Regeringens proposition
1994/95:154

Val till Europaparlamentet m.m.

Prop.
1994/95:154

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 23 februari 1995

Lena Hjelm-Wallén

Sten Heckscher
(Justitiedepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen behandlas frågan om val i Sverige av företrädare i den
parlamentariska församlingen i Europeiska unionen, Europaparlamentet. Enligt det
avtal som reglerar Sveriges anslutning till unionen skall det i Sverige väljas
22 företrädare i Europaparlamentet och det första valet hållas inom två år efter
det att Sverige blivit medlem av unionen.
I propositionen föreslås att
- det första valet hålls söndagen den 17 september 1995,
- valsystemet så nära som möjligt skall ansluta till den ordning som tillämpas
för val till riksdagen,
- hela landet skall utgöra en enda valkrets, eftersom det endast är fråga om 22
mandat som skall fördelas, och
- den möjlighet för väljarna att rösta på person som avses få tillämpning i de
nationella valen från och med år 1998 skall komma till användning också i valet
till Europaparlamentet.
Förslaget tillgodoser de krav på enhetlighet som gemenskapsrätten ställer,
nämligen att den som är medborgare i någon medlemsstat och är bosatt i Sverige
skall ha rösträtt och vara valbar.
Innehållsförteckning

1 Förslag till riksdagsbeslut.............. 3
2 Lagtext.................................. 4
2.1 Förslag till lag om val till Europa-
parlamentet.......................... 4
2.2 Lag om ändring i lagen (1993:1404) om
brevröstning i Förbundsrepubliken
Tyskland och i Schweiz............... 15
2.3 Förslag till lag om ändring i folk-
bokföringslagen (1991:481)........... 17
3 Ärendet och dess beredning............... 18
4 Europaparlamentet - dess roll och upp-
gifter................................... 18
5 EU-regler om valförfarandet.............. 22
5.1 Valrättsakten........................ 23
5.2 Direktivet om unionsmedborgares röst-
rätt och valbarhet................... 24
5.3 Anslutningsakten..................... 25
6 Tidigare val till Europaparlamentet -
några iakttagelser....................... 25
7 Ett svenskt valsystem.................... 27
7.1 Tidpunkt för val till Europaparla-
mentet............................... 29
7.2 Rösträtt och valbarhet............... 30
7.3 Valkretsindelning.................... 32
7.4 Spärregler........................... 35
7.5 Röstning på person................... 36
7.6 Vissa övriga frågor.................. 38
8 Vissa folkbokföringsfrågor............... 40
9 Kostnader och ikraftträdande............. 42
10 Författningskommentar.................... 42
10.1Lagen om val till Europaparlamentet.. 42
10.2Lagen om ändring i folkbokföringslagen
(1991:481)........................... 54

Bilaga 1 Lagförslag i promemorian Val till
Europaparlamentet................... 55
Bilaga 2 Förteckning över remissinstanser.... 68
Bilaga 3 Akt om allmänna direkta val av
företrädare i församlingen (val-
rättsakten)......................... 69
Bilaga 4 Rådets beslut den 1 februari 1993 om
ändring av valrättsakten............ 76
Bilaga 5 Rådets direktiv 93/109/EG........... 78

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde
den 16 februari 1995.......................... 85

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
- lag om val till Europaparlamentet,
- lag om ändring i lagen (1994:1404) om brevröstning i Förbundsrepubliken
Tyskland och i Schweiz,
- lag om ändring i folkbokföringslagen (1991:481).
2 Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1 Förslag till lag om val till Europaparlamentet

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § Denna lag gäller vid val år 1995 i Sverige till Europaparlamentet.
För val till Europaparlamentet är landet inte indelat i valkretsar.
Vid valet till Europaparlamentet tillämpas, om inte annat följer av denna
lag, i erforderliga delar bestämmelserna i vallagen (1972:620) om ordinarie val
till riksdagen.

Valmyndigheter

2 § Den centrala valmyndighet som avses i 1 kap. 2 § vallagen
(1972:620) är central valmyndighet också för val enligt denna lag.

3 § Länsstyrelsen är regional valmyndighet.

4 § För genomförande av valet på lokal nivå svarar inom varje kommun den
valnämnd som avses i 3 kap. vallagen (1972:620).
Det som en kommun, en valnämnd och valförrättare är skyldiga att göra
enligt denna lag skall bekostas av kommunen.

Vem har rösträtt

5 § Den som har rösträtt vid val till riksdagen har rösträtt också vid val
enligt denna lag.
Rösträtt har därutöver den medborgare i någon av Europeiska unionens
medlemsstater (unionsmedborgare) som inte utövat sin rösträtt vid de val till
Europaparlamentet som ägt rum i juni 1994 och som är bosatt här i landet och
senast på valdagen fyller 18 år.
Den som enligt skattemyndighetens personband är folkbokförd här i landet
den 1 juli 1995 skall anses vara bosatt här.

6 § Närmare bestämmelser om röstlängd finns i 10 -16 §§.

Vem är valbar

7 § Valbar till Europaparlamentet är var och en som som har rösträtt enligt
denna lag. Unionsmedborgare är dock valbara under den ytterligare förutsätt-
ningen att de enligt 19 § visar att de inte förlorat sin valbarhet i sitt hem-
land vid val till Europaparlamentet.
Den är inte heller valbar som är
- ledamot av regeringen i en medlemsstat,
- ledamot av EG-kommissionen,
- domare, generaladvokat eller justitiesekreterare i EG-domstolen,
- ledamot av Revisionsrätten,
- medlem av Rådgivande kommittén i Europeiska kol- och stålgemenskapen
eller medlem av Ekonomiska och sociala kommittén i Europeiska gemenskapen och i
Europeiska atomenergigemenskapen,
- medlem av sådana kommittéer eller andra organ som har tillsatts enligt
fördragen om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen, Europeiska
gemenskapen och Europeiska atomenergigemenskapen för att förvalta gemenskapernas
medel eller för att utföra en permanent och direkt förvaltningsuppgift,
- styrelseledamot, direktionsledamot eller anställd i Europeiska
investeringsbanken, eller
- tjänsteman eller annars anställd i aktiv tjänst inom Europeiska
gemenskapernas institutioner eller till dessa knutna fackorgan,
Inte heller är den valbar som har kandiderat vid de val till
Europaparlamentet som ägt rum år 1994.

När skall val hållas

8 § Val förrättas den 17 september 1995.

Valdistrikt

9 § Vid val enligt denna lag tillämpas bestämmelserna om valdistrikt i 3 kap.
vallagen (1972:620). Den del av en kommun som vid val enligt vallagen bildar ett
valdistrikt utgör ett valdistrikt också vid val enligt denna lag.
Länsstyrelsen får efter samråd med valnämnden besluta om valdistrikt som
omfattar fler röstberättigade än vad som sägs i 3 kap.
3 § vallagen.

Röstlängder

10 § Frågan om vem som har rösträtt enligt 5 § avgörs på grundval av en röst-
längd som upprättats före valet.
Bestämmelserna i 4 kap. vallagen (1972:620) om allmän och särskild
röstlängd skall tillämpas i fråga om den som har rösträtt enligt 5 § första
stycket.

11 § Unionsmedborgare som vill utöva sin rösträtt enligt 5 § andra stycket skall
senast den 1 juli 1995 skriftligen hos skattemyndigheten anmäla sin önskan att
tas upp i allmän röstlängd för val till Europaparlamentet.
I sin anmälan skall unionsmedborgare i en skriftlig försäkran
- ange sin nationalitet och sin adress i Sverige,
- ange den valkrets eller det område i hemstaten där de senast var upptagna
i röstlängd,
- försäkra att de inte utövat rösträtt vid de val till Europaparlamentet
som ägde rum i juni 1994.
Blanketter för anmälan skall finnas tillgängliga hos skattemyndigheten.
Beslut med anledning av anmälan skall meddelas så snart som möjligt.
Underrättelse om sådant beslut skall sändas till valmyndigheten i den stat där
väljaren är medborgare.

Rättelse av uppgifter i röstlängd

12 § I fråga om allmän och särskild röstlängd gäller bestämmelserna i vallagen
(1972:620) om rättelse och om överklagande av ett sådant beslut.

13 § Unionsmedborgare som anser att röstlängden innehåller felaktiga uppgifter
om dem skall senast den 25 augusti 1995 skriftligen begära att uppgifterna
rättas. Detta gäller också dem som anser sig vara felaktigt uteslutna ur
röstlängden. Omständigheter som inträffat senare än den
1 juli 1995 får inte ligga till grund för rättelse.
Frågor om rättelse skall prövas av skattemyndigheten.
Centrala valmyndigheten bör informera allmänheten om hur man kan begära
rättelse av röstlängden.

14 § När samtliga beslut om rättelser förts in i röstlängden skall den så snart
som möjligt sändas till den kommun där valdistriktet ligger.

15 § Får skattemyndigheten från en myndighet i någon annan medlemsstat
meddelande om att en röstberättigad som finns upptagen i röstlängd här i landet
röstat vid valen till Europaparlamentet i juni 1994 skall myndigheten genast
rätta allmän röstlängd.

Överklagande

16 § Skattemyndighetens beslut i ett ärende om rättelse får överklagas bara i
samband med att det val överklagas för vilket röstlängden har upprättats. I ett
sådant ärende får bara de bevis åberopas som har visats upp för
skattemyndigheten.
Skydd för partibeteckning

17 § En partibeteckning som är skyddad vid val till riksdagen enligt
bestämmelserna i vallagen (1972:620) är skyddad också vid val enligt denna lag.
En partibeteckning kan också registreras för val som skall hållas enligt
denna lag. Då gäller bestämmelserna i 5 kap. vallagen om registrering av
partibeteckning vid val till riksdagen.
Ansökan om registrering skall göras senast den 22 maj 1995 för att
partibeteckningen skall vara skyddad vid val enligt denna lag.

18 § Kandidater skall anmälas till centrala valmyndigheten senast den dag
myndigheten bestämmer. Då gäller bestämmelserna i 5 kap. vallagen (1972:620) om
ordinarie val till riksdagen.

Försäkran av unionsmedborgare som önskar kandidera

19 § Unionsmedborgare som inte samtidigt är svenska medborgare och som önskar
kandidera vid valet till Europaparlamentet den 17 september 1995 skall senast
den 18 augusti 1995 lämna en försäkran till centrala valmyndigheten. I den skall
de
- ange sin nationalitet och sin adress i Sverige,
- ange den valkrets eller det område i hemstaten där kandidaten senast var
upptagen i röstlängd, och
- försäkra att de inte kandiderat vid de val till Europaparlamentet som
ägde rum i juni 1994.
Till en sådan försäkran skall fogas ett intyg av den behöriga myndigheten i
hemstaten att valbarheten inte har gått förlorad där eller att denna
diskvalifikationsgrund inte finns såvitt myndigheten vet.

Valsedlar och valkuvert

20 § Vid val till Europaparlamentet skall användas valsedlar och valkuvert som
hålls till handa av centrala valmyndigheten.

21 § Valsedlarna skall vara lika till storlek och material. För valet skall
användas vita valsedlar.
På valsedlarna skall det finnas minst en rad där väljarna kan skriva till
namn, och en ruta intill varje rad där väljarna genom markering kan avge en
personröst för ett av dessa namn. På valsedlar som upptar namn på en eller flera
kandidater skall det dessutom framför varje namn finnas en ruta där väljarna
genom markering kan avge en personröst för det namnet.
I övrigt gäller om valsedlar bestämmelserna i 6 kap. 2 § andra och tredje
styckena vallagen (1972:620).

22 § Om en valsedel innehåller mer än ett kandidatnamn, skall namnen tas upp i
en följd under varandra och förses med nummer som visar ordningen mellan dem.
Namnen gäller själva valet samt, i den mån de inte därvid tas i anspråk,
val av ersättare för företrädare.
Innehåller en valsedel med registrerad partibeteckning flera namn på
kandidater, skall valsedeln, om partiet enligt 18 § anmält kandidater för valet,
som första och andra namn ta upp namn på kandidater som finns på listan över
kandidater partiet anmält. Innehåller en valsedel i fall som nu sagts endast ett
namn skall detta vara ett namn som finns på listan över anmälda kandidater.

23 § Vallagens (1972:620) bestämmelser om beställning, kostnader,
förskottsbetalning m.m. i fråga om valsedlar och valkuvert skall gälla också vid
val enligt denna lag. Vad som där gäller för parti skall gälla också för
partier som deltar i val till Europaparlamentet.
Utöver vad som anges i 6 kap. 7 § vallagen skall centrala valmyndigheten
också förse valsedelsblanketterna med sådana rader och rutor som anges i 21 §
andra stycket.

24 § I lokaler där röstning äger rum enligt denna lag skall väljarna ha
tillgång till
1. valsedlar för varje parti som vid något av de två senaste riksdagsvalen
har fått mer än en procent av rösterna i hela landet; valsedlarna skall vara
försedda med
- parti- och valbeteckning,
- minst en rad där väljaren kan skriva till namn, och
- en ruta intill varje rad där väljarna genom markering kan avge en
personröst för ett av dessa namn, och
2. blanketter till valsedlar som försetts med
- minst en rad där väljaren kan skriva namn, och
- en ruta intill varje rad där väljarna genom markering kan avge en
personröst för ett av dessa namn.
Lantbrevbärare som tar emot valsedelsförsändelser bör medföra sådana
valsedlar.
Valsedlarna hålls till handa genom centrala valmyndigheten.

Röstkort

25 § Om den centrala valmyndigheten inte bestämmer annat, skall för var och en
som enligt gällande röstlängd är röstberättigad vid valet upprättas ett röstkort
med uppgifter om den röstberättigade. Röstkortet skall dessutom innehålla
uppgifter om valet till ledning för den röstberättigade. I fråga om röstkort
tillämpas i övrigt 7 kap. 1 § andra stycket, 2 § första och tredje styckena samt
3 § första - tredje styckena vallagen (1972:620).
Röstkorten skall sändas till de röstberättigade senast 30 dagar före val-
dagen.
Allmänt om röstning

26 § Röstning sker på valdagen i vallokalen för det valdistrikt där väljaren är
upptagen i röstlängd. Röstberättigade som på grund av vistelse utomlands eller
på annan ort inom landet eller av andra skäl inte kan rösta på tid och plats som
nu sagts, får rösta på Posten Aktiebolags postkontor inom landet, hos en svensk
utlandsmyndighet eller på ett svenskt fartyg i utrikes fart.
I fråga om röstningen och om den vidare behandlingen av röster som har
lämnats på ett postkontor, hos en utlandsmyndighet eller på ett fartyg tillämpas
i övrigt bestämmelserna om ordinarie val till riksdagen i 8 - 12 kap. vallagen
(1972:620).
I den lokal där val äger rum skall ett exemplar av denna lag och av
vallagen finnas tillgängliga.

27 § Länsstyrelsen får efter samråd med valnämnden besluta att röstning på
valdagen får ske också på andra röstmottagningsställen i valdistriktet än som
anges i 8 kap. 1 § vallagen (1972:620) varvid det från bestämmelserna i 2, 3, 5
och 6 §§ i samma kapitel får göras de avvikelser som behövs för detta. Med
anledning av röstmottagning på sådana röstmottagningsställen får nödvändiga
avvikelser också göras vid tillämpningen av 10-13 och 15 §§ i samma kapitel samt
9 kap. 1-3 och 5 §§.

28 § Centrala valmyndigheten får efter samråd med länsstyrelsen, valnämnden och
Posten Aktiebolag besluta att en valnämnd skall ansvara för den röstmottagning
som sägs i 10 kap. 2 § tredje stycket vallagen (1972:620).

Rösträkning, sammanräkning och mandatfördelning

Preliminär rösträkning

29 § Rösterna räknas preliminärt i vallokalen och hos valnämnden. Därvid til-
lämpas bestämmelserna i 13 kap. vallagen (1972: 620).

Slutlig sammanräkning

30 § Varje länsstyrelse skall göra en sammanräkning av valresultatet i sitt
län. Resultatet av sammanräkningarna skall ligga till grund för centrala val-
myndighetens slutliga sammanräkning för hela landet, fördelning av mandaten
mellan partierna och utseende av ledamöter och ersättare.
Vid rösträkningen tillämpas 14 kap. 1, 2, 4, 5 och 8 §§ vallagen
(1972:620). Med anmälda kandidater avses då sådana kandidater som anmälts enligt
18 §.

31 § Utöver vad som följer av 14 kap. 4 § andra stycket vallagen (1972:620)
gäller följande.
Namnen på valsedlar skall anses obefintliga, om ett valkuvert innehåller
flera valsedlar som alla bär samma partibeteckning men är olika med avseende på
personrösterna.
Namnen på en valsedel skall vidare anses obefintliga
1. om valsedeln inte är utformad för röstning på person enligt vad som
anges i 21 § andra stycket,
2. om det finns fler än en personmarkering på valsedeln eller det inte
klart framgår vilken kandidat som personmarkeringen avser, eller
3. om personmarkeringen kan antas vara gjord maskinellt.

Hur fördelningen av mandaten mellan partierna görs

32 § Mandaten fördelas proportionellt mellan partierna på grundval av
valresultatet i hela landet. Vid mandatfördelningen används uddatalsmetoden med
första divisorn jämkad till 1,4.

33 § Endast partier som har fått minst fyra procent av rösterna i hela landet
får delta i fördelningen av mandaten.

34 § För varje mandat som ett parti har erhållit utses en företrädare samt
ersättare för företrädaren.

Hur företrädare utses

35 § Ordningen mellan kandidatnamnen inom varje parti fastställs genom
särskilda uträkningar. Vid varje uträkning gäller en valsedel endast för ett
namn.
Valsedlar på vilka avgivits personröster ordnas gruppvis efter
partibeteckning. Därefter räknas antalet personröster för varje namn i gruppen.
Personliga röstetal fastställs endast för kandidater som fått personröster till
ett antal som motsvarar minst fem procent av partiets röstetal. Ett namns
personliga röstetal är lika med det antal personröster som har lämnats för
namnet under en och samma partibeteckning. Ordningsföljden mellan namnen bestäms
på grundval av varje namns personliga röstetal. Det namn som har det största
personliga röstetalet tar första plats i ordningen, det som har det näst största
personliga röstetalet tar andra plats i ordningen och så vidare enligt samma
grund. Har flera namn lika stora personliga röstetal avgörs företrädet genom
lottning.
Får man inte fram tillräckligt många kandidatnamn när valsedlarna ordnas
enligt andra stycket, skall ordningsföljden bestämmas enligt 14 kap. 6 § andra -
femte styckena vallagen (1972:620).
Vid de uträkningar som görs sedan kandidatnamn ordnats enligt andra stycket
skall samtliga valsedlar med namn delta, varvid bortses från de namn som tagit
plats enligt andra stycket.

36 § Har en kandidat fått plats i ordningen för mer än ett parti och skulle
kandidaten därför få mandat för mer än ett parti, skall kandidaten tillträda det
mandat, för vilket hans eller hennes personliga röstetal enligt 35 § andra
stycket är störst i förhållande till antalet avgivna röster för partiet.
Har kandidaten inte tagit plats i ordningen på grundval av personligt
röstetal skall kandidaten tillträda det mandat, för vilket hans eller hennes
personliga jämförelsetal enligt 35 § tredje stycket är störst i förhållande till
antalet avgivna röster för partiet.
Har kandidaten fått plats i ordningen i kraft av personligt röstetal skall
det mandat som kandidaten inte tillträder besättas på grundval av de sinsemellan
likadana valsedlar, på vilka kandidaten fått flest personröster jämte övriga
valsedlar som tar upp samma namnordning. Den som har det största personliga
röstetalet enligt 35 § andra stycket får mandatet. Vid lika tal avgörs
företrädet genom lottning. Kan mandatet inte besättas genom detta förfarande
tillämpas fjärde stycket.
Har kandidaten fått plats i ordningen genom sitt jämförelsetal enligt 35 §
tredje stycket fastställs vid ny sammanräkning vem som skall få det mandat som
kandidaten inte tillträder på grundval av de valsedlar som gällde för
kandidatens namn när namnet fick plats i ordningen. Vid denna uträkning gäller
varje valsedel som hel röst. Röstvärdet skall tillgodoräknas det namn som står
främst på valsedeln och därvid skall iakttas att namnet på en kandidat som redan
tillträtt mandat för partiet skall anses som obefintligt. Den som får det högsta
röstetalet får mandatet. Mellan lika tal avgörs företrädet genom lottning.
Om till följd av denna paragraf två eller flera mandat inte har tillträtts,
tillsätts de ett och ett allt efter storleken på de personliga röstetalen enligt
35 § andra stycket i förhållande till antalet avgivna röster för partiet. Kan
inte samtliga mandat tillträdas genom detta tillsätts de ett och ett allt efter
storleken på jämförelsetalen för namnen enligt 35 § tredje stycket.

Hur ersättare utses

37 § När en ersättare skall utses för en kandidat som fått plats i ordningen
enligt 35 § andra stycket på grundval av personligt röstetal ordnas de valsedlar
på vilka det lämnats personröster för namnet i särskilda grupper. Grupperna
bestäms med utgångspunkt i namnordningen på valsedlarna så att sinsemellan
likadana valsedlar bildar en särskild grupp. Valsedlarna i den största av dessa
grupper bildar en grupp tillsammans med övriga valsedlar som tar upp samma namn-
ordning. Ersättarna utses på grundval av valsedlarna i denna grupp efter
storleken på sina personliga röstetal under förutsättning att röstetalen uppgår
till minst fem procent av partiets röstetal.
Det namn som har det största personliga röstetalet är utsedd till ersättare
för den företrädare som sammanräkningen avser. Vid lika tal avgörs företrädet
genom lottning. Kan inte ersättare utses genom detta förfarande tillämpas tredje
stycket.
När en ersättare skall utses för en företrädare som fått plats i ordningen
på grundval av jämförelsetalet enligt 35 § tredje stycket görs för varje
företrädare en sammanräkning inom det parti, för vilket företrädaren har blivit
vald. Vid varje sammanräkning tas hänsyn endast till de valsedlar som upptar
företrädarens namn och som på grund av detta gällde för detta namn, när det fick
plats i ordningen. Varje valsedel gäller som hel röst. Röstvärdet skall
tillgodoräknas det namn som står främst på sedeln och därvid skall det iakttas
att namnet på en kandidat som utsetts till företrädare skall anses som
obefintligt. Den som får högsta röstetalet är utsedd till ersättare för den
företrädare som sammanräkningen avser. Mellan lika tal avgörs företrädet genom
lottning.
Om det antal ersättare som har utsetts enligt första - tredje styckena är
mindre än det antal som med tillämpning av 14 kap. 11 § första stycket vallagen
(1972:620) skall utses, tillämpas 14 kap. 11 § andra stycket vallagen.

Kungörelse av valutgången

38 § När mandaten fördelats mellan partierna och besatts med företrädare samt
ersättare utsetts, tillkänneger centrala valmyndigheten valets utgång genom
kungörelse i Post- och Inrikes Tidningar. Därmed är valet avslutat.

Ersättare för företrädare som har avgått

39 § Har en företrädare avgått före utgången av den tid för vilken han eller
hon har blivit vald, utser centrala valmyndigheten efter underrättelse från
Europaparlamentet till ny företrädare i den avgångnes ställe den ersättare som
enligt den mellan ersättarna bestämda ordningen står i tur att inträda. Därvid
skall 14 kap. 13 § andra stycket vallagen (1972:620) tillämpas.
Centrala valmyndigheten skall om möjligt utse två nya ersättare, om antalet
ersättare för en företrädare har gått ner till hälften eller därunder av det vid
valet utsedda antalet genom att ersättare har utsetts till företrädare eller har
avgått av annan orsak.
Centrala valmyndigheten utfärdar kungörelse i Post- och Inrikes Tidningar
om utgången av förrättning som avses i första och andra stycket. Förrättningen
är därmed avslutad.
Bevis, överklagande av val och förrättning, m.m.

Bevis

40 § För den som blivit utsedd till företrädare i Europaparlamentet eller till
ersättare utfärdar centrala valmyndigheten genast ett bevis om detta. I beviset
anges namnet på den som blivit utsedd samt tid, parti och valkrets som han eller
hon blivit utsedd för. Bevis för ersättare skall dessutom innehålla uppgift om
den eller de företrädare som ersättaren utsetts till ersättare för och, om flera
ersättare utsetts för samma företrädare, ordningen mellan ersättarna.
Som bevis gäller utdrag ur protokoll eller annan handling från förrättning
vid vilken företrädaren eller ersättaren blivit utsedd. Bevis skall tillställas
den som blivit utsedd och Europaparlamentet samt Valprövningsnämnden och
riksdagens talman.

41 § Valprövningsnämnden skall granska bevis för företrädare och ersättare och
därvid pröva, om beviset blivit utfärdat i enlighet med
36 §. Granskningen skall avslutas så snart som möjligt. Berättelse om
granskningen skall ofördröjligen överlämnas till Europaparlamentet och till
riksdagens talman.

42 § Företrädare tillträder sitt uppdrag då deras behörighet prövats av
Europaparlamentet.

Överklagande

43 § Centrala valmyndighetens beslut som fastställt utgången av val får
överklagas hos Valprövningsnämnden. På ett sådant överklagande tillämpas de
bestämmelser i 15 kap. 4 § tredje och fjärde styckena vallagen (1972:620) som
avser riksdagen samt 5, 6 och 9 §§ samma kapitel.
Beslut får överklagas av den som enligt röstlängd var röstberättigad vid
valet samt av den som enligt beslut som sägs i 4 kap. 4 och 16 §§ vallagen var
utesluten från rösträtt, men också av ett parti som deltagit i valet.

44 § Har i den verksamhet för förberedande och genomförande av valet, för
vilken en myndighet svarar, förekommit avvikelse från föreskriven ordning eller
har någon hindrat valet, förvanskat avgivna röster eller otillbörligen verkat
vid valet på något annat sätt, skall Valprövningsnämnden, om det med fog kan
antas att vad som har förekommit har inverkat på utgången av valet, vid prövning
av ett överklagande av valet upphäva detta och förordna om nytt val eller, om
rättelse kan åstadkommas genom förnyad rösträkning, uppdra åt centrala
valmyndigheten att vidta sådan rättelse.
Om ett visst beslut enligt bestämmelse i lag inte får överklagas eller om
det skall överklagas i särskild ordning, får en omständighet som avses med be-
slutet inte åberopas vid ett överklagande som avses i denna paragraf.

Övriga bestämmelser

45 § Centrala valmyndigheten bör på lämpligt sätt sprida kännedom bland
allmänheten om tid och sätt för valet och om de bestämmelser i övrigt som gäller
för valet.

46 § Närmare föreskrifter om genomförande av val enligt denna lag meddelas av
regeringen eller, om regeringen bestämmer det, centrala valmyndigheten.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 1995.

2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:1404) om brevröstning i Förbunds-
republiken Tyskland och i Schweiz

Härigenom föreskrivs att 1 och 2 §§ samt ikraftträdandebestämmelsen till
lagen (1993:1404) om brevröstning i Förbundsrepubliken Tyskland och i Schweiz
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §
Vid 1994 års Vid 1994 års
ordinarie val till ordinarie val till
riksdagen och det riksdagen och det
samtidiga valet till samtidiga valet till
kommun- och lands- kommun- och lands-
tingsfullmäktige samt tingsfullmäktige, vid
vid extra val till 1995 års val till
riksdagen och folkom- Europaparlamentet samt
röstning som infaller vid extra val till
före 1997 års mots- riksdagen och fol-
varande val får röstbe- komröstning som
rättigade som vistas i infaller före 1998 års
Förbundsrepubliken motsvarande val får
Tyskland eller i röstberättigade som
Schweiz rösta genom att vistas i
från samma land sända Förbundsrepubliken
sina valsedlar till Tyskland eller i
valnämnden med posten Schweiz rösta genom att
(brevröstning). från samma land sända
sina valsedlar till
valnämnden med posten
(brevröstning).
Vid brevröstning tillämpas bestämmelserna i vallagen (1972:620), om inte
annat följer av denna lag.

2 §
Brevröstning skall gå till på följande sätt.
Väljaren lägger för varje val själv in sin valsedel i ett valkuvert. I närva-
ro av två vittnen lägger han sedan in iordningställda valkuvert i ett ytterku-
vert för brevröstningsförsändelse och tillsluter detta. Därefter skriver
väljaren på ytterkuvertet en försäkran på heder och samvete att han gjort på
detta sätt och att försändelsen har ställts i ordning i Förbundsrepubliken
Tyskland respektive Schweiz. På ytterkuvertet skall väljaren också anteckna sitt
personnummer. Vittnena intygar skriftligen att väljaren egenhändigt undertecknat
försäkran samt att de inte känner till något förhållande som strider mot de upp-
gifter väljaren lämnat på ytterkuvertet. Vittnena skall ha fyllt 18 år. Väl-
jarens make eller barn eller makens barn får inte vara vittne, och inte heller
väljarens sambo eller sambos barn.
Sedan brevröstningsförsändelsen har gjorts i ordning enligt andra stycket
lägger väljaren in försändelsen tillsammans med sitt röstkort i ett
omslagskuvert och tillsluter detta. Därefter lämnas försändelsen för postbe-
fordran till valnämnden i den kommun där väljaren är upptagen i allmän röstlängd
eller, om väljaren är upptagen i särskild röstlängd, till

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

valnämnden i den kommun inom vilken den vallokal är belägen där den särskilda
röstlängden enligt 4 kap. 20 § vallagen (1972:620) skall finnas tillgänglig.
Vid val till Vid val till
riksdagen, vid val i riksdagen, vid val i
hela landet till hela landet till
kommun- och lands- kommun- och
tingsfullmäktige, och landstingsfullmäktige,
vid en folkomröstning vid val till
får brevröst- Europaparlamentet och
ningsförsändelsen vara vid en folkomröstning
iordninggjord tidigast får brevröst-
24 dagar före valdagen ningsförsändelsen vara
och skall avges senast iordninggjord tidigast
dagen före valdagen. 24 dagar före valdagen
Vid extra val till och skall avges senast
riksdagen och folkom- dagen före valdagen.
röstning samtidigt med Vid extra val till
sådana val får riksdagen och folkom-
brevröstningsförsändelsen röstning samtidigt med
vara iordninggjord sådana val får
tidigast 20 dagar före brevröstningsförsändelsen
valdagen. Väljaren vara iordninggjord
skall på ytterkuvertet tidigast 20 dagar före
intyga att han inte valdagen. Väljaren
ställt i ordning försän- skall på ytterkuvertet
delsen tidigare än vad intyga att han inte
som nu har sagts. ställt i ordning försän-
Försändelsen skall anses delsen tidigare än vad
avgiven den dag då den som nu har sagts.
är poststämplad. Försändelsen skall anses
Brevröstningsförsändelsen avgiven den dag då den
bör lämnas för är poststämplad.
postbefordan i så god Brevröstningsförsändelsen
tid att den kan be- bör lämnas för postbe-
räknas vara valnämnden fordran i så god tid
till handa senast att den kan beräknas
andra dagen efter vara valnämnden till
valdagen. handa senast andra
dagen efter valdagen.

Denna lag träder i Denna lag träder i
kraft den 1 januari kraft den 1 januari
1994 och gäller till 1994 och gäller till
utgången av år 1997. utgången av år 1998.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 1995.

2.3 Förslag till lag om ändring i folkbokföringslagen (1991:481)

Härigenom föreskrivs att 20 § folkbokföringslagen (1991:481) skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelese

20 §
Den som kan antas Den som kan antas
under sin normala under sin normala
livsföring komma att livsföring komma att
regelmässigt tillbringa regelmässigt tillbringa
sin dygnsvila utom sin dygnsvila utom
landet under minst ett landet under minst ett
år skall avregistreras år skall avregistreras
från folkbokföringen som från folkbokföringen som
utflyttad om inte utflyttad om inte
annat följer av 14 §. annat följer av andra
Även den som kan antas stycket eller 14 §. Även
komma att regelmässigt den som kan antas
tillbringa sin komma att regelmässigt
dygnsvila både inom och tillbringa sin dygn-
utom landet skall svila både inom och
avregistreras om han utom landet skall
med hänsyn till samt- avregistreras om han
liga omständigheter får med hänsyn till
anses ha sitt samtliga omständigheter
egentliga hemvist utom får anses ha sitt
landet. egentliga hemvist utom
landet.
En vistelse utom
landet som föranleds av
uppdrag som företrädare
i Europaparlamentet
skall inte leda till
avregistrering enligt
första stycket om
företrädaren har
anknytning till landet
genom att disponera en
bostad här. På ansökan
av företrädaren får
dock skattemyndigheten
besluta om
avregistrering under
de förutsättningar som
anges i första stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 1995.

3 Ärendet och dess beredning

I april 1991 tillkallades en kommitté med uppdrag att lägga fram förslag till
grundlagsändringar m.m. inför ett svenskt medlemskap i EG. Kommittén - Grun-
dlagsutredningen inför EG - överlämnade i mars 1993 betänkandet EG och våra
grundlagar (SOU 1993:14).
I kommitténs uppdrag ingick även att behandla frågan om hur val till
Europaparlamentet skall ske. Kommittén, som inte lämnade något förslag till
föreskrifter, angav emellertid efter vilka principer ett system för val till
Europaparlamentet bör kunna utformas.
Sedan det efter den svenska folkomröstningen i november 1994 stod klart att
Sverige skulle komma att träda in i Europeiska unionen utarbetades i
Justitiedepartementet en promemoria om val till Europaparlamentet. Den
lagreglering som föreslogs i promemorian, se bilaga 1, tog sin utgångspunkt i de
principer som Grundlagsutredningen inför EG angett. Därutöver behandlades i
promemorian vissa folkbokföringsfrågor.
Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över de remissinstanser som
yttrat sig finns i bilaga 2. Remissyttrandena finns tillgängliga i
Justitiedepartementet (dnr 94-4798).
Den lag om val till Europaparlamentet som nu föreslås avser uttryckligen det
första val som skall hållas här i landet före utgången av år 1996. Det innebär
att lagen måste omarbetas inför de val som skall äga rum i samtliga
medlemsländer år 1999. De grundläggande principer som den nu föreslagna lagen
bygger på bör därvid kunna vinna fortsatt tillämpning, men åtskilliga
bestämmelser om främst tidpunkter måste ändras. Därtill kommer att det i
Justitiedepartementet pågår ett arbete med en ny vallag som till år 1998 skall
ersätta vallagen (1972:620) i fråga om regleringen av valen till våra nationella
församlingar. Också detta arbete kommer att kräva anspassningar av den nu
aktuella lagen.

4 Europaparlamentet - dess roll och uppgifter

Europeiska unionen är inte en traditionell mellanstatlig organisation där
regeringsföreträdare förhandlar för att nå fram till en handlingslinje som alla
länder kan vara överens om. Men unionen är inte heller någon stat där de
avgörande besluten fattas av en folkvald församling som också utser dem som
skall styra riket. Unionen bär visserligen drag av båda dessa beslutsformer men
har organiserat sitt beslutsfattande på ett sätt som saknar förebilder.
Det mellanstatliga draget är tydligt genom att unionens viktigaste
beslutsfattande sker i ministerrådet. Beredningen inför rådsbesluten sker genom
medlemsländernas ständiga representanter (dvs. EU-ländernas diplomatiska
företrädare) i Coreper (Comité des Représentants Permanents) och besluten fattas
av regeringarnas företrädare. I några viktiga frågor krävs enhälliga beslut men
de flesta avgöranden kan, till skillnad från de flesta mellanstatliga
organisationer, ske genom majoritetsbeslut.
Medlemsländerna i rådet har alltså tillsammans den avgörande makten att besluta
om vilka gemensamma regler som skall gälla. Men det är den av medlemsländerna
oberoende kommissionen som ensam kan initiera ett normgivningsärende i rådet.
Kommissionen skall utgå från gemenskapens, helhetens, intressen och inte främja
något enskilt medlemslands väl. Visserligen kan såväl rådet som Europaparlamen-
tet begära att kommissionen lägger fram ett förslag på ett visst område. Men de
kan inte kräva ett förslag med ett visst bestämt innehåll. Det är bara kom-
missionen som bestämmer vilka förslag till gemensam normgivning som skall
presenteras och vad de förslagen skall innehålla.Den likaledes oberoende
EG-domstolen skall säkerställa att lag och rätt följs när fördragen tolkas och
tillämpas. En av dess viktigaste uppgifter är då att företa en rättslig kontroll
av hur gemenskapens övriga institutioner utövar de befogenheter som
medlemsländerna anförtrott dem.
Till detta system av oberoende, överstatliga, gemenskapsinstitutioner som
balanserar medlemsländernas makt i rådet hör också Europaparlamentet. Även det
är oberoende av medlemsländerna och deras regeringar. Det fullföljer i stället
ett uppdrag som getts av medlemsländernas folk i direkta val. Parlamentet har
numera tillagts rätten att godkänna dem som av medlemsländernas regeringar har
nominerats till ledamöter av kommissionen och parlamentet kan genom miss-
troendevotum framtvinga kommissionens avgång.
I dessa avseenden kan Europaparlamentet sägas vara en med ett nationellt
parlament jämförbar institution. Europaparlamentet saknar däremot egna lags-
tiftande befogenheter. Dess väsentliga uppgift i beslutsprocessen är att yttra
sig över alla förslag till gemensam normgivning, inte att fatta det slutliga
beslutet.
Inom några viktiga, men väl avgränsade, områden har parlamentet emellertid
numera rätt att besluta tillsammans med rådet. Det innebär att om de båda
institutionerna inte kan enas är något beslut inte möjligt att fatta. På dessa
områden har Europaparlamentet alltså en ställning som till en del påminner om
den en folkvald församling har i t.ex. ett federalt parlamentariskt
tvåkammarsystem. En annan parallell är den samfällda lagstiftningen i Sverige
före år 1975.

Europaparlamentet i beslutsprocessen

Flertalet bestämmelser i Romfördraget föreskriver att Europaparlamentet måste
ges tillfälle att yttra sig innan rådet fattar beslut. Det är ett viktigt
formkrav och EG-domstolen har i ett antal fall ogiltigförklarat beslut som rådet
fattat utan att invänta parlamentets ställningstagande.
Den grundläggande beslutsgången är alltså att den inledande beredningen av ett
normgivningsärende sker hos kommissionen som därefter beslutar att lägga fram
ett förslag till gemensam rättsakt. Förslaget överlämnas till rådet som inleder
sin beredningsprocess med att översända det till medlemsländernas representanter
liksom till Europaparlamentet för yttrande. Sedan förslaget beretts i rådets
arbetsgrupper och i Coreper och efter det att parlamentet yttrat sig fattar
rådet det slutliga beslutet i saken.
Det finns numera två mera utvecklade former för Europaparlamentets deltagande i
beslutsprocessen: samarbetsförfarandet (artikel 189c i Romfördraget) och
medbeslutandeförfarandet (artikel 189b).
Det gemensamma för dessa båda förfaranden är att parlamentet åter kommer in i
bilden vid det tillfälle i beslutsprocessen då rådet annars skulle ha att fatta
slutligt beslut i saken. I stället för att fatta ett slutligt beslut antar rådet
i sådana fall endast vad som kallas en gemensam ståndpunkt. Denna rådets
ståndpunkt underställs sedan parlamentet som i en "andra läsning" på nytt
behandlar frågan.
I samarbetsförfarandet gäller att om parlamentet förkastar rådets gemensamma
ståndpunkt måste rådet fatta beslut enhälligt. Parlamentet har alltså möjlighet
att hindra beslut som inte alla medlemsländer kan enas om. Samarbetsförfarandet
tillämpas främst inom området transportpolitik, närmare föreskrifter om det
gemensamma övervakningsförfarandet inom ramen för den ekonomiska politiken,
minimikrav på arbetsmiljön, beslut som rör den europeiska socialfonden och den
europeiska regionala utvecklingsfonden samt beslut om åtgärder på miljöpoliti-
kens område.
I medbeslutandeförfarandet gäller att parlamentet och rådet måste bli eniga om
förslaget. Om en sådan enighet inte kan uppnås faller förslaget. I en särskild
förlikningskommitté kan företrädare för rådet och parlamentet försöka hitta en
för båda institutionerna godtagbar kompromiss. Parlamentet har alltså möjlighet
att direkt och aktivt påverka beslutets innehåll och att, om dess synpunkter
inte vinner gehör hos rådet, hindra att beslut alls fattas.
Medbeslutandeförfarandet tillämpas framför allt på frågor som rör den inre
marknaden (de fyra friheterna), normgivning till stöd för medlemsländernas eget
handlande inom de nya samarbetsområdena (folkhälsa, utbildning, kultur och
konsumentskydd) samt när det gäller att fastställa allmänna handlingsprogram på
forsknings- och miljöpolitikens områden.
Europaparlamentet har dessutom en roll att spela när gemenskapen sluter avtal
med tredje land. När det gäller internationella avtal i allmänhet skall
parlamentet ges tillfälle att yttra sig. När det gäller s.k. associationsavtal
krävs parlamentets samtycke. I fråga om att ta upp nya medlemmar i unionen måste
parlamentets samtycke beslutas av en majoritet av dess ledamöter.

Europaparlamentets kontrollmakt

Parlamentet kan på flera sätt övervaka och kontrollera de övriga institu-
tionernas maktutövning. I parlamentet kan skriftliga och muntliga frågor ställas
till rådet och kommissionen och kommissionens allmänna årsrapport debatteras.
Parlamentet granskar kommissionens redovisning av gemenskapens räkenskaper och
prövar frågan om ansvarsfrihet för kommissionen. Dessutom kan, som redan nämnts,
parlamentet rikta misstroendevotum mot kommissionen och därigenom framtvinga
kommissionsledamöternas avgång.
Enskilda medborgare har också möjlighet att genom Europaparlamentet få till
stånd en granskning av gemenskapsinstitutionernas handlande. Varje unions-
medborgare har rätt att vända sig till parlamentet med en skriftlig
framställning (petition) i frågor som direkt berör honom eller henne. I
parlamentet finns ett särskilt utskott som behandlar sådana framställningar.
Parlamentet kan också tillsätta särskilda undersökningskommissioner för att
utreda påstådda missförhållanden vid tillämpningen av gemenskapsrätten.
Slutligen skall parlamentet utse en ombudsman som kan ta emot klagomål från
enskilda i medlemsländerna.
Parlamentet har också rätt att föra talan i EG-domstolen mot de övriga
institutionerna.

Europaparlamentet i arbete

I början bestod Europaparlamentet av 142 företrädare vilka utökades till 198 när
Storbritannien, Irland och Danmark blev medlemmar år 1973. I samband med att de
första direktvalen hölls år 1979 ökades antalet platser till 410. Sedan Grekland
liksom Spanien och Portugal blivit medlemmar kom parlamentet att bestå av 518
ledamöter. Till följd av den tyska återföreningen har antalet ökats ytterligare,
och vid de val som ägde rum i juni 1994 skulle sammanlagt 567 mandat besättas.
Vid ett medlemskap för Sverige, Finland och Österrike kommer Europaparlamentet
att utökas med ytterligare 59 företrädare från dessa länder och således bestå av
sammanlagt 626 företrädare.
I Europaparlamentet agerar företrädarna i första hand som representanter för
ett tiotal transnationella partigrupperingar - inte som företrädare för det
medlemsland i vilket de har valts. Partigrupperingarna motsvarar i stort dem som
finns i medlemsländerna; från europeiska högern över bl.a. europeiska
folkpartiet och europeiska socialdemokraters parti till vänsterkoalitionen.
Eftersom valen till Europaparlamentet äger rum vid ett och samma tillfälle för
en mandatperiod om fem år kan den politiska majoriteten i parlamentet mycket väl
vara en annan än den som medlemsländernas regeringar företräder.
På samma sätt som i nationella parlament sker beredningsarbetet i något av ett
20-tal utskott. Dessa utskott har i sin tur inte sällan ett eller flera
underutskott. Ett förslag till rättsakt från kommissionen överlämnas till
parlamentet och bereds alltså där inom något av utskotten. Inom utskottet utses
en "rapportör" (fr. rapporteur) vars uppgift är att inleda debatten i utskottet,
att - med bistånd av utskottets kansli - presentera utkast till betänkande och
att bearbeta de övriga företrädarnas synpunkter och förslag till ändringar i
syfte att åstadkomma ett betänkande som kan samla en majoritet av företrädarna.
Det är också rapportören som presenterar utskottets betänkande inför
parlamentets plenarsammanträde.
Plenarsammanträde hålls i regel under en veckas tid en gång i månaden. Förslag
till ändringar i utskottens betänkanden kan då läggas fram av andra utskott, av
en partigrupp eller av minst 23 enskilda företrädare.
Det bör nämnas att parlamentets arbete sker under stor öppenhet, t.o.m. dess
utskottsförhandlingar är normalt offentliga. På så sätt har parlamentet en stor
betydelse för insynen i unionens arbete.

Sammanfattningsvis har Europaparlamentet genom Maastrichtfördraget fått en mera
framträdande roll i EU:s beslutsprocess - om än inom avgränsade områden.
Därutöver har parlamentet viktiga kontrollfunktioner. En del av de
kontrollfunktioner som lades fast i Maastrichtfördraget - främst om-
budsmannainstitutionen och parlamentets rätt att ta emot skriftliga
framställningar från enskilda - accentuerar ytterligare parlamentets ställning
som företrädare för folken i samtliga medlemsländer, för unionens medborgare.
Därutöver behandlar parlamentet på eget eller enskilda företrädares initiativ
ärenden inom en lång rad olika sakområden och av skiftande dignitet. Dess
uttalanden i sådana frågor kan vinna åtskillig uppmärksamhet men har inte någon
formell betydelse i unionens beslutsprocess.
Frågan om Europaparlamentets roll och ställning kommer att behandlas vid den
särskilda regeringskonferens mellan EU:s medlemsländer som år 1996 skall se över
Maastrichtfördraget.

5 EU-regler om valförfarandet

Europaparlamentet är den enda av Europeiska unionens institutioner som utses
genom direkta val. Sådana val skall hållas i alla medlemsstater under fyra dagar
i en bestämd tidsperiod i juni månad. Senast hölls val i juni 1994. Nästa val
kommer att äga rum i juni 1999.
Platserna fördelas mellan medlemsländerna på grundval av deras invånarantal.
Förhållandet mellan invånarantalet och platsfördelningen gynnar klart de
befolkningsmässigt små länderna. Tyskland som är till invånarantalet det största
landet har 99 platser. Storbritannien, Italien och Frankrike har 87 platser var.
Spanien har 64, Nederländerna har 31, Grekland och Portugal 25, Belgien 24,
Danmark 16, Irland 15 och Luxemburg 6 platser i parlamentet. Enligt anslutnings-
akten kommer, som redan nämnts, Sverige att få 22, Österrike 21 och Finland 16
platser.
I artikel 138.3 i Romfördraget anges som mål att medlemmar till
Europaparlamentet skall väljas genom allmänna direkta val enligt en för alla
medlemsländer enhetlig ordning. Från år 1979 har valen varit direkta men
valsättet är ännu inte enhetligt. Tills vidare väljs företrädare i Euro-
paparlamentet enligt nationellt bestämda regler.
I artikel 8.b.2 i Romfördraget anges bl.a. att varje unionsmedborgare skall ha
rösträtt och vara valbar vid val i den medlemsstat där han bor men vars
medborgare han inte är under samma förutsättningar som den statens medborgare.
En unionsmedborgare skall kunna välja mellan att rösta i hemstaten eller
bosättningsstaten. Han får alltså inte rösta eller ställa upp som kandidat i
mera än ett av unionens medlemsländer.
Vissa mera detaljerade, bindande bestämmelser om val av företrädare i
Europaparlamentet är redan i kraft i EU. Dessa måste beaktas när ett nationellt
valsystem skall utformas. Sådana bindande regler finns i en av rådet beslutad
akt (fogad till rådets beslut 76/787 av den 20 september 1976) om allmänna
direkta val till Europaparlamentet (valrättsakten) (se bilaga 3) samt i rådets
direktiv 93/109/EG av den 6 december 1993 om individuella arrangemang angående
unionsmedborgarnas rösträtt och valbarhet (direktivet) (se bilaga 5).

5.1 Valrättsakten

Enligt artikel 1 i valrättsakten skall, såsom t.ex. vid riksdagsvalen i Sverige,
valen vara direkta och rösträtten allmän. Ingen får rösta mer än en gång i samma
val (artikel 8).
Parlamentets mandattid är fem år (artikel 3). Medlemsstaterna kan i viss
utsträckning välja valdag. Valet skall emellertid förrättas under samma tids-
period, nämligen från torsdag morgon till närmast följande söndag (artikel 9.1).
För det första direktvalet av ledamöter till parlamentet år 1979 valde rådet en
viss tidsperiod i juni månad. Sedan den tidpunkten fastställts gäller den även
för senare valtillfällen (artikel 10). Om det skulle visa sig omöjligt att hålla
kommande val under den tidsperioden skall rådet enhälligt bestämma en annan
period som då måste infalla under tiden maj-juli (artikel 10).
Det finns inte några bestämmelser om förhandsröstning. Rösträkningen får inte
börja förrän röstningen i den sista medlemsstaten har avslutats (artikel 9.2).
För det fall en plats blir vakant under mandatperioden, t.ex. genom att
företrädaren har förlorat sin valbarhet, skall varje medlemsland fastställa ett
förfarande för hur platsen skall besättas för återstoden av mandatperioden
(artikel 12.1).
Enligt artikel 6.1 i valrättsakten är vissa ämbeten och sysslor oförenliga med
uppdrag som företrädare i Europaparlamentet, nämligen uppdrag som
1. regeringsmedlem,
2. ledamot av EG-kommissionen,
3. domare, generaladvokat eller justitiesekreterare vid EG-domstolen,
4. ledamot av Revisionsrätten,
5. ledamot av EKSG:s rådgivande kommitté eller av EG:s och Euratoms Ekonomiska
och sociala kommitté
6. ledamot i kommitté eller annat organ som har tillsatts enligt fördragen och
som sköter gemenskapernas gemensamma medel eller som utför en permanent och
direkt förvaltningsuppgift,
7. styrelseledamot, direktionsledamot eller anställd i Europeiska in-
vesteringsbanken,
8. tjänsteman eller anställd i aktiv tjänst inom EG-institutioner eller till
dessa knutna fackorgan.
Varje medlemsland kan bestämma att något ytterligare ämbete, uppdrag eller
syssla är oförenligt med uppdrag som företrädare i Europaparlamentet (artikel
6.2). Det är emellertid uttryckligen föreskrivet i valrättsakten att ledamot av
ett nationellt parlament samtidigt kan vara företrädare i Europaparlamentet
(artikel 5).

5.2 Direktivet om unionsmedborgares rösträtt och valbarhet

Maastrichtfördraget förutsätter att medlemsländerna tillerkänner unions-
medborgare rösträtt och valbarhet i val till Europaparlamentet på samma villkor
som gäller för de egna medborgarna. I fördraget föreskrivs att rådet före den 31
december 1993 enhälligt skall utfärda närmare bestämmelser.
Sådana närmare bestämmelser finns intagna i det redan tidigare omnämnda
direktivet från december 1993. Utgångspunkten är den att en unionsmedborgare
skall kunna välja att delta i val till Europaparlamentet i den stat där han är
medborgare (hemstaten) eller i den stat han bor (bosättningsstaten). Detta
gäller såväl rätten att rösta som rätten att ställa upp som kandidat i valet.
Direktivets föreskrifter syftar framför allt till att säkerställa dels att
ingen röstar mer än en gång i samma val och att ingen kandiderar i mer än en
medlemsstat, dels att den som enligt hemlandets lagstiftning förlorat sin
valbarhet inte heller är valbar i bosättningsstaten.
Den unionsmedborgare som önskar rösta i bosättningsstaten har att anmäla detta
(artikel 8.1). För att bli upptagen i röstlängden skall en sådan väljare
dessutom i en skriftlig försäkran ange sin nationalitet och adress i
bosättningsstaten samt att rösträtten kommer att utövas endast i
bosättningsstaten (artikel 9.2). Den som önskar kandidera i bosättningsstaten
skall i en försäkran lämna motsvarande uppgifter (artikel 10.1).
Den berörda myndigheten i bosättningsstaten skall vidare kräva att
unionsmedborgare som ställer upp som kandidat visar ett intyg från hemlandet att
han inte förlorat sin valbarhet (artikel 10.2).
Bosättningsstaten skall underrätta hemstaten om medborgare i denna som finns
upptagna i röstlängden eller som kandiderar. Hemstaten skall vidta lämpliga
åtgärder som att säkerställa att dess medborgare inte röstar mer än en gång
eller kandiderar i mer än en medlemsstat (artikel 13).
I direktivet finns vissa ytterligare föreskrifter om tidsfrister, handlingar
som skall företes av den som vill utnyttja de rättigheter som direktivet ger,
informationsplikt för hem- och bosättningsstatens myndigheter samt om vissa
undantag som gäller främst Luxemburg.

5.3 Anslutningsakten

I artikel 31 i anslutningsakten föreskrivs att inom två år från anslutningen
skall var och en av de nya medlemsstaterna för sitt folk, i enlighet med
bestämmelserna i valrättsakten, hålla ett allmänt direkt val av företrädare i
Europaparlamentet.
Dessutom föreskrivs att för tiden från anslutningen fram till valet skall
parlamentet i var och en av de nya medlemsstaterna inom sig utse företrädare i
Europaparlamentet för sitt lands folk på det sätt som medlemsstaten själv
bestämmer.
För Sveriges del har riksdagen inom sig utsett 22 företrädare i
Europaparlamentet enligt lagen (1994:1650) om riksdagens val av företrädare för
Sverige i Europaparlamentet.

6 Tidigare val till Europaparlamentet - några iakttagelser

Något enhetligt valsystem finns, som redan konstaterats, inte. Vid valet år 1989
gällde valrättsakten vilket innebar att valen ägde rum vid i huvudsak samma
tidpunkt i alla medlemsländerna. Därutöver tillämpade alla länder samma
rösträttsålder, 18 år. Vid valet år 1994 tillkom de ytterligare gemensamma
regler som följer av Maastrichtfördraget och av det nyss omnämnda direktivet.
I övrigt förekommer alltjämt betydande skillnader mellan de olika länderna när
det gäller hur valen till Europaparlamentet är utformade. Storbritannien avviker
mest från de övriga eftersom man använder majoritetsval i enmansvalkretsar. I
samtliga andra länder tillämpas någon form av proportionellt valsystem. Bland
dessa länder skiljer sig det irländska valsystemet mest markant från de övriga i
och med att man tillämpar systemet med s.k. single transferable vote, som
visserligen är ett proportionellt valsystem men som har ett mycket starkt inslag
av personval.
Tydliga skillnader märks dessutom mellan länderna när det gäller frågan om
valkretsar. De flesta länder har föredragit att låta det egna landet utgöra en
enda valkrets, vilket kanske kan förefalla naturligt när det gäller länder som
har att utse endast få ledamöter. Men även Frankrike och Spanien tillämpar denna
princip. Återigen avviker dock Irland som har få ledamöter och som tillämpar ett
system med flera valkretsar.
Ett par länder, Tyskland och Frankrike, har särskilda spärrar. Partierna måste
i dessa länder få minst fem procent av rösterna för att erhålla mandat. På samma
sätt som kan gälla vid val till nationella parlament finns det dessutom
indirekta spärregler i vissa medlemsländer. I en del länder krävs det ett visst
antal namnunderskrifter och det förekommer också att det ställs krav på
depositionsavgifter som endast återfås i händelse av att en viss del av valmans-
kåren ger sitt stöd till kandidaten.
Den främsta förklaringen till det oenhetliga valsystemet är att länderna i
huvudsak har velat tillämpa ett valsätt som så långt möjligt liknar det som an-
vänds i de nationella valen. Men det finns dock för varje land skillnader mellan
det valsystem som tillämpas på nationell nivå och det som används vid val till
Europaparlamentet. Det land där skillnaden är tydligast är Frankrike. På
nationell nivå tillämpar Frankrike för närvarande ett majoritetsvalsystem i
enmansvalkretsar, medan ett proportionellt system används vid val till
Europaparlamentet. Frankrike använde visserligen under en period på 1980-talet
ett proportionellt valsätt även vid valen till nationalförsamlingen, men det
proportionella systemet för val till Europaparlamentet infördes redan vid det
första direkta valet år 1979.
Det tyska systemet för val till Europaparlamentet avviker också en del från det
till förbundsdagen. Vid val till Europaparlamentet tillämpas ett renodlat
proportionellt valsätt, medan systemet för val till förbundsdagen innehåller en
blandning av proportionella val och majoritetsval. De nuvarande medlemsländerna
har alltså till stor del föredragit ett proportionellt valsystem. En
inkonsekvens finns t.o.m. i Storbritanniens fasthållande vid majoritetsval,
eftersom man tillämpar en form av proportionellt valsätt på Nordirland - det
tidigare nämnda systemet med "single transferable vote". Inte något av de länder
som har ett proportionellt valsystem på nationell nivå har infört något element
av majoritetsval när det gäller val till Europaparlamentet. Ett eventuellt
framtida enhetligt valsystem torde därför sannolikt bli av proportionellt slag.
En jämförelse mellan medlemsstaternas system för val till Europaparlamentet ger
vid handen att en utveckling sker mot ett enhetligt valsystem av proportionell
typ. Dessutom förefaller de flesta länder föredra valsystem med en valkrets och
valmetoder som gynnar partival. Enskilda medlemsstater förefaller därmed gå i en
riktning som är motsatt den som diskuteras i samband med EU:s egna översyner av
valsystemet; man har i dessa diskussioner föredragit både en indelning i
valkretsar och inslag av personval. Det är främst två alternativ som därvid
diskuterats, ett tyskinspirerat valsystem som kombinerar majoritetsval med
proportionell valmetod och ett renodlat proportionellt valsystem med valkretsar
som omfattar mellan 5 och 15 mandat.
I samtliga de fyra direktval som hittills har ägt rum har valdeltagandet varit
lägre än vad som är vanligt vid nationella val. Dessutom har valdeltagandet
sjunkit för varje val, år 1979 var det 62,5 procent, år 1984 59 procent, år 1989
57,2 procent och år 1994 56,4 procent. De länder som uppvisar ett högt
valdeltagande och vilkas valsystem inte avviker så mycket från det som gäller
för de nationella valen - Luxemburg, Belgien, Grekland och Italien - tillämpar
samtliga någon form av röstplikt. (Italien har formellt sett inte längre någon
röstplikt, men den som inte röstar blir registrerad.) Det genomsnittliga
valdeltagandet i valen till Europaparlamentet minskar visserligen men
valdeltagandet kan skifta en del vid jämförelse över tid i enskilda länder.
Förklaringen till ett förhållandevis högt valdeltagande i enstaka val beror ofta
på att de sammanfaller med nationella val. Endast Luxemburg har mandatperioder
och valtidpunkter som gör det möjligt att alltid ha gemensam valdag för
nationella val och val till Europaparlamentet.
Valbeteendet vid val till Europaparlamentet skiljer sig från det vid val till
nationella parlament. Väljarna tenderar vid de förra valen mer än vid de senare
att stödja små partier. Ett av skälen härför kan vara att det inte skall bildas
någon regering med representationen i Europaparlamentet som underlag. Det leder
till att antalet partier bland ett lands representanter i Europaparlamentet ofta
är större än i de nationella parlamenten. Vidare har valen till
Europaparlamentet i många länder fått en ganska tydlig prägel av
proteströstande. Sådant röstande kan ta sig olika uttryck. I en del fall röstar
väljarna på de partier som bildar opposition i det egna landet för att
protestera mot den sittande regeringen och dess politik. I andra fall är det en
markerad protest mot etablerade partier över huvud taget eller mot EU-systemet
som sådant. Det förekommer partier i Europaparlamentet som uttryckligen gått
till val på ett program att avskaffa EU som organisation.
Valkampanjerna inför valen till Europaparlamentet har i flertalet av de 12
länderna bedrivits efter välkända inhemska mönster. Trots att relationen mellan
väljare och valda är annorlunda i fråga om Europaparlamentet och trots att dessa
val gäller ett övernationellt organ, har valkampanjerna vanligtvis handlat om
nationella frågor och bedrivits som om det gällde nationella parlamentsval. I de
få fall där valen till Europaparlamentet sammanfallit med nationella val tycks
också de först nämnda helt ha kommit i skymundan.

7 Ett svenskt valsystem

Regeringens förslag: Val i Sverige av företrädare
i Europaparlamentet skall ske på ett sätt som så
nära som möjligt ansluter till den ordning som
gäller vid val till riksdagen.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna har anslutit sig till den övergripande hållning som
redovisats i promemorian.
Skälen för regeringens förslag: De nuvarande medlemsländerna tillämpar alltså,
som framgått av avsnitt 6, vid val till Europaparlamentet ett valsystem som med
vissa modifikationer - ansluter till det system som används vid val till det
nationella parlamentet.
Vårt nuvarande system för val till riksdagen är så utformat att man får en
fördelning av mandat mellan partierna som återspeglar valresultatet i hela lan-
det (riksproportionalitet), att riksproportionaliteten inte rubbas genom
konstlade partibildningar eller andra valtekniska manövrer, att rikspro-
portionaliteten inte heller rubbas genom ändringar i valkretsindelningen, att en
tillfredsställande och stabil regional representation uppnås samt att det
försvåras för mycket små partier att vinna representation i riksdagen.
I riksdagsvalet tillgodoses kravet på regional representation genom att var och
en av 29 valkretsar tilldelas sin andel av 310 fasta mandat. Kravet på en
riksproportionalitet som inte rubbas av valtekniska manövrer eller genom
ändringar i valkretsindelningen tillgodoses genom användningen av 39
utjämningsmandat.
Vidare är endast de partier som har fått minst fyra procent av rösterna i hela
landet berättigade att delta i mandatfördelningen. Ett parti som inte nått upp
till den spärren deltar dock i fördelningen av de fasta valkretsmandaten i en
valkrets där partiet har fått minst 12 procent av rösterna.
Om huvuddragen i detta valsystem råder det en bred enighet i vårt land. Det
finns därför anledning även för Sverige att söka utforma systemet för val till
Europaparlamentet på ett sätt som så nära som möjligt ansluter till den ordning
som gäller vid riksdagsvalen.
Som ytterligare skäl för en sådan övergripande hållning kan anföras att den kan
tänkas främja ett högt valdeltagande i valen till Europaparlamentet. Om väljarna
inte känner igen sig i det valsystem som utformas är risken stor att de avstår
från att rösta enbart på grund av att valmetoden förefaller främmande.
Risken för ett lågt svenskt valdeltagande vid valen till Europaparlamentet får
emellertid ändå anses vara hög mot bakgrund av att det ytterst sällan kommer bli
möjligt att anordna riksdagsval samtidigt med det valet. Det är knappast troligt
att den svenska valperioden till riksdagen kommer att utökas till fem år eller
att man kommer att ändra tidpunkten för riksdagsvalet från hösten till juni.
Sammanfallande val kommer därför att kunna hållas endast om regeringen utlyser
extra val i samband med ett val till Europaparlamentet.
Ett annat skäl för att anknyta till vad som tillämpas vid riksdagsvalen är att
det förefaller ligga väl i linje med den ordning som tillämpas av de flesta
andra medlemsstater. En sådan ordning överensstämmer även med de förslag till
ett enhetligt EU-valsystem som diskuterats vid olika tillfällen, dvs. ett pro-
portionellt system med inriktning på partival.
Ett svenskt system för val till Europaparlamentet bör alltså så långt möjligt
utformas så att det ansluter till nu gällande ordning för riksdagsval. Det
innebär att den lag om val till Europaparlamentet som nu föreslås - inför nästa
Europaparlamentsval år 1999 - kan komma att behöva revideras med hänsyn till de
förändringar i vallagen som kan komma att ske inför 1998 års riksdagsval. Den nu
föreslagna lagen måste i vart fall ändras inför valen år 1999 mot bakgrund av
att de valen kommer att äga rum vid en annan tidpunkt på året än den som nu
föreslås för det första valet till Europaparlamentet (se avsnitt 7.1 nedan).
Den fråga som återstår är vilka modifikationer som för Europaparlamentsvalens
del måste ske i förhållande till reglerna för riksdagsval.
En första kategori av nödvändiga modifikationer är givetvis de som följer av
att gemenskapsrättsliga regler måste iakttas. Det gäller främst (jfr avsnitt
5.1) den tidpunkt då val skall äga rum, mandattid samt rösträtt och valbarhet i
vissa avseenden.
En andra kategori av ändringar som förefaller nödvändiga att göra hänger
samman med det förhållandet att endast sammanlagt 22 företrädare skall väljas.
Frågan är då om det övergripande kravet på riksproportionalitet kan förenas med
kravet på regional representation och hur det i så fall skall ske.
För det tredje kan frågan ställas om de spärregler som återfinns i det vanliga
svenska valsystemet har sitt berättigande vid val till Europaparlamentet.
För det fjärde, slutligen, finns det anledning att diskutera om ett inslag av
personröstning bör finnas vid valet till Europaparlamentet. Någon möjlighet till
personröstning finns visserligen inte enligt nu gällande vallag, men det råder
en bred enighet om att en sådan möjlighet bör finnas vid de nationella val som
skall äga rum år 1998.
De nu nämnda frågorna kommer att diskuteras närmare i det följande.

7.1 Tidpunkt för val till Europaparlamentet

Regeringens förslag: Allmänna direkta val av
svenska företrädare i Europaparlamentet skall
hållas söndagen den 17 september 1995.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna har inte haft något att erinra mot förslaget när det gäller
tidpunkt för valet.
Skälen för regeringens förslag: Tidpunkten för de ordinarie val till
Europaparlamentet som kommer att äga rum från år 1999 och framåt följer av
gemenskapsrättsliga regler. Av valrättsakten och rådsbeslut framgår att val
skall förrättas under en viss tidsperiod i juni månad och under den perioden äga
rum från torsdag morgon till följande söndag. Från svenska utgångspunkter
förefaller det naturligt att anordna valen på söndagen.
När det gäller det val av företrädare i Europaparlamentet som nu närmast
förestår har det i anslutningsakten föreskrivits att det måste äga rum inom två
år från Sveriges inträde i EU. Valet måste förrättas före utgången av år 1996.
I Sverige skall inte något allmänt val äga rum förrän år 1998. Det är därför
inte möjligt för oss att samordna det första valet av företrädare i Europa-
parlamentet med något annat allmänt val. Det kan nämnas att man i Finland
planerar att val till Europaparlamentet skall äga rum den 20 oktober 1996 i
samband med de kommunalval som då skall förrättas. Genom att slå samman
valförrättningarna räknar man med att spara nästan 100 miljoner mark.
Riksdagen har, som nämnts, inom sig utsett svenska företrädare i Euro-
paparlamentet för tiden intill dess direktvalda svenska ledamöter har utsetts
och tillträtt sina uppdrag. Detta förfarande har karaktären av en övergångslös-
ning. Det är rimligt att övergångsperioden blir kort så att svenska företrädare
så snart som möjligt i Europaparlamentet kan agera med den ytterligare legitimi-
tet och auktoritet som följer av att de utsetts av folket i direkta allmänna
val. Mot den bakgrunden föreslås att det första valet till Europaparlamentet
anordnas söndagen den 17 september 1995, dvs. vid en tidpunkt som motsvarar den
då allmänna val brukar äga rum här i landet.

7.2 Rösträtt och valbarhet

Regeringens förslag: Unionsmedborgare som inte
samtidigt är svenska medborgare ges rätt att rösta
i valet till Europaparlamentet och rätt att kandi-
dera i det valet, under förutsättning att de inte
röstat eller kandiderat i hemstaten.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna har inte haft någon invändning mot promemorians förslag.
Skälen för regeringens förslag: Mot bakgrund av regleringen i
Maastrichtfördraget och i direktivet är frågan egentligen inte om de medborgare
i andra medlemsstater som är bosatta i Sverige skall ges rösträtt och vara
valbara i det svenska valet till Europaparlamentet, utan hur detta skall ske.
För svenska medborgare som är bosatta här i landet bör, liksom i riksdagsvalen,
allmän röstlängd komma till användning. I den tas upp, för varje valdistrikt,
svenska medborgare som den 1 juli är folkbokförda i valdistriktet. En utskrift
av allmän röstlängd får således, liksom annars när val eller folkomröstning
skall hållas, göras inför valet till Europaparlamentet. Svenska medborgare som
inte är bosatta i riket tas efter ansökan upp i särskild röstlängd.

Rösträtt

Direktivets regler bygger, som redan nämnts, på att unionsmedborgare som önskar
utöva rösträtt i bosättningsstaten skall anmäla det till en myndighet i
bosättningsstaten och därvid lämna en skriftlig försäkran om vissa för rätten
att rösta relevanta uppgifter.
I direktivet (artikel 3) anges vidare att den som inte är medborgare i
bosättningsstaten men som på viss dag före valdagen (referensdagen) uppfyller de
villkor för rösträtt och valbarhet som enligt den statens lagstiftning gäller
för de egna medborgarna i bosättningsstaten skall ha rösträtt och vara valbar
till Europaparlamentet.
Med tillämpning av direktivets bestämmelser bör den unionsmedborgare som önskar
utöva rösträtt vid valet till Europaparlamentet anmäla detta till
skattemyndigheten och därvid skriftligen försäkra sin nationalitet, sin adress
här i landet samt att rösträtten kommer att utövas endast vid valet i Sverige.
Den här bosatta unionsmedborgaren kan då föras upp i den allmänna röstlängd
inför Europaparlamentsvalet som för här bosatta svenska medborgare skall
upprättas senast den 15 juli 1995. Den referensdag som bör gälla bör därför vara
densamma som den dag som avgör svenska medborgares rösträtt, dvs. den 1 juli
1995. En kontroll av de lämnade uppgifterna bör regelmässigt kunna inskränkas
till att avse att unionsmedborgaren på referensdagen är folkbokförd här i
landet. I övrigt lämnas givetvis uppgifterna i anmälan under straffansvar enligt
15 kap. 11 § första stycket BrB.
Den som begärt att bli upptagen i röstlängden skall underrättas om det beslut
som fattas med anledning av hans begäran och, om hans begäran lämnas utan
bifall, ha samma rätt till överprövning som landets egna medborgare (artikel
11).
Enligt direktivet (artikel 7) har bosättningsstaten rätt att kontrollera att
unionsmedborgare inte har förlorat sin rösträtt i sin hemstat. Det är från
svenska synpunkter främmande att frånta någon hans rösträtt. Någon sådan
kontroll som direktivet ger möjlighet till bör därför inte företas från svensk
sida.
Strävan efter ett enkelt valsystem och ett valsystem som så långt som möjligt
liknar det som redan finns på nationell nivå talar för att samma kriterier som
vid riksdagsvalet tillämpas när det gäller rösträtts- och valbarhetsålder.

Valbarhet

Enligt direktivet skall, som tidigare framgått, en unionsmedborgare som i
bosättningsstaten vill kandidera till Europaparlamentet lämna en försäkran om
sin nationalitet, om sin adress i bosättningsstaten samt om att han eller hon
inte kandiderar vid europaparlamentsval i någon annan medlemsstat (artikel
10.1). Vidare skall den som vill kandidera förete ett intyg från behörig
myndighet i hemstaten att valbarheten inte har gått förlorad där (artikel 10.2).
Direktivets regler torde ha fått sin utformning mot bakgrund av att vissa
länder tillämpar ett system med officiell kandidatur. Här i landet råder
emellertid en i allt väsentligt fri nomineringsrätt. Kandidater registreras hos
oss endast som ett led i skydd för partibeteckning (5 kap. vallagen). Det
förefaller mot den bakgrunden rimligt att direktivets föreskrifter här i stället
tillämpas som valbarhetsregler.
Till skillnad från vad som gäller beträffande rösträtten måste direktivet
förstås så att Sverige är skyldigt att se till att den som förlorat sin valbar-
het i hemlandet inte heller är valbar här. Frågan om valbarhet i hemlandet måste
därför behandlas vid den prövning som centrala valmyndigheten har att göra då
den fastställer vilka personer som skall erhålla mandaten som ledamöter. För att
en sådan prövning skall kunna ske, måste centrala valmyndigheten ha tillgång
till sådan försäkran och sådant intyg som avses i direktivet. Av den anledningen
bör det, i enlighet med direktivets bestämmelser, föreskrivas att den unionsmed-
borgare som önskar kandidera vid val till Europaparlamentet senast viss kortare
tid före valet till centrala valmyndigheten ger in försäkran och intyg om
valbarhet.
Till centrala valmyndighetens prövning av valbarhet hör också att kontrollera
att den som utses inte tillhör den undantagskrets som enligt valrättsakten
(artikel 6) inte är valbar.
Enligt artikel 5 i valrättsakten kan en ledamot av Europaparlamentet vara
medlem av det nationella parlamentet.
Valrättsaktens bestämmelser är bindande och det är därför i princip inte
möjligt att i nationella bestämmelser förbjuda riksdagsledamöter att också vara
ledamöter av Europaparlamentet. Ändå är sådana dubbla mandat uttryckligen
förbjudna i vallagstiftningen i Belgien, Spanien och Grekland. Kommissionen har
dock inte väckt talan om fördragsbrott mot dessa stater. Detta kommer knappast
heller att ske om inte Europaparlamentet så kräver. Eftersom Europaparlamentet
självt förhåller sig negativt till dubbla mandat kommer man sannolikt inte att
ingripa i saken.
På en skriftlig fråga ställd av en ledamot av Europaparlamentet år 1986
angående den belgiska lagstiftningen har kommissionen motiverat sitt sätt att
inte ingripa med att de största politiska partierna har i medlemsstaterna
strävat att inte uppmuntra dubbla mandat eller t.o.m. förbjudit detta. Inom Eur-
opaparlamentet synes man utgå från att frågan skall avgöras i medlemsstaterna
genom politiska beslut. I praktiken har endast ett litet antal av ledamöterna
dubbla mandat.
För svensk del saknas anledning att i strid med valrättsaktens uttryckliga
föreskrift förbjuda dubbla mandat. Vart och ett av uppdragen som riksdagsledamot
och företrädare i Europaparlamentet är emellertid i sig så betungande att dubbla
mandat redan av den anledningen knappast kan komma i fråga. Man bör därför kunna
räkna med att om en riksdagsledamot blir invald i Europaparlamentet, han eller
hon frånträder uppdraget som riksdagsledamot.

7.3 Valkretsindelning

Regeringens förslag: Vid valet av svenska före-
trädare i Europaparlamentet skall mandaten för-
delas proportionellt med hänsyn till valresultatet
i landet som helhet. Någon indelning av landet i
valkretsar skall således inte förekomma.

Promemorians förslag: I promemorian föreslogs, i enlighet med
Grundlagsutredningen inför EG:s principella överväganden, att mandaten skulle
fördelas i två steg. I ett första steg skulle mandaten fördelas mellan
partierna, varvid hela landet betraktades som en valkrets. I ett andra steg
skulle de mandat partierna erhållit placeras i tre valkretsar, en i norra, en i
mellersta och en i södra Sverige.
Remissinstanserna: Remissopinionen är delad i denna fråga. Länsstyrelsen i
Östergötlands län, Länsstyrelsen i Västerbottens län, Krokoms kommun,
Helsingborgs kommun och Övertorneå kommun tillstyrker promemorians förslag i
denna del medan Riksskatteverket, Samhällsvetenskapliga fakultetsnämnden vid
Göteborgs universitet och Stockholms stad avstyrker. Länsstyrelsen i Malmöhus
län och Länsstyrelsen i Dalarna är ytterst tveksamma till förslaget.
Länsstyrelsen i Stockholms län föreslår en alternativ metod för att fördela
mandaten mellan valkretsarna.
De remissinstanser som är kritiska till förslaget anför bl.a. att det antal
mandat som skall fördelas är så litet att en valkretsindelning inte är
meningsfull. Vidare anförs att den tekniska lösning som förordas i promemorian
riskerar leda till delvis oförutsägbara resultat. Samhällsvetenskapliga
fakultetsnämnden vid Göteborgs universitet uttalar att en regional
representation i stället bör åstadkommas på frivillig väg via partiernas
nomineringsprocesser.
Skälen för regeringens förslag: Vid riksdagsvalen fördelas, som redan nämnts,
först 310 fasta valkretsmandat. Därigenom säkerställs en regional
representation. Därefter tillgodoses kravet på riksproportionalitet genom
fördelning av 39 utjämningsmandat.
Eftersom i valen till Europaparlamentet endast 22 företrädare skall utses
inställer sig frågan om en användning av valkretsar alls är möjlig om det grun-
dläggande kravet på riksproportionalitet skall kunna upprätthållas. Om
valkretsar alls skall komma till användning medför antalet mandat att det inte
kan bli fråga om mer än ett begränsat antal kretsar. Det skulle t.ex., som
föreslås i promemorian, kunna bli fråga om en valkrets i södra, mellersta och
norra Sverige.
För att valkretsar bör användas talar främst att valsystemet blir något mer
likt systemet för val till riksdagen, att en viss regional förankring kan bli
tydlig för väljare och valda samt att partier kan uppmuntras att nominera
personer med förankring utanför storstadsregionerna där en stor del av väljarna
finns.
Likheten med systemet för val till riksdagen skulle emellertid noga taget inte
bli särskilt påfallande. I riksdagsvalet är det fråga om val i kretsar med fasta
valkretsmandat och att först därefter en utjämning sker för att åstadkomma
riksproportionalitet. Enligt promemorians förslag skulle ordningen vid val till
Europaparlamentet bli den omvända; först en fördelning utifrån valresultatet i
landet som helhet och därefter en placering av mandat i kretsar för att
åstadkomma en viss regional representation. Det måste bedömas som helt uteslutet
att när endast 22 mandat skall besättas tillskapa en ordning som rymmer såväl
fasta valkretsmandat som utjämningsmandat.
Den regionala förankring som ett system med kretsar skulle kunna åstadkomma är
långt ifrån lika tydlig som i riksdagsvalet. Det är, som redan konstaterats,
knappast tänkbart att ha fler valkretsar än de tre som föreslås i promemorian.
Det blir således fråga om såväl geografiskt som befolkningsmässigt mycket stora
kretsar. Man kan med fog ifrågasätta, som t.ex. Samhällsvetenskapliga
fakultetsnämnden vid Göteborgs universitet har gjort, vad väljarna i Göteborg
och Kalmar (södra kretsen), Stockholm och Värmland (mellersta kretsen)
respektive Norrbotten och Dalarna (norra kretsen) egentligen har gemensamt.
Ett system med valkretsar enligt promemorians förslag skulle visserligen kunna
sägas uppmuntra partierna att nominera personer med förankring utanför
storstadsregionerna men enligt förslaget skulle partierna trots allt ha full
valfrihet därvidlag. Något krav på bostadsband skulle nämligen inte ställas och
något sådant krav finns ju inte heller vid val till riksdagen. Mycket talar mot
den bakgrunden för att partiernas intresse av att tillgodose regionala intressen
vid sina nomineringar egentligen inte påverkas av om kretsar enligt promemorians
förslag kommer till användning eller inte. Man bör kunna förutsätta att ett
parti som önskar vinna stöd bland breda grupper av landets befolkning i sin
nomineringsprocess beaktar regionala intressen, oavsett om landet utgör en enda
krets eller delas in i tre kretsar.
Mot att tillämpa ett system med valkretsar talar bl.a. att befolknings-
underlaget i t.ex. en valkrets i norr är sådant att den kommer att få avsevärt
färre antal mandat än andra kretsar. De beräkningar som gjorts i promemorian
visar att den norra kretsen, även om Dalarna förs dit, endast bör tilldelas fyra
mandat medan de båda andra kretsarna skulle få nio mandat vardera. Övertorneå
kommun har ansett det orimligt att den till ytan största kretsen endast skulle
tilldelas fyra mandat och påpekat att den önskvärda närheten mellan väljare och
valda då skulle bli omöjlig att upprätthålla. Det är inte uteslutet att t.ex.
Norrland, till följd av att partierna önskar konkurrera om de norrländska
väljarnas röster, skulle kunna få en större representation i ett system utan
valkretsar än om dess mandat redan från början bestämts till endast fyra.
Härtill kommer att ett system med valkretsar för endast 22 mandat är tekniskt
svårt att konstruera utan att systemet kan leda till icke önskvärda resultat.
Det system som förordats i promemorian skulle, som flera remissinstanser
påpekat, kunna ge vissa orimliga utfall. Det föreslagna systemet bygger på att
valkretsarna tilldelas ett visst antal mandat med hänsyn till antalet
röstberättigade i varje krets. Det faktiska röstutfallet kan emellertid bli
sådant att det inte fullt ut motsvarar den tilldelningen. I promemorian föreslås
därför en ordning enligt vilken mandat kan flyttas från en till följd av
röstutfallet överrepresenterad krets till en underrepresenterad. Den föreslagna
ordningen kan leda till att ett parti tar mandat i en krets där det fått endast
ett begränsat väljarstöd. Det finns mot den bakgrunden, som t.ex. Länsstyrelsen
i Dalarna påpekar, en "risk för att valutgången av väljare och partier kan
uppfattas som ett resultat mer av reglernas utformning och slumpen än av
väljarnas utslag".
Regeringen anser att övervägande skäl talar för att avstå från valkretsar vid
valet till Europaparlamentet. Vid det valet skall således hela landet betraktas
som en valkrets vid mandatfördelningen. Det finns emellertid, som redan
konstaterats, goda skäl att räkna med att partierna ändå kommer att beakta
regionala intressen när de nominerar kandidater till Europaparlamentet.

7.4 Spärregler

Regeringens förslag: Liksom vid riksdagsvalen
skall endast partier som fått minst fyra procent
av rösterna i hela landet delta i fördelningen av
mandat.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Samhällsvetenskapliga fakultetsnämnden vid Göteborgs
universitet liksom Stockholms stad anser att någon spärr inte bör gälla. Även
Länsstyrelsen i Dalarna sätter en fyraprocentsspärr i fråga.
Fakultetsnämnden anför bl.a. att en spärr syftar till att underlätta
regeringsbildning och att någon sådan ju inte är aktuell såvitt avser
Europaparlamentet. Fakultetsnämnden anser också att det ur effektivitetssynpunkt
kan vara värdefullt om ett parti som är representerat i riksdagen, men som i
valet till Europaparlamentet endast får mellan tre och fyra procent av rösterna,
ändå lyckas erövra ett mandat.
Övriga remissinstanser som yttrat sig i frågan tillstyrker förslaget eller
lämnar det utan erinran. Fakultetsnämnden anför också att den jämkade
uddatalsmetoden missgynnar små partier eftersom några utjämningsmandat inte kan
förekomma. Fakultetsnämnden förordar därför att någon form av valkvotsmetod i
stället kommer till användning vid mandatfördelningen.
Skälen för regeringens förslag: Ett av de centrala argumenten för införande av
spärr är att underlätta regeringsbildandet genom att något begränsa möjligheten
för små partier att vinna säte i parlamentet. Den synpunkten saknar, som
fakultetsnämnden påpekat, relevans såvitt gäller val till Europaparlamentet.
Det viktigaste argumentet för att trots allt behålla en fyraprocentsspärr vid
val till Europaparlamentet är givetvis den övergripande ambitionen att så mycket
som möjligt anknyta reglerna för val av representanter till detta organ till dem
som gäller för val till den svenska riksdagen.
Ett annat argument för bibehållande av fyraprocentsspärr vid valen till
Europaparlamentet är att man inte kan bortse från risken för att valdeltagandet
blir lägre än i riksdagsvalen. I Danmark, som vanligen har ett högt deltagande i
valet till folketinget, har det genomsnittliga deltagandet i valen till
Europaparlamentet varit 48,8 procent. Om ett så lågt valdeltagande skulle komma
att bli vanligt även i Sverige, skulle det utan spärr kunna räcka med stöd av i
mycket ungefärliga tal 100 000 väljare, dvs. cirka 1,5 procent av de rös-
tberättigade, för att ett parti skulle vinna säte i Europaparlamentet. En spärr
av detta för Sverige traditionella slag kan således motverka att partier med ett
mycket litet, men lätt mobiliserat, väljarstöd vinner säte i Europaparlamentet.
Det proportionella valsystemet har, till följd av ett lågt valdeltagande, över
huvud bidragit till en fragmentering av partistrukturen i Europaparlamentet. Som
exempel kan nämnas att Tyskland och Frankrike representeras i Europaparlamentet
av fler partier än de med säte i de nationella parlamenten, trots att det i
dessa länder tillämpas spärrar vid valen till Europaparlamentet.
Ett ytterligare argument för bibehållande av en fyraprocentsspärr är att den
kan verka väljarmobiliserande. Erfarenheten från val till den svenska riksdagen
är visserligen att spärren kan verka återhållande på sympatisörer till vissa
partier men också att den kan tjäna som draghjälp åt de partier som enligt
opinionsmätningar ligger nära den "magiska" gränsen.
Regeringen anser att övervägande skäl talar för att den spärr på fyra procent
som tillämpas i riksdagsvalen bör tillämpas också i val till Europaparlamentet.
Däremot är givetvis en sådan särskild spärregel som tillämpas i riksdagsvalet på
12 procent i en valkrets inte meningsfull. Det föreslagna systemet bygger ju på
att någon valkretsindelning inte kommer till användning.
Fakultetsnämndens påpekande om att den jämkade uddatalsmetoden i viss mån kan
missgynna små partier när utjämningsmandat saknas har visserligen fog för sig.
Metoden innebär ju att ett partis röstetal divideras med 1,4 innan partiet har
tagit sitt första mandat. Regeringen är emellertid för sin del inte beredd att
föreslå att man skall avstå från att tillämpa denna väl inarbetade
mandatfördelningsmetod till förmån för en oprövad ordning.

7.5 Röstning på person

Regeringens förslag: Väljarna ges möjlighet att
rösta på person i enlighet med den ordning som
föreslås gälla vid de nationella valen år 1998 och
som på försök tillämpats i några kommuner vid
valet år 1994.

Promemorians förslag: I promemorian behandlades inte frågan om röstning på
person.
Remissinstanserna har inte yttrat sig i frågan.
Skälen för regeringens förslag: Under de senaste 20 åren har flera utredningar
behandlat frågan om ett ökat inslag av personval i vårt valsystem, vilket brukar
karaktäriseras som ett renodlat partival. Folkstyrelsekommittén framhöll i sitt
betänkande Folkstyrelsens villkor (SOU 1987:6) att det var viktigt att man
underlättar för väljarna att inom ramen för sitt partival påverka vilka
kandidater som väljs. Ett ökat personvalsinslag skulle enligt kommittén
uppmuntra väljarna att intressera sig mer för åsikter och egenskaper hos de
uppställda kandidaterna och dessa skulle å sin sida anse det viktigt att
informera sig om väljarnas inställning.
Personvalskommittén har i betänkandet Ökat personval (SOU 1993:21) redovisat
olika modeller med inslag av personval och därvid förordat ett system för
frivillig personröstning enligt vad som betecknats som en modifierad dansk
modell. Grunddragen i den modellen är följande. Partierna förutsätts liksom
hittills presentera listor på vilka kandidaterna rangordnats i enlighet med
partiets nominering. Väljarna får en möjlighet att göra en markering intill ett
av namnen på valsedeln och avger därmed en personröst för den aktuella
kandidaten. Att personröstningen begränsas till endast ett namn är motiverat
bl.a. av att sammanräkningsförfarandet i annat fall skulle riskera att fördröjas
på ett oacceptabelt sätt. Avgörande för vilken eller vilka kandidater som skall
förklaras valda är antalet personröster på varje kandidat under förutsättning
att kandidaten fått ett visst minsta antal personröster, dvs. uppnått en spärr.
Anledningen till spärregeln är att en kandidat som fått ett mycket litet antal
personröster inte skall kunna bryta den rangordning som partiet gjort upp.
Kommittén förordar att spärren för riksdagsvalets del bör ligga mellan 5 och 10
procent av partiets röstetal i en valkrets. I sitt lagförslag har kommittén
bestämt spärren till 8 procent. Den kandidat som fått flest personröster blir
vald först, kandidaten med näst flest personröster blir vald därnäst osv., allt
under förutsättning att de kommit upp till spärren. Om inte alla mandat som
partiet vunnit kan tillsättas med kandidater som kommit över spärren, övergår
man till att utse ledamöter med den nuvarande metoden vilket innebär att
listordningen i regel blir bestående.
De flesta remissinstanser som yttrat sig över Personvalskommitténs betänkande
har tillstyrkt en reform som innebär att personvalsmomentet förstärkts.
Vid överläggningar mellan riksdagspartierna som hållits under år 1993 har bl.a.
frågan om personval varit föremål för diskussioner. Partierna enades därvid om
att det i regeringsformen införs en bestämmelse om att val till riksdagen sker
genom röstning på parti med möjlighet för väljarna att avge särskild personröst,
att vid 1998 års val personröstning enligt den modfierade danska modellen skall
tillämpas första gången samt att en personvalsreform bör föregås av försök genom
att det vid val till kommunfullmäktige i minst tre representativa kommuner år
1994 skall vara möjligt för väljarna att personrösta.
En ändring i regeringsformen i enlighet med vad som sålunda överenskommits
trädde i kraft den 1 januari 1995. I dess 3 kap. 1 § första stycke föreskrivs nu
(SFS 1994:1469) följande

Riksdagen utses genom fria, hemliga och direkta val. Vid sådant val sker
röstning på parti med möjlighet för väljarna att avge särskild personröst.

Försök med personröstning har vid 1994 års kommunfullmäktigval ägt rum i
Helsingborg, Linköping, Solna, Vaggeryd, Vänersborg, Östersund och Övertorneå
(SFS 1994:285).
Det står således nu klart att det vid 1998 års allmänna nationella val och
framöver kommer att finnas möjlighet till personröstning. Starka skäl talar
därför för att valet till Europaparlamentet även i detta avseende bör ske på ett
sätt som ansluter till det som gäller vid val till riksdagen. Även om den frågan
inte berörts i den remitterade promemorian med förslag till lag om val till
Europaparlamentet är frågan om personval, som framgått, så väl beredd att en
sådan ordning kan genomföras.
Regeringen anser således att det vid 1995 års val till Europaparlamentet skall
ges möjlighet för väljarna att avge personröst enligt samma regler som förutses
gälla för 1998 års riksdagsval.
En särskild fråga är hur många personröster en kandidat måste få för att
partiets rangordning skall sättas ur spel, dvs. vilken nivå som är lämplig för
en spärr. Personvalskommittén ansåg, som redan redovisats, att en lämplig nivå
utgjordes av intervallet 5-10 procent och förordade 8 procent i riksdagsvalet.
Det är också den nivå som partierna enats om vad gäller riksdagsvalet år 1998.
Kommittén förordade också en slags försiktighetsprincip, dvs. att man
inledningsvis valde en relativt hög spärrnivå för att därefter, om så bedömdes
erforderligt, sänka nivån. Kommitténs överväganden bygger emellertid naturligen
på den ordning som gäller för riksdagsval med valkretsar. Den spärr som föreslås
avser således antalet personröster i förhållande till samtliga giltiga valsedlar
som avgetts för ett parti i en valkrets. Kommitténs beräkningar visade att en
spärr på 8 procent av partiernas röstetal vid riksdagsvalet år 1991 motsvarade
som mest 14 877 röster (för Moderata samlingspartiet i Stockholms län) och som
minst 604 röster (för Vänsterpartiet i Uppsala län).
Om det skall finnas en reell möjlighet att röst på person skall få genomslag i
valet till Europaparlamentet, då hela landet utgör en enda valkrets, är det
regeringens bedömning att spärren bör sättas vid den undre gräns som
Personvalskommittén föreslagit, dvs. 5 procent. En sådan ordning innebär dock
inte att det för riksdagsvalets del finns anledning att frångå den spärrnivå som
man enats om bör gälla, dvs. 8 procent i valkrets.

7.6 Vissa övriga frågor

Regeringens förslag: Länsstyrelse får besluta om
större valdistrikt än som följer av vallagens
regler och om att röstmottagning får ske på något
annat ställe än i vallokal, t.ex. genom "ambule-
rande" röstmottagning. De kommunala valnämnderna
ges möjlighet att ta ansvar för den s.k. institu-
tionsröstning som sker söndagen före valdagen.

Promemorians förslag: I promemorian behandlas inte dessa frågor.
Remissinstanserna: Flera remissinstanser har förordat att vissa av inslagen i
den försöksverksamhet som förekom vid valet år 1994 bör tillämpas även vid valet
till Europaparlamentet.
Skälen för regeringens förslag: Vallagsutredningen föreslog i sitt
delbetänkande VAL, Organisation Teknik Ekonomi (SOU 1992:108) en rad åtgärder
för att reformera valförfarandet från administrativ och ekonomisk synpunkt.
Vissa av de föreslagna åtgärderna, vilka bemötts positivt av remissinstanserna,
blev föremål för försöksverksamhet vid valet år 1994 (SFS 1993:1403).
Ett inslag i försöksverksamheten var att kommunerna gavs möjlighet att ta över
ansvaret för den röstmottagning som sker på sjukhus och vissa andra
vårdinrättningar söndagen före valdagen, den s.k. institutionsröstningen. Det
antogs att det kunde finnas fördelar i att samla ansvaret för att organisera och
genomföra all röstmottagning i den kommunala valnämndens regi och därigenom
kunna få en effektivare organisation, trots att den nuvarande ordningen i och
för sig tycktes fungera väl.
Ett annat inslag var att valdistrikt kunde få omfatta fler röstberättigade än
enligt vallagens föreskrifter samt att röstmottagning kunde få ske också på
annat röstmottagningsställe än den vallokal som avses i vallagen. Avsikten var
att finna lösningar som kunde tillgodose såväl kostnads- som serviceproblem med
den ordinarie organisationen samtidigt som väljarnas valhemlighet garanterades
och säkerheten i förfarandet upprätthölls.
Flera remissinstanser har ansett att det borde ges möjlighet att tillämpa dessa
inslag i försöksverksamheten också vid valet till Europaparlamentet. Regeringen
fäster därvid särskilt avseende vid att Riksskatteverket som central
valmyndighet förordat att så sker. Riksskatteverket har också ansett att
beslutanderätten, utom såvitt gäller frågan om ansvaret för institutions-
röstningen, med fördel kan anförtros länsstyrelserna. Regeringen föreslår
således att möjlighet till sådana alternativa lösningar som nu redovisats ges
också i valet till Europaparlamentet.
Vad särskilt gäller frågan om större valdistrikt vill regeringen anmärka att
det visserligen inte är osannolikt att deltagandet i valet till Europaparlamen-
tet blir lägre än vid valen till riksdagen. Däremot får det bedömas som ytterst
osannolikt att deltagandet skulle komma att bli på den nivå som brukar gälla för
val till kyrkofullmäktige. Det bör således inte komma i fråga att bestämma
valdistrikten i enlighet med vad som tillämpas vid kyrkofullmäktigvalen. Tvärtom
måste det garanteras att valen till Europaparlamentet kan genomföras i god
ordning även vid ett valdeltagande som endast mera obetydligt understiger det
som är vanligt i riksdagsvalen.

Lagen (1993:1404) om brevröstning i Förbundsrepubliken Tyskland och i Schweiz
bör ändras så att brevröstning kan komma till användning även i valet till
Europaparlamentet. I samband därmed bör med hänsyn till den förlängda
mandatperioden för riksdagen m.m. en justering ske i bestämmelserna om under
vilken tid och vid vilka val lagen är tillämplig.

8 Vissa folkbokföringsfrågor

Regeringens förslag: En vistelse som föranleds av
uppdrag som företrädare i Europaparlamentet skall
inte medföra att företrädaren avregistreras från
folkbokföringen som utflyttad, om företrädaren har
anknytning till Sverige genom att disponera en
bostad här. Skattemyndigheten får dock på ansökan
av företrädaren besluta om avregistrering.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. I promemorian
har dock föreslagits att undantaget från avregistrering även skall omfatta
företrädarens familj.
Remissinstanserna: Riksskatteverket (RSV), Skattemyndigheten i Stockholms län
och Skattemyndigheten i Kalmar län avstyrker promemorians förslag. Enligt RSV:s
mening bör förutsättningarna för avregistrering från folkbokföringen ses över
innan någon ändring sker. Om en undantagsbestämmelse för företrädare i
Europaparlamentet skall införas bör det ske genom en ändring i 20 §
folkbokföringslagen (1991:481) med den innebörden att dygnsvilan som någon för
fullgörandet av uppdrag som företrädare i Europaparlamentet tillbringar utom
landet inte skall beaktas vid bedömningen av om han skall avregistreras. Övriga
remissinstanser har inte haft något att erinra mot förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Enligt 20 § folkbokföringslagen skall den som
kan antas under sin normala livsföring komma att regelmässigt tillbringa sin
dygnsvila utom landet under minst ett år avregistreras från folkbokföringen som
utflyttad. Även den som kan antas komma att regelmässigt tillbringa sin
dygnsvila både inom och utom landet skall avregistreras om han med hänsyn till
samtliga omständigheter får anses ha sitt egentliga hemvist utom landet. Vid
bedömning av var en person, som regelmässigt vistas både inom och utom landet,
skall anses bosatt tillmäts familjeförhållandena störst betydelse. En person som
under sin vistelse utomlands sammanbor med sin familj får normalt anses ha sitt
egentliga hemvist där. För en person som saknar familj bör anknytning på grund
av arbetsförhållandena väga tyngst. Då en familj gemensamt har en dubbel
bosättning får det egentliga hemvistet bestämmas bl.a. med ledning av vistelsens
omfattning och bostädernas art (prop. 1990/91:153 s. 137).
Uppdraget som företrädare i Europaparlamentet förutsätter normalt inte att
företrädaren flyttar till Bryssel eller Strasbourg. Det ligger dock i sakens
natur att företrädaren för att utöva sitt uppdrag regelmässigt tillbringar en
inte obetydlig tid där. Det är osäkert vilken Europaparlamentets roll blir efter
EU:s nästa fördragsgenomgång 1996. Det kan inte uteslutas att arbetet i
parlamentet kan komma att bli mer omfattande och kräva närvaro i Bryssel eller
Strasbourg i högre utsträckning än vad som är fallet i dag.
För en ensamstående företrädare som regelmässigt kommer att tillbringa sin
dygnsvila i såväl Sverige som Bryssel kan folkbokföringslagens bestämmelser
innebära att han kommer att avregistreras från folkbokföringen. Har företrädaren
familj kommer han i regel att anses ha sitt egentliga hemvist i Sverige om han
sammanlever med sin familj här. För det fall företrädaren däremot väljer att
flytta själv eller tillsammans med sin familj till t.ex. Bryssel innebär
folkbokföringslagens bestämmelser att han kommer att avregistreras från folkbok-
föringen som utflyttad.
För riksdagsledamöter gäller enligt 10 § folkbokföringslagen att en vistelse
som föranleds enbart av uppdrag som riksdagsledamot inte skall föranleda ändrad
bosättning. Genom ändringar i folkbokföringslagen som trädde i kraft den 1
januari 1995 (prop. 1994/95:94, bet. 1994/95:SkU14, rskr. 1994/95:159, SFS
1994:1975) skall en vistelse som föranleds av uppdrag som riksdagsledamot inte
heller leda till ändrad bosättning om ledamoten har anknytning till annan
fastighet genom att disponera en bostad där. Skattemyndigheten kan dock på
ansökan besluta att ledamoten skall folkbokföras på fastighet där han
sammanlever med sin familj.
Arbetet i Europaparlamentet är i likhet med uppdraget som riksdagsledamot av
sådan speciell karaktär att en definitiv avflyttning i regel är utesluten. Det
är också ofta nödvändigt att företrädarna behåller bostadsanknytningen till sin
hemort. De skäl som ligger bakom särreglerna för riksdagsledamöter kan åberopas
också för särskilda bestämmelser om folkbokföring av de förtroendevalda i
Europaparlamentet. Riksdagsledamöternas vistelse på tjänstgöringsorten skall som
ovan nämnts inte leda till ändrad bosättning. På samma sätt bör den som har
valts till företrädare i parlamentet som representant för ett svenskt politiskt
parti inte avregistreras från folkbokföringen på grund av förhållanden som
föranleds av uppdraget. Folkbokföringslagens bestämmelser måste därför ändras
för att möjliggöra folkbokföring i Sverige även i det fall företrädaren anses ha
sitt egentliga hemvist utom landet.
I promemorian har föreslagits att även medföljande familj skall omfattas av
undantaget. I likhet med vad som gäller för riksdagsledamöter anser emellertid
regeringen att det endast är företrädaren som skall omfattas av undantaget. Den
övriga familjens folkbokföring får bedömas efter vanliga regler. Det är därvid
företrädarens faktiska vistelse som skall anses vara den familjeanknytning som
skall tillämpas på familjemedlemmarna.
Mot bakgrund av det anförda föreslår regeringen att bestämmelsen i
20 § folkbokföringslagen kompletteras med ett nytt stycke varav framgår att en
vistelse som föranleds av uppdrag som företrädare i Europaparlamentet inte skall
medföra avregistrering från folkbokföringen om företrädaren har anknytning till
Sverige genom att disponera en bostad här. Efter ansökan bör dock den
företrädare som önskar kunna bli avregistrerad från folkbokföringen som
utflyttad även om han har kvar en bostad i Sverige.
För andra grupper som arbetar i Europaparlamentet, t.ex. politiska sekreterare,
är det inte på samma sätt som för de förtroendevalda nödvändigt att de behåller
bostadsanknytningen till Sverige. Något skäl att låta bestämmelsen omfatta även
dessa grupper kan därför inte anses föreligga.

9 Kostnader och ikraftträdande

Riksskatteverket har uppskattat statens kostnader för genomförande av valet till
Europaparlamentet till cirka 140 miljoner kronor. I det belopp som regeringen i
budgetpropositionen har föreslagit för anslaget för allmänna val ingår beräknade
utgifter på 140 miljoner kronor för valet till Europaparlamentet (prop.
1994/95:100, bilaga 3, s. 16).
Kommunernas kostnader för arvoden till valförrättare, valnämnds ledamöter,
utbildning, vallokaler osv. låter sig inte anges. Svenska Kommunförbundet har i
sitt remissyttrande krävt att staten ersätter kommunerna för deras kostnader. De
kostnader som uppkommer för kommunerna vid val, extra val och folkomröstning kan
emellertid inte utgå ur det allmänna valanslaget och kommunerna får därför i
vanlig ordning bära de kostnaderna själva.
Lagen om val till Europaparlamentet föreslås träda i kraft den 1 maj 1995. Det
bör då vara möjligt för valmyndigheterna att vidta de förberedande åtgärder som
erfordras.

10 Författningskommentar

10.1 Lag om val till Europaparlamentet

Inledande bestämmelser

1 §

Inledningvis anges i första stycket att lagen avser det första val av före-
trädare i Europaparlamentet som Sverige som ny medlem av Europeiska unionen
enligt anslutningsakten har att anordna under de två första åren av ett
medlemskap. I avsnitt 7.1 har föreslagits att detta första val skall äga rum
söndagen den 17 september 1995 (jfr 8 §).
I andra stycket föreskrivs att vid val till Europaparlamentet skall, till
skillnad mot vad som enligt 3 kap. 6 § första stycket RF gäller vid riksdagsval,
landet inte vara indelat i valkretsar (se avsnitt 7.3).
Av tredje stycket framgår att vallagens bestämmelser om ordinarie val till
riksdagen skall tillämpas i erforderliga delar om inte annat följer av denna
lag. Det innebär att vallagens regler gäller om t.ex. hur valmaterialet skall
förvaras under avbrott i förrättningen, vilka delar av valmaterialet som skall
arkiveras och hur länge. Det innebär också att lagen skall tillämpas vid
efterträdarval (jfr 39 §) och eventuellt omval (jfr 44 §) även om sådant val
skulle komma att ske efter år 1995.

2-4 §§

Här regleras några frågor om valförfarandets organisation på olika nivåer. Inte
bara i fråga om valsystemet utan också beträffande administrationen kring valet
till Europaparlamentet måste det vara av största betydelse att så långt möjligt
tillämpa vad som gäller för nationella val. För en fungerande valorganisation är
det alltså viktigt att den i allt väsentligt överensstämmer med vad som gäller
för de nationella valen. Skillnaderna mellan valet till Europaparlamentet och de
nationella valen är inte större än att det går att behålla och använda sig av
den valorganisation som vi redan har, såväl centralt och regionalt som på lokal
nivå.

5 §

I paragrafen anges vilka personer som har rätt att rösta i det svenska valet
till Europaparlamentet.
Bestämmelsen i första stycket innebär att, förutom de svenska medborgare som på
valdagen fyller 18 år och är folkbokförda i Sverige, även svenska medborgare som
är bosatta utomlands har rösträtt.
I andra stycket anges i vilka fall icke svenska medborgare som är bosatta här
har rösträtt. Rösträtt har därvid den som är medborgare i ett annat medlemsland
(unionsmedborgare) och som inte utövat sin rösträtt vid de val till
Europaparlamentet som ägt rum i juni 1994. Det är härvid fråga om en tillämpning
av artikel 4.1 i direktivet (se avsnitt 5.2) som föreskriver att ingen får rösta
mer än en gång i samma val. För det första val som skall äga rum här år 1995
måste den föreskriften förstås på så sätt att ingen får rösta i Sverige som
redan röstat i något annat land vid val till den parlamentariska församling som
i övrigt utsetts vid val i juni 1994. Vidare föreskrivs att unionsmedborgare,
liksom svensk medborgare, senast på valdagen skall ha fyllt 18 år.
Av 11 § framgår att unionsmedborgare som vill utöva sin rösträtt vid det
svenska valet år 1995 har att göra en anmälan om det och att därvid försäkra att
vissa för rösträtten relevanta omständigheter är för handen, bland dem att han
eller hon inte röstat vid val till Europaparlamentet i juni 1994. I 15 §
föreskrivs att om skattemyndigheten får uppgift om att den som finns upptagen i
röstlängd här har röstat vid valen i juni 1994 skall myndigheten rätta
röstlängden.
Av tredje stycket följer att den som den 1 juli 1995 är folkbokförd här i
landet skall anses vara bosatt här. För unionsmedborgare gäller således samma
tidpunkt i detta avseende som för svenska medborgare.

6 §

Se kommentaren till 10 - 16 §§.
7 §

I denna paragraf regleras vem som är valbar som företrädare i Europaparlamentet.
I första stycket, första meningen, anges som huvudregel att, liksom vid na-
tionella val här i landet, den som har rösträtt (jfr 5 §) också är valbar. Det
innebär att eftersom en unionsmedborgare som röstat i 1994 års
Europaparlamentsval inte har rätt att rösta i 1995 års svenska val är han inte
heller valbar i det valet. I andra meningen görs för unionsmedborgare det
undantaget att den som förlorat sin valbarhet i hemlandet inte är valbar. Som
utvecklats i avsnitt 7.2 utgör detta en tillämpning av artikel 10.2 i direktivet
som föreskriver inskränkningar i rätten att kandidera. Även om det för svenskt
vidkommande saknas möjlighet till och intresse av att hindra någon från att
ställa upp som kandidat i valet till Europaparlamentet torde Sverige vara
skyldigt att se till att den som kandiderar i en annan medlemsstat inte utses
till företrädare i det val som äger rum här. Liksom i fråga om rösträtten (se
kommentaren till 5 §) bör vid valet 1995 det avgörande vara att den inte är
valbar som i någon annan medlemsstat kandiderat vid de val till samma
parlamentariska församling som ägt rum i juni 1994.
Enligt paragrafen krävs att unionsmedborgaren på det sätt som föreskrivs i 19 §
visat att han inte förlorat sin valbarhet i sitt hemland (se vidare kommentaren
till 19 §).
I andra stycket föreskrivs, för såväl svenska medborgare som för
unionsmedborgare, att den som innehar vissa särskilt uppräknade ämbeten eller
uppdrag inte är valbar som företrädare i Europaparlamentet. I den delen är
bestämmelsen en tillämpning av bindande föreskrifter i artikel 6 valrättsakten.
Prövningen av en persons valbarhet får, liksom sker i riksdagsvalen, företas av
centrala valmyndigheten då myndigheten enligt 34 § har att utse svenska
företrädare i Europaparlamentet. Till ledning för sin prövning har myndigheten
då bl.a. de uppgifter som lämnats i försäkran enligt 19 §.

8 §

Paragrafen fordrar ingen särskild kommentar (jfr avsnitt 7.1).

Valdistrikt

9 §

I första stycket föreskrivs att den valdistriktsindelning som gäller vid allmän-
na val enligt vallagen skall gälla också vid val till Europaparlamentet. Detta
är en förutsättning för att den väl fungerande valorganisation som finns i
landet skall kunna användas.
Enligt andra stycket får länsstyrelsen efter samråd med valnämnd besluta om
större valdistrikt än som följer av vallagens bestämmelser. Motsvarande
möjlighet har försöksvis tillämpats vid 1994 års allmänna val (SFS 1993:1403),
varvid emellertid beslutanderätten tillkom centrala valmyndigheten.

Röstlängder

10 §

I paragrafens första stycke anges att frågan om huruvida rösträtt föreligger
skall avgöras på grundval av röstlängd som upprättats före valet.
Enligt andra stycket skall vallagens regler om allmän och särskild röstlängd
tillämpas såvitt gäller svenska medborgare. Det innebär för svenska medborgare
att den som finns upptagen i allmän eller särskild röstlängd som gäller för val
till riksdagen även skall ha rösträtt vid val till Europaparlamentet.
På sätt och tid som anges i vallagen (4 kap. 13 §), dvs. senast den 1 juli
1995, kan svenska medborgare bosatta utomlands inför val till Europaparlamentet
ansöka om att bli upptagna i den särskilda röstlängden.

11 §

Bestämmelserna i denna paragraf gör det möjligt för unionsmedborgare som är
bosatta i Sverige att rösta här i landet (se avsnitt 7.2).
I första stycket anges att den unionsmedborgare som är bosatt här och som
önskar utöva rösträtt här i landet har att göra anmälan (jfr artikel 8.1
direktivet) om att han eller hon önskar bli upptagen i allmän röstlängd för
Europaparlamentsvalet 1995.
I andra stycket anges att den som gör en sådan anmälan som avses i första
stycket i en skriftlig försäkran skall lämna vissa för hans rätt att rösta
relevanta uppgifter (jfr artikel 9.2 direktivet). Den som gör anmälan har
således att försäkra att de förutsättningar är för handen som enligt 5 § andra
stycket gäller för hans rätt att rösta, dvs. att han är medborgare i någon av
unionens medlemsstater, att han är bosatt här i landet samt att han inte röstat
i de val till Europaparlamentet som ägt rum i juni 1994. Jämför beträffande den
sist nämnda förutsättningen kommentaren till 7 §. Uppgifterna i en försäkran
lämnas under straffansvar, 15 kap. 11 § första stycket BrB.
Enligt tredje stycket skall skattemyndigheten tillhandahålla blanketter för an-
mälan.
I fjärde stycket föreskrivs att det skall fattas ett beslut i anledning av
ansökan så snart det kan ske samt att underrättelse om sådant beslut skall
sändas till valmyndigheten i den stat där den som avses med beslutet är med-
borgare. Skattemyndighetens beslut att ta upp den som gjort anmälan kan således
grundas på dels uppgifterna i anmälan och i försäkran, dels på en kontroll av
att den som gjort anmälan var folkbokförd här i landet den 1 juli 1995. Om
hemstatens valmyndigheter, sedan de informerats om beslutet, skulle komma att
uppge att personen i fråga röstat vid valet till Europaparlamentet i juni 1994,
skall röstlängd rättas (15 §). Någon kontroll av att den som gjort anmälan inte
har förlorat sin rösträtt i hemstaten bör emellertid inte ske (se avsnitt 7.2).
Om en uppgift av den innebörden ändå lämnas bör den lämnas utan avseende.
Skyldigheten att underrätta hemstaten följer av artikel 13 i direktivet som
föreskriver att bosättningsstaten skall, i tillräckligt god tid före valet,
förse hemstaten med information om medborgare i denna som finns upptagna i
röstlängden. Vidare föreskrivs att hemstaten skall, i enlighet med sin
nationella lagstiftning, vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att dess
medborgare inte röstar mer än en gång. Underrättelsen syftar således dels till
att förse Finland och Österrike med information om medborgare i dessa stater som
anmält att de önskar rösta i Sverige, dels till att svenska myndigheter skall
kunna få information från övriga medlemsstater i det fall att någon av dess
medborgare som anmält att han eller hon önskar rösta här redan utövat sin
rösträtt i någon annan medlemsstat.

12 - 14 §§

Bestämmelserna motsvarar vad som gäller enligt vallagen. I 13 § föreskrivs att
unionsmedborgare skall ha samma rätt som svenska medborgare att begära rättelse
av uppgift i röstlängd (jfr artikel 11.2 direktivet).
Med föreskriften i 13 § första stycket om att omständighet som inträffat senare
än den 1 juli 1995 inte får ligga till grund för rättelse avses givetvis inte
den omständigheten att skattemyndigheten tar emot ett meddelande från en
unionsmedborgares hemstat om att denne utövat sin rösträtt vid val till
Europaparlamentet där (15 §).

15 §

Det har i avsnitt 7.2 konstaterats att Sverige enligt direktivet torde vara
skyldigt att motverka att någon röstar två gånger i samma val till Europa-
parlamentet. Som utvecklats i anslutning till 7 § bör detta för det första
svenska valet år 1995 vara att förstå så att den som tidigare röstat vid val
till samma parlamentariska församling, dvs. vid de val som ägde rum i juni 1994,
inte skall tillåtas rösta. I förevarande paragraf föreskrivs därför att om det
genom underrättelse från hemstaten står klart att den som upptagits i röstlängd
för unionsmedborgare röstat i valet i juni 1994 skall röstlängden rättas genom
att personens namn stryks.

16 §

Paragrafen motsvarar vad som gäller enligt vallagen.

Skydd för partibeteckning

17 §

I paragrafens första stycke anges att en partibeteckning som redan genom val-
lagens bestämmelser är skyddad, också skall vara skyddad vid val till Euro-
paparlamentet. Eftersom det vid valet till Europaparlamentet också är fråga om i
första hand partival och de etablerade partierna kan väntas komma att delta även
i det valet, bör det skydd som redan finns enligt vallagen gälla också utan att
en ny registrering måste göras.
Det finns emellertid anledning anta, att även andra partier än de redan
registrerade kommer att vara intresserade av att delta i valet till Europapar-
lamentet och kanske bara i detta val. För dessa partier ges därför i andra sty-
cket möjlighet att skydda sin partibeteckning. Därvid är vallagens bestämmelser
om förfarandet för att uppnå sådant skydd tillämpliga liksom också reglerna om
centrala valmyndighetens åligganden enligt 5 kap. 10 § och om överklagande i 5
kap. 11 § vallagen.
Det anges i tredje stycket att en sådan ansökan måste göras senast den 22 maj
1995. Av vallagens bestämmelser följer att ansökan om registrering skall göras
hos centrala valmyndigheten. Av 5 kap. 2 § vallagen framgår att parti som
ansöker om registrering skall ange för vilket slag av val registrering söks. Om
ett parti önskar erhålla skydd för partibeteckning såväl vid valet till
Europaparlamentet som vid kommande riksdagsval kan ett sådant skydd också
erhållas under förutsättning att ansökan, såvitt gäller valet till
Europaparlamentet, sker senast den 22 maj 1995.

18 §

På motsvarande sätt som enligt 17 § skall vallagens bestämmelser om anmälan av
kandidater till skydd för partibeteckning tillämpas också vid valet till
Europaparlamentet.

Försäkran av unionsmedborgare som önskar kandidera

19 §

Paragrafen utgör en tillämpning av artiklarna 4.2, 10.1 och 10.2 i direktivet.
Av bestämmelsen framgår att unionsmedborgare som önskar kandidera vid det
svenska valet till Europaparlamentet har att till centrala valmyndigheten ge in
dels en försäkran av visst innehåll (första stycket), dels ett intyg från
behörig myndighet i hemstaten (andra stycket). Uppgifterna i en sådan försäkran
lämnas under straffansvar (jfr 11 §).
Av paragrafen jämförd med 7 § följer att den som inte lämnat försäkran och
intyg, eller som gjort det för sent, inte är valbar. Eftersom sista dag för att
lämna försäkran och intyg är den 18 augusti 1995 måste det i tidigare skeden
ankomma på partierna att se till att de som anmäls som kandidater också
uppfyller villkoren för valbarhet. Centrala valmyndighetens prövning av en
persons valbarhet får, som påpekats i kommentaren till 7 §, ske då myndigheten
enligt 34 § har att utse svenska företrädare i Europaparlamentet.

Valsedlar och valkuvert

20 §

Bestämmelsen motsvarar 6 kap. 1 § och 8 kap. 8 § första stycket vallagen.

21 §

I första stycket anges att valsedlarna skall vara lika till storlek och material
samt vita till färgen.
Av andra stycket framgår att alla former av valsedlar dessutom skall vara så
beskaffade att väljarna kan avge personröst (jfr avsnitt 7.5).
Enligt tredje stycket gäller i övrigt vallagens bestämmelser om vad valsedlar
skall eller bör innehålla.

22 §

Paragrafen motsvarar 6 kap. 3 § vallagen. Dess tredje stycke motsvarar den
ändring (SFS 1994:287) som skett i vallagen och som innebär att, om partiet
anmält kandidater för valet, valsedel med registrerad partibeteckning som upptar
flera kandidater måste som första och andra namn uppta namn på kandidater som
tagits upp på listan över kandidater partiet anmält. Bestämmelsen avser att
hindra missbruk av den fria nomineringsrätten.

23 §

Paragrafens första stycke innebär att samma villkor i fråga om beställning,
kostnader, förskottsbetalning m.m. i fråga om valsedlar och valkuvert skall
gälla för partier som enligt vallagen är berättigade till dessa förmåner. Dess-
utom skall motsvarande gälla för partier som enbart deltar i valet till
Europaparlamentet om de uppfyller de förutsättningar som finns angivna i val-
lagen i detta avseende. Det innebär t.ex. att ett parti som fått ett visst antal
röster i det valet kan vara berättigat att få tillbaka erlagd förskottsbetalning
eller vid nästa val vara berättigat till kostnadsfria valsedlar eller kuvert.
Av andra stycket framgår att centrala valmyndigheten, i tillägg till vad som
föreskrivs i 6 kap. 7 § vallagen, skall förse valsedelsblanketterna också med
rader och rutor för personröstning (jfr 21 § andra stycket).

24 §

Paragrafen motsvarar vad som gäller enligt 6 kap. 9 § vallagen men har
modifierats med hänsyn till att personröstning skall kunna ske.

Röstkort

25 §

På samma sätt som gäller vid nationella val skall röstkort utfärdas. Röstkorten
skall sändas till de röstberättigade senast 30 dagar före valdagen. I övrigt
gäller vallagens bestämmelser om röstkort.
Eftersom röstkort skall sändas ut senast 30 dagar före valdagen kan det
inträffa att det efter den tidpunkten till skattemyndighet ges in meddelande
från en unionsmedborgares hemstat om att denne utövat sin rösträtt i hemstaten.
Väljaren skall i sådant fall strykas ur röstlängden (15 §). Även om röstkort
utfärdats föreligger inte rösträtt i den beskrivna situationen.

Allmänt om röstning

26 §

Paragrafens första stycke motsvarar 8 kap. 1 § första stycket vallagen. Även vid
val till Europaparlamentet skall det finnas möjligheter att rösta på annan plats
och tid än som följer av huvudregeln om att röstning skall ske på valdagen i
vallokal.
Av andra stycket följer att vid röstning på annan tid och plats än på valdagen
i vallokal skall bestämmelserna i 8-12 kap. vallagen tillämpas.
Tredje stycket motsvarar 8 kap. 12 § första stycket vallagen.

27-28 §§

I paragraferna föreskrivs att länsstyrelsen får besluta om att röstning på
valdagen får ske på annat röstmottagningsställe än den vallokal som avses i 8
kap. 1 § vallagen (27 §) samt att centrala valmyndigheten får besluta att
valnämnd får ansvara för den s.k. institutionsröstning som äger rum söndagen
före valdagen (28 §). Bestämmelsen i 27 § har samband med föreskriften i 9 §
andra stycket och syftar till att röstmottagning skall kunna ske på fler ställen
främst i valdistrikt som omfattar fler röstberättigade än som förutsätts i
vallagen. De avvikelser som förevarande paragrafer ger möjlighet till,
tillämpades på försök vid 1994 års allmänna val (SFS 1993:1403).

Rösträkning, sammanräkning och mandatfördelning

29 §

På motsvarande sätt som gäller för val till riksdagen skall den preliminära
rösträkningen ske i vallokal och hos valnämnd. Den skall vara offentlig och
genomföras utan avbrott. Därvid gäller de regler för förfarandet som ges i 13
kap. vallagen.

30 §

När det gäller den slutliga sammanräkningen skall den göras på i huvudsak samma
sätt som anges i vallagen för sammanräkning av riksdagsvalet. Däremot skall den
ordningen gälla, att det är centrala valmyndigheten som skall göra den slutliga
sammanräkningen för hela landet. Denna ordning skiljer sig alltså från vad som
enligt vallagen gäller vid sammanräkningen av riksdagsvalet. Anledningen till
detta är det förhållandet att det vid valet till Europaparlamentet endast är 22
mandat som skall besättas och att det är fråga om en sammanräkning med hela lan-
det som en valkrets. Det är mot denna bakgrund angeläget att länsstyrelsernas
sammanräkningar sker snabbt eftersom de skall ligga till grund för centrala
valmyndighetens slutliga sammanräkning för hela landet.
Denna ordning har varit föremål för vissa försök vid de allmänna valen år 1994
(SFS 1993:1404).

31 §

I paragrafen ges i tillägg till 14 kap. 4 § andra stycket vallagen vissa
föreskrifter med anledning av att möjlighet skall finnas att avge personröst.
I andra stycket anges att om ett valkuvert innehåller flera valsedlar som alla
bär samma partibeteckning men är olika med avseende på personrösterna, skall
namnen på valsedlarna anses obefintliga. I sådant fall tillfaller rösten i
vanlig ordning partiet.
Enligt tredje stycket 1. och 2. skall namnen på en valsedel vidare anses
obefintliga om valsedeln inte är utformad för personröstning på sätt som sägs i
21 § andra stycket eller om det finns fler än en personmarkering på valsedeln
eller det inte klart framgår vilken kandidat som personmarkeringen avser.
Personmarkering bör göras med en kryssmarkering. Skulle en valsedel i den
därför avsedda rutan ha försetts med en personmarkering utan att markeringen kan
betecknas som ett kryss skall det emellertid inte medföra att personrösten anses
obefintlig. Naturligtvis kan svårbedömbara fall förekomma. Utgångspunkten för
bedömningen bör då vara om väljaren kan antas ha velat uttrycka en preferens för
en särskild kandidat eller inte.
Förbudet i tredje stycket 3. mot maskinella markeringar är föranlett av
önskemålet att hindra mera organiserade och omfattande former av försåtliga
förfaranden i syfte att vilseleda väljarna.

32 §

Samtliga 22 mandat fördelas proportionellt mellan partierna på grundval av
valresultatet i hela landet. Någon valkretsindelning förekommer således inte (se
avsnitt 7.3). Vid mandatfördelningen tillämpas, liksom i riksdagsvalen (3 kap. 8
§ tredje stycket RF), den jämkade uddatalsmetoden.

33 §

Liksom i riksdagsvalen (3 kap. 7 § andra stycket RF) deltar endast partier som
fått minst fyra procent av rösterna i hela landet i fördelningen av mandaten (se
avsnitt 7.4).

34 §

I paragrafen föreskrivs att för varje parti som ett parti erhållit utses en
företrädare samt ersättare för denne. Härigenom uppnås dels överensstämmelse med
vad som gäller för riksdagsvalen (3 kap. 9 § RF), dels att en nationell ordning
finns för hur en plats i Europaparlamentet skall besättas som blir vakant under
mandattiden (artikel 12.1 valrättsakten).

35 §

I paragrafen föreskrivs på grund av möjligheten till personröstning en delvis
annan ordning än den som följer av 14 kap. 6 § vallagen. Första stycket
motsvarar emellertid 14 kap. 6 § första stycket vallagen och i tredje stycket
anges att om inte alla mandat besatts på grund av personröster, skall
återstående mandat besättas med tillämpning av 14 kap. 6 § andra-femte styckena
vallagen.
I andra stycket anges utgångspunkten för ordnandet av kandidatnamn som fått
personröster och hur spärregeln är konstruerad. Spärren skall beräknas med
utgångspunkt i antalet giltiga röster för partiet. Kandidatnamnen skall ordnas
så att partiets mandat i första hand kommer att besättas med kandidater som
kommit över spärren och att det då är antalet personröster för varje kandidat
som är avgörande för i vilken ordning kandidaterna skall utses. Termen
personligt röstetal används för att ange det antal personröster som en kandidat
har fått på valsedlar med samma partibeteckning. Spärren utgörs av minst fem
procent av partiets röstetal. Om två eller flera kandidater har fått lika stora
personliga röstetal, skall företrädet dem emellan avgöras genom lottning.
Genom hänvisningen i tredje stycket till vallagens regler klargörs att för
kandidater som inte fått så många personröster att de uppnått spärren skall
jämförelsetal beräknas på det sätt vallagen föreskriver. Beräkningen av
jämförelsetal skall alltså ske först sedan kandidatnamn ordnats på grund av
personliga röstetal enligt andra stycket. I fjärde stycket markeras att vid
beräkning av jämförelsetal i dessa fall skall bortses från namn som tagit plats
på grund av personröster. Någon reduktion av jämförelsetal för de kandidater som
inte nått upp till spärren skall därför inte ske med anledning av att
kandidatnamn dessförinnan ordnats efter personliga röstetal.

36 §

Förevarande paragraf, som är föranledd av ordningen med personröstning, har sin
motsvarighet i 14 kap. 10 § tredje stycket vallagen.
Av första stycket framgår att en kandidat som fått plats för mer än ett parti
och han eller hon till följd därav skulle erhålla mandat för mer än ett parti,
skall kandidaten tillträda mandat för det parti där han eller hon relativt sett
fått störst personligt röstetal. Det innebär att kandidaten skall tillträda ett
mandat som han eller hon vunnit på grund av personröster före ett som erhållits
genom jämförelsetal enligt heltalsmetoden.
I de fall kandidaten fått mandat för flera partier på grund av jämförelsetal
blir, enligt andra stycket, storleken på dessa tal avgörande.
I tredje stycket regleras vem som skall besätta det mandat kandidaten inte
tillträder om han eller hon erhållit sitt mandat i kraft av personligt röstetal
och i fjärde stycket regleras motsvarande situation då kandidaten tillträtt ett
mandat genom sitt jämförelsetal.
I femte stycket regleras i vilken ordningsföljd mandaten skall besättas då
flera mandat blivit lediga. Avgörande är kandidatens relativa personliga
röstetal respektive jämförelsetal. Ett mandat som blivit obesatt därför att
kandidaten tillträtt ett mandat på grund av personligt röstetal skall besättas
före ett som kandidaten vunnit till följd av jämförelsetal.

37 §

I paragrafens första och andra stycken regleras förfarandet vid utseende av
ersättare för kandidater som blivit valda på personröster.
Utgångspunkten för att bestämma ersättarordningen är den lista som mest
bidragit till att den ordinarie ledamoten blivit vald. Med lista avses i detta
sammanhang en grupp av valsedlar som upptar samma namn och har samma rangordning
mellan namnen. De valsedlar på vilka det avgetts en personröst för den kandidat
som valts får alltså sorteras med utgångspunkt i namnen och rangordningen mellan
dessa så att man får fram en grupp som är större än övriga. I normalfallet torde
detta bli partiets huvudlista utan strykningar. Denna grupp innehåller ett antal
valsedlar på vilka det avgetts en personröst för den ordinarie ledamoten.
Valsedlarna är även i övrigt identiska i fråga om namn och rangordning. För att
få fram det slutliga underlaget för ersättarordningen skall till gruppen läggas
övriga valsedlar som upptar samma namn och rangordning. Bland dessa kan finnas
valsedlar som saknar personröster och sådana som upptar en personröst för någon
annan kandidat än den som blivit vald. Att personröster avgetts för olika
kandidater innebär inte att valsedlarna skall anses vara olika i fråga om namn
och rangordning. Den sammanlagda gruppen kan alltså innehålla tre kategorier av
valsedlar, nämligen sådana som saknar en personröst, sådana som har en
personröst för den kandidat för vilken ersättare skall utses och sådana som
upptar en personröst för någon annan kandidat.
Ordningsföljden för utseende av ersättarna inom gruppen avgörs i första hand av
om det finns några kandidater som fått ett personligt röstetal som når upp till
eller överstiger spärren. Är så fallet utses ersättarna i ordning efter
storleken på de personliga röstetalen. Har flera kandidater lika stora
personliga röstetal får också här lottning tillgripas. Om det inte finns några
eller alltför få ersättarkandidater som nått upp till spärren får ersättare
utses med ledning av jämförelsetal på sätt som föreskrivs i tredje stycket.
I tredje stycket anges hur ersättare utses för kandidater som blivit valda på
grundval av sitt jämförelsetal (jfr 14 kap. 7 § andra stycket vallagen).
Om inte ett tillräckligt antal ersättare kan utses med tillämpning av
första-tredje styckena får, enligt fjärde stycket, 14 kap. 11 § andra stycket
vallagen tillämpas, dvs. den kandidat som står i tur att erhålla mandat för
partiet får utses till ersättare.

38 §

Bestämmelsen motsvarar 14 kap. 12 § vallagen.

39 §

Av artikel 12.2 valrättsakten framgår att Europaparlamentet skall underrätta
medlemsstaten om en plats blir vakant. Om så sker har centrala valmyndigheten
enligt första stycket att utse ny ledamot enligt den ordning som gäller
ersättarna emellan.
I andra stycket föreskrivs att centrala valmyndigheten har att utse ytterligare
ersättare när antalet ersättare blir för litet (jfr 14 kap. 14 § vallagen).
Tredje stycket innehåller en regel om att förättning som avses i de båda
föregående styckena skall kungöras (jfr 14 kap. 14 a § vallagen).

Bevis, överklagande av val och förrättning, m.m.

40 och 41 §§

Paragraferna innehåller bestämmelser som motsvarar vad som gäller enligt
vallagen.

42 §

Enligt artikel 11 valrättsakten prövar Europaparlamentet företrädarnas
behörighet. Det innebär att de företrädare som valts i valet den 17 september
1995 tillträder sedan centrala valmyndigheten utsett dem, utfärdat bevis därom
och Europaparlamentet prövat deras behörighet.

43 och 44 §§

Paragrafen motsvarar vad som gäller enligt vallagen.

Övriga bestämmelser

45 och 46 §§

Paragraferna fordrar inte någon närmare kommentar.

Ikraftträdande

Lagen bör träda i kraft den 1 maj 1995.

10.2Lag om ändring i folkbokföringslagen (1991:481)

20 §

Paragrafen har kompletterats med ett nytt andra stycke varav framgår att den som
valts till företrädare i Europaparlamentet inte skall avregistreras från
folkbokföringen som utflyttad även om han med stöd av huvudregeln i första
stycket skulle anses ha sitt egentliga hemvist utom landet. Detta gäller dock
endast under förutsättning att han har anknytning till landet genom att
disponera en bostad här. Kravet på att företrädaren skall ha kvar en bostad i
landet innebär inte att bostaden måste vara densamma som den han bodde i vid
tillträdet. Företrädaren bör givetvis ha möjlighet att byta bostadsort inom
landet.
På ansökan av företrädaren skall skattemyndigheten kunna besluta att
avregistrera honom från folkbokföringen om förutsättningarna för detta är
uppfyllda. Skälet till detta är att inte omöjliggöra för den företrädare som så
önskar att avregistreras som utflyttad.
Undantaget i andra stycket gäller endast företrädaren och inte eventuellt
medföljande familj. Vid bedömningen av var familjen har sin egentliga hemvist är
det företrädarens faktiska vistelse som skall vara den familjeanknytning som
skall tillämpas på familjemedlemmarna.

Lagförslag i promemorian Val till Europaparlamentet

Förslag till lag om val till Europaparlamentet

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

Tillämpningsområde

1 § Denna lag gäller vid val år 1995 i Sverige till Europaparlamentet.

Valmyndigheter

2 § Den centrala valmyndighet som avses i 1 kap. 2 § vallagen
(1972:620) är central valmyndighet också för val enligt denna lag.

3 § Länsstyrelsen är regional valmyndighet.

4 § För genomförande av valet på lokal nivå svarar inom varje kommun den
valnämnd som avses i 3 kap. vallagen (1972:620).
Det som en kommun, en valnämnd och valförrättare är skyldiga att göra enligt
denna lag skall bekostas av kommunen.

Vem har rösträtt

5 § Den som har rösträtt vid val till riksdagen har rösträtt också vid val
enligt denna lag.
Rösträtt har därutöver den medborgare i någon av Europeiska unionens
medlemsstater (unionsmedborgare) som inte utövat sin rösträtt vid de val till
Europaparlamentet som ägt rum i juni 1994 och som är bosatt här i landet och
senast på valdagen fyller 18 år.
Den som enligt skattemyndighetens personband är folkbokförd här i landet den 1
juli 1995 skall anses vara bosatt här.

6 § Närmare bestämmelser om röstlängd finns i 23 -29 §§.

Vem är valbar

7 § Den som har rösträtt enligt denna lag är valbar till Europaparlamentet.
Unionsmedborgare är dock valbar under den ytterligare förutsättningen att han
inte förlorat sin valbarhet i sitt hemland vid val till Europaparlamentet.
Den är inte heller valbar som är
- ledamot av regeringen i en medlemsstat,
- ledamot av Europeiska gemenskapernas kommission,
- domare, generaladvokat eller justitiesekreterare i Europeiska gemenskapernas
domstol,
- ledamot av Europeiska gemenskapernas revisionsrätt,
- medlem av Rådgivande kommittén i Europeiska kol- och stålgemenskapen eller
medlem av Ekonomiska och sociala kommittén i Europeiska gemenskapen och i
Europeiska atomenergigemenskapen,
- medlem av sådana kommittéer eller andra organ som har tillsatts enligt
fördragen om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen, Europeiska
gemenskapen och Europeiska atomenergigemenskapen för att förvalta gemenskapernas
medel eller för att utföra en permanent och direkt förvaltningsuppgift,
- styrelseledamot, direktionsledamot eller anställd i Europeiska
Investeringsbanken,
- tjänsteman eller annars anställd i aktiv tjänst inom Europeiska
gemenskapernas institutioner eller till dessa knutna fackorgan,
- har kandiderat vid de val till Europaparlamentet som ägt rum i juni 1994.

När skall val hållas

8 § Val förrättas den 17 september 1995.

Valkretsar och mandatfördelning

Valkretsar

9 § Vid val enligt denna lag är landet indelat i tre valkretsar. Dessa är
- södra Sveriges valkrets
- mellersta Sveriges valkrets
- norra Sveriges valkrets
Södra Sveriges valkrets omfattar Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Blekinge,
Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs och Skaraborgs
län.
Mellersta Sveriges valkrets omfattar Stockholms, Uppsala, Södermanlands,
Östergötlands, Gotlands, Värmlands, Örebro och Västmanlands län.
Norra Sveriges valkrets omfattar Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands,
Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län.

10 § Centrala valmyndigheten beslutar, senast den 8 maj 1995, hur många mandat
som skall föras till varje valkrets. Varje valkrets tillförs ett mandat för
varje gång som antalet röstberättigade i valkretsen är jämnt delbart med en
tjugoandradel av antalet röstberättigade i hela landet. Om inte alla mandat kan
fördelas på detta sätt tillförs valkretsarna de återstående mandaten i tur och
ordning efter de överskott som uppstår vid beräkningen. Om överskottstalen är
lika stora i två eller tre valkretsar skall lotten avgöra vilken valkrets som
skall tillföras mandatet.
Antalet röstberättigade beräknas på grundval av uppgifterna i folkbokföringens
register den 1 november 1994.

Mandatfördelning

11 § Mandaten fördelas först proportionellt mellan partierna på
grundval av valresultatet i hela landet. Vid denna mandatfördelning mellan
partierna används uddatalsmetoden med första divisorn jämkad till 1,4.

12 § De mandat partierna erhållit enligt 11 § fördelas därefter mellan
valkretsarna på grundval av valresultatet i varje valkrets. Denna fördelning av
mandat sker på följande sätt.
Vid tilldelningen av mandat i valkrets divideras antalet avgivna giltiga röster
i valkretsen med det antal mandat som valkretsen har tilldelats enligt 10 §.
Därefter divideras varje partis röstetal i valkretsen med det tal som erhållits.
Partierna tilldelas därefter mandat i valkretsen efter den sålunda erhållna
kvoten.
Om mandatfördelningen enligt andra stycket medför att valkretsarna tillförs ett
antal mandat som avviker från den fördelning som följt av beräkningen enligt 10
§, korrigeras den avvikelsen genom att det sist erhållna mandatet flyttas. Om
inte heller därvid överensstämmelse med fördelningen enligt 10 § uppnås, flyttas
det näst sist erhållna mandatet och så vidare intill dess att överensstämmelse
uppnås. Mandaten flyttas därvid i den utsträckning det behövs för att uppnå
överensstämmelse så, att först den norra valkretsen erhåller mandat från den
mellersta, den mellersta från den södra och den södra från den norra. Därefter
erhåller den norra valkretsen mandat från den södra, den mellersta från den
norra och den södra från den mellersta.

13 § Endast partier som har fått minst fyra procent av rösterna i hela landet
får delta i fördelningen av mandaten.

14 § För varje mandat som ett parti har erhållit utses en företrädare samt
ersättare för denne.

Valdistrikt

15 § Vid val enligt denna lag är valkretsarna indelade valdistrikt. Del av
kommun som vid val enligt vallagen (1972:620) bildar ett valdistrikt utgör ett
valdistrikt också vid val enligt denna lag.
Centrala valmyndigheten får efter samråd med länsstyrelse och valnämnd besluta
om valdistrikt som omfattar fler röstberättigade än vad som sägs i 3 kap. 3 §
vallagen.

Skydd för partibeteckning m.m.

Partibeteckning skyddas genom registrering och anmälan av kandidater

16 § En partibeteckning som är skyddad vid val till riksdagen enligt
bestämmelserna i vallagen (1972:620) är skyddad också vid val enligt denna lag.
En partibeteckning kan också registreras i anslutning till val som skall hållas
enligt denna lag. Bestämmelserna i 5 kap. vallagen om registrering av
partibeteckning vid val till riksdagen är därvid tillämpliga. Ansökan om
registrering skall göras senast den 22 maj 1995.

17 § Anmälan av kandidater skall göras hos centrala valmyndigheten senast den
dag myndigheten bestämmer. Härvid gäller bestämmelserna i 5 kap. vallagen (197-
2:620) om ordinarie val till riksdagen.

18 § Den som är unionsmedborgare utan att samtidigt vara svensk medborgare och
som önskar kandidera vid valet till Europaparlamentet den 17 september 1995
skall i en till centrala valmyndigheten ställd försäkran senast den 18 augusti
1995 ange
- sin nationalitet och sin adress i Sverige,
- den valkrets eller det område i hemstaten där han senast var upptagen i
röstlängd,
- att han inte kandiderat vid de val till Europaparlamentet som ägde rum i juni
1994.
Till en sådan försäkran som avses i första stycket skall fogas ett intyg av
behörig myndighet i hemstaten att valbarheten inte har gått förlorad där eller
att denna diskvalifikationsgrund inte är för handen såvitt myndigheten vet.

Valsedlar och valkuvert

19 § Vid val till Europaparlamentet får användas endast valsedlar och valkuvert
som tillhandahålls av centrala valmyndigheten.

20 § Valsedlarna skall vara lika till storlek och material. För valet skall
användas vita valsedlar. I övrigt gäller om valsedlar bestämmelserna i vallagen
(1972:620) om valsedlar för val till riksdagen.

21 § Om en valsedel upptar mer än ett kandidatnamn, skall namnen tas upp i en
följd under varandra och förses med nummer som visar ordningen mellan dem.
Namnen gäller själva valet samt, i den mån de inte därvid tas i anspråk, val av
ersättare för ledamöter.
Upptar valsedel med registrerad partibeteckning flera namn på kandidater,
skall valsedeln, om partiet enligt 17 § anmält kandidater för valet, som första
och andra namn uppta namn på kandidater som tagits upp på listan över kandidater
partiet anmält. Upptar valsedel i fall som nu sagts endast ett namn skall detta
vara ett namn som tagits upp på listan över anmälda kandidater.

22 § Vallagens (1972:620) bestämmelser om beställning, kostnader,
förskottsbetalning m.m. i fråga om valsedlar och valkuvert skall gälla också vid
val enligt denna lag. Vad som där gäller för parti skall gälla - förutom för
sådana partier - också för partier som deltar i val till Europaparlamentet.

Röstlängder

23 § Frågan huruvida rösträtt enligt 5 § föreligger avgörs på grundval av en
före valet upprättad röstlängd.
Bestämmelserna i 4 kap. vallagen (1972:620) om allmän och särskild röstlängd
skall tillämpas i fråga om den som har rösträtt enligt
5 § första stycket.

24 § En unionsmedborgare som vill utöva sin rösträtt enligt 5 § andra stycket
skall senast den 1 juli 1995 skriftligen hos centrala valmyndigheten anmäla att
han önskar tas upp i allmän röstlängd för valet till Europaparlamentet.
I anmälan skall sökanden i en skriftlig försäkran ange
- sin nationalitet och sin adress i Sverige,
- den valkrets eller det område i hemstaten där väljaren senast var upptagen i
röstlängd,
- att väljaren inte utövat rösträtt vid de val till Europaparlamentet som ägde
rum i juni 1994.
Blanketter för anmälan skall finnas tillgängliga hos centrala valmyndigheten.
Beslut i anledning av anmälan enligt första stycket skall meddelas så snart det
kan ske. En kopia av beslutet skall sändas även till valmyndigheten i den stat
där personen är medborgare.

Rättelse av uppgifter i en röstlängd

25 § I fråga om allmän och särskild röstlängd gäller bestämmelserna i vallagen
(1972:620) om rättelse och om överklagande av ett sådant beslut.

26 § En unionsmedborgare som anser att röstlängd innehåller felaktiga uppgifter
om honom skall senast den 25 augusti 1995 skriftligen begära att uppgifterna
rättas. Detta gäller också den som anser sig vara felaktigt utesluten ur
röstlängden. Omständighet som inträffat senare än den 1 juli 1995 får inte ligga
till grund för rättelse.
Frågor om rättelse skall prövas av centrala valmyndigheten.
Centrala valmyndigheten bör informera allmänheten om hur man kan begära
rättelse av röstlängden.

27 § När samtliga beslut om rättelser förts in i röstlängden skall den så snart
som möjligt sändas till den kommun där valdistriktet ligger.

28 § Får centrala valmyndigheten från en myndighet i någon annan medlemsstat
meddelande om att en röstberättigad som finns upptagen i röstlängd här i landet
röstat vid valen till Europaparlamentet i juni 1994 skall centrala
valmyndigheten genast rätta särskild röstlängd eller meddela berörd
skattemyndighet som skall rätta allmän röstlängd i aktuellt avseende.

Överklagande

29 § Centrala valmyndighetens beslut i ett ärende om rättelse får överklagas
bara i samband med att det val överklagas för vilket röstlängden har upprättats.
I ett sådant ärende får bara de bevis åberopas som har visats upp för centrala
valmyndigheten.

Röstkort

30 § I den mån centrala valmyndigheten inte bestämmer annat, skall för var och
en som enligt gällande röstlängd är röstberättigad vid valet upprättas ett
röstkort med uppgifter om den röstberättigade. Röstkortet skall dessutom
innehålla uppgifter om valet till ledning för den röstberättigade. I fråga om
röstkort tillämpas i övrigt 7 kap. 1 § andra stycket, 2 § första och tredje
styckena samt 3 § första - tredje styckena vallagen (1972:620). Röstkorten skall
sändas till de röstberättigade senast 30 dagar före valdagen.

Allmänt om röstning

31 § Röstning sker på valdagen i vallokalen för det valdistrikt där väljaren är
upptagen i röstlängd. Röstberättigad, som på grund av vistelse utomlands eller
på annan ort inom landet eller av annat skäl finner sig vara förhindrad att
rösta på tid och plats som nu sagts, får rösta på Posten Aktiebolags postkontor
inom riket, hos svensk utlandsmyndighet eller på svenskt fartyg i utrikes fart.
I fråga om röstningen och om den vidare behandlingen av röster som har avgivits
på postkontor, hos utlandsmyndighet eller på fartyg tillämpas i övrigt bestäm-
melserna om ordinarie val till riksdagen i 8 - 12 kap. vallagen (1972:620).
I lokal där val äger rum skall finnas tillgängliga ett exemplar av denna lag
och av vallagen.

Rösträkning, sammanräkning och mandatfördelning

Preliminär rösträkning

32 § Rösterna räknas preliminärt i vallokal och hos valnämnd.
Därvid tillämpas bestämmelserna i 13 kap. vallagen (1972: 620).

Slutlig sammanräkning

33 § Varje länsstyrelse skall göra en sammanräkning av valresultatet i sitt
län. Resultatet av sammanräkningarna skall ligga till grund för centrala val-
myndighetens slutliga sammanräkning för hela landet och varje valkrets,
fördelning av mandaten mellan partierna och utseende av ledamöter och ersättare.
Vid rösträkningen tillämpas 14 kap. 1, 2, 4 och 5 §§ vallagen (1972:620).
Med anmälda kandidater avses därvid sådana kandidater som blivit anmälda enligt
17 §.

Hur fördelningen av mandaten mellan partierna görs

34 § Centrala valmyndigheten skall fördela mandaten mellan partierna med
tillämpning av 11 - 13 §§.

Hur företrädare och ersättare utses

35 § Centrala valmyndigheten skall för varje valkrets bestämma ordningsföljden
mellan kandidatnamnen på partiernas valsedlar och på grundval därav utse
företrädarna enligt den ordning som anges i 36 § så att den kandidat som står
först i ordningen besätter det första mandatet, den som står näst i ordningen
det andra och så vidare efter samma grund.

36 § Ordningen mellan kandidatnamnen och utseende av ersättare för företrädare
inom varje parti fastställs genom särskilda uträkningar, allt i enlighet vad som
gäller för riksdagsval enligt 14 kap. 6 och 7 §§ vallagen (1972:620). I övrigt
tillämpas bestämmelserna i 14 kap. vallagen i erforderliga delar.

Bevis, överklagande av val och förrättning, m.m.

Bevis

37 § För den som blivit utsedd till företrädare i Europaparlamentet eller till
ersättare utfärdar centrala valmyndigheten genast bevis därom. I beviset anges
namnet på den som blivit utsedd samt tid, parti och valkrets som han blivit
utsedd för. Bevis för ersättare skall dessutom innehålla uppgift om den eller de
företrädare som han utsetts till ersättare för och, om flera ersättare utsetts
för samma företrädare, ordningen mellan ersättarna.
Som bevis gäller utdrag ur protokoll eller annan handling från förrättning vid
vilken företrädaren eller ersättaren blivit utsedd. Bevis skall tillställas
förutom den som blivit utsedd och Europaparlamentet, även Valprövningsnämnden
och riksdagens talman.

38 § Valprövningsnämnden skall granska bevis för företrädare och ersättare och
därvid pröva om beviset blivit utfärdat i enlighet med
37 §. Granskningen skall vara avslutad senast dagen innan det första sam-
manträdet i Europaparlamentet för mandatperioden eller, i fråga om bevis som
kommer in till Valprövningsnämnden därefter, så snart det kan ske. Berättelse om
granskningen skall ofördröjligen överlämnas till Europaparlamentet, men också
till riksdagens talman.

Överklagande

39 § Beslut, varigenom centrala valmyndigheten fastställt utgången av val, får
överklagas hos Valprövningsnämnden. Överklagandet prövas av Valprövningsnämnden
i den sammansättning denna hade vid tiden för valet. I fråga om sådan talan
tillämpas i övrigt bestämmelserna i 15 kap. 4 § tredje och fjärde styckena
vallagen (1972:620) som avser riksdagen samt 5, 6 och 9 §§ samma kapitel.
Beslut får överklagas av den som enligt röstlängd var röstberättigad vid valet
samt av den som enligt beslut som sägs i 4 kap. 4 och 16 §§ vallagen var
utesluten från rösträtt, men också av ett parti som deltagit i valet.

40 § Har i den verksamhet för förberedande och genomförande av valet, för
vilken myndighet svarar, förekommit avvikelse från föreskriven ordning eller
har någon hindrat valet, förvanskat avgivna röster eller otillbörligen verkat
vid valet på något annat sätt, skall Valprövningsnämnden, om det med fog kan
antas att vad som har förekommit har inverkat på utgången av valet, vid prövning
av ett överklagande av valet upphäva detta i den omfattning som behövs och
förordna om nytt val i hela landet eller beträffande ett eller flera områden som
bildar valkrets eller, om rättelse kan åstadkommas genom förnyad rösträkning,
uppdra åt centrala valmyndigheten att vidta sådan rättelse.
Om enligt bestämmelse i lag ett visst beslut inte får överklagas eller om det
skall överklagas i särskild ordning, får en omständighet som avses med beslutet
inte åberopas vid ett överklagande som avses i denna paragraf.
Av 25 § följer att bestämmelserna i 4 kap. 6 § och 18 § första stycket vallagen
(1972:620) om överklagande av ett beslut i samband med ett överklagande av ett
val mot en skattemyndighets respektive centrala valmyndighetens beslut om
rättelse av röstlängd skall tillämpas i fråga om överklagande av val enligt
denna lag.

Övriga bestämmelser

41 § Centrala valmyndigheten bör på lämpligt sätt sprida kännedom bland
allmänheten om tid och sätt för valet och om de bestämmelser i övrigt som gäller
för valet.

42 § Närmare föreskrifter om genomförande av val enligt denna lag meddelas av
regeringen eller, om regeringen bestämmer det, centrala valmyndigheten.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 1995.
Lag om ändring i lagen (1993:1404) om brevröstning i Förbundsrepubliken Tyskland
och i Schweiz

Härigenom föreskrivs att 1 och 2 §§ samt ikraftträdandebestämmelsen till lagen
(1993:1404) om brevröstning i Förbundsrepubliken Tyskland och i Schweiz skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §
Vid 1994 års ordinarie Vid 1994 års ordinarie
val till riksdagen och val till riksdagen och
det samtidiga valet till det samtidiga valet till
kommun- och landstings- kommun- och landstings-
fullmäktige samt vid fullmäktige, vid 1995
extra val till riksdagen års val till Europa-
och folkomröstning som parlamentet samt vid
infaller före 1997 års extra val till riksdagen
motsvarande val får och folkomröstning som
röstberättigade som vis- infaller före 1998 års
tas i Förbundsrepubliken motsvarande val får
Tyskland eller i Schweiz röstberättigade som
rösta genom att från vistas i Förbundsrepu-
samma land sända sina bliken Tyskland eller i
valsedlar till valnämn- Schweiz rösta genom att
den med posten (brev- från samma land sända
röstning). valsedlar till valnämn-
den med posten (brev-
röstning).
Vid brevröstning till- Vid brevröstning till-
lämpas bestämmelserna i lämpas bestämmelserna i
vallagen (1972:620), om vallagen (1972:620), om
inte annat följer av inte annat följer av
denna lag. denna lag.

2 §
Brevröstning skall gå Brevröstning skall gå
till på följande sätt. till på följande sätt.
Väljaren lägger för Väljaren lägger för
varje val själv in sin varje val själv in sin
valsedel i ett valkuvert. valsedel i ett valkuvert.
I närvaro av två vittnen I närvaro av två vittnen
lägger han sedan in lägger han sedan in
iordningställda val- iordningställda val-
kuvert i ett ytterkuvert kuvert i ett ytterkuvert
för brevröstningsför- för brevröstningsför-
sändelse och tillsluter sändelse och tillsluter
detta. Därefter skriver detta. Därefter skriver
väljaren på ytterkuver- väljaren på ytterkuver-
tet en försäkran på tet en försäkran på
heder och samvete att heder och samvete att
han gjort på detta sätt han gjort på detta sätt
och att försändelsen har och att försändelsen har
ställts i ordning i För- ställts i ordning i För-
bundsrepubliken Tyskland bundsrepubliken Tyskland
respektive Schweiz. På respektive Schweiz. På
ytterkuvertet skall väl- ytterkuvertet skall väl-
jaren också anteckna jaren också anteckna
sitt personnummer. Vitt- sitt personnummer. Vitt-
nena intygar skriftligen nena intygar skriftligen
att väljaren egenhändigt att väljaren egenhändigt
undertecknat försäkran undertecknat försäkran
samt att de inte känner samt att de inte känner
till något förhållande till något förhållande
som strider mot de upp- som strider mot de upp-
gifter väljaren lämnat gifter väljaren lämnat
på ytterkuvertet. Vitt- på ytterkuvertet. Vitt-
nena skall ha fyllt 18 nena skall ha fyllt 18
år. Väljarens make eller år. Väljarens make eller
barn eller makens barn barn eller makens barn
får inte vara vittne, får inte vara vittne,
och inte heller välja- och inte heller välja-
rens sambo eller sambos rens sambo eller sambos
barn. barn.
Sedan brevröstningsför- Sedan brevröstningsför-
sändelsen har gjorts i sändelsen har gjorts i
ordning enligt andra ordning enligt andra
stycket lägger väljaren stycket lägger väljaren
in försändelsen till- in försändelsen till-
sammans med sitt röst- sammans med sitt röst-
kort i ett omslagskuvert kort i ett omslagskuvert
och tillsluter detta. och tillsluter detta.
Därefter lämnas för- Därefter lämnas för-
sändelsen för postbe- sändelsen för postbe-
fordran till valnämnden fordran till valnämnden
i den kommun där välja- i den kommun där välja-
ren är upptagen i allmän ren är upptagen i allmän
röstlängd eller, om väl- röstlängd eller, om väl-
jaren är upptagen i jaren är upptagen i
särskild röstlängd, till särskild röstlängd, till
valnämnden i den kommun valnämnden i den kommun
inom vilken den vallokal inom vilken den vallokal
är belägen där den sär- är belägen där den sär-
skilda röstlängden en- skilda röstlängden en-
ligt 4 kap. 20 § val- ligt 4 kap. 20 § val-
lagen (1972:620) skall lagen (1972:620) skall
finnas tillgänglig. finnas tillgänglig.
Vid val till riksdagen, Vid val till riksdagen,
vid val i hela landet vid val i hela landet
till kommun- och land- till kommun- och land-
stingsfullmäktige och stingsfullmäktige, vid
vid en folkomröstning val till Europaparlamen-
får brevröstningsför- tet och vid en folkom-
sändelsen vara iordning- röstning får brevröst-
gjord tidigast 24 dagar ningsförsändelsen vara
före valdagen och skall iordninggjord tidigast
avges senast dagen före 24 dagar före valdagen
valdagen. Vid extra val och skall avges senast
till riksdagen och vid dagen före valdagen. Vid
folkomröstning samtidigt extra val till riksdagen
med sådana val får brev- och folkomröstning sam-
röstningsförsändelsen tidigt med sådana val
vara iordninggjord tidi- får brevröstningsförsän-
gast 20 dagar före val- delsen vara iordning-
dagen. Väljaren skall på gjord tidigast 20 dagar
ytterkuvertet intyga att före valdagen. Väljaren
han inte ställt i ord- skall på ytterkuvertet
ning försändelsen intyga att han inte
tidigare än vad som nu ställt i ordning försän-
har sagts. Försändelsen delsen tidigare än vad
skall anses avgiven den som nu har sagts. För-
dag då den är poststämp- sändelsen skall anses
lad. Brevröstningsför- avgiven den dag då den
sändelsen bör lämnas för är poststämplad. Brev-
postbefordran i så god röstningsförsändelsen
tid att den kan beräknas bör lämnas för postbe-
vara valnämnden till fordan i så god tid att
handa senast andra dagen den kan beräknas vara
efter valdagen. valnämnden till handa
senast andra dagen efter
valdagen.

Denna lag träder i Denna lag träder i
kraft den 1 janauri 1994 kraft den 1 januari 1994
och gäller till utgången och gäller till utgången
av år 1997. av år 1998.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 1995.

Förslag till lag om ändring i folkbokföringslagen (1991:481)

Härigenom föreskrivs i fråga om folkbokföringslagen (1991:481)
dels att 20 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 14 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

14 a §
Vad som sägs i 14 §
gäller även den som på
grund av uppdrag som
företrädare i Europa-
parlamentet regelmässigt
tillbringar sin dygns-
vila utom landet. På an-
sökan av företrädaren
får dock skattemyndighe-
ten besluta att han
skall avregistreras från
folkbokföringen som ut-
flyttad.

20 §
Den som kan antas under Den som kan antas under
sin normala livsföring sin normala livsföring
komma att regelmässigt komma att regelmässigt
tillbringa sin dygnsvila tillbringa sin dygnsvila
utom landet under minst utom landet under minst
ett år skall avregistre- ett år skall avregistre-
ras från folkbokföringen ras från folkbokföringen
som utflyttad om inte som utflyttad om inte
annat följer av 14 §. annat följer av 14 eller
Även den som kan antas 14 a §. Även den som kan
komma att regelmässigt antas komma att regel-
tillbringa sin dygnsvila mässigt tillbringa sin
både inom och utom dygnsvila både inom och
landet skall avregistre- utom landet skall av-
ras om han med hänsyn registreras om han med
till samtliga omständig- hänsyn till samtliga om-
heter får anses ha sitt ständigheter får anses
egentliga hemvist utom ha sitt egentliga hem-
landet. vist utom landet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
Förteckning över remissinstanser

Yttranden över promemorian Val till Europaparlamentet (dnr 94-4798) har till
Justitiedepartementet avgetts av Valprövningsnämnden, Datainspektionen,
Riksskatteverket, Skattemyndigheten i Stockholms län, Skattemyndigheten i Kalmar
län, Samhällsvetenskapliga fakultetsnämnden vid Universitetet i Göteborg,
Samhällsvetenskapliga fakultetsnämnden vid Universitet i Umeå, Länsstyrelsen i
Stockholms län, Länsstyrelsen i Östergötlands län, Länsstyrelsen i Jönköpings
län, Länsstyrelsen i Malmöhus län, Länsstyrelsen i Dalarna, Länsstyrelsen i
Västerbottens län, Stockholms stad, Helsingborgs kommun, Göteborgs kommun, Gävle
kommun, Krokoms kommun, Övertorneå kommun, Posten Aktiebolag och Svenska
Kommunförbundet.

AKT

om allmänna direkta val av företrädare i församlingen

Artikel 1 - tjänsteman eller annan an-
ställd i aktiv tjänst inom
Församlingens företrädare för Europeiska gemenskapernas
folken i de stater som slutit institutioner eller till
sig samman i gemenskapen skall dessa knutna fackorgan.2.
väljas genom allmänna direkta Dessutom kan varje medlems-
val. stat, under de förutsätt-
ningar som anges i artikel
7.2, fastställa nationella
Artikel 2 regler om oförenlighet.

Antalet företrädare valda i 3. Sådana företrädare i försam-
varje medlemsstat är följande: lingen på vilka punkterna 1 och
2 blir tillämpliga under den
Belgien 24 femårsperiod som avses i artikel
3, skall ersättas enligt artikel
Danmark 16 12.

Tyskland 81 Artikel 7

Frankrike 81 1. Enligt artikel 21.3 i För-
draget om upprättandet av Euro-
Irland 15 peiska kol- och stålgemenskapen,
artikel 138.3 i Fördraget om
Italien 81 upprättandet av Europeiska eko-
nomiska gemenskapen och artikel
Luxemburg 6 108.3 i Fördraget om upprättan-
det av Europeiska atomenergi-
Nederländerna 25 gemenskapen skall församlingen
utarbeta ett förslag till en
Förenade kungariket 81 enhetlig valordning.

2. Tills dess att en enhetlig
valordning träder i kraft och om
inte annat följer av de övriga
bestämmelserna i denna akt,
skall valförfarandet regleras av
varje medlemsstats nationella
Artikel 3 föreskrifter.

1. Företrädarna skall väljas för Artikel 8
en period av 5 år.
Vid val av företrädare i försam-
lingen får ingen rösta mer än
2. Denna femårsperiod skall en gång.
börja då den första sessionen
öppnas efter varje val.
Valperioden kan förlängas eller
förkortas enligt artikel 10.2 Artikel 9
andra stycket.
1. Val till församlingen skall
3. Företrädarnas mandattid skall hållas den dag som varje med-
börja och sluta vid samma lemsstat fastställer; denna dag
tidpunkt som den period som av- skall för samtliga medlemsstater
ses i punkt 2. infalla under samma period, som
skall börja en torsdag morgon
och sluta närmast följande
söndag.

Artikel 4 2. Rösträkningen får inte börja
förrän valet har avslutats i den
1. Företrädarna skall rösta medlemsstat vars väljare skall
individuellt och personligen. rösta sist inom den period som
De får inte bindas av några anges i punkt 1.
instruktioner eller uppdrag.
2. Företrädarna skall åtnjuta 3. Om en medlemsstat beslutar
den immunitet och de privilegier att omröstning skall ske i två
som gäller för församlingens omgångar för val till försam-
ledamöter enligt det protokoll lingen, skall den första om-
om immunitet och privilegier för gången äga rum inom den period
Europeiska gemenskaperna som är som avses i punkt 1.
fogat till Fördraget om upp-
rättandet av ett gemensamt råd
och en gemensam kommission för
Europeiska gemenskaperna. Artikel 10

1. För det första valet skall
rådet enhälligt och efter att ha
hört församlingen bestämma den
Artikel 5 period som avses i artikel 9.1.2.
De följande valen skall äga rum
Uppdraget som företrädare i inom samma period under det
församlingen är förenligt med sista året av den femårstid som
att vara ledamot av parlamentet avses i artikel 3.
i en medlemsstat.
Om det visar sig omöjligt att
under den perioden hålla valen i
gemenskapen, skall rådet en-
Artikel 6 hälligt och efter att ha hört
församlingen bestämma en annan
1. Uppdraget som företrädare i period som inte får infalla mer
församlingen är inte förenligt än en månad före eller en månad
med att vara efter den enligt föregående
stycke bestämda perioden.

- ledamot av regeringen i en
medlemsstat,
3. Utan att det påverkar till-
lämpningen av artikel 22 i
- ledamot av Europeiska gemen- Fördraget om upprättandet av
skapernas kommission, Europeiska kol- och stålgemen-
skapen, artikel 139 i Fördraget
- domare, generaladvokat eller om upprättandet av Europeiska
justitiesekreterare i Euro- ekonomiska gemenskapen och
peiska gemenskapernas domstol, artikel 109 i Fördraget om upp-
rättandet av Europeiska atom-
energigemenskapen, skall försam-
- ledamot av Europeiska gemen- lingen utan särskild kallelse
skapernas revisionsrätt, sammanträda den första tisdagen
sedan en månad har förflutit
efter utgången av den i artikel
- medlem av Rådgivande 9.1 avsedda perioden.
kommittén i Europeiska kol-
och stålgemenskapen eller
medlem av Ekonomiska och 4. Det avgående församlingens
sociala kommittén i befogenheter skall upphöra när
Europeiska ekonomiska gemen- det nya församlingen samman-
skapen och i Europeiska atom- träder första gången.
energigemenskapen,

Artikel 11
- medlem av sådana kommittéer
eller andra organ som har Tills dess att den enhetliga
tillsatts enligt fördragen om valordning som avses i artikel
upprättandet av Europeiska 7.1 träder i kraft, skall för-
kol- och stålgemenskapen, samlingen pröva företrädarnas
Europeiska ekonomiska gemen- behörighet. I detta syfte skall
skapen och Europeiska atom- församlingen beakta de valresul-
energigemenskapen för att tat som medlemsstaterna offi-
förvalta gemenskapernas medel ciellt har tillkännagivit och
eller för att utföra en per- avgöra sådana tvister som kan
manent och direkt förvalt- uppkomma på grund av bestämmel-
ningsuppgift. serna i denna akt, dock inte
tvister som uppkommer på grund
av nationella bestämmelser som
akten hänvisar till.
- styrelseledamot, direktions-
ledamot eller anställd i
Europeiska Investeringsbanken,

Artikel 12

1. Tills dess att den enhetliga
valordning som avses i artikel
7.1 träder i kraft och om inte
annat följer av de övriga be-
stämmelserna i denna akt, skall
varje medlemsstat fastställa ett
lämpligt förfarande för hur en
plats, som blir vakant under den
femåriga mandattid som avses i
artikel 3, skall besättas för
den återstående mandattiden.

2. Om en plats blir vakant på
grund av gällande nationella
bestämmelser i en medlemsstat
skall medlemsstaten underrätta
församlingen, som skall beakta
denna underrättelse.

I alla andra fall skall försam-
lingen fastställa när en plats
är vakant och underrätta med-
lemsstaten om detta.

Artikel 13

Om det visar sig nödvändigt att
besluta om åtgärder för att
genomföra denna akt, skall rådet
på förslag från församlingen och
efter att ha hört kommissionen
enhälligt besluta om sådana
åtgärder. Rådet skall först ha
försökt komma överens med för-
samlingen i en förliknings-
kommitté som skall bestå av
rådet och företrädare för för-
samlingen.

Artikel 14

Artikel 21.1 och 21.2 i För-
draget om upprättandet av
Europeiska kol- och stålgemen-
skapen, artikel 138.1 och 138.2
i Fördraget om upprättandet av
Europeiska ekonomiska gemen-
skapen och artikel 108.1 och
108.2 i Fördraget om upprättan-
det av Europeiska atomenergi-
gemenskapen skall upphöra att
gälla den dag, då det första
församlingen som valts enligt
denna akt sammanträder enligt
artikel 10.3.

Artikel 15

Denna akt är upprättad på danska,
engelska, franska, iriska,
italienska, nederländska och
tyska språken, vilka samtliga
texter är lika giltiga.

Bilagorna I - III skall utgöra
en integrerad del av denna akt.

En förklaring av Förbunds-
republiken Tysklands regering är
fogad till denna akt.

Artikel 16

Bestämmelserna i denna akt
träder i kraft den första dagen
i den månad som följer efter det
att den sista av de anmälningar
som avses i beslutet har tagits
emot.

Utfärdad i Bryssel den tjugonde september nittonhundrasjuttiosex.

Pour le royaume de Belgique, son représentant
Voor het Koninkrijk België, zijn Vertegenwoordiger
le ministre des affaires étrangères du royaume de Belgique
De Minister van Buitenlandse Zaken van het Koninkrijk België

R. VAN ELSLANDE

For kongeriget Danmark, dets repræsentant
kongeriget Danmarks udenrigs konomiminister

Ivar NØRGAARD

Für die Bundesrepublik Deutschland, ihr Vertreter
Der Bundesminister des Auswärtigen der Bundesrepublik Deutschland

Hans-Dietrich GENSCHER

Pour la République française, son représentant
le ministre des affaires étrangères de la République française

Louis DE GUIRINGAUD

For Ireland, its Representative
Thar ceann na hÉireann, a hIonadaí
The Minister for Foreign Affairs of Ireland
Aire Gnóthaí Eachtracha na hÉireann

Gearóid MAC GEARAILT

Per la Repubblica italiana, il suo rappresentante
il ministro degli Affari esteri della Repubblica italiana

Arnaldo FORLANI

Pour le grand-duché de Luxembourg, son représentant,
membre du gouvernement du grand-duché de Luxembourg

Jean HAMILIUS

Voor het Koninkrijk der Nederlanden, zijn Vertegenwoordiger
De Staatssecretaris van Buitenlandse Zaken van het Koninkrijk der Nederlanden

L. J. BRINKHORST

For the United Kingdom of Great Britain and Northern Ireland, their
representative

The Minister for Foreign Affairs and of the Commonwealth of the United Kingdom
of Great Britain and Northern Ireland

A. CROSLAND

BILAGA I

De danska myndigheterna får besluta om de dagar då val av ledamöter till
församlingen skall äga rum på Grönland.

BILAGA II

Förenade Konungariket skall tillämpa bestämmelserna i denna akt endast på
Förenade Konungariket.

BILAGA III

Förklaring om artikel 13

Det föreligger enighet om att förlikningskommittén i fråga om sitt förfarande
skall följa bestämmelserna i punkterna 5-7 för det förfarande som fastställdes i
församlingens, rådets och kommissionens gemensamma förklaring av
den 4 mars 1975.1

1 Europeiska gemenskapernas officiella tidning, nr C 89, den 22 april 1975.

Förklaring av Förbundsrepubliken Tysklands regering

Förbundsrepubliken Tysklands regering förklarar att akten om allmänna direkta
val av ledamöter av församlingen skall tillämpas på Land Berlin.

Med beaktande av Frankrikes, Förenade Konungariket Storbritannien och
Nordirlands och Amerikas Förenta Staters rättigheter och skyldigheter skall
Berlins parlament välja företrädare till de platser som inom Förbundsrepubliken
Tysklands kvot tillfaller Land Berlin.

E.2 - Rådets beslut av den 1 februari 1993 om ändring av den akt
om allmänna direkta val av företrädare i Europaparlamentet som
bifogats rådets beslut av den 20 september 1976

------------------------------------
EGT nr L 33, 9.2.1993, s.15.
------------------------------------

Rådet

SOM BEAKTAR artikel 21.3 i Fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och
stålgemenskapen,

SOM BEAKTAR artikel 138.3 i Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska
gemenskapen,

SOM BEAKTAR artikel 108.3 i Fördraget om upprättandet av Europeiska
atomenergigemenskapen,

SOM BEAKTAR Europaparlamentets resolution av den 10 juni 1992, särskilt punkt 4
i denna1,

SOM AVSER att verkställa slutsatserna från Europeiska rådets möte i Edinburgh
den 11 och 12 december 1992 om fördelningen av platserna i Europaparlamentet
från och med år 1994 för att ta hänsyn till Tysklands enande och till en
förväntad utvidgning,

BESLUTAR OM följande ändringar av den akt som bifogats rådets beslut
76/787/EKSG, EEG, Euratom av den 20 september 19762, ändrad genom artikel 10 i
anslutningsakten för Spanien och Portugal, och rekommenderar medlemsstaterna att
anta ändringarna i enlighet med deras konstitutionella bestämmelser.

Artikel 1

Artikel 2 i den akt om allmänna direkta val av företrädare i Europaparlamentet
som bifogats rådets beslut 76/787/EKSG, EEG, Euratom av den 20 september 1976
och som ändrats genom artikel 10 i anslutningsakten för Spanien och Portugal,
skall ersättas med följande:

"Artikel 2

Antalet företrädare valda i varje medlemsstat är följande:

Belgien 25
Danmark 16
Tyskland 99
Grekland 25
Spanien 64
Frankrike 87
Irland 15
Italien 87
Luxemburg 6
Nederländerna 31
Storbritannien 87."

Artikel 2
Medlemsstaterna skall genast anmäla till generalsekreteraren i Europeiska
gemenskapernas råd när de har avslutat det förfarande som enligt deras
konstitutionella bestämmelser krävs för att anta bestämmelserna i artikel 1.

Bestämmelserna träder i kraft den första dagen i månaden efter mottagandet av
den sista av dessa anmälningar. De skall tillämpas första gången vid valen till
Europaparlamentet år 1994.

Artikel 3

Detta beslut skall offentliggöras i Europeiska gemenskapernas officiella
tidning.

Det träder i kraft den dag det offentliggörs.

Utfärdat i Bryssel den 1 februari 1993

På rådets vägnar

N. HELVIG PETERSEN

Ordförande

1 EGT nr C 176, 22.5.1992, s. 72.
2 EGT nr L 278, 8.10.1976.

RÅDETS DIREKTIV 93/109/EG
av den 6 december 1993

om fastställande av närmare bestämmelser för rösträtt och valbarhet vid val till
Europaparlamentet för unionsmedborgare som är bosatta i en medlemsstat där de
inte är medborgare

(93/109/EG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD Sådana särskilda problem kan
HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV uppstå i en medlemsstat där an-
talet unionsmedborgare som upp-
fyller ålderskravet för rösträtt
med beaktande av Fördraget om och som bor i medlemsstaten utan
upprättandet av Europeiska att vara medborgare där är
gemenskapen, särskild artikel betydligt högre än genomsnittet.
8b.2 i detta, Undantag är motiverade om dessa
medborgare utgör mer än 20 % av
väljarkåren. Dessa undantag
med beaktande av kommissionens måste baseras på kriteriet om
förslag, bosättningens varaktighet.

Unionsmedborgarskapet har till
Europaparlamentets yttrande[1], syfte att underlätta unionsmed-
och borgares integration i värd-
landet, och det är i detta
sammanhang förenligt med för-
med beaktande av följande: dragets avsikt att undvika pola-
risering mellan nationella och
icke-nationella listor över
Fördraget om upprättandet av kandidater.
Europeiska unionen markerar en
ny fas i processen med att Risken för polarisering gör sig
skapa en allt fastare särskilt gällande i en medlems-
sammanslutning mellan de stat där antalet unionsmedborga-
europeiska folken. En av re som uppfyller ålderskravet
unionens uppgifter är att på för rösträtt och som bor i med-
ett konsekvent och solidariskt lemsstaten utan att vara med-
sätt organisera förbindelserna borgare där överstiger 20 % av
mellan medlemsstaternas folk. det totala antalet unionsmed-
I dess grundläggande mål ingår borgare som uppfyller ålders-
att stärka skyddet av kravet för rösträtt och som bor
medlemsstaternas medborgares i medlemsstaten, och det är där-
rättigheter och intressen genom för viktigt att medlemsstaten i
att införa ett unionsmed- fråga i enlighet med artikel 8b
borgarskap. i fördraget kan fastställa sär-
skilda bestämmelser vad gäller
kandidatlistornas sammansättning.
I avdelning II i Fördraget om
upprättandet av Europeiska I vissa medlemsstater har
unionen, som innehåller be- personer som är bosatta där men
stämmelser om ändring av För- som är medborgare i någon annan
draget om upprättndet av medlemsstat rösträtt vid val
Europeiska ekonomiska gemen- till det nationella parlamentet,
skapen i syfte att upprätta och vissa bestämmelser i detta
Europeiska gemenskapen, införs direktiv behöver därför inte
ett unionsmedborgarskap för alla tillämpas i dessa medlemsstater.
medborgare i medlemsstaterna,
som därigenom får ett antal HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
rättigheter.
[1]EGT nr C 329, 6.12.1993.
Den rösträtt och valbarhet vid
val till Europaparlamentet i
bosättningsstaten som fastställs
i artikel 8b.2 i Fördraget om
upprättandet av Europeiska
gemenskapen är exempel på till-
lämpningen av principen om icke-
diskriminering mellan en
medlemsstats medborgare och med-
borgare i andra medlemsstater
och en naturlig följd av den
rätt att fritt röra sig och
uppehålla sig som föreskrivs i
artikel 8a i det fördraget.

I artikel 8b.2 i Romfördraget
behandlas endast möjligheten att
utöva rösträtten och valbarheten
vid val till Europaparlamentet,
utan att det påverkar tillämp-
ningen av artikel 138.3 i Rom-
fördraget, i vilken föreskrivs
att en i alla medlemsstater en-
hetlig ordning skall fastställas
för dessa val. Bestämmelsens
huvudsakliga syfte är att
avskaffa det medborgarskapskrav
som för närvarande måste vara
uppfyllt i de flesta medlems-
stater för att dessa rättigheter
skall kunna utövas.

Tillämpningen av artikel 8b.2 i
Romfördraget förutsätter inte
harmonisering av medlemsstater-
nas valsystem. Med hänsyn till
principen om proportionalitet
enligt artikel 3b tredje stycket
i Romfördraget får inte gemen-
skapens lagstiftning på detta
område gå utöver vad som är nöd-
vändigt för att uppnå målet i
artikel 8b.2 i Romfördraget.

Syftet med artikel 8b.2 i
Romfördraget är att säkerställa
att alla unionsmedborgare, vare
sig de är medborgare i den med-
lemsstat där de är bosatta eller
inte, kan utöva sin rösträtt och
sin valbarhet vid val till
Europaparlamentet i den staten
på samma villkor. De villkor,
bl.a. vad gäller bosättningens
varaktighet och bevis på denna,
som gäller för medborgare i
andra medlemsstater bör därför
vara identiska med de villkor
som i förekommande fall gäller
för medborgare i medlemsstaten i
fråga.

Den rösträtt och valbarhet vid
val till Europaparlamentet i
bosättningsstaten som föreskrivs
i artikel 8b.2 i Romfördraget
ersätter emellertid inte röst-
rätten och valbarheten i hem-
staten. Unionsmedborgarnas
frihet att välja i vilken med-
lemsstat de vill delta i euro-
peiska val måste respekteras,
samtidigt som det säkerställs
att denna frihet inte missbrukas
av personer som röstar eller
ställer upp för val i mer än ett
land.

Varje undantag från de allmänna
bestämmelserna i detta direktiv
måste, i enlighet med artikel
8b.2 i Romfördraget, vara moti-
verat med hänsyn till särskilda
problem i en medlemsstat. Varje
undantag måste enligt sakens
natur kunna tas upp till förnyad
prövning.

KAPITEL 1

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1

1. I detta direktiv fastställs
närmare bestämmelser för röst-
rätt och valbarhet vid val till
Europaparlamentet för unionsmed-
borgare som är bosatta i en
medlemsstat där de inte är med-
borgare.

2. Bestämmelserna i detta direk-
tiv skall inte påverka medlems-
staternas bestämmelser om röst-
rätt och valbarhet för de av
deras medborgare som bor utanför
deras respektive valterritorier.

Artikel 2 Artikel 7

I detta direktiv avses med
1. Bosättningsstaten har rätt
1. europaparlamentsval: all- att kontrollera att unionsmed-
männa direkta val av före- borgare, som anmält att de vill
trädare i Europaparlamentet utöva sin rösträtt där, inte
enligt rättsakten av den 20 har förlorat den rätten i hem-
september 1976[1], staden genom ett civilrättsligt
eller straffrättsligt beslut.

2. valterritorium: en medlems- 2. För detta ändamål kan
stats territorium där med- bosättningsstaten översända till
lemsstatens folk väljer hemstaten den försäkran som av-
företrädare i Europaparla- ses i artikel 9.2. Hemstaten
mentet i enlighet med den skall i god tid och på lämpligt
ovannämnda rättsakten och sätt lämna de upplysningar av
inom dennas ramar, enligt betydelse som normalt finns
vallagstiftningen i medlems- tillgängliga; dessa upplysningar
staten i fråga, får endast omfatta det som är
strikt nödvändigt för genom-
3. bosättningsstat: en medlems- förandet av denna artikel och
stat där en unions- får inte utnyttjas för något
medborgare är bosatt annat ändamål. Om upplysningarna
men där han eller hon inte visar att försäkran innehåller
är medborgare, oriktiga uppgifter, skall
bosättningsstaten vidta lämpliga
4. hemstat: den medlemsstat där åtgärder för att hindra att
unionsmedborgaren är med- personen i fråga röstar.
borgare,
3. Hemstaten får, i god tid och
5. väljare: en unionsmedborgare på lämpligt sätt, lämna bosätt-
som har rösträtt vid europa- ningsstaten alla upplysningar
parlamentsval i bosättnings- som är nödvändiga för genom-
staten enligt detta direktiv, förandet av denna artikel.

Artikel 8
6. valbar person: en unionsmed-
borgare som i bosättnings- 1. Väljare kan utöva sin röst-
staten är valbar till rätt i bosättningsstaten, om de
Europaparlamentet enligt har anmält att de vill göra det.
detta direktiv,
2. Om röstning är en skyldighet
7. röstlängd: antingen ett i bosättningsstaten, skall den
sådant officiellt register som gjort en sådan anmälan vara
över alla röstberättigade i skyldig att rösta.
en valkrets eller ett område
som en behörig myndighet
upprättar och håller
aktuellt enligt bosättnings-
statens vallagstiftning,
eller folkbokföringen, om
den innehåller uppgifter om
rösträtt,

8. referensdag: den eller de
dagar då unionsmedborgare UTÖVANDE AV RÖSTRÄTTEN OCH
enligt bosättningsstatens RÄTTEN ATT KANDIDERA
lagstiftning skall uppfylla
villkoren för rösträtt och
valbarhet i den staten, Artikel 9

9. försäkran: en försäkran som 1. Medlemsstaterna skall vidta
avges under straffansvar de åtgärder som behövs för att
enligt nationell rätt. väljare, som anmäler att de
önskar det, skall bli upptagna i
[1]EGT nr L 278, 8.10.1976, s. 5. röstlängden i tillräckligt god
tid före valet.
Artikel 3

Den som på referensdagen 2. För att en väljare skall bli
upptagen i röstlängden skall
a) är unionsmedborgare enligt samma krav på bevis gälla som
artikel 8.1 andra stycket i för statens egna medborgare.
fördraget, Väljaren skall dessutom i en
skriftlig försäkran ange
b) inte är medborgare i bosätt-
ningsstaten men som uppfyller a) sin nationalitet och sin
de villkor för rösträtt och adress i bosättningsstatens
valbarhet som enligt den valterritorium,
statens lagstiftning gäller
för de egna medborgarna b) i fall då det har betydelse,
den valkrets eller det område
i hemstaten där väljaren
skall i bosättningsstaten ha senast var upptagen i en
rösträtt vid europaparlamentsval röstlängd,
och vara valbar till Europa-
parlamentet om han eller hon c) att rösträtten kommer att
inte har förlorat sin rätt utövas endast i bosättnings-
enligt artikel 6 eller 7. staten.

I fall då medborgare i bosätt- 3. Bosättningsstaten får kräva
ningsstaten måste ha varit med- att väljaren dessutom
borgare under en viss tid för
att vara valbara, skall unions- a) i sin försäkran enligt punkt
medborgare anses uppfylla detta 2 anger att rösträtten i hem-
krav, om de varit medborgare i staten inte har gått förlorad,
en medlemsstat under den tiden.
b) visar upp en giltig
identitetshandling, och
Artikel 4
c) anger vilken dag han eller
1. Väljare skall utöva sin röst- hon bosatte sig i den staten
rätt antingen i bosättnings- eller i någon annan
staten eller i hemstaten. Ingen medlemsstat.
får rösta mer än en gång vid
samma val.
4. Väljaren skall stå kvar i
2. Ingen får kandidera i mer än röstlängden på samma villkor som
en medlemsstat vid samma val. statens egna medborgare tills
han eller hon stryks från den på
Artikel 5 egen begäran eller därför att
villkoren för rösträtt inte
I fall då medborgare i längre är uppfyllda.
bosättningsstaten måste ha varit
bosatta i den statens val-
territorium under en viss tid Artikel 10
för att få rösta eller för att
vara valbara, skall unionsmed- 1. När en valbar person vill
borgare anses uppfylla det vill- kandidera till Europaparlamentet
koret, om de varit bosatta i en skall samma krav på bevis om
annan medlemsstat under den valbarheten gälla som för
tiden. Denna bestämmelse skall landets egna medborgare. Den
inte hindra att det ställs sär- valbara personen skall dessutom
skilda krav på bosättningens i en försäkran ange
varaktighet för vissa valkretsar
eller områden. a) sin nationalitet och sin
adress i bosättningsstatens
valterritorium,
b) att han eller hon inte
Artikel 6 kandiderar vid europaparlaments-
val i någon annan medlemsstat,
1. Unionsmedborgare som bor i en c) i fall då det har betydelse:
medlemsstat utan att vara med- den valkrets eller det område i
borgare där och som genom ett hemstaten där han eller hon
straffrättsligt eller civil- senast var upptagen i en
rättsligt beslut har förlorat röstlängd,
sin valberhet enligt bosätt- 2. Vidare skall begäran att få
ningsstatens eller hemstatens kandidera vara åtföljd av ett
lagstiftning, skall inte vara intyg från de behöriga
valbara till Europaparlamentet. myndigheterna i hemstaten att
valbarheten inte har gått
förlorad där eller att denna
2. En unionsmedborgare, som i diskvalifikationsgrund inte är
bosättningsstaten vill kandidera för handen såvitt myndigheterna
till Europaparlamentet men som vet.
inte kan visa upp det intyg som
anges i artikel 10.2, skall 3. Bosättningsstaten får
vägras att kandidera. dessutom kräva att en giltig
identitetshandling visas upp.
Den får också kräva besked om
vilken dag personen blev
medborgare i en medlemsstat.

Artikel 11

1. Bosättningsstaten skall lämna
den som begärt att bli upptagen
i röstlängden eller som begärt
att få kandidera en under-
rättelse om de åtgärder som vid-
tas eller det beslut som fattas
med anledning av begäran.

2. Den som vägras att bli upp-
tagen i röstlängden eller att få
kandidera skall ha samma rätt
till överprövning som lagstift-
ningen i bosättningsstaten ger
de egna medborgarna.

Artikel 12

Bosättningsstaten skall i god
tid och på lämpligt sätt under-
rätta väljare och valbara per-
soner om villkor och närmare
bestämmelser för utövande av
rösträtten och rätten att
kandidera.

Artikel 13

Medlemsstaterna skall utbyta den
information som är nödvändig för
genomförandet av artikel 4. För
detta ändamål skall bosättnings-
staten, på grundval av den för-
klaring som avses i artiklarna 9
och 10, i tillräckligt god tid
före valet förse hemstaten med
information om medborgare i
denna som finns upptagna i röst-
längden eller som kandiderar.
Hemstaten skall, i enlighet med
sin nationella lagstiftning,
vidta lämpliga åtgärder för att
säkerställa att dess medborgare
inte röstar mer än en gång eller
kandiderar i mer än en medlems-
stat.

KAPITEL III c) I medlemsstater där inga sär-
skilda röstlängder upprättas
UNDANTAG OCH utan i stället folkbok-
ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER föringen innehåller uppgifter
om rösträtt och där röstning
Artikel 14 inte är en skyldighet, kan
denna ordning även tillämpas
1. Om antalet unionsmedborgare på väljare som finns upptagna
som uppfyller ålderskravet för i folkbokföringen och som,
rösträtt och som bor i en med- efter det att de individuellt
lemsstat utan att vara med- har underlättats om sina
borgare där den 1 januari 1993 rättigheter, inte har anmält
utgör mer än 20 % av det totala att de vill utöva sin röst-
antalet unionsmedborgare som rätt i hemstaten. De först-
uppfyller ålderskravet för röst- nämnda medlemsstaterna skall
rätt och som är bosatta i med- till hemstaten sända över den
lemsstaten, får staten, trots handling som visar den av
vad som föreskrivs i artikel 3, dessa väljare uttryckta av-
9 och 10 bestämma sikten att rösta i bosätt-
a) att endast den får rösta som ningsstaten.
har varit bosatt i medlems- d) Medlemsstater om genom lag-
staten under en minsta tid reglerar det interna för-
vilken inte får överstiga fem farandet för nominering av
år, kandidater för politiska
b) att endast den skall vara partier och grupper, kan
valbar som har varit bosatt i föreskriva att sådana för-
medlemsstaten under en minsta faranden som i enlighet med
tid vilken inte får överstiga den lagstiftning inleddes
tio år. före den 1 februari 1994 och
Dessa bestämmelser skall inte de beslut som fattas i sam-
påverka tillämpningen av de band med detta skall förbli
åtgärder i fråga om listor över giltiga.
kandidater som en medlemsstat
kan vidta och som tar sikte på
att främja integrationen av
sådana unionsmedborgare som inte
är medborgare i medlemsstaten.
Unionsmedborgare, som har bosatt
sig utanför hemstaten och som
därför eller på grund av bosätt-
ningens varaktighet inte är
röstberättigade eller valbara
där, skall inte omfattas av
sådana krav på en viss tids
bosättning som avses i första
stycket.

2. Om det i en medlemsstats lag-
stiftning den 1 februari 1994
föreskrivs att medborgare i en
annan medlemsstat som är
bosatta i den förstnämnda
medlemsstaten har rösträtt vid
val till det nationella
parlamentet och därför på samma
villkor som medlemsstatens
egna väljare kan upptas på
röstlängden, behöver den först-
nämnda medlemsstaten, trots vad
som föreskrivs i detta direktiv,
inte tillämpa artikel 6-13 på
dessa medborgare.

3. Senast den 31 december 1997
och därefter 18 månader före
varje europaparlamentsval skall
kommissionen till Europaparla-
mentet och rådet överlämna en
rapport i vilken den kontrolle-
rar om undantag för den berörda
medlemsstaten i enlighet med
artikel 8b.2 i Romfördraget
fortfarande är motiverat samt
föreslår att nödvändiga anpass-
ningar görs. Medlemsstater som
utnyttjar möjligheten till
undantag enligt punkt 1 skall
till kommissionen lämna alla
nödvändiga upplysningar om
bakgrunden.

Artikel 15

Följande särskilda bestämmelser
skall gälla för det fjärde
direkta europaparlamentsvalet:
a) Unionsmedborgare som den 15
februari 1994 redan har röst-
rätt i bosättningsstaten och
som finns upptagna i röst-
längden i denna stat behöver
inte uppfylla formaliteterna
i artikel 9.
b) De medlemsstater där röst-
längderna har färdigställts
före den 15 februari 1994
skall vidta de åtgärder som
behövs för att väljare som
vill utöva sin rösträtt där
skall bli upptagna i röst-
längden i tillräckligt god
tid före valet

KAPITEL IV

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 16
När en medlemsstat antar dessa
Senast den 31 december 1995 bestämmelser skall de innehålla
skall kommissionen till Europa- en hänvisning till detta direk-
parlamentet och rådet överlämna tiv eller åtföljas av en sådan
överlämna en rapport om till- hänvisning när de offentlig-
lämpningen av detta direktiv vid görs. Närmare föreskrifter om
europaparlamentsvalet i juni hur hänvisningen skall göras
1994. På grundval av denna skall varje medlemsstat själv
rapport kan rådet genom ett utfärda.
enhälligt beslut som fattas på
förslag från kommissionen och
efter samråd med Europaparla- Artikel 18
mentet anta bestämmelser om
ändring av detta direktiv. Detta direktiv träder i kraft
samma dag som det offentliggörs
i Europeiska gemenskapernas
officiella tidning.
Artikel 17

Medlemsstaterna skall anta de Artikel 19
lagar och andra författningar
som är nödvändiga för att följa Detta direktiv riktar sig till
detta direktiv senast den 1 medlemsstaterna.
februari 1994. De skall genast
underrätta kommissionen om detta. Utfärdat i Bryssel den 6
december 1993.

På rådets vägnar
W. CLAES
Ordförande

Justitiedepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 23 februari 1995

Närvarande: statsrådet Hjelm-Wallén, ordförande, och statsråden Peterson,
Hellström, Thalén, Wallström, Tham, Blomberg, Heckscher, Andersson, Winberg,
Uusmann, Nygren, Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson

Föredragande: statsrådet Heckscher

Regeringen beslutar proposition 1994/95:154 Val till Europaparlamentet m.m..