Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 23 mars 1995
Mona Sahlin
Göran Persson
(Finansdepartementet)
I propositionen föreslås att den nuvarande obligatoriska skyldigheten för
fondbolag att lämna kontrolluppgift om reavinst resp, reaförlust vid
avyttring av andel i allemansfond utsträcks till att omfatta även andra
värdepappersfonder än allemansfonder. För andel som förvärvats före den
1 januari 1996 får som alternativ till det verkliga anskaffningsvärdet
användas marknadsvärdet den 31 december 1992. Vidare föreslås att
skyldighet införs för värdepappersinstitut att i de fall institutet är skyldigt
att upprätta avräkningsnota lämna kontrolluppgift om den ersättning som
överenskommits vid avyttring av aktier och andra värdepapper. Uppgift
skall i båda fallen lämnas för fysisk person och dödsbo. De nya
bestämmelserna skall tillämpas första gången vid 1997 års taxering.
1 propositionen föreslås vidare att den tidigare upphävda lagen mot
skatteflykt återinföra från och med den 1 juli 1995. Slutligen tas vissa
mindre ändringar i uppbördslagen (1953:272) m.fl. lagar upp.
1 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 209
Prop. 1994/95:209
1 Förslag till riksdagsbeslut................................................ 4
2 Lagtext...................................................................... 5
2.1 Förslag till lag mot skatteflykt.................................. 5
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter......................... 6
2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt................................................ 12
2.4 Förslag till lag om ändring i uppbördslagen
(1953:272).......................................................... 14
2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:151) om
punktskatter och prisregleringsavgifter......................... 16
2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:668) om
uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare................... 17
2.7 Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen
(1994:200).......................................................... 18
2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1951:442) om
förhandsbesked i taxeringsfrågor................................ 19
3 Ärendet och dess beredning.............................................. 20
4 Kontrolluppgiftsskyldighet vid avyttring av värdepapper........... 22
4.1 Utgångspunkter.................................................... 22
4.2 Kontrolluppgiftsskyldighet om reavinst eller
reaförlust vid avyttring av andel i värdepappersfond
m.m.................................................................. 24
4.3 Kontrolluppgiftsskyldighet om ersättning vid
avyttring av aktier m.m.......................................... 30
5 Återinförande av skatteflyktslagen...................................... 34
6 Uppbördsfrågor m.m...................................................... 36
6.1 Uppbördsfrågor.................................................... 36
6.2 Företrädare för staten vid konkurs, m.m...................... 37
7 Ekonomiska konsekvenser............................................... 38
8 Författningskommentar................................................... 39
8.1 Förslaget till lag mot skatteflykt................................ 39
8.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter......................... 39
8.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt................................................ 43
8.4 Förslaget till lag om ändring i uppbördslagen
(1953:272).......................................................... 44
8.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:151) om Prop. 1994/95:209
punktskatter och prisregleringsavgifter........................ 44
8.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:668) om
uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare.................. 45
8.7 Förslaget till lag om ändring i mervärdesskattelagen
(1994:200)......................................................... 45
8.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (1951:442) om
förhandsbesked i taxeringsfrågor............................... 45
Bilaga 1 Förteckning över remissinstanser som har avgett yttrande
över betänkandet Allemanssparandet - en översyn (SOU
1994:50).............................................................46
Bilaga 2 Förteckning över remissinstanser som har avgett yttrande
över Riksskatteverkets framställning till Finansdepartementet
(Dnr 5105-93/900, Fi93/900)....................................47
Bilaga 3 De remitterade lagförslagen..................................... 48
Bilaga 4 Lagrådets yttrande................................................. 61
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 23
mars 1995...................................................................... 62
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
Prop. 1994/95:209
1. lag mot skatteflykt,
2. lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och
kontrolluppgifter,
3. lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,
4. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),
5. lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter
och prisregleringsavgifter,
6. lag om ändring i lagen (1984:668) om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare,
7. lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200),
8. lag om ändring i lagen (1951:442) om förhandsbesked i taxerings-
frågor.
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Denna lag gäller i fråga om taxering till kommunal inkomstskatt,
statlig inkomstskatt och statlig förmögenhetsskatt.
2 § Vid taxeringen skall hänsyn ej tas till rättshandling som har företagits
av den skattskyldige eller av juridisk person, vars inkomst helt eller
delvis beskattas hos den skattskyldige, om
1. rättshandlingen, ensam eller tillsammans med annan rättshandling i
vilken den skattskyldige eller den juridiska personen direkt eller indirekt
medverkat, ingår i ett förfarande som medför en inte oväsentlig
skatteförmån för den skattskyldige,
2. skatteförmånen med hänsyn till omständigheterna kan antas ha
utgjort det huvudsakliga skälet för förfarandet och
3. en taxering på grundval av förfarandet skulle strida mot lagstift-
ningens grunder.
3 § Om 2 § tillämpas skall taxeringsbeslut fattas som om rättshandlingen
inte hade företagits. Framstår förfarandet med hänsyn till det ekonomiska
resultatet — bortsett från skatteförmånen — som en omväg i förhållande
till det närmast till hands liggande förfarandet, skall taxeringsbeslutet i
stället fattas som om den skattskyldige hade valt det förfarandet. Om de
nu angivna grunderna för taxeringsbeslutet inte kan tillämpas eller skulle
leda till oskäligt resultat, skall taxeringsbeslutet fattas med tillämpning av
4 kap. 3 § taxeringslagen (1990:324).
4 § Fråga om tillämpning av denna lag prövas av länsrätten efter
framställning av skattemyndighet eller Riksskatteverket. Om handläggning
av framställning om tillämpning av lagen och om överklagande av beslut
i anledning av sådan framställning gäller i tillämpliga delar bestämmel-
serna i 6 kap. taxeringslagen (1990:324).
Framställning enligt första stycket får göras före utgången av de frister
som enligt 4 kap. 19—22 §§ taxeringslagen gäller för beslut om eftertaxe-
ring.
Prop. 1994/95:209
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995 och tillämpas på rättshand-
lingar som företagits efter ikraftträdandet.
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1990:325) om självdeklaration
och kontrolluppgifter
dels att 3 kap. 22 a, 27 a, 32 a, 32 b, 33 och 57 §§ skall ha följande
lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 3 kap. 32 c §, av
följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
3 kap.
22 a §’
Fysisk person, som är bosatt i Sverige eller som flyttar in för att
bosätta sig här och öppnar eller har öppnat ett inlåningskonto i utlandet,
skall utan dröjsmål till Riksskatteverket lämna dels ett skriftligt med-
givande till insyn på kontot, dels en skriftlig förbindelse från den
utländska kontoföraren att årligen senast den 31 januari taxeringsåret
lämna kontrolluppgift till verket. Vad som sägs om fysisk person som är
bosatt i Sverige gäller också svenskt dödsbo.
Kontrolluppgiften skall ta upp
namn på och postadress till konto-
havaren, dennes personnummer
eller organisationsnummer samt
ränta som gottskrivits eller utbe-
talats under föregående kalenderår.
Kontrolluppgiften skall ta upp
namn på och postadress till konto-
havaren, dennes personnummer
eller organisationsnummer, ränta
som gottskrivits eller utbetalats
under föregående kalenderår samt
behållningen på kontot vid årets
utgång.
Om den sammanlagda behållningen på ett eller flera konton i visst land
inte överstiger motvärdet till 50 000 kronor, behöver sådan förbindelse
som avses i första stycket inte lämnas av
1. den som äger fastighet eller bostad i utlandet om kontot används för
att verkställa betalning av drift- eller underhållskostnader för fastigheten
eller bostaden eller för mottagande av intäkter från fastigheten eller
bostaden,
2. den som behöver medel på konto i visst land för betalning av
kostnader i samband med egna vistelser där,
3. den som vistas i utlandet om kontot avser endast deponering av
medel under vistelsen,
4. den som är utländsk medborgare om kontot avser deponering i
hemlandet av sådan arbetsinkomst eller liknande ersättning som är in-
tjänad i Sverige.
I andra fall än som avses i tredje stycket får Riksskatteverket medge
undantag från skyldigheten att ge in en sådan förbindelse som avses i
första stycket, om det finns särskilda skäl.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1994/95:209
Bestämmelserna i denna paragraf gäller inte den som bedriver nä-
ringsverksamhet, om behållningen på kontot utgör en tillgång i verk-
samheten. De gäller inte heller i fråga om inlåningskonto i sådan stat där
behörig myndighet på grund av överenskommelse i handräckningsavtal
med Sverige utan särskild framställning årligen tillställer de svenska
skattemyndigheterna uppgifter om sådan avkastning på tillgodohavanden
hos banker och andra kreditinstitut som utbetalas till eller gottskrivs
personer bosatta i Sverige.
27 a §2
Fysisk person, som är bosatt i Sverige och innehar utländskt fond-
papper eller rättighet eller skyldighet som anknyter till sådant fondpapper,
skall, om det inte är fråga om fondpapper i ett kontobaserat system,
förvara dem i depå hos valutahandlare, värdepappersinstitut eller
motsvarande utländskt institut. Detsamma gäller om den fysiska personen
innehar obligationer eller andra skuldebrev avsedda för allmän omsättning
som emitterats av en svensk juridisk person, om emissionen särskilt
riktats till utlandet. Vad som sägs om fysisk person som är bosatt i
Sverige gäller också svenskt dödsbo.
Deponeras eller kontoförs fondpapperen i utlandet skall den skattskyldi-
ge utan dröjsmål till Riksskatteverket lämna ett skriftligt medgivande till
insyn i depån eller på kontot samt ge in en skriftlig förbindelse från det
utländska institut som för depån eller kontot att årligen senast den 31
januari taxeringsåret lämna kontrolluppgift till Riksskatteverket.
Kontrolluppgiften skall ta upp
namn på och postadress till inneha-
varen av depån respektive kontot,
dennes personnummer eller organi-
sationsnummer samt utdelning och
ränta som gottskrivits eller utbe-
talats under föregående kalenderår.
Kontrolluppgiften skall ta upp
namn på och postadress till inneha-
varen av depån respektive kontot,
dennes personnummer eller organi-
sationsnummer, utdelning och ränta
som gottskrivits eller utbetalats
under föregående kalenderår samt
innehavet vid årets utgång. Om
avyttring skett av fondpapper skall
även kontrolluppgift enligt 32 c §
lämnas.
Riksskatteverket får medge undantag från skyldigheten att ge in en
sådan förbindelse som avses i andra stycket om det finns särskilda skäl.
Bestämmelserna i andra stycket gäller inte i fråga om depåer eller
konton i sådan stat där behörig myndighet på grund av överenskommelse
i handräckningsavtal med Sverige utan särskild framställning årligen
tillställer de svenska skattemyndigheterna uppgifter om sådan avkastning
på fondpapper, vilka kontoförs eller förvaras i depå, som betalas ut till
personer bosatta i Sverige.
32 a §3
Kontrolluppgift om realisations- Kontrolluppgift om realisations-
vinst eller realisationsförlust vid vinst eller realisationsförlust vid
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1994/95:209
avyttring av andel i allemansfond
skall lämnas av fondbolag som
avses i 1 § lagen (1990:1114) om
värdepappersfonder.
Kontrolluppgift skall lämnas för
den som har avyttrat andel i alle-
mansfond som inte är tillgång på
pensionssparkonto. Kontrollupp-
giften skall ta upp realisationsvinst
eller realisationsförlust till den del
den är skattepliktig respektive av-
dragsgill.
32
Ett utländskt företag som med
stöd av 1 kap. 5 § 2 bankrörelse-
lagen (1987:617), 1 kap. 3 c § 2
lagen (1991:981) om värdepappers-
rörelse eller 2 kap. 9 § 2 lagen
(1992:1610) om kreditmarknads-
bolag driver bankverksamhet, vär-
depappersrörelse eller finansie-
ringsverksamhet i Sverige utan att
inrätta filial här, skall innan verk-
samheten inleds till Finansinspek-
tionen lämna en skriftlig förbindel-
se att årligen senast den 31 januari
taxeringsåret lämna kontrolluppgift
enligt 22, 25 a eller 27 § till Riks-
skatteverket.
avyttring av andel i värdepappers-
fond skall lämnas av fondbolag
som avses i 1 § lagen (1990:1114)
om värdepappersfonder. Detsamma
gäller annan som med tillstånd
enligt 3 § samma lag bedriver
sådan verksamhet som där avses.
Kontrolluppgift skall lämnas för
fysisk person och dödsbo som har
avyttrat andel i värdepappersfond
som inte är tillgång på pensions-
sparkonto. Kontrolluppgiften skall
ta upp realisationsvinst eller rea-
lisationsförlust till den del den är
skattepliktig respektive avdragsgill,
slag av fond, fondens organisa-
tionsnummer och uppgift om fon-
den är marknadsnoterad. Saknas
uppgift om ersättning vid avyttring,
får vid uppgifislämnandet i stället
användas andelens marknadsvärde
på avyttringsdagen eller, om den
inte är känd för uppgiftslämnaren,
dagen då avyttringen registrerats.
’§4
Ett utländskt företag som med
stöd av 1 kap. 5 § 2 bankrörelsela-
gen (1987:617), 1 kap. 3 c § 2
lagen (1991:981) om värdepappers-
rörelse eller 2 kap. 9 § 2 lagen
(1992:1610) om kreditmarknads-
bolag driver bankverksamhet, vär-
depappersrörelse eller finansie-
ringsverksamhet i Sverige utan att
inrätta filial här, skall innan verk-
samheten inleds till Finansinspek-
tionen lämna en skriftlig förbindel-
se att årligen senast den 31 januari
taxeringsåret lämna kontrolluppgift
enligt 22, 25 a, 27 eller 32 c § till
Riksskatteverket.
32 c §
Kontrolluppgift om avyttring av
finansiellt instrument skall, i annat
fall än som avses i 22 eller 32 a §,
lämnas av värdepappersinstitut i de
fall institutet är skyldigt att upp-
rätta avräkningsnota enligt 3 kap.
9 § lagen (1991:981) om värde-
pappersrörelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1994/95:209
Kontrolluppgift skall lämnas för
fysisk person och dödsbo. Kontroll-
uppgiften skall ta upp den ersätt-
ning som överenskommits vid av-
yttringen efter avdrag för försälj-
ningsprovision och liknande kost-
nader, antalet avyttrade finansiella
instrument samt slag och sort.
LJppgiftsskyldighet föreligger inte
vid byten som avses i 27 § 4 mom.
lagen (1947:576) om statlig in-
komstskatt respektive 6 § lagen
(1994:1854) om inkomstbeskatt-
ningen vid gränsöverskridande
omstruktureringar inom EG.
33 §5
Efter föreläggande av skattemyn-
digheten skall den som får driva
värdepappersrörelse lämna kon-
trolluppgift för namngiven person.
Kontrolluppgiften skall avse sådana
uppgifter om avyttring av finansiel-
la instrument som tas in i avräk-
ningsnota enligt 3 kap. 9 § lagen
(1991:981) om värdepappersrörel-
se.
Efter föreläggande av skattemyn-
digheten skall den som år uppgifts-
skyldig enligt 32 a eller 32 c §
också i andra fall än som där an-
ges lämna kontrolluppgift för
namngiven person. Kontrollupp-
giften skall avse sådana uppgifter
om avyttring av finansiella instru-
ment som tas in i avräkningsnota
enligt 3 kap. 9 § lagen (1991:981)
om värdepappersrörelse.
Efter föreläggande av Riksskatteverket skall kontrolluppgift enligt första
stycket lämnas också i fråga om ej namngivna personer. Sådant före-
läggande får efter Riksskatteverkets bestämmande utfärdas av skattemyn-
digheten i det län där den uppgiftsskyldige har sitt säte eller driver
verksamhet.
57 §6
I varje kontrolluppgift skall anges namn och postadress samt person-
nummer eller organisationsnummer för såväl den uppgiftsskyldige som
den uppgiften avser.
För dödsbo får i stället för or-
ganisationsnummer den avlidnes
personnummer anges. Om person-
nummer eller organisationsnummer
inte kan anges för den som upp-
giften avser, skall i stället dennes
födelsetid redovisas eller, i fråga
om kontrolluppgifter enligt 22 § i
de fall borgenären är en juridisk
person, namn, postadress och
personnummer för den som får
förfoga över räntan eller fordran.
Om ett konto innehas av flera än
För dödsbo får i stället för or-
ganisationsnummer den avlidnes
personnummer anges. Om person-
nummer eller organisationsnummer
inte kan anges för den som upp-
giften avser, skall i stället dennes
födelsetid redovisas eller, i fråga
om kontrolluppgifter enligt 22 § i
de fall borgenären är en juridisk
person, namn, postadress och
personnummer för den som får
förfoga över räntan eller fordran.
Om ett konto innehas av flera än
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1994/95:209
fem personer, får uppgifter lämnas
om en person som förfogar över
kontot i stället för om samtliga
innehavare, (förfogarkonto), samt
i förekommande fall om den be-
teckning på innehavarkretsen som
används för kontot. I så fall skall
anges att det är fråga om ett för-
fogarkonto. I fråga om skuld som
är gemensam för flera än fem per-
soner får på motsvarande sätt upp-
gifter lämnas om en person som
ansvarar för lånet i stället för om
samtliga gäldenärer, (gemensamt
lån), samt i förekommande fall om
den beteckning på låntagarkretsen
som används för lånet. I så fall
skall anges att det är fråga om ett
gemensamt lån. Om den uppgifts-
skyldige har tilldelats ett särskilt
redovisningsnummer enligt 53 § 1
mom. uppbördslagen (1953:272),
skall detta, i annan kontrolluppgift
än sådan som avser ränta, utdel-
ning eller betalning till eller från
utlandet, anges i stället för den
uppgiftsskyldiges personnummer
eller oiganisationsnummer.
fem personer, får uppgifter lämnas
om en person som förfogar över
kontot i stället för om samtliga
innehavare, (förfogarkonto), samt
i förekommande fall om den be-
teckning på innehavarkretsen som
används för kontot. I så fall skall
anges att det är fråga om ett för-
fogarkonto. I fråga om skuld som
är gemensam för flera än fem per-
soner får på motsvarande sätt upp-
gifter lämnas om en person som
ansvarar för lånet i stället för om
samtliga gäldenärer, (gemensamt
lån), samt i förekommande fall om
den beteckning på låntagarkretsen
som används för lånet. I så fall
skall anges att det är fråga om ett
gemensamt lån. Om ett finansiellt
instrument ägs gemensamt av flera
får uppgift enligt 32 c § lämnas för
den som anges på avräkningsnotan
i stället för samtliga ägare. Om
den uppgiftsskyldige har tilldelats
ett särskilt redovisningsnummer
enligt 53 § 1 mom. uppbördslagen
(1953:272), skall detta, i annan
kontrolluppgift än sådan som avser
ränta, utdelning eller betalning till
eller från utlandet, anges i stället
för den uppgiftsskyldiges person-
nummer eller oiganisationsnum-
mer.
Den som för egen räkning öppnar ett inlåningskonto, anskaffar ett
räntebärande värdepapper eller på annat sätt placerar pengar för för-
räntning skall ange sitt personnummer, om mottagaren är skyldig att utan
föreläggande lämna kontrolluppgift beträffande räntan. Detta gäller inte
den som inte har tilldelats personnummer.
I en kontrolluppgift som lämnas av fåmansföretag, fåmansägt handels-
bolag eller företag, som enligt 3 § 12 mom. nionde stycket lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt skall behandlas som fåmansföretag,
skall det anges om personen är företagsledare eller honom närstående
person eller delägare i företaget.
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995 och tillämpas första gången
vid 1997 års taxering.
2. Har ett konto eller depå i utlandet öppnats före den 1 juli 1995 skall
förbindelse från den som för kontot eller depån att lämna kontrolluppgift
10
enligt 3 kap. 22 a eller 27 a § ges in till Riksskatteverket före den 1 Prop. 1994/95:209
januari 1996.
3. Har bank- eller finansieringsverksamhet med stöd av 1 kap. 5 § 2
bankrörelselagen (1987:617) eller 2 kap. 9 § 2 lagen (1992:1610) om
kreditmarknadsbolag inletts före den 1 juli 1995, skall förbindelse enligt
3 kap. 32 b § lämnas till Finansinspektionen före den 1 januari 1996.
4. Denna lag skall inte tillämpas på andel i värdepappersfond som med
stöd av bestämmelserna i 5 § lagen (1990:1115) om ikraftträdande av
lagen (1990:1114) om värdepappersfonder inte är registrerad.
1 Senaste lydelse 1992:1310.
2 Senaste lydelse 1992:1310.
3 Senaste lydelse 1993:1564.
4 Senaste lydelse 1994:2012.
5 Senaste lydelse 1994:2012.
6 Senaste lydelse 1992:1659.
11
Prop. 1994/95:209
Härigenom föreskrivs att 27 § 2 mom. lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
27 §
2 mom.2 Som anskaffningsvärde anses det genomsnittliga anskaffnings-
värdet för samtliga finansiella instrument av samma slag och sort som det
avyttrade, beräknat på grundval av faktiska anskaffningsutgifter och med
hänsyn till inträffade förändringar beträffande innehavet (genomsnittsme-
toden). Har aktier erhållits genom sådan utdelning som avses i 3 § 7
mom. fjärde stycket skall som anskaffningsvärde för dessa aktier anses
så stor del av det genomsnittliga anskaffningsvärdet för aktierna i det
utdelande bolaget som svarar mot förändringen i marknadsvärdet på dessa
aktier till följd av utdelningen. Det genomsnittliga anskaffningsvärdet för
aktierna i det utdelande bolaget skall minskas i motsvarande mån. För
sådan mottagare som inte äger aktier i det utdelande bolaget skall, om
vederlag erlagts för rätten till utdelning, vederlaget anses som an-
skaffningsvärde. I annat fall skall de utdelade aktierna anses anskaffade
utan kostnad. Har aktier erhållits genom sådan utskiftning som avses i 3
§ 8 mom. tredje stycket skall som anskaffningsvärde för dessa aktier
anses anskaffningsvärdet för andelarna i den förening som skiftat ut
aktierna.
Är finansiella instrument som avses i 1 mom. föremål för notering på
inländsk eller utländsk börs eller annan kontinuerlig notering av
marknadsmässig omsättning, som är allmänt tillgänglig (marknadsnotera-
de), får utom såvitt avser optioner och terminer anskaffningsvärdet
bestämmas till 20 procent av vad den skattskyldige erhåller vid av-
yttringen efter avdrag för kostnad för avyttringen.
Delbevis eller teckningsrättsbevis, som grundas på aktieinnehav i ett
bolag, anses anskaffat utan kostnad.
Som anskaffningsvärde för andel
i annan värdepappersfond än alle-
mansfond som förvärvats före den
1 januari 1996 får fysisk person
och dödsbo ta upp andelens mar-
knadsvärde den 31 december 1992.
Detsamma gäller i fråga om fond-
andelsbevis vars innehavare regi-
streras efter utgången av år 1995.
1 Senaste lydelse 1974:770.
2 Senaste lydelse 1994:1849.
12
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1994/95:209
Motsvarande värde för andel i fond
som bildats under åren 1993-1995
är det först noterade marknadsvär-
det.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995 och tillämpas första gången vid
1997 års taxering.
13
Härigenom föreskrivs i fråga om uppbördslagen (1953:272)'
dels att 12 och 59 §§ skall ha följande lydelse,
dels att övergångsstämmelsen till lagen (1994:1922) om ändring i
uppbördslagen (1953:272) skall ha följande lydelse.
|
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse |
12 §2
För den som inte skall betala avgifter enligt lagen (1994:1744) om
allmänna egenavgifter skall preliminär A-skatt i fall som avses i 4 § 1
mom. och 40 § utgå enligt de grunder som där anges med beaktande av
att skyldighet att betala sådana avgifter och rätt till avdrag för avgifterna
|
inte föreligger. I fråga om folkpension och an- |
I fråga om folkpension och an- |
59 §3
Skatt, dröjsmålsavgift, kvarskatteavgift eller ränta som inte har betalats
in i rätt tid skall lämnas för indrivning. Regeringen får föreskriva att
indrivning inte behöver begäras för ett ringa belopp.
Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av
statliga fordringar m.m. Vid indrivning får verkställighet enligt ut-
|
sökningsbalken ske. |
Om den skattskyldige är försatt i |
14
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1994/95:209
Denna lag träder i kraft den 1
januari 1995.
Denna lag träder i kraft den 1
januari 1995. När det gäller slutlig
skatt tillämpas de nya föreskrifter-
na första gängen vid debitering av
sådan skatt på grund av 1996 års
taxering.
Denna lag träder i kraft den 15 juni 1995. Genom lagen upphävs
Riksskatteverkets föreskrifter (RSFS 1983:51) om indrivning och
avskrivning av skatt, allmänna avgifter m.m.
1 Lagen omtryckt 1991:97.
Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:771.
2 Senaste lydelse 1994:1679.
3 Senaste lydelse 1993:894.
15
Prop. 1994/95:209
Härigenom föreskrivs att 5 kap. 16 § lagen (1984:151) om punktskatter
och prisregleringsavgifter skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
5 kap.
16 §'
Om skatten inte betalas i rätt tid skall den lämnas för indrivning.
Regeringen får föreskriva att indrivning inte behöver begäras för ett ringa
belopp.
Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av
statliga fordringar m.m. Vid indrivning får verkställighet enligt ut-
sökningsbalken ske.
Om den skattskyldige är försatt i
konkurs skall skatten, även om for-
dran inte har förfallit till betalning,
överlämnas till kronofogdemyndig-
heten för åtgärder som avses i 16
§ lagen om indrivning av statliga
fordringar m.m.
Denna lag träder i kraft den 15 juni 1995.
Senaste lydelse 1993:906.
16
Härigenom föreskrivs att 28 a § lagen (1984:668) om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
28 a §2
Arbetsgivaravgifter, ränta och dröjsmålsavgift som inte har betalats i
rätt tid skall lämnas för indrivning. Regeringen får föreskriva att
indrivning inte behöver begäras för en fordran som avser ett ringa
belopp. Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om
indrivning av statliga fordringar m.m. Vid indrivning får verkställighet
enligt utsökningsbalken ske.
Om arbetsgivaren är försatt i
konkurs skall arbetsgivaravgifter,
ränta och dröjsmålsavgift, även om
fordran inte har förfallit till be-
talning, överlämnas till kronofog-
demyndigheten för åtgärder som
avses i 16 § lagen om indrivning
av statliga fordringar m.m.
Denna lag träder i kraft den 15 juni 1995.
1 Lagen omtryckt 1991:98.
2 Senaste lydelse 1993:908.
17
2 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 209
Prop. 1994/95:209
Härigenom föreskrivs att 16 kap. 16 § mervärdesskattelagen (1994:200)
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
|
16 kap. 16 § |
Skatt som inte har betalats in i rätt tid skall lämnas för indrivning.
Regeringen får föreskriva att indrivning inte behöver begäras för ett ringa
belopp.
Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av
statliga fordringar m.m. Vid indrivning får verkställighet enligt ut-
sökningsbalken ske.
Begäran om omprövning eller överklagande inverkar inte på skyldig-
|
heten att betala skatt. |
Om den skattskyldige är försatt i |
Denna lag träder i kraft den 15 juni 1995.
18
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1951:442) om förhandsbesked i
taxeringsfrågor skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Förhandsbesked får, om det är
av synnerlig vikt för någon, efter
ansökan lämnas angående viss
fråga, som avser sökandens taxe-
ring till kommunal inkomstskatt,
statlig inkomstskatt, statlig för-
mögenhetsskatt, avkastningsskatt
på pensionsmedel eller särskild
löneskatt på pensionskostnader
samt fråga rörande tillämpningen
av lagen (1951:763) om statlig
inkomstskatt på ackumulerad in-
komst. Gäller ansökningen fråga
om tillämpning av lagen
(1980:865) mot skatteflykt får
förhandsbesked meddelas, om det
är av vikt för sökanden.
Förhandsbesked får, om det är
av synnerlig vikt för någon, efter
ansökan lämnas angående viss
fråga, som avser sökandens taxe-
ring till kommunal inkomstskatt,
statlig inkomstskatt, statlig för-
mögenhetsskatt, avkastningsskatt
på pensionsmedel eller särskild
löneskatt på pensionskostnader
samt fråga rörande tillämpningen
av lagen (1951:763) om statlig
inkomstskatt på ackumulerad in-
komst. Gäller ansökningen fråga
om tillämpning av lagen
(1995:000) mot skatteflykt får
förhandsbesked meddelas, om det
är av vikt för sökanden.
I frågor som avses i första stycket får förhandsbesked också meddelas,
om det är av vikt för enhetlig lagtolkning eller rättstillämpning.
Vad som har sagts i första stycket första meningen och andra stycket
skall också tillämpas, när ägare till fastighet önskar erhålla förhandsbe-
sked angående viss fråga, som avser taxering av fastigheten. Detsamma
gäller den som enligt 1 kap. 5 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152)
skall anses som ägare.
Bestämmelser om rätt att erhålla förhandsbesked finns också i lagen
(1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter, fordonsskattelagen
(1988:327) och mervärdesskattelagen (1994:200).
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
1 Senaste lydelse 1994:202.
19
Beskattningssystemet bygger på kontrolluppgifter och uppgifter lämnade
i självdeklarationema. Uppgiftsskyldigheten och kontrollen av att
uppgiftsskyldigheten fullgörs är basen för en effektiv och likformig
beskattning. Ändamålsenliga regler om uppgiftsskyldighet och en effektiv
skattekontroll är dock inte alltid tillräckligt för att garantera att
skattebördan fördelas mellan de skattskyldiga på det sätt som förutsätts
i de materiella skattereglerna. Olika former av skatteflyktstransaktioner
kan medföra att de materiella skattereglerna sätts ur spel. Regeringen
anser det angeläget att åtgärder nu vidtas för att förbättra
förutsättningarna för en effektiv och likformig beskattning av
kapitalinkomster och för att hindra skatteflykt.
Som ett led i det nya deklarationsförfarande som börjar tillämpas vid
1995 års taxering infördes en skyldighet för fondbolag att lämna
kontrolluppgift om reavinst respektive reaförlust vid försäljning av andel
i allemansfond. Vid införandet av denna uppgiftsskyldighet ansågs
beträffande andra värdepapper än andel i allemansfond att den tekniska
utformningen av en utvidgad uppgiftsskyldighet borde utredas vidare.
Utredningen om översyn av allemanssparandet överlämnade den 30
mars 1994 betänkandet Allemanssparandet - en översyn (SOU 1994:50).
Utredningen föreslog bl.a. att särlagstiftningen för allemansfonderna skall
tas bort, vilket skulle innebära att de måste omvandlas till vanliga
värdepappersfonder. Som en följd härav föreslogs att en motsvarande
skyldighet att lämna kontrolluppgifter till ledning för taxeringen som den
som gäller för allemansfonder skall införas även för värdepappersfonder
i övrigt. Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över
remissinstanserna finns i bilaga 1. En sammanställning av
remissyttrandena har upprättats inom Finansdepartementet och finns
tillgänglig i lagstiftningsärendet (Fi94/1270).
Riksskatteverket (RSV) har i en framställning den 19 februari 1993 till
Finansdepartementet föreslagit införande av en obligatorisk skyldighet för
värdepappersinstitut m.fl. att lämna kontrolluppgift om avyttringar av
aktier och andra finansiella instrument. Framställningen har remissbe-
handlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 2. En
sammanställning av remissyttrandena har upprättats inom Finans-
departementet och finns tillgänglig i lagstiftningsärendet (Fi93/1136).
I det följande behandlas förslagen i betänkandet Allemanssparandet -
en översyn, såvitt gäller kontrolluppgiftsskyldighet vid försäljning av
andel i värdepappersfond och RSV:s framställning.
I propositionen föreslås vidare att den tidigare upphävda lagen mot
skatteflykt återinförs från och med den 1 juli 1995. Slutligen behandlas
vissa mindre ändringar i uppbördslagen (1953:272), lagen (1984:151) om
punktskatter och prisregleringsavgifter, lagen (1984:668) om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare och mervärdesskattelagen (1994:200).
Prop. 1994/95:209
20
Lagrådet
Prop. 1994/95:209
Regeringen beslutade den 9 mars 1995 att inhämta Lagrådets yttrande
över de lagförslag som finns i bilaga 3. Lagrådet har lämnat förslagen
utan erinran. Lagrådets yttrande finns i bilaga 4. Vissa redaktionella
ändringar har gjorts i lagtexten.
Lagrådets yttrande har inte inhämtats över förslaget om återinförande
av skatteflyktslagen. Förslaget innebär en åteigång till de regler som
upphävdes av den förra regeringen och som gällde fram t.o.m. den 31
december 1992. Dessa lagregler har tidigare granskats av Lagrådet. Med
hänsyn till att endast ett par mindre lagtekniska ändringar vidtagits i den
tidigare lagen är förslaget av sådan beskaffenhet att en förnyad
granskning av detsamma framstår som obehövlig.
21
Beräkning av reavinst och reaförlust
De materiella reglerna för beräkning av reavinst och reaförlust vid
avyttring av aktier och andra värdepapper finns i lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt, SIL. Huvudregeln, genomsnittsmetoden, innebär att
vinsten beräknas till nettoförsäljningslikviden minus det genomsnittliga
anskaffningsvärdet för aktier av det aktuella slaget (27 § SIL). Det
genomsnittliga anskaffningsvärdet påverkas av dels anskaffningskostnaden
för de aktier som ingår eller tidigare ingått i innehavet, dels om det har
förekommit emissioner e.d. i det aktuella bolaget. Separata genomsnitts-
beräkningar skall göras för olika aktieserier i samma bolag.
För marknadsnoterade aktier och liknande värdepapper utom optioner
och terminer finns en alternativ regel för beräkning av anskaffningskost-
naden (schablonmetoden). Den innebär att 20 % av nettoförsäljningslik-
viden får dras av som anskaffningskostnad vid vinstberäkningen. Den
skattepliktiga vinsten uppgår därmed till 80 % av nettoförsäljningslikvid-
en. Vid avyttring av andel i allemansfond får dessutom användas en
särskild övergångsregel, som innebär att som anskaffningsvärde för andel
som anskaffats före år 1991, får tas upp marknadsvärdet per den 31
december 1990.
Kontrolluppgiftsskyldighet
Fr.o.m. 1995 års taxering skall ett nytt deklarationsförfarande börja
tillämpas (prop. 1992/93:86, bet. 1992/93:SkUll, rskr. 1992/93:146,
SFS 1992:1659 m.fl.). Förfarandet innebär bl.a. att en förtryckt blankett
för förenklad självdeklaration sänds ut till den skattskyldige, som efter
eventuella rättelser och kompletteringar skall underteckna blanketten och
skicka tillbaka den till skattemyndigheten.
I samband med lagstiftningen om förtryckning av de förenklade
deklarationsformulären infördes en obligatorisk kontrolluppgiftsskyldighet
om reavinst eller reaförlust vid avyttring av andel i allemansfond i 3 kap.
32 a § lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter, LSK.
I det sammanhanget infördes dock inte någon obligatorisk kontrollupp-
giftsskyldighet avseende avyttring av aktier eller andra värdepapper än
andel i allemansfond. Det ansågs att den tekniska utformningen av en
uppgiftsskyldighet borde utredas vidare (prop. 1992/93:86 s. 45).
Skattemyndigheten har enligt 3 kap. 33 § LSK möjlighet att förelägga
den som har tillstånd att driva värdepappersrörelse att lämna kontrollupp-
gift. Kontrolluppgiften skall avse sådana uppgifter om avyttring av
finansiella instrument som tas in i avräkningsnota enligt 3 kap. 9 § lagen
Prop. 1994/95:209
22
(1991:981) om värdepappersrörelse. I 3 kap. 34 § LSK finns bestämmel- Prop. 1994/95:209
ser om kontrolluppgiftsskyldighet efter föreläggande som tar sikte på
utländska fondpapper.
Behovet av ändrade regler
Antalet personer i Sverige som äger aktier har ökat kraftigt och uppgår
för närvarande till ca 3 miljoner. Det är framför allt det kollektiva
sparandet i olika slag av värdepappersfonder som har ökat. Antalet
deklarationer som innehåller uppgift om reavinst eller reaförlust på
värdepapper kan grovt beräknas till 300 000. Det finns således ett
betydande kontrollbehov från skattemyndigheternas sida. Detta under-
stryks inte minst av utfallet av de riktade kontroller som RSV utfört
beträffande försäljning av aktier i vissa bolag. Även för de skattskyldiga
finns - med hänsyn till de komplicerade vinstberäkningsreglema - behov
av ett system där de kan få uppgift om reavinst respektive reaförlust
förtryckt på deklarationsblanketten. En sådan kontrolluppgiftsskyldighet
medför också administrativa fördelar för skattemyndigheterna då ett
minskat antal tilläggsuppgifter från de skattskyldiga innebär att taxerings-
arbetet kan genomföras snabbare och effektivare.
Regeringen har den 26 januari 1995 beslutat tillkalla en särskild
utredare (dir. 1995:12) som bl.a. skall undersöka möjligheterna att få till
stånd en uppgiftsskyldighet avseende reavinster på värdepapper som
bygger på genomsnittsmetoden eller, för det fall detta inte skulle visa sig
vara en framkomlig väg, utforma en kontrolluppgiftsskyldighet som tar
sikte på schablonmetoden. Alternativt är en kombination av metoderna
tänkbar. Vissa mindre ändringar av vinstberäkningsreglema kan då visa
sig nödvändiga.
Även om målet på sikt måste vara att kontrolluppgift om reavinst
respektive reaförlust skall lämnas om alla försäljningar, är det angeläget
att en uppgiftsskyldighet med anledning av försäljning av aktier och andra
värdepapper i vissa delar kan genomföras omgående utan att utredningens
förslag behöver avvaktas. I det följande kommer därför att presenteras
förslag om att kontrolluppgiftsskyldigheten för reavinster och reaförluster
vid avyttring av andel i allemansfond utsträcks till att omfatta även
värdepappersfonder i övrigt (avsnitt 4.2). Vidare föreslås en kontrollupp-
giftsskyldighet avseende andra värdepapper än andelar i värdepappers-
fonder där den överenskomna ersättningen vid avyttringen skall anges
(avsnitt 4.3).
23
Regeringens förslag: Skyldigheten att lämna kontrolluppgift om
skattepliktig reavinst eller avdragsgill reaförlust för fysisk person
och dödsbo som avyttrat andel i allemansfond utsträcks till att
omfatta även andra värdepappersfonder än allemansfonder. Kontroll-
uppgift skall lämnas av fondbolag som avses i 1 § lagen om
värdepappersfonder.
För andel som förvärvats före den 1 januari 1996 får som an-
skaffningsvärde användas marknadsvärdet den 31 december 1992.
Utredningens förslag: Överensstämmer i stort sett med regeringens
förslag.
Remissinstanserna: Endast ett mindre antal instanser har berört
förslaget. RSV, Konsumentverket och Pensionärernas Riksorganisation
tillstyrker att uppgiftsskyldigheten vidgas till att omfatta alla
värdepappersfonder. Fondbolagens förening, Svenska Bankföreningen och
Svenska Fondhandlareföreningen avstyrker en sådan utvidgning. Som
grund för avstyrkandet anförs bl.a. att fondbolagen inte med precision
kan utföra en riktig genomsnittsberäkning av anskaffningsvärdet.
Skälen för regeringens förslag: Som nämnts i avsnitt 4.1 är fondbolag
fr.o.m. 1995 års taxering skyldiga att lämna kontrolluppgift om reavinst
respektive reaförlust för den som avyttrat andel i allemansfond under
beskattningsåret. För andra värdepappersfonder än allemansfonder finns
inte någon motsvarande uppgiftsskyldighet. Antalet sparare som äger
andelar i andra värdepappersfonder är visserligen betydligt färre än de
drygt två miljoner som sparar i allemansfond. Det finns dock också vid
försäljning av andelar i vanliga värdepappersfonder betydande svårigheter
för de skattskyldiga att rätt kunna redovisa avyttringama. Detta
kompliceras ytterligare av att det inte finns någon motsvarighet till den
övergångsregel som gäller vid beräkning av reavinst vid avyttring av
allemansfond och som innebär att som anskaffningsvärde för andelar som
anskaffats före år 1991 får tas upp värdet per den 31 december 1990. I
många fall torde det i praktiken vara svårt för den skattskyldige att
redovisa vinsten på grundval av ett på faktiska anskaffningsutgifter
baserat genomsnittligt anskaffningsvärde.
De praktiska svårigheterna med en kontrolluppgiftsskyldighet om
reavinst och reaförlust vid avyttring av andel i värdepappersfond är inte
lika påtagliga som för vissa andra värdepapper, t.ex. aktier. Ägarför-
hållandena är i större utsträckning dokumenterade genom att fondbolagen
med vissa mindre undantag har alla ägarna registrerade hos sig. Vidare
sker avyttring av fondandelar i stort sett uteslutande genom inlösen hos
fondbolaget, vilket ger en god kontroll över förändringar i innehaven.
Omfattningen av de avvikelser från de verkliga värdena som en i vissa
24
fall schablonmässigt beräknad anskaffningskostnad skulle medföra får Prop. 1994/95:209
därför anses godtagbar.
Såväl kontrollbehovet som administrativa fördelar och svårigheterna för
de skattskyldiga att rätt beräkna reavinst talar starkt för att en
motsvarande uppgiftsskyldighet till den som gäller för andelar i
allemansfonder skall införas även för andelar i värdepappersfonder i
övrigt. Regeringen föreslår därför att det införs en sådan skyldighet.
Uppgiftsskyldighetens omfattning
Fondbolagens förening m.fl. har anfört att fondförvaltama inte har
möjlighet att lämna exakta uppgifter om anskaffningsvärden och
reavinster på grund av att det finns för många felkällor. Detta har delvis
sin grund i att vanliga värdepappersfonder i motsats till allemansfonder
inte omfattats av restriktioner om överlåtelse. En fondandel kan överlåtas
utan att fondbolaget är inblandat, genom arv, gåva eller "privat"
försäljning.
Invändningen att det inte i varje enskilt fall är det för andelsägaren för-
månligaste anskaffningsvärdet som anges på kontrolluppgiften restes även
vid remissbehandlingen inför införandet av uppgiftsskyldighet för
avyttrade andelar i allemansfonder (jfr prop. 1992/93:86 s. 46 f). Nu
liksom då får det — mot bakgrund av svårigheterna att beräkna rätt
anskaffningsvärde — ändå anses att de skattskyldigas behov av att få
uppgift om reavinst eller reaförlust överväger nackdelen att det
redovisade värdet i vissa fall inte är det förmånligaste. De skattskyldiga
kan också upplysas om detta i samband med att de får kontrolluppgiften.
Det kan inte förnekas att de uppgifter som kommer att lämnas för vanliga
värdepappersfonder i vissa fall kan vara av sämre kvalitet än de som
lämnas för allemansfonder. Alternativet att låta de skattskyldiga själva
räkna ut rätt anskaffningsvärde, oavsett när andelarna anskaffats, måste
emellertid anses sämre. Fondbolagen får göra vinstberäkning med stöd
av de uppgifter som finns hos dem och det förvaringsinstitut (bank eller
annat kreditinstitut som sköter in- och utbetalningar från fonden) de
anlitar. Dessa uppgifter kan tas fram med rimliga insatser. Problemet
med gamla feltransaktioner och omläggningar i datasystemen torde till
stor del försvinna för äldre andelar i och med att den schablonberäkning
av anskaffningsvärdet, som vi strax återkommer till, införs. Fondandels-
bevis har utmönstrats och existerar i dag endast i mycket begränsad
omfattning. De är dessutom fördelade på ett relativt fåtal delägare.
Beträffande överlåtelser efter år 1995 kan följande anföras. Det kan
med fog antas att det vanliga förhållandet är att andelsägaren har sina
andelar samlade i en och samma bank, som också är fondbolagets för-
varingsinstitut. Som tidigare nämnts sker överlåtelse av andelar i
normalfallet genom inlösen hos fondbolaget, som därmed har alla
uppgifter som behövs för att lämna kontrolluppgift. Det kan emellertid
förekomma att överlåtelse av andelar sker på annat sätt än genom
inlösen. Enligt 31 § lagen (1990:1114) om värdepappersfonder är
25
fondbolaget skyldigt att föra eller låta föra ett innehavarregister. Alla Prop. 1994/95:209
förändringar i innehavet är därmed kända för fondbolaget. I detta
sammanhang bör även nämnas att fondbolaget kan förutsättas få in
uppgifter även i de fall andelar primärt överlåts vid sidan av
förvaringsinstitutet eftersom den nye ägaren inte vinner sakrättsligt skydd
för sitt förvärv förrän fondbolaget denuntierats. Det kan emellertid uppstå
situationer där ersättningsbeloppet inte är känt för fondbolaget. I sådana
fall får godtas att vederlaget tas upp till belopp motsvarande andelens
marknadsvärde på avyttringsdagen, eller, om denna inte är känd,
marknadsvärdet den dag fondbolaget registrerat överlåtelsen.
Ett fondbolag kan förvalta flera olika fonder för en och samma
skattskyldig och olika skatteregler kan gälla för inlösen av andelar i
fondema. En kontrolluppgift skall därför lämnas för varje fond. Uppgift
skall lämnas även om fondens organisationsnummer. Därmed kan fondens
namn förtryckas på deklarationsblanketten, vilket är en värdefull
upplysning för den skattskyldige.
RSV har uttryckt önskemål om att uppgift skall lämnas om vilket slag
av fond vinsten eller förlusten härrör från eftersom reglerna om kvittning
mellan vinster och förluster inte är enhetliga. Hur stor andel av vinst
eller förlust i en värdepappersfond som är skattepliktig respektive
avdragsgill är först och främst beroende av andelen aktier o.d. i fonden
samt förekomsten av en marknadsnotering av andelens värde. Det stora
flertalet värdepappersfonder i dag är antingen sådana där innehavet av
aktier o.d. uppgår till minst tre fjärdedelar av fondförmögenheten
(aktiefond) eller räntefonder. I båda dessa fall föreligger i princip full
kvittningsrätt. I aktiefondsfallet begränsas avdragsrätten dock till vinster
på sådana marknadsnoterade tillgångar som avses i 27 § SIL. Endast i
undantagsfall är emellertid fondförhållandena i sig sådana att
avdragsrätten för en förlust är begränsad. För att den enskilde och
skattemyndigheterna skall få en tydlig redovisning bör det dock framgå
av uppgiften om fondandelarna är marknadsnoterade samt om fonden är
en allemansfond, räntefond, aktiefond eller annan fond.
En fråga som har uppmärksammats är om problem kan uppstå för det
fall fondandelar i framtiden kommer att förvaltarregistreras. Alla
finansiella instrument, således även andelar i värdepappersfonder, kan
efter en ändring den 1 juli 1994 i aktiekontolagen (1989:827) registreras
enligt 9 kap. 1 § tredje stycket samma lag (prop. 1993/94:232, bet.
1993/94:LU37, rskr. 1993/94:352, SFS 1994:505). Av bestämmelserna
i aktiekontolagen framgår bl.a. att registreringen i sådant fall skall ske i
VPC:s system för registerföring. Andelarna kan då vara registrerade på
antingen ägare eller förvaltare. Fortfarande kvarstår dock skyldigheten
enligt 31 § lagen om värdepappersfonder för fondbolaget att föra eller
låta föra ett innehavarregister. Fondbolaget har därmed kvar kontrollen
över delägarnas innehav.
26
Schablonberäknat anskaffningsvärde
Prop. 1994/95:209
För att kunna lämna uppgift om uppkommen reavinst vid avyttring av
andelar krävs även uppgift om den faktiska anskaffningsutgiften.
Beträffande äldre andelar torde sådana uppgifter i många fall saknas eller
endast med svårighet kunna uppbringas av uppgiftslämnama.
Utredningen har föreslagit en schablonregel för beräkning av an-
delarnas anskaffningsvärde. Schablonen innebär att andelar som
förvärvats före den 1 januari 1995 får tas upp till ett anskaffningsvärde
som motsvarar andelarnas marknadsvärde vid utgången av år 1992.
Schablonen får enligt förslaget utnyttjas som ett alternativ till en gängse
reavinstberäkning byggd på verkliga anskaffningsutgifter. Vill den
skattskyldige använda sig av de verkliga anskaffningsutgifterna får han
lämna en kompletterande uppgift i självdeklarationen.
Fondbolagens förening m.fl. har motsatt sig införandet av en schablon-
regel och anför att ett fiktivt schablonvärde framstår som materiellt
stötande och godtyckligt. Beträffande tidpunkten för schablonmässig
beräkning av anskaffningsvärde har föreningen anmärkt att börsvärdet har
stigit med 50 procent sedan slutet av 1992, varför en användning av
schablonen är oacceptabel för förvärv efter denna tidpunkt. Dessutom
anser föreningen att det föreslagna värdet är oanvändbart i den mån en
fond har bildats efter utgången av 1992. RSV har anfört att schablonbe-
räkningen av anskaffningsvärdet med hänsyn till börsutvecklingen under
1993 bör bestämmas med utgångspunkt från marknadsvärdena den 31
december 1993 i stället för 1992. Enligt verket kan det eventuellt
övervägas att begränsa schablonregelns användning till att avse endast
vinster alternativt vinster och förluster endast upp till vissa belopp, då
annars en sådan schablon kan leda till en skattemässig handel med
fondandelar.
Det finns visst fog för uppfattningen att det system som beskrivits inte
är idealiskt vare sig från materiell synpunkt eller med tanke på eventuellt
administrativt merarbete för skatteförvaltningen. Ett schablonvärde är
dock enda möjligheten att på ett någorlunda hanterligt sätt få in äldre
andelar i systemet. Verkliga anskaffningsvärden för köp av andelar som
ligger flera år tillbaka i tiden torde nämligen i många fall inte kunna tas
fram.
Värdeutvecklingen har över åren varierat mycket från fond till fond. En
schablon måste därför med nödvändighet bli tämligen grovt bestämd.
Schablonen utgör vidare en avvägning mellan å ena sidan intresset av att
ett stort antal andelsförsäljningar fångas upp utan alltför stort skattebort-
fall och å andra sidan intresset av att en överbeskattning undviks. När
schablonen bestäms bör det särskilt beaktas att det skall stå den enskilde
fritt att redovisa vinsten eller förlusten på vanligt sätt. Beträffande
förvärv efter utgången av år 1992 torde svårigheterna att rätt beräkna
anskaffningsvärde med stöd av verkliga utgifter inte vara oöverstigliga.
Regeringen ansluter sig därför till utredningens bedömning att an-
delsvärdena vid årsskiftet 1992/93 är ett lämpligt underlag för ett
schablonmässigt bestämt anskaffningsvärde.
27
Utredningen har vidare föreslagit att uppgift skall lämnas första gången Prop. 1994/95:209
vid 1996 års taxering och att det verkliga värdet skall användas för
andelar som anskaffats efter den 31 december 1994. Med ett planerat
ikraftträdande av de nya bestämmelserna den 1 juli 1995 bör enligt
regeringens mening uppgift om reavinst eller reaförlust avseende vanliga
värdepappersfonder kunna lämnas första gången vid 1997 års taxering,
varvid det verkliga värdet skall användas för andelar som anskaffats
efter den 31 december 1995.
Det föreslagna schablonvärdet får utnyttjas även när andelen förvärvats
av den skattskyldige genom arv, gåva eller annat benefikt förvärv. Detta
följer av de allmänna bestämmelserna i 24 § 1 mom. SIL om kontinuitet
i fråga om anskaffningsvärden. Det bör härvid noteras att schablonvärdet
får utnyttjas inom ramen för genomsnittsmetoden enligt 27 § 2 mom.
SIL.
För andelar i allemansfond som förvärvats före den 1 januari 1991 bör
marknadsvärdena vid denna tidpunkt alltjämt utgöra grund för schablo-
nen. Det innebär således att övergångsregeln för äldre andelar i
allemansfonder står fast. På samma sätt skall även framdeles det verkliga
värdet användas för beräkning av reavinst på andelar som anskaffats efter
detta datum.
Eftersom den s.k. genomsnittsmetoden tillämpas kan uppgiftslämnama
inskränka sitt ADB-lagrade underlag för uppgiftslämnandet till att, i
likhet med vad som gäller för allemansfonder, avse endast det genom-
snittliga anskaffningsvärde enligt genomsnittsmetoden som gäller efter
sista transaktionstillfället, antal andelar samt marknadsvärdet den 31
december 1992. En sådan ordning torde inte ställa orimligt stora krav på
lagringsutrymme i uppgiftslämnamas datasystem. Värdet av en upp-
giftsskyldighet uppväger därför enligt regeringens bedömning väl de
administrativa nackdelar som en sådan uppgiftsskyldighet medför för
uppgiftslämnama.
Även om fondbolagen saknar uppgifter för vissa äldre andelar har det
framkommit att de ändå i viss utsträckning redan nu har möjlighet att
beräkna reavinst baserad på verkliga värden. Uppgiftslämnama bör därför
sträva efter att genomföra beräkningen efter den metod som ger det
gynnsammaste utfallet för andelsägarna. I kontrolluppgiften skall
redovisas hur vinstberäkningen har gjorts. Andelsägarna bör också
informeras om det alternativa sättet att beräkna vinsten.
Mot denna bakgrund föreslås att det i 3 kap. 32 a § LSK införs en
obligatorisk skyldighet att lämna kontrolluppgift om uppkommen reavinst
eller reaförlust vid avyttring av andel i även andra värdepappersfonder
än allemansfonder. Vidare föreslås en bestämmelse i 27 § 2 mom. SIL
med innebörd att som anskaffningsvärde för andel som förvärvats före
den 1 januari 1996 får användas marknadsvärdet den 31 december 1992.
De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 juli 1995 och
tillämpas första gången vid 1997 års taxering.
28
Övriga frågor
Prop. 1994/95:209
RSV har tagit upp frågan om hur anskaffningsvärdet påverkas av en
sammanläggning av fonder.
Den 1 juli 1993 infördes regler om kontinuitet i beskattningen vid
sammanläggning eller delning av fond (prop. 1992/93:206, bet.
1992/93:NU31, rskr. 1992/93:383). Reglerna finns intagna i lagen
(1993:541) om inkomstbeskattning vid ombildning av värdepappersfond.
I propositionen till lagstiftningen konstaterades att en ombildning av en
fond kan förändra omfattningen av avdragsrätten för reaförluster på
fondandelarna. Lagens regler om fördelning av det tidigare anskaffnings-
värdet på de nya andelarna skulle tillämpas även i det fall då nybild-
ningen medför att en fond genom en förändrad andel obligationer o.d.
ändrar karaktär i det aktuella hänseendet. Det förhållandet att särregler
i vissa fall gäller för beräkning av de äldre andelarnas anskaffningsvärde
som fallet är t.ex. för andelar i äldre aktiesparfonder skall inte medföra
en ojämn fördelning av det sammanlagda anskaffningsvärdet på de nya
andelar som en andelsägare mottar (prop. 1992/93:206 s. 25). Det
påpekades också att det bör ankomma på RSV att lämna rekommendatio-
ner i ombildningsfallen om förändringen av anskaffningsvärdet.
Det kan i detta sammanhang anmärkas att bestämmelserna om
anskaffningsvärde för äldre andelar i aktiesparfonder i lagen (1990:692)
om upphävande av lagen (1978:423) om skattelättnader för vissa
sparformer alltjämt gäller. Alternativt kan dock den nu föreslagna
schablonen tillämpas även på andelar i sådana fonder.
29
Regeringens förslag: Kontrolluppgift om avyttring av aktier och
andra finansiella instrument skall lämnas av värdepappersinstitut som
med anledning av avyttringen skall upprätta avräkningsnota enligt
3 kap. 9 § lagen om värdepappersrörelse.
Uppgift skall lämnas för fysisk person och dödsbo.
Kontrolluppgiften skall ta upp den ersättning som överenskommits
vid avyttringen efter avdrag för försäljningsprovision och liknande
kostnader, antalet avyttrade finansiella instrument samt slag och sort.
Vid gemensamt ägande av finansiellt instrument får uppgift lämnas
för den som anges på avräkningsnotan i stället för samtliga ägare.
Uppgiftsskyldigheten skall inte omfatta avyttring av s.k. diskon-
teringspapper eller andelar i allemansfonder eller andra
värdepappersfonder. Vidare skall kontrolluppgift inte lämnas vid
aktiebyten som avses i 27 § 4 mom. lagen om statlig inkomstskatt
eller 6 § lagen om inkomstbeskattningen vid gränsöverskridande
omstruktureringar inom EG.
RSV:s förslag: RSV föreslår en skyldighet för värdepappersinstitut
m.fl. att lämna kontrolluppgift om avyttringar av aktier och andra
finansiella instrument. Uppgiften skall avse bruttobeloppet av under året
utbetalda försäljningslikvider samt värdet av instrument som avyttrats
genom byte.
Remissinstanserna: Förslaget lämnas utan erinran av Datainspektio-
nen, Finansinspektionen och Kammarrätten i Sundsvall. De övriga nio
remissinstanser som yttrat sig avstyrker antingen förslaget helt eller
förordar att det för närvarande inte bör leda till lagstiftning. De anför
sammanfattningsvis att förslaget enbart syftar till att förstärka myndig-
heternas kontroll av de uppgifter som tas in i deklarationerna. Uppgiften
om försäljningsintäktens storlek har därtill endast begränsat värde för
skattemyndigheterna. Kostnaderna för att lämna uppgifterna står inte i
rimlig proportion till informations- eller kontroll värdet. En kontrollupp-
giftsskyldighet skulle innebära en konkurrensfördel för utländska banker
och värdepappersföretag gentemot svenska. Om den föreslagna upp-
giftsskyldigheten ändå införs och omfattar värdepappersfonder bör den
tidigare införda uppgiftsskyldigheten för reavinster på allemansfonder
upphävas.
Skälen för regeringens förslag: Som tidigare framhållits är det enligt
regeringens mening angeläget att det införs en kontrolluppgiftsskyldighet
även i fråga om avyttringar av andra värdepapper än andel i värdepap-
persfond, främst med hänsyn till kontrollbehovet men även med tanke på
informationsvärdet för deklaranterna. Med nuvarande komplexa regler för
reavinstbeskattning är det som tidigare nämnts för närvarande inte möjligt
att införa en skyldighet att lämna kontrolluppgift om skattepliktig reavinst
30
i fråga om andra värdepapper än andel i värdepappersfond. Det är Prop. 1994/95:209
emellertid angeläget att någon form av uppgiftsskyldighet beträffande
avyttringar av värdepapper införs redan nu. Det är därvid lämpligt att
bygga på det förslag RSV fört fram.
Kretsen av uppgiftsskyldiga
RSV har i sin framställning föreslagit att kontrolluppgiftsskyldigheten
läggs på de värdepappersinstitut som med tillstånd från Finansinspektio-
nen handlar med finansiella instrument.
Enligt 3 kap. 9 § lagen (1991:981) om värdepappersrörelse skall en
avräkningsnota upprättas vid köp, försäljning eller byte av finansiella
instrument. Finansinspektionen har efter regeringens bemyndigande
meddelat föreskrifter om avräkningsnota (FFFS 1992:1, punkt 8). Av
dessa föreskrifter framgår att avräkningsnota skall innehålla uppgift om
bl.a. kontrahenternas namn, adress, person- eller organisationsnummer,
dag för avslut, transaktionsslag, vilket finansiellt instrument som omsatts,
antal eller nominellt belopp som omsatts, kurs eller ränta till vilken avslut
skett, likviddag samt vem som upprättat notan. Med hänsyn till ändamålet
med uppgiftslämnandet och de krav som måste ställas beträffande
uppgiftens innehåll m.m. är enligt regeringens mening den lämpligaste
lösningen att skyldigheten att lämna kontrolluppgift läggs på de värdepap-
persinstitut som enligt lagen om värdepappersrörelse skall upprätta
avräkningsnota.
Uppgiftsskyldighetens omfattning
En uppgift som indikerar att en eller flera transaktioner av den arten att
skatteplikt föreligger enligt reavinstreglema har genomförts kan i viss
mån tillgodose såväl kontrollbehovet som de skattskyldigas behov av
information. För att inte kontrollerna i onödan skall riktas mot enstaka
obetydliga aktieaffärer har RSV föreslagit att uppgiftsskyldigheten bör
omfatta uppgift om bruttoförsäljningssumman av under året avyttrade
värdepapper. Enligt regeringens mening bör emellertid uppgifterna vara
mer specificerade än så för att utgöra ett bättre underlag vid kontrollen
och ha ett informationsvärde för de skattskyldiga. Vi föreslår därför att
kontrolluppgiften skall ta upp den ersättning som överenskommits vid
avyttring efter avdrag för försäljningsprovision och liknande kostnader.
Enligt vår bedömning torde den föreslagna ändringen jämfört med RSV:s
förslag inte innebära något större merarbete för uppgiftslämnama,
eftersom de aktuella uppgifterna ändå finns i deras system; tvärtom torde
det vara enklare för uppgiftslämnama att lämna uppgift om varje
avyttring för sig. Tidigare har nämnts att regeringen beslutat tillsätta en
särskild utredare med uppdrag bl.a. att utforma en kontrolluppgiftsskyl-
dighet om reavinster vid avyttring av värdepapper. En ytterligare
anledning till att särredovisa avyttringar på detta sätt är därför att öka
31
möjligheten för uppgiftslämnama att kunna använda redan befintliga Prop. 1994/95:209
datasystem vid ett eventuellt framtida införande av en sådan uppgiftsskyl-
dighet. Uppgift skall lämnas för fysiska personer och dödsbon. Vårt
förslag föranleder införandet av en ny paragraf i LSK, 3 kap. 32 c §.
Ett särskilt område är försäljningar mot betalning i utländsk valuta.
Svenska Bankföreningen m.fl. har påpekat att det vid försäljningar av
t.ex. aktier och obligationer inte alltid sker någon växling till svenska
kronor, utan valutan kan sättas in på ett konto i utländsk valuta. I dessa
fall är det svårt att avgöra vilken växlingskurs som skall tillämpas. Det
förekommer också att kunden skall tillämpa den s.k. trettiodagarsregeln
enligt 24 § 1 mom. femte stycket SIL och därför inte kan använda sig av
kursen på försäljningsdagen. I andra fall kan transaktionen ha genomförts
på en dag då det inte finns noteringar om den aktuella valutan.
Beträffande terminssäkrade affärer vid lån i utländsk valuta sker ofta
terminssäkring av räntebetalningarna. När dessa betalningar redovisas till
kunden har terminen räknats in. Något underlag for en separat
redovisning av det finansiella instrument som valutaterminen består av
kan över huvud taget inte göras. Mot bakgrund av dels nämnda
svårigheter att kunna lämna en riktig uppgift, dels att denna typ av
transaktioner sällan utförs av privatpersoner, föreslår föreningen att
uppgiftslämnaren vid försäljningar mot betalning i utländsk valuta endast
skall behöva göra en kryssmarkering med innebörd att sådan försäljning
skett.
Vid försäljningar av värdepapper mot betalning i utländsk valuta kan
det som Bankföreningen och några ytterligare remissinstanser påpekar i
vissa fall uppkomma situationer där den föreslagna uppgiftsskyldigheten
resulterar i ett belopp som något avviker från det som den skattskyldige
skall tillämpa. Banker och andra som skall lämna kontrolluppgift får
emellertid anses ha goda möjligheter att ta fram relevanta uppgifter om
kurser på utländsk valuta. I de fall där det är osäkert vilken kursdag som
skall gälla får det godtas att kontrolluppgiften baseras på kursen på
försäljningsdagen. Mot bakgrund av att det enligt uppgift rör endast ett
begränsat antal skattskyldiga fysiska personer och att dessa trots allt har
möjlighet att rätta beloppet i sin deklaration, finner regeringen att
särskilda bestämmelser inte är påkallade i dessa fall.
Det förekommer att värdepapper ägs gemensamt av flera personer,
t.ex. en familj. Reavinst eller reaförlust på avyttringen skall då fördelas
efter vaije delägares respektive andel. Uppgift om ersättningsbeloppet
borde därför fördelas på samma sätt. Bankföreningen har uppgett att det
är möjligt att lämna sådana uppgifter endast i de fall säljaren även är
depåkund i den bank som ombesörjer försäljningen. En sådan systemsök-
ning innebär emellertid mycket stora arbetsinsatser. Vidare kompliceras
uppgiftslämnandet om ägarsammansättningen ändras under året eller om
den inbördes fördelningen mellan delägarna ändras. Ett särfall av delade
depåer utgör s.k. aktiesparklubbar, som kan ha ett ansenligt antal
medlemmar. Regeringen finner därför att i de fall värdepapper innehas
gemensamt av flera ägare bör uppgiftslämnaren ha möjlighet att lämna
32
kontrolluppgiften endast för den av delägarna som anges på Prop. 1994/95:209
avräkningsnotan. En bestämmelse om detta bör tas in i 3 kap. 57 § LSK.
RSV har föreslagit att motsvarande skyldighet att lämna kontrolluppgift
som verket föreslagit skall införas även i fråga om avyttringar av
utländska fondpapper eller rättigheter eller skyldigheter som anknyter till
sådana fondpapper. Som uppgiftsskyldiga i denna del föreslås valutahand-
lare och värdepappersinstitut som enligt bestämmelser i 3 kap. 27 a §
LSK förvarar eller kontoför sådana värdepapper. Förslaget i denna del
tar sikte på utländska fondpapper. Den av regeringen föreslagna lydelsen
av den nya 3 kap. 32 c § LSK omfattar emellertid även sådana värdepap-
per till den del det föreligger skyldighet för värdepappersinstitut, dvs.
svenskt värdepappersbolag, svenskt bankinstitut eller utländskt företag
som driver värdepappersrörelse från filial här i landet, att upprätta
avräkningsnota med anledning av avyttringen. Vid sådant förhållande
faller endast sådana avyttringar av värdepapper utanför uppgiftsskyldig-
heten som ombesörjs av utländska företag, vilka inte driver värdepappers-
rörelse i Sverige.
Enligt 3 kap. 27 a § LSK skall en skattskyldig, som har utländska
fondpapper m.m. deponerade eller kontoförda i utlandet, lämna RSV
skriftligt medgivande till insyn i depån eller kontot samt ge in en skriftlig
förbindelse från det utländska institut.som för depån eller kontot att
årligen lämna kontrolluppgift om utdelning och ränta. Regeringen föreslår
att det vid sidan av huvudregeln i 3 kap. 32 c § LSK införs en komplette-
ring av bestämmelserna i 3 kap. 27 a § LSK med innebörd att kontroll-
uppgift enligt detta lagrum även skall avse sådana uppgifter som anges
i 3 kap. 32 c § LSK, för det fall avyttring av fondpapper skett under
året.
Uppgiftsskyldigheten omfattar inte allemansfonder eller andra värde-
pappersfonder (se avsnitt 4.2). Uppgift behöver inte heller lämnas för
sådana värdepapper, för vilka kontrolluppgift lämnas enligt 3 kap. 22 §
LSK (s.k. diskonteringspapper). Vidare skall kontrolluppgift inte lämnas
vid byten som avses i 27 § 4 mom. SIL respektive 6 § lagen (1994:1854)
om inkomstbeskattningen vid gränsöverskridande omstruktureringar inom
EG.
De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 juli 1995 och
tillämpas första gången vid 1997 års taxering.
33
3 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 209
Prop. 1994/95:209
Regeringens förslag: Lagen mot skatteflykt återinförs från och med
den 1 juli 1995 och tillämpas på rättshandlingar som företagits från
och med denna dag.
Skälen för regeringens förslag: Hösten 1980 antog riksdagen en lag
mot skatteflykt (prop. 1980/81:17, bet. 1980/81 :SkU8, rskr. 1980/81:27,
SFS 1980:865). Lagen var inriktad på sådana förfaranden som innebar
att den skattskyldige kringgår en skattebestämmelse genom att använda
ett förfarande som från kommersiella och liknande synpunkter framstår
som en omväg med hänsyn till det ekonomiska resultat som har uppnåtts.
Lagen tidsbegränsades till att gälla i fem år och skulle tillämpas på
rättshandlingar som företogs under tiden den 1 januari 1981 - den 31
december 1985. Under slutet av perioden skulle lagen utvärderas från
rättssäkerhetssynpunkt och det uttalades att den då kunde komma att
omprövas.
Den införda skatteflyktslagen befanns emellertid vara för snävt
utformad. Utanför lagens tillämpningsområde föll sådana förfaranden där
den skattskyldige använde sig av det normala handlingssättet med hänsyn
till det ekonomiska resultatet men ändå uppnådde inte avsedda
skatteförmåner. Den skattskyldiges handlande framstod som meningslöst
om det inte hade varit för skatteförmånen. Hösten 1982 föreslog
regeringen därför en skärpning av skatteflyktslagens tillämpningsområde.
Omvägsrekvisitet utmönstrades och lagen utvidgades till att omfatta,
förutom de s.k. kringgåendefallen, vissa fall av skatteflykt där
förfaranden tillkommit uteslutande i syfte att uppnå skatteförmåner (prop.
1982/83:84, bet. 1982/83:SkU20, rskr. 1982/83:139, SFS 1983:75).
Lagens giltighetstid förlängdes därefter i olika omgångar.
Skatteflyktslagen upphävdes på förslag av den förra regeringen fr.o.m.
den 1 januari 1993 (prop. 1992/93:127, bet. 1992/93:SkU 14, rskr.
1992/93:148, SFS 1992:1600). Lagen tillämpas emellertid fortfarande på
rättshandlingar som företagits under tiden den 1 januari 1981 - den 31
december 1992.
Den borgerliga regeringen angav som skäl för att upphäva lagen främst
rättssäkerhetsaspekter. Det hävdades att lagen stärkte det allmännas
ställning gentemot den enskilde på ett orimligt sätt och att den medförde
svårigheter för den enskilde att bedöma skattekonsekvenserna av olika
rättshandlingar.
Enligt regeringens mening är dessa skäl inte hållbara. Några negativa
effekter av lagen har inte kunnat påvisas. Justitiekanslem som fram till
år 1988 haft i uppdrag att granska tillämpningen av lagen från
rättssäkerhetssynpunkt har vid sina granskningar funnit dels att lagen
tillämpats med stor försiktighet, dels att tillämpningen inte åsidosatt
kraven på rättssäkerhet och förutsebarhet för de skattskyldiga. Däremot
34
har lagen enligt regeringens bedömning haft en väsentlig preventiv Prop. 1994/95:209
funktion och utgjort ett betydelsefullt redskap för att förhindra
skatteflyktsförfaranden. Mot denna bakgrund är det angeläget att en lag
mot skatteflykt snarast återinförs.
Skatteflyktskommittén föreslog i sitt betänkande Ny generalklausul mot
skatteflykt (SOU 1989:81) ändringar i skatteflyktslagstiftningen.
Skatteflyktskommitténs förslag föranledde emellertid inga ändringar i
skatteflyktslagen. I samband med den senaste förlängningen av lagens
giltighetstid uttalade det i propositionsärendet föredragande statsrådet
(prop. 1990/91:56 s. 17) med anledning av Skatteflyktskommitténs
betänkande att en omprövning av skatteflyktslagen borde göras först då
erfarenheter från tillämpningen av skattereformens regler föreligger.
Tiden för en sådan utredning kan nu anses mogen. Regeringen har därför
nyligen beslutat att tillkalla en kommitté för att bl.a. utforma en ny
lagstiftning mot skatteflykt (dir. 1995:11). I avvaktan på utredningens
arbete bör lagen mot skatteflykt återinföras i den lydelse den hade då den
upphävdes, med ett par lagtekniska justeringar.
Förhandsbesked bör få meddelas, på motsvarande sätt som tidigare, om
det är av vikt för sökanden.
35
Prop. 1994/95:209
Under hösten 1994 föreslog regeringen ändringar i 1 § uppbördslagen
(1953:272, UBL) vid tre tillfallen (prop. 1994/95:41, 99 och 122). De
två först nämnda propositionerna gällde slopandet av avgifter enligt lagen
(1992:1745) om allmän sjukförsäkringsavgift och lagen (1993:1441) om
allmän avgift för finansiering av kontantförmåner vid arbetslöshet. De
nämnda avgifterna skulle tas ut t.o.m. inkomståret 1994. Ändringarna i
1 § UBL var en direkt följd av att avgifterna hade slopats. Regeringen
hade därför föreslagit att de nya bestämmelserna skulle tillämpas första
gången i fråga om preliminär skatt för 1995 och slutlig skatt på grund av
1996 års taxering. I prop. 1994/95:122 föreslogs bl.a. en följdändring
1 UBL till införandet av lagen om allmän löneavgift. Ändringen åtföljdes
inte av någon särskild övergångsbestämmelse trots att förslaget byggde
på de två tidigare framlagda förslagen.
Lagstiftningsarbetet samordnades i riksdagen av skatteutskottet som i
sitt betänkande 1994/95:SkU 16 hemställde att riksdagen skulle anta bl.a.
det vid prop. 1994/95:122 fogade förslaget till lag om ändring i UBL.
Riksdagen biföll utskottets hemställan (rskr. 1994/95:149, SFS
1994:1922). De övergångsbestämmelser som regeringen föreslagit i prop.
1994/95:41 och prop. 1994/95:99 kom därigenom att falla bort.
Eftersom en särskild övergångsbestämmelse är nödvändig för att
avgifter enligt lagen om allmän sjukförsäkringsavgift och lagen om
allmän avgift för finansiering av kontantförmåner vid arbetslöshet skall
kunna påföras i samband med debiteringen av slutlig skatt på grund av
1995 års taxering föreslås nu, såvitt avser debitering av slutlig skatt, en
justering av UBL.
I detta sammanhang bör en justering göras också i 12 § UBL. Enligt
2 § i den numera upphävda lagen (1990:326) om skatteavdrag i vissa fall
från folkpension m.m. fick den utbetalande myndigheten eller
inrättningen, om därmed bättre överensstämmelse kunde uppnås mellan
preliminär och slutlig skatt för förmånstagaren, beräkna preliminär A-
skatt på pension med frångående av bestämmelserna om skatteavdrag i
UBL. I prop. 1991/92:112 om F-skattebevis, m.m. föreslogs att
bestämmelsen skulle arbetas in i 12 § UBL liksom övriga bestämmelser
i den nyss nämnda lagen.
Under riksdagsbehandlingen samordnades ändringen av 12 § UBL med
en ändring av samma paragraf som föreslagits i prop. 1991/92:150.
Emellertid kom en begränsning att ske på så sätt att den utbetalande
myndigheten eller inrättningen endast får frångå bestämmelserna i 4 och
40 §§ UBL och inte t.ex. 7 § samma lag (bet. 1991/92:FiU30, rskr.
1991/92:350, SFS 1992:839). Nu föreslås en justering av 12 § UBL i
enlighet med förslaget i prop. 1991/92:112.
36
Prop. 1994/95:209
Regeringens förslag: På skatteområdet skall bestämmelser införas
om att en fordran mot en skattskyldig som är försatt i konkurs skall
överlämnas till kronofogdemyndigheten för att göras gällande i
konkursen, även om fordran inte är förfallen till betalning.
Skälen för regeringens förslag: Enligt 1 § lagen (1993:891) om
indrivning av statliga fordringar m.m. gäller lagen vid handläggning av
allmänna mål om verkställighet enligt utsökningsbalken. De uppgifter
som kronofogdemyndigheten enligt lagen har som företrädare för staten
som boigenär avser alltså fordringar som har överlämnats för indrivning.
Av förarbetena till lagen framgår emellertid att denna gränsdragning inte
har varit avsedd att gälla i fråga om bl.a. konkurs. Det konstateras
sålunda i propositionen att det i fråga om prövning av ackordsförslag och
vid konkurs är nödvändigt att bryta igenom denna gräns (se prop.
1992/93:198 s. 54).
Avsikten har alltså varit att endast en myndighet skall ha till uppgift att
i en gäldenärs konkurs göra gällande fordringar som tillhör något av de
medelsslag som omfattas av lagen. Detta uppnås också i praktiskt taget
samtliga fall genom att fordringarna, i enlighet med bestämmelserna i 4
§ indrivningsförordningen (1993:1229), överlämnas skyndsamt för
indrivning. Det kan emellertid i ett mindre antal fall förekomma att detta
inte är möjligt, t.ex. därför att den ordinarie förfallodagen inte är inne
eller därför att anstånd medgetts med betalningen. För att det inte skall
råda någon tvekan om hur en fordran skall hanteras i sådana fall bör det
på skatteområdet införas bestämmelser om att en fordran skall
överlämnas till kronofogdemyndigheten. Överlämnandet bör avse sådana
åtgärder som regleras i 16 § lagen om indrivning av statliga fordringar
m.m., dvs. åtgärder för att göra fordran gällande i konkursen.
Bestämmelser av denna innebörd bör införas i de lagar som reglerar
belopps- och antalsmässigt mera betydande medelsslag, dvs.
uppbördslagen (1953:272), mervärdesskattelagen (1994:200), lagen
(1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter och lagen
(1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare.
RSV har beslutat föreskrifter (RSFS 1983:51) om indrivning och
avskrivning av skatt, allmänna avgifter m.m. Genom följdändringar till
lagen om indrivning av statliga fordringar m.m. upphävdes uppbördsla-
gens bestämmelser om bl.a. avskrivning av skatt som, tillsammans med
ett bemyndigande i uppbördsförordningen (1967:626), utgjort grunden för
RSV:s föreskrifter. En myndighet har ansetts inte kunna upphäva en
föreskrift om den bestämmelse som denna grundar sig på har upphört att
gälla. Föreskrifterna, som inte längre skall tillämpas, kan därför inte
upphävas av RSV. Inte heller regeringen kan upphäva föreskrifterna, utan
detta kräver lagstiftning. Föreskrifterna bör upphävas genom ikraftträdan-
debestämmelsen till de nu föreslagna ändringarna i uppbördslagen.
37
Prop. 1994/95:209
Skärpningen av kontrolluppgiftsskyldigheten såvitt gäller försäljning av
aktier kan förväntas ge en inkomstförstärkning för det allmänna. Effekten
är emellertid svårbedömbar.
En viss utgångspunkt för en finansiell bedömning ges dock av
resultaten från en av RSV:s riktade kontroller av vilken framgår i vilken
utsträckning reavinster deklarerats. Undersökningen avser försäljningar
av aktier i ett fåtal aktiebolag. Underrapporteringen från de skattskyldiga
i just dessa fall ligger i storleksordningen 20 %, dvs. ca en femtedel av
transaktionerna har helt eller delvis inte deklarerats. Resultaten från
denna undersökning kan inte på något omedelbart sätt läggas till grund
för en bedömning av det aktuella förslagets effekter. En försiktig
bedömning ger dock vid handen att inkomstförstärkningen till följd av
den föreslagna uppgiftsskyldigheten uppgår till ca 0,3 miljarder kr.
För skatteförvaltningen medför förslagen vissa merkostnader för dels
programmering m.m., dels löpande arbete med att ta hand om inkomna
kontrolluppgifter. Regeringen gör bedömningen att kostnaderna inte är
större än att de utan svårighet kan inrymmas inom givna resursramar för
skatteförvaltningen.
Beträffande kostnaderna för uppgiftslämnama har RSV bedömt
resursåtgången för programmering m.m. till högst två personmånader för
var och en av uppgiftslämnama (ca 50 st). Vid bedömningen av
kostnaderna för uppgiftslämnama för systemutveckling bör beaktas att de
uppgifter som skall registreras redan i dag finns i uppgiftslämnamas
ADB-system och att exempelvis banker redan nu lämnar
årssammanställning till depåinnehavare. Vidare finns redan bestämmelser
om skyldighet att lämna motsvarande uppgifter för s.k.
diskonteringspapper liksom bestämmelser om att efter föreläggande lämna
sådana uppgifter om avyttring av finansiella instrument som skall tas in
i avräkningsnota. Sannolikt finns därför sådana system som nu krävs
åtminstone delvis uppbyggda redan i dag hos många uppgiftslämnare.
38
8 Författningskommentar Prop. 1994/95:209
I den tidigare skatteflyktslagens första paragraf angavs att lagen var
tillämplig bl.a. på bestämmelserna om ersättningsskatt och
utskiftningsskatt. Ersättningsskatten och utskiftningsskatten har avskaffats
i samband med skattereformen. Dessa skatter har därför utmönstrats ur
lagtexten.
3 kap.
22 a §
Paragrafen, som infördes i samband med att lagen (1990:750) om
betalningar till och från utlandet m.m. (betalningslagen) upphävdes,
innehåller bl.a. bestämmelser om skyldighet för fysisk person som är
bosatt i Sverige att lämna kontrolluppgift om ränta på konto i utlandet,
däremot inte om behållningen på kontot vid årets utgång. Ett tillägg har
nu gjorts i andra stycket innebärande att kontrolluppgift numera skall ta
upp även sådan uppgift.
27 a §
Paragrafen, som liksom 22 a § infördes i samband med att
betalningslagen upphävdes, innehåller bl.a. bestämmelser om skyldighet
att lämna kontrolluppgift om utdelning och ränta hänförlig till utländskt
fondpapper eller rättighet eller skyldighet som anknyter till sådant
fondpapper när fondpapperet etc. deponeras eller kontoförs i utlandet. 1
tredje stycket har kontrolluppgiftsskyldigheten på motsvarande sätt som
i 22 a § utsträckts till att omfatta även innehavet vid årets utgång. Vidare
har uppgiftsskyldigheten utsträckts till att avse även sådana uppgifter som
skall lämnas enligt den nya 32 c § för det fall avyttring skett av
utländska fondpapper som deponeras eller kontoförs i utlandet.
32 a §
Paragrafens bestämmelser om obligatorisk skyldighet att lämna kontroll-
uppgift om reavinst eller reaförlust vid avyttring av andel i allemansfond
har utsträckts till att omfatta även andra värdepappersfonder än allemans-
fonder. Kontrolluppgift skall enligt första stycket lämnas av fondbolag
som avses i 1 § lagen (1990:1114) om värdepappersfonder. Genom
39
hänvisningen till 1 § undantas utlandsbaserade fondbolag. I sådana fall Prop. 1994/95:209
blir i stället bestämmelserna i den nya 32 c § tillämpliga. Kontrolluppgift
skall även lämnas av fondbolag eller annan som efter särskilt tillstånd av
Finansinspektionen utövar verksamhet som avses i 3 § samma lag.
Härmed avses s.k. nationella fonder. Med nationella fonder avses slutna
fonder och annan verksamhet utanför aktiebolag och ekonomiska
föreningar som inte är fondverksamhet enligt lagen om värdepappers-
fonder, men där allmänheten erbjuds att för gemensam räkning delta i
förvärv och förvaltning av fondpapper och andra finansiella instrument
(3 § lagen om värdepappersfonder). Om tillstånd lämnas för nationell
fond regleras verksamheten av bestämmelserna i lagen om värdepappers-
fonder i den mån inte undantag medgetts i det särskilda fallet. Aktiespar-
klubbar och obligationskonsortier som t.ex. anordnas på arbetsplatser
vänder sig inte till allmänheten och omfattas därför inte av särregleringen
för nationella fonder.
Av 31 § lagen om värdepappersfonder följer att fondbolaget skall föra
eller låta föra ett register över samtliga innehavare av andelar i fonden.
Har fondbolaget med stöd av 31 § låtit annan föra registret kan fond-
bolaget på samma sätt låta denne lämna kontrolluppgift för fondbolagets
räkning.
Eftersom andelar i andra värdepappersfonder än allemansfonder i
motsats till andelar i allemansfonder kan förvärvas av såväl juridiska som
fysiska personer har i andra stycket intagits en specificering till den
senare gruppen. Kontrolluppgift skall således lämnas för fysisk person
och dödsbo som under året avyttrat andel i värdepappersfond. Uppgift
skall endast lämnas för i Sverige bosatta personer respektive dödsbon
som är hemmahörande här (se 3 kap. 63 § andra stycket). Reavinst eller
reaförlust skall tas upp till den del den är skattepliktig respektive
avdragsgill. Härvid skall varje fond redovisas för sig. Det skall framgå
om fondandelarna är marknadsnoterade samt om fonden är en
allemansfond, räntefond, aktiefond eller annan fond. Fondens
organisationsnummer skall också anges.
I vissa fall, t.ex. om avyttring skett hos en annan bank än fondbolagets
förvaringsinstitut, kan fondbolaget sakna uppgift om ersättningens belopp.
1 sådant fall får uppgiftslämnandet göras utifrån andelens marknadsvärde
på avyttringsdagen eller, om den inte är känd för fondbolaget, dagen då
avyttringen registrerats.
32 bl
I paragrafen, som innehåller bestämmelser för utländska företag som
bedriver s.k. gränsöverskridande verksamhet att lämna skriftlig för-
bindelse att lämna kontrolluppgifter till RSV, har omfattningen av
uppgiftsskyldigheten utvidgats till att även avse uppgifter som skall
lämnas enligt den nya 32 c §.
40
32 c §
Prop. 1994/95:209
I paragrafen, som är ny, har i första stycket intagits en bestämmelse om
att värdepappersinstitut skall lämna kontrolluppgift om avyttring av
finansiella instrument i de fall institutet är skyldigt att upprätta
avräkningsnota enligt 3 kap. 9 § lagen (1991:981) om
värdepappersrörelse. Med värdepappersinstitut avses enligt 1 kap. 2 § 4
samma lag i den lydelse som gäller fr.o.m. den 1 januari 1996 svenska
aktiebolag och bankinstitut som fått tillstånd enligt denna lag att driva
värdepappersrörelse samt utländska företag som driver
värdepappersrörelse från filial här i landet. Värdepappersrörelse får
drivas även av vissa andra utländska bank- och kreditinstitut och
värdepappersföretag hemmahörande inom EES som utan att ha filial här
i landet driver gränsöverskridande värdepappersrörelse med stöd av
auktorisation i hemlandet. Dessa är dock inte att anse som
värdepappersinstitut i värdepappersrörelselagens mening och är således
inte uppgiftsskyldiga enligt denna paragraf (jfr dock 3 kap. 32 b §). För
det fall mer än ett värdepappersinstitut varit inblandat i avyttringen, skall
kontrolluppgift lämnas av den som faktiskt upprättat avräkningsnotan.
Med finansiella instrument avses enligt 1 kap. 1 § lagen (1991:980) om
handel med finansiella instrument fondpapper och annan rättighet eller
förpliktelse avsedd för handel på värdepappersmarknaden. Begreppet
finansiella instrument har emellertid kommit att få en vidare betydelse i
skattelagstiftningen. I detta sammanhang behandlas kontrolluppgifts-
skyldighet vid försäljning och byte av sådana rättigheter som just är
avsedda för handel på värdepappersmarknaden, dvs. finansiella
instrument i den betydelse begreppet har i lagen om handel med
finansiella instrument. För att inte konflikt skall uppstå med
skattelagarnas definition av begreppet har kontrolluppgiftsskyldigheten
knutits an till avyttring av sådana finansiella instrument för vilka
avräkningsnota skall upprättas. Genom kopplingen till avräkningsnotan
klargörs att uppgiftsskyldigheten skall omfatta sådana finansiella
instrument som avses i 1 kap. 1 § lagen om handel med finansiella
instrument. Det kan i sammanhanget påpekas att även derivatinstrument
(optioner och terminer) ingår i denna grupp och således omfattas av
uppgiftsskyldigheten i den mån avräkningsnota skall upprättas.
Uppgiftsskyldighet enligt detta lagrum föreligger inte till den del
kontrolluppgift lämnas enligt 22 §. Härmed åsyftas s.k. diskonteringspap-
per, där skillnaden mellan försäljningspris och inköpspris skattemässigt
behandlas som ränta. Uppgiftsskyldighet enligt detta lagrum föreligger
inte heller till den del kontrolluppgift skall lämnas enligt 32 a §, dvs. vid
avyttring av andelar i allemansfonder och andra värdepappersfonder.
Av andra stycket framgår att kontrolluppgift skall lämnas för fysisk
person och dödsbo. Uppgift skall endast lämnas för i Sverige bosatta
personer respektive dödsbon som är hemmahörande här (se 3 kap. 63 §
andra stycket). Förutom uppgift om namn och personnummer skall
uppgift lämnas om den ersättning som överenskommits på grund av
avyttringen efter avdrag för försäljningsprovision och liknande kostnader
41
samt antal och slag och sort av de värdepapper som avyttrats. Härvid Prop. 1994/95:209
skall varje avyttring redovisas för sig.
Den 1 juli 1994 trädde vissa ändringar av aktiebolagslagen i kraft
(prop. 1993/94:196, bet. 1993/94:LU32, rskr. 1993/94:422, SFS
1994:802). Ändringarna innebär bl.a. att aktiebolagen mot bakgrund av
EG:s bolagsrättsliga direktiv i fortsättningen skall delas in i två kategori-
er, publika aktiebolag och privata aktiebolag. De publika aktiebolagen
skall, till skillnad mot de privata aktiebolagen, kunna vända sig till
allmänheten för att skaffa kapital. Fondpapper som har utgetts av privata
aktiebolag skall inte kunna bli föremål för handel på börs eller annan
organiserad marknadsplats. Detta innebär att kontrolluppgiftsskyldighet
normalt inte uppkommer vid avyttring av aktier i privata aktiebolag.
Kontrolluppgift skall inte lämnas vid byten som avses i 27 § 4 mom.
SIL respektive 6 § lagen (1994:1854) om inkomstbeskattningen vid
gränsöverskridande omstruktureringar inom EG. Skälet till detta är att
avräkningsnota visserligen skall upprättas i sådana fall, men förfarandet
resulterar i en uppskjuten beskattning. I tredje stycket har intagits
bestämmelser om detta. I detta sammanhang kan nämnas att utlåning av
värdepapper för blankning inte medför att kontrolluppgift skall lämnas för
den som lånar ut värdepapperen, eftersom detta inte anses som
skattemässig avyttring (24 § 2 mom. SIL).
I första stycket har vissa redaktionella ändringar gjorts med anledning av
den nya 32 c §. Det kan noteras att detta stycke fortsättningsvis är
tillämpligt främst på juridiska personers innehav.
57 §
I andra stycket har intagits en bestämmelse om uppgiftsskyldigheten vid
gemensamt ägande av finansiella instrument. I sådant fall får uppgift
lämnas för den som anges på avräkningsnotan i stället för samtliga ägare.
Övergångsbestämmelserna
Enligt punkt 1 skall kontrolluppgift lämnas fr.o.m. 1997 års taxering.
Detta innebär att äldre bestämmelser fortfarande tillämpas beträffande
allemansfonder vid 1995 och 1996 års taxeringar.
Den som öppnat konto eller depå som avses i 3 kap. 22 a och 27 a §§
före den 1 juli 1995 skall med anledning av ändringarna i dessa
paragrafer enligt punkt 2 före utgången av år 1995 ge in en ny
förbindelse om att lämna kontrolluppgift som även omfattar uppgifter om
behållning vid årets slut och avyttringar.
42
Punkt 3 avser den skyldighet som tidigare införts för utländska företag Prop. 1994/95:209
med säte inom EES som bedriver s.k. gränsöverskridande verksamhet att
lämna skriftlig förbindelse till Finansinspektionen att årligen lämna
kontrolluppgift till Riksskatteverket. För det fall sådan bank- eller
finansieringsverksamhet inletts före den 1 juli 1995 skall företaget före
utgången av år 1995 ge in en ny förbindelse om att lämna kontrolluppgift
som även omfattar uppgifter som avses i 3 kap. 32 c §.
Enligt punkt 4 skall bestämmelserna i 32 a § om kontrolluppgift om
reavinst eller reaförlust vid avyttring av andel i värdepappersfond inte
tillämpas på sådan andel som med stöd av bestämmelserna i 5 § lagen
(1990:1115) om ikraftträdande av lagen (1990:1114) om
värdepappersfonder inte är registrerad.
27 § 2 mom.
Ett nytt fjärde stycke har införts med en alternativ schablonregel för
beräkning av reavinst respektive reaförlust vid försäljning av andel i
värdepappersfond. Beträffande andel som förvärvats före den 1 januari
1996 får fysisk person och dödsbo som anskaffningsvärde ta upp andelens
marknadsvärde den 31 december 1992. Detsamma skall gälla i fråga om
fondandelsbevis vars innehavare registreras efter utgången av år 1995.
Saknas noterat marknadsvärde för denna tidpunkt, beroende på att fonden
bildats först vid ett senare datum, får i stället tas upp det först noterade
marknadsvärdet. Denna schablon gäller dock inte för andel i
allemansfond. För andel i allemansfond som förvärvats före den 1 januari
1991 gäller således fortfarande föreskrifterna i punkt 8 av
övergångsbestämmelserna till ändringarna i SIL i samband med
skattereformen, SFS 1990:1422. Enligt dessa får som anskaffningsvärde
tas upp andelens marknadsvärde den 31 december 1990. För andel i
allemansfond som förvärvats efter denna tidpunkt gäller alltjämt det
verkliga värdet.
43
Övergångsbestämmelser
Prop. 1994/95:209
Den nya schablonregeln för beräkning av reavinst resp, reaförlust vid
avyttring av andel i värdepappersfond tillämpas första gången vid 1997
års taxering.
12 §
Ändringen innebär att den utbetalande myndigheten eller inrättningen kan
frångå de särskilda bestämmelserna om beräkning av preliminär skatt och
ta hänsyn till det särskilda grundavdraget även t.ex. vid beräkning av den
preliminära skatten på engångsbelopp enligt 7 § om man därigenom får
en bättre överensstämmelse med den slutliga skatten.
59 §
Av tredje stycket, som är nytt, följer att en fordran mot en skattskyldig
som är försatt i konkurs skall överlämnas till kronofogdemyndigheten, för
att göras gällande i konkursen, även om fordran inte har förfallit till
betalning. Beträffande skälen för tillägget hänvisas till avsnitt 7.2.
Övergångsbestämmelsen till ändringen i lagen (1994:1922) om ändring
i uppbötdslagen (1953:272)
Ikraftträdandebestämmelsen har kompletterats med en övergångsbe-
stämmelse som innebär att de äldre bestämmelserna fortfarande skall
tillämpas vid debiteringen av slutlig skatt på grund av 1995 års taxering.
Tillägget i 5 kap. 16 § har samma innebörd som tillägget i 59 § UBL.
Enligt 1 kap. 4 § lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter gäller
bestämmelserna om skatt också för ränta, dröjsmålsavgift, skattetillägg
och förseningsavgift.
44
Tillägget i 28 a § har samma innebörd som tillägget i 59 § UBL.
Tillägget i 16 kap. 16 § har samma innebörd som tillägget i 59 § UBL.
Med skatt avses här också ränta, dröjsmålsavgift och skattetillägg (jfr 12
kap. 3 § mervärdesskattelagen).
1 §
En redaktionell ändring har gjorts med anledning av återinförandet av
lagen mot skatteflykt.
45
Riksbanken, Hovrätten för Västra Sverige, Kammarrätten i Stockholm,
Riksgäldskontoret, Finansinspektionen, Riksskatteverket, Konkurrensver-
ket, Konsumentverket, Aktiefrämjandet, Sveriges Aktiesparares Riksför-
bund, Svenska Bankföreningen Sveriges Försäkringsförbund Svenska
Fondhandlareföreningen, Fondbolagens Förening Stockholms Fondbörs
AB Penningmarknadsinformation PMI AB Sveriges Industriförbund,
Pensionärernas Riksorganisation, Sveriges Bankkunders Riksförbund, och
HSB Riksförbund
46
Datainspektionen, Finansinspektionen, Kammarrätten i Sundsvall, Aktie-
främjandet, Fondbolagens Förening, Föreningsbanken AB, Företagens
Uppgiftslämnardelegation (FUD), OM Stockholm AB, Sparbanken
Sverige, AB Svenska Bankföreningen, Svenska Fondhandlareföreningen,
och Sveriges Aktiesparares Riksförbund (SARF)
47
Prop. 1994/95:209
Bilaga 3
Härmed föreskrivs i fråga om lagen (1990:325) om självdeklaration och
kontrolluppgifter
dels att 3 kap. 22 a, 27 a, 32 a, 32 b, 33 och 57 §§ skall ha följande
lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 3 kap. 32 c §, av
följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
3 kap.
22 a §'
Fysisk person, som är bosatt i Sverige eller som flyttar in för att
bosätta sig här och öppnar eller har öppnat ett inlåningskonto i utlandet,
skall utan dröjsmål till Riksskatteverket lämna dels ett skriftligt med-
givande till insyn på kontot, dels en skriftlig förbindelse från den
utländska kontoföraren att årligen senast den 31 januari taxeringsåret
lämna kontrolluppgift till verket. Vad som sägs om fysisk person som är
bosatt i Sverige gäller också svenskt dödsbo.
Kontrolluppgiften skall ta upp
namn på och postadress till konto-
havaren, dennes personnummer
eller organisationsnummer samt
ränta som gottskrivits eller utbe-
talats under föregående kalenderår.
Kontrolluppgiften skall ta upp
namn på och postadress till konto-
havaren, dennes personnummer
eller organisationsnummer, ränta
som gottskrivits eller utbetalats
under föregående kalenderår samt
behållningen på kontot vid årets
utgång.
Om den sammanlagda behållningen på ett eller flera konton i visst land
inte överstiger motvärdet till 50 000 kronor, behöver sådan förbindelse
som avses i första stycket inte lämnas av
1. den som äger fastighet eller bostad i utlandet om kontot används för
att verkställa betalning av drift- eller underhållskostnader för fastigheten
eller bostaden eller för mottagande av intäkter från fastigheten eller
bostaden,
2. den som behöver medel på konto i visst land för betalning av
kostnader i samband med egna vistelser där,
3. den som vistas i utlandet om kontot avser endast deponering av
medel under vistelsen,
4. den som är utländsk medborgare om kontot avser deponering i
hemlandet av sådan arbetsinkomst eller liknande ersättning som är in-
tjänad i Sverige.
48
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1994/95:209
Bilaga 3
I andra fall än som avses i tredje stycket får Riksskatteverket medge
undantag från skyldigheten att ge in en sådan förbindelse som avses i
första stycket, om det finns särskilda skäl.
Bestämmelserna i denna paragraf gäller inte den som bedriver nä-
ringsverksamhet, om behållningen på kontot utgör en tillgång i verk-
samheten. De gäller inte heller i fråga om inlåningskonto i sådan stat där
behörig myndighet på grund av överenskommelse i handräckningsavtal
med Sverige utan särskild framställning årligen tillställer de svenska
skattemyndigheterna uppgifter om sådan avkastning på tillgodohavanden
hos banker och andra kreditinstitut som utbetalas till eller gottskrivs
personer bosatta i Sverige.
27 a §2
Fysisk person, som är bosatt i Sverige och innehar utländskt fond-
papper eller rättighet eller skyldighet som anknyter till sådant fondpapper,
skall, om det inte är fråga om fondpapper i ett kontobaserat system,
förvara dem i depå hos valutahandlare, värdepappersinstitut eller
motsvarande utländskt institut. Detsamma gäller om den fysiska personen
innehar obligationer eller andra skuldebrev avsedda för allmän omsättning
som emitterats av en svensk juridisk person, om emissionen särskilt
riktats till utlandet. Vad som sägs om fysisk person som är bosatt i
Sverige gäller också svenskt dödsbo.
Deponeras eller kontoförs fondpapperen i utlandet skall den skattskyldi-
ge utan dröjsmål till Riksskatteverket lämna ett skriftligt medgivande till
insyn i depån eller på kontot samt ge in en skriftlig
förbindelse från det utländska institut som för depån eller kontot att
årligen senast den 31 januari taxeringsåret lämna kontrolluppgift till
Riksskatteverket.
Kontrolluppgiften skall ta upp
namn på och postadress till inneha-
varen av depån respektive kontot,
dennes personnummer eller organi-
sationsnummer samt utdelning och
ränta som gottskrivits eller utbe-
talats under föregående kalenderår.
Kontrolluppgiften skall ta upp
namn på och postadress till inneha-
varen av depån respektive kontot,
dennes personnummer eller organi-
sationsnummer, utdelning och ränta
som gottskrivits eller utbetalats
under föregående kalenderår samt
innehavet vid årets utgång. Om
avyttring skett av fondpapper skall
även kontrolluppgift enligt 32 c §
lämnas.
Riksskatteverket får medge undantag från skyldigheten att ge in en
sådan förbindelse som avses i andra stycket om det finns särskilda skäl.
Bestämmelserna i andra stycket gäller inte i fråga om depåer eller
konton i sådan stat där behörig myndighet på grund av överenskommelse
i handräckningsavtal med Sverige utan särskild framställning årligen
tillställer de svenska skattemyndigheterna uppgifter om sådan avkastning
på fondpapper, vilka kontoförs eller förvaras i depå, som betalas ut till
personer bosatta i Sverige.
49
4 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 209
Nuvarande lydelse
32 a
Kontrolluppgift om realisation-
svinst eller realisationsförlust vid
avyttring av andel i allemansfond
skall lämnas av fondbolag som
avses i 1 § lagen (1990:1114) om
värdepappersfonder.
Kontrolluppgift skall lämnas för
den som har avyttrat andel i alle-
mansfond som inte är tillgång på
pensionssparkonto. Kontrollupp-
giften skall ta upp realisationsvinst
eller realisationsförlust till den del
den är skattepliktig respektive
avdragsgill.
Föreslagen lydelse
§3
Kontrolluppgift om realisation-
svinst eller realisationsförlust vid
avyttring av andel i värdepappers-
fond skall lämnas av fondbolag
som avses i 1 § lagen (1990:1114)
om värdepappersfonder eller annan
som med tillstånd enligt 3 § samma
lag bedriver sådan verksamhet som
där avses.
Kontrolluppgift skall lämnas för
fysisk person och dödsbo som har
avyttrat andel i värdepappersfond
som inte är tillgång på pensions-
sparkonto. Kontrolluppgiften skall
ta upp realisationsvinst eller real-
isationsförlust till den del den är
skattepliktig respektive avdragsgill,
slag av fond, fondens organisa-
tionsnummer och uppgift om fon-
den är marknadsnoterad. Saknas
uppgift om ersättning vid avyttring,
får vid uppgiftslämnandet i stället
användas andelens marknadsvärde
på avyttringsdagen eller, om den
inte är känd för uppgiftslämnaren,
dagen då avyttringen registrerats.
Prop. 1994/95:209
Bilaga 3
32 b §4
Ett utländskt företag som med
stöd av 1 kap. 5 § 2 bankrörelse-
lagen (1987:617), 1 kap. 3 c § 2
lagen (1991:981) om värdepappers-
rörelse eller 2 kap. 9 § 2 lagen
(1992:1610) om kreditmarknads-
bolag driver bankverksamhet, vär-
depappersrörelse eller finansie-
ringsverksamhet i Sverige utan att
inrätta filial, skall innan verk-
samheten inleds till Finansinspek-
tionen lämna en skriftlig för-
bindelse att årligen senast den 31
januari taxeringsåret lämna kon-
trolluppgift enligt 22, 25 a eller 27
§ till Riksskatteverket.
Ett utländskt företag som med
stöd av 1 kap. 5 § 2 bankrörelse-
lagen (1987:617), 1 kap. 3 c § 2
lagen (1991:981) om värdepappers-
rörelse eller 2 kap. 9 § 2 lagen
(1992:1610) om kreditmarknads-
bolag driver bankverksamhet, vär-
depappersrörelse eller finansie-
ringsverksamhet i Sverige utan att
inrätta filial, skall innan verk-
samheten inleds till Finansinspek-
tionen lämna en skriftlig förbin-
delse att årligen senast den 31
januari taxeringsåret lämna kon-
trolluppgift enligt 22, 25 a, 27
eller 32 c § till Riksskatteverket.
32 c §
Kontrolluppgift om avyttring av
värdepapper skall, i annat fall än
som avses i 22 eller 32 a §, läm-
nas av värdepappersinstitut i de
fall institutet är skyldigt att upp-
50
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
rätta avräkningsnota enligt 3 kap.
9 § lagen (1991:981) om värde-
pappersrörelse.
Kontrolluppgift skall lämnas för
fysisk person och dödsbo. Kontrol-
luppgiften skall ta upp den ersätt-
ning som överenskommits vid av-
yttringen efter avdrag för försälj-
ningsprovision och liknande kost-
nader samt antalet avyttrade värde-
papper.
Uppgiftsskyldighet föreligger
inte vid utlåning av värdepapper
för blankning eller vid byten som
avses i 27 § 4 mom. lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt
respektive 22 § lagen (1994:1854)
om inkomstbeskattningen vid gräns-
överskridande omstruktureringar
inom EG.
Prop. 1994/95:209
Bilaga 3
33
Efter föreläggande av skattemyn-
digheten skall den som får driva
värdepappersrörelse lämna kon-
trolluppgift för namngiven person.
Kontrolluppgiften skall avse sådana
uppgifter om avyttring av finansiel-
la instrument som tas in i avräk-
ningsnota enligt 3 kap. 9 § lagen
(1991:981) om värdepappersrörel-
se.
§5
Efter föreläggande av skattemyn-
digheten skall den som är uppgifts-
skyldig enligt 32 a eller 32 c §
också i andra fall än som där an-
ges lämna kontrolluppgift för
namngiven person. Kontrollupp-
giften skall avse sådana uppgifter
om avyttring av finansiella
instrument som tas in i avräk-
ningsnota enligt 3 kap. 9 § lagen
(1991:981) om värdepappers-
rörelse.
Efter föreläggande av Riksskatteverket skall kontrolluppgift enligt första
stycket lämnas också i fråga om ej namngivna personer. Sådant före-
läggande får efter Riksskatteverkets bestämmande utfärdas av skattemyn-
digheten i det län där den uppgiftsskyldige har sitt säte eller driver
verksamhet.
57 §6
I varje kontrolluppgift skall anges namn och postadress samt person-
nummer eller organisationsnummer för såväl den uppgiftsskyldige som
den uppgiften avser.
För dödsbo får i stället för or-
ganisationsnummer den avlidnes
personnummer anges. Om person-
nummer eller organisationsnummer
inte kan anges för den som upp-
giften avser, skall i stället dennes
födelsetid redovisas eller, i fråga
För dödsbo får i stället för or-
ganisationsnummer den avlidnes
personnummer anges. Om person-
nummer eller organisationsnummer
inte kan anges för den som upp-
giften avser, skall i stället dennes
födelsetid redovisas eller, i fråga
51
Nuvarande lydelse
om kontrolluppgifter enligt 22 § i
de fall borgenären är en juridisk
person, namn, postadress och
personnummer för den som får
förfoga över räntan eller fordran.
Om ett konto innehas av flera än
fem personer, får uppgifter lämnas
om en person som förfogar över
kontot i stället för om samtliga
innehavare, (förfogarkonto), samt
i förekommande fall om den be-
teckning på innehavarkretsen som
används för kontot. I så fall skall
anges att det är fråga om ett för-
fogarkonto. I fråga om skuld som
är gemensam för flera än fem per-
soner får på motsvarande sätt upp-
gifter lämnas om en person som
ansvarar för lånet i stället för om
samtliga gäldenärer, (gemensamt
lån), samt i förekommande fall om
den beteckning på låntagarkretsen
som används för lånet. I så fall
skall anges att det är fråga om ett
gemensamt lån. Om den uppgifts-
skyldige har tilldelats ett särskilt
redovisningsnummer enligt 53 § 1
mom. uppbördslagen (1953:272),
skall detta, i annan kontrolluppgift
än sådan som avser ränta,
utdelning eller betalning till eller
från utlandet, anges i stället för
den uppgiftsskyldiges person-
nummer eller organisationsnum-
mer.
Den som för egen räkning öppnar ett inlåningskonto, anskaffar ett
räntebärande värdepapper eller på annat sätt placerar pengar för för-
räntning skall ange sitt personnummer, om mottagaren är skyldig att utan
föreläggande lämna kontrolluppgift beträffande räntan. Detta gäller inte
den som inte har tilldelats personnummer.
I en kontrolluppgift som lämnas av fåmansföretag, fåmansägt handels-
bolag eller företag, som enligt 3 § 12 mom. nionde stycket lagen
Föreslagen lydelse
om kontrolluppgifter enligt 22 § i
de fall borgenären är en juridisk
person, namn, postadress och
personnummer för den som får
förfoga över räntan eller fordran.
Om ett konto innehas av flera än
fem personer, får uppgifter lämnas
om en person som förfogar över
kontot i stället för om samtliga
innehavare, (förfogarkonto), samt
i förekommande fall om den be-
teckning på innehavarkretsen som
används för kontot. I så fall skall
anges att det är fråga om ett för-
fogarkonto. I fråga om skuld som
är gemensam för flera än fem per-
soner får på motsvarande sätt upp-
gifter lämnas om en person som
ansvarar för lånet i stället för om
samtliga gäldenärer, (gemensamt
lån), samt i förekommande fall om
den beteckning på låntagarkretsen
som används för lånet. I så fall
skall anges att det är fråga om ett
gemensamt lån. Om värdepapper
ägs gemensamt av flera får uppgift
enligt 32 c § lämnas för den som
anges på avräkningsnotan i stället
för samtliga ägare. I så fall skall
anges att det är fråga om gemen-
sam äganderätt. Om den uppgifts-
skyldige har tilldelats ett särskilt
redovisningsnummer enligt 53 § 1
mom. uppbördslagen (1953:272),
skall detta, i annan kontrolluppgift
än sådan som avser ränta, utdel-
ning eller betalning till eller från
utlandet, anges i stället för den
uppgiftsskyldiges personnummer
eller organisationsnummer.
Prop. 1994/95:209
Bilaga 3
52
(1947:576) om statlig inkomstskatt skall behandlas som fåmansföretag, Prop. 1994/95:209
skall det anges om personen är företagsledare eller honom närstående Bilaga 3
person eller delägare i företaget.
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995 och tillämpas första gången
vid 1997 års taxering.
2. Har ett konto eller depå i utlandet öppnats före den 1 juli 1995 skall
förbindelse från den som för kontot eller depån att lämna kontrolluppgift
enligt 3 kap. 22 a eller 27 a § ges in till Riksskatteverket före den 1
januari 1996.
3. Har bank- eller finansieringsverksamhet med stöd av 1 kap. 5 § 2
bankrörelselagen (1987:617) eller 2 kap. 9 § 2 lagen (1992:1610) om
kreditmarknadsbolag inletts före den 1 juli 1995, skall förbindelse enligt
3 kap. 32 b § lämnas till Finansinspektionen före den 1 januari 1996.
4. Denna lag skall inte tillämpas på andel i värdepappersfond som med
stöd av bestämmelserna i 5 § lagen (1990:1115) om ikraftträdande av
lagen (1990:1114) om värdepappersfonder inte är registrerad.
'Senaste lydelse 1992:1310.
2Senaste lydelse 1992:1310.
3Senaste lydelse 1993:1564.
4Senaste lydelse 1994:2012.
5Senaste lydelse 1994:2012.
6Senaste lydelse 1992:1659.
53
Härigenom föreskrivs att 27 § 2 mom. lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
27 §
2 mom.' Som anskaffningsvärde anses det genomsnittliga
anskaffningsvärdet för samtliga finansiella instrument av samma slag och
sort som det avyttrade, beräknat på grundval av faktiska
anskaffningsutgifter och med hänsyn till inträffade förändringar
beträffande innehavet (genomsnittsmetoden). Har aktier erhållits genom
sådan utdelning som avses i 3 § 7 mom. fjärde stycket skall som
anskaffningsvärde för dessa aktier anses så stor del av det genomsnittliga
anskaffningsvärdet för aktierna i det utdelande bolaget som svarar mot
förändringen i marknadsvärdet på dessa aktier till följd av utdelningen.
Det genomsnittliga anskaffningsvärdet för aktierna i det utdelande bolaget
skall minskas i motsvarande mån. För sådan mottagare som inte äger
aktier i det utdelande bolaget skall, om vederlag erlagts för rätten till
utdelning, vederlaget anses som anskaffningsvärde. I annat fall skall de
utdelade aktierna anses anskaffade utan kostnad. Har aktier erhållits
genom sådan utskiftning som avses i 3 § 8 mom. tredje stycket skall som
anskaffningsvärde för dessa aktier anses anskaffningsvärdet för andelarna
i den förening som skiftat ut aktierna.
Är finansiella instrument som avses i 1 mom. föremål för notering på
inländsk eller utländsk börs eller annan kontinuerlig notering av
marknadsmässig omsättning, som är allmänt tillgänglig
(marknadsnoterade), får utom såvitt avser optioner och terminer
anskaffningsvärdet bestämmas till 20 procent av vad den skattskyldige
erhåller vid avyttringen efter avdrag för kostnad för avyttringen.
Delbevis eller teckningsrättsbevis, som grundas på aktieinnehav i ett
bolag, anses anskaffat utan kostnad.
Vid förvärv före den 1 januari
1996 av andel i annan
värdepappersfond än allemansfond
får fysisk person och dödsbo som
anskaffningsvärde ta upp andelens
marknadsvärde den 31 december
1992. Detsamma gäller ifråga om
fondandelsbevis vars innehavare
registreras efter utgången av år
1995. Motsvarande värde för andel
Prop. 1994/95:209
Bilaga 3
1 Senaste lydelse 1994:1849.
54
|
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse Prop. 1994/95:209 Bilaga 3 i fond som bildats under åren |
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995 och tillämpas första gången vid
1997 års taxering.
55
Härigenom föreskrivs i fråga om uppbördslagen (1953:272)'
dels att ikraftträdandebestämmelsen till lagen (1994:1922) om ändring
i uppbördslagen (1953:272) skall ha följande lydelse,
dels att 12 och 59 §§ skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Denna lag träder i kraft den 1 Denna lag träder i kraft den 1
januari 1995. januari 1995. När det gäller slutlig
skatt tillämpas de nya föreskrifter-
na första gången vid debitering av
sådan skatt på grund av 1996 års
taxering.
12 §2
För den som inte skall betala avgifter enligt lagen (1994:1744) om
allmänna egenavgifter skall preliminär A-skatt i fall som avses i 4 § 1
mom. och 40 § utgå enligt de grunder som där anges med beaktande av
att skyldighet att betala sådana avgifter och rätt till avdrag för avgifterna
inte föreligger.
I fråga om folkpension och
annan ersättning som utbetalas
tillsammans med sådan pension får
den utbetalande myndigheten eller
inrättningen vid beräkning av preli-
minär A-skatt med frångående av
bestämmelserna i 4 och 40 §§ ta
hänsyn till att den skattskyldige
kan vara berättigad till särskilt
grundavdrag, om därmed bättre
överensstämmelse kan uppnås mel-
lan preliminär och slutlig skatt.
Skattemyndighets beslut med stöd
av 3 § 2 mom. om preliminär skatt
för den skattskyldige får dock inte
frångås.
I fråga om folkpension och
annan ersättning som utbetalas
tillsammans med sådan pension får
den utbetalande myndigheten eller
inrättningen vid beräkning av
preliminär A-skatt med frångående
av bestämmelserna i denna lag ta
hänsyn till att den skattskyldige
kan vara berättigad till särskilt
grundavdrag, om därmed bättre
överensstämmelse kan uppnås mel-
lan preliminär och slutlig skatt.
Skattemyndighets beslut med stöd
av 3 § 2 mom. om preliminär skatt
för den skattskyldige får dock inte
frångås.
59 §3
Skatt, dröjsmålsavgift, kvarskatteavgift eller ränta som inte har betalats
in i rätt tid skall lämnas för indrivning. Regeringen får föreskriva att
1 Lagen omtryckt 1991:97.
Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:771.
2 Senaste lydelse 1994:1679.
3 Senaste lydelse 1993:894.
Prop. 1994/95:209
Bilaga 3
56
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1994/95:209
Bilaga 3
indrivning inte behöver begäras för ett ringa belopp.
Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av
statliga fordringar m.m. Vid indrivning får verkställighet enligt
|
utsökningsbalken ske. |
Om den skattskyldige är försatt i |
Denna lag träder i kraft den 1 juni 1995. Genom lagen upphävs
Riksskatteverkets föreskrifter (RSFS 1983:51) om indrivning och
avskrivning av skatt, allmänna avgifter m.m.
57
Härigenom föreskrivs att 5 kap. 16 § lagen (1984:151) om punktskatter
och prisregleringsavgifter skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5 kap.
16 §'
Om skatten inte betalas i rätt tid skall den lämnas för indrivning.
Regeringen får föreskriva att indrivning inte behöver begäras för ett ringa
belopp.
Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av
statliga fordringar m.m. Vid indrivning får verkställighet enligt
utsökningsbalken ske.
Om den skattskyldige är försatt i
konkurs skall skatten, utan hinder
av att fordran inte har förfallit till
betalning, överlämnas till krono-
fogdemyndigheten för åtgärder som
avses i 16 § lagen om indrivning
av statliga fordringar m.m.
Prop. 1994/95:209
Bilaga 3
Denna lag träder i kraft den 1 juni 1995.
1 Senaste lydelse 1993:906.
58
Härigenom föreskrivs att 28 a § lagen (1984:668) om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare skall ha följande lydelse.
Prop. 1994/95:209
Bilaga 3
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
28a§>
Arbetsgivaravgifter, ränta och dröjsmålsavgift som inte har betalats i
rätt tid skall lämnas för indrivning. Regeringen får föreskriva att
indrivning inte behöver begäras för en fordran som avser ett ringa
belopp. Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om
indrivning av statliga fordringar m.m. Vid indrivning får verkställighet
enligt utsökningsbalken ske.
Om arbetsgivaren är försatt i
konkurs skall arbetsgivaravgifter,
ränta och dröjsmålsavgift, utan
hinder av att fordran inte har
förfallit till betalning, överlämnas
till kronofogdemyndigheten för
åtgärder som avses i 16 § lagen
om indrivning av statliga
fordringar m.m.
Denna lag träder i kraft den 1 juni 1995.
1 Senaste lydelse 1993:908.
59
Härigenom föreskrivs att 16 kap. 16 § mervärdesskattelagen (1994:200)
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
16 kap.
16 §
Skatt som inte har betalats in i rätt tid skall lämnas för indrivning.
Regeringen får föreskriva att indrivning inte behöver begäras för ett ringa
belopp.
Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av
statliga fordringar m.m. Vid indrivning får verkställighet enligt
utsökningsbalken ske.
Begäran om omprövning eller överklagande inverkar inte på
skyldigheten att betala skatt.
Om den skattskyldige år försatt i
konkurs skall skatten, utan hinder
av att fordran inte har förfallit till
betalning, överlämnas till
kronofogdemyndigheten för
åtgärder som avses i 16 § lagen
om indrivning av statliga
fordringar m.m.
Prop. 1994/95:209
Bilaga 3
Denna lag träder i kraft den 1 juni 1995.
60
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1995-03-16
Närvarande: f.d. justitierådet Ulf Gad, justitierådet Johan Munck,
regeringsrådet Leif Lindstam.
Enligt en lagrådsremiss den 9 mars 1995 (Finansdepartementet) har
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om
ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter
m.fl.
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kammarrättsassessorn
Christer Alexandersson.
Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.
Prop. 1994/95:209
Bilaga 4
61
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 23 mars 1995
Närvarande: statsrådet Sahlin, ordförande, och statsråden, Peterson,
Hellström, Thalén, Freivalds, Wallström, Persson, Tham, Schori,
Blomberg, Heckscher, Hedborg, Andersson, Nygren, Ulvskog, Sund-
ström, Lindh, Johansson
Föredragande: Statsrådet Persson
Regeringen beslutar proposition 1994/95:209 Kontrolluppgiftsskyldighet
vid avyttring av värdepapper m.m.