Regeringens proposition
1994/95:68

Europeiska Ekonomiska Intressegrupperingar (EEIG)

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 1 november 1994

Ingvar Carlsson

Laila Freivalds
(Justitiedepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

Inom Europeiska unionen (EU) gäller en förordning om europeiska ekonomiska
intressegrupperingar (EEIG). Om Sverige blir medlem i EU kommer förordningen att
gälla som svensk lag utan något särskilt införlivande. Förordningen omfattas
också av EES-avtalet.
En europeisk ekonomisk intressegruppering (gruppering) har stora likheter med
ett svenskt handelsbolag. En stor skillnad är dock att medlemmarna måste komma
från minst två stater inom EES. En gruppering får bara vara av understödjande
karaktär i förhållande till medlemmarnas ekonomiska verksamhet. Ändamålet med en
grupperings verksamhet skall vara att underlätta och utveckla medlemmarnas
ekonomiska verksamhet, och inte att skapa vinst för grupperingen som sådan.
Medlemmarna ansvarar obegränsat solidariskt för grupperingens skulder. En
gruppering leds av en eller flera företagsledare, som också företräder
grupperingen mot tredje man. Det är endast medlemmarna som beskattas för
resultatet av grupperingens verksamhet. Förordningen innehåller också bestäm-
melser om bildande av en gruppering, registrering, beslutsfattande, grunder för
upplösning, offentliggörande m.m. Om Sverige blir medlem i EU blir det möjligt
att bilda grupperingar med säte i Sverige.
I propositionen föreslås en ny lag, lagen om europeiska ekonomiska
intressegrupperingar, som innehåller bestämmelser som kompletterar förordningen
om grupperingar.
Det föreslås bl.a. att den som är i konkurs eller som har ålagts näringsförbud
inte skall få vara medlem i en gruppering med säte i Sverige. Företagsledaren
för en sådan gruppering skall vara bosatt inom EES. Om det inte finns någon
företagsledare som är bosatt i Sverige, skall grupperingen bemyndiga en i
Sverige bosatt person att på grupperingens vägnar ta emot delgivning.
Företagsledaren får inte vara underårig eller i konkurs, ha förvaltare enligt
11 kap. 7 § föräldrabalken eller ha ålagts näringsförbud. Reglerna om
likvidation av handelsbolag skall tillämpas även för likvidation av en
gruppering som har sitt säte i Sverige. Om en sådan gruppering inte har en till
registret anmäld behörig företagsledare, skall grupperingen kunna försättas i
likvidation av domstol. Detsamma skall gälla om grupperingen saknar något annat
organ som skall finnas enligt avtalet om att bilda grupperingen. Om en medlem
går i konkurs eller åläggs näringsförbud, skall denne omedelbart utträda ur
grupperingen. Om så inte sker skall en domstol kunna besluta om likvidation.
Patent- och registreringsverket (PRV) skall föra ett register över grupperingar
(EEIG-registret). PRV skall kunna förelägga företagsledaren vid vite att lämna
in vissa handlingar m.m. och döma ut vitet.
I propositionen föreslås att lagen (1992:160) om utländska filialer inte skall
omfatta grupperingar. En gruppering med säte i Sverige skall vara
bokföringsskyldig här, även om den inte driver näringsverksamhet. Andra
grupperingar är redan i dag bokföringsskyldiga för näringsverksamhet i Sverige
och skall enligt förslaget hålla bokföringen skild från grupperingens övriga
bokföring. De regler om årsredovisning, redovisning i koncerner och revision som
gäller för handelsbolag skall gälla även för grupperingar. En grupperings firma
skall inte få vara förväxlingsbar med en annan i EEIG-registret införd firma.
Reglerna om skadeståndsskyldighet för bolagsmän i ett handelsbolag mot bolaget
föreslås gälla även för medlemmar och företagsledare i en gruppering.
Slutligen föreslås en ändring av bosättningskravet för likvidatorer enligt
lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag så att minst halva antalet av
sådana likvidatorer i ett vanligt handelsbolag som inte är bolagsmän skall vara
bosatta inom EES i stället för som nu i Sverige.
Lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 januari 1995.

Innehållsförteckning

1 Förslag till riksdagsbeslut................................ 6

2 Lagtext.................................................... 6
2.1 Förslag till lag om europeiska ekonomiska
intressegrupperingar................................ 6
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1986:436) om
näringsförbud....................................... 10
2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:160) om utländska
filialer m.m........................................ 13
2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1226) om ändring i
bokföringslagen (1976:125).......................... 14
2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1980:1102) om han-
delsbolag och enkla bolag........................... 16

3 Ärendet och dess beredning................................. 17

4 Allmänna utgångspunkter.................................... 18

5 Vad är en europeisk ekonomisk intressegruppering (EEIG)?... 19
5.1 Allmänt............................................. 19
5.2 Ändamålet med en gruppering ..................... 20
5.3 En grupperings verksamhet........................... 21
5.4 En grupperings medlemmar............................ 21
5.5 Bildandet av en gruppering.......................... 22
5.6 Registrering av en gruppering....................... 23
5.7 Grupperingens säte och tillämplig lag............... 24
5.8 En grupperings rättskapacitet....................... 24
5.9 Den interna organisationen.......................... 25
5.10 Finansiering........................................ 26
5.11 Skyddet för tredje man.............................. 26
5.12 Förändringar i medlemskretsen....................... 30
5.13 Upphörande av en gruppering......................... 31
5.14 Obestånd och betalningsinställelse.................. 32
5.15 Skattefrågor........................................ 33

6 Fråga om införlivande av förordningen om grupperingar med svensk
rätt....................................................... 34

7 Sveriges beslutanderätt i vissa frågor..................... 35
7.1 Allmänt............................................. 35
7.2 Är en gruppering en juridisk person eller inte?..... 36
7.3 Skall antalet medlemmar i en gruppering begränsas?.. 37
7.4 Skall alla rättssubjekt få vara medlemmar i en gruppering? 37
7.5 Vem skall kunna vara företagsledare? ............... 41
7.6 Byte av säte........................................ 43
7.7 Likvidation......................................... 44
7.8 Regler om obestånd och betalningsinställelse m.m.... 48
7.9 Skall en gruppering kunna upplösas av hänsyn till allmänna
intressen?.......................................... 50
7.10 Förbud att utöva verksamhet som åsidosätter allmänna
intressen? ......................................... 53
7.11 Register över grupperingar m.m...................... 54
7.12 Påföljder vid brister i offentliggörande m.m........ 58
7.13 Förhållandet mellan grupperingar och lagen om utländska
filialer............................................ 60
7.14 Frågor om bokföringsskyldighet, årsredovisning, revision m.m.
63
7.15 Firma............................................... 67
7.16 Skadestånd.......................................... 69

8 Bosättningskrav för likvidatorer i handelsbolag............ 70

9 Ikraftträdande m.m......................................... 71

10 Kostnadseffekter........................................... 71

11 Författningskommentarer.................................... 72
11.1 Förslaget till lag om europeiska ekonomiska
intressegrupperingar................................ 72
11.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1986:436) om nä-
ringsförbud......................................... 84
11.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:160) om utländska
filialer............................................ 85
11.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1226) om ändring
i bokföringslagen (1976:125) ........ 86
11.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1980:1102) om
handelsbolag och enkla bolag........................ 87

Bilaga 1 Rådets förordning (EEG) nr 2137/85 av den
25 juli 1985 om europeiska ekonomiska intresse-
grupperingar.........................................88

Bilaga 2 Promemorians sammanfattning av förslaget.............97

Bilaga 3 Promemorians lagförslag..............................99

Bilaga 4 Förteckning över remissinstanserna..................109

Bilaga 5 Lagrådsremissens lagförslag.........................110

Bilaga 6 Lagrådets yttrande..................................122

Bilaga 7 Förteckning över artiklar i EEG-förordningen
som föranlett särskilda lagstiftningsåtgärder
och/eller kommentarer i propositionen...............126

Bilaga 8 Förteckning över namn och förkortningar på
grupperingar på de olika språken inom EES...........128

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde
den 1 november 1994..............................................129

Rättsdatablad....................................................130

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen
antar regeringens förslag till
1. lag om europeiska ekonomiska intressegrupperingar,
2. lag om ändring i lagen (1986:436) om näringsförbud,
3. lag om ändring i lagen (1992:160) om utländska filialer,
4. lag om ändring i lagen (1994:1226) om ändring i bokföringslagen (1976:125),
5. lag om ändring i lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag.

2 Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1 Förslag till lag om europeiska ekonomiska intressegrupperingar

Härigenom föreskrivs följande.

1 § I denna lag finns bestämmelser som kompletterar rådets förordning (EEG) nr
2137/85 av den 25 juli 1985 om europeiska ekonomiska intressegrupperingar
(EEIG).

Medlemskap

2 § Den som är i konkurs får inte vara medlem i en intressegruppering som har
sitt säte i Sverige. Att detsamma gäller den som är underkastad näringsförbud
följer av 6 § lagen (1986:436) om näringsförbud.

3 § Den som är medlem i en intressegruppering med säte i Sverige och som
försätts i konkurs eller som åläggs näringsförbud skall omedelbart utträda ur
intressegrupperingen.

Företagsledare

4 § Den som är företagsledare för en intressegruppering med säte i Sverige skall
vara bosatt inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, om inte regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer i varje särskilt fall tillåter
annat. Den som är underårig eller i konkurs eller som har förvaltare enligt
11 kap. 7 § föräldrabalken får inte vara företagsledare. Att detsamma gäller den
som är underkastad näringsförbud följer av 6 § lagen (1986:436) om närings-
förbud.
Om grupperingen inte har någon här i landet bosatt företagsledare, skall
grupperingen bemyndiga en i Sverige bosatt person att på grupperingens vägnar ta
emot delgivning. Ett sådant bemyndigande får inte lämnas till någon som är
underårig eller som har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken.

Bokföring, årsredovisning och revision

5 § En intressegruppering är bokföringsskyldig enligt vad som föreskrivs i 1 §
bokföringslagen (1976:125). En bokföringsskyldig intressegruppering som inte har
sitt säte i Sverige skall för näringsverksamhet som bedrivs här ha en egen
bokföring som är skild från grupperingens bokföring i övrigt.
Av lagen (1980:1103) om årsredovisning m.m. i vissa företag följer att en
intressegruppering kan vara skyldig att upprätta årsredovisning m.m.

Likvidation

6 § Bestämmelserna om likvidation av handelsbolag i 2 kap. 31 - 45 §§ lagen
(1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag skall, såvitt gäller 2 kap. 35 §
andra stycket med beaktande av bestämmelsen i 14 § om verkan av
offentliggörande, tillämpas i fråga om en intressegruppering som har sitt säte i
Sverige. En medlem i en intressegruppering skall därvid anses som bolagsman.

7 § Om bestämmelsen i 3 § inte följs skall tingsrätten, efter ansökan av den
registreringsmyndighet som anges i 11 §, besluta att intressegrupperingen skall
träda i likvidation. Detsamma gäller om en intresse-gruppering inte till det
EEIG-register som avses i 11 § har anmält en behörig företagsledare eller något
annat organ som skall finnas enligt avtalet om att bilda intressegrupperingen.
Innan registreringsmyndigheten ansöker om likvidation skall den ge
intressegrupperingen tillfälle att inom en bestämd tid vidta åtgärder för att
undvika likvidation. Tiden får förlängas om det finns särskilda skäl för det.

Firma

8 § En intressegrupperings firma skall innehålla orden "europeisk ekonomisk
intressegruppering" eller förkortningen "EEIG". Firman skall tydligt skilja sig
från andra ännu bestående firmor som är införda i det EEIG-register som avses i
11 §. I övrigt finns bestämmelser om registrering i firmalagen (1974:156).
En intressegrupperings firma får registreras på två eller flera språk, endast
om varje lydelse anges i avtalet om att bilda intressegrupperingen.

9 § I firmalagen (1974:156) finns bestämmelser om förbud mot användning av firma
och om hävande av firmaregistrering.

Skadestånd

10 § Medlemmar och företagsledare i en intressegruppering med säte i Sverige är
skadeståndsskyldiga mot grupperingen enligt vad som föreskrivs om bolagsmäns
skadeståndsskyldighet mot bolaget i 2 kap. 14 och 15 §§ lagen (1980:1102) om
handelsbolag och enkla bolag.

Register över intressegrupperingar

11 § Registreringsmyndighet för intressegrupperingar är Patent- och
registreringsverket.
Registreringsmyndigheten skall föra ett register (EEIG-registret) över
1. sådana intressegrupperingar som har sitt säte i Sverige, och
2. huvud- eller avdelningskontor i Sverige för sådana intressegrupperingar som
inte har sitt säte i Sverige.
Registreringsmyndigheten skall utan dröjsmål i Post- och Inrikes Tidningar
offentliggöra vad som införs i EEIG-registret.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, registrerings-myndigheten
får bestämma hur uppgifter enligt artikel 8 c i EEG-förordningen skall
offentliggöras samt meddela föreskrifter om avgifter i registreringsärenden.
Bestämmelser om avförande av firman ur registret sedan en dom om hävande av
firmaregistrering har vunnit laga kraft finns i firmalagen (1974:156).

12 § Om en sökande vid anmälan för registrering inte har följt vad som är
föreskrivet om ansökan eller om det finns något annat hinder för bifall till
ansökan, skall registreringsmyndigheten förelägga sökanden att inom en viss tid
yttra sig eller göra rättelse. Om föreläggandet inte följs, skall ansökan
avskrivas. En upplysning om denna påföljd skall tas in i föreläggandet.
Finns det även efter det att yttrande har avgetts hinder för bifall till
ansökan och har sökanden haft tillfälle att yttra sig över hindret, skall
registrering vägras, om det inte finns anledning att ge sökanden ett nytt
föreläggande.

13 § Om någon anmälan rörande en intressegruppering som registrerats i Sverige
inte har kommit in till registreringsmyndigheten under de tio senaste åren,
skall myndigheten på lämpligt sätt undersöka om grupperingen har upphört med sin
verksamhet inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Detta skall ske genom
brev till den i EEIG-registret angivna adressen samt genom kungörelse i Post-
och Inrikes Tidningar eller annan lämplig officiell tidning enligt artikel 39.1
i EEG-förordningen.
Om någon anmälan rörande ett sådant huvud- eller avdelningskontor som
registrerats i Sverige inte har kommit in till registreringsmyndigheten under de
tio senaste åren, skall myndigheten på lämpligt sätt undersöka om det
fortfarande bedrivs någon verksamhet vid kontoret. Detta skall ske genom brev
till den i EEIG-registret angivna adressen samt genom kungörelse i Post- och
Inrikes Tidningar.
Om det två månader efter kungörandet inte har klarlagts att
intressegrupperingens eller huvud- eller avdelningskontorets verksamhet
fortfarande utövas eller att den skall återupptas, skall
registreringsmyndigheten avföra grupperingen eller kontoret ur EEIG-registret.

Verkan av offentliggörande

14 § Beträffande verkan av offentliggörande enligt denna lag tillämpas de
bestämmelser om verkan av offentliggörande vilka med stöd av det direktiv som
anges i artikel 9.1 i EEG-förordningen har meddelats i 18 kap. 3 § första och
andra styckena aktiebolagslagen (1975:1385).

Vite

15 § Registreringsmyndigheten kan vid vite förelägga företagsledaren eller en
ledamot av något annat ledningsorgan som skall finnas enligt avtalet om att
bilda intressegrupperingen att fullgöra skyldighet att
1. till myndigheten sända in handlingar eller uppgifter som anges i artikel 7
eller 10 i EEG-förordningen, eller
2. på grupperingens brev, beställningssedlar och liknande handlingar lämna de
uppgifter som anges i artikel 25 i EEG-förordningen.
Registreringsmyndigheten får döma ut vite.

Överklagande

16 § Registreringsmyndighetens beslut att avskriva en anmälan eller att vägra
registrering får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol inom två månader från
beslutets dag. Detsamma gäller beslut enligt 13 § tredje stycket och 15 §.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.

2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1986:436) om näringsförbud

Härigenom föreskrivs att 4, 6 och 19 §§ lagen (1986:436) om näringsförbud
skall ha följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 §1
--------------------------------------------------------------------
Har näringsverksamhet bedrivits Har näringsverksamhet bedrivits
av en juridisk person får, under av en juridisk person får, under
de förutsättningar som anges i 1-3 de förutsättningar som anges i 1-3
§§, näringsförbud meddelas, i fråga§§, näringsförbud meddelas, i fråga om-
om kommanditbolag: komplementär, kommanditbolag: komplementär,
annat handelsbolag: bolagsman, annat handelsbolag: bolagsman,
aktiebolag och försäkringsbolag: aktiebolag och försäkringsbolag:
ledamot och suppleant i styrel- ledamot och suppleant i styrelsen
sen samt verkställande direktör samt verkställande direktör och
och vice verkställande direktör, vice verkställande direktör, ban-
bankaktiebolag, sparbank och kaktiebolag, sparbank och ekono-
ekonomisk förening: ledamot och misk förening: ledamot och supple-
suppleant i styrelsen, ant i styrelsen, europeisk ekono-
om denne begått brottet i närings- misk intressegruppering med säte i
verksamheten eller innehade sin Sverige: företagsledare, om denne
ställning när betalningen av begått brottet i näringsverksam-
skatt, tull eller avgift under- heten eller innehade sin ställning
läts eller den juridiska personen när betalningen av skatt, tull
försattes i konkurs. eller avgift underläts eller den
juridiska personen försattes i
konkurs.
Första stycket gäller också den som i annan egenskap än där sägs faktiskt har
utövat ledningen av en näringsverksamhet eller utåt har framträtt som ansvarig
för en enskild näringsverksamhet.

6 §2
Den som är underkastad näringsförbud får inte
--------------------------------------------------------------------
1. driva näringsverksamhet,
2. vara bolagsman i ett annat 2. vara bolagsman i ett annat
handelsbolag än kommanditbolag handelsbolag än kommanditbolag
eller komplementär i ett komman- eller komplementär i ett komman-
ditbolag, ditbolag eller medlem i en
europeisk ekonomisk intres-
segruppering med säte i Sverige,
3. vara stiftare av ett aktiebolag, ett bankaktiebolag, en sparbank eller ett
försäkringsbolag,
--------------------------------------------------------------------
4. vara ledamot eller suppleant 4. vara ledamot eller suppleant i
i styrelsen för ett aktiebolag, styrelsen för ett aktiebolag, ett
ett bankaktiebolag, en sparbank, bankaktiebolag, en sparbank, ett
ett försäkringsbolag, ett handels- försäkringsbolag, ett handelsbolag,
bolag eller en ekonomisk förening en europeisk ekonomisk intresse-
eller en sådan ideell förening gruppering med säte i Sverige
eller stiftelse som driver eller en ekonomisk förening eller
näringsverksamhet, en sådan ideell förening eller
stiftelse som driver näringsverk-
samhet,
5. vara verkställande direktör 5. vara verkställande direktör
eller vice verkställande direktör eller vice verkställande direktör i
i ett aktiebolag eller ett för- ett aktiebolag eller ett försäk-
säkringsbolag, ringsbolag eller företagsledare i
en europeisk ekonomisk intres-
segruppering med säte i Sverige,
6. i annan egenskap vara ställföreträdare för en sådan juridisk person som anges
vid 4,
7. faktiskt utöva ledningen av en näringsverksamhet eller av en sådan juridisk
person som är bokföringspliktig även om den inte driver näring,
8. äga så många aktier i ett aktiebolag, ett bankaktiebolag eller ett försäk-
ringsaktiebolag att hans andel av röstetalet för samtliga aktier i bolaget
överstiger femtio procent.
Beträffande verkställande direktör och vice verkställande direktör för en
filial enligt lagen (1992:160) om utländska filialer m.m. och föreståndare för
en verksamhet enligt samma lag finns bestämmelser om näringsförbud i den lagen.
Näringsförbud utgör inget hinder mot att sådan verksamhet bedrivs som innebär
utövning av rättighet som avses i 2 kap. 1 § regeringsformen eller 1 kap. 1 §, 4
kap. 1 §, 6 kap. 1 § eller 13 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen eller 1 kap. 1
§, 3 kap. 1, 2 eller 8 § eller 10 kap. 1 § yttrandefrihetsgrundlagen.

19 §
--------------------------------------------------------------------
Den som är underkastad närings- Den som är underkastad närings-
förbud eller tillfälligt närings- förbud eller tillfälligt näringsför-
förbud får medges dispens för att bud får medges dispens för att
driva en näringsverksamhet, in- driva en näringsverksamhet, inneha
neha anställning eller uppdrag, anställning eller uppdrag, vara
vara delägare i ett handelsbolag delägare i ett handelsbolag eller
eller äga vissa aktier. Rätten får medlem i en europeisk ekonomisk
föreskriva vad den som medges intressegruppering med säte i
dispens har att iaktta då denna Sverige eller äga vissa aktier.
utnyttjas. Rätten får föreskriva vad den som
medges dispens har att iaktta då
denna utnyttjas.
__________
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.

**FOOTNOTES**

1Senaste lydelse 1987:628

2Senaste lydelse 1992:165

2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:160) om utländska filialer m.m.

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1992:160) om utländska filialer m.m. skall
ha följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §
Denna lag gäller formerna för näringsverksamhet som bedrivs i Sverige av
utländska företag och utomlands bosatta svenska eller utländska medborgare.
För verksamhet som omfattas av lagen gäller även andra föreskrifter om nä-
ringsverksamhet i Sverige.
--------------------------------------------------------------------
Lagen gäller inte europeiska eko-
nomiska intressegrupperingar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.

2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1226) om ändring i bokförings-
lagen (1976:125)

Härigenom föreskrivs att 1 § bokföringslagen (1976:125)1 samt ikraftträdande-
bestämmelsen i paragrafens och ikraftträdandebestämmelsens lydelse enligt lagen
(1994:1226) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §
--------------------------------------------------------------------
Näringsidkare är bokförings- Näringsidkare är bokföringsskyldig
skyldig enligt denna lag. enligt denna lag. Detsamma gäller
Detsamma gäller aktiebolag, han- aktiebolag, handelsbolag,
delsbolag och ekonomiska före- ekonomiska föreningar samt sådana
ningar även om bolaget eller före- europeiska ekonomiska intresseg-
ningen ej utövar näringsverksam- rupperingar som har sitt säte i
het. Förutsättningarna för att en Sverige, även om bolaget eller
stiftelse skall vara bokförings- föreningen eller intressegruppe-
skyldig framgår av stiftelselagen ringen inte utövar närings-
(1994:1220) och lagen (1967:531) verksamhet. Förutsättningarna för
om tryggande av pensionsutfäs- att en stiftelse skall vara bok-
telse. föringsskyldig framgår av stiftel-
selagen (1994:1220) och lagen
(1967:531) om tryggande av
pensionsutfästelse.
Den som är skyldig att för inkomst av jordbruksfastighet föra räkenskaper
enligt jordbruksbokföringslagen (1979:141) är ej bokföringsskyldig för inkomsten
enligt denna lag. Hyr enskild person, dödsbo eller ideell förening ut byggnad
eller del av byggnad föreligger bokföringsplikt på grund därav endast om verk-
samheten är att anse som hotell- eller pensionatrörelse eller omfattar mer än
två lägenheter som regelmässigt uthyres och ej utgör del av egen bostad.
--------------------------------------------------------------------
Staten, kommun, landstingskom- Staten, kommun, landsting,
mun, kommunalförbund, församling kommunalförbund, församling och
och kyrklig samfällighet är ej kyrklig samfällighet är ej bok-
bokföringsskyldiga enligt denna föringsskyldiga enligt denna lag.
lag.
Bestämmelserna i 11 och 13-21 §§ behöver ej tillämpas av enskild näringsidkare
i vars verksamhet den årliga bruttoomsättningssumman normalt understiger ett
gränsbelopp som motsvarar 20 gånger det basbelopp enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring som gäller under den sista månaden av räkenskapsåret.

**FOOTNOTES**

1 Lagen omtryckt 1993:57.

--------------------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------------------
Denna lag träder i kraft den 1 Denna lag träder i kraft i fråga om
januari 1996. de nya bestämmelserna om stiftel-
ser den 1 januari 1996 och i
övrigt den 1 januari 1995.

2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla
bolag

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 37 § lagen (1980:1102) om handelsbolag och
enkla bolag skall ha följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.
37 §1
Är det sannolikt att likvidationen oskäligt uppehålls eller annars utförs på
ett sådant sätt att en bolagsmans rätt därigenom äventyras, får domstol på
ansökan av bolagsmannen förordna att likvidationen skall verkställas av en eller
flera likvidatorer som utses av domstolen.
Ansökan skall göras hos rätten i den ort där bolaget har sitt hemvist. Ansök-
ningen skall innehålla uppgift om samtliga bolagsmäns namn och adress. De
bolagsmän som inte har deltagit i ansökningen skall delges denna på det sätt som
är föreskrivet om stämning i tvistemål. De skall beredas tillfälle att yttra
sig över ansökningen.
Bolagsman får utses till likvidator.
--------------------------------------------------------------------
Likvidator får inte vara under- Likvidator får inte vara underårig
årig eller i konkurs eller ha för- eller i konkurs eller ha för-
valtare enligt 11 kap. 7 § för- valtare enligt 11 kap. 7 § för-
äldrabalken. Minst halva antalet äldrabalken. Minst halva antalet
likvidatorer som inte är bolagsmän likvidatorer som inte är bolagsmän
skall vara bosatta i Sverige, om skall vara bosatta inom
inte regeringen eller den Europeiska ekonomiska samar-
myndighet som regeringen betsområdet, om inte regeringen
bestämmer för ett särskilt fall eller den myndighet som
tillåter något annat. regeringen bestämmer för ett
särskilt fall tillåter något annat.
Om bolaget inte har någon här i
landet bosatt likvidator, skall
likvidatorerna bemyndiga en i
Sverige bosatt person att på
bolagets vägnar ta emot delgiv-
ning. Ett sådant bemyndigande får
inte lämnas till någon som är under-
årig eller som har förvaltare
enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken.
--------------------------------------------------------------------
Myndighets beslut enligt fjärde Myndighets beslut enligt fjärde
stycket andra meningen överklagas stycket andra meningen överklagas
hos regeringen genom besvär. hos regeringen.
__________
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
3 Ärendet och dess beredning

Om Sverige blir medlem i EU kommer de rättsakter som utfärdats av EG att gälla
här i landet. En av dessa rättsakter är rådets förordning (EEG) nr 2137/85 av
den 25 juli 1985 om europeiska ekonomiska intressegrupperingar (EEIG), bilaga 1.
En sådan intressegruppering har stora likheter med ett svenskt handelsbolag,
dock med den skillnaden att intressegrupperingen måste ha medlemmar från minst
två olika stater inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Sverige har
också genom EES-avtalet åtagit sig en skyldighet att införliva förordningen med
svensk rätt.
I den inom Justitiedepartementet upprättade promemorian Europeiska ekonomiska
intressegrupperingar (EEIG), (Ds 1994:88) har föreslagits en lag om
intressegrupperingar och vissa ändringar i bolags- och näringsrättslig
lagstiftning. Promemorian har remissbehandlats. Under ärendets beredning har
överläggningar hållits mellan företrädare för Justitiedepartementet och
företrädare för Nærings- og Energidepartementet i Norge, Justitieministeriet i
Finland och Industri- og Samordningsministeriet i Danmark.
En sammanfattning av promemorians förslag finns i bilaga 2. De lagförslag som
läggs fram i promemorian finns i bilaga 3. En förteckning över remissinstanserna
finns i bilaga 4. En sammanställning av remissyttrandena har gjorts inom
Justitiedepartementet och finns tillgänglig i lagstiftningsärendet (Dnr
Ju94/2449).

Lagrådet

Regeringen beslutade den 13 oktober 1994 att inhämta Lagrådets yttrande över de
lagförslag som finns i bilaga 5.
Lagrådets yttrande finns i bilaga 6.
Regeringen kommer att behandla Lagrådets synpunkter i anslutning till de olika
bestämmelserna. Det kan dock redan här sägas att regeringen har följt Lagrådets
förslag. Lagrådet har också uttalat sig om det tidsmässiga sambandet mellan den
föreslagna lagstiftningen och de ändringar i skattereglerna som kan behövas.
Regeringen återkommer till denna fråga i avsnitt 9.
I förhållande till lagrådsremissen har också gjorts vissa andra ändringar av
lagtexten, huvudsakligen av redaktionell natur.
Vidare finns en förteckning över artiklar i förordningen om grupperingar som
har föranlett lagstiftning och/eller kommentarer i propositionen, bilaga 7, och
en förteckning över namn och förkortning av grupperingar på de olika språken
inom EES, bilaga 8.

4 Allmänna utgångspunkter

Sverige har ansökt om medlemskap i EU. Frågan om medlemskap kommer att avgöras
efter en folkomröstning. Enligt anslutningsfördraget skall Sverige bli medlem i
EU från och med den 1 januari 1995. Sverige har också tillsammans med övriga
medlemsstater i EFTA, utom Schweiz, träffat avtal med EU och dess medlemsstater
om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). EES-avtalet trädde i kraft den
1 januari 1994.
Inom EU brukar man skilja mellan den primära och den sekundära rätten. Den
primära rätten utgörs av de grundläggande fördragen, varav det viktigaste är
Romfördraget. Den sekundära rätten är de rättsakter som har antagits av
institutionerna. Sekundärrätten består av fem typer av rättsakter, varav
förordningar, direktiv och beslut är av bindande natur medan yttranden och
rekommendationer inte är bindande.
Ett medlemskap i EU innebär bl.a. att all sekundärrätt som antagits av EG före
Sveriges anslutning till EU blir gällande i Sverige med den verkan som följer av
anslutningsfördraget och de grundläggande fördragen (2 § förslaget till lag med
anledning av Sveriges anslutning till Europeiska unionen). I denna proposition
behandlas rådets förordning (EEG) nr 2137/85 av den 25 juli 1985 om europeiska
ekonomiska intressegrupperingar (EEIG).
Förordningen om grupperingar omfattas även av EES-avtalet. Avtalet innebär
nämligen på bolagsrättens område ett åtagande att anpassa den svenska lagstift-
ningen till såväl den primära som den sekundära rätt som omfattas av avtalet.
Den primära EG-rätten har i relevanta delar överförts till EES-avtalets huvud-
bestämmelser, medan den sekundära EG-rätten på bolagsrättens område har upp-
tagits i en bilaga som fogats till avtalet (bilaga XXII). Den nämnda förord-
ningen om grupperingar finns med i bilagan. Enligt EES-avtalet skall de EG-
rättsakter som avtalet hänvisar till eller som ingår i bilagorna till avtalet
vara bindande för de avtalsslutande parterna samt utgöra en del av eller
införlivas med deras interna rättsordning (artikel 7 i EES-avtalet). En rättsakt
som motsvarar en EG-förordning skall som sådan införlivas med de avtalsslutande
parternas interna rättsordning medan en rättsakt som motsvarar ett EG-direktiv
ger staterna rätt att välja form och metod för genomförandet.
Förordningen om intressegrupperingar kommer alltså att bli en del av den
svenska rättsordningen om Sverige blir medlem i EU. Om Sverige inte blir medlem
i EU följer det av EES-avtalet att förordningen skall införlivas med den svenska
rättsordningen. I sådant fall måste förordningen införlivas med svensk rätt och
förslaget kompletteras med bestämmelser om att förordningen skall gälla som
svensk lag.
Förordningen innehåller dock inte alla nödvändiga regler för en europeisk
ekonomisk intressegruppering. De avtalsslutande staterna (staterna inom EES)
måste därför i vissa fall, och har i andra fall rätt att, besluta i vissa frågor
som rör grupperingar (se avsnitt 7).
Om Sverige blir medlem i EU innebär det att en gruppering redan från den dag
Sverige blir medlem kan bildas med säte i Sverige under förutsättning att
grupperingen registreras här. EES-avtalet innebär att en svensk fysisk eller
juridisk person redan i dag kan bli medlem i en gruppering som har bildats och
registrerats i ett EU-land eller i ett EFTA-land som redan har införlivat
förordningen om grupperingar med sin lagstiftning. Om en gruppering kan bildas
och registreras i Sverige, innebär det att svensk rätt blir tillämplig både på
avtalet om att bilda grupperingen och på grupperingens interna organisation men
även på vilka regler som skall gälla vid likvidation av grupperingen, vilka
rättssubjekt som skall få vara medlemmar i en gruppering m.m.
Om Sverige blir medlem i EU från den 1 januari 1995, kommer förordningen att
bli en del av den svenska rättsordningen redan från den dagen. Enligt EES-
avtalet har Sverige två år på sig från det att avtalet trädde i kraft att
införliva förordningen med den svenska lagstiftningen (se EES-avtalets bilaga
XXII), dvs. senast den 1 januari 1996.

5 Vad är en europeisk ekonomisk intressegruppering (EEIG)?

5.1 Allmänt

En europeisk ekonomisk intressegruppering (förkortat EEIG och i fortsättningen
benämnd gruppering) kan närmast liknas vid ett handelsbolag som verkar över
nationsgränserna. En gruppering kännetecknas nämligen av att den inte behöver ha
något eget kapital och av att medlemmarna är obegränsat solidariskt ansvariga
för grupperingens skulder. Dessa egenskaper har en gruppering gemensamt med ett
svenskt handelsbolag. Medlemmarna skall vara minst två fysiska eller juridiska
personer som själva i olika medlemsländer bedriver ekonomisk verksamhet. Det är
inte associationens utan medlemmarnas ekonomiska verksamhet som skall
underlättas och främjas. Detta krav har en gruppering gemensamt med en svensk
ekonomisk förening. I litteraturen har grupperingen därför beskrivits som ett
"kooperativt handelsbolag" (Carl Hemström, Bolagens rättsliga ställning, s. 28).
Syftet med att införa associationsformen EEIG är att förverkliga den inre
marknaden genom att underlätta för fysiska personer, bolag och andra rättsliga
enheter att kunna samarbeta effektivt över gränserna (ingressens första stycke).
En gruppering är framför allt ett samarbetsorgan eftersom den varken direkt
eller indirekt får utöva någon styrning av medlemmarna eller andra företag
(artikel 3.2 a och b). En gruppering kan framför allt underlätta samarbete
mellan mindre företag från olika medlemsstater. Närmaste förebild är en fransk
associationstyp, Groupement d'''' Intérêt economique (G.I.E.).
Det har varit möjligt att bilda grupperingar inom gemenskapen sedan den 1 juli
1989. Vid utgången av år 1991 hade drygt 200 grupperingar registrerats, i juli
1992 var antalet registrerade grupperingar drygt 300 och i maj 1994 var antalet
enligt uppgift ca 600. I Danmark har till och med maj 1994 endast tre
grupperingar registrerats med säte där samt en gruppering med huvud- eller
avdelningskontor i landet.
I det följande kommer det att lämnas en redogörelse för hur en gruppering är
tänkt att fungera enligt förordningen. Förordningen innehåller bestämmelser om
"gemenskapen". EES-avtalet (protokoll 1 till huvudavtalet, de s.k. generella an-
passningarna) innebär att detta begrepp skall förstås som de avtalsslutande par-
ternas territorier, dvs. det europeiska ekonomiska samarbetsområdet (punkt 8).
Förordningen innehåller också bestämmelser om "medlemsstaterna". Detta begrepp
skall enligt samma protokoll (punkt 7) förstås som de avtalsslutande parterna,
dvs. EG:s medlemsstater och EFTA-staterna Finland, Island, Norge, Sverige,
Österrike och, med vissa justeringar, Liechtenstein. Om Sverige blir medlem i EU
kommer EES-avtalet att bli en del av gemenskapsrätten och alltså automatiskt bli
tillämpligt. För att underlätta framställningen används i fortsättningen de
uttryck förordningen använder, dvs. gemenskapen och medlemsstaterna, men med den
innebörd som gemenskapsrätten, inklusive EES-avtalet, ger dem.
En gruppering som har verksamhet i Sverige kommer naturligtvis att omfattas av
den lagstiftning och de andra regler som omgärdar det svenska näringslivet i
stort. Det kan t.ex. nämnas att en gruppering kommer att omfattas av
konkurrenslagen (1993:20), som är utformad efter förebild från
konkurrensreglerna inom EU och EES (se ingressens femtonde stycke, i vilket
anges att medlemsstaternas rättsregler och gemenskapsrätten skall tillämpas
t.ex. när det gäller konkurrensrätten). Konkurrenslagen innehåller två
principiella förbud. Ett förbud avser avtal mellan företag som har till syfte
att hindra, begränsa eller snedvrida konkurrensen på den svenska marknaden på
ett märkbart sätt eller som ger ett sådant resultat. Med avtal likställs beslut
av en sammanslutning av företag och samordnade förfaranden av företag. Det andra
förbudet avser missbruk från ett eller flera företags sida av en dominerande
ställning på den svenska marknaden. Avtal som är förbjudna är ogiltiga. Om
medlemmarna i en gruppering avtalar om en viss verksamhet, kan avtalet alltså
vara ogiltigt för att det står i strid med konkurrenslagstiftningen. Kraftfulla
sanktioner kan också drabba företagen.

5.2 Ändamålet med en gruppering

En gruppering skall underlätta och utveckla medlemmarnas ekonomiska verksamhet.
En gruppering har alltså inte som ett bolag till syfte att skapa vinst för egen
del. Verksamheten skall knyta an till medlemmarnas ekonomiska verksamhet och får
endast vara av understödjande karaktär i förhållande till medlemmarnas egen
verksamhet (artikel 3.1). Två egenskaper skiljer alltså en gruppering från många
andra associationer, nämligen kravet på samband med medlemmarnas ekonomiska
verksamhet och förbudet att syfta till egen vinst. Dessa krav har förtydligats
med speciella förbud (artikel 3.2). En gruppering får för det första varken
direkt eller indirekt utöva någon styrning eller kontroll över medlemmarnas egen
verksamhet eller över något annat företags verksamhet, särskilt inte i personal-
, finansierings- eller investeringsfrågor. För det andra får en gruppering inte
äga aktier eller andelar i ett medlemsföretag. Innehav av aktier eller andelar i
andra företag tillåts bara om det är nödvändigt för att syftet med grupperingen
skall uppnås och om det sker för medlemmarnas räkning. Det betyder alltså att en
gruppering inte kan fungera som ett holdingbolag. För det tredje får en
gruppering inte ha fler än 500 anställda. Begränsningen torde ha sin förklaring
i att det i Tyskland krävs arbetstagarrepresentanter i många företagstyper om
det nämnda talet överskrids och en rädsla för att dessa regler kunde kringgås om
inte begränsningen infördes (se Gunnar Mattsson, Europeiska ekonomiska firmag-
rupper, Institutet för immaterialrätt och marknadsrätt vid Stockholms
universitet, s. 22). Några begränsningar beträffande hur många anställda
medlemmarna får ha finns däremot inte. För det fjärde får en gruppering inte
utnyttjas av ett bolag för att överföra egendom eller låna ut pengar till
bolagets ledning eller till någon person som står ledningen nära, allt i den mån
medlemsländernas bolagsrätt förbjuder eller begränsar rätten till sådana för-
faranden. Slutligen får en gruppering som sådan inte vara medlem i en annan
gruppering. Däremot kan den som är medlem i en gruppering också vara medlem i en
annan gruppering.

5.3 En grupperings verksamhet

En gruppering kan syssla med all slags verksamhet med ett undantag. Enligt
ingressen (femte stycket) får en gruppering inte ersätta medlemmarnas ekonomiska
verksamhet i sådan utsträckning att grupperingen, t.ex. i förhållande till
tredje man, utövar en självständig yrkesmässig verksamhet. Begreppet ekonomisk
verksamhet skall därvid ges en vid tolkning. Förordningen hindrar inte att det
på det nationella planet tillämpas rättsregler eller etiska regler som gäller
utövningen av en verksamhet eller ett yrke (ingressens sjätte stycket). De s.k.
fria yrkena är ofta kringgärdade med stränga etiska regler som kan vara svåra
att förena med det starka internationella inslaget i en gruppering eftersom
sådana etiska regler ofta skiljer sig från varandra mellan medlemsstaterna. En
gruppering som sådan får inte, i vart fall inte i förhållande till tredje man,
utöva ett yrke, t.ex. läkaryrket. Däremot kan fysiska personer som är medlemmar
utöva ett fritt yrke (artikel 4.1 b). Exempel på verksamhet som kan bedrivas av
en gruppering är som inköps- eller försäljningsorganisation eller som
anbudsorganisation. En gruppering kan tillverka varor eller tjänster eller
bedriva forskning. Ett konkret exempel är att tjänsteföretag, t.ex. advokatbyrå-
er, går ihop i en gruppering för att kunna erbjuda sina klienter full service.

5.4 En grupperings medlemmar

Bolag, andra rättsliga enheter och fysiska personer kan vara medlemmar i en
gruppering (artikel 4). Minsta antal medlemmar är två. Något högsta antal har
inte föreskrivits men däremot kan medlemsländerna föreskriva att det får vara
högst tjugo medlemmar (se nedan avsnitt 7.3). Varje medlemsland kan också
förbjuda eller begränsa rätten för vissa kategorier att delta i en gruppering
(se nedan avsnitt 7.4).
Ett bolag eller en annan rättslig enhet av offentligrättsligt eller privat-
rättsligt slag, som har bildats enligt en medlemsstats lagstiftning och som har
sitt säte och sitt huvudkontor inom gemenskapen, kan vara medlem i en
gruppering. Vad som avses med "annan rättslig enhet" kan tyckas något oklart men
syftet torde framför allt vara att inte utesluta forskningsinstitutioner (Gunnar
Mattsson, ovan a.a., s. 25). Ordalydelsen tyder på att man kan ha avsett en
något vidare innebörd än det svenska begreppet juridisk person. Ett
grundläggande krav på en medlem torde dock vara att medlemmen i vart fall har
rättshandlingsförmåga att ingå det avtal som bildar grupperingen. Om ett bolag
eller en annan rättslig enhet inte behöver ha ett registrerat eller i lag be-
stämt säte, är det tillräckligt att huvudkontoret finns inom gemenskapen.
Fysiska personer som utövar industri-, handels-, hantverks- eller jord-
bruksverksamhet eller som har ett fritt yrke eller som bedriver någon annan
verksamhet inom gemenskapen kan också vara medlem (artikel 4.1 b). Även av denna
artikel framgår det alltså att en medlem måste bedriva en verksamhet.
Om enbart bolag eller andra rättsliga enheter ingår i en gruppering, måste två
av dem ha sina huvudkontor i olika medlemsstater och om endast fysiska personer
ingår, måste två av dessa ha sin huvudsakliga verksamhet i olika medlemsstater.
En kombination av bolag eller andra rättsliga enheter samt fysiska personer är
också möjlig men då måste minst två av medlemmarna ha sitt huvudkontor
respektive sin huvudsakliga verksamhet i olika medlemsstater. Det finns alltså
ett krav på gränsöverskridande som innebär att det inte går att bilda nationella
grupperingar.
En medlem i en gruppering kan sägas ha en plikt att vara lojal mot grup-
peringen. Av artikel 27.2 framgår nämligen att en medlem kan uteslutas bl.a. om
han väsentligt åsidosätter sina skyldigheter eller vållar eller hotar att vålla
allvarliga störningar i grupperingens verksamhet.
Nya medlemmar måste antas enhälligt av medlemmarna (artikel 26.1). Angående
förändringar i medlemskretsen, se avsnitt 5.12.

5.5 Bildandet av en gruppering

En gruppering bildas genom att medlemmarna ingår avtal om att bilda grupperingen
och låter registrera grupperingen (artikel 1.1). Det krävs inte att något
kapital tillskjuts, vilket naturligtvis inte hindrar att så kan ske. Avtalet om
bildandet (i fortsättningen benämnt grupperingsavtalet) skall ges in till regi-
streringsmyndigheten och innehålla vissa uppgifter (artikel 5), t.ex.
grupperingens namn, föregånget eller följt av antingen "europeisk ekonomisk
intressegruppering" eller förkortningen EEIG, om inte dessa ord eller denna för-
kortning redan ingår i namnet. Orden eller förkortningen skall vara på den stats
språk där grupperingens säte skall finnas (se Janet Dine, EC Company Law,
Chancery Law Publishing, London, 1991, avsnitt 2.38). Grupperingens säte skall
anges liksom föremålet för grupperingens verksamhet och uppgift för varje medlem
om namn, firma, rättslig organisationsform, bostadsadress eller adress för sätet
och i förekommande fall registreringsnummer och registreringsort. Vidare skall
tiden för grupperingens bestånd anges, om inte denna tid är obestämd. I bilaga 8
finns, som tidigare nämnts, en förteckning över namn och förkortningar på
grupperingar på de olika språken inom EES.
Medlemmarna har en avsevärd handlingsfrihet att reglera grupperingens
avtalsmässiga förbindelser och den interna organisationen. Detta framgår redan
av ingressens fjärde stycke där det framhålls att en grupperings förmåga att an-
passa sig till de ekonomiska villkoren bör garanteras genom en avsevärd
handlingsfrihet för grupperingens medlemmar att reglera sina avtalsmässiga
förbindelser och grupperingens interna organisation. Bolagsformen är med andra
ord mycket flexibel med de undantag som framgår nedan om bl.a. röstetalet och de
obligatoriska bolagsorgan som skall finnas. Det kan finnas anledning att redan i
grupperingsavtalet reglera inte bara sådana frågor som över huvud taget inte
behandlas i förordningen utan även sådana frågor som behandlas men där medlem-
marna vill ha en annan ordning än den som förordningen innehåller.

5.6 Registrering av en gruppering

Registrering skall ske i den stat där grupperingen enligt avtalet har sitt säte
(artikel 6). Sätet måste finnas inom gemenskapen (artikel 12) och vara beläget
antingen där grupperingen har sitt huvudkontor eller där grupperingen är verksam
och någon av medlemmarna har sitt huvudkontor eller, om en medlem är en fysisk
person, har sin huvudsakliga verksamhet. Genom bestämmelserna om var sätet skall
vara beläget förhindras att sätet väljs med hjälp av s.k. brevlådeföretag. Varje
medlemsstat måste alltså inrätta ett register samt meddela regler om registre-
ringen, offentliggörande och eventuella avgifter för registreringsverksamheten.
Staterna måste också bestämma lämpliga påföljder för underlåtenhet att iaktta
föreskrifterna om offentliggörande m.m. (se vidare avsnitt 7.11 och 7.12 nedan).
Till registret skall, förutom grupperingsavtalet, ges in uppgifter och
handlingar bl.a. om ändringar i grupperingsavtalet inklusive ändringar i
medlemskretsen, inrättande eller nedläggning av huvudkontor eller avdelningskon-
tor, vem eller vilka som är företagsledare samt om företagsledarna kan handla
var för sig eller endast gemensamt, upplösning eller ogiltigförklaring av
grupperingen, vem eller vilka som utsetts till likvidatorer, avslutade likvida-
tioner, förslag till byte av säte och avtalsvillkor som befriar en ny medlem
från ansvar för förbindelser som har uppkommit innan han antogs som medlem
(artikel 7).
Om det har ingåtts avtal eller andra rättshandlingar i en grupperings namn
innan grupperingen har registrerats och grupperingen inte åtar sig att svara för
rättshandlingarna, blir de fysiska personer, bolag och andra rättsliga enheter
som har företagit handlingarna obegränsat solidariskt ansvariga för dem (artikel
9.2).
En gruppering kan ha sitt säte i en medlemsstat och sitt huvudkontor eller
avdelningskontor i en annan medlemsstat. Ett sådant kontor skall registreras i
den stat där kontoret är beläget och vissa handlingar ges in till registret i
den staten (artikel 10).

5.7 Grupperingens säte och tillämplig lag

Var grupperingen har sitt säte är viktigt eftersom lagstiftningen i den stat där
grupperingen har sitt säte, och där den alltså skall registreras, kommer att
tillämpas på avtalet och på grupperingens interna organisation. Undantag från
denna regel gäller för frågor om fysiska personers rättsliga handlingsförmåga
och rättskapacitet samt juridiska personers rättskapacitet. Regeln gäller heller
inte om annat föreskrivs i förordningen (artikel 2.1) . Om en stat omfattar
flera territoriella enheter som var och en har sina egna rättsregler för avtalet
och den interna organisationen, skall varje territoriell enhet anses som en stat
när det gäller att avgöra vilken lagstiftning som skall tillämpas (artikel 2.2).
Vidare avgör den stat där grupperingen är registrerad vissa frågor som lämnats
oreglerade i förordningen, se avsnitt 7.
En gruppering kan byta säte inom gemenskapen utan att likvidation eller annat
förfarande måste vidtas. Om bytet inte innebär att den för avtalet m.m.
tillämpliga rätten (den subsidiärt gällande rätten) ändras, krävs det endast ett
beslut av medlemmarna enligt vad som är bestämt i grupperingsavtalet
(artikel 13). Om bytet innebär att en annan medlemsstats lagstiftning skall
tillämpas, måste ett relativt komplicerat förfarande iakttas (artikel 14).
Förslaget till byte av säte måste kungöras för att utomstående skall skyddas och
en viss tid måste gå från kungörandet till dess att medlemmarna enhälligt
beslutar om att byta säte. Grupperingen skall efter kungörandet tas in i det nya
registret och först därefter får grupperingen avföras från det tidigare
registret. Sedan den nya registreringen har offentliggjorts kan den åberopas mot
tredje man enligt artikel 9.1. För betydelsen av sådan publicering se avsnitt
5.11. Innan grupperingen har avförts från det tidigare registret kan dock tredje
man åberopa det tidigare sätet, om grupperingen inte visar att tredje man kände
till det nya (artikel 14.3). Även om tredje man inte kan förhindra ett byte, kan
varje medlemsstat enligt artikel 14.4 utse en myndighet som kan motsätta sig ett
byte (se avsnitt 7.6 nedan).
Normhierarkin för en gruppering ser alltså ut på följande sätt:
- förordningens tvingande bestämmelser,
- vad som med stöd av förordningen är avtalat mellan medlemmarna,
- förordningens icke-tvingande (dispositiva) regler och
- nationell rätt.

5.8 En grupperings rättskapacitet

En gruppering har rättskapacitet, dvs. den har förmåga att ha rättigheter och
förpliktelser. Från dagen för registreringen får grupperingen i eget namn
förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter av alla slag, ingå avtal eller
vidta andra rättshandlingar samt föra talan inför domstolar och andra myn-
digheter (artikel 1.2). Huruvida en gruppering också formellt skall ha status
som juridisk person får varje medlemsstat bestämma själv (artikel 1.3, se
avsnitt 7.2).

5.9 Den interna organisationen

Medlemmarna i en gruppering utgör ett av grupperingens obligatoriska organ
(artikel 16). Medlemmarna kan i egenskap av organ för grupperingen fatta alla
beslut som syftar till att förverkliga ändamålet med grupperingen. Medlemmarna
utgör grupperingens högsta organ som kan ge direktiv till andra organ och
befattningshavare. Det andra obligatoriska organet enligt förordningen är
företagsledaren (en eller flera). Grupperingsavtalet kan också innehålla
bestämmelser om andra organ. Om sådana andra organ finns, skall grupperingsavta-
let ange vilka befogenheter de har.

Medlemmarna

Varje medlem har en röst (artikel 17). I grupperingsavtalet kan dock bestämmas
att vissa medlemmar har flera röster. Ingen medlem skall dock ensam kunna få
röstmajoritet. Vissa beslut kräver enhällighet. Enhällighet krävs för att ändra
föremålet för grupperingens verksamhet, för att ändra det antal röster som varje
medlem har tilldelats eller för att ändra förutsättningarna för att fatta
beslut. Vidare krävs enhällighet för att förlänga grupperingens varaktighet
utöver den tid som angetts i grupperingsavtalet eller för att ändra det belopp
som medlemmarna skall bidra med till grupperingens finansiering. Slutligen krävs
enhällighet för att ändra någon annan förpliktelse som åligger en medlem eller
för att vidta andra ändringar i grupperingsavtalet, allt under förutsättning att
inte annat är bestämt i grupperingsavtalet. I alla de fall där förordningen inte
kräver enhällighet kan medlemmarna i grupperingsavtalet bestämma hur många
medlemmar som skall vara närvarande och den röstmajoritet som krävs för ett
giltigt beslut. Om sådana bestämmelser inte finns krävs det enhällighet (artikel
17.3). Det är företagsledaren som skall sammankalla medlemmarna så att de kan
fatta beslut (artikel 17.4). Varje medlem har rätt att få upplysningar av före-
tagsledaren om grupperingens verksamhet och att granska dess böcker och
affärshandlingar (artikel 18).

Företagsledaren

Det andra organet är företagsledaren eller företagsledarna (artikel 16.1). Till
företagsledare kan utses en eller flera fysiska personer (artikel 19). Den eller
dessa utses antingen i grupperingsavtalet eller genom beslut av medlemmarna.
Vissa personer kan inte utses till företagsledare. Det kan finnas begränsningar
antingen i den lagstiftning som gäller för honom eller i den interna
lagstiftningen i den stat där grupperingen har sitt säte eller enligt avgörande
av domstol eller annan myndighet som har beslutats eller erkänts inom en
medlemsstat. Begränsningarna kan bestå i att inte få tillhöra styrelsen eller
direktionen i ett bolag eller i att inte få leda ett företag eller att inte få
vara företagsledare i en gruppering. Företagsledarnas befogenheter att binda
grupperingen gentemot tredje man behandlas i avsnitt 5.11.
En medlemsstat kan också bestämma att en juridisk person skall kunna vara
företagsledare under förutsättning att denne utser en eller flera representanter
som skall vara fysiska personer (se vidare avsnitt 7.5).
Förutsättningarna för att utse och entlediga företagsledarna skall bestämmas i
grupperingsavtalet eller genom enhälligt beslut av medlemmarna (artikel 19.3).
Företagsledarnas befogenheter skall bestämmas på samma sätt.

5.10 Finansiering

En gruppering behöver inte ha något kapital. Någon säkerhet för borgenärerna i
form av bundet kapital eller annat finns alltså inte. I stället är, som kommer
att nämnas i avsnitt 5.11, varje medlem obegränsat och solidariskt ansvarig för
grupperingens skulder. En gruppering kan emellertid, även om det inte är något
krav, ha egna tillgångar. Medlemmarna kan skjuta till kapital eller apportegen-
dom, men hur det skall ske är inte reglerat i förordningen. Däremot får en
gruppering inte rikta placeringserbjudanden till allmänheten (artikel 23) och
på den vägen få in kapital till verksamheten. Vanliga banklån eller lån av
fysiska eller juridiska personer som en gruppering har affärsförbindelser med är
dock fullt tillåtliga.
Det finns i förordningen endast en bestämmelse som tar sikte på finansieringen
av grupperingens verksamhet. Om intäkterna understiger kostnaderna skall varje
medlem bidra till täckande av förlusten enligt vad som bestämts i grupperings-
avtalet eller, om det inte finns några sådana bestämmelser där, med lika delar
(artikel 21.2). Motsvarande bestämmelse finns om det uppstår en vinst. Vinsten
skall anses som medlemmarnas vinst och delas mellan dem enligt vad som bestämts
i grupperingsavtalet eller, om det inte finns sådana bestämmelser där, i lika
delar (artikel 21.1).

5.11 Skyddet för tredje man

Förordningen innehåller flera regler om skydd för tredje man. Det viktigaste
skyddet är att alla medlemmar har ett obegränsat och solidariskt ansvar för
grupperingens skulder. Vidare finns det regler om att företagsledaren binder
grupperingen gentemot tredje man och olika publicitetsregler.

Den obegränsade solidariska ansvarigheten för grupperingens förbindelser

Varje medlem i grupperingen ansvarar obegränsat och solidariskt för
grupperingens skulder och andra förbindelser (artikel 24). Ansvaret omfattar
även skatter och sociala avgifter (ingressens tionde stycke). Betalning måste
dock först begäras hos grupperingen. Grupperingen skall alltså i första hand
krävas på betalning. Först om grupperingen inte betalat inom "skälig tid" får en
medlem i grupperingen (eller flera) krävas på betalning (artikel 24.2). Vad som
utgör "skälig tid" får avgöras i rättstillämpningen och ytterst av EG-
respektive EFTA-domstolen. Reglerna om ansvaret för grupperingens förbindelser
kan inte ändras genom grupperingsavtalet eller på annat sätt. Ansvaret gentemot
tredje man är alltså tvingande. Däremot går det att obligationsrättsligt, genom
separata avtal mellan grupperingen och tredje man, begränsa eller undanta viss
medlems eller vissa medlemmars ansvar för viss skuld eller någon annan
förbindelse (ingressens tionde stycke).
Det solidariska ansvarets rättsföljder bestäms av den nationella lagstift-
ningen (artikel 24.1). Den nationella rätten bestämmer alltså om och i så fall i
vilken omfattning en medlem som har betalat en grupperings skuld har regressrätt
mot övriga medlemmar. Det är inte klart utsagt i förordningen vilken nationell
lagstiftning som skall gälla. Det kan tänkas vara lagstiftningen i den stat där
grupperingen är registrerad eller lagstiftningen i den stat där den medlem som
har betalat har hemvist eller säte eller sin huvudsakliga verksamhet eller någon
annan nationell lagstiftning. I vissa fall kan alltså svenska regler om
regressrätt bli tillämpliga men i vilka fall kan inte med säkerhet sägas. I
sista hand är det EFTA- eller EG-domstolen som avgör frågan om vilken nationell
lag som skall tillämpas.
En ny medlem ansvarar obegränsat och solidariskt för grupperingens skulder
även om dessa har uppkommit före den nya medlemmens inträde (artikel 26.2).
Undantag från denna regel kan dock finnas. En medlem kan nämligen genom en
bestämmelse i grupperingsavtalet eller i inträdeshandlingen befrias från sitt
ansvar för förbindelser som uppkommit före inträdet. En sådan inskränkning i
ansvaret gäller mot tredje man enligt artikel 9.1, om den har offentliggjorts i
en lämplig officiell tidning inom den medlemsstat där grupperingen har sitt säte
(se längre fram i detta avsnitt).

Företagsledarens rätt att företräda grupperingen

Det är endast företagsledaren eller, om de är flera, var och en av dem som
företräder grupperingen mot tredje man (artikel 20). En företagsledare binder
grupperingen när han handlar på dennas vägnar även om handlandet faller utanför
föremålet för grupperingens verksamhet. Om grupperingen visar att tredje man
kände till eller med hänsyn till omständigheterna inte kunde vara obekant med
att handlingen föll utanför föremålet för grupperingens verksamhet, är dock
grupperingen inte bunden av handlingen. Det räcker dock inte att ändamålet för
grupperingens verksamhet har offentliggjorts. Alla inskränkningar i företagsle-
darens rätt att företräda grupperingen som har gjorts i grupperingsavtalet eller
beslutats av medlemmarna saknar verkan mot tredje man även om begränsningen har
offentliggjorts.
Det finns dock en möjlighet för grupperingen att inskränka företagsledarens
behörighet att företräda grupperingen. I grupperingsavtalet kan det nämligen
bestämmas att endast två eller flera företagsledare i förening kan binda gruppe-
ringen (artikel 20.2). En uppgift om en sådan bestämmelse skall lämnas in till
registret (artikel 7 d) och måste dessutom offentliggöras på nationell nivå (se
längre fram i detta avsnitt) för att den skall kunna göras gällande mot tredje
man. Dessutom skall en sådan inskränkning tydligt anges på brev,
beställningssedlar och liknande handlingar (artikel 25 d).

Publiceringsregler

Reglerna om att vissa uppgifter måste kungöras syftar också till att skydda
tredje man. Av artikel 8, som i sin tur hänvisar till artikel 39.1, framgår att
vissa uppgifter skall publiceras på nationell nivå, dvs. i en lämplig officiell
tidning inom den medlemsstat där grupperingen har sitt säte eller med andra ord
där grupperingen skall registreras. Exempel på uppgifter som skall publiceras på
nationell nivå är de obligatoriska uppgifter som skall finnas i avtalet om att
bilda grupperingen (se vidare artikel 8). Vidare skall enligt artikel 11 uppgift
om bildande av en gruppering och avslutande av en grupperings likvidation
publiceras i Europeiska gemenskapernas officiella tidning (Official Journal).
Verkan av ett offentliggörande som skall ske enligt förordningen framgår av
artikel 9.1. Denna artikel hänvisar till artikel 3.5 och 3.7 i det första
bolagsrättsliga direktivet (68/151/EEG), oftast benämnt publicitetsdirektivet.
Ett offentliggörande som skett enligt tillämplig nationell lagstiftning (troli-
gen avses lagstiftningen i den stat där grupperingen har sitt säte) med stöd av
dessa artiklar i publicitetsdirektivet är tillräckligt för att grupperingen
skall kunna åberopa det gentemot tredje man.
Av artikel 3.5 i publicitetsdirektivet framgår att offentliggörande av vissa
uppgifter medför såväl negativ som positiv publicitetsverkan. Negativ
publicitetsverkan innebär att handlingar eller uppgifter inte kan åberopas mot
tredje man innan de har kungjorts. Undantag görs för fall då bolaget visar att
tredje man kände till handlingen eller uppgiften. Det räcker alltså inte att
tredje man borde känt till handlingen eller uppgiften. Den positiva publici-
tetsverkan innebär att bolaget kan åberopa handlingar och uppgifter som offent-
liggjorts på föreskrivet sätt även om tredje man inte känner till dem. Denna
presumtion kan emellertid brytas om tredje man visar att det var omöjligt för
honom att känna till handlingen eller uppgiften. Presumtionen kan brytas bara
för åtgärder vidtagna före den sextonde dagen efter offentliggörandet. Från och
med den sextonde dagen efter offentliggörandet kan presumtionen inte brytas och
tredje man kan inte i något fall åberopa att han inte kände till den publicerade
handlingen. Artikel 3.5 hänvisar till artikel 3.4 där det framgår att offent-
liggörande av handlingen eller uppgiften skall ske i en av medlemsstaten utsedd
nationell tidning. Artikel 3.7 innebär att tredje man alltid kan åberopa sådana
handlingar och uppgifter som ännu inte har registrerats och kungjorts med undan-
tag för sådana som får rättsverkan först genom att de offentliggjorts.
För Sveriges del omfattar publicitetsdirektivet endast aktiebolagen. De
regler som utfärdas med stöd av artikel 3.5 i publicitetsdirektivet återfinns i
den nya lydelsen av 18 kap. 3 § första och andra styckena aktiebolagslagen
(prop. 1993/94:196; bet. 1993/94:LU32, rskr. 1993/94:422) som träder i kraft den
1 januari 1995. Enligt nu gällande svensk rätt likställer man i godtroshänseende
att en person inser och att han borde inse en brist i medkontrahentens rätt. Den
nya lydelsen av 18 kap. 3 § aktiebolagslagen innebär att det som införts i
aktiebolagsregistret och kungjorts skall anses ha kommit till tredje mans känne-
dom. Presumtionen kan dock brytas för rättshandlingar och andra åtgärder som
vidtagits före den sextonde dagen efter kungörandet, om tredje man visar att det
var omöjligt för honom att känna till, dvs. äga vetskap om, det som kungjorts.
Vidare har det uttryckligen lagfästs att bolaget inte innan kungörande skett
kan åberopa det förhållande som blivit eller bort bli infört i aktiebolagsregi-
stret mot annan än den som bolaget visar ha känt till förhållandet. Det krävs
alltså att bolaget visar att tredje man hade vetskap om förhållandet för att
bolaget skall kunna åberopa förhållandet mot tredje man innan det kungjorts. Be-
stämmelsen i artikel 3.7 har inte föranlett någon lagändring. Slutligen bör
artikel 3.4 i publicitetsdirektivet nämnas. I Sverige har Post- och Inrikes Tid-
ningar utsetts att publicera vad som införs i aktiebolagsregistret. Inte heller
denna regel har föranlett någon lagändring.
Innebörden av artikel 9.1 i förordningen är alltså att de ovan redovisade nya
reglerna i aktiebolagslagen kommer att kunna få verkan även av en gruppering
gentemot tredje man, t.ex. när det gäller tredje mans vetskap om vem som utsetts
till företagsledare. De uppgifter som införts i det svenska EEIG-registret (se
avsnitt 7.11) och kungjorts kommer att ha samma verkan som uppgifter som har
införts i aktiebolagsregistret och kungjorts.
Slutligen finns publiceringsregler i förordningen om grupperingar som anger
att vissa uppgifter tydligt skall anges på brev, beställningssedlar och liknande
handlingar (artikel 25), t.ex. grupperingens namn, den ort där grupperingen är
registrerad, adress till grupperingens säte samt uppgift om att företagsledarna
endast får handla i förening. Motsvarande uppgifter skall lämnas av varje
registrerat huvudkontor och avdelningskontor.

5.12 Förändringar i medlemskretsen

Beslut om att anta en ny medlem måste fattas enhälligt (artikel 26.1). Reglerna
om att en ny medlem ansvarar för grupperingens skulder även om de uppkommit före
inträdet och de undantag som finns från denna regel har behandlats i avsnitt
5.11.
En medlem kan också utträda ur grupperingen, om han har rätt till det enligt
grupperingsavtalet eller om de övriga medlemmarna samtycker till det (artikel
27.1). Vidare kan en medlem utträda, om det finns "någon viktig grund" för det.
Vad som är en viktig grund beskrivs inte i förordningen. Vid oenighet om vad som
är en viktig grund får domstol avgöra tvisten.
En medlem kan också uteslutas. Uteslutningsgrunderna kan framgå av
grupperingsavtalet. Även om det inte framgår av grupperingsavtalet kan en medlem
uteslutas, om han väsentligt åsidosätter sina skyldigheter eller vållar eller
hotar att vålla allvarliga störningar i grupperingens verksamhet (artikel 27.2).
Det krävs dock att en domstol beslutar om en sådan uteslutning efter gemensam
ansökan av en majoritet av de övriga medlemmarna, om inte något annat har
bestämts i grupperingsavtalet.
Medlemskapet i en gruppering upphör, om medlemmen inte längre uppfyller kraven
i artikel 4.1 (artikel 28.1). Det viktigaste kravet som framgår av artikel 4.1
är att bolag och andra rättsliga enheter måste ha både säte och huvudkontor inom
gemenskapen och att fysiska personer måste bedriva verksamhet inom gemenskapen.
Om medlemmen upphör med sådan verksamhet, uppfyller han alltså inte längre
kravet i artikel 4.1. Vid vilken tidpunkt medlemskapet skall upphöra kan bestäm-
mas av varje medlemsstats nationella rätt om upplösning, likvidation, obestånd
och betalningsinställelse. Vidare upphör medlemskapet, om medlemmen avlider
(artikel 28.1). En ny medlem kan inträda i den avlidnes ställe på de villkor som
är fastställda i grupperingsavtalet eller om alla övriga medlemmar samtycker
(artikel 28.2).
Slutligen kan en medlem överlåta sin andel i grupperingen (eller en del av
andelen) antingen till någon annan medlem eller till en utomstående. Det krävs
dock att övriga medlemmar godkänner överlåtelsen (artikel 22.1). En medlem kan
också använda sin andel som säkerhet under förutsättning att de övriga
medlemmarna enhälligt godkänner det, om inte något annat är bestämt i gruppe-
ringsavtalet (artikel 22.2). Innehavaren av en sådan säkerhet blir dock inte
medlem på grund av säkerheten och får t.ex. inte rösträtt.
När någon upphör att vara medlem, och medlemmen inte har överlåtit sitt
medlemskap, skall värdet av den avgående medlemmens rättigheter och skyldigheter
bestämmas med hänsyn till grupperingens förmögenhetsförhållanden vid den
tidpunkt när medlemskapet upphörde (artikel 33). Värdet kan inte bestämmas i
förväg. Vidare finns det speciella preskriptionsregler för en avgående medlems
ansvar för förbindelser. Preskriptionstiden är, även om nationell rätt
innehåller längre preskriptionstid, fem år från det att medlemmens avgång har
offentliggjorts på nationell nivå för åtgärder mot den avgående medlemmen med
anledning av förbindelser som har uppkommit genom grupperingens verksamhet före
avgången (artikel 37.1).
Grupperingen består även om ett medlemskap har upphört. I grupperingavtalet
kan det dock bestämmas att grupperingen skall upphöra i sådant fall (artikel
30). Om någon upphört att vara medlem, skall företagsledarna underrätta de
övriga medlemmarna samt registret och offentliggöra uppgiften på nationell nivå
(artikel 29).

5.13 Upphörande av en gruppering

En gruppering kan upphöra av flera olika skäl. Men det kan också vara så att
själva bildandet av grupperingen aldrig varit giltigt. I artikel 2 slås fast att
den nationella lagstiftningen i den stat där grupperingen enligt gruppe-
ringsavtalet har sitt säte är tillämplig på grupperingsavtalet. Det kan då
inträffa att grupperingen är ogiltig enligt den statens lagstiftning. Sådan
ogiltighet måste dock fastställas av domstol (artikel 15). Om förhållandena är
sådana att de kan bringas i överensstämmelse med gällande rätt, skall domstolen
i stället bestämma en frist inom vilken rättelse får ske. Om grupperingen är
ogiltig, skall den upplösas genom likvidation. Domstolens avgörande om ogiltig-
het skall offentliggöras (artikel 8) och får verkan mot tredje man enligt
artikel 9.1 (se avsnitt 5.11). Om en gruppering förklaras ogiltig, innebär inte
det automatiskt att de förbindelser som grupperingen ingått blir ogiltiga. Om
förbindelserna har uppkommit innan avgörandet om ogiltighet kan göras gällande
mot tredje man, inverkar avgörandet inte på förbindelsernas giltighet.
En gruppering får alltid upplösas genom beslut av medlemmarna. Beslutet skall
vara enhälligt, om inte något annat har bestämts i grupperingsavtalet (artikel
31.1). Vidare måste grupperingen upplösas, om tiden för dess bestånd enligt
grupperingsavtalet har löpt ut eller om någon annan i avtalet angiven grund för
upplösning har inträffat eller om ändamålet med grupperingen har uppnåtts eller
inte längre kan uppnås (artikel 31.2). Beslutet fattas av medlemmarna. Varje
medlem kan också ansöka hos domstol, om någon av dessa angivna omständigheter
har inträffat och medlemmarna ännu tre månader efter det att omständigheten
inträffade inte har fattat beslut om upplösning. Om bestämmelserna i artikel 4.2
(minsta antal medlemmar och kravet på gränsöverskridande) inte längre är
uppfyllda, skall medlemmarna eller den kvarvarande medlemmen också besluta om
upplösning (artikel 31.3). Om medlemmarna fattat beslut om upplösning, skall
företagsledarna sända uppgifter till registret och offentliggöra dem på
nationell nivå, något som även får göras av var och en som saken angår (artikel
31.4).
Domstol kan också bestämma att en gruppering skall upplösas (artikel 32). Så
kan ske om förordningens bestämmelser om en grupperings syfte och verksamhet
(artikel 3), om minsta antal medlemmar och kravet på gränsöverskridande
(artikel 4.2) och om var grupperingens säte skall vara beläget (artikel 12)
inte är uppfyllda. Ansökan kan göras av den som saken angår eller av en behörig
myndighet. En medlem kan också ansöka hos domstol om att grupperingen skall
upplösas, om det föreligger en viktig grund för det (artikel 32.2). Slutligen
kan en myndighet i en medlemsstat förbjuda en gruppering att utöva verksamhet
som strider mot allmänna intressen i den staten (se avsnitt 7.9).
En avgången medlem svarar för de förbindelser som har uppkommit genom
grupperingens verksamhet före avgången (artikel 34).
Avveckling av en gruppering skall alltid ske genom likvidation (artikel 35.1).
Likvidationen och avslutningen av denna skall ske enligt nationell rätt
(artikel 35.2). Varje medlemsstat skall alltså bestämma enligt vilka regler
likvidationen skall ske (se avsnitt 7.7). Vissa bestämmelser om likvidation
finns dock i förordningen. Grupperingen behåller sin rättskapacitet till dess
likvidationen är avslutad (artikel 35.3) och det är likvidatorerna som skall ge
in uppgifter till registret och offentliggöra dessa (artikel 35.4). Några regler
om vem som skall vara likvidator finns inte i förordningen.
Särskilda preskriptionstider gäller när en gruppering avslutats genom
likvidation. Även om en medlemsstat föreskriver längre preskriptionstid, är
denna tid fem år för åtgärder mot en medlem med anledning av förbindelser som
har uppkommit genom grupperingens verksamhet (artikel 37. 2). Medlemsstaterna
får bestämma kortare preskriptionstider (se Janet Dine, a.a., avsnitt 2.73 och
Erik Werlauff, EC Company Law, Jurist- og Økonomforbundets Forlag, Danmark,
1993, s.72). Tiden räknas från det att avslutandet av grupperingens likvidation
har offentliggjorts på nationell nivå.
En gruppering kan också upphöra på annat sätt än dem som nämns i förordningen.
Av ingressens tretttonde stycke framgår nämligen att det kan finnas ytterligare
grunder för upplösning på grund av att nationell rätt gäller för obestånd och
betalningsinställelse (se avsnitt 5.14).

5.14 Obestånd och betalningsinställelse

En grupperings obestånd och betalningsinställelse bestäms av den nationella
lagstiftningen. Troligen avses lagstiftningen i det land där grupperingen har
sitt säte. En inskränkning i denna princip finns dock i och med bestämmelsen att
ett rättsligt förfarande mot en gruppering på grund av obestånd eller betal-
ningsinställelse inte automatiskt innebär att rättsliga åtgärder vidtas mot
medlemmarna (artikel 36).
Att nationell rätt gäller vid obestånd och betalningsinställelse betyder att
det i den lagstiftningen kan finnas ytterligare grunder för att en gruppering
skall upphöra. De svenska associationsrättsliga reglerna innebär t.ex. att ett
aktiebolag, ett handelsbolag eller en ekonomisk förening vars konkurs avslutats
utan överskott är upplöst, se 13 kap. 19 § aktiebolagslagen (ABL), 2 kap. 44 §
lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag (HBL) och 11 kap. 19 § lagen
(1987:667) om ekonomiska föreningar (FL). Finns det ett överskott skall bolaget
eller föreningen träda i likvidation. Likvidationen innebär i fråga om aktiebo-
lag och ekonomiska föreningar att bolaget eller föreningen upphör när
slutredovisning lämnats och i fråga om handelsbolag att bolaget upphör när
skifte ägt rum eller slutredovisning har delgetts var och en av bolagsmännen.

5.15 Skattefrågor

Ett besvärligt problem vid skapandet av övernationella associationer är var och
hur associationen skall beskattas. Problemet har för grupperingarna lösts så att
gruppens vinst skall beskattas hos medlemmarna. Av artikel 40 framgår att det
endast är grupperingens medlemmar som skall beskattas för grupperingens
resultat. Om en förlust uppstår är det på samma sätt grupperingens medlemmar som
har rätt att göra avdrag för den under förutsättning att medlemmens nationella
rätt medger sådant avdrag. En vinst kan uppkomma även om vinst för grupperingen
inte är syftet med grupperingens verksamhet. Det betyder dock inte att en
gruppering som sådan inte kan drabbas av nationella skatteregler. Av ingressens
fjortonde stycke framgår att, trots att det endast är medlemmarna som skall
beskattas för resultatet av grupperingens verksamhet, nationella skatteregler
skall tillämpas bl.a. när det gäller fördelningen av vinst, taxeringsförfarandet
och alla förpliktelser som medlemsstaternas skattelagstiftning innehåller.
Det är alltså medlemmarna som är skattesubjekt. Eftersom medlemmar måste
antingen ha säte och huvudkontor inom gemenskapen eller bedriva verksamhet inom
gemenskapen, kommer de med största sannolikhet att beskattas i något land inom
gemenskapen. Eftersom medlemmarna måste härröra från minst två medlemsländer kan
dubbelbeskattningsproblem uppstå, om t.ex. sätet finns i ett land och huvud-
kontoret i ett annat land. Sådana problem har emellertid i stor utsträckning
undanröjts genom s.k dubbelbeskattningsavtal som fördelar beskattningsrätten
mellan hemviststaten och källstaten (dvs. där rörelsen bedrivs). Förordningen
reglerar inte hur vinsten för varje medlem skall fastställas, varför nationell
rätt gäller. Även här kan det uppkomma dubbelbeskattningseffekter.
Artikel 40 reglerar resultatet av grupperingens verksamhet. Bestämmelsen torde
omfatta endast inkomstbeskattningen. Andra skatter regleras inte i förordningen
utan där blir nationell rätt tillämplig. Den nationella rätten kan vara formule-
rad så att grupperingen som sådan blir skattskyldig, t.ex. för mervärdesskatt,
socialförsäkringsavgifter, förmögenhetsskatt, fastighetsskatt etc.
Regeringen lämnar förslag till skatteregler för grupperingar i prop.
(1994/95:91) Beskattningen av europeiska ekonomiska intressegrupperingar (EEIG)
och andra inkomstskattefrågor.

**FOOTNOTES**

1 Senaste lydelse 1990:1299.

6 Fråga om införlivande av förordningen om grupperingar med svensk rätt

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens förslag: I en ny lag, lagen om europeiska ekono- |
| miska intressegrupperingar (EEIG-lagen), meddelas vissa bestäm- |
| melser som kompletterar förordningen om grupperingar. Något sär-|
| skilt införlivande av förordningen sker inte. |
--------------------------------------------------------------------

Promemorians förslag: I promemorian föreslås att förordningen om grupperingar
skall införlivas med svensk rätt genom att det i en ny lag bestäms att
förordningen skall gälla som svensk lag (se promemorian s. 10).
Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte haft några invändningar mot
förslaget. Advokatsamfundet har kritiserat vissa enskildheter i den svenska
språkversionen av EEG-förordningen. Några remissinstanser har ansett att
lagförslaget bör kompletteras med regler om kapitaltillskott m.m. och verkan av
offentliggörande.
Skälen för regeringens förslag: Promemorian innehåller ett förslag om ett
särskilt införlivande av förordningen för att den skall gälla som svensk lag.
Ett sådant införlivande krävs enligt EES-avtalet och enligt det svenska
konstitutionella systemet för att bestämmelserna skall bli tillämpliga i
Sverige. Efter det att promemorian skrevs har emellertid Sverige undertecknat
ett avtal om att ansluta sig till EU (anslutningsfördraget). Frågan om Sverige
skall bli medlem i EU kommer att avgöras efter en folkomröstning. Om Sverige
blir medlem i EU kommer förordningen om grupperingar att gälla som svensk lag
utan något särskilt införlivande (se 2 § förslaget till lag med anledning av
Sveriges anslutning till Europeiska unionen, prop. 1994/95:19). EG-domstolen har
slagit fast att förordningar inte får införlivas i nationell rätt eftersom detta
skulle kunna skapa tvivel om deras ursprung och rättsliga effekt. Något särskilt
införlivande bör därför inte ske. Enligt den tidigare nämnda propositionen (Del
1, s. 556) kommer den sekundärrätt som redan antagits av EU att publiceras i en
särskild utgåva av Europeiska gemenskapernas officiella tidning, ETG, och någon
nationell officiell publicering skall inte ske. Förordningen bör därför inte,
såsom föreslagits i promemorian, fogas som bilaga till lagen om grupperingar.
Däremot bör det i den nya lagen om europeiska ekonomiska intressegrupperingar
(EEIG-lagen) uttryckligen anges att den innehåller kompletterande bestämmelser
till förordningen (se avsnitt 7). Om Sverige inte blir medlem i EU måste
förslaget kompletteras med bestämmelser om att förordningen skall gälla som
svensk rätt m.m.
Advokatsamfundet har kritiserat den svenska språkversionen av EEG-förordningen
och har gjort gällande att vissa ord och uttryck inte har använts på ett riktigt
sätt. Anslutningsfördraget (artikel 170) och gemenskapsrätten innebär att tex-
terna är lika giltiga på de officiella EU-språken. EEG-förordningen har
autentifierats, dvs. den har blivit förklarad autentisk. Den är med andra ord
lika giltig och bindande som de andra språkversionerna. Redan av detta skäl kan
det inte komma i fråga att nu göra ändringar i den svenska versionen av
förordningen.
Förordningen innehåller dock inte alla nödvändiga regler för en europeisk
ekonomisk intressegruppering. De avtalsslutande staterna (staterna inom EES)
måste därför i vissa fall, och har i andra fall rätt att, besluta i vissa frågor
som rör grupperingar (se avsnitt 7). Sådana kompletterande svenska regler bör i
vissa fall ges i lagform medan andra kan ges i lagstiftning av lägre valör
(förordningar eller myndighetsföreskrifter).
Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR har ansett att bestämmelser om hur
kapitaltillskott och tillskott av apportegendom skall ske bör tas in i den
svenska lagstiftningen, t.ex. genom hänvisning till existerande civilrättslig
lagstiftning. Regeringen anser det emellertid tveksamt om förordningen om
grupperingar ger de enskilda medlemsländerna någon kompetens att införa sådana
regler. Det finns inte några sådana regler för svenska handelsbolag. Mot den
bakgrunden kan det inte heller anses föreligga något behov av sådana regler för
grupperingar.
Hovrätten för Nedre Norrland har ansett att det bör övervägas om inte
innebörden av reglerna om verkan av ett offentliggörande som skall ske enligt
förordningen (artikel 9.1) lämpligen bör framgå direkt av lagtexten (se avsnitt
5.11). Regeringen anser att förordningen om grupperingar inte ger
medlemsstaterna kompetens att lagstifta i denna fråga eftersom det redan i
förordningen föreskrivs att dessa regler gäller för en gruppering. Däremot är
det lämpligt att det i den nya lagen ges en upplysning om vilka svenska regler
som har utfärdats med stöd av de direktiv som nämns i artikel 9.1, se
författningskommentaren till 14 § EEIG-lagen.

7 Sveriges beslutanderätt i vissa frågor

7.1 Allmänt

Förordningen ger medlemsländerna en rätt att själva besluta i vissa frågor som
rör grupperingar. Förordningen måste alltså i vissa avseenden kompletteras med
svenska regler. I följande avseenden kan, och i vissa fall skall, Sverige
bestämma
- om en registrerad gruppering skall vara en juridisk person (artikel 1.3),
- om antalet medlemmar i en gruppering skall begränsas (artikel 4.3),
- om vissa kategorier av fysiska personer, bolag eller andra rättsliga enheter
skall förbjudas att delta i en gruppering eller om rätten att delta skall
begränsas (artikel 4.4),
- om särskilda krav skall ställas på en företagsledare samt om en juridisk
person skall kunna vara företagsledare (artikel 19.1 och 19.2),
- om byte av säte i vissa fall inte skall få ske (artikel 14.4),
- enligt vilka regler en likvidation av en gruppering skall ske (artikel 35.2),
- om obestånd och betalningsinställelse m.m (artikel 36),
- om en gruppering skall vara skyldig att, efter beslut av domstol, upplösas på
den grunden att allmänna intressen åsidosätts (artikel 32.3),
- om en myndighet skall utses som kan förbjuda en gruppering att utöva
verksamhet varigenom grupperingen åsidosätter allmänna intressen i Sverige
(artikel 38),
- om det register som skall inrättas samt vilka regler som skall gälla för
registrering, offentliggörande och avgifter (artikel 39.1), samt
- om lämpliga påföljder för underlåtenhet att iaktta föreskrifterna om of-
fentliggörande m.m. (artikel 39.3)
Vidare behandlas förhållandet mellan intressegrupperingar och lagen om
utländska filialer, bokföringsskyldighet, revision m.m., firma för grupperingar,
skadestånd samt bosättningskravet för likvidatorer i handelsbolag.
Regeringen kommer att ta upp de olika frågorna i de följande avsnitten (7.2 -
8).

7.2 Är en gruppering en juridisk person eller inte?

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens bedömning: En gruppering är en juridisk person. Någon|
| uttrycklig bestämmelse om det behövs inte. |
--------------------------------------------------------------------

Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens bedömning (se
promemorian s. 36 f.).
Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte haft någon erinran mot
promemorians bedömning.
Bakgrund: I svensk rätt brukar med begreppet juridisk person avses sådana
rättsbildningar som kan förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter samt
föra talan inför domstolar och andra myndigheter, dvs. har rättskapacitet.
En gruppering skall enligt ingressens nionde stycke ha rättskapacitet, dvs.
kunna ha rättigheter och skyldigheter. Enligt artikel 1.2 kan grupperingen från
dagen för registreringen förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter av
alla slag, ingå avtal eller vidta andra rättshandlingar samt föra talan inför
domstolar eller andra myndigheter. En registrerad gruppering har alltså precis
de egenskaper som utmärker en juridisk person enligt svensk rätt. Förordningen
(artikel 1.3) ger medlemsstaterna rätt att avgöra om en gruppering som är regi-
strerad i den staten skall vara en juridisk person, "legal personality". Att
medlemsstaterna enligt förordningen kan avgöra om en gruppering är en juridisk
person torde bl.a. ha sin förklaring i att alla juridiska personer enligt tysk
skattelag är skattesubjekt. Enligt artikel 40 är det endast medlemmarna som
skall beskattas för grupperingens resultat. Om det skulle framgå av förordningen
att en gruppering är en juridisk person, skulle bestämmelsen i den tyska
skattelagstiftningen direkt strida mot artikel 40. Medlemsstaterna kan mot denna
bakgrund avgöra om grupperingarna formellt är juridiska personer eller inte,
trots att de reellt är det, åtminstone med det synsätt som anläggs i svensk
rätt.
I Danmark har det varken i lag eller annan författning uttryckligen kon-
staterats att en gruppering är en juridisk person.
Skälen för regeringens bedömning: Enligt svensk rätt är en gruppering en
juridisk person eftersom den enligt förordningen kan förvärva rättigheter och
ikläda sig skyldigheter och föra talan inför domstolar och andra myndigheter.
Något konstaterande i lag eller annan författning att en gruppering är en
juridisk person behövs inte.

7.3 Skall antalet medlemmar i en gruppering begränsas?

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens bedömning: Antalet medlemmar i en gruppering skall |
| inte begränsas. |
--------------------------------------------------------------------

Promemorians förslag: Överensstämmer med promemorians förslag (se promemorian
s. 37 f.)
Remissinstanserna: Remissinstanserna har tillstyrkt förslaget eller lämnat det
utan erinran.
Bakgrund och skälen för regeringens bedömning: En gruppering måste ha minst
två medlemmar (artikel 4.2). Förordningen säger inget om hur många medlemmar en
gruppering maximalt kan ha. Däremot kan ett land begränsa antalet medlemmar till
tjugo (artikel 4.3). Regeln har införts för att de brittiska reglerna om
"partnership" skall kunna göras subsidiärt tillämpliga men lär i övrigt inte
tillämpas (se Mattsson, a.a. s. 26). I Storbritannien har någon begränsning av
antalet medlemmar dock inte införts. Om en sådan begränsning införs, får
medlemsstaten även bestämma om varje medlem i en rättslig enhet som har bildats
enligt dess lagstiftning och som inte är ett registrerat bolag skall behandlas
som en särskild medlem när det gäller medlemskap i en gruppering.
Enligt svensk rätt kan ett handelsbolag ha ett obegränsat antal bolagsmän (två
eller flera, se 1 kap. 1 § HBL). Inte heller beträffande aktiebolag eller ekono-
miska föreningar finns det några begränsningar i lag om hur många stiftarna
eller aktieägarna får vara. Däremot kan bolagsavtalet, bolagsordningen resp.
föreningsstadgarna begränsa det högsta antalet bolagsmän respektive medlemmar.
Några bärande skäl för att i lag begränsa antalet medlemmar i en gruppering
finns inte. Däremot kan medlemmarna i en gruppering själva bestämma att gruppe-
ringen skall ha ett begränsat antal medlemmar.

7.4 Skall alla rättssubjekt få vara medlemmar i en gruppering?

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens förslag: Den som är i konkurs eller som har ålagts |
| näringsförbud skall inte kunna vara medlem i en gruppering som |
| har sitt säte i Sverige.Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens
förslag (se |
| promemorian s. 38 f.). |
| Remissinstanserna: Remissinstanserna har tillstyrkt förslaget |
| eller lämnat det utan erinran. Svenska Revisorssamfundet SRS |
| har emellertid ansett att omyndiga skall ha ett särskilt |
| tillstånd för att få ingå i en gruppering samt att sådana medlemmar|
| som inte får ingå i en gruppering med säte i Sverige inte heller|
| bör få ingå i en gruppering med säte utanför Sverige. |
| Bakgrund: Enligt artikel 4.4 i förordningen kan varje med- |
| lemsland med hänsyn till sina allmänna intressen förbjuda eller |
| begränsa rätten för vissa kategorier av fysiska personer, bolag |
| eller andra rättsliga enheter att delta i grupperingen. I |
| ingressens åttonde stycke anges också att enbart förordningen |
| inte ger rätt att delta i en gruppering, även om de villkor som |
| föreskrivs i förordningen är uppfyllda. Undantaget är närmast |
| avsett för banker och försäkringsbolag. |
| I Danmark har undantag gjorts för den som är omyndig, har ställt|
| in betalningarna eller är i konkurs. Förebild för dessa undantag|
| är den danska aktiebolagslagens bestämmelser om vilka som inte |
| får vara stiftare av ett sådant bolag. Stiftarna svarar nämligen|
| solidariskt för vissa förpliktelser som ingås före bolagets |
| registrering. Vidare kan Erhvervs- och Selskabsstyrelsen med |
| hänsyn till offentliga intressen bestämma att deltagande i en |
| gruppering är uteslutet eller begränsat för vissa kategorier av |
| fysiska eller juridiska personer. Denna möjlighet att utesluta |
| vissa kategorier har ännu inte utnyttjats av Ehrvervs- och Sel- |
| skabsstyrelsen. |
| Den som är underårig kan som regel inte bestämma över sin egendom|
| eller åta sig förpliktelser (9 kap. 1 § föräldrabalken). Han eller|
| hon måste vara minst sexton år och ha samtycke av förmyndaren och|
| i vissa fall av överförmyndaren (9 kap. 5 § och 15 kap. 13 § |
| föräldrabalken) för att driva näring. Motsvarande krav på samtycke|
| gäller för den som har fått förvaltare enligt 11 kap. 7 § |
| föräldrabalken i fråga om sådant som faller inom ramen för |
| förvaltaruppdraget (11 kap. 9 § och 15 kap. 20 § föräldrabalken). I|
| prop. 1993/94:251 föreslås omfattande ändringar i förmynder- |
| skapslagstiftningen. De nu redovisade reglerna har dock förts |
| över i stort sett utan ändringar i sak (se 13 kap. 13 § och |
| 14 kap. 14 § föräldrabalken i propositionens lagförslag). Reglerna|
| torde innebära att den som är underårig eller har förvaltare inte|
| får bilda eller inträda i ett handelsbolag eller i en förening |
| utan att förmyndaren eller förvaltaren och överförmyndaren har |
| gett sitt tillstånd. För aktiebolag gäller att den som är |
| underårig eller har förvaltare inte kan vara stiftare (2 kap. 1 §|
| ABL). En aktie däremot skall i princip kunna överlåtas fritt (3 |
| kap. 2 § ABL). Det finns därför inte något generellt förbud för den|
| som är underårig eller har förvaltare att äga aktier. |
| Den som är i konkurs får inte enligt 6 kap. 1 § konkurslagen |
| (1987:672) under konkursen driva näringsverksamhet som medför |
| bokföringsskyldighet enligt bokföringslagen (1976:125). Förbudet|
| är straffsanktionerat (17 kap. 4 § konkurslagen). Om en |
| bolagsman försätts i konkurs skall bolaget genast träda i |
| likvidation enligt 2 kap. 27 § HBL. Bolagsmannen-konkursgäldenä-|
| ren upphör att fungera som bolagsman och antingen inträder |
| konkursboet i hans ställe eller också kan han bli utlöst enligt 2|
| kap. 29 eller 30 §§ HBL. Den som är i konkurs kan alltså inte |
| träffa avtal om handelsbolag som skall komma till stånd före kon-|
| kursens slut (Nial, Om handelsbolag och enkla bolag, andra |
| uppl. 1983, s 83). Den som är i konkurs kan inte heller vara |
| stiftare av ett aktiebolag (2 kap 1 § ABL). |
| En gäldenär som ingått ackord med sina borgenärer enligt ackordsla-|
| gen (1970:847) förlorar inte rådigheten över sin egendom. Däremot|
| kan han få tåla viss kontroll över att han fullgör ackordet. En |
| gäldenär som beviljas skuldsanering enligt skuldsaneringslagen |
| (prop. 1993/94:123, bet. 1993/94:LU26, rskr. 1993/94:303, SFS |
| 1994:334) förlorar inte heller rådigheten över sin egendom. |
| Den som ålagts näringsförbud enligt lagen (1986:436) om näringsför-|
| bud får inte heller driva näringsverksamhet eller vara |
| komplementär i ett kommanditbolag eller vara bolagsman i ett |
| vanligt handelsbolag (6 § nämnda lag). Han får bl.a. inte heller|
| vara stiftare av ett aktiebolag och inte vara ledamot i |
| styrelsen för ett aktiebolag, ett handelsbolag eller en |
| ekonomisk förening eller i annan egenskap vara ställföreträdare för|
| en sådan juridisk person. Han får inte heller faktiskt utöva |
| ledningen av en näringsverksamhet eller av en sådan juridisk |
| person som är bokföringspliktig även om den inte driver näring. |
| Slutligen får han inte äga så många aktier att hans röstetal |
| överstiger femtio procent. Även detta förbud är straffsanktionerat|
| (25 § samma lag). |
| Skälen för regeringens förslag: En medlem i en gruppering kan inte|
| i den egenskapen företa rättshandlingar som binder någon annan. |
| För att någon skall bli medlem krävs alla övriga medlemmars |
| samtycke. Härvidlag råder avgörande skillnader mot en stiftare i|
| ett aktiebolag. En stiftare har en rad betydelsefulla |
| uppgifter i samband med att ett aktiebolag bildas. Att en |
| stiftare inte får vara underårig eller ha förvaltare ligger därför|
| i många andra personers intresse. När det gäller medlemskap i en|
| gruppering skulle ett motsvarande förbud ställas upp endast till|
| skydd för den underårige eller den som står under förvaltare. |
| Sådana skyddsregler hör inte hemma i den associationsrättsliga |
| lagstiftningen. Som framgår av den tidigare redogörelsen finns |
| bestämmelser om detta i föräldrabalken. Regeringen föreslår därför|
| inte något förbud i EEIG-lagen för den som är underårig eller har|
| förvaltare att vara medlem i en gruppering. |
| Den som är i konkurs får inte råda över egendom som hör till kon-|
| kursboet eller åta sig förbindelser som kan göras gällande i |
| konkursen (3 kap. 1 § konkurslagen). Den som är i konkurs kan |
| enligt svensk rätt inte heller bilda ett handelsbolag eftersom |
| likvidationsskyldighet inträder genast när en bolagsman försätts i|
| konkurs, om inte bolagsmannen utesluts eller utträder ur |
| bolaget (2 kap. 27, 29 och 30 §§ HBL). När ett handelsbolag |
| registreras måste därför bolagsmännen visa att de inte är i konkurs|
| (6 § handelsregisterförordningen). Den som är i konkurs kan inte|
| heller vara stiftare av ett aktiebolag. Han kan inte heller |
| teckna aktier som skall betalas före konkursens slut (Nial, |
| Svensk associationsrätt i huvuddrag, femte uppl., 1991, s. 50). |
| I det nu angiva hänseendet bör det i fråga om grupperingar införas|
| en ordning som motsvarar vad som gäller för andra |
| associationsformer. Ett förbud bör alltså ställas upp att den som|
| är i konkurs inte får vara medlem i en gruppering. Däremot finns|
| det inga skäl att ställa upp förbud för en gäldenär som ingått en|
| uppgörelse om ackord eller som omfattas av skuldsanering att få |
| vara medlem i en gruppering. |
| Betalningsinställelse innebär att gäldenären betraktas som |
| insolvent och därmed konkursmässig. För att bli försatt i konkurs|
| måste emellertid gäldenären uttryckligen ha förklarat att han |
| ställer in betalningarna (2 kap. 8 § konkurslagen). En |
| betalningsinställelse kan därför sägas vara ett förstadium till |
| konkurs även om det inte alltid leder till konkurs. Det kan |
| synas vara lämpligt att inte heller den som ställt in betal- |
| ningarna skall kunna vara medlem i en gruppering. Ett problem |
| är dock att en betalningsinställelse inte registreras i något |
| officiellt register. Det är alltså svårt för en blivande medlem i|
| en gruppering att visa att han inte ställt in betalningarna. |
| Det bör därför inte uppställas något förbud för den som ställt in|
| betalningarna att vara medlem i en gruppering. |
| Den som ålagts näringsförbud får inte driva näring och inte heller|
| vara bolagsman i ett handelsbolag, stiftare av ett aktiebolag |
| eller styrelseledamot eller ställföreträdare för ett handelsbolag,|
| ett aktiebolag eller en ekonomisk förening (se redogörelsen |
| under bakgrund). Ett uttyckligt förbud om att den som ålagts |
| näringsförbud inte får vara medlem i en gruppering bör därför införas|
| i lagen om näringsförbud. En upplysning om att det finns ett |
| sådant förbud bör också lämnas i den nya lagen om grupperingar. |
| Näringsförbudsregistret förs av Patent- och registreringsverket |
| (prop. 1993/94:171, bet. 1993/94:LU36, rskr. 1993/94:351). |
| De undantag som nu föreslagits bör gälla för den som vill bli |
| medlem i en gruppering som har sitt säte i Sverige och som |
| alltså skall registreras här. Visst stöd för ett vidare undantag|
| finns i artikel 4.4 som ger medlemsstaterna rätt att förbjuda |
| eller begränsa rätten för vissa kategorier av fysiska personer, |
| bolag eller andra rättsliga enheter att delta i grupperingar. |
| Den danska lagstiftningen om grupperingar torde, även om det |
| inte framgår uttryckligen av lagen, innebära att danska fysiska |
| och juridiska personers möjlighet att delta i grupperingar |
| begränsas inte bara till sådana grupperingar som har sitt säte i|
| Danmark och som registrerats där utan även till deltagande i |
| grupperingar generellt. |
| Det får förutsättas att de andra staterna inom EES ställer liknande|
| krav som Sverige föreslås göra för deltagande i en gruppering som|
| har sitt säte i dessa stater. Sverige ställer t.ex. inga krav på|
| vilka svenska fysiska eller juridiska personer som får delta i |
| utländska rättssubjekt, trots att sådana rättssubjekt får driva |
| näringsverksamhet i Sverige om kraven i lagen om utländska |
| filialer uppfylls. Det skulle vidare vara svårt att kontrollera |
| att bestämmelserna följs när det gäller grupperingar med säte |
| utanför Sverige. Det föreslås därför inte att kraven på vilka som får|
| vara medlemmar i en gruppering utvidgas till att avse även |
| grupperingar som har sitt säte utanför Sverige. |
| |
| |
| 7.5 Vem skall kunna vara företagsledare? |
|

Promemorians förslag: Överenstämmer med regeringens förslag (se promemorian s.
44 f.).
Remissinstanserna: Remissinstanserna har tillstyrkt förslaget eller lämnat det
utan erinran.
Bakgrund: En gruppering leds av en eller flera fysiska personer (före-
tagsledare) som utses antingen i avtalet om att bilda grupperingen eller genom
beslut av medlemmarna (se artikel 19). Det är endast företagsledaren, eller om
de är flera, var och en av dem som företräder grupperingen mot tredje man
(artikel 20). Till företagsledare kan inte utses den som inte får tillhöra
styrelsen eller direktionen i ett bolag eller inte får leda ett företag eller
inte får vara företagsledare i en gruppering. Sådana förbud kan finnas antingen
i den lagstiftning som gäller för företagsledaren eller den interna
lagstiftningen i den stat där grupperingen har sitt säte. Ett förbud kan också
ha tillkommit genom ett avgörande av domstol eller annan myndighet som har
beslutats eller erkänts inom en medlemsstat (artikel 19.1).
En medlemsstat kan vidare, för sådana grupperingar som finns registrerade i
den statens register, bestämma att en juridisk person får vara företagsledare
(artikel 19.2). En förutsättning för det är dock att den juridiska person som är
företagsledare utser en eller flera fysiska personer som dess representanter.
Uppgift om representanterna skall tas in i det register som skall upprättas. Där
skall anges om representanterna kan handla var för sig eller om de måste handla
i förening samt om uppdraget för en representant har upphört. Om en medlemsstat
tillåter att en juridisk person kan vara företagsledare, måste medlemsstaten
föreskriva att representanterna skall ha samma ansvar som företagsledarna.
I Danmark har några särskilda krav på företagsledaren inte ställts upp.
Möjligheten att tillåta en juridisk person som företagsledare har inte utnytt-
jats.
I svensk rätt finns inga bestämmelser om företagsledare eller motsvarande för
handelsbolag. Däremot finns det vissa krav på en verkställande direktör i ett
aktiebolag. Denne skall vara bosatt inom EES och får inte vara underårig, i
konkurs eller ha förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken (8 kap. 4 § ABL).
Om det inte finns någon i Sverige bosatt behörig ställföreträdare, skall
styrelsen bemyndiga en här i landet bosatt person att på bolagets vägnar ta emot
delgivning. Ett sådant bemyndigande får dock inte lämnas till den som är
underårig eller som har en förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken (8 kap.
11 § ABL). Samma krav gäller för en verkställande direktör i en ekonomisk före-
ning (6 kap. 4 och 11 §§ FL). Verkställande direktören i ett aktiebolag får inte
heller vara underkastad näringsförbud (6 § 5 lagen om näringsförbud). De krav
som gäller för verkställande direktören gäller även för en vice verkställande
direktör (8 kap. 3 § ABL, 6 kap. 3 § FL).
I svensk rätt är det möjligt för ett handelsbolag att ha en juridisk person
som bolagsman, t.ex ett annat handelsbolag eller ett aktiebolag. En sådan
bolagsman företräder ensam bolaget på samma sätt som andra bolagsmän. Undantag
finns från denna regel om något annat har avtalats eller om bolaget är i
likvidation (2 kap. 17 § HBL). En juridisk person kan alltså vara företrädare
för ett handelsbolag. Om ett aktiebolag är delägare i ett handelsbolag och
företräder det, är det alltså i princip aktiebolagets styrelse som företräder
handelsbolaget. Styrelsen kan därefter utse en eller flera firmatecknare. Ak-
tiebolagslagen och lagen om ekonomiska föreningar förutsätter att
styrelseledamöter och verkställande direktören skall vara fysiska personer, även
om det inte sägs uttryckligen.
Skälen för regeringens förslag: Företagsledaren företräder ensam grupperingen
gentemot tredje man även om han går utanför grupperingens ändamål. Den enda
inskränkning som kan göras i dennes företrädesrätt är att bestämma att
företagsledaren får företräda grupperingen endast i förening med en annan
företagsledare. Det förefaller lämpligt att företagsledaren för en gruppering
med säte i Sverige åläggs samma krav på bosättning m.m. som gäller för en
verkställande direktör i ett aktiebolag och en ekonomisk förening.
Företagsledaren bör inte heller, i likhet med vad som gäller verkställande
direktören i ett aktiebolag, få vara underkastad näringsförbud. Om det finns
flera företagsledare bör de krav som nu föreslås för företagsledaren gälla var
och en av dessa.
I anledning av den i avsnitt 7.4 föreslagna ändringen i lagen om näringsförbud
får det anses följdriktigt att näringsförbud även kan meddelas den som är
företagsledare för en gruppering med säte i Sverige.
Även om en juridisk person kan vara bolagsman i ett svenskt handelsbolag och
alltså företräda handelsbolaget kan det inte jämföras med den starka ställning
företagsledaren har i en gruppering. Det finns inte några starkt vägande skäl
för att tillåta att en företagsledare i en gruppering skall kunna vara en
juridisk person. Om det skulle tillåtas måste fysiska personer utses som
representanter. Ett annat skäl mot att tillåta att en juridisk person är
företagsledare är att det kan vara svårt att få ut ett eventuellt skadestånd av
den juridiska personen i fall då det inte finns någon som ansvarar personligen
för den juridiska personens skulder. För att sådana konsekvenser inte skall
uppkomma skulle det bli nödvändigt att endast tillåta sådana juridiska personer
där det finns ett personligt ansvar för skulderna. Detta skulle kräva en
ordentlig genomgång av svenska och framför allt utländska juridiska personer som
skulle kunna tillåtas vara företagsledare. Med anledning av det nu anförda
lämnas det inte något förslag att en juridisk person skall kunna vara
företagsledare i en gruppering.

7.6 Byte av säte

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens bedömning: Det skall inte utses någon myndighet som |
| av hänsyn till allmänna intressen skall kunna motsätta sig att en|
| gruppering byter säte. |
--------------------------------------------------------------------

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (se promemorian
s. 47 f.).
Remissinstanserna: Remissinstanserna har tillstyrkt förslaget eller lämnat det
utan erinran.
Bakgrund: En gruppering skall ha ett säte (artikel 5.) Grupperingen regi-
streras i den stat där den har sitt säte (artikel 6). Det är den nationella
lagstiftningen i den stat där grupperingen enligt avtalet att bilda denna har
sitt säte som skall tillämpas på avtalet (med vissa undantag) och på
grupperingens interna organisation (artikel 2). Sätet skall finnas inom EES och
vara beläget antingen i den ort där grupperingen har sitt huvudkontor eller i
den ort där någon av grupperingens medlemmar har sitt huvudkontor eller, när det
är fråga om en fysisk person, utövar sin huvudsakliga verksamhet, förutsatt att
grupperingen är verksam där (artikel 12).
En gruppering får byta säte inom gemenskapen (artikel 13). Om bytet innebär
att någon annan lagstiftning blir tillämplig skall ett relativt komplicerat
förfarande vidtas (artikel 14). Ett förslag till byte av sätet skall upprättas
och ges in till registret över grupperingar samt offentliggöras i en lämplig
officiell tidning inom den stat där grupperingen har sitt säte. Beslut om byte
av säte får fattas först två månader efter offentliggörandet. Beslutet skall
fattas enhälligt av medlemmarna och får verkan den dag då grupperingen tas in i
det nya registret. Sedan det nya sätet har registrerats kan det åberopas mot
tredje man enligt artikel 9.1 (se avsnitt 5.11). En medlemsstat kan emellertid
utse en myndighet som kan motsätta sig ett byte av säte som skulle medföra att
någon annan lagstiftning blev tillämplig. En sådan utsedd myndighet skall kunna
motsätta sig ett byte endast av hänsyn till allmänna intressen och beslutet
måste kunna prövas av domstol.
Möjligheten för en myndighet att motsätta sig byte av säte har inte utnyttjats
i Danmark.
För aktiebolag finns det regler om att bolagsordningen skall ange en ort i
Sverige där styrelsen skall ha sitt säte (2 kap. 4 § ABL). Byte av säte kan ske
genom ändring av bolagsordningen men orten för sätet måste finnas i Sverige. Om
så inte skulle vara fallet, är det ett hinder för att registrera bolagsordningen
(18 kap 4 § ABL). Motsvarande bestämmelser finns för ekonomiska föreningar
(2 kap. 2 § och 15 kap. 4 § FL). Styrelsens säte är avgörande för vilken domstol
bolaget resp. föreningen lyder under (10 kap. 1 § rättegångsbalken). När det
gäller handelsbolag finns det inga bestämmelser om säte. Däremot skall det i
handelsregistret intas uppgift om den ort där huvudkontoret finns (4 §
handelsregisterlagen). Det finns inte något krav på att orten för ett han-
delsbolags huvudkontor skall vara belägen i Sverige. Det finns heller inte någon
möjlighet för en myndighet eller domstol att motsätta sig att ett bolag eller en
ekonomisk förening byter ort inom Sverige för styrelsens säte eller att ett
handelsbolag byter ort för sitt huvudkontor.
Skälen för regeringens bedömning: Det finns inte några allmänna intressen som
kan motivera att en myndighet skall kunna motsätta sig att en gruppering byter
säte. Möjligheten att ställa upp regler om detta bör därför inte utnyttjas.

7.7 Likvidation

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens förslag: Reglerna om likvidation av handelsbolag |
| skall tillämpas även för grupperingar som har sitt säte i Sverige.|
--------------------------------------------------------------------

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag (se
promemorian s. 49 f.).
Remissinstanserna: Remissinstanserna har tillstyrkt förslaget eller lämnat det
utan erinran.
Bakgrund: En gruppering skall alltid avvecklas genom likvidation
(artikel 35.1). Likvidationen och avslutningen av denna skall ske enligt na-
tionell rätt (artikel 35.2). Förordningen innehåller dock några materiella
regler avseende likvidationen. Fram till det att likvidationen är avslutad
behåller grupperingen sin rättskapacitet (artikel 35.3). Likvidatorerna skall se
till att vissa uppgifter om likvidationen meddelas till det register som skall
föras över grupperingar och offentliggörs i en lämplig officiell tidning inom
den medlemsstat där sätet finns (artikel 35.4).
I Danmark hänvisar lagstiftningen om grupperingar till aktiebolagslagens
regler om likvidation. Likvidation av handelsbolag (intressentskaber) saknas det
regler om i Danmark.
En association kan enligt svensk rätt bli upplöst och avvecklad på olika sätt,
t.ex. genom konkurs och fusion. En avveckling kan också ske genom likvidation.
En likvidation innebär att associationens tillgångar omvandlas i pengar,
skulderna betalas och det eventuella överskottet delas. Sedan likvidationen
genomförts skall en registrerad association avföras ur vederbörande register. En
association behåller alltså sin rättskapacitet under likvidationen. Reglerna om
likvidation av handelsbolag i finns i 2 kap. 24-45 §§ HBL, av aktiebolag i 13
kap. ABL och av ekonomiska föreningar i 11 kap. FL. Reglerna är väsentligt olika
för å ena sidan handelsbolag, som präglas av den mera personliga avtalsrättsliga
karaktären av förhållandet mellan medlemmarna i en sådan association, och å
andra sidan aktiebolag och ekonomiska föreningar, där det bundna kapitalet i
aktiebolag påverkat likvidationsgrunderna.

Handelsbolag

Likvidationsgrunderna för handelsbolag återfinns i 2 kap. 24-30 §§ HBL. De
liknar i stort reglerna om när en gruppering kan eller skall upplösas, dock med
den skillnaden att det inte är domstol som beslutar om likvidationen.
Reglerna om hur ett handelsbolags likvidation ska gå till finns i 2 kap. 31-45
§§ HBL. Bolagsmännen kan själva verkställa likvidationen. I sådana fall handlar
alla bolagsmännen i förening och företräder bolaget, om inte något annat har
avtalats. Men bolagsmännen kan i stället utse en eller flera likvidatorer om de
är ense om det. Likvidatorn genomför likvidationen i bolagsmännens ställe och
företräder bolaget under likvidationen. Varje bolagsman har också rätt att be-
gära att domstolen utser en eller flera likvidatorer. Sådan likvidator skall
utses om det är sannolikt att likvidationen oskäligt uppehålls eller annars
utförs på ett sådant sätt att den äventyrar en bolagsmans rätt.
En likvidator som utses av domstol kan vara bolagsman. Likvidatorn får
emellertid inte vara underårig eller i konkurs eller ha förvaltare enligt 11
kap. 7 § föräldrabalken. Minst halva antalet likvidatorer skall vara bosatta i
Sverige om inte dispens ges (se vidare om bosättningskravet för likvidatorer i
avsnitt 8).
Har flera likvidatorer blivit utsedda skall de utföra uppdraget gemensamt, om
inte rätten bestämmer att uppdraget skall fördelas på visst sätt mellan dem.
Likvidatorn kan när som helst entledigas av domstolen, vilket skall ske om han
själv begär det eller om det annars finns anledning, t.ex. om han missköter
uppdraget. Domstolen skall också entlediga likvidatorn, om bolagsmännen är
överens om att återta likvidationen.
En bolagsman har rätt att låta sig företrädas av ett ombud under likvida-
tionen, om inte något annat har avtalats. Dödsboet efter en bolagsman får
företrädas bara av en ställföreträdare eller ett ombud, om inte något annat har
avtalats.
Bestämmelserna om bolagsmännens rättigheter och skyldigheter gäller på samma
sätt som före likvidationen, om inte något annat har avtalats. Före
bolagsskiftet kan en bolagsman emellertid inte lyfta ränta, arvode, vinst m.m.,
om inte något annat har avtalats.
När ett bolag har trätt i likvidation skall bolagets egendom i princip
förvandlas till pengar genom försäljning på offentlig auktion eller på annat
lämpligt sätt. Om det behövs för en ändamålsenlig avveckling eller för att de
anställda skall få skälig tid att skaffa ny anställning, får bolagets rörelse
fortsätta. För handelsbolag där antalet bolagsmän har gått ned till en finns
särskilda regler, se vidare i det följande. Alla kända skulder skall betalas
eller avsättas för betalning innan tillgångarna skiftas, om inte annat har
avtalats, men bolagsmännen kan avtala om att de får skifta tillgångarna innan
skulderna har betalats. Det beror på att borgenärernas säkerhet ligger i att
bolagsmännen har ett solidariskt ansvar för bolagets skulder.
Det finns inga särskilda bestämmelser i HBL om redovisning under likvida-
tionen. Alla handelsbolag är emellertid bokföringspliktiga enligt bok-
föringslagen och bokföringsplikten består även under likvidationen. För varje
räkenskapsår som likvidationen fortgår skall därför årsbokslut upprättas. Vissa
större handelsbolag är också skyldiga att upprätta årsredovisning enligt lagen
(1980:1103) om årsredovisning m.m. i vissa företag.
Behållningen fördelas sedan genom ett skifte. Det är bolagsmännen som
förrättar skiftet, men om en likvidator har tillsatts är det denne som gör det.
Vid skiftet fördelas behållningen mellan bolagsmännen. Fördelningen mellan
bolagsmännen beror i första hand på bolagsavtalet. Om det inte finns några
sådana bestämmelser, skall varje bolagsman först få ut sin insats. Om det blir
vinst eller förlust, delas den mellan bolagsmännen efter huvudtalet, om inte
något annat har bestämts. Skiftet skall vara skriftligt, annars är det ogiltigt.
Den faktiska utbetalningen, som kan dröja av olika skäl, kallas utskiftning.
En likvidator som inte är bolagsman får inte handlägga frågor om avtal och
andra rättshandlingar mellan honom och bolaget. Han får inte heller handlägga
frågor om avtal mellan bolaget och tredje man, om han har ett väsentligt
intresse i frågan som kan strida mot bolagets. Detsamma gäller rättegång och
annan talan. Likvidatorn har rätt till skäligt arvode och ersättning för
kostnader. Han ska avge en slutredovisning inklusive en redogörelse för
bolagsskiftet och till denna bifoga redovisningshandlingarna för hela
likvidationstiden. Slutredovisningen skall delges bolagsmännen. En likvidator
som uppsåtligen eller av oaktsamhet skadar bolaget när han fullgör sitt uppdrag
blir skadeståndsskyldig. Samma preskriptionstider som gäller för bolagsmän
gäller också för likvidatorer, med den skillnaden att preskriptionstiden börjar
löpa vid slutredovisningen i stället för vid årsredovisningen. Varje bolagsman
har rätt att klandra ett skifte som förrättats av en likvidator. Det sker genom
att talan väcks mot var och en av de andra bolagsmännen inom tre månader från
delgivningen av slutredovisningen. När skiftet har ägt rum är bolaget upplöst.
Om en likvidator har haft hand om likvidationen, är bolaget dock upplöst först
när slutredovisningen delgetts samtliga bolagsmän. Om ett bolag är försatt i
konkurs som avslutas utan överskott, är bolaget upplöst när konkursen avslutas.
Om det finns ett överskott, skall bolaget träda i likvidation.
En pågående likvidation kan avbrytas genom enhälligt beslut av bolagsmännen.
Detta torde inte vara fallet, om likvidationen beror på att en bolagsman gått i
konkurs. En lösning kan då vara att konkursboet utträder eller blir utesluten ur
handelsbolaget, varefter de kvarvarande beslutar att avbryta likvidationen och
återupptar verksamheten (Nial, Svensk associationsrätt i huvuddrag, femte uppl.,
s. 298).
Även efter det att ett bolag är upplöst efter likvidation kan likvidationen
återupptas. Så är fallet om det visar sig att bolaget har kvar tillgångar eller
om talan väcks mot bolaget eller om det på annat sätt uppkommer behov av en
likvidationsåtgärd.

Aktiebolag och ekonomiska föreningar

När det gäller aktiebolag är reglerna om skyldighet för ett aktiebolag att träda
i likvidation utformade för att skydda det bundna kapitalet. Även
förfarandereglerna är i hög grad utformade som ett skydd för kapitalet (13 kap.
ABL). Reglerna om likvidation av ekonomiska föreningar har utformats med
aktiebolagslagen som förebild (11 kap. FL). Styrelsen får t.ex. inte handha
likvidationen av ett aktiebolag eller en ekonomisk förening utan den sköts
alltid av en eller flera likvidatorer som utses av domstol eller av Patent- och
registreringsverket. För likvidatorernas kvalifikationer gäller samma regler som
för styrelseledamöter (13 kap. 7 § ABL och 11 kap. 7 § FL). Minst halva antalet
likvidatorer skall alltså vara bosatta inom EES. Samma övriga inskränkningar
som för handelsbolagen gäller, dvs. likvidatorn får inte vara underårig, i kon-
kurs eller ha förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken (8 kap. 4 § ABL och 6
kap. 4 § FL).
Revisorernas uppdrag upphör inte på grund av likvidationen (13 kap. 7 § ABL
och 11 kap. 7 § FL). När likvidation inträtt skall styrelsen (och verkställande
direktören) avge redovisning för förvaltningen under den tid för vilken
redovisningshandlingar inte tidigare framlagts på stämma (13 kap. 9 § ABL och 11
kap. 9 § FL). Likvidatorerna skall för varje räkenskapsår avge en årsredovisning
för stämman. Principiellt sker denna redovisning enligt samma regler som före
likvidationen med vissa avvikelser. Bl.a. skall andra värderingsregler tillämpas
för tillgångarna, nämligen högst marknadsvärdet minus försäljningskostnader (13
kap. 12 § ABL, 11 kap. 12 § FL). Revisorerna skall uttala sig om likvidationen
enligt deras mening fördröjs.
Likvidatorernas uppgift är att förvandla egendomen till pengar och betala
skulderna. Rörelsen får fortsättas av samma skäl som ett handelsbolag i
likvidation får fortsätta sin rörelse.
Skiftet får inte, som reglerna om handelsbolag medger, ske före skuld-
betalningen. Likvidatorerna skall därför genast söka kallelse på de okända
borgenärerna. Utskiftningen får göras först när den i kallelsen bestämda
anmälningstiden gått ut och alla kända skulder blivit betalda eller medel
avsatts till betalning (13 kap. 10 och 13 § ABL, 11 kap. 10 och 13 §§ FL).
Stämman har i princip kvar sina befogenheter under likvidationen men ändamålet
med likvidationen, nämligen att verksamheten skall avvecklas, begränsar stämmans
kompetens (13 kap. 8 § ABL, 11 kap. 8 § FL).
När likvidatorerna fullgjort sitt uppdrag skall slutredovisning lämnas till
revisorerna, inklusive en redogörelse för skiftet samt redovisningshandlingarna
för hela likvidationstiden. Stämman skall därefter granska slutredovisningen. Om
likvidatorerna finner att bolaget resp. föreningen är på obestånd, skall de ge
in en konkursansökan. När redovisningen framlagts på stämman är bolaget resp.
föreningen upplöst. Även om slutredovisning har lagts fram kan ägare till en
tiondel av samtliga aktier resp. en tiondel av samtliga röstberättigade
medlemmar begära att en stämma inkallas för att avgöra om skadeståndstalan skall
väckas. Om talan väcks, eller om det visar sig att det finns andra tillgångar
eller det finns behov av andra likvidationsåtgärder, är bolaget resp. föreningen
inte upplöst utan likvidationen fortsätter (13 kap. 16 § ABL, 11 kap. 16 § FL).
Det finns även möjlighet för stämman att besluta att likvidationen skall upphöra
och verksamheten fortsätta. Det krävs dock att det är stämman som beslutat om
likvidationen, med ett undantag för aktiebolagen, och att revisorerna yttrat
sig. Ett sådant beslut får inte heller fattas, om lividationsanledning finns
enligt lag eller bolagsordningen resp. föreningsstadgarna eller om utskiftning
har ägt rum. Aktiebolag får inte heller fatta ett sådant beslut, om det egna
kapitalet inte uppgår till det registrerade (13 kap. 17 § ABL, 11 kap. 17 § FL).
Under likvidationen skall en associations firma tecknas med tillägg att firman
är i likvidation (26 § firmalagen [1974:156]).
Skälen för regeringens förslag: Som framgått av redogörelsen för de svenska
reglerna om likvidation skiljer sig reglerna avseende handelsbolag på ett
påtagligt sätt från de som gäller för aktiebolag och ekonomiska föreningar. För
de senare är syftet framför allt att skydda kapitalet, vilket hör ihop med att
aktieägarna resp. föreningsmedlemmarna inte ansvarar personligen för bolagets
resp. föreningens förpliktelser. Likvidationen måste bl.a. av denna anledning
skötas av särskilda likvidatorer som utses av domstol eller Patent- och
registreringsverket även i fall då det är stämman som har beslutat om
likvidation. I handelsbolag, där varje bolagsman ansvarar solidariskt för
handelsbolagets skulder, kan likvidationen genomföras av bolagsmännen gemensamt
eller av en av bolagsmännen eller domstol utsedd likvidator, t.ex. en av bolags-
männen. Handelsbolagslagens regler kan också i stor utsträckning avtalas bort av
bolagsmännen.
Det framstår som mest naturligt och ändamålsenligt att, för en så flexibel
bolagstyp som en gruppering är, låta reglerna om likvidation av handelsbolag
tillämpas även i fråga om grupperingar som har sitt säte i Sverige. Det innebär
också att medlemmarna i en gruppering i stor utsträckning kan avtala om att
likvidationen skall genomföras på ett annat sätt än vad HBL anger.
Regeringen föreslår alltså att HBL:s regler om likvidationen skall gälla även
för grupperingar som har sitt säte i Sverige och som har registrerats här. En
sådan lösning innebär också att en gruppering som har gått i konkurs, och där
konkursen avslutas utan överskott, är upplöst när konkursen avslutas.
I promemorian föreslogs att 2 kap. 35 § andra stycket HBL inte skulle
tillämpas på grupperingar. Regeringen gör en annan bedömning i denna fråga, se
författningskommentaren till 6 § EEIG-lagen.
Bosättningskravet för likvidatorer i handelsbolag behandlas i avsnitt 8.

7.8 Regler om obestånd och betalningsinställelse m.m.

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens bedömning: Det behövs inga särskilda regler om en |
| grupperings obestånd och betalningsinställelse eller om den tid-|
| punkt då ett medlemskap skall upphöra. |
--------------------------------------------------------------------

Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens bedömning (se pro-
memorian s. 59 f.).
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser som yttrat sig i frågan har
tillstyrkt förslaget eller lämnat det utan erinran. Föreningen Auktoriserade
Revisorer FAR har dock ansett att det bör tydliggöras i vilken utsträckning
konkurslagen och annan lagstiftning kan anses vara tilllämpbar.
Bakgrund: En gruppering omfattas av nationell lagstiftning om obestånd och
betalningsinställelse (artikel 36). Om ett rättsligt förfarande inleds mot en
gruppering på grund av betalningsinställelse, får det dock inte ensamt medföra
att ett sådant förfarande inleds mot medlemmarna.
En medlemsstat kan också, med hänsyn till sin nationella lagstiftning om
upplösning, likvidation, obestånd och betalningsinställelse, bestämma att ett
medlemskap skall upphöra vid tidpunkter som anges i den nämnda lagstiftningen
(art 28.1, andra stycket).
De svenska reglerna om obestånd finns huvudsakligen i konkurslagen (KL).
Föremålet för konkurs är en gäldenär, dvs. den som har skulder (1 kap. 1 § KL).
Alla som kan ikläda sig rättigheter och skyldigheter, t.ex. en gruppering, kan
alltså försättas i konkurs. Behörig domstol i konkursärenden är den domstol där
gäldenären bör svara i tvistemål som rör betalningsskyldighet i allmänhet (2
kap. 1 § KL). För bolag, förening eller annat samfund, stiftelse eller annan
sådan inrättning är det den domstol där styrelsen har sitt säte eller, om sätet
för styrelsen inte är bestämt eller styrelse inte finns, där förvaltningen föres
(10 kap. 1 § rättegångsbalken). Den som inte har känt hemvist i riket får även
sökas där egendom som han äger finns (10 kap. 3 § rättegångsbalken).
Betalningsinställelse regleras också i KL och är en grund för konkurs.
Det finns även andra regelsystem vid obestånd. Ekonomiska uppgörelser (ackord
utan konkurs) kan träffas mellan gäldenären och hans borgenärer enligt
ackordslagen. Ackordsförfarandet genomförs under medverkan av en god man och
ackordet kommer till stånd genom överens-kommelse eller genom beslut efter
förhandling i särskild ordning (offentligt ackord). Till Lagrådet har nyligen
överlämnats en lagrådsremiss om företagsrekonstruktion. Där föreslås ett nytt
förfarande för att rädda företag i ekonomisk kris. Ackord är ett inslag i det
föreslagna förfarandet.
Skuldsanering enligt skuldsaneringslagen kan endast beviljas en fysisk person.
Det finns inte några särskilda regler i svensk rätt om vid vilken tidpunkt ett
medlemskap eller liknande skall upphöra i samband med likvidation, obestånd o.d.
Skälen för regeringens bedömning: Det behövs inga särskilda regler om obestånd
och betalningsinställelse för en gruppering. Konkurslagen kan tillämpas även
beträffande en gruppering och det finns regler om var en gruppering skall
begäras i konkurs. Om grupperingen har säte i Sverige, och alltså skall
registreras här, är den domstol där sätet finns behörig konkursdomstol. Även
ackordslagen kan tillämpas utan att någon lagändring behöver ske. Något
ytterligare klargörande torde inte behövas. Det finns inte heller skäl att
införa särskilda regler om när medlemskapet skall upphöra.

7.9 Skall en gruppering kunna upplösas av hänsyn till allmänna intressen?

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens förslag: En gruppering som har sitt säte i Sverige |
| och som inte har en till registret anmäld företagsledare skall |
| kunna försättas i likvidation av allmän domstol. Detsamma skall |
| gälla om grupperingen saknar annat organ som skall finnas |
| enligt avtalet om att bilda grupperingen. |
| Om en medlem i en gruppering går i konkurs eller åläggs närings-|
| förbud, skall denne omedelbart utträda ur grupperingen. Om så |
| inte sker, skall en domstol kunna besluta att grupperingen |
| skall träda i likvidation. Före likvidationsbeslutet skall |
| grupperingen ha förelagts att inom viss tid vidta den åtgärd som|
| behövs för att undgå likvidation. |
--------------------------------------------------------------------

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (se promemorian
s. 61 f.).
Remissinstanserna: Så gott som alla remissinstanser har tillstyrkt pro-
memorians förslag eller lämnat det utan erinran. En remissinstans (Kammarrätten
i Göteborg) har ansett att den domstol som skall besluta om likvidation bör vara
länsrätt (allmän förvaltningsdomstol) och inte tingsrätt (allmän domstol).
Patent- och registeringsverket har ansett att verket och inte domstol skall
kunna besluta om likvidation.
Bakgrund: Varje medlemsstat kan enligt förordningen bestämma att en myndighet
inom staten kan ansöka hos domstol om att en gruppering med säte inom staten
skall upplösas om grupperingen åsidosätter allmänna intressen. Det krävs emel-
lertid att det enligt statens lagstiftning är möjligt att på sådan grund upplösa
registrerade bolag eller andra rättsliga enheter (artikel 32.3).
I Danmark har en myndighet (Ehrvervs- og Selskabsstyrelsen, dvs. mots-
varigheten till Patent- och registreringsverket) fått en möjlighet att först
fastställa en frist inom vilken grupperingen skall åtgärda att den inte har den
ledning (ledelse) som framgår av förordningen eller grupperingsavtalet. Om så
inte sker får myndigheten ansöka hos domstol (skifteretten) att upplösa
grupperingen. Samma myndighet kan också ansöka hos domstolen att en gruppering
skall upplösas, om en medlem inte utträder trots att medlemmen inte har rätt att
vara medlem i en gruppering, nämligen om medlemmen är omyndig, har ställt in
betalningarna eller är i konkurs. Vidare gäller bestämmelserna om likvidation i
14 kap. aktieselskabsloven (den danska aktiebolagslagen) också för grupperingar.
De likvidationsgrunder som följer av dessa bestämmelser är dock inte tillämpliga
för grupperingar.
I Storbritannien kan en domstol upplösa en gruppering med säte där som
åsidosätter allmänna intressen, om domstolen finner att det är rättvist och
skäligt (just and equitable) att upplösa grupperingen.
Någon möjlighet för en svensk domstol att upplösa ett handelsbolag finns inte,
förutom att en domstol kan försätta bolaget i konkurs på begäran av bolaget
självt eller en borgenär. Likvidationsgrunderna för ett handelsbolag innebär att
bolaget själv beslutar om likvidation eller att det automatiskt går i
likvidation. En domstol kan alltså inte försätta bolaget i likvidation. Däremot
kan en domstol tillsätta en eller flera likvidatorer (se avsnitt 7.7).
För aktiebolag och ekonomiska föreningar kan upplösning ske genom att domstol
eller Patent- och registreringsverket (PRV) beslutar om likvidation, om inte
stämman fattar ett sådant beslut (tvångslikvidation). Domstolen eller PRV kan
alltså besluta om likvidation, om likvidationsanledning föreligger enligt
bolagsordningen resp. stadgarna, om konkurs avslutas med överskott eller om det
saknas en behörig till registret anmäld företagsledning, dvs. styrelse eller
föreskriven verkställande direktör (13 kap. 4 § ABL, 11 kap. 4 § FL). Viktiga
likvidationsgrunder för aktiebolag är vidare att mer än hälften av
aktiekapitalet har gått förlorat och att årsredovisning inte för något av de två
senaste räkenskapsåren insänts till PRV (13 kap. 2 § och 4 § 4 ABL). Ett aktie-
bolag kan vidare sättas i likvidation, om aktieägare uppsåtligen har genom
missbruk av sitt inflytande i bolaget medverkat till överträdelse av ABL eller
bolagsordningen (13 kap. 3 § ABL). En ekonomisk förening kan också försättas i
likvidation, om verksamheten drivs på ett sådant sätt som uppenbarligen inte
motsvarar de förutsättningar under vilka registrering har skett (11 kap. 4 § 4
FL) eller om antalet medlemmar gått ned under det minsta antal som krävs, dvs.
under tre (11 kap. 3 § FL). Både aktiebolag och ekonomiska föreningar kan upp-
höra genom fusion (14 kap. ABL och 12 kap. FL). Slutligen upphör, som tidigare
nämnts, ett bolag eller en förening vars konkurs avslutas utan överskott.
Skälen för regeringens förslag: Enligt svensk rätt har en domstol endast rätt
att upplösa en association enligt de ovan redovisade reglerna. Någon mer allmän
regel som innebär att en association måste följa lagar och förordningar etc.
finns inte som grund för upplösning. Förutsättningen enligt förordningen för att
det skall vara möjligt att införa en sådan mer allmän regel är alltså inte
uppfylld.
Förordningen (artikel 28.1) innebär att den som inte längre uppfyller kraven i
artikel 4.1 (dvs. krav på säte eller huvudkontor för juridiska personer och
verksamhet för fysiska personer inom gemenskapen) upphör att vara medlem i grup-
peringen. Grupperingen fortsätter dock att bestå med de kvarvarande medlemmarna
(artikel 30). Grupperingen skall enligt förordningen upplösas om villkoren i
vissa artiklar inte är uppfyllda, t.ex. om grupperingen inte längre är av under-
stödjande karaktär i förhållande till medlemmarnas verksamhet, om antalet
anställda överstiger 500, om antalet medlemmar understiger två eller om med-
lemmarnas huvudkontor resp. verksamhet inte längre finns i olika medlemsländer
(se artikel 31.3). Beslutar inte medlemmarna om upplösning, kan domstol enligt
förordningen bestämma att grupperingen skall upplösas, om inte rättelse vidtas
innan domstolen har avgjort ärendet (artikel 32.1).
Det kan finnas skäl att införa en möjlighet för domstol att upplösa en
gruppering, om en eller flera medlemmar antingen aldrig har uppfyllt eller inte
längre uppfyller de speciella krav som enligt de enskilda medlemsländerna kan
ställas på en medlem i en gruppering. Särskilda krav kan nämligen ställas på
medlemmarna i en gruppering enligt artikel 4.4. Såsom redovisats i avsnitt 7.4
föreslås det där, med stöd av den nämnda artikeln, att den som är i konkurs
eller som ålagts näringsförbud inte skall kunna vara medlem i en gruppering. Om
en medlem går i konkurs eller åläggs näringsförbud, bör medlemmen åläggas en
skyldighet att utträda ur grupperingen. Om medlemmen inte utträder, kan det
synas lämpligt att en domstol skall kunna besluta att grupperingen skall träda
i likvidation. Stöd för en sådan ordning finns i artikel 28.1, andra stycket,
som hänvisar till medlemsstaternas egen lagstiftning. Om en bolagsman i ett
svenskt handelsbolag försätts i konkurs, skall bolaget träda i likvidation, om
det inte i stället har bestämts att bolagsmannen skall utträda ur bolaget eller
uteslutas (2 kap. 27 § samt 29-30 §§ HBL). Om en bolagsman har ålagts närings-
förbud, finns det visserligen ingen uttrycklig bestämmelse om likvidation, men
det torde kunna åberopas mot honom att det finns en viktig grund för bolagets
upplösning (2 kap. 25 § HBL). Det finns också stöd för en sådan bestämmelse i
ingressens sjuttonde stycke, som ger medlemsstaterna rätt att anta lagar eller
förordningar eller vidta administrativa åtgärder som inte strider mot tillämp-
ningsområdet för eller syftet med förordningen om grupperingar.
En gruppering skall utse en företagsledare eller de andra organ som skall
finnas enligt grupperingsavtalet. Om så inte sker, bör en domstol kunna besluta
om likvidation beträffande en gruppering som har säte inom Sverige. Så kan näm-
ligen ske enligt svensk rätt, om ett aktiebolag eller en ekonomisk förening
saknar styrelse eller verkställande direktör i de fall sådan skall utses (13
kap. 4 § 3 ABL och 11 kap. 4 § 3 FL). Eftersom det endast är företagsledaren
som kan binda grupperingen gentemot tredje man kan det även falla in under
förordningens artikel 32.2, nämligen att det finns en viktig grund för domstolen
att bestämma att grupperingen skall upplösas. För tydlighetens skull bör dock en
uttrycklig bestämmelse härom införas. Som nyss nämndes har de enskilda staterna
rätt att anta lagar och förordningar m.m. som inte strider mot
tillämpningsområdet för eller syftet med denna förordning (ingressens sjuttonde
stycke). En bestämmelse av den angivna innebörden kan inte anses strida mot
tillämpningsområdet för eller syftet med förordningen.
Det förefaller lämpligt att den myndighet som skall kunna ansöka om
likvidation av grupperingen är samma myndighet som skall handha registret över
grupperingar (se avsnitt 7.11).
Kammarrätten i Göteborg har påpekat att det i promemorian inte anges om det är
allmän domstol eller allmän förvaltningsdomstol som skall pröva frågor om
likvidation av en gruppering (8 § i promemorians förslag till EEIG-lag).
Kammarrätten anser dock att frågan bör prövas av länsrätt (allmän för-
valtningsdomstol) i stället för av tingsrätt (allmän domstol) medan PRV anser
att verket självt och inte domstol skall kunna besluta om likvidation. Frågor om
likvidation av ett aktiebolag på grund av att bolaget är i konkurs som avslutas
med överskott, inte har anmält behörig styrelse eller verkställande direktör
eller inte har sänt in årsedovisning för något av de två senast räkenskapsåren
prövas numera av PRV i stället för av tingsrätt (prop. 1993/94:43, bet.
1993/94:LU7, rskr. 1993/94:54, SFS 1993:1495), medan likvidation av en ekonomisk
förening på liknande grunder fortfarande prövas av tingsrätt. Övriga
likvidationsgrunder för aktiebolag och ekonomiska föreningar prövas av
tingsrätt. EEG-förordningen kräver att upplösning skall beslutas av domstol,
varför det inte kan överlämnas till PRV att fatta beslut i dessa frågor.
Regeringen anser det lämpligt att tingsrätterna, som redan prövar vissa frågor
om likvidation av aktiebolag och ekonomiska föreningar och i vissa fall utser
likvidatorer i handelsbolag, också prövar frågor om likvidation av en
gruppering.
PRV har också föreslagit att verket skall kunna avföra en medlem ur EEIG-
registret (se avsnitt 7.11) om medlemmen går i konkurs eller åläggs
näringsförbud, i stället för att domstol skall försätta grupperingen i likvida-
tion. PRV har hänvisat till att en person som försatts i konkurs eller som har
ålagts näringsförbud avförs från de uppdrag denne finns registrerad för i
aktiebolagsregistret enligt 18 kap. 4 a § ABL. Emellertid avser den angivna
regeln i ABL att en ställföreträdare har försatts i konkurs eller ålagts
näringsförbud, medan de här föreslagna reglerna avser att avföra en medlem ur
registret, vilket är en betydligt mer ingripande åtgärd. Regeringen föreslår
därför inte någon sådan regel som PRV föreslagit.
En förutsättning för att tingsrätten skall kunna besluta att grupperingen
skall upphöra bör dock vara att en myndighet har förelagt grupperingen en frist
inom vilken grupperingen skall rätta till förhållandena. Medlemmarna kan då
fatta de nödvändiga besluten för att undgå upplösning. En gruppering kan t.ex. i
grupperingsavtalet (artikel 27.2) föreskriva att en medlem som inte uppfyller de
krav som ställs i nationell lag för medlemskap skall uteslutas.

7.10 Förbud att utöva verksamhet som åsidosätter allmänna intressen?

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens bedömning: Det skall inte utses någon myndighet som |
| kan förbjuda en gruppering att utöva verksamhet som strider mot |
| allmänna intressen. |
--------------------------------------------------------------------

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (se promemorian
s. 65 f.).
Remissinstanserna: Remissinstanserna har tillstyrkt förslaget eller lämnat det
utan erinran.
Bakgrund: En behörig myndighet i en medlemsstat kan enligt förordningen
förbjuda en gruppering att utöva verksamhet som strider mot allmänna intressen i
den staten (artikel 38). Det är inte helt klart vilken valfrihet för
medlemsstaterna som den nu angivna artikeln innebär. Den skulle nämligen kunna
förstås på det sättet att det i en medlemsstat skall finnas en behörig myndighet
som får förbjuda viss verksamhet. Övervägande skäl talar emellertid för att
bestämmelsen innebär en frihet för medlemsstaterna att själva bestämma om det
skall finnas en behörig myndighet som kan förbjuda viss verksamhet.
Artikeln innebär att förbudet skall kunna prövas av domstol. Vad som menas med
allmänna intressen inom staten framgår inte av förordningen. Det krävs inte att
grupperingen har sitt säte i den stat där verksamheten förbjuds.
I Danmark har någon myndighet som kan förbjuda viss verksamhet inte utsetts.
I Sverige finns det inte någon generell möjlighet för en myndighet att
förbjuda en juridisk person eller annan association att bedriva verksamhet.
Lagen (1986:436) om näringsförbud innebär att endast fysiska personer, inte
juridiska personer, kan åläggas näringsförbud. Näringsförbud innebär att den som
ålagts förbudet inte får bedriva näringsverksamhet eller vara bolagsman,
stiftare, styrelseledamot, verkställande direktör, annan ställföreträdare,
faktiskt utöva ledningen av en näringsverksamhet eller äga så många aktier i ett
aktiebolag att röstetalet överstiger femtio procent. Något förbud av själva
verksamheten som sådan kan däremot inte meddelas.
Skälen för regeringens bedömning: Det finns inte några allmänna intressen som
talar för att en myndighet skall utses som skall kunna förbjuda en gruppering
att utöva verksamhet i Sverige. Någon regel av denna innebörd bör därför inte
införas. Däremot kan det finnas andra regler som innebär att en myndighet i
speciella fall kan förbjuda ett företag att utöva en viss verksamhet, t.ex. av
miljöskäl. Sådana bestämmelser gäller naturligtvis även för en gruppering. Det
kan erinras om att den som ålagts näringsförbud inte skall kunna vara medlem i
en gruppering (se avsnitt 7.4).

7.11 Register över grupperingar m.m.

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens förslag: Ett register över grupperingar skall föras |
| av Patent- och registreringsverket. Uppgifter som införs i |
| registret skall publiceras i Post- och Inrikes Tidningar. |
| Vissa beslut i registreringsfrågor skall kunna överklagas till |
| länsrätt. |
--------------------------------------------------------------------

Promemorians förslag: Överenstämmer med regeringens förslag (se promemorian s.
67 f.) med undantag för att den inte innehåller några särskilda regler om
överklagande i registreringsfrågor.
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser har tillstyrkt att Patent- och
registreringsverket (PRV) skall föra registret över grupperingar. En remiss-
instans (Kammarrätten i Göteborg) anser att överklagande av ett beslut av PRV i
en registreringsfråga skall prövas av länsrätt och inte av regeringen. PRV har
förslagit att publicering skall ske i en av PRV utgiven tidning i stället för i
Post-och Inrikes Tidningar.
Bakgrund: Enligt artikel 6 skall en gruppering tas in i ett register i den
stat där den har sitt säte. I samband med registreringen skall, förutom gruppe-
ringsavtalet, ett antal handlingar och uppgifter ges in, se artikel 7. Enligt
artikel 10 skall även en grupperings huvudkontor eller avdelningskontor som
finns i en annan medlemsstat än den där grupperingen har sitt säte registreras i
den stat där kontoret är beläget, förutom i den stat där sätet finns. Kopior och
ev. översättningar av de handlingar som skall inges till "sätesregistret" skall
också ges in till "kontorsregistret". Enligt artikel 39.1 skall medlemsstaterna
inrätta det eller de register som skall svara för registrering enligt artikel 6
och 10. Medlemsstaterna skall också bestämma hur de handlingar som avses i
artikel 7 och 10 skall ges in och se till att de handlingar som skall ges in
till "sätesregistret" kungörs i en lämplig officiell tidning inom den stat där
grupperingen har sitt säte. Vidare skall medlemsstaten bestämma hur handlingar
och uppgifter enligt artikel 8 c (handlingar och uppgifter om bl.a. inrättande
eller nedläggning av huvud- eller avdelningskontor, vem som utsetts till
företagsledare m.m) skall offentliggöras. Sådana handlingar och uppgifter
behöver nämligen inte offentliggöras i sin helhet. Offentliggörandet av sådana
uppgifter kan i stället ske i form av utdrag eller ett meddelande om att de har
givits in till registret (artikel 8, sista stycket).
Vidare skall medlemsstaterna se till att var och en kan ta del av handlingarna
i registren och få kopior av dessa handlingar. Medlemsstaterna får bestämma att
avgifter får tas ut för registrering, kungörande samt för rätten att ta del av
handlingar och att få kopior av dem. Avgifterna får dock inte överstiga de
administrativa kostnaderna för verksamheten (artikel 39.1, andra och tredje
styckena). Slutligen skall medlemsstaterna se till att upplysningar om de
uppgifter som skall kungöras i Europeiska gemenskapernas officiella tidning
(Official Journal) enligt artikel 11, dvs. uppgifter om bildandet av en
gruppering och avslutandet av en grupperings likvidation, lämnas till kontoret
för de Europeiska gemenskapernas offentliga publikationer inom en månad efter
offentliggörandet i den nationella tidningen (artikel 39.2).
I Danmark har Ehrvervs- og Selskabsstyrelsen fått i uppgift att sköta
registreringen dels av de grupperingar som har säte i Danmark och dels av de
huvud- eller avdelningskontor som finns i Danmark för grupperingar som inte har
säte där. Styrelsen har också fått i uppgift att fastställa de regler som är
nödvändiga för tillämpningen av förordningen och att bestämma avgifter för
anmälan, offentliggörande och utskrifter.
Skälen för regeringens förslag: Sverige har en skyldighet att inrätta ett
register där sådana grupperingar som har sitt säte i Sverige skall registreras.
Vidare skall ett huvudkontor eller avdelningskontor i Sverige för sådana
grupperingar som inte har sitt säte i Sverige registreras här.
I Sverige finns en central registreringsmyndighet för flera typer av asso-
ciationer, nämligen Patent- och registreringsverket (PRV). Aktiebolagen
registreras sedan lång tid av PRV. Ansvaret för föreningsregistret och
handelsregistret håller för närvarande på att överföras från länsstyrelserna
till PRV. Det förefaller därför naturligt att PRV får föra även det register som
skall omfatta grupperingarna, inklusive uppgifter om huvud- eller
avdelningskontor för sådana grupperingar som inte har sitt säte i Sverige.
Registret skall omfatta hela riket.
Enligt förordningen skall medlemsstaterna vidare besluta om hur registre-
ringshandlingarna skall ges in. Sådana regler torde omfattas av regeringens rätt
att utfärda s.k. verkställighetsföreskrifter (8 kap. 13 § regeringsformen).
Reglerna bör alltså kunna meddelas i förordningsform.
Bestämmelser om hur innehållet i registret skall kungöras bör däremot meddelas
i lagform, jämför t.ex. 18 kap. 2 § ABL och 15 kap. 2 § FL, där det bestäms att
vad som införts i registret skall kungöras i Post- och Inrikes Tidningar.
Post- och Inrikes Tidningar har till uppgift att upplysa om införingar och
ändringar i många officiella register som finns i Sverige, bl.a. aktiebolags-
registret, föreningsregistret och handelsregistret. Det förefaller därför
lämpligt att denna publikation används för offentliggörande även av förhållanden
som rör grupperingar. PRV har föreslagit att uppgifterna skall publiceras i en
av verket utgiven tidning för att minska kostnaderna för publiceringen. Den
frågan bör emellertid avgöras i annat sammanhang när frågor om publicering kan
tas upp mera generellt. Ett sådant sammanhang kan vara det lagstiftningsarbete
om års- och koncernredovisning enligt EG-direktiv (SOU 1994:17) som pågår inom
regeringskansliet. Regeringen är därför inte nu beredd att föreslå att uppgifter
skall kunna publiceras i en av PRV utgiven tidning i stället för i Post- och
Inrikes Tidningar.
Bestämmelser skall också införas om hur de uppgifter som framgår av artikel 8
c skall kungöras. Sådana uppgifter behöver inte kungöras i sin helhet.
Kungörandet kan nämligen i stället ske i form av ett utdrag eller ett meddelande
om att de har givits in till registret. Det synes lämpligt att regeringen, eller
den myndighet regeringen bestämmer, får avgöra hur kungörandet skall ske.
Medlemsstaterna skall också se till att var och en har möjlighet att vid
"sätesregistret" resp. "kontorsregistret" ta del av de handlingar som skall ges
in enligt artikel 7 och att var och en skall kunna få kopior av dessa hand-
lingar, även per post.
I Sverige finns en grundlagsskyddad rätt för alla svenska medborgare att ta
del av allmänna handlingar, se 2 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen (TF). Alla
handlingar som förvaras hos en myndighet och som anses som inkomna till eller
upprättade hos en myndighet är allmänna handlingar (2 kap. 3 § TF). Rätten att
ta del av allmänna handlingar får begränsas endast om handlingen i det särskilda
fallet omfattas av en sekretessbestämmelse. Den innebär också en rätt att mot
avgift få avskrift eller kopia av handlingen. Rätten att få del av allmänna
handlingar är visserligen formellt begränsad till svenska medborgare men en
sådan rätt tillkommer även utländska medborgare. Inskränkningar i utlänningars
rätt att ta del av allmänna handlingar kan göras, förutom i TF, även i vanlig
lag men några sådana lagregler finns för närvarande inte. Myndigheten får inte
efterforska vem som begär att få ut handlingen eller vilket syfte denne har
annat än för att kunna pröva om det finns några hinder att lämna ut handlingen
(2 kap. 14 § TF). Det svenska regelsystemet garanterar alltså alla att ta del av
och få kopior av de handlingar beträffande grupperingar som kommer att
registreras i Sverige. Skyldighet att sända begärda handlingar per post framgår
av 7 § förordningen (1980:900) om statliga myndigheters serviceskyldighet, m.m.
Även i detta avseende är alltså de svenska reglerna tillräckliga för att upp-
fylla kraven i förordningen och några ytterligare regler behövs inte.
Medlemsstaterna får också bestämma att avgifter skall erläggas för regi-
strering, kungörande och rätten att ta del av handlingar och att få kopior av
dem. Avgifterna får dock inte överstiga de administrativa kostnaderna för
verksamheten. Enligt de riktlinjer riksdagen (jfr. prop. 1989/90:138, bet.
1989/90:FiU38, regeringens förordningsmotiv 1992:3) har bestämt för avgifter
enligt avgiftsförordningen (1992:191) skall principen om full kostnadstäckning
gälla. De avgifter som fastställts för t.ex. ärenden rörande registrering av
uppgifter om aktiebolag i aktiebolagsförordningen och motsvarande ärenden
rörande ekonomiska föreningar och handelsbolag bygger på samma princip och
omfattar även kostnad för kungörande. Principen om full kostnadstäckning innebär
att myndigheten skall täcka sina kostnader men också att en avgift inte får
överstiga statens kostnader för handläggningen av ärendet. Avgifter för ärenden
rörande registrering av grupperingar och kungörande samt utdrag ur registret bör
följa samma principer och meddelas i förordningsform eller i särskilt regerings-
beslut.
Inga avgifter får tas ut av den som utnyttjar rätten att ta del av allmänna
handlingar (2 kap. 12 § TF). Däremot får avgift tas ut för kopior av handlingar
liksom utdrag ur registren. Expeditioner av kopior av handlingar där antalet
understiger tio är normalt gratis (16 § avgiftsförordningen). För tio sidor är
avgiften bestämd till 40 kr och för varje sida därutöver till två kr. Även här
tas avgiften ut endast för att täcka de administrativa kostnaderna. PRV har rätt
att ta ut avgift för alla kopior och utskrifter från automatisk databehandling
även om beställningen understiger tio sidor (16 § förordningen [1988:403] med
instruktion för Patent- och registreringsverket). Några ytterligare regler om
avgift för kopior m.m. behövs inte.Det svenska regelsystemet om avgiftsuttag
överensstämmer sammanfattningsvis med förordningens krav på att avgiften inte
får överstiga de administrativa kostnaderna för verksamheten.
Det synes lämpligt att PRV även får i uppgift att se till att de handlingar
och uppgifter som skall offentliggöras enligt artikel 8 tas in i Post- och
Inrikes Tidningar (se artikel 39.1). Vidare bör PRV se till att de upplysningar
som skall kungöras i Europeiska gemenskapernas officiella tidning (EGT) enligt
artikel 11, dvs. uppgifter om bildandet av en gruppering och avslutandet av en
grupperings likvidation, lämnas till kontoret för de Europeiska gemenskapernas
offentliga publikationer inom en månad efter offentliggörandet i Post- och
Inrikes Tidningar. Detta kan också ske i förordningsform.
Vad gäller rätten att överklaga PRV:s beslut i en registreringsfråga har
Kammarrätten i Göteborg ansett att en sådan talan bör prövas av länsrätt.
Kammarrätten har härvid hänvisat till 18 kap. 7 § tredje stycket ABL (som
innebär att PRV:s beslut att avskriva en anmälan för registrering eller att
vägra registrering av ett aktiebolag enligt 18 kap. 4 § första stycket kan
överklagas till kammarrätten genom besvär inom två månader från beslutets dag),
men ansett att talan bör prövas av länsrätten. Regeringen delar synpunkten att
det är lämpligt att vissa beslut i registreringsfrågor skall prövas av domstol.
Efter mönster från ABL föreslås därför att PRV:s beslut att avskriva ansökan om
registrering eller att vägra registrering skall överklagas till domstol. Dom-
stolsprövningen skall numera ske i länsrätt som första instans och det skall
krävas prövningstillstånd för överklagande till kammarrätten (se prop.
1992/93:100 bil. 3, s. 24 f. och s. 93, bet. 1992/93:JuU24, rskr. 1992/93:289,
prop. 1993/94:133, bet. 1993/94:JuU24, rskr. 1993/94:319 samt prop. 1994/95:27).
Det föreslås därför att överklagande skall ske till länsrätt (allmän
förvaltningsdomstol) och att det skall krävas prövningstillstånd i kammarrätten.

7.12 Påföljder vid brister i offentliggörande m.m

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens förslag: Om en gruppering underlåter att lämna hand-|
| lingar och uppgifter till det register som skall föras av PRV, |
| skall företagsledaren av PRV kunna föreläggas vid vite att full-|
| göra dessa uppgifter. PRV skall också kunna döma ut vitet. Det-|
| samma skall gälla om grupperingen underlåter att ange de uppgif-|
| ter som skall finnas på grupperingens brev, beställningssedlar |
| och liknande handlingar. |
--------------------------------------------------------------------

Promemorians förslag: Överenstämmer med promemorians förslag (se promemorian s
72 f.).
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser har tillstyrkt promemorians
förslag eller lämnat det utan erinran. En remissinstans har ansett att PRV inte
själv skall kunna döma ut förelagda viten utan att det skall prövas av länsrätt
efter ansökan av PRV.
Bakgrund: Medlemsstaterna skall enligt artikel 39.3 bestämma lämpliga
påföljder för underlåtenhet att iaktta föreskrifterna om offentliggörande i
artikel 7 (skyldigheten att ge in handlingar och uppgifter till registret över
grupperingar), artikel 8 (skyldigheten att offentliggöra vissa uppgifter i en
lämplig nationell tidning) och artikel 10 (skyldigheten att ge in kopior av
handlingar och ev. översättning om huvud- och avdelningskontor). Vidare skall
lämplig påföljd bestämmas för underlåtenhet att iaktta föreskrifterna i
artikel 25 (dvs. skyldigheten att på brev o.dyl. ange grupperingens namn,
registreringsnummer, adress, inskränkningar i företagsledarens eller före-
tagsledarnas rätt att ensam företräda grupperingen och i förekommande fall
uppgift om att grupperingen har trätt i likvidation).
I Danmark har bötesstraff införts som påföljd för den som överträder
bestämmelserna i de ovan redovisade artiklarna. Det kan också i föreskrifter som
utfärdats med stöd av förordningen bestämmas bötesstraff för överträdelser av
bestämmelser i föreskrifterna. Om överträdelse begås av ett bolag eller annan
association (aktieselskaber, anpartsselskaber, andelselskaber eller liknande)
kan associationen som sådan ådömas bötesstraff. Slutligen kan en företagsledare,
en likvidator eller en medlem i en gruppering som underlåter att i rätt tid
följa de skyldigheter som framgår av förordningen om grupperingar, av den danska
lagen om grupperingar eller av de regler som Ehrvervs- og Selskabsstyrelsen har
bestämt med stöd av lagen påföras dagliga eller veckoliga böter.
Skälen för regeringens förslag: Vid bedömning av vilken eller vilka påföljder
som bör komma i fråga för underlåtenhet att följa bestämmelserna i förordningen
bör man hålla i minnet att de som i första hand kommer att drabbas av
påföljderna är näringsidkare. Den lämpligaste påföljden för att reglerna skall
efterlevas torde därför vara att påföljden drabbar denne ekonomiskt. Exempel på
ekonomiska sanktioner är böter eller vite.
Ett bötesstraff kan enligt gällande svensk rätt endast ådömas en fysisk person
och inte en juridisk person. Däremot kan ett vitesföreläggande enligt 2 § lagen
(1985:206) om viten riktas mot fysisk eller juridisk person. Den typ av
sanktion som används mot liknande typer av förseelser inom associationsrätten är
böter eller vite, se t.ex. 19 kap. 1 och 2 §§ ABL och 16 kap. 1 och 2 §§ FL.
Vite används t.ex. vid underlåtenhet att hos registreringsmyndigheten göra
behörig anmälan för registrering. Vitesföreläggande kan enligt ABL och FL riktas
endast mot fysiska personer (verkställande direktören eller styrelseledamot) i
aktiebolaget och den ekonomiska föreningen. I de nyligen antagna ändringarna i
ABL (prop. 1993/94:196, bet. 1993/94:LU32, rskr. 1993/94:422) för att anpassa
regelsystemet till EG:s bolagsdirektiv, bl.a. det s.k. publicitetsdirektivet,
har föreskrivits att vitesföreläggandet skall riktas mot verkställande
direktören eller styrelseledamot när ett aktiebolag försummar att lämna vissa
särskilda uppgifter på bolagets brev, fakturor och orderblanketter (artikel 4
och 6 i publicitetsdirektivet, 16 kap. 4 § och 19 kap. 2 § ABL).Syftet med
påföljdsbestämmelserna är att de skall leda till att registrering m.m. sker och
att det sker i rätt tid och på ett riktigt sätt. Att i efterhand straffa den som
inte fullgör detta förefaller inte särskilt meningsfullt, särskilt som det
straff som kan tänkas bli utdömt torde bli förhållandevis lågt och risken för
åtal kan bedömas som liten. Ett vitesföreläggande torde i stället vara ett
smidigt sätt att komma till rätta med grupperingar som inte följer be-
stämmelserna om att ge in handlingar m.m. enligt artikel 7 och 10 eller om att
lämna de uppgifter som skall finnas på grupperingens brev, beställningssedlar
m.m. enligt artikel 25. Däremot torde det inte finnas behov av några sanktioner
vid underlåtenhet att följa artikel 8 (skyldighet att offentliggöra vissa
uppgifter och handlingar) eftersom det föreslås att det är PRV som skall se till
att dessa uppgifter offentliggörs. För att PRV skall kunna fullgöra denna
skyldighet krävs det att handlingarna och uppgifterna ges in till PRV. Denna
skyldighet har redan föreslagits bli sanktionerad. Det torde också vara mest
effektivt att vitesföreläggandet riktas mot företagsledaren personligen (eller
var och en av företagsledarna om det finns flera) och inte mot grupperingen som
sådan. Eftersom en gruppering kan ha andra ledningsorgan än de som krävs enligt
förordningen bör ett vitesföreläggande även kunna riktas mot en ledamot av ett
sådant ledningsorgan.
Det förefaller också effektivt att det är registreringsmyndigheten, dvs. PRV,
som både förelägger och dömer ut vitet. En remissinstans (Kammarrätten i
Göteborg) har ansett att PRV inte själv bör döma ut förelagda viten utan att den
frågan bör prövas av länsrätt på ansökan av PRV. Som också Lagrådet har varit
inne på kan det anföras skäl från rättssäkerhetssynpunkt mot en sådan lösning.
PRV har dock redan i dag sådana uppgifter när det gäller aktiebolag och ekono-
miska föreningar och såvitt är känt har det inte lett till några missförhållan-
den. Som emellertid Lagrådet också har anfört kan en mer generell översyn av
regelsystemet på denna punkt inte ske inom ramen för detta lagstiftningsärende.

7.13 Förhållandet mellan grupperingar och lagen om utländska filialer

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens förslag: Intressegrupperingar skall inte omfattas |
| av lagen (1992:160) om utländska filialer. |
--------------------------------------------------------------------

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (se promemorian
s. 75 f.).
Remissinstanserna: Remissinstanserna har tillstyrkt förslaget eller lämnat det
utan erinran.
Bakgrund: Utländska företag samt svenska och utländska medborgare som är
bosatta utomlands omfattas av lagen (1992:160) om utländska filialer m.m.
(filiallagen). Med ett utländskt företag avses någon som - utan att vara fysisk
person eller svenskt företag - bedriver näringsverksamhet i Sverige (se mer om
begreppet utländskt företag nedan). Enligt lagen får sådana rättsubjekt driva
näring i Sverige efter det att de anmält näringsverksamheten till PRV resp.
länsstyrelsen och utsett en verkställande direktör resp. föreståndare.
Utländska företag skall enligt 2 § bedriva sin verksamhet genom ett
avdelningskontor med självständig förvaltning (filial). Det finns bestämmelser
om filialens firma (5-7 §§). Filialen skall stå under ledning av en
verkställande direktör (8 §). Denne skall vara bosatt inom EES och får inte vara
underårig, i konkurs, underkastad näringsförbud eller ha förvaltare enligt
11 kap. 7 § föräldrabalken (9 §). Verkställande direktören är ansvarig för
filialens verksamhet och skall ha fullmakt att i alla frågor som rör
verksamheten i Sverige handla på det utländska företagets vägnar, motta stämning
för det utländska företaget och själv eller genom annan företräda bolaget
(10 §). Om verkställande direktören inte är bosatt i Sverige, skall det
utländska bolaget utse en i Sverige bosatt person att på bolagets vägnar ta emot
delgivning. Filialen skall ha en egen bokföring, som är skild från det utländska
företagets bokföring i övrigt (11 §). Räkenskaperna och verkställande
direktörens förvaltning skall granskas av en auktoriserad eller godkänd revisor
(12 §). Filialens redovisningshandlingar och revisionsberättelsen skall varje år
sändas in till PRV tillsammans med motsvarande handlingar för företaget i dess
helhet, om de offentliggjorts i företagets hemland. Filialregistret förs av PRV.
Det finns också regler om avregistrering av en filial (18 - 21 §§).
Utomlands bosatta svenska och utländska medborgare får bedriva nä-
ringsverksamhet här i Sverige, om en föreståndare utses (2 §). Denne skall vara
bosatt i Sverige och ansvara för den här bedrivna verksamheten. En föreståndare
får inte vara underårig, i konkurs, underkastad näringsförbud eller ha
förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken (24 §). Föreståndaren skall ha
fullmakt att företräda näringsidkaren på samma sätt som en verkställande
direktör. Anmälan om vem som är föreståndare skall ges in till länstyrelsen i
det län där verksamheten bedrivs (25 §). Bokföringen för näringsverksamheten i
Sverige skall vara skild från verksamheten i övrigt (26 §).
Den som driver näring utan att utse verkställande direktör eller föreståndare,
när det skall ske, döms till böter (29 §). Verkställande direktören kan också
föreläggas vid vite att göra anmälan och sända in handlingar (30 §).
Skälen för regeringens förslag: Filiallagen gäller för utländska företag. Med
ett utländskt företag avses någon som - utan att vara fysisk person eller
svenskt företag - bedriver näringsverksamhet i Sverige (se prop. 1991/92:88, s.
27, bet. 1991/92:NU27, rskr. 1991/92:185). Ett svenskt företag är ett företag
som är bildat enligt svenska bestämmelser. Ett svenskt aktiebolag är bildat
enligt den svenska aktiebolagslagen, ett svenskt handelsbolag enligt den svenska
lagen om handelsbolag och enkla bolag osv. Frågan är då enligt vilken
rättsordning en gruppering skall anses bildad. Den skulle kunna anses bildad
enligt svensk rätt eller enligt utländsk rätt eller enligt en rättsordning som
är av sitt eget slag (sui generis), dvs. gemenskapsrätten. Förordningen om
grupperingar kommer att gälla som svensk lag. En gruppering skulle därför kunna
anses vara bildad enligt svensk rätt. I vart fall förefaller det naturligt att
en gruppering med säte i Sverige anses som en svensk juridisk person. Mer osä-
kert är det med en gruppering som inte har sitt säte i Sverige. Den grupperingen
lyder delvis under den stats lagar där sätet finns, eftersom medlemsstaterna i
vissa fall skall eller får meddela regler som kompletterar förordningen. Med
hänsyn till det anförda kan det i varje fall inte anses vara klart att en sådan
gruppering kan betraktas som en svensk juridisk person. Filiallagen skulle
alltså sannolikt bli tillämplig på dessa grupperingar.
Det finns anledning att ställa frågan om det är nödvändigt eller önskvärt att
låta filiallagen omfatta grupperingar oavsett om dessa har säte i eller utanför
Sverige. Förordningen ger i och för sig medlemsstaterna rätt att anta lagar
eller förordningar eller vidta administrativa åtgärder i fråga om grupperingar.
En förutsättning för detta är dock att lagarna etc. inte strider mot
tillämpningsområdet för eller syftet med förordningen (ingressens sjuttonde
stycke).
Filiallagen innehåller regler om att näringsverksamheten skall registreras,
att verkställande direktör eller föreståndare skall utses, att en filial skall
avregistreras i vissa fall, hur kungörande av uppgifter skall ske samt vilka
sanktioner som kan bli aktuella om vissa bestämmelser i filiallagen inte följs.
Liknande regler finns redan i förordningen om grupperingar. En gruppering skall
registreras där den har sitt säte. Ett huvud- eller avdelningskontor som finns i
en annan stat än den där sätet är beläget skall också registreras. Det finns
regler om att uppgifter ur registren skall kunna erhållas på ett enkelt sätt
till en kostnad som inte får överstiga de administrativa kostnaderna för verk-
samheten. Vidare innehåller förordningen krav på att grupperingen skall ha en
företagsledare som skall företräda grupperingen. I avsnitt 7.5 har föreslagits
att företagsledaren skall vara bosatt inom EES och inte får vara omyndig, i
konkurs, ha ålagts näringsförbud eller ha förvaltare enligt 11 kap. 7 §
föräldrabalken. I förordningen finns regler om när en gruppering skall upphöra
och hur publicering av uppgifter ur registret skall ske. Vidare skall varje stat
bestämma lämpliga sanktioner, om reglerna i syfte att offentliggöra vissa
uppgifter inte följs.
Sammanfattningsvis kan sägas att reglerna i filiallagen har stora likheter med
reglerna i förordningen om grupperingar. Syftet med reglerna torde också vara
detsamma. Det kan därför varken anses nödvändigt eller lämpligt att ålägga en
gruppering ytterligare ett "lager" av liknande regler som måste följas. Att låta
filiallagen gälla även för grupperingar skulle för övrigt kunna tänkas strida
mot det nyss nämnda sjuttonde stycket i ingressen. En sådan lösning skulle näm-
ligen kunna motverka syftet med förordningen, som ju är att erbjuda ett
effektivt och smidigt hjälpmedel för företag och fysiska personer att samverka
över gränserna. De nu anförda skälen gäller oavsett om grupperingen har säte i
eller utanför Sverige.
Huruvida en gruppering kan anses som ett svenskt företag får, som anförts
ovan, anses oklart. Det bör därför i filiallagen föras in en uttrycklig
bestämmelse om att en gruppering, oavsett var den har sitt säte, inte omfattas
av filiallagen.
Det nu anförda utesluter inte att det kan vara lämpligt att i svensk rätt
beträffande grupperingar ha regler om bokföring, årsredovisning, revision och
firma. Dessa frågor skall behandlas i det följande (avsnitt 7.14 och 7.15).

7.14 Frågor om bokföringsskyldighet, årsredovisning, revision m.m.

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens förslag: En gruppering som har säte i Sverige skall |
| vara bokföringsskyldig enligt bokföringslagen, även om den inte |
| utövar näringsverksamhet i Sverige. Andra grupperingar är bok- |
| föringsskyldiga i Sverige för sin verksamhet här och skall hålla|
| bokföringen skild från grupperingens bokföring i övrigt. De regler|
| om årsredovisning, redovisning i koncerner och revision som |
| gäller för handelsbolag skall gälla även för grupperingar. |
--------------------------------------------------------------------

Promemorians förslag: Överensstämmer i sak med regeringens förslag (se
promemorian s. 79 f.).
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har tillstyrkt förslaget eller
lämnat det utan erinran. Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet
har ifrågasatt om förordningen ger utrymme för nationella regler om att
grupperingar som inte har sitt säte i Sverige åläggs bokföringsskyldighet här.
Bokföringsnämnden har haft synpunkter på den lagtekniska konstruktionen
beträffande bokföringsskyldighet för grupperingar som inte har sitt säte i
Sverige och av bestämmelsen om att de regler som gäller för handelsbolag om
bokföring och revision också skall gälla för grupperingar. Föreningen
Auktoriserade Revisorer FAR har ifrågasatt behovet av den sistnämnda regeln.
Bakgrund: Förordningen innehåller inga regler om bokföringsskyldighet för en
gruppering, om skyldighet att upprätta årsredovisning eller om revision. De
enskilda staterna kan bestämma i dessa frågor under förutsättning att det inte
motverkar syftet med förordningen (ingressens sjuttonde stycke).
En näringsidkare är bokföringsskyldig i Sverige enligt 1 § första stycket
första meningen bokföringslagen (1976:125). Ett aktiebolag, en ekonomisk
förening eller ett handelsbolag är bokföringsskyldigt även om det inte utövar
näringsverksamhet (1 § första stycket andra meningen bokföringslagen).
Bokföringslagen (BFL) innnehåller regler om löpande bokföring, årsbokslut och
arkivering.
Den som är bokföringsskyldig skall upprätta årsbokslut (resultat- och
balansräkning). Enskilda näringsidkare vars bruttoomsättningssumma understiger
20 gånger basbeloppet är dock inte skyldiga att upprätta årsbokslut (1 § sista
stycket BFL).
Aktiebolag och ekonomiska föreningar skall upprätta årsredovisning (resultat-
och balansräkning samt förvaltningsberättelse) se 11 kap. 1 § ABL och 9 kap. 1 §
FL. Alla aktiebolag skall sända in årsredovisningen till PRV (11 kap. 3 § ABL)
medan ekonomiska föreningar endast behöver sända in årsredovisningen efter före-
läggande av PRV (9 kap. 3 § FL).
Annan bokföringsskyldig, bl.a. större handelsbolag, skall under vissa
förutsättningar upprätta årsredovisning enligt lagen (1980:1103) om års-
redovisning m.m. i vissa företag (ÅRL), se 2 kap. 1 § ÅRL. De förutsättningar
som skall vara uppfyllda är att antalet anställda under räkenskapsåret i
medeltal har varit minst tio, att företaget är moderföretag i en koncern och
antalet anställda i koncernen under räkenskapsåret i medeltal har varit minst
tio eller att tillgångarnas nettovärde enligt balansräkningen för de två senaste
räkenskapsåren överstiger 1000 gånger basbeloppet (2 kap. 1 § ÅRL). Vissa större
sådana företag skall sända in årsredovisningen till PRV (2 kap. 3 § ÅRL). Andra
redovisningsskyldiga skall sända in årsredovisning efter föreläggande från
länsstyrelsen/registreringsmyndigheten. Sådant föreläggande skall utfärdas när
någon begär det (2 kap. 4 § ÅRL).
En revisor skall granska ett aktiebolags årsredovisning tillsammans med
räkenskaperna samt styrelsens och verkställande direktörens förvaltning (10 kap.
7 § ABL). Motsvarande bestämmelse finns för ekonomiska föreningar (8 kap. 10 §
FL). För aktiebolag skall minst en av bolagsstämman utsedd revisor vara
auktoriserad eller godkänd (10 kap. 3 § ABL). För större ekonomiska föreningar
skall minst en av revisorerna vara auktoriserad (8 kap. 5 § FL). De företag som
omfattas av ÅRL och som uppfyller något av storlekskriterierna i 2 kap. 1 § ÅRL
skall utse en eller flera revisorer, som skall granska företagets årsredovisning
jämte räkenskaperna samt företagsledningens förvaltning (4 kap. 1 och 7 §§ ÅRL).
För vissa större företag som omfattas av ÅRL skall minst en revisor vara auk-
toriserad (4 kap. 3 § och 2 kap. 3 § ÅRL).
Det förtjänar nämnas att förslag till ändringar av vissa av de nu nämnda
lagrummen har lämnats i betänkandet Års- och koncernredovisning enligt EG-
direktiv, del I (SOU 1994:17).
Skälen för regeringens förslag: En näringsidkare är bokföringsskyldig enligt
bokföringslagen. Näringsidkare är den som yrkesmässigt driver verksamhet av
ekonomisk art. Begreppet näringsidkare är alltså ett vitt begrepp. Vidare är
vissa typer av juridiska personer alltid bokföringsskyldiga, nämligen aktie-
bolag, handelsbolag och ekonomiska föreningar, även om de inte driver
näringsverksamhet. Ett svenskt aktiebolag som driver verksamhet utanför Sverige
är alltså bokföringsskyldigt här för den utländska verksamheten. Det har ansetts
att svenska företags utländska filialer omfattas av bokföringslagen med vissa
undantag, t.ex. för arkivering (se Bokföringsnämndens rekommendation nr. 3,
punkten 18).
I bokföringslagen finns ingen uttrycklig bestämmelse om hur långt den allmänna
bokföringsskyldigheten för näringsidkare sträcker sig, om näringsverksamhet
bedrivs utanför Sverige. Det har dock ansetts följa av bestämmelserna att
bokföringsskyldigheten omfattar svenska juridiska personer (dvs. även andra
juridiska personer än aktiebolag, handelsbolag eller ekonomiska föreningar,
vilka alltid omfattas av bokföringsskyldighet) och svenska fysiska personer som
driver näringsverksamhet i Sverige och att den även omfattar verksamheten i
utlandet. Beträffande fysiska personer torde detta förutsätta att verksamheten
anses som en och samma rörelse.
Utländska företags och utomlands bosatta svenska och utländska medborgares
bokföringsskyldighet för verksamhet i Sverige följer av lagen om utländska
filialer.
Det är som anförts i föregående avsnitt oklart om en gruppering kan anses vara
bildad enligt svensk rätt och därmed vara en svensk juridisk person. Det bör
därför klargöras i vilken utsträckning en gruppering är bokföringsskyldig i
Sverige.
För det första bör en gruppering med säte i Sverige, på samma sätt som t.ex.
ett handelsbolag, vara bokföringsskyldig i Sverige även om grupperingen inte
driver näringsverksamhet. Anknytningen till Sverige får anses utgöra
tillräckligt skäl för en sådan bestämmelse. Det innebär i sin tur att, om en
sådan gruppering bedriver verksamhet utanför Sverige, den utländska verksamheten
kommer att omfattas av bokföringsskyldighet här.
Om en gruppering inte har säte i Sverige men bedriver näringsverksamhet här
bör den också vara bokföringsskyldig här. I promemorian föreslogs en uttrycklig
bestämmelse härom i 9 § EEIG-lagen. Bokföringsnämnden har invänt att en
gruppering som inte har sitt säte i Sverige är bokföringsskyldig enligt 1 §
bokföringslagen om den bedriver näringsverksamhet här, och att bestämmelsen i
promemorian om bokföringsskyldighet för sådana grupperingar är överflödig. Även
Riksåklagaren har kritiserat promemorians förslag att en "utländsk" gruppering
skall vara bokföringsskyldig enligt EEIG-lagen och inte enligt bokföringslagen,
eftersom det kan skapa tveksamhet om brister i bokföringen kan leda till
bokföringsbrott enligt 11 kap. 5 § brottsbalken. Bokföringsbrott förutsätter
nämligen bokföringsskyldighet "enligt bokföringslagen". Regeringen delar
bedömningen att en uttrycklig bestämmelse i EEIG-lagen är överflödig när det
gäller grupperingar som inte har säte i Sverige men som bedriver
näringsverksamhet här. Sådana grupperingar är alltså bokföringsskyldiga redan
enligt den gällande bokföringslagen. Det bör tilläggas att den svenska
lagstiftaren otvivelaktigt har kompetens att föreskriva bokföringsskyldighet för
grupperingar som inte har sitt säte i Sverige. Enligt artikel 2 i förordningen
sägs visserligen att den nationella lagstiftningen i den stat där grupperingen
har sitt säte skall tillämpas på grupperingens interna organisation. Bokförings-
och årsredovisningsregler avser emellertid inte enbart grupperingens interna
organisation, eftersom de bl.a. har till syfte att ge utomstående viss insyn i
grupperingens verksamhet. Nationella regler gäller dessutom för utövande av
verksamheten och kontroll av denna (se ingressens sextonde stycke). Vidare får
medlemsstaterna fritt tillämpa eller anta lagar eller förordningar eller vidta
administrativa åtgärder som inte strider mot tillämpningsområdet för eller
syftet med denna förordning. Det får därmed anses falla under den nationella
lagstiftningskompetensen att föreskriva bokföringsskyldighet även för
grupperingar som bedriver näringsverksamhet i Sverige men som inte har sitt säte
här.
Det kan diskuteras om det är angeläget att en sådan "utländsk" gruppering med
verksamhet här i landet skall vara bokföringsskyldig här även för den verksamhet
som bedrivs utomlands. I lagen om utländska filialer sägs att en filial skall ha
egen bokföring som skall vara skild från det utländska företagets egen bokföring
i övrigt. Det torde kunna förutsättas att de andra staterna inom EES har regler
om bokföringskyldigheten för verksamhet som bedrivs där. Bokföringsskyldigheten
för en gruppering som har sitt säte utanför Sverige men som driver verksamhet
här bör därför inte omfatta den utländska verksamheten.
Frågan är då om en sådan "utländsk" grupperings bokföring skall hållas skild
från grupperingens bokföring i övrigt. Filiallagen innehåller en sådan regel. Om
en gruppering med verksamhet i olika stater åläggs att hålla bokföringen i varje
stat skild från verksamheten i övrigt kan det visserligen tyckas vara ett hinder
för grupperingens verksamhet och ändamålet med grupperingen (ingressens
sjuttonde stycke). Å andra sidan är det troligt att varje stat ålägger en
gruppering som är verksam där en bokföringsskyldighet som med nödvändighet måste
följa den statens nationella bokföringsregler. Det kan därför till och med vara
önskvärt att bokföringen för verksamhet i en stat hålls skild från bokföringen
för verksamhet i en annan stat. Även problemet med transaktioner i olika valutor
i de olika staterna torde förenklas om bokföringen hålls skild. Regeringen
föreslår därför att en gruppering, som inte har säte i Sverige men som driver
verksamhet här, skall hålla bokföringen för verksamheten i Sverige skild från
grupperingens övriga bokföring. Riksåklagaren har anfört att den lagtekniska
lösning som valts i promemorian när det gäller skyldigheten att hålla
bokföringen skild från grupperingens övriga bokföring innebär att åsidosättande
av den skyldigheten inte kan leda till ansvar för bokföringsbrott. Samma
lagtekniska konstruktion finns emellertid sedan tidigare i filiallagen och har,
såvitt är känt, inte vållat några problem. Vidare har 1993 års
skattebrottsutredning (Fi 1993:08) i tilläggsdirektiv fått i uppdrag att göra en
allmän översyn av bl.a. bokföringsbrottet (dir. 1994:94), varför frågan torde
kunna utredas i det lagstiftningsarbetet.
Slutligen skall frågor om revision m.m. behandlas. För utländska företags
filialer gäller, utöver filiallagens regler om revision och skyldighet att
insända uppgifter till registreringsmyndigheten m.m. (se 12-13 §§), de
bestämmelser om bokföring och revision som gäller för ett svenskt företag av
motsvarande slag (14 §). Detta innebär att t.ex. ABL:s redovisningsregler och
ÅRL gäller för vissa filialer.
Företag som är bokföringsskyldiga omfattas av ÅRL utan att någon lagändring
behöver vidtas, om de kriterier som uppställs där är uppfyllda (2 kap. 1 § ÅRL).
En gruppering har stora likheter med ett svenskt handelsbolag. Det förefaller
lämpligt att bestämmelserna i ÅRL om revision m.m. får gälla även grupperingar
som är bokföringsskyldiga här (se 2 kap. 1 § ÅRL).
Svenska Revisorssamfundet SRS har ansett att ÅRL inte skall tillämpas
beträffande grupperingar utan att den nya årsredovisningslag som föreslås för
aktiebolag och vissa handels- och kommanditbolag enligt EG:s
redovisningsdirektiv (SOU 1994:17) i stället skall gälla. Förslaget om
årsredovisningslag har remissbehandlats och ärendet bereds för närvarande inom
Justitiedepartementet. Det kommer inte att kunna presenteras för riksdagen i så
god tid att lagstiftningen kan träda i kraft den 1 januari 1995, då förslaget
till lag om intressegrupperingar föreslås träda i kraft. Frågan om den
föreslagna årsredovisningslagen skall gälla även för sådana företag som inte
omfattas av EG:s redovisningsdirektiv, t.ex. grupperingar, kommer
Redovisningskommittén (Ju 1991:07) att ta ställning till i sitt slutbetänkande.
SRS har också ansett att de storlekskriterier som gäller enligt ÅRL för skyl-
dighet att upprätta årsredovisning, koncernredovisning och anlita kvalificerad
revisor inte skall tillämpas för grupperingar, vilket bl.a. skulle medföra att
en gruppering alltid måste anlita kvalificerad revisor. Regeringen anser det
emellertid inte lämpligt att avvika från de regler som i dessa avseenden gäller
för bl.a. handelsbolag och är alltså inte beredd att tillmötesgå SRS i dessa av-
seenden.

7.15 Firma

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens förslag: En grupperings firma skall innehålla orden |
| "europeisk ekonomisk intressegruppering" eller |
| förkortningen "EEIG". Firman får inte vara förväxlingsbar med en|
| annan i EEIG-registret införd firma. I övrigt skall reglerna i |
| firmalagen (1974:156) gälla även för en grupperings firma. |
--------------------------------------------------------------------

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (se promemorian
s. 84 f.).
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser har tillstyrkt promemorians
förslag eller lämnat det utan erinran. PRV har föreslagit att, i det fall en
gruppering som inte har sitt säte i Sverige men som har ett avdelningskontor här
inte kan registrera sin firma här på grund av att den är förväxlingsbar med en
registrerad firma, en annan firma skall registeras med tillägg inom parentes av
den firma som den har i det land där sätet finns.
Bakgrund: Enligt förordningen skall grupperingsavtalet innehålla uppgift om
grupperingens namn, föregånget av eller följt av antingen orden "europeisk
ekonomisk intressegruppering" eller förkortningen "EEIG", om inte dessa ord
eller denna förkortning redan ingår i namnet (artikel 5 a). Vidare skall namnet
tydligt anges på grupperingens brev, beställningssedlar och liknande handlingar
(artikel 25).
Enligt firmalagen (1974:156) är firma den beteckning under vilken nä-
ringsidkare driver sin verksamhet (1 §). Firma är alltså inte detsamma som
näringsidkarens namn. En näringsidkare förvärvar ensamrätt till firman genom
registrering eller inarbetning (2 §). Ensamrätt till en registrerad firma
innebär att annan än innehavaren inte får använda ett med firman förväxlingsbart
näringskännetecken inom det område för vilket firman registrerats, om det inte
visas att innehavaren inte kan lida skada av det (3 §). Ett kännetecken anses
förväxlingsbart endast om det avser verksamhet av samma eller liknande slag,
dock med vissa undantag (6 §). Firman får registreras endast om den är ägnad att
särskilja innehavarens verksamhet från andras (9 §). I vissa fall registreras
inte firman, t.ex. om den är förväxlingsbar med närings- eller varukännetecken
(10 § 6 och 7). Firma får registreras på två eller flera språk, under
förutsättning att lydelserna överensstämmer till sitt innehåll. Vad som i
firmalagen sägs om firma tillämpas på envar av lydelserna (11 §). Det finns
vidare regler om överlåtelse av firma (13-14 §§), om förbud mot användning av
näringskännetecken (15 §), om hävande av registrering (16-17 §§) och om ansvar
och ersättningsskyldighet (18-25 §§). Slutligen finns det bestämmelser om hur
firmateckning skall ske (26 §).
Handelsbolags firma registreras i handelsregistret, se 4 § handelsregister-
lagen (974:157) för det län där verksamheten skall drivas (3 §). Ett aktiebolags
firma registreras i aktiebolagsregistret (44 § aktiebolagsförordningen), en
ekonomisk förenings firma i föreningsregistret (18 § förordningen (1987:978) om
ekonomiska föreningar) och en utländsk filials firma i filialregistret (4 och
14 §§ förordningen (1992:380) om utländska filialer m.m.). Registreringen av
firman gäller i hela landet för aktiebolag, filialer och ekonomiska föreningar.
Samtliga nu nämnda register förs av PRV.
I ABL, FL och filiallagen finns det ytterligare bestämmelser om firma. Ett
aktiebolags firma skall tydligt skilja sig från annan förut i aktiebolags-
registret eller filialregistret införd, ännu bestående firma (16 kap. 1 § ABL).
En filials firma skall på samma sätt skilja sig från firmor som införts i aktie-
bolagsregistret eller filialregistret (5 § filiallagen). En ekonomisk förenings
firma skall skilja sig från andra firmor i föreningsregistret (14 kap. 1 § FL).
Om ett aktiebolags eller en ekonomisk förenings firma skall registreras på två
eller flera språk, skall varje lydelse anges i bolagsordningen resp.
föreningsstadgarna. ABL, FL och filiallagen hänvisar till firmalagens
bestämmelser om registrering, förbud mot användning av firma och hävande av
firmaregistrering. För handelsbolag finns inga särskilda regler om firma i HBL,
varför de allmänna reglerna i firmalagen och handelsregisterlagen gäller.
Skälen för regeringens förslag: En gruppering skall registreras i ett särskilt
register för grupperingar. Registret skall avse hela riket (se avsnitt 7.11). Av
grupperingsavtalet skall grupperingens namn framgå (artikel 5). Det förefaller
lämpligt att även grupperingens firma, som ju kan skilja sig åt från namnet,
skall registreras och att firman tydligt skall skilja sig från andra firmor som
införts i det registret. PRV skall granska firman mot de register som PRV för
innan firman registreras (se prop. 1974:4 s. 182 f.) Vidare förefaller det
lämpligt att, i fall då firman skall registreras på två eller flera språk, varje
lydelse också skall anges i grupperingsavtalet. I övrigt bör firmalagens
bestämmelser gälla. Vad som nu föreslagits kan inte anses strida mot
tillämpningsområdet för eller syftet med förordningen om grupperingar.
PRV har föreslagit att, i det fall en gruppering som inte har sitt säte i
Sverige men som har ett avdelningskontor här inte kan registrera sin firma här
på grund av att den är förväxlingsbar med en registrerad firma, en annan firma
skall registeras med tillägg inom parantes av den firma som den har i det land
där sätet finns. Det finns inte någon liknande regel för utländska filialer. En
sådan regel skulle kunna innebära ett intrång i den rätt som innehavaren av den
redan registrerade firman har. Det är svårt att överblicka konsekvenserna av en
sådan regel. Regeringen är därför inte beredd att föreslå en regel med den av
PRV föreslagna innebörden.

7.16 Skadestånd

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens förslag: Medlemmarna och företagsledaren i en |
| intressegruppering med säte i Sverige skall vara |
| skadeståndsskyldiga mot grupperingen enligt handelsbolagslagens |
| regler om bolagsmäns skadeståndsskyldighet mot bolaget. |
--------------------------------------------------------------------

Promemorians förslag: Promemorian innehåller inte några regler om skades-
tåndsskyldighet.
Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte uttalat sig i frågan.
Bakgrund: Förordningen om grupperingar innehåller inga bestämmelser om
skadeståndsskyldighet.
Skadeståndsskyldighet för bolagsmän i ett handelsbolag mot bolaget regleras i
2 kap. 14 och 15 §§ HBL. En bolagsman som uppsåtligen eller av oaktsamhet skadar
bolaget när han fullgör sina uppgifter skall ersätta skadan. Bestämmelsen
förutsätter att bolagsmannen i sin förvaltning eller eljest såsom bolagsman har
orsakat skadan. Även en från förvaltningen utesluten bolagsman torde
principiellt svara enligt den angivna regeln för skada som han av vårdslöshet
förorskar bolaget, t.ex. genom att obehörigen konkurrera med bolaget eller
avslöja bola-gets affärshemligheter för en utomstående. Skadeståndskyldigheten
förutsätter att bolagsmannen uppträder som bolagsman. Om bolagsmannen uppträder
som tredje man mot bolaget, t.ex. ingår ett vanligt köpeavtal med bolaget, blir
han inte skadeståndsskyldig enligt dessa bestämmelser. Skadeståndet kan jämkas
efter vad som är skäligt med hänsyn till handlingens beskaffenhet, skadans
storlek och omständigheterna i övrigt. Jämkningsmöjligheten går längre än
jämkningsmöjligheten enligt 6 kap. 2 § skadeståndslagen (1972:207), som för
jämkning förutsätter att det skulle vara oskäligt betungande för den
skadeståndsskyldiges ekonomi. Vidare finns bestämmelser om solidariskt
skadeståndsansvar och om regressrätt. Om flera bolagsmän skall ersätta samma
skada svarar de solidariskt. Den vars ersättningsskyldighet har jämkats är
ersättningsskyldig endast med det jämkade beloppet. De ersättningsskyldiga skall
sinsemellan ta del i betalningen efter vad som är skäligt med hänsyn till
omständigheterna. Det finns särskilda regler om preskription av talerätt, dvs.
att rätten till talan går förlorad om den inte väcks i rätt tid. Talan för bola-
gets räkning mot en bolagsman om skadestånd på grund av beslut eller åtgärd
under ett räkenskapsår skall väckas inom ett år från det årsbokslutet blev till-
gängligt. Förs talan i en bolagsmans namn börjar preskriptionstiden löpa från
det att årsbokslutet blev tillgängligt för honom. Förs talan i bolagets namn
börjar preskriptionstiden löpa från det att årsbokslutet blev tillgängligt för
samtliga bolagsmän. Om det inte i årsbokslutet eller på annat sätt har lämnats i
väsentliga hänseenden riktiga och fullständiga uppgifter om det beslut eller den
åtgärd som ligger till grund för talan utsträcks tiden för talan till tre år
från utgången av det räkenskapsår då beslutet fattades eller åtgärden vidtogs.
Preskription gäller dock inte anspråk på ersättning för skada som uppkommit
genom brottsligt förfarande. Skadeståndsskyldigheten för en revisor i ett
handelsbolag regleras i 4 kap. 14 § lagen (1980:1103) om årsredovisning m.m. i
vissa företag.
Skadeståndsansvaret för stiftare, styrelseledamot och verkställande direktören
i ett aktiebolag som skadar bolaget är utformat på samma sätt som för bolagsmän
i ett handelsbolag (15 kap. 1 och 4 §§ ABL). Även skadeståndsansvaret för
styrelseledamot och verkställande direktören i en ekonomisk förening är utformat
på samma sätt (13 kap. 1 och 4 §§ FL). ABL och FL innehåller emellertid också
bestämmelser om ansvar när aktieägare, föreningsmedlem eller annan drabbas av
skada genom överträdelse av ABL eller bolagsordningen respektive FL eller före-
ningsstadgarna (15 kap. 1 § ABL och 13 kap. 1 § FL) som inte har någon mots-
varighet för handelsbolag. Vidare finns det regler om ansvar för revisor
(15 kap. 2 § ABL och 13 kap. 2 §) och för aktieägare respektive föreningsmedlem
(15 kap. 3 § ABL och 13 kap. 3 § FL).
Skälen för regeringens förslag: En medlem i en gruppering har en plikt att
vara lojal mot grupperingen (se avsnitt 5.4). Han kan, trots att han inte kan
företräda grupperingen mot tredje man, skada grupperingen genom att t.ex. av-
slöja grupperingens affärshemligheter. En företagsledare företräder grupperingen
mot tredje man och kan i samband därmed vålla grupperingen skada. Det förefaller
lämpligt att samma skadeståndsregler, inklusive de särskilda jämknings- och pre-
skriptionsreglerna, som gäller för bolagsmän i handelsbolag skall gälla för med-
lemmar och företagsledare i en gruppering. En sådan ordning kan inte anses
strida mot tillämpningsområdet för eller syftet med förordningen om gruppe-
ringar. I fall då en gruppering skall ha en revisor (se avsnitt 7.14) regleras
dennes skadeståndsskyldighet i 4 kap. 14 § lagen (1980:1103) om årsredovisning
m.m. i vissa företag, utan att någon lagändring behöver vidtas.

8 Bosättningskrav för likvidatorer i handelsbolag

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens förslag: Bosättningskravet för likvidatorer i |
| handelsbolag skall ändras så att minst halva antalet av sådana |
| likvidatorer som inte är bolagsmän skall vara bosatta inom EES i|
| stället för som nu i Sverige. |
--------------------------------------------------------------------

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (se promemorian
s. 86 f.).
Remissinstanserna: Remissinstanserna har tillstyrkt förslaget eller lämnat det
utan erinran.
Bakgrund: Av 2 kap. 37 § fjärde stycket HBL framgår att minst halva antalet
likvidatorer som inte är bolagsmän skall vara bosatta i Sverige, om inte
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer för ett särskilt fall
tillåter något annat. Bestämmelsen gäller endast likvidatorer som utses av
domstol efter ansökan av en eller flera bolagsmän.
Skälen för förslaget: Bosättningskravet för likvidatorer torde strida mot EG-
rättens princip om icke-diskriminering (artikel 52 och 58 i Romfördraget).
Riksdagen har redan beslutat att de krav på bosättning i Sverige som tidigare
fanns för styrelseledamöter, verkställande direktörer och likvidatorer i bl.a.
aktiebolag och ekonomiska föreningar i stället skall omfatta krav på bosättning
inom EES (se prop. 1992/93:68, bet. 1992/93:LU14, rskr. 1992/93:62, SFS
1992:1238 och 1993:1646). Mot bakgrund av det anförda föreslås att bosätt-
ningskravet för likvidatorer i HBL ändras så att minst hälften av dem skall vara
bosatta inom EES i stället för i Sverige. Dispensmöjligheten för regeringen
eller den myndighet regeringen bestämmer föreslås vara kvar. På samma sätt som
för aktiebolag och ekonomiska föreningar skall en i Sverige bosatt person be-
myndigas att på bolagets vägnar ta emot delgivning i fall då det inte finns
någon likvidator som är bosatt i Sverige.

9 Ikraftträdande m.m.

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens förslag: Den nya lagen om grupperingar skall träda i|
| kraft den 1 januari 1995. |
--------------------------------------------------------------------

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstaner har inte haft någon synpunkt på
förslaget. Några remissinstanser har påpekat att det är nödvändigt att
skattereglerna är klara när lagstiftningen om grupperingar träder i kraft.
Skälen för regeringens beslut: Om Sverige blir medlem i EU kommer
förordningen att vara en del av den svenska rättsordningen redan den 1 januari
1995. Enligt EES-avtalet skall förordningen om grupperingar ha införlivats med
svensk rätt senast den 1 januari 1996. Lagrådet har utgått från att förslag till
de ändringar i skattereglerna som kan behövas för att reglerna skall stå i
överensstämmelse med EEG-förordningen läggs fram i sådan tid att dessa
lagändringar kan träda i kraft samtidigt med den lagstiftning som föreslås i
denna proposition. Regeringen lämnar i prop. 1994/95:91 Beskattningen av europe-
iska ekonomiska intressegrupperingar (EEIG) och andra inkomstskattefrågor,
förslag till skatteregler för grupperingar. Avsikten är att skattereglerna skall
träda i kraft den 1 januari 1995.

10 Kostnadseffekter

Införlivandet av förordningen om grupperingar kan inte antas få några mer
betydande kostnadseffekter för det allmänna. Vissa kostnader kommer initialt att
uppstå hos PRV för att inrätta ett register över grupperingar. Dessa kostnader
bör finansieras genom registreringsavgifter enligt principen om full kost-
nadstäckning. Svenska Revisorsförbundet SRS har förutsatt att
utvecklingskostnaderna för registreringsrutiner m.m. inte fullt ut skall täckas
av registreringsavgifterna för att dessa inte skall bli så höga att de medför
att grupperingar inte registreras i Sverige. Regeringen är emellertid inte
beredd att avstå från principen om full kostnadstäckning. En annan sak är att
avgifterna inte nödvändigtvis behöver bestämmas så att de omedelbart skall täcka
utvecklingskostnaderna.

11 Författningskommentarer

11.1 Förslaget till lag om europeiska ekonomiska
intressegrupperingar

1 §
I denna lag finns bestämmelser som kompletterar rådets förordning (EEG) nr
2137/85 av den 25 juli 1985 om europeiska ekonomiska intressegrupperingar
(EEIG).

Förslaget har behandlats i avsnitt 6.
Den svenska texten av EEG-förordningen är autentifierad och kommer att
publiceras i den särskilda utgåva av Europeiska gemenskapernas officiella
tidning (ETG) som innehåller de fram till anslutningen beslutade rättsakterna
(se prop. 1994/95:19, Del 1, s. 556 f.). Texterna på de nuvarande officiella EG-
språken finns redan publicerade i Europeiska gemenskapernas officiella tidning
(Official Journal).
I propositionen används ofta uttrycken "gemenskapen" och "medlemsstaterna"
eftersom förordningen använder dessa begrepp. De används dock i den betydelse
de har enligt EES-avtalet, som är en del av gemenskapsrätten. Protokoll 1 till
EES-avtalet innebär att förordningens bestämmelser om "gemenskapens" eller "den
gemensamma marknadens" territorium skall förstås som "de avtalsslutande parter-
nas territorier" (punkt 8). Detta sistnämnda territorium motsvarar det
europeiska ekonomiska samarbetsområdet, förkortat EES. Termen "medlemsstaterna"
skall förstås som "de avtalsslutande parterna" (punkt 7), dvs. EG:s medlemssta-
ter och EFTA-staterna Finland, Norge, Sverige, Österrike och, med vissa
justeringar, Liechtenstein. Med de avtalsslutande parterna förstås också, i
förekommande fall, deras behöriga myndigheter, offentliga organ, företag och
enskilda.
EES-avtalet är uppbyggt så att det kan finnas särskilda anpassningar till de
enskilda rättsakterna i den bilaga där den berörda rättsakten är upptagen (se
ingressen till EES-avtalets protokoll 1 om övergripande anpassning).
Förordningen om grupperingar tas upp i bilaga 22 till EES-avtalet. Det finns
emellertid inga särskilda anpassningar till förordningen om grupperingar.

Medlemskap

2 §
Den som är i konkurs får inte vara medlem i en intressegruppering som har sitt
säte i Sverige. Att detsamma gäller den som är underkastad näringsförbud följer
av 6 § lagen (1986:436) om näringsförbud.

Förslaget har behandlats i avsnitt 7.4.
Förslaget har sin grund i artikel 4.4 i förordningen om grupperingar som ger
medlemsstaterna rätt att förbjuda eller begränsa rätten för vissa kategorier av
fysiska personer, bolag eller andra rättsliga enheter att delta i en gruppering.
Förslaget innebär att den som är i konkurs inte kan vara medlem i en gruppering
med säte i Sverige. Den som har ålagts näringsförbud kan inte heller vara medlem
i en sådan "svensk" gruppering. Det senare följer av 6 § lagen (1986:436) om
näringsförbud. I förevarande paragraf har det tagits in en upplysning härom. Den
som är underårig eller som har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken kan
däremot vara medlem. Som regel kräver det dock tillstånd av förmyndaren,
förvaltaren och överförmyndaren.

3 §
Den som är medlem i en intressegruppering med säte i Sverige och som försätts
i konkurs eller som åläggs näringsförbud skall omedelbart utträda ur intres-
segrupperingen.

Förslaget har behandlats i avsnitt 7.9.
Den som är i konkurs eller som har ålagts näringsförbud kan inte vara medlem i
en gruppering. Om en medlem försätts i konkurs eller åläggs näringsförbud efter
det att grupperingen har bildats och registrerats, stadgar förevarande paragraf
att medlemmen skall utträda ur grupperingen. Stöd för bestämmelsen i förevarande
paragraf finns i artikel 28.1 samt i ingressens sjuttonde stycke som ger
medlemsstaterna rätt att anta lagar m.m. som inte strider mot tillämpningsom-
rådet för eller syftet med förordningen om grupperingar.
Av 7 § framgår att en gruppering kan försättas i likvidation, om inte
bestämmelserna i förevarande paragraf följs.

Företagsledare

4 §
Den som är företagsledare för en intressegruppering med säte i Sverige skall
vara bosatt inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, om inte regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer i varje särskilt fall tillåter
annat. Den som är underårig eller i konkurs eller som har förvaltare enligt
11 kap. 7 § föräldrabalken får inte vara företagsledare. Att detsamma gäller den
som är underkastad näringsförbud följer av 6 § lagen (1986:436) om närings-
förbud.
Om grupperingen inte har någon här i landet bosatt företagsledare, skall
grupperingen bemyndiga en i Sverige bosatt person att på grupperingens vägnar ta
emot delgivning. Ett sådant bemyndigande får inte lämnas till någon som är un-
derårig eller som har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken.

Förslaget har behandlats i avsnitt 7.5.

Första stycket

Bestämmelsen innebär att en företagsledare för en gruppering med säte i Sverige
måste uppfylla samma krav på bosättning inom EES som verkställande direktören i
ett aktiebolag eller en ekonomisk förening. Aktiebolagslagen och lagen om
ekonomiska föreningar (se 8 kap. 4 och 11 §§ ABL och 6 kap. 4 och 11 §§ FL)
innehåller vidare krav på att verkställande direktören inte får vara underårig
eller i konkurs eller ha förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken. En
verkställande direktör i ett aktiebolag får inte heller vara underkastad
näringsförbud. Förevarande paragraf innebär att det ställs samma krav på en
företagsledare för en gruppering som på en verkställande direktör i ett
aktiebolag. Om det finns flera företagsledare för en gruppering, måste var och
en av dem uppfylla de krav som ställs på en företagsledare.

Andra stycket

Finns det inte någon företagsledare som är bosatt i Sverige, skall grupperingen
bemyndiga en i Sverige bosatt person att ta emot delgivning på grupperingens
vägnar. Detta krav överensstämmer med vad som gäller för en verkställande
direktör i ett aktiebolag eller för en ekonomisk förening.

Bokföring, årsredovisning, revision

5 §
En intressegruppering är bokföringsskyldig enligt vad som föreskrivs i 1 §
bokföringslagen (1976:125). En bokföringsskyldig intressegruppering som inte har
sitt säte i Sverige skall för näringsverksamhet som bedrivs här ha en egen
bokföring som är skild från grupperingens bokföring i övrigt.
Av lagen (1980:1103) om årsredovisning m.m. i vissa företag följer att en
intressegruppering kan vara skyldig att upprätta årsredovisning m.m.

Förslaget har behandlats i avsnitt 7.14.

Första stycket

Att en gruppering med säte i Sverige är bokföringsskyldig även om den inte
driver näringsverksamhet framgår av den nya lydelsen av 1 § bokföringslagen som
föreslås i propositionen. I förevarande paragrafs första stycket har intagits en
upplysning härom och en hänvisning till detta lagrum. En sådan gruppering
likställs därmed med ett svenskt handelsbolag såvitt gäller
bokföringsskyldighet.
En gruppering som inte har sitt säte i Sverige men som driver närings-
verksamhet här är bokföringsskyldig enligt bokföringslagen (se 1 § första
stycket första meningen) utan att någon lagändring behöver ske. Efter mönster av
lagen om utländska filialer föreskrivs att grupperingen skall hålla denna
bokföring skild från grupperingens bokföring i övrigt.

Andra stycket

Förevarande bestämmelse innehåller en upplysning om att bokföringsskyldiga
grupperingar enligt de förutsättningar som anges i lagen (1980:1103) om
årsredovisning m.m. i vissa företag kommer att omfattas av den lagen. Lagen
innehåller regler om skyldighet att i vissa fall upprätta årsredovisning, att
sända in årsredovisningen till PRV, att upprätta koncernredovisning, att
revidera årsredovisningen, att använda kvalificerad revisor m.m.

Likvidation

6 §
Bestämmelserna om likvidation av handelsbolag i 2 kap. 31 - 45 §§ lagen
(1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag skall, såvitt gäller 2 kap. 35 §
andra stycket med beaktande av bestämmelsen i 14 § om verkan av
offentliggörande, tillämpas i fråga om en intressegruppering som har sitt säte i
Sverige. En medlem i en intressegruppering skall därvid anses som bolagsman.

Förslaget har behandlats i avsnitt 7.7.
Förevarande paragraf innebär att bestämmelserna om likvidation av handelsbolag
skall tillämpas när en gruppering som har sitt säte i Sverige skall likvideras.
Medlemmarna anses vid tillämpningen av handelsbolagslagens likvidationsregler
som bolagsmän.
I paragrafen hänvisas till samtliga de bestämmelser i handelsbolagslagen som
gäller likvidationsförfarandet. Detta avviker från vad som föreslogs i pro-
memorian så tillvida att även regeln i 2 kap. 35 § andra stycket skall vara
tillämplig på grupperingar. I motsats till vad som angavs i promemorian
innefattar denna godtrosregel nämligen ingen kollision med bestämmelserna om
verkan av publicering i artikel 9.1. i EEG-förordningen. Regeringen har alltså
på denna punkt en annan uppfattning än Lagrådet, som har uttalat att 2 kap. 35 §
andra stycket strider mot den reglering som enligt artikel 9.1 gäller för
grupperingar. Den sistnämnda bestämmelsen blir emellertid enligt regeringens
mening av betydelse vid tillämpningen av 2 kap. 35 § andra stycket på en gruppe-
ring. När man tar ställning till frågan om en tredje mans goda tro skall alltså
verkan av en publicering bedömas enligt artikel 9.1 (dvs. i praktiken 18 kap.
3 § första och andra styckena aktiebolagslagen, se 14 § förevarande lag). Som
Lagrådet påpekat bör det dock framgå av lagtexten att artikel 9.1 i EEG-
förordningen skall tillämpas. Lagtexten har därför utformats i enlighet med
Lagrådets förslag.
Att likvidationsreglerna för handelsbolag föreslås gälla även för grupperingar
innebär t.ex. också att en gruppering som går i konkurs som avslutas utan
överskott är upplöst när konkursen avslutas (2 kap. 44 § andra stycket HBL).

7 §
Om bestämmelsen i 3 § inte följs skall tingsrätten, efter ansökan av den
registreringsmyndighet som anges i 11 §, besluta att intressegrupperingen skall
träda i likvidation. Detsamma gäller om en intressegruppering inte till det
EEIG-register som avses i 11 § har anmält en behörig företagsledare eller något
annat organ som skall finnas enligt avtalet om att bilda intressegrupperingen.
Innan registreringsmyndigheten ansöker om likvidation skall den ge
intressegrupperingen tillfälle att inom en bestämd tid vidta åtgärder för att
undvika likvidation. Tiden får förlängas om det finns särskilda skäl för det.

Förslaget har behandlats i avsnitt 7.9.

Första stycket

I 3 § föreskrivs att en medlem som försätts i konkurs eller åläggs näringsförbud
skall utträda ur grupperingen. Om medlemmen inte utträder innebär förevarande
paragraf att grupperingen, om den har sitt säte i Sverige, kan försättas i
likvidation av en domstol. Ansökan kan göras endast av PRV, som kan ta upp
frågan ex officio. Även i fall då en sådan gruppering saknar en till EEIG-
registret anmäld behörig företagsledare kan en domstol försätta grupperingen i
likvidation.

Andra stycket

PRV har enligt förevarande stycke en skyldighet att före ansökan förelägga
grupperingen att inom en viss tid vidta de åtgärder som krävs för att undgå
likvidation. Om tidsfristen går ut utan att tillräckliga åtgärder vidtagits, får
ansökan om likvidation ges in till domstolen.

Firma

8 §
En intressegrupperings firma skall innehålla orden "europeisk ekonomisk
intressegruppering" eller förkortningen "EEIG". Firman skall tydligt skilja sig
från andra ännu bestående firmor som är införda i det EEIG-register som avses i
11 §. I övrigt finns bestämmelser om registrering i firmalagen (1974:156).
En intressegrupperings firma får registreras på två eller flera språk, endast
om varje lydelse anges i avtalet om att bilda intressegrupperingen.

Förslaget har behandlats i avsnitt 7.15.

Första stycket

Bestämmelser om en grupperings namn finns i artikel 5 i förordningen om
grupperingar. Namnet skall vara föregånget eller följt av antingen orden
"europeisk ekonomisk intressegruppering" eller förkortningen "EEIG". I
förevarande stycke ges dels en regel om att även firman, dvs. den beteckning
under vilken näringsverksamhet bedrivs, skall innehålla samma ord eller
förkortning, dels en kompletterande regel om att den firma som registreras i
EEIG-registret inte får vara förväxlingsbar med andra, ännu bestående firmor som
är införda i registret. I övrigt gäller för registreringen av firman
bestämmelserna i firmalagen. Registrering kan alltså vägras om firman inte är
ägnad att särskilja innehavarens verksamhet från andras (9 § firmalagen).
Registrering kan t.ex. inte heller ske om firman strider mot goda seder eller
allmän ordning, om den är ägnad att vilseleda allmänheten m.m. eller om den är
förväxlingsbar med närings- eller varukännetecken (10 § firmalagen).
Andra stycket

Enligt firmalagen kan firman registreras på två eller flera språk, om lydelserna
överensstämmer till sitt innehåll (11 § firmalagen). Ytterligare en förut-
sättning enligt förevarande paragraf är dock att varje lydelse anges i avtalet
om att bilda grupperingen. Bestämmelsen är utformad med 16 kap. 1 § andra
stycket ABL och 14 kap. 1 § andra stycket FL som förebild.

9 §
I firmalagen (1974:156) finns bestämmelser om förbud mot användning av firma
och om hävande av firmaregistrering.

Förslaget har behandlats i avsnitt 7.15.
Bestämmelsen innebär att firmalagens regler om förbud mot att använda firma
och om hävande av firmaregistrering gäller även för firmor som är registrerade
för grupperingar. Motsvarande regler finns för aktiebolag, ekonomiska föreningar
och handelsbolag. Reglerna i firmalagen om rätt till firma, överlåtelse av
firma, ansvar och ersättningsskyldighet vid firmaintrång, överträdelse av
vitesförbud och firmateckning gäller utan någon uttrycklig hänvisning till dessa
bestämmelser. En remissinstans (Malmö tingsrätt) har invänt att det sistnämnda
bör framgå direkt av lagtexten. Mot detta kan anföras att samma lagstiftnings-
teknik har använts som i aktiebolagslagen, lagen om ekonomiska föreningar och
handelsregisterlagen. Firmalagens övriga bestämmelser gäller alltså utan någon
uttrycklig hänvisning till den lagen.

Skadestånd

10 §
Medlemmar och företagsledare i en intressegruppering med säte i Sverige är
skadeståndsskyldiga mot grupperingen enligt vad som föreskrivs om bolagsmäns
skadeståndsskyldighet mot bolaget i 2 kap. 14 och 15 §§ lagen (1980:1102) om
handelsbolag och enkla bolag.

Förslaget har behandlats i avsnitt 7.16.
Förslaget innebär att handelsbolagslagens bestämmelser om bolagsmännens ska-
deståndsskyldighet mot bolaget, jämkning av skadestånd och preskription av talan
gäller även för medlemmar och företagsledare i en gruppering. Det är endast
skadeståndsskyldigheten mot grupperingen som regleras i paragrafen och de
bestämmelser den hänvisar till. I bestämmelsen regleras alltså inte skadestånds-
skyldighet för handlande på grupperingens vägnar gentemot tredje man för skada
som tillfogats denne. Om en medlem eller företagsledare inte uppträder som en
medlem respektive företagsledare utan som tredje man mot grupperingen, t.ex. i
ett vanligt köpeavtal med grupperingen, blir han i detta rättsförhållande inte
ansvarig enligt förevarande paragraf. Ansvarigheten kommer i stället att bedömas
enligt de regler som gäller för ifrågavarande rättsområde.

Register över intressegrupperingar

11 §
Registreringsmyndighet för intressegrupperingar är Patent- och registre-
ringsverket.
Registreringsmyndigheten skall föra ett register (EEIG-registret) över
1. sådana intressegrupperingar som har sitt säte i Sverige, och
2. huvud- eller avdelningskontor i Sverige för sådana intressegrupperingar som
inte har sitt säte i Sverige.
Registreringsmyndigheten skall utan dröjsmål i Post- och Inrikes Tidningar
offentliggöra vad som införs i EEIG-registret.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, registreringsmyndigheten får
bestämma hur uppgifter enligt artikel 8 c i EEG-förordningen skall offent-
liggöras samt meddela föreskrifter om avgifter i registreringsärenden.
Bestämmelser om avförande av firman ur registret sedan en dom om hävande av
firmaregistrering har vunnit laga kraft finns i firmalagen (1974:156).

Förslaget har behandlats i avsnitt 7.11.

Första och andra styckena

Enligt artikel 6 i förordningen om grupperingar skall en gruppering tas in i ett
register i den stat där den har sitt säte. Vidare skall ett huvud- eller
avdelningskontor registreras i den stat där kontoret är beläget enligt artikel
10, även om det inte har sitt säte i den staten. Enligt artikel 39.1 skall
staterna inrätta det eller de register som skall svara för registreringarna
enligt artikel 6 och 10. I enlighet med detta anges i förevarande paragraf att
PRV skall föra EEIG-registret och att det skall innehålla dels de grupperingar
som har säte i Sverige och dels huvud- eller avdelningskontor för de
grupperingar som, utan att ha sitt säte i Sverige, har ett sådant kontor här.
Det får anses framgå av EEG-förordningens artikel 5, 6, 7, 8 och 39.1 vilka
uppgifter som skall införas i registret. Vissa uppgifter och handlingar om en
gruppering skall ges in eller anmälas till EEIG-registret. Det gäller t.ex.
avtalet om att bilda grupperingen (artikel 5 och 7), varje ändring i en gruppe-
rings sammansättning, inrättande eller nedläggning av ett huvud- eller av-
delningskontor, överlåtelse av andel i en gruppering, beslut om upplösning av en
gruppering, tillsättande av likvidator och avslutande av en likvidation (artikel
7 a, b och e - h i förordningen om grupperingar). Företagsledaren (artikel 31.4)
eller likvidatorn (artikel 35.4) är skyldig att lämna uppgifterna och de kommer
därmed att föras in i EEIG-registret. Om en registrerad juridisk person försätts
i konkurs i Sverige, skall den domstol som fattat beslutet sända en kopia av
avgörandet till registreringsmyndigheten (12 § 4 konkursförordningen
[1987:916]). Om en gruppering försätts i konkurs i Sverige, kommer därmed den
uppgiften in till PRV och kan registreras i EEIG-registret.

Tredje stycket

Post- och Inrikes Tidningar skall enligt förevarande stycke vara den nationella
tidning som enligt artikel 39.1 skall offentliggöra de uppgifter som avses i
artikel 8. Dessa uppgifter är dels de obligatoriska uppgifter som skall finnas i
grupperingsavtalet enligt artikel 5 och ändringar i dessa uppgifter, dels
grupperingens registreringsnummer, datum och ort för registreringen samt uppgift
i fall då registreringen har upphört. Vidare skall offentliggöras ett stort
antal andra uppgifter, t.ex. om grupperingens huvud- och avdelningskontor, vem
eller vilka som utsetts till företagsledare och om dessa får handla för sig
eller gemensamt m.m., se artikel 8 c och 7 b - j i förordningen om grupperingar.

Fjärde stycket

De uppgifter som skall ges in till registret enligt artikel 7 b - j i förord-
ningen om grupperingar behöver enligt artikel 8 c inte offentliggöras i sin
helhet. De kan i stället offentliggöras i form av ett utdrag eller ett med-
delande om att de har getts in till EEIG-registret. I förevarande bestämmelse
har det överlåtits till regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, regi-
streringsmyndigheten (dvs. PRV) att avgöra hur offentliggörandet skall ske.
Bestämmelser om avgifter får också beslutas av regeringen eller PRV, om
regeringen fattar beslut om att överlämna beslutanderätten till verket.

Femte stycket

Bestämmelsen innehåller ytterligare en hänvisning till firmalagen, förutom den
som finns i 9 § förevarande lag. I 17 § firmalagen finns det nämligen
bestämmelser om att, i fall då registreringen av firman hävs, firman skall
avföras ur registret.

12 §
Om en sökande vid anmälan för registrering inte har följt vad som är
föreskrivet om ansökan eller om det finns något annat hinder för bifall till
ansökan, skall registreringsmyndigheten förelägga sökanden att inom viss tid
yttra sig eller göra rättelse. Om föreläggandet inte följs, skall ansökan
avskrivas. En upplysning om denna påföljd skall tas in i föreläggandet.
Finns det även efter det att yttrande har avgetts hinder för bifall till an-
sökan och har sökanden haft tillfälle att yttra sig över hindret, skall
registrering vägras, om det inte finns anledning att ge sökanden ett nytt
föreläggande.

Anvisningar om hur en ansökan skall vara utformad skall följas av sökanden, men
PRV är enligt förevarande bestämmelse skyldigt att förelägga sökanden att
avhjälpa brister och att ange att ansökan kan avskrivas om föreläggandet inte
följs. Registrering skall vägras, om en brist kvarstår trots att sökanden har
yttrat sig eller fått tillfälle att yttra sig över föreläggandet och det inte
finns anledning att ge sökanden ett nytt föreläggande att avhjälpa bristen.
Bestämmelsen är utformad med 11 § handelsregisterlagen, 18 kap. 4 § ABL, 16 kap.
4 § FL och 16 § filiallagen som förebild.

13 §
Om någon anmälan rörande en intressegruppering som registrerats i Sverige inte
har kommit in till registreringsmyndigheten under de tio senaste åren, skall
myndigheten på lämpligt sätt undersöka om grupperingen har upphört med sin verk-
samhet inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Detta skall ske genom brev
till den i EEIG-registret angivna adressen samt genom kungörelse i Post- och
Inrikes Tidningar eller annan lämplig officiell tidning enligt artikel 39.1 i
EEG-förordningen.
Om någon anmälan rörande ett sådant huvud- eller avdelningskontor som
registrerats i Sverige inte har kommit in till registreringsmyndigheten under de
tio senaste åren, skall myndigheten på lämpligt sätt undersöka om det
fortfarande bedrivs någon verksamhet vid kontoret. Detta skall ske genom brev
till den i EEIG-registret angivna adressen samt genom kungörelse i Post- och
Inrikes Tidningar.
Om det två månader efter kungörandet inte har klarlagts att intresse-
grupperingens eller huvud- eller avdelningskontorets verksamhet fortfarande
utövas eller att den skall återupptas, skall registreringsmyndigheten avföra
grupperingen eller kontoret ur EEIG-registret.

Första stycket

Bestämmelsen har utformats med 17 § handelsregisterlagen, 13 kap. 18 § ABL,
11 kap. 18 § FL och 20 § filiallagen som förebilder. Eftersom en gruppering kan
ha verksamhet inom EES skall undersökningen avse hela området.

Andra stycket

Bestämmelsen tar sikte på fall då ett huvud- eller avdelningskontor för en
gruppering som inte har sitt säte i Sverige har registrerats här (se artikel 10
i EEG-förordningen). Undersökningen behöver i detta fall endast avse Sverige.

Tredje stycket

Om det av undersökningen framgår att grupperingen inte har någon verksamhet
eller inte kommer att återuppta verksamhet, skall grupperingen avföras från
registret. Detsamma gäller ett huvud- eller avdelningskontor. Angående överkla-
gande av ett sådant beslut, se 16 §.

Verkan av offentliggörande

14 § Beträffande verkan av offentliggörande enligt denna lag tillämpas de
bestämmelser om verkan av offentliggörande vilka med stöd av det direktiv som
anges i artikel 9.1 i EEG-förordningen har meddelats i 18 kap. 3 § första och
andra styckena aktiebolagslagen (1975:1385).

Förslaget har behandlats i avsnitt 6.
Paragrafen innehåller en upplysning i anslutning till artikel 9.1 i EEG-för-
ordningen om att de svenska regler som utfärdats med stöd av det direktiv som
anges där finns i 18 kap. 3 § första och andra styckena aktiebolagslagen (ABL).
Artikel 9 hänvisar till de bestämmelser som utfärdats med stöd av artikel 3.5
och 3.7. De angivna bestämmelserna i ABL har utfärdats med stöd av artikel 3.5.
Artikel 3.7 har inte föranlett någon lagstiftningsåtgärd i Sverige. Be-
stämmelserna i ABL behandlar vilken verkan som följer av publicering och
registrering. Det som registrerats i EEIG-registret och kungjorts får samma
verkan mot tredje man som det som registrerats i aktiebolagsregistret och
kungjorts. Bestämmelsen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Såsom
Lagrådet påpekat kan det inte finnas något hinder enligt EG-rätten mot ett
sådant förtydligande. Innebörden av bestämmelserna i ABL har kommenterats i av-
snitt 5.11.
Bestämmelserna i 18 kap. 3 § tredje stycket ABL har inte mdedelats med stöd av
de ovan nämnda artiklarna utan av artikel 3.6 i samma direktiv. Bestämmelsen i
18 kap. 3 § tredje stycket ABL blir därför inte tillämplig på grupperingar.

Vite

15 §
Registreringsmyndigheten kan vid vite förelägga företagsledaren eller en
ledamot av något annat ledningsorgan som skall finnas enligt avtalet om att
bilda intressegrupperingen att fullgöra skyldighet att
1. till myndigheten sända in handlingar eller uppgifter som anges i artikel 7
eller 10 i EEG-förordningen, eller
2. på grupperingens brev, beställningssedlar och liknande handlingar lämna de
uppgifter som anges i artikel 25 i EEG-förordningen.
Registreringsmyndigheten får döma ut vite.

Förslaget har behandlats i avsnitt 7.12.

Första stycket

Artikel 39.3 ålägger staterna att bestämma lämpliga påföljder för underlåtenhet
att följa bestämmelserna om offentliggörande i vissa artiklar i förordningen. De
bestämmelser som skall sanktioneras handlar om att handlingar och uppgifter
skall ges in till EEIG-registret (artikel 7), att vissa uppgifter skall
offentliggöras i en nationell tidning (artikel 8) och att handlingar skall ges
in till det register där grupperingen har ett huvud- eller avdelningskontor
(artikel 10 ). Vidare skall underlåtelse att ange vissa uppgifter på en gruppe-
rings brev, beställningssedlar och liknande handlingar (artikel 25) sanktione-
ras. Det har ansetts lämpligt att använda vite som sanktion. Det är
företagsledaren som skall kunna föreläggas att ge in handlingarna eller vidta
åtgärden. Om det finns flera företagsledare, kan föreläggandet riktas mot
samtliga företagsledare. Om det finns andra ledningsorgan i grupperingsavtalet,
kan även medlemmarna i det organet föreläggas att ge in handlingar eller att
vidta andra åtgärder för att uppfylla bestämmelserna i förordningen.

Andra stycket

PRV får enligt bestämmelsen i förevarande stycke även döma ut ett vite som
myndigheten har förelagt någon. Bestämmelsen har utformats i enlighet med
Lagrådets förslag.

Angående överklagande, se 16 §.

Överklagande

16 §
Registreringsmyndighetens beslut att avskriva en anmälan eller att vägra
registrering får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol inom två månader från
beslutets dag. Detsamma gäller beslut enligt 13 § tredje stycket och 15 §.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Förslaget har delvis behandlats i avsnitt 7.11.

Förslaget innebär att vissa beslut av PRV skall överklagas till länsrätt (allmän
förvaltningsdomstol). Detta gäller beslut att avskriva en anmälan för
registrering (se 12 § första stycket), beslut att vägra registrering (se 12 §
andra stycket), beslut att avföra en gruppering ur EEIG-registret enligt 13 §
tredje stycket och beslut att förelägga företagsledaren eller annan ledamot av
ett ledningsorgan att fullgöra vissa skyldigheter vid vite eller beslut att döma
ut ett sådant vite enligt 15 §. Vid överklagande av länsrättens beslut till
kammarrätten krävs prövningstillstånd, se andra stycket.
Övriga beslut av PRV överklagas till regeringen, se 4 § förordningen
(1988:403) med instruktion för Patent- och registreringsverket och 30 §
verksförordningen (1987:1100).

Ikraftträdandebestämmelser

Det förslås att lagen om grupperingar träder i kraft den 1 januari 1995. Någon
övergångsbestämmelse har inte ansetts nödvändig. Om Sverige blir medlem i EU den
1 januari 1995 kommer förordningen om grupperingar att gälla som svensk lag från
detta datum. Den allmänna regeln är att civilrättslig lagstiftning endast gäller
rättshandlingar som företas efter ikraftträdandet. Det innebär att det inte är
möjligt att bilda en gruppering med säte i Sverige före lagens ikraftträdande.

11.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1986:436) om näringsförbud

4 §
Har näringsverksamhet bedrivits av en juridisk person får, under de
förutsättningar som anges i 1-3 §§, näringsförbud meddelas, i fråga om kom-
manditbolag: komplementär, annat handelsbolag: bolagsman, aktiebolag och försäk-
ringsbolag: ledamot och suppleant i styrelsen samt verkställande direktör och
vice verkställande direktör, bankaktiebolag, sparbank och ekonomisk förening:
ledamot och suppleant i styrelsen, europeisk ekonomisk intressegruppering med
säte i Sverige: företagsledare, om denne begått brottet i näringsverksamheten
eller innehade sin ställning när betalningen av skatt, tull eller avgift under-
läts eller den juridiska personen försattes i konkurs.
Första stycket gäller också den som i annan egenskap än där sägs faktiskt har
utövat ledningen av en näringsverksamhet eller utåt har framträtt som ansvarig
för en enskild näringsverksamhet.

Förslaget har behandlats i avsnitt 7.4 och 7.5.
Förslaget innebär att även en företagsledare för en gruppering med säte i
Sverige skall kunna åläggas näringsförbud, om näringsverksamheten har bedrivits
av en sådan gruppering och företagsledaren begick brottet i näringsverksamheten
eller innehade sin ställning när betalningen av skatt, tull eller avgift
underläts eller grupperingen försattes i konkurs.

6 §
Den som är underkastad näringsförbud får inte
1. driva näringsverksamhet,
2. vara bolagsman i ett annat handelsbolag än kommanditbolag eller komplementär
i ett kommanditbolag eller medlem i en europeisk ekonomisk intressegruppering
med säte i Sverige,
3. vara stiftare av ett aktiebolag, ett bankaktiebolag, en sparbank eller ett
försäkringsbolag,
4. vara ledamot eller suppleant i styrelsen för ett aktiebolag, ett bankaktiebo-
lag, en sparbank, ett försäkringsbolag, ett handelsbolag, en europeisk ekonomisk
intressegruppering med säte i Sverige, eller en ekonomisk förening eller en
sådan ideell förening eller stiftelse som driver näringsverksamhet,
5. vara verkställande direktör eller vice verkställande direktör i ett aktiebo-
lag eller ett försäkringsbolag eller företagsledare i en europeisk ekonomisk
intressegruppering med säte i Sverige,
6. i annan egenskap vara ställföreträdare för en sådan juridisk person som anges
vid 4,
7. faktiskt utöva ledningen av en näringsverksamhet eller av en sådan juridisk
person som är bokföringspliktig även om den inte driver näring,
8. äga så många aktier i ett aktiebolag, ett bankaktiebolag eller ett försäk-
ringsaktiebolag att hans andel av röstetalet för samtliga aktier i bolaget
överstiger femtio procent.
Beträffande verkställande direktör och vice verkställande direktör för en
filial enligt lagen (1992:160) om utländska filialer m. m. och föreståndare för
en verksamhet enligt samma lag finns bestämmelser om näringsförbud i den lagen.
Näringsförbud utgör inget hinder mot att sådan verksamhet bedrivs som innebär
utövning av rättighet som avses i 2 kap. 1 § regeringsformen eller 1 kap. 1 §, 4
kap. 1 §, 6 kap. 1 § eller 13 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen eller 1 kap. 1
§, 3 kap. 1, 2 eller 8 § eller 10 kap. 1 § yttrandefrihetsgrundlagen.

Förslaget har behandlats i avsnitt 7.4 och 7.5.
Den nu föreslagna ändringen innebär att den som är underkastad näringsförbud
inte får vara medlem i en gruppering med säte i Sverige (p. 2). Han eller hon
får inte heller vara ledamot i styrelsen om det finns en sådan (p. 4) eller vara
företagsledare (p. 5) för en sådan gruppering. Av paragrafens nuvarande lydelse
följer vidare, om de nu föreslagna ändringarna i p. 2, 4 och 5 genomförs, att
den som ålagts näringsförbud inte heller får vara ställföreträdare för en
gruppering (p. 6) eller faktiskt utöva ledningen av en bokföringspliktig
gruppering (p. 7).

19 §
Den som är underkastad näringsförbud eller tillfälligt näringsförbud får
medges dispens för att driva en näringsverksamhet, inneha anställning eller
uppdrag, vara delägare i ett handelsbolag eller medlem i en europeisk ekonomisk
intressegruppering med säte i Sverige eller äga vissa aktier. Rätten får
föreskriva vad den som medges dispens har att iaktta då denna utnyttjas.

Den som ålagts näringsförbud kan få tillstånd att vara bolagsman i ett
handelsbolag. Samma möjlighet att efter dispens få vara medlem i en gruppering
med säte i Sverige föreslås i förevarande bestämmelse.

11.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:160) om utländska filialer

1 §
Denna lag gäller formerna för näringsverksamhet som bedrivs i Sverige av
utländska företag och utomlands bosatta svenska eller utländska medborgare.
För verksamhet som omfattas av lagen gäller även andra föreskrifter om
näringsverksamhet i Sverige.
Lagen gäller inte europeiska ekonomiska intressegrupperingar.

Förslaget har behandlats i avsnitt 7.13.
I förevarande bestämmelse har tagits in en uttrycklig bestämmelse om att
filiallagen inte skall gälla för grupperingar, oavsett om de har sitt säte i
eller utanför Sverige. I stället har motsvarigheten till vissa bestämmelser i
filiallagen tagits in i EEIG-lagen, se 5 och 8 - 9 §§ den lagen.

11.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1226) om ändring i bokförings-
lagen (1976:125)

1 §
Näringsidkare är bokföringsskyldig enligt denna lag. Detsamma gäller
aktiebolag, handelsbolag, ekonomiska föreningar samt sådana europeiska ekono-
miska intressegrupperingar som har sitt säte i Sverige, även om bolaget eller
föreningen eller intressegrupperingen inte utövar näringsverksamhet. Förutsätt-
ningarna för att en stiftelse skall vara bokföringsskyldig framgår av
stiftelselagen (1994:1220) och lagen (1967:531) om tryggande av pen-
sionsutfästelse.
Den som är skyldig att för inkomst av jordbruksfastighet föra räkenskaper
enligt jordbruksbokföringslagen (1979:141) är ej bokföringsskyldig för inkomsten
enligt denna lag. Hyr enskild person, dödsbo eller ideell förening ut byggnad
eller del av byggnad föreligger bokföringsplikt på grund därav endast om
verksamheten är att anse som hotell- eller pensionatrörelse eller omfattar mer
än två lägenheter som regelmässigt uthyres och ej utgör del av egen bostad.
Staten, kommun, landsting, kommunalförbund, församling och kyrklig
samfällighet är ej bokföringsskyldiga enligt denna lag.
Bestämmelserna i 11 och 13-21 §§ behöver ej tillämpas av enskild näringsidkare
i vars verksamhet den årliga bruttoomsättningssumman normalt understiger ett
gränsbelopp som motsvarar 20 gånger det basbelopp enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring som gäller under den sista månaden av räkenskapsåret.

Förslaget har behandlats i avsnitt 7.14.
Förevarande paragraf innehåller en bestämmelse om att en gruppering som har
sitt säte i Sverige alltid skall vara bokföringsskyldig här, även om den inte
driver någon näringsverksamhet. På det sättet likställs en sådan gruppering med
ett svenskt handelsbolag. En gruppering som inte har sitt säte här kan vara
bokföringsskyldig enligt första stycket, första meningen i förevarande lag, dvs.
om grupperingen bedriver näringsverksamhet här. Ändringen i andra stycket är
föranledd av att beteckningen "landstingskommun" enligt den nya kommunallagen
(1991:900) har ersatts av "landsting". En anpassning till det nya språkbruket
har gjorts i paragrafen.

11.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1980:1102) om handelsbolag och
enkla bolag

2 kap.
37 §
Är det sannolikt att likvidationen oskäligt uppehålls eller annars utförs på
ett sådant sätt att en bolagsmans rätt därigenom äventyras, får domstol på
ansökan av bolagsmannen förordna att likvidationen skall verkställas av en eller
flera likvidatorer som utses av domstolen.
Ansökan skall göras hos rätten i den ort där bolaget har sitt hemvist. Ansök-
ningen skall innehålla uppgift om samtliga bolagsmäns namn och adress. De
bolagsmän som inte har deltagit i ansökningen skall delges denna på det sätt som
är föreskrivet om stämning i tvistemål. De skall beredas tillfälle att yttra
sig över ansökningen.
Bolagsman får utses till likvidator.
Likvidator får inte vara underårig eller i konkurs eller ha förvaltare enligt
11 kap. 7 § föräldrabalken. Minst halva antalet likvidatorer som inte är bolags-
män skall vara bosatta inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, om inte
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer för ett särskilt fall
tillåter något annat.
Om bolaget inte har någon här i landet bosatt likvidator, skall likvidatorerna
bemyndiga en i Sverige bosatt person att på bolagets vägnar ta emot delgivning.
Ett sådant bemyndigande får inte lämnas till någon som är underårig eller som
har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken.
Myndighets beslut enligt fjärde stycket andra meningen överklagas hos rege-
ringen genom besvär.

Förslaget har behandlats i avsnitt 8.
Förslaget innebär att bosättningskravet för minst halva antalet likvidatorer
ändras från krav på bosättning i Sverige till krav på bosättning inom EES.
Kravet gäller dock endast för sådana likvidatorer som inte är bolagsmän. Kravet
på bosättning inom EES stämmer överens med vad som gäller för aktiebolag och
ekonomiska föreningar. Om det inte finns någon likvidator som är bosatt i
Sverige skall likvidatorerna utse en i Sverige bosatt person som kan ta emot
delgivning på bolagets vägnar. Det ställs samma krav på en sådan person som i
aktiebolagslagen och i lagen om ekonomiska föreningar. Denne får alltså inte
vara underårig eller ha förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken.

Sammanfattning av promemorians förslag (Ds 1994:88)

Inom Europeiska gemenskapen (EG) gäller en förordning om europeiska ekonomiska
intressegrupperingar (EEIG). Förordningen omfattas av EES-avtalet. I promemorian
föreslås att förordningen skall gälla som svensk lag.
En europeisk ekonomisk intressegruppering (gruppering) har stora likheter med
ett svenskt handelsbolag. En stor skillnad är dock att medlemmarna måste komma
från minst två stater inom EES. En gruppering får bara vara av understödjande
karaktär i förhållande till medlemmarnas ekonomiska verksamhet. Ändamålet med en
grupperings verksamhet skall vara att underlätta och utveckla medlemmarnas
ekonomiska verksamhet, och inte att skapa vinst för grupperingen som sådan.
Medlemmarna ansvarar obegränsat solidariskt för grupperingens skulder. En
gruppering leds av en eller flera företagsledare, som också företräder gruppe-
ringen mot tredje man. Det är endast medlemmarna som beskattas för resultatet av
grupperingens verksamhet. Förordningen innehåller också bestämmelser om bildande
av en gruppering, registrering, beslutsfattande, grunder för upplösning, offent-
liggörande m.m.
En bestämmelse att förordningen om grupperingar skall gälla som svensk lag tas
in i en ny lag, lagen om europeiska ekonomiska intressegrupperingar. Det blir då
möjligt att bilda grupperingar med säte i Sverige. Lagen innehåller också vissa
kompletterande bestämmelser till förordningen om grupperingar som Sverige skall
eller kan besluta om.
Det föreslås bl.a. att den som är i konkurs eller som har ålagts näringsförbud
inte skall kunna vara medlem i en gruppering med säte i Sverige. Företagsledaren
för en sådan gruppering skall vara bosatt inom EES. Om det inte finns någon
företagsledare som är bosatt i Sverige, skall grupperingen bemyndiga en i
Sverige bosatt person att på grupperingens vägnar ta emot delgivning. Företags-
ledaren får inte vara underårig eller i konkurs, ha förvaltare enligt 11 kap.
7 § föräldrabalken eller ha ålagts näringsförbud. Reglerna om likvidation av
handelsbolag skall i princip tillämpas även för likvidation av en gruppering som
har sitt säte i Sverige. Om en sådan gruppering inte har en till registret
anmäld behörig företagsledare, skall grupperingen kunna försättas i likvidation
av domstol. Det samma skall gälla om grupperingen saknar något annat organ som
skall finnas enligt avtalet om att bilda grupperingen. Om en medlem går i
konkurs eller åläggs näringsförbud, skall denne omedelbart utträda ur grup-
peringen. Om så inte sker skall en domstol kunna besluta om likvidation. PRV
skall föra ett register över grupperingar (EEIG-registret). PRV skall kunna
förelägga företagsledaren att vid vite lämna in vissa handlingar m.m. och döma
ut vitet.
I promemorian föreslås att lagen (1992:160) om utländska filialer inte skall
omfatta grupperingar. En gruppering med säte i Sverige skall vara
bokföringsskyldig här, även om den inte driver näringsverksamhet. Andra
grupperingar skall vara bokföringsskyldiga för näringsverksamhet i Sverige och
hålla bokföringen skild från grupperingens övriga bokföring. De regler om
årsredovisning, redovisning i koncerner och revision som gäller för handelsbolag
skall gälla även för grupperingar. En grupperings firma får inte vara förväx-
lingsbar med en annan i EEIG-registret införd firma.
Slutligen föreslås att minst halva antalet av sådana likvidatorer i ett van-
ligt handelsbolag som inte är bolagsmän skall vara bosatta inom EES i stället
för i Sverige.
Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1995.

Promemorians lagförslag

1 Förslag till
Lag om europeiska ekonomiska intressegrupperingar

Härigenom föreskrivs följande.

Bestämmelser som enligt EES-avtalet skall gälla som svensk rätt

1 § Följande rättsakt inom Europeiska gemenskaperna (EG), som det hänvisas till
i bilaga XXII till avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-
avtalet), skall gälla som svensk lag
Rådets förordning (EEG) nr 2137/85 av den 25 juli 1985 om europeiska ekono-
miska intressegrupperingar (EEIG).
Den svenska texten till förordningen finns som bilaga till denna lag.

2 § De danska, engelska, finska, franska, grekiska, isländska, italienska,
nederländska, norska, portugisiska, spanska, svenska och tyska texterna skall ha
samma giltighet.

EES-anpassning av bestämmelserna

3 § När bestämmelserna i bilagan till denna lag innehåller begrepp eller
hänvisar till förfaranden som är utmärkande för EG:s rättsordning skall
bestämmelserna i följande protokoll tillämpas:
1. EES-avtalets protokoll 1 om övergripande anpassning
2. Protokoll 1 till avtalet mellan EFTA-staterna om upprättande av en
övervakningmyndighet och en domstol,
3. Protokoll 1 till avtalet om en ständig kommitté för EFTA-staterna.
Exempel på sådana begrepp och förfaranden är
- ingresser,
- adressaterna för EG:s rättsakter,
- hänvisning till territorier eller språk inom EG,
- hänvisning till inbördes rättigheter och skyldigheter för EG- med-
lemsstaterna, deras offentliga organ, företag och enskilda personer i dessa
stater,
- hänvisningar till informations- och anmälningsförfarande.
Protokollen finns intagna i lagen (1992:1317) om ett europeiskt ekonomiskt
samarbetsområde (EES).

Bestämmelser som kompletterar EEG-förordningen

4 § Den som är i konkurs får inte vara medlem i en intressegruppering som har
sitt säte i Sverige. Att detsamma gäller den som är underkastad näringsförbud
följer av 6 § lagen (1986:436) om näringsförbud.

5 § En medlem som omfattas av begränsningarna i 4 § i denna lag eller som har
ålagts näringsförbud enligt 6 § lagen (1986:436) om näringsförbud skall
omedelbart utträda ur intressegrupperingen.
6 § Bestämmelserna om likvidation av handelsbolag i 2 kap. 31 - 35 § första
stycket och 36 - 45 §§ lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag skall
tillämpas i fråga om en intressegruppering som har sitt säte i Sverige. En
medlem i en intressegruppering skall därvid anses som bolagsman.

7 § Företagsledaren för en intressegruppering med säte i Sverige skall vara
bosatt inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, om inte regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer i varje särskilt fall tillåter annat. Den
som är underårig eller i konkurs eller som har förvaltare enligt 11 kap. 7 §
föräldrabalken kan inte vara företagsledare. Att detsamma gäller den som är un-
derkastad näringsförbud följer av 6 § lagen (1986:436) om näringsförbud.
Om det finns flera företagsledare skall samtliga uppfylla kraven i första
stycket.
Om grupperingen inte har någon här i landet bosatt företagsledare skall
grupperingen bemyndiga en i Sverige bosatt person att på grupperingens vägnar ta
emot delgivning. Ett sådant bemyndigande får inte lämnas till någon som är
underårig eller som har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken.

8 § Om bestämmelsen i 5 § inte följs kan domstol, efter ansökan av den
registreringsmyndighet som anges i 13 §, besluta att intressegrupperingen skall
träda i likvidation. Detsamma skall gälla om en intressegruppering inte har en
till EEIG-registret enligt 13 § anmäld behörig företagsledare eller annat organ
som skall finnas enligt avtalet om att bilda intressegrupperingen.
Innan registreringsmyndigheten ansöker om likvidation skall den bereda
intressegrupperingen tillfälle att inom en bestämd tidsfrist vidta åtgärder för
att undvika likvidation. Tidsfristen får förlängas om det finns särskilda skäl
för det.

Bokföring och revision

9 § En intressegruppering som inte har säte i Sverige är bokföringsskyldig för
näringsverksamhet som bedrivs här. Bokföringen skall hållas skild från
grupperingens bokföring i övrigt. Att en gruppering med säte i Sverige är
bokföringsskyldig följer av 1 § bokföringslagen (1976:125).

10 § För intressegrupperingens bokföring och revision gäller, utöver vad som
föreskrivits i 9 §, i tillämpliga delar detsamma som för ett svenskt
handelsbolag.

Firma

11 § En intressegrupperings firma skall innehålla orden "europeisk ekonomisk
intressegruppering" eller förkortningen "EEIG". Firman skall tydligt skilja sig
från andra ännu bestående firmor som är införda i EEIG-registret enligt 13 §. I
övrigt finns bestämmelser om registreringen i firmalagen (1974:156).
Om intressegrupperingens firma skall registreras på två eller flera språk
skall varje lydelse anges i avtalet om att bilda intressegrupperingen.

12 § I firmalagen (1974:156) finns bestämmelser om förbud mot användning av
firma och om hävande av firmaregistrering.

Register över intressegrupperingar

13 § Registreringsmyndighet för intressegrupperingar är Patent- och regi-
streringsverket.
Registreringsmyndigheten skall föra ett register (EEIG-registret) över
1. sådana intressegrupperingar som har sitt säte i Sverige och
2. sådana intressegrupperingar som inte har sitt säte i Sverige men som har ett
huvud- eller avdelningskontor i Sverige.
Registreringsmyndigheten skall utan dröjsmål i Post- och Inrikes Tidningar
offentliggöra vad som införs i EEIG-registret.
Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får bestämma hur uppgifter
enligt artikel 8 c i EEG-förordningen skall offentliggöras.

Vite

14 § Registreringsmyndigheten kan vid vite förelägga företagsledaren eller
ledamot av annat ledningsorgan som skall finnas enligt avtalet om att bilda
intressegrupperingen att fullgöra skyldighet att
1. till myndigheten sända in handlingar eller uppgifter enligt artikel 7 eller
10 i EEG-förordningen, eller
2. på grupperingens brev, beställningssedlar och liknande handlingar ange de
uppgifter som framgår av artikel 25 i EEG-förordningen.
Frågor om utdömande av viten prövas av registreringsmyndigheten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.

2 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1986:436) om näringsförbud

Härigenom föreskrivs att 4, 6 och 19 §§ lagen (1986:436) om näringsförbud
skall ha följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 §2
--------------------------------------------------------------------
Har näringsverksamhet bedrivits Har näringsverksamhet bedrivits
av en juridisk person får, under av en juridisk person får, under
de förutsättningar som anges i 1-3 de förutsättningar som anges i 1-3
§§, näringsförbud meddelas, i fråga§§, näringsförbud meddelas, i fråga
om kommanditbolag: komplementär, omkommanditbolag: komplementär,
nnat handelsbolag: bolags- annat handelsbolag: bolagsman,
man,aktiebolag och försäkringsbo- aktiebolag och försäkringsbolag:
lag: ledamot och suppleant i ledamot och suppleant i styrelsen
styrelsen samt verkställande samt verkställande direktör och
direktör och vice verkställande vice verkställande direktör, ban-
direktör, ankaktiebolag, sparbank kaktiebolag, sparbank och ekono-
och ekonomisk förening: ledamot misk förening: ledamot och supple-
och suppleant i styrelsen, om ant i styrelsen, europeisk ekono-
denne begått brottet i närings- misk intressegruppering med säte i
verksamheten eller innehade sin Sverige: företagsledare, om denne
ställning när betalningen av begått brottet i näringsverksam-
skatt, tull eller avgift under- heten eller innehade sin ställning
läts eller den juridiska personen när betalningen av skatt, tull
försattes i konkurs. eller avgift underläts eller den
juridiska personen försattes i
konkurs.
Första stycket gäller också den som i annan egenskap än där sägs faktiskt har
utövat ledningen av en näringsverksamhet eller utåt har framträtt som ansvarig
för en enskild näringsverksamhet.

6 §3
Den som är underkastad näringsförbud får inte
--------------------------------------------------------------------
1. driva näringsverksamhet,
2. vara bolagsman i ett annat 2. vara bolagsman i ett annat
handelsbolag än kommanditbolag handelsbolag än kommanditbolag
eller komplementär i ett komman- eller komplementär i ett komman-
ditbolag, ditbolag eller medlem i en
europeisk ekonomisk intres-
segruppering med säte i Sverige,
3. vara stiftare av ett aktiebolag, ett bankaktiebolag, en sparbank eller ett
försäkringsbolag,
--------------------------------------------------------------------
4. vara ledamot eller suppleant 4. vara ledamot eller suppleant i
i styrelsen för ett aktiebolag, styrelsen för ett aktiebolag, ett-
ettbankaktiebolag, en sparbank, bankaktiebolag, en sparbank, ett
ett försäkringsbolag, ett handels- försäkringsbolag, ett handelsbolag,
bolag eller en ekonomisk förening en europeisk ekonomisk intresseg-
eller en sådan ideell förening ruppering med säte i Sverige,
ellerstiftelse som driver eller en ekonomisk förening eller
näringsverksamhet, en sådan ideell förening eller
stiftelse som driver näringsverk-
samhet,
5. vara verkställande direktör 5. vara verkställande direktör
eller vice verkställande direktör eller vice verkställande direktör i
i ett aktiebolag eller ett för- ett aktiebolag eller ett försäk-
säkringsbolag, ringsbolag eller företagsledare i
en europeisk ekonomisk intresseg-
ruppering med säte i Sverige,
6. i annan egenskap vara ställföreträdare för en sådan juridisk person som anges
vid 4,
7. faktiskt utöva ledningen av en näringsverksamhet eller av en sådan juridisk
person som är bokföringspliktig även om den inte driver näring,
8. äga så många aktier i ett aktiebolag, ett bankaktiebolag eller ett
försäkringsaktiebolag att hans andel av röstetalet för samtliga aktier i bolaget
överstiger femtio procent.
Beträffande verkställande direktör och vice verkställande direktör för en
filial enligt lagen (1992:160) om utländska filialer m. m. och föreståndare för
en verksamhet enligt samma lag finns bestämmelser om näringsförbud i den lagen.
Näringsförbud utgör inget hinder mot att sådan verksamhet bedrivs som innebär
utövning av rättighet som avses i 2 kap. 1 § regeringsformen eller 1 kap. 1 §, 4
kap. 1 §, 6 kap. 1 § eller 13 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen eller 1 kap. 1
§, 3 kap. 1, 2 eller 8 § eller 10 kap. 1 § yttrandefrihetsgrundlagen.

19 §
--------------------------------------------------------------------
Den som är underkastad närings- Den som är underkastad närings-
förbud eller tillfälligt närings- förbud eller tillfälligt näringsför-
förbud får medges dispens för att bud får medges dispens för att
driva en näringsverksamhet, in- driva en näringsverksamhet, inneha
neha anställning eller uppdrag, anställning eller uppdrag, vara
vara delägare i ett handelsbolag delägare i ett handelsbolag eller
eller äga vissa aktier. Rätten får medlem i en europeisk ekonomisk
föreskriva vad den som medges intressegruppering med säte i
dispens har att iaktta då denna Sverige eller äga vissa aktier.
utnyttjas. Rätten får föreskriva vad den som
medges dispens har att iaktta då
denna utnyttjas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.

**FOOTNOTES**

2Senaste lydelse 1987:628.

3Senaste lydelse 1992:165.

3 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1992:160) om utländska filialer

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1992:160) om utländska filialer m.m. skall
ha följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §
Denna lag gäller formerna för näringsverksamhet som bedrivs i Sverige av
utländska företag och utomlands bosatta svenska eller utländska medborgare.
För verksamhet som omfattas av lagen gäller även andra föreskrifter om
näringsverksamhet i Sverige.
--------------------------------------------------------------------
Lagen gäller inte europeiska eko-
nomiska intressegrupperingar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.

4 Förslag till
Lag om ändring i bokföringslagen (1976:125)

Härigenom föreskrivs att 1 § bokföringslagen (1976:125) samt ikraftträ-
dandebestämmelsen i paragrafens och ikraftträdandebestämmelsens lydelse enligt
lagen (1994:000) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §1
--------------------------------------------------------------------
Näringsidkare är bokföringsskyl- Näringsidkare är bokföringsskyldig
dig enligt denna lag. Det samma enligt denna lag. Det samma gäller
gäller aktiebolag, handelsbolag aktiebolag, handelsbolag, ekono-
och ekonomiska föreningar även om miska föreningar samt europeiska
bolaget eller föreningen ej utövar ekonomiska intressegrupperingar
näringsverksamhet. Förutsättning- som har sitt säte i Sverige, även
arna för att en stiftelse skall om bolaget eller föreningen eller
vara bokföringsskyldig framgår av intressegrupperingen ej utövar
stiftelselagen (1994:000) och näringsverksamhet. Förutsättningarna
lagen (1967:531) om tryggande av för att en intressegruppering som
pensionsutfästelse. inte har sitt säte här skall vara
bokföringsskyldig framgår av lagen
(1994:000) om europeiska ekono-
miska intressegrupperingar. Förut-
sättningarna för att en stiftelse
skall vara bokföringsskyldig fram-
går av stiftelselagen (1994:000)
och lagen (1967:531) om tryggande
av pensionsutfästelse.
Den som är skyldig att för inkomst av jordbruksfastighet föra räkenskaper
enligt jordbruksbokföringslagen (1979:141) är ej bokföringsskyldig för inkomsten
enligt denna lag. Hyr enskild person, dödsbo eller ideell förening ut byggnad
eller del av byggnad föreligger bokföringsplikt på grund därav endast om
verksamheten är att anse som hotell- eller pensionatrörelse eller omfattar mer
än två lägenheter som regelmässigt uthyres och ej utgör del av egen bostad.
Staten, kommun, landstingskommun, kommunalförbund, församling och kyrklig
samfällighet är ej bokföringsskyldiga enligt denna lag.
Bestämmelserna i 11 och 13-21 §§ behöver ej tillämpas av enskild näringsidkare
i vars verksamhet de årliga bruttoomsättningssumman normalt understiger ett
gränsbelopp som motsvarar 20 gånger det basbelopp enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring som gäller under den sista månaden av räkenskapsåret.

Denna lag träder i kraft såvitt gäller de nya bestämmelserna om grupperingar den
1 januari 1995 och såvitt gäller de nya bestämmelserna om stiftelser den 1 janu-
ari 1996.

**FOOTNOTES**

1 Senaste lydelse 1994:000.

5 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 37 § lagen (1980:1102) om handelsbolag och
enkla bolag skall ha följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.
37 §1
Är det sannolikt att likvidationen oskäligt uppehålls eller annars utförs på
ett sådant sätt att en bolagsmans rätt därigenom äventyras, får domstol på
ansökan av bolagsmannen förordna att likvidationen skall verkställas av en eller
flera likvidatorer som utses av domstolen.
Ansökan skall göras hos rätten i den ort där bolaget har sitt hemvist. Ansök-
ningen skall innehålla uppgift om samtliga bolagsmäns namn och adress. De
bolagsmän som inte har deltagit i ansökningen skall delges denna på det sätt som
är föreskrivet om stämning i tivstemål. De skall beredas tillfälle att yttra
sig över ansökningen.
Bolagsman får utses till likvidator.
--------------------------------------------------------------------
Likvidator får inte vara under- Likvidator får inte vara underårig
årig eller i konkurs eller ha för- eller i konkurs eller ha förval-
valtare enligt 11 kap. 7 § för- tare enligt 11 kap. 7 § för-
äldrabalken. Minst halva antalet äldrabalken. Minst halva antalet
likvidatorer som inte är bolagsmän likvidatorer som inte är bolagsmän
skall vara bosatta i Sverige, om skall vara bosatta inom
inte regeringen eller den Europeiska ekonomiska sam-
myndighet som regeringen arbetsområdet, om inte regeringen
bestämmer för ett särskilt fall eller den myndighet som
tillåter något annat. regeringen bestämmer för ett
särskilt fall tillåter något annat.
Om bolaget inte har någon här i
landet bosatt likvidator skall
likvidatorerna utse en i Sverige
bosatt person att på bolagets väg-
nar ta emot delgivning. Ett sådant
bemyndigande får inte lämnas till
någon som är underårig eller som har
förvaltare enligt 11 kap. 7 §
föräldrabalken.
Myndighets beslut enligt fjärde stycket andra meningen överklagas hos
regeringen genom besvär.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.

**FOOTNOTES**

1 Senaste lydelse 1990:1299.

Förteckning över remissinstanser

Följande remissinstanser har inkommit med synpunkter:

Hovrätten för Nedre Norrland
Malmö tingsrätt
Kammarrätten i Göteborg
Bokföringsnämnden
Riksåklagaren
Kommerskollegium
Finansinspektionen
Riksskatteverket
Rikspolisstyrelsen
Juridiska fakulteten vid Stockholms universitet
Patent- och registreringsverket
Konkurrensverket
Närings- och teknikutvecklingsverket
Redovisningskommittén
Tjänstemännens centralorganisation
Svenska bankföreningen
Svenska Handelskammarförbundet
Sveriges Köpmannaförbund
Grossistförbundet Svensk Handel
Sveriges Ackordscentral
Sveriges industriförbund
Företagarnas Riksorganisation
Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR
Svenska Revisorsamfundet SRS
Sveriges Redovisningskonsulters Förbund SRF
Sveriges Advokatsamfund
Handelshögskolan i Stockholm
Kooperativa Institutet

Följande remissinstanser har avstått från att yttra sig eller inte avhörts i
ärendet:

Redovisningsrådet
Landsorganisationen i Sverige
Sveriges Akademikers centralorganisation
Svenska arbetsgivareföreningen
Byggentreprenörerna
Sveriges försäkringsförbund
Finansbolagens förening
Svenska kommunförbundet

Lagrådsremissens lagförslag

1 Förslag till lag om europeiska ekonomiska intressegrupperingar

Härigenom föreskrivs följande.

1 § I denna lag finns bestämmelser som kompletterar rådets förordning (EEG) nr
2137/85 av den 25 juli 1985 om europeiska ekonomiska intressegrupperingar
(EEIG).

Medlemskap

2 § Den som är i konkurs får inte vara medlem i en intressegruppering som har
sitt säte i Sverige. Att detsamma gäller den som är underkastad näringsförbud
följer av 6 § lagen (1986:436) om näringsförbud.

3 § Den som är medlem i en intressegruppering med säte i Sverige och som
försätts i konkurs eller som åläggs näringsförbud skall omedelbart utträda ur
intressegrupperingen.

Företagsledare

4 § Företagsledaren för en intressegruppering med säte i Sverige skall vara
bosatt inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, om inte regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer i varje särskilt fall tillåter annat. Den som
är underårig eller i konkurs eller som har förvaltare enligt 11 kap. 7 §
föräldrabalken får inte vara företagsledare. Att detsamma gäller den som är
underkastad näringsförbud följer av 6 § lagen (1986:436) om näringsförbud.
Om det finns flera företagsledare, skall samtliga uppfylla kraven i första
stycket.
Om grupperingen inte har någon här i landet bosatt företagsledare, skall
grupperingen bemyndiga en i Sverige bosatt person att på grupperingens vägnar ta
emot delgivning. Ett sådant bemyndigande får inte lämnas till någon som är
underårig eller som har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken.

Bokföring, årsredovisning och revision

5 § En intressegruppering är bokföringsskyldig enligt vad som föreskrivs i 1 §
bokföringslagen (1976:125). En bokföringsskyldig intressegruppering som inte har
sitt säte i Sverige skall för näringsverksamhet som bedrivs här ha en egen
bokföring som är skild från grupperingens bokföring i övrigt.
Av lagen (1980:1103) om årsredovisning m.m. i vissa företag följer att en
intressegruppering kan vara skyldig att upprätta årsredovisning m.m.

Likvidation

6 § Bestämmelserna om likvidation av handelsbolag i 2 kap. 31 - 45 §§ lagen
(1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag skall tillämpas i fråga om en
intressegruppering som har sitt säte i Sverige. En medlem i en
intressegruppering skall därvid anses som bolagsman.

7 § Om bestämmelsen i 3 § inte följs skall tingsrätten, efter ansökan av den
registreringsmyndighet som anges i 11 §, besluta att intressegrupperingen skall
träda i likvidation. Detsamma gäller om en intresse-gruppering inte till det
EEIG-register som avses i 11 § har anmält en behörig företagsledare eller något
annat organ som skall finnas enligt avtalet om att bilda intressegrupperingen.
Innan registreringsmyndigheten ansöker om likvidation skall den ge
intressegrupperingen tillfälle att inom en bestämd tid vidta åtgärder för att
undvika likvidation. Tiden får förlängas om det finns särskilda skäl för det.

Firma

8 § En intressegrupperings firma skall innehålla orden "europeisk ekonomisk
intressegruppering" eller förkortningen "EEIG". Firman skall tydligt skilja sig
från andra ännu bestående firmor som är införda i det EEIG-register som avses i
11 §. I övrigt finns bestämmelser om registreringen i firmalagen (1974:156).
En intressegrupperings firma får registreras på två eller flera språk, endast
om varje lydelse anges i avtalet om att bilda intressegrupperingen.

9 § I firmalagen (1974:156) finns bestämmelser om förbud mot användning av firma
och om hävande av firmaregistrering.

Skadestånd

10 § Medlemmar och företagsledare i en intressegruppering med säte i Sverige är
skadeståndsskyldiga mot grupperingen enligt vad som föreskrivs om bolagsmäns
skadeståndsskyldighet mot bolaget i 2 kap. 14 och 15 §§ lagen (1980:1102) om
handelsbolag och enkla bolag.

Register över intressegrupperingar

11 § Registreringsmyndighet för intressegrupperingar är Patent- och
registreringsverket.
Registreringsmyndigheten skall föra ett register (EEIG-registret) över
1. sådana intressegrupperingar som har sitt säte i Sverige, och
2. huvud- eller avdelningskontor i Sverige för sådana intressegrupperingar som
inte har sitt säte i Sverige.
Registreringsmyndigheten skall utan dröjsmål i Post- och Inrikes Tidningar
offentliggöra vad som införs i EEIG-registret.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, registrerings-myndigheten
får bestämma hur uppgifter enligt artikel 8 c i EEG-förordningen skall
offentliggöras samt meddela föreskrifter om avgifter i registreringsärenden.
Bestämmelser om avförande av firman ur registret sedan en dom om hävande av
firmaregistrering har vunnit laga kraft finns i firmalagen (1974:156).

12 § Om en sökande vid anmälan för registrering inte har följt vad som är
föreskrivet om ansökan eller om det finns något annat hinder för bifall till
ansökan, skall registreringsmyndigheten förelägga sökanden att inom en viss tid
yttra sig eller göra en rättelse. Om föreläggandet inte följs, skall ansökan
avskrivas. En upplysning om denna påföljd skall tas in i föreläggandet.
Finns det även efter det att yttrande har avgetts hinder för bifall till
ansökan och har sökanden haft tillfälle att yttra sig över hindret, skall
registrering vägras, om det inte finns anledning att ge sökanden ett nytt
föreläggande.

13 § Om någon anmälan rörande en intressegruppering som registrerats i Sverige
inte har kommit in till registreringsmyndigheten under de tio senaste åren,
skall myndigheten på lämpligt sätt undersöka om grupperingen har upphört med sin
verksamhet inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Detta skall ske genom
brev till den i EEIG-registret angivna adressen samt genom kungörelse i Post-
och Inrikes Tidningar eller annan lämplig officiell tidning enligt artikel 39.1
i EEG-förordningen.
Om någon anmälan rörande ett sådant huvud- eller avdelningskontor som
registrerats i Sverige inte har kommit in till registreringsmyndigheten under de
tio senaste åren, skall myndigheten på lämpligt sätt undersöka om det
fortfarande bedrivs någon verksamhet vid kontoret. Detta skall ske genom brev
till den i EEIG-registret angivna adressen samt genom kungörelse i Post- och
Inrikes Tidningar.
Om det två månader efter kungörandet inte har klarlagts att intresseg-
rupperingens eller huvud- eller avdelningskontorets verksamhet fortfarande
utövas eller att den skall återupptas, skall registreringsmyndigheten avföra
grupperingen eller kontoret ur EEIG-registret.

Verkan av offentliggörande

14 § I 18 kap. 3 § aktiebolagslagen (1975:1385) finns bestämmelser som utfärdats
med stöd av de direktiv som anges i artikel 9.1 i EEG-förordningen.

Vite

15 § Registreringsmyndigheten kan vid vite förelägga företagsledaren eller en
ledamot av något annat ledningsorgan som skall finnas enligt avtalet om att
bilda intressegrupperingen att fullgöra skyldighet att
1. till myndigheten sända in handlingar eller uppgifter som anges i artikel 7
eller 10 i EEG-förordningen, eller
2. på grupperingens brev, beställningssedlar och liknande handlingar lämna de
uppgifter som anges i artikel 25 i EEG-förordningen.
Frågor om att döma ut viten prövas av registreringsmyndigheten.

Överklagande

16 § Registreringsmyndighetens beslut att avskriva en anmälan eller att vägra
registrering får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol inom två månader från
beslutets dag. Detsamma gäller beslut enligt 13 § tredje stycket och 15 §.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.

2 Förslag till lag om ändring i lagen (1986:436) om näringsförbud

Härigenom föreskrivs att 4, 6 och 19 §§ lagen (1986:436) om näringsförbud
skall ha följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 §1
--------------------------------------------------------------------
Har näringsverksamhet bedrivits Har näringsverksamhet bedrivits
av en juridisk person får, under av en juridisk person får, under
de förutsättningar som anges i 1-3 de förutsättningar som anges i 1-3
§§, näringsförbud meddelas, i fråga§§, näringsförbud meddelas, i fråga om-
om kommanditbolag: komplementär, kommanditbolag: komplementär,
annat handelsbolag: bolagsman, annat handelsbolag: bolagsman,
aktiebolag och försäkringsbolag: aktiebolag och försäkringsbolag:
ledamot och suppleant i styrel- ledamot och suppleant i styrelsen
sen samt verkställande direktör samt verkställande direktör och
och vice verkställande direktör, vice verkställande direktör, ban-
bankaktiebolag, sparbank och kaktiebolag, sparbank och ekono-
ekonomisk förening: ledamot och misk förening: ledamot och supple-
suppleant i styrelsen, ant i styrelsen, europeisk ekono-
om denne begått brottet i närings- misk intressegruppering med säte i
verksamheten eller innehade sin Sverige: företagsledare, om denne
ställning när betalningen av begått brottet i näringsverksam-
skatt, tull eller avgift under- heten eller innehade sin ställning
läts eller den juridiska personen när betalningen av skatt, tull
försattes i konkurs. eller avgift underläts eller den
juridiska personen försattes i
konkurs.
Första stycket gäller också den som i annan egenskap än där sägs faktiskt har
utövat ledningen av en näringsverksamhet eller utåt har framträtt som ansvarig
för en enskild näringsverksamhet.

6 §2
Den som är underkastad näringsförbud får inte
--------------------------------------------------------------------
1. driva näringsverksamhet,
2. vara bolagsman i ett annat 2. vara bolagsman i ett annat
handelsbolag än kommanditbolag handelsbolag än kommanditbolag
eller komplementär i ett komman- eller komplementär i ett komman-
ditbolag, ditbolag eller medlem i en
europeisk ekonomisk intres-
segruppering med säte i Sverige,
3. vara stiftare av ett aktiebolag, ett bankaktiebolag, en sparbank eller ett
försäkringsbolag,
--------------------------------------------------------------------
4. vara ledamot eller suppleant 4. vara ledamot eller suppleant i
i styrelsen för ett aktiebolag, styrelsen för ett aktiebolag, ett
ett bankaktiebolag, en sparbank, bankaktiebolag, en sparbank, ett
ett försäkringsbolag, ett handels- försäkringsbolag, ett handelsbolag,
bolag eller en ekonomisk förening en europeisk ekonomisk intresse-
eller en sådan ideell förening gruppering med säte i Sverige,
eller stiftelse som driver eller en ekonomisk förening eller
näringsverksamhet, en sådan ideell förening eller
stiftelse som driver näringsverk-
samhet,
5. vara verkställande direktör 5. vara verkställande direktör
eller vice verkställande direktör eller vice verkställande direktör i
i ett aktiebolag eller ett för- ett aktiebolag eller ett försäk-
säkringsbolag, ringsbolag eller företagsledare i
en europeisk ekonomisk intres-
segruppering med säte i Sverige,
6. i annan egenskap vara ställföreträdare för en sådan juridisk person som anges
vid 4,
7. faktiskt utöva ledningen av en näringsverksamhet eller av en sådan juridisk
person som är bokföringspliktig även om den inte driver näring,
8. äga så många aktier i ett aktiebolag, ett bankaktiebolag eller ett försäk-
ringsaktiebolag att hans andel av röstetalet för samtliga aktier i bolaget
överstiger femtio procent.
Beträffande verkställande direktör och vice verkställande direktör för en
filial enligt lagen (1992:160) om utländska filialer m.m. och föreståndare för
en verksamhet enligt samma lag finns bestämmelser om näringsförbud i den lagen.
Näringsförbud utgör inget hinder mot att sådan verksamhet bedrivs som innebär
utövning av rättighet som avses i 2 kap. 1 § regeringsformen eller 1 kap. 1 §, 4
kap. 1 §, 6 kap. 1 § eller 13 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen eller 1 kap. 1
§, 3 kap. 1, 2 eller 8 § eller 10 kap. 1 § yttrandefrihetsgrundlagen.

19 §
--------------------------------------------------------------------
Den som är underkastad närings- Den som är underkastad närings-
förbud eller tillfälligt närings- förbud eller tillfälligt näringsför-
förbud får medges dispens för att bud får medges dispens för att
driva en näringsverksamhet, in- driva en näringsverksamhet, inneha
neha anställning eller uppdrag, anställning eller uppdrag, vara
vara delägare i ett handelsbolag delägare i ett handelsbolag eller
eller äga vissa aktier. Rätten får medlem i en europeisk ekonomisk
föreskriva vad den som medges intressegruppering med säte i
dispens har att iaktta då denna Sverige eller äga vissa aktier.
utnyttjas. Rätten får föreskriva vad den som
medges dispens har att iaktta då
denna utnyttjas.
__________
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.

**FOOTNOTES**

1Senaste lydelse 1987:628

2Senaste lydelse 1992:165

3 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:160) om utländska filialer m.m.

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1992:160) om utländska filialer m.m. skall
ha följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §
Denna lag gäller formerna för näringsverksamhet som bedrivs i Sverige av
utländska företag och utomlands bosatta svenska eller utländska medborgare.
För verksamhet som omfattas av lagen gäller även andra föreskrifter om nä-
ringsverksamhet i Sverige.
--------------------------------------------------------------------
Lagen gäller inte europeiska eko-
nomiska intressegrupperingar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.

4 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1226) om ändring i bokföringslagen
(1976:125)

Härigenom föreskrivs att 1 § bokföringslagen (1976:125)1 samt ikraftträdande-
bestämmelsen i paragrafens och ikraftträdandebestämmelsens lydelse enligt lagen
(1994:1226) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §
--------------------------------------------------------------------
Näringsidkare är bokförings- Näringsidkare är bokföringsskyldig
skyldig enligt denna lag. enligt denna lag. Detsamma gäller
Detsamma gäller aktiebolag, han- aktiebolag, handelsbolag,
delsbolag och ekonomiska före- ekonomiska föreningar samt sådana
ningar även om bolaget eller före- europeiska ekonomiska intresseg-
ningen ej utövar näringsverksam- rupperingar som har sitt säte i
het. Förutsättningarna för att en Sverige, även om bolaget eller
stiftelse skall vara bokförings- föreningen eller intressegruppe-
skyldig framgår av stiftelselagen ringen inte utövar närings-
(1994:1220) och lagen (1967:531) verksamhet. Förutsättningarna för
om tryggande av pensionsutfäs- att en stiftelse skall vara bok-
telse. föringsskyldig framgår av stiftel-
selagen (1994:1220) och lagen
(1967:531) om tryggande av
pensionsutfästelse.
Den som är skyldig att för inkomst av jordbruksfastighet föra räkenskaper
enligt jordbruksbokföringslagen (1979:141) är ej bokföringsskyldig för inkomsten
enligt denna lag. Hyr enskild person, dödsbo eller ideell förening ut byggnad
eller del av byggnad föreligger bokföringsplikt på grund därav endast om verk-
samheten är att anse som hotell- eller pensionatrörelse eller omfattar mer än
två lägenheter som regelmässigt uthyres och ej utgör del av egen bostad.
Staten, kommun, landstingskommun, kommunalförbund, församling och kyrklig
samfällighet är ej bokföringsskyldiga enligt denna lag.
Bestämmelserna i 11 och 13-21 §§ behöver ej tillämpas av enskild näringsidkare
i vars verksamhet den årliga bruttoomsättningssumman normalt understiger ett
gränsbelopp som motsvarar 20 gånger det basbelopp enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring som gäller under den sista månaden av räkenskapsåret.

**FOOTNOTES**

1 Lagen omtryckt 1993:57.

--------------------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------------------
Denna lag träder i kraft den 1 Denna lag träder i kraft i fråga om
januari 1996. de nya bestämmelserna om stiftel-
ser den 1 januari 1996 och i
övrigt den 1 januari 1995.

5 Förslag till lag om ändring i lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla
bolag

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 37 § lagen (1980:1102) om handelsbolag och
enkla bolag skall ha följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.
37 §1
Är det sannolikt att likvidationen oskäligt uppehålls eller annars utförs på
ett sådant sätt att en bolagsmans rätt därigenom äventyras, får domstol på
ansökan av bolagsmannen förordna att likvidationen skall verkställas av en eller
flera likvidatorer som utses av domstolen.
Ansökan skall göras hos rätten i den ort där bolaget har sitt hemvist. Ansök-
ningen skall innehålla uppgift om samtliga bolagsmäns namn och adress. De
bolagsmän som inte har deltagit i ansökningen skall delges denna på det sätt som
är föreskrivet om stämning i tvistemål. De skall beredas tillfälle att yttra
sig över ansökningen.
Bolagsman får utses till likvidator.
--------------------------------------------------------------------
Likvidator får inte vara under- Likvidator får inte vara underårig
årig eller i konkurs eller ha för- eller i konkurs eller ha för-
valtare enligt 11 kap. 7 § för- valtare enligt 11 kap. 7 § för-
äldrabalken. Minst halva antalet äldrabalken. Minst halva antalet
likvidatorer som inte är bolagsmän likvidatorer som inte är bolagsmän
skall vara bosatta i Sverige, om skall vara bosatta inom
inte regeringen eller den Europeiska ekonomiska samar-
myndighet som regeringen betsområdet, om inte regeringen
bestämmer för ett särskilt fall eller den myndighet som
tillåter något annat. regeringen bestämmer för ett
särskilt fall tillåter något annat.
Om bolaget inte har någon här i
landet bosatt likvidator, skall
likvidatorerna bemyndiga en i
Sverige bosatt person att på
bolagets vägnar ta emot delgiv-
ning. Ett sådant bemyndigande får
inte lämnas till någon som är under-
årig eller som har förvaltare
enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken.
--------------------------------------------------------------------
Myndighets beslut enligt fjärde Myndighets beslut enligt fjärde
stycket andra meningen överklagas stycket andra meningen överklagas
hos regeringen genom besvär. hos regeringen.

__________

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.

**FOOTNOTES**

1 Senaste lydelse 1990:1299.

Lagrådets yttrande

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1994-10-28

Närvarande: f.d. regeringsrådet Bertil Voss, justitierådet Edvard Nilsson,
regeringsrådet Hans Ragnemalm.

Enligt en lagrådsremiss den 13 oktober 1994 (Justitiedepartementet) har
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om europeiska ekonomiska intressegrupperingar,
2. lag om ändring i lagen (1986:436) om näringsförbud,
3. lag om ändring i lagen (1992:160) om utländska filialer,
4. lag om ändring i lagen (1994:1226) om ändring i bokföringslagen
(1976:125),
5. lag om ändring i lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla
bolag.
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Cecilia Bergman.
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet.

Förslaget till lag om europeiska ekonomiska intressegrupperingar

Inledande synpunkter

I lagrådsremissen framhålls att, om Sverige blir medlem i EU, EEG-förordningen
kommer att gälla som svensk lag utan något särskilt införlivande. Lagrådet
förutsätter att, om Sverige inte blir medlem i EU, förordningen kommer att
införlivas med svensk rätt.
Lagrådet utgår vidare från att förslag till de ändringar i skattereglerna som
kan behövas för att reglerna skall stå i överensstämmelse med EEG-förordningen
läggs fram i sådan tid att dessa lagändringar kan träda i kraft samtidigt med de
lagar som föreslås i lagrådsremissen.

6 §
Enligt artikel 1.2 i EEG-förordningen kan en intressegruppering från dagen för
registreringen i eget namn förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter av
alla slag, ingå avtal eller vidta andra rättshandlingar samt föra talan inför
domstolar eller andra myndigheter. Enligt artikel 35.1 skall avvecklingen av en
gruppering ske genom likvidation. Likvidationen och dess avveckling skall enligt
artikel 35.2 ske enligt nationell rätt. I artikel 35.3 föreskrivs att
grupperingen behåller sin rättskapacitet enligt artikel 1.2 till dess
likvidationen är avslutad.
Enligt förevarande paragraf skall bestämmelserna om likvidation i 2 kap. 31-45
§§ lagen om handelsbolag och enkla bolag (HBL) tillämpas i fråga om en
intressegruppering som har sitt säte i Sverige. För det fall att antalet
medlemmar i en sådan gruppering har gått ned till en och grupperingen har trätt
i likvidation följer av hänvisningen till 2 kap. 35 § första stycket att en
rättshandling får vidtas för grupperingens räkning endast i den mån det behövs
för en ändamålsenlig avveckling eller för att de anställda skall få skälig tid
för att skaffa ny anställning. Denna begränsning i rätten att vidta
rättshandlingar för grupperingens räkning kan synas stå i strid med artiklarna
1.2 och 35.3.
Huvudregeln vid likvidation av en gruppering och vid likvidationens avslutning
är att nationell rätt skall tillämpas. Medlemsstaterna får dock inte tillämpa
eller anta lagar eller förordningar som strider mot bl.a. syftet med EEG-
förordningen (sjuttonde stycket i förordningens ingress). Syftet med att bilda
en intressegruppering är, såsom det framgår av förordningsingressens första och
femte stycken, att medlemmarna skall kunna samarbeta effektivt över gränserna
och att de skall beredas möjlighet att förbättra sina egna resultat. Dessa
grundläggande förutsättningar för en grupperings verksamhet föreligger inte
längre, när grupperingen har trätt i likvidation. Verksamheten måste då inriktas
på en snar och ändamålsenlig avveckling med iakttagande av de anställdas
intressen. Givetvis måste grupperingen under likvidationen kunna vidta alla de
åtgärder som främjar en sådan avveckling.
Lagrådet kan mot denna bakgrund inte finna att en sådan begränsning av en
intressegrupperings möjligheter att vidta rättshandlingar och andra åtgärder,
som enligt 2 kap. 35 § första stycket HBL gäller för handelsbolag, skulle strida
mot förordningens syfte. Bestämmelserna i artiklarna 1.2 och 35.3 i förordningen
bör kunna ges den innebörden att grupperingens rättigheter och skyldigheter
under likvidationen avser sådana åtgärder som främjar likvidationens avveckling.
Av hänvisningen till 2 kap. 35 § andra stycket HBL följer att en
rättshandling, som är otillåten enligt paragrafens första stycke, får åberopas
mot grupperingen av den mot vilken rättshandlingen företogs endast om denne
varken kände till eller borde ha känt till de omständigheter som medförde att
rättshandlingen var otillåten. Såvitt gäller medkontrahentens goda tro i fråga
om likvidationen strider denna bestämmelse mot den reglering som enligt artikel
9.1 gäller för grupperingar och som i svensk rätt - enligt vad Lagrådet
utvecklar i kommentaren till 14 § - följer av 18 kap. 3 § första och andra
styckena aktiebolagslagen. När det däremot gäller medkontrahentens goda tro i
fråga om övriga omständigheter som medförde att rättshandlingen är otillåten,
dvs. att den inte behövs för en ändamålsenlig avveckling eller för att de an-
ställda skall få skälig tid för att skaffa ny anställning, synes någon kollision
inte uppkomma mellan bestämmelsen och EEG-förordningen.
Med hänsyn till det anförda föreslår Lagrådet att 6 § ges följande lydelse:
"Bestämmelserna om likvidation av handelsbolag i 2 kap. 31-45 §§ lagen
(1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag skall, såvitt gäller 2 kap. 35 §
andra stycket med beaktande av bestämmelsen i 14 § om verkan av
offentliggörande, tillämpas i fråga om en intressegruppering som har sitt säte i
Sverige. En medlem i en intressegruppering skall därvid anses som bolagsman."

14 §
Av förevarande paragraf, sammanställd med rubriken till den, framgår att
bestämmelser om verkan av offentliggörande finns i 18 kap. 3 § första och andra
styckena aktiebolagslagen. Avsikten är uppenbarligen att dessa bestämmelser
skall tillämpas inte bara - enligt deras lydelse - på uppgifter i
aktiebolagsregistret utan även på uppgifter i det EEIG-register som föreskrivs i
11 § i det remitterade lagförslaget. Enligt Lagrådets mening bör detta framgå av
lagtexten. Något hinder mot ett sådant förtydligande kan inte anses följa av EG-
rätten. Lagrådet föreslår därför att paragrafen ges följande lydelse:
"Beträffande verkan av offentliggörande enligt denna lag tillämpas de
bestämmelser om verkan av offentliggörande vilka med stöd av det direktiv som
anges i artikel 9.1 i EEG-förordningen har meddelats i 18 kap. 3 § första och
andra styckena aktiebolagslagen (1975:1385)."

15 §
I lagrådsremissen föreslås att registreringsmyndigheten, dvs. PRV, skall kunna
vid vite förelägga företagsledaren etc. att fullgöra skyldighet att dels till
det vid myndigheten förda EEIG-registret sända in handlingar och uppgifter
enligt vad som föreskrivs i artiklarna 7 och 10 i EEG-förordningen, dels förse
grupperingens brev m.m. med vissa uppgifter enligt vad som anges i artikel 25 i
samma förordning. PRV skall enligt förslaget också tilläggas befogenheten att
själv döma ut försuttna viten.
Lagrådet har inga invändningar mot att vitesinstitutet väljs som sanktionsform
i detta sammanhang. Att PRV är den myndighet som skall besluta om
vitesföreläggande är då närmast självklart, och inte heller finns anledning att
anmärka mot att företagsledaren i första hand anges som föreläggandets adressat.
Vad som däremot kan ifrågasättas är dels lämpligheten av att myndigheten själv
skall kunna döma ut försuttna viten, dels - om denna ordning ändå godtas -
utformningen av den bestämmelse (15 § andra stycket) där detta avses komma till
uttryck.
Som primärt skäl för att PRV skall kunna både förelägga och döma ut vite anges
i remissen (s. 59) att en sådan ordning förefaller effektiv. De motstående
rättssäkerhetsskäl som också gör sig gällande berörs inte alls.
Lagrådet vill i sammanhanget erinra om den diskussion som förekom i samband
med antagandet av lagen (1985:206) om viten. Genom viteslagen övergavs det äldre
system enligt vilket den myndighet som meddelat vitesföreläggandet hade att
vända sig till allmän åklagare med begäran om att denne skulle väcka talan vid
allmän domstol om utdömande av försuttet vite. Lagrådet hade vid behandlingen av
det ärendet allvarliga betänkligheter - grundade på de nära beröringspunkterna
mellan ådömande av straff och utdömande av vite - mot att den föreläggande
myndigheten själv skulle väcka talan om vitets utdömande och mot att talan
skulle prövas av länsrätt i stället för av allmän domstol (se prop. 1984/85:96
s. 87 f.). Vid utskottsbehandlingen framfördes motsvarande invändningar och
förslaget tillstyrktes med minsta möjliga majoritet (se JuU 1984/85:22).
I förhållande till viteslagens system för utdömande av vite, som således mött
på rättsäkerhetsskäl baserat motstånd, markerar den i det nu remitterade
förslaget anvisade ordningen en ytterligare lägre ambitionsnivå. Sakliga skäl
talar för att försuttet vite bör utdömas av länsrätt på ansökan av PRV enligt
det förfarande som anvisas i viteslagen.
Mot att nu välja en sådan lösning kan emellertid invändas att PRV, som påpekas
i lagrådsremissen, enligt aktiebolags- och föreningslagstiftningen har rätt att
själv döma ut av verket förelagda viten av liknande slag. Det synes lämpligt att
härvidlag välja en enhetlig metod. Då en mera generell översyn av regelsystemet
på denna punkt inte kan ske inom ramen för detta lagstiftningsärende kan
Lagrådet därför acceptera förslaget som en temporär lösning.
Den lagbestämmelse varigenom PRV:s dubbla roll skall komma till uttryck - 15 §
andra stycket - bör emellertid enligt Lagrådets mening utformas på ett klarare
och mera konkret sätt. Det centrala är inte att PRV har att ta ställning till
"frågor om att döma ut viten" utan att myndigheten tilläggs befogenheten att
själv döma ut försuttna viten, som förelagts med stöd av första stycket. Efter
tidigare använd modell (jfr t.ex. 21 § andra stycket lagen, 1986:765, med
instruktion för riksdagens ombudsmän) - men med uteslutande av ordet
"försuttet", som ger uttryck för en grundläggande men närmast självklar
förutsättning för att vite skall få utdömas - föreslår Lagrådet följande enkla
lösning: "Registreringsmyndigheten får döma ut vite".

Övriga förslag

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

Förteckning över artiklar i EEG-förordningen som föranlett särskilda lag-
stiftningsåtgärder och/eller kommentarer i propositionen.

Förteckningen tar inte upp den allmänna beskrivningen av artiklarna i avsnitt 5
i propositionen.
--------------------------------------------------------------------

--------------------------------------------------------------------
Artikel i EEIG- Kommentarer i
EEIG- lagen propositionen
förordn

1.1
1.2
1.3 - 7.2
2.1
2.2
3.1
3.2
4.1
4.2
4.3 - 7.3
4.4 2 § 7.4
5
6
7
8
9.1 14 § 6
9.2
10
11
12
13
14.1
14.2
14.3
14.4 - 7.6
15.1
15.2
15.3
16.1
16.2
17.1
17.2
17.3
17.4
18
19.1 4 § 7.5
19.2 - 7.5
19.3
20.1
20.2
21.1
21.2
22.1
22.2
23
24.1
24.2
25
26.1
26.2
27.1
27.2
28.1
28.2
29
30
31.1
31.2
31.3
31.4
32.1
32.2
32.3 7 § 7.9
33
34
35.1
35.2 6 § 7.7
35.3
35.4
36 - 7.8
37.1
37.2
38 - 7.10
39.1 11 § 7.11
39.2
39.3 15 § 7.12
40
41.1
41.2
42.1
42.2
42.3
43

Förteckning över namn och förkortningar på grupperingar på de olika språken inom
EES.

Danska: europaeisk økonomisk firmagruppe - EØFG,
Holländska: Europees economisch samenwerkingsverband - EESV,
Franska: groupement européen d*intérêt économique - GEIE,
Tyska: Europäische wirtschaftliche Interessenvereinigung - EWIV,
Grekiska: ********o * o µ**o* o**o*oµ**o* **o*o* - EOOS,
Italienska: gruppo europeo di interesse economico - GEIE,
Portugisiska: agrupamento europeu de interesse económico - AEIE,
Spanska: agrupación europea de interés económico - AEIE,
Engelska: European Economic Interest Grouping - EEIG,
Norska: europeiske økonomiske foretaksgrupper - EØFG,
Finska: eurooppalaisesta taloudellisesta etuyhtymästä - ETEY,
Isländska: evrópsk fjárhagsleg hagsmunafélög - EFH,
Svenska: europeiska ekonomiska intressegrupperingar - EEIG

JUSTITIEDEPARTEMENTET

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 1 november 1994

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande och statsråden Sahlin, Hjelm-
Wallén, Peterson, Hellström, Thalén, Freivalds, Wallström, Persson,Tham, Schori,
Blomberg, Heckscher, Hedborg, Andersson, Winberg, Uusmann, Nygren, Ulvskog,
Sundström, Johansson.

Föredragande: statsrådet Freivalds

__________________

Regeringen beslutar proposition 1994/95:68 Europeiska Ekonomiska
Intressegrupperingar (EEIG).

Rättsdatablad

--------------------------------------------------------------------
Författningsrubrik Bestämmelser som inför, Celexnummer för
ändrar, upphäver eller bakomliggande EG-
upprepar ett regler
normgivningsbe-
myndigande

--------------------------------------------------------------------
Lagen om europeiska 11 § 4 st 385R2137
ekonomiska intresseg-
rupperingar
(1994:000)