Prop.
1994/95:94Regeringens proposition
1994/95:94

Ändringar i folkbokföringslagen, m.m.

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 27 oktober 1994

Mona Sahlin

Göran Persson
(Finansdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att vistelse som föranleds av bl.a. uppdrag som
riksdagsledamot eller statsråd inte skall anses leda till ändrad bosättning om
personen har anknytning till en annan fastighet genom att disponera en bostad
där.
Vidare föreslås att skattemyndigheten skall registrera ärenden om vigsel,
födelse och dödsfall i Sverige även i fråga om personer som inte är eller har
varit folkbokförda i landet. Syftet med förslaget är att tillgodose behovet av
att kunna utfärda en officiell handling som kan ligga till grund för
registrering av händelsen i hemlandet.
De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 januari 1995.

Innehållsförteckning

1 Förslag till riksdagsbeslut............ 3

2 Lagtext................................ 4
2.1 Förslag till lag om ändring i folk-
bokföringslagen (1991:481)......... 4
2.2 Förslag till lag om ändring i äk-
tenskapsbalken..................... 6

3 Ärendet och dess beredning............. 7

4 Folkbokföring av riksdagsledamöter och
statsråd............................... 8

5 Registrering av vigsel, födelse och
dödsfall avseende ej folkbokförda per-
soner.................................. 11

6 Beslut om registrering av identitets-
uppgifter m.m.......................... 14

7 Författningskommentar.................. 14
7.1 Förslaget till ändring i folkbok-
föringslagen (1991:481)............ 14
7.2 Förslaget till ändring i äkten-
skapsbalken........................ 15

Bilaga 1 Remissammanställning............. 17
Bilaga 2 Lagrådsremissens lagförslag...... 21
Bilaga 3 Lagrådets yttrande............... 24

Utdrag ur protokoll vid regeringssamman-
träde den 27 oktober 1994................. 26

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen
antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i folkbokföringslagen (1991:481),
2. lag om ändring i äktenskapsbalken.

2 Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1 Förslag till lag om ändring i folkbokföringslagen
(1991:481)

Härigenom föreskrivs att 1, 10 och 34 §§ folkbokföringslagen (1991:481) skall
ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §
Folkbokföring sker Folkbokföring
fortlöpande i enligt denna lag
register som skat- innebär fastställande
temyndigheten för av en persons
enligt särskilda bosättning samt
bestämmelser. registrering av
uppgifter om
identitet, familj
och andra
förhållanden som
enligt lagen
(1990:1536) om
folk-
bok-föringsregister
får förekomma i sådant
register.
Vigsel, födelse och
dödsfall i landet
skall registreras
även i fråga om en
person som inte är
eller har varit
folkbokförd.
Folkbokföring och
registrering som
avses i andra
stycket sker genom
skattemyndighetens
försorg.

10 §
En vistelse anses inte leda till ändrad bosättning om den föranleds enbart av
1. uppdrag som riksdagsledamot,
2. uppdrag som statsråd,
3. förordnande till ledamot i kommitté eller kommission, befattning som
politiskt tillsatt tjänsteman eller uppdrag att biträda som politiskt sakkunnig
i statsdepartement eller särskilt uppdrag av riksdagen,4. fullgörande av
värnplikt eller vapenfri tjänsteplikt,
5. vård vid en institution för sjukvård, vård av unga, kriminalvård eller vård
av missbrukare.
En vistelse på viss
fastighet som
föranleds av
förhållande som avses
i första stycket
anses inte heller
leda till ändrad
bosättning, om
personen har
anknytning till en
annan fastighet
genom att disponera
en bostad där.
Sammanlever
personen med sin
familj på en
fastighet där han
enligt 7 § skulle
anses vara bosatt,
får skat-
temyndigheten dock
på yrkande besluta
att han skall
folkbokföras på den
fastigheten.

34 §
Skattemyndigheten beslutar i ärende enligt denna lag efter anmälan eller
ansökan eller annars när det finns skäl till det.
Rör ärendet folkbokföring på fastighet eller i församling beslutar
skattemyndigheten i det län där fastigheten eller församlingen är belägen.
Personnummer enligt 18 § första stycket andra meningen fastställs av den
skattemyndighet som bestäms av regeringen eller den myndighet som regeringen
förordnar.
I övriga ärenden I övriga ärenden
beslutar den beslutar den
skattemyndighet skattemyndighet
inom vars verk- inom vars verk-
samhetsområde en samhetsområde en
person är eller person är eller
senast har varit senast har varit
folkbokförd. folkbokförd eller, i
fråga om ärende
enligt 1 § andra
stycket, den
skattemyndighet som
enligt särskilda
bestämmelser skall
underrättas om
händelsen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.

2.2 Förslag till lag om ändring i äktenskapsbalken

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 8 § äktenskapsbalken skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 kap.
8 §1
Vigselförrättaren skall genast sända underrättelse om vigseln till den
skattemyndighet som har gjort hindersprövningen.
Om vigsel har
förrättats efter
hindersprövning som
gäller här i riket
enligt 2 §
förordningen
(1931:429) om vissa
internationella
rättsförhållanden
rörande äktenskap,
adoption och
förmynderskap skall
underrättelse sändas
till den skattemyn-
dighet inom vars
verksamhetsområde
vigseln ägt rum.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.

1 Senaste lydelse 1991:495.

3 Ärendet och dess beredning

Folkbokföringslagen (1991:481), som ersatte folkbokföringslagen (1967:198),
trädde i kraft den 1 juli 1991 (prop. 1990/91:153, bet. 1990/91:SkU28, rskr.
1990/91:320). Den nya lagstiftningen innebar bl.a. att begreppen kyrkobokföring
och mantalsskrivning ersattes av ett enhetligt begrepp, folkbokföring, som avser
den löpande registreringen av befolkningens identitets-, bosättnings- och
familjeförhållanden och att bosättningsbegreppet moderniserades och förenklades.
Det är ofrånkomligt att det sedan en ny lagstiftning varit i kraft en tid
uppmärksammas konsekvenser av regelsystemet som inte förutsågs vid
lagstiftningens tillkomst. Inom Finansdepartementet har upprättats en promemoria
som behandlar några av de problem som uppmärksammats, nämligen folkbokföring av
riksdagsledamöter och statsråd m.fl. och registrering av uppgifter om vigsel,
födelse och dödsfall i fråga om personer som inte är eller har varit
folkbokförda i landet. Promemorian har remissbehandlats. Yttranden har lämnats
av Göteborgs tingsrätt, Länsrätten i Stockholms län, Länsrätten i Värmlands län,
Datainspektionen, Riksskatteverket, Statskontoret, Riksarkivet, Socialstyrelsen,
Värnpliktsverket, Kriminalvårdsstyrelsen och Svenska kommunförbundet. En
sammanfattning av remissyttrandena finns i bilaga 1.
Den nya lagstiftningen har aktualiserat även andra frågor, bl.a. folkbokföring
av familjehemsplacerade barn (jfr bet. 1993/94:SkU31, s. 81) och folkbokföring
vid tillfälliga vistelser på annan ort. Vid remissbehandlingen av promemorian
har bl.a. frågeställningar rörande folkbokföring av barn som föds i Sverige och
vars föräldrar inte är folkbokförda här och av barn till föräldrar som har
separerat men som har gemensam vårdnad tagits upp av remissinstanserna.
Regeringen avser att återkomma till dessa frågor i ett senare sammanhang.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 13 oktober 1994 att inhämta Lagrådets yttrande över de
lagförslag som finns i bilaga 2. Lagrådets yttrande finns i bilaga 3. Regeringen
har i propositionens lagförslag följt Lagrådets förslag. Lagrådets synpunkter
behandlas i avsnitt 4 och 7.1.

4 Folkbokföring av riksdagsledamöter och statsråd

Regeringens förslag: En vistelse som föranleds av
uppdrag som riksdagsledamot eller statsråd eller
annat i 10 § folkbokföringslagen angivet för-
hållande, skall inte föranleda ändrad bosättning
om personen har anknytning till en annan fastighet
genom att disponera en bostad där. Sammanlever
personen med sin familj på en fastighet där han
enligt 7 § folkbokföringslagen skulle anses vara
bosatt, får skattemyndigheten dock på yrkande be-
sluta att han skall folkbokföras på den fastig-
heten.

Promemorians förslag: I promemorian föreslås att det bör krävas en inte
oväsentlig anknytning för att en vistelse som avses i 10 § folkbokföringslagen
inte skall föranleda ändrad bosättning.
Remissinstanserna: Länsrätten i Stockholms län anser att de skäl som framförts
för förslaget inte är tillräckliga för att utvidga en undantagsbestämmelse som
redan i sin nuvarande lydelse innebär avsteg från de principer som bär upp
folkbokföringslagen och avstyrker därför förslaget. Länsrätten påpekar bl.a. att
förslaget medför gränsdragningsproblem samt öppnar för kringgåendeförfaranden.
Länsrätten i Värmlands län menar att den föreslagna regelns utformning är
otydlig. Riksskatteverket anser att en ny undantagsbestämmelse, för att undvika
tveksamma gränsfall, bör utformas så att det är tillräckligt att en
riksdagsledamot har anknytning till en fastighet genom att disponera en bostad
där. Övriga remissinstanser som yttrat sig över förslaget har inte haft något
att erinra.
Bakgrunden till regeringens förslag: Enligt 21 § gamla folkbokföringslagen
(1967:198) fanns det en valfrihet för ett statsråd som flyttade på grund av
tillträdet att antingen vara kvarskriven i den församling där han var bosatt vid
statsrådsutnämningen eller bli kyrkobokförd på den fastighet som han flyttat
till för att utöva uppdraget. Valfriheten gällde bara statsrådet personligen,
inte eventuella familjemedlemmar. Rätten att vara kvarskriven gällde inte heller
en flyttning som inte berodde på utövandet av tjänsten.
En liknande reglering fanns för den som förordnats av regeringen till ledamot i
kommitté eller kommission eller fått uppdrag att biträda i departement som
sakkunnig eller fått särskilt uppdrag av riksdagen.
Någon motsvarande bestämmelse fanns inte för riksdagsledamöter. Dessa kom
emellertid i allmänhet att med stöd av bl.a. bestämmelserna om dubbel bosättning
och tillfällig vistelse vara kvarskrivna på den tidigare orten.
Den nya folkbokföringslagen (1991:481) trädde i kraft den 1 juli 1991.
Utgångspunkten för folkbokföringen är liksom tidigare att en person skall anses
bosatt där han faktiskt vistas. Detta innebär i första hand den plats där
personen normalt tillbringar sin dygnsvila. I den nya folkbokföringslagen har
man samtidigt strävat efter att utforma bosättningsreglerna så att familjen i
större utsträckning än tidigare hålls samman i folkbokföringssammanhang, även om
en familjemedlem av något skäl delvis tillbringar sin dygnsvila på en annan
plats.
Enligt huvudregeln i 7 § folkbokföringslagen skall en person anses vara bosatt
på den fastighet där han regelmässigt tillbringar sin dygnsvila. Regelmässig
dygnsvila anses föreligga på den fastighet där en person under sin normala
livsföring tillbringar dygnsvilan minst en gång per vecka eller i samma
omfattning men med en annan förläggning i tiden. Den som därigenom kan antas
vara bosatt på fler än en fastighet anses vara bosatt på den fastighet där han
sammanlever med sin familj eller med hänsyn till övriga omständigheter får anses
ha sitt egentliga hemvist. När det gäller ensamstående personer och familjer som
gemensamt har en dubbel bosättning skall liksom tidigare arbetsförhållandena
vara utslagsgivande för bedömningen av bosättningsort.
En tillfällig vistelse på annan ort som föranleds enbart av bl.a. uppdrag som
riksdagsledamot eller statsråd, förordnande till ledamot i kommitté eller
kommission, befattning som politiskt tillsatt tjänsteman eller uppdrag att
biträda som politiskt sakkunnig i statsdepartement eller särskilt uppdrag av
riksdagen skall enligt 10 § folkbokföringslagen inte anses leda till ändrad
bosättning. Inte heller skall en vistelse som föranleds enbart av fullgörande av
värnplikt eller vapenfri tjänsteplikt eller vård vid en institution för
sjukvård, vård av unga, kriminalvård eller vård av missbrukare leda till ändrad
bosättning.
Skälen för regeringens förslag: Riksdagsledamöter kommer ofta från olika delar
av landet. Det är också av väsentlig betydelse att människor från olika delar av
landet har möjlighet att ställa sig till förfogande som riksdagsledamöter. Det
ligger i sakens natur att riksdagsledamöterna för att utöva sina uppdrag måste
tillbringa avsevärd tid i Stockholm. Vistelsen i Stockholm kan också komma att
vara under mycket lång tid. I de flesta fall är riksdagsledamöterna med hemort
utanför Stockholm tvungna att skaffa en bostad i Stockholm. Arbetet är
emellertid av sådan speciell karaktär att en definitiv avflyttning i regel är
utesluten. För riksdagsledamöter är det oftast nödvändigt att de behåller
bostadsanknytningen till sin hemort eller valkrets. De tillbringar också en inte
obetydlig tid i sin valkrets. Den politiska verksamheten har i stort sett alltid
sin bas i lokalt partiarbete på hemorten. Samtidigt kan det innebära en ohållbar
familjesituation att under en lång tid som riksdagsledamot ha familjen bosatt på
annan ort än Stockholm.
Riksdagsledamöter som har kvar sin familj på den tidigare bostadsorten kommer
att med stöd av huvudregeln vara folkbokförda där och inte i Stockholm. Inte
heller skall andra riksdagsledamöter som enbart på grund av sitt uppdrag vistas
i Stockholm folkbokföras där. Bedömningen av om en vistelse är föranledd enbart
av uppdraget är vanskligast när det gäller riksdagsledamöter som sammanlever med
sin familj i Stockholm. Det kan finnas situationer då dagens lagstiftning får
ett otillfredsställande och inte avsett resultat, även om den, som
Riksskatteverket konstaterat i sitt remissyttrande, i endast en handfull fall
resulterat i att riksdagsledamöter folkbokförts i strid mot sin egen uppfattning
om var de har sitt egentliga hemvist. Enligt regeringens mening behövs därför en
ändring för att möjliggöra för en riksdagsledamot att vara folkbokförd på sin
tidigare hemort, även om vistelsen i Stockholm inte kan anses enbart föranledd
av uppdraget.
Utgångspunkten för att en person skall anses hemmahörande på en ort bör vara
att han har en bostad där. En bibehållen bostad på den tidigare orten talar
också för att man har för avsikt att återvända dit. Däremot bör enbart det
förhållandet att man har kvar en rörelse eller liknande på den tidigare orten
inte tillmätas någon betydelse för var en person skall anses bosatt. Ett
grundläggande krav för att folkbokföringen inte skall ändras bör således vara
att riksdagsledamoten har anknytning till den tidigare orten i form av en
bostad.
I promemorian föreslås som en förutsättning för att vistelsen inte skall
föranleda ändrad bosättning att en inte oväsentlig anknytning till annan
fastighet föreligger. Vidare uppställs vissa krav på bostaden för att en inte
oväsentlig anknytning skall anses föreligga. I likhet med Riksskatteverket anser
regeringen att en sådan bestämmelse skulle medföra vissa gränsdragningsproblem.
Det är t.ex. ofta svårt att bedöma om en bostad är att anse som en fritidsbostad
eller inte. Enligt regeringens bedömning bör det förhållandet att
riksdagsledamoten har anknytning till en fastighet på den tidigare orten genom
att disponera en bostad där vara tillräckligt för en oförändrad folkbokföring.
Något krav på att bostaden skall vara av viss beskaffenhet eller storlek bör
inte uppställas.
Hemorten bör givetvis bestå också om bostad byts inom samma ort, så länge
vederbörande kan anses höra hemma på den orten. Riksdagsledamoten bör även ha
möjlighet att flytta till en annan ort. Även den riksdagsledamot som bildar
familj i Stockholm får anses ha kvar sin anknytning till den tidigare orten om
familjebildningen är den enda förändring som inträder.
Det är endast riksdagsledamoten som skall omfattas av undantaget. Den övriga
familjens folkbokföring får bedömas efter vanliga regler. Det är därvid
riksdagsledamotens faktiska vistelse som skall anses vara den familjeanknytning
som skall tillämpas på familjemedlemmarna.
Vad i det föregående sagts om riksdagsledamöter gäller även statsråd.
Mot bakgrund av det anförda föreslår regeringen att bestämmelsen i 10 §
folkbokföringslagen kompletteras med ett nytt stycke varav framgår att en
vistelse inte leder till ändrad bosättning om personen har anknytning till en
annan fastighet genom att disponera en bostad där. Lagrådet har i sitt yttrande
påpekat att en sådan bestämmelse kan medföra problem för den riksdagsledamot som
flyttar till Stockholm med sin familj och önskar vara folkbokförd tillsammans
med denna familj, trots att familjen behåller en bostad på den ursprungliga
hemorten.
Avsikten med en ny bestämmelse är inte att omöjliggöra för den riksdagsledamot
som så önskar, att vara folkbokförd i Stockholm. I det fall den övriga familjen
anses vara bosatt på den nya orten bör det därför finnas en möjlighet för
riksdagsledamoten att vara folkbokförd där, trots att familjen har kvar en
bostad på den tidigare orten. Det måste emellertid i sådant fall ankomma på
riksdagsledamoten att begära att bli folkbokförd tillsammans med den övriga
familjen i Stockholm. Regeringen ansluter sig därför till Lagrådets förslag att
komplettera det nya stycket med en bestämmelse varav framgår att på yrkande av
den som sammanlever med sin familj på en fastighet där han enligt 7 § skulle
anses vara bosatt, får skattemyndigheten besluta att han skall folkbokföras på
den fastigheten.
För politiskt sakkunniga och kommittéledamöter m.fl. är det inte på samma sätt
som för riksdagsledamöter och statsråd nödvändigt att de behåller anknytningen
till den tidigare orten. Dessa grupper har emellertid tidigare ansetts böra
behandlas på samma sätt som riksdagsledamöter och statsråd. Något skäl att nu
vid en ändring av bestämmelsen behandla politiskt sakkunniga och
kommittéledamöter m.fl. på annat sätt finns inte. Den föreslagna bestämmelsen
bör således omfatta även denna grupp.
För övriga grupper som omfattas av nuvarande 10 § - personer som fullgör sin
värnplikt eller vapenfri tjänsteplikt eller vårdas vid institution för sjukvård,
vård av unga, kriminalvård eller vård av missbrukare - skulle den föreslagna
bestämmelsen inte innebära någon större skillnad mot vad som gäller i dag. Det
ligger i sakens natur att vistelser av detta slag normalt föranleds enbart av
tjänstgöringen eller institutionsvården. Även dessa grupper bör omfattas av den
föreslagna bestämmelsen.

5 Registrering av vigsel, födelse och dödsfall
avseende ej folkbokförda personer

Regeringens förslag: Skattemyndigheten skall regi-
strera ärenden om vigsel, födelse och dödsfall i
Sverige även för personer som inte är eller har
varit folkbokförda här. De handläggningsregister
som förs av skattemyndigheterna skall få användas
för att utfärda bevis om dessa händelser.
Vigselförrättaren skall i fråga om vigsel som ägt
rum utan föregående hindersprövning i Sverige
underrätta det lokala skattekontor inom vars verk-
samhetsområde vigseln ägt rum.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Remissinstanserna har tillstyrkt förslaget eller lämnat det utan erinran.Skälen
för regeringens förslag: Enligt 18 kap. 5 § äktenskapsbalken skall uppgifter om
ingångna äktenskap registreras inom folkbokföringen enligt särskilda
bestämmelser. Uppgift om ingångna äktenskap registreras i det lokala
folkbokföringsregistret hos det lokala skattekontor där personen är eller senast
var folkbokförd (6 § lagen [1990:1536] om folkbokföringsregister och 2 § första
stycket förordningen [1991:750] om folkbokföringsregister). Har personen aldrig
varit folkbokförd i landet registreras vigseln endast i ett
handläggningsregister.
När det gäller barns födelse skall denna anmälas till skattemyndigheten om
barnet är fött inom landet. Barn som föds levande skall folkbokföras och
registreras i det lokala folkbokföringsregistret i födelsehemorten. Ett undantag
från denna regel gäller barn till föräldrar som utan att vara folkbokförda
vistas i Sverige för att tjänstgöra vid beskickningar och konsulat eller i annat
sådant uppdrag där de tillerkänns immunitet och privilegier. I likhet med
föräldrarna skall dessa barn inte folkbokföras eller tilldelas personnummer.
Dessa barns födelse registreras endast i ett handläggningsregister.
Vid dödsfall i Sverige skall bevis om dödsfallet lämnas till skattemyndigheten
i det län där den avlidne senast var folkbokförd. Om det inte är känt var den
avlidne senast var folkbokförd eller om den avlidne inte har varit folkbokförd i
landet, skall dödsbeviset lämnas till skattemyndigheten i det län där dödsfallet
inträffade (4 kap. 3 § begravningslagen [1990:1144]). Har den avlidne inte varit
folkbokförd registreras uppgift om dödsfallet endast i ett
handläggningsregister.
Bestämmelser om handläggningsregister finns i 15-20 §§ förordningen (1991:750)
om folkbokföringsregister m.m. Vilka personuppgifter registret får innehålla
regleras i en bilaga till förordningen. Registret får användas för handläggning
av folkbokföringsärenden och för planering, uppföljning och kontroll av
folkbokföringsverksamheten.
Ett lokalt folkbokföringsregister får till skillnad från ett hand-
läggningsregister användas för framställning av personbevis och andra
registerutdrag (2 § 3 lagen om folkbokföringsregister). De som ingår äktenskap i
Sverige och aldrig varit folkbokförda kan således inte få något bevis om detta i
form av ett utdrag ur register från skattemyndigheten. Ett intyg om vigsel från
vigselförrättaren är ofta inte tillräckligt för att myndigheter i andra länder
skall godkänna och registrera äktenskapet. Det är inte heller möjligt att få
något motsvarande bevis om födelse för personer som inte varit folkbokförda.
Även personer som inte är folkbokförda i landet kan ha ett berättigat intresse
av att få en officiell handling för att styrka en uppgift om vigsel eller barns
födelse i syfte att få händelsen registrerad i hemlandet. Det kan inte anses
tillfredsställande att en sådan handling inte kan utfärdas.
I fråga om vigsel, födelse och dödsfall för personer som är eller har varit
folkbokförda handläggs ärendena och registreras uppgifterna hos
skattemyndigheten. I 4 kap. 8 § äktenskapsbalken, 24 § folkbokföringslagen och 4
kap. 3 och 4 §§ begravningslagen anges att underrättelse om dessa händelser
skall sändas till skattemyndigheten. Underrättelseskyldigheten gäller oavsett om
personen det gäller är folkbokförd eller inte. Skattemyndigheten har dessutom
redan i dag att fullgöra vissa åligganden i förhållande till personer som inte
är eller har varit folkbokförda i landet. En sådan person kan t.ex. ha rätt till
hindersprövning här. Det förefaller därför naturligt att även födslar, vigslar
och dödsfall här i landet för personer som inte är eller har varit folkbokförda
handläggs av och registreras hos skattemyndigheten.
Ärendena bör handläggas av den skattemyndighet som enligt särskilda
bestämmelser har att ta emot underrättelse om händelsen. Underrättelse om vigsel
skall enligt 4 kap. 8 § äktenskapsbalken sändas till den skattemyndighet som
gjort hindersprövningen. Hindersprövning skall i fråga om personer som inte är
eller har varit folkbokförda i landet göras av skattemyndigheten i det län där
personen vistas. En person kan emellertid i vissa fall vigas i Sverige utan att
hindersprövning ägt rum i Sverige. Detta gäller när hindersprövning har ägt rum
hos en myndighet i något av de andra nordiska länderna (2 § första stycket
förordningen [1931:429] om vissa internationella rättsförhållanden rörande
äktenskap, adoption och förmynderskap). I dessa fall finns i dag ingen under-
rättelseskyldighet för vigselförrättaren. För att skattemyndigheten skall kunna
fullgöra sina skyldigheter att registrera vigseln måste skattemyndigheten få
vetskap om att en vigsel ägt rum. Regeringen föreslår därför att det i
äktenskapsbalken skall införas en bestämmelse om att vigselförrättare skall
underrätta skattemyndigheten även i de fall någon hindersprövning inte gjorts i
Sverige. Underrättelsen bör sändas till den skattemyndighet inom vars
verksamhetsområde vigseln ägt rum.
För att ett utdrag ur register skall kunna lämnas i syfte att styrka en uppgift
om vigsel, födelse eller dödsfall måste uppgifternas riktighet ha fastställts.
Innan en vigsel registreras måste skattemyndigheten således pröva om vigseln är
giltig i Sverige. När det gäller registrering av nyfödda barn bör myndigheten ta
ställning till barnets börd och namn. Dessa prövningar görs i dag endast i de
fall skattemyndigheten enligt lag är skyldig att registrera uppgifterna. Någon
skyldighet att registrera uppgifter om vigsel eller födelse finns i dag inte när
det gäller personer som inte är folkbokförda. Regeringen föreslår att i 1 §
folkbokföringslagen införs en bestämmelse om att vigslar och födelser i Sverige
skall registreras även för personer som inte är eller har varit folkbokförda i
landet. Bestämmelsen bör omfatta även uppgift om dödsfall.
En annan fråga är hur uppgifterna skall registreras. I ett lokalt
folkbokföringsregister förekommer endast uppgifter om personer som är eller har
varit folkbokförda. Utgångspunkten är också att det i de lokala
folkbokföringsregistren bör föras in enbart uppgifter som behövs för
folkbokföringsverksamheten. Det kan därför ifrågasättas om inte uppgifterna även
i fortsättningen endast bör vara registrerade i ett handläggningsregister.
Uppgifter som registreras i handläggningsregister används redan i dag för att
utfärda olika typer av bevis, t.ex. äktenskapscertifikat, och inte enbart för
bedömning av om en folkbokföringsåtgärd skall vidtas. Därtill kommer att
bevarandet av uppgifterna i såväl handläggningsregistren som de lokala
folkbokföringsregistren skall ske efter samma utgångspunkter och under samma
tid. För bevarandet av uppgifterna har det således inte någon betydelse om
uppgifterna registreras i ett lokalt folkbokföringsregister eller i ett
handläggningsregister. Det kan därför enligt regeringens mening inte anses
föreligga några hinder från rättssäkerhetssynpunkt att även i fortsättningen ha
uppgifterna registrerade i ett handläggningsregister.
Mot bakgrund av det ovan angivna och då de lokala folkbokföringsregistren bör
användas endast för den rena folkbokföringsverksamheten föreslås att uppgifter
om vigsel, födelse och dödsfall för personer som inte är eller har varit
folkbokförda även i fortsättningen skall registreras i ett
handläggningsregister.
Regeringen avser att genom ändringar i förordningen (1991:750) om
folkbokföringsregister möjliggöra att handläggningsregistret får användas även
för att utfärda registerutdrag.

6 Beslut om registrering av identitetsuppgifterm.m.

Regeringens förslag: Folkbokföringslagen skall
preciseras så att det klart framgår att folkbok-
föring även innefattar registrering av uppgifter
om en persons identitet, familj och andra för-
hållanden som enligt lagen om folkbokförings-
register får förekomma i ett folkbokföringsre-
gister.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna har tillstyrkt eller inte haft något att erinra mot
förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Folkbokföring sker enligt 1 §
folkbokföringslagen fortlöpande i register som skattemyndigheten för enligt
särskilda bestämmelser. Enligt 34 § folkbokföringslagen beslutar
skattemyndigheten i ärende enligt lagen efter anmälan eller ansökan eller annars
när det finns skäl till det.
Regleringen i folkbokföringslagen går huvudsakligen ut på att fastställa var en
person skall anses bosatt. Folkbokföring innefattar emellertid också beslut om
att registrera olika personuppgifter, t.ex. civilstånd. Detta framgår inte klart
av paragrafens nuvarande lydelse. Frågan om vad som utgör ärende enligt
folkbokföringslagen har därför gett upphov till olika tolkningar. Regeringen
föreslår därför att 1 § folkbokföringslagen ändras så att det klargörs att
folkbokföring även innefattar registrering av personuppgifter.

7 Författningskommentar

7.1 Förslaget till ändring i folkbokföringslagen (1991:481)

1 §

Syftet med ändringen i första stycket är att klargöra att folkbokföring -förutom
fastställande av var en person är bosatt - även innefattar beslut om att vissa
identitetsuppgifter m.m. skall registreras för personen. Registrering innefattar
även viss prövning av uppgifterna.
För att ett utdrag ur ett folkbokföringsregister skall kunna lämnas i syfte att
styrka en uppgift om vigsel, födelse eller dödsfall måste uppgifternas riktighet
ha fastställts. Denna prövning görs i dag endast i de fall skattemyndigheten är
skyldig att registrera uppgiften. En sådan skyldighet föreligger endast om
personen är eller har varit folkbokförd. Även personer som inte är folkbokförda
i landet har ofta intresse av att få en officiell handling för att styrka dessa
uppgifter i syfte att få händelsen godkänd och registrerad i hemlandet. I ett
nytt andra stycke har därför införts en bestämmelse om att skattemyndigheten
även skall registrera uppgifter om vigsel, födelse och dödsfall i Sverige i
fråga om person som inte är eller har varit folkbokförd.
I enlighet med Lagrådets förslag har i ett nytt tredje stycke tagits in en
bestämmelse av vilken framgår att det är skattemyndigheten som handhar
folkbokföringen och övrig registrering enligt lagen.

10 §

Det nya andra stycket har kommenterats i avsnitt 4.
Paragrafen föreslås också ändrad i prop. 1994/95:6 Totalförsvarsplikt.

34 §

Ändringen i fjärde stycket innebär att den skattemyndighet som skall erhålla
underrättelse från annan myndighet om händelsen också är behörig att handlägga
dessa ärenden.
Underrättelse om vigsel regleras i 4 kap. 8 § äktenskapsbalken (se kommentaren
till denna paragraf). Underrättelse om födelse sänds till skattemyndigheten i
det län där händelsen ägt rum (24 § folkbokföringslagen). I fråga om dödsfall
skall underrättelse sändas till skattemyndigheten i det län där dödsfallet
inträffat (4 kap. 3 och 4 §§ begravningslagen).

7.2 Förslaget till ändring i äktenskapsbalken

4 kap.
8 §

Vigsel kan i vissa fall äga rum utan någon svensk hindersprövning. Det är fallet
när hindersprövning gjorts i ett annat nordiskt land, 2 § förordningen
(1931:429) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap,
adoption och förmynderskap. För att skattemyndigheten skall kunna fullgöra sina
skyldigheter måste myndigheten underrättas även i det fall vigsel ägt rum utan
att någon svensk hindersprövning har gjorts.
Hindersprövning i ett annat nordiskt land är möjlig även för en person som är
folkbokförd i Sverige. Registrering av en vigsel skall för den som är eller har
varit folkbokförd ske i det lokala folkbokföringsregistret hos det lokala
skattekontoret där personen är folkbokförd, 6 § lagen om folkbokföringsregister
och 2 § förordningen om folkbokföringsregister. För den som inte är eller har
varit folkbokförd skall registrering ombesörjas av den skattemyndighet som skall
underrättas om vigseln, 34 § fjärde stycket folkbokföringslagen. Har
hindersprövning inte gjorts i Sverige finns inte alltid möjlighet för
vigselförrättaren att av de handlingar som skall presenteras inför vigseln få
vetskap om en person är folkbokförd i Sverige eller inte. Underrättelse skall
därför alltid i dessa fall sändas till den skattemyndighet inom vars
verksamhetsområde vigseln ägt rum oavsett vilken skattemyndighet som skall
ombesörja registreringen.

Sammanfattning av remissinstansernas yttranden
över promemorian Några folkbokföringsfrågor

Folkbokföring av riksdagsledamöter och statsråd

Länsrätten i Stockholms län avstyrker förslaget. Övriga remissinstanser som
yttrat sig över förslaget har lämnat det utan erinran.
Länsrätten i Stockholms län anser att förslaget inte bör genomföras.
Den föreslagna ändringen av 10 § folkbokföringslagen träffar framför allt de
fall där en riksdagsledamot lever med sin familj på den nya orten. Förhållandena
torde då oftast vara sådana att den övriga familjen skall vara folkbokförd på
den nya orten och riksdagsledamoten kommer därmed att vara folkbokförd på annan
ort än sin familj. En av huvudprinciperna enligt folkbokföringslagen är att
familjen skall hållas samman i folkbokföringen. Detta kommer till klart uttryck
både i lagtexten och i förarbetena. Enligt länsrättens mening kan därmed
lämpligheten av den föreslagna ändringen starkt ifrågasättas från principiell
synpunkt. Detta gäller särskilt när det, som i förevarande fall, är fråga om att
utvidga en undantagsbestämmelse som redan i sin nuvarande lydelse medför avsteg
från principen att en person skall anses bosatt där han faktiskt vistas.
Länsrätten anser att de skäl som framförts för en ändring av bestämmelsen inte
ger en övertygande förklaring till varför en riksdagsledamot i strid mot ovan
nämnda principer och de regler som gäller för landets invånare i övrigt skall
vara folkbokförd på den tidigare orten.
Länsrätten vill beträffande den lagtekniska utformningen av förslaget anföra
följande. För det fall riksdagsledamoten har en inte oväsentlig anknytning till
en fastighet på hemorten men vill folkbokföras på den nya orten skall enligt
promemorian en anmälan om flyttning till den nya orten kunna godtas. Enligt
länsrättens mening ger den föreslagna lydelsen av bestämmelsen i detta fall inte
utrymme för folkbokföring på den nya orten. Förslaget medför även i övrigt
gränsdragningsfrågor samt öppnar för kringgåendeförfaranden.
Länsrätten i Värmlands län har i sitt yttrande anfört att den anser att
lagtextens utformning (10 § folkbokföringslagen) kunde vara tydligare då regelns
innebörd skall beskrivas. Den läsare som saknar kännedom om bakgrunden och
enbart läser lagtexten blir gärna något osäker. Riksdagsuppdraget tycks enligt
första stycket vara en tillräcklig förutsättning för att riksdagsledamoten skall
behålla sin gamla bosättning. Vartill tjänar då andra stycket? Det lilla ordet
"enbart" förbises lätt och gör hur som helst inte innebörden särskilt tydlig.
Som ett oeftergivligt krav på "inte oväsentlig anknytning" tänker man sig i
promemorian en bibehållan bostad. Detta kan väl då för tydlighetens skull direkt
anges i lagtexten. Länsrätten föreslår vidare tillägget "av hemvistkaraktär".
Därmed markeras bl.a. det förhållandet att fritidsbostad och mindre
övernattningslägenhet inte skall duga som anknytning.
Kravet att bostaden inte får vara uthyrd lär väl kunna leda till att bostäder
kommer att stå tomma under stora delar av året. Kravet kan framstå som stötande,
särskilt i tider av bostadsbrist. Länsrätten har i och för sig förståelse för
tanken bakom detta krav, men med hänsyn till det på samma ställe angivna kravet
på att familjen regelmässigt skall tillbringa viss tid i bostaden är det kanske
inte helt omistligt. Rätten ifrågasätter om inte kravet kan slopas eller i vart
fall skrivningen göras mindre kategorisk.
Det är endast riksdagsledamoten och inte hans familj som skall omfattas av
undantaget. Denna regel bör enligt länsrättens mening också framgå av lagtexten.
Om en i övrigt oförändrad lydelse av första stycket föredras kan detta ske genom
att "för en person" infogas i inledningen efter "bosättning" och "dennes" efter
"enbart av".
Länsrätten anser slutligen att det bör klargöras att riksdagsuppdraget har
betydelse för folkbokföringen endast så länge det varar. En f.d. riksdagsman som
stannar kvar i Stockholm bör inte med stöd av undantagsregeln folkbokföras på
sin tidigare hemort, även om vistelsen i Stockholm ursprungligen föranleddes av
uppdraget. Klargörandet kan ske genom att orden "så länge" ersätter "om" i
paragrafens inledning.
Riksskatteverket har i sitt yttrande anfört att det från skatteförvaltningens
utgångspunkt är angeläget att regelverket utformas så att tveksamma gränsfall
såvitt möjligt undviks. Enligt Riksskatteverkets mening bör därför en ny
undantagsbestämmelse urformas så att det är tillräckligt att en riksdagsledamot
har anknytning till en fastighet genom att disponera en bostad där. Att ställa
detaljerade krav på bostadens storlek eller beskaffenhet är däremot enligt
verkets mening mindre lämpligt.
Riksskatteverket föreslår därför att tillägget i 10 § får följande lydelse:

En vistelse som föranleds av förhållande som avses i första stycket anses
heller inte leda till ändrad bosättning om personen har anknytning till en
annan fastighet.

Att inte ta med ordet "fortfarande" stämmer bättre med att bestämmelsen skall
kunna tillämpas även i situationer då riksdagsledamoten byter bostad på hemorten
under mandatperioden.
I promemorian konstateras att det endast är riksdagsledamoten, statsrådet etc.
som skall omfattas av undantaget. Familjen i övrigt kan inte anses ha flyttat på
grund av något uppdrag och deras folkbokföring får bedömas efter vanliga regler.
Det är angeläget att det klarläggs hur tillämpningen av reglerna om dubbel
bosättning i dessa fall skall ske. Den frågeställning som kan uppstå beträffande
familjemedlemmar är om det är riksdagsledamotens folkbokföring på hemorten eller
hans faktiska - ej folkbokföringsgrundande - vistelse i Stockholm som skall
läggas till grund för bedömningen av familjemedlemmarnas egentliga hemvist.
Riksskatteverket utgår från att avsikten är att riksdagsledamotens faktiska
vistelse skall anses vara den familjeanknytning som skall tillämpas på
familjemedlemmarna. Den tillämpningen leder normalt till att riksdagsledamotens
familj skall vara folkbokförd i Stockholm. Riksskatteverket konstaterar att
detta utgör ett klart undantag från den bärande principen i folkbokföringslagen
att familjer hålls samman i folkbokföringen.

Registrering av vigsel, födelse och dödsfall avseende ej folkbokförda personer

Samtliga remissinstanser har tillstyrkt eller lämnat förslaget utan erinran.
Göteborgs tingsrätt framhåller att bevis om vigsel även för personer som inte
är eller har varit folkbokförda efterfrågas ganska ofta och den föreslagna
regeln fyller därför en viktig funktion.
Länsrätten i Värmlands län påpekar att det i förslaget till ändring i 34 §
folkbokföringslagen framstår som oklart vilken sorts vigslar som avses med
alternativregeln och hur skattemyndighet skall få kännedom om dem. Om det är
praktiskt genomförbart borde man kanske överväga att i stället införa en
underrättelseskyldighet i dessa fall. I annat fall anser rätten att regeln borde
få en utformning som bättre motsvarar vad som avses. Så som lagförslaget är
formulerat får man intrycket att det är fråga om dubbel behörighet i samtliga
här aktuella ärendetyper, dvs. att det föreligger fritt val mellan de båda
angivna skattemyndigheterna.
Riksskatteverket tillstyrker förslaget men påpekar att bestämmelsen i 4 kap.
8 § äktenskapsbalken bör kompletteras med en föreskrift om underrättelse från
vigselförrättare även i de fall då vigsel sker i Sverige utan föregående
hindersprövning här för registrering hos det skattekontor inom vars område
vigseln förrättats.

Ändring i 1 § folkbokföringslagen

Samtliga remissinstanser tillstyrker eller lämnar förslaget utan erinran.
Länsrätten i Stockholms län påpekar att i mål beträffande sådana frågor saknas
en allmän part. Om den enskildes överklagande vinner fullt bifall hos länsrätten
kan länsrättens avgörande således inte överprövas.
Riksskatteverket föreslår att det i paragrafen anges att folkbokföring även
innebär prövning av personuppgifter.

Övergångsbestämmelser

Länsrätten i Värmlands län påpekar att de föreslagna författningsändringarna
saknar övergångsbestämmelser. Detta torde enligt praxis medföra att de nya
bestämmelserna kommer att tillämpas efter ikraftträdandet den 1 januari 1995
även om de omständigheter som skall bedömas har inträffat före ikraftträdandet
(se RÅ 1988 ref 132 och 1991 ref 1). Som exempel kan nämnas en nyvald
riksdagsman, som hösten 1994 flyttar till Stockholm med sin familj, av
skattemyndigheten folkbokförs i Stockholm enligt de äldre bestämmelserna och
överklagar till länsrätt, som avgör målet först efter årsskiftet 1994/1995.
Länsrätten utgår från att detta är i överensstämmelse med förslagets
intentioner. I annat fall bör det kompletteras med övergångsbestämmelser.

Remitterade lagförslag

2.1 Förslag till lag om ändring i folkbokföringslagen
(1991:481)

Härigenom föreskrivs att 1, 10 och 34 §§ folkbokföringslagen (1991:481) skall
ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §
Folkbokföring sker Folkbokföring
fortlöpande i enligt denna lag
register som skat- innebär fastställande
temyndigheten för av en persons
enligt särskilda be-bosättning samt
stämmelser. registrering av
uppgifter om
identitet, familj
och andra förhållan-
den som enligt
lagen (1990:1536)
om folkbok-
föringsregister får
förekomma i sådant
register.
Vigsel, födelse
och dödsfall i
landet skall
registreras även i
fråga om en person
som inte är eller
har varit
folkbokförd.

10 §
En vistelse anses inte leda till ändrad bosättning om den föranleds enbart av
1. uppdrag som riksdagsledamot,
2. uppdrag som statsråd,
3. förordnande till ledamot i kommitté eller kommission, befattning som
politiskt tillsatt tjänsteman eller uppdrag att biträda som politiskt sakkunnig
i statsdepartement eller särskilt uppdrag av riksdagen,4. fullgörande av
värnplikt eller vapenfri tjänsteplikt,
5. vård vid en institution för sjukvård, vård av unga, kriminalvård eller vård
av missbrukare.
En vistelse som
föranleds av för-
hållande som avses i
första stycket anses
heller inte leda
till ändrad
bosättning om
personen har an-
knytning till en
annan fastighet
genom att disponera
en bostad där.

34 §
Skattemyndigheten beslutar i ärende enligt denna lag efter anmälan eller
ansökan eller annars när det finns skäl till det.
Rör ärendet folkbokföring på fastighet eller i församling beslutar
skattemyndigheten i det län där fastigheten eller församlingen är belägen.
Personnummer enligt 18 § första stycket andra meningen fastställs av den
skattemyndighet som bestäms av regeringen eller den myndighet som regeringen
förordnar.
I övriga ärenden I övriga ärenden
beslutar den beslutar den
skattemyndighet skattemyndighet
inom vars verk- inom vars verk-
samhetsområde en samhetsområde en
person är eller person är eller
senast har varit senast har varit
folkbokförd. folkbokförd eller, i
fråga om ärende
enligt 1 § andra
stycket, den
skattemyndighet som
enligt särskilda
bestämmelser skall
underrättas om
händelsen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.

2.2 Förslag till lag om ändring i äktenskapsbalken

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 8 § äktenskapsbalken skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 kap.
8 §1
Vigselförrättaren skall genast sända underrättelse om vigseln till den
skattemyndighet som har gjort hindersprövningen.
Om vigsel har
förrättats efter
hindersprövning som
gäller här i riket
enligt 2 § förord-
ningen (1931:429)
om vissa
internationella
rättsförhållanden
rörande äktenskap,
adoption och
förmynderskap skall
underrättelse sändas
till den
skattemyndighet
inom vars verksam-
hetsområde vigseln
ägt rum.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.

1 Senaste lydelse 1991:495.

Lagrådet

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1994-10-24

Närvarande: f.d. justitierådet Ulf Gad, justitierådet Johan Munck,
regeringsrådet Leif Lindstam.

Enligt en lagrådsremiss den 13 oktober 1994 (Finansdepartementet) har regeringen
beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring i
folkbokföringslagen (1991:481) och till lag om ändring i äktenskapsbalken.
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kammarrättsassessorn Birgitta
Pettersson.
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:

Förslaget till lag om ändring i folkbokföringslagen (1991:481)

1 §
Den föreslagna nya lydelsen av paragrafen innebär att det i denna tas in en
definition av begreppet folkbokföring jämte en föreskrift om att vigsel m.m.
skall registreras även i fråga om den som inte är eller har varit folkbokförd.
Lagrådet har inte någon erinran mot förslaget. Det bör emellertid påpekas att en
följd av förslagets utformning blir att lagen inte längre kommer att innehålla
någon föreskrift om att det ankommer på skattemyndigheterna att sörja för
folkbokföringen, låt vara att det av 34 § följer att skattemyndighet har att
fatta beslut enligt lagen. Inte minst från informationssynpunkt kan det vara av
värde att det framgår av lagen vilka myndigheter som handhar folkbokföringen och
övrig registrering enligt lagen. Lagrådet förordar därför att förslaget
kompletteras av ett nytt tredje stycke av följande lydelse:

"Folkbokföring och registrering som avses i andra stycket sker genom
skattemyndighetens försorg."

10 §
Förslaget innebär att en vistelse som föranleds av bl.a. uppdrag som
riksdagsledamot eller statsråd inte skall anses leda till ändrad bosättning för
den disponerar en bostad på annan fastighet än den där han vistas till följd av
uppdraget. Att i enlighet härmed en riksdagsledamot, ett statsråd eller annan
som omfattas av 10 § skall kunna vara folkbokförd på den ursprungliga hemorten
om han eller hon behåller en bostad där föranleder inte någon erinran från
Lagrådets sida.
Vissa problem synes emellertid kunna uppstå för fall då exempelvis en
riksdagsledamot flyttar till Stockholm med sin familj och önskar vara
folkbokförd tillsammans med denna trots att familjen behåller en bostad på den
ursprungliga hemorten. Så som förslaget har utformats måste nämligen
riksdagsledamoten vara folkbokförd på den senare orten medan övriga familjemed-
lemmar - under förutsättning att de anses ha sitt egentliga hemvist på en
fastighet i Stockholm - måste vara folkbokförda på den fastigheten. För sådana
och likartade fall bör enligt Lagrådets mening förslaget ge utrymme för att
samtliga familjemedlemmar på yrkande kan bli folkbokförda på den fastighet där
de har sitt egentliga hemvist. En komplettering av paragrafen i enlighet med det
anförda får inte någon praktisk betydelse för sådana kategorier som omfattas av
10 § på grund av att de fullgör värnplikt eller liknande eller åtnjuter vård av
visst slag (första stycket punkterna 4 och 5).
På grund av det anförda förordar Lagrådet att det nya andra stycket -med en
redaktionell ändring i övrigt - erhåller följande lydelse:
"En vistelse på viss fastighet som föranleds av förhållande som avses i första
stycket anses inte heller leda till ändrad bosättning, om personen har
anknytning till en annan fastighet genom att disponera en bostad där.
Sammanlever personen med sin familj på en fastighet där han enligt 7 § skulle
anses vara bosatt, får skattemyndigheten dock på yrkande besluta att han skall
folkbokföras på den fastigheten."

Förslaget till lag om ändring i äktenskapsbalken

Förslaget lämnas utan erinran.

Finansdepartementet

Utdrag ut protokoll vid regeringssammanträde den 27 oktober 1994

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Sahlin,
Hjelm-Wallén, Peterson, Hellström, Thalén, Freivalds, Wallström, Persson, Tham,
Schori, Blomberg, Heckscher, Hedborg, Andersson, Winberg, Uusmann, Nygren,
Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson

Föredragande: statsrådet Persson

Regeringen beslutar proposition 1994/95:94 Ändringar i folkbokföringslagen, m.m.