Regeringens proposition
1994/95:6

Totalförsvarsplikt

Prop.
1994/95:6

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 16 juni 1994

Carl Bildt

Anders Björck
(Försvarsdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en ny lag för tjänstgöringsskyldigheten med plikt i
Sveriges totalförsvar. Den nya lagen om totalförsvarsplikt ersätter bl.a.
värnpliktslagen (1941:967), lagen (1966:413) om vapenfri tjänst, lagen
(1981:292) om tjänsteplikt för hälso- och sjukvårdspersonal samt veterinär-
personal m.m. och lagen (1984:272) om skyldighet för civilförsvarspliktiga att
tjänstgöra utanför civilförsvaret. Vidare ersätter den bestämmelserna om
civilförsvarsplikt i civilförsvarslagen (1960:74). I propositionen föreslås
också nya lagar om möjlighet för kvinnor att fullgöra värnplikt eller civilplikt
med längre grundutbildning, om disciplinansvar inom totalförsvaret, m.m., om
skydd för anställning vid viss tjänstgöring inom totalförsvaret m.m. och om
arbetsförmedlingstvång vid höjd beredskap.
Förslaget innebär att möjlighet skapas för en flexiblare användning av
totalförsvarets personalresurser. Hur många människor som skall skrivas in med
plikt och hur lång utbildning de skall genomgå skall styras av behovet av
pliktpersonal under höjd beredskap. Med andra ord skall behovet av personal för
att lösa det militära och civila försvarets uppgifter i krig styra inskrivning
och utbildningstid. Tjänstgöringsskyldigheten - som således enligt förslaget
blir gemensam för hela totalförsvaret - föreslås få benämningen
totalförsvarsplikt. Tjänstgöringsskyldigheten skall fullgöras som värnplikt,
civilplikt eller allmän tjänsteplikt. Värnplikten och civilplikten omfattar
grundutbildning, repetitionsutbildning, beredskapstjänstgöring och
krigstjänstgöring. Den allmänna tjänsteplikten innebär endast
tjänstgöringsskyldighet under höjd beredskap.
I övrigt innebär förslagen bl.a. följande.
En gemensam övre åldersgräns införs för skyldigheten att tjänstgöra i det
civila försvaret. Denna gräns föreslås gå vid utgången av det kalenderår när den
som är totalförsvarspliktig fyller 70 år. Endast svenska män skall vara skyldiga
att mönstra och fullgöra värnplikt eller civilplikt med lång grundutbildning.
Svenska män skall vid mönstringen kunna direktrekryteras för tjänstgöring i det
civila försvaret. Den som efter mönstring inte behöver fullgöra grundutbildning
skall placeras i en utbildningsreserv för att senare eventuellt tas i anspråk -
sedan regeringen beslutat om det - när det behövs med hänsyn till Sveriges för-
svarsberedskap. Den som placerats i utbildningsreserven skall då kunna grund-
utbildas i det militära eller civila försvaret.
Även om det inte behövs med hänsyn till försvarsberedskapen skall den som
placerats i utbildningsreserven kunna tas i anspråk för en kortare grundut-
bildning i det civila försvaret. Den vapenfria tjänsten föreslås inte längre
regleras som ett undantag från värnpliktstjänstgöring utan som ett av flera
tjänstgöringsalternativ inom ramen för totalförsvarsplikten.
Svenska kvinnor skall frivilligt kunna genomgå en antagningsprövning för
inskrivning för värnplikt eller civilplikt med lång grundutbildning. En kvinna
som skrivits in för värnplikt eller civilplikt med lång grundutbildning blir vid
straffansvar skyldig att fullgöra värnplikt eller civilplikt med lång
grundutbildning enligt samma bestämmelser som kommer att gälla för männen. Detta
innebär att en kvinna, förutom att hon blir skyldig att fullgöra
grundutbildning, också blir skyldig att fullgöra repetitionsutbildning och att
tjänstgöra under höjd beredskap.
De nya bestämmelserna om allmän tjänsteplikt innebär bl.a. att särregleringen
för vissa yrkeskategorier avskaffas och att de som slutit "frivilligavtal" inom
det militära eller det civila försvaret skall omfattas av den allmänna tjänste-
plikten med skyldighet att tjänstgöra under höjd beredskap. Förslaget innebär
också att ett gemensamt disciplinsystem införs inom totalförsvaret.
Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 juli 1995. I propositionen
föreslås emellertid också en ändring i lagen om vapenfri tjänst som föreslås
träda i kraft den 1 januari 1995. Denna ändring innebär att det inte längre
anges något lägsta antal dagar som vapenfria tjänstepliktiga skall fullgöra
tjänstgöring.

Innehållsförteckning

1 Förslag till riksdagsbeslut.............. 7

2 Lagtext.................................. 8
2.1 Förslag till lag om totalförsvarsplikt 8
2.2 Förslag till lag om möjlighet för kvinnor att fullgöra värnplikt
eller civilplikt med längre grundutbildning 25
2.3 Förslag till lag om disciplinansvar inom totalförsvaret, m.m. 26
2.4 Förslag till lag om skydd för anställning vid viss tjänstgöring
inom totalförsvaret m.m.............. 36
2.5 Förslag till lag om arbetsförmedlingstvång 37
2.6 Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) 39
2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1949:345) om rätten till
arbetstagares uppfinningar........... 41
2.8 Förslag till lag om ändring i uppbördslagen (1953:272) 42
2.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1957:668) om utlämning för
brott................................ 45
2.10Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän
försäkring........................... 46
2.11Förslag till lag om ändring i skadeståndslagen (1972:207) 51
2.12Förslag till lag om ändring i lagen (1974:613) om handläggningen
av vissa regeringsärenden ........... 52
2.13Förslag till lag om ändring i lagen (1975:1339) om
Justitiekanslerns tillsyn ........... 53
2.14Förslag till lag om ändring i lagen (1977:265) om statligt
personskadeskydd .................... 55
2.15Förslag till lag om ändring i lagen (1977:266) om statlig
ersättning vid ideell skada m.m...... 57
2.16Förslag till lag om ändring i semesterlagen (1977:480) 58
2.17Förslag till lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160) 60
2.18Förslag till lag om ändring i förfogandelagen (1978:262) 61
2.19Förslag till lag om ändring i passlagen (1978:302) 62
2.20Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) 63
2.21Förslag till lag om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd
65
2.22Förslag till lag om ändring i lagen (1986:765) med instruktion för
Riksdagens ombudsmän................. 66
2.23Förslag till lag om ändring i arbetsrättslig beredskapslag
(1987:1262).......................... 68
2.24Förslag till lag om ändring i lagen (1989:225) om ersättning till
smittbärare.......................... 69
2.25Förslag till lag om ändring i folkbokföringslagen (1991:481) 70
2.26Förslag till lag om ändring i lagen (1966:413) om vapenfri tjänst
71
2.27Förslag till lag om ändring i studiestödslagen (1973:349) 72
2.28Förslag till lag om ändring i lagen (1994:588) om utbildning för
fredsbevarande verksamhet............ 75
2.29Förslag till lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslös-
hetsförsäkring....................... 76
2.30Förslag till lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbets-
marknadsstöd......................... 78
2.31Förslag till lag om ändring i lagen (1974:371) om rättegången i
arbetstvister........................ 80
2.32Lag om ändring i lagen (1994:260) om offentlig anställning 81

3 Ärendet och dess beredning............... 82

4 Bakgrund................................. 84
4.1 Vissa begrepp m.m.................... 84
4.2 Tjänstgöringsplikten i ett historiskt perspektiv 85
4.3 Kort om regeringsformens bestämmelser om normgivningsmakten 90

5 Nuvarande ordning ....................... 94
5.1 Allmänt om personalförsörjningen inom totalförsvaret 94
5.2 Värnplikt ........................... 95
5.3 Vapenfri tjänst......................100
5.4 Militär grundutbildning för kvinnor..102
5.5 Allmän tjänsteplikt m.m..............102
5.6 Civilförsvarsplikt m.m..............103
5.7 Tjänsteplikt vid räddningsinsatser i fred och krig105
5.8 Tjänsteplikt för hälso- och sjukvårdspersonal samt
veterinärpersonal m.m................106
5.9 Tjänsteplikt för polispersonal och beredskapspolismän106

6 Behovet av pliktpersonal.................108

7 Personalförsörjning med plikt............112
7.1 En totalförsvarsplikt................112
7.2 Totalförsvarspliktens innebörd.......114
7.3 Utredning om de totalförsvarspliktigas förhållanden 121
7.4 Inskrivning..........................122
7.5 Vapenfria............................131
7.6 Krigsplacering.......................133
7.7 Kvinnor som vill fullgöra militär eller längre civil
grundutbildning......................136
7.8 Fullgörande av värnplikt och civilplikt139
7.9 Vissa skyldigheter under fullgörandet av värnplikt och civilplikt
samt andra allmänna skyldigheter för totalförsvarspliktiga142
7.10Vissa gemensamma bestämmelser om värnplikt och civilplikt143
7.11Vissa övriga bestämmelser om totalförsvarsplikt146
7.12Förmåner och skydd för anställning...147
7.13Totalförsvarets pliktverk............149
7.14Rationaliseringsvinster m.m..........150

8 Straffbestämmelser m.m...................151

9 Ett gemensamt disciplinsystem............153

10 Ikraftträdande m.m.......................157

11 Författningskommentarer..................159
11.1Lagen om totalförsvarsplikt .........159
11.2Lagen om möjlighet för kvinnor att fullgöra värnplikt eller
civilplikt med längre grundutbildning203
11.3Lagen om disciplinansvar inom totalförsvaret, m.m.205
11.4Lagen om skydd för anställning vid viss tjänstgöring inom
totalförsvaret m.m..................208
11.5Lagen om arbetsförmedlingstvång......209

12 Följdändringarna.........................211

Bilaga 1 Förteckning över remissinstanserna 212

Bilaga 2 Sammanfattning av Pliktutredningens förslag216

Bilaga 3 Sammanfattning..................223

Bilaga 4 UFT:s lagförslag................225

Bilaga 5 Lagrådsremissens lagförslag.....302

Bilaga 6 Lagrådets yttrande..............370

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 16 juni 1994376
Rättsdatablad.................................377
1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om totalförsvarsplikt
2. lag om möjlighet för kvinnor att fullgöra värnplikt eller civilplikt med
längre grundutbildning
3. lag om disciplinansvar inom totalförsvaret, m.m.
4. lag om skydd för anställning vid viss tjänstgöring inom totalförsvaret m.m.
5. lag om arbetsförmedlingstvång
6. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)
7. lag om ändring i lagen (1949:345) om rätten till arbetstagares uppfinningar
8. lag om ändring i i uppbördslagen (1953:272)
9. lag om ändring i lagen (1957:668) om utlämning för brott
10. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring
11. lag om ändring i skadeståndslagen (1972:207)
12. lag om ändring i lagen (1974:613) om handläggningen av vissa
regeringsärenden
13. 1ag om ändring i lagen (1975:1339) om Justitiekanslerns tillsyn
14. lag om ändring i lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd
15. lag om ändring i lagen (1977:266) om statlig ersättning vid ideell skada
m.m.
16. lag om ändring i semesterlagen (1977:480)
17. lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160)
18. lag om ändring i förfogandelagen (1978:262)
19. lag om ändring i passlagen (1978:302)
20. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)
21. lag om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd
22. lag om ändring i lagen (1986:765) med instruktion för Riksdagens ombudsmän
23. lag om ändring i arbetsrättslig beredskapslag (1987:1262)
24. lag om ändring i lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare
25. lag om ändring i folkbokföringslagen (1991:481)
26. lag om ändring i lagen (1966:413) om vapenfri tjänst
27. lag om ändring i studiestödslagen (1973:349)
28. lag om ändring i lagen (1994:588) om utbildning för fredsbevarande
verksamhet
29. lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring
30. lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd
31. lag om ändring i lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister
32. lag om ändring i lagen (1994:260) om offentlig anställning

2 Lagtext

2.1 Förslag till lag om totalförsvarsplikt

Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Totalförsvarsplikten

1 § Totalförsvaret är en angelägenhet för hela befolkningen.

2 § Totalförsvarets personalförsörjning skall tryggas genom en totalförsvars-
plikt som gäller för varje svensk medborgare från början av det kalenderår när
han eller hon fyller sexton år till slutet av det kalenderår när han eller hon
fyller sjuttio år. Totalförsvarsplikten gäller också under motsvarande tid för
var och en som utan att vara svensk medborgare är bosatt i Sverige.

3 § En totalförsvarspliktig är skyldig att
1. medverka vid föreskriven utredning om sina personliga förhållanden,
2. tjänstgöra inom totalförsvaret i den omfattning som hans eller hennes
kroppskrafter och hälsotillstånd tillåter, och
3. iaktta de föreskrifter i övrigt som meddelas i denna lag.

4 § Tjänstgöring enligt 3 § 2 fullgörs som värnplikt, civilplikt eller allmän
tjänsteplikt.
Värnplikten och civilplikten omfattar grundutbildning, repetitionsutbildning,
beredskapstjänstgöring och krigstjänstgöring.
Den allmänna tjänsteplikten innebär att den som är totalförsvarspliktig under
höjd beredskap skall tjänstgöra enligt bestämmelserna i 6 kap.

5 § Värnplikten skall fullgöras hos Försvarsmakten och skall alltid inledas med
grundutbildning.
Skyldigheten att fullgöra värnplikt omfattar endast män som är svenska
medborgare och gäller från början av det kalenderår när den totalförsvarsplik-
tige fyller nitton år till slutet av det kalenderår när han fyller fyrtiosju år.
Av 5 § lagen (1994:000) om möjlighet för kvinnor att fullgöra värnplikt eller
civilplikt med längre grundutbildning följer dock att en kvinna som efter
antagningsprövning enligt den lagen skrivits in för värnplikt därefter är
skyldig att fullgöra värnplikten.

6 § Civilplikten skall fullgöras i de verksamheter inom totalförsvaret som
regeringen föreskriver.
Civilplikten får inte omfatta annan verksamhet som är förenad med egentliga
stridsuppgifter än ordnings- eller bevakningsuppgifter.

7 § Ingen är skyldig att fullgöra värnplikt eller civilplikt utan att ha
skrivits in enligt 3 kap.

2 kap. Utredning om personliga förhållanden

1 § För att en totalförsvarspliktigs förutsättningar att fullgöra värnplikt
eller civilplikt skall kunna utredas och bedömas är han eller hon skyldig att,
på begäran av Totalförsvarets pliktverk, en annan statlig myndighet som
regeringen bestämmer, en kommun, ett landsting eller en kyrklig kommun, skrift-
ligen eller muntligen eller, om det behövs, vid en personlig inställelse lämna
nödvändiga uppgifter om hälsotillstånd, utbildning, arbete och personliga för-
hållanden i övrigt.

2 § Varje svensk man som är totalförsvarspliktig är för utredning som avses i 1
§ skyldig att vid Totalförsvarets pliktverk genomgå mönstring, om det inte är
uppenbart att han saknar förmåga att fullgöra värnplikt och civilplikt.
Skyldigheten inträder det kalenderår när den totalförsvarspliktige fyller arton
år eller, för den som förvärvar svenskt medborgarskap senare, från och med den
dag när han blir svensk medborgare. Om det inte finns särskilda skäl, är ingen
skyldig att genomgå mönstring efter det kalenderår när han fyller tjugofyra år.

3 § Mönstringen skall ske i den totalförsvarspliktiges personliga närvaro. Den
skall omfatta medicinska och psykologiska undersökningar samt annan utredning av
hans personliga förhållanden.

4 § Kommuner, landsting och enskilda vårdinrättningar skall till Totalförsvarets
pliktverk lämna de uppgifter om en totalförsvarspliktigs hälsotillstånd och
personliga förhållanden i övrigt som behövs för att bedöma hans eller hennes
förutsättningar att fullgöra värnplikt eller civilplikt.

5 § En kallelse till personlig inställelse vid mönstring eller annan utredning
som avses i 1 § skall utfärdas i god tid. Om den som kallats är förhindrad att
inställa sig enligt kallelsen, skall han eller hon snarast anmäla det till den
myndighet som har utfärdat kallelsen.

3 kap. Inskrivning m.m.

Inskrivning efter mönstring

1 § Om resultatet av mönstringen visar att den totalförsvarspliktige har förut-
sättningar att fullgöra värnplikt eller civilplikt, skall Totalförsvarets
pliktverk placera honom i en eller flera befattningsgrupper samt skriva in honom
för värnplikt eller civilplikt eller i en utbildningsreserv. Befattningsgrupper
skall finnas för chefer, för specialister och för övriga.
2 § För värnplikt och civilplikt skall det antal totalförsvarspliktiga skrivas
in som i krig behövs i Försvarsmakten och det civila försvaret eller för För-
svarsmaktens fredstida beredskap. Ur varje befattningsgrupp skall de som är bäst
lämpade skrivas in för tjänstgöring.

3 § Om resultatet av mönstringen visar att den totalförsvarspliktige saknar
förutsättningar att fullgöra värnplikt och civilplikt, skall Totalförsvarets
pliktverk besluta att han inte är skyldig att fullgöra sådan tjänstgöring.

Inskrivning efter annan utredning

4 § Den som efter en annan utredning än mönstring bedöms lämplig för civilplikt
får av Totalförsvarets pliktverk skrivas in för sådan tjänstgöring, dock inte
för civilplikt som omfattar längre grundutbildning än 60 dagar.

Gemensamma bestämmelser om inskrivning

5 § För den som skrivs in för värnplikt eller för sådan civilplikt som omfattar
grundutbildning, skall följande bestämmas vid inskrivningen:
1. den befattning eller typ av befattning som han eller hon skall utbildas
till,
2. de förband, skolor, myndigheter eller andra organisationer där grundut-
bildningen huvudsakligen skall fullgöras,
3. grundutbildningens längd, och
4. om grundutbildningen skall pågå mer än 60 dagar, året och månaden när
grundutbildningen är planerad att börja.

6 § Vid inskrivning för civilplikt som inte omfattar grundutbildning skall det
bestämmas vilken befattning som den som skrivs in skall upprätthålla.

7 § I den utsträckning det kan ske skall vid inskrivningen hänsyn tas till
önskemål från den som skrivs in.

8 § Av ett beslut om inskrivning skall det framgå vad som har bestämts enligt 5
eller 6 §. Ett beslut om inskrivning i utbildningsreserven skall innehålla
uppgift om den totalförsvarspliktiges befattningsgrupp.
Den som genomgår mönstring skall vid mönstringen underrättas om beslut som
avses i första stycket eller i 3 §.

9 § Ett beslut enligt 1, 3 eller 4 § får ändras av Totalförsvarets pliktverk. Om
den som har skrivits in har påbörjat en grundutbildning, får beslutet också
ändras av den myndighet som verket bestämmer. Om det behövs för bedömningen, är
den som är totalförsvarspliktig skyldig att genomgå förnyad mönstring eller
annan utredning enligt 2 kap.
Om en ändring av ett beslut om inskrivning innebär att tiden för grundutbild-
ningen blir längre än enligt det tidigare beslutet, krävs att den som beslutet
avser godkänner ändringen. Om inte annat följer av 10 §, skall detsamma gälla i
fråga om ändring av ett beslut om inskrivning i utbildningsreserven till
inskrivning för värnplikt eller för sådan civilplikt som omfattar en längre
grundutbildning än 60 dagar.

10 § Om det behövs med hänsyn till Sveriges försvarsberedskap, får regeringen
föreskriva att totalförsvarspliktiga som har skrivits in i utbildningsreserven i
stället skall skrivas in för värnplikt eller för sådan civilplikt som omfattar
en längre grundutbildning än 60 dagar.

11 § Inskrivningen i utbildningsreserven upphör vid utgången av det kalenderår
när den totalförsvarspliktige fyller trettio år.

Krigsplacering

12 § En totalförsvarspliktig som efter avslutad grundutbildning har förvärvat
tillräckliga kunskaper och färdigheter för en krigsuppgift skall krigsplaceras i
en befattning eller i en viss verksamhet som han eller hon är lämplig för. Den
som har genomgått en längre grundutbildning än 60 dagar skall krigsplaceras i
den verksamhet där grundutbildningen fullgjordes, om det inte från totalförsva-
rets synpunkt är väsentligt bättre att han eller hon krigsplaceras i en annan
verksamhet.

13 § En totalförsvarspliktig som har skrivits in för civilplikt enligt 6 § skall
krigsplaceras i den befattning som han eller hon skall upprätthålla.
14 § Den som efter avslutad grundutbildning inte krigsplaceras får skrivas in
för civilplikt utan grundutbildning eller med en grundutbildning som inte är
längre än 60 dagar.

15 § Beslut om krigsplacering fattas av Totalförsvarets pliktverk efter fram-
ställningar från statliga myndigheter, kommuner, landsting, kyrkliga kommuner,
bolag, föreningar, samfälligheter eller andra enskilda. Om ett beslut om krigs-
placering upphävs, gäller 14 §.

Tjänstgöring utan vapen

16 § Om en totalförsvarspliktig kan antas ha en så allvarlig personlig överty-
gelse rörande bruk av vapen mot annan att övertygelsen är oförenlig med en
tjänstgöring som är förenad med bruk av vapen, skall han eller hon efter ansökan
få rätt att vara vapenfri.

17 § En ansökan om rätt att vara vapenfri skall vara skriftlig och innehålla en
försäkran av sökanden att han eller hon har en sådan inställning till bruk av
vapen mot annan som avses i 16 §.
18 § En ansökan som görs innan sökanden har skrivits in eller inom sex månader
från den dag då han eller hon fick del av ett beslut om inskrivning skall
bifallas utan ytterligare utredning, om det inte finns särskilda skäl att närma-
re pröva sökandens inställning till bruk av vapen mot annan.

19 § Om en ansökan görs senare än vad som sägs i 18 §, skall den även innehålla
en redogörelse för de förhållanden som sökanden vill åberopa till stöd för sitt
påstående att han eller hon har en sådan inställning till bruk av vapen mot
annan som avses i 16 §.

20 § En ansökan får inte avslås utan att sökanden har fått tillfälle att
muntligt lämna uppgifter i ärendet.

21 § En totalförsvarspliktig som har fått rätt att vara vapenfri får inte
skrivas in för utbildning till en befattning som är förenad med bruk av vapen
eller mot sin vilja skrivas in för tjänstgöring i Försvarsmakten. Om en sådan
inskrivning har skett, skall beslutet ändras.

22 § Ansökningar om rätt att vara vapenfri prövas av Totalförsvarets pliktverk.

4 kap. Fullgörande av värnplikt och civilplikt

Grundutbildnin g

1 § Grundutbildningen för en totalförsvarspliktig som har skrivits in för värn-
plikt är lägst 220 och högst 615 dagar och för en totalförsvarspliktig som har
skrivits in för civilplikt högst 320 dagar.
Den sammanlagda tiden för grundutbildning får inte för någon totalförsvars-
pliktig överstiga 615 dagar.

2 § Om den som skrivits in för värnplikt eller för sådan civilplikt som omfattar
en längre grundutbildning än 60 dagar inte har kallats in till grundutbildningen
före utgången av det kalenderår när han fyller tjugofyra år eller, i fall som
avses i 3 kap. 10 §, före utgången av det kalenderår när han fyller trettio år,
är han skyldig att fullgöra grundutbildningen endast om det finns särskilda
skäl.

3 § En svensk man som är medborgare även i en annan stat än Sverige är inte
skyldig att fullgöra en längre grundutbildning än 60 dagar, om han antingen har
fullgjort en motsvarande utbildning i den andra staten eller, innan han har
fyllt nitton år, väljer att göra detta och det står klart att tjänstgöringen
kommer att fullgöras i den andra staten och att den utbildningen till längd och
effektivitet är minst likvärdig med den som krävs av honom i Sverige.

Repetitionsutbildnin g

4 § Repetitionsutbildningen får för varje totalförsvarspliktig omfatta samman-
lagt högst 240 dagar fördelade på flera tjänstgöringstillfällen.

5 § En totalförsvarspliktig är under samma kalenderår skyldig att fullgöra
repetitionsutbildning vid högst två tillfällen och med sammanlagt högst 34
dagar, om det inte finns särskilda skäl för något annat.

Längsta tillåtna utbildningstid

6 § Den sammanlagda tiden för grundutbildning och repetitionsutbildning får inte
för någon totalförsvarspliktig överstiga 700 dagar.

Krigstjänstgöring och beredskapstjänstgöring

7 § Totalförsvarspliktiga som har krigsplacerats enligt denna lag är skyldiga
att fullgöra krigstjänstgöring under höjd beredskap.

8 § Om det i annat fall än som avses i 7 § behövs för Sveriges försvarsbered-
skap, får regeringen föreskriva att totalförsvarspliktiga som har krigsplacerats
enligt denna lag skall fullgöra beredskapstjänstgöring.
Beredskapstjänstgöring får för varje totalförsvarspliktig omfatta högst 180
dagar fördelade på ett eller flera tjänstgöringstillfällen.

9 § Regeringen skall för varje tillfälle besluta hur många totalförsvarspliktiga
som skall kallas in till krigstjänstgöring eller beredskapstjänstgöring.
Regeringen beslutar när beredskapstjänstgöringen och krigstjänstgöringen skall
upphöra.

5 kap. Gemensamma bestämmelser för värnplikten och
civilplikten

Skyldigheter under tjänstgöringen

1 § Den som fullgör värnplikt eller civilplikt är skyldig att i den mån verksam-
heten kräver det tåla inskränkningar såväl i sin frihet att förflytta sig inom
landet och att lämna detta som i sin personliga frihet i övrigt.
Den som fullgör värnplikt eller civilplikt är, efter beslut av Totalförsvarets
pliktverk eller efter verkets bestämmande av en annan statlig myndighet, också
skyldig att genomgå den medicinska och psykologiska undersökning som krävs för
att utreda och bedöma hans eller hennes förutsättningar att tjänstgöra inom
totalförsvaret.

2 § Den som fullgör värnplikt eller civilplikt skall lyda en förmans eller annan
chefs order, om det inte är uppenbart att ordern inte angår tjänsten. Den som
fullgör värnplikt eller civilplikt skall även i övrigt rätta sig efter de
tjänstgöringsföreskrifter som gäller.

Utbildnin gen

3 § Grundutbildningen skall ge de kunskaper och färdigheter som krigsuppgiften
kräver.
Repetitionsutbildningen skall vidmakthålla och utveckla skickligheten för
krigsuppgiften.
I grundutbildningen och repetitionsutbildningen ingår även uppgifter som syftar
till att upprätthålla Sveriges försvarsberedskap.

4 § Grundutbildningens längd skall bestämmas särskilt för varje befattning eller
typ av befattning.
Grundutbildningen skall genomföras i en följd, om det inte för vissa
befattningar finns särskilda skäl att genomföra den i omgångar.

5 § Repetitionsutbildningens omfattning för varje totalförsvarspliktig skall
bestämmas av krigsuppgiften och behovet att öva det förband eller den verksamhet
där han eller hon är krigsplacerad.

Inkallelse

6 § Inkallelser till tjänstgöring skall göras av Totalförsvarets pliktverk, om
inte regeringen föreskriver något annat.
Inkallelser till grundutbildning eller repetitionsutbildning skall sändas ut i
god tid, om det inte finns särskilda skäl för något annat. Detsamma gäller för
en återkallelse av inkallelsen.

7 § En totalförsvarspliktig skall inställa sig till tjänstgöring enligt in-
kallelsen. Hinder att inställa sig skall snarast anmälas till Totalförsvarets
pliktverk.

Uppskov

8 § En totalförsvarspliktig får efter en ansökan beviljas uppskov med grundut-
bildning eller repetitionsutbildning som han eller hon har kallats in till,
1. om tjänstgöringen medför avsevärda svårigheter med avseende på sökandens
studier eller arbete eller i övrigt för sökanden själv eller någon nära anhörig
till honom eller henne, eller
2. om sökandens fysiska eller psykiska prestationsförmåga är tillfälligt så
nedsatt att det kan antas att tjänstgöringen inte kan fullgöras.
Uppskov får beslutas för högst ett år i sänder.
9 § Om det inte finns särskilda skäl för något annat, skall en totalför-
svarspliktig som har ansökt om rätt att vara vapenfri beviljas uppskov med
grundutbildning eller repetitionsutbildning som han eller hon kallats in till,
om tjänstgöringen är förenad med bruk av vapen. Uppskov skall beviljas till dess
att ansökan har prövats slutligt.
Om uppskov vägras, får den som fullgör tjänstgöringen inte åläggas att bruka
vapen eller att bära vapen eller ammunition innan ansökningen har prövats slut-
ligt.

10 § Ärenden om uppskov prövas av Totalförsvarets pliktverk.

11 § Den som har uppdrag som riksdagsledamot, som ersättare för riksdagsledamot
eller som statsråd har utan särskilt beslut uppskov med värnplikt och civilplikt
så länge uppdraget varar. Detsamma gäller den som har uppdrag i en internatio-
nell organisation och på grund av en överenskommelse som Sverige har slutit med
en främmande stat inte skall eller bör tjänstgöra i totalförsvaret under den tid
uppdraget varar.

Avbrott

12 § Grundutbildning eller repetitionsutbildning skall avbrytas,
1. om den som fullgör tjänstgöringen har varit frånvarande från tjänsten under
så lång tid att utbildningsmålet inte kommer att nås, eller
2. om den som fullgör tjänstgöringen på grund av tillfälligt nedsatt fysisk
eller psykisk prestationsförmåga kan antas komma att vara frånvarande från
tjänsten under så lång tid att utbildningsmålet inte kommer att nås.

13 § Värnplikt eller civilplikt skall avbrytas
1. om tjänstgöringen är förenad med bruk av vapen och den som fullgör tjänst-
göringen ansöker om rätt att vara vapenfri och det inte finns särskilda skäl för
att tjänstgöringen skall fortsätta i avvaktan på att ansökan har prövats slut-
ligt, eller
2. om den som fullgör tjänstgöringen vägrar eller underlåter att fullgöra sina
skyldigheter under tjänstgöringen och det kan antas att han eller hon inte
heller i fortsättningen kommer att fullgöra dessa skyldigheter.
Om tjänstgöringen fortsätter för en totalförsvarspliktig som avses i första
stycket 1, gäller bestämmelsen i 9 § andra stycket.

14 § Efter ansökan från den som fullgör värnplikt eller civilplikt skall grund-
utbildning eller repetitionsutbildning avbrytas om det föreligger sådana
omständigheter som sägs i 8 § första stycket 1.

15 § Ärenden om avbrott skall prövas av Totalförsvarets pliktverk eller efter
verkets bestämmande av en annan statlig myndighet, en kommun, ett landsting
eller en kyrklig kommun. Ärenden som avses i 14 § skall dock alltid prövas av
Totalförsvarets pliktverk.
16 § Regeringen får besluta att grundutbildningen skall avbrytas, om utbild-
ningsorganisationens resurser måste tas i anspråk för att höja Sveriges för-
svarsberedskap.

Tillgodoräknande av tjänstgöringstid

17 § Om en grundutbildning avbryts sedan 40 tjänstgöringsdagar har fullgjorts,
får den som fullgjort tjänstgöringen tillgodoräkna sig tiden före avbrottet,
utom tjänstgöringsdagar under vilka han eller hon har varit frånvarande från
tjänsten. Om det enda skälet till avbrottet är frånvaro på grund av sjukdom
eller skada, behöver grundutbildningen inte fullföljas. Om den som fullgjort
tjänstgöringen begär det, skall han eller hon dock på nytt inkallas till grund-
utbildning. I sådant fall skall Totalförsvarets pliktverk bestämma i vilken uts-
träckning utbildningstiden före avbrottet skall tillgodoräknas.
Avbryts utbildningen i annat fall än som avses i första stycket, får ingen
tjänstgöringstid tillgodoräknas.

18 § En totalförsvarspliktig får inte tillgodoräkna sig tjänstgöring som avses i
9 § andra stycket eller 13 § andra stycket som fullgjord tjänstgöring.

Bemyndiganden

19 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får överlämna till
bolag, föreningar, samfälligheter eller andra enskilda att besluta om ledighet
och förmåner för totalförsvarspliktiga som fullgör civilplikt hos dem.

6 kap. Den allmänna tjänsteplikten

1 § När det råder höjd beredskap får regeringen föreskriva om allmän tjänste-
plikt, om det behövs för att verksamhet som är av särskild vikt för totalförsva-
ret skall kunna upprätthållas. Föreskriften kan avse en viss del av landet eller
en viss verksamhet.

2 § Allmän tjänsteplikt fullgörs genom att den som är totalförsvarspliktig
1. kvarstår i sin anställning eller fullföljer ett uppdrag,
2. tjänstgör enligt avtal om frivillig tjänstgöring inom totalförsvaret,
eller
3. utför arbete som anvisas honom eller henne av den myndighet som regeringen
bestämmer.
Arbete enligt första stycket 3 får inte, utan att den som tjänstgör samtycker
till det, vara förenat med bruk av vapen mot annan.

3 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer skall besluta
1. hos vilka arbetsgivare och uppdragsgivare som allmän tjänsteplikt skall
fullgöras, och
2. vilka arbetstagare och uppdragstagare som skall omfattas av allmän tjänste-
plikt.

4 § En totalförsvarspliktig som omfattas av ett beslut enligt 3 § skall få del
av detta genom anslag på arbetsplatsen eller på annat lämpligt sätt.

5 § Arbetsgivare, uppdragsgivare, arbetstagare och uppdragstagare är skyldiga
att till regeringen eller den myndighet som avses i 3 § lämna upplysningar om
förhållanden som är av betydelse för tillämpningen av bestämmelserna om allmän
tjänsteplikt enligt 2 § första stycket 1.

6 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får medge undantag
från den allmänna tjänsteplikten.

7 kap. Allmänna skyldigheter

1 § En totalförsvarspliktig är skyldig att
1. se till att han eller hon inom rimlig tid kan nås av postförsändelser från
Totalförsvarets pliktverk,
2. efter uppmaning bekräfta mottagandet av kallelser till utredning, inkallel-
ser till tjänstgöring och beslut om krigsplacering och ta del av innehållet i
sådana handlingar, samt
3. ta emot, väl förvara och efter uppmaning återlämna handlingar och utrustning
som rör tjänstgöring inom totalförsvaret.

8 kap. Förmåner

1 § En totalförsvarspliktig har vid inställelse för mönstring eller annan utred-
ning enligt 2 kap. 1 § och när han eller hon fullgör värnplikt eller civilplikt
rätt till
1. reseförmåner,
2. fri förplägnad,
3. fri inkvartering,
4. fri hälso- och sjukvård,
5. fri grupplivförsäkring, samt
6. begravningshjälp.
Den som fullgör värnplikt, civilplikt eller allmän tjänsteplikt enligt 6 kap. 2
§ första stycket 2 har även rätt till
1. fri utrustning,
2. dagersättning eller dagpenning,
3. utryckningsbidrag efter viss grundutbildning,
4. familjebidrag, samt
5. vid beredskapstjänstgöring och krigstjänstgöring, fälttraktamente och
särskild ersättning för tjänstgöring i viss befattning.

2 § Bestämmelser om rätt till ersättning för personskada finns i lagen (1977:-
265) om statligt personskadeskydd och lagen (1977:266) om statlig ersättning vid
ideell skada m.m.

3 § En totalförsvarspliktig som fullgör allmän tjänsteplikt enligt 6 kap. 2 § 3
har rätt till samma förmåner och arbetsvillkor i övrigt som på grund av avtal
eller annars gäller för liknande arbete.
Om villkoren inte kan bestämmas med stöd av första stycket, skall de faststäl-
las till vad som är skäligt med hänsyn till arbetets art och omfattning samt om-
ständigheterna i övrigt.

4 § En totalförsvarspliktig som inte har erhållit lön eller annan förmån på
grund av fullgjord allmän tjänsteplikt har rätt att, efter ansökan och mot över-
låtelse av sin fordran till staten, av allmänna medel få ersättning som
motsvarar det obetalda beloppet. Om det inte finns särskilda skäl, får sådan
ersättning inte lämnas för en fordran som har förfallit till betalning mer än
tre månader innan ansökan om ersättning gjordes.

5 § En totalförsvarspliktig som enligt 6 kap. 2 § första stycket 3 är skyldig
att fullgöra allmän tjänsteplikt på annan ort än den där han eller hon är
bosatt, har rätt till reseförmåner och ersättning för flyttning eller ökade
levnadskostnader till följd av dubbel bosättning.

9 kap. Skydd för anställning m.m.

1 § Ingen arbetstagare får sägas upp eller avskedas på grund av att han eller
hon fullgör sina skyldigheter enligt denna lag.
Om den som fullgör sina skyldigheter enligt denna lag därigenom hindras att ut-
föra ett arbete som han eller hon har åtagit sig, får detta inte åberopas mot
honom eller henne som grund för skadestånd eller liknande anspråk.

2 § Bestämmelser om anställning för viss tid inför värnplikt eller civilplikt
finns i 5 § lagen (1982:80) om anställningsskydd.

3 § En arbetstagare som är anställd för viss tid enligt 5 § lagen (1982:80) om
anställningsskydd och som vill återinträda i arbete efter att ha fullgjort värn-
plikt eller civilplikt, är skyldig att på förfrågan underrätta arbetsgivaren om
detta före tjänstgöringens början.

4 § En arbetstagare som har kallats in till värnplikt eller civilplikt, bör ge-
nast lämna arbetsgivaren meddelande om tidpunkten för tjänstgöringens början och
om hur länge den beräknas vara. Detsamma skall gälla för en arbetstagare som har
underrättats om att han eller hon skall fullgöra allmän tjänsteplikt hos någon
annan än arbetsgivaren.
En arbetstagare bör i god tid lämna arbetsgivaren meddelande om den dag, när
han eller hon kan återinträda i arbetet. Om tjänstgöringen enligt denna lag har
pågått i mer än tre månader, är arbetsgivaren inte skyldig att låta arbets-
tagaren återinträda i arbetet tidigare än två veckor från den dag när arbets-
givaren tog emot ett sådant meddelande eller arbetstagaren utan föregående
meddelande inställer sig hos arbetsgivaren.

5 § En arbetstagares förmåner i anställningen får inte i vidare mån än som
följer av uppehållet i arbetet försämras med anledning av att han eller hon
fullgör sina skyldigheter enligt denna lag.

6 § Om uppsägning eller avskedande sker i strid mot bestämmelserna i detta
kapitel, skall åtgärden förklaras ogiltig på yrkande av arbetstagaren. Beträf-
fande tvist om giltigheten av uppsägning eller avskedande skall 34, 35, 37, 39,
40, 42 och 43 §§ lagen (1982:80) om anställningsskydd gälla.

7 § En arbetsgivare som bryter mot bestämmelserna i detta kapitel skall inte
bara betala lön och andra anställningsförmåner som arbetstagaren kan ha rätt
till utan även ersättning för skada som uppkommer. Därvid skall 38 § andra och
tredje styckena samt 41 och 42 §§ lagen (1982:80) om anställningsskydd gälla.

8 § Mål om tillämpning av bestämmelserna i detta kapitel handläggs enligt lagen
(1974:371) om rättegången i arbetstvister.
I mål som avses i första stycket gäller 43 § andra stycket lagen (1982:80) om
anställningsskydd.

9 § Avtal som innebär att en arbetstagares rättigheter enligt detta kapitel in-
skränks är ogiltigt i den delen.

10 kap. Straff m.m.

Straff

1 § En totalförsvarspliktig som uppsåtligen eller av oaktsamhet uteblir från en
mönstring eller annan utredning enligt 2 kap. 1 § till vilken han eller hon har
kallats att personligen inställa sig döms till penningböter.

2 § En totalförsvarspliktig som uppsåtligen avviker eller uteblir från värn-
plikt, civilplikt eller allmän tjänsteplikt, vägrar eller underlåter att lyda en
förmans eller annan chefs order eller på annat sätt åsidosätter vad som åligger
honom eller henne under tjänstgöringen, döms, om gärningen är ägnad att medföra
avsevärt men för utbildningen eller tjänsten i övrigt, för brott mot
totalförsvarsplikten till böter eller fängelse i högst ett år.
Ansvar enligt första stycket inträder inte om straff för gärningen är föreskri-
vet i 21 kap. brottsbalken.

3 § Begås ett brott enligt 2 § första stycket under höjd beredskap döms, om
brottet medför avsevärt men för totalförsvaret eller annars är att anse som
grovt, till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år.

4 § En totalförsvarspliktig som av oaktsamhet uteblir från värnplikt eller
civilplikt döms till böter.

5 § En totalförsvarspliktig, en arbetsgivare eller en uppdragsgivare som uppsåt-
ligen eller av grov oaktsamhet lämnar oriktig uppgift när han eller hon fullgör
sin uppgiftsskyldighet enligt 2 kap. 1 § eller 6 kap. 5 § döms till böter.
Ansvar enligt första stycket inträder inte, om straff för gärningen är
föreskrivet i brottsbalken.

Hämtnin g

6 § Om en totalförsvarspliktig har kallats till mönstring eller personlig
inställelse vid annan utredning enligt 2 kap., inkallats till värnplikt eller
civilplikt eller ålagts att fullgöra allmän tjänsteplikt men utan giltigt skäl
uteblir, får Totalförsvarets pliktverk eller den myndighet som verket bestämmer
besluta att han eller hon på egen bekostnad skall hämtas genom polismyndighetens
försorg.
En totalförsvarspliktig skall anses ha haft giltigt skäl att utebli, om det är
sannolikt att han eller hon har hindrats att inställa sig på grund av avbrott i
den allmänna samfärdseln, sjukdom eller annan omständighet som han eller hon
inte bort förutse eller av en omständighet i övrigt som den beslutande
myndigheten finner utgör giltig ursäkt.

Vite

7 § Totalförsvarets pliktverk får vid vite förelägga
1. en totalförsvarspliktig att till Totalförsvarets pliktverk eller den myndig-
het som regeringen eller verket bestämmer skriftligen lämna uppgifter som avses
i 2 kap. 1 §, och
2. en arbetsgivare, uppdragsgivare, arbetstagare och uppdragstagare att till en
myndighet som avses i 6 kap. 3 § lämna upplysningar som avses i 6 kap. 5 §.

Särskild bestämmelse

8 § Totalförsvarets pliktverk får i särskilda fall besluta att en totalförsvars-
pliktig tills vidare inte skall kallas till mönstring eller inkallas till värn-
plikt eller civilplikt, om han eller hon
1. vägrar eller underlåter att fullgöra vad som åligger honom eller henne eller
avviker eller uteblir från tjänstgöringsstället och det kan antas att han eller
hon inte kommer att fullgöra den värnplikt eller civilplikt som inskrivningen
avser, eller
2. med hänvisning till sin anslutning till visst religiöst samfund förklarar
att han eller hon inte kommer att fullgöra vare sig värnplikt eller civilplikt.

11 kap. Förnyad prövning och överklagande

Förnyad prövning

1 § Vid Totalförsvarets pliktverk skall det finnas en eller flera inskrivnings-
nämnder för att genomföra förnyad prövning av vissa beslut av verket.
Inskrivningsnämnden består av en ordförande som utses av verket, och valda
ledamöter till det antal som regeringen föreskriver. För varje landsting, eller
kommun som inte ingår i ett landsting, inom inskrivningsnämndens verksamhets-
område skall minst en ledamot väljas. De valda ledamöterna utses för tre år av
de landsting och kommuner som skall vara företrädda i nämnden. För ordföranden
och de valda ledamöterna skall det finnas ersättare. Dessa utses på samma sätt
som de ordinarie ledamöterna.

2 § Totalförsvarets pliktverks beslut enligt 3 kap. 1 och 3 §§ skall prövas på
nytt av en inskrivningsnämnd, om det begärs av den som beslutet avser och
önskemålet om ändring inte tillgodoses genom beslut av en tjänsteman vid ver-
ket.
Vid prövning av ärenden enligt första stycket är inskrivningsnämnden beslutför,
när ordföranden och minst två andra ledamöter är närvarande.
3 § En begäran om förnyad prövning skall vara skriftlig och ha kommit in till
Totalförsvarets pliktverk inom tre veckor från den dag då den som beslutet avser
fick del av detta. I begäran skall anges den ändring som önskas och skälen för
ändringen.

Överklagande

4 § Endast följande beslut enligt denna lag får överklagas:
1. inskrivningsnämndens beslut,
2. beslut om inskrivning enligt 3 kap. 4 §,
3. beslut i andra ärenden om ändring av ett inskrivningsbeslut än som avses i
1,
4. beslut i ärenden om rätt att vara vapenfri,
5. beslut i ärenden om uppskov, samt
6. beslut i ärenden om avbrott i utbildningen enligt 5 kap. 12 - 14 §§ och om
tillgodoräknande av tjänstgöringstid enligt 5 kap. 17 §.
Överklagandet skall göras hos den myndighet som regeringen bestämmer.

5 § Inskrivningsnämndens beslut får inte omprövas enligt förvaltningslagen
(1986:223).

6 § Beslut som fattats av den myndighet som avses i 4 § andra stycket får inte
överklagas.
___________________

Ikraftträdande och Övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

2. Genom lagen upphävs
1. lagen (1939:727) om förbud mot uppsägning eller avskedande av arbetstagare
med anledning av värnpliktstjänstgöring m.m.
2. värnpliktslagen (1941:967),
3. allmänna tjänstepliktslagen (1959:83),
4. lagen (1966:413) om vapenfri tjänst,
5. lagen (1981:292) om tjänsteplikt för hälso- och sjukvårdspersonal samt
veterinärpersonal m.m., och
6. lagen (1984:272) om skyldighet för civilförsvarspliktiga att tjänstgöra
utanför civilförsvaret.

3. Övergångsbestämmelser till 3 kap.

7. Den som före lagens ikraftträdande har genomgått en inskrivningsprövning
enligt värnpliktslagen (1941:967) skall anses ha genomgått mönstring enligt den
nya lagen.
8. Den som vid lagens ikraftträdande har tagits ut för värnpliktsutbildning en-
ligt 27 § 1 mom. värnpliktslagen (1941:967) skall anses ha skrivits in för värn-
plikt enligt den nya lagen.
9. Den som vid lagens ikraftträdande har tagits ut till en utbildningsreserv
enligt 4 a § värnpliktslagen (1941:967) skall anses ha skrivits in i ut-
bildningsreserven enligt den nya lagen.
10. Den som vid lagens ikraftträdande har fått tillstånd enligt lagen
(1966:413) om vapenfri tjänst att göra vapenfri tjänst i stället för värn-
pliktstjänstgöring skall anses ha skrivits in för civilplikt med rätt att vara
vapenfri enligt den nya lagen. Den som vid lagens ikraftträdande genom
inskrivning enligt 17 § civilförsvarslagen (1960:74) har tagits ut till att
fullgöra civilförsvarstjänstgöring skall anses ha skrivits in för civilplikt en-
ligt den nya lagen. Detsamma skall gälla för den som tagits ut enligt lagen
(1984:272) om skyldighet för civilförsvarspliktiga att tjänstgöra utanför
civilförsvaret och den som registrerats enligt 2 § förordningen (1981:642) om
tjänsteplikt för hälso- och sjukvårdspersonal samt veterinärpersonal m.m.
11. Totalförsvarets pliktverk får i utbildningsreserven skriva in den som vid
lagens ikraftträdande har fått tillstånd till vapenfri tjänst men då inte
påbörjat grundutbildning. Inskrivningen skall förenas med en anteckning om rätt
för den totalförsvarspliktige att vara vapenfri.
12. Krigsplacering av pliktpersonal som har beslutats före lagens ikraft-
trädande skall vid tillämpningen av den nya lagen anses som en krigsplacering
enligt 3 kap. 12 § den nya lagen.

Övergångsbestämmelser till 4 och 5 kap.

13. Tjänstgöring som en totalförsvarspliktig har fullgjort enligt värnpliktsla-
gen (1941:967), lagen (1966:413) om vapenfri tjänst, civilförsvarslagen
(1960:74), lagen (1981:292) om tjänsteplikt för hälso- och sjukvårdspersonal
samt veterinärpersonal m.m. eller lagen (1984:272) om skyldighet för
civilförsvarspliktiga att tjänstgöra utanför civilförsvaret skall tillgodoräknas
honom eller henne som fullgjord värnplikt eller civilplikt med samma antal dagar
enligt den nya lagen. Därvid skall
a) grundutbildning enligt 27 § 1 mom. A värnpliktslagen, grundutbildning enligt
5 § första stycket första meningen lagen om vapenfri tjänst samt utbildning
enligt 12 § 2 mom. andra stycket civilförsvarslagen och 6 § lagen om tjänste-
plikt för hälso- och sjukvårdspersonal samt veterinärpersonal m.m. anses
motsvara grundutbildning enligt 4 kap. 1 § den nya lagen,
b) övningar enligt 27 § 1 mom. B och C värnpliktslagen, 12 § 2 mom. tredje
stycket civilförsvarslagen och 6 § lagen om tjänsteplikt för hälso- och sjuk-
vårdspersonal samt veterinärpersonal m.m. anses motsvara repetitionsutbildning
enligt 4 kap. 4 § den nya lagen, samt
c) beredskapsövning som avses i 27 § 2 mom. värnpliktslagen, 5 § andra stycket
andra meningen lagen om vapenfri tjänst samt 12 § 1 mom. andra stycket
civilförsvarslagen motsvara beredskapstjänstgöring enligt 4 kap. 8 § den nya la-
gen.
14. Äldre bestämmelser om tjänstgöringen gäller för dem som vid lagens
ikraftträdande har påbörjat utbildning enligt värnpliktslagen (1941:967), lagen
(1966:413) om vapenfri tjänst, civilförsvarslagen (1960:74), lagen (1981:292) om
hälso- och sjukvårdspersonal samt veterinärpersonal m.m. samt lagen (1984:272)
om skyldighet för civilförsvarspliktiga att tjänstgöra utanför civilförsvaret.
Totalförsvarets pliktverk får dock avkorta tjänstgöringstiden för den som
påbörjat tjänstgöringen före den 1 juli 1995, om den tjänstgöringsskyldige med-
ger det.
15. För tjänstgöring som påbörjas efter lagens ikraftträdande på grund av in-
kallelse som utfärdats före ikraftträdandet skall den nya lagen gälla. Därvid
skall vad som föreskrivs i punkt 7 a - c tillämpas.

Övergångsbestämmelser till 10 kap.

16. Beslut som regeringen, Värnpliktsverket eller Vapenfristyrelsen före
ikraftträdandet har meddelat om att tills vidare eller för en viss tid inte
inkalla en värnpliktig eller en vapenfri tjänstepliktig till värnplikts-
tjänstgöring, skall anses som beslut enligt 10 kap. 8 §.

Övergångsbestämmelser till 11 kap.

17. Äldre bestämmelser skall tillämpas vid överklagande av beslut som har med-
delats före ikraftträdandet.

Övrigt

18. Om det i en lag eller annan författning förekommer hänvisning till en före-
skrift som har ersatts genom en bestämmelse i denna lag, skall hänvisningen i
stället avse den nya bestämmelsen.
19. Om det i en lag eller annan författning förekommer hänvisning till
Värnpliktsverket eller Vapenfristyrelsen, skall hänvisningen i stället avse
Totalförsvarets pliktverk.
2.2 Förslag till lag om möjlighet för kvinnor att fullgöra värnplikt eller
civilplikt med längre grundutbildning

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Kvinnor som vill få anställning som yrkes- eller reservofficerare skall
genomgå grundutbildning hos Försvarsmakten enligt denna lag. Regeringen
bestämmer vilka villkor i övrigt som skall gälla för att få anställningen.
Även kvinnor som, utan att vilja få anställning som yrkes- eller re-
servofficerare, under höjd beredskap vill tjänstgöra i sådana befattningar inom
totalförsvaret som kräver längre grundutbildning än 60 dagar skall genomgå grun-
dutbildning enligt denna lag.

2 § Grundutbildningen skall fullgöras hos Försvarsmakten eller i verksamhet som
avses i 1 kap. 6 § första stycket lagen (1994:000) om totalförsvarsplikt. Den
skall till längd och innehåll motsvara den grundutbildning som en jämförbar ka-
tegori totalförsvarspliktiga fullgör enligt lagen om totalförsvarsplikt.

3 § Antagning till grundutbildning sker efter ansökan och en särskild antag-
ningsprövning som skall motsvara mönstring enligt 2 kap. 2 och 3 §§ lagen
(1994:000) om totalförsvarsplikt.
En kvinna skall antas till grundutbildning, om hon är lika lämpad att genomgå
denna som de män vilka enligt 3 kap. lagen om totalförsvarsplikt skrivs in för
värnplikt eller för sådan civilplikt där grundutbildningen överstiger 60 dagar.

4 § Om en kvinna skall antas till grundutbildning, skall bestämmelserna i 3 kap.
5 §, 7 § och 8 § första stycket första meningen lagen (1994:000) om
totalförsvarsplikt tillämpas beräffande henne.
Kvinnan skall underrättas om vad inskrivningen avses innehålla enligt 3 kap. 5
§ lagen om totalförsvarsplikt, om att ändringar enligt 3 kap. 9 § samma lag kan
komma att göras i beslutet och om vad inskrivningen i övrigt kommer att medföra
för henne. Hon skall därefter tillfrågas om hon samtycker till inskrivning.

5 § Om kvinnan samtycker till inskrivning, skall hon skrivas in för värnplikt
eller för sådan civilplikt där grundutbildningen överstiger 60 dagar. Därefter
omfattas hon av samma bestämmelser som en man som med stöd av lagen (1994:000)
om totalförvarsplikt har skrivits in för motsvarande grundutbildning.
_____________________

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995, då lagen (1980:1021) om militär
grundutbildning för kvinnor skall upphöra att gälla. För den som antagits till
grundutbildning före ikraftträdandet gäller den äldre lagen.
2.3 Förslag till lag om disciplinansvar inom totalförsvaret, m.m.

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § Denna lag gäller för
1. totalförsvarspliktiga under den tid då de är skyldiga att fullgöra värnplikt
eller civilplikt enligt lagen (1994:000) om totalförsvarsplikt,
2. dem som genomgår utbildning för att få militär anställning i Försvarsmakten,
3. hemvärnsmän under den tid då de är tjänstgöringsskyldiga,
4. dem som genom krigsfrivilligavtal eller annat avtal åtagit sig att tjänst-
göra frivilligt i befattningar i Försvarsmaktens krigsorganisation, under den
tid då de är tjänstgöringsskyldiga,
5. anställda i utlandsstyrkan i Försvarsmakten, när de tjänstgör utomlands.

2 § Är Sverige i krig, gäller lagen även för
1. alla som, utöver vad som sägs i 1 §, är tjänstgöringsskyldiga i Försvarsmak-
ten,
2. polismän som utan att vara tjänstgöringsskyldiga i Försvarsmakten är skyl-
diga att delta i Sveriges försvar,
3. skyddsvakter och skyddsområdesvakter som förordnats med stöd av lagen
(1990:217) om skydd för samhällsviktiga anläggningar m.m.,
4. alla som annars vistas vid avdelningar av Försvarsmakten, när avdelningarna
är i fält eller verkar under liknande förhållanden,
5. medlemmar av den organiserade motståndsrörelsen.

3 § Om Sverige är i krigsfara eller om det råder sådana utomordentliga förhål-
landen som är föranledda av att det är krig utanför Sveriges gränser eller av
att Sverige har varit i krig eller krigsfara, får regeringen föreskriva att 2 §
skall tillämpas.

4 § När det inte längre föreligger sådana förhållanden som avses i 2 och 3 §§,
skall regeringen föreskriva att 2 § inte längre skall tillämpas.

5 § Lagen skall också gälla för
1. krigsfångar,
2. krigsdeltagare som har internerats vid krig under vilket Sverige är neut-
ralt,
3. utlänningar som vistas bland krigsfångar eller internerade krigsdeltagare
för att utöva sjukvård eller andlig vård.

6 § Den som lagen inte längre gäller för får med tillämpning av lagen åläggas
disciplinpåföljd och ersättningsskyldighet för förfarande under den tid då lagen
gällde för honom eller henne.
7 § Den som lagen gäller för benämns disciplinansvarig.

Disciplinansvaret

Disciplinförseelse

8 § En disciplinansvarig som uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter vad han
eller hon på grund av instruktioner, förmäns eller andra chefers order eller i
övrigt skall iaktta i tjänsten skall åläggas disciplinpåföljd för disciplinför-
seelse. I ringa fall skall någon påföljd dock inte åläggas.

9 § Disciplinpåföljd får inte åläggas någon, om han eller hon inte inom två år
efter förseelsen har underrättats enligt 26 § om vad som anförs mot honom eller
henne eller fått en anmaning enligt 21 § tredje stycket lagen (1986:765) med
instruktion för Riksdagens ombudsmän eller motsvarande bestämmelse i fråga om
Justitiekanslern.

Disciplinpåföljder

10 § Disciplinpåföljderna är varning, extratjänst, löneavdrag och utegångs-
förbud.

11 § Varning innebär att den felande erinras om att han eller hon för framtiden
skall iaktta sina skyldigheter i tjänsten.

12 § Extratjänst innebär att den felande vid högst fem tillfällen utöver den
vanliga tjänsten skall utföra handräckning eller någon annan särskild uppgift.
Vid varje tillfälle får högst fyra timmar tas i anspråk för uppgiften. Om ex-
tratjänsten inte avser annat än jour- eller beredskapstjänstgöring, får dock
tiden fram till den vanliga tjänstens början nästa dag tas i anspråk.
Extratjänsten får inte vara sådan att den inverkar skadligt på den disciplin-
ansvariges hälsa eller tjänstbarhet.

13 § Löneavdrag får bestämmas för högst trettio dagar och innebär avdrag på dag-
ersättning eller motsvarande ersättning. Om något sådant avdrag inte kan göras,
skall den felande betala ett belopp som motsvarar avdraget.
För den som erhåller dagersättning skall löneavdraget motsvara dagersättningen
utan tillägg. För övriga skall löneavdraget bestämmas till en viss andel av
utgående ersättning. Andelen skall utgöra högst en fjärdedel av ersättningen per
dag. Avdraget får dock inte understiga ett belopp som motsvarar dagersättning
utan tillägg.

14 § Utegångsförbud innebär förbud för den som är förlagd inom ett kasernområde,
läger eller motsvarande område att under en bestämd tid, minst en och högst
femton dagar, på fritid vistas utanför det område som är upplåtet åt en viss av-
delning eller utanför en del av ett sådant område.
För den som är förlagd ombord på ett fartyg skall utegångsförbudet avse förbud
att lämna fartyget.

15 § Löneavdrag får åläggas tillsammans med utegångsförbud, om det krävs av
hänsyn till ordningen inom den verksamhet där disciplinförseelsen har begåtts.-

Åtalsanmälan m.m.

16 § Om en disciplinansvarig kan antas ha begått en disciplinförseelse och han
eller hon genom sitt förfarande skäligen kan misstänkas även ha gjort sig skyl-
dig till brott, skall han eller hon anmälas till åtal för brottet, om inte annat
följer av 17 §.

17 § Åtalsanmälan behöver inte göras i fråga om
1. brott för vilka svårare straff än böter inte föreskrivs,
2. följande brott i brottsbalken, nämligen ofredande (4 kap. 7 §), snatteri (8
kap. 2 §), egenmäktigt förfarande (8 kap. 8 §), bedrägligt beteende (9 kap. 2
§), undandräkt (10 kap. 2 §), olovligt förfogande (10 kap. 4 §), olovligt
brukande (10 kap. 7 §), svikande av försvarsplikt (18 kap. 6 §), lydnadsbrott
(21 kap. 5 §) och rymning (21 kap. 7 §).
Åtalsanmälan skall dock alltid göras, om
1. brottet riktar sig mot någon utanför den organisation där den misstänkte
tjänstgör,
2. målsäganden har förklarat att han eller hon avser att föra talan om enskilt
anspråk, eller
3. det finns skäl att anta att påföljden inte kommer att stanna vid böter.

18 § När en åtgärd har vidtagits för att åtal skall väckas mot en disciplinan-
svarig, får ett disciplinärende inte inledas eller fortsättas i fråga om det
förfarande som avses med åtgärden.

Beslutande myndigheter

19 § Frågor om disciplinansvar eller åtalsanmälan prövas av den myndighet, den
kommun, det landsting eller den kyrkliga kommun där den disciplinansvarige
tjänstgör eller senast har tjänstgjort eller av den myndighet som regeringen
bestämmer.
I fråga om disciplinansvariga som tjänstgör eller har tjänstgjort hos ett
bolag, en förening, en samfällighet, en stiftelse eller en annan enskild, prövas
frågor om disciplinförseelse eller åtalsanmälan av den myndighet som regeringen
bestämmer.

20 § I Försvarsmakten skall ärenden som avses i 19 § prövas av chefen för det
förband eller den enhet av annat slag där den disciplinansvarige tjänstgör eller
senast har tjänstgjort, såvida chefen har lägst överstes eller kommendörs
tjänstegrad. Försvarsmakten får dock besluta, att någon annan chef vid förbandet
eller enheten som har lägst överstelöjtnants eller kommendörkaptens tjänstegrad
får pröva ärendena.

21 § En chef som avses i 20 § får överlämna åt andra chefer som tjänstgör under
honom eller henne, dock lägst en kompanichef eller motsvarande chef, att pröva
frågor om disciplinansvar för personal som står under deras befäl, under förut-
sättning att
1. förfarandet inte kan antas utgöra brott,
2. förseelsen har erkänts och
3. förseelsen inte bör medföra svårare påföljd än varning, extratjänst, eller
utegångsförbud i högst fem dagar.

22 § Ärenden som skall prövas av andra myndigheter än Försvarsmakten, av
kommuner, av landsting eller av kyrkliga kommuner där den disciplinansvarige
tjänstgör eller har tjänstgjort prövas av chefen för den organisatoriska enhet
där den disciplinansvarige tjänstgör eller har tjänstgjort eller av någon annan
högre chef.

23 § För att biträda de myndigheter, kommuner, landsting eller kyrkliga kommuner
som har att handlägga disciplinärenden skall det finnas auditörer.
Auditörerna skall vara jurister. De förordnas av regeringen eller av den
myndighet som regeringen bestämmer.

24 § Innan en disciplinpåföljd beslutas eller en åtalsanmälan görs i fråga om en
disciplinansvarig, skall yttrande inhämtas från auditören. Ett sådant yttrande
behövs dock inte när ärendet prövas enligt 21 § eller, under de förutsättningar
som anges i 21 §, av någon annan myndighet än Försvarsmakten, en kommun, ett
landsting eller en kyrklig kommun.
Auditören är medansvarig för de beslut som myndigheten, kommunen, landstinget
eller den kyrkliga kommunen fattar på hans eller hennes tillstyrkan.

Handläggningen av disciplinärenden

25 § Disciplinärenden skall handläggas skyndsamt.

26 § Muntligt förhör skall hållas med den disciplinansvarige. Denne skall därvid
underrättas om vad som anförs mot honom eller henne. Muntligt förhör får dock
underlåtas om sådant inte anses behövligt. Underrättelsen skall då göras
skriftligen, varvid den disciplinansvarige skall uppmanas att yttra sig i saken.
Om det behövs, skall även anmälare och andra som kan lämna uppgifter i saken
höras muntligen eller skriftligen.
Protokoll skall föras över förhören.

27 § Vid muntligt förhör med den disciplinansvarige skall ett förhörsvittne om
möjligt vara närvarande.

28 § Om ett vittne eller en sakkunnig bör höras vid domstol eller om någon bör
föreläggas att förete en skriftlig handling eller ett föremål som bevis, skall
en ansökan om detta göras hos den tingsrätt inom vars område den person som
skall höras eller som på annat sätt berörs av åtgärden vistas. I fråga om sådana
åtgärder skall i tillämpliga delar gälla vad som föreskrivs i rättegångsbalken
om bevisupptagning utom huvudförhandling.

29 § Den disciplinansvarige skall innan ärendet avgörs få del av vad som har
kommit fram under utredningen och ges tillfälle att yttra sig över det, om det
inte är uppenbart obehövligt.

30 § Ett beslut om disciplinförseelse och åtalsanmälan skall grundas på vad som
har kommit fram under utredningen.
Av beslutet skall framgå de skäl som bestämt utgången.

31 § Den disciplinansvarige skall underrättas om beslutet och auditörens yttran-
de samt om hur man begär ändring av beslutet.
Den som meddelar beslutet bestämmer om underrättelsen skall ske muntligt, genom
vanligt brev, genom delgivning eller på något annat sätt. Underrättelsen skall
dock alltid ske skriftligt, om den disciplinansvarige begär det.

32 § Om det av särskilda skäl inte krävs någon disciplinpåföljd, får ärendet
avskrivas.

33 § Bestämmelser om rätt för Riksdagens ombudsmän och för Justitiekanslern att
göra anmälan i disciplinärenden och om handläggning av sådana ärenden finns i 6
§ lagen (1986:765) med instruktion för Riksdagens ombudsmän och i 6 § lagen
(1975:1339) om Justitiekanslerns tillsyn.

Verkställighet av disciplinpåföljd

34 § Beslut om disciplinpåföljd skall verkställas snarast möjligt efter det att
beslutet har vunnit laga kraft.
Om det behövs av hänsyn till ordningen inom den verksamhet där disciplinför-
seelsen har begåtts eller av någon annan särskild anledning, får det i beslut om
extratjänst eller utegångsförbud bestämmas att beslutet skall verkställas trots
att det inte har vunnit laga kraft.

35 § Extratjänst får inte verkställas på tjänstefria dagar. Detsamma gäller ute-
gångsförbud i högst fem dagar.

36 § Verkställigheten av extratjänst eller utegångsförbud får skjutas upp eller
avbrytas, om det finns särskilda skäl. Den dag då avbrott sker skall i sin
helhet räknas som verkställighetstid.

37 § Om flera beslut om utegångsförbud är helt eller delvis verkställbara sam-
tidigt, skall påföljderna läggas samman med varandra. Den sammanlagda verkstäl-
lighetstiden får dock inte överstiga tjugofem dagar.
Från den sammanlagda verkställighetstiden skall den tid avräknas under vilken
verkställighet redan har skett.

38 § Om den som har ålagts utegångsförbud efter överklagande slutligen blir
ålagd löneavdrag, skall avräkning ske för den tid under vilken förbudet har
verkställts. En dags utegångsförbud skall anses motsvara två dagars löneavdrag.

39 § Extratjänst bortfaller i den del den inte har verkställts innan den discip-
linansvariges pågående tjänstgöringsskyldighet har upphört.

40 § Utegångsförbud får inte verkställas efter det att den disciplinansvariges
pågående tjänstgöringsskyldighet har upphört.
Om utegångsförbud inte kan verkställas, skall den som har meddelat beslutet
omvandla det till löneavdrag med tillämpning av 38 § andra meningen.
Om löneavdrag inte kan göras och motsvarande belopp inte betalas, gäller om
verkställighet vad som är föreskrivet om uppbörd och indrivning av böter. Obe-
talda belopp får dock inte förvandlas till fängelse.
Löneavdrag bortfaller i den mån det inte har verkställts inom tre år från det
beslutet om disciplinpåföljd vann laga kraft.

Tvångsmedel

41 § Den som enligt särskilda föreskrifter är förman i Försvarsmakten får omhän-
derta en disciplinansvarig som tjänstgör i Försvarsmakten, om denne inom ett om-
råde eller utrymme som används av Försvarsmakten eller klädd i militär uniform
på allmän plats
1. anträffas så berusad att han eller hon inte kan ta hand om sig själv eller
annars utgör en fara för sig själv eller någon annan, eller
2. uppträder så att han eller hon stör den allmänna ordningen eller ordningen
inom Försvarsmakten eller utgör en fara för disciplinen.
Omhändertagande får inte ske, om det räcker med mindre ingripande åtgärder.

42 § Den som med stöd av 41 § har omhändertagit någon skall skyndsamt anmäla
detta till den chef som avses i 20 §. Har omhändertagandet inte redan upphört,
skall denne omedelbart pröva om det skall bestå.

43 § Har omhändertagandet skett på grund av berusning, skall den omhändertagne
så snart det kan ske undersökas av läkare, om det behövs med hänsyn till den
omhändertagnes tillstånd.

44 § Den omhändertagne skall så snart som möjligt förhöras och underrättas om
anledningen till omhändertagandet.

45 § Den omhändertagne skall friges så snart det kan ske utan men för honom
eller henne själv och då det inte längre finns anledning att ha honom eller
henne omhändertagen. Frigivandet skall alltid äga rum senast åtta timmar efter
omhändertagandet, om det inte uppenbarligen ligger i den omhändertagnes eget
intresse att få stanna kvar kortare tid därutöver.

46 § Alkoholdrycker eller andra berusningsmedel som påträffas hos den som har
omhändertagits på grund av berusning, skall tas ifrån honom eller henne. Sådan
egendom skall förstöras, om inte särskilda skäl talar för att egendomen åter-
ställs efter frigivandet. Frågan om detta prövas av den chef som avses i 20 §.
Första stycket får tillämpas även i fråga om sådana injektionssprutor och
kanyler som kan användas för insprutning i människokroppen. Detsamma gäller and-
ra föremål som är särskilt ägnade att användas för missbruk av eller annan be-
fattning med narkotika.

47 § Om det finns anledning att anta att en disciplinansvarig som tjänstgör i
Försvarsmakten olovligen bär på sig föremål som tillhör Försvarsmakten eller som
den disciplinansvarige annars inte får inneha, kan han eller hon enligt förmans
beslut underkastas kroppsvisitation för eftersökande av föremålen.
För eftersökande av sådana föremål får enligt förmans beslut skåp, väskor och
annan egendom som tillhör eller disponeras av den disciplinansvarige undersökas,
om det finns anledning att anta att föremålen finns där. En sådan undersökning
får också göras stickprovsvis eller i anslutning till en större undersökning som
företas av särskilda skäl.
Åtgärder enligt första och andra styckena får vidtas endast inom ett militärt
område eller något annat område som disponeras av Försvarsmakten.

Överklagande av beslut om disciplinpåföljd

48 § En disciplinansvarig som har ålagts disciplinpåföljd av en chef som avses i
21 § får begära omprövning av beslutet hos den chef som avses i 20 §. En sådan
begäran skall göras hos den sistnämnde skriftligen inom fem dagar från den dag
då den disciplinansvarige fick del av beslutet. Mot ett sådant beslut får talan
inte föras i annan ordning. En begäran som har kommit in för sent skall inte
prövas.
Då ett ärende omprövas enligt första stycket, skall bestämmelserna i
24 - 32 §§ tillämpas.

49 § I ärenden om omprövning av beslut om extratjänst eller utegångsförbud får
den som omprövar beslutet, om beslutet är verkställbart, besluta att det tills
vidare inte får verkställas.

50 § Ett beslut av en sådan chef vid Försvarsmakten som avses i 20 §, av en
annan myndighet än Försvarsmakten, eller av en kommun, ett landsting eller en
kyrklig kommun att ålägga någon disciplinpåföljd får av den disciplinansvarige
överklagas hos den tingsrätt inom vars domkrets det verksamhetsställe där den
disciplinansvarige tjänstgör är lokaliserat. Om verksamhetsstället inte är loka-
liserat i Sverige eller om det finns särskilda skäl, får beslutet överklagas hos
den tingsrätt som regeringen bestämmer.

51 § Beslutet överklagas genom att överklagandet skickas till den myndighet, den
kommun, det landsting eller den kyrkliga kommun som har meddelat beslutet. I
överklagandet skall klaganden ange det beslut som överklagas och den ändring i
beslutet som begärs.
Överklagandet skall ha kommit in till den myndighet, som har meddelat beslutet,
inom tio dagar från den dag då klaganden fick del av beslutet.
Tingsrätten skall, sedan handlingarna i ärendet överlämnats dit, pröva om över-
klagandet har kommit in i rätt tid. Ett överklagande som kommit in för sent
skall avvisas.

52 § I fråga om överklagande tillämpas lagen (1946:807) om handläggning av doms-
tolsärenden om inte annat föreskrivs i denna lag. Därvid gäller beträffande
överklagandet vad som föreskrivs om ansökan i den lagen.

53 § Tingsrätten skall vid avgörande av ärendet bestå av en lagfaren domare och
tre nämndemän. Vid handläggning i övrigt av ärendet är tingsrätten domför med en
lagfaren domare.

54 § Tingsrätten får, om det överklagade beslutet är verkställbart, förordna att
det tills vidare inte får verkställas.

55 § Tingsrättens beslut får av den disciplinansvarige eller det allmänna över-
klagas till hovrätten. Om tingsrätten har meddelat ett beslut som avses i 34 §
andra stycket eller avslagit ett yrkande om att verkställighet tills vidare inte
skall få ske, får talan mot beslutet föras särskilt.
Hovrättens beslut får inte överklagas.

56 § I tingsrätten och hovrätten förs det allmännas talan av den myndighet, den
kommun, det landsting eller den kyrkliga kommun som har meddelat beslutet.

57 § Bestämmelser om rätt för Riksdagens ombudsmän och för Justitiekanslern att
söka ändring i beslut om disciplinförseelse finns i 7 § lagen (1986:765) med in-
struktion för Riksdagens ombudsmän och i 7 § lagen (1975:1339) om Justitiekans-
lerns tillsyn. Talan skall väckas inom tre veckor från det att beslutet har
meddelats.

Handläggningen av ersättningsärenden

58 § Om materiel som har utlämnats för personligt bruk till en disciplinansvarig
går förlorad eller skadas, får en myndighet, en kommun, ett landsting eller en
kyrklig kommun besluta om ersättningsskyldighet enligt skadeståndslagen
(1972:207) för honom eller henne. Om någon åtgärd har vidtagits för att
åtal skall väckas mot den disciplinansvarige, får ersättningsärende inte inledas
eller fortsättas i fråga om det förfarande som avses med åtgärden.

59 § Inleds ett disciplinärende mot en disciplinansvarig och kan det förfarande
som ärendet avser föranleda ersättningsskyldighet för honom eller henne, skall
frågan om ersättningsskyldighet prövas i disciplinärendet om inte särskilda skäl
talar mot det.

60 § Bestämmelserna i 19, 20, 22 och 24 - 30 §§ skall tillämpas vid hand-
läggningen av ersättningsärenden.
Om förlusten eller skadan inte sammanlagt överstiger ett visst mindre belopp,
som regeringen bestämmer, får en chef som avses i 21 § också besluta om ersätt-
ningsskyldighet.

Överklagande av beslut om ersättningsskyldighet

61 § En disciplinansvarig som har ålagts ersättningsskyldighet av en chef som
avses i 21 § får begära omprövning av beslutet hos den chef som avses i 20 §.
Bestämmelserna i 48 § skall därvid tillämpas.

62 § Ett beslut om ersättningsskyldighet som fattats av en sådan chef i
Försvarsmakten som avses i 20 §, av en annan myndighet än Försvarsmakten, eller
av en kommun, ett landsting eller en kyrklig kommun får överklagas av den
disciplinansvarige hos tingsrätten. Bestämmelserna i 50-53 §§, 55 § första
stycket första meningen och andra stycket samt 56 § gäller vid sådant över-
klagande.
Om överklagandet hos tingsrätten avser endast frågan om ersättningsskyldighet,
skall dock vad som är föreskrivet om rättegången i tvistemål tillämpas. Avser
talan ett beslut om både disciplinpåföljd och ersättningsskyldighet, skall
tingsrätten, om den disciplinansvarige begär det eller det annars finns skäl för
det, handlägga frågan om ersättningsskyldighet som särskilt mål i den för tvis-
temål föreskrivna ordningen.

63 § Beslut om ersättningsskyldighet som meddelats enligt 58 § får verkställas
först sedan det har vunnit laga kraft.
_______________

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995, då lagen (1986:644) om
disciplinförseelser av krigsmän, m.m. skall upphöra att gälla. Den upphävda
lagen skall dock tilllämpas beträffande förseelser som begåtts eller
förhållanden som inträffat före ikraftträdandet.
2.4 Förslag till lag om skydd för anställning vid viss tjänstgöring inom total-
försvaret m.m.

Härigenom föreskrivs följande.

Bestämmelserna i 9 kap. lagen (1994:000) om totalförsvarsplikt skall gälla även
med avseende på tjänstgöring som någon fullgör
1. åt det allmänna på grund av skyldighet i annan lag än lagen (1994:000) om
totalförsvarsplikt,
2. som reservofficer,
3. vid en krigsorganisation inom totalförsvaret på grund av frivilligt
åtagande,
4. i Försvarsmakten för att tillgodose särskilda behov av personal för
beredskapsändamål eller
5. i utlandsstyrkan i Försvarsmakten.
_______________

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

2.5 Förslag till lag om arbetsförmedlingstvång

Härigenom föreskrivs följande.

Förutsättningar för lagens tillämpnin g

1 § Om det behövs för att verksamhet som är av särskild vikt för totalförsvaret
skall kunna upprätthållas, får regeringen när det råder höjd beredskap
föreskriva att 2 - 4 §§ skall tillämpas.

Förbud mot privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft

2 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får i den omfattning
som det behövs föreskriva om förbud mot annan arbetsförmedling än den offentliga
samt om inskränkning i rätten att utöva sådan annan arbetsförmedling.

Arbetsförmedlingstvång och företrädesbestämmelser

3 § För att tillgodose behovet av arbetskraft inom en viss verksamhet får
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskriva om förbud
för arbetsgivare att anställa arbetstagare som inte anvisats av en offentlig
arbetsförmedling eller med dess medgivande (arbetsförmedlingstvång). I
föreskrifterna skall anges det behov av arbetskraft, åt vilket företräde skall
lämnas (företrädesbestämmelse).
Så länge det företrädesberättigade behovet inte är fyllt, får den som förmedlar
arbete inte lämna en arbetssökande anvisning eller medgivande att ta annat
arbete inom den verksamhet för vilken arbetsförmedlingstvång gäller.

4 § Har ett avtal om anställning träffats i strid med vad som föreskrivits om
arbetsförmedlingstvång och kan anställningen inte godkännas med hänsyn till en
företrädesbestämmelse, får regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer vid vite förelägga arbetstagaren att frånträda anställningen.

5 § Föreskrifterna i 3 och 4 §§ gäller inte, om
a) anställningen endast är tillfällig,
b) arbetstagaren är under sexton eller över sjuttio år,
c) parterna i ett anställningsförhållande är makar eller sambor eller om ena
parten eller hans make eller sambo är den andra partens avkomling eller styv-
eller fosterbarn eller dess avkomling eller syskon, halvsyskon eller
fostersyskon.

Straff

6 § Den som uppsåtligen bryter mot ett förbud enligt 2 § eller 3 § första
stycket första meningen skall dömas till böter eller fängelse i högst sex
månader.
_______________

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
2.6 Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs att punkt 6 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen
(1928:370) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Anvisningarna till 32 § [1]
6. Värnplikti g 6. Totalförsvarsplikti ga
tillkommande tillkommande
naturaförmåner, naturaförmåner, dagersätt-
dagersättning och tillägg ning och tillägg till
till sådan ersättning, sådan ersättning,
befattningspenning, befattningspenning,
avgångsvederlag, avgångsvederlag,
utbildningspremie, utbildningspremie, ut-
utryckningsbidrag samt ryckningsbidrag samt
fälttraktamente skola fälttraktamente skall
icke upptagas såsom inte upptas såsom
skattepliktig intäkt. skattepliktig intäkt.
Utgående dagpenning utgör Utgående dagpenning utgör
däremot skattepliktig däremot skattepliktig
intäkt. intäkt.
Familjebidrag, vilket Familjebidrag, vilket
annorledes än såsom annorledes än såsom
näringsbidrag utgår till näringsbidrag utgår till
värnplikti g, räknas icke en totalförsvarsplikti g,
till skattepliktig räknas icke till
intäkt. Näringsbidrag skattepliktig intäkt.
utgör däremot Näringsbidrag utgör däremot
skattepliktig intäkt och skattepliktig intäkt och
hänföres till den hänföres till den för-
förvärvskälla bidraget värvskälla bidraget avser.
avser. Familjebidrag Familjebidrag anses
anses tillkomma den tillkomma den total-
värnplikti ge, även om försvarspliktige även om
bidraget utbetalas till bidraget utbetalas till
annan person. Det annan person. Det
förhållande att bidraget förhållande att bidraget
använts för bestridande använts för bestridande av
av en vid en vid inkomsttaxeringen
inkomsttaxeringen i och i och för sig avdragsgill
för sig avdragsgill utgift, t.ex. ränta eller
utgift, t.ex. ränta periodiskt understöd,
eller periodiskt skall icke föranleda, att
understöd, skall icke avdrag vägras för utgiften
föranleda, att avdrag i fråga.
vägras för utgiften i Vad ovan i första och
fråga. andra styckena sägs skall
Vad ovan i första och också tillämpas i fråga om
andra styckena sägs annan personal som
skall äga motsvarande avlönas enligt de för
tillämpnin g i fråga om totalförsvarsplikti ga
annan personal vid gällande grunderna.
försvarsmakten som
avlönas enligt de för
värnpliktiga gällande
grunder, vapenfri
tjänstepliktig,
hemvärnspersonal och
annan personal som
frivilligt fullgör
utbildning för att nå
eller bibehålla
kompetens för placering
inom totalförsvaret,
civilförsvarspliktig som
inkallats till tjänstgö-
ring enligt 12 §
civilförsvarslagen
(1960:74) och annan som
avlönas enligt för
värnpliktiga eller
civilförsvarspliktiga
gällande grunder.

Förmån av fri kost eller förmån av fri hemresa som tillkommer sådan personal
som tjänstgör i väpnad tjänst för fredsbevarande verksamhet utomlands skall inte
tas upp som skattepliktig intäkt.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

**Fotnot**
[1]Senaste lydelse 1994:777.
2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1949:345) om rätten till arbetstagares
uppfinningar

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1949:345) om rätten till arbetstagares
uppfinningar skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §[1]

Denna lag avser här i riket patenterbara uppfinningar av arbetstagare i allmän
eller enskild tjänst.
Lärare vid universitet, Lärare vid universitet,
högskolor eller andra högskolor eller andra
inrättningar som tillhöra inrättningar som tillhör
undervisningsväsendet undervisningväsendet
skola icke i denna skall inte i denna
egenskap anses såsom egenskap anses såsom ar-
arbetstagare enligt betstagare enligt denna
denna lag, dock att lag, dock att lagen
lagen äger tillämpning å skall tillämpas på sådana
sådana lärare vid lärare vid Försvarsmaktens
försvarsmaktens skolor skolor som är
och yrkesofficerare.
undervisningsanstalter
som äro officerare eller
underofficerare på aktiv
stat.
Ej heller skola Inte heller officerare
anställnings- eller på reservstat,
beställningshavare i reservpersonal,
försvarsmaktens reserver reservofficerare eller
eller på övergångs-, de som fullgör värnplikt
disponibilitets- eller eller civilplikt enligt
reservstat vid lagen (1994:000) om
försvarsmakten eller totalförsvarsplikt skall
värnpliktiga i denna i denna egenskap anses
egenskap anses såsom som arbetstagare enligt
arbetstagare enligt denna lag.
denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

**Fotnot**
[1]Senaste lydelse 1980:171.
2.8 Förslag till lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)

Härigenom föreskrivs att 48 § 2 mom., 50 § och anvisningarna till
48 § uppbördslagen (1953:272)[1] skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

48 § [2]

2 mom. Värnpliktig, som 2 mom. En
har ryckt in till totalförsvarsplikti g som
militärtjänstgöring och tjänstgör enligt lagen
vars (1994:000) om
skattebetalningsförmåga totalförsvarsplikt under
till följd härav har minst 60 dagar och vars
blivit nedsatt, får av skattebetalningsförmåga
skattemyndighet till följd härav har
beviljas anstånd med blivit nedsatt, får av
betalning av preliminär skattemyndighet beviljas
F-skatt, särskild anstånd med betalning av
A-skatt, kvarstående preliminär F-skatt,
skatt eller särskild A-skatt,
tillkommande skatt, som kvarstående skatt eller
skall betalas under tillkommande skatt, som
uppbördsmånad, vilken skall betalas under upp-
helt eller delvis bördsmånad, vilken helt
infaller under tiden för eller delvis infaller
militärtjänstgörin gen under tiden för
eller under tiden tjänstgöringen eller under
därefter, dock senast tiden därefter, dock
under tredje senast under tredje
kalendermånaden efter kalendermånaden efter den
den då tjänstgöringen månad då tjänstgöringen
upphör. Anståndet får avse upphör. Anståndet får avse
hela skatten eller en hela skatten eller en
del av den. del av den. Anståndstiden
Anståndstiden får får bestämmas till längst
bestämmas till längst ett ett år. Anstånd får dock
år. Anstånd får dock därutöver beviljas för tre
därutöver beviljas för kalendermånader efter den
tiden intill dess den då tjänstgöringen upphör.
värnpliktige efter
beviljad ledighet för
återgång till civil
verksamhet (hemper-
mittering) eller
hemförlovning har varit
fri från tjänstgöring tre
kalendermånader i följd.

50 §[3]

Ansökan om anstånd enligt 48 § 2 mom. skall ges in till skattemyndigheten eller
den myndighet som regeringen bestämmer.
Sådan ansökan bör av den Sådan ansökan bör göras
värnpliktige göras snarast möjligt och
snarast möjligt och senast inom en månad
senast inom en månad efter utgången av först
efter utgången av först infallande uppbördsmånad,
infallande uppbördsmånad, som anståndet skall avse.
som anståndet skall Har ansökningen inte
avse. Har ansökan inte inkommit inom tre månader
inkommit inom tre efter tjänstgöringens
månader efter militär- slut, får ansökningen inte
tjänstgöringens slut, fårprövas.
ansökningen inte prövas.
Beslut om anstånd skall skyndsamt meddelas den skatteskyldige utan kostnad för
denne.
I fråga om anstånd avseende kvarstående skatt skall bestämmelserna i 46 § 3
mom. andra och tredje styckena samt 47 § tillämpas.

Anvisningarna till 48 §

Med värnpliktig avses i
48 § 2 mom. värnpliktig,
som icke är fast anställd
vid krigsmakten, dock
att bestämmelserna i
nämnda moment icke äga
tillämpning å värnpliktig,
som är elev vid
krigsskolan eller
undergår utbildning för
vinnande av fast
anställning på aktiv stat
vid marinen eller
flygvapnet, ej heller å Vad som sägs i 48 § 2 mom.
värnpliktig som jämlikt om en
27 § 1 mom. totalförsvarspliktig
värnpliktslagen fullgör skall även tillämpas vid
tjänstgöring med en var- tjänstgöring av följande
aktighet av högst sextio personal:
dagar.
Vad om värnpliktig i 48 §1. officerare på
2 mom. stadgas skall äga reservstat, reserv-
motsvarande tillämpning personal samt
i fråga om: reservofficerare,
1) civilmilitär
personal på aktiv stat
eller över stat, vars
tjänstgöringsskyldighet i
fredstid är begränsad
till viss del av året;
2) personal, som lönlös 2. krigsfrivillig
kvarstår i regemente personal,
(kår), i flottan, i
kustartilleriet eller i
flygvapnet; 3. hemvärnspersonal,
3) personal, som
frivilligt överförts till
övergångsstat, så ock
personal på reservstat
eller i reserven med
undantag av reserven 4. medlemmar i
tillhörande, från aktiv frivilliga försvars-
stat pensionsavgången organisationer.
personal;
4) väg- och vattenbygg-
nadskårens personal;
5) icke värnpliktig
personal vid
sjövärnskåren;
6) vapenfri
tjänstepliktig som
inställt sig till
tjänstgöring enligt 5 §
första stycket lagen den
3 juni 1966 (nr 413)
om vapenfri tjänst, om
tjänstgöringen skall pågå
mer än sextio dagar,
eller som inställt sig
till tjänstgöring enligt
5 § andra stycket samma
lag.

__________________________

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

**Fotnot**
[1]Lagen omtryckt 1991:97.

[2]Senaste lydelse 1992:680.

[3]Senaste lydelse 1991:1908.
2.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1957:668) om utlämning för brott

Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1957:668) om utlämning för brott skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 §[1]

För gärningar som nämns i För gärningar som nämns i
de föreskrifter i 16 de föreskrifter i 16 kap.
kap. brottsbalken som brottsbalken som avser
avser brott av krigsman brott av krigsman eller
eller i 21 kap. i 21 kap. brottsbalken
brottsbalken eller i eller i lagen (1994:000)
värnpliktslagen om totalförsvarsplikt får
(1941:967) får utlämning utlämning inte medges.
inte medges.
Vad nu sagts utgör ej hinder att, om gärningen innefattar jämväl brott för
vilket utlämning eljest må ske, utlämna personen för det brottet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

**Fotnot**
[1]Senaste lydelse 1986:658.
2.10Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 5 och 15 §§ samt 11 kap. 2 § lagen (1962:381)
om allmän försäkring[1] skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.
5 §[2]

Den allmänna försäkringskassan skall i samband med inskrivning av en försäkrad
besluta om den försäkrades tillhörighet till sjukpenningförsäkringen. I fråga om
en försäkrad som avses i 1 § första stycket skall kassan samtidigt fastställa
den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst. Sådan fastställelse skall också
ske för försäkrad som avses i 1 § andra stycket så snart anmälan om hans
inkomstförhållanden gjorts hos kassan. Av beslutet skall framgå i vad mån den
sjukpenninggrundande inkomsten är att hänföra till anställning eller till annat
förvärvsarbete. Sjukpenningförsäkringen skall omprövas
a) när kassan fått kännedom om att den försäkrades inkomstförhållanden eller
andra omständigheter har undergått ändring av betydelse för rätten till
sjukpenning eller för sjukpenningens storlek,
b) när förtidspension eller särskild efterlevandepension enligt denna lag
beviljas den försäkrade eller redan utgående sådan pension ändras med hänsyn
till ändring i den försäkrades arbetsförmåga eller, vid särskild
efterlevandepension, förmåga eller möjlighet att bereda sig inkomst genom
arbete,
c) när delpension enligt särskild lag beviljas den försäkrade eller redan
utgående sådan pension ändras med hänsyn till ändring i den försäkrades arbets-
eller inkomstförhållanden, samt
d) när tjänstepension beviljas den försäkrade.
Ändring som avses i första stycket a skall gälla från och med den dag då
försäkringskassan fått kännedom om de ändrade omständigheterna. Om anmälan om
ändrade omständigheter görs i anslutning till en period med sjukpenning eller
annan ersättning som beräknas per dag och betalas ut av försäkringskassan, skall
ändringen i stället gälla från och med första dagen med ersättningen. Ändring
får dock inte gälla från och med en tidigare dag än den då de omständigheter som
föranlett ändringen inträffade. Ändring skall i annat fall än som avses i första
stycket a gälla från och med den dag då anledning till ändringen uppkommit.
Under tid som anges under 1 - 6 får, om inte första stycket b, c eller d är
tillämpligt, den fastställda sjukpenninggrundande inkomsten sänkas lägst till
vad den skulle ha varit närmast dessförinnan om försäkringskassan då känt till
samtliga förhållanden. Detta gäller tid då den försäkrade
1. bedriver studier, för vilka han uppbär studiehjälp, studiemedel eller
särskilt vuxenstudiestöd enligt studiestödslagen (1973:349), studiestöd enligt
lagen (1983:1030) om särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa eller bidrag enligt
förordningen (1976:536) om utbildningsbidrag för doktorander,
2. genomgår kommunal vuxenutbildning (komvux), vuxenutbildning för psykiskt
utvecklingsstörda (särvux) eller svenskundervisning för invandrare (sfi) och
uppbär timersättning för studierna,
3. är inskriven vid arbetsmarknadsinstitutet eller genomgår arbets-
marknadsutbildning som beslutats av en arbetsmarknadsmyndighet,
4. är gravid och avbryter eller inskränker sitt förvärvsarbete tidigast sex
månader före barnets födelse eller den beräknade tidpunkten härför,
5. är helt eller delvis ledig från förvärvsarbete för vård av barn, om den
försäkrade är förälder till barnet eller likställs med förälder enligt 1 §
lagen (1978:410) om rätt till ledighet för vård av barn, m.m. och barnet inte
har fyllt ett år. Motsvarande gäller vid adoption av barn som ej fyllt tio år
eller vid mottagande av sådant barn i avsikt att adoptera det, om mindre än ett
år har förflutit sedan den försäkrade fick barnet i sin vård.
6. fullgör 6. fullgör annan
värnpliktstjänstgöring tjänstgöring enligt lagen
eller vapenfri tjänst (1994:000) om total-
eller genomgår militär försvarsplikt än
grundutbildning för grundutbildning som är
kvinnor. kortare än 60 dagar.
För en försäkrad som avses i tredje stycket 1 eller 3 skall försäkringskassan,
vid sjukdom under utbildningstiden, beräkna sjukpenningen på en
sjukpenninggrundande inkomst som har fastställts på grundval av enbart den
inkomst av eget arbete som den försäkrade kan antas få under denna tid. Om
därvid den sjukpenninggrundande inkomsten helt eller delvis är att hänföra till
anställning, skall årsarbetstiden beräknas på grundval av enbart det antal
arbetstimmar som den försäkrade kan antas ha ifrågavarande förvärvsarbete under
utbildningstiden.
För en försäkrad som får sådan behandling eller rehabilitering som avses i 7 b
§ eller 22 kap. 7 § och som under denna tid får livränta enligt lagen (1976:380)
om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande ersättning enligt en annan
författning skall försäkringskassan, vid sjukdom under den tid då livränta
betalas ut, beräkna sjukpenningen på en sjukpenninggrundande inkomst som har
fastställts på grundval av enbart den inkomst av eget arbete som den försäkrade
kan antas få under denna tid.
För en försäkrad som avses i 10 c § första stycket 1 eller 2 skall dock under
studieuppehåll mellan vår- och hösttermin, då den försäkrade inte uppbär
studiesocial förmån som anges i tredje stycket 1, sjukpenningen beräknas på den
sjukpenninggrundande inkomst som följer av första -tredje styckena, om
sjukpenningen blir högre än sjukpenning beräknad på den sjukpenninggrundande
inkomsten enligt fjärde stycket.
Fjärde stycket tillämpas Fjärde stycket tillämpas
även för försäkrad som även för försäkrad som avses
avses i tredje stycket i tredje stycket 6 när
6 när den försäkrade ge- den försäkrade genomgår
nomgår grundutbildning grundutbildning som är
eller därtill omedelbart längre än 60 dagar.
anslutande
repetitionsutbildnin g.

15 §[3]

Sjukpenning utgår ej för tid då den försäkrade
a) fullgör a) fullgör annan
värnpliktstjänstgöring tjänstgöring enligt lagen
eller vapenfri tjänst, (1994:000) om total-
om tjänstgöringen inte försvarsplikt än
avser grundutbildning grundutbildning som är
eller därtill omedelbart längre än 60 dagar;
anslutande
repetitionsutbildnin g;
b) är intagen i sådant hem som avses i 12 § lagen (1990:52) med särskilda
bestämmelser om vård av unga med stöd av 3 § sagda lag;
c) är häktad eller intagen i kriminalvårdsanstalt;
d) i annat fall än under b) eller c) sagts av annan orsak än sjukdom tagits om
hand på det allmännas bekostnad;
e) vistas utomlands i annat fall än då den försäkrade insjuknar medan han utför
arbete som ett led i en här i riket bedriven verksamhet eller som sjöman
anställd på svenskt handelsfartyg eller under sjukdom eller i fall som avses i 7
b § reser till utlandet med försäkringskassans medgivande.
För varje dag då en försäkrad bereds vård i ett sådant hem för vård eller
boende eller familjehem enligt socialtjänstlagen (1980:620) som ger vård och
behandling åt missbrukare av alkohol eller narkotika, skall sjukpenningen på
begäran av den som svarar för vårdkostnaden minskas med 80 kronor, dock med
högst en tredjedel av sjukpenningens belopp. Därvid skall det belopp varmed
minskning sker avrundas till närmaste lägre hela krontal. Det belopp som
sjukpenningen minskas med skall betalas ut till den på vars begäran minskningen
har gjorts.
Utan hinder av första stycket utgår sjukpenning till försäkrad som avses under
c) vid sjukdom som inträffar under tid då han får vistas utom anstalt och därvid
bereds tillfälle att förvärvsarbeta.

11 kap.
2 §[4]

Med inkomst av anställning avses lön eller annan ersättning i pengar eller
andra skattepliktiga förmåner, som en försäkrad har fått såsom arbetstagare i
allmän eller enskild tjänst. Med lön likställs kostnadsersättning som inte
enligt 10 § uppbördslagen (1953:272) undantas vid beräkning av preliminär
A-skatt. Till sådan inkomst räknas dock inte från en och samme arbetsgivare
utgiven lön som under ett år ej uppgått till 1000 kr. Till sådan inkomst räknas
inte heller intäkt som avses i 32 § 1 mom. första stycket h och i
kommunalskattelagen (1928:370) eller sådan ersättning som anges i 1 § första
stycket 2-6 och fjärde stycket lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa
förvärvsinkomster. I fråga om arbete som har utförts utomlands bortses vid
beräkningen av pensionsgrundande inkomst från sådana lönetillägg som betingas av
ökade levnadskostnader och andra särskilda förhållanden i sysselsättningslandet.
Såsom inkomst av anställning anses även
a) sjukpenning och rehabiliteringspenning enligt denna lag samt sjukpenning
enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande ersättning
som utgår enligt annan författning eller på grund av regeringens förordnande, i
den mån ersättningen träder i stället för försäkrads inkomst såsom arbetstagare
i allmän eller enskild tjänst,
b) föräldrapenningförmåner,
c) vårdbidrag enligt 9 kap. 4 §, i den mån bidraget inte är ersättning för
merkostnader,
d) dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa,
e) kontant arbetsmarknadsstöd enligt lagen (1973:371) om kontant
arbetsmarknadsstöd,
f) utbildningsbidrag under arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad
rehabilitering i form av dagpenning,
g) korttidsstudiestöd, vuxenstudiebidrag och utbildningsarvode enligt
studiestödslagen (1973:349),
h) delpension enligt lagarna (1975:380) och (1979:84) om delpensionsförsäkring,
i) dagpenning till i) dagpenning till
värnpliktiga och totalförsvarspliktiga som
vapenfria tjänstgör enligt lagen
tjänstepliktiga under (1994:000) om
repetitionsutbildning, totalförsvarsplikt och
frivilliga som genomgår andra som erhåller
utbildning under dagpenning enligt de för
krigsförbandsövning eller totalförsvarspliktiga
särskild övning inom gällande grunderna,
värnpliktsutbildningen,
läkare under
försvarsmedicinsk
tjänstgöring samt
civilförsvarspliktiga,
j) utbildningsbidrag för doktorander,
k) timersättning vid kommunal vuxenbildning (komvux), vid vuxenutbildning för
psykiskt utvecklingsstörda (särvux) och vid svenskundervisning för invandrare
(sfi),
l) livränta enligt 4 kap. lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller
motsvarande livränta som bestäms med tillämpning av sagda lag,
m) från Sveriges författarfond och konstnärsnämnden utgående bidrag som ej är
att hänföra till inkomst av annat förvärvsarbete enligt 3 §, i den mån
regeringen så förordnar,
n) statsbidrag till arbetslösa som tillskott till deras försörjning när de
startar egen rörelse,
p) ersättning enligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för
närståendevård,
q) tillfälliga förvärsinkomster av verksamhet som inte bedrivs självständigt,
r) ersättning som en allmän försäkringskassa utger enligt 20 § lagen
(1991:1047) om sjuklön.
I fråga om ersättning i pengar eller andra skattepliktiga förmåner för utfört
arbete i annan form än pension, i fråga om ersättning till idrottsutövare från
visst slag av ideell förening samt i fråga om ersättning från
vinstandelsstiftelse gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 3 kap. 2 §
andra stycket samt 2 a § tredje och fjärde styckena.
Vid beräkning av inkomst av anställning skall hänsyn tas till lön eller annan
ersättning, som den försäkrade har fått från en arbetsgivare, som är bosatt utom
riket eller är utländsk juridisk person, endast i fall då den försäkrade
sysselsatts här i riket och överenskommelse inte träffats enligt 3 kap. 2 a §
första stycket eller då han tjänstgjort som sjöman ombord på svenskt
handelsfartyg. Vad som sägs här skall inte gälla beträffande lön till svenska
medborgare, om svenska staten eller, där lönen härrör från utländsk juridisk
person, en svensk juridisk person, som äger ett bestämmande inflytande över den
utländska juridiska personen, enligt av Riksförsäkringsverket godtagen
förbindelse har att svara för tilläggspensionsavgiften.
Hänsyn skall ej heller tas till lön eller annan ersättning från främmande makts
beskickning eller lönade konsulat här i riket eller från arbetsgivare, som
tillhör sådan beskickning eller sådant konsulat och som inte är svensk
medborgare. Vad som sägs här skall inte gälla beträffande lön till svensk
medborgare eller till den som utan att vara svensk medborgare är bosatt i riket,
om en utländsk beskickning här i riket enligt av Riksförsäkringsverket godtagen
förbindelse har att svara för tilläggspensionsavgiften.
Den som åtagit sig förbindelse enligt tredje eller fjärde stycket skall anses
som arbetsgivare.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

**Fotnot**
[1]Lagen omtryckt 1982:120.

[2]Senaste lydelse 1994:46.

[3]Senaste lydelse 1992:1737.

[4]Senaste lydelse 1994:746.
2.11Förslag till lag om ändring i skadeståndslagen (1972:207)

Härigenom föreskrivs att 6 kap. 4 § skadeståndslagen (1972:207)[1] skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 §[2]

Vid tillämpning av denna lag likställes med arbetstagare
1. värnpliktig och 1. den som tjänstgör
annan som fullgör i lag enligt lagen (1994:000)
föreskriven tjänstgöring om totalförsvarsplikt
samt kvinna som genomgår och annan som fullgör i
utbildning för att få lag föreskriven
anställning som officer tjänstgöring,
vid försvarsmakten,
2. den som under utbildning vid skola eller vård i anstalt utför arbete som
till sin art liknar sådant som vanligen utföres av arbetstagare,
3. den som för annans räkning eljest utför arbete under omständigheter liknande
dem som förekommer i anställningsförhållande.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

**Fotnot**
[1]Lagen omtryckt 1975:404.

[2]Senaste lydelse 1980:1023.
2.12Förslag till lag om ändring i lagen (1974:613) om handläggningen av vissa
regeringsärenden

Härigenom föreskrivs att lagen (1974:613) om handläggningen av vissa
regeringsärenden[1] skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Regeringsärende får handläggas i den ordning som anges i 7 kap. 3 § andra
meningen regeringsformen, om ärendet angår
1. föreskrifter rörande Försvarsmaktens mobilisering,
2. kommendering och placering av militär personal,
3. tjänstledighet för militär personal,
4. värnpliktigas och 4.
reservpersonals totalförsvarspliktigas,
inkallelse och reservofficerares och
tjänstgöring, reservpersonals
inkallelse och
tjänstgöring i För-
svarsmakten,
5. tillträde till 5. tillträde till
militära skyddsföremål, militära skyddsobjekt,
6. svenska örlogsbesök i utlandet samt svenska militära transport- och
övningsflygningar till utlandet,
7. tillträde till svenskt territorium av annan stats örlogsfartyg, militära
svävare eller militära luftfartyg samt av fartyg, svävare eller luftfartyg som
äges eller brukas av annan stat och nyttjas för annat än enbart affärsdrift,
8. Försvarsmaktens deltagande vid officiella cermonier och i allmännyttig
verksamhet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

**Fotnot**
[1]Senaste lydelse 1983:279.
2.13Förslag till lag om ändring i lagen (1975:1339) om Justitiekanslerns tillsyn

Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1975:1339) om Justitiekanslerns tillsyn
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
7 §[1]

Har myndighet meddelat Har myndighet meddelat
beslut mot beslut mot
befattningshavare i befattningshavare i
ärende om tillämpningen ärende om tillämpningen av
av särskilda bestämmelser särskilda bestämmelser för
för offentliga tjänstemän offentliga tjänstemän i
i lag eller annan lag eller annan
författning om författning om
disciplinansvar eller disciplinansvar eller om
om avskedande eller avskedande eller
avstängning från tjänsten avstängning från tjänsten på
på grund av brottslig grund av brottslig
gärning eller gärning eller
tjänsteförseelse, får tjänsteförseelse, får
Justitiekanslern föra Justitiekanslern föra
talan vid domstol om talan vid domstol om
ändring i beslutet. ändring i beslutet.
Detsamma gäller i fråga Detsamma gäller i fråga om
om myndighets beslut i myndighets beslut i
ärende om ärende om disciplinansvar
disciplinansvar mot den mot den som tillhör hälso-
som tillhör hälso- och och sjukvårdspersonalen
sjukvårdspersonalen eller är veterinär,
eller är veterinär eller krigsman eller
krigsman samt i fråga om disciplinansvarig enligt
myndighets beslut i lagen (1994:000) om
ärende om sådan disciplinansvar inom
behörighetsfråga som totalförsvaret, m.m. samt
avses i 6 § första i fråga om myndighets
stycket. Närmare beslut i ärende om sådan
bestämmelser om sådan behörighetsfråga som avses
talan meddelas i lag i 6 § första stycket.
eller annan författning. Närmare bestämmelser om
sådan talan meddelas i
lag eller annan
författning.
Har befattningshavare enligt vad därom är föreskrivet sökt ändring vid domstol
i beslut som avses i första stycket och har beslutet tillkommit efter anmälan av
Justitiekanslern, företräder Justitiekanslern det allmänna som
befattningshavarens motpart i tvisten. Detsamma gäller, om Justitiekanslern har
sökt ändring i beslutet.
Vad i lag eller annan författning är föreskrivet om arbetsgivare skall i fråga
om tvister som avses i denna paragraf äga motsvarande tillämpning på
Justitiekanslern. Bestämmelserna i 4 kap. 7 § och 5 kap. 1 §

första stycket lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister skall dock ej
tillämpas i fråga om tvist i vilken Justitiekanslern för talan.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

**Fotnot**
[1]Senaste lydelse 1987:996.
2.14Förslag till lag om ändring i lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §[1]

Denna lag gäller ersättning av staten vid personskada och tillämpas på
1. den som fullgör 1. den som tjänstgör
tjänstgöring eller enligt lagen (1994:000)
genomgår utbildning om totalförsvarsplikt
eller eller inställer sig till
inskrivningsprövning mönstring, eller annan
enligt värnpliktslagen uttagning enligt den
(1941:967), lagen lagen eller till
(1966:413) om vapenfri antagningsprövning enligt
tjänst, lagen (1994:000) om
civilförsvarslagen möjlighet för kvinnor att
(1960:74), 6 § lagen fullgöra värnplikt eller
(1981:292) om civilplikt med längre
tjänsteplikt för hälso- grundutbildning,
och sjukvårdspersonal
samt veterinärpersonal
m.m. eller lagen
(1984:272) om
skyldighet för
civilförsvarspliktiga
att tjänstgöra utanför
civilförsvaret,
2. den som medverkar i räddningstjänst eller i övning med räddningskår enligt
räddningstjänstlagen (1986:1102) eller i räddningstjänst enligt 11 kap. 1 §
andra stycket luftfartslagen (1957:297),
3. den som är intagen för vård i kriminalvårdsanstalt, i ett hem som avses i 12
§ lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, i ett hem som
avses i 22 § lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall samt den som
är häktad eller anhållen eller i annat fall intagen eller tagen i förvar i
kriminalvårdsanstalt, häkte eller polisarrest.
Regeringen får Regeringen får föreskriva
föreskriva att lagen att lagen skall tillämpas
skall tillämpas även på även på den som i annat
den som frivilligt fall än som avses i första
deltager i verksamhet stycket frivilligt
inom totalförsvaret deltar i verksamhet inom
eller i annat fall än totalförsvaret eller i
som avses i första verksamhet för att avvärja
stycket deltager i eller begränsa skada på
verksamhet för att människor eller egendom
avvärja eller begränsa eller i miljön.
skada på människor eller
egendom eller i miljön.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

**Fotnot**
[1]Senaste lydelse 1990:57.
2.15Förslag till lag om ändring i lagen (1977:266) om statlig ersättning vid
ideell skada m.m.

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1977:266) om statlig ersättning vid ideell
skada m.m.[1] skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §[2]

Den som ådrar sig skada som omfattas av lagen (1977:265) om statligt
personskadeskydd har rätt till ersättning av staten enligt denna lag.
Om skadan har ådragits Om skadan har ådragits
under ledighet eller under ledighet eller
annan fritid vid annan fritid vid
vistelse utanför vistelse utanför
förläggningsplats eller förläggningsplats eller
annan plats där annan plats där
verksamheten i fråga verksamheten i fråga
bedrivs, och skadan bedrivs, och skadan inte
inte har orsakats av har orsakats av
olycksfall vid färd till olycksfall vid färd till
eller från nämnda plats då eller från nämnda plats då
färden föranleddes av och färden föranleddes av och
stod i nära samband med stod i nära samband med
verksamheten, utges verksamheten, utges
ersättning endast till ersättning endast till
den som fullgör den som fullgör längre
tjänstgöring enligt grundutbildning än 60
värnpliktslagen dagar enligt lagen
(1941:967) eller lagen (1994:000) om
(1966:413) om vapenfri totalförsvarsplikt och
tjänst eller utbildning som har skadats under
enligt lagen tjänstgöringen.
(1980:1021) om militär
grundutbildning för
kvinnor och som har
skadats under
grundutbildning eller
därtill omedelbart
anslutande
repetitionsutbildning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

**Fotnot**
[1]Senaste lydelse av lagens rubrik 1991:469.

[2]Senaste lydelse 1991:469.
2.16Förslag till lag om ändring i semesterlagen (1977:480)

Härigenom föreskrivs att 15 och 17 §§ semesterlagen (1977:480) skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

15 §[1]

Infaller under Infaller under
semesterledigheten dag semesterledigheten dag då
då arbetstagaren är arbetstagaren är oförmögen
oförmögen till arbete på till arbete på grund av
grund av sjukdom eller sjukdom eller dag som är
dag som är semesterlöne- semesterlönegrundande
grundande enligt 17 § enligt 17 § första stycket
första stycket 2-8 2-7 skall, om
skall, om arbetstagaren arbetstagaren utan
utan dröjsmål begär det, dröjsmål begär det, sådan
sådan dag ej räknas som dag ej räknas som
semesterdag. semesterdag.
Semesterdagar som återstår på grund av att första stycket har tillämpats skall
utgå i ett sammanhang, om arbetstagaren ej medger annat.

17 §[2]

Frånvaro från arbetet är semesterlönegrundande, när fråga är om
1. ledighet på grund av sjukdom, i den mån frånvaron under intjänandeåret icke
överstiger 180 dagar eller om frånvaron beror på arbetsskada,
2. ledighet enligt lagen (1978:410) om rätt till ledighet för vård av barn,
m.m. dels under tid för vilken havandeskapspenning utges enligt 3 kap. 9 § lagen
(1962:381) om allmän försäkring, dels under tid för vilken föräldrapenning utges
i anledning av barns födelse eller adoption enligt 4 kap. 3 och 5 §§ samma lag,
i den mån frånvaron för varje barn, eller vid flerbarnsbörd sammanlagt, icke
överstiger 120 dagar eller för ensamstående förälder, 180 dagar, dels under tid
för vilken tillfällig föräldrapenning utges enligt 4 kap. 10, 10 a, 11 och 11 a
§§ samma lag,
3. ledighet på grund av risk för överförande av smitta, om arbetstagaren är
berättigad till ersättning enligt lagen (1989:225) om ersättning till
smittbärare, i den mån frånvaron under intjänandeåret icke överstiger 180 dagar,
4. ledighet för utbildning, som ej enligt annan lag medför rätt till
semesterlön, om arbetstagaren erhåller korttidsstudiestöd, vuxenstudiebidrag
eller utbildningsarvode enligt studiestödslagen (1973:349) eller om utbildningen
till väsentlig del avser fackliga eller med facklig verksamhet sammanhängande
frågor, i den mån frånvaron under intjänandeåret icke överstiger 180 dagar,
5. ledighet på grund av 5. ledighet på grund av
sådan i 27 § grundutbildning om högst
värnpliktslagen 60 dagar eller
(1941:967) eller med repetitionsutbildning
stöd därav föreskriven enligt lagen (1994:000)
tjänstgöring om högst 60 om totalförsvarsplikt, om
dagar, som ej är frånvaron under
beredskapsövning och ej intjänandeåret inte
heller direkt ansluter överstiger 60 dagar,
sig till
grundutbildning, eller
ledighet på grund av
motsvarande vapenfri
tjänst, i den mån
frånvaron under
intjänandeåret icke
överstiger 60 dagar,
6. ledighet på grund av
att arbetstagaren efter
det kalenderår då han
fyllt tjugotvå år fullgör
tjänstgöring i
civilförsvaret på annan
tid än då civilförsvarsbe-
redskap råder eller 6. . ledighet enligt
beredskapsövning får lagen (1986:163) om rätt
anordnas vid försvars- till ledighet för svensk-
makten, i den mån undervisning för
frånvaron under invandrare, eller
intjänandeåret icke över- 7. ledighet enligt
stiger 60 dagar, lagen (1988:1465) om
7. ledighet enligt ersättning och ledighet
lagen (1986:163) om rätt för närståendevård, i den mån
till ledighet för frånvaron under
svenskundervisning för intjänandeåret inte
invandrare, eller överstiger 45 dagar.
8. ledighet enligt
lagen (1988:1465) om
ersättning och ledighet
för närståendevård, i den
mån frånvaron under
intjänandeåret inte
överstiger 45 dagar.
Vid tillämpning av första stycket 1 skall frånvaro under de första 90 dagarna
av frånvaroperiod ej i något fall anses bero på arbetsskada. Har arbetstagare av
anledning som anges i första stycket 1 varit oavbrutet frånvarande från arbetet
under två hela intjänandeår, grundar därefter infallande dag av frånvaroperioden
icke rätt till semesterlön.
I frånvaroperiod som avses i första stycket inräknas även dagar under peioden
då arbetstagaren icke skulle ha utfört arbete.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

**Fotnot**
[1]Senaste lydelse 1990:102.

[2]Senaste lydelse 1994:606.
2.17Förslag till lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160)

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 3 § arbetsmiljölagen (1977:1160)[1] skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §[2]

Vid tillämpning av 2-4 och 7-9 kap. skall med arbetstagare likställas1. den
som genomgår utbildning,
2. den som under vård i anstalt utför anvisat arbete,
3. värnpliktig och 3. den som tjänstgör
annan som fullgör i lag enligt lagen (1994:000)
föreskriven tjänstgöring om totalförsvarsplikt
eller som deltar i och annan som fullgör i
frivillig utbildning för lag föreskriven
verksamhet inom tjänstgöring eller som
totalförsvaret. deltar i frivillig
utbildning för verksamhet
inom totalförsvaret.
Elever och vårdtagare som avses i första stycket 1 och 2 skall likställas med
arbetstagare även vid tillämpning av 5 kap. 1 och 3 §§. I fråga om elever finns
dessutom särskilda bestämmelser i 6 kap. 17 och 18 §§.
I fall som avses i första och andra styckena skall vad i lagen sägs om
arbetsgivare gälla den som driver den verksamhet i vilken arbetet utförs.

_________________

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

**Fotnot**
[1]Lagen omtryckt 1991:677.

[2]Senaste lydelse 1994:579.
2.18Förslag till lag om ändring i förfogandelagen (1978:262)

Härigenom föreskrivs att 2 § förfogandelagen (1978:262) skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §

Regeringen får föreskriva att 4-6 §§ helt eller delvis skall tillämpas från
tidpunkt som regeringen bestämmer,
1. om riket är i 1. om Sverige är i
krigsfara, krigsfara,
2. om det råder sådana 2. om det råder sådana
utomordentliga utomordentliga
förhållanden som är förhållanden som är
föranledda av krig eller föranledda av att det är
av krigsfara vari riket krig utanför Sveriges
har befunnit sig och om gränser eller av att
det till följd av dessa Sverige har varit i krig
förhållanden föreligger eller krigsfara och om
knapphet eller det till följd av dessa
betydande fara för förhållanden föreligger
knapphet inom riket på knapphet eller betydande
egendom av vikt för fara för knapphet inom
totalförsvaret eller riket på egendom av vikt
folkförsörjningen, för totalförsvaret eller
folkförsörjningen
3. om det befinnes 3. om det är nödvändigt
nödvändigt att med hänsyn att med hänsyn till
till försvarsberedskapen försvarsberedskapen
inkalla värnpliktiga inkalla
till tjänstgöring med stöd totalförsvarspliktiga
av 27 § 2 mom. eller 28 § till tjänstgöring med stöd
1 mom. värnpliktslagen av 4 kap. 7 eller 8 §
(1941:967). lagen (1994:000) om
totalförsvarsplikt.
Föreskrift enligt första stycket skall underställas riksdagens prövning inom en
månad från det den utfärdades eller, om riksmöte ej pågår, från början av
närmast följande riksmöte. Sker ej underställning eller godkänner riksdagen ej
föreskriften inom två månader från det underställning skedde, upphör
föreskriften att gälla.
__________________

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
2.19Förslag till lag om ändring i passlagen (1978:302)

Härigenom föreskrivs att 33 § passlagen (1978:302) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

33 §

Är riket i krig eller Är riket i krig eller
krigsfara eller råder krigsfara eller råder
sådana utomordentliga sådana utomordentliga
förhållanden som är förhållanden som är
föranledda av krig eller föranledda av att det är
av krigsfara vari riket krig utanför Sveriges
har befunnit sig, får gränser eller av att
regeringen genom Sverige har varit i krig
förordning meddela före- eller krigsfara, får
skrifter om pass, som regeringen genom
begränsar rätten till förordning meddela
pass för värnpliktiga och föreskrifter om pass, som
civilförsvarspliktiga begränsar rätten till pass
eller som annars för totalförsvarspliktiga
fordras av hänsyn till eller som annars fordras
rikets försvar eller av hänsyn till rikets för-
rikets säkerhet i övrigt. svar eller rikets
säkerhet i övrigt.

___________________

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

2.20Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

Härigenom föreskrivs att 7 kap. 12 § sekretesslagen (1980:100)[1] skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 kap.
12 §[2]

Sekretess gäller i Sekretess gäller i ärende
ärende om inskrivning av om inskrivning av
värnpliktig för uppgift totalförsvarspliktiga och
om enskilds personliga i ärende om antagning av
förhållanden, om det kan kvinnor till
antas att den enskilde befattningar inom
eller någon honom totalförsvaret som kräver
närstående lider men om längre grundutbildning än
uppgiften röjs. 60 dagar för uppgift om
Motvarande sekretess enskilds personliga
gäller i ärende som angår förhållanden, om det kan
antagning till antas att den enskilde
utbildning vid eller någon honom
Försvarsmakten, närstående lider men om
befrielse från uppgiften röjs.
värnpliktstjänstgöring på Motsvarande sekretess
grund av nedsättning av gäller i ärende som angår
prestationsförmågan, antagning till
särskild risk för detta utbildning vid
eller på grund av ekono- Försvarsmakten,
miska eller sociala skyldighet att tjänstgöra
skäl, anstånd med med totalförsvarsplikt
värnpliktstjänstgöring samt uppskov med och
eller vapenfri tjänst. avbrott i sådan tjänstgö-
Sekretessen gäller dock ring. Sekretessen gäller
inte beslut i ärende som dock inte beslut i ärende
avses i detta stycke. som avses i detta
Sekretess gäller inom stycke.
Försvarsmaktens Sekretess gäller inom
personalvård med av- personalvård med avseende
seende på värnpliktiga för på den som tjänstgör med
uppgift som hänför sig totalförsvarsplikt för
till psykologisk uppgift som hänför sig
undersökning och för till psykologisk
uppgift om enskilds undersökning och för upp-
personliga förhållanden gift om enskilds
hos konsulent eller personliga förhållanden
annan befattningshavare hos konsulent eller
som särskilt har till annan befattningshavare
uppgift att bistå med råd som särskilt har till
och hjälp i personliga uppgift att bistå med råd
angelägenheter, om det och hjälp i personliga
inte står klart att angelägenheter, om det
uppgiften kan röjas utan inte står klart att
att den som uppgiften uppgiften kan röjas utan
rör eller någon honom att den som uppgiften rör
närstående lider men. eller någon honom
närstående lider men.

I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst femtio år.
__________________

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995. Äldre bestämmelser gäller alltjämt i
fråga om uppgifter som hänför sig till sådana ärenden som avses i 7 kap. 12 §
sekretesslagen (1980:100) i dess lydelse före den 1 juli 1995.

**Fotnot**
[1]Lagen omtryckt 1992:1474.

[2]Senaste lydelse 1994:595.
2.21Förslag till lag om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd

Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1982:80) om anställningsskydd skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 §[1]

Avtal om tidsbegränsad anställning får träffas i följande fall:
1. Avtal för viss tid, viss säsong eller visst arbete, om det föranleds av
arbetets särskilda beskaffenhet.
2. Avtal för viss tid som avser vikariat, praktikarbete eller feriearbete.
3. Avtal för viss tid, dock sammanlagt högst tolv månader under två år, om det
föranleds av arbetsanhopning.
4. Avtal som gäller för 4. Avtal som gäller för
tiden till dess tiden till dess
arbetstagaren skall arbetstagaren skall börja
börja sådan tjänstgöring enligt
värnpliktstjänstgöring lagen (1994:000) om
eller annan därmed totalförsvarsplikt, som
jämförlig tjänstgöring, somskall pågå mer än tre må-
skall pågå mer än tre nader.
månader.
5. Avtal för viss tid som avser anställning efter pensionering, om
arbetstagaren har uppnått den ålder som medför skyldighet att avgå från
anställningen med ålderspension eller, om någon sådan avgångsskyldighet inte
finns, när arbetstagaren har fyllt 67 år.

________________

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

**Fotnot**
[1]Senaste lydelse 1993:1496.
2.22Förslag till lag om ändring i lagen (1986:765) med instruktion för Riks-
dagens ombudsmän

Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1986:765) med instruktion för Riksdagens
ombudsmän skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 §[1]

Har myndighet meddelat Har myndighet meddelat
beslut mot beslut mot
befattningshavare i befattningshavare i
ärende om tillämpningen ärende om tillämpningen av
av särskilda bestämmelser särskilda bestämmelser för
för tjänstemän i lag eller tjänstemän i lag eller
annan författning om annan författning om
disciplinansvar eller disciplinansvar eller om
om avskedande eller avskedande eller
avstängning från tjänsten avstängning från tjänsten på
på grund av brottslig grund av brottslig
gärning eller tjänste- gärning eller tjänste-
förseelse, får ombudsman förseelse, får ombudsman
föra talan vid domstol föra talan vid domstol om
om ändring i beslutet. ändring i beslutet.
Detsamma gäller i fråga Detsamma gäller i fråga om
om myndighets beslut i myndighets beslut i
ärende om ärende om disciplinansvar
disciplinansvar mot den mot den som tillhör hälso-
som tillhör hälso- och och sjukvårdspersonalen
sjukvårdspersonalen eller är veterinär,
eller är veterinär eller krigsman eller
krigsman samt i fråga om disciplinansvarig enligt
myndighets beslut i lagen (1994:000) om
ärende om sådan behörig- disciplinansvar inom
hetsfråga som avses i 6 § totalförsvaret, m.m. samt
tredje stycket. Närmare i fråga om myndighets
bestämmelser om sådan beslut i ärende om sådan
talan meddelas i lag behörighetsfråga som avses
eller annan författning. i 6 § tredje stycket.
Närmare bestämmelser om
sådan talan meddelas i
lag eller annan
författning.
Har befattningshavare enligt vad därom är föreskrivet sökt ändring vid domstol
i beslut som avses i första stycket och har beslutet tillkommit efter anmälan av
ombudsman, företräder ombudsman det allmänna som befattningshavarens motpart i
tvisten. Detsamma gäller, om ombudsmannen har sökt ändring i beslutet.
Vad i lag eller annan författning är föreskrivet om arbetsgivare skall i fråga
om tvister som avses i denna paragraf äga motsvarande tillämpning på ombudsman.
Bestämmelserna i 4 kap. 7 § och 5 kap. 1 § första stycket lagen (1974:371) om
rättegång i arbetstvister skall dock ej tillämpas i fråga om tvist i vilken
ombudsman för talan.
___________________

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

**Fotnot**
[1]Senaste lydelse 1987:995.
2.23Förslag till lag om ändring i arbetsrättslig beredskapslag (1987:1262)

Härigenom föreskrivs i fråga om arbetsrättslig beredskapslag (1987:1262)[1]

dels att 10 § skall upphöra att gälla,
dels att punkt 3 i bilagan skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3.[2] I fråga om lagen (1982:80) om anställningsskydd skall
--------------------------------------------------------------------------------
-------

5 §

Avtal om tidsbegränsad anställning får träffas i följande fall:
1. Avtal för viss tid, viss säsong eller visst arbete, om det behövs för att
tillgodose totalförsvarets behov av arbetskraft eller om det föranleds av
arbetets särskilda beskaffenhet.
2. Avtal för viss tid som avser vikariat, praktikarbete eller feriearbete.
3. Avtal för viss tid, dock sammanlagt högst tolv månader under två år, om det
föranleds av arbetsanhopning.
4. Avtal som gäller för 4. Avtal som gäller för
tiden till dess tiden till dess
arbetstagaren skall arbetstagaren skall börja
börja värn- sådan tjänstgöring enligt
pliktstjänstgöring eller lagen (1994:000) om
annan därmed jämförlig totalförsvarsplikt, som
tjänstgöring, som skall skall pågå mer än tre må-
pågå mer än tre månader. nader.
5. Avtal för viss tid som avser anställning efter pensionering, om
arbetstagaren har uppnått den ålder som medför skyldighet att avgå från
anställningen med ålderspension eller, om någon sådan avgångsskyldighet inte
finns, när arbetstagaren har fyllt 65 år.

7 §

--------------------------------------------------------------------------------
----------

________________

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

**Fotnot**
[1]Senaste lydelse av 10 § 1994:269.

[2]Senaste lydelse 1993:1500.
2.24Förslag till lag om ändring i lagen (1989:225) om ersättning till
smittbärare

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare
att 9 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 §[1]

I fråga om smittbärarpenning tillämpas även följande föreskrifter i lagen
(1962:381) om allmän försäkring, nämligen
3 kap. 3 § om ersättning när förtidspension utges m.m.,
3 kap. 4 a § om minskning av ersättning,
3 kap. 6 § om anmälan av inkomstförhållanden m.m.,
3 kap. 10 § tredje stycket om tid som skall jämställas med tid för
förvärvsarbete,
3 kap. 15 § första 3 kap. 15 § första
stycket a)-d) samt stycket a)-d) samt andra
andra och tredje och tredje styckena om
styckena om ersättning ersättning vid tjänstgöring
när värnpliktstjänstgöring enligt lagen (1994:000)
fullgörs m.m., om totalförsvarsplikt,
3 kap. 16 § om arbetsgivarinträde,
3 kap. 17 § om indragning eller nedsättning av ersättning.
I fråga om den som uppbär smittbärarpennning tillämpas även föreskrifterna om
åtgärder för rehabilitering i 22 kap. 5 och 6 §§ lagen om allmän försäkring.

___________________

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

**Fotnot**
[1]Senaste lydelse 1991:1643.
2.25Förslag till lag om ändring i folkbokföringslagen (1991:481)

Härigenom föreskrivs att 10 § folkbokföringslagen (1991:481) skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 §

En vistelse anses inte leda till bosättning om den föranleds enbart av
1. uppdrag som riksdagsledamot,
2. uppdrag som statsråd,
3. förordnande till ledamot i kommitté eller kommission, befattning som
politiskt tillsatt tjänsteman eller uppdrag att biträda som politiskt sakkunnig
i statsdepartement eller särskilt uppdrag av riksdagen,
4. fullgörande av 4. tjänstgöring enligt
värnplikt eller vapenfri lagen (1994:000) om
tjänsteplikt, totalförsvarsplikt,
5. vård vid en institution för sjukvård, vård av unga, kriminalvård eller vård
av missbrukare.
________________

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
2.26Förslag till lag om ändring i lagen (1966:413) om vapenfri tjänst

Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1966:413) om vapenfri tjänst skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 §[1]

Vapenfria Vapenfria
tjänstepliktiga är tjänstepliktiga är
skyldiga att fullgöra skyldiga att fullgöra
grundutbildning och grundutbildning och
repetitionsutbildning. repetitionsutbildning.
Grundutbildningen skall Grundutbildningen skall
vara minst 220 och högst vara högst 320 dagar.
320 dagar. Repeti- Repetitionsutbildningen
tionsutbildningen skall skall omfatta högst fem
omfatta högst fem övningar om vardera högst
övningar om vardera högst 30 dagar eller, i fråga
30 dagar eller, i fråga om särskilda befattningar
om särskilda enligt regeringens
befattningar enligt bestämmande, högst 40
regeringens bestämmande, dagar. Den sammanlagda
högst 40 dagar. Den utbildningstiden skall
sammanlagda utbild- vara högst 380 dagar.
ningstiden skall vara
minst 355 och högst 380
dagar.
Inkallas värnpliktiga med stöd av 27 § 2 mom. eller 28 § 1 mom. värnpliktslagen
(1941:967), får även vapenfri tjänstepliktig kallas till tjänstgöring.
Tjänstgöringstiden får icke överstiga etthundraåttio dagar, om tjänstgöringen
föranleds av inkallelse av värnpliktiga med stöd av 27 § 2 mom.
värnpliktslagen.
Om tillgodoräkning av fullgjord värnpliktstjänstgöring vid beräkning av tiden
för tjänstgöring enligt denna lag och av fullgjord vapenfri tjänst vid beräkning
av tiden för värnpliktstjänstgöring meddelar regeringen bestämmelser.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995. I fråga om grundutbildning som
påbörjats före i kraftträdandet gäller äldre bestämmelser. Vapenfristyrelsen får
dock avkorta tjänstgöringstiden för den som påbörjat grundutbildning enligt de
äldre bestämmelserna, om den vapenfrie tjänstepliktige medger det.

**Fotnot**
[1]Senaste lydelse 1992:525.
2.27Förslag till lag om ändring i studiestödslagen (1973:349)

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 3 §, 8 kap. 1 a och 6 §§ studiestödslagen
(1973:349)[1] samt punkten 2 e i övergångsbestämmelserna till lagen (1988:877)
om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 kap.
3 §[2]

Studiemedel får inte beviljas för tid för vilken studiehjälp enligt 3 kap.
eller särskilt vuxenstudiestöd enligt 7 kap. redan har beviljats.
Beviljas studerande studiehjälp eller särskilt vuxenstudiestöd för sådan tid
för vilken den studerande redan har beviljats studiemedel, får den studerande ej
uppbära studiemedlen för denna tid.
Studiemedel får ej heller beviljas eller uppbäras för tid för vilken
utbildningsbidrag under arbetsmarknadsutbildning eller utbildningsbidrag för
doktorander utgår, om ej annat följer av bestämmelse som regeringen meddelar.
Studiemedel utgår inte Studiemedel utgår inte
för tid för vilken den för tid för vilken den
studerande fullgör studerande tjänstgör
tjänstgöring enligt enligt lagen (1994:000)
värnpliktslagen om totalförsvarsplikt
(1941:967), lagen eller fullgör utbildning
(1966:413) om vapenfri till reservofficer.
tjänst,
civilförsvarslagen
(1960:74) eller lagen
(1980:1021) om militär
grundutbildning för
kvinnor eller fullgör
utbildning till
reservofficer.

8 kap
1 a §[3]

Regeringen får Regeringen får föreskriva
föreskriva att ränta inte att ränta inte skall utgå
skall utgå på studielån på studielån under den tid
under den tid då då låntagaren fullgör en
låntagaren fullgör längre grundutbildning än
grundutbildning enligt 60 dagar enligt lagen
värnpliktslagen (1994:000) om total-
(1941:967) eller lagen försvarsplikt.
(1966:413) om vapenfri
tjänst.

6 §[4]

Årsbeloppet får sättas ned
1. om den 1. om den
återbetalningsskyldige återbetalningsskyldige
uppbär studiehjälp, uppbär studiehjälp,
studiemedel, särskilt studiemedel, särskilt
vuxenstudiestöd, särskilt vuxenstudiestöd, särskilt
vuxenstudiestöd för vuxenstudiestöd för
arbetslösa, arbetslösa,
utbildningsbidrag under utbildningsbidrag under
arbets- arbets-
marknadsutbildning, marknadsutbildning,
utbildningsbidrag för utbildningsbidrag för
doktorander eller full- doktorander eller fullgör
gör grundutbildning en längre grundutbildning
enligt värnpliktslagen än 60 dagar enligt lagen
(1941:967), lagen (1994:000) om
(1966:413) om vapenfri totalförsvarsplikt eller
tjänst, lagen fullgör utbildning till
(1980:1021) om militär reservofficer,
grundutbildning för
kvinnor eller fullgör
utbildning till
reservofficer,
2. om den återbetalningsskyldiges inkomst under betalningsåret kan beräknas bli
väsentligt lägre än den inkomst efter vilken årsbeloppet har beräknats,
3. om den återbetalningsskyldige har överklagat den taxering som ligger till
grund för beräkningen av årsbeloppet och det med hänsyn till omständigheterna
framstår som oskäligt att låta årsbeloppet grundas på den taxeringen, eller
4. om det i något annat fall finns synnerliga skäl.
Om det finns skäl att sätta ned årsbeloppet och det kan antas att den
omständigheten som föranleder nedsättningen kommer att bestå längre än ett år,
får nedsättning ske tills vidare.

2 e[5]

Regeringen eller den Regeringen eller den
myndighet som myndighet som regeringen
regeringen bestämmer får bestämmer får i fråga om
i fråga om den som den som återbetalar
återbetalar studiestöd studiestöd enligt äldre
enligt äldre föreskrifter föreskrifter föreskriva
föreskriva att preliminär att preliminär och
och slutlig avgift inte slutlig avgift inte
skall utgå eller skall skall utgå eller skall
sättas ned för avgiftsår sättas ned för avgiftsår
under vilket den under vilket den
återbetalningsskyldige återbetalningsskyldige
studerar och uppbär studerar och uppbär
studiehjälp, studiehjälp, studiemedel,
studiemedel, särskilt särskilt vuxenstudiestöd,
vuxenstudiestöd, särskilt särskilt vuxenstudiestöd
vuxenstudiestöd för för arbetslösa,
arbetslösa, utbildningsbidrag under
utbildningsbidrag under arbetsmarknadsutbildning
arbetsmarknadsutbildning eller utbildningsbidrag
eller utbildningsbidrag för doktorander eller
för doktorander eller fullgör en längre grundut-
fullgör grundutbildning bildning än 60 dagar
enligt värnpliktslagen enligt lagen (1994:000)
(1941:967), lagen om totalförsvarsplikt
(1966:413) om vapenfri eller fullgör utbildning
tjänst, lagen till reservofficer.
(1980:1021) om militär
grundutbildning för
kvinnor eller fullgör
utbildning till
reservofficer.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

**Fotnot**
[1]Lagen omtryckt 1987:303.

[2]Senaste lydelse 1991:924.

[3]Lydelse enligt prop. 1993/94:150, FiU:20, rskr. 456.

[4]Senaste lydelse 1993:220.

[5]Till 1988:877. Senaste lydelse 1993:220.
2.28Förslag till lag om ändring i lagen (1994:588) om utbildning för
fredsbevarande verksamhet

Härigenom föreskrivs att 3 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §

Om en värnpliktig under Om en
sin grundutbildning totalförsvarspliktig som
enligt 27 § 1 mom. fullgör grundutbildning
värnpliktslagen enligt lagen (1994:000)
(1941:967) deltar i om totalförsvarsplikt
utbildning för under sin
fredsbevarande grundutbildning deltar i
verksamhet, skall han utbildning för fredsbeva-
även under denna rande verksamhet, skall
utbildning anses han eller hon även under
fullgöra denna utbildning anses
grundutbildningen. Det- fullgöra
samma skall gälla för en grundutbildningen.
kvinna som deltar i
utbildning för freds-
bevarande verksamhet
under den tid då hon
fullgör grundutbildning
enligt lagen En totalförsvarspliktig
(1980:1021) om militär som i andra fall än som
grundutbildning för sägs i första stycket
kvinnor. deltar i utbildning för
En värnpliktig som i fredsbevarande
andra fall än som sägs i verksamhet skall anses
första stycket deltar i fullgöra
utbildning för repetitionsutbildning.
fredsbevarande
verksamhet skall anses
fullgöra
repetitionsutbildning
enligt 27 § 1 mom.
värnpliktslagen.
Den som är
tjänstepliktig enligt
lagen (1981:292) om
tjänsteplikt för hälso-
och sjukvårdspersonal
samt veterinärpersonal
m.m. skall när han eller
hon deltar i utbild-
ning för fredsbevarande
verksamhet anses
fullgöra sådan utbildning
som sägs i 6 § den lagen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

2.29Förslag till lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring

Härigenom föreskrivs att 10 och 10 a §§ lagen (1973:370) om arbetslöshets-
försäkring[1] skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 §[2]

Det allmänna arbetsvillkoret innebär att en försäkrad under en ramtid av 12 må-
nader omedelbart före arbetslöshetens inträde skall ha utfört antingen förvärvs-
arbete
1. i minst 5 månader, varvid hänsyn tas endast till månad då förvärvsarbete har
utförts i minst 75 timmar eller, om den försäkrade inte uppfyller detta villkor,
2. i minst 10 månader, varvid hänsyn tas endast till månad då förvärvsarbete
har utförts i minst 65 timmar.
Med tid då förvärvsarbete har utförts likställs
1. uppsägningstid, även om arbetstagaren inte behöver stå till arbetsgivarens
förfogande,
2. semester, och
3. annan tid då den 3. annan tid då den
arbetslöse av något annat arbetslöse av något annat
skäl än sjukdom, skäl än sjukdom,
värnpliktstjänstgöring tjänstgöring enligt lagen
eller barns födelse har (1994:000) om
varit ledig med hel totalförsvarsplikt eller
eller delvis bibehållen barns födelse har varit
lön. ledig med hel eller
delvis bibehållen lön.
Med förvärvsarbete avses inte beredskapsarbete enligt förordningen (1987:411)
om beredskapsarbete.

10 a §[3]

Det särskilda arbetsvillkoret innebär att för den som inte uppfyller kraven på
förvärvsarbete enligt det allmänna arbetsvillkoret skall med tid då
förvärvsarbete skall ha utförts jämställas tid då den försäkrade under en ram-
tid av 12 månader omedelbart före arbetslöshetens inträde
1. har utfört beredskapsarbete enligt förordningen (1987:411) om
beredskapsarbete,
2. i enskilt hem har vårdat åldring eller handikappad i sådan utsträckning att
hon eller han har varit förhindrad att stå till arbetsmarknadens förfogande,
3. har deltagit i och, om inte särskilda skäl hindrat det, fullföljt sådan
arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering för vilken staligt
utbildningsbidrag lämnats eller deltagit i verksamhet för arbetslivsutveckling
enligt länsarbetsnämndens anvisning, eller
4. har fullgjort 4. har fullgjort
värnplikt eller fått tjänstgöring enligt lagen
föräldrapenningförmån (1994:000) om total-
enligt lagen (1962:381) försvarsplikt eller fått
om allmän försäkring, i föräldrapenningförmån enligt
båda fallen dock till- lagen (1962:381) om
sammans högst två månader.allmän försäkring, i båda
fallen dock tillsammans
högst två månader.

______________________

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

**Fotnot**
[1]Lagen omtryckt 1991:1334.

[2]Senaste lydelse 1994:930.

[3]Senaste lydelse 1994:930.
2.30Förslag till lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd

Härigenom föreskrivs att 10, 10 a och 27 b §§ lagen (1973:371) om kontant
arbetsmarknadsstöd[1] skall ha följande lydelse.

10 §[2]

Det allmänna arbetsvillkoret innebär att den sökande under en ramtid av 12 må-
nader omedelbart före arbetslöshetens inträde skall ha utfört antingen förvärvs-
arbete
1. i minst 5 månader, varvid hänsyn tas endast till månad då förvärvsarbete har
utförts i minst 75 timmar eller, om sökanden inte uppfyller detta villkor,
2. i minst 10 månader, varvid hänsyn tas endast till månad då förvärvsarbete
har utförts i minst 65 timmar.
Med tid då förvärvsarbete har utförts likställs
1. uppsägningstid, även om arbetstagaren inte behöver stå till arbetsgivarens
förfogande,
2. semester, och
3. annan tid då den 3. annan tid då den
arbetslöse av något annat arbetslöse av något annat
skäl än sjukdom, skäl än sjukdom,
värnpliktstjänstgöring tjänstgöring enligt lagen
eller barns födelse har (1994:000) om
varit ledig med hel totalförsvarsplikt eller
eller delvis bibehållen barns födelse har varit
lön. ledig med hel eller
delvis bibehållen lön.
Med förvärvsarbete avses inte beredskapsarbete enligt förordningen (1987:411)
om beredskapsarbete.

10 a §[3]

Det särskilda arbetsvillkoret innebär att för den som inte uppfyller kraven på
förvärvsarbete enligt det allmänna arbetsvillkoret skall med tid då
förvärvsarbete har utförts jämställas tid då sökanden under en ramtid av 12
månader omedelbart före arbetslöshetens inträde
1. har utfört beredskapsarbete enligt förordningen (1987:411) om
beredskapsarbete,
2. i enskilt hem har vårdat åldring eller handikappad i sådan utsträckning att
hon eller han har varit förhindrad att stå till arbetsmarknadens förfogande,
3. har deltagit i och, om inte särskilda skäl hindrat det, fullföljt sådan
arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering för vilken staligt
utbildningsbidrag har lämnats eller deltagit i verksamhet för
arbetslivsutveckling enligt länsarbetsnämndens anvisning, eller
4. har fullgjort 4. har fullgjort
värnplikt eller fått tjänstgöring enligt lagen
föräldrapenningförmån (1994:000) om total-
enligt lagen (1962:381) försvarsplikt eller fått
om allmän försäkring, i föräldrapenningförmån enligt
båda fallen dock till- lagen (1962:381) om
sammans högst två månader. allmän försäkring, i båda
fallen dock tillsammans
högst två månader.

27 b §[4]
Den som i minst 90 Den som i minst 90
kalenderdagar under en kalenderdagar under en
ramtid av tio månader i ramtid av tio månader i
anslutning till att hon anslutning till att hon
eller han har avslutat eller han har avslutat
utbildning på heltid som utbildning på heltid som
omfattar minst ett läsår omfattar minst ett läsår
och som berättigar till och som berättigar till
studiesocialt stöd har studiesocialt stöd har
stått till arbets- stått till arbets-
marknadens förfogande marknadens förfogande som
som arbetssökande genom arbetssökande genom den
den offentliga offentliga
arbetsförmedlingen eller arbetsförmedlingen eller
förvärvsarbetat är förvärvsarbetat är
berättigad till grundbe- berättigad till grundbe-
lopp utan att ha upp- lopp utan att ha upp-
fyllt ett arbets- fyllt ett arbetsvillkor.
villkor. Vid bestämmande Vid bestämmande av ramtid
av ramtid räknas inte in räknas inte in tid då
tid då sökanden har varit sökanden har varit hin-
hindrad att stå till drad att stå till
arbetsmarknadens för- arbetsmarknadens för-
fogande på grund av fogande på grund av
sjukdom, värnplikts- sjukdom, tjänstgöring
tjänstgöring, havandeskap enligt lagen (1994:000)
eller vård av eget barn om totalförsvarsplikt,
eller adoptivbarn som havandeskap eller vård av
inte har fyllt två år. eget barn eller adoptiv-
barn som inte har fyllt
två år.
En sökande för vilken en ersättningsperiod enligt 14 § denna lag eller 14 §
lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring har gått till ända sedan hon eller
han har fyllt 60 år utan att ett nytt arbetsvillkor enligt 27 a § första stycket
1 har uppfyllts, skall vid tillämpning av första stycket anses ha fullgjort ett
arbetsvillkor.

__________________________

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

**Fotnot**
[1]Lagen omtryckt 1982:433.

[2]Senaste lydelse 1994:929.

[3]Senaste lydelse 1994:929.

[4]Senaste lydelse 1994:929.
2.31Förslag till lag om ändring i lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvis-
ter

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 2 § lagen (1974:371) om rättegången i
arbetstvister[1] skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.
2 §[2]
Denna lag tillämpas ej på
1. mål som enligt lag får upptas endast av viss tingsrätt eller som skall
handläggas av tingsrätt i annan sammansättning än som anges i rättegångsbalken,
2. mål som skall handläggas av tingsrätt med tilllämpning av konkurslagen
(1987:672) eller ackordslagen (1970:847),
3. mål om skadestånd i anledning av brott, om talan föres i samband med åtal
för brottet,
4. mål om ersättning för yrkesskada, när tvisten ej rör kollektivavtals rätta
innebörd.
Lagen skall inte tilllämpas på mål som rör arbetstagare som avses i 1 § lagen
(1994:260) om offentlig anställning, när tvisten gäller
1. fråga som rör anställning av arbetstagare utan att enbart avse tvist om
kollektivavtal,
2. 2. tjänstgöringsskyldighet
tjänstgöringsskyldighet för ordinarie domare
för ordinarie domare enligt lagen (1994:261)
enligt lagen (1994:261) om fullmaktsanställning.
om fullmaktsanställning,
3.
tjänstgöringsskyldighet
enligt 10 §
arbetsrättsliga
beredskapslagen
(1987:1262).
Lagen skall inte heller tillämpas på andra mål som rör arbetstagare hos
arbetsgivare med offentlig ställning, när tvisten gäller en fråga som är
reglerad i lag eller annan författning och det i samma författning föreskrivs
att beslut i frågan får överklagas hos regeringen, en förvaltningsdomstol eller
en förvaltningsmyndighet.

____________________

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

**Fotnot**
[1]Lagen omtryckt 1977:530.

[2]Senaste lydelse 1994:268.
2.32Lag om ändring i lagen (1994:260) om offentlig anställning

Härigenom föreskrivs att 21 § lagen (1994:260) om offentlig anställning skall ha
följande lydelse

21 §

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Föreskrifterna i 14-19 §§ gäller inte
1. dem som kan 1. dem som kan meddelas
meddelas disciplinpåföljd disciplinpåföljd enligt
enligt lagen (1986:644) lagen (1994:000) om
om disciplinförseelse av disciplinansvar inom
krigsmän, m.m., för totalförsvaret, m.m., för
förseelser som omfattas förseelser som omfattas
av den lagen av den lagen,
2. hälso- och sjukvårdspersonal, som i sin yrkesutövning står under
Socialstyrelsens tillsyn, för sådana förseelser i denna yrkesutövning som skall
prövas av Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd,
3. veterinärer för sådana förseelser i yrkesutövningen som skall prövas av
Veterinära ansvarsnämnden.

____________________

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
3 Ärendet och dess beredning

Med stöd av regeringens bemyndigande tillkallade chefen för Försvars-
departementet den 6 maj 1991 (dir. 1991:40) en kommitté för att se över
grunderna för totalförsvarets personalförsörjning genom pliktsystem. Kommittén,
(ledamöter: Roland Brännström, ordförande, Tomas Eneroth, Paul Cizuk, Jan
Jennehag, Henrik Landerholm, Hans Lindblad, Sven-Olof Peterson, Karin Wegestål.
Paul Cizuk entledigades den 10 oktober 1991 och Robert Jousma och Tuve Skånberg
förordnades den 28 oktober 1991) antog namnet Pliktutredningen. Den 27 maj 1992
bemyndigade regeringen (dir. 1992:71) chefen för Försvarsdepartementet att
tillkalla en utredare med uppdrag att lämna förslag till författningsreglering
med anledning av Pliktutredningens förslag till nytt pliktsystem för
totalförsvarets personalförsörjning. Till särskild utredare förordnades
generaldirektören vid Statens haverikommission Olof Forssberg. Utredningen antog
namnet Utredningen om författningsreglering av totalförsvarsplikten (UFT).
Pliktutredningen har avgett betänkandet Totalförsvarsplikt (SOU 1992:139) och
UFT har avgett betänkandena Lag om totalförsvarsplikt (SOU 1993:36) och Lag om
totalförsvarsplikt Följdändringarna (SOU 1993:101). De förstnämnda båda
betänkandena har remissbehandlats gemensamt. UFT:s sista betänkande har också
remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 1.
Sammanfattningar av Pliktutredningens och UFT:s förslag finns i bilaga 2
respektive i bilaga 3. De lagförslag som läggs fram i UFT:s betänkanden finns i
bilaga 4. Remissyttrandena finns tillgängliga i Försvarsdepartementet, dnr
93/183/MIL, dnr 93/1029/RS och dnr 93/2669/RS.
Regeringen lämnar denna dag till riksdagen även en proposition med förslag till
en ny lag om civilt försvar som skall ersätta civilförsvarslagen (1960:74),
lagen (1964:63) om kommunal beredskap, lagen (1981:1216) om kyrklig beredskap,
m.fl. lagar.
Regeringen har vidare i prop. 1993/94:112 begärt riksdagens godkännande av att
Värnpliktsverket och Vapenfristyrelsen avvecklas den 30 juni 1995 och att den 1
juli 1995 en ny central myndighet för hantering av pliktpersonal inrättas.
Riksdagen har den 16 mars 1994 beslutat i enlighet med propositionen (bet.
1993/94FöU:8, rskr.1993/94:175). Efter riksdagens beslut har regeringen den 24
mars 1994 bemyndigat chefen för Försvarsdepartementet att tillsätta en
organisationskommitté (dir. 1994:24) med uppgift att förbereda inrättandet av
den nya myndigheten, som skall benämnas Totalförsvarets pliktverk.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 21 april 1994 att inhämta Lagrådets yttrande över de
lagförslag som finns i bilaga 5.
Lagrådets yttrande finnns i bilaga 6. Lagrådet föreslår vissa förtydliganden i
lagtexten. Lagrådet har i sitt yttrande också anfört att författningskommentaren
till lagen om arbetsförmedlingstvång borde utvecklas. Med anledning härav har
författningskommentaren utvecklats i de delar där förslaget innehåller sakliga
förändringar i förhållande till gällande rätt. Lagrådet har också anfört, i
fråga om ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen om möjlighet
för kvinnor att fullgöra värnplikt eller civilplikt med längre grundutbildning,
att den äldre lagens bestämmelser borde gälla även för den som antagits till
grundutbildning före den nya lagens ikraftträdande, oavsett om grundutbildningen
hunnit påbörjas eller inte. Regeringen delar Lagrådets uppfattning. I
propositionens lagförslag i denna del har därför ikraftträdande- och
övergångsbestämmelsen formulerats på sätt som Lagrådet förordat. Lagrådet har
även påpekat att lagrådsremissens lagförslag, såvitt avser ikraftträdande- och
övergångsbestämmelserna till lagen om disciplinansvar inom totalförsvaret, m.m.
kunde göras mindre långtgående. Regeringen har följt Lagrådets påpekande i detta
avseende. Vi återkommer till detta under avsnitt 10.
Regeringen har i propositionen även i övrigt följt Lagrådets förslag. Vi
återkommer i författningskommentaren till de synpunkter Lagrådet framfört som
inte enbart är av språklig karaktär.
Dessutom har vissa redaktionella ändringar gjorts i lagtexten med anledning av
vad som förekommit vid lagrådsföredragningen.
Utöver de lagförslag som fanns med i lagrådsremissen innehåller propositionen
förslag till följdändringar i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring, lagen
(1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd, lagen (1974:371) om rättegången i
arbetstvister och lagen (1994:260) om offentlig anställning. Dessutom föreslås
en ändring i ytterligare en bestämmelse i studiestödslagen (1973:349). Eftersom
det endast rör sig om rena följdändringar av teknisk karaktär har regeringen
bedömt att Lagrådets hörande i dessa delar skulle sakna betydelse.
4 Bakgrund

4.1 Vissa begrepp m.m.

Totalförsvar - militärt försvar och civilt försvar

Begreppet totalförsvaret finns definierat i beredskapsförordningen (1993:242)
och avser den verksamhet som är nödvändig för att förbereda landet inför yttre
hot och för att ställa om samhället till krigsförhållanden. Totalförsvaret
omfattar således både de förberedelser som måste ske i samhället för att vi
skall kunna bemästra påfrestningarna under höjd beredskap och hela den
verksamhet som skall bedrivas då. Totalförsvarets förmåga grundas främst på det
fredstida samhällets resurser och dess förmåga till omställning. Enligt den s.k.
ansvarsprincipen medför ansvaret för en verksamhet i fred ett ansvar också i
krig.
Totalförsvaret består av det militära försvaret och det civila försvaret. Den
viktigaste uppgiften för det militära försvaret är att möta väpnade angrepp mot
Sverige. Huvuduppgiften för det civila försvaret är att värna civilbefolkningen
mot verkningarna av krigshandlingar och trygga en livsnödvändig försörjning, att
stödja det militära försvaret samt att för fullföljandet av dessa uppgifter
upprätthålla de viktigaste samhällsfunktionerna. Det civila försvaret omfattar
all den civila verksamhet som ingår i totalförsvaret och betecknar således inte
en organisation. Inte heller det militära försvaret är benämningen på en
organisation utan avser den verksamhet som bedrivs framförallt av försvarsmakten
men också av andra organ.
Som framgår av propositionen med förslag till ny lag om civilt försvar omfattar
det civila försvaret de beredskapsförberedelser som statliga myndigheter,
kommuner, landsting, företag, organisationer och enskilda vidtar i fred och den
civila verksamhet som behövs i krig. I detta sammanhang bör framhållas att
begreppet det civila försvaret är vidare än termen civilförsvaret eller civil-
försvarsverksamheten. Verksamheten inom det civila försvaret är uppdelad i ett
tjugotal funktioner.
Varje funktion representeras av en funktionsansvarig myndighet som, under
regeringen, ansvarar för samordningen av beredskapsförberedelserna i fred och
verksamheten under höjd beredskap.
Riksdagen har fattat beslut om en ny organisation av försvarsmaktens ledning.
Denna förändring i ledningsorganisationen inom det militära försvaret innebär
bl.a. att det den 1 juli 1994 inrättas en ny myndighet, Försvarsmakten.
Myndigheten kommer huvudsakligen att bestå av de myndigheter som i dag enligt
förordningen (1983:276) om verksamheten inom försvarsmakten ingår i
huvudprogrammen Arméförband, Marinförband, Flygvapenförband och Operativ ledning
m.m. (huvudprogram 1-4.) Vissa gemensamma myndigheter som enligt nyssnämnda
förordning ingår i huvudprogrammet Gemensamma myndigheter (huvudprogram 5) skall
i fortsättningen ligga utanför Försvarsmakten och lyda direkt under regeringen.

Höjd beredskap m.m.

I 13 kap. 6 § regeringsformen (RF) anges förutsättningarna för riksdagen att
bemyndiga regeringen att under krig och andra säkerhetspolitiska kriser meddela
föreskrifter i ämnen som annars fordrar lagform. Ett sådant bemyndigande får
riksdagen ge för situationer när landet befinner sig i krig eller krigsfara
eller när det råder utomordentliga förhållanden antingen på grund av att det är
krig utanför landets gränser eller på grund av att Sverige har varit i krig
eller krigsfara.
Genom lagen (1992:1403) om höjd beredskap har regeringen bemyndigats att
besluta om höjd beredskap i en utsträckning som fullt ut utnyttjar de
möjligheter som 13 kap. 6 § RF ger. Regeringen skall således kunna besluta om
höjd beredskap om Sverige är i krig eller krigsfara eller om det råder
utomordentliga förhållanden på grund av att det är krig utanför landets gränser
eller på grund av att Sverige befunnit sig i krig eller krigsfara. Höjd
beredskap indelas i lagen i beredskapsgraderna skärpt beredskap och högsta
beredskap.
RF:s möjlighet till bemyndigande har även utnyttjats i ett stort antal s.k.
fullmaktslagar. Dessa är normalt konstruerade så att de automatiskt träder i
tillämpning om Sverige är i krig. Vidare brukar de innehålla en bestämmelse om
att regeringen får besluta att lagen skall tillämpas om landet är i krigsfara
eller om det råder utomordentliga förhållanden på grund av att det är krig
utanför landets gränser eller av att Sverige varit i krig eller i krigsfara.
Normalt skall riksdagen inom viss tid godkänna ett sådant beslut.
När höjd beredskap råder kommer personal inom totalförsvaret helt eller delvis
att tas i anspråk med plikt för uppgifter inom totalförsvaret. Sådan
tjänstgöring kan emellertid bli aktuell även innan en säkerhetspolitisk kris
gått så långt. Pliktpersonal kan nämligen enligt särskilda betämmelser vara
skyldiga att tjänstgöra även i andra fall, om regeringen finner att det behövs
med hänsyn till försvarsberedskapen.

4.2 Tjänstgöringsplikten i ett historiskt perspektiv

Skyldighet att tjänstgöra i det militära försvaret

En skyldighet att tjänstgöra för att försvara landet har funnits länge i
Sverige. De svenska landskapslagarna talade om "man ur huse" när fienden kom. Då
kallades landvärnet samman genom budkavle eller vårdkasar. Landvärnet bestod av
fotfolk utan någon egentlig organisation. Byn eller släkten höll samman
soldaterna i grupper och varje man fick ordna med sitt eget underhåll. Var och
en tog också med sina egna vapen. Ingen hade någon egentlig utbildning för sina
krigaruppgifter. Alla män - fria och trälar - var skyldiga att delta, men
storleken på uttagningen berodde på hur många som behövdes vid varje tillfälle.
Magnus Eriksson bestämde genom sin allmänna landslag i mitten av 1300-talet att
landvärnet inte fick skickas utanför landets gränser. Befälet förde kungen eller
några av hans främsta män inom de olika landskapen.
Tidigt hade kungarna också börjat omge sig med egna följen, den s.k. hirden.
Genom Alsnö stadga i slutet av 1200-talet fick adeln möjligheter att byta
skatter mot harneskklädda ryttare. Arboga möte år 1536 bestämde att även andra
s.k. sventjänare skulle få ersättning om de höll ryttare. Det världsliga
frälsets rusthåll och de värvade, ofta utländska yrkessoldater, trängde så
småningom undan landvärnets bondehärar.
Häraderna efter kusten och vid en del vatten inne i landet bildade skeppslag,
som skulle utrusta de skepp och ta ut det sjöfolk som behövdes. Andra områden
skulle bidra med krigsfolk och förnödenheter.
Senare gjorde Gustav Vasa försök att skapa en plan för landets försvar och en
krigsmakt. Västerås riksdag år 1544 bestämde att fotfolket i fortsättningen
skulle skrivas ut efter mantal.
Fullt ut ersattes landvärnet genom indelningsverket under slutet av 1600-talet.
Landförsvaret hade då redan fått en organisation med regementen. Riksdagen i
Linköping år 1600 beslutade att varje landsända skulle sätta upp ett antal
soldater som kronan skulle ordna underhåll för. Knektar som inte hade egna
gårdar skulle få kronohemman. Det här s.k. äldre indelningsverket fulländades
under Gustav II Adolfs regering. Adelns rusttjänst och skyldigheten för alla att
delta i allmänt uppbåd fanns dock kvar och värvade trupper förekom under
fälttågen.
Det yngre indelningsverket avlöste så småningom det äldre. Karl Xl föreslog
1682 års riksdag att det skulle införas ett s.k. ständigt knektehåll. Kungen
gjorde upp med varje landskap, som förband sig att hålla ett regemente på 1200
man. De gårdar som skulle svara för knektehållet indelades inom varje landskap i
1200 rotar. Två hela hemman bildade i allmänhet en rote. Det största hemmanet i
varje rote - där soldatens bostad i allmänhet låg - kallades stamroten, de
andra strörotar. Roten var skyldig att både i krig och i fred hålla en soldat
eller båtsman. Från skyldigheten befriades bl.a. säterier, präst- och
klockargårdar, en del av civilstatens boställen, post- och lotshemman och många
gästgivargårdar. Nybyggen i Jämtland, Lappmarken och Härjedalen slapp också -
mot en penningsumma - bidra med folk till armén och flottan.
Inte heller det yngre indelningsverket gav emellertid tillräckligt med manskap.
Genom kungens och riksdagens beslut år 1812 om den allmänna beväringen skulle
krigsmakten åter börja utnyttja skyldigheten för alla män att delta i rikets
försvar. Med anledning av ständernas beslut utfärdades en kunglig kungörelse
(27/10 1812) om utskrivningssättet och inrättningen av allmänna be-
väringsmanskapet. Enligt kungörelsen var i princip varje man mellan 20 och 25 år
skyldig att till rikets försvar ingå i allmänna beväringen, men han kunde också
leja någon annan tjänstbar karl. Kungörelsen innehöll ingen bestämmelse om öv-
ningstidens längd; denna kom att bestämmas i kommandoväg och blev beroende av de
av ständerna beviljade anslagen till beväringsmansskapets vapenövningar.
Övningstiden blev först 12 dagar men ökade senare till 14. 1812 års
beväringskungörelse kom att gälla till år 1860 då den ersattes av en ny
beväringskungörelse som i sin tur kom att gälla till år 1885. Denna kungörelse
ersattes med värnpliktslagen 5/6 1885 (nr. 31). 1885 års riksdag ökade
beväringstiden från fem till tolv år. Flera tidigare försök i den riktningen
hade stoppats i riksdagen. Sex av de tolv åren skulle beväringen tjänstgöra i
den samtidigt inrättade landstormen. Genom 1885 års bestämmelser utsträcktes
också övningstiden till 42 dagar och denna kom för första gången att fastslås
lagstiftningsvägen.
År 1892 utsträcktes beväringstiden till 20 år, varav åtta i landstormen.
Övningstiden skulle vara 90 dagar. Den som vid prövning visade att han kunde
skjuta och också "hade tillräckliga färdigheter i vapenföring, marsch och
manöver" slapp redan enligt 1885 års lag att göra en del av den inledande
tjänstgöringen.
I den politiska debatten under slutet av 1800-talet var försvarsfrågan viktig.
Skarpskytterörelsen övade sina medlemmar i att försvara landet, men drev också
frågan om allmän värnplikt. Ett antal politiker och officerare som ville
förändra systemet i riktning mot en utsträckt värnplikt bildade föreningen
Värnpliktens vänner.
Det dröjde emellertid in på 1900-talet innan indelningsverket och beväringen
till slut försvann. Utifrån delvis skilda politiska utgångspunkter nåddes
förutsättningar för en reformering av försvarets manskapsrekrytering. Vid 1901
års riksdag framlades en proposition, som syftade till indelningsverkets och
grundskatternas avskrivande samt en ökning av övningstiden för huvuddelen av de
värnpliktiga till tolv månader. Riksdagen biföll förslaget, men med den
ändringen att utbildningstiden fastställdes till åtta månader. Första året
skulle soldaterna utbildas i 150 dagar och sedan göra tre repetitionsövningar på
vardera 30 dagar. Under första världskriget utökades utbildningstiden. Debatten
i Sverige efter krigets slut kom att utgöra grunden för 1925 års försvarsbeslut,
som innebar en kraftig minskning av framför allt armén.
Syftet med 1925 års försvarsbeslut var enligt statsmakterna att sänka de
alltför höga kostnaderna för försvarsmakten. Under själva kriget gick hälften av
statens medel till försvaret. Andelen minskade under första fredsåren men inte
mer än till ca en tredjedel. Det framhölls också som angeläget att förbättra
utbildningen av de värnpliktiga.
De värnpliktiga och krigsdugliga delades genom den s.k. kategoriklyvningen i
försvarsbeslutet 1925 in i två kategorier: Två tredjedelar skulle göra
linjetjänst, dvs. genomgå en sådan utbildning i fred att de vid en mobilisering
med en gång skulle kunna ingå i krigsdugliga förband. Den återstående
tredjedelen skulle bilda en ersättningsreserv. Dessa värnpliktiga skulle få en
kort grundläggande utbildning i fred och kunna kallas in för att vid en
mobilisering tjänstgöra i depåer. Där skulle de komplettera sina färdigheter för
att kunna ersätta dem som lämnat fältarmén eller bilda nya förband.
Statsmakterna minskade vidare utbildningstiden till nivån som gällde när det nya
värnpliktssystemet infördes år 1901.
1936 års härordning innebar en viss utbyggnad av organisationen. Men
fortfarande blev en stor del av de värnpliktiga uttagna till ersätt-
ningsreserven. Med andra världskrigets utbrott år 1939 ökade uttagningen. År
1941 höjde statsmakterna värnpliktsålderns övre gräns från 46 till 47 år och tog
bort kategoriklyvningen. Samma år antogs värnpliktslagen (1941:967) som alltjämt
gäller. De flesta värnpliktiga skulle efter omkring 18 år i fältförbanden gå
över till de nya lokalförsvarsförbanden. Hemvärnet ersatte landstormen. Rekryte-
ringen av andra frivilliga fordrade en starkare organisation.
Utbildningstiden har efter andra världskriget för flertalet värnpliktiga
minskat från 12 till i dag 7,5 månader. Antalet tjänstgöringsskyldiga har också
sjunkit trots att vi hela tiden har haft en allmän värnplikt. Framför allt under
senare år har antalet värnpliktiga som av olika skäl blivit befriade från
tjänstgöringsskyldigheten ökat kraftigt. Genom riksdagens beslut, prop.
1991/92:101, bet. 1991/92:FöU12, rskr. 1991/92:337, skall endast de värnpliktiga
som behövs för Försvarsmaktens krigsorganisation och den fredstida beredskapen
genomgå värnpliktsutbildning. De övriga skall ingå i en utbildningsreserv. De
värnpliktiga i utbildningsreserven får bara tas ut till utbildning efter rege-
ringens beslut i syfte att höja försvarsberedskapen.

Den vapenfria tjänsten

Den första lagstiftningen om vapenfri tjänst kom till stånd år 1920 genom lagen
(1920:303) om värnpliktiga vilka hysa samvetsbetänkligheter mot
värnpliktstjänstgöring. Innan dess hade de militära förbanden sedan år 1902
använt värnpliktiga som av samvetsskäl vägrade göra vapentjänst för framför allt
handräcknings- och expeditionstjänst. De första bestämmelserna var provisoriska.
Genom en ny lag fem år senare blev bestämmelserna permanenta. Om den
värnpliktiges samvetsbetänkligheter avsåg tjänstgöring med vapen, skulle han
göra sin värnplikt vid krigsmakten men utan att övas i vapenbruk. Han fick
expeditions-, yrkes- eller handräckningstjänst. Om samvetsbetänkligheterna
däremot avsåg varje form av militär tjänstgöring, skulle den värnpliktige
utföra civilt arbete för staten hos Vattenfallsstyrelsen eller Domänstyrelsen.
De vapenfrias tjänstgöringsområden utökades genom en ny lag under andra
världskriget. Tjänstgöring skulle kunna ske även inom det allmänna luftskyddet -
från år 1944 - civilförsvaret. Utbildningen omfattade brand-, röjnings-,
räddnings-, reparations- och sjukvårdstjänst. Tjänstgöringen skulle också kunna
omfatta militär sjukvård och civilt arbete hos kommunerna. Tjänstgöringstiden
var som regel längre än för de värnpliktiga.
De nuvarande bestämmelserna är från år 1966. Enligt lagen (1966:413) om
vapenfri tjänst skall en värnpliktig som fått tillstånd till vapenfri tjänst
benämnas vapenfri tjänstepliktig.

Skyldigheten att tjänstgöra inom det civila försvaret

Flera av de krigförande länderna införde under första världskriget 1914 -18 en
"civil värnplikt", dvs. en skyldighet för alla invånare, som regel mellan 15 och
60 år, att utföra det arbete i det allmännas tjänst som myndigheterna bestämde.
Förebilden fanns i Tyskland. Syftet var att få tillräckligt med arbetskraft till
de verksamheter som det var nödvändigt att upprätthålla även i krig.
Även den svenska regeringen försökte vid den tiden att få till stånd en allmän
tjänsteplikt - framför allt för att trygga bränsleproduktionen och
framställningen av livsmedel. Avsikten var att undantag skulle finnas för bl.a.
statens, landstingens och kommunernas tjänstemän och för de anställda inom
försvaret. Förslaget klarade sig emellertid inte igenom riksdagen. Lagutskottet
kunde inte tillstyrka en tjänsteplikt annat än för bränsleförsörjningen. Både
första och andra kammaren avslog förslaget.När andra världskriget bröt ut hade
synen delvis ändrats. Statsmakterna antog år 1939 både en lag om tjänsteplikt
för medicinalpersonal och en lag om tjänsteplikt. Den förra var provisorisk och
upphörde redan år 1940. Den övriga tjänsteplikten förlängdes ett år i taget till
år 1947. Frågan utreddes i olika omgångar och först år 1959 antog statsmakterna
den allmänna tjänstepliktslag som fortfarande gäller. Redan år 1953 hade
statsmakterna infört en permanent tjänstepliktslag för medicinalpersonal.
Den civilförsvarsplikt som gäller i dag har sina rötter i det civila luftskydd
som började diskuteras redan under 1920-talet. En offentlig utredning lade år
1931 fram ett förslag till bestämmelser om bl.a. enskilda personers medverkan i
luftskyddet. Även här dröjde det emellertid innan ord blev handling. En ny
utredning i mitten av 1930-talet överarbetade förslaget. Under intryck av
erfarenheterna från spanska inbördeskriget fick Sverige år 1937 en luftskyddslag
som föreskrev att det skulle finnas ett civilt luftskydd. Luftskyddet skulle i
huvudsak bestå av personal som frivilligt ville ingå i organisationen. Under
s.k. luftskyddstillstånd skulle det emellertid finnas möjligheter att med tvång
ta ut människor till tjänstgöring. Det skedde med stöd av bestämmelser i en lag
om förfoganderätt för luftskyddets behov. Kommunerna kunde bli skyldiga att
ställa personal i kommunala kårer och andra anställda till förfogande. Vidare
fick länsstyrelsen ta ut män mellan 18 och 60 år till luftskyddet. Lagen
reglerade också en allmän skyldighet att delta i brandsläckning och utrymning.
Luftskyddslagen ersattes år 1944 av en civilförsvarslag. Genom de nya
bestämmelserna lade statsmakterna grunden till de principer för rekryteringen av
personal till civilförsvarsorganisationen som fortfarande gäller. Civilförsvar-
splikten skulle göra det möjligt att i krig mobilisera enskilda med uppgift att
rädda nödlidande, ge första hjälpen och bistå människor i områden som hade
drabbats av stridshandlingar. Bestämmelserna om civilförsvarsplikten ändrades
inte mycket när statsmakterna år 1960 antog de författningar som fortfarande
gäller.
Luftskyddet blev i praktiken i stor utsträckning en uppgift för kommunerna.
Civilförsvaret enligt modell 1944 och 1960 kom i stället att vara en statlig
angelägenhet, men kommunerna skulle medverka. De förändringar i uppgifter och
organisation som har beslutats under 1980-talet innebär att Sverige är på väg
tillbaka till att låta kommunerna svara för verksamheten. En av grundtankarna i
1982 års försvarsbeslut var att ansvaret för ledningen av
civilförsvarsverksamheten under höjd beredskap skulle läggas på kommunerna. I
samband med kommunernas ökade ansvar har brandmän och befäl som i fred är
anställda inom räddningstjänsten i kommunerna kommit att bli kärnan i civilför-
svarsorganisationen.

4.3 Kort om regeringsformens bestämmelser om normgivningsmakten

Allmänt

I motsats till vissa andra länders grundlagar innehåller 1974 års regeringsform
inte någon bestämmelse som lägger fast principen om allmän värnplikt. Detsamma
gällde för 1809 års regeringsform.
I 1809 års regeringsform var inte heller klart reglerat under vilka former
frågor om värnplikt skulle beslutas. Vid tiden för tillkomsten av 1974 års rege-
ringsform stod det emellertid sedan länge klart att värnplikten skulle regleras
genom lag som stiftades samfällt av Konung och riksdag. Bestämmelserna i 1974
års regeringsform (RF) om normgivningsmaktens fördelning innebär såvitt här är
av intresse följande.
I RF anges ett antal ämnen för normgivning där behörigheten att meddela
föreskrifter skall ligga hos riksdagen och utövas genom lagstiftning. När det
gäller den offentliga rätten finns den grundläggande av de bestämmelser som be-
skriver detta s.k. primära lagområde i 8 kap. 3 § RF. Enligt denna bestämmelse
skall föreskrifter om förhållandet mellan enskilda och det allmänna, som gäller
åligganden för enskilda eller i övrigt avser ingrepp i enskildas personliga och
ekonomiska förhållanden, meddelas genom lag. Till det primära lagområdet hör
också sådana föreskrifter som innebär en begränsning av de grundläggande fri-
och rättigheterna enligt 2 kap. RF. Sådana föreskrifter skall således beslutas
av riksdagen och meddelas genom lag.
När det gäller vissa av dessa fri- och rättigheter, de s.k. absoluta fri- och
rättigheterna, får, frånsett några speciella undantag, begränsningar över huvud
taget inte förekomma.
När det gäller övriga grundläggande fri- och rättigheter får begränsningar
göras under vissa i RF närmare angivna förutsättningar. I vissa undantagsfall,
såsom när det gäller förbud att röja sådant som någon har erfarit i allmän
tjänst eller under utövande av tjänsteplikt, får begränsningen efter
bemyndigande i lag ske genom annan författning.
Begränsningar av de nyss nämnda grundläggande fri- och rättigheterna får göras
endast för att tillgodose ändamål som är godtagbart i ett demokratiskt samhälle.
En begränsning får aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det
ändamål som har föranlett den och inte heller sträcka sig så långt att den utgör
ett hot mot den fria åsiktsbildningen. En begränsning får inte göras enbart på
grund av politisk, religiös, kulturell eller annan sådan åskådning. För begräns-
ningar i yttrandefriheten, informationsfriheten, mötesfriheten, demonstrations-
friheten och föreningsfriheten gäller därutöver särskilda villkor.
I 2 kap. RF finns dessutom stadgat två särskilda diskrimineringsförbud. Enligt
15 § får en lag eller annan föreskrift inte innebära att någon medborgare miss-
gynnas därför att han med hänsyn till ras, hudfärg eller etniskt ursprung
tillhör en minoritet. Enligt 16 § får inte heller en lag eller en annan
föreskrift innebära att någon medborgare missgynnas på grund av sitt kön, om
inte föreskriften utgör ett led i strävanden att åstadkomma jämställdhet mellan
män och kvinnor eller avser värnplikt eller motsvarande tjänsteplikt.
RF tillåter att normgivningsmakten när det gäller andra föreskrifter än dem som
avser de grundläggande fri- och rättigheterna i viss utsträckning delegeras från
riksdagen till regeringen och förvaltningsmyndigheter. Ämnena för de
föreskrifter som riksdagen på detta sätt får överlåta åt regeringen att besluta
är närmare angivna i 8 kap. 7 § RF (det delegeringsbara området).
Föreskrifter i övriga ämnen inom det primära lagområdet får inte meddelas på
annat sätt än genom lag (det obligatoriska lagområdet). Inom detta område liksom
inom andra lagstiftningsområden får regeringen emellertid genom förordning
meddela föreskrifter om verkställighet av lag (8 kap. 13 § första stycket 1 RF).
Med sådana föreskrifter förstås till en början tillämpningsföreskrifter av
enbart administrativ karaktär. I viss utsträckning anses emellertid även före-
skrifter som fyller ut en lag vara verkställighetsföreskrifter. Det krävs i så
fall att den lagbestämmelse som skall kompletteras är så detaljerad att regle-
ringen inte tillförs något väsentligt nytt genom verkställighetsföreskrifterna.
En verkställighetsföreskrift får således inte föreskriva något som för den
enskilde innefattar ett helt nytt åliggande eller ingrepp. Genom verkställig-
hetsföreskrifterna får inte heller på annat sätt avsteg göras från innehållet i
den bakomliggande lagen (jfr prop. 1973:90 s. 211).
I ämnen som ligger utanför det primära lagområdet får regeringen meddela
föreskrifter utan bemyndigande av riksdagen (8 kap. 13 § första stycket 2. RF).
Till denna s.k. restkompetens hör den enbart administrativa normgivningen och
föreskrifter som enbart ger den enskilde förmåner (s.k. berättigande
föreskrifter) eller som inte påverkar den enskilde i vare sig positiv eller
negativ riktning (s.k. neutrala föreskrifter).
Regeringen får vidare genom förordning överlåta åt underordnad myndighet att
meddela bestämmelser i ett ämne där regeringen får meddela verkställighetsföre-
skrifter eller har restkompetens. Sådana bestämmelser behöver inte vara detalj-
betonade utan kan avse alla sådana normer inom ämnet som regeringen får meddela.
Regeringen har under avsnitt 4.1 redogjort för de förutsättningar 13 kap. 6 §
RF anger för att riksdagen skall kunna bemyndiga regeringen att under krig och
andra säkerhetspolitiska kriser meddela föreskrifter i ämnen som annars fordrar
lagform.

Närmare om normgivningsmakten och tjänstgöringsplikt

Föreskrifterna om tjänstgöringsplikt innebär tveklöst sådana åligganden för
enskilda som avses i 8 kap. 3 § RF. De grundläggande bestämmelserna skall
följaktligen meddelas genom lag. Dit hör t.ex. reglerna om värnpliktstjänst-
göringen med därtill hörande skyldigheter att inställa sig till inskriv-
ningsprövning, underrätta myndigheten om sin uppehållsort, ta del av
försändelser samt lämna upplysningar i frågor som rör värnpliktsförhållandena.
Även de grundläggande föreskrifterna om förmåner under plikttjänstgöring skall
meddelas i lagform. Lagkravet har emellertid inte ansetts sträcka sig till att
avse även bestämmelser om ersättningarnas storlek. Här ankommer det på
regeringen att - inom de anslagsramar som riksdagen årligen anvisar - genom
verkställighetsföreskrifter bestämma ersättningarnas storlek. Denna ordning har
också tillämpats sedan 1974 års regeringsform trädde i kraft - se t.ex. prop.
1975:37, bet. 1975:FöU18, rskr 1975:195.
Föreskrifterna om värnpliktstjänstgöringen innebär bland annat att den
enskildes grundlagsskyddade rörelsefrihet begränsas. Sådana föreskrifter får
inte gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har
föranlett dem eller sträcka sig så långt att de utgör ett hot mot den fria
åsiktsbildningen. Om den enskilde tjänstepliktige genom föreskrifterna endast
åläggs sådana begränsningar i sina grundläggande fri- och rättigheter som
föranleds av de krav som tjänstgöringen ställer på honom uppfylls emellertid
RF:s bestämmelser.
Den typiskt viktigaste begränsningen av en tjänstgöringspliktigs fri- och
rättigheter är skyldigheten att inställa sig till tjänstgöring och att lyda
order. De krav som tjänstgöringen ställer på den värnpliktige går emellertid
längre än till skyldigheten att inställa sig och lyda order. Sådana krav finns
också generellt utformade och fastlagda i olika tjänstgöringsföreskrifter. De
centrala bestämmelserna i detta avseende för t.ex. värnpliktiga är intagna i
förordningen (FFS 1983:31) med tjänsteföreskrifter för försvarsmaktens personal
och Överbefälhavarens kungörelse (FFS 1983:32) med tjänsteföreskrifter för
försvarsmaktens personal (TjR F).
De krav som under tiden för värnpliktstjänstgöringen ställs på den värnpliktige
kan vara långtgående. Utöver de nämnda skyldigheterna är den värnpliktige
skyldig att t.ex. bära uniform och att iaktta ett visst uppträdande exempelvis
vid tilltal och hälsning. Även ett förbud för en värnpliktig, som bär uniform,
att delta i en politisk demonstration ryms inom de krav som kan följa av
tjänstgöringen. De krav som under värnpliktstjänstgöringen kan ställas på en
värnpliktig kan komma att göras gällande mot honom såväl under tjänstetid som på
fritid.
Värnpliktstjänstgöringen regleras för närvarande av värnpliktslagen (1941:967).
Enligt 32 § värnpliktslagen skall en värnpliktig lyda en förmans order, om det
inte är uppenbart att ordern inte angår tjänsten. Enligt andra stycket i samma
paragraf är han skyldig att även i övrigt rätta sig efter de tjänst-
göringsföreskrifter som gäller för honom. Bestämmelsen om lydnadsplikt fick sin
nuvarande utformning år 1987 i samband med att det nya förvaltningsrättsliga
disciplinsystemet infördes för de värnpliktiga. Dessförinnan, då ansvarssystemet
var enbart straffrättsligt, framgick lydnadsplikten av stadgandet i brottsbalken
om ansvar för lydnadsbrott enligt 21 kap. 1 § brottsbalken. Värnpliktslagen in-
nehöll i detta avseende enbart att den värnpliktige skulle ställa sig till
efterrättelse de tjänstgöringsföreskrifter som meddelades honom. Före
redaktionella ändringar år 1969 uttrycktes saken så att den värnpliktige var
skyldig att verkställa den tjänsteförrättning som anvisades honom av veder-
börande befälhavare.
Frågan hur långt lydnadsplikten sträcker sig är inte helt lätt att besvara.
Klart är att den värnpliktige är skyldig att bruka vapen mot en fiende med
avsikt att döda denne. Han måste dock anses ha rätt att vägra att delta i sådana
handlingar som folkrättens regler förbjuder. Vidare är han inte skyldig att
delta i operationer som inte syftar till att försvara landet. Det innebär bl.a.
att det saknas laglig möjlighet att kommendera värnpliktiga att delta i förband
som på begäran eller inbjudan av FN eller annan internationell organisation
skickas till ett annat land för fredsbevarande uppgifter eller övning.

5 Nuvarande ordning

5.1 Allmänt om personalförsörjningen inom totalförsvaret

Skyldigheten att tjänstgöra inom totalförsvaret regleras genom olika lagar för
skilda slag av verksamhet. Skyldigheten avser i samtliga fall en plikt att delta
i en verksamhet under höjd beredskap. Med några undantag reglerar bestämmelserna
också skyldigheten att i fred delta i utbildning. Pliktpersonal kan vidare i en
del fall vara skyldiga att i fred medverka för att undanröja hot mot landets
säkerhet.

Plikttjänstgöring i det militära försvaret

Inom det militära försvaret sker personalförsörjningen genom yrkes- och
reservofficerare, andra anställda, värnpliktiga, hälso- och sjukvårds-
tjänstepliktiga samt frivilliga.
De lagar som reglerar tjänstgöringsplikten i det militära försvaret är dels
lagen (1976:600) om offentlig anställning vars bestämmelse om tjänstgöringsplikt
från den 1 juli 1994 kommer att föras över till den arbetsrättsliga bered-
skapslagen (1987:1262), dels allmänna tjänstepliktslagen (1959:83), dels lagen
(1981:292) om tjänsteplikt för hälso- och sjukvårdspersonal samt
veterinärpersonal m.m. dels värnpliktslagen (1941:967).

Plikttjänstgöring i det civila försvaret

Inom det civila försvaret sker personalförsörjningen genom anställda och andra
som omfattas av allmän tjänsteplikt, civilförsvarspliktiga, förstärknings-
personal inom den kommunala räddningstjänsten, hälso- och sjukvårdspersonal och
personal inom veterinärverksamheten, m.m., polispersonal och beredskapspoliser,
vapenfria tjänstepliktiga samt frivilliga.
De lagar som reglerar tjänstgöringsplikten i det civila försvaret är följande.
- Allmänna tjänstepliktslagen (1959:83)
- Lagen (1976:600) om offentlig anställning
- Civilförsvarslagen (1960:74)
- Räddningstjänstlagen (1986:1102)
- Lagen (1981:292) om tjänsteplikt för hälso- och sjukvårdspersonal samt
veterinärpersonal m.m.
- Lagen (1984:272) om skyldighet för civilförsvarspliktiga atttjänstgöra
utanför civilförsvaret
- Lagen (1943:881) om polisens ställning under krig
- Lagen (1966:413) om vapenfri tjänst

Frivillig tjänstgöring

Bestämmelser om frivillig tjänstgöring inom totalförsvaret finns i kungörelsen
(1970:301) om frivillig försvarsverksamhet. Kungörelsen reglerar möjligheterna
för myndigheterna att i samarbete med totalförsvarets frivilligorganisationer
ordna frivillig tjänstgöring för att utbilda personer som skall tillgodose olika
behov i krigsorganisationen. Kungörelsen innehåller också ett antal bestämmelser
avseende de enskilda organisationsmedlemmar som ingått avtal med en myndighet om
viss tjänstgöring i totalförsvaret. Dessa bestämmelser reglerar bl.a. veder-
börandes skyldighet att genomgå repetitionsutbildning och att i vissa situatio-
ner fullgöra tjänstgöring. Förpliktelserna är i den delen desamma som dem som i
fråga om andra personalkategorier, t.ex. värnpliktiga, regleras i lag, men är
till skillnad från dessa inte straffsanktionerade i fredstid. I fredstid är de
som åtagit sig att tjänstgöra i befattningar i försvarsmaktens krigsorganisation
dock underkastade disciplinansvar enligt lagen (1986:644) om disciplinförseelser
av krigsmän, m.m. Den som tecknat frivilligt avtal för tjänstgöring i för-
svarsmaktens krigsorganisation är emellertid till följd av det avtalet
tjänstgöringsskyldig i försvarsmakten och därmed under höjd beredskap såsom
krigsman underkastad 21 kap. brottsbalkens bestämmelser. (Jfr också förordningen
(FFS 1983:50) om försvarsmaktens personal som reglerar vilken personal som är
att anse som militär personal).
Regeringen avser att utfärda en ny förordning som fr.o.m. den 1 juli 1994 skall
ersätta kungörelsen om frivillig försvarsverksamhet.
Särskilda bestämmelser om frivillig tjänstgöring inom det militära försvaret
finns också i förordningen (FFS 1987:8) om frivillig tjänstgöring vid
försvarsmakten. Genom förordningen (FFS 1987:12) om krigsfrivilliga vid
försvarsmakten har det militära försvarets myndigheter möjligheter att för
tjänstgöring anta den som inte är tjänstgöringsskyldig och inte tillhör en
frivilligorganisation men som önskar och är lämplig att ingå i organisationen.
Hemvärnet, som har till uppgift att skydda hembygd och arbetsplats, rekryteras
också på frivillighetens väg. Under höjd beredskap är viss personal dock skyldig
att tjänstgöra i hemvärnet. Närmare bestämmelser om hemvärnet finns i
hemvärnskungörelsen (1970:304).
Möjligheterna för kvinnor som vill bli yrkes- eller reservofficerare att
genomgå militär grundutbildning regleras i lagen (1980:1021) om militär
grundutbildning för kvinnor.

5.2 Värnplikt

De grundläggande bestämmelserna om värnplikten finns som tidigare nämnts i
värnpliktslagen. Denna är indelad i sex kapitel, som innehåller bestämmelser om
tjänstgöringsskyldigheten, inskrivning och redovisning av värnpliktiga, de
värnpliktigas tjänstgöring, skyldighet att göra adressanmälan och lämna
uppgifter, påföljder och laga förfall.
De viktigaste tillämpningsföreskrifterna finns i
- kungörelsen (1969:379) om inskrivning och redovisning avvärnpliktiga;
- kungörelsen (1969:380) om värnpliktigas tjänstgöring m.m.;
- värnpliktsutbildningsförordningen (1980:1035) och
- uppskovskungörelsen (1973:939).
Förfarandet vid hämtning av värnpliktiga till tjänstgöring regleras i
hämtningskungörelsen ( 1942:840).
Bestämmelser om överlämnande av order eller andra meddelanden från militära
myndigheter genom polismyndighetens försorg finns i kungörelsen (1942:841) med
vissa föreskrifter angående efterspaning av värnpliktiga m.fl. för överlämnande
av order eller andra meddelanden från militära myndigheter.
Bestämmelser om olika förmåner till de värnpliktiga finns förutom i 33 §
värnpliktslagen i
- värnpliktsförmånsförordningen (1976:1008)
- förordningen (1981:1145) om tandvård för värnpliktiga m.fl.
- familjebidragsförordningen (1991:1492)
- förordningen (1988:246) om grupplivförsäkring för värnpliktiga m.fl.och
- förordningen (1991:1385) om ekonomisk hjälp till värnpliktiga m.fl.
Varje svensk man är värnpliktig fr.o.m. det kalenderår då han fyller 18 år
t.o.m. det år när han fyller 47 år. Vid krig eller omedelbar krigsfara kan
värnplikten kvarstå även efter denna tid. Den värnpliktige är skyldig att göra
värnpliktstjänstgöring. Han kan emellertid under vissa förutsättningar bli
befriad från skyldigheten. Det gäller framför allt om han på grund av sjukdom
eller av någon annan orsak har en i sådan grad nedsatt fysisk och psykisk
prestationsförmåga att han inte kan fullgöra tjänstgöringen. Förutsättningar för
befrielse föreligger också om han genom tjänstgöringen löper en särskild risk
att få en sådan nedsättning av prestationsförmågan.
Värnpliktslagen har genom riksdagens beslut år 1992 (prop. 1991/92:101, bet
1991/92:FöU:12, rskr. 1991/92:337, SFS 1992:523) ändrats så att endast de
värnpliktiga som behövs för försvarsmaktens krigsorganisation eller fredstida
beredskap tas ut till värnpliktsutbildning. De värnpliktiga som inte skall
genomgå utbildning placerar uttagningsmyndigheten i en utbildningsreserv. Dessa
värnpliktiga får tas ut till värnpliktsutbildning endast om regeringen finner
att det behövs med hänsyn till landets försvarsberedskap.
Skyldigheten att fullgöra värnpliktstjänstgöring omfattar värnpliktsutbildning,
beredskapsövningar och krigstjänstgöring.
Värnpliktsutbildningen består av grundutbildning och repetitionsutbildning.
Grundutbildningens längd är reglerad i värnpliktslagen genom att det lägsta
respektive högsta antalet utbildningsdagar för de olika kategorierna
värnpliktiga anges.
Bestämmelser om utbildningstider återfinns för närvarande i 27 § 1 mom.
värnpliktslagen. I momentets inledning anges att värnpliktsutbildningen utgörs
av grundutbildning och repetitionsutbildning samt att repetitionsutbildningen
kan utgöras av krigsförbandsövningar, särskilda övningar, fackövningar,
särskilda fackövningar och mobiliseringsövningar. Återstoden av momentet är upp-
delat i tre avdelningar, som benämns A, B och C. Under A behandlas
grundutbildningen, under B krigsförbandsövningarna och under C de övriga
övningar som kan ingå i repetitionsutbildningen. Därutöver finns i 2 mom.
bestämmelser om skyldigheten för värnpliktiga att, om det är nödvändigt för
krigsberedskapen, fullgöra särskilda beredskapsövningar samt i 3 mom. bestäm-
melser om tjänstgöringsskyldigheten vid vissa utomordentliga förhållanden och om
beräkning av tjänstgöringstiden i vissa fall.
De nuvarande relativt korta spännvidderna vid angivandet av grundutbildningens
längd tillkom efter en ändring år 1976 för att möta kravet enligt 8 kap. 3 § i
RF att åligganden för enskilda skall meddelas genom lag. I prop. 1975/76:199 s.
34-35 hänvisade försvarsministern till ett uttalande av justitieministern i
propositionen angående grundlagsreformens (prop.1973:90 s. 211 ) betydelse för
kompetensfördelningen mellan riksdag och regering och de farhågor som framkommit
under remissbehandlingen om att en alltför långtgående delegering av norm-
givningsmakten till regeringen kunde bli följden av den föreslagna nya
grundlagen.
Mot bakgrund av detta uttalande ansåg försvarsministern i propositionen till
1976 års ändring i värnpliktslagen att de i värnpliktslagen och lagen om
vapenfri tjänst angivna utbildningstiderna måste preciseras mera än som var
fallet. I värnpliktslagen i dess dåvarande lydelse angavs nämligen grundut-
bildningstiden i spännvidder som varierade mellan 145 och 34 dagar. Tiden för
krigsförbandsövningarna angavs i ett högsta antal tjänstgöringsdagar för
samtliga de fem övningar som kunde åläggas värnpliktiga. Enligt
försvarsministerns uppfattning borde det vara tillräckligt att liksom dittills
ange maximi- och minimitider men göra spelrummen däremellan avsevärt mindre. Den
exakta bestämningen av utbildningens längd fick emellertid liksom tidigare ske
genom verkställighetsföreskrifter till lagen (prop 1975/76:199 s. 34-35). Genom
senare ändringar av värnpliktslagen har spännvidderna åter ökat och uppgår
numera som mest till 130 dagar.

Grundutbildningen enligt 27 § 1 mom. A värnpliktslagen

Bestämmelsen i 27 § 1 mom A värnpliktslagen som alltså behandlar
grundutbildningen, är nu uppdelad så att den i tur och ordning beskriver
grundutbildningens längd för värnpliktiga som har uttagits för utbildning vid
armén, flottan, kustartilleriet och flygvapnet, för vissa särskilda befattningar
samt för värnpliktiga som har uttagits till bevaknings- och depåtjänst. I be-
stämmelsen preciseras grundutbildningens omfattning inom vardera av dessa
utbildningar genom att det minsta och högsta antalet dagar som den värnpliktige
är skyldig att tjänstgöra anges särskilt för de olika kategorierna värnpliktiga.
Dessa värnpliktskategorier är för värnpliktiga inom armén, flottan,
kustartilleriet och flygvapnet följande.
l. menig G,
2. menig F,
3. menig E,
4. menig E i särskilt kvalificerad befattning (armén),
5. menig E i befattning i kustjägarförband (kustartilleriet),
6. gruppbefäl,
7. gruppbefäl i särskild befattning i underhålls- ellerunderrättelsetjänst
(flygvapnet),
8. plutonsbefäl,
9. plutonsbefäl i särskilt kvalificerad befattning (armén),
10. plutonsbefäl som har avlagt sjökaptens- eller sjöingenjörsexamen (flottan)
samt
11. kompanibefäl.
De särskilda befattningar som avses i bestämmelsen är följande;
1. apotekare,
2. läkare,
3. tandläkare
4. fältpräst,
5. personalvårdsassistent,
6. tekniker vid armén,
7. systemtekniker vid flygvapnet
8. meteorolog samt
9. tolk och förhörsledare.
Grundutbildningens längd för värnpliktiga i bevaknings- eller depåtjänst anges
särskilt.
Genom denna långt gående uppspaltning av grundutbildningen på olika
utbildningar och kategorier uppnås att den i lagen angivna spännvidden mellan
det lägsta och det högsta antalet dagar för de olika kategorierna värnpliktiga
kan göras förhållandevis snäv. Enligt värnpliktslagen är spännvidden mellan
kortaste och längsta utbildningstid 25 dagar för de flesta värnpliktiga. För
några befälsutbildningar uppgår den till 35, 40 och 55 dagar. Vid flottan är den
emellertid för vissa utbildningar 115 och, som längst, 130 dagar.
I värnpliktsutbildningsförordningen har regeringen föreskrivit det exakta antal
dagar som värnpliktiga inom de olika kategorierna och utbildningarna skall
fullgöra grundutbildning. Det antalet får frångås av myndigheterna endast under
vissa i förordningen särskilt angivna förutsättningar.
För de vapenfria tjänstepliktiga används en något annorlunda lagstift-
ningsteknik. Enligt 5 § lagen (1966:413) om vapenfri tjänst skall grund-
utbildning för alla vapenfria tjänstepliktiga vara minst 220 och högst 320
dagar, dvs. fastställas inom en spännvidd om 100 dagar.

Repetitionsutbildnin gen enligt 27 §1 mom. B och C värnpliktslagen

Repetitionsutbildningen skall omfatta högst fem övningar om vardera högst 30
dagar eller, i vissa befattningar, högst 40 dagar. Den sammanlagda utbild-
ningstiden skall vara minst 355 och högst 380 dagar.
Repetitionsutbildningens omfattning anges i 27 § 1 mom. B. Inledningsvis
föreskrivs att det högsta antalet krigsförbandsövningar är fem vid armén och
flygvapnet, två vid flottan och fyra vid kustartilleriet. I bestämmelsen anges
vidare hur många dagar krigsförbandsövningarna skall omfatta för värnpliktiga i
olika befattningar vid armén, marinen och flygvapnet. Befattningarna är
följande.
1. menig,
2. särskilt kvalificerad befattning för menig,
3. befattning för menig kategori E i kustjägarförband,
4. gruppbefäl,
5. särskilt kvalificerad befattning för gruppbefäl samt
6. plutons- eller kompanibefäl.
Det högsta antalet dagar som en krigsförbandsövning får omfatta för dessa olika
kategorier varierar mellan 15 dagar för menig vid marinen och flygvapnet och 32
dagar för plutons- och kompanibefäl vid armén och marinen.
Enligt 27 § 1 mom. B värnpliktslagen kan tiden för krigsförbandsövningen
utsträckas till att omfatta ytterligare två dagar därutöver för en värnpliktig i
befattning som kompanichef eller kompanikvartermästare eller i motsvarande be-
fattning eller med uppgift som materielredogörare. Inom armén får
krigsförbandsövningarna delas upp på två delövningar om sammanlagt högst 23
dagar för meniga och gruppbefäl och högst 30 dagar för plutons- och
kompanibefäl. Tiden för en krigsförbandsövning får vidare tas i anspråk för en
fackövning.
I 27 § 1 mom. C värnpliktslagen regleras skyldigheten att fullgöra
repetitionsutbildning som särskilda övningar. Särskilda övningar får åläggas
värnpliktiga i befattning för plutons- eller kompanibefäl samt värnpliktiga i
särskilt kvalificerade befattningar för meniga eller gruppbefäl. En sådan övning
skall omfatta högst elva dagar vid armén och marinen samt högst fyra dagar vid
flygvapnet. Varje värnpliktig får åläggas högst fem särskilda övningar. Inom
flygvapnet får med den värnpliktiges medgivande en särskild övning uppdelas i
två delövningar.
Mobiliseringsövningar får åläggas dels värnpliktiga som vid förband skall
fullgöra en uppgift som är av särskild betydelse för genomförandet av förbandets
mobilisering och dels värnpliktiga som är krigsplacerade vid förband vars
mobilisering är avsedd att kunna genomföras på avsevärt kortare tid än som
gäller för huvuddelen av försvarsmaktens förband. En värnpliktig är skyldig att
fullgöra högst fem mobiliseringsövningar om sammanlagt högst åtta dagar. Sär-
skild fackövning får åläggas värnpliktiga inom ramen för den
tjänstgöringsskyldighet som är avsatt för särskilda övningar.
Skyldigheten att göra beredskapsövningar gäller för varje värnpliktig under
sammanlagt 180 dagar utöver grundutbildning och repetitionsutbildning - om rege-
ringen anser att det är nödvändigt med hänsyn till försvarsberedskapen. Under
höjd beredskap får regeringen kalla in samtliga värnpliktiga eller en del av dem
för krigstjänstgöring.
Det finns möjligheter att få anstånd med utbildning eller annan tjänstgöring.
Den som avbryter tjänstgöring kan under vissa förutsättningar få tillgodoräkna
sig den tid under vilken han redan har tjänstgjort.
Värnpliktiga som har fullgjort sin grundutbildning kan genom uppskov undantas
från skyldigheten att tjänstgöra under höjd beredskap, om det "oundgängligen
behövs för att tillgodose behovet av personal inom andra delar av totalförsvaret
än försvarsmakten". Ett sådant undantag kan meddelas som uppskov eller som
kollektiv yrkesledighet inom vissa yrkesområden.
Den värnpliktige som inte blir befriad från skyldigheten att tjänstgöra skall
skrivas in. Det sker av en inskrivningsnämnd vid en inskrivningsförrättning.
Nämnden skall vid förrättningen även besluta om uttagning av den värnpliktige
för utbildning och avgöra om han skall höra till ett militärområde, flottan
eller kustartilleriet.
Ett beslut om uttagning till utbildning skall avse
- den typ av krigsbefattning som den värnpliktige skall utbildas till,
- de förband eller skolor där den värnpliktige huvudsakligen skall fullgöra sin
grundutbildning,
- grundutbildningens längd och
- året och månaden för planerad inryckning till grundutbildning.
Värnpliktsverket är den centrala förvaltningsmyndigheten för inskrivning och
redovisning av personalen inom det militära försvaret. Inom Värnpliktsverket
finns också sex värnpliktskontor med geografiskt sett olika verksamhetsområden.
Varje område har en inskrivningsnämnd.
En värnpliktig är skyldig att efter kallelse inställa sig vid ett värn-
pliktskontor för att närvara vid en inskrivningsförrättning. Han skall vid
förrättningen genomgå en inskrivningsprövning. Den omfattar medicinska och
psykologiska undersökningar, som skall ge underlag för en bedömning av hans
hälsotillstånd och fysiska och psykiska kvalifikationer. Undersökningarna syftar
vidare till att bedöma hans lämplighet för olika befattningar eller grupper av
befattningar.
Efter undersökningarna - som i allmänhet pågår under två dagar - träffar den
värnpliktige en mönstringsförrättare. Denne jämför resultaten från
undersökningarna med uppgifterna om det utbildningsbehov som skall tillgodoses.
Den värnpliktige får därefter ett skriftligt besked om en preliminär uttagning.
Av beskedet framgår var han skall fullgöra sin grundutbildning och tiden för
inryckningen. Om han inte är nöjd med uttagningen kan han inom en viss tid
anmäla detta till inskrivningsnämnden, som mer ingående behandlar hans fall.

5.3 Vapenfri tjänst

För de värnpliktiga, som på grund av sin personliga övertygelse rörande bruk av
vapen mot annan, inte kan fullgöra värnpliktstjänstgöring, erbjuder lagen om
vapenfri tjänst en möjlighet att fullgöra värnplikten såsom vapenfri tjänste-
pliktig. Bestämmelserna har sin grund i samhällets respekt för individens
åsiktsfrihet.
Enligt bestämmelserna skall den vapenfrie fullgöra tjänstgöring i verksamhet
som är betydelsefull för samhället under beredskap och krig.
Tjänst vid försvarsmakten skall i princip inte förekomma. Det kan emellertid
ske om den vapenfrie medger det. Enligt lagen får han i så fall inte övas i bruk
av vapen eller åläggas att bära vapen eller ammunition.
Den värnpliktige kan tidigast vid inskrivningen söka vapenfri tjänst. Därefter
kan ansökan om vapenfri tjänst göras när som helst under värnpliktstiden, från
18 till 47 års ålder. Den som har befriats från skyldigheten att göra värnplikt
kan inte heller göra vapenfri tjänst.
Prövningen av om den värnpliktige skall få vapenfri tjänst förenklades
väsentligt den 1 juli 1991. Den prövning som numera sker lägger ett större
ansvar på den enskilde. Den som söker vapenfri tjänst inom sex månader efter
inskrivningen skall försäkra att han har en allvarlig personlig övertygelse mot
att använda vapen mot annan. Ansökan skall bifallas utan ytterligare utredning,
om det inte finns särskilda skäl att närmare pröva sökandens inställning till
bruk av vapen.
Den som söker senare än sex månader efter inskrivningen skall lämna både en
försäkran och en kortfattad skriftlig redogörelse där han berättar om sin
inställning till att använda vapen mot annan. Även detta prövningsförfarande är
betydligt enklare än det som tidigare gällde.
En ansökan får inte avslås utan att sökanden har fått tillfälle att lämna
muntliga uppgifter i ärendet.
Den vapenfria tjänstgöringen omfattar grundutbildning och repetitions-
utbildning. Den sammanlagda utbildningstiden skall vara minst 355 och högst 380
dagar. Grundutbildningen skall omfatta minst 220 och som mest 320 dagar.
Vapenfristyrelsen prövar ärenden om tillstånd till vapenfri tjänst. Myndigheten
svarar också för uttagning, inkallelse, utbildning och krigsplacering av de
vapenfria tjänstepliktiga. Vapenfristyrelsens beslut om tillstånd till vapenfri
tjänst och om uttagning och tjänstgöring får överklagas hos Totalförsvarets
tjänstepliktsnämnd vars beslut inte får överklagas.
Den vapenfria utbildningen äger rum hos statliga myndigheter, kommuner och
landsting eller hos bolag, föreningar och stiftelser som regeringen bestämmer.
För närvarande har Svenska Röda Korset, Sveriges Civilförsvarsförbund och
Sveriges Kristna Ungdomsråd tillstånd att ordna vapenfriutbildning. Regeringen
har också beslutat att vapenfri tjänst får ske hos sådana aktiebolag med
uppgifter inom totalförsvaret där staten har aktiemajoriteten. Vapenfristyrelsen
beslutar i samråd med Arbetsmarknadsstyrelsen vilka myndigheter som skall få
bedriva vapenfriutbildning. Statliga myndigheter är skyldiga att inom sina
verksamhetsområden anordna vapenfri tjänst enligt Vapenfristyrelsens bestämman-
de.
De vapenfria tjänstepliktigas lydnadsplikt regleras i lagen om vapenfri tjänst.
Genom en hänvisning i den lagen till värnpliktslagen omfattas också de värnplik-
tiga av samma förmåner som övriga värnpliktiga.

5.4 Militär grundutbildning för kvinnor

Kvinnor som vill få anställning som yrkesofficerare måste genomgå militär
grundutbildning.
Till utbildningen får endast antas kvinnor som är svenska medborgare, under
antagningsåret fyller lägst 18 och högst 24 år och som kan bedömas ha förutsätt-
ningar att tillgodogöra sig officersutbildning.
Innan en kvinna antas skall hon hos Värnpliktsverket genomgå en särskild
antagningsprövning, som motsvarar den som de värnpliktiga genomgår. På grundval
av resultatet från prövningen föreslår Värnpliktsverket vilka som bör antas till
utbildningen. Beslut fattas av försvarsgrenschefen eller den myndighet som han
utser.
Utbildningen skall i längd och innehåll motsvara den grundutbildning som en
jämförbar kategori värnpliktiga fullgör enligt värnpliktslagen och bör
genomföras gemensamt med motsvarande utbildning för de värnpliktiga.

5.5 Allmän tjänsteplikt m.m.

Staten måste i allvarliga lägen fördela arbetskraften med hänsyn till
totalförsvarets krav. Allmän tjänsteplikt och arbetsförmedlingstvång skall
tillgodose behovet av en snabb och planerad inriktning av samhällslivet i krig
eller vid krigsfara. Genom den allmänna tjänstepliktslagen, som är en full-
maktslag, ges staten denna möjlighet. Bestämmelserna gäller i krig. Vid höjd
beredskap av annat skäl kan regeringen besluta att de skall tillämpas.
Regeringens beslut kan gälla alla eller en del av bestämmelserna i lagen.
Förordnande enligt lagen får ske för att tillgodose det behov av arbetskraft som
har synnerligen stor betydelse för totalförsvaret.
Med stöd av lagen får regeringen vid höjd beredskap i den omfattning som behövs
förordna om arbetsförmedlingstvång. Regeringen beslutar för varje särskild
arbetsplats om arbetsförmedlingstvånget. Det skall framgå av beslutet hur många
arbetstagare som arbetsgivaren behöver anställa. Så länge behovet inte är fyllt
får arbetsförmedlingen inte anvisa lämpliga arbetssökande andra arbeten eller
medge att de tar sådana arbeten. Detta innebär att en arbetsgivare inte får
anställa andra arbetstagare än dem som arbetsförmedlingen anvisar. Syftet är att
ge företräde åt ett visst behov av arbetskraft. Arbetsförmedlingen blir skyldig
att hänvisa personer som söker arbete till dessa arbetsplatser.
Kravet på arbetsförmedlingstvång tillämpas inte om det gäller en tillfällig
anställning eller om arbetstagaren är under 16 eller över 70 år. Undantag gäller
också om parterna är nära släktingar.
Ingen kan genom bestämmelsen om arbetsförmedling tvingas att ta ett visst
arbete. Den som söker har möjligheter att vägra. Det finns emellertid också
genom bestämmelsen om tjänsteplikt en skyldighet att utföra ett arbete. En av
bestämmelserna i allmänna tjänstepliktslagen föreskriver nämligen att en
arbetstagare som är mellan 16 och 70 år inte utan särskilt medgivande får lämna
sin anställning eller på annat sätt lägga ned sitt arbete. Detta kallas i all-
männa tjänstepliktslagen för tjänsteförlängning.
Var och en som är mellan 16 och 70 år kan vidare åläggas att anta och utföra
sådant arbete som hans kroppskrafter och hälsa tillåter. Skyldigheten kallas i
lagen för allmän tjänsteplikt. Plikten gäller inte vapentjänst inom det militära
försvaret men däremot uppgifter som de civilanställda utför inom försvarsmakten.
Arbetsförmedlingstvånget och tjänsteplikten gäller alla som bor eller
stadigvarande vistas i landet.
Den som till följd av värnplikt eller civilförsvarsplikt tjänstgör inom det
militära eller civila försvaret är undantagen från tjänsteplikt enligt lagen.
Detta gäller också vapenfria tjänstepliktiga.
Statligt anställda får åläggas tjänsteplikt i den omfattning som regeringen
bestämmer. En föreskrift om att en arbetstagare hos staten under krig inte utan
tillstånd får lämna sin anställning finns i lagen om offentlig anställning.
Regeringen får också besluta att bestämmelsen skall gälla vid höjd beredskap av
annat slag. Bestämmelsen kommer fr.o.m. den 1 juli 1994 att föras över till den
arbetsrättsliga beredskapslagen.

5.6 Civilförsvarsplikt m.m.

Bestämmelserna om civilförsvarsplikten finns i de författningar som reglerar
civilförsvarsverksamheten.
De som tas ut med civilförsvarsplikt kan bli skyldiga att tjänstgöra på
befattningar även i annan verksamhet inom totalförsvaret. Det förutsätter att
regeringen utfärdar tillämpningsföreskrifter till lagen om skyldighet för civil-
försvarspliktiga att tjänstgöra utanför civilförsvaret av det slag som har skett
för beredskapspolisen och hälso- och sjukvården. Dessa regler finns i
förordningen (1989:457) om uttagning av civilförsvarspliktiga till särskilda
civila sjukvårdsenheter och i förordningen (1986:616) om beredskapspolisen.
Skyldighet att utföra egentliga stridsuppgifter har emellertid bara de
civilförsvarspliktiga som har tagits ut till ordnings- eller
bevakningsuppgifter. Om tjänstgöringen är förenad med bruk av vapen, får den
civilförsvarspliktige inte åläggas sådan tjänstgöring, om det kan antas att bruk
av vapen är så oförenligt med hans personliga övertygelse att han inte kommer
att fullgöra tjänstgöringen.
Särskilda bestämmelser om utbildning och övning finns i förordningen (1977:577)
om grundutbildning och övning inom civilförsvaret.
Bestämmelser om förmåner till de civilförsvarspliktiga finns i 12 § 5 mom.
civilförsvarslagen och i förordningen (1976:1011) om förmåner till
civilförsvarspliktiga.
Civilförsvarspersonalens folkrättsliga ställning är reglerad i totalförsvarets
folkrättsförordning (1990:12).
Svenska medborgare bosatta i Sverige är skyldiga att tjänstgöra inom
civilförsvarsorganisationen i den utsträckning som deras kroppskrafter och
hälsotillstånd tillåter. Plikten gäller från det år de fyller 16 t.o.m. det år
de blir 65 år.
Även utländska medborgare som bor i Sverige kan - i den utsträckning som det är
lämpligt - bli skyldiga att göra civilförsvarstjänst. Regeringen har bestämt att
utlänningar som är bosatta i Sverige får åläggas att tjänstgöra vid verkskydd
för anläggningar eller byggnader där de har sin huvudsakliga sysselsättning och
inom hemskyddsorganisationen.
Verkskyddet finns reglerat både i civilförsvarslagen, civilförsvarskungörelsen
och i kungörelserna (1969:361 och 362) om civilförsvar vid verksanläggning
respektive militäranläggning. Verkskyddet har till uppgift att i krig rädda
personalen vid en viss anläggning. Personalen i verkskyddet rekryteras bland
personalen vid anläggningen. Verkskyddet organiseras vid anläggningar som har
stor betydelse för totalförsvaret, om anläggningen kan antas bli särskilt utsatt
vid stridshandlingar. Syftet med verkskyddet är att skapa bättre förutsättningar
för att kunna hålla viktiga anläggningar i gång genom en särskild räddnings-
organisation - verkskyddet - som snabbt kan sättas in och som har god kännedom
om förhållandena vid anläggningen. Genom att utsatta anläggningar på detta sätt
får en egen räddningsstyrka avlastas den kommunala räddningstjänsten. Verkskyd-
dets uppgifter betecknas i civilförsvarslagen som civilförsvarsuppgifter.
Genom 1982 års försvarsbeslut (prop. 1981/82:102, bil. 2) fastställdes att en
hemskyddsorganisation skulle inrättas. Organisationens viktigaste uppgifter är
att under höjd beredskap fungera som en länk mellan invånarna och kommunens
ledning främst beträffande civilförsvarsverksamheten men även vad gäller annan
kommunal verksamhet. Hemskyddet skall byggas upp i hela landet och utgå från
indelningen av landet i kommuner. Varje kommun indelas i hemskyddsområden som
omfattar 500-2000 invånare. Varje hemskyddsområde indelas i delområden som
omfattar ett kvarter eller motsvarande 50-200 invånare. Varje hemskyddsområde
leds av en hemskyddsgrupp om tre personer. Dessa rekryteras bland civilför-
svarspliktiga och skrivs in, utbildas och övas i fredstid. För verksamheten inom
ett delområde svarar ett hemskyddsombud. Hemskyddsombuden, som lyder under
hemskyddsgruppen, skall i fredstid rekryteras på frivillig väg och ges
erforderlig utbildning. Hemskyddsorganisationen är inte författningsreglerad.
En man kan samtidigt vara både civilförsvarspliktig och värnpliktig. Han kan
också vara skyldig att fullgöra annan tjänstgöring inom det militära försvaret.
Ingen får emellertid åläggas att tjänstgöra inom civilförsvarsorganisationen, om
han därigenom hindras att göra värnplikt, tjänstgöra som hemvärnsman eller
fullgöra annan tjänstgöringsskyldighet inom det militära försvaret. Den som är
skyldig att göra vapenfri tjänst får inte heller åläggas att tjänstgöra inom
civilförsvarsorganisationen om han därigenom hindras att fullgöra den vapenfria
tjänsten.
De civilförsvarspliktiga är under höjd beredskap skyldiga att tjänstgöra och
delta i utbildning och övning i den omfattning som verksamheten fordrar. När det
inte råder höjd beredskap får regeringen besluta att civilförsvarsplikt skall
fullgöras, om det är nödvändigt för försvarsberedskapen. Tjänstgöringstiden får
i dessa fall uppgå till högst 180 dagar för värnpliktiga som är inskrivna i
civilförsvarsorganisationen och till högst 30 dagar för andra civilför-
svarspliktiga.
Under andra förhållanden behöver de civilförsvarspliktiga inte tjänstgöra annat
än vid utbildning och övning. Grundutbildningstiden skall vara högst trettio
dagar för befattningar i civilförvarsorganisationen eller, när det gäller högre
befälsbefattningar eller andra specialbefattningar, högst sextio dagar.
En civilförsvarspliktig är vidare skyldig att delta i övningar under högst tio
dagar per fyraårsperiod.
Den personal som under höjd beredskap är skyldig att tjänstgöra i
civilförsvarsverksamheten skall i förväg tas ut till organisationen. Uttagningen
bör omfatta personer som på grund av sina uppgifter hos kommunen eller av annan
särskild orsak i första hand bör ingå i organisationen. Enligt bestämmelserna är
det lämpligt att därutöver välja personer som frivilligt har anmält sig till
tjänstgöring.
Uttagning till verkskydden skall ske bland anställda som har sin huvudsakliga
sysselsättning i den anläggning eller byggnad som verkskyddet har inrättats för.
Om det finns särskilda skäl, kan även andra komma i fråga.
Regeringen bestämmer hur många civilförsvarspliktiga som får vara
krigsplacerade i civilförsvarsorganisationen när höjd beredskap inte råder.
Länsstyrelsen upprättar en förteckning över dem som bör tas ut till
civilförsvarsorganisationen (utom verkskydden). Detta sker efter samråd med
länsarbetsnämnden, kommunerna och andra som har personkännedom och kan ge
upplysningar av betydelse för personurvalet. Länsstyrelsen tar därefter ut den
personal som ska ingå i civilförsvarsorganisationen. Länsstyrelsens beslut kan
överklagas. Räddningsverket får utfärda tillämpningsföreskrifter för
uttagningen.
Uttagningen av personal med civilförsvarsplikt sker i stor utsträckning bland
värnpliktiga som får uppskov från militär tjänstgöring, bland dem som vid 47 års
ålder lämnar det militära försvaret och bland dem som före 47 års ålder inte
längre behövs inom försvarsmaktens krigsorganisation och som de militära
myndigheterna därför överlämnar till Arbetsmarknadsstyrelsen för placering inom
det civila försvaret.

5.7 Tjänsteplikt vid räddningsinsatser i fred och krig

Möjligheterna att för räddningstjänst ta ut enskilda med tjänsteplikt regleras i
räddningstjänstlagen (1986:1102). Avsikten är bl.a. att räddningstjänsten med
räddningstjänstlagens bestämmelse om tjänsteplikt skall kunna mobilisera
personal inom civilförsvarsorganisationen som förstärkning vid stora
räddningsinsatser i fred. Räddningstjänstlagens bestämmelser om tjänsteplikt
tillämpas i både fred och krig. Räddningstjänstlagen ger räddningsledaren
befogenhet att för alla slag av insatser inom statlig och kommunal räddnings-
tjänst ta ut personer med tjänsteplikt för att förstärka räddningstjänsten. Om
personalen måste tas ut med tvång, sker det med stöd av bestämmelsen om tjänste-
plikt i räddningstjänstlagen.
Räddningstjänstlagen föreskriver att var och en som är mellan 18 och 65 år, om
det behövs, är skyldig att medverka i räddningstjänst. Skyldigheten gäller den
som har kunskaper, hälsa och kroppskrafter för att kunna delta.

5.8 Tjänsteplikt för hälso- och sjukvårdspersonal samt veterinärpersonal m.m.

Personal som i fred är eller har varit verksamma inom hälso- och sjukvården
eller veterinärverksamheten har tjänsteplikt när landet är i krig. Detsamma
gäller, om regeringen föreskriver det, när landet är i krigsfara eller när det
råder utomordentliga förhållanden som är föranledda av krig eller av krigsfara
som landet har befunnit sig i. Bestämmelserna avser vidare personal med
tillsynsuppgifter inom miljö och hälsoskyddet. Tjänsteplikten gäller alla mellan
16 och 70 år som är bosatta eller stadigvarande vistas i landet. Undantagna är
värnpliktiga som tjänstgör inom det militära försvaret eller personer som har
vapenfri tjänst. Den som omfattas av tjänsteplikten är skyldig att under högst
60 dagar medverka i utbildning och övning för tjänstgöringen under höjd
beredskap. En förutsättning för såväl tjänsteplikt som skyldigheten att delta i
utbildning är att kroppskrafter och hälsotillstånd tillåter att personen i fråga
deltar i verksamheten.
Socialstyrelsen är ansvarig för funktionen hälso- och sjukvård och skall se
till att verksamheten får den personal som behövs. Socialstyrelsen har bl.a.
till uppgift att registrera och inkalla den tjänstepliktiga personalen samt att
krigsplacera den personal som skall tjänstgöra inom den civila hälso- och
sjukvården och miljö- och hälsoskyddet. Socialstyrelsen får överlåta vissa
uppgifter på en annan statlig myndighet eller ett landsting. Länsstyrelsen kan
också efter beslut av Socialstyrelsen inkalla personal som skall tjänstgöra inom
miljö- och hälsoskyddet.
De personer som tas ut med stöd av lagen om tjänsteplikt för hälso- och
sjukvårdspersonal m.m. för att tjänstgöra inom det militära försvaret
krigsplaceras och inkallas enligt de bestämmelser som gäller för försvarsmakten.
Jordbruksverket och Livsmedelsverket leder under regeringen den veterinär-
verksamhet som äger rum under höjd beredskap. På högre regional nivå har
civilbefälhavaren till uppgift att samordna verksamheten. Han skall bl.a. se
till att resurserna är lämpligt fördelade mellan länen. Tyngdpunkten i ledningen
av den civila veterinärverksamheten ligger emellertid hos länsstyrelsen.

5.9 Tjänsteplikt för polispersonal och beredskapspolismän

Den i fred anställda polispersonalen är skyldig att i krig delta i rikets
försvar. Civilförsvarspliktiga kan, såsom tidigare nämnts, åläggas att under
höjd beredskap tjänstgöra inom bl.a. polisen. När riket är i krig skall även en
civilförsvarspliktig polis enligt brottsbalken anses som krigsman. En polis som
på grund av sjukdom, svag hälsa eller annan särskild omständighet inte kan eller
bör delta i stridshandlingar kan befrias från skyldigheten att tjänstgöra i
krig. Samma sak gäller deltidsanställda poliser och polispersonal "som inte är
fullt sysselsatta i tjänsten". Kvinnor i polisverksamheten - och tjänstemän som
varaktigt tjänstgör i särskild polisverksamhet för hindrande och upptäckande av
spioneri m.m. - får tas i anspråk för rikets försvar bara om krigshandlingarna
gör det "oundgängligen erforderligt".
Civilförsvarspliktiga kan enligt förordningen om beredskapspolisen i den
utsträckning som behövs tas ut för att under höjd beredskap tjänstgöra som
beredskapspoliser inom polisverksamheten. Regeringen har möjlighet att med
avsteg från bestämmelserna i förordningen besluta att civilförsvarspliktiga
skall tjänstgöra som beredskapspoliser redan när försvarsberedskap råder.
Beredskapspolisens uppgift är att delta i sådan polisverksamhet som har
anknytning till befolkningsskydd och räddningstjänst.
Länsstyrelsen beslutar om undantag från tjänsteplikten för den polispersonal
som av olika skäl bör befrias. Länsstyrelsen tar vidare ut de
beredskapspolismän som skall kunna tjänstgöra vid polismyndigheterna i länet.
Uttagningen skall ske i den omfattning och med den organisation som regeringen
bestämmer. Polischefen i ett distrikt får besluta om att tillfälligt förstärka
ett närliggande distrikt med polispersonal från det egna distriktet för att
polispersonalen där skall kunna ingripa mot fientliga trupper. Civilbefälhavaren
skall ägna särskild uppmärksamhet åt polisverksamheten.

6 Behovet av pliktpersonal

Regeringens bedömning: Regeringen bedömer att
behovet av pliktpersonal inom Försvarsmakten
innebär att ca 30 - 34 000 personer måste utbildas
årligen. För det civila försvaret bedöms behovet av
längre utbildning av pliktpersonal vara minst av
den omfattning som den nuvarande utbildningen av
vapenfria tjänstepliktiga. Utbildningen behöver
dock inte bli lika lång som den som nu gäller inom
den vapenfria tjänsten.

Pliktutredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens bedömning såvitt
avser behovet för det militära försvaret. I fråga om behovet av pliktpersonal
för det civila försvaret anser Pliktutredningen detta vara betydligt större än
vad regeringen bedömer det vara.
Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna har anfört någon avvikande mening
från Plikturedningens bedömning av behovet för det militära försvaret. I fråga
om det civila försvaret har remissinstanserna inte haft några invändningar av
principiell natur mot Pliktutredningens bedömning. Flera remissinstanser har
dock anfört avvikande mening mot det av Pliktutredningen angivna behovet av
pliktpersonal i såväl ökande som minskande riktning.
Skälen för regeringens bedömning: I fråga om personalbehovet inom
försvarsmakten angav Överbefälhavaren inför 1992 års totalförsvarsbeslut i
programplanen för perioden 1992 - 1997 och i ett kompletterande underlag till
denna att det kommande utbildningsbehovet under försvarsbeslutsperioden för
försvarsmaktens krigsorganisation kommer att uppgå till 35 - 38 000 personer
årligen. Enligt Överbefälhavarens bedömning skulle det kommande behovet
understiga den årliga krigsdugliga värnpliktskullen. Regeringen gjorde då samma
bedömning som Överbefälhavaren. Riksdagen beslutade genom en ändring i värn-
pliktslagen, som trädde i kraft den 1 juli 1992, att endast de värnpliktiga som
behövs för krigsorganisationen och den fredstida beredskapen skulle utbildas.
Övriga värnpliktiga skulle placeras i en utbildningsreserv.
Pliktutredningen har gjort vissa bedömningar om det framtida behovet av
pliktpersonal inom försvarsmakten. Regeringen har i allt väsentligt samma
uppfattning om behovet som Pliktutredningen. Det innebär bl.a. att, genom de
senare årens stora förändringar i försvarsmaktens struktur och storlek,
utbildningen av värnpliktiga har minskat. Vid en bedömning av behovet av
pliktpersonal måste man för övrigt också ta hänsyn till i vilken takt förbanden
i krigsorganisationen skall omsättas. Behovet av pliktpersonal - vilket också
gäller personal inom det civila försvaret - måste också avvägas mot hur många
som är anställda i befattningar som har direkt betydelse för totalförsvaret och
i vilken utsträckning personalbehovet kan täckas med frivilliga.
Regeringen fastställer årligen på förslag av Värnpliktsverket efter hörande av
försvarsgrenscheferna riktlinjer för fördelning av värnpliktiga för de tre
närmaste inskrivningsåren. Enligt beslut i december 1993 har regeringen
fastställt riktlinjer för åren 1994 - 1996. Enligt regeringens bedömning är
behovet årligen av pliktiga i Försvarsmakten 34 270, fördelade på 25 300 inom
armén, 2 870 inom marinen och 4 100 inom flygvapnet. I dessa siffror har då
lagts en inkallelsereserv om ca 10 procent. Det verkliga behovet utgörs således
av ca 31 000 årligen. Det innebär också att ca 6 - 8 000 värnpliktiga varje år
placeras i utbildningsreserven. Regeringen avser för övrigt att ompröva behovet
årligen i samband med budgetprocessen.
I fråga om behovet av pliktpersonal inom det civila försvaret anser regeringen
det vara mera svårbedömt. Det civila försvaret är nämligen inte någon
organisation utan består i princip av all icke-militär verksamhet i samhället.
Som nämndes tidigare är behovet av pliktpersonal beroende av hur långt
personalförsörjningen kan säkerställas genom anställda och frivilliga. Många
anställda hos företag och myndigheter kommer under beredskap och krig att lämna
sina vanliga arbeten för att tjänstgöra exempelvis med plikt inom
försvarsmakten. Genom att flytta anställda från krympande till växande områden,
genom att nyanställa personal och genom att utöka arbetstiden kan man emellertid
enligt regeringens bedömning räkna med att myndigheterna och företagen under
höjd beredskap kan lösa sina uppgifter. Det är också så att många av
nyckelpersonerna hos myndigheterna och företagen inte tas i anspråk för
militärtjänstgöring eller annan pliktjänstgöring i krig.
Man bör dock inte vara främmande för att behovet av personal inom vissa
funktioner kommer att öka i sådan utsträckning att det kommer att vara
otillräckligt med de anställda i fred, nyanställningar, omfördelningar och
frivilliga. Inte heller genom att underlåta att ta anställda inom dessa
funktioner i anspråk för plikttjänstgöring inom andra områden kan behovet
täckas. Man kan heller inte räkna med att genom användning av en allmän
tjänsteplikt täcka detta personalbehov.
Pliktutredningen har pekat på vissa funktioner eller delfunktioner inom vilka
ett behov av pliktpersonal är särskilt stort, exempelvis befolkningsskydd och
räddningstjänst samt hälso- och sjukvård. Men även andra funktioner omnämns.
Regeringen delar Pliktutredningens uppfattning i princip att det inom vissa
funktioner måste tillföras pliktpersonal för att myndigheterna m.fl. skall klara
sina viktiga uppgifter under höjd beredskap. Det finns också, som
Pliktutredningen påpekat, ett starkt behov av att föryngra delar av
krigsorganisationen inom det civila försvaret. Däremot kan regeringen inte nu
ställa sig bakom det antal tjänstepliktiga som Pliktutredningen angett.
Pliktutredningen anser bl.a. att det totala behovet av pliktpersonal inom det
civila försvaret uppgår till ca 250 000 personer, varav ca 8 500 behöver
utbildas årligen i fred. När en behovs bedömning görs kan man inte underlåta att
också se till vilket ekonomiskt utrymme som finns för att kunna ge
pliktpersonalen en ändamålsenlig utbildning. Regeringens bedömning är att
Pliktutredningen ansett behovet av pliktpersonal vara alltför stort.
Man bör också i det här sammanhanget bedöma behovet av utbildning och
utbildningstidens längd. Behovet av pliktpersonal - exempelvis inom det som nu
benämns civilförsvaret och som endast kräver en mycket kort utbildning eller
ingen utbildning alls - kan alltjämt vara ganska stort. Behovet av pliktpersonal
som bör genomgå en längre utbildning - två till åtta månader - har, enligt
regeringens mening, Pliktutredningen bedömt vara alltför stort. Det finns dock
inte anledning att i detta sammanhang göra en bedömning av det exakta behovet av
pliktpersonal inom det civila försvaret.
Regeringen vill dock särskilt peka på den personalförsörjning inom det civila
försvaret som i dag tillgodoses genom den vapenfria tjänsten och där längre
utbildning för krigsplacering inom den civila delen av totalförsvaret finns. I
dag utbildas årligen ca 1 500 värnpliktiga, som fått tillstånd till vapenfri
tjänst, inom flera funktioner inom det civila försvaret. Grundutbildningstiden
varierar mellan 220 och 310 dagar. Utbildningen syftar till krigsplacering som
bl.a. räddningsman, flygplatsbrandman, ambulanssjukvårdare och reparatör. Det
kommer fortfarande att finnas ett behov av längre utbildning inom det civila
försvaret. Vi bedömer att detta behov finns inom bl.a. funktionerna
befolkningsskydd och räddningstjänst, hälso- och sjukvård, transporter och
energiförsörjning. Bl.a. Statens räddningsverk, Luftfartsverket och vissa
affärsverk bör kunna användas som utbildningsanordnare. Omfattningen av verk-
samheten blir beroende av de behovsbedömningar som de bemanningsansvariga
organisationerna fortlöpande gör. Vår bedömning nu är också att verksamheten med
lång utbildning av pliktpersonal kommer att ha minst den omfattning som den
nuvarande ubildningen av vapenfria tjänstepliktiga. Även inom andra områden, där
vapenfria nu tjänstgör, kan behov av pliktpersonal finnas. Som Pliktutredningen
har framhållit bör dock utbildningarnas längd kunna variera i större
utsträckning än vad som för närvarande gäller för den vapenfria tjänsten.
Vidare kan det finnas skäl att pröva behovet av pliktpersonal inom helt nya
områden. Kulturinstitutioner är ett sådant område som har nämnts av riksdagen
(bet. 1991/92:Fiu30, rskr. 1991/92:350). De institutioner som har hand om
landets konstskatter kan enligt lagen (1992:1402) om undanförsel och förstöring
bli tvungna att vid krig eller krigsfara föra undan samlingarna för att på så
sätt skydda dem. I den mån man inte har personella och andra resurser för dessa
uppgifter, är regeringen inte främmande för tanken att i framtiden låta
pliktpersonal biträda med uppgifter på området. Hur omfattande dessa
krigsuppgifter är och vilken utbildning som krävs för dessa är det nu för tidigt
att säga något om. Det får närmast ankomma bl.a. på berörda konstmuseer att ta
initiativ till sakens fortsatta beredning.
Sammanfattningsvis vill regeringen anföra följande om behovet av pliktpersonal
i det civila försvaret.
Ansvar och uppgifter inom det civila försvaret är fördelat mellan statliga
myndigheter, kommuner, företag, organisationer m.fl. Den som har en sådan
uppgift skall förbereda sig i fred, bl.a. genom att bygga upp och vidmakthålla
en krigsorganisation.
Uppgifterna vid beredskap och i krig skall vara styrande för dimensioneringen
av krigsorganisationen. Den som är ansvarig för en krigsorganisation har att
fortlöpande avväga behovet av personal mot den uppgift som organisationen har,
de mål som ställts upp och tillgängliga medel. Man bedömer också i vilken
utsträckning bemanningen skall göras med anställd personal, frivilliga eller
pliktpersonal.
Antalet pliktiga som kommer att tas ut till det civila försvaret blir således
beroende av dessa avvägningar. Uttagningen av personal skall i första hand
baseras på den enskildes utbildning och civila yrkeserfarenheter. För vissa
befattningar kommer det att finnas ett behov av kompletterande utbildningar för
uppgiften vid beredskap och i krig.
7 Personalförsörjning med plikt

7.1 En totalförsvarsplikt

Regeringens förslag: Totalförsvarets behov av
personal bör även fortsättningsvis till stor del
tillgodoses genom i lag föreskriven
tjänstgöringsskyldighet. En för totalförsvaret
gemensam tjänstgöringsskyldighet - som möjliggör en
samlad användning av de personalresurser som står
till förfogande - skapas. Denna tjänst-
göringsskyldighet benämns totalförsvarsplikt.
Bestämmelserna om totalförsvarsplikten samlas i en
enda lag, bl.a. för att öka överblickbarheten i
regelsystemet och för att underlätta samordningen
av personalförsörjningen mellan det civila och det
militära försvaret.

Utredningarnas förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna är positiva till en
totalförsvarsplikt och till att bestämmelserna härom samlas i en lag.
Försvarsmaktens organisationsmyndighet - den myndighet som bildats med anledning
av att den nya myndigheten Försvarsmakten inrättas den 1 juli 1994 - har lämnat
ett gemensamt yttrande för Överbefälhavaren, Chefen för armén, Chefen för
marinen, Chefen för flygvapnet och Rikshemvärnschefen. Försvarsmaktens
organisationsmyndighet biträder således principiellt införandet av en total-
försvarsplikt med gemensam uttagning av pliktpersonal till det militära och
civila försvaret. Statens räddningsverk har tillstyrkt att en
totalförsvarsplikt införs och anfört att det ger möjlighet att skriva in
personal till hela totalförsvaret vid ett och samma tillfälle. Länsstyrelsen i
Stockholms län har påpekat att Pliktutredningen skapat ett förslag till
rationell lösning av rekryteringsfrågorna inom totalförsvaret. En majoritet av
remissinstanserna anser också att det ligger ett stort värde i att samla
bestämmelserna om totalförsvarsplikten i en lag.
Skälen för regeringens förslag: Som framgått har Sverige en lång tradition av
att bl.a. genom pliktbestämmelser tillgodose totalförsvarets behov av personal.
Grunden för all på plikt vilande försörjning av personal till totalförsvaret har
varit att var och en - inom vissa åldersgränser - efter sin förmåga skall delta
i landets försvar. Pliktutredningen har enligt sina direktiv haft att utgå från
att en stor del av totalförsvarets personalförsörjningen även i fortsättningen
skall tryggas genom pliktbestämmelser. Remissopinionen har med något undantag
(Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen) varit positiv till ett fortsatt
pliktsystem. Enligt de mål för det svenska totalförsvaret som statsmakterna har
lagt fast (se t.ex. prop. 1986/87:95, bet. 1986/87:FöU11, rskr.1986/87:310)
skall totalförsvaret vara så uppbyggt och organiserat att det är en hela folkets
angelägenhet. Regeringen anser att detta mål uppnås bäst genom ett på plikt
baserat personalförsörjningssystem. Ett sådant system måste emellertid vara upp-
byggt så att det tillåter ett rationellt utnyttjande av de personella resurserna
för att därigenom uppnå en bra totalförsvarseffekt.
Behovet av personal inom såväl det militära som det civila försvaret i det
krigsomställda samhället ställer krav på planering och förutseende. Ett stort
antal människor kommer att behöva kallas in dels för att tjänstgöra i det
krigsorganiserade militära försvaret, dels för att upprätthålla funktioner inom
det civila försvaret. Ett samlat användande av de personalresurser som står till
buds för det militära och civila försvaret kan medföra konkurrens om
nyckelpersoner. Om uttagning och inskrivning av personal kan ske redan i
fredstid, med beaktande av motstående intressen, skapas ett rationellare system
för personalförsörjningen. Förutsättningarna för relevant utbildning och
möjligheter för de berörda att förbereda sig för sina uppgifter i krig ökar
också.
De centrala bestämmelserna om plikttjänstgöring bör därför i så stor
utsträckning som möjligt integreras i ett system. Därigenom skapas en större
flexibilitet och en önskvärd samordning av personalförsörjningen mellan olika
verksamheter underlättas. Regeringen delar därför utredningarnas uppfattning att
en gemensam tjänstgöringsskyldighet för totalförsvaret - en totalförsvarsplikt -
bör införas och att bestämmelserna om denna plikt bör samlas i en lag.
Övergången till en totalförsvarsplikt har stor principiell betydelse. Den
innebär att totalförsvaret ses som en helhet, där olika behov vägs mot varandra
och där de tillgängliga personalresurserna fördelas på ett rationellt sätt. Krig
och beredskap innebär alltid mycket stora påfrestningar. Genom att utnyttja hela
befolkningens kunskap och kompetens inom alla för totalförsvaret viktiga områden
ges bästa möjliga förutsättningar att värna landet. En sammanhållen
totalförsvarsplikt bör således ses som ett instrument för att tillgodose
totalförsvarets personalbehov.

7.2 Totalförsvarspliktens innebörd

Regeringens förslag: Totalförsvarsplikten skall
innebära en skyldighet för varje svensk medborgare
och för den utländske medborgare som är bosatt i
Sverige att tjänstgöra inom totalförsvaret i den
omfattning som hans eller hennes kroppskrafter
och hälsotillstånd tillåter. Denna skyldighet föreslås
gälla från det år när personen fyller 16 år till ut-
gången av det år när personen fyller 70 år.
Tjänstgöringen skall kunna fullgöras som värnplikt,
civilplikt eller allmän tjänsteplikt. Värnplikten
och civilplikten skall omfatta grundutbildning,
repetitionsutbildning, beredskapstjänstgöring och
krigstjänstgöring. Den allmänna tjänsteplikten däremot
skall endast innebära en skyldighet för den som är
totalförsvarspliktig att tjänstgöra under höjd
beredskap.
Totalförsvarsplikten skall också innebära en
skyldighet för den totalförsvarspliktige att
medverka vid utredningar om sina personliga
förhållanden.
Värnplikten skall fullgöras i det militära
försvaret och skall inledas med grundutbildning.
Skyldigheten att fullgöra värnplikt föreslås liksom
för närvarande endast omfatta män som är svenska
medborgare till och med det kalenderår då
vederbörande fyller 47 år.
Med ändring av vad som gäller i dag skall dock
skyldigheten att fullgöra värnplikt gälla först från
början av det kalenderår när den totalförsvar-
spliktige fyller nitton år. Enligt nuvarande
bestämmelser kan värnplikten för den som har
inkallats till tjänstgöring kvarstå efter 47 års ålder
vid krig eller omedelbar krigsfara. Denna
generella skyldighet avskaffas.
Kvinnor som vill tjänstgöra i stridande
befattning inom totalförsvaret under höjd beredskap
skall få möjlighet att genomgå militär
grundutbildning oavsett om de vill få anställning
som officer eller inte.
Endast svenska män skall vara skyldiga att
fullgöra civilplikt med längre grundutbildning än 60
dagar. Kvinnor skall dock ha möjlighet att
frivilligt ansöka om antagning till en sådan grund-
utbildning.
Civilplikten skall fullgöras i såväl det civila
som det militära försvaret och skall inte få förenas
med egentliga stridsuppgifter, annat än om det är
fråga om ordnings- och bevakningsuppgifter. Möjlig-
heten att fullgöra tjänstgöring som inte är förenad
med bruk av vapen skall finnas kvar inom ramen för
civilplikten. En totalförsvarspliktig som skall
fullgöra civilplikt skall inte behöva

genomgå en grundutbildning, om han eller hon t.ex.
på grund av sin yrkesutbildning redan har de
grundläggande färdigheter som krävs för att upprät-
thålla en viss befattning.
Den allmänna tjänsteplikten skall - liksom i dag
- innefatta en skyldighet att under höjd beredskap
tjänstgöra i en ordinarie anställning eller att
efter anvisning av en myndighet utföra vissa
arbetsuppgifter. Till skillnad från vad som gäller
i dag skall även alla de som frivilligt åtagit sig
att tjänstgöra inom totalförsvaret under höjd be-
redskap vara skyldiga att göra detta med allmän
tjänsteplikt.

Utredningarnas förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens. Förslaget
att de som frivilligt åtagit sig att tjänstgöra inom totalförsvaret vid höjd
beredskap skall vara skyldiga att göra detta med allmän tjänsteplikt återfinns
endast i UFT:s betänkande. Pliktutredningen och UFT skiljer sig också åt
beträffande den nedre åldersgränsen för tjänstgöringsskyldighet inom det
militära försvaret. Pliktutredningen har inte föreslagit någon förändring i
förhållande till vad som gäller i dag medan UFT föreslår en höjning till det
kalenderår varunder den totalförsvarspliktige fyller 19 år.
Remissinstanserna: Flera remissinstanser har uttryckt tveksamhet över
förslaget att höja åldern för tjänstgöringsskyldighet från 65 år till 70 år.
Civilbefälhavaren i Nedre Norrlands civilområde har t.ex. anfört att en höjning
av pliktåldern rent generellt och inom vissa funktioner kan medföra problem,
särskilt där de fysiska kraven på den tjänstgöringsskyldige är höga.
Vapenfristyrelsen har ifrågasatt höjningen och anfört att utredningarna inte
redovisat några behovsrelaterade motiv för en höjd gemensam åldersgräns. Även
Värnpliktsverket och Överstyrelsen för civil beredskap har avstyrkt en höjning
av åldersgränsen.
När det gäller förslaget att kvinnor skall kunna genomgå militär
grundutbildning är remissinstanserna positiva till att en sådan möjlighet
öppnas. Såväl Sveriges Centrala Värnpliktsråd som Sveriges Vapenfria
Tjänstepliktigas Medinflytandeorganisation liksom flertalet partiers
ungdomsorganisationer anser att en könsneutral totalförsvarsplikt skall gälla.
Sveriges Vapenfria Tjänstepliktigas Medinflytandeorganisation har ansett att
civilplikten på samma sätt som värnplikten alltid skall inledas med en
grundutbildning. Styrelsen för psykologiskt försvar har funnit det svårt att ur
lagförslaget utläsa vad civilplikten konkret skulle innebära. Styrelsen liksom
Överstyrelsen för civil beredskap har också anfört att det från folkrättslig
synpunkt - med hänsyn till skillnaderna mellan kombattanter och civila - skulle
vara klarare om all verksamhet som utövades under civilplikt var vapenfri och
all civilpliktig personal entydigt kunde betecknas som civil.
Framförallt landstingen har ansett att utredningarna lämnat något otydliga
förslag när det gäller skyldigheten för kvinnlig hälso- och sjukvårdspersonal
att tjänstgöra. De har efterlyst tydligare bestämmelser när det gäller skyldig-
heten för hälso- och sjukvårdspersonal att tjänstgöra med civilplikt eller med
allmän tjänsteplikt.
Riksförbundet Sveriges Lottakårer, Sveriges Kvinnliga Bilkårers Riksförbund och
Svenska Blå Stjärnan har inte principiellt haft något att erinra mot förslaget
att den som tecknat frivilligt avtal skall vara skyldig att tjänstgöra med plikt
under höjd beredskap. Tvärtom har de ansett att en sådan bestämmelse i sig kan
öka trovärdigheten för de frivilliga försvarsorganisationerna och deras
medlemmar.

Skälen för regeringens förslag

Åldersgränser

För närvarande gäller en övre gräns på 65 år för tjänstgöringsplikt inom
civilförsvaret och en övre gräns på 70 år för hälso- och sjukvårdspersonal.
Enligt Pliktutredningen kommer det även i framtiden att finnas ett behov av
personal över 65 år inom det civila försvaret. Det kan antas att behovet framför
allt kommer att omfatta särskilda yrkeskategorier, såsom sådana som i dag är
tjänstepliktiga enligt någon av de lagar som reglerar tjänstgöringsskyldigheten
för vissa yrkesgrupper. Regeringen anser inte att det är motiverat med en
särskild undantagsregel avseende en längre tjänstgöringsskyldighet för viss
personal. Genom en höjning av åldersgränsen till 70 år för alla personalkater-
gorier inom det civila försvaret åstadkoms en enhetlig reglering och en
möjlighet öppnas att vid behov rekrytera nyckelpersoner inom andra
yrkeskategorier och högre upp i åldrarna än vad som nu är fallet. Med hänsyn
till att åldersstrukturen i vårt samhälle förändras i den riktningen att vi får
allt fler äldre ser regeringen det som naturligt att pensionärer som har en god
hälsa får möjlighet att verka inom det civila försvaret ytterligare några år.
Regeringen vill emellertid i detta sammanhang framhålla - med anledning av de
farhågor som uttryckts av vissa remissinstanser - att den föreslagna plikten
endast gäller om ifrågavarande persons hälsotillstånd och kroppskrafter tillåter
tjänstgöringen. Det är därför väsentligt att den som omfattas av totalförsvar-
splikten åläggs att medverka vid utredningar om sina personliga förhållanden.
Därigenom kan det säkerställas att ingen åläggs en tjänstgöring som går utöver
hans eller hennes förmåga.
När det gäller den totalförsvarsplikt som enligt regeringens förslag skall
fullgöras som värnplikt anser regeringen att skyldigheten att fullgöra sådan
tjänst bör begränsas i förhållande till vad som gäller i dag. En ändring av den
nedre åldersgränsen från det kalenderår när 18-årsdagen inträffar till det
kalenderår när 19-årsdagen inträffar tillgodoser önskemål om att avskaffa
möjligheten att med plikt ta i anspråk underåriga för militärtjänst. Önskemålen
har framförts av den kommitté som övervakar efterlevnaden av 1989 års
FN-konvention om barnens rättigheter. Regeringen delar utredningarnas bedömning
att det saknas anledning att ändra den nuvarande 47-årsgränsen för skyldigheten
att tjänstgöra inom det militära försvaret. Regeringen anser också att det
saknas ett generellt behov av en bestämmelse som möjliggör att i krigstid
förlänga tjänstgöringstiden bortom det kalenderår när den totalförsvarspliktige
fyller 47 år. De eventuella behov som kan uppstå i krigsorganisationen av
personal som är äldre än 47 år kan lösas på andra sätt och regeringen finner det
dessutom angeläget för den enskilde att ha en klar åldersgräns för
tjänstgöringspliktens upphörande inom det militära försvaret.

Kvinnors tjänstgöring

En utvidgning till att låta kvinnor omfattas av en skyldighet att mönstra skulle
visserligen innebära att kvalitén inom Sveriges totalförsvar skulle öka.
Regeringen anser dock - i frågan om en könsneutral totalförsvarsplikt - att det
inte finns tillräckliga skäl att frångå utredningarnas förslag i denna del. I
ett läge med krympande resurser och där inte alla män i aktuella åldersklasser
kommer att tas i anspråk med plikt saknas det anledning att införa en utvidgad
plikt. Således bör kvinnor inte tvingas att delta i det militära försvaret.
Kvinnor bör emellertid ha samma möjligheter som männen att delta i Sveriges
totalförsvar. De bör därför beredas möjlighet att genomgå militär grundut-
bildning eller längre grundutbildning än 60 dagar inom det civila försvaret. Vi
återkommer i avsnitt 7.7 med förslag om hur den möjligheten för kvinnor att
tjänstgöra i det militära försvaret och på kvalificerade befattningar i det
civila försvaret bör utformas.

Förhållandet mellan civilplikt och allmän tjänsteplikt

När det gäller den tjänstgöring som föreslås benämnas civilplikt kan följande
påpekas med anledning av vissa remissinstansers synpunkter på begreppet och på
frågan om tjänstgöringsskyldighet med allmän tjänsteplikt eller civilplikt.
Regeringens förslag innebär att tjänstgöring med civilplikt skall fullgöras i de
verksamheter inom totalförsvaret som regeringen bestämmer. Avsikten är således
att i en förordning närmare reglera inom vilka verksamheter tjänstgöring med
civilplikt kan äga rum. Skillnaden mellan civilplikt och allmän tjänsteplikt bör
enligt regeringen vara den att tjänstgöring med allmän tjänsteplikt inte skall
äga rum annat än vid höjd beredskap. Regeringen anser att en förutsättning för
skyldigheten att fullgöra värnplikt eller civilplikt skall vara att vederbörande
skrivits in för sådan tjänstgöring. Regeringen ansluter sig till UFT:s förslag
att skyldighet att tjänstgöra med allmän tjänsteplikt inte skall kräva
inskrivning. En sådan tjänstgöringsskyldighet kommer inte heller enligt
regeringens förslag att vara förknippad med något krav på grundutbildning eller
repetitionsutbildning.
Det är emellertid viktigt att hålla i minnet att det som en följd av en
anställning åligger en arbetstagare att delta i av arbetsgivaren anordnade
övningar för att vissa funktioner skall kunna upprätthållas vid höjd beredskap.
Denna skyldighet kommer således också att gälla för den hälso- och
sjukvårdspersonal som är anställd inom t.ex. landstingen, eftersom landstingens
verksamhet skall upprätthållas under höjd beredskap. Enligt regeringen är det
dock inte avsikten att bestämmelserna om tjänstgöring med civilplikt i första
hand skall reglera förhållandena för den personal som redan är anställd i den
aktuella verksamheten. Den "krigsplacering" som sker av personal och som är en
följd av en myndighets eller en annan arbetsgivares ansvar för verksamheten i
krig är således inte tänkt att regleras av lagen. För en person som inte är
krigsplacerad i det militära eller det civila försvaret med stöd av den lag som
nu föreslås och som därför kan kvarbli i sin anställning får lagens bestämmelser
således betydelse endast så till vida att personen till följd av reglerna om
allmän tjänsteplikt inte får lämna sin anställning under höjd beredskap. Detta
innebär att en stor del av den kritik som framför allt landstingen riktat mot
utredningarnas förslag när det gäller otydligheter i frågan om skyldigheten att
tjänstgöra med civilplikt eller allmän tjänsteplikt inte är berättigad. Tvärtom
kommer, om regeringens förslag antas, ett system som möjliggör en bättre
hushållning med och planering av personalresurserna att skapas. Genom
inskrivning och krigsplacering av dem som är totalförsvarspliktiga med
skyldighet att fullgöra värnplikt eller civilplikt åstadkoms klarare
förhållanden i fråga om en viss persons disponibilitet för en viss uppgift. De
myndigheter eller andra arbetsgivare som har att planera för en verksamhet i
krig kan därefter utifrån dessa förhållanden ordna sin bemanning och vidta
övriga åtgärder i form av övningar etc. Totalförsvarets pliktverk bör handha in-
skrivningen av pliktpersonal. Uppgifter skall således kunna erhållas från verket
om hur arbetsgivarens egen personal är ianspråktagen. Först om det visar sig att
den personal som finns tillgänglig för arbetsgivaren inte räcker för att
upprätthålla en verksamhet kan det komma i fråga att med civilplikt skriva in
personal för tjänstgöring. Till verket skall också kunna anmälas att en viss
arbetstagare innehar en sådan nyckelposition att arbetstagaren i första hand bör
tas i anspråk för den verksamheten. En sådan person skall då inte skrivas in med
värnplikt eller civilplikt för någon annan verksamhet.
I detta sammanhang kan också påpekas att - som redan nämnts - regeringen
ansluter sig till UFT:s förslag att tjänstgöring med civilplikt som huvudregel
inte skall vara förenad med egentliga stridsuppgifter. Ett undantag utgör emel-
lertid sådan tjänstgöring som innebär ordnings- och bevakningsuppgifter.

Hälso- och sjukvårdspersonal m.fl.

Med regeringens förslag upphör lagen om tjänsteplikt för hälso- och
sjukvårdspersonal samt veterinärpersonal m.m. att gälla. Detta innebär bl.a. att
den skyldighet som gäller i dag för dessa personalkategorier att delta i
utbildning och övning för tjänstgöring under höjd beredskap inte regleras i en
särskild lag. Såsom anförts under föregående avsnitt kommer dock dessa
personalkategorier - liksom andra arbetstagare - att till och med 70 års ålder
omfattas av totalförsvarsplikten. Regeringens förslag innebär således att dessa
kommer att omfattas av en plikt att tjänstgöra under höjd beredskap oavsett om
de skrivits in med civilplikt eller inte.
För alla dem som inte skrivits in med civilplikt kommer utbildning och övning,
enligt vad som redogjorts för under avsnittet ovan om förhållandet mellan
civilplikt och allmän tjänsteplikt, att kunna ske inom ramen för deras
anställning. I den mån något anställningsförhållande inte föreligger mellan det
organ som har bemanningsansvaret och den som detta organ önskar ta i anspråk för
övning och annan utbildning kan inskrivning för civilplikt komma i fråga. Detta
kan också komma i fråga i de fall där den tjänstgöring som skall äga rum inte
omfattas av anställningens innehåll enligt avtalet mellan arbetsgivaren och
arbetstagaren. Genom inskrivningen för civilplikt blir den totalförsvarspliktige
skyldig att fullgöra t.ex. repetitionsutbildning i form av övningar av olika
slag. Genom inskrivning för civilplikt kan också säkerställas att
nyckelpersonal såsom, anställda med i detta avseende otillräckliga an-
ställningsavtal, sådana som varit anställda eller andra, inte tas i anspråk för
andra ändamål, t.ex. med värnplikt inom det militära försvaret. Regeringen
kommer i det följande att redogöra för det centraliserade
inskrivningsförfarandet som skall säkerställa att ingen tas i anspråk för mer än
en uppgift under höjd beredskap.

Folkrättslig status

Med anledning av Styrelsens för psykologiskt försvar och Överstyrelsens för
civil beredskap påpekande om att det ur folkrättslig synpunkt är angeläget att
ha klara bestämmelser för att undvika missförstånd om vilka personalkategorier
som åtnjuter folkrättsligt skydd som kombattanter respektive som civila vill
regeringen klargöra följande. Om det förslag som nu lämnas angående
totalförsvarspliktigas tjänstgöringsskyldighet med civilplikt antas och en
därefter följande förordning beslutas av regeringen i vilken preciseras inom
vilka verksamheter inom Sveriges totalförsvar sådan tjänstgöring kan äga rum,
kommer en individs folkrättsliga status - liksom i dag - att avgöras av den
tjänstgöring som faktiskt utförs. Sverige är i detta avseende bundet av tolk-
ningarna av den internationella humanitära rätten i väpnade konflikter enligt
Genèvekonventionerna den 12 augusti 1949 med 1977 års tilläggsprotokoll I och
II. Genom totalförsvarets folkrättsförordning (1990:12) har regeringen lämnat
föreskrifter till ledning och tolkning för svensk del av dessa konventioner. Ett
införande av en totalförsvarsplikt med skyldighet att fullgöra civilplikt kommer
vid tolkningen av en persons folkrättsliga status inte att medföra några
förändringar eller avsteg från vad som gäller i dag. Alltjämt kommer således den
faktiska tjänstgöringen att vara avgörande för om en person i folkrättsligt hän-
seende skall bedömas vara kombattant, civilförsvarspersonal, själavårdspersonal,
civil åtföljande stridskrafterna eller civil personal.

Vapenfria

Regeringen ansluter sig till utredningarnas förslag att det, om en total-
försvarsplikt införs, inte finns anledning att särreglera vapenfri tjänstgöring.
Sådan bör, såsom utredningarna framfört, kunna äga rum inom ramen för
civilplikten. Såsom redan nämnts bör den tjänstgöring som fullgörs som civil-
plikt som huvudregel inte vara förenad med egentliga stridsuppgifter annat än om
det är fråga om ordnings- eller bevakningsuppgifter. Regeringen kommer i det
följande att redogöra för de bestämmelser som föreslås för att tillförsäkra den
enskilde garantier för att han inte mot sin övertygelse tvingas till sådan
tjänstgöring som är förenad med bruk av vapen.

Civilplikt utan grundutbildning

Sveriges Vapenfria Tjänstepliktigas Medinflytandeorganisation har framfört
synpunkten att fullgörandet av tjänstgöring med civilplikt alltid skulle inledas
med grundutbildning. Regeringen ansluter sig dock till utredningarnas förslag
att den frågan får prövas mot bakgrund av den aktuella personens kompetens och
övriga utbildning. Regeringen anser således - liksom utredningarna - att tjänst-
göring med civilplikt inte alltid skall inledas med en grundutbildning. Det
saknas anledning att med stöd av pliktbestämmelser grundutbilda en enskild i de
fall utbildningsbehov uppenbart saknas. Däremot kan det finnas anledning att
genom repetitionsutbildning säkerställa att vederbörandes kunskaper och
färdigheter upprätthålls och utvecklas.

Allmän tjänsteplikt för frivilliga

När det gäller frågan om en person som frivilligt åtagit sig att tjänstgöra inom
totalförsvaret under höjd beredskap skall vara skyldig att göra detta med allmän
tjänsteplikt och följaktligen kunna straffas om avtalet inte fullföljs, vill
regeringen erinra om att det redan i dag följer en sådan förpliktelse för den
som förbundit sig att i krig tjänstgöra hos Försvarsmakten - förutsatt att
avtalet innebär att tjänstgöringen medför status av krigsman. Många av
frivilligorganisationernas medlemmar kommer att vid höjd beredskap erhålla
status av krigsmän och således omfattas av straffbestämmelserna i 21 kap.
brottsbalken och av disciplinbestämmelserna i lagen (1986:644) om
disciplinförseelser av krigsmän, m.m. Regeringen anser emellertid, liksom UFT,
att det bör finnas en möjlighet att genom hot om straff säkerställa att en
person som åtagit sig en viss tjänstgöring också inom det civila försvaret
verkligen fullföljer sitt åtagande i ett skärpt läge. Om regeringens förslag i
denna del antas, skapas också lika förhållanden för tjänstgöring inom det
militära och det civila försvaret.

7.3 Utredning om de totalförsvarspliktigas förhållanden

Regeringens förslag: Skyldigheten för alla som är
totalförsvarspliktiga att lämna uppgifter och
medverka vid utredningar angående personliga
förhållanden läggs fast i lagen. Endast män som är
svenska medborgare skall vara skyldiga att
mönstra. Skyldigheten att genomgå mönstring skall
dock, om det inte finns särskilda skäl, upphöra vid
utgången av det kalenderår när den totalför-
svarspliktige fyller 24 år. På grundval av en
mindre omfattande utredning än mönstring skall den
totalförsvarspliktige kunna tas i anspråk för tjänst-
göring med civilplikt, dock endast med en grundut-
bildningstid som inte överstiger 60 dagar.
Ansvaret för att manliga totalförsvarspliktiga
genomgår mönstring skall ligga på Totalförsvarets
pliktverk. Annan mindre omfattande utredning
skall kunna göras av det verket eller av andra
myndigheter och av kommuner, landsting eller
kyrkliga kommuner som har behov av pliktpersonal
för att uppfylla det planerings- och be-
manningsansvar som åvilar dem i egenskap av
ansvariga för verksamheter inom det civila
försvaret.
Ingen skall kallas att genomgå mönstring, om det
är uppenbart att personen i fråga saknar förmåga att
fullgöra såväl värnplikt som civilplikt. Vidare skall
nuvarande möjligheter att efter mönstring besluta
om befrielse från tjänstgöring finnas kvar, om
resultatet från mönstringen visar att den
totalförsvarspliktige saknar förutsättningar att
fullgöra både värnplikt och civilplikt.
Totalförsvarets pliktverk skall då besluta att den
totalförsvarspliktige inte är skyldig att fullgöra
sådan tjänst. Vid bedömningen av om en totalförsvars-
pliktig saknar förutsättningar att fullgöra värnplikt
eller civilplikt skall i huvudsak samma kriterier
som i dag är styrande enligt värnpliktslagen tjäna
som utgångspunkt, d.v.s om någon på grund av sjukdom
eller av någon annan orsak har sin fysiska eller
psykiska prestationsförmåga nedsatt i sådan grad att
tjänsten inte kan fullgöras eller annars genom
tjänstgöringen löper särskild risk att få en sådan
nedsättning av prestationsförmågan. Detta innebär
bl.a. att den som inte uppfyller förutsättningarna
för att fullgöra värnplikt och därmed inte kan
skrivas in för sådan tjänst ändå kan komma att tas i
anspråk med civilplikt. Liksom i dag skall således
utredningen om den totalförsvarspliktiges förutsätt-
ningar att tjänstgöra inom totalförsvaret säkerställa
att ingen enskild åläggs en tjänstgöring som går utöver
hans eller hennes förmåga.

Utredningarnas förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Som ovan anförts har några remissinstanser ansett att även
kvinnor skall åläggas en skyldighet att genomgå mönstring. I övrigt har
remissinstanserna inte haft något att erinra mot förslagen i dessa delar.
Skälen för regeringens förslag: Förslaget överensstämmer i stort med vad som
redan gäller, förutom när det gäller åldersgränsen för mönstring. En total-
försvarspliktig som inte har mönstrat före det kalenderår då han fyller 28 år
blir i dag inte kallad till mönstring. Med hänsyn till att totalförsvarets behov
av personal, såsom Pliktutredningen har anfört, kan tillgodoses redan vid en
övre åldersgräns för mönstring på 24 år anser regeringen att en totalförsvars-
pliktig i princip inte skall vara skyldig att mönstra efter det kalenderår när
han fyller 24 år. Regeringen delar dock UFT:s bedömning att det bör finnas en
möjlighet att kalla den till mönstring som genom någon form av otillbörligt för-
farande låtit bli att åtlyda en kallelse till mönstring.
Regeringen har redan tidigare redogjort för varför en kvinna inte bör åläggas
en skyldighet att mönstra.
Den mindre omfattande utredningen - den som i dag handhas av länsstyrelserna -
bör såsom redan nämnts kunna handhas såväl av Totalförsvarets pliktverk som av
vissa andra som är bemanningsansvariga för en verksamhet. Beslut om inskrivning
efter en sådan utredning bör emellertid endast kunna fattas av Pliktverket
vilket regeringen återkommer till nedan.

7.4 Inskrivning

Regeringens förslag: Om den totalförsvarspliktige
har bedömts ha förutsättningar att tjänstgöra inom
totalförsvaret skall han eller hon skrivas in av
den centrala myndighet som skall handha regi-
streringen av all pliktpersonal, Totalförsvarets
pliktverk.
Inskrivningen skall vara en förutsättning för att
en totalförsvarspliktig skall vara skyldig att
fullgöra värnplikt eller civilplikt. Mönstring skall
vidare vara en förutsättning för inskrivning för
tjänstgöring med värnplikt eller med civilplikt med
längre grundutbildning än 60 dagar.
Inskrivningsbesluten beträffande dem som
mönstras skall fattas i omedelbar anslutning till
mönstringen och skall innebära att den prövade på
grundval av resultatet från mönstringen placeras i
en befattningsgrupp för chefer, för specialister
eller för övriga. Inskrivning skall ske för
värnplikt, civilplikt eller i en utbildnings-
reserv.
För värnplikt och civilplikt skall skrivas in så
många totalförsvarspliktiga som behövs för Försvars-
maktens och det civila försvarets behov i krig
eller för Försvarsmaktens behov för den fredstida
beredskapen. I utbildningsreserven skall endast
finnas sådana totalförsvarspliktiga som i lagen
åläggs en skyldighet att

mönstra och fullgöra grundutbildning under mer än 60
dagar. Utbildningsreserven kommer därför inte att
innehålla kvinnor. Utbildningsreserven skall vara
gemensam för det militära och det civila försvaret.
Regeringen bemyndigas att ta i anspråk och
skriva in för värnplikt eller civilplikt med längre
grundutbildning än 60 dagar de totalförsvars-
pliktiga som efter mönstring placerats i utbild-
ningsreserven, om det behövs med hänsyn till Sveri-
ges försvarsberedskap. Denna möjlighet skall finnas
fram till det kalenderår då den totalförsvars-
pliktige fyller 30 år, förutsatt att han inte har
tagits i anspråk för andra uppgifter inom
totalförsvaret utan kvarstår i utbildningsreserven.
En totalförsvarspliktig som placerats i utbild-
ningsreserven skall också kunna skrivas in för
civilplikt med en grundutbildning som inte över-
stiger 60 dagar.
Om beslutet om inskrivning för värnplikt eller
civilplikt innebär att den totalförsvarspliktige
skall fullgöra grundutbildning, skall beslutet
också innehålla besked om den befattning eller typ
av befattning som han eller hon skall utbildas
till liksom var grundutbildningen huvudsakligen
skall fullgöras och hur länge den skall pågå. Om
grundutbildningen skall pågå mer än 60 dagar, skall
dessutom anges året och månaden när
grundutbildningen är planerad att börja. Dessutom
skall besked ges om grundutbildningens längd.
Inskrivning för civilplikt som inte omfattar
grundutbildning kan ske. I sådana fall skall
bestämmas vilken befattning den som skrivs in
skall upprätthålla.
Inskrivningsnämnden skall finnas kvar men får
formellt sett en ny funktion. Nämnden skall utgöra
en del av det centrala verkets organisation. En
totalförsvarspliktig som efter mönstring är missnöjd
med ett beslut om inskrivning får hos inskriv-
ningsnämnden begära en förnyad prövning. En inskriv-
ningsnämnds beslut skall kunna överklagas till den
myndighet som regeringen bestämmer.

Utredningarnas förslag: Överensstämmer i stort med regeringens förslag.
Pliktutredningen och UFT har dock lämnat olika förslag när det gäller frågan om
vilka som skall kunna skrivas in i utbildningsreserven. Pliktutredningen har
föreslagit att även kvinnor som frivilligt ansökt om att få fullgöra militär
grundutbildning eller lång civil sådan skall kunna placeras i utbildnings-
reserven medan UFT däremot föreslagit att utbildningsreserven enbart skall
innehålla personer som är skyldiga att fullgöra lång grundutbildning.
Pliktutredningen har vidare föreslagit att inskrivningsbeslutet skall kunna
fattas upp till tre månader efter mönstringstillfället medan UFT ansett att den
mönstrade skall underrättas redan vid mönstringstillfället om innehållet i
inskrivningsbeslutet eller om att han inte är skyldig att fullgöra någon
tjänstgöring.

Remissinstanserna: Förslaget att det centrala verket skall handha beslut om
inskrivning av de totalförsvarspliktiga tillstyrks av flertalet remissinstanser.
Ett flertal landsting har emellertid tolkat utredningarnas förslag som om
verkets ansvarsområde skulle medföra ett omfattande merarbete för landstingen
vid fullgörandet av det bemannings- och planeringsansvar som åligger dessa.
Flertalet remissinstanser ställer sig positiva till att endast det antal
totalförsvarspliktiga som behövs i krig i Försvarsmakten och det civila
försvaret eller för Försvarsmaktens fredstida beredskap skrivs in för värnplikt
eller civilplikt. Försvarsmaktens organisationsmyndighet har dock anfört att
alternativ till de principer för uttagning av värnpliktiga, som fastlades i 1992
års försvarsbeslut och som också utredningarna utgått ifrån, bör övervägas inför
nästa försvarsbeslut. Försvarsmaktens organisationsmyndighet har bland annat
framhållit att en modell med utbildningsreserv på sikt riskerar att ändra de
tjänstgöringsskyldigas inställning till värnplikten i en för det militära
försvaret ogynnsam riktning. Även andra remissinstanser har ställt sig negativa
eller tveksamma till ett system med en utbildningsreserv. Värnpliktsverket har
t.ex. föreslagit att de som inte tas ut vid mönstringen till en utbildning i
stället direkt placeras i ett s.k. disponibilitetsregister. Verket har samtidigt
anfört att åldersgränsen för hur länge de som placerats i ett sådant register
skall vara skyldiga att med hänsyn till försvarsberedskapen fullgöra lång
grundutbildning bör gå vid 24 år och inte vid föreslagna 30 år. Samma lösning
har förordats av Sveriges Centrala Värnpliktsråd. Socialstyrelsen har anfört att
den pliktpersonal som är hälso- och sjukvårdspersonal och som inte tas i anspråk
för grundutbildning i samband med mönstringen i stället skall ställas till
sjukvårdshuvudmannens disposition för placering i dennes krigsorganisation.
Arbetsmarknadsstyrelsen har dock biträtt förslaget om en utbildningsreserv och
har särskilt betonat vikten av att ur utbildningsreserven kunna hämta personal
för placering inom det civila försvaret. Civilbefälhavaren i Övre Norrlands
Civilområde har anfört att tillskapandet av utbildningsreserven medför att
rekryteringsbasen för bl.a. frivilligorganisationerna ökar. Även flera fri-
villigorganisationer har ställt sig positiva till de möjligheter förslaget
öppnar för dessa att ur utbildningsreserven rekrytera yngre män.
Flera remissinstanser har varit negativa till att den totalförsvarspliktige vid
inskrivning efter mönstring skall placeras in i en befattningsgrupp. Över-
styrelsen för civil beredskap har ställt sig tveksam till att den militära
kategoriindelningen överförs till det civila försvaret. Värnpliktsverket har
påpekat att inplaceringen i befattningsgrupper är ett alltför grovt instrument
för att vara bindande för en mönstringsförrättare. Verket har därvid uttryckt
farhågor om att inplaceringen av en mönstrad i en befattningsgrupp för vilken
han är bäst lämpad kan leda till att brister i krigsorganisationen uppstår om
placeringen förhindrar att den mönstrade skrivs in för tjänstgöring i en
befattning som tillhör en annan befattningsgrupp. Inte heller Vapenfristyrelsen
har tillstyrkt förslaget om placering i en befattningsgrupp efter mönstringen.
Sveriges Centrala Värnpliktsråd och Sveriges Vapenfria Tjänstepliktigas Medin-
flytandeorganisation har också ställt sig negativa till en inplacering i
befattningsgrupp. Också förslaget om vad ett beslut om inskrivning skall
innehålla har fått kritik. Det är framför allt Försvarsmaktens organisations-
myndighet och Värnpliktsverket som vänt sig mot förslaget att inskrivningsbe-
slutet skall innehålla uppgifter om befattning eller typ av befattning,
utbildningsplats, utbildningstidens längd samt året och månaden då utbildningen
är planerad att börja, oavsett vid vilken tidpunkt i förhållande till
mönstringstillfället som utbildningen skall påbörjas. Statens räddningsverk har
också ansett att utredningarnas förslag om vad ett inskrivningsbeslut skall
innehålla för den som skall utbildas inom det civila försvaret är alltför långt-
gående. Räddningsverket har i den delen anslutit sig till det särskilda yttrande
som experten Key Hedström lämnat i UFT.

Skälen för regeringens förslag

Centralisering av inskrivningen

Ett genomförande av regeringens förslag om en gemensam plikt - en
totalförsvarsplikt - innebär att ett centralt verk bör handha frågorna om att ta
i anspråk personal med sådan plikt. Med en sådan organisation blir det lättare
än nu att prioritera mellan de olika personalbehoven inom totalförsvaret och
myndigheten kommer också att få den erforderliga överblicken över personal-
tillgången. Det är emellertid viktigt att understryka att det centrala verket
inte i något avseende kommer att ha ansvaret för planeringen av verksamheterna
inom det civila försvaret eller inom Försvarsmakten. De farhågor som uttryckts
av landstingen om att en centralisering skulle medföra ett omfattande merarbete
för dessa, genom att all landstingspersonal som ingår i landstingens perso-
nalplan för krig skulle skrivas in av verket för civilplikt, bygger på en
missuppfattning. Regeringen har tidigare redogjort för att den "krigsplacering"
som sker till följd av en arbetstagares anställningsförhållande inte berörs av
förslaget. Endast i den mån en bemanningsansvarig myndighet vill försäkra sig om
en viss persons medverkan i krig, och det med denne inte föreligger något
anställningsavtal eller annat avtal som reglerar en sådan tjänstgöring eller om
det rör sig om en nyckelperson, kan det bli aktuellt att hos verket begära
inskrivning för civilplikt. Centraliseringen innebär också att den som har att
planera för en verksamhet i krig och som vill försäkra sig om att en
nyckelperson inte tas i anspråk för någon annan uppgift inom totalförsvaret kan
anmäla sitt behov till verket. Regeringen återkommer närmare till detta under
redogörelsen för bestämmelserna om krigsplacering. Att ett centralt verk handhar
besluten om inskrivning borgar också enligt regeringen för en enhetlig och
rättssäker behandling av den enskilde.

Inskrivning efter mönstring

Regeringen ansluter sig till utredningarnas förslag om att inskrivning för
värnplikt, civilplikt eller i utbildningsreserven skall ske sedan det står klart
att den totalförsvarspliktige har förutsättningar att fullgöra sådan tjänst.
Såsom UFT föreslagit och Värnpliktsverket också förordat bör beslutet fattas i
omedelbar anslutning till mönstringstillfället. Regeringen ansluter sig också
till UFT:s bedömning att endast män som har mönstrat skall kunna skrivas in i en
utbildningsreserv.
I förhållande till nuvarande ordning innebär regeringens förslag endast den
skillnaden att det efter mönstring öppnas en möjlighet att rekrytera unga män
till grundutbildning inom och för senare krigsplacering i det civila försvaret.
Bedömningen av om den totalförsvarspliktige bör skrivas in för värnplikt,
civilplikt, i utbildningsreseven eller befrias från skyldigheten att fullgöra
värnplikt eller civilplikt bör göras på grundval av vad som framkommit vid de
medicinska och psykologiska undersökningarna och vad som i övrigt inhämtats vid
mönstringen om den undersöktes utbildning, kunskaper och färdigheter.
Regeringens förslag i den delen överensstämmer med nuvarande ordning inom det
militära försvaret. Detta innebär att den som inte uppfyller de medicinska
kraven för en militär befattning - t.ex. på grund av en mindre hörselnedsättning
eller allergi - i stället bör kunna skrivas in för civilplikt. En förutsättning
för inskrivning för värnplikt eller civilplikt bör dock vara att det finns behov
av och resurser för att utbilda de mönstrade.
Regeringen anser således, såsom tidigare anförts, i likhet med utredningarna
och flertalet remissinstanser att det främst skall vara krigsorganisationens
behov som skall styra hur många som skall utbildas. Därutöver bör också ett
antal totalförsvarspliktiga utbildas för att upprätthålla Försvarsmaktens
beredskap i fred. Detta innebär, när det gäller Försvarsmakten, att så många
totalförsvarspliktiga bör skrivas in för värnplikt att såväl ordinarie som re-
servkrigsbefattningarna bör kunna besättas med utbildad personal samt att
personal bör finnas att tillgå för att ersätta dem som avgår i förtid och för
att upprätthålla beredskapen i fred.
På motsvarande sätt bör endast så många skrivas in för civilplikt efter mön-
string som det finns behov av inom det civila försvaret. Detta innebär - enligt
vad regeringen tidigare redogjort för under avsnitt 6 - att den inskrivning för
civilplikt som kan beräknas ske efter mönstring till stor del kan komma att
bestå av sådana mönstrade som begärt att få vara vapenfria och som bör få
genomgå en längre grundutbildning än 60 dagar. Regeringen vill dock framhålla -
vilket också framgår av vad som sägs i det följande - att det är den
totalförsvarspliktiges lämplighet som skall vara styrande för
inskrivningsbeslutet. Inskrivning för civilplikt bör också undantagsvis kunna
ske efter mönstring för kortare grundutbildning än 60 dagar eller för ingen
utbildning alls - beroende på den totalförsvarspliktiges bakgrund, utbildning
och var han kan förväntas göra störst nytta för totalförsvaret.
En konsekvens av regeringens ställningstagande till att inte fler bör utbildas
inom det militära och civila försvaret än det finns behov och resurser till, kan
förväntas bli - i likhet med vad som redan gäller - att inte alla män i en
årskull kan skrivas in för utbildning inom totalförsvaret. De som efter
mönstring inte skrivs in för värnplikt eller civilplikt bör emellertid tas till
vara som en resurs för Sveriges totalförsvar genom att, såsom utredningarna
föreslagit, placeras i en utbildningsreserv. Värnpliktsverkets m.fl. remissin-
stansers kritik mot att de totalförsvarspliktiga som inte skrivs in för
värnplikt eller civilplikt placeras i en utbildningsreserv har av regeringen
främst uppfattats som en kritik mot benämningen av reserven. Regeringen anser
emellertid att det - om benämningen utbildningsreserv väljs - klarare åskåd-
liggörs för den enskilde som placerats där att han kan bli skyldig att fullgöra
värnplikt eller civilplikt med lång utbildning, om det behövs med hänsyn till
Sveriges försvarsberedskap. Detta till skillnad mot andra totalförsvarspliktiga
som endast kan skrivas in för civilplikt med eventuell grundutbildning under
kortare tid än 60 dagar.
Regeringen delar utredningarnas förslag att det ur utbildningsreserven skall
vara möjligt att med civilplikt ta i anspråk totalförsvarspliktiga för kortare
utbildning inom det civila försvaret. Enligt nuvarande ordning kan inte en
värnpliktig som placerats i utbildningsreserven tas i anspråk för t.ex.
civilförsvarsutbildning. Utredningarnas förslag innebär därför att en föryngring
av bemanningen inom det civila försvaret kan uppnås. Vidare skapas förutsätt-
ningar för delaktighet i landets totalförsvar för en större andel av det svenska
folket än vad som för närvarande är fallet.
Regeringen anser också, såsom flera remissinstanser uppmärksammat, att det är
av stort värde att frivilligorganisationerna ges möjlighet att avtalsvägen till
sig knyta personer som är inskrivna i utbildningsreserven. Regeringen återkommer
närmare till detta i samband med redogörelsen för bestämmelserna om krigs-
placering.
Den totalförsvarspliktige som skrivs in i utbildningsreserven skall under
normala förhållanden inte behöva fullgöra någon längre utbildning - däremot
skall han som nyss nämnts kunna tas i anspråk och skrivas in för civilplikt med
en grundutbildning som inte överstiger 60 dagar. Om han kvarstår i utbildnings-
reserven, kommer han dock att vara skyldig att fullgöra tjänstgöring om det
behövs med hänsyn till Sveriges försvarsberedskap. Självfallet bör ingen kunna
tas i anspråk utan att han först fått den utbildning som behövs. Regeringen bör
därför bemyndigas att, om det behövs med hänsyn till denna beredskap, föreskriva
att totalförsvarspliktiga skall genomgå längre utbildning. Regeringen delar i
detta avseende utredningarnas mening att skyldigheten att fullgöra sådan längre
grundutbildning för den som placerats i utbildningsreserven, bör upphöra vid 30
års ålder. Värnpliktsverket har visserligen anfört att 24-årsgränsen för
skyldigheten att genomgå lång grundutbildning borde gälla även för dem som i
samband med mönstring placeras i en reserv. Regeringens förslag innebär således
att det kommer att gälla olika åldersgränser för dem som i fred tas i anspråk
för grundutbildning jämfört med åldersgränsen för dem som tas i anspråk först
vid ett behov med hänsyn till Sveriges försvarsberedskap. Med hänsyn till att
det i det senare fallet, med anledning av ett skärpt läge framstår som angeläget
att kunna ta i anspråk en ökad andel av landets resurser för att avvärja ett
eventuellt hot, anser regeringen dock denna skillnad vara motiverad.
Målsättningen bör vara att utbilda den som är bäst lämpad för en befattning. Av
den anledningen bör alla män mönstras och alla frivilliga kvinnor
antagningsprövas. Om en totalförsvarspliktig har särskilda skäl för att genomgå
grundutbildning, bör detta tillmätas betydelse vid bedömningen av hans eller
hennes lämplighet. Sådana särskilda skäl kan vara att han eller hon vill utbilda
sig till yrkes- eller reservofficer. Även i övrigt bör det vid
lämplighetsbedömningen tillmätas stor betydelse att den totalförsvarspliktige är
särskilt motiverad att genomgå grundutbildning. En bestämmelse om att hänsyn
skall tas till den enskildes önskemål bör därför tas in i lagen. När mönstringen
ägt rum bör - i samband med att beslutet om inskrivning fattas - en indelning
eller klassning av de mönstrade ske i olika befattningsgrupper. Det är regering-
ens mening att en första indelning - innan slutlig ställning tas till vilken
befattning den mönstrade bör grundutbildas till - kan tjäna som underlag för det
slutliga beslutet om inskrivning för grundutbildning. Med utgångspunkt från
inplaceringen i en befattningsgrupp bör sedan frågan om för vilken tjänstgöring
den mönstrade bör skrivas in avgöras. Visserligen har flera remissinstanser
avstyrkt förslaget om en indelning av de mönstrade i befattningsgrupper. Detta
kan bland annat antas ha sin grund i Pliktutredningens förslag att det endast i
vissa undantagssituationer skulle vara möjligt att flytta en totalförsvar-
spliktig från en befattningsgrupp till en annan. Regeringen anser dock inte att
inplacering i en befattningsgrupp skall vara så styrande för beslutet om in-
skrivning för grundutbildning att det skall vara ett hinder för inskrivning i en
befattning som hör till en viss befattningsgrupp att den mönstrande först
befunnits mest lämpad för en placering i en annan befattningsgrupp.
Inskrivningsbeslutet bör i likhet med vad som gäller i dag grundas på en
helhetsbedömning av den mönstrade och är denne lämplig även för placering i en
annan befattningsgrupp bör inget hindra att han skrivs in för grundutbildning i
en befattning i den befattningsgruppen. Därmed torde inte någon risk föreligga
för att inte krigsorganisationens bemanningsbehov skall kunna tillgodoses.
När det gäller dem som, på grund av att det saknas behov av att grundutbilda
alla totalförsvarspliktiga inom en viss befattningsgrupp, i stället kommer att
placeras i utbildningsreserven, kan placeringen i en sådan grupp ge värdefull
information om mönstringsresultatet. Regeringen anser också att det för den
enskilde ligger ett värde i att få resultatet från mönstringen dokumenterat på
detta sätt.
Med anledning av Överstyrelsens för civil beredskap kritik av att inom det
civila försvaret införa en motsvarighet till den militära kategoriindelningen
vill regeringen anföra följande. Regeringens förslag innebär endast att in-
placering i en befattningsgrupp skall ske av dem som mönstrar. Det är således
inte fråga om att placera in alla dem som skrivs in för kortare utbildningar
inom det civila försvaret i befattningsgrupper.
Regeringens avsikt med förslaget om placering i en befattningsgrupp är främst
att effektivisera hanteringen av utbildningsreserven. Regeringens förslag
innebär inte att samma befattningsgruppindelning skall gälla för det militära
som för det civila försvaret. Syftet är tvärtom att det av inskrivningsbeslutet
skall framgå att den mönstrade befunnits lämpad t.ex. endast för tjänstgöring
inom det civila försvaret. Om regeringens förslag antas, kommer en stor andel
mönstrade som med dagens system skulle ha erhållit ett beslut om befrielse på
grund av krigsoduglighet att skrivas in i utbildningsreserven, om de befinns ha
förutsättningar att tjänstgöra i det civila försvaret. Det bör därför framgå av
beslutet om inskrivning i utbildningsreserven inom vilken befattningsgrupp den
mönstrade befunnits mest lämpad att tjänstgöra. Därigenom skapas också bättre
förutsättningar för att, när det behövs med hänsyn till Sveriges försvarsbe-
redskap, snabbt kunna skriva in en totalförsvarspliktig som står i utbildnings-
reserven för utbildning. Enligt regeringen kan det inte heller uteslutas att ett
på detta sätt dokumenterat resultat av mönstringen kan tjäna till viss vägled-
ning för den som vid ett senare tillfälle vill ta en sådan totalförsvarspliktig
i anspråk för tjänstgöring med civilplikt för olika uppgifter eller för den som
vill rekrytera honom till en frivillig organisation.
Med anledning av Socialstyrelsens påpekande om att en totalförsvarspliktig som
avses placeras i utbildningsreserven omedelbart borde ställas till hälso- och
sjukvårdens förfogande om han tidigare arbetat inom detta verksamhetsområde,
vill regeringen anföra följande. Inskrivning i utbildningsreserven bör som
framgått ske vid mönstring. Detta innebär att det endast kommer att var unga män
som placeras där. Sannolikheten för att dessa i den ålder det är fråga om skall
ha hunnit skaffa sig för totalförsvaret väsentlig yrkeserfarenhet måste bedömas
som mycket liten. Det kan därför antas att utbildningsreserven kommer att ut-
nyttjas av dem som är bemanningsansvariga för att söka efter lämpliga totalför-
svarspliktiga att ta i anspråk med civilplikt inom åldersgruppen 27-30 år. Först
då kan den totalförsvarspliktige förväntas ha den yrkesutbildning och stadga i
tillvaron att han är lämplig att ta i anspråk för att upprätthålla någon
befattning inom det civila försvaret som kräver yrkeserfarenhet.

Inskrivning efter annan utredning

Den inskrivning som i dag görs av civilförsvarspliktiga hos länsstyrelserna sker
efter en anmaning till den civilförsvarspliktige att lämna nödvändiga
upplysningar om personliga förhållanden. Som anförts ovan innebär regeringens
ställningstagande i fråga om inskrivning att det centrala verket skall vara den
myndighet som ombesörjer all inskrivning av totalförsvarspliktiga för värnplikt,
civilplikt eller i utbildningsreserven. Regeringen anser emellertid, i likhet
med utredningarna, att det bör vara möjligt dels för verket dels för olika
bemanningsansvariga att vidta sådan mindre omfattande utredning än mönstring som
kan leda till inskrivning för civilplikt med en kortare utbildning än 60 dagar.
Det bör därför finnas en skyldighet för samtliga totalförsvarspliktiga - oavsett
om de tidigare genomgått mönstring eller inte - att efter en mindre omfattande
utredning än mönstring lämna uppgifter om sig själva. Den mindre omfattande
utredningen bör emellertid även kunna ske genom kontroll av olika register eller
på annat mer formlöst sätt. Huvudansvaret för att en mindre omfattande utredning
görs innan någon skrivs in för civilplikt skall självfallet ligga hos
Totalförsvarets pliktverk som skall fatta beslutet om inskrivning. Ingenting
hindrar emellertid att Totalförsvarets pliktverk träffar överenskommelser med
t.ex. kommuner eller landsting om att utredningen får utföras där. Det ankommer
vidare på regeringen att närmare bestämma vilka andra myndigheter än Total-
försvarets pliktverk som skall kunna utföra denna typ av utredning.
De enstaka fall där det redan vid mönstringen framkommer att den totalförsvars-
pliktige på grund av sitt yrke eller sin utbildning bör tas i anspråk för det
civila försvaret kan med regeringens förslag tillgodoses genom att han efter
mönstringen skrivs in för civilplikt - antingen med eller utan grundutbildning.
Det centrala verket skall således handha inskrivningen av all pliktpersonal
oberoende av i vems regi utredningen av den totalförsvarspliktiges förutsätt-
ningar att tjänstgöra har gjorts. Verket skall således ta över de uppgifter som
i dag handhas av värpliktskontor, inskrivningsnämnder och länsstyrelser.

Inskrivningsbeslutet och inskrivningsnämnden

Regeringen anser att det för den enskilde är angeläget att i samband med
inskrivningen, oavsett om denna sker efter mönstring eller efter annan
utredning, få ett besked om till vilken befattning eller till vilken typ av
befattning han eller hon skrivits in. Det är dessutom angeläget för den enskilde
att få besked om hur lång tid tjänstgöringen skall pågå och var denna skall äga
rum. Likaså är det för den som skall genomgå en längre utbildning än 60 dagar
angeläget att få besked om när grundutbildningen skall påbörjas. Detta bör
därför alltid framgå av inskrivningsbeslutet. Regeringen har visserligen
förståelse för de svårigheter som kan föreligga när dagen för grundutbildningens
början i förhållande till dagen för inskrivning ligger långt fram i tiden. Att
inskrivningsbeslutets detaljerade innehåll kan skapa förväntningar hos dem som
skrivs in, vilka därefter inte kan uppfyllas, måste emellertid förutsättas
inträffa endast undantagsvis. Enligt regeringens åsikt ligger det ett större
värde i att den som skrivs in får ett besked om vad som är att förvänta -
oavsett om detta kan komma att ändras. Vi anser därför att det bör framgå av
lagen att inskrivningsbeslutet skall innehålla de nyss nämnda uppgifterna, dock
att tidpunkten för grundutbildningens början endast skall behöva anges för de
längre utbildningarna.
Regeringen kan inte heller se att förslaget i denna del skulle kunna medföra de
olägenheter som förutskickats av Statens räddningsverk. Inskrivning för
civilplikt i en befattning som kräver en grundutbildning som inte överstiger 60
dagar bör enligt regeringen kunna ske oavsett om lämpligt utbildningstillfälle
vid tidpunkten för beslutet inte kan fastställas. Om det är angeläget att någon
skrivs in för att upprätthålla en viss befattning, bör det centrala verket
kunna, med ledning av vilken befattning det rör sig om och utifrån den inskriv-
nes bostadsförhållanden, fastställa var utbildningen kan komma att äga rum.
Det är också angeläget att i detta sammanhang betona skillnaderna mellan de in-
skrivningsbeslut som verket skall fatta efter mönstring och de som skall fattas
efter annan utredning. Efter mönstring bör den mönstrade omedelbart få ett
inskrivningsbeslut eller ett beslut om att han inte är skyldig att fullgöra
värnplikt eller civilplikt. Om det gäller inskrivning för civilplikt med kort
utbildning efter annan utredning än mönstring, skall beslut däremot kunna fattas
vid det tillfälle som verket finner lämpligt. Detta innebär att verket bör kunna
dröja med ett beslut om inskrivning till dess ett lämpligt utbildningstillfälle
föreligger. Regeringens förslag innebär således att det för verket inte skall
föreligga någon skyldighet att, efter annan utredning än mönstring, fatta beslut
om inskrivning eller om att skyldighet inte föreligger för den som genomgått
utredningen att fullgöra civilplikt.
Regeringen ansluter sig även till UFT:s förslag om att inskrivningsnämndens
roll uteslutande skall vara av överprövande karaktär. En totalförsvarspliktig
som har genomgått mönstring och som är missnöjd med ett inskrivningsbeslut bör
således kunna få frågan prövad på nytt av en inskrivningsnämnd. En sådan ordning
överensstämmer med dagens ordning som den i praktiken fungerar - formellt fattas
dock det första beslutet om inskrivning eller befrielse av en värnpliktig av in-
skrivningsnämnden. Förfarandet där påminner emellertid i hög grad om en
överprövning av mönstringsförrättarens preliminära besked till den värnpliktige
vid inskrivningsprövningen.

7.5 Vapenfria

Regeringens förslag: En totalförsvarspliktig som
vill slippa tjänstgöring i Försvarsmakten eller sådan
tjänstgöring i det civila försvaret som är förenad med
bruk av vapen mot annan skall ha en sådan rätt, om
han eller hon har en allvarlig personlig över-
tygelse om att inte bruka vapen mot annan.
Förutsättningarna för att få rätt att vara vapenfri
skall överensstämma med dem som gäller i dag för att
få tillstånd till vapenfri tjänst. Rätten att vara
vapenfri skall medföra konsekvenser för inskriv-
ningen och beslut därom skall fattas av
Totalförsvarets pliktverk. En ansökan om rätt att
vara vapenfri skall kunna göras såväl innan sökanden
har

skrivits in som efter ett inskrivningsbeslut. Om
inskrivning inte har skett, skall beslutet in-
nebära ett hinder för inskrivning för tjänstgöring i
Försvarsmakten och för civilplikt som är förenad med
bruk av vapen. Om inskrivning har skett, skall
inskrivningen alltid ändras så att ingen konflikt
uppstår med beslutet om rätten att vara vapenfri.
Till skillnad från vad som gäller i dag skall ett
beslut om inskrivning i utbildningsreserven vara
kombinerat med en anteckning om rätten att vara
vapenfri för en totalförsvarspliktig som fått en
sådan rätt.

Utredningarnas förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Sveriges Vapenfria Tjänstepliktigas Medinflytan-
deorganisation, Vapenfristyrelsen och Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen
har anfört att prövningsförfarandet för vapenfri tjänst bör utmönstras eftersom
så gott som alla får sådan tjänst om de begär det. Sveriges Vapenfria Tjän-
stepliktigas Medinflytandeorganisation har dessutom framfört att en särskild
förteckning över vapenfriutbildningar borde upprättas.
Skälen för regeringens förslag: Det förslag som regeringen nu lämnar i fråga om
rätten att vara vapenfri överensstämmer i huvudsak med vad som redan gäller.
Några skillnader föreligger emellertid. Om totalförsvarsplikten införs, kommer
tjänstgöringsskyldighet att föreligga inom såväl det militära som det civila
försvaret för dem som mönstrar. Den vapenfria tjänsten kommer därför inte att
vara något undantag från värnpliktstjänstgöring. I praktiken kommer dock den
största andelen mönstrade att behöva tas i anspråk för tjänstgöring inom det
militära försvaret. Regeringen anser det angeläget att säkerställa att rätten
att vara vapenfri endast tillkommer sådana totalförsvarspliktiga som har en
allvarlig personlig övertygelse rörande bruk av vapen mot annan. Om
prövningsförfarandet skulle utmönstras kan risken för felaktigt utnyttjande öka.
Regeringen anser därför att prövningsförfarandet bör finnas kvar. Liksom i dag
bör dock tilltro sättas till sökandens uppgifter, om det inte finns anledning
att misstänka att uppgifterna inte är sanningsenliga. Beslutet om rätten att
vara vapenfri bör medföra hinder för inskrivning i Försvarsmakten och för sådan
civilplikt som är förenad med bruk av vapen. Regeringen kan inte se att det
finns skäl att i lagform ta ställning till vilka särskilda vapenfriutbildningar
som bör finnas. Lagen bör endast tillförsäkra den enskilde rätten att få slippa
all tjänstgöring i Försvarsmakten och all tjänstgöring som är förenad med vapen-
bruk.

7.6 Krigsplacering

Regeringens förslag:Totalförsvarets pliktverk skall
handha beslut om krigsplacering i befattningar
som i krig behöver upprätthållas av
totalförsvarspliktiga i Försvarsmaktens
krigsorganisation och i det civila försvaret.
Krigsplacering skall normalt ske i den befattning
som den totalförsvarspliktige grundutbildats till.
Möjlighet skall emellertid finnas att besluta om
krigsplacering i en annan befattning eller
verksamhet än den som den totalförsvarspliktige
grundutbildats till. En förutsättning för
krigsplacering skall vara att den som blir
krigsplacerad har tillräckliga kunskaper och är
lämpad för de krigsuppgifter som skall utföras.
Beslut om krigsplacering skall inte vara
överklagbara däremot skall de kunna ändras.
Nuvarande bestämmelser om uppskov och kollektiv
yrkesledighet avskaffas. Totalförsvarets pliktverk
blir i stället ansvarigt för att ingen
krigsplaceras för mer än en uppgift under höjd
beredskap. Detta innebär att verket skall hålla
dels ett register för krigsplacerad pliktpersonal,
dels ett särskilt register för annan personal. I
det senare registret skall bl.a. anteckningar
kunna göras om att en viss person tillhör
nyckelpersonalen hos en arbetsgivare och därför
inte bör skrivas in med värnplikt eller civilplikt
för någon annan verksamhet.
Beslut om krigsplacering av pliktpersonal
skall alltid fattas av Pliktverket. Ansvaret för
att olika verksamheter inom totalförsvaret
bemannas skall dock ligga på det organ som svarar
för en verksamhet i krig. Beslut om krigsplacering
skall därför grundas på framställningar från de
bemanningsansvariga organen.
En totalförsvarspliktig som inte krigsplaceras
efter avslutad grundutbildning skall kunna
skrivas in på nytt för civilplikt utan
grundutbildning eller med en grundutbildning som
inte är längre än 60 dagar.

Utredningarnas förslag: Överensstämmer i stort med regeringens förslag.
Pliktutredningen har föreslagit att det inrättas en fristående prövningsnämnd
med uppgift att besluta om enskilda individers placering i de fall då
bemanningsansvariga organ inte kan komma överens om vem som skall få disponera
en viss person. UFT har emellertid ansett att de fall där man inte kommer över-
ens kan beräknas bli så få att det framstår som onödigt att ha en särskild
prövningsinstans för detta ändamål.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser är positiva till att det centrala
verket föreslås handha beslut om krigsplacering av de totalförsvarspliktiga.
Några, däribland Försvarsmaktens organisationsmyndighet, Riksförbundet Sveriges
Lottakårer, Sveriges Kvinnliga Bilkårers Riksförbund och Svenska Blå Stjärnan
har dock uttryckt önskemål om att även andra personalkategorier än de som
skrivits in för värnplikt eller civilplikt skall kunna krigsplaceras med stöd av
lagen. Dessa remissinstanser har således vänt sig mot att inte sådan personal
som under höjd beredskap skall vara tjänstgöringsskyldig enligt bestämmelserna
om allmän tjänsteplikt omfattas av förslagets krigsplaceringsbestämmelser,
eftersom de därmed inte heller skulle komma att omfattas av en laglig skyldighet
att fullgöra sådan tjänstgöring som behövs med hänsyn till Sveriges
försvarsberedskap. Några remissinstanser har framhållit vikten av att den
krigsplacering som verket beslutar om sker i nära samråd med den som har
bemanningsansvaret. Flertalet anser dock att lagförslaget ger utrymme för
smidiga lösningar i denna del genom möjligheterna att krigsplacera totalför-
svarspliktiga i andra befattningar än i dem som de grundutbildats för, om det
skulle vara bättre ur totalförsvarssynpunkt. Flera remissinstanser, däribland
Försvarsmaktens organisationsmyndighet och Värnpliktsverket, har avstyrkt
Pliktutredningens förslag att inrätta en särskild prövningsnämnd för att besluta
om enskilda individers placering då de bemanningsansvariga inte kan komma
överens.
Skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna om att en totalförsvarspliktig
som efter avslutad grundutbildning har förvärvat tillräckliga kunskaper och
färdigheter för en krigsuppgift skall krigsplaceras i en befattning eller i en
viss verksamhet överensstämmer i huvudsak med vad som gäller i dag. I dag är
emellertid dessa frågor förordningsreglerade. Regeringen anser att
bestämmelserna om krigsplacering avseende dem som tas i anspråk med
totalförsvarsplikt bör ha lagform. Genom bestämmelsen garanteras också att ingen
tas i anspråk för en tjänstgöring som överstiger hans eller hennes kunskaper och
färdigheter.
Regeringen ansluter sig i denna del till UFT:s förslag om att bestämmelserna i
lagen om krigsplacering endast bör omfatta dem som skrivits in för värnplikt
eller civilplikt. Såsom vissa remissinstanser uppmärksammat kommer därmed inte
de som vid höjd beredskap föreslås omfattas av bestämmelserna om allmän
tjänsteplikt att kunna bli föremål för krigsplacering med stöd av den föreslagna
lagens bestämmelser. Ingenting hindrar emellertid att den som har ett
bemanningsansvar hos Totalförsvarets pliktverk begär att vissa personer
registreras såsom ianspråktagna för den myndighetens eller organisationens
verksamhet och följaktligen inte skall vara tillgängliga för sådan krigsplace-
ring som skall ske med stöd av lagens bestämmelser. Den närmare regleringen av
den frågan bör lämpligen lösas i annat sammanhang och företrädesvis genom avtal
mellan verket och andra berörda parter.
Det skulle visserligen trots vad som nyss sagts kunna hävdas att även andra
personalkategorier än de som skrivits in för värnplikt och civilplikt - främst
anställda i Försvarsmakten och avtalsbundna medlemmar i frivilligorganisationer
- borde omfattas av lagens bestämmelser i detta avseende. Dessa sistnämnda
personers förhållanden regleras emellertid av ett frivilligt avtal, ett åtagande
att tjänstgöra. Därigenom skiljer de sig väsentligt från alla dem som måste tas
i anspråk med plikt. Totalförsvarsplikten innebär främst ett åliggande för den
enskilde att tjänstgöra - det ter sig därför främmande att låta nu nämnda
kategorier omfattas av denna plikt i andra situationer än under höjd beredskap.
Regeringen ansluter sig vidare till utredningarnas bedömningar att
bestämmelserna om uppskov och kollektiv yrkesledighet, i och med ett införande
av en totalförsvarsplikt som registermässigt hanteras centralt, bör kunna
avskaffas.
Pliktutredningens förslag om att en särskild prövningsnämnd skall inrättas för
att avgöra de fall där överenskommelser inte kan nås om vem som skall få
disponera en viss person bör emellertid inte införas. Regeringen utgår ifrån att
det endast i undantagsfall kommer att uppstå tvister om enskilda individers
placering och att Totalförsvarets pliktverk genom att infordra underlag från
samtliga berörda skall kunna tillse att den för totalförsvaret bästa placeringen
uppnås. I de fall där enighet ändå inte kan uppnås bör verket hänskjuta frågan
till militärbefälhavaren och civilbefälhavaren för det område där den som
begärs krigsplacerad är bosatt. Verket bör därefter besluta i enlighet med vad
dessa överenskommer. För det fall ingen överenskommelse kan nås bör den total-
försvarspliktige behålla sin tidigare krigsuppgift eller frågan hänskjutas till
regeringen för bedömning. Enligt regeringen finns det således ingen anledning
att inrätta en särskild prövningsinstans för dessa frågor och inte heller skäl
att ge en totalförsvarspliktig rätt att överklaga ett beslut om krigsplacering.
Regeringen delar utredningarnas förslag att en totalförsvarspliktig som inte
krigsplaceras efter avslutad grundutbildning skall kunna skrivas in på nytt. En
sådan inskrivning skall dock bara kunna avse civilplikt utan grundutbildning
eller med en grundutbildning som inte är längre än 60 dagar. Genom en
bestämmelse om det högsta antalet tjänstgöringsdagar som en totalförsvarspliktig
kan bli skyldig att tjänstgöra skall dock säkerställas att ingen tas i anspråk
för grundutbildning under längre tid än detta högsta antal tjänstgöringsdagar.
Regeringen kommer att i avsnitt 7.8 redogöra för vissa gemensamma bestämmelser
om totalförsvarsplikten. I samband därmed kommer regeringen också att redovisa
sitt ställningstagande i fråga om tjänstgöringstider m.m.
7.7 Kvinnor som vill fullgöra militär eller längre civil grundutbildning

Regeringens förslag: Kvinnors möjlighet att ansöka
om antagning till dels militär grundutbildning,
dels en sådan utbildning inom det civila försvaret
som kräver längre grundutbildning än 60 dagar skall
regleras i en särskild lag. I den lagen skall också
finnas bestämmelser om den utredning som en kvinna
skall genomgå för att antas till en sådan
grundutbildning. Denna utredning skall benämnas
antagningsprövning och skall till sitt innehåll
överensstämma med den mönstring som svenska män skall
genomgå.
När en kvinna lämnat sitt samtycke till att
genomgå en sådan grundutbildning till vilken hon
befunnits lämpad skall hon skrivas in för värnplikt
eller civilplikt. När en kvinna skrivits in för
värnplikt eller civilplikt med en grundutbildning
som överstiger 60 dagar skall hon omfattas av
samma bestämmelser som en man som med stöd av lagen
om totalförsvarsplikt skrivits in för motsvarande
grundutbildning. Hon blir således med lagstadgad
plikt skyldig att fullgöra dels grundutbildning,
dels repetitionsutbildning, beredskapstjänstgöring
och krigstjänstgöring.

Utredningarnas förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens. När det
gäller tidpunkten för när en kvinna skall bli bunden med plikt att tjänstgöra
inom det militära försvaret eller att fullgöra en lång civil grundutbildning
skiljer sig emellertid Pliktutredningens och UFT:s förslag åt. Pliktutredningen
föreslår att en kvinna som vid en antagningsprövning frivilligt åtagit sig att
fullgöra sådan grundutbildning skall vara skyldig att fullgöra denna under
straffansvar. UFT föreslår i denna del att en kvinna som frivilligt åtagit sig
att genomgå en militär grundutbildning eller en lång civil grundutbildning skall
ha rätt att utan straffpåföljd avbryta utbildningen. Enligt UFT:s förslag skall
en kvinna först när hon har avslutat grundutbildningen skrivas in med plikt och
krigsplaceras. UFT har också föreslagit att kvinnor som frivilligt genomgått
militär grundutbildning därefter med civilplikt skall fullgöra samma
tjänstgöring som värnplikt. Utredningen har med andra ord velat reservera
begreppet värnplikt för sådan tjänstgöring i det militära försvaret som fullgörs
av män.
Remissinstanserna: De remissinstanser som inte har ansett att även kvinnor
skall vara skyldiga att mönstra har i allmänhet inte yttrat sig särskilt i
frågan om kvinnors krigsplacering. Många, däribland Försvarsmaktens
organisationsmyndighet, anser emellertid att samma pliktbestämmelser bör gälla
för kvinnor som för män. Organisationsmyndigheten har i detta sammanhang
framhållit att lika villkor oavsett kön förbättrar förutsättningarna för att
enbart kvinnor som noggrant övervägt sitt val och som har en väl grundad
motivation ansöker. Organisationsmyndigheten har dock delat utredningarnas
uppfattning att det skall vara frivilligt för kvinnor att ansöka om antagning
till grundutbildning. Organisationsmyndigheten har också uppfattningen att all
pliktpersonal, oavsett kön, som tas ut till Försvarsmakten skall omfattas av
begreppet "värnplikt".
Skälen för regeringens förslag: Begreppet mönstring bör såsom UFT föreslagit
reserveras för den prövning som skall göras av dem som är skyldiga att
tjänstgöra i det militära försvaret eller efter lång grundutbildning i det
civila försvaret. Den prövning som skall ske av kvinnor bör därför i stället
benämnas antagningsprövning. Det faktiska genomförandet av mönstringen
respektive antagningsprövningen skall dock ske efter samma grunder.
Utgångspunkten vid bedömningen av om en kvinna bör antas eller inte skall själv-
fallet vara att kvinnor som är lika lämpade som de män som skrivs inför
värnplikt eller civilplikt skall antas till grundutbildningen. Bestämmelserna om
prövning av kvinnor som önskar fullgöra militär grundutbildning eller lång civil
grundutbildning bör inte tas in i lagen om totalförsvarsplikt, eftersom
prövningen är frivillig. Dessa bestämmelser bör i stället finnas i en särskild
lag. Regeringen har i avsnitt 7.4 föreslagit att endast män skall kunna placeras
i en utbildningsreserv. Detta bör framgå av den särskilda lagen som skall
reglera möjligheterna för kvinnor att fullgöra tjänstgöring inom totalförsvaret
genom att lagen endast görs tillämplig på inskrivning för värnplikt eller
civilplikt med en grundutbildning som överstiger 60 dagar.
När det därefter gäller frågan om vilka skyldigheter en kvinna, som frivilligt
förklarat sig vilja genomgå militär grundutbildning, skall omfattas av, har
regeringen samma uppfattning som Pliktutredningen. Regeringen ansluter sig också
till Försvarsmaktens organisationsmyndighets synpunkt att det är angeläget att
samma förutsättningar råder under grundutbildningen för män och kvinnor. Inte
minst kan det innebära att en kvinna som önskar genomgå militär grundutbildning
kommer att mötas av större respekt och förståelse av sina manliga kolleger, om
samma förutsättningar råder för henne som för dem. Visserligen medför detta att
en kvinna frivilligt kommer att kunna underkasta sig ett system där hon blir
bunden vid straffansvar, om hon inte fullföljer sitt åtagande. Såsom också UFT
framhållit kan en sådan tjänstgöring så gott som uteslutande sägas komma den
myndighet eller den organisation där kvinnan kommer att tjänstgöra till godo.
Regeringen anser emellertid att de fördelar som vinns med att låta även kvinnor
vid straffansvar vara skyldiga att fullgöra en utbildning som de frivilligt
underkastat sig, är så stora att dessa väger över. En fördel har redan nämnts,
en annan är att en sådan ordning borgar för att endast kvinnor som är väl
motiverade och som noga tänkt igenom sitt val ansöker om antagning.
Regeringen vill också i detta sammanhang framhålla att konsekvensen av att en
kvinna ångrar sitt åtagande inte nödvändigtvis måste bli att hon ådrar sig
ansvar för brott mot pliktbestämmelserna. Lika väl som en man som fullgör
grundutbildning har möjlighet att antingen bli befriad på grund av att han inte
längre befinns lämplig eller att erhålla en ändrad befattning, kommer också en
kvinna att ha denna möjlighet. En kvinna som har antagits till militär
grundutbildning har självfallet också därefter samma rätt som en man att begära
att få vara vapenfri.
Sammantaget anser regeringen därför, liksom Pliktutredningen, att en kvinna bör
omfattas av pliktbestämmelserna i samband med att hon vid antagningen förklarar
sig vilja genomgå den utbildning för vilken hon befunnits lämplig. Regeringen
vill dock framhålla det angelägna i att det står fullständigt klart för kvinnan
att hon efter att ha lämnat sitt samtycke till inskrivning kommer att omfattas
av samma skyldigheter som männen med allt vad det innnebär i fråga om såväl
straffansvar som möjligheten av att inskrivningsbeslutet ändras i fråga om
befattning m.m. Det bör också framgå av lagen vad en kvinna skall underrättas om
innan hon får lämna sitt samtycke till inskrivning.
Att såsom UFT föreslagit beteckna den tjänstgöringsskyldighet som åvilar en
kvinna som skall fullgöra militär grundutbildning som civilplikt finner
regeringen - i likhet med flera remissinstanser - vara inkonsekvent. En kvinna
som fullgör militär grundutbildning gör detta i syfte att möjliggöra
krigsplacering på en stridande befattning i det militära försvaret. Att beteckna
hennes tjänstgöringsskyldighet som civilplikt förefaller därför mindre lämpligt
med hänsyn till att detta begrepp i huvudsak bör reserveras för sådan
tjänstgöring som inte är förenad med egentliga stridsuppgifter. Regeringen anser
därför att skäl även i detta avseende saknas för en särreglering mellan kvinnor
och män. En kvinna som antas till militär grundutbildning bör således därefter
vara tjänstgöringsskyldig enligt de regler som föreslås gälla för värnplikt.
Regeringen anser, i likhet med utredningarna, också att en kvinna skall kunna
fullgöra en längre grundutbildning i annan verksamhet av betydelse för
totalförsvaret än inom det militära försvaret. Hon skall då kunna skrivas in för
civilplikt, efter att vid antagningsprövningen ha befunnits lämpad för att
upprätthålla en sådan befattning för vilken krävs längre grundutbildning än 60
dagar. Även i detta fall bör kvinnan, såsom Pliktutredningen föreslagit,
omfattas av samma tjänstgöringsskyldighet som en man som skrivits in för
motsvarande utbildning.
Regeringens förslag innebär såsom ovan anförts att en kvinna som samtyckt till
grundutbildning skall vara skyldig att därefter fullgöra samma tjänstgöring som
en totalförsvarspliktig man. Regeringens förslag till bestämmelser i fråga om
krigsplacering innebär att en förutsättning för att sådan skall kunna ske är att
den totalförsvarspliktige förvärvat tillräckliga kunskaper och färdigheter för
krigsuppgiften. Konsekvensen av att en kvinna som antagits till militär grundut-
bildning eller lång civil grundutbildning blir pliktbunden blir att en kvinna
kommer att kunna krigsplaceras oavsett om hon till fullo fullgjort grundutbild-
ningen eller inte. Huvudsaken skall vara att hon har förvärvat tillräckliga kun-
skaper och färdigheter för att krigsplaceras i en befattning eller verksamhet.
Förslaget innebär också att en kvinnlig officer eller officersaspirant till
skillnad från vad som gäller i dag - kommer att kunna krigsplaceras med stöd av
pliktbestämmelserna även om hon skulle vilja lämna sin anställning som officer
eller sin yrkesutbildning.

7.8 Fullgörande av värnplikt och civilplikt

Regeringens förslag: En totalförsvarspliktig som
har skrivits in för värnplikt eller civilplikt
skall vara skyldig att fullgöra sådan tjänst. De som
skrivits in för utbildning till en befattning
skall vidare vara skyldiga att fullgöra grundut-
bildning och repetitionsutbildning. De
totalförsvarspliktiga som har krigsplacerats med
stöd av lagen skall även vara skyldiga att fullgöra
beredskapstjänstgöring och krigstjänstgöring.
Under normala förhållanden skall dock en
totalförsvarspliktig som har skrivits in för
värnplikt eller civilplikt som omfattar en längre
grundutbildning än 60 dagar och som inte har
kallats in till grundutbildning före utgången av
det kalenderår när han fyller 24 år inte vara
skyldig att fullgöra grundutbildningen.
Efter ny inskrivning skall det åligga en
totalförsvarspliktig att fullgöra civilplikt med
grundutbildning om högst 60 dagar eller civilplikt
med enbart repetitionsutbildning, krigstjänstgöring
och beredskapstjänstgöring, även om han tidigare
fullgjort grundutbildning.
Lagen skall innehålla bestämmelser om
- den längsta sammanlagda tiden för
grundutbildning (615 dagar),
- den längsta grundutbildningstiden för värnplikt
(615 dagar),
- den kortaste grundutbildningstiden för
värnplikt (220 dagar),
- den längsta grundutbildningstiden för
civilplikt (320 dagar),
- det högsta antalet repetitionsut-
bildningsdagar (240 dagar),
- den längsta sammanlagda utbildningstiden (700
dagar) och
- det högsta antalet beredskapstjänstgöringsdagar
(180 dagar).
Dessa tidsramar knyts inte till kategorier
eller grupper av befattningar. Avsikten är dock
att det i verkställighetsföreskrifter, utfärdade av
regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer, för varje befattning eller typ av be-
fattning särskilt skall bestämmas hur lång
grundutbildning som fordras för respektive
befattning eller typ av befattning.
Fullgörandet av repetitionsutbildning skall
inte längre vara knutet till bestämda övningar.
Regeringen bemyndigas att besluta hur många
totalförsvarspliktiga som skall kallas in till
krigstjänstgöring eller beredskapstjänstgöring och
att besluta när sådan tjänstgöring skall upphöra.

Utredningarnas förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens. UFT har dock
föreslagit att den längsta grundutbildningstiden för civilplikt skall vara 300
dagar.
Remissinstanserna: Värnpliktsverket har välkomnat förslaget att en
totalförsvarspliktig som huvudregel under normala förhållanden inte skall kallas
in till grundutbildning efter det kalenderår då han fyller 24 år.
Försvarsmaktens organisationsmyndighet har ansett att en lägsta gräns för
grundutbildningen för dem som skrivits in för värnplikt inte skall framgå av
lagen. I övrigt har flera remissinstanser framhållit det angelägna i att ut-
bildningstidens längd styrs av behovet. Försvarsmaktens organisationsmyndighet
har vidare ansett att det tydligt borde framgå att regeringen genom ett särskilt
regeringsbeslut kan förordna om hemvärnsberedskap innan ett beslut om höjd
beredskap fattas och därmed också om beredskapstjänstgöring för
hemvärnspersonal.
Skälen för regeringens förslag: Regeringen delar utredningarnas uppfattning att
grundutbildning som regel inte skall påbörjas efter det år då den
totalförsvarspliktige fyller 24 år. Regeringen finner att denna åldersgräns är
väl avvägd med hänsyn till att de totalförsvarspliktiga i regel efter 24 års
ålder kan förväntas ha skaffat sig sådana levnadsomständigheter att dessa skulle
försvåra ett fullgörande av utbildningen.
Såväl Pliktutredningen som UFT har ansett att det borde vara tillräckligt att i
lagen endast ange ramarna för grundutbildningstidens längd. Regeringen ställer
sig bakom tolkningen att en långt gående uppspaltning i lagen av tjänst-
göringstider för olika värnpliktskategorier och befattningar inte är nödvändig
för att uppfylla kraven enligt 8 kap. 3 § RF att åligganden för enskilda skall
meddelas genom lag. Genom att i lagen inta bestämmelser om det högsta antalet
tjänstgöringsdagar som en totalförsvarspliktig får tas i anspråk tillgodoses
regeringsformens krav och rättssäkerhetsgarantier skapas för den enskilde.
Behovet av utbildning för att upprätthålla olika befattningar kommer alltid att
variera. Detta leder till skillnader i utbildningstiderna, vilket också efter
senare års ändringar i värnpliktslagen har kommit till uttryck i denna genom att
spännvidderna för det lägsta respektive högsta antalet grundutbildningsdagar
kommit att bli allt större. Att i lagform reglera antalet utbildningsdagar för
respektive befattning förefaller, med hänsyn till detta och med hänsyn till att
den totalförsvarspliktige ändå inte i förväg kan veta vilken befattning han
eller hon kommer att skrivas in för, mindre ändamålsenligt. Regeringen anser
emellertid att det för dem som skrivs in för värnplikt bör finnas en mini-
miangivelse i lagen av antalet tjänstgöringsdagar. Denna lägsta gräns bör sättas
så att den motsvarar den kortaste utbildningstid som enligt nuvarande krav
uppställs för att vara krigsplaceringsduglig i förbanden inom armén. Med hänsyn
till att den utbildningsverksamhet som bedrivs vid flygplatser inom brand- och
räddningstjänst har ett behov av utbildningstider som överstiger 300 dagar bör
den längsta tiden för grundutbildning för dem som skrivits in för civilplikt
fastställas till 320 dagar.
Regeringens förslag innebär att en totalförsvarspliktig kan bli skyldig att
fullgöra ytterligare en grundutbildning som inte överstiger 60 dagar efter en ny
inskrivning. Detta innebär i och för sig inte några större förändringar i
förhållande till vad som gäller med dagens lagstiftning - de som går ur
värnpliktsåldern kan ju tas i anspråk för civilförsvarsuppgifter och åläggas att
genomgå viss utbildning. Förslaget om att ingen skall kunna åläggas att
sammanlagt fullgöra mer än 615 dagars grundutbildning syftar till att för den
totalförsvarspliktige säkerställa att inte bli i anspråktagen under orimligt
lång tid även om grundutbildningstillfällena fördelar sig över tiden. Huvudregel
skall annars vara - liksom nu - att grundutbildningen till en viss befattning
skall ske i ett sammanhang. Av samma skäl som nyss nämnts föreslås en högsta
sammanlagd tidsgräns för grundutbildning och repetitionsutbildning om 700 dagar.
I detta sammanhang är det dock angeläget att framhålla att de tidsgränser som
föreslås är s.k. maximigränser. De allra flesta totalförsvarspliktiga kommer att
tjänstgöra under betydligt kortare tid än den i lagen högsta angivna. Den
reglering som UFT föreslagit och som regeringen ansluter sig till innebär
emellertid att tidsramen måste vidgas avsevärt i förhållande till vad som kommer
att gälla för det stora flertalet, för att samtliga befattningskategorier skall
rymmas inom ramarna.
Regeringen delar också UFT:s uppfattning att de som har ansvar för utbildningen
av totalförsvarspliktiga inte längre skall vara bundna till ett system med
bestämda övningar för repetitionsutbildning. Därigenom skapas ett flexiblare
system för ianspråktagande av totalförsvarspliktiga för sådan utbildning.
Bemyndigandet för regeringen att besluta om krigstjänstgöring och
beredskapstjänstgöring för totalförsvarspliktiga överensstämmer i sak med dagens
ordning. Om regeringens förslag antas, kommer knytningen till övningar att
upphöra enligt vad som nyss redogjorts för. Det är därför, såsom UFT också före-
slagit, lämpligare att benämna den tjänstgöring som skall äga rum om det behövs
med hänsyn till Sveriges försvarsberedskap som beredskapstjänstgöring än som
beredskapsövning. Ett beslut om att beredskapstjänstgöring skall äga rum behöver
emellertid inte vara kopplat till att det säkerhetspolitiska läget i något
avseende har skärpts. Ett sådant beslut skall kunna fattasi ett mindre
allvarligt läge än då det råder höjd beredskap eller om det t.ex. behövs för att
erforderlig fredstida beredskap skall kunna upprätthållas. Regeringen återkommer
till denna fråga i författningskommentaren. Att regeringen kan besluta om hem-
värnsberedskap följer av hemvärnskungörelsen - därvidlag innebär vad som nyss
anförts ingen förändring. Ingenting hindrar att regeringen samtidigt eller i
anslutning till ett sådant beslut även beslutar om beredskapstjänstgöring. Sådan
tjänstgöring kommer dock endast att kunna åläggas pliktpersonal. Den personal
som ingår i hemvärnet och som inte utgör pliktpersonal kommer således i ett
sådant läge endast att vara tjänstgöringsskyldig till följd av anställningsavtal
eller frivilligavtal. Regeringen hänvisar i dessa delar till vad som ovan
anförts om förslaget att bestämmelserna om krigsplacering endast skall avse
personalkategorier som skrivits in för värnplikt eller civilplikt och
följaktligen inte anställda och frivilliga.

7.9 Vissa skyldigheter under fullgörandet av värnplikt och civilplikt samt andra
allmänna skyldigheter för totalförsvarspliktiga

Regeringens förslag: En totalförsvarspliktig som
fullgör värnplikt eller civilplikt skall vara
skyldig att tåla vissa inskränkningar i sina
personliga förhållanden. Han eller hon skall således
vara skyldig
- att tåla inskränkningar i rätten att förflytta
sig,
- att genomgå medicinska och psykologiska
undersökningar,
- att lyda en förmans order och i övrigt
- att rätta sig efter de tjänstgöringsföreskrifter
som gäller.
En totalförsvarspliktig skall dessutom vara
skyldig att inställa sig efter kallelse till
mönstring, annan utredning eller till utbildning.
Varje hinder för inställelse enligt kallelsen skall
anmälas. Straffsanktionen för underlåtenhet att
anmäla frånvaro för vilken finns giltigt skäl
avskaffas dock.
En totalförsvarspliktig skall vidare kunna nås
av postförsändelser från Totalförsvarets pliktverk,
vara skyldig att bekräfta mottagandet av vissa
handlingar från myndigheter och ta del av dessa
handlingars innehåll samt vara skyldig att ta
emot, väl förvara och efter uppmaning återlämna
handlingar och utrustning som rör tjänsten. Även
beträffande dessa skyldigheter avskaffas dock den
särskilda straffsanktioneringen.

Utredningarnas förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Göta hovrätt har efterlyst en ytterligare analys av vari
inskränkningarna av de totalförsvarspliktigas grundlagsskyddade rättigheter
skall kunna bestå. Såväl Sveriges Vapenfria Tjänstepliktigas
Medinflytandeorganisation som Sveriges Centrala Värnpliktsråd har ansett att
bestämmelsen om att en totalförsvarspliktig skall vara skyldig att genomgå bl.a.
de medicinska undersökningar som krävs för att bedöma hans eller hennes
förutsättningar att tjänstgöra inom totalförsvaret inte skall kunna innebära att
en totalförsvarspliktig mot sin vilja underkastas blodprovstagning. Statens
räddningsverk har vidare ansett att skyldigheten för en totalförsvarspliktig att
ta del av postförsändelser borde utvidgas till att avse även andra handlingar än
kallelser till utredning, inkallelser till tjänstgöring och beslut om
krigsplacering. Som skäl härför har verket anfört att det kan finnas annan
information som de totalförsvarspliktiga måste delges utöver den nyss nämnda.
Skälen för regeringens förslag: Regeringen har i avsnitt 4.3 redogjort för
förutsättningarna för att inskränka den enskildes fri- och rättigheter. I
författningskommentaren återkommer regeringen till en närmare exemplifiering av
vilka situationer som kan vara tänkbara. I detta sammanhang bör dock framhållas
att avgörande för om en inskränkning skall få göras är om den är motiverad av
hänsyn till den verksamhet som bedrivs vid det förband eller det
verksamhetsställe där tjänstgöringen fullgörs. Denna skyldighet att tåla
inskränkningar, som regeringen nu föreslår skall lagfästas, har i praktiken dock
tillämpats sedan länge i Sverige. Det är således inte regeringens avsikt att nu
föreslå några längre gående inskränkningar än som i dag tillämpas med stöd av
praxis.
Förslaget att en totalförsvarspliktig även under tjänstgöringen skall vara
skyldig att underkasta sig de medicinska undersökningar som krävs för att utreda
hans eller hennes förmåga att tjänstgöra i totalförsvaret innebär självfallet
inte att en totalförsvarspliktig skall vara skyldig att tåla varje kroppsligt
ingrepp. Ingreppet bör alltid vara nödvändigt för att bedöma förutsättningarna
för den totalförsvarspliktiges förmåga att tjänstgöra i just den befattning som
han eller hon skall upprätthålla. Vilka medicinska undersökningar som krävs bör
således vara beroende av vad som krävs för tjänstgöringen.
Regeringen delar UFT:s uppfattning att straffsanktioneringen av vissa
skyldigheter bör kunna avskaffas. I stället bör ett tillfredsställande resultat
i fråga om uppfyllandet av sådana skyldigheter som att lämna uppgifter om sig
själv och inställa sig till mönstring kunna säkerställas genom vitesföreläggande
respektive hämtning. Regeringen återkommer till detta i författningskommentaren
Däremot kan inte regeringen dela Statens räddningsverks uppfattning att
skyldigheten för en totalförsvarspliktig att ta del av ytterligare försändelser
än de som nu föreslagits skall lagregleras. Syftet med att reglera skyldigheten
att ta del av vissa försändelser är, förutom att klargöra för den enskilde att
han har en sådan skyldighet, också att det skall vara möjligt att tillgripa
delgivning enligt delgivningslagen (1970:428). Av det skälet bör inte
skyldigheten utsträckas längre än vad som är oundgängligen nödvändigt.

7.10Vissa gemensamma bestämmelser om värnplikt och civilplikt

Regeringens förslag: Flera bestämmelser angående
tjänstgöringen som i dag regleras antingen i lag
eller i förordning samlas i lagen, bl.a.
bestämmelsen om befrielse från skyldigheten att
fullgöra grundutbildning eller repetitionsutbild-
ning på grund av tillfälligt nedsatt prestationsför-
måga och bestämmelsen om att den som har giltigt
skäl att utebli kan beviljas anstånd. Begreppet
anstånd ersätts med begreppet uppskov. Som
huvudregel skall uppskov beslutas endast för ett
år i taget.
Nuvarande bestämmelser i värnpliktslagen om
befrielse för viss tid och anstånd samt
bestämmelserna om hemförlovning som är förord-
ningsreglerade, samlas i lagen och betecknas som
avbrott.

Bestämmelserna om uppskov skall tillämpas på en
totalförsvarspliktig som ansöker om att vara
vapenfri först sedan han eller hon har kallats in
till en grundutbildning eller
repetitionsutbildning. En förutsättning härför skall
dock vara att det inte föreligger särskilda skäl att
inte bevilja uppskovet. Om en totalförsvarspliktig
ansöker om att vara vapenfri sedan tjänstgöring som
är förenad med bruk av vapen har påbörjats, skall i
stället tjänstgöringen avbrytas enligt bestämmelserna
om avbrott.
Bestämmelserna om tillgodoräknande av
tjänstgöringstid efter beslut om avbrott skall
lagregleras. Möjligheten för den som ådragit sig
sjukdom eller skadat sig i tjänsten att kräva att få
fullgöra tjänsten avskaffas. En totalförsvarspliktig
som avbrutit tjänstgöringen till följd av sjukdom
eller skada skall inte vara skyldig att fullgöra
ytterligare grundutbildning, om grundutbildning
fullgjorts under minst 40 dagar. Om den
totalförsvarspliktige vill fullgöra ytterligare
grundutbildning, skall han dock ha en rätt att få
bli inkallad på nytt.
Särregleringen avseende vissa sjömän och renskö-
tande samer avskaffas.

Utredningarnas förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Försvarsmaktens organisationsmyndighet har invänt mot UFT:s
förslag att begreppet anstånd ersätts med uppskov. Myndigheten har därvid anfört
att det råder stor osäkerhet bland gemene man om vad som avses med begreppen
anstånd respektive uppskov och att det därför är lämpligast att behålla termen
anstånd i dess sedvanliga betydelse om det nuvarande uppskovsförfarandet
avskaffas.
Sveriges Vapenfria Tjänstepliktigas Medinflytandeorganisation har invänt mot
att en totalförsvarpliktig, som begär att få vara vapenfri sedan han eller hon
kallats in till tjänstgöring eller under pågående utbildning, endast skall få
uppskov eller tillåtas avbryta utbildningen om inte särskilda skäl föranleder
något annat. Karolinska Institutet har invänt mot att beslut om uppskov enbart
skall kunna ges för ett år i taget och menat att detta är en föga ändamålsenlig
ordning för de studenter som fullgör längre högskolestudier.
Sjöfartsverket har inte haft något att erinra mot förslaget att de särbe-
stämmelser som i dag gäller sjömän och personal tillhörande lots- och fyrstaten
avskaffas. Svenska Samernas Riksförbund har ansett att frågan om samernas
ställning inom Sveriges totalförsvar måste bli föremål för ytterligare
överväganden innan lagstiftning kommer till stånd. Riksförbundet har därvid
framhållit att samerna är ett folk med ett bosättningsområde fördelat mellan
fyra olika stater. Enligt riksförbundet innnebär detta att samer som är
krigsplacerade i det svenska försvaret kan tvingas strida mot sin egen folkgrupp
och släkt om Sverige t.ex. skulle råka i konflikt med någon av de övriga tre
staterna. Dessutom har Svenska Samernas Riksförbund velat framhålla att
renskötseln är en speciell näring som inte kan likställas med andra näringar. Av
dessa skäl har Svenska Samernas Riksförbund ansett att regler med hänsyn till
samerna som en särskild folkgrupp alltjämt är nödvändiga. Här har framhållits
bland annat att möjlighet till befrielse från tjänstgöring eller en rätt attt
vara vapenfri ovillkorligen måste finnas när en inkallad same har betänkligheter
att bära vapen och att bestämmelserna om tjänstledighet för längre och kortare
perioder måste kunna ges vid viktiga skeden under renskötselåret och under akuta
skeden.
Skälen för regeringens förslag: Skälet till att UFT föreslagit att begreppet
anstånd ersätts med begreppet uppskov är att uppskov är det begrepp som förstås
av det större flertalet. Undersökningar (se t.ex. Nils Frick och Sten Malmströms
rapport "Språkklyftan", 1976) har visat att ordet anstånd av många förväxlas med
tillstånd/tillåtelse medan uppskov däremot sällan missförstås. Av det skälet har
regeringen valt att ansluta sig till UFT:s förslag.
Att, såsom Karolinska Institutet förordat, regelmässigt bevilja dem som fullgör
längre akademiska studier uppskov under hela studietiden kan inte komma i fråga.
Det ligger i sakens natur att frågan om uppskov bör bedömas på nytt inom en inte
alltför lång tid. Effekten skulle annars bli att personer som fullgör längre
akademiska studier aldrig skulle kunna kallas in till grundutbildning.
Sveriges Vapenfria Tjänstepliktigas Medinflytandeorganisations synpunkt att
uppskov skall beviljas den som ansökt om att vara vapenfri oavsett om särskilda
skäl skulle motivera en annan bedömning delas inte av regeringen. Det är angelä-
get att lagen öppnar en möjlighet att underlåta att meddela uppskov i vissa
speciella situationer. Sådana särskilda skäl kan t.ex. vara att en ansökan om
att vara vapenfri gjorts endast i syfte att få uppskov. I likhet med vad som
gäller i dag bör dock, i de fall då den som ansökt om att vara vapenfri inte
beviljas uppskov, genom en bestämmelse i lagen säkerställas att den
totalförsvarspliktige inte övas i bruk av vapen. Regeringen återkommer också
till en exemplifiering i författningskommentaren av vad som kan utgöra sådana
särskilda skäl att det saknas anledning att bevilja uppskov.
I övrigt ställer sig regeringen bakom de överväganden som gjorts av UFT
beträffande förenklingen av reglerna kring uppskjutandet av tjänstgöringen i
olika avseenden. Regeringen anser inte att det som framförts av Svenska Samernas
Riksförbund motiverar en särreglering just för denna grupp. De bestämmelser som
regeringen nu föreslår kommer att i lika stor utsträckning som dagens
bestämmelser tillgodose samernas önskemål om möjligheter att vara vapenfria
eller att få uppskov med tjänstgöringen i olika avseenden. Regeringen anser
således att samernas särskilda önskemål väl kan tillgodoses inom ramen för den
nu föreslagna lagen om totalförsvarsplikt.

7.11Vissa övriga bestämmelser om totalförsvarsplikt

Regeringens förslag: Målen för utbildningen av de
totalförsvarspliktiga skall framgå av lagen.
Grundutbildningen skall syfta till att ge de
totalförsvarspliktiga en sådan grundläggande utbild-
ning att de kan fullgöra de uppgifter som det
förband eller den organisation där de tjänstgör kan
komma att ställas inför i krig. Syftet med
repetitionsutbildningen skall vara att befästa och
utveckla skickligheten för krigsuppgiften.
Försvarsmaktens möjlighet att ta i anspråk
totalförsvarspliktiga som genomgår utbildning för
att upprätthålla den beredskap som behövs i fredstid
säkerställs genom att det i lagen läggs fast att
totalförsvarspliktiga även under utbildning skall
vara skyldiga att fullgöra beredskapstjänst.
Sveriges åtaganden enligt vissa konventioner, i
fråga om rätt för personer med flerfaldiga
medborgarskap att välja var militära förpliktelser
skall fullgöras, införlivas i lagen. Valrätten skall
emellertid även avse andra plikttjänstgöringar än
militära, om de är att jämställa med civilplikt med
längre grundutbildning än 60 dagar.

Utredningarnas förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Remissinstanserna: Flera remissinstanser har varit positiva till att
utbildningsmålen anges i lagen. Utredningarnas förslag i övrigt har inte
föranlett några särskilda kommentarer annat än att Totalförsvarets tjäns-
tepliktsnämnd har anfört att det borde framgå av lagtexten att en förutsättning
för att någon inte skall åläggas att fullgöra en längre grundutbildning i
Sverige är, i de fall då någon som har dubbelt medborgarskap anger att han vill
fullgöra sådan tjänst i det andra landet, att det klarläggs att tjänstgöringen
kommer att utkrävas av den andra staten.
Skälen för regeringens förslag: Regeringen finner det angeläget att klargöra
att statsmakterna är skyldiga att se till att varje totalförsvarspliktig får en
sådan grundläggande utbildning att han eller hon kan fullgöra de uppgifter som
kommer att krävas av honom eller henne i krig. Det kan vidare vara lämpligt att,
såsom UFT också föreslagit, klargöra att totalförsvarspliktiga även under
utbildning är skyldiga att fullgöra beredskapstjänst. Det bör därför framgå av
lagen att såväl i grundutbildningen som i repetitionsutbildningen bör ingå
uppgifter som syftar till att upprätthålla Sveriges försvarsberedskap.
Sveriges åtaganden enligt olika konventioner angående personer med flerfaldiga
medborgarskap bör såsom UFT föreslagit komma till uttryck i en lagbestämmelse.
Valrätten bör inte endast begränsas till de länder som är bundna av konventioner
i något hänseende i denna fråga. Regeringen delar Totalförsvarets tjänsteplikts-
nämnds uppfattning att det av lagtexten bör framgå vilka förutsättningar som
krävs för att en totalförsvarspliktig inte skall vara skyldig att fullgöra värn-
plikt eller längre civilplikt i Sverige. Detta rekvisit, att det klarläggs att
tjänstgöringen kommer att utkrävas av den andra staten, har därför inarbetats i
regeringens lagförslag.

7.12Förmåner och skydd för anställning

Regeringens förslag: Det skall framgå av lagen att
en totalförsvarspliktig har rätt till ersättning.
Vidare skall de olika ersättningsslagen anges.
Rätten till dagersättning för den som inställer sig
till mönstring eller antagningsprövning för kvinnor
och dagpenning för den som inställer sig till annan
inskrivning avskaffas. Den särskilda ersättningen
för tjänstgöring i vissa befattningar under annan
tjänstgöring än beredskapstjänstgöring och krigstjänst-
göring avskaffas också.
Huvudregeln vid fullgörandet av allmän
tjänsteplikt skall vara, för den som fullgör sådan
plikt i en anställning eller genom ett uppdrag,
att ersättningen regleras avtalsmässigt. Staten
skall dock gentemot en totalförsvarspliktig som
fullgjort allmän tjänsteplikt svara för fordringar på
lön och andra ersättningar. Den särskilda lönenämnden
för tjänsteplikt avskaffas. Den som fullgör allmän
tjänsteplikt på grund av avtal om frivillig
tjänstgöring skall ha rätt till samma förmåner som den
som fullgör värnplikt eller civilplikt.
Bestämmelserna i lagen (1939:727) om förbud mot
uppsägning eller avskedande av arbetstagare med
anledning av värnpliktstjänstgöring m.m. skall
inarbetas som ett särskilt kapitel i lagen om
totalförsvarsplikt. Bestämmelserna om skydd för dem
som fullgör annan tjänstgöring än värnplikt, civil-
plikt eller allmän tjänsteplikt, såsom tjänstgöring åt
det allmänna enligt lag eller avtal eller
tjänstgöring i utlandsstyrkan inom Försvarsmakten
förs över till en ny lag, lagen om skydd för
anställning vid viss tjänstgöring inom totalförsvaret
m.m.

Utredningarnas förslag: UFT:s förslag överensstämmer med regeringens.
Pliktutredningen har i sitt betänkande diskuterat vissa motivationshöjande
åtgärder. Diskussionen har bl.a. gällt plikttjänstgöringens värde för studier
och arbete varvid Pliktutredningen konstaterat att några av de viktigare
frågorna utgör frågor om platsgaranti vid universitet och högskolor och om
grundutbildningen skall få räknas som kvalifikationstid för rätten till kontant
arbetsmarknadsstöd.
Remissinstanserna: Flera remissinstanser har framhållit vikten av att åtgärder
vidtas för att höja motivationen för och minska de olägenheter som kan bli
följden av plikttjänstgöring. Några högskolor har dock pekat på svårigheterna
att lösa frågan om en platsgaranti för den som antagits till en akademisk
utbildning. Statens räddningsverk har invänt mot att rätten till dagersättning
vid mönstring och dagpenning vid annan utredning avskaffas. Verket har därvid
anfört att det i glesbygden, speciellt i övre Norrland, kan ta flera dagar i
anspråk att fullgöra en mönstring. Totalförsvarets tjänstepliktsnämnd har
anmärkt att det i lagförslaget saknas en motsvarighet till den ekonomiska hjälp
till värnpliktiga som kan lämnas enligt förordningen (1991:1385) om ekonomisk
hjälp till värnpliktiga m.fl. Sveriges Vapenfria Tjänstepliktigas Medin-
flytandeorganisation och Sveriges Centrala Värnpliktsråd har anfört att bidragen
bör indexregleras. Riksförbundet Sveriges Lottakårer och Sveriges Kvinnliga
Bilkårers Riksförbund har anfört att UFT:s förslag är oklart vad beträffar
frågan om i vilken ordning förmåner skall utgå till dem som efter att ha ingått
s.k. frivilligavtal fullgör tjänstgöring och utbildning i fredstid.
Skälen för regeringens förslag: Regeringens förslag innehåller inte någon
reglering av ersättningen till dem som tjänstgör frivilligt under fredstid
eftersom förslaget endast avser pliktpersonal. Av det skälet bör inte heller de
bestämmelser som inte avser pliktpersonal och som i dag återfinns i lagen
(1939:727) om förbud mot uppsägning eller avskedande av arbetstagare med
anledning av värnpliktstjänstgöring m.m. införlivas med den föreslagna lagen om
totalförsvarsplikt. Regeringen delar därför UFT:s uppfattning att dessa regler
bör överföras till en ny lag.
Regeringen delar inte Sveriges Vapenfria Tjänstepliktigas Medinfly-
tandeorganisation och Sveriges Centrala Värnpliktsråds uppfattning att
ersättningen till dem som fullgör plikttjänstgöring bör indexregleras.
Regeringen anser dock att ersättningarna så långt möjligt bör kunna höjas i den
takt som det ekonomiska utrymmet medger. Dessa frågor bör emellertid hanteras
inom ramen för den årliga budgetprocessen. I fråga om vilka ersättningsslag som
bör lagregleras anser regeringen att de förmåner som den totalförsvarspliktige
alltid skall ha rätt till och som är rimliga att utge till dem som med plikt
fullgör tjänstgöring i totalförsvaret bör framgå av lagen. Under tjänstgöringen
kan emellertid den totalförsvarspliktige tillfälligt behöva särskild ekonomisk
hjälp. Det kan vidare vara lämpligt - för att göra den totalförsvarspliktiges
fritid meningsfull - att utge särskilt bidrag till exempelvis fritidsstudier.
Sådana ersättningar bör inte lagfästas utan kan bestämmas i annan ordning.
Regeringen har tidigare, under avsnitt 4.3, redogjort för hur långt lagkravet i
fråga om regleringen av ersättningarna sträcker sig.
Anledningen till att regeringen föreslår att rätten till dagersättning och
dagpenning vid inställelse till mönstring respektive annan utredning liksom
rätten till särskild ersättning för tjänstgöring i viss befattning avskaffas är
att de belopp som utbetalas i dessa sammanhang är så obetydliga att de inte står
i någon rimlig proportion till de administrativa kostnaderna som är förbundna
med hanteringen av ersättningarna.
Regeringen delar självfallet Pliktutredningens uppfattning att det är angeläget
att skapa goda förutsättningar för dem som skrivs in för längre
grundutbildningar inom totalförsvaret. Inom Försvarsmaktens organi-
sationsmyndighet arbetar en arbetsgrupp bl.a. med frågor om hur värn-
pliktstjänstgöringen kan göras mer meriterande för t.ex. studier och arbete
efter tjänstgöringstidens slut. Dessutom har Svenska Akademiska Rektorskon-
ferensen nyligen beslutat anta riktlinjer om platsgaranti för dem som antagits
till högskoleutbildning. En formell överenskommelse mellan Försvarsmaktens
organisationsmyndighet och Rektorskonferensen kommer inom kort att slutas.
Platsgarantin innebär att den som har antagits till grundläggande
högskoleutbildning på ett utbildningsprogram men som inte kan påbörja denna
utbildning eller måste avbryta den på grund av att han har kallats in till
plikttjänstgöring på begäran alltid skall medges anstånd med att påbörja
högskoleutbildningen respektive rätt att fortsätta den efter det avbrott som
föranleds av grundutbildningen.
Regeringen föreslår i årets kompletteringsproposition en ändring i
studiestödslagen (1973:349) som innebär att uppräkning av studielån inte skall
ske under den tid som grundutbildning fullgörs.
När det gäller rätten till ersättning för dem som fullgör totalförsvarsplikten
med allmän tjänsteplikt genom att kvarbli i sin anställning eller liknande
saknas anledning att särskilt reglera denna fråga. Den allmänna tjänsteplikten
kommer att innebära att anställningen eller uppdraget löper vidare med den
skillnaden att den som utför arbetet vid straffansvar är förhindrad att lämna
anställningen eller uppdraget. I den mån tvist skulle uppstå om ersättningen för
arbetet bör den frågan kunna lösas av allmän domstol. Regeringen delar således
utredningarnas förslag om att någon motsvarighet till den nuvarande allmänna
tjänstepliktslagens bestämmelse om en särskild lönenämnd inte behövs.

7.13Totalförsvarets pliktverk

Regeringens förslag: Totalförsvarets pliktverk
skall, i den mån inte regeringen föreskriver annat,
utfärda kallelser till tjänstgöring. Verket skall
dessutom bl.a. pröva ärenden om uppskov, besluta om
krigsplacering och besluta om tillgodoräknande av
tjänstgöringstid m.fl. frågor som rör den enskildes
rätt enligt pliktförfattningarna.

Utredningarnas förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Remissinstanserna har varit positiva till att en central
myndighet för pliktpersonal inrättas. Flera kommuner har dock framhållit vikten
av att pliktlagstiftningen samordnas med en ny lagstiftning om det civila för-
svaret.
Skälen för regeringens förslag: Regeringen delar utredningarnas uppfattning att
det centrala verket bör svara för handläggningen gentemot enskilda som skall tas
i anspråk med plikt. Såsom utredningarna framhållit innebär detta att verket bör
få en verkställande roll gentemot de myndigheter och andra organ som har ansvar
för bemanning inom totalförsvaret. Av det tidigare nämnda förslaget till ny lag
om civilt försvar framgår bl.a. vilket ansvar kommuner, landsting och kyrkliga
kommuner har inom det civila försvaret.

7.14Rationaliseringsvinster m.m.

Under avsnitt 6 har regeringen redogjort för sin bedömning av behovet av
pliktpersonal inom totalförsvaret. Där konstaterades att behovet av
pliktpersonal årligen omprövas i budgetprocessen. Regeringen vill därför i detta
sammanhang erinra om att den lagstiftning om en totalförsvarsplikt som nu
föreslås riksdagen möjliggör stor flexibilitet i förhållande till de resurser
och ekonomiska ramar som riksdagen anvisar för Sveriges totalförsvar.
En närmare analys av kostnadsbesparingar i samband med inrättandet av ett nytt
centralt verk har gjorts av Utredningen om organisation av en ny myndighet för
pliktpersonal (dir.1993:121) i en skrivelse till regeringen den 4 mars 1994,
Hantering av pliktpersonal, grunder för den nya myndigheten.
Genom införandet av en totalförsvarsplikt uppnås också en effektivare
personalhantering, vilket måste leda till samhällsekonomiska vinster i stort.
Även inrättandet av en central myndighet med ansvar för hanteringen av
pliktpersonal bör - i likhet med vad nyss nämnda utredning redovisat - enligt
regeringen leda till kostnadsbesparingar och effektivitetsvinster. Sammantaget
anser således regeringen att den föreslagna ordningen kommer att leda till
minskade kostnader för samhället.

8 Straffbestämmelser m.m.

Regeringens förslag: Totalförsvarsplikten skall
vara straffsanktionerad och det uppsåtliga brottet
skall benämnas brott mot totalförsvarsplikten.
Straffbestämmelsen skall vara tillämplig på värn-
plikt, civilplikt och allmän tjänsteplikt.
Straffmaximum för brott som begås under allmän
tjänsteplikt skärps därmed.
Om gärningen kan straffas enligt 21 kap.
brottsbalken, dvs. om den begåtts av en krigsman
under krig eller under tid då regeringen före-
skrivit att kapitlet skall tillämpas, skall ansvar
dock inte inträda för brott mot
totalförsvarsplikten. För dem som inte omfattas av
brottsbalkens krigsmannabegrepp införs dock en ny
straffbestämmelse - grovt brott mot
totalförsvarsplikten. Det brottet skall endast
kunna begås under höjd beredskap.
Straffsanktionen skall vara böter eller fängelse
i högst ett år för brott mot totalförsvarsplikten och
för det grova brottet fängelse i lägst sex månader
och högst fyra år. När det gäller civilplikt utvidgas
det straffbara området till att avse även ringa
oaktsamhet.Även vissa andra uppsåtliga eller oaktsamma
förfaranden skall liksom i dag vara straffbelagda,
såsom utevaro från mönstring eller annan utredning.
En totalförsvarspliktig skall kunna hämtas genom
polismyndighets försorg till mönstring eller annan
utredning till vilken han eller hon kallats att
inställa sig personligen eller till värnplikt,
civilplikt eller allmän tjänsteplikt. En
totalförsvarspliktig skall också kunna föreläggas
vite, om det är nödvändigt bl.a. för att denne skall
fullgöra vissa uppgiftsskyldigheter.
En särskild bestämmelse skall möjliggöra för
Totalförsvarets pliktverk att inte fortsätta att
kalla in en totalförsvarspliktig som enligt vad
som är känt kan antas komma att vägra att fullgöra
värnplikt och civilplikt.

Utredningarnas förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen har ansett, i
konsekvens med avståndstagandet från ett pliktsystem, att de som vägrar
tjänstgöra i försvaret skall slippa bestraffning. Föreningen har vidare invänt
mot utredningarnas förslag att den nuvarande praxis som råder vad beträffar
inkallelse av den som totalvägrat bibehålls. Föreningen har därvid framhållit
att det är oacceptabelt att det i praktiken krävs två månaders avtjänande av
fängelsestraff för att slippa kallas in på nytt. Enligt föreningen borde
totalvägrare inte kallas in till tjänstgöring oavsett vilken påföljd som
utdömts. Därmed skulle också, enligt Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen,
undvikas att totalvägrare döms två gånger för samma brott. Sveriges Vapenfria
Tjänstepliktigas Medinflytandeorganisation och Sveriges Centrala Värnpliktsråd
har invänt mot att en totalförsvarspliktig skall kunna, med hänvisning till sin
anslutning till ett religiöst samfund, undantas från mönstring. De har i stället
ansett att undantaget enbart borde gälla tjänstgöringsskyldigheten.
Skälen för regeringens förslag: Regeringen anser det nödvändigt att en
straffpåföljd kan tillgripas när totalförsvarspliktiga inte fullgör sina
grundläggande skyldigheter enligt pliktbestämmelserna. Detta gäller såväl de
fall där den totalförsvarspliktige utan några principiella motiv sätter sig över
gällande bestämmelser som de fall där plikttjänstgöring i varje form vägras på
grund av religiösa eller etiska övertygelser. Regeringen anser emellertid att
det är angeläget att försöka nedbringa antalet vägransfall och därigenom också
begränsa fängelsestraffets användning. Av det skälet bör den nuvarande ordningen
beträffande Jehovas vittnen bibehållas. Anledning saknas att kalla enskilda till
mönstring som man på förhand vet inte kommer att kallas in till tjänstgöring.
Totalförsvarets pliktverk bör därför kunna besluta att en totalförsvarspliktig
tills vidare inte skall kallas till mönstring eller inkallas till värnplikt
eller civilplikt därför att det kan antas att han eller hon inte kommer att
fullgöra tjänstgöringen - antingen på grund av att han eller hon vägrar eller
underlåter att fullgöra vad som åligger honom eller henne eller avviker eller
uteblir från tjänstgöringsstället eller på grund av sin anslutning till ett
religiöst samfund.
I och med det förändrade prövningsförfarandet vad gäller rätten att fullgöra
vapenfri tjänst som riksdagen tidigare beslutat om (se prop. 1990/91:169,
1990/91:FöU9, rskr.1990/91:347) och som regeringen nu föreslår skall överföras
oförändrat till den nya lagstiftningen har antalet fall av värnpliktsbrott med
fängelse som påföljd sjunkit i förhållande till tidigare. Det finns dock några
som vägrar all form av plikttjänstgöring på grund av en principiell inställning.
Regeringen anser emellertid att frågan om någon ny sanktionsform, såsom t.ex.
samhällstjänst, bör användas för denna kategori måste avgöras i samband med en
mer övergripande översyn av det straffrättsliga påföljdssystemet. Bl.a. måste
övervägas ändrade förutsättningar för ådömande av påföljden samhällstjänst.
Frågor om det straffrättsliga påföljdssystemets innehåll och uppbyggnad utreds
för närvarande av Straffsystemkommittén (Ju 1992:07). I uppdraget ingår även att
utreda en vidgad användning av samhällstjänst som påföljd och att ta ställning
till frågan om lämpliga påföljder vid brott mot tjänsteplikterna. Kommittén
förväntas redovisa sina förslag under våren 1995. Regeringen anser därför inte
att någon ändring i fråga om påföljd för brott mot pliktbestämmelserna nu kan
föreläggas riksdagen. Vad regeringen uttalat i fråga om gränsdragningen mellan
brott mot pliktbestämmelserna och disciplinförseelser i prop. 1985/86:9 s.
138-139 och i fråga om påföljdsvalet i prop. 1977/78:159 s. 123-124 bör därför
alltjämt kunna vara vägledande.

9 Ett gemensamt disciplinsystem

Regeringens förslag: Systemet med ansvar för
disciplinförseelser bibehålls.Tillämpningsområdet för
disciplinansvaret utsträcks dock till att även
omfatta sådana totalförsvarspliktiga som utan att
vara krigsmän fullgör civilplikt. Även de som fullgör
civilplikt med kortare grundutbildning än 60 dagar
skall omfattas av bestämmelserna om disciplinan-
svar.
Därför utmönstras begreppet krigsman ur
disciplinlagstiftningen och ersätts med begreppet
disciplinansvarig.
Vilka som skall omfattas av bestämmelserna om
disciplinansvar skall framgå av en särskild lag om
disciplinansvar inom totalförsvaret, m.m., vilken
skall ersätta lagen (1986:644) om disciplin-
förseelser av krigsmän, m.m. och bestämmelserna om
tillrättavisning i lagen (1966:413) om vapenfri
tjänst.
Disciplinansvaret och disciplinpåföljderna skall
vara enhetliga oavsett om den disiciplinansvarige
fullgör värnplikt eller civilplikt med lång eller
kort grundutbildning.
Frågor om disciplinförseelser eller åtalsanmälan
skall i allmänhet prövas av den myndighet, den
kommun, det landsting eller den kyrkliga kommun
där den disciplinansvarige tjänstgör eller har
tjänstgjort. Av lagen skall också framgå vilka
chefer inom dessa organ som skall var behöriga att
fatta beslut om disciplinförseelser, åtalsanmälan
eller om ersättningsskyldighet för förlorad eller
skadad materiel. Inom Försvarsmakten skall
kompanichefens eller motsvarande chefs beslut i
dessa avseenden kunna omprövas av en högre chef, om
den disciplinansvarige begär det.
Om den disciplinansvarige tjänstgör eller har
tjänstgjort hos ett privaträttsligt subjekt, skall
frågor om disciplinförseelse, åtalsanmälan eller
ersättningsskyldighet prövas av den myndighet som
regeringen bestämmer.
Det allmännas talan i överklagade frågor om
disciplinpåföljd eller ersättningsskyldighet skall
föras av den myndighet, den kommun, det landsting
eller den kyrkliga kommun som har meddelat
beslutet.
De myndigheter, kommuner, landsting eller
kyrkliga kommuner som skall besluta om
disciplinförseelse eller åtalsanmälan skall biträdas
av auditörer.
Den nya lagen innebär i övrigt endast en teknisk
anpassning av de nuvarande
disciplinansvarsreglerna för krigsmän till bestäm-
melserna om en totalförsvarsplikt.

Utredningarnas förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens. UFT har dock
i sitt lagförslag utgått från att frågor om disciplinansvar m.m. skall prövas av
chefer och inte vid de olika organ där de disciplinansvariga tjänstgör eller
har tjänstgjort. Detta har bl.a medfört att UFT:s förslag innehåller en
bestämmelse om att det centrala verket för pliktpersonal får överlämna till
chefer vid privaträttsliga subjekt att pröva frågor om disciplinansvar m.m.
avseende de disciplinansvariga som tjänstgör där. UFT:s förslag innebär också
bl.a. till skillnad från regeringens att det i de fall där en annan myndighet än
Försvarsmakten prövar frågor om disciplinansvar inte krävs någon medverkan av en
auditör. Experten Key Hedström har yttrat sig särskilt i frågan om
disciplinansvar även skall kunna åläggas dem som fullgör civilplikt med en
grundutbildning som är kortare än 60 dagar. Han har förordat att så inte blir
fallet i fredstid.
Remissinstanserna: Sveriges Centrala Värnpliktsråd och Sveriges Vapenfria
Tjänstepliktigas Medinflytandeorganisation har lämnat i huvudsak likalydande
synpunkter på UFT:s förslag till lag om disciplinansvar inom totalförsvaret.
Sveriges Centrala Värnpliktsråd har vänt sig mot att "den undersökande,
anklagande samt dömande" rollen förenas hos en part. Värnpliktsrådet har bl.a.
föreslagit att en särskild disciplinnämnd inrättas för att undvika detta. Vidare
har Värnpliktsrådet ansett att disciplinpåföljderna löneavdrag och
utegångsförbud bör avskaffas.Sveriges Vapenfria Tjänstepliktigas
Medinflytandeorganisation har endast velat avskaffa påföljden löneavdrag. Båda
organisationerna har ansett att brottet ofredande alltid borde anmälas till
åtal. Flera remissinstanser har anslutit sig till experten Key Hedströms förslag
att disciplinansvar inte borde komma i fråga för dem som i fredstid skall
genomgå sådana utbildningar som inte överstiger 60 dagar. Riksdagens ombudsmän
har avstyrkt UFT:s förslag att det skall kunna överlämnas åt enskilda att
besluta om disciplinär bestraffning av pliktpersonal. I remissyttrandet har
framförts den synpunkten att frågan om disciplinansvar för pliktpersonal är -
just till följd av att det handlar om pliktpersonal - en från
rättssäkerhetssynpunkt mer känslig fråga för den enskilde än t.ex. frågor om
sådant ansvar inom ramen för medlemskap i en korporation. Vidare har påpekats
att de sanktioner som disciplinsystemet enligt förslaget skulle omfatta är
sådana som till sin karaktär har närmare anknytning till frihetsberövande med
anledning av brott än till sedvanliga disciplinära sanktioner. Justitiekanslern
har anfört att det skulle vara väl motiverat att auditörer deltog i
handläggningen av ärenden även vid myndigheter utanför Försvarsmakten.
Skälen för regeringens förslag: Regeringen har till riksdagen den 13 januari
1994 överlämnat en proposition (prop.1993/94:112) med förslag till ändringar i
lagen (1986:644) om disciplinförseelser av krigsmän, m.m. Riksdagen har fattat
beslut med anledning av propositionen den 4 maj 1994. Ändringarna i lagen om
disciplinförseelser av krigsmän, m.m. har föranletts av att den nya myndigheten
Försvarsmakten bildas den 1 juli 1994, vilket bl.a. gjort det nödvändigt att
bestämma vilka chefer inom myndigheten som skall vara berättigade att besluta i
disciplinärenden. Den nyss nämnda propositionen innehöll också förslag om att
det åt kompanichef eller motsvarande chef skulle få överlämnas att besluta även
om disciplinpåföljden löneavdrag för högst tio dagar. Riksdagen har dock
avslagit det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen om
disciplinförseelser av krigsmän, m.m. såvitt avser kompanichefs befogenhet att
besluta om löneavdrag, (rskr.1993/94:299). Med anledning härav ger regeringens
förslag till motsvarande bestämmelse i denna proposition inte kompanichef eller
motsvarande chef någon befogenhet att besluta om löneavdrag. Den nyss nämnda
propositionen innhåller också förslag om att Försvarsmakten eller någon annan
myndighet som handlägger disciplinärenden skall vara behörig att föra det
allmännas talan i domstol i disciplin- och ersättningsärenden.
Regeringen anser, i likhet med vad som anförts till riksdagen i den nyss nämnda
propositionen och till skillnad mot UFT, att det av lagen bör framgå att frågor
om disciplinförseelser, åtalsanmälan eller ersättningsskyldighet skall prövas av
den myndighet där den disciplinansvarige tjänstgör eller har tjänstgjort.
Däremot bör lagen, i likhet med vad som föreslagits i den nyss nämnda
propositionen, innehålla bestämmelser om vilka chefer inom myndigheten som är
berättigade att besluta i dessa frågor på myndighetens vägnar.
Som en konsekvens av att den föreslagna lagen om disciplinansvar föreslås
omfatta även dem som fullgör plikttjänstgöring hos andra myndigheter än
Försvarsmakten, hos kommuner, landsting och kyrkliga kommuner och även hos
privata rättssubjekt såsom bolag, föreningar m.fl. måste beslutsordningen i
frågor om disciplinförseelse, åtalsanmälan eller ersättningsskyldighet för de
disciplinansvariga som tjänstgör vid sådana organ, bestämmas i lagen. Regeringen
övervägde i prop.1993/94:31 frågan om enskilda utbildningsanordnare borde få
handlägga ärenden om tillrättavisning av vapenfria tjänstepliktiga. Då ansåg sig
regeringen emellertid vilja avvakta beredningen av Pliktutredningens och UFT:s
betänkanden. I sitt remissyttrande över Pliktutredningens och UFT:s förslag har
Riksdagens ombudsmän anfört att det inte bör överlåtas till privaträttsliga
subjekt som handhar utbildningen av pliktpersonal att utöva sådan myndighet mot
denna personal. Regeringen delar denna uppfattning. I regeringens förslag till
lag om disciplinansvar inom totalförsvaret, m.m. har det därför inte intagits
någon bestämmelse som gör det möjligt att överlämna frågor om disciplinansvar
till privaträttsliga subjekt. Regeringen har i stället föreslagit att det i
lagen intas en bestämmelse om att dessa frågor, avseende dem som tjänstgör
eller har tjänstgjort hos ett bolag, en förening, en samfällighet, en stiftelse
eller en annan enskild sammanslutning, alltid skall prövas av den myndighet som
regeringen bestämmer. Regeringen anser däremot att det kan överlåtas åt
kommuner, landsting och kyrkliga kommuner - som ju är offentligrättsliga organ -
att i allmänhet besluta i dessa frågor beträffande disciplinansvariga som
tjänstgör hos dem. Så bör vara fallet främst med hänsyn till de
effektivitetsförluster som blir följden av en centralisering av beslutsfattandet
men också av hänsyn till den enskilde, som har ett intresse av att få sin sak
bedömd genom en skyndsam handläggning. Även i dessa fall bör det dock framgå av
lagen vilka chefer som skall vara berättigade att besluta om disciplinförseelse,
åtalsanmälan eller ersättningsskyldighet. Regeringen vill i detta sammanhang
erinra om att denna ordning i huvudsak gäller redan i dag genom bestämmelsen i
19 § lagen om vapenfri tjänst, som ger vissa chefer inom kommuner m.fl.
offentliga inrättningar befogenhet att meddela tillrättavisning i form av
varning, extratjänst och utegångsförbud. Det bör dock även finnas en möjlighet
för regeringen att bestämma att beslut i dessa frågor skall fattas av den
myndighet som regeringen bestämmer.
Regeringen delar i övrigt UFT:s förslag att det bör skapas enhetliga regler om
disciplinansvar. De invändningar som framförts av flera remissinstanser att det
är olämpligt att införa bestämmelser om disciplinansvar för dem som skrivits in
för civilplikt med kort grundutbildning kan inte delas av regeringen. Behovet av
disciplin kan knappast anses vara kopplat till utbildningstidens längd.
Regeringen ställer sig därför bakom UFT:s förslag i denna del.
Regeringen anser inte att de farhågor som uttryckts av Sveriges Vapenfria
Tjänstepliktigas Medinflytandeorganisation och Sveriges Centrala Värnpliktsråd
om att "den undersökande, anklagande samt dömande" rollen förenas hos en part
har fog för sig. Genom de möjligheter som lagförslaget ger att begära
omprövning eller att överklaga frågor om disciplinansvar till allmän domstol har
tillräckliga rättssäkerhetsgarantier skapats.
Ytterligare rättssäkerhetsgarantier för den enskilde skapas också genom kravet
på medverkan av auditör i alla de fall där förfarandet kan antas utgöra brott,
förseelsen inte har erkänts eller bör medföra svårare påföljd än varning,
extratjänst, löneavdrag eller utegångsförbud i mer än fem dagar. Regeringen
delar här Justitiekanslerns åsikt att medverkan av auditör även inom andra
myndigheter än Försvarsmakten är väl motiverat.

10 Ikraftträdande m.m.

Regeringens förslag: Den nya lagen om
totalförsvarsplikt skall träda i kraft den 1 juli
1995. Genom övergångsbestämmelser skall dock, bl.a.
för dem som genomgått inskrivningsprövning, tagits
ut för värnpliktsutbildning, till en
utbildningsreserv eller till att fullgöra
civilförsvarstjänstgöring eller som i övrigt
fullgjort tjänstgöring enligt upphävda pliktlagar,
säkerställas att detta tillgodoräknas dem vid
tillämpningen av den nya lagen. De som vid den nya
lagstiftningens ikraftträdande har påbörjat
tjänstgöring enligt en äldre pliktlag skall dock
omfattas av den äldre lagens bestämmelser om
tjänstgöringen. Totalförsvarets pliktverk skall med
den totalförsvarspliktiges samtycke kunnna avkorta
tjänstgöringstiden för den som påbörjat tjänstgöring före
den nya lagens ikraftträdande. Lagen om vapenfri
tjänst skall dock anpassas från den 1 januari 1995
till den nya lagstiftningen genom att det lägsta
antal dagar som en vapenfri tjänstepliktig skall
fullgöra tjänstgöring inte längre lagregleras.

Utredningarnas förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens. UFT har dock
inte föreslagit att anpassningen i lagen om vapenfri tjänst görs från den 1
januari 1995 eller att möjlighet ges för Totalförsvarets pliktverk att med den
totalförsvarspliktiges samtycke avkorta tjänstgöringstiden för den som påbörjat
tjänstgöring före den 1 juli 1995.
Remissinstanserna: Har i allmänhet inte yttrat sig angående över-
gångsbestämmelserna.
Skälen för regeringens förslag: Regeringen finner att en anpassning bör göras
redan från den 1 januari 1995 i lagen om vapenfri tjänst. Detta möjliggör att
vapenfria kan tas ut till sådana befattningar inom det civila försvaret med
kortare utbildningstider än de 220 dagar som gäller för närvarande. Övergången
till den nya lagstiftningen kommer därigenom att kunna ske genom en successiv
anpassning utan låsning till en lägsta gräns avseende tjänstgöringstiden. Av
samma skäl bör möjlighet finnas att med den tjänstgöringsskyldiges samtycke
avkorta tjänstgöringstiden i de fall där tjänstgöringen påbörjats före
ikraftträdandet.
Av övergångsbestämmelserna till den nya lagstiftningen bör också framgå, att de
som påbörjat tjänstgöring enligt bestämmelserna i värnpliktslagen, lagen om
vapenfri tjänst, civilförsvarslagen, lagen om tjänsteplikt för hälso- och
sjukvårdspersonal samt veterinärpersonal m.m. och lagen om skyldighet för
civilförsvarspliktiga att tjänstgöra utanför civilförsvaret, omfattas av de
äldre bestämmelserna om tjänstgöringen. Detta innebär att den som påbörjat en
tjänstgöringsperiod före ikraftträdandet inte skall anses fullgöra värnplikt
eller civilplikt enligt den nya lagen så länge tjänstgöringsperioden varar. En
konsekvens av detta är att den nya lagen om disciplinansvar inom totalförsvaret,
m.m. inte blir tillämplig för dessa personalkategorier. De vapenfria tjänste-
pliktiga som begår förseelser under en tjänstgöringsperiod som har påbörjats
före den nya lagstiftningens ikraftträdande skall således bedömas enligt
vapenfrilagens bestämmelser om tillrättavisning. För dem som påbörjat
tjänstgöring med stöd av civilförsvarslagen, lagen om tjänsteplikt för hälso-
och sjukvårdspersonal samt veterinärpersonal m.m. eller med stöd av lagen om
skyldighet för civilförsvarspliktiga att tjänstgöra utanför civilförsvaret
kommer ansvar för disciplinförseelser inte att kunna åläggas under den pågående
tjänstgöringen. De som påbörjat tjänstgöring enligt värnpliktslagen och som
begår disciplinförseelser under tjänstgöringsperioden skall däremot endast
bedömas enligt äldre bestämmelser om förseelsen begåtts före ikraftträdandet.
Detta bör framgå av en övergångsbestämmelse till lagen om disciplinansvar inom
totalförsvaret, m.m. Detta sammanhänger med att den föreslagna lagens
bestämmelser i sak såvitt avser denna personalkategori helt överensstämmer med
lagen om disciplinförseelser av krigsmän, m.m. Regeringen delar i detta
avseende Lagrådets uppfattning att den i lagrådsremissen föreslagna
övergångsbestämmelsen är onödigt långtgående. Övergångsbestämmelsen i
propositionens lagförslag angående disciplinansvar har därför formulerats så att
den upphävda lagen skall tillämpas beträffande förseelser som begåtts eller
förhållanden som inträffat före ikraftträdandet, på sätt Lagrådet förordat.
11 Författningskommentarer

11.1Lagen om totalförsvarsplikt

1 kap. Totalförsvarsplikten

1 §

Bestämmelsen anger att Sveriges totalförsvar skall vara så uppbyggt och orga-
niserat att det är en hela folkets angelägenhet.

2 §

Totalförsvarets personalbehov tillgodoses i dag genom anställningsavtal, sär-
skilda avtal om tjänstgöringsskyldighet och lagstadgade tjänstgöringsplikter. Av
bestämmelsen framgår att lagen endast reglerar tjänstgöringsplikterna.
I paragrafen läggs fast att totalförsvarets personalförsörjning skall tryggas
genom en plikt - benämnd totalförsvarsplikt. I paragrafen avgränsas den grupp
av personer som är underkastad totalförsvarsplikt och den tid under vilken
totalförsvarsplikten kan göras gällande mot var och en av dessa personer.
Varje svensk medborgare är totalförsvarspliktig oavsett var han eller hon är
bosatt. Totalförsvarsplikten gäller också för var och en som är bosatt i Sverige
oavsett medborgarskap. En person får anses vara bosatt i Sverige om han eller
hon stadigvarande vistas här. I allmänhet är en person folkbokförd på
bosättningsorten. Det är därför i de allra flesta fall tillräckligt att under-
söka om en person är folkbokförd på en ort i Sverige för att konstatera om han
eller hon omfattas av totalförsvarsplikten eller inte. Det är emellertid den
faktiska bosättningen som är avgörande. Den som är bosatt i Sverige är därför
totalförsvarspliktig oavsett folkbokföringsförhållandena.
Totalförsvarsplikten gäller från ingången av det kalenderår när en person fyl-
ler 16 år till utgången av det kalenderår när han eller hon fyller 70 år.

3 §

I paragrafen anges kortfattat de skyldigheter för den enskilde som följer av
totalförsvarsplikten.
Totalförsvarsplikten innebär en skyldighet för den totalförsvarspliktige att
medverka vid utredningar om sina personliga förhållanden. De närmare bestäm-
melserna om detta finns i 2 kap., 5 kap. 1 § och 6 kap. 5 §. Den som inte följer
en kallelse att inställa sig personligen för utredning enligt 2 kap. straffas
enligt bestämmelserna i 10 kap. för detta. Han eller hon kan också hämtas för
att utredningen skall kunna genomföras. Den som underlåter att skriftligen lämna
efterfrågade uppgifter kan vid vite föreläggas att göra detta.
Tjänstgöringsskyldigheten är det viktigaste åliggandet som följer av total-
försvarsplikten. Av bestämmelsen framgår att varje totalförsvarspliktig är
skyldig att tjänstgöra inom totalförsvaret i den omfattning som hans eller
hennes kroppskrafter och hälsotillstånd tillåter. I 2 och 3 kap. finns be-
stämmelser om utredning och inskrivning, som syftar till att undvika att någon
enskild åläggs en tjänstgöring som går utöver hans eller hennes förmåga.
De övriga skyldigheter som avses i paragrafen är bl.a. de som behandlas i 7
kap. Dessa syftar bl.a. till att myndigheterna inom totalförsvaret skall kunna
nå totalförsvarspliktiga och kommunicera med dem när tjänstgöring inte fullgörs.

4 §

Tjänstgöring enligt lagen kan fullgöras som värnplikt, civilplikt eller allmän
tjänsteplikt. Värnplikten och civilplikten omfattar grundutbildning, repeti-
tionsutbildning, beredskapstjänstgöring och krigstjänstgöring. I den allmänna
tjänsteplikten ingår däremot inte någon utbildning. Om en totalförsvarspliktig
är anställd, är han eller hon i allmänhet på grund av anställningsavtalet skyl-
dig att genomgå den utbildning som behövs för att arbetsuppgifterna skall kunna
fullgöras under höjd beredskap. Det är emellertid endast värnplikten som alltid
skall fullgöras med grundutbildning och repetitionsutbildning. För fullgörandet
av civilplikten kan det vara tillräckligt att en totalförsvarspliktig som, på
grund av exempelvis sin yrkesutbildning har de grundläggande kunskaperna och
färdigheterna för en befattning genomgår endast repetitionsutbildning eller, i
undantagsfall, ingen utbildning alls.
Inom den militära delen av totalförsvaret motsvarar beredskapstjänstgöringen
närmast tjänstgöring i form av beredskapsövningar enligt 27 § 2 mom. värn-
pliktslagen, medan krigstjänstgöringen motsvarar tjänstgöring enligt 28 § 1 mom.
värnpliktslagen. Motsvarande bestämmelser för civilförsvarspliktiga finns i dag
i 12 § 1 mom. civilförsvarslagen och för dem som fullgör vapenfri tjänst i 5 §
andra stycket lagen om vapenfri tjänst.
Den allmänna tjänsteplikten kan endast fullgöras under höjd beredskap enligt
lagen om höjd beredskap. Liksom enligt den nuvarande lagstiftningen kan sådan
tjänstgöring ske som en skyldighet att utföra arbetsuppgifter i den ordinarie
anställningen eller efter en särskild anvisning av en myndighet. Därutöver
innebär totalförsvarsplikten att den som frivilligt åtagit sig att tjänstgöra
inom totalförsvaret under höjd beredskap skall vara skyldig att göra det med
allmän tjänsteplikt.

5 §

Enligt första stycket skall värnplikten fullgöras hos Försvarsmakten.
Värnplikten skall alltid inledas med en grundutbildning. Detta överensstämmer
med vad som gäller i dag. När det gäller civilplikten finns inte motsvarande
krav. Grundutbildning i Försvarsmakten skall antingen fullgöras hos myndigheten
Försvarsmakten eller efter en inledande utbildning hos denna myndighet i
verksamheter utanför denna men med Försvarsmakten som ansvarig för tjäns-
tgöringen. Exempel härpå är tjänstgöring på Sjöfartsverkets isbrytare och i För-
svarsdepartementet. När försvarsmaktens omfattning minskar den 1 juli 1994
kommer värnplikt även att, under samma förutsättningar som nyss sagts, kunna
fullgöras i verksamheter som i dag ingår i försvarsmakten men som då faller
utanför myndigheten Försvarsmakten, t.ex. Försvarets radioanstalt.
Enligt bestämmelsen i andra stycket är endast svenska män skyldiga att fullgöra
värnplikt. Bestämmelsen begränsar också männens skyldighet att fullgöra värn-
plikt med hänsyn till levnadsåldern. Ingen är skyldig att fullgöra värnplikt
före det kalenderår när han fyller 19 år eller efter det kalenderår när han
fyller 47 år.
I tredje stycket har tagits in en hänvisning till 5 § lagen om möjlighet för
kvinnor att fullgöra värnplikt eller civilplikt med längre grundutbildning.
Enligt den bestämmelsen är en kvinna som efter en antagningsprövning skrivits in
för värnplikt därefter skyldig att fullgöra värnplikt och omfattas av samma
bestämmelser som en man som skrivits in för värnplikt.

6 §

Paragrafen behandlar de verksamhetsområden inom vilka civilplikt kan fullgöras.
Enligt första stycket skall regeringen genom förordning avgränsa de verksam-
hetsområden inom totalförsvaret där civilplikt skall fullgöras.
Liksom enligt den nuvarande regleringen kan civilplikten fullgöras utanför
verksamhet som motsvarar nuvarande civilförsvarsorganisation och även i För-
svarsmakten. I andra stycket anges den yttersta gränsen för civilplikten så att
denna överensstämmer med vad som i dag gäller för civilförsvarspliktigas
skyldighet att tjänstgöra inom totalförsvaret. Civilplikten får följaktligen
inte vara förenad med egentliga stridsuppgifter annat än om det är fråga om
ordnings- eller bevakningsuppgifter. I begreppet egentliga stridsuppgifter inne-
fattas inte vapenbruk i självförsvar.

7 §

I paragrafen läggs fast den grundläggande principen att endast den som har skri-
vits in för värnplikt eller civilplikt är skyldig att fullgöra sådan tjänstgö-
ring. Inskrivningen skall ske enligt bestämmelserna i 3 kap. Skyldigheten att
fullgöra allmän tjänsteplikt förutsätter inte inskrivning.

2 kap. Utredning om personliga förhållanden

1 §

I denna paragraf behandlas den utredning som totalförsvarets myndigheter får gö-
ra för att fastställa totalförsvarspliktigas förutsättningar att tjänstgöra i
olika verksamheter inom totalförsvaret. En sådan utredning, som kan vara mer
eller mindre ingående, skall alltid göras innan en totalförsvarspliktig skrivs
in. Inskrivningen är i sin tur en förutsättning för att en totalförsvarspliktig
skall vara skyldig att fullgöra värnplikt eller civilplikt.
Genom utredningen skall klarläggas om den totalförsvarspliktige har förutsätt-
ningar att fullgöra tjänstgöring inom totalförsvaret i form av värnplikt eller
civilplikt. En motsvarande bestämmelse för den allmänna tjänsteplikten finns i 6
kap. 5 §. Utredningen skall avse bl.a. den fysiska och psykiska prestations-
förmågan hos den som undersöks och om det finns någon särskild risk för att
denna prestationsförmåga nedsätts genom tjänstgöringen.
När det gäller män som är svenska medborgare skall utredningen som regel vara
ingående och göras vid en mönstring. Särskilda bestämmelser om mönstring finns i
2 och 3 §§.
Även vid sådana utredningar som inte sker vid en mönstring krävs i många fall
att den som omfattas av utredningen inställer sig personligen till ett inskriv-
ningssamtal. I fråga om mindre krävande befattningar inom det civila försvaret
kan det däremot många gånger vara enkelt att konstatera om en person uppfyller
förutsättningarna för tjänstgöring eller inte. Någon mer ingripande utredning
behöver då inte göras utan det räcker med att myndigheten skriftligen eller per
telefon inhämtar de nödvändiga upplysningarna.
Enligt bestämmelsen i paragrafen är varje totalförsvarspliktig skyldig att på
begäran av den utredande myndigheten lämna uppgifter om sig själv. Myndigheten
har rätt att få de begärda uppgifterna skriftligen eller muntligen. En begäran
kan också gå ut på att en totalförsvarspliktig företer handlingar, t.ex. behö-
righetsbevis, som är av betydelse för om han eller hon skall kunna tas i anspråk
för en viss tjänstgöring. Den som är totalförsvarspliktig är också skyldig att
medverka till utredningen genom att personligen inställa sig till samtal. Endast
om utredningen sker vid en mönstring enligt 2 och 3 §§ föreligger emellertid en
skyldighet att genomgå medicinska och psykologiska undersökningar.
Mönstringen skall utföras av Totalförsvarets pliktverk. I praktiken kommer den
att göras vid något av dess regionala kontor. När det gäller mindre ingripande
utredningar än mönstring bör utredningen kunna göras även av andra myndigheter.
Regeringen har därför getts möjlighet att delegera rätten att utföra sådana ut-
redningar till andra statliga myndigheter. Det kan också vara lämpligt att
sådana utredningar utförs exempelvis av den kommun där den som omfattas av
utredningen senare skall tjänstgöra. Bestämmelsen har därför utformats som en
skyldighet för var och en som är totalförsvarspliktig att även lämna uppgifter
till och medverka vid utredningar som utförs av kommuner, landsting och kyrkliga
kommuner. Genom paragrafen öppnas således en möjlighet att låta även kommuner,
landsting och kyrkliga kommuner utföra sådana utredningar av totalförsvars-
pliktiga som kan leda till inskrivning för civilplikt och som inte skall utföras
vid en mönstring.
Av 17 § förvaltningslagen (1986:223) följer att en totalförsvarspliktig som är
föremål för en utredning enligt denna paragraf innan ärendet avgörs skall under-
rättas om uppgifter som har tillförts ärendet genom någon annan och också få
tillfälle att yttra sig över sådana uppgifter. Detta gäller även om utredningen
inte leder fram till någon inskrivning eller medför en inskrivning helt i
enlighet med de egna önskemålen. Skyldigheten för en myndighet att kommunicera
uppgifter innebär också att den som varit föremål för en utredning, även om det
inte begärs, skall få del av såväl resultaten av de undersökningar som gjorts
som av den utredning i övrigt som har inhämtats och som läggs till grund för
beslutet. Undersökningsresultaten kan meddelas muntligen eller skriftligen. Vid
utredning med personlig inställelse sker detta lämpligen i samband med instäl-
lelsen.

2 §

Svenska män skall som regel genomgå mönstring. Skyldigheten för den enskilde att
genomgå mönstring läggs fast i första stycket. Mönstringen är en särskild för-
rättning, som förutsätter personlig inställelse. Vid mönstringen skall göras mer
ingående utredningar av den totalförsvarspliktiges förmåga att fullgöra
värnplikt och civilplikt. Mönstringen skall alltid utföras av Totalförsvarets
pliktverk. Att mönstring är en förutsättning för vissa inskrivningar framgår av
bestämmelserna i 3 kap.
Om det redan genom de uppgifter som Totalförsvarets pliktverk före kallelsen
till mönstring har tillgängliga är uppenbart att den som är skyldig att genomgå
mönstring har så nedsatta kroppskrafter eller ett sådant hälsotillstånd att han
saknar förmåga att fullgöra såväl värnplikt som civilplikt, är det både onödigt
och olämpligt att kalla honom till mönstring. Det gäller t.ex. gravt handi-
kappade personer. Förutsättningarna att fullgöra tjänstgöring inom totalförsva-
ret bör då bedömas efter ett skriftligt förfarande och alltså utan någon person-
lig inställelse. Förvaltningslagens bestämmelser är tillämpliga på handlägg-
ningen även av ett sådant ärende. Svenska män som bor utomlands bör som regel
inte kallas till mönstring.
I andra stycket regleras när skyldighet att genomgå mönstring föreligger.
Ingen totalförsvarspliktig är skyldig att genomgå mönstring före det kalenderår
när han fyller 18 år. Som regel skall mönstringen genomföras senast under det
kalenderår när den totalförsvarspliktige fyller 19 år. Skäl kan i vissa fall
finnas att genomföra mönstringen vid en senare tidpunkt. Endast om särskilda
skäl finns är en totalförsvarspliktig dock skyldig att genomgå mönstring efter
det kalenderår när han fyller 24 år. Ett sådant skäl kan vara att han hållit sig
undan och därför inte har kunnat nås med en kallelse tidigare. Bestämmelsen in-
nebär att den som har förvärvat sitt svenska medborgarskap efter utgången av det
kalenderår när han fyller 24 år som regel inte skall kallas till mönstring.
Endast i mycket sällsynta undantagsfall, såsom att han har alldeles särskilda
kvalifikationer för att utbilda sig till en befattning som kräver mönstring,
skulle det kunna bli aktuellt att låta en sådan person genomgå mönstring.
Enligt 3 kap. 9 § föreligger en skyldighet att på nytt genomgå mönstring, om
det behövs för att bedöma om inskrivningen efter en tidigare mönstring skall
ändras eller hävas.
Ansvaret för att manliga svenska totalförsvarspliktiga genomgår mönstring lig-
ger på Totalförsvarets pliktverk. Ingen är alltså skyldig att självmant anmäla
sig eller uppsöka någon myndighet för att genomgå mönstring. Den to-
talförsvarspliktiges skyldigheter inskränker sig till att efter kallelse in-
ställa sig för mönstring. Inget hindrar emellertid att den som av någon an-
ledning inte har genomgått mönstring själv hos Totalförsvarets pliktverk tar
initiativ till detta. Totalförsvarets pliktverk har då att ta ställning till om
en mönstring skall genomföras eller om bedömningen kan göras på den tillgängliga
utredningen. Den totalförsvarspliktige har således ingen rätt att få genomgå
mönstring.

3 §

Av bestämmelsen framgår att en mönstring skall ske i den totalförsvarspliktiges
personliga närvaro och att den skall omfatta medicinska och psykologiska under-
sökningar samt annan utredning av hans personliga förhållanden.
Undersökningarna och den övriga utredningen skall naturligtvis inte vara mer
ingående eller omfattande än vad som krävs för att uppnå syftet, dvs. att bedöma
den totalförsvarspliktiges förutsättningar att fullgöra den tjänstgöring som kan
komma i fråga. De medicinska undersökningarna skall avse hans hälsotillstånd och
fysiska förutsättningar i övrigt. De psykologiska undersökningarna, som består
av tester och samtal, skall klarlägga de mentala förutsättningarna att klara av
att tjänstgöra i krig samt ge underlag för inskrivning till chefsbefattningar.
Utredningen skall även mer allmänt avse de förutsättningar som en totalför-
svarspliktig har att tjänstgöra i olika befattningar och verksamhetsområden inom
totalförsvaret och att tjänstgöra på olika platser i landet. Genom utredningen
skall sålunda klarläggas om den totalförsvarspliktige har särskilda färdigheter
eller intressen som kan vara av betydelse.
Vägran att aktivt medverka vid mönstringen är inte straffbelagd. Bedömningen av
förutsättningarna att fullgöra värnplikt eller civilplikt får i ett sådant fall
göras på den utredning som på annat sätt kan inhämtas om den totalförsvarsplik-
tige. Däremot är personlig närvaro en förutsättning för att en mönstring skall
anses ha ägt rum. Den som inte självmant inställer sig får hämtas och skall
också straffas för sin utevaro enligt bestämmelserna i 10 kap.

4 §

Bestämmelsen, som har viss motsvarighet i 26 § värnpliktslagen, ålägger
kommuner, landsting och enskilda vårdinrättningar att till Totalförsvarets
pliktverk lämna sådana uppgifter om totalförsvarspliktigas hälsotillstånd och
personliga förhållanden i övrigt som behövs för mönstringen. Den närmare omfatt-
ningen av informationsskyldigheten och hur den skall utövas regleras genom
verkställighetsföreskrifter. När det gäller de statliga myndigheterna är det
tillräckligt att skyldigheten att lämna uppgifterna läggs fast genom förordning.

5 §

Enligt denna bestämmelse, som gäller vid såväl mönstring som annan utredning
enligt 1 §, skall en kallelse att inställa sig personligen utfärdas i god tid.
Tiden mellan utfärdandet och dagen för inställelsen bör som regel inte vara
kortare än en månad. Om någon accepterar en kallelse med kortare varsel, finns
det emellertid inget som hindrar att kallelsen med samma verkan som annars sker
enligt överenskommelsen.
Den som har mottagit en kallelse är för egen del skyldig att snarast anmäla
till den som har utfärdat kallelsen, om han eller hon inte kan inställa sig en-
ligt kallelsen.
Anmälningsskyldigheten har utvidgats till att avse varje hinder som en
totalförsvarspliktig anser sig ha för att inställa sig enligt kallelsen. Vid den
kontakt med myndigheten som uppkommer i samband med en sådan anmälan får sedan
klaras ut om myndigheten anser att hindret utgör ett giltigt skäl för honom
eller henne att utebli eller inte. Om en totalförsvarspliktig uteblir trots att
han eller hon vid kontakten med myndigheten har fått besked att hindret inte be-
traktas som ett giltigt skäl, får hämtning genomföras. En totalförsvarspliktig
skall då också anmälas till åtal för utevaron.

3 kap. Inskrivning m.m.

Inskrivning efter mönstring

1 §

På grundval av resultatet från mönstringen skall en bedömning göras av den un-
dersöktes förutsättningar att fullgöra värnplikt och civilplikt. Resultatet kan
visa att han har förutsättningar att fullgöra sådan tjänstgöring eller att för-
utsättningarna saknas. Om förutsättningarna saknas, skall Totalförsvarets plikt-
verk enligt 3 § besluta att han inte är skyldig att fullgöra värnplikt eller
civilplikt. De totalförsvarspliktiga som har förutsättningar att fullgöra värn-
plikt eller civilplikt, skall placeras i befattningsgrupper och därefter skrivas
in. Bestämmelsen har, i förhållande till lagrådsremissens förslag, förtydligats
i samband med lagrådsföredragningen. Det framgår nu uttryckligen att placering
kan ske i en eller flera befattningsgrupper innan inskrivning sker.
Befattningsgrupper skall finnas definierade för såväl Försvarsmakten som det
civila försvaret och bygga på kravprofiler. Med chefer förstås i paragrafen
befälsklassade även om de inte kommer att tjänstgöra som chefer.
Placeringen av de mönstrade i befattningsgrupper skall göras på grundval av vad
som vid mönstringen har framkommit om vars och ens förutsättningar att tjänst-
göra i de befattningar som ingår i de olika befattningsgrupperna. Till grund för
bedömningen skall ligga värdena från de medicinska och psykologiska undersök-
ningarna och vad som i övrigt framkommit om den undersöktes utbildning, kunska-
per och färdigheter i övrigt.
Totalförsvarets pliktverk skall skriva in totalförsvarspliktiga som enligt vad
resultatet från mönstringen visar har förutsättningar att fullgöra värnplikt
eller civilplikt. Av dessa skall emellertid endast så många skrivas in för värn-
plikt och civilplikt som det finns behov av och resurser för att utbilda. De
övriga skall skrivas in i en utbildningsreserv.
Av bestämmelsen i 4 kap. 1 § framgår att längden på grundutbildningen för den
som skrivs in för värnplikt kan variera mellan 220 och 615 dagar. En totalför-
svarspliktig som efter mönstring skrivs in för civilplikt skall som regel också
genomgå en grundutbildning som omfattar mer än 60 dagar. Undantagsvis kan
förekomma att den mönstrade skrivs in för civilplikt med kortare grundutbildning
eller ingen grundutbildning alls. En sådan inskrivning kan bli aktuell, om det
vid mönstringen visar sig att den totalförsvarspliktige på grund av sitt yrke
eller utbildning gör större nytta för totalförsvaret genom en sådan inskrivning
än genom en inskrivning för värnplikt eller civilplikt med en lång
grundutbildning.
Inskrivning för värnplikt, för civilplikt med en längre grundutbildning än 60
dagar eller i utbildningsreserven förutsätter alltid att den som skrivs in har
genomgått mönstring.
Om den som har genomgått mönstring är missnöjd med ett beslut i fråga om in-
skrivningen, kan han få frågan prövad på nytt av en inskrivningsnämnd. Be-
stämmelser om detta finns i 11 kap.

2 §

I paragrafen regleras hur valet skall göras mellan å ena sidan inskrivning för
värnplikt och civilplikt och å andra sidan inskrivning i utbildningsreserven.
Som angetts i anslutning till 1 § skall vid mönstringen endast de totalför-
svarspliktiga skrivas in för värnplikt eller civilplikt som det finns behov av
och resurser för att utbilda. Det innebär, när det gäller Försvarsmakten, att så
många totalförsvarspliktiga skall skrivas in för värnplikt att krigsbefattning-
arna (ordinarie och reserv) kan besättas med utbildad personal samt att personal
finns att tillgå för att ersätta dem som avgår i förtid och för att upprätthålla
beredskapen i fred. På motsvarande sätt skall vid mönstringen inskrivning för
civilplikt göras endast i den utsträckning som det finns behov och resurser att
grundutbilda totalförsvarspliktiga för sådan tjänstgöring. I paragrafens första
mening har därför intagits en bestämmelse enligt vilken endast det antal total-
försvarspliktiga skall skrivas in för värnplikt och civilplikt som i krig behövs
i Försvarsmakten och i det civila försvaret eller för Försvarsmaktens fredstida
beredskap. De totalförsvarspliktiga som det inte finns behov av eller resurser
för att grundutbilda skall i stället skrivas in i utbildningsreserven.
I paragrafens andra mening regleras vilka totalförsvarspliktiga som skall skri-
vas in för värnplikt och civilplikt respektive i utbildningsreserven. Enligt den
princip som har kommit till uttryck i bestämmelsen skall de bäst lämpade ur
varje befattningsgrupp fullgöra grundutbildning och alltså skrivas in för värn-
plikt eller civilplikt. De övriga skall skrivas in i utbildningsreserven. In-
skrivningen i utbildningsreserven skall göras så att alla befattningsgrupper
blir representerade i reserven.

3 §

Om resultatet från mönstringen visar att den totalförsvarspliktige saknar förut-
sättningar att fullgöra såväl värnplikt som civilplikt, skall Totalförsvarets
pliktverk besluta att han inte är skyldig att fullgöra sådan tjänstgöring. Skyl-
digheten att fullgöra allmän tjänsteplikt påverkas inte av ett sådant beslutet.
Beslutet motsvarar närmast ett beslut om befrielse enligt 4 § värnpliktslagen.
Om någon på grund av sjukdom eller av annan orsak har sin fysiska eller psykis-
ka prestationsförmåga nedsatt i sådan grad att han inte kan fullgöra vare sig
värnplikt eller civilplikt eller om han löper särskild risk att genom tjänst-
göringen få en sådan nedsättning av prestationsförmågan, skall han inte skrivas
in. För ett sådant beslut krävs således att den totalförsvarspliktige saknar
förutsättningar även att tjänstgöra i någon av de befattningar som fullgörs med
civilplikt. Det kan vara fallet t.ex. om han har grava missbruksproblem eller
ett mycket betungande handikapp.
Bestämmelsen innebär att det inte torde finnas något utrymme för att undanta
någon från skyldigheten att fullgöra värnplikt eller civilplikt på grund av
andra synnerliga skäl för befrielse (jfr 4 § första stycket 6 värnpliktslagen).
Sådana skäl bör beaktas vid inskrivningen och leda till att den totalförsvars-
pliktige skrivs in i utbildningsreserven. (Jfr motiveringen till 7 §.)

Inskrivning efter annan utredning

4 §

Bestämmelsen behandlar inskrivning av totalförsvarspliktiga efter en annan
utredning än mönstring. En sådan utredning kan endast leda till inskrivning för
civilplikt. Om inskrivningen sker för civilplikt med grundutbildning, får denna
inte vara längre än 60 dagar.
Det är inte nödvändigt att en totalförsvarspliktig som skrivs in för civilplikt
enligt denna paragraf genomgår grundutbildning. En totalförsvarspliktig kan på
grund av sitt yrke och utbildning, t.ex. grundutbildning i Försvarsmakten, ha
tillräckliga färdigheter för att upprätthålla en befattning i det civila för-
svaret. Han eller hon skall då inte vara tvungen att genomgå en grundutbildning.
Om civilplikten inte omfattar grundutbildning, skall den som skrivits in omedel-
bart krigsplaceras enligt 12 § andra meningen. Skyldighet föreligger därefter
att fullgöra repetitionsutbildning, beredskapstjänstgöring och krigstjänstgöring
enligt bestämmelserna i 4 kap.
Om en utredning enligt denna paragraf visar att den som har varit föremål för
utredningen inte är lämplig att fullgöra civilplikt, är något ytterligare beslut
från den utredande myndighetens sida inte nödvändigt. I motsats till vad som
gäller vid mönstring är det alltså inte nödvändigt - eller möjligt - att besluta
att skyldighet inte föreligger att fullgöra plikten.
Även om en utredning enligt paragrafen visar att en totalförsvarspliktig är
lämplig för tjänstgöring inom totalförsvaret, är det inte nödvändigt att besluta
om inskrivning. De genomförda utredningarna kan ju visa att flera totalförsvars-
pliktiga än det finns behov av är lämpliga för den avsedda tjänstgöringen.
Även inskrivning för civilplikt enligt denna paragraf skall beslutas av Total-
försvarets pliktverk. Anledningen till denna ordning är att all registrering av
dem som tas i anspråk med värnplikt eller civilplikt skall vara samlad hos en
enda myndighet.
Beslut om inskrivning efter en utredning enligt denna paragraf kan av den
enskilde överklagas hos den myndighet som regeringen bestämmer. Avsikten är att
överklagande skall ske hos Totalförsvarets tjänstepliktsnämnd. Myndigheten
namnges emellertid inte i lagen.

Gemensamma bestämmelser om inskrivning

5 §

Paragrafen anger vad som skall beslutas, om en totalförsvarspliktig skrivs in
för värnplikt eller för civilplikt som omfattar grundutbildning. I 6 § anges vad
som gäller i detta avseende, om inskrivningen sker för civilplikt som inte
omfattar grundutbildning.
Enligt första punkten skall bestämmas till vilken befattning eller typ av be-
fattning som grundutbildningen syftar. För varje befattning skall den väljas som
är bäst lämpad. Vid valet mellan olika befattningar skall hänsyn tas till såväl
den nytta som totalförsvaret kan komma att få av att en viss person tjänstgör i
befattningen som de personliga förutsättningar som han eller hon har för tjänst-
göringen.
I vad mån en totalförsvarspliktig har förutsättningar att tjänstgöra i en viss
befattning skall avgöras efter en samlad bedömning av flera omständigheter. Om
en totalförsvarspliktig har mönstrat, är utgångspunkten att han i och för sig är
lämpad för de befattningar som ryms inom den befattningsgrupp i vilken han har
blivit placerad. De omständigheter som tillkommer därutöver är främst var
utbildningsorten är belägen i förhållande till hemorten och personliga förhål-
landen i övrigt. Av bestämmelsen i 7 § framgår att särskild vikt också skall
fästas vid de önskemål som den som genomgår utredningen har i fråga om att få
tjänstgöra. Före inskrivning, av någon som inte har genomgått mönstring, till en
chefsbefattning eller specialistbefattning måste en bedömning också göras av om
han eller hon är lämplig för en sådan befattning.
Enligt andra punkten skall de förband, skolor, myndigheter och andra organi-
sationer där grundutbildningen huvudsakligen skall fullgöras bestämmas vid in-
skrivningen. Med andra ord skall inskrivningsbeslutet innehålla uppgifter om var
tjänstgöringen faktiskt skall äga rum. Skall den äga rum t.ex. i ett större
bolag, bör även den avdelning där tjänstgöringen skall fullgöras anges. Om
grundutbildning skall fullgöras vid flera ställen, skall samtliga dessa framgå
av beslutet. Om utbildningen endast under en viss kortare tid - mindre än en
månad - skall genomföras vid exempelvis en särskild skola eller ett särskilt
förband, behöver detta dock inte bestämmas i samband med inskrivningsbeslutet. I
kravet enligt denna punkt ligger att såväl förbandets, skolans, myndighetens
eller organisationens benämning som dess lokalisering vid tiden för beslutet om-
fattas av beslutet. Om utbildningen flyttas till en annan plats efter inskriv-
ningsbeslutet men innan grundutbildningen har slutförts, så innebär detta dock
inte att inskrivningsbeslutet skall anses ha fått ett annat innehåll.
Enligt tredje punkten skall grundutbildningens längd bestämmas vid inskrivning-
en. Den skall anges i dagar. Om tiden på grund av förbiseende eller av liknande
anledning har kommit att anges till ett annat antal dagar än som följer av
befattningen, kan förutsättningar föreligga att med stöd av förvaltningslagens
bestämmelser rätta beslutet.
Enligt fjärde punkten skall vid inskrivningen även bestämmas året och månaden
när grundutbildningen är planerad att börja, om denna skall pågå mer än 60
dagar. Tidpunkten skall anges så precist som det är möjligt. Även dagen eller
veckan för inryckningen skall preciseras, om den är känd vid tiden för beslutet.

6 §

Om en totalförsvarspliktig skrivs in för civilplikt som inte omfattar grundut-
bildning, skall vid inskrivningen bestämmas vilken befattning som skall upprätt-
hållas. Eftersom en totalförsvarspliktig i ett sådant fall utan någon grundut-
bildning har de nödvändiga kunskaperna och färdigheterna för sin krigsuppgift,
är det så gott som alltid självklart vilken befattning som kommer i fråga. Sedan
inskrivningsbeslutet har fattats skall utan omgång krigsplacering ske i den
aktuella befattningen. Skälet till att befattningen skall bestämmas i inskriv-
ningsbeslutet är att beslutet i denna del skall kunna överklagas enligt be-
stämmelserna i 11 kap.

7 §

I den mån det kan ske skall vid inskrivningen genomgående hänsyn tas till de
önskemål som framförs av den som skall inskrivas. Den totalförsvarspliktiges
önskemål skall också i möjligaste mån beaktas när det gäller att avgöra i vilken
befattningsgrupp han skall placeras enligt 1 §. Vid urvalet bör stor betydelse
tillmätas graden av motivation. Befälsbefattningarna bör därför så långt som
möjligt fyllas med dem som själva vill bli befäl.
Som nämnts i den allmänna motiveringen bör de egna önskemålen tillmätas be-
tydelse för frågan om inskrivning skall ske för värnplikt, civilplikt eller i
utbildningsreserven samt för sådana frågor som anges 5 och 6 §§. Det bör dock
betonas att det är den totalförsvarspliktiges lämplighet som är styrande för om
han skall genomgå utbildning eller föras till utbildningsreserven. Vid
lämplighetsbedömningen skall dock särskilt vägas in om den enskilde har en
önskan om att få fullgöra värnplikt eller civilplikt.
I vissa fall bör en totalförsvarspliktigs personliga förhållanden ges en
särskild tyngd vid valet mellan olika alternativ. Det kan t.ex. vara så att
någon vid mönstringen är lämplig för en befattning med en lång grundutbild-
ningstid men att en sådan utbildning skulle medföra särskilt svåra olägenheter
för antingen honom själv eller för någon nära anhörig som är beroende av hans
arbete eller omvårdnad. Ett praktiskt fall är att den totalförsvarspliktige
driver ett jordbruk och endast under stora ekonomiska uppoffringar kan lämna den
verksamheten under så lång tid som krävs för grundutbildning till en befälsbe-
fattning som han i och för sig passar för. Det kan också i andra fall finnas
starka sociala skäl som talar mot att en totalförsvarspliktig tvingas genomgå en
längre utbildning långt från hemorten. I sådana och liknande fall bör valet
mellan olika utbildningsalternativ utfalla så att den totalförsvarspliktiges
önskemål om inskrivning tillgodoses.

8 §

Enligt första stycket första meningen skall ett beslut om inskrivning innehålla
uppgift om vad som har bestämts enligt 5 eller 6 §. Av 20 § förvaltningslagen
följer vidare att den som omfattas av beslutet i vart fall på begäran har rätt
att få del av skälen till beslutet. Om en totalförsvarspliktig skrivs in i
utbildningsreserven, skall enligt första stycket andra meningen beslutet om in-
skrivning alltid innehålla uppgift om den befattningsgrupp i vilken han har pla-
cerats.
Enligt andra stycket skall en totalförsvarspliktig redan vid mönstringen under-
rättas om det beslut som fattas på grundval av resultatet från den utredning som
har gjorts om honom. Beslutet bör meddelas såväl muntligen som skriftligen vid
en genomgång av mönstringsförrättaren. Av beslutet skall också framgå vad den
totalförsvarspliktige skall iaktta för att få beslutet prövat på nytt enligt 11
kap. Detta följer av 21 § förvaltningslagen.

9 §

I första stycket läggs fast att ett beslut, varigenom någon har skrivits in för
värnplikt eller civilplikt i princip får ändras. En ändring kan avse t.ex. den
befattning som grundutbildningen syftar till eller det förband där en totalför-
svarspliktig skall genomgå sådan utbildning. Ändringen kan också bestå i att
inskrivningsbeslutet hävs eller att Totalförsvarets pliktverk förklarar att en
totalförsvarspliktig inte längre är skyldig att fullgöra värnplikt eller civil-
plikt. Bestämmelsen är tillämplig även på beslut om inskrivning för civilplikt
med en grundutbildning som inte överstiger 60 dagar.
Om förhållandena har ändrats för den som har skrivits in för värnplikt så att
han inte längre kan fullgöra sådan tjänstgöring, skall hans inskrivningsbeslut
ändras. Ändringen kan innebära att han i stället skrivs in för civilplikt. Denna
kan omfatta en längre grundutbildning än 60 dagar. En förutsättning för detta är
emellertid att han har genomgått mönstring och - med hänsyn till bestämmelsen i
4 kap. 2 § - att han kan kallas in till grundutbildning. Behöver han inte tas i
anspråk för någon sådan tjänstgöring, skall han skrivas in i utbildningsreserven
eller för civilplikt med en kortare grundutbildning eller ingen grundutbildning
alls.
Om en totalförsvarspliktig har skrivits in i utbildningsreserven, behöver hans
förhållanden inte ha ändrats för att han skall kunna skrivas in för civilplikt
med en grundutbildning som inte överstiger 60 dagar. Ett syfte med utbild-
ningsreserven är nämligen att totalförsvarspliktiga som är inskrivna där efter
endast en enklare utredning enligt 2 kap. skall kunna tas i anspråk för
civilplikt med en sådan kort grundutbildning.
Initiativet till att ändra inskrivningsbeslutet kan tas av den som berörs av
beslutet men kan också komma från Totalförsvarets pliktverk eller den utbild-
ningsorganisation där han eller hon tjänstgör. Verket är alltid behörigt att be-
sluta om ändring av ett inskrivningsbeslut. Efter det att en totalförsvarsplik-
tig har påbörjat en grundutbildning är det i vissa fall lämpligare att beslutet
fattas av den myndighet som svarar för hans eller hennes utbildning. Verket får
därför bestämma att även andra myndigheter får ändra ett inskrivningsbeslut.
Någon annan myndighet än verket bör dock inte få meddela beslut som innebär att
en totalförsvarspliktig undantas från skyldigheten att fullgöra värnplikt eller
civilplikt och inte heller beslut varigenom inskrivningen ändras från civilplikt
till värnplikt.
I lagen har inte angetts att några förutsättningar skall vara uppfyllda för att
ett inskrivningsbeslut skall få ändras. Naturligtvis måste det ha framkommit nå-
got skäl till ändring av beslutet. Som redan nämnts kan det emellertid för en
ändring räcka att en totalförsvarspliktig som är inskriven i utbildningsreserven
behöver tas i anspråk för civilplikt med en kortare grundutbildning än 60 dagar.
En ändring kan avse ett eller flera av de delbeslut som ett inskrivningsbeslut
enligt 5 och 6 §§ skall innehålla, exempelvis en totalförsvarspliktigs befatt-
ning och tiden för hans eller hennes inryckning till grundutbildning.
Ett beslut om inskrivning kan ändras flera gånger, även i samma del. Sådana
upprepade ändringar av inskrivningsbeslut bör emellertid göras endast om det
finns starka skäl som talar för det. Bestämmelserna i denna paragraf är tillämp-
liga också när ändringen avser ett tidigare ändringsbeslut.
Att ett beslut som avses i denna paragraf i regel skall föregås av kommunice-
ring med den som beslutet gäller, vara motiverat och försett med underrättelse
om hur man överklagar framgår av förvaltningslagen.Ändring av ett
inskrivningsbeslut kan innebära att en ny utredning måste företas beträffande
den vars beslut skall ändras. Den som är totalförsvarspliktig är därför skyldig
att på nytt genomgå mönstring eller en mindre ingripande utredning enligt 2
kap., om det behövs för bedömningen av hans eller hennes förutsättningar att
tjänstgöra inom totalförsvaret. Att en totalförsvarspliktig som regel inte får
genomgå mönstring efter det kalenderår när han fyller 24 år framgår av bestäm-
melsen i 2 kap. 2 § andra stycket sista meningen.
I andra stycket anges viktiga inskränkningar i möjligheterna att ändra inskriv-
ningsbeslut. Det krävs att den vars inskrivningsbeslut skall ändras godkänner en
ändring som medför att tiden för grundutbildningen blir längre än enligt det
tidigare beslutet. Därutöver krävs godkännande för att en inskrivning i utbild-
ningsreserven skall få ändras till inskrivning för värnplikt eller för
civilplikt med en grundutbildning som är längre än 60 dagar.
Något hinder finns däremot inte att ändra ett inskrivningsbeslut så att den som
har skrivits in i utbildningsreserven i stället skrivs in för civilplikt med en
grundutbildning som inte överstiger 60 dagar. En sådan ändring av inskrivnings-
beslutet bör dock föregås av en utredning enligt 2 kap. 1 §. Eftersom den total-
försvarspliktige vid mönstringen redan har genomgått en ingående utredning, kan
en sådan utredning dock ofta göras mycket summarisk och inriktas på sådana om-
ständigheter som har tillkommit efter mönstringen. Den som har skrivits in i
utbildningsreserven kan också skrivas in för civilplikt som inte kräver någon
grundutbildning. Det kan då röra sig om en befattning som han har kvalifikatio-
ner för genom sin anställning eller genom en frivillig utbildning inom totalför-
svaret.

10 §

Paragrafen reglerar förutsättningarna för att i andra fall än de som avses i 9 §
ändra ett beslut varigenom en totalförsvarspliktig har skrivits in i
utbildningsreserven.
En totalförsvarspliktig som har placerats i utbildningsreserven är under norma-
la förhållanden inte skyldig att fullgöra värnplikt eller civilplikt med en
grundutbildning som är längre än 60 dagar. Regeringen kan dock med hänsyn till
Sveriges försvarsberedskap föreskriva att totalförsvarspliktiga som har skrivits
in i utbildningsreserven skall fullgöra sådan plikt. Ett beslut enligt
paragrafen kan bli aktuellt t.ex. om tillgången på totalförsvarspliktiga som av
hänsyn till försvarsberedskapen bör grundutbildas i Försvarsmakten är för liten.
Motsvarande gäller om Sveriges försvarsberedskap kräver att fler totalförsvars-
pliktiga fullgör civilplikt med den längre grundutbildningstiden. Möjligheten
att på detta sätt ta i anspråk en totalförsvarspliktig kvarstår så länge han är
inskriven i utbildningsreserven.

11 §

En totalförsvarspliktig som har skrivits in i utbildningsreserven kvarstår i
denna till utgången av det kalenderår när han fyller 30 år. Inskrivningen fyller
därefter inte någon funktion.

Krigsplacering

Med hänsyn till Lagrådets påpekande har i förhållande till lagrådsremissens
lagförslag den ändringen gjorts att 12 § enbart reglerar vad som i fråga om
krigsplacering gäller för dem som genomgått grundutbildning. Bestämmelsen om
krigsplacering av dem som skrivs in för sådan civilplikt som inte omfattar
grundutbildning har därför flyttats till 13 §.

12 §

En totalförsvarspliktig som har fullgjort grundutbildning skall enligt första
meningen krigsplaceras, om han eller hon har förvärvat tillräckliga kunskaper
och färdigheter för sin krigsuppgift. En krigsplacering innebär placering i en
befattning som i krig behövs i Försvarsmaktens krigsorganisation eller i det
civila försvaret.
En totalförsvarspliktig skall i allmänhet krigsplaceras i en befattning som han
eller hon har grundutbildats till. Av andra meningen framgår emellertid att
krigsplaceringen, om det är väsentligt bättre från totalförsvarets synpunkt, i
stället får ske i en annan befattning eller verksamhet. Bestämmelsen gäller
krigsplacering av totalförsvarspliktiga som har genomgått längre grundutbildning
än 60 dagar. Om en totalförsvarspliktig har genomgått en sådan grundutbildning,
är det i allmänhet bäst förenligt med totalförsvarets behov att han krigsplace-
ras i den verksamhet där grundutbildningen fullgjorts. Krigsplacering i en annan
verksamhet bör därför väljas endast om detta framstår som väsentligt bättre från
totalförsvarets synpunkt. Den som har fullgjort en grundutbildning i
Försvarsmakten kan alltså bli krigsplacerad i en personalersättningsreserv eller
i en viss funktion i det civila försvaret. En krigsplacering förutsätter emel-
lertid alltid att den som blir krigsplacerad har erforderliga kunskaper och fär-
digheter för den krigsuppgift som han eller hon skall utföra och i övrigt är
lämpad för denna. Att en totalförsvarspliktig som efter avslutad grundutbildning
inte krigsplaceras får skrivas in på nytt till vissa grundutbildningar framgår
av 14 §.
Av bestämmelsen i 11 kap. 4 § följer att ett beslut om krigsplacering inte är
möjligt att överklaga.

13 §

Av denna bestämmelse framgår att om en totalförsvarspliktig har skrivits in för
civilplikt enligt 6 §, han eller hon omedelbart skall krigsplaceras i den
befattning som skall upprätthållas.

14 §

Om en totalförsvarspliktig inte krigsplaceras efter avslutad grundutbildning,
får han eller hon skrivas in på nytt vid ytterligare tillfällen. Sådan inskriv-
ning får endast ske för civilplikt utan grundutbildning eller med en grun-
dutbildning som inte är längre än 60 dagar. Bestämmelsen är tillämplig även när
den tidigare grundutbildningen var kortare än 60 dagar. Det saknar också
betydelse om den avslutade grundutbildningen avbröts i förtid eller fullgjordes
i dess helhet. Av bestämmelsen i 4 kap. 1 § andra stycket framgår att ingen är
skyldig att sammanlagt genomgå grundutbildning under mer än 615 dagar.

15 §

Enligt paragrafen är det Totalförsvarets pliktverk som fattar beslut om krigs-
placering och om ändring av ett sådant beslut. Syftet med denna ordning är att
all registrering av pliktpersonal skall vara samlad hos en myndighet som därför
också bör svara för registreringsbesluten. En totalförsvarspliktigs
krigsplacering kan komma att ändras flera gånger under den tid han eller hon
omfattas av totalförsvarsplikten.

Tjänstgöring utan vapen

16 §

Genom bestämmelserna om rätt till tjänstgöring utan vapen ges en totalförsvars-
pliktig som har en allvarlig personlig övertygelse att inte bruka vapen mot
annan en uttrycklig rätt att slippa tjänstgöra i Försvarsmakten och att fullgöra
sådan tjänstgöring i det civila försvaret som är förenad med bruk av vapen.
Bestämmelserna är tillämpliga på såväl värnplikt som civilplikt.
Vid mönstring eller vid annan utredning enligt 2 kap. kan det framkomma att en
totalförsvarspliktig har samvetsbetänkligheter mot bruk av vapen mot annan.
Detta är då en omständighet som bör beaktas inom ramen för den bedömning som
skall göras innan en totalförsvarspliktig skrivs in för värnplikt eller civil-
plikt. Bestämmelsen i denna paragraf går emellertid längre och ger tillsammans
med bestämmelsen i 21 § varje totalförsvarspliktig en uttrycklig rätt att få
slippa tjänstgöring som är förenad med vapenbruk och all tjänstgöring i
Försvarsmakten.
I paragrafen anges de grundläggande förutsättningarna för att en totalförsvars-
pliktig skall få rätt att vara vapenfri. Dessa förutsättningar överensstämmer
med dem som i dag gäller för att få tillstånd till vapenfri tjänst. Att vapen-
bruket skall vara riktat mot annan innebär att bestämmelsen inte kan tillämpas i
fråga om bruk av vapen för andra syften, exempelvis räddningstjänstens bruk av
vapen i samband med ammunitionsröjning.
Beslutet att en totalförsvarspliktig har fått rätt att vara vapenfri medför
hinder att mot hans eller hennes vilja skriva in vederbörande för tjänstgöring i
Försvarsmakten och för vissa befattningar i det civila försvaret. Om en sådan
inskrivning har skett, skall den ändras. Detta framgår av 21 §. Om inskrivningen
sker eller har skett i utbildningsreserven skall den kombineras med en anteck-
ning om rätten att vara vapenfri.

17 §

Av bestämmelsen framgår att en totalförsvarspliktig måste göra en skriftlig
ansökan för att få rätt att vara vapenfri. Ansökningen skall göras hos Totalför-
svarets pliktverk eller en myndighet som verket bestämmer. Ärendet skall alltid
avgöras av verket. Detta framgår av 22 §.
En ansökan om rätt att vara vapenfri skall för att kunna beaktas alltid inne-
hålla en försäkran av sökanden att hans eller hennes inställning till bruk av
vapen mot annan är sådan som anges i 16 §. Detta överensstämmer med vad som i
dag gäller enligt 1 a § lagen om vapenfri tjänst.

18 §

Liksom enligt den nuvarande lagen om vapenfri tjänst skall som regel en försäk-
ran som avses 17 § medföra att sökanden skall anses ha en sådan övertygelse som
anges i 16 §. En förutsättning för detta är emellertid att ansökan antingen görs
före sökandens första inskrivningsbeslut eller inom sex månader från den dag då
han eller hon fick del av ett beslut om inskrivning till en befattning som är
förenad med bruk av vapen. Ytterligare en förutsättning är - liksom enligt den
nuvarande lagstiftningen - att det inte finns särskilda skäl att närmare pröva
sökandens inställning till bruk av vapen mot annan.

19 §

Paragrafen behandlar den situationen att ansökningen om rätt att vara vapenfri
görs senare än som anges i 18 §. Liksom enligt vad som gäller i dag skall ansö-
kan i så fall även innehålla en redogörelse för de förhållanden som åberopas
till stöd för den påstådda inställningen till bruk av vapen mot annan. Prövning-
en av sökandens övertygelse skall i ett sådant fall vara mer ingående än om
ansökan görs i närmare anslutning till inskrivningsbeslutet.

20 §

Enligt 14 § förvaltningslagen skall en sökande få tillfälle att lämna uppgifter
muntligt i ett ärende som rör myndighetsutövning mot en enskild, om det kan ske
med hänsyn till arbetets behöriga gång. Bestämmelsen i denna paragraf går längre
och ger sökanden en ovillkorlig rätt att lämna muntliga uppgifter i ett ärende
om rätt att vara vapenfri, innan ansökan får avslås.

21 §

Bestämmelsen, som har berörts i motiveringen till 16 §, reglerar vilka konsek-
venser ett beslut att en totalförsvarspliktig har rätt att vara vapenfri skall
få för inskrivningen. Om inskrivning inte har skett, innebär beslutet ett hinder
för all inskrivning som är förenad med bruk av vapen och för att mot den
totalförsvarspliktiges vilja skriva in honom eller henne för tjänstgöring i
Försvarsmakten även om tjänstgöringen inte skulle vara förenad med bruk av
vapen. Om beslutet meddelas efter ett sådant inskrivningsbeslut, skall inskriv-
ningen ändras så att det inte kommer i konflikt med beslutet om rätt att vara
vapenfri.

22 §

Enligt bestämmelsen skall ansökningar om rätt att vara vapenfri prövas av
Totalförsvarets pliktverk.

4 kap. Fullgörande av värnplikt och civilplikt

Grundutbildnin g

1 §

I paragrafen anges längden av den grundutbildning som en totalförsvarspliktig är
skyldig att fullgöra. Tiderna har uttryckts i antalet tjänstgöringsdagar. I
dessa inräknas även de dagar som i dag betecknas inryckningsdag och ut-
ryckningsdag.
Första stycket anger endast det högsta och, när det gäller värnplikten,
även det lägsta antalet dagar.
Enligt bestämmelsen i 5 kap. 3 § skall grundutbildningen ge de kunskaper och
färdigheter som krigsuppgiften kräver. Eftersom utbildningstiderna generellt
inte skall vara längre än vad som erfordras för att uppnå utbildningsmålet, kan
grundutbildningens längd därför komma att variera mycket mellan olika befatt-
ningar. För de allra flesta totalförsvarspliktiga som genomgår grundutbildning
kommer dennas längd att vara betydligt kortare än det högsta tillåtna antalet
dagar. Av bestämmelsen i 5 kap. 4 § andra stycket framgår att grundutbildningen
som regel skall fullgöras i ett sammanhang men i undantagsfall får delas upp på
flera tjänstgöringstillfällen.
Av bestämmelsen i 3 kap. 14 § framgår att en totalförsvarspliktig som efter av-
slutad grundutbildning inte kan krigsplaceras kan bli skyldig att genomgå yt-
terligare en grundutbildning, som dock inte får överstiga 60 dagar. För att ut-
taget av tjänstgöringsdagar av de totalförsvarspliktiga som har genomgått de
längsta grundutbildningarna inte skall bli orimligt högt har för dessa fall i
andra stycket intagits en begränsningsregel. Enligt denna får den sammanlagda
tiden som en totalförsvarspliktig genomgår grundutbildning inte överstiga 615
dagar.

2 §

Paragrafen innehåller vissa inskränkningar i skyldigheten att fullgöra värnplikt
och civilplikt med en grundutbildning som är längre än 60 dagar. Den är alltså
tillämplig endast på manliga svenska medborgare.
Under normala förhållanden upphör skyldigheten att fullgöra värnplikt eller den
längre civilplikten, om den totalförsvarspliktige inte har kallats in till grun-
dutbildning före utgången av det kalenderår då han fyller 24 år. Bestämmelsen
motsvaras närmast av 4 § punkterna 3 och 5 i den nuvarande värnpliktslagen som
reglerar befrielse av en värnpliktig som efter naturalisation har förvärvat sitt
svenska medborgarskap det år han fyller 28 år eller senare och befrielse av en
värnpliktig som har vistats utomlands till dess. Den nu föreslagna bestämmelsen
är däremot tillämplig på samtliga manliga totalförsvarspliktiga.
Gränsen bör således normalt gå vid utgången av det kalenderår då den totalför-
svarspliktige fyller 24 år och bör knytas till tidpunkten när inkallelsen sänds
ut och inte till tidpunkten då grundutbildningen skall påbörjas. Avgörande är
alltså att en order om inkallelse till grundutbildningen utfärdas före den
angivna tiden. Den totalförsvarspliktige kan alltså inte själv genom att ex-
empelvis hålla sig undan eller söka uppskov påverka sin skyldighet att tjänst-
göra enligt denna punkt. Det är å andra sidan inte tillräckligt att han genom
inskrivningsbeslutet har fått kännedom om tiden för den planerade inryckningen
till grundutbildning. Det krävs därutöver - som nyss angavs - att en
inkallelseorder har utfärdats. Härmed menas att ordern skrivits ut och
postbefordrats. Det avgörande datumet blir det datum när försändelsen har
poststämplats. Det är däremot inte nödvändigt att den totalförsvarspliktige har
tagit emot handlingen.
Paragrafen hindrar inte att en totalförsvarspliktig efter ny inskrivning blir
skyldig att fullgöra civilplikt med kortare grundutbildning eller civilplikt med
enbart repetitionsutbildning, krigstjänstgöring och beredskapstjänstgöring. Om
den totalförsvarspliktige - trots att han har blivit inkallad till grundut-
bildning före utgången av den i paragrafen angivna tiden - inte hunnit påbörja
sin grundutbildning förrän en längre tid därefter, kan skäl finnas att på grund
av hans ålder ändra hans inskrivning till en annan tjänstgöring.
Regeringen kan enligt 3 kap. 10 § besluta att totalförsvarspliktiga som har
placerats i utbildningsreserven skall grundutbildas. Ett sådant beslut kan avse
totalförsvarspliktiga som fyller högst 30 år under samma kalenderår. En total-
försvarspliktig som omfattas av ett sådant beslut är skyldig att fullgöra grund-
utbildning, även om kallelsen sänds ut senare än vid utgången av det kalenderår
då han fyller 24 år.
Om särskilda skäl föreligger, bör den totalförsvarspliktige vara skyldig att
fullgöra grundutbildningen trots att han inte inkallats inom den tid som anges i
paragrafen. Ett sådant skäl kan vara att han har hållit sig undan från mönst-
ringen och därför inte har kunnat mönstras i tillräckligt god tid för att kunna
inkallas före utgången av det kalenderår då han fyller 24 år.

3 §

Paragrafen behandlar den speciella situation som kan uppkomma om en svensk man
också har medborgarskap i en annan stat, där han är skyldig att fullgöra militär
tjänstgöring. Sverige är anslutet till en konvention sluten i Strasbourg den 6
maj 1963 om begränsning av fall av flerfaldigt medborgarskap och om militära
förpliktelser i fall av flerfaldigt medborgarskap (SÖ 1969:24). Av en bestämmel-
se i konventionens artikel 6 följer att en totalförsvarspliktig med flerfaldigt
medborgarskap, innan han uppnår 19 års ålder, har rätt att välja att fullgöra
sina militära förpliktelser i en annan stat som han också är medborgare i, om
tjänstgöringen där med avseende på längd och effektivitet är åtminstone lik-
värdig med den som han skulle ha fullgjort i Sverige. I ett sådant fall är han
inte skyldig att fullgöra värnplikt i Sverige. Sveriges åtagande enligt
konventionen kommer till uttryck genom denna bestämmelse. I bestämmelsen
likställs totalförsvarspliktiga som fullgör civilplikt med en längre grundut-
bildning än 60 dagar med dem som fullgör värnplikt.
En förutsättning för att den totalförsvarspliktige inte skall vara skyldig att
fullgöra värnplikt eller den längre civilplikten i Sverige är emellertid också
att det står klart att han kommer att fullgöra tjänstgöringen i den andra
staten. Utredningen om detta kan bestå i att han hos Totalförsvarets pliktverk
skriftligen intygar sitt val och att det klarläggs att tjänstgöringen kommer att
utkrävas av honom i den andra staten.
Av rättviseskäl begränsas den totalförsvarspliktiges valrätt inte till de väs-
teuropeiska länder som är bundna av 1963 års konvention. Även om den totalför-
svarspliktige uppfyller samma krav i förhållande till en annan stat och på
motsvarande sätt väljer att fullgöra militärtjänstgöring för den staten, är han
alltså inte skyldig att fullgöra värnplikt eller den längre civilplikten i
Sverige.
Skyldighet att i Sverige fullgöra värnplikt eller civilplikt som omfattar en
längre grundutbildning än 60 dagar föreligger naturligtvis inte heller om en to-
talförsvarspliktig med flerfaldigt medborgarskap har fullgjort den militära
tjänstgöringen i den andra staten innan han påbörjar tjänstgöringen i Sverige.
Därigenom omfattas även de fall av rätt att slippa fullgöra militärtjänstgöring
som avses i den militärtjänstgöringsöverenskommelse som Sverige 1959 har träffat
med Argentina och som innebär att om någon med medborgarskap i de två staterna
genom intyg styrker att han har fullgjort militärtjänstgöring i Argentina i
fredstid, skall han vara befriad från sådan tjänstgöring i Sverige.

Repetitionsutbildnin g

4 §

I paragrafen anges det högsta antal tjänstgöringsdagar som får tas ut av en to-
talförsvarspliktig i form av repetitionsutbildning under hela den tid som han
eller hon är underkastad totalförsvarsplikt. I detta antal ingår de dagar som i
dagens system betecknas inryckningsdag och utryckningsdag.
Bestämmelsen gäller för värnplikt och för civilplikt oavsett längden av grund-
utbildningen. Den täcker in behovet av att genomföra repetitionsutbildningen i
de mest kvalificerade befattningarna. För de allra flesta totalförsvarspliktiga,
särskilt för dem inom det civila försvaret, kommer repetitionsutbildningen i
praktiken att bli betydligt kortare än det högsta antal dagar som anges i
paragrafen. Till skydd för den enskilde totalförsvarspliktige anges i 5 §
ytterligare en begränsning i skyldigheten att fullgöra repetitionsutbildning. I
6 § finns den begränsningen att ingen totalförsvarspliktig skall vara skyldig
att under sin livstid genomgå grundutbildning och repetitionsutbildning under
längre tid än sammanlagt 700 dagar.

5 §

Paragrafen innehåller en begränsning i skyldigheten för totalförsvarspliktiga
att fullgöra repetitionsutbildning.
Bestämmelsen gäller oavsett om repetitionsutbildningen fullgörs som värnplikt
eller civilplikt. Genom bestämmelsen begränsas antalet tjänstgöringsdagar och
utbildningstillfällen som får tas ut av en totalförsvarspliktig under ett och
samma kalenderår. Innebörden är att totalförsvarspliktiga kan tas i anspråk för
repetitionsutbildning på ett mer flexibelt sätt än enligt den nuvarande
värnpliktslagen.
Enligt huvudregeln i bestämmelsen är en totalförsvarspliktig inte skyldig att
under ett och samma kalenderår fullgöra repetitionsutbildning vid mer än två
tillfällen och med mer än sammanlagt 34 dagar. Undantag från denna begränsnings-
regel får göras, om det finns särskilda skäl att genomföra repetitionsutbildning
i större omfattning. Det kan gälla totalförsvarspliktiga som med hänsyn till den
materiel som de skall hantera måste övas oftare eller som måste öva mobilise-
ring. Om denna möjlighet till undantag från huvudregeln utnyttjas, är det emel-
lertid särskilt viktigt att hänsyn tas till den enskilde så att ianspråktagandet
inte blir oskäligt betungande för honom eller henne.

Längsta tillåtna utbildningstid

6 §

Av denna paragraf framgår att ingen på grund av totalförsvarsplikten är skyldig
att genomgå utbildning under mer än 700 dagar. Detta högsta antal tjänstgörings-
dagar avser all utbildning - grundutbildning och repetitionsutbildning - som
sker som värnplikt eller civilplikt. Bestämmelsen syftar till att förhindra att
någon först tas i anspråk för en lång värnpliktsutbildning och därefter skrivs
in för civilplikt med en omfattande tjänstgöringsskyldighet. Syftet är också att
förhindra att den sammanlagda tiden för grundutbildning och repetition-
sutbildning inom värnpliktssystemet blir orimligt lång för den enskilde.

Krigstjänstgöring och beredskapstjänstgöring

7 §

I paragrafen behandlas krigstjänstgöringen. Inkallelse till krigstjänstgöring
får ske endast om höjd, dvs. skärpt eller högsta, beredskap enligt lagen om höjd
beredskap råder i den del av totalförsvaret där tjänstgöringen skall fullgöras.
Enligt lagen råder högsta beredskap om Sverige är i krig. Är Sverige i krigsfara
eller råder det utomordentliga förhållanden på grund av att det är krig utanför
Sveriges gränser eller på grund av att Sverige har varit i krig eller krigsfara
får enligt lagen regeringen besluta om höjd beredskap. Vad som utgör krig eller
krigsfara finns inte definierat i författningstext utan faller i sista hand
tillbaka på en bedömning av regeringen (jfr Holmberg-Stjernquist, Grundlagarna
(1980) s. 360-363 och 421 med hänvisningar).
Krigstjänstgöringen är inte tidsbegränsad på annat sätt än att den upphör när
regeringen enligt 9 § andra stycket beslutar att den skall upphöra.

8 §

Enligt första stycket får regeringen föreskriva att totalförsvarspliktiga som
har krigsplacerats skall fullgöra beredskapstjänstgöring, om sådan tjänstgöring
behövs för Sveriges försvarsberedskap utan att det råder höjd beredskap. Bered-
skapstjänstgöringen kan bli aktuell för att en erforderlig beredskap skall kunna
upprätthållas också i fredstid, t.ex. om grundutbildningskontingenten innehåller
för få totalförsvarspliktiga med tillräcklig utbildning och den disponibla
kontingenten och antalet totalförsvarspliktiga under repetitionsutbildning är
otillräcklig. Med beredskapstjänstgöring avses inte sådan tjänstgöring för in-
satsberedskapen som normalt fullgörs inom ramen för de totalförsvarspliktigas
grundutbildning och repetitionsutbildning. Regeringen kan besluta om beredskaps-
tjänstgöring i direkt anslutning till krigstjänstgöring, om förutsättningarna
för krigstjänstgöringen inte längre föreligger.
Varje totalförsvarspliktig är enligt andra stycket skyldig att fullgöra bered-
skapstjänstgöring under sammanlagt högst 180 tjänstgöringsdagar under den tid då
han eller hon är skyldig att fullgöra värnplikt eller civilplikt. Dessa tjänst-
göringsdagar får tas i anspråk vid flera olika tillfällen.

9 §

Inkallelse av totalförsvarspliktiga till beredskapstjänstgöring och krigstjänst-
göring kan inte beslutas av någon annan än regeringen. Regeringens beslut skall
ange både att totalförsvarspliktiga skall kallas in till sådan tjänstgöring och
det antal totalförsvarspliktiga som omfattas av beslutet. Regeringen skall även
besluta när beredskapstjänstgöring och krigstjänstgöring skall upphöra.

5 kap. Gemensamma bestämmelser för värnplikten och civilplikten

Skyldigheter under tjänstgöringen

1 §

Genom bestämmelsen i denna paragraf preciseras de inskränkningar som myndigheter
och andra organ inom totalförsvaret får göra i en enskild totalförsvarspliktigs
personliga förhållanden under den tid då han eller hon är skyldig att fullgöra
värnplikt eller civilplikt. Eftersom inskränkningarna innebär att en totalför-
svarspliktigs rätt enligt 2 kap. 8 § RF att fritt förflytta sig inom riket och
att lämna detta begränsas, skall bestämmelsen vara motiverad av ändamål som
anges i 2 kap. 12 § RF.
De inskränkningar som avses i första stycket kan ta sig uttryck i order från
förmän eller arbetsledare till den som tjänstgör eller som mer generellt utfor-
made tjänstgöringsföreskrifter. Det som regleras genom bestämmelsen är gränserna
för vad sådana order och föreskrifter får innehålla.
Avgörande för om en inskränkning får göras är alltså om det är motiverat av
hänsyn till den verksamhet som bedrivs vid det förband eller det verksamhets-
ställe där tjänstgöringen fullgörs. Skäl till inskränkningar kan föreligga, om
det behövs för utbildningen av totalförsvarspliktiga. Men även åtgärder som mer
allmänt syftar till att verksamheten skall kunna bedrivas i säkra och ordnade
former utgör sådant skäl. Upprätthållandet av den allmänna ordningen och
säkerheten är alltså exempel på skäl som motiverar inskränkningar.
Inskränkningarna får innebära att en totalförsvarspliktigs rätt att fritt
förflytta sig inom Sverige och att resa utomlands begränsas. Även andra
inskränkningar i de personliga förhållandena kan komma i fråga. Det kan röra sig
om skyldighet att bära uniform, vara förlagd på visst sätt, iaktta vissa
ordningsregler vid en förläggning och uppföra sig enligt vissa normer. Inskränk-
ningarna kan avse skyldigheter under såväl tjänstetid som fritid. Det ligger
emellertid i sakens natur att de krav som verksamheten ställer på totalförsvars-
pliktiga under fritid i allmänhet är mer uttunnade och kan vara beroende av om
uniform bärs och om de totalförsvarspliktiga befinner sig på t.ex. ett militärt
område eller inte.
Av andra stycket följer att den som fullgör värnplikt eller civilplikt är skyl-
dig att genomgå sådana medicinska och psykologiska undersökningar som krävs för
att utreda hans eller hennes fysiska och psykiska prestationsförmåga. Syftet med
bestämmelsen är att de myndigheter där totalförsvarspliktiga tjänstgör under
tjänstgöringstiden skall kunna hålla sig informerade om en totalförsvarspliktigs
förmåga att tjänstgöra inom totalförsvaret. Med hänsyn till att de
totalförsvarspliktiga kommer att tjänstgöra hos olika myndigheter eller i vissa
fall över huvud taget inte hos någon myndighet har bestämmelsen utformats så att
Totalförsvarets pliktverk har huvudansvaret för beslut i dessa frågor. Verket
skall dock kunna delegera beslutsrätten till andra statliga myndigheter. I sak
innebär den att en totalförsvarspliktig även under tjänstgöringen är skyldig att
underkasta sig samma undersökningar som vid en mönstring. Den ger dock inte myn-
digheterna rätt att påtvinga honom eller henne andra kroppsliga ingrepp som
avses i 2 kap. 7 § RF än sådana som är motiverade av behovet av att utreda och
bedöma förutsättningarna att tjänstgöra inom totalförsvaret. Bestämmelsen ger
myndigheterna rätt att i sådant syfte ta blodprov av en totalförsvarspliktig men
däremot inte att mot hans eller hennes vilja genomföra vaccineringar.

2 §

Bestämmelserna i denna paragraf har utan ändring i sak överförts från 32 §
värnpliktslagen och innebär för de totalförsvarspliktiga som skall fullgöra
civilplikt en precisering. Bestämmelsen omfattar all den tid under vilken en
totalförsvarspliktig är tjänstgöringsskyldig, alltså även fritid och annan tid
då han eller hon inte är i tjänst. Frågan hur långt lydnadsplikten sträcker sig
är inte helt lätt att besvara. Klart är att en totalförsvarspliktig i vissa
befattningar kan vara skyldig att bruka vapen mot en fiende med avsikt att döda
denne. Han eller hon har dock en oinskränkt rätt att vägra delta i handlingar
som förbjuds enligt folkrättens regler.

Utbildningen

3 §

I paragrafen anges syftet med grundutbildningen och repetitionsutbildningen.
Grundutbildningen syftar till att ge de totalförsvarspliktiga en sådan grund-
läggande utbildning att de kan fullgöra de uppgifter som det förband eller den
organisation där de tjänstgör kan komma att ställas inför i krig. Utbildningens
praktiska och teoretiska innehåll skall styras av detta mål. I paragrafens för-
sta stycke har detta uttryckts så att grundutbildningen skall ge de kunskaper
och färdigheter som krigsuppgiften kräver. Om man bortser från bestämmelsen i
paragrafens tredje stycke, anger inte lagen något om utbildningens närmare
innehåll eller dess uppdelning i olika faser såsom t.ex. allmänmilitär utbild-
ning, befattningsutbildning och förbandsutbildning. Regeringen och myndigheterna
har här ett stort utrymme att inom tillgängliga resursramar anpassa omfattningen
och inriktningen av grundutbildningen efter skiftande behov och resurser. Av
bestämmelsen följer emellertid att statsmakterna är skyldiga att ge varje
totalförsvarspliktig en sådan grundläggande utbildning att han eller hon kan
fullgöra de uppgifter som kommer att krävas av honom eller henne under tjänstgö-
ring i krig.
Under repetitionsutbildningen övas totalförsvarspliktiga i sina krigsbefatt-
ningar. Syftet med repetitionsutbildningen är att befästa och utveckla skicklig-
heten för krigsuppgiften. Andra stycket innehåller en bestämmelse med detta
innehåll.
För att oklarhet inte skall föreligga om att totalförsvarspliktiga är skyldiga
att även under utbildningen fullgöra beredskapstjänst har i paragrafens tredje
stycke angetts att i grundutbildningen och repetitionsutbildningen även ingår
uppgifter som syftar till att upprätthålla Sveriges försvarsberedskap. Bestäm-
melsen tar i första hand sikte på totalförsvarspliktiga som fullgör värnplikt.
Sådana totalförsvarspliktiga som fullgör grundutbildning eller repetitions-
utbildning får alltså som ett led i sin tillämpade utbildning beordras att
utföra uppgifter som ankommer på ett beredskapsförband. Sådana uppgifter kan om-
fatta ingripanden enligt förordningen (1982:756) om försvarsmaktens ingripanden
vid kränkningar av Sveriges territorium under fred och neutralitet, m.m.
Härigenom ges Försvarsmakten möjlighet att ta i anspråk totalförsvarspliktiga
för att upprätthålla den beredskap som behövs i fredstid.

4 §

Av första stycket följer att det för varje befattning eller typ av befattning i
såväl Försvarsmakten som det civila försvaret till vilken totalförsvarspliktiga
grundutbildas skall fastställas en grundutbildningstid. Härigenom skapas en an-
knytning mellan befattningen som anges i inskrivningsbeslutet och det antal
dagar under vilka skyldighet föreligger att genomgå grundutbildning. Genom denna
ordning kommer rättssäkerhetsgarantierna avseende längden av den tid som en en-
skild är tvungen att tjänstgöra att väsentligen vara kopplade till inskrivnings-
förfarandet och möjligheterna att få inskrivningsbeslutet och senare ändringar
av detta överprövade. Innehållet i grundutbildningen preciseras genom inskriv-
ningsbeslutet och eventuellt senare beslutade ändringar av detta beslut. Att en
ändring i ett inskrivningsbeslut som medför en längre grundutbildningstid kräver
den totalförsvarspliktiges medgivande framgår av bestämmelsen i 3 kap. 9 § andra
stycket.
Enligt andra stycket skall grundutbildningen som regel genomföras i en följd,
om det inte för vissa befattningar finns särskilda skäl att genomföra den i om-
gångar. Det får ankomma på regeringen att i verkställighetsföreskrifter ange de
befattningar för vilka en uppdelningen av grundutbildningen får förekomma eller
överlämna detta åt en myndighet. Möjligheten till en sådan uppdelning bör
tillämpas restriktivt.

5 §

I paragrafen har allmänt angetts de kriterier som skall vara vägledande för
uttaget av repetitionsutbildningsdagar. Den sammanlagda repetitionsutbildningen
för varje totalförsvarspliktig bör bestämmas av såväl krigsuppgiften som behovet
att öva det förband eller den funktion där krigsuppgiften skall fullgöras, dvs.
där de totalförsvarspliktiga är krigsplacerade.

Inkallelse

6 §

Av paragrafens första stycke framgår att som regel endast Totalförsvarets
pliktverk får aktualisera skyldigheten för en enskild att fullgöra värnplikt
eller civilplikt. Det sker genom att verket inkallar den som är totalförsvars-
pliktig till tjänstgöring. Avsikten är inte att verket skall bestämma vilka
totalförsvarspliktiga som skall kallas in eller när detta skall ske. Sådana
ställningstaganden skall i stället göras av Försvarsmakten och de myndigheter
och andra organ inom det civila försvaret som ansvarar för verksamheter inom
vilka totalförsvarspliktiga tjänstgör. Verkets uppgift blir endast att verkstäl-
la myndigheternas beställningar genom att sända ut inkallelser och se till att
dessa kommer de totalförsvarspliktiga till del. Inkallelse till krigstjänst-
göring bör därutöver kunna ske på sätt som regeringen förordnar.
Inkallelse till utbildning skall delges den som inkallas personligen enligt
delgivningslagen. Inkallelse till krigstjänstgöring och beredskapstjänstgöring
kan därutöver få delges på annat sätt, t.ex. genom beredskapslarm eller genom
radio och TV.
I andra stycket stadgas till skydd för den enskilde att en inkallelse till ut-
bildning som regel skall utfärdas i god tid. Erfarenheten visar också att inkal-
lelser som sker med kort varsel ofta leder till sådana svårigheter för den in-
kallade att han eller hon inte sällan beviljas uppskov med tjänstgöringen. En
strävan bör därför vara att inkallelserna utfärdas i så god tid som möjligt före
inställelsedagen. En inkallelse till utbildning bör utfärdas cirka sex månader -
och i vart fall inte senare än en månad - före inställelsen. Om en sådan in-
kallelse måste återkallas, bör det inte ske senare än tre månader för inställel-
sedagen. Undantag härifrån får naturligtvis göras, om den som skall tjänstgöra
samtycker till att inställa sig med kortare varsel eller accepterar en återkal-
lelse en kortare tid före tjänstgöringens början. Men det kan också i vissa
situationer föreligga andra särskilda omständigheter som bör föranleda att en
kortare tid mellan inkallelsen och tjänstgöringens början kan godtas. En sådan
omständighet kan vara att det ingår som ett övningsmoment att inställelsen sker
med kort varsel. Huvudregeln om att en inkallelse till utbildning skall utfärdas
i god tid får därför frångås, om det finns särskilda skäl.

7 §

Enligt bestämmelsen är en totalförsvarspliktig skyldig att inställa sig till
tjänstgöring enligt inkallelsen och snarast anmäla eventuellt hinder att instäl-
la sig till Totalförsvarets pliktverk. I sak innebär regleringen i denna del två
förändringar i förhållande till vad som nu gäller för värnpliktiga. Å ena sidan
utvidgas anmälningsskyldigheten något och å andra sidan slopas straffsanktionen
för underlåtenheten att anmäla laga förfall. Ändringarna motsvarar dem som har
redogjorts för i anslutning till 2 kap. 5 § för motsvarande situation vid
mönstring och personlig inställelse till annan utredning.

Uppskov

8 §

I paragrafen behandlas frågor om uppskov med grundutbildningen och repetitions-
utbildningen. Det ligger i sakens natur att uppskov inte kan beviljas med krigs-
tjänstgöring och beredskapstjänstgöring. Behovet av ledighet vid sådan tjänst-
göring får tillgodoses genom tjänstledighet enligt särskilda föreskrifter.
Bestämmelsen motsvarar i sak 22 § kungörelsen (1969:380) om värnpliktigas
tjänstgöring m.m. (tjänstgöringskungörelsen) om anstånd, som enligt 15 § för-
ordningen (1977:577) om grundutbildning och övning inom civilförsvaret också
gäller för den som är inskriven i civilförsvarsorganisationen. Ändringarna i
bestämmelsen i första stycket första punkten är i övrigt av enbart språklig art.
I första stycket andra punkten har tagits in en bestämmelse som närmast mot-
svarar bestämmelsen i 4 § andra stycket värnpliktslagen om befrielse för viss
tid på grund av tillfälligt nedsatt prestationsförmåga. Uppskov enligt denna
punkt liksom enligt första punkten förutsätter att inkallelse har utfärdats. Om
den tillfälliga nedsättningen av prestationsförmågan visar sig redan vid mönst-
ringen, bör detta leda till att inkallelsen uppskjuts till en tidpunkt då
hindret för tjänstgöring har fallit bort. Det är vidare en förutsättning för
uppskov att den totalförsvarspliktige ansöker om uppskov. Om någon ansökan inte
görs, är den som har kallats in skyldig att inställa sig enligt kallelsen, om
detta är möjligt. För en totalförsvarspliktig som har inställt sig till utbild-
ning i motsvarande situation avgör bestämmelsen i 12 § 2 frågan om utbildningen
skall fortsätta eller avbrytas.
Sedan ett uppskov har beslutats bör frågan om den fortsatta tjänstgöringen be-
dömas på nytt inom en inte alltför lång tid. Enligt bestämmelsen i andra stycket
får ett uppskov därför inte beslutas för längre tid än ett år i sänder räknat
från inställelsedagen. När denna tid har gått ut ankommer det på Totalförsvarets
pliktverk att på nytt ta ställning till den framtida tjänstgöringsskyldigheten.
Eftersom en totalförsvarspliktig som regel skall inkallas till grundutbildning
som är längre än 60 dagar före utgången av det kalenderår när han fyller 24 år,
skall uppskov med sådan utbildning normalt inte beviljas för tiden därefter.

9 §

Tjänstgöring som inte är förenad med vapenbruk är i det nya systemet ett normalt
alternativ till annan tjänstgöring. Det innebär att en totalförsvarspliktig som
redan vid mönstringen ger till känna att han har en sådan allvarlig personlig
övertygelse rörande bruk av vapen mot annan som är oförenlig med en viss tjänst-
göring som regel inte skall skrivas in mot en befattning som förutsätter sådan
tjänstgöring. Detta har kommenterats närmare i anslutning till bestämmelserna om
rätten att vara vapenfri i 3 kap. 16 - 22 §§.
Bestämmelsen i denna paragraf reglerar vad som gäller för en totalförsvarsplik-
tig som ansöker om att vara vapenfri sedan han eller hon har kallats in till
grundutbildning eller repetitionsutbildning. I 13 § första stycket 1 och andra
stycket finns motsvarande bestämmelse för det fallet att ansökningen görs sedan
tjänstgöringen har påbörjats.
Enligt första stycket skall en totalförsvarspliktig som huvudregel beviljas
uppskov med utbildningen, om han eller hon efter inkallelsen men innan utbild-
ningen har påbörjats ansöker om att vara vapenfri. En förutsättning för detta är
självfallet att den tjänstgöring som inkallelsen avser är förenad med bruk av
vapen. Uppskovet skall beviljas för tiden till dess ansökningen om rätt att vara
vapenfri har prövats slutligt. En ansökan om rätt att vara vapenfri som görs
under denna tid skall anses innefatta en ansökan om uppskov.
Uppskov skall inte beviljas, om särskilda skäl talar mot detta. Sådana skäl fö-
religger som regel vid inkallelse till krigstjänstgöring och beredskapstjänstgö-
ring. Vid inkallelse för utbildning kan ett sådant skäl vara att sökanden
tidigare har gjort en ansökan om rätt att vara vapenfri. Utbildningen skall då
som regel påbörjas enligt kallelsen och genomföras med den inskränkning som
följer av andra stycket. Det gäller oavsett om den tidigare ansökningen avslogs
eller inte ledde fram till något beslut, t.ex. för att den återkallades. Även i
vissa andra situationer kan särskilda skäl föranleda att utbildningen skall
påbörjas oaktat att en ansökan gjorts om rätt att vara vapenfri. En sådan
situation kan föreligga, om det är fråga om en ansökan som inte är allvarligt
menad, t.ex. därför att den är gjord enbart för att få uppskov.
I andra stycket finns en bestämmelse som tar sikte på det fallet att den som
ansöker om rätt att vara vapenfri skall påbörja sin tjänstgöring eftersom upp-
skov enligt första stycket inte har beviljats. Enligt bestämmelsen, som överens-
stämmer med vad som i dag gäller för värnpliktiga i motsvarande situation, får
den som har gjort ansökan inte övas i bruk av vapen eller beordras att bära
vapen eller ammunition. Att han eller hon inte får tillgodoräkna sig tid med
sådan tjänstgöring som fullgjord utbildning framgår av 18 §.

10 §

I paragrafen behandlas frågan om vem som får besluta om uppskov. Enligt 25 §
tjänstgöringskungörelsen görs i dag en ansökan om anstånd hos trupp-
registreringsmyndigheten. Uppskovsfrågorna skall avgöras av Totalförsvarets
pliktverk utan möjlighet för verket att delegera beslutanderätten till någon an-
nan myndighet. En begäran om uppskov enligt 8 § skall liksom i dag göras skrift-
ligt samt ange de skäl som åberopas och vara åtföljd av de skriftliga intyg och
andra handlingar som åberopas. Bestämmelser om detta kan dock regleras i förord-
ning.

11 §

Enligt denna paragraf, som motsvarar bestämmelsen om anstånd i 20 §
tjänstgöringskungörelsen, skall en totalförsvarspliktig som fullgör vissa
uppdrag ha uppskov utan särskilt beslut. Uppskovet är begränsat till den tid
under vilken uppdraget fullgörs. Därefter är den som har innehaft ett sådant
uppdrag underkastad samma tjänstgöringsskyldighet som andra totalförsvarsplikti-
ga. Avsikten är att Totalförsvarets pliktverk skall få uppgift om vilka personer
som fullgör sådana uppdrag och att dessa personer inte kallas in till värnplikt
och civilplikt så länge uppdraget varar.

Avbrott

12 §

Liksom enligt de nuvarande bestämmelserna i värnpliktslagen om befrielse för
viss tid och anstånd och om hemförlovning i tjänstgöringskungörelsen bör det
vara möjligt att avbryta grundutbildningen och repetitionsutbildningen under
vissa förutsättningar.
Paragrafen gäller för såväl värnplikt som civilplikt. Den är inte tillämplig på
krigstjänstgöring eller beredskapstjänstgöring.
I första punkten behandlas avbrott på grund av frånvaro från tjänsten. Utbild-
ningen skall avbrytas, om en totalförsvarspliktig har varit frånvarande från
tjänsten under en så lång tid att utbildningsmålet inte kommer att nås. Skälet
till frånvaron kan vara sjukdom eller skada som åsamkats i tjänsten eller under
fritid. Bestämmelsen omfattar emellertid också olovlig frånvaro av en total-
försvarspliktig som inte inställer sig till tjänstgöring eller som avviker från
denna.
Enligt andra punkten skall utbildningen avbrytas, om en totalförsvarspliktig
insjuknar eller skadar sig under utbildningen och sjukdomen eller skadan kan
antas komma att leda till en så lång frånvaro att utbildningsmålet inte kommer
att nås.
I motsats till vad som i dag gäller för värnpliktiga görs alltså inte någon
skillnad mellan sjukdom och skada som kan antas vara orsakad av tjänsten och
sjukdom och skada som inte har ett sådant samband. Enligt de nuvarande
bestämmelserna har en värnpliktig som ådrar sig en sjukdom eller skada i tjänst-
en rätt att fullgöra återstoden av tjänstgöringen och får alltså inte utan eget
medgivande hemförlovas. Han kommer därigenom så länge tjänstgöringen pågår i åt-
njutande av de förmåner som gäller under denna och får också tillgodoräkna sig
tiden som fullgjord tjänstgöring. Enligt denna bestämmelse skall dock
utbildningen avbrytas även om sjukdomen eller skadan kan antas ha orsakats i
tjänsten. Även rätten för en totalförsvarspliktig att tillgodoräkna sig tjänst-
göringstid och att vid ett senare tillfälle få fullgöra utbildningen regleras
lika oavsett om sjukdomen eller skadan kan antas vara orsakad av tjänsten eller
inte. Bestämmelser om tillgodoräknande av tjänstgöringstid finns i 17 §.
I lagtexten har inte närmare preciserats längden av den tid som frånvaron skall
ha varat eller antas komma att vara för att föranleda avbrott i tjänstgöringen.
Bestämmelser om detta kommer att regleras i förordning såvitt gäller grundut-
bildning om mer än 60 dagar. I fråga om kortare grundutbildningar och repeti-
tionsutbildning kommer det inte att gå att generellt sätta någon tidsgräns. Det
får i det enskilda fallet avgöras hur lång frånvaro som kan godtas utan att ut-
bildningsmålet går förlorat.

13 §

Paragrafen reglerar avbrott i värnplikt och civilplikt i andra fall än som avses
i 12 §.
Enligt första stycket första punkten skall liksom i dag en totalförsvars-
pliktigs tjänstgöring som huvudregel avbrytas när han eller hon ansöker om rätt
att vara vapenfri, om utbildningen är förenad med bruk av vapen. Om det finns
särskilda skäl skall tjänstgöringen dock fortsätta trots ansökningen. Vad som
kan vara sådana särskilda skäl har berörts i anslutning till 9 §. Särskilda skäl
att inte avbryta tjänstgöringen föreligger därutöver normalt vid krigstjänst-
göring och beredskapstjänstgöring. En totalförsvarspliktig som först under sådan
tjänstgöring ansöker om rätt att vara vapenfri skall därför som regel inte
medges avbrott med sin tjänstgöring.
Enligt första stycket andra punkten skall tjänstgöringen vidare avbrytas om en
totalförsvarspliktig vägrar eller underlåter att fullgöra sina skyldigheter
under tjänstgöringen. Detta överensstämmer med dagens ordning.
I andra stycket finns en hänvisning till bestämmelsen i 9 § andra stycket för
det fallet att den som ansöker om att få vara vapenfri skall fortsätta sin
tjänstgöring.

14 §

Avbrott skall också göras i en totalförsvarspliktigs grundutbildning eller repe-
titionsutbildning, om han eller hon har sådana skäl för detta som anges i 8 §
första stycket 1 och ansöker om att utbildningen skall avbrytas. Detta motsvarar
vad som gäller i dag enligt bestämmelserna om anstånd, vilka är tillämpliga även
på tjänstgöring som har påbörjats.

15 §

Ärenden om avbrott i utbildningen skall avgöras av Totalförsvarets pliktverk
eller en myndighet som Totalförsvarets pliktverk bestämmer. Paragrafen öppnar
möjlighet för verket att överlåta beslutanderätten i dessa frågor till olika
myndigheter inom det civila försvaret där totalförsvarspliktiga tjänstgör.
Ärenden som avses i 14 § skall dock alltid handläggas av Totalförsvarets plikt-
verk.

16 §

Grundutbildningen sker i dag i stor omfattning av personal och med materiel som
i krig behöver tas i anspråk i totalförsvarets krigsansträngningar. Om Sveriges
försvarsberedskap höjs, kan det därför bli nödvändigt att avbryta den pågående
utbildningen av totalförsvarspliktiga som fullgör värnplikt eller civilplikt.
Regeringen har därför enligt denna bestämmelse getts möjlighet att avbryta
grundutbildningen för totalförsvarspliktiga, om utbildningsorganisationens re-
surser behövs för att höja Sveriges försvarsberedskap. Motsvarande behov finns
inte när det gäller repetitionsutbildningen.

Tillgodoräknande av tjänstgöringstid

17 §

I första stycket regleras vad som gäller i fråga om tillgodoräknande av tjänst-
göringstid, om en totalförsvarspliktigs grundutbildning har avbrutits.
I överensstämmelse med vad som i dag gäller för värnpliktiga bör en total-
försvarspliktig såsom fullgjord grundutbildning inte få tillgodoräkna sig någon
tjänstgöringstid, om grundutbildningen avbryts innan han eller hon har tjänst-
gjort en viss minsta del av hela grundutbildningstiden. Enligt 39 §
tjänstgöringskungörelsen skall tjänstgöringen ha uppgått till minst en tiondel
av inkallelsetiden för att den tjänstgöringsskyldige skall ha rätt att få
tillgodoräkna sig de fullgjorda tjänstgöringsdagarna. I denna bestämmelse
regleras i stället frågan uttryckt i en minsta tid - 40 dagar - vilket motsvarar
den allmänmilitära delen av grundutbildningen inom värnpliktssystemet. Endast
den som har fullgjort minst 40 tjänstgöringsdagar får tillgodoräkna sig tiden
före avbrottet som fullgjord grundutbildning. Bestämmelsen är tillämplig vid
såväl värnplikt som civilplikt.
Om avbrottet sker sedan en totalförsvarspliktig har fullgjort 40 tjänstgörings-
dagar, får han eller hon tillgodoräkna sig dagarna före avbrottet med ett undan-
tag, nämligen de dagar då tjänstgöring inte fullgjorts på grund av frånvaro. I
andra - fjärde meningarna regleras det fallet att en totalförsvarspliktigs
grundutbildning avbryts sedan 40 tjänstgöringsdagar har fullgjorts och det enda
skälet till avbrottet är frånvaro på grund av sjukdom eller skada. Det är därvid
utan betydelse om sjukdomen eller skadan har åsamkats i tjänsten eller på friti-
den. I dessa fall är den som har avbrutit grundutbildningen inte skyldig att
fullgöra någon ytterligare sådan utbildning. Om han eller hon av någon anledning
vill fullgöra ytterligare grundutbildning, finns emellertid en rätt att få bli
inkallad på nytt. I sådant fall får Totalförsvarets pliktverk med hänsyn till
omständigheterna i det enskilda fallet bestämma i vilken utsträckning den
tidigare tjänstgöringen skall tillgodoräknas. Om anledningen till frånvaron helt
eller till någon del är en annan än sjukdom eller skada, kvarstår skyldigheten
att fullgöra återstoden av tjänstgöringstiden. Det är alltså endast om skälet
till avbrottet uteslutande är att hänföra till den inkallades sjukdom eller
skada som grundutbildningen skall anses helt fullgjord.
Enligt andra stycket får en totalförsvarspliktig inte tillgodoräkna sig någon
annan utbildning som avbryts än grundutbildning som har fullgjorts under minst
40 tjänstgöringsdagar.

18 §

Enligt paragrafen får en totalförsvarspliktig inte tillgodoräkna sig tjänst-
göring som fullgjorts enligt 9 § andra stycket eller 13 § andra stycket. Det
överensstämmer med vad som gäller i dag.

Bemyndiganden

19 §

Paragrafen innehåller ett bemyndigande för regeringen och, efter bemyndigande av
regeringen, en myndighet att överlämna åt enskilda rättssubjekt att meddela
beslut i enskilda ärenden som rör ledighet och förmåner för totalförsvarsplik-
tiga som fullgör civilplikt. Eftersom sådana beslut innefattar myndighetsutöv-
ning mot enskilda skall bemyndigandet ske med stöd av lag. Handläggningen av
ärendena bör ske med tillämpning av de regler om offentlighet som gäller hos
myndigheter och besluten bör kunna överklagas. Bestämmelsen överensstämmer med
vad som gäller i dag i fråga om dem som fullgör vapenfri tjänst.

6 kap. Den allmänna tjänsteplikten

1 §

I paragrafen behandlas de grundläggande förutsättningarna för att en totalför-
svarspliktig skall vara skyldig att fullgöra allmän tjänsteplikt.
En totalförsvarspliktig är skyldig att fullgöra allmän tjänsteplikt endast om
höjd, dvs. skärpt eller högsta, beredskap enligt lagen om höjd beredskap råder i
den del av totalförsvaret där tjänstgöringen skall fullgöras. Frågan om när
sådan beredskap råder har behandlats i anslutning till 4 kap. 7 §. Bestämmelsen
innebär en utvidgning av tillämpningsområdet jämfört med vad som gäller i dag.
Enligt den nuvarande lagstiftningen kan förordnande om allmän tjänsteplikt och
tjänsteförlängning komma i fråga endast i krig och vid krigsfara. Bestämmelsen
möjliggör att det kan föreskrivas om allmän tjänsteplikt också om det råder
utomordentliga förhållanden i Sverige på grund av att det är krig utanför Sveri-
ges gränser eller av att Sverige har varit i krig eller krigsfara.
Enligt bestämmelsen saknar det betydelse för möjligheten att ta i anspråk en
totalförsvarspliktig med allmän tjänsteplikt om han eller hon är anställd hos
staten eller hos någon annan.
Utöver att höjd beredskap råder krävs liksom enligt den nuvarande lagstiftning-
en att regeringen har föreskrivit att totalförsvarspliktiga skall fullgöra all-
män tjänsteplikt. Föreskriften kan vara begränsad till en viss del av Sverige
eller till någon särskild verksamhet. Förutsättningen för en föreskrift enligt
paragrafen är att regeringen finner att allmän tjänsteplikt är nödvändig för att
verksamhet som är av särskild vikt för totalförsvaret skall kunna upprätthållas.

2 §

I första stycket anges vad som innefattas i den allmänna tjänsteplikten.

Enligt första punkten kan liksom i dag allmän tjänsteplikt fullgöras genom att
en totalförsvarspliktig kvarstår i sin anställning. I detta ligger att han eller
hon är skyldig att utföra arbete enligt anställningsavtalet. Därutöver omfattar
bestämmelsen fysiska personer som innehar uppdrag av olika slag utan att vara
anställda. De blir underkastade den allmänna tjänsteplikten så länge uppdraget
fullgörs. Såväl förtroendeuppdrag av olika slag som uppdrag i affärsförhållan-
den avses. Skyldigheten att fullgöra ett affärsuppdrag innebär att det skall
slutföras i enlighet med avtalet. Ett beslut om allmän tjänsteplikt kan meddelas
ända till dess anställningen - eventuellt efter en uppsägningstid - har upphört.
Bestämmelsen är avsedd att även täcka in det förbud som i dag gäller för en ar-
betstagare hos staten att lämna sin anställning utan särskilt tillstånd. Genom
den föreslagna bestämmelsen kommer därför i detta hänseende samma regler att
gälla för statligt anställda som för andra arbetstagare.
Jämfört med den nuvarande bestämmelsen i 5 kap. 2 § lagen om offentlig anställ-
ning som fr.o.m. den 1 juli 1994 kommer att föras över till den arbetsrättsliga
beredskapslagen (1987:1262) - och som nu föreslås ersättas med denna bestämmelse
- medför detta att, om Sverige kommer i krig, skyldigheten för en statligt
anställd att kvarstå i sin anställning blir beroende av i vad mån regeringen
enligt 1 § har föreskrivit att totalförsvarspliktiga skall fullgöra allmän
tjänsteplikt.
Därutöver innebär andra punkten att den som har åtagit sig att tjänstgöra under
höjd beredskap skall vara skyldig att göra detta med allmän tjänsteplikt. Att
tjänstgöringen sker med allmän tjänsteplikt innebär att den som omfattas av
tjänstgöringsskyldigheten kan straffas inom ramen för bestämmelsen i 10 kap. 3
§, om skyldigheterna enligt avtalet inte fullgörs. För den som har förbundit sig
att i krig tjänstgöra hos Försvarsmakten och därigenom blir krigsman innebär
detta inte någon förändring i förhållande till vad som gäller i dag. Den som har
ingått ett sådant avtal är redan enligt dagens regler underkastad samma straff-
ansvar för olovlig utevaro och lydnadsbrott m.m. som bl.a. värnpliktiga. Be-
stämmelsen får därför en självständig betydelse endast för den som har avtalat
om sådan tjänstgöring som inte medför status som krigsman i krig, vid krigsfara
eller andra utomordentliga förhållanden.
Enligt tredje punkten kan allmän tjänsteplikt även fullgöras genom att den som
är totalförsvarspliktig utför arbete som anvisas honom eller henne av en myn-
dighet som regeringen bestämmer. Bestämmelsen motsvarar 9 § allmänna tjänste-
pliktslagen. Som framgår av bestämmelsen i 1 kap. 3 § 2 får inte heller vid
allmän tjänsteplikt arbetsuppgiften vara mer krävande än vad kroppskrafterna och
hälsotillståndet medger för den som skall utföra uppgiften. Det vilar på såväl
den som tar ut totalförsvarspliktiga till uppgifter enligt denna punkt som den
förman eller annan chef som närmast beordrar någon att utföra en arbetsuppgift
att se till att denna inte går utöver vad som sålunda får utkrävas av den som
omfattas av totalförsvarsplikten. Allmän tjänsteplikt enligt denna punkt ställer
inga krav på utbildning eller träning för arbetsuppgiften. Den kommer därför att
bli aktuell främst när det gäller att uppbåda arbetskraft för enklare uppgifter.
Enligt andra stycket får arbete som fullgörs efter ett beslut enligt första
stycket 3 inte vara förenat med bruk av vapen mot annan. Tjänstgöring som inne-
fattar sådant vapenbruk bör endast fullgöras av den som har genomgått nödvändig
utbildning för att handha vapen.

3 §

Enligt bestämmelsen, som tar sikte på allmän tjänsteplikt enligt 2 § första
stycket 1, förutsätter ianspråktagandet att regeringen eller en myndighet som
regeringen har bestämt avgränsar hos vilka arbetsgivare och uppdragsgivare
tjänsteplikten skall fullgöras samt vilka arbetstagare och uppdragstagare som
berörs av beslutet. Detta kan avse t.ex. hela arbetsstyrkan vid en viss arbets-
plats eller hos en viss arbetsgivare. Det behöver i så fall inte vara preciserat
till vissa personer. Om de personer som skall tas i anspråk med allmän tjänste-
plikt inte kan avgränsas på något sådant sätt, måste varje enskild person som
omfattas av beslutet namnges eller på annat sätt individualiseras.
Bestämmelsen reglerar inte konkurrensen mellan å ena sidan allmän tjänsteplikt
och å andra sidan värnplikt och civilplikt. Frågor om sådan konkurrens skall
vara avgjorda genom krigsplaceringsförfarandet.

4 §

Bestämmelsen reglerar att en totalförsvarspliktig skall få del av ett beslut att
fullgöra allmän tjänsteplikt. Sättet för hur detta skall gå till kan variera.
Det kan ske muntligen eller genom att ett skriftligt avfattat beslut överlämnas
till honom eller henne. Det kan också ske genom exempelvis ett anslag på en
arbetsplats eller på något annat lämpligt sätt.
För att en totalförsvarspliktig skall kunna tas i anspråk med allmän tjänste-
plikt är det en förutsättning att han eller hon har fått del av det beslut vari-
genom ianspråktagandet skett. I sista hand avgörs frågan om en totalförsvars-
pliktig har fått del av beslutet av en domstol i ett mål om ansvar för brott mot
totalförsvarsplikten.
Bestämmelsen i denna paragraf ersätter bestämmelsen i 21 § förvaltningslagen om
underrättelse av beslut. Innebörden av detta är att en totalförsvarspliktig inte
har rätt att få en skriftlig underrättelse om beslutet.

5 §

Paragrafen, som motsvarar 20 § i den nuvarande allmänna tjänstepliktslagen, in-
nehåller en bestämmelse om uppgiftsskyldighet för arbetsgivare m.fl. i frågor
som har betydelse för tillämpningen av den allmänna tjänsteplikten beträffande
anställda och uppdragstagare. Bestämmelsen innehåller däremot inte någon
motsvarighet till den nuvarande skyldigheten att i sådant syfte personligen in-
ställa sig hos en myndighet. Uppgiftsskyldigheten får sanktioneras genom vites-
föreläggande enligt bestämmelsen i 10 kap. 7 §.

6 §

Bestämmelsen möjliggör att det, liksom enligt de nuvarande bestämmelserna om
allmän tjänsteplikt, i särskilda fall kan medges undantag från skyldigheten att
fullgöra allmän tjänsteplikt.

7 kap. Allmänna skyldigheter

1 §

I denna paragraf anges vissa skyldigheter som alltid gäller för totalförsvars-
pliktiga och som således inte har något samband med fullgörande av tjänstgöring.
Bestämmelserna motsvarar närmast 34 och 35 §§ värnpliktslagen och 79 § 3 mom.
andra stycket civilförsvarslagen. Skyldigheterna är inte straffsanktionerade.
Första punkten syftar till att Totalförsvarets pliktverk skall kunna nå total-
försvarspliktiga med postförsändelser inom rimlig tid. Av bestämmelsen följer
att den som är totalförsvarspliktig skall underrätta verket när han eller hon
byter bostadsort. Detta sker i allmänhet utan någon särskild åtgärd, om en
begäran görs hos posten att få postförsändelser eftersända till den nya adres-
sen. Genom att den totalförsvarspliktige anmäler sin nya adress hos posten får
också i allmänhet kraven enligt denna punkt anses ha blivit uppfyllda. När det
gäller tillfällig bortovaro från den ordinarie bostaden får kraven på en total-
försvarspliktig inte ställas alltför högt. Han eller hon bör sålunda inte vara
skyldig att ordna eftersändning av sin post under en normal semesterresa om någ-
ra veckor. Detta framgår av att försändelserna skall kunna nå honom eller henne
inom rimlig tid och av bestämmelserna om att kallelser och inkallelser skall
sändas ut i god tid.
Bestämmelsen i andra punkten överensstämmer i stora drag med vad som i dag
gäller för värnpliktiga och civilförsvarspliktiga. Tillämpningsområdet är dock
delvis ett annat. En totalförsvarspliktig är enligt bestämmelsen skyldig att på
begäran bekräfta mottagandet av vissa handlingar från myndigheter, kommuner,
landsting och kyrkliga kommuner och också skyldig att ta del av handlingarnas
innehåll. Skyldigheten gäller bara för kallelser till utredning, inkallelser
till tjänstgöring och beslut om krigsplacering. Bestämmelsen är tillämplig på
dessa handlingar oavsett hur de har överbringats. Bekräftelsen att handlingen
har mottagits skall ske på det sätt som begärs, t.ex. genom att ett undertecknat
mottagningskvitto återsänds per post eller via telefax eller genom att
mottagandet bekräftas vid ett telefonsamtal. Om en totalförsvarspliktig
underlåter att kvittera ut en försändelse, kan myndigheten tillgripa delgivning
enligt bestämmelserna i delgivningslagen.
Enligt tredje punkten har en totalförsvarspliktig skyldighet att ta emot, väl
förvara och efter uppmaning återlämna handlingar och utrustning som rör tjänst-
göringen även när tjänstgöringsskyldighet inte föreligger. Det kan röra sig om
handlingar som har betydelse som bevis för någon särskild kompetens eller behör-
ighet, t.ex. att föra ett fordon. ID-bricka och tjänstgöringskort hör också hit.
Den som är totalförsvarspliktig är vidare skyldig att ta emot utrustning. Det
kan vara fråga om materiel som någon redan under ett inledande skede av en
mobilisering behöver ha tillgång till. Vapen och ammunition kan ingå i sådan
utrustning. Om en totalförsvarspliktig åsidosätter sina skyldigheter att vårda
och återlämna den anförtrodda egendomen, torde han eller hon i de flesta fall
göra sig skyldig till trolöshetsbrott enligt brottsbalken. Även skade-
ståndsskyldighet kan komma i fråga. För återfående av egendom som en
totalförsvarspliktig vägrar att återlämna kan handräckningsinstitutet användas.

8 kap. Förmåner

1 - 2 §§

Bestämmelserna motsvarar 17 och 33 §§ värnpliktslagen, 12 § 5 mom. civilför-
svarslagen och regleringen i förordningen (FFS 1986:37) om förmåner till frivil-
lig personal m.fl. om ersättning till frivillig personal under beredskapstill-
stånd och i krig. De fastlägger att rätt till ersättning föreligger och anger de
olika ersättningsslagen.
Rätten till ersättning som en totalförsvarspliktig har när allmän tjänsteplikt
fullgörs i en anställning eller ett uppdrag regleras inte. Avsikten är att an-
ställningen eller uppdraget i sådana fall skall löpa vidare med den enda skill-
naden att den som utför arbetet under allmän tjänsteplikt vid straffansvar är
förhindrad att lämna anställningen eller uppdraget. Om särskilda villkor skulle
ha avtalats för det fall att arbetet i en anställning eller enligt ett uppdrag
skall fullgöras med allmän tjänsteplikt, skall de sålunda avtalade villkoren
naturligtvis gälla.

3 §

Paragrafen reglerar rätten till förmåner och andra arbetsvillkor för en total-
försvarspliktig som fullgör allmän tjänsteplikt enligt 6 kap. 2 § 3.
Av första stycket framgår att en totalförsvarspliktig som fullgör sådan tjänst-
göring har rätt till de villkor som annars gäller på arbetsmarknaden för lik-
nande arbete, om överenskommelse inte har träffats om någon annan ersättning. Om
villkoren inte kan bestämmas enligt första stycket har den som tjänstgjort en-
ligt andra stycket rätt till ersättning enligt vad som med hänsyn till samtliga
omständigheter är skäligt. Vid denna bedömning har naturligtvis arbetets art och
omfattning liksom hur det utförts betydelse.

4 §

Paragrafen innehåller en motsvarighet till 19 § första stycket i allmänna
tjänstepliktslagen. Enligt bestämmelsen svarar staten för fordringar på lön och
annan ersättning som en totalförsvarspliktig har till följd av fullgjord allmän
tjänsteplikt. Rätten till ersättning preskriberas, om en ansökan om ersättning
inte görs inom tre månader från dagen när fordringen förföll till betalning.

5 §

Enligt bestämmelsen är den som tas i anspråk med allmän tjänsteplikt på en annan
ort än den där han eller hon är bosatt berättigad till ersättning för sina
resekostnader i samband med fullgörandet av tjänstgöringen och för de ökade
kostnader som en flyttning till tjänstgöringsorten föranleder. Bestämmelsen
motsvarar 19 § andra och tredje styckena i den allmänna tjänstepliktslagen.

9 kap. Skydd för anställning m.m.

1 §

Bestämmelsen i första stycket motsvarar 1 § första stycket lagen om förbud mot
uppsägning eller avskedande av arbetstagare med anledning av värnplikt-
stjänstgöring m.m. Bestämmelsen innebär att ingen får avskedas eller sägas upp
från en anställning till följd av att han eller hon fullgör en skyldighet enligt
lagen om totalförsvarsplikt. Bestämmelsen är alltså tillämplig vid mönstring,
personlig inställelse vid en annan utredning och vid all tjänstgöring enligt
lagen. En förutsättning för att en totalförsvarspliktig skall få tillgodoräkna
sig anställningsskyddet är att den skyldighet som har ålagts med stöd av lagen
också fullgörs.
Bestämmelsen i andra stycket motsvarar 21 § första stycket civilförsvarslagen.
Den avser att skydda totalförsvarspliktiga från anspråk på skadestånd och andra
ersättningar till följd av att avtalade arbetsbeting inte har utförts, om
anledningen till detta är att en skyldighet enligt lagen om totalförsvarsplikt
har fullgjorts.

2 §

Paragrafen innehåller en hänvisning till en bestämmelse i lagen om anställ-
ningsskydd som möjliggör tidsbegränsad anställning i avvaktan på att värnplikt
eller civilplikt påbörjas. Enligt 5 § 4 i den lagen får ett avtal om tidsbe-
gränsad anställning träffas, om avtalet gäller för tiden till dess arbetstagaren
skall börja värnplikt eller civilplikt, som skall pågå mer än tre månader.

3 §

Bestämmelsen motsvarar 2 § andra stycket i lagen om förbud mot uppsägning eller
avskedande av arbetstagare med anledning av värnpliktstjänstgöring m.m. Den
medför en skyldighet för den som innehar en sådan tidsbegränsad anställning som
avses i 5 § lagen om anställningsskydd att innan tjänstgöringen påbörjas på
förfrågan av arbetsgivaren uppge om han eller hon vill återinträda i an-
ställningen efter avslutad tjänstgöring.

4 - 8 §§

Paragraferna har med endast redaktionella och språkliga ändringar överförts från
3 - 7 §§ i lagen om förbud mot uppsägning eller avskedande av arbetstagare med
anledning av värnpliktstjänstgöring m.m.

9 §

Paragrafen motsvarar 2 a § i lagen om förbud mot uppsägning eller avskedande av
arbetstagare med anledning av värnpliktstjänstgöring m.m.

10 kap. Straff m.m.

Straff

1 §

Bestämmelsen motsvarar 36 § värnpliktslagen och 79 § 2 mom. första stycket
civilförsvarslagen. I sak har endast den ändringen gjorts att en underlåtenhet
att anmäla laga förfall för utevaro från en förrättning inte längre är straff-
sanktionerad. Skälet till denna ändring har angetts författningskommentaren till
2 kap. 5 §.

2 §

Genom bestämmelsen i första stycket straffbeläggs uppsåtliga brott mot totalför-
svarsplikten. Bestämmelsen är uppbyggd enligt mönster från 39 § värnpliktslagen.
Liksom denna är den avsedd att straffbelägga endast sådana uppsåtliga brott som
är ägnade att medföra avsevärt men för utbildningen eller tjänsten i övrigt. Den
har nu emellertid också gjorts tillämplig på civilplikt, oavsett längden av en
sådan tjänstgöring, och på allmän tjänsteplikt. Detta innebär en betydande
skärpning av straffmaximum för sådana brott mot totalförsvarsplikten som begås
under allmän tjänsteplikt. För brottets straffvärde är det av underordnad be-
tydelse under vilken form av totalförsvarsplikt som en totalförsvarspliktig
tjänstgör.
I fråga om gränsdragningen mot vad som bör utgöra enbart disciplinförseelse kan
hänvisas till departementschefens uttalanden i förarbetena till bestämmelsen i
den nuvarande 39 § värnpliktslagen (prop. 1985/86:9 s. 138-139). I likhet med
värnpliktsbrottet inträder inte straff, om gärningen är belagd med straff enligt
21 kap. brottsbalken. Detta framgår av andra stycket.

3 §

I denna paragraf behandlas brott mot totalförsvarsplikten som är grovt. Brottet
kan bara begås under höjd beredskap och endast av den som inte är att anse som
krigsman enligt 21 kap. brottsbalken. Brottet skall bedömas som grovt, om det
medför avsevärt men för totalförsvaret. Exempel härpå kan vara att någon som har
en nyckelroll i en krigsviktig industri avviker och förorsakar ett långt produk-
tionsstopp. Även andra omständigheter kan göra att brottet bör bedömas som
grovt. Vikten av att i en kritisk situation följa en förmans eller annan chefs
order kan i vissa fall vara så stor att en ordervägran bör rubriceras som grovt
brott.
Straffskalan för grova brott bör ligga i viss överensstämmelse med den som
gäller för rymning och lydnadsbrott som begås av krigsmän under motsvarande för-
hållanden.

4 §

Bestämmelsen motsvaras av 38 § värnpliktslagen och 79 § 3 mom. första stycket
civilförsvarslagen. Bestämmelsen innebär den ändringen att en underlåtenhet att
anmäla laga förfall för utevaro från värnplikt inte längre är straffsanktione-
rad. Skälet till ändringen har angetts i författningskommentaren till 5 kap. 7 §
och 2 kap. 5 §. Bestämmelsen innebär vidare en utvidgning av det straffbara om-
rådet när det gäller civilplikt i det att även ringa oaktsamhet är straffbar.
Däremot omfattas inte utevaro av oaktsamhet från allmän tjänsteplikt.

5 §

Bestämmelsen motsvarar 37 § andra stycket värnpliktslagen, 81 § första stycket 3
civilförsvarslagen och 24 § första stycket d) allmänna tjänstepliktslagen.

Hämtnin g

6 §

Bestämmelser om hämtning av värnpliktiga finns i dag i 40 § värnpliktslagen och
i hämtningskungörelsen (1942:840). Bestämmelser om hämtning till civilförsvarst-
jänstgöring finns i 77 § civilförsvarslagen. Enligt 25 § allmänna tjänste-
pliktslagen kan en länsarbetsnämnd få handräckning av polismyndigheten för att
genomföra beslut enligt lagen. Av bestämmelsen framgår när en
totalförsvarspliktig får hämtas genom polismyndighetens försorg. Detta kan ske
om en totalförsvarspliktig utan giltigt skäl uteblir från tjänstgöringen eller
uteblir från mönstring eller en annan utredning enligt 2 kap., till vilken han
eller hon har kallats att inställa sig personligen. Beslutet kan fattas av To-
talförsvarets pliktverk eller, efter delegering, av en myndighet hos vilken
tjänstgöringen skall ske. Frågan om en totalförsvarspliktig har giltigt skäl för
sin utevaro får myndigheten bedöma på de upplysningar som den har tillgång till.
Kostnaden för hämtningen skall den som hämtats själv stå för. Detta
överensstämmer med vad som gäller i dag.
I andra stycket har intagits en definition av begreppet giltigt skäl. Den är
avsedd att ha samma omfattning som bestämmelsen i 32 kap. 8 § rättegångsbalken
om vad som är laga förfall i en rättegång.

Vite

7 §

En motsvarighet till bestämmelsen finns i dag i 78 § civilförsvarslagen. Under-
låtenheten att fullgöra uppgiftsskyldighet är inte straffsanktionerad. I stället
får Totalförsvarets pliktverk vitesförelägga totalförsvarspliktiga och andra som
inte fullgör sina skyldigheter i dessa avseenden. Ett vitesföreläggande blir
aktuellt först om det står klart att den som omfattas av uppgiftsskyldigheten
inte har efterkommit en uppmaning att lämna de efterfrågade uppgifterna.
Bestämmelserna i lagen (1985:206) om viten är tillämplig på ett föreläggande
enligt denna paragraf.

Särskild bestämmelse

8 §

Paragrafen innehåller en fakultativ regel som ger möjlighet för Totalförsvarets
pliktverk att i särskilda fall inte fortsätta kalla in totalförsvarspliktiga som
vägrar tjänstgöring. Förtydligandet om att beslut kan fattas i särskilda fall
har tillkommit på Lagrådets inrådan. Bestämmelsen motsvaras av 46 §
värnpliktslagen.
I den första punkten behandlas totalförsvarspliktiga som har vägrat eller
underlåtit att fullgöra vad som åligger dem eller avvikit eller uteblivit från
tjänstgöringsstället. Detta motsvarar vad som gäller i dag för dem som fullgör
värnplikt eller vapenfri tjänst. Den praxis som har utvecklats vid prövningar
enligt 46 § värnpliktslagen bör för dessa grupper vara vägledande. Enligt denna
krävs för ett beslut att inte kalla in en värnpliktig till grundutbildning att
han har dömts till fängelse två månader. När det gäller repetitionsutbildning
har i praxis kortare fängelsestraff räckt för att en värnpliktig inte skall
kallas in på nytt. Utöver att den pliktige dömts till fängelse krävs att den
tjänstgöring som inkallelsen avser inte kommer att fullgöras. Bedömningen enligt
denna punkt skall alltid göras av Totalförsvarets pliktverk innan en totalför-
svarspliktig kallas in till tjänstgöring på nytt. Om det står klart att en
totalförsvarspliktig har för avsikt att fullgöra den tjänstgöring som han eller
hon har skrivits in för, skall en ny inkallelse utfärdas trots att ett i och för
sig erforderligt fängelsestraff har avtjänats. Om det däremot kan antas att
tjänstgöringen inte kommer att fullgöras, skall beslut meddelas enligt paragra-
fen. Även i de fall där domstolen gjort den bedömningen att påföljden bör vara
minst två månaders fängelse, trots att den totalförsvarspliktige säger sig komma
att fullgöra tjänstgöringen nästa gång, bör vederbörande inte kallas in igen.
Bestämmelsen omfattar också de totalförsvarspliktiga som har skrivits in för
civilplikt med kortare grundutbildning än 60 dagar. Detta utgör en nyhet i
förhållande till nuvarande bestämmelser beträffande civilförsvarspliktiga. För
en tillämpning av bestämmelsen i dessa fall bör det inte krävas att den
totalförsvarspliktige dömts till ett lika långt fängelsestraff som när det är
fråga om en längre utbildning.
I andra punkten har det särskilda undantag som sedan länge gäller för medlemmar
i sekten Jehovas vittnen reglerats. Efter en lagändring år 1978 kallas inte
sådana värnpliktiga till mönstring eller tjänstgöring, om de förklarar att de på
grund av sitt medlemskap inte kommer att fullgöra vare sig värnplikt-
stjänstgöring eller vapenfri tjänst. Lagrådet har anfört att det - med hänsyn
till bestämmelsens slutliga utformning - inte torde vara nödvändigt att under
punkt 2 ge regeringen ett särskilt bemyndigande att bestämma vilket eller vilka
religiösa samfund som det skall vara fråga om. Regeringen, som delar Lagrådets
uppfattning, avser att i verkställighetsföreskrifter närmare ange att det inte
är fråga om någon utvidgning till andra religiösa samfund än Jehovas vittnen.

11 kap. Förnyad prövning och överklagande

Förnyad prövning

1 §

Enligt bestämmelsen i paragrafens första stycke skall en eller flera in-
skrivningsnämnder finnas vid Totalförsvarets pliktverk och ha till uppgift att
där göra en förnyad prövning av vissa beslut av verket. De beslut som en
totalförsvarspliktig bör kunna få prövade av nämnden har angetts i 2 §.
I paragrafens andra stycket har tagits in bestämmelser om inskrivningsnämnder-
nas sammansättning. Ordföranden i inskrivningsnämnden skall vara väl förtrogen
med verksamheten inom totalförsvaret. De valda ledamöterna skall liksom enligt
de nu gällande bestämmelserna ha en anknytning till de geografiska områden
varifrån de mönstrade kommer som berörs av nämndens beslut.

2 och 3 §§

Av bestämmelserna framgår att, om en totalförsvarspliktig inte är nöjd med det
beslut i samband med mönstring varigenom Totalförsvarets pliktverk har skrivit
in honom för värnplikt, civilplikt eller i utbildningsreserven eller varigenom
han har förklarats inte vara skyldig att fullgöra värnplikt eller civilplikt,
beslutet kan prövas på nytt av en inskrivningsnämnd. Detta motsvarar i stort
sett förfarandet såsom det i dag fungerar i praktiken för värnpliktiga. Enligt
den nu gällande ordningen fattas visserligen det första beslutet om inskrivning
eller befrielse av en värnpliktig formellt av inskrivningsnämnden. Förfarandet
vid inskrivningsnämnden påminner emellertid i hög grad om en överprövning av
mönstringsförrättarens preliminära besked till den värnpliktige vid inskriv-
ningsprövningen.
Vid mönstringen skall ett beslut fattas i fråga om inskrivning av den totalför-
svarspliktige. Antingen skrivs han in för värnplikt, civilplikt eller i utbild-
ningsreserven eller också beslutar Totalförsvarets pliktverk att han inte skall
vara skyldig att fullgöra värnplikt eller civilplikt. Om han skrivs in för
värnplikt eller civilplikt, skall beslutet innehålla sådana uppgifter som anges
i 3 kap. 5 eller 6 §. Beslutet får fattas av en tjänsteman vid Totalförsvarets
pliktverk. Om den totalförsvarspliktige är missnöjd med beslutet i någon del,
kan han få till stånd en förnyad prövning. Han skall då inom tre veckor ge in en
skrivelse till Totalförsvarets pliktverk, i vilken han anger sina önskemål och
skälen för dessa. Gör han det, skall frågan tas upp på nytt vid verket. Om den
tjänsteman som handlägger ärendet därvid kommer fram till att den totalför-
svarspliktiges önskemål kan tillgodoses fullt ut, skall verket - beroende på vad
önskemålet är - meddela ett beslut att den totalförsvarspliktige skall skrivas
in eller att ett tidigare inskrivningsbeslut skall ändras. Om den totalförsvar-
spliktige skrivs in, skall beslutet innehålla sådana uppgifter som anges i 3
kap. 5 § eller, om han inte skall genomgå grundutbildning, 3 kap. 6 §. Om den
totalförsvarspliktiges önskemål tillgodoses endast till en del eller under vissa
förutsättningar, bör han underrättas om detta och ges tillfälle att ändra sina
önskemål. Gör han inte det eller finner tjänstemannen att önskemålen inte till
någon del kan tillgodoses, skall tjänstemannen överlämna ärendet till inskriv-
ningsnämnden för prövning. Inskrivningsnämndens beslut kan sedan av den total-
försvarspliktige överklagas hos den myndighet som regeringen bestämmer.
I 2 § andra stycket har tagits in en regel om inskrivningsnämndens beslut-
förhet.

Överklagande

4 §

I paragrafens första stycke anges de beslut enligt lagen som får överklagas.
Uppräkningen är uttömmande. Enligt första punkten får samtliga beslut som in-
skrivningsnämnderna har fattat överklagas. Detsamma gäller enligt andra punkten
för beslut om inskrivning enligt 3 kap. 4 §. Enligt tredje punkten får även be-
slut som har meddelats efter mönstringen i ärenden om ändring av ett inskriv-
ningsbeslut överklagas. Enligt fjärde punkten får beslut som Totalförsvarets
pliktverk har meddelat i frågor om rätt för en totalförsvarspliktig att vara
vapenfri överklagas. Liksom i dag får enligt femte punkten beslut som Totalför-
svarets pliktverk meddelar i ärenden om uppskov - i dag anstånd - överklagas. I
sjätte punkten regleras att överklagande även skall få ske av beslut i ärenden
om avbrott i utbildningen och av beslut om tillgodoräknande av tjänstgöringstid
efter ett avbrott. Dessa beslut har sådan betydelse för den enskilde att han
eller hon bör kunna få dem överprövade av en fristående instans.
Enligt paragrafens andra stycke skall överklagandet göras hos den myndighet som
regeringen bestämmer Avsikten är att överklagandena skall göras hos den
nuvarande Totalförsvarets tjänstepliktsnämnd. Formerna för överklagandet
regleras närmare i förvaltningslagen. Genom att förvaltningslagens bestämmelser
blir tillämpliga förlängs tiden för överklagandet av ett beslut vid en mönstring
från den nuvarande fristen om två veckor enligt 29 § värnpliktslagen till tre
veckor från delgivningsdagen.

5 §

Bestämmelsen reglerar att ett beslut inte vid sidan av en förnyad prövning i in-
skrivningsnämnderna dessutom kan omprövas med stöd av bestämmelserna i förvalt-
ningslagen om omprövning av beslut. Ett överklagande av en inskrivningsnämnds
beslut bör inte få fördröjas genom ett nytt omprövningsförfarande. Detta har
kommit till uttryck genom bestämmelsen i denna paragraf som förbjuder inskriv-
ningsnämnden att ompröva sina beslut. Om nämndens beslut överklagas, vilket sker
genom att en skrivelse lämnas till Totalförsvarets pliktverk skall verket därför
efter prövningen att överklagandet har gjorts inom rätt tid översända hand-
lingarna i ärendet till överprövningsmyndigheten. Förbudet mot omprövning av in-
skrivningsnämndens beslut bör gälla även sådan omprövning enligt 27 § förvalt-
ningslagen som annars får göras trots att beslutet inte har överklagats (jfr om
detta prop. 1985/86:73 s. 30-33). Inget hindrar emellertid att nämndens beslut
rättas med stöd av 26 § förvaltningslagen om förutsättningar för ett sådant för-
farande föreligger. En rättelse kan beslutas på tjänstemannanivå.

6 §

Liksom för närvarande får överprövningsmyndighetens beslut inte överklagas.
11.2Lagen om möjlighet för kvinnor att fullgöra värnplikt eller civilplikt med
längre grundutbildning

1 §

I första stycket har intagits den nuvarande bestämmelsen om skyldighet för kvin-
nor som vill få anställning som yrkes- eller reservofficerare vid Försvarsmakten
att genomgå grundutbildning.
Enligt andra stycket får även andra kvinnor än de som vill få anställning som
yrkes- eller reservofficerare i Försvarsmakten fullgöra längre grundutbildning
i totalförsvaret. En förutsättning är att de under höjd beredskap vill
tjänstgöra i kvalificerade befattningar inom totalförsvaret. De befattningar som
avses är sådana som förutsätter en längre grundutbildning än 60 dagar, dvs.
samma befattningar som enligt lagen om totalförsvarsplikt förutsätter att den
som skall upprätthålla dem har genomgått mönstring.

2 och 3 §§

Paragraferna bygger på 2 och 3 §§ i den nuvarande lagen om militär grundutbild-
ning för kvinnor. Grundutbildningen enligt den nya lagen kan dock fullgöras även
i det civila försvaret.
Bestämmelserna reglerar att förfarandet även beträffande de kvinnor som vill
genomgå grundutbildning utan avsikt att få anställning som officerare inleds med
en ansökan och antagningsprövning. Denna skall överensstämma med den mönstring
som svenska män skall genomgå enligt 2 kap. 2 - 3 §§ lagen om totalförsvars-
plikt. Antagningen skall också göras så att kvinnor som är lika lämpade som de
män som skrivs in för värnplikt eller civilplikt skall antas till grundutbild-
ningen.

4 §

Bestämmelsen hänvisar till de relevanta bestämmelserna om inskrivning enligt
lagen om totalförsvarsplikt. Därigenom kommer bestämmelserna om
inskrivningsbeslutets innehåll och om att hänsyn skall tas till hennes önskemål
att gälla även för en kvinna som genomgår antagningsprövning enligt denna lag.
Bestämmelsen reglerar också vad kvinnan skall underrättas om innan hon
tillfrågas om hon samtycker till inskrivning.

5 §

Av denna bestämmelse framgår att en kvinna som har samtyckt till inskrivning
skall skrivas in för värnplikt eller civilplikt med en grundutbildning som
överstiger 60 dagar. Konsekvensen av detta blir att hon därefter i alla
avseenden omfattas av samma bestämmelser som de män som skrivits in för
motsvarande grundutbildningar. Regeringen har i den allmänna motiveringen under
avsnitt 7.7 bl.a. redogjort för hur detta påverkar möjligheterna att
krigsplacera en kvinna som genomgått utbildning för att få anställning som
yrkesofficer och som därefter antingen inte påbörjat någon anställning eller
också slutar som yrkesofficer.
11.3Lagen om disciplinansvar inom totalförsvaret, m.m.

Lagens bestämmelser motsvarar i stort sett vad som i dag gäller enligt lagen om
disciplinförseelser av krigsmän, m.m. I det följande kommenteras i huvudsak
endast de bestämmelser som är sakliga nyheter.

1-7 §§

I 1 - 6 §§ räknas uttömmande upp den personal på vilken lagen är tilllämplig. Av
7 § framgår att den som lagen är tillämplig på benämns disciplinansvarig. Dis-
ciplinansvaret omfattar till att börja med samma personal som i dag är underkas-
tad ansvar för disciplinförseeler enligt den nu gällande lagen om discip-
linförseelser av krigsmän, m.m. Detta ansvar gäller för krigsmän och för vissa
andra kategorier. I den nya lagen har dock krigsmannabegreppet ersatts med
begreppet disciplinansvarig. Detta är en konsekvens av att den nya lagen även
omfattar de totalförsvarspliktiga som utan att vara krigsmän fullgör civilplikt
enligt lagen om totalförsvarsplikt. Krigsmannabegreppet finns dock kvar i 21
kap. BrB.

14 §

Disciplinpåföljden utegångsförbud förutsätter att det område där den disciplin-
ansvarige är skyldig att uppehålla sig kan övervakas på ett effektivt sätt. Den-
na påföljd blir därför aktuell främst för dem som fullgör värnplikt. Eftersom
det kan förekomma att civilplikt fullgörs under sådana förhållanden att en
effektiv övervakning kan ordnas, bör det dock vara möjligt att tillämpa ute-
gångsförbud även under sådan tjänstgöring.

19 §

I bestämmelsen regleras frågan om var beslut i disciplinärenden och ärenden om
åtalsanmälan skall fattas. Huvudregeln är att sådana frågor skall prövas där den
disciplinansvarige tjänstgör eller har tjänstgjort. För den som tjänstgör eller
har tjänstgjort vid Försvarsmakten ankommer det således på den myndigheten att
pröva sådana frågor. För den disciplinansvarige som tjänstgör eller har
tjänstgjort hos en annan myndighet prövas frågorna av den myndigheten. Om
tjänstgöringen äger rum eller har ägt rum hos en kommun, ett landsting eller en
kyrklig kommun, skall frågorna prövas där. Regeringen har dock enligt första
stycket möjlighet att bestämma att dessa frågor i stället skall prövas av en
viss myndighet. Så kan t.ex. ske när det rör sig om tjänstgöring av endast ett
fåtal tjänstgöringsskyldiga inom t.ex. en annan statlig myndighet, en kommun
eller ett landsting som saknar resurser att skapa särskilda rutiner för
handläggningen av dessa frågor.
Av andra stycket framgår att frågor om disciplinförseelse eller åtalsanmälan i
de fall där tjänstgöringen äger rum hos ett privaträttsligt subjekt alltid skall
prövas av den myndighet som regeringen bestämmer.

20 §

Bestämmelsen reglerar belutsbefogenheterna i dessa frågor inom Försvarsmakten.
Enligt bestämmelsen är chefen för det förband eller den enhet av annnat slag där
den disciplinansvarige tjänstgör eller senast har tjänstgjort behörig att
besluta i dessa frågor. Detta överensstämmer med vad som gäller i dag. Försvars-
makten får också föreskriva att vissa andra chefer på förbandet eller enheten
får besluta i dessa ärenden.

22 §

Paragrafen reglerar beslutsbefogenheten i disciplinärenden och ärenden om
åtalsprövning för disciplinansvariga som inte tjänstgör eller har tjänstgjort
vid Försvarsmakten eller hos privata rättssubjekt.

23 - 24 §§

Av bestämmelserna framgår att auditörer skall delta i handläggningen av
disciplinärenden även när dessa handläggs utanför Försvarsmakten. Det är dock
inte nödvändigt att auditörens yttrande inhämtas under sådana förutsättningar
som avses i 21 §, dvs. om förfarandet inte kan antas utgöra brott, förseelsen
har erkänts och påföljden stannar vid varning, extratjänst eller utegångsförbud
i högst fem dagar.

39-40 §§

Bestämmelserna har överförts från lagen om disciplinansvar för krigsmän, m.m. I
samband med lagrådsföredragningen har uppmärksammats att bestämmelsernas
språkliga utformning kan leda till svårigheter i fråga om tolkningen av
begreppet tjänstgöringen. I förhållande till lagrådsremissens förslag har därför
ordet pågående lagts till före tjänstgöringen. Därmed tydliggörs, i fråga om 39
§, att extratjänst bortfaller i den mån den inte har verkställts före det att
tjänstgöringen avbryts utan att tjänstgöringsskyldigheten för den
disciplinansvarige i och för sig har upphört. Detta överensstämmer också med
rådande praxis.

41 - 47 §§

Behörigheten att använda tvångsmedel mot disciplinansvariga i form av omhänder-
tagande och fråntagande av egendom utvidgas inte till att omfatta även andra
organ än Försvarsmakten.

58 - 63 §§

I fråga om handläggningen av ersättningsärenden inom Försvarsmakten innebär de
nya bestämmelserna ingen saklig ändring.
För totalförsvarspliktiga som fullgör civilplikt utanför Försvarsmakten innebär
bestämmelserna att de myndigheter och andra organ som är behöriga att pröva dis-
ciplinärenden också får besluta om ersättningsskyldighet enligt skadeståndslagen
(1972:207).

11.4Lagen om skydd för anställning vid viss tjänstgöring inom totalförsvaret
m.m.

Lagen om förbud mot uppsägning eller avskedande av arbetstagare med anledning
av värnpliktstjänstgöring m.m. upphör att gälla när lagen om totalförsvarsplikt
träder i kraft. Denna lag ersätter delar av den nyss nämnda lagen.
Lagen gäller liksom den nuvarande lagen till en början för var och en som på
grund av annan lagstiftning än lagen om totalförsvarsplikt är tjänstgöringsskyl-
dig åt det allmänna. Därutöver omfattar lagen viss personal som efter eget
åtagande fullgör tjänstgöring inom totalförsvaret. Dit hör reservofficerare.
Vidare gäller lagen för var och en som tjänstgör på grund av ett avtal som
innefattar tjänstgöringsskyldighet i en krigsorganisation inom totalförsvaret,
dvs. A- och B-personal enligt kungörelsen (1970:301) om frivillig försvarsverk-
samhet och krigsfrivilliga enligt förordningen (FFS 1987:12) om krigsfrivilliga
vid försvarsmakten. Vidare omfattas sådan personal som i dag anges i 1 § 4 för-
ordningen (FFS 1987:8) om frivillig tjänstgöring vid försvarsmakten av den nya
lagen. Slutligen gäller lagen liksom den nuvarande lagen för den som blivit
tjänstgöringsskyldig i utlandsstyrkan inom Försvarsmakten.
11.5Lagen om arbetsförmedlingstvång

De bestämmelser i lagen om allmän tjänsteplikt som inte har överförts till lagen
om totalförsvarsplikt har tagits in i en särskild lag om arbetsförmedlingstvång.
Regeringen eller den myndighet som regeringen föreskriver bemyndigas här genom
en fullmaktslag att under höjd beredskap meddela föreskrifter om inskränkningar
i rätten att bedriva annan arbetsförmedling än den offentliga. De sakliga
ändringar som lagen innebär i förhållande till de nu gällande bestämmelserna
kommenteras efter önskemål av Lagrådet. I förhållande till lagrådsremissens
förslag har bemyndigandena att meddela föreskrifter med stöd av lagen ändrats
från att avse Arbetsmarknadsstyrelsen till att avse regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer.

1 §

Regeringens föreskrift att 2-4 §§ skall sättas i tillämpning behöver inte
underställas riksdagens prövning. De bestämmelser i allmänna tjänstepliktslagen
som inarbetats i lagen om totalförsvarsplikt fordrar inte heller de riksdagens
godkännande. Bemyndigandena är därför utformade på samma sätt.

2 och 3 §§

Till skillnad från i dag framgår inte uttryckligen av lagtexten att Arbets-
marknadsstyrelsen och Länsarbetsnämnden har vissa befogenheter att föreskriva
och besluta med anledning av ett förordnande om arbetsförmedlingstvång och om
företrädesbestämmelser. Att Arbetsmarknadsstyrelsen och Länsarbetsnämnden har
totalförsvarsuppgifter följer av förordningen (1988:1139) med instruktion för
Arbetsmarknadsverket. Dessutom framgår av beredskapsförordningen (1993:242) att
myndigheterna har uppgifter inom funktionen Arbetskraft. Det får ankomma på
regeringen att utfärda verkställighetsföreskrifter till lagen. Därvid kan myn-
digheterna bemyndigas ges den föreskriftsrätt som i dag följer av lagen om
allmän tjänsteplikt.

4 §

Bestämmelsen motsvarar 6 § i den allmänna tjänstepliktslagen. Skyldigheten att
frånträda en anställning som tillkommit i strid med föreskrifter enligt lagen
har dock sanktionerats med vite i stället för med böter.

5 §

Bestämmelsen har sin motsvarighet i 7 § lagen om allmän tjänsteplikt. De
förändringar som gjorts är enbart språkliga.

6 §

Strafflatituden har gjorts gemensam för brott mot förbud som meddelats med stöd
av lagen. Detta innebär att det till skillnad från i dag inte ges någon särskild
anvisning om hur ett brott som, med hänsyn till omständigheterna vid brottet, är
att anse som grovt skall bedömas.
12 Följdändringarna

Med anledning av den föreslagna lagstiftningen om totalförsvarsplikt föreslås
följdändringar i ett stort antal lagar. Dessa förslag till ändringar utgör
endast tekniska anpassningar till lagen om totalförsvarsplikt och lagen om
möjlighet för kvinnor att fullgöra värnplikt eller civilplikt med längre
grundutbildning. Avsikten är således att den personkrets som kan tänkas ha eller
komma att ha anspråk på förmåner el.dyl. grundade på dessa lagar, inte skall
förändras på något sätt. Regeringen vill också i detta sammanhang erinra om vad
som anförts under avsnitt 6 angående utbildningstidens längd. Det kan framför
allt förväntas att utbildningstiden för dem som skall fullgöra civilplikt kommer
att bli kortare än vad som för närvarande är fallet för dem som fullgör vapenfri
tjänst.
Riksdagen har i prop. 1993/94:165 antagit regeringens förslag till ändring i
bl.a. 7 kap. 12 § sekretesslagen (bet. 1993/94:KU38, rskr.1993/94:382).
Ändringen innebär ett tillägg i bestämmelsen om sekretess i ärende som angår be-
frielse från värnpliktstjänstgöring. Förutom i ärende om befrielse på grund av
nedsättning av prestationsförmågan eller särskild risk för detta skall sekretess
gälla även i ärende om befrielse på grund av ekonomiska eller sociala skäl.
Beroende på den gemensamma plikttjänstgöring som regeringen nu föreslår skall
införas inom Sveriges totalförsvar kommer befrielse från tjänstgöring inte att
komma i fråga efter de grunder som nu tillämpas. Det är endast om en
totalförsvarspliktig saknar förutsättningar att fullgöra såväl värnplikt som
civilplikt som det blir aktuellt att befria den totalförsvarspliktige från
tjänstgöringsskyldigheten. Regeringens förslag till lag om totalförsvarsplikt
innehåller därför inte någon motsvarighet till det nuvarande befrielseinstitu-
tet. Regeringen föreslår av denna anledning inte någon motsvarighet till det
nyss nämnda tillägget i 7 kap. 12 § sekretesslagen.

Förteckning över remissinstanserna
(SOU 1992:139 ) (SOU 1993:36)

1. Riksdagens ombudsmän (JO)
2. Justitiekanslern (JK)
3. Göta hovrätt
4. Kammarrätten i Stockholm
5. Rikspolisstyrelsen
6. Överbefälhavaren
7. Chefen för armén
8. Chefen för marinen
9. Chefen för flygvapnet
10. Rikshemvärnschefen
11. Försvarets sjukvårdsstyrelse
12. Värnpliktsverket
13. Försvarets radioanstalt
14. Kustbevakningen
15. Överstyrelsen för civil beredskap
16. Statens räddningsverk
17. Styrelsen för psykologiskt försvar
18. Civilbefälhavaren i Södra civilområdet
19. Civilbefälhavaren i Västra civilområdet
20. Civilbefälhavaren i Mellersta civilområdet
21. Civilbefälhavaren i Nedre Norrlands civilområde
22. Civilbefälhavaren i Övre Norrlands civilområde
23. Vapenfristyrelsen
24. Totalförsvarets tjänstepliktsnämnd
25. Socialstyrelsen
26. Telia
27. Telestyrelsen
28. Statens järnvägar
29. Banverket
30. Vägverket
31. Sjöfartsverket
32. Luftfartsverket
33. Stockholms Universitet
34. Lunds Universitet
35. Statskontoret
36. Riksrevisionsverket
37. Riksförsäkringsverket
38. Statens arbetsgivarverk (SAV)
39. Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS)
40. Statens invandrarverk (SIV)
41. Svenska kyrkans centralstyrelse
42. Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK)
43. Affärsverket Svenska Kraftnät
44. Länsstyrelsen i Stockholms län
45. Länsstyrelsen i Uppsala län
46. Länsstyrelsen i Jönköpings län
47. Länsstyrelsen i Gotlands län
48. Länsstyrelsen i Kristianstads län
49. Länsstyrelsen i Hallands län
50. Länstyrelsen i Gävleborgs län
51. Länsstyrelsen i Västernorrlands län
52. Länsstyrelsen i Norrbottens län
53. Stockholms läns landsting
54. Östergötlands läns landsting
55. Malmöhus läns landsting
56. Örebro läns landsting
57. Jämtlands läns landsting
58. Västerbottens läns landsting
59. Uppsala kommun
60. Ystads kommun
61. Göteborgs stad
62. Torsby kommun
63. Leksands kommun
64. Gävle kommun
65. Bollnäs kommun
66. Skellefteå kommun
67. Älvsbyns kommun
68. Kiruna kommun
69. Svenska kommunförbundet
70. Landstingsförbundet (LF)
71. Sveriges Kristna Ungdomsråd
72. Svenska kyrkans församlings-
och pastoratsförbund
73. Lantbrukarnas Riksförbund
74. Tjänstemännens Centralorganisation
75. Landsorganisationen i Sverige
76. Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO)
77. Svenska Officersförbundet
78. Officerarnas Riksförbund
79. Sveriges Reservofficersförbund
80. Svenska värnpliktsofficersförbundet
81. Svenska Arbetsgivareföreningen
82. Kraftsam Elberedskap
83. Sveriges Civilförsvarsförbund
84. Svenska röda korset
85. Frivilligorganisationernas samarbetskommitté (FOS)
86. Centralförbundet för befälsutbildning
87. Sveriges Vapenfria Tjänstepliktigasmedinflytandeorganisation
88. Sveriges Centrala Värnpliktsråd
89. Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen
90. Moderata Ungdomsförbundets Riksförbund
91. Liberala Ungdomsförbundets Riksorg.
92. Riksorg. Centerns Ungdomsförbund
93. Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund
94. Kristdemokratiska Ungdomsförbundet
95. Ung Vänster
96. Svenska samernas riksförbund
97. Karolinska institutet
98. Universitet i Uppsala
99. Sveriges frikyrkoråd
100.Ordförandekonventet för Medicinska
Studieråd i Sverige
101.Svenska Blå Stjärnan
102.Riksförbundet Sveriges lottakårer
103.Sveriges Kvinnliga Bilkårers Riksförbund

Förteckning över remissinstanserna
(SOU 1993:101)

1. Försvarsmaktens organisationsmyndighet
2. Rikshemvärnschefen
3. Försvarets sjukvårdsstyrelse
4. Värnpliktsverket
5. Överstyrelsen för civil beredskap
6. Statens räddningsverk
7. Vapenfristyrelsen
8. Totalförsvarets tjänstepliktsnämnd
9. Riksförsäkringsverket
10. Arbetsmarknadsstyrelsen
11. Sveriges Vapenfria Tjänstepliktigas
Medinflytandeorganisation
12. Sveriges Centrala Värnpliktsråd

Sammanfattning av Pliktutredningens förslag

Totalförsvarets uppgifter

Ett modernt krig är totalt och drabbar hela samhället. Ett militärt angrepp
utgör det allvarligaste hotet mot vår nationella säkerhet och ska enligt
statsmakterna vara den viktigaste utgångspunkten för totalförsvaret. Det
militära försvaret ska kunna möta ett väpnat angrepp oavsett var ifrån det
kommer.
Totalförsvarets civila del har tre huvuduppgifter. Det civila försvaret ska
under beredskap och i krig

* Värna civilbefolkningen mot verkningarna av krigshandlingar och trygg en
livsnödvändig försörjning;

* Stödja det militära försvaret; och

* För fullföljandet av dessa uppgifter upprätthålla de viktigaste sam-
hällsfunktionerna

Befolkningen ska vid ett väpnat angrepp få hjälp mot konsekvenserna av
krigshandlingar genom åtgärder för i första hand skydd, räddning, vård och
livsnödvändig försörjning. Stödet till försvarsmakten ska framför allt inriktas
på ett snabbt och säkert genomförande av mobiliseringen och krigsorganiseringen.

Behovet att förändra systemet

Anställda, frivilliga och pliktpersonal
De flesta som under beredskap och i krig ska verka inom civila verksamheter i
det krigsomställda samhället är redan i fred anställda inom dessa. De fortsätter
således i den krigsorganiserade verksamheten med sina fredstida arbetsuppgifter.
Både det civila och det militära försvaret träffar avtal med frivilliga om att
de ska tjänstgöra i krig.
Det militära försvaret tryggar emellertid sin personalförsörjning för
krigsorganisationen genom uttagning av pliktpersonal. Även för många av
uppgifterna inom det civila försvaret - framför allt inom verksamheter som inte
förekommer i fred - tar myndigheterna ut personal med stöd av pliktlagar.
Genom att fler än tidigare av de värnpliktiga i en åldersklass av olika skäl
inte tagits ut till militär tjänstgöring har det under senare år blivit möjligt
att föra över ett antal till det civila försvaret. De förbättringar av olika
slag som fordras i rekryteringen av pliktpersonal till det civila försvaret kan
emellertid inte ske utan att principerna för användningen av totalförsvarets
personalresurser och organisationen för uttagningen ändras.

Regeringens direktiv

Regeringen framhåller i direktiven (Dir. 1991:40) till utredningen att grunden
för all på plikt vilande försörjning av personal för totalförsvaret bör vara att
var och en - inom vissa åldersgränser och efter sin förmåga - ska delta i
landets försvar. Utredningens översyn bör skapa gemensamma utgångspunkter för
personalförsörjningen för det civila och det militära försvaret. Målet ska vara
ett rationellt utnyttjande av de personella resurserna. Utredningen bör utgå
från att en stor del av totalförsvarets personalförsörjning även i framtiden ska
tryggas genom pliktsystem.

Principer för uttagningen av pliktpersonal

Behovet ska styra

Det civila och det militära försvarets behov av personal under bredskap och i
krig ska enligt utredningens mening tillgodoses i en sådan utsträckning och med
sådan personal att de olika verksamheterna fungerar på ett effektivt sätt.
Utbildning och yrkeserfarenheter ger den kompetens som är nödvändig.
Uppgifterna under beredskap och i krig ska styra dimensioneringen av
krigsorganisationen - hur många människor som ska tas ut med plikt och hur lång
utildning de ska genomgå.
Utredningen föreslår ett system för uttagningen av pliktpersonal som innebär
att

* Tjänstgöringsplikten omfattar en skyldighet för alla i åldern 16-70 bosatta i
Sverige - män och kvinnor - att tjänstgöra inom totalförsvaret;

* Skyldigheten att tjänstgöring inom det militära försvaret gäller svenska män
i åldern 18 - 47 år; och att

* Den som har en sådan personlig övertygelse om att han eller hon inte vill
använda vapen inte behöver tjänstgöra i en verksamhet som är förenad med bruk
av vapen mot annan.

Uttagningen av män

Principen ska vara att alla män mönstrar under det år de fyller 18 år.
Uttagningsmyndigheten placerar de inskrivna i befattningsgrupper och tar
därefter ut dem till utbildning i fred för olika tjänster i krigsorgnisationen
eller placerar dem i en utbildningsreserv. Utbildningsreserven består av uttagna
från samtliga befattningsgrupper.
Vid fördelning av de tjänstgöringsskyldiga männen mellan olika slag av
utbildning eller uttagning till utbildningsreserven tillämpar uttag-
ningsmyndigheten de krav som gäller för olika slag av befattningar eller
verksamheter. Styrande för uttagningen ska enligt utredningens förslag vara

* Resultaten från den medicinska och psykologiska prövningen;

* Yrke och utbildning eller andra erfarenheter;

* Hemorten i förhållande till utbildningsorten och området där den uttagne ska
krigsplaceras; och

* Den personliga situationen och de egna önskemålen.

Den som redan vid mönstringen har påbörjat eller under tiden fram till
inryckningen kommer att påbörja en yrkesutbildning som innebär att han blir en
viktig resurs inom en verksamhet i det civila försvaret ska inte tas ut till
plikttjänstgöring i en annan verksamhet - civil eller militär.

Utbildningsreserven

De tjänstgöringsskyldiga ska enligt utredningens förslag inte stå kvar i
utbildningsreserven längre än till 30 års ålder.
De som har tagits ut till utbildningsreserven ska vara en resurs som civila
eller militära myndigheter kommer att kunna använda för att

* Utöka krigsorgnisationen med nya förband eller andra enheter, om en
förändring i den säkerhetsspolitiska bedömningen fordrar det;

* Komplettera bemanningen inom det civila försvaret på befattningar där det
räcker med en kortare utbildning;

* Ge myndigheter, företag och organisationer med viktiga uppgifter inom
totalförsvaret under beredskap och i krig möjligheter att disponera anställda
som är s.k. nyckelpersoner; och

* Rekrytera fler frivilliga.

De som ingår i utbildningsreserven ska inte i fred kunna åläggas att genomgå en
civil grundutbildning som är längre än två månader. Det bör däremot bli möjligt
för civila myndigheter att ta ut personal ur reserven till grundutbildning under
kortare tid. Det gör att myndigheterna - med de uttagnas civila utbildning och
yrkeserfarenheter som grund - kan krigsplacera dem.
Alla i utbildningsreserven kan emellertid efter regeringens beslut bli skyldiga
att genomgå utbildning i den utsträckning som fordras, om en förändring i den
säkerhetspolitiska bedömningen skulle motivera en utökning av krigsorgnisationen
i det civila eller det militära försvaret.

Uttagningen av kvinnor

Det behövs fler kvinnor i totalförsvaret. Kvinnorna bör få möjligheter att
frivilligt genomgå grundutbildning i det militära försvaret. Skyldigheten för
kvinnor att tjänstgöra i det civila försvaret ska avse utbildning i fred som
kräver högst två månader. Längre utbildning i det civila försvaret förutsätter
att kvinnan frivilligt genomgår utbildningen.
De kvinnor som vill genomgå militär grundutbildning eller en utbildning inom
det civila försvaret som är längre än två månader ska mönstra enligt samma
rutiner som männen. Kvinnor som blir uttagna till en sådan utbildning måste
förbinda sig att tjänstgöra i fred och under beredskap eller i krig enligt de
pliktbestämmelser som gäller för männen.

Det framtida behovet av personal

Det civila försvaret

Många anställda hos företag och myndigheter kommer under beredskap eller i krig
att lämna sina vanliga arbete för att tjänstgöra inom det civila eller det
militära försvaret. Inom en rad områden kommer de som stannar kvar att vara i
stort sett tillräckliga för verksamheten. Genom att flytta anställda från
krympande till växande delområden, nyanställa personal och utöka arbetstiden
räknar flera av myndigheterna och företagen med att under beredskap och i krig
kunna lösa sina uppgifter. Ett antal nyckelpersoner hos dessa myndigheter och
företag har uppskov från militär tjänstgöring i krig.
Den här beskrivningen gäller de flesta funktionerna eller delfunktionerna inom
det civila försvaret - t.ex. civil ledning och samordning, kriminalvård,
psykologiskt försvar, betalningsväsende, skatte- och uppbördsväsende,
livsmedelsförsörjning och försörjning med industrivaror.
Inom andra funktioner kommer behovet av personal i krig att öka i sådan
utsträckning att det inte kommer att vara tillräckligt med anställda i fred,
nyanställningar eller omplaceringar. Till den här gruppen räknar räknar
utredningen funktionerna

* Ordning och säkerhet;
* Befolkningsskydd och räddningstjänst;
* Hälso- och sjukvård m.m.;
* Socialtjänst;
* Telekommunikationer;
* Transporter;
* Flyktingsverksamhet;
* Elenergi; och
* Kyrklig beredskap

Behovet av pliktpersonal inom dessa funktioner uppgår enligt de bedömningar som
skett i utredningsarbetet till i runt tal 250 000 personer. Med en uppbyggnad på
10-15 års sikt - och omsättning av ett antal redan utbildade och krigsplacerade
- skulle uttagningen i genomsnitt per år bli omkring 12 000 personer. Den
avgjort största delen av det beräknade personalbehovet finns inom funktionen
befolkningsskydd och räddningstjänst.

* Drygt 4 000 rekryterade som tas ut i samband med mönstringen och får mer än
två månaders grundutbildning i fred;

* Något mer än 3 000 uttagna som genomgår högst två månaders grundutbildning i
fred (en del av dessa har varit placerade i utbildningsreserven);

* Mellan 3 000 och 4 000 uttagna som inte genomgår någon grundutbildning i fred
(en del har varit placerade i utbildningsreserven); och

* Mellan 1 000 och 2 000 uttagna som rekryteras bland dem som i 30-årsåldern
lämnar det militära försvaret.

För samtliga krigsplacerade kommer det vidare att fordras en viss repe-
titionsutbildning.

Det militära försvaret

Statsmakternas beslut om det militära försvaret under senare år har lett till
stora förändringar i försvarsmaktens struktur och storlek. Krigsorganisationen
kommer enligt den gällande ramen att omfatta bl.a. 16 brigader inom armén och 16
divisioner inom flygvapnet. Följden blir att utbildningen i fortsättningen inte
behöver omfatta lika många värnpliktiga som tidigare.
Arméns behov av pliktpersonal för krigsorganisationen beräknas komma att minska
med 160 000 man mellan åren 1991 och 1997. Även inom marinen kommer behovet av
pliktpersonal att sjunka. Flygvapnets behov av pliktuttagna minskar framför allt
genom att antalet basbataljoner anpassas till det planerade antalet
flygdivisioner.
Överbefälhavaren har i underlaget inför 1992 års försvarsbeslut redovisat ett
behov av sammanlagt 35 000 - 37 000 pliktuttagna per år. Antalet är beräknat så
att det ska täcka även de avgångar som kan komma att inträffa under
grundutbildningen. Till de faktorer som påverkar uttagningens storlek hör bl.a.
också statsmakternas åtgärder för att stabilisera Sveriges ekonomi. Enligt
utredningens bedömning talar mycket för att omkring 30 000 pliktuttagna per år
kommer att slutföra grundutbildning inom det militära försvaret under
1990-talet.

Totalförsvarets personalverk

Strävan måste vara att sammanföra ansvaret för de praktiska uppgifterna på
central nivå i samband med uttagningen och redovisningen av pliktpersonalen i en
myndighet.
Utredningen föreslår att det bildas en ny myndighet - Totalförsvarets
personalverk - som övertar uppgifter från framför allt Värnpliktsverket och
Vapenfristyrelsen. Dessa båda myndigheter kan därefter läggas ned.
Det är naturligt att Överbefälhavaren och Överstyrelsen för civil beredskap
(ÖCB) för en dialog som kan utgöra ett underlag för samordningen i
personalfrågor på olika nivåer i totalförsvaret.

Gemensam lagstiftning

Utredningens överväganden och förslag gör det naturligt att tala om en
tjänstgöringsskyldighet som är gemensam för hela totalförsvaret - en
totalförsvarsplikt - och att lagtekniskt samla alla de grundläggande
bestämmelserna i en författning. Det kommer att underlätta den samordning
personalförsörjningen inom det civila och det militära försvaret som är ett av
syftena med utredningens förslag.

Kostnader och finansiering

Beräkningar av medelsbehovet

Utredningens beräkningar för det civila försvaret har resulterat i en sammanlagd
årlig kostnad för grundutbildning på drygt 450 milj.kronor - och för
repetitionsutbildning på något mer än 90 milj. kronor.
Det av utredningen i betänkandet redovisade behovet av grundutbilning inom det
civila försvaret ersätter på flera områden den utbildning som sedan många år
äger rum inom det civila försvaret och som myndigheterna får medel till.

Statsmakternas avvägningar

Det finns anledning att väga de olika utbildningsbehoven mot varandra - och mot
andra behov inom totalförsvaret. Det är statsmakternas uppgift att göra sådana
avvägningar. Strävan måste vara att åstadkomma en balans inom totalförsvaret
mellan delområdena och inom dessa mellan olika slag av åtgärder.
Utredningen anser att finansieringen av den utbildning som behövs inom det
civila försvaret får övervägas i den ordinarie planerings- och budgetprocessen.
Det gäller också frågan om vilken ersättning kommunerna och landstingen
eventuellt ska ha för den utbildning som de kommer att genomföra inom det civila
försvaret.

Statliga bolagen

Verksamheten inom några av de myndigheter som svarar för viktiga åtgärder inom
totalförsvaret är på väg att bolagiseras - eller också har det nyligen skett.
Det får inte råda någon oklarhet om att ansvarsprincipen även i fortsättningen
ska gälla för dessa verksamheter. Statsmakterna bör mot den bakgrunden
säkerställa att de bolag som kommer att bildas tar ansvar för verksamheten även
under beredskap och i krig.

Effekter av de föreslagna åtgärderna

De pliktuttagna är en viktig resurs som gör det möjligt att under beredskap och
i krig komplettera personalen hos de organ som i fred svarar för olika
verksamheter i det civila försvaret. Rekryteringen av fler yngre skapar efter
hand en stabilitet i organisationen. Det ger också en flexibilitet i
verksamheten.
Det föreslagna systemet för uttagning av personal till totalförsvaret har andra
positiva effekter. föryngringen innebär att flera verksamheter så småningom
kommer att kunna minska omsättningen av personal. Samtidigt bidrar den
förändrade utbildningen till att höja kvaliteten på en stor del av det arbete
som myndigheterna i organisationen ska utföra. Den personal som ligger inne för
utbildning - och andra som myndigheterna träffar avtal med eller kallar in med
tjänsteplikt - kommer att kunna hjälpa till i räddningsarbetet vid stora olyckor
i fred eller i den undsättning som samhället svarar för vid allvarliga
störningar i viktig samhällsfunktioner.
Det har också ett värde för riskmedvetande och för utveckling av skydd och
säkerhet i samhället - att ett ökande antal människor i landet genomgår
utbildning och får tillfälle att praktiskt pröva sina kunskaper inom de olika
områden som funktioner med behov av pliktpersonal spänner över. Samhället får på
olika sätt åtskilligt tillbaka även i fred av den pliktpersonal som myndigheter
eller andra organ ska utbilda och krigsplacera.
Sammanfattning

I betänkandet lägger vi fram ett förslag till författningsreglering av totalför-
svarsplikten i enlighet med Pliktutredningens förslag i betänkandet (SOU
1992:139) Totalförsvarsplikt.

De bestämmelser om totalförsvarsplikten som kräver lagform har samlats i en lag
om totalförsvarsplikt. Denna föreslås ersätta följande lagar och bestämmelser:
1. lagen (1939:727) om förbud mot uppsägning eller avskedande av arbetstagare
med anledning av värnpliktstjänstgöring m.m.
2. värnpliktslagen (1941:967).
3. bestämmelserna om allmän tjänsteplikt i allmänna tjänstepliktslagen
(1959:83).
4. bestämmelserna i civilförsvarslagen (1960:74) om civilförsvarsplikt.
5. vissa bestämmelser i 5 kap. civilförsvarskungörelsen om inskrivning och
tjänstgöring i civilförsvaret.
6. lagen (1966:413) om vapenfri tjänst.
7. lagen (1981:292) om tjänsteplikt för hälso- och sjukvårdspersonal samt
veterinärpersonal m.m.
8. lagen (1984:272) om skyldighet för civilförsvarspliktiga att tjänstgöra
utanför civilförsvaret.
9. bestämmelserna i 5 kap. 2 § lagen (1976:600) om offentlig anställning om
tjänstgöringsskyldighet för arbetstagare hos staten.

I sak innehåller våra författningsförslag ett antal förändringar i förhållande
till vad som gäller i dag. De viktigaste av dessa är följande:

- En gemensam övre åldersgräns införs för skyldigheten att tjänstgöra i det
civila försvaret. Gränsen går vid utgången av det kalenderår när den som är to-
talförsvarspliktig fyller 70 år.

- Svenska män får vid mönstringen rekryteras direkt för tjänstgöring i det
civila försvaret (s.k. direktrekrytering).

- Den som efter mönstring inte behöver fullgöra grundutbildning placeras i en
utbildningsreserv för att senare eventuellt tas i anspråk för en kortare grun-
dutbildning i det civila försvaret eller efter en beredskapshöjning grund-
utbildas i det militära eller civila försvaret.

- Skyldigheten att stå kvar i en utbildningsreserv upphör med utgången av det
kalenderår när den totalförsvarspliktige fyller 30 år. Därefter kan han inte
skrivas in för längre grundutbildning än 60 dagar.

- Den vapenfria tjänsten regleras inte längre som ett undantag från värn-
pliktstjänstgöring utan som ett av flera tjänstgöringsalternativ inom ramen för
totalförsvarsplikten.

- Svenska kvinnor får efter en frivillig mönstring antas för tjänstgöring i
samma befattningar som svenska män som har genomgått mönstring. En kvinna som
har genomgått grundutbildning blir vid straffansvar skyldig att fullgöra
repetitionsutbildning och att tjänstgöra under höjd beredskap.

- Det system för disciplinansvar som i dag gäller för krigsmän skall gälla även
för dem som tjänstgör i det civila försvaret.

I förhållande till den nuvarande värnpliktslagstiftningen innebär förslaget
följande ändringar i sak:

- Bestämmelserna om beslutsfattandet vid inskrivning efter mönstring närmas till
den praxis som i dag tillämpas vid värnpliktskontoren.

- Detaljregleringen av tjänstgöringstiderna och verksamhetens innehåll upphör.

- Grundutbildning som avbryts innan 40 tjänstgöringsdagar har fullgjorts får
inte tillgodoräknas som fullgjord grundutbildning. Den som efter en sådan tid
måste avbryta sin grundutbildning får inte på nytt inkallas till längre
grundutbildning än 60 dagar.

- Särregleringen för sjömän och renskötande samer slopas.
UFT:s lagförslag

1. Förslag till
Lag om totalförsvarsplikt

Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Totalförsvarsplikten

1 § Totalförsvaret är en angelägenhet för hela befolkningen.

2 § Totalförsvarets personalförsörjning skall tryggas genom en totalförsvars-
plikt som gäller för varje svensk medborgare från början av det kalenderår när
han eller hon fyller sexton år till slutet av det kalenderår när han eller hon
fyller sjuttio. Totalförsvarsplikten gäller också för var och en som utan att
vara svensk medborgare är bosatt i Sverige.

3 § En totalförsvarspliktig är skyldig att
1. medverka vid utredning om sina personliga förhållanden,
2. tjänstgöra inom totalförsvaret i den omfattning som hans eller hennes
kroppskrafter och hälsotillstånd tillåter och
3. iaktta de föreskrifter i övrigt som meddelas i denna lag.

4 § Tjänstgöring enligt 3 § 2 fullgörs som värnplikt, civilplikt eller allmän
tjänsteplikt.
Värnplikten och civilplikten omfattar grundutbildning, repetitionsutbildning,
beredskapstjänstgöring och krigstjänstgöring.
Den allmänna tjänsteplikten innebär att den som är totalförsvarspliktig under
höjd beredskap skall tjänstgöra enligt bestämmelserna i 6 kap.

5 § Värnplikten skall fullgöras i Försvarsmakten och alltid inledas med
grundutbildning.
Skyldigheten att fullgöra värnplikt omfattar endast män som är svenska
medborgare och gäller från början av det kalenderår när den totalförsvarsplik-
tige fyller nitton år till slutet av det kalenderår, när han fyller fyrtiosju
år.

6 § Civilplikten skall fullgöras i verksamheter inom totalförsvaret som rege-
ringen bestämmer.
Civilplikten får inte omfatta annan verksamhet som är förenad med egentliga
stridsuppgifter än ordnings- eller bevakningsuppgifter. Den som i Försvarsmakten
har avslutat grundutbildning enligt lagen (199x:xxx) om frivillig
grundutbildning av kvinnor är dock skyldig att till slutet av det kalenderår när
hon fyller fyrtiosju år såsom civilplikt fullgöra samma tjänstgöring som
värnplikt.
7 § Ingen är skyldig att fullgöra värnplikt eller civilplikt utan att ha
skrivits in för tjänstgöringen.

2 kap. Utredning om personliga förhållanden

1 § För att en totalförsvarspliktigs förutsättningar att fullgöra värnplikt
eller civilplikt skall kunna utredas och bedömas är han eller hon på begäran av
Totalförsvarets personalverk, en annan statlig myndighet som regeringen bestäm-
mer, en kommun, ett landsting eller en kyrklig kommun skyldig att skriftligen,
muntligen eller, om det behövs, vid en personlig inställelse lämna nödvändiga
uppgifter om hälsotillstånd, utbildning, arbete och personliga förhållanden i
övrigt.

2 § Varje svensk man som är totalförsvarspliktig är för utredning som avses i 1
§ skyldig att vid Totalförsvarets personalverk genomgå mönstring, om det inte är
uppenbart att han saknar förmåga att fullgöra värnplikt eller civilplikt.
Skyldigheten inträder det kalenderår när den totalförsvarspliktige fyller arton
år eller, för den som förvärvar svenskt medborgarskap senare, från och med den
dag när han blir svensk medborgare. Om det inte finns särskilda skäl, är ingen
skyldig att genomgå mönstring efter det kalenderår, när han fyller tjugofyra år.

3 § Mönstringen skall ske i den totalförsvarspliktiges personliga närvaro. Den
skall omfatta medicinska och psykologiska undersökningar samt annan utredning av
hans personliga förhållanden.

4 § Kommuner, landsting och enskilda vårdinrättningar skall till Totalförsvarets
personalverk lämna de uppgifter om en totalförsvarspliktigs hälsotillstånd och
personliga förhållanden i övrigt som behövs för att bedöma hans eller hennes
förutsättningar att fullgöra värnplikt eller civilplikt.

5 § En kallelse till personlig inställelse vid mönstring eller annan utredning
som avses i 1 § skall utfärdas i god tid. Om den som kallats är förhindrad att
inställa sig enligt kallelsen, skall han eller hon snarast anmäla det till den
myndighet som har utfärdat kallelsen.

3 kap. Inskrivning m.m.

Inskrivning efter mönstring

1 § Om resultatet av mönstringen visar att den totalförsvarspliktige har förut-
sättningar att fullgöra värnplikt eller civilplikt, skall Totalförsvarets
personalverk placera honom i en befattningsgrupp för chefer, för specialister
eller för övriga samt skriva in honom för värnplikt, för civilplikt eller i en
utbildningsreserv.
2 § För värnplikt och civilplikt skall det antal totalförsvarspliktiga skrivas
in som i krig behövs i Försvarsmakten och det civila försvaret eller för För-
svarsmaktens fredstida beredskap. Ur varje befattningsgrupp skall de som är bäst
lämpade skrivas in för sådan tjänstgöring.

3 § Om resultatet av mönstringen visar att den totalförsvarspliktige saknar
förutsättningar att fullgöra värnplikt eller civilplikt, skall Totalförsvarets
personalverk besluta att han inte är skyldig att fullgöra sådan tjänstgöring.

Inskrivning efter annan utredning

4 § Den som efter en annan utredning än mönstring bedöms lämplig för civilplikt
får av Totalförsvarets personalverk skrivas in för sådan tjänstgöring, dock inte
för civilplikt som omfattar längre grundutbildning än 60 dagar.

Gemensamma bestämmelser om inskrivning

5 § Om någon skrivs in för värnplikt eller för civilplikt som omfattar grundut-
bildning, skall vid inskrivningen bestämmas
1. den befattning eller typ av befattning som han eller hon skall utbildas
till,
2. de förband, skolor, myndigheter eller andra organisationer där grundut-
bildningen huvudsakligen skall fullgöras,
3. grundutbildningens längd och
4. om grundutbildningen skall pågå mer än 60 dagar, året och månaden när
grundutbildningen är planerad att börja.

6 § Vid inskrivning för civilplikt som inte omfattar grundutbildning skall
bestämmas den befattning som den som skrivs in skall upprätthålla.

7 § I den mån det kan ske skall vid inskrivningen hänsyn tas till önskemål från
den som skrivs in.

8 § Av ett beslut om inskrivning skall framgå vad som har bestämts enligt 5
eller 6 §. Ett beslut om inskrivning i en utbildningsreserv skall innehålla
uppgift om den totalförsvarspliktiges befattningsgrupp.
Den som genomgår mönstring skall därvid underrättas om beslut som avses i
första stycket och i 3 §.

9 § Ett beslut enligt 1, 3 eller 4 § får ändras av Totalförsvarets personalverk.
Om den som har skrivits in har påbörjat en grundutbildning, får beslutet också
ändras av en myndighet som Personalverket bestämmer. Om det behövs för bedöm-
ningen, är den som är totalförsvarspliktig skyldig att genomgå förnyad mönstring
eller annan utredning enligt 2 kap.
Om en ändring av beslut om inskrivning innebär att tiden för grundutbildningen
blir längre än enligt det tidigare beslutet, krävs att den som beslutet avser
godkänner ändringen. Om inte annat följer av 10 §, skall detsamma gälla i fråga
om ändring av ett beslut om inskrivning i en utbildningsreserv till inskrivning
för värnplikt eller för civilplikt som omfattar en längre grundutbildning än 60
dagar.

10 § Om det behövs med hänsyn till Sveriges försvarsberedskap, får regeringen
föreskriva att totalförsvarspliktiga som har skrivits in i en utbildningsreserv
i stället skall skrivas in för värnplikt eller för civilplikt som omfattar en
längre grundutbildning än 60 dagar.

11 § Inskrivningen i en utbildningsreserv upphör vid utgången av det kalenderår
när den totalförsvarspliktige fyller trettio år.

Krigsplacering

12 § En totalförsvarspliktig som efter avslutad grundutbildning har förvärvat
tillräckliga kunskaper och färdigheter för en krigsuppgift skall krigsplaceras i
en befattning eller i en viss verksamhet som han eller hon är lämplig för. En
totalförsvarspliktig som har skrivits in för civilplikt enligt 6 § skall krigs-
placeras i den befattning som han eller hon skall upprätthålla.

13 § En totalförsvarspliktig som har genomgått en längre grundutbildning än 60
dagar skall krigsplaceras i den verksamhet där grundutbildningen fullgjordes, om
det inte från totalförsvarets synpunkt är väsentligt bättre att han eller hon
krigsplaceras i en annan verksamhet.

14 § Den som efter avslutad grundutbildning inte krigsplaceras får skrivas in
för civilplikt utan grundutbildning eller med en grundutbildning som inte är
längre än 60 dagar.

15 § Beslut om krigsplacering fattas av Totalförsvarets personalverk på fram-
ställan av en kommun, en kyrklig kommun, ett landsting eller en statlig myndig-
het. Om en krigsplacering hävs, gäller 14 §.

Tjänstgöring utan vapen

16 § Om en totalförsvarspliktig kan antas ha en så allvarlig personlig överty-
gelse rörande bruk av vapen mot annan att övertygelsen är oförenlig med en
tjänstgöring som är förenad med bruk av vapen, skall han eller hon efter ansökan
få rätt att vara vapenfri.

17 § En ansökan om rätt att vara vapenfri skall vara skriftlig och innehålla en
försäkran av sökanden att han eller hon har en sådan inställning till bruk av
vapen mot annan som avses i 16 §.

18 § En ansökan som görs innan sökanden har skrivits in eller inom sex månader
från den dag då han eller hon fick del av ett beslut om inskrivning skall
bifallas utan ytterligare utredning, om det inte finns särskilda skäl att närma-
re pröva sökandens inställning till bruk av vapen mot annan.

19 § Om en ansökan görs senare än vad som sägs i 18 §, skall den även innehålla
en redogörelse för de förhållanden som sökanden vill åberopa till stöd för sitt
påstående att han eller hon har en sådan inställning till bruk av vapen mot
annan som avses i 16 §.

20 § En ansökan får inte avslås utan att sökanden har fått tillfälle att lämna
uppgifter muntligt i ärendet.

21 § En totalförsvarspliktig som har fått rätt att vara vapenfri får inte
skrivas in mot en befattning som är förenad med bruk av vapen eller mot sin
vilja skrivas in i Försvarsmakten. Om en sådan inskrivning har skett, skall be-
slutet ändras.

22 § Ansökningar om rätt att vara vapenfri prövas av Totalförsvarets perso-
nalverk.

4 kap. Fullgörande av värnplikt och civilplikt

Grundutbildning

1 § Grundutbildningen för en totalförsvarspliktig som har skrivits in för värn-
plikt är lägst 220 och högst 615 dagar och för en totalförsvarspliktig som har
skrivits in för civilplikt högst 300 dagar.
Den sammanlagda tiden för grundutbildning får inte för någon totalförsvars-
pliktig överstiga 615 dagar.

2 § Har den som skrivits in för värnplikt eller för civilplikt som omfattar en
längre grundutbildning än 60 dagar inte kallats in till grundutbildningen före
utgången av det kalenderår när han fyller tjugofyra år eller, i fall som avses i
3 kap. 10 §, före utgången av det kalenderår när han fyller trettio år, är han
skyldig att fullgöra grundutbildningen endast om särskilda skäl föreligger.

3 § En totalförsvarspliktig som är medborgare även i en annan stat är inte skyl-
dig att fullgöra en längre grundutbildning än 60 dagar, om han antingen har
fullgjort en motsvarande utbildning i den andra staten eller innan han har fyllt
nitton år väljer att göra detta och den utbildningen till längd och effektivitet
är minst likvärdig med den som krävs av honom i Sverige.

Repetitionsutbildning

4 § Repetitionsutbildningen får för varje totalförsvarspliktig omfatta samman-
lagt högst 240 dagar fördelade på flera tjänstgöringstillfällen.

5 § En totalförsvarspliktig är under samma kalenderår skyldig att fullgöra
repetitionsutbildning vid högst två tillfällen och med sammanlagt högst 34
dagar, om inte särskilda skäl föranleder annat.

Längsta tillåtna utbildningstid

6 § Den sammanlagda tiden för grundutbildning och repetitionsutbildning får inte
för någon totalförsvarspliktig överstiga 700 dagar.

Krigstjänstgöring och beredskapstjänstgöring

7 § Totalförsvarspliktiga som har krigsplacerats enligt denna lag är skyldiga
att fullgöra krigstjänstgöring under höjd beredskap.

8 § Om det i annat fall än som avses i 7 § behövs för Sveriges försvarsbered-
skap, får regeringen besluta att totalförsvarspliktiga som har krigsplacerats
enligt denna lag skall fullgöra beredskapstjänstgöring.
Beredskapstjänstgöring får för varje totalförsvarspliktig omfatta högst 180
dagar fördelade på ett eller flera tjänstgöringstillfällen.

9 § Regeringen skall för varje tillfälle besluta hur många totalförsvarspliktiga
som skall kallas in till krigstjänstgöring eller beredskapstjänstgöring.
Regeringen beslutar när beredskapstjänstgöring och krigstjänstgöring skall
upphöra.

5 kap. Gemensamma bestämmelser för värnplikten och civilplikten

Skyldigheter under tjänstgöringen

1 § Den som fullgör värnplikt eller civilplikt är skyldig att i den mån verksam-
heten kräver det tåla inskränkningar såväl i sin frihet att förflytta sig inom
landet och att lämna detta som i sin personliga frihet i övrigt.
Den som fullgör värnplikt eller civilplikt är också skyldig att genomgå den
medicinska och psykologiska undersökning som krävs för att utreda och bedöma
hans eller hennes förutsättningar att tjänstgöra inom totalförsvaret.

2 § Den som fullgör värnplikt eller civilplikt skall lyda en förmans eller annan
chefs order, om det inte är uppenbart att ordern inte angår tjänsten. Den som
fullgör värnplikt eller civilplikt skall även i övrigt rätta sig efter de
tjänstgöringsföreskrifter som gäller.

Utbildningen

3 § Grundutbildningen skall ge de kunskaper och färdigheter som krigsuppgiften
kräver.
Repetitionsutbildningen skall vidmakthålla och utveckla skickligheten för
krigsuppgiften.
I grundutbildningen och repetitionsutbildningen ingår även uppgifter som syftar
till att upprätthålla Sveriges försvarsberedskap.

4 § Grundutbildningens längd skall bestämmas särskilt för varje befattning eller
typ av befattning.
Grundutbildningen skall genomföras i en följd, om inte det för vissa
befattningar finns särskilda skäl att genomföra den i omgångar.

5 § Repetitionsutbildningens omfattning för varje totalförsvarspliktig skall
bestämmas av krigsuppgiften och behovet att öva det förband eller den verksamhet
där han eller hon är krigsplacerad.

Inkallelse

6 § Inkallelser till tjänstgöring skall göras av Totalförsvarets personalverk,
om inte regeringen föreskriver annat.
Inkallelser till grundutbildning eller repetitionsutbildning skall sändas ut i
god tid, om inte särskilda skäl föranleder något annat. Detsamma gäller för en
återkallelse av inkallelsen.

7 § En totalförsvarspliktig skall inställa sig till tjänstgöring enligt in-
kallelsen. Hinder att inställa sig, skall snarast anmälas till Totalförsvarets
personalverk.

Uppskov

8 § En totalförsvarspliktig får efter ansökan beviljas uppskov med grundutbild-
ning eller repetitionsutbildning som han eller hon kallats in till, om
1. tjänstgöringen medför avsevärda svårigheter med avseende på sökandens
studier eller arbete eller i övrigt för sökanden själv eller någon nära anhörig
till honom eller henne eller
2. sökandens fysiska eller psykiska prestationsförmåga är tillfälligt så
nedsatt att det kan antas att tjänstgöringen inte kan fullgöras.
Uppskov enligt första stycket får beslutas för högst ett år i sänder.

9 § Föranleder inte särskilda skäl något annat, skall en totalförsvarspliktig
som har ansökt om rätt att vara vapenfri beviljas uppskov med grundutbildning
eller repetitionsutbildning som han eller hon kallats in till, om tjänstgöringen
är förenad med bruk av vapen. Uppskovet skall beviljas till dess ansökningen har
prövats slutligt.
Om uppskov vägras, får den som fullgör tjänstgöringen inte åläggas att bruka
vapen eller att bära vapen eller ammunition innan ansökningen har prövats slut-
ligt.

10 § Ärenden om uppskov prövas av Totalförsvarets personalverk.

11 § Den som har uppdrag som riksdagsledamot, som ersättare för riksdagsledamot
eller som statsråd har utan särskilt beslut uppskov med värnplikt och civilplikt
så länge uppdraget varar. Detsamma gäller den som har uppdrag i en internatio-
nell organisation och på grund av en överenskommelse som Sverige har slutit med
en främmande stat inte skall eller bör tjänstgöra i totalförsvaret under tid när
uppdraget varar.

Avbrott

12 § Grundutbildning eller repetitionsutbildning skall avbrytas,
1. om den som fullgör tjänstgöringen har varit frånvarande från tjänsten under
så lång tid att utbildningsmålet inte kommer att nås eller
2. om den som fullgör tjänstgöringen på grund av tillfälligt nedsatt fysisk
eller psykisk prestationsförmåga kan antas komma att vara frånvarande från
tjänsten under så lång tid att utbildningsmålet inte kommer att nås.

13 § Värnplikt eller civilplikt skall avbrytas
1. om tjänstgöringen är förenad med bruk av vapen och den som fullgör tjänst-
göringen ansöker om rätt att vara vapenfri och det inte finns särskilda skäl för
att tjänstgöringen skall fortsätta i avvaktan på att ansökningen har prövats
slutligt eller
2. om den som fullgör tjänstgöringen vägrar eller underlåter att fullgöra sina
skyldigheter under tjänstgöringen och det kan antas att han eller hon inte
heller i fortsättningen kommer att fullgöra dessa skyldigheter.
Om tjänstgöringen fortsätter för en totalförsvarspliktig som avses i första
stycket 1, gäller bestämmelsen i 9 § andra stycket.

14 § Efter ansökan från den som fullgör värnplikt eller civilplikt skall grund-
utbildning eller repetitionsutbildning avbrytas i fall som avses i 8 § första
stycket 1.

15 § Ärenden om avbrott skall prövas av Totalförsvarets personalverk eller efter
Personalverkets bestämmande av en annan statlig myndighet, en kommun, ett
landsting eller en kyrklig kommun.

16 § Regeringen får besluta att grundutbildningen skall avbrytas, om utbild-
ningsorganisationens resurser måste tas i anspråk för att höja Sveriges för-
svarsberedskap.

Tillgodoräknande av tjänstgöringstid

17 § Om en grundutbildning avbryts sedan 40 tjänstgöringsdagar har fullgjorts,
får den som fullgjort tjänstgöringen tillgodoräkna sig tiden före avbrottet dock
inte tjänstgöringsdagar under vilka han eller hon har varit frånvarande. Om det
enda skälet till avbrottet är frånvaro på grund av sjukdom eller skada, behöver
grundutbildningen inte fullföljas. Om den som fullgjort tjänstgöringen begär
det, skall han eller hon dock på nytt inkallas till grundutbildning. I sådant
fall skall Totalförsvarets personalverk bestämma i vilken utsträckning ut-
bildningstiden före avbrottet skall tillgodoräknas.
Avbryts utbildningen i annat fall än som avses i första stycket, får ingen
tjänstgöringstid tillgodoräknas.

18 § En totalförsvarspliktig får inte tillgodoräkna sig tjänstgöring som avses i
9 § andra stycket eller 13 § andra stycket som fullgjord tjänstgöring.

Bemyndiganden

19 § Regeringen eller en myndighet som regeringen bestämmer får överlämna till
bolag, föreningar, samfälligheter eller andra enskilda att besluta om ledighet
och förmåner för totalförsvarspliktiga som fullgör civilplikt hos dem.

6 kap. Den allmänna tjänsteplikten

1 § När det råder höjd beredskap får regeringen förordna om allmän tjänsteplikt,
om det behövs för att verksamhet som är av särskild vikt för totalförsvaret
skall kunna upprätthållas. Förordnandet kan avse en viss del av landet eller en
viss verksamhet.

2 § Allmän tjänsteplikt fullgörs genom att den som är totalförsvarspliktig
1. kvarstår i sin anställning eller fullföljer ett uppdrag,
2. tjänstgör enligt avtal om frivillig tjänstgöring inom totalförsvaret eller
3. utför arbete som anvisas honom eller henne av en myndighet som regeringen
bestämmer.
Arbete enligt första stycket 3 får inte utan att den som tjänstgör samtycker
till det vara förenat med bruk av vapen mot annan.

3 § Regeringen eller en myndighet som regeringen bestämmer skall besluta
1. hos vilka arbetsgivare och uppdragsgivare som allmän tjänsteplikt skall
fullgöras och
2. vilka arbetstagare och uppdragstagare som skall omfattas av allmän tjänste-
plikt.

4 § En totalförsvarspliktig som omfattas av ett beslut enligt 3 § skall få del
av detta genom anslag på arbetsplatsen eller på annat lämpligt sätt.

5 § Arbetsgivare, uppdragsgivare, arbetstagare och uppdragstagare är skyldiga
att till regeringen eller en myndighet som avses i 3 § lämna upplysningar om
förhållanden som är av betydelse för tillämpningen av bestämmelserna om allmän
tjänsteplikt enligt 2 § första stycket 1.

6 § Regeringen eller en myndighet som regeringen bestämmer får medge undantag
från den allmänna tjänsteplikten.

7 kap. Allmänna skyldigheter

1 § En totalförsvarspliktig är skyldig att
1. se till att han eller hon inom rimlig tid kan nås av postförsändelser från
Totalförsvarets personalverk,
2. efter uppmaning bekräfta mottagandet av kallelser till utredning, inkallel-
ser till tjänstgöring och beslut om krigsplacering och ta del av innehållet i
sådana handlingar samt
3. ta emot, väl förvara och efter uppmaning återlämna handlingar och utrustning
som rör tjänstgöring inom totalförsvaret.

8 kap. Förmåner

1 § En totalförsvarspliktig har vid inställelse för mönstring eller annan utred-
ning och när han eller hon fullgör värnplikt eller civilplikt rätt till
1. reseförmåner,
2. fri förplägnad,
3. fri inkvartering,
4. fri hälso- och sjukvård,
5. fri grupplivförsäkring samt
6. begravningshjälp.
Den som fullgör värnplikt, civilplikt eller allmän tjänsteplikt enligt 6 kap. 2
§ 2 har även rätt till
1. fri utrustning,
2. dagersättning eller dagpenning,
3. utryckningsbidrag efter viss grundutbildning,
4. familjebidrag samt
5. vid beredskapstjänstgöring och krigstjänstgöring fälttraktamente och
särskild ersättning för tjänstgöring i viss befattning.

2 § Bestämmelser om rätt till ersättning för personskada finns i lagen
(1977:265) om statligt personskadeskydd och lagen (1977:266) om statlig ersätt-
ning vid ideell skada m.m.

3 § En totalförsvarspliktig som fullgör allmän tjänsteplikt enligt 6 kap. 2 § 3
har rätt till samma förmåner och arbetsvillkor i övrigt som på grund av avtal
eller annars gäller för liknande arbete.
Om villkoren inte kan bestämmas med stöd av första stycket, skall de faststäl-
las till vad som är skäligt med hänsyn till arbetets art och omfattning samt om-
ständigheterna i övrigt.

4 § En totalförsvarspliktig som inte har erhållit lön eller annan förmån på
grund av fullgjord allmän tjänsteplikt har rätt att efter ansökan och mot över-
låtelse av sin fordran till staten av allmänna medel få ersättning med det obe-
talda beloppet. Om inte särskilda skäl föreligger, får sådan ersättning inte ut-
gå för fordran som har förfallit till betalning mer än tre månader innan ansökan
om ersättning gjordes.

5 § En totalförsvarspliktig, som enligt 6 kap. 2 § 3 är skyldig att fullgöra
allmän tjänsteplikt på annan ort än den där han eller hon är bosatt, har rätt
till reseförmåner och ersättning för flyttning eller ökade levnadskostnader till
följd av dubbel bosättning.

9 kap. Skydd för anställning m.m.

1 § Ingen arbetstagare får sägas upp eller avskedas på grund av att han eller
hon fullgör sina skyldigheter enligt denna lag.
Om den som fullgör sina skyldigheter enligt denna lag hindras att utföra ett
arbete som han eller hon har åtagit sig, får detta inte åberopas mot honom eller
henne som grund för skadestånd eller liknande anspråk.

2 § Bestämmelser om anställning för viss tid inför värnplikt eller civilplikt
finns i 5 § lagen (1982:80) om anställningsskydd.

3 § En arbetstagare som vill återinträda i arbete efter att ha fullgjort värn-
plikt eller civilplikt är skyldig att på förfrågan underrätta arbetsgivaren om
detta före tjänstgöringens början.

4 § En arbetstagare, som har kallats in till värnplikt eller civilplikt, bör ge-
nast lämna arbetsgivaren meddelande om tidpunkten för tjänstgöringens början och
om hur länge den beräknas vara. Detsamma skall gälla för en arbetstagare som har
underrättats om att han eller hon skall fullgöra allmän tjänsteplikt hos någon
annan än arbetsgivaren.
En arbetstagare bör i god tid lämna arbetsgivaren meddelande om den dag, när
han eller hon kan återinträda i arbetet. Om tjänstgöringen enligt denna lag har
pågått i mer än tre månader, är arbetsgivaren inte skyldig att låta arbets-
tagaren återinträda i arbetet tidigare än två veckor från den dag när arbets-
givaren mottog ett sådant meddelande eller arbetstagaren utan föregående
meddelande inställer sig hos arbetsgivaren.

5 § En arbetstagares förmåner i anställningen och arbetsförhållanden i övrigt
får inte i vidare mån än som följer av uppehållet i arbetet försämras med anled-
ning av att han eller hon fullgör sina skyldigheter enligt denna lag.

6 § Om uppsägning eller avskedande sker i strid mot bestämmelserna i detta
kapitel, skall åtgärden förklaras ogiltig på yrkande av arbetstagaren. Beträf-
fande tvist om giltigheten av uppsägning eller avskedande skall 34, 35, 37, 40,
42 och 43 §§ lagen (1982:80) om anställningsskydd gälla.

7 § En arbetsgivare som bryter mot bestämmelserna i detta kapitel skall betala
skadestånd för den förlust som uppkommer och för den kränkning som har skett.
Därvid skall 38 § andra och tredje styckena samt 41 och 42 §§ lagen (1982:80) om
anställningsskydd gälla.

8 § Mål om tillämpning av bestämmelserna i detta kapitel handläggs enligt lagen
(1974:371) om rättegången i arbetstvister.
I mål som avses i första stycket gäller 43 § andra stycket lagen (1982:80) om
anställningsskydd.

9 § Avtal som innebär att en arbetstagares rättigheter enligt detta kapitel in-
skränks är ogiltigt i den delen.

10 kap. Straff m.m.

Straff

1 § En totalförsvarspliktig som utan giltigt skäl uteblir från en mönstring el-
ler annan utredning enligt 2 kap. 1 § till vilken han eller hon har kallats att
personligen inställa sig döms till penningböter.

2 § En totalförsvarspliktig som av oaktsamhet underlåter att inställa sig för
värnplikt eller civilplikt till vilken han eller hon har inkallats döms till bö-
ter.

3 § En totalförsvarspliktig som olovligen avviker eller i annat fall än som av-
ses i 2 § uteblir från värnplikt, civilplikt eller allmän tjänsteplikt, vägrar
eller underlåter att lyda en förmans eller annan chefs order eller på annat sätt
åsidosätter vad som åligger honom eller henne under tjänstgöringen, döms, om
gärningen är ägnad att medföra avsevärt men för utbildningen eller tjänsten i
övrigt för brott mot totalförsvarsplikten till böter eller fängelse i högst ett
år.
Ansvar enligt första stycket inträder inte, om straff för gärningen är före-
skrivet i 21 kap. brottsbalken.

4 § Begås ett brott enligt 3 § första stycket under höjd beredskap och medför
det särskilt men för totalförsvaret eller är det annars är att anse som grovt,
döms till fängelse, lägst sex månader och högst fyra år.

5 § En totalförsvarspliktig, en arbetsgivare eller en uppdragsgivare som uppsåt-
ligen eller av grov oaktsamhet lämnar oriktig uppgift när han eller hon fullgör
sin uppgiftsskyldighet enligt 2 kap. 1 § eller 6 kap. 5 § döms till böter.

Hämtning

6 § Om en totalförsvarspliktig har kallats till mönstring eller personlig
inställelse vid en annan utredning enligt 2 kap. 1 §, inkallats till värnplikt
eller civilplikt eller ålagts att fullgöra allmän tjänsteplikt men utan giltigt
skäl uteblir, får Totalförsvarets personalverk eller en myndighet som Perso-
nalverket bestämmer besluta att han eller hon på egen bekostnad skall hämtas
genom polismyndighetens försorg.

Vite

7 § Totalförsvarets personalverk får vid vite förelägga
1. en totalförsvarspliktig att till Totalförsvarets personalverk eller en myn-
dighet som regeringen eller Personalverket bestämmer skriftligen lämna uppgifter
som avses i 2 kap. 1 §,
2. en arbetsgivare, uppdragsgivare, arbetstagare och uppdragstagare att till en
myndighet som avses i 6 kap. 3 § lämna upplysningar som avses i 6 kap. 5 § samt
3. en totalförsvarspliktig att fullgöra sina skyldigheter enligt 7 kap. 1 § 3.

Giltigt skäl

8 § En totalförsvarspliktig har giltigt skäl att inte fullgöra en skyldighet en-
ligt denna lag, om han eller hon har hindrats att fullgöra den på grund av av-
brott i allmänna samfärdseln eller sjukdom eller annan omständighet, som han
eller hon inte bort förutse.

Särskild bestämmelse

9 § Totalförsvarets personalverk får besluta att en totalförsvarspliktig tills
vidare inte skall kallas till mönstring eller inkallas till värnplikt eller ci-
vilplikt, om han eller hon
1. genom dom som vunnit laga kraft har dömts för brott mot totalförsvarsplikten
till fängelse och det kan antas att han eller hon inte kommer att fullgöra den
värnplikt eller civilplikt som inskrivningen avser,
2. med hänvisning till sin anslutning till religiöst samfund som regeringen be-
stämmer förklarar att han eller hon inte kommer att fullgöra vare sig värnplikt
eller civilplikt.

11 kap. Förnyad prövning och överklagande

Förnyad prövning

1 § Vid Totalförsvarets personalverk skall finnas en eller flera inskrivnings-
nämnder för att genomföra förnyad prövning av vissa beslut av Personalverket.
Inskrivningsnämnden består av en ordförande, som utses av Personalverket och
valda ledamöter till det antal som regeringen föreskriver. För varje landsting
eller kommun som hör till inskrivningsnämndens verksamhetsområde skall minst en
ledamot väljas. De valda ledamöterna utses för tre år av de landsting och
kommuner som skall vara företrädda i nämnden. För ordföranden och de valda
ledamöterna skall finnas ersättare. Dessa utses på samma sätt som de ordinarie
ledamöterna.

2 § Totalförsvarets personalverks beslut enligt 3 kap. 1 och 3 §§ skall prövas
på nytt av en inskrivningsnämnd, om det begärs av den som beslutet avser och
begäran inte tillgodoses genom beslut av en tjänsteman vid Personalverket.
Vid prövning av ärenden enligt först stycket är inskrivningsnämnden beslutför,
när ordföranden och minst två andra ledamöter är närvarande.
3 § En begäran om förnyad prövning skall vara skriftlig och ha kommit in till
Totalförsvarets personalverk inom tre veckor från den dag då den som beslutet
avser fick del av detta. I begäran skall anges den ändring som önskas och skälen
för ändringen.

Överklagande

4 § Endast följande beslut enligt denna lag får överklagas:
1. Inskrivningsnämndens beslut.
2. Beslut om inskrivning enligt 3 kap. 4 §.
3. Beslut i ärenden om ändring av ett inskrivningsbeslut.
4. Beslut i ärenden om rätt att vara vapenfri.
5. Beslut i ärenden om uppskov.
6. Beslut i ärenden om avbrott i utbildningen enligt 5 kap. 12 - 14 §§ och om
tillgodoräknande av tjänstgöring enligt 5 kap. 17 §.
Överklagandet skall göras hos Totalförsvarets tjänstepliktsnämnd.

5 § Inskrivningsnämndens beslut får inte omprövas enligt förvaltningslagen
(1986:223).

6 § Ett beslut av Totalförsvarets tjänstepliktsnämnd får inte överklagas.
___________________

Ikraftträdande

Denna lag träder i kraft den .

Genom lagen upphävs
1. lagen (1939:727) om förbud mot uppsägning eller avskedande av arbetstagare
med anledning av värnpliktstjänstgöring m.m.
2. värnpliktslagen (1941:967),
3. allmänna tjänstepliktslagen (1959:83),
4. lagen (1966:413) om vapenfri tjänst,
5. lagen (1981:292) om tjänsteplikt för hälso- och sjukvårdspersonal samt
veterinärpersonal m.m. och
6. lagen (1984:272) om skyldighet för civilförsvarspliktiga att tjänstgöra
utanför civilförsvaret.

Övergångsbestämmelser till 3 kap.

1. Den som före lagens ikraftträdande har genomgått en inskrivningsprövning
enligt värnpliktslagen (1941:967) skall anses ha genomgått mönstring enligt den
nya lagen.
2. Den som vid lagens ikraftträdande har tagits ut för värnpliktsutbildning en-
ligt 27 § 1 mom. värnpliktslagen (1941:967) skall anses ha skrivits in för värn-
plikt enligt den nya lagen.
3. Den som vid lagens ikraftträdande har tagits ut till en utbildningsreserv
enligt 4 a § värnpliktslagen (1941:967) skall anses ha skrivits in i en ut-
bildningsreserv enligt den nya lagen.
4. En totalförsvarspliktig som vid lagens ikraftträdande genom inskrivning
enligt 17 § civilförsvarslagen (1960:74) uttagits till att fullgöra civilför-
svarstjänstgöring skall anses ha skrivits in för civilplikt enligt den nya
lagen. Detsamma skall gälla för en totalförsvarspliktig som registrerats enligt
2 § förordningen (1981:642) om tjänsteplikt för hälso- och sjukvårdspersonal
samt veterinärpersonal m.m.
5. Totalförsvarets personalverk får i en utbildningsreserv skriva in totalför-
svarspliktiga som vid lagens ikraftträdande har fått tillstånd till vapenfri
tjänst men då inte påbörjat grundutbildning. Inskrivningen skall förenas med en
anteckning om rätt för den totalförsvarspliktige att vara vapenfri.
6. Krigsplacering av en totalförsvarspliktig som har beslutats före lagens
ikraftträdande skall vid tillämpningen av den nya lagen anses som en krigspla-
cering enligt 3 kap. 12 § den nya lagen.

Övergångsbestämmelser till 4 och 5 kap.

7. Tjänstgöring som en totalförsvarspliktig har fullgjort enligt värnpliktslagen
(1941:967), lagen (1966:413) om vapenfri tjänst, civilförsvarslagen (1960:74)
eller lagen (1981:292) om tjänsteplikt för hälso- och sjukvårdspersonal samt
veterinärpersonal m.m. skall tillgodoräknas honom eller henne som fullgjord
värnplikt eller civilplikt med samma antal dagar enligt lagen om totalförsvar-
splikt. Därvid skall
a) grundutbildning enligt 27 § 1 mom. A värnpliktslagen samt utbildning enligt
12 § 2 mom. andra stycket civilförsvarslagen och 6 § lagen om tjänsteplikt för
hälso- och sjukvårdspersonal samt veterinärpersonal m.m. motsvara grundut-
bildning enligt 4 kap. 1 § den nya lagen.
b) övningar enligt 27 § 1 mom. B och C värnpliktslagen, 12 § 2 mom. tredje
stycket civilförsvarslagen och 6 § lagen om tjänsteplikt för hälso- och sjuk-
vårdspersonal samt veterinärpersonal m.m. motsvara repetitionsutbildning enligt
4 kap. 4 § den nya lagen samt
c) beredskapsövning enligt 27 § 2 mom. värnpliktslagen och 12 § 1 mom. andra
stycket civilförsvarslagen motsvara beredskapstjänstgöring enligt 4 kap. 8 § den
nya lagen.
8. Äldre bestämmelser om tjänstgöringsskyldighet gäller för dem som vid lagens
ikraftträdande har påbörjat utbildning enligt värnpliktslagen (1941:967), lagen
(1966:413) om vapenfri tjänst, civilförsvarslagen (1960:74) och lagen (1981:292)
om hälso- och sjukvårdspersonal samt veterinärpersonal m.m.
9. För tjänstgöring som påbörjas efter lagens ikraftträdande på grund av inkal-
lelse som utfärdats före ikraftträdandet skall den nya lagen gälla. Därvid skall
vad som föreskrivs i punkt 7 a) - c) tillämpas.

Övergångsbestämmelser till 10 kap.

10. Vid tillämpningen av bestämmelsen i 10 kap. 9 § 1 skall den som före den 1
juni 1987 har dömts till fängelse för lydnadsbrott eller rymning eller därefter
för värnpliktsbrott likställas med den som har dömts till samma straff för brott
mot totalförsvarsplikten.
11. Beslut som regeringen eller Värnpliktsverket före ikraftträdandet har med-
delat att tills vidare eller för viss tid inte inkalla en värnpliktig till värn-
pliktstjänstgöring, skall anses som beslut enligt 10 kap. 9 §.

Övergångsbestämmelser till 11 kap.

12. Äldre bestämmelser skall tillämpas vid överklagande av beslut som har med-
delats före ikraftträdandet.

Övrigt

13. Om det i en lag eller annan författning förekommer hänvisning till en före-
skrift som har ersatts genom en bestämmelse i denna lag, skall hänvisningen i
stället avse den nya bestämmelsen.
2. Förslag till
Lag om frivillig grundutbildning för kvinnor

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelse

1 § Kvinnor som vill få anställning som officerare skall genomgå grundutbildning
vid Försvarsmakten enligt denna lag. Regeringen bestämmer vilka villkor i övrigt
som skall gälla för att få anställningen.
Även kvinnor som under höjd beredskap vill tjänstgöra i sådana befattningar
inom totalförsvaret som kräver längre grundutbildning än 60 dagar skall genomgå
grundutbildning enligt denna lag.

Utbildningen

2 § Grundutbildningen skall fullgöras vid Försvarsmakten eller i verksamhet en-
ligt 1 kap. 6 § första stycket lagen (199x:xxx) om totalförsvarsplikt. Den skall
till längd och innehåll motsvara den grundutbildning som en jämförbar kategori
totalförsvarspliktiga fullgör enligt lagen (199x:xxx) om totalförsvarsplikt.

3 § Antagning till grundutbildning sker efter ansökan och en särskild antag-
ningsprövning som skall motsvara mönstring enligt 2 kap. 2 - 3 §§ lagen
(199x:xxx) om totalförsvarsplikt.
En kvinna skall antas till grundutbildning, om hon är lika lämpad att genomgå
denna som de män vilka enligt 3 kap. lagen (199x:xxx) om totalförsvarsplikt
skrivs in för värnplikt eller för civilplikt med en grundutbildning som
överstiger 60 dagar.

Tjänstgöringsskyldighet m.m.

4 § En kvinna som har antagits till grundutbildningen är skyldig att efter
inkallelse inställa sig till utbildningen och fullgöra denna i enlighet med med-
delade föreskrifter. Hon får inte avbryta utbildningen förrän hon har meddelat
sin vilja att göra detta till den myndighet som regeringen bestämmer.

5 § I fråga om giltigt skäl för utevaro från tjänstgöringen skall 10 kap. 8 §
lagen (199x:xxx) om totalförsvarsplikt tillämpas.

6 § Sedan en kvinna har antagits till grundutbildningen skall 5 kap. 2 och 8 §§,
7 kap. 1 § samt 10 kap. 7 § lagen (199x:xxx) om totalförsvarsplikt gälla för
henne.
7 § En kvinna som har avslutat grundutbildning enligt denna lag vid För-
svarsmakten får skrivas in för civilplikt med skyldighet att tjänstgöra i
stridande befattningar inom totalförsvaret.

Skiljande från utbildningen

8 § Från grundutbildningen skall den skiljas som
1. visar sig olämplig för fortsatt utbildning till den befattning eller typ av
befattning som hon har antagits till, eller
2. på grund av sjukdom eller av annan anledning är frånvarande från
utbildningen i sådan utsträckning att hon inte kan tillgodogöra sig denna.

Förmåner

9 § En kvinna har under grundutbildningen och i samband med antagningsprövningen
rätt till samma förmåner som totalförsvarspliktiga har enligt lagen (199x:xxx)
om totalförsvarsplikt.
Bestämmelser om rätt till ersättning för personskada finns i lagen (1977:265)
om statligt personskadeskydd och lagen (1977:266) om statlig ersättning vid
ideell skada m.m.

Bemyndigande

10 § Regeringen får föreskriva att en bestämmelse i denna lag skall tillämpas
också på annan föreskriven utbildning som en kvinna genomgår för att kunna få
anställning som officer vid Försvarsmakten.
____________________

Denna lag träder i kraft den, då lagen (1980:1021) om militär grundutbildning
för kvinnor skall upphöra att gälla. I fråga om grundutbildning som påbörjats
före ikraftträdandet gäller den äldre lagen.
3. Förslag till
Lag om disciplinansvar inom totalförsvaret

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelse

1 § Denna lag är tillämplig på följande personal:
1. totalförsvarspliktiga under den tid då de är skyldiga att fullgöra värnplikt
eller civilplikt enligt lagen (199x:xxx) om totalförsvarsplikt,
2. kvinnor som genomgår utbildning enligt lagen (199x:xxx) om frivillig grund-
utbildning för kvinnor,
3. de som genomgår utbildning för att få militär anställning vid Försvars-
makten,
4. hemvärnsmän under den tid då de är tjänstgöringsskyldiga,
5. de som genom krigsfrivilligavtal eller annat avtal åtagit sig att tjänstgöra
frivilligt i befattningar i Försvarsmaktens krigsorganisation, under den tid då
de är tjänstgöringsskyldiga,
6. anställda i utlandsstyrkan inom Försvarsmakten, när de tjänstgör utomlands.

2 § Är Sverige i krig, gäller lagen även för följande personal:
1. alla som är tjänstgöringsskyldiga vid Försvarsmakten,
2. polismän som utan att vara tjänstgöringsskyldiga vid Försvarsmakten är skyl-
diga att delta i Sveriges försvar,
3. skyddsvakter och skyddsområdesvakter som förordnats med stöd av lagen
(1990:217) om skydd för samhällsviktiga anläggningar m.m.,
4. alla som annars vistas vid avdelningar av Försvarsmakten, när avdelningarna
är i fält eller verkar under liknande förhållanden,
5. medlemmar av den organiserade motståndsrörelsen.

3 § Om Sverige är i krigsfara eller om det råder sådana utomordentliga förhål-
landen som är föranledda av att det är krig utanför Sveriges gränser eller av
att Sverige har varit i krig eller krigsfara, får regeringen föreskriva att lag-
en skall gälla för den personal som anges i 2 §.

4 § När det inte längre föreligger sådana förhållanden som avses i 2 och 3 §§,
skall regeringen föreskriva att lagen skall upphöra att gälla för personal som
nämns i 2 §.

5 § Lagen skall också gälla för
1. krigsfångar,
2. krigsdeltagare som har internerats vid krig under vilket Sverige är neut-
ralt,
3. utlänningar som vistas bland krigsfångar eller internerade krigsdeltagare
för att utöva sjukvård eller andlig vård.
6 § Den som lagen inte längre gäller för får med tillämpning av lagen åläggas
disciplinpåföljd och ersättningsskyldighet för förfarande under tid då lagen
gällde för honom eller henne.

7 § Den som lagen gäller för benämns disciplinansvarig.

Disciplinansvaret

Disciplinförseelse

8 § En disciplinansvarig som uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter vad han
eller hon på grund av instruktioner, förmäns eller andra chefers order eller i
övrigt skall iaktta i tjänsten skall åläggas disciplinpåföljd för disciplinför-
seelse. I ringa fall skall någon påföljd dock inte åläggas.

9 § Disciplinpåföljd får inte åläggas någon, om han eller hon inte inom två år
från förseelsen har underrättats enligt 25 § om vad som anförs mot honom eller
henne eller fått anmaning enligt 21 § tredje stycket lagen (1986:765) med
instruktion för riksdagens ombudsmän eller motsvarande bestämmelse i fråga om
Justitiekanslern.

Disciplinpåföljder

10 § Disciplinpåföljderna är varning, extratjänst, löneavdrag och utegångs-
förbud.

11 § Varning innebär att den felande erinras om att han eller hon för framtiden
skall iaktta sina skyldigheter i tjänsten.

12 § Extratjänst innebär att den felande vid högst fem tillfällen utöver den
vanliga tjänsten skall utföra handräckning eller någon annan särskild uppgift.
Vid varje tillfälle får högst fyra timmar tas i anspråk för uppgiften. Om ex-
tratjänsten inte avser annat än jour- eller beredskapstjänstgöring, får dock
tiden fram till den vanliga tjänstens början nästa dag tas i anspråk.
Extratjänsten får inte vara sådan att den inverkar skadligt på den disciplin-
ansvariges hälsa eller tjänstbarhet.

13 § Löneavdrag får bestämmas för högst trettio dagar och innebär avdrag på dag-
ersättning eller motsvarande ersättning. Om något sådant avdrag inte kan göras,
skall den felande betala ett belopp som motsvarar avdraget.
För den som erhåller dagersättning skall löneavdraget motsvara dagersättningen
utan tillägg. För övriga skall löneavdraget bestämmas till viss andel av
utgående ersättning. Andelen skall utgöra högst en fjärdedel av ersättningen per
dag. Avdraget får dock inte understiga ett belopp motsvarande dagersättning utan
tillägg.

14 § Utegångsförbud innebär förbud för den som är förlagd inom ett kasernområde,
läger eller motsvarande område att under en bestämd tid, minst en och högst
femton dagar, på fritid vistas utanför det område som är upplåtet åt en viss av-
delning eller utanför en del av ett sådant område.
För den som är förlagd ombord på ett fartyg skall utegångsförbudet avse förbud
att lämna fartyget.

15 § Löneavdrag får åläggas tillsammans med utegångsförbud, om det krävs av
hänsyn till ordningen inom den verksamhet där disciplinförseelsen har begåtts.-

Åtalsanmälan m.m.

16 § Om en disciplinansvarig kan antas ha begått en disciplinförseelse och han
eller hon genom sitt förfarande skäligen kan misstänkas även ha gjort sig skyl-
dig till brott, skall han eller hon anmälas till åtal för brottet, om inte annat
följer av 17 §.

17 § Åtalsanmälan behöver inte göras i fråga om
1. brott för vilka svårare straff än böter inte föreskrivs,
2. följande brott i brottsbalken, nämligen ofredande (4 kap. 7 §), snatteri (8
kap. 2 §), egenmäktigt förfarande (8 kap. 8 §), bedrägligt beteende (9 kap. 2
§), undandräkt (10 kap. 2 §), olovligt förfogande (10 kap. 4 §), olovligt
brukande (10 kap. 7 §), svikande av försvarsplikt (18 kap. 6 §), lydnadsbrott
(21 kap. 5 §) och rymning (21 kap. 7 §).
Åtalsanmälan skall dock alltid göras, om

1. brottet riktar sig mot någon utanför den organisation där den misstänkte
tjänstgör,
2. målsäganden har förklarat att han eller hon avser att föra talan om enskilt
anspråk, eller
3. det finns skäl att anta att påföljden inte kommer att stanna vid böter.

18 § Om någon åtgärd har vidtagits för att anställa åtal mot en disciplinan-
svarig, får ett disciplinärende inte inledas eller fortsättas i fråga om det
förfarande som avses med åtgärden.

Beslutande myndigheter

19 § Frågor om disciplinförseelse eller åtalsanmälan prövas i fråga om discip-
linansvariga som tjänstgör eller har tjänstgjort vid Försvarsmakten av chefen
för det förband, den skola eller det utbildningscentrum där den disci-
plinansvarige tjänstgör eller senast har tjänstgjort. Regeringen eller, efter
regeringens bestämmande, Försvarsmakten får föreskriva att någon annan chef på
verksamhetsstället av lägst överstelöjtnants eller kommendörkaptens tjänstegrad
får pröva frågorna.
Om den disciplinansvarige fullgör eller har fullgjort värnplikt eller fullgör
eller har fullgjort grundutbildning vid Försvarsmakten enligt lagen (199x:xxx)
om frivillig grundutbildning för kvinnor någon annanstans än som anges i första
stycket, skall regeringen eller, efter regeringens bestämmande, Försvarsmakten
föreskriva vilken chef, dock av lägst överstelöjtnants eller kommendörkaptens
tjänstegrad, som får pröva frågor om disciplinförseelse och åtalsanmälan.

20 § En chef som avses i 19 § får överlämna åt andra chefer som tjänstgör under
honom eller henne, dock lägst en kompanichef eller motsvarande chef, att pröva
frågor om disciplinförseelse av personal som står under deras befäl, under
förutsättning att
1. förfarandet inte kan antas utgöra brott,
2. förseelsen har erkänts och
3. förseelsen inte bör medföra svårare påföljd än varning eller extratjänst
eller utegångsförbud i högst fem dagar eller löneavdrag för högst tio dagar.

21 § I fråga om disciplinansvariga som tjänstgör eller har tjänstgjort hos en
annan statlig myndighet än Försvarsmakten prövas frågor om disciplinförseelse
och åtalsanmälan av myndigheten.
Om den disciplinansvarige tjänstgör eller har tjänstgjort hos en kommun, ett
landsting eller en kyrklig kommun eller ett bolag, en förening, en samfällighet,
en stiftelse eller annan enskild sammanslutning, prövas frågorna av Totalförsva-
rets personalverk. Totalförsvarets personalverk får överlämna åt förmän och
andra chefer vid en sådan inrättning att pröva frågor om disciplinförseelse och
åtalsanmälan av personal som lyder under dem.

22 § För att biträda de chefer som har att handlägga disciplinärenden skall fin-
nas auditörer.
Auditörerna skall vara lagfarna. De förordnas av regeringen eller, efter
regeringens bestämmande, av annan myndighet.

23 § Innan en disciplinpåföljd beslutas eller en åtalsanmälan görs i fråga om en
disciplinansvarig, skall yttrande inhämtas från auditören. Ett sådant yttrande
behövs dock inte när ärendet prövas enligt 20 § eller, under de förutsättningar
som anges i 20 §, vid prövning enligt 21 §.
Auditören är medansvarig för de beslut som myndigheten fattar på hans eller
hennes tillstyrkan.

Handläggningen av disciplinärenden

24 § Disciplinärenden skall handläggas skyndsamt.

25 § Muntligt förhör skall hållas med den disciplinansvarige. Denne skall därvid
underrättas om vad som anförs mot honom eller henne. Om muntligt förhör inte kan
anses behövligt, får underrättelsen ske skriftligen, varvid den disciplin-
ansvarige skall uppmanas att yttra sig i saken.
Om det behövs, skall även anmälare och andra som kan lämna uppgifter i saken
höras muntligen eller skriftligen.
Protokoll skall föras över förhören.

26 § Vid muntligt förhör med den disciplinansvarige skall ett förhörsvittne om
möjligt vara närvarande.

27 § Om ett vittne eller en sakkunnig bör höras vid domstol eller om någon bör
föreläggas att förete en skriftlig handling eller ett föremål som bevis, skall
en ansökan om detta hos den tingsrätt inom vars område den person vistas som
skall höras eller på annat sätt berörs av åtgärden. I fråga om sådana åtgärder
skall i tillämpliga delar gälla vad som föreskrivs i rättegångsbalken om bevis-
upptagning utom huvudförhandling.

28 § Den disciplinansvarige skall innan ärendet avgörs få del av vad som har
kommit fram under utredningen och beredas tillfälle att yttra sig över det, om
det inte är uppenbart obehövligt.

29 § Ett beslut om disciplinförseelse och åtalsanmälan skall grundas på vad som
har kommit fram under utredningen.
Av beslutet skall framgå de skäl som bestämt utgången.

30 § Den disciplinansvarige skall underrättas om beslutet och auditörens yttran-
de samt hur man begär ändring av beslutet.
Den som meddelar beslutet bestämmer om underrättelsen skall ske muntligt, genom
vanligt brev, genom delgivning eller på något annat sätt. Underrättelsen skall
dock alltid ske skriftligt, om den som genom beslutet åläggs en
disciplinförseelse begär det.

31 § Om det av särskilda skäl inte krävs någon disciplinpåföljd, får ärendet
avskrivas.

32 § Bestämmelser om rätt för riksdagens ombudsmän och för Justitiekanslern att
göra anmälan i disciplinärenden och om handläggning av sådana ärenden finns i 6
§ lagen (1986:765) med instruktion för riksdagens ombudsmän och i 6 § lagen
(1975:1339) om Justitiekanslerns tillsyn.

Verkställighet av disciplinpåföljd

33 § Beslut om disciplinpåföljd skall verkställas snarast möjligt efter det att
beslutet har vunnit laga kraft mot den disciplinansvarige.
Om det behövs av hänsyn till ordningen inom den verksamhet där disciplinför-
seelsen har begåtts eller av någon annan särskild anledning, får det i beslut om
extratjänst eller utegångsförbud förordnas att beslutet skall verkställas trots
att det inte har vunnit laga kraft.

34 § Extratjänst får inte verkställas på tjänstefria dagar. Detsamma gäller ute-
gångsförbud i högst fem dagar.

35 § Verkställigheten av extratjänst eller utegångsförbud får uppskjutas eller
avbrytas, om det finns särskilda skäl. Den dag då avbrott sker skall i sin
helhet räknas som verkställighetstid.

36 § Om flera beslut om utegångsförbud är helt eller delvis verkställbara sam-
tidigt, skall påföljderna läggas samman med varandra. Den sammanlagda verkstäl-
lighetstiden får dock inte överstiga tjugofem dagar.
Från den sammanlagda verkställighetstiden skall den tid avräknas under vilken
verkställighet redan har skett.

37 § Om den som har ålagts utegångsförbud efter överklagande blir slutligen
ålagd löneavdrag, skall avräkning ske för den tid under vilken förbudet har
verkställts. En dags utegångsförbud skall anses motsvara två dagars löneavdrag.

38 § Extratjänst bortfaller i den mån den inte har verkställts innan den discip-
linansvariges tjänstgöringsskyldighet har upphört.

39 § Utegångsförbud får inte verkställas efter det att den disciplinansvariges
tjänstgöringsskyldighet har upphört.
Om utegångsförbud inte kan verkställas, skall den som har meddelat beslutet
omvandla det till löneavdrag med tillämpning av 37 § andra meningen.
Om löneavdrag inte kan göras och motsvarande belopp inte betalas, gäller om
verkställighet vad som är föreskrivet om uppbörd och indrivning av böter. Obe-
talda belopp får dock inte förvandlas till fängelse.
Löneavdrag bortfaller i den mån det inte har verkställts inom tre år från det
beslutet om disciplinpåföljd vann laga kraft.

Tvångsmedel

40 § Den som enligt särskilda föreskrifter är förman inom Försvarsmakten får om-
händerta en disciplinansvarig som tjänstgör vid Försvarsmakten, om denne inom
ett område eller utrymme som används av Försvarsmakten eller klädd i militär
uniform på allmän plats
1. anträffas så berusad att han eller hon inte kan ta hand om sig själv eller
annars utgör en fara för sig själv eller någon annan, eller
2. uppträder så att han eller hon stör den allmänna ordningen eller ordningen
inom Försvarsmakten eller utgör en fara för disciplinen.
Omhändertagande får inte ske, om det räcker med mindre ingripande åtgärder.

41 § Den som med stöd av 40 § har omhändertagit någon skall skyndsamt anmäla
detta till en sådan chef som anges i 19 §. Har omhändertagandet inte redan
upphört, skall denne omedelbart pröva om det skall bestå.

42 § Har omhändertagandet föranletts av berusning, skall den omhändertagne så
snart det kan ske undersökas av en läkare, om det behövs med hänsyn till hans
eller hennes tillstånd.

43 § Den omhändertagne skall så snart som möjligt förhöras och underrättas om
anledningen till omhändertagandet.

44 § Den omhändertagne skall friges så snart det kan ske utan men för honom
eller henne själv och då det inte längre finns anledning att ha honom eller
henne omhändertagen. Frigivandet skall alltid äga rum senast åtta timmar efter
omhändertagandet, om det inte uppenbarligen ligger i den omhändertagnes eget
intresse att få stanna kvar kortare tid därutöver.

45 § Alkoholdrycker eller andra berusningsmedel, som påträffas hos den som har
omhändertagits på grund av berusning, skall tas ifrån honom eller henne. Sådan
egendom skall bevisligen förstöras, om inte särskilda skäl talar för att egen-
domen återställs efter frigivandet. Frågan härom prövas av en sådan chef som
anges i 19 §.
Första stycket får tillämpas även i fråga om injektionssprutor och kanyler, som
kan användas för insprutning i människokroppen. Detsamma gäller andra föremål,
som är särskilt ägnade att användas för missbruk av eller annan befattning med
narkotika.

46 § Om det finns anledning anta att en disciplinansvarig som tjänstgör vid För-
svarsmakten olovligen bär på sig föremål som tillhör Försvarsmakten eller som
han eller hon annars inte får inneha, kan han eller hon enligt förmans för-
ordnande underkastas kroppsvisitation för eftersökande av föremålen.
För eftersökande av sådana föremål får enligt förmans förordnande skåp, väskor
och annan egendom som tillhör eller disponeras av den disciplinansvarige
undersökas, om det finns anledning anta att föremålen finns där. En sådan
undersökning får också göras stickprovsvis eller i anslutning till en större
undersökning, som företas av särskilda skäl.
Åtgärder enligt första och andra styckena får vidtas endast inom ett militärt
område eller ett annat område som disponeras av Försvarsmakten.

Klagan över beslut om disciplinpåföljd

47 § En disciplinansvarig som har ålagts disciplinpåföljd av en chef som avses i
20 § får begära omprövning av beslutet hos den chef som avses i 19 §. Den som
har ålagts en disciplinpåföljd av en chef som avses i 21 § andra stycket får
begära omprövning av beslutet hos Totalförsvarets personalverk.
En begäran enligt första stycket skall göras skriftligen inom fem dagar från
den dag då den disciplinansvarige fick del av beslutet. Mot ett sådant beslut
får talan inte föras i annan ordning. En begäran som har kommit in för sent
skall inte prövas.
Då ett ärende omprövas enligt första stycket, skall bestämmelserna i 23 - 31 §§
tillämpas.

48 § I ärenden om omprövning av beslut om extratjänst eller utegångsförbud får
den som omprövar beslutet, om beslutet är verkställbart, förordna att det tills
vidare inte får verkställas.

49 § Ett beslut av en chef som avses i 19 § eller av en myndighet som avses i 21
§ att ålägga någon disciplinpåföljd får av den disciplinansvarige överklagas
genom besvär hos den tingsrätt inom vars domkrets det verksamhetsställe där den
disciplinansvarige tjänstgör är lokaliserat eller, om verksamhetsstället inte är
lokaliserat i Sverige eller särskilda skäl föreligger, hos den tingsrätt som
regeringen bestämmer.

50 § Beslutet överklagas genom att överklagandet tillställs den som har meddelat
beslutet. I överklagandet skall anges det beslut som överklagas och den ändring
i beslutet som yrkas.
Överklagandet skall ha kommit in till den som har meddelat beslutet inom tio
dagar från den dag då klaganden fick del av beslutet.
Tingsrätten skall, sedan handlingarna i ärendet överlämnats dit, pröva om över-
klagandet har kommit in i rätt tid. Ett överklagande som kommit in för sent
skall avvisas.

51 § I fråga om överklagande tillämpas lagen (1946:807) om handläggning av doms-
tolsärenden i den mån inte annat föreskrivs i denna lag. Därvid gäller
beträffande överklagandet vad som föreskrivs om ansökan i den lagen.

52 § Tingsrätten skall vid avgörande av saken bestå av en lagfaren domare och
tre nämndemän. Vid handläggning i övrigt av ärendet är tingsrätten domför med en
lagfaren domare.

53 § Tingsrätten får, om det överklagade beslutet är verkställbart, förordna att
det tills vidare inte får verkställas.

54 § Tingsrättens beslut får av den disciplinansvarige eller det allmänna över-
klagas genom besvär till hovrätten. Om tingsrätten har meddelat ett beslut som
avses i 33 § andra stycket eller avslagit ett yrkande om att verkställighet
tills vidare inte skall få ske, får talan mot beslutet föras särskilt.
Hovrättens beslut får inte överklagas.

55 § I tingsrätten och hovrätten förs det allmännas talan av allmän åklagare.

56 § Bestämmelser om rätt för riksdagens ombudsmän och för Justitiekanslern att
söka ändring i beslut om disciplinförseelse finns i 7 § lagen (1986:765) med in-
struktion för riksdagens ombudsmän och i 7 § lagen (1975:1339) om Justitiekans-
lerns tillsyn. Talan skall väckas inom fyra veckor från det beslutet har medde-
lats.
Med anledning av talan som anges i första stycket får dock disciplinpåföljd
åläggas eller skärpas endast om det är påkallat från allmän synpunkt.

Handläggningen av ersättningsärenden

57 § Om materiel som har utlämnats för personligt bruk till en disciplinansvarig
går förlorad eller skadas, får en chef som avses i 19 § samt en myndighet och en
chef som avses i 21 § besluta om ersättningsskyldighet enligt skadeståndslagen
(1972:207) för honom eller henne. Om förlusten eller skadan inte sammanlagt
överstiger ett visst mindre belopp, som regeringen bestämmer, får ersättnings-
skyldighet också åläggas av en chef som avses i 20 §.
Om någon åtgärd har vidtagits för att anställa åtal mot den disciplinansvarige,
får ersättningsärende inte inledas eller fortsättas i fråga om det förfarande
som avses med åtgärden.

58 § Inleds ett disciplinärende mot en disciplinansvarig och kan det förfarande
som ärendet avser föranleda ersättningsskyldighet för honom eller henne, skall
frågan om ersättningsskyldighet prövas i disciplinärendet såvida inte särskilda
skäl talar mot det.

59 § Bestämmelserna i 23 - 30 §§ skall tillämpas vid handläggningen av ersätt-
ningsärenden.

Överklagande av beslut om ersättningsskyldighet

60 § En disciplinansvarig som har ålagts ersättningsskyldighet av en chef som
avses i 20 § får begära omprövning av beslutet hos en chef som anges i 19 §. Om
ersättningsskyldigheten har ålagts av en chef som avses i 21 § andra stycket,
får den disciplinansvarige begära omprövning av beslutet hos Totalförsvarets
personalverk.
Vid omprövning enligt första stycket skall bestämmelserna i 47 § andra och
tredje styckena tillämpas.

61 § Ett beslut av en chef som avses i 19 § eller av en myndighet som avses i 21
§ att ålägga ersättningsskyldighet får överklagas av den disciplinansvarige hos
tingsrätt. Bestämmelserna i 49 - 52 §§, 54 § första stycket första meningen och
andra stycket samt 55 § gäller vid sådant överklagande.
Om överklagandet hos tingsrätten avser endast fråga om ersättningsskyldighet,
skall dock vad som är stadgat om rättegången i tvistemål tillämpas. Avser talan
ett beslut om både disciplinpåföljd och ersättningsskyldighet, skall tings-
rätten, om den disciplinansvarige begär det eller det annars är påkallat, hand-
lägga frågan om ersättningsskyldighet som särskilt mål i den för tvistemål stad-
gade ordningen.
62 § Beslut om ersättningsskyldighet som meddelats enligt 57 § får verkställas
sedan det har vunnit laga kraft.

_______________

Denna lag träder i kraft den , då lagen (1986:644) om disciplinförseelser av
krigsmän, m.m. skall upphör att gälla. Den äldre lagen skall dock tillämpas i
fråga om beslut som har meddelats före ikraftträdandet.
4. Förslag till
Lag om ändring i civilförsvarslagen (1960:74)

Härigenom föreskrivs i fråga om civilförsvarslagen(1960:74)[1]
dels att 11-21 §§, 77 § och 79 § 1-3 mom. skall upphöra att gälla,
dels att rubriken närmast före 11 § skall utgå,
dels att 40 § 1 mom., 78 och 81 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

40 § 1 mom.[2]

Det åligger kommunen att
a) genom sina myndigheter lämna länsstyrelsen biträde i sådana frågor rörande
kommunens civilförsvarsverksamhet som har samband med de särskilda
myndigheternas verksamhetsområden, varvid kommunen bland annat har att på därom
gjord framställning tillhandahålla tillgängliga, för civilförsvarsverksamheten
erforderliga byggnadsritningar, kartor och dylikt;
b) i enlighet med gällande organisationsplan inrätta och utrusta lednings-
centraler och andra skyddade uppehållsplatser för civilförsvarsorganisationen
utom verkskyddet samt vidtaga andra byggnadsanordningar även som reserva-
nordningar som är avsedda uteslutande för civilförsvarsverksamhetens försörjning
med vatten så ock under höjd beredskap, i den omfattning civilförsvarsstyrelsen
eller efter dennas beslut länsstyrelsen bestämmer, utföra ledningscentraler och
andra skyddade uppehållsplatser samt vidtaga andra byggnadstekniska åtgärder
avseende civilförsvarsverksamheten, oaktat åtgärderna icke upptagits i
organisationsplanen;
c) inrätta och utrusta skyddsrum som skall anordnas i befintlig anläggning
eller byggnad utan samband med tillbyggnad eller på mark, som är avsedd för
gata, torg, park eller annan allmän plats, ävensom vidtaga förberedelser som
avses i 10 § tredje stycket och, enligt vad regeringen eller myndighet som
regeringen utser därom förordnar, under höjd beredskap iordningställa utrymmen
som där avses till skyddsrum;
d) vårda och underhålla de under b) och c) omförmälda anordningarna;
e) i den omfattning som tillgängliga medel medger genom återkommande
besiktningar kontrollera att skyddsrummen i kommunen har en tillfredsställande
skyddsförmåga och se till att fel och brister åtgärdas;
f) tillhandahålla lämpliga lokaler för administration av civilförsvarsverksam-
heten samt, i den mån skyldighet härutinnan icke åvilar ägare eller innehavare
av anläggning eller byggnad, för förvaring av materiel och utrustning för
civilförsvarsverksamheten ävensom för utbildning och övning;
g) svara för avlöning
och annan ersättning
till personal, vars
civilförsvarstjänstgöring
enligt 20 § skall anses
fullgjord i kommunal
anställning;
h) under höjd beredskap g) under höjd beredskap
samt vid utbildning och samt vid utbildning och
övning, i den omfattning övning, i den omfattning
organisationsplanen an organisationsplanen an-
giver, till civil-
försvarsorganisationens
förfogande ställa tillhörig
materiel och annan egen-
dom; samt giver, till
civilförsvarsorganisa-
tionens förfogande ställa
tillhörig materiel och
annan egendom; samt
i) förbereda h) förbereda utbyggnaden
utbyggnaden av skyddade av skyddade utrymmen som
utrymmen som avses i 57 § avses i 57 § första
första stycket d) samt stycket d) samt bistå
bistå fastighetsägaren fastighetsägaren med att
med att förse anlägg- förse anläggningen eller
ningen eller byggnaden byggnaden med sådana ut-
med sådana utrymmen. rymmen.

78 §

Är någon jämlikt 15 § Är någon jämlikt bestäm-
eller bestämmelse i 2 a, melse i 2 a, 4, 6 eller
4, 6 eller 7 kap. eller 7 kap. eller föreskrift,
föreskrift, som som meddelats med stöd av
meddelats med stöd av dylik bestämmelse, eller
dylik bestämmelse, eller jämlikt 80 § andra stycket
jämlikt 80 § andra skyldig att fullgöra något
stycket skyldig att och underlåter han det,
fullgöra något och får länsstyrelsen eller
underlåter han det, får kommunen, om denna har
länsstyrelsen eller att besluta i saken,
kommunen, om denna har förelägga honom lämpligt
att besluta i saken, vite. Länsstyrelsen får
förelägga honom lämpligt också i sådant fall lämna
vite. Länsstyrelsen får erforderlig handräckning
också i sådant fall lämna eller ombesörja före-
erforderlig handräckning skriven åtgärd samt uttaga
eller ombesörja kostnaden härför av den
föreskriven åtgärd samt försumlige, i den mån han
uttaga kostnaden härför icke på grund av
av den försumlige, i den stadgande i denna
mån han icke på grund av grundav stadgande i
stadgande i denna lag denna lag är
är berättigad till berättigad till ersättning
ersättning för kostnaden. för kostnaden.

81 §[3]

Till böter eller fängelse i högst ett år eller, om brottet begåtts under högsta
beredskap och är att anse som grovt, till fängelse i högst två år dömes
1. den som är civilför-
svarspliktig eller
eljest inskriven i
civilförsvarsorganisa-
tionen och som, i
avsikt att undandraga
sig sina skyldigheter,
underlåter att efter
vederbörlig kallelse
inställa sig till
civilförsvarstjänstgöring
eller eljest olovligen
undanhåller sig från
tjänstgöring;
2. den som under
civilförsvarstjänstgöring
vägrar att åtlyda vad ve-
derbörande befäl under
tjänsten befallt honom
rörande denna eller som
eljest under civilför-
svarstjänstgöring uppsåt-
ligen eller av
oaktsamhet, som ej är
ringa, åsidosätter vad
som åligger honom enligt
reglementen,
instruktioner eller
andra allmänna bestäm-
melser eller särskilda
föreskrifter;
3. den som uppsåtligen 1. den som uppsåtligen
lämnar lämnar oriktig uppgift om
oriktig uppgift om förhållande, varom han en-
förhållande, varom han ligt 47 § första stycket
enligt 15 § eller 47 § e) är pliktig att lämna
första stycket e) är upplysning;
pliktig att lämna upp-
lysning;
4. den som i strid mot 2. den som i strid mot
särskilt meddelat särskilt meddelat
bortflyttningsförbud läm- bortflyttningsförbud läm-
nar sin vistelseort nar sin vistelseort
eller som överträder eller som överträder
särskilt meddelat särskilt meddelat in-
inflyttningsförbud; flyttningsförbud;
5. den som uppenbart 3. den som uppenbart
vanvårdarmateriel, vanvårdar materiel,
utrustning eller annan utrustning eller annan
egendom, som han egendom, som han
mottagit av civil- mottagit av civil-
försvarsmyndighet för försvarsmyndighet för
förvaring; förvaring;
6. den som utan skälig 4. den som utan skälig
anledning vägrar att låta anledning vägrar att låta
civilförsvarsmyndighet civilförsvarsmyndighet
eller kommun besiktiga eller kommun besiktiga
anläggning eller byggnad anläggning eller byggnad
efter vad i 65 § sägs; efter vad i 65 § sägs;
7. den som vid förfrågan 5. den som vid förfrågan
jämlikt 66 § vägrar att jämlikt 66 § vägrar att läm-
lämna upplysning na upplysning eller som
eller som vid sådan vid sådan förfrågan eller i
förfrågan eller i samband samband med undersökning
med undersökning eller eller granskning som
granskning som avses i avses i nämnda paragraf
nämnda paragraf söker söker vilseleda myndighet
vilseleda myndighet rörande förhållande, som
rörande förhållande, som avses i samma paragrafs
avses i samma paragrafs första stycke;
första stycke;
8. den som med vetskap 6. den som med vetskap
om att civil- om att civil-
försvarsmyndighet jämlikt försvarsmyndighet jämlikt
8 kap. beslutat taga i 8 kap. beslutat taga i
anspråk egendom, som anspråk egendom, som
innehaves av honom, innehaves av honom, väg-
vägrar eller försummar rar eller försummar att
att behörigen eller i behörigen eller i rätt tid
rätt tid tillhandahålla tillhandahålla myn-
myndigheten egendomen digheten egendomen eller
eller genom att avhända genom att avhända sig
sig egendomen eller på egendomen eller på annat
annat sätt omöjliggör sätt omöjliggör egendomens
egendomens tagande i tagande i anspråk; samt
anspråk; samt
9. den som eljest 7. den som eljest åsido-
åsidosätter föreskrift, sätter föreskrift, som
som meddelats med stöd meddelats med stöd av
av bemyndigande i denna bemyndigande i denna
lag, eller föreläggande lag, eller föreläggande
eller liknande beslut, eller liknande beslut,
som meddelats enligt som meddelats enligt
lagen eller enligt före- lagen eller enligt före-
skrift som nyss sades, skrift som nyss sades,
dock ej om därmed avses dock ej om därmed avses
åliggande, för vars åliggande, för vars full-
fullgörande vite kan görande vite kan
föreläggas enligt 78 §. föreläggas enligt 78 §.
Har någon övertygats om gärning, som enligt denna paragraf är belagd med
straff, må rätten, i den mån det finnes skäligt, förklara egendom, som
undanhållits genom gärningen, förverkad. I stället för egendomen kan dess värde
förklaras förverkat.
____________

Denna lag träder i kraft den .

**Fotnot**
[1]Lagen omtryckt 1984:1026.
Senaste lydelse av
12 § 19921406
17 § 1992:1406
20 § 1992:1406
79 § 1991:278

[2]Senaste lydelse 1992:1406.

[3]Senaste lydelse av 1992:1406.
5. Förslag till
Lag om skydd för anställning m.m.

1 § Bestämmelserna i 9 kap. lagen (199x:xxx) om totalförsvarsplikt skall gälla
även med avseende på tjänstgöring som någon fullgör
1. åt det allmänna på grund av skyldighet i annan lag än lagen (199x:xxx) om
totalförsvarsplikt,
2. som reservofficer,
3. vid en krigsorganisation inom totalförsvaret på grund av frivilligt
åtagande,
4. vid Försvarsmakten för att tillgodose särskilda behov av personal för
beredskapsändamål eller
5. i utlandsstyrkan inom Försvarsmakten.
_______________

Denna lag träder i kraft den .
6. Förslag till
Lag om arbetsförmedlingstvång

Härigenom föreskrivs följande.

Förutsättningar för lagens tillämpning

1 § Om det behövs för att verksamhet som är av särskild vikt för totalförsvaret
skall kunna upprätthållas, får regeringen när det råder höjd beredskap förordna
att 2 - 4 §§ skall tillämpas.

Förbud mot privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft

2 § Arbetsmarknadsstyrelsen får i den omfattning som det behövs föreskriva om
förbud mot annan arbetsförmedling än den offentliga samt om inskränkning i
rätten att utöva sådan annan arbetsförmedling.

Arbetsförmedlingstvång och företrädesbestämmelser

3 § För att tillgodose behovet av arbetskraft inom en viss verksamhet får Ar-
betsmarknadsstyrelsen förordna om förbud för en arbetsgivare att anställa en ar-
betstagare som inte anvisats av en offentlig arbetsförmedling eller med dess
medgivande (arbetsförmedlingstvång). Vid ett sådant förordnande skall anges det
behov av arbetskraft, åt vilket företräde skall lämnas (företrädesbestämmelse).
Så länge det företrädesberättigade behovet inte är fyllt, får den som förmedlar
arbete inte lämna en arbetssökande anvisning eller medgivande att ta annat
arbete inom den verksamhet för vilken arbetsförmedlingstvång gäller.

4 § Har ett avtal om anställning träffats i strid mot förordnande om arbetsför-
medlingstvång och kan anställningen inte godkännas med hänsyn till en före-
trädesbestämmelse, får Arbetsmarknadsstyrelsen eller en länsarbetsnämnd vid vite
förelägga arbetstagaren att frånträda anställningen.

5 § Föreskrifterna i 3 och 4 §§ gäller inte, om
a) anställningen är endast tillfällig,
b) arbetstagaren är under sexton eller över sjuttio år,
c) parterna i ett anställningsförhållande är makar eller sambor eller om ena
parten eller hans make eller sambo är den andra partens avkomling eller styv-
eller fosterbarn eller dess avkomling eller syskon, halvsyskon eller
fostersyskon.

Straff

6 § Den som bryter mot ett förbud enligt 2 § eller en föreskrift enligt 3 §
första stycket första meningen skall dömas till böter eller fängelse i högst sex
månader.
_______________

Denna lag träder i kraft den .

7 Förslag till
Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs att punkt 6 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen
(1928:370) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Anvisningarna till 32 § 1

6. Värnpliktig 6. Totalförsvarspliktiga
tillkommande natu- tillkommande
raförmåner, dagersättning naturaförmåner, dagersätt-
och tillägg till sådan ning och tillägg till
ersättning, be- sådan ersättning,
fattningspenning, befattningspenning,
avgångsvederlag, avgångs-
utbildningspremie, vederlag,utbildningspremie
uttryckningsbidrag samt uttryckningsbidrag samt
fälttraktamente skola fälttraktamente skola
icke upptagas såsom icke upptagas såsom
skattepliktig intäkt. skattepliktig intäkt.
Utgående dagpenning utgör Utgående dagpenning utgör
däremot skattepliktig däremot skattepliktig
intäkt. intäkt.
Familjebidrag, vilket
annorledes än såsom Familjebidrag, vilket
näringsbidrag utgår till annorledes än såsom
värnpliktig, räknas icke näringsbidrag utgår till
till skatte pliktig en totalförsvarspliktig,
intäkt. Näringsbidrag räknas icke till
utgör däremot skattepliktig intäkt.
skattepliktig intäkt och Näringsbidrag utgör däremot
hänföres tilll den skattepliktig intäkt och
förvärvskälla bidraget hänföres till den för-
avser. Familjebidrag värvskälla bidraget avser.
anses tillkomma den Familjebidrag anses
värnpliktige, även om tillkomma den total-
bidraget utbetalas till försvarspliktige även om
annan person. Det bidraget utbetalas till
förhållande att bidraget annan person. Det
använts för bestridande förhållande att bidraget
av en vid använts för bestridande av
inkomsttaxeringen i och en vid inkomsttaxeringen
för sig avdragsgill i och för sig avdragsgill
utgift, t.ex. ränta utgift, t.ex. ränta eller
eller periodiskt periodiskt understöd,
understöd, skall icke skall icke föranleda, att
föranleda, att avdrag avdrag vägras för utgiften
vägras för utgiften i i fråga.
fråga. Vad ovan i första och
andra styckena sägs skall
Vad ovan i första och också tillämpas
andra styckena sägs i fråga om annan personal
skall äga motsvarande som avlönas enligt de för
tillämpning i fråga om totalförsvarspliktiga
annan personal vid gällande grunder.
försvarsmakten som
avlönas enligt de för
värnpliktiga gällande
grunder, vapenfri
tjänstepliktig,
hemvärnspersonal och
annan personal som
frivilligt fullgör
utbildning för att nå
eller bibehålla
kompetens för placering
inom totalförsvaret,
civilförsvarspliktig som
inkallats till tjänstgö-
ring enligt 12 §
civilförsvarslagen
(1960:74) och annan som
avlönas enligt för
värnpliktiga eller
civilförsvarspliktiga
gällande grunder.

Denna lag träder i kraft den .

8 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1949:345) om rätten till arbetstagares uppfinningar

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1949:345) om rätten till arbetstagares
uppfinningar skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 § [1]

Denna lag avser här i riket patenterbara uppfinningar av arbetstagare i allmän
eller enskild tjänst.

Lärare vid universitet, Lärare vid universitet,
högskolor eller andra högskolor eller andra
inrättningar som tillhöra inrättningar som tillhör
undervisningsväsendet undervisningsärendet
skola icke i denna skall inte i denna
egenskap anses såsom egenskap anses såsom ar-
arbetstagare enligt betstagare enligt denna
denna lag, dock att lag, dock att lagen äger
lagen äger tillämpning å tillämpning på sådana lärare
sådana lärare vid vid Försvarsmaktens
försvarsmaktens skolor skolor som är
och yrkesofficerare.
undervisningsanstalter
som äro officerare eller
underofficerare på aktiv
stat.
Ej heller skola Inte heller skall
anställnings- eller officerare på reservstat,
beställningshavare i reservpersonal, reserv-
försvarsmaktens reserver officerare eller den som
eller på övergångs-, tjänstgör enligt lagen
disponibilitets- eller (199x:xxx) om totalför-
reservstat vid svarsplikt eller lagen
försvarsmakten eller (19x:xxx) om frivillig
värnpliktiga i denna grundutbildning för
egenskap anses såsom kvinnor i denna egenskap
arbetstagare enligt anses som arbetstagare
denna lag. enligt denna lag.

Denna lag träder i kraft den .

**Fotnot**
[1]Senaste lydelse 1980:171.
9 Förslag till
Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)

Härigenom föreskrivs att 48 § 2 mom. , 50 § och anvisningarna till
48 § uppbördslagen (1953:272)[1] skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

48 § 2 mom. §[2]

Värnpliktig, som har En totalförsvarspliktig
ryckt in till som tjänstgör enligt lagen
militärtjänstgöring och (199x:xxx) om
vars skatte- totalförsvarsplikt eller
betalningsförmåga till lagen (199x:xxx) om
följd härav har blivit frivillig grundut-
nedsatt, får av skatte- bildning för kvinnor
myndighet beviljas under minst sextio dagar
anstånd med betalning av och vars skattebetal-
preliminär F-skatt, ningsförmåga till följd
särskild A-skatt, härav har blivit nedsatt,
kvarstående skatt eller får av skattemyndighet
tillkommande skatt, som beviljas anstånd med
skall betalas under betalning av preliminär
uppbördsmånad, vilken F-skatt, särskild
helt eller delvis in- A-skatt, kvarstående
faller under tiden för skatt eller tillkommande
militärtjänstgöringen skatt, som skall betalas
eller under tiden där- under uppbördsmånad,
efter, dock senast vilken helt eller delvis
under tredje infaller under tiden för
kalendermånaden efter tjänstgöringen eller under
den då tjänstgöringen tiden därefter, dock
upphör. Anståndet får avse senast under tredje
hela skatten eller en kalendermånaden efter den
del av den. An- då tjänstgöringen upphör.
ståndstiden får bestämmas Anståndet får avse hela
till längst ett år. skatten eller en del av
Anstånd får dock därutöver den. Anståndstiden får
beviljas för tiden bestämmas till längst ett
intill dess den år. Anstånd får dock
värnpliktige efter därutöver beviljas för tre
beviljad ledighet för kalendermånader efter den
återgång till civil då tjänstgöringen upphör.
verksamhet
(hempermittering) eller
hemförlovning har varit
fri från tjänstgöring tre
kalendermånader i följd.

50 §[3]

Ansökan om anstånd Ansökan om anstånd enligt
enligt 48 § 2 mom. skall 48 § 2 mom. skall ges in
ges in till skattemyn- till skattemyndigheten
digheten eller den eller den myndighet som
myndighet som regeringen bestämmer.
regeringen bestämmer. Sådan ansökan bör göras
Sådan ansökan bör av den snarast möjligt och
värnpliktige göras senast inom en månad
snarast möjligt och efter utgången av först
senast inom en månad infallande uppbördsmånad,
efter utgången av först som anståndet skall avse.
infallande uppbördsmånad, Har ansökningen inte
som anståndet skall inkommit inom tre månader
avse. Har ansökan inte efter tjänstgöringens
inkommit inom tre slut, får ansökningen inte
månader efter prövas.
militärtjänstgöringens
slut, får ansökningen Beslut om anstånd skall
inte prövas. skyndsamt meddelas den
Beslut om anstånd skall skatteskyldige utan
skyndsamt meddelas den kostnad för denne.
skatteskyldige utan I fråga om anstånd
kostnad för denne. avseende kvarstående
I fråga om anstånd skatt skall bestämmel-
avseende kvarstående serna i 46 § 3 mom. andra
skatt skall bestämmel- och tredje styckena samt
serna i 46 § 3 mom. 47 § tillämpas.
andra och tredje
styckena samt 47 §
tillämpas.

anvisningarna till 48 §

Med värnpliktig avses i Vad som sägs i 48 § 2
48 § 2 mom. värnpliktig, mom. om en
som icke är fast anställd totalförsvarspliktig
vid krigsmakten, dock skall även tillämpas på:
att bestämmelserna i 1. officerare på
nämnda moment icke äga reservstat, reserv-
tillämpning å värnpliktig, personal samt
som är elev vid reservofficerare,
krigsskolan eller
undergår utbildning för
vinnande av fast
anställning på aktiv stat
på marinen eller
flygvapnet, ej heller å
värnpliktig som jämlikt
27 § § mom.
värnpliktslagen fullgör
tjänstgöring med en
varaktighet av högst
sextio dagar.
Vad om värnpliktig i 48 §
2 mom. skall äga
motsvarande tilllämpning
i fråga om:
1) civilmilitär
personal på aktiv stat
eller över stat, vars
tjänstgöringsskyldighet i
fredstid är begränsad
till viss del av året;
2) personal, som lönlös 2. krigsfrivillig
kvarstår i regemente personal,
(kår), i flottan, i
kustartilleriet eller i
flygvapnet; 3. hemvärnspersonal,
3) personal, som
frivilligt överförts till
övergångsstat, så ock
personal på reservstat
eller i reserven med
undantag av reserven 4. medlemmar i en
tillhörande, från aktiv frivillig för-
stat pensionsavgången svarsorganisation.
personal;
4) väg- och vattenbygg-
nadskårens personal;
5) icke värnpliktig
personal vid
sjövärnskåren;
6) vapenfri
tjänstepliktig som in-
ställt sig tilll
tjänstgöring enligt 5 §
första stycket lagen den
3 juni 1966 (nr 413)
om vapenfri tjänst, om
tjänstgöringen skall pågå
mer än sextio dagar,
eller som inställt sig
till tjänstgöringen
enligt 5 § andra stycket
samma lag.

Denna lag träder i kraft den .

**Fotnot**
[1]Lagen omtryckt 1991:97.

[2]Senaste lydelse 1992:680.

[3]Senste lydelse 1991:1908.
10 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1957:668) om utlämning för brott

Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1957:668) om utlämning för brott skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 §[1]

För gärningar som nämns i För gärningar som nämns i
de föreskrifter i 16 de föreskrifter i 16 kap.
kap. brottsbalken som brottsbalken som avser
avser brott av krigsman brott av krigsman eller
eller i 21 kap. i 21 kap. brottsbalken
brottsbalken eller i eller i lagen (199x:xxx)
värnpliktslagen om totalförsvarsplikt får
(1941:967) får utlämning utlämning inte medges.
inte medges.
Vad nu sagts utgör ej hinder att, om gärningen innefattar jämväl brott för
vilket utlämning eljest må ske, utlämna personen för det brottet.

Denna lag träder i kraft den .

**Fotnot**
[1]Senaste lydelse 1986:658.
11 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 5 och 15 §§ samt 11 kap. 2 § lagen (1962:381)
om allmän försäkring[1] skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.5 §[2]

Den allmänna försäkringskassan skall i samband med inskrivning av en försäkrad
besluta om den försäkrades tillhörighet till sjukpenningförsäkringen. I fråga om
en försäkrad som avses i 1 § första stycket skall kassan samtidigt fastställa
den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst och, om inkomsten helt eller delvis
är att hänföra till anställning, dennes årsarbetstid. Sådan fastställelse skall
också ske för försäkrad som avses i 1 § andra stycket så snart anmälan om hans
inkomstförhållanden gjorts hos kassan. Av beslutet skall framgå i vad mån den
sjukpenninggrundande inkomsten är att hänföra till anställning eller till annat
förvärvsarbete. Sjukpenningförsäkringen skall omprövas
a) när kassan fått kännedom om att den försäkrades inkomstförhållanden,
arbetstid eller andra omständigheter har undergått ändring av betydelse för
rätten till sjukpennings storlek,
b) när förtidspension eller särskild efterlevandepension enligt denna lag
beviljas den försäkrade eller redan utgående sådan pension ändras med hänsyn
till ändring i den försäkrades arbetsförmåga eller, vid särskild
efterlevandepension, förmåga eller möjlighet att bereda sig inkomst genom
arbete,
c) när delpension enligt särskild lag beviljas den försäkrade eller redan
utgående sådan pension ändras till ändring i den försäkrades arbets- eller
inkomstförhållanden, samt
d) när tjänstepension beviljas den försäkrade.
Ändring som avses i första stycket a) skall ske från och med den dag då
försäkringskassan fått kännedom om de ändrade omständigheterna. Ändring skall i
fall som avses i 1 § fjärde stycket och 12 a § gälla från och med den första
dagen med sjukpenning. Ändring skall i annat fall än som avses i första stycket
a) ske så snart anledning till ändringen uppkommit.
Den fastställda sjukpenninggrundande inkomsten får ej i annat fall än som avses
i första stycket b), c) eller d) sänkas under tid då den färsäkrade 1. bedriver
studier, för vilka han uppbär studiehjälp, studiemedel eller särskilt
vuxenstudiestöd enligt studiestödslagen (1973:349), studiestöd enligt lagen
(1983:1030) om särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa eller bidrag enligt
förordningen (1976:536) om utbildningens bidrag för doktorander,
2. genomgår kommunal vuxenutbildning (komvux), vuxenutbildning för psykiskt
utvecklingsstörda (särvux) eller svenskundervisning för invandrare (sfi) och
uppbär timersättning för studierna,
3. är inskriven vid arbetsmarknadsinstitutet eller efter förmedling av en
arbetsmarknadsmyndighet genomgår yrkesutbildning,
4. är gravid och avbryter eller inskränker sitt förvärvsarbete tidigast sex
månader före barnets födelse eller den beräknade tidpunkten härför,
5. är helt eller delvis ledig från förvärvsarbete för vård av barn, om den
försäkrade är förälder till barnet eller likställs med förälder enligt 1 § lagen
(1978:410) om rätt till ledighet för vård av barn m.m. och barnet inte har fyllt
ett år. Motsvarande gäller vid adoption av barn som ej fyllt tio år eller vid
mottagande av sådant barn i avskilt att adoptera det, om mindre än ett år har
förflutit sedan den försäkrade fick barnet i sin vård.
6. fullgör 6. tjänstgör enligt lagen
värnpliktstjänstgöring (199x:xxx) om
eller vapenfri tjänst totalförsvarsplikt eller
eller genomgår militär lagen (199x:xxx) om
grundutbildning för frivillig grundut-
kvinnor. bildning för kvinnor.

För en försäkrad som avses i tredje stycket 1 skall försäkringskassan, vid
sjukdom under utbildningstiden, beräkna sjukpenningen på en sjukpenninggrundande
inkomst som har fastställts på grundval av enbart den inkomst av eget arbete som
den försäkrade kan antas få under denna tid. Om därvid den sjukpenninggrundande
inkomsten helt eller delvis är att hänföra till anställning, skall
årsarbetstiden beräknas på grundval av enbart det antal arbetstimmar som den
försäkrade kan antas ha ifrågavarande förvärvsarbete under utbildningstiden.
För en försäkrad som avses i 10 c § första stycket 1 eller 2 skall dock under
studieuppehåll mellan vår- och hösttermin, då den försäkrade inte uppbär
studiesocial förmån som anges i tredje stycket 1, sjukpenning beräknas på den
sjukpenninggrundande inkomst som följer av första - tredje styckena, om
sjukpenningen blir högre än sjukpenning beräkand på den sjukpenninggrundande
inkomsten enligt fjärde stycket.
Fjärde stycket tillämpas Fjärde stycket tillämpas
även för försäkrad som även för försäkrad som avses
avses i tredje stycket i tredje stycket 6 när
6 när den försäkrade den försäkrade genomgår
genomgår grundutbildning grundutbildning som är
eller därtill omedelbart längre än 60 dagar.
anslutande repetitions-
utbildning.

3 kap. 15 §[3]

Sjukpenning utgår ej då den försäkrade
a) fullgör a) tjänstgör enligt lagen
värnpliktstjänstgöring (199x:xx) om
eller vapenfri tjänst, totalförsvarsplikt, om
om tjänstgöringen inte tjänstgöringen inte avser
avser grundutbildning grundutbildning som är
eller därtill omedelbart längre än 60 dagar;
anslutande
repetitionsutbildning;
b) är intagen i sådant hem som avses i 12 § lagen (1990:52) med särskilda
bestämmelser om vård av unga med stöd av 3 § sagda lag;
c) är häktad eller intagen i kriminalvårdsanstalt;
d) i annat fall än under b) eller c) sagts av annan orsak än sjukdom tagits om
hand på det allmännas bekostnad;
e) vistas utomlands i annat fall än då den försäkrade insjuknar medan han utför
arbete som ett led i en här i riket bedriven verksamhet eller som sjöman
anställd på svenskt handelsfartyg eller under sjukdom eller i fall som avses i 7
b reser till utlandet med försäkringskassans medgivande.
För varje dag då en försäkrad bereds vård i ett sådant hem för vård eller
boende eller familjehem enligt socialtjänstlagen (1980:620) som ger vård och
behandling åt missbrukare av alkohol eller narkotika, skall sjukpenningen på
begäran av den som svarar för vårdkostnaden minskas med 80 kronor, dock med
högst en tredjedel av sjukpenningens belopp. Därvid skall det belopp varmed
minskning sker avrundas till närmaste lägre hela krontal. Det belopp som
sjukpenningen minskas med skall betalas ut till den på vars begäran minskningen
har gjorts.
Utan hinder av första stycket utgår sjukpenning till försäkrad som avses under
c) vid sjukdom som inträffar under tid då han får vistas utom anstalt och därvid
bereds tillfälle att förvärvsarbeta.

11 kap. 2 §[4]

Med inkomst av anställning avses lön eller annan ersättning i pengar eller
andra skattepliktiga förmåner, som en försäkrad har fått såsom arbetstagare i
allmän eller enskild tjänst. Med lön likställs kostnadsersättning som inte
enligt 10 § uppbördslagen (1953:272) undantas vid beräkning av preliminär
A-skatt.
Till sådan inkomst räknas dock inte från en och samme arbetsgivare utgiven lön
som under ett år ej uppgått till 1000 kr.
Till sådan inkomst räknas inte heller intäkt som avses 1 32 § 1 mom. första
stycket h och i kommunalskattelagen (1928:370) eller sådan ersättning som enligt
1 § första stycket 2-6 lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa
förvärvsinkomster utgör underlag för nämnda skatt. I fråga om arbete som har
utförts utomlands bortses vid beräkningen av pensionsgrundande inkomst från
sådana lönetillägg som betingas av ökade levnadskostnader och andra särskilda
förhållanden i sysselsättningslandet. Såsom inkomst av anställning anses även
a) sjukpenning och rehabiliteringspenning enligt denna lag samt sjukpenning
enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande ersättning
som utgår enligt annan författning eller på grund av regeringens förordnande, i
den mån ersättningen träder i stället för försäkrades inkomst såsom arbetstagare
i allmän eller särskild tjänst,
b) föräldrapenningförmåner,
c) vårdbidrag enligt 9 kap. 4 §, i den mån bidraget inte är ersättning för
merkostnader,
d) dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa, e) kontant arbetsmarknadsstöd,
f) utbildningsbidrag under arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad
rehabilitering i form av dagpenning,
g) korttidsstudiestöd, vuxenstudiebidrag och utbildningsarvode enligt
studiestödslagen (1973:349),
h) delpension enligt lagarna (1975:380) och (1979:84) om delpensionsförsäkring,
i) dagpenning till i) dagpenning till
värnpliktiga och totalförsvarspliktiga som
vapenfria under tjänstgör enligt lagen
repetitionsutbildning, (199x:xxx) om
frivilliga som genomgår totalförsvarsplikt och
utbildning under andra som erhåller
krigsförbandsövning eller dagpenning enligt de för
särskild övning inom totalförsvarspliktiga
värnpliktsutbildningen, gällande grunderna,
läkare under
försvarsmedicinsk tjänst-
göring samt
civilförsvarspliktiga,
j) utbildningsbidrag för doktorander,
k) timersättning vid kommunal vuxenbildning (komvux), vid vuxenutbildning för
psykiskt utvecklingsstörda (särvux) och vid svenskundervisningför invandrare
(sfi),
l) livränta enligt 4 kap. lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller
motsvarande livränta som bestäms med tillämpning av sagda lag,
m) från Sveriges författarfond och konstnärsnämnden utgående bidrag som ej är
att hänföra till inkomst av annat förvärvsarbete enligt 3 §, i den mån
regeringen så förordnar,
n) statsbidrag till arbetslösa som tillskott till deras försörjning när de
startar egen rörelse,
p) ersättning enligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för
närståendevård,
q) tillfälliga förvärsinkomster av verksamhet som inte bedrivs självständigt,
r) ersättning som en allmän försäkringskassa utger enligt 20 § lagen
(1991:1047) om sjuklön.
I fråga om ersättning i pengar eller andra skattepliktiga förmåner för utfört
arbete i annan form än pension, i fråga om ersättning till idrottsutövare från
visst slag av ideell förening samt i fråga om ersättning från
vinstandelsstiftelse gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 3 kap. 2 §
andra stycket samt 2 a § tredje stycket och fjärde styckena.
Vid beräkning av inkomst av anställning skall hänsyn tas till lön eller annan
ersättning, som den försäkrade har fått från en arbetsgivare, som är bosatt utom
riket eller är utländsk juridisk person, endast i fall då den försäkrade
sysselsatts här i riket och överenskommelse inte träffats enligt 3 kap. 2 a §
första stycket eller då han tjänstgjort som sjöman ombord på svenskt
handelsfartyg. Vad som sägs här skall inte gälla beträffande lön till svenska
medborgare, om svenska staten eller, där lönen härrör från utländsk juridisk
person, en svensk juridisk person, som äger ett bestämmande inflytande över den
utländska juridiska personen, enligt av Riksförsäkringsverket godtagen
förbindelse har att svara för tilläggspensionsavgiften.
Hänsyn skall ej heller tas till lön eller annan ersättning från främmande makts
beskickning eller lönade konsulat här i riket eller från arbetsgivare, som
tillhör sådan beskickning eller sådant konsulat och som inte är svensk
medborgare. Vad som sägs här skall inte gälla beträffande lön till svensk
medborgare eller till den som utan att vara svensk medborgare är bosatt i riket,
om en utländsk beskickning här i riket enligt av Riksförsäkringsverket godtagen
förbindelese har att svara för tilläggspensionsavgiften.
Den som åtagit sig förbindelse enligt tredje eller fjärde stycket skall anses
som arbetsgivare.

Denna lag träder i kraft den .

**Fotnot**
[1]

[2]

[3]Senaste lydelse av 1992:1737.

[4]Senaste lydelse 1992:1710.
12 Förslag till
Lag om ändring i skadeståndslagen (1972:207)

Härigenom föreskrivs att 6 kap. 4 § skadeståndslagen (1972:207)[1] skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 §[2]

Vid tillämpning av denna lag likställes med arbetstagare
1. värnpliktig och 1. den som tjänstgör
annan som fullgör i lag enligt lagen (199x:xxx)
föreskriven tjänstgöring om totalförsvarsplikt
samt kvinna som genomgår eller lagen (199x:xxx)
utbildning för att få om frivillig
anställning som officer grundutbildning för
vid försvarsmakten, kvinnor och annan som
fullgör i lag föreskriven
tjänstgöring,
2. den som under utbildning vid skola eller vård i anstalt utför arbette som
till sin art liknar sådant som vanligen utföres av arbetstagare,
3. den som för annans räkning eljest utför arbete under omständigheter liknande
dem som förekommer i anställningsförhållande.

--------------------------

Denna lag träder i kraft den .

**Fotnot**
[1]Lagen omtryckt 1975:404.

[2]Senaste lydelse 1980:1023.
13 Förslag till
Lag om ändring i studiestödslagen (1973:349) m.m.

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 3 § och 8 kap. 6 § studiestödslagen
(1973:349)[1] samt punkten 2 e i övergångsbestämmelserna till lagen (1988:877)
om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 kap. 3 §[2]

Studiemedel får inte beviljas för tid för vilken studiehjälp enligt 3 kap.
eller särskilt vuxenstudiestöd enligt 7 kap. redan har beviljats. Beviljas
studerande studiehjälp eller särskilt vuxenstudiestöd för sådan tid för vilken
den studerande redan har beviljats studiemedel, får den studerande ej uppbära
studiemedlen för denna tid.
Studiemedel får ej heller beviljas eller uppbäras för tid för vilken
utbildningsbidrag under arbetsmarknadsutbildning eller utbildningsbidrag för
doktorander utgår, om ej annat följer av bestämmelse som regeringen meddelar.
Studiemedel utgår inte Studiemedel utgår inte
för tid för vilken den för tid för vilken den
studerande fullgör studerande tjänstgör
tjänstgöring enligt enligt lagen (199x:xxx)
värnpliktslagen om totalförsvarsplikt
(1941:967), lagen eller lagen (199x:xxx)
(1966:413) om vapenfri om frivillig
tjänst, grundutbildning för
civilförsvarslagen kvinnor eller fullgör
(1960:74) eller lagen utbildning till
(1980:1021) om militär reservofficer.
grundutbildning för
kvinnor eller fullgör
utbildning till
reservofficer.

8 kap. 6 §[3]

Årsbeloppet får sättas
ned 1. om den
1. om den återbetalningsskyldige
återbetalningsskyldige uppbär studiehhjälp,
uppbär studiehjälp, studiemedel, särskilt
studiemedel, särskilt vuxenstudiestöd, utbild-
vuxenstudiestöd, särskilt ningsarvode, särskilt
vuxenstudiestöd för vuxenstudiestöd för
arbetslösa, arbetslösa, under arbets-
utbildningsbidrag under marknadsutbildning,
arbets- utbildningsbidrag för
marknadsutbildning, doktorander eller fullgör
utbildningsbidrag för en längre grundutbildning
doktorander eller full- än 60 dagar enligt lagen
gör grundutbildning (199x:xxx) om
enligt värnpliktslagen totalförsvarsplikt eller
(1941:967), lagen tjänstgör enligt lagen
(1966:413) om vapenfri (199x:xxx) om frivillig
tjänst, lagen grundutbildning för kvin-
(1980:1021) om militär nor eller fullgör
grundutbildning för utbildning till
kvinnor eller fullgör reservofficer,
utbildning till
reservofficer,

2. om den återbetalningsskyldiges inkomst under betalningsåret kan beräknas bli
väsentligt lägre än den inkomst efter vilken årsbeloppet har beräknats,
3. om den återbetalningsskyldige har överklagat den taxering som ligger till
grund för beräkningen av årsbeloppet och det med hänsyn till omständigheterna
framstår som oskäligt att låta årsbeloppet grundas på den taxeringen, eller
4. om det i något annat fall finns synnerliga skäl,
Om det finns skäl att sätta ned årsbeloppet och det kan antas att den
omständigheten som föranleder nedsättningen kommer att bestå längre än ett år,
får nedsättning ske tills vidare.

2 e[4]

Regeringen eller den Regeringen eller den
myndighet som myndighet som regeringen
regeringen bestämmer får bestämmer får i fråga om
i fråga om den som den som återbetalar
återbetalar studiestöd studiestöd enligt äldre
enligt äldre föreskrifter föreskrifter föreskriva
föreskriva att preliminär att preliminär och
och slutlig avgift inte slutlig avgift inte
skall utgå eller skall skall utgå eller skall
sättas ned för avgiftsår sä ttas ned för avgiftsår
under vilket den under vilket den
återbetalningsskyldige återbetalningsskyldige
studerar och uppbär studerar och uppbär
studiehjälp, studiehjälp, studiemedel,
studiemedel, särskilt särskilt vuxenstudiestöd,
vuxenstudiestöd, särskilt särskilt vuxenstudiestöd
vuxenstudiestöd för för arbetslösa,
arbetslösa, utbildningsbidrag under
utbildningsbidrag under arbetsmarknadsutbildning
arbetsmarknadsutbildning eller utbildningsbidrag
eller utbildningsbidrag för doktorander eller
för doktorander eller fullgör en längre grundut-
fullgör grundutbildning bildning än 60 dagar
enligt värnpliktslagen enligt lagen (199x:xxx)
(1941:967), lagen om totalförsvarsplikt
(1966:413) om vapenfri eller tjänstgör enligt
tjänst, lagen lagen (199x:xxx) om
(1980:1021) om militär frivillig grundut-
grundutbildning för bildning för kvinnor
kvinnor eller fullgör eller fullgör utbildning
utbildning till till reservofficer.
reservofficer.

Denna lag träder i kraft den .

**Fotnot**
[1]Lagen omtryckt 1987:303.

[2]Senaste lydelse 1991:924.

[3]Senaste lydelse 1993:220.

[4]Till 1988:877. Senaste lydelse 1993:220.
14 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring

Härigenom föreskrivs att 7 och 8 §§ lagen (1973:370) om arbetslöshets-
försäkring[1] att skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 §[2]

Med tid under vilken en försäkrad enligt 6 § skall ha utfört förvärvsarbete
jämställs tid då den försäkrade
1. deltagit i och, om inte särskilda skäl hindrat det, fullföljt arbets-
marknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering för vilken statligt
utbildningsbidrag utgått,
2. fullgjort värnplikt 2. tjänstgjort enligt
eller åtnjutit lagen (199x:xxx) om
föräldrapenningförmån totalförsvarsplikt eller
enligt lagen (1962:381) lagen (199x:xxx) om
om allmän försäkring, i frivillig
båda fallen dock till- grundutbildning för
sammans högst två månader,kvinnor eller åtnjutit
föräldrapenningförmån enligt
lagen (1962:381) om
allmän försäkring, i båda
fallen dock tillsammans
högst två månader,

3. haft semester,
eller 4. eljest varit ledig
4. eljest varit ledig av annan anledning än
av annan anledning än sjukdom, tjänstgöring
sjukdom, värnplikts- enligt lagen (199x:xxx)
tjänstgöring eller barns om totalförsvarsplikt
födelse med helt eller eller lagen (199x:xxx)
delvis bibehållen lön, om frivillig
grundutbildning för
kvinnor eller barns
födelse med helt eller
delvis bibehållen lön.

8 §[3]

Vid bestämmande av ramtid enligt 6 § räknas inte tid då försäkrad varit hindrad
att arbeta på grund av
1. styrkt sjukdom,
2. heltidsutbildning som den försäkrade har avslutat efter fyllda 25 år eller
som har förgåtts av sammanhängande förvärvsarbete på heltid i minst fem månader,
3. nykterhetsvård på anstalt,
4. frihetsberövande på kriminalvårdens område,
5. vård av eget barn eller adoptivbarn som inte har fyllt två år,
6. beslut enligt smittskyddslagen (1988:1472) eller livsmedelslagen (1971.511)
eller föreskrifter som har meddelats med stöd av sistnämnda lag. Detsamma gäller
tid då försäkrad har åtnjutit föräldrapenningförmån enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring eller varit hindrad att arbeta på grund av
1. 1. tjänstgöring enligt
värnpliktstjänstgöring, lagen (199x:xxx) om
totalförsvarsplikt eller
lagen (199x:xxx) om
frivillig
grundutbildning för
kvinnor,
2. arbetsmarknadsutbildning,
3. yrkesinriktad rehabilitering,
i den mån sådan tid inte enligt 7 § jämställs med tid under vilken för-
värvsarbete har utförts.

Denna lag träder i kraft den .

**Fotnot**
[1]Lagen omtryckt 1991:1334.

[2]Senaste lydelse 1989:331.

[3]Senaste lydelse 1989:337.
15 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd

Härigenom föreskrivs att 7-9 §§ lagen (1973:371) om kontant arbets-
marknadsstöd[1] skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 §[2]

Med tid under vilken sökanden enligt 6 § skall ha utfört förvärvsarbet
jämställs tid då sökanden
1. i enskilt hem vårdat åldring eller handikappad i sådan utsträckning att
sökanden varit förhindrad att stå till arbetsmarknadens förfogande,
2. deltagit i och, om inte särskilda skäl hindrat det, fullföljt
arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering för vilken statligt
utbildningsbidrag utgått,
3. fullgjort värnplikt 3. tjänstgjort enligt
eller åtnjutit lagen (199x:xxx) om
föräldrapenningförmån totalförsvarsplikt eller
enligt lagen (1962:381) lagen (199x:xxx) om
om allmän försäkring, i frivillig
båda fallen dock till- grundutbildning för
sammans högst två månader ,kvinnor eller åtnjutit
föräldrapenningförmån enligt
lagen (1962:381) om
allmän försäkring, i båda
fallen dock tillsammans
högst två månader,
4. haft semester,
eller 5. eljest varit ledig
5. eljest varit ledig av annan anledning än
av annan anledning än sjukdom, tjänstgöring
sjukdom, värnplikts- enligt lagen (199x:xxx)
tjänstgöring eller barns om totalförsvarsplikt
födelse med helt eller eller lagen (199x:xxx)
delvis bibehållen lön. om frivillig
grundutbildning för
kvinnor eller barns
födelse med helt eller
delvis bibehållen lön.

8 §[3]

Vid bestämmande av ramtid enligt 6 § räknas inte tid då sökanden varit hindrad
att arbeta på grund av
1. styrkt sjukdom,
2. heltidsutbildning som den sökande har avslutat efter fyllda 25 år eller som
har föregåtts av sammanhängande förvärvsarbete på heltid i minst fem månader,
3. nykterhetsvård på anstalt,
4. frihetsberövande på kriminalvårdens område,
5. vård av eget barn eller adoptivbarn som inte har fyllt två år,
6. beslut enligt smittskyddslagen (1988:1472) eller livsmedelslagen (1971:511)
eller föreskrifter som har meddelats med stöd av sistnämnda lag.
Detsamma gäller tid då sökanden har åtnjutit föräldrapenningförmån enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring eller varit hindrad att arbeta på grund av
1. 1. tjänstgöring enligt
värnpliktstjänstgöring, lagen (199x:xxx) om
totalförsvarsplikt eller
lagen (199x:xxx)
frivillig
grundutbildning för
kvinnor,
2. arbetsmarknadsutbildning,
3. yrkesinriktad rehabilitering, i den mån sådan tid inte enligt 7 § jämställs
med tid under vilken förvärvsarbete har utförts.
Den tid som inte räknas in i ramtiden får dock inte överstiga två år.

9 §[4]

Den som i minst 90 Den som i minst 90
kalenderdagar under en kalenderdagar under en
ramtid av tio månader i ramtid av tio månader i
anslutning till att han anslutning till att han
avslutat utbildning på avslutat utbildning på
heltid som omfattar heltid som omfattar
minst ett läsår och som minst ett läsår och som
berättigar till berättigar till
studiesocialt stöd stått studiesocialt stöd stått
till arbetsmarknadens till arbetsmarknadens
förfogande som förfogande som
arbetssökande genom den arbetssökande genom den
offentliga offentliga
arbetsförmedlingen eller arbetsförmedlingen eller
förvärvsarbetat är förvärvsarbetat är
berättigad till kontant berättigad till kontant
arbetsmarknadsstöd utan arbetsmarknadsstöd utan
att ha uppfyllt att ha uppfyllt
arbetsvillkoret. Vid arbetsvillkoret. Vid be-
bestämmande av ramtid stämmande av ramtid in-
inräknas inte tid då räknas inte tid då sökanden
sökanden har varit har varit hindrad att stå
hindrad att stå till till arbetsmarknadens
arbetsmarknadens för- förfogande på grund av
fogande på grund av sjukdom, tjänstgöring
sjukdom, enligt lagen (199x:xxx)
värnpliktstjänstgöring, om totalförsvarsplikt
havandeskap eller vård eller lagen (199x:xxx)
av eget barn eller om frivillig grundut-
adoptivbarn som inte bildning för kvinnor,
fyllt två år. havandeskap eller vård av
eget barn eller
adoptivbarn som inte
fyllt två år.

Arbetslös som avses i 1 § 3 skall vid tillämpning av första stycket anses ha
fullgjort arbetsvillkoret.

----------------------------

Denna lag träder i kraft den .

**Fotnot**
[1]Lagen omtryckt 1982:433.

[2]Senaste lydelse 1989:332.

[3]Senaste lydelse 1989:338.

[4]Senaste lydelse 1986:410.
16 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1974:613) om handläggningen av vissa regeringsärenden

Härigenom föreskrivs att lagen (1974:613) om handläggningen av vissa
regeringsärenden[1] skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Regeringsärende får handläggas i den ordning som anges i 7 kap. 3 § andra
meningen regeringsformen, om ärendet angår
1. föreskrifter rörande 1. föreskrifter rörande
försvarsmaktens Försvarsmaktens
mobilisering, mobilisering,
2. kommendering och placering av militär personal,
3. tjänstledighet för
militär personal,
4. värnpliktigas och 4.
reservpersonals totalförsvarspliktigas,
inkallelse och reservofficerares och
tjänstgöring, reservpersonals in-
kallelse och tjänstgöring
vid Försvarsmakten,
5. tillträde till 5. tillträde till
militära skyddsföremål, militära skyddsobjekt,
6. svenska örlogsbesök i utlandet samt svenska militära transport- och
övningsflygningar till utlandet,
7. tillträde till svenskt territorium av annan stats örlogsfartyg, militära
svävare eller militära luftfartyg samt av fartyg, svävare eller luftfartyg som
äges eller brukas av annan stat och nyttjas för annat än enbart affärsdrift,
8. försvarsmaktens 8. Försvarsmaktens
deltagande vid deltagande vid
officiella cermonier officiella cermonier och
och i allmännyttig i allmännyttig
verksamhet. verksamhet.

Denna lag träder i kraft den .

**Fotnot**
[1]Senaste lydelse 1983:279.
17 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1975:1339) om justitiekanslerns tillsyn

Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1975:1339) om justitiekanslerns tillsyn
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 §[1]
Har myndighet meddelat Har myndighet meddelat
beslut mot beslut mot
befattningshavare i befattningshavare i
ärende om tillämpningen ärende om tillämpningen av
av särskilda bestämmelser särskilda bestämmelser för
för offentliga tjänstemän offentliga tjänstemän i
i lag eller annan lag eller annan
författning om författning om
disciplinansvar eller disciplinansvar eller om
om avskedande eller avskedande eller
avstängning från tjänsten avstängning från tjänsten på
på grund av brottslig grund av brottslig
gärning eller gärning eller
tjänsteförseelse, får tjänsteförseelse, får
justitiekanslern föra justitiekanslern föra
talan vid domstol om talan vid domstol om
ändring i beslutet. ändring i beslutet.
Detsamma gäller i fråga Detsamma gäller i fråga om
om myndighets beslut i myndighets beslut i
ärende om ärende om disciplinansvar
disciplinansvar mot den mot den som tillhör hälso-
som tillhör hälso- och och sjukvårdspersonalen
sjukvårdspersonalen eller är veterinär,
eller är veterinär eller krigsmän eller disciplin-
krigsmän samt i fråga om ansvarig enligt lagen
myndighets beslut i (199x:xxx) om
ärende om sådan behörig- disciplinansvar inom
hetsfråga som avses i 6 § totalförsvaret samt i
första stycket. Närmare fråga om myndighets
bestämmelser om sådan beslut i ärende om sådan
talan meddelas i lag behörighetsfråga som avses
eller annan författning. i 6 § första stycket.
Närmare bestämmelser om
sådan talan meddelas i
lag eller annan
författning.
Har befattningshavare enligt vad därom är föreskrivet sökt ändring vid domstol
i beslut som avses i första stycket och har beslutet tillkommit efter anmälan av
justitiekanslern, företräder justitiekanslern det allmänna som
befattningshavarens motpart i tvisten. Detsamma gäller, om justitiekanslern har
sökt ändring i beslutet.
Vad i lag eller annan författning är föreskrivet om arbetsgivare skall i fråga
om tvister som avses i denna paragraf äga motsvarande tillämpning på
justitiekanslern. Bestämmelserna i 4 kap. 7 § och 5 kap. 1 § första stycket
lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister skall dock ej tillämpas i fråga
om tvist i vilken justtiekanslern för talan.

Denna lag träder i kraft den .

**Fotnot**
[1]Senaste lydelse 1987:996.
18 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §[1]

Denna lag gäller ersättning av staten vid personskada och tillämpas på
1. den som fullgör 1. den som tjänstgör
tjänstgöring eller enligt lagen (199x:xxx)
genomgår utbildning om totalförsvarsplikt
eller eller lagen (199x:xxx)
inskrivningsprövning om frivillig
enligt värnpliktslagen grundutbildning för
(1941:967), lagen kvinnor eller inställer
(1966:413) om vapenfri sig till mönstring,
tjänst, antagningsprövning eller
civilförsvarslagen annan utredning enligt
(1960:74), 6 § lagen dessa lagar,
(1981:292) om
tjänsteplikt för hälso-
och sjukvårdspersonal
samt veterinärpersonal
m.m. eller lagen
(1984:272) om
skyldighet för civil-
försvarspliktiga att
tjänstgöra utanför
civilförsvaret,
2. den som medverkar i räddningstjänst eller i övning med räddningskår enligt
räddningstjänstlagen (1986:1102) eller i räddningstjänst enligt 11 kap. 1 §
andra stycket luftfartslagen (1957:297),
3. den som är intagen för vård i kriminalvårdsanstalt, i ett hem som avses i 12
§ lagen (1990:52) med särkskilda bestämmelser om vård av unga, i ett hem som
avses i 22 § lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall samt den som
är häktad eller anhållen eller i annat fall är intagen eller tagen i förvar i
kriminalvårdsanstalt, häkte eller polisarrest.
Regeringen får Regeringen får föreskriva
föreskriva att lagen att lagen skall tillämpas
skall tillämpas även på även på den som i annat
den som frivilligt fall än som avses i första
deltager i verksamhet stycket frivilligt
inom totalförsvaret deltar i verksamhet inom
eller i annat fall än totalförsvaret eller i
som avses i första verksamhet för att avvärja
stycket deltager i eller begränsa skada på
verksamhet för att avvär- människor eller egendom
ja eller begränsa skada eller i miljön.
på människor eller
egendom eller i miljön.

Denna lag träder i kraft den .

**Fotnot**
[1]Senaste lydelse 1990:57.
19 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1977:266) om statlig ersättning vid ideell skada m.m.

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1977:266) om statlig ersättning vid ideell
skada m.m.[1] skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §[2]

Den som ådrar sig skada som omfattas av lagen (1977:265) om statligt
personskadeskydd har rätt till ersättning av staten enligt denna lag.
Om skadan har ådragits Om skadan har ådragits
under ledighet eller under ledighet eller
annan fritid vid annan fritid vid
vistelse utanför vistelse utanför
förläggningsplats eller förläggningsplats eller
annan plats där annan plats där
verksamheten i fråga verksamheten i fråga
bedrivs, och skadan bedrivs, och skadan inte
inte har orsakats av har orsakats av
olycksfall vid färd till olycksfall vid färd till
eller från nämnda plats då eller från nämnd plats då
färden föranleddes av ochf ärden föranleddes av och
stod i nära samband med stod i nära samband med
verksamheten, utges verksamheten, utges
ersättning endast till ersättning endast till
den som fullgör den som fullgör längre
tjänstgöring enligt värn- grundutbildning än 60
pliktslagen (1941:967) dagar enligt lagen
eller lagen (1966:413) (199x:xxx) om
om vapenfri utbildning totalförsvarsplikt eller
enligt lagen tjänstgör enligt lagen
(1980:1021) om militär (199x:xxx) om frivillig
grundutbildning för grundutbildning för
kvinnor och som har kvinnor och som har
skadats under grundut- skadats under
bildning eller därtill tjänstgöringen.
omedelbart anslutande
repetitionsutbildning.

Denna lag träder i kraft den .

**Fotnot**
[1]Senaste lydelse av lagens rubrik 1991:469.

[2]Senaste lydelse 1991:469.
20 Förslag till
Lag om ändring i semesterlagen (1977:480)

Härigenom föreskrivs att 15 och 17 §§ semesterlagen (1977:480) skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

15 §[1]

Infaller under Infaller under
semesterledigheten dag semesterledigheten dag då
då arbetstagaren är arbetstagaren är oförmögen
oförmögen till arbete på till arbete på grund av
grund av sjukdom eller sjukdom eller dag som är
dag som är semesterlöne- semesterlönegrundande
grundande enligt 17 § enligt 17 § första stycket
första stycket 2 - 8 2 - 7 skall, om arbets-
skall, om arbetstagaren tagaren utan dröjsmål begär
utan dröjsmål begär det, det, sådan dag ej räknas
sådan dag ej räknas som som semesterdag.
semesterdag.
Semesterdagar som återstår på grund av att första stycket har tillämpats skall
utgå i ett sammanhang, om arbetstagaren ej medger annat.

17 §

Frånvaro från arbetet är semesterlönegrundande, när frågan är om
1. ledighet på grund av sjukdom, i den mån frånvaron under intjänandeåret icke
överstiger 180 dagar eller om frånvaron beror på arbetsskada,
2. ledighet enligt lagen (1978:410) om rätt till ledighet för vård av barn,
m.m. dels under tid för vilken havandeskapspenning utges enligt 3 kap. 9 § lagen
om allmän försäkring, dels under tid för vilken föräldrapenning utges i
anledning av barns födelse eller adoption enligt 4 kap. 3 och 5 §§ samma lag, i
den mån frånvaron för varje barn, eller vid flerbarnsbörd sammanlagt, icke
överstiger 120 dagar eller för ensamstående förälder, 180 dagar, dels under tid
för vilken tillfällig föräldrapenning utges enligt 4 kap. 10 och 11 §§ samma
lag.
3. ledighet på grund av risk för överförande av smitta, om arbetstagaren är
berättigad till ersättning enligt lagen (1989:225) om ersättning till
smittbärare, i den mån frånvaron under intjänandeåret icke överstiger 180 dagar,
4. ledighet för utbildning, som ej enligt annan lag medför rätt till
semesterlön, om arbetstagaren erhåller korttidsstudiestöd, vuxenstudiebidrag
eller utbildningsarvode enligt studiestödslagen (1973:349) eller om utbildningen
till väsentlig del avser fackliga eller med facklig verksamhet sammanhängande
frågor, i den mån frånvaron under intjänandeåret icke överstiger 180 dagar,
5. ledighet på grund av 5. ledighet om högst 60
sådan i 27 § dagar på grund av
värnpliktslagen grundutbildning eller
(1941:967) eller med repetitionsutbildning
stöd därav föreskriven enligt lagen
tjänstgöring om högst 60 (199x:xxx) om
dagar, som ej är totalförsvarsplikt, i den
beredskapsövning och ej mån frånvaron under
heller direkt ansluter intjänandeåret inte
sig till överstiger 60 dagar,
grundutbildning, eller
ledighet på grund av
motsvarande vapenfri
tjänst, i den mån
frånvaron under
intjänandeåret icke
överstiger 60 dagar,
6. ledighet på grund av
att arbetstagaren efter
det kalenderår då han
fyllt tjugotvå år fullgör
tjänstgöring i
civilförsvaret på annan
tid än då
civilförsvarsberedskap
råder eller 6. ledighet enligt
beredskapsövning får lagen (1983:163) om rätt
anordnas vid till ledighet för svensk-
försvarsmakten, i den mån undervisning för
frånvaron under intjä- invandrare, eller
nandeåret icke överstiger 7. ledighet enligt
60 dagar. lagen (1988:1465) om
7. ledighet enligt ersättning och ledighet
lagen (1986:163) om rätt för närstående vård.
till ledighet för
svenskundervisning för
invandrare, eller
8. ledighet enligt
lagen (1988:1465) om
ersättning och ledighet
för närståendevård.
Vid tillämpningen av första stycket 1 skall frånvaro under de första 90 dagarna
av frånvaroperiod ej i något fall anses bero på arbetsskada. Har arbetstagare av
anledning som anges i första stycket 1 varit oavbrutet frånvarande från arbetet
under två hela intjänandeår, grundar därefter infallande dag av frånvaroperioden
icke rätt till semesterlön.
I frånvaroperiod som avses i första stycket inräknas även dagar under perioden
då arbetstagaren icke skulle ha utfört arbete.

Denna lag träder i kraft den .

**Fotnot**
[1]Senaste lydelse 1990:102.
21 Förslag till
Lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160)

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 2 § arbetsmiljölagen (1977:1160)[1] skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §

Vid tillämpning av 2 kap., 3 kap. 1-13 §§, 4 kap. 1-5 §§ och 8-10 §§ samt 7-9
kap. skall med arbetstagare likställas
1. den som genomgår utbildning,
2. den som under vård i anstalt utför anvisat arbete,
3. värnpliktig och 3. den som tjänstgör
annan som fullgör i lag enligt lagen (199x:xxx)
föreskriven tjänstgöring om totalförsvarsplikt
eller som deltar i eller lagen (199x:xxx)
frivillig utbildning för om frivillig
verksamhet inom grundutbildning för
totalförsvaret kvinnor och annan som
fullgör i lag föreskriven
tjänstgöring eller som
deltar i frivillig
utbildning för verksamhet
inom totalförsvaret.
Elever och vårdtagare som avses i första stycket 1 och 2 skall likställas med
arbetstagare även vid tillämpning av 5 kap. 1 och 3 §§. I fråga om elever finns
dessutom särskilda bestämmelser i 6 kap. 17 och 18 §§.
I fall som avses i första och andra styckena skall vad i lagen sägs om
arbetsgivare gälla den som driver den verksamhet i vilken arbetet utförs.

_________________

Denna lag träder i kraft den .

**Fotnot**
[1]Lagen omtryckt 1991:677.
22 Förslag till
Lag om ändring i förfogandelagen (1978:262)

Härigenom föreskrivs att 2 § förfogandelagen (1978:262) skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §

Regeringen får föreskriva att 4-6 §§ helt eller delvis skall tillämpas från
tidpunkt som regeringen bestämmer,
1. om riket är i krigsfara
2. om det råder sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda av krig
eller av krigsfara vari riket har befunnit sig och om det till följd av dessa
förhållanden föreligger knapphet eller betydande fara för knapphet inom riket på
egendom av vikt för totalförsvaret eller folkförsörjningen,
3. om det befinnes 3. om det befinnes
nödvändigt att med hänsyn nödvändigt att med hänsyn
till försvarsberedskapen till försvarsberedskapen
inkalla värnpliktiga inkalla
till tjänstgöring med stöd totalförsvarspliktiga
av 27 § 2 mom. eller 28 § till tjänstgöring med stöd
1 mom. värnpliktslagen av 4 kap. 8 § lagen
(1941:967) (199x:xxx) om totalför-
svarsplikt.
Föreskrift enligt första stycket skall underställas riksdagens prövning inom en
månad från det den utfärdades eller, om riksmöte ej pågår, från början av
närmast följande riksmöte. Sker ej underställning eller godkänner riksdagen ej
föreskriften inom två månader från det underställning skedde, upphör
föreskriften att gälla.

__________________

Denna lag träder i kraft den .

23 Förslag till
Lag om ändring i passlagen (1978:302)

Härigenom föreskrivs att 33 § passlagen (1978:302) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
33 §

Är riket i krig eller Är riket i krig eller
krigsfara eller råder krigsfara eller råder
sådana utomordentliga sådana utomordentliga
förhållanden som är förhållanden som är
föranledda av krig eller föranledda av krig eller
av krigsfara vari riket av krigsfara vari riket
har befunnit sig, får har befunnit sig, får
regeringen genom regeringen genom
förordning meddela före- förordning meddela före-
skrifter om pass, som skrifter om pass, som
begränsar rätten till begränsar rätten till pass
pass för värnpliktiga och för totalförsvarspliktiga
civilförsvarspliktiga som är skyldiga att
eller som annars tjänstgöra enligt lagen
fordras av hänsyn till (199x:xxx) om totalför-
rikets försvar eller svarsplikt eller som
rikets säkerhet i övrigt. annars fordras av hänsyn
till rikets försvar eller
rikets säkerhet i övrigt.

___________________

Denna lag träder i kraft den .

24 Förslag till
Lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

Härigenom föreskrivs att 7 kap. 12 § sekretesslagen (1980:100)[1] skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

12 §

Sekretess gäller i Sekretess gäller i ärende
ärende om inskrivning av om inskrivning av
värnpliktig för uppgift totalförsvarspliktiga
om enskilds personliga enligt lagen (199x:xxx)
förhållanden, om det kan om totalförsvarsplikt och
antas att den enskilde antagning av kvinnor
eller någon honom närstå- till grundutbildning
ende lider men om enligt lagen (199x:xxx)
uppgiften röjs. om frivillig grundut-
Motsvarande sekretess bildning av kvinnor för
gäller i ärende som angår uppgift om enskilds
antagning till personliga förhållanden,
utbildning vid om det kan antas att den
försvarsmakten, enskilde eller någon
befrielse från honom närstående lider men
värnpliktstjänstgöring på om uppgiften röjs.
grund av nedsättning av Motsvarande sekretess
prestationsförmåga eller gäller i ärende som angår
särskild risk för detta, antagning till
anstånd med värnplikt- utbildning vid
stjänstgöring eller Försvarsmakten,
vapenfri tjänst. skyldighet att tjänstgöra
Sekretessen gäller dock enligt lagen (199x:xxx)
inte beslut i ärende som om totalförsvarsplikt
avses i detta stycke. samt uppskov och avbrott
med sådan tjänstgöring.
Sekretessen gäller dock
inte beslut i ärende som
Sekretess gäller inom avses i detta stycke.
fösvarsmaktens Sekretess gäller för
personalvård med av- personalvård inom
seende på värnpliktiga för totalförsvaret med
uppgift som hänför sig avseende på den som
till psykologisk tjänstgör enligt lagen
undersökning och för (199x:xxx) om
uppgift om enskilda totalförsvarsplikt eller
personliga förhållanden lagen (199x:xxx) om
hos konsulent eller frivillig
annan befattningshavare grundutbildning av
som särskilt har till kvinnor för uppgift som
uppgift att bistå med råd hänför sig till psykolo-
och hjälp i personliga gisk undersökning och för
angelägenheter, om det uppgift om enskilds
inte står klart att personliga förhållanden
uppgiften kan röjas utan hos konsulent eller
att den som uppgiften annan befattningshavare
rör eller*någon honom som särskilt har till
närstående lider men. uppgift att bistå med råd
och hjälp i personliga
angelägenheter, om det
inte står klart att
uppgiften kan röjas utan
att den som uppgiften rör
eller någon honom
n ärstående lider men.
I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst femito år.
__________________

Denna lag träder i kraft den .

**Fotnot**
[1]Lagen omtryckt 1992:1474.
25 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd

Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1982:80) om anställningsskydd skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 §[1]

Avtal om tidsbegränsad anställning får träffas i följande fall:
1. Avtal för viss tid, viss säsong eller visst arbete, om det föranleds av
arbetets särskilda beskaffenhet.
2. Avtal för viss tid som avser vikariat, praktikarbete eller feriearbete.
3. Avtal för viss tid, dock sammanlagt högst sex månader under två år, om det
föranleds av tillfällig arbetsanhopning.
4. Avtal som gäller för 4. Avtal som gäller för
tiden till dess tiden till dess
arbetstagaren skall arbetstagaren skall börja
börja sådan tjänstgöring enligt
värnpliktstjänstgöring lagen (199x:xxx) om
eller annan därmed totalförsvarsplikt, som
jämförlig tjänstgöring, skall pågå mer än tre måna-
som skall pågå mer än tre
månader.
nader.
5. Avtal för viss tid som avser anställning efter pensionering, om
arbetstagaren har uppnått den ålder som medför skyldighet att avgå från
anställningen med ålderspension eller, om någon sådan avgångsskyldighet inte
finns, när arbetstagaren har fyllt 67 år.

________________

Denna lag träder i kraft den .

**Fotnot**
[1]Senaste lydelse 1990:1357.
26 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1986:765) med instruktion för riksdagens ombudsmän

Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1986:765) med instruktion för riksdagens
ombudsmän skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 §[1]

Har myndighet meddelat Har myndighet meddelat
beslut mot beslut mot
befattningshavare i befattningshavare i
ärende om tillämpningen ärende om tillämpningen av
av särskilda bestämmelser särskilda bestämmelser för
för tjänstemän i lag eller tjänstemän i lag eller
annan författning om annan författning om
disciplinansvar eller disciplinansvar eller om
om avskedande eller avskedande eller
avstängning från tjänsten avstängning från tjänsten på
på grund av brottslig grund av brottslig
gärning eller tjänsteför- gärning eller tjänsteför-
seelse, får ombudsmann seelse, får ombudsman föra
föra talan vid domstol talan vid domstol om
om ändring i beslutet. ändring i beslutet.
Detsamma gäller i fråga Detsamma gäller i fråga om
om myndighets beslut i myndighets beslut i
ärende om dis- ärende om disciplinansvar
ciplinansvar mot den mot den som tillhör hälso-
som tillhör hälso- och och sjukvårdspersonalen
sjukvårdspersonalen eller är veterinär,
eller är veterinär eller krigsman eller
krigsman samt i fråga om disciplinansvarig enligt
myndighets beslut i lagen (199x:xxx) om
ärende om sådan behörig- disciplinansvar inom
hetsfråga som avses i 6 § totalförsvaret samt i
tredje stycket. Närmare fråga om myndighets
bestämmelser om sådan beslut i ärende om sådan
talan meddelas i lag behörighetsfråga som avses
eller annan författning. i 6 § tredje stycket.
Närmare bestämmelser om
sådan talan meddelas i
lag eller annan för-
fattning.
Har befattningshavare enligt vad därom är föreskrivet sökt ändring vid domstol
i beslut som avses i första stycket och har beslutet tillkommit efter anmälan av
ombudsman, företräder ombudsman det allmänna som befattningshavarens motpart i
tvisten. Detsamma gäller, om ombudsmannen har sökt ändring i beslutet.
Vad i lag eller annan författning är föreskrivet om arbetsgivare skall i fråga
om tvister som avses i denna paragraf äga motsvarande tillämpning på ombudsman.
Bestämmelserna i 4 kap. 7 § och 5 kap. 1 § förtsa stycket lagen (1974:371) om
rättegång i arbetstvister skall dock ej tillämpas i fråga om tvist i vilken
ombudsman för talan.
___________________
Denna lag träder i kraft den.

**Fotnot**
[1]Senaste lydelse 1987:995.
27 Förslag till
Lag om ändring i arbetsrättsliga beredskapslagen (1987:1262)

Härigenom föreskrivs att 5 § i punkt 3 i bilagan till arbetsrättsliga
beredskapslagen (1987:1262) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 §

Avtal om tidsbegränsad anställning får träffas i följande fall:
1. Avtal för viss tid, viss säsong eller visst arbete, om det behövs för att
tillgodose totalförsvarets behov av arbetskraft eller om det föranleds av
arbetets särskilda beskaffenhet.
2. Avtal för viss tid som avser vikariat, praktikarbete eller feriearbete.
3. Avtal för viss tid, dock sammanlagt högst sex månader under två år, om det
föranleds av tillfällig arbetsanhopning.
4. Avtal som gäller för 4. Avtal som gäller för
tiden till dess tiden till dess
arbetstagaren skall arbetstagaren skall börja
börja sådan tjänstgöring enligt
värnpliktstjänstgöring lagen (199x:xxx) om
eller annan därmed totalförsvarsplikt, som
jämförlig tjänstgöring, som skall pågå mer än tre måna-
skall pågå mer än tre må-der.
nader.
5. Avtal för viss tid som avser anställning efter pensionering, om
arbetstagaren har uppnått den ålder som medfört skyldighet att avgå från
anställningen med ålderspension eller, om någon sådan avgångsskyldighet inte
finns, när arbetstagaren har fyllt 65 år.

________________

Denna lag träder i kraft den .

28 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare
att 9 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 §[1]

I fråga om smittbärarpenning tillämpas följande föreskrifter i lagen (1962:381)
om försäkring, nämligen
3 kap. 3 § om ersättning när förtidspension utges m.m.,
3 kap. 4 a § om minskning av ersättning,
3 kap. 6 § om anmälan av inkomstförhållanden m.m.,
3 kap. 10 § tredje stycket om tid som skall jämställas med tid för
förvärvsarbete,
3 kap. 15 § första 3 kap. 15 § första
stycket a)-d) samt stycket a)-d) samt andra
andra och tredje och tredje styckena om
styckena om ersättning ersättning vid tjänstgöring
när värnpliktstjänstgöring enligt lagen (199x:xxx)
fullgörs m.m., om totalförsvarsplikt,

3 kap. 16 § om arbetsgivarinträde,
3 kap. 17 § om indragning eller nedsättning av ersättning.
I fråga om den som uppbär smittbärarpennning tillämpas även föreskrifterna om
åtgärder för rehabilitering i 22 kap. 5 och 6 §§ lagen om allmän försäkring.

___________________

Denna lag träder i kraft den .

**Fotnot**
[1]Senaste lydelse 1991:1643.
29 Förslag till
Lag om ändring i folkbokföringslagen (1991:481)

Härigenom föreskrivs att 10 § folkbokföringslagen (1941:481) skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 §

En vistelse anses inte leda till bosättning om den föranleds enbart av
1. uppdrag som riksdagsledamot,
2. uppdrag som statsråd,
3. förordnande till ledamot i kommitté eller kommission, befattning som
politiskt tillsatt tjänsteman eller uppdrag att biträda som politiskt sakkunnig
i statsdepartement eller särskilt uppdrag av riksdagen,
4. fullgörande av 4. tjänstgöring enligt
värnplikt eller vapenfri lagen (199x:xxx) om
tjänsteplikt, totalförsvarsplikt eller
lagen (199x:xxx) om
frivillig grun-
dutbildning för kvinnor,
5. vård vid en institution för sjukvård, vård av unga, kriminalvård eller vård
av missbrukare.
________________

Denna lag träder i kraft den .

Lagrådsremissens lagförslag

1 Förslag till
Lag om totalförsvarsplikt

Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Totalförsvarsplikten

1 § Totalförsvaret är en angelägenhet för hela befolkningen.

2 § Totalförsvarets personalförsörjning skall tryggas genom en totalförsvars-
plikt som gäller för varje svensk medborgare från början av det kalenderår när
han eller hon fyller sexton år till slutet av det kalenderår när han eller hon
fyller sjuttio år. Totalförsvarsplikten gäller också för var och en som utan att
vara svensk medborgare är bosatt i Sverige från början av det kalenderår när han
eller hon fyller sexton år till slutet av det kalenderår när han eller hon
fyller sjuttio år.

3 § En totalförsvarspliktig är skyldig att
1. medverka vid utredning om sina personliga förhållanden,
2. tjänstgöra inom totalförsvaret i den omfattning som hans eller hennes
kroppskrafter och hälsotillstånd tillåter, och
3. iaktta de föreskrifter i övrigt som meddelas i denna lag.
4 § Tjänstgöring enligt 3 § 2 fullgörs som värnplikt, civilplikt eller allmän
tjänsteplikt.
Värnplikten och civilplikten omfattar grundutbildning, repetitionsutbildning,
beredskapstjänstgöring och krigstjänstgöring.
Den allmänna tjänsteplikten innebär att den som är totalförsvarspliktig under
höjd beredskap skall tjänstgöra enligt bestämmelserna i 6 kap.

5 § Värnplikten skall fullgöras i Försvarsmakten och skall alltid inledas med
grundutbildning.
Skyldigheten att fullgöra värnplikt omfattar endast män som är svenska
medborgare och gäller från början av det kalenderår när den totalförsvarsplik-
tige fyller nitton år till slutet av det kalenderår när han fyller fyrtiosju år.
Av 5 § lagen (1994:000) om möjlighet för kvinnor att fullgöra värnplikt eller
civilplikt med längre grundutbildning följer dock att en kvinna som efter
antagningsprövning enligt den lagen skrivits in för värnplikt därefter är
skyldig att fullgöra värnplikten.

6 § Civilplikten skall fullgöras i de verksamheter inom totalförsvaret som
regeringen bestämmer.
Civilplikten får inte omfatta annan verksamhet som är förenad med egentliga
stridsuppgifter än ordnings- eller bevakningsuppgifter.

7 § Ingen är skyldig att fullgöra värnplikt eller civilplikt utan att ha
skrivits in för tjänstgöringen.

2 kap. Utredning om personliga förhållanden

1 § För att en totalförsvarspliktigs förutsättningar att fullgöra värnplikt
eller civilplikt skall kunna utredas och bedömas är han eller hon på begäran av
Totalförsvarets pliktverk, en annan statlig myndighet som regeringen bestämmer,
en kommun, ett landsting eller en kyrklig kommun skyldig att skriftligen, munt-
ligen eller, om det behövs, vid en personlig inställelse lämna nödvändiga
uppgifter om hälsotillstånd, utbildning, arbete och personliga förhållanden i
övrigt.

2 § Varje svensk man som är totalförsvarspliktig är för utredning som avses i 1
§ skyldig att vid Totalförsvarets pliktverk genomgå mönstring, om det inte är
uppenbart att han saknar förmåga att fullgöra värnplikt och civilplikt.
Skyldigheten inträder det kalenderår när den totalförsvarspliktige fyller arton
år eller, för den som förvärvar svenskt medborgarskap senare, från och med den
dag när han blir svensk medborgare. Om det inte finns särskilda skäl, är ingen
skyldig att genomgå mönstring efter det kalenderår när han fyller tjugofyra år.

3 § Mönstringen skall ske i den totalförsvarspliktiges personliga närvaro. Den
skall omfatta medicinska och psykologiska undersökningar samt annan utredning av
hans personliga förhållanden.

4 § Kommuner, landsting och enskilda vårdinrättningar skall till Totalförsvarets
pliktverk lämna de uppgifter om en totalförsvarspliktigs hälsotillstånd och
personliga förhållanden i övrigt som behövs för att bedöma hans eller hennes
förutsättningar att fullgöra värnplikt eller civilplikt.

5 § En kallelse till personlig inställelse vid mönstring eller annan utredning
som avses i 1 § skall utfärdas i god tid. Om den som kallats är förhindrad att
inställa sig enligt kallelsen, skall han eller hon snarast anmäla det till den
myndighet som har utfärdat kallelsen.

3 kap. Inskrivning m.m.

Inskrivning efter mönstring

1 § Om resultatet av mönstringen visar att den totalförsvarspliktige har förut-
sättningar att fullgöra värnplikt eller civilplikt, skall Totalförsvarets
pliktverk placera honom i en befattningsgrupp för chefer, för specialister eller
för övriga samt skriva in honom för värnplikt eller civilplikt eller i en
utbildningsreserv.

2 § För värnplikt och civilplikt skall det antal totalförsvarspliktiga skrivas
in som i krig behövs i Försvarsmakten och det civila försvaret eller för För-
svarsmaktens fredstida beredskap. Ur varje befattningsgrupp skall de som är bäst
lämpade skrivas in för tjänstgöring.

3 § Om resultatet av mönstringen visar att den totalförsvarspliktige saknar
förutsättningar att fullgöra värnplikt och civilplikt, skall Totalförsvarets
pliktverk besluta att han inte är skyldig att fullgöra sådan tjänstgöring.

Inskrivning efter annan utredning

4 § Den som efter en annan utredning än mönstring bedöms lämplig för civilplikt
får av Totalförsvarets pliktverk skrivas in för sådan tjänstgöring, dock inte
för civilplikt som omfattar längre grundutbildning än 60 dagar.

Gemensamma bestämmelser om inskrivning

5 § För den som skrivs in för värnplikt eller för sådan civilplikt som omfattar
grundutbildning, skall följande bestämmas vid inskrivningen:
1. den befattning eller typ av befattning som han eller hon skall utbildas
till,
2. de förband, skolor, myndigheter eller andra organisationer där grundut-
bildningen huvudsakligen skall fullgöras,
3. grundutbildningens längd, och
4. om grundutbildningen skall pågå mer än 60 dagar, året och månaden när
grundutbildningen är planerad att börja.

6 § Vid inskrivning för civilplikt som inte omfattar grundutbildning skall det
bestämmas vilken befattning som den som skrivs in skall upprätthålla.

7 § I den utsträckning det kan ske skall vid inskrivningen hänsyn tas till
önskemål från den som skrivs in.

8 § Av ett beslut om inskrivning skall det framgå vad som har bestämts enligt 5
eller 6 §. Ett beslut om inskrivning i en utbildningsreserv skall innehålla
uppgift om den totalförsvarspliktiges befattningsgrupp.
Den som genomgår mönstring skall vid mönstringen underrättas om beslut som
avses i första stycket och i 3 §.

9 § Ett beslut enligt 1, 3 eller 4 § får ändras av Totalförsvarets pliktverk. Om
den som har skrivits in har påbörjat en grundutbildning, får beslutet också
ändras av den myndighet som verket bestämmer. Om det behövs för bedömningen, är
den som är totalförsvarspliktig skyldig att genomgå förnyad mönstring eller
annan utredning enligt 2 kap.
Om en ändring av ett beslut om inskrivning innebär att tiden för grundutbild-
ningen blir längre än enligt det tidigare beslutet, krävs att den som beslutet
avser godkänner ändringen. Om inte annat följer av 10 §, skall detsamma gälla i
fråga om ändring av ett beslut om inskrivning i en utbildningsreserv till
inskrivning för värnplikt eller för sådan civilplikt som omfattar en längre
grundutbildning än 60 dagar.

10 § Om det behövs med hänsyn till Sveriges försvarsberedskap, får regeringen
föreskriva att totalförsvarspliktiga som har skrivits in i en utbildningsreserv
i stället skall skrivas in för värnplikt eller för sådan civilplikt som omfat-
tar en längre grundutbildning än 60 dagar.

11 § Inskrivningen i en utbildningsreserv upphör vid utgången av det kalenderår
när den totalförsvarspliktige fyller trettio år.

Krigsplacering

12 § En totalförsvarspliktig som efter avslutad grundutbildning har förvärvat
tillräckliga kunskaper och färdigheter för en krigsuppgift skall krigsplaceras i
en befattning eller i en viss verksamhet som han eller hon är lämplig för. En
totalförsvarspliktig som har skrivits in för civilplikt enligt 6 § skall krigs-
placeras i den befattning som han eller hon skall upprätthålla.

13 § En totalförsvarspliktig som har genomgått en längre grundutbildning än 60
dagar skall krigsplaceras i den verksamhet där grundutbildningen fullgjordes, om
det inte från totalförsvarets synpunkt är väsentligt bättre att han eller hon
krigsplaceras i en annan verksamhet.

14 § Den som efter avslutad grundutbildning inte krigsplaceras får skrivas inför
civilplikt utan grundutbildning eller med en grundutbildning som inte är längre
än 60 dagar.

15 § Beslut om krigsplacering fattas av Totalförsvarets pliktverk på framställan
av statliga myndigheter, kommuner, landsting, kyrkliga kommuner, bolag,
föreningar, samfälligheter eller andra enskilda. Om ett beslut om krigsplacering
upphävs, gäller 14 §.

Tjänstgöring utan vapen

16 § Om en totalförsvarspliktig kan antas ha en så allvarlig personlig överty-
gelse rörande bruk av vapen mot annan att övertygelsen är oförenlig med en
tjänstgöring som är förenad med bruk av vapen, skall han eller hon efter ansökan
få rätt att vara vapenfri.

17 § En ansökan om rätt att vara vapenfri skall vara skriftlig och innehålla en
försäkran av sökanden att han eller hon har en sådan inställning till bruk av
vapen mot annan som avses i 16 §.

18 § En ansökan som görs innan sökanden har skrivits in eller inom sex månader
från den dag då han eller hon fick del av ett beslut om inskrivning skall
bifallas utan ytterligare utredning, om det inte finns särskilda skäl att närma-
re pröva sökandens inställning till bruk av vapen mot annan.

19 § Om en ansökan görs senare än vad som sägs i 18 §, skall den även innehålla
en redogörelse för de förhållanden som sökanden vill åberopa till stöd för sitt
påstående att han eller hon har en sådan inställning till bruk av vapen mot
annan som avses i 16 §.

20 § En ansökan får inte avslås utan att sökanden har fått tillfälle att
muntligt lämna uppgifter i ärendet.

21 § En totalförsvarspliktig som har fått rätt att vara vapenfri får inte
skrivas in för utbildning till en befattning som är förenad med bruk av vapen
eller mot sin vilja skrivas in i Försvarsmakten. Om en sådan inskrivning har
skett, skall beslutet ändras.

22 § Ansökningar om rätt att vara vapenfri prövas av Totalförsvarets pliktverk.

4 kap. Fullgörande av värnplikt och civilplikt

Grundutbildnin g

1 § Grundutbildningen för en totalförsvarspliktig som har skrivits in för värn-
plikt är lägst 220 och högst 615 dagar och för en totalförsvarspliktig som har
skrivits in för civilplikt högst 320 dagar.
Den sammanlagda tiden för grundutbildning får inte för någon totalförsvars-
pliktig överstiga 615 dagar.

2 § Om den som skrivits in för värnplikt eller för sådan civilplikt som omfattar
en längre grundutbildning än 60 dagar inte har kallats in till grundutbildningen
före utgången av det kalenderår när han fyller tjugofyra år eller, i fall som
avses i 3 kap. 10 §, före utgången av det kalenderår när han fyller trettio år,
är han skyldig att fullgöra grundutbildningen endast om det finns särskilda
skäl.

3 § En svensk man som är medborgare även i en annan stat än Sverige är inte
skyldig att fullgöra en längre grundutbildning än 60 dagar, om han antingen har
fullgjort en motsvarande utbildning i den andra staten eller väljer att göra
detta innan han har fyllt nitton år och det står klart att tjänstgöringen kommer
att fullgöras i den andra staten och att den utbildningen till längd och
effektivitet är minst likvärdig med den som krävs av honom i Sverige.

Repetitionsutbildnin g

4 § Repetitionsutbildningen får för varje totalförsvarspliktig omfatta samman-
lagt högst 240 dagar fördelade på flera tjänstgöringstillfällen.

5 § En totalförsvarspliktig är under samma kalenderår skyldig att fullgöra
repetitionsutbildning vid högst två tillfällen och med sammanlagt högst 34
dagar, om det inte finns särskilda skäl för något annat.

Längsta tillåtna utbildningstid

6 § Den sammanlagda tiden för grundutbildning och repetitionsutbildning får inte
för någon totalförsvarspliktig överstiga 700 dagar.

Krigstjänstgöring och beredskapstjänstgöring

7 § Totalförsvarspliktiga som har krigsplacerats enligt denna lag är skyldiga
att fullgöra krigstjänstgöring under höjd beredskap.

8 § Om det i annat fall än som avses i 7 § behövs för Sveriges försvarsbered-
skap, får regeringen besluta att totalförsvarspliktiga som har krigsplacerats
enligt denna lag skall fullgöra beredskapstjänstgöring.
Beredskapstjänstgöring får för varje totalförsvarspliktig omfatta högst 180
dagar fördelade på ett eller flera tjänstgöringstillfällen.

9 § Regeringen skall för varje tillfälle besluta hur många totalförsvarspliktiga
som skall kallas in till krigstjänstgöring eller beredskapstjänstgöring.
Regeringen beslutar när beredskapstjänstgöringen och krigstjänstgöringen skall
upphöra.

5 kap. Gemensamma bestämmelser för värnplikten och
civilplikten

Skyldigheter under tjänstgöringen

1 § Den som fullgör värnplikt eller civilplikt är skyldig att i den mån verksam-
heten kräver det tåla inskränkningar såväl i sin frihet att förflytta sig inom
landet och att lämna detta som i sin personliga frihet i övrigt.
Den som fullgör värnplikt eller civilplikt är, efter beslut av Totalförsvarets
pliktverk eller efter verkets bestämmande av en annan statlig myndighet, också
skyldig att genomgå den medicinska och psykologiska undersökning som krävs för
att utreda och bedöma hans eller hennes förutsättningar att tjänstgöra inom
totalförsvaret.

2 § Den som fullgör värnplikt eller civilplikt skall lyda en förmans eller annan
chefs order, om det inte är uppenbart att ordern inte angår tjänsten. Den som
fullgör värnplikt eller civilplikt skall även i övrigt rätta sig efter de
tjänstgöringsföreskrifter som gäller.

Utbildnin gen

3 § Grundutbildningen skall ge de kunskaper och färdigheter som krigsuppgiften
kräver.
Repetitionsutbildningen skall vidmakthålla och utveckla skickligheten för
krigsuppgiften.
I grundutbildningen och repetitionsutbildningen ingår även uppgifter som syftar
till att upprätthålla Sveriges försvarsberedskap.

4 § Grundutbildningens längd skall bestämmas särskilt för varje befattning eller
typ av befattning.
Grundutbildningen skall genomföras i en följd, om inte det för vissa
befattningar finns särskilda skäl att genomföra den i omgångar.

5 § Repetitionsutbildningens omfattning för varje totalförsvarspliktig skall
bestämmas av krigsuppgiften och behovet att öva det förband eller den verksamhet
där han eller hon är krigsplacerad.

Inkallelse

6 § Inkallelser till tjänstgöring skall göras av Totalförsvarets pliktverk, om
inte regeringen föreskriver något annat.
Inkallelser till grundutbildning eller repetitionsutbildning skall sändas ut i
god tid, om det inte finns särskilda skäl för något annat. Detsamma gäller för
en återkallelse av inkallelsen.

7 § En totalförsvarspliktig skall inställa sig till tjänstgöring enligt in-
kallelsen. Hinder att inställa sig skall snarast anmälas till Totalförsvarets
pliktverk.

Uppskov

8 § En totalförsvarspliktig får efter en ansökan beviljas uppskov med grundut-
bildning eller repetitionsutbildning som han eller hon har kallats in till,
1. om tjänstgöringen medför avsevärda svårigheter med avseende på sökandens
studier eller arbete eller i övrigt för sökanden själv eller någon nära anhörig
till honom eller henne, eller
2. om sökandens fysiska eller psykiska prestationsförmåga är tillfälligt så
nedsatt att det kan antas att tjänstgöringen inte kan fullgöras.
Uppskov får beslutas för högst ett år i sänder.

9 § Om det inte finns särskilda skäl för något annat, skall en totalför-
svarspliktig som har ansökt om rätt att vara vapenfri beviljas uppskov med
grundutbildning eller repetitionsutbildning som han eller hon kallats in till,
om tjänstgöringen är förenad med bruk av vapen. Uppskov skall beviljas till dess
att ansökan har prövats slutligt.
Om uppskov vägras, får den som fullgör tjänstgöringen inte åläggas att bruka
vapen eller att bära vapen eller ammunition innan ansökningen har prövats slut-
ligt.

10 § Ärenden om uppskov prövas av Totalförsvarets pliktverk.

11 § Den som har uppdrag som riksdagsledamot, som ersättare för riksdagsledamot
eller som statsråd har utan särskilt beslut uppskov med värnplikt och civilplikt
så länge uppdraget varar. Detsamma gäller den som har uppdrag i en internatio-
nell organisation och på grund av en överenskommelse som Sverige har slutit med
en främmande stat inte skall eller bör tjänstgöra i totalförsvaret under den tid
uppdraget varar.

Avbrott

12 § Grundutbildning eller repetitionsutbildning skall avbrytas,
1. om den som fullgör tjänstgöringen har varit frånvarande från tjänsten under
så lång tid att utbildningsmålet inte kommer att nås, eller
2. om den som fullgör tjänstgöringen på grund av tillfälligt nedsatt fysisk
eller psykisk prestationsförmåga kan antas komma att vara frånvarande från
tjänsten under så lång tid att utbildningsmålet inte kommer att nås.

13 § Värnplikt eller civilplikt skall avbrytas
1. om tjänstgöringen är förenad med bruk av vapen och den som fullgör tjänst-
göringen ansöker om rätt att vara vapenfri och det inte finns särskilda skäl för
att tjänstgöringen skall fortsätta i avvaktan på att ansökan har prövats slut-
ligt, eller
2. om den som fullgör tjänstgöringen vägrar eller underlåter att fullgöra sina
skyldigheter under tjänstgöringen och det kan antas att han eller hon inte
heller i fortsättningen kommer att fullgöra dessa skyldigheter.
Om tjänstgöringen fortsätter för en totalförsvarspliktig som avses i första
stycket 1, gäller bestämmelsen i 9 § andra stycket.

14 § Efter ansökan från den som fullgör värnplikt eller civilplikt skall grund-
utbildning eller repetitionsutbildning avbrytas i fall som avses i 8 §
första stycket 1.

15 § Ärenden om avbrott skall prövas av Totalförsvarets pliktverk eller efter
verkets bestämmande av en annan statlig myndighet, en kommun, ett landsting
eller en kyrklig kommun. Ärenden som avses i 14 § skall dock alltid prövas av
Totalförsvarets pliktverk.

16 § Regeringen får besluta att grundutbildningen skall avbrytas, om utbild-
ningsorganisationens resurser måste tas i anspråk för att höja Sveriges för-
svarsberedskap.

Tillgodoräknande av tjänstgöringstid

17 § Om en grundutbildning avbryts sedan 40 tjänstgöringsdagar har fullgjorts,
får den som fullgjort tjänstgöringen tillgodoräkna sig tiden före avbrottet,
utom tjänstgöringsdagar under vilka han eller hon har varit frånvarande. Om det
enda skälet till avbrottet är frånvaro på grund av sjukdom eller skada, behöver
grundutbildningen inte fullföljas. Om den som fullgjort tjänstgöringen begär
det, skall han eller hon dock på nytt inkallas till grundutbildning. I sådant
fall skall Totalförsvarets pliktverk bestämma i vilken utsträckning utbildnings-
tiden före avbrottet skall tillgodoräknas.
Avbryts utbildningen i annat fall än som avses i första stycket, får ingen
tjänstgöringstid tillgodoräknas.

18 § En totalförsvarspliktig får inte tillgodoräkna sig tjänstgöring som avses i
9 § andra stycket eller 13 § andra stycket som fullgjord tjänstgöring.

Bemyndiganden

19 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får överlämna till
bolag, föreningar, samfälligheter eller andra enskilda att besluta om ledighet
och förmåner för totalförsvarspliktiga som fullgör civilplikt hos dem.

6 kap. Den allmänna tjänsteplikten

1 § När det råder höjd beredskap får regeringen föreskriva om allmän tjänste-
plikt, om det behövs för att verksamhet som är av särskild vikt för totalförsva-
ret skall kunna upprätthållas. Föreskriften kan avse en viss del av landet eller
en viss verksamhet.

2 § Allmän tjänsteplikt fullgörs genom att den som är totalförsvarspliktig
1. kvarstår i sin anställning eller fullföljer ett uppdrag,
2. tjänstgör enligt avtal om frivillig tjänstgöring inom totalförsvaret,
eller
3. utför arbete som anvisas honom eller henne av den myndighet som regeringen
bestämmer.
Arbete enligt första stycket 3 får inte, utan att den som tjänstgör samtycker
till det, vara förenat med bruk av vapen mot annan.

3 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer skall besluta
1. hos vilka arbetsgivare och uppdragsgivare som allmän tjänsteplikt skall
fullgöras, och
2. vilka arbetstagare och uppdragstagare som skall omfattas av allmän tjänste-
plikt.

4 § En totalförsvarspliktig som omfattas av ett beslut enligt 3 § skall få del
av detta genom anslag på arbetsplatsen eller på annat lämpligt sätt.

5 § Arbetsgivare, uppdragsgivare, arbetstagare och uppdragstagare är skyldiga
att till regeringen eller den myndighet som avses i 3 § lämna upplysningar om
förhållanden som är av betydelse för tillämpningen av bestämmelserna om allmän
tjänsteplikt enligt 2 § första stycket 1.

6 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får medge undantag
från den allmänna tjänsteplikten.

7 kap. Allmänna skyldigheter

1 § En totalförsvarspliktig är skyldig att
1. se till att han eller hon inom rimlig tid kan nås av postförsändelser från
Totalförsvarets pliktverk,
2. efter uppmaning bekräfta mottagandet av kallelser till utredning, inkallel-
ser till tjänstgöring och beslut om krigsplacering och ta del av innehållet i
sådana handlingar, samt
3. ta emot, väl förvara och efter uppmaning återlämna handlingar och utrustning
som rör tjänstgöring inom totalförsvaret.

8 kap. Förmåner

1 § En totalförsvarspliktig har vid inställelse för mönstring eller annan utred-
ning enligt 2 kap. 1 § och när han eller hon fullgör värnplikt eller civilplikt
rätt till
1. reseförmåner,
2. fri förplägnad,
3. fri inkvartering,
4. fri hälso- och sjukvård,
5. fri grupplivförsäkring, samt
6. begravningshjälp.
Den som fullgör värnplikt, civilplikt eller allmän tjänsteplikt enligt 6 kap. 2
§ första stycket 2 har även rätt till
1. fri utrustning,
2. dagersättning eller dagpenning,
3. utryckningsbidrag efter viss grundutbildning,
4. familjebidrag, samt
5. vid beredskapstjänstgöring och krigstjänstgöring, fälttraktamente och
särskild ersättning för tjänstgöring i viss befattning.

2 § Bestämmelser om rätt till ersättning för personskada finns i lagen (1977:-
265) om statligt personskadeskydd och lagen (1977:266) om statlig ersättning vid
ideell skada m.m.

3 § En totalförsvarspliktig som fullgör allmän tjänsteplikt enligt 6 kap. 2 § 3
har rätt till samma förmåner och arbetsvillkor i övrigt som på grund av avtal
eller annars gäller för liknande arbete.
Om villkoren inte kan bestämmas med stöd av första stycket, skall de faststäl-
las till vad som är skäligt med hänsyn till arbetets art och omfattning samt om-
ständigheterna i övrigt.

4 § En totalförsvarspliktig som inte har erhållit lön eller annan förmån på
grund av fullgjord allmän tjänsteplikt har rätt att, efter ansökan och mot över-
låtelse av sin fordran till staten, av allmänna medel få ersättning som
motsvarar det obetalda beloppet. Om det inte finns särskilda skäl, får sådan
ersättning inte lämnas för en fordran som har förfallit till betalning mer än
tre månader innan ansökan om ersättning gjordes.

5 § En totalförsvarspliktig som enligt 6 kap. 2 § första stycket 3 är skyldig
att fullgöra allmän tjänsteplikt på annan ort än den där han eller hon är
bosatt, har rätt till reseförmåner och ersättning för flyttning eller ökade
levnadskostnader till följd av dubbel bosättning.

9 kap. Skydd för anställning m.m.

1 § Ingen arbetstagare får sägas upp eller avskedas på grund av att han eller
hon fullgör sina skyldigheter enligt denna lag.
Om den som fullgör sina skyldigheter enligt denna lag hindras att utföra ett
arbete som han eller hon har åtagit sig, får detta inte åberopas mot honom eller
henne som grund för skadestånd eller liknande anspråk.

2 § Bestämmelser om anställning för viss tid inför värnplikt eller civilplikt
finns i 5 § lagen (1982:80) om anställningsskydd.

3 § En arbetstagare som är anställd för viss tid enligt 5 § lagen (1982:80) om
anställningsskydd och som vill återinträda i arbete efter att ha fullgjort värn-
plikt eller civilplikt, är skyldig att på förfrågan underrätta arbetsgivaren om
detta före tjänstgöringens början.

4 § En arbetstagare som har kallats in till värnplikt eller civilplikt, bör ge-
nast lämna arbetsgivaren meddelande om tidpunkten för tjänstgöringens början och
om hur länge den beräknas vara. Detsamma skall gälla för en arbetstagare som har
underrättats om att han eller hon skall fullgöra allmän tjänsteplikt hos någon
annan än arbetsgivaren.
En arbetstagare bör i god tid lämna arbetsgivaren meddelande om den dag, när
han eller hon kan återinträda i arbetet. Om tjänstgöringen enligt denna lag har
pågått i mer än tre månader, är arbetsgivaren inte skyldig att låta arbets-
tagaren återinträda i arbetet tidigare än två veckor från den dag när arbets-
givaren tog emot ett sådant meddelande eller arbetstagaren utan föregående
meddelande inställer sig hos arbetsgivaren.

5 § En arbetstagares förmåner i anställningen får inte i vidare mån än som
följer av uppehållet i arbetet försämras med anledning av att han eller hon
fullgör sina skyldigheter enligt denna lag.

6 § Om uppsägning eller avskedande sker i strid mot bestämmelserna i detta
kapitel, skall åtgärden förklaras ogiltig på yrkande av arbetstagaren. Beträf-
fande tvist om giltigheten av uppsägning eller avskedande skall 34, 35, 37, 39,
40, 42 och 43 §§ lagen (1982:80) om anställningsskydd gälla.

7 § En arbetsgivare som bryter mot bestämmelserna i detta kapitel skall inte
bara betala lön och andra anställningsförmåner som arbetstagaren kan ha rätt
till utan även ersättning för skada som uppkommer. Därvid skall 38 § andra och
tredje styckena samt 41 och 42 §§ lagen (1982:80) om anställningsskydd gälla.

8 § Mål om tillämpning av bestämmelserna i detta kapitel handläggs enligt lagen
(1974:371) om rättegången i arbetstvister.
I mål som avses i första stycket gäller 43 § andra stycket lagen (1982:80) om
anställningsskydd.

9 § Avtal som innebär att en arbetstagares rättigheter enligt detta kapitel in-
skränks är ogiltigt i den delen.

10 kap. Straff m.m.

Straff

1 § En totalförsvarspliktig som uppsåtligen eller av oaktsamhet uteblir från en
mönstring eller annan utredning enligt 2 kap. 1 § till vilken han eller hon har
kallats att personligen inställa sig döms till penningböter.

2 § En totalförsvarspliktig som uppsåtligen avviker eller uteblir från värn-
plikt, civilplikt eller allmän tjänsteplikt, vägrar eller underlåter att lyda en
förmans eller annan chefs order eller på annat sätt åsidosätter vad som åligger
honom eller henne under tjänstgöringen, döms, om gärningen är ägnad att medföra
avsevärt men för utbildningen eller tjänsten i övrigt, för brott mot
totalförsvarsplikten till böter eller fängelse i högst ett år.
Ansvar enligt första stycket inträder inte om straff för gärningen är föreskri-
vet i 21 kap. brottsbalken.

3 § Begås ett brott enligt 2 § första stycket under höjd beredskap döms, om
brottet medför avsevärt men för totalförsvaret eller annars är att anse som
grovt, till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år.

4 § En totalförsvarspliktig som av oaktsamhet uteblir från värnplikt eller
civilplikt döms till böter.

5 § En totalförsvarspliktig, en arbetsgivare eller en uppdragsgivare som uppsåt-
ligen eller av grov oaktsamhet lämnar oriktig uppgift när han eller hon fullgör
sin uppgiftsskyldighet enligt 2 kap. 1 § eller 6 kap. 5 § döms till böter.
Ansvar enligt första stycket inträder inte, om straff för gärningen är
föreskrivet i brottsbalken.

Hämtnin g

6 § Om en totalförsvarspliktig har kallats till mönstring eller personlig
inställelse vid annan utredning enligt 2 kap. 1 §, inkallats till värnplikt
eller civilplikt eller ålagts att fullgöra allmän tjänsteplikt men utan giltigt
skäl uteblir, får Totalförsvarets pliktverk eller den myndighet som verket be-
stämmer besluta att han eller hon på egen bekostnad skall hämtas genom polismyn-
dighetens försorg.
En totalförsvarspliktig skall anses ha haft giltigt skäl att utebli, om det är
sannolikt att han eller hon har hindrats att inställa sig på grund av avbrott i
den allmänna samfärdseln, sjukdom eller annan omständighet som han eller hon
inte bort förutse eller av en omständighet i övrigt som den beslutande
myndigheten finner utgör giltig ursäkt.

Vite

7 § Totalförsvarets pliktverk får vid vite förelägga
1. en totalförsvarspliktig att till Totalförsvarets pliktverk eller den myndig-
het som regeringen eller verket bestämmer skriftligen lämna uppgifter som avses
i 2 kap. 1 §, och
2. en arbetsgivare, uppdragsgivare, arbetstagare och uppdragstagare att till en
myndighet som avses i 6 kap. 3 § lämna upplysningar som avses i 6 kap. 5 §.

Särskild bestämmelse

8 § Totalförsvarets pliktverk får besluta att en totalförsvarspliktig tills vi-
dare inte skall kallas till mönstring eller inkallas till värnplikt eller civil-
plikt, om han eller hon
1. vägrar eller underlåter att fullgöra vad som åligger honom eller henne eller
avviker eller uteblir från tjänstgöringsstället och det kan antas att han eller
hon inte kommer att fullgöra den värnplikt eller civilplikt som inskrivningen
avser, eller
2. med hänvisning till sin anslutning till religiöst samfund som regeringen be-
stämmer förklarar att han eller hon inte kommer att fullgöra vare sig värnplikt
eller civilplikt.

11 kap. Förnyad prövning och överklagande

Förnyad prövning

1 § Vid Totalförsvarets pliktverk skall det finnas en eller flera inskrivnings-
nämnder för att genomföra förnyad prövning av vissa beslut av verket.
Inskrivningsnämnden består av en ordförande som utses av verket, och valda
ledamöter till det antal som regeringen föreskriver. För varje landsting eller
kommun som hör till inskrivningsnämndens verksamhetsområde skall minst en
ledamot väljas. De valda ledamöterna utses för tre år av de landsting och kommu-
ner som skall vara företrädda i nämnden. För ordföranden och de valda ledamö-
terna skall det finnas ersättare. Dessa utses på samma sätt som de ordinarie
ledamöterna.

2 § Totalförsvarets pliktverks beslut enligt 3 kap. 1 och 3 §§ skall prövas på
nytt av en inskrivningsnämnd, om det begärs av den som beslutet avser och
begäran inte tillgodoses genom beslut av en tjänsteman vid verket.
Vid prövning av ärenden enligt första stycket är inskrivningsnämnden beslutför,
när ordföranden och minst två andra ledamöter är närvarande.
3 § En begäran om förnyad prövning skall vara skriftlig och ha kommit in till
Totalförsvarets pliktverk inom tre veckor från den dag då den som beslutet avser
fick del av detta. I begäran skall anges den ändring som önskas och skälen för
ändringen.

Överklagande

4 § Endast följande beslut enligt denna lag får överklagas:
1. inskrivningsnämndens beslut
2. beslut om inskrivning enligt 3 kap. 4 §
3. beslut i ärenden om ändring av ett inskrivningsbeslut
4. beslut i ärenden om rätt att vara vapenfri
5. beslut i ärenden om uppskov, samt
6. beslut i ärenden om avbrott i utbildningen enligt 5 kap. 12 - 14 §§ och om
tillgodoräknande av tjänstgöring enligt 5 kap. 17 §.
Överklagandet skall göras hos den myndighet som regeringen bestämmer.

5 § Inskrivningsnämndens beslut får inte omprövas enligt förvaltningslagen
(1986:223).

6 § Beslut som fattats av den myndighet som avses i 4 § andra stycket får inte
överklagas.
___________________

Ikraftträdande

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

Genom lagen upphävs
1. lagen (1939:727) om förbud mot uppsägning eller avskedande av arbetstagare
med anledning av värnpliktstjänstgöring m.m.
2. värnpliktslagen (1941:967),
3. allmänna tjänstepliktslagen (1959:83),
4. lagen (1966:413) om vapenfri tjänst,
5. lagen (1981:292) om tjänsteplikt för hälso- och sjukvårdspersonal samt
veterinärpersonal m.m., och
6. lagen (1984:272) om skyldighet för civilförsvarspliktiga att tjänstgöra
utanför civilförsvaret.

Övergångsbestämmelser till 3 kap.

1. Den som före lagens ikraftträdande har genomgått en inskrivningsprövning
enligt värnpliktslagen (1941:967) skall anses ha genomgått mönstring enligt den
nya lagen.
2. Den som vid lagens ikraftträdande har tagits ut för värnpliktsutbildning en-
ligt 27 § 1 mom. värnpliktslagen (1941:967) skall anses ha skrivits in för värn-
plikt enligt den nya lagen.
3. Den som vid lagens ikraftträdande har tagits ut till en utbildningsreserv
enligt 4 a § värnpliktslagen (1941:967) skall anses ha skrivits in i en ut-
bildningsreserv enligt den nya lagen.
4. Den som vid lagens ikraftträdande har fått tilllstånd enligt lagen
(1966:413) om vapenfri tjänst att göra vapenfri tjänst i stället för värn-
pliktstjänstgöring skall anses ha skrivits in för civilplikt med rätt att vara
vapenfri enligt den nya lagen. Den som vid lagens ikraftträdande genom
inskrivning enligt 17 § civilförsvarslagen (1960:74) har tagits ut till att
fullgöra civilförsvarstjänstgöring skall anses ha skrivits in för civilplikt en-
ligt den nya lagen. Detsamma skall gälla för den som tagits ut enligt lagen
(1984:272) om skyldighet för civilförsvarspliktiga att tjänstgöra utanför
civilförsvaret och den som registrerats enligt 2 § förordningen (1981:642) om
tjänsteplikt för hälso- och sjukvårdspersonal samt veterinärpersonal m.m.
5. Totalförsvarets pliktverk får i en utbildningsreserv skriva in den som vid
lagens ikraftträdande har fått tillstånd till vapenfri tjänst men då inte
påbörjat grundutbildning. Inskrivningen skall förenas med en anteckning om rätt
för den totalförsvarspliktige att vara vapenfri.
6. Krigsplacering av pliktpersonal som har beslutats före lagens ikraftträdande
skall vid tillämpningen av den nya lagen anses som en krigsplacering enligt 3
kap. 12 § den nya lagen.

Övergångsbestämmelser till 4 och 5 kap.

7. Tjänstgöring som en totalförsvarspliktig har fullgjort enligt värnpliktsla-
gen (1941:967), lagen (1966:413) om vapenfri tjänst, civilförsvarslagen
(1960:74), lagen (1981:292) om tjänsteplikt för hälso- och sjukvårdspersonal
samt veterinärpersonal m.m. eller lagen (1984:272) om skyldighet för
civilförsvarspliktiga att tjänstgöra utanför civilförsvaret skall tillgodoräknas
honom eller henne som fullgjord värnplikt eller civilplikt med samma antal dagar
enligt lagen om totalförsvarsplikt. Därvid skall
a) grundutbildning enligt 27 § 1 mom. A värnpliktslagen, grundutbildning enligt
5 § första stycket första meningen lagen om vapenfri tjänst samt utbildning
enligt 12 § 2 mom. andra stycket civilförsvarslagen och 6 § lagen om tjänste-
plikt för hälso- och sjukvårdspersonal samt veterinärpersonal m.m. motsvara
grundutbildning enligt 4 kap. 1 § den nya lagen.
b) övningar enligt 27 § 1 mom. B och C värnpliktslagen, 12 § 2 mom. tredje
stycket civilförsvarslagen och 6 § lagen om tjänsteplikt för hälso- och sjuk-
vårdspersonal samt veterinärpersonal m.m. motsvara repetitionsutbildning enligt
4 kap. 4 § den nya lagen, samt
c) beredskapsövning enligt 27 § 2 mom. värnpliktslagen, 5 § andra stycket andra
meningen lagen om vapenfri tjänst samt 12 § 1 mom. andra stycket civilförsvar-
slagen motsvara beredskapstjänstgöring enligt 4 kap. 8 § den nya lagen.
8. Äldre bestämmelser om tjänstgöringen gäller för dem som vid lagens
ikraftträdande har påbörjat utbildning enligt värnpliktslagen (1941:967), lagen
(1966:413) om vapenfri tjänst, civilförsvarslagen (1960:74), lagen (1981:292) om
hälso- och sjukvårdspersonal samt veterinärpersonal m.m. samt lagen (1984:272)
om skyldighet för civilförsvarspliktiga att tjänstgöra utanför civilförsvaret.
Totalförsvarets pliktverk får dock avkorta tjänstgöringstiden för den som
påbörjat tjänstgöringen före den 1 juli 1995, om den tjänstgöringsskyldige med-
ger det.
9. För tjänstgöring som påbörjas efter lagens ikraftträdande på grund av inkal-
lelse som utfärdats före ikraftträdandet skall den nya lagen gälla. Därvid skall
vad som föreskrivs i punkt 7 a - c tillämpas.

Övergångsbestämmelser till 10 kap.

10. Beslut som regeringen, Värnpliktsverket eller Vapenfristyrelsen före
ikraftträdandet har meddelat om att tills vidare eller för en viss tid inte
inkalla en värnpliktig eller en vapenfri tjänstepliktig till värnplikts-
tjänstgöring, skall anses som beslut enligt 10 kap. 8 §.

Övergångsbestämmelser till 11 kap.

11. Äldre bestämmelser skall tillämpas vid överklagande av beslut som har med-
delats före ikraftträdandet.

Övrigt

12. Om det i en lag eller annan författning förekommer hänvisning till en före-
skrift som har ersatts genom en bestämmelse i denna lag, skall hänvisningen i
stället avse den nya bestämmelsen.
13. Om det i en lag eller annan författning förekommer hänvisning till
Värnpliktsverket eller Vapenfristyrelsen, skall hänvisningen i stället avse
Totalförsvarets pliktverk.
2 Förslag till
Lag om möjlighet för kvinnor att fullgöra värnplikt eller civilplikt med längre
grundutbildning Härigenom föreskrivs följande.

1 § Kvinnor som vill få anställning som yrkes- eller reservofficerare skall
genomgå grundutbildning i Försvarsmakten enligt denna lag. Regeringen bestämmer
vilka villkor i övrigt som skall gälla för att få anställningen.
Även kvinnor som, utan att vilja få anställning som yrkes- eller re-
servofficerare, under höjd beredskap vill tjänstgöra i sådana befattningar inom
totalförsvaret som kräver längre grundutbildning än 60 dagar skall genomgå grun-
dutbildning enligt denna lag.

2 § Grundutbildningen skall fullgöras i Försvarsmakten eller i verksamhet enligt
1 kap. 6 § första stycket lagen (1994:000) om totalförsvarsplikt. Den skall till
längd och innehåll motsvara den grundutbildning som en jämförbar kategori
totalförsvarspliktiga fullgör enligt lagen om totalförsvarsplikt.

3 § Antagning till grundutbildning sker efter ansökan och en särskild antag-
ningsprövning som skall motsvara mönstring enligt 2 kap. 2 och 3 §§ lagen
(1994:000) om totalförsvarsplikt.
En kvinna skall antas till grundutbildning, om hon är lika lämpad att genomgå
denna som de män vilka enligt 3 kap. lagen om totalförsvarsplikt skrivs in för
värnplikt eller för sådan civilplikt där grundutbildningen överstiger 60 dagar.

4 § Om en kvinna skall antas till grundutbildning, skall bestämmelserna i 3 kap.
5 §, 7 § och 8 § första stycket första meningen lagen (199:xxx) om
totalförsvarsplikt tillämpas beräffande henne.
Kvinnan skall underrättas om vad inskrivningen skall avse enligt 3 kap. 5 §
lagen om totalförsvarsplikt, vilka ändringar som enligt 3 kap. 9 § samma lag kan
komma att göras i beslutet och vad inskrivningen i övrigt kommer att medföra för
henne. Hon skall därefter tillfrågas om hon samtycker till inskrivning.

5 § Om kvinnan samtycker till inskrivning, skall hon skrivas in för värnplikt
eller för sådan civilplikt där grundutbildningen överstiger 60 dagar. Därefter
omfattas hon av samma bestämmelser som en man som med stöd av lagen (1994:000)
om totalförvarsplikt har skrivits in för motsvarande grundutbildning.
_____________________

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995, då lagen (1980:1021) om militär
grundutbildning för kvinnor skall upphöra att gälla. I fråga om grundutbildning
som påbörjats före ikraftträdandet gäller den äldre lagen.
3 Förslag till
Lag om disciplinansvar inom totalförsvaret, m.m.Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § Denna lag gäller för
1. totalförsvarspliktiga under den tid då de är skyldiga att fullgöra värnplikt
eller civilplikt enligt lagen (1994:000) om totalförsvarsplikt,
2. dem som genomgår utbildning för att få militär anställning i Försvarsmakten,
3. hemvärnsmän under den tid då de är tjänstgöringsskyldiga,
4. dem som genom krigsfrivilligavtal eller annat avtal åtagit sig att tjänst-
göra frivilligt i befattningar i Försvarsmaktens krigsorganisation, under den
tid då de är tjänstgöringsskyldiga,
5. anställda i utlandsstyrkan i Försvarsmakten, när de tjänstgör utomlands.

2 § Är Sverige i krig, gäller lagen även för
1. alla som, utöver vad som sägs i 1 §, är tjänstgöringsskyldiga i Försvarsmak-
ten,
2. polismän som utan att vara tjänstgöringsskyldiga i Försvarsmakten är skyl-
diga att delta i Sveriges försvar,
3. skyddsvakter och skyddsområdesvakter som förordnats med stöd av lagen
(1990:217) om skydd för samhällsviktiga anläggningar m.m.,
4. alla som annars vistas vid avdelningar av Försvarsmakten, när avdelningarna
är i fält eller verkar under liknande förhållanden,
5. medlemmar av den organiserade motståndsrörelsen.

3 § Om Sverige är i krigsfara eller om det råder sådana utomordentliga förhål-
landen som är föranledda av att det är krig utanför Sveriges gränser eller av
att Sverige har varit i krig eller krigsfara, får regeringen föreskriva att 2 §
skall tillämpas.

4 § När det inte längre föreligger sådana förhållanden som avses i 2 och 3 §§,
skall regeringen föreskriva att 2 § inte längre skall tillämpas.

5 § Lagen skall också gälla för
1. krigsfångar,
2. krigsdeltagare som har internerats vid krig under vilket Sverige är neut-
ralt,
3. utlänningar som vistas bland krigsfångar eller internerade krigsdeltagare
för att utöva sjukvård eller andlig vård.

6 § Den som lagen inte längre gäller för får med tillämpning av lagen åläggas
disciplinpåföljd och ersättningsskyldighet för förfarande under den tid då lagen
gällde för honom eller henne.
7 § Den som lagen gäller för benämns disciplinansvarig.

Disciplinansvaret

Disciplinförseelse

8 § En disciplinansvarig som uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter vad han
eller hon på grund av instruktioner, förmäns eller andra chefers order eller i
övrigt skall iaktta i tjänsten skall åläggas disciplinpåföljd för disciplinför-
seelse. I ringa fall skall någon påföljd dock inte åläggas.

9 § Disciplinpåföljd får inte åläggas någon, om han eller hon inte inom två år
efter förseelsen har underrättats enligt 26 § om vad som anförs mot honom eller
henne eller fått en anmaning enligt 21 § tredje stycket lagen (1986:765) med
instruktion för Riksdagens ombudsmän eller motsvarande bestämmelse i fråga om
Justitiekanslern.

Disciplinpåföljder

10 § Disciplinpåföljderna är varning, extratjänst, löneavdrag och utegångs-
förbud.

11 § Varning innebär att den felande erinras om att han eller hon för framtiden
skall iaktta sina skyldigheter i tjänsten.

12 § Extratjänst innebär att den felande vid högst fem tillfällen utöver den
vanliga tjänsten skall utföra handräckning eller någon annan särskild uppgift.
Vid varje tillfälle får högst fyra timmar tas i anspråk för uppgiften. Om ex-
tratjänsten inte avser annat än jour- eller beredskapstjänstgöring, får dock
tiden fram till den vanliga tjänstens början nästa dag tas i anspråk.
Extratjänsten får inte vara sådan att den inverkar skadligt på den disciplin-
ansvariges hälsa eller tjänstbarhet.

13 § Löneavdrag får bestämmas för högst trettio dagar och innebär avdrag på dag-
ersättning eller motsvarande ersättning. Om något sådant avdrag inte kan göras,
skall den felande betala ett belopp som motsvarar avdraget.
För den som erhåller dagersättning skall löneavdraget motsvara dagersättningen
utan tillägg. För övriga skall löneavdraget bestämmas till en viss andel av
lämnad ersättning. Andelen skall utgöra högst en fjärdedel av ersättningen per
dag. Avdraget får dock inte understiga ett belopp som motsvarar dagersättning
utan tillägg.

14 § Utegångsförbud innebär förbud för den som är förlagd inom ett kasernområde,
läger eller motsvarande område att under en bestämd tid, minst en och högst
femton dagar, på fritid vistas utanför det område som är upplåtet åt en viss av-
delning eller utanför en del av ett sådant område.
För den som är förlagd ombord på ett fartyg skall utegångsförbudet avse förbud
att lämna fartyget.

15 § Löneavdrag får åläggas tillsammans med utegångsförbud, om det krävs av
hänsyn till ordningen inom den verksamhet där disciplinförseelsen har begåtts.-

Åtalsanmälan m.m.

16 § Om en disciplinansvarig kan antas ha begått en disciplinförseelse och han
eller hon genom sitt förfarande skäligen kan misstänkas även ha gjort sig skyl-
dig till brott, skall han eller hon anmälas till åtal för brottet, om inte annat
följer av 17 §.

17 § Åtalsanmälan behöver inte göras i fråga om
1. brott för vilka svårare straff än böter inte föreskrivs,
2. följande brott i brottsbalken, nämligen ofredande (4 kap. 7 §), snatteri (8
kap. 2 §), egenmäktigt förfarande (8 kap. 8 §), bedrägligt beteende (9 kap. 2
§), undandräkt (10 kap. 2 §), olovligt förfogande (10 kap. 4 §), olovligt
brukande (10 kap. 7 §), svikande av försvarsplikt (18 kap. 6 §), lydnadsbrott
(21 kap. 5 §) och rymning (21 kap. 7 §).
Åtalsanmälan skall dock alltid göras, om
1. brottet riktar sig mot någon utanför den organisation där den misstänkte
tjänstgör,
2. målsäganden har förklarat att han eller hon avser att föra talan om enskilt
anspråk, eller
3. det finns skäl att anta att påföljden inte kommer att stanna vid böter.

18 § När en åtgärd har vidtagits för att åtal skall väckas mot en disciplinan-
svarig, får ett disciplinärende inte inledas eller fortsättas i fråga om det
förfarande som avses med åtgärden.

Beslutande myndigheter

19 § Frågor om disciplinförseelse eller åtalsanmälan prövas av den myndighet,
den kommun, det landsting eller den kyrkliga kommun där den disciplinansvarige
tjänstgör eller senast har tjänstgjort eller av den myndighet som regeringen
bestämmer.
I fråga om disciplinansvariga som tjänstgör eller har tjänstgjort hos ett
bolag, en förening, en samfällighet, en stiftelse eller en annan enskild, prövas
frågor om disciplinförseelse eller åtalsanmälan av den myndighet som regeringen
bestämmer.

20 § I Försvarsmakten skall ärenden som avses i 19 § prövas av chefen för det
förband eller den enhet av annat slag där den disciplinansvarige tjänstgör eller
senast har tjänstgjort, såvida chefen har lägst överstes eller kommendörs
tjänstegrad. Försvarsmakten får dock besluta, att någon annan chef vid förbandet
eller enheten som har lägst överstelöjtnants eller kommendörkaptens tjänstegrad
får pröva ärendena.

21 § En chef som avses i 20 § får överlämna åt andra chefer som tjänstgör under
honom eller henne, dock lägst en kompanichef eller motsvarande chef, att pröva
frågor om disciplinförseelse av personal som står under deras befäl, under
förutsättning att
1. förfarandet inte kan antas utgöra brott,
2. förseelsen har erkänts och
3. förseelsen inte bör medföra svårare påföljd än varning, extratjänst, eller
utegångsförbud i högst fem dagar.

22 § Ärenden som skall prövas av andra myndigheter än Försvarsmakten, av
kommuner, av landsting eller av kyrkliga kommuner där den disciplinansvarige
tjänstgör eller har tjänstgjort prövas av chefen för den organisatoriska enhet
där den disciplinansvarige tjänstgör eller har tjänstgjort eller av någon annan
chef.

23 § För att biträda de myndigheter, kommuner, landsting eller kyrkliga kommuner
som har att handlägga disciplinärenden skall det finnas auditörer.
Auditörerna skall vara jurister. De förordnas av regeringen eller av den
myndighet som regeringen bestämmer.

24 § Innan en disciplinpåföljd beslutas eller en åtalsanmälan görs i fråga om en
disciplinansvarig, skall yttrande inhämtas från auditören. Ett sådant yttrande
behövs dock inte när ärendet prövas enligt 21 § eller, under de förutsättningar
som anges i 21 §, av någon annan myndighet än Försvarsmakten, en kommun, ett
landsting eller en kyrklig kommun.
Auditören är medansvarig för de beslut som myndigheten, kommunen, landstinget
eller den kyrkliga kommunen fattar på hans eller hennes tillstyrkan.

Handläggningen av disciplinärenden

25 § Disciplinärenden skall handläggas skyndsamt.

26 § Muntligt förhör skall hållas med den disciplinansvarige. Denne skall därvid
underrättas om vad som anförs mot honom eller henne. Muntligt förhör får dock
underlåtas om sådant inte anses behövligt. Underrättelse skall då göras skrift-
ligen, varvid den disciplinansvarige skall uppmanas att yttra sig i saken.
Om det behövs, skall även anmälare och andra som kan lämna uppgifter i saken
höras muntligen eller skriftligen.
Protokoll skall föras över förhören.

27 § Vid muntligt förhör med den disciplinansvarige skall ett förhörsvittne om
möjligt vara närvarande.

28 § Om ett vittne eller en sakkunnig bör höras vid domstol eller om någon bör
föreläggas att förete en skriftlig handling eller ett föremål som bevis, skall
en ansökan om detta göras hos den tingsrätt inom vars område den person som
skall höras eller som på annat sätt berörs av åtgärden vistas. I fråga om sådana
åtgärder skall i tillämpliga delar gälla vad som föreskrivs i rättegångsbalken
om bevisupptagning utom huvudförhandling.

29 § Den disciplinansvarige skall innan ärendet avgörs få del av vad som har
kommit fram under utredningen och ges tillfälle att yttra sig över det, om det
inte är uppenbart obehövligt.

30 § Ett beslut om disciplinförseelse och åtalsanmälan skall grundas på vad som
har kommit fram under utredningen.
Av beslutet skall framgå de skäl som bestämt utgången.

31 § Den disciplinansvarige skall underrättas om beslutet och auditörens yttran-
de samt om hur man begär ändring av beslutet.
Den som meddelar beslutet bestämmer om underrättelsen skall ske muntligt, genom
vanligt brev, genom delgivning eller på något annat sätt. Underrättelsen skall
dock alltid ske skriftligt, om den som genom beslutet åläggs en dis-
ciplinförseelse begär det.

32 § Om det av särskilda skäl inte krävs någon disciplinpåföljd, får ärendet
avskrivas.

33 § Bestämmelser om rätt för Riksdagens ombudsmän och för Justitiekanslern att
göra anmälan i disciplinärenden och om handläggning av sådana ärenden finns i 6
§ lagen (1986:765) med instruktion för Riksdagens ombudsmän och i 6 § lagen
(1975:1339) om Justitiekanslerns tillsyn.

Verkställighet av disciplinpåföljd

34 § Beslut om disciplinpåföljd skall verkställas snarast möjligt efter det att
beslutet har vunnit laga kraft.
Om det behövs av hänsyn till ordningen inom den verksamhet där disciplinför-
seelsen har begåtts eller av någon annan särskild anledning, får det i beslut om
extratjänst eller utegångsförbud bestämmas att beslutet skall verkställas trots
att det inte har vunnit laga kraft.

35 § Extratjänst får inte verkställas på tjänstefria dagar. Detsamma gäller ute-
gångsförbud i högst fem dagar.
36 § Verkställigheten av extratjänst eller utegångsförbud får skjutas upp eller
avbrytas, om det finns särskilda skäl. Den dag då avbrott sker skall i sin
helhet räknas som verkställighetstid.

37 § Om flera beslut om utegångsförbud är helt eller delvis verkställbara sam-
tidigt, skall påföljderna läggas samman med varandra. Den sammanlagda verkstäl-
lighetstiden får dock inte överstiga tjugofem dagar.
Från den sammanlagda verkställighetstiden skall den tid avräknas under vilken
verkställighet redan har skett.

38 § Om den som har ålagts utegångsförbud efter överklagande blir slutligen
ålagd löneavdrag, skall avräkning ske för den tid under vilken förbudet har
verkställts. En dags utegångsförbud skall anses motsvara två dagars löneavdrag.

39 § Extratjänst bortfaller i den del den inte har verkställts innan den discip-
linansvariges tjänstgöringsskyldighet har upphört.

40 § Utegångsförbud får inte verkställas efter det att den disciplinansvariges
tjänstgöringsskyldighet har upphört.
Om utegångsförbud inte kan verkställas, skall den som har meddelat beslutet
omvandla det till löneavdrag med tillämpning av 38 § andra meningen.
Om löneavdrag inte kan göras och motsvarande belopp inte betalas, gäller om
verkställighet vad som är föreskrivet om uppbörd och indrivning av böter. Obe-
talda belopp får dock inte förvandlas till fängelse.
Löneavdrag bortfaller i den mån det inte har verkställts inom tre år från det
beslutet om disciplinpåföljd vann laga kraft.

Tvångsmedel

41 § Den som enligt särskilda föreskrifter är förman i Försvarsmakten får omhän-
derta en disciplinansvarig som tjänstgör i Försvarsmakten, om denne inom ett om-
råde eller utrymme som används av Försvarsmakten eller klädd i militär uniform
på allmän plats
1. anträffas så berusad att han eller hon inte kan ta hand om sig själv eller
annars utgör en fara för sig själv eller någon annan, eller
2. uppträder så att han eller hon stör den allmänna ordningen eller ordningen
inom Försvarsmakten eller utgör en fara för disciplinen.
Omhändertagande får inte ske, om det räcker med mindre ingripande åtgärder.

42 § Den som med stöd av 41 § har omhändertagit någon skall skyndsamt anmäla
detta till den chef som avses i 20 §. Har omhändertagandet inte redan upphört,
skall denne omedelbart pröva om det skall bestå.

43 § Har omhändertagandet föranletts av berusning, skall den omhändertagne så
snart det kan ske undersökas av läkare, om det behövs med hänsyn till den
omhändertagnes tillstånd.

44 § Den omhändertagne skall så snart som möjligt förhöras och underrättas om
anledningen till omhändertagandet.

45 § Den omhändertagne skall friges så snart det kan ske utan men för honom
eller henne själv och då det inte längre finns anledning att ha honom eller
henne omhändertagen. Frigivandet skall alltid äga rum senast åtta timmar efter
omhändertagandet, om det inte uppenbarligen ligger i den omhändertagnes eget
intresse att få stanna kvar kortare tid därutöver.

46 § Alkoholdrycker eller andra berusningsmedel som påträffas hos den som har
omhändertagits på grund av berusning, skall tas ifrån honom eller henne. Sådan
egendom skall förstöras, om inte särskilda skäl talar för att egendomen åter-
ställs efter frigivandet. Frågan om detta prövas av den chef som avses i 20 §.
Första stycket får tillämpas även i fråga om sådana injektionssprutor och
kanyler som kan användas för insprutning i människokroppen. Detsamma gäller and-
ra föremål som är särskilt ägnade att användas för missbruk av eller annan be-
fattning med narkotika.

47 § Om det finns anledning att anta att en disciplinansvarig som tjänstgör i
Försvarsmakten olovligen bär på sig föremål som tillhör Försvarsmakten eller som
den disciplinansvarige annars inte får inneha, kan han eller hon enligt förmans
beslut underkastas kroppsvisitation för eftersökande av föremålen.
För eftersökande av sådana föremål får enligt förmans beslut skåp, väskor och
annan egendom som tillhör eller disponeras av den disciplinansvarige undersökas,
om det finns anledning att anta att föremålen finns där. En sådan undersökning
får också göras stickprovsvis eller i anslutning till en större undersökning som
företas av särskilda skäl.
Åtgärder enligt första och andra styckena får vidtas endast inom ett militärt
område eller något annat område som disponeras av Försvarsmakten.

Överklagande av beslut om disciplinpåföljd

48 § En disciplinansvarig som har ålagts disciplinpåföljd av en chef som avses i
21 § får begära omprövning av beslutet hos den chef som avses i 20 §. En sådan
begäran skall göras hos denne skriftligen inom fem dagar från den dag då den
disciplinansvarige fick del av beslutet. Mot ett sådant beslut får talan inte
föras i annan ordning. En begäran som har kommit in för sent skall inte prövas.
Då ett ärende omprövas enligt första stycket, skall bestämmelserna i
24 - 32 §§ tillämpas.
49 § I ärenden om omprövning av beslut om extratjänst eller utegångsförbud får
den som omprövar beslutet, om beslutet är verkställbart, besluta att det tills
vidare inte får verkställas.

50 § Ett beslut att av en sådan chef vid Försvarsmakten som avses i 20 § eller
av en annan myndighet än Försvarsmakten, en kommun, ett landsting eller en
kyrklig kommun att ålägga någon disciplinpåföljd får av den disciplinansvarige
överklagas hos den tingsrätt inom vars domkrets det verksamhetsställe där den
disciplinansvarige tjänstgör är lokaliserat. Om verksamhetsstället inte är loka-
liserat i Sverige eller om det finns särskilda skäl, får beslutet överklagas hos
den tingsrätt som regeringen bestämmer.

51 § Beslutet överklagas genom att överklagandet skickas till den myndighet, den
kommun, det landsting eller den kyrkliga kommun som har meddelat beslutet. I
överklagandet skall klaganden ange det beslut som överklagas och den ändring i
beslutet som begärs.
Överklagandet skall ha kommit in till den myndighet som har meddelat beslutet
inom tio dagar från den dag då klaganden fick del av beslutet.
Tingsrätten skall, sedan handlingarna i ärendet överlämnats dit, pröva om över-
klagandet har kommit in i rätt tid. Ett överklagande som kommit in för sent
skall avvisas.

52 § I fråga om överklagande tillämpas lagen (1946:807) om handläggning av doms-
tolsärenden om inte annat föreskrivs i denna lag. Därvid gäller beträffande
överklagandet vad som föreskrivs om ansökan i den lagen.

53 § Tingsrätten skall vid avgörande av ärendet bestå av en lagfaren domare och
tre nämndemän. Vid handläggning i övrigt av ärendet är tingsrätten domför med en
lagfaren domare.

54 § Tingsrätten får, om det överklagade beslutet är verkställbart, förordna att
det tills vidare inte får verkställas.

55 § Tingsrättens beslut får av den disciplinansvarige eller det allmänna över-
klagas till hovrätten. Om tingsrätten har meddelat ett beslut som avses i 34 §
andra stycket eller avslagit ett yrkande om att verkställighet tills vidare inte
skall få ske, får talan mot beslutet föras särskilt.
Hovrättens beslut får inte överklagas.

56 § I tingsrätten och hovrätten förs det allmännas talan av den myndighet, den
kommun, det landsting eller den kyrkliga kommun som har meddelat beslutet.

57 § Bestämmelser om rätt för Riksdagens ombudsmän och för Justitiekanslern att
söka ändring i beslut om disciplinförseelse finns i 7 § lagen (1986:765) med in-
struktion för Riksdagens ombudsmän och i 7 § lagen (1975:1339) om Justitiekans-
lerns tillsyn. Talan skall väckas inom tre veckor från det att beslutet har
meddelats.

Handläggningen av ersättningsärenden

58 § Om materiel som har utlämnats för personligt bruk till en disciplinansvarig
går förlorad eller skadas, får en myndighet, en kommun, ett landsting eller en
kyrklig kommun besluta om ersättningsskyldighet enligt skadeståndslagen
(1972:207) för honom eller henne. Om någon åtgärd har vidtagits för att
anställa åtal mot den disciplinansvarige, får ersättningsärende inte inledas
eller fortsättas i fråga om det förfarande som avses med åtgärden.

59 § Inleds ett disciplinärende mot en disciplinansvarig och kan det förfarande
som ärendet avser föranleda ersättningsskyldighet för honom eller henne, skall
frågan om ersättningsskyldighet prövas i disciplinärendet om inte särskilda skäl
talar mot det.

60 § Bestämmelserna i 19, 20, 22 och 24 - 30 §§ skall tillämpas vid hand-
läggningen av ersättningsärenden.
Om förlusten eller skadan inte sammanlagt överstiger ett visst mindre belopp,
som regeringen bestämmer, får en chef som avses i 21 § också besluta om ersätt-
ningsskyldighet.

Överklagande av beslut om ersättningsskyldighet

61 § En disciplinansvarig som har ålagts ersättningsskyldighet av en chef som
avses i 21 § får begära omprövning av beslutet hos den chef som avses i 20 §.
Bestämmelserna i 48 § skall därvid tillämpas.

62 § Ett beslut om ersättningsskyldighet som fattats av en sådan chef i
Försvarsmakten som avses i 20 § eller av en annan myndighet än Försvarsmakten,
en kommun, ett landsting eller en kyrklig kommun får överklagas av den
disciplinansvarige hos tingsrätten. Bestämmelserna i 50-53 §§, 55 § första
stycket första meningen och andra stycket samt 56 § gäller vid sådant över-
klagande.
Om överklagandet hos tingsrätten avser endast frågan om ersättningsskyldighet,
skall dock vad som är föreskrivet om rättegången i tvistemål tillämpas. Avser
talan ett beslut om både disciplinpåföljd och ersättningsskyldighet, skall
tingsrätten, om den disciplinansvarige begär det eller det annars finns skäl för
det, handlägga frågan om ersättningsskyldighet som särskilt mål i den för tvis-
temål föreskrivna ordningen.

63 § Beslut om ersättningsskyldighet som meddelats enligt 58 § får verkställas
sedan det har vunnit laga kraft.
_______________

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995, då lagen (1986:644) om
disciplinförseelser av krigsmän, m.m. skall upphöra att gälla. Den äldre lagen
skall dock tillämpas i fråga om förseelser av krigsmän som har påbörjat sin
tjänstgöring före ikraftträdandet.
4 Förslag till
Lag om skydd för anställning vid viss tjänstgöring inom totalförsvaret m.m.

Härigenom föreskrivs följande.

Bestämmelserna i 9 kap. lagen (1994:000) om totalförsvarsplikt skall gälla även
med avseende på tjänstgöring som någon fullgör
1. åt det allmänna på grund av skyldighet i annan lag än lagen (1994:000) om
totalförsvarsplikt,
2. som reservofficer,
3. vid en krigsorganisation inom totalförsvaret på grund av frivilligt
åtagande,
4. i Försvarsmakten för att tillgodose särskilda behov av personal för
beredskapsändamål eller
5. i utlandsstyrkan i Försvarsmakten.
_______________

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

5 Förslag till
Lag om arbetsförmedlingstvång

Härigenom föreskrivs följande.

Förutsättningar för lagens tillämpnin g

1 § Om det behövs för att verksamhet som är av särskild vikt för totalförsvaret
skall kunna upprätthållas, får regeringen när det råder höjd beredskap
föreskriva att 2 - 4 §§ skall tillämpas.

Förbud mot privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft

2 § Arbetsmarknadsstyrelsen får i den omfattning som det behövs föreskriva om
förbud mot annan arbetsförmedling än den offentliga samt om inskränkning i
rätten att utöva sådan annan arbetsförmedling.

Arbetsförmedlingstvång och företrädesbestämmelser

3 § För att tillgodose behovet av arbetskraft inom en viss verksamhet får Ar-
betsmarknadsstyrelsen föreskriva om förbud för en arbetsgivare att anställa en
arbetstagare som inte anvisats av en offentlig arbetsförmedling eller med dess
medgivande (arbetsförmedlingstvång). I föreskrifterna skall anges det behov av
arbetskraft, åt vilket företräde skall lämnas (företrädesbestämmelse).
Så länge det företrädesberättigade behovet inte är fyllt, får den som förmedlar
arbete inte lämna en arbetssökande anvisning eller medgivande att ta annat
arbete inom den verksamhet för vilken arbetsförmedlingstvång gäller.

4 § Har ett avtal om anställning träffats i strid med vad som föreskrivits om
arbetsförmedlingstvång och kan anställningen inte godkännas med hänsyn till en
företrädesbestämmelse, får Arbetsmarknadsstyrelsen eller en länsarbetsnämnd vid
vite förelägga arbetstagaren att frånträda anställningen.

5 § Föreskrifterna i 3 och 4 §§ gäller inte, om
a) anställningen endast är tillfällig,
b) arbetstagaren är under sexton eller över sjuttio år,
c) parterna i ett anställningsförhållande är makar eller sambor eller om ena
parten eller hans make eller sambo är den andra partens avkomling eller styv-
eller fosterbarn eller dess avkomling eller syskon, halvsyskon eller
fostersyskon.

Straff

6 § Den som uppsåtligen bryter mot ett förbud enligt 2 § eller 3 § första
stycket första meningen skall dömas till böter eller fängelse i högst sex
månader.
_______________

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
6 Förslag till
lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs att punkt 6 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen
(1928:370) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Anvisningarna till 32 § [2]
6. Värnplikti g 6. Totalförsvarsplikti ga
tillkommande tillkommande
naturaförmåner, naturaförmåner, dagersätt-
dagersättning och tillägg ning och tillägg till
till sådan ersättning, sådan ersättning,
befattningspenning, befattningspenning,
avgångsvederlag, avgångsvederlag,
utbildningspremie, utbildningspremie,
utryckningsbidrag samt utryckningsbidrag samt
fälttraktamente skola fälttraktamente skall
icke upptagas såsom inte upptas såsom
skattepliktig intäkt. skattepliktig intäkt.
Utgående dagpenning utgör Utgående dagpenning utgör
däremot skattepliktig däremot skattepliktig
intäkt. intäkt.
Familjebidrag, vilket Familjebidrag, vilket
annorledes än såsom annorledes än såsom
näringsbidrag utgår till näringsbidrag utgår till
värnplikti g, räknas icke en totalförsvarsplikti g,
till skattepliktig räknas icke till
intäkt. Näringsbidrag skattepliktig intäkt.
utgör däremot Näringsbidrag utgör däremot
skattepliktig intäkt och skattepliktig intäkt och
hänföres till den hänföres till den för-
förvärvskälla bidraget värvskälla bidraget avser.
avser. Familjebidrag Familjebidrag anses
anses tillkomma den tillkomma den total-
värnplikti ge, även om försvarspliktige även om
bidraget utbetalas till bidraget utbetalas till
annan person. Det annan person. Det
förhållande att bidraget förhållande att bidraget
använts för bestridande använts för bestridande av
av en vid en vid inkomsttaxeringen
inkomsttaxeringen i och i och för sig avdragsgill
för sig avdragsgill utgift, t.ex. ränta eller
utgift, t.ex. ränta periodiskt understöd,
eller periodiskt skall icke föranleda, att
understöd, skall icke avdrag vägras för utgiften
föranleda, att avdrag i fråga.
vägras för utgiften i Vad ovan i första och
fråga. andra styckena sägs skall
Vad ovan i första och också tillämpas i fråga om
andra styckena sägs annan personal som
skall äga motsvarande avlönas enligt de för
tillämpnin g i fråga om totalförsvarsplikti ga
annan personal vid gällande grunderna.
försvarsmakten som
avlönas enligt de för
värnpliktiga gällande
grunder, vapenfri
tjänstepliktig,
hemvärnspersonal och
annan personal som
frivilligt fullgör
utbildning för att nå
eller bibehålla
kompetens för placering
inom totalförsvaret,
civilförsvarspliktig som
inkallats till tjänstgö-
ring enligt 12§
civilförsvarslagen
(1960:74) och annan som
avlönas enligt för
värnpliktiga eller
civilförsvarsplikti ga
gällande grunder.
Förmån av fri kost eller förmån av fri hemresa som tillkommer sådan personal
som tjänstgör i väpnad tjänst för fredsbevarande verksamhet utomlands skall inte
tas upp som skattepliktig intäkt.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

**Fotnot**
[2]Senaste lydelse enligt prop. 1993/94:234.
7 Förslag till lag om ändring i lagen (1949:345) om rätten till arbetstagares
uppfinningar

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1949:345) om rätten till arbetstagares
uppfinningar skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §[1]

Denna lag avser här i riket patenterbara uppfinningar av arbetstagare i allmän
eller enskild tjänst.

Lärare vid universitet, Lärare vid universitet,
högskolor eller andra högskolor eller andra
inrättningar som tillhöra inrättningar som tillhör
undervisningsväsendet undervisningväsendet
skola icke i denna skall inte i denna
egenskap anses såsom egenskap anses såsom ar-
arbetstagare enligt betstagare enligt denna
denna lag, dock att lag, dock att lagen
lagen äger tillämpning å skall tillämpas på sådana
sådana lärare vid lärare vid Försvarsmaktens
försvarsmaktens skolor skolor som är
och yrkesofficerare.
undervisningsanstalter
som äro officerare eller
underofficerare på aktiv
stat.
Ej heller skola Officerare på
anställnings- eller reservstat, reserv-
beställningshavare i personal,
försvarsmaktens reserver reservofficerare eller
eller på övergångs-, de som fullgör värnplikt
disponibilitets- eller eller civilplikt enligt
reservstat vid lagen (1994:000) om
försvarsmakten eller totalförsvarsplikt skall
värnpliktiga i denna inte heller i denna
egenskap anses såsom egenskap anses som
arbetstagare enligt arbetstagare enligt
denna lag. denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

**Fotnot**
[1]Senaste lydelse 1980:171.
8 Förslag till lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)

Härigenom föreskrivs att 48 § 2 mom., 50 § och anvisningarna till
48 § uppbördslagen (1953:272)[1] skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

48 § [2]

2 mom. Värnpliktig, som 2 mom. En
har ryckt in till totalförsvarsplikti g som
militärtjänstgöring och tjänstgör enligt lagen
vars (1994:000) om
skattebetalningsförmåga totalförsvarsplikt under
till följd härav har minst 60 dagar och vars
blivit nedsatt, får av skattebetalningsförmåga
skattemyndighet till följd härav har
beviljas anstånd med blivit nedsatt, får av
betalning av preliminär skattemyndighet beviljas
F-skatt, särskild anstånd med betalning av
A-skatt, kvarstående preliminär F-skatt,
skatt eller särskild A-skatt,
tillkommande skatt, som kvarstående skatt eller
skall betalas under tillkommande skatt, som
uppbördsmånad, vilken skall betalas under upp-
helt eller delvis bördsmånad, vilken helt
infaller under tiden för eller delvis infaller
militärtjänstgörin gen under tiden för
eller under tiden tjänstgöringen eller under
därefter, dock senast tiden därefter, dock
under tredje senast under tredje
kalendermånaden efter kalendermånaden efter den
den då tjänstgöringen månad då tjänstgöringen
upphör. Anståndet får avse upphör. Anståndet får avse
hela skatten eller en hela skatten eller en
del av den. del av den. Anståndstiden
Anståndstiden får får bestämmas till längst
bestämmas till längst ett ett år. Anstånd får dock
år. Anstånd får dock därutöver beviljas för tre
därutöver beviljas för kalendermånader efter den
tiden intill dess den då tjänstgöringen upphör.
värnpliktige efter
beviljad ledighet för
återgång till civil
verksamhet (hemper-
mittering) eller
hemförlovning har varit
fri från tjänstgöring tre
kalendermånader i följd.

50 §[3]

Ansökan om anstånd enligt 48 § 2 mom. skall ges in till skattemyndigheten eller
den myndighet som regeringen bestämmer.
Sådan ansökan bör av den Sådan ansökan bör göras
värnpliktige göras snarast möjligt och
snarast möjligt och senast inom en månad
senast inom en månad efter utgången av först
efter utgången av först infallande uppbördsmånad,
infallande uppbördsmånad, som anståndet skall avse.
som anståndet skall Har ansökningen inte
avse. Har ansökan inte inkommit inom tre månader
inkommit inom tre efter tjänstgöringens
månader efter militär- slut, får ansökningen inte
tjänstgörin gens slut, får prövas.
ansökningen inte prövas.
Beslut om anstånd skall skyndsamt meddelas den skatteskyldige utan kostnad för
denne.
I fråga om anstånd avseende kvarstående skatt skall bestämmelserna i 46 § 3
mom. andra och tredje styckena samt 47 § tillämpas.

Anvisningarna till 48 §

Med värnpliktig avses i
48 § 2 mom. värnpliktig,
som icke är fast anställd
vid krigsmakten, dock
att bestämmelserna i
nämnda moment icke äga
tillämpning å värnpliktig,
som är elev vid
krigsskolan eller
undergår utbildning för
vinnande av fast
anställning på aktiv stat
på marinen eller
flygvapnet, ej heller å Vad som sägs i 48 § 2 mom.
värnpliktig som jämlikt om en
27 § 1 mom. totalförsvarspliktig
värnpliktslagen fullgör skall även tillämpas på:
tjänstgöring med en
varaktighet av högst 1. officerare på
sextio dagar. reservstat, reserv-
Vad om värnpliktig i 48 §personal samt
2 mom. stadgas skall äga reservofficerare,
motsvarande tillämpning
i fråga om:
1) civilmilitär
personal på aktiv stat
eller över stat, vars
tjänstgöringsskyldighet i
fredstid är begränsad
till viss del av året;
2) personal, som lönlös 2. krigsfrivillig
kvarstår i regemente personal,
(kår), i flottan, i
kustartilleriet eller i
flygvapnet; 3. hemvärnspersonal,
3) personal, som
frivilligt överförts till
övergångs stat, så ock
personal på reservstat
eller i reserven med
undantag av reserven 4. medlemmar i en
tillhörande, från aktiv frivillig
stat pensionsavgången försvarsorganisation.
personal;
4) väg- och vattenbygg-
nadskårens personal;
5) icke värnpliktig
personal vid
sjövärnskåren;
6) vapenfri
tjänstepliktig som
inställt sig tilll
tjänstgöring enligt 5 §
första stycket lagen den
3 juni 1966 (nr 413)
om vapenfri tjänst, om
tjänstgöringen skall pågå
mer än sextio dagar,
eller som inställt sig
till tjänstgöringen
enligt 5 § andra stycket
samma lag.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

**Fotnot**
[1]Lagen omtryckt 1991:97.

[2]Senaste lydelse 1992:680.

[3]Senaste lydelse 1991:1908.
9 Förslag till lag om ändring i lagen (1957:668) om utlämning för brott

Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1957:668) om utlämning för brott skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 §[1]

För gärningar som nämns i För gärningar som nämns i
de föreskrifter i 16 de föreskrifter i 16 kap.
kap. brottsbalken som brottsbalken som avser
avser brott av krigsman brott av krigsman eller
eller i 21 kap. i 21 kap. brottsbalken
brottsbalken eller i eller i lagen (1994:000)
värnpliktslagen om totalförsvarsplikt får
(1941:967) får utlämning utlämning inte medges.
inte medges .
Vad nu sagts utgör ej hinder att, om gärningen innefattar jämväl brott för
vilket utlämning eljest må ske, utlämna personen för det brottet.

Denna lag träder i kraft 1 juli 1995.

**Fotnot**
[1]Senaste lydelse 1986:658.
10 Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 5 och 15 §§ samt 11 kap. 2 § lagen (1962:381)
om allmän försäkring[1] skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap. 5 §[2]

Den allmänna försäkringskassan skall i samband med inskrivning av en försäkrad
besluta om den försäkrades tillhörighet till sjukpenningförsäkringen. I fråga om
en försäkrad som avses i 1 § första stycket skall kassan samtidigt fastställa
den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst. Sådan fastställelse skall också
ske för försäkrad som avses i 1 § andra stycket så snart anmälan om hans
inkomstförhållanden gjorts hos kassan. Av beslutet skall framgå i vad mån den
sjukpenninggrundande inkomsten är att hänföra till anställning eller till annat
förvärvsarbete. Sjukpenningförsäkringen skall omprövas
a) när kassan fått kännedom om att den försäkrades inkomstförhållanden eller
andra omständigheter har undergått ändring av betydelse för rätten till
sjukpenning eller för sjukpenningens storlek,
b) när förtidspension eller särskild efterlevandepension enligt denna lag
beviljas den försäkrade eller redan utgående sådan pension ändras med hänsyn
till ändring i den försäkrades arbetsförmåga eller, vid särskild
efterlevandepension, förmåga eller möjlighet att bereda sig inkomst genom
arbete,
c) när delpension enligt särskild lag beviljas den försäkrade eller redan
utgående sådan pension ändras med hänsyn till ändring i den försäkrades arbets-
eller inkomstförhållanden, samt
d) när tjänstepension beviljas den försäkrade.
Ändring som avses i första stycket a skall gälla från och med den dag då
försäkringskassan fått kännedom om de ändrade omständigheterna. Om anmälan om
ändrade omständigheter görs i anslutning till en period med sjukpenning eller
annan ersättning som beräknas per dag och betalas ut av försäkringskassan, skall
ändringen i stället gälla från och med första dagen med ersättningen. Ändring
får dock inte gälla från och med en tidigare dag än den då de omständigheter som
föranlett ändringen inträffade. Ändring skall i annat fall än som avses i första
stycket a gälla från och med den dag då anledning till ändringen uppkommit.
Under tid som anges under 1 - 6 får, om inte första stycket b, c eller d är
tillämpligt, den fastställda sjukpenninggrundande inkomsten sänkas lägst till
vad den skulle ha varit närmast dessförinnan om försäkringskassan då känt till
samtliga förhållanden. Detta gäller tid då den försäkrade
1. bedriver studier, för vilka han uppbär studiehjälp, studiemedel eller
särskilt vuxenstudiestöd enligt studiestödslagen (1973:349), studiestöd enligt
lagen (1983:1030) om särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa eller bidrag enligt
förordningen (1976:536) om utbildningsbidrag för doktorander,
2. genomgår kommunal vuxenutbildning (komvux), vuxenutbildning för psykiskt
utvecklingsstörda (särvux) eller svenskundervisning för invandrare (sfi) och
uppbär timersättning för studierna,
3. är inskriven vid arbetsmarknadsinstitutet eller genomgår arbets-
marknadsutbildning som beslutats av en arbetsmarknadsmyndighet,
4. är gravid och avbryter eller inskränker sitt förvärvsarbete tidigast sex
månader före barnets födelse eller den beräknade tidpunkten härför,
5. är helt eller delvis ledig från förvärvsarbete för vård av barn, om den
försäkrade är förälder till barnet eller likställs med förälder enligt 1 §
lagen (1978:410) om rätt till ledighet för vård av barn m.m. och barnet inte har
fyllt ett år. Motsvarande gäller vid adoption av barn som ej fyllt tio år eller
vid mottagande av sådant barn i avsikt att adoptera det, om mindre än ett år har
förflutit sedan den försäkrade fick barnet i sin vård.
6. fullgör 6. fullgör annan
värnpliktstjänstgöring tjänstgöring enligt lagen
eller vapenfri tjänst (1994:000) om total-
eller genomgår militär försvarsplikt än
grundutbildning för grundutbildning som är
kvinnor. kortare än 60 dagar.
För en försäkrad som avses i tredje stycket 1 eller 3 skall försäkringskassan,
vid sjukdom under utbildningstiden, beräkna sjukpenningen på en
sjukpenninggrundande inkomst som har fastställts på grundval av enbart den
inkomst av eget arbete som den försäkrade kan antas få under denna tid. Om
därvid den sjukpenninggrundande inkomsten helt eller delvis är att hänföra till
anställning, skall årsarbetstiden beräknas på grundval av enbart det antal
arbetstimmar som den försäkrade kan antas ha ifrågavarande förvärvsarbete under
utbildningstiden.
För en försäkrad som får sådan behandling eller rehabilitering som avses i 7 b
§ eller 22 kap. 7 § och som under denna tid får livränta enligt lagen (1976:380)
om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande ersättning enligt en annan
författning skall försäkringskassan, vid sjukdom under den tid då livränta
betalas ut, beräkna sjukpenningen på en sjukpenninggrundande inkomst som har
fastställts på grundval av enbart den inkomst av eget arbete som den försäkrade
kan antas få under denna tid.
För en försäkrad som avses i 10 c § första stycket 1 eller 2 skall dock under
studieuppehåll mellan vår- och hösttermin, då den försäkrade inte uppbär
studiesocial förmån som anges i tredje stycket 1, sjukpenningen beräknas på den
sjukpenninggrundande inkomst som följer av första -tredje styckena, om
sjukpenningen blir högre än sjukpenning beräknad på den sjukpenninggrundande
inkomsten enligt fjärde stycket.
Fjärde stycket tillämpas Fjärde stycket tillämpas
även för försäkrad som även för försäkrad som avses
avses i tredje stycket i tredje stycket 6 när
6 när den försäkrade ge- den försäkrade genomgår
nomgår grundutbildning grundutbildning som är
eller därtill omedelbart längre än 60 dagar.
anslutande
repetitionsutbildnin g.

3 kap. 15 §[3]

Sjukpenning utgår ej för tid då den försäkrade
a) fullgör a) fullgör annan
värnpliktstjänstgöring tjänstgöring enligt lagen
eller vapenfri tjänst, (199x:xx) om totalför-
om tjänstgöringen inte svarsplikt än
avser grundutbildning grundutbildning som är
eller därtill omedelbart längre än 60 dagar;
anslutande
repetitionsutbildnin g;
b) är intagen i sådant hem som avses i 12 § lagen (1990:52) med särskilda
bestämmelser om vård av unga med stöd av 3 § sagda lag;
c) är häktad eller intagen i kriminalvårdsanstalt;
d) i annat fall än under b) eller c) sagts av annan orsak än sjukdom tagits om
hand på det allmännas bekostnad;
e) vistas utomlands i annat fall än då den försäkrade insjuknar medan han utför
arbete som ett led i en här i riket bedriven verksamhet eller som sjöman
anställd på svenskt handelsfartyg eller under sjukdom eller i fall som avses i 7
b § reser till utlandet med försäkringskassans medgivande.
För varje dag då en försäkrad bereds vård i ett sådant hem för vård eller
boende eller familjehem enligt socialtjänstlagen (1980:620) som ger vård och
behandling åt missbrukare av alkohol eller narkotika, skall sjukpenningen på
begäran av den som svarar för vårdkostnaden minskas med 80 kronor, dock med
högst en tredjedel av sjukpenningens belopp. Därvid skall det belopp varmed
minskning sker avrundas till närmaste lägre hela krontal. Det belopp som
sjukpenningen minskas med skall betalas ut till den på vars begäran minskningen
har gjorts.
Utan hinder av första stycket utgår sjukpenning till försäkrad som avses under
c) vid sjukdom som inträffar under tid då han får vistas utom anstalt och därvid
bereds tillfälle att förvärvsarbeta.

11 kap. 2 §[4]

Med inkomst av anställning avses lön eller annan ersättning i pengar eller
andra skattepliktiga förmåner, som en försäkrad har fått såsom arbetstagare i
allmän eller enskild tjänst .Med lön likställs kostnadsersättning som inte
enligt 10 § (1953:272) uppbördslagen undantas vid beräkning av preliminär
A-skatt.
Till sådan inkomst räknas dock inte från en och samme arbetsgivare utgiven lön
som under ett år ej uppgått till 1000 kr.
Till sådan inkomst räknas inte heller intäkt som avses i 32 § 1 mom. första
stycket h och i kommunalskattelagen (1928:370) eller sådan ersättning som anges
i 1 § första stycket 2-6 och fjärde stycket lagen (1990:659) om särskild
löneskatt på vissa förvärvsinkomster. I fråga om arbete som har utförts
utomlands bortses vid beräkningen av pensionsgrundande inkomst från sådana
lönetillägg som betingas av ökade levnadskostnader och andra särskilda
förhållanden i sysselsättningslandet. Såsom inkomst av anställning anses även
a) sjukpenning och rehabiliteringspenning enligt denna lag samt sjukpenning
enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande ersättning
som utgår enligt annan författning eller på grund av regeringens förordnande, i
den mån ersättningen träder i stället för försäkrades inkomst såsom arbetstagare
i allmän eller särskild tjänst,
b) föräldrapenningförmåner,
c) vårdbidrag enligt 9 kap. 4 §, i den mån bidraget inte är ersättning för
merkostnader,
d) dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa,
e) kontant arbetsmarknadsstöd enligt lagen (1973:371) om kontant
arbetsmarknadsstöd,
f) utbildningsbidrag under arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad
rehabilitering i form av dagpenning,
g) korttidsstudiestöd, vuxenstudiebidrag och utbildningsarvode enligt
studiestödslagen (1973:349),
h) delpension enligt lagarna (1975:380) och (1979:84) om delpensionsförsäkring,
i) dagpenning till i) dagpenning till
värnpliktiga och totalförsvarspliktiga som
vapenfria tjänstgör enligt lagen
tjänstepliktiga under (1994:000) om
repetitionsutbildning, totalförsvarsplikt och
frivilliga som genomgår andra som erhåller
utbildning under dagpenning enligt de för
krigsförbandsövning eller totalförsvarspliktiga
särskild övning inom gällande grunderna,
värnpliktsutbildningen,
läkare under
försvarsmedicinsk
tjänstgöring samt
civilförsvarspliktiga,
j) utbildningsbidrag för doktorander,
k) timersättning vid kommunal vuxenbildning (komvux), vid vuxenutbildning för
psykiskt utvecklingsstörda (särvux) och vid svenskundervisning för invandrare
(sfi),
l) livränta enligt 4 kap. lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller
motsvarande livränta som bestäms med tillämpning av sagda lag,
m) från Sveriges författarfond och konstnärsnämnden utgående bidrag som ej är
att hänföra till inkomst av annat förvärvsarbete enligt 3 §, i den mån
regeringen så förordnar,
n) statsbidrag till arbetslösa som tillskott till deras försörjning när de
startar egen rörelse,
p) ersättning enligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för
närståendevård,
q) tillfälliga förvärsinkomster av verksamhet som inte bedrivs självständigt,
r) ersättning som en allmän försäkringskassa utger enligt 20 § lagen
(1991:1047) om sjuklön.
I fråga om ersättning i pengar eller andra skattepliktiga förmåner för utfört
arbete i annan form än pension, i fråga om ersättning till idrottsutövare från
visst slag av ideell förening samt i fråga om ersättning från
vinstandelsstiftelse gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 3 kap. 2 §
andra stycket samt 2 a § tredje och fjärde styckena.
Vid beräkning av inkomst av anställning skall hänsyn tas till lön eller annan
ersättning, som den försäkrade har fått från en arbetsgivare, som är bosatt utom
riket eller är utländsk juridisk person, endast i fall då den försäkrade
sysselsatts här i riket och överenskommelse inte träffats enligt 3 kap. 2 a §
första stycket eller då han tjänstgjort som sjöman ombord på svenskt
handelsfartyg. Vad som sägs här skall inte gälla beträffande lön till svenska
medborgare, om svenska staten eller, där lönen härrör från utländsk juridisk
person, en svensk juridisk person, som äger ett bestämmande inflytande över den
utländska juridiska personen, enligt av Riksförsäkringsverket godtagen
förbindelse har att svara för tilläggspensionsavgiften.
Hänsyn skall ej heller tas till lön eller annan ersättning från främmande makts
beskickning eller lönade konsulat här i riket eller från arbetsgivare, som
tillhör sådan beskickning eller sådant konsulat och som inte är svensk
medborgare. Vad som sägs här skall inte gälla beträffande lön till svensk
medborgare eller till den som utan att vara svensk medborgare är bosatt i riket,
om en utländsk beskickning här i riket enligt av Riksförsäkringsverket godtagen
förbindelse har att svara för tilläggspensionsavgiften.
Den som åtagit sig förbindelse enligt tredje eller fjärde stycket skall anses
som arbetsgivare.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

**Fotnot**
[1]Lagen omtryckt 1982:120.

[2]Senaste lydelse 1994:46.

[3]Senaste lydelse 1992:1737.

[4]Lydelse enligt prop. 1993/94:220.
11 Förslag till lag om ändring i skadeståndslagen (1972:207)

Härigenom föreskrivs att 6 kap. 4 § skadeståndslagen (1972:207)[1] skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 §[2]

Vid tillämpning av denna lag likställes med arbetstagare
1. värnpliktig och 1. den som tjänstgör
annan som fullgör i lag enligt lagen (1994:000)
föreskriven tjänstgöring om totalförsvarsplikt
samt kvinna som genomgår och annan som fullgör i
utbildning för att få lag föreskriven
anställning som officer tjänstgöring,
vid försvarsmakten,
2. den som under utbildning vid skola eller vård i anstalt utför arbete som
till sin art liknar sådant som vanligen utföres av arbetstagare,
3. den som för annans räkning eljest utför arbete under omständigheter liknande
dem som förekommer i anställningsförhållande.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

**Fotnot**
[1]Lagen omtryckt 1975:404.

[2]Senaste lydelse 1980:1023.
12 Förslag till lag om ändring i lagen (1974:613) om handläggningen av vissa
regeringsärenden

Härigenom föreskrivs att lagen (1974:613) om handläggningen av vissa
regeringsärenden[1] skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Regeringsärende får handläggas i den ordning som anges i 7 kap. 3 § andra
meningen regeringsformen, om ärendet angår
1. föreskrifter rörande Försvarsmaktens mobilisering,
2. kommendering och placering av militär personal,
3. tjänstledighet för militär personal,
4. värnpliktigas och 4.
reservpersonals totalförsvarspliktigas,
inkallelse och reservofficerares och
tjänstgöring, reservpersonals
inkallelse och
tjänstgöring i För-
svarsmakten,
5. tillträde till 5. tillträde till
militära skyddsföremål, militära skyddsobjekt,
6. svenska örlogsbesök i utlandet samt svenska militära transport- och
övningsflygningar till utlandet,
7. tillträde till svenskt territorium av annan stats örlogsfartyg, militära
svävare eller militära luftfartyg samt av fartyg, svävare eller luftfartyg som
äges eller brukas av annan stat och nyttjas för annat än enbart affärsdrift,
8. Försvarsmaktens deltagande vid officiella cermonier och i allmännyttig
verksamhet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

**Fotnot**
[1]Senaste lydelse 1983:279.
13 Förslag till lag om ändring i lagen (1975:1339) om Justitiekanslerns tillsyn

Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1975:1339) om Justitiekanslerns tillsyn
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
7 §[1]

Har myndighet meddelat Har myndighet meddelat
beslut mot beslut mot
befattningshavare i befattningshavare i
ärende om tillämpningen ärende om tillämpningen av
av särskilda bestämmelser särskilda bestämmelser för
för offentliga tjänstemän offentliga tjänstemän i
i lag eller annan lag eller annan
författning om författning om
disciplinansvar eller disciplinansvar eller om
om avskedande eller avskedande eller
avstängning från tjänsten avstängning från tjänsten på
på grund av brottslig grund av brottslig
gärning eller gärning eller
tjänsteförseelse, får tjänsteförseelse, får
Justitiekanslern föra Justitiekanslern föra
talan vid domstol om talan vid domstol om
ändring i beslutet. ändring i beslutet.
Detsamma gäller i fråga Detsamma gäller i fråga om
om myndighets beslut i myndighets beslut i
ärende om ärende om disciplinansvar
disciplinansvar mot den mot den som tillhör hälso-
som tillhör hälso- och och sjukvårdspersonalen
sjukvårdspersonalen eller är veterinär,
eller är veterinär eller krigsman eller
krigsman samt i fråga om disciplinansvarig enligt
myndighets beslut i lagen (1994:000) om
ärende om sådan disciplinansvar inom
behörighetsfråga som totalförsvaret, m.m. samt
avses i 6 § första i fråga om myndighets
stycket. Närmare beslut i ärende om sådan
bestämmelser om sådan behörighetsfråga som avses
talan meddelas i lag i 6 § första stycket.
eller annan författning. Närmare bestämmelser om
sådan talan meddelas i
lag eller annan
författning.
Har befattningshavare enligt vad därom är föreskrivet sökt ändring vid domstol
i beslut som avses i första stycket och har beslutet tillkommit efter anmälan av
Justitiekanslern, företräder Justitiekanslern det allmänna som
befattningshavarens motpart i tvisten. Detsamma gäller, om Justitiekanslern har
sökt ändring i beslutet.
Vad i lag eller annan författning är föreskrivet om arbetsgivare skall i fråga
om tvister som avses i denna paragraf äga motsvarande tillämpning på
Justitiekanslern. Bestämmelserna i 4 kap. 7 § och 5 kap. 1 § första stycket
lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister skall dock ej tillämpas i fråga
om tvist i vilken Justitiekanslern för talan.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

**Fotnot**
[1]Senaste lydelse 1987:996.
14 Förslag till lag om ändring i lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §[1]

Denna lag gäller ersättning av staten vid personskada och tillämpas på
1. den som fullgör 1. den som tjänstgör
tjänstgöring eller enligt lagen (1994:000)
genomgår utbildning om totalförsvarsplikt
eller eller inställer sig till
inskrivningsprövning mönstring, eller annan
enligt värnpliktslagen uttagning enligt den
(1941:967), lagen lagen eller till
(1966:413) om vapenfri antagningsprövning enligt
tjänst, lagen (1994:000) om
civilförsvarslagen möjlighet för kvinnor att
(1960:74), 6 § lagen fullgöra värnplikt eller
(1981:292) om civilplikt med längre
tjänsteplikt för hälso- grundutbildning,
och sjukvårdspersonal
samt veterinärpersonal
m.m. eller lagen
(1984:272) om
skyldighet för
civilförsvarspliktiga
att tjänstgöra utanför
civilförsvaret,
2. den som medverkar i räddningstjänst eller i övning med räddningskår enligt
räddningstjänstlagen (1986:1102) eller i räddningstjänst enligt 11 kap. 1 §
andra stycket luftfartslagen (1957:297),
3. den som är intagen för vård i kriminalvårdsanstalt, i ett hem som avses i 12
§ lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, i ett hem som
avses i 22 § lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall samt den som
är häktad eller anhållen eller i annat fall är intagen eller tagen i förvar i
kriminalvårdsanstalt, häkte eller polisarrest.
Regeringen får Regeringen får föreskriva
föreskriva att lagen att lagen skall tillämpas
skall tillämpas även på även på den som i annat
den som frivilligt fall än som avses i första
deltager i verksamhet stycket frivilligt
inom totalförsvaret deltar i verksamhet inom
eller i annat fall än totalförsvaret eller i
som avses i första verksamhet för att avvärja
stycket deltager i eller begränsa skada på
verksamhet för att människor eller egendom
avvärja eller begränsa eller i miljön.
skada på människor eller
egendom eller i miljön.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

**Fotnot**
[1]Senaste lydelse 1987:996.
15 Förslag till lag om ändring i lagen (1977:266) om statlig ersättning vid
ideell skada m.m.

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1977:266) om statlig ersättning vid ideell
skada m.m.[1] skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §[2]

Den som ådrar sig skada som omfattas av lagen (1977:265) om statligt
personskadeskydd har rätt till ersättning av staten enligt denna lag.
Om skadan har ådragits Om skadan har ådragits
under ledighet eller under ledighet eller
annan fritid vid annan fritid vid
vistelse utanför vistelse utanför
förläggningsplats eller förläggningsplats eller
annan plats där annan plats där
verksamheten i fråga verksamheten i fråga
bedrivs, och skadan bedrivs, och skadan inte
inte har orsakats av har orsakats av
olycksfall vid färd till olycksfall vid färd till
eller från nämnda plats då eller från nämnda plats då
färden föranleddes av och färden föranleddes av och
stod i nära samband med stod i nära samband med
verksamheten, utges verksamheten, utges
ersättning endast till ersättning endast till
den som fullgör den som fullgör längre
tjänstgöring enligt grundutbildning än 60
värnpliktslagen dagar enligt lagen
(1941:967) eller lagen (1994:000) om
(1966:413) om vapenfri totalförsvarsplikt och
tjänst eller utbildning som har skadats under
enligt lagen tjänstgöringen.
(1980:1021) om militär
grundutbildning för
kvinnor och som har
skadats under
grundutbildning eller
därtill omedelbart
anslutande
repetitionsutbildning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

**Fotnot**
[1]Senaste lydelse av lagens rubrik 1991:469.

[2]Senaste lydelse 1991:469.
16 Förslag till lag om ändring i semesterlagen (1977:480)

Härigenom föreskrivs att 15 och 17 §§ semesterlagen (1977:480) skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

15 §[1]

Infaller under Infaller under
semesterledigheten dag semesterledigheten dag då
då arbetstagaren är arbetstagaren är oförmögen
oförmögen till arbete på till arbete på grund av
grund av sjukdom eller sjukdom eller dag som är
dag som är semesterlöne- semesterlönegrundande
grundande enligt 17 § enligt 17 § första stycket
första stycket 28 skall, 2-7 skall, om
om arbetstagaren utan arbetstagaren utan
dröjsmål begär det, sådan dröjsmål begär det, sådan
dag ej räknas som dag ej räknas som
semesterdag. semesterdag.
Semesterdagar som återstår på grund av att första stycket har tillämpats skall
utgå i ett sammanhang, om arbetstagaren ej medger annat.

17 §[2]

Frånvaro från arbetet är semseterlönegrundande, när fråga är om
1. ledighet på grund av sjukdom, i den mån frånvaron under intjänandeåret icke
överstiger 180 dagar eller om frånvaron beror på arbetsskada,
2. ledighet enligt lagen (1978:410) om rätt till ledighet för vård av barn,
m.m. dels under tid för vilken havandeskapspenning utges enligt 3 kap. 9 § lagen
(1962:381) om allmän försäkring, dels under tid för vilken föräldrapenning utges
i anledning av barns födelse eller adoption enligt 4 kap. 3 och 5 §§ samma lag,
i den mån frånvaron för varje barn, eller vid flerbarnsbörd, sammanlagt icke
överstiger 120 dagar eller för ensamstående förälder, 180 dagar, dels under tid
för vilken tillfällig föräldrapenning utges enligt 4 kap. 10, 10 a, 11 och 11 a
§§ samma lag,
3. ledighet på grund av risk för överförande av smitta, om arbetstagaren är
berättigad till ersättning enligt lagen (1989:225) om ersättning till
smittbärare, i den mån frånvaron under intjänandeåret icke överstiger 180 dagar,
4. ledighet för utbildning, som ej enligt annan lag medför rätt till
semesterlön,om arbetstagaren erhåller korttidsstudiestöd, vuxenstudiebidrag
eller utbildningsarvode enligt studiestödslagen (1973:349) eller om utbildningen
till väsentlig del avser fackliga eller med facklig verksamhet sammanhängande
frågor, i den mån frånvaron under intjänandeåret icke överstiger 180 dagar,
5. ledighet på grund av 5. ledighet på grund av
sådan i 27 § grundutbildning om högst
värnpliktslagen 60 dagar eller
(1941:967) eller med repetitionsutbildning
stöd därav föreskriven enligt lagen (1994:000)
tjänstgöring om högst 60 om totalförsvarsplikt, om
dagar, som ej är frånvaron under
beredskapsövning och ej intjänandeåret inte
heller direkt ansluter överstiger 60 dagar,
sig till
grundutbildning, eller
ledighet på grund av
motsvarande vapenfri
tjänst, i den mån
frånvaron under
intjänandeåret icke
överstiger 60 dagar,
6. ledighet på grund av
att arbetstagaren efter
det kalenderår då han
fyllt tjugotvå år fullgör
tjänstgöring i
civilförsvaret på annan
tid ändå civilförsvarsbe- 6. ledighet enligt
redskap råder eller lagen (1983:163) om rätt
beredskapsövning får till ledighet för svensk-
anordnas vid försvars- undervisning för
makten, i den mån invandrare, eller
frånvaron under 7. ledighet enligt
intjänandeåret icke över- lagen (1988:1465) om
stiger 60 dagar, ersättning och ledighet
7. ledighet enligt för närståendevård i den mån
lagen (1986:163) om rätt frånvaron under
till ledighet för intjänandeåret inte
svenskundervisning för överstiger 45 dagar.
invandrare, eller
8. ledighet enligt
lagen (1988:1465) om
ersättning och ledighet
för närståendevård i den mån
frånvaron under
intjänandeåret inte
överstiger 45 dagar.
Vid tillämpningen av första stycket 1 skall frånvaro under de första 90 dagarna
av frånvaroperiod ej i något fall anses bero på arbetsskada. Har arbetstagare av
anledning som anges i första stycket 1 varit oavbrutet frånvarande från arbetet
under två hela intjänandeår, grundar därefter infallande dag av frånvaroperioden
icke rätt till semesterlön.
I frånvaroperiod som avses i första stycket inräknas även dagar under peioden
då arbetstagaren icke skulle ha utfört arbete.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

**Fotnot**
[1]Senaste lydelse 1990:102.

[2]Lydelse enligt prop. 1993/94:220.
17 Förslag till lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160)

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 3 § arbetsmiljölagen (1977:1160)[1] skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §[2]

Vid tillämpning av 2-4 och 7-9 kap. skall med arbetstagare likställas
1. den som genomgår utbildning,
2. den som under vård i anstalt utför anvisat arbete,
3. värnpliktig och 3. den som tjänstgör
annan som fullgör i lag enligt lagen (1994:000)
föreskriven tjänstgöring om totalförsvarsplikt
eller som deltar i och annan som fullgör i
frivillig utbildning för lag föreskriven
verksamhet inom tjänstgöring eller som
totalförsvaret. deltar i frivillig
utbildning för verksamhet
inom totalförsvaret.
Elever och vårdtagare som avses i första stycket 1 och 2 skall likställas med
arbetstagare även vid tillämpning av 5 kap. 1 och 3 §§. I fråga om elever finns
dessutom särskilda bestämmelser i 6 kap. 17 och 18 §§.
I fall som avses i första och andra styckena skall vad i lagen sägs om
arbetsgivare gälla den som driver den verksamhet i vilken arbetet utförs.

_________________

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

**Fotnot**
[1]Lagen omtryckt 1991:677.

[2]Lydelse enligt prop. 1993/94:186.
18 Förslag till lag om ändring i förfogandelagen (1978:262)

Härigenom föreskrivs att 2 § förfogandelagen (1978:262) skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §

Regeringen får föreskriva att 4-6 §§ helt eller delvis skall tillämpas från
tidpunkt som regeringen bestämmer,
1. om riket är i 1. om Sverige är i
krigsfara, krigsfara,
2. om det råder sådana 2. om det råder sådana
utomordentliga utomordentliga
förhållanden som är förhållanden som är
föranledda av krig eller föranledda av att det är
av krigsfara vari riket krig utanför Sveriges
har befunnit sig och om gränser eller av att
det till följd av dessa Sverige har varit i krig
förhållanden föreligger eller krigsfara och om
knapphet eller det till följd av dessa
betydande fara för förhållanden föreligger
knapphet inom riket på knapphet eller betydande
egendom av vikt för fara för knapphet inom
totalförsvaret eller riket på egendom av vikt
folkförsörjningen, för totalförsvaret eller
folkförsörjningen
3. om det befinnes 3. om det är nödvändigt
nödvändigt att med hänsyn att med hänsyn till
till försvarsberedskapen försvarsberedskapen
inkalla värnpliktiga inkalla
till tjänstgöring med stöd totalförsvarspliktiga
av 27 § 2 mom. eller 28 § till tjänstgöring med stöd
1 mom. värnpliktslagen av 4 kap. 8 § lagen
(1941:967). (1994:000) om totalför-
svarsplikt.
Föreskrift enligt första stycket skall underställas riksdagens prövning inom en
månad från det den utfärdades eller, om riksmöte ej pågår, från början av
närmast följande riksmöte. Sker ej underställning eller godkänner riksdagen ej
föreskriften inom två månader från det underställning skedde, upphör
föreskriften att gälla.
__________________

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
19 Förslag till lag om ändring i passlagen (1978:302)

Härigenom föreskrivs att 33 § passlagen (1978:302) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

33 §

Är riket i krig eller Är riket i krig eller
krigsfara eller råder krigsfara eller råder
sådana utomordentliga sådana utomordentliga
förhållanden som är förhållanden som är
föranledda av krig eller föranledda av att det är
av krigsfara vari riket krig utanför Sveriges
har befunnit sig, får gränser eller av att
regeringen genom Sverige har varit i krig
förordning meddela före- eller krigsfara, får
skrifter om pass, som regeringen genom
begränsar rätten till förordning meddela
pass för värnpliktiga och föreskrifter om pass, som
civilförsvarspliktiga begränsar rätten till pass
eller som annars för totalförsvarspliktiga
fordras av hänsyn till som är skyldiga att
rikets försvar eller tjänstgöra enligt lagen
rikets säkerhet i övrigt. (1994:000) om
totalförsvarsplikt eller
som annars fordas av
hänsyn till rikets försvar
eller rikets säkerhet i
övrigt.

___________________

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

20 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

Härigenom föreskrivs att 7 kap. 12 § sekretesslagen (1980:100)[1] skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 kap. 12 §[2]

Sekretess gäller i Sekretess gäller i ärende
ärende om inskrivning av om inskrivning av
värnpliktig för uppgift totalförsvarspliktiga och
om enskilds personliga i ärende om antagning av
förhållanden, om det kan kvinnor till
antas att den enskilde befattningar inom
eller någon honom totalförsvaret som kräver
närstående lider men om längre grundutbildning än
uppgiften röjs. 60 dagar för uppgift om
Motvarande sekretess enskilds personliga
gäller i ärende som angår förhållanden, om det kan
antagning till antas att den enskilde
utbildning vid eller någon honom
Försvarsmakten, närstående lider men om
befrielse från uppgiften röjs.
värnpliktstjänstgöring på Motsvarande sekretess
grund av nedsättning av gäller i ärende som angår
prestationsförmågan, antagning till
särskild risk för detta utbildning vid
eller på grund av ekono- Försvarsmakten,
miska eller sociala skyldighet att tjänstgöra
skäl, anstånd med med totalförsvarsplikt
värnpliktstjänstgöring samt uppskov med och
eller vapenfri tjänst. avbrott i sådan tjänstgö-
Sekretessen gäller dock ring. Sekretessen gäller
inte beslut i ärende som dock inte beslut i ärende
avses i detta stycke. som avses i detta
Sekretess gäller inom stycke.
Försvarsmaktens Sekretess gäller inom
personalvård med av- personalvård med avseende
seende på värnpliktiga för på den som tjänstgör med
uppgift som hänför sig totalförsvarsplikt för
till psykologisk uppgift som hänför sig
undersökning och för till psykologisk
uppgift om enskilds undersökning och för upp-
personliga förhållanden gift om enskilds
hos konsulent eller personliga förhållanden
annan befattningshavare hos konsulent eller
som särskilt har till annan befattningshavare
uppgift att bistå med råd som särskilt har till
och hjälp i personliga uppgift att bistå med råd
angelägenheter, om det och hjälp i personliga
inte står klart att angelägenheter, om det
uppgiften kan röjas utan inte står klart att
att den som uppgiften uppgiften kan röjas utan
rör eller någon honom att den som uppgiften rör
närstående lider men. eller någon honom
närstående lider men.
I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst femtio år.
__________________

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995. Äldre bestämmelser gäller alltjämt i
fråga om uppgifter som hänför sig till sådana ärenden som avses i 7 kap. 12 §
sekretesslagen (1980:100) i dess lydelse före den 1 juli 1995.

**Fotnot**
[1]Lagen omtryckt 1992:1474.

[2]Lydelse enligt prop. 1993/94:165.
21 Förslag till lag om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd

Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1982:80) om anställningsskydd skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 §[1]

Avtal om tidsbegränsad anställning får träffas i följande fall:
1. Avtal för viss tid, viss säsong eller visst arbete, om det föranleds av
arbetets särskilda beskaffenhet.
2. Avtal för viss tid som avser vikariat, praktikarbete eller feriearbete.
3. Avtal för viss tid, dock sammanlagt högst tolv månader under två år, om det
föranleds av tillfällig arbetsanhopning.
4. Avtal som gäller för 4. Avtal som gäller för
tiden till dess tiden till dess
arbetstagaren skall arbetstagaren skall börja
börja sådan tjänstgöring enligt
värnpliktstjänstgöring lagen (1994:000) om
eller annan därmed totalförsvarsplikt, som
jämförlig tjänstgöring, som skall pågå mer än tre må-
skall pågå mer än tre må- nader.
nader.
5. Avtal för viss tid som avser anställning efter pensionering, om
arbetstagaren har uppnått den ålder som medför skyldighet att avgå från
anställningen med ålderspension eller, om någon sådan avgångsskyldighet inte
finns, när arbetstagaren har fyllt 67 år.

________________

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

**Fotnot**
[1]Senaste lydelse 1993:1496.
22 Förslag till lag om ändring i lagen (1986:765) med instruktion för
Riksdagens ombudsmän

Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1986:765) med instruktion för Riksdagens
ombudsmän skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 §[1]

Har myndighet meddelat Har myndighet meddelat
beslut mot beslut mot
befattningshavare i befattningshavare i
ärende om tillämpningen ärende om tillämpningen av
av särskilda bestämmelser särskilda bestämmelser för
för tjänstemän i lag eller tjänstemän i lag eller
annan författning om annan författning om
disciplinansvar eller disciplinansvar eller om
om avskedande eller avskedande eller
avstängning från tjänsten avstängning från tjänsten på
på grund av brottslig grund av brottslig
gärning eller tjänste- gärning eller tjänste-
förseelse, får ombudsman förseelse, får ombudsman
föra talan vid domstol föra talan vid domstol om
om ändring i beslutet. ändring i beslutet.
Detsamma gäller i fråga Detsamma gäller i fråga om
om myndighets beslut i myndighets beslut i
ärende om ärende om disciplinansvar
disciplinansvar mot den mot den som tillhör hälso-
som tillhör hälso- och och sjukvårdspersonalen
sjukvårdspersonalen eller är veterinär,
eller är veterinär eller krigsman eller
krigsman samt i fråga om disciplinansvarig enligt
myndighets beslut i lagen (1994:000) om
ärende om sådan behörig- disciplinansvar inom
hetsfråga som avses i 6 § totalförsvaret, m.m. samt
tredje stycket. Närmare i fråga om myndighets
bestämmelser om sådan beslut i ärende om sådan
talan meddelas i lag behörighetsfråga som avses
eller annan författning. i 6 § tredje stycket.
Närmare bestämmelser om
sådan talan meddelas i
lag eller annan
författning.
Har befattningshavare enligt vad därom är föreskrivet sökt ändring vid domstol
i beslut som avses i första stycket och har beslutet tillkommit efter anmälan av
ombudsman, företräder ombudsman det allmänna som befattningshavarens motpart i
tvisten. Detsamma gäller, om ombudsmannen har sökt ändring i beslutet.
Vad i lag eller annan författning är föreskrivet om arbetsgivare skall i fråga
om tvister som avses i denna paragraf äga motsvarande tillämpning på ombudsman.
Bestämmelserna i 4 kap. 7 § och 5 kap. 1 § första stycket lagen (1974:371) om
rättegång i arbetstvister skall dock ej tillämpas i fråga om tvist i vilken
ombudsman för talan.
___________________

Denna lag träder i kraft 1 juli 1995.

**Fotnot**
[1]Senaste lydelse 1987:995.
23 Förslag till lag om ändring i arbetsrättsliga beredskapslagen (1987:1262)

Härigenom föreskrivs i fråga om arbetsrättsliga beredskapslagen (1987:1262)[1]

dels att 10 § skall upphöra att gälla,
dels att 5 § i punkt 3 i bilagan skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 §[2]

Avtal om tidsbegränsad anställning får träffas i följande fall:
1. Avtal för viss tid, viss säsong eller visst arbete, om det behövs för att
tillgodose totalförsvarets behov av arbetskraft eller om det föranleds av
arbetets särskilda beskaffenhet.
2. Avtal för viss tid som avser vikariat, praktikarbete eller feriearbete.
3. Avtal för viss tid, dock sammanlagt högst tolv månader under två år, om det
föranleds av tillfällig arbetsanhopning.
4. Avtal som gäller för 4. Avtal som gäller för
tiden till dess tiden till dess
arbetstagaren skall börja arbetstagaren skall börja
värnpliktstjänstgöring sådan tjänstgöring enligt
eller annan därmed lagen (1994:000) om
jämförlig tjänstgöring, totalförsvarsplikt, som
som skall pågå mer än tre skall pågå mer än tre må-
månader. nader.
5. Avtal för viss tid som avser anställning efter pensionering, om
arbetstagaren har uppnått den ålder som medfört skyldighet att avgå från
anställningen med ålderspension eller, om någon sådan avgångsskyldighet inte
finns, när arbetstagaren har fyllt 65 år.

________________

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

**Fotnot**
[1]Senaste lydelse av 10 § enligt prop. 1993/94:65.

[2]Senaste lydelse 1993:1500.
24 Förslag till lag om ändring i lagen (1989:225) om ersättning till
smittbärare

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare
att 9 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 §[1]

I fråga om smittbärarpenning tillämpas följande föreskrifter i lagen (1962:381)
om allmän försäkring, nämligen
3 kap. 3 § om ersättning när förtidspension utges m.m.,
3 kap. 4 a § om minskning av ersättning,
3 kap. 6 § om anmälan av inkomstförhållanden m.m.,
3 kap. 10 § tredje stycket om tid som skall jämställas med tid för
förvärvsarbete,
3 kap. 15 § första 3 kap. 15 § första
stycket a)-d) samt stycket a)-d) samt andra
andra och tredje och tredje styckena om
styckena om ersättning ersättning vid tjänstgöring
när värnpliktstjänstgöring enligt lagen (1994:000)
fullgörs m.m., om totalförsvarsplikt,
3 kap. 16 § om arbetsgivarinträde,
3 kap. 17 § om indragning eller nedsättning av ersättning.
I fråga om den som uppbär smittbärarpennning tillämpas även föreskrifterna om
åtgärder för rehabilitering i 22 kap. 5 och 6 §§ lagen om allmän försäkring.

___________________

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

**Fotnot**
[1]Senaste lydelse 1991:1643.
25 Förslag till lag om ändring i folkbokföringslagen (1991:481)

Härigenom föreskrivs att 10 § folkbokföringslagen (1991:481) skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 §

En vistelse anses inte leda till bosättning om den föranleds enbart av
1. uppdrag som riksdagsledamot,
2. uppdrag som statsråd,
3. förordnande till ledamot i kommitté eller kommission, befattning som
politiskt tillsatt tjänsteman eller uppdrag att biträda som politiskt sakkunnig
i statsdepartement eller särskilt uppdrag av riksdagen,
4. fullgörande av 4. tjänstgöring enligt
värnplikt eller vapenfri lagen (1994:000) om
tjänsteplikt, totalförsvarsplikt,
5. vård vid en institution för sjukvård, vård av unga, kriminalvård eller vård
av missbrukare.
________________

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
26 Förslag till lag om ändring i lagen (1966:413) om vapenfri tjänst

Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1966:413) om vapenfri tjänst skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 §[1]

Vapenfria Vapenfria
tjänstepliktiga är tjänstepliktiga är
skyldiga att fullgöra skyldiga att fullgöra
grundutbildning och grundutbildning och
repetitionsutbildning. repetitionsutbildning.
Grundutbildningen skall Grundutbildningen skall
vara minst 220 och högst vara högst 320 dagar.
320 dagar. Repeti- Repetitionsutbildningen
tionsutbildningen skall skall omfatta högst fem
omfatta högst fem övningar om vardera högst
övningar om vardera högst 30 dagar eller, i fråga
30 dagar eller, i fråga om särskilda befattningar
om särskilda enligt regeringens
befattningar enligt bestämmande, högst 40
regeringens bestämmande, dagar. Den sammanlagda
högst 40 dagar. Den utbildningstiden skall
sammanlagda utbild- vara högst 380 dagar.
ningstiden skall vara
minst 355 och högst 380
dagar.
Inkallas värnpliktiga med stöd av 27 § 2 mom. eller 28 § 1 mom. värnpliktslagen
(1941:697), får även vapenfri tjänstepliktig kallas till tjänstgöring.
Tjänstgöringstiden får icke överstiga etthundraåttio dagar, om tjänstgöringen
föranleds av inkallelse av värnpliktiga med stöd av 27 § 2 mom.
värnpliktslagen.
Om tillgodoräkning av fullgjord värnpliktstjänstgöring vid beräkning av tiden
för tjänstgöring enligt denna lag och av fullgjord vapenfri tjänst vid beräkning
av tiden för värnpliktstjänstgöring meddelar regeringen bestämmelser.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995. I fråga om grundutbildning som
påbörjats före i kraftträdandet gäller äldre bestämmelser. Vapenfristyrelsen får
dock avkorta tjänstgöringstiden för den som påbörjat grundutbildning enligt de
äldre bestämmelserna, om den vapenfrie tjänstepliktige medger det.

**Fotnot**
[1]Senaste lydelse 1992:525.
27 Förslag till lag om ändring i studiestödslagen (1973:349)

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 3 § och 8 kap. 6 § studiestödslagen
(1973:349)[1] samt punkten 2 e i övergångsbestämmelserna till lagen (1988:877)
om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 kap. 3 §[2]

Studiemedel får inte beviljas för tid för vilken studiehjhälp enligt 3 kap.
eller särskilt vuxenstudiestöd enligt 7 kap. redan har beviljats.
Beviljas studerande studiehjälp eller särskilt vuxenstudiestöd för sådan tid
för vilken den studerande redan har beviljats studiemedel, får den studerande ej
uppbära studiemedlen för denna tid.
Studiemedel får ej heller beviljas eller uppbäras för tid för vilken
utbildningsbidrag under arbetsmarknadsutbildning eller utbildningsbidrag för
doktorander utgår, om ej annat följer av bestämmelse som regeringen meddelar.
Studiemedel utgår inte Studiemedel utgår inte
för tid för vilken den för tid för vilken den
studerande fullgör studerande tjänstgör
tjänstgöring enligt enligt lagen (1994:000)
värnpliktslagen om totalförsvarsplikt
(1941:967), lagen eller fullgör utbildning
(1966:413) om vapenfri till reservofficer.
tjänst,
civilförsvarslagen
(1960:74) eller lagen
(1980:1021) om militär
grundutbildning för
kvinnor eller fullgör
utbildning till
reservofficer.

8 kap 6 §[3]

Årsbeloppet får sättas ned
1. om den 1. om den
återbetalningsskyldige återbetalningsskyldige
uppbär studiehjälp, uppbär studiehjälp,
studiemedel, särskilt studiemedel, särskilt
vuxenstudiestöd, särskilt vuxenstudiestöd, särskilt
vuxenstudiestöd för vuxenstudiestöd för
arbetslösa, arbetslösa,
utbildningsbidrag under utbildningsbidrag under
arbets- arbets-
marknadsutbildning, marknadsutbildning,
utbildningsbidrag för utbildningsbidrag för
doktorander eller full- doktorander eller fullgör
gör grundutbildning en längre grundutbildning
enligt värnpliktslagen än 60 dagar enligt lagen
(1941:967), lagen (1994:000) om
(1966:413) om vapenfri totalförsvarsplikt eller
tjänst, lagen fullgör utbildning till
(1980:1021) om militär reservofficer,
grundutbildning för
kvinnor eller fullgör
utbildning till
reservofficer,
2. om den återbetalningsskyldiges inkomst under betalningsåret kan beräknas bli
väsentligt lägre än den inkomst efter vilken årsbeloppet har beräknats,
3. om den återbetalningsskyldige har överklagat den taxering som ligger till
grund för beräkningen av årsbeloppet och det med hänsyn till omständigheterna
framstår som oskäligt att låta årsbeloppet grundas på den taxeringen, eller
4. om det i något annat fall finns synnerliga skäl.
Om det finns skäl att sätta ned årsbeloppet och det kan antas att den
omständigheten som föranleder nedsättningen kommer att bestå längre än ett år,
får nedsättning ske tills vidare.

2 e[4]

Regeringen eller den Regeringen eller den
myndighet som myndighet som regeringen
regeringen bestämmer får bestämmer får i fråga om
i fråga om den som den som återbetalar
återbetalar studiestöd studiestöd enligt äldre
enligt äldre föreskrifter föreskrifter föreskriva
föreskriva att preliminär att preliminär och
och slutlig avgift inte slutlig avgift inte
skall utgå eller skall skall utgå eller skall
sättas ned för avgiftsår sättas ned för avgiftsår
under vilket den under vilket den
återbetalningsskyldige återbetalningsskyldige
studerar och uppbär studerar och uppbär
studiehjälp, studiehjälp, studiemedel,
studiemedel, särskilt särskilt vuxenstudiestöd,
vuxenstudiestöd, särskilt särskilt vuxenstudiestöd
vuxenstudiestöd för för arbetslösa,
arbetslösa, utbildningsbidrag under
utbildningsbidrag under arbetsmarknadsutbildning
arbetsmarknadsutbildning eller utbildningsbidrag
eller utbildningsbidrag för doktorander eller
för doktorander eller fullgör en längre grundut-
fullgör grundutbildning bildning än 60 dagar
enligt värnpliktslagen enligt lagen (1994:000)
(1941:967), lagen om totalförsvarsplikt
(1966:413) om vapenfri eller fullgör utbildning
tjänst, lagen till reservofficer.
(1980:1021) om militär
grundutbildning för
kvinnor eller fullgör
utbildning till
reservofficer.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

**Fotnot**
[1]Lagen omtryckt 1987:303.

[2]Senaste lydelse 1991:924.

[3]Senaste lydelse 1993:220.

[4]Till 1988:877. Senaste lydelse 1993:220.
28 Förslag till lag om ändring i lagen om utbildning för fredsbevarande
verksamhet

Härigenom föreskrivs att 3 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §[1]

Om en värnpliktig under Om en
sin grundutbildning totalförsvarspliktig som
enligt 27 § 1 mom. fullgör grundutbildning
värnpliktslagen enligt lagen (1994:000)
(1941:967) deltar i om totalförsvarsplikt
utbildning för under sin
fredsbevarande grundutbildning deltar i
verksamhet, skall han utbildning för fredsbeva-
även under denna rande verksamhet, skall
utbildning anses han eller hon även under
fullgöra denna utbildning anses
grundutbildningen. Det- fullgöra
samma skall gälla för en grundutbildningen.
kvinna som deltar i
utbildning för freds-
bevarande verksamhet
under den tid då hon
fullgör grundutbildning
enligt lagen En totalförsvarspliktig
(1980:1021) om militär som i andra fall än som
grundutbildning för sägs i första stycket
kvinnor. deltar i utbildning för
En värnpliktig som i fredsbevarande
andra fall än som sägs i verksamhet skall anses
första stycket deltar i fullgöra
utbildning för repetitionsutbildning.
fredsbevarande
verksamhet skall anses
fullgöra
repetitionsutbildning
enligt 27 § 1 mom.
värnpliktslagen.
Den som är
tjänstepliktig enligt
lagen (1981:292) om
tjänsteplikt för hälso-
och sjukvårdspersonal
samt veterinärpersonal
m.m. skall när han eller
hon deltar i sådan
utbildning för
fredsbevarande
verksamhet anses
fullgöra sådan utbildning
som sägs i 6 § den lagen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

**Fotnot**
[1]Lydelse enligt prop. 1993/94:244.
Lagrådets yttrande

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1994-06-09

Närvarande: justitierådet Per Jermsten, justitierådet Lars Å. Beckman,
regeringsrådet Sigvard Holstad.

Enligt en lagrådsremiss den 21 april 1994 (Försvarsdepartementet) har regeringen
beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till

1. lag om totalförsvarsplikt
2. lag om möjlighet för kvinnor att fullgöra värnplikt eller civilplikt med
längre grundutbildning
3. lag om disciplinansvar inom totalförsvaret, m.m.
4. lag om skydd för anställning vid viss tjänstgöring inom totalförsvaret m.m.
5. lag om arbetsförmedlingstvång
6. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)
7. lag om ändring i lagen (1949:345) om rätten till arbetstagares uppfinningar
8. lag om ändring i i uppbördslagen (1953:272)
9. lag om ändring i lagen (1957:668) om utlämning för brott
10. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring
11. lag om ändring i skadeståndslagen (1972:207)
12. lag om ändring i lagen (1974:613) om handläggningen av vissa
regeringsärenden
13. lag om ändring i lagen (1975:1339) om Justitiekanslerns tillsyn
14. lag om ändring i lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd
15. lag om ändring i lagen (1977:266) om statlig ersättning vid ideell skada
m.m.
16. lag om ändring i semesterlagen (1977:480)
17. lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160)
18. lag om ändring i förfogandelagen (1978:262)
19. lag om ändring i passlagen (1978:302)
20. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)
21. lag om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd
22. lag om ändring i lagen (1986:765) med instruktion för Riksdagens ombudsmän
23. lag om ändring i arbetsrättsliga beredskapslagen (1987:1262)
24. lag om ändring i lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare
25. lag om ändring i folkbokföringslagen (1991:481)
26. lag om ändring i lagen (1966:413) om vapenfri tjänst
27. lag om ändring i studiestödslagen (1973:349)
28. lag om ändring i lagen om utbildning för fredsbevarande verksamhet

Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Helena Lindberg.

Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:

Förslaget till lag om totalförsvarsplikt

3 kap.

1 §

I paragrafen regleras vad som skall ske om resultatet av mönstringen visar att
den totalförsvarspliktige har förutsättningar att fullgöra värnplikt eller
civilplikt. I sådant fall skall Totalförsvarets pliktverk placera honom i en
befattningsgrupp för chefer, för specialister eller för övriga samt skriva in
honom för värnplikt eller civilplikt eller i en utbildningsreserv.

Vid föredragningen inför Lagrådet har upplysts att det är avsett att den
totalförsvarspliktige allt efter omständigheterna skall placeras i en eller
flera befattningsgrupper av det slag som anges i bestämmelsen. Denna avsikt kan
inte utläsas av lagtexten. I förtydligande syfte förordar Lagrådet därför att
paragrafen ges följande lydelse:

"Om resultatet av mönstringen visar att den totalförsvarspliktige har
förutsättningar att fullgöra värnplikt eller civilplikt, skall Totalförsvarets
pliktverk placera honom i en eller flera befattningsgrupper samt skriva in honom
för värnplikt eller civilplikt eller i en utbildningsreserv.
Befattningsgrupper skall finnas för chefer, för specialister och för övriga."

12 och 13 §§

I paragraferna regleras krigsplacering av totalförsvarspliktiga. Enligt 12 §
första meningen skall en totalförsvarspliktig, som efter avslutad
grundutbildning har förvärvat tillräckliga kunskaper och färdigheter för sin
krigsuppgift, krigsplaceras i en befattning eller i en viss verksamhet som han
eller hon är lämplig för. Av 13 § följer att den totalförsvarspliktige därvid
skall, om grundutbildningen varat längre än 60 dagar, krigsplaceras i den
verksamhet där grundutbildningen fullgjordes, om det inte från totalförsvarets
synpunkt är väsentligt bättre att han eller hon krigsplaceras i annan
verksamhet. Har en totalförsvarspliktig skrivits in för civilplikt enligt 6 §,
dvs. utan någon grundutbildning, skall enligt 12 § andra meningen krigsplacering
ske i den befattning som han eller hon skall upprätthålla.

Lagrådet har inget att invända mot innehållet i bestämmelserna. Lagregleringen
skulle emellertid bli tydligare om samtliga de bestämmelser, som avser
krigsplacering efter grundutbildning, samlades i 12 § medan bestämmelserna om
krigsplacering utan föregående grundutbildning togs in i 13 §. Lagrådet förordar
därför att bestämmelserna i 13 § tas in som en ny andra mening i 12 § och att
den i remissen föreslagna andra meningen får bilda 13 §.

10 kap.

8 §

Denna paragraf innehåller föreskrifter som medger att Totalförsvarets pliktverk
under två angivna förutsättningar får besluta att en totalförsvarspliktig tills
vidare inte skall kallas till mönstring eller inkallas till värnplikt eller
civilplikt.

Av författningskommentaren framgår att de under punkterna 1 och 2 angivna
förutsättningarna för ett beslut enligt paragrafen inte är uttömmande. Såvitt
gäller första punkten hänvisas bl.a. till den praxis som har utvecklats enligt
46 § värnpliktslagen. Beträffande punkten 2 klargörs vidare att det är fråga om
det särskilda undantag som sedan länge gäller för medlemmar i sekten Jehovas
vittnen.

Med hänsyn till det anförda förordar Lagrådet att lagtexten kompletteras på så
sätt att det klart anges att det är fråga om en tillämpning "i särskilda fall".
Detta kan lämpligen ske genom att de nyss citerade orden skjuts in mellan orden
"får" och "besluta" i början på paragrafen. Vidtas den ändringen synes det inte
längre vara nödvändigt att under punkten 2 ge regeringen ett särskilt
bemyndigande att bestämma vilket eller vilka religiösa samfund som det skall
vara fråga om. Punkten kan då lämpligen ges följande lydelse:

"2. med hänvisning till sin anslutning till visst religiöst samfund förklarar
att han eller hon inte kommer att fullgöra vare sig värnplikt eller civil-
plikt.".

11 kap.

1 §

Paragrafens andra stycke innehåller bl.a. bestämmelser om inskrivningsnämnds
sammansättning. Där anges att det för "varje landsting eller kommun", som hör
till inskrivningsnämndens verksamhetsområde, skall väljas minst en ledamot.

För undvikande av missförstånd angående vad som i detta sammanhang avses med
"kommun" förordar Lagrådet att ifrågavarande mening i förslaget ges följande
lydelse:

"För varje landsting, eller kommun som inte ingår i ett landsting, inom
inskrivningsnämndens verksamhetsområde skall minst en ledamot väljas".

Förslaget till lag om möjlighet för kvinnor att fullgöra värnplikt eller
civilplikt med längre grundutbildning.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna

I första meningen föreskrivs att lagen träder i kraft den 1 juli 1995, då lagen
(1980:1021) om militär grundutbildning för kvinnor skall upphöra att gälla.
Enligt andra meningen gäller den äldre lagen i fråga om grundutbildning som
påbörjats före ikraftträdandet.

Enligt Lagrådets mening talar starka skäl för att den äldre lagen skall gälla
för envar som antagits till grundutbildning före den nya lagens ikraftträdande
oavsett om sökanden vid ikrafträdandet hunnit påbörja grundutbildningen eller
ej. Mot den bakgrunden förordar Lagrådet att bestämmelsernas andra mening ges
följande lydelse:

"För den som antagits till grundutbildning före ikraftträdandet gäller den äldre
lagen."

Förslaget till lag om disciplinansvar inom totalförsvaret, m.m.

22 §

I paragrafen regleras frågan vem som fattar beslut i ett disciplinärende som
skall prövas av någon annan instans än Försvarsmakten. Ett sådant ärende prövas
enligt paragrafen av chefen för den organisatoriska enhet där den
disciplinansvarige tjänstgör eller har tjänstgjort eller av "någon annan chef".
Som bestämmelsen är avfattad kan prövningen göras av vilken chef som helst hos
den aktuella myndigheten. Uppenbarligen är en sådan ordning inte avsedd.
Lagrådet förordar mot den bakgrunden att ordet "högre" skjuts in mellan orden
"annan" och "chef".

39 §

I paragrafen föreskrivs att extratjänst bortfaller i den del som inte har
verkställts innan den disciplinansvariges tjänstgöringsskyldighet har upphört.
Bestämmelsen har förts över från 37 § i gällande lag med den ändringen att
krigsman ersatts av disciplinansvarig. Ändringen är föranledd av att den nya
lagen omfattar alla totalförsvarspliktiga.

En disciplinansvarigs tjänstgöring kan avbrytas utan att tjänstgörings-
skyldigheten därför upphör. Hur paragrafen i ett sådant fall skall tolkas berörs
inte i författningskommentaren. Inte heller ger förarbetena till nu gällande
bestämmelse någon vägledning för tolkningen. Bestämmelsen har emellertid kommit
att i praxis tillämpas så att extratjänst, som inte har verkställts före
avbrottet, bortfaller. Enligt Lagrådets mening måste detta anses vara en rimlig
tillämpning av bestämmelsen. Avsikten kan knappast ha varit att en
disciplinansvarig vid en förnyad tjänstgöring skall behöva verkställa en före
avbrottet ålagd extratjänst. För att misstag skall undvikas bör emellertid
lagtexten nu förtydligas.

Mot bakgrund av det anförda föreslår Lagrådet att paragrafen ges följande
lydelse:

"Extratjänst bortfaller i den del den inte har verkställts innan den dis-
ciplinansvariges pågående tjänstgöring har upphört."

40 §

I förtydligande syfte bör ordet "tjänstgöringsskyldighet" i första stycket bytas
ut mot "pågående tjänstgöring" (jfr föregående paragraf).

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

I andra meningen föreslås här en ordning som innebär att lagen (1986:644) om
disciplinförseelser av krigsmän, m.m. efter den nya lagens ikraftträdande
fortfarande skall tillämpas i fråga om förseelser av krigsmän som "har påbörjat
sin tjänstgöring före ikraftträdandet".

Enligt Lagrådets mening framstår den sålunda förordade övergångsregleringen som
onödigt långtgående. Det borde vara tillräckligt med en föreskrift som anger att
den upphävda lagen skall tillämpas beträffande förseelser som begåtts eller
förhållanden som inträffat före ikraftträdandet.

Förslaget till lag om arbetsförmedlingstvång

Till lagen har förts över de bestämmelser i lagen om allmän tjänsteplikt som
inte har tagits in i lagen om totalförsvarsplikt. Genom den nya lagen om
arbetsförmedlingstvång ges regeringen bemyndigande att under höjd beredskap
meddela föreskrifter om inskränkningar i rätten att bedriva arbetsförmedling.

Vid sin granskning av förslaget har Lagrådet konstaterat att bestämmelserna i
flera fall ändrats i sakligt hänseende utan att detta föranlett några
författningskommentarer. Sålunda har bestämmelsen om att regeringens föreskrift
om lagens tillämpning vid höjd beredskap skall underställas riksdagens prövning
fått utgå. Vidare har länsarbetsnämndens rätt att medge undantag från en
företrädesbestämmelses tillämpning slopats. Ytterligare kan nämnas att den
särskilda straffskalan för grovt brott avskaffats och att den i stället
föreslagits skola tillämpas på alla brott oavsett svårhetsgrad.

Enligt Lagrådets mening bör vid det fortsatta arbetet med en proposition i ämnet
författningskommentaren kompletteras med en redogörelse för de sakliga
ändringarna och vilka skäl som föranlett dessa.

Förslaget till lag om ändring i förfogandelagen (1978:262)

Här föreslagna ändringar har inte kommenterats på annat sätt än att det är fråga
om "tekniska anpassningar till lagen om totalförsvarsplikt och lagen om
möjlighet för kvinnor att fullgöra värnplikt eller civilplikt med längre
grundutbildning."

Vad gäller punkten 3 i den aktuella paragrafen torde förslaget dock innebära en
materiell ändring genom att det inte innehåller någon motsvarighet till den
nuvarande hänvisningen till 28 § 1 mom värnpliktslagen (1941:967), dvs. angående
krigstjänstgöring under höjd beredskap (jfr. 4 kap. 7 § i förslaget).

Övriga lagförslag

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.
FÖRSVARSDEPARTEMENTET

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 16 juni 1994

Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Westerberg,
Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik, Björck,
Davidson, Odell, Lundgren, Unckel, P. Westerberg, Ask

Föredragande: Anders Björck

Regeringen beslutar proposition 1994/95:6 Totalförsvarsplikt.

Rättsdatablad

Författningsrubrik Bestämmelser som Celexnummer för
inför, ändrar, upp- bakomliggande EG-
häver eller regler
upprepar ett
normgivningsbe-
myndigande

Lag (1994:000) om 6 kap. 1 §
totalförsvarsplikt

Lag (1994:000) om
disciplinansvar 3 §
inom
totalförsvaret,
m.m.
1, 2, 3 §§
Lag (1994:000) om
arbetsförmedlingstvång
2 §
Lag om ändring i
förfogandelagen
(1978:262)