Prop.
1994/95:94
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 27 oktober 1994
Mona Sahlin
Göran Persson
(F inansdepartementet)
I propositionen föreslås att vistelse som föranleds av bl.a. uppdrag som
riksdagsledamot eller statsråd inte skall anses leda till ändrad bosättning
om personen har anknytning till en annan fastighet genom att disponera
en bostad där.
Vidare föreslås att skattemyndigheten skall registrera ärenden om
vigsel, födelse och dödsfall i Sverige även i fråga om personer som inte
är eller har varit folkbokförda i landet. Syftet med förslaget är att
tillgodose behovet av att kunna utfärda en officiell handling som kan
ligga till grund för registrering av händelsen i hemlandet.
De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 januari 1995.
1 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 94
Prop. 1994/95:94
1 Förslag till riksdagsbeslut........................................... 3
2 Lagtext.................................................................. 4
2.1 Förslag till lag om ändring i folkbokföringslagen
(1991:481) ............................................................. 4
2.2 Förslag till lag om ändring i äktenskapsbalken.............. 6
3 Ärendet och dess beredning......................................... 7
4 Folkbokföring av riksdagsledamöter och statsråd................. 8
5 Registrering av vigsel, födelse och dödsfall
avseende ej folkbokförda personer.................................. 11
6 Beslut om registrering av identitetsuppgifter m.m............... 14
7 Författningskommentar.............................................. 14
7.1 Förslaget till ändring i folkbokföringslagen
(1991:481)............................................................. 14
7.2 Förslaget till ändring i äktenskapsbalken.................... 15
Bilaga 1 Remissammanställning............................................ 17
Bilaga 2 Lagrådsremissens lagförslag ..................................... 21
Bilaga 3 Lagrådets yttrande................................................ 24
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den
27 oktober 1994 ............................................................. 26
Prop. 1994/95:94
Regeringen föreslår att riksdagen
antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i folkbokföringslagen (1991:481),
2. lag om ändring i äktenskapsbalken.
1* Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 94
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Prop. 1994/95:94
Härigenom föreskrivs att 1, 10 och 34 §§ folkbokföringslagen
(1991:481) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §
Folkbokföring sker fortlöpande i Folkbokföring enligt denna lag
register som skattemyndigheten för innebär fastställande av en persons
enligt särskilda bestämmelser. bosättning samt registrering av
uppgifter om identitet, familj och
andra förhållanden som enligt
lagen (1990:1536) om folkbok-
föringsregister får förekomma i
sådant register.
Vigsel, födelse och dödsfall i
landet skall registreras även i
fråga om en person som inte är
eller har varit folkbolförd.
Folkbolföring och registrering
som avses i andra stycket sker
genom skattemyndighetens försorg.
10 §
En vistelse anses inte leda till ändrad bosättning om den föranleds
enbart av
1. uppdrag som riksdagsledamot,
2. uppdrag som statsråd,
3. förordnande till ledamot i kommitté eller kommission, befattning
som politiskt tillsatt tjänsteman eller uppdrag att biträda som politiskt
sakkunnig i statsdepartement eller särskilt uppdrag av riksdagen,
4. fullgörande av värnplikt eller vapenfri tjänsteplikt,
5. vård vid en institution för sjukvård, vård av unga, kriminalvård eller
vård av missbrukare.
En vistelse på viss fastighet som
föranleds av förhållande som avses
i första stycket anses inte heller
leda till ändrad bosättning, om
personen har anknytning till en
annan fastighet genom att dis-
ponera en bostad där. Samman-
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1994/95:94
lever personen med sin familj på
en fastighet där han enligt 7 §
skulle anses vara bosatt, får skat-
temyndigheten dock på yrkande
besluta att han skall folkbokföras
på den fastigheten.
34 §
Skattemyndigheten beslutar i ärende enligt denna lag efter anmälan
eller ansökan eller annars när det finns skäl till det.
Rör ärendet folkbokföring på fastighet eller i församling beslutar
skattemyndigheten i det län där fastigheten eller församlingen är belägen.
Personnummer enligt 18 § första stycket andra meningen fastställs av
den skattemyndighet som bestäms av regeringen eller den myndighet som
regeringen förordnar.
I övriga ärenden beslutar den
skattemyndighet inom vars verk-
samhetsområde en person är eller
senast har varit folkbokförd.
I övriga ärenden beslutar den
skattemyndighet inom vars verk-
samhetsområde en person är eller
senast har varit folkbokförd eller,
i fråga om ärende enligt 1 § andra
stycket, den skattemyndighet som
enligt särskilda bestämmelser skall
underrättas om händelsen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
Prop. 1994/95:94
Härigenom föreskrivs att 4 kap. 8 § äktenskapsbalken skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 kap.
8 §*
Vigsel förrättaren skall genast sända underrättelse om vigseln till den
skattemyndighet som har gjort hindersprövningen.
Om vigsel har förrättats efter
hindersprövning som gäller här i
riket enligt 2 § förordningen
(1931:429) om vissa internationella
rättsförhållanden rörande äkten-
skap, adoption och förmynderskap
skall underrättelse sändas till den
skattemyndighet inom vars verk-
samhetsområde vigseln ägt rum.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
1 Senaste lydelse 1991:495.
Folkbokföringslagen (1991:481), som ersatte folkbokföringslagen
(1967:198), trädde i kraft den 1 juli 1991 (prop. 1990/91:153, bet.
1990/91:SkU28, rskr. 1990/91:320). Den nya lagstiftningen innebar bl.a.
att begreppen kyrkobokföring och mantalsskrivning ersattes av ett
enhetligt begrepp, folkbokföring, som avser den löpande registreringen
av befolkningens identitets-, bosättnings- och familjeförhållanden och att
bosättningsbegreppet moderniserades och förenklades.
Det är ofrånkomligt att det sedan en ny lagstiftning varit i kraft en tid
uppmärksammas konsekvenser av regelsystemet som inte förutsågs vid
lagstiftningens tillkomst. Inom Finansdepartementet har upprättats en
promemoria som behandlar några av de problem som uppmärksammats,
nämligen folkbokföring av riksdagsledamöter och statsråd m.fl. och
registrering av uppgifter om vigsel, födelse och dödsfall i fråga om
personer som inte är eller har varit folkbokförda i landet. Promemorian
har remissbehandlats. Yttranden har lämnats av Göteborgs tingsrätt,
Länsrätten i Stockholms län, Länsrätten i Värmlands län, Datainspek-
tionen, Riksskatteverket, Statskontoret, Riksarkivet, Socialstyrelsen,
Vämpliktsverket, Kriminalvårdsstyrelsen och Svenska kommunförbundet.
En sammanfattning av remissyttrandena finns i bilaga 1.
Den nya lagstiftningen har aktualiserat även andra frågor, bl.a. folk-
bokföring av fåmiljehemsplacerade barn (jfr bet. 1993/94:SkU31, s. 81)
och folkbokföring vid tillfälliga vistelser på annan ort. Vid remissbe-
handlingen av promemorian har bl.a. frågeställningar rörande folkbok-
föring av barn som föds i Sverige och vars föräldrar inte är folkbokförda
här och av barn till föräldrar som har separerat men som har gemensam
vårdnad tagits upp av remissinstanserna. Regeringen avser att återkomma
till dessa frågor i ett senare sammanhang.
Lagrådet
Regeringen beslutade den 13 oktober 1994 att inhämta Lagrådets yttrande
över de lagförslag som finns i bilaga 2. Lagrådets yttrande finns i bi-
laga 3. Regeringen har i propositionens lagförslag följt Lagrådets förslag.
Lagrådets synpunkter behandlas i avsnitt 4 och 7.1.
Prop. 1994/95:94
1** Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 94
Regeringens förslag: En vistelse som föranleds av uppdrag som
riksdagsledamot eller statsråd eller annat i 10 § folkbokföringsla-
gen angivet förhållande, skall inte föranleda ändrad bosättning om
personen har anknytning till en annan fastighet genom att disponera
en bostad där. Sammanlever personen med sin familj på en fastighet
där han enligt 7 § folkbokföringslagen skulle anses vara bosatt, får
skattemyndigheten dock på yrkande besluta att han skall folkbokföras
på den fastigheten.
Promemorians förslag: I promemorian föreslås att det bör krävas en
inte oväsentlig anknytning för att en vistelse som avses i 10 §
folkbokföringslagen inte skall föranleda ändrad bosättning.
Remissinstanserna: Länsrätten i Stockholms län anser att de skäl som
framförts för förslaget inte är tillräckliga för att utvidga en undan-
tagsbestämmelse som redan i sin nuvarande lydelse innebär avsteg från
de principer som bär upp folkbokföringslagen och avstyrker därför
förslaget. Länsrätten påpekar bl.a. att förslaget medför gränsdragnings-
problem samt öppnar för kringgåendeförferanden. Länsrätten i Värmlands
län menar att den föreslagna regelns utformning är otydlig. Riksskat-
teverket anser att en ny undantagsbestämmelse, för att undvika tveksam-
ma gränsfall, bör utformas så att det är tillräckligt att en riksdagsledamot
har anknytning till en fastighet genom att disponera en bostad där.
Övriga remissinstanser som yttrat sig över förslaget har inte haft något
att erinra.
Bakgrunden till regeringens förslag: Enligt 21 § gamla
folkbokföringslagen (1967:198) fanns det en valfrihet för ett statsråd som
flyttade på grund av tillträdet att antingen vara kvarskriven i den
församling där han var bosatt vid statsrådsutnämningen eller bli
kyrkobokförd på den fastighet som han flyttat till för att utöva uppdraget.
Valfriheten gällde bara statsrådet personligen, inte eventuella
familjemedlemmar. Rätten att vara kvarskriven gällde inte heller en
flyttning som inte berodde på utövandet av tjänsten.
En liknande reglering fanns för den som förordnats av regeringen till
ledamot i kommitté eller kommission eller fått uppdrag att biträda i
departement som sakkunnig eller fått särskilt uppdrag av riksdagen.
Någon motsvarande bestämmelse fanns inte för riksdagsledamöter.
Dessa kom emellertid i allmänhet att med stöd av bl.a. bestämmelserna
om dubbel bosättning och tillfällig vistelse vara kvarskrivna på den
tidigare orten.
Den nya folkbokföringslagen (1991:481) trädde i kraft den 1 juli 1991.
Utgångspunkten för folkbokföringen är liksom tidigare att en person skall
anses bosatt där han faktiskt vistas. Detta innebär i första hand den plats
där personen normalt tillbringar sin dygnsvila. I den nya folkbokförings-
lagen har man samtidigt strävat efter att utforma bosättningsreglema så
att familjen i större utsträckning än tidigare hålls samman i folkbok- Prop. 1994/95:94
föringssammanhang, även om en familjemedlem av något skäl delvis till-
bringar sin dygnsvila på en annan plats.
Enligt huvudregeln i 7 § folkbokföringslagen skall en person anses vara
bosatt på den fastighet där han regelmässigt tillbringar sin dygnsvila.
Regelmässig dygnsvila anses föreligga på den fastighet där en person
under sin normala livsföring tillbringar dygnsvilan minst en gång per
vecka eller i samma omfattning men med en annan förläggning i tiden.
Den som därigenom kan antas vara bosatt på fler än en fastighet anses
vara bosatt på den fastighet där han sammanlever med sin familj eller
med hänsyn till övriga omständigheter får anses ha sitt egentliga hemvist.
När det gäller ensamstående personer och familjer som gemensamt har
en dubbel bosättning skall liksom tidigare arbetsförhållandena vara
utslagsgivande för bedömningen av bosättningsort.
En tillfällig vistelse på annan ort som föranleds enbart av bl.a. uppdrag
som riksdagsledamot eller statsråd, förordnande till ledamot i kommitté
eller kommission, befattning som politiskt tillsatt tjänsteman eller uppdrag
att biträda som politiskt sakkunnig i statsdepartement eller särskilt
uppdrag av riksdagen skall enligt 10 § folkbokföringslagen inte anses
leda till ändrad bosättning. Inte heller skall en vistelse som föranleds
enbart av fullgörande av värnplikt eller vapenfri tjänsteplikt eller vård vid
en institution för sjukvård, vård av unga, kriminalvård eller vård av
missbrukare leda till ändrad bosättning.
Skälen för regeringens förslag: Riksdagsledamöter kommer ofta från
olika delar av landet. Det är också av väsentlig betydelse att människor
från olika delar av landet har möjlighet att ställa sig till förfogande som
riksdagsledamöter. Det ligger i sakens natur att riksdagsledamöterna för
att utöva sina uppdrag måste tillbringa avsevärd tid i Stockholm.
Vistelsen i Stockholm kan också komma att vara under mycket lång tid.
I de flesta fall är riksdagsledamöterna med hemort utanför Stockholm
tvungna att skaffa en bostad i Stockholm. Arbetet är emellertid av sådan
speciell karaktär att en definitiv avflyttning i regel är utesluten. För
riksdagsledamöter är det oftast nödvändigt att de behåller bostadsanknyt-
ningen till sin hemort eller valkrets. De tillbringar också en inte obetydlig
tid i sin valkrets. Den politiska verksamheten har i stort sett alltid sin bas
i lokalt partiarbete på hemorten. Samtidigt kan det innebära en ohållbar
familjesituation att under en lång tid som riksdagsledamot ha familjen
bosatt på annan ort än Stockholm.
Riksdagsledamöter som har kvar sin familj på den tidigare bostadsorten
kommer att med stöd av huvudregeln vara folkbokförda där och inte i
Stockholm. Inte heller skall andra riksdagsledamöter som enbart på grund
av sitt uppdrag vistas i Stockholm folkbokföras där. Bedömningen av om
en vistelse är föranledd enbart av uppdraget är vanskligast när det gäller
riksdagsledamöter som sammanlever med sin familj i Stockholm. Det kan
finnas situationer då dagens lagstiftning får ett otillfredsställande och inte
avsett resultat, även om den, som Riksskatteverket konstaterat i sitt
remissyttrande, i endast en handfull fell resulterat i att riksdagsledamöter
folkbokförts i strid mot sin egen uppfattning om var de har sitt egentliga
hemvist. Enligt regeringens mening behövs därför en ändring för att Prop. 1994/95:94
möjliggöra för en riksdagsledamot att vara folkbokförd på sin tidigare
hemort, även om vistelsen i Stockholm inte kan anses enbart föranledd
av uppdraget.
Utgångspunkten för att en person skall anses hemmahörande på en ort
bör vara att han har en bostad där. En bibehållen bostad på den tidigare
orten talar också för att man har för avsikt att återvända dit. Däremot bör
enbart det förhållandet att man har kvar en rörelse eller liknande på den
tidigare orten inte tillmätas någon betydelse för var en person skall anses
bosatt. Ett grundläggande krav för att folkbokföringen inte skall ändras
bör således vara att riksdagsledamoten har anknytning till den tidigare
orten i form av en bostad.
I promemorian föreslås som en förutsättning för att vistelsen inte skall
föranleda ändrad bosättning att en inte oväsentlig anknytning till annan
fastighet föreligger. Vidare uppställs vissa krav på bostaden för att en
inte oväsentlig anknytning skall anses föreligga. I likhet med Riks-
skatteverket anser regeringen att en sådan bestämmelse skulle medföra
vissa gränsdragningsproblem. Det är t.ex. ofta svårt att bedöma om en
bostad är att anse som en fritidsbostad eller inte. Enligt regeringens
bedömning bör det förhållandet att riksdagsledamoten har anknytning till
en fastighet på den tidigare orten genom att disponera en bostad där vara
tillräckligt för en oförändrad folkbokföring. Något krav på att bostaden
skall vara av viss beskaffenhet eller storlek bör inte uppställas.
Hemorten bör givetvis bestå också om bostad byts inom samma ort, så
länge vederbörande kan anses höra hemma på den orten. Riksdagsleda-
moten bör även ha möjlighet att flytta till en annan ort. Även den
riksdagsledamot som bildar familj i Stockholm får anses ha kvar sin
anknytning till den tidigare orten om familjebildningen är den enda
förändring som inträder.
Det är endast riksdagsledamoten som skall omfattas av undantaget. Den
övriga familjens folkbokföring får bedömas efter vanliga regler. Det är
därvid riksdagsledamotens faktiska vistelse som skall anses vara den
familjeanknytning som skall tillämpas på familjemedlemmarna.
Vad i det föregående sagts om riksdagsledamöter gäller även statsråd.
Mot bakgrund av det anförda föreslår regeringen att bestämmelsen i
10 § folkbokföringslagen kompletteras med ett nytt stycke varav framgår
att en vistelse inte leder till ändrad bosättning om personen har
anknytning till en annan fastighet genom att disponera en bostad där.
Lagrådet har i sitt yttrande påpekat att en sådan bestämmelse kan
medföra problem för den riksdagsledamot som flyttar till Stockholm med
sin familj och önskar vara folkbokförd tillsammans med denna familj,
trots att familjen behåller en bostad på den ursprungliga hemorten.
Avsikten med en ny bestämmelse är inte att omöjliggöra för den
riksdagsledamot som så önskar, att vara folkbokförd i Stockholm. I det
fall den övriga familjen anses vara bosatt på den nya orten bör det därför
finnas en möjlighet för riksdagsledamoten att vara folkbokförd där, trots
att familjen har kvar en bostad på den tidigare orten. Det måste
emellertid i sådant fall ankomma på riksdagsledamoten att begära att bli
10
folkbokförd tillsammans med den övriga familjen i Stockholm. Rege- Prop. 1994/95:94
ringen ansluter sig därför till Lagrådets förslag att komplettera det nya
stycket med en bestämmelse varav framgår att på yrkande av den som
sammanlever med sin familj på en fastighet där han enligt 7 § skulle
anses vara bosatt, får skattemyndigheten besluta att han skall
folkbokföras på den fastigheten.
För politiskt sakkunniga och kommittéledamöter m.fl. är det inte på
samma sätt som för riksdagsledamöter och statsråd nödvändigt att de
behåller anknytningen till den tidigare orten. Dessa grupper har
emellertid tidigare ansetts böra behandlas på samma sätt som riksdagsle-
damöter och statsråd. Något skäl att nu vid en ändring av bestämmelsen
behandla politiskt sakkunniga och kommittéledamöter m.fl. på annat sätt
finns inte. Den föreslagna bestämmelsen bör således omfatta även denna
grupp.
För övriga grupper som omfattas av nuvarande 10 § - personer som
fullgör sin värnplikt eller vapenfri tjänsteplikt eller vårdas vid institution
för sjukvård, vård av unga, kriminalvård eller vård av missbrukare -
skulle den föreslagna bestämmelsen inte innebära någon större skillnad
mot vad som gäller i dag. Det ligger i sakens natur att vistelser av detta
slag normalt föranleds enbart av tjänstgöringen eller institutionsvården.
Även dessa grupper bör omfattas av den föreslagna bestämmelsen.
Regeringens förslag: Skattemyndigheten skall registrera ärenden om
vigsel, födelse och dödsfall i Sverige även för personer som inte är
eller har varit folkbokförda här. De handläggningsregister som förs
av skattemyndigheterna skall få användas för att utfärda bevis om
dessa händelser.
Vigselförrättaren skall i fråga om vigsel som ägt rum utan
föregående hindersprövning i Sverige underrätta det lokala skat-
tekontor inom vars verksamhetsområde vigseln ägt rum.
Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Remissinstanserna har tillstyrkt förslaget eller lämnat det utan erinran.
Skälen för regeringens förslag: Enligt 18 kap. 5 § äktenskapsbalken
skall uppgifter om ingångna äktenskap registreras inom folkbokföringen
enligt särskilda bestämmelser. Uppgift om ingångna äktenskap registreras
i det lokala folkbokföringsregistret hos det lokala skattekontor där
personen är eller senast var folkbokförd (6 § lagen [1990:1536] om
folkbokföringsregister och 2 § första stycket förordningen [1991:750] om
folkbokföringsregister). Har personen aldrig varit folkbokförd i landet
registreras vigseln endast i ett handläggningsregister.
När det gäller barns födelse skall denna anmälas till skattemyndigheten
11
om barnet är fött inom landet. Barn som föds levande skall folkbokföras Prop. 1994/95:94
och registreras i det lokala folkbokföringsregistret i födelsehemorten.
Ett undantag från denna regel gäller barn till föräldrar som utan att vara
folkbokförda vistas i Sverige för att tjänstgöra vid beskickningar och
konsulat eller i annat sådant uppdrag där de tillerkänns immunitet och
privilegier. I likhet med föräldrarna skall dessa barn inte fblkbokföras
eller tilldelas personnummer. Dessa barns födelse registreras endast i ett
handläggningsregister.
Vid dödsfall i Sverige skall bevis om dödsfellet lämnas till
skattemyndigheten i det län där den avlidne senast var folkbokförd. Om
det inte är känt var den avlidne senast var folkbokförd eller om den
avlidne inte har varit folkbokförd i landet, skall dödsbeviset lämnas till
skattemyndigheten i det län där dödsfallet inträffade (4 kap. 3 § be-
gravningslagen [1990:1144]). Har den avlidne inte varit folkbokförd
registreras uppgift om dödsfallet endast i ett handläggningsregister.
Bestämmelser om handläggningsregister finns i 15-20 §§ förordningen
(1991:750) om folkbokföringsregister m.m. Vilka personuppgifter
registret får innehålla regleras i en bilaga till förordningen. Registret får
användas för handläggning av folkbokföringsärenden och för planering,
uppföljning och kontroll av folkbokföringsverksamheten.
Ett lokalt folkbokföringsregister får till skillnad från ett hand-
läggningsregister användas för framställning av personbevis och andra
registerutdrag (2 § 3 lagen om folkbokföringsregister). De som ingår
äktenskap i Sverige och aldrig varit folkbokförda kan således inte få
något bevis om detta i form av ett utdrag ur register från skattemyn-
digheten. Ett intyg om vigsel från vigselförrättaren är ofta inte tillräckligt
för att myndigheter i andra länder skall godkänna och registrera äkten-
skapet. Det är inte heller möjligt att få något motsvarande bevis om
födelse för personer som inte varit folkbokförda. Även personer som inte
är folkbokförda i landet kan ha ett berättigat intresse av att få en officiell
handling för att styrka en uppgift om vigsel eller barns födelse i syfte att
få händelsen registrerad i hemlandet. Det kan inte anses tillfredsställande
att en sådan handling inte kan utfärdas.
I fråga om vigsel, födelse och dödsfall för personer som är eller har
varit folkbokförda handläggs ärendena och registreras uppgifterna hos
skattemyndigheten. I 4 kap. 8 § äktenskapsbalken, 24 § folkbokförings-
lagen och 4 kap. 3 och 4 §§ begravningslagen anges att underrättelse om
dessa händelser skall sändas till skattemyndigheten. Underrättelse-
skyldigheten gäller oavsett om personen det gäller är folkbokförd eller
inte. Skattemyndigheten har dessutom redan i dag att fullgöra vissa
åligganden i förhållande till personer som inte är eller har varit
folkbokförda i landet. En sådan person kan t.ex. ha rätt till hinders-
prövning här. Det förefaller därför naturligt att även födslar, vigslar och
dödsfall här i landet för personer som inte är eller har varit folkbokförda
handläggs av och registreras hos skattemyndigheten.
Ärendena bör handläggas av den skattemyndighet som enligt särskilda
bestämmelser har att ta emot underrättelse om händelsen. Underrättelse
om vigsel skall enligt 4 kap. 8 § äktenskapsbalken sändas till den
12
skattemyndighet som gjort hindersprövningen. Hindersprövning skall i Prop. 1994/95:94
fråga om personer som inte är eller har varit folkbokföida i landet göras
av skattemyndigheten i det län där personen vistas. En person kan
emellertid i vissa fäll vigas i Sverige utan att hindersprövning ägt rum i
Sverige. Detta gäller när hindersprövning har ägt rum hos en myndighet
i något av de andra nordiska länderna (2 § första stycket förordningen
[1931:429] om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap,
adoption och förmynderskap). I dessa fäll finns i dag ingen under-
rättelseskyldighet för vigselförrättaren. För att skattemyndigheten skall
kunna fullgöra sina skyldigheter att registrera vigseln måste skatte-
myndigheten få vetskap om att en vigsel ägt rum. Regeringen föreslår
därför att det i äktenskapsbalken skall införas en bestämmelse om att
vigselförrättare skall underrätta skattemyndigheten även i de fäll någon
hindersprövning inte gjorts i Sverige. Underrättelsen bör sändas till den
skattemyndighet inom vars verksamhetsområde vigseln ägt rum.
För att ett utdrag ur register skall kunna lämnas i syfte att styrka en
uppgift om vigsel, födelse eller dödsfäll måste uppgifternas riktighet ha
fastställts. Innan en vigsel registreras måste skattemyndigheten således
pröva om vigseln är giltig i Sverige. När det gäller registrering av
nyfödda barn bör myndigheten ta ställning till barnets börd och namn.
Dessa prövningar görs i dag endast i de fäll skattemyndigheten enligt lag
är skyldig att registrera uppgifterna. Någon skyldighet att registrera
uppgifter om vigsel eller födelse finns i dag inte när det gäller personer
som inte är folkbokförda. Regeringen föreslår att i 1 § folkbokförings-
lagen införs en bestämmelse om att vigslar och födelser i Sverige skall
registreras även för personer som inte är eller har varit folkbokförda i
landet. Bestämmelsen bör omfätta även uppgift om dödsfäll.
En annan fråga är hur uppgifterna skall registreras. I ett lokalt
folkbokföringsregister förekommer endast uppgifter om personer som är
eller har varit folkbokförda. Utgångspunkten är också att det i de lokala
folkbokföringsregistren bör föras in enbart uppgifter som behövs för
folkbokföringsverksamheten. Det kan därför ifrågasättas om inte upp-
gifterna även i fortsättningen endast bör vara registrerade i ett
handläggningsregister. Uppgifter som registreras i handläggningsregister
används redan i dag för att utfärda olika typer av bevis, t.ex.
äktenskapscertifikat, och inte enbart för bedömning av om en folkbok-
föringsåtgärd skall vidtas. Därtill kommer att bevarandet av uppgifterna
i såväl handläggningsregistren som de lokala folkbokföringsregistren skall
ske efter samma utgångspunkter och under samma tid. För bevarandet av
uppgifterna har det således inte någon betydelse om uppgifterna registre-
ras i ett lokalt folkbokföringsregister eller i ett handläggningsregister.
Det kan därför enligt regeringens mening inte anses föreligga några
hinder från rättssäkerhetssynpunkt att även i fortsättningen ha uppgifterna
registrerade i ett handläggningsregister.
Mot bakgrund av det ovan angivna och då de lokala folkbokförings-
registren bör användas endast för den rena folkbokföringsverksamheten
föreslås att uppgifter om vigsel, födelse och dödsfäll för personer som
inte är eller har varit folkbokförda även i fortsättningen skall registreras
13
i ett handläggningsregister. Prop. 1994/95:94
Regeringen avser att genom ändringar i förordningen (1991:750) om
folkbokföringsregister möjliggöra att handläggningsregistret får användas
även för att utfärda registerutdrag.
Regeringens förslag: Folkbokföringslagen skall preciseras så att det
klart framgår att folkbokföring även innefattar registrering av upp-
gifter om en persons identitet, familj och andra förhållanden som
enligt lagen om folkbokföringsregister får förekomma i ett folkbok-
föringsregister.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna har tillstyrkt eller inte haft något att erinra mot
förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Folkbokföring sker enligt 1 §
folkbokföringslagen fortlöpande i register som skattemyndigheten för
enligt särskilda bestämmelser. Enligt 34 § folkbokföringslagen beslutar
skattemyndigheten i ärende enligt lagen efter anmälan eller ansökan eller
annars när det finns skäl till det.
Regleringen i folkbokföringslagen går huvudsakligen ut på att fastställa
var en person skall anses bosatt. Folkbokföring innefattar emellertid
också beslut om att registrera olika personuppgifter, t.ex. civilstånd.
Detta framgår inte klart av paragrafens nuvarande lydelse. Frågan om
vad som utgör ärende enligt folkbokföringslagen har därför gett upphov
till olika tolkningar. Regeringen föreslår därför att 1 § folkbokförings-
lagen ändras så att det klargörs att folkbokföring även innefattar re-
gistrering av personuppgifter.
1 §
Syftet med ändringen i första stycket är att klaigöra att folkbokföring -
förutom fastställande av var en person är bosatt - även innefattar beslut
om att vissa identitetsuppgifter m.m. skall registreras för personen.
Registrering innefattar även viss prövning av uppgifterna.
För att ett utdrag ur ett folkbokföringsregister skall kunna lämnas i
syfte att styrka en uppgift om vigsel, födelse eller dödsfall måste
14
uppgifternas riktighet ha fastställts. Denna prövning görs i dag endast i Prop. 1994/95:94
de fåll skattemyndigheten är skyldig att registrera uppgiften. En sädan
skyldighet föreligger endast om personen är eller har varit folkbokförd.
Även personer som inte är fblkbokförda i landet har ofta intresse av att
fä en officiell handling för att styrka dessa uppgifter i syfte att få
händelsen godkänd och registrerad i hemlandet. I ett nytt andra stycke
har därför införts en bestämmelse om att skattemyndigheten även skall
registrera uppgifter om vigsel, födelse och dödsfall i Sverige i fråga om
person som inte är eller har varit folkbokförd.
I enlighet med Lagrådets förslag har i ett nytt tredje stycke tagits in
en bestämmelse av vilken framgår att det är skattemyndigheten som
handhar folkbokföringen och övrig registrering enligt lagen.
10 §
Det nya andra stycket har kommenterats i avsnitt 4.
Paragrafen föreslås också ändrad i prop. 1994/95:6 Totalförsvarsplikt.
34 §
Ändringen i fjärde stycket innebär att den skattemyndighet som skall
erhålla underrättelse från annan myndighet om händelsen också är
behörig att handlägga dessa ärenden.
Underrättelse om vigsel regleras i 4 kap. 8 § äktenskapsbalken (se
kommentaren till denna paragraf). Underrättelse om födelse sänds till
skattemyndigheten i det län där händelsen ägt rum (24 § folkbok-
föringslagen). I fråga om dödsfall skall underrättelse sändas till
skattemyndigheten i det län där dödsfallet inträffat (4 kap. 3 och 4 §§
begravningslagen).
4 kap.
S§
Vigsel kan i vissa fäll äga rum utan någon svensk hindersprövning. Det
är fallet när hindersprövning gjorts i ett annat nordiskt land, 2 §
förordningen (1931:429) om vissa internationella rättsförhållanden
rörande äktenskap, adoption och förmynderskap. För att skattemyndig-
heten skall kunna fullgöra sina skyldigheter måste myndigheten
underrättas även i det fåll vigsel ägt rum utan att någon svensk
hindersprövning har gjorts.
Hindersprövning i ett annat nordiskt land är möjlig även för en person
som är folkbokförd i Sverige. Registrering av en vigsel skall för den som
är eller har varit folkbokförd ske i det lokala folkbokföringsregistret hos
15
det lokala skattekontotet där personen är folkbokförd, 6 § lagen om Prop. 1994/95:94
folkbokföringsregister och 2 § förordningen om folkbokföringsregister.
För den som inte är eller har varit folkbokförd skall registrering
ombesörjas av den skattemyndighet som skall underrättas om vigseln,
34 § gärde stycket folkbokföringslagen. Har hindersprövning inte gjorts
i Sverige finns inte alltid möjlighet för vigselförrättaren att av de
handlingar som skall presenteras inför vigseln få vetskap om en person
är folkbokförd i Sverige eller inte. Underrättelse skall därför alltid i
dessa fall sändas till den skattemyndighet inom vars verksamhetsområde
vigseln ägt rum oavsett vilken skattemyndighet som skall ombesöija
registreringen.
16
Prop. 1994/95:94
Bilaga 1
Folkbokföring av riksdagsledamöter och statsråd
Länsrätten i Stockholms län avstyrker förslaget. Övriga remissinstanser
som yttrat sig över förslaget har lämnat det utan erinran.
Länsrätten i Stockholms län anser att förslaget inte bör genomföras.
Den föreslagna ändringen av 10 § folkbokföringslagen träffar framför
allt de fåll där en riksdagsledamot lever med sin familj på den nya orten.
Förhållandena torde då oftast vara sådana att den övriga familjen skall
vara folkbokförd på den nya orten och riksdagsledamoten kommer
därmed att vara folkbokförd på annan ort än sin familj. En av huvudprin-
ciperna enligt folkbokföringslagen är att familjen skall hållas samman i
folkbokföringen. Detta kommer till klart uttryck både i lagtexten och i
förarbetena. Enligt länsrättens mening kan därmed lämpligheten av den
föreslagna ändringen starkt ifrågasättas från principiell synpunkt. Detta
gäller särskilt när det, som i förevarande fall, är fråga om att utvidga en
undantagsbestämmelse som redan i sin nuvarande lydelse medför avsteg
från principen att en person skall anses bosatt där han faktiskt vistas.
Länsrätten anser att de skäl som framförts för en ändring av be-
stämmelsen inte ger en övertygande förklaring till varför en riksdags-
ledamot i strid mot ovan nämnda principer och de regler som gäller för
landets invånare i övrigt skall vara folkbokförd på den tidigare orten.
Länsrätten vill beträffande den lagtekniska utformningen av förslaget
anföra följande. För det fall riksdagsledamoten har en inte oväsentlig
anknytning till en fastighet på hemorten men vill folkbokföras på den
nya orten skall enligt promemorian en anmälan om flyttning till den nya
orten kunna godtas. Enligt länsrättens mening ger den föreslagna lydelsen
av bestämmelsen i detta fall inte utrymme för folkbokföring på den nya
orten. Förslaget medför även i övrigt gränsdragningsfrågor samt öppnar
för kringgåendeförfaranden.
Länsrätten i Värmlands län har i sitt yttrande anfört att den anser att
lagtextens utformning (10 § folkbokföringslagen) kunde vara tydligare
då regelns innebörd skall beskrivas. Den läsare som saknar kännedom
om bakgrunden och enbart läser lagtexten blir gärna något osäker.
Riksdagsuppdraget tycks enligt första stycket vara en tillräcklig förut-
sättning för att riksdagsledamoten skall behålla sin gamla bosättning.
Vartill tjänar då andra stycket? Det lilla ordet "enbart" förbises lätt och
gör hur som helst inte innebörden särskilt tydlig.
Som ett oeftergivligt krav på "inte oväsentlig anknytning" tänker man
sig i promemorian en bibehålian bostad. Detta kan väl då för tydlighetens
skull direkt anges i lagtexten. Länsrätten föreslår vidare tillägget "av
hemvistkaraktär". Därmed markeras bl.a. det förhållandet att fritidsbostad
och mindre övemattningslägenhet inte skall duga som anknytning.
17
Kravet att bostaden inte får vara uthyrd lär väl kunna leda till att
bostäder kommer att stå tomma under stora delar av året. Kravet kan
framstå som stötande, särskilt i tider av bostadsbrist. Länsrätten har i
och för sig förståelse för tanken bakom detta krav, men med hänsyn till
det på samma ställe angivna kravet på att familjen regelmässigt skall
tillbringa viss tid i bostaden är det kanske inte helt omistligt. Rätten
ifrågasätter om inte kravet kan slopas eller i vart fäll skrivningen göras
mindre kategorisk.
Det är endast riksdagsledamoten och inte hans familj som skall
omfattas av undantaget. Denna regel bör enligt länsrättens mening också
framgå av lagtexten. Om en i övrigt oförändrad lydelse av första stycket
föredras kan detta ske genom att "för en person" infogas i inledningen
efter "bosättning" och "dennes" efter "enbart av".
Länsrätten anser slutligen att det bör klargöras att riksdagsuppdraget
har betydelse för folkbokföringen endast så länge det varar. En f.d.
riksdagsman som stannar kvar i Stockholm bör inte med stöd av
undantagsregeln folkbokföras på sin tidigare hemort, även om vistelsen
i Stockholm ursprungligen föranleddes av uppdraget. Klargörandet kan
ske genom att orden "så länge" ersätter "om" i paragrafens inledning.
Riksskatteverket har i sitt yttrande anfört att det från skatteförvalt-
ningens utgångspunkt är angeläget att regelverket utformas så att
tveksamma gränsfåll såvitt möjligt undviks. Enligt Riksskatteverkets
mening bör därför en ny undantagsbestämmelse urformas så att det är
tillräckligt att en riksdagsledamot har anknytning till en fastighet genom
att disponera en bostad där. Att ställa detaljerade krav på bostadens
storlek eller beskaffenhet är däremot enligt verkets mening mindre
lämpligt.
Riksskatteverket föreslår därför att tillägget i 10 § får följande lydelse:
En vistelse som föranleds av förhållande som avses i första stycket
anses heller inte leda till ändrad bosättning om personen har
anknytning till en annan fastighet.
Att inte ta med ordet "fortfarande" stämmer bättre med att bestämmel-
sen skall kunna tillämpas även i situationer då riksdagsledamoten byter
bostad på hemorten under mandatperioden.
I promemorian konstateras att det endast är riksdagsledamoten,
statsrådet etc. som skall omfattas av undantaget. Familjen i övrigt kan
inte anses ha flyttat på grund av något uppdrag och deras folkbokföring
får bedömas efter vanliga regler.
Det är angeläget att det klarläggs hur tillämpningen av reglerna om
dubbel bosättning i dessa fäll skall ske. Den frågeställning som kan
uppstå beträffände fämiljemedlemmar är om det är riksdagsledamotens
folkbokföring på hemorten eller hans fäktiska - ej folkbokförings-
grundande - vistelse i Stockholm som skall läggas till grund för be-
dömningen av fämiljemedlemmamas egentliga hemvist. Riksskatteverket
utgår från att avsikten är att riksdagsledamotens fäktiska vistelse skall
anses vara den fämiljeanknytning som skall tillämpas på familjemed-
lemmarna. Den tillämpningen leder normalt till att riksdagsledamotens
Prop. 1994/95:94
Bilaga 1
18
familj skall vara folkbokförd i Stockholm. Riksskatteverket konstaterar
att detta utgör ett klart undantag från den bärande principen i folkbokför-
ingslagen att familjer hålls samman i folkbokföringen.
Registrering av vigsel, födelse och dödsfall avseende ej folkbokförda
personer
Samtliga remissinstanser har tillstyrkt eller lämnat förslaget utan erinran.
Göteborgs tingsrätt framhåller att bevis om vigsel även för personer
som inte är eller har varit folkbokförda efterfrågas ganska ofta och den
föreslagna regeln fyller därför en viktig funktion.
Länsrätten i Värmlands län påpekar att det i förslaget till ändring i
34 § folkbokföringslagen framstår som oklart vilken sorts vigslar som
avses med altemativregeln och hur skattemyndighet skall få kännedom
om dem. Om det är praktiskt genomförbart borde man kanske överväga
att i stället införa en underrättelseskyldighet i dessa fall. I annat fäll anser
rätten att regeln borde få en utformning som bättre motsvarar vad som
avses. Så som lagförslaget är formulerat får man intrycket att det är fråga
om dubbel behörighet i samtliga här aktuella ärendetyper, dvs. att det
föreligger fritt val mellan de båda angivna skattemyndigheterna.
Riksskatteverket tillstyrker förslaget men påpekar att bestämmelsen i
4 kap. 8 § äktenskapsbalken bör kompletteras med en föreskrift om
underrättelse från vigselförrättare även i de fäll då vigsel sker i Sverige
utan föregående hindersprövning här för registrering hos det skattekontor
inom vars område vigseln förrättats.
Ändring i 1 § folkbokföringslagen
Samtliga remissinstanser tillstyrker eller lämnar förslaget utan erinran.
Länsrätten i Stockholms län påpekar att i mål beträffande sådana frågor
saknas en allmän part. Om den enskildes överklagande vinner fullt bifall
hos länsrätten kan länsrättens avgörande således inte överprövas.
Riksskatteverket föreslår att det i paragrafen anges att folkbokföring
även innebär prövning av personuppgifter.
Övergångsbestämmelser
Länsrätten i Värmlands län påpekar att de föreslagna förfättnings-
ändringama saknar övergångsbestämmelser. Detta torde enligt praxis
medföra att de nya bestämmelserna kommer att tillämpas efter ikraftträ-
dandet den 1 januari 1995 även om de omständigheter som skall bedömas
har inträffät före ikraftträdandet (se RÅ 1988 ref 132 och 1991 ref 1).
Som exempel kan nämnas en nyvald riksdagsman, som hösten 1994
flyttar till Stockholm med sin fämilj, av skattemyndigheten folkbokförs
i Stockholm enligt de äldre bestämmelserna och överklagar till länsrätt,
Prop. 1994/95:94
Bilaga 1
19
som avgör målet först efter årsskiftet 1994/1995. Länsrätten utgår från
att detta är i överensstämmelse med förslagets intentioner. I annat fall bör
det kompletteras med övergångsbestämmelser.
Prop. 1994/95:94
Bilaga 1
20
Prop. 1994/95:94
Bilaga 2
Härigenom föreskrivs att 1, 10 och 34 §§ folkbokföringslagen
(1991:481) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1
Folkbokföring sker fortlöpande i
register som skattemyndigheten för
enligt särskilda bestämmelser.
§
Folkbokföring enligt denna lag
innebär fastställande av en persons
bosättning samt registrering av
uppgifter om identitet, familj och
andra förhållanden som enligt
lagen (1990:1536) om folkbok-
föringsregister får förekomma i
sådant register.
Vigsel, födelse och dödsfall i
landet skall registreras även i
fråga om en person som inte är
eller har varit folkbolförd.
10 §
En vistelse anses inte leda till ändrad bosättning om den föranleds
enbart av
1. uppdrag som riksdagsledamot,
2. uppdrag som statsråd,
3. förordnande till ledamot i kommitté eller kommission, befattning
som politiskt tillsatt tjänsteman eller uppdrag att biträda som politiskt
sakkunnig i statsdepartement eller särskilt uppdrag av riksdagen,
4. fullgörande av värnplikt eller vapenfri tjänsteplikt,
5. vård vid en institution för sjukvård, vård av unga, kriminalvård eller
vård av missbrukare.
En vistelse som föranleds av för-
hållande som avses i första stycket
anses heller inte leda till ändrad
bosättning om personen har an-
knytning till en annan fastighet
genom att disponera en bostad där.
34 §
Skattemyndigheten beslutar i ärende enligt denna lag efter anmälan
eller ansökan eller annars när det rinns skäl till det.
Rör ärendet folkbokföring på fastighet eller i församling beslutar
skattemyndigheten i det län där fastigheten eller församlingen är belägen.
Personnummer enligt 18 § första stycket andra meningen fastställs av
21
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1994/95:94
Bilaga 2
den skattemyndighet som bestäms av regeringen eller den myndighet som
regeringen förordnar.
I övriga ärenden beslutar den
skattemyndighet inom vars verk-
samhetsområde en person är eller
senast har varit folkbokförd.
I övriga ärenden beslutar den
skattemyndighet inom vars verk-
samhetsområde en person är eller
senast har varit folkbokförd eller,
i frdgä om ärende enligt 1 § andra
stycket, den skattemyndighet som
enligt särskilda bestämmelser skall
underrättas om händelsen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
22
Härigenom föreskrivs att 4 kap. 8 § äktenskapsbalken skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 kap.
8 §'
Vigselförrättaren skall genast sända underrättelse om vigseln till den
skattemyndighet som har gjort hindersprövningen.
Om vigsel har förrättats efter
hindersprövning som gäller här i
riket enligt 2 § förordningen
(1931:429) om vissa internationella
rättsförhållanden rörande äkten-
skap, adoption och förmynderskap
skall underrättelse sändas till den
skattemyndighet inom vars verk-
samhetsområde vigseln ägt rum.
Prop. 1994/95:94
Bilaga 2
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
1 Senaste lydelse 1991:495.
23
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1994-10-24
Närvarande: f.d. justitierådet Ulf Gad, justitierådet Johan Munck,
regeringsrådet Leif Lindstam.
Enligt en lagrådsremiss den 13 oktober 1994 (Finansdepartementet) har
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om
ändring i folkbokföringslagen (1991:481) och till lag om ändring i
äktenskapsbalken.
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kammarrättsassessorn
Birgitta Pettersson.
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:
Förslaget till lag om ändring i folkbokföringslagen (1991:481)
1 §
Den föreslagna nya lydelsen av paragrafen innebär att det i denna tas
in en definition av begreppet folkbokföring jämte en föreskrift om att
vigsel m.m. skall registreras även i fråga om den som inte är eller har
varit folkbokförd. Lagrådet har inte någon erinran mot förslaget. Det bör
emellertid påpekas att en följd av förslagets utformning blir att lagen inte
längre kommer att innehålla någon föreskrift om att det ankommer på
skattemyndigheterna att söija för folkbokföringen, låt vara att det av 34 §
följer att skattemyndighet har att lätta beslut enligt lagen. Inte minst från
informationssynpunkt kan det vara av värde att det framgår av lagen
vilka myndigheter som handhar folkbokföringen och övrig registrering
enligt lagen. Lagrådet förordar därför att förslaget kompletteras av ett
nytt tredje stycke av följande lydelse:
"Folkbokföring och registrering som avses i andra stycket sker genom
skattemyndighetens försorg."
10 §
Förslaget innebär att en vistelse som föranleds av bl.a. uppdrag som
riksdagsledamot eller statsråd inte skall anses leda till ändrad bosättning
för den disponerar en bostad på annan fastighet än den där han vistas till
följd av uppdraget. Att i enlighet härmed en riksdagsledamot, ett statsråd
eller annan som omfattas av 10 § skall kunna vara folkbokförd på den
ursprungliga hemorten om han eller hon behåller en bostad där föranleder
inte någon erinran från Lagrådets sida.
Vissa problem synes emellertid kunna uppstå för fäll då exempelvis
en riksdagsledamot flyttar till Stockholm med sin fämilj och önskar vara
folkbokförd tillsammans med denna trots att fämiljen behåller en bostad
på den ursprungliga hemorten. Så som förslaget har utformats måste
nämligen riksdagsledamoten vara folkbokförd på den senare orten medan
Prop. 1994/95:94
Bilaga 3
24
övriga familjemedlemmar - under förutsättning att de anses ha sitt
egentliga hemvist på en fastighet i Stockholm - måste vara folkbokförda
på den fastigheten. För sådana och likartade fäll bör enligt Lagrådets
mening förslaget ge utrymme för att samtliga familjemedlemmar på
yrkande kan bli folkbokförda på den fastighet där de har sitt egentliga
hemvist. En komplettering av paragrafen i enlighet med det anförda får
inte någon praktisk betydelse för sådana kategorier som omfattas av
10 § på grund av att de fullgör värnplikt eller liknande eller åtnjuter vård
av visst slag (första stycket punkterna 4 och 5).
På grund av det anförda förordar Lagrådet att det nya andra stycket -
med en redaktionell ändring i övrigt - erhåller följande lydelse:
"En vistelse på viss fastighet som föranleds av förhållande som avses
i första stycket anses inte heller leda till ändrad bosättning, om personen
har anknytning till en annan fastighet genom att disponera en bostad där.
Sammanlever personen med sin familj på en fastighet där han enligt 7 §
skulle anses vara bosatt, får skattemyndigheten dock på yrkande besluta
att han skall folkbokföras på den fes tigheten."
Förslaget till lag om ändring i äktenskapsbalken
Förslaget lämnas utan erinran.
Prop. 1994/95:94
Bilaga 3
25
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 27 oktober 1994
Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Sahlin,
Hjelm-Wallén, Peterson, Hellström, Thalén, Freivalds, Wallström,
Persson, Tham, Schori, Blomberg, Heckscher, Hedborg, Andersson,
Winberg, Uusmann, Nygren, Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson
Föredragande: statsrådet Persson
Regeringen beslutar proposition 1994/95:94 Ändringar i folkbokföringsla-
gen, m.m.
gotab 47152, Stockholm 1994