Prop.
1994/95:40
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 27 oktober 1994
Ingvar Carlsson
Göran Persson
(Finansdepartementet)
I propositionen redovisar regeringen förslag till principer för budgetering,
redovisning och revision av de medel som Sverige betalar till respektive
mottar från EU. Regeringen redovisar även en bedömning av budget-
effekterna av medlemskap i Europeiska unionen. Regeringen begär i
propositionen anslag för att täcka vissa ytterligare utgifter som uppstår
under budgetåret 1994/95 med anledning av medlemskapet i EU.
Regeringen lämnar i samband med detta ett förslag till principer för
finansiering av avgiften till EG:s budget. I propositionen föreslås
härutöver riksdagen bemyndiga regeringen att teckna en andel i Europeis-
ka investeringsbankens grundkapital till ett värde av 2 026 miljoner ecu
samt att därvid göra de inbetalningar och garantiåtaganden som följer av
medlemskapet i banken.
1 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 40
Innehållsförteckning
Prop. 1994/95:40
|
Förslag till riksdagsbeslut |
4 |
|
Ärendet och dess beredning |
5 |
|
EU:s finansiella instrument Institutionella ramar Gemenskapsbudgeten 3.2.1 Gemenskapbudgetens innehåll och struktur 3.2.2 Gemenskapsbudgetens egna resurser 3.2.3 Beslutsprocess för gemenskapsbudgeten |
5 5 6 7 8 10 |
|
Redovisning av betalningar till och från EU över |
11 |
|
Budgetåtagande inom EU |
13 |
|
Budgeteffekterna av ett svenskt medlemskap i Europeiska unionen Beskrivning av budgeteffekterna Beräkning för budgetåren 1994/95 och 1995/96 Osäkerhetsfaktorer i beräkningen |
14 14 16 16 |
|
Den svenska avgiften till gemenskapsbudgeten |
17 17 19 |
|
Kapitalinsats i Europeiska investeringsbanken Inledning Den svenska kapitalinsatsen Godkännande av teckning av kapitalandel |
20 20 21 23 |
|
Finansiering |
24 |
10 Stöd och bidrag till Sverige från gemenskapsbudgeten
10.1 Inledning
10.2 Generella utgångspunkter
10.2.1 Ansvar för administration och kontroll
10.2.2 Budgetering och redovisning på statsbudgeten
10.2.3 Betalningar från EG och vidare till
bidragsmottagaren
10.3 Jordbruksfonden
10.3.1 Inledning
10.3.2 Garantisektionen
10.3.3 Utvecklingssektionen
10.4 Strukturfonderna
10.4.1 Inledning
10.4.2 Programarbete och ansvarsfördelning
10.4.3 Bidragsvillkor och medelshantering m.m.
10.5 Forskning och utveckling
10.5.1 Inledning
10.5.2 Medelshantering m.m.
26 Prop. 1994/95:40
26
26
26
27
28
29
29
29
30
30
30
31
33
34
34
34
11 Kontroll och revision av EU-medel 36
11.1 Svensk profilfråga 36
11.2 Revision och kontroll utförd av EU 36
11.2.1 Revisionsrätten 36
11.2.2 Kommissionen 37
11.2.3 Åtgärder från svensk sida 37
11.3 Nationell kontroll och revision 38
11.3.1 Medlemslandets åtagande 38
11.3.2 Myndigheternas ansvar för en god intern
kontroll 38
11.3.3 Konsekvenser för den statliga revisionen 41
11.4 Insatser för att indentifiera och beivra bedrägeri
mot EG:s budget 41
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde
den 27 oktober 1994 43
1 * Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 40
Rättelse: S. 4 rad 8,14 och 18 nya belopp Rad 25 Tillkommit: 1995 Rad 40 Tillkommit:
finansiering Rad 41 Tillkommit: 9
Prop. 1994/95:40
Regeringen föreslår att riksdagen
1. antar regeringens förslag att utgifter till och inkomster från EU skall
bruttoredovisas över statsbudgeten och budgeteras, redovisas och
revideras i enlighet med regelverket för statliga medel,
2. till Avgiften till gemenskapsbudgeten: Tullar under sjunde huvudtiteln
på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1994/95 anvisar ett
förslagsanlag på 2 250 000 000 kronor,
3. till Avgiften till gemenskapsbudgeten: Jordbruks- och sockeravgifter
under sjunde huvudtiteln på tilläggsbudget till statsbudgeten för
budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanlag på 700 000 000 kronor,
4. till Avgiften till gemenskapsbudgeten: Mervärdesskattebaserad avgift
under sjunde huvudtiteln på tilläggsbudget till statsbudgeten för
budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanlag på 4 100 000 000
kronor,
5. till Avgiften till gemenskapsbudgeten: Avgift baserad på brutto-
nationalinkomsten under sjunde huvudtiteln på tilläggsbudget till
statsbudgeten för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanlag på
2 900 000 000 kronor,
6. under en ny inkomsttitel på statsbudgeten, Återbetalning avseende
avgiften till gemenskapsbudgeten, för budgetåret 1994/95 beräknar
2 200 000 000 kronor,
7. bemyndigar regeringen att godkänna de åtaganden med betalnings-
utfall efter budgetåret 1994/95 som följer av de bentyndiganden som
lämnas i EG-budgeten 1995,
8. bemyndigar regeringen att teckna en andel om 2 026 000 000 ecu i
Europeiska investeringsbankens kapital och därvid göra garanti-
åtaganden i fråga om den del för vilken betalning kan påfordras,
9. bemyndigar regeringen att till Europeiska investeringsbanken betala
in dels ett belopp till bankens grundkapital motsvarande 151 983 002
ecu, dels ett belopp motsvarande 3,51736111 procent av reserverna
och avsättningarna i bankens balansräkning per 31 december året
före anslutningen,
10. till Bidrag till kapitalet i Europeiska investeringsbanken under sjunde
huvudtiteln på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1994/95
anvisar ett förslagsanslag på 950 000 000 kronor,
11. bemyndigar regeringen att för räntekostnader, föranledda av
förskotterade utbetalningar av stöd från EG, besluta om en anslags-
kredit som överstiger 7 procent av anslagsbeloppets storlek, samt
12. godkänner principerna för verksamhetsansvar, finansiering, anslags-
konstruktioner och betalningsförmedling (avsnitten 7, 9 och 10).
Prop. 1994/95:40
Sveriges förhandlingar om medlemskap i Europeiska unionen (EU)
avslutades i april i år. Regeringen har i proposition 1994/95:19 föreslagit
riksdagen att godkänna det anslutningsfördrag som utgör resultatet av
förhandlingarna. Svenska folket kommer i en folkomröstning den 13
november 1994 att ta ställning till om Sverige skall inträda som medlem
i unionen eller inte.
I propositionen om Sveriges medlemskap i EU (1994/95:19) anger
regeringen bl. a. sin avsikt att återkomma till riksdagen med en redo-
visning av budgeteffekterna av ett EU-medlemskap.
I föreliggande proposition redovisar regeringen en bedömning av
medlemskapets direkta effekter för statsbudgeten. Regeringen begär också
anslag för att täcka de ytterligare utgifter som uppstår under budgetåret
1994/95. Regeringen lämnar i samband med detta ett förslag till principer
för finansiering av avgiften till EG:s budget.
Regeringen redovisar också sin avsikt att säkerställa att budgetering,
redovisning och revision av de medel som Sverige vid medlemskap
betalar till respektive mottar från EU svarar mot dels de åtaganden som
Sverige gör genom EG:s regelverk, dels de krav som ställs från
statsmakterna i fråga om statliga medel.
Regeringens bedömning: EU:s viktigaste finansiella instrument för
gemensam politik utgörs av EG-budgeten. Institutionerna Europeiska
investeringsbanken, Europeiska kol- och stålgemenskapen samt
Lomékonventionerna disponerar egna, fristående finansiella in-
strument.
I enlighet med Maastricht-fördraget består den Europeiska unionen, inom
en gemensam konstitutionell ram, av tre olika delar (pelare) med olika
institutionella förutsättningar och instrument för politiken.
Den första pelaren utgörs av den före detta Europeiska ekonomiska
gemenskapen, numera Europeiska gemenskapen (EG), samt den monetära
unionen. Den andra pelaren utgörs av den gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitiken (GUSP) och den tredje av det inrikespolitiska
samarbetet.
Samarbetet inom den första pelaren har överstatlig karaktär, medan Prop. 1994/95:40
samarbetet i övriga pelare är av mellanstatlig karaktär. Detta påverkar
institutionernas befogenheter inom de olika pelarna, men också i viss
utsträckning valet av finansiella instrument för den gemensamma
politiken.
Från gemenskapsbudgeten (EG-budgeten) finansieras i dag huvud-
sakligen åtgärder inom den första pelaren samt merkostnaderna för EU:s
institutioner av att administrera arbetet inom de andra pelarna. Finansi-
eringen av det operativa kostnaderna för samarbetet inom dessa pelare är
inte entydigt utklarad.
Utöver gemenskapsbudgeten finns tre andra finansiella instrument,
inom ramen för fristående institutioner. Dessa institutioner är Europeiska
investeringsbanken (EIB), Lomékonventionerna och Europeiska kol- och
stålgemenskapen (EKSG).
EIB är en fristående institution inom Europeiska unionen, upprättad i
enlighet med Romfördraget. EIB:s utlåning finansieras i huvudsak genom
upplåning på marknaden. Sveriges åtaganden i och med medlemskapet
beskrivs i avsnitt 8 i denna proposition.
Europeiska utvecklingsfonden (EDF) utgör en fristående finansiell
ordning inom ramen för Lomékonventionerna, bestående av fleråriga
ramavtal som finansieras direkt genom bidrag från medlemsländernas
biståndsbudgetar. Den fjärde Lomékonventionen trädde i kraft år 1990
och löper under en period av tio år. För den första femårsperioden
disponerar EG resurser inom ramen för EDF VII. Under 1994/95
genomförs förhandlingar om EDF VIII, som kommer att finansiera den
andra hälften av Lomé IV. Sverige kommer inte att delta i det nuvarande
sjunde avtalet, utan först i det åttonde, som avses träda i kraft 1996. EDF
behandlas närmare i regeringens proposition 1994/95:19.
EKSG tillkom genom det s.k. Parisfördraget 1951. Verksamheten
finansieras från en egen budget baserad på avgifter från kol- och
stålföretagen. Parisfördragets giltighetstid går ut år 2002. Ett nytt avtal
föväntas inte. Svenska staten skall 1995 och 1996 bidra till EKSG:s
fonder med totalt ca 150 miljoner kronor. Avgiften utgör ett engångs-
bidrag till EKSG:s fonder för omstrukturering. Regeringen har för avsikt
att återkomma till riksdagen vad gäller det svenska åtagandet gentemot
EKSG.
Gemenskapens allmänna budget, eller EG-budgeten, skall hantera
samtliga inkomster och utgifter som EU enligt Romfördraget har eller
kan ha inom den Europeiska gemenskapen. De grundläggande reglerna
återfinns i artiklarna 199-209 i Romfördraget med ändringar enligt
Maastrichtfördraget. I dessa artiklar regleras principerna för budgetens
innehåll, struktur, finansiering, genomförande och revision.
De huvudsakliga sekundära rättsakterna är följande: rådets beslut
88/376, rådets förordning nr 1552/89, rådets förordning nr 1553/89,
rådets direktiv 89/130, rådets beslut 88/377, rådets förordning nr 165/74,
rådets förordning nr 3308/80, finansförordningen (OJ L 356 31.12.77 p. 1
med ändringar), kommissionens förordning den 11 december 1986 samt
en gemensam deklaration från parlamentet, rådet och kommissionen
angående förbättringar av budgetprocessen (OJ C 194 28.07.82 p. 1)
Rådets beslut 88/376 reglerar budgetens utgiftsnivå och finansiering
samt definierar EG:s egna resurser och den reduktion som Storbritannien
erhåller inklusive fördelningen av kostnadsansvaret för denna. Rådets
förordning 1552/89 vidareutvecklar hur rådets beslut 88/376 skall
implementeras. I rådets förordning 1553/89 anges vilka åtgärder som
medlemsländerna är skyldiga att vidta för att säkerställa korrekt uppbörd
av de egna resurser som härrör från mervärdesskatten. Rådets direktiv
89/130 anger hur bruttonationalinkomsten (BNI) skall beräknas när den
används som bas för beräkning av medlemslandets BNI-avgift. Regler
och befogenheter för kommissionens utsända revisorer för kontroll av
medlemsländernas avgifter anges i rådets förordning nr 165/74. Rådets
beslut 88/377 behandlar budgetdisciplin.
Flera av rättsakterna på budgetområdet är för närvarande föremål för
översyn, bl a för att införliva resultatet av budgetöverenskommelsen vid
Europeiska rådets möte i Edinburgh i december 1992.
Prop. 1994/95:40
EG-budgeten upprättas i ecu och avser endast ett budgetår. Budgetåret
omfattar perioden 1 januari till 31 december.
Gemenskapsbudgeten måste balanseras. Den finansieras genom avgifter
från medlemsländerna, de s.k. egna resurserna. Finansieringen avser
budgetens utgifter i sin helhet och är alltså inte riktad mot vissa
utgiftsslag. Budgetens inkomster utgörs härutöver främst av räntor och
överskott.
Budgeten består av inkomstberäkning och fem institutionsbilagor.
Bilagorna avser parlamentet (bilaga 1), rådet (bilaga 2), kommissionen
(bilaga 3), domstolen (bilaga 4) samt revisionsrätten (bilaga 5). I
kommissionens bilaga budgeteras såväl förvaltningsanslag som sakanslag,
i övriga bilagor enbart förvaltningsanslag. Kommissionens bilaga är
uppdelad i två delar där A-delen avser förvaltningsutgifterna och B-delen
verksamhetsutgifter. Varje bilaga är indelad i huvudtitlar, kapitel, anslag
och (i förekommande fäll) anslagsposter.
Budgeten har två olika anslagstyper som benämns differentierade och
icke-differentierade. De differentierade anslagen används för verksam-
heter som styrs av fleråriga program. De kan kombineras med be-
myndiganden, dvs. medgivande att ingå civilrättsligt bindande avtal för
en period som sträcker sig längre än budgetåret, och kan därmed
användas för åtgärder som avser flera år. Detta innebär att budgetutrym-
met följande budgetår i viss mån intecknas. De icke-differentierade
1** Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 40
anslagen används för övriga verksamheter. För differentierade anslag Prop. 1994/95:40
skall alltid en preliminär redovisning av anslagsbehov följande budgetår
lämnas. Bemyndiganden budgeteras och presenteras i budgeten på samma
sätt som anslag. Under varje anslag redovisas också bemyndigande-
kvoten, dvs. förhållandet mellan bemyndiganden och anslagsmedel och
måttet på graden av uppbindning för följande år. I den mån budgeterade
resurser inte ianspråktagits under budgetåret måste i princip ny prövning
och resurstilldelning ske såväl för differentierade som för icke-differen-
tierade anslag. Det finns dock vissa möjligheter att föra över resurser till
följande budgetår.
Ett annat sätt att beskriva andelen uppbundna utgifter är indelningen i
obligatoriska respektive icke-obligatoriska utgifter. Med obligatoriska
utgifter avses de åtaganden som direkt följer av regelverket. Denna
uppdelning ligger till grund för fördelningen av beslutskompetens mellan
rådet och parlamentet.
EG-budgetens omslutning är för 1994 drygt 70 miljarder ecu (runt 630
miljarder kronor), budgetförslaget för 1995, avseende de nuvarande tolv
medlemsländerna, uppgår till drygt 72 miljarder ecu (runt 650 miljarder
kronor) De största utgiftsposterna är jordbruks-politiken (ca 58 procent)
och regionalpolitiken (ca 26 procent). Andra större utgiftsposter är
forskning och utveckling (ca 4 procent) samt administration (ca 5
procent).
De egna resurserna definieras i rådets beslut 88/376, artikel 2. Där sägs
att EG-budgetens egna resurser skall utgöras av fyra komponenter,
nämligen jordbruksavgifter, tullar, momsbasavgift och en BNI-avgift.
Tullarna avser samtliga tariffära och andra tullar som tas ut vid handel
med icke-medlemsländer och tullar på produkter. För såväl jordbruks-
avgifterna som tullarna gäller att medlemslandet för behålla 10 procent
av intäkterna för att täcka egna uppbörds- och administrationskostnader.
Jordbruksavgifterna skall avse alla typer av avgifter eller tillägg som
inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken (CAP) samt den
gemensamma sockermarknaden tas ut vid handeln med icke-medlems-
länder (tredje land).
Momsbasavgiften tas ut som en enhetlig procentuell avgift på med-
lemslandets mervärdesskattebas. Den enhetliga skattebasen fastställs med
utgångspunkt i bruttointäkterna för mervärdesskatt i statens redovisnings-
system. Mervärdesskatteintäkter som redovisas utanför ordinarie redo-
visningssystem skall adderas till den ursprungliga bruttointäkten (för
svensk del gäller detta statliga myndigheters ingående skatt). Till den del
företag med en omsättning under 10 000 ecu omsätter varor och tjänster
till icke skattskyldiga skall den dit hörande skatteintäkten tas bort från
den ursprungliga bruttoredovisningen av mervärdesskatten.
I de fäll medlemslandet har mera än en skattesats (inklusive noll-
skattesats) skall mervärdesskattebasen beräknas för var och en av dessa.
Utifrån denna beräkning skall en vägd genomsnittlig skattesats (WAR) Prop. 1994/95:40
lästställas. Den vägda genomsnittliga skattesatsen används för att
fastställa vad som benämns den intermediära mervärdesskattebasen. Det
sista steget i kalkylen är att den intermediära skattebasen justeras med ett
antal olika negativa och positiva korrigeringar till följd av effekter av
vissa valmöjligheter som sjätte mervärdesskattedirektivet ger medlems-
länderna vad gäller utformningen av interna mervärdesskattesystem.
BNI-avgiften utgår i procent av medlemsländernas BNI till marknad-
spriser för aktuellt budgetår. Procentsatsen är enhetlig och fastställs i
EG:s budgetprocess för att täcka återstående finansieringsbehov sedan
jordbruksavgifter, tullar och momsbasavgift fastställts. Procentsatsen
fästställs i förhållande till summan av samtliga medlemsländers BNI.
BNI-avgiften budgeteras i enlighet med en prognos för BNI, med
korrigeringar i efterhand.
Kommissionen har rätt att kontrollera att medlemsländernas inbetal-
ningar av egna resurser överensstämmer med regelverket och att de är
korrekt beräknade. Kommissionen bevakar också att medlemsländerna har
tillräckliga uppbördssystem. Ursprunget för benämningen egna resurser
är det faktum att medlemsländerna genom tullunionen överlät tullintäkter
från handeln med icke-medlemsländer till gemenskapen.
Medlemsländerna är skyldiga att bidra med egna resurser i den ut-
sträckning som krävs för att finansiera budgeten. Åtagandet begränsas
genom det beslutade utgiftstaket. Regelverksändringar som avser de egna
resurserna kräver enhällighet i rådet och ratifikation i medlemsländerna.
Vid Europeiska rådets möte i Edinburgh i december 1992 beslutades
en finansiell ram för perioden 1993-1999. Denna ram fastställer dels
budgetens totala volymutveckling, dels utvecklingen för de egna
resurserna och vart och ett av utgiftsområdena. Taket på övergripande
nivå är fästställt i förhållande till gemenskapens samlade BNI. Beslutet
innebär att budgeten under perioden ökar från 1,20 procent av BNI 1993
till 1,27 procent 1999. För budgetåren 1995 och 1996 har taket fästställts
till 1,21 procent respektive 1,22 procent av BNI. Det årliga budgetför-
slaget måste alltså rymmas i dessa ramar. Det är dock inte självklart att
hela utrymmet skall ianspråktas.
Eftersom Europeiska rådet inte är en lagstiftande församling måste
beslutet omvandlas till gemenskapsrätt av EU-rådet och ratificeras av
medlemsländerna. Denna process pågår för närvarande. Regeringen har
för avsikt att återkomma till riksdagen med förslag till ratifikation av
detta beslut.
Tullar och införselavgifter svarar idag för ca 20 procent av budgetens
inkomster. Till följd av GATT-avtalet kommer andelen successivt att
minska. Avgiften beräknad på momsbasen regleras genom en högst-
sättning av uttaget. BNI-avgiften används för att täcka ökade utgifter.
BNI-uttaget beräknas följaktligen som en restpost, dvs. man räknar ut hur
stor andel av BNI som måste tas ut för att utgifterna skall täckas. Taket
för uttag av egna resurser får dock inte överskridas.
Principerna för fördelningen mellan resursslagen anges i Europeiska
rådets överenskommelse från Edinburgh. De innebär en successiv
förskjutning av tyngdpunkten från momsbasavgiften mot BNI-avgiften. Prop. 1994/95:40
Detta tar sig uttryck i att momsbasuttaget under perioden 1995-99
minskas i lika steg från 1,4 procent 1994 till 1 procent 1999, samt att
taket för uttaget av momsbasavgift under samma period för medlems-
länder med BNI per capita lägre än 90 procent av gemenskapsgenom-
snittet sänks till 50 procent 1995 och för övriga, i lika steg under
perioden, från 55 procent till 50 procent av BNI 1999. Detta är uttryck
för en önskan att åstadkomma mindre regressivitet i uttaget från
medlemsländerna.
För svensk del innebär detta att det svenska bidraget till budgeten
under perioden fram till 1999 successivt kommer att öka, dels till följd
av den ökande budgetomslutningen, dels till följd av den minskade
regressiviteten.
Budgetprocessen sker mellan EG-kommissionen och de två budget-
myndigheterna EU-rådet och EU-parlamentet. Befogenheterna på budget-
området är fördelade mellan de två budgetmyndigheterna så att rådet kan
besluta om förändringar för hela budgeten, medan parlamentet endast kan
omfördela inom de s.k. icke-obligatoriska utgifterna. Parlamentet kan
också genom att förkasta rådets förslag till beslut vad gäller de icke-
obligatoriska utgifterna förkasta budgetutkastet i sin helhet.
Kommissionens budgetförslag läggs normalt på EU-rådets bord i mitten
av maj. Därefter vidtar rådets s.k. första läsning. Den avslutas normalt
i juli. Resultatet, budgetutkastet, överlämnas därefter till EU-parlamentet
för dess första läsning.
Om denna läsning inte föranleder några förändringar i budgetutkastet
kan budgeten därefter fastställas. I det fall parlamentet har ändringsför-
slag överlämnas budgetutkastet ånyo till rådet för dess andra budget-
läsning. Om rådet accepterar det modifierade budgetutkastet fastställs
budgeten, i annat fall överlämnas utkastet till parlamentet för en andra
läsning. Om meningsskiljaktligheterna kvarstår vidtar förhandlingar
mellan budgetmyndigheterna tills dess budgeten kan fastställas. Budgeten
kan vanligen festställas före budgetårets början.
Budgetprocessen startar i februari, då kommissionen räknar om den i
budgetuppgörelsen i festa priser angivna utgiftsnivån till löpande priser,
med hjälp av senaste prognoser för prisutvecklingen. Kommissionen gör
samtidigt en prognos för var och en av de egna resurserna. Prognosen
överlämnas till medlemsländerna för kommentarer, och justeras i före-
kommande fell innan beräkningen av de egna resurserna i kommissionens
budgetförslag festställs.
Prognoserna görs i nationell valuta och omvandlas till ecu i enlighet
med de bestämmelser för valutakurser som fnms i rättsakterna.
Om det under genomförandeåret uppstår ett underskott till följd av att
inkomsterna blir lägre än de prognosticerade skall underskottet föras till
10
utgiftssidan för nästa år och alltså finansieras med nästa års egna
resurser. Överskott betalas tillbaka till medlemsländerna.
Om utgifterna behöver öka i förhållande till budgeten har kommissio-
nen möjlighet dels att besluta om omföringar mellan anslag inom samma
kapitel, dels att föreslå en tilläggsbudget.
Möjligheten till omföring kan också kombineras med att ett anslag förs
upp med noteringen "p.m." istället för belopp. Denna möjlighet utnyttjas
vid tillfällen då kommissionen saknar underlag för budgetering vid den
tidpunkt budgetförslaget lämnas. I praktiken innebär den ett bemyndigan-
de till kommissionen att ikläda sig utgifter för ändamålet och att
finansiera utgifterna genom omföring inom budgetkapitlet. En streck-
markering i beloppskolumnen för anslaget innebär omvänt att anslaget
stängs för ytterligare medelstilldelning.
Kommissionen har obegränsade möjligheter att föreslå budgetmyndig-
heterna (rådet och parlamentet) tilläggsbudgetar. Normal sett brukar 2-4
tilläggsbudgetar läggas. Minst en tilläggsbudget skall läggas varje år.
Sista presentationsdatum är 30 augusti. Budgetmyndigheternas behandling
av förslaget tar normalt 2-3 månader. För 1995 kan förutses att utvidg-
ningen kommer att ge upphov till en tilläggsbudget.
Förslag till nya utgifter skall åtföljas av förslag till finansiering.
Budgetmyndigheterna kan dock välja att överlåta till kommissionen att
besluta om vilka budgetposter som skall underskridas för att finansiera
det ökade åtagandet. Detta förfaringssätt från budgetmyndigheternas sida
kallas negativ reserv.
Om budgeten inte fastställts vid ingången av budgetåret tillämpas
procentsatserna för föregående budgetår för momsbas och BNI. Dessa
avgifter gäller tills de nya fastställts.
Prop. 1994/95:40
Regeringens förslag: De medel som staten betalar till respektive
mottar från EU utgör statliga medel och skall därför budgeteras,
redovisas och revideras i enlighet med vad som gäller för statens
medel. Regeringen föreslår att utgifter till och inkomster från EU
skall bruttoredovisas över statsbudgeten.
Till följd av EU-medlemskapet kommer medel till olika utgiftsområden
att kanaliseras både direkt över statsbudgeten och via EG-budgeten. I
vissa fall ersätter EU-politiken den nationella politiken i förhållande till
sektorn, men i andra fall är direkt statligt stöd ett villkor för resurstilldel-
ningen via EG-budgeten.
11
För att riksdag och regering skall få ett rättvisande beslutsunderlag för Prop. 1994/95:40
verksamhetsstyrning, uppföljning och tilldelning av statens medel är det
därför nödvändigt att såväl direkt nationella som EU-medel budgeteras
och redovisas samlat på statsbudgeten. I myndigheternas årsredovisningar
och i regeringens redovisning till riksdagen skall de medel som fördelas
via EG-budgeten redovisas tillsammans med övriga statliga medel som
disponeras av respektive verksamhetsområde.
Som medlem i EU kommer Sverige alltså att bedriva politik inom ett
antal områden med flera finansiella instrument än de rent nationella.
Medlemskapet i EU skiljer sig på detta sätt från andra former av
internationellt samarbete som Sverige deltar i. Sveriges finansiella bidrag
till EU skiljer sig också av detta skäl från de bidrag Sverige ger till
internationella organisationer.
Betalningar mellan Sverige och EU utgör statliga medel. Genom med-
lemskapet delegeras inom överenskomna ramar beslut om fördelning av
de medel Sverige genom avgiften betalar till EG:s budget på olika
utgiftsområden inom EG-budgeten. Detta förutsätter att riksdagen förses
med ett fullgott underlag avseende de utgifter och inkomster inom EG-
budgeten som berör Sverige.
Riksdagen har i flera sammanhang efterlyst att statsbudgetens struktur
skall ses över så att statens verksamhet i större utsträckning bruttoredovi-
sas på statsbudgetens utgifts- respektive inkomstsida. Det utvecklings-
arbete som sedan flera år tillbaka bedrivs, och som påskyndats av
införandet av en ny rambudgetprocess i riksdagen, syftar till ökad
tydlighet och minskat antal generella/ofördelade utgiftsposter genom att
utgifter i möjligaste mån hänförs till olika sektorer. Det är därför
naturligt att från början utforma redovisningen av statliga betalningar till
och från EU i enlighet med detta.
En effekt av bruttoredovisning är att budgetomslutningen ökar genom
att återflöde från EU redovisas dels som inkomster på statsbudgetens
inkomstsida, dels som utgifter till berörda verksamhetsområden på
budgetens utgiftssida. Enligt regeringens uppfattning är dock detta för-
hållande av relativt liten betydelse i förhållande till kravet på tydlighet
och fullständighet i redovisningen. Vissa tidsmässiga obalanser och det
faktum att medlemslandet i vissa fall förskotterar utbetalningar för EG-
budgetens räkning respektive drabbas av växelkurs- och ränteutgifter talar
också för bruttoredovisning av utgifterna och inkomsterna.
12
Prop. 1994/95:40
Regeringens bedömning: Den svenska avgiften till EG-budgeten
utgör i förhållande till statsbudgeten ett avsevärt åtagande. Den bör
dock ses mot bakgrund av de grundläggande värderingar som ligger
till grund för samarbetet. Avgiftens storlek gör budgetpolitiska
frågor inom EU-samarbetet till centrala svenska frågor. Budget-
politiska hänsynstaganden understryker att det är en viktig svensk
uppgift att bidra till att närhetsprincipen tillämpas. Regeringen har
också för avsikt att verka för en effektiv och återhållsam budget-
politik vad gäller gemenskapsbudgeten och övriga finansiella
instrument. Frågor som berör uppföljning och kontroll bör priori-
teras.
Den grundläggande tanken för det europeiska samarbetet har alltsedan
Europeiska kol- och stålgemenskapen bildades varit att främja samarbetet
mellan medlemsländerna för att öka medborgarnas välstånd och för att
garantera ett gemensamt säkerhetspolitiskt intresse. Detta kommer också
till utryck i gemenskapsbudgeten. Utöver denna grundläggande politiska
målsättning finns tre huvudområden i budgeten; den gemensamma
jordbrukspolitiken, program som syftar till att förbättra gemenskapens
konkurrenskraft och program för att påskynda den regionala och sociala
utjämningen inom unionen. Genom medlemskapet ställer sig Sverige
bakom dessa målsättningar. Den svenska avgiften till EG:s budget bör ses
i detta perspektiv.
En lika viktig princip är närhetsprincipen, dvs. den s.k. subsidiari-
tetsprincipen, att beslut skall fattas på för ändamålet mest effektiva och
lägsta möjliga nivå. I Maastrichtfördraget tillmäts principen ännu större
betydelse än i Romfördraget. Valet av nivå påverkar naturligtvis valet av
finansiellt instrument. Härigenom påverkar tillämpningen av närhetsprin-
cipen direkt det svenska åtagandet gentemot EG-budgeten. Det är därför
även av budgethänsyn en viktig svensk uppgift att bidra till att denna
princip tillämpas.
Det svenska budgetläget gör att en stram budgetpolitik är nödvändig
under överskådlig tid. Detta gäller även åtaganden för EG-budgeten.
Regeringen avser därför att verka för en återhållsam budgetpolitik vad
gäller gemenskapsbudgeten och övriga finansiella instrument.
13
Prop. 1994/95:40
Regeringens bedömning: Budgeteffekterna av medlemskapet kan för
kalenderåret 1995 beräknas till en nettomerbelastning om drygt 22
miljarder kronor. Av dessa utgör ca 2 miljarder kronor engångs-
effekter. Den kvarstående budgeteffekten uppgår till ca 20 miljarder
kronor. Den största komponenten är avgiften till EG:s budget.
Avgiften uppgår brutto 1995 till ca 19,9 miljarder kronor och netto
efter inläsningen till ca 15,5 miljarder kronor.
De direkt mätbara källorna till budgeteffekter av medlemskapet är, som
regeringen redovisade i propositionen om Sveriges medlemskap i EU
(1994/95:19), Sveriges betalningar till EU, inkomst- eller utgiftsför-
ändringar på grund av svensk anpassning till EU:s regelverk, samt egna
beslutade förändringar som kan kopplas till medlemskapet.
Andra effekter uppstår genom medlemskapets påverkan på ekonomins
tillväxt, det svenska ränteläget och en ökning av skatteunderlaget genom
återflödet från EG:s budget. De effekterna är i dagsläget mera svårmätta
och beaktas inte i det följande. Motivet till detta är dels de svårigheter
som är förknippade med att, på ett så exakt sätt som för övriga poster,
prognosticera tillväxt- och ränteeffekter, dels att regeringen gör be-
dömningen att det i nuvarande budgetläge finns skäl att inte tillgodoräkna
sig sådana effekter i kalkylen.
Den förstärkning som väntas uppstå genom högre tillväxt och lägre
ränteläge kommer dock successivt att beaktas genom regeringens
bedömning av det ekonomiska läget och den svenska ekonomins
utveckling, som grund för budgetering och prognoser för statens
inkomster och utgifter.
Avgiften till gemenskapsbudgeten utgör den största posten i kalkylen.
Genom det fulla deltagandet i den gemensamma politik som finansieras
genom EG-budgeten ökar statens utgifter. Detta är en bestående effekt.
Till följd av den beslutade volymökningen av EG-budgeten och den
förändrade finansieringsbördan ökar denna effekt till och med 1999.
Ramarna för utvecklingen därefter är ännu inte beslutade. Betalnings-
åtagandet för perioden 1995-1998 minskas dock genom den i för-
handlingarna överenskomna inläsningen av det svenska bidraget. Här-
igenom mildras också under en konjunkturmässigt känslig period
konsekvenserna för statsbudgeten. Avgiften för 1995 beräknas till ca 19,9
miljarder kronor. Inläsningen innebär att nettoeffekten väntas uppgå till
ca 15,5 miljarder kronor.
14
Under en period om huvudsakligen 2,5 år skall Sverige till Europeiska Prop. 1994/95:40
investeringsbanken betala in en kapitalinsats samt bidrag till reservfond,
tilläggsreservfond samt övriga reserver och avsättningar inom banken. I
den mån bankens kapital utökas kan även senare kapitalinsatser bli
aktuella. Dessa inbetalningar måste finansieras inom statsbudgeten, men
utgör i princip kapitaldepositioner. Utöver kapitalinsatsen påtar sig
Sverige ett garantiåtagande. Inbetalningen 1995 beräknas till ca 1,8
miljarder kronor.
Genom avtalet med EU:s medlemsländer åtar sig också svenska staten
att för svenska företags räkning göra en inbetalning om totalt ca 150
miljoner kronor till Europeiska kol- och stålgemenskapens fonder. Vid
EKSG:s väntade upphörande år 2002 kommer återstoden av fonderna att
återbetalas till medlemsländer.
Anpassningen till EU:s regelverk påverkar de svenska skatteinkomster-
na och ger upphov till bestående budgeteffekter. Effekterna utgörs delvis
av den formella anpassningen till EU:s skattelagstiftning. Denna
anpassning innebär en nettoförstärkning av statsbudgetens inkomstsida,
vilken huvudsakligen beror på höjd skattesats på serveringstjänster och
brevbefordran. Dessutom tillkommer visst skattebortfall till följd av den
inre marknaden (främst inkomster från alkoholskatten).
För 1995 finns dessutom en engångseffekt av att montsuppbörd i
samband med förtullning av import från unionens medlemsländer upphör
för att istället redovisas i den ordinarie redovisningen av mervärdesskatt.
Denna ändring, tillsammans med övergång till månatlig redovisning för
företag med gemenskapsintern handel, innebär en tidsmässig förskjutning
av inbetalningen och en nettoförsämring om ca 6 miljarder kronor av
budgetsaldot för 1994/95. Likviditetsförlusten ger upphov till en varaktig
kostnad för den konsoliderade offentliga sektorn på 300 miljoner kronor,
per år.
Helårseffekten netto för samtliga ovan beskrivna budgeteffekter, dvs.
den totala budgeteffekten, bedöms för kalenderåret 1995 utgöra en
försämring om drygt 22 miljarder kronor, varav ca 2 miljarder kronor
utgör en engångseffekt. Det underliggande bestående åtagandet uppgår till
ca 20 miljarder kronor.
1*** Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 40
15
Prop. 1994/95:40
Tabell 6.1 Budgeteffekter av svenskt medlemskap i EU
|
Budgeteffekt |
1995 |
Bestående effekt |
|
Avgiften till EG-budgeten |
-19,9 |
-19,9 |
|
Infäsning av avgiften |
+ 4,4 |
- |
|
Inbetalningar till Europeiska | ||
|
investeringsbanken och Europeiska | ||
|
kol- och stålgemenskapen |
- 1,9 |
- |
|
Förändrade skatteinkomster |
- 4,9 |
- 0,2 |
|
Total effekt |
-22,3 |
-20,1 |
För budgetåret 1994/95 bedöms det tillkommande anslagsbehovet till
10 900 miljoner kronor. Återbetalningen från EU av det s.k. infasnings-
beloppet sker som en inbetalning till inkomsttitel och påverkar därmed
inte anslagsbehovet. Vad gäller anslagsbehoven för 1994/95 föreslår
regeringen i denna proposition riksdagen att bevilja ytterligare medel.
Regeringen återkommer i 1995 års budgetproposition med förslag om
anslagstilldelning för 1995/96.
För inkomstsidan beräknas 1994/95 en nettominskning av inkomsterna
med ca 4 150 miljoner kronor. I denna bedömning ligger dels återbe-
talningen enligt den s.k. infasningsöverenskommelsen i avtalet om EU-
medlemskap, dels engångseffekten av den förändrade momsuppbörden för
import från EU-länder.
De ovan redovisade beräkningarna utgår från vad som är känt i dags-
läget.
Vad gäller inbetalningarna till EU är beloppen för Europeiska
investeringsbanken och Europeiska kol- och stålgemenskapen till största
delen kända, men föremål för viss osäkerhet till följd av att beloppen i
avtalet angivits i ecu.
Avgiften till EG:s budget har beräknats enligt en reviderad prognos för
tullar, jordbruksavgifter, ntomsbas och bruttonationalinkomst (BNI).
Prognosen utgår från nya pris- och volymutvecklingsantaganden för
ekonomin.
Inbetalningen av tullar och jordbruksavgifter kommer att ske i enlighet
med uppbörden. Den kan av detta skäl avvika något från den bedömning
som Generaltullstyrelsen och Statens jordbruksverk för närvarande gör.
Momsbasavgiften och BNI-avgiften kommer att betalas in enligt de
belopp som tas upp i EG:s budget. Den revidering av EG-budgeten som
är nödvändig för att ta hänsyn till de nya medlemsländerna har dock inte
16
beslutats ännu, varför viss osäkerhet om framför allt BNI-avgiften för Prop. 1994/95:40
1995 kvarstår.
Regeringen förutser dock inga stora förändringar av avgiften.
Beräkningarna av effekterna på inkomstsidan av statsbudgeten är
behäftade med samma typer av osäkerhet som inkomstberäkningarna i sin
helhet.
Regeringens bedömning: Regeringen anser att det är lämpligt att
reglera budgetsystemet för avgiften till EG-budgeten i förordningar
och instruktioner till berörda myndigheter. Vid utformningen av
systemet skall såväl de krav EG:s regelverk ställer som statens
informationsbehov och budgeteringsprinciper beaktas.
EG:s regelverk på budgetområdet ställer ingående krav på hur med-
lemsländernas system för beräkning, redovisning och betalning av
avgiften till EG-budgeten skall se ut. Dessa krav utgörs dels av ett
informationskrav, dels ett strukturkrav vad gäller redovisningen.
Bokföring och betalning av de traditionella resurserna, dvs. tullar och
jordbruksavgifter, sker månatligen senast den första arbetsdagen efter den
19:e den andra månaden efter det att fordran identifierats. Före be-
talningen görs avdrag för de tio procent av uppbörden som skall täcka
administrationskostnaderna. Bokföring och betalning av de övriga
avgiftsslagen sker första arbetsdagen varje månad (med avdrag för den
monetära reserven för jordbruksfonden, FEOGA).
Varje medlemsland skall informera kommissionen om vilka nationella
myndigheter som har ansvaret för bokföring, uppbörd och redovisning av
egna resurser och vilket regelverk man har lagt fast för redovisning och
överföring av EU:s egna resurser.
Medlemslandet är skyldigt att i centralbanken eller annat angivet organ
hålla separata konton i bokföringen för vart och ett av resursslagen i EG-
budgetens egna resurser.
Vid utformningen av ett svenskt system som svarar mot dessa krav bör
vissa principer beaktas.
Den viktigaste är att statsbudget och statens räkenskaper redovisas med
iakttagande av kravet på tydlighet och fullständighet. Av detta följer att
avgiften skall bruttoredovisas på statsbudgetens utgiftssida, medan
återbetalningen inom ramen för infasningsöverenskommelsen redovisas
på statsbudgetens inkomstsida i enlighet med vad som tidigare sagts.
17
Vidare bör redovisningen till EU tas fram i sidoordnade kompletterande Prop. 1994/95:40
system.
Betalningen av avgiften sker genom ett konto i EG-kommissionens
namn i medlemslandets centralbank. Betalningen görs i egen valuta.
Kommissionens konto skall vara avgiftsfritt och får vara räntefritt.
Normalt disponerar kommissionen även ett konto i ecu i centralbanken.
Kommissionen får bara lyfta medel från kontot för att täcka faktiska utbe-
talningar.
Regeringen kommer att uppdra åt Riksbanken att öppna ett avgifts- och
räntefritt konto i EG-kommissionens namn. Vid utformningen av
betalningssystemet bör också effekterna på statens upplåningsbehov
beaktas. Innebörden av detta är att systemet skall utformas så att
tidpunkten för effekten på upplåningsbehovet skjuts framåt i tiden.
Eftersom betalningarna för programsamarbetet inom EES i stort sett
följer regelverket för medlemsländernas betalning av avgiften till
budgeten har berörda myndigheter, främst riksbanken och riksrevisions-
verket, redan erfarenhet från hur ett sådant system kan utformas.
Berörda myndigheter skall leverera det underlag som behövs för
budgetering, prognoser, betalning och uppföljning, såväl till regeringen
som till EU:s institutioner. 1 de fäll flera myndigeter berörs är det viktigt
att klarlägga ansvarsfördelningen mellan myndigheterna.
För myndigheterna utgör hanteringen av avgiften till EG-budgeten nya
uppgifter. Omfattningen av arbetet och fördelningen mellan olika
myndigheter är inte i alla delar självklar. Regeringen har därför givit
berörda myndigheter i uppdrag att redovisa förslag till arbetsfördelning
och tekniska system. Regelverket angående dessa aspekter av avgiften är
av sådan karaktär som vanligen regleras i förordning.
18
Prop. 1994/95:40
Regeringens förslag: För budgetåret 1994/95 anvisas på tilläggs-
budget till statsbudgeten under sjunde huvudtiteln ett förslagsanslag
Avgiften till gemenskapsbudgeten: Tullar på 2 250 miljoner kronor,
ett förslagsanslag Avgiften till gemenskapsbudgeten: Jordbruks- och
sockeravgifter på 700 miljoner kronor, ett förslagsanslag Avgiften
till gemenskapsbudgeten: Mervärdesskattebaserad avgift på 4 100
miljoner kronor, samt ett förslagsanslag Avgiften till gemenskaps-
budgeten: Avgift baserad på bruttonationalinkomsten på 2 900
miljoner kronor. På statsbudgetens inkomstsida för budgetåret
1994/95 beräknas på tilläggsbudget en ny inkomsttitel, Återbetalning
avseende avgiften till gemenskapsbudgeten till 2 200 miljoner
kronor. Regeringen föreslår också att riksdagen ger regeringen ett
bemyndigande att godkänna de åtaganden med betalningsutfall efter
budgetåret 1994/95 som följer av de bemyndiganden som lämnas i
EG-budgeten.
Under förutsättning att Sverige blir medlem av EU den 1 januari 1995
skall betalningar till budgeten ske redan under januari månad. Beloppen
har beräknats för att täcka Sveriges avgift till gemenskapsbudgeten under
budgetåret 1994/95. Beräkningen utgår från regeringens prognos för
Sveriges avgift kalenderåret 1995, varvid hälften av utbetalningarna
bedöms infalla under budgetåret 1994/95. Regeringen föreslår att medel
till de olika komponenterna i avgiften anvisas under sjunde huvudtiteln,
på olika anslag, under en för ändamålet tillskapad anslagsgrupp: Avgiften
till gemenskapsbudgeten. Detta speglar dels den struktur Sverige kommer
att redovisa och betala avgiften i till EG, dels ansvarsfördelningen på
myndighetsnivå. Det är därför praktiskt att ha en sådan uppdelning.
Avgiften till EG-budgeten fastställs i budgetprocessen. De s.k.
traditionella egna resurserna (tull och jordbruksavgifter inkl, sockerav-
gifter) betalas enligt faktisk uppbörd. Övriga, dvs. momsbasavgiften och
BNI-avgiften, betalas enligt budget. Momsbasavgiften kan inte ändras
under året med mindre än att felaktigheter i redovisningssystemet
fastställts. BNI-avgiften kan däremot ändras till följd av tilläggsbudget.
Medlemsländerna deltar i kommissionens prognosarbete för de egna
resurserna. Prognoserna görs i nationell valuta och omvandlas till ecu i
enlighet med de bestämmelser för valutakurser som finns i rättsakterna.
Anslagen bör anvisas förslagsvis. I enlighet med vad som redovisats
tidigare i propositionen är beräkningarna behäftade med vissa osäker-
heter. Osäkerheterna gäller dels utfallet i förhållande till de prognoser
som görs för tullar och jordbruksavgifter, dels möjligheten till ytterligare
tilläggsbudgetar från EU:s sida. Det kommer av tidsmässiga skäl inte att
19
vara möjligt för regeringen att underställa sådana förändringar riksdagens
prövning.
Återbetalningen av det överenskomna s.k. inläsningsbeloppet kommer
att ske under åren 1995-1998. För 1995 uppgår återbetalningen till 488
miljoner ecu, vilket med kursen 9 kronor/ecu motsvarar 4 400 miljoner
kronor. Hälften av återbetalningen 1995 väntas infälla under budgetåret
1994/95. Återbetalningen kommer att göras till statsbudgetens inkomst-
sida. Regeringen föreslår att en särskild inkomsttitel upprättas för
ändamålet.
Bemyndigandesystemet är en del av EG-budgetens regelverk. Det utgör
— på samma sätt som det bemyndigandesystem som tillämpas inom
statsbudgeten — ett betalningsåtagande som avser senare budgetår. Det
innebär att när Sverige som medlem i EU-rådet festställer budgeten ingår
även beslut om åtaganden för senare budgetår. Riksdagen bör som ett led
i godkännandet av EU:s regelverk ge regeringen ett generellt bemyndi-
gande i denna del. Regeringen avser att årligen i budgetpropositionen
lämna en redogörelse för beslutade bemyndiganden.
Prop. 1994/95:40
Regeringens förslag: Regeringen föreslår att riksdagen ger rege-
ringen ett bemyndigande att teckna en andel i Europeiska investe-
ringsbankens grundkapital till ett värde av 2 026 miljoner ecu samt
att göra de inbetalningar och garantiåtaganden som följer av
medlemskap i banken. För budgetåret 1994/95 anvisas på tilläggs-
budget till statsbudgeten under sjunde huvudtitel ett förslagsanslag
Bidrag till kapitalet i Europeiska investeringsbanken på 950 000 000
kronor.
Medlemskap i Europeiska investeringsbanken följer automatiskt med ett
medlemskap i Europeiska unionen. I regeringens proposition angående
medlemskap i Europeiska unionen finns Europeiska investeringsbankens
verksamhet och arbetsformer närmare beskrivna (prop. 1994/95:19, del
3, avsnitt 28).
Europeiska investeringsbanken (EIB) är en fristående institution inom
Europeiska unionen. Banken upprättades 1958 i enlighet med Romför-
draget (artikel 3 och 129, vilka motsvaras av artiklarna 4b och 198d i
Maastrichtfördraget). Bankens stadga är bifogad Romfördraget som
protokoll. Anpassning av bankens stadga och andra bestämmelser knutna
till ett svenskt och andra ansökarländers medlemskap i banken finns
lögad som protokoll 1 till anslutningsakten (prop. 1994/95:19, bilaga 10,
sid 572 ff.)
20
Bankens huvuduppgift är att bidra till en balanserad regional utveckling Prop. 1994/95:40
inom EU genom att finansiera ekonomiskt sunda investeringar i de mest
eftersatta regionerna. Volymen utestående lån och garantier kan enligt
stadgarna uppgå till högst 250 procent av kapitalet, vilket för närvarande
motsvarar 144 miljarder ecu. Utestående lånebelopp var 98 miljarder ecu
vid slutet av 1993. EIB:s utlåning finansieras i huvudsak genom
marknadsupplåning.
Medlemsländerna bidrar till bankens kapital efter fastställd fördelnings-
nyckel, baserad på ländernas relativa ekonomiska styrka. Enligt
stadgarna kan medlemmarna också åläggas att bidra med lån till banken,
om banken inte kan låna upp erforderliga medel på kapitalmarknaderna
till rimliga villkor. När banken bildades uppgick kapitalet till 1 miljard
ecu. Bankens kapital har därefter höjts genom sex allmänna kapital-
höjningar (1971, 1975, 1978, 1981, 1985 och 1991) samt vid tre tillfällen
när nya medlemmar trätt in i banken. Vid varje kapitalhöjning eller
inträde av nya medlemmar ser man över kapitalinsatserna samt den
kapitalandel som skall betalas in till banken. Den senaste höjningen
innebar en fördubbling av kapitalet, så att det nu uppgår till 57,6
miljarder ecu.
Efter kapitalhöjningen 1991 motsvarar det inbetalda kapitalet ca 7,5
procent av bankens tecknade kapital. Styrelsen kan kräva inbetalningar
av det garanterade oinbetalda kapitalet (92,5 procent) endast i den
omfattning som det är nödvändigt för att banken skall kunna fullgöra sina
förpliktelser gentemot långivarna.
Sverige har erbjudits att teckna en kapitalandel motsvarande ca 3,5
procent av det nuvarande kapitalet eller 3,2 procent av det utökade
kapitalet. Den svenska kapitalinsatsen kommer därmed att bli 2 026
miljoner ecu, motsvarande ca 18 234 miljoner kronor (växelkurs 1 ecu
= 9,00 kronor). Detta innebär i sin tur en inbetalning på sammanlagt ca
152,0 miljoner ecu eller 1 368 miljoner kronor (7,5 procent av kapitalin-
satsen).
Bankens allmänna reserver skall enligt stadgarna uppgå till 10 procent
av aktiekapitalet (dvs. 5,76 miljarder ecu). Under åren har även tilläggs-
reserver bildats, genom tillskott av bankens nettoöverskott som inte
behövt avsättas till de allmänna reserverna. Vid tidpunkten för ett svenskt
medlemskap (januari 1995) kan tilläggsreserver, andra avsättningar och
ofördelade vinstmedel antas uppgå till ca 4,3 miljarder ecu.
Sverige skall även göra kontantinbetalningar till dessa reserver och
avsättningar. Enligt protokollet om Europeiska investeringsbankens stadga
fogat till anslutningsakten skall det svenska bidraget uppgå till ca 3,52
procent av reserverna och avsättningarna enligt balansräkningen per 31
december året innan anslutningen. Sverige skall betala in 202,6 miljoner
ecu eller ca 1 824 miljoner kronor till de allmänna reserverna. Den
21
svenska inbetalningen till tilläggsreserverna och andra avsättningar Prop. 1994/95:40
inklusive de avsättningar som kan komma att göras av ofördelade
vinstmedel per 31 december 1994, kan beräknas till 151,4 miljoner ecu
(motsvarande 1 363 miljoner kronor).
Tabell 8.1 Sammanfattning, svensk kapitalinsats i EIB
|
miljoner ecu |
miljoner kr | |
|
Grundkapital |
2 026 |
18 234 |
|
Kontantinbetalningar: | ||
|
Grundkapital |
152,0 |
1 368 |
|
Reservfond |
202,6 |
1 823 |
|
Tilläggsreserveroch avsättningar |
151,4 |
1 363 |
|
Summa inbetalningar |
506,0 |
4 554 |
Inbetalningarna skall företrädesvis ske under en period av två och ett
halvt år. Beloppen skall betalas in i fem lika stora rater halvårsvis den 30
april och 31 oktober. Vad gäller inbetalningen av grundkapitalet skall en
del som motsvarar Sveriges andel av det vid tidpunkten för medlemskapet
redan tecknade och inbetalda grundkapitalet följa denna tidsplan. Denna
del motsvarar inbetalningar på 137,9 miljoner ecu (ca 1 241 miljoner
kronor). En andra mindre del av inbetalningen av grundkapitalet, 14,1
miljoner ecu (ca 127 miljoner kronor), skall betalas in i enlighet med det
tidsschema som gäller för en pågående kapitalpåfyllnad i banken. Dessa
inbetalningar pågår under perioden 1994 t o m 1998 med två inbetal-
ningar per år.
En sammanställning över inbetalningarna under åren 1995-1998 ser ut
som följer, värden i miljoner ecu (miljoner kr):
Tabell 8.2 Sammanställning över inbetalningarna åren 1995-98
|
år |
april ecu |
oktober ecu |
totalt ecu |
totalt |
|
1995 |
100,1 |
100,1 |
200,2 |
(1 802) |
|
1996 |
100,1 |
100,1 |
200,2 |
(1 802) |
|
1997 |
100,1 |
1,8 |
101,9 |
(917) |
|
1998 |
1,8 |
1,8 |
3,6 |
(32) |
22
Medlemskap i Europeiska investeringsbanken per den 1 januari 1995 Prop. 1994/95:40
innebär att en första inbetalning om 100,1 miljoner ecu skall verkställas
under budgetåret 1994/95.
Inbetalningarna kan verkställas i ecu eller i svenska kronor. Årligen
görs en översyn av värdet på de nationella valutatillgångarna inom det
inbetalda kapitalet. Skulle värdet på den nationella valutan i förhållande
till ecu reduceras med mer än 1,5 procent skall landet i fråga företa en
tilläggsinbetalning. Skulle värdet å andra sidan stiga över 1,5 procent
skall banken företa en återbetalning till landet i fråga.
Den föreslagna svenska kapitalinsatsen motsvarar Sveriges relativa
ekonomiska styrka inom den utvidgade unionen. Sveriges kapitalinsats
kommer att uppgå till drygt 18 miljarder kronor. Kapitalinsatsen är för-
knippad med inbetalningar på ca 4,5 miljarder kronor till bankens grund-
kapital och olika reservfonder och avsättningar. I jämförelse med
motsvarande institutioner är detta ovanligt höga inbetalningar. Regeringen
anser dock att fördelarna med ett medlemskap väl motiverar en insats i
denna storleksordning. Beträffande inbetalningarna till tilläggsreservema
kan vi i ett senare skede komma att utnyttja dessa som del i Sveriges
andel av de medel som skall inbetalas vid nya allmänna kapitalökningar.
Det är regeringens bedömning att bankens stadga ger tillfredsställande
säkerhet för att värdet av de medel som inbetalas till följd av kapitalinsat-
sen inte skall urholkas och för att garantiåtagandet inte skall behöva tas
i anspråk.
En första delinbetalning om ca 100,1 miljoner ecu skall verkställas
under budgetåret 1994/95. Med hänsyn till att beloppet kan preciseras
med säkerhet först efter årsskiftet samt eventuella förändringar i kronans
värde i förhållande till ecu bör ett förslagsanslag på 950 miljoner kronor
anvisas för detta ändamål under sjunde huvudtitels anslagsgrupp: Övriga
ändamål.
23
Prop. 1994/95:40
Regeringens förslag: Följande fem principer skall gälla för finansie-
ringen av ett eventuellt svenskt medlemskap i den Europeiska
unionen.
1. Effekterna skall finanseras fullt ut och får inte leda till ökat
upplåningsbehov.
2. Statens utgifter för administration får inte öka på grund av
medlemskapet.
3. Om EU:s budgetmyndigheter tar beslut som innebär totalt ökade
utgifter skall dessa finansieras med redan anvisade medel inom i
första hand berörda departementsområden.
4. De nationella åtaganden som krävs för att få bidrag från gemen-
skapsbudgeten skall finansieras med redan anvisade medel inom de
departementsområden dit stödet är riktat.
5. Varje svenskt utgiftsområde som berörs av EU-samarbetet skall
bidra till finansieringen i proportion till områdets andel av avgiften.
EU-medlemskapet bedöms medföra en bestående ökad belastning
uppgående till ca 20 miljarder kronor på helårsbasis (se avsnitt 6).
Enligt regeringens bedömning får inte ett svenskt medlemskap leda till
en ökning av statens upplåningsbehov. Regeringens uppfattning är att
finansieringen främst skall beröra de områden som gynnas av ett svenskt
medlemskap. Vissa delar av ekonomin, såsom jordbruks- och forsknings-
området, kommer att motta betydande bidrag från gemenskapsbudgeten.
Samtidigt kommer andra delar, inte minst industrin, att få förbättrade
vinstmöjligheter. Detta talar för att de budgeteffekter som följer av ett
medlemskap finansieras fullt ut genom en kombination av utgiftsneddrag-
ningar och inkomstförstärkningar. Den sociala sektorn bör ej drabbas.
Under perioden 1995-98 bidrar återbetalningen enligt den s.k. in-
fäsningsöverenskommelsen till en avlastning av effekterna på upp-
låningsbehovet om totalt ca 9 miljarder kronor.
Vad avser utgiftsneddragningar, skall varje utgiftsområde som berörs
av EU-samarbetet bidra till finansieringen av den svenska budgetavgiften
motsvarande områdets andel av bruttoavgiften. Detta innebär att om ett
områdes andel av gemenskapsbudgeten motsvarar 10 procent, skall 10
procent av den svenska avgiften till gemenskapsbudgeten finansieras av
berört utgiftsområde i statsbudgeten. Utgiftsneddragningama utgör
finansiering utöver återbetalningen. Det är viktigt att framhålla att
neddragningarna i de flesta fall inte innebär minskade resurser till be-
rörda områden, eftersom medel istället utbetalas från gemenskaps-
budgeten.
24
På skatteområdet bör förslagen så långt möjligt koncentreras till Prop. 1994/95:40
sektorer som är bidragsmottagare från gemenskapsbudgeten samt till de
delar av ekonomin som i andra avseenden kan anses dra fördel av ett
medlemskap. Det är angeläget att de skattehöjningar som väljs i så liten
utsträckning som möjligt leder till välfärdsförluster. De extra bördor som
följer av skattens snedvridande effekter på produktion och konsumtion
bör begränsas i så stor utsträckning som möjligt.
Svenskt medlemskap i EU, får inte öka statens utgifter för admini-
stration och förvaltning. Det är därför nödvändigt att utnyttja varje
möjlighet till effektivisering som uppkommer vid medlemskap. Om-
prioritering inom och mellan departementsområdena inom ramen för de
samlade administrations- och förvaltningskostnaderna kan komma att bli
nödvändig.
Regeringen avser vid ett medlemskap att fortlöpande värdera möjlig-
heterna till besparingar i statens utgifter för administration och för-
valtning. Enligt regeringens uppfattning skall detta vara möjligt när
exempelvis administrativa uppgifter bortfaller eller utformas på unions-
gemensam bas. Regeringen konstaterar vidare att det kan komma att
bedrivas visst dubbelarbete mellan unionsorgan och svenska myndigheter,
vilket kan ge upphov till en viss rationaliseringspotential. Sett över en
längre tidsperiod bedömer regeringen att dessa besparingsmöjligheter är
betydande.
1 de fall EU:s budgetmyndigheter tar beslut som innebär utgiftsökning
skall utgiftsökningens effekt på den svenska avgiften till gemenskaps-
budgeten finansieras med redan anvisade medel inom i första hand berört,
eller berörda, departementsområden.
Inom vissa verksamhetsområden kan betydande återflöden från
gemenskapsbudgeten bli aktuella. För att erhålla dessa medel krävs som
regel en nationell medfinansiering. Detta gäller insatser inom exempelvis
jordbruks-, regional-, arbetsmarknads- och forskningspolitiken. De
nationella åtaganden som krävs för att få bidrag från gemenskapsbudgeten
skall finansieras med redan anvisade medel inom berört, eller berörda,
departementsområden.
25
Prop. 1994/95:40
Regeringens bedömning: Planering, budgetering, ärendeprövning,
betalningar, redovisning, uppföljning och kontroll av det svenska
återflödet från EG:s budget kan omhändertas av de sektorsmyndig-
heter som ansvarar för motsvarande nationella uppgifter. Genom att
redovisa återflödet från EG brutto på statsbudgeten och med
tillämpning av räntekontokredit i Riksgäldskontoret ges en tydlig bild
av såväl omfattningen av återflödet som de svenska statliga åtagan-
dena.
I det följande redovisar regeringen sin syn på hur återflödet från EG:s
budget till Sverige i förvaltningsmässigt och ekonomiadministrativt
hänseende skall hanteras. Inledningsvis redogörs för gemensamma
principer som bör ligga till grund för hur återflödet administreras. Denna
redogörelse följs sedan av en närmare beskrivning av konsekvenserna för
följande områden.
— Stöd från jordbruksfondens garantisektion (arealbidrag, trädesersätt-
ning, djurbidrag, intervention, exportstöd, miljöstöd).
— Medel från EG:s strukturfonder (socialfonden, jordbruksfondens ut-
vecklingssektion, regionalfonden).
— Medel från EG:s forsknings- och utvecklingsprogram.
Medel som kan komma Sverige till del till följd av samarbete, som är
av icke-tvingande eller mellanstatlig karaktär, behandlas inte närmare.
Omfattningen av sådant samarbete följer av de enskilda överenskommel-
ser som träffas mellan medlemsländerna och motsvarar sedvanligt inter-
nationellt samarbete. Såvitt regeringen nu kan bedöma behöver inga sär-
skilda budgettekniska eller andra ekonomiadministrativa arrangemang in-
föras inför ett svenskt deltagande. De utgifter som uppstår för svenskt
vidkommande täcks med medel inom ordinarie anslag. Sådana utgifter
liksom eventuella ersättningar från EU redovisas i berörd myndighets års-
redovisning.
Ansvaret för att administrera stöd och bidrag från EG:s budget som på
nationell nivå tillkommer staten bör föras ut på berörda förvaltnings-
myndigheter.
Myndigheterna ifråga för administration och betalning av de olika
stöden och bidragen återfinns i första hand bland myndigheterna inom
verksamhetsområdena jordbruk och fiske, regionalpolitiken, arbets-
marknadspolitiken och forskningen. Även när det gäller fördelning av
ansvar för kontrollerande uppgifter som ankommer på medlemslandet,
skall i första hand myndigheter med motsvarande uppgifter ges i uppdrag
att svara för de särskilda kontrollinsatser som erfordras. Regeringen
återkommer till detta i avsnitt 12 om kontroll och revision av EU-medel.
De principer och regler som gäller för resultatstyrning och den finan-
siella styrningen av statliga myndigheter gäller fullt ut även för sådana
medel som kommer från EG:s budget. I det fäll t.ex. EG:s ekonomi-
administrativa regelverk för redovisningsperioder, redovisningens innehåll
eller kontrollmetoder skiljer sig från de som följer av de statliga be-
stämmelserna på området skall EG:s regelverk tillgodoses av berörda
myndigheter genom kompletterande redovisningar och granskningsinsat-
ser. I normalfallet förväntas sådana särskilda krav kunna tillgodoses fullt
ut med tillämpning av sidoordnade redovisningssystem liksom genom
kompletterande granskningsinsatser i samband med ordinarie granskning.
Prop. 1994/95:40
Stöd och bidrag som finansieras av EG:s budget avsedda för projekt och
mottagare i Sverige och som förmedlas av statlig myndighet, liksom
sådana kostnader som faller på den svenska staten till följd av ett med-
lemskap men som inte täcks av medel från EG-budgeten, skall i normal-
fallet budgeteras och redovisas på anslag på statsbudgetens utgiftssida
under de huvudtitlar till vilka ändamålen med stödet eller bidraget hör.
Även utgifter (och inkomster) som följer av kursdifferenser bör
avräknas mot berört stödanslag. I de fäll stöd och bidrag från EG:s
budget skall förskotteras av medlemslandet bör medel för de räntekostna-
der som uppstår av förskottsgivningen anvisas under ett särskilt anslag.
Medel för förvaltningsmyndigheternas eventuella kostnader för att admi-
nistrera återflödet bör dock anvisas inom ramen för deras ordinarie
förval tningskostnadsanslag.
Berörda verksamheter bör redovisas brutto på statsbudgeten. Detta inne-
bär att bidrag eller ersättningar från EG:s fonder förs upp och redovisas
på för ändamålet uppförda inkomsttitlar på statsbudgetens inkomstsida
samtidigt som medel motsvarande bidraget till mottagaren budgeteras och
redovisas på utgiftssidan.
I det fäll det är fråga om stöd från EG:s regionalfond, socialfond,
jordbruksfond (utvecklingssektionen) eller fiskefond krävs i normalfället
svensk offentlig medfinansiering. En utgångspunkt bör i dessa fäll vara
att anslaget för utbetalande av stöd från EG-budgeten endast skall avse
EG:s andel. En eventuell svensk statlig andel får täckas av anvisade
medel inom de ordinarie anslagen för berört ändamål.
27
Medel från kommunal eller privat finansiär betalas direkt från finan- Prop. 1994/95:40
siären till stödmottagaren varför den andelen inte redovisas på stats-
budgeten.
Ett annat undantag från redovisning på statsbudgeten för bidrag och
projekt finansierade av EG-budgeten är medel som utbetalas till svenska
mottagare inom EG:s program för forskning och utveckling (FoU). I
dessa fall görs ansökan direkt till kommissionen som beslutar om och ut-
betalar bidrag enligt betalningsplan direkt till den organisation eller
enskild forskare som är koordinator för projektet, och inte via en särskild
myndighet. Härmed låter sig stödet från EG:s FoU-program svårligen
budgeteras och redovisas på statsbudgeten men skall i förevarande fall
återfinnas i myndighetens bokföring och behandlas i myndighetens års-
redovisning. Som för övriga återflödesområden skall en ev. svensk statlig
medfinansiering prövas i relation till den övergripande nationella priori-
teringen och andra pågående projekt inom området.
Betalningarna från EG:s budget till Sverige bör så långt möjligt centra-
liseras till att gå via ett gemensamt konto i Riksbanken. Härvid undantas
sådana medel som inte utgör statliga medel, dvs. sådana betalningar som
avser kommissionens ersättningar till svenskar som arbetar på uppdrag
från en EU-institution eller EU-anställda vid dess arbete i Sverige m.m.
Ett annat undantag är, som redan nämnts, bidragsutbetalningar från
kommissionen direkt till projektdeltagare inom FoU-programmen.
Kommissionen skall ställa medel till svenska statens förfogande på
konto i Riksbanken senast den dag berört regelverk påbjuder. Medlen
överförs sedan till den för stödet eller bidraget betalningsansvariga
myndigheten.
För vissa bidrag och stöd som lämnas av EU gäller att medlemslandet
förskotterar betalning till bidragsmottagaren. Regeringen förordar att
statens betalningar till mottagaren i normalfallet sker från separata ränte-
konton med kredit som resp, ansvarig betalningsmyndighet får disponera
i Riksgäldskontoret (RGK). Genom tillämpningen av räntekontokrediter
framgår den räntekostnad som fäller på staten på grund av förskotteringen
tydligt.
För system där medlemslandet förskotterar stöd och bidrag i för-
hållande till EG:s budget kommer i normalfallet berörda räntekonton att
uppvisa en negativ belastning. När ersättningen erhålls från EG-budgeten
minskar denna belastning. Men till den del EG:s budget inte täcker samt-
liga kostnader staten har för stödet, skall utnyttjad kontokredit (dvs. ett
belopp motsvarande svenska statens nettoandel av stödet inklusive ränte-
kostnader och växelkursdifferenser som ej ersätts av EG) regleras genom
att medel förs från statsverkets checkräkning (SCR) till räntekontot.
Denna överföring bör göras kvartalsvis i efterskott, dvs. i anslutning till
den dag RGK debiterar eller krediterar ränta på kontot. Det bör noteras
att användningen av räntekonto respektive regleringen mellan SCR och
28
räntekonto inte påverkar redovisningen mot statsbudgeten, som görs på Prop. 1994/95:40
grundval av bokförda utgifter och inkomster.
Jordbruksverket och Fiskeriverket kommer vid ett medlemskap att ges
ansvaret för att sköta utbetalningarna till mottagarna av stöd från
jordbruksfonden. Ansvaret för själva administrationen kan dock komma
att fördelas på flera myndigheter, t.ex. länsstyrelserna. En myndighet bör
dock, i samråd med övriga berörda myndigheter, ges ett övergripande
ansvar för att administrationen fungerar i enlighet med EG:s regelverk
och för rapportering till såväl regeringen som kommissionen. En sådan
ansvarsfördelning skulle även, enligt vad regeringen erfar, vara förenlig
med de förslag till förändringar i vissa EG-bestämmelser om kraven på
medlemsländernas administration av jordbruksstödet som för närvarande
bereds inom kommissionen.
Regeringen kommer senare att bestämma vilken myndighet som skall
ges detta övergripande ansvar. Denna myndighet kommer även att få ett
primäransvar för att förse kommissionen med det underlag som det an-
kommer på medlemslandet att tillhandahålla om det utbetalade stödet som
grund för ersättning från jordbruksfonden liksom för budgetering, budget-
uppföljning och kontroll. Detta innebär inte någon förändring i betal-
ningsansvariga myndigheters ansvar att kontrollera betalningarnas
riktighet. Det är angeläget att Sverige upprätthåller en hög ambition vad
gäller att säkra att bidragsmedlen utbetalas och används i enlighet med
intentionerna. Uppbyggnad av kontrollsystem och intern revision kommer
därför att prioriteras vilket utvecklas i avsnitt 12.
Regeringen kommer senare denna dag att i en särskild proposition bl.a.
föreslå riksdagen att anvisa anslag och beräkna inkomster på inkomsttitlar
i enlighet med den anslagskonstruktion som redovisas i det följande.
Med tillämpning av de generella principerna bör riksdagen anvisa anslag
under Jordbruksdepartementets huvudtitel för utbetalning av stöd från
jordbruksfondens garantisektion fördelade på resp, ändamål. Mot dessa
stödanslag, vilka bör ges beteckningen förslagsanslag, bör även avräknas
eventuella utgifter (eller inkomster) som uppstår med anledning av
växelkursdifferenser.
I syfte att öka tydligheten och fullständigheten på statsbudgeten bör
anslag för ändamål/utgifter som ersätts till fullo från jordbruksfonden
skiljas från sådana anslag som avser återflöde från EG-budgeten som
förutsätter nettobidrag från svenska staten. Ett särskilt räntekostnads-
anslag bör föras upp under ovanstående huvudtitel för den räntekostnad
29
som uppstår på räntekontokreditema till följd av att svenska staten betalar Prop. 1994/95:40
ut garantistödet i förskott. Räntekostnadsanslaget bör anvisas som
ramanslag. Regeringen bör bemyndigas att besluta om en anslagskredit
knuten till detta ramanslag som överstiger den nivå på 7 procent av
anslagsbeloppets storlek som normalt gäller för ramanslag.
Anslagen skall disponeras av betalningsansvariga myndigheter, dvs.
Jordbruksverket och Fiskeriverket.
På statsbudgetens inkomstsida beräknas och redovisas återflödet från
jordbruksfonden på separata inkomsttitlar. Uppdelningen mellan inkomst-
titlar resp, undertitlar bör göras så att det går att följa upp det totala
återflödet per bidragstyp.
Genom denna anslagskontruktion kommer statsbudgetens utfall för
varje kvartal att visa det totala återflödet från EG inom garantisektionen
liksom utgifterna för det totala stödet till de svenska jordbrukarna inkl,
den svenska statens nettoandel av detta stöd.
Bidrag utbetalas enligt de tidpunkter som följer av berörda förordningar
på området, och utgifter avräknas löpande mot berört anslag. Betalningen
sker med ianspråktagande av medel på räntekontokrediterna i RGK.
Senast den 15:e dagen i varje månad skickas en redovisning av gjorda
utbetalningar den föregående månaden till kommissionen som, efter
granskning, utbetalar ersättning genom att ställa motsvarande belopp till
förfogande på konto i Riksbanken. Medlen överförs till berörda
räntekonton och inkomsterna bokförs mot berörda inkomsttitlar.
Vid utgången av varje kvartal debiterar RGK Jordbruksverket resp.
Fiskeriverket den upplupna räntan på kontona. I samband med detta
överförs medel från statsverkets checkräkning som täcker dels ränteut-
giften, dels de utgifter som belastat kontot under det gångna kvartalet och
som inte finansieras av EG-budgeten.
Stöd från jordbruksfondens utvecklingssektion (avser strukturstöd till
lantbruket samt till fisket) omfattas av ungefär samma bestämmelser vad
gäller medelshantering som övriga strukturfonder (se nedan).
För att påskynda den ekonomiska och sociala samordningen samt för-
bättra förutsättningarna för regional utjämning beslutades 1987 om en
reform av EG:s regionalpolitiska instrument; jordbruksfonden, social-
fonden och regionalfonden. Reformen innebär att fondema fr.o.m. 1989
har koordinerats under samlingsbegreppet strukturfonderna. Till dessa
strukturfonder hör även den s.k. fiskefonden, vilken etablerades 1993.
Inom strukturfonderna finansieras även de s.k. Gemenskapsinitiativen
30
vars finansiella bas utgörs av en avsättning på ca 9 procent av struktur- Prop. 1994/95:40
fondernas medel samt s.k. pilotprojekt, nätverk m.m. som omfattar ca 1
procent av medlen. Strukturfonderna är dock inte några fonder i egentlig
mening utan utgör endast utgiftsposter i EG:s budget.
Stöd från strukturfonderna lämnas i form av bidrag. Fonderna sam-
arbetar även med olika låneinstitut i syfte att utnyttja kombinationen
mellan bidrag och lån så effektivt som möjligt.
De tre strukturfonderna har som mål att:
1. främja utvecklingen och strukturanpassningen i svagt utvecklade
regioner,
2. omstrukturera regioner, eller delar av regioner, som drabbats hårt av
den industriella tillbakagången,
3. bekämpa långtidsarbetslöshet och främja integration på arbets-
marknaden av unga och av personer som är utestängda från arbets-
marknaden,
4. underlätta anpassningen av arbetstagare av bägge könen till in-
dustriella förändringar och förändringar av produktionssystemen,
5. a) omstrukturera jord-och skogsbruk och fiske samt
b) underlätta utvecklingen och strukturanpassnngen av landsbygds-
områden
I medlemskapförhandlingarna enades EU och Sverige, Norge och
Finland om att införa ytterligare ett regionalpolitiskt mål, benämnt mål
6. i EG:s regelverk. Mål 6 är att främja utvecklingen och strukturanpass-
ningen i regioner som är ytterst glesbefolkade och skall tillgodose de
nordiska ländernas regionalpolitiska särdrag. Målområdet avgränsades
geografiskt till ett sammanhängande område med högst 8 invånare per
kvadratkilometer. Mål 6 skall i alla delar vara jämställt med mål 1.
Regionalfonden täcker primärt mål 1, 2 och 6 och har 5b som sekun-
därt mål. Socialfonden täcker mål 3 och 4 samt i mindre omfattning mål
1, 2, 5b och 6. Jordbruksfonden täcker mål 1, 5a och 5b samt 6.
Fiskefonden täcker endast mål 5a. Målen 1, 2, 5b och 6 är regionalt in-
riktade, medan stöd till mål 3, 4 och 5a lämnas utan direkt geografisk
koppling. Inom kommissionen handläggs resp, fond av berört generaldi-
rektorat.
Medlen från strukturfonderna avsätts för programperioder. Innevarande
programperiod omfattar åren 1994-1999. För denna period har ca 1 270
miljarder kronor avsatts för ändamålet. Beloppet utgör närmare en tredje-
del av EG:s budget.
Regionalpolitiken inom EU ersätter inte den regionalpolitik som beslu-
tas på nationell nivå. För att ett medlemsland skall komma i fråga för
medel från strukturfonderna krävs att medlemslandet skjuter till egna
medel. Vidare krävs att den aktuella regionen uppfyller vissa kriterier för
31
bl.a. BNP/capita, befolkningstäthet, arbetslöshet och industrisyssel- Prop. 1994/95:40
sättning.
För att erhålla bidrag från strukturfonderna krävs ett omfattande
programarbete där olika myndigheter och icke statliga intressenter måste
samverka för att ett effektivt utbyte av insatserna skall erhållas. Det
gäller såväl ansökningfasen som genomförandefasen. Länsstyrelserna har
här en viktig roll på den regionala nivån. Enligt den tidplan som gäller
vid ett EU-inträde skall Sverige senast den 31 mars 1995 lämna förslag
till programplaner för strukturfonderna till kommissionen. Dessa väntas
fästställas av kommissionen först hösten 1995. Innan planerna fästställs
förutses inget återflöde från strukturfonderna till Sverige. Detta innebär
dock inte totalt sett minskat återflöde från strukturfonderna under
perioden fram till 1999.
Det är av väsentlig betydelse att en samlad bild av beredningen av de
svenska programmen liksom det totala återflödet från strukturfonderna,
dess fördelning och resultat kan åstadkommas. För att kunna göra rele-
vanta strategiska avvägningar vid ställningstagande till program och bi-
drag från EU:s strukturfonder behöver resultatet av denna uppföljning
relateras till de på nationell nivå beslutade strukturåtgärderna. Även inom
EU läggs stor vikt vid uppföljning och utvärdering av strukturfondernas
verksamhet. Med samma argument som inom EU lagts till grund för
strukturfondsreformen, är det regeringens avsikt att verka för en stark
samordning av de olika projekt som kommer ifråga för svensk del.
Stödet från strukturfonderna har ett brett användningsområde som rör
många sektorer och därmed många departement. Huvudinriktningen är,
som framgått ovan, ett regioninriktat arbetssätt där regionalpolitiska
åtgärder i vid bemärkelse samt landsbygdsutveckling är de viktigaste in-
slagen tillsammans med vissa arbetsmarknadspolitiska insatser. Rege-
ringen avser mot denna bakgrund att ge chefen för Arbetsmarknads-
departementet det övergripande ansvaret för samordningen av stödet från
strukturfonderna i regeringen.
Vid ett medlemskap kommer regeringen att genom uppdrag klargöra
berörda myndigheters ansvarsområden i arbetet med strukturfonderna.
Regeringen ser det som centralt att en myndighet, Närings- och teknik-
utvecklingsverket (NUTEK), får det operativa centrala ansvaret att i
samråd med övriga berörda myndigheter kontrollera, följa upp och till
regeringen rapportera resultatet av de svenska statliga, kommunala och
övriga insatserna, inkl, sådana som finansierats med bidrag från EG. I
detta ansvar skall även ingå att redovisa vilka ekonomiska konsekvenser
det totala utbytet med EG:s strukturfonder får för svenskt vidkommande.
Uppdrag måste också lämnas till de myndigheter som skall ansvara för
utbetalning av medel från strukturfonderna. Regeringens utgångspunkt är
att Arbetsmarknadsverket skall vara den myndighet som svarar för utbe-
talning av stöd från socialfonden, Jordbruksverket för betalning av medel
från jordbruksfonden, Fiskeriverket för fiskefonden och NUTEK för
medel från regionalfonden. Eventuellt kan även andra lösningar komma
att aktualiseras i samband med utarbetandet av de olika programmen.
32
När det sedan gäller det konkreta programarbetet kan även andra myn- Prop. 1994/95:40
digheter än de utbetalningsansvariga myndigheterna, såsom en län-
styrelse, eller en kommun eller ett företag, komma att ges ett operativt
ansvar för att genomföra ett enskilt program. Det fortsatta arbetet med
programplaner m.m. får utvisa hur den närmare ansvarsfördelningen
mellan berörda myndigheter bör utformas.
Medlen från de olika fonderna kan hanteras på principiellt likartat sätt,
även om bidragsmottagarkretsen och utbetalningsansvariga myndigheter
för resp, fond skiljer sig åt.
För att stöd från EG:s strukturfonder skall lämnas krävs oftast med-
finansiering från den offentliga sektorn i berört medlemsland. Därutöver
krävs i flera fall medfinansiering från den privata sektorn. När kommis-
sionen beslutat om att lämna stöd till svenskt program/mottagare överför
kommissionen i normalfallet 40-50 procent av EG:s bidragsandel till det
centrala kontot i Riksbanken. Beloppet överförs till utbetalningsmyndig-
heten som i sin tur betalar ut bidraget till bidragsmottagaren. De efter-
följande överföringarna från EG-budgeten sker sedan på samma sätt med
i normalfallet hälften av det återstående beloppet när halva programmet
utförts, och den sista andelen när programmet slutförts.
Det bör vara de utbetalande myndigheternas ansvar, som förmedlare av
bidraget från EG, att redovisa EG-bidraget mot inkomsttitlar på stats-
budgeten. Regeringen förordar att det för ändamålet förs upp en inkomst-
titel per fond på statsbudgeten. Den löpande redovisningen av återflödet
från strukturfonderna bör ske mot separata poster för respektive bidrags-
typ under resp, inkomsttitel.
Utbetalning av EG-bidraget till mottagaren sker i enlighet med bidrags-
bestämmelsema för berörd fond under förutsättning att kommissionen
överfört tillräckligt med medel. Anslag för utbetalning av bidrag från
EG-budgeten bör föras upp för respektive fond under berört departements
huvudtitel. Anslagsbeteckningen bör vara förslagsanslag. Det bör dock
inte föras upp några särskilda anslag för statlig medfinansiering i projekt
som erhåller bidrag från strukturfonderna. Bidrag till sådana projekt får
i stället prövas i relation till andra nationella åtaganden inom ramen för
de resurser som anvisas för berört ändamål på statsbudgeten.
Med denna anslagskonstruktion uppvisas på statsbudgeten såväl det to-
tala återflödet till Sverige från EG:s strukturstöd som volymen på det
stöd som svenska bidragsmottagare får från staten respektive från EG.
De redovisade utgifterna och inkomsterna på statsbudgeten ett visst
budgetår kan dock inte relateras till kommissionens beslut om bidrag för
samma period eftersom de projekt som finansieras från strukturfonderna
ofta sträcker sig över flera år. Sådan redovisning avser regeringen
framdeles att lämna i anslutning till berört anslagsavsnitt i budgetproposi-
tionen, baserat på särredovisning som regeringen inhämtar från ansvariga
myndigheter.
33
För de stöd där staten inte förskotterar bidrag som lämnas från EG:s Prop. 1994/95:40
budget ser inte regeringen några starka skäl till att kommissionens
bidragsandel betalas via räntekonto i RGK. Om det framdeles skulle visa
sig vara en effektiv lösning att även för dessa betalningar använda ränte-
konto med kredit i RGK bör det dock vara möjligt att välja den lös-
ningen.
Den vanligaste formen av forskningssamarbete inom EU är forskning
som genomförs som samarbetsprojekt med deltagare från flera länder.
Detta sker inom ett ramprogram som består av en serie olika s.k.
särprogram. För varje projekt inom särprogrammen utarbetar deltagarna
en projektplan med ansökan om stöd som tillställs kommissionen. För
varje sådant projekt skall en koordinator utses. Det kan t.ex. vara ett uni-
versitet, ett institut eller ett företag. Koordinatom är den som svarar för
projektet gentemot EU inklusive mottagande och förmedling av bidrags-
medel.
Bidraget utbetalas av kommissionen i ecu direkt till koordinatom.
Den gängse ordningen för utbetalning från EU, som redan tillämpas för
svenskt vidkommande inom ramen för EES-samarbetet, är att kommissio-
nen sätter in aktuellt belopp enligt överenskommen betalningsplan på ett
ecu-konto i affärsbank som disponeras av koordinatom. Medlen passerar
således inte ett centralt konto i Riksbanken. Riksbanken har under hand
uttalat att de gärna ser att den rådande ordningen vidmakthålls, eftersom
det är mindre önskvärt att Riksbanken skulle bli kontohållande bank för
en mängd olika projekt.
Det vore en fördel om samtliga betalningsströmmar från EU skulle
kunna centraliseras i syfte att öka kontrollen av det totala återflödet till
Sverige. Emellertid anser regeringen att det i dag, med befintliga rutiner
för utbetalning från EG, inte är möjligt att införa ett sådant centraliserat
betalningsflöde för forskningsmedlen.
För att undvika växlingskostnader och eventuella utgifter för valuta-
kursförändringar kommer de myndigheter som är projektkoordinatorer att
få öppna valutakonton i ecu för den andel av bidraget från EG-budgeten
som skall transfereras till andra projektdeltagare inom eller utom Sverige.
Den bidragsandel som är avsedd för myndighetens egna projektdeltagande
skall dock omgående växlas in och överföras till myndighetens konto i
RGK.
I sammanhanget kan nämnas de bestämmelser som universitet och hög-
skolor omfattas av när det gäller att reglera momsandelen av det mot-
34
tagande lärosätets projektanknutna utgifter. Dessa har redan anpassats till
ett EU-medlemskap med anledning av forskningssamarbetet inom ramen
för EES-avtalet. Anpassningen innebär att föreskrifterna för hanteringen
av moms vid statliga myndigheter har kompletterats så att det framgår att
bidrag som erhålls från EG för forskningsändamål skall hanteras på
samma sätt som andra bidrag från den svenska staten.
Förhållandet att EG-bidrag inom detta område utbetalas direkt till
koordinatom utan någon nationell administrerande myndighet innebär att
bidragen inte låter sig budgeteras och redovisas på statsbudgeten.
Regeringen anser dock att det är väsentligt att följa upp och värdera det
samlade resultatet av det svenska deltagandet i forskningssamarbetet.
Enligt vad regeringen erlär har frågan om ökad återrapportering till
medlemsländerna om det totala återflödet för resp, lands deltagande i
EG:s forskningsprogram även aktualiserats i kommissionen. Regeringen
kommer att verka för att så stort utbyte som möjligt av sådan information
kommer till stånd, liksom att skapa förutsättningar för en mer centralise-
rad bidragshantering som ger större möjlighet till överblick och kontroll
över FoU-återflödet.
Statliga myndigheter som deltar i projektsamarbete skall, som för övrig
verksamhet, behandla verksamheten och dess resultat i sin årsredovisning
till regeringen. Det grundläggande ansvaret för att följa upp och samman-
ställa uppgifter om resultatet av svenskt deltagande inom forskningspro-
grammen ligger på av regeringen redan utsedda ansvariga myndigheter.
Regeringen inrättade 1992 EG-rådet för FoU-samarbete (EU/FoU) med
uppgift att vara svenskt kontaktorgan för FoU-samarbete med EG. En av
rådets uppgifter är att samordna och sammanställa uppgifter om det
svenska deltagandet och också värdera detta utfrån de mål som har satts
upp för forskningen såväl nationellt som inom EU. Regeringen är med-
veten om de svårigheter som idag finns att få en fullständig bild över
samtliga faktiska betalningar som görs till svenska deltagare. Åt EU/FoU-
rådet kommer att uppdras att utreda förutsättningarna att kunna få en
sådan bild samt att utarbeta en plan för när och hur en sådan skulle
kunna åstadkommas.
Prop. 1994/95:40
35
Prop. 1994/95:40
Regeringens bedömning: Hög prioritet måste ges åt uppföljningen
av effektiviteten i och kontrollen av efterlevnaden av EU:s regel-
verk. De svenska nationella kontroll- och revisionsinsatserna bör och
måste öka. Emellertid anser regeringen att befintliga myndigheter
normalt kan fullgöra dessa utökade granskningsinsatser inom ramen
för sin instruktionsenliga uppgift. Det ankommer på regeringen att
utfärda närmare direktiv för berörda myndigheters arbete inom detta
område. För att samordna de svenska insatserna mot bedrägerier mot
EG:s budget och för samverkan med kommissionen och övriga EG-
institutioner skall en särskild kommitté inrättas. Det svenska
yttrandet över EU:s Revisionsrätts årliga rapport kommer att
tillställas riksdagen genom en särskild skrivelse.
Regeringen har för avsikt att kraftfullt verka för och stödja sådana initia-
tiv i EU:s institutioner och nationella organ som syftar till att skydda
såväl EG:s budget som de svenska finanserna från bedrägerier och onödi-
ga kostnader till följd av mindre effektivt utformade system.
Det finns flera skäl till att från svensk sida långsiktigt och uthålligt
stödja strävanden inom EU för effektivitet i EU:s åtaganden, decentrali-
sering, säker medelshantering samt stärkt kontroll och revision. Som stor
bidragsgivare till EG:s budget är det särskilt angeläget att aktivt verka för
effektiviteten i EU och EU:s åtaganden liksom för att EU:s medel an-
vänds för avsett ändamål och på ett kostnadseffektivt sätt. Det är vidare
av avgörande betydelse för allmänhetens förtroende för EU:s funktions-
sätt att EU-medlen verkligen går till de ändamål som beslutats och inte
fuskas bort till följd av ineffektivt utformade transfererings- och redo-
visningssystem eller svag kontroll av medelsanvändningen. Det är slut-
ligen medlemslandet som får ersätta EU för eventuella felaktiga gjorda
betalningar till nackdel för EG-budgeten.
Kontrollen och revisionen av EU-relaterade åtgärder består av dels de
granskningar som ankommer på EU:s institutioner, dels de granskningar
som det ankommer på Sverige att utföra i kraft av medlemskapet och
ansvar för betalningar till och från EG-budgeten.
Revisionsrätten (Court of Auditors) svarar för den externa revisionen
inom EU. Rätten har genom Maastrichtfördraget fått en starkare ställning
än tidigare. Revisionsrätten har till uppgift att granska användningen av
medel som anvisas över EG-budgeten och utbetalas i olika länder. Frågan
om kostnadseffektivitet i EU:s verksamhet är en prioriterad uppgift i
Revisionsrätten. Resultatet av revisionen presenteras i en årlig rapport
över genomförd granskning av institutionernas verksamhet och redovis-
ning. Rätten har också nyligen fått till uppgift att tillhandahålla EU-
parlamentet och rådet en revisionsberättelse (statement of assurance) om
räkenskapernas tillförlitlighet och huruvida de underliggande transaktio-
nerna följer gällande författningar.
Ledamöterna i Revisionsrätten består av en ledamot per medlemsland.
Vid ett medlemskap förväntas således Sverige föreslå en ledamot. Revi-
sionsrätten skall vid behov bedriva revision på plats i medlemsländerna.
Av bestämmelserna följer också att granskningen i sådana fäll skall
genomföras i samarbete med de nationella revisionsorganen. Instruktionen
för Riksrevisionsverket (RRV) har, på grund av åtaganden enligt EES-
avtalet, redan ändrats med den innebörden att RRV skall biträda
Revisionsrätten vid dess granskningar i Sverige. Vidare deltar Revisions-
rätten i EUROSAI (samarbetsorgan för europeiska revisionsorgan), i
vilket RRV för närvarande innehar ordförandeskapet.
Prop. 1994/95:40
Inom kommissionen har alla direktorat ett kontrollansvar. Särskilt gransk-
ningsansvar åvilar direktoraten för budget respektive finansiell kontroll.
Budgetdirektoratet kontrollerar att det underlag som behöriga myndighe-
ter i medlemsländerna lämnar till kommissionen för fastställande av EG-
budgetens inkomster (egna resurser) upprättats i enlighet med berörda
regelverk. Direktoratet för finansiell kontroll har bl.a. till uppgift att god-
känna utbetalningar från EG:s budget och svara för kommissionens intern-
revision.
Direktoraten utför kontroller på plats i medlemsländerna. Regeringen
kommer att ställa ansvariga myndigheter och de uppgifter som erfordras
för granskningen till förfogande för EG:s tjänstemän. I detta ingår även
att ge tillgång, om så önskas, till uppgifter från t.ex. enskilda tulldekla-
ranter eller bidragsmottagare.
Det ligger i svenskt intresse att skapa ett gott samarbete med dessa
institutioner, t.ex. genom att medverka i arbete med att utforma gransk-
ningsmetoder och att verka för att svenska tjänstemän ges tillfälle att
tjänstgöra i dessa kontrollorgan. Svenska företrädare i arbetsgrupper
m.m. ges ett generellt uppdrag att verka för att effektivitet, tydlighet och
god kontroll bevakas i arbetet med nya eller kompletterande rättsakter
och riktlinjer. Sverige bör också bidra med erfarenheter och kompetens
37
när det gäller mål- och resultatstyrning, en fråga som får en allt mer Prop. 1994/95:40
central plats i EU:s verksamhet.
Inför parlamentets behandling av Revisionsrättens årliga rapport bereds
respektive medlemsland tillfälle att yttra sig över innehållet. Regeringen
avser att tillställa riksdagen det svenska yttrandet genom en skrivelse.
Av artikel 209a i Romfördraget följer att ett medlemsland är skyldigt att
vidta motsvarande åtgärder för att bekämpa bedrägerier och annan ored-
lighet som skadar gemenskapens ekonomiska intressen som den vidtar för
att bekämpa bedrägerier och annan oredlighet vilka skadar landets egna
intressen. Vidare skall medlemsländerna samordna sina åtgärder för att
skydda gemenskapens ekonomiska intressen. De skall för detta ändamål
med kommissionens hjälp organisera ett nära och regelbundet samarbete
mellan de behöriga myndigheterna i sina förvaltningar. Regelverken
ställer också höga krav på EG:s institutioner att utföra egna kontroller
och vidta åtgärder när brister upptäcks i såväl regelverkens utformning
som ett medlemslands tillämpning.
Kraven från EU på nationella kontroll- och revisionsinsatser är dels
generella, dels specifika för det enskilda uppbördsområdet (basen för
egna resurser) och bidragssystemet. Krav finns också på såväl kontroller
innan beslut om utbetalning av bidrag sker som kontroller i efterhand.
Innehållet i och metoderna för kontrollen liksom kraven på återrapporte-
ring till EU:s institutioner anges med varierande detaljeringsgrad. Det
innebär att Sverige som medlem omfattas av en varierande kravbild vad
gäller den närmare utformningen av den nationella kontrollen.
Den svenska förvaltningsmodellen för tillsyn och kontroll innebär en
stark betoning på den handläggande myndighetens grundläggande ansvar
för dessa uppgifter och där en extern revision har ansvar för att i
efterhand bl.a. granska kvaliteten i denna kontroll. Det är ett svenskt in-
tresse att denna modell kan utgöra grund för fördelningen av kontroll-
och revisionsansvar i landet även för att tillgodose EG:s krav vid ett
medlemskap. Regeringen har inte heller funnit att EG:s regelverk på ett
avgörande sätt strider mot denna modell.
Det primära ansvaret för att beivra felaktigheter och bedrägeri samt in-
effektivitet i statliga transfereringssystem ligger på den myndighet som
svarar för att administrera systemet. Detta innebär att det är den myndig-
het som sköter uppbörd eller utbetalning som, oavsett om grunden för
prövningen är ett EG-regelsystem eller ett svenskt transfereringssystem,
38
ansvarar för prövning av såväl huruvida underlaget för bidraget eller Prop. 1994/95:40
avgiften är korrekt som om medlen använts på avsett och effektivt sätt.
Det är naturligt att det är på denna nivå som det mesta utbytet kring
kontrollfrågor kommer att ske mellan Sverige som medlemsland och
kommissionen.
Detta innebär sammantaget att berörda myndigheter måste tillförsäkra
sig en hög standard på sin interna kontroll. Regeringen bedömer att en
förstärkning av den interna kontrollen bl.a. skall ske genom att Arbets-
marknadsverket, Generaltullstyrelsen, Riksskatteverket, Jordbruksverket
och NUTEK vid ett medlemskap omgående etablerar, eller förstärker be-
fintliga, funktioner för intern revision. Dessa funktioner skall, med
tillämpning av god sed på området, verka för en stärkt intern kontroll i
myndighetens arbete och etablera samarbete med kommissionen. Berörda
myndigheter har även att omgående överväga på vilket sätt kvalitets-
säkring skall ske av att underlaget från taxeringsobjektet eller bidrags-
mottagaren är korrekt. Sådana förstärkningsåtgärder kommer även att
krävas av andra myndigheter som kan komma att administrera bidrag från
EG.
Ofta är det flera myndigheter, eller ett antal lokala och regionala organ
under en sektorsansvarig myndighet, som svarar för administrationen av
uppbörd av en viss typ av avgiftsmedel, t.ex. moms, eller utbetalning av
EG-bidrag enligt ett viss regelverk. I dessa fall anser regeringen att en
myndighet inom berört politikområde bör ges i ansvar att utöva tillsyn
över såväl för- som efterkontroll av betalningens riktighet och att betal-
ningarna redovisats på ett korrekt sätt. I detta tillsynsansvar ligger också
att verka för att åtgärder vidtas om såväl brister i den nationella admini-
strationen som effektiviseringsmöjligheter identifieras.
Kontrollkraven för avgiften
När det gäller kontrollen av underlaget för festställande, uppbörd och
betalning av medlemsavgiften (EG:s egna resurser) gäller att varje land
skall informera kommissionen om namnen på behöriga myndigheter eller
motsvarande som festställer landets bas för beräkning av medlemsavgiften
samt de nationella lagar och förordningar som styr beräkningen av under-
laget. Vidare skall information lämnas om hur uppbörden administreras
och hur eventuella fel eller bedrägerier hanteras.
Medlemslandet skall månatligen skicka kommissionen ett kontoutdrag
för vart och ett av de s.k. resurskontona till vilka uppbördsmedel förts
resp, kvartalsvis för resurser som ännu inte uppburits av medlemslandet.
Medlemslandet skall även avge en årsrapport som skall vara kommissio-
nen tillhanda före den 1 maj året efter avslutat budgetår (kalenderår).
Regeringen kommer vid ett medlemskap att uppdra åt Generaltullstyrelsen
och Riksskatteverket att svara för att de svenska åtagandena gentemot EU
uppfylls.
39
Kontrollkraven för jordbruksfonden
Prop. 1994/95:40
Den övervägande delen inom EU:s jordbruks- och fiskestöd till medlems-
länderna utgörs av direkta subventioner i form av bidrag från jord-
bruksfondens garantisektion till producenter och mellanled samt generella
indirekta stöd i form av exportbidrag och interventionsköp. Det selektiva
stödet kommer från strukturfonderna och kan utgå som investerings-
bidrag, startbidrag m.m. Till följd av prisregleringarna för vissa jord-
bruksprodukter tillämpas gränsskydd i form av införselavgifter och tull
vid import av jordbruksprodukter till EU från tredje land.
Uppföljningen och kontrollen av bidragen från garantisektionen regleras
relativt långtgående i särskilda förordningar. Vid exportbidrag ställs
också preciserade krav angående fysisk exportkontroll där Generaltull-
styrelsen har ett särskilt kontrollansvar. Regeringen kommer vid ett med-
lemskap att ge de utbetalande myndigheterna i uppdrag att svara för att
kontroll sker av dessa medel i enlighet med EG:s regelverk och att
åtgärder vidtas där så erfordras. Medlemsländerna är dessutom ålagda att
etablera en särskild funktion som skall svara för att de uppställda
kontrollkraven efterlevs inom den bidragsgivande organisationerna, inklu-
sive rapporteringsskyldighet till kommissionen. Såvitt regeringen nu kan
bedöma kan även denna uppgift omhändertas av Jordbruksverkets intern-
revision.
Kontrollkraven för strukturfonderna
Den nationella kontrollen av användningen och redovisningen av bi-
dragsmedel från EG:s strukturfonder är ett, relativt sett, oreglerat
område. Huvudansvaret för att strukturfonderna förvaltas i enlighet med
EG:s regelverk måste entydigt kopplas till resp, utbetalande myndighet.
Som regeringen redovisade i avsnitt 10 avser regeringen att ge NUTEK
i uppdrag att följa upp och till regeringen rapportera det samlade
resultatet av det svenska strukturstödet. Detta inbegriper även ett ansvar
för att pröva systemens säkerhet och effektivitet. I verkets uppdrag skall
även ingå att verka för en uppföljning och kontroll av underlaget för och
användningen av medel från EG:s strukturfonder vid utbetalande och
admininistrerande myndigheter. Enligt EG:s regelverk för strukturfonder-
na skall även en särskild kontrollkommitté bildas för att biträda kommis-
sionens kontroll. Det är naturligt att NUTEK:s funktion för intern
kontroll tillsammans med övriga utbetalande myndigheters kontrollfunk-
tioner ges en central roll i denna kommitté.
Regeringen avser senare att närmare precisera kraven på de nämnda
myndigheterna så att EG:s krav tillgodoses.
40
Prop. 1994/95:40
Regeringen har inte funnit att ett EU-medlemskap skulle behöva innebära
någon förändring av de statliga revisionsorganens uppdrag. Ett EU-med-
lemskap innebär dock att RRV:s och riksdagens revisorers gransknings-
område vidgas till att även omfatta statlig verksamhet som initierats eller
finansierats av EU. RRV kommer som tidigare att redovisa resultatet av
sina granskningar till berörda myndigheter och till regeringen, inklusive
förslag till förbättringar till följd av brister som verket finner i sin
granskning. Det ankommer vidare på RRV att ge stöd till aktuella
myndigheter vad gäller organisation, kompetens och genomförande av
intern revision samt att löpande kontrollera och bedöma internrevisionens
kvalitet.
I vissa fall innebär enskilda bidragsregler att periodvisa rapporter skall
lämnas från behörig myndighet till kommissionen. Dessa bestämmelser
är ibland förknippade med att denna redovisning skall granskas (ibland
med tillämpning av vissa metoder). I de fäll den begärda granskningen
inte kan utföras av administrerande myndighet men är förenlig med
RRV:s ordinarie granskningsuppdrag bör verket utföra sådana gransk-
ningsuppgifter.
En förutsättning för att de svenska revisionsorganen skall kunna uttala
sig om dels kvaliteten i den interna kontrollen, dels huruvida medlen till
och från EG:s budget är redovisade och utnyttjade i enlighet med EG:s
regler är att revisionsorganen ges samma rätt som EG:s kontroll- och
revisionsorgan har till insyn i de förhållanden som ligger till grund för
medlemsavgiften och mottagandet av bidrag. Kommissionens och
Revisionsrättens långtgående rättigheter på området följer av EG:s
regelverk. Regeringen avser att återkomma till riksdagen med en närmare
redogörelse och förslag till hur de svenska nationella revisionsorganens
granskningsrätt hos uppbördsobjekt och slutmottagare av bidrag i enlighet
med EG:s regelverk kan tillgodoses. I sammanhanget kan nämnas att den
finska regeringen förbereder ett lagförslag till parlamentet som ger de
finska statliga revisionsorganen den rättskapacitet de behöver för att
kunna granska hanteringen av medel från EG.
Enligt rapporter från kommissionen uppgår de årliga upptäckta bedräge-
rierna mot EG-budgeten till ett värde av ca 2 miljarder kronor. Det finns
bedömningar att de årliga bedrägerierna uppgår till ca 10 procent av
EG:s totala budget, dvs. drygt 63 miljarder kronor.
Kommissionen har våren 1994 beslutat om ett strategiskt program och
aktionsplan för att förstärka kampen mot bedrägerier. Det strategiska
programmet består sammanfattningsvis i att
41
— öka närvaron och kontrollen av verksamheter på plats med kon- Prop. 1994/95:40
centration på högriskfäktorer
— stärka samarbetet mellan kommissionen och medlemsstaterna genom
ökning av informationsutbytet och förbättring av metoder
— förbättra gemenskapens lagstiftning inom alla områden
— säkra en bättre överensstämmelse mellan EG:s regler och den
nationella lagstiftningen.
Kommissionens program och aktionsplan ligger väl i linje med svenska
intressen. Sverige bör därför aktivt stödja gemenskapens samlade insatser
för att förhindra bedrägerier, liksom att verka för att regler som inbjuder
till eller underlättar bedrägerier ändras.
Som tidigare nämnts anser regeringen att det primäransvar som idag
åvilar administrerande myndigheter för att uppbörd och betalningar är
korrekt gjorda och redovisade samt kontrollerade kan behållas när
Sverige blir medlem i EU. Emellertid anser regeringen att det är av
största vikt att de svenska insatserna inom de olika verksamhetsområdena
för att på olika sätt begränsa bedrägeri samordnas och följs upp på
nationell nivå. Regeringen avser att för detta ändamål inrätta en särskild
kommitté under Finansdepartementet med representanter från Justite-
departementet, Generaltullstyrelsen, Jordbruksverket, NUTEK, Riks-
polisstyrelsen, RRV, Riksskatteverket och Riksåklagarämbetet.
I kommitténs arbetsuppgifter skall även ingå att sammanställa uppgifter
till den rapportering som skall lämnas till kommissionen om nationella
bedrägerier och andra otillåtna transaktioner som påverkar gemenskapens
budget. Kommittén bör även svara för svensk samverkan med de organ
inom kommissionen och övriga EU-institutioner som arbetar med frågor
rörande bedrägeri mot EG:s budget.
42
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 27 oktober 1994. Prop. 1994/95:40
Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden
Sahlin, Hjelm-Wallén, Peterson, Hellström, Thalén, Freivalds, Wall-
ström, Persson, Tham, Schori, Blomberg, Heckscher, Hedborg,
Andersson, Winberg, Uusmann, Nygren, Ulvskog, Sundström, Lindh,
Johansson
Föredragande: statsrådet Persson
Regeringen beslutar propositionen 1994/95:40 om Budgeteffekter av
Sveriges medlemskap i Europeiska unionen m.m.
43
gotab 47163, Stockholm 1994