Regeringens proposition
1994/95:151

Droit de suite och längre upphovsrättsligt skydd

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 23 mars 1995

Mona Sahlin

Laila Freivalds
(Justitiedepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen lägger regeringen fram två förslag som kommer att stärka
det upphovsrättsliga skyddet. Förslagen gäller ändringar i lagen
(1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk.
För det första föreslår regeringen att det införs bestämmelser om s.k.
droit de suite. Upphovsmannen skall ha rätt till en ersättning på fem
procent av försäljningspriset vid yrkesmässig försäljning av exemplar av
hans konstverk. Rätten till ersättning skall inte gälla alster av
byggnadskonst och inte heller alster av brukskonst som har framställts i
flera identiskt lika exemplar. Rätt till ersättning skall finnas under
verkets skyddstid. Rätten skall vara personlig och inte kunna överlåtas.
Den skall kunna göras gällande endast av en organisation som företräder
ett flertal upphovsmän på området. Fordran på ersättning skall vara
preskriberad, om inte organisationen kräver den ersättningsskyldige på
ersättningen inom tre år efter utgången av det kalenderår då
försäljningen ägde rum. Den som yrkesmässigt säljer konst skall vara
skyldig att överlämna en redovisning till organisationen, om denna begär
det. I redovisningen skall anges de ersättningsgrundande försäljningar
som gjorts under de tre närmast föregående kalenderåren. Bestämmelserna
om rätt till ersättning begränsas så att de skall tillämpas på verk av
den som är svensk medborgare eller har sin vanliga vistelseort i Sverige.
Regeringen får förekriva om bestämmelsernas tillämpning med avseende på
andra länder.
För det andra föreslår regeringen att vissa av de upphovsrättsliga
skyddstiderna förlängs och att reglerna om skyddstiden ändras i några
andra avseenden. Skyddstiden för litterära och konstnärliga verk i
allmänhet skall sträckas ut från 50 till 70 år. Skyddstiden för filmverk
skall vara 70 år från dödsåret för den sist avlidne av huvudregissören,
manusförfattaren, dialogförfattaren och kompositören av verkets speciella
musik. Utgångspunkten för beräkningen av skyddstiden för utövande
konstnärers prestationer skall vara tidpunkten för framförandet. Om en
upptagning av framförandet har getts ut eller offentliggjorts, skall
utgångspunkten i stället vara tidpunkten för den första av dessa
åtgärder. Motsvarande utgångspunkt skall gälla för beräkningen av
skyddstiden för framställare av ljud- och bildupptagningar. Den som för
första gången lovligen ger ut eller offentliggör ett verk, för vilket
skyddstiden har gått ut och som inte tidigare har getts ut, skall ha en
rätt som svarar mot de ekonomiska rättigheter som innefattas i
upphovsrätten. Rätten skall gälla i 25 år. Skyddet begränsas så att det
skall tillämpas på utgivningar och offentliggöranden av sådana fysiska
och juridiska personer som har anknytning till Sverige. Regeringen får
föreskriva att bestämmelserna skall tillämpas med avseende på andra
länder. Förslaget innebär att Sverige uppfyller rådets direktiv 93/98/EEG
om harmonisering av skyddstiden för upphovsrätt och vissa närstående
rättigheter.
I propositionen föreslår regeringen också en ändring av
upphovsrättslagens delegationsbestämmelse om kompetens för regeringen att
meddela föreskrifter om lagens tillämpning med avseende på andra länder.
Regeringen skall få meddela föreskrifter om lagens tillämpningsområde
inte endast under förutsättning av ömsesidighet utan också i de fall det
följer av ett sådant avtal med en främmande stat eller en mellanfolklig
organisation som riksdagen godkänt.
Regeringen föreslår att lagändringarna träder i kraft den 30 juni 1995.

Innehållsförteckning

1 Förslag till riksdagsbeslut................................
5

2 Lagtext....................................................
5
2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1960:729) om
upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk....
5
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:000) om
ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till
litterära och konstnärliga verk.....................
11

3 Ärendet....................................................
12

4 Allmänna utgångspunkter....................................
14

5 Droit de suite.............................................
15
5.1 Införande av bestämmelser om droit de suite.........
15
5.2 Rättens närmare utformning..........................
18

6 Längre upphovsrättsligt skydd..............................
23
6.1 Skyddstiden för litterära och konstnärliga verk i
allmänhet...........................................
23
6.2 Särskild skyddstid för filmverk.....................
25
6.3 Skyddstiden för närstående rättigheter..............
26
6.4 Outgivna verk.......................................
28
6.5 Några andra frågor..................................
29

7 Ändring av delegationsbestämmelsen.........................
30

8 Kostnader och resursbehov..................................
32

9 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser..................
32

10 Författningskommentarer....................................
35
10.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1960:729) om
upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk....
35
10.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1995:000) om
ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till
litterära och konstnärliga verk.....................
45

Bilaga 1 Sammanfattning av Upphovsrättsutredningensförslag...
46

Bilaga 2 Upphovsrättsutredningens lagförslag................. 47

Bilaga 3 Förteckning på remissinstanser......................
50

Bilaga 4 Rådets direktiv 93/98/EEG...........................
52
Bilaga 5 Sammanfattning av Justitiedepartementets promemoria. 61

Bilaga 6 Promemorians lagförslag.............................
62

Bilaga 7 Förteckning på remissinstanser......................
66

Bilaga 8 Lagrådsremissens lagförslag.........................
67

Bilaga 9 Lagrådets yttrande..................................
74

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde
den 23 mars 1995................................................. 75

Rättsdatablad....................................................
76

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och
konstnärliga verk,
2. lag om ändring i lagen (1995:000) om ändring i lagen (1960:729) om
upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk.

2 Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1960:729) omupphovsrätt till
litterära och konstnärliga verk

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1960:729) om upphovsrätt till
litterära och konstnärliga verk
dels att 43 - 46, 60 och 62 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas ett nytt kapitel, 2 a kap., av
följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 44 a §, av följande
lydelse.

--------------------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 a kap. Ersättning vid vidare-
försäljning av exemplar av
konstverk
26 j §
--------------------------------------------------------------------
Om ett exemplar av ett
konstverk som har överlåtits säljs
vidare inom upphovsrättens
giltighetstid av en näringsidkare
i hans yrkesmässiga verksamhet,
har upphovsmannen rätt till
ersättning av säljaren.
Upphovsmannen har rätt till
ersättning även i annat fall, om
försäljningen förmedlas av en
näringsidkare i dennes yrkes-
mässiga verksamhet. I ett sådant
fall skall ersättningen betalas av
näringsidkaren. Ersättningen skall
vara fem procent av försäljnings-
priset exklusive mervärdesskatt.
Upphovsmannen har dock inte rätt
till ersättning,
1. om försäljningspriset
exklusive mervärdesskatt inte
överstiger en tiondel av
basbeloppet enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring,
2. om exemplaret av konstverket
är ett alster av byggnadskonst
eller
3. om exemplaret av konstverket
är ett alster av brukskonst som
har framställts i flera identiskt
lika exemplar.
Rätten till ersättning är
personlig och kan inte överlåtas.
Efter upphovsmannens död är, utan
hinder av 10 kap. 3 § första
stycket äktenskapsbalken, före-
skrifterna om bodelning, arv och
testamente tillämpliga på rätten.
Endast organisation som före-
träder ett flertal svenska
upphovsmän på området har rätt att
kräva in ersättningen. Orga-
nisationen skall kräva in
ersättningen och betala beloppet
till den ersättningsberättigade,
efter avdrag för skälig ersättning
till organisationen för dess
omkostnader. Om organisationen
inte kräver den ersättningsskyldige
på ersättningen inom tre år efter
utgången av det kalenderår då
försäljningen ägde rum, är fordringen
preskriberad.
Den som är ersättningsskyldig
skall på begäran av organi-sationen
redovisa de ersättnings-grundande
försäljningar som gjorts under de
tre närmast föregående kalenderåren.
43 §[1]
--------------------------------------------------------------------
Upphovsrätt till ett verk gäller Upphovsrätt till ett verk gäller
intill utgången av femtionde året intill utgången av sjuttionde året
efter det år, då upphovsmannen efter det år då upphovsmannen avled
avled, eller, beträffande verk eller, i fråga om verk som avses i
som i 6 § sägs, efter den sist 6 §, efter den sist avlidne upp-
avlidne upphovsmannens dödsår. hovsmannens dödsår. Upphovsrätt till
ett filmverk gäller i stället
intill utgången av sjuttionde året
efter dödsåret för den sist avlidne
av huvudregissören, ma-nusför-
fattaren, dialogförfattaren och
kompositören av musik som har
skapats speciellt för verket.
44 §[2]
--------------------------------------------------------------------
För verk, som offentliggjorts För verk som har offentliggjorts
utan att upphovsmannen blivit utan att upphovsmannen har blivit
angiven med sitt namn eller med angiven med sitt namn eller med
sin allmänt kända pseudonym eller sin allmänt kända pseudonym eller
signatur, gäller upphovsrätten signatur gäller upphovsrätten in-
intill utgången av femtionde året till utgången av sjuttionde året
efter det år, då verket offent- efter det år då verket offent-
liggjordes. Består verket av två liggjordes. Om verket består av två
eller flera delar med inbördes eller flera delar, räknas tiden för
sammanhang, räknas tiden från det varje del för sig.
år, då sista delen offentlig-
gjordes.
Blir upphovsmannen inom nämnda Om upphovsmannen inom den tid
tid angiven såsom i 7 § sägs eller som anges i första stycket avslöjar
visas att han avlidit innan sin identitet, gäller bestämmelser-
verket offentliggjordes, gäller na i 43 §.
vad i 43 § stadgas.
--------------------------------------------------------------------
För verk som inte har offent-
liggjorts och vars upphovsman
inte är känd gäller upphovsrätten
intill utgången av sjuttionde året
efter det år då verket skapades.

44 a §
--------------------------------------------------------------------
Om ett verk inte har getts ut
inom den tid som avses i 43 eller
44 §, har den som därefter för första
gången ger ut eller offentliggör
verket sådan rätt till verket som
svarar mot de ekonomiska
rättigheter som innefattas i
upphovsrätten. Rätten gäller intill
utgången av tjugofemte året efter
det år då verket gavs ut eller of-
fentliggjordes.
45 §[3]
En utövande konstnärs framförande av ett litterärt eller konstnärligt
verk får inte utan hans samtycke
1. tas upp på en grammofonskiva, en film eller en annan anordning,
genom vilken det kan återges, eller
2. sändas ut i ljudradio eller television eller genom direkt överföring
göras tillgängligt för allmänheten.
--------------------------------------------------------------------
Ett framförande som har tagits Ett framförande som har tagits
upp på en anordning som avses i upp på en anordning som avses i
första stycket 1 får inte utan första stycket 1 får inte utan
konstnärens samtycke föras över frånkonstnärens samtycke föras över från
en sådan anordning till en annan en sådan anordning till en annan
eller göras tillgängligt för eller göras tillgängligt för
allmänheten förrän femtio år har allmänheten förrän femtio år har
förflutit efter det år då förflutit efter det år då
upptagningen gjordes. framförandet skedde eller, om
upptagningen har getts ut eller
offentliggjorts inom femtio år från
framförandet, efter det år då upp-
tagningen först gavs ut eller
offentliggjordes.
Bestämmelserna i 3, 6-9, 11-13, 15 och 16 §§, 19 § första stycket andra
meningen och andra stycket, 21, 22, 25-26 b, 26 e, 26 f, 27, 28 §§, 39 §
första meningen samt 41 och 42 §§ skall tillämpas i fråga om framföranden
som avses i denna paragraf.

46 §[4]
--------------------------------------------------------------------
En grammofonskiva, en film En grammofonskiva, en film
eller en annan anordning på eller en annan anordning på vilken
vilken ljud eller rörliga bilder ljud eller rörliga bilder har
har tagits upp får inte utan tagits upp får inte utan fram-
framställarens samtycke eftergöras ställarens samtycke eftergöras
eller göras tillgänglig för all- eller göras tillgänglig för
mänheten förrän femtio år har för- allmänheten förrän femtio år har
flutit efter det år då upptag- förflutit efter det år då
ningen gjordes. Som eftergörande upptagningen gjordes eller, om
anses även att upptagningen förs upptagningen har getts ut eller
över från en sådan anordning till offentliggjorts inom femtio år från
en annan. upptagningen, efter det år då upp-
tagningen först gavs ut eller
offentliggjordes. Som eftergörande
anses även att upptagningen förs
över från en sådan anordning till en
annan.
Bestämmelserna i 6-9 §§, 11 § andra stycket, 12, 13, 15 och 16 §§, 19 §
första stycket andra meningen och andra stycket, 21, 22, 25 - 26 b och 26
e §§ skall tillämpas i fråga om upptagningar som avses i denna paragraf.
Dessutom skall 26 f § tillämpas i fråga om andra upptagningar än sådana
som avses i 47 §.

60 §[5]Vad i denna lag är stadgat om upphovsrätt är tillämpligt på
1. verk av den som är svensk medborgare eller har sin vanliga
vistelseort i Sverige,
2. verk som först utgivits i Sverige eller samtidigt i Sverige och utom
riket,
3. filmverk vars producent har sitt säte eller sin vanliga vistelseort
i Sverige,
4. här uppfört byggnadsverk,
5. konstverk som utgör del av här belägen byggnad eller på annat sätt
är fast förenat med marken.
Vid tillämpning av första stycket 2. anses samtidig utgivning ha ägt
rum, om verket utgivits i Sverige inom trettio dagar efter utgivning
utomlands. Vid tillämpning av första stycket 3. anses, där ej annat
visas, den vars namn på sedvanligt sätt utsatts på exemplar av filmverket
som verkets producent.
--------------------------------------------------------------------
Bestämmelserna i 26 j § tillämpas
på verk av den som är svensk
medborgare eller har sin vanliga
vistelseort i Sverige.
Bestämmelserna i 44 a § tillämpas
på utgivningar och
offentliggöranden av den som är
svensk medborgare eller har sin
vanliga vistelseort i Sverige.
Bestämmelserna tillämpas också på
utgivningar och offentlig-göranden
av juridiska personer som har säte
i Sverige.
Vad i 50 och 51 §§ stadgas äger Bestämmelserna i 50 och 51 §§
tillämpning på varje litterärt tillämpas på varje litterärt eller
eller konstnärligt verk, konstnärligt verk, oberoende av
oberoende av dess ursprung. dess ursprung.

62 §[6]
--------------------------------------------------------------------
Regeringen får under förut- Regeringen får, under förut-
sättning av ömsesidighet meddela sättning av ömsesidighet eller om
föreskrifter om denna lags det följer av ett sådant avtal med
tillämpning med avseende på andra en främmande stat eller en
länder. Regeringen får också mellanfolklig organisation som
meddela föreskrifter om lagens riksdagen godkänt, meddela
tillämpning på verk och föreskrifter om denna lags
fotografiska bilder som först har tillämpning med avseende på andra
utgivits av en mellanfolklig länder. Regeringen får också meddela
organisation och på inte utgivna föreskrifter om lagens tillämpning
verk och fotografiska bilder som på verk och fotografiska bilder
en sådan organisation får ge ut. som först har utgivits av en
mellanfolklig organisation och på
inte utgivna verk och
fotografiska bilder som en sådan
organisation får ge ut.

1. Denna lag träder i kraft den 30 juni 1995.
2. De nya bestämmelserna tillämpas även på verk som har kommit till
före ikraftträdandet.
3. De nya bestämmelserna tillämpas inte när det gäller åtgärder som har
vidtagits eller rättigheter som har förvärvats före ikraftträdandet. De
exemplar av ett verk som har framställts med stöd av äldre bestämmelser
får fritt spridas och visas. Vad som sägs i 19 § andra stycket och 26 j
§ skall dock tillämpas.[7]
4. Om någon efter utgången av upphovsrättens giltighetstid enligt de
äldre bestämmelserna men före ikraftträdandet har börjat att förfoga över
ett verk genom att framställa exemplar av det, får han utan hinder av de
nya bestämmelserna om upphovsrättens giltighetstid i nödvändig och
sedvanlig utsträckning fortsätta den planerade framställningen dock
längst till den 1 januari 2000. Sådan rätt till förfogande har under
motsvarande förutsättningar även den som har vidtagit väsentliga åtgärder
för att framställa exemplar av verket. De exemplar av ett verk som
framställs med stöd av dessa bestämmelser får fritt spridas och visas.
Vad som sägs i 19 § andra stycket och 26 j § skall dock tillämpas.[8]
5. Om ett verk ingår i en upptagning avsedd för radio- eller
televisionsutsändning och upptagningen är framställd efter utgången av
upphovsrättens giltighetstid enligt de äldre bestämmelserna men före
ikraftträdandet, får upptagningen utan hinder av de nya bestämmelserna om
upphovsrättens giltighetstid användas för radio- eller
televisionsutsändning dock längst till den 1 januari 2000. Detta gäller
också för offentligt framförande av filmupptagningar.
6. Det som sägs i punkt 5 tillämpas också på upptagningar som
framställs med stöd av punkt 4.
7. Om upphovsrättens giltighetstid för ett visst verk vid tillämpning
av de nya bestämmelserna blir kortare än den skulle ha blivit vid
tillämpning av äldre bestämmelser, tillämpas de äldre bestämmelserna om
giltighetstid. Bestämmelsen i 44 § tredje stycket tillämpas dock alltid
efter ikraftträdandet.
8. Det som sägs i punkt 2 - 7 tillämpas också på framföranden och
upptagningar som avses i 45 och 46 §§.

2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:000) om änd-ring i lagen
(1960:729) om upphovsrätt till litterära och
konstnärliga verk

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1995:000) om ändring i lagen
(1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk att punkt
6 övergångsbestämmelserna skall upphöra att gälla såvitt avser
framföranden och ljudupptagningar.

_________

Denna lag träder i kraft den 30 juni 1995.

**FOTNOTER**

[1] Senaste lydelse 1970:488.

[2] Senaste lydelse 1970:488.

[3] Lydelse enligt förslaget i prop. 1994/95:58.

[4] Lydelse enligt förslaget i prop. 1994/95:58.

[5] Senaste lydelse 1973:363.

[6] Senaste lydelse 1994:190.

[7] 19 § andra stycket enligt föreslagen lydelse i
prop. 1994/95:58.

[8] 19 § andra stycket enligt föreslagen lydelse i
prop. 1994/95:58.

3 Ärendet

I den här propositionen lägger regeringen fram två förslag som kommer att
stärka det upphovsrättsliga skyddet. Förslagen gäller ändringar i lagen
(1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk
(upphovsrättslagen).
För det första föreslår regeringen att upphovsmannen skall ha rätt till
en särskild ersättning när exemplar av hans konstverk säljs vidare, s.k.
droit de suite. Bildkonstnärerna lever ofta under mera besvärliga för-
hållanden än vad andra upphovsmän gör trots olika sorters insatser från
samhället. Det är en gammal tanke att man skulle kunna stärka deras
ställning genom att ge dem rätt till en upphovsrättslig ersättning när
exemplar av deras konstverk säljs vidare. Ett sådant system ligger i
linje med grundläggande upphovsrättsliga tankegångar och det finns redan
i många europeiska länder. Rätten kallas på franska för "droit de suite".
Detta skulle kunna översättas med "följdrätt", men i Sverige (liksom i
andra nordiska länder) brukar man alltid använda den franska termen.
Droit de suite behandlades av Upphovsrättsutredningen, som tillkallades
år 1976. Utredningen redovisade sina överväganden i sitt slutbetänkande,
Översyn av upphovsrättslagstiftningen (SOU 1990:30). Där föreslog
utredningen att man i upphovsrättslagen skulle införa en rätt för
konstnären och hans arvingar till ersättning vid yrkesmässig
vidareförsäljning av konstverk. Betänkandet remissbehandlades. En
sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i Justitie-
departementet (dnr Ju90/1020).
Den förra regeringen tog upp frågan om droit de suite i proposition
1992/93:214 Ändringar i upphovsrättslagen men valde att inte lägga fram
några förslag till lagstiftningsåtgärder. Den hänvisade till att det inom
Europeiska gemenskapen (EG) pågick en studie som var avsedd att ligga
till grund för beslut huruvida ett initiativ skulle tas på området. Först
om kommissionens skulle besluta att inte göra detta borde, enligt den
dåvarande regeringen, frågan om en svensk lagstiftning tas upp på nytt.
Lagutskottet instämde, i sitt av riksdagen godkända betänkande, i att det
fanns anledning att avvakta arbetet inom EG innan något svenskt initiativ
togs (se bet. 1992/93:LU44 s. 11 f.). Utskottet underströk dock att det
utgick från att saken skulle komma att tas upp på nytt, om det visade sig
att kommissionen valde att inte göra något. Frågan behandlades därefter
på nytt av Lagutskottet i samband med proposition 1993/94:109
Fotografirättens integration i upphovsrätten (bet. 1993/94:LU16).
Kommissionen har ännu inte lagt fram något förslag.
Ett ställningstagande i saken bör inte anstå längre. På grundval av
Upphovsrättsutredningens förslag lägger regeringen i propositionen fram
förslag till lagtext om droit de suite.
Vid tidigare riksdagsbehandling har frågan väckts huruvida en sådan
upphovsrättslig ordning bör kombineras med en offentligrättslig avgift på
konst som inte omfattas av något upphovsrättsligt skydd. Den frågan måste
beredas vidare innan regeringen kan ta ett slutligt ställnings-tagande i
saken.
En sammanfattning av Upphovsrättsutredningens förslag om droit de suite
finns i bilaga 1. Det lagförslag som utredningen lade fram finns i bilaga
2. En förteckning på remissinstanserna finns i bilaga 3.
Det andra förslaget som regeringen tar upp i propositionen och som
kommer att stärka det upphovsrättsliga skyddet rör upphovsrättens
giltighetstid. Regeringen föreslår att de upphovsrättsliga skyddstiderna
skall vara längre än vad de är idag.
Rådet antog den 29 oktober 1993 ett direktiv om harmonisering av
skyddstiden för upphovsrätt och vissa närstående rättigheter (93/98/EEG).
I direktivets ingress uttalas bl.a. att det finns skillnader mellan de
nationella lagar som reglerar skyddstiderna. Detta kan hindra den fria
rörligheten för varor och friheten att tillhandahålla tjänster. Det kan
också störa konkurrensen på den gemensamma marknaden. För att den inre
marknaden skall kunna fungera smidigt bör medlemsstaternas lagar harmoni-
seras så att skyddstiderna blir likadana inom hela gemenskapen. Denna
harmonisering bör gälla inte bara skyddstiderna i sig utan också
exempelvis reglerna om utgångspunkten för beräkningen av varje skyddstid.
Under hösten 1994 skrevs i Justitiedepartementet en promemoria om
direktivet (De upphovsrättsliga skyddstiderna, Ds 1994:127). I
promemorian jämfördes de krav som direktivet ställer med gällande regler
i den upphovsrättsliga lagstiftningen och förslag till lagändringar lades
fram. Promemorian remissbehandlades. Remissyttrandena finns tillgängliga
i Justitiedepartementet (dnr Ju94/4155).
Alldeles oavsett direktivets krav finns det goda skäl för att stärka
det upphovsrättsliga skyddet genom längre skyddstider. På grundval av
promemorians förslag lägger regeringen i propositionen fram förslag till
lagtext om längre skyddstider och vissa andra ändringar till följd av
direktivets bestämmelser.
Direktivet finns i bilaga 4. En sammanfattning av promemorian finns i
bilaga 5. De lagförslag som lades fram i promemorian finns i bilaga 6. En
förteckning på remissinstanserna finns i bilaga 7.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 9 mars 1995 att inhämta Lagrådets yttrande över
de lagförslag som finns i bilaga 8.
Lagrådet lämnade förslagen utan någon erinran. Lagrådets yttrande finns
i bilaga 9.
I förhållande till lagrådsremissen har vissa redaktionella ändringar
gjorts i lagtexten.

Nordiskt samarbete

Upphovsrätten är ett rättsområde där det traditionellt har funnits en
likartad lagstiftning i de nordiska länderna. Det är av stort värde att
vi behåller denna rättslikhet. En likartad nordisk lagstiftning har
praktisk betydelse för det kulturella utbytet i Norden. Att vi har
likadana regler i Norden kan också avgöra om vi får gehör för särskilda
nordiska lösningar i det allt bredare europeiska samarbetet på
upphovsrättens område.
Inför utarbetandet av förslagen i propositionen har därför
överläggningar hållits med företrädare för ansvariga departement och
ministerier i Danmark, Island, Finland och Norge. När det gäller EG-
direktivet om harmonisering av skyddstiderna har man vid överläggningarna
enats om vilken väg man skall gå när direktivet ger valmöjligheter, t.ex.
om övergångsbestämmelser. Också i övrigt har man försökt att uppfylla
direktivets föreskrifter på ett likartat sätt. Även vid utarbetandet av
förslaget om droit de suite har regeringen strävat efter nordisk
rättslikhet.
Det förslag till lagtext som regeringen lägger fram i propositionen
innebär att den nordiska rättslikheten inom upphovsrätten upprätthålls,
inte bara i sakligt utan också i lagtekniskt hänseende.

4 Allmänna utgångspunkter

Upphovsrätten är den del av rättssystemet som har att göra med
rättigheter till främst litteratur och konst. Enligt upphovsrättslagen
har författare, kompositörer, konstnärer och andra som skapar litterära
och konstnärliga verk vissa tidsbegränsade ensamrätter till sina verk.
Rättigheterna uppkommer när verket skapats och varar normalt i 50 år
efter upphovsmannens död.
Upphovsrätten består av den ekonomiska rätten och den ideella rätten.
Den ekonomiska rätten består av två delar, nämligen rätten att framställa
exemplar av verket och rätten att göra verket tillgängligt för allmän-
heten. Verket görs tillgängligt för allmänheten dels när det framförs
offentligt, dels när det visas offentligt och dels när exemplar av verk
sprids till allmänheten på annat sätt.
Också den ideella rätten består av två delar. För det första har
upphovsmannen en rätt att i den omfattning och på det sätt som god sed
kräver bli angiven när exemplar av hans verk framställs eller verket görs
tillgängligt för allmänheten. För det andra har han en rätt att motsätta
sig att verket ändras så att hans litterära eller konstnärliga anseende
eller egenart kränks eller att verket görs tillgängligt för allmänheten i
en sådan form eller i ett sådant sammanhang som är kränkande för honom.
I fråga om den ekonomiska rätten gäller en rad inskränkningar. Dessa
finns i 2 kap. upphovsrättslagen. En viktig inskränkning är att ett
exemplar av ett verk - t.ex. ett konstverk - i princip fritt får spridas
vidare, om upphovsmannen har överlåtit exemplaret.
Upphovsrättslagen innehåller också regler om rättigheter som står upp-
hovsrätten nära, s.k. närstående rättigheter. Dessa rättigheter
tillkommer utövande konstnärer (artister, musiker, sångare m.fl.),
framställare av fonogram (grammofonskivor och andra ljudinspelningar) och
filmer (biograffilm och andra inspelningar av filmverk) samt radio- och
televisionsföretag. De här kategorierna av rättighetshavare har vissa
tidsbegränsade ensamrätter att bestämma över utnyttjandet av sina
prestationer.
Också rätten till fotografier regleras numera i upphovsrättslagen.
Fotografiska verk har samma skyddstid som konstverk, vilket innebär att
skyddet upphör 50 år efter det år då upphovsmannen avled. För sådana
fotografier som inte uppfyller kravet på självständighet och
originalitet, det s.k. verkshöjdskravet, upphör skyddet 50 år efter det
år då bilden togs. Innehållet i skyddet för alla fotografier är utformat
i enlighet med vad som gäller för konstverk.
I de närstående rättigheterna och i fotografirätten finns inskränk-
ningar som svarar mot vad som gäller för den egentliga upphovsrätten.
Lagstiftningen tillämpas på svenska verk och prestationer.
Upphovsrätten har dock en starkt internationell prägel. Till följd av
Sveriges anslutning till olika internationella konventioner tillämpas
lagstiftningen i betydande utsträckning också på verk och prestationer
med utländskt ursprung. Den viktigaste konventionen är Bernkonventionen
för skydd av litterära och konstnärliga verk från år 1886. Den senaste
reviderade versionen är från år 1971. Drygt 100 länder har anslutit sig
till konventionen, bl.a. alla EU:s medlemsländer, Japan, Förenta staterna
och senast också Ryska federationen. En annan viktig konvention är
Internationella konventionen om skydd för utövande konstnärer,
framställare av fonogram och radioföretag (Romkonventionen) från år 1961.
Drygt 40 länder har anslutit sig till konventionen, bl.a. i stort sett
alla EU:s medlemsländer och Japan men inte Förenta staterna.Sverige ger
skydd enligt upphovsrättslagen åt verk och prestationer från stater som
är anslutna till någon av dessa konventioner. Det finns regler om detta i
den internationella upphovs-rättsförordningen (1994:193).
Den upphovsrättsliga lagstiftningen är av betydelse för vårt samhälle
på flera sätt. Den är en grund för det litterära och konstnärliga
skapandet. När det gäller utformningen av regelverket gör sig olika
intressen gällande.Upphovsmännens och de närstående rättighets-havarnas
individuella rättigheter måste tillgodoses. Men att författare,
kompositörer, konstnärer och andra har ett fullgott upphovsrättsligt
skydd är också till nytta för hela samhället. Samtidigt måste hänsyn tas
till dem som konsumerar verken och prestationerna. Utgångspunkten för den
upphovsrättsliga lagstiftningen måste vara en avvägning av sådana
intressen.

5 Droit de suite

5.1 Införande av bestämmelser om droit de suite

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens förslag: I upphovsrättslagen skall det införas regler|
| om rätt till ersättning vid vidareförsäljning av exemplar av |
| konstverk, s.k. droit de suite. Upphovsrättsutredningens förslag:
Stämmer överens med regeringens |
| (se betänkandet s. 540 f.). |
| Remissinstanserna: Det helt övervägande antalet remissinstanser |
| har tillstyrkt förslaget eller lämnat det utan någon invändning.|
| Några remissinstanser har avstyrkt förslaget. |
| Skälen för regeringens förslag: Med uttrycket "droit de suite" |
| avser man att upphovsmannen har rätt till särskild ersättning när|
| ett exemplar av hans konstverk säljs vidare. Det finns |
| bestämmelser om saken i Bernkonventionen för skydd av litterära |
| och konstnärliga verk. Enligt artikel 14.1 har upphovsmannen en |
| icke överlåtbar rätt till del i de försäljningar av verket som görs|
| sedan han själv har avhänt sig det. I artikel 14.2 sägs att |
| skyddet dock kan påkallas endast om lagstiftningen i det land |
| som upphovsmannen tillhör medger ett sådant skydd. |
| Bakgrunden till dessa regler är i korthet den här. |
| En av upphovsmannens ekonomiskt mest betydelsefulla rättigheter |
| är att han ensam kan bestämma om och på vilka villkor som |
| exemplar av hans verk skall spridas till allmänheten. Han har |
| uteslutande rätt att göra verket tillgängligt för allmänheten (2 §|
| första stycket upphovsrättslagen), och verket görs tillgängligt för|
| allmänheten bl.a. när exemplar bjuds ut till försäljning eller på|
| något annat sätt sprids vidare (tredje stycket i samma |
| paragraf). Detta brukar man kalla för upphovsmannens |
| spridningsrätt. Men spridningsrätten sträcker sig givetvis inte |
| hur långt som helst. När ett exemplar av verket med |
| upphovsmannens samtycke väl har överlåtits, kan han inte hindra |
| att exemplaret sprids vidare (19 § första stycket, i paragrafens|
| lydelse enligt förslaget i prop. 1994/95:58). Hans |
| spridningsrätt är konsumerad. |
| Reglerna om konsumtion av spridningsrätten innebär att ett |
| exemplar av ett verk - t.ex. ett konstverk - fritt kan spridas |
| bland allmänheten genom försäljning, om upphovsmannen en gång har|
| överlåtit exemplaret. Principen gäller visserligen för alla |
| upphovsmän. Men reglerna slår olika hårt mot olika grupper av |
| upphovsmän. De träffar bildkonstnärerna hårdare. |
| Som har redovisats i avsnitt 4 består upphovsrätten av två |
| ekonomiska delar: rätten att framställa exemplar av verket och |
| rätten att göra verket tillgängligt för allmänheten, dvs. |
| spridningsrätten. För en författare är det främst rätten att |
| framställa exemplar som är av ekonomisk betydelse; |
| spridningsrätten är inte lika betydelsefull. Om allmänheten |
| uppskattar hans verk, kan han ju begära kompensation i form av |
| royalty när verket skall ges ut i nya upplagor. För kompositörer|
| är för-hållandena ungefär desamma när det är fråga om utgivning av|
| noter. Dessutom kan kompositörer och textförfattare begära |
| ersättning när deras verk framförs offentligt, t.ex. vid |
| konserter eller i radio eller TV. Dessa kategorier av |
| upphovsmän kan således i stor utsträckning dra nytta av |
| upphovsrätten.Bildkonstnärer däremot kan inte på samma sätt utnyttja
den |
| ekonomiska delen av sin upphovsrätt. Normalt begränsar sig |
| konstnärernas rättigheter till överlåtelsen av själva |
| originalexemplaret eller, som t.ex. vid grafiska verk, till |
| utgivning av en ganska liten upplaga. Det är därför som principen|
| om konsumtion av spridningsrätten slår kraftigare mot |
| bildkonstnärerna än vad den gör mot andra upphovsmän. |
| Detta bidrar säkert till att många bildkonstnärer lever under sämre|
| ekonomiska förhållanden. Och samtidigt kan det vara så att andra|
| säljer exemplar av deras konstverk vidare till höga priser utan |
| att de själva får något utbyte av den vinst som görs på deras |
| arbete. Det är givet att detta kan uppfattas som orättvist. Det |
| finns tungt vägande kulturpolitiska skäl för att ge |
| bildkonstnärerna - och deras efterlevande - rätt till en andel |
| av det ekonomiska utbyte som handeln med deras verk ger upphov |
| till. Det är också en gammal tanke att man skulle kunna stärka|
| deras ställning genom att ge dem en sådan rätt i upphovsrättslig|
| utformning. Men också mera rent upphovsrättsliga argument kan |
| anföras till stöd för detta. När ett exemplar av ett konstverk |
| säljs vidare görs det ju tillgängligt för en ny personkrets som |
| kan tillgodogöra sig verket direkt. Precis som när kompositörer |
| har rätt till ersättning när deras verk framförs offentligt kan |
| det på goda grunder göras gällande att bildkonstnärer skall ha rätt|
| till ersättning när deras verk görs tillgängliga för allmänheten|
| genom vidareförsäljning. |
| Det är sådana här överväganden som ligger bakom principen om droit|
| de suite och artikel 14 i Bernkonventionen. |
| Enligt Bernkonventionen är det inte fråga om någon minimirättighet|
| som upphovsmännen måste ha. Länderna kan själva välja om de vill|
| införa rättigheten eller inte. Många europeiska länder har valt |
| att göra detta. Bland annat Belgien, Frankrike, Italien, |
| Spanien och Tyskland har gjort det. Även i Norden finns sådan |
| lagstiftning. Regler om droit de suite finns i Danmark, Island |
| och Norge. I Finland har regeringen nyligen föreslagit |
| riksdagen att en sådan rätt till ersättning skall införas (RP |
| 287/1994 rd). |
| Upphovsrättsutredningen förordade i sitt slutbetänkande Översyn av|
| upphovsrättslagstiftningen (SOU 1990:30) att även vi i Sverige |
| skulle införa en rätt till ersättning vid yrkesmässig |
| vidareförsäljning av konstverk. Vid remissbehandlingen |
| välkomnades förslaget av det |
| helt övervägande antalet remissinstanser. Den dåvarande |
| regeringen valde ändå att inte lägga fram något förslag i saken |
| (jfr prop. 1992/93:214 Ändringar i upphovsrättslagen s. 47). Den|
| hänvisade till att det inom EG pågick en studie om reglering av |
| rätt för konstnärer till ersättning vid yrkesmässig |
| vidareförsäljning. Studien var avsedd att ligga till grund för |
| beslut huruvida kommissionen skulle ta ett initiativ på området.|
| När riksdagen tog ställning till propositionen utgick den från |
| att frågan skulle komma att tas upp på nytt, om det visade sig |
| att kommissionen valde att inte lägga fram något förslag. |
| Riksdagen har även senare behandlat frågan om införande av droit|
| de suite. |
| Enligt regeringens uppfattning bör ett ställningstagande i saken|
| inte anstå längre. I EG:s arbetsprogram år 1990 nämndes ersättning|
| för vidareförsäljning men utan att man lyckades presentera något|
| förslag. I början av år 1995 meddelade kommissionen visserligen |
| att frågan igen var uppe till prövning. Men det är högst osäkert om|
| kommissionen verkligen kommer att lägga fram något förslag och |
| hur ett sådant förslag i så fall ser ut. Utvecklingen har visat |
| att det kommer att ta lång tid innan det finns någon färdig |
| rättsakt om harmonisering av medlemsländernas lagstiftning på |
| området. |
| Som riksdagen tidigare har slagit fast finns det tungt vägande |
| kultur-politiska och andra skäl för att ge konstnärerna rätt till|
| en andel av det ekonomiska utbyte som konsthandeln med deras |
| verk ger upphov till. I synnerhet bildkonstnärernas ekonomiska |
| villkor är otillfredsställande trots de insatser som samhället |
| gör. Regler om droit de suite finns redan i många länder, och de|
| praktiska erfarenheterna är goda. Det helt övervägande antalet |
| remissinstanser har därför också välkomnat Upphovsrättsutredningens|
| förslag att vi inför en sådan rätt i Sverige. Det fåtal |
| remissinstanser som varit kritiska (bl.a. Riksrevisionsverket, |
| Aktiebolaget Stockholms Auktionsverk och Sveriges Konst- och |
| Antikhandlarförening) har egentligen inte haft några större |
| invändningar mot själva principen om droit de suite utan har i |
| stället riktat in kritiken mot den av utredningen föreslagna |
| närmare utformningen av rätten. Statens kulturråd har ansett att|
| en upphovsrättslig ordning riskerar att mest gynna dem som är i |
| minst behov av ersättning. Kulturrådet har därför förordat en |
| offentligrättslig avgift. |
| Regeringen föreslår att det i upphovsrättslagen skall införas |
| regler om rätt till ersättning vid vidareförsäljning av exemplar|
| av konstverk, s.k. droit de suite. |
| Frågan huruvida en sådan upphovsrättslig ersättning bör kombineras|
| med en offentligrättslig avgift på vidareförsäljning av konst som|
| inte omfattas av något upphovsrättsligt skydd måste beredas |
| ytterligare. Regeringen kan därför inte ta slutlig ställning i |
| frågan i detta ärende. |
| |
| 5.2 Rättens närmare utformning |
| |
|
|
-------------------------------------------------------------------------
| Regeringen föreslår därför att krav på ersättning skall kunna göras
gällande
|
| endast av en organisation som företräder ett flertal svenska |
| upphovsmän på området. Organisationen skall vara skyldig att kräva in|
| ersättningen och betala ut den insamlade ersättningen till den |
| ersättningsberättigade. |
| För att underlätta tillämpningen bör det - så som utredningen har |
| föreslagit - finnas en viss kortare preskriptionstid för |
| upphovsmannens fordran. Eftersom det rör sig om en fordran mot |
| säljaren eller i vissa fall mot en förmedlare, bör preskriptionen |
| avbrytas om någon av dessa ersättningsskyldiga krävs på betalning. I |
| enlighet med vad som nyss har föreslagits om den insamlande |
| organisationens ställning bör endast krav från organisationen medföra|
| att preskriptionen avbryts. Regeringen föreslår därför att en fordran
på|
| ersättning skall vara preskriberad, om inte organisationen kräver den|
| ersättningsskyldige på ersättningen inom tre år efter utgången av det|
| kalenderår då försäljningen ägde rum. |
| I syfte att göra det möjligt att kontrollera om det finns rätt till |
| ersättning bör den näringsidkare som kan vara ersättningsskyldig |
| antingen som säljare eller som fömedlare vara skyldig att redovisa de|
| försäljningar för vilka det föreligger ersättningsskyldighet. Det bör|
| vara tillräckligt att detta görs om organisationen begär det. |
| Utredningen har ansett att redovsningen måste vara attesterad av en |
| auktoriserad revisor, men enligt regeringens mening är det inte |
| nödvändigt att ha speciella föreskrifter om detta. |
| När det gäller reglernas tillämpningsområde finns det inte anledning
att|
| låta rätten till ersättning tillämpas på varje konstverk som säljs
vidare|
| i Sverige, oberoende av verkets ursprung. I stället bör bestämmelserna|
| tillämpas på verk av den som har anknytning till Sverige. Regeringen |
| föreslår därför att bestämmelserna om rätt till ersättning enligt |
| upphovsrättslagen skall tillämpas på verk av den som är svensk |
| medborgare eller har sin vanliga vistelseort i Sverige. Med stöd av |
| 62 § upphovsrättslagen får regeringen meddela föreskrifter om |
| tillämpning med avseende också på andra länder (se avsnitt 7). |
| Utredningen har föreslagit att ersättningsskyldigheten och |
| redovisningsskyldigheten skall sanktioneras med straffbestämmelser. |
| Som regeringens förslag är utformat har upphovsmannen en rätt till |
| ersättning av säljaren (eller i vissa fall av en förmedlare) när denne|
| säljer ett exemplar av konstverket vidare. Det rör sig då om fall där|
| spridningsrätten redan är konsumerad enligt bestämmelserna i 19 § |
| upphovsrättslagen men där den vidare spridningen ger upphovsmannen en|
| rätt till ersättning. Att inte betala ersättningen innebär inte något|
| intrång i den till verket knutna upphovsrätten och kan därmed inte |
| bestraffas enligt det allmänna straffstadgandet i 53 §. Det finns |
| knappast något större behov av särskilda straffbestämmelser i saken. |
| Allmänt sett vore det också olämpligt att bestraffa en underlåtenhet |
| att uppfylla en rent civilrättsligt förpliktelse att betala |
| ersättning. Inte heller finns det tillräckliga skäl att - vilket |
| utredningen även har föreslagit - låta skyldigheten att avge en |
| redovisning vara straffsanktionerad. Enligt regeringens förslag har |
| organisationen rätt att få en redovisning om den begär detta. För det|
| fall en viss säljare eller förmedlare skulle vägra att fullgöra den |
| förpliktelsen kan organisationen säkerställa sin rätt enligt vanliga |
| regler, t.ex. med handräckning enligt lagen (1990:746) om |
| betalningsföreläggande och handräckning eller genom ett vites- |
| föreläggande av domstol. |
| Den närmare utformning av rätten som regeringen sålunda föreslår
innebär|
| en klar och enkel ordning som passar väl in i upphovsrätten. |
| Samtidigt kommer det att finnas ett smidigt och effektivt system för |
| att göra gällande krav på ersättning. Genom förslaget undviker man |
| risken för en omfattande byråkrati. Förslaget står dessutom i samklang|
| både med den danska utformningen av rätten och med vad som nyligen |
| har föreslagits i Finland. |
| |
| |

-------------------------------------------------------------------------
| 6 Längre upphovsrättsligt skydd |
| 6.1 Skyddstiden för litterära och konstnärliga verk iallmänhet |
| |
| |
|

M |

Promemorians förslag: Stämmer överens med regeringens (se promemorian
s. 16).
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser har i allt väsentligt
tillstyrkt promemorians förslag eller lämnat dem utan någon invändning.
Skälen för regeringens förslag: I avsnitt 3 har nämnts att rådet
antagit ett direktiv om harmonisering av skyddstiden för upphovsrätt och
närstående rättigheter. Direktivet innehåller regler om skyddstiden både
för upphovsrätten och för de närstående rättigheterna. I detta avsnitt
behandlas direktivets regler om skyddstiden för litterära och
konstnärliga verk i allmänhet.
Artikel 1.1 föreskriver att upphovsrätten till ett litterärt eller
konstnärligt verk skall löpa under upphovsmannens livstid och 70 år efter
hans död oavsett vilken dag som verket lagligen gjordes tillgängligt för
allmänheten. Artikel 1.2 föreskriver att skyddstiden för verk med två
eller flera upphovsmän skall räknas från den sist avlidne upphovsmannens
dödsdag. Direktivet omfattar enligt artikel 9 inte de ideella rät-
tigheterna, och någon skyldighet att utsträcka skyddstiden även för dessa
rättigheter föreligger alltså inte.
I svensk rätt finns bestämmelser om den upphovsrättsliga skyddstiden i
43 § upphovsrättslagen. Enligt paragrafen gäller upphovsrätt till ett
verk intill utgången av femtionde året efter det år då upphovsmannen
avled. Beträffande verk som har två eller flera upphovsmän vars bidrag
inte utgör självständiga verk sägs att tiden räknas från den sist avlidne
upphovsmannens dödsår.
Upphovsrättslagen skall alltså ändras så att direktivets krav på en
sjuttioårig skyddstid blir uppfyllt. Men alldeles oavsett direktivet
finns det enligt regeringens mening goda skäl för en längre skyddstid än
vad vi har i dag. En förlängning av skyddstiden kommer att ge bättre
förutsättningar för litterärt och konstnärligt skapande här i landet. Att
författare, kompositörer och konstnärer har möjlighet till ett fullgott
upphovsrättsligt skydd ligger i hela samhällets intresse. Den nya, längre
skyddstiden bör inte gälla bara för upphovsmännens ekonomiska rättigheter
- vilket direktivet kräver - utan också för deras ideella rättigheter.
Som flera remissinstanser har framhållit talar mycket för att de ideella
rättigheterna kommer att få en större betydelse i framtiden än vad de
haft hittills. Ny teknik öppnar helt nya möjligheter vad gäller t.ex.
exemplarframställning och ändring av verket. Det är viktigt att
upphovsmannens ideella rättigheterna inte har ett sämre skydd än vad de
ekonomiska rättigheterna har.
Regeringen föreslår därför att skyddstiden för litterära och
konstnärliga verk i allmänhet skall sträckas ut från 50 till 70 år. Den
längre skyddstiden kommer att gälla även för fotografiska verk (1 §
första stycket 5 upphovsrättslagen). I nästa avsnitt behandlas särskilda
regler för filmverk.
Vid sidan av denna allmänna förlängning av upphovsrättens giltighetstid
bör en del bestämmelser i upphovsrättslagen justeras i enlighet med
direktivets krav.
Artikel 1.3 föreskriver som huvudregel i fråga om anonyma och
pseudonyma verk att skyddstiden skall löpa under 70 år från det att
verket lagligen gjorts tillgängligt för allmänheten. Den föreskrivna
skyddstiden skall inte tillämpas i två fall. Då skall i stället den i
artikel 1.1 angivna skyddstiden gälla. Det ena fallet är om
upphovsmannens pseudonym inte lämnar något utrymme för tvivel om hans
identitet. Det andra fallet är om upphovsmannen avslöjar sin identitet.
I svensk rätt finns regler om skyddstiden för anonyma och pseudonyma
verk i 44 § upphovsrättslagen. Där sägs att när det gäller verk som har
offentliggjorts utan att upphovsmannen blivit angiven med sitt namn eller
med sin allmänt kända pseudonym eller signatur så gäller upphovsrätten
intill utgången av det femtionde året efter det år när verket
offentliggjordes. Ett verk anses vara offentliggjort när det lovligen har
gjorts tillgängligt för allmänheten (8 § första stycket). Bestämmelsen i
44 § är alltså inte tillämplig på anonyma eller pseudonyma verk om
upphovsmannens pseudonym eller signatur är allmänt känd. Uttrycket
"allmänt känd" svarar mot vad som i direktivet sägs om att pseudonymen
inte lämnar något utrymme för tvivel om upphovsmannens identitet. När det
sedan gäller den andra undantagssituationen i direktivet - att
upphovsmannen avslöjar sin identitet - finns motsvarande reglering i 44 §
andra stycket. Enligt den bestämmelsen skall skyddstiden inte räknas från
offentliggörandet utan från dödsåret, om upphovsmannen inom skyddstiden
har blivit angiven på det sätt som anges i 7 § eller om det visas att han
avlidit inom den nämnda tiden. Enligt 7 § skall, där annat inte visas,
som upphovsman anses den vars namn eller allmänt kända pseudonym eller
signatur på sedvanligt sätt har satts ut på exemplar av verket eller
angetts när detta gjorts tillgängligt för allmänheten.
Dessa regler i upphovsrättslagen täcker delvis samma situationer som
dem som avses med direktivets undantagsbestämmelse men delvis andra. De
bör följaktligen ändras för att komma helt i överens-stämmelse med
direktivets regler. Regeringen föreslår därför att de sär-skilda reglerna
om skyddstiden för anonyma och pseudonyma verk inte skall tillämpas, om
upphovsmannen avslöjar sin identitet under skydds-tiden. Om detta sker,
skall i stället tillämpas den allmänna bestäm-melsen om upphovsrättens
giltighetstid (43 § upphovsrättslagen).
Artikel 1.5 handlar om verk som ges ut i delar. Skyddstiden skall då
beräknas för varje del för sig.
I svensk rätt finns motsvarande regel i 44 § första stycket andra me-
ningen upphovsrättslagen. Enligt paragrafen gäller i fråga om verk som
ges ut i flera delar med inbördes sammanhang att skyddstiden skall räknas
från den tidpunkt när den sista delen offentliggjordes. Eftersom
direktivets regel innebär att skyddstiden skall räknas för varje del för
sig även om det finns ett inbördes sammanhang, måste upphovsrättslagen
ändras för att komma i överensstämmelse med direktivet. Regeringen
föreslår därför att skyddstiden för anonyma och pseudonyma verk som ges
ut i delar inte skall vara beroende av huruvida delarna har ett inbördes
sammanhang.
Artikel 1.6 föreskriver att skyddet skall upphöra för sådana verk för
vilka skyddstiden inte räknas från upphovsmannens död och vilka inte
lagligen har gjorts tillgängliga för allmänheten inom 70 år efter det att
de skapades.
I svensk rätt finns inte någon motsvarande bestämmelse. Principiellt
sett är skyddstiden för ett anonymt eller pseudonymt verk i Sverige inte
begränsad så länge verket inte har offentliggjorts. Konsekvensen av detta
kan i vissa fall bli ett evigt skydd. Detta strider mot direktivets krav,
och upphovsrättslagen måste följaktligen ändras. Regeringen föreslår
därför att för verk som inte har offentliggjorts och vars upphovsman inte
är känd skall upphovsrätten gälla till utgången av 70 år efter det år då
verket skapades.

6.2 Särskild skyddstid för filmverk

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens förslag: Skyddstiden för filmverk skall vara 70 år |
| från dödsåret för den sist avlidne av huvudregissören, |
| manusförfattaren, dialogförfattaren och kompositören av verkets |
| speciella musik. |
--------------------------------------------------------------------

Promemorians förslag: Stämmer överens med regeringens (se promemorian
s. 19).
Remissinstanserna: Remissinstanserna har i allt väsentligt tillstyrkt
promemorians förslag eller lämnat det utan någon invändning.
Skälen för regeringens förslag: I det föregående avsnittet har
regeringen föreslagit en förlängning av skyddstiden för litterära och
konstnärliga verk i allmänhet. Direktivet innehåller vissa särskilda
regler som direkt eller indirekt rör skyddstiden för kinematografiska
eller audiovisuella verk, dvs. filmverk.
Artikel 2.1 föreskriver att ett filmverks huvudregissör skall anses som
dess upphovsman eller en av dess upphovsmän men att medlemsstaterna får
föreskriva att också andra skall anses som medupphovsmän. I svensk rätt
är huvudregissören till ett filmverk praktiskt taget undantagslöst en av
dess upphovsmän. Någon ändring av upphovsrättslagen torde alltså inte
vara påkallad.
Artikel 2.2 innehåller en huvudbestämmelse om skyddstiden för filmverk.
Bestämmelsen är en harmonisering av två olika rättstraditioner på
området. Enligt nordisk och kontinental rättstradition tillkommer
upphovsrätten till ett filmverk samtliga de upphovsmän som medverkar vid
skapandet av filmverket och skyddstiden räknas från den längst levande
upphovsmannens död. Enligt anglosaxisk rätt tillkommer upphovsrätten till
ett filmverk däremot principiellt producenten och skyddstiden räknas inte
från en upphovsmans dödsår utan från när verket gjordes offentligt. Genom
artikeln harmoniseras de här två systemen. Det sker på ett sådant sätt
att skyddstiden för ett filmverk skall räknas från en upphovsmans död men
att antalet upphovsmän som skall beaktas begränsas. Sålunda skall
skyddstiden vara 70 år räknat från det att den siste inom en kategori av
fyra personer har avlidit. Kategorin består av huvudregissören, manusför-
fattaren, dialogförfattaren och kompositören av musik som har skapats
särskilt för användning i verket.
I svensk rätt finns det inte några särskilda lagbestämmelser om
skyddstiden för filmverk. I linje med det nyss sagda om nordisk
rättstradition på området kan åtskilliga personer anses ha lämnat sådana
bidrag till ett filmverk att de är upphovsmän till verket. Enligt 6 §
upphovsrättslagen gäller att om ett verk har två eller flera upphovsmän
vilkas bidrag inte utgör självständiga verk så tillkommer upphovsrätten
dem gemensamt. För sådana verk räknas skyddstiden enligt 43 § från den
sist avlidne upphovsmannens dödsår. Denne behöver emellertid inte
tillhöra någon av de fyra personkategorier som nämns i direktivet utan
kan t.ex. vara en dräktdesigner.
Det anförda betyder att skyddstiden för ett filmverk med tillämpning av
de nuvarande reglerna i upphovsrättslagen kan bli en annan än den som
direktivet föreskriver. Lagen måste alltså på denna punkt anpassas till
direktivet. Regeringen föreslår därför att skyddstiden för filmverk
skall vara 70 år från dödsåret för den sist avlidne av huvudregissören,
manusförfattaren, dialogförfattaren och kompositören av verkets speciella
musik.

6.3 Skyddstiden för närstående rättigheter

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens förslag: Utgångspunkten för beräkningen av skyddstiden|
| för utövande konstnärers prestationer skall vara tidpunkten för |
| framförandet. Om en upptagning av framförandet har getts ut |
| eller offentliggjorts, skall utgångspunkten i stället vara |
| tidpunkten för den första av dessa åtgärder. Motsvarande |
| utgångspunkt skall gälla för beräkningen av skyddstiden för |
| framställare av ljud- eller bildupptagningar. |
--------------------------------------------------------------------

Promemorians förslag: Stämmer överens med regeringens (se promemorian
s. 20, 21 och 22).
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser har i allt väsentligt
tillstyrkt promemorians förslag eller lämnat dem utan någon invändning.
Skälen för förslaget: I de två föregående avsnitten har behandlats
direktivets regler om skyddstiden för upphovsrättsligt skyddade verk.
Direktivet innehåller även bestämmelser om skyddstiden för närstående
rättighetshavares prestationer. Det finns regler om utövande konstnärers
prestationer. Det finns också regler om rättigheter som tillkommer
framställare av ljud- och bildupptagningar och om rättigheter som
tillkommer radio- och televisionsföretag.
Artikel 3.1 föreskriver att en utövande konstnärs rätt skall löpa ut 50
år efter framförandet. Om en upptagning av framförandet lovligen har
getts ut eller offentliggjorts inom 50 år från framförandet, skall enligt
artikeln utgångspunkten för beräkningen av skyddstiden dock vara den
tidpunkt då upptagningen gavs ut eller offentliggjordes, beroende på
vilket som sker först.
I svensk rätt finns bestämmelser om skyddstiden för utövande
konstnärers rättigheter i 45 § andra stycket upphovsrättslagen. Enligt
bestämmelsen får ett framförande som har tagits upp på en anordning genom
vilken det kan återges inte utan den utövande konstnärens samtycke föras
över till en annan sådan anordning eller göras tillgängligt för
allmänheten förrän 50 år har förflutit efter det år då upptagningen
gjordes (i paragrafens lydelse enligt förslaget i prop. 1994/95:58).
Utgångspunkten enligt upphovsrättslagen för beräkningen av skyddets
giltighetstid för utövande konstnärer är således en annan än vad som
föreskrivs i direktivet. Upphovsrättslagen måste alltså ändras så att
lagen stämmer överens med direktivet. Regeringen föreslår därför att
utgångspunkten för beräkningen av skyddstiden för utövande konstnärers
prestationer skall vara tidpunkten för framförandet eller, om en
upptagning av framförandet har getts ut eller offentliggjorts, tidpunkten
för den första av dessa båda åtgärder.
Artikel 3.2 föreskriver att fonogramframställares rättigheter skall
löpa ut 50 år efter upptagningen. Om fonogrammet ges ut lagligen eller
lagligen offentliggörs under denna tid, skall enligt bestämmelsen
rättigheterna dock löpa ut 50 år efter dagen för första utgivning eller
offentliggörande, beroende på vilket som sker först. I artikel 3.3 finns
motsvarande bestämmelser om de rättigheter som tillkommer producenter av
den första upptagningen av en film.
I svensk rätt finns bestämmelser om skyddstiden för framställare av
ljud- eller bildupptagningar i 46 § första stycket upphovsrättslagen.
Enligt bestämmelsen får en grammofonskiva, en film eller en annan anord-
ning på vilken ljud eller rörliga bilder har tagits upp inte utan
framställarens samtycke eftergöras eller göras tillgänglig för allmän-
heten förrän 50 år har förflutit från det år då upptagningen gjordes (i
paragrafens lydelse enligt förslaget i prop. 1994/95:58).
Utgångspunkten enligt upphovsrättslagen för beräkningen av skyddets
giltighetstid är således en annan än vad som föreskrivs i direktivet.
Upphovsrättslagen måste alltså ändras så att lagen stämmer överens med
direktivet.Regeringen föreslår därför att utgångspunkten för beräkningen
av skyddstiden för framställare av ljud- eller bildupptagningar skall
vara tidpunkten för upptagningen eller, om upptagningen har getts ut
eller offentliggjorts, tidpunkten för den första av dessa båda åtgärder.
Artikel 3.4 föreskriver att televisions- och radioföretags rättigheter
skall löpa ut 50 år efter det att utsändningen först överförs via tråd
eller trådlöst, inbegripet via kabel eller satellit.
I svensk rätt finns bestämmelser om skyddstiden för de rättigheter som
tillkommer radio- och televisionsföretag i 48 § andra stycket upphovs-
rättslagen. Enligt bestämmelsen får en ljudradio- eller televisions-
utsändning som har tagits upp på en anordning genom vilken den kan
återges inte utan företagets samtycke föras över från en sådan anordning
till en annan förrän 50 år har förflutit efter det år då utsändningen
ägde rum; anordningen får inte heller utan företagets samtycke spridas
till allmänheten förrän samma tid har förflutit (i paragrafens lydelse
enligt förslaget i prop. 1994/95:58). Begreppet "ljudradio- eller tele-
visionsutsändning" omfattar kabelsändning och sändning över
satellit.Upphovsrättslagen stämmer således överens med direktivet, och
någon lagändring bör enligt regeringens bedömning inte göras.

6.4 Outgivna verk

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens förslag: Den som för första gången ger ut eller |
| offentliggör ett verk för vilket skyddstiden har gått ut och som|
| inte tidigare har getts ut skall ha en rätt som svarar mot de |
| ekonomiska rättigheter som innefattas i upphovsrätten. Rätten |
| skall gälla i 25 år. Skyddet begränsas så att det skall tillämpas på|
| utgivningar och offentliggöranden av sådana fysiska och |
| juridiska personer som har anknytning till Sverige. Regeringen |
| får föreskriva att bestämmelserna skall tillämpas med avseende på|
| andra länder. |
--------------------------------------------------------------------

Promemorians förslag: Stämmer överens med regeringens (se promemorian
s. 23).
Remissinstanserna: Remissinstanserna har i allt väsentligt tillstyrkt
promemorians förslag eller lämnat dem utan någon invändning.
Skälen för regeringens förslag: Artikel 4 föreskriver att en person
som efter det upphovsrättsliga skyddets utgång för första gången lagligen
ger ut eller offentliggör ett verk som inte tidigare har getts ut skall
ha rätt till ett skydd motsvarande upphovsmannens ekonomiska rättigheter.
Skyddstiden för sådana rättigheter skall enligt artikeln vara 25 år från
den dag då verket först lagligen gavs ut eller offentliggjordes. Regeln
ger en ny sorts skydd. Den syftar till att uppmuntra och ge ett
ekonomiskt utbyte vid utgivningar av nyupptäckta verk vars
upphovsrättsliga skyddstid har löpt ut. Ett exempel på detta är när en
okänd symfoni av Mozart plötsligt hittades i Odense i Danmark för några
år sedan.
I svensk rätt är ett verk fritt när skyddstiden har gått ut (om man
bortser från de åtgärder som kan vidtas enligt 51 § upphovsrättslagen när
ett verk används på ett sätt som kränker den andliga odlingens
intressen). Detta gäller även om verket aldrig har getts ut. Upp-
hovsrättslagen stämmer således i detta avseende inte överens med
direktivet. En motsvarande bestämmelse måste alltså införas. Regeringen
föreslår därför att den som för första gången ger ut eller offentliggör
ett verk för vilket skyddstiden har gått ut och som inte tidigare har
getts ut skall ha ett skydd som motsvarar upphovsrättens ekonomiska del
och att skyddet skall gälla under 25 år.
Direktivet innehåller inte några regler om på vilka utgivningar och
offentliggöranden som artikel 4 skall tillämpas. Skyddet omfattas inte
heller av Bernkonventionen eller någon annan internationell
överenskommelse på området. Enligt regeringens mening framstår det som
naturligt att det nya skyddet tillämpas på utgivningar och
offentliggöranden av fysiska och juridiska personer som har anknytning
till Sverige. Med stöd av 62 § får regeringen meddela föreskrifter om
tillämpningen med avseende också på andra länder (se avsnitt 7).

6.5 Några andra frågor

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens bedömning: Inga andra lagändringar bör göras. |
--------------------------------------------------------------------

Promemorians bedömning: Stämmer överens med regeringens (se promemorian
s. 23 och 24).
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser har delat promemorians
bedömning eller lämnat den utan någon invändning.
Skälen för regeringens bedömning: Artikel 5 ger medlemsländerna
möjlighet att föreskriva ett särskilt skydd för kritiska och
vetenskapliga publikationer för vilka skyddstiden har gått ut eller som
av någon annan anledning är fria från upphovsrättslig synpunkt. Enligt
artikeln är den längsta tiden för ett sådant skydd 30 år från första
lagliga utgivningen. I svensk rätt skyddas kritiska och vetenskapliga
verk på samma sätt som andra verk, ofta som litterära verk. Följaktligen
gäller vanliga skyddstider också för sådana verk och de är fria, om
skyddstiden har gått ut. Enligt regeringens bedömning finns det inte
någon anledning att ha en särreglering för kritiska eller vetenskapliga
publikationer.
Artikel 7.1 föreskriver att om ett verks ursprungsland enligt
Bernkonventionen är ett tredje land och om upphovsmannen till verket inte
är medborgare i en medlemsstat, så skall den skyddstid som föreskrivs av
medlemsstaterna löpa ut den dag då det skydd som gäller i verkets
ursprungsland löper ut och den får inte överstiga den tid som fastställs
i artikel 1. Motsvarande bestämmelser för närstående rättigheter finns i
artikel 7.2. För svensk del ger de här artiklarna inte
anledning till några lagändringar. Sverige är anslutet till
konventionerna och ger enligt bestämmelserna i den internationella
upphovsrätts-förordningen (1994:193) skydd åt upphovsmän och närstående
rättighetshavare från andra länder. Skyddet enligt svensk rätt gäller
dock inte när skyddstiden i verkets hemland respektive det land där
framförandet skedde har gått ut (3 §).

7 Ändring av delegationsbestämmelsen

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens förslag: Regeringen skall få meddela föreskrifter om|
| upphovsrättslagens tillämpning med avseende på andra länder inte|
| endast under förutsättning av ömsesidighet utan också i de fall |
| det följer av ett sådant avtal med en främmande stat eller en |
| mellanfolklig organisation som riksdagen godkänt. |
--------------------------------------------------------------------

Skälen för regeringens förslag: Som har nämnts i avsnitt 4 tillämpas
upphovsrättslagen på svenska verk och på svenska framföranden,
upptagningar och andra prestationer. Enligt 60 § skall lagens
föreskrifter om upphovsrätt sålunda tillämpas bl.a. på verk av svenska
medborgare eller personer som har sin vanliga vistelseort i Sverige och
på verk som först har getts ut i Sverige. Regler om tillämpningen av
lagens bestämmelser om närstående rättigheter finns i 61 §. Huvudregeln
är att bestämmelserna tillämpas på sådana framföranden, ljudupptagningar
och utsändningar som äger rum i Sverige och på utsändningar där
sändarföretaget har sitt säte i Sverige. I 61 § finns även regler om
lagens tillämpning som är grundade på svenskt medborgarskap eller
liknande. Exempelvis skall enligt paragrafens andra stycke bestämmelserna
i 49 § (katalogskyddet) som utgångspunkt tillämpas på den som är svensk
medborgare eller svensk juridisk person.
Men upphovsrätten är ett rättsområde med en mycket stark internationell
anknytning, och Sverige är anslutet till flera internationella
konventioner, bl.a. till Bernkonventionen för skydd av litterära och
konstnärliga verk och till Internationella konventionen om skydd för
utövande konstnärer, framställare av fonogram och radioföretag
(Romkonventionen). Konventionerna bygger på nationell behandling. Med
detta menas att en stat som har anslutit sig till en konvention måste
behandla medborgare i en annan medlemstat på samma sätt som sina egna
medborgare. Genom Sveriges anslutning till konventionerna skyddas
utländska verk och prestationer i betydande grad här i landet.
Föreskrifter om upphovsrättslagens tillämpning med avseende på andra
länder finns i internationella upphovsrättsförordningen (1994:193).
Exempelvis skall enligt 2 § bestämmelserna om upphovsrätt i
upphovsrättslagen tillämpas på verk av den som är medborgare eller har
sin vanliga vistelseort i ett annat land än Sverige, om det landet är
anslutet till Bernkonventionen.Regeringen har meddelat föreskrifterna i
förordningen med stöd av en delegationsbestämmelse i upphovs-rättslagen.
Enligt 62 § får regeringen meddela föreskrifter om lagens tillämpning med
avseende på andra länder. Regeringen får dock - enligt bemyndigandets
nuvarande lydelse - meddela sådana föreskrifter endast under
förutsättning av ömsesidighet.
Till följd av medlemskapet i EU och EES-avtalet måste Sverige ge skydd
till andra länder även om det inte föreligger någon ömsesidighet. Enligt
artikel 6 i Romfördraget i dess lydelse enligt Maastrichtfördraget skall
nämligen all diskriminering på grund av nationalitet vara förbjuden inom
fördragets tillämpningsområde och samma princip finns även i EES-avtalet
(artikel 4). Principen om icke-diskriminering gäller för upphovsrätt och
närstående rättigheter och ett EES-lands lagstiftning får inte utesluta
andra samarbetsländers medborgare från sådana rättigheter som lagen ger
åt den egna statens medborgare (jfr EG-domstolens dom den 20 oktober 1993
i "Phil Collins-målet", domen är redovisad i Justitiedepartementets
promemoria De upphovsrättsliga skyddstiderna, Ds 1994:127 s. 27 f.). Av
EES-avtalet följer alltså att de rättigheter som upphovsrättslagen ger
till svenska medborgare måste ges till alla personer som är medborgare i
något EES-land även om det inte föreligger ömsesidighet. Också avtalet om
handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter (TRIPs) kräver i vissa
fall att rättigheter på upphovsrättslagens område ges till andra länder
oberoende av ömsesidighet (prop. 1994/95:35 Sveriges anslutning till
Världs-handelsorganisationen m.m. Del A s. 64 f.). För första gången i
det multilaterala internationella regelverket om immaterialrätt har man
infört en bestämmelse om mest-gynnad-nationsbehandling. Denna innebär att
alla de immaterialrättsliga förmåner som en medlem i
Världshandelsorganisationen beviljar någon annan medlems medborgare måste
- med vissa undantag - omedelbart och ovillkorligt ges till alla andra
medlemsländers medborgare.
I dag är föreskrifterna om upphovsrättslagens tillämpning med avseende
på andra länder samlade i internationella upphovsrätts-förordningen. Den
nuvarande delegationsbestämmelsen i 62 § förutsätter dock ömsesidighet
och ger därmed regeringen inte rätt att meddela alla de föreskrifter om
lagens tillämpning som är nödvändiga till följd av EES-avtalet och TRIPs-
avtalet. Om 62 § inte ändras, måste de föreskrifter som inte grundas på
ömsesidighet ges direkt i lagen medan de andra föreskrifterna skulle
finnas kvar i förordningen.
För den enskilde blir regelverket klarast och enklast, om samtliga
konventionsbundna föreskrifter om upphovsrättslagens tillämpnings-område
med avseende på andra länder finns i internationella
upphovsrättsförordningen. Även av andra skäl är en sådan ordning mest
ändamålsenlig. En uppräkning i lagen av de länder gentemot vilka
bestämmelserna skall tillämpas kunde göra det nödvändigt med en
lagändring - och alltså en riksdagsbehandling - varje gång något land
ansluter sig till Världshandelsorganisationen. Riksdagen har vid flera
tillfällen också godtagit att denna typ av föreskrifter delegeras till
regeringen (jfr Lagrådet i prop. 1985/86:119 s. 51). Ett exempel på detta
finns på ett näraliggande område. Enligt 15 § lagen (1992:1685) om skydd
för kretsmönster för halvledarprodukter får regeringen, under
förutsättning av ömsesidighet eller om det följer av ett sådant avtal med
en främmande stat eller en mellanfolklig organisation som riksdagen
godkänt, föreskriva om lagens tillämplighet i förhållande till andra
stater. Det är lämpligt att 62 § upphovsrättslagen utformas på samma sätt
som delegationsbestämmelsen i kretsmönsterlagen. Med ett sådant
bemyndigande från riksdagen kommer regeringen att ha kompetens att
meddela de föreskrifter om lagens tillämpning som är nödvändiga på grund
av EES-avtalet och TRIPs-avtalet. De konventionsbundna föreskrifterna om
lagens tillämpning kommer då också i fortsättningen att finnas samlade i
internationella uppphovsrättsförordningen. Samtidigt är förutsättningarna
för regeringens utnyttjande av riksdagens bemyndigande tillräckligt
begränsade.
Regeringen föreslår därför att 62 § upphovsrättslagen ändras så att
regeringen får meddela föreskrifter om lagens tillämpning med avseende på
andra länder också i de fall det följer av ett sådant avtal med en
främmande stat eller en mellanfolklig organisation som riksdagen godkänt.

8 Kostnader och resursbehov

Lagförslagen medför i sig inte några ekonomiska konsekvenser för det
allmänna. Däremot kommer naturligtvis den som väljer att utnyttja ett
verk som åter blir upphovsrättsligt skyddat att kunna drabbas av en
kostnad som annars inte skulle ha akualiserats.

9 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Artikel 10 i direktivet innehåller bestämmelser om tillämpningen i tiden
av direktivets bestämmelser.
I artikel 10.2 finns en regel av innebörd att skyddstiderna i
direktivet skall tillämpas på alla verk och prestationer som den 1 juli
1995 är skyddade i åtminstone en medlemsstat enligt den nationella lag-
stiftningen där. Bestämmelsen innebär att skyddstiden i vissa fall kommer
att återupplivas.
De flesta av EU:s medlemsstater har för närvarande, i likhet med
Sverige, en skyddstid på 50 år. Men några länder har en längre tid. I
Tyskland är skyddstiden 70 år, i Spanien 60 år och i Frankrike 70 år för
vissa verk. Med hänsyn till EG-domstolens dom i det tidigare nämnda "Phil
Collins-målet" måste man utgå från att Tyskland kommer att ge en
sjuttioårig skyddstid till alla verk av medborgare från EES-länderna. I
Tyskland kommer det sålunda den 1 juli 1995 att finnas en sjuttioårig
skyddstid för verk som skapats av medborgare från något EES-land.
Eftersom skyddstiderna skall tillämpas på verk som den 1 juli 1995 är
skyddade i åtminstone en medlemsstat, måste EES-länderna vid uppfyllandet
av direktivet ge en sjuttioårig skyddstid för alla verk av personer som
är medborgare i något EES-land. EES-länderna är alltså skyldiga att
återuppliva skyddet för verk där en sjuttioårig skyddstid inte har gått
ut. Samma bedömning gjordes i Justitiedepartementets promemoria De
upphovsrättsliga skyddstiderna (Ds 1994:127), och denna bedömning har
godtagits av det helt övervägande antalet remissinstanser. Även
kommissionen har gett uttryck för samma uppfattning (jfr kommissionens
skrivelse till rådet den 19 januari 1995 [4346/95]). En annan uppfattning
skulle för övrigt innebära att skyddet i Sverige, för en viss tidsperiod,
typiskt sett skulle bli sämre för svenska upphovsmän än för tyska,
franska och spanska upphovsmän (jfr promemorians s. 27). En sådan ordning
framstår inte som lämplig.
Den nya skyddstiden på 70 år som regeringen föreslår i lagrådsremissen
skall därför tillämpas även på verk som har skapats innan de nya reglerna
träder i kraft, oavsett om skyddstiden hade löpt ut enligt de hittills
gällande bestämmelserna. Detta innebär dock inte att en sjuttioårig
skyddstid kommer att ges till verk som inte har någon EES-anknytning. I
dessa fall skall den i Bernkonventionen angivna principen om jämförelse
av skyddstiden tillämpas (se artikel 7.1 i direktivet; jfr också 3 §
internationella upphovsrättsförordningen, 1994:193).
För att det inte skall kunna råda någon tvekan om att den nya
skyddstiden kan gälla retroaktivt för samtliga svenska verk bör den
förlängda skyddstiden träda i kraft så att den redan löper den 1 juli
1995. De föreslagna lagändringarna bör därför träda i kraft den 30 juni
1995.
Lagförslaget innebär sålunda att skyddet kommer att återupplivas för
vissa verk som enligt de nuvarande bestämmelserna redan hunnit bli fria
eller som kommer att bli fria före den nya lagens ikraftträdande. Det kan
dock inträffa att någon under den fria tiden hade börjat förfoga över
verket, genom att framställa exemplar av verket eller genom att göra det
tillgängligt för allmänheten. Det är därför nödvändigt med
övergångsregler som skyddar tredje man. I inledningen till direktivet
konstateras också att hänsyn till förvärvade rättigheter och berättigade
förväntningar är en del av gemenskapens rättsordning (punkten 27). Enligt
artikel 10.3 skall direktivet inte påverka sådana utnyttjanden som har
skett före den 1 juli 1995 och medlemsstaterna skall anta de nödvändiga
bestämmelserna för att särskilt skydda rättigheter som har förvärvats av
tredje man.
En redan vidtagen åtgärd - t.ex. framställning av exemplar av ett verk
- skall naturligtvis inte kunna angripas med stöd av den återupplivade
upphovsrätten. Inte heller bör de nya reglerna gripa in i rådande
avtalsförhållanden. Om någon genom ett avtal har getts rätt att förfoga
över verket, skall han alltså inte förlora den rätt som han fått. De nya
bestämmelserna bör således inte tillämpas när det gäller åtgärder som har
vidtagits eller rättigheter som har förvärvats före ikraftträdandet.
Övergångsbestämmelser av detta slag föreslogs också i den nyss nämnda
promemorian från Justitiedepartementet. Vid remiss-behandlingen av
promemorian har dock flera remissinstanser - bl.a. Hovrätten för Västra
Sverige och Sveriges Advokatsamfund - kritiserat de föreslagna
övergångsbestämmelserna för att dessa inte ger ett tillräckligt skydd för
den som under den fria tiden börjat att förfoga över ett verk.
Remissinstanserna har framhållit att det är viktigt att projekt som
inletts när verket var fritt får avslutas på rimliga villkor.
Enligt regeringens bedömning är denna kritik väl grundad. Eftersom
förfogandet var lovligt under den fria tiden, har den som gjorde det ett
berättigat intresse att utan hinder av de nya bestämmelserna få
tillgodogöra sig det arbete och de kostnader som han har lagt ned på
företaget. Detta gäller inte minst för förfogande i form av
exemplarframställning av litterära och musikaliska verk. Här rör det sig
ju ofta om mycket långsiktiga projekt med stora investeringar. Det finns
naturligtvis även ett allmänt intresse i att investeringar inte går
förlorade genom att ett utnyttjande måste upphöra eller inte kan sättas
igång. Sådana intressen måste skyddas genom särskilda övergångsregler.
Frågan hur intressena bäst tillgodoses utan att det slår ut det
upphovsrättsliga skyddet har därför åter tagits upp vid särskilda
överläggningar mellan ansvariga departement och ministerier i de nordiska
länderna. Vid de nordiska överläggningarna har frågan diskuterats
ingående. Man har nått full enighet om hur övergångs-reglerna bör
utformas.
Den som under den fria tiden har börjat att förfoga över ett verk genom
att framställa exemplar av verket bör få avsluta den planerade
verksamheten utan hinder av att skyddet återupplivas. Det bör även finnas
ett skydd för den som under den fria tiden förberett ett sådant
förfogande, t.ex. genom dyra investeringar. Samma rätt bör därför
tillkomma den som har vidtagit väsentliga åtgärder för att framställa
exemplar av verket. Att det - trots den återuppväckta upphovsrätten -
under en obegränsad tid skulle finnas rätt till förfogande över verket är
emellertid knappast motiverat och det skulle dessutom kunna föranleda
missbruk. Rätten att fortsätta med exemplarframställningen bör därför
gälla under en viss övergångstid. Liknande regler till skydd för tredje
man är för övrigt vedertagna inom immaterialrätten när ensamrätter
återupplivas (jfr 74 § andra stycket patentlagen [1967:837] och 5
ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen [1993:1406] om
ändring i patentlagen).
Exemplar av verk som har framställts före ikraftträdandet eller under
övergångsfristen bör fritt få visas och spridas. Undantag bör dock göras
för uthyrning och utlåning (19 § andra stycket upphovsrättslagen, i
paragrafens lydelse enligt proposition 1994/95:58).
Av praktiska skäl bör verk, som ingår i upptagningar avsedda för radio-
eller televisionsutsändning och som gjordes under den fria tiden, få
användas för sådana utsändningar under en övergångstid utan att
användaren skall behöva inhämta upphovsmannens samtycke. Detsamma bör
gälla för offentligt framförande av filmupptagningar. Bland andra
Sveriges Radio Aktiebolag har efterlyst övergångsregler med detta syfte.
När det gäller de närstående rättigheterna finns det goda skäl för att
så långt som möjligt behandla dem på samma sätt som upphovsrätten.
Retroaktivitet bör gälla för de nya bestämmelserna om framföranden och
andra prestationer på de närstående rättigheternas område från samtliga
EES-länderna. Samma övergångsregler bör också gälla. En sådan ordning
innebär att regelsystemet blir enkelt och klart och har också gillats av
de flesta remissinstanserna.
I proposition 1994/95:58 Uthyrning och utlåning av upphovsrättsligt
skyddade verk, m.m. har regeringen föreslagit en övergångs-bestämmelse
enligt vilken vissa övergångsbestämmelser till lagen (1986:367) om
ändring i upphovsrättslagen skall gälla. Dessa över-gångsbestämmelser
innebär i korthet att de nya bestämmelser om skyddstid som då infördes
skulle gälla också äldre prestationer enligt 45 - 48 §§ men enbart om
skyddstiden enligt de då gällande äldre bestämmelserna ännu inte hade
gått ut. Eftersom de regler som regeringen nu föreslår innebär ett
återupplivande av skyddet för rättigheter enligt 45 och 46 §§ där
skyddstiden har gått ut, bör övergångsbestämmelserna inte längre gälla
såvitt avser dessa rättigheter.
I artikel 10.1 sägs att om en skyddstid löper i ett EU-land den 1 juli
1995 och är längre än den som föreskrivs i direktivet skall detta inte
innebära att den skyddstiden förkortas. Denna situation torde för svensk
del kunna komma i fråga i undantagsfall beträffande filmverk. Dessa är i
dag skyddade 50 år från den sist avlidne upphovsmannens död. Enligt de
nya bestämmelserna skall skyddstiden räknas från den sist avlidne
personens död inom en av fyra bestämda upphovsmannakategorier, nämligen
huvudregissören, manusförfattaren, dialogförfattaren eller kompositören
av den speciella musiken. Om den sist avlidne upphovsmannen till verket
är t.ex. en dräktdesigner, skulle de nya bestämmelserna kunna komma att
medföra en kortare skyddstid än den som gäller enligt nuvarande
bestämmelser. Med hänsyn till sådana
situationer bör det i lagen införas en regel om att de nya reglerna inte
i något fall får medföra att en kortare skyddstid kommer att gälla än i
dag.
Också den föreslagna regeln om upphörande av skyddet för icke
offentliggjorda okända verk i fråga om vilka skyddstiden i dag är evig
skulle i och för sig kunna medföra en inskränkning av skyddstiden. Men
någon undantagsregel i denna situation kan här inte komma i fråga, efter-
som det skulle innebära en permanentning av den nuvarande situationen och
strida mot direktivet.

10 Författningskommentarer

10.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1960:729) omupphovsrätt till
litterära och konstnärliga verk

2 a kap. Ersättning vid vidareförsäljning av exemplar av konstverk

26 j §
Om ett exemplar av ett konstverk som har överlåtits säljs vidare inom
upphovsrättens giltighetstid av en näringsidkare i hans yrkesmässiga
verksamhet, har upphovsmannen rätt till ersättning av säljaren.
Upphovsmannen har rätt till ersättning även i annat fall, om
försäljningen förmedlas av en näringsidkare i dennes yrkesmässiga
verksamhet. I ett sådant fall skall ersättningen betalas av
näringsidkaren. Ersättningen skall vara fem procent av försäljningspriset
exklusive mervärdesskatt.
Upphovsmannen har dock inte rätt till ersättning,
1. om försäljningspriset exklusive mervärdesskatt inte överstiger en
tiondel av basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring,
2. om exemplaret av konstverket är ett alster av byggnadskonst eller
3. om exemplaret av konstverket är ett alster av brukskonst som har
framställts i flera identiskt lika exemplar.
Rätten till ersättning är personlig och kan inte överlåtas. Efter
upphovsmannens död är, utan hinder av 10 kap. 3 § första stycket
äktenskapsbalken, föreskrifterna om bodelning, arv och testamente
tillämpliga på rätten.
Endast organisation som företräder ett flertal svenska upphovsmän på
området har rätt att kräva in ersättningen. Organisationen skall kräva in
ersättningen och betala beloppet till den ersättningsberättigade, efter
avdrag för skälig ersättning till organisationen för dess omkostnader. Om
organisationen inte kräver den ersättningsskyldige på ersättningen inom
tre år efter utgången av det kalenderår då försäljningen ägde rum, är
fordringen preskriberad.
Den som är ersättningsskyldig skall på begäran av organisationen
redovisa de ersättningsgrundande försäljningar som gjorts under de tre
närmast föregående kalenderåren.

Paragrafen, som är ny och finns under ett nytt kapitel, innehåller
bestämmelser om droit de suite. Den är tillämplig på verk av den som är
svensk medborgare eller har sin vanliga vistelseort i Sverige (60 §
tredje stycket). Regeringen kan, under förutsättning av ömsesidighet
eller om det följer av ett sådant avtal med en främmande stat eller en
mellanfolklig organisation som riksdagen godkänt, i förordning meddela
föreskrifter om paragrafens tillämpning med avseende på andra länder (62
§).

Första stycket
I paragrafens första stycke anges de grundläggande bestämmelserna om
droit de suite. När ett exemplar av ett konstverk med upphovsmannens
samtycke har överlåtits, får exemplaret spridas vidare (19 § första
stycket, i paragrafens lydelse enligt förslaget i prop. 1994/95:58).
Under vissa förutsättningar har upphovsmannen rätt till ersättning när
exemplaret sprids vidare. Enligt första stycket har upphovsmannen rätt
till ersättning av säljaren, om ett exemplar av ett konstverk har
överlåtits och därefter inom upphovsrättens giltighetstid säljs vidare av
en näringsidkare i hans yrkesmässiga verksamhet. I första stycket sägs
också att upphovsmannen har rätt till ersättning även i annat fall, om
försäljningen förmedlas av en näringsidkare i dennes yrkesmässiga
verksamhet. I andra stycket anges när upphovsmannen inte har någon rätt
till ersättning trots att förutsättningarna i första stycket är
uppfyllda.
För att rätt till ersättning skall finnas krävs således att det rör sig
om försäljning av ett exemplar av ett konstverk. Begreppet "konstverk"
omfattar inte bara sådan konst som inte samtidigt fyller ett praktiskt
ändamål, t.ex. målningar, teckningar och grafik. Det omfattar också
brukskonst, t.ex. glas, keramik, möbler och textilier, samt
byggnadskonst. I bestämmelsens andra stycke undantas dock från
ersättningsrätt alster av byggnadskonst och alster av sådan brukskonst
som har framställts i flera identiskt lika exemplar. I övrigt omfattar
rätten till ersättning alla typer av konstverk, dvs. även fotografiska
verk (jfr 1 § första stycket 5). Det uppställs inte något krav på att
exemplaret skall kunna betecknas som original eller liknande.
Det krävs också att försäljningen äger rum under upphovsrättens
giltighetstid, annars finns inte någon rätt till ersättning. Likaså krävs
att exemplaret har överlåtits tidigare. Exemplaret skall ha övergått till
en ny ägare genom köp, byte eller gåva. Den första överlåtelsen av
exemplaret ger alltså inte rätt till någon ersättning. Däremot ger varje
följande försäljning rätt till ersättning, om förutsättningarna i övrigt
är uppfyllda.
Vidare krävs att det är en näringsidkare som säljer exemplaret av
konstverket i sin yrkesmässiga verksamhet. Upphovsmannen har då rätt till
ersättning av säljaren. Även om säljaren inte är en näringsidkare som
säljer exemplaret i sin yrkesmässiga verksamhet kan upphovsmannen ha rätt
till ersättning, men då bara om försäljningen förmedlas av en
näringsidkare i dennes yrkesmässiga verksamhet. Näringsidkaren kan
förmedla köpet t.ex. som agent eller mäklare. Upphovsmannen har då rätt
till ersättning av näringsidkaren, dvs. den som förmedlat köpet. Om
näringsidkaren handlar som kommissionär, vilket ofta är fallet vid
auktion, föreligger inte något förmedlingsfall. Näringsidkaren är då i
paragrafens mening att betrakta som säljare och är ersättningsskyldig
redan av det skälet.
Ersättningens storlek skall vara fem procent av försäljningspriset
efter avdrag för mervärdesskatt. Ersättning skall således betalas oavsett
om det inträffat en värdestegring eller inte.
Rätten till ersättning är individuell och tillkommer upphovsmannen.
Rätten gäller gentemot säljaren eller den som förmedlat köpet. Det är
alltså denne som är skyldig att betala upphovsmannens ersättning. Enligt
paragrafens fjärde stycke får dock endast en organisation som företräder
ett flertal svenska upphovsmän på området kräva in ersättningen. I fjärde
stycket finns även en bestämmelse om preskription av upphovsmannens
fordran på ersättning.

Andra stycket
I paragrafens andra stycke anges när upphovsmannen inte har rätt till
ersättning trots att förutsättningarna i första stycket är uppfyllda.
Upphovsmannen har inte rätt till ersättning om försäljningspriset
exklusive mervärdesskatt inte överstiger en tiondel av gällande basbelopp
enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Han har inte heller rätt
till ersättning om exemplaret av konstverket är ett alster av
byggnadskonst. Han har slutligen inte rätt till ersättning om exemplaret
av konstverket är ett alster av brukskonst som har framställts i flera
identiskt lika exemplar.

Tredje stycket
I paragrafens tredje stycke föreskrivs att rätten till ersättning är
personlig och inte kan överlåtas. Detta innebär att rätten i sig inte får
utmätas (5 kap. 5 § första stycket utsökningsbalken). En annan sak är att
belopp som har betalats på vanligt sätt kan vara föremål för verk-
ställighet.Efter upphovsmannens död är, utan hinder av 10 kap. 3 § första
stycket äktenskapsbalken, föreskrifterna om bodelning, arv och testamente
tillämpliga på rätten. Motsvarande bestämmelse finns för upphovsrättens
övergång vid upphovsmannens död (41 § första stycket). Några särskilda
begränsningar i möjligheten att disponera över rätten genom testamente är
inte föreskrivna.

Fjärde stycket
I paragrafens fjärde stycke finns bestämmelser om rättens
administration. Bestämmelserna är besläktade med reglerna om avtalslicens
i 26 i §. I stycket finns även en bestämmelse om preskription.
Rätten till ersättning tillkommer upphovsmannen och gäller enligt
huvudregeln gentemot säljaren. Krav på ersättning kan dock göras gällande
endast av en organisation som företräder ett flertal svenska upphovsmän
på området. Detta innebär att upphovsmannen inte själv får kräva in sin
ersättning av den ersättningsskyldige. Organisationen är ensam
legitimerad att göra detta. Organisationen är skyldig att kräva in
ersättningen och betala den insamlade ersättningen till upphovsmannen
eller, efter dennes död, den som är ersättningsberättigad. Organi-
sationen får och skall kräva in ersättning också i de fall där
upphovsmannen är okänd eller inte har tagit kontakt med organisationen.
Upphovsmannens fordran mot den som är ersättningsskyldig enligt första
stycket är preskriberad, om inte organisationen har gjort gällande krav
på ersättningen hos den ersättningsskyldige inom tre år efter utgången av
det kalenderår då den aktuella försäljningen ägde rum.

Femte stycket
I paragrafens sista stycke finns regler om skyldighet att redovisa
försäljningar, om det begärs av den organisation som enligt fjärde
stycket administrerar rätten till ersättning. På begäran skall den som är
ersättningsskyldig enligt första stycket överlämna en redovisning till
organisationen. Redovisning skall göras av den näringsidkare som är
ersättningsskyldig som säljare och den näringsidkare som är ersättnings-
skyldig som förmedlare. I redovisningen skall anges de ersättnings-
grundande försäljningar som gjorts under de tre närmast föregående
kalenderåren. Fullgörande av redovisningsskyldigheten kan säkerställas
t.ex. med handräckning enligt lagen (1990:746) om betal-ningsföreläggande
och handräckning eller genom ett vitesföreläggande av domstol.

43 §
Upphovsrätt till ett verk gäller intill utgången av sjuttionde året
efter det år då upphovsmannen avled eller, i fråga om verk som avses i 6
§, efter den sist avlidne upphovsmannens dödsår. Upphovsrätt till ett
filmverk gäller i stället intill utgången av sjuttionde året efter dödså-
ret för den sist avlidne av huvudregissören, manusförfattaren, dialogför-
fattaren och kompositören av musik som har skapats speciellt för verket.

Paragrafen innehåller en generell bestämmelse om den upphovsrättsliga
skyddstiden. Paragrafen har ändrats i två avseenden. Till en början har
skyddstiden förlängts från 50 till 70 år (artikel 1.1 i direktivet).
Vidare har det införts särskilda skyddstidsbestämmelser i fråga om
filmverk (artikel 2.2). För sådana verk skall skyddstiden räknas från
dödsåret för den siste av en kategori bestående av fyra personer,
nämligen huvudregissören, manusförfattaren, dialogförfattaren och
kompositören av den speciella filmmusiken. Detta betyder inte att
upphovsrätten till ett filmverk inte kan tillkomma andra sorters
upphovsmän. Upphovsrätten tillhör samtliga dem som genom sitt skapande
har bidragit till filmverket (jfr 6 §). Att det finns andra upphovsmän
till filmverket som lever efter det att den siste i den nyssnämnda
kategorin har avlidit påverkar dock inte skyddstiden för filmverket.

44 §
För verk som har offentliggjorts utan att upphovsmannen har blivit
angiven med sitt namn eller med sin allmänt kända pseudonym eller signa-
tur gäller upphovsrätten intill utgången av sjuttionde året efter det år
då verket offentliggjordes. Om verket består av två eller flera delar,
räknas tiden för varje del för sig.
Om upphovsmannen inom den tid som anges i första stycket avslöjar sin
identitet, gäller bestämmelserna i 43 §.
För verk som inte har offentliggjorts och vars upphovsman inte är känd
gäller upphovsrätten intill utgången av sjuttionde året efter det år då
verket skapades.

I paragrafen finns bestämmelser om skyddstiden för anonyma eller pseudo-
nyma verk som har offentliggjorts. Förutom språkliga justeringar har den
ändringen gjorts att skyddstiden har förlängts från 50 till 70 år
(artikel 1.3 i direktivet). Vidare har beräkningen av skyddstiden för
verk som ges ut i flera delar gjorts oberoende av om delarna har ett
inbördes sammanhang (artikel 1.5); varje del räknas för sig. Andra
stycket har ändrats så att paragrafen inte blir tillämplig om upphovs-
mannen avslöjar sin identitet (artikel 1.3). Slutligen har ett nytt
tredje stycke lagts till paragrafen. Den nya bestämmelsen handlar om verk
som har en okänd upphovsman och som inte har offentliggjorts. För sådana
verk skall utgångspunkten för beräkningen av skyddstiden vara det år då
verket skapades (artikel 1.6).

44 a §
Om ett verk inte har getts ut inom den tid som avses i 43 eller 44 §,
har den som därefter för första gången ger ut eller offentliggör verket
sådan rätt till verket som svarar mot de ekonomiska rättigheter som
innefattas i upphovsrätten. Rätten gäller intill utgången av tjugofemte
året efter det år då verket gavs ut eller offentliggjordes.
Paragrafen, som är ny, ger vissa rättigheter åt den som ger ut eller
offentliggör ett verk som inte har getts ut inom den "vanliga"
skyddstiden. Bestämmelserna tillämpas på utgivningar och offent-
liggöranden av den som är svensk medborgare eller har sin vanliga
vistelseort i Sverige och på utgivningar och offentliggöranden av
juridiska personer som har säte i Sverige (60 § fjärde stycket).
Regeringen kan, under förutsättning av ömsesidighet eller om det följer
av ett sådant avtal med en främmande stat eller en mellanfolklig
organisation som riksdagen godkänt, i förordning meddela föreskrifter om
paragrafens tillämpning med avseende på andra länder (62 §).
Om ett verk inte har getts ut inom den tid som avses i 43 eller 44 §,
har den som därefter för första gången offentliggör eller ger ut verket
sådan rätt till verket som svarar mot de ekonomiska rättigheter som
innefattas i upphovsrätten; det nya skyddet gäller i 25 år (artikel 4 i
direktivet).
Rätten enligt paragrafen är inte begränsad till någon viss typ av verk
utan gäller för alla sorters verk (jfr 1 §). Verket får dock inte ha
getts ut inom den tid som avses i 43 eller 44 §, dvs. enligt huvudregeln
70 år efter det år då upphovsmannen avled. Bestämmelsen gäller också för
de fall där ett verk av historiska skäl aldrig har varit föremål för
något upphovsrättsligt skydd men där upphovsmannen har varit död i mer än
70 år. Rätten tillkommer den som för första gången offentliggör eller ger
ut verket. Ett verk anses offentliggjort när det lovligen har gjorts
tillgängligt för allmänheten (8 § första stycket). Ett verk anses utgivet
när ett exemplar med upphovsmannens samtycke har spritts till allmänheten
(8 § andra stycket). Den som först vidtar någon av de två åtgärderna får
rätten. Det betyder att den som gör verket tillgängligt för allmänheten -
t.ex. genom ett offentligt arkiv - kan åberopa rätten gentemot den som
senare ger ut verket. Att rättighetshavaren får de
ekonomiska rättigheter som innefattas i upphovsrätten innebär att han har
en uteslutande rätt att förfoga över verket genom att framställa exemplar
av det och genom att göra det tillgängligt för allmänheten (2 § första
stycket), givetvis med de inskränkningar som följer av 2 kap. Däremot har
han inte några rent ideella rättigheter till verket (3 §).
Genom paragrafen ges sålunda en rätt som helt svarar mot den ekonomiska
delen av upphovsrätten. Ansvarsbestämmelsen i 53 § tillämpas alltså vid
intrång i rätten.

45 §
En utövande konstnärs framförande av ett litterärt eller konstnärligt
verk får inte utan hans samtycke
1. tas upp på en grammofonskiva, en film eller en annan anordning,
genom vilken det kan återges, eller
2. sändas ut i ljudradio eller television eller genom direkt överföring
göras tillgängligt för allmänheten.
Ett framförande som har tagits upp på en anordning som avses i första
stycket 1 får inte utan konstnärens samtycke föras över från en sådan
anordning till en annan eller göras tillgängligt för allmänheten förrän
femtio år har förflutit efter det år då framförandet skedde eller, om
upptagningen har getts ut eller offentliggjorts inom femtio år från
framförandet, efter det år då upptagningen först gavs ut eller offent-
liggjordes.
Bestämmelserna i 3, 6-9, 11-13, 15 och 16 §§, 19 § första stycket andra
meningen och andra stycket, 21, 22, 25-26 b, 26 e, 26 f, 27, 28 §§, 39 §
första meningen samt 41 och 42 §§ skall tillämpas i fråga om framföranden
som avses i denna paragraf.

Paragrafen handlar om de utövande konstnärernas rättigheter.
Utgångspunkten för skyddstidens beräkning är det år då framförandet
skedde. Om upptagningen av framförandet ges ut eller offentliggörs inom
femtio år från framförandet, räknas dock skyddstiden inte längre från
framförandet utan från det år då den första av de nämnda åtgärderna
vidtogs (artikel 3.1 i direktivet). Begreppen "utgivning" och
"offentliggörande" är definierade i 8 §.

46 §
En grammofonskiva, en film eller en annan anordning på vilken ljud
eller rörliga bilder har tagits upp får inte utan framställarens samtycke
eftergöras eller göras tillgänglig för allmänheten förrän femtio år har
förflutit efter det år då upptagningen gjordes eller, om upptagningen har
getts ut eller offentliggjorts inom femtio år från upptagningen, efter
det år då upptagningen först gavs ut eller offentliggjordes. Som efter-
görande anses även att upptagningen förs över från en sådan anordning
till en annan.
Bestämmelserna i 6-9 §§, 11 § andra stycket, 12, 13, 15 och 16 §§, 19 §
första stycket andra meningen och andra stycket, 21, 22, 25-26b och 26 e
§§ skall tillämpas i fråga om upptagningar som avses i denna paragraf.
Dessutom skall 26 f § tillämpas i fråga om andra upptagningar än sådana
som avses i 47 §.

Paragrafen handlar om skyddet för framställare av ljudupptagningar och
framställare av upptagningar av rörliga bilder. Utgångspunkten för
skyddstidens beräkning är det år då upptagningen gjordes. Om upptagningen
har getts ut eller offentliggjorts inom femtio år därifrån, räknas dock
skyddet inte längre från det år då upptagningen gjordes utan från det år
då den första av nämnda åtgärder vidtogs (artikel 3.2 och 3.3 i
direktivet). Begreppen "utgivning" och "offentliggörande" är definierade
i 8 §.

60 §
Vad i denna lag är stadgat om upphovsrätt är tillämpligt på
1. verk av den som är svensk medborgare eller har sin vanliga
vistelseort i Sverige,
2. verk som först utgivits i Sverige eller samtidigt i Sverige och utom
riket,
3. filmverk vars producent har sitt säte eller sin vanliga vistelseort
i Sverige,
4. här uppfört byggnadsverk,
5. konstverk som utgör del av här belägen byggnad eller på annat sätt
är fast förenat med marken.
Vid tillämpning av första stycket 2. anses samtidig utgivning ha ägt
rum, om verket utgivits i Sverige inom trettio dagar efter utgivningen
utomlands. Vid tillämpning av första stycket 3. anses, där ej annat
visas, den vars namn på sedvanligt sätt utsatts på exemplar av filmverket
som verkets producent.
Bestämmelserna i 26 j § tillämpas på verk av den som är svensk
medborgare eller har sin vanliga vistelseort i Sverige.
Bestämmelserna i 44 a § tillämpas på utgivningar och offentliggöranden
av den som är svensk medborgare eller har sin vanliga vistelseort i
Sverige. Bestämmelserna tillämpas också på utgivningar och
offentliggöranden av juridiska personer som har säte i Sverige.
Bestämmelserna i 50 och 51 §§ tillämpas på varje litterärt eller
konstnärligt verk, oberoende av dess ursprung.

I paragrafen finns bestämmelser om upphovsrättslagens tillämpnings-
område. Förutom redaktionella ändringar har föreskrifter intagits i
tredje stycket om tillämpningen av reglerna i 26 j § och i fjärde
stycket om tillämpningen av reglerna i 44 a §.

Tredje stycket
Enligt paragrafens tredje stycke tillämpas bestämmelserna i 26 j § på
verk av den som är svensk medborgare eller har sin vanliga vistelseort i
Sverige. Upphovsrättslagen ger alltså inte någon rätt till ersättning vid
vidareförsäljning av konstverk åt den som inte har en sådan anknytning
till Sverige. En sådan rätt, t.ex. för personer som är medborgare i något
annat EES-land, kan i stället följa av regeringsföreskrifter enligt 62 §.

Fjärde stycket
Enligt paragrafens fjärde stycke tillämpas bestämmelserna i 44 a § på
alla utgivningar eller offentliggöranden av den som är svensk medborgare
eller har sin vanliga vistelseort i Sverige. Bestämmelserna tillämpas
också på offentliggöranden och utgivningar av juridiska personer som har
säte i Sverige. Detta innebär att utgivningar av denna krets skyddas i
Sverige enligt 44 a § oavsett var utgivningen har ägt rum. Om
bestämmelsens tillämplighet på t.ex. personer som är med-borgare i något
annat EES-land kan regeringen föreskriva enligt 62 §.

62 §
Regeringen får, under förutsättning av ömsesidighet eller om det följer
av ett sådant avtal med en främmande stat eller en mellanfolklig
organisation som riksdagen godkänt, meddela föreskrifter om denna lags
tillämpning med avseende på andra länder. Regeringen får också meddela
föreskrifter om lagens tillämpning på verk och fotografiska bilder som
först har utgivits av en mellanfolklig organisation och på inte utgivna
verk och fotografiska bilder som en sådan organisation får ge ut.

Paragrafen innehåller ett bemyndigande för regeringen att i förordning
meddela föreskrifter om lagens tillämpning med avseende bl.a. på andra
länder. I dessa fall får regeringen meddela föreskrifter om lagens
tillämpning under förutsättning av ömsesidighet eller om det följer av
ett avtal med en främmande stat eller en mellanfolklig organisation som
riksdagen godkänt. Ett exempel på ett sådant avtal är EES-avtalet. Enligt
artikel 4 i EES-avtalet är all diskriminering på grund av nationalitet
förbjuden inom avtalets tillämpningsområde. Av EES-avtalet följer således
att t.ex. rätt till ersättning enligt 26 j § skall ges till alla personer
som är medborgare i något EES-land (jfr 60 § tredje stycket). Med stöd av
bemyndigandet i paragrafen får regeringen meddela de nödvändiga
föreskrifterna.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 30 juni 1995.
2. De nya bestämmelserna tillämpas även på verk som har kommit till
före ikraftträdandet.
3. De nya bestämmelserna tillämpas inte när det gäller åtgärder som har
vidtagits eller rättigheter som har förvärvats före ikraftträdandet. De
exemplar av ett verk som har framställts med stöd av äldre bestämmelser
får fritt spridas och visas. Vad som sägs i 19 § andra stycket och 26 j §
skall dock tillämpas.
4. Om någon efter utgången av upphovsrättens giltighetstid enligt de
äldre bestämmelserna men före ikraftträdandet har börjat att förfoga över
ett verk genom att framställa exemplar av det, får han utan hinder av de
nya bestämmelserna om upphovsrättens giltighetstid i nödvändig och
sedvanlig utsträckning fortsätta den planerade framställningen dock
längst till den 1 januari 2000. Sådan rätt till förfogande har under
motsvarande förutsättningar även den som har vidtagit väsentliga åtgärder
för att framställa exemplar av verket. De exemplar av ett verk som
framställs med stöd av dessa bestämmelser får fritt spridas och visas.
Vad som sägs i 19 § andra stycket och 26 j § skall dock tillämpas.
5. Om ett verk ingår i en upptagning avsedd för radio- eller
televisionsutsändning och upptagningen är framställd efter utgången av
upphovsrättens giltighetstid enligt de äldre bestämmelserna men före
ikraftträdandet, får upptagningen utan hinder av de nya bestämmelserna om
upphovsrättens giltighetstid användas för radio- eller
televisionsutsändning dock längst till den 1 januari 2000. Detta gäller
också för offentligt framförande av filmupptagningar.
6. Det som sägs i punkt 5 tillämpas också på upptagningar som
framställs med stöd av punkt 4.
7. Om upphovsrättens giltighetstid för ett visst verk vid tillämpning
av de nya bestämmelserna blir kortare än den skulle ha blivit vid
tillämpning av äldre bestämmelser, tillämpas de äldre bestämmelserna om
giltighetstid. Bestämmelsen i 44 § tredje stycket tillämpas dock alltid
efter ikraftträdandet.
8. Det som sägs i punkt 2 - 7 tillämpas också på framföranden och
upptagningar som avses i 45 och 46 §§.

Enligt punkt 1 träder den nya reglerna i kraft den 30 juni 1995.
Punkt 2 innehåller regeln att de nya föreskrifterna skall tillämpas
också för de verk som har kommit till före ikraftträdandet. Detta innebär
att den förlängda skyddstiden gäller för alla verk som skyddas enligt den
svenska upphovsrättsliga lagstiftningen. Skyddet återupplivas bl.a. för
sådana verk där skyddstiden visserligen gått ut enligt de gamla
bestämmelserna men där 70 år inte förflutit från upphovsmannens dödsår.
Tredje mans intressen skyddas genom bestämmelser i punkt 3 - 6 vilka tar
sikte på verk där skyddstiden gått ut men där den nu återupplivas.
Bestämmelserna i punkt 3 skyddar tredje mans intressen vad gäller
förfoganden som gjorts innan de nya reglerna träder i kraft. De nya
föreskrifterna tillämpas inte på åtgärder som har vidtagits före
ikraftträdandet. Detta innebär t.ex. att om någon har framställt exemplar
före ikraftträdandet under sådan tid då upphovsrätten inte längre gäller,
så kan förfogandet inte angripas med stöd av de nya reglerna. Inte heller
tillämpas de nya reglerna på rättigheter som förvärvats före
ikraftträdandet. Detta innebär att de nya föreskrifterna inte griper in i
rådande avtalsförhållanden. Utgångspunkten är att exemplar av ett verk
som har framställts med stöd av de äldre bestämmelserna får spridas och
visas i fortsättningen. Bestämmelserna om uthyrning och utlåning i 19 §
andra stycket (i paragrafens lydelse enligt förslaget i prop. 1994/95:58)
och om ersättning i 26 j § tillämpas dock.
Bestämmelserna i punkt 4 skyddar tredje mans intressen vad gäller vissa
förfoganden som görs sedan de nya reglerna trätt i kraft. Om någon efter
utgången av upphovsrättens giltighetstid enligt de äldre bestämmelserna
men innan de nya reglerna träder i kraft börjat förfoga över ett verk
genom att framställa exemplar av det, så får han fortsätta med och
avsluta den planerade exemplarframställningen även sedan de nya reglerna
trätt i kraft. Den som har upphovsrätten kan således inte åberopa rätten
gentemot den som börjat framställa exemplar under den fria tiden utan
denne har rätt att avsluta den planerade framställningen. Avgörande är
således vad han har planerat. Exempelvis kan hans planer avse omtryckning
av exemplar av ett verk eller utgivning av flera band. Han får då avsluta
denna planerade framställning, men han får inte gå längre än vad som är
nödvändigt eller sedvanligt. Övergångs-bestämmelserna ger honom inte
heller under några omständigheter rätt att fortsätta med förfogandet
längre än till den 1 januari 2000. Samma rätt att avsluta ett planerat
förfogande har den som under den fria tiden vidtagit väsentliga åtgärder
för att framställa exemplar av verket. Exempel på sådana åtgärder är
framställning av tekniska hjälpmedel för tryckning och andra väsentliga
investeringar. Andra exempel kan vara att avtala med skådespelare om
medverkan i en filmupptagning eller med musiker om medverkan i en
fonogramupptagning. De exemplar som framställs med stöd av dessa
bestämmelser under övergångstiden får fritt spridas vidare och visas.
Bestämmelserna om uthyrning och utlåning i 19 § andra stycket (i
paragrafens lydelse enligt förslaget i prop. 1994/95:58) och om
ersättning i 26 j § tillämpas dock. Av punkt 6 följer att de övergångsvis
framställda exemplaren under vissa förutsättningar kan användas vid
offentliga framföranden.
Punkt 5 innehåller regler som ger rätt att under en övergångstid
använda upptagningar för radio- och televisionsutsändning utan
upphovsmannens samtycke. Om ett verk ingår i en upptagning avsedd för
radio- eller televisionsutsändning och upptagningen är framställd under
den fria tiden, så får den användas för radio- eller televi-
sionsutsänding till den 1 januari 2000. Om ett verk ingår i en
filmupptagning som är framställd under den fria tiden, får upptagningen
framföras offentligt under samma övergångstid.
Punkt 6 innehåller en regel som ger rätt att under vissa
förutsättningar använda de upptagningar som framställs med stöd av
övergångsregeln i punkt 4 vid offentliga framföranden. Det som sägs i
punkt 5 tillämpas också på dessa upptagningar.
Punkt 7 innehåller en regel som innebär att äldre skyddstidsbestämmel-
ser gäller, om de nya bestämmelserna skulle medföra en förkortning av
skyddet för ett visst verk. Bestämmelsen i 44 § tredje stycket tillämpas
dock alltid.
Enligt punkt 8 har bestämmelserna i punkt 2 - 7 motsvarande tillämpning
på sådana framföranden och upptagningar som avses i 45 och 46 §§.

10.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1995:000) omändring i lagen
(1960:729) om upphovsrätt till litteräraoch konstnärliga verk

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1995:000) om ändring i lagen
(1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk att punkt
6 övergångsbestämmelserna skall upphöra att gälla såvitt avser
framföranden och ljudupptagningar.

Förslaget innebär att punkt 6 i övergångsbestämmelserna till den
lagändring som föreslås i prop. 1994/95:58 inte längre skall gälla såvitt
avser framföranden och ljudupptagningar.
Punkt 6 i de övergångsbestämmelser som föreslås i prop. 1994/95:58
föreskriver i fråga om framföranden, ljudupptagningar och utsändningar
för vilka skyddstiden enligt äldre bestämmelser löpte ut före den 1 juli
1986 att vissa övergångsbestämmelser till lagen (1986:367) om ändring i
upphovsrättslagen skall gälla. De sistnämnda övergångs-bestämmelserna
innebär i korthet att de nya bestämmelser om skyddstid som då infördes
skulle gälla också äldre prestationer enligt 45 - 48 §§ upphovsrättslagen
men enbart om skyddstiden enligt de då gällande bestämmelserna ännu inte
hade gått ut.
De regler som föreslås i propositionen om ändring i upphovsrätts-lagen
medför att skyddstiden i vissa fall kan komma att återupplivas. Punkten 6
i övergångsbestämmelserna skall därför inte längre gälla i dessa fall,
dvs. såvitt avser framföranden (45 §) och ljudupptagningar (46 §).

Sammanfattning av Upphovsrättsutredningens förslag

Som ett resultat av Upphovsrättsutredningens särskilda översyn av
bildkonstnärernas rättigheter föreslås i betänkandet införandet av en ny
rätt till ersättning vid yrkesmässig vidareförädlingen av konstverk, s.k.
droit de suite. i 25 § upphovsrättslagen finns bestämmelser om
spridningsrätten till konstverk. Rätten till ersättning bör införas i 25
§.
Bestämmelserna om droit de suite bör utformas som en rätt för
konstnären till andel av försäljningspriset vid vidareförsäljningen av
sina verk. Rätten bör bara omfatta offentlig vidareförsäljning som sker
på auktioner eller genom konsthandeln. En sådan avgränsning innebär att
försäljning som sker privat faller utanför tillämpningsområdet.
Ersättningsordningen bör omfatta den s.k. bildkonsten. Det bör inte
uppställas något krav på att verken skall kunna betecknas som original
eller liknande. Uppförda byggnadsverk bör inte omfattas. Brukskonst bör
inte omfattas om verket har framställts i flera identiska exemplar.
Den föreslagna ersättningsordningen bör utformas som en individuell
rätt som tillkommer upphovsmannen. Den bör gälla under verkets skyddstid
enligt bestämmelserna i upphovsrättslagen. Rätten bör inte kunna
överlåtas. Efter upphovsmannens död bör rätten dock kunna övergå till
efterlevande make och arvingar och testamenteras enligt vanliga regler.
Om konstnären inte efterlämnar några arvsberättigade och inte heller
disponerat över rätten genom testamente, bör ersättningen, i stället för
att tillfalla allmänna arvsfonden, övergå till den organisation som skall
förvalta drott de suite-ersättningarna för att användas till kollektiva
ändamål.
Ersättningen bör beräknas på försäljningspriset exklusive
mervärdesskatt eller annan offentlig avgift. En minimigräns för
avgiftsgrundande försäljningspris bör fastställas i administrativ
ordning.
Bevakningen och administrationen av rätten bör handhas av en
organisation. Rätten till ersättning bör kunna göras gällande endast av
en enda organisation. Organisationen bör godkännas av regeringen.
För att göra det möjligt att kontrollera att den ersättningsskyldige
fullgör sina skyldigheter bör det föreskrivas att denne på begäran av
organisationen är skyldig att redovisa vilka försäljningar som har ägt
rum under de tre närmast föregående kalenderåren genom att förete en
förteckning som är attesterad av en auktoriserad revisor. Ersättnings-
och uppgiftsskyldigheten bör sanktioneras genom straffbestämmelser.

Upphovsrättsutredningens lagförslag

Förslag till lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till
litterära och konstnärliga verk

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1960:729) om upphovsrätt till
litterära och konstnärliga verk
dels att 15 och 19 §§ skall upphöra att gälla,
dels att 1, 9, 10, 12 - 14, 16, 18, 20, 22, 22 a, 23, 24, 25, 27, 45,
46, 48, 49, 53, 58 och 60 §§ skall ha följande lydelse,
dels att i lagen skall införas två nya paragrafer, 25 a och 52 a §§, av
följande lydelse.

--------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse
--------------------------------------------------------------
Föreslagen lydelse

/---/
25 §
--------------------------------------------------------------
Sedan upphovsmannen överlåtit exemplar av konstverk eller
verket utgivits, må exemplar, som överlåtits eller omfattas av
utgivningen, spridas vidare samt verket visas offentligt på
annat sätt än genom film eller television.

--------------------------------------------------------------
Sedan upphovsmannen överlåtit exemplar av konstverk eller
verket utgivits, får exemplar, som överlåtits eller omfattas av
utgivningen, spridas vidare samt verket visas offentligt på
annat sätt än genom film eller television. Vid vidarespridning
genom försäljning som sker yrkesmässigt har upphovsmannen rätt
till ersättning som föreskrivs i 25 a §.

/---/
25 a §
--------------------------------------------------------------

--------------------------------------------------------------
Ersättning som avses i 25 § första stycket andra meningen utgår
med fem procent av försäljningspriset efter avdrag av skatt och
offentliga avgifter. Ersättningen utges av den som yrkesmässigt
saluhåller eller förmedlar försäljning av konstverket.
Första stycket gäller inte byggnad och inte heller alster av
brukskonst, som framställts i flera identiska exemplar.
Avser vidareförsäljningen verk framställda av ädelmetall eller
verk vari ingår ädelsten, skall värdet av metallen eller stenen
dras av från försäljningspriset innan beräkning av ersättning sker
enligt första stycket.
Ersättningen utgår inte om försäljningspriset, sedan avdrag
gjorts enligt första och tredje styckena, underskrider det
minimipris som regeringen fastställer.
Rätten till ersättning är personlig och kan inte överlåtas. Efter
upphovsmannens död övergår rätten enligt reglerna i ärvdabalken.
Efterlämnar upphovsmannen inte någon som är berättigad enligt
dessa regler övergår rätten till den i sjätte stycket nämnda
organisationen i stället för till allmänna arvsfonden.
Rätten till ersättning kan endast göras gällande av en
organisation
som företräder ett flertal svenska upphovsmän på området och som
godkänts av regeringen. Organisationen ansvarar för att
ersättningen, efter avdrag för organisationens omkostnader,
tillställs den som är berättigad till ersättning. Krav mot organi-
sationen preskriberas efter tre år från utgången av det år då
vidareförsäljningen skedde.
Den som yrkesmässigt saluhåller eller förmedlar försäljning av
konstverk som ger rätt till ersättning enligt denna paragraf är
skyldig att på begäran av organisationen redovisa vilka
vidareförsäljningar som ägt rum under de tre närmast föregående
kalenderåren. Förteckningen skall vara attesterad av en
auktoriserad revisor.

/---/

53 §[Ansvarsbestämmelse]
--------------------------------------------------------------
/---/

--------------------------------------------------------------

Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet inte fullgör sin
redovisningsskyldighet enligt 25 a § sista stycket, döms till
böter eller fängelse i högst två år.

60 §[Lagens tillämpningsområde]
--------------------------------------------------------------
/---/
--------------------------------------------------------------

Det som föreskrivs i 25 a § gäller för verk av den som svensk
medborgare eller har sin vanliga hemvist i Sverige.

/---/

____________

[Vad gäller ikraftträdande- och övergångsbestämmelser hänvisas till SOU
1990:30 s. 52]

Förteckning på remissinstanser

Yttrande över Upphovsrättsutredningens betänkande Översyn av
upphovsrättslagstiftningen (SOU 1990:30) har avgetts av Hovrätten för
Nedre Norrland, Stockholms tingsrätt, Kungl. biblioteket (KB), Talboks-
och punktskriftsbiblioteket, Universitets- och högskoleämbetet (UHÄ),
Statens kulturråd, Riksrevisionsverket (RRV), Närings-frihetsombudsmannen
(NO), Juridiska fakultetsstyrelsen vid Lunds universitet, Statens
konstråd, Närradionämnden, Nordiska muséet, Statens sjöhistoriska muséer,
Konstvetenskapliga institutionen vid Uppsala universitet, Svenska kyrkans
centralstyrelse, AB Stockholms Auktionsverk, Föreningen Bildkonst
Upphovsrätt i Sverige (BUS), Arkitektförbundet, Folkbildningsförbundet,
BONUS, Konstnärernas riksorganisation (KRO), Konstnärliga och litterära
yrkesutövares samarbetsnämnd (KLYS), Copyswede, Föreningen Svenska
tonsättares internationella musikbyrå (STIM), Svenska Teaterförbundet,
Kooperativa förbundet (KF), Svenska Arkitekters Riksförbund, Svenska
artisters och musikers intresseorganisation (SAMI), Svenska
Bokförläggareföreningen, Svenska Fotografers Upphovsrättsråd, Svenska
gruppen av the International Federation of the Phonographic Industry
(IFPI), Svenska kommunförbundet, Svenska museiföreningen, Svenska
Musikförläggareföreningen, Tidningarnas Arbets-givareföreningen (TA),
Svenska Tidningsutgivareföreningen (TU), Sveriges Advokatsamfund, Svenska
Arbetsgivareföreningen (SAF), Sveriges Industriförbund, Sveriges
frikyrkoråd, De fria kristna samfundens råd, Sveriges Konst- och
Antikhandlareförening, Sveriges Radio AB (SR), Synskadades Riksförbund,
Teatrarnas Riksförbund (TR), Tjänstemännens centralorganisation (TCO),
Svenska Journalistförbundet, Örebro Länsbibliotek, Grafiska sällskapet,
Stiftelsen Upplandsmuseet, Museet i Örnsköldsvik, Stiftelsen Hallands
länsmuseer, Bildleverantörers Förening, Södermanlands museum, Tekniska
museet, Riksförbundet för Hembygdsvård, Arbetets museum, Försvarets
civilförvaltning, Krigsarkivet, Annonsörföreningen, Jämtlands läns
museum, Föreningen Stockholms Företagsminnen, Föreningen arkivverksamma i
landsting och kommun, Mariestads missionsförsamling, Statens
försvarshistoriska museer, Stiftelsen Skaraborgs länsmuseum,
Landstingsarkivet i Stockholms läns landsting, Föreningen Sveriges
konsthantverkare och industriformgivare, Arbetar-rörelsens arkiv och
bibliotek i Stockholm, Näringslivets Arkivråd, Arkitekturmuseet, AB
Bukowski-Auktioner, Sveriges Författarförbund, Svenska
Konstnärsförbundet, Riksarkivet, SRF Tal & Punkt AB, Örebromissionen,
Folkrörelsernas arkivförbund, Museichefskollegiet i Stockholm,
Livrustkammaren/Skoklosters Slott/Hallwylska Museet, Statens
handikappråd, Statens lantmäteriverk, Föreningen Svensk Fackpress,
Sveriges Reklamförbund, Värmlands museum, Folkens museum-etnografiska,
Riksantikvarieämbetet och Statens historiska museer, Konstnärsnämnden,
Stockholms stadsmuseum, Dialekt- och ortnamnsarkivet samt Svenskt
visarkiv, Önskefoto AB, Statens musiksamlingar, Sveriges författarfond,
DIK-förbundet, Statens konstmuseer, Svenska arkivsamfundet och
Bibliotekstjänst AB.
Universitets- och högskoleämbetet har gett in och hänvisat till
yttranden av Stockholms universitetsbibliotek, Juridiska fakultetsnämnden
vid Stockholms universitet, Rektorsämbetet vid Uppsala universitet.
Biblioteksnämnden vid Uppsala universitet, Samhällsvetenskapliga
institutionen vid Linköpings universitet, Linköpings
universitetsbibliotek, Rektorsämbetet vid Göteborgs universitet,
Samhällsvetenskapliga fakultetsnämnden vid Göteborgs universitet,
Humanistiska utbildnings- och forskningsnämnden vid Göteborgs
universitet, Linjenämnden för bild- och formutbildningar vid Göteborgs
universitet, Biblioteksnämnden vid Göteborgs universitetsbibliotek, Umeå
universitetsbibliotek, Kungl. Tekniska Högskolan (KTH) och Sveriges
lantbruksuniversitetsbibliotek.

Rådets direktiv 93/98/EEG

av den 29 oktober 1993

om harmonisering av skyddstiden för upphovsrätt och vissa närstående
rättigheter

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska
gemenskapen, särskilt artiklarna 57.2, 66 och 100a i detta,

med beaktande av kommissionens förslag[1],

i samarbete med Europaparlamentet[2],

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande[3], och

med beaktande av följande:

1. I Bernkonventionen för skydd av litterära och konstnärliga verk och
Internationella konventionen om skydd för utövande konstnärer,
framställare av fonogram samt radioföretag (Romkonventionen) fastställs
endast kortare skyddstider för de rättigheter som konventionerna avser,
vilket innebär att avtalsslutande stater har möjlighet att föreskriva
längre tider. Vissa medlemsstater har utnyttjat denna möjlighet. Härtill
kommer att vissa medlemsstater inte har tillträtt Romkonventionen.

2. Av denna anledning finns det skillnader i den nationella lagstiftning
som reglerar skyddstiderna för upphovsrätt och närstående rättigheter,
vilket kan hindra den fria rörligheten för varor och friheten att
tillhandahålla tjänster samt störa konkurrensen på den gemensamma
marknaden. För att den inre marknaden skall kunna fungera smidigt bör
medlemsstaternas lagar harmoniseras så att skyddstiderna blir likadana
inom hela gemenskapen.

3. Harmoniseringen måste gälla inte bara skyddstiden i sig, utan också
vissa tillämpningsföreskrifter, såsom dagen från vilken varje skyddstid
beräknas.

4. Bestämmelserna i detta direktiv påverkar inte medlemsstaternas
tillämpning av bestämmelserna i artikel 14a.2 b-d och 14a.3 i
Bernkonventionen.

5. Den kortaste skyddstid som fastställs i Bernkonventionen, nämligen
upphovsmannens livstid och 50 år efter hans död, var avsedd att ge skydd
för upphovsmannen och de två första generationerna efterlevande. Den
genomsnittliga livslängden i gemenskapen har ökat så mycket att denna
skyddstid inte längre är tillräcklig för att täcka två generationer.

6. Vissa medlemsstater har föreskrivit en längre tid än 50 år efter
upphovsmannens död för att uppväga de verkningar som världskrigen haft på
utnyttjandet av upphovsmäns verk.

7. För att skydda närstående rättigheter har vissa medlemsstater infört
en tid på 50 år efter den lagliga utgivningen eller det lagliga
offentliggörandet.

8. Enligt den ståndpunkt som gemenskapen intagit inför Uruguay-rundans
förhandlingar inom ramen för GATT bör skyddstiden för framställare av
fonogram vara 50 år efter den första utgivningen.

9. Att ta tillbörlig hänsyn till redan förvärvade rättigheter är en av de
allmänna rättsprinciper som skyddas av gemenskapens rättsordning. En
harmonisering av skyddstiderna för upphovsrätt och närstående rättigheter
kan därför inte leda till en minskning av det skydd som rättshavare för
närvarande har inom gemenskapen. För att begränsa effekterna av
övergångsåtgärderna så långt som möjligt och för att den inre marknaden
skall kunna fungera i praktiken bör harmoniseringen av skyddstiderna ske
på lång sikt.

10. I sitt meddelande av den 17 januari 1991 "Uppföljning av grönboken -
kommissionens arbetsprogram inom området upphovsrätt och närstående
rättigheter" understryker kommissionen att upphovsrätten och närstående
rättigheter bör harmoniseras på en hög skyddsnivå, eftersom dessa
rättigheter är av grundläggande betydelse för det intellektuella
skapandet, och att skyddet av dessa rättigheter säkerställer att
skapandet upprätthålls och utvecklas, vilket är av intresse för
upphovsmännen, kulturindustrin, konsumenterna och samhället i dess
helhet.

11. För att upprätta en hög skyddsnivå som både uppfyller den inre
marknadens krav och behovet av att skapa en rättslig miljö som bidrar
till en harmonisk utveckling av litterärt och konstnärligt skapande inom
gemenskapen, bör skyddstiden harmoniseras så att den för upphovsrätt
fastställs till 70 år efter upphovsmannens död eller 70 år efter det att
verket lagligen görs tillgängligt för allmänheten, och för närstående
rättigheter till 50 år efter den händelse som gör att skyddstiden börjar
löpa.

12. Samlingsverk skyddas i enlighet med artikel 2.5 i Bernkonventionen om
de utgör intellektuella skapelser på grund av innehållets urval och
arrangemang. Dessa verk skyddas som sådana, utan att det påverkar
tillämpningen av upphovsrätten till vart och ett av de verk som utgör en
del av ett sådant samlingsverk. Särskilda skyddstider får därför
tillämpas för verk som ingår i samlingsverk.

13. I alla fall där en eller fler fysiska personer identifieras som
upphovsmän bör skyddstiden beräknas från deras död. Frågan om
upphovsmannaskap till hela eller en del av ett verk är en sakfråga som
får bedömas av de nationella domstolarna.

14. Skyddstiderna bör beräkas från den 1 januari året efter den relevanta
händelsen enligt Bern- och Romkonventionerna.

15. I artikel 1 i rådets direktiv 91/250/EEG av den 14 maj 1991 om
rättsligt skydd för datorprogram[4] föreskrivs att medlemsstaterna skall
ge datorprogram upphovsrättsligt skydd som litterära verk enligt
Bernkonventionen. Genom det här direktivet harmoniseras skyddstiden för
litterära verk inom gemenskapen. Artikel 8 i direktiv 91/250/EEG, vilken
endast inför tillfälliga bestämmelser angående skyddstiden för
datorprogram, bör därför upphävas.

16. I artiklarna 11 och 12 i rådets direktiv 92/100/EEG av den 19
november 1992 om uthyrnings- och utlåningsrättigheter och om vissa
upphovsrätten närstående rättigheter inom det immaterialrättsliga
området[5] fastställs endast kortare tillåtna skyddstider, om inte annat
följer av en ytterligare harmonisering. Det här direktivet medför en
sådan ytterligare harmonisering. Dessa artiklar bör därför upphävas.

17. Skyddet av fotografier i medlemsstaterna regleras av olika ordningar.
För att uppnå en tillräcklig harmonisering av skyddstiden för
fotografiska verk, särskilt sådana som på grund av sin konstnärliga eller
yrkesmässiga karaktär är av betydelse för den inre marknaden, är det
nödvändigt att ange den nivå av originalitet som krävs i detta direktiv.
Ett fotografiskt verk skall enligt Bernkonventionen anses som originellt
om det rör sig om upphovsmannens egna intellektuella skapelse och
avspeglar hans personlighet, utan hänsyn tagen till andra
bedömningsgrunder såsom värde eller syfte. Skyddet av andra typer av
fotografier bör överlåtas till nationell lagstiftning.

18. För att undvika skillnader i skyddstiden vad gäller närstående
rättigheter är det nödvändigt att fastställa samma utgångspunkt för
beräkning av skyddstiden inom hela gemenskapen. Framförande, upptagning,
överföring, laglig utgivning och lagligt offentliggörande, d.v.s. de
medel som finns för att på alla relevanta sätt göra föremålet för den
närstående rättigheten tillgängligt för allmänheten, bör tas i beaktande
vid beräkningen av skyddstiden, oavsett i vilket land uppförandet,
upptagningen, överföringen, den lagliga utgivningen eller det lagliga
offentliggörandet sker.

19. Televisions- och radioföretags rättigheter till sina utsändningar,
antingen dessa överförs via tråd eller trådlöst, inbegripet via kabel
eller satellit, bör inte vara evig. Det är därför nödvändigt att
skyddstiden endast beräknas från den första överföringen av en viss
utsändning. Avsikten med denna bestämmelse är att undvika att en ny
skyddstid börjar löpa om en utsändning är identisk med en tidigare
utsändning.

20. Medlemsstaterna bör fortsätta att ha rätt att behålla eller införa
andra närstående rättigheter, särskilt i samband med skydd för kritiska
och vetenskapliga publikationer. För att säkerställa överskådlighet på
gemenskapsnivå är det dock nödvändigt att medlemsstater som inför nya
närstående rättigheter underrättar kommissionen om detta.

21. Det bör göras klart att den harmonisering som genomförs genom detta
direktiv inte är tillämplig på ideella rättigheter.

22. För verk vars ursprungsland enligt Bernkonventionen är ett tredje
land och vars upphovsman inte är medborgare i en medlemsstat, bör en
skyddstidsjämförelse ske, i det att den skyddstid som ges inom
gemenskapen inte får överstiga den tid som fastställs i detta direktiv.

23. Om en rättshavare som inte är medborgare i en medlemsstat har rätt
till skydd enligt en internationell överenskommelse bör skyddstiden för
närstående rättigheter vara den som fastställs i detta direktiv, med det
undantaget att den inte bör överstiga den tid som fastställts i det land
där rättshavaren är medborgare.

24. Skyddstidsjämförelsen bör inte medföra att medlemsstater kommer i
konflikt med sina internationella förpliktelser.

25. För att den inre marknaden skall fungera smidigt bör detta direktiv
tillämpas från och med den 1 juli 1995.

26. Medlemsstaterna bör fortsätta att ha rätt att anta bestämmelser om
tolkning, anpassning och vidare genomförande av sådana avtal om
utnyttjande av skyddade verk och andra skyddade prestationer som ingåtts
före den förlängning av skyddstiden som detta direktiv medför.

27. Hänsyn till förvärvade rättigheter och berättigade förväntningar är
en del av gemenskapens rättsordning. Medlemsstaterna får därför särskilt
föreskriva att upphovsrätt och närstående rättigheter som under vissa
omständigheter återupplivas genom detta direktiv, inte får leda till att
personer som i god tro inlett utnyttjandet av verken vid en tidpunkt då
dessa verk inte var skyddade av upphovsrätt skall behöva betala för
detta.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Upphovsrättens varaktighet

1. Upphovsrätten till ett litterärt eller konstnärligt verk enligt
artikel 2 i Bernkonventionen skall löpa under upphovsmannens livstid och
70 år efter hans död, oavsett vilken dag som verket lagligen gjordes
tillgängligt för allmänheten.

2. I fråga om verk med gemensamt upphovsmannaskap skall den skyddstid som
avses i punkt 1 beräknas från den sist avlidna upphovsmannens dödsdag.

3. I fråga om anonyma eller pseudonyma verk skall skyddstiden vara 70 år
efter det att verket lagligen gjordes tillgängligt för allmänheten. Om
det pseudonym som upphovsmannen antagit inte medger något tvivel om hans
identitet eller om upphovsmannen avslöjar sin identitet under den tid som
avses i första meningen, skall dock den skyddstid som fastställs i punkt
1 tillämpas.

4. Om en medlemsstat föreskriver särskilda bestämmelser om upphovsrätt
för kollektiva verk eller om att en juridisk person skall anses som
rättshavare, skall skyddstiden beräknas enligt punkt 3, utom i fall när
de fysiska personer som har skapat verket identifieras som upphovsman i
de exemplar av verket som görs tillgängliga för allmänheten.
Bestämmelserna i denna punkt skall inte påverka tillämpningen av
rättigheter som tillkommer de identifierade upphovsmän vars
identifierbara bidrag ingår i sådana verk, där punkterna 1 och 2 skall
tillämpas på bidragen.

5. Om ett verk utges i band, delar, häften, nummer eller avsnitt och
skyddstiden beräknas från den dag då verket lagligen gjordes tillgängligt
för allmänheten, skall en separat skyddstid gälla för varje sådan del.

6. Skyddet skall upphöra för verk för vilka skyddstiden inte beräknas
från upphovsmannens eller upphovsmännens död och som inte lagligen gjorts
tillgänliga för allmänheten inom 70 år efter det att de skapades.

Artikel 2

Filmverk eller audiovisuella verk

1. Huvudregissören till ett filmverk eller audiovisuellt verk skall anses
som dess upphovsman eller en av dess upphovsmän. Medlemsstaterna kan
föreskriva att andra skall anses som medupphovsmän.

2. Skyddstiden för filmverk eller audiovisuella verk skall löpa ut 70 år
efter den tidpunkt då den sist avlidne av följande personer dör, oavsett
om dessa personer anses som medupphovsmän eller inte: huvudregissören,
filmmanusets författare, författaren till dialogen och kompositören till
musik som särskilt skapats för att användas i filmverket eller det
audiovisuella verket.

Artikel 3

Närstående rättigheters varaktighet

1. Utövande konstnärers rättigheter skall löpa ut 50 år efter dagen för
framförandet. Om en upptagning av framförandet ges ut lagligen eller
lagligen offentliggörs under denna tid, skall rättigheterna dock löpa ut
efter 50 år från den dag då verket först gavs ut eller offentliggjordes,
beroende på vilken dag som kommer först.

2. Fonogramframställares rättigheter skall löpa ut 50 år efter
upptagningen. Om fonogrammet ges ut lagligen eller lagligen offentliggörs
under denna tid skall rättigheterna dock löpa ut 50 år efter den dag då
verket först gavs ut eller offentliggjordes, beroende på vilken dag som
kommer först.

3. De rättigheter som tillkommer producenter av den första upptagningen
av en film skall löpa ut 50 år efter upptagningen. Om filmen ges ut
lagligen eller lagligen offentliggörs under denna tid skall rättigheterna
dock löpa ut 50 år efter den dag då verket först gavs ut eller
offentliggjordes, beroende på vilken dag som kommer först. Uttrycket
"film" skall avse ett kinematografiskt eller audiovisuellt verk eller
rörliga bilder, med eller utan ljud.

4. Televisions- och radioföretags rättigheter skall löpa ut femtio år
efter det att utsändningen först överförs via tråd eller trådlöst,
inbegripet via kabel eller satellit.

Artikel 4

Skydd för inte tidigare utgivna verk

En person som efter det upphovsrättsliga skyddets utgång för första
gången lagligen ger ut eller lagligen offentliggör ett inte tidigare
utgivet verk skall ha rätt till ett skydd motsvarande upphovsmannens
ekonomiska rättigheter. Skyddstiden för sådana rättigheter skall vara 25
år från den dag då verket först lagligen gavs ut eller lagligen
offentliggjordes.

Artikel 5

Kritiska och vetenskapliga publikationer

Medlemsstaterna får skydda kritiska och vetenskapliga utgåvor av verk som
inte längre skyddas av upphovsrätt. Skyddstiden för sådana rättigheter
skall vara högst 30 år från den dag då verket först lagligen gavs ut.

Artikel 6

Skydd för fotografier

Fotografier som är originella på så sätt att de är upphovsmannens egna
intellektuella skapelse skall skyddas enligt artikel 1. Inga andra
bedömningsgrunder skall tillämpas för rätten till skydd. Medlemsstaterna
för fastställa skydd för andra fotografier.

Artikel 7

Skydd i förhållande till tredje land

1. Om ett verks ursprungsland enligt Bernkonventionen är ett tredje land
och om upphovsmannen till verket inte är medborgare i en medlemsstat,
skall den skyddstid som föreskrivs av medlemsstaterna löpa ut den dag då
det skydd som gäller i verkets ursprungsland löper ut, och den får inte
överstiga den tid som fastställs i artikel 1.

2. De skyddstider som föreskrivs i artikel 3 skall också tillämpas om
rättshavaren inte är medborgare i en medlemsstat, förutsatt att
medlemsstaterna ger honom skydd. Utan att det påverkar tillämpningen av
medlemsstaternas internationella förpliktelser skall dock den skyddstid
som ges av medlemsstaterna löpa ut senast den dag då det skydd som ges i
det land där rättshavaren är medborgare löper ut, och den får inte
överstiga den tid som fastställs i artikel 3.

3. Medlemsstater som då detta direktiv antas särskilt i enlighet med sina
internationella förpliktelser ger en längre skyddstid än den som följer
av bestämmelserna i punkterna 1 och 2, får behålla detta skydd till dess
internationella överenskommelse om skyddstiden för upphovsrätt eller
närstående rättigheter har ingåtts.

Artikel 8

Beräkning av skyddstider

De skyddstider som föreskrivs i detta direktiv beräknas från den 1
januari det år som följer på den händelse som ger upphov till skyddet.

Artikel 9

Ideella rättigheter

Bestämmelserna i detta direktiv skall inte påverka tillämpningen av
medlemsstaternas bestämmelser om de ideella rättigheterna.

Artikel 10

Tillämpning i tiden

1. Om en skyddstid som är längre än den motsvarande skyddstid som
föreskrivs i detta direktiv redan löper i en medlemsstat på den dag som
avses i artikel 13.1 skall detta direktiv inte medföra att skyddstiden
förkortas i den medlemsstaten.

2. De skyddstider som fastställs i detta direktiv skall tillämpas på alla
verk och prestationer som skyddas i minst en medlemsstat på den dag som
avses i artikel 13.1, i enlighet med de nationella bestämmelserna om
upphovsrätt eller närstående rättigheter eller som uppfyller kriterierna
för skydd enligt direktiv 92/100/EEG.

3. Detta direktiv skall inte påverka sådana utnyttjanden som skett före
den dag som avses i artikel 13.1. Medlemsstaterna skall anta de
nödvändiga bestämmelserna för att särskilt skydda rättigheter som
förvärvats av tredjeman.

4. Medlemsstater behöver inte tillämpa bestämmelserna i artikel 2.1 på
filmverk eller audiovisuella verk som skapats före den 1 juli 1994.

5. Medlemsstaterna får fastställa den dag från vilken artikel 2.1 skall
tillämpas, förutsatt att den dagen inte är senare än den 1 juli 1997.

Artikel 11

Teknisk anpassning

1. Artikel 8 i direktiv 91/250/EEG skall upphöra att gälla.
2. Artiklarna 11 och 12 i direktiv 92/100/EEG skall upphöra att gälla.

Artikel 12

Anmälningsförfarande

Medlemsstaterna skall omgående till kommissionen anmäla eventuella
officiella förslag om att föreskriva nya närstående rättigheter,
inbegripet de viktigaste orsakerna för att införa dem och den skyddstid
som planeras.

Artikel 13

Allmänna bestämmelser

1. Medlemsstaterna skall före den 1 juli 1995 sätta i kraft de lagar och
andra författningar som är nödvändiga för att uppfylla artikel 1-11 i
detta direktiv.
När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla en
hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när
de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras
skall varje medlemsstat själv utfärda.
Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texterna till
bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som
omfattas av detta direktiv.

2. Medlemsstaterna skall tillämpa artikel 12 från dagen för anmälan av
detta direktiv.

Artikel 14

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den 29 oktober 1993.

På rådets vägnar

R.URBAIN

Ordförande

**FOTNOTER**

[1]EGT nr C 92, 11.4.1992, s.6 och
EGT nr C 27, 30.1.1993, s. 7.

[2]EGT nr C 337, 21.12.1992, s. 205, och
beslut av den 27 oktober 1993 (ännu inte
offentliggjort i EGT).

[3]EGT nr C287, 4.11.1992, s.53.

[4]EGT nr L 122, 17.5.1991, s. 42.

[5]EGT nr L 346, 27.11.1992, s. 61.

Sammanfattning av Justitiedepartementets promemoria

Den Europeiska Gemenskapens ministerråd antog den 29 oktober 1993 ett
direktiv om harmonisering av skyddstiden för upphovsrätt och vissa
närstående rättigheter. I promemorian föreslås att den svenska
lagstiftningen anpassas till innehållet i direktivet. Detta föranleder
vissa ändringar i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och
konstnärliga verk.
Skyddstiden för litterära och konstnärliga verk i allmänhet - inklusive
fotografiska verk - skall sträckas ut från 50 till 70 år. Skyddstiden för
filmverk skall vara 70 år från dödsåret för den sist avlidne av
huvudregissören, manusförfattaren, dialogförattaren och kompositören av
verkets speciella musik. Utgångspunkten för beräkningen av skyddstiden
för utövande konstnärers prestationer skall vara tidpunkten för
framförandet eller, om en upptagning av framförandet har getts ut eller
offentliggjorts, tidpunkten för den första av de båda sistnämnda
åtgärderna. Motsvarande utgångspunkt skall gälla för beräkningen av
skyddstiden för framställare av fonogram och upptagningar av rörliga
bilder. Den som för första gången lovligen ger ut eller offentliggör ett
verk för vilket skyddstiden har gått ut och som är outgivet skall ha ett
upphovsrättsligt skydd under 25 år.
Det föreslås att lagstiftningen träder i kraft den 30 juni 1995.

Promemorians lagförslag

1 Förslag till lag om ändring i lagen (1960:729) om
upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1960:729) om upphovsrätt till
litterära och konstnärliga verk
dels att 43, 44, 45 och 46 §§ skall ha följande lydelse,
dels att i lagen skall införas två nya paragrafer, 44 a och 44 b §§, av
följande lydelse.
--------------------------------------------------------------------

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
43 §
--------------------------------------------------------------------

Upphovsrätt till ett verk gäller Upphovsrätt till ett verk gäller
intill utgången av femtionde året intill utgången av sjuttionde året
efter det år, då upphovsmannen efter det år då upphovsmannen avled
avled eller, beträffande verk som eller, i fråga om verk som avses i
i 6 § sägs, efter den sist avlidne 6 §, efter den sist avlidne upp-
upphovsmannens dödsår. hovsmannens dödsår. Upphovsrätt till
ett filmverk gäller i stället
intill utgången av sjuttionde året
efter dödsåret för den sist avlidne
av huvudregissören, manusför-
fattaren, dialogförfattaren och
kompositören av musik som har
skapats speciellt för verket.
44 §

--------------------------------------------------------------------
För verk, som offentliggjorts För verk som har offentliggjorts
utan att upphovsmannen blivit utan att upphovsmannen har blivit
angiven med sitt namn eller med angiven med sitt namn eller med
sin allmänt kända pseudonym eller sin allmänt kända pseudonym eller
signatur, gäller upphovsrätten signatur gäller upphovsrätten
intill utgången av femtionde året intill utgången av sjuttionde året
efter det år, då verket efter det år då verket offent-
offentliggjordes. Består verket liggjordes. Om verket består av två
av två eller flera delar med in- eller flera delar räknas tiden för
bördes sammanhang, räknas tiden varje del för sig.
från det år, då sista delen Om upphovsmannen inom nämnda tid
offentliggjordes. avslöjar sin identitet, gäller
Blir upphovsmannen inom nämnda bestämmelserna i 43 §.
tid angiven såsom i 7 § sägs eller
visas att han avlidit innan
verket offentliggjordes, gäller
vad i 43 § stadgas.

44 a §
--------------------------------------------------------------------

För verk som inte har offent-
liggjorts och vars upphovsman
inte är känd gäller upphovsrätten
intill utgången av sjuttionde året
efter det år då verket skapades.

44 b §
--------------------------------------------------------------------

Om ett verk varken har getts ut
eller offentliggjorts inom den
tid som avses i 43 - 44 a §§, har
den som därefter för första gången
ger ut eller offentliggör verket,
med de begränsningar som anges i 2
kap., de rättigheter till verket
som sägs i 2 § intill utgången av
tjugofemte året efter det år då
verket gavs ut eller offentlig-
gjordes.
45 §

En utövande konstnärs framförande av ett litterärt eller konstnärligt
verk får inte utan hans samtycke
1. tas upp på en grammofonskiva, en film eller en annan anordning genom
vilken det kan återges, eller
2. sändas ut i ljudradio eller television eller genom direkt överföring
göras tillgängligt för allmänheten.
--------------------------------------------------------------------
Ett framförande som har tagits Ett framförande som har tagits
upp på en anordning som avses i upp på en anordning som avses i
första stycket 1 får inte utan första stycket 1 får inte utan
konstnärens samtycke överföras frånkonstnärens samtycke överföras från
en sådan anordning till en annan en sådan anordning till en annan
eller göras tillgänglig för eller göras tillgänglig för
allmänheten förrän femtio år har allmänheten förrän femtio år har
förflutit efter det år då förflutit efter det år då
upptagningen gjordes. framförandet skedde eller, om
upptagningen har getts ut eller
offentliggjorts inom femtio år
därifrån, efter det år då upptag-
ningen först gavs ut eller offent-
liggjordes.
I fråga om användning av ljudupptagningar för offentligt framförande
gäller 47 §.
Bestämmelserna i 3, 6-9, 11-13, 15 och 16 §§, 19 § första stycket andra
meningen och andra stycket, 21, 22, 25-26 b, 26 e, 26 f, 27 och 28 §§, 39
§ första meningen, 41 och 42 §§ skall tillämpas i fråga om framföranden
som avses i denna paragraf.

46 §

--------------------------------------------------------------------
En grammofonskiva, en film En grammofonskiva, en film
eller en annan anordning på eller en annan anordning på vilken
vilken ljud eller rörliga bilder ljud eller rörliga bilder har
har tagits upp får inte utan tagits upp får inte utan fram-
framställarens samtycke eftergöras ställarens samtycke eftergöras
eller göras tillgänglig för all- eller göras tillgänglig för
mänheten femtio år har förflutit allmänheten förrän femtio år har
efter det år då upptagningen förflutit efter det år då
gjordes. Som eftergörande anses upptagningen gjordes eller, om
även att upptagningen överförs frånupptagningen har getts ut eller
en sådan anordning till en annan. offentliggjorts inom femtio år
därifrån, efter det år då upptag-
ningen först gavs ut eller offent-
liggjordes. Som eftergörande anses
även att upptagningen överförs från
en sådan anordning till en annan.
I fråga om användning av ljudupptagningar för offentligt framförande
gäller 47 §.
Bestämmelserna i 6-9 §§, 11 § andra stycket, 12, 13, 15 och 16 §§, 19 §
första stycket andra meningen och andra stycket, 21, 22, 25-26b och 26 e
§§ skall tillämpas i fråga om upptagningar som avses i denna paragraf.
Dessutom skall 26 f § tillämpas i fråga om andra upptagningar än sådana
som avses i 47 §.

1. Denna lag träder i kraft den 30 juni 1995.
2. Med de undantag som anges i punkt 3 tillämpas de nya föreskrifterna
även på verk och prestationer som har kommit till före ikraftträdandet.
3. Sådana exemplar av ett verk eller en prestation som har framställts
med stöd av äldre bestämmelser får fritt spridas vidare och visas. De nya
föreskrifterna tillämpas inte heller i övrigt när det gäller åtgärder som
har gjorts eller rättigheter som har förvärvats före ikraftträdandet.
Bestämmelserna i 19 § andra stycket samt 45 och 46 §§ såvitt gäller
hänvisningen till 19 § andra stycket tillämpas dock alltid från tiden för
ikraftträdandet.
4. Om vid tillämpning av de nya föreskrifterna skyddstiden för ett
visst verk blir kortare än den skulle ha blivit vid tillämpning av äldre
bestämmelser tillämpas de äldre bestämmelserna om skyddstid. Detsamma
gäller i fråga om framföranden och upptagningar som avses i 45 och 46 §§.
Bestämmelsen i 44 a § tillämpas dock alltid från ikraftträdandet.

2 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:000) omändring i lagen
(1960:729) om upphovsrätt till litteräraoch konstnärliga verk

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:000) om ändring i lagen
(1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk att punkt
6 i övergångsbestämmelserna skall upphöra att gälla.

Denna lag träder i kraft den 30 juni 1995.

Förteckning på remissinstanser

Yttrande över Justitiedepartementets promemoria De upphovsrättsliga
skyddstiderna (Ds 1994:127) har avgetts av Hovrätten för Västra Sverige,
Stockholms tingsrätt, Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms
universitet, Statens kulturråd, Kungl. biblioteket, Konkurrensverket,
Riksåklagaren, Handelshögsolan i Stockholm, Bildleverantörernas förening,
föreningen BONUS, Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd
(KLYS) och Copyswede, föreningen Bildkonst Upphovsrätt i Sverige, Svenska
Bokförläggare-föreningen och Föreningen Svenska Läromedelsproducenter,
föreningen Svenska tonsättares internationella musikbyrå (STIM),
Konstnärernas Riksorganisation (KRO), Konstnärsnämnden, Svenska Artisters
och Musikers Intresseorganisation (SAMI), Svenska Fotografernas
Upphovsrättsråd, Svenska gruppen av the International Federation of the
Phonographic Industry (IFPI), Svenska kommunförbundet, Svenska
musikförläggareföreningen, Svenska Konstnärsförbundet, Svenska
Teaterförbundet, Sveriges advokatsamfund, Sveriges författarförbund,
Sveriges Industriförbund, Sveriges Radio Aktiebolag, Sveriges Television
Aktiebolag, Teatrarnas Riksförbund, Svenska Tidningsutgivareföreningen,
International Magazine Service och Statens musiksamlingar samt av
enskilda.

Lagrådsremissens lagförslag

1 Lagtext

1.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1960:729) omupphovsrätt till
litterära och konstnärliga verk

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1960:729) om upphovsrätt till
litterära och konstnärliga verk
dels att 43 - 46, 60 och 62 §§ skall ha följande lydelse,
dels att i lagen skall införas två nya paragrafer, 26 j och 44 a §§, av
följande lydelse,
dels att det närmast före 26 j § skall införas en ny rubrik av följande
lydelse.

--------------------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 a kap. Ersättning vid
vidareförsäljning av exemplar av
konstverk
26 j §
--------------------------------------------------------------------
Om ett exemplar av ett
konstverk som har överlåtits säljs
vidare inom upphovsrättens
giltighetstid av en näringsidkare
i hans yrkesmässiga verksamhet,
har upphovsmannen rätt till
ersättning av säljaren.
Upphovsmannen har rätt till
ersättning även i fall då säljaren
inte är en näringsidkare som nyss
sagts, om köpet förmedlas för
säljaren av en näringsidkare i
dennes yrkes-mässiga verksamhet. I
ett sådant fall skall ersättningen
betalas av näringsidkaren.
Ersättningen skall vara fem
procent av försäljnings-priset
exklusive mervärdesskatt.
Upphovsmannen har dock inte
någon rätt till ersättning,
1. om försäljningspriset
exklusive mervärdesskatt inte
överstiger en tiondel av gällande
basbelopp enligt lagen (1962:381)
om allmän försäkring,
2. om exemplaret av konstverket
är ett alster av byggnadskonst
eller,
3. om exemplaret av konstverket
är ett alster av brukskonst som
har framställts i flera identiskt
lika exemplar.
Rätten till ersättning är
personlig och kan inte överlåtas.
Efter upphovsmannens död är, utan
hinder av 10 kap. 3 § första
stycket äktenskapsbalken, före-
skrifterna om bodelning, arv och
testamente tillämpliga på rätten.
Endast en organisation som
företräder ett flertal svenska
upphovsmän på området får kräva in
ersättningen. Organisationen skall
kräva in ersättningen och betala
den insamlade ersättningen till
den ersättningsberättigade, efter
avdrag för skälig ersättning till
organisationen för dess
omkostnader. Om organisationen
inte kräver den ersättningsskyldige
på ersättningen inom tre år efter
utgången av det kalenderår då
försäljningen ägde rum, är fordringen
preskriberad.
Den som är ersättningsskyldig
skall på begäran av organi-sationen
redovisa de ersättnings-grundande
försäljningar som gjorts under de
tre närmast föregående kalenderåren.
43 §[1]
--------------------------------------------------------------------
Upphovsrätt till ett verk gäller Upphovsrätt till ett verk gäller
intill utgången av femtionde året intill utgången av sjuttionde året
efter det år, då upphovsmannen efter det år då upphovsmannen avled
avled, eller, beträffande verk eller, i fråga om verk som avses i
som i 6 § sägs, efter den sist 6 §, efter den sist avlidne upp-
avlidne upphovsmannens dödsår. hovsmannens dödsår. Upphovsrätt till
ett filmverk gäller i stället
intill utgången av sjuttionde året
efter dödsåret för den sist avlidne
av huvudregissören, ma-nusför-
fattaren, dialogförfattaren och
kompositören av musik som har
skapats speciellt för verket.
44 §[2]
--------------------------------------------------------------------
För verk, som offentliggjorts För verk som har offentliggjorts
utan att upphovsmannen blivit utan att upphovsmannen har blivit
angiven med sitt namn eller med angiven med sitt namn eller med
sin allmänt kända pseudonym eller sin allmänt kända pseudonym eller
signatur, gäller upphovsrätten signatur gäller upphovsrätten in-
intill utgången av femtionde året till utgången av sjuttionde året
efter det år, då verket offent- efter det år då verket offent-
liggjordes. Består verket av två liggjordes. Om verket består av två
eller flera delar med inbördes eller flera delar, räknas tiden för
sammanhang, räknas tiden från det varje del för sig.
år, då sista delen offentlig-
gjordes.
Blir upphovsmannen inom nämnda Om upphovsmannen inom den tiden
tid angiven såsom i 7 § sägs eller avslöjar sin identitet, gäller
visas att han avlidit innan bestämmelserna i 43 §.
verket offentliggjordes, gäller
vad i 43 § stadgas.
--------------------------------------------------------------------
För verk som inte har offent-
liggjorts och vars upphovsman
inte är känd gäller upphovsrätten
intill utgången av sjuttionde året
efter det år då verket skapades.

44 a §
--------------------------------------------------------------------
Om ett verk inte har getts ut
inom den tid som avses i 43 eller
44 §, har den som därefter för första
gången ger ut eller offentliggör
verket sådan rätt till verket som
svarar mot de ekonomiska
rättigheter som innefattas i
upphovsrätten. Rätten gäller intill
utgången av tjugofemte året efter
det år då verket gavs ut eller of-
fentliggjordes.

--------------------------------------------------------------------
45 §[3]
En utövande konstnärs framförande av ett litterärt eller konstnärligt
verk får inte utan hans samtycke
1. tas upp på en grammofonskiva, en film eller en annan anordning,
genom vilken det kan återges, eller
2. sändas ut i ljudradio eller television eller genom direkt överföring
göras tillgängligt för allmänheten.
--------------------------------------------------------------------
Ett framförande som har tagits Ett framförande som har tagits
upp på en anordning som avses i upp på en anordning som avses i
första stycket 1 får inte utan första stycket 1 får inte utan
konstnärens samtycke föras över frånkonstnärens samtycke föras över från
en sådan anordning till en annan en sådan anordning till en annan
eller göras tillgängligt för eller göras tillgängligt för
allmänheten förrän femtio år har allmänheten förrän femtio år har
förflutit efter det år då förflutit efter det år då
upptagningen gjordes. framförandet skedde eller, om
upptagningen har getts ut eller
offentliggjorts inom femtio år
därifrån, efter det år då upptag-
ningen först gavs ut eller offent-
liggjordes.
Bestämmelserna i 3, 6-9, 11-13, 15 och 16 §§, 19 § första stycket andra
meningen och andra stycket, 21, 22, 25-26 b, 26 e, 26 f, 27, 28 §§, 39 §
första meningen samt 41 och 42 §§ skall tillämpas i fråga om framföranden
som avses i denna paragraf.

46 §[4]
--------------------------------------------------------------------
En grammofonskiva, en film En grammofonskiva, en film
eller en annan anordning på eller en annan anordning på vilken
vilken ljud eller rörliga bilder ljud eller rörliga bilder har
har tagits upp får inte utan tagits upp får inte utan fram-
framställarens samtycke eftergöras ställarens samtycke eftergöras
eller göras tillgänglig för all- eller göras tillgänglig för
mänheten förrän femtio år har för- allmänheten förrän femtio år har
flutit efter det år då upptag- förflutit efter det år då
ningen gjordes. Som eftergörande upptagningen gjordes eller, om
anses även att upptagningen förs upptagningen har getts ut eller
över från en sådan anordning till offentliggjorts inom femtio år
en annan. därifrån, efter det år då upptag-
ningen först gavs ut eller offent-
liggjordes. Som eftergörande anses
även att upptagningen förs över från
en sådan anordning till en annan.
Bestämmelserna i 6-9 §§, 11 § andra stycket, 12, 13, 15 och 16 §§, 19 §
första stycket andra meningen och andra stycket, 21, 22, 25 - 26 b och 26
e §§ skall tillämpas i fråga om upptagningar som avses i denna paragraf.
Dessutom skall 26 f § tillämpas i fråga om andra upptagningar än sådana
som avses i 47 §.

60 §[5]Vad i denna lag är stadgat om upphovsrätt är tillämpligt på
1. verk av den som är svensk medborgare eller har sin vanliga
vistelseort i Sverige,
2. verk som först utgivits i Sverige eller samtidigt i Sverige och utom
riket,
3. filmverk vars producent har sitt säte eller sin vanliga vistelseort
i Sverige,
4. här uppfört byggnadsverk,
5. konstverk som utgör del av här belägen byggnad eller på annat sätt
är fast förenat med marken.
Vid tillämpning av första stycket 2. anses samtidig utgivning ha ägt
rum, om verket utgivits i Sverige inom trettio dagar efter utgivning
utomlands. Vid tillämpning av första stycket 3. anses, där ej annat
visas, den vars namn på sedvanligt sätt utsatts på exemplar av filmverket
som verkets producent.
--------------------------------------------------------------------
Bestämmelserna i 26 j § tillämpas
på verk av den som är svensk
medborgare eller har sin vanliga
vistelseort i Sverige.
Bestämmelserna i 44 a § tillämpas
på utgivningar och
offentliggöranden av den som är
svensk medborgare eller har sin
vanliga vistelseort i Sverige.
Bestämmelserna tillämpas också på
utgivningar och offentlig-göranden
av juridiska personer som har säte
i Sverige.
Vad i 50 och 51 §§ stadgas äger Bestämmelserna i 50 och 51 §§
tillämpning på varje litterärt tillämpas på varje litterärt eller
eller konstnärligt verk, konstnärligt verk, oberoende av
oberoende av dess ursprung. dess ursprung.

62 §[6]
--------------------------------------------------------------------
Regeringen får under förut- Regeringen får, under förut-
sättning av ömsesidighet meddela sättning av ömsesidighet eller om
föreskrifter om denna lags det följer av ett sådant avtal med
tillämpning med avseende på andra en främmande stat eller en
länder. Regeringen får också mellanfolklig organisation som
meddela föreskrifter om lagens riksdagen godkänt, meddela
tillämpning på verk och föreskrifter om denna lags
fotografiska bilder som först har tillämpning med avseende på andra
utgivits av en mellanfolklig länder. Regeringen får också meddela
organisation och på inte utgivna föreskrifter om lagens tillämpning
verk och fotografiska bilder som på verk och fotografiska bilder
en sådan organisation får ge ut. som först har utgivits av en
mellanfolklig organisation och på
inte utgivna verk och
fotografiska bilder som en sådan
organisation får ge ut.

1. Denna lag träder i kraft den 30 juni 1995.
2. De nya bestämmelserna tillämpas även på verk som har kommit till
före ikraftträdandet.
3. De exemplar av ett verk som har framställts med stöd av äldre
bestämmelser får fritt spridas vidare och visas. De nya bestämmelserna
tillämpas inte heller i övrigt när det gäller åtgärder som har vidtagits
eller rättigheter som har förvärvats före ikraftträdandet. Vad som sägs i
19 § andra stycket och 26 j § skall dock tillämpas.[7]
4. Om någon efter utgången av upphovsrättens giltighetstid enligt de
äldre bestämmelserna men före den 30 juni 1995 har börjat att förfoga
över ett verk genom att framställa exemplar av det, får han utan hinder
av de nya bestämmelserna om upphovsrättens giltighetstid i nödvändig och
sedvanlig utsträckning avsluta den planerade framställningen till den 1
januari 2000. Sådan rätt till förfogande har under motsvarande
förutsättningar även den som har vidtagit väsentliga åtgärder för att
framställa exemplar av verket. De exemplar av ett verk som framställs med
stöd av dessa bestämmelser får fritt spridas vidare och visas. Vad som
sägs i 19 § andra stycket och 26 j § skall dock tillämpas.[8]
5. Om ett verk ingår i en upptagning avsedd för radio- eller
televisionsutsändning och upptagningen är framställd efter utgången av
upphovsrättens giltighetstid enligt de äldre bestämmelserna men före den
30 juni 1995, får upptagningen utan hinder av de nya bestämmelserna om
upphovsrättens giltighetstid användas för radio- eller
televisionsutsändning till den 1 januari 2000. Detta gäller också för
offentligt framförande av filmupptagningar.
6. Det som sägs i 5 tillämpas också på upptagningar som framställs med
stöd av 4.
7. Om upphovsrättens giltighetstid för ett visst verk vid tillämpning
av de nya bestämmelserna blir kortare än den skulle ha blivit vid
tillämpning av äldre bestämmelser, tillämpas de äldre bestämmelserna om
upphovsrättens giltighetstid. Bestämmelsen i 44 § tredje stycket
tillämpas dock alltid från tiden för ikraftträdandet.
8. Det som sägs i 2 - 7 tillämpas också på framföranden och
upptagningar som avses i 45 och 46 §§.

1.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:000) omändring i lagen
(1960:729) om upphovsrätt till litteräraoch konstnärliga verk

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1995:000) om ändring i lagen
(1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk att 6
övergångsbestämmelserna skall upphöra att gälla såvitt avser framföranden
och ljudupptagningar.

_________

Denna lag träder i kraft den 30 juni 1995.

**FOTNOTER**

[1] Senaste lydelse 1970:488.

[2] Senaste lydelse 1970:488.

[3] Lydelse enligt förslaget i prop. 1994/95:58.

[4] Lydelse enligt förslaget i prop. 1994/95:58.

[5] Senaste lydelse 1973:363.

[6] Senaste lydelse 1994:190.

[7] 19 § andra stycket enligt föreslagen lydelse i
prop. 1994/95:58.

[8] 19 § andra stycket enligt föreslagen lydelse i
prop. 1994/95:58.

Lagrådets yttrande

Utdrag ur protokoll vid sammanträde den 16 mars 1995.

Närvarande: justitierådet Torkel Gregow, justitierådet Lars Å. Beckman,
regeringsrådet Sigvard Holstad.
Enligt en lagrådsremiss den 9 mars 1995 (Justitiedepartementet) har
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och
konstnärliga verk,
2. lag om ändring i lagen (1995:000) om ändring i lagen (1960:729) om
upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk.
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Dag
Mattsson.
Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

Justitiedepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 23 mars 1995

Närvarande: statsrådet Sahlin, ordförande, och statsråden Peterson,
Hellström, Thalén, Freivalds, Wallström, Persson, Tham, Schori, Blomberg,
Heckscher, Hedborg, Andersson, Nygren, Ulvskog, Sundström, Lindh,
Johansson

Föredragande: statsrådet Freivalds

Regeringen beslutar proposition 1994/95:151 Droit de suite och längre
upphovsrättsligt skydd.

Rättsdatablad

--------------------------------------------------------------------
Författningsrubrik Bestämmelser som inför, Celexnummer för
ändrar, upphäver eller bakomliggande EG-
upprepar ett regler
normgivnings-
bemyndigande

--------------------------------------------------------------------
Lag om ändring i lagen 62 § 393L0098
(1960:729) om
upphovsrätt till
litterära och
konstnärliga verk

--------------------------------------------------------------------
Lag om ändring i lagen 393L0098
(1995:000) om ändring
i lagen (1960:729) om
upphovsrätt till
litterära och
konstnärliga verk