Prop.
1994/95:200
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 23 mars 1995
Mona Sahlin
Jan Nygren
(Finansdepartementet)
I propositionen föreslås en lag om vissa personregister för officiell
statistik. I lagen ges några grundläggande föreskrifter om inrättandet och
förandet av integritetskänsliga personregister som används inom den
officiella statistiken. Det anges också vad som skall ske med uppgifterna
när de har använts för statistikändamålet. Avsikten är att i en förordning
i detalj reglera dessa register.
Vidare föreslås en ändring i sekretesslagen (1980:100).
I propositionen föreslås slutligen några mindre lagändringar som
konsekvenser av det förändrade statistikansvaret m.m.
De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 juli 1995.
1 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 200
Prop. 1994/95:200
1 Förslag till riksdagsbeslut........................4
2 Lagtext...................................5
2.1 Förslag till lag om vissa personregister för officiell
statistik .................................5
2.2 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) ... 7
2.3 Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620) . . 8
2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:533)
om arbetsställenummer m.m....................9
2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1068) om
introduktionsersättning för flyktingar och vissa andra
utlänningar .............................10
3 Ärendet och dess beredning......................11
4 Personregister för framställning av officiell statistik .......12
4.1 Officiell statistik..........................12
4.2 Personregister och datalagstiftning ...............12
4.3 Internationell harmonisering...................14
5 Överväganden..............................16
5.1 Författningsreglering av personregister.............16
5.2 Författningsteknisk lösning....................18
5.3 Registerändamål m.m.......................24
5.4 Insamling av uppgifter och registerinnehåll..........25
5.5 Registeransvar ...........................29
5.6 Gallring...............................31
6 Ikraftträdande m.m...........................34
7 Författningkommentarer........................35
7.1 Förslaget till lag om vissa personregister för
officiell statistik ..........................35
7.2 Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) . 38
7.3 Förslaget till lag om ändring i socialtjänstlagen
(1980:620) ............................. 39
7.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:533) om
arbetsställenummer.........................39
7.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:1068) om
introduktionsersättning för flyktingar och vissa andra
utlänningar .............................39
Bilaga 1 Integritetsskyddsutredningens sammanfattning av betänkandet Prop. 1994/95:200
Statistik och integritet, Del 2 (SOU 1994:65), Lag om
personregister för officiell statistik m.m............40
Bilaga 2 Författningsförslagen i betänkandet ..............44
Bilaga 3 Särskilt yttrande av sakkunnige Claes Gränström......47
Bilaga 4 Förteckning över remissinstanserna..............51
Bilaga 5 Lagrådsremissens lagförslag...................53
Bilaga 6 Lagrådets yttrande ........................56
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde
den 23 mars 1995 .............................. 60
Prop. 1994/95:200
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om vissa personregister för officiell statistik,
2. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),
3. lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620),
4. lag om ändring i lagen (1984:533) om arbetsställenummer m.m.,
5. lag om ändring i lagen (1992:1068) om introduktionsersättning för
flyktingar och andra utlänningar.
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Prop. 1994/95:200
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Denna lag gäller personregister enligt 1 § datalagen (1973:289) som
inrättas och förs för att framställa officiell statistik enligt lagen
(1992:889) om den officiella statistiken och innehåller uppgifter som
1. avses i 4 § datalagen (1973:289),
2. utgör omdöme eller annan värderande upplysning om enskilda
personer, eller
3. avser enskilda personers inkomst- eller förmögenhetsförhållanden,
med undantag av uppgifter som rör enskildas näringsverksamhet och
uppgifter som framgår av beskattningsbeslut som inte omfattas av
sekretess enligt 9 kap. 1 § sekretesslagen (1980:100).
Personregistret får inrättas och föras endast enligt föreskrifter som
regeringen meddelar.
2 § Personregistret får föras endast för framställning av statistik och
endast av den myndighet som ansvarar för den officiella statistik som
uppgifterna i registret är avsedda för.
3 § Personregistret får innehålla endast de uppgifter som behövs för att
framställa sådan officiell statistik som den registeransvariga myndigheten
ansvarar för.
4 § Den myndighet som enligt vad regeringen föreskriver ansvarar för
den officiella statistiken skall också vara registeransvarig enligt datalagen
(1973:289) för personregistret.
Prop. 1994/95:200
5 § När uppgifter hämtas in direkt till personregistret från personer som
är eller avses bli registrerade i registret, skall de upplysas om registre-
ringen. Regeringen får meddela föreskrifter om hur upplysningsskyldig-
heten skall fullgöras.
6 § Uppgifter i personregistret skall gallras när de inte längre behövs för
sitt ändamål.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får före-
skriva om undantag från denna skyldighet, om en gallring skulle äventyra
arkivens roll som en del av det nationella kulturarvet eller strida mot
forskningens behov. Därvid skall särskilt beaktas behovet av skydd för
den enskildes personliga integritet.
Material som inte gallras skall överlämnas till arkivmyndighet.
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
2. Ett personregister som har inrättats före ikraftträdandet får trots
lagen föras t.o.m. den 31 december 1995.
3. Regeringen får medge undantag från tillämpningen av de nya
bestämmelserna t.o.m. den 31 december 1998 beträffande personregister
som förs vid Socialstyrelsen eller som förs för att fullgöra föreskrifterna
i 7 § lagen (1992:888) om uppgiftsskyldighet på jordbrukets och fiskets
område.
Härigenom föreskrivs att 9 kap. 4 § sekretesslagen (1980:100)' skall
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
9 kap.
4 §
Sekretess gäller i sådan särskild
verksamhet hos myndighet som
avser framställning av statistik
samt, i den utsträckning regeringen
föreskriver det, i annan därmed
jämförbar undersökning, som
utförs av myndighet, för uppgift
som avser enskilds personliga eller
ekonomiska förhållanden och som
kan hänföras till den enskilde.
Uppgift i företagsregister, uppgift
som avser avliden, uppgift som be-
hövs för forskningsändamål, upp-
gift som avser personal- och löne-
statistik och uppgift, som inte ge-
nom namn, annan identitetsbeteck-
ning eller därmed jämförbart för-
hållande är direkt hänförlig till den
enskilde, får dock lämnas ut, om
det står klart att uppgiften kan
röjas utan att den som uppgiften
rör eller honom närstående lider
skada eller men.
Sekretess gäller i sådan särskild
verksamhet hos myndighet som
avser framställning av statistik
samt, i den utsträckning regeringen
föreskriver det, i annan därmed
jämförbar undersökning, som
utförs av myndighet, för uppgift
som avser enskilds personliga eller
ekonomiska förhållanden och som
kan hänföras till den enskilde.
Uppgift i företagsregister, uppgift
som avser avliden, uppgift som be-
hövs för forsknings- eller stati-
stikändamål, uppgift som avser
personal- och lönestatistik och
uppgift, som inte genom namn,
annan identitetsbeteckning eller
därmed jämförbart förhållande är
direkt hänförlig till den enskilde,
får dock lämnas ut, om det står
klart att uppgiften kan röjas utan
att den som uppgiften rör eller
honom närstående lider skada eller
men.
I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio
år, såvitt angår uppgift om enskilds personliga förhållanden, och annars
i högst tjugo år.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
1 Lagen omtryckt 1992:1474.
Prop. 1994/95:200
Härigenom föreskrivs att 63 § socialtjänstlagen (1980:620)’ skall ha
följande lydelse.
63
Socialnämnden skall, enligt vad
regeringen närmare föreskriver, ur
personregister lämna ut uppgifter
till statistiska centralbyrån för
angelägna statistiska ändamål.
§
Socialnämnden skall, enligt vad
regeringen närmare föreskriver, ur
personregister lämna ut uppgifter
till Socialstyrelsen för angelägna
statistiska ändamål.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
'Lagen omtryckt 1988:871.
Prop. 1994/95:200
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1984:533) om arbetsställe-
nummer m.m.1
dels att 1, 2 och 9 §§ skall upphöra att gälla,
dels att rubrikerna närmast före 1 § och närmast före 9 § skall utgå.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
1 Senaste lydelse av 9 § 1991:530.
Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1992:1068) om introduktions-
ersättning för flyktingar och vissa andra utlänningar skall ha följande
lydelse.
Kommunen skall, enligt vad rege-
ringen närmare föreskriver, ur
personregister lämna uppgifter om
introduktionsersättning till Statistis-
ka centralbyrån.
6§
Kommunen skall, enligt vad rege-
ringen närmare föreskriver, ur
personregister lämna uppgifter om
introduktionsersättning till Social-
styrelsen.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
1 Senaste lydelse 1994:144.
10
1990 års statistikutredning föreslog i sitt betänkande Effektivare
statistikstyming (SOU 1992:48) bl.a. att ansvaret för styrningen av den
statliga statistiken, som i huvudsak var centraliserad till Statistiska
centralbyrån (SCB), så långt det var lämpligt och möjligt skulle delegeras
till huvudanvändama av statistiken.
Regeringen fann emellertid starka skäl tala mot att delegera ansvaret
för eller avgiftsfinansiera all statistik, men ansåg att ansvaret för officiell
statistik för avgränsade s.k. sektorområden eller med en huvudanvändare
så långt möjligt borde fördelas till sektormyndighetema. Statistiken skulle
finansieras genom anslag hos dessa. Riksdagen godkände de förordade
principerna (prop. 1992/93:101, bet. 1992/93:FiU7, rskr. 1992/93:122).
En kommitté, Genomförandekommittén (Fi 1993:05), tillsattes för
genomförandet av den nya ordningen. Kommittén avlämnade i januari
1994 sitt betänkande Ändrad ansvarsfördelning för den statliga statistiken
(SOU 1994:1). Ansvaret för en betydande del av den officiella statistiken
har därefter fördelats på ett antal centrala förvaltningsmyndigheter enligt
de godkända principerna med verkan från den 1 juli 1994 (prop.
1993/94:100 bil. 8, bet. 1993/94:FiU15, rskr. 1993/94:269).
Genom beslut den 17 december 1992 bemyndigade regeringen chefen
för Finansdepartementet att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att
utreda frågan om integritetsskyddet för uppgifter i den statliga statistiken
(dir. 1992:110). Utredningen, som antog namnet Integritetsskyddsutred-
ningen (Fi 1993:03), överlämnade i september 1993 ett delbetänkande
Statistik och integritet, del 1, Skydd för uppgifter till den statliga
statistiken m.m. (SOU 1993:83) och i maj 1994 sitt slutbetänkande
Statistik och integritet, Del 2, Lag om personregister för officiell statistik
m.m. (SOU 1994:65). En sammanfattning av slutbetänkandet finns i
bilaga 1.
Integritetsskyddsutredningens båda betänkanden har remissbehandlats.
En förteckning över remissinstanserna för slutbetänkandet har upprättats
och finns i bilaga 4. En sammanställning av remissyttrandena finns
tillgänglig i Finansdepartementet (dnr Fi94/1776).
Lagrådet
Regeringen beslutade den 2 mars 1995 att inhämta Lagrådets yttrande
över de lagförslag som finns i bilaga 5.
Lagrådets yttrande finns i bilaga 6.
Regeringen har i propositionens lagförslag i stor utsträckning beaktat
Lagrådets synpunkter. Vissa ändringar av främst redaktionell art har
gjorts i lagtexten. Regeringen återkommer till Lagrådets synpunkter i för-
fattningskommentarerna. Lagrådet har inte yttrat sig över lagförslagen
2.3-2.5. Dessa förslag är av sådan enkel beskaffenhet att Lagrådets
yttrande skulle sakna betydelse.
Prop. 1994/95:200
11
Prop. 1994/95:200
Den statliga statistiken består av officiell statistik och s.k. övrig statistik.
Den officiella statistiken regleras sedan den 1 januari 1993 i lagen
(1992:889) om den officiella statistiken. Enligt 1 § lagen tillämpas den
när statliga myndigheter under regeringen framställer officiell statistik.
Officiell statistik är, enligt samma lagrum, sådan statistik för sam-
hällsplanering, forskning, allmän information och internationell rapporte-
ring som en myndighet framställer enligt föreskrifter som regeringen
meddelar.
Lagen kompletteras av förordningen (1992:1668) om den officiella
statistiken. Officiell statistik är enligt 2 § förordningen sådan statistik som
förtecknas i bilagan till förordningen. I bilagan förtecknas också de
myndigheter som ansvarar för officiell statistik. Senare års åtgärder för
en annan fördelning av ansvaret för den officiella statistiken har innefattat
en ökning av antalet statistikansvariga myndigheter. Fr.o.m. den 1 juli
1994 har antalet utökats till 25.
Den övriga statliga statistiken omfattar bl.a. en stor mängd s.k. drifts-
eller verksamhetsstatistik som inte är möjlig att i mer överskådliga former
specificera från tid till annan.
Gränsen mellan officiell och övrig statistik dras sålunda genom att man
i förordningen räknar upp den statistik som är officiell. Delar av det
regelverk som gäller för den officiella statistiken tillämpas emellertid
också - uttryckligen eller av kutym - för annan statlig statistik. Den
väsentliga skillnaden är att det endast är uppgifter till den officiella
statistiken som kan samlas in med stöd av uppgiftsplikt, dvs. en lag-
stadgad och sanktionerad skyldighet för enskilda m.fl. att lämna uppgifter
till statistiken.
Datalagen (1973:289) reglerar användningen av personregister och syftar
till att skydda den enskilde mot otillbörligt intrång i den personliga
integriteten till följd av att personuppgifter registreras med hjälp av
automatisk databehandling (ADB). Med personregister i datalagen avses
register, förteckning eller andra anteckningar som förs med hjälp av ADB
och som innehåller personuppgift som kan hänföras till den som avses
med uppgiften. För vissa slag av personregister krävs tillstånd av
12
Datainspektionen (DI). Tillstånd krävs i regel för att inrätta och föra ett Prop. 1994/95:200
personregister som skall innehålla
- känsliga personuppgifter,
- omdömen eller andra värderande upplysningar om den registrerade,
- uppgifter om personer som saknar s.k. naturlig anknytning till den
registeransvarige eller
- personuppgifter som inhämtas från något annat personregister (s.k.
samköming).
Tillstånd enligt datalagen behövs inte för personregister vars inrättande
beslutats av riksdagen eller regeringen, s.k. statsmaktsregister. Ett sådant
register skall emellertid när det gäller frågorna om integritet bedömas
efter likartade grunder som ett register som inrättats efter tillstånd av DI.
Officiell statistik framställs numera uteslutande med hjälp av ADB-
teknik. Personregistreringen på området är i stort sett alltid av sådan
karaktär att det krävs tillstånd enligt datalagen för att inrätta och föra
registren. Registren uppvisar stora variationer i omfång och innehåll och
nyttjas förutom direkt vid produktionen ofta som grund för vidare bearbet-
ningar och analyser. SCB är fortfarande registeransvarig för merparten
av dessa personregister. Vissa andra myndigheter med ansvar för officiell
statistik, såsom Riksförsäkringsverket (RFV) och Socialstyrelsen (SoS)
för att nämna några, har dock också sedan lång tid egna personregister.
Kartläggning
En kartläggning av förekomst och användning av ADB-register för fram-
ställning av officiell statistik vid de statistikansvariga myndigheterna, med
inriktning på personregister, har gjorts inom Finansdepartementet. Det
har därvid konstaterats att det för närvarande finns ungefär 130 person-
register som mer eller mindre frekvent används för framställning av
officiell statistik. Av dessa kan 110 register knytas till en statistikansvarig
myndighet eller till ett visst statistikområde. Resterande 20-talet register
har inrättats för särskilda statistiska ändamål och saknar betydelse i detta
sammanhang.
Det finns också register som används för att ta fram s.k. övrig statistik.
Denna statistik grundas dock i liten utsträckning på uppgifter hämtade
utanför myndighetens administrativa register och blir endast i begränsad
omfattning föremål för publicering. Uppgifterna tas ofta direkt ur de
administrativa datasystemen. De sistnämnda är regelmässigt person-
register och ändamålen för dem omfattar ofta också "framställning av
statistik". Det bör emellertid noteras att man i praxis ansett att register
för administrativa ändamål får användas för statistikframställning hos den
registeransvarige även om detta inte uttryckligen har angivits i ändamålet.
Av de vid kartläggningen anträffade personregistren är närmare hälften
knutna till statistikområden som fortfarande ligger under SCB:s ansvar
medan den återstående delen används för produkter på statistikområden
13
som hör till andra statistikansvariga myndigheter. För en stor del av de Prop. 1994/95:200
senare registren är SCB fortfarande registeransvarig.
Utanför SCB används ett större antal personregister inom statistikom-
råden knutna till bl.a. RFV, SoS, Skolverket och Arbetarskyddsstyrelsen
(ASS). Några statistikansvariga myndigheter (Kemikalieinspektionen,
Konjunkturinstitutet, Kulturrådet, Naturvårdsverket, Riksgäldskontoret,
Sveriges lantbruksuniversitet och Överstyrelsen för civil beredskap) har
inte personregister för framställning av officiell statistik inom sina
områden.
Innehållet i de påträffade personregistren varierar stort och spännvidden
framgår av att det förekommer detaljrika beskrivningar av människors
levnadsförhållanden, uppgifter om personer med kriminell belastning och
uppgifter om personer som fått socialbidrag eller varit föremål för
tvångsomhändertagande för samhällsvård. Personregister med sådana
uppgifter måste betraktas som mycket känsliga med hänsyn till den
enskildes integritet. Å andra sidan förekommer relativt harmlösa register
över företag m.fl. som utgör personregister eftersom de innehåller
uppgifter om fysiska personer som bedriver näringsverksamhet i eget
namn.
Ett betydande antal av de personregister som används för framställning
av officiell statistik har ansetts vara statsmaktsregister.
I det internationella samarbetet har utarbetats vissa regler och riktlinjer
i fråga om skydd för den enskilde vid hantering av personuppgifter med
stöd av ADB. Aktuella i detta sammanhang är Europarådets dataskydds-
konvention som trädde i kraft år 1985 och OECD:s riktlinjer från år 1980
om dataskydd, med anslutande rekommendation till medlemsländerna att
beakta riktlinjerna i den nationella lagstiftningen. Det finns också en
rekommendation om skydd för personuppgifter för vetenskap, forskning
och statistik. Inom Europarådet pågår arbete med att ta fram en ny
rekommendation som skall gälla uteslutande för statistikområdet.
Sverige har tillträtt dataskyddskonventionen och godtagit riktlinjerna
och därmed utfäst sig att följa dessa.
Dataskyddskonventionen gäller för automatiserade personregister och
automatisk databehandling av personregister i allmän och enskild
verksamhet. Den centrala delen av konventionen innehåller bestämmelser
om krav på beskaffenheten av personuppgifter som är föremål för
behandling med stöd av ADB. Kraven innebär bl.a. att uppgifterna skall
hämtas in och behandlas på ett korrekt sätt och vara relevanta med
hänsyn till ändamålet. Vissa typer av uppgifter får inte behandlas med
stöd av ADB, om inte den nationella lagstiftningen ger ett ändamålsenligt
skydd. Det gäller uppgifter om ras, politiska åsikter, religiös tro eller
annan övertygelse, hälsa, sexualliv samt brott. Lämpliga säkerhetsåt-
gärder skall vidtas för att skydda personuppgifter gentemot oavsiktlig
14
eller otillåten förstörelse m.m. Vidare föreskrivs vissa ytterligare Prop. 1994/95:200
skyddsåtgärder för registrerade personer, bl.a. att alla som är registrerade
i ett personregister skall ha möjlighet till insyn i registret och möjlighet
att få felaktiga uppgifter rättade. Vissa undantag får göras i fråga om
kraven på uppgifternas beskaffenhet. Rätten till insyn och rättelse m.m.
får också i vissa fall inskränkas i fråga om personregister för statistikän-
damål eller vetenskapliga forskningsändamål.
OECD-riktlinjema innehåller i huvudsak samma grundläggande bestäm-
melser som dataskyddskonventionen. Här kan särskilt nämnas den grund-
läggande principen att personuppgifter inte får röjas, göras tillgängliga
eller på annat sätt användas för andra ändamål än de preciserade, om det
inte sker med den registrerades medgivande eller med stöd av en
författning.
För en närmare genomgång av den nu berörda internationella data-
skyddsregleringen hänvisas till de översikter som finns i Datalags-
utredningens (Ju 1989:02) slutbetänkande En ny datalag (SOU 1993:10).
Det förslag som regeringen nu lägger fram får anses väl tillgodose de
krav på garantier för ett ändamålsenligt skydd för registrerade uppgifter
som ställs upp i dataskyddskonventionen och OECD:s riktlinjer om
dataskydd för uppgifter om enskilda som nu berörts.
Inom EG har sedan länge pågått ett arbete med att ta fram ett direktiv
om skydd för enskilda vid behandling av personuppgifter, det s.k. data-
skyddsdirektivet. Bakgrunden är bl.a. tillkomsten av den inre marknaden
som förutsätter att personuppgifter kan föras fritt från ett medlemsland
till ett annat. Skillnader i integritetsskyddet mellan de olika länderna kan
innebära hinder mot sådana flöden. Syftet med arbetet är därför att skapa
en gemensam, hög nivå för skydd mot integritetskränkning i samband
med automatisk behandling av personuppgifter och sådan manuell
behandling av personuppgifter som innebär att uppgifterna är eller blir
ordnade i ett register så att sökning av personuppgifter underlättas.
EG-kommissionen antog sålunda i september 1990 ett förslag till
direktiv om skydd för enskilda vid behandling av personuppgifter och om
det fria flödet av sådana uppgifter, det s.k. dataskyddsdirektivet.
Förslaget utsattes för hård kritik. Inte något direktivförslag från
kommissionen har under EG:s historia lett till så många ändringsförslag
från parlamentet som detta. I oktober 1992 lade kommissionen fram ett
nytt förslag. Det nya förslaget har beretts inom en arbetsgrupp under
Europeiska unionens råd. Den 20 februari 1995 antog rådet en gemensam
ståndpunkt beträffande förslaget. Ett slutligt ställningstagande i frågan
kan förväntas tidigast sommaren 1995.
Det förslag till registerlag som regeringen lägger fram i detta ärende
ligger i linje med regleringen av integritetsskyddet i direktivförslaget.
15
Prop. 1994/95:200
Regeringens bedömning: Författningsreglering bör ske på området
för framställning av officiell statistik med stöd av ADB.
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Remissinstanserna: Remissinstanserna i allmänhet har tillstyrkt en
författningsreglering av personregistren för officiell statistik eller lämnat
förslaget utan erinran. Några remissinstanser har dock framhållit den
oklara gränsen mellan officiell statistik och övrig statistik och befarar
vissa tillämpningssvårigheter.
Bakgrunden till regeringens bedömning: Författningsreglering av
personregister har en lång tradition i Sverige. Redan vid datalagens
tillkomst fanns ett antal lagar med olika regler för register som delvis
liknade datalagens, t.ex. om registerinnehåll, gallring samt inhämtande
och spridande av uppgifter. Den särskilda registerlagstiftningen komplet-
teras för vissa register av förordningar. Det förekommer också att
personregister - även integritetskänsliga sådana - regleras direkt i
förordningsform.
Inriktningen att ersätta datalagen med särskilda registerlagar - före-
trädesvis när det gäller personregister med känsliga uppgifter - som också
förutsatts vid datalagens tillkomst, har fått förnyad aktualitet under de
senaste åren. Detta ligger i linje med de nyligen genomförda förändringar
i datalagen som föranleddes av Datalagsutredningens slutbetänkande En
ny datalag (SOU 1993:10). Förändringarna har främst skett i syfte att
avlasta DI en del av tillståndshandläggningen och frigöra resurser till
tillsynsverksamheten. DI har sålunda med stöd av bestämmelser i 19 §
datalagen fr.o.m. den 1 januari 1995 tillagts befogenheter att meddela
generella föreskrifter om personregister. Det framhålls emellertid i
motiven till lagändringen (prop. 1993/94:217) att den delegerade
normgivningskompetensen inte är avsedd att påverka den gällande
inriktningen på att ta fram särskilda registerförfattningar för integri-
tetskänsliga personregister. I sammanhanget erinras också om att
regeringen i ett annat lagstiftningsärende (prop. 1990/91:60 om offentlig-
het, integritet och ADB) uttalat att en målsättning bör vara att register
med ett stort antal registrerade och ett särskilt känsligt innehåll skall
regleras i lag. Konstitutionsutskottet anförde därvid (bet. 1990/91 :KU 11)
att det allmänt sett är av stor betydelse att en författningsreglering av
ADB-register kommer till stånd i syfte att stärka skyddet för de registre-
rades integritet i samband med nödvändig registrering av känsliga
uppgifter i myndighetsregister. Utskottet delade den uppfattning som
framfördes i propositionen att register hos kommunerna, landstingskom-
munerna, RFV och SoS borde regleras i särskilda registerlagar. Likaså
16
ansåg utskottet att det skulle krävas ingående överväganden beträffande Prop. 1994/95:200
vilka register inom dessa områden som borde lagregleras.
En rad författningar med bestämmelser om ADB-register har sålunda
tillkommit under senare år, till övervägande del i lagform. Exempel på
sådana lagar är lagen (1990:1536) om folkbokföringsregister, tull-
registerlagen (1990:137), lagen (1991:876) om register för betalnings-
föreläggande och handräckning, lagen (1993:747) om sjukförsäkrings-
register hos de allmänna försäkringskassorna, lagen (1994:1517) om
socialförsäkringsregister och lagen (1994:459) om arbetsförmedlings-
register.
Socialtjänstkommittén (S 1991:07) har genom tilläggsdirektiv (dir.
1993:72) fått i uppdrag att utreda och lägga fram förslag om författnings-
reglering av personregister inom socialtjänstens verksamhetsområde.
Hälsodatakommittén (S 1993:12) har i uppdrag (dir. 1993:111) att
lämna förslag till författningsreglering av personregister inom hälso- och
sjukvårdens område. I kommitténs uppdrag ingår bl.a. att identifiera
vilket behov som finns på central statlig nivå av personregister för
forskning, statistik och utvärdering av vården.
Det bör också nämnas att Datalagsutredningen, som hade i uppdrag att
göra en översyn av datalagen från såväl saklig som lagteknisk synpunkt,
i sitt slutbetänkande En ny datalag (SOU 1993:10) föreslog en ny datalag
som skulle gälla vid behandling av personuppgifter med stöd av ADB.
För känsliga personuppgifter eller olika slags omdömen föreslogs
särskilda regler. Enligt dessa skulle de känsliga uppgifterna få hanteras
med hjälp av ADB utan samtycke från den registrerade endast med
särskilt stöd i författning för behandlingen. I prop. 1993/94:116
Normgivningsfrågor på dataskyddsområdet, m.m. har regeringen anfört
att utredningens förslag till en ny datalag bör anstå till dess EU tagit
ställning på integritetsskyddsområdet. Under mellantiden har vissa
förändringar genomförts av det rådande regelsystemet, bl.a. den tidigare
nämnda delegerade normgivningskompetensen (prop 1993/94:217, bet.
1994/95:KU10, rskr. 1994/95:35).
Skälen för regeringens bedömning: Personregistreringen för officiell
statistik är omfattande och reglerad på ett svåröverskådligt sätt. Det är
svårt för den enskilde att skaffa sig en säker uppfattning om vilka
uppgifter som ingår i de olika registren och vad som gäller för dem.
Bristerna kan förväntas öka ytterligare, med hänsyn till att ett flertal
myndigheter numera har ansvar för officiell statistik.
Starka skäl talar för att det skapas ett fast regelverk för personregistre-
ringen inom den officiella statistiken, anpassat till de särskilda behov och
intressen som finns på området. Det gäller därvid att finna en rimlig
avvägning mellan samhällets intresse av en effektiv framställning av
statistik med hög kvalitet och den enskildes rätt till skydd för sin
personliga integritet. Författningsregleringen bör åtminstone i viss
utsträckning göras i lag. Den bör ta sikte på centrala delar inom detta
område beträffande främst registerändamål, registerinnehåll och register-
ansvar. Härtill krävs beständiga regler för bevarande och gallring.
17
2 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 200
Den föreslagna regleringen avser att omfatta sådana register som Prop. 1994/95:200
används för framställning av officiell statistik. Nästan samtliga de register
som förekommer på området har också detta renodlade ändamål. Regist-
ren kommer motsatsvis inte heller att i någon större utsträckning kunna
användas för andra ändamål. Det är en gammal och internationellt veder-
tagen princip att uppgifter som samlats in för statistiska ändamål inte
skall kunna användas för administrativa eller andra liknande ändamål mot
den enskilde. Principen har i vårt land legat till grund för statistik-
sekretessen, som numera regleras i 9 kap. 4 § sekretesslagen (1980:100).
Som framhålls längre fram i avsnittet 5.4 är det en förutsättning för ett
fullgott skydd för uppgifterna att dessa omfattas av statistiksekretess. Det
förutsätter i sin tur att den statistikansvariga myndigheten håller
statistikverksamheten avskild från övrig ärendehantering. Sekretess enligt
9 kap. 4 § sekretesslagen gäller nämligen endast när statistikverksam-
heten är avskild från myndighetens verksamhet i övrigt. Att uppgifter
inkomna till statistikverksamheten är kringgärdade av restriktiva
sekretessbestämmelser hindrar också i praktiken att de används till annat
ändamål än framställning av statistik.
Det kan i dag i något fall förekomma att ett personregister med annat
(huvud)ändamål än framställning av statistik också används för att ta fram
officiell statistik. Någon sådan blandad användning av uppgifterna blir
alltså med regeringens förslag inte möjlig utan i dessa fall får man inrätta
ett rent statistikregister till vilket man överför de uppgifter som behövs.
Regeringens förslag: Lagreglering skall ske av sådana statistikregis-
ter för officiell statistik som skall innehålla känslig personinforma-
tion enligt 4 § datalagen eller uppgifter som avser omdöme eller
annan värderande upplysning om den registrerade eller uppgifter
som avser den registrerades inkomst- eller förmögenhetsförhållan-
den. Sådana register får inrättas och föras endast i enlighet med
föreskrifter som regeringen meddelar. Föreskrifter skall meddelas
genom förordning. Regleringen ersätter de tillstånd från Datainspek-
tionen på vilka den nuvarande registerföringen till stora delar vilar.
Utredningens förslag: Regleringen skall avse alla personregister för
framställning av officiell statistik. Regeringen skall i förordning närmare
ange registren och där meddela ytterligare föreskrifter, jfr bilaga 2.
Remissinstanserna: Många av remissinstanserna tar upp olika aspekter
kring och aktualiserar också vissa konsekvenser av utredarens förslag. DI
framhåller att det finns en risk för att den föreslagna ordningen medför
en omfattande författningsverksamhet som ställer krav på återkommande
förordningsändringar för att verksamheten med den officiella statistiken
skall kunna anpassas till ändrade förhållanden. Inspektionen påpekar
18
vidare att den föreslagna lagen inte gör någon åtskillnad mellan de Prop. 1994/95:200
personregister som innehåller uppgifter av mer känslig art och de som
innehåller uppgifter av mindre känslig art. Förslaget innebär vidare,
enligt inspektionen, att register över betydande delar av befolkningen med
mycket känsliga uppgifter kommer att inrättas, inte av riksdagen utan av
regeringen. DI anser att de känsligaste registren bör regleras direkt i lag.
Liksom beträffande datalagens nuvarande tillståndssystem i allmänhet
bör, enligt DI beträffande statistik- och forskningsregister, en strävan på
sikt vara att finna generella lagregler som uttömmande anger förut-
sättningarna för att få föra register utan tillstånd eller förordnings-
reglering. ASS och en rad andra myndigheter menar samtidigt att
utformningen av registerförordningen måste bli så övergripande att
varken förändring eller utveckling av statistiken försvåras.
Skälen för regeringens förslag: Framställningen av officiell statistik
är omfattande, delvis mycket komplicerad och föremål för snabb
utveckling med ständiga förändringar. Statistikframställningen sker med
hjälp av ADB-register, som i flertalet fall innehåller personuppgifter.
Det finns en stor spännvidd i känslighetsgrad hos personregistren för
officiell statistik. Ett register kan innehålla mycket känslig information,
t.ex. rörande sjukdom eller kriminalitet. En stor mängd av de uppgifter
som i dag förekommer i registren är dock mer eller mindre harmlös för
den enskilde. Hit kan stora delar av uppgifterna till ekonomi- och
näringsstatistiken räknas. Det bör samtidigt betonas att statistikverksam-
heten kringgärdas av ett omfattande regelverk, bl.a. ett starkt sekre-
tesskydd enligt 9 kap. 4 § sekretesslagen. Mot den bakgrunden ställer det
sig, enligt regeringens mening, inte behövligt eller ens lämpligt att i en
lag, vars huvudfunktioner är att skapa överblick över området och bilda
ett skydd för den enskildes personliga integritet, reglera samtliga dessa
register.
En lagreglering som är förenad med mer detaljerade föreskrifter i
förordning bör begränsas till att avse personregister för vilka det finns ett
påtagligt behov av reglering. När det gäller personregister som saknar
integritetskänsliga uppgifter skulle det kunna föra för långt att generellt
kräva föreskrifter i form av författning. För dessa bör det vara tillräckligt
att de blir föremål för sedvanligt tillståndsförfarande enligt datalagen. Det
synes lämpligt att dessa register på sikt blir föremål för föreskrifter från
DI i enlighet med den rätt att utfärda generella föreskrifter som, enligt
vad som tidigare sagts, nyligen tillagts inspektionen.
Regeringen anser sålunda att det i en särskild lag bör tas in be-
stämmelser om den grupp register som innehåller integritetskänsliga upp-
gifter.
För den författningstekniska lösningen finns en lämplig förebild i
regleringen av socialförsäkringsregistren. Den är uppbyggd så att man i
lag anger de från integritetssynpunkt viktiga gränserna, varefter
regeringen i förordning närmare kan bestämma om inrättande av register
med detaljer såsom vilka uppgifter de får innehålla etc. Denna modell -
med ramarna för registeranvändningen i lag och närmare föreskrifter i en
19
förordning - bör enligt regeringens mening ge en både smidig och Prop. 1994/95:200
flexibel reglering av de berörda registren. Ett register bör dock inte
kunna föras utan att regeringen har beslutat att inrätta det. Beslutet bör
fattas i förordningens form. Lagen bör innehålla en reglering av
registerändamål, registerinnehåll och registeransvar. Lagen bör vidare
innehålla bestämmelser om information i samband med inhämtande av
uppgift direkt från enskild och om gallring.
Avgränsningen av känsliga statistikregister
Datalagen har tillkommit för att skydda mot otillbörligt intrång i de
registrerades personliga integritet. Lagen innehåller inte någon definition
av detta begrepp. Innebörden framgår dock i viss mån indirekt genom att
det i 3 § andra stycket anges ett antal omständigheter som är av särskild
betydelse för integritetsbedömningen. I lagmotiven ges också en del
allmänna synpunkter i ämnet (jfr bl.a. prop. 1973:33 s 42, 89 och 93 ff,
prop. 1978/79:109 s 11 och 15 f och prop. 1981/82:189 s 12).
Av datalagen framgår att en rad olika uppgifter skall anses vara käns-
liga i lagens mening och att bl.a. personregister med sådana uppgifter i
regel kräver särskilt tillstånd. Det gäller:
1. Uppgifter om att någon misstänks för eller har dömts för brott eller
har avtjänat straff eller undergått annan påföljd för brott eller har varit
föremål för tvångsingripande enligt vissa uppräknade lagar (4 § första
stycket).
2. Uppgifter om någons sjukdom, hälsotillstånd eller sexualliv eller
uppgift om att någon fått ekonomisk hjälp eller vård inom socialtjänsten
eller varit föremål för åtgärd enligt utlänningslagen (4 § andra stycket).
3. Uppgifter om ras, politisk uppfattning, religiös tro eller övertygelse
i övrigt (4 § tredje stycket).
4. Uppgifter som utgör omdöme eller annan värderande upplysning om
den registrerade (6 § andra stycket).
Det framstår med hänsyn till vad som nu sagts som uppenbart att det
för register som innehåller särskilt känslig personinformation enligt 4 §
datalagen eller s.k. mjukdata enligt 6 § andra stycket samma lag,
föreligger särskilt stora risker för otillbörligt intrång i den personliga in-
tegriteten. Men det finns också uppgifter som - utan att vara av nyss
nämnt slag - vid insamling och bearbetning för statistikändamål kan anses
jämförbara med de nyss nämnda i fråga om risken för integritetsintrång.
Detta blir särskilt tydligt om uppgifterna samlas in löpande beträffande
ett stort antal människor och efterhand ackumuleras för en lång följd av
år. Framför allt två kategorier av uppgifter av detta slag förekommer i
statistikregistren, uppgifter dels om enskilda individers inkomst- och
förmögenhetsförhållanden, dels om deras utbildning.
När det gäller att avgöra vilken information som skall anses särskilt
ömtålig för den enskilde kan ledning också hämtas ur sekretesslagstift-
ningen.
20
Uppgifter om enskildas inkomster och förmögenhet härstammar i stor Prop. 1994/95:200
utsträckning från Riksskatteverket (RSV) men kommer även från RFV.
Beträffande näringsidkare samlas inkomstuppgifter i viss omfattning också
in direkt från enskilda.
De uppgifter som inhämtas från RSV kommer från deklarationsmateria-
let. Enligt 4 kap. 13 § lagen (1990:325) om självdeklaration och
kontrolluppgifter gäller att självdeklarationer och andra handlingar skall
förstöras sedan sex år har förflutit efter taxeringsårets utgång. För
handlingar som avser aktiebolag eller ekonomisk förening gäller på
motsvarande sätt en tioårsgräns. Enligt lagrummets andra stycke får dock
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskriva att
handlingarna skall bevaras under längre tid. I skatteregisterlagen
(1980:343), som bl.a. reglerar det centrala skatteregistret och de
regionala skatteregistren, föreskrivs i 19 § som huvudregel att sådana
uppgifter i det centrala skatteregistret som hänför sig till viss beskatt-
ningsperiod skall gallras när sju år har gått från utgången av det
kalenderår under vilket perioden gick ut. Enligt lagens 20 § skall
upptagningar i regionala register i fråga om deklarationer och andra
handlingar som lämnats till ledning för beskattning eller upprättats eller
för granskning omhändertagits av en myndighet för skattekontroll gallras
sju år eller, i fråga om handlingar som avser aktiebolag eller ekonomiska
föreningar, tio år efter beskattningsårets utgång. Andra handlingar skall
gallras tolv år efter beskattningsårets utgång. Regeringen eller den
myndighet regeringen bestämmer får dock meddela föreskrifter om
undantag från bestämmelserna om gallring i de regionala registren.
Dessa regler innebär att den enskilde har all anledning att räkna med
att uppgifter om hans inkomst- och förmögenhetsförhållanden för ett visst
år efter någon tid inte längre finns tillgängliga hos skattemyndigheten.
Där skyddas dessutom uppgifter om enskilds ekonomiska eller personliga
förhållanden normalt av s.k. absolut sekretess enligt 9 kap. 1 § sekre-
tesslagen.
Mot den här bakgrunden kan det med fog hävdas att det finns ett
särskilt skyddsvärde för uppgifter som avser enskildas inkomst- och
förmögenhetsförhållanden - i den utsträckning uppgifterna är skyddade av
sekretess. Den tidigare nämnda sekretessen gäller nämligen enligt det
angivna lagrummets tredje stycke med några få och i sammanhanget
ointressanta undantag inte beslut varigenom skatt eller pensionsgrundande
inkomst bestäms eller underlag för bestämmande av skatt fastställs. Detta
motsvarar de uppgifter som förekommer i vad man av tradition benämner
skattelängden.
Ett något annorlunda synsätt bör dock kunna anläggas på enskilda
näringsidkares inkomster av näringsverksamhet. En stor mängd närings-
uppgifter i de aktuella registren är hänförlig till verksamheter som drivs
i bolagsform. Uppgifter om näring som saknar anknytning till fysiska
personer omfattas inte av datalagens regler och faller därför helt utanför
bedömningen av vilka uppgifter som kan anses särskilt känsliga. Detta
talar mot att statistikregister som innehåller uppgifter om enskilda
21
näringsidkares inkomst av näringsverksamhet bör betraktas som särskilt Prop. 1994/95:200
känsliga. Naturligtvis bör dock andra inkomster hos dessa näringsidkare
betraktas som mer känsliga uppgifter.
Uppgifter om utbildning, närmare bestämt enskildas utbildningsnivå har
av och till påståtts vara känsliga för vissa av de registrerade. Påståendet
vinner visst stöd bl.a. i attitydundersökningar som SCB utfört i samband
med att uppgifter inhämtats direkt från enskilda. Det bör emellertid
noteras att uppgifter av detta slag inte är sekretesskyddade hos ut-
bildningsväsendet (jfr 7 kap. 9 § sekretesslagen). Det saknas även i övrigt
tillräckligt starka skäl för att anse dessa uppgifter vara särskilt skyddsvär-
da.
Om man riktar intresset på sådana personregister för framställning av
officiell statistik som innehåller
- särskilt känslig personinformation
- omdömen (mjukdata) eller
- enskilda personers inkomst- och förmögenhetsuppgifter som varken
avser näringsverksamhet eller framgår av beskattningsbeslut som inte
omfattas av sekretess enligt 9 kap. 1 § sekretesslagen,
ringar man in de register som kan sägas vara särskilt känsliga från
integritetssynpunkt. En genomgång efter dessa kriterier av de register
som för närvarande förekommer utvisar att det handlar om drygt 40
register, varav knappt hälften är s.k. statsmaktsregister.
En reglering av registerföringen på den officiella statistikens område
efter dessa riktlinjer bör enligt regeringens mening väl tillgodose
integritetsskyddsintresset samtidigt som den skapar erforderlig flexibilitet
vid framställningen av officiell statistik.
Speciella register
Det finns också ett antal register som används för framställning av
officiell statistik men som också har andra ändamål av sådan art att de
inte bör omfattas av den föreslagna författningsregleringen.
Hos Socialstyrelsen finns en rad register som är knutna till Epidemiolo-
giskt Centrum (EpC). Dessa register, som bl.a. används för att ta fram
officiell statistik, är för närvarande sju till antalet. Förutom att användas
vid framställning av officiell statistik, utnyttjas dessa register i mycket
hög grad i arbetet med övervakningen av hälsoutvecklingen i landet och
som uppgiftsunderlag vid olika forskningsprojekt. De används även vid
framställning av annan statistik. Många av registren har haft detta
blandade användningsområde uttalat redan vid sin tillkomst, vilket i viss
mån påverkat registren på olika sätt. Hälsodatakommittén utreder för
närvarande frågan om en författningsreglering av dessa register. Till
kommitténs uppdrag hör att identifiera behov av centrala register för
forskning, framställning av statistik och utvärdering av vården.
Med hänsyn till att registren i betydande utsträckning används för
framställning av officiell statistik bör de, så länge utrednings- och
22
beredningsarbete om en lagreglering av dessa pågår, tydligt undantas från Prop. 1994/95:200
den nu föreslagna lagens tillämpningsområde. Detta kan ske genom en
särskild regel om att regeringen intill en viss tidpunkt får medge undantag
från lagens tillämpningsområde beträffande dessa personregister.
Lantbruksregistret (LBR) har en central roll för lantbruksstatistiken.
Det intar en särställning, eftersom uppgifterna i stor utsträckning samlas
in för administrativa ändamål. Insamling av uppgifter till registret
regleras i lagen (1992:888) om uppgiftsskyldighet på jordbrukets och
fiskets områden. Lagen åtföljs av förordningen (1992:1032) om uppgifts-
skyldighet på jordbrukets och fiskets områden i vilken registret i viss ut-
sträckning regleras. I enlighet med särskilda bestämmelser lämnas en
kopia av registret till Jordbruksverket och till länsstyrelserna för
administrativa ändamål. Särställningen har markerats också vid till-
komsten av lagen om den officiella statistiken med korsvisa referenser till
respektive lagstiftning. Registrets framtid är bl.a. med hänsyn till ändrade
förhållanden på grund av Sveriges medlemskap i EU föremål för utred-
ning och flera faktorer talar för att det i framtiden kommer att delas upp
i en administrativ del och ett statistikregister. Det senare skulle i så fall
direkt falla inom den föreslagna lagens tillämpningsområde. Lantbruks-
registet bör med hänsyn härtill, till vad som ovan sagts beträffande
registren vid EpC och i avvaktan på utredningens resultat inte omfattas
av den föreslagna författningsregleringen. Problemet bör lösas på samma
sätt som beträffande de nyss nämnda registren, vilket innebär en regel
som ger regeringen möjlighet att undanta register som förs för att
fullgöra föreskrifter i nyssnämnda lagstiftning från lagens tillämpnings-
område.
I Informationssystemet för arbetsskador (ISA) registreras samtliga
anmälningar om arbetsskador (arbetsolycksfall eller arbetssjukdomar) som
kommer in till försäkringskassorna och meddelas yrkesinspektionen.
Vissa uppgifter i ISA används för att ta fram officiell statistik. Uppgiften
att ansvara för informationssystemet ISA framgår av 2 § förordningen
(1988:730) med instruktion för Arbetarskyddsverket. Från försäkringskas-
sorna inhämtas uppgifter om sjukskrivningstid, läkardiagnos samt resultat
från den försäkringsmässiga utredningen. En gång per år görs en
samköming mot RFV:s sjukfallsregister, varvid sjukskrivningsuppgift
hämtas för de fall som saknar sådan. Som tidigare angivits kommer en
sådan blandad användning inte att kunna tillåtas inom ramen för den
föreslagna regleringen. Detta måste lösas genom att man inrättar ett
särskilt statistikregister till vilket de uppgifter förs som erfordras för den
officiella statistiken.
De register som kommer att föras med stöd av den föreslagna lagen är
s.k. statsmaktsregister, som inte kräver tillstånd av DI. Inspektionen har
dock enligt 6a och 18 §§ datalagen befogenhet att meddela föreskrifter till
skydd för den personliga integriteten för statsmaktsregister, om stats-
makterna själva inte har meddelat föreskrifter i samma hänseende eller
inspektionens åtgärd inte står i strid mot beslut av statsmakterna. Utan
hinder av vad som sägs i den föreslagna lagen om föreskrifter som
23
regeringen meddelar har DI alltså kvar sin nämnda befogenhet att Prop. 1994/95:200
meddela föreskrifter. Detta kan till exempel gälla bestämmelser om ADB-
säkerhet.
Även i övrigt kommer datalagens allmänna regler om personregister att
gälla för de register som nu föreslås lagreglerade, i den mån inte
särskilda regler ges i den föreslagna lagen.
Regeringens förslag: Register för officiell statistik som innehåller
känslig information skall inte få användas för något annat ändamål
än för framställning av sådan statistik som myndigheten ansvarar för.
Registren skall inrättas av regeringen genom beslut i en förordning.
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: RFV föreslår att lagens tillämpningsområde
utformas så att lagen omfattar framställning av all statistik med undantag
av den statistik som kan framställas med stöd av någon annan registerlag.
Detta för att inte behöva ha dubbla register i vissa fall. SCB menar att en
lagreglering av personregistren som används för framställning av officiell
statistik inte nödvändigtvis måste innebära att användningen av sådana
register också måste begränsas till detta ändamål. Ur samhällsekonomisk
synvinkel och med hänsyn till behovet att undvika dubbelinsamlingar av
uppgifter som belastar enskilda och företag, är det rimligt att de register
som finns också får användas till annan statistik. Statskontoret m.fl.
myndigheter har anfört liknande synpunkter. Även ASS har aktualiserat
frågor kring den övriga statistiken, som man påpekar lämnas utan
författningsreglering.
Skälen för regeringens förslag: Datalagen innebär att den som för ett
personregister är skyldig att se till att inga andra uppgifter registreras än
sådana som står i överensstämmelse med ändamålet och att registret inte
heller används i strid med detta. I linje med detta bör ändamålet med ett
personregister för framställning av officiell statistik vara noga angivet i
en författning. Därmed bestäms i författning registrens användning och
innehåll.
Ett statistikregister bör inte få byggas upp i syfte att - utöver sina
egentliga ändamål - också utgöra en informationskälla för andra intressen.
Registren bör därför som utgångspunkt inte heller få användas för något
annat ändamål än för framställning av den officiella statistik som myndig-
heten ansvarar för. En annan sak är att det angivna ändamålet inte kan
begränsa skyldigheten till ett sådant utlämnande som kan aktualiseras med
stöd av reglerna i tryckfrihetsförordningen. Som framgår av ett senare
avsnitt är emellertid möjligheterna till utlämnande kraftigt begränsade
genom mycket restriktiva regler om sekretess för statistikuppgifter.
24
Ett integritetskänsligt register för officiell statistik bör alltså inte få
inrättas av någon förvaltningsmyndighet med stöd av tillstånd från DI
utan av regeringen genom beslut i en förordning. I förordningen bör
närmare anges för vilket ändamål registret skall användas inom de
gränser för ändamålsbestämningen som lagen anger.
Den nu föreslagna regleringen bör inte skapa hinder för framställning
av s.k. övrig statistik vid de statistikansvariga myndigheterna. Sådan
statistik tas i varierande omfattning fram vid de flesta myndigheterna och
ofta med hjälp av uppgifter från de administrativa registren. Eftersom det
i många fall är i stort sett samma uppgifter som används och eftersom de
skyddas av samma sekretessregler, är det inte rimligt att myndigheter
som är ansvariga för officiell statistik skall tvingas skapa särskilda
personregister för den övriga statistiken. Personregistren för övrig
statistik skulle i så fall bygga på tillstånd av DI och leva vid sidan av
personregistren för officiell statistik. Detta skulle ske på bekostnad av
överskådligheten på området, liksom uppgiftslämnandet m.m. och skapa
inte obetydliga problem för ett antal myndigheter. En växande mängd
personregister gynnar inte heller skyddet för den personliga integriteten.
Det bör noteras att det vid den av Finansdepartementet gjorda kartlägg-
ningen inte anträffades något personregister som användes mer för övrig
statistik än för officiell statistik.
Regeringen anser därför att för de fall ett integritetskänsligt register för
officiell statistik i viss utsträckning behöver användas även för den
registeransvariga myndighetens övriga statistik, det bör ges möjlighet att
inom ramen för statistikändamålet också ta fram sådan statistik. Endast
om användningen för övrig statistik behöver ytterligare uppgifter utöver
de som får förekomma i ett register för officiell statistik, bör det krävas
att ett särskilt register för övrig statistik inrättas.
Prop. 1994/95:200
Regeringens förslag: Ett personregister för officiell statistik får
endast innehålla de uppgifter som behövs för att den registeransva-
riga myndigheten skall kunna framställa sådan officiell statistik som
myndigheten svarar för.
När uppgifter hämtas direkt från enskilda är myndigheten skyldig
att ge dem som skall registreras vissa upplysningar om registrering-
en.
Genom en ändring i sekretesslagen skall uppgifter som skyddas av
statistiksekretess kunna lämnas ut, inte bara som tidigare för
forskningsändamål utan även för statistikändamål.
Utredningens förslag: Utredningen kommer inte med något förslag
som begränsar registerinnehållet. Förslaget om informationsplikt över-
ensstämmer med regeringens bortsett från att utredningens förslag är
25
mycket detaljrikt när det gäller vilka upplysningar som bör lämnas den Prop. 1994/95:200
enskilde när uppgifter hämtas in från honom eller henne.
Förslaget om ändring i sekretesslagen överensstämmer med regering-
ens. Utredaren har dessutom föreslagit att den nya registerlagen skall
innehålla en bestämmelse om att en statistikansvarig myndighet skall hålla
statistikverksamheten avskild från övrig ärendehantering, vilket är ett
krav för att statistiksekretess skall gälla.
Remissinstanserna har inte haft något särskilt att erinra i vad avser
registerinnehållet.
DI påpekar dock beträffande insamling av uppgifter att merparten av
den officiella statistiken bygger på personuppgifter som hämtas från
myndigheter, medan informationsskyldigheten enligt lagförslaget endast
avser fall då uppgift hämtas direkt från enskilda. DI menar att det bl.a.
mot bakgrund av förslaget till EU-direktiv för dataskydd kan ifrågasättas
om inte informationsskyldighet bör föreligga också i förstnämnda fall.
Förslaget om ändring i sekretesslagen har tillstyrkts av en mycket stor
del av remissinstanserna. Några synpunkter i övrigt i den delen har inte
anförts.
Utredningens förslag om krav på en sekretessbetingad organisatorisk
avgränsning av statistikverksamheten vid statistikansvarig myndigheter
har fått ett blandat mottagande. DI tillstyrker förslaget och ser det som
en grundläggande förutsättning för att myndigheter som bedriver även
annan verksamhet än statistikframställning skall kunna anförtros känsliga
personuppgifter för statistik. Justitiekanslem hör till de tveksamma och
pekar på att den föreslagna bestämmelsen kan leda till problem på det
praktiska planet. Konjunkturinstitutet framhåller att bestämmelsen inte bör
få hindra personer som arbetar som experter med andra frågor inom det
aktuella statistikområdet att också aktivt delta i statistikverksamheten.
Skälen för regeringens förslag: Till skydd för den personliga in-
tegriteten bör innehållet i ett integritetskänsligt personregister för officiell
statistik inskränkas så långt detta är möjligt med hänsyn till ändamålet
med statistikframställningen. Ett register bör alltså endast få innehålla de
uppgifter som behövs för att den registeransvariga myndigheten skall
kunna ta fram den officiella statistik som myndigheten svarar för.
Personuppgifter skall med andra ord få tillföras ett statistikregister endast
under förutsättning att uppgifterna behövs för att framställa en viss
produkt, för att fullgöra en skyldighet beträffande databasservice eller
motsvarande inom systemet Sveriges officiella statistik.
Med hänsyn till behovet av flexibilitet och förekomsten av ständiga
förändringar i den officiella statistiken, är det inte lämpligt att i lag mer
ingående reglera vilka uppgifter ett register skall få innehålla.
Regeringen avser, som tidigare omtalats, att i en förordning närmare
föreskriva vilka uppgifter som får registreras. Vilka uppgifter som får
förekomma kommer självfallet att vara beroende av vad statistiken syftar
till att visa och i realiteten att styras av det regelverk för den officiella
statistiken som översiktligt beskrivits i avsnitt 4.1. Skyddet för den
personliga integriteten kräver enligt regeringens mening dock inte att
26
föreskrifterna om innehållet ges en sådan detaljrikedom att varje variabel Prop. 1994/95:200
anges. Med hänsyn till den mängd uppgifter det blir fråga om och till det
mått av flexibilitet systemet i sig kräver, är det nödvändigt att reglerna
om innehållet ges en mer allmän utformning utan att översikten för den
skull går förlorad. Det väsentliga är att den enskilde kan bibringas en
klar bild av vilka uppgifter om honom myndigheten har tillgång till
genom registret.
För de fall uppgifter inhämtas direkt från den enskilde har utredningen
i sitt författningsförslag tagit in en detaljerad informationsplikt. Innehållet
är identiskt med de föreskrifter som DI i dag tillämpar för motsvarande
register. Det är också likt den upplysningsskyldighet som föreskrivs i
förordningen om den officiella statistiken.
Enligt regeringens uppfattning är det inte lämpligt att detalj föreskriva
på mer än ett ställe. Lagen bör här liksom i angränsande frågor inte
innehålla något annat än den grundläggande skyldigheten för den upp-
giftssamlande myndigheten att lämna upplysningar om verksamheten.
Vilka upplysningar som bör lämnas de enskilda kan med fördel anges i
en författning av lägre valör.
Det har i olika sammanhang framförts krav på en form av informa-
tionsplikt gentemot enskilda också när uppgifter inte inhämtas direkt från
den registrerade utan administrativa uppgifter används för att framställa
statistik. Regeringen anser att en regel om att man i varje enskilt fall
skall informera den registrerade skulle föra för långt och komplicera
framställningen av statistik på ett inte godtagbart sätt. En informations-
skyldighet av detta slag förutsätts inte heller i de internationella åtaganden
som Sverige gjort beträffande dataskydd, i de fall inhämtandet av
uppgifter författningsregleras. Det kan emellertid vara lämpligt att de
registrerade i andra former, genom annonser, broschyrer eller på något
annat sätt, ges information om registreringen.
Regeringen avser att i förordningen ange varifrån uppgifter får hämtas
och för vilket statistikändamål respektive register får föras.
De uppgifter som behövs för att framställa officiell statistik måste,
förutom i de fall man tillämpar direkt uppgiftsinsamling från enskild,
hämtas från olika administrativa källor. I många fall inhämtas uppgifter
utifrån till ett par stora centrala register hos SCB, bl.a. registret över
totalbefolkningen (RTB), varefter de slussas vidare till de register där de
behövs. Ett väsentligt skäl för denna ordning är att undvika onödig
belastning på uppgiftslämnama.
Många av de uppgifter som behövs till statistiken är sekretesskyddade
enligt olika bestämmelser i sekretesslagen. De uppgifter som kommer in
till en statistikansvarig myndighet omfattas av s.k. statistiksekretess enligt
9 kap. 4 § sekretesslagen, förutsatt att myndigheten har en särskild
verksamhet för framställning av statistik. Statistiksekretessen innebär att
en uppgift som avser enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden
och som kan hänföras till den enskilde inte får lämnas ut (absolut
sekretess). Uppgift i företagsregister, uppgift som avser avliden, uppgift
som behövs för forskningsändamål, uppgift som avser personal- och
27
lönestatistik och uppgift som inte genom namn, annan identitetsbe- Prop. 1994/95:200
teckning eller därmed jämförbart förhållande är direkt hänförlig till den
enskilde, får dock lämnas ut, om det står klart att uppgiften kan röjas
utan att den som uppgiften rör eller någon honom näststående lider skada
eller men.
Statistiksekretessen gäller även gentemot andra statistikansvariga
myndigheter. Den hindrar dock normalt inte att uppgifter förs över från
ett register till ett annat hos samma myndighet.
Enligt 14 kap. 3 § första stycket sekretesslagen får en uppgift lämnas
ut till en myndighet om det är uppenbart att intresset av att uppgiften
lämnas har företräde framför det intresse som sekretessen skall skydda.
Denna s.k. generalklausul gäller dock enligt lagrummets andra stycke inte
för statistiksekretessen.
Uppgifter kan dock lämnas ut till myndighet med stöd av uppgiftsskyl-
dighet i lag eller förordning (14 kap. 1 § sekretesslagen). För att säkra
tillgången till uppgifter - särskilt med hänsyn till förekommande sekretess
- används därför olika former av uppgiftsplikt i lag och förordning.
Uppgiftsplikt för enskilda och kommuner återfinns i lagen om den
officiella statistiken och för kommunernas del också i den författning som
reglerar respektive verksamhet. Den uppgiftsplikt som möjliggör
inhämtande av uppgifter från den övriga offentliga verksamheten, främst
av administrativ karaktär, finns till stor del i de författningar som styr
den verksamhet som genererar uppgiften i fråga, t.ex. förordningen
(1970:517) om rättsväsendets informationssystem. Det finns således inom
den officiella statistiken i många fall en uppgiftsplikt i författning som
genombryter sekretess och möjliggör ett utlämnande. Enligt regeringens
mening bör för de känsliga registrens del eventuellt kvarstående behov
av uppgiftsförsörjning så långt som möjligt tillgodoses genom föreskrifter
om uppgiftsplikt i förordning.
När det främst gäller uppgifter i mindre känsliga register som inte
omfattas av den nu föreslagna regleringen bör det skapas möjlighet till
uppgiftsutbyte utan att varje register eller liknande anges i lag eller
förordning. En sådan generell möjlighet bör åstadkommas genom en
ändring i 9 kap. 4 § sekretesslagen. Möjligheten till utlämnande med stöd
av en sådan öppning i sekretesslagen bör tillämpas mycket restriktivt. En
sådan restriktivitet har kunnat upprätthållas beträffande utlämnande för
forskningsändamål. Ett utlämnande bör i praktiken förutsätta att även den
mottagande myndigheten tillämpar statistiksekretess. Då blir skyddet för
de uppgifter som lämnats ut lika gott som hos den utlämnande myndig-
heten.
Utredningen föreslog att det i den nya registerlagen skulle tas in en
regel om att en statistikansvarig myndighet skulle hålla statistikverksam-
heten avskild från övrig ärendehantering. Förslaget syftade till att se till
att det gällande goda skyddet på sekretessområdet kommer att gälla vid
alla statistikansvariga myndigheter som för personregister för officiell
statistik.
28
Regeringen anser emellertid att en regel av detta slag inte hör hemma Prop. 1994/95:200
i en registerförfattning. Det hindrar inte att statistiksekretessen enligt
regeringens mening är en förutsättning för ett fullgott uppgiftsskydd,
särskilt när allt fler myndigheter ges statistikansvar. Regeringen avser att
i förordningen om officiell statistik föra in en bestämmelse om att en
statistikansvarig myndighet är skyldig att hålla statistikverksamheten
avgränsad från myndighetens övriga verksamhet.
För att framställning av officiell statistik skall kunna fungera på ett
rationellt sätt måste registeruppgifter få överföras från en myndighet
(statistikansvarig eller ej) till en statistikansvarig myndighet på ADB-
medium i samma utsträckning som hittills. Detta behöver inte särskilt
regleras i den föreslagna lagen.
Regeringens förslag: Registeransvaret skall den myndighet ha som
ansvarar för den officiella statistik för vilken det integritetskänsliga
personregistret förs.
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: En övervägande del av remissinstanserna
tillstyrker utredarens förslag. DI framhåller särskilt att fördelarna ur
integritetssynpunkt annars skulle gå förlorade. SCB framhåller att avtalen
mellan statistikansvariga myndigheter och SCB måste skrivas så att
kriterierna för skyldighet att pröva utlämnande enligt sekretesslagen hos
de statistikansvariga myndigheterna uppfylls. Kulturrådet avstyrker
utredarens förslag och förespråkar en lösning där SCB i egenskap av
statlig myndighet åläggs ansvar.
Skälen för regeringens förslag: Bestämmelser om registeransvar finns
i datalagen (1973:289). Registeransvarig är enligt 1 § datalagen den för
vars verksamhet registret förs, om han förfogar över registret. Att ha
förfoganderätt över ett register innebär enligt klar praxis en behörighet
såväl att påverka innehållet i registret som att överföra innehållet till
läsbar form.
Med registeransvaret följer ett flertal i datalagen angivna skyldigheter.
Dessa bestämmelser innebär i huvudsak att den registeransvarige skall
iaktta att hanteringen av registret inte leder till otillbörligt intrång i de
registrerades personliga integritet. Därvid skall särskilt iakttas att registret
förs för ett bestämt ändamål, att inte andra uppgifter registreras än som
står i överensstämmelse med registrets ändamål, att uppgifter inte samlas
in, lämnas ut eller används annat än i överensstämmelse med registrets
ändamål eller vad som gäller enligt lag eller annan författning eller i
enlighet med den registrerades medgivande samt att uppgifterna i registret
29
skyddas mot oavsiktlig eller otillåten förstörelse eller mot otillåten Prop. 1994/95:200
ändring eller spridning.
Hos den registeransvarige skall vidare finnas en förteckning över de
personregister för vilka han är ansvarig. Han är skyldig att rätta en
personuppgift som är oriktig eller missvisande, komplettera en uppgift
som är ofullständig samt att, på någons begäran, så snart det kan ske
lämna den registrerade utdrag över de uppgifter om denne som finns i
registret.
Den myndighet som ansvarar för den officiella statistik, för vilken
personregistret förs, bör av både principiella och praktiska skäl som
huvudregel ha registeransvaret. Detta är naturligt eftersom det är de
statistikansvariga myndigheterna som direkt eller indirekt styr informa-
tionsmängden i registren. För de integritetskänsliga registren bör nämnda
huvudregel gälla utan undantag. Samtidigt bör registeransvaret för dessa
för tydlighetens skull skrivas in i lagen på samma sätt som i andra
registerlagar.
Som tidigare nämnts är den registeransvarig för vars verksamhet
personregistret förs, om han också förfogar över registret. Att serviceby-
råer m.fl. osjälvständigt bearbetar ett register påverkar inte ansvars-
frågan. Förhållandet måste dock uppmärksammas i samband med de avtal
som regelmässigt förekommer mellan statistikansvariga myndigheter och
statistikproducenter, i dag främst SCB. Uppdraget till statistikproducenten
måste klargöras och specificeras.
Med den av regeringen föreslagna lagtekniska lösningen kommer
många mindre känsliga register som används vid framställning av officiell
statistik att alltjämt vila på den reglering som finns i dag och senare
också på de generella föreskrifter inom statistikområdet som DI kan
förväntas utfärda.
Det kan i det här sammanhanget nämnas att utredningen föreslagit att
den nya lagen skulle innehålla en uttrycklig bestämmelse om ansvar enligt
arkivlagen (1990:782). Den myndighet som är ansvarig för den officiella
statistiken skulle vara inte bara registeransvarig enligt datalagen utan
också arkivansvarig enligt arkivlagen. Förslaget skulle, menade ut-
redaren, betraktas som ett förtydligande. Regeringen kan emellertid inte
se att det finns någon oklarhet i det här avseendet. Dessutom saknas det
även i övrigt skäl att i lag peka ut vilka myndigheter som är arkivansva-
riga.
30
Prop. 1994/95:200
Regeringens förslag: En personuppgift i ett integritetskänsligt
register skall som huvudregel gallras när ändamålet är uppfyllt, dvs.
när uppgiften inte längre behövs för framställning av statistik.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer skall
få föreskriva om undantag från huvudregeln för att tillgodose det
nationella kulturarvet och forskningens behov. Därvid skall särskilt
beaktas behovet av skydd för den enskildes personliga integritet.
Material som innehåller uppgifter som skall bevaras också efter
det att ändamålet är uppfyllt skall föras över till arkivmyndighet.
Utredningens förslag: Personuppgifter i personregister för officiell
statistik skall gallras så snart uppgiften inte längre behövs för sitt
ändamål, dvs. framställning av officiell statistik. Regeringen kan dock
föreskriva att vissa registeruppgifter skall bevaras för forskningsändamål.
Sådana känsliga uppgifter som avses i 4 § datalagen får dock bevaras
endast om de är av synnerligt värde för forskningen. Föreskrift om
bevarande skall meddelas när registret inrättas. Uppgifter som skall
bevaras skall, efter det ändamålet är uppfyllt, överlämnas till arkiv-
myndighet.
Utredningens sakkunnige i arkivfrågor har avgivit ett särskilt yttrande
i den del som gäller bevarande eller gallring. Det särskilda yttrandet finns
i bilaga 3. Han vänder sig i yttrandet mot att utredaren sökt skapa en hög
skyddsnivå för statistikuppgifterna genom en extensiv användning av
gallring som ett helt dominerande instrument. Möjliga förstärkningar av
skyddet genom andra åtgärder än gallring såsom förstärkt sekretess,
säkerhetsåtgärder, kryptering, överföring till arkivmyndighet m.fl. har
inte utretts och prövats. Han saknar också en analys av vilka konsekven-
ser en modell med långtgående och snabb gallring generellt får för
möjligheterna att upprätthålla förtroendet för den offentliga förvaltningen.
I det särskilda yttrandet förespråkas som en bättre lösning att i den
föreslagna registerförordningen delegera föreskriftsrätten vad gäller
gallring av statistikregistren till Riksarkivet och samtidigt genom en
ändring i arkivlagen ytterligare inskärpa betydelsen av den personliga
integriteten.
Remissinstanserna: En majoritet av de remissinstanser som yttrat sig
över gallringsfrågan anser att integritetsskyddsintresset i utredningens
förslag fått en alltför stark betoning i förhållande till de konkurrerande
intressen som främst forskningen representerar. De förordar därför med
varierande eftertryck en lösning av bevarandefrågan i enlighet med det
särskilda yttrandet.
SCB anser att förslagen till gallringsbestämmelser är godtagbara. Enligt
centralbyråns uppfattning gäller frågan om gallring inte att antingen
skydda den personliga integriteten eller tillgodose forskningsbehoven utan
snarare att se till att material som saknar intresse för forskningen sållas
31
bort. SCB vill påminna om att en stor del av den officiella statistiken ofta Prop. 1994/95:200
förutsätter att samma undersökningsobjekt kan följas över tiden.
Innebörden är att också personregistren från respektive undersökningstill-
fälle måste leva kvar så länge som longitudinell uppföljning erfordras.
Det sagda medför att det för vissa register måste bli fråga om en
tämligen lång tids bevarande. Forskningens behov kommer, enligt SCB:s
mening, att i stor utsträckning kunna tillgodoses genom de register som
statistikansvariga myndigheter har ansvar för och - inte minst - genom
SCB:s databasservice. För det äldre materialet är huvudfrågan om det
skall gallras eller överlämnas till Riksarkivet. Enligt centralbyråns
uppfattning är det dock utomordentligt viktigt att forskningens behov vägs
in på ett riktigt sätt. Detta bör ske genom en beslutsprocess i vilken
representanter för forskningen, närmast forskningsråden, och Riksarkivet
bereds tillfälle att yttra sig över forskningens behov inför regeringens
ställningstagande till föreskriften om bevarande/gallring i förordningen.
En särskild ordning kan behövas för de register som används för
databasservicen.
Justitiekanslem anser att integritetsskyddet tillgodoses väl genom den
utformning gallringsbestämmelsen fått. I fråga om personregister för
officiell statistik bör dock gallringsfrågan ses från ett mer övergripande
samhällsperspektiv där forskningens behov måste ges en mycket betyd-
ande styrka. Justitiekanslem uttalar därför en viss sympati för det förslag
till författningsteknisk lösning som presenteras i det särskilda yttrandet.
Bakgrunden till regeringens förslag: I arkivlagen (1990:782) finns
bestämmelser om arkiv hos statliga och kommunala myndigheter och
organ, om vad som ingår i en myndighets arkiv samt om vård och
gallring av arkivet. En myndighets arkiv i arkivlagens mening bildas
enbart av de allmänna handlingarna från myndighetens verksamhet samt
av sådana handlingar som avses i 2 kap. 9 § tryckfrihetsförordningen
(vissa minnesanteckningar och utkast eller koncept) och som myndigheten
beslutar skall tas om hand för arkivering. Som allmän handling räknas
även upptagning på ADB-medium. Grunden för det offentliga arkivväsen-
det är principen i 2 kap. tryckfrihetsförordningen att alla medborgare
skall ha rätt att ta del av allmänna handlingar.
Huvudprincipen enligt arkivlagen är att allmänna handlingar skall
bevaras. Gallring får ske, men under beaktande av att arkiven utgör en
del av kulturarvet och att det material som återstår skall kunna tillgodose
följande ändamål:
1. rätten att ta del av allmän handling,
2. behovet av information för rättskipningen och förvaltningen, och
3. forskningens behov.
Arkivlagen medger att avvikande bestämmelser om gallring ges i annan
lag eller i förordning. I de författningar som reglerar olika integri-
tetskänsliga register föreskrivs i regel att materialet skall gallras efter viss
tid om det inte finns direkta föreskrifter om bevarande. I förarbetena till
arkivlagen (prop. 1989/90:72 s. 50 ff) anfördes som skäl att denna
32
omvända princip var rimlig med hänsyn till de integritetsaspekter som Prop. 1994/95:200
kan föreligga på de särskilda registerlagarnas område.
Det bör också framhållas att den omständigheten att uppgifter på ADB-
medium gallras i och för sig inte behöver innebära att insynsmöjlig-
heterna helt försvinner. I vissa fall kan nämligen samma information
föreligga på papper. I sådant grundmaterial torde också insynsmöjlig-
heterna för t.ex. en forskare bli sämre på grund av minskad överblick
och svårigheter att bearbeta- uppgifter av detta slag.
Skälen för regeringens förslag: För integritetskänsliga register för
officiell statistik bör - såsom för likvärdiga register enligt åtskilliga andra
registerlagar - utgångspunkten vara att personuppgifterna i registret skall
gallras när ändamålet är uppfyllt, dvs. när uppgifterna inte längre behövs
för framställning av officiell statistik. Regeringen delar uppfattningen att
detta bör anges i en lag rörande statistikregister.
Det är i och för sig svårt för någon annan än den statistikansvariga
myndigheten att bedöma när statistiska uppgifter inte längre behövs för
sitt ändamål. En bortre gräns bör dock normalt sättas för hur länge en
personuppgift som huvudregel skall få finnas i ett statistikregister. En
sådan generell längsta tid är svår att fastställa med hänsyn till den mängd
register av skiftande beskaffenhet som avses lyda under lagen, även om
det på goda grunder kan förutsättas att en personuppgift sällan behövs
längre än tio år för att framställa officiell statistik. Det står emellertid
klart att en längre bevaringstid kan behövas vid bl.a. longitudinella
uppföljningar. De föreskrifter regeringen avser att meddela och som kan
beakta de varierande förutsättningarna för de olika registren kan
lämpligen ange den bortre gränsen för vart och ett av registren.
Statistiska uppgifter är många gånger intressanta för andra ändamål än
det primära statistikområdet, i första hand för forskningen och det
nationella kulturarvet. Beträffande sådana ändamål gör regeringen
följande bedömning.
Utredarens förslag till gallringsbestämmelser med gallring som en
genomgående huvudprincip och med forskningsintressena vägande relativt
lätt, har mött starkt motstånd hos flera remissinstanser. Regeringen
ansluter sig på åtskilliga punkter till den framförda kritiken. Under
hänvisning till arkivlagens syften kan det exempelvis göras gällande att
även mycket integritetskänsliga uppgifter är en del av det nationella
kulturarvet och därför bör bevaras. Det går inte heller att komma ifrån
att pappershandlingar i ökad utsträckning kommer att ersättas av
elektroniska handlingar. Riksarkivet har i ett annat sammanhang fört fram
att när uppgifterna i ett register inte längre behövs hos primärmyndig-
heten bör de med hänsyn till framtida forskningsbehov överföras till
arkivmyndigheten, som då blir arkiv- och registeransvarig. Detta borgar
enligt Riksarkivet för ett gott integritetsskydd för den enskilde.
Inte minst för att tillgodose olika slags forskning är det enligt regering-
ens mening av stor betydelse att man noga prövar om de uppgifter som
finns i statistikregistren bör bevaras. I vissa fall kan en vidlyftig gallring
33
3 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 200
av uppgifter, som generellt eller individuellt har påverkat samhällets Prop. 1994/95:200
åtgärder, till och med vara till skada för den enskilde själv.
Vid regeringens bedömning av bevarandefrågan läggs självfallet stor
tyngd vid integritetsaspekten. I vilken utsträckning bevarande bör ske blir
därför en avvägning mellan å ena sidan den enskildes intresse av skydd
för sin personliga integritet och å andra sidan forsknings- och kulturin-
tressena. Hur denna avvägning skall göras är svårare att precisera. Det
fordras både insikt och kunskap om ämnesområdet och en överblick över
arkivbildningen i landet för att besluten i de enskilda fallen skall bli väl
avvägda. Försiktighet är därvid påkallad med hänsyn till att en alltför
ambitiös gallring kan förorsaka skador som aldrig går att reparera. Förut-
sättningar av detta slag kan svårligen anges i lag eller förordning. Arbetet
kräver sakkunskap och resurser och kan inte utan vidare utföras inom
regeringkansliet. Den lösning som med hänsyn till samtliga föreliggande
faktorer framstår som mest rimlig är att dessa ofta svåra avvägnings-
frågor, såsom åtskilliga remissinstanser särskilt uttalat, i stor utsträckning
får avgöras av Riksarkivet.
Regeringen anser det lämpligt att i den föreslagna lagen särskilt betona
behovet av skydd för den personliga integriteten när beslut fattas om att
avvika från huvudregeln om gallring.
Enligt arkivlagen svarar varje myndighet för vården av sitt arkiv.
Arkivmyndigheterna skall se till att myndigheterna fullgör sina skyldig-
heter beträffande arkivvården. Arkivmyndigheterna har ingen generell
skyldighet att svara för förvaring av material men kan överta material
efter överenskommelse. När en arkivmyndighet har övertagit arkiv-
material från en annan myndighet övergår hela ansvaret för det materialet
till arkivmyndigheten. För att ytterliga förstärka integritetsskyddet anser
regeringen att det material som undantas från gallring skall överlämnas
till en arkivmyndighet. Regeringen utgår därvid från att det inte kommer
att medföra några större tekniska problem att överlämna de uppgifter som
undantas från gallring.
Regeringens förslag: De nya reglerna skall träda i kraft den 1 juli
1995.
Skälen för regeringens förslag: De föreslagna lagbestämmelserna
innebär att vissa personregister för officiell statistik, nämligen sådana
med integritetskänsliga uppgifter, får inrättas och föras endast i enlighet
med föreskrifter som regeringen meddelar. När den föreslagna lagen
träder i kraft upphör således DI:s möjlighet att meddela tillstånd till
inrättande och förande av dessa register. Bestämmelserna träffar
34
emellertid även de register för vilka tillstånd meddelats före ikraftträdan- Prop. 1994/95:200
det.
Ambitionen är att regeringens föreskrifter genom förordning skall träda
i kraft samtidigt med lagen, alltså per den 1 juli 1995. Det bör dock ges
möjlighet att under en övergångsperiod ersätta tillstånden med reglering
i förordning. Tillståndsregistren föreslås därför få finnas kvar fram till
utgången av år 1995. I den utsträckning de ersätts av regeringsförord-
ningar upphör dock tillstånden att gälla.
Det har tidigare utvecklats att det krävs särskilda övergångsregler för
vissa av de register som i annat fall skulle hamna under den föreslagna
lagens tillämpning. Härvid avses dels de register som förs vid Socialsty-
relsen (EpC), dels de register som förs för att fullgöra vad som före-
skrivs i lagen (1992:1032) om uppgiftsskyldighet på jordbrukets och
fiskets områden och den vidhängande förordningen. Det är i det senare
fallet främst lantbruksregistret som avses. Regeringen bör genom en
särskild övergångsbestämmelse ges rätt att tills vidare föreskriva undantag
från lagens tillämpning beträffande dessa register.
1 §
Paragrafen reglerar först och främst avgränsningen av de känsliga register
för framställning av officiell statistik för vilka lagen är avsedd att gälla.
Lagen skall tillämpas på register som innehåller sådana uppgifter som
avses i 4 § och 6 § andra stycket datalagen eller sådana uppgifter om
enskilda personers inkomst- och förmögenhetsförhållanden som är
skyddade av sekretess och inte avser näringsverksamhet. Att också
enskilda personers förmögenhetsförhållanden skall beaktas är, i för-
hållande till lagrådsremissen, en komplettering med anledning av
Lagrådets påpekande att sådana förhållanden kan vara lika integri-
tetskänsliga som personers inkomstförhållanden. I enlighet med Lagrådets
förslag har vidare undantaget för uppgifter som framgår av beslut om
beskattning preciserats till att avse beskattningsbeslut som inte omfattas
av sekretess enligt 9 kap. 1 § sekretesslagen (1980:100).
Av andra stycket i paragrafen framgår att personregister med sådana
integritetskänsliga uppgifter som angetts i första stycket får inrättas och
föras endast efter föreskrifter som regeringen meddelar. Avsikten är att
dessa föreskrifter skall ges i en till lagen anslutande förordning.
De register som faller inom lagens tillämpningsområde förs i dag i stor
utsträckning med tillstånd från DI. I några fall finns författningsreglering.
Lagen och den nyss nämnda förordningen ersätter dessa.
35
Lagtexten har i väsentliga delar utformats i anslutning till Lagrådets Prop. 1994/95:200
synpunkter. Lagrådet har också ansett att bestämmelsen om tillstånd att
inrätta och föra register lämpligen kan meddelas i 2 §. Regeringen anser
emellertid för sin del att bestämmelserna om villkoren för registrens
inrättande och förande - att regeringen beslutat om det i förordning - för
överskådlighetens skull också bör finnas i 1 §, men i ett andra stycke.
Samtidigt kan 2 § renodlas till att endast omfatta bestämmelser om
registerändamål.
2§
I paragrafen fastslås ett ändamål för de reglerade registren, den yttre
gräns för hur personregistren får användas. Ändamålet är så utformat att
registren i viss utsträckning skall kunna användas för framställning av
s.k. övrig statistik. Skälet är att det från integritetsskyddssynpunkt inte
är rimligt att tvinga de statistikmyndigheter som i mindre utsträckning
använder samma uppgifter även för övrig statistik, att inrätta särskilda
personregister härför. Att registret dock inte får tillföras uppgifter som
saknar betydelse för den officiella statistiken följer av 3 §. Register som
är inrättade med framställning av övrig statistik som (huvud)ändamål
kommer inte heller att höra till lagens tillämpningsområde.
Ett mer specificerat ändamål kommer dessutom att för varje register
anges i den till lagen anslutande förordningen.
Bestämmelsen motsvarar med vissa förtydliganden förslaget i lagråds-
remissen. Den har konkretiserats i linje med vad Lagrådet förordat.
Regeringen anser att bestämmelsen om registerändamålet har en sådan
särskild central betydelse i en registerlag att den - i likhet med vad som
är fallet i annan liknande lagstiftning - bör utgöra en egen paragraf under
en särskild rubrik. Med hänsyn härtill och till att både denna och närmast
följande paragraf har konkretiserats finns det enligt regeringens upp-
fattning inte tillräckliga skäl att - som Lagrådet förordat - i lagtexten ange
att s.k. övrigt statistik får produceras med användande av uppgifter ur
registret endast om regeringen meddelar föreskrifter om det.
3§
I paragrafen anges vilka uppgifter som får registreras.
En utgångspunkt är att ett personregister av detta slag endast skall få
innehålla de uppgifter som behövs för att den registeransvariga myndig-
heten skall kunna framställa den officiella statistik som myndigheten
svarar för. Detta innebär att de förordningar och myndighetsföreskrifter
som successivt kommer att styra framställningen av officiell statistik
också - direkt eller indirekt - kommer att styra innehållet i person-
registret.
36
I lagrådsremissen, där motsvarande regler återfanns i 5 §, föreslogs en Prop. 1994/95:200
mer allmän utformning av bestämmelsen. Den har konkretiserats genom
att innehållsbegränsningen har knutits direkt till den statistik som
myndigheten ansvarar för.
Överskådlighetsskäl talar vidare för att också dessa bestämmelser om
registerinnehåll bör finnas i en särskild paragraf under särskild rubrik,
liksom är fallet i annan lagstiftning av motsvarande slag.
1 denna paragraf regleras registeransvaret i datalagens mening som
närmare behandlas i avsnittet 5.5.
Här fastslås principen att den myndighet som ansvarar för den officiella
statistik för vilken ett integritetskänsligt register förs också skall ha
registeransvaret.
I lagrådsremissen återfanns motsvarande regler i 3 §. Lagrådet har inte
invänt mot principen men framhöll i sitt yttrande att det skulle ställa sig
naturligt att ta upp bestämmelser om registeransvar tillsammans med
bestämmelser om inrättande och förande av register i ett andra stycke till
2 § under rubriken registertillstånd m.m.
Regeringen anser att även bestämmelsen om registeransvar - i likhet
med vad som är fallet i annan motsvarande lagstiftning - bör finnas i en
särskild paragraf under en särskild rubrik.
5 §
Paragrafen reglerar en informationsskyldighet vid insamling av uppgifter
direkt från enskild.
Lagtexten har utformats i nära anslutning till Lagrådets synpunkter.
6§
I denna paragraf finns bestämmelser som tar över arkivlagens föreskrifter
om gallring. Den särskilda regleringen beror på det många gånger
känsliga registerinnehållet och hänsynen till de registrerades personliga
integritet.
I första stycket föreskrivs som huvudregel att en uppgift i ett register
skall gallras när ändamålet är uppfyllt. Med detta avses att uppgiften inte
längre behövs för det ändamål som framgår av 2 § (framställning av
statistik). Regeringen avser att i förordningen ange någon form av bortre
gräns för när ett register inte längre får föras för statistikändamål.
Det är enligt regeringens mening av stor betydelse att man noga prövar
om undantag från gallringsplikten enligt första stycket skall göras.
Avvägningsfrågorna beträffande ett bevarande av uppgifter bör avgöras
37
4 Riksdagen 1994/95. 1 sand. Nr 200
av arkivmyndighet, närmare bestämt Riksarkivet. Enligt andra stycket Prop. 1994/95:200
första meningen, som i huvudsak har getts den lydelse Lagrådet har
föreslagit, skall därför regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer få föreskriva om undantag från gallringsregeln, om en gallring
skulle äventyra arkivens roll som en del av det nationella kulturarvet eller
strida mot forskningens behov. Vid fråga om bevarande skall även
skyddet för den personliga integriteten beaktas, och en erinran om detta
har tagits in i lagtexten.
För att ytterligare förstärka integritetsskyddet skall det material som
undantas från gallring överlämnas till en arkivmyndighet. Detta följer av
tredje stycket i paragrafen.
9 kap. 4 §
Ändringen avser att göra det möjligt att lämna ut uppgifter som är
skyddade av statistiksekretess, förutom för forskningsändamål, även för
statistikändamål. Detta kommer främst att gälla beträffande uppgifter i
mindre känsliga register — som inte omfattas av den föreslagna regle-
ringen — där möjligheter till uppgiftsutbyte bör skapas utan att varje
register anges i lag eller förordning. Möjligheten till utlämnande med
stöd av en sådan öppning i sekretesslagen bör tillämpas mycket restrik-
tivt, såsom har varit fallet med den närliggande bestämmelsen om
utlämnande för forskningsändamål. Utlämnande till andra statistikansvari-
ga myndigheter bör i realiteten endast komma i fråga för sådana som
själva tillämpar statistiksekretess. Då blir skyddet för de uppgifter som
lämnas ut lika gott som hos den utlämnande myndigheten.
Lagrådet framförde i sitt yttrande bl.a. att den sekretessbrytande
föreslagna regeln synes vara avsedd att tillämpas endast i fråga om
utlämnande för framställning av officiell statistik och att detta borde
framgå av lagtexten.
Utformningen av ändringsförslaget har bibehållits, trots Lagrådets
synpunkter. Regeringen vill här betona att utlämnande med stöd av den
föreslagna ändringen främst kan komma i fråga beträffande uppgifter i
mindre känsliga register, för vilka det är mindre lämpligt att reglera ett
utlämnande i författning. Häri ingår uppgifter som behövs för att
framställa s.k. övrig statistik. En utformning av bestämmelsen enligt
Lagrådets förslag skulle i vissa fall påtagligt kunna försvåra fram-
ställningen av sådan övrig statistik utan att man uppnår några vinster i
integritetsskyddshänseende.
38
63 §
En stor del av uppgifterna till den statliga statistiken hämtas in med stöd
av uppgiftsplikt som i stor utsträckning givits i förordningsform. I några
fall finns regler om uppgiftsplikt för statistikändamål i lag. Uppgifter
skall samlas in för den statistikansvariga myndighetens räkning. I de fall
ansvaret för statistiken har lagts ut till annan myndighet än SCB krävs
således ändringar i reglerna om uppgiftsplikt.
Det s.k. sysselsättningsregistret, som är föremål för viss reglering i lagen
om arbetsställenummer är ett sådant register som kommer att falla inom
den föreslagna lagens tillämpningsområde. De regler som gäller för
sysselsättningsregistret bör därför utgå ur lagen. Föreskrifter om registret
kommer att finnas i den till lagen anslutande förordningen.
6§
Ändringen avser en konsekvensändring i regler om uppgiftsplikt på
motsvarande sätt som i avsnittet 7.3 ovan.
39
Kapitel 1 ägnas dels åt direktiven för mitt uppdrag och bakgrunden till
detta, dels åt en kortare beskrivning av de olika etapperna i arbetet.
Uppdraget är uppdelat i två huvudmoment. Jag skall för det första
kartlägga vilka regler, rutiner och rekommendationer om integritetsskydd
som gäller för myndigheter som får ansvar för viss statistik enligt en
decentraliserad ansvarsordning och mot bakgrund härav utreda vilka
förstärkningar av olika slag som behövs för att åstadkomma en hög
skyddsnivå för uppgifter som lämnas för statistikändamål.
I kapitel 2 återfinns sålunda, förutom en granskning av några centrala
begrepp på området, en översikt över det "skydd" i vid bemärkelse som
kringgärdar de uppgifter som används för att framställa den statliga
statistiken. Av central betydelse är härvid den s.k. statistiksekretessen
som regleras i 9 kap. 4 § sekretesslagen. Övervägandena i kapitlet
utmynnar i att säkerheten för statistikuppgifter i den nya ansvarsord-
ningen bör angripas ur två vinklar. En gäller den mer generella säker-
heten, till vilken räknas framför allt sekretessen för statistikuppgifter. De
myndigheter som blir ansvariga för officiell statistik skall därför enligt
mitt förslag organisera sin verksamhet så att den omfattas av statistik-
sekretess enligt 9 kap. 4 § sekretesslagen (1980:100). En annan vinkel
gäller säkerheten på myndighetsnivå. De myndigheter som är aktuella för
statistikansvar uppvisar av naturliga skäl inbördes mycket varierande
organisationsformer och arbetssätt. Ett högklassigt uppgiftsskydd kan
därför inte åstadkommas bara med generella regleringar. Framför allt
måste vissa specifika säkerhetsfrågor lösas på myndighetsnivå. De
aktuella myndigheterna måste därför se över sin organisation och sina
säkerhetsskyddsföreskrifter beträffande ADB m.fl. i förhållande till de
nya uppgifterna. Det noteras att SCB ger bistånd i olika frågor till de
statistikansvariga myndigheterna som en del av de framtida förvaltnings-
uppgifterna. Det finns också andra organ inom statsförvaltningen som
torde vara skickade att på olika sätt lämna de statistikansvariga myndig-
heterna råd i frågor av denna art.
Jag skall som ett andra huvudmoment analysera och redovisa rättsläget
beträffande förfoganderätten till register i den statliga statistiken, dvs.
rätten till insamlade statistiska grunddata och upprättade register. Detta
behandlas i kapitel 3, som inleds med att jag återknyter till vad jag tagit
upp i mitt delbetänkande beträffande strukturerna i det blivande statisti-
kansvaret.
Kommittén om genomförande av ändrad ansvarsfördelning för den
statliga statistiken (Genomförandekommittén) har haft i uppdrag att bl.a.
utvärdera vilken statistik som skall styras av myndigheter och att
precisera omfattningen av det ansvaret. Det har också varit en uppgift för
kommittén att se över innehållet i begreppet officiell statistik (dir.
1993:9). Två rapporter har lämnats; Delrapport 1 den 8 april 1993 och
Delrapport 2 den 28 oktober 1993. Kommittén har i januari 1994 lämnat
sitt betänkande (SOU 1994:1) Ändrad ansvarsfördelning för den statliga
statistiken. En redogörelse för kommitténs slutsatser i väsentliga delar ges
Prop. 1994/95:200
Bilaga 1
40
i kapitlet, tillsammans med en sammanställning av de myndigheter som
är aktuella för ansvar för officiell statistik och den statistik ansvaret
kommer att omfatta.
Ett ansvar för officiell statistik måste bygga på vissa premisser. En
sådan är att myndigheten har tillgång till de uppgifter som behövs för att
framställa statistiken. Jag anser att en statistikansvarig myndighet skall
förfoga över uppgifterna i TF:s mening. Detta förutsätter i sin tur
normalt att uppgifterna samlas in för myndighetens räkning och lagras i
ett register som står under den statistikansvariga myndighetens kontroll
på sådant sätt att den myndigheten bestämmer innehållet i registret. Ge-
nomförandet av den förändrade ansvarsordningen förutsätter därför
ändringar i en rad lagar, förordningar och myndighetsförfattningar m.fl.
bestämmelser som reglerar uppgiftsinsamling till den statliga statistiken.
En konsekvens av detta är att de statistikansvariga myndigheterna blir
registeransvariga för personregistren enligt gällande datalag (1973:289).
Myndighetens arkiv bildas av de allmänna handlingarna i dess
verksamhet och de statistiksansvariga myndigheterna blir därför också
arkivansvariga för de handlingar som inkommer till eller upprättas i den
verksamhet som avser framställning av statistik.
Mina överväganden senare i samma kapitel utmynnar bl.a. i att den
förändrade ansvarsfördelningen inte bör förorsaka några kostnadseffekter
av betydelse utöver de som redan tagits i beaktande. Detta förutsätter
naturligtvis att de statistikansvariga myndigheterna utnyttjar de möjlig-
heter som öppnas vid upphandling av statistiktjänster. Jag tänker då på
att marknaden med all sannolikhet kommer att utsättas för konkurrens
efter en tid när andra aktörer än SCB kan erbjuda tjänster kring framställ-
ningen av officiell statistik.
Av central betydelse för utredningsarbetet har varit vilka bestämmelser
som gäller vid hantering av personuppgifter med stöd av ADB. Kapitel 4
ägnas därför åt en sammanställning av gällande datalag, Datalagsutred-
ningens slutbetänkande (SOU 1993:10) En ny datalag och remissyttrande-
na över betänkandet samt det aktuella beredningsläget.
Jag skall enligt direktiven vidare pröva om det är möjligt att skapa en
registerlag för SCB:s statistikregister. Den prövningen skall bl.a. omfatta
en analys av gallringsfrågoma. Som framgår av mitt delbetänkande och
av innehållet i avsnitt 3.3.3. (s. 70) krävs för framställningen av dagens
statliga statistik en omfattande personregistrering och en kvalificerad be-
arbetning av uppgifter som förutsätter stöd av ADB. Personregistreringen
på detta område är av sådan karaktär att det krävs tillstånd enligt
datalagen för att inrätta och föra register. Enhetlig systematik saknas
beträffande dessa tillstånd och de föreskrifter som meddelats i samband
med att tillstånd givits. Mitt arbete har därför successivt inriktats på att
ta fram förslag till en registerlagstiftning som kan ersätta dessa tillstånd.
Flera starka skäl talar för en sådan lösning. I kapitel 5 behandlar jag
såväl bakgrunden till registerlagstiftning i allmänhet som principerna för
hur en registerlag för register för den officiella statistiken bör utformas.
Syftet med registerlagstiftning är framför allt att värna om de registre-
rades personliga integritet. Enligt min mening kan dessa syften uppnås
Prop. 1994/95:200
Bilaga 1
41
i önskad utsträckning även om de närmare detaljerna kring registren och
registerföringen inte regleras i lagform. Lagen bör ange de från
integritetssynpunkt viktiga yttre gränserna för personregistreringen,
varefter regeringen i förordning fastställer ändamål och innehåll samt
regler om inhämtande av uppgifter för varje register. En reglering av
personregistreringen på den officiella statistikens område efter dessa
riktlinjer tillgodoser enligt min mening väl integritetsintressena samtidigt
som den - vilket är viktigt - medger erforderlig flexibilitet i förhållande
till den styrning som skall åligga de statistikansvariga myndigheterna.
Till registren knutna frågor om bevarande och gallring tas upp i
kapitel 6, som inleds med en allmän översikt av regleringen på området.
Vidare behandlas olika motiv för gallring med framställningen inriktad
på gallring av integritetsskäl. För mig är det naturligt att ta integritets-
skyddet som utgångspunkt vid diskussioner om principer för bevarande
och gallring. Jag hävdar att för ett antal register med personuppgifter av
hög känslighetsgrad talar integritetsintresset så starkt för gallring - när det
ändamål för vilket uppgifterna samlats in är uppfyllt - att ett bevarande
i identifierbar form inte bör få komma i fråga annat än i särskilda
undantagsfall. Med hög känslighetsgrad menar jag förekomst av sådana
uppgifter som avses i 4 § datalagen och som kan gälla bl.a. den enskildes
sjukdom, hälsotillstånd eller sexualliv, att han har begått brott eller
avtjänat straff eller att han varit föremål för vissa administrativa
tvångsingripanden. En gallringsregel grundad på detta synsätt anser jag
bör bli en förutsättning för att få hantera personuppgifter med stöd av
ADB för framställning av officiell statistik. Regleringen härav bör ske i
den föreslagna registerlagen och i den anslutande förordningen.
Register för framställning av officiell statistik innehåller uppgifter av
intresse för olika slag av forskning, inte minst epidemiologisk forskning
eller forskning som är relaterad till den yttre miljön. Det är därför
ofrånkomligt att möjligheter till bevarande bör få finnas i undantagsfall.
För forskningsändamål anser jag sålunda att bevarande skall kunna ske
i vissa särskilda situationer. Härmed avses uteslutande fall där upp-
gifterna inte bevaras i annan ordning.
För övriga register - med uppgifter som inte är av denna känslighets-
grad - kan en huvudregel av motsvarande slag inte upprätthållas med
samma styrka. En vägning mellan integritets- och övriga intressen får
göras när registret inrättas.
Jag skall slutligen föreslå en rättslig reglering som tillfredsställer
behovet av dels gemensamma data för inkomst- och förmögenhetsskatter,
dels uppgifter i det s.k. fördelningsmodellprojektet. Dessa frågor har
ansetts böra lösas i ett sammanhang för att komplettera den reglering och
de principer avseende finansiering och samordning som gäller för den
statliga statistiken. I kapitel 7 ges en sammanfattning av SCB:s verksam-
het med centrala databaser. Denna verksamhet har varit föremål för
översyn av Genomförandekommittén, vars analyser och slutsatser
presenteras i väsentliga delar. Enligt Genomförandekommitténs mening
skall den vid SCB hållna centrala databasservicen ingå som en integrerad
del av systemet SOS.
Prop. 1994/95:200
Bilaga 1
42
Det noteras vidare att SCB, för att kunna fullgöra sin databasservice
även i framtiden, i viss utsträckning är beroende av att få uppgifter även
från övriga statistikansvariga myndigheter. Att registren i analysdataba-
sema, i den mån de innehåller känslig personinformation, hamnar under
den reglering som är avsedd för övriga statistikregister, får dock anses
tillräckligt. Någon särreglering av analysdatabasema finner jag alltså inte
erforderlig för att uppnå ett gott integritetsskydd.
För att bl.a. åstadkomma att de centrala databaserna vid SCB erhåller
de uppgifter som behövs, föreslår jag dock en ändring i statistiksek-
retessen på så sätt att ett utlämnande skall kunna ske, förutom som i dag
för forskning, även för framställning av statistik. Enligt min mening bör
detta undantag tillsammans med konstruktionen av SOS-systemet vara
tillräckligt för att säkra tillgången till basmaterial för databasservicen.
Hos användare av mikrodata har uppstått vissa frågetecken kring
skyddet av de uppgifter som används bl.a. för att ta fram olika modeller
och som handläggare och utredare i regeringskansliet behöver ha direkt
tillgång till. I det lagrum i sekretesslagen som reglerar statistiksekretes-
sen, 9 kap. 4 §, finns en möjlighet för regeringen att sekretessbelägga
uppgifter i annan med statistik jämförbar undersökning som utförs av
myndighet. Regeringen har med stöd av bestämmelsen meddelat
föreskrifter om sekretess i 3 § sekretessförordningen (1980:657) och
förordnat att sekretess gäller för sådana uppgifter som avser en enskilds
personliga eller ekonomiska förhållanden och som kan hänföras till den
enskilde, i en rad olika undersökningar vid bl.a. utbildningsanstalter och
forskningsinrättningar. Enligt min mening är detta en framkomlig väg att
förstärka skyddet för de uppgifter i form av avidentifierade mikrodata
som används för simulering i modeller och som i exceptionella fall skulle
kunna identifieras. Jag föreslår därför att regeringskansliets modell-
simulering med mikrodata genom bestämmelser i sekretessförordningen
jämställs med "annan med statistik jämförbar undersökning som utförs
av myndighet".
Slutligen ges i kapitel 8 en författningskommentar dels till förslaget till
registerlagen, dels till ändringsförslaget i sekretesslagen.
Prop. 1994/95:200
Bilaga 1
43
Prop. 1994/95:200
Bilaga 2
1 § I denna lag avses med
personregister: personregister i datalagens (1973:289) mening,
officiell statistik: officiell statistik enligt lagen (1992:889) om den
officiella statistiken,
statistikansvarig myndighet: myndighet som enligt vad regeringen
föreskriver är ansvarig för officiell statistik enligt lagen om
den officiella statistiken.
2 § Denna lag tillämpas på personregister som inrättas och förs för
framställning av officiell statistik.
Regeringen beslutar genom förordning föreskrifter om ändamålet för
och innehållet i ett register enligt första stycket, liksom föreskrifter för
förande av registret som inte regleras genom denna lag.
Andra stycket inskränker inte Datainspektionens befogenhet att
meddela föreskrifter med stöd av 6 a § och 18 § datalagen.
3 § En statistikansvarig myndighets verksamhet för framställning av
statistik skall vara så organiserad att den är avgränsad från myndighetens
handläggning av övriga ärenden.
4 § En statistikansvarig myndighet är registeransvarig enligt datalagen
och arkivansvarig enligt arkivlagen (1990:782) för ett register enligt 2 §.
5 § I de fall uppgifter inhämtas direkt från den som avses bli registrerad,
skall denne skriftligen upplysas om
1. den statistikansvariga myndighetens namn och adress,
2. registrets ändamål och innehåll,
3. vilka uppgifter som skall bearbetas med hjälp av automatisk
databehandling,
4. vilka uppgifter som skall inhämtas från andra källor än den
registrerade och vilka dessa källor är,
5. att uppgifterna kan komma att användas även för framställning av
annan statistik,
6. hur länge myndigheten planerar att föra registret,
7. innebörd och omfattning av sekretesskyddet,
8. registrerads rätt att enligt 10 § datalagen få utdrag ur registret samt
44
9. huruvida registreringen är frivillig eller obligatorisk.
Upplysning skall vidare lämnas om vad som har beslutats i fråga om
registrets bevarande.
6 § Om det i lag eller annan författning finns bestämmelser om
inhämtande av uppgifter för sådant ändamål som avses i 2 §, gäller dessa
bestämmelser.
7 § En statistikansvarig myndighet får, i den utsträckning regeringen
föreskriver, hämta uppgift från eget personregister eller personregister
som förs av en annan myndighet.
8 § Utöver uppgiftsskyldighet som följer av annan lag, är statlig
myndighet skyldig att till en statistikansvarig myndighet lämna uppgifter
som, enligt vad regeringen förordnar, behövs för att framställa officiell
statistik.
9 § I ett register enligt 2 § får inte registreras andra personuppgifter än
sådana som hämtats in med stöd av 5 - 7 §§.
10 § Enskild persons identitet får inte avslöjas i statistiska redovisningar.
11 § En personuppgift i ett register enligt 2 § första stycket skall gallras
då uppgiften inte längre behövs för det ändamål som avses i 2 § andra
stycket.
Utan hinder av första stycket får regeringen föreskriva att registerupp-
gifter skall bevaras för forskningsändamål. Uppgifter som avses i 4 §
datalagen får bevaras endast om de är av synnerligt värde för forsk-
ningen.
Föreskrift om bevarande skall meddelas när registret inrättas.
Uppgifter som enligt andra stycket skall bevaras skall, efter det ända-
målet är uppfyllt, överlämnas till arkivmyndighet.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
Prop. 1994/95:200
Bilaga 2
45
5 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 200
Härigenom föreskrivs att 9 kap. 4 § sekretesslagen (1980:100) skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1994/95:200
Bilaga 2
Sekretess gäller i sådan särskild
verksamhet hos myndighet som
avser framställning av statistik
samt, i den utsträckning regeringen
föreskriver det, i annan därmed
jämförbar undersökning, som
utförs av myndighet, för uppgift
som avser enskilds personliga eller
ekonomiska förhållanden och som
kan hänföras till den enskilde.
Uppgift i företagsregister, uppgift
som avser avliden, uppgift som
behövs för forskningsändamål,
uppgift som avser personal- och
lönestatistik och uppgift, som inte
genom namn, annan identitetsbe-
teckning eller därmed jämförbart
förhållande är direkt hänförlig till
den enskilde, får dock lämnas ut,
om det står klart att uppgiften kan
röjas utan att den som uppgiften
rör eller någon honom närstående
lider skada eller men.
I fråga om uppgift i allmän hand-
ling gäller sekretessen i högst
sjuttio år, såvitt angår uppgift om
enskilds personliga förhållanden,
och annars i högst tjugo år.
Sekretess gäller i sådan särskild
verksamhet hos myndighet som
avser framställning av statistik
samt, i den utsträckning regeringen
föreskriver det, i annan därmed
jämförbar undersökning, som
utförs av myndighet, för uppgift
som avser enskilds personliga eller
ekonomiska förhållanden och som
kan hänföras till den enskilde.
Uppgift i företagsregister, uppgift
som avser avliden, uppgift som
behövs för forsknings- eller statisti-
kändamål, uppgift som avser per-
sonal- och lönestatistik och uppgift,
som inte genom namn, annan
identitetsbeteckning eller därmed
jämförbart förhållande är direkt
hänförlig till den enskilde, får dock
lämnas ut, om det står klart att
uppgiften kan röjas utan att den
som uppgiften rör eller någon
honom närstående lider skada eller
men.
I fråga om uppgift i allmän
handling gäller sekretessen i högst
sjuttio år, såvitt angår uppgift om
enskilds personliga förhållanden,
och annars i högst tjugo år.
46
Jag anser att utredaren inte har fullgjort sitt uppdrag på ett helt nöjaktigt
sätt. Enligt direktiven skulle han ha utrett vilka förstärkningar av olika
slag som behövs för att åstadkomma en hög skyddsnivå för uppgifter som
lämnas för statistikändamål. Utredaren har sökt skapa en sådan skyddsni-
vå genom en extensiv användning av gallring som ett helt dominerande
instrument. Möjliga förstärkningar av skyddet genom andra åtgärder än
gallring har inte utretts och prövats. Gallring framstår i utredarens
föreställning som ett universalmedel. Jag kommer att utveckla skälen för
mitt ställningstagande i det följande.
Gallring begränsar den materiella möjligheten, men inte rätten, att ta
del av allmänna handlingar. Utredningen saknar en analys av vilka
konsekvenser en modell med långtgående och snabb gallring generellt får
för möjligheterna att upprätthålla förtroendet för den offentliga för-
valtningen genom ett beskärande av de insyns- och kontrollmöjligheter
som tryckfrihetsförordningen normalt erbjuder. Det kan allmänt
framhållas, att tryckfrihetsförordningens bestämmelser även syftar till en
kontroll av överhetens eller myndigheternas åtgärder av olika slag
gentemot enskilda. I den del uppgifter om enskilda gallras, blir kontrollen
i denna del försvårad eller omöjliggjord. Den personliga integritetens
höjdpunkt behöver inte vara att få sitt förflutna utplånat. Bevarande av
uppgifter kan vara också den enskildes intresse, så att han på ett allmänt
plan kan få en djupare kunskap om faktorer som har haft en ingripande
betydelse i hans tidigare liv. Det är således därför inte givet att den
enskildes intressen alltid gagnas av en gallring. Utredningen saknar en
genomgång och en fördjupad analys av de konflikter som kommer till
synes i mötet mellan de medborgerliga insyns- och kontrollrättighetema
i TF och rätten till skydd för personlig integritet, så som utredaren
uppfattar den.
Gallringen skall även betraktas i samband med den betydelse de
offentliga arkiven har i ett allmänt kultursammanhang och som inte kan
avgränsas från deras betydelse för forskningen. Allmänna resonemang om
gallringens betydelse och konsekvenser från kulturarvssynpunkt saknas.
Utredaren behandlar på några ställen värdet av bevarade persondata för
longitudinella studier och insamlade uppgifters värde för framtida
forskning. I refererande form framförs vissa fördjupade och nyanserade
resonemang. Att känsliga data som en huvudregel skall gallras sedan det
primära syftet uppfyllts och i realiteten endast forskningsintresset
kvarstår, är dock en tes som inte underbyggs på ett övertygande sätt. Den
följer dock naturligt av att andra möjligheter att tillgodose skyddsintresset
inte på allvar har prövats. Ytterligare förstärkt sekretess, säkerhetsåt-
gärder, kryptering, överföring till arkivmyndighet när det primära
ändamålet är uppfyllt är exempel på sådana möjligheter. Här kommer
bristerna i utredarens arbetssätt på ett påtagligt sätt i dagen. Det är inte
heller givet, att grunduppgifterna alltid kommer att finnas bevarade på
Prop. 1994/95:200
Bilaga 3
47
annat håll eller, om så skulle vara fallet, att de är strukturerade så, att de
utan betydande kostnader åter kan bearbetas med kvantitativa metoder.
Det bör i sammanhanget slutligen påpekas, att gallringen är en oåterkalle-
lig åtgärd som sträcker sin verkan långt in i framtiden, när skyddsin-
tresset för länge sedan utslocknat. Den bild av vår samtid som efter-
världen får riskerar att bli tillrättalagd, utslätad och missvisande. Gallring
som skyddsinstrument har en onödig överkapacitet. Den kan jämföras
med halshuggning för att bota huvudvärk.
Enligt arkivlagen får allmänna handlingar gallras, dock med hänsyns-
tagande till att vad som sedan återstår skall tillgodose rätten att ta del av
allmänna handlingar, behovet av information för rättskipningen och
förvaltningen, och forskningens behov. En gallring får aldrig utföras så
att den äventyrar arkivens roll som en del av kulturarvet eller något av
de tre konkreta huvudsyftena med arkivverksamheten som anges i tredje
paragrafen i arkivlagen (jämför prop. 1989/90:72). Förutsättningar och
villkor av detta slag kan i regel knappast, annat än i form av allmänna
utgångspunkter, anges i lag. Att utföra en riktig gallring fordrar
emellertid både insikter inom ämnesområdet och en överblick över
informationsflöden och arkivbildning för att inte irreparabla misstag skall
begås. Konkreta avgöranden om vad som kan gallras är därför bäst
ägnade att överlämnas till yrkeskunnigt folk inom arkivmyndigheterna i
samverkan med de olika myndigheter, inom vilka arkiven bildats. Det har
sedan gammalt tillhört Riksarkivets traditionella uppgifter att dels värdera
betydelsen eller värdet av enskilda register för forskningen etc., dels att
inom varje register välja ut de variabler som skall omfattas av gallring
eller bevarande, allt detta i relation till annat arkivmaterial. Hos
Riksarkivet och Krigsarkivet finns således en professionalism inom
sakområdet, samlade erfarenheter av gallringsöverväganden i ett
forskningsperspektiv och en överblick över den samlade informations-
hanteringen inom den offentliga sektorn.
Med tanke på den utveckling som de senaste årtiondena har ägt rum
inom informationsteknologins område har det ansetts nödvändigt att
utföra gallring även av andra skäl än de ovan nämnda, nämligen för att
skydda den personliga integriteten. Det framgår av förarbetena till
arkivlagen, att gallring på vissa områden kan ske efter delvis andra
kriterier, att sådana bestämmelser kan ta över arkivlagens bestämmelser
om gallring och att de som regel bör ges i lag (prop. 1989/90:72 s. 44).
Det är främst information om enskilda i olika ADB-register, som av
integritetsskäl kommit att omfattas av gallring på sådana grunder.
Bestämmelser har utfärdats i särskilda registerlagar eller i föreskrifter
utfärdade av Datainspektionen med stöd av datalagen. Sådana gallrings-
regler tenderar att bli mer betydligt mer långtgående jämfört med om
samma information hade bevarats på papper. Till följd av en alltmer
spridd användning av ADB-teknik kommer allt större mängder in-
formation om enskilda att lagras på denna typ av databärare och riskerar
följaktligen att omfattas av mer långtgående gallringsbeslut. Vilka följder
detta kan få för arkiven som en del av det nationella kulturarvet och som
Prop. 1994/95:200
Bilaga 3
48
källmaterial för framtida forskning om vår tids förhållanden har redan
berörts i det föregående.
Utredaren ger uttryck för en bestämd uppfattning, att Datainspektionen,
i den mån någon myndighet skall besluta om gallring av integritetskänsli-
ga uppgifter, skall ha den uppgiften. Den bestämda uppfattningen
underbyggs inte med några redovisade sakskäl. Jag menar att en bättre
lösning skulle vara att, på de grunder som ovan berörts, i den föreslagna
registerförordningen delegera föreskriftsrätten vad gäller gallring i de ca
70 statistikregister det här är fråga om till Riksarkivet och samtidigt
ytterligare inskärpa betydelsen av den personliga integriteten. Detta hade
kunnat ske dels genom en skrivning av 11 § i den föreslagna registerla-
gen med följande utseende:
11 § En uppgift i ett register enligt 2 § första stycket skall gallras då
uppgiften inte längre behövs för det ändamål som avses i 2 § andra
stycket.
Utan hinder av första stycket kan regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer besluta att registeruppgifter skall bevaras med
beaktande av bestämmelserna i 3 och 10 §§ arkivlagen. Sådana regler
skall beslutas i samband med att registret inrättas.
Andra stycket tillämpas inte beträffande sådana för den enskildes
integritet särskilt känsliga uppgifter som avses i 4 § datalagen.
Uppgifter av detta slag får bevaras endast om de är av särskilt värde
för forskningen. Regeringen och den myndighet regeringen bestämmer
beslutar vilka uppgifter som är av detta slag. Regler om bevarande
skall beslutas i samband med att registret inrättas och materialet skall
efter det att det primära ändamålet är fullföljt överlämnas till arkiv-
myndighet.
I arkivlagens tredje paragraf skulle ändras enligt följande:
3 § En myndighets arkiv bildas av de allmänna handlingarna från
myndighetens verksamhet och sådana handlingar som avses i 2 kap. 9 §
TF och som myndigheterna beslutar skall tas om hand för arkivering.
Upptagningar för automatisk databehandling som är tillgängliga för
flera myndigheter, så att de där utgör allmänna handlingar, skall dock
bilda arkiv endast hos en av dessa myndigheter, i första hand de
myndigheter som svarar för huvuddelen av upptagningen.
Myndigheternas arkiv är en del av det nationella kulturarvet.
Myndigheternas arkiv skall bevaras, hållas ordnade och vårdas så att
de tillgodoser
1. rätten att ta del av allmänna
handlingar,
2. behovet av information för
rättskipningen och förvaltningen,
3. forskningens behov,
4. skyddet för den enskildes per-
sonliga integritet.
Prop. 1994/95:200
Bilaga 3
49
Tillägget till arkivlagen ålägger myndigheterna att vid de moment som
redovisas i 5 och 6 §§ arkivlagen som t.ex. förvaring av arkiv att beakta
skyddet för den personliga integriteten. Samtidigt som man vid olika
gallringsöverväganden enligt 10 § måste beakta även integritetsaspekten
vid sidan av de andra.
Jag anser att detta mitt förslag när det gäller dessa ca 70 statistikregis-
ter bättre tillgodoser de olika syften som finns med statistikverksamheten
på kort eller lång sikt; vidare att alla insynsaspekter och även forsknings-
aspekter tillgodoses. Enligt den mening jag tidigare gett tillkänna och här
avslutningsvis upprepar, har utredaren alltför ensidigt fört fram gallring
som den enda lösningen till skydd för den personliga integriteten.
Utredaren ser vidare alltför mycket till ett primärt ändamål och bortser
från de aspekter som finns enligt TE Jag menar också, att en gallring av
uppgifter principiellt och allmänt kan vara till skada för den enskilde då
uppgifter som generellt eller individuellt har påverkat samhällets åtgärder
förstörs. En idyllisering av vårt komplexa samhälle kan inte gagna någon.
Sammanfattningsvis anser jag de förslag som jag redovisat tillgodoser
såväl kravet på skydd för den personliga integriteten som de behov som
redovisas i 3 § arkivlagen.
Prop. 1994/95:200
Bilaga 3
50
Prop. 1994/95:200
Bilaga 4
1. Svea Hovrätt
2. Kammarrätten i Stockholm
3. Justitiekanslem (JK)
4. Brottsförebyggade rådet (BRÅ)
5. Datainspektionen (DI)
6. Kommerskollegium
7. Överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB)
8. Riksförsäkringsverket (RFV)
9. Socialstyrelsen (SoS)
10. Socialtjänstkommittén (S 1991:07)
11. Hälsodatakommittén (S 1993:12)
12. Socialvetenskapliga forskningsrådet (SFR)
13. Delegationen för prognos- och utvecklingsverksamhet inom
transportsektorn (DPU)
14. Post- och Telestyrelsen
15. Statskontoret
16. Statistiska centralbyrån (SCB)
17. Riksrevisionsverket (RRV)
18. Konjunkturinstitutet (Kl)
19. Statens skolverk
20. Verket för högskoleservice (VHS)
21. Forskningsrådsnämnden (FRN)
22. Humanistisk-Samhällsvetenskapliga forskningsrådet (HSFR)
23. Medicinska forskningsrådet (MFR)
24. Centrala studiestödsnämnden (CSN)
25. Stockholms universitet
26. Kungliga Tekniska Högskolan (KTH)
27. Högskolan i Örebro
28. Högskolan i Halmstad
29. Umeå universitet
30. Statens jordbruksverk
31. Livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden (LES)
32. Skogsstyrelsen (SKS)
33. Fiskeriverket
34. Arbetsmiljöinstitutet (AI)
35. Arbetarskyddsstyrelsen (ASS)
36. Statens kulturråd
37. Riksarkivet (RA)
38. Statens invandrarverk (SIV)
39. NUTEK
40. Konkurrensverket
41. Statens naturvårdsverk (SNV)
42. Kemikalieinspektionen (Kl)
43. Centralnämnden för fastighetsdata (CFD)
44. Svenska kommunförbundet
45. Landstingsförbundet
51
46. Sveriges industriförbund
47. Tjänstemännens centrlaorganisation (TCO)
48. Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO)
49. Landsoiganisationen i Sverige (LO)
50. Svenska arbetsgivareföreningen (SAF)
51. Företagens uppgiftslämnardelegation (FUD)
52. Dataföreningen i Sverige.
Prop. 1994/95:200
Bilaga 4
För Stockholms universitet (25) har svar inkommit från Juridiska
fakultetsnämnden, från Statistiska institutionen och från Sociologiska
institutionen.
För Umeå universitet (29) har Samhällsvetenskapliga fakultetsnämnden
svarat.
För SACO (48) har svar inkommit dels från Lärarnas Riksförbund
(LR), dels från SACO-föreningen vid SCB.
Av remissinstanserna har Dataföreningen i Sverige (52) inte svarat.
52
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Ett personregister får inrättas och föras endast enligt föreskrifter som
regeringen meddelar, om det skall användas för att framställa officiell
statistik enligt lagen (1992:889) om den officiella statistiken och om det
skall innehålla uppgifter som
1. avses i 4 § datalagen (1973:289),
2. utgör omdöme eller annan värderande upplysning om enskild person
eller
3. avser enskild persons inkomstförhållanden, dock inte uppgifter som
avser näringsverksamhet eller som framgår av beslut om beskattning.
Med personregister avses detsamma som i datalagen.
2 § Personregistret får användas för framställning av statistik endast av
en myndighet som enligt vad regeringen föreskriver ansvarar för officiell
statistik.
3 § Registeransvarig enligt datalagen (1973:289) för personregistret skall
vara den myndighet som enligt vad regeringen föreskriver ansvarar för
den officiella statistiken.
4 § När uppgifter hämtas in direkt från person som är eller avses bli
registrerad i personregistret, skall de i lämplig utsträckning upplysas om
registreringen.
5 § Personregistret får endast innehålla sådana uppgifter som behövs för
att framställa officiell statistik.
6 § Uppgifter i personregistret skall gallras när de inte längre behövs för
sitt ändamål.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får besluta
om undantag från första stycket för att tillgodose de syften som anges
i 3 § andra och tredje styckena arkivlagen (1990:783). Därvid skall
Prop. 1994/95:200
Bilaga 5
53
särskilt beaktas behovet av skydd för den enskildes personliga integritet. Prop. 1994/95:200
Material med uppgifter för vilka undantag beslutats skall överlämnas Bilaga 5
till arkivmyndighet.
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
2. Ett personregister som har inrättats före ikraftträdandet får trots
lagen föras intill utgången av år 1995.
3. Regeringen får intill 1998 års utgång besluta om undantag från
lagens tillämpning dels för personregister som förs vid Socialstyrelsen,
dels för personregister som förs för att fullgöra vad som föreskrivs i 7 §
lagen (1992:888) om uppgiftsskyldighet på jordbrukets och fiskets
område.
54
Härigenom föreskrivs att 9 kap. 4 § sekretesslagen (1980:100)’ skall
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
4
Sekretess gäller i sådan särskild
verksamhet hos myndighet som
avser framställning av statistik
samt, i den utsträckning regeringen
föreskriver det, i annan därmed
jämförbar undersökning, som
utförs av myndighet, för uppgift
som avser enskilds personliga eller
ekonomiska förhållanden och som
kan hänföras till den enskilde.
Uppgift i företagsregister, uppgift
som avser avliden, uppgift som be-
hövs för forskningsändamål, upp-
gift som avser personal- och lönes-
tatistik och uppgift, som inte ge-
nom namn, annan identitetsbeteck-
ning eller därmed jämförbart för-
hållande är direkt hänförlig till den
enskilde, får dock lämnas ut, om
det står klart att uppgiften kan
röjas utan att den som uppgiften
rör eller honom närstående lider
skada eller men.
Föreslagen lydelse
§
Sekretess gäller i sådan särskild
verksamhet hos myndighet som
avser framställning av statistik
samt, i den utsträckning regeringen
föreskriver det, i annan därmed
jämförbar undersökning, som
utförs av myndighet, för uppgift
som avser enskilds personliga eller
ekonomiska förhållanden och som
kan hänföras till den enskilde.
Uppgift i företagsregister, uppgift
som avser avliden, uppgift som be-
hövs för forsknings- eller statisti-
kändamål, uppgift som avser per-
sonal- och lönestatistik och uppgift,
som inte genom namn, annan
identitetsbeteckning eller därmed
jämförbart förhållande är direkt
hänförlig till den enskilde, får dock
lämnas ut, om det står klart att
uppgiften kan röjas utan att den
som uppgiften rör eller honom
närstående lider skada eller men.
I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio
år, såvitt angår uppgift om enskilds personliga förhållanden, och annars
i högst tjugo år.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
Lagen omtryckt 1992:1474.
55
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1995-03-10
Närvarande: f.d. regeringsrådet Bengt Hamdahl, justitierådet Bo
Svensson, regeringsrådet Arne Baekkevold.
Enligt en lagrådsremiss den 2 mars 1995 (Finansdepartementet) har
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om
vissa personregister för officiell statistik, m.m.
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kammarrättsassessorn
Rickard Sahlsten.
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:
1 §
I paragrafen anges lagens tillämpningsområde. I det remitterade förslaget
innehåller 1 § dessutom en bestämmelse om att vissa personregister för
officiell statistik skall få inrättas och föras endast enligt föreskrifter som
regeringen meddelar. Lagrådet föreslår att 1 § begränsas till att avse
tillämpningsområdet. Vid utformningen av bestämmelsen bör beaktas att
en enskild persons förmögenhetsförhållanden kan vara lika integri-
tetskänsliga som personens inkomstförhållanden. Vidare bör undantaget
för uppgifter som framgår av beslut om beskattning preciseras till att avse
beskattningsbeslut som inte omfattas av sekretess enligt 9 kap. 1 §
sekretesslagen (1980:100).
Prop. 1994/95:200
Bilaga 6
2 §
I 2 och 3 §§ i det remitterade förslaget upptas föreskrifter om registerän-
damål och registeransvar. Bestämmelserna är mycket allmänt hållna. I
själva verket är det svårt att förstå vad som avses utan att läsa för-
fattningskommentaren. Lagrådet föreslår att bestämmelserna konkretiseras
samtidigt som de grupperas om något. 2 § bör inledas med motsvarig-
heten till de nyssnämnda bestämmelserna i förslagets 1 § om att ett
register som avses i lagen inte får inrättas och föras utan att regeringen
beslutat om det i förordning. Härefter bör en motsvarighet till den
föreslagna 2 § följa. Uppdrag att inrätta eller föra ett sådant register får
enligt lagrådsförslaget lämnas endast åt den myndighet som skall svara
för den officiella statistiken över förhållanden som avses med registret.
I anslutning till detta bör regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter
om hur registret skall föras och framför allt användas.
Enligt Lagrådet ställer det sig naturligt att i detta sammanhang, som ett
andra stycke, ta upp en motsvarighet till förslagets 3 §.
56
3 §
Ett register som avses i lagen får bara innehålla uppgifter som den
registeransvariga myndigheten har ålagts att svara för, jfr 5 § i förslaget.
Av lagrådsremissen (avsnitt 5.3) framgår att myndigheten får använda
registrerade uppgifter för produktion av viss annan statistik som inte
omfattas av lagen om den officiella statistiken, s.k. övrig statistik. Övrig
statistik bör få produceras med användande av uppgifter ur ett register
som avses i lagen endast om regeringen meddelar föreskrifter om det.
Detta bör komma till uttryck i lagtexten.
I 4 § av det remitterade förslaget behandlas information till enskilda i
samband med insamling av uppgifter för registerändamål. Lagrådet menar
att regeringen bör få meddela föreskrifter om hur uppgiftsskyldigheten
skall fullgöras. Det kan möjligen ske i de föreskrifter om hur registret
skall föras som regeringen enligt 2 § i Lagrådets förslag skall meddela.
Lagrådet förordar i klarhetens intresse att en uttrycklig bestämmelse
härom tas upp i förevarande paragraf.
5§
I förslagets 6 § behandlas gallring. Lagrådet anser att hänvisningen till
arkivlagen är oklar och föreslår en bestämmelse om att gallring inte får
ske, om det skulle äventyra arkivens roll som en del av det nationella
kulturarvet eller strida mot forskningens behov.
Övergångsbestämmelserna
Punkterna 2 och 3 i de föreslagna övergångsbestämmelserna bör
förtydligas något.
I enlighet med det anförda har Lagrådet utformat det lagförslag som
framgår av bilaga till detta protokoll.
Prop. 1994/95:200
Bilaga 6
Enligt motiven till lagändringen synes möjligheten till sekretessgenom-
brott för statistikändamål vara avsett att tillämpas endast i fråga om
utlämnande för framställning av officiell statistik. Detta bör framgå av
lagtexten.
57
Prop. 1994/95:200
Bilaga 6
1 §
Denna lag gäller personregister enligt 1 § datalagen (1973:289) som skall
användas för att framställa officiell statistik enligt lagen (1992:889) om
den officiella statistiken och innehåller uppgifter som
1. avses i 4 § datalagen,
2. utgör omdöme eller annan värderande upplysning om enskild person,
eller
3. avser enskilda personers inkomst- eller förmögenhetsförhållanden,
såvida uppgifterna inte rör enskildas näringsverksamhet eller framgår av
beskattningsbeslut som inte omfattas av sekretess enligt 9 kap. 1 §
sekretesslagen (1980:100).
2 §
Ett register som avses i denna lag får inte inrättas och föras utan att
regeringen beslutat om det i förordning. Uppdrag att inrätta eller föra ett
sådant register får lämnas endast åt den myndighet som skall svara för
den officiella statistiken över förhållanden som avses med registret.
Föreskrifter om hur registret skall föras och användas meddelas av
regeringen.
Myndighet som har fått rätt att inrätta och föra ett register enligt denna
lag skall vara registeransvarig enligt datalagen (1973:289) för registret.
3§
Ett register som avses i denna lag får endast innehålla de uppgifter som
behövs för att framställa den officiella statistik som den registeransvariga
myndigheten har ansvaret för. Registret får inte användas av myndigheten
för att framställa annan statistik. Regeringen kan dock föreskriva att
myndigheten i begränsad omfattning får utnyttja uppgifter i registret för
att framställa annan statistik än som avses i lagen (1992:889) om den
officiella statistiken.
58
4§
När uppgifter hämtas in till ett register direkt från personer som är eller
avses bli registrerade i detta, skall de upplysas om registreringen.
Regeringen får meddela föreskrifter om hur upplysningsskyldigheten skall
fullgöras.
5§
Registeruppgifter skall gallras när de inte längre behövs för att framställa
officiell statistik.
Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får besluta om
undantag från första stycket, om en gallring skulle äventyra arkivens roll
som en del av det nationella kulturarvet eller strida mot forskningens
behov.
Material med uppgifter för vilka undantag beslutats enligt andra stycket
skall överlämnas till arkivmyndighet.
Prop. 1994/95:200
Bilaga 6
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
2. Äldre bestämmelser får tillämpas till utgången av år 1995 be-
träffande personregister som har inrättats före ikraftträdandet, om inte
annat föreskrivs.
3. Regeringen får medge undantag från tillämpningen av de nya
bestämmelserna till utgången av år 1998 beträffande personregister som
förs av Socialstyrelsen eller som förs för att fullgöra föreskrifterna i 7 §
lagen (1992:888) om uppgiftsskyldighet på jordbrukets och fiskets
område.
59
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 23 mars 1995
Närvarande: statsrådet Sahlin, ordförande, och statsråden Peterson,
Hellström, Thalén, Freivalds, Wallström, Persson, Tham, Schori,
Blomberg, Heckscher, Hedborg, Andersson, Nygren, Ulvskog,
Sundström, Lindh, Johansson
Föredragande: statsrådet Nygren
Prop 1994/95:200
Regeringen beslutar proposition 1994/95:200 Lag om vissa personregister
för officiell statistik m.m.
gotab 48218, Stockholm 1995
60