Prop.
1994/95:62
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 27 oktober 1994
Ingvar Carlsson
Göran Persson
(Finansdepartementet)
I propositionen läggs fram förslag om ändring i lagen om ömsesidig
handräckning i skatteärenden. Svenska folket skall i en folkomröstning
den 13 november 1994 ta ställning till om Sverige skall inträda i EU eller
inte. Ändringen behövs vid ett svenskt medlemskap i Europeiska unionen,
EU. Genom ändringen kommer lagens regler om informationsutbyte att
bli tillämpliga på informationsutbyte som sker med stöd av Europeiska
gemenskapens direktiv om ömsesidig handräckning i ärenden rörande
direkta och indirekta skatter.
Ändringen föreslås träda i kraft den 1 januari 1995.
1 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 62
Prop. 1994/95:62
1 Förslag till riksdagsbeslut 3
2 Lagtext 3
3 Ärendet och dess beredning 4
4 Förslaget till lag om ändring i lagen om
ömsesidig handräckning i skatteärenden 4
4.1 Bakgrund 4
4.2 Direktivets innehåll 5
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde
den 27 oktober 1994 8
Regeringen föreslår att riksdagen
Prop. 1994/95:62
antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1990:314) om
ömsesidig handräckning i skatteärenden.
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1990:314) om ömsesidig
handräckning i skatteärenden
dels att nuvarande 21-23 §§ skall betecknas 22-24 §§,
dels att rubriken närmast före nuvarande 21 § skall sättas närmast före
22 §,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 21 §, samt närmast
före 21 § en ny rubrik av följande lydelse.
|
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse Handräckning inom Europeiska 21 § Myndighet inom Europeiska |
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
Sverige har ansökt om medlemskap i Europeiska unionen, EU. Avsikten
är att Sverige skall bli medlem den 1 januari 1995. Inom den Europeiska
gemenskapen gäller ett direktiv (77/799/EEG) om ömsesidig handräck-
ning i ärenden rörande direkta och indirekta skatter. Direktivet möjliggör
utbyte av information för beskattningsändamål och dess bestämmelser
överensstämmer i huvudsak med de bestämmelser om informationsutbyte
som finns i bilaterala dubbelbeskattningsavtal. Sverige har sådana avtal
med alla medlemsstater i EU utom med Portugal. Direktivet får därför
vid ett svenskt medlemskap störst betydelse i förhållandet mellan Sverige
och Portugal. Genom att direktivet omfattar också indirekta skatter medan
dubbelbeskattningsavtalens bestämmelser oftast endast avser direkta
skatter ger direktivet utökade möjligheter till informationsutbyte också
med flertalet andra medlemsstater.
I lagen (1990:314) om ömsesidig handräckning i skatteärenden (LÖHS)
finns regler om informationsutbyte i de &11 särskild överenskommelse
härom träffats mellan Sverige och annan stat. Dessa regler kan lämpligen
göras tillämpliga även i fåll då informationsutbyte sker inom EU. Vid ett
svenskt medlemskap i EU bör därför reglerna om informationsutbyte i
LÖHS äga tillämpning också på informationsutbyte som sker med stöd
av direktivet.
Prop. 1994/95:62
Lagrådet
På grund av den föreslagna lagändringens enkla beskaffenhet anser
regeringen att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Lagrådets
yttrande har därför inte inhämtats.
Handräckning kan avse bl.a. utbyte av upplysningar, bistånd vid indriv-
ning samt delgivning av handlingar. EG:s direktiv om ömsesidig hand-
räckning i ärenden rörande direkta och indirekta skatter omfattar endast
utbyte av upplysningar.
Förutsättningen för informationsutbyte med annat land har hittills varit
att det funnits ett dubbelbeskattningsavtal eller handräckningsavtal med
detta land. Sverige har för närvarande sådana avtal med ett 70-tal länder.
Så gott som samtliga dubbelbeskattningsavtal innehåller en informa-
tionsklausul som reglerar informationsutbytet mellan skatteförvaltning-
arna. Ett undantag är dubbelbeskattningsavtalet mellan Sverige och
Schweiz. Informationsklausulen i de moderna dubbelbeskattningsavtalen
följer i de flesta fäll ordalydelsen av artikel 26 i det modellavtal som Prop. 1994/95:62
Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) rekom-
menderat för bilaterala dubbelbeskattningsavtal ("Model Tax Convention
on Income and on Capital"). Sverige har dubbelbeskattningsavtal med alla
stater inom EU utom Portugal. Ett svenskt medlemskap i EU kommer
därför att möjliggöra informationsutbyte även med Portugal.
Också det nordiska dubbelbeskattningsavtalet saknar informations-
klausul. De nordiska staterna har i stället slutit ett multilateralt hand-
räckningsavtal. Detta avtal är mer långtgående än informationsklausulen
i förekommande dubbelbeskattningsavtal.
Inom Europarådet och OECD har utarbetats en konvention om ömse-
sidig handräckning i skatteärenden. Konventionen överensstämmer i stora
delar med det multilaterala nordiska handräckningsavtalet. Förutom
Sverige har bl.a. Norge och USA undertecknat konventionen. Ytterligare
ett antal länder har förklarat sig beredda att biträda konventionen. En
förutsättning för att konventionen skall träda i kraft är att fem stater har
samtyckt till att vara bundna av den. Så har dock ännu inte skett. Kon-
ventionen återfinns i lagen (1990:313) om Europaråds- och OECD-kon-
ventionen om ömsesidig handräckning i skatteärenden.
I samband med att Sverige godkände Europaråds- och OECD-konven-
tionen om ömsesidig handräckning i skatteärenden antogs LÖHS. Denna
lag trädde i kraft den 1 juli 1990 och tillkom som en följd av arbetet med
Europaråds- och OECD-konventionen.
I LÖHS avses med handräckning (3 §) förutom utbyte av upplysningar
(häri inbegripet samtidiga skatteutredningar och deltagande i skatteutred-
ning), bistånd vid indrivning (häri inbegripet säkringsåtgärder) samt
delgivning av handlingar. Med vissa undantag som avser sekretess mot-
svarar LÖHS reglerna om informationsutbyte i direktivet. Därför föreslås
att en ny paragraf tas in i LÖHS som hänvisar till direktivet och som an-
ger de bestämmelser i lagen som skall tillämpas vid informationsutbyte
enligt direktivet. Även reglerna i direktivet om sekretess motsvaras redan
nu av svenska regler, förutom i nuvarande 23 § LÖHS också i 5 kap. 1 §
rättegångsbalken och i 9 kap. 3 § och 12 kap. 3 § sekretesslagen
(1980:100).
EG:s direktiv om ömsesidig handräckning antogs den 19 december 1977
(77/799/EEG) och omfattade ursprungligen endast direkta skatter. Genom
ändringar den 6 december 1979 (79/1070/EEG) och 25 februari 1992
(92/12/EEG) har direktivet utvidgats till att omfatta även vissa indirekta
skatter, bl.a. mervärdesskatt.
I artikel 1 punkterna 1 och 2 anges direktivets syfte och vad som avses
med skatter. I punkt 3 sker en uppräkning av medlemsstaternas olika
direkta skatter. För svensk del kommer följande direkta skatter att om-
fettas av direktivet: den statliga inkomstskatten (sjömansskatten och
kupongskatten däri inbegripna), den särskilda inkomstskatten för utom- Prop. 1994/95:62
lands bosatta, den särskilda inkomstskatten för utomlands bosatta artister
m.fl., den statliga fastighetsskatten, den kommunala inkomstskatten och
den statliga förmögenhetsskatten. Genom ändring den 6 december 1979
(79/1070/EEG) kom direktivet att omfatta mervärdesskatt. Genom änd-
ringsdirektivet den 25 februari 1992 (92/12/EEG) har direktivet kommit
att omfatta också punktskatt på mineraloljor, punktskatt på alkohol och
alkoholhaltiga drycker samt punktskatt på bearbetade tobaksvaror.
Informationsutbyte kan ske antingen på begäran (art. 2), i form av
automatiskt utbyte av information (art. 3) eller som spontant informa-
tionsutbyte (art. 4). Direktivet innehåller även regler om deltagande i
skatteutredning i annat land (art. 6). Syftet med informationsutbytet anges
i artikel 1 punkt 1 vara att säkerställa en riktig taxering.
Informationsutbyte på begäran kan avse fåll när skatteförvaltningen
inom en medlemsstat är i behov av upplysningar som finns tillgängliga
hos skatteförvaltningen i en annan medlemsstat eller hos en skattskyldig
i den medlemsstaten. Behörig myndighet i den utredande staten får då
göra framställning till behörig myndighet i den andra staten att inhämta
denna upplysning. Det kan röra sig om uppgifter om betalningar som har
skett mellan skattskyldiga i de berörda staterna eller uppgifter om ett
bankkonto som en skattskyldig disponerar över i den andra staten. Innan
en medlemsstat begär informationsutbyte skall möjligheterna till utredning
inom den egna staten i princip uttömmas.
Automatiskt utbyte av information för att säkerställa en riktig taxering
skall ske i fall som bestämts enligt ett samrådsförfarande mellan de
behöriga myndigheterna i medlemsstaterna i enlighet med bestämmelserna
i artikel 9. Information som utbyts automatiskt utgörs typiskt sett av
massuppgifter omfattande ett stort antal enskilda fåll av samma art.
Vanligtvis omfattar sådan information betalningar som skett från en stat
till en annan och den skatt som innehållits i den stat varifrån utbetal-
ningen härrör, t.ex. beträffande utdelning, ränta, royalty och andra
inkomster som härrör från en stat och för vilka skattskyldighet föreligger
eller kan föreligga i mottagarens hemviststat.
Spontant informationsutbyte innebär att en skattemyndighet i en med-
lemsstat utan särskild begäran tillställer den andra medlemsstaten infor-
mation. De fall där informationsutbytet skall ske spontant anges i artikel
4 punkt 1 i direktivet. Det kan t.ex. vara fall där det finns skäl att anta
att en obehörig skattelindring uppkommit på grund av artificiella över-
föringar av vinst inom en koncern. Punkterna 2 och 3 möjliggör spontant
informationsutbyte även i andra fall.
Av artikel 5 framgår att informationsutbytet skall ske så skyndsamt som
möjligt.
Deltagande i skatteutredningar i annat land är en annan form av infor-
mationsutbyte. Enligt artikel 6 i direktivet kan de behöriga myndigheterna
genom det samrådsförfarande som anges i artikel 9 komma överens om
sådant deltagande. Det skall i detta sammanhang påpekas att möjligheten
till närvaro av utländsk representant vid en skatteutredning inte innebär
att denne får bedriva myndighetsutövning. Även s.k. samtidiga skatteut- Prop. 1994/95:62
redningar kan ske som ett led i informationsutbyte. Förfarandet kan t.ex.
innebära att en internationell koncern revideras av två eller flera
medlemsstaters skatteförvaltningar samtidigt.
Befogenheten att utbyta upplysningar tillkommer "behörig myndighet".
Med behörig myndighet avses normalt finansministrarna eller motsvaran-
de i de olika staterna (art. 1 p. 5). I LÖHS har denna funktion delegerats
till Riksskatteverket (3 §). Ärenden av särskild betydelse eller som annars
är av sådan beskaffenhet att de bör avgöras av regeringen skall dock
Riksskatteverket med eget yttrande överlämna dit (nuvarande 21 §).
Artikel 7 i direktivet innehåller regler om sekretess. Direktivets krav
på sekretess tillgodoses som tidigare redovisats, förutom i 23 § i nu-
varande lydelse av LÖHS, genom bestämmelser i rättegångsbalken och
sekretesslagen. Artikel 8 handlar om begränsningar i skyldigheten att
lämna ut information, bl.a. beträffande sådana upplysningar som skulle
röja affärshemlighet, industri-, handels- eller yrkeshemlighet samt upp-
lysningar vilkas överlämnande skulle strida mot allmänna hänsyn.
Artikeln har sin motsvarighet i 15 § LÖHS. I artikel 9 finns anvisningar
om hur genomförandet av direktivet skall gå till. I artikel 10 föreskrivs
att medlemsstaterna löpande skall utbyta erfarenheter med varandra,
särskilt beträffande frågor som rör intemprissättning mellan koncern-
företag. I artikel 11 anges att bestämmelserna i detta direktiv inte hindrar
tillämpningen av andra rättsakter om informationsutbyte som har större
räckvidd än direktivets bestämmelser.
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 27 oktober 1994
Prop. 1994/95:62
Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Sahlin,
Hjelm-Wallén, Peterson, Hellström, Thalén, Freivalds, Wallström,
Persson, Tham, Schori, Blomberg, Heckscher, Hedborg, Andersson,
Winbeig, Uusmann, Nygren, Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson
Föredragande: statsrådet Persson
Regeringen beslutar proposition 1994/95:62 Ändring i lagen om
ömsesidig handräckning i skatteärenden.
gotab 47143, Stockholm 1994