Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 23 mars 1995
Mona Sahlin
Margot Wallström
(Kulturdepartementet)
I propositionen föreslås att beslut om kyrkliga kulturminnen enligt 4 kap.
lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. i fortsättningen skall fattas av
länsstyrelserna i första instans i stället för av Riksantikvarieämbetet och
statens historiska museer. Eftersom länsstyrelserna redan nu beslutar i ären-
den om begravningsplatser enligt 4 kap. 11-15 §§ samma lag innebär för-
slaget att besluten om den kyrkliga kulturmiljön samlas hos länsstyrelserna.
De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 juli 1995.
1 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 208
Prop. 1994/95:208
1 Förslag till riksdagsbeslut........................... 3
2 Lagtext....................................... 4
3 Ärendet och dess beredning......................... 5
4 Bakgrund..................................... 5
5 Nuvarande ordning............................... 5
6 Överföring av beslutanderätten till länsstyrelserna........... 7
7 Kostnader..................................... 9
8 Ikraftträdande................................... 10
Bilaga 1 Sammanfattning av promemorian ................. 11
Bilaga 2 Promemorians lagförslag....................... 12
Bilaga 3 Förteckning av remissinstanserna med sammanställning
av yttrandena............................... 13
Utdrag ur protokoll från regeringssammanträde den 23 mars 1995 ... 15
Regeringen föreslår att riksdagen
antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1988:950) om kultur-
minnen m.m.
Prop. 1994/95:208
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Prop. 1994/95:208
Förslag till lag om ändring i lagen (1988:950) om
kulturminnen m.m.
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1988:950) om kulturminnen m.m.
dels att i 4 kap. 3 och 9 §§ ordet "Riksantikvarieämbetet" skall bytas ut
mot "länsstyrelsen",
dels att 4 kap. 10 § skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
10
Riksantikvarieämbetet får besik-
tiga kyrkliga inventarier.
Riksantikvarieämbetet får också
besluta att ett föremål skall tas upp i
förteckningen.
Om det finns allvarlig fara för att
ett föremål skadas, får Riksanti-
kvarieämbetet tills vidare ta hand om
det eller vidta någon annan nödvän-
dig åtgärd för att skydda eller vårda
det. Innan en sådan åtgärd vidtas,
skall samråd ske med kontrakts-
prosten eller biskopen och, om
föremålet ägs av någon enskild, med
denne.
§
Länsstyrelsen och Riksantikvarie-
ämbetet får besikta kyrkliga inventa-
rier.
Länsstyrelsen får också besluta att
ett föremål skall tas upp i förteck-
ningen.
Om det finns allvarlig fara för att
ett föremål skadas, får länsstyrelsen
tills vidare ta hand om det eller vidta
någon annan nödvändig åtgärd för
att skydda eller vårda det. Innan
länsstyrelsen vidtar en sådan åtgärd,
skall den samråda med kontrakts-
prosten eller biskopen och, om
föremålet ägs av någon enskild, med
denne.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
Äldre bestämmelser gäller för ansökningar om tillstånd som kommit in till
Riksantikvarieämbetet före den 1 juli 1995.
I en departementspromemoria som upprättats inom Kulturdepartementet
Beslutanderätten i fråga om kyrkliga kulturminnen (dnr Ku95/166/Ka) före-
slås att beslut om kyrkliga kulturminnen i fortsättningen i första instans skall
fattas av länstyrelsema i stället för av Riksantikvarieämbetet och statens
historiska museer. Promemorian har remissbehandlats. En sammanfattning av
promemorian och promemorians lagförslag finns i bilaga 1 respektive 2. En
förteckning av remissinstanserna och en sammanställning av remissyttrandena
finns i bilaga 3.
Prop. 1994/95:208
I budgetpropositionen 1993 (prop. 1992/93:100 bil 12 s. 125) konstaterades
att den statliga kulturmiljövårdsektoms organisation behöver utvecklas och
effektiviseras. Ett viktigt led i detta var enligt propositionen att Riks-
antikvarieämbetet och statens historiska museers (RAÄ) verksamhet skulle
koncentreras på ledning av den samlade kulturmiljövården och sektorns
kunskapsuppbyggnad och att handläggning och beslut i löpande förvaltnings-
ärenden skulle överföras till länsstyrelserna. Mot denna bakgrund gavs i
förordningen (1993:379) om bidrag till kulturmiljövård RAÄ möjlighet att
bemyndiga länsstyrelserna att besluta om bidrag. RAA har gett länsstyrelserna
ett sådant bemyndigande (KRFS 1993:1).
I juni 1994 fick RAÄ i uppdrag att redovisa planering och underlag
för beslut om att överföra RAÄ:s beslutsfunktioner enligt 4 kap. lagen
(1988:950) om kulturminnen m.m. till länsstyrelserna med verkan från den
1 juli 1995. RAÄ har rapporterat uppdraget i sin anslagsframställning för
budgetåret 1995/96 och har också lämnat förslag till de författningsändringar
som behövs. Regeringen har i årets budgetproposition förklarat att den avser
att återkomma till riksdagen med förslag till författningsändringar (prop.
1994/95.100 bil. 12 s. 54). Regeringen tar nu upp dessa frågor.
Bestämmelser om kyrkliga kulturminnen finns i 4 kap. lagen (1988:950) om
kulturminnen m.m. (kulturminneslagen) och i 18-22 §§ förordningen
(1988:188) om kulturminnen m.m. (kulturminnesförordningen).
Enligt 4 kap. 3 § kulturminneslagen får kyrkobyggnader som är uppförda
och kyrkotomter som tillkommit före utgången av år 1939 inte på något
väsentligt sätt ändras utan tillstånd av Riksantikvarieämbetet och statens histo-
riska museer (RAÄ). RAÄ får ställa skäliga villkor för tillståndet. RAÄ kan
enligt 4 § besluta att tillståndsprövning även skall tillämpas på kyrkobyggnad
och kyrkotomt som tillkommit efter år 1939.
I 4 kap. 6-10 §§ kulturminneslagen finns bestämmelser om kyrkliga Prop. 1994/95:208
inventarier. Av 7 § framgår att det i varje församling, och i domkyrkor som
står under egen förvaltning, skall föras en förteckning över kyrkliga inven-
arier av kulturhistoriskt värde. Enligt 9 § krävs det tillstånd av RAÄ för att
avyttra inventarier av kulturhistoriskt värde, avföra dem från listan, reparera
eller ändra dem eller flytta dem från den plats där de sedan gammalt hör
hemma. Av 10 § framgår att RAÄ har rätt att besikta kyrkliga inventarier och
att tills vidare ta hand om ett föremål eller på annat sätt skydda eller vårda det
om det finns allvarlig risk för att föremålet skadas.
RAÄ får enligt 22 § kulturminnesförordningen meddela verkställighets-
föreskrifter till 4 kap. kulturminneslagen.
Enligt 1 kap. 2 § tredje stycket kulturminneslagen får RAÄ överklaga
beslut av domstol eller myndighet enligt kulturminneslagen.
Därutöver ger RAÄ ut information och allmänna råd samt bereder ärenden
om kyrkobyggnadsbidrag.
RAA. s handläggning av kyrkoärenden
Kyrkobyggnadsfrågor kan gälla allt från grundförstärkning och byggnads-
teknik till konservering av ömtåliga inventarier. Det framförs också ofta
önskemål om förändringar av kyrkorna från församlingarnas sida när ett
kyrkoärende aktualiseras. Det kan gälla förbättring av värmesystemet, den
konstnärliga utsmyckningen, belysningen, installation av toaletter, handi-
kappanpassning, brottsförebyggande åtgärder och liknande. RAÄ:s nuvaran-
de granskning utförs därför av antikvarier och arkitekter gemensamt.
Inom RAÄ används idag sex årsarbetskrafter på byggnadsavdelningens
granskningsenhet för handläggning av kyrkoärenden. Under perioden 1987-
1992 handlades närmare 800 ärenden per år. Under de senaste åren har
mängden ärenden ökat kraftigt bl. a. på grund av det förmånliga prisläget på
byggmarknaden. Dessutom samarbetar granskningsenheten med andra exper-
ter inom myndigheten, främst Riksantikvarieämbetets institution för konser-
vering (RIK) när det gäller konservering av textilier, polykromt trä, metall,
sten och inredning för textilförvaring.
Ärenden rörande kyrkor remitteras i de flesta fall till berört länsmuseum.
Eftersom många kyrkobyggnadsärenden kräver bygglov samråder RAÄ i
vissa fall med de kommunala byggnadsnämnderna.
RAÄ:s bedömning och beslut innebär en sammanvägning av kulturhisto-
riska, konstnärliga, funktionella och tekniska synpunkter. I beslutet ges ofta
anvisningar angående arbetets utförande. Vidare meddelar RAÄ föreskrifter
om kulturhistorisk dokumentation och kontroll och utser kontrollant, vanligen
länsmuseet eller dess motsvarighet.
RAÄ medverkar också i stor omfattning i kursverksamhet för olika
personalkategorier inom Svenska kyrkan.
Länsmuseernas medverkan
Prop. 1994/95:208
På de flesta länsmuseer är det vanligt att en handläggare ägnar sig åt kyrko-
byggnadsfrågor. Två länsmuseer saknar idag kompetens för sådana frågor.
Tio länsmuseer saknar handläggare med kompetens beträffande kyrkliga
inventarier.
Ett kyrkoärende inleds ofta med att det lokala kyrkorådet tar kontakt med
länsmuseet. Länsmuseet kan lämna råd och anvisningar och rekommendera
lämpliga konsulter. Vid större restaureringar och vid särskilt komplicerade
ärenden gör RAÄ och länsmuseet gemensamma besiktningar. När ett färdigt
förslag föreligger skickas det av församlingen till länsmuseet, som med eget
yttrande vidarebefodrar det till RAÄ för tillståndsprövning. Länsmuseet följer
arbetet och kallas till byggmöten. Länsmuseerna medverkar också i den be-
dömning som RAÄ gör av ansökningar om kyrkobyggnadsbidrag ur kyrko-
fonden och utfärdar intyg om att arbetena är utförda på ett tillfredsställande
sätt.
Regeringens förslag: Länsstyrelserna skall som första instans fatta
beslut om kyrkliga kulturminnen enligt 4 kap. kulturminneslagen.
Promemorians förslag: Överensstämmer i allt väsentligt med rege-
ringens förslag.
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser tillstyrker att beslutande-
rätten i fråga om kyrkliga kulturminnen överförs till länsstyrelserna.
Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer (RAÄ), Länsstyrelsen i
Stockholms län och Föreningen Sveriges landsantikvarier menar dock att
beslut om tillstånd till rivning av kyrkor även fortsättningsvis bör fattas av
RAÄ. Vidare anser RAÄ och Kammarkollegiet att överklaganden av beslut
enligt 4 kap. 10 § kulturminneslagen bör prövas av förvaltningsdomstol och
inte av regeringen. Enligt RAÄ bör uppdras åt Kulturarvsutredningen
(Ku 1994:09) att utreda och lämna förslag till straffbestämmelser samt regler
om förelägganden om rättelse och handräckning. Även Länsantikvarieför-
eningen och Stiftelsen Hallands länsmuseer Halmstad och Varberg menar att
det är angeläget att sådana bestämmelser och regler införs. Kammarkollegiet
sätter i fråga lämpligheten av att RAÄ kan överklaga beslut enligt kultur-
minneslagen. Kammarkollegiet föreslår vidare att också RAÄ skall få besikta
kyrkliga inventarier enligt 4 kap. 10 § kulturminneslagen.
Skäl för regeringens förslag: De principer som lades fast år 1993 bör
fullföljas. Det innebär att tillståndsfrågor avseende kyrkliga kulturminnen nu
bör överföras till länsstyrelserna. Länsstyrelserna handlägger redan idag ären-
den om byggnadsminnesförklaringar. Den föreslagna överföringen innebär att
länsstyrelserna får ett samlat ansvar för den statliga kulturmiljövården på
regional nivå. RAÄ avlastas härigenom ärendehandläggningen, och kan då i
stället prioritera insatser på tidigare eftersatta uppgifter som policyarbete,
vidareutbildning, uppföljning och utvärdering.
RAA har enligt 1 kap. 2 § kulturminneslagen möjlighet att överklaga beslut
som länsstyrelsen fattat. Vidare får RAÄ meddela föreskrifter för verk-
ställigheten av 4 kap. kulturminneslagen (22 § kulturminnesförordningen).
Mot den bakgrunden anser regeringen det inte behövligt att, såsom bl. a.
RAÄ föreslagit, låta beslutanderätten i fråga om rivning av kyrkor ligga kvar
hos RAA utan även dessa frågor bör i första instans beslutas av länsstyrelsen.
RAÄ bör dock även fortsättningsvis ha möjlighet att besikta kyrkliga
kulturföremål (4 kap. 10 § kulturminneslagen). Som Kammarkollegiet anfört
kan det vara väsentligt med besiktning i enskilda ärenden och som ett led i
tillsynsverksamheten.
Däremot finner regeringen att det i detta ärende saknas tillräckligt underlag
för att bedöma behovet av bestämmelser om straff, handräckning och vite.
Några sådana bestämmelser bör därför inte införas.
Kulturarvsutredningen (Ku 1994:09) överväger vissa förändringar i
kulturminneslagen, bl.a. i vilken utsträckning regeringen bör pröva över-
klaganden av beslut enligt 2 kap. kulturminneslagen. Frågor om regeringens
överprövning av beslut enligt 4 kap. samma lag bör lämpligen anstå till dess
Kulturarvsutredningens kommande förslag skall genomföras. Detsamma
gäller de förslag till redaktionella ändringar i 4 kap. kulturminneslagen som
RAÄ föreslagit.
Regeringen finner vidare inte skäl att i detta ärende överväga frågan om
RAA:s rätt att överklaga beslut enligt kulturminneslagen.
Den nu föreslagna förändringen innebär att RAÄ får delvis ändrade
uppgifter. Dess uppgift som tillsyns- och servicemyndighet bör vara att följa
verksamheten, tillhandahålla expertkunskap som stöd åt länsstyrelsernas och
länsmuseernas arbete och att överklaga vissa beslut.
Inom RAÄ finns idag en väl utbyggd specialistkompetens inom områdena
kyrklig byggnadsteknik och materialkunskap och kyrkliga inventarier, såsom
textilier, bemålad medeltida träskulpur och orglar. Länsstyrelserna och läns-
museerna bör även efter det att beslutanderätten överförts kunna utnyttja den
specialistkompetens som finns hos RAA och samråda med RAA i exempelvis
frågor som gäller äldre kyrkliga inventarier.
RAÄ bör behålla viss arkitektkompetens som stöd för det regionala arbetet
när det gäller förhandsrådgivning, granskning av invändiga omdisponeringar,
tillbyggnader, olika typer av installationer och de bedömningar av helhets-
intrycket av samspelet mellan material, form och färg som blir aktuella vid
praktiskt taget vaije kyrkorestaurering.
Det kan i sammanhanget nämnas att regeringen har gett RAÄ ett sär-
skilt uppdrag att i samråd med företrädare för länsstyrelserna, de regionala
museerna, Statens kulturråd och andra utarbeta ett förslag till anvarsför-
Prop. 1994/95:208
delning mellan länsstyrelser och länsmuseer bl.a. i fråga om kyrkliga kultur- Prop. 1994/95: 208
minnen. Uppdraget skall redovisas senast den 31 mars 1995.
Den föreslagna överföringen av beslutanderätten kräver en koncentrerad
utbildningsinsats riktad till länsstyrelsernas blivande handläggare av kyrko-
ärenden. RAÄ har utarbetat en plan för detta.
Från kyrkofonden utgår bidrag till kostnadskrävande underhåll och
restaurering av kulturhistoriskt värdefulla kyrkor i resurssvaga pastorat (42
kap. 22 § kyrkolagen/1992:300/ och 13-14 §§ kyrkofondsförordningen
/1988:1148/). Antalet ansökningar 1993/94 var 319 och bidragsbeloppet
närmare 100 mkr. RAÄ yttrar sig över ansökningarna och föreslår kultur-
historisk prioritering. Beslut om bidrag fattas av Kyrkofondens styrelse.
RAÄ bör även fortsättningsvis utföra denna uppgift.
Kostnaderna för reformen hänför sig dels till krav på ökade resurser för
länsstyrelserna, dels till kostnader för utbildning och för mångfaldigande av
det arkivmaterial (ritningar och akter) hos Riksantikvarieämbetet och statens
historiska museer (RAÄ) som länsstyrelser och länsmuseer behöver ha
tillgång till.
Vad gäller tilldelningen av anslagsmedel till länsstyrelserna fick i före-
gående års budget de mest arbetstyngda länsstyrelserna förstärkning bland
annat för att kunna överta beslutanderätten avseende de kyrkliga kultur-
minnena. Regeringen föreslår i årets budgetproposition (prop. 1994/95.100
bil. 14 s. 17) att de länsstyrelser som förra året inte fick någon förstärkning
inom kulturmiljöområdet nu får ökade anslag bl.a. för att möjliggöra den före-
slagna överföringen av beslutanderätten i fråga om kyrkliga kulturminnen.
Allt arkivmaterial som gäller kyrkorna samlas i Antikvarisk-topografiska
arkivet (ATA) på RAÄ. Handläggningen av kyrkoärenden kräver tillgång till
det arkivmaterial som samlats i AT A. Där finns myndighetshandlingar,
restaurerings- och konserveringsrapporter, fotografier och ritningar. Hand-
lingarna går delvis tillbaka till 1700-talet och tidigt 1800-tal. Länsstyrelserna
och länsmuseerna bör få tillgång till kopior av dessa handlingar. Det är dock
inte realistiskt att en kopiering av samtliga handlingar skall kunna genomföras
till halvårsskiftet 1996. I stället bör kopiering ske successivt under fyra år.
Arbetsvolymen beräknas till ca 1 200 ärenden per år. RAÄ har specificerat
arbetsinsatsen enligt följande.
- Optisk lagring av RAÄ:s dossierer och konvertering till standardiserad
version användbar i länen. Engångskostnad 1,5 mkr som fördelas över
fyra år.
- Fullföljande av pågående mikrofotografering av ritningar som genomförs
inom ramen för ATA:s uppdrag. Ingen tillkommande kostnad.
- Kopiering av relevant material och selektiv överföring av fotografier till Prop. 1994/95:208
lämpligt medium (ett försök med digitalisering har påbörjats). Kostnad
2 mkr att fördela över fyra år.
RAÄ har åtagit sig att svara för kostnaderna för de nämnda insatserna och
för utbildning inom ramen för de anslag som ämbetet disponerar. Kostna-
derna uppskattas till sammanlagt 4,4 mkr att fördelas över en period av fyra
år.
10
Prop. 1994/95:208
Regeringens förslag: Lagändringarna träder i kraft den 1 juli 1995.
Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag.
Remissinstanserna: Länsstyrelsen i Malmöhus län och Länsstyrelsen i
Skaraborgs län menar att Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer
(RAÄ) bör slutföra handläggningen av de ärenden som kommit in till ämbetet
före den 1 juli 1995.
Skäl för regeringens förslag: Den nya ordningen bör gälla fr.o.m.
den 1 juli 1995. Ärenden som kommit in till RAA innan dess bör lämpligen
slutföras av ämbetet.
11
Beslut om kyrkliga kulturminnen enligt 4 kap. lagen (1988:950) om kultur-
minnen m.m. (kulturminneslagen) fattas i fortsättningen i första instans av
länsstyrelserna i stället för av Riksantikvarieämbetet (RAÄ). Eftersom läns-
styrelserna redan nu beslutar i ärenden om begravningsplatser enligt 4 kap.
11-15 §§ kulturminneslagen innebär förslaget att besluten om den kyrkliga
kulturmiljön samlas hos länsstyrelserna.
Prop. 1994/95:208
Bilaga 1
12
Bilaga 2
1 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:950) om
kulturminnen m.m.
Härigenom föreskrivs att i 4 kap. 3, 9 och 10 §§ lagen (1988:950) om
kulturminnen m.m. ordet "Riksantikvarieämbetet" skall bytas ut mot
"länsstyrelsen".
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
Äldre bestämmelser gäller för ansökningar om tillstånd som kommit in till
Riksantikvarieämbetet före den 1 juli 1995. Om ett sådant ärende inte avgjorts
före den 1 januari 1996 skall det dock överlämnas till länsstyrelsen för
prövning.
13
Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av
Riksrevisionsverket
Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer (Riksantikvarieämbetet)
Kammarkollegiet
Länsstyrelsen i Stockholms län
Länsstyrelsen i Gotlands län
Länsstyrelsen i Malmöhus län
Länsstyrelsen i Skaraborgs län
Länsstyrelsen i Värmlands län
Länsstyrelsen i Västerbottens län
Svenska kyrkans centralstyrelse
Sveriges Hembygdsförbund
Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund
Föreningen Sveriges landsantikvarier
Länsan tikvarieföreningen
Nordiska konservatorsförbundet
Stiftelsen Hallands länsmuseer Halmstad och Varberg
Remissinstanserna har framfört följande synpunkter.
Alla remissinstanser tillstyrker att beslutanderätten i fråga om kyrkliga
kulturminnen överförs till länsstyrelserna. Flera remissinstanser pekar på
vikten av att länsstyrelsen ges resurer och kompetens att att hantera frågoma.
Riksrevisionsverket, Länsstyrelsen i Stockholms län, Länsstyrelsen i
Värmlands län och Stiftelsen Hallands länsmuseer Halmstad och Varberg
pekar på vikten av att Riksantikvarieämbetet behåller sin specialistkompetens
när det gäller vården av kyrkor. Länsstyrelsen i Värmlands län menar vidare
att det av förordningen (1988:1188) om kulturminnen m.m. bör framgå att
Riksantikvarieämbetet och länsmuseerna skall biträda länsstyrelserna vid
beredningen av ärenden enligt 4 kap. lagen (1988:950) om kulturminnen
m.m. (kulturminneslagen).
Riksantikvarieämbetet, Länsstyrelsen i Stockholms län och Föreningen
Sveriges landsantikvarier menar att beslut om tillstånd till rivning av kyrkor
även fortsättningsvis bör fattas av Riksantikvarieämbetet. Riksantikvarie-
ämbetet anser vidare att överklaganden av beslut enligt 4 kap. 10 § kultur-
minneslagen bör prövas av förvaltningsdomstol och inte av regeringen. Enligt
Riksantikvarieämbetet bör uppdras åt Kulturarvsutredningen (Ku 1994:09) att
utreda och lämna förslag till straffbestämmelser samt regler om förelägganden
om rättelse och handräckning. Även Länsantikvarieföreningen och Stiftelsen
Hallands länsmuseer Halmstad och Varberg menar att det är angeläget att
sådana bestämmelser och regler införs. Riksantikvarieämbetet har också
14
anfört att dess förslag om redaktionella ändringar av bestämmelserna i 4 kap.
kulturminneslagen bör genomföras.
Kammarkollegiet anser att överklaganden av beslut enligt 4 kap. kultur-
minneslagen bör prövas av förvaltningsdomstol. Vidare ifrågasätter Kammar-
kollegiet lämpligheten av att Riksantikvarieämbetet kan överklaga beslut enligt
kulturminneslagen. Enligt Kammarkollegiet bör också Riksantikvarieämbetet
ha rätt att besikta kyrkliga inventarier.
Länsantikvarieföreningen och Nordiska konservatorsförbundet anser att
det bör klarläggas hur frågan om konserveringstillstånd skall hanteras i fram-
tiden.
Länsstyrelsen i Västerbottens län anser att Riksantikvarieämbetet bör sam-
råda med länsstyrelsen och inte med länsmuseet inför prioriteringen av ansök-
ningar till kyrkofonden.
Länsstyrelsen i Malmöhus län och Länsstyrelsen i Skaraborgs län menar
att Riksantikvarieämbetet bör slutföra handläggningen av de ärenden som
kommit in till ämbetet före den 1 juli 1995.
Länsstyrelsen i Stockholms län pekar på att RAÄ hittills varit beredande
och uppföljande instans när det gäller kyrkorna i Stockholms kommun och att
det skulle innebära en oförutsedd ekonomisk belastning för Stockholms
Stadsmuseum, som fungerar som länsmuseum i Stockholms kommun, att ta
över dessa uppgifter.
Prop. 1994/95:208
Bilaga 3
15
Prop. 1994/95:208
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 23 mars 1995
Närvarande: statrådet Sahlin, ordförande, och statsråden Peterson, Hellström,
Thalén, Freivalds, Wallström, Persson, Tham, Schori, Blomberg,
Heckscher, Hedborg, Andersson, Nygren, Ulvskog, Sundström, Lindh,
Johansson
Föredragande: statsrådet Wallström
Regeringen beslutar proposition 1994/95:208 Beslutanderätten i fråga om
kyrkliga kulturminnen.
gotab 48200, Stockholm 1995
16