Regeringens proposition
1994/95:207

Ny föräldraledighetslag m.m.

Prop.
1994/95:207

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 23 mars 1995

Mona Sahlin

Leif Blomberg
(Arbetsmarknadsdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag till en ny föräldraledighetslag. Den innebär
dels en språklig och lagteknisk bearbetning av den nuvarande föräldraledig-
hetslagen, dels en anpassning till EG:s direktiv 92/85/EEG av den 19 oktober
1992 om åtgärder för att förbättra säkerhet och hälsa på arbetsplatsen för
arbetstagare som är gravida, nyligen har fött barn eller ammar.
Reglerna om rätt till omplacering och ledighet i vissa fall för gravida kvinnor
föreslås avse även kvinnor som nyligen fött barn eller som ammar och där
kvinnans hälsa och säkerhet fordrar förändrade arbetsförhållanden.
I de fall där rätt till omplacering föreligger men där sådan inte är möjlig,
skall arbetstagaren ha rätt till ledighet så länge det krävs för att skydda
hennes hälsa och säkerhet.
Den ovillkorliga rätten till ledighet för kvinnliga arbetstagare i samband med
graviditet och efter förlossning föreslås förlängd från nuvarande sex veckor
före den beräknade tidpunkten för förlossningen och sex veckor efter
förlossningen till sju veckor före den beräknade tidpunkten för förlossningen
och sju veckor efter förlossningen.
Vidare föreslås att arbetstagaren skall samråda med arbetsgivaren om
ledighetens förläggning och om andra frågor som berör ledigheten. Om det inte
medför olägenhet för arbetstagaren skall denne lägga hel ledighet så att
verksamheten hos arbetsgivaren kan fortgå utan påtaglig störning.
Dessutom föreslås vissa förändringar i semesterlagens regler om se-
mesterlönegrundande frånvaro.
Innehållsförteckning

1 Förslag till riksdagsbeslut.............. 4

2 Lagtext.................................. 5
2.1 Förslag till föräldraledighetslag.... 5
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen
(1994:2079) om ändring i
semesterlagen (1977:480);............ 11
2.3 Förslag till lag om ändring i lagen
(1994:2072) om ändring i lagen
(1962:381) om allmän försäkring;..... 13
2.4 Förslag till lag om ändring i lagen
(1962:381) om allmän försäkring;..... 16
2.5 Förslag till lag om ändring i
arbetsrättslig beredskapslag
(1987:1262);......................... 18

3 Ärendet och dess beredning............... 20

4 En ny föräldraledighetslag............... 21
4.1 Behovet av en ny lag................. 21
4.2 Internationella åtaganden............ 21
4.2.1 Rådets direktiv 92/85/EEG om
åtgärder för att förbättra
säkerhet och hälsa på
arbetsplatsen för arbetstagare
som är gravida, nyligen har fött
barn eller ammar............... 21
4.2.2 Den europeiska sociala stadgans
innehåll....................... 23
4.3 Barnledighet i samband med
förlossning.......................... 23
4.4 Omplacering vid riskfyllda
arbetsförhållanden................... 25
4.5 Tjänstledighet vid riskfyllda
arbetsförhållanden................... 28
4.6 Ledighet för undersökningar under
graviditeten......................... 30
4.7 Anställningsskyddet för gravida
arbetstagare m.fl................... 31
4.8 Rätt till ekonomiskt bidrag under
ledighet............................. 32
4.9 Samråds- och anmälningsskyldighet
m.m.................................. 36
4.10 Talerätt............................ 38
4.11 Avvikelser genom kollektivavtal..... 38
4.12 Kvalifikationstid................... 39
4.13 Skadestånd och preskription......... 39

5 Semesterlönegrundande frånvaro........... 40
5.1 90-dagarsregeln i 17 § andra stycket
semesterlagen........................ 40
5.2 Tvåårsregeln i 17 § andra stycket
semesterlagen........................ 41

6 Författningskommentar.................... 42
6.1 Föräldraledighetslagen............... 42
6.2 Lagen (1994:2079) om ändring i
semesterlagen (1977:480)............. 48
6.3 Övriga lagförslag.................... 48
Bilaga 1 Förteckning över remissinstanser..... 49
Bilaga 2 Utredningen om ledighetslagstiftningens
sammanfattning av betänkandet
(SOU 1994:41) Ledighetslagstiftningen
- en översyn i aktuella delar....... 50
Bilaga 3 Betänkandets lagförslag i aktuella
delar............................... 52
Bilaga 4 Lagrådsremissens lagförslag......... 65
Bilaga 5 Lagrådets yttrande.................. 79
Bilaga 6 Rådets direktiv 92/85/EEG........... 80
Bilaga 7 Artikel 8 i den europeiska sociala
stadgan............................. 88

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 23 mars
1995.......................................... 89

Rättsdatablad................................. 90
1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
1. föräldraledighetslag,
2. lag om ändring i lagen (1994:2079) om ändring i semesterlagen (1977:480),
3. lag om ändring i lagen (1994:2072) om ändring i lagen (1962:381) om allmän
försäkring,
4. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,
5. lag om ändring i arbetsrättslig beredskapslag (1987:1262).

2 Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1 Förslag till föräldraledighetslag

Härigenom föreskrivs följande[1].

Arbetstagare som omfattas av lagen

1 § En arbetstagare har som förälder rätt att vara ledig från sin anställning
enligt denna lag.
Samma rätt har också en arbetstagare som
1. utan att vara förälder är rättslig vårdnadshavare och har vård om ett barn,
2. har tagit emot ett barn för stadigvarande vård och fostran i sitt hem,
3. stadigvarande sammanbor med en förälder under förutsättning att arbets-
tagaren är eller har varit gift med eller har eller har haft barn med denna
förälder.

Överenskommelse mellan arbetsgivare och arbetstagare

2 § Ett avtal som innebär att arbetstagares rättigheter enligt denna lag in-
skränks är ogiltigt i den delen.
Genom ett kollektivavtal som på arbetstagarsidan har slutits eller godkänts av
en sådan central arbetstagarorganisation som avses i lagen (1976:580) om
medbestämmande i arbetslivet får det dock göras avvikelser från lagen i fråga om
-anmälan om ledighet (13 §),
-tiden för arbetstagarens underrättelse om återgång till arbete (15 § andra
stycket),
-den tid arbetsgivaren har rätt att skjuta upp arbetstagarens återgång till
arbete (15 § tredje stycket).
Genom ett kollektivavtal som kommit till på det sätt som anges i andra stycket
får även bestämmas den närmare tillämpningen i fråga om
-ledighetens förläggning (11 och 12 §§),
-skyddet för anställningsförmånerna (17 §).
Arbetsgivare som är bundna av ett kollektivavtal enligt andra eller tredje
stycket, får tillämpa avtalet även på arbetstagare som inte tillhör den
avtalsslutande arbetstagarorganisationen, om arbetstagarna sysselsätts i arbete
som avses med avtalet och inte omfattas av något annat tillämpligt
kollektivavtal.

Rätten till ledighet

Översikt över de olika formerna av föräldraledighet för arbetstagare

3 § Det finns följande fem former av föräldraledighet för vård av barn m.m.:
1. Hel ledighet för en kvinnlig arbetstagare i samband med hennes barns födelse
och för amning (mammaledighet, 4 §).
2. Hel ledighet för en förälder tills barnet blivit 18 månader eller, under
förutsättning att föräldern då har hel föräldrapenning, för tid därefter (hel
ledighet med eller utan föräldrapenning, 5 §).
3. Ledighet för en förälder i form av förkortning av normal arbetstid med hälf-
ten eller en fjärdedel medan föräldern har halv respektive fjärdedels
föräldrapenning (delledighet med föräldrapenning, 6 §).
4. Ledighet för en förälder i form av förkortning av normal arbetstid med en
fjärdedel tills, i huvudfallet, barnet fyllt åtta år (delledighet utan föräldra-
penning, 7 §).
5. Ledighet för en arbetstagares tillfälliga vård av barn (ledighet med till-
fällig föräldrapenning m.m., 8 §).
För mammaledighet och ledighet med tillfällig föräldrapenning m.m. fordras inte
att arbetstagaren skall ha varit anställd hos arbetsgivaren en viss tid
(kvalifikationstid). För övriga former av föräldraledighet krävs kvalifikation-
stid enligt 9 §.
Särskilda bestämmelser om ledighet och omplacering för kvinnliga arbetstagare
som väntar barn, nyligen fött barn eller som ammar finns i 18 - 21 §§.

Mammaledighet

4 § En kvinnlig arbetstagare har rätt till hel ledighet i samband med sitt barns
födelse under en sammanhängande tid av minst sju veckor före den beräknade
tidpunkten för förlossningen och sju veckor efter förlossningen. Hon har också
rätt att vara ledig för att amma barnet.
Mammaledighet behöver inte vara förenad med att föräldrapenning betalas ut. Vid
ledighet för att amma barnet gäller inte 10 - 15 §§.

Hel ledighet med eller utan föräldrapenning

5 § En förälder har rätt till hel ledighet för vård av barn till dess barnet är
18 månader oavsett om föräldern får föräldrapenning eller inte.
En förälder har därutöver rätt till hel ledighet medan föräldern får hel
föräldrapenning enligt 4 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring.
För en arbetstagare som har adopterat ett barn eller tagit emot ett barn i
avsikt att adoptera det skall tiden 18 månader i stället räknas från den tid-
punkt då arbetstagaren fått barnet i sin vård. Är det fråga om adoption av
arbetstagarens makes barn eller av eget barn, har arbetstagaren inte rätt till
ledighet utöver vad som skulle ha gällt om adoptionen inte hade ägt rum. Rätten
till ledighet för adoptivföräldrar upphör när barnet fyllt åtta år eller vid
den senare tidpunkt då barnet har avslutat det första skolåret.
Kvalifikationstid i anställningen krävs enligt 9 §.

Delledighet med föräldrapenning

6 § Under den tid då en förälder får halv eller fjärdedels föräldrapenning
enligt 4 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring har föräldern rätt till
förkortning av normal arbetstid med hälften respektive en fjärdedel.
Kvalifikationstid i anställningen krävs enligt 9 §.

Delledighet utan föräldrapenning

7 § En förälder har rätt till förkortning av normal arbetstid med en fjärdedel
för vård av ett barn som inte har fyllt åtta år eller som är äldre än så men
ännu inte har avslutat sitt första skolår.
Kvalifikationstid i anställningen krävs enligt 9 §.

Ledighet med tillfällig föräldrapenning m.m.

8 § Under den tid då en arbetstagare får tillfällig föräldrapenning enligt 4
kap. 10, 10 a, 11 eller 11 a § lagen (1962:381) om allmän försäkring har
arbetstagaren rätt till ledighet.
En förälder som behöver vårda sitt barn när den ordinarie vårdaren blivit sjuk
eller smittad har rätt till ledighet även om föräldern inte har rätt till
tillfällig föräldrapenning på grund av att barnet är yngre än 240 dagar.

Kvalifikationstid

9 § Som villkor för rätt till ledighet enligt 5 - 7 §§ gäller att arbetstagaren
vid ledighetens början varit anställd hos arbetsgivaren antingen de senaste sex
månaderna eller sammanlagt minst tolv månader de senaste två åren.
Vid beräkningen av anställningstid tillämpas 3 § första stycket lagen (1982:80)
om anställningsskydd.

Ledighetens förläggning

Antalet ledighetsperioder

10 § Ledigheten får delas upp på högst tre perioder för varje kalenderår. Om en
ledighetsperiod löper över ett årsskifte, skall den anses höra till det kalen-
derår då ledigheten påbörjades.
Trots denna begränsning får en ledighet delas upp när det gäller antingen
ledighet med tillfällig föräldrapenning m.m. enligt 8 § eller ledighet för
föräldrautbildning m.m. enligt 4 kap. 4 § andra stycket lagen (1962:381) om
allmän försäkring.

Hur ledigheten får tas ut vid hel ledighet

11 § Arbetstagaren får ta ut hel ledighet den eller de dagar som arbetstagaren
begär.

Hur ledigheten får tas ut vid förkortad arbetstid

12 § Vid förkortning med hälften eller med en fjärdedel av normal arbetstid
skall ledigheten spridas över arbetsveckans samtliga dagar, om inte särskilda
skäl ger anledning till att den förläggs på annat sätt.

Anmälan och beslut om ledighet

13 § En arbetstagare som vill utnyttja sin rätt till ledighet enligt 4, 5, 6
eller 7 § skall anmäla detta till arbetsgivaren minst två månader före ledighe-
tens början eller, om det inte kan ske, så snart som möjligt. I samband med sin
anmälan skall arbetstagaren ange hur lång tid ledigheten är planerad att pågå.
En arbetstagare som vill utnyttja sin rätt till ledighet med tillfällig
föräldrapenning enligt 8 § skall anmäla ledigheten till arbetsgivaren minst en
vecka före ledighetens början. Om ledigheten beror på sjukdom eller smitta,
gäller dock inte någon anmälningstid.

14 § Arbetstagaren skall samråda med arbetsgivaren om ledighetens förläggning
och om andra frågor som rör ledigheten. Om det kan göras utan olägenhet för
arbetstagaren, skall denne lägga ledighet som avses i 11 § så att verksamheten
hos arbetsgivaren kan fortgå utan påtaglig störning.
Kan överenskommelse inte träffas om hur ledigheten skall tas ut vid förkortad
arbetstid, bestämmer arbetsgivaren i fråga om ledighetens närmare förläggning
och därmed sammanhängande frågor, om annat inte har avtalats. Arbetsgivaren får
dock inte utan arbetstagarens samtycke dela upp ledigheten under arbetsdagen
eller förlägga den till någon annan tid än arbetsdagens början eller slut.
Har beslut i en sådan fråga som avses i andra stycket träffats på annat sätt än
genom överenskommelse med arbetstagaren, skall arbetsgivaren underrätta
arbetstagaren och arbetstagarens lokala arbetstagarorganisation om beslutet.
Detta skall om möjligt göras senast två veckor före ledighetens början.

Återgång i arbete

15 § En arbetstagare får avbryta sin påbörjade ledighet och återuppta sitt
arbete i samma omfattning som före ledigheten.
Om arbetstagaren vill utnyttja sin rätt att återuppta sitt arbete, skall
arbetstagaren snarast möjligt underrätta arbetsgivaren om detta.
I det fall ledigheten varit avsedd att pågå en månad eller mer, får arbetsgiva-
ren skjuta på återgången högst en månad efter det att arbetsgivaren tagit emot
underrättelsen.

Anställningsskydd

16 § En arbetstagare får inte sägas upp eller avskedas enbart på grund av att
arbetstagaren begär eller tar i anspråk sin rätt till ledighet enligt denna lag.
Sker det ändå, skall uppsägningen eller avskedandet ogiltigförklaras, om
arbetstagaren begär det.

17 § En arbetstagare som begär eller tar i anspråk sin rätt till ledighet
enligt denna lag är inte skyldig att bara av detta skäl godta
1. några andra minskade anställningsförmåner eller försämrade arbetsvillkor än
sådana som är en nödvändig följd av ledigheten, eller
2. någon annan omplacering än en sådan som kan ske inom ramen för an-
ställningsavtalet och som är en nödvändig följd av ledigheten.

Särskilda bestämmelser om arbetstagare som väntar barn, nyligen fött barn eller
ammar

18 § En kvinnlig arbetstagare som väntar barn, nyligen fött barn eller ammar har
rätt att bli omplacerad till ett annat arbete med bibehållna anställningsför-
måner under förutsättning att hon har förbjudits att fortsätta sitt vanliga
arbete enligt föreskrift som har meddelats med stöd av 4 kap. 6 §
arbetsmiljölagen (1977:1160).

19 § En kvinnlig arbetstagare som väntar barn och som på grund av detta inte kan
utföra fysiskt påfrestande arbetsuppgifter, har rätt att bli omplacerad till ett
annat arbete med bibehållna anställningsförmåner.
Denna rätt till omplacering gäller dock endast från och med den sextionde dagen
före den beräknade tidpunkten för förlossningen.

20 § Rätt till omplacering enligt 18 och 19 §§ gäller endast om det skäligen kan
krävas att arbetsgivaren bereder kvinnan annat arbete i sin verksamhet.
Är omplacering inte möjlig, har kvinnan enligt vad som föreskrivs i 18 och
19 §§ rätt till ledighet så länge det krävs för att skydda hennes hälsa och
säkerhet, dock utan bibehållna anställningsförmåner under den tid som ledigheten
avser.
Om det uppkommer möjlighet till en omplacering som bedöms kunna avse minst en
månad, skall arbetsgivaren erbjuda kvinnan arbetet.

21 § Den som vill utnyttja sin rätt till omplacering enligt 18 eller 19 § skall
anmäla detta till arbetsgivaren. Beror omplaceringsbehovet på att kvinnan på
grund av sitt havandeskap inte kan utföra fysiskt påfrestande arbetsuppgifter,
skall anmälan göras minst en månad i förväg. I övriga fall skall anmälan göras
så snart det kan ske. Sedan anmälan har gjorts skall arbetsgivaren snarast
möjligt lämna besked om möjligheten till omplacering. Kan omplacering inte ske,
skall arbetsgivaren fortlöpande pröva möjligheten till omplacering.

Skadestånd

22 § En arbetsgivare som bryter mot denna lag skall betala skadestånd för den
förlust som uppkommer och för den kränkning som har inträffat.
Om det är skäligt, kan skadeståndet sättas ned eller helt falla bort.

Rättegång

23 § Mål om tillämpningen av denna lag handläggs enligt lagen (1974:371) om
rättegången i arbetstvister.
Förs talan med anledning av uppsägning eller avskedande, skall 34 och 35 §§,
37 §, 38 § andra stycket andra meningen, 39 - 42 §§ samt 43 § första stycket
andra meningen och andra stycket lagen (1982:80) om anställningsskydd gälla i
tillämpliga delar. I fråga om annan talan tillämpas 64 - 66 och 68 §§ lagen
(1976:580) om medbestämmande i arbetslivet på motsvarande sätt.

____________________

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995, då lagen (1978:410) om rätt till
ledighet för vård av barn, m.m. upphör att gälla.

2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:2079) om ändring i semesterlagen
(1977:480);

Härigenom föreskrivs att 17 § semesterlagen (1977:480) i paragrafens lydelse
enligt lagen (1994:2079) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

17 §[1]

Frånvaro från arbetet är semesterlönegrundande, när fråga är om

1. ledighet på grund av sjukdom, i den mån frånvaron under intjänandeåret icke
överstiger 180 dagar eller om frånvaron beror på arbetsskada,

2. ledighet enligt 2. ledighet enligt
lagen (1978:410) om rätt föräldraledighetslagen
till ledighet för vård av (1995:000) dels under
barn, m.m. dels under tid för vilken havan-
tid för vilken deskapspenning utges
havandeskapspenning enligt 3 kap. 9 § lagen
utges enligt 3 kap. 9 § (1962:381) om allmän
lagen (1962:381) om försäkring, dels under tid
allmän försäkring, dels för vilken föräldrapenning
under tid för vilken utges i anledning av
föräldrapenning utges i barns födelse eller
anledning av barns adoption enligt 4 kap. 3
födelse eller adoption och 5 §§ samma lag, i den
enligt 4 kap. 3 och 5 §§ mån frånvaron för varje
samma lag, i den mån barn, eller vid fler-
frånvaron för varje barn, barnsbörd sammanlagt,
eller vid flerbarnsbörd inte överstiger 120 dagar
sammanlagt, icke eller för ensamstående
överstiger 120 dagar förälder, 180 dagar, dels
eller för ensamstående under tid för vilken
förälder, 180 dagar, dels tillfällig föräldrapenning
under tid för vilken utges enligt 4 kap. 10,
tillfällig föräldrapenning 10 a, 11 och 11 a §§ samma
utges enligt 4 kap. 10, lag,
10 a, 11 och 11 a §§
samma lag,

3. ledighet på grund av risk för överförande av smitta, om arbetstagaren är
berättigad till ersättning enligt lagen (1989:225) om ersättning till smittbära-
re, i den mån frånvaron under intjänandeåret icke överstiger 180 dagar,

4. ledighet för utbildning, som ej enligt annan lag medför rätt till semes-
terlön, om arbetstagaren erhåller korttidsstudiestöd, vuxenstudiebidrag eller
utbildningsarvode enligt studiestödslagen (1973:349) eller om utbildningen till
väsentlig del avser fackliga eller med facklig verksamhet sammanhängande frågor,
i den mån frånvaron under intjänandeåret icke överstiger 180 dagar,

5. ledighet på grund av grundutbildning om högst 60 dagar eller repeti-
tionsutbildning enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt, om frånvaron
under intjänandeåret inte överstiger 60 dagar,

6. ledighet enligt lagen (1986:163) om rätt till ledighet för svenskundervisning
för invandrare, eller

7. ledighet enligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närstående-
vård, i den mån frånvaron under intjänandeåret inte överstiger 45 dagar.

Vid tillämpning av första Har arbetstagare av
stycket 1 skall frånvaro anledning som anges i
under de första 90 första stycket 1 varit
dagarna av från- frånvarande från arbetet
varoperiod ej i något utan längre avbrott i
fall anses bero på frånvaron än fjorton dagar
arbetsskada. Har i en följd under två hela
arbetstagare av anled- intjänandeår, grundar
ning som anges i första därefter infallande dag
stycket 1 varit av frånvaroperioden inte
oavbrutet frånvarande rätt till semesterlön.
från arbetet under två
hela intjänandeår,
grundar därefter
infallande dag av från-
varoperioden icke rätt
till semesterlön.

I frånvaroperiod som avses i första stycket inräknas även dagar under perioden
då arbetstagaren icke skulle ha utfört arbete.

_____________________

[1]Senaste lydelse 1994:606

2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:2072) om ändring i lagen
(1962:381) om allmän försäkring;

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 5 § lagen (1962:381) om allmän försäkring[1] i
paragrafens lydelse enligt lagen (1994:2072) om ändring i nämnda lag skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.
5 §[2] Den allmänna försäkringskassan skall i samband med inskrivning av en
försäkrad besluta om den försäkrades tillhörighet till sjukpenningförsäkringen.
I fråga om en försäkrad som avses i 1 § första stycket skall kassan samtidigt
fastställa den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst. Sådan fastställelse
skall också ske för försäkrad som avses i 1 § andra stycket så snart anmälan om
hans inkomstförhållanden gjorts hos kassan. Av beslutet skall framgå i vad mån
den sjukpenninggrundande inkomsten är att hänföra till anställning eller till
annat förvärvsarbete. Sjukpenningförsäkringen skall omprövas
a) när kassan fått kännedom om att den försäkrades inkomstförhållanden eller
andra omständigheter har undergått ändring av betydelse för rätten till sjukpen-
ning eller för sjukpenningens storlek,
b) när förtidspension eller särskild efterlevandepension enligt denna lag
beviljas den försäkrade eller redan utgående sådan pension ändras med hänsyn
till ändring i den försäkrades arbetsförmåga eller, vid särskild efter-
levandepension, förmåga eller möjlighet att bereda sig inkomst genom arbete,
c) när delpension enligt särskild lag beviljas den försäkrade eller redan ut-
gående sådan pension ändras med hänsyn till ändring i den försäkrades arbets-
eller inkomstförhållanden, samt
d) när tjänstepension beviljas den försäkrade.
Ändring som avses i första stycket a skall gälla från och med den dag då
försäkringskassan fått kännedom om de ändrade omständigheterna. Om anmälan om
ändrade omständigheter görs i anslutning till en period med sjukpenning eller
annan ersättning som beräknas per dag och betalas ut av försäkringskassan, skall
ändringen i stället gälla från och med första dagen med ersättningen. Ändring
får dock inte gälla från och med en tidigare dag än den då de omständigheter som
föranlett ändringen inträffade. Ändring skall i annat fall än som avses i första
stycket a gälla från och med den dag då anledning till ändringen uppkommit.
Under tid som anges under 1 - 6 får, om inte första stycket b, c eller d är
tillämpligt, den fastställda sjukpenninggrundande inkomsten sänkas lägst till
vad den skulle ha varit närmast dessförinnan om försäkringskassan då känt till
samtliga förhållanden. Detta gäller tid då den försäkrade
1. bedriver studier, för vilka han uppbär studiehjälp, studiemedel eller sär-
skilt vuxenstudiestöd enligt studiestödslagen (1973:349), studiestöd enligt
lagen (1983:1030) om särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa eller bidrag enligt
förordningen (1976:536) om utbildningsbidrag för doktorander,
2. genomgår kommunal vuxenutbildning (komvux), vuxenutbildning för psykiskt ut-
vecklingsstörda (särvux) eller svenskundervisning för invandrare (sfi) och
uppbär timersättning för studierna,
3. är inskriven vid arbetsmarknadsinstitut eller genomgår arbetsmark-
nadsutbildning som beslutats av en arbetsmarknadsmyndighet,
4. är gravid och avbryter eller inskränker sitt förvärvsarbete tidigast sex
månader före barnets födelse eller den beräknade tidpunkten härför,

5. är helt eller delvis 5. är helt eller delvis
ledig från förvärvsarbete ledig från förvärvsarbete
för vård av barn, om den för vård av barn, om den
försäkrade är förälder till försäkrade är förälder till
barnet eller likställs barnet eller likställs
med förälder enligt 1 § med förälder enligt 1 §
lagen (1978:410) om rätt föräldraledighetslagen
till ledighet för vård av (1995:000) och barnet
barn, m.m. och barnet inte har fyllt ett år.
inte har fyllt ett år. Motsvarande gäller vid
Motsvarande gäller vid adoption av barn som ej
adoption av barn som ej fyllt tio år eller vid
fyllt tio år eller vid mottagande av sådant barn
mottagande av sådant i avsikt att adoptera
barn i avsikt att det, om mindre än ett år
adoptera det, om mindre har förflutit sedan den
än ett år har förflutit försäkrade fick barnet i
sedan den försäkrade fick sin vård,
barnet i sin vård.

6. fullgör tjänstgöring enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt.
För en försäkrad som avses i tredje stycket 1 eller 3 skall försäkringskassan,
vid sjukdom under utbildningstiden, beräkna sjukpenningen på en sjukpen-
ninggrundande inkomst som har fastställts på grundval av enbart den inkomst av
eget arbete som den försäkrade kan antas få under denna tid. Om därvid den
sjukpenninggrundande inkomsten helt eller delvis är att hänföra till
anställning, skall årsarbetstiden beräknas på grundval av enbart det antal
arbetstimmar som den försäkrade kan antas ha i ifrågavarande förvärvsarbete
under utbildningstiden.
För en försäkrad som får sådan behandling eller rehabilitering som avses i 7
b § eller 22 kap. 7 § och som under denna tid får livränta enligt lagen
(1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande ersättning enligt en annan
författning skall försäkringskassan, vid sjukdom under den tid då livränta
betalas ut, beräkna sjukpenningen på en sjukpenninggrundande inkomst som har
fastställts på grundval av enbart den inkomst av eget arbete som den försäkrade
kan antas få under denna tid.
För en försäkrad som avses i 10 c § första stycket 1 eller 2 skall dock under
studieuppehåll mellan vår- och hösttermin, då den försäkrade inte uppbär
studiesocial förmån som anges i tredje stycket 1, sjukpenningen beräknas på den
sjukpenninggrundande inkomst som följer av första -- tredje styckena, om
sjukpenningen blir högre än sjukpenning beräknad på den sjukpenninggrundande
inkomsten enligt fjärde stycket.
Fjärde stycket tillämpas även för försäkrad som avses i tredje stycket 6 när
den försäkrade genomgår grundutbildning som är längre än 60 dagar.

______________________

2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring;

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 9 § lagen (1962:381) om allmän försäkring[1]
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

9 §[2]

En försäkrad kvinna har En försäkrad kvinna har
rätt till havan- rätt till havan-
deskapspenning, om deskapspenning, om
havandeskap har satt havandeskap har satt ned
ned hennes förmåga att hennes förmåga att utföra
utföra uppgifterna i uppgifterna i sitt för-
sitt förvärvsarbete med värvsarbete med minst en
minst en fjärdedel och fjärdedel och hon inte
hon inte kan omplaceras kan omplaceras till
till annat mindre annat mindre ansträngande
ansträngande arbete arbete enligt 19 § för-
enligt bestämmelserna i äldraledighetslagen
12 § lagen (1978:410) om (1995:000).
rätt till ledighet för
vård av barn, m. m.

En kvinna har även rätt En kvinna har även rätt
till havandeskap- till havandeskapspenning
spenning om hon inte får om hon inte får sysselsät-
sysselsättas i sitt för- tas i sitt förvärvsarbete
värvsarbete på grund av på grund av en föreskrift
en föreskrift om förbud om förbud mot arbete
mot arbete under under havandeskap, som
havandeskap, som har har meddelats med stöd av
meddelats med stöd av 4 kap. 6 §
4 kap. 6 § arbetsmiljölagen
arbetsmiljölagen (1977:1160), och hon
(1977:1160), och hon inte kan omplaceras till
inte kan omplaceras annat arbete enligt 18 §
till annat arbete föräldraledighetslagen.
enligt bestämmelserna i
12 § lagen om rätt till
ledighet för vård av
barn, m.m.

Havandeskapspenning utges i fall som avses i första stycket för varje dag som
nedsättningen består, dock tidigast från och med den sextionde dagen före den
beräknade tidpunkten för barnets födelse, och i fall som avses i andra stycket
för varje dag som förbudet gäller. Havandeskapspenning utges längst till och med
den elfte dagen före den beräknade tidpunkten för barnets födelse.
Havandeskapspenning utges med belopp som motsvarar kvinnans sjukpenning enligt
4 §.

____________________

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

[1]Lagen omtryckt 1982:120

[2]Senaste lydelse 1991:1040

2.5 Förslag till lag om ändring i arbetsrättslig beredskapslag (1987:1262);

Härigenom föreskrivs att 5 § arbetsrättslig beredskapslag (1987:1262) och
bilagan till lagen skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 §
Lagen (1976:580) om Lagen (1976:580) om
medbestämmande i medbestämmande i
arbetslivet, lagen arbetslivet, lagen
(1974:358) om facklig (1974:358) om facklig
förtroendemans ställning förtroendemans ställning på
på arbetsplatsen, lagen arbetsplatsen, lagen
(1982:80) om (1982:80) om
anställningsskydd, anställningsskydd,
semesterlagen semesterlagen (1977:480)
(1977:480) och lagen och föräldraledighetslagen
(1978:410) om rätt till (1995:000), tillämpas med
ledighet för vård av de ändringar och tillägg
barn, m. m., tillämpas som anges i en till
med de ändringar och denna lag fogad
tillägg som anges i en förteckning (bilaga).
till denna lag fogad
förteckning (bilaga).

Bilaga[1]
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _

5. Lagen (1978:410) om 5.
rätt till ledighet för Föräldraledighetslagen
vård av barn, m. m. (1995:000)

I fråga om lagen I fråga om
(1978:410) om rätt till föräldraledighetslagen
ledighet för vård av (1995:000) skall 1 § ha
barn, m. m. skall 1 § följande lydelse.
ha följande lydelse.

1 § Arbetstagare har som förälder rätt till ledighet från sin anställning enligt
bestämmelserna i denna lag. Sådan rätt har även arbetstagare som
a. utan att vara förälder är rättslig vårdnadshavare och har vård om ett barn,
b. har tagit emot ett barn för stadigvarande vård och fostran i sitt hem,
c. stadigvarande sammanbor med förälder och som är eller har varit gift med
eller har eller haft barn med föräldern.
Regeringen får genom föreskrifter inskränka rätten till ledighet enligt denna
lag, om det krävs för att tillgodose totalförsvarets behov.

__________________

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

[1]Senaste lydelse 1994:1691

3 Ärendet och dess beredning

Genom beslut den 19 november 1992 bemyndigade regeringen chefen för
Arbetsmarknadsdepartementet att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att
göra en översyn av ledighetslagstiftningen.
Med stöd av detta bemyndigande förordnade departementschefen justitiekanslern
Johan Hirschfeldt att vara särskild utredare. Utredningen, som bedrevs under
namnet "Utredningen om ledighetslagstiftningen", avlämnade i mars 1994
betänkandet Ledighetslagstiftningen - en översyn (SOU 1994:41).
I betänkandet lämnas förslag till dels en ny studieledighetslag, dels en ny
föräldraledighetslag. Vidare föreslås vissa ändringar i 17 § semesterlagen
(1977:480), lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) och arbetsrättslig
beredskapslag (1987:1262). Lagen (1979:1184) om rätt till ledighet för vissa
föreningsuppdrag inom skolan, m.m. (SIA-ledighetslagen) föreslås avskaffad.
Lagen (1986:163) om rätt till ledighet för svenskundervisning för invandrare
(sfi-ledighetslagen) föreslås bli inarbetad i den nya studieledighetslagen.
Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i
bilaga 1. Remissvaren finns tillgängliga i lagstiftningsärendet (dnr
A94/581/RS).
Regeringen tar här upp frågorna om ny föräldraledighetslag och om vissa
förändringar i 17 § semesterlagen samt följdändringar i AFL och arbetsrättslig
beredskapslag.
Utredningens sammanfattning och lagförslag i relevanta delar finns i bilagorna
2 och 3.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 2 mars 1995 att inhämta Lagrådets yttrande över de
lagförslag som finns i bilaga 4.
Lagrådets yttrande finns i bilaga 5.
Lagrådet har haft synpunkter på utformningen av 2 och 14 §§ i förslaget till ny
föräldraledighetslag. Regeringen har i propositionen följt Lagrådets förslag.
Vissa redaktionella ändringar har gjorts. Dessutom har 19 § omarbetats i
förhållande till förslaget i lagrådsremissen. Vi återkommer till Lagrådets syn-
punkter i författningskommentaren till 2 och 14 §§ förslaget till ny föräldrale-
dighetslag.

4 En ny föräldraledighetslag

4.1 Behovet av en ny lag

Regeringens förslag: En ny föräldraledighetslag läggs
fram. Den innebär en lagteknisk och språklig
bearbetning av den nuvarande
föräldraledighetslagen. Förslaget innehåller inte
några egentliga förändringar i sak annat än då så är
motiverat för att genomföra rådets direktiv
92/85/EEG av den 19 oktober 1992 om åtgärder för att
förbättra säkerhet och hälsa på arbetsplatsen för
arbetstagare som är gravida, nyligen har fött barn
eller ammar eller när det är motiverat av
lagtekniska skäl.

Utredningens förslag: Överensstämmer i stort med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser som har kommenterat behovet av en
ny föräldaledighetslag har tillstyrkt eller inte haft någon erinran mot
förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Lagen (1978:410) om rätt till ledighet för vård
av barn, m.m. (föräldraledighetslagen) trädde i kraft den 1 januari 1979. Den
har under åren ändrats ett flertal gånger och framstår nu som - åtminstone i
vissa delar - oöverblickbar och svårtillgänglig. Lagen berör många arbetstagare
och det är viktigt att lagens utformning är sådan att den enskilde arbetstagaren
lätt kan tillägna sig innehållet. Regeringen anser därför att det är angeläget
att lagen nu moderniseras. Dessutom är det viktigt att anpassa reglerna till
EG:s direktiv 92/85/EEG på området.

4.2 Internationella åtaganden

4.2.1 Rådets direktiv 92/85/EEG om åtgärder för att förbättra säkerhet
och hälsa på arbetsplatsen för arbetstagare som är gravida, nyligen har
fött barn eller ammar

Direktivet har till syfte att få till stånd åtgärder som uppmuntrar till
förbättringar inom området för säkerhet och hälsa på arbetsplatsen för
arbetstagare som är gravida, nyligen har fött barn eller som ammar. Direktivet
finns i bilaga 6.
Arbetsgivaren skall enligt direktivets artikel 4 göra en riskbedömning för
berörda grupper och därefter vidta nödvändiga åtgärder. Arbetsgivaren skall
därvid tillfälligt ändra arbetsförhållandena eller arbetstiderna för de berörda
arbetstagarna. Om detta av tekniska eller andra objektiva skäl inte är möjligt
eller av klart redovisade skäl inte rimligen kan begäras, skall arbetsgivaren
vidta åtgärder för att omplacera arbetstagaren till ett annat arbete. Om inte
heller detta är möjligt skall arbetstagaren ha rätt till tjänstledighet så länge
det erfordras för att skydda hennes hälsa och säkerhet.
Av direktivets artikel 8 följer att medlemsstaterna skall se till att gravida
arbetstagare, arbetstagare som nyligen fött barn och arbetstagare som ammar (se
artikel 2) har rätt till en sammanhängande barnledighet under minst 14 veckor
under tiden före eller efter förlossningen enligt nationell lagstiftning eller
praxis.
Enligt artikel 9 skall medlemsstaterna vidta nödvändiga åtgärder för att se
till att gravida arbetstagare som avses i artikel 2 skall ha rätt till ledighet
utan löneavdrag för undersökningar under graviditeten om sådana undersökningar
måste ske på arbetstid.
Av artikel 10 framgår att medlemsstaterna skall se till att gravida kvinnor
inte får sägas upp från början av graviditeten till slutet av barnledigheten
utom i undantagsfall, som inte har med deras tillstånd att göra och som enligt
nationell lagstiftning eller praxis utgör tillräcklig grund för uppsägning, samt
i tillämpliga fall, medgivande föreligger från behörig myndighet. Om uppsägning
ändå sker skall arbetsgivaren skriftligt ange skälen därför.
Rättigheterna i artiklarna 5, 6 och 7 rörande anställningskontraktet skall
enligt artikel 11 tillförsäkras i nationell lagstiftning eller nationell praxis.
Detta rör bestämmelser om åtgärder som arbetsgivaren skall vidta, t.ex.
omplacering. Det gäller också arbetsmiljö och nattarbete. Även rätten till lön
och/eller bidrag för arbetstagare enligt artikel 2 måste tillförsäkras i
nationell lagstiftning eller nationell praxis.
I fall som nämns i artikel 8 - barnledighet - måste rättigheter som har att
göra med anställningskontraktet för arbetstagare enligt artikel 2 tillförsäkras.
Vidare måste rätt till bibehållen lön och/eller tillräckligt stort bidrag för
arbetstagare enligt artikel 2 tillförsäkras. Bidraget skall anses tillräckligt
stort om det garanterar en inkomst som är minst lika stor som den som
arbetstagaren skulle få i fall hon avbröt sitt arbete av hälsoskäl, om inte
någon annan form av övre gräns gäller enligt nationell lag. Medlemsstaterna får
göra bidraget beroende av att arbetstagaren har kvalificerat sig för en sådan
förmån enligt nationell lag. Sådana villkor får dock inte fordra att
arbetstagaren har varit anställd under mer än tolv månader omedelbart före den
beräknade tidpunkten för nedkomsten.
Medlemsstaterna skall utforma sin lagstiftning så att arbetstagare som anser
att de inte har fått del av rättigheterna i direktivet kan föra talan i
rättegång eller gentemot en myndighet.
Medlemsstaterna skall enligt artikel 14 se till att bestämmelser som erfordras
för att uppfylla direktivet träder i kraft senast inom två år från det att
direktivet antogs. Medlemsstaterna kan alternativt se till att arbetsmarknadens
parter inför motsvarande regler i kollektivavtal. Medlemsstaterna skall dock
alltid svara för att direktivet uppfylls.
Direktivet antogs av rådet den 19 oktober 1992.

4.2.2 Den europeiska sociala stadgans innehåll

Den europeiska sociala stadgan ingår i det system av rättsakter som Europarådet
har antagit. Stadgan undertecknades år 1961 och Sverige ratificerade huvuddelen
av stadgan året därpå.
Stadgan innehåller bl.a. regler om skydd för kvinnliga arbetstagare (arti-
kel 8). Enligt artikel 8.1 föreligger en skyldighet att se till att kvinnliga
arbetstagare kan få ledigt med ekonomisk kompensation sammanlagt tolv veckor i
samband med barns födelse. Detta stadgande har tolkats så att sex veckors
ledighet efter förlossningen skall vara obligatorisk.
Artikel 8.3 stadgar rätt till ledighet för amning. Denna artikel har tolkats så
att ledigheten skall anses som arbetad tid och betalas som sådan.
Enligt artikel 8.2 skall staterna genomföra en ordning som innebär att en
arbetsgivares uppsägning av en kvinnlig arbetstagare är olaglig om den företas
under hennes frånvaro på grund av havandeskap eller barnsbörd. Detsamma gäller
om uppsägningen sker vid en sådan tidpunkt att anställningen upphör under
frånvaron. Denna regel har Sverige emellertid inte ratificerat.
Artikel 8 i stadgan finns i bilaga 7.

4.3 Barnledighet i samband med förlossning

Regeringens förslag: Den ovillkorliga rätten för en
kvinnlig arbetstagare till hel ledighet i samband
med barns födelse under minst sex veckor före den
beräknade tidpunkten för förlossningen och sex
veckor efter förlossningen utökas till minst sju
veckor före den beräknade tidpunkten för
förlossningen respektive sju veckor efter
förlossningen. Ledigheten skall inte vara
obligatorisk för arbetstagaren.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: De remissinstanser som kommenterat förslagen i denna del,
förutom Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet, tillstyrker eller
har ingen erinran mot att rätten till ledighet för kvinnlig arbetstagare i
samband med förlossning utökas på angivet sätt. Fakultetsnämnden anser att
ledighet vid förlossning bör vara obligatorisk. Det kan till och med enligt
fakultetsnämnden ifrågasättas om inte ett straffansvar bör införas för den
arbetsgivare som bryter mot regeln. Riksförsäkringsverket (RFV) anser att
EG-direktivets krav på obligatorisk ledighet för kvinnliga arbetstagare två
veckor före eller efter förlossningen är motiverat med hänsyn till kvinnans
hälsa. RFV har dock inget att erinra mot utredningens ställningstaganden när det
gäller den obligatoriska ledigheten. Institutet för arbetslivsforskning anser
att rätten till föräldraledighet bör skrivas in i grundlagen.
Bakgrunden till regeringens förslag: EG-direktivet innehåller i denna del krav
i två hänseenden. Medlemsstaterna skall se till att gravida arbetstagare,
arbetstagare som nyligen fött barn och arbetstagare som ammar har rätt till
sammanhängande barnledighet under minst 14 veckor under tiden före eller efter
förlossningen enligt nationell lagstiftning eller praxis. Av den angivna
ledigheten måste arbetstagaren ta ut minst två veckors obligatorisk ledighet
under tiden före eller efter förlossningen i enlighet med nationell lagstiftning
eller praxis.
Sociala stadgan innehåller krav på ledighet med ekonomisk kompensation
sammanlagt tolv veckor i samband med barns födelse, varav sex veckors ledighet
efter förlossningen skall vara obligatorisk.
Kvinnliga arbetstagare har enligt 4 § andra stycket första meningen lagen
(1978:410) om rätt till ledighet för vård av barn, m.m. (föräldraledighetslagen)
alltid rätt till hel ledighet i samband med barns födelse under minst sex veckor
före den beräknade tidpunkten för förlossningen och sex veckor efter
förlossningen. Enligt 4 § första stycket samma lag har arbetstagare rätt till
hel ledighet under tid då arbetstagaren uppbär hel föräldrapenningförmån enligt
4 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL). För rätt till denna ledighet
krävs dock att arbetstagaren vid ledighetens början varit anställd hos
arbetsgivaren antingen de senaste sex månaderna eller sammanlagt minst tolv
månader under de senaste två åren.

Skälen för regeringens förslag:

14 veckors ledighet i samband med förlossning

För att uttryckligen uppfylla direktivets krav på sammanhängande barnledighet
under minst 14 veckor under tiden före den beräknade tidpunkten för
förlossningen eller efter förlossningen måste lagstiftningsåtgärder vidtas.
För att uppfylla kravet på 14 veckors ledighet anser regeringen att det ligger
närmast till hands att förlänga den enligt 4 § andra stycket första meningen
föräldraledighetslagen stadgade rätten till ledighet till minst sju veckor före
den beräknade tidpunkten för förlossningen och sju veckor efter förlossningen.
Bestämmelsen återfinns i 4 § första stycket i förslaget till ny
föräldraledighetslag.

Kraven på obligatorisk ledighet i samband med förlossning

Fråga är härefter om någon lagändring behövs för att tillgodose kraven på
obligatorisk ledighet såväl enligt direktivet som enligt stadgan. Utredningen
har under sitt arbete inte funnit något som tyder på att problem skulle
föreligga för gravida arbetstagare eller arbetstagare som nyligen fött barn
eller som ammar att få ledighet. Det har inte heller tidigare i
lagstiftningsarbetet framförts något allmänt krav på obligatorisk ledighet i
samband med barns födelse. Föräldraledighetslagen tillerkänner arbetstagarna
rätt till ledighet enligt där närmare angivna regler och det har inte framkommit
något som tyder på att detta regelverk inte skulle fungera på avsett sätt.
Mot bakgrund härav framstår det för svenska förhållanden som främmande och
omotiverat med en regel om obligatorisk ledighet.
I princip är alla kvinnliga arbetstagare som har fött barn lediga i anslutning
till förlossningen. Andelen har uppskattats till 98 procent och övriga antas
vara sjukskrivna. Kravet i direktivet gäller två veckors obligatorisk ledighet
under tiden före eller efter förlossningen i enlighet med nationell lagstiftning
eller praxis. Regeringen finner i likhet med utredningen att det finns en svensk
praxis som innebär att kvinnliga arbetstagare som nyligen fött barn verkligen
utnyttjar den rätt till ledighet som lagstiftningen tillerkänner dem. Den
nuvarande - ovan redovisade - lagstiftningen om rätt till ifrågavarande ledighet
föreslås överförd till den nya föräldraledighetslagen. Regeringen anser att
svensk nationell lagstiftning i förening med praxis redan nu uppfyller
EG-direktivets krav i denna del. Enligt regeringens mening finns det därför inte
skäl att införa en regel om obligatorisk ledighet. Detsamma gäller motsvarande
krav enligt den europeiska sociala stadgan.
Angående krav på ekonomisk kompensation, se avsnitt 4.8.

4.4 Omplacering vid riskfyllda arbetsförhållanden

Regeringens förslag: Bestämmelsen i nuvarande 12 §
första stycket föräldraledighetslagen om omplacering
av kvinnliga arbetstagare som förbjudits att
fortsätta sitt vanliga arbete enligt föreskrift som
meddelats med stöd av bestämmelserna i 4 kap. 6 §
arbetsmiljölagen (1977:1160) (AML), utvidgas till
att avse även arbetstagare som nyligen fött barn
och arbetstagare som ammar.
Bestämmelsen i nuvarande 12 § andra stycket
föräldraledighetslagen om omplacering för gravida
arbetstagare som inte kan utföra fysiskt
påfrestande arbetsuppgifter behålls oförändrad.
Om det uppkommer möjlighet till en omplacering,
som bedöms kunna avse minst en månad skall
arbetsgivaren erbjuda kvinnan arbetet.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanser tillstyrker eller har inte någon
erinran mot de föreslagna förändringarna. Arbetarskyddsstyrelsen uppgav under
remissbehandlingen att styrelsen planerar att parallellt utfärda föreskrifter
som anpassar författningsregleringen av dessa frågor på arbetsmiljöområdet till
gällande EG-direktiv. Sådana föreskrifter föreligger numera. Landsorganisationen
i Sverige (LO) anser att hänsynen till kvinnans hälsa även skall innefatta fo-
stret. Riksrevisionsverket (RRV) anser att utredningens förslag i anslutning
till avskaffandet av 60-dagarsregeln vid omplacering blir för svagt. RRV
föreslår att man behåller en fast tidsgräns för omplaceringsskyldighet t.ex.
senast 60 dagar före förlossningen.

Bakgrunden till regeringens förslag: Om en arbetsgivare vid sin riskbedömning
enligt direktivets artikel 4 kommer fram till att det finns en risk för säkerhet
och hälsa eller inverkan på graviditet eller amning för de som är gravida, de
som nyligen fött barn eller de som ammar, skall arbetsgivaren enligt artikel 5
vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att denna risk undanröjs genom en
tillfällig ändring av arbetsförhållandena eller arbetstiden för arbetstagaren
ifråga. Om detta av vissa närmare angivna skäl inte är möjligt eller rimligen
kan begäras, skall arbetsgivaren vidta åtgärder för att omplacera arbetstagaren
till ett annat arbete.
Svensk lagstiftning innehåller redan nu vissa regler om omplacering för gravida
arbetstagare.
Enligt 12 § första stycket nuvarande föräldraledighetslag gäller att om en
kvinnlig arbetstagare inte får sysselsättas i sitt arbete på grund av en
föreskrift om förbud mot arbete under havandeskap, som har meddelats med stöd
av 4 kap. 6 § AML, har hon rätt att bli omplacerad till ett annat arbete med
bibehållna anställningsförmåner. Sådana föreskrifter har tidigare funnits bl.a.
beträffande dykeriarbete och blyarbete. Från och med den 1 januari 1995 gäller
enligt Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter om gravida och ammande arbetstagare,
vilka genomför EG-direktivet inom arbetsmiljölagens ram, ett mer generellt
förbud för berörda arbetstagare att sysselsättas i arbete som medför risk för
skadlig inverkan (AFS 1994:32).
Av 12 § andra stycket föräldraledighetslagen följer att en kvinnlig
arbetstagare, som på grund av havandeskap inte kan utföra fysiskt påfrestande
arbetsuppgifter, har rätt att bli omplacerad till ett mindre ansträngande arbete
med bibehållna anställningsförmåner. Detta gäller dock endast från och med den
sextionde dagen före den beräknade tidpunkten för barnets födelse.
Rätt till omplacering enligt 12 § föreligger dock endast om det skäligen kan
krävas av arbetsgivaren att denne bereder arbetstagaren annat arbete hos sig
(12 § tredje stycket).
Skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna i 12 § nuvarande
föräldraledighetslag täcker inte helt de krav som uppställs i direktivet.
Lagändringar krävs därför.
Till uppfyllande av direktivets krav i dessa delar föreslås att bestämmelsen om
omplacering av arbetstagare, som förbjudits fortsätta sitt arbete enligt
föreskrift som meddelats med stöd av AML, utvidgas till att avse även grupperna
arbetstagare som ammar och som nyligen fött barn.
Utredningen föreslog att det, förutom vid de s.k. förbudsfallen, skulle införas
en rätt till omplacering för sådana gravida, nyförlösta och ammande kvinnor, som
har arbetsuppgifter som är riskfyllda för deras hälsa och säkerhet. Bestämmelsen
föreslogs införd i samma paragraf som regeln om omplaceringsrätt vid fysiskt
påfrestande arbetsuppgifter. Som en följd härav och för att uppfylla
EG-direktivets krav föreslog utredningen att tidsgränsen för omplacering om 60
dagar före beräknad förlossning skulle avskaffas. Utredningen föreslog vidare
att rätt till omplacering för gravida och ammande kvinnor som har fysiskt
påfrestande eller andra för hälsan och säkerheten riskfyllda arbetsuppgifter
skulle föreligga så länge det är nödvändigt för att skydda kvinnans hälsa och
säkerhet under havandeskapet och under amningen. För gruppen nyligen förlösta
föreslogs en gräns för rätt till omplacering om tre månader efter förlossningen.
Arbetarskyddsstyrelsen har härefter, för att uppfylla EG-direktivets krav,
meddelat ett mer generellt förbud än tidigare för berörda arbetstagare att
sysselsättas i riskfyllda arbeten. Regeringen anser därför att utredningens
förslag om rätt till omplacering vid för hälsan och säkerheten riskfyllda
arbetsuppgifter inte längre är nödvändigt. Den nuvarande regeln om rätt till
omplacering vid fysiskt påfrestande arbetsuppgifter bör dock föras över till den
nya lagen. Det innebär att 60-dagarsbegränsningen vid omplacering vid fysiskt
påfrestande arbetsuppgifter behålls. Någon uttrycklig regel om rätt till
omplacering så länge det är nödvändigt för att skydda kvinnans hälsa och
säkerhet under havandeskap och amning är inte heller längre nödvändig. Sådan
rätt föreligger enligt förslagets 18 § så länge Arbetarskyddsstyrelsens förbud
gäller. Som nyss nämnts har Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter i denna del
anpassats till EG-direktivet.
EG-direktivet förutsätter att det kan förekomma situationer där omplacering
inte kan ske, och stadgar för dessa fall i stället rätt för arbetstagaren till
tjänstledighet. Mot bakgrund härav bör den nuvarande bestämmelsen om att rätt
till omplacering endast föreligger om det skäligen kan krävas av arbetsgivaren
att denne bereder arbetstagaren annat arbete hos sig (12 § tredje stycket
nuvarande lag), kunna behållas.
Den nuvarande föräldaledighetslagen innehåller en bestämmelse att i de fall som
avses i 12 § första stycket (där arbetstagaren förbjudits att fortsätta sitt
arbete) arbetsgivaren fortlöpande skall pröva möjligheten till omplacering. Om
det därvid uppkommer möjlighet till en omplacering som bedöms kunna avse minst
en månad, skall arbetsgivaren erbjuda kvinnan arbetet. En motsvarande regel bör
införas i den nya föräldraledighetslagen. Tillämpningsområdet föreslås alltså
utvidgat till att avse även omplaceringsfall med anledning av fysiskt
påfrestande arbetsuppgifter.
LO har framfört den synpunkten att hänsynen till kvinnans hälsa och säkerhet
även bör innefatta hänsyn till fostret. EG-direktivet bör emellertid tolkas så
att den gravida kvinnan och fostret skall ses som en enhet ur risksynpunkt. Det
bör vidare vara möjligt att med stöd av 4 kap. 6 § AML utfärda föreskrifter till
skydd för arbetstagare som är gravida, där föreskrifterna även tar hänsyn till
riskerna för fostret (se uttalanden i prop. 1993/94:186 s. 62 f.). Sådana
föreskrifter har utfärdats i Arbetarskyddsstyrelsens kungörelse med föreskrifter
om gravida och ammande arbetstagare (AFS 1994:32) om biologiska ämnen (AFS
1992:8), om dykeriarbete (AFS 1993:57), om bly (AFS 1992:17) och om bergarbete
(AFS 1986:17).

4.5 Tjänstledighet vid riskfyllda arbetsförhållanden

Regeringens förslag: En kvinnlig arbetstagare som
väntar barn, nyligen fött barn eller som ammar och
som har rätt att omplaceras men där omplacering
inte är möjlig, skall ha rätt till ledighet så länge
det krävs för att skydda hennes hälsa och säkerhet.
Hon skall dock inte ha rätt till bibehållna
anställningsförmåner under den tid som ledigheten
avser.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser som kommenterat förslaget i denna
del tillstyrker eller lämnar detta utan erinran. LO anser dock, liksom vid
omplacering, att hänsynen till kvinnans hälsa även skall innefatta fostrets.
Skälen för regeringens förslag: För de fall omplacering av tekniska eller andra
objektiva skäl inte är möjlig eller om omplacering av klart redovisade skäl inte
rimligen kan krävas skall arbetstagaren enligt artikel 5 i direktivet ha rätt
till tjänstledighet så länge det erfordras för att skydda hennes hälsa och
säkerhet.

Tjänstledighet för gravida

Av 4 § andra stycket nuvarande föräldraledighetslag följer att kvinnliga
arbetstagare har rätt till hel ledighet i samband med barns födelse under minst
sex veckor före den beräknade tidpunkten för förlossningen och sex veckor efter
förlossningen. Av avsnittet 4.3 framgår att regeringen föreslår att denna
ledighet skall utökas till minst sju veckor före den beräknade tidpunkten för
förlossningen respektive sju veckor efter förlossningen.
Även med den förslagna förlängningen av ledighet i samband med förlossning
fordrar direktivet att arbetstagaren, om hon inte kan beredas omplacering, skall
ha rätt till tjänstledighet så länge det erfordras för att skydda hennes hälsa
och säkerhet.
Regeringen föreslår därför en lagändring av innebörd att, i de fall där
omplacering inte är möjlig, rätt till tjänstledighet skall föreligga så länge
det erfordras för att skydda arbetstagarens hälsa och säkerhet. I förslaget
anges uttryckligen att ledigheten inte skall vara förenad med anställ-
ningsförmåner. För den som har rätt till ledighet på grund av att hon har
fysiskt påfrestande arbetsuppgifter gäller den i 19 § angivna 60-dagars-
begränsningen. Angående direktivets krav på rätt till tryggade ekonomiska för-
hållanden se avsnitt 4.8.
LO har på samma sätt som i frågan om rätt till omplacering vid riskfyllda
arbetsförhållanden framfört krav på rättigheter till förmån för fostret.
Regeringen hänvisar i denna del till sitt uttalande i avsnitt 4.4.

Tjänstledighet för den som nyligen fött barn

Enligt 3 § nuvarande föräldraledighetslag har arbetstagare rätt till ledighet
för vård av barn dels i form av hel ledighet, dels i form av förkortning av
arbetstiden till tre fjärdedelar av normal arbetstid. Rätten till hel ledighet
gäller under tre år från barnets födelse. Riksdagen har beslutat att rätten till
hel ledighet skall vara ett och ett halvt år från och med den 1 juli 1995 (SFS
1994:1989). Arbetstagaren har vidare enligt 4 § nuvarande föräldraledighetslag
rätt till hel ledighet under tid då arbetstagaren uppbär hel
föräldrapenningförmån enligt 4 kap. AFL och förkortning av arbetstiden enligt
vissa närmare angivna regler.
Som villkor för rätt till ledigheten gäller dock enligt 5 § att arbetstagaren
vid ledighetens början varit anställd hos arbetstagaren antingen de senaste sex
månaderna eller sammanlagt minst tolv månader under de senaste två åren. Dessa
regler föreslås överförda till den nya föräldraledighetslagen.
Därtill har en kvinnlig arbetstagare enligt 4 § andra stycket rätt till sex
veckors ledighet efter förlossningen. Av avsnitt 4.3 framgår att regeringen
föreslår att längden på denna form av ledighet utökas till minst sju veckor före
den beräknade förlossningen respektive sju veckor efter förlossningen.
På samma sätt som för arbetstagare som väntar barn och där omplacering inte är
möjlig föreslås vidare till uppfyllande av direktivets krav i denna del rätt
till ledighet så länge det krävs för att skydda arbetstagarens hälsa och
säkerhet. Ledigheten skall enligt förslaget inte vara förenad med
anställningsförmåner. Enligt regeringens uppfattning tillgodoser svensk
lagstiftning genom nu redovisade regler direktivets krav på rätt till ledighet
för arbetstagare som nyligen fött barn. Angående krav på rätt till ekonomisk
kompensation, se avsnitt 4.8.

Tjänstledighet för den som ammar

Även den europeiska sociala stadgan innehåller krav på rätt till ledighet för
amning (artikel 8.3).
Av 4 § andra stycket andra och tredje meningarna i den nu gällande
föräldraledighetslagen framgår att en kvinnlig arbetstagare har rätt att vara
ledig för att amma barnet. För denna typ av ledighet gäller inte något
kvalifikationskrav. Regler av samma innebörd föreslås införda i den nya
föräldraledighetslagen.
På samma sätt som för arbetstagare som väntar barn eller nyligen har fött barn
och där omplacering inte är möjlig föreslås till uppfyllande av direktivets krav
i denna del vidare rätt till ledighet så länge det krävs för att skydda
arbetstagarens hälsa och säkerhet. Ledigheten skall enligt förslaget inte vara
förenad med anställningsförmåner. Angående krav på rätt till ekonomisk
kompensation, se avsnitt 4.8.
Regeringen anser att såväl EG-direktivets som sociala stadgans krav i dessa
delar uppfylls genom nyss redovisade regler.

4.6 Ledighet för undersökningar under graviditeten

Regeringens bedömning: De skyldigheter som åläggs
genom EG-direktivet och som avser rätten till
ledighet för undersökningar under graviditeten bör
inte föranleda några ändringar i förhållande till vad
som gäller enligt den nuvarande lagstiftningen.

Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens bedömning.
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser utom LO lämnar bedömningen utan
erinran eller utan närmare kommentarer. LO anser inte att direktivets krav är
uppfyllt genom nu gällande avtal på arbetsmarknaden. LO ser inte heller något
särskilt värde i att frågan regleras genom avtal.
Skälen för regeringens bedömning: EG-direktivets artikel 9 ställer krav på
nationell lagstiftning eller praxis att garantera gravida arbetstagare rätt till
ledighet för att genomgå mödravårdsundersökningar, om dessa undersökningar måste
ske på arbetstid.
Ett krav på rätt till lön behandlas i avsnitt 4.8.
Svensk lagstiftning innehåller inte någon uttrycklig regel om rätt till sådan
ledighet. Inom det statliga området gäller enligt avtal att en arbetstagare har
rätt till s.k. tjänstebefrielse om det behövs för besök för kontroll eller
undersökning på en mödravårdscentral.
Utredningen har inte vid sina kontakter med organisationer på arbetsmarknaden
mottagit några krav i detta hänseende. Utredningen har därvid uttalat att denna
typ av ledighet enligt svensk arbetsrättslig tradition typiskt sett torde vara
en fråga som löses avtalsvägen.
LO anser inte att direktivets krav är uppfyllt genom avtal på arbetsmarknaden
eller att det skulle ligga något särskilt värde i att så sker.
Regeringen har i direktiven till en kommission om den svenska arbetsrätten
(dir. 1995:30) framhållit att kommissionen skall försöka finna former som medför
att arbetsmarknadens parter själva i så stor utsträckning som möjligt genom
kollektivavtal kan utforma de arbetsrättsliga reglerna så att de fungerar väl i
praktiken och blir så enkla och effektiva som möjligt. Det är således
regeringens uppfattning att parterna så långt möjligt själva skall lösa denna
typ av frågor avtalsvägen.

4.7 Anställningsskyddet för gravida arbetstagare m.fl.

Regeringens bedömning: De skyldigheter som åläggs
genom EG-direktivet och som avser
anställningsskyddet bör inte föranleda några ändringar
i förhållande till vad som gäller enligt den nuva-
rande lagstiftningen.

Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens bedömning.
Remissinstanserna: Landstingsförbundet har framfört att det bör vara möjligt
att, om särskilda skäl föreligger, omplacera arbetstagaren till annan
anställning inom ramen för arbetstagarens yrkeskvalifikationer. Ingen av de
övriga remissinstanserna har haft någon särskild synpunkt rörande reglerna om
anställningsskydd.
Skälen för regeringens bedömning: Av artikel 10 i direktivet framgår att
medlemsstaterna skall se till att arbetstagare som är gravida, nyligen har fött
barn eller som ammar inte får sägas upp under perioden från början av
graviditeten till slutet av barnledigheten. Detta gäller dock inte de fall som
inte har med arbetstagarens tillstånd att göra och som enligt nationell
lagstiftning eller praxis utgör tillräcklig grund för uppsägning, samt i
tillämpliga fall, medgivande föreligger från behörig myndighet. Om uppsägning
ändå sker skall arbetsgivaren lämna en uttömmande skriftlig motivering till
detta. Medlemsstaterna skall vidare vidta nödvändiga åtgärder för att skydda
arbetstagare från följderna av sådana olagliga uppsägningar.
Genom reglerna om anställningsskydd i 10 och 11 §§ nuvarande för-
äldraledighetslag är uppsägning eller avskedande enbart av det skälet att någon
begär eller tar i anspråk sin rätt till ledighet enligt föräldraledighetslagen
förbjuden. Om det ändå sker skall uppsägningen eller avskedandet
ogiltigförklaras, om arbetstagaren begär det. En arbetstagare är vidare inte
skyldig att enbart av nyss nämnda skäl vidkännas minskning av
anställningsförmånerna eller försämring av arbetsförhållanden i annan mån än vad
som följer av uppehållet i arbetet. Arbetstagaren är inte heller skyldig att av
ovannämnda skäl tåla annan omplacering än sådan som kan ske inom ramen för
anställningsavtalet och som är en nödvändig följd av ledigheten.
Direktivets krav tillgodoses genom ovan angivna regler, som föreslås överförda
till den nya föräldraledighetslagen. Därtill kommer att en uppsägning även i
annat fall - för de arbetstagare som omfattas av lagen (1982:80) om
anställningsskydd (LAS) - alltid måste vara sakligt grundad enligt den lagen.
Regeringen finner inte att det finns skäl att införa en utökad rätt för
arbetsgivaren att omplacera arbetstagaren som Landstingsförbundet har
föreslagit.

4.8 Rätt till ekonomiskt bidrag under ledighet

Regeringens bedömning: De skyldigheter som åläggs
genom EG-direktivet och sociala stadgan och som
avser rätten till ekonomiskt bidrag under
ledigheten bör inte föranleda några ändringar i för-
hållande till vad som gäller enligt den nuvarande
lagstiftningen. Frågorna kan dock behöva beredas
vidare.

Utredningens bedömning: Utredningen anser att svensk lagstiftning och praxis
uppfyller de krav EG-direktivet ställer upp i fråga om bidrag.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna kommenterar inte frågan.
Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO) är dock tveksam till om
direktivets krav på rättighet för gravida arbetstagare att ha tryggade
ekonomiska förhållanden är uppfyllt i det fall omplacering inte är möjlig utan
tjänstledighet är påkallad. SACO påpekar att arbetstagaren då är hänvisad till
reglerna om havandeskapspenning om tidpunkten för att kunna ta ut
föräldrapenning ännu inte är nådd. SACO anser att AFL behöver ändras så att
havandeskapspenning dels skall kunna tas ut tidigare under graviditeten, dels
att rätten till penningen vidgas till situationer då arbetstagaren inte kan
utföra fysiskt påfrestande eller andra för hennes hälsa och säkerhet riskfyllda
arbetsuppgifter i de fall då omplacering inte är möjlig.
Även RFV anser att en översyn av reglerna för föräldraledighet inte kan
inskränkas till ledighetslagen. RFV menar att en översyn av gällande
bestämmelser om havandeskapspenning och föräldraförsäkringsförmåner bör göras
för att se om svensk lagstiftning uppfyller direktivets krav i denna del.
Bakgrunden till regeringens bedömning: I de fall som avses i direktivets
artiklar 5, 6 och 7 skall de rättigheter som följer av anställningsavtalet, även
i fråga om bibehållen lön eller rätt till skälig ersättning, säkerställas i
nationell lagstiftning eller praxis för arbetstagare som är gravida, nyligen
fött barn eller som ammar (artikel 11). Vidare krävs att en arbetstagare som är
berättigad till barnledighet enligt artikel 8 (14 veckor i samband med
förlossning) skall ha rätt till bibehållen lön eller rätt till skälig
ersättning.
Ersättningen vid barnledighet enligt artikel 8 skall anses skälig om den
garanterar minst samma inkomst som arbetstagaren i fråga skulle ha uppburit vid
arbetsuppehåll av hälsoskäl, med förbehåll för eventuellt tak för ersättningen
som fastställts i nationell lagstiftning.
Medlemsstaterna får göra bidraget beroende av att arbetstagaren har
kvalificerat sig för en sådan förmån enligt nationell lag. Sådana villkor får
dock inte fordra att arbetstagaren har varit anställd under mer än tolv månader
omedelbart före den beräknade tidpunkten för förlossningen.
Av artikel 9 i direktivet framgår att gravida arbetstagare skall ha rätt till
ledighet utan förlust av lön för att genomgå mödravårdsundersökningar, om dessa
undersökningar måste ske på arbetstid.
Enligt artikel 8.1 i den europeiska sociala stadgan föreligger en skyldighet
att se till att kvinnliga arbetstagare kan få ledigt med ekonomisk kompensation
sammanlagt tolv veckor i samband med barns födelse. Stadgans artikel 8.3
innehåller krav på rätt till ledighet för amning. Denna artikel har tolkats så
att ledigheten skall anses som arbetad tid och betalas som sådan.

Föräldraförsäkring och havandeskapspenning

Av 4 kap. AFL framgår att en försäkrad förälder som är inskriven hos allmän
försäkringskassa har rätt till föräldrapenning och tillfällig föräldrapenning
(föräldrapenningförmåner). Försäkrad enligt AFL är dels svenska medborgare, dels
personer som utan att vara svenska medborgare är bosatta i Sverige. En försäkrad
som är bosatt i Sverige skall fr.o.m. 16 års ålder vara inskriven i svensk
försäkringskassa. Som villkor för rätt till föräldrapenning gäller att föräldern
har varit inskriven hos allmän försäkringskassa under minst 180 dagar i följd
närmast före den dag för vilken föräldrapenningen skall utbetalas. Rätten till
havandeskapspenning regleras i 3 kap. 9 § samma lag.
Föräldrapenning i samband med ett barns födelse eller adoptivbarns ankomst
utbetalas sedan den 1 januari 1995 under 450 dagar. För 300 av
ersättningsdagarna betalas föräldrapenning med belopp motsvarande 80 procent av
den sjukpenninggrundande inkomsten, dock lägst 60 kronor per dag, det s.k.
garantibeloppet, och för 60 dagar utges föräldrapenning med 90 procent. Under
resterande 90 dagar utges garantibeloppet. Föräldrapenning, som utges till den
av föräldrarna som huvudsakligen vårdar barnet, får tas ut längst till dess
barnet fyllt åtta år eller har avslutat det första skolåret.
Den blivande modern har rätt till föräldrapenning tidigast från och med den
sextionde dagen före den beräknade tidpunkten för barnets födelse. En kvinnlig
arbetstagare har alltid rätt till föräldrapenning till och med den tjugonionde
dagen efter förlossningsdagen, även om hon inte har barnet i sin vård.
En blivande moder har rätt till havandeskapspenning om havandeskapet har satt
ned hennes förmåga att utföra uppgifterna i sitt förvärvsarbete med minst en
fjärdedel och hon inte kan omplaceras till annat mindre ansträngande arbete
enligt bestämmelserna i 12 § nuvarande föräldraledighetslag. Hon har vidare rätt
till havandeskapspenning om hon inte får sysselsättas i sitt förvärvsarbete på
grund av en arbetsmiljöföreskrift som meddelats med stöd av 4 kap. 6 § AML och
hon inte kan omplaceras till annat arbete enligt bestämmelserna i 12 § nuvarande
föräldraledighetslag.
Havandeskapspenning utges - förutom för de fall där arbetstagaren förbjudits
fortsätta sitt arbete enligt föreskrift som meddelats med stöd av 4 kap. 6 §
AML - tidigast fr.o.m. den sextionde dagen före tidpunkten för den beräknade
förlossningen och längst t.o.m. den elfte dagen före denna tidpunkt, dvs. under
högst 50 dagar. Havandeskapspenning utges för de första tre dagarna med
65 procent av den sjukpenninggrundande inkomsten och därefter med 80 procent.
Har kvinnan förbjudits fortsätta sitt arbete därför att arbetsmiljön kan medföra
vissa risker utges ersättning redan fr.o.m. dagen för avstängningen.

Sjukpenning

Enligt gällande sjukpenningregler är den första dagen i en sjukperiod karensdag
och kompensationsgraden för de därpå följande två dagarna 65 procent av den
sjukpenninggrundande inkomsten i varje period och 80 procent för tid därefter
t.o.m. den 365:e dagen. När en sjukperiod har pågått i 365 dagar skall
sjukpenning för tiden därefter betalas med 70 procent av den
sjukpenninggrundande inkomsten. Regeringen har föreslagit (prop. 1994/95:100,
bil. 6) att en enhetlig ersättningsnivå om 75 procent av inkomstbortfallet
respektive den sjukpenninggrundande inkomsten bör införas i sjuklöne- och
sjukpenningssystemen och inom föräldraförsäkringen fr.o.m. den 1 januari 1997.
Skälen för regeringens bedömning: EG-direktivet ställer krav på att rätt till
bibehållen lön eller rätt till skälig ersättning skall säkerställas i nationell
lagstiftning eller praxis för gravida arbetstagare, arbetstagare som nyligen
fött barn och arbetstagare som ammar vid bl.a. omplacering och tjänstledighet
p.g.a. riskfyllda arbetsförhållanden. Direktivet ställer vidare krav på rätt
till bibehållen lön eller rätt till skälig ersättning vid den sammanhängande
barnledigheten om 14 veckor i samband med förlossning. Ersättningen anses i
detta fall skälig om den garanterar minst samma inkomst som arbetstagaren skulle
ha uppburit vid frånvaro av hälsoskäl. Vidare stadgar direktivet krav på rätt
till bibehållen lön vid ledighet för mödravårdsundersökningar.
Enligt regeringens förslag till regler om rätt till omplacering vid riskfyllda
arbetsförhållanden - de s.k. förbudsfallen enligt 18 § - skall arbetstagaren
uttryckligen ha rätt till bibehållna anställningsförmåner.
Någon motsvarande rättighet föreslås inte beträffande tjänstledighet vid
riskfyllda arbetsförhållanden (förbudsfallen). Av ovan redovisade regler framgår
att en kvinna som nyligen fött barn eller som ammar har rätt till föräldrapen-
ning enligt reglerna i AFL. Ersättningens nivå understiger inte nivån på
ersättning inom sjukförsäkringen. Rätten till ersättning föreligger under
360 dagar. 30 dagar är dock förbehållna fadern om föräldrarna har gemensam
vårdnad. Därefter föreligger rätt till ersättning med 60 kronor per dag under
90 dagar. En gravid arbetstagare som förbjudits fortsätta sitt arbete enligt ar-
betsmiljöföreskrift har rätt till havandeskapspenning från och med dagen för
avstängningen. Arbetarskyddsstyrelsens nya föreskrifter från och med den
1 januari 1995 om gravida och ammande arbetstagare (AFS 1994:32) kan komma att
öka utnyttjandet av havandeskapspenning framöver. Jfr avsnitt 4.4. En gravid
arbetstagare som har rätt till tjänstledighet p.g.a. fysiskt ansträngande
arbetsförhållanden har rätt till havandeskapspenning tidigast fr.o.m. den sex-
tionde dagen före tidpunkten för den beräknade förlossningen och längst t.o.m.
den elfte dagen före denna tidpunkt. Nivån på havandeskapspenning motsvarar
nivån på ersättning enligt sjukförsäkringen. Gravida arbetstagare har vidare
rätt till föräldrapenning tidigast från och med den sextionde dagen före den be-
räknade tidpunkten för barnets födelse.
För tjänstlediga arbetstagare enligt den s.k. 14-veckorsregeln gäller
bestämmelserna om rätt till ersättning enligt reglerna om föräldraförsäkring.
Rätten till ersättning föreligger således under 360 dagar varav 60
ersättningsdagar kan förläggas till tiden närmast före beräknad förlossningsdag.
Ersättningsnivån understiger inte sjukförsäkringens.
Vid tjänstledighet för mödravårdsundersökningar föreligger inte någon
lagstadgad rätt till ersättning. Kollektivavtal som reglerar denna fråga finns
endast i begränsad omfattning på arbetsmarknaden.
Utredningen om socialförsäkring och EG redovisade i sitt slutbetänkande Social
trygghet och EES (SOU 1993:115) överväganden och förslag föranledda av de
konsekvenser som EES-avtalet - och i en förlängning ett medlemskap i EU - för
med sig i fråga om bl.a. föräldraförsäkringen.
RFV redovisade i februari 1995 ett uppdrag till regeringen där bl.a.
sjukskrivningsorsaker under graviditet belystes samt sambandet mellan
sjukpenning, föräldrapenning och havandeskapspenning kartlades. Frågor om
havandeskapspenning samt ersättning vid ledighet för mödravårdsundersökningar
bereds för närvarande inom Socialdepartementet. I samband härmed kommer
regeringen att överväga behovet av regeländringar.

4.9 Samråds- och anmälningsskyldighet m.m.

Regeringens förslag: Arbetstagaren skall samråda
med arbetsgivaren om ledighetens förläggning och om
andra frågor som rör ledigheten.
Om det kan ske utan olägenhet för arbetstagaren,
skall denne lägga hel ledighet så att verksamheten
hos arbetsgivaren kan fortgå utan påtaglig störning.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanser som kommenterar förslaget i
denna del, förutom Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), som avstyrker
förslaget om samrådsskyldighet, lämnar förslagen utan erinran. Svenska
Arbetsgivareföreningen (SAF) anser dock att det hade varit lämpligt att förlänga
anmälningstiderna för början av föräldraledighet respektive vid avbrytande av
sådan ledighet.
Statens arbetsgivarverk (SAV) anser att det vore önskvärt att ge arbetsgivaren
möjlighet att skjuta upp återgång i arbete högst två månader när arbetstagaren
avbryter ledigheten i förtid. För att en sådan regel inte skulle få oskäliga
konsekvenser anser SAV att den kan förses med ett undantag av innebörd att
återgången får uppskjutas högst en månad när det föreligger synnerliga skäl,
t.ex. om barnet avlidit.
LO anser att innebörden av den föreslagna bestämmelsen om samrådsskyldighet
och förläggning av ledigheten är oklar. LO motsätter sig inte en
samrådsskyldighet men avvisar att denna ges den innebörden att arbetsgivaren med
stöd av denna kan bestämma över föräldrarnas disposition av föräldraledigheten
och skapa situationer där två arbetsgivare framför konfliktande anspråk på att
styra ledigheten.
SACO vänder sig mot att det såvitt avser samrådsskyldigheten nästan enbart tas
upp arbetsgivarens intressen i saken och inte den föräldralediges intresse av en
förläggning som gagnar barnet. SACO anser att det av motiven till lagtexten
klart måste framgå att arbetsgivaren inte får försvåra för familjen att
organisera föräldraledigheten så att det blir bra för barnet och att en
uppdelning av ledigheten kan göras mellan makarna.
TCO anser att det är en försämring jämfört med dagens lagstiftning att
arbetstagaren skall samråda eftersom det gör att rätten till föräldraledighet
kan uppfattas som oklar. TCO avstyrker därför förslaget i denna del.
Skälen för regeringens förslag: Från arbetsgivarhåll har framförts krav på
anmälningsskyldighet i relativt god tid före ledighetens början. Även om det
från arbetsgivarsynpunkt finns starka praktiska skäl för att i
föräldraledighetslagen införa en anmälningsskyldighet i relativt god tid före
ledighetens början, anser regeringen att lagens syfte och dess praktiska
tillämpning i barnfamiljernas vardag, bestämt talar emot detta. En sådan ordning
skulle inte främja de familjepolitiska strävandena och de jämställdhetsintressen
som ligger bakom lagen.
Det bör däremot tydligt framgå av föräldraledighetslagen att arbetstagaren har
en plikt att samråda med arbetsgivaren om den kommande föräldraledigheten och
att även produktionens intressen skall beaktas vid sådant samråd. Regeringen
föreslår därför en ny regel för samrådsskyldighet där samrådsinitiativet läggs
hos arbetstagaren. Samrådsskyldigheten avser ledighetens förläggning och andra
frågor som rör ledigheten. Enligt förslaget skall arbetstagaren, om det kan ske
utan olägenhet för denne, lägga hel ledighet så att verksamheten hos
arbetsgivaren kan fortgå utan påtaglig störning. I själva begreppet samråd
ligger naturligtvis att det är en dialog som skall föras mellan parterna och att
såväl arbetsgivarens som arbetstagarens intressen skall beaktas. Med arbets-
tagarens intresse innefattas givetvis barnets intresse av att ledigheten blir
förlagd på ett sätt som gagnar barnet bäst.
Det är inte regeringens uppfattning att den föreslagna lagändringen avseende
samrådet kommer att försvåra för familjerna att organisera ledigheten.
Regeringen anser inte heller att den föreslagna ändringen medför att rätten till
föräldraledighet blir oklar. Den understryker dock vikten av samråd och
ömsesidigt hänsynstagande mellan arbetstagarna och arbetsgivarna.
Arbetstagaren skall lägga ledigheten så att verksamheten hos arbetsgivaren kan
fortgå utan påtaglig störning. Det är naturligt att en arbetstagares ledighet i
många fall kan innebära störningar i verksamheten. Meningen är inte att varje
sådan störning skall kunna hindra arbetstagaren från att få den begärda
ledigheten. Det är endast i sådana fall där störningen är påtaglig, dvs. det
finns omständigheter som gör att verksamheten hos arbetsgivaren kommer att
utsättas för stora påfrestningar, som det kan krävas att arbetstagaren förlägger
ledigheten på annat sätt. Detta gäller dock endast om det kan ske utan olägenhet
för arbetstagaren. Ett exempel på sådan olägenhet är situationer där arbets-
tagaren inte kan erhålla nödvändig barntillsyn.
Den nuvarande regeln om skyldighet för arbetstagaren att som huvudregel minst
två månader före ledighetens början anmäla detta till arbetsgivaren (nuvarande
7 §) föreslås överförd till den nya föräldraledighetslagen. Anmälningstiden för
ledighet med tillfällig föräldrapenning föreslås att som nu vara minst en vecka
före ledighetens början. Om ledigheten beror på sjukdom eller smitta skall dock
inte någon anmälningstid gälla. Vid återgång i arbete genom avbrott av påbörjad
ledighet är arbetsgivaren inte skyldig att låta arbetstagaren återgå i arbete
tidigare än en månad efter det att arbetsgivaren underrättats om återgången, om
ledigheten varit avsedd att pågå en månad eller mer (9 § nuvarande
föräldraledighetslag). Bestämmelsen föreslås överförd till den nya för-
äldraledighetslagen. Regeringen finner inte skäl att tillgodose kraven på
förlängning av anmälningstiderna. Regeringen anser inte heller att regler, som
ger arbetsgivaren rätt att skjuta på arbetstagarens återgång i arbetet, bör
införas.

4.10Talerätt

Regeringens bedömning: De skyldigheter som åläggs
genom EG-direktivet och som avser talerätten bör
inte föranleda några lagändringar i förhållande till
vad som gäller enligt nuvarande lagstiftning.

Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens bedömning.
Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte kommenterat frågan.
Skälen för regeringens bedömning: Enligt artikel 12 i EG-direktivet skall
medlemsstaterna utforma sin lagstiftning på sådant sätt att en arbetstagare som
anser att hon inte fått del av rättigheterna i direktivet kan föra talan i
domstol eller genom hänvändelse till andra behöriga myndigheter enligt nationell
lagstiftning eller praxis.
Av 13 § nuvarande föräldraledighetslag framgår att en arbetsgivare som bryter
mot lagen skall betala skadestånd för den förlust som uppkommer och för den
kränkning som har skett. I 20 kap. 10, 10 a och 11 §§ AFL finns bestämmelser om
omprövning av försäkringskassans beslut om försäkring enligt lagen samt om
talerätt.
Den nuvarande regeln (13 §) föreslås oförändrad införd i den nya
föräldraledighetslagen. Svensk lagstiftning får dels härigenom, dels med hänsyn
till de redovisade reglerna i AFL anses uppfylla kravet på möjlighet att föra
talan till skydd för de aktuella rättigheterna.

4.11Avvikelser genom kollektivavtal

Regeringens förslag: Arbetsgivare och
arbetstagarorganisation får utöver vad som gäller
enligt nuvarande lagstiftning genom kollek-
tivavtal även avtala om avvikelser från regeln om
arbetstagarens anmälan till arbetsgivaren vid
ledighet med tillfällig föräldrapenning.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens. Utredningen föreslår även
att kravet på att en central arbetstagarorganisation skall ha slutit eller
godkänt ett kollektivavtal med avvikelser från lagen utmönstras.
Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte kommenterat förslaget om ändring
i regeln om avvikelser genom kollektivavtal.
Skälen för regeringens förslag: 2 § i den nuvarande föräldraledighetslagen om
möjlighet att sluta kollektivavtal som avviker från lagen föreslås i princip
oförändrad införd i den nya lagen. Av förenklingsskäl föreslås dock att avtal
som avviker från lagen får träffas även beträffande anmälan om ledighet med
tillfällig föräldrapenning. Utredningens förslag att utmönstra kravet på att en
central arbetstagarorganisation skall sluta eller godkänna kollektivavtalet
innebär en samordning med 1992 års arbetsrättskommittés förslag i motsvarande
del såvitt avser lagen om anställningsskydd. Det förslaget har inte lett till
lagstiftning. Regeringen finner därför inte skäl att heller här föreslå denna
ändring.

4.12Kvalifikationstid

Regeringens bedömning: Utredningens förslag om
kvalifikationstid bör inte föranleda någon lagändring
i förhållande till vad som gäller enligt nuvarande
lagstiftning.

Utredningens förslag: Utredningen har i sitt förslag avskaffat hänvisningen
till LAS och i stället uttryckligen angett principerna för beräkning av
anställningstid. Dessa överensstämmer i stort med vad som gällde enligt 3 §
första stycket punkterna 1 och 2 LAS före den 1 januari 1995.
Remissinstanserna: SAV har invänt att den nuvarande kvalifikationstiden för
rätt till föräldraledighet är för kort. SAF har framfört samma synpunkt.
Skälen för regeringens bedömning: Regeln om kvalifikationstid m.m. återfinns i
5 § nuvarande föräldraledighetslag. Som villkor för rätt till ledighet krävs som
huvudregel att arbetstagaren vid ledighetens början har varit anställd hos
arbetsgivaren antingen under de senaste sex månaderna eller sammanlagt minst
tolv månader under de senaste två åren. För beräkning av anställningstid
hänvisas i föräldraledighetslagen till LAS:s regler om beräkning av
anställningstid (3 § första stycket LAS).
Regeringen delar inte SAV:s och SAF:s uppfattning att kvalifikationstiden för
rätt till ledighet är för kort. Den nuvarande regeln föreslås därför överförd
till den nya föräldraledighetslagen.

4.13Skadestånd och preskription

Regeringens bedömning: Utredningens förslag om
skadestånd och preskription bör inte föranleda några
lagändringar i förhållande till vad som gäller enligt
nuvarande lagstiftning.

Utredningens förslag: Utredningen föreslår att nya regler om skadestånd och
preskription införs. Enligt dessa skall även en arbetstagare kunna åläggas
skadeståndsskyldighet och talan skall väckas vid domstol inom tre månader från
det att skadan inträffade. Förslaget överensstämmer med 1992 års
arbetsrättskommittés förslag.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanser har inte kommenterat dessa
förslag. Arbetsdomstolen har inte haft några erinringar mot förslagen. SACO har
dock ifrågasatt behovet av att införa regler om arbetstagares skadeståndsansvar
i och med att arbetstagarens skadeståndsskyldighet redan följer av principerna i
skadeståndslagen. SACO avvisar förslaget om en preskriptionsfrist på tre
månader. SACO anser att det är fel att bryta nuvarande ordning med lokala och
centrala förhandlingar och tvinga parterna att gå till domstol innan de uttömt
möjligheterna att komma överens. TCO har avstyrkt förslaget i dessa delar.
Skälen för regeringens bedömning: Utredningens förslag bygger på de
förändringar som föreslagits av 1992 års arbetsrättskommitté. Dessa förslag har
inte lett till någon lagstiftning. Regeringen finner därför inte skäl att heller
här föreslå denna ändring. De nuvarande reglerna om skadestånd och preskription
föreslås därför överförda till den nya föräldraledighetslagen.

5 Semesterlönegrundande frånvaro

5.1 90-dagarsregeln i 17 § andra stycket semesterlagen

Regeringens förslag: Den s.k. 90-dagarsregeln i 17 §
andra stycket semesterlagen (1977:480) avskaffas.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: De remissinstanser som kommenterat förslaget i denna del har
inte någon erinran mot detta.
Bakgrunden till regeringens förslag: Huvudregeln i semesterlagen är att en
arbetstagares rätt till semesterlön baseras på den lön arbetstagaren har tjänat
in genom sitt arbete. Vissa typer av frånvaro grundar dock rätt till
semesterlön. Sjukdom är en sådan frånvarotyp.
Rätten till semesterlönegrundande frånvaro på grund av sjukdom är begränsad
till högst 180 dagar under intjänandeåret i de fall sjukdomen inte beror på en
arbetsskada. Vid tillämpningen av denna bestämmelse skall frånvaro under de
första 90 dagarna av frånvaroperioden inte i något fall anses bero på
arbetsskada.
Ursprungligen var endast frånvaro på grund av yrkesskada semesterlönegrundande.
År 1954 gjordes även annan sjukdom semesterlönegrundande, dock längst under 90
dagar av kvalifikationsåret. Bestämmelsens tillkomst hängde samman med 1954 års
lagstiftning om yrkesskadeförsäkring och den däri föreskrivna samordningen
mellan den allmänna sjukförsäkringen och yrkesskadeförsäkringen. Samordningen,
som behölls vid tillkomsten av lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring (LAF),
innebar bl.a. att under de första 90 dagarna av sjukdomstiden (den s.k.
samordningstiden) fick arbetstagaren sjukersättning från den allmänna
sjukförsäkringen, oavsett om arbetstagaren led av arbetsskada eller annan
sjukdom. Först därefter utgavs i arbetsskadefallen ersättning från
arbetsskadeförsäkringen. Från socialförsäkringsorganens synpunkt medförde
samordningen den fördelen, att sjukdomsorsaken inte behövde prövas förrän 90
dagar förflutit. Ett av de skäl - vid sidan av en önskan att vidga
semesterrätten vid sjukdom under kvalifikationsåret - som anfördes då
bestämmelsen om privilegiering av vanlig sjukdom under 90 dagar tillkom, var att
man genom denna undvek att prövning av sjukdomsorsaken blev nödvändig bara för
att semesterrätten skulle kunna fastställas.
Skälen för regeringens förslag: Efter utgången av de första 90 dagarna måste
sjukdomen hänföras till antingen arbetsskada eller annan sjukdom. För den som
inte är försäkrad enligt AFL får arbetsgivaren hjälp i sin bedömning genom att
frågan om arbetsskada föreligger enligt LAF måste avgöras från arbetsskadans
första dag.
Den s.k. 90-dagarsregeln har kritiserats eftersom den genom sin konstruktion
medför att semesterförmånerna blir olika stora, beroende på om i det enskilda
fallet arbetsskada eller annan sjukdom inträffat först. För den som under ett
år drabbas av både arbetsskada och annan sjukdom kan den privilegierade tiden
bli olika lång beroende på i vilken ordningsföljd frånvarotyperna inträffat.
Om den s.k. 90-dagarsregeln avskaffas förskjuts tidpunkten vid vilken
arbetsgivaren måste ta ställning i semesterärendet till om arbetsskada
föreligger till 180 dagar efter skadetillfället.
90-dagarsregeln har förlorat sin funktion eftersom samordningstid enligt lagen
(1976:380) om arbetsskadeförsäkring inte längre finns och eftersom den tid
varunder frånvaro på grund av sjukdom är semesterlönegrundande utsträckts från
90 dagar till 180 dagar. Den bör därför nu avskaffas.

5.2 Tvåårsregeln i 17 § andra stycket semesterlagen

Regeringens förslag: Arbetstagaren måste ha återgått
i arbete under minst 14 dagar för att en ny
tvåårsperiod, varunder sjukdomsfrånvaro är semes-
terlönegrundande, skall börja löpa.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Kammarrätten i Jönköping anser att det bör finnas
förutsättningar för att upphäva 17 § semesterlagen. Semesterlönen kan enligt
kammarrätten - som redan nu är fallet - ersättas genom reglerna om den
sjukpenninggrundande inkomsten. Statskontoret anser att förslaget visserligen
innebär en avsevärd skärpning men finner det ändå vara en relativt svag
styrsignal. Statskontoret anser att en förlängning till minst en månad bör kunna
övervägas. Även RRV anser att arbetstagaren bör återgå under en längre period än
14 dagar, t.ex. tre månader, för att semesterlön åter skall utgå. SAF anser att
tidsperioden för återgång bör förlängas till i vart fall en månad. SAF anser för
övrigt att man bör överväga att avskaffa reglerna i 17 § semesterlagen. Företa-
garnas Riksorganisation delar den uppfattningen. LO anser att frågan bör över-
vägas tillsammans med övriga frågor i samordningen av semester- och sjukför-
måner. TCO kan inte acceptera förslaget.
Övriga remissinstanser, som kommenterat förslaget i denna del, tillstyrker
eller lämnar det utan erinran.
Skälen för regeringens förslag: I 17 § andra stycket semesterlagen finns en
specialregel, tvåårsregeln, som enbart gäller sjukfrånvaro. Har arbetstagare på
grund av sjukdom eller arbetsskada varit oavbrutet frånvarande från arbetet
under två hela intjänandeår grundar därefter infallande dag av frånvaroperioden
inte rätt till semesterlön.
I betänkandet Årsarbetstid - Ny lag om arbetstid och semester (SOU 1992:27)
behandlas frågan om längden av den semesterlönegrundande frånvaron vid
rehabilitering. I betänkandet föreslogs att tvåårsfristen skall avbrytas först
om arbetstagaren har arbetat mer än 14 dagar i följd.Regeringen anser att en
gräns bör införas för att en ny tvåårsperiod skall löpa för rätt till
semesterlön vid sjukfrånvaro. Vid bestämmande av hur lång tid arbetstagaren
skall ha återgått i arbete för att en ny semesterlönegrundande frånvaroperiod på
grund av sjukdom skall börja löpa finner regeringen att 14 dagar är en väl
avvägd längd för denna.

6 Författningskommentar

6.1 Föräldraledighetslagen

1 §
I paragrafen, som motsvarar nuvarande 1 §, anges lagens tillämpningsområde.
Bestämmelsen har endast bearbetats i språkligt hänseende och innebär inte någon
ändring i sak.

2 §
Paragrafen, som motsvarar nuvarande 2 §, innehåller bestämmelser om i vilka fall
och under vilka förutsättningar det är tillåtet att avtala om avvikelser från
lagen. I enlighet med Lagrådets påpekande har uttrycket "eller kompletteringar
till" strukits ur lagtexten. En nyhet i förslaget är att avvikande
kollektivavtal får träffas även beträffande bestämmelsen om anmälan om ledighet
med tillfällig föräldrapenning. Ändringen motiveras av en strävan efter
enhetligare lagstiftning. Hänvisning kommer nu att ske till hela 13 § i stället
för endast till viss del.
I övrigt innebär förslaget inte någon ändring i sak.

3 §
Paragrafens första stycke är en översikt över de olika formerna av ledighet. De
olika punkterna kommenteras närmare i de följande paragraferna.
Paragrafens andra stycke innehåller regler om kvalifikationstid.
I tredje stycket ges en hänvisning till de särskilda bestämmelser som med
utgångspunkt i bestämmelserna i 12 - 12 a §§ gällande lag och det nyss nämnda
EG-direktivet tagits in i 18 - 21 §§.

4 §
I paragrafen, som motsvararas av nuvarande 4 § andra stycket, behandlas
mammaledigheten. Den avser kvinnlig arbetstagares rätt till ledighet i samband
med förlossning och ledighet för amning. Förslagets första stycke innebär att
ledigheten i samband med förlossning utökas till en sammanhängande tid av minst
sju veckor före den beräknade tidpunkten och sju veckor efter förlossningen
jämfört med nuvarande minst sex veckor före och sex veckor efter förlossningen.
Genom denna ändring uppfylls kravet på rätt till oavbruten mödraledighet om
minst 14 veckor enligt artikel 8 i EG-direktivet 92/85/EEG. Till första stycket
har även överförts den i 4 § andra stycket andra meningen gällande lag intagna
rätten till ledighet för att amma barnet.
I andra stycket har i förtydligande syfte angetts att ledigheten inte behöver
vara förenad med att föräldrapenning utges. Utökningen av ledigheten i samband
med förlossningen innebär en ökning av rätten till ledighet utan krav på
kvalifikationstid.
Enligt nuvarande lagstiftning, 5 § tredje stycket, gäller vid ledighet för
amning inte någon kvalifikationstid. Inte heller gäller då bestämmelserna om
ledighetens förläggning m.m. eller om återgång i arbete. I tredje stycket har
motsvarande regler tagits in. Regleringen är i överensstämmelse med nyss nämnda
EG-direktiv.
5 §
Första stycket har sin motsvarighet i del av nuvarande 3 § första stycket samt
andra stycket första meningen som dess lydelse kommer att vara från och med den
1 juli 1995 (SFS 1994:1989). I förslaget har det förtydligandet gjorts att le-
digheten gäller oavsett om föräldern har föräldrapenning eller ej. Med hänsyn
till att längden på denna typ av föräldraledighet, genom den lagändring som
träder i kraft den 1 juli 1995, kommer att återställas till ett och ett halvt år
innebär bestämmelsen inte någon ändring i sak. En arbetstagare har således rätt
till hel ledighet under ett och ett halvt år (arton månader) från barnets fö-
delse. Därutöver har arbetstagaren rätt till hel ledighet under den tid då denne
uppbär hel föräldrapenningförmån enligt 4 kap. lagen (1962:381) om allmän
försäkring (AFL). Föräldrapenning med anledning av ett barns födelse utges under
högst 450 dagar sammanlagt för föräldrarna. Vid flerbarnsbörd utges
föräldrapenning under ytterligare 180 dagar för varje barn utöver det första (4
kap. 3 § AFL). I paragrafen betecknas de två typerna av ledighet för hel
ledighet med eller utan föräldrapenning.
Andra stycket motsvarar del av nuvarande 4 § första stycket.
Tredje stycket har sin motsvarighet i nuvarande 3 § andra stycket samt tredje
stycket. Bestämmelsen har endast bearbetats något i språkligt hänseende.
Fjärde stycket hänvisar till det i 9 § angivna kvalifikationskravet för rätt
till ledighet enligt dessa bestämmelser.

6 §
Paragrafens första stycke har sin motsvarighet i delar av nuvarande 4 § första
stycket. Enligt den nuvarande bestämmelsen har arbetstagaren rätt till förkort-
ning av arbetstiden till hälften eller till tre fjärdedelar under tid då arbets-
tagaren uppbär halv eller fjärdedels föräldrapenningförmån. Bestämmelsen innebär
inte någon ändring i sak. Ledigheten betecknas "delledighet med
föräldrapenning". Om arbetstagaren önskar en längre och obetald ledighet och
sådan ytterligare ledighet är förenlig även med arbetsgivarens intressen, skall
givetvis en sådan överenskommelse kunna få träffas.
Andra stycket hänvisar till det i 9 § angivna kvalifikationskravet för rätt
till ledighet.
Paragrafen innebär inte någon ändring i sak.

7 §
Paragrafens första stycke motsvarar delar av nuvarande 3 § första och tredje
styckena. Bestämmelsen behandlar ledighet i form av förkortning av normal ar-
betstid med en fjärdedel till dess barnet fyllt åtta år. Ledigheten benämns
"delledighet utan föräldrapenning". Innehållet har endast justerats i språkligt
hänseende.
Andra stycket hänvisar till det i 9 § angivna kvalifikationskravet för rätt
till ledighet.

8 §
Första stycket motsvarar del av nuvarande 4 § första stycket. Bestämmelsen avser
ledighet för en arbetstagares tillfälliga vård av barn. Den avser således även
arbetstagare till vilken förälder enligt 4 kap. 11 a § AFL överlåtit sin rätt
till till tillfällig föräldrapenning. Ledigheten betecknas "ledighet med till-
fällig föräldrapenning m.m.". Bestämmelsen innebär inte någon ändring i sak.
Bestämmelsen innefattar även den s.k. pappaledigheten enligt 4 kap. 10 § sista
stycket AFL.
I andra stycket behandlas det fall av rätt till ledighet som tas upp i
nuvarande 7 a § och där rätt till tillfällig föräldrapenning enligt bestäm-
melserna i 4 kap. 10 § andra stycket första meningen AFL inte föreligger.

9 §
Paragrafens första stycke, som motsvarar nuvarande 5 § första stycket första
meningen, har justerats i språkligt hänseende och innebär inte någon ändring i
sak. Bestämmelsen är tvingande.
Andra stycket motsvaras av nuvarande 5 § första stycket andra meningen. Se även
avsnitt 4.12.

10 §
Paragrafen motsvarar nuvarande 6 §. Bestämmelserna har bearbetats i språkligt
hänseende.
Bestämmelserna i 10 § är tvingande.

11 §
Paragrafen, som motsvarar nuvarande 8 § första stycket första meningen, har
bearbetats i språkligt hänseende. Den närmare tillämpningen av regeln får
bestämmas genom kollektivavtal (jfr 2 §).

12 §
Paragrafen motsvarar nuvarande 8 § första stycket andra meningen. Den har
bearbetats i språkligt hänseende. Den närmare tillämpningen av regeln får
bestämmas genom kollektivavtal (jfr 2 §).

13 §
Paragrafen motsvarar nuvarande 7 §. Den har bearbetats i språkligt hänseende.
Att avvikelser från eller kompletteringar till bestämmelserna om anmälan om
ledighet får ske genom kollektivavtal framgår av 2 §.

14 §
Första stycket har sin utgångspunkt i nuvarande 8 § andra stycket första
meningen. I förslaget anges att arbetstagaren skall samråda med arbetsgivaren om
ledighetens förläggning, vilket är en skillnad mot nuvarande bestämmelse som
dels lagt samrådsinitiativet hos arbetsgivaren, dels anger att samrådet skall
ske i fråga om ledighetens förläggning under dagen och andra med ledigheten
sammanhängande frågor. Att sättet och området för samrådet härigenom ändras
något skall ses som ett uttryck för den ökade betoning av värdet av samråd i
ledighetsfrågorna mellan arbetstagare och arbetsgivare.
I andra meningen anges att om det kan göras utan olägenhet för arbetstagaren,
denne skall lägga ledighet som avses i 11 § så att verksamheten hos arbets-
givaren kan fortgå utan påtaglig störning. I enlighet med Lagrådets förslag har
ordet "försöka" strukits och hänvisning gjorts till att stycket avser samråd
rörande hel ledighet enligt 11 §. Det ligger i sakens natur att en arbetstagares
ledighet i många fall kan innebära störningar i verksamheten, särskilt om det
gäller ett mindre företag med endast ett fåtal anställda. Meningen är inte att
varje sådan störning skall kunna hindra arbetstagaren från att få den begärda
ledigheten. Endast i sådana fall där störningen är påtaglig, dvs. det finns
omständigheter i det enskilda fallet som gör att verksamheten hos arbetsgivaren
- om ledigheten förläggs i enlighet med arbetstagarens begäran - kommer att ut-
sättas för stora påfrestningar, kan det krävas att arbetstagaren försöker lägga
ledigheten på ett annat sätt.
Arbetstagarens skyldighet att i sådana situationer förlägga ledigheten vid en
annan tidpunkt föreligger dock endast om det kan ske utan olägenhet för
arbetstagaren.
Andra stycket, som motsvaras av nuvarande 8 § andra stycket andra och tredje
meningarna, har bearbetats i språkligt hänseende.
Tredje stycket motsvaras av nuvarande 8 § tredje stycket. I förslaget anges att
underrättelsen skall lämnas till "berörd arbetstagarorganisation", vilket är en
förändring i förhållande till nu gällande lydelse, som stadgar att underrättelse
skall lämnas till arbetstagarens "lokala arbetstagarorganisation". Någon ändring
i sak är härmed inte avsedd. I stycket talas om överenskommelse med
arbetstagaren i stället för som i nuvarande lydelse "överenskommelse med
arbetstagaren eller företrädare för arbetstagaren". Någon ändring i sak är inte
avsedd med denna ändrade formulering.

15 §
Paragrafens första stycke, som motsvaras av nuvarande 9 § första stycket, har
bearbetats i språkligt hänseende.
Nuvarande 9 § andra stycket har delats upp i två stycken, andra och tredje
styckena, och har bearbetats i språkligt hänseende.
Av 2 § följer att avvikelser från bestämmelserna i andra och tredje styckena
får ske genom kollektivavtal.

16 §
Bestämmelsen motsvarar nuvarande 10 §. Den har bearbetats i språkligt hänseende.

17 §
Bestämmelsen, som motsvarar nuvarande 11 §, har bearbetats i språkligt
hänseende.

18 §
Paragrafen, som såvitt gäller gravida arbetstagare motsvaras av bestämmelsen i
nuvarande 12 § första stycket, har i enlighet med kraven i EG-direktivet
utvidgats till att avse även arbetstagare som nyligen fött barn och arbetstagare
som ammar. Det blir genom innehållet i arbetsmiljöföreskrifterna som det närmare
omfånget av bestämmelsen läggs fast.
Bestämmelsen är tvingande. Den har bearbetats även i språkligt hänseende.

19 §
Paragrafen, som motsvarar nuvarande 12 § andra stycket, har bearbetats i
språkligt hänseende.

20 §
Paragrafens första stycke, som motsvaras av nuvarande 12 § tredje stycket, har
bearbetats i språkligt hänseende men har på grund av de föreslagna ändringarna i
18 § givits en vidare syftning.
Andra stycket har lagts till för att uppfylla de krav som uppställs i
EG-direktivet. Det har i bestämmelsen angivits att denna form av ledighet inte
är förenad med bibehållna anställningsförmåner under den tid ledigheten avser.
Tredje stycket motsvarar nuvarande 12 a § andra stycket andra meningen.
Bestämmelsen har bearbetats i språkligt hänseende.

21 §
Paragrafen, som motsvaras av nuvarande 12 a § första stycket och del av andra
stycket, har bearbetats i språkligt hänseende. Den ändringen har dock gjorts att
arbetsgivarens skyldighet att fortlöpande pröva möjligheten till omplacering,
har utvidgats till att omfatta även de fall som avses i 19 § i förslaget.

22 §
Paragrafen motsvaras av nuvarande 13 §. Den har endast setts över språkligt.

23 §
Paragrafen har sin motsvarighet i nuvarande 14 §. Den har endast bearbetats
språkligt.

6.2 Lagen (1994:2079) om ändring i semesterlagen (1977:480)

17 §
I första stycket andra punkten har med anledning av förslaget till ny
föräldraledighetslag en ny hänvisning skett.
Den nuvarande bestämmelsen i andra stycket första meningen, som avser
samordningstid om 90 dagar vid frånvaro på grund av arbetsskada, avskaffas.
Skälet härför är att bestämmelsen inte längre fyller sin avsedda funktion.
Bestämmelsen är överspelad dels eftersom samordningstid enligt lagen (1976:380)
om arbetsskadeförsäkring inte längre finns, dels eftersom den tid varunder
frånvaro på grund av sjukdom är semesterlönegrundande utsträckts från 90 dagar
till 180 dagar.
Frånvaro på grund av sjukdom skall även i fortsättningen vara semes-
terlönegrundande under högst två hela intjänandeår. Till skillnad från vad som
gäller enligt nuvarande regler, andra stycket andra meningen, skall dock mindre
avbrott i frånvaron inte bryta tvåårsfristen. Enligt förslagets andra stycke
första mening skall, om arbetstagaren återgår i arbete men påbörjar en ny
frånvaroperiod inom 14 dagar, tvåårsfristen fortsätta att löpa. Bestämmelsen är
utformad efter förebild av förslaget av Utredningen om mer flexibla regler för
arbetstid och semester i betänkandet Årsarbetstid (SOU 1992:27 s. 286).

6.3 Övriga lagförslag

Förslagen innebär att hänvisningarna till föräldraledighetslagen ändras.

Förteckning över remissinstanser

1. Kammarrätten i Jönköping
2. Stockholms tingsrätt
3. Kommerskollegium
4. Försvarsmakten (Försvarsmaktens
organisationsmyndighet)
5. Riksförsäkringsverket
6. Jämställdhetsombudsmannen
7. Statskontoret
8. Riksrevisionsverket
9. Statens skolverk
10. Juridiska fakultetsnämnden vid
Uppsala universitet
11. Nationalekonoiska institutionen vid
Stockholms universitet
12. Centrala Studiestödsnämnden
13. Arbetsmarknadsstyrelsen
14. Arbetarskyddsstyrelsen
15. Arbetslivscentrum
16. Arbetsdomstolen
17. ILO-kommittén
18. Statens Invandrarverk
19. Närings- och teknikutvecklingsverket
20. Statens arbetsgivarverk
21. Svenska Arbetsgivareföreningen
22. Landstingsförbundet
23. Svenska Kommunförbundet
24. Företagarnas Riksorganisation
25. Kooperationens förhandlingsorganisation
26. Sveriges Industriförbund
27. Arbetsgivarföreningen BOA
28. Landsorganisationen i Sverige
29. Tjänstemännens Centralorganisation
30. Sveriges Akademikers Centralorganisation
31. Sveriges Advokatsamfund
32. Handikappförbundens Centralkommitté
33. Samarbetsorganisationen för invandrarorganisationer
i Sverige
34. Internationella kvinnoförbundet
35. Kurdiska riksförbundet
36. Riksförbundet Sveriges Lottakår
37. Folkbildningsrådet

Utdrag ur: Ledighetslagstiftningen - en översyn (SOU 1994:41)

Sammanfattning

En ny föräldraledighetslag

Vi föreslår att det införs en ny föräldraledighetslag. Förslaget är resultatet
av en lagteknisk och språklig översyn av den nuvarande föräldraledighetslagen.
Vi föreslår inte några större förändringar i sak annat än i de fall där det är
motiverat av önskemålet att anpassa lagstiftningen till EG-direktiv eller andra
internationella åtaganden.
De nuvarande reglerna om rätt till omplacering och ledighet i vissa fall för
gravida kvinnor föreslås i enlighet med ett EG-direktiv utvidgade i tiden och
till att avse även kvinnor som nyligen fött barn eller ammar och där kvinnans
hälsa och säkerhet fordrar förändrade arbetsförhållanden.
Den nuvarande tidsgränsen för omplaceringsskyldighet upp till 60 dagar före den
beräknade förlossningen avskaffas. Rätt till omplacering föreligger enligt
förslaget så länge det är nödvändigt för att skydda den kvinnliga arbetstagarens
hälsa och säkerhet under havandeskap och amning. I övriga fall föreslås tiden
för rätt till omplacering efter barnets födelse begränsad till tre månader efter
förlossningen.
Rätten till ledighet för kvinnliga arbetstagare i samband med graviditet och
efter förlossning föreslås förlängd från nuvarande sex veckor före och efter
förlossningen till sju veckor före den beräknade förlossningen och sju veckor
efter förlossningen.
Arbetstagaren skall, liksom enligt förslaget till studieledighetslag, samråda
med arbetsgivaren om ledighetens förläggning och om andra frågor som berör
ledigheten. Om det inte medför olägenhet skall arbetstagaren försöka lägga
ledigheten så att verksamheten hos arbetsgivaren kan fortgå utan påtaglig
störning.
Skadestånds- och preskriptionsbestämmelserna har utformats i huvudsaklig
överensstämmelse med motsvarande bestämmelser i förslaget till ny studiele-
dighetslag.
Reglerna om avvikelser genom avtal har i sak endast ändrats på så sätt att det
- liksom i förslaget till studieledighetslag - inte anges att kollektivavtal
måste träffas eller godkännas på en viss nivå för att vara giltiga.

Semesterlönegrundande frånvaro

Frånvaro från arbetet på grund av sjukdom och arbetsskada skall liksom hittills
vara semesterlönegrundande. Vi föreslår dock som en konsekvens av de nya
ersättningsregler för arbetsskada som trädde i kraft den 1 juli 1993 att
särregleringen för arbetsskadefallen i semesterlagen avskaffas. Endast den
sjukfrånvaro under intjänandeåret, inklusive sådan som beror på arbetsskada, som
inte överstiger 180 dagar skall vara semesterlönegrundande.
Vi föreslår vidare att den s.k. 90-dagarsregeln avskaffas.
För att en ny tvåårsperiod, under vilken sjukfrånvaro är semesterlönegrundande,
skall börja löpa måste arbetstagaren enligt vårt förslag ha återgått i arbete
under minst 14 dagar.
Frånvaro på grund av utbildning, inklusive svenskundervisning för invandrare
(sfi), skall inte längre vara semesterlönegrundande.

Utdrag ur: Ledighetslagstiftningen - en översyn (SOU 1994:41)

2 Förslag till föräldraledighetslag (1994:000)

Härigenom föreskrivs följande.

Vilka arbetstagare omfattas av lagen?

1 § En arbetstagare har som förälder rätt att vara ledig från sin anställning
enligt bestämmelserna i denna lag.
Samma rätt har också en arbetstagare som
1. utan att vara förälder är rättslig vårdnadshavare och har vård om ett barn,
2. har tagit emot ett barn för stadigvarande vård och fostran i sitt hem,
3. stadigvarande sammanbor med en förälder under förutsättning att arbets-
tagaren är eller har varit gift med eller har eller har haft barn med denna
förälder.

Överenskommelse mellan arbetsgivare och arbetstagare

2 § Ett avtal som innebär att arbetstagares rättigheter enligt denna lag in-
skränks är ogiltigt i den delen.
Genom kollektivavtal får dock avvikelser från eller kompletteringar till lagen
göras i fråga om
-anmälan om ledighet (13 §),
-tiden för arbetstagarens underrättelse om återgång till arbete (15 § andra
stycket),
-den tid arbetsgivaren har rätt att skjuta upp arbetstagarens återgång till
arbete (15 § tredje stycket).
Genom kollektivavtal får även bestämmas den närmare tillämpningen i fråga om
-ledighetens förläggning (11 och 12 §§),
-skyddet för anställningsförmånerna (17 §).

Rätten till ledighet

Översikt över de olika formerna av föräldraledighet för arbetstagare

3 § Det finns följande fem former av föräldraledighet för vård av barn m.m.:
1. Hel ledighet för en kvinnlig arbetstagare i samband med hennes barns födelse
(mammaledighet, 4 §).
2. Hel ledighet för en förälder tills barnet blivit 18 månader eller, under
förutsättning att föräldern då har hel föräldrapenning, för tid därefter (hel
ledighet med eller utan föräldrapenning, 5 §).
3. Ledighet för en förälder i form av förkortning av normal arbetstid med hälf-
ten eller en fjärdedel medan föräldern har halv respektive fjärdedels
föräldrapenning (delledighet med föräldrapenning, 6 §).
4. Ledighet för en förälder i form av förkortning av normal arbetstid med en
fjärdedel tills, i huvudfallet, barnet fyllt åtta år (delledighet utan föräldra-
penning, 7 §).
5. Ledighet för en förälders tillfälliga vård av barn (ledighet med tillfällig
föräldrapenning m.m., 8 §).
För mammaledighet och ledighet med tillfällig föräldrapenning m.m. fordras inte
att arbetstagaren skall ha varit anställd hos arbetsgivaren en viss tid
(kvalifikationstid). För övriga former av föräldraledighet krävs kvalifikation-
stid enligt 9 §.

Mammaledighet

4 § En kvinnlig arbetstagare har rätt till hel ledighet i samband med sitt barns
födelse under en sammanhängande tid av minst sju veckor före den beräknade
tidpunkten för förlossningen och sju veckor efter förlossningen.
Hon har också rätt att vara ledig för att amma barnet.
Mammaledighet behöver inte vara förenad med att föräldrapenning betalas ut.
Kvalifikationstid i anställningen krävs inte. Vid ledighet för att amma barnet
gäller inte heller bestämmelserna i 10 - 15 §§.
Särskilda bestämmelser om ledighet och omplacering för kvinnliga arbetstagare
som väntar barn, nyligen fött barn eller som ammar finns i 18 - 21 §§.
Bestämmelser om havandeskapspenning finns i 3 kap. 9 § och 9 a § lagen
(1962:381) om allmän försäkring.

Hel ledighet med eller utan föräldrapenning

5 § En förälder har rätt till hel ledighet för vård av barn till dess barnet är
18 månader oavsett om föräldern får föräldrapenning eller inte.
En förälder har därutöver rätt till hel ledighet medan han eller hon får hel
föräldrapenning.
För en arbetstagare som har adopterat ett barn eller tagit emot ett barn i
avsikt att adoptera det skall tiden 18 månader i stället räknas från den tid-
punkt då arbetstagaren fått barnet i sin vård. Är det fråga om adoption av
arbetstagarens makes barn eller av ett eget barn, har arbetstagaren inte rätt
till ledighet utöver vad som skulle ha gällt om adoptionen inte hade ägt rum.
Rätten till ledighet för adoptivföräldrar upphör när barnet fyllt åtta år eller
vid den senare tidpunkt då barnet har avslutat det första skolåret.
Kvalifikationstid i anställningen krävs enligt 9 §.

Delledighet med föräldrapenning

6 § Under den tid då en förälder får halv eller fjärdedels föräldrapenning
enligt 4 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring har han eller hon rätt till
förkortning av normal arbetstid med hälften respektive en fjärdedel.
Kvalifikationstid i anställningen krävs enligt 9 §.

Delledighet utan föräldrapenning

7 § En förälder har rätt till förkortning av normal arbetstid med en fjärdedel
för vård av ett barn som inte har fyllt åtta år eller som är äldre än så men
ännu inte har avslutat sitt första skolår.
Kvalifikationstid i anställningen krävs enligt 9 §.

Ledighet med tillfällig föräldrapenning m.m.

8 § Under den tid då en förälder får tillfällig föräldrapenning enligt 4 kap.
10, 10 a eller 11 §§ lagen (1962:381) om allmän försäkring har han eller hon
rätt till ledighet.
En förälder som behöver vårda sitt barn när den ordinarie vårdaren blivit sjuk
eller smittad har rätt till ledighet även om föräldern inte har rätt till
tillfällig föräldrapenning på grund av att barnet är yngre än 240 dagar.
Kvalifikationstid i anställningen krävs inte.

Kvalifikationstid

9 § Som villkor för rätt till ledighet enligt 5 - 7 §§ gäller att arbetstagaren
vid ledighetens början varit anställd hos arbetsgivaren antingen under de
senaste sex månaderna eller sammanlagt minst tolv månader under de senaste två
åren.
I anställningstiden medräknas den tid som arbetstagaren har varit anställd hos
något annat företag inom samma koncern som arbetsgivaren tillhör. Om ett företag
har övergått till en ny arbetsgivare, medräknas i anställningstiden den tid som
arbetstagaren har varit anställd hos den tidigare arbetsgivaren eller hos ett
företag inom samma koncern som den arbetsgivaren tillhörde.

Ledighetens förläggning

Antalet ledighetsperioder

10 § Ledigheten får delas upp på högst tre perioder för varje kalenderår. Om en
ledighetsperiod löper över ett årsskifte, skall den anses höra till det kalen-
derår då ledigheten påbörjades.
Trots begränsningen i första stycket får en ledighet delas upp när det gäller
antingen ledighet för föräldrautbildning m.m. enligt 4 kap. 4 § andra stycket
lagen (1962:381) om allmän försäkring eller ledighet med tillfällig föräldra-
penning.

Hur ledigheten får tas ut vid hel ledighet

11 § Arbetstagaren skall få ta ut hel ledighet den eller de dagar som han eller
hon begär.

Hur ledigheten får tas ut vid förkortad arbetstid

12 § Vid förkortning med hälften eller med en fjärdedel av normal arbetstid
skall ledigheten spridas över arbetsveckans samtliga dagar, om inte särskilda
skäl ger anledning till att den förläggs på annat sätt.

Anmälan och beslut om ledighet

13 § En arbetstagare som vill utnyttja sin rätt till ledighet enligt 3 § 1 - 4
skall anmäla detta till arbetsgivaren minst två månader före ledighetens början
eller, om det inte kan ske, så snart som möjligt. I samband med sin anmälan
skall arbetstagaren ange hur lång tid ledigheten är planerad att pågå.
En arbetstagare som vill utnyttja sin rätt till ledighet med tillfällig
föräldrapenning enligt 3 § 5 skall anmäla ledigheten till arbetsgivaren minst en
vecka före ledighetens början. Om ledigheten beror på sjukdom eller smitta,
gäller dock inte någon anmälningstid.

14 § Arbetstagaren skall samråda med arbetsgivaren om ledighetens förläggning
och om andra frågor som rör ledigheten. Om det kan ske utan olägenhet, skall
arbetstagaren försöka lägga ledigheten så att verksamheten hos arbetsgivaren kan
fortgå utan påtaglig störning.
Kan överenskommelse inte träffas om hur ledigheten skall tas ut vid förkortad
arbetstid, bestämmer arbetsgivaren i fråga om ledighetens närmare förläggning
och därmed sammanhängande frågor i den mån annat inte har avtalats.
Arbetsgivaren får dock inte utan arbetstagarens samtycke dela upp ledigheten
under arbetsdagen eller förlägga den till någon annan tid än arbetsdagens
början eller slut.
Har beslut i en sådan fråga som avses i andra stycket träffats på annat sätt än
genom överenskommelse med arbetstagaren, skall arbetsgivaren underrätta
arbetstagaren och berörd arbetstagarorganisation om beslutet. Detta skall om
möjligt göras senast två veckor före ledighetens början.

Återgång i arbete

15 § En arbetstagare får avbryta sin påbörjade ledighet och återuppta sitt
arbete i samma omfattning som före ledigheten.
Om arbetstagaren vill utnyttja sin rätt att återuppta sitt arbete, skall han
eller hon snarast möjligt underrätta arbetsgivaren om detta.
I det fall ledigheten varit avsedd att pågå en månad eller mer, får arbetsgiva-
ren skjuta på återgången högst en månad efter det att arbetsgivaren tagit emot
underrättelsen.

Anställningsskydd

16 § En arbetstagare får inte sägas upp eller avskedas enbart på grund av att
arbetstagaren begär eller tar i anspråk sin rätt till ledighet enligt denna lag.
Sker det ändå, skall uppsägningen eller avskedandet ogiltigförklaras, om
arbetstagaren begär det.

17 § En arbetstagare som begär eller tar i anspråk sin rätt till ledighet
enligt denna lag är inte skyldig att bara av detta skäl godta
1. några andra minskade anställningsförmåner eller försämrade arbetsvillkor än
sådana som är en nödvändig följd av ledigheten, eller
2. någon annan omplacering än en sådan som kan ske inom ramen för an-
ställningsavtalet och som är en nödvändig följd av ledigheten.

Särskilda bestämmelser om arbetstagare som väntar barn, nyligen fött barn eller
ammar

18 § En kvinnlig arbetstagare som väntar barn, nyligen fött barn eller ammar har
rätt att bli omplacerad till ett annat arbete med bibehållna anställningsför-
måner under förutsättning att hon har förbjudits att fortsätta sitt vanliga
arbete enligt föreskrift som har meddelats med stöd av bestämmelserna i 4 kap. 6
§ arbetsmiljölagen (1977:1160).

19 § En kvinnlig arbetstagare som väntar barn, nyligen fött barn eller ammar och
som på grund av detta inte kan utföra fysiskt påfrestande eller andra för hennes
hälsa och säkerhet riskfyllda arbetsuppgifter, har rätt att bli omplacerad till
ett annat arbete med bibehållna anställningsförmåner.
Denna rätt till omplacering gäller så länge det krävs för att skydda kvinnans
hälsa och säkerhet under havandeskapet och amningen samt för övriga fall längst
till och med tre månader efter barnets födelse.

20 § Rätt till omplacering enligt 18 och 19 §§ gäller endast om det skäligen kan
krävas att arbetsgivaren ordnar kvinnan annat arbete hos sig.
Är omplacering inte möjlig, har kvinnan enligt vad som föreskrivs i 18 och 19
§§ rätt till ledighet så länge det krävs för att skydda hennes hälsa och
säkerhet, dock utan bibehållna anställningsförmåner under den tid som ledigheten
avser.
Om det uppkommer möjlighet till en omplacering, som bedöms kunna avse minst en
månad, skall arbetsgivaren erbjuda kvinnan arbetet.

21 § Den som vill utnyttja sin rätt till omplacering enligt 18 eller 19 §§ skall
anmäla detta till arbetsgivaren. Beror omplaceringsbehovet på att kvinnan på
grund av sitt havandeskap inte kan utföra sina arbetsuppgifter, skall anmälan
göras minst en månad i förväg. I övriga fall skall anmälan göras så snart det
kan ske. Sedan anmälan har gjorts skall arbetsgivaren snarast möjligt lämna
besked om möjligheten till omplacering. Kan omplacering inte ske, skall
arbetsgivaren fortlöpande pröva möjligheten till omplacering.

Skadestånd

22 § En arbetsgivare som bryter mot denna lag skall betala arbetstagaren
ekonomiskt skadestånd för den förlust som uppkommer och allmänt skadestånd för
den kränkning som lagbrottet innebär. På motsvarande sätt skall en arbetsgivare
ha rätt att få skadestånd om arbetstagaren vilseleder honom i fråga om sin för-
äldraledighet.
Det allmänna skadeståndet skall bestämmas till ett skäligt belopp efter en
helhetsbedömning av samtliga omständigheter. Därvid skall inte bara intresset
att avhålla från lagbrott beaktas utan även den skadeståndsansvariges större
eller mindre skuld till lagbrottet och i vad mån den skadeståndsberättigade har
föranlett eller medverkat till detta. Allmänt skadestånd skall inte dömas ut, om
lagbrottet framstår som ursäktligt.
Om det är skäligt, kan såväl ekonomiskt som allmänt skadestånd sättas ned eller
helt falla bort.

23 § Den som vill kräva skadestånd enligt 22 § skall väcka talan vid domstol
inom tre månader från det att skadan inträffade.
Om talan inte väcks i rätt tid, har parten förlorat sin rätt till talan.

Rättegång

24 § Mål om tillämpningen av denna lag handläggs enligt lagen (1974:371) om
rättegången i arbetstvister.

____________________

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995, då lagen (1978:410) om rätt
till ledighet för vård av barn, m.m. upphör att gälla.
2. Bestämmelserna i 22 - 23 §§ om skadestånd och preskription skall tillämpas
om den omständighet som yrkandet hänför sig till har inträffat efter
ikraftträdandet av den nya lagen. I annat fall tillämpas äldre bestämmelser.

3 Förslag till lag om ändring i semesterlagen
(1977:480)

Härigenom föreskrivs att 17 § semesterlagen (1977:480) skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

17 §

Frånvaro från arbetet är semesterlönegrundande, när fråga är om

1. ledighet på grund av 1. ledighet på grund av
sjukdom, i den mån sjukdom, i den mån
frånvaron under intjänan- frånvaron under intjänan-
deåret icke överstiger deåret icke överstiger 180
180 dagar eller om dagar,
frånvaron beror på arbe-
tsskada,

2. ledighet enligt 2. ledighet enligt
lagen (1978:410) om rätt föräldraledighetslagen
till ledighet för vård av (1994:000) dels under
barn, m. m. dels under tid för vilken havan-
tid för vilken deskapspenning utges
havandeskapspenning enligt 3 kap. 9 § lagen
utges enligt 3 kap. 9 § (1962:381) om allmän
lagen (1962:381) om försäkring, dels under tid
allmän försäkring, dels för vilken föräldrapenning
under tid för vilken utges i anledning av
föräldrapenning utges i barns födelse eller
anledning av barns adoption enligt 4 kap. 3
födelse eller adoption och 5 §§ samma lag, i den
enligt 4 kap. 3 och 5 §§ mån frånvaron för varje
samma lag, i den mån barn, eller vid fler-
frånvaron för varje barn, barnsbörd sammanlagt,
eller vid flerbarnsbörd icke överstiger 120 dagar
sammanlagt, icke över- eller för ensamstående
stiger 120 dagar eller förälder, 180 dagar, dels
för ensamstående förälder, under tid för vilken
180 dagar, dels under tillfällig föräldrapenning
tid för vilken tillfällig utges enligt 4 kap. 10
föräldrapenning utges och 11 §§ samma lag,
enligt 4 kap. 10 och 11 §§
samma lag,

3. ledighet på grund av risk för överförande av smitta, om arbetstagaren är
berättigad till ersättning enligt lagen (1989:225) om ersättning till smittbära-
re, i den mån frånvaron under intjänandeåret icke överstiger 180 dagar,

4. ledighet för
utbildning, som ej
enligt annan lag medför
rätt till semesterlön, om
arbetstagaren erhåller
korttidsstudiestöd,
vuxenstudiebidrag eller
utbildningsarvode
enligt studiestödslagen
(1973:349) eller om
utbildningen till
väsentlig del avser
fackliga eller med
facklig verksamhet sam-
manhängande frågor, i den
mån frånvaron under
intjänandeåret icke
överstiger 180 dagar,

5. ledighet på grund av 4. ledighet på grund av
sådan i 27 § värn- sådan i 27 § värn-
pliktslagen (1941:967) pliktslagen (1941:967)
eller med stöd därav eller med stöd därav
föreskriven tjänstgöring föreskriven tjänstgöring om
om högst 60 dagar, som högst 60 dagar, som ej är
ej är beredskapsövning beredskapsövning och ej
och ej heller direkt heller direkt ansluter
ansluter sig till sig till grundut-
grundutbildning, eller bildning, eller ledighet
ledighet på grund av på grund av motsvarande
motsvarande vapenfri vapenfri tjänst, i den mån
tjänst, i den mån frånvaron under intjänan-
frånvaron under intjänan- deåret icke överstiger 60
deåret icke överstiger 60 dagar,
dagar,

6. ledighet på grund av 5. ledighet på grund av
att arbetstagaren efter att arbetstagaren efter
det kalenderår då han det kalenderår då han
fyllt tjugotvå år fullgör fyllt tjugotvå år fullgör
tjänstgöring i civilför- tjänstgöring i civilför-
svaret på annan tid än då svaret på annan tid än då
civilförsvarsberedskap civilförsvarsberedskap
råder eller råder eller
beredskapsövning får beredskapsövning får
anordnas vid anordnas vid
försvarsmakten, i den mån försvarsmakten, i den mån
frånvaron under frånvaron under
intjänandeåret icke intjänandeåret icke
överstiger 60 dagar, överstiger 60 dagar,
eller
7. ledighet enligt
lagen (1986:163) om rätt
till ledighet för
svenskundervisning för
invandrare, eller

8. ledighet enligt 6. ledighet enligt lagen
lagen (1988:1465) om (1988:1465) om ersättning
ersättning och ledighet och ledighet för
för närståendevård, i den närståendevård, i den mån
mån frånvaron under in- frånvaron under in-
tjänandeåret inte över- tjänandeåret inte över-
stiger 45 dagar. stiger 45 dagar.

Vid tillämpning av första Har arbetstagare av
stycket 1 skall frånvaro anledning som anges i
under de första 90 första stycket 1 varit
dagarna av från- frånvarande från arbetet
varoperiod ej i något utan längre avbrott i
fall anses bero på frånvaron än fjorton dagar
arbetsskada. Har i en följd under två hela
arbetstagare av anled- intjänandeår, grundar
ning som anges i första därefter infallande dag
stycket 1 varit av frånvaroperioden icke
oavbrutet frånvarande rätt till semesterlön.
från arbetet under två
hela intjänandeår,
grundar därefter
infallande dag av från-
varoperioden icke rätt
till semesterlön.

I frånvaroperiod som avses i första stycket inräknas även dagar under perioden
då arbetstagaren icke skulle ha utfört arbete.

_____________________

Denna lag träder i kraft den 1 april 1995. Är en arbetstagare frånvarande på
grund av en arbetsskada vid ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.

4 Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) omallmän försäkring.

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 5 och 9 §§ lagen om allmän försäkring (1962:381)
skall ha följande lydelse.

5 § Den allmänna försäkringskassan skall i samband med inskrivning av en
försäkrad besluta om den försäkrades tillhörighet till sjukpenningförsäkringen.
I fråga om en försäkrad som avses i 1 § första stycket skall kassan samtidigt
fastställa den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst och, om inkomsten helt
eller delvis är att hänföra till anställning, dennes årsarbetstid. Sådan
fastställelse skall också ske för försäkrad som avses i 1 § andra stycket så
snart anmälan om hans inkomstförhållanden gjorts hos kassan. Av beslutet skall
framgå i vad mån den sjukpenninggrundande inkomsten är att hänföra till
anställning eller till annat förvärvsarbete. Sjukpenningförsäkringen skall
omprövas
a) när kassan fått kännedom om att den försäkrades inkomstförhållanden,
arbetstid eller andra omständigheter har undergått ändring av betydelse för
rätten till sjukpenning eller för sjukpenningens storlek,
b) när förtidspension eller särskild efterlevandepension enligt denna lag
beviljas den försäkrade eller redan utgående sådan pension ändras med hänsyn
till ändring i den försäkrades arbetsförmåga eller, vid särskild efter-
levandepension, förmåga eller möjlighet att bereda sig inkomst genom arbete,
c) när delpension enligt särskild lag beviljas den försäkrade eller redan ut-
gående sådan pension ändras med hänsyn till ändring i den försäkrades arbets-
eller inkomstförhållanden, samt
d) när tjänstepension beviljas den försäkrade.

Ändring som avses i första stycket a) skall ske från och med den dag då
försäkringskassan fått kännedom om de ändrade omständigheterna. Ändring skall i
fall som avses i 8 § fjärde stycket andra meningen och 12 a § gälla från och med
den första dagen med sjukpenning. Ändring skall i annat fall än som avses i
första stycket a) ske så snart anledning till ändringen uppkommit.
Den fastställda sjukpenninggrundande inkomsten får ej i annat fall än som avses
i första stycket b), c) eller d) sänkas under tid då den försäkrade

1. bedriver studier, för vilka han uppbär studiehjälp, studiemedel eller sär-
skilt vuxenstudiestöd enligt studiestödslagen (1973:349), studiestöd enligt
lagen (1983:1030) om särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa eller bidrag enligt
förordningen (1976:536) om utbildningsbidrag för doktorander,
2. genomgår kommunal vuxenutbildning (komvux), vuxenutbildning för psykiskt ut-
vecklingsstörda (särvux) eller svenskundervisning för invandrare (sfi) och
uppbär timersättning för studierna,
3. är inskriven vid arbetsmarknadsinstitut eller genomgår arbetsmark-
nadsutbildning som beslutats av en arbetsmarknadsmyndighet,
4. är gravid och avbryter eller inskränker sitt förvärvsarbete tidigast sex
månader före barnets födelse eller den beräknade tidpunkten härför,

5. är helt eller delvis 5. är helt eller delvis
ledig från förvärvsarbete ledig från förvärvsarbete
för vård av barn, om den för vård av barn, om den
försäkrade är förälder till försäkrade är förälder till
barnet eller likställs barnet eller likställs
med förälder enligt 1 § med förälder enligt 1 §
lagen (1978:410) om rätt föräldraledighetslagen
till ledighet för vård av (1994:000) och barnet
barn, m.m. och barnet inte har fyllt ett år.
inte har fyllt ett år. Motsvarande gäller vid
Motsvarande gäller vid adoption av barn som ej
adoption av barn som ej fyllt tio år eller vid
fyllt tio år eller vid mottagande av sådant barn
mottagande av sådant i avsikt att adoptera
barn i avsikt att det, om mindre än ett år
adoptera det, om mindre har förflutit sedan den
än ett år har förflutit försäkrade fick barnet i
sedan den försäkrade fick sin vård,
barnet i sin vård,

6. fullgör värnpliktstjänstgöring eller vapenfri tjänst eller genomgår militär
grundutbildning för kvinnor.

För en försäkrad som avses i tredje stycket 1 eller 3 skall försäkringskassan,
vid sjukdom under utbildningstiden, beräkna sjukpenningen på en sjukpen-
ninggrundande inkomst som har fastställts på grundval av enbart den inkomst av
eget arbete som den försäkrade kan antas få under denna tid. Om därvid den
sjukpenninggrundande inkomsten helt eller delvis är att hänföra till
anställning, skall årsarbetstiden beräknas på grundval av enbart det antal
arbetstimmar som den försäkrade kan antas ha i ifrågavarande förvärvsarbete
under utbildningstiden.
För en försäkrad som får sådan behandling eller rehabilitering som avses i 7 b
§ eller 22 kap. 7 § och som under denna tid får livränta enligt lagen (1976:380)
om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande ersättning enligt en annan
författning skall försäkringskassan, vid sjukdom under den tid då livränta
betalas ut, beräkna sjukpenningen på en sjukpenninggrundande inkomst som har
fastställts på grundval av enbart den inkomst av eget arbete som den försäkrade
kan antas få under denna tid.
För en försäkrad som avses i 10 c § första stycket 1 eller 2 skall dock under
studieuppehåll mellan vår- och hösttermin, då den försäkrade inte uppbär
studiesocial förmån som anges i tredje stycket 1, sjukpenningen beräknas på den
sjukpenninggrundande inkomst som följer av första - tredje styckena, om
sjukpenningen blir högre än sjukpenning beräknad på den sjukpenninggrundande
inkomsten enligt fjärde stycket.
Fjärde stycket tillämpas även för försäkrad som avses i tredje stycket 6 när
den försäkrade genomgår grundutbildning eller därtill omedelbart anslutande
repetitionsutbildning.

9 §
En försäkrad kvinna har En försäkrad kvinna har
rätt till havan- rätt till havan-
deskapspenning, om deskapspenning, om
havandeskap har satt havandeskap har satt ned
ned hennes förmåga att hennes förmåga att utföra
utföra uppgifterna i uppgifterna i sitt för-
sitt förvärvsarbete med värvsarbete med minst en
minst en fjärdedel och fjärdedel och hon inte
hon inte kan omplaceras kan omplaceras till
till annat mindre annat mindre ansträngande
ansträngande arbete arbete enligt bestäm-
enligt bestämmelserna i melserna i 19 § för-
12 § lagen (1978:410) om äldraledighetslagen
rätt till ledighet för (1994:000).
vård av barn, m. m.

En kvinna har även rätt En kvinna har även rätt
till havandeskap- till havandeskapspenning
spenning om hon inte får om hon inte får sysselsät-
sysselsättas i sitt för- tas i sitt förvärvsarbete
värvsarbete på grund av på grund av en föreskrift
en föreskrift om förbud om förbud mot arbete
mot arbete under under havandeskap, som
havandeskap, som har har meddelats med stöd
meddelats med stöd av av 4 kap. 6 §
4 kap. 6 § arbetsmiljölagen
arbetsmiljölagen (1977:1160), och hon
(1977:1160), och hon inte kan omplaceras till
inte kan omplaceras annat arbete enligt be-
till annat arbete stämmelserna i 18 §
enligt bestämmelserna i föräldraledighetslagen.
12 § lagen om rätt till
ledighet för vård av
barn, m. m.

Havandeskapspenning utges i fall som avses i första stycket för varje dag som
nedsättningen består, dock tidigast från och med den sextionde dagen före den
beräknade tidpunkten för barnets födelse, och i fall som avses i andra stycket
för varje dag som förbudet gäller. Havandeskapspenning utges längst till och med
den elfte dagen före den beräknade tidpunkten för barnets födelse.
Havandeskapspenning utges med belopp som motsvarar kvinnans sjukpenning enligt
4 §.

____________________

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.

6 Förslag till lag om ändring i arbetsrättslig beredskapslag (1987:1262)

Härigenom föreskrivs att 5 och 6 §§ arbetsrättslig beredskapslag (1987:1262) och
p. 5 i bilagan till lagen skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 §

Lagen (1976:580) om Lagen (1976:580) om
medbestämmande i medbestämmande i
arbetslivet, lagen arbetslivet, lagen
(1974:358) om facklig (1974:358) om facklig
förtroendemans ställning förtroendemans ställning på
på arbetsplatsen, lagen arbetsplatsen, lagen
(1982:80) om (1982:80) om
anställningsskydd, anställningsskydd,
semesterlagen semesterlagen (1977:480)
(1977:480) och lagen (1994:000), tillämpas med
(1978:410) om rätt till de ändringar och tillägg
ledighet för vård av som anges i en till
barn, m. m., tillämpas denna lag fogad
med de ändringar och förteckning (bilaga).
tillägg som anges i en
till denna lag fogad
förteckning (bilaga).

6 §

När denna lag skall När denna lag skall
tillämpas, gäller inte tillämpas, gäller inte
lagen (1974:981) om ar- studieledighetslagen
betstagares rätt till (1994:000).
ledighet för utbildning,
lagen (1979:1184) om
rätt till ledighet för
vissa föreningsuppdrag i
skolan och lagen
(1986:163) om rätt till
ledighet för svensk-
undervisning för invand-
rare.

Bilaga

5. Lagen (1978:410) om 5. Föräldraledighetslagen
rätt till ledighet för (1994:000)
vård av barn, m. m.
I fråga om
I fråga om lagen föräldraledighetslagen
(1978:410) om rätt till (1994:000) skall 1 § ha
ledighet för vård av följande lydelse.
barn, m. m. skall 1 § ha
följande lydelse.

1 § Arbetstagare har som förälder rätt till ledighet från sin anställning enligt
bestämmelserna i denna lag. Sådan rätt har även arbetstagare som
a. utan att vara förälder är rättslig vårdnadshavare och har vård om ett barn,
b. har tagit emot ett barn för stadigvarande vård och fostran i sitt hem,
c. stadigvarande sammanbor med förälder och som är eller har varit gift med
eller har eller haft barn med föräldern. Regeringen får genom föreskrifter
inskränka rätten till ledighet enligt denna lag, om det krävs för att tillgodose
totalförsvarets behov.

__________________

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.

Lagrådsremissens lagförslag

2 Lagtext

2.1 Förslag till föräldraledighetslag

Härigenom föreskrivs följande[1].

Vilka arbetstagare omfattas av lagen?

1 § En arbetstagare har som förälder rätt att vara ledig från sin anställning
enligt bestämmelserna i denna lag.
Samma rätt har också en arbetstagare som
1. utan att vara förälder är rättslig vårdnadshavare och har vård om ett barn,
2. har tagit emot ett barn för stadigvarande vård och fostran i sitt hem,
3. stadigvarande sammanbor med en förälder under förutsättning att arbets-
tagaren är eller har varit gift med eller har eller har haft barn med denna
förälder.

Överenskommelse mellan arbetsgivare och arbetstagare

2 § Ett avtal som innebär att arbetstagares rättigheter enligt denna lag in-
skränks är ogiltigt i den delen.
Genom ett kollektivavtal som på arbetstagarsidan har slutits eller godkänts av
en sådan central arbetstagarorganisation som avses i lagen (1976:580) om
medbestämmande i arbetslivet får det dock göras avvikelser från eller kom-
pletteringar till lagen i fråga om
-anmälan om ledighet (13 §),
-tiden för arbetstagarens underrättelse om återgång till arbete (15 § andra
stycket),
-den tid arbetsgivaren har rätt att skjuta upp arbetstagarens återgång till
arbete (15 § tredje stycket).
Genom ett kollektivavtal som kommit till på det sätt som anges i andra stycket
får även bestämmas den närmare tillämpningen i fråga om
-ledighetens förläggning (11 och 12 §§),
-skyddet för anställningsförmånerna (17 §).
Arbetsgivare som är bundna av ett kollektivavtal enligt andra eller tredje
stycket, får tillämpa avtalet även på arbetstagare som inte tillhör den
avtalsslutande arbetstagarorganisationen, om arbetstagarna sysselsätts i arbete
som avses med avtalet och inte omfattas av något annat tillämpligt
kollektivavtal.

Rätten till ledighet

Översikt över de olika formerna av föräldraledighet för arbetstagare

3 § Det finns följande fem former av föräldraledighet för vård av barn m.m.:
1. Hel ledighet för en kvinnlig arbetstagare i samband med hennes barns födelse
(mammaledighet, 4 §).
2. Hel ledighet för en förälder tills barnet blivit 18 månader eller, under
förutsättning att föräldern då har hel föräldrapenning, för tid därefter (hel
ledighet med eller utan föräldrapenning, 5 §).
3. Ledighet för en förälder i form av förkortning av normal arbetstid med hälf-
ten eller en fjärdedel medan föräldern har halv respektive fjärdedels
föräldrapenning (delledighet med föräldrapenning, 6 §).
4. Ledighet för en förälder i form av förkortning av normal arbetstid med en
fjärdedel tills, i huvudfallet, barnet fyllt åtta år (delledighet utan föräldra-
penning, 7 §).
5. Ledighet för en arbetstagares tillfälliga vård av barn (ledighet med till-
fällig föräldrapenning m.m., 8 §).
För mammaledighet och ledighet med tillfällig föräldrapenning m.m. fordras inte
att arbetstagaren skall ha varit anställd hos arbetsgivaren en viss tid
(kvalifikationstid). För övriga former av föräldraledighet krävs kvalifikation-
stid enligt 9 §.

Mammaledighet

4 § En kvinnlig arbetstagare har rätt till hel ledighet i samband med sitt barns
födelse under en sammanhängande tid av minst sju veckor före den beräknade
tidpunkten för förlossningen och sju veckor efter förlossningen.
Hon har också rätt att vara ledig för att amma barnet.
Dessa två slag av mammaledighet behöver inte vara förenade med att
föräldrapenning betalas ut. Kvalifikationstid i anställningen krävs inte. Vid
ledighet för att amma barnet gäller inte heller bestämmelserna i 10 - 15 §§.
Särskilda bestämmelser om ledighet och omplacering för kvinnliga arbetstagare
som väntar barn, nyligen fött barn eller som ammar finns i 18 - 21 §§.
Bestämmelser om havandeskapspenning finns i 3 kap. 9 § och 9 a § lagen
(1962:381) om allmän försäkring.

Hel ledighet med eller utan föräldrapenning

5 § En förälder har rätt till hel ledighet för vård av barn till dess barnet är
18 månader oavsett om föräldern får föräldrapenning eller inte.
En förälder har därutöver rätt till hel ledighet medan föräldern får hel
föräldrapenning.
För en arbetstagare som har adopterat ett barn eller tagit emot ett barn i
avsikt att adoptera det skall tiden 18 månader i stället räknas från den tid-
punkt då arbetstagaren fått barnet i sin vård. Är det fråga om adoption av
arbetstagarens makes barn eller av ett eget barn, har arbetstagaren inte rätt
till ledighet utöver vad som skulle ha gällt om adoptionen inte hade ägt rum.
Rätten till ledighet för adoptivföräldrar upphör när barnet fyllt åtta år eller
vid den senare tidpunkt då barnet har avslutat det första skolåret.
Kvalifikationstid i anställningen krävs enligt 9 §.

Delledighet med föräldrapenning

6 § Under den tid då en förälder får halv eller fjärdedels föräldrapenning
enligt 4 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring har föräldern rätt till
förkortning av normal arbetstid med hälften respektive en fjärdedel.
Kvalifikationstid i anställningen krävs enligt 9 §.

Delledighet utan föräldrapenning

7 § En förälder har rätt till förkortning av normal arbetstid med en fjärdedel
för vård av ett barn som inte har fyllt åtta år eller som är äldre än så men
ännu inte har avslutat sitt första skolår.
Kvalifikationstid i anställningen krävs enligt 9 §.

Ledighet med tillfällig föräldrapenning m.m.

8 § Under den tid då en arbetstagare får tillfällig föräldrapenning enligt 4
kap. 10, 10 a, 11 eller 11 a § lagen (1962:381) om allmän försäkring har
arbetstagaren rätt till ledighet.
En förälder som behöver vårda sitt barn när den ordinarie vårdaren blivit sjuk
eller smittad har rätt till ledighet även om föräldern inte har rätt till
tillfällig föräldrapenning på grund av att barnet är yngre än 240 dagar.
Kvalifikationstid i anställningen krävs inte.

Kvalifikationstid

9 § Som villkor för rätt till ledighet enligt 5 - 7 §§ gäller att arbetstagaren
vid ledighetens början varit anställd hos arbetsgivaren antingen under de
senaste sex månaderna eller sammanlagt minst tolv månader under de senaste två
åren.
Vid beräkningen av anställningstid tillämpas 3 § första stycket lagen (1982:80)
om anställningsskydd.

Ledighetens förläggning

Antalet ledighetsperioder

10 § Ledigheten får delas upp på högst tre perioder för varje kalenderår. Om en
ledighetsperiod löper över ett årsskifte, skall den anses höra till det kalen-
derår då ledigheten påbörjades.
Trots denna begränsning får en ledighet delas upp när det gäller antingen
ledighet för föräldrautbildning m.m. enligt 4 kap. 4 § andra stycket lagen
(1962:381) om allmän försäkring eller ledighet enligt 8 §.

Hur ledigheten får tas ut vid hel ledighet

11 § Arbetstagaren skall få ta ut hel ledighet den eller de dagar som
arbetstagaren begär.

Hur ledigheten får tas ut vid förkortad arbetstid

12 § Vid förkortning med hälften eller med en fjärdedel av normal arbetstid
skall ledigheten spridas över arbetsveckans samtliga dagar, om inte särskilda
skäl ger anledning till att den förläggs på annat sätt.

Anmälan och beslut om ledighet

13 § En arbetstagare som vill utnyttja sin rätt till ledighet enligt 3 § 1 - 4
skall anmäla detta till arbetsgivaren minst två månader före ledighetens början
eller, om det inte kan ske, så snart som möjligt. I samband med sin anmälan
skall arbetstagaren ange hur lång tid ledigheten är planerad att pågå.
En arbetstagare som vill utnyttja sin rätt till ledighet med tillfällig
föräldrapenning enligt 3 § 5 skall anmäla ledigheten till arbetsgivaren minst en
vecka före ledighetens början. Om ledigheten beror på sjukdom eller smitta,
gäller dock inte någon anmälningstid.

14 § Arbetstagaren skall samråda med arbetsgivaren om ledighetens förläggning
och om andra frågor som rör ledigheten. Om det kan göras utan olägenhet, skall
arbetstagaren försöka lägga ledigheten så att verksamheten hos arbetsgivaren kan
fortgå utan påtaglig störning.
Kan överenskommelse inte träffas om hur ledigheten skall tas ut vid förkortad
arbetstid, bestämmer arbetsgivaren i fråga om ledighetens närmare förläggning
och därmed sammanhängande frågor, om annat inte har avtalats. Arbetsgivaren får
dock inte utan arbetstagarens samtycke dela upp ledigheten under arbetsdagen
eller förlägga den till någon annan tid än arbetsdagens början eller slut.
Har beslut i en sådan fråga som avses i andra stycket träffats på annat sätt än
genom överenskommelse med arbetstagaren, skall arbetsgivaren underrätta
arbetstagaren och berörd arbetstagarorganisation om beslutet. Detta skall om
möjligt göras senast två veckor före ledighetens början.

Återgång i arbete

15 § En arbetstagare får avbryta sin påbörjade ledighet och återuppta sitt
arbete i samma omfattning som före ledigheten.
Om arbetstagaren vill utnyttja sin rätt att återuppta sitt arbete, skall
arbetstagaren snarast möjligt underrätta arbetsgivaren om detta.
I det fall ledigheten varit avsedd att pågå en månad eller mer, får arbetsgiva-
ren skjuta på återgången högst en månad efter det att arbetsgivaren tagit emot
underrättelsen.

Anställningsskydd

16 § En arbetstagare får inte sägas upp eller avskedas enbart på grund av att
arbetstagaren begär eller tar i anspråk sin rätt till ledighet enligt denna lag.
Sker det ändå, skall uppsägningen eller avskedandet ogiltigförklaras, om
arbetstagaren begär det.

17 § En arbetstagare som begär eller tar i anspråk sin rätt till ledighet
enligt denna lag är inte skyldig att bara av detta skäl godta
1. några andra minskade anställningsförmåner eller försämrade arbetsvillkor än
sådana som är en nödvändig följd av ledigheten, eller
2. någon annan omplacering än en sådan som kan ske inom ramen för an-
ställningsavtalet och som är en nödvändig följd av ledigheten.

Särskilda bestämmelser om arbetstagare som väntar barn, nyligen fött barn eller
ammar

18 § En kvinnlig arbetstagare som väntar barn, nyligen fött barn eller ammar har
rätt att bli omplacerad till ett annat arbete med bibehållna anställningsför-
måner under förutsättning att hon har förbjudits att fortsätta sitt vanliga
arbete enligt föreskrift som har meddelats med stöd av bestämmelserna i 4 kap. 6
§ arbetsmiljölagen (1977:1160).

19 § En kvinnlig arbetstagare som väntar barn, nyligen fött barn eller ammar och
som på grund av detta inte kan utföra fysiskt påfrestande eller andra för hennes
hälsa och säkerhet riskfyllda arbetsuppgifter, har rätt att bli omplacerad till
ett annat arbete med bibehållna anställningsförmåner.
Denna rätt till omplacering gäller så länge det krävs för att skydda kvinnans
hälsa och säkerhet under havandeskapet och amningen samt för övriga fall längst
till och med tre månader efter barnets födelse.

20 § Rätt till omplacering enligt 18 och 19 §§ gäller endast om det skäligen kan
krävas att arbetsgivaren ordnar kvinnan annat arbete hos sig.
Är omplacering inte möjlig, har kvinnan enligt vad som föreskrivs i 18 och
19 §§ rätt till ledighet så länge det krävs för att skydda hennes hälsa och
säkerhet, dock utan bibehållna anställningsförmåner under den tid som ledigheten
avser.
Om det uppkommer möjlighet till en omplacering som bedöms kunna avse minst en
månad skall arbetsgivaren erbjuda kvinnan arbetet.

21 § Den som vill utnyttja sin rätt till omplacering enligt 18 eller 19 § skall
anmäla detta till arbetsgivaren. Beror omplaceringsbehovet på att kvinnan på
grund av sitt havandeskap inte kan utföra fysiskt påfrestande arbetsuppgifter,
skall anmälan göras minst en månad i förväg. I övriga fall skall anmälan göras
så snart det kan ske. Sedan anmälan har gjorts skall arbetsgivaren snarast
möjligt lämna besked om möjligheten till omplacering. Kan omplacering inte ske,
skall arbetsgivaren fortlöpande pröva möjligheten till omplacering.

Skadestånd

22 § En arbetsgivare som bryter mot denna lag skall betala skadestånd för den
förlust som uppkommer och för den kränkning som har inträffat.
Om det är skäligt, kan skadeståndet sättas ned eller helt falla bort.

Rättegång

23 § Mål om tillämpningen av denna lag handläggs enligt lagen (1974:371) om
rättegången i arbetstvister.
Förs talan med anledning av uppsägning eller avskedande, skall 34 och 35 §§,
37 §, 38 § andra stycket andra meningen, 39 - 42 §§ samt 43 § första stycket
andra meningen och andra stycket lagen (1982:80) om anställningsskydd gälla i
tillämpliga delar. I fråga om annan talan tillämpas 64 - 66 och 68 §§ lagen
(1976:580) om medbestämmande i arbetslivet på motsvarande sätt.

____________________
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995, då lagen (1978:410) om rätt till
ledighet för vård av barn, m.m. upphör att gälla.

6.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:2079) om ändring i semesterlagen
(1977:480);

Härigenom föreskrivs att 17 § semesterlagen (1977:480) i paragrafens lydelse
enligt lagen (1994:2079) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

17 §[1]

Frånvaro från arbetet är semesterlönegrundande, när fråga är om

1. ledighet på grund av sjukdom, i den mån frånvaron under intjänandeåret icke
överstiger 180 dagar eller om frånvaron beror på arbetsskada,

2. ledighet enligt 2. ledighet enligt
lagen (1978:410) om rätt föräldraledighetslagen
till ledighet för vård av (1995:000) dels under
barn, m.m. dels under tid för vilken havan-
tid för vilken deskapspenning utges
havandeskapspenning enligt 3 kap. 9 § lagen
utges enligt 3 kap. 9 § (1962:381) om allmän
lagen (1962:381) om försäkring, dels under tid
allmän försäkring, dels för vilken föräldrapenning
under tid för vilken utges i anledning av
föräldrapenning utges i barns födelse eller
anledning av barns adoption enligt 4 kap. 3
födelse eller adoption och 5 §§ samma lag, i den
enligt 4 kap. 3 och 5 §§ mån frånvaron för varje
samma lag, i den mån barn, eller vid fler-
frånvaron för varje barn, barnsbörd sammanlagt,
eller vid flerbarnsbörd inte överstiger 120 dagar
sammanlagt, icke eller för ensamstående
överstiger 120 dagar förälder, 180 dagar, dels
eller för ensamstående under tid för vilken
förälder, 180 dagar, dels tillfällig föräldrapenning
under tid för vilken utges enligt 4 kap. 10,
tillfällig föräldrapenning 10 a, 11 och 11 a §§ samma
utges enligt 4 kap. 10, lag,
10 a, 11 och 11 a §§
samma lag,

3. ledighet på grund av risk för överförande av smitta, om arbetstagaren är
berättigad till ersättning enligt lagen (1989:225) om ersättning till smittbära-
re, i den mån frånvaron under intjänandeåret icke överstiger 180 dagar,

4. ledighet för utbildning, som ej enligt annan lag medför rätt till semes-
terlön, om arbetstagaren erhåller korttidsstudiestöd, vuxenstudiebidrag eller
utbildningsarvode enligt studiestödslagen (1973:349) eller om utbildningen till
väsentlig del avser fackliga eller med facklig verksamhet sammanhängande frågor,
i den mån frånvaron under intjänandeåret icke överstiger 180 dagar,

5. ledighet på grund av grundutbildning om högst 60 dagar eller repeti-
tionsutbildning enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt, om frånvaron
under intjänandeåret inte överstiger 60 dagar,

6. ledighet enligt lagen (1986:163) om rätt till ledighet för svenskundervisning
för invandrare, eller

7. ledighet enligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närstående-
vård, i den mån frånvaron under intjänandeåret inte överstiger 45 dagar.

Vid tillämpning av första Har arbetstagare av
stycket 1 skall frånvaro anledning som anges i
under de första 90 första stycket 1 varit
dagarna av från- frånvarande från arbetet
varoperiod ej i något utan längre avbrott i
fall anses bero på frånvaron än fjorton dagar
arbetsskada. Har i en följd under två hela
arbetstagare av anled- intjänandeår, grundar
ning som anges i första därefter infallande dag
stycket 1 varit av frånvaroperioden inte
oavbrutet frånvarande rätt till semesterlön.
från arbetet under två
hela intjänandeår,
grundar därefter
infallande dag av från-
varoperioden icke rätt
till semesterlön.

I frånvaroperiod som avses i första stycket inräknas även dagar under perioden
då arbetstagaren icke skulle ha utfört arbete.

_____________________

6.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:2072) om ändring i lagen
(1962:381) om allmän försäkring;

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 5 § lagen (1962:381) om allmän försäkring[1] i
paragrafens lydelse enligt lagen (1994:2072) om ändring i nämnda lag skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.
5 §[2] Den allmänna försäkringskassan skall i samband med inskrivning av en
försäkrad besluta om den försäkrades tillhörighet till sjukpenningförsäkringen.
I fråga om en försäkrad som avses i 1 § första stycket skall kassan samtidigt
fastställa den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst. Sådan fastställelse
skall också ske för försäkrad som avses i 1 § andra stycket så snart anmälan om
hans inkomstförhållanden gjorts hos kassan. Av beslutet skall framgå i vad mån
den sjukpenninggrundande inkomsten är att hänföra till anställning eller till
annat förvärvsarbete. Sjukpenningförsäkringen skall omprövas
a) när kassan fått kännedom om att den försäkrades inkomstförhållanden eller
andra omständigheter har undergått ändring av betydelse för rätten till sjukpen-
ning eller för sjukpenningens storlek,
b) när förtidspension eller särskild efterlevandepension enligt denna lag
beviljas den försäkrade eller redan utgående sådan pension ändras med hänsyn
till ändring i den försäkrades arbetsförmåga eller, vid särskild efter-
levandepension, förmåga eller möjlighet att bereda sig inkomst genom arbete,
c) när delpension enligt särskild lag beviljas den försäkrade eller redan ut-
gående sådan pension ändras med hänsyn till ändring i den försäkrades arbets-
eller inkomstförhållanden, samt
d) när tjänstepension beviljas den försäkrade.
Ändring som avses i första stycket a skall gälla från och med den dag då
försäkringskassan fått kännedom om de ändrade omständigheterna. Om anmälan om
ändrade omständigheter görs i anslutning till en period med sjukpenning eller
annan ersättning som beräknas per dag och betalas ut av försäkringskassan, skall
ändringen i stället gälla från och med första dagen med ersättningen. Ändring
får dock inte gälla från och med en tidigare dag än den då de omständigheter som
föranlett ändringen inträffade. Ändring skall i annat fall än som avses i första
stycket a gälla från och med den dag då anledning till ändringen uppkommit.
Under tid som anges under 1 - 6 får, om inte första stycket b, c eller d är
tillämpligt, den fastställda sjukpenninggrundande inkomsten sänkas lägst till
vad den skulle ha varit närmast dessförinnan om försäkringskassan då känt till
samtliga förhållanden. Detta gäller tid då den försäkrade
1. bedriver studier, för vilka han uppbär studiehjälp, studiemedel eller sär-
skilt vuxenstudiestöd enligt studiestödslagen (1973:349), studiestöd enligt
lagen (1983:1030) om särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa eller bidrag enligt
förordningen (1976:536) om utbildningsbidrag för doktorander,
2. genomgår kommunal vuxenutbildning (komvux), vuxenutbildning för psykiskt ut-
vecklingsstörda (särvux) eller svenskundervisning för invandrare (sfi) och
uppbär timersättning för studierna,
3. är inskriven vid arbetsmarknadsinstitut eller genomgår arbetsmark-
nadsutbildning som beslutats av en arbetsmarknadsmyndighet,
4. är gravid och avbryter eller inskränker sitt förvärvsarbete tidigast sex
månader före barnets födelse eller den beräknade tidpunkten härför,

5. är helt eller delvis 5. är helt eller delvis
ledig från förvärvsarbeteledig från förvärvsarbete
för vård av barn, om den för vård av barn, om den
försäkrade är förälder tillförsäkrade är förälder till
barnet eller likställs barnet eller likställs
med förälder enligt 1 § med förälder enligt 1 §
lagen (1978:410) om rätt föräldraledighetslagen
till ledighet för vård av (1995:000) och barnet
barn, m.m. och barnet inte har fyllt ett år.
inte har fyllt ett år. Motsvarande gäller vid
Motsvarande gäller vid adoption av barn som ej
adoption av barn som ej fyllt tio år eller vid
fyllt tio år eller vid mottagande av sådant barn
mottagande av sådant i avsikt att adoptera
barn i avsikt att det, om mindre än ett år
adoptera det, om mindre har förflutit sedan den
än ett år har förflutit försäkrade fick barnet i
sedan den försäkrade fick sin vård,
barnet i sin vård.

6. fullgör tjänstgöring enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt.
För en försäkrad som avses i tredje stycket 1 eller 3 skall försäkringskassan,
vid sjukdom under utbildningstiden, beräkna sjukpenningen på en sjukpen-
ninggrundande inkomst som har fastställts på grundval av enbart den inkomst av
eget arbete som den försäkrade kan antas få under denna tid. Om därvid den
sjukpenninggrundande inkomsten helt eller delvis är att hänföra till
anställning, skall årsarbetstiden beräknas på grundval av enbart det antal
arbetstimmar som den försäkrade kan antas ha i ifrågavarande förvärvsarbete
under utbildningstiden.
För en försäkrad som får sådan behandling eller rehabilitering som avses i 7
b § eller 22 kap. 7 § och som under denna tid får livränta enligt lagen
(1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande ersättning enligt en annan
författning skall försäkringskassan, vid sjukdom under den tid då livränta
betalas ut, beräkna sjukpenningen på en sjukpenninggrundande inkomst som har
fastställts på grundval av enbart den inkomst av eget arbete som den försäkrade
kan antas få under denna tid.
För en försäkrad som avses i 10 c § första stycket 1 eller 2 skall dock under
studieuppehåll mellan vår- och hösttermin, då den försäkrade inte uppbär
studiesocial förmån som anges i tredje stycket 1, sjukpenningen beräknas på den
sjukpenninggrundande inkomst som följer av första - tredje styckena, om
sjukpenningen blir högre än sjukpenning beräknad på den sjukpenninggrundande
inkomsten enligt fjärde stycket.
Fjärde stycket tillämpas även för försäkrad som avses i tredje stycket 6 när
den försäkrade genomgår grundutbildning som är längre än 60 dagar.

______________________

6.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring;

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 9 § lagen (1962:381) om allmän försäkring[1]
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

9 §[2]

En försäkrad kvinna har En försäkrad kvinna har
rätt till havan- rätt till havan-
deskapspenning, om deskapspenning, om
havandeskap har satt havandeskap har satt ned
ned hennes förmåga att hennes förmåga att utföra
utföra uppgifterna i uppgifterna i sitt för-
sitt förvärvsarbete med värvsarbete med minst en
minst en fjärdedel och fjärdedel och hon inte
hon inte kan omplaceras kan omplaceras till
till annat mindre annat mindre ansträngande
ansträngande arbete arbete enligt bestäm-
enligt bestämmelserna i melserna i 19 § för-
12 § lagen (1978:410) om äldraledighetslagen
rätt till ledighet för (1995:000).
vård av barn, m. m.

En kvinna har även rätt En kvinna har även rätt
till havandeskap- till havandeskapspenning
spenning om hon inte får om hon inte får sysselsät-
sysselsättas i sitt för- tas i sitt förvärvsarbete
värvsarbete på grund av på grund av en föreskrift
en föreskrift om förbud om förbud mot arbete
mot arbete under under havandeskap, som
havandeskap, som har har meddelats med stöd av
meddelats med stöd av 4 kap. 6 §
4 kap. 6 § arbetsmiljölagen
arbetsmiljölagen (1977:1160), och hon
(1977:1160), och hon inte kan omplaceras till
inte kan omplaceras annat arbete enligt
till annat arbete bestämmelserna i 18 §
enligt bestämmelserna i föräldraledighetslagen.
12 § lagen om rätt till
ledighet för vård av
barn, m.m.

Havandeskapspenning utges i fall som avses i första stycket för varje dag som
nedsättningen består, dock tidigast från och med den sextionde dagen före den
beräknade tidpunkten för barnets födelse, och i fall som avses i andra stycket
för varje dag som förbudet gäller. Havandeskapspenning utges längst till och med
den elfte dagen före den beräknade tidpunkten för barnets födelse.
Havandeskapspenning utges med belopp som motsvarar kvinnans sjukpenning enligt
4 §.

____________________

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

6.7 Förslag till lag om ändring i arbetsrättslig beredskapslag (1987:1262);

Härigenom föreskrivs att 5 § arbetsrättslig beredskapslag (1987:1262) och
bilagan till lagen skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 §
Lagen (1976:580) om Lagen (1976:580) om
medbestämmande i medbestämmande i
arbetslivet, lagen arbetslivet, lagen
(1974:358) om facklig (1974:358) om facklig
förtroendemans ställning förtroendemans ställning på
på arbetsplatsen, lagen arbetsplatsen, lagen
(1982:80) om (1982:80) om
anställningsskydd, anställningsskydd,
semesterlagen semesterlagen (1977:480)
(1977:480) och lagen och föräldraledighetslagen
(1978:410) om rätt till (1995:000), tillämpas med
ledighet för vård av de ändringar och tillägg
barn, m. m., tillämpas som anges i en till
med de ändringar och denna lag fogad
tillägg som anges i en förteckning (bilaga).
till denna lag fogad
förteckning (bilaga).

Bilaga[1]
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _

5. Lagen (1978:410) om 5.
rätt till ledighet för Föräldraledighetslagen
vård av barn, m. m. (1995:000)

I fråga om lagen I fråga om
(1978:410) om rätt till föräldraledighetslagen
ledighet för vård av (1995:000) skall 1 § ha
barn, m. m. skall 1 § följande lydelse.
ha följande lydelse.

1 § Arbetstagare har som förälder rätt till ledighet från sin anställning enligt
bestämmelserna i denna lag. Sådan rätt har även arbetstagare som
a. utan att vara förälder är rättslig vårdnadshavare och har vård om ett barn,
b. har tagit emot ett barn för stadigvarande vård och fostran i sitt hem,
c. stadigvarande sammanbor med förälder och som är eller har varit gift med
eller har eller haft barn med föräldern.
Regeringen får genom föreskrifter inskränka rätten till ledighet enligt denna
lag, om det krävs för att tillgodose totalförsvarets behov.

__________________

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

Lagrådets yttrande

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1995-03-10.

Närvarande: f.d. regeringsrådet Bengt Hamdahl, justitierådet Bo Svensson,
regeringsrådet Arne Baekkevold.

Enligt en lagrådsremiss den 2 mars 1995 (Arbetsmarknadsdepartementet) har
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till för-
äldraledighetslag, m.m.
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Karin Renman.
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:

Förslaget till föräldraledighetslag

2 §
Att avtal får träffas om bättre förmåner för arbetstagaren än som föreskrivs i
lagen följer utan särskild bestämmelse. Uttrycket i andra stycket om att
kompletteringar får göras till lagen genom kollektivavtal kan därför strykas.

14 §
Bestämmelsen i första stycket andra meningen torde ha betydelse endast för
ledighet enligt 11 §. Lagrådet föreslår att meningen får lyda: "Om det kan göras
utan olägenhet för arbetstagaren, skall denne lägga ledighet som avses i 11 § så
att verksamheten hos arbetsgivaren kan fortgå utan påtaglig störning."

Övriga lagförslag

Förslagen lämnas utan erinran.

Artikel 8 i den europeiska sociala stadgan

Skydd för kvinnliga arbetstagare

För att säkerställa kvinnliga arbetstagares rätt till skydd förbinda sig de
fördragsslutande parterna

1. att bereda kvinnor tillfälle till en viloperiod om sammanlagt minst 12
veckor före och efter barnsbörd genom att tillförsäkra dem rätt antingen till
avlönad ledighet eller till erforderliga socialförsäkringsförmåner eller
förmåner, som utgå av allmänna medel;
2. att anse arbetsgivares uppsägning av kvinnlig arbetstagare såsom olaglig om
den företages under hennes frånvaro på grund av havandeskap eller barnsbörd
eller vid sådan tidpunkt, att uppsägningstiden utlöper under frånvaro, som nyss
nämnts;
3. att tillförsäkra mödrar som amma sina barn tillräcklig ledighet under
arbetstiden för detta ändamål;
4. a) att reglera kvinnors användande till nattarbete i industriell verksamhet;
b) att förbjuda kvinnors användande till gruvarbete under jord och, där så är
påkallat, till varje annat arbete vilket med hänsyn till dess farliga,
ohälsosamma eller ansträngande beskaffenhet är olämpligt för kvinnlig
arbetskraft.

Arbetsmarknadsdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 23 mars 1995

Närvarande: statsrådet Sahlin, ordförande, och statsråden Peterson, Hellström,
Thalén, Freivalds, Wallström, Persson, Tham, Schori, Blomberg, Heckscher,
Hedborg, Andersson, Nygren, Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson

Föredragande: statsrådet Blomberg

Regeringen beslutar proposition 1994/95:207 Ny föräldraledighetslag m.m.
Rättsdatablad

Författningsrubrik Bestämmelser som Celexnummer för
inför, ändrar, upp- bakomliggande EG-
häver eller regler
upprepar ett
normgivnings-
bemyndigande

Föräldraledighetslag 392L0085
(1995:000)

Lag om ändring i 392L0085
lagen (1962:381)
om allmän försäkring