Prop.
1994/95:189
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 16 mars 1995
Ingvar Carlsson
Laila Freivalds
(Justitiedepartementet)
I propositionen föreslås bl.a. ett antal lagändringar som särskilt tar sikte
på konkursgäldenärens skyldigheter.
Konkursgäldenärens upplysningsskyldighet skall vara knuten till
upplysningar av betydelse för ”konkursutredningen”, i stället för, som
för närvarande, till upplysningar om ”boet”. Upplysningsskyldigheten
skall enligt förslaget även omfatta tillgångar som finns utomlands även
i de fall dessa inte ingår i konkursboet. Härigenom blir upplysnings-
skyldigheten något mer vidsträckt än vad som gäller för närvarande.
Reglerna om vad en konkursbouppteckning skall innehålla utvidgas i
viss mån. Bland annat skall en konkursbouppteckning - om särskilda
skäl föranleder det - också innehålla uppgift om utomlands befintlig
egendom även i de fall denna inte ingår i konkursboet.
Vidare föreslås att bouppteckningen i den utsträckning det behövs
skall innehålla en förteckning över det räkenskapsmaterial som har
omhändertagits och att konkursgäldenärens edgång skall omfatta även
denna förteckning. I samband härmed ersätts begreppet ”böcker” i
konkurslagen med begreppet ”räkenskapsmaterial”.
I propositionen föreslås också att det skall inrättas ett centralt register
hos Patent- och registreringsverket (PRV) över fysiska personers och
dödsbons konkurser. Vidare föreslås att uppgifter om konkursförvaltare
och tillsynsmyndighet i såväl fysiska som juridiska personers konkurser
skall registreras hos PRV. Därigenom kommer en samlad konkurs-
registrering att finnas hos PRV.
I ärendet föreslås slutligen en ändring med anledning av nedlägg-
ningen av Försäkringsöverdomstolen.
1 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 189
Lagändringarna rörande det centrala registret för fysiska personers Prop. 1994/95:189
och dödsbons konkurser föreslås träda i kraft den 1 oktober 1995 och
övriga ändringar föreslås träda i kraft den 1 juli 1995.
Prop. 1994/95:189
1 Förslag till riksdagsbeslut...................... 5
2 Lagtext ................................. 6
2.1 Förslag till lag om ändring i handelsregisterlagen
(1974:157)........................... 6
2.2 Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen
(1975:1385).......................... 7
2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1987:667) om
ekonomiska föreningar.................... 9
2.4 Förslag till lag om ändring i konkurslagen
(1987:672)........................... 10
2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:574) om
upphävande av lagen (1978:28) om Försäkrings-
överdomstolen......................... 19
3 Ärendet och dess beredning ....................20
4 Inledning................................20
5 Konkursgäldenärens medverkan i konkursutredningen.....23
5.1 Bakgrund............................23
5.2 Konkursgäldenärens upplysningsskyldighet .......25
5.3 Konkursbouppteckningens redovisning av räken-
skapsmaterial .........................28
5.4 Konkursbouppteckningens innehåll avseende utom-
lands befintlig egendom...................31
5.5 Edstemats omfattning såvitt gäller räkenskaps-
materialet............................ 34
5.6 Edstemats omfattning såvitt gäller utomlands
befintlig egendom ...................... 37
5.7 Befrielse från skyldighet att avlägga konkurs-
bouppteckningsed....................... 38
6 Försäljning av egendom i konkursen ...............40
7 Konkursregister............................42
7.1 Bakgrund............................42
7.2 Befintliga register.......................43
7.3 En samlad konkursregistrering...............47
8 Kostnadsmässiga konsekvenser...................52
9 Författningskommentar........................52
9.1 Förslaget till lag om ändring i handelsregisterlagen
(1974:157)........................... 52
9.2 Förslaget till lag om ändring i aktiebolagslagen
(1975:1385).......................... 53
9.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1987:667) om
ekonomiska föreningar....................53
9.4 Förslaget till lag om ändring i konkurslagen
(1987:672)........................... 53
9.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:574) om
upphörande av lagen (1978:28) om Försäkrings-
överdomstolen.........................58
Bilaga 1 Promemorians lagförslag...................60
Bilaga 2 Förteckning över remissinstanser..............68
Bilaga 3 Lagrådsremissens lagförslag.................69
Bilaga 4 Lagrådets yttrande.......................81
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 16 mars 1995 . . 83
Prop. 1994/95:189
Prop. 1994/95:189
Regeringen föreslår att riksdagen
antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i handelsregisterlagen (1974:157),
2. lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385),
3. lag om ändring i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar,
4. lag om ändring i konkurslagen (1987:672)
5. lag om ändring i lagen (1993:574) om upphörande av lagen
(1978:28) om Försäkringsöverdomstolen.
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Prop. 1994/95:189
Härigenom föreskrivs att 16 § handelsregisterlagen (1974:157) skall
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
16 §>
Om avförande av firma ur registret, sedan dom om hävande av
firmaregistrering vunnit laga kraft, finns bestämmelser i firmalagen
(1974:156).
Har i annat fall genom dom som vunnit laga kraft förklarats, att
införing i registret ej bort ske eller att beslut som registrerats är ogiltigt
eller att i annat fall visst förhållande som registrerats ej föreligger, skall
registreringen avföras ur registret. Dom i mål som här avses skall
genom domstolens försorg i avskrift sändas till registreringsmyndig-
heten.
Om bolagsman genom dom skilts från rätten att teckna bolagets firma,
skall uppgift härom registreras även om domen icke vunnit laga kraft.
Försätts en näringsidkare i
konkurs, skall meddelande om
detta samtidigt med kungörelsen
om beslutet genom tingsrättens
försorg översändas för registre-
ring. Har högre rätt upphävt ett
beslut om konkurs, skall regist-
reringen avföras på anmälan av
tingsrätten. När en konkurs har
avslutats, skall rätten genast
sända meddelande om detta för
registrering.
Försätts en näringsidkare i
konkurs, skall tingsrätten för
registrering underrätta regist-
reringsmyndigheten om beslutet,
vem som har utsetts till konkurs-
förvaltare och vilken tillsyns-
myndighet som utövar tillsyn
över förvaltningen. Har högre
rätt upphävt ett beslut om
konkurs, skall tingsrätten an-
mäla detta for registrering. När
en konkurs har avslutats, skall
rätten genast sända meddelande
om detta för registrering.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
1 Senaste lydelse 1987:697.
Härigenom föreskrivs att 13 kap. 20 § aktiebolagslagen (1975:1385)*
skall ha följande lydelse.
Prop. 1994/95:189
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Om ett aktiebolag försätts i
konkurs eller om en förhandling
om offentligt ackord inleds för
bolaget, skall rätten sända
underrättelse om beslutet för
registrering.
13 kap.
20 §
Om ett aktiebolag försätts i
konkurs eller om förhandling
om offentligt ackord inleds för
bolaget, skall tingsrätten för
registrering underrätta re-
gistreringsmyndigheten om be-
slutet, vem som har utsetts till
konkursförvaltare och vilken
tillsynsmyndighet som utövar
tillsyn över förvaltningen.
Under konkursen företräds bolaget som konkursgäldenär av den
styrelse och verkställande direktör eller de likvidatorer som finns vid
konkursens början. Dock gäller även under konkursen bestämmelserna
i denna lag om rätt att avgå, om entledigande och om nytillsättning.
När en konkurs har avslutats
När en konkurs har avslutats
eller en förhandling om offent-
ligt ackord har avslutats på
annat sätt än genom konkurs,
skall tingsrätten genast för
registrering underrätta registre-
ringsmyndigheten samt i det
förra fallet ange om överskott
finns eller inte. Tingsrätten skall
även för registrering underrätta
registreringsmyndigheten när
högre rätt genom beslut, som
har vunnit laga kraft, har
upphävt ett beslut att försätta
bolaget i konkurs eller att inleda
förhandling om offentligt
ackord.
eller en förhandling om offent-
ligt ackord har avslutats på
annat sätt än genom konkurs,
skall tingsrätten genast för
registrering underrätta registre-
ringsmyndigheten samt i det
förra fallet ange om överskott
finns eller inte. Tingsrätten skall
även för registrering underrätta
registreringsmyndigheten när
högre rätt har upphävt ett beslut
att försätta bolaget i konkurs
eller att inleda förhandling om
offentligt ackord.
Lagen omtryckt 1993:150.
Prop. 1994/95:189
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
Härigenom föreskrivs att 11 kap. 20 § lagen (1987:667) om
ekonomiska föreningar skall ha följande lydelse.
Prop. 1994/95:189
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
11 kap.
20 §'
Om en förening försätts i
konkurs eller om förhandling
om offentligt ackord inleds för
föreningen, skall rätten sända
en underrättelse om beslutet till
registreringsmyndigheten för
registrering.
Om en förening försätts i
konkurs eller om förhandling
om offentligt ackord inleds för
föreningen, skall tingsrätten för
registrering underrätta registre-
ringsmyndigheten om beslutet,
vem som har utsetts till konkurs-
förvaltare och vilken tillsyns-
myndighet som utövar tillsyn
över förvaltningen.
Under konkursen företräds föreningen som konkursgäldenär av den
styrelse och verkställande direktör eller de likvidatorer som finns vid
konkursens böijan. Även under konkursen gäller dock bestämmelserna
i denna lag om rätt att avgå, om entledigande och om nytillsättning.
När en konkurs har avslutats
När en konkurs har avslutats
eller en förhandling om offent-
ligt ackord har avslutats på
annat sätt än genom konkurs,
skall rätten genast för registre-
ring underrätta registrerings-
myndigheten och i det förra
fallet ange om något överskott
finns eller inte. Rätten skall
även för registrering underrätta
registreringsmyndigheten när en
överrätt genom beslut som
vunnit laga kraft har upphävt ett
beslut att försätta föreningen i
konkurs eller att inleda for-
eller en förhandling om offent-
ligt ackord har avslutats på
annat sätt än genom konkurs,
skall tingsrätten genast for re-
gistrering underrätta registre-
ringsmyndigheten och i det förra
fallet ange om något överskott
finns eller inte. Tingsrätten skall
även för registrering underrätta
registreringsmyndigheten när
högre rätt har upphävt ett beslut
att försätta föreningen i konkurs
eller att inleda förhandling om
offentligt ackord.
handling om offentligt ackord.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
Senaste lydelse 1987:687.
2.4 Förslag till lag om ändring i konkurslagen (1987:672) prop. 1994/95:189
Härigenom föreskrivs i fråga om konkurslagen (1987:672)
dels att 2 kap. 3 §, 3 kap. 6 §, 6 kap. 2, 3 och 5 §§, 7 kap. 12-14,
22, 28 och 30 §§, 8 kap. 3 §, 9 kap. 14 § och 11 kap. 10 § skall ha
följande lydelse,
dels att rubriken till 16 kap. skall lyda ”Bestämmelser om
handläggning och överklagande m.m.”,
dels att det i lagen skall införas fyra nya paragrafer, 15 kap. 5-8 §§
samt närmast före 15 kap. 5 § en ny rubrik av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 kap.
3 §
Görs ansökningen av gälde-
nären, bör till ansökningshand-
lingen bifogas en av gäldenären
underskriven förteckning över
boets tillgångar och skulder med
uppgift om vaije borgenärs
namn och postadress samt om
de böcker och andra handlingar
som rör boet.
Görs ansökningen av gälde-
nären, bör till ansökningshand-
lingen bifogas en av gäldenären
underskriven förteckning över
boets tillgångar och skulder med
uppgift om vaije borgenärs
namn och postadress samt om
det räkenskapsmaterial och de
andra handlingar som rör boet.
Ansöker ett dödsbo eller en dödsbodelägare om att boet skall försättas
i konkurs, skall till ansökningshandlingen bifogas bouppteckningen efter
den döde eller, om inregistrering har skett, uppgift om dagen därför.
Har inte bouppteckning förrättats, skall uppgift om vaije delägares
namn och postadress lämnas.
3 kap.
6§
Tvister mellan förvaltaren och gäldenären eller annan i frågor som
avses i 4 och 5 §§ skall prövas av tillsynsmyndigheten på ansökan av
förvaltaren, en borgenär, gäldenären eller en underhållsberättigad.
Myndigheten skall inhämta yttranden i den omfattning som behövs för
prövningen. Myndighetens beslut gäller omedelbart, även om det
överklagas. Beslutet skall efter ansökan ändras, om senare upplysta
omständigheter eller ändrade förhållanden motiverar det.
Tillsynsmyndighetens beslut i
ett ärende som avses i första
Tillsynsmyndighetens beslut i
ett ärende som avses i första
stycket får överklagas av den
vars rätt berörs av beslutet. I
fråga om sådan besvärstalan
tillämpas bestämmelserna i
utsökningsbalken om besvär
över utmätning av lön.
stycket får överklagas av den
vars rätt berörs av beslutet. I
fråga om ett sådant överkla-
gande tillämpas bestämmelserna
i utsökningsbalken om överkla-
gande av beslut om utmätning
av lön.
10
6 kap.
Prop. 1994/95:189
Gäldenären skall ge rätten,
tillsynsmyndigheten, förvaltare
och granskningsmän de upplys-
ningar om boet som de begär.
Gäldenären skall för för-
valtaren redogöra för boet och
på begäran av förvaltaren när-
vara vid bouppteckningsför-
rättningen. Är gäldenären en
juridisk person och finns det
flera ställföreträdare, gäller
denna skyldighet dock inte för
en sådan ställföreträdare vars
närvaro förvaltaren anser sakna
betydelse for boutredningen.
Vid förlikningssammanträde och
Gäldenären skall ge rätten,
tillsynsmyndigheten, förvaltare
och granskningsmän de upplys-
ningar av betydelse för konkurs-
utredningen som de begär. Upp-
lysningsskyldigheten omfattar
även egendom, som inte ingår i
boet på grund av att den finns
utomlands.
Gäldenären skall på begäran
av förvaltaren närvara vid
bouppteckningsforrättningen. Är
gäldenären en juridisk person
och finns det flera ställföre-
trädare, gäller denna skyldighet
dock inte för en sådan ställföre-
trädare vars närvaro förvaltaren
anser sakna betydelse för bout-
redningen.
sammanträde för prövning av
ackordsförslag skall gäldenären närvara, om han inte har laga förfall
eller rätten medger att han uteblir. Att gäldenären uteblir från ett
sammanträde hindrar inte att de ärenden som skall förekomma på
sammanträdet handläggs.
Gäldenären skall infor rätten
avlägga bouppteckningsed. Han
skall göra de tillägg till eller
ändringar i bouppteckningen
som han anser behövs och med
Gäldenären skall inför rätten
avlägga bouppteckningsed. Han
skall göra de tillägg till eller
ändringar i bouppteckningen
som han anser behövs och med
ed betyga att bouppteckningen
med gjorda tillägg eller änd-
ringar är riktig, så att det inte
enligt hans vetskap har oriktigt
utelämnats eller upptagits någon
tillgång eller skuld.
Är gäldenären en juridisk person
ed betyga att bouppteckningens
uppgifter om tillgångar, skulder
och räkenskapsmaterial med
gjorda tillägg eller ändringar är
riktiga och att det inte enligt
hans vetskap har oriktigt ute-
lämnats eller tagits upp någon
tillgång eller skuld.
och finns flera ställföreträdare,
behöver bouppteckningsed inte avläggas av en sådan ställföreträdare
vars edgång förvaltaren anser sakna betydelse för boutredningen.
11
5§ Prop. 1994/95:189
När det åligger en förmyndare att avlägga bouppteckningsed är även
den omyndige, om han har fyllt femton år, skyldig att på yrkande av
förvaltaren eller en borgenär avlägga eden. Detta gäller dock inte om
det finns sådana särskilda omständigheter att anledning till edgången
saknas.
Annan än gäldenären är skyl-
dig att på yrkande av förvaltaren
eller en borgenär avlägga bo-
uppteckningsed eller beediga
viss uppgift i bouppteckningen,
om det kan antas att sådan
edgång är av betydelse för
boutredningen.
Annan än gäldenären är skyl-
dig att på yrkande av förvaltaren
eller en borgenär avlägga bo-
uppteckningsed eller beediga
viss uppgift i bouppteckningen,
om det kan antas att sådan
edgång är av betydelse för bo-
utredningen. Detta gäller inte
den som avses i 36 kap. 5 §
rättegångsbalken såvitt gäller
uppgift beträffande vilken han
inte får höras som vittne, såvida
han inte är närstående till
gäldenären.
När ett yrkande om edgång enligt denna paragraf har framställts, skall
rätten kalla förvaltaren, tillsynsmyndigheten och den som avses med
yrkandet till förhandling inför rätten. Har yrkandet framställts av en
borgenär, skall även denne kallas. Kallelsen till den som avses med
yrkandet skall delges.
Bifålls yrkandet, skall edgången fullgöras genast om det lämpligen
kan ske eller vid den senare tidpunkt som rätten bestämmer. I fråga om
edgångens fullgörande gäller 4 § andra stycket.
7 kap.
12 §
Förvaltaren skall snarast ta
hand om gäldenärens bo med
de böcker och andra handlingar
som rör boet. Om gäldenären är
eller under det senaste året före
konkursansökningen har varit
bokforingsskyldig, skall för-
valtaren i det omhändertagna
räkenskapsmaterialet på lämpligt
sätt ange dagen för omhänderta-
gandet.
Den som på uppdrag av gäldenären har upprättat räkenskapsmaterial
rörande gäldenärens bo är skyldig att lämna ut materialet till förvaltaren
i gäldenärens konkurs.
Förvaltaren skall snarast ta
hand om gäldenärens bo med
det räkenskapsmaterial och de
andra handlingar som rör boet.
Om gäldenären är eller under
det senaste året före konkurs-
ansökningen har varit bok-
föringsskyldig, skall förvaltaren
i det omhändertagna räkenskaps-
materialet på lämpligt sätt ange
dagen för omhändertagandet.
12
13
§‘
Förvaltaren skall upprätta en
bouppteckning. I denna skall
boets tillgångar tas upp till
noggrant uppskattade värden.
Beträffande skulderna skall det
anges i vad män de avser lön
eller pension. Bouppteckningen
skall vidare innehålla uppgift
om varje borgenärs namn och
postadress samt om de böcker
och handlingar som avses i
12 §.
Förvaltaren skall upprätta en
bouppteckning. I denna skall
boets tillgångar tas upp till
noggrant uppskattade värden.
Om särskilda skäl föranleder
det, skall bouppteckningen också
innehålla uppgift om egendom
som inte ingår i boet, pä grund
av att den finns utomlands.
Bouppteckningen skall vidare
innehålla uppgift om vaije
borgenärs namn och postadress.
I den utsträckning det behövs
skall bouppteckningen också
innehålla en förteckning över
dels räkenskapsmaterial, dels
andra handlingar som rör boet.
Bouppteckningen skall av förvaltaren ges in till rätten och
tillsynsmyndigheten så snart som möjligt och senast en vecka före
edgångssamman trädet.
Har en av gäldenären underskriven bouppteckning förut getts in till
rätten, behöver någon ny bouppteckning inte upprättas, om förvaltaren
anser att denna är tillförlitlig. I så fall skall han snarast anmäla det till
rätten och tillsynsmyndigheten.
Skall bevakningsförfarande äga rum och har någon bouppteckning
ännu inte getts in till rätten, skall förvaltaren så snart som möjligt och
senast en vecka från beslutet om bevakningsförfarandet skicka en
förteckning över borgenärerna med uppgift om vaije borgenärs
postadress till rätten och tillsynsmyndigheten. I ett bankaktiebolags, en
sparbanks eller en central föreningsbanks konkurs skall till boupp-
teckningen eller borgenärsförteckningen bifogas uppgift om insätt-
ningsborgenärema och deras fordringsbelopp med upplupen ränta. I ett
livförsäkringsbolags konkurs skall på motsvarande sätt bifogas uppgift
om försäkringstagarna och deras fordringar.
Prop. 1994/95:189
14 §
be-
av
att
Förvaltaren får, om det
hövs, begära handräckning
kronofogdemyndigheten för
kunna omhänderta eller annars
få tillgång till gäldenärens bo
med de böcker och andra hand-
lingar som rör boet. Detsamma
gäller sådant räkenskapsmaterial
som avses i 12 § andra stycket.
Förvaltaren får, om det be-
hövs, begära handräckning av
kronofogdemyndigheten for att
kunna omhänderta eller annars
få tillgång till gäldenärens bo
med det räkenskapsmaterial och
de andra handlingar som rör
boet. Detsamma gäller sådant
räkenskapsmaterial som avses i
Senaste lydelse 1989:1084.
13
Kronofogdemyndigheten får då
genomsöka hus, rum eller för-
varingsställen och, om tillträde
behövs till något utrymme som
är tillslutet, låta öppna lås eller
ta sig in på annat sätt. Krono-
fogdemyndigheten får även i
övrigt använda tvång i den mån
det behövs för det avsedda
ändamålet och det kan anses
befogat med hänsyn till
omständigheterna. Våld mot
person får dock brukas endast
om kronofogdemyndigheten
möter motstånd och i den mån
12 § andra stycket. Kronofogde-
myndigheten får då genomsöka
hus, rum eller förvaringsställen
och, om tillträde behövs till
något utrymme som är tillslutet,
låta öppna lås eller ta sig in på
annat sätt. Kronofogdemyndig-
heten får även i övrigt använda
tvång i den mån det behövs för
det avsedda ändamålet och det
kan anses befogat med hänsyn
till omständigheterna. Våld mot
person får dock brukas endast
om kronofogdemyndigheten
möter motstånd och i den mån
Prop. 1994/95:189
det med hänsyn till ändamålet
med ingripandet kan anses
försvarligt.
I fråga om överklagande av
åtgärd enligt första stycket tillämpas bestämmelserna i utsökningsbalken
det med hänsyn till ändamålet
med ingripandet kan anses
försvarligt.
kronofogdemyndighetens beslut eller
om talan mot utmätning i allmänhet.
22 §
Om det vid konkursens
avslutande finns några hinder
mot att de böcker och andra
handlingar rörande boet som
förvaltaren har tagit hand om
återställs till gäldenären, skall
de överlämnas till tillsynsmyn-
digheten, om inte förvaltaren
anser att han bör bevara dem.
Handlingarna skall bevaras i
enlighet med vad som i vaije
särskilt fall gäller om
arkivering.
Om det vid konkursens
avslutande finns några hinder
mot att det räkenskapsmaterial
och de andra handlingar rörande
boet som förvaltaren har tagit
hand om återställs till gälde-
nären, skall de överlämnas till
tillsynsmyndigheten, om inte
förvaltaren anser att han bör
bevara dem. Handlingarna skall
bevaras i enlighet med vad som
i vaije särskilt fall gäller om
arkivering.
Tillsynsmyndigheten skall ha
tillgång till de böcker och andra
handlingar som rör boet.
Tillsynsmyndigheten är skyldig
boet och dess förvaltning till räi
§
Tillsynsmyndigheten skall ha
tillgång till det räkenskaps-
material och de andra hand-
lingar som rör boet.
på begäran lämna upplysningar om
, borgenärer, granskningsmän eller
gäldenären.
14
30 §
Prop. 1994/95:189
Om en borgenär begär det, skall rätten förordna en granskningsmän
att med de befogenheter som anges i denna lag övervaka förvaltningen
pä borgenärens vägnar. Till granskningsmän skall utses den som
borgenären föreslår, om han är lämplig.
Granskningsmannen skall ha
tillgång till de böcker och andra
handlingar som rör boet.
Om borgenären begär det,
granskningsmannen utses. Bestämmelserna om granskningsmän gäller
Granskningsmannen skall ha
tillgång till det räkenskaps-
material och de andra hand-
lingar som rör boet.
skall även en ersättare för
även för ersättaren.
Granskningsmannen skall entledigas om han eller borgenären gör
framställning om det eller om han visar sig inte vara lämplig.
Ersättningen till granskningsmannen skall betalas av borgenären.
8 kap.
Har gäldenären överklagat
konkursbeslutet, får inte mot
hans vilja någon egendom i boet
säljas förrän hovrätten har
prövat besvären.
Har gäldenären överklagat
konkursbeslutet, får inte mot
hans vilja någon egendom i boet
säljas förrän hovrätten har
prövat överklagandet.
Första stycket utgör inte hinder mot
1. sådan försäljning som föranleds av bestämmelserna i 3 kap. 7 och
8 §§ samt 2 och 10 §§ i detta kapitel,
2. försäljning av sådan lös egendom som är utsatt för förskämning
eller snar förstörelse eller hastigt faller i värde eller kräver alltför
kostsam vård,
3. försäljning i annat fall av lös egendom, i den mån medel annars
skulle saknas till betalning av utgifter för boet.
9 kap.
14 §2
Beslut enligt 13 § tredje
stycket får överklagas av den
som enligt 13 första stycket är
taleberättigad, om han anser att
beslutet inte har tillkommit på
lagligt sätt. Beslutet överklagas
genom besvär till hovrätten
inom tre veckor från dagen för
beslutet. Om inte hovrätten
förordnar annat, skall beslutet
gälla omedelbart.
Beslut enligt 13 § tredje
stycket får överklagas av den
som enligt 13 första stycket är
taleberättigad, om han anser att
beslutet inte har tillkommit på
lagligt sätt. Beslutet överklagas
till hovrätten inom tre veckor
från dagen för beslutet. Om inte
hovrätten förordnar annat, skall
beslutet gälla omedelbart.
2 Senaste lydelse 1990:1072.
15
11 kap.
10 §
Prop. 1994/95:189
Innan besluten att fastställa
utdelning och att bestämma
arvode till förvaltaren har vunnit
laga kraft, får medel som
tillagts en borgenär betalas ut
endast om borgenären ställer
säkerhet. Har tiden för över-
klagande av besluten löpt ut, får
dock, utan att säkerhet ställs,
utbetalning ske till borgenär
som inte till sin nackdel berörs
av besvär som anförts mot något
av besluten.
Är en fordran beroende av nä
Innan besluten att fastställa
utdelning och att bestämma
arvode till förvaltaren har vunnit
laga kraft, får medel som
tillagts en borgenär betalas ut
endast om borgenären ställer
säkerhet. Har tiden för över-
klagande av besluten löpt ut, får
dock, utan att säkerhet ställs,
utbetalning ske till borgenär
som inte till sin nackdel berörs
av ett överklagande av något av
besluten.
sådant villkor som avses i 5 kap.
10 §, får utdelningen för fordringen inte betalas ut förrän villkoret
uppfyllts. Detsamma gäller i fråga om en tvistig fordran innan den har
fastställts av domstol. När fordringen har fastställts men innan
fastställelsebeslutet har vunnit laga kraft, får medlen betalas ut endast
om borgenären ställer säkerhet.
Om bevakningsförfårande har ägt rum, får utdelning för en fordran
som har efterbevakats inte betalas ut under den tid inom vilken
anmärkningar får framställas mot efterbevakningen.
Om en borgenär som har lyft utdelning blir skyldig att till
konkursboet betala tillbaka vad han har fått, skall han betala ränta på
beloppet. Räntan beräknas enligt 5 § räntelagen (1975:635) från den dag
då medlen betalades ut till och med den dag då skyldigheten att återbära
medlen inträder och enligt 6 § räntelagen för tiden därefter.
15 kap.
Register över konkurser
5§
Hos Patent- och registrerings-
verket skall, för de ändamål som
anges i 6 §, med hjälp av
automatisk databehandling föras
ett för hela landet gemensamt
register över fysiska personers
och dödsbons konkurser.
I handelsregisterlagen
(1974:157), aktiebolagslagen
(1975:1385) och lagen
(1987:667) om ekonomiska
föreningar finns bestämmelser
om registrering av juridiska
personers konkurser.
16
6§
Det register som avses i 5 §
första stycket får användas för
upplysningar till den som begär
uppgifter om fysiska personers
och dödsbons konkurser. Patent-
och registreringsverket får an-
vända registret för uppföljning
av och tillsyn över de övriga
register som förs hos verket
samt för utfärdande av bevis om
att en person eller ett dödsbo
inte är försatt i konkurs vid
någon domstol i landet.
7§
Registret får innehålla
uppgifter om:
1. konkursgäldenärens namn,
personnummer och adress,
2. datum för konkursbeslutet,
3. datum för konkursens
avslutande,
4. den domstol som fattat
beslutet om konkursen och
domstolens målnummer,
5. beslut genom vilket högre
rätt har upphävt konkurs-
beslutet,
6. konkursförvaltarens namn
och adress samt
7. namn och adress på den
tillsynsmyndighet som utövar
tillsyn över förvaltningen.
Uppgifterna i registret skall
gallras fem år efter utgången av
det kalenderår då konkursen
avslutades.
8§
Om en fysisk person eller ett
dödsbo försätts i konkurs, skall
tingsrätten samma dag till
Patent- och registreringsverket
sända en underrättelse om
beslutet. Underrättelsen skall
innehålla de uppgifter som
anges i 7 § 1, 2, 4, 6 och 7.
Tingsrätten skall även under-
Prop. 1994/95:189
17
2 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 189
|
rätta verket när en sådan Prop. 1994/95:189 högre rätt har upphävt ett |
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1995 sävitt avser 15 kap.
5-8 §§ och i övrigt den 1 juli 1995.
18
Härigenom föreskrivs att övergångsbestämmelsen till lagen (1993:574)
om upphävande av lagen (1978:28) om Försäkringsöverdomstolen skall
ha följande lydelse.
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
2. Mål som inte avgjorts av Försäkringsöverdomstolen före upphävan-
det skall överlämnas till Regeringsrätten för prövning.
3. I mål som har avgjorts av
kammarrätt före den 1 juli 1993
eller av försäkringsrätt före den
1 juli 1992 skall Regerings-
rätten, utöver vad som gäller
enligt 36 § förvaltningsprocess-
lagen (1971:291) meddela pröv-
ningstillstånd om det finns
anledning att ändra det slut som
kammarrätten eller försäkrings-
rätten har kommit till.
Prop. 1994/95:189
19
I promemorian Konkursgäldenären (Ds 1994:96) behandlas olika frågor
om konkursgäldenärens skyldigheter och frågan om ett centralt konkurs-
register. Promemorians lagförslag finns i bilaga 1. Promemorian har
remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga
2. Regeringen tar i detta ärende upp de frågor som har behandlats i
promemorian.
I propositionen behandlas dessutom ett par ändringar i konkurslagen
som knyter an till reformen om enhetliga regler för överklagande till
hovrätt och Högsta domstolen (prop. 1993/94:190, bet. 1993/94:JuU30,
rskr. 1993/94:377 och SFS 1994:1050) och en ändring av övergångs-
bestämmelserna till lagen (1993:574) om upphävande av lagen
(1978:28) om Försäkringsöverdomstolen med anledning av nedlägg-
ningen av Försäkringsöverdomstolen den 1 juli 1995.
Lagrådet
Regeringen har den 23 februari 1995 beslutat att inhämta Lagrådets
yttrande över de förslag som har utarbetats i ärendet. Det lagförslag
som remitterades till Lagrådet finns i bilaga 3 och Lagrådets yttrande
däröver i bilaga 4.
Lagrådet har lämnat synpunkter på utformningen av 6 kap. 2 §
konkurslagen. Regeringen återkommer till detta i avsnitt 5.2. Vidare har
Lagrådet ifrågasatt behovet av den i remissen föreslagna över-
gångsbestämmelsen till ändringen i konkurslagen. Regeringen delar
Lagrådets bedömning i denna del. I övrigt har Lagrådet lämnat
förslagen utan erinran. Vissa redaktionella ändringar har gjorts i
lagtexten.
Efter lagrådsgranskningen har gjorts en ändring i övergångs-
bestämmelserna till lagen (1993:574) om upphävande av lagen
(1978:28) om Försäkringsöverdomstolen. Genom förslagen i prop.
1992/93:215 om Försäkringsöverdomstolen avskaffades bestämmelserna
om ändringsdispens. Samtidigt reglerades i vilken utsträckning de äldre
bestämmelserna alltjämt skulle tillämpas av Försäkringsöverdomstolen.
Förslagen granskades av Lagrådet. Det nu föreliggande förslaget inne-
bär att Regeringsrätten ges möjlighet att tillämpa de äldre föreskrifterna
om ändringsdispens i samma utsträckning som Försäkringsöverdom-
stolen skulle ha gjort det. Förslaget är av sådan enkel beskaffenhet att
Lagrådets hörande skulle sakna betydelse.
Konkurslagstiftningen har under de senare årens lågkonjunktur
debatterats flitigt. Intresset har bl.a. fokuserats på olika former av
Prop. 1994/95:189
20
konkursmissbruk. Vad som närmare åsyftas med detta begrepp varierar. Prop. 1994/95:189
En sorts minsta gemensamma nämnare för kritiken är att
konkursinstitutet utnyttjas av någon som ett led i att systematiskt
undandra sig de skyldigheter som åvilar den som driver närings-
verksamhet av något slag. Det är alltså förfaranden där konkursinstitutet
används som ett medel för att reducera skuldbördan i en verksamhet för
att sedan fortsätta verksamheten med ökad konkurrenskraft (se härom
Lagutskottets betänkande 1993/94:LU20 s. 12 ff). I dessa sammanhang
har man också talat om bekvämlighetskonkurser och om planerade
konkurser. Det är inte sällan frågan om förfaranden som utgör led i en
planerad brottslig verksamhet. Syftet är att uppnå vinning av brottslig
verksamhet riktad mot enskilda, företag, staten och samhället i stort.
Frågan om formerna för gäldenärens medverkan och vilka
skyldigheter gäldenären skall ha vid en konkursutredning har bl.a.
berörts av Domstolsutredningen i betänkandet Domstolarna inför
2000-talet (SOU 1991:106). Betänkandet har remissbehandlats, se Ds
1993:5, del A, s. 345 ff. Frågoma behandlas även i den s.k.
RUBICON-rapporten (RUBICON; rutiner, brottsutredningar i konkurs
- Promemoria av Riksåklagarens och Riksskatteverkets arbetsgrupp
angående rutiner vid brottsutredningar i samband med konkurs) som
redovisades till Justitiedepartementet våren 1994. RUBICON-rapporten
föregicks av bl.a. Riksåklagarens och Rikspolisstyrelsens rapport
Utredning om vissa frågor om ekonomisk brottslighet den 7 januari
1992. Konkursrättsliga frågor har också behandlats i riksdagen och
berörs i utskottsbetänkandet 1993/94:LU20, där utskottet förordar att ett
centralt konkursregister inrättas. Riksdagen har beslutat i enlighet med
utskottets hemställan (rskr. 1993/94:228). Nämnas kan också att
Riksrevisionsverket (RRV) till regeringen har överlämnat en
granskningsrapport (Tillsyn vid konkurs, RRV 1994:13) med
fÖrvaltningsrevisionell inriktning som rör tillsynsverksamheten och
förvaltningen i konkurs. Vidare har Riksskatteverket (RSV) gjort två
interna utredningar om kronofogdemyndigheternas framtida organisation
och arbetsformer som till viss del berör konkurshanteringen samt till
Justitiedepartementet givit in en framställning rörande vissa frågor om
konkurstillsynen (dnr Ju93-2580) .
I de nämnda utredningarna och rapporterna berörs förutom
lagstiftningsfrågor också organisations- samverkans- och utbild-
ningsfrågor. Av lagstiftningsfrågorna är det givetvis inte enbart
konkurslagen som berörs, utan även annan lagstiftning inom skiftande
områden. Av de mer begränsat konkursrättsliga frågoma berörs såväl
konkursgäldenärens medverkan vid konkursutredningen som olika
frågor med anknytning till konkurshanteringens och konkurs-
förvaltningens organisation i stort liksom frågor med övergripande
internationella aspekter på konkursreglema och konkurshandläggningen.
De internationella konkursfrågoma blev 1990 föremål för en
konventionen, som arbetats fram av Europarådet. I betänkandet Vissa
internationella insolvensfrågor (SOU 1992:78) föreslås att Sverige skall
tillträda vissa delar av konventionen. Så har emellertid inte skett. Ingen 21
annan stat har heller tillträtt konventionen. Anledningen är i första hand
att finna i det arbete som pågår inom Europeiska unionen med att få Prop. 1994/95:189
fram en konkurskonvention.
De övriga konkursrättsliga frågoma som har berörts här och som inte
direkt berör konkursgäldenärens medverkan, i första hand de om
konkursforvaltningens organisation och tillsynsfunktionen som har tagits
upp av Domstolsutredningen och i RRV:s granskningsrapport, kommer
att beredas vidare inom Justitiedepartementet i särskild ordning.
Genomförandet av RUBICON:s förslag när det gäller bl.a. samverkans-
och utbildningsfrågor bereds inom regeringens ekobrottsberedning.
Reglerna om gäldenärens skyldigheter i konkursutredningen och sätten
att sanktionera dessa skyldigheter är enligt regeringens mening i det
stora hela väl avvägda och fyller sin funktion på ett önskvärt sätt. Det
hindrar emellertid inte att de kan behöva ändras i vissa detaljer, så att
de möjliggör en ännu effektivare konkursförvaltning och också på ett
bättre sätt bidrar till att stävja sådana företeelser som brukar gå under
benämningar som konkursmissbruk och bekvämlighetskonkurs. Det
finns dock anledning att betona att konkurslagstiftningen endast är en
pusselbit av många som måste på plats för att man skall kunna komma
till rätta med missbruk av konkursinstitutet och andra oegentligheter i
samband med affärsverksamhet.
I promemorian behandlas olika forslag som syftar till att åstadkomma
förändringar i konkurslagen vad särskilt gäller gäldenärens medverkan
vid konkursutredningen, som kan bidra till att konkursinstitutets
attraktionskraft minskar för dem som vill använda sig av det som ett led
i en brottslig verksamhet.
I promemorian behandlas närmare bestämt följande.
1) Frågan om konkursgäldenärens allmänna upplysningsskyldighet i
konkursen.
2) Frågor om edstemats omfattning. I vilken utsträckning bör edstemat
omfatta exempelvis utomlands befintliga tillgångar och vad bör gälla för
räkenskapsmaterialet?
3) Frågan om edgångsskyldigheten skall vara obligatorisk.
4) Frågan om i vilken utsträckning krav kan ställas på gäldenärens
aktiva medverkan i konkursutredningen.
5) Frågor om de sanktioner som enligt konkurslagen kan användas mot
en konkursgäldenär som inte medverkar i konkursutredningen.
6) Frågan om ett obligatoriskt anbudsförfarande när konkursförvaltaren
”säljer tillbaka” egendom som ingår i konkursen till konkursgäldenären
eller till någon honom närstående fysisk eller juridisk person.
7) Frågan om inrättandet av ett centralt konkursregister.
Diskussionen i promemorian mynnar i flera fall ut i att några
lagändringar inte bör ske. Det gäller beträffande punkterna 3-5 ovan.
Sålunda konstateras i promemorian (avsnitt 2.5 i promemorian) att
ordningen med en obligatorisk edgång och ett därtill hörande
edgångssammanträde inte för närvarande bör ändras, vilket en stor
majoritet av remissinstanserna har hälsat med tillfredsställelse.
Regeringen ansluter sig till den bedömning som gjorts i promemorian
och vill därvid betona att edgången är ett mycket viktigt moment i 22
konkurshandläggningen.
Vidare sägs i promemorian (avsnitt 2.6) att det inte torde vara möjligt Prop. 1994/95:189
att - utöver vad som gäller i dag - ställa ytterligare krav på gäldenärens
aktiva medverkan i konkursutredningen, i vart fall inte utan att man
samtidigt gör en ingående genomgång av det straffrättsliga regelverket i
relevanta delar. Förhållandevis få remissinstanser uttalar sig i denna
fråga. Nämnas kan dock att det framför allt från åklagarhåll efterlyses
ytterligare straffrättsliga analyser, bl.a. i samband med frågan om
konkursgäldenärens medverkan men också i samband med frågan om
omfattningen av edstemat. Nämnas kan att det också i
RUBICON-rapporten berörs vissa straffrättsliga frågor med anknytning
till konkursinstitutet i allmänhet och gäldenärens medverkan i
konkursutredningen i synnerhet. Som exempel kan nämnas frågan om
en översyn av 11 kap. brottsbalken och en kriminalisering av olika sätt
att forsvåra eller sabotera en konkursutredning. Dessa frågor skall enligt
tilläggsdirektiv (Dir. 1994:94) utredas av 1993 års skattebrottsutredning
(Fi 1993:08).
Slutligen konstateras i promemorian (avsnitt 2.7) att konkurslagens
tvångsmedelsreglering inte bör ändras. Inte heller på denna punkt uttalar
sig remissinstanserna i någon nämnvärd utsträckning.
Regeringen har - i vart fäll for närvarande - inte anledning att göra
andra bedömningar i dessa frågor (punkterna 3-5 ovan) än de som
redovisas i promemorian.
Regler om en konkursgäldenärs skyldigheter finns huvudsakligen i 6
kap. konkurslagen. Dessa regler berör också i viss mån andra personer
än konkursgäldenären. Det är emellertid inte enbart reglerna i 6 kap.
konkurslagen som är av intresse när konkursgäldenärens skyldigheter
skall behandlas. Även konkurslagens övriga bestämmelser och
bestämmelser i annan lagstiftning är av mer eller mindre omedelbart
intresse. Inledningsvis skall här ges en kortfattad, allmän översikt över
vad som gäller beträffande en konkursgäldenärs skyldigheter.
När någon försätts i konkurs skall enligt 2 kap. 24 § första stycket 2
och 7 kap. 2 § konkurslagen en eller flera förvaltare snarast utses av
rätten. Det åligger förvaltaren (eller förvaltarna) att ta tillvara
borgenärskollektivets rätt samt att vidta de åtgärder som främjar en
snabb och ändamålsenlig avveckling av boet (7 kap. 1 § konkurslagen).
För att tillgodose detta övergripande syfte skall förvaltaren enligt 7 kap.
13 § konkurslagen upprätta en bouppteckning. Vid upprättandet av
bouppteckningen och även i övrigt åligger det konkursgäldenären att
medverka på vissa sätt. Skyldigheten att medverka utgörs bl.a. av en
skyldighet att lämna upplysningar om boet och att närvara vid vissa
sammanträden (se 6 kap. 2 § konkurslagen).
I den bouppteckning som skall upprättas skall boets tillgångar tas upp Prop. 1994/95:189
till noggrant uppskattade värden. I kravet på noggrannhet ligger att
tillgångarna skall värderas med beaktande av samtliga kända
omständigheter som kan inverka på bedömningen (prop. 1986/87:90 s.
266). Beträffande skulderna skall det anges i vad mån de avser lön eller
pension. Bouppteckningen skall vidare innehålla uppgift om varje
borgenärs namn och postadress samt om de böcker och handlingar som
avses i 7 kap. 12 § konkurslagen. De åsyftade böckerna och hand-
lingarna är de böcker och handlingar som rör boet. Om gäldenären är
eller har varit bokföringsskyldig under det senaste året före konkurs-
ansökningen skall förvaltaren också omhänderta räkenskapsmaterialet.
Gäldenären är skyldig att ställa sådant material till förvaltarens
förfogande. En sådan skyldighet åligger också enligt 7 kap. 12 § andra
stycket konkurslagen den som på uppdrag av gäldenären har upprättat
räkenskapsmaterialet. Enligt 7 kap. 14 § konkurslagen får förvaltaren,
om det behövs, begära handräckning av kronofogdemyndigheten för att
han skall kunna få tillgång till räkenskapsmaterialet (se Walin/Palmér
Konkurslagen s. 586 ff).
Vad som hör till konkursboet regleras i princip i 3 kap. 3 §
konkurslagen så att all egendom avses som tillhörde konkursgäldenären
när konkursbeslutet meddelades eller som under konkursen tillfaller
konkursboet genom återvinning enligt 4 kap. konkurslagen eller på
annat sätt. Ett krav är att ifrågavarande egendom är utmätningsbar,
vilket innebär att egendomen skall ha ett inte obetydligt marknadsvärde.
På grund av de förhållandevis generösa undantagen från utmätning i
bl.a. 5 och 7 kap. utsökningsbalken är det dessutom inte bara sedvanligt
möblemang, kläder, husgeråd och liknande som exempelvis inte ingår i
konkursboet, utan även viss annan egendom (se också 3 kap. 4-6 §§
konkurslagen och se vidare Walin/Palmér, Konkurslagen s. 123 ff och
Walin/Gregow/Löfmarck, Utsökningsbalken s. 198 ff). När konkurs-
gäldenären är en juridisk person är dessa undantag av naturliga skäl i
praktiken ointressanta.
Förutom en konkursbouppteckning skall förvaltaren enligt 7 kap. 15 §
konkurslagen också upprätta en skriftlig förvaltarberättelse. Denna
berättelse skall ange orsakerna till gäldenärens obestånd och innehålla
en översikt över tillgångar och skulder. Vidare skall i den anges om det
kan finnas något förhållande som kan föranleda återvinning till kon-
kursboet. Uppgift skall också lämnas om huruvida det finns skälig an-
ledning att anta att någon enligt bestämmelserna i viss associations-
rättslig lagstiftning är skyldig att återbära olovlig vinstutdelning eller
annan olovlig utdelning eller är skyldig att utge skadestånd. I berättelsen
skall i förekommande fall dessutom lämnas uppgifter om vid vilken
tidpunkt skyldighet enligt 13 kap. 2 § aktiebolagslagen att upprätta
särskild balansräkning kan antas ha inträtt och om misstanke om brott
enligt 11 kap. brottsbalken eller om förfarande som kan föranleda
näringsförbud enligt 2 § lagen (1986:436) om näringsförbud har anmälts
till åklagaren. Slutligen skall berättelsen innehålla en uppgift om
gäldenärens bokföringssystem och om hur bokföringsskyldigheten har 24
fullgjorts.
Det är alltså två separata dokument som förvaltaren på detta stadium Prop. 1994/95:189
skall upprätta, en konkursbouppteckning och enförvaltarberättelse. Det
är den förra som konkursgäldenären eller annan enligt 6 kap. 3 och
5 §§ konkurslagen skall beediga vid ett särskilt edgångssammanträde (se
6 kap. 4 § konkurslagen). Edgångens omfattning är alltså direkt kopplad
till omfattningen av konkursbouppteckningen som i sin tur är direkt
kopplad till frågan om vad som ingår i konkursboet. Om det av 6 kap.
2 § konkurslagen kan sägas följa en generell skyldighet för kon-
kursgäldenären att med upplysningar och sin närvaro bidra till
utredningen, kan man säga att det av 6 kap. 3-5 §§ konkurslagen följer
en speciell skyldighet att under straffansvar intyga riktigheten av
uppgifterna i konkursbouppteckningen. I det följande skall närmare
beröras frågor angående denna generella respektive speciella skyldighet.
Regeringens förslag: Gäldenärens skyldighet att lämna
upplysningar till konkursförvaltaren och andra skall omfatta allt
av betydelse för konkursutredningen - och inte vara begränsad till
att avse enbart uppgifter om boet. Det skall uttryckligen framgå
att denna skyldighet omfattar även egendom som inte ingår i
konkursboet på grund av att den finns utomlands.
Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag. Promemorians förslag innehåller ingen uttrycklig föreskrift om
egendom som finns utomlands.
Remissinstanserna: En stor majoritet av remissinstanserna tillstyrker
förslaget eller lämnar det utan erinran. Några instanser påtalar dock att
det finns risk för att utformningen av gäldenärens upplysningsskyldighet
uppfattas som otydlig. Några instanser ifrågasätter också om en
utvidgning av upplysningsskyldigheten är förenlig med att den är
sanktionerad med vissa tvångsmedel.
Skälen för regeringens förslag: Bokföringen och andra handlingar
som rör ett företags verksamhet - räkenskapsmaterialet (jfr avsnitt 5.3)
- är givetvis mycket viktiga handlingar när det gäller att utreda
företagets obestånd. I en konkursutredning är det av största vikt att alla
dessa handlingar finns tillgängliga för förvaltaren och andra. Det är
därför viktigt att regleringen är sådan att det inom ramen för
konkursförfarandet går att trygga åtkomsten av ifrågavarande böcker
och handlingar. Den som i första hand kan bidra till att det avsedda
materialet finns tillgängligt är gäldenären själv eller någon ställ-
företrädare för gäldenären. Det är angeläget att se till att gäldenärens
skyldigheter i konkursförfarandet är formulerade så att det inte råder
någon tvekan om att gäldenären är skyldig att lämna upplysningar som
kan ha betydelse för att allt räkenskapsmaterial skall kunna ställas till
förvaltarens förfogande.
25
I den mån bokföringen i ett konkursdrabbat företag inte är komplett Prop. 1994/95:189
eller på annat sätt är bristfällig är det också viktigt att detta kommer
fram i konkursutredningen. Även på denna punkt är det givetvis
gäldenären eller någon ställföreträdare för gäldenären som har den bästa
vetskapen om hur det förhåller sig med bokföringen och annan
dokumentation av betydelse för bedömningen av företagets verksamhet.
Gäldenären är skyldig att lämna upplysningar om huruvida det
räkenskapsmaterial som har omhändertagits av förvaltaren är komplett
eller inte. En konkursgäldenär är också skyldig att lämna alla de
upplysningar som är relevanta för frågor om hur konkursgäldenärens
bokföring har skötts. Det råder ingen tvekan om att gäldenärens
upplysningsskyldighet redan i dag har denna omfattning. I detta
hänseende är det därför inte nödvändigt att göra några ändringar i
konkurslagen.
Det är givetvis inte bara räkenskapsmaterialet som är intressant, även
om detta är viktigt. Det kan finnas dokumentation av allehanda slag som
kan vara av betydelse för konkursutredningen. Det förhåller sig
dessutom så att många upplysningar av stort intresse för
konkursutredningen inte finns dokumenterade. Sådana upplysningar kan
ofta lämnas endast av konkursgäldenären själv, eller i vart fall av en
mycket begränsad krets av personer. Konkursgäldenären har en generell
skyldighet att bidra till konkursutredningen med bl.a. upplysningar. För
närvarande är denna upplysningsskyldighet knuten till upplysningar ”om
boet” (6 kap. 2 § första stycket konkurslagen).
Den principiella utgångspunkten för konkursförfarandet är - och
måste vara - att borgenärskollektivet tvångsmässigt skall kunna komma
över gäldenärens tillgångar, för att i så stor utsträckning som möjligt få
sina fordringar täckta. En gäldenär som går i konkurs har förbrukat sina
tillgångar på ett sådant sätt att han inte kan göra rätt för sig gentemot
sina borgenärer. Något tillspetsat kan man säga att gäldenären har
förbrukat andras tillgångar. Borgenärens berättigade anspråk mot
gäldenären skyddas av rättsordningen i sista hand genom konkurs-
institutet. En i allra högsta grad rimlig ordning är då att konkurs-
institutet är utformat så, att det ger borgenärerna största tänkbara
möjligheter att få sina anspråk mot konkursgäldenären tillgodosedda.
Det kan av flera skäl finnas anledning att ifrågasätta om uttryckssättet
att upplysningsskyldigheten är knuten till ”boet” är ändamålsenligt.
Enligt promemorian skulle en bättre ordning kunna åstadkommas om
man i stället föreskrev att upplysningsskyldigheten skall avse
”konkursutredningen”. Enligt promemorian kan man med ett sådant
uttryckssätt säga att man jämfört med vad som gäller för närvarande
vidgar gäldenärens upplysningsskyldighet. Den blir härigenom bl.a. inte
begränsad till sådan egendom som skall ingå i konkursboet. Enligt
bedömningen i promemorian föreligger det inte någon risk att
upplysningsskyldigheten skulle bli för vid.
Redan enligt gällande ordning är konkursgäldenärens upplysnings-
skyldighet mycket vid. De upplysningar som en konkursgäldenär i dag
avkrävs är sådana som rör ”boet” i vid bemärkelse. Genom att i stället 26
föreskriva att upplysningsskyldigheten skall avse sådant som är av
betydelse för ”konkursutredningen” åstadkommer man enligt rege- Prop. 1994/95:189
ringens mening en viss allmän utvidgning av upplysningsskyldigheten.
Syftet med att överge en ordning där upplysningsskyldigheten är
knuten till ”boet” är bl.a. att konkursutredningen skall kunna ge
borgenärerna information som kan vara av betydelse för dem när de
skall bevaka sina anspråk. Det behöver inte nödvändigtvis vara fråga
om information som ökar tillgångssidan i konkursen. Det kan i stället
vara frågan om information om förekomsten av tillgångar som av något
skäl är oåtkomliga för den inhemska konkursförvaltningen, men som
kan kommas åt genom ett förfarande i något annat land. Enligt
regeringens mening kan det berättigade i borgenärernas intressen
härvidlag inte ifrågasättas. Gäldenären har inte heller något berättigat
intresse av att få hemlighålla förekomsten av tillgångar. För att hindra
att gäldenären åberopar att en efterfrågad upplysning inte har med
konkursboet att skaffa och att han därför inte behöver lämna
upplysningen, bör enligt regeringens mening konkurslagen ändras på
ifrågavarande punkt. Det stora flertalet remissinstanser har också ställt
sig bakom en ändring med en inriktning enligt promemorieförslaget.
Frågan som några remissinstanser har väckt är om upplysnings-
skyldigheten utformad enligt promemorieförslaget blir för vag och
otydlig. Begreppet ”konkursutredning” förekommer inte nu i kon-
kurslagen. Det är inte heller ett helt entydigt begrepp. Ibland torde det
användas som en synonym till begreppet konkursförvaltning. Ofta
åsyftas emellertid inte enbart konkursförvaltarens arbete utan även
tillsynsmyndighetens och domstolens befattning med ett konkursärende.
Det synes således vara möjligt att med någorlunda bestämdhet ange
begreppets innebörd.
Lagrådet - som inte har haft något att erinra mot ifrågavarande
utvidgning av upplysningsskyldigheten - har ifrågasatt om begreppet
”konkursutredningen” tillräckligt tydligt innefattar upplysningar om
egendom som inte ingår i konkursboet. Lagrådet har därför föreslagit
att 6 kap. 2 § konkurslagen kompletteras med en föreskrift om att
upplysningsskyldigheten även omfattar egendom som inte ingår i boet.
Alternativt föreslår Lagrådet att remissens förslag - som innebär att
upplysningsskyldigheten skall utvidgas till att avse uppgifter som har
betydelse för konkursutredningen - kompletteras med en sådan
föreskrift.
Enligt regeringens mening kan det ha ett visst värde att rent allmänt
utvidga upplysningsskyldigheten till att avse ”uppgifter som är av
betydelse för konkursutredningen” i stället för att vara begränsad till
upplysningar rörande ”boet”. Inte minst mot bakgrund av regeringens
förslag i det följande om att bouppteckningen i vissa fåll skall innehålla
uppgifter om utomlands befintlig egendom också i de s.k.
särkonkursema (se avsnitt 5.4) är det viktigt att upplysningsskyldigheten
även omfattar sådan egendom. Som Lagrådet har påpekat bör detta
uttryckligen framgå av lagtexten.
Det föreslås därför att det av konkurslagen uttryckligen framgår att
gäldenärens skyldighet skall omfatta upplysningar som är av betydelse 27
för konkursutredningen - och alltså inte vara begränsad till upplysningar
om boet. Det föreslås dessutom att det uttryckligen i konkurslagen Prop. 1994/95:189
anges att upplysningsskyldigheten omfattar även upplysningar om
egendom som inte ingår i konkursboet på grund av att den finns
utomlands.
Regeringens förslag: I konkursbouppteckningen skall det, i den
utsträckning det behövs, förtecknas vilket räkenskapsmaterial
rörande boet som har omhändertagits av förvaltaren.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag.
Promemorians förslag innehåller dock inga undantag från skyldigheten
att förteckna materialet.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker förslaget
eller lämnar det utan erinran. Flera instanser reser dock invändningar
avseende den närmare utformningen av regeln. Flera instanser, bl.a.
Domstolsverket, Göteborgs tingsrätt, Riksskatteverket, Ackordscentralen
i Göteborg-Malmö och ett antal kronofogdemyndigheter efterlyser ett
klargörande av hur omfattande skyldigheten att förteckna räkenskaps-
material och andra handlingar skall vara. I det sammanhanget anförs att
det bör finnas en möjlighet att i det enskilda fallet begränsa omfatt-
ningen av förteckningen. Stockholms tingsrätt ifrågasätter om inte
förteckningsskyldigheten bör begränsas i tiden, t.ex. så att material
äldre än fem år inte skall behöva förtecknas. Kronofogdemyndigheten i
Stockholms län föreslår att det införs en regel som anger att omhänder-
taget räkenskapsmaterial skall kunna förstöras efter fem år. De instanser
som efterlyser begränsningsmöjligheter påtalar bl.a. vikten av att en
sådan möjlighet är kostnadsbesparande. Flera instanser har också lämnat
synpunkter på regelns språkliga och redaktionella utformning.
Skälen för regeringens förslag: De upplysningar gäldenären lämnar
till förvaltaren är ofta av avgörande betydelse för hela konkurs-
utredningen. Det är därför - vilket nyss har framhållits - viktigt att
upplysningsskyldigheten är utformad på ett sådant sätt att förvaltaren
kan få alla de upplysningar han behöver for att kunna fullgöra sina
skyldigheter. En konkursförvaltares arbete innehåller många olika
moment. Det kan vara fråga om att omhänderta egendom som tillhör
konkursgäldenären, att förvalta denna egendom på ett affärsmässigt
lämpligt sätt, att skapa klarhet i frågan vad som orsakat gäldenärens
obestånd m.m. Det är alltså en mängd åtgärder som en konkurs-
förvaltning kan aktualisera och ett stort antal transaktioner som skall
genomföras. Allt detta ger naturligtvis upphov till dokumentation av
olika slag. Sett ur ett formellt perspektiv är det två dokument som är
centrala; konkursbouppteckningen och förvaltarberättelsen. Här skall
28
närmast beröras frågor om konkursbouppteckningens innehåll, vilka är Prop. 1994/95:189
av avgörande betydelse för bl.a. edstemats bestämmande.
Konkursbouppteckningen är det dokument av vilket man kan få en
överblick över konkursboets ställning. Bouppteckningen upprättas av
konkursförvaltaren (7 kap. 13 § första stycket konkurslagen) eller i
vissa mycket sällsynta fall av gäldenären (7 kap. 13 § tredje stycket
konkurs lagen).
Bouppteckningen skall enligt 7 kap. 13 § första stycket konkurslagen
i princip innehålla en förteckning av konkursboets samtliga tillgångar
och skulder. De tillgångar som tillhör konkursboet är i princip alla
utmätningsbara tillgångar som tillhörde gäldenären när konkursbeslutet
meddelades eller som kommer att tillföras konkursboet exempelvis
genom en framgångsrik återvinningstalan. Ett speciellt godtrosskydd för
tredje man finns i 3 kap. 2 § konkurslagen. Det undantaget är i
förevarande sammanhang av mindre intresse. Detsamma gäller det
undantag som kan komma att följa av att konkursförvaltaren avstår från
att inträda i de processer gäldenären är inblandad i (se 3 kap. 9 §
konkurslagen). Gäldenären får då fortsätta att processa på egen hand
och skulle han vinna en sådan process ingår den egendomen inte i
konkursboet. Beträffande skulderna skall det anges i vad mån de avser
lön eller pension. I övrigt ges inga särskilda föreskrifter i 7 kap. 13 §
konkurslagen beträffande hur skulderna skall anges i bouppteckningen.
Inflikas kan att reglerna i 5 kap. konkurslagen, som handlar om vilka
fordringar som kan göras gällande i en konkurs och hur dessa ford-
ringar skall behandlas har betydelse även för hur fordringama/skuldema
anges i bouppteckningen.
Vidare skall bouppteckningen enligt 7 kap. 13 § första stycket
konkurslagen innehålla uppgift om dels vaije borgenärs namn och
postadress, dels de böcker och handlingar som avses i 7 kap. 12 §
konkurslagen. De ”böcker och handlingar” som avses är dels
räkenskapsmaterial, dels andra handlingar rörande boet. Vad som
närmare avses med ”böcker och handlingar” är i viss mån oklart, även
om denna oklarhet i de flesta fall inte bereder några större bekymmer.
Frågan är inte heller närmare behandlad i förarbeten eller i den
juridiska litteraturen på området.
Först och främst avses med böcker och handlingar räkenskaps-
material. Till räkenskapsmaterial i bokföringslagens (1976:125) mening
hänförs enligt lagens förarbeten förutom verifikationer, allt material
som den bokföringsskyldige över huvud taget använder för sin
affarsbokföring. Det inbegriper sålunda alla olika bokföringsböcker,
kortsystem, hålkort, mikrofilm och magnetbandupptagningar liksom sär-
skilda specifikationer som enligt olika bestämmelser skall komplettera
bokföringen. Till räkenskapsmaterial hänförs vidare enligt särskilda
bestämmelser sådana beskrivningar som kan göras upp för bokförings-
systemet samt systemdokumentation och behandlingshistorik för
datorbaserad redovisning. Till räkenskapsmaterialet hör också alla de
handlingar som legat till grund för de olika affärshändelserna. Det kan
här röra sig om avtal, protokoll, korrespondens etc. (se prop. 1975:104 29
s. 205 f). Vad som utgör räkenskapsmaterial har utvecklats i
Bokföringsnämndens rekommendation BFN R-3. Begreppet Prop. 1994/95:189
räkenskapsmaterial har alltså en tämligen vid omfattning. Vad som skall
anges i konkursbouppteckningen är emellertid inte begränsat till enbart
räkenskapsmaterial. Även andra handlingar som rör boet och som
förvaltaren har omhändertagit skall anges. Det betyder att det kan vara
frågan om handlingar av många olika slag som förvaltaren skall
omhänderta och som han skall ange i bouppteckningen.
Som framhålls i RUBICON-rapporten (se avsnitt 4) är det av flera
skäl, bl.a. av hänsyn till edstemats omfattning, viktigt att det i konkurs-
bouppteckningen görs skillnad mellan räkenskapsmaterial och övriga
handlingar. Visserligen kan det förekomma att det ibland kan vara svårt
att avgöra om en viss handling är att hänföra till räkenskapsmaterial
eller inte. Detta bör dock inte hindra att en uppdelning ändå görs. De
flesta handlingar kommer trots allt utan någon större tvekan att vara att
hänföra till den ena eller andra kategorin. Lämpligt är att i boupp-
teckningen under två skilda rubriker förteckna de två kategorierna av
handlingar, vilket ibland sker redan i dag. Förvaltaren bör inför
upprättandet av bouppteckningen med gäldenären gå igenom frågan om
hur räkenskapsmaterialet och andra handlingar skall redovisas i
bouppteckningen. Tillgängligt material bör därvid förtecknas under två
rubriker. Det bör vidare av bouppteckningen framgå om visst räken-
skapsmaterial saknas. Det kan exempelvis vara så att visst räken-
skapsmaterial aldrig har upprättats och behållits eller att det på något
sätt har förkommit.
Det finns anledning att framhålla att det nu sagda nästan enbart tar
sikte på sådana gäldenärer som är bokföringspliktiga. Det är endast
sådana gäldenärer som regelmässigt har och skall ha en ordnad
bokföring. Det är också den kategorin av konkursgäldenärer som är de
mest utredningskrävande. För gäldenärer som inte är bokföringspliktiga
kan det dock förekomma att de har handlingar som rör boet och som till
sin karaktär t. o. m. skulle ha varit att hänföra till räkenskapsmaterial
om gäldenären hade varit bokföringsskyldig. Även handlingar i övrigt
hos sådana gäldenärer kan vara av intresse vid en konkursutredning. I
formellt hänseende särbehandlas inte gäldenärer som inte är
bokföringsskyldiga i nu diskuterade hänseenden. Det finns inte heller
någon anledning till sådan formell särbehandling eftersom vissa av
reglerna i praktiken endast berör bokföringsskyldiga gäldenärer.
I promemorian föreslås att 7 kap. 13 § konkurslagen förtydligas så att
det nu sagda klart framgår. Detta bör enligt promemorieförslaget ske
genom att man i paragrafen knyter an till vad som avses med
räkenskapsmaterial i bokföringslagens mening, i stället för att - som för
närvarande - använda det betydligt mer obestämda och ganska
otidsenliga uttrycket ”böcker”. Även framgent bör det enligt
promemorieförslaget föreskrivas att ”andra handlingar” som rör boet
också skall anges i bouppteckningen.
De flesta remissinstanser har välkomnat en ändring i linje med vad
som föreslås i promemorian. Flera instanser har emellertid efterlyst ett
förtydligande av hur omfattande skyldigheten att förteckna 30
räkenskapsmaterial och andra handlingar skall vara.
Enligt regeringens mening är det givetvis viktigt att det av Prop. 1994/95:189
konkurslagen klart framgår hur omfattande förteckningsskyldigheten är.
Det är också viktigt att - som några instanser har påpekat -
regleringen är någorlunda flexibel så att man har möjlighet att anpassa
omfattningen av förteckningen i förhållande till vad den enskilda
konkursen kräver. Enligt regeringens mening bör det därför finnas en
möjlighet att avstå från att göra en sådan förteckning eller att begränsa
den till att omfatta endast visst räkenskapsmaterial och vissa andra
handlingar. Det kan också i vissa fåll finnas anledning att begränsa
förteckningen med hänsyn till räkenskapsmaterialets ålder, t.ex. så att
räkenskapsmaterial avseende de senaste tre bokföringsåren förtecknas.
Det synes därför vara tillräckligt att föreskriva att en förteckning skall
göras i den utsträckning det behövs. Det får därvid främst ankomma på
förvaltaren att avgöra hur omfattande förteckning som behövs i det
enskilda fallet. Det är också lämpligt att förvaltaren i förekommande
fall redovisar efter vilka principer han har begränsat förteckningen. I
vissa fåll har förvaltaren därvid att enligt den allmänna regeln i 7 kap.
10 § konkurslagen höra tillsynsmyndigheten. En lämplig ordning kan
vara att det träffas generella överenskommelser mellan förvaltarna och
tillsynsmyndigheten om hur förteckningsskyldigheten bör utföras.
Som Domstolsverket har anfört synes det inte nödvändigt att tynga
lagtexten med en hänvisning till bokföringslagen när man anger att
räkenskapsmaterial skall förtecknas. Vad som avses med räkenskaps-
material i konkurslagen bör naturligtvis ändå knyta an till vad som
avses med begreppet enligt bokföringslagen.
I anslutning till att man i 7 kap. 13 § konkurslagen knyter an till
begreppet räkenskapsmaterial bör även kapitlets 12, 14, 22, 28 och
30 §§ ändras, så att det också i dessa föreskrifter talas om
räkenskapsmaterial i stället för om böcker. Detsamma gäller regeln i 2
kap. 3 §.
Regeringens förslag: I konkursbouppteckningen skall inte bara i
en svensk domicilkonkurs utan också i en särkonkurs anges även
utomlands befintlig egendom när särskilda skäl föranleder det.
Promemorians förslag: I promemorian förslås att utomlands befintlig
egendom normalt skall förtecknas i bouppteckningen även i en
särkonkurs. Undantag skall göras endast om särskilda skäl föranleder
det.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker eller lämnar
förslaget utan erinran. Kronofogdemyndigheten i Stockholms län,
Sveriges advokatsamfund och Konkursförvaltarkollegiemas förening
avstyrker dock förslaget. Några instanser, t.ex. Svea hovrätt, Hovrätten
31
för Västra Sverige, Domstolsverket och Riksskatteverket uttrycker - Prop. 1994/95:189
framfor allt med hänsyn till risken att förfärandet kompliceras och
fördyras - tvekan till förslaget. De båda hovrätterna föreslår att regeln
i vart fäll utformas så att att utomlands befintlig egendom skall
förtecknas enbart när det är påkallat av särskilda skäl. Några instanser,
t.ex. Kronofogdemyndigheten i Jönköpings län, hävdar däremot att
regeln bör utformas så att sådan egendom alltid, utan undantag, skall
förtecknas. Patent- och registreringsverket och Kronofogdemyndigheten
i Malmöhus län poängterar att det tvärtom är viktigt att regeln inte får
en obligatorisk utformning. I övrigt har en del remissinstanser lämnat
vissa synpunkter på regelns språkliga utformning.
Skälen för regeringens förslag: Enligt gällande rätt skall i
konkursbouppteckningen anges samtliga gäldenärens tillgångar som
ingår i konkursboet. Regleringen tar ingen hänsyn till var egendomen
finns belägen. Det gör exempelvis ingen skillnad om egendomen
befinner sig i Sverige eller utomlands. Konkursförfärandet syftar alltså
till ett generellt ianspråktagande av gäldenärens samtliga tillgångar. I
detta finns en inbyggd svårighet av praktiskt slag, eftersom varje stat
inom sitt eget territorium bestämmer över vilka befogenheter en
utländsk konkursförvaltare eller motsvarande har. Det kan alltså vara
svårt, eller omöjligt, för en konkursförvaltning i ett land att komma åt
egendom som finns i ett annat.
Utanför det nordiska samarbetet finns för svenskt vidkommande ingen
skriven reglering av internationella insolvensfrågor. De principer som
är vägledande för hanteringen av internationella insolvensfrågor är dels
universalitetsprincipen, som innebär att ett svenskt konkursförfärande
syftar till att ta i anspråk all egendom, oavsett var den befinner sig, dels
territorialitetsprincipen, som innebär att konkursförandet här i landet
endast avser egendom som också är belägen här i landet. Den först
nämnda principen råder i s.k. domicilkonkurser, dvs. konkurser där
konkursgäldenären har sitt hemvist i Sverige. Territorialitetsprincipen
tillämpas i s.k. särkonkurser, dvs. konkurser avseende gäldenärer som
inte har hemvist i Sverige. Detta innebär att ett svenskt konkurs-
förfarande där gäldenären har hemvist i Sverige i princip syftar till att
omfatta all gäldenärens egendom, oavsett var den finns. Det säger sig
självt att genomförandet av en så långtgående princip inte sällan stöter
på praktiska svårigheter. Man är ju helt beroende av andra staters
tillmötesgående när den svenska konkursförvaltningen gör anspråk på
utomlands befintlig egendom. Därvid kan dessutom ibland konkurrens
uppstå mellan olika staters anspråk avseende samma egendom. I en
svensk särkonkurs däremot gör man i förfarandet inte ens anspråk på att
utomlands befintlig egendom skall ingå i förfarandet. I dessa fall ingår
sådan egendom inte bland tillgångarna i konkursboet.
Nämnas kan att RSV i en skrivelse till Justitiedepartementet nyligen
har väckt frågan om en ändring i konkurslagen som innebär att
uppdelningen i domicil- och särkonkurser skall avskaffas och att
gäldenärens tillgångar såväl inom som utom riket skall ingå i en svensk
konkurs. Den frågan behandlas inte i detta lagstiftningsärende.
32
Det sagda innebär att konkursbouppteckningen i en domicilkonkurs Prop. 1994/95:189
skall ta upp även utomlands befintlig egendom bland tillgångarna i
konkursboet. I en särkonkurs skall däremot sådana tillgångar inte tas
upp bland tillgångarna i bouppteckningen.
I promemorian diskuteras om man för särkonkursemas del kan och
bör utvidga vad som skall anges i bouppteckningen till att omfatta även
utomlands befintliga tillgångar. Det föreslås därvid att det i
konkurslagen skall föreskrivas att bouppteckningen också skall innehålla
uppgift om egendom som på grund av att den finns utomlands inte skall
ingå i konkursboet. Om särskilda skäl föranleder det föreslås att man
skall kunna underlåta att förteckna sådan egendom.
Regeringen delar den bedömning som görs i promemorian att det kan
vara förenat med ett antal påtagliga fordelar att det införs en möjlighet
till att förteckna utomlands befintlig egendom även i en svensk
särkonkurs. Först kan konstateras att gäldenären i och för sig inte har
något berättigat intresse av att få undanhålla borgenärerna tillgångar,
även om tillgångarna inte ingår i konkursen. Borgenärerna har däremot
ett berättigat intresse av att kunna komma åt dessa tillgångar i ett
konkurs- eller annat förfarande i något annat land. En utvidgning av
bouppteckningens omfattning kan alltså bidra till att underlätta för
borgenärerna att i förlängningen komma åt gäldenärens egendom.
Normalt sammanfaller detta borgenärsintresse med samhällsintresset.
Vad som avses med det senare är särskilt intresset av att kunna stävja
förfaranden som kan utgöra ett led i ekonomisk brottslighet. Ett
undanhållande av egendom kan också, oavsett var egendomen finns,
vara straffbart som oredlighetsbrott enligt 11 kap. brottsbalken. Något
principiellt hinder mot att ett svenskt särkonkursforfarande bidrar till
utredningen om förekomsten av sådana tillgångar kan knappast
föreligga. En sådan reglering torde också vara väl förenlig med de
strävanden som pågår med att nå mellanstatliga överenskommelser på
det konkursrättsliga området. Ett av de grundläggande syftena med
dessa strävanden är att underlätta handläggningen av gränsöverskridande
konkurser (se avsnitt 3). Det nu sagda ligger också i linje med vad som
kommit till uttryck i avsnitt 5.2 där gäldenärens upplysningsskyldighet
har behandlats.
En beaktansvärd invändning mot den ifrågasatta utvidgningen är att
den kan komma att tynga och komplicera konkursförfarandet.
Därigenom kan förfarandet riskera att såväl dra ut på tiden som att
fördyras, utan att ens syftet är att konkursboet skall tillföras några
ytterligare tillgångar. Den i promemorian föreslagna regeln anger som
en huvudregel att i utlandet befintliga tillgångar skall anges i
bouppteckningen, men att det skall finnas möjlighet för förvaltaren att i
ett enskilt fall avstå från att ange sådana tillgångar. I likhet med vad
några remissinstanser har anfört anser regeringen att det finns skäl att
formulera regeln något annorlunda. I flertalet konkurser finns det inte
någon egendom av intresse som är belägen utomlands. I de fäll
förvaltaren har anledning att tro att sådan egendom finns är det
värdefullt att det finns en möjlighet att ange den i bouppteckningen. 33
Syftet med en utvidgande regel torde fyllas om man föreskriver att
3 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 189
utomlands befintlig egendom skall förtecknas enbart i de fåll särskilda
skäl föranleder det. I de fall konkursgäldenären i en svensk särkonkurs
har mycket svag anknytning till landet kan det exempelvis finnas
anledning att underlåta att förteckna utomlands befintlig egendom.
Detsamma kan gälla när förekomsten av utländska tillgångar är särskilt
svårutredd eller om deras existens är oklar. Det bör också rent allmänt
göras en avvägning mellan konkursens totala omfattning och
omfattningen av tillgångar som finns i utlandet. Det bör alltså inte
läggas ned resurser och ansträngningar på att förteckna utomlands
befintliga tillgångar, om dessa inte mer än marginellt kan vara av
intresse för borgenärerna eller för konkursutredningen som sådan.
Så snart konkursförvaltaren får anledning att tro att det finns egendom
av intresse för borgenärerna torde det däremot föreligga särskilda skäl
för konkursförvaltaren att förteckna egendomen i konkursboupp-
teckningen.
Regeringens förslag: Edstemat skall omfatta även riktigheten av
den förteckning över det räkenskapsmaterial som redovisas i
bouppteckningen.
Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag.
Remissinstanserna: De stora flertalet remissinstanser tillstyrker
förslaget eller lämnar det utan erinran. Ackordscentralen
Göteborg-Malmö avstyrker dock med hänsyn till att det för gemene
man måste vara svårt att avgöra vad som avses med räkenskapsmaterial.
Flera instanser, bl.a. Svea hovrätt, Hovrätten för Västra Sverige,
Skattemyndigheten i Stockholms län och Industriförbundet framhåller
vikten av att det klart framgår att det är riktigheten av förteckningen av
räkenskapsmaterial som beedigas, inte riktigheten av räkenskaps-
materialets innehåll. Grossistförbundet Svensk Handel ifrågasätter
tvärtom om inte även räkenskapsmaterialets innehållsmässiga riktighet
bör beedigas. Flera åklagarmyndigheter och Rikspolisstyrelsen ifråga-
sätter en ändring av edstemats omfattning utan att de straffrättsliga
konsekvenserna samtidigt blir belysta. Riksskatteverket (RSV) föredrar
en straffbestämmelse för försvårande av konkursutredning efter mönster
från 10 § skattebrottslagen framför en utvidgning av edstemat.
Skälen för regeringens förslag: Konkursgäldenären skall beediga
konkursbouppteckningen. I enlighet med vad regeringen har betonat
redan inledningsvis är detta ett mycket viktigt moment i konkurs-
handläggningen. I 6 kap. 3 § första stycket konkurslagen anges att han
med ed skall betyga att bouppteckningen med gjorda tillägg eller
ändringar är riktig, så att det inte enligt hans vetskap har oriktigt
utelämnats eller upptagits någon tillgång eller skuld. Konkursgäldenären
skall med andra ord intyga att konkursbouppteckningen är komplett och
Prop. 1994/95:189
34
korrekt vad avser däri angivna tillgångar och skulder. Konkurs- Prop. 1994/95:189
bouppteckningen innehåller dock inte enbart en förteckning över
tillgångar och skulder. Den skall dessutom innehålla uppgifter om
räkenskapsmaterial och andra handlingar som rör boet. Det kan därför
ifrågasättas om edgången verkligen omfattar ett betygande från
gäldenären att bouppteckningen är korrekt och fullständig med avseende
på räkenskapsmaterialet (jfr Welamson, Konkursrätt s. 349, prop.
1978/79:85 s. 250 f, prop. 1986/87:90 s. 241 f och Walin/Palmér,
Konkurslagen s. 515 f). Formuleringen av edstemat är inriktad på att
det först och främst - eller kanske t. o. m. enbart - är tillgångarna och
skulderna som skall beedigas. Det framgår av vad som anges i 6 kap.
3 § första stycket in fine, nämligen att konkursgäldenären skall betyga
att bouppteckningen är korrekt och fullständig i den bemärkelsen att
ingen tillgång eller skuld oriktigt har utelämnats eller upptagits. Detta är
givetvis det centrala. Det är dock tänkbart att edstemat enligt gällande
rätt skall bestämmas vidare än så. Av edstemats formulering kan man
förstå det som att allt som anges i bouppteckningen skall beedigas. Men
man kan också uppfatta det som att eden är begränsad till att avse
enbart uppgifter i bouppteckningen om tillgångar och skulder. Om man
anser att eden har denna begränsade innebörd omfattar den som sagt
exempelvis inte uppgifter om räkenskapsmaterial.
Edstemats formulering går tillbaka till åtminstone 1862 års konkurslag
(26 §) varifrån den togs över i 1921 års konkurslag (91 §). Edstemat
har sedan överlevt alla konkursreformer och framgår nu alltså i 1987
års konkurslag av 6 kap. 3 §. Formuleringen av edstemat har i olika
förarbeten under denna långa tid inte varit föremål för någon mer
ingående diskussion (se NJA Ef 1921 s. 526, Sven Lawski, Kommentar
till 1921 års konkurslag s. 158 f, Lars Welamson, Konkursrätt s. 345,
SOU 1977:29 s. 195 ff, prop. 1978/79:105 s. 139 ff och s. 237 ff,
prop. 1986/87:90 s. 241 f och Madeleine Löfmarck, Brotten mot
borgenärer s. 211 ff. Jfr också JO 1979/80 s. 107 f). Det mesta talar
dock för att edstemat har den begränsade omfattning som här har
redogjorts för. En rent språklig tolkning leder om inte annat närmast till
den slutsatsen. Det måste emellertid sägas vara en brist att det inte utan
reservationer går att slå fast detta. Redan av det skälet föreligger det ett
behov av att förtydliga edstemat.
Enligt regeringens mening är det av största vikt att edstemat är klart
och koncist avgränsat, så att det går att fastställa vad som avses med
edgången. Detta inte minst mot bakgrund av att det är en tvångsmedels-
sanktionerad skyldighet för gäldenären att avlägga bouppteckningsed
och att uppgifterna lämnas under straffansvar. Det är därför inte möjligt
att utvidga edstemat i någon vidare mån. Det är inte heller tänkbart att
låta edstemats gränser vara oklara. Regeringen delar här den uppfatt-
ning som framförs i promemorian.
Det synes närmast självklart att edgången alltjämt skall ha sin
utgångspunkt i bouppteckningen. Det är därmed inte sagt att gäldenären
bör beediga hela bouppteckningen. Däremot bör edstemat vara vidare
än att bara avse riktigheten av tillgångar och skulder. Räken- 35
skapsmaterialet är viktigt i flera hänseenden. Det är viktigt för att
förvaltaren skall kunna ta ställning till frågor om återvinning till Prop. 1994/95:189
konkursboet, for att kunna utreda orsakerna till gäldenärens obestånd,
för att kunna fortsätta bedriva gäldenärens rörelse, för att utröna om det
har begåtts brott eller andra oegentligheter i rörelsen m.m. Av dessa
skäl skall i enlighet med vad som har föreslagits (se avsnitt 5.3)
konkursbouppteckningen också, i den utsträckning det behövs, inne-
hålla uppgifter om räkenskapsmaterialet och andra handlingar rörande
boet.
Det finns anledning att låta också räkenskapsmaterialet bli beedigat.
En lämplig avgränsning är enligt regeringens mening att klargöra att
edgången omfattar också den förteckning över räkenskapsmaterial som
bouppteckningen innehåller. Som har sagts är det tveksamt om detta
gäller i dag. Ett klarläggande kan därför vara på sin plats. I enlighet
med vad som nyss har framhållits får en utvidgning av edstemat inte
medföra att edgångens omfattning på något annat sätt framstår som
oklar eller diffus. Om man i konkurslagen föreskriver att edstemat skall
avse - förutom tillgångar och skulder - också räkenskapsmaterialet
vinner man två fördelar. För det första klargörs det över huvud taget att
edstemat avser de tre momenten, tillgångar, skulder och räkenskaps-
material, och inget annat. För det andra får man härigenom en önskad
utvidgning av edstemat vad räkenskapsmaterialet beträffar.
En edgångsskyldighet avseende räkenskapsmaterial enligt vad nu har
sagts kommer alltså att innebära att gäldenären även intygar att den
förteckning över räkenskapsmaterial som bouppteckningen innehåller är
korrekt. Gäldenären skall alltså under ed betyga att den förteckning av
räkenskapsmaterial som boupppteckning innehåller enligt hans vetskap
är korrekt. Ett sådant edstema kan givetvis innebära att gäldenären
under ed i konkursen lämnar uppgifter som avslöjar att han har begått
brott. Sådana uppgifter kan åberopas mot honom i en efterföljande
brottmålsprocess där gäldenären står som tilltalad. Detta är i och för sig
inget anmärkningsvärt, utan något som förekommer även i annan
lagstiftning. Högsta domstolen har också i rättsfallet NJA 1991 s. 123
uttalat att reglerna i 36 kap. 6 § rättegångsbalken om att ett vittne inte
är tvungen att under ed yppa att han begått brottslig eller vanärande
handling, inte är analogt tillämpliga på den som skall avlägga
bouppteckningsed.
Den sålunda föreslagna edgångsskyldigheten innebär inte att
gäldenären under ed skall uppge varför exempelvis bokföringen i
förekommande fall är bristfällig. Edstemat bör inte heller omfatta
frågan om räkenskapsmaterialets innehållsmässiga riktighet. Gäldenären
skall alltså inte under ed betyga att det omhändertagna räkenskaps-
materialet verkligen utgör en korrekt bokföring. Ett så omfattande
edstema torde inte vara förenligt med kraven på ett klart avgränsat och
hanterligt edstema. Edstemat beträffande räkenskapsmaterialet bör
dessutom inte vara formulerat så att gäldenären alltid beedigar att
räkenskapsmaterialet är komplett. Bouppteckningen kan i många fall
komma att redovisa räkenskapsmaterial i begränsad omfattning (jfr
förlaget i avsnitt 5.3). Konkursgäldenären kan då givetvis inte beediga 36
att förteckningen är komplett. Det han däremot bör beediga är att
förteckningen i sig är korrekt utifrån de begränsningar förvaltaren har Prop. 1994/95:189
gjort i bouppteckningen. Edstemats omfattning avseende
räkenskapsmaterialet blir således beroende av den avgränsning som
förvaltaren har gjort i bouppteckningen.
Regeringens förslag: I de fäll det i en särkonkurs skall förtecknas
utomlands befintlig egendom i bouppteckningen skall edstemat
omfatta även denna egendom.
Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag.
Remissinstanserna: Domstolsverket har avstyrkt förslaget med
hänvisning till att det av principiella skäl inte är lämpligt att edstemat
skall omfatta egendom som inte omfattas av konkursen. Övriga
remissinstanser har tillstyrkt förslaget eller lämnat det utan erinran.
Skälen för regeringens förslag: Konkursgäldenären skall alltså
beediga konkursbouppteckningen bl.a. vad den avser tillgångarna. Detta
betyder enligt gällande rätt, att edstemat i en domicilkonkurs skiljer sig
från edstemat i en särkonkurs. I det förra slaget av konkurs omlättas
tillgångar som finns utomlands av gäldenärens edgång. Praktiska
svårigheter för konkursförvaltningen att komma åt dessa tillgångar
påverkar givetvis inte detta. Vid en särkonkurs omfättas däremot sådana
tillgångar inte av edgången. Om man däremot - som föreslås i detta
ärende - väljer att i vissa fäll låta tillgångar som befinner sig utomlands
förtecknas i bouppteckningen (se avsnitt 5.4), uppkommer frågan om
dessa tillgångar också skall omfättas av edgångsskyldigheten.
I promemorian föreslås att edstemat skall omfätta även utomlands
befintlig egendom i de fäll sådan skall förtecknas i bouppteckningen.
Detta tillstyrks eller lämnas utan erinran av nära nog samtliga
remissinstanser. Flera instanser hävdar därvid att detta följer konsekvent
av edstemats knytning till bouppteckning.
Om edstemat skall vara knutet till tillgångar, skulder och förtecknat
räkenskapsmaterial utan särskild begränsning kommer edstemat också
att omfätta utomlands befintliga tillgångar även i särkonkurser. Enligt
regeringen är en sådan ordning konsekvent. Det finns enligt regeringens
mening inte tillräckliga skäl för att tillgångar skall undantas från
edgångsskyldigheten enbart av den anledningen att de befinner sig
utomlands. Inte heller det förhållandet att sådana tillgångar i en
särkonkurs inte ingår i konkursboet utgör enligt regeringens mening
något avgörande skäl for att undanta dem från edgången. Däremot bör
man bibehålla kravet på anknytning till vad som anges i boupp-
teckningen. Det innebär att om man har valt att avstå från att i
bouppteckningen förteckna utomlands befintliga tillgångar, kommer
37
edgången att begränsas till att avse tillgångar som finns i Sverige. Prop. 1994/95:189
Regeringen föreslår därför att riktigheten av bouppteckningens uppgifter
om tillgångar skall beedigas även i de fall det i en särkonkurs i boupp-
teckningen förtecknas utomlands befintlig egendom.
Det finns anledning att återigen betona att detta inte i sig innebär att
den svenska konkursförvaltningen i dessa fall gör anspråk på att sådan
egendom skall ingå i konkursboet. Rent praktiskt bör därför nu avsedd
egendom i bouppteckningen förtecknas under en särskild rubrik, så att
det klart framgår att den inte ingår i konkursen.
Regeringens förslag: Genom en hänvisning i konkurslagen till 36
kap. 5 § rättegångsbalken klargöras att de personer som enligt den
föreskriften är befriade från att som vittnen lämna uppgifter skall
vara befriade från att avlägga ed beträffande sådana uppgifter i
någon utomståendes konkurs. Någon motsvarighet till regeln i 36
kap. 6 § rättegångsbalken införs däremot inte i konkurslagen.
Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker förslaget
eller lämnar det utan erinran. Flera instanser, bl.a. Domstolsverket,
Hovrätten för Västra Sverige och Gävle tingsrätt har lämnat synpunkter
på utformningen av den föreslagna regeln. Helsingborgs tingsrätt, som
avstyrker förslaget, framför ett flertal invändningar mot det.
Skälen för regeringens förslag: I promemorian behandlas i
anledning av rättsfallet NJA 1991 s. 123 (jfr också Lars Heuman,
Specialprocess, 3 uppl. s. 234 f och Peter Fitger i festskrift till Per Olof
Bolding, s. 143 ff) några frågor som har med edgångsskyldigheten att
skaffa. I rättsfallet aktualiserades frågan om regeln i 36 kap. 6 §
rättegångsbalken enligt vilken ett vittne kan vägra att yttra sig angående
omständigheter, vars yppande skulle röja att vittnet eller någon honom
närstående förövat brottslig eller vanärande handling, kunde tillämpas
analogt på frågan om edgångsskyldigheten för en person som själv inte
var konkursgäldenär eller ställföreträdare för konkursgäldenären.
Personen i fråga hade tidigare varit ägare till hälften av konkursbolaget
och varit styrelsesuppleant i detta samt hade dessutom uppgivit boet till
bouppteckning. Högsta domstolen besvarade frågan nekande. Som
Högsta domstolen påpekar i domskälen är det inte unikt för just
edgången i konkurs att ett undantag av det slag som förekommer i 36
kap. 6 § rättegångsbalken saknas (se t.ex. skyldigheten enligt 20 kap.
6 § andra stycket ärvdabalken för bouppgivare m.fl. att på begäran
avlägga bouppteckninged. Jfr också 67 § andra stycket lagen [1941:416]
om arvsskatt och gåvoskatt). Inte heller andra än gäldenären själv eller
38
ställföreträdare för gäldenären bör kunna undantas från edgångs- Prop. 1994/95:189
skyldigheten i konkurs av den anledning att de skulle kunna komma att
avslöja att de har begått brottslig eller vanärande handling. Många
gånger är det exempelvis av största vikt att en förutvarande
ställföreträdare har en så omfattande edgångsskyldighet som möjligt.
Slutsatsen i promemorian är att det i konkurslagen inte bör tas in någon
reglering som motsvarar vad som regleras i 36 kap. 6 § rättegångs-
balken.
I promemorian föreslås dock att det uttryckligen bör framgå av
konkurslagen genom en hänvisning till 36 kap. 5 § rättegångsbalken att
de personer som omfättas av den föreskriften inte skall vara skyldiga att
avlägga ed beträffande uppgifter som de inte får höras som vittnen om
i någon annans konkurs.
De flesta remissinstanserna har tillstyrkt förslaget eller lämnat det
utan erinran. Flera instanser har emellertid framfört synpunkter på
utformningen av den föreslagna regeln. En instans har också avstyrkt
förslaget och anser att förslaget är otillräckligt motiverat och därför inte
bör ligga till grund för lagstiftning. Behovet av en reglering ifrågasätts.
Det föreslås att man i stället noga anger vilka - förutom konkurs-
gäldenären - som kan åläggas avlägga konkursbouppteckningsed.
Tingsrätten kritiserar promemorieförslaget bl.a. för att omfattningen av
undantaget blir oklart och för att det i tillämpningen i vissa fäll uppstår
svårigheter att avgränsa edstemat eller göra förbehåll inför eds-
avläggandet.
Enligt regeringens mening kan det med fog ifrågasättas om det är
rimligt att konkurslagen saknar ett undantag som motsvarar undantagen
från vittnesplikten i 36 kap. 5 § rättegångsbalken. Vissa personer -
advokater, läkare och andra - får enligt denna regel under vissa
förutsättningar inte höras som vittnen vid domstol i ett tviste- eller
brottmål. Denna befrielse från vittnesplikten hör ihop med att dessa
personer är underkastade en tystnadsplikt som har samband med deras
yrkesutövning. Denna tystnadsplikt innebär att de inte får lämna
uppgifter om vad de då erfärit. Skälen bakom denna tystnadsplikt och
den därtill knutna befrielsen från vittnesplikten är av den art att de kan
sägas utgöra en allmän rättsprincip av verkligt grundläggande betydelse.
Det finns inga bärande skäl för att en sådan princip inte skall vara
tillämplig även inom konkursområdet. En advokat som i sin
yrkesutövning har anförtrotts något som rör förekomsten av vissa
tillgångar skall exempelvis inte kunna tvingas att under konkurs-
bouppteckningsed avslöja detta.
De skäl som ligger bakom regleringen i 36 kap. 5 § rättegångsbalken
har bäring även i konkurssammanhang. De tillämpningsproblem som
kan komma att uppstå är främst sådana som är betingade av
utformningen av regeln i rättegångsbalken. Några nya, konkurs-
specifika, problem torde inte uppkomma i någon nämnvärd omfattning.
Enligt regeringens mening bör alltså en hänvisning tas in i konkurslagen
till 36 kap. 5 § rättegångsbalken, så att det framgår att andra än
konkursgäldenären inte skall behöva avlägga bouppteckningsed i 39
konkurs om de tillhör undantagskretsen i 36 kap. 5 § rättegångsbalken
och situationen är sådan som där beskrivs. Denna befrielse från att
avlägga sådan ed bör givetvis endast gälla för andra än konkurs-
gäldenären eller ställföreträdare for honom. Det innebär bl.a. att en
advokat som är styrelseledamot i ett konkursföretag och i denna
egenskap skyldig att avlägga ed enligt 6 kap. 3 §, inte kan befrias från
denna skyldighet. Hänvisningen bör dock - som några instanser har
påpekat - utformas på ett något annorlunda sätt än vad som är fallet i
promemorieförslaget. Hänvisning bör sålunda inte göras enbart till
personkretsen i 36 kap. 5 § rättegångsbalken utan också till de i den
paragrafen angivna situationerna. Som Domstolsverket har påpekat bör
det också framgå att inte bara gäldenären själv utan också närstående till
honom inte omfättas av undantaget, dvs. den som är närstående till
gäldenären bör vara skyldiga att avlägga bouppteckningsed även om
vederbörande skulle tillhöra den krets som enligt 36 kap. 5 §
rättegångsbalken inte får höras som vittne.
Regeringens bedömning: Inga ändringar bör nu göras i reglerna
om försäljning av egendom i konkursen.
Promemorians förslag: I konkurslagen skall införas en regel som
anger att försäljning av konkursegendom till konkursgäldenären eller
någon honom närstående person skall föregås av ett offentligt anbuds-
förfarande. När särskilda skäl föreligger skall ett sådant förfärande
kunna undvaras.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker förslaget
eller lämnar det utan erinran. Några instanser avstyrker dock. Många av
de instanser som har tillstyrkt förslaget, är emellertid inte odelat
positiva till det. Bland annat ifrågasätts från flera håll om det verkligen
föreligger något praktiskt behov av den i promemorian föreslagna
regeln. Vidare påtalas från flera håll att förslaget är i behov av
kompletterande lagändringar för att effektivt kunna tjäna sitt syfte. Flera
instanser efterlyser ytterligare analyser av effekterna av förslaget.
Skälen för regeringens bedöming: Enligt gällande rätt skall
förvaltaren realisera boets tillgångar och fördela de pengar försäljningen
inbringar bland borgenärerna enligt i första hand den ordning som
förmånsrättslagen (1970:979) föreskriver. Det åligger därvid förvaltaren
att i enlighet med den allmänna regeln i 7 kap. 8 § konkurslagen se till
att han vid försäljningen får ett så högt pris som möjligt. Det finns
emellertid även andra intressen som måste beaktas. Enligt den nämnda
regeln skall förvaltaren exempelvis också verka för en så snabb
avveckling av boet som möjligt. Detta medför bl.a. att det kan vara
svårt för förvaltaren att på bästa sätt utnyttja fluktuationer på en
föränderlig marknad. Förvaltaren har också ett ansvar för att konkursen
Prop. 1994/95:189
40
avvecklas så förmånligt som möjligt totalt sett. Det kan någon gång Prop. 1994/95:189
innebära att enstaka objekt inte bör säljas till högstbjudande. Även i
övrigt finns det hänsyn av olika slag som förvaltaren måste iaktta i sitt
arbete; bl.a. åligger det förvaltaren att i viss mån beakta allmänna
sysselsättningsintressen (7 kap. 8 § andra stycket konkurslagen).
Beträffande formerna for försäljningen föreskrivs i 8 kap. 6 §
konkurslagen att fäst egendom får säljas exekutivt på auktion eller under
hand. Enligt 8 kap. 7 § konkurslagen gäller detsamma beträffande
försäljning av lös egendom som inte innebär ett fortsättande av
gäldenärens rörelse. Beträffande såväl fest som lös egendom föreskrivs
också att det står förvaltaren fritt att välja någon annan realisationsform,
om han anser det vara mest fördelaktigt för boet.
Konkurslagen innehåller inte några särskilda regler för det fell att
konkursgäldenären eller någon honom närstående fysisk eller juridisk
person står som köpare av egendom som ingår i konkursen. Det kan
alltså konstateras att det enligt gällande rätt åligger förvaltaren att sälja
konkursboets egendom till ”bästa” möjlig pris.
I promemorian föreslås att denna allmänna skyldighet skall preciseras
när det gäller försäljning till konkursgäldenären eller någon honom
närstående. Det föreslås i promemorian att det i konkurslagen skall
anges att försäljning till konkursgäldenären eller någon honom
närstående fysisk eller juridisk person skall ha föregåtts av ett offentligt
anbudsförfarande, om inte särskilda skäl gör att ett sådant förfarande
kan undvaras. Syftet med den föreslagna regeln är att den skall kunna
bidra till att utrymme ges för marknadsmekanismerna och att gäldenären
eller någon honom närstående inte skall kunna ”köpa tillbaka” egendom
till underpris. I promemorian betonas särskilt att den föreslagna regeln
kan bidra till att misstankar om att allt inte har ”gått rätt till” inte får
näring. Samtidigt betonas i promemorian vikten av att man inte tynger
konkursförferandet med onödig formalia så att förvaltarens möjligheter
att snabbt avveckla boet hämmas.
Remissinstanserna är överlag positiva till förslaget, men inslag av
kritik förekommer. Framför allt hävdas från flera håll att den föreslagna
regeln inte löser det problem den avser att lösa. Det sägs vidare att den
föreslagna regeln - för att bli effektiv - måste kompletteras med andra
ändringar i konkurslagen, vilket enligt flera instanser kräver ytterligare
analyser och överväganden.
Enligt regeringens mening skulle - vilket sägs även i promemorian -
en regel som den föreslagna inte få någon större praktisk betydelse.
Det finns här anledning att särskilt framhålla att konkursförvaltaren
enligt gällande rätt är skyldig att realisera konkursboets egendom så
förmånligt som möjligt för borgenärskollektivet. I de fell ett offentligt
anbudsförfarande innebär att bättre pris kan erhållas förekommer det -
enligt vad som har upplysts - redan i dag i inte ringa utsträckning att
sådant förfarande äger rum. I sammanhanget måste också beaktas den
risk som finns att en reglering som den i promemorian föreslagna
tynger förfarandet och försvårar för förvaltaren att snabbt avveckla
boet. Vid en samlad bedömning anser regeringen att promemorians 41
förslag i denna del inte nu bör genomföras.
Frågan om att inrätta ett centralt konkursregister för hela riket har varit
föremål for överväganden i olika sammanhang. Redan under
remissbehandlingen av ett av Konkurslagskommitténs betänkanden,
Konkurs och rätten att idka näring (SOU 1979:13), framförde flera
remissinstanser åsikten att ett konkursregister borde inrättas. När de nya
reglerna om näringsförbud infördes i konkurslagen uttalade departe-
mentschefen att dessa regler i och för sig inte motiverade att ett särskilt
konkursregister upprättades. Departementschefen anförde vidare att
frågan om inrättandet av ett särskilt konkursregister inrymde allmänt
exekutionsrättsliga aspekter och borde avgöras i ett annat sammanhang
(prop. 1979/80:83 s. 48).
I rapporten Registerföring av konkurs- och näringsforbudsuppgifter
m.m. (RSV Rapport 1984:2) föreslog Riksskatteverket att man i det s.k.
redovisningssystemet for exekutionsväsendet, REX, skulle införa vissa
uppgifter om konkurser. Förslaget innebar bl.a. att uppgifter om
ställföreträdare for juridiska personer som försatts i konkurs skulle
registreras.
Riksskatteverket har också i arbetet med översynen av utsöknings-
balken i en delrapport (RSV Rapport 1991:1) föreslagit att ett centralt
konkursregister för hela landet inrättas. Detta register borde enligt
Riksskatteverket utformas på det sättet att utsökningsregistret tillförs
vissa ytterligare uppgifter om konkurser. Enligt förslaget skall uppgifter
om konkursförvaltare och företrädare för juridiska personer som försätts
i konkurs eller där offentligt ackord beslutas registreras i utsöknings-
registret.
I Riksåklagarens och Rikspolisstyrelsens utredning den 7 januari 1992
angående vissa frågor om ekonomisk brottslighet (RÅ/RPS-utredningen)
underströks vikten av att ett konkursregister i enlighet med Riksskatte-
verkets förslag inrättades.
Frågan om ett centralt konkursregister behandlades i förra årets
budgetproposition (prop. 1993/94:100 bilaga 3 s. 45). I propositionen
konstaterades - mot bakgrund bland annat av att de uppgifter om
ställföreträdare för aktiebolag som enligt Riksskatteverkets förslag
skulle omfattas av konkursregistret numera finns i aktiebolagsregistret -
att Riksskatteverkets förslag att inrätta ett centralt konkursregister inte
motiverade några vidare åtgärder från regeringens sida.
I RUBICON-rapporten tar man upp frågan om inrättandet av ett
centralt konkursregister. Arbetsgruppen konstaterar att situationen vad
avser tillgång till registeruppgifter om konkurser har förändrats
väsentligt sedan RÅ/RPS-utredningen avgav sin rapport och att det enda
kvarstående registerbehovet i dag torde hänföra sig till PRV:s behov av
uppgifter om fysiska personers konkurser i syfte att kunna förhindra att
dessa registreras som exempelvis styrelseledamöter i aktiebolag.
Arbetsgruppen anför därvid följande.
Prop. 1994/95:189
42
”Enligt vår uppfattning kan det innebära fördelar att samtliga Prop. 1994/95:189
konkursuppgifter finns samlade i ett register. Det väsentliga för vår del
är dock inte inrättandet av ett särskilt konkursregister utan det är i
stället att berörda myndigheter enkelt kan få del av de uppgifter som ett
sådant register skulle innehålla. Om PRV:s behov av uppgifter om
fysiska personers konkurser tillgodoses och KFM/TSM, åklagare och
polis får terminalåtkomst till aktiebolagsregistret med personnummer-
utdrag samt handels- och föreningsregistret, likaledes med person-
nummerutdrag, kan vi inte se något behov av ett särskilt konkurs-
register. I sammanhanget vill vi framhålla vikten av att frågoma om
terminalåtkomst till handels- och föreningsregistret löses så snart som
möjligt. Ekonomisk brottslighet förekommer nämligen inte bara i
samband med aktiebolag utan är vanlig också i samband med
handelsbolag och kommanditbolag.”
Riksdagen har den 13 april 1994 uttalat att ett centralt register där
uppgifter om konkursförvaltare och företrädare för olika juridiska
personer är samlade, bör upprättas (bet. 1993/94:LU20, rskr.
1993/94:228).
Frågan om att inrätta ett centralt konkursregister behandlas i
promemorian. Vi återkommer i det följande (avsnitt 7.3) till
promemorians överväganden och förslag.
Uppgifter om konkurser finns i dag samlade i olika register. Nedan
följer en redogörelse för dessa register.
Aktiebolagsregistret
Vissa regler med anknytning till aktiebolagsregistret återfinns i 8, 13
och 18 kap. aktiebolagslagen (1975:1385) och i aktiebolagsfÖrordningen
(1975:1387).
Aktiebolagsregistret förs hos PRV. Registret förs med hjälp av ADB
och skall hållas tillgängligt hos PRV. Till registret hör en alfabetisk
förteckning över bolagen med uppgift om bolagets organisations-
nummer. I registret skall bl.a. bolagets styrelseledamöter, verkställande
direktör, suppleanter och firmatecknare antecknas. Även personnummer
och postadresser för dessa personer antecknas. Vidare skall antecknas
av vilka och hur bolagets firma tecknas liksom vem som utsetts till
revisor samt dennes personnummer och adress. När det inträffar någon
förändring av den personkrets som ovan angivits skall detta genast
anmälas för registrering.
Om ett aktiebolag försätts i konkurs eller om det inleds en förhandling
om offentligt ackord skall rätten underrätta PRV om ett sådant beslut
för registrering i aktiebolagsregistret. En underrättelse skall också ske
när konkursen avslutats eller förhandlingen om offentligt ackord
avslutats på annat sätt än genom konkurs.
43
Aktiebolagsregistret är offentligt och utnyttjas flitigt av olika Prop. 1994/95:189
intressenter. Så brukar t. ex. konkursförvaltare ofta begära utdrag ur
registret från PRV. Det finns möjlighet att rekvirera olika utdrag ur
registret. Av särskilt intresse är de s.k. personnummerutdragen som
innehåller uppgifter om en viss persons samtliga engagemang i olika
aktiebolag. Av utdragen framgår bolagens organisationsnummer och
firma, vederbörandes funktion i bolagen och huruvida bolagen avslutats
genom konkurs samt datum för detta beslut. Utdraget innehåller alltså
även ”historiska” uppgifter i den bemärkelsen att tidigare
styrelseuppdrag i aktiebolag, vilka har upplösts genom konkurs,
redovisas. Detta är en nyhet från den 1 januari 1992.
PRV har regeringens tillstånd att sälja uppgifter ur aktie-
bolagsregistret. Vidare har Datainspektionen meddelat ett tillstånd för
PRV att lämna ut uppgifter ur aktiebolagsregistret via terminal till
myndigheter och enskilda som har behov av uppgifterna i sin
verksamhet. Från och med april månad 1995 kommer även person-
nummerutdragen att bli tillgängliga via terminal. Kronofogde-
myndigheterna har i dag direkt åtkomst till aktiebolagsregistret. De kan
alltså via sina terminaler erhålla uppgifter om olika aktiebolag ur
registret.
Enligt RÅ/RPS-utredningen är de enheter inom polisen som sysslar
med utredning av ekonomisk brottslighet i allmänhet hänvisade till att
skriftligen begära ett utdrag ur aktiebolagsregistret. Sedan utredningen
avgav sitt betänkande har situationen förändrats radikalt. I dag har vissa
av polisens s.k. eko-rotlar direkt åtkomst till aktiebolagsregistret, vilket
alltså innebär att även de för brottsutredningarna mycket viktiga person-
nummerutdragen kommer att bli tillgängliga för polisen via terminal
från och med april månad 1995.
Åklagarmyndigheterna har hittills inte skaffat sig direkt åtkomst till
aktiebolagsregistret. Något hinder mot att åklagarmyndigheten skaffar
sig sådan åtkomst finns emellertid inte.
Handels- och föreningsregistren
Reglerna om handelsregister och föreningsregister återfinns i
handelsregisterlagen (1974:157) respektive lagen (1987:667) om
ekonomiska föreningar. Registren fördes tidigare länsvis hos respektive
länsstyrelse. Sedan den 1 januari 1993 är PRV registreringsmyndighet.
Syftet med lagändringen är bland annat att uppnå en samlad och
samordnad firmaregistrering genom ett ADB-baserat handels- och
föreningsregister (prop. 1992/93:27 s. 15).
I handelsregistret registreras handelsbolag och enskilda näringsidkare
samt de ideella föreningar och stiftelser som bedriver näringsverk-
samhet. Registret skall bl.a. innehålla uppgifter om den enskilde
näringsidkarens och bolagsmännens fullständiga namn, personnummer
och postadress. För ideella föreningar och stiftelser gäller att
motsvarande uppgifter om styrelseledamöter och suppleanter skall
registreras. Även uppgifter om vem som tecknar föreningens eller ^4
stiftelsens namn skall registreras, utom då namnet tecknas av styrelsen Prop. 1994/95:189
ensam.
Ändrade förhållanden skall anmälas till PRV for registrering i
handelsregistret. Försätts en näringsidkare i konkurs skall detta
registreras liksom uppgiften att konkursen har avslutats.
I föreningsregistret registreras ekonomiska föreningar, bostads-
rättsföreningar, sambruksföreningar och bostadsföreningar enligt äldre
lag.
PRV tillhandahåller personnummerutdrag även ur handels- och
föreningsregistren. Av ett sådant utdrag framgår för närvarande vilken
typ av objekt som registreringen avser (enskild näringsidkare,
handelsbolag, stiftelse som bedriver näring etc.) samt objektets firma
och organisationsnummer. Vidare framgår den aktuella fysiska
personens funktion i den juridiska personen och den tid under vilken
vederbörande innehaft uppdraget. Sistnämnda uppgift är dock begränsad
till den tid som PRV varit registreringsmyndighet. Detsamma gäller
historiska uppgifter. Åtkomsten till registren via terminal är möjlig på
samma sätt som till aktiebolagsregistret. Alla myndigheter och enskilda
som har tillgång till aktiebolagsregistret har tillgång till handels- och
föreningsregistren. Datainspektionens tillstånd har samma omfattning
för handels- och föreningsregistren som för aktiebolagsregistret, dvs.
myndigheterna och de enskilda kan från och med april månad 1995 via
personnummer söka i registren. Kronofogdemyndigheterna och polisen
har i dag direkt åtkomst till handels- och föreningsregistren. Åklagar-
myndigheterna har möjlighet att erhålla direkt åtkomst till registren.
Utsökningsregistret
Kronofogdemyndigheterna har i det exekutiva arbetet stöd av ett för alla
myndigheterna gemensamt ADB-system, det s.k. redovisningssystemet
för exekutionsväsendet, REX. Systemet omfattar en rad databaser som
innehåller olika register. Dessa register utgör tillsammans utsöknings-
registret, vilket regleras i utsökningsregisterlagen (1986:617) och utsök-
ningsregisterforordningen (1986:678).
I utsökningsregistret registreras för närvarande, såvitt här är av
intresse, att fysisk eller juridisk person försatts i konkurs. Vidare
registreras beslut om bevakningsförfarande i konkurs samt vilken dag
konkursen inträffat respektive avslutats. Även uppgift om konkurs-
domstol och domstolens målnummer antecknas i registret. Uppgifter om
konkurs får bevaras under högst fem år.
Riksskatteverket förfogar över hela utsökningsregistret. En krono-
fogdemyndighet förfogar över registret, såvitt gäller uppgifter i mål hos
myndigheten om exekutiva åtgärder. I fråga om uppgifter i ärenden som
handläggs hos myndigheten är förfoganderätten begränsad till vissa i
utsökningsregisterförordningen särskilt angivna uppgifter.
Riksskatteverket och kronofogdemyndigheterna har direkt åtkomst till
utsökningsregistret. Terminalåtkomsten för kronofogdemyndigheterna är
dock begränsad i vissa hänseenden. En kronofogdemyndighet har
terminalåtkomst till bl.a. uppgifter om en person som är registrerad som Prop. 1994/95:189
gäldenär hos myndigheten i mål om exekutiv åtgärd och om konkurs.
Någon geografisk begränsning föreligger inte i förstnämnda fåll. Även
Generaltullstyrelsen och skattemyndigheterna har terminalåtkomst till
uppgifter om person som förekommer i ärende hos myndigheten. Ända-
målet med utsökningsregistret har nyligen ändrats i syfte att tillåta en
sambearbetning av vissa uppgifter i utsökningsregistret med uppgifter i
Vägverkets centrala yrkestrafikregister (prop. 1993/94:168, bet.
1993/94:TU29, rskr. 1993/94:310, SFS 1994:590). Varken PRV,
polisen eller åklagarmyndigheterna har direkt åtkomst till utsöknings-
registret.
Näringsförbudsregistret
I lagen (1986:436) om näringsförbud föreskrivs att Riksskatteverket
skall föra ett register över meddelade näringsförbud. Utdrag ur re-
gistret, som är offentligt, skall fortlöpande skickas till andra register,
t.ex. aktiebolagsregistret. Uppgifter om näringsförbud förs in i utsök-
ningsregistret men inte i aktiebolagsregistret. PRV använder dock
uppgifterna för att spärra ut den som har näringsförbud. Sedan den 1
juli 1994 är PRV ny huvudman för näringsförbudsregistret och registret
förs med stöd av ADB (prop. 1993/94:171, bet. 1993/94:LU36, rskr.
1993/94:351, SFS 1994:586).
Konkursförvaltarregistret
I RSV:s Rapport 1991:1 föreslås, som tidigare nämnts, att uppgift om
konkursförvaltare skall få registreras i REX. Datainspektionen har
under remissbehandlingen påpekat att denna fråga tidigare varit föremål
för Datainspektionens bedömning och att Datainspektionen då fann att
utsökningsregisterlagen fick anses medge en sådan registrering.
Datainspektionen har vidhållit denna uppfattning. Med anledning härav
har Riksskatteverket inom REX upprättat ett konkursförvaltarregister,
vilket omfattar samtliga konkursförvaltare i hela landet. Registret
innehåller uppgifter om bl. a. vilka konkurser som en förvaltare hand-
lägger och tidigare har handlagt samt namn och adress för förvaltaren
och eventuell handläggare. Konkurser som har avslutats före den första
januari 1989 redovisas inte.
46
Regeringens förslag:
- Ett register över fysiska personers och dödsbons konkurser skall
föras hos Patent- och registreringsverket (PRV)
- Uppgift om konkursförvaltare och tillsynsmyndighet i fysiska
och juridiska personers konkurser skall registreras hos PRV.
Därigenom kommer en samlad konkursregistrering att finnas
tillgänglig hos PRV. Mot denna bakgrund föreslås inte nu att ett
nytt fristående centralt konkursregister skall inrättas.
Promemorians förslag överenstämmer i huvudsak med regeringens
förslag. Promemorians förslag omfattar inte registrering av dödsbon och
uppgift om tillsynsmyndighet i fysiska personers konkurser samt uppgift
om konkursförvaltare och tillsynsmyndighet i juridiska personers kon-
kurser.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker förslaget
eller lämnar det utan erinran. Endast Ackordscentralen Göteborg-Malmö
avstyrker förslaget. Några instanser, bl.a. Industriförbundet, föreslår att
ett beslut genom vilket högre rätt har upphävt ett beslut om en konkurs
skall registreras omgående utan att man avvaktar att beslutet vinner laga
kraft. Några instanser, bl.a. Domstolsverket anser att uppgifter i
registret bör tas bort när ett konkursbeslut upphävs. Sveriges advokat-
samfund anser att uppgifter i registret bör gallras så snart konkursen har
avslutats. Patent- och registreringsverket föreslår att registret bör
omfätta även dödsbon. Riksskatteverket föreslår att det i registret också
skall anges vilken tillsynsmyndighet som handlägger konkursen. Ett
stort antal instanser förordar att det på sikt upprättas ett centralt
heltäckande konkursregister.
Skälen för regeringens förslag: Uppgifter om konkurser är av
intresse for en rad olika myndigheter. Polis och åklagare har i sitt
arbete med utredningar om ekonomisk brottslighet behov av att snabbt
få reda på om en juridisk person är försatt i konkurs. Uppgifter om
företrädare for den juridiska personen är här av särskilt intresse.
Kronofogdemyndigheterna är i sitt exekutiva arbete i behov av uppgifter
om konkurser och även skattemyndigheterna har det behovet.
Tillsynsmyndigheten i konkurs är ytterligare en myndighet som behöver
uppgifter om konkurser. PRV har behov av uppgifter om fysiska
personers konkurser för att kunna förhindra att dessa registreras som
exempelvis styrelseledamöter i aktiebolag. Men det är inte bara
myndigheter som vill inhämta konkursuppgifter. Företrädare för
näringslivet, banker och andra kreditinstitut och i viss mån även
privatpersoner är intresserade av att enkelt och snabbt kunna få reda på
olika uppgifter i samband med konkurser.
Av redovisningen i det föregående (avsnitt 7.2) framgår att uppgifter
om konkurser finns i flera olika register. Aktiebolagsregistret, handels-
och föreningsregistren och utsökningsregistret innehåller tillsammans
samtliga uppgifter om konkurser som nu är av intresse. Syftet med att
Prop. 1994/95:189
47
inrätta ett nytt fristående centralt konkursregister är att alla dessa Prop. 1994/95:189
uppgifter skall samlas hos en enda myndighet och att uppgifterna skall
bli lätt åtkomliga. Enligt regeringens mening är det angeläget att se till
att konkursregistreringen uppfyller dessa krav samtidigt som skyddet for
den enskildes personliga integritet måste beaktas. Frågan är emellertid
om man inte på ett enklare och lika, eller mer, ändamålsenligt sätt än
genom att inrätta ett helt nytt register vid sidan av de befintliga
registren kan åstadkomma just det som eftersträvas med ett centralt
konkursregister. Enligt regeringens mening är det for frågan om be-
hovet av att inrätta ett fristående heltäckande konkursregister avgörande
om och hur den befintliga registerinformationen är åtkomlig. Det är
nämligen knappast någon poäng i sig att samla en stor mängd uppgifter
i ett nytt register om informationen ändå är lätt åtkomlig för användarna
genom att de redan har terminalåtkomst till de befintliga registren.
När det gäller förutsättningarna för att - utan att inrätta ett nytt
centralt konkursregister - samla alla uppgifter om konkurser hos en
enda myndighet kan det enligt regeringens mening som ett alternativ
övervägas att låta PRV registrera alla de uppgifter om konkurser som är
av intresse i sammanhanget. Verket är registreringsmyndighet for såväl
aktiebolagsregistret som handels- och föreningsregistren. Uppgifter om
konkurser för juridiska personer är alltså redan samlade hos PRV, om
än inte i samma register. Däremot innehåller dessa register inte uppgift
om konkursförvaltare. Denna uppgift finns i stället i utsökningsregistret.
Vidare saknas uppgift om den tillsynsmyndighet som svarar för kon-
kurstillsynen. Detta är en brist i den nuvarande registreringen hos PRV
som inte har berörts i promemorian. Den kan åtgärdas genom att låta
det uttryckligen framgå av aktiebolagslagen, lagen om ekonomiska
föreningar och handelsregisterlagen att tingsrätten för registrering även
skall underrätta registreringsmyndigheten om vem som har utsetts till
konkursförvaltare och vilken tillsynsmyndighet som ansvarar för
konkurs tillsynen.
Frågor som rör fysiska personers konkurser kan inte besvaras av
PRV. Denna information finns endast i utsökningsregistret. Utsöknings-
registerlagens relativt snäva ändamålsbeskrivning innebär att uppgifterna
i registret är åtkomliga i begränsad omfattning. Tillgängligheten av
uppgifterna är dessutom inskränkt genom att respektive kronofogde-
myndighet endast har terminalåtkomst till uppgifter om en person som
är registrerad som gäldenär hos myndigheten i mål om exekutiv åtgärd
och om konkurs. För att få reda på om en fysisk person är i konkurs
måste man i stället vända sig till tingsrätten. Domstolen kan emellertid
endast uttala sig om personen i fråga är i konkurs vid just den
tingsrätten. Ett s.k. konkursfrihetsbevis som en viss tingsrätt utfärdar
utgör alltså endast bevis om att vederbörande inte är försatt i konkurs
vid den tingsrätten.
Även PRV behöver uppgifter om fysiska personers konkurser bl.a.
for att kunna bevaka att sådana personer inte står registrerade som
styrelseledamöter i aktiebolag. PRV är också i behov av att kunna
kontrollera att en person som anmäls för registrering som styrelse-
48
ledamot inte är försatt i personlig konkurs. Vad som saknas hos PRV är Prop. 1994/95:189
alltså information om fysiska personers konkurser.
Det är enligt regeringens mening av största vikt för ett sunt
fungerande näringsliv att en verkställande direktör eller en styrelse-
ledamot i ett aktiebolag inte är i konkurs och att reglerna härom i
aktiebolagslagen upprätthålls. Samma överväganden gör sig gällande
avseende bolagsmän i ett handelsbolag. PRV bör därför ges möjlighet
att genomföra de kontroller som krävs, vilket kan åstadkommas genom
att uppgifter om fysiska personers konkurser registreras, förutom i
utsökningsregistret, hos PRV. Verket kan då även överta tingsrätternas
uppgift att utfärda de s.k. konkursfrihetsbevisen, vilka till skillnad från
idag därigenom kommer att utgöra ett fullgott bevis om att en fysisk
person inte är försatt i konkurs vid någon tingsrätt i landet.
En fråga som väckts under remissbehandlingen av promemorians
förslag är om registreringen också bör omfätta dödsbon. Den frågan har
inte berörts i promemorian. Dessa uppgifter framgår idag bara av
utsökningsregistret. Enligt regeringens mening är det nödvändigt att låta
en sådan registrering omfätta även dödsbon om man skall åstadkomma
en ordning där alla konkurser finns registrerade hos en och samma
myndighet.
Genom den nu redovisade ordningen skulle man få en samlad
registrering hos PRV av uppgifter om såväl fysiska som juridiska
personers konkurser, som bland annat kommer att innehålla uppgifter
om ställföreträdare för juridiska personer som försatts i konkurs och
uppgift om konkursförvaltare och tillsynsmyndighet.
När det gäller frågan om vilka åtkomstmöjligheter som finns till de
olika konkursuppgiftema har vissa förändringar skett sedan riksdagens
uttalande om att ett centralt register där uppgifter om konkursförvaltare
samt företrädare för olika juridiska personer är samlade bör inrättas.
Nuvarande reglering ger - såsom redovisats i avsnitt 7.2 - samtliga
berörda myndigheter möjligheter att direkt via terminal erhålla uppgifter
ur samtliga aktuella register med undantag for utsökningsregistret.
Terminalåtkomsten kommer från och med april månad 1995 även att
omfätta personnummerutdragen.
Detta innebär - om man genomför den registrering av fysiska
personers och dödsbons konkurser jämte uppgifter om konkursförvaltare
och tillsynsmyndighet som redovisats i det föregående - att en sådan
samlad lätt åtkomlig registrering som riksdagen har efterlyst är
uppfylld. Även de önskemål som har framförts i RUBICON-rapporten
är därmed uppfyllda.
Eftersom alla de uppgifter som nu är aktuella kan göras tillgängliga
hos PRV i verkets datasystem blir frågan om att inrätta ett fristående
register därmed snarast en teknikfråga. För användarna torde det sakna
betydelse hur uppgifterna är strukturerade i PRV:s datasystem så länge
uppgifterna är lätt åtkomliga. På samma sätt som utsökningsregistret
består av flera olika register inom de för kronofogdemyndigheterna
gemensamma ADB-systemet REX kan samtliga uppgifter om konkurser
finnas tillgängliga hos PRV i verkets datasystem, om än i olika register. 49
Frågan om uppgifter om konkurser skall finnas i ett eller flera register
4 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 189
blir enligt regeringens mening av underordnad betydelse så länge Prop. 1994/95:189
uppgifterna är tillgängliga for användarna på ett enkelt och smidigt sätt.
Till detta kommer att Riksskatteverkets förslag att inom REX-sys-
temet upprätta ett nytt konkursregister inte är fritt från invändningar.
Utsökningsregistret är nämligen avsett för helt andra ändamål än vad
som är fallet med ett konkursregister. I förarbetena till utsöknings-
registerlagen betonas den snäva ändamålsbeskrivningen (prop.
1985/86:155 s. 12 ff). För att ett konkursregister skall kunna föras
inom ramen för utsökningsregistret krävs att det ursprungliga ändamålet
med registret överges och att flera olika myndigheter, utan anknytning
till det exekutiva arbetet, får terminalåtkomst till registret. Detta är
enligt regeringens mening mindre lämpligt.
Vidare måste beaktas att ett nytt centralt konkursregister kommer att
innehålla flera uppgifter som får anses känsliga från integritetssynpunkt.
Detta kan komplicera frågan ytterligare och aktualisera en rad svåra
överväganden.
Mot bakgrund av det anförda är regeringen inte nu beredd att lägga
fram förslag om att ett nytt centralt konkursregister skall inrättas. För
att åstadkomma en samlad konkursregistrering föreslår regeringen i
stället att det hos PRV inrättas ett nytt register över fysiska personers
och dödsbon konkurser. Vidare föreslås en ändring av aktiebolagslagen,
lagen om ekonomiska föreningar och handelsregisterlagen så att det
klart framgår att tingsrätten för registrering skall underrätta PRV om
vem som har utsetts till konkursförvaltare och vilken tillsynsmyndighet
som skall ansvara för konkurstillsynen. Regeringen återkommer strax
till frågan om den närmare utformningen av det nya registret och till ett
antal följdändringar som förslaget medför i annan registerlagstiftning.
Den nu föreslagna regleringen bygger till del på att användarna får
tillgång till personnummerutdragen ur aktiebolagsregistret och handels-
och föreningsregistren via terminal. Eftersom personnummerutdragen
bhr tillgängliga först under april månad 1995 finns det anledning att
följa utvecklingen av hur denna åtkomstmöjlighet kommer att användas
i praktiken. Vidare är det naturligtvis av intresse att följa utvecklingen
och konsekvenserna av de nu föreslagna åtgärderna för att tillskapa en
samlad konkursregistrering. Skulle det visa sig att åtkomstmöjlig-
heterna till personnummerutdragen sammantaget med de förslag som nu
förs fram inte är tillräckliga för att uppnå en samlad och effektiv
konkursregistrering kan det finnas anledning att återkomma i frågan.
Närmare om registreringen av fysiska personers och dödsbon
konkurser
Registreringen av fysiska personers och dödsbons konkurser bör enligt
regeringens mening inte vara mer omfattande än nödvändigt. Det synes
tillräckligt att vederbörandes namn, personnummer och adress
registreras tillsammans med uppgift om när konkursen har beslutats och
avslutats. Även uppgift om konkursförvaltare och vilken domstol som
50
har lättat beslutet bör registreras. Av registret bör även framgå vilken
tillsynsmyndighet som ansvarar for konkurstillsynen i den aktuella kon- Prop. 1994/95:189
kursen.
Ett register över fysiska personers konkurser bör naturligtvis vara
offentligt. Uppgifterna i registret bör alltså inte omfattas av sekretess
med det undantag som följer av 7 kap. 16 § sekretesslagen (1980:100),
vilket bl.a. innebär att sekretess kommer att gälla om det kan antas att
utlämnande skulle medföra att uppgiften används för automatisk
databehandling i strid med datalagen (1973:279).
Flera remissinstanser uttalar sig i frågan vid vilken tidpunkt - genast
eller först när beslutet har vunnit laga kraft - som registrering bör ske.
Enligt promemorieförslaget skall registrering ske genast, dvs. utan
hinder av att beslutet inte har vunnit laga kraft. Enligt regeringens
mening är en sådan ordning konsekvent med hänsyn till regeln i 17 kap.
4 § första stycket konkurslagen att ett konkursbeslut går i verkställighet
omedelbart. Ett konkursbeslut bör därför enligt regeringens mening
föras in i registret utan hinder av att det inte har vunnit laga kraft.
Enligt promemorieförslaget skall däremot ett beslut om upphävande
av ett konkursbeslut inte registreras förrän det har vunnit laga kraft.
Enligt regeringens mening är en sådan ordning inkonsekvent med
hänsyn till vad som nyss har sagts. Även ett beslut om upphävande av
ett konkursbeslut går i verkställighet omedelbart enligt regeln i 17 kap.
4 § första stycket konkurslagen. Enligt regeringens mening bör därför
ett beslut om upphävande av ett konkursbeslut registreras utan hinder av
att det inte har vunnit laga kraft. Enligt regeringens mening bör också
motsvarande regler i 13 kap. 20 § aktiebolagslagen (1975:1385) och 11
kap. 20 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar ändras och
utformas på samma sätt som den nu föreslagna regeln, dvs. man skall
inte avvakta laga kraft för att registrera ett beslut om upphävande av ett
konkursbeslut. Motsvarande regel i 16 § handelsregisterlagen
(1974:157) har enligt gällande lydelse inte något uttryckligt krav på att
anmälan förutsätter ett lagakraftvunnet beslut om upphävande. Däremot
har den föreskriften en något annorlunda utformning. Det sägs där att
ett beslut om upphävande av ett konkursbeslut skall medföra att den
tidigare registreringen av konkursbeslutet skall avföras. Enligt rege-
ringens mening är detta inte en helt lyckad utformning. Avsikten med
registreringen är ju bl.a. att man av registret skall kunna utläsa för-
hållanden vid en tidigare tidpunkt. Det bör därför givetvis framgå av
registret att en näringsidkare har varit försatt i konkurs och att detta
beslut har upphävts. Dessutom bör de författningar som reglerar
registrering av konkurser vara utformade på ett enhetligt sätt, eftersom
syften och behov är desamma. Föreskriften i 16 § handelsregisterlagen
bör därför justeras i enlighet med det sagda.
En annan fråga som förs på tal av ett antal remissinstanser är gall-
ringsffågan. I promemorian föreslås att uppgifterna skall gallras efter
fem år efter utgången av det kalenderår då konkursen avslutades. Några
instanser förespråkar en kortare tid. Vissa instanser hävdar t.o.m. att
uppgifterna bör gallras så snart konkursen är avslutad. Enligt
regeringens mening är det värdefullt om uppgifterna i registret även har
en historisk karaktär. Det kan många gånger vara av stort intresse att
51
kunna ta reda på om en person var försatt i konkurs vid ett givet tillfälle Prop. 1994/95:189
i det förflutna. Regeringen ansluter sig därför till promemorians förslag
om en femårig gallringstid.
Slutligen har det från några remissinstanser framförts att register-
regleringen inte bör tas in i konkurslagen. Som alternativ har framförts
att regleringen tas in i en särskild lag eller att reglerna tas in i
konkursförordningen.
Eftersom ett register över fysiska personers och dödsbons konkurser
kommer att innehålla från integritetssynpunkt känsliga personuppgifter,
vilka kan komma att få stor spridning, bör registret regleras i lag (jfr
prop. 1993/94:217 s. 21 f). De förhållandevis få föreskrifter som nu
behövs talar för att ta in reglerna i en befintlig lag och då naturligen i
konkurslagen. Frågan kan komma i ett annat läge om man i en framtid
finner anledning att ändra bestämmelserna om registrering av
konkursuppgifter.
De förslag som lämnas här beträffande konkursgäldenärens skyldigheter
och konkursbouppteckningens innehåll för inte med sig några
kostnadsmässiga konsekvenser för det allmänna.
Förslaget om att inrätta ett nytt register hos PRV och verkets
skyldighet att utfärda s.k. konkursfrihetsbevis medför ökade kostnader
för verket. PRV - vars verksamhet finansieras genom att avgifter tas ut
av dem som begär uppgifter ur registren - bör kunna få täckning för
dessa ökade kostnader inom ramen for det nuvarande avgiftssystemet.
7(5 §
Ändringarna behandlas i avsnitt 7.3. I paragrafens fjärde stycke första
meningen har en ändring gjorts så att det uttryckligen framgår att
tingsrätten för registrering skall underrätta registreringsmyndigheten om
konkursförvaltare och tillsynsmyndighet.
I paragrafens fjärde stycke andra meningen har en ändring gjorts som
innebär att ett beslut om upphävande av ett konkursbeslut skall anteck-
nas i registret.
52
13 kap.
20 §
Ändringarna har behandlats i avsnitt 7.3. I paragrafens första stycke har
det förtydligats att det är tingsrätten som har att underrätta PRV. Vidare
anges uttryckligen att tingsrätten för registrering skall underrätta
registreringsmyndigheten om konkursförvaltare och tillsynsmyndighet.
En ändring har också gjort i paragrafens tredje stycke. Ändringen
innebär att tingsrätten till registreringsmyndigheten skall anmäla att
högre rätt har upphävt ett beslut om någons försättande i konkurs utan
att avvakta att detta beslut vinner laga kraft.
11 kap.
20 §
Ändringarna har behandlats i avsnitt 7.3. I paragrafens första stycke har
det förtydligats att det är tingsrätten som har att underrätta PRV. Vidare
anges uttryckligen att tingsrätten för registrering skall underrätta
registreringsmyndigheten om konkursförvaltare och tillsynsmyndighet.
I paragrafens tredje stycke har en ändring gjorts som motsvarar den
ändring som har gjorts i 13 kap. 20 § aktiebolagslagen.
2 kap.
3§
I paragrafen har en ändring gjorts där det föreskrivs att den förteckning
gäldenären skall inge i samband med sin konkursansökan skall ange det
räkenskapsmaterial (i stället för ”de böcker”) och de andra handlingar
som rör boet (se avsnitt 5.2). Begreppet räkenskapsmaterial har här
samma innebörd som i bokföringslagen (jfr också Bokföringsnämndens
rekommendation BFN R 3)
3 kap.
6§
I paragrafens andra stycke har uttrycken ”besvärstalan” och ”besvär”
ersatts med uttrycket ”överklagande”. Se avsnitt 3.
53
6 kap. Prop. 1994/95:189
2§
I paragrafens första och andra stycke har ändringar gjorts. Ändringarna
har motiverats allmänt i avsnitt 5.2. Paragrafen har formulerats om
efter påpekande från Lagrådet.
I första stycket föreskrivs att gäldenären skall vara skyldig att lämna
upplysningar av betydelse för konkursutredningen. Denna precisering
innebär att gäldenärens upplysningsskyldighet inte är begränsad till att
enbart avse upplysningar om tillgångar och skulder som ingår i
konkursen. Konkursgäldenärens skyldighet att lämna upplysningar går
alltså mycket långt. Det krävs dock att upplysningarna har betydelse för
konkursutredningen. Av betydelse för konkursutredningen är givetvis
först och främst sådant som tar sikte på att kunna reda ut vilka
tillgångar och skulder gäldenären har och som skall omfattas av
konkursen. Men även orsakerna till obeståndet och på vilket sätt
konkursgäldenären har skött sina åligganden i olika hänseenden är
sådant som har betydelse för konkursutredningen.
Skyldigheten att lämna upplysningar om vilka tillgångar gäldenären
har är inte begränsad till tillgångar som konkursförvaltningen kan ta i
anspråk i den pågående konkursen. Gäldenären är således uttryckligen
skyldig att lämna upplysning om utomlands befintliga tillgångar, även
om dessa inte skall ingå i konkursen. Sådana upplysningar är nämligen
sett i ett helhetsperspektiv av betydelse för borgenärerna. Skyldigheten
att lämna upplysningar om egendom i utlandet gäller - som uttryckligen
framgår av andra meningen - utan undantag även om egendomen inte
ingår i konkursboet. Det gäller således även om egendomen i fråga inte
skall tas upp i bouppteckningen (jfr förslaget i 7 kap. 13 §).
I andra stycket har utmönstrats den speciella skyldigheten för
gäldenären att för förvaltaren redogöra för boet. Denna skyldighet följer
redan av första stycket och behöver inte upprepas.
I paragrafens första stycke har ett preciserande tillägg gjorts. Detta har
berörts i avsnitt 5.5.
Här föreskrivs att gäldenären vid edgångssammanträdet med ed skall
betyga att bouppteckningen är riktig vad avser tillgångar, skulder och
förtecknat räkenskapsmaterial.
Gäldenären skall för det första betyga att bouppteckningen är riktig
vad avser de tillgångar som har upptagits i den. Det innebär att
gäldenären skall betyga att de tillgångar som har tagits upp i boupp-
teckningen verkligen är hans. Det innebär också att han skall betyga att
bouppteckningen är komplett vad avser där angivna tillgångar.
I de fall bouppteckningen i en särkonkurs redovisar tillgångar som
finns utomlands (se 7 kap. 13 §) omfettar edgången att bouppteckningen
är korrekt även beträffande sådana tillgångar.
För det andra skall gäldenären betyga riktigheten av i bouppteck-
ningen upptagna skulder. Det innebär att de skulder som anges i boupp-
teckningen är korrekt angivna i alla hänseenden. Det innebär också att
54
gäldenärens skall intyga att det inte förekommer några ytterligare Prop. 1994/95:189
skulder.
För det tredje skall gäldenären intyga att uppgifterna om det
räkenskapsmaterial som finns i bouppteckningen är korrekt. Det är
alltså förteckningen som beedigas, inte materialets innehåll (se också
författningskommentaren till 7 kap. 13 §). Edstemat beträffande
räkenskapsmaterialet avser dock inte nödvändigtvis att förteckningen är
komplett. Edstemats avgränsning är beträffande räkenskapsmaterialet
beroende av den avgränsning förvaltaren har gjort i redovisningen i
bouppteckningen (se avsnitt 5.5).
5§
I paragrafen har ett tillägg gjorts i andra stycket, vilket har berörts i
avsnitt 5.7.
I paragrafen har ett tillägg gjorts som innebär att den personkrets som
omfättas av reglerna i 36 kap. 5 § rättegångsbalken inte skall vara
skyldig att avlägga bouppteckningsed i konkurs i de situationer som
anges i 36 kap. 5 § rättegångsbalken. Undantaget avser dock endast den
kategori av personer som omfättas av den fäkultativa edgångs-
skyldigheten i förevarande paragrafs andra stycke. Regeln berör alltså
inte den edgångsskyldighet som åvilar konkursgäldenären själv eller
ställföreträdare for en konkursgäldenär som är juridisk person. Regeln
berör inte heller någon som är närstående till konkursgäldenären (se 4
kap. 3 § konkurslagen angående vem som är att betrakta som
närstående).
7 kap.
12 §
I paragrafen har en ändring gjorts i första stycket. Där föreskrivs att
förvaltaren snarast skall ta om hand det räkenskapsmaterial i stället för
”de böcker” och andra handlingar som rör boet. Ändringen har
behandlats i avsnitt 5.3.
73 §
Paragrafen handlar om förvaltarens skyldighet att upprätta en
bouppteckning och vad den skall innehålla. I första stycket har två
ändringar gjorts. I paragrafen har tillkommit ett nytt andra stycke. De
nuvarande styckena 2-4 har blivit 3-5. Ändringarna har behandlats i
avsnitt 5.3 och 5.4.
För det första föreskrivs i första stycket att bouppteckningen om
särskilda skäl föranleder det skall innehålla uppgifter även om
tillgångar, som på grund av att de finns utomlands inte skall ingå i
konkursboet. Regeln är tillämplig i en svensk särkonkurs. I en svensk
domicilkonkurs ingår utomlands befintlig egendom utan undantag i
konkursboet. I sådana fäll skall givetvis utomlands befintlig egendom
alltid förtecknas i konkursbouppteckningen. Regeln skall läsas
tillsammans med den nya lydelsen av 6 kap. 2 § konkurslagen som
föreskriver att gäldenärens upplysningsskyldighet även omfättar 55
egendom utomlands, även i de fell denna inte ingår i konkursboet.
Utomlands befintlig egendom i en särkonkurs skall enbart förtecknas Prop. 1994/95:189
i bouppteckningen om det finns särskilda skäl. Det innebär att
förvaltaren skall ha någon anledning att tro att det utomlands finns
egendom av intresse för borgenärerna. Normalt kan förvaltaren
underlåta att i bouppteckningen förteckna sådan egendom som inte ingår
i konkursboet. Exempelvis kan han avstå från att förteckna utomlands
befintlig egendom om en särkonkurs har mycket svag anknytning till
Sverige eller har liten omfattning vad avser den ”svenska delen”. I
sådana fall kan det av bl.a. kostnadsskäl vara orimligt att belasta det
svenska konkursförfarandet med uppgifter, som kanske kan vara mycket
omfattande och svåröverskådliga och rör utländska rättsliga förhållanden
och som kan vara svåra att sätta sig in i. Det bör också göras en allmän
avvägning av vilket intresse det kan ha för konkursutredningen som
sådan och för borgenärerna, att tillgångar som inte kan tillgodogöras
konkursboet anges i bouppteckningen. Givetvis bör det i bouppteck-
ningens förteckning över egendom göras åtskillnad mellan sådan som
tillhör konkursboet och sådan som inte tillhör boet, exempelvis genom
att konkursbouppteckningen upptar de två slagen av egendom under
skilda rubriker. Är bouppteckningen avsedd att omfätta även tillgångar
som finns utomlands innebär det att edstemat omfattar sådana tillgångar.
Om förvaltaren däremot i en särkonkurs har valt att lämna eventuella
tillgångar utomlands utanför bouppteckningen, är edstemat inskränkt i
motsvarande mån (jfr författningskommentaren till 6 kap. 3 §).
För det andra har i första stycket regeln att det skall anges om en
skuld i bouppteckningen avser lön eller pension tagits bort. Den regeln
är onödig eftersom konkursförvaltaren numera handlägger och fättar
beslut i lönegarantifrågoma (se prop. 1991/92:139 s. 26 ff och jfr prop.
1978/79:105 s. 276).
I det nya andra stycket anges att bouppteckningen i den utsträckning
det behövs skall innehålla en förteckning av räkenskapsmaterial och
andra handlingar som rör boet. I de fäll förvaltaren har valt att begränsa
förteckningen av räkenskapsmaterialet är det lämpligt att det av
bouppteckningen framgår efter vilka principer begränsningen gjorts (se
avsnitt 5.3). Begreppet räkenskapsmaterial har här samma innebörd som
i bokföringslagen (1976:125). Jfr också Bokföringsnämndens
rekommendation BFN R-3.
Det är, som har framhållits i avsnitt 5.3, viktigt att förvaltaren i
bouppteckningen skiljer på vad som är räkenskapsmaterial och vad som
är andra handlingar. Det är viktigt främst av det skälet att gäldenären
skall beediga riktigheten av bouppteckningens förteckning över det
räkenskapsmaterial som har omhändertagits (jfr 6 kap. 3 §). Edgången
omfättar inte förteckningen över övriga handlingar, som kan ha
omhändertagits av förvaltaren.
14 §
I paragrafens första stycke har en ändring gjorts där det föreskrivs att
förvaltaren kan begära handräckning av kronofogdemyndigheten för att
kunna få tillgång till det räkenskapsmaterial (i stället för ”de böcker”)
56
och de andra handlingar som rör boet. Ändringen har behandlats i Prop. 1994/95:189
avsnitt 5.3.
22, 28 och 30 §
I paragraferna har den ändringen gjorts att uttrycket ”böcker” har
ersatts med uttrycket ”räkenskapsmaterial”. Ändringarna har behandlats
i avsnitt 5.3.
8 kap. 3 §, 9 kap. 14 § och 11 kap. 10 §
I paragraferna har uttrycket ”överklagande” ersatt uttrycket ”besvär”.
Se avsnitt 3.
15 kap
5§
Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om registrering av
konkurser när konkursgäldenären är en fysisk person eller ett dödsbo.
Detta har behandlats i avsnitt 7.3.
I första stycket föreskrivs att ett för hela landet gemensamt register
över fysiska personers och dödsbons konkurser skall inrättas och att
PRV skall vara huvudman for registret. Registret skall föras med hjälp
av automatisk databehandling.
Andra stycket innehåller en hänvisning till den lagstiftning som upptar
bestämmelser om registrering av juridiska personers konkurser.
6§
Paragrafen, som är ny, innehåller en ändamålsbeskrivning för registret.
Av denna framgår att registret får användas for upplysningar till den
som begär uppgifter om fysiska personers och dödsbons konkurser.
Vidare anges att PRV får använda registret för uppföljning av och
tillsyn över de övriga register som förs hos verket. Registret får också
användas för att utfärda konkursfrihetsbevis.
7§
Paragrafen är ny. I första stycket anges vilka uppgifter om konkurser
som får registreras (avsnitt 7).
Enligt första punkten får konkursgäldenärens namn, adress och
personnummer registreras. Enligt andra punkten får datum för
konkursbeslutet anges och enligt tredje punkten datum för konkursens
avslutande. I fjärde punkten anges att den domstol som har fattat
beslutet får anges och även målnumret. I femte punkten anges att ett
beslut genom vilket högre rätt upphäver ett beslut om någons
försättande i konkurs får registreras. Registrering kan ske omedelbart
när beslutet har fattats. Regleringen i denna del innebär givetvis inte att
uppgifterna i registret skall gallras bort i och med att ett konkursbeslut
har upphävts. I sjätte och sjunde punkterna anges att konkurs-
förvaltarens respektive tillsynsmyndighetens namn och adress skall
registreras.
57
Andm stycket, som behandlar hur länge uppgifterna i registret skall Prop. 1994/95:189
sparas, ansluter till regleringen i 4 § utsökningsregisterförordningen
(1986:678).
S§
Paragrafen, som är ny, behandlar tingsrättens skyldighet att underrätta
PRV om en konkurs, när konkursgäldenären är en fysisk person eller
ett dödsbo. Paragrafen innebär att tingsrätten skall underrätta PRV när
den har beslutat om gäldenärens försättande i konkurs. Denna
skyldighet åvilar tingsrätten även i det fell högre rätt har fettat
konkursbeslutet. Detsamma gäller när högre rätt har upphävt ett beslut
om försättande i konkurs. När en högre rätt har upphävt ett
konkursbeslut måste den alltså genast - utan att avvakta laga kraft -
underrätta tingsrätten så att tingsrätten kan fullgöra sin skyldighet att i
sin tur underrätta registreringsmyndigheten. Denna skyldighet följer av
16 § andra stycket konkursförordningen (1987:916). Ifrågavarande
reglering stämmer överens med vad som föreslås gälla i motsvarande
fell enligt 13 kap. 20 § aktiebolagslagen (1975:1385), 16 §
handelsregisterlagen (1974:157) och 11 kap. 20 § lagen (1987:667) om
ekonomiska föreningar.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
De lagändringar som föreslås bör i huvudsak träda i kraft den 1 juli
1995. Förslagen i 15 kap. 5-8 §§ konkurslagen rörande ett nytt register
över fysiska personers och dödsbons register bör dock inte träda i kraft
förrän den 1 oktober 1995 för att bereda PRV möjlighet att vidta de
nödvändiga förberedelseåtgärdema. Såsom Lagrådet anfört behövs inga
övergångsbestämmelser.
När Försäkringsöverdomstolen avvecklas den 1 juli 1995 kommer
Regeringsrätten att överta rollen som högsta instans i socialforsäkrings-
mål. Mål som då inte har avgjorts av Försäkringsöverdomstolen skall
överlämnas till Regeringsrätten för prövning (prop. 1992/93:215, bet.
1992/93:JuU33, rskr. 1992/93:372). I syfte att underlätta avvecklingen
ändrades den 1 juli 1993 reglerna for prövningstillstånd i Försäkrings-
överdomstolen. Bland annat avskaffades den tidigare möjligheten att få
överklaganden prövade efter ändringsdispens.
De äldre föreskrifterna om ändringsdispens gäller dock alltjämt för
mål som har avgjorts av kammarrätt före den 1 juli 1993 liksom för de
mål som vid den tidpunkten fenns i Försäkringsöverdomstolen. Sådana
mål skall således handläggas enligt 37 a § förvaltningsprocesslagen
(1971:291) i dess lydelse före den 1 juli 1993 (se övergångsbestäm-
58
melserna till lagen [1991:211; jfr 1991:363] och [1993:575] om ändring Prop. 1994/95:189
i forvaltningsprocesslagen [1971:291]). Bland de mål som den 1 juli
1995 överlämnas för handläggning i Regeringsrätten kommer att finnas
ett antal mål som omfättas av de äldre föreskrifterna om ändrings-
dispens. Övergångsbestämmelsen har därför ändrats så att bestämmelsen
om ändringsdispens blir tillämplig även för Regeringsrätten såvitt gäller
de överlämnade målen.
59
Härigenom föreskrivs beträffande konkurslagen (1987:672)
dels att 2 kap. 3 §, 6 kap. 2, 3 och 5 §§, 7 kap. 12-14, 22 , 28 och
30 §§, 8 kap. 6 och 7 §§, skall ha följande lydelse,
dels att det i 15 kap. skall inforas tre nya paragrafer, 5-7 §§,
dels att det i lagen närmast före den nya 15 kap. 5 § förs in en ny
rubrik av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 kap.
3 §
Görs ansökningen av gälde-
nären, bör till ansökningshand-
lingen bifogas en av gäldenären
underskriven förteckning över
boets tillgångar och skulder med
uppgift om vaije borgenärs
namn och postadress samt om
de böcker och andra handlingar
som rör boet.
Görs ansökningen av gälde-
nären, bör till ansökningshand-
lingen bifogas en av gäldenären
underskriven förteckning över
boets tillgångar och skulder med
uppgift om vaije borgenärs
namn och postadress samt om
det räkenskapsmaterial och de
andra handlingar som rör boet.
Ansöker ett dödsbo eller en dödsbodelägare om att boet skall försättas
i konkurs, skall till ansökningshandlingen bifogas bouppteckningen efter
den döde eller, om inregistrering har skett, uppgift om dagen därför.
Har inte bouppteckning förrättats, skall uppgift om vaije delägares
namn och postadress lämnas.
6 kap.
2§
Upplysnings- och närvaroplikt under konkurs
Gäldenären skall ge rätten,
tillsynsmyndigheten, förvaltare
och granskningsmän de upplys-
ningar om boet som de begär.
Gäldenären skall för för-
valtaren redogöra för boet och
på begäran av förvaltaren när-
vara vid bouppteckningsför-
rättningen. Är gäldenären en
juridisk person och finns det
flera ställföreträdare, gäller
denna skyldighet dock inte för
en sådan ställföreträdare vars
Gäldenären skall ge rätten,
tillsynsmyndigheten, förvaltare
och granskningsmän de upplys-
ningar av betydelse för konkurs-
utredningen som de begär.
Gäldenären skall för för-
valtaren redogöra for boet och
andra omständigheter av bety-
delse för konkursutredningen
och på begäran av förvaltaren
närvara vid boupptecknings-
förrättningen. Är gäldenären en
juridisk person och finns det
flera ställföreträdare, gäller
Prop. 1994/95:189
Bilaga 1
närvaro förvaltaren anser sakna denna skyldighet dock inte för
betydelse for boutredningen. en sådan ställföreträdare vars
närvaro förvaltaren anser sakna
betydelse för boutredningen.
Vid förlikningssammanträdet och sammanträde för prövning av
ackordsföslag skall gäldenären närvara, om han inte har laga förfäll
eller rätten medger att han uteblir. Att gäldenären uteblir från ett
sammanträde hindrar inte att de ärenden som skall förekomma på
sammanträdet handläggs.
Prop. 1994/95:189
Bilaga 1
3 §
Bouppteckningsed
Gäldenären skall inför rätten
Gäldenären skall inför rätten
avlägga bouppteckningsed. Han
skall göra de tillägg till eller
ändringar i bouppteckningen
som han anser behövs och med
avlägga bouppteckningsed. Han
skall göra de tillägg till eller
ändringar i bouppteckningen
som han anser behövs och med
ed betyga att bouppteckningen
med gjorda tillägg eller änd-
ringar är riktig, så att det inte
enligt hans vetskap har oriktigt
utelämnats eller upptagits någon
tillgång eller skuld.
Är gäldenären en juridisk person
ed betyga att bouppteckningens
uppgifter om tillgångar, skulder
och räkenskapsmaterial med
gjorda tillägg eller ändringar är
riktiga, så att det inte enligt
hans vetskap oriktigt har ute-
lämnats eller upptagits något.
och finns flera ställföreträdare,
behöver bouppteckningsed inte avläggas av en sådan ställföreträdare
vars edgång förvaltaren anser sakna betydelse för boutredningen.
5 §
När det åligger en förmyndare att avlägga bouppteckningsed är även
den omyndige, om han har fyllt femton år, skyldig att på yrkande av
förvaltaren eller en borgenär avlägga eden. Detta gäller dock inte om
det finns sådana särskilda omständigheter att anledning till edgången
saknas.
Annan än gäldenären är
skyldig att på yrkande av för-
valtaren eller en borgenär av-
lägga bouppteckningsed eller
beediga viss uppgift i boupp-
teckningen, om det kan antas att
sådan edgång är av betydelse
för boutredningen.
Annan än gäldenären är
skyldig att på yrkande av för-
valtaren eller en borgenär av-
lägga bouppteckningsed eller
beediga viss uppgift i boupp-
teckningen, om det kan antas att
sådan edgång är av betydelse
för boutredningen. Detta gäller
dock inte den som enligt 36
kap. 5 § rättegångsbalken, inte
är skyldig att lämna uppgifter.
När ett yrkande om edgång enligt denna paragraf har framställts, skall
rätten kalla förvaltaren, tillsynsmyndigheten och den som avses med
61
yrkandet till förhandlig inför rätten. Har yrkandet framställts av en Prop. 1994/95:189
borgenär, skall även denne kallas. Kallelsen till den som avses med Bilaga 1
yrkandet skall delges.
Bifalls yrkandet, skall edgången fullgöras genast om det lämpligen
kan ske eller vid den senare tidpunkt som rätten bestämmer. I fråga om
edgångens fullgörande gäller 4 § andra stycket.
7 kap.
12 §
Förvaltaren skall snarast ta
hand om gäldenärens bo med
de böcker och andra handlingar
som rör boet. Om gäldenären är
eller under det senaste året före
konkursansökningen har varit
bokföringsskyldig, skall för-
valtaren i det omhändertagna
räkenskapsmaterialet på lämpligt
sätt ange dagen for omhänderta-
gandet.
Den som på uppdrag av gäldenären har upprättat räkenskapsmaterial
rörande gäldenärens bo är skyldig att lämna ut materialet till förvaltaren
i gäldenärens konkurs.
Förvaltaren skall snarast ta
hand om gäldenärens bo med
det räkenskapsmaterial och de
andra handlingar som rör boet.
Om gäldenären är eller under
det senaste året före konkurs-
ansökningen har varit bok-
föringsskyldig, skall förvaltaren
i det omhändertagna räkenskaps-
materialet på lämpligt sätt ange
dagen för omhändertagandet.
13 §
Förvaltaren skall upprätta en
bouppteckning. I denna skall
boets tillgångar tas upp till
noggrant uppskattade värden.
Beträffande skulderna skall det
anges i vad mån de avser lön
eller pension. Bouppteckningen
skall vidare innehålla uppgift
om vaije borgenärs namn och
postadress samt om de böcker
och handlingar som avses i
12 §.
Förvaltaren skall upprätta en
bouppteckning. I denna skall
boets tillgångar tas upp till
noggrant uppskattade värden.
Om inte särskilda skäl för-
anleder annat, skall bouppteck-
ningen också innehålla uppgift
om egendom, som på grund av
att den finns utomlands inte
skall ingå i konkursboet.
Beträffande skulderna skall det
anges i vad mån de avser lön
eller pension. Bouppteckningen
skall vidare innehålla uppgift
om vaije borgenärs namn och
postadress, samt en förteckning
av dels sådant räkenskaps-
material som avses i bok-
1 Senaste lydelse 1989:1084.
62
föringslagen (1976:125), dels av Prop. 1994/95:189
andra handlingar som rör boet. Bilaga 1
Bouppteckningen skall av förvaltaren ges in till rätten och
tillsynsmyndigheten så snart som möjligt och senast en vecka före
edgångssamman trädet.
Har en av gäldenären underskriven bouppteckning förut getts in till
rätten, behöver någon ny bouppteckning inte upprättas, om förvaltaren
anser att denna är tillförlitlig. I så fall skall han snarast anmäla det till
rätten och tillsynsmyndigheten.
Skall bevakningsförfarande äga rum och har någon bouppteckning
ännu inte getts in till rätten, skall förvaltaren så snart som möjligt och
senast en vecka från beslutet om bevakningsförfarandet skicka en
förteckning över borgenärerna med uppgift om vaije borgenärs
postadress till rätten och tillsynsmyndigheten. I ett bankaktiebolags, en
sparbanks eller en central föreningsbanks konkurs skall till bouppteck-
ningen eller borgenärsföreteckningen bifogas uppgift om insättnings-
borgenärema och deras fordringsbelopp med upplupen ränta. I ett
livförsäkringsbolags konkurs skall på motsvarande sätt bifogas uppgift
om försäkringstagarna och deras fordringar.
Förvaltaren får, om det be-
hövs, begära handräckning av
kronofogdemyndigheten för att
kunna omhänderta eller annars
få tillgång till gäldenärens bo
med de böcker och andra hand-
lingar som rör boet. Detsamma
gäller sådant räkenskapsmaterial
som avses i 12 § andra stycket.
Kronofogdemyndigheten får då
genomsöka hus, rum eller för-
varingsställen och, om tillträde
behövs till något utrymme som
är tillslutet, låta öppna lås eler
ta sig in på annat sätt. Krono-
fogdemyndigheten får även i
övrigt använda tvång i den mån
det behövs för det avsedda
ändamålet och det kan anses
befogat med hänsyn till om-
ständigheterna. Våld mot person
får dock brukas endast om
kronofogdemyndigheten möter
motstånd och i den mån det med
hänsyn till ändamålet med in-
gripandet kan anses försvarligt.
14 §
Förvaltaren får, om det be-
hövs, begära handräckning av
kronofogdemyndigheten för att
kunna omhänderta eller annars
få tillgång till gäldenärens bo
med det räkenskapsmaterial och
de andra handlingar som rör
boet. Detsamma gäller sådant
räkenskapsmaterial som avses i
12 § andra stycket. Kronofogde-
myndigheten får då genomsöka
hus, rum eller förvaringsställen
och, om tillträde behövs till
något utrymme som är tillslutet,
låta öppna lås eller ta sig in på
annat sätt. Kronofogdemyndig-
heten får även i övrigt använda
tvång i den mån det behövs för
det avsedda ändamålet och det
kan anses befogat med hänsyn
till omständigheterna. Våld mot
person får dock brukas endast
om kronofogdemyndigheten mö-
ter motstånd och i den mån det
med hänsyn till ändamålet med
ingripandet kan anses försvar-
ligt.
63
I fråga om överklagande av kronofogdemyndighetens beslut eller Prop. 1994/95:189
åtgärd enligt första stycket tillämpas bestämmelserna i utsökningsbalken Bilaga 1
om talan mot utmätning i allmänhet.
Om det vid konkursens av-
slutande finns några hinder mot
att de böcker och andra
handlingar rörande boet som
förvaltaren har tagit hand om
återställs till gäldenären, skall
de överlämnas till tillsynsmyn-
digheten, om inte förvaltaren
anser att han bör bevara dem.
Handlingarna skall bevaras i
enlighet med vad som i varje
särskilt fall gäller om
arkivering.
Tillsynsmyndigheten skall ha
tillgång till de böcker och de
andra handlingar som rör boet.
Tillsynsmyndigheten är skyldig
boet och dess förvaltning till rä
gäldenären.
§
Om det vid konkursens av-
slutande finns några hinder mot
att det räkenskapsmaterial och
de andra handlingar rörande
boet som förvaltaren har tagit
hand om återställs till gälde-
nären, skall de överlämnas till
tillsynsmyndigheten, om inte
förvaltaren anser att han bör
bevara dem. Handlingarna skall
bevaras i enlighet med vad som
i vaije särskilt fall gäller om
arkivering.
§
Tillsynsmyndigheten skall ha
tillgång till det räkenskaps-
material och de andra hand-
lingar som rör boet.
på begäran lämna upplysningar om
, borgenärer, granskningsmän eller
30 §
Granskningsmän
Om en borgenär begär det, skall rätten förordna en granskningsmän
att med de befogenheter som anges i denna lag övervaka förvaltningen
på borgenärens vägnar. Till granskningsmän skall utses den som
borgenären föreslår, om han är lämplig.
Granskningsmannen skall ha
tillgång till de böcker och andra
handlingar som rör boet.
Granskningsmannen skall ha
tillgång till det räkenskaps-
material och de andra hand-
lingar som rör boet.
Om borgenären begär det, skall även en ersättare för gransknings-
mannen utses. Bestämmelserna om granskningsmän gäller även för
ersättaren.
Granskningsmannen skall entledigas om han eller borgenären gör
framställning om det eller om han visar sig inte vara lämplig.
Ersättningen till granskningsmannen skall betalas av borgenären.
64
8 kap.
6 §2
Försäljning av fast egendom
Prop. 1994/95:189
Bilaga 1
Om fest egendom finns i boet,
får förvaltaren begära att den
säljs exekutivt. Egendomen får
också säljas på annat sätt, om
förvaltaren anser att det är
fördelaktigare för boet.
Om fest egendom finns i boet,
får förvaltaren begära att den
säljs exekutivt. Egendomen får
också säljas på annat sätt, om
förvaltaren anser att det är för-
delaktigare for boet. Om egen-
dom säljs till konkursgäldenären
eller någon denne sådan när-
stående person som anges i 4
kap. 3 § skall försäljningen ha
föregåtts av ett offentligt an-
budsförfarande, om särskilda
skäl inte gör det obehövligt.
Har en exekutiv auktion hållits på fest egendom som hör till boet utan
att någon försäljning har kommit till stånd, behöver förvaltaren inte
vidta ytterligare åtgärder för egendomens försäljning. Har någon
exekutiv auktion inte ägt rum men finns det anledning att anta att en
sådan auktion inte kommer att leda till försäljning, behöver förvaltaren
inte vidta någon åtgärd för att sälja egendomen, om samtycke till det
har lämnats av de borgenärer som i konkursen kan göra gällande
fordringar som skall utgå med särkskild förmångsrätt ur egendomen.
Har en exekutiv auktion blivit utlyst på boets festa egendom, skall
förvaltaren före bevakningssammanträdet avlämna den behållning som
under konkursen uppkommit av egendomen. Behållning som inte
avlämnas före bevakningssammanträdet skall, om egendom säljs,
avlämnas före tillträdesdagen och i annat fell innan utdelning sker i
konkursen. Vid försäljning under hand skall behållningen avlämnas före
tillträdesdagen.
Förvaltaren skall även senast vid bevakningssammanträdet anmäla
arvode, andra kostnader och sådana fordringar som kan göras gällande
i konkursen och som bör beaktas vid försäljning av egendomen. När
förvaltaren gör en anmälan på en borgenärs vägnar, skall han skriftligen
underrätta denne om det.
Försäljning av lös egendom
som inte sker genom fort-
sättande av gäldenärens rörelse
skall ske på auktion eller på
annat sätt efter vad förvaltaren
Försäljning av lös egendom
som inte sker genom fort-
sättande av gäldenärens rörelse
skall ske på auktion eller på
annat sätt efter vad förvaltaren
2 Senaste lydelse 1994:446.
3 Senaste lydelse 1992:555.
65
5 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 189
anser vara mest fordellaktigt för
boet.
anser vara mest fördelaktigt för Prop. 1994/95:189
boet. Om egendom säljs till Bilaga 1
konkursgäldenären eller någon
denne sådan närstående person
som anges i 4 kap. 3 § skall
försäljningen ha föregåtts av ett
offentligt anbudsförfarande, om
särskilda skäl inte gör det
obehövligt.
Lös egendom i vilkenen borgenär har panträtt eller någon annan
särskild förmånsrätt får inte utan hans samtycke säljas på annat sätt än
på auktion, om hans rätt är beroende av försäljningen. Även om
samtycke inte lämnas, får egendomen säljas på annat sätt än på auktion,
om det är sannolikt att högre pris uppnås därigenom och om
tillsynsmyndigheten medger det.
Samtycke enligt andra stycket krävs inte när förvaltaren genom
värdepappersinstitut säljer finansiella instrument, noterade vid en svensk
eller utländsk börs, en auktoriserad marknadsplats eller någon annan
reglerad marknad till gällande börs- eller marknadspris eller när det är
fråga om försäljning av lös egendom genom fortsättande av gäldenärens
rörelse.
Särskilda bestämmelser om överlåtelse av försäkringsbestånd finns i
14 kap. 26 och 27 §§ försäkringsrörelselagen (1982:713).
75 kap.
Register över konkurser
5§
Hos Patent- och registre-
ringsverket skall med hjälp av
automatisk databehandling, för
de ändamål som anges i 6 §,
föras ett för hela landet gemen-
samt register över fysiska
personers konkurser.
I aktiebolagslagen
(1975:1385), handelsregister-
lagen (1974:157) och lagen
(1987:667) om ekonomiska
föreningar, finns bestämmelser
om registrering av juridiska
personers konkurser.
6§
Det register som avses i 5 §
första stycket får innehålla upp-
gifter om:
66
1. konkursgäldenärens namn Prop. 1994/95:189
och personnummer, Bilaga 1
2. konkursgäldenärens adress,
3. datum för konkursbeslutet,
4. datum för konkursens
avslutande,
5. den domstol som fattat
beslutet om konkursen och
domstolens diarienummer,
6. beslut, som har vunnit laga
kraft, genom vilket högre rätt
har upphävt ett beslut om att
försätta en fysisk person i
konkurs samt
7. konkursförvaltarens namn
och adress.
Registret får användas för
upplysningar till den som begär
uppgifter om fysiska personers
konkurser. Patent- och registre-
ringsverket får använda registret
i sin verksamhet för uppföljning
av och tillsyn över de register
som förs hos verket.
Uppgifterna i registret skall
gallras fem år efter utgången av
det kalenderår då konkursen
avslutades.
7§
Om en fysisk person försätts i
konkurs, skall tingsrätten samma
dag till Patent- och registre-
ringsverket sända en under-
rättelse om beslutet. Under-
rättelsen skall innehålla de
uppgifter som anges i 6 § första
stycket 1-3, 5 och 7.
Tingsrätten skall även under-
rätta verket när en sådan
konkurs har avslutats. Det-
samma gäller när högre rätt
genom ett beslut, som har vunnit
laga kraft, har upphävt ett
beslut om att försätta en fysisk
person i konkurs.
67
Efter remiss har yttrande över departementspromemorian avgetts av
Justitiekanslem, Svea hovrätt, Hovrätten för Västra Sverige, Stock-
holms tingsrätt, Göteborgs tingsrätt, Helsingborgs tingsrätt, Örebro
tingsrätt, Gävle tingsrätt, Domstolsverket, Riksåklagaren, Rikspolis-
styrelsen, Datainspektionen, Generaltullstyrelsen, Riksrevisionsverket,
Riksskatteverket, Patent- och registreringsverket, Skattemyndigheten i
Stockholms län, Skattemyndigheten i Göteborgs och Bohus län,
Skattemyndigheten i Malmöhus län, Kronofogdemyndigheten i Stock-
holms län, Kronofogdemyndigheten i Göteborgs och Bohuslän, Krono-
fogdemyndigheten i Jönköpings län, Kronofogdemyndigheten i Väster-
norrlands län, Sveriges advokatsamfund, Svenska bankföreningen,
Sveriges domareförbund, Föreningen Sveriges kronofogdar, Konkurs-
förvaltarkollegiemas förening, Finansbolagens förening, Svenska
Inkassoforeningen, Sveriges Ackordscentral, Ackordscentralen i
Stockholm, Ackordscentralen i Göteborg-Malmö, Industriförbundet,
Företagamas Riksorganisation, Grossistförbundet Svensk Handel.
68
|
Lagrådsremissens lagförslag 1 Förslag till lag om ändring i handelsregisterlagen (1974:157) |
Prop. 1994/95:189 Bilaga 3 |
Härigenom föreskrivs att 16 § handelsregisterlagen (1974:157) skall
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
16 §
Om avförande av firma ur registret, sedan dom om hävande av
firmaregistrering vunnit laga kraft, finns bestämmelser i firmalagen
(1974:156).
Har i annat fäll genom dom som vunnit laga kraft förklarats, att
införing i registret ej bort ske eller att beslut som registrerats är ogiltigt
eller att i annat fell visst förhållande som registrerats ej föreligger, skall
registreringen avföras ur registret. Dom i mål som här avses skall
genom domstolens försorg i avskrift sändas till registreringsmyndig-
heten.
Om bolagsman genom dom skilts från rätten att teckna bolagets firma,
skall uppgift härom registreras även om domen icke vunnit laga kraft.
Försätts en näringsidkare i
konkurs, skall meddelande om
detta samtidigt med kungörelsen
om beslutet genom tingsrättens
försorg översändas för re-
gistrering. Har högre rätt
upphävt ett beslut om konkurs,
skall registreringen avföras på
anmälan av tingsrätten. När en
konkurs har avslutats, skall
rätten genast sända meddelande
om detta för registrering.
Försätts en näringsidkare i
konkurs, skall tingsrätten för re-
gistrering underrätta registre-
ringsmyndighten om konkurs-
beslutet, vem som har utsetts till
förvaltare och vilken tillsyns-
myndighet som ansvarar för
konkurstillsynen. Har högre rätt
upphävt ett beslut om konkurs,
skall detta på anmälan av
tingsrätten registreras. När en
konkurs har avslutats, skall
rätten genast sända meddelande
om detta för registrering.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
4 Senaste lydelse 1987:697.
69
6 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 189
Härigenom föreskrivs att 13 kap. 20 § aktiebolagslagen (1975:1385)'
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
13 kap.
20 §
Om ett aktiebolag försätts i
konkurs eller om en förhandling
om offentligt ackord inleds för
bolaget, skall rätten sända
underrättelse om beslutet för
registrering.
Om ett aktiebolag försätts i
konkurs eller om en förhandling
om offentligt ackord inleds för
bolaget, skall tingsrätten för
registrering underrätta registre-
ringsmyndigheten om konkurs-
beslutet, vem som har utsetts till
konkursförvaltare och vilken
tillsynsmyndighet som ansvarar
för konkurstillsynen.
Under konkursen företräds bolaget som konkursgäldenär av den
styrelse och verkställande direktör eller de likvidatorer som finns vid
konkursens början. Dock gäller även under konkursen bestämmelserna
i denna lag om rätt att avgå, om entledigande och om ny tillsättning.
När en konkurs har avslutats När en konkurs har avslutats
eller en förhandling om offentlig
ackord har avslutats på annat
sätt än genom konkurs, skall
tingsrätten genast för registre-
ring underrätta registrerings-
myndigheten samt i det förra
fallet ange om överskott finns
eller inte. Tingsrätten skall även
för registrering underrätta re-
gistreringsmyndigheten när hög-
re rätt genom beslut, som har
vunnit laga kraft, har upphävt
ett beslut att försätta bolaget i
konkurs eller att inleda for-
eller en förhandling om offentlig
ackord har avslutats på annat
sätt än genom konkurs, skall
tingsrätten genast för registre-
ring underrätta registrerings-
myndigheten samt i det förra
fallet ange om överskott finns
eller inte. Tingsrätten skall även
för registrering underrätta re-
gistreringsmyndigheten när hög-
re rätt har upphävt ett beslut att
försätta bolaget i konkurs eller
att inleda förhandling om offent-
ligt ackord.
Prop. 1994/95:189
Bilaga 3
handling om offentligt ackord.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
' Lagen omtryckt 1993:150.
70
|
3 Förslag till lag om ändring i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar |
Prop. 1994/95:189 Bilaga 3 |
Härigenom föreskrivs att 11 kap. 20 § lagen (1987:667) om
ekonomiska föreningar skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
11 kap.
20 §*
Om en förening försätts i
konkurs eller om förhandling
om offentlig ackord inleds for
föreningen, skall rätten sända
en underrättelse om beslutet till
registreringsmyndigheten för
registrering.
Om en förening försätts i
konkurs eller om förhandling
om offentlig ackord inleds för
föreningen, skall tingsrätten för
registrering underrätta registre-
ringsmyndigheten om konkurs-
beslutet, vem som har utsetts till
konkursförvaltare och vilken
tillsynsmyndighet som ansvarar
för konkurstillsynen.
Under konkursen företräds föreningen som konkursgäldenär av den
styrelse och verkställande direktör eller de likvidatorer som finns vid
konkursens böljan. Även under konkursen gäller dock bestämmelserna
i denna lag om rätt att avgå, om entledigande och om nytillsättning.
När en konkurs har avslutats När en konkurs har avslutats
eller en förhandling om offent-
ligt ackord har avslutats på
annat sätt än genom konkurs,
skall rätten genast för registre-
ring underrätta registrerings-
myndigheten och i det förra
fallet ange om något överskott
finns eller inte. Rätten skall
även för registrering underrätta
registreringsmyndigheten när en
överrätt genom beslut som
vunnit laga kraft har upphävt ett
beslut att försätta föreningen i
konkurs eller att inleda förhand-
ling om offentligt ackord.
eller en förhandling om offent-
ligt ackord har avslutats på
annat sätt än genom konkurs,
skall tingsrätten genast för
registrering underrätta registre-
ringsmyndigheten och i det förra
fallet ange om något överskott
finns eller inte. Tingsrätten skall
även för registrering underrätta
registreringsmyndigheten när en
högre rätt har upphävt ett beslut
att försätta föreningen i konkurs
eller att inleda förhandling om
offentligt ackord.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
1 Senaste lydelse 1987:687.
71
Härigenom föreskrivs i fråga om konkurslagen (1987:672)
dels att 2 kap. 3 §, 3 kap. 6 §, 6 kap. 2, 3 och 5 §§, 7 kap. 12-14,
22, 28 och 30 §§, 8 kap. 3 §, 9 kap. 14 § och 11 kap. 10 § skall ha
följande lydelse,
dels att rubriken till 16 kap. skall lyda ”Bestämmelser om
handläggning och överklagande m.m.”,
dels att det i lagen skall införas fyra nya paragrafer, 15 kap. 5-8 §§
samt närmast före 15 kap. 5 § en ny rubrik av följande lydelse.
Prop. 1994/95:189
Bilaga 3
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 kap.
Görs ansökningen av gälde-
nären, bör till ansökningshand-
lingen bifogas en av gäldenären
underskriven förteckning över
boets tillgångar och skulder med
uppgift om vaije borgenärs
namn och postadress samt om
de böcker och andra handlingar
som rör boet.
Görs ansökningen av gälde-
nären, bör till ansökningshand-
lingen bifogas en av gäldenären
underskriven förteckning över
boets tillgångar och skulder med
uppgift om vaije borgenärs
namn och postadress samt om
det räkenskapsmaterial och de
andra handlingar som rör boet.
Ansöker ett dödsbo eller en dödsbodelägare om att boet skall försättas
i konkurs, skall till ansökningshandlingen bifogas bouppteckningen efter
den döde eller, om inregistrering har skett, uppgift om dagen därför.
Har inte bouppteckning förrättats, skall uppgift om vaije delägares
namn och postadress lämnas.
3 kap.
6§
Tvister mellan förvaltaren och gäldenären eller annan i frågor som
avses i 4 och 5 §§ skall prövas av tillsynsmyndigheten på ansökan av
förvaltaren, en borgenär, gäldenären eller en underhållsberättigad.
Myndigheten skall inhämta yttranden i den omfattning som behövs för
prövningen. Myndighetens beslut gäller omedelbart, även om det
överklagas. Beslut skall efter ansökan ändras, om senare upplysta
omständigheter eller ändrade förhållanden motiverar det.
Tillsynsmyndighetens beslut i
ett ärende som avses i första
stycket får överklagas av den
vars rätt berörs av beslutet. I
fråga om sådan besvärstalan
tillämpas bestämmelserna i
utsökningsbalken om besvär
över utmätning av lön.
Tillsynsmyndighetens beslut i
ett ärende som avses i första
stycket får överklagas av den
vars rätt berörs av beslutet. I
fråga om ett sådant över-
klagande tillämpas bestäm-
melserna i utsökningsbalken om
överklagande av beslut om
utmätning av lön.
6 kap.
Upplysnings- och närvaroplikt under konkurs
Prop. 1994/95:189
Bilaga 3
Gäldenären skall ge rätten,
tillsynsmyndigheten, förvaltare
och granskningsmän de upplys-
ningar om boet som de begär.
Gäldenären skall för för-
valtaren redogöra för boet och
på begäran av förvaltaren när-
vara vid bouppteckningsför-
rättningen. Är gäldenären en
juridisk person och finns det
flera ställföreträdare, gäller
denna skyldighet dock inte för
en sådan ställföreträdare vars
närvaro förvaltaren anser sakna
betydelse för boutredningen.
Gäldenären skall ge rätten,
tillsynsmyndigheten, förvaltare
och granskningsmän de upplys-
ningar av betydelse för konkurs-
utredningen som de begär.
Gäldenären skall för för-
valtaren redogöra för boet och
andra omständigheter av bety-
delse för konkursutredningen
och på begäran av förvaltaren
närvara vid boupptecknings-
förrättningen. Är gäldenären en
juridisk person och finns det
flera ställföreträdare, gäller
denna skyldighet dock inte för
en sådan ställföreträdare vars
närvaro förvaltaren anser sakna
betydelse för boutredningen.
Vid fÖrlikningssammanträdet och sammanträde för prövning av
ackordsföslag skall gäldenären närvara, om han inte har laga förfall
eller rätten medger att han uteblir. Att gäldenären uteblir från ett
sammanträde hindrar inte att de ärenden som skall förekomma på
sammanträdet handläggs.
Bouppteckningsed
Gäldenären skall inför rätten
avlägga bouppteckningsed. Han
skall göra de tillägg till eller
ändringar i bouppteckningen
som han anser behövs och med
ed betyga att bouppteckningen
med gjorda tillägg eller änd-
ringar är riktig, sä att det inte
enligt hans vetskap har oriktigt
utelämnats eller upptagits någon
tillgång eller skuld.
Är gäldenären en juridisk person
behöver bouppteckningsed inte avläggas
vars edgång förvaltaren anser sakna betydelse för boutredningen.
Gäldenären skall inför rätten
avlägga bouppteckningsed. Han
skall göra de tillägg till eller
ändringar i bouppteckningen
som han anser behövs och med
ed betyga att bouppteckningens
uppgifter om tillgångar, skulder
och räkenskapsmaterial med
gjorda tillägg eller ändringar är
riktiga och att det inte enligt
hans vetskap oriktigt har ute-
lämnats eller tagits upp någon
tillgång eller skuld.
och finns flera ställföreträdare,
av en sådan ställföreträdare
73
5 §
När det åligger en förmyndare att avlägga bouppteckningsed är även
den omyndige, om han har fyllt femton år, skyldig att på yrkande av
förvaltaren eller en borgenär avlägga eden. Detta gäller dock inte om
det finns sådana särskilda omständigheter att anledning till edgången
saknas.
Prop. 1994/95:189
Bilaga 3
Annan än gäldenären är
skyldig att på yrkande av
förvaltaren eller en borgenär av-
lägga bouppteckningsed eller
beediga viss uppgift i boupp-
teckningen, om det kan antas att
sådan edgång är av betydelse
for boutredningen.
Annan än gäldenären är
skyldig att på yrkande av
förvaltaren eller en borgenär av-
lägga bouppteckningsed eller
beediga viss uppgift i boupp-
teckningen, om det kan antas att
sådan edgång är av betydelse
for boutredningen. Detta gäller
dock inte den som i fall som
föreskrivs i 36 kap. 5 § rätte-
gångsbalken inte får höras som
vittne och som inte är när-
stående till gäldenären.
När ett yrkande om edgång enligt denna paragraf har framställts, skall
rätten kalla förvaltaren, tillsynsmyndigheten och den som avses med
yrkandet till forhandlig infor rätten. Har yrkandet framställts av en
borgenär, skall även denne kallas. Kallelsen till den som avses med
yrkandet skall delges.
Bifalls yrkandet, skall edgången fullgöras genast om det lämpligen
kan ske eller vid den senare tidpunkt som rätten bestämmer. I fråga om
edgångens fullgörande gäller 4 § andra stycket.
7 kap.
12 §
Förvaltaren skall snarast ta
hand om gäldenärens bo med
de böcker och andra handlingar
som rör boet. Om gäldenären är
eller under det senaste året före
konkursansökningen har varit
bokforingsskyldig, skall för-
valtaren i det omhändertagna
räkenskapsmaterialet på lämpligt
sätt ange dagen för omhänderta-
gandet.
Förvaltaren skall snarast ta
hand om gäldenärens bo med
det räkenskapsmaterial och de
andra handlingar som rör boet.
Om gäldenären är eller under
det senaste året före kon-
kursansökningen har varit bok-
föringsskyldig, skall förvaltaren
i det omhändertagna räkenskaps-
materialet på lämpligt sätt ange
dagen för omhändertagandet.
Den som på uppdrag av gäldenären har upprättat räkenskapsmaterial
rörande gäldenärens bo är skyldig att lämna ut materialet till förvaltaren
i gäldenärens konkurs.
74
Förvaltaren skall upprätta en
bouppteckning. I denna skall
boets tillgångar tas upp till
noggrant uppskattade värden.
Beträffande skulderna skall det
anges i vad män de avser lön
eller pension. Bouppteckningen
skall vidare innehålla uppgift
om vaije borgenärs namn och
postadress samt om de böcker
och handlingar som avses i
12 §.
13 §*
Prop. 1994/95:189
Förvaltaren skall upprätta en Bilaga 3
bouppteckning. I denna skall
boets tillgångar tas upp till
noggrant uppskattade värden.
Om särskilda skäl föranleder
det, skall bouppteckningen också
innehålla uppgift om egendom
som, pä grund av att den finns
utomlands, inte skall ingå i kon-
kursboet. Bouppteckningen
skall vidare innehålla uppgift
om vaije borgenärs namn och
postadress.
I den utsträckning det behövs
skall bouppteckningen också
innehålla en förteckning över
dels räkenskapsmaterial, dels
andra handlingar som rör boet.
Bouppteckningen skall av förvaltaren ges in till rätten och till-
synsmyndigheten så snart som möjligt och senast en vecka före
edgångssammanträdet.
Har en av gäldenären underskriven bouppteckning förut getts in till
rätten, behöver någon ny bouppteckning inte upprättas, om förvaltaren
anser att denna är tillförlitlig. I så fall skall han snarast anmäla det till
rätten och tillsynsmyndigheten.
Skall bevakningsförferande äga rum och har någon bouppteckning
ännu inte getts in till rätten, skall förvaltaren så snart som möjligt och
senast en vecka från beslutet om bevakningsförfarandet skicka en
förteckning över borgenärerna med uppgift om vaije borgenärs
postadress till rätten och tillsynsmyndigheten. I ett bankaktiebolags, en
sparbanks eller en central föreningsbanks konkurs skall till boupp-
teckningen eller borgenärsföreteckningen bifogas uppgift om insätt-
ningsborgenärema och deras fordringsbelopp med upplupen ränta. I ett
livförsäkringsbolags konkurs skall på motsvarande sätt bifogas uppgift
om försäkringstagarna och deras fordringar.
14 §
Förvaltaren får, om det be-
hövs, begära handräckning av
kronofogdemyndigheten för att
kunna omhänderta eller annars
få tillgång till gäldenärens bo
med de böcker och andra
handlingar som rör boet.
Detsamma gäller sådant räken-
Förvaltaren får, om det be-
hövs, begära handräckning av
kronofogdemyndigheten för att
kunna omhänderta eller annars
få tillgång till gäldenärens bo
med det räkenskapsmaterial och
de andra handlingar som rör
boet. Detsamma gäller sådant
Senaste lydelse 1989:1084.
75
skapsmaterial som avses i 12 §
andra stycket. Kronofogde-
myndigheten får då genomsöka
hus, rum eller förvaringsställen
och, om tillträde behövs till
något utrymme som är tillslutet,
låta öppna lås eler ta sig in på
annat sätt. Kronofogdemyndig-
heten får även i övrigt använda
tvång i den mån det behövs för
det avsedda ändamålet och det
räkenskapsmaterial som avses i
12 § andra stycket. Krono-
fogdemyndigheten får då ge-
nomsöka hus, rum eller för-
varingsställen och, om tillträde
behövs till något utrymme som
är tillslutet, låta öppna lås eller
ta sig in på annat sätt. Krono-
fogdemyndigheten får även i
övrigt använda tvång i den mån
det behövs för det avsedda
Prop. 1994/95:189
Bilaga 3
kan anses befogat med hänsyn
till omständigheterna. Våld mot
person får dock brukas endast
om kronofogdemyndigheten
möter motstånd och i den mån
det med hänsyn till ändamålet
med ingripandet kan anses
försvarligt.
I fråga om överklagande av kronofogdemyndighetens beslut eller
åtgärd enligt första stycket tillämpas bestämmelserna i utsökningsbalken
om talan mot utmätning i allmänhet.
ändamålet och det kan anses
befogat med hänsyn till omstän-
digheterna. Våld mot person får
dock brukas endast om krono-
fogdemyndigheten möter mot-
stånd och i den mån det med
hänsyn till ändamålet med
ingripandet kan anses försvar-
ligt.
22 §
Om det vid konkursens
avslutande finns några hinder
mot att de böcker och andra
handlingar rörande boet som
förvaltaren har tagit hand om
återställs till gäldenären, skall
de överlämnas till tillsynsmyn-
digheten, om inte förvaltaren
anser att han bör bevara dem.
Handlingarna skall bevaras i
enlighet med vad som i vaije
särskilt fall gäller om
arkivering.
Om det vid konkursens
avslutande finns några hinder
mot att det räkenskapsmaterial
och de andra handlingar rörande
boet som förvaltaren har tagit
hand om återställs till gälde-
nären, skall de överlämnas till
tillsynsmyndigheten, om inte
förvaltaren anser att han bör
bevara dem. Handlingarna skall
bevaras i enlighet med vad som
i vaije särskilt fall gäller om
arkivering.
Tillsynsmyndigheten skall ha
tillgång till de böcker och andra
handlingar som rör boet.
Tillsynsmyndigheten är skyldig
boet och dess förvaltning till räi
§
Tillsynsmyndigheten skall ha
tillgång till det räkenskaps-
material och de andra hand-
lingar som rör boet.
på begäran lämna upplysningar om
, borgenärer, granskningsmän eller
gäldenären.
76
Granskningsmän
30 §
Prop. 1994/95:189
Bilaga 3
Om en borgenär begär det, skall rätten förordna en granskningsmän
att med de befogenheter som anges i denna lag övervaka förvaltningen
på borgenärens vägnar. Till granskningsmän skall utses den som
borgenären föreslår, om han är lämplig.
Granskningsmannen skall ha
tillgång till de böcker och andra
handlingar som rör boet.
Om borgenären begär det,
granskningsmannen utses. Bestämmelserna om granskningsmän gäller
även för ersättaren.
Granskningsmannen skall ha
tillgång till det räkenskaps-
material och de andra hand-
lingar som rör boet.
skall även en ersättare för
Granskningsmannen skall entledigas om han eller borgenären gör
framställning om det eller om han visar sig inte vara lämplig.
Ersättningen till granskningsmannen skall betalas av borgenären.
8 kap.
Har gäldenären överklagat
konkursbeslutet, får inte mot
hans vilja någon egendom i boet
säljas förrän hovrätten har
prövat besvären.
Första stycket utgör inte hinder
1. sådan försäljning som förani
Har gäldenären överklagat
konkursbeslutet, får inte mot
hans vilja någon egendom i boet
säljas förrän hovrätten har
prövat överklagandet.
av bestämmelserna i 3 kap. 7 och
8 §§ samt 2 och 10 §§ i detta kapitel,
2. försäljning av sådan lös egendom som är utsatt för förskämning
eller snar förstörelse eller hastigt faller i värde eller kräver alltför
kostsam vård,
3. försäljning i annat fall av lös egendom, i den mån medel annars
skulle saknas till betalning av utgifter för boet.
9 kap.
14 §2
Beslut enligt 13 § tredje
stycket får överklagas av den
som enligt 13 första stycket är
taleberättigad, om han anser att
beslutet inte har tillkommit på
lagligt sätt. Beslutet överklagas
genom besvär till hovrätten
inom tre veckor från dagen för
beslutet. Om inte hovrätten
Beslut enligt 13 § tredje
stycket får överklagas av den
som enligt 13 första stycket är
taleberättigad, om han anser att
beslutet inte har tillkommit på
lagligt sätt. Beslutet överklagas
till hovrätten inom tre veckor
från dagen för beslutet. Om inte
hovrätten förordnar annat, skall
beslutet gälla omedelbart.
2 Senaste lydelse 1990:1072.
77
förordnar annat, skall beslutet
gälla omedelbart.
Prop. 1994/95:189
Bilaga 3
11 kap.
10 §
Innan besluten att fastställa
utdelning och att bestämma
arvode till förvaltaren har vunnit
laga kraft, får medel som
tillagts en borgenär betalas ut
endast om borgenären ställer
säkerhet. Har tiden för över-
klagande av besluten löpt ut, får
dock, utan att säkerhet ställs,
utbetalning ske till borgenär
som inte till sin nackdel berörs
av besvär som anförts mot något
av besluten.
Innan besluten att fastställa
utdelning och att bestämma
arvode till förvaltaren har vunnit
laga kraft, får medel som
tillagts en borgenär betalas ut
endast om borgenären ställer
säkerhet. Har tiden för över-
klagande av besluten löpt ut, får
dock, utan att säkerhet ställs,
utbetalning ske till borgenär
som inte till sin nackdel berörs
av ett överklagande av något av
besluten.
Är en fordran beroende av något sådant villkor som avses i 5 kap. 10
§, får utdelningen för fordringen inte betalas ut förrän villkoret
uppfyllts. Detsamma gäller i fråga om en tvistig fordran innan den har
fastställs av domstol. När fordringen har fastställts men innan
fastställelsebeslutet har vunnit laga kraft, får medlen betalas ut endast
om borgenären ställer säkerhet.
Om bevakningsförfarande har ägt rum, får utdelning för en fordran
som har efterbevakats inte betalas ut under den tid inom vilken
anmärkningar får framställas mot efterbevakningen.
Om en borgenär som lyft utdelning blir skyldig att till konkursboet
betala tillbaka vad han har fått, skall han betala ränta på beloppet.
Räntan beräknas enligt 5 § räntelagen (1975:635) från den dag då
medlen betalades ut till och med den dag då skyldigheten att återbära
medlen inträder och enligt 6 § räntelagen för tiden därefter.
15 kap.
Register över konkurser
5§
Hos Patent- och registrerings-
verket skall, för de ändamål som
anges i 6 §, med hjälp av
automatisk databehandling föras
ett för hela landet gemensamt
register över fysiska personers
och dödsbons konkurser.
78
I handelsregisterlagen Prop. 1994/95:189
(1974:157), aktiebolagslagen Bilaga 3
(1975:1385) och lagen
(1987:667) om ekonomiska
föreningar finns bestämmelser
om registrering av juridiska
personers konkurser.
<5§
Registret får användas för
upplysningar till den som begär
uppgifter om fysiska personers
och dödsbons konkurser. Patent-
och registreringsverket får
använda registret i sin verk-
samhet för uppföljning av och
tillsyn över de register som förs
hos verket samt för utfärdande
av bevis om att en person eller
ett dödsbo inte är försatt i
konkurs vid någon domstol i
landet.
7§
Registret får innehålla
uppgifter om:
1. konkursgäldenärens namn,
personnummer och adress,
2. datum för konkursbeslutet,
3. datum för konkursens
avslutande,
4. den domstol som fattat
beslutet om konkursen och
domstolens målnummer,
5. beslut genom vilket högre
rätt har upphävt ett beslut om
att försätta konkursgäldenären i
konkurs,
6. konkursförvaltarens namn
och adress samt
7. namn och adress pä den
tillsynsmyndighet som ansvarar
för konkurstillsynen.
Uppgifterna i registret skall
gallras fem år efter utgången av
det kalenderår då konkursen
avslutades.
79
S§ Prop. 1994/95:189
Om en fysisk person eller ett Bilaga 3
dödsbo försätts i konkurs, skall
tingsrätten samma dag till
Patent- och registreringsverket
sända en underrättelse om
beslutet. Underrättelsen skall
innehålla de uppgifter som
anges i 7 § 1-2, 4 och 6-7.
Tingsrätten skall även under-
rätta verket när en sådan
konkurs har avslutats. Det-
samma gäller när högre rätt
har upphävt ett beslut om att
försätta en fysisk person eller ett
dödsbo i konkurs.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995. I fråga om konkurs där
ansökan kommit in till tingsrätten före ikraftträdandet tillämpas dock 7
kap. 13 § i äldre lydelse.
80
Protokoll vid sammanträdet 1995-03-09
Närvarande: justitierådet Torkel Gregow, justitierådet Lars Å.
Beckman, regeringsrådet Sigvard Holstad.
Enligt en lagrådsremiss den 23 februari 1995 (Justitiedepartementet) har
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om ändring i handelsregisterlagen (1974:157),
2. lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385),
3. lag om ändring i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar och
4. lag om ändring i konkurslagen (1987:672).
Förslagen har infor Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Mikael
Mellqvist.
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet'.
Förslaget till lag om ändring i konkurslagen
6 kap.
2 §
Denna paragraf reglerar gäldenärens skyldighet att lämna upplysningar
och att vara närvarande vid bouppteckningsförrättningen. I första
stycket i förslaget anges att gäldenären skall ge rätten, tillsynsmyndig-
heten, förvaltare och granskningsmän de upplysningar av betydelse för
konkursutredningen som de begär. I andra styckets första mening
föreskrivs att gäldenären skall för förvaltaren redogöra för boet och
andra omständigheter av betydelse för konkursutredningen och på
begäran av förvaltaren närvara vid bouppteckningsförrättningen.
Ändringen i första stycket innebär att orden ”av betydelse för
konkursutredningen” ersätter orden ”om boet” och ändringen i andra
stycket att orden ”och andra omständigheter av betydelse för konkurs-
utredningen” tillfogas i första meningen. Av motiveringen i remissen
framgår att ändringarna syftar till att gäldenärens upplysningsplikt skall
omfatta tillgångar i utlandet även i fall då dessa inte ingår i konkursen,
dvs då denna utgör en s.k. särkonkurs.
Lagrådet har inte någon erinran mot att gäldenärens skyldighet att
lämna upplysningar om sina tillgångar vidgas i enlighet med vad som
sålunda har åsyftats. Den avsedda innebörden kan emellertid inte anses
tillräckligt tydligt firamgå av den föreslagna lydelsen. Upplysningar om
egendom som inte ingår i en konkurs kan ju knappast anses ha bety-
delse för utredning av förhållandena i konkursen. Lagrådet förordar
därför att lydelsen av de båda bestämmelserna jämkas. Det är därvid
naturligt att anknyta till formuleringen av den föreslagna bestämmelsen
i 7 kap. 13 § första stycket angående uppgift i bouppteckningen om
sådan egendom som nu avses.
Mot bakgrund av det sagda föreslår Lagrådet att första och andra
styckena i förevarande paragraf ges följande lydelse:
Prop. 1994/95:189
Bilaga 4
”Gäldenären skall ge rätten, tillsynsmyndigheten, förvaltare och Prop. 1994/95:189
granskningsmän de upplysningar om boet som de begär. Skyldigheten Bilaga 4
omfattar även egendom, som inte ingår i boet på grund av att den finns
utomlands.
Gäldenären skall för förvaltaren redogöra för boet och för egendom,
som inte ingår i boet på grund av att den finns utomlands. Han skall
också på begäran av förvaltaren närvara vid bouppteckningsförrätt-
ningen. Är gäldenären........”
Lagrådet vill tillägga att, om den i remissen föreslagna lydelsen anses
ha ett värde även frånsett frågan om egendom i utlandet som inte ingår
i konkursen, de tillägg som Lagrådet har föreslagit kan göras med
utgångspunkt från bestämmelsernas lydelse enligt remissen.
Övergångsbestämmelserna
I anslutning till ikraftträdandebestämmelsen har tagits upp en övergångs-
bestämmelse med avseende på ändringen av 7 kap. 13 §. I denna
paragraf föreslås bl.a. att en bouppteckning skall, om särskilda skäl
föranleder det, innehålla uppgift om egendom som inte ingår i kon-
kursen på grund av att den finns utomlands. Enligt övergångs-
bestämmelsen skall 7 kap. 13 § tillämpas i sin äldre lydelse i konkurs
beträffande vilken ansökan har inkommit till tingsrätten före ikraft-
trädandet.
Lagrådet ifrågasätter om det kan anses behövligt med en sådan
övergångsregel. En konkursgäldenär kan knappast anses ha ett befogat
anspråk på en särbehandling endast därför att konkursen grundas på en
ansökan som har gjorts före ikraftträdandet.
Övriga lagförslag
Förslagen lämnas utan erinran.
82
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 16 mars 1995
Prop. 1994/95:189
Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden
Sahlin, Hjelm-Wallén, Peterson, Hellström, Thalén, Fre ivalds,
Persson, Tham, Schori, Blomberg, Hedborg, Andersson, Winberg,
Uusmann, Nygren, Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson
Föredragande: statsrådet Freivalds
Regeringen beslutar proposition 1994/95:189 Konkursgäldenären.
83
gotab 48211, Stockholm 1995