Regeringens proposition
1994/95:180

Löneskydd vid upprepade konkurser

Prop.
1994/95:180

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 23 mars 1995

Mona Sahlin

Leif Blomberg
(Arbetsmarknadsdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en ändring av 9 a § lönegarantilagen (1992:497).Enligt
regelns nuvarande lydelse har en arbetstagare, som inom två år före
konkursbeslutet har beviljats lönegarantiersättning för lönefordringar som har
uppstått i huvudsakligen samma verksamhet, rätt till garan-tiersättning i den
senare konkursen endast om han har anvisats den an-ställning i vilken
fordringarna som prövningen avser har uppstått av en offentlig arbetsförmedling.
Ändringen innebär att det vid regelns tillämpning blir möjligt att ta större
hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet.
Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 juli 1995.
Innehållsförteckning

1 Förslag till riksdagsbeslut.............. 3

2 Lagtext.................................. 3

3 Ärendet och dess beredning............... 4

4 Löneskydd vid upprepade konkurser........ 4

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 23 mars 1995 7
1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen
antar regeringens förslag till lag om ändring i lönegarantilagen (1992:497).

2 Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

Förslag till lag om ändring i lönegarantilagen (1992:497)

Härigenom föreskrivs att 9 a § lönegarantilagen (1992:497) skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 a §

Den som inom två år före konkursbeslutet har beviljats ersättning genom garantin
för en fordran som har uppstått i huvudsakligen samma verk-samhet, har inte rätt
till garantiersättning.

Garantin gäller dock, Garantin gäller dock
om arbetstagaren av 1. om arbetstagaren
offentlig av en of-fentlig
arbets-förmedling har arbetsförmedling har
anvisats anställ-ningen an-visats den
i vilken den fordran anställning i vilken
som prövningen avser den fordran som
har uppstått. prövningen av-ser har
uppstått, eller
2. om det finns
särskilda skäl för det.

_________________________

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

3 Ärendet och dess beredning

Den 1 juli 1994 infördes i lönegarantilagen (1992:497, LGL) regler rik-tade mot
missbruk av lönegarantin (SFS 1994:636). Reglerna grundade sig på förslag som
hade lämnats av 1993 års lönegarantiutredning i be-tänkandet Förändringar i
lönegarantisystemet (SOU 1993:96).
Reglerna tog sikte på olika slag av missbruk. En av reglerna, 9 a § LGL,
innebär att den som inom två år före konkursbeslutet har beviljats ersättning
genom garantin för en fordring som har uppstått i huvud-sakligen samma
verksamhet, inte har rätt till garantiersättning. Från re-geln finns i dag
endast det undantaget att garantin gäller även i angivna fall, om arbetstagaren
av en offentlig arbetsförmedling har anvisats an-ställningen i vilken den
fordring som prövningen avser har uppstått.
Vid remissbehandlingen av betänkandet framkom kritik, särskilt från
arbetstagarorganisationerna, mot utformningen av förslaget till 9 a § LGL. I
propositionen (prop. 1993/94:208), som regeringen förelade riksdagen på grundval
av betänkandet, hade utformningen av förslaget till 9 a § LGL skärpts
ytterligare genom att den s.k. karenstiden föreslogs bli längre än vad
utredningen hade föreslagit.
Mot bakgrund av den kritik mot regeln som framkom redan vid remissbehandlingen
och den som har framförts efter det att 9 a § LGL trädde i kraft bör regelns
utformning övervägas på nytt.
Även andra regler som har betydelse för skyddet av arbetstagarnas fordringar
genom lönegarantin kan behöva övervägas på nytt. Regeringen avser därför att i
vår tillsätta en utredning som skall få i uppdrag att undersöka om
arbetstagarnas löneskydd vid arbetsgivarens konkurs kan förbättras och frågor om
garantins finansiering.

4 Löneskydd vid upprepade konkurser

Regeringens förslag: Den s.k. karensregeln i 9 a §
löne-garantilagen (1992:497) ändras på så sätt att
undantag från dess tillämpning skall kunna göras,
utom i det fall att arbetstagaren av en offentlig
arbetsförmedling har anvisats den anställning i
vilken den fordring som prövningen avser har
uppstått, även om det finns särskilda skäl för det.

Bakgrunden till regeringens förslag: Den 1 juli 1994 genomfördes vissa
förändringar i reglerna om lönegaranti och förmånsrätt (prop. 1993/94:208, bet.
1993/94:LU34, rskr. 1993/94:394). Ändringarna syftade till att med bibehållet
grundskydd för arbetstagarna åstadkomma en minskning av utgifterna för
lönegarantin samt begränsa möjligheterna till missbruk av lönegarantisystemet.
Lönegarantilagen saknade före 1994 års lagändring helt regler riktade mot
missbruk av garantin. Innan lagändringen gjordes hade lönegaranti-systemet
utsatts för en kraftig kritik i den allmänna debatten, varvid man särskilt
hade påtalat att garantin i vissa fall hade negativa effekter på konkurrensen
mellan företag i samma bransch. Krav på förändringar hade rests även i
riksdagsmotioner och av riksdagens lagutskott.
För att komma till rätta med de problem som hade påtalats fördes bl.a. två
missbruksregler, 9 a § och 9 b §, in i lönegarantilagen (SFS 1994:636). Den ena
regeln, 9 b § LGL, är en allmän missbruksregel som tar sikte på fall när
arbetsgivaren och arbetstagaren vid bestämmande av anställningsvillkor har
förutsatt att arbetstagarens lönefordring kommer att betalas genom lönegarantin.
Den andra missbruksregeln, 9 a § LGL, även kallad karensregeln, syftar till att
begränsa missbruk som har negativa effekter på konkurrensen. Regeln är
tillämplig om arbetstagaren inom två år före konkursbeslutet har beviljats
ersättning genom lönegarantin för lönefordringar som har uppstått i
huvudsakligen samma verksamhet. Arbetstagaren har då rätt till garantiersättning
för sina lönefordringar i den senare konkursen endast om han av en offentlig
arbetsförmedling har anvisats den anställning i vilken fordringarna som
prövningen avser har uppstått.
Skälen för regeringens förslag: Karensregeln i 9 a § LGL har utsatts för kritik
från bl.a. arbetstagarhåll. Ett av de förslag som därvid har förts fram är att
regeln borde ha en lydelse som ger möjlighet att i större ut-sträckning beakta
omständigheterna i det enskilda fallet.
När lönegarantin kommer till användning för att betala lönefordringar i en
verksamhet som inom några få år genomgår upprepade konkurser med efterföljande
rekonstruktion innebär det visserligen ett sätt att an-vända garantin som inte
har varit avsett av lagstiftaren. Ett sådant sätt att använda garantin innebär
också en ökad belastning på lönegarantifonden. Det är alltså nödvändigt att även
i fortsättningen ha en regel som kan stävja förfaranden av detta slag.
Det är emellertid viktigt att regeln har en sådan utformning att
löne-garantireglernas syfte att skydda arbetstagaren vid arbetsgivarens konkurs
kan tillgodoses även i dessa fall. Regeln bör sålunda medge en flexibel
tillämpning med möjlighet att ta hänsyn till omständigheterna i det en-skilda
fallet.
För att möjliggöra att sådana omständigheter kan beaktas vid regelns
tillämpning föreslås att 9 a § LGL ändras så att när de i första stycket
angivna förhållandena föreligger gäller garantin, förutom om anställ-ningen har
anvisats av en offentlig arbetsförmedling, även när det finns särskilda skäl för
det.
Sådana särskilda skäl kan vara bl.a. faktiska svårigheter för arbets-tagaren
att vid tiden för rekonstruktionen eller därefter finna annan sys-selsättning.
Samma bör gälla även när det framstår som orimligt att ar-betstagaren skall
drabbas av den misslyckade rekonstruktionen. Likaså bör särskilda skäl kunna
anses föreligga med hänsyn till garantins eko-nomiska betydelse för
arbetstagaren.
Syftet med ändringen är alltså att ge ökade möjligheter att beakta
om-ständigheterna i det enskilda fallet och samtidigt stävja missbruk av
lönegarantin.
Regeländringen bör träda i kraft den 1 juli 1995.
Arbetsmarknadsdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 23 mars 1995

Närvarande: statsrådet Sahlin, ordförande, och statsråden Peterson, Hellström,
Thalén, Freivalds, Wallström, Persson, Tham, Schori, Blomberg, Heckscher,
Hedborg, Andersson, Nygren, Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson

Föredragande: statsrådet Blomberg

Regeringen beslutar proposition 1994/95:180 Löneskydd vid upprepade konkurser.