Prop.
1994/95:165
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 23 februari 1995
Lena Hjelm-Wallén
Carl Tham
(Utbildningsdepartementet)
I budgetpropositionen (prop. 1994/95:100, bil. 9) har regeringen angivit
att den avser att under våren återkomma till riksdagen med förslag som
gäller inrättande av en ny myndighet inom högskoleområdet. Kanslersäm-
betet, Verket för högskoleservice (VHS), Överklagandenämnden för
högskolan, Högskolans avskiljandenämnd, Rådet för grundläggande
högskoleutbildning och Rådet för forskning om universitet och högskolor
berörs av förändringen. I denna proposition föreslås att ett högskoleverk
inrättas den 1 juli 1995. Högskoleverket föreslås överta de uppgifter som
i dag Kanslersämbetet och Rådet för grundläggande högskoleutbildning
har. Dessa myndigheter föreslås läggas ned med utgången av juni 1995.
Vidare föreslås verket överta de myndighetsuppgifter som åvilar VHS. De
serviceuppgifter gentemot högskolorna som åvilar VHS, dvs. medverkan
vid antagning av studerande, upphandling, juridisk service samt AU/ADB-
service, föreslås så snart det är tekniskt möjligt överföras till ett statligt
helägt bolag med högskolorna som företrädare för staten. Intill dess
behålls VHS med enbart serviceuppgifter. De båda nämnderna föreslås
kanslimässigt samordnas med Högskoleverket. Rådet för forskning om
universitet och högskolor behålls t.o.m. budgetåret 1997 varefter verk-
samheten inordnas i forskningsrådsorganisationen. I propositionen läggs
även fram förslag om anslag till berörda myndigheter för budgetåret
1995/96.
1 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 165
Prop. 1994/95:165
1 Förslag till riksdagsbeslut ........................ 3
2 Lagtext..................................... 4
2.1 Förslag till lag om ändring i högskolelagen
(1992:1434) ............................. 4
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:792) om
tillstånd att utfärda vissa examina.............. 5
2.3 Förslag till lag om ändring i skollagen (1985:1100) . . 6
3 Ärendet och dess beredning....................... 8
4 En förändrad central myndighetsstruktur inom
högskoleområdet............................... 9
4.1 Bakgrund och regeringens förslag.............. 9
4.2 Samlad hantering av närliggande verksamheter..... 14
4.3 Mer renodlade roller ....................... 14
4.4 Nationell förvaltningsnivå.................... 16
4.5 Högskoleverket........................... 18
4.5.1 Uppföljning och utvärdering............. 18
4.5.2 Tillsyn............................ 20
4.5.3 Bevakning, analyser, utredningar.......... 21
4.5.4 Prövning av kvalitet och examensrätt....... 21
4.5.5 Internationella frågor.................. 24
4.5.6 Information ........................ 25
4.5.7 Medelsfördelning .................... 25
4.5.8 Samordning ........................ 26
4.5.9 Chefsutveckling m.m.................. 26
4.5.10 Högskoleprovet...................... 26
4.5.11 Övrigt ............................ 26
4.5.12 Årlig rapport m.m.................... 27
4.5.13 Ledningsform för Högskoleverket......... 27
4.6 Överklagande m.m......................... 27
5 Övergångsfrågor............................... 28
6 Anslagsfrågor för budgetåret 1995/96 ................ 29
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde
den 23 februari 1995 ................................ 33
Regeringen föreslår att riksdagen
1. antar regeringens förslag till lag om ändring i högskolelagen
(1992:1434),
2. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1993:792) om
tillstånd att utfärda vissa examina,
3. antar regeringens förslag till lag om ändring i skollagen
(1985:1100),
4. godkänner att ett högskoleverk inrättas den 1 juli 1995,
5. godkänner att ett statligt helägt servicebolag med högskolorna som
företrädare för staten bildas enligt senare beslut av regeringen,
6. godkänner att Verket för högskoleservice ombildas till en upp-
dragsmyndighet den 1 juli 1995,
7. bemyndigar regeringen att besluta om nedläggning av Verket för
högskoleservice,
8. godkänner att Kanslersämbetet och Rådet för grundläggande
högskoleutbildning läggs ned med utgången av juni 1995,
9. till Högskoleverket för budgetåret 1995/96 under åttonde huvud-
titeln anvisar ett ramanslag på 240 000 000 kronor,
10. till V erket för högskoleservice, uppdragsverksamhet, förbudgetåret
1995/96 under åttonde huvudtiteln anvisar ett anslag på 1 000
kronor,
11. till Rådet för forskning om universitet och högskolor för budgetåret
1995/96 under åttonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på
12 149 000 kronor.
Prop. 1994/95:165
1* Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 165
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Prop. 1994/95:165
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 11 § högskolelagen skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
H §
Regeringen föreskriver vilka ex- Regeringen föreskriver vilka ex-
amina som får avläggas vid hög- amina som får avläggas. Högskole-
skoloma. verket beslutar om vid vilka hög-
skolor dessa examina får avläggas.
Regeringen föreskriver dock om
vilka examina som får avläggas vid
Sveriges lantbruksuniversitet.
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
2. De föreskrifter om vid vilka högskolor, med undantag av Sveriges
lantbruksuniversitet, en viss examen får avläggas som regeringen har med-
delat före ikraftträdandet och som träder i kraft senast den 1 juli 1995
skall fortsätta att gälla till dess Högskoleverket beslutar om något annat.
Prop. 1994/95:165
Härigenom föreskrivs att 6 och 7 §§ lagen (1993:792) om tillstånd att
utfärda vissa examina skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
6 §
Tillstånd att utfärda examina lämnas av regeringen.
Innan beslut fattas i tillståndsfrå- Innan beslut fattas i tillståndsfrå-
gor skall yttrande inhämtas från gor skall yttrande begäras in från
Kanslersämbetet. Högskoleverket.
7 §
Ett tillstånd att utfärda examina får återkallas, om de krav som uppställs
i 2 eller 3 § inte är uppfyllda. Detsamma gäller om sådana villkor som
har ställts upp med stöd av 4 § inte iakttas eller om utbildningsanordnaren
inte iakttar sin skyldighet enligt 5
utvärdering av utbildningen.
Beslut om återkallelse av tillstånd
fattas av regeringen efter framställ-
ning av Kanslersämbetet. Innan
Kanslersämbetet gör en sådan
framställning skall utbildningsan-
ordnaren ha givits tillfälle till rät-
telse.
§ att medverka i uppföljning och
Beslut om återkallelse av tillstånd
fattas av regeringen efter framställ-
ning av Högskoleverket. Innan
Högskoleverket gör en sådan fram-
ställning skall utbildningsanordna-
ren ha getts tillfälle till rättelse.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 4 och 4 a §§ skollagen (1985:1100)'
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 kap.
4 §2
För att fa anställas som lärare i det offentliga skolväsendet utan tidsbe-
gränsning skall den sökande dels behärska svenska språket, om det inte
finns synnerliga skäl att medge annat, dels ha nödvändiga insikter i de
föreskrifter som gäller beträffande det offentliga skolväsendet, särskilt de
föreskrifter som anger målen för utbildningen, dels också uppfylla ett av
följande krav:
1. Sökanden har genomgått
svensk lärarutbildning med huvud-
saklig inriktning mot den under-
visning anställningen avser eller en
därmed jämställd lärarutbildning i
ett annat nordiskt land eller ett
1. Sökanden har genomgått
svensk lärarutbildning med huvud-
saklig inriktning mot den under-
visning anställningen avser eller en
därmed jämställd lärarutbildning i
ett annat nordiskt land eller ett
annat land som tillhör Europeiska
frihandelssammanslutningen eller
Europeiska gemenskaperna.
2. Sökanden har genomgått annan
högskoleutbildning som av Verket
för högskoleservice förklarats i
huvudsak motsvara sådan lärarut-
annat land som tillhör Europeiska
frihandelssammanslutningen eller
Europeiska unionen.
2. Sökanden har genomgått annan
högskoleutbildning som av Hög-
skoleverket förklarats i huvudsak
motsvara sådan lärarutbildning som
bildning som avses under 1. avses under 1.
Om det saknas sökande som uppfyller kraven enligt 1 eller 2, men det
finns särskilda skäl att anställa någon av de sökande utan tidsbegränsning,
får sådan anställning ändå komma till stånd, ifall den sökande har
motsvarande kompetens för den undervisning som anställningen avser och
det dessutom finns skäl att anta att sökanden är lämpad att sköta
undervisningen.
4 a §3
Beslut av Verket för högskoleser-
vice i ärenden som avses i 4 §
första stycket 2 får inte överklagas.
Beslut av Högskoleverket i ären-
den som avses i 4 § första stycket
2 får inte överklagas.
1 Lagen omtryckt 1991:1111.
2 Senaste lydelse 1993:326.
Senaste lydelse 1994:152.
Prop. 1994/95:165
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
2. En sådan förklaring som Verket för högskoleservice lämnat enligt
2 kap. 4 § första stycket 2 i dess äldre lydelse skall gälla också efter
ikraftträdandet.
Verket för högskoleservice (VHS) har bl.a. i sin fördjupade anslagsfram-
ställning för budgetåren 1994/95 och 1995/96 påtalat de problem som
varit förenade med verkets dubbla roll att ha uppgifter för regeringen och
riksdagen å ena sidan (myndighetsuppgifter) och uppdrag från universitet
och högskolor å andra sidan (serviceuppgifter). Mot bakgrund härav
uppdrog regeringen åt VHS den 2 juni 1994 att i samverkan med Svenska
Akademiska Rektorskonferensen (SAR) och De Nya Högskolornas
Rektorskonvent (NHR) göra en förstudie rörande förutsättningarna för
förändrade styrformer m.m. av VHS service till universitet och högskolor.
I en rapport som redovisades till regeringen i september 1994 föreslogs
en ny organisation för VHS serviceuppgifter.
Genom regeringsbeslut den 22 december 1993 tillkallades en särskild
utredare med uppgift att göra en uppföljning av 1993 års universitets- och
högskolereform (dir. 1993:143). Utredarens (RUT 93) uppgift är att
studera hur den nya friheten och det ökade ansvaret som kännetecknar
reformen utnyttjats av universiteten och högskolorna under treårsperioden
1993/94-1995/96.
Genom tilläggsdirektiv den 27 oktober 1994 uppdrog regeringen åt den
nyss nämnde utredaren att analysera myndighetsstrukturen inom universi-
tets- och högskolesektorn. I tilläggsdirektiven framhölls att förändringarna
inom högskoleområdet medfört en rad problem både för de studerande
och för universiteten och högskolorna. I uppdraget ingick bl.a. att pröva
om ytterligare uppgifter kan delegeras från regeringen till myndig-
hetsnivån och över huvud taget vilka uppgifter som bör fullgöras av en
central myndighet.
Med anledning av de nämnda tilläggsdirektiven till RUT 93 anmälde
regeringen i budgetpropositionen (prop. 1994/95:100, bil. 9, s. 110) sin
avsikt att under våren återkomma till riksdagen med förslag som gäller
inrättande av en ny myndighet inom högskoleområdet. Regeringen
föreslog i avvaktan därpå oförändrade anslag till Kanslersämbetet, Verket
för högskoleservice, Överklagandenämnden för högskolan, Rådet för
grundläggade högskoleutbildning samt Rådet för forskning om universitet
och högskolor.
RUT 93 överlämnade den 13 januari 1995 betänkandet (SOU 1994:153)
Ett nytt högskoleverk. Betänkandet har remissbehandlats. En samman-
ställning av remissynpunkterna kan erhållas från Utbildningsdepartementet
(dnr U95/80/UH).
I en skrivelse till regeringen har Svenska Akademiska Rektorskon-
ferensen och Nya Högskolornas Rektorskonvent hemställt att regeringen
medger att serviceuppgifter för högskolorna avseende samordnad
antagning, upphandling, juridisk service samt service i fråga om ADB och
administrativ utveckling får bedrivas i form av ett statligt helägt service-
bolag (aktiebolag). Universitet och högskolor skall därvid företräda staten
som ägare. Bolaget skall inte anförtros myndighetsutövning. I skrivelsen
nämns även att de båda rektorsorganisationema har enats om att bilda ett
gemensamt förbund, Svenska Högskoleförbundet (SHF).
Prop. 1994/95:165
Regeringen lägger i propositionen fram förslag dels om den centrala Prop. 1994/95:165
myndighetsstrukturen, dels i anslagsfrågorna.
Genom 1993 års universitets- och högskolereform gavs universiteten och
högskolorna stor frihet bl.a. när det gäller studieorganisation, utbildnings-
utbud, antagning av studenter och disposition av resurser. En ny
examensordning och ett nytt resurstilldelningssystem infördes. Den ökade
friheten skall stimulera till nytänkande, kvalitet och effektivt utnyttjande
av resurser. Inom vida ramar har universiteten och högskolorna inte bara
en rätt att besluta om utbildningsutbudet utan också skyldighet att genom
en ständig pågående omprioritering förnya och utveckla den utbildning
som erbjuds.
Den ordning som infördes för universitet och högskolor harmonierar
med det styrsystem som generellt gäller för statliga myndigheter. Mål och
uppdrag etc. ges i myndighetsinstruktioner och regleringsbrev av rege-
ringen. Myndigheterna svarar för sin verksamhet och dess utveckling inför
regeringen i årsredovisningar, anslagsframställningar och, i förekommande
fall, särskilda rapporter.
Den centrala myndighetsstruktur som infördes i samband med 1993 års
reform utformades så att högskolorna blev direkt underställda regeringen.
Med hänvisning till de krav som en från staten mer fristående högskola
ställer presenterade regeringen under hösten 1991 förslag till riksdagen om
förändringar av den centrala myndighetsstrukturen inom högskolesektorn
(prop. 1991/92:76). Universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) och Utrust-
ningsnämnden för universitet och högskolor (UUH) lades ned med
utgången av juni 1992. Två nya myndigheter bildades den 1 juli 1992:
Verket för högskoleservice (VHS) och ett utvärderingssekretariat som
senare fick namnet Kanslersämbetet.
VHS har till huvudsaklig uppgift att i enlighet med de uppdrag som
lämnas av regeringen samt av universitet och högskolor
- svara för information i samhället om verksamheten vid universitet
och högskolor
- stimulera intresset för högre utbildning och forskning
- svara för administrativ utveckling
- biträda universitet och högskolor med juridisk rådgivning och servi-
ce.
Verket skall vidare följa den internationella utvecklingen inom hög-
skoleområdet och främja det internationella utbytet.
Verket skall också på uppdrag av universitet och högskolor samt andra
myndigheter och inrättningar som har anknytning till verksamheten vid
universitetet och högskolor ha hand om utrustningsplanering och upp-
handling mot betalning. Verket får också lämna samma tjänster till andra
myndigheter och inrättningar. Vidare får verket, om det är ändamålsenligt, Prop. 1994/95:165
ingå avropsavtal och liknande avtal utan särskilt uppdrag. Regeringen
bestämmer särskilt om verkets utrustningsplanering och upphandling i
vissa fall.
Verket får utföra andra uppdrag till universitet och högskolor samt åt
andra inrättningar som har anknytning till verksamheten vid universitet
och högskolor eller bedriver liknande verksamhet.
VHS skall särskilt
1. på uppdrag av universitet och högskolor biträda vid antagning av
studenter,
2. fullgöra förmedlande och koordinerande uppgifter för internationellt
utbildningssamarbete enligt regeringens bestämmande,
3. svara för bedömningen av utbildningar vid utländska universitet och
högskolor enligt vad som är särskilt föreskrivet,
4. svara för insamling, bearbetning och sammanställning av data om
universitet och högskolor i samarbete med dem.
Kanslersämbetet har till uppgift att granska och främja kvaliteten i
verksamheten vid universitetet och högskolor. Ämbetet skall härvid
1. besluta om utvärderingar av verksamheten vid universitet och hög-
skolor, begära resurser för dessa samt svara för beställningar av sådana
utvärderingar,
2. sammanfatta och publicera resultaten av utförda utvärderingar samt
följa upp de åtgärder som universitet och högskolor vidtar med anled-
ning av dessa,
3. främja utvecklingen av system för att bedöma och säkra kvaliteten
i verksamheten vid universitet och högskolor,
4. stimulera universitet och högskolor att genomföra egna utvär-
deringar och bedöma de interna kvalitetssäkrings- och utvärderingssys-
tem som universiteten och högskolorna utvecklar, samt i övrigt följa
upp deras kvalitetssäkringsarbete,
5. pröva förutsättningarna för universitets och högskolors rätt att
utfärda examina på olika nivåer, och
6. följa den internationella utvecklingen inom sitt verksamhetsområde.
Kanslersämbetets verksamhet omfattar dels universitet och högskolor
med offentlig huvudman, dels sådana utbildningar med enskild huvudman
som regeringen erkänt som högskolemässiga och vilkas huvudman enligt
författning eller avtal skall medverka i uppföljningar och utvärderingar av
utbildningen.
Den 1 juli 1992 inrättades även Rådet för forskning om universitet och
högskolor och Rådet för grundläggande högskoleutbildning. Det först-
nämnda rådet har till uppgift att främja och stödja forskning och
utvecklingsarbete rörande universitet och högskolor och särskilt bl.a. för-
dela medel för forskning och utvecklingsarbete. Det sistnämnda rådet har
till uppgift att främja och stödja insatser för att utveckla den grund-
läggande högskoleutbildningens kvalitet och pedagogiska förnyelse.
Vidare ombildades dåvarande Besvärsnämnden för högskoleutbildning
till Överklagandenämnden för högskolan med uppgift att svara för
samtliga besvärsärenden inom högskolan. Sedan tidigare fanns Högskolans
10
avskiljandenämnd, som prövar frågor om avskiljande av studerande från Prop. 1994/95:165
utbildning.
Regeringens förslag: Den 1 juli 1995 inrättas en ny myndighet,
Högskoleverket. Dess uppgift skall vara att svara för vad som -
utifrån de gällande principerna för styrning av högskolesystemet -
är nationella intressen. Uppgifterna skall svara mot behov eller
intressen hos statsmakterna eller centrala myndigheter och organ.
De skall också grundas på att statsmaktema har ett ansvar för att
allmänhetens och enskilda individers behov, intressen och rättigheter
blir tillgodosedda. Den frihet universitet och högskolor fått genom
1993 års reform skall inte påverkas av den förändring som nu
föreslås. Högskoleverkets uppgifter blir följande:
1. att genom utvärdering, uppföljning och analys ta fram underlag
för statsmakternas bedömningar och beslut,
2. att på uppdrag av regeringen medverka i förverkligandet av stats-
makternas beslut,
3. att främja rättssäkerheten genom att utöva tillsyn över att
verksamheten vid högskolorna bedrivs i överensstämmelse med
de regler och riktlinjer som lagts fast,
4. att bevaka och ta tillvara sektorns intressen i kontakter och
samarbete med företrädare för andra samhällssektorer,
5. att på uppdrag av regeringen i särskilda fall fatta beslut eller
utfärda föreskrifter,
6. att svara för kvalitetsbedömning av utbildningar, besluta om
offentliga högskolors rätt att utfärda examina samt stödja
utvecklingen med avseende på kvalitet och pedagogik,
7. att befrämja förnyelse och utvecklingsarbete inom högskolan i
syfte att åstadkomma en ständig kvalitets- och effektivitetshöj-
ning,
8. att vara ett informations- och serviceorgan vad gäller internatio-
nella kontakter bl.a. som nationellt organ för högskoledelama av
olika utbildningsprogram inom EU,
9. att betjäna allmänheten och enskilda individer inom områden
som förutsätter nationell överblick eller samordning och
10. att utföra de uppgifter i övrigt som regeringen bestämmer.
Ansvaret för att på uppdrag ombesörja VHS nuvarande serviceupp-
gifter, dvs. antagning av studerande, upphandling, juridisk service
och AU/ADB-service, skall snarast möjligt föras över till ett statligt
helägt bolag, med högskolorna som företrädare för staten. I
avvaktan på att detta kan ske skall VHS roll renodlas till att avse
enbart serviceuppgifterna.
Kanslersämbetet och Rådet för grundläggande högskoleutbildning
läggs ned med utgången av juni 1995.
11
1** Riksdagen 1994/95. I saml. Nr 165
Prop. 1994/95:165
Överklagandenämnden för högskolan och Högskolans avskiljande-
nämnd behålls som egna myndigheter. Högskoleverket skall svara
för nämndernas kansliresurser.
Forskningen om högskolan skall i enlighet med regeringens förslag
i budgetproposition 1995 efter en övergångstid t.o.m. den 31
december 1997 bekostas inom den generella forskningsrådsorganisa-
tionen. Rådet för forskning om universitet och högskolor bibehålls
till nämnda tidpunkt.
Utredningens förslag: Samma som regeringens. Utredningen har dock
inte föreslagit något ansvar för Högskoleverket i fråga om utveckling av
kvalitet och pedagogik inom den grundläggande utbildningen utan har
föreslagit att en särskild myndighet, Rådet för kvalitetsutveckling i hög-
skolan, inrättas för i vart fall en treårsperiod. Den föreslår också att Hög-
skoleverket skall ha ett ansvar för att stödja forskningen om universitet
och högskolor.
Remissinstanserna: En i stort sett enig remissopinion tillstyrker
inrättandet av en ny central myndighet inom högskoleområdet med
främsta uppgift att vara stabsorgan åt regeringskansliet. Vidare instämmer
man i utredningens beskrivning av problemen för Verket för högskoleser-
vice att betjäna både högskolorna med service och regeringen med vissa
myndighetsuppgifter. Den oklara ansvarsfördelningen har skapat osäkerhet
i systemet.
Samtliga remissinstanser delar utredningens synsätt att ansvaret för
uppföljning och utvärdering bör vara samlat för att ge en helhetsbild av
högskolans kvantitativa och kvalitativa utveckling. En stor majoritet ställer
sig positiva till konstruktionen av den nya myndigheten och att den
kommer att få en mer samlade kompetens i högskolefrågor. En samord-
ning anses också leda till effektivare resursutnyttjande.
Företrädarna för högskolorna är positiva till förslaget att föra över de
mer servicebetonade uppgifterna till en av staten genom universitet och
högskolor ägd organisation. Det finns dock olika meningar om var
gränsen går för vilka uppgifter som kan definieras som serviceuppgifter,
och många instanser efterlyser ytterligare överväganden som kan leda till
att ytterligare uppgifter kan föras över till samverkansorganisationen. KTH
anser t.ex. att den uppdelning som framläggs i utredningen mellan
myndighetsuppgifter och serviceuppgifter ej är genomförbar. Frågor av
nationellt intresse för och service till högskolorna är av den karaktären att
de bör förekomma inom både myndigheten och den nya serviceorganisa-
tionen.
Däremot delar Sveriges Förenade Studentkårer (SFS) inte utredningens
uppfattning när det gäller vilka frågor som kan föras över till en
högskoleägd serviceorganisation. SFS finner det uppenbart att hög-
skolornas intresse i många fall inte sammanfaller med allmänna intressen
och studentintressen.
12
Flera universitet och högskolor tar upp gränsdragningen mellan Prop. 1994/95:165
uppföljning och tillsyn.
Förslaget att den nya myndigheten skall ges i uppgift att besluta om
högskolornas examensrätt möts av blandad reaktion från remissinstanser-
na. Flertalet tillstyrker förslaget och ser det också som naturligt att
myndigheten beslutar om inrättande av professurer vid högskolor utan
fakulteter. VHS, Uppsala universitet, Göteborgs universitet, högskolorna
i Karlstad, Skövde och Örebro samt Idrottshögskolan anser att beslut om
examensrätt är en fråga som kan få politiska implikationer och därför bör
ligga på politisk nivå.
Universiteten och högskolorna betonar att resurserna till högskolorna
skall fördelas via respektive högskolas anslag i ett sammanhang, så att
planeringsförutsättningarna inte rubbas. Endast i undantagsfall bör
särskilda medel fördelas till speciella ändamål och då lämpligen av
myndigheten efter regeringens anvisningar.
När det gäller den mer kontrollerande funktion som den nya myndig-
heten föreslås få finns det flera olika meningar. Universiteten och
högskolorna betonar i sina svar vikten av att grundstrukturen i 1993 års
högskolereform bevaras och att den nya myndigheten inte blir en nivå
mellan statsmakterna och högskolorna. Särskilt framhålls vikten av att den
direkta kanalen mellan högskolorna och regeringskansliet när det gäller
anslagsframställningarna och den budgetdialog som utvecklats de senaste
åren inte förändras. Samtidigt finns det också en viss acceptans för att en
instans tillser att de regler för högskolornas verksamhet, som lagts fast
från statsmakternas sida följs, och att denna tillsynsuppgift bör åvila en
central myndighet med särskild kunskap om högskolorna. Enligt Uppsala
universitet är naturligt att statsmakterna önskar utöva kontroll av
myndigheternas verksamhet och i egenskap av regeringens expertorgan är
det också naturligt att den nya myndigheten får en kontrollerande funktion
men vill också framhålla att det är nödvändigt att dess arbetsuppgifter och
arbetssätt klart definieras och att arbetsfördelningen mellan myndigheten
och RRV blir tydlig.
Mest positiv till att den nya myndigheten får tillsynsuppgifter är SFS
som har sett avsaknaden av tillsyn över det regelverk genom vilket
statsmakterna styr högskolorna mot mål av nationellt intresse, som kanske
allvarligaste bristen i dagens myndighetsstruktur. I en särskild skrivelse
till regeringen framhåller SFS att avregleringen av högskolan ledde till
rättsäkerhetsförluster för studenterna och doktoranderna och föreslår i sin
skrivelse att initiativ tas till en översyn av studenternas situation ur
rättssäkerhetsperspektiv.
Remissinstanserna är eniga med utredningen om att det nya verket skall
förses med tillräckliga resurser för att självständigt kunna fullgöra
bevaknings- och utredninguppgifter. Utredningens ställningstagande att det
vid nedläggningen av UHÄ uppstod ett visst tomrum när det gäller dessa
uppgifter delas i allmänhet. Det saknas samlad kompetens och resurser för
att ta fram ett samlat underlag för statsmakternas beslut rörande universi-
tet och högskolor. Det finns ett stort värde i att analyser och utredningar
företas inom ramen för en central myndighet i stället för inom regerings- j 3
kansliet, inte minst med hänsyn till det allmänna intresset av en fri debatt
innan politiska ställningstaganden görs. Lunds universitet anför t.ex. att Prop. 1994/95:165
avsaknaden av en lämplig central myndighet och ovilja eller oförmåga att
följa upp den principiella decentraliseringsideologin har sammantaget lett
till en betydande central styrning av arbetet inom högskolan.
Det finns en klart dominerande opinion bland remissinstanserna för att
stöd till utveckling av kvalitet och pedagogik för den grundläggande
utbildningen på central nivå bör vara en uppgift för Högskoleverket.
Vidare stöder remissopinionen utredningens förslag att verket skall ha i
uppgift att stödja forskning om universitet och högskolor.
Endast två remissinstanser avstyrker helt en ny myndighet och före-
språkar ett bibehållande av Kanslersämbetet, med en viss förstärkning.
Dessa är Högskolan i Karlskrona/Ronneby och Mälardalens högskola.
Kanslersämbetet å sin sida förordar en uppdelning av de nationella
myndighetsuppgifterna på två organisationer eller myndigheter med klara
och tydliga målsättningar. Innehållet hos den ena av dessa bör innefatta
långsiktiga verksamhetsstrategiska funktioner inklusive utvärderings-,
uppföljnings-, utvecklings- och utredningsuppgifter av kvalitetshöjande
karaktär. Den andra myndigheten bör bl.a. ha operativa uppgifter av
juridisk-administrativ karaktär och nationella serviceuppgifter.
Det är enligt regeringens mening viktigt att undanröja splittringen i den
nuvarande organisationen. Ett tydligt exempel på splittring är att
Kanslersämbetet har ansvar för utvärdering medan allmän uppföljning
åvilar VHS. Det är också en nackdel att huvuddelen av det centrala stödet
till kvalitets- och pedagogisk utveckling inte kan utformas i anslutning till
arbetet med utvärdering och uppföljning. Det bör vara möjligt för
verksamheter, som har ett starkt samband, att samverka med och stödja
varandra. Att det kan krävas olika kompetenser och eventuellt skilda
beslutsordningar för olika verksamheter hindrar inte att verksamheterna
bedrivs inom en och samma myndighet. Självfallet bör den interna
organisationen vid myndigheten utformas med hänsyn till de skilda
kraven. Dessutom är det viktigt att så mycket som möjligt samla och ta
till vara både personella och andra resurser som kan utnyttjas för uppgifter
inom olika verksamhetsgrenar. Inom Högskoleverket skapas bättre
förutsättningar för en allsidig behandling av frågor.
Den centrala organisationen bör göras mer effektiv genom att å ena sidan
myndighetsuppgifter och å andra sidan uppgifter som till största delen
utgör service till högskolorna inte hanteras inom samma organ. Om
högskolorna dessutom själva tar ett större ansvar för en gemensam
serviceorganisation förbättras möjligheterna till en rationell hantering. Ett
arbete med denna inriktning har inletts av högskolorna i avsikt att bedriva
verksamheten inom ett statligt helägt servicebolag. Regeringen anser att Prop. 1994/95:165
serviceuppgifterna kan överföras till ett bolag om alla tekniska, ekonomis-
ka och personella förutsättningar föreligger. Slutlig ställning till bolaget
kan tas först sedan ett tillräckligt underlag redovisats för regeringen.
Regeringen återkommer i det följande till denna fråga (avsnitt 5). Det bör
observeras att några förvaltningsuppgifter inte skall lämnas över till
bolaget. Högskolorna kommer således även i fortsättningen att svara för
beslut i t.ex. tillträdesfrågor. Intill dess bolaget kan börja arbeta med
servicefrågoma behöver en fortsatt serviceverksamhet i myndighetsform
finnas. Regeringen anser det var mest praktiskt att VHS intill dess får
fortsätta att fungera som en ren servicemyndighet. Regeringen behöver ett
bemyndigande av riksdagen att fatta beslut om övergången till bolagsform
så snart alla förutsättningar föreligger.
Regeringen har i budgetpropositionen (prop. 1994/95:100, bil. 9, s. 83)
erinrat om att den ökade självständighet som universitet och högskolor
fått medför ett ansvar också för kvaliteten i verksamheten. Det yttersta
ansvaret för kvaliteten och kvalitetsarbetet ligger hos styrelse och rektor.
Kvalitetsarbetet måste genomsyra hela verksamheten.
Eftersom arbetet med att stödja utvecklingen i kvalitativt och pedago-
giskt avseende är en självklar del av högskolans egen verksamhet, är en
omprövning av de centrala insatserna för att stödja sådan verksamhet nu
motiverad. Genom Kanslersämbetets och Rådets för grundläggande
högskoleutbildning insatser har verksamheten också blivit etablerad.
Härvidlag kan också Svenska Högskoleförbundet eventuellt spela en roll.
Det redovisade synsättet ligger bakom det förslag till besparing av 35
miljoner kronor budgetåret 1998 på Rådet för grundläggande högskoleut-
bildning som regeringen lagt fram i 1995 års budgetproposition (prop.
1994/95:100, bil. 9, s. 85 f.).
Regeringen anser att den kvalitativa och pedagogiska utvecklingen är
av så central betydelse för den grundläggande högskoleutbildningen i sig
och för dess ställning inom högskolan som helhet att ett centralt stöd
behövs även fortsättningsvis. Detta bör - utifrån de erfarenheter som
uppföljningen och utvärderingen ger - ankomma på Högskoleverket.
Budgetåren 1995/96 och 1997 blir en övergångstid under vilken de
nationella insatserna bibehålls på nuvarande nivå. Även därefter kommer
resurser för ifrågavarande ändamål att finnas inom ramen för de medel
som tilldelas Högskoleverket.
Regeringen har i 1995 års budgetproposition (prop. 1994/95:100, bil. 9,
s. 268) föreslagit att den verksamhet som finansieras av Rådet för
forskning om universitet och högskolor fr.o.m. budgetåret 1998 skall
tillgodoses genom stöd från forskningsorgan som finansierar forskning av
liknande slag. Verksamheten skall därvid vägas mot andra angelägna
ändamål inom berörda forskningsområden. Förslaget innebär en besparing
om 8 miljoner kronor på rådets nuvarande medel. Även om det - som
utredningen har påpekat - finns samband mellan forskningen om
universitet och högskolor och utvärderings- och uppföljningsverksamheten
bör enligt regeringens mening ansvar för stöd till forskningsprojekt inte
ankomma på det centrala verket utan på forskningsråd. Däremot bör 15
resultat från utvärderings- och uppföljningsverksamheten kunna utgöra ett
viktigt underlag för beslut om forskningsprojekt. Även arbetet med Prop. 1994/95:165
kvalitetsstöd och utvecklingsarbete bör kunna ge uppslag till forsknings-
projekt. Frågor om det framtida ansvaret för att stödja forskning om
högskolan avser regeringen att återkomma till inför budgetåret 1998.
När det gäller problemen med koncentration av frågor till departementet
vill regeringen återge vad utredningen på denna punkt har framhållit:
Det är givet att en dynamisk högskolepolitik måste sätta sin prägel
på det ansvariga departementets arbete, inte minst i samband med
övergången till en ny organisation och ett nytt styrsystem. Självfallet
måste också varje departementsledning kunna utnyttja resurser inom
sitt departement för att ta fram underlag för åtgärder och ställnings-
taganden. Men inom högskolans område har de senaste åren nästan
alla utredningar och allt arbete med att ta fram underlag för politiska
åtgärder och beslut bedrivits inom Utbildningsdepartementets ram.
Också när arbetet formellt haft kommittéform har det reellt varit
integrerat i departementets löpande verksamhet. Vidare har medel för
en rad olika särskilda ändamål fördelats till högskolorna i former som
inneburit att även beslut av relativt detaljerad karaktär fattats på den
politiska nivån. Ä ven i andra avseenden har departementet blivit mera
operativt. Ett exempel är det omfattande och komplicerade be-
räkningsarbete, som det nya resurstilldelningssystemet förutsätter och
som i dag måste fullgöras i departementet.
Internationellt sett är det ingalunda ovanligt att ministerier, som då
är av en helt annan storlek än ett normalt svenskt departement, har
omfattande beslutsbefogenheter och verkställighetsuppgifter. Ut-
vecklingen inom högskoleområdet strider emellertid mot en svensk
förvaltningstradition, som vi anser vara av stort värde: relativt små
departement, som bara hanterar den direkt politiska berednings- och
beslutsprocessen, och fristående centrala ämbetsverk, som både tar
fram underlag till departementen och medverkar i genomförandet av
åtgärder som initierats politiskt. Denna tradition kan naturligtvis
ifrågasättas, men det är vanskligt att - som skedde 1992 för hög-
skolans del - överge den för en sektor isolerat.
Regeringen delar utredningens uppfattning.
Den koncentration till departementet, som blivit följden, försämrar
enligt regeringens mening förutsättningarna för en öppen och allsidig
diskussion och leder till en onödig centralisering och i viss mån politise-
ring. Regeringen vill liksom utredningen framhålla betydelsen av att det
finns resurser på verksnivån för att få genomarbetade och allsidigt belysta
och hållbara beslutsunderlag. De statliga universiteten och högskolorna är
inte förvaltningsmyndigheter i vanlig mening och de har därför många
särskilda förutsättningar. Statliga regelsystem behöver således tillämpas,
samtidigt som det är nödvändigt att vid förändringsarbete tillräckligt
kunna belysa behoven av en anpassning av olika generella system till
högskolornas särskilda förutsättningar.
Det bör även framhållas att behovet av utvärderingar, uppföljning och
analyser som underlag för statsmakternas beslut är mycket stort inom ett
16
sådant område som högskolan. För detta behövs en samlad och långsiktig Prop. 1994/95:165
kompetensuppbyggnad för högskolans del även på den centrala nivån, där
man också har möjlighet att samverka med andra samhällssektorer.
Utvärderingar, uppföljningar och analyser fyller dessutom en viktig
funktion för att kunna befrämja den högre utbildningens och forskningens
kvalitet och förnyelse.
Det behövs vidare en tydligare funktion på den nationella nivån när det
gäller att bevaka och främja allmänhetens och enskilda individers
intressen. Det kan gälla sådant som informations- och upplysningsverk-
samhet men även konkreta frågor, t.ex. sådana som rör antagning av
studerande till högskoleutbildningarna. Den frihet som högskolorna fått
är ett värdefullt instrument för deras utveckling och effektivitet. Den risk
som finns för att individer kan komma i kläm får dock inte negligeras.
Rättssäkerheten bör stärkas.
Regeringen konstaterar att riksdagens revisorer i ett förslag till
riksdagen (förs. 1994/95:RR9) har utvecklat sin syn på skilda tillsyns-
frågor. Därvid uppmärksammas behovet av aktiv och oberoende tillsyn
inom skilda verksamhetsområden. Avreglering, decentralisering och
delegering fordrar enligt revisorernas mening ökad kontroll från stats-
makternas sida. Förutsättningarna för tillsyn måste särskilt beaktas i
samband med omorganisationer och ändrade ansvarsförhållanden.
Vidare har riksdagens revisorer, efter att ha tagit del av RUT 93:s
förslag, i sin förstudie (1994/95:5) Högre utbildning förutsatt att den
föreslagna myndigheten kommer att ha ett tillsynsansvar och att detta
också anges i myndighetens instruktion.
Regeringen anser således att det är angeläget att reformera den centrala
myndighetsstrukturen på högskoleområdet. Den svarar f.n. inte mot de
krav som från nationell utgångspunkt bör ställas på den. Såväl stats-
makterna som högskolorna, allmänheten och enskilda individer behöver
ett bättre stöd av organ som har förutsättningar att hantera gemensamma
uppgifter inom högskoleområdet. Det finns även ett behov hos andra
samhällssektorer att få tillgång till en myndighet som är en samarbetspart-
ner för den samlade högskolesektorn.
Den ökade frihet som högskolorna fått att organisera och genomföra sin
verksamhet löper risk att på sikt ifrågasättas, om inte samhällets och
enskildas intressen kan tillgodoses. Att skapa en ändamålsenlig tillsyns-
funktion måste vara ett huvudsyfte med reformeringen av den centrala
myndighetsstrukturen.
Den år 1993 införda planerings- och ansvarsordningen hade förberetts
genom ställningstaganden redan från och med slutet av 1980-talet. De
förslag som nu läggs fram förändrar inte grunderna för de genomförda
reformerna. Högskolorna skall även i fortsättningen lämna sina förslag till
anslag samt årsredovisningar direkt till regeringen, som efter beslut av
riksdagen anvisar medel till varje enskild högskola. Regeringens förslag
innebär snarare en, om än mycket viktig, vidareutveckling av organisatio-
nen grundad inte bara på principiella ståndpunkter utan också på de
erfarenheter som vunnits under de senaste åren.
17
4.5.1 Uppföljning och utvärdering
I den nya myndigheten bör den kvantitativt inriktade uppföljningen och
den kvalitativt inriktade utvärderingen länkas samman så att en helhetsbild
av högskolan och dess verksamhet kan presenteras. Viktigt är också att
statsmakterna, allmänhet och högskolor snabbt får tillgång till nationellt
sammanställda grundläggande data om studenter, studieresultat, ekonomi
etc.
Det är enligt regeringens uppfattning lika viktigt att högskolornas
verksamhet följs upp allsidigt och på ett sådant sätt att det ger en bild av
hur den lokala friheten utnyttjas i förhållande till olika politiskt givna mål,
ramar, regler och riktlinjer. Tillämpningen av nationella tillträdesregler är
här ett exempel. Ett viktigt uppföljnings- och utvärderingsområde blir
jämställdhetsområdet. Regeringen avser t.ex. att uppdra åt verket att aktivt
följa utvecklingen inom högskolorna när det gäller fördelningen mellan
kvinnor och män på olika nivåer i högskolornas verksamhet och årligen
rapportera till regeringen om läget. Verket bör här inledningsvis samråda
med Arbetsgruppen (U 1992:E) för jämställdhet i högre utbildning och
forskning, den s.k. JÄST-gruppen. Vidare kommer regeringen att uppdra
åt Högskoleverket att följa arbetet med de jämställdhetsplaner, som
högskolorna skall upprätta enligt jämställdhetslagen. Ett ytterligare
exempel på ett viktigt uppföljningsområde är användningen av in-
formationsteknik.
Den allsidiga uppföljningen skall innefatta utbildningens och forsk-
ningens funktion i förhållande till samhällets och arbetsmarknadens
utveckling och kompetensbehov. Statistiska och andra utredningsunderlag
som sammanställdes inom ramen för Utbildningsdepartementets projekt
under åren 1993 och 1994, ”Agenda 2000”, behöver således följas upp,
kompletteras, uppdateras och vidareanalyseras.
Det är självklart väsentligt att utbildningens och forskningens kvalitet
granskas och bedöms i ett internationellt perspektiv, något som betonades
i förarbetena till den nuvarande ordningen och som legat till grund för
Kanslersämbetets utvärderingsinsatser. Det är enligt regeringens mening
av stor betydelse att utvärderingen också avser hur högskolan samspelar
med samhälle och arbetsliv.
Högskoleverket måste således i sin uppföljning och sin utvärdering ha
ett betydligt bredare angreppssätt och en betydligt vidare intressesfär än
vad VHS och Kanslersämbetet hittills har haft - och deras uppdrag har
givit grund för. Mot bakgrund av att de båda myndigheternas arbete
hittills koncentrerats på grundutbildningen bör betonas, att den nationella
uppföljningen och utvärderingen av högskolan i princip måste innefatta
också den del som avser forskningen och forskarutbildningen samt det
konstnärliga utvecklingsarbetet. Detta förhållande skall på intet sätt rubba
forskningsrådens ansvar inom sina områden.
De lokala studieregistren är av grundläggande betydelse för statistik och
för redovisning av studier och studieresultat i övrigt, bl.a. som grund för
resurstilldelning. Den nya myndigheten bör naturligt kunna få i uppdrag 18
att genom tillämpningsföreskrifter svara för stora delar av den nationella
reglering av ganska tekniskt slag som i dag sker genom förordningen Prop. 1994/95:165
(1993:1153) om redovisning av studier m.m. vid universitet och hög-
skolor. Detta skall självfallet inte innebära någon ökad rapportering för
högskolorna. Det är en mer rationell och sammanhållen ordning för
rapportering och redovisning som behövs, vilken bör minska den
administrativa belastningen på högskolorna i detta hänseende.
Tillgång till statistiska uppgifter med fullgod kvalitet, relevans och
aktualitet och som medger tidsjämförelser är en absolut förutsättning för
utvärderings- och uppföljningsarbetet. Ansvaret för högskolestatistiken
behöver därför kopplas till verkets arbete med utvärdering och upp-
följning. Högskoleverket bör sålunda ta över det statistikansvar för
högskoleområdet, som VHS här har.
Här bör erinras om att regeringen i propositionen Jämställdhet mellan
kvinnor och män inom utbildningsområdet (prop. 1994/95:164) har
behandlat vikten av att köns- och jämställdhetsaspekter beaktas vid alla
moment i statistikproduktionen, dvs. såväl vid utformningen av mätinstru-
ment som vid analys och presentation.
Det innebär en komplikation för de uppgiftslämnande högskolorna, att
ansvaret för högskolestatistiken delvis är överlappande med ansvaret för
forskningsstatistiken, som ligger på Statistiska centralbyrån (SCB), vilket
kan motivera att även ansvaret för forskningsstatistiken förs till Hög-
skoleverket. Regeringen är dock inte beredd att nu aktualisera att den
centrala högskolemyndigheten skulle ha statistikuppgifter som går utöver
högskolans område. Samtidigt är det självklart viktigt att belastningen på
högskolorna minimeras. SCB och Högskoleverket bör därför åläggas att
samråda i detta syfte. Ansvaret för statistik som rör övergripande ämnen
som prognoser, elevuppföljningar och befolkningens utbildning åvilar
också SCB. Det är här naturligt att Högskoleverket fungerar som en
samrådspart och även kan beställa och bekosta egna statistikuttag.
VHS har ett särskilt uppdrag att utveckla s.k. ledningsinformationssys-
tem för högskolan, som är en teknik för att på ett enkelt och överskådligt
sätt tillhandahålla uppgifter om verksamheten, varvid även de för bedöm-
ningen av utvecklingen mycket viktiga jämförelserna över tiden beaktas.
Detta uppdrag, vars resultat blir av stor betydelse för både lokala och
nationella uppföljningsrutiner, bör föras över till Högskoleverket.
Till grund för nuvarande Kanslersämbetets tillkomst låg uppfattningen
att mångfald i utvärderingsarbetet skulle garanteras genom att skilda slag
av vetenskaplig expertis, inom och utom landet, engagerades. Den centrala
myndigheten skulle i första hand fungera som beställare samt ställa
samman utvärderingsresultat, innefattande sådana från högskolorna.
Regeringen ansluter sig till uppfattningen att den nationella utvärderingen
ställer höga krav på vetenskaplig kompetens och förankring inom olika
områden och att det därför är nödvändigt att utnyttja kvalificerad expertis
från skilda håll. För att kunna göra självständiga bedömningar och för att
bli omfattad med förtroende från de granskade högskolornas sida måste
den centrala myndigheten förfoga över en viss basorganisation för
utvärderingen, som har en sådan bredd och samtidigt ett sådant djup i sin
kompetens, att den kan hålla samman detta arbete inom alla de huvudom- 19
råden som blir aktuella.
Utvärdering och granskning av högskolornas verksamhet måste besjälas
av en vision av förnyelse och utveckling. Både uppföljning och ut-
värdering ger impulser till planer eller konkreta åtgärder för att effektivi-
sera eller på annat sätt förbättra verksamheten. Också uppföljningar och
utvärderingar, som i första hand har gjorts för statsmakternas räkning, ger
normalt anledning till reflexioner vid en berörd högskola och lägger en
grund för utvecklingsinsatser där. I det sammanhanget kan bl.a. program
och åtgärder för att säkra och höja utbildningens kvalitet bli aktuella. I
den meningen innehåller både uppföljning och utvärdering ett stödjande
och utvecklande element. Regeringen erinrar om vad som i det föregående
sagts om insatser för att stödja högskoleutbildningarnas utveckling med
avseende på kvalitet och pedagogik.
Regeringen vill här också fästa uppmärksamhet på att högskolornas
kvalitetsutvecklingsarbete samt Högskoleverkets kommande bedömning
av detta kommer att spela en viktig roll för statsmaktemas beslut rörande
högre utbildning.
Utöver den uppföljning, som Högskoleverket själv initierar, bör fram-
ställningar från enskilda grupper eller sammanslutningar inom högskolan
kunna föranleda eller inspirera till insatser från verkets sida inom ramen
för uppföljningen.
RUT 93 har i uppdrag att göra en uppföljning av 1993 års högskolere-
form. Utredningen skall studera hur den nya friheten och det ökade
ansvaret som kännetecknar reformen utnyttjas av universiteten och
högskolorna under treårsperioden 1993/94-1995/96. Detta innebär att intill
dess utredningens arbete har avslutats, vilket enligt direktiven skall ske
senast den 1 mars 1996, har utredningen och Högskoleverket delvis
samma uppdrag. Regeringen förutsätter att utredningen och Högskole-
verket samverkar beträffande inriktningen av arbetsinsatserna så att
dubbelarbete undviks.
Prop. 1994/95:165
4.5.2 Tillsyn
Regeringen har i det föregående (avsnitt 4.4) noterat riksdagens revisorers
inställning till frågan om tillsyn.
En viktig uppgift för Högskoleverkets uppföljning och utvärdering
måste sålunda vara att kontrollera att högskolorna följer de regler och
riktlinjer, som har lagts fast av statsmakterna, dvs. att utöva tillsyn.
Brister, som uppdagas i samband med Högskoleverkets granskning, bör
normalt kunna rättas till inom ramen för en löpande dialog mellan verket
och högskolan i fråga. Dessutom bör verket kunna ge ut rapporter över
iakttagelser och påpekanden. Sådana rapporter bör dessutom kunna följas
upp med att respektive högskola anmodas att inom viss tid till verket
redovisa vilka åtgärder som vidtagits. Ytterst får eventuella kvarvarande
problem av verket anmälas till regeringen. I den mån uppföljningen
påvisar brister eller oklarheter i det nationella regelverket är det en uppgift
för Högskoleverket att därvid aktualisera de ändringar som behövs.
Verket bör emellertid i sin tillsynsverksamhet inte bara kontrollera att
givna föreskrifter följs. Verket bör också ta upp lämplighetsfrågor till
diskussion. Också detta kan ske inom ramen för den löpande dialogen Prop. 1994/95:165
mellan verket och den aktuella högskolan eller i sådana rapporter som
nyss nämnts. Också i dessa fall får eventuella kvarvarande problem
anmälas till regeringen, normalt tillsammans med ett förslag till lösning.
Tillsynsbefogenheten innebär inte någon generell rätt för verket att
utfärda föreskrifter eller anvisningar till högskolorna. I den mån sådana
är påkallade ankommer det på regeringen att utfärda dem i form av
generella normer eller, i enlighet med vad som tidigare anförts, ge ett
särskilt uppdrag till Högskoleverket att utfärda sådana. Det måste
samtidigt understrykas att verket på samma sätt som andra myndigheter
med tillsynsuppgifter har rätt att begära sådant biträde av högskolorna
som erfordras för att tillsynsuppdraget skall kunna utföras.
4.5.3 Bevakning, analyser, utredningar
Högskoleverket bör också ha till uppgift att från den högre utbildningens
utgångspunkt bevaka faktorer och tendenser i samhällsutvecklingen i stort
och göra analyser och bedömningar på den grunden. En sådan verksamhet
blir enligt regeringens mening en fördel för högskolorna, därför att det
kan finnas aspekter på utvecklingen av högre utbildning och forskning
som är viktiga för dem men som inte kommer fram tillräckligt via de
enskilda högskolorna och i budgetarbetet. Här bör särskilt uppmärksam-
mas den roll som Högskoleverket kan spela när det gäller att följa
utvecklingen inom statsförvaltningen och de offentliga systemen i stort för
att kunna hos regeringen eller vederbörande centrala myndighet aktualise-
ra de problem som kan uppstå för högskolorna och deras verksamhet.
Högskoleverket bör därför förses med resurser för att kunna fullgöra en
självständig bevakningsfunktion och för att kunna göra analyser och
utredningar såväl på eget initiativ som på uppdrag av regeringen.
Regeringen ser en sådan roll som ett naturligt komplement till upp-
följnings- och utvärderingsuppgiften och de redovisningar och be-
dömningar som den ger anledning till.
Till uppgiften att ge ett allmänt underlag för planering och utveckling
av högskolan hör ett internationellt perspektiv. Mycket av de bedöm-
ningar, som nyss berörts, kommer att göras med det svenska samhällets
och den svenska ekonomins internationella beroende och den intensifiera-
de internationella rörligheten och samverkan som förtecken. Det är därför
viktigt att Högskoleverket får som en uppgift att följa samarbetet på
utbildnings- och forskningsområdet i olika internationella organisationer
liksom att följa utvecklingen av högre utbildning och forskning i viktigare
enskilda länder, allt i syfte att självt skaffa sig och till olika intressenter
i Sverige förmedla en bild av trender och perspektiv av betydelse i
sammanhanget.
4.5.4 Prövning av kvalitet och examensrätt
En form av kvalitetskontroll, som har nära samband med den nationella 21
utvärderingen, gäller prövning av - offentliga och enskilda - högskolors
rätt att utfärda olika examina. Det kan också bli aktuellt att pröva om Prop. 1994/95:165
utbildningar med enskild huvudman uppfyller krav för att få statsbidrag
som högskoleutbildning. Allmänt kan sägas att kvalitetsgranskningen av
utbildningar har satts mer i centrum genom 1993 års reform. Ett samband
finns mellan kvalitetsgranskningen och den 1993 införda examensord-
ningen.
Den före 1993 års reform gällande studieorganisationen, som för
huvuddelen av högskolan bestod av centralt fastställda utbildningslinjer,
ersattes genom reformen med en examensordning. Examensordningen är
en bilaga till högskoleförordningen och anger vilka examina som
högskolorna får utfärda. Vidare anges utbildningens omfattning i antal
poäng. För vaije examen anges vilka krav som skall uppfyllas för
respektive examen samt vilka högskolor som har rätt att utfärda respektive
examen. Om universiteten och högskolorna önskar utöka sitt utbildningut-
bud och införa ytterligare examina utöver vad som redan är angivet i
förordningen framförs detta för närvarande i en framställning till
regeringen. Regeringen beslutar efter hörande av Kanslersämbetet, som
prövar de kvalitetsmässiga förutsättningarna. Regeringen tar även hänsyn
till de ekonomiska förutsättningarna samt det nationella behovet av en
utökad examensrätt.
Regeringen delar utredningens bedömning att ärenden om tillämpningen
av examensordningen, dvs. om rätt för en offentlig högskola att utfärda
en viss examen, kan avgöras av Högskoleverket i anslutning till dess
ansvar för utvärdering och kvalitetsbedömning i allmänhet. Högskole-
verket skall i sådana fall pröva de kvalitetsmässiga förutsättningarna. Den
utökade examensrätten skall rymmas inom redan befintliga resurser.
Högskolans möjligheter att fullgöra sina ålagda uppgifter i övrigt skall
inte påverkas, dvs. inga föreskrifter av regeringen skall behöva ändras till
följd av verkets beslut om examensrätt. Att det skall föreligga ett
nationellt intresse av att utvidga examensrätten är en självklar förut-
sättning.
I de fall en utvidgad examensrätt har resursmässiga konsekvenser eller
på annat sätt påverkar de av regeringen fastställda utbildningsuppdragen
skall högskolan anmäla frågan hos regeringen inom ramen för budgetpro-
cessen. Högskolan bör i god tid dessförinnan underställa Högskoleverket
frågan för den kvalitetsmässiga prövningen.
De examensrätter som gäller den 1 juli 1995 enligt nu gällande ordning
skall gälla även efter nämnda dag. Högskoleverkets prövningar därefter
kommer således att avse förändringar i förhållande därtill.
Beslut om återkallelse av examensrätt kan bli aktuell som ett resultat av
uppföljnings- och utvärderingsverksamheten. Beslut skall då fattas av
Högskoleverket, sedan högskolan givits tillfälle till rättelse.
Beslut om vilka examina som får avläggas vid Sveriges lantbruksuniver-
sitet bör även i fortsättningen fattas av regeringen.
Det regeringen nu har anfört om tillämpningen av examensordningen
fordrar en ändring i 1 kap. 11 § högskolelagen (1992:1434).
Prövningen av enskilda utbildningsanordnares rätt att utfärda examen
skall även fortsättningsvis underställas regeringen i enlighet med lagen 22
(1993:792) om tillstånd att utfärda vissa examina. Beslut i dessa ärenden
får nämligen ekonomiska konsekvenser som avser studenternas rätt till Prop. 1994/95:165
studiemedel. Den beredning som nu utförs av Kanslersämbetet bör föras
över till Högskoleverket. Detta fordrar ändringar i 6 och 7 §§ i nämnda
lag.
Beslut om att föra in nya examina i examensordningen bör som hittills
fattas av regeringen. I sådana frågor bör normalt verket medverka med
utredningar.
En annan kvalitetsprövningsuppgift blir aktuell för Högskoleverket, om
ett av regeringens förslag i årets budgetproposition förverkligas, nämligen
om rätt att i vissa fall inrätta professurer också vid högskolor utan fakultet
eller konstnärligt utvecklingsarbete. Högskoleverket skall pröva om
forskningsmiljön vid en högskola är sådan, att högskolan bör ges rätt att
inrätta professurer inom ett visst område.
En kvalitetsprövningsuppgift som har ett nära samband med examens-
rättsprövningama är den prövning av icke-nordiska eftergymnasiala
utbildningar som behöver göras, dels vid beviljandet av studiemedel, dels
i samband med tillgodoräknande av utländska utbildningar i Sverige
(ekvivalering).
Enligt 4 kap. 16 a § studiestödsförordningen (1973:418) får studiemedel
beviljas för studier på gymnasial och eftergymnasial nivå i ett annat land
än de nordiska länderna, om utbildningen kan anses ha en godtagbar
standard. Det är CSN:s uppgift att fatta beslut i frågorna.
Sedan reglerna för studiestöd ändrades år 1989 har antalet svenska
studenter som läser utomlands ökat kraftigt. Läsåret 1993/94 var det inte
mindre än 14 000 svenska studenter som fick studiemedel för utlands-
studier.
Den fortgående kraftiga ökningen av internationella studier, som ett
alternativ till studier i Sverige, tillsammans med de höga kraven på
kvalitetsgranskning i Sverige motiverar enligt regeringens uppfattning en
översyn av beslutsordningarna. Detta har även påpekats av RUT 93. Det
framstår således som önskvärt med hänsyn till den förväntade framtida
utvecklingen att låta de bedömningar som görs av kvaliteten på icke-
nordiska eftergymnasiala utbildningar ske på ett sammanhållet och
likvärdigt sätt med de bedömningar som görs för utbildningar på
motsvarande nivå i Sverige. Sakbedömningen bör då göras av en och
samma myndighet och avse alla utbildningar där studiemedel kan
förekomma. Därmed förbättras förutsättningarna för en likvärdig
bedömning och för rättvisa i framtiden mellan studerande som läser i
Sverige och studerande som läser utomlands.
Regeringen har i det föregående angivit att kvalitetsbedömningar av
högskoleutbildningar i Sverige skall göras av Högskoleverket. Kvalitetsbe-
dömningen av utländska utbildningar på eftergymnasial nivå i samband
med beviljande av studiemedel bör således även göras av Högskoleverket.
Genom att Högskoleverket prövar kvaliteten på utländska utbildningar
redan när studiemedelsfrågan aktualiseras förbättras också förutsätt-
ningarna för att senare avgöra om utbildningen kan tillgodoräknas i
Sverige. Till frågan om ekvivaleringen återkommer regeringen i det
följande. 23
4.5.5 Internationella frågor
Liksom sin föregångare Universitets- och högskoleämbetet har VHS
ansvar för vissa internationella frågor. De uppgifter som skall fullgöras är
förmedlande och koordinerande uppgifter för internationellt utbildnings-
samarbete enligt regeringens bestämmande samt bedömningar av utbild-
ningar vid utländska universitet och högskolor enligt vad som är särskilt
föreskrivet. Det är önskvärt att nu till Högskoleverket samla centrala myn-
dighetsuppgifter som är till stöd för och främjar universitets och
högskolors internationella kontakter samt rörlighet och utbyte för
studenter, lärare och forskare.
Sedan år 1984 pågår en verksamhet med ekvivalering av utländska
högskoleutbildningar. Verksamheten, som började som en försöksverk-
samhet, visade sig snabbt fylla ett stort behov, främst för invandrare som
kommer till Sverige med en avslutad universitetsutbildning och som har
svårigheter på arbetsmarknaden på grund av att arbetsgivare inte kan
bedöma värdet på den aktuella utbildningen. Enligt skollagen är vidare
VHS den myndighet som värderar utländska lärares kompetens. VHS
svarar också på frågor från enskilda studenter som behöver råd om
utländska universitets och högskolors utbildningar i förhållande till de
svenska, en kunskap som delvis utvecklats genom ekvivaleringama av
fullständiga utbildningar men också i anslutning till VHS uppgift att
fungera som nationellt organ för tillämpningen av internationella
konventioner. Som följd av Sveriges erkännade av Europarådets respekti-
ve Unescos konventioner om erkännande av examina är VHS sålunda
svenskt National Equivalence Information Centre (NEIC) för Europarådet
och National Information Body för Unesco.
VHS fungerar också som svensk kontaktpunkt i EU:s nätverk av
National Academic Recognition Information Centre (NARIC) och är
svenskt informationscentrum för direktiven 89/48/EEG och 92/51/EEG
om allmänt erkännande av examina och för direktivet 85/384/EEG om
arkitekter.
Samtliga dessa uppgifter har anknytning till varandra och bör övertas
av Högskoleverket. Detta fordrar ändringar i 2 kap. 4 och 4 a §§
skollagen.
Inom EU finns en rad utbildnings- och forskningsprogram som spelar
en allt mer central roll i det europeiska samarbetet för högre utbildning
och forskning. Högskoleverket skall på samma sätt som VHS för Comett-
och Erasmus-programmen ha uppgiften att vara svensk kontaktpunkt eller
nationellt kontor för alla EU:s utbildningsprogram, som riktar sig till
universitet och högskolor. Denna uppgift kommer att närmare preciseras
i särskilda uppdrag för varje program.
En fråga som behandlats i promemorian (Ds 1993:76) Utlandsstudier
och internationella utbildningkontakter är vem som skall ansvara för
information till utlandet om svensk högre utbildning. RUT 93 föreslår att
denna uppgift skall fullgöras av Högskoleverket tillsammans med Svenska
institutet. Regeringen, som delar denna uppfattning, anser att huvudan-
svaret därvid skall åvila Högskoleverket.
Prop. 1994/95:165
24
I promemorian Utlandsstudier och internationella kontakter behandlades Prop. 1994/95:165
också frågan om vem som skall ha ansvaret för information till svenska
studenter om studier i utlandet och förutsättningar för sådana studier. För
närvarande sköts denna uppgift av såväl VHS som CSN. Eftersom de
båda myndigheterna har olika uppgifter enligt regeringens förordningar,
har de också olika utgångspunkter för sin information. RUT 93 föreslår
i denna fråga att VHS uppgifter förs över till det nya verket och att de
båda myndigheterna får ett gemensamt informationsuppdrag. Regeringen
instämmer i detta förslag och anser, att huvudansvaret även här skall åvila
Högskoleverket.
4.5.6 Information
Nationell information spelar en viktig roll för allmänhet och enskilda
individer i ett decentraliserat högskolesystem. Högskoleverket bör få
informationsuppgifter av flera olika slag.
Det bör vara en uppgift för Högskoleverket att svara för information om
högskolornas samlade utbildningsutbud till ledning för presumtiva
studerande. Varje högskola svarar självklart för sin information men det
behövs också en samlad neutral information som ger grundläggande
upplysningar om alla högskolor och deras utbildningar. Denna aspekt
gäller även för information till utlandet.
Målet måste vara att tillgodose så mycket som möjligt av informa-
tionsbehoven med hjälp av datortekniken och skriftligt material. Det är
dock viktigt att Högskoleverket har resurser också för att kunna besvara
- muntligt eller skriftligt - allmänna frågor om högskoleutbildning, som
inte kan hänföras till en viss högskola.
Det är nödvändigt att en nationell information om utbildningsutbudet
garanteras, som är oberoende av hur antagningen till olika utbildningar är
organiserad. Detta kan bara ske om ansvaret läggs på Högskoleverket. En
rationell samverkan och arbetsfördelning när det gäller information bör
kunna utvecklas mellan verket och dem som ansvarar för antagningen.
Det informationsuppdrag, som VHS f.n. har enligt sin instruktion,
nämligen att svara för allmän information i samhället om högskolan och
dess verksamhet, bör föras över till Högskoleverket. Hit hör inte minst att
i lättillgänglig form presentera data, fakta och resultat från uppföljningen
och utvärderingen. Vidare bör VHS uppgift att stimulera intresset för
högre utbildning och forskning ingå i Högskoleverkets uppgift. Som en
följd härav förs VHS uppgift inom det s.k. NOT-projektet över till
Högskoleverket.
4.5.7 Medelsfördelning
Som regeringen tidigare nämnt är det en grundförutsättning för resurstill-
delningssystemet att medel tilldelas direkt till högskolorna genom beslut
av regeringen i anslutning till beslut om mål och uppgifter och krav på
resultat. Detta gäller även när mer speciella önskemål eller viljein- 25
riktningar är aktuella. Sådana tas normalt in i budgetprocessen och
tillgodoses inom ramen för uppdragen till högskolorna och den normala Prop. 1994/95:165
medelshanteringen. I den mån statsmakterna vill göra särskilda satsningar,
bör emellertid den centrala myndigheten genom särskilt beslut av
regeringen kunna ges i uppdrag att fördela medel enligt de riktlinjer som
anges av regeringen.
Regeringen kan också i de särskilda fall där det är behövligt uppdra åt
Högskoleverket att komma in med underlag som regeringen behöver för
att själv kunna fatta fördelningsbeslut.
4.5.8 Samordning
Högskoleverket bör svara för sådana rent administrativa samordningsin-
satser inom högskoleområdet som är nödvändiga till följd av nationella
beslut eller initiativ.
En administrativ funktion fullgörs i dag av VHS när det gäller
universitetsdatomätet SUNET, som leds av en styrelse utsedd av hög-
skolans båda rektorskonferenser. Särskilda medel anvisas till SUNET. Det
är regeringens uppfattning att det är en nationell angelägenhet att SUNET
bevaras och utvecklas. Intill dess formerna för en fastare högskolesam-
verkan blivit klarlagda i sin helhet anser regeringen att den nuvarande
ordningen bör bibehållas och att Högskoleverket i vart fall under
budgetåret 1995/96 skall fullgöra VHS nuvarande administrativa roll.
4.5.9 Chefsutveckling m.m.
Högskolorna har självklart ansvaret för alla insatser för att utveckla
kompetensen hos sin personal i olika avseenden. Samtidigt har staten
centralt ett ansvar för utbildning av och utvecklingsinsatser för sina
myndighetschefer. Utbildning ordnas sålunda för nytillträdande chefer.
Mycket av utbildning och utveckling också för högskoleledningarna bör
kunna genomföras av högskolorna i samverkan. De senaste åren har
chefsutvecklingsinsatser genomförts i regi av Utbildningsdepartementet.
Det bör i fortsättningen vara en uppgift för Högskoleverket att bevaka
behovet av och intresset för gemensamma chefsutvecklingsinsatser inom
högskolesektorn och vidta de åtgärder som framstår som motiverade.
4.5.10 Högskoleprovet
Det är en myndighetsuppgift att svara för det särskilda nationella
urvalsinstrument, som högskoleprovet utgör. Högskoleverket bör därför
överta denna uppgift från VHS.
4.5.11 Övrigt
I högskoleverkets uppföljnings-, utvärderings- och tillsynsansvar måste
ligga en befogenhet att begära de uppgifter och den medverkan i övrigt
26
från högskolorna, som behövs för att det nationella uppdraget skall kunna Prop. 1994/95:165
fullgöras.
4.5.12 Årlig rapport m.m.
Verkets redovisning av utvärderingar, uppföljningar m.m. och förslag av
olika slag behöver planeras och inlämnas med hänsyn till vad som krävs
i varje enskilt fall. En större allmän samlad rapport en gång per år
framstår dock som lämplig. I den kan då mer samlat redovisas data och
resultat från uppföljning, utvärdering, analyser och utredningar. En sådan
rapport bör ges in så att den kan beaktas i budgetdialogen mellan
departement och högskolor och i arbetet med budgetpropositionen i övrigt.
Ovanstående innebär inte något undantag från kravet att Högskoleverket
som alla andra myndigheter skall lämna årsredovisning till regeringen
innehållande bokslutsuppgifter och resultatredovisning rörande den egna
myndigheten.
4.5.13 Ledningsform för Högskoleverket
Högskoleverkets får uppgifter av mycket bred karaktär. Verket skall vara
stabsorgan åt regeringen, sektorsorgan och tillsynsmyndighet inom ett
verksamhetsfält som är både stort, mångskiftande och i flera avseende
speciellt i samhället. Kraven på ledningen kommer därför att bli stora. I
många frågor kommer att krävas både operativ och strategisk ledningsför-
måga, samtidigt som andra frågor kommer att kräva överblick, insikt, råd
och stöd i beslutsprocessen.
Regeringen finner att den ledningsform som har de bästa förutsätt-
ningarna att uppfylla kraven är styrelsemodellen i 1987 års verkslednings-
beslut, dvs. med en generaldirektör och en styrelse med ett delat ansvar
inför regeringen. I styrelsen behövs bl.a. studentmedverkan. Ansvarsför-
delningen mellan generaldirektören och styrelsen liksom frågor om
ordförandeskapet i styrelsen fastläggs av regeringen i instruktionen för
Högskoleverket. För att avlasta generaldirektören och ge särskilt stöd vid
uppbyggnaden av den nya myndigheten bör någon annan än generaldirek-
tören vara ordförande i styrelsen.
Formella möjligheter att överklaga och få sin sak prövad är traditionellt
en grundpelare när det gäller enskildas rättssäkerhet i förhållande till
statliga myndigheter. Överklaganderätten har de senaste åren begränsats
bl.a. inom högskolans område. Det är i första hand tjänstetillsättningsbe-
slut och vissa beslut som gäller tillträde till utbildning som kan över-
klagas. RUT 93 har anmält att utredningen bedömer att det finns skäl att
vidga överklaganderätten i vissa avseenden. Regeringen delar denna
uppfattning och avser därför att ta upp denna fråga till prövning när RUT
93:s förslag i antagningsfrågoma föreligger. Detta gäller även frågan om
27
att kunna överklaga beslut att ta ut avgifter av studenter med stöd av Prop. 1994/95:165
avgiftsförordningen (1992:191).
Överklagandenämnden för högskolan har fått ställning som särskild
myndighet på grund av de särskilda krav som numera ställs på samman-
sättningen av organ, som skall avgöra överklagandeärenden. Detta för-
hållande motiverar ett bibehållande av nämnden som en särskild
myndighet. Motsvarande gäller för Högskolans avskiljandenämnd.
Samtidigt anser regeringen att det finns skäl för att Högskoleverket skall
tillhandahålla kansliresurser för de båda nämnderna. På så sätt skapas
bättre utvecklingsmöjligheter för personalen och även möjligheter för
Högskoleverket att mera rationellt utnyttja personal med juridiskt inriktad
kompetens för olika uppgifter.
För att med förbehåll för riksdagens beslut förbereda inrättandet av
Högskoleverket den 1 juli 1995 avser regeringen att med det snaraste
ombesörja att en särskild utredare tillkallas. Regeringens förslag i det
följande om anslag m.m. för de olika myndigheterna avses ge den
resursmässiga utgångspunkten.
De ändrade förutsättningarna för beviljande av studiemedel för
utlandsstudier innebär en viss överföring av uppgifter från CSN till
Högskoleverket. Det bör ankomma på den nämnde särskilde utredaren att
överväga hur denna förändring skall genomföras och lägga fram de
förslag som kan föranledas. Vidare behöver Högskoleverkets arbetsupp-
gifter på informationsområdet i förhållande till CSN respektive Svenska
institutet preciseras. Också denna fråga bör prövas av den särskilda
utredaren.
Utredaren skall även få i uppdrag att svara för förberedelserna för den
avsedda ombildningen av VHS.
En särskild utredare bör få i uppdrag att lägga fram de förslag som
behövs för slutligt ställningstagande till det av rektorsorganisationema
föreslagna servicebolaget.
Uppdraget att i erforderlig omfattning avsluta verksamheter och svara
för personalfrågor och andra administrativa frågor under avvecklingsperio-
den för Kanslersämbetet, Rådet för grundläggande högskoleutbildning och
senare VHS bör ges till en särskild utredare.
Regeringen erinrar om de nya bestämmelser i lagen (1982:80) om an-
ställningsskydd som gäller vid övergång av en verksamhet från en
arbetsgivare till en annan (se prop. 1994/95:102).
28
I årets budgetproposition har anmälts om att frågan om ändring av den
centrala myndighetsstrukturen inom universitets- och högskolesektorn är
under beredning.
I avvaktan härpå har oförändrade anslagsmedel - med undantag av
justering av anslagen med hänsyn det förlängda budgetåret till den 1
januari 1997 - redovisats under respektive myndighet. Det gäller anslagen
till Kanslersämbetet, Verket för högskoleservice, Överklagandenämnden
för högskolan inklusive Högskolans avskiljandenämnd, Rådet för
grundläggande högskoleutbildning samt Rådet för forskning om universi-
tet och högskolor. Sammanlagt har 233 294 000 kr beräknats i budgetpro-
positionen för dessa myndigheter.
Regeringen återkommer nu till anslagen för berörda myndigheter. Med
hänvisning till vad som tidigare redovisats beträffande fördelningen av
verksamheterna mellan myndigheterna har den preliminärt beräknade
summan fördelats. På grund av de nya uppgifter främst i fråga om tillsyn,
utredning, bevakning, analys och information har därutöver resurserna för
Högskoleverket förstärkts med 16 miljoner kronor för hela budgetåret.
Därutöver har 3 miljoner kronor till Högskoleverket beräknats för medel
för tidsbegränsade uppdrag för kulturarbetare knutna till främst naturve-
tenskaplig, teknisk och medicinsk fakultet (prop. 1994/95:100, bil. 9 s.
105).
Förslaget innebär att det anslag som redovisats i budgetpropositionen
1994/95:100, bil. 9, avseende Kanslersämbetet (C 51.), Verket för
högskoleservice (C 52.), Överklagandenämnden för högskolan (C 53.)
samt Rådet för grundläggande högskoleutbildning (C 54.) ersätts av
följande anslag.
Prop. 1994/95:165
Nytt anslag (förslag) 240 000 000
varav 160 000 000 har beräknats för juli 1995-juni 1996
Högskoleverkets uppgifter avser vad som - utifrån de gällande
principerna för styrning av högskolesystemet - är nationella intressen.
Uppgifterna skall svara mot behov eller intressen hos statsmakterna eller
andra centrala aktörer. De skall också grundas på att statsmakterna har ett
ansvar för att allmänhetens eller enskilda individers behov, intressen eller
rättigheter blir tillgodosedda. Högskoleverket skall även svara för
kanslifunktioner åt Överklagandenämnden för högskolan och Högskolans
avskiljandenämnd.
29
Prop. 1994/95:165
S am m anfaltning
Resurser 1995/96
Ramanslag 240 000 000 kr
Med hänvisning till de arbetsuppgifter som Högskoleverket enligt
regeringens förslag skall ha ansvar för beräknas anslagsbehovet till
240 000 000 kr. I detta belopp ingår även vissa medel för de gemensam-
ma kanslifunktionerna med Överklagandenämnden och Avskilj andenämn-
den. De uppdragsfinansierade verksamheterna, som i dag finns inom
VHS, har delvis finansierats med VHS medel. Detta gäller dels för
antagning av utomnordiska studenter, dels för verksamheter där över-
gången till uppdragsfinansiering ännu inte helt har genomförts. Enligt
hittillsvarande planering, skall övergången till full uppdragsfinansiering
för servicefunktionerna vara helt genomförd till juni 1996 (prop.
1993/94:100, bil. 9, s. 227) Högskoleverket bör därför ges möjlighet att
bedöma om vissa serviceuppgifter bör bekostas av verket.
Högskoleverket bör få disponera det anslagssparande som kan komma
att finnas på ramanslaget till VHS för innevarande budgetår och de
reservationer som kommer att finnas på anslagen till Kanslersämbetet och
Rådet för grundläggande högskoleutbildning.
Under anslaget till Högskoleverket har även beräknats medel för
avvecklingskostnader för Kanslersämbetet, Rådet för grundläggande
högskoleutbildning och för VHS.
Nytt anslag (förslag) 1 000
Verket för högskoleservice skall vara en uppdragsmyndighet för
medverkan vid antagning av studenter, upphandling, juridisk rådgivning
samt administrativ utveckling/ADB. Regeringen begär ett bemyndigande
av riksdagen att lägga ned verket så snart en överföring av verksam-
heterna till ett servicebolag kan ske.
30
Prop. 1994/95:165
Sammanfattning
|
Resurser 1995/96 | |
|
Anslag |
1 000 kr |
VHS har - liksom sin föregångare Utrustningsnämnden för universitet
och högskolor - uppdrag också utanför högskolan och farhågor har
framförts för att detta skulle försvåras vid en ändrad organisation. VHS
träffar på eget initiativ bl.a. ramavtal för avrop - ca 30 stycken - på olika
produkter. Många av avtalen gäller för hela statsförvaltningen. Regeringen
utgår emellertid från att både verket och ett senare organ även i fortsätt-
ningen skall kunna utnyttjas också för uppdrag från andra sektorer.
Möjligheterna att även fortsättningsvis teckna ramavtal för hela statsför-
valtningen bör därför uppmärksammas i det fortsatta arbetet.
Med hänsyn till att verket skall vara en uppdragsmyndighet föreslås ett
1 000-kronorsanslag.
|
1993/94 |
Utgift |
7 218 052 |
|
1994/95 |
Anslag |
7 846 000 |
|
1995/96 |
Förslag |
12 149 000 |
|
Varav |
8 100 000 |
Reservation 785 499
beräknats för juli 1995 - juni 1996
Från anslaget bestrids kostnader för den verksamhet som Rådet för
forskning om universitet och högskolor bedriver.
Rådet för forskning om universitet och högskolor har till uppgift att
främja och stödja forskning och utvecklingsarbete som har långsiktig
relevans för universitet och högskolor. Rådet skall i sin verksamhet
särskilt beakta behovet av återföring av forskningsresultaten till universitet
och högskolor.
Rådets stöd till forskning skall främja effektiv verksamhet på hög
internationell nivå.
Rådets årsredovisning visar att de angivna målen uppfyllts.
31
Samm anfattning
Prop. 1994/95:165
|
Resurser 1995/96 | |
|
Reservationsanslag |
12 149 000 kr |
Resultatbedömning
Rådet för forskning om universitet och högskolor bedriver en viktig
verksamhet av stort värde för universiteten och högskolorna. Det
forskningsområde som rådet finansierar har etablerats inom vetenskaps-
samhället. Rådet och rådets forskare är engagerade i ett omfattande
internationellt samarbete.
32
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 23 februari 1995
Närvarande: statsråden Hjelm-Wallén, ordförande, Peterson, Hellström,
Thalén, Wallström, Tham, Blomberg, Heckscher, Andersson, Winberg,
Uusmann, Nygren, Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson
Föredragande: statsrådet Tham
Regeringen beslutar proposition 1994/95:165 Ett högskoleverk.
33
gotab 48071, Stockholm 1995