 1994/95:7 11 oktober

Jag skall återgå till hypotesen om att vi får den bästa ekonomiska tillväxten genom ett medlemskap i EU och att det ger förutsättningar

för jämställdhet.

Remissdebatt

Fru talman! Vad vi känner till i dag, förutom arbetslöshetssituatio- nen, är att ungefär 90 % av Sveriges penningflöde in och ut ur landet på en dag inte producerar arbeten. Det är pengar som det tjänas pengar på. Inga nya arbeten skapas. Nu verkar det som om en del politiker menar att vi först måste av- reglera valutamarknaden i Sverige genom att ta bort dess spelregler. När det är klart, några har blivit väldigt rika och landet har tömts på investeringskapital måste vi gå med i EU, avsäga oss svenskt folkstyre med riksdagen som högsta beslutande organ och förlägga makten utan- för Sveriges gränser. Sedan skall vi tillsammans med EU-länderna hitta på gemensamma regler för att tygla penningflödena, så att inves- teringar som ger nya arbeten kommer i gång. Det är regler som vi har avskaffat för att få vara med. Detta låter som filosofin kring kärnkraften: Bygg ut först för att avveckla sedan! Vem vet om inte alla dessa turer kanske t.o.m. hämmar en ekono- misk utveckling och tillväxt här i Sverige? Kanske blev eller blir vikti- ga investeringar i Asien eller USA aldrig av på grund av alla Europa- piruetter. Tänk om det hinner bli jordbävning i Tokyo innan vi har reglerat penningmarknaden genom gemensamma ansträngningar i EU och japanerna behöver ta hem alla sina yen! Då rasar världens banker ihop som korthus, eftersom mer pengar är i omlopp än vad som i reali- teten finns. I detta spel vill riksdagens majoritet att vi skall nysta oss in allt mer. Den anger spelet som en väg till ökad jämlikhet. Jag hoppas in- nerligt att majoriteten av Sveriges befolkning - jag tänker på alla kvinnor - inte låter sig luras av gubbarnas spelteorier utan ser hur verkligheten ser ut. I Sverige lönearbetar kvinnor och män i ungefär samma utsträck- ning. Även när barnen är små arbetar kvinnor i Sverige tack vare en väl utbyggd och kvalitativt hög barnomsorg. Inom EU ser det naturligtvis litet olika ut, men en generell iaktta- gelse är att kvinnor är ekonomiskt beroende av män via skattesystem, bidragsregler och brist på barnomsorg. Kvinnor får i och med det en underordnad ställning. De måste be om pengar och förväntas självfal- let stå för det obetalda arbetet. I Tyskland går det bra för industrin nu, men arbetslösheten ligger kvar på ca 10 %. Är det den samhällsutvecklingen vi vill efterlikna här i Sverige? Människor mår naturligtvis dåligt av arbetslösheten. Intres- segrupper ställs mot varandra, och främlingsfientligheten ökar. Vad beträffar avgiften till EU är jag mycket tveksam till om vi har råd att gå med. Vi har i dag en statsskuld på ca 1 300 miljarder kronor. Ingen vill väl påstå att den är planerad? De dryga 100 miljarder kronor i ränta på skulden som vi måste betala 1995 belastar statskassan hårt. En annan fråga gäller solidariteten, som har nämnts tidigare här i kväll. Är det en riktig solidarisk prioritering att man via skattsedeln är

90

med och betalar rationaliseringen av Portugals textilindustri eller
vägrondeller i Spanien? Det är bara ett par exempel på vad vår med-
lemsavgift kan tänkas användas till. Kanske skulle prioriteringen i
stället vara att man satsar på kollektivjordbruk i Latinamerika eller på
skolundervisning i Ghana.

Kan det vara annat än tro att tillväxten i Sverige kommer att öka
genom ett medlemskap? Kan det vara annat än tro att Sverige kommer
att få mer genomslag i EU än EU får i Sverige? Nordens kvinnor kan i
stället förlora det som har erövrats i form av barnomsorg och plats på
arbetsmarknaden. Om kvinnor inte kan arbeta och försörja sig själva
finns det heller ingen jämställdhet.

Anf. 73 LENA KLEVENÅS (s):

Fru talman! Jag skall fatta mig kort, eftersom jag håller på att missa
tåget till Uppsala. Där skall jag vara med om att starta ytterligare en
länsavdelning för socialdemokrater som är mot EU.

Av den här debatten skulle man kunna tro att det bara finns EU-
motståndare inom Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Centern. Så är inte
fallet.

I Sverige finns något som heter Folkrörelsen mot EU. Där ingår
t.ex. Socialdemokrater mot EU som en av de stora organisationerna.
Där ingår även fackliga EU-kritiker. 10 % av den socialdemokratiska
regeringen är EU-motståndare, 10 % av den socialdemokratiska riks-
dagsgruppen likaså. 50 % av våra medlemmar är också mot medlem-
skapet.

Vi har i partiet ja- och nejkommittéer som har presenterat sina ar-
gument, och vi har en öppen och frisk debatt. Vi är eniga om målet. Vi
vill att människor skall ha jobb, och vi vill att miljön skall räddas, men
vi ser verktyget EU på olika sätt.

Den borgerliga regeringens proposition har vi inte tänkt tillbakavi-
sa, utan vi skall väcka en motion. Den är ännu inte klar. Därför kan vi
naturligtvis inte nu redovisa vad som står i den. Jag tror att många av
oss EU-motståndare i det socialdemokratiska partiet kommer att åter-
komma i den allmänpolitiska debatten på onsdag i nästa vecka.

Skälen till att som socialdemokrat vara mot EU-medlemskapet är
många, men de viktigaste gäller naturligtvis ekonomin och sysselsätt-
ningen.

EU kommer att få, vilket har sagts många gånger här i dag, en ge-
mensam ekonomisk politik med en gemensam bank. Målet för den
ekonomiska politiken är prisstabilitet. Det är mycket svårt att få detta
att gå ihop med full sysselsättning. Jag och andra EU-motståndare gör
bedömningen att det blir svårare för oss att uppfylla målet att männi-
skor skall ha ett jobb om vi går med i unionen.

Det underliga med denna debatt för och emot EU-medlemskapet är
att vi alla använder samma goda skäl till varför vi vill eller inte vill bli
medlemmar. De är fred, miljö och sysselsättning.

Vad gäller fredsfrågan ser jag saken på följande sätt. Om vi har ett
samarbete i Europa på alleuropeisk och likställd grund är det fredligt.
Men om vi har ett samarbete i Europa som är exklusivt och uteslutan-

Prot. 1994/95:7

11 oktober

Remissdebatt

91

Prot. 1994/95:7

11 oktober

Remissdebatt

92

de, där en liten klick rika länder plockar ut, godkänner, accepterar och
inbjuder några de tycker är lämpliga ur majoriteten av Europas länder
kan det skapa konflikter.

Det talas så mycket om Europa som om det bara vore EU. EU är
för närvarande en fjärdedel av Europa. Även om Sverige och de andra
tre länder som ansökt om medlemskap går med är det fortfarande bara
en tredjedel. Europa har nästan 50 stater.

Det har frågats mycket om alternativet till ett medlemskap och de
fyra friheterna. Man skulle enligt min mening kunna ha följande fyra
saker som grund för alternativet till ett medlemskap.

Folkrörelsedemokratin och de starka fackföreningarna kan vara en
punkt. Den andra kan vara den generella välfärden. Den börjar nu att
brytas ned i EU-anpassningens tecken, och vi håller på att bli kunder
på en marknad.

Den tredje punkten är den solidariska lönepolitiken. I den avregle-
rade marknadens lönespridning finns det inte rum för någon solidarisk
lönepolitik. Den fjärde punkten är naturligtvis den fulla sysselsättning-
en.

För mig är EU byggd på marknadens ideologi. Men det är inte mer
av de fyra friheterna vi behöver, utan det är mindre. Vi behöver mins-
kade klyftor och en förbättrad miljö globalt sett.

Vi behöver ett nytt ekonomiskt system i världen som tar med i be-
räkningen den miljard människor som saknar allt. Detta är inte ideali-
tet eller idealism. Detta är realism. Vi måste utgå från att alla männi-
skor är lika mycket värda, att alla människor har sitt människovärde.

Vi måste utgå från det ekologiska systemet, som är basen för all
produktion, och som är större och viktigare än t.o.m. det ekonomiska
systemet. Vår tids hybris är att vi går utöver de ramar som naturen ger.
Vi inbillar oss att vi kan fortsätta att bygga våra samhällen på myten
om den eviga ekonomiska tillväxten.

Jag blev litet besviken på föregående talare från Miljöpartiet. Hon
verkade lika mycket fast i tillväxttänkandet som många av ja-sägarna.

Den tillväxt som detta resonemang bygger på får inte ske inom den
offentliga sektorn, utan den får bara vara privat. Men inte ens den till-
växten kan lösa de problem som vi måste lösa, nämligen de stora
klyftorna globalt och miljöförstöringen.

Jag återgår nu till att tala litet om marknaden. Under den sommar
som har gått har vi många gånger hotats av marknadens krav på politi-
ken. Det har märkts ett tydligt och klart ogillande av att ett riksdagsval
och EU-val genomförs för att ta reda på vad folk tycker. Det verkar
som om demokratin är ett litet irritationsmoment för marknaden, eller
kanske ett ganska stort irritationsmoment, och det skrämmer mig.

Carl Bildt sade i debatten här tidigare under eftermiddagen att vi är
mitt uppe i ett globalt liberalt systemskifte med avreglering. Det är inte
ofta jag håller med Carl Bildt. Men jag tycker att den beskrivningen av
vad EU-medlemskapet är för någonting och vad vi skulle hamna mitt i
är riktig.

Som jag ser det är avregleringens verktyg dessa fyra friheter: det
fria flödet av arbetskraft, kapital, varor och tjänster. Avregleringens

mål är att minska det folkvalda parlamentets makt och kollektivt fack-
ligt inflytande.

Många ja-sägare, tyvärr även i mitt parti, vill diskutera vad man
vill med medlemskapet. Vi som säger nej ser till hur EU ser ut i dag.
Som medlemmar måste vi underkasta oss de beslut som vi är med och
fattar. EU är i dag tyvärr den permanenta massarbetslöshetens union.

Jag är stolt över att vara socialdemokrat, och jag är stolt över att
mitt parti vågar släppa fram en genuin debatt i EU-frågan. Vi accepte-
rar och respekterar varandra i partiet för våra olika ståndpunkter.

Jag är övertygad om att ju mer vi studerar frågan i vår folkrörelse
och vår arbetarrörelse i studiecirklar och i andra sammanhang kommer
allt fler människor att bli övertygade om att rösta nej till ett medlem-
skap.

Anf. 74 KRISTER SKÅNBERG (mp):

Fru talman! För att förbättra möjligheterna för en sakkunnig ut-
skottsbehandling av regeringens proposition 19 om Sveriges medlem-
skap i Europeiska unionen yrkar jag om följande remittering till ut-
skott.

Det under överläggningen av Krister Skånberg framställda yrkan-
det hade följande lydelse:

Yrk. 1

såvitt avser artikel 112 i fördraget                    JoU

såvitt avser slutakten:

dels gemensam förklaring om gemensam

utrikes- och säkerhetspolitik                    FÖU

dels gemensam förklaring och normer för

miljöskydd, hälsa och produktsäkerhet          JoU

dels förklaring av Finland och Sverige

om alkoholmonopol                       SoU

i övrigt                                          UU

Yrk. 2,3 och 4                               KU

Fru talman! Ragnhild Pohanka sade i sitt anförande att den svens-
ka alkoholpolitiken kommer att urholkas och försvåras om Sverige blir
medlem i Europeiska unionen. Jag vill kommentera detta litet grand.

I Svenska Dagbladet kan vi i dag läsa att ett EU-inträde skulle göra
spriten billigare i Sverige. Det ger mig anledning att tala litet grand om
hur ett EU-medlemskap skulle påverka den svenska statens finanser.

Nettokostnaden för själva medlemskapets avgifter blir 18-22 mil-
jarder om några år. Skatteanpassningen uppskattas av olika bedömare
till 20-24 miljarder kronor. Hans Tapper talade i den statliga ERU-
rapporten om att skatteanpassningen på sikt skulle kunna minska sta-

Prot. 1994/95:7

11 oktober

Remissdebatt

93

Prot. 1994/95:7 11 oktober

tens skatteintäkter med så mycket som 80 miljarder kronor. Till detta kommer de ökade kostnaderna för alkoholskador, som har uppskattats

till 10 miljarder kronor.

Remissdebatt

Statens kassa kommer att vara minst 40-50 miljarder mindre om vi går med i Europeiska unionen än annars. Man får alltså så mycket mindre att röra sig med. I sämre fall kan det bli 70-80 miljarder kro- nor. Jag hoppas att vi här i kammaren så småningom får besked om var motsvarande nedskärningar skall göras i den svenska statens budget. Hur skall bristen i statskassan kunna täckas när budgetunderskottet redan är så förfärande stort och statsskulden bara ökar? Anf. 75 EWA LARSSON (mp): Fru talman! Jag vill förtydliga mig när det gäller begreppet tillväxt. Jag tror på tillväxt. I det begreppet inkluderar jag t.ex. tillväxt inom kunskaper och information. Jag hoppas också på kulturell tillväxt och utveckling. Jag är inte så starkt troende när det gäller tillväxt av sop- berg. Överläggningen var härmed avslutad. 14 § Bordläggning Anmäldes och bordlädes Skrivelse 1994/95:38 Redogörelse för åtgärder med anledning av riksdagens skrivelse 1993/94:390 om bl. a. kärnvapen och särskilt inhumana vapen. Förslag 1994/95:RR4 Riksdagens revisorers förslag angående insatser mot den ekonomiska brottsligheten 15 § Anmälan om interpellationer Anmäldes att följande interpellationer hade framställts: den 3 oktober 1994/95:1 av Per Gahrton (mp) till statsministern om en rättvis och tillförlitlig EU-omröstning 1994/95:2 av Birgitta Hambraeus (c) till utrikesministern om EES

94

10 oktober

1994/95:3 av Eva Zetterberg (v) till utrikesministern om vapenexpor-
ten

1994/95:4 av Sten Andersson (m) till socialministern om asylsökande
som byter kommun

Interpellationerna redovisas i bilaga som fogas till riksdagens
snabbprotokoll tisdagen den 18 oktober.

16 § Anmälan om frågor

Anmäldes att följande frågor hade framställts:

den 3 oktober

1994/95:1 av Birgitta Hambraeus (c) till finansministern om momsen
på studiecirklar

1994/95:2 av Birgitta Hambraeus (c) till kommunikationsministern
om nattågstrafiken

den 6 oktober

1994/95:3 av Andreas Carlgren (c) till utbildningsministern om lön-
tagarfondsmedlen till forskning

1994/95:4 av Andreas Carlgren (c) till utbildningsministern om fri-
stående skolor

1994/95:5 av Kristina Svensson (s) till utbildningsministern om stu-
dieomdömen från folkhögskolor

1994/95:6 av Kristina Svensson (s) till arbetsmarknadsministern om
ändrad praxis i vissa utvisningsärenden

1994/95:7 av Kristina Svensson (s) till arbetsmarknadsministern om
asylsökande kosovoalbaner

1994/95:8 av Elving Andersson (c) till kommunikationsministern om
Öresundsbrons ekonomiska förutsättningar

den 10 oktober

1994/95:9 av Dan Ericsson (kds) till arbetsmarknadsministern om
ROT-avdraget

1994/95:10 av Chatrine Pålsson (kds) till socialministern om vård-
nadsbidraget

1994/95:11 av Dan Ericsson (kds) till finansministern om en värns-
katt

1994/95:12 av Bengt Silfverstrand (s) till utbildningsministern om
behörighetsvillkor för högre studier

1994/95:13 av Carl Bildt (m) till statsministern om Sveriges medlem-
skap i EU

Prot. 1994/95:7

11 oktober

95

Prot. 1994/95:7

11 oktober

1994/95:14 av Lennart Daléus (c) till statsrådet Jörgen Andersson om
energiöverenskommelsen

1994/95:15 av Agne Hansson (c) till statsrådet Jörgen Andersson om
den kooperativa hyresrätten

Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksdagens snabbproto-
koll tisdagen den 18 oktober.

17 § Kammaren åtskildes kl. 19.10.

Förhandlingarna leddes

av talmannen från sammanträdets början t.o.m. 13 § anf. 22 (delvis),
av förste vice talmannen därefter t.o.m. anf. 59 (delvis) och
av andre vice talmannen därefter till sammanträdets slut.

Vid protokollet

ULF CHRISTOFFERSSON

/Barbro Nordström

96

Prot. 1994/95:7

11 oktober

Innehållsförteckning

1 § Anmälan om återtagande av plats i riksdagen..........................1

2 § Anmälan om ersättare för statsråd............................................1

3§ Val av ledamöter i utskotten.......................................................1

Anf. 1 SVEN HULTERSTRÖM (s):.......................................1

4 § Val av suppleanter i utskotten....................................................8

5 § Val av ledamöter och suppleanter i riksdagens förvalt-

ningsstyrelse ...............................................................................15

6 § Val av ledamöter och suppleanter i den svenska delegatio-

nen till Europeiska frihandelssammanslutningens (EFTA)
parlamentarikerkommitté.........................................................15

7 § Val av ledamöter och suppleanter i den svenska delegatio-

nen till Gemensamma parlamentarikerkommittén EG-
Sverige.........................................................................................16

8 § Val av ledamöter och suppleanter i den svenska delegatio-

nen till dels Europeiska ekonomiska samarbetsområdets
(EES) gemensamma parlamentarikerkommitté, dels
EFTA-staternas parlamentarikerkommitté.............................17

9 § Kallelse till utskottssammanträden..........................................18

10 § Anmälan om partigruppernas företrädare i talmanskon-

ferensen.......................................................................................18

11 § Justering av protokoll.............................................................18

12 § Hänvisning av ärenden till utskott.........................................19

13 § Remissdebatt............................................................................19

Anf. 2 GUDRUN SCHYMAN (v):.......................................19

Anf. 3 PER GAHRTON (mp):..............................................22

Anf. 4 CARL BILDT (m):.....................................................26

Anf. 5 GUDRUN SCHYMAN (v) replik:.............................29

Anf. 6 CARL BILDT (m) replik:..........................................30

Anf. 7 GUDRUN SCHYMAN (v) replik:.............................31

Anf. 8 CARL BILDT (m) replik:..........................................32

Anf. 9 PER GAHRTON (mp) replik:....................................33

97

Prot. 1994/95:7           Anf. 10 TALMANNEN:.......................................................34

11 oktober                 Anf. 11 CARL BILDT (m) replik:........................................34

Anf. 12 PER GAHRTON (mp) replik:................................35

Anf. 13 CARL BILDT (m) replik:........................................36

Anf. 14 KARL ERIK OLSSON (c):.....................................36

Anf. 15 GUDRUN SCHYMAN (v) replik:..........................38

Anf. 16 KARL ERIK OLSSON (c) replik:...........................39

Anf. 17 GUDRUN SCHYMAN (v) replik:..........................40

Anf. 18 KARL ERIK OLSSON (c) replik:...........................40

Anf. 19 PER GAHRTON (mp) replik:.................................41

Anf. 20 KARL ERIK OLSSON (c) replik:...........................42

Anf. 21 PER GAHRTON (mp) replik:.................................43

Anf. 22 KARL ERIK OLSSON (c) replik:...........................44

Anf. 23 HADAR CARS (fp):................................................44

Anf. 24 GUDRUN SCHYMAN (v) replik:..........................46

Anf. 25 HADAR CARS (fp) replik:.....................................47

Anf. 26 GUDRUN SCHYMAN (v) replik:..........................47

Anf. 27 HADAR CARS (fp) replik:.....................................48

Anf. 28 PER GAHRTON (mp) replik:.................................49

Anf. 29 HADAR CARS (fp) replik:.....................................50

Anf. 30 PER GAHRTON (mp) replik:.................................50

Anf. 31 HADAR CARS (fp) replik:.....................................51

Anf. 32 HOLGER GUSTAFSSON (kds):............................52

Anf. 33 PER GAHRTON (mp) replik:.................................54

Anf. 34 HOLGER GUSTAFSSON (kds) replik:..................55

Anf. 35 PER GAHRTON (mp) replik:.................................55

Anf. 36 HOLGER GUSTAFSSON (kds) replik:.................56

Anf. 37 Statsrådet MATS HELLSTRÖM (s):......................56

Anf. 38 GUDRUN SCHYMAN (v) replik:..........................59

Anf. 39 Statsrådet MATS HELLSTRÖM (s).......................60

Anf. 40 GUDRUN SCHYMAN (v) replik:..........................61

Anf. 41 Statsrådet MATS HELLSTRÖM (s):......................61

Anf. 42 PER GAHRTON (mp) replik:.................................62

Anf. 43 Statsrådet MATS HELLSTRÖM (s):......................63

Anf. 44 PER GAHRTON (mp) replik:.................................64

Anf. 45 Statsrådet MATS HELLSTRÖM (s):......................65

Anf. 46 HADAR CARS (fp) replik:.....................................66

Anf. 47 BIRGITTA HAMBRAEUS (c):..............................66

Anf. 48 HADAR CARS (fp) replik:.....................................68

Anf. 49 BIRGITTA HAMBRAEUS (c) replik:....................69

Anf. 50 HADAR CARS (fp) replik:.....................................69

Anf. 51 Statsrådet MATS HELLSTRÖM (s):......................69

Anf. 52 BIRGITTA HAMBRAEUS (c) replik:....................70

Anf. 53 Statsrådet MATS HELLSTRÖM (s):......................70

Anf. 54 BENGT HURTIG (v):.............................................70

Anf. 55 CARL BILDT (m) replik:........................................72

Anf. 56 BENGT HURTIG (v) replik:...................................73

Anf. 57 CARL BILDT (m) replik:........................................73

Anf. 58 BENGT HURTIG (v) replik:...................................74

Beslut om uppskjuten votering.......................................................74

98

13 § Remissdebatt (forts.)................................................................75

Anf. 59 KRISTER SKÅNBERG (mp):.................................75

Anf. 60 Statsrådet MATS HELLSTRÖM (s):.......................76

Anf. 61 KRISTER SKÅNBERG (mp) replik:.......................77

Anf. 62 Statsrådet MATS HELLSTRÖM (s):.......................77

Anf. 63 KRISTER SKÅNBERG (mp) replik:.......................78

Anf. 64 CARL BILDT (m) replik:........................................78

Anf. 65 KRISTER SKÅNBERG (mp) replik:.......................79

Anf. 66 CARL BILDT (m) replik:........................................80

Anf. 67 KRISTER SKÅNBERG (mp) replik:.......................81

Anf. 68 KENNETH KVIST (v):...........................................81

Anf. 69 RAGNHILD POHANKA (mp):...............................83

Anf. 70 YVONNE RUWAIDA (mp):...................................85

Anf. 71 PETER ERIKSSON (mp):.......................................87

Anf. 72 EWA LARSSON (mp):............................................89

Anf. 73 LENA KLEVENÅS (s):...........................................91

Anf. 74 KRISTER SKÅNBERG (mp):.................................93

Anf. 75 EWA LARSSON (mp):............................................94

14 § Bordläggning............................................................................94

15 § Anmälan om interpellationer..................................................94

1994/95:1 av Per Gahrton (mp) till statsministern om en rättvis
och tillförlitlig EU-omröstning...........................................................94

1994/95:2 av Birgitta Hambraeus (c) till utrikesministern om EES .94
1994/95:3 av Eva Zetterberg (v) till utrikesministern om vapenex-
porten..................................................................................................95

1994/95:4 av Sten Andersson (m) till socialministern om asylsö-
kande som byter kommun...................................................................95

16 § Anmälan om frågor.................................................................95

1994/95:1 av Birgitta Hambraeus (c) till finansministern om
momsen på studiecirklar.....................................................................95

1994/95:2 av Birgitta Hambraeus (c) till kommunikationsminis-
tern om nattågstrafiken.......................................................................95

1994/95:3 av Andreas Carlgren (c) till utbildningsministern om
löntagarfondsmedlen till forskning.....................................................95

1994/95:4 av Andreas Carlgren (c) till utbildningsministern om
fristående skolor.................................................................................95

1994/95:5 av Kristina Svensson (s) till utbildningsministern om
studieomdömen från folkhögskolor....................................................95

1994/95:6 av Kristina Svensson (s) till arbetsmarknadsministern
om ändrad praxis i vissa utvisningsärenden........................................95

1994/95:7 av Kristina Svensson (s) till arbetsmarknadsministern
om asylsökande kosovoalbaner...........................................................95

1994/95:8 av Elving Andersson (c) till kommunikationsministern
om Öresundsbrons ekonomiska förutsättningar..................................95

1994/95:9 av Dan Ericsson (kds) till arbetsmarknadsministern om
ROT-avdraget.....................................................................................95

Prot. 1994/95:7

11 oktober

99

Prot. 1994/95:7       1994/95:10 av Chatrine Pålsson (kds) till socialministern om

11 oktober           vårdnadsbidraget................................................................................95

___________________ 1994/95:11 av Dan Ericsson (kds) till finansministern om en
värnskatt.............................................................................................95

1994/95:12 av Bengt Silfverstrand (s) till utbildningsministern om
behörighetsvillkor för högre studier...................................................95

1994/95:13 av Carl Bildt (m) till statsministern om Sveriges
medlemskap i EU...............................................................................95

1994/95:14 av Lennart Daléus (c) till statsrådet Jörgen Andersson
om energiöverenskommelsen.............................................................96

1994/95:15 av Agne Hansson (c) till statsrådet Jörgen Andersson
om den kooperativa hyresrätten.........................................................96

17 § Kammaren åtskildes kl. 19.10...................................................96

100

gotab 48111, Stockholm 1995