Prop.
1994/95:129
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 15 december 1994
Ingvar Carlsson
Marita Ulvskog
(Civildepartementet)
I propositionen föreslås ändringar i kyrkolagen (1992:300) som innebär
att reglerna om kyrkliga kommuner anpassas till reglerna i kommunal-
lagen (1991:900). Anpassningen görs med utgångspunkt i att Svenska
kyrkan är ett evangelisk-lutherskt trossamfund och med hänsynstagande
till den på lokalplanet rådande kyrkokommunala strukturen.
Ändringarna innebär i huvudsak följande.
- Den kyrkokommunala kompetensen tydliggörs genom att lokalise-
rings- och likställighetsprincipema samt retroaktivitetsförbudet skrivs
in i lagen.
- Möjligheterna att delegera ärenden, både från fullmäktige till nämn-
der och inom nämnderna, utökas.
- Reglerna om kyrkofullmäktiges arbetsformer forenklas och förtyd-
ligas.
- Reglerna om jäv i kyrkorådet och andra nämnder utformas efter
förebild av förvaltningslagens jävsregler.
- Det införs nya regler om ekonomihantering och revision i syfte att
förbättra budgethantering, redovisning och resultatuppföljning.
- Reglerna om kommunalbesvär utformas på ett sätt som tydligare
framhäver kommunalbesvärens särdrag.
- Instansordningen för kommunalbesvärsmål enligt kyrkolagen ändras
på motsvarande sätt som skett i kommunallagen.
Vidare behandlas frågan om tystnadsplikt för diakoner. Någon ut-
vidgning av tystnadsplikten föreslås inte.
Slutligen behandlas några kyrkokommunala frågor som 1993 och
1994 års kyrkomöten har aktualiserat.
Därutöver görs också en justering i kommunallagen.
Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 april 1995.
1 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 129
Prop. 1994/95:129
1 Förslag till riksdagsbeslut...................... 4
2 Lagtext ................................. 5
2.1 Förslag till lag om ändring i kyrkolagen
(1992:300)........................... 5
2.2 Förslag till lag om ändring i kommunallagen
(1991:900)........................... 46
3 Ärendet och dess beredning .................... 47
4 Anpassning av lagstiftningen om kyrkliga kommuner till
den nya kommunallagen.......................48
5 Den kyrkokommunala kompetensen................ 50
6 Återkallande av förtroendeuppdrag ................ 52
7 Ekonomiska förmåner till förtroendevalda............ 54
8 Utökad delegering .......................... 55
9 Kyrkofullmäktiges arbetsformer .................. 56
10 Kyrkokommunalt partistöd ..................... 57
11 Skärpta jävsregler...........................58
12 Ekonomisk förvaltning och revision................ 60
13 Bestämmelser om överklagande .................. 63
13.1 Instansordningen ....................... 63
13.2 Laglighetsprövning...................... 64
14 Närvaro- och yttranderätt i vissa utskott och nämnder .... 66
15 Val av utskott i kyrkoråd m.m.................... 67
16 Tystnadsplikt för diakoner...................... 68
17 Författningskommentar........................ 70
17.1 Förslaget till lag om ändring i kyrkolagen
(1992:300)........................... 70
17.2 Förslaget till lag om ändring i kommunallagen
(1991:900)........................... 85
Förteckning över remissinstanser som har yttrat sig över Prop. 1994/95:129
Kyrkoberedningens delbetänkande Vissa kyrkofrågor
Bilaga
(SOU 1993:46)........................ 86
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde
den 15 december 1994 ........................... 87
Prop. 1994/95:129
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i kyrkolagen (1992:300),
2. lag om ändring i kommunallagen (1991:900).
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Prop. 1994/95:129
2.1 Förslag till lag om ändring i kyrkolagen (1992:300)
Härigenom föreskrivs i fråga om kyrkolagen (1992:300)
dels att 11, 13, 17, 19, 20 och 22 kap. skall upphöra att gälla,
dels att 5 kap. 24 §, 8 kap. 1 §, 9 kap. 14, 19, och 21 §§, 14 kap. 5
och 8 §§, 15 kap. 9 §, 16 kap. 4 §, 18 kap. 4 §, 23 kap. 8 §, 24 kap.
6 §, 25 kap. 8 §, 26 kap. 5 §, 33 kap. 8, 24, och 30 §§, 34 kap. 14 §,
37 kap. 21 §, 42 kap. 8 §, 43 kap. 10 §, 44 kap. 11, 12 och 19 §§, 45
kap. 29 §, 46 kap. 10 § och 47 kap. 1 § skall ha följande lydelse,
de Is att det i lagen skall införas tre nya paragrafer, 4 kap. 10 och
11 §§, och 12 kap. 9 a §, sex nya kapitel, 11, 13, 17, 19, 20 och 22
kap., samt närmast före 4 kap. 10 § en ny rubrik av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 kap.
övriga bestämmelser
10 §
Föreskrifter om den kyrkokom-
munala organisationen under
krig eller krigsfara finns i lagen
(1988:97) om förfarandet hos
kommunerna, förvaltningsmyn-
digheterna och domstolarna
under krig eller krigsfara m.m.
11 §
Föreskrifter om rätt för kyrkliga
kommuner att uppdra beslutan-
derätten i vissa anställnings-
frågor till en sammanslutning av
kyrkliga kommuner finns i kom-
munala delegationslagen
(1954:130).
5 kap.
24 §
Beslut, som under tiden från
beslutet om indelningsändring
eller, om indelningsdelegerade
skall utses enligt 22 §, från
valet av delegerade och till dess
att ändringen träder i kraft fattas
av kyrkofullmäktige, kyrkostäm-
Beslut, som under tiden från
beslutet om indelningsändring
eller, om indelningsdelegerade
skall utses enligt 22 §, från
valet av delegerade och till dess
att ändringen träder i kraft fattas
av kyrkofullmäktige, kyrkostäm-
|
man, kyrkorådet eller en annan |
man, kyrkorådet eller en annan Prop. 1994/95:129 I- 10 §§. Också en annan för- II- 15 §§. |
|
Ett beslut varigenom kammar- |
Ett beslut varigenom läns- |
8 kap.
1 §
|
Föreskrifter om pastoratssam- |
Föreskrifter om pastoratssam- |
9 kap.
14 §
|
Följande föreskrifter i denna lag |
Följande föreskrifter i denna lag |
|
12 kap. 8 och 9 §§ om upp- 12 kap. 10 § om ledighet från 12 kap. 11 § om ekonomiska 12 kap. 12 § om omröstning, 12 kap. 13 § om reservation, 13 kap. 10 § första och andra 12 § om hur sammanträdena |
12 kap. 8-9 a §§ om uppdragets 12 kap. 10 § om ledighet från 12 kap. 11 § om ekonomiska 12 kap. 12 § om omröstning, 12 kap. 13 § om reservation, 13 kap. 9, 11 och 12 §§ om hur 6 |
13 kap. 13-15 §§ om ersättarnas
tjänstgöring,
13 kap. 16 § om beslutförhet,
13 kap. 17 § om jäv,
13 kap. 24 § om avbrutna sam-
manträden,
13 kap. 25 § om bordläggning,
13 kap. 26 och 27 §§ om offent-
lighet och ordning vid samman-
trädena,
13 kap. 28-30 §§ om hur ären-
dena avgörs m.m.,
13 kap. 31-33 §§ om interpella-
tion och frågor,
13 kap. 34-38 §§ om protokol-
let,
19 kap. 7 § om fastställande av
budget.
13 kap. 13-15 §§ om ersättarnas Prop. 1994/95:129
tjänstgöring,
13 kap. 16 § om beslutförhet,
13 kap. 17 § om jäv,
13 kap. 26 § om bordläggning,
13 kap. 27 och 28 §§ om offent-
lighet och ordning vid samman-
trädena,
13 kap. 29-33 §§ om hur ären-
dena avgörs m.m.,
13 kap. 34-40 §§ om interpella-
tioner och frågor,
13 kap. 41-46 §§ om protokol-
let,
19 kap. 7 § om fastställande av
budget.
Därvid skall följande gälla.
1. Föreskrifterna om kyrkofullmäktige och kyrkorådet skall avse
indelningsdelegerade respektive arbetsutskottet eller en kommitté som
avses i 13 §.
2. Föreskrifterna i 13 kap. 13-15 §§ om ersättarnas tjänstgöring
gäller också när en delegerad som inte har utsetts vid proportionellt val
har avgått och fyllnadsval ännu inte har ägt rum.
3. En interpellation får framställas, förutom till ordföranden i arbets-
utskottet eller en kommitté som avses i 13 §, också till ordföranden i
kyrkorådet, någon annan nämnd eller beredning i en församling eller en
kyrklig samfällighet som berörs av indelningsändringen.
4. Tillkännagivanden och kungörelser skall anslås på anslagstavlan i
varje församling och kyrklig samfällighet som berörs av indelnings-
ändringen. Kungörelser skall införas i de tidningar i vilka de försam-
lingar som berörs av indelningsändringen inför sina tillkännagivanden.
5. Så snart delegerades protokoll har justerats, skall avskrift av proto-
kollet överlämnas till arbetsutskottet och till församlingarnas och de
kyrkliga samfållighetemas kyrkoråd samt utdrag av protokollet tillställas
de kommittéer eller nämnder åt vilka har uppdragits att verkställa dele-
gerades beslut.
Följande föreskrifter i denna lag
om kyrkoråd m.m. i församling
tillämpas på arbetsutskottet eller
på en kommitté:
12 kap. 5 och 6 §§ om valbar-
het,
12 kap. 8 och 9 §§ om upp-
dragets upphörande,
19 §
Följande föreskrifter i denna lag
om kyrkoråd m.m. i församling
tillämpas på arbetsutskottet eller
på en kommitté:
12 kap. 5 och 6 §§ om valbar-
het,
12 kap. 8-9 a §§ om uppdragets
upphörande,
12 kap. 10 § om ledighet från
anställning,
12 kap. 11 § om ekonomiska
förmåner,
12 kap. 12 § om omröstning,
12 kap. 13 § om reservation,
17 kap. 13 § om ledamots av-
gång,
17 kap. 16 § om tid och plats
för sammanträden,
17 kap. 19 § om ersättarnas
tjänstgöring,
17 kap. 20 § om beslutförhet,
17 kap. 21 § om jäv,
17 kap. 22 § om ärendenas
avgörande och protokollet,
17 kap. 23 § andra stycket om
delgivning.
12 kap. 10 § om ledighet från Prop. 1994/95:129
anställning,
12 kap. 11 § om ekonomiska
förmåner,
12 kap. 12 § om omröstning,
12 kap. 13 § om reservation,
17 kap. 13 § om ledamots av-
gång,
17 kap. 16 § om tid och plats
för sammanträden,
17 kap. 19 § om ersättarnas
tjänstgöring,
17 kap. 20 § om beslutförhet,
17 kap. 21-23 §§ om jäv,
17 kap. 24 § om ärendenas
avgörande och protokollet,
17 kap. 25 § andra stycket om
delgivning.
Därvid skall följande gälla.
1. Föreskrifter om kyrkofullmäktige och kyrkorådet skall avse in-
delningsdelegerade respektive arbetsutskottet eller en kommitté.
2. Utöver ledamot och ersättare i indelningsdelegerade är bara den
valbar som är folkbokförd inom området för församlingen eller den
kyrkliga samfälligheten enligt den nya indelningen.
3. Tillkännagivanden skall ske på anslagstavlan i varje församling
och kyrklig samfällighet som berörs av indelningsändringen.
21 §
I fråga om överklagande av
beslut av kyrkliga indelnings-
delegerade, arbetsutskottet eller
en kommitté tillämpas 22 kap.
1-4 §§. Beslut får överklagas
också av varje församling eller
kyrklig samfällighet som berörs
av indelningsändringen och av
den som är folkbokförd i en
sådan församling.
I fråga om överklagande av
beslut av kammarrätten tilläm-
pas 22 kap. 5 §. Ett beslut,
varigenom kammarrätten har
bifallit överklagandet eller
förbjudit att det överklagade
beslutet verkställs, får också
överklagas av en församling
eller kyrklig samfällighet som
berörs av indelningsändringen
I fråga om överklagande av
beslut av kyrkliga indelnings-
delegerade, arbetsutskottet eller
en kommitté tillämpas 22 kap.
1-12 §§. Beslut får överklagas
också av varje församling eller
kyrklig samfällighet som berörs
av indelningsändringen och av
den som är folkbokförd i en
sådan församling.
I fråga om överklagande av
beslut av länsrätten eller kam-
marrätten tillämpas 22 kap.
14 §. Ett beslut, varigenom
länsrätten eller kammarrätten
har bifallit överklagandet eller
förbjudit att det överklagade
beslutet verkställs, får också
överklagas av en församling
eller kyrklig samfällighet som
och av den som är folkbokförd i
en sådan församling.
Föreskrifterna i 22 kap. 6 §
om rättelse av verkställighet till-
ämpas i fråga om beslut av
indelningsdelegerade, arbetsut-
skottet eller av en kommitté.
berörs av indelningsändringen Prop. 1994/95:129
och av den som är folkbokförd i
en sådan församling.
Föreskrifterna i 22 kap. 75 §
om rättelse av verkställighet
tillämpas i fråga om beslut av
indelningsdelegerade, arbetsut-
skottet eller av en kommitté.
Föreslagen lydelse
11 kap. Allmänt om församlingar samt kyrkliga samfälligheter på
lokal nivå
Församlingens befogenheter
1 § En församling får själv eller i samverkan med andra församlingar
ha hand om de församlingsangelägenheter som har anknytning till för-
samlingens eller de berörda församlingarnas områden eller till deras
medlemmar.
2 § En församling skall behandla sina medlemmar lika, om det inte
finns sakliga skäl för något annat.
3 § En församling får inte fatta beslut med tillbakaverkande kraft som
är till nackdel för medlemmarna, om det inte finns synnerliga skäl för
det.
4 § Med församlingsangelägenheter avses i 1 § frågor om
1. främjande av kyrkans gudstjänstliv och undervisning samt diakoni
och evangelisation,
2. anskaffande och underhåll av lös egendom som, utan att vara
byggnadstillbehör, är avsedd for kyrkobyggnad, församlingshus och
andra församlingslokaler eller annars för kyrkliga ändamål,
3. anskaffande och underhåll av kyrkobyggnad, församlingshus och
andra församlingslokaler,
4. anskaffande av lös egendom som inte är byggnadstillbehör, för
kyrkligt ändamål till de byggnader och lokaler som anges i 5,
5. anskaffande och underhåll av andra byggnader och lokaler samt
någon annan mark för kyrkligt ändamål än som anges i 3,
6. anläggande och underhåll av begravningsplatser, om inte rege-
ringen för särskilt fall beslutar att uppgiften skall skötas av en borgerlig
kommun, samt underhåll av kyrkotomt,
7. avlöningsförmåner för arbetstagare hos församlingen.
5 § Om vissa församlingsangelägenheter finns det särskilda föreskrifter.
Församlingar i enförsamlingspastorat Prop. 1994/95:129
6 § När en församling utgör ett pastorat (enförsamlingspastorat'), sköter
församlingen själv alla de församlingsangelägenheter som anges i 4 §.
Församlingen skall också sköta de angelägenheter som annars enligt
denna lag eller annan författning sköts av pastoratet.
Församlingar i flerförsamlingspastorat, pastoratssamfölligheter och
flerpastoratssamfölli gheter
7 § När flera församlingar utgör ett pastorat (flerförsamlingspastorat)
sköter varje församling själv de församlingsangelägenheter som anges i
4 § 1 och 2.
De församlingsangelägenheter som anges i 4 § 3-7 skall skötas av en
kyrklig samfällighet som består av samtliga församlingar i pastoratet
(pastoratssamföllighet). Stiftsstyrelsen får dock besluta att angelägen-
heterna skall skötas av en sådan kyrklig samfällighet som anges i 8 §.
Pastoratssamfälligheten skall också sköta de angelägenheter som
annars enligt lag eller annan författning sköts av pastoratet.
8 § En pastoratssamfällighet får också sköta de ekonomiska försam-
lingsangelägenheter som anges i 4 § 1 och 2 (total pastoratssamföllig-
het).
Församlingarna inom flera pastorat får bilda kyrklig samfällighet for
att sköta en eller flera av de ekonomiska församlingsangelägenheter som
anges i 4 § 1-7 (flerpastoratssamfölli g het) eller alla sådana angelägen-
heter (total flerpastoratssamfölli ghet).
Sådana flerpastoratssamfälligheter får även bildas för angelägenheter
som annars enligt lag eller annan forfattning sköts av pastoraten.
9 § Överlämnas en eller flera av de ekonomiska församlingsangelägen-
heter som anges i 4 § 1-7 till en flerpastoratssamfällighet, får ändå en
total pastoratssamfällighet bildas eller bestå for att sköta de återstående
ekonomiska församlingsangelägenheterna.
Kyrkliga samfälligheter som avses i 8 § andra stycket får inte ha
hand om sådana angelägenheter som skall skötas av stiftssamfällighe-
ten.
10 § Föreskrifter om hur olika pastoratssamfälligheter och flerpastorats-
samfälligheter bildas finns i 8 kap.
11 § En kyrklig samfällighet får inte besluta om ändringar i kyrkorum-
met utan att församlingen först har godkänt dessa.
En församling får hos samfälligheten väcka ärenden om underhåll
eller andra åtgärder som avser kyrkobyggnad, församlingshus och andra
församlingslokaler.
12 § Föreskrifterna i 1-3 §§ gäller också pastoratssamfälligheter och 10
flerpastoratssamfälligheter.
Beslutanderätten i församlingar och kyrkliga samfölligheter
13 § I en församling utövas beslutanderätten av kyrkofullmäktige eller
på kyrkostämma, om inte något annat följer av 17 §.
14 § I församlingar med över 500 röstberättigade kyrkomedlemmar
skall beslutanderätten utövas av kyrkofullmäktige.
15 § Om antalet röstberättigade kyrkomedlemmar i en församling med
kyrkofullmäktige har gått ned till 500 eller därunder, skall beslutande-
rätten fortfarande utövas av fullmäktige.
Fullmäktige får dock besluta att församlingens beslutanderätt skall
utövas av kyrkostämma.
16 § Kyrkostämman får uppdra beslutanderätten åt kyrkofullmäktige.
Förslag om att upphäva ett sådant beslut får inte väckas i fullmäktige
förrän tre år har förflutit sedan ledamöterna i fullmäktige böljade sin
tjänstgöring.
17 § Ingår en församling med över 500 röstberättigade kyrkomedlem-
mar i en total pastoratssamfällighet eller en total flerpastoratssamfällig-
het, får stiftsstyrelsen besluta att församlingens beslutanderätt skall
utövas av ett direktvalt kyrkoråd, om församlingen begär det.
18 § Beslut om att avskaffa eller införa kyrkofullmäktige enligt 15 eller
16 § eller att beslutanderätten skall utövas av ett direktvalt kyrkoråd
enligt 17 § skall tillämpas från och med året efter det år då val av
kyrkofullmäktige nästa gång förrättas i hela landet.
Beslutet skall fattas före utgången av mars månad valåret.
19 § Stiftsstyrelsen skall genast underrättas om beslut enligt 15 § andra
stycket och 16 §.
Länsstyrelsen skall genast underrättas om beslut enligt 18 §.
20 § I en pastorats- eller flerpastoratssamfällighet utövas beslutanderät-
ten av församlingsdelegerade. Om samfalligheten är total, utövas dock
beslutanderätten av kyrkofullmäktige.
Förvaltningen och verkställigheten i församlingar och kyrkliga sam-
fölligheter
21 § I en församling skall kyrkorådet och övriga nämnder svara för
förvaltningen.
Nämnderna bereder också ärenden som skall avgöras av kyrkofull-
mäktige eller kyrkostämman. För en sådan uppgift kan fullmäktige eller
stämman tillsätta en särskild beredning bestående av en eller flera per-
soner.
Prop. 1994/95:129
11
22 § Kyrkofullmäktige eller kyrkostämman får uppdra åt kyrkorådet Prop. 1994/95:129
eller någon annan nämnd att i fullmäktiges eller stämmans ställe fatta
beslut i ett visst ärende eller i vissa grupper av ärenden, om inte något
annat följer av lag eller någon annan författning.
Ett sådant uppdrag får inte avse ärenden som är av principiell be-
skaffenhet eller i övrigt av större vikt.
I samband med att budgeten fastställs eller anslag annars beviljas får
kyrkofullmäktige eller kyrkostämman uppdra åt kyrkorådet eller någon
annan nämnd att genomföra en viss verksamhet inom ramen för de
riktlinjer eller andra generella beslut om verksamheten som fullmäktige
eller stämman har fastställt, om inte något annat följer av lag.
23 § I en pastorats- eller flerpastoratssamfällighet skall kyrkorådet och
övriga nämnder svara för förvaltningen och verkställigheten.
Nämnderna bereder också ärenden som skall avgöras av kyrkofull-
mäktige eller församlingsdelegerade. Föreskrifterna i 21 § andra stycket
om en särskild beredning och i 22 § första stycket om uppdrag att i
fullmäktiges eller kyrkostämmans ställe fetta beslut i vissa frågor till-
lämpas också i samfälligheten.
Arkiv
24 § I arkivlagen (1990:782) finns föreskrifter om församlingars och
kyrkliga samfalligheters arkiv.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
12 kap.
9a §
Kyrkofullmäktige, kyrkostämman
eller församlingsdelegerade får
återkalla uppdraget för en för-
troendevald som valts av full-
mäktige, stämman eller delege-
rade, om den förtroendevalde
1. har vägrats ansvarsfrihet,
eller
2. genom en dom som har
vunnit laga kraft har dömts för
ett brott för vilket det är före-
skrivet fängelse i två är eller
däröver.
12
Föreslagen lydelse Prop. 1994/95:129
13 kap. Kyrkofullmäktige i församling
Grundläggande föreskrifter om val av kyrkofullmäktige
1 § I lagen (1972:704) om kyrkofullmäktigval, m.m. finns föreskrifter
om
1. indelning i valdistrikt,
2. valdag, röstlängd, förrättande och avslutande av val,
3. utseende av ersättare, samt
4. förfarandet när en ledamot i fullmäktige har avgått under tjänst-
göringstiden och när en ersättare har inträtt som ordinarie ledamot i
fullmäktige eller av annan anledning har avgått som ersättare.
Antalet ledamöter och ersättare
2 § Kyrkofullmäktige fastställer antalet ledamöter i fullmäktige. Antalet
skall bestämmas till ett udda tal och till minst
15 i församling med 5 000 röstberättigade kyrkomedlemmar eller
därunder,
19 i församling med över 5 000 till och med 10 000 röstberättigade
kyrkomedlemmar,
25 i församling med över 10 000 röstberättigade kyrkomedlemmar.
Vid tillämpningen av första stycket skall den som har upptagits i
gällande röstlängd anses som röstberättigad.
3 § När kyrkofullmäktige skall utses första gången, beslutar kyrkostäm-
man om antalet ledamöter i fullmäktige. Länsstyrelsen skall genast
underrättas om beslutet.
Om fullmäktige beslutar att antalet ledamöter skall ändras, skall
beslutet tillämpas först när val av fullmäktige nästa gång förrättas i hela
landet. Beslutet skall fattas före utgången av mars månad valåret. Läns-
styrelsen skall genast underrättas om beslutet.
4 § För ledamöterna skall ersättare utses till det antal som kyrkofull-
mäktige bestämmer. Länsstyrelsen skall genast underrättas om beslutet.
Antalet skall utgöra en viss andel, dock högst hälften, av det antal
platser som varje parti får i församlingen. Om det därvid uppkommer
ett brutet tal, avrundas detta till närmast högre hela tal.
När fullmäktige skall utses första gången, beslutar kyrkostämman om
antalet ersättare. Länsstyrelsen skall genast underrättas om beslutet.
Beslutar fullmäktige om ändring av antalet ersättare tillämpas 3 §
andra stycket.
Milperiodens längd
5 § Ledamöter och ersättare väljs för tre år räknat från och med den 1
januari året efter det år då valet har ägt rum. 13
Ordförandeskapet
6 § Kyrkofullmäktige väljer bland sina ledamöter en ordförande och en
eller flera vice ordförande.
Fullmäktige bestämmer tiden för uppdragen.
När sammanträdena skall hållas m.m.
7 § Kyrkofullmäktige bestämmer när ordinarie sammanträden skall
hållas.
Sammanträde skall också hållas, när kyrkorådet eller minst en tredje-
del av fullmäktiges ledamöter begär det eller när ordföranden anser att
det behövs.
8 § Vid sammanträde före december månads utgång förrättar kyrkofull-
mäktige val till de befattningar inom församlingen som blir lediga vid
årets slut.
Det år då val av fullmäktige har ägt rum i hela landet skall valen
förrättas av de nyvalda fullmäktige. Dessa förrättar också andra val som
ankommer på fullmäktige och avser tid efter utgången av det nämnda
året.
Hur sammanträdena kungörs
9 § Ordföranden utfärdar kungörelse om när kyrkofullmäktige skall
sammanträda. Kungörelsen skall innehålla uppgift om tid och plats för
sammanträdet samt uppgift om de ärenden som skall behandlas.
När sammanträde skall hållas första gången sedan beslutanderätten
har uppdragits åt fullmäktige, utfärdas kungörelsen av den senast valda
ordföranden i kyrkostämman.
10 § Kungörelsen skall anslås minst en vecka före sammanträdesdagen
på församlingens anslagstavla. Den skall inom samma tid också lämnas
till vaije ledamot och ersättare på ett lämpligt sätt.
11 § Uppgift om tid och plats för sammanträdet samt, om kyrkofull-
mäktige har bestämt det, uppgift om de ärenden som skall behandlas
skall också minst en vecka före sammanträdesdagen införas i den eller
de ortstidningar som fullmäktige beslutar.
Om minst en tredjedel av de närvarande ledamöterna begär att upp-
giften skall införas i en viss ortstidning, skall uppgiften införas i den
tidningen.
12 § Om ett ärende är så brådskande att det inte hinner kungöras på det
sätt som föreskrivs i 10 § och 11 § första stycket, skall kungörelsen
med uppgift om ärendet anslås senast vardagen före sammanträdesda-
Prop. 1994/95:129
14
gen. Dessutom skall kungörelsen på ett lämpligt sätt lämnas till varje Prop. 1994/95:129
ledamot och ersättare så, att den kan antas nå dem inom samma tid.
Ersättarnas tjänstgöring
13 § Om en ledamot är förhindrad att inställa sig till ett sammanträde
eller att vidare delta i ett sammanträde, skall en ersättare tjänstgöra i
ledamotens ställe.
14 § Ersättarna skall tjänstgöra enligt den ordning som har bestämts
mellan ersättarna.
En ersättare som har börjat tjänstgöra har dock företräde oberoende
av turordning.
En ersättare som avbryter tjänstgöringen på grund av jäv, får åter
tjänstgöra sedan ärendet har handlagts.
I fråga om företrädesordningen tillämpas i övrigt de föreskrifter i val-
lagen (1972:620) som gäller för ersättare i kommunfullmäktige.
15 § En ledamot som inställer sig under pågående sammanträde eller till
fortsatt sammanträde, har rätt att tjänstgöra också om en ersättare har
inträtt i hans ställe.
En ledamot som har avbrutit tjänstgöringen vid ett sammanträde på
grund av något annat hinder än jäv får därefter under samma dag inte
tjänstgöra vid sammanträdet.
Beslutförhet
16 § Kyrkofullmäktige får handlägga ett ärende bara om mer än hälften av
ledamöterna är närvarande. Fullmäktige får dock föreskriva att interpella-
tioner och frågor får besvaras även om färre ledamöter är närvarande.
Om en ledamot enligt 17 § eller 20 kap. 4 § är jävig i ett ärende, får
fullmäktige handlägga detta också om antalet närvarande ledamöter på
grund av jävet inte uppgår till vad som föreskrivs i första stycket.
Jäv
17 § En ledamot får inte delta i handläggningen av ett ärende som person-
ligen rör ledamoten själv eller ledamotens make, sambo, föräldrar, barn
eller syskon eller någon annan närstående. Föreskrifter om jäv i samband
med revision finns i 20 kap. 4 §.
Föreskrifterna i 17 kap. 21 § andra-fjärde styckena om verkan av jäv
skall tillämpas också på kyrkofullmäktige. Därvid skall vad som sägs om
kyrkoråd i stället gälla kyrkofullmäktige.
Rätt och skyldighet för utomstående att medverka
18 § Kyrkoherden har rätt att delta i överläggningarna men inte i besluten
15
vid kyrkofullmäktiges sammanträden. Kyrkofullmäktige får bestämma att Prop. 1994/95:129
också andra skall ha rätt att delta i överläggningarna men inte i besluten.
Ordföranden och vice ordföranden i en nämnd, revisorerna samt de
anställda i församlingen är skyldiga att lämna upplysningar vid kyrkofull-
mäktiges sammanträden, om fullmäktige begär det och om det inte finns
något hinder mot det på grund av sekretess enligt lag.
Ärendenas art och beredning
19 § Kyrkofullmäktige skall besluta i ärenden som väckts av
1. kyrkorådet eller någon annan nämnd, om inte något annat är före-
skrivet i lag,
2. ledamot genom motion,
3. regeringen, central förvaltningsmyndighet, länsstyrelsen, domkapitlet,
stiftsstyrelsen eller egendomsnämnden,
4. revisorerna, om ärendet avser förvaltning som har samband med
revisionsuppdraget, eller
5. beredning, om fullmäktige har föreskrivit det.
20 § Innan kyrkofullmäktige avgör ett ärende skall det ha beretts av den
nämnd eller beredning dit ärendet efter sin beskaffenhet hör eller av en
beredning som fullmäktige särskilt har utsett för ändamålet.
Om ett ärende har beretts av någon annan än den nämnd eller beredning
dit ärendet efter sin beskaffenhet hör, skall nämnden eller beredningen få
tillfälle att yttra sig i ärendet innan det avgörs.
Kyrkorådet skall alltid få tillfälle att yttra sig i ett ärende som har be-
retts av någon annan än rådet.
Kyrkorådet skall lägga fram förslag till beslut i ett ärende, om inte
någon annan nämnd eller beredning har gjort det.
21 § Kyrkofullmäktige får behandla revisionsberättelsen utan föregående
beredning.
Om en förtroendevald har vägrats ansvarsfrihet, får fullmäktige också
utan ytterligare beredning besluta att den förtroendevaldes uppdrag skall
återkallas enligt 12 kap. 9 a §.
22 § Ett brådskande ärende får avgöras trots att ärendet inte har beretts,
om samtliga närvarande ledamöter är ense om beslutet.
23 § Kyrkofullmäktige får förrätta val utan föregående beredning.
Beredning behövs inte heller för ärenden som avser ändring av antalet
ledamöter eller ersättare i kyrkorådet eller annan nämnd eller avsägelse
från uppdrag som ledamot eller ersättare i fullmäktige, i rådet eller i någon
annan nämnd eller som revisor eller revisorsersättare.
24 § En motion bör beredas så, att kyrkofullmäktige kan fatta beslut om
den inom ett år från det att motionen väcktes. Om beredningen inte kan
avslutas inom denna tid, skall detta och vad som har framkommit vid
beredningen anmälas till fullmäktige vid sammanträde inom samma tid. Prop. 1994/95:129
Fullmäktige får då avskriva motionen från vidare handläggning.
Opinionsundersökningar
25 § Kyrkofullmäktige får besluta att det som ett led i beredningen av ett
ärende som tillhör fullmäktiges handläggning skall inhämtas synpunkter
från röstberättigade i församlingen. Detta kan ske genom folkomröstning,
opinionsundersökning eller liknande förfarande.
Fullmäktige får därvid anlita valnämnden i kommunen, om nämndens
verksamhet i övrigt inte hindras och om kommunfullmäktige beslutar det.
Kommunen har rätt att få ersättning för de kostnader som föranleds av
att en församling anlitar valnämnden.
Bordläggning
26 § Ett ärende skall bordläggas, om det begärs av minst en tredjedel av
de närvarande ledamöterna. För bordläggning i fråga om val eller av
tidigare bordlagt ärende krävs dock enkel majoritet.
Ett bordlagt ärende skall behandlas på fullmäktiges nästa sammanträde,
om fullmäktige inte beslutar något annat.
Offentlighet vid sammanträdena
27 § Sammanträdena skall vara offentliga.
Kyrkofullmäktige får dock besluta att överläggningen i ett visst ärende
skall hållas inom stängda dörrar. Ersättarna får närvara vid en sådan över-
läggning också om de inte tjänstgör.
Ordning vid sammanträdena
28 § Ordföranden leder kyrkofullmäktiges sammanträden och ansvarar för
ordningen vid sammanträdena.
Ordföranden får visa ut den som uppträder störande och inte rättar sig
efter tillsägelse.
Hur ärendena avgörs m.m.
29 § Ordföranden skall se till att ett ärende inte avgörs utan att föreskrif-
terna i 9-12 §§ om kungörelse och 20 § om beredning har iakttagits.
Ett brådskande ärende får dock avgöras trots att det inte har kungjorts
enligt 9-12 §§, om samtliga närvarande ledamöter beslutar det.
Att brådskande ärenden i vissa fall får avgöras utan beredning framgår
av 22 §.
17
2 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 129
30 § När överläggningen är avslutad lägger ordföranden fram förslag till Prop. 1994/95:129
beslut. Förslaget skall utformas så att det kan besvaras med ja eller nej.
Ordföranden redovisar därefter sin uppfattning om vad som har beslutats
och befäster beslutet med klubbslag, om inte omröstning begärs.
31 § Om omröstning begärs, skall den ske öppet, utom i ärenden som
avser val eller anställning av personal.
32 § Om inte något annat är särskilt föreskrivet bestäms utgången genom
enkel majoritet.
33 § Vid lika röstetal har ordföranden utslagsröst.
I ärenden som avser val eller anställning av personal fattas beslutet dock
genom lottning.
Interpellationer och frågor
34 § Interpellationer skall avse ämnen som hör till kyrkofullmäktiges, en
nämnds eller en fullmäktigeberednings handläggning. De får dock inte avse
ärenden som rör myndighetsutövning mot någon enskild.
35 § Interpellationema skall ha ett bestämt innehåll och vara försedda med
motivering. De bör ställas endast i angelägenheter av större intresse för
församlingen.
36 § Kyrkofullmäktige beslutar utan föregående överläggning om en
interpellation får ställas.
37 § Interpellationer får ställas av ledamöterna och riktas till ordföranden
i kyrkorådet, i en annan nämnd eller en fullmäktigeberedning, till kyrko-
herden såsom ledamot i kyrkorådet samt till de förtroendevalda som full-
mäktige bestämmer.
38 § För att inhämta upplysningar får ledamöterna ställa frågor. Vad som
sägs i 34, 36 och 37 §§ skall då tillämpas.
39 § En fråga skall ha ett bestämt innehåll. Den får vara försedd med en
kort inledande förklaring.
40 § När en fråga besvaras, får bara den som ställer frågan och den som
svarar delta i överläggningen.
Protokollet
41 § Vid sammanträde med kyrkofullmäktige skall protokoll föras på
ordförandens ansvar.
18
42 § Protokollet skall redovisa vilka ledamöter och ersättare som har Prop. 1994/95:129
tjänstgjort och vilka ärenden som fullmäktige har handlagt.
43 § Protokollet skall för varje ärende redovisa
1. vilka förslag och yrkanden som har lagts fram och inte tagits tillbaka,
2. i vilken ordning ordföranden har lagt fram förslag till beslut,
3. genomförda omröstningar och hur de har utfallit,
4. vilka beslut som fattats,
5. vilka ledamöter som har deltagit i besluten och hur de har röstat vid
öppna omröstningar, samt
6. vilka reservationer som har anmälts mot besluten.
44 § I protokollet skall anges vilka interpellationer och frågor som har
ställts och vilka interpellationer och frågor som har besvarats.
45 § Ett protokoll skall justeras senast fjorton dagar efter sammanträdet på
det sätt som kyrkofullmäktige har bestämt.
46 § Senast på andra dagen efter justeringen skall denna tillkännages på
anslagstavlan.
Av tillkännagivandet skall det framgå var protokollet finns tillgängligt
samt vilken dag som det har anslagits. Tillkännagivandet får inte tas bort
före överklagandetidens utgång.
Bevis om dagen för anslaget skall tecknas på protokollet eller utfärdas
särskilt.
A rbetsordningen
47 § Kyrkofullmäktige skall i en arbetsordning meddela de ytterligare
föreskrifter som behövs för fullmäktiges sammanträden och ärendenas
handläggning.
48 § Arbetsordningen skall alltid innehålla föreskrifter om
1. antalet ledamöter i kyrkofullmäktige,
2. när sammanträden skall hållas,
3. anmälan av hinder att delta i sammanträden,
4. inkallande av ersättare och deras tjänstgöring,
5. vem som skall föra ordet till dess att en ordförande utsetts,
6. rätten att delta i fullmäktiges överläggningar,
7. förfarandet vid omröstning,
8. handläggningen av motioner, interpellationer och frågor, samt
9. formerna för justeringen av protokollet.
19
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1994/95:129
14 kap.
5 §
Föreskrifterna i 13 kap. 11 § om tillkännagivande i ortstidning gäller också
för sammanträden med kyrkostämman.
Beslut om i vilken eller vilka
ortstidningar som kyrkostämmans
sammanträden skall tillkännages
får fattas för flera kalenderår,
dock inte för längre tid än till
utgången av det är dä val av
kyrkofullmäktige förrättas nästa
gäng i hela landet.
I fråga om kyrkostämman till-
lämpas föreskrifterna i 12 kap. 2,
12 och 13 §§ om förtroendevalda
samt 13 kap. 8 § första stycket,
9 § första stycket, 10, 11, 17-22
och 24-40 §§ om kyrkofullmäkti-
ge i församling. Därvid skall
följande gälla.
§
I fråga om kyrkostämman till-
lämpas föreskrifterna i 12 kap. 2,
12 och 13 §§ om förtroendevalda
samt 13 kap. 17-24 och 26-48
§§ om kyrkofullmäktige i försam-
ling. Därvid skall följande gälla.
1. Föreskrifterna om kyrkofullmäktige och ledamot i kyrkofullmäktige
skall i stället avse kyrkostämman och röstberättigad kyrkomedlem.
2. Kyrkostämmans sammanträden skall alltid vara offentliga.
3. Omröstning skall vara sluten också i andra ärenden än ärenden om
val eller tillsättning av tjänst, om någon röstberättigad kyrkomedlem begär
det.
4. I kyrkostämmans protokoll behöver inte redovisas vilka som har
deltagit i stämman eller hur var och en har röstat vid öppen omröstning.
15 kap.
I fråga om församlingsdelegerade
tillämpas föreskrifterna i 13 kap.
6-40 §§ om kyrkofullmäktige i
församling. Därvid skall följande
gälla.
9 §
I fråga om församlingsdelegerade
tillämpas föreskrifterna i 13 kap.
6-48 §§ om kyrkofullmäktige i
församling. Därvid skall följande
gälla.
1. Föreskrifterna om kyrkofullmäktige och kyrkoråd skall avse försam-
lingsdelegerade och samfällighetens kyrkoråd.
2. Kungörelser och tillkännagivanden skall anslås på samfällighetens
anslagstavla.
3. När sammanträde med delegerade skall hållas första gången, utfärdas
kungörelse om sammanträdet av ordföranden i kyrkofullmäktige i den
20
församling i samfälligheten som har flest röstberättigade kyrkomedlemmar. Prop. 1994/95:129
Om fullmäktige inte finns i denna församling, utfärdas kungörelsen av
ordföranden i församlingens kyrkostämma.
4. Rätt för ordföranden eller vice ordföranden i en församlings kyrkoråd
att delta i delegerades överläggningar men inte i besluten föreligger bara
vid handläggning av ärenden som angår församlingen särskilt. Om sam-
fälligheten omfattar församlingar i flera pastorat tillkommer rätten för en
kyrkoherde att delta i överläggningarna bara den kyrkoherde som domka-
pitlet utser.
16 kap.
4 §
I fråga om kyrkofullmäktige i
kyrklig samfällighet tillämpas
föreskrifterna i 13 kap. 5-48 §§
om kyrkofullmäktige i försam-
ling. Därvid skall följande gälla.
I fråga om kyrkofullmäktige i
kyrklig samfällighet tillämpas
föreskrifterna i 13 kap. 5-40 §§
om kyrkofullmäktige i försam-
ling. Därvid skall följande gälla.
1. Föreskrifterna om kyrkoråd skall avse samfällighetens kyrkoråd.
2. Kungörelser och tillkännagivanden skall anslås på samfällighetens
anslagstavla.
3. När sammanträde med fullmäktige skall hållas första gången, utfärdas
kungörelse om sammanträdet av den ordförande som anges i 15 kap. 9 §
3.
4. Om samtliga ersättare för en ledamot i fullmäktige är förhindrade att
inställa sig till ett sammanträde eller att vidare delta i ett sammanträde
inträder i ledamotens ställe den ersättare som enligt den för ersättarna
bestämda ordningen står i tur att tjänstgöra för den ledamot som har fått
den första platsen för partiet i församlingen eller i en sådan grupp av
församlingar som avses i 4 § lagen (1972:704) om kyrkofullmäktigval,
m.m. Om en sådan ersättare inte kan tjänstgöra, inträder den ersättare som
står i tur att tjänstgöra för den ledamot som har fått den andra platsen för
partiet och så vidare efter samma grund. Om ett partis samtliga ersättare
är förhindrade att i en ledamots ställe inställa sig till ett sammanträde eller
att vidare delta i sammanträdet, inträder en ersättare som har utsetts för
partiet i en annan församling eller grupp av församlingar efter den grund
som nyss har sagts. Därvid har den ersättare företräde som har utsetts i
den församling eller grupp av församlingar där partiets röstetal är högst.
5. Rätt för ordföranden eller vice ordföranden i en församlings kyrkoråd
att delta i fullmäktiges överläggningar men inte i besluten föreligger bara
vid handläggning av ärenden som angår församlingen särskilt. Om sam-
fälligheten omfattar församlingar i flera pastorat, tillkommer rätten för
kyrkoherde att delta i överläggningarna bara den kyrkoherde som domka-
pitlet utser.
Föreslagen lydelse
17 kap. Kyrkorådet och övriga nämnder i församlingar
21
Kyrkorådets uppgifter Prop. 1994/95:129
1 § I varje församling skall det finnas ett kyrkoråd. Kyrkorådet är för-
samlingens styrelse.
Två eller flera församlingar får utse ett gemensamt kyrkoråd för en eller
flera angelägenheter.
2 § Kyrkorådet skall ha omsorg om församlingslivet och verka för dess
utveckling, leda förvaltningen av församlingens angelägenheter samt ha
tillsyn över övriga nämnders verksamhet.
Kyrkorådet skall uppmärksamt följa de frågor som kan inverka på för-
samlingens ekonomiska ställning samt hos kyrkofullmäktige eller kyrko-
stämman och övriga nämnder liksom hos andra myndigheter göra de fram-
ställningar som rådet anser behövs.
3 § Kyrkorådet skall särskilt
1. bereda eller yttra sig i ärenden som skall handläggas av kyrkofull-
mäktige eller kyrkostämman,
2. ha hand om den ekonomiska förvaltningen och därvid själv förvalta
kyrkans och församlingens egendom, om sådan egendomsförvaltning inte
har uppdragits åt någon annan nämnd eller annars skall skötas av någon
annan,
3. ha hand om medelsförvaltningen, om kyrkofullmäktige eller kyrko-
stämman inte har medgett någon annan nämnd att helt eller delvis ha hand
om sin medelsförvaltning,
4. verkställa kyrkofullmäktiges eller kyrkostämmans beslut, om verk-
ställigheten inte har uppdragits åt någon annan,
5. själv eller genom ombud föra församlingens talan i alla mål och
ärenden, om detta inte på grund av lag eller annan författning eller beslut
av kyrkofullmäktige eller kyrkostämman skall skötas av någon annan,
6. ha hand om församlingens informationsverksamhet om kyrkofullmäk-
tige eller kyrkostämman inte har uppdragit denna åt någon annan nämnd,
7. verka för sådana förenklingar i verksamheten som kan underlätta
enskildas kontakter med församlingen, samt
8. i övrigt fullgöra de uppdrag som kyrkofullmäktige eller kyrkostäm-
man har överlämnat till rådet.
Om beslutanderätten i en församling utövas av ett direktvalt kyrkoråd
tillämpas inte första stycket 1, 3-6 och 8. Ett sådant kyrkoråd får dock ha
hand om informationsverksamhet i församlingen.
4 § Kyrkorådet skall handlägga de ärenden som enligt särskilda författ-
ningar ankommer på rådet.
Kyrkorådet får begära in yttranden och upplysningar från övriga nämn-
der och från beredningar och anställda i församlingen, när det behövs för
att rådet skall kunna fullgöra sina uppgifter.
Ledamöter och ersättare
5 § Kyrkoherden är ledamot i kyrkorådet.
22
Kyrkoherden får förordna en präst som tjänstgör i pastoratet att vara Prop. 1994/95:129
kyrkorådsledamot i annexförsamling i stället för kyrkoherden. Förordnan-
det skall avse den tid för vilken övriga kyrkorådsledamöter har valts.
Kyrkoherden skall underrätta kyrkofullmäktiges eller kyrkostämmans
ordförande om förordnandet.
Om församlingar som tillhör olika pastorat har ett gemensamt kyrkoråd,
skall domkapitlet förordna en av församlingarnas kyrkoherdar att vara
ledamot i rådet och en annan att vara ersättare.
6 § Andra ledamöter än de som avses i 5 § samt ersättare i kyrkorådet
väljs, utom i fäll som avses i 7 §, av kyrkofullmäktige eller kyrkostämman
till det antal som fullmäktige eller stämman bestämmer. Antalet valda
ledamöter får dock inte vara mindre än fyra.
Antalet ersättare bör vara minst lika stort som antalet valda ledamöter.
Om ersättarna inte väljs proportionellt, skall det vid valet också bestäm-
mas i vilken ordning som de skall tjänstgöra.
7 § Om beslutanderätten i en församling utövas av ett direktvalt kyrkoråd
skall andra ledamöter än de som avses i 5 § och ersättare utses genom
direkta val när val av kyrkofullmäktige förrättas i hela landet.
I lagen (1972:704) om kyrkofullmäktigval, m.m. finns föreskrifter om
1. indelning i valdistrikt,
2. valdag, röstlängd, förrättande och avslutande av val,
3. utseende av ersättare, samt
4. förfarandet när en ledamot i kyrkorådet har avgått under tjänst-
göringstiden och när en ersättare har inträtt som ordinarie ledamot i kyrko-
rådet eller av någon annan anledning har avgått som ersättare.
8 § Ledamöter i ett direktvalt kyrkoråd skall väljas till det antal som
kyrkorådet bestämmer. Antalet valda ledamöter skall vara jämnt och får
inte vara mindre än tio.
För de valda ledamöterna skall ersättare utses till det antal som kyrko-
rådet bestämmer. Antalet skall utgöra en viss andel, dock högst hälften, av
det antal platser som varje parti får i församlingen. Om det därvid upp-
kommer ett brutet tal, avrundas detta till närmast högre hela tal. Läns-
styrelsen skall genast underrättas om kyrkorådets beslut.
När ett direktvalt kyrkoråd skall utses första gången, beslutar kyrkofull-
mäktige eller kyrkostämman om antalet ledamöter och ersättare.
9 § Beslutar ett direktvalt kyrkoråd om ändring av antalet ledamöter eller
ersättare tillämpas beslutet först när val av kyrkofullmäktige förrättas nästa
gång i hela landet. Beslutet skall fattas före utgången av mars månad val-
året. Länsstyrelsen skall genast underrättas om beslutet.
10 § Antalet ledamöter i ett gemensamt kyrkoråd och det antal ledamöter
i rådet som varje församling skall utse bestäms genom överenskommelse
mellan församlingarna.
Varje församling skall välja minst en ledamot.
23
Om församlingarna inte kan enas, bestämmer länsstyrelsen antalet leda- Prop. 1994/95:129
möter i rådet och det antal som skall utses av varje församling.
Milperiodens längd m.m.
11 § Sådana ledamöter och ersättare som avses i 6 och 7 §§ skall väljas
för tre år, räknat från och med den 1 januari året efter det år då val av
kyrkofullmäktige har förrättats i hela landet.
12 § Om valet till kyrkofullmäktige har upphävts och omval har ägt rum
eller om rättelse har vidtagits genom förnyad sammanräkning och mandat-
fördelningen mellan partierna därvid har ändrats, upphör uppdragen för de
ledamöter och ersättare i kyrkorådet som har valts av fullmäktige, två
månader efter det att omvalet eller sammanräkningen har avslutats.
När omvalet eller sammanräkningen har avslutats, skall fullmäktige
förrätta nytt val av ledamöter och ersättare för återstoden av tjänstgörings-
tiden.
13 § Om en vald ledamot av kyrkorådet avgår under tjänstgöringstiden,
skall fyllnadsval förrättas. För en ledamot som har utsetts vid proportio-
nellt val skall dock en ersättare inträda enligt den ordning som anges i 47
kap. 26 §.
Ordförandeskapet
14 § Kyrkofullmäktige eller kyrkostämman skall bland kyrkorådets leda-
möter välja en ordförande och en eller två vice ordförande. Fullmäktige
eller stämman bestämmer tiden för uppdragen.
Direktvalda kyrkoråd och gemensamma kyrkoråd skall dock själva välja
ordförande och en eller två vice ordförande bland sina ledamöter. Till dess
kyrkorådet har förrättat valen utövas ordförandeskapet av den som har
varit ledamot längst tid. Om två eller flera har varit ledamöter lika länge,
har den som är äldst företräde.
15 § Om varken ordföranden eller någon vice ordförande kan närvara vid
ett sammanträde med kyrkorådet, utser rådet en annan ledamot att för
tillfället vara ordförande.
Om ordföranden på grund av sjukdom eller annars för längre tid är
förhindrad att fullgöra sitt uppdrag, får rådet utse en annan ledamot att
som ersättare för ordföranden fullgöra dennes uppgifter.
När sammanträdena skall hållas
16 § Kyrkorådet bestämmer tid och plats för sina sammanträden.
Sammanträde skall också hållas, när minst en tredjedel av rådets leda-
möter eller någon ledamot som avses i 5 § begär det eller ordföranden
anser att det behövs.
24
Kallelse till sammanträdena
17 § Kallelse till sammanträde med kyrkorådet skall anslås minst en vecka
före sammanträdesdagen på församlingens anslagstavla. Den skall inom
samma tid lämnas till vaije ledamot och ersättare i rådet på ett lämpligt
sätt.
Om ett ärende är så brådskande att kallelse inte kan ske på detta sätt,
skall kallelsen med uppgift om ärendet anslås senast vardagen före sam-
manträdesdagen. Dessutom skall kallelsen inom samma tid på ett lämpligt
sätt lämnas till vaije ledamot och ersättare.
Föreskrifterna i första och andra styckena gäller bara när det inte finns
föreskrifter om kallelse i reglemente för kyrkorådet.
18 § Kyrkorådet får till sina sammanträden kalla
1. en ledamot eller en ersättare i kyrkofullmäktige,
2. ordföranden eller en vice ordförande i kyrkostämman,
3. en ledamot eller en ersättare i en annan nämnd eller beredning,
4. en anställd hos församlingen, eller
5. en särskild sakkunnig.
Den som har kallats till ett sammanträde får delta i överläggningarna
men inte i besluten, om rådet beslutar det.
Ersättarnas tjänstgöring
19 § I fråga om ersättarnas tjänstgöring i kyrkorådet tillämpas föreskrif-
terna i 13 kap. 13-15 §§ om ersättarnas tjänstgöring i kyrkofullmäktige.
Vad som sägs i första stycket tillämpas också när en av kyrkofullmäk-
tige eller kyrkostämma utsedd ledamot som inte har utsetts vid proportio-
nellt val har avgått och fyllnadsval ännu inte har ägt rum.
Ersättarna får närvara vid rådets sammanträden.
Beslutförhet
20 § Kyrkorådet får handlägga ärenden bara om mer än hälften av leda-
möterna är närvarande.
Jäv
21 § En förtroendevald eller en anställd som är jävig i ett ärende hos
kyrkorådet får inte delta i eller närvara vid handläggningen av ärendet.
Denne får dock vidta åtgärder som inte någon annan kan vidta utan oläg-
ligt uppskov.
Den som känner till en omständighet som kan antas utgöra jäv mot
honom, skall självmant ge det till känna.
Har det uppkommit en fråga om jäv mot någon och har någon annan
inte trätt i hans ställe, skall kyrkorådet snarast besluta i jävsfrågan. Den
som jävet gäller får delta i prövningen av jävsfrågan endast om kyrkorådet
Prop. 1994/95:129
25
inte är beslutför utan honom och någon annan inte kan tillkallas utan oläg- Prop. 1994/95:129
ligt uppskov.
Ett beslut i en jävsfråga får överklagas endast i samband med överkla-
gande av det beslut varigenom kyrkorådet avgör ärendet.
22 § En förtroendevald eller en anställd hos församlingen är jävig, om
1. saken angår honom själv eller hans make, sambo, förälder, barn eller
syskon eller någon annan närstående eller om ärendets utgång kan väntas
medföra synnerlig nytta eller skada för honom själv eller någon närståen-
de,
2. han eller någon närstående är ställföreträdare för den som saken
angår eller för någon som kan vänta synnerlig nytta eller skada av ärendets
utgång,
3. han har fört talan som ombud eller mot ersättning biträtt någon i
saken, eller
4. det i övrigt finns någon särskild omständighet som är ägnad att rubba
förtroendet till hans opartiskhet i ärendet.
23 § Från jäv bortses när frågan om opartiskhet uppenbarligen saknar
betydelse.
Jäv enligt 22 § 4 skall inte anses föreligga enbart på grund av att den
som handlägger ett ärende tidigare har deltagit i handläggningen av ärendet
hos en annan nämnd.
Ärendenas avgörande och protokollet
24 § I fråga om förfarandet vid fattande av beslut, förande av protokoll,
protokollets innehåll, justering av protokoll och tillkännagivande om juste-
ring tillämpas föreskrifterna i 13 kap. 30-33 och 41-46 §§. Protokollet får
dock justeras av ordföranden och ytterligare minst en ledamot.
Framställningar till kyrkorådet m.m.
25 § Kyrkorådet skall på lämpligt sätt kungöra var framställningar till
rådet tas emot.
Delgivning med kyrkorådet sker med ordföranden eller den som enligt
reglemente, instruktion eller särskilt beslut är behörig att ta emot delgiv-
ning.
Hur kyrkvärdar, kassaförvaltare och elektorer utses
26 § Kyrkorådet väljer kyrkvärdar bland dem som är röstberättigade i
församlingen enligt 12 kap. 2 §. Minst en av kyrkvärdarna skall utses
bland ledamöterna och ersättarna i kyrkorådet.
Kyrkvärdarna utses för tre år räknat från och med den 1 januari året
efter det år då val av kyrkofullmäktige har förrättats i hela landet.
26
Kyrkorådet utser för vaije kalenderår en kassaförvaltare, om rådets Prop. 1994/95:129
medelsförvaltning inte har ordnats på något annat sätt.
27 § Det år då val av kyrkofullmäktige har förrättats i hela landet, skall
det nyvalda kyrkorådet före december månads utgång utse kyrkvärdar och
kassaförvaltare enligt föreskrifterna i 26 §.
Det nyvalda kyrkorådet får också före december månads utgång utse
1. ledamot och ersättare i domkapitlet eller i domkyrkorådet i Lund
enligt föreskrifterna i 27 kap. 5 § respektive 39 kap. 5 §,
2. elektorer och ersättare för val av ledamöter och ersättare i kyrko-
mötet enligt föreskrifterna i 46 kap. 13 §.
Reglemente och delegering
28 § Kyrkofullmäktige eller kyrkostämman får anta reglemente med när-
mare föreskrifter om kyrkorådets verksamhet.
29 § Kyrkorådet får uppdra åt ett utskott, åt en ledamot eller ersättare eller
åt en anställd hos församlingen att besluta på rådets vägnar i ett visst
ärende eller vissa grupper av ärenden, dock inte i de fall som avses i 30 §.
30 § I följande slag av ärenden får beslutanderätten inte delegeras:
1. ärenden som avser verksamhetens mål, inriktning, omfattning eller
kvalitet,
2. framställningar eller yttranden till kyrkofullmäktige eller kyrkostäm-
man liksom yttranden med anledning av att beslut av kyrkorådet i dess
helhet eller av fullmäktige eller stämman har överklagats,
3. ärenden som rör myndighetsutövning mot enskilda, om de är av
principiell beskaffenhet eller annars av större vikt, och
4. vissa ärenden som anges i särskilda föreskrifter.
31 § Beslut som fattas med stöd av uppdrag enligt 29 § skall anmälas till
kyrkorådet, som bestämmer på vilket sätt detta skall ske.
32 § Kyrkorådet får uppdra åt ordföranden eller en annan ledamot som
rådet har utsett att besluta på dess vägnar i ärenden som är så brådskande
att rådets avgörande inte kan avvaktas. Sådana beslut skall anmälas vid
rådets nästa sammanträde.
33 § Om kyrkorådet med stöd av 29 § uppdrar åt någon som har en ledan-
de ställning inom församlingen att fatta beslut, får rådet överlåta åt denne
att i sin tur uppdra åt någon annan anställd inom församlingen att besluta i
stället. Sådana beslut skall anmälas till den som har delegerat.
34 § Om kyrkorådet med stöd av 29 § uppdrar åt en anställd att besluta på
rådets vägnar, får rådet uppställa villkor som innebär att de som utnyttjar
rådets tjänster skall ges tillfälle att lägga fram förslag eller att yttra sig,
innan beslut fattas.
27
Kyrkorådet får också föreskriva att en anställd får fatta beslut endast om Prop. 1994/95:129
företrädare för dem som utnyttjar rådets tjänster har tillstyrkt beslutet.
35 § Föreskrifterna i 28-34 §§ tillämpas också på direktvalda kyrkoråd.
Därvid skall dock vad som sägs om kyrkofullmäktige eller kyrkostämman
i stället avse kyrkorådet.
Tillsättning av nämnder
36 § För förvaltning och verkställighet i övrigt får fullmäktige eller stäm-
man tillsätta de nämnder som behövs. Ledamöter och ersättare i sådana
nämnder väljs av fullmäktige eller stämman till det antal som fullmäktige
eller stämman bestämmer. För dessa nämnder tillämpas föreskrifterna om
kyrkorådet i 6 § tredje stycket, 12-25 §§, 26 § tredje stycket och
27-34 §§.
Handläggningen av vissa ärenden
37 § Kyrkofullmäktige och kyrkostämman får, om inte något annat är
föreskrivet i lag eller annan författning, besluta att kyrkorådet eller någon
annan nämnd skall
1. ha hand om förvaltning och verkställighet i fråga om egendom som
annars förvaltas av någon annan nämnd,
2. handlägga frågor om anställning, ledighet, vikariat eller skiljande
från anställning samt andra frågor beträffande arbetstagare som är under-
ställda någon annan nämnd.
Närvarorätt vid sammanträdena m.m.
38 § Kyrkofullmäktige eller kyrkostämman får besluta att en ledamot eller
en ersättare i fullmäktige, kyrkorådet, någon annan nämnd eller beredning
får närvara vid rådets eller någon annan nämnds sammanträden, också om
han inte är ledamot eller ersättare i rådet eller nämnden, och delta i över-
läggningarna men inte i besluten samt få sin mening antecknad i protokol-
let.
Kyrkoherden eller någon annan präst som avses i 5 § andra stycket har
dock alltid rätt att närvara och delta i överläggningarna.
Om kyrkorådet har uppdragit åt ett sådant utskott som avses i 29 § att
besluta i ett visst ärende eller vissa grupper av ärenden har kyrkoherden
eller någon annan präst som avses i 5 § andra stycket alltid rätt att närvara
och delta i överläggningen när sådana ärenden behandlas.
I sådana fall som avses i andra och tredje styckena har kyrkoherden rätt
att få sin mening antecknad i protokollet.
39 § I en församling där beslutanderätten utövas av ett direktvalt kyrkoråd
tillämpas föreskrifterna i 38 § första stycket. Därvid skall dock vad som
28
sägs om kyrkofullmäktige och kyrkostämma i stället avse kyrkofullmäktige Prop. 1994/95:129
i den samfällighet i vilken församlingen ingår.
Wrksamhetsberättelse för direktvalda kyrkoråd
40 § Ett direktvalt kyrkoråd skall före utgången av mars månad vaije år
till samfällighetens fullmäktige avge en berättelse om sin verksamhet under
det föregående året.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
18 kap.
4 §
Följande föreskrifter i denna lag
om kyrkoråd m.m. i församling
tillämpas på kyrkoråd och övriga
nämnder i kyrkliga samfällig-
heter:
17 kap. 11-13 §§ om valperio-
dens längd m.m.,
17 kap. 14 § första stycket och
15 § om ordförandeskapet,
17 kap. 16 § om när samman-
trädena skall hållas,
17 kap. 17 och 18 §§ om kallelse
till sammanträdena,
17 kap. 19 § om ersättarnas
tjänstgöring,
17 kap. 20 § om beslutförhet,
17 kap. 21-23 §§ om jäv,
17 kap. 24 § om ärendenas av-
görande och protokollet,
17 kap. 25 § om framställningar
till kyrkorådet m.m.,
17 kap. 28-34 §§ om reglemente
och delegering,
17 kap. 36 § om tillsättning av
nämnder,
17 kap. 37 § om handläggningen
av vissa ärenden,
17 kap. 38 § om närvarorätt vid
sammanträdena m.m.
Följande föreskrifter i denna lag
om kyrkoråd m.m. i församling
tillämpas på kyrkoråd och övriga
nämnder i kyrkliga samfällig-
heter:
17 kap. 11-13 §§ om valperio-
dens längd m.m.,
17 kap. 14 § första stycket och
15 § om ordförandeskapet,
17 kap. 16 § om när samman-
trädena skall hållas,
17 kap. 17 och 18 §§ om kallelse
till sammanträdena,
17 kap. 19 § om ersättarnas
tjänstgöring,
17 kap. 20 § om beslutförhet,
17 kap. 21 § om jäv,
17 kap. 22 § om ärendenas av-
görande och protokollet,
17 kap. 23 § om framställningar
till kyrkorådet m.m.,
17 kap. 26 och 27 §§ om regle-
mente och delegering,
17 kap. 29 § om tillsättning av
nämnder,
17 kap. 30 § om handläggningen
av vissa ärenden
17 kap. 31 § om närvarorätt vid
sammanträdena m.m.
Därvid skall följande gälla.
1. Föreskrifterna om församling och kyrkofullmäktige skall avse sam-
fälligheten och dess fullmäktige eller församlingsdelegerade.
2. Kungörelser och tillkännagivanden skall anslås på samfällighetens
anslagstavla.
29
3. Samfällighetens kyrkoråd skall underrätta församlingarna om frågor Prop. 1994/95:129
av större ekonomisk betydelse. Kyrkorådet får infordra yttranden och
upplysningar från församlingarnas kyrkoråd, när det behövs för att rådet
skall kunna fullgöra sina uppgifter.
4. Samfällighetens kyrkoråd får, om inte samfällighetens fullmäktige
eller församlingsdelegerade beslutar något annat, uppdra åt kyrkorådet
eller någon annan nämnd i en församling eller åt ett för församlingarna i
ett pastorat gemensamt kyrkoråd att verkställa beslut av samfällighetens
fullmäktige eller församlingsdelegerade eller att förvalta anslag som enligt
fastställd budget eller särskilt beslut blivit anvisat åt församlingen.
5. Samfällighetens fullmäktige eller församlingsdelegerade får ge sam-
fällighetens kyrkoråd en annan benämning än kyrkoråd.
Föreslagen lydelse
19 kap. Ekonomisk förvaltning
Församlingar
Mål för den ekonomiska förvaltningen
1 § Församlingen skall ha en god ekonomisk hushållning i sin verksamhet.
Medelsförvaltningen
2 § Församlingen skall förvalta sina medel på ett sådant sätt att krav på
god avkastning och betryggande säkerhet kan tillgodoses.
Kyrkofullmäktige eller kyrkostämman skall meddela närmare föreskrif-
ter om medelsförvaltningen.
Budgetens innehåll
3 § Församlingen skall vaije år upprätta en budget för nästa budgetår.
Budgetåret löper per kalenderår.
4 § Budgeten skall innehålla en plan för verksamheten och ekonomin under
budgetåret.
I planen skall skattesatsen och anslagen anges. Av planen skall det
vidare framgå hur utgifterna skall finansieras och hur den ekonomiska
ställningen beräknas vara vid budgetårets slut.
Budgeten skall också innehålla en plan för ekonomin för en period av
tre år. Budgetåret skall därvid alltid vara periodens första år.
5 § Förslag till budget skall upprättas av kyrkorådet före oktober månads
utgång.
Om särskilda förhållanden kräver det, får budgetförslaget göras upp i
november månad. I sådant fall skall kyrkorådet före oktober månads ut-
30
gång föreslå skattesats för den församlingsskatt som ingår i preliminär Prop. 1994/95:129
skatt för inkomst under det följande året.
Kyrkorådet bestämmer när övriga nämnder senast skall lämna sina
särskilda budgetförslag till rådet.
6 § Kyrkorådet skall samråda med kommunstyrelsen innan budgetförslaget
görs upp.
7 § Budgeten fastställs av kyrkofullmäktige eller kyrkostämman före no-
vember månads utgång.
Om budgeten på grund av särskilda förhållanden inte kan fästställas före
november månads utgång, skall fullmäktige eller stämman ändå fastställa
skattesatsen inom denna tid. Budgeten skall därefter fästställas före decem-
ber månads utgång.
Fullmäktige eller stämman får i fäll som avses i andra stycket fästställa
en annan skattesats än som har bestämts tidigare, om det finns särskilda
skäl till det.
8 § Kyrkorådets förslag till budget skall vara tillgängligt för allmänheten
från och med kungörandet av det sammanträde med kyrkofullmäktige eller
kyrkostämman då budgeten skall fästställas. Platsen där förslaget hålls
tillgängligt skall anges i kungörelsen.
Utgiftsbeslut under budgetåret
9 § Om kyrkofullmäktige eller kyrkostämman beslutar om en utgift under
löpande budgetår, skall beslutet innefätta också anvisning om hur utgiften
skall finansieras.
Förbud mot pantsättning
10 § Församlingen får inte upplåta panträtt i sin egendom till säkerhet för
en fordran. Vid förvärv av egendom får församlingen dock överta betal-
ningsansvaret för lån som tidigare har tagits upp mot säkerhet av panträtt
i egendomen.
Räkenskapsföring och redovisning
11 § Kyrkorådet och övriga nämnder skall fortlöpande föra räkenskaper
över de medel som de förvaltar.
Kyrkorådet bestämmer när övriga nämnder senast till rådet skall redo-
visa sin medelsförvaltning under föregående budgetår.
12 § När kyrkorådet har fått övriga nämnders redovisningar, skall rådet
avsluta räkenskaperna med ett årsbokslut och sammanfätta detta i en års- 31
redovisning.
Gemensamma kyrkoråd skall vaije år senast den 31 mars lämna redovis- Prop. 1994/95:129
ning till de församlingar som har utsett rådet.
13 § I årsredovisningen skall upplysning lämnas om utfallet av verksamhe-
ten, verksamhetens finansiering och den ekonomiska ställningen vid årets
slut. Upplysning skall också lämnas om borgensförbindelser och övriga
ansvarsförbindelser.
Årsredovisningen skall också omfatta sådan kyrkokommunal verksamhet
som bedrivs i form av aktiebolag, stiftelse, ekonomisk förening, ideell
förening eller handelsbolag.
14 § Årsredovisningen skall upprättas med iakttagande av god redovis-
ningssed.
15 § Årsredovisningen skall lämnas över till kyrkofullmäktige eller kyrko-
stämman och revisorerna snarast möjligt och senast den 1 juni året efter
det år som redovisningen avser.
16 § Årsredovisningen skall godkännas av kyrkofullmäktige eller kyrko-
stämman. Det bör inte ske innan kyrkofullmäktige eller kyrkostämman
enligt 20 kap. 14 § andra stycket har beslutat om ansvarsfrihet skall be-
viljas eller vägras.
17 § Årsredovisningen skall hållas tillgänglig för allmänheten från och
med kungörandet av det sammanträde med kyrkofullmäktige eller kyrko-
stämman då årsredovisningen skall godkännas.
Den plats där årsredovisningen hålls tillgänglig skall anges i kungörel-
sen.
18 § Kyrkofullmäktige eller kyrkostämman får bestämma att allmänheten
får ställa frågor om årsredovisningen vid ett sammanträde med fullmäktige
eller stämman.
19 § Kyrkofullmäktige eller kyrkostämman skall meddela närmare före-
skrifter om redovisningen.
20 § Särskilda föreskrifter finns om
1. vård om och förvaltning av kyrka och kyrkoegendom,
2. förvaltning av medel som myndigheter har särskild tillsyn över, samt
3. kollektmedel.
Kyrkliga samfälligheter
21 § Föreskrifterna i 1-20 §§ tillämpas också på kyrkliga samfälligheter.
Därvid skall följande gälla.
1. Föreskrifterna om församlingens kyrkofullmäktige samt om dess
kyrkoråd och övriga nämnder skall i stället avse samfällighetens kyrkofull-
32
mäktige eller församlingsdelegerade samt dess kyrkoråd och övriga nämn- Prop. 1994/95:129
der.
2. Församlingarnas kyrkoråd skall lämna sina särskilda förslag om
anslag för det nästföljande året till samfällighetens kyrkoråd, som bestäm-
mer när detta skall ske.
20 kap. Revision
Församlingar
Val av revisorer och revisorsersättare
1 § Under de år då val av kyrkofullmäktige har förrättats i hela landet
skall nyvalda fullmäktige eller kyrkostämman välja revisorer och revisors-
ersättare för granskning av verksamheten under de tre följande åren.
Om val till kyrkofullmäktige har upphävts och omval har ägt rum eller
om rättelse har vidtagits genom förnyad sammanräkning och mandatför-
delningen mellan partierna därvid har ändrats, upphör uppdragen för revi-
sorerna och revisorsersättama två månader efter det att omvalet eller sam-
manräkningen har avslutats.
När omvalet eller sammanräkningen har avslutats, skall fullmäktige
förrätta nytt val av revisorer och revisorsersättare för återstoden av tjänst-
göringstiden.
2 § Vid en samlad revision av hela verksamheten skall minst tre revisorer
och lika många ersättare väljas.
Vid en särskild revision för granskning av en viss eller vissa nämnders
verksamhet skall minst tre revisorer och lika många ersättare väljas för
vaije nämnd eller grupp av nämnder.
3 § Om en revisor som inte har utsetts vid proportionellt val avgår under
tjänstgöringstiden, får kyrkofullmäktige eller kyrkostämman förrätta fyll-
nadsval för återstoden av denna tid.
Jäv
4 § Den som är redovisningsskyldig till församlingen får inte
1. vara revisor eller revisorsersättare för granskning av verksamhet som
omfattas av redovisningsskyldigheten,
2. delta i val av revisor eller revisorsersättare för granskning av sådan
verksamhet, eller
3. delta i handläggningen av ärenden om ansvarsfrihet för verksam-
heten.
Föreskrifterna i första stycket gäller också make, sambo, föräldrar,
barn, syskon eller någon annan närstående till den redovisningsskyldige.
5 § Trots föreskrifterna i 4 § får enskilda förtroendevalda i kyrkofullmäkti-
ge mot vilka anmärkning kan riktas enligt 13 § delta i fullmäktiges över-
3 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 129
läggningar när revisionsberättelsen över den verksamhet som de har an- Prop. 1994/95:129
svarat för behandlas.
Ordföranden och vice ordförandena i kyrkorådet eller i någon annan
nämnd får också delta i kyrkofullmäktiges överläggningar när verksamhet
inom den egna nämnden behandlas. Vad som nu har sagts gäller också om
de inte är ledamöter i fullmäktige.
Revisorernas ställning
6 § Vaije revisor fullgör sitt uppdrag självständigt.
Revisorernas uppgifter
7 § Revisorerna granskar i den omfattning som följer av god revisionssed
all verksamhet som bedrivs inom kyrkorådets och övriga nämnders verk-
samhetsområden.
Revisorerna prövar om verksamheten har skötts på ett ändamålsenligt
och från ekonomisk synpunkt tillfredsställande sätt, om räkenskaperna är
rättvisande och om den kontroll som har utövats inom nämnderna är till-
räcklig.
8 § Revisorernas granskning omfattar inte ärenden som avser myndighets-
utövning mot någon enskild i andra fall än när handläggningen av sådana
ärenden har vållat församlingen ekonomisk förlust eller när granskningen
sker från allmänna synpunkter.
9 § Vad som sägs om nämnder i 7 § gäller också beredningar.
Revisorernas rätt till upplysningar m.m.
10 § Kyrkorådet och övriga nämnder samt de anställda är skyldiga att
lämna revisorerna de upplysningar som behövs för revisionsarbetet.
De skall också ge revisorerna tillfälle att när som helst inventera de
tillgångar som kyrkorådet och de övriga nämnderna har hand om och ta
del av de räkenskaper och andra handlingar som berör kyrkorådets och
övriga nämnders verksamhet.
11 § Vad som sägs om nämnder i 10 § gäller också beredningar.
Revisorernas förvaltning och protokoll
12 § Revisorerna svarar själva för den förvaltning som har samband med
revisionsuppdraget, om kyrkofullmäktige eller kyrkostämman inte bestäm-
mer något annat.
34
Beslut som revisorerna fattar angående förvaltningen skall tas upp i Prop. 1994/95:129
protokoll. Föreskrifterna i 17 kap. 24 § om justering av protokoll och
tillkännagivande om justeringen tillämpas också på revisorernas protokoll.
Revisionsberättelse
13 § Revisorerna skall vaije år till kyrkofullmäktige eller kyrkostämman
avge en berättelse med redogörelse för resultatet av den revision som avser
verksamheten under det föregående budgetåret.
Av berättelsen skall framgå om det finns någon anmärkning på den
granskade verksamheten eller inte. Om anmärkning framställs, skall an-
ledningen till den anges i berättelsen.
Anmärkningar får riktas mot
1. kyrkorådet, övriga nämnder och beredningar, samt
2. de enskilda ledamöterna i sådana organ.
Revisionsberättelsen skall innehålla ett särskilt uttalande i frågan huru-
vida ansvarsfrihet tillstyrks eller inte.
Prövning av frågan om ansvarsfrihet
14 § Kyrkofullmäktige eller kyrkostämman skall inhämta förklaringar över
de anmärkningar som har framställts i revisionsberättelsen.
Därefter skall fullmäktige eller stämman vid ett sammanträde före ut-
gången av året efter det år som revisionen avser besluta om ansvarsfrihet
skall beviljas eller vägras.
15 § Om ansvarsfrihet vägras, får fullmäktige eller stämman besluta att
skadeståndstalan skall väckas.
Talan som inte grundas på brott skall väckas inom ett år från det att
beslutet om vägrad ansvarsfrihet fattades. Annars är rätten till sådan talan
förlorad.
Revisionsreglemente
16 § Kyrkofullmäktige eller kyrkostämman får meddela närmare föreskrif-
ter om revisionen.
Kyrkliga samfälligheter
17 § I fråga om kyrkliga samfälligheter tillämpas 1-16 §§. Därvid skall
följande gälla.
1. Föreskrifterna om församlingens kyrkofullmäktige samt om dess
kyrkoråd och övriga nämnder skall i stället avse samfällighetens kyrkofull-
mäktige eller dess församlingsdelegerade samt dess kyrkoråd och övriga
nämnder. ^5
2. Församlingskyrkoråd som förvaltar medel för samfällighetens räkning Prop. 1994/95:129
skall vaije år avge redovisning för sin förvaltning under det föregående
kalenderåret. Redovisningen skall lämnas till samfällighetens kyrkoråd som
bestämmer när detta skall ske.
22 kap. Laglighetsprövning
Tillämpnin gsområde
1 § Vaije person som är medlem i en församling har rätt att få lagligheten
av församlingens beslut prövad genom att överklaga dem hos länsrätten.
2 § Följande beslut får överklagas:
1. kyrkofullmäktiges eller kyrkostämmans beslut,
2. beslut av kyrkorådet eller en annan nämnd, om beslutet inte är av
rent förberedande eller rent verkställande art, samt
3. sådana beslut av revisorerna som avses i 20 kap. 12 § andra stycket.
3 § Föreskrifterna i detta kapitel gäller inte om det i lag eller annan för-
fattning finns särskilda föreskrifter om överklagande.
Hur besluten överklagas
4 § Ett beslut överklagas skriftligt.
I sitt överklagande skall klaganden ange vilket beslut som överklagas
och de omständigheter som han stöder sitt överklagande på.
5 § Överklagandet skall ges in till länsrätten.
Klagotid
6 § Överklagandet skall ha kommit in till länsrätten inom tre veckor från
den dag då det tillkännagavs på församlingens anslagstavla att protokollet
över beslutet justerats.
Anslaget om protokollsjusteringen måste vara uppsatt på anslagstavlan
under hela klagotiden för att tiden skall löpa ut.
7 § Om överklagandet före klagotidens utgång har kommit in till försam-
lingen i stället för till länsrätten, skall överklagandet ändå prövas.
Grunder för laglighetsprövningen
8 § Ett överklagat beslut skall upphävas, om
1. det inte har tillkommit i laga ordning,
2. beslutet hänför sig till något som inte är en angelägenhet för försam-
lingen,
3. det organ som har fattat beslutet har överskridit sina befogenheter,
eller
36
4. beslutet strider mot lag eller annan författning.
Något annat beslut får inte sättas i det överklagade beslutets ställe.
9 § Om ett fel har saknat betydelse för ärendets utgång, behöver beslutet
inte upphävas. Detsamma gäller om beslutet har kommit att förlora sin
betydelse till följd av senare inträffade förhållanden.
10 § Vid prövningen av överklagandet får inte andra omständigheter be-
aktas än sådana som klaganden har hänvisat till före klagotidens utgång.
Processuella frågor
11 § Vid tillämpningen av förvaltningsprocesslagen (1971:291) skall för-
samlingen anses som part.
Länsrätten skall inhämta stiftsstyrelsens yttrande över överklagandet, om
det behövs.
12 § Ett föreläggande enligt 5 § förvaltningsprocesslagen (1971:291) får
inte gälla sådana brister i skrivelsen med överklagandet som består i att
denna inte anger den eller de omständigheter på vilka klaganden stöder sitt
överklagande.
Föreskriften i 29 § förvaltningsprocesslagen om rätt att utan yrkande
besluta till det bättre för enskild skall inte tillämpas.
13 § Föreskrifter om hur länsrättens beslut överklagas finns i förvaltnings-
processlagen (1971:291). Prövningstillstånd krävs vid överklagande till
kammarrätten.
14 § Om länsrättens eller kammarrättens beslut har gått klaganden emot,
får bara klaganden själv överklaga beslutet.
Om länsrätten eller kammarrätten har upphävt ett beslut eller förbjudit
att det verkställs, får domstolens beslut överklagas av församlingen och av
de personer som anges i 1 §.
Rättelse av verkställighet
15 § Om ett beslut har upphävts genom ett avgörande som har vunnit laga
kraft och om beslutet redan har verkställts, skall det organ som har fattat
beslutet se till att verkställigheten rättas i den utsträckning det är möjligt.
Hur man överklagar beslut av kyrkliga samfälligheter
16 § I fråga om överklagande av beslut av församlingsdelegerade, kyrko-
fullmäktige, kyrkorådet eller någon annan nämnd i en kyrklig samfällighet
tillämpas 1-15 §§, om inte något annat är särskilt föreskrivet.
Beslut får överklagas också av en församling som ingår i samfallig-
heten.
Prop. 1994/95:129
37
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1994/95:129
23 kap.
8 §
Följande föreskrifter i denna lag
tillämpas på stiftssamfälligheter:
19 kap. 1-5 och 7-15 §§ om
ekonomisk förvaltning,
20 kap. 1-11 §§ om revision,
21 kap. 2 och 3 §§ om försam-
lingsskatt,
22 kap. 1-6 §§ och 7 § andra
stycket om kommunalbesvär.
Följande föreskrifter i denna lag
tillämpas på stiftssamfälligheter:
19 kap. 1-5 och 7-20 §§ om
ekonomisk förvaltning,
20 kap. 1-16 §§ om revision,
21 kap. 2 och 3 §§ om försam-
lingsskatt,
22 kap. 7-/5 §§ och 16 § andra
stycket om laglighetsprövning.
Därvid skall följande gälla.
1. Föreskrifterna om församlingens kyrkofullmäktige samt om dess
kyrkoråd och övriga nämnder skall i stället avse stiftsfullmäktige samt
stiftsstyrelsen och övriga nämnder.
2. Val av revisorer och revisorsersättare i en stiftssamfällighet skall
förrättas av de nyvalda stiftsfullmäktige snarast efter valperiodens böijan.
24 kap.
Beträffande stiftsfullmäktige till-
lämpas föreskrifterna i 12 kap.
8-13 §§ om förtroendevalda samt
13 kap. 6-40 §§ om kyrkofull-
mäktige i församling. Därvid
skall följande gälla.
6 §
Beträffande stiftsfullmäktige till-
lämpas föreskrifterna i 12 kap.
8-13 §§ om förtroendevalda samt
13 kap. 6-48 §§ om kyrkofull-
mäktige i församling. Därvid
skall följande gälla.
1. Föreskrifterna om kyrkoråd skall avse stiftsstyrelsen.
2. Kungörelser och tillkännagivanden skall anslås på stiftssamfällig-
hetens anslagstavla.
3. Om ersättaren för en ledamot i fullmäktige är förhindrad att inställa
sig till ett sammanträde eller att vidare delta i ett sammanträde, inträder i
ledamotens ställe den ersättare som enligt den ordning som har bestämts
för ersättarna står i tur att tjänstgöra för den ledamot som har fått den
första platsen för partiet i valkretsen. Om en sådan ersättare inte kan
tjänstgöra, inträder den ersättare som står i tur att tjänstgöra för den leda-
mot som har fått den andra platsen för partiet och så vidare efter samma
grund. Om ett partis samtliga ersättare är förhindrade att i en ledamots
ställe inställa sig till ett sammanträde eller att vidare delta i sammanträdet,
inträder en ersättare som har utsetts för partiet i en annan valkrets efter
den grund som nyss har sagts. Därvid har den ersättare företräde som har
utsetts i den valkrets där partiets röstetal är högst.
4. Rätt att delta i fullmäktiges överläggningar men inte i besluten har
- de personer som anges i 4 § tredje stycket,
- ledamöterna i stiftsstyrelsen och en ordförande eller en vice ordförande
i någon annan nämnd eller i en beredning vid handläggningen av ären-
38
den som har beretts av nämnden eller beredningen och vid besvarande Prop. 1994/95:129
av interpellationer eller frågor som har framställts till ordföranden vid
behandlingen av revisionsberättelsen för den verksamhet som hans
uppdrag avser,
- en revisor hos stiftssamfälligheten vid behandlingen av revisionsberättel-
sen för den verksamhet som hans uppdrag avser,
- ordföranden eller vice ordföranden i församlings eller kyrklig samfallig-
hets kyrkoråd i ärenden som rör församlingen eller den kyrkliga sam-
fälligheten särskilt, eller
- anställda hos stiftssamfälligheten eller särskilda sakkunniga som stifts-
fullmäktige har kallat för att meddela upplysningar vid sammanträdet.
5. Det år då val av kyrkofullmäktige har ägt rum i hela landet förrättats
val till de befattningar inom samfälligheten som blir lediga vid årets slut
av de nyvalda stiftsfullmäktige vid ett sammanträde snarast efter valperio-
dens böijan. Dessa förrättar också andra val som ankommer på stiftsfull-
mäktige och avser tid efter utgången av det nämnda året.
25 kap.
8 §
Följande föreskrifter i denna lag
om kyrkoråd m.m. i församling
tillämpas på stiftsstyrelsen och
andra nämnder än egendoms-
nämnden:
12 kap. 8 och 9 §§ om uppdra-
gets upphörande,
12 kap. 10 § om ledighet från
anställning,
12 kap. 11 § första stycket om
ekonomiska förmåner,
12 kap. 12 § om omröstning,
12 kap. 13 § om reservation,
17 kap. 12 och 13 §§ om upp-
dragets upphörande när valet har
upphävts och om verkan av leda-
mots avgång,
17 kap. 16 § om när samman-
trädena skall hållas,
17 kap. 17 och 18 §§ om kallelse
till sammanträdena,
17 kap. 19 § om ersättarnas
tjänstgöring,
17 kap. 20 § om beslutförhet,
17 kap. 27 § om jäv,
17 kap. 22 § om ärendenas av-
görande och protokollet,
17 kap. 23 § om framställningar
till kyrkorådet m.m.,
Följande föreskrifter i denna lag
om kyrkoråd m.m. i församling
tillämpas på stiftsstyrelsen och
andra nämnder än egendoms-
nämnden:
12 kap. 8-9 a §§ om uppdragets
upphörande,
12 kap. 10 § om ledighet från
anställning,
12 kap. 11 § första stycket om
ekonomiska förmåner,
12 kap. 12 § om omröstning,
12 kap. 13 § om reservation,
17 kap. 12 och 13 §§ om upp-
dragets upphörande när valet har
upphävts och om verkan av leda-
mots avgång,
17 kap. 16 § om när samman-
trädena skall hållas,
17 kap. 17 och 18 §§ om kallelse
till sammanträdena,
17 kap. 19 § om ersättarnas
tjänstgöring,
17 kap. 20 § om beslutförhet,
17 kap. 21-23 §§ om jäv,
17 kap. 24 § om ärendenas av-
görande och protokollet,
17 kap. 25 § om framställningar
till kyrkorådet m.m.,
39
|
17 kap. 26 och 27 §§ om regle- 17 kap. 29 § om tillsättning av 17 kap. 30 § om handläggningen 17 kap. 31 § om närvarorätt vid |
17 kap. 28-34 §§ om reglemente Prop. 1994/95:129 17 kap. 36 § om tillsättning av nämnder, 17 kap. 37 § om handläggningen av vissa ärenden, 17 kap. 38 § om närvarorätt vid |
Därvid skall följande gälla.
1. Föreskrifterna om församling, kyrkofullmäktige och kyrkoråd skall
avse stiftssamfälligheten, stiftsfullmäktige och stiftsstyrelsen.
2. Föreskrifterna om närvaro- 2. Föreskrifterna om närvaro-
och yttranderätt för kyrkoherden
skall avse biskopen och vice
ordföranden i stiftsstyrelsen. I
stiftsstyrelsen och andra nämnder
i Uppsala stift gäller detsamma
också för den biträdande bisko-
och yttranderätt för kyrkoherden
skall avse biskopen och, när
denne har förhinder, domprosten.
I stiftsstyrelsen och andra nämn-
der i Uppsala stift gäller voJ som
nu har sagts om biskopen också
pen. för den biträdande biskopen.
3. Kungörelser och tillkännagivanden skall anslås på stiftssamfällig-
hetens anslagstavla.
4. Stiftsstyrelsen skall underrätta församlingarna om frågor av större
ekonomisk betydelse. Stiftsstyrelsen får begära upplysningar från försam-
lingarnas och de kyrkliga samfällighetemas kyrkoråd, när det behövs för
att stiftsstyrelsen skall kunna fullgöra sina uppgifter.
5. Stiftsstyrelsen får, om inte stiftsfullmäktige beslutar något annat,
uppdra åt kyrkorådet eller någon annan nämnd i en församling eller kyrk-
lig samfällighet att verkställa beslut av stiftsfullmäktige eller att förvalta
anslag som enligt fastställd budget eller särskilt beslut blivit anvisat åt
församlingen eller den kyrkliga samfälligheten.
26 kap.
5 §
Följande föreskrifter i denna lag
om kyrkoråd i församling till-
lämpas på egendomsnämnden:
12 kap. 8 och 9 §§ om uppdra-
gets upphörande,
12 kap. 10 § om ledighet från
anställning,
12 kap. 11 § första stycket om
ekonomiska förmåner,
12 kap. 12 § om omröstning,
12 kap. 13 § om reservation,
17 kap. 12 och 13 §§ om upp-
dragets upphörande när valet
Följande föreskrifter i denna lag
om kyrkoråd i församling till-
lämpas på egendomsnämnden:
12 kap. 8-9 a §§ om uppdra-
gets upphörande,
12 kap. 10 § om ledighet från
anställning,
12 kap. 11 § första stycket om
ekonomiska förmåner,
12 kap. 12 § om omröstning,
12 kap. 13 § om reservation,
17 kap. 12 och 13 §§ om upp-
dragets upphörande när valet
40
|
har upphävts och om verkan av 17 kap. 14 och 15 §§ om ordfö- 17 kap. 16 § om när samman- 17 kap. 17 och 18 §§ om kallel- 17 kap. 19 § om ersättarnas 17 kap. 20 § om beslutförhet, |
har upphävts och om verkan av Prop. 1994/95:129 17 kap. 14 och 15 §§ om ordfö- randeskapet, 17 kap. 16 § om när samman- trädena skall hållas, 17 kap. 17 och 18 §§ om kallel- se till sammanträdena, 17 kap. 19 § om ersättarnas tjänstgöring, 17 kap. 20 § om beslutförhet, 17 kap. 21-23 §§ om jäv, |
|
17 kap. 22 § om ärendenas av- 17 kap. 23 § om framställningar 17 kap. 26 och 27 §§ om regle- |
17 kap. 24 § om ärendenas 17 kap. 25 § om framställningar 17 kap. 28-34 §§ om reglemen- |
Därvid skall följande gälla.
1. Föreskrifterna om kyrkoråd skall avse egendomsnämnden.
2. Föreskrifterna om församlingen, kyrkofullmäktige och kyrkostäm-
man skall avse stiftssamfälligheten och stiftsfullmäktige.
33 kap.
8 §
Följande föreskrifter om kyrko-
råd m.m. skall tillämpas på
tillsättningsnämnden.
12 kap. 8 § om uppdragets
upphörande,
12 kap. 10 § om ledighet från
anställning,
12 kap. 11 § om ekonomiska
förmåner,
12 kap. 12 § om omröstning,
12 kap. 13 § om reservation,
17 kap. 11-13 §§ om valperio-
dens längd m.m.,
17 kap. 14 § andra stycket om
ordförandeskapet,
17 kap. 16-18 §§ om samman-
träden m.m.,
17 kap. 19 § om ersättarnas
tjänstgöring,
17 kap. 20 § om beslutförhet,
17 kap. 27 § om jäv,
17 kap. 22 § om ärendenas
avgörande och protokollet.
Följande föreskrifter om kyrko-
råd m.m. skall tillämpas på
tillsättningsnämnden.
12 kap. 8-9 a §§ om uppdragets
upphörande,
12 kap. 10 § om ledighet från
anställning,
12 kap. 11 § om ekonomiska
förmåner,
12 kap. 12 § om omröstning,
12 kap. 13 § om reservation,
17 kap. 11-13 §§ om valperio-
dens längd m.m.,
17 kap. 14 § andra stycket om
ordförandeskapet,
17 kap. 16-18 §§ om samman-
träden m.m.,
17 kap. 19 § om ersättarnas
tjänstgöring,
17 kap. 20 § om beslutförhet,
17 kap. 27 -23 §§ om jäv,
17 kap. 24 § om ärendenas
avgörande och protokollet.
41
24 §
Vid tillsättning av en prästtjänst
skall avseende fästas bara vid
sakliga grunder såsom förtjänst
och skicklighet. Bland de grun-
der som sålunda skall beaktas
skall skickligheten sättas främst,
om det inte finns särskilda skäl
för något annat.
Vid tillsättning av en biskop s-
eller prästtjänst skall avseende
fastas bara vid sakliga grunder
såsom förtjänst och skicklighet.
Bland de grunder som sålunda
skall beaktas skall skickligheten
sättas främst, om det inte finns
särskilda skäl for något annat.
Prop. 1994/95:129
Närmare föreskrifter om vad som sägs i första stycket meddelas av
regeringen.
30 §
Kyrkorådets, tillsättningsnämn-
dens eller stiftsstyrelsens beslut
enligt detta kapitel får i andra
fäll än som avses i 27 § över-
klagas enligt bestämmelserna i
22 kap. om kommunalbesvär.
Kyrkorådets, tillsättningsnämn-
dens eller stiftsstyrelsens beslut
enligt detta kapitel får i andra
fäll än som avses i 27 § över-
klagas enligt bestämmelserna i
22 kap. om laglighetsprövning.
34 kap.
14 §
En arbetstagarorganisation får
inte anordna eller på något
annat sätt orsaka stridsåtgärder
som inte tillåts enligt 11 och 12
§§. En sådan organisation får
inte heller genom understöd
eller på något annat sätt med-
verka vid tillåtna stridsåtgärder.
En arbetstagarorganisation får
inte anordna eller på något
annat sätt orsaka stridsåtgärder
som inte tillåts enligt 11 och 12
§§. En sådan organisation får
inte heller genom understöd
eller på något annat sätt med-
verka vid otillåtna stridsåtgär-
der.
Om en präst som tillhör en arbetstagarorganisation tänker inleda eller
har inlett en otillåten stridsåtgärd, är arbetstagarorganisationen skyldig
att söka hindra åtgärden eller verka för att den upphör.
37 kap.
21
Kyrkorådets, tillsättningsnämn-
dens eller stiftsstyrelsens beslut
enligt detta kapitel får över-
klagas enligt föreskrifterna i 22
kap. om kommunalbesvär.
§
Kyrkorådets, tillsättningsnämn-
dens eller stiftsstyrelsens beslut
enligt detta kapitel får över-
klagas enligt föreskrifterna i 22
kap. om laglighetsprövning.
42 kap.
8 §
Till kyrkofonden betalas
Till kyrkofonden betalas
42
|
1. allmän och särskild kyrko- 2. statsbidrag som beviljas för |
1. allmän och särskild kyrko- Prop. 1994/95:129 2. statsbidrag som beviljas för |
Till kyrkofonden skall också föras avkastning och ersättning från fon-
dens tillgångar och från andra kapitaltillgångar enligt regeringens be-
stämmande.
43 kap.
10 §
I fråga om valbarhet till elektor
eller ersättare för elektor, ver-
kan av att valbarheten upphör
och rätt att avsäga sig uppdraget
tillämpas föreskrifterna i 12
kap. 5 § första stycket, 8 och 9
§§ om ledamot och ersättare i
kyrkofullmäktige.
I fråga om valbarhet till elektor
eller ersättare för elektor, ver-
kan av att valbarheten eller
uppdraget upphör och rätt att
avsäga sig uppdraget tillämpas
föreskrifterna i 12 kap. 5 §
första stycket, 8-9 a §§ om
ledamot och ersättare i kyrko-
fullmäktige.
Den som har fyllt 18 år senast på dagen för elektorsvalet är dock
valbar.
44 kap.
H §
Val av prästledamot och ersätta- Val av prästledamot och ersätta-
re för denne får överklagas hos re för denne får överklagas hos
kammarrätten. länsrätten.
Skrivelsen med överklagandet skall
dagar efter det att valet avslutades.
ges in till domkapitlet inom tio
Domkapitlet skall inhämta val-
förrättarens förklaring över
överklagandet samt valsedlar
och övriga valhandlingar. Dom-
kapitlet skall sända dessa hand-
lingar och överklagandet med
eget yttrande till kammarrätten.
Prövningstillstånd krävs vid
överklagande till kammarrätten.
12 §
Domkapitlet skall inhämta val-
förrättarens förklaring över
överklagandet samt valsedlar
och övriga valhandlingar. Dom-
kapitlet skall sända dessa hand-
lingar och överklagandet med
eget yttrande till länsrätten.
19 §
Stiftsfullmäktiges val av ledamö-
ter och ersättare för dessa i
Stiftsfullmäktiges val av ledamö-
ter och ersättare för dessa i
43
domkapitlet får överklagas
enligt föreskrifterna i 22 kap.
om kommunalbesvär.
domkapitlet får överklagas Prop. 1994/95:129
enligt föreskrifterna i 22 kap.
om laglighetsprövning.
45 kap.
29 §
Elektors- och biskopsvalen Elektors- och biskopsvalen
överklagas hos kammarrätten. överklagas hos länsrätten.
Skrivelsen med överklagandet skall ha kommit in inom tre veckor
från den dag då biskopsförslaget har blivit kungjort genom anslag.
Prövningstillstånd krävs vid
överklagande till kammarrätten.
46 kap.
10 §
För val av elektorer utgör vaije pastorat i valkretsen ett valdistrikt.
Av 16 § framgår att det i Av 74 § framgår att det i
vissa fall kan hållas gemensamt vissa fall kan hållas gemensamt
val för flera distrikt. val för flera distrikt.
47 kap.
1 §
Följande val skall vara propor-
tionella under de förutsättningar
som anges i 2 §;
7. val av ledamöter och ersät-
tare i indelningsdelegerade
enligt 9 kap. 3 §,
2. val av ledamöter och ersät-
tare i arbetsutskottet eller i en
kommitté enligt 9 kap. 16 §,
3. val av ledamöter och ersät-
tare i församlingsdelegerade
enligt 15 kap. 4 §,
4. val av ledamöter och ersät-
tare i kyrkoråd och övriga
nämnder i församlingar enligt
17 kap. 6 och 29 §§,
5. val av ledamöter och ersät-
tare i kyrkoråd och övriga
nämnder i kyrkliga samföllig-
heter enligt 18 kap. 3 §,
6. val av revisorer och revi-
sorsersättare enligt 20 kap. 1 §,
7. val av ledamöter och ersät-
tare i stiftsstyrelsen och övriga
Föreskrifterna i detta kapitel
gäller proportionella val som
förrättas av
- kyrkofullmäktige,
- kyrkostämman,
- församlingsdelegerade,
- stiftsfullmäktige,
- kyrkorådet eller någon
annan nämnd i en församling
eller kyrklig samfällighet,
- stiftsstyrelsen,
- indelningsdelegerade,
- elektorer för val av ledamö-
ter och ersättare i stiftsfull-
mäktige,
- elektorer för val av ledamö-
ter och ersättare i kyrkomö-
tet,
- kyrkomötet.
44
nämnder i stiftssamfälligheter
enligt 25 kap. 4 och 8 §§,
8. val av ledamöter och ersät-
tare i egendomsnämnden enligt
26 kap. 2 §,
9. val av ledamöter och ersät-
tare i organ som tillsätts av
kyrkomötet enligt 29 kap. 30
och 31 §§,
10. val av ledamöter och
ersättare i tillsättningsnämnd
enligt 33 kap. 5 och 7 §§,
11. val av ledamöter och
ersättare i Domkyrkorådet i
Lund enligt 39 kap. 5 §,
12. val av elektorer och ersät-
tare för dessa vid val av leda-
möter och ersättare i stiftsfull-
mäktige enligt 43 kap. 8 och 9
§§,
13. val av ledamöter och
ersättare i stiftsfullmäktige enligt
43 kap. 15 §,
14. val av lekmannaledamöter
och ersättare för dessa i domka-
pitel enligt 44 kap. 17 §,
15. val av elektorer och ersät-
tare för dessa vid biskopsval
enligt 45 kap. 5 och 6 §§,
16. val av elektorer och ersät-
tare för dessa vid val av leda-
möter och ersättare i kyrkomötet
enligt 46 kap. 15 och 16 §§,
17. val av ledamöter och
ersättare i kyrkomötet enligt 46
kap. 25 §.
Denna lag träder i kraft den 1 april 1995. Beslut som har meddelats
eller val som har förrättas före ikraftträdandet överklagas enligt äldre
bestämmelser.
Prop. 1994/95:129
45
2.2 Förslag till lag om ändring i kommunallagen
(1991:900)
Prop. 1994/95:129
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 10 § kommunallagen (1991:900)
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 kap.
10 §
Fullmäktige skall besluta om partistödets omfattning och formerna för
det. Stödet får inte utformas så, att det otillbörligt gynnar eller missgyn-
nar ett parti.
Om det med stöd av 4 kap.
35 § har anställts en politisk
sekreterare för de förtroendeval-
da i ett parti, skall detta beaktas
när stödet bestäms.
Om det med stöd av 4 kap.
30 § har anställts en politisk
sekreterare för de förtroendeval-
da i ett parti, skall detta beaktas
när stödet bestäms.
Denna lag träder i kraft den 1 april 1995.
46
Chefen för Civildepartementet tillkallade den 18 maj 1992 en parlamen-
tarisk kommitté med uppgift att se över den statliga regleringen av
Svenska kyrkans ställning, organisation och ekonomi (dir. 1992:45).
Kommittén antog namnet Kyrkoberedningen (ordförande-, hovrättspresi-
denten Carl Axel Petri).
I Kyrkoberedningens uppdrag ingick bl.a. att överväga en anpassning
av kyrkolagens bestämmelser om församlingar m.m. till motsvarande
bestämmelser i kommunallagen och att se över det kyrkliga utjämnings-
systemet. Genom särskilda beslut har regeringen till beredningen lämnat
över riksdagsskrivelsen 1991/92:222 i den del den avsåg tystnadsplikt
för diakoner samt kyrkomötets skrivelser 1992:6 om kyrkoherdes själv-
skrivenhet i utskott och 1989:8 om kyrkokommunalt partistöd.
Kyrkoberedningen har behandlat dessa frågor i delbetänkandet Vissa
kyrkofrågor (SOU 1993:46). Betänkandet har remissbehandlats och en
förteckning över remissinstanserna finns i bilaga. En sammanställning
av remissyttrandena finns tillgänglig i detta ärende (C93/507/KY).
I det följande behandlar regeringen de förslag som finns i det angivna
betänkandet med undantag för frågan om det kyrkliga utjämningssyste-
met. I den frågan har regeringen genom ett beslut den 9 juni 1994 till-
kallat en särskild utredare med uppdrag att göra en fortsatt översyn av
utjämningssystemet (dir. 1994:52).
1994 års kyrkomöte har fått tillfälle att yttra sig över ett förslag till
ändringar i kyrkolagen (1992:300) avseende de nyss angivna frågorna
(RegSkr 1994:1, 1KL 1994:2, kskr. 1994:9). Kyrkomötet har i allt vä-
sentligt godtagit lagförslaget men också hemställt om en del andra änd-
ringar i kyrkolagen. I denna proposition behandlas dock i huvudsak
frågor som har samband med regeringens skrivelse. Vissa andra frågor
som kyrkomötet har tagit upp, t.ex. frågan om att anpassa kyrkolagen
till ny arbetsrättslig lagstiftning, avser regeringen att återkomma till.
Vid 1993 års kyrkomöte behandlades vissa kyrkokommunala frågor
(1KL 1993:1, kskr 1993:10). Vi tar också upp några av dem i denna
proposition.
Härutöver föreslås också vissa ändringar i kyrkolagens överkla-
ganderegler.
Slutligen föreslås en justering i kommunallagen.
Lagrådet
I denna proposition läggs fram förslag om en ny instansordning när det
bl.a. gäller överklagande av kyrkokommunala beslut. I regeringens pro-
position 1994/95:27 Fortsatt reformering av instansordningen m.m. i de
allmänna förvaltningsdomstolarna föreslås bl.a. ändringar i kommunal-
lagen (1991:900) som innebär att kommunalbesvärsmålen skall prövas i
länsrätt i stället för i kammarrätt som första instans och att det skall
krävas prövningstillstånd vid överklagande från länsrätt till kammarrätt.
Lagrådet har yttrat sig över förslaget och lämnat det utan erinran. Med
Prop. 1994/95:129
47
anledning av detta får det anses att Lagrådets hörande skulle sakna be- Prop. 1994/95:129
tydelse när det gäller förslagen om att införa en motsvarande ordning på
det kyrkliga området.
Regeringens förslag: Kyrkolagens bestämmelser om de kyrk-
liga kommunerna anpassas i princip till motsvarande bestäm-
melser for de borgerliga kommunerna i den nya kommunal-
lagen. Anpassningen görs med särskild hänsyn till att Svenska
kyrkan är ett evangelisk-lutherskt trossamfund och till den
kyrkokommunala strukturen på lokalplanet.
Beredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (se
betänkandet s. 73).
Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker överlag berednin-
gens förslag.
Svenska kyrkans centralstyrelse framhåller att förslagen i huvudsak är
väl avvägda. Församlingens grundläggande karaktär av en kristen ge-
menskap och ett utflöde av Svenska kyrkan som ett evangelisk-lutherskt
trossamfund har fått utgöra en given utgångspunkt. Svenska kyrkans för-
samlings- och pastoratsförbund betonar att samma allmänna kommunal-
rättsliga principer skall gälla för såväl de kyrkliga som de borgerliga
kommunerna.
Domkapitlet i Strängnäs ställer sig visserligen bakom beredningens
avvägningar men ifrågasätter rent principiellt om inte större hänsyn bör
tas till att Svenska kyrkan är ett evangelisk-lutherskt trossamfund och
till den kyrkokommunala struktur som råder på lokalplanet. Domkapitlet
markerar också en viss tveksamhet till traditionen att i möjligaste mån
anpassa kyrkolagen till kommunallagen. Även andra remissinstanser ger
uttryck för motsvarande uppfattning. Domkapitlet i Växjö understryker
för sin del kraftigt att den dubbla anvarslinjen med sina två grundprin-
ciper (det folkliga självstyret och den prästerliga ämbetsförvaltningen)
och sin samverkansmodell bör vara vägledande i allt kyrkligt organisa-
tionsarbete.
1994 års kyrkomöte har i huvudsak tillstyrkt förslagen. Kyrkomötet
har framhållit att det är väsentligt att regleringen av Svenska kyrkans
organisation på lokalplanet så långt möjligt ansluter till kommunallagens
regler.
Skälen för regeringens förslag: Den kyrkokommunala lagstiftningen
är uppbyggd av ett stort antal detaljerade regler. Lagregleringen har av
tradition varit anpassad till motsvarande regler för de borgerliga kom-
munerna. Numera finns föreskrifterna i kyrkolagen (1992:300).
48
Den 1 januari 1992 trädde en ny kommunallag (1991:900) i kraft. Prop. 1994/95:129
Den innehåller flera nyheter i förhållande till äldre kommunallagstift-
ning. Följande nyheter förtjänar att nämnas särskilt.
Den allmänna kommunala kompetensen beskrivs tydligare bl.a. ge-
nom att flera av de kommunala kompetensprincipema anges direkt i
lagen. Kommunerna har fått ökad frihet att organisera sin nämndverk-
samhet. I princip är kommunstyrelsen numera den enda obligatoriska
nämnden. Det har skapats utrymme för en ökad delegering, både från
fullmäktige till nämnderna och inom nämnderna. Reglema om fullmäk-
tige har förenklats och gjorts tydligare. Nya jävsregler gäller för nämn-
derna efter modell från förvaltningslagen (1986:223). Reglema om den
ekonomiska förvaltningen är nästan helt och hållet nya och medger en
bättre ekonomistyrning. Reglema om kommunalbesvär har gjorts tyd-
ligare och mer överskådliga. Termen kommunalbesvär har i lagtexten
ersatts av laglighetsprövning.
I samband med att kyrkomötet behandlade förslaget till ny kyrkolag
togs frågan om en kommunallagsanpassning upp (1KL 1991:9, kskr. 13).
Enligt kyrkomötets beslut bör kyrkolagen anpassas till den nya kommu-
nallagen.
Kyrkoberedningens förslag om en kommunallagsanpassning har i
stort sett tillstyrkts av remissinstanserna. Det finns sålunda en bred
uppslutning kring att regleringen av de kyrkliga kommunerna också i
fortsättningen bör ansluta till kommunallagens regler. Årets kyrkomöte
har understrukit behovet av en sådan anslutning. Regeringen delar den-
na uppfattning.
Kyrkoberedningen har i sitt slutbetänkande Staten och trossamfunden
(SOU 1994:42) föreslagit att församlingarnas kommunstatus bör upp-
höra i samband med de föreslagna relationsförändringarna mellan staten
och Svenska kyrkan. I belysning av detta kan man naturligtvis ifråga-
sätta om det nu finns anledning att fullfölja traditionerna med en nära
anpassning av den kyrkokommunala lagstiftningen efter kommunala för-
hållanden. Det finns emellertid i den nya kommunallagen regler som
från grundläggande demokratiska utgångspunkter är mycket betydelse-
fulla och som därför också bör få genomslag på det kyrkliga området.
Regeringen har därför stannat för att föreslå en del förändringar av
kyrkolagens regler om församlingar och samfälligheter i syfte att an-
passa dem till den nya kommunallagen och till vissa av de ändringar
som riksdagen har beslutat med anledning av prop. 1993/94:188 Lokal
demokrati och som trädde i kraft den 1 juli 1994. Vid avvägningen av i
vilken omfattning som anpassningen bör göras har vi tagit utgångspunkt
i det förhållandet att Svenska kyrkan är ett trossamfund och också tagit
hänsyn till den speciella struktur som råder på lokalplanet inom Svenska
kyrkan.
4 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 129
Regeringens förslag: Grunden for regleringen av församlingar-
nas och de kyrkliga samfällighetemas kompetens ändras inte. På
samma sätt som i kommunallagen anges dock några av de
grundläggande kommunala kompetensprincipema direkt i lag-
texten, nämligen lokaliserings- och likställighetsprincipema
samt retroaktivitetsförbudet.
Beredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (se
betänkandet s. 86).
Remissinstanserna: Nästan alla remissinstanser tillstyrker beredning-
ens förslag. Några har invändningar mot att infora ett särskilt kyrko-
kommunalt medlemsbegrepp. Många har synpunkter på lokaliserings-
principens räckvidd när det gäller internationell diakoni och hjälpverk-
samhet.
Svenska kyrkans centralstyrelse anser att det är olämpligt att ha ett
medlemsbegrepp i kyrkolagen som skiljer sig från det som finns i reli-
gionsfrihetslagen genom att det endast avser medlemskapet i försam-
lingen som kyrklig kommun. Religionsfrihetslagens medlemsbegrepp
avser däremot tillhörigheten till Svenska kyrkan som trossamfund och
återfinns exempelvis i 12 kap. 2 § kyrkolagen som ett villkor för röst-
rätt. Det föreslagna medlemsbegreppet riskerar enligt centralstyrelsen
att framhäva och ge företräde åt församlingens kyrkokommunala form
framför församlingens mer grundläggande ställning som den lokala
manifestationen av kyrkan.
Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund tycker att begrep-
pet ”medlemmar” i de föreslagna nya paragraferna i 11 kap. bör defi-
nieras i lagtext. Svenska kyrkans centralstyrelse framhåller vikten av att
hänsyn tas till de speciella förtecken som omger den församlingskom-
munala verksamheten vid bedömningen av främst lokaliseringsprinci-
pens räckvidd.
1994 års kyrkomöte har invändningar mot att uttrycket ”medlem”
används i lagtexten som en kommunalrättslig begreppsbestämning.
Enligt kyrkomötet kunde en möjlighet vara att i stället för begreppet
medlem uttryckligen ange vad som avses, nämligen den som är folkbok-
förd i församlingen. I övrigt har kyrkomötet tillstyrkt förslaget.
Skälen för regeringens förslag
Nuvarande reglering
Föreskrifterna om de kyrkliga kommunernas kompetens finns i 11 kap.
1-7 §§ kyrkolagen. Liksom i äldre kommunallagstiftning på det bor-
gerliga området finns en allmän kompetensregel. Den säger att en för-
samling själv eller i samverkan med andra församlingar får sköta sina
Prop. 1994/95:129
50
angelägenheter. Den kompletteras med en i sju punkter i princip uttöm-
mande uppräkning av vad som avses med församlingsangelägenheter.
I den nya kommunallagen har det gjorts betydelsefulla förändringar i
regleringen av den kommunala kompetensen. Av tradition har kompe-
tensen uttryckts i den allmänt formulerade bestämmelsen att kommuner-
na sköter sina egna angelägenheter. I den nya lagen har denna regel
förtydligats och kompletterats. Syftet har varit att ge läsaren en möjlig-
het att redan av lagen utläsa de grundläggande principer för den kom-
munala kompetensen som har vuxit fram i rättspraxis.
Kompetensregleringen finns i 2 kap. 1-10 §§ kommunallagen.
Grundregeln är att kommunerna får ha hand om sådana angelägenheter
av allmänt intresse som har anknytning till kommunens område eller
dess medlemmar. Förutom kravet på ett allmänintresse uttrycks däri-
genom också den s.k. lokaliseringsprincipen. Härutöver finns bestäm-
melser som uttrycker den kommunala likställighetsprincipen och för-
budet mot att fatta beslut med tillbakaverkande kraft (retroaktivitetsför-
budet). Det finns också en särskild reglering om kommunernas kompe-
tens i näringslivsfrågor.
Den kyrkokommunala kompetensen bör i grunden inte ändras
Redan i jämförelse med äldre kommunallagar har man i den kyrkliga
lagstiftningen valt en annan teknik för att uttrycka kompetensen. Det
hänger främst samman med den uppdelning av församlingsangelägen-
heter som görs mellan församlingar och kyrkliga samfälligheter. Det har
ansetts nödvändigt att återge de olika församlingsangelägenheterna på en
sådan detaljerad nivå att de kan urskiljas när man anger de olika kyrko-
kommunala organens befogenheter. Samtidigt har det ansetts viktigt att
markera att församlingarna utgör grunden i den kyrkliga organisationen.
Det finns därför en punktvis uppräkning i lagen av vad som avses med
församlingsangelägenheter.
Den speciella kyrkokommunala strukturen motiverar enligt regering-
ens mening väl den detaljerade regleringen av församlingsangelägen-
heterna. Därför bör uppbyggnaden av den nuvarande kompetensregle-
ringen för församlingarna och de kyrkliga samfällighetema i grunden
inte ändras. Trots det bör en del förtydliganden göras, så att man får en
bättre överblick över vad församlingarna och de kyrkliga samfälligheter-
na får syssla med. Viktiga principer för verksamheten bör, liksom i
kommunallagen, kunna utläsas ur kyrkolagen. Därför bör den grund-
läggande allmänna kompetensregeln kompletteras med föreskrifter som
uttrycker några av de viktiga kompetensprincipema.
En sådan princip är lokaliseringsprincipen. Den anger att det alltid
måste finnas ett lokalt förankrat intresse av en åtgärd, antingen i förhål-
lande till en kommuns geografiska område eller till medlemmarna eller
till båda delar. Även på det kyrkokommunala området måste det anses
rimligt med ett krav på lokal anknytning för att en åtgärd skall vara
kompetensenlig. Vi föreslår därför att kravet på anknytning till en för-
Prop. 1994/95:129
51
samlings eller berörda församlingars områden eller till deras medlem- Prop. 1994/95:129
mar uttrycks i lagtexten.
Som kyrkomötet har framhållit kan det vara vanskligt att använda
begreppet medlem i detta sammanhang. Det får inte blandas samman
med religionsfrihetslagens medlemsbegrepp som avser tillhörigheten till
Svenska kyrkan som trossamfund. Som regeringen anförde i skrivelsen
till kyrkomötet (RegSkr 1994:1) bör man dock inte överdriva risken för
en sådan sammanblandning, särskilt inte om det klart framgår av moti-
ven till lagtexten att man med församlingsmedlem avser bara den som
är folkbokförd i en församling. Man måste också beakta att man i det
pågående arbetet med grunderna för tillhörigheten till trossamfundet
Svenska kyrkan inte använder begreppet medlem utan just tillhörig. Att
i stället använda formuleringen ”folkbokförd i församlingen” medför
lagtekniska svårigheter och ett otympligt lagspråk. Vi anser därför att
man inte bör frångå förslaget att använda begreppet medlem för att
uttrycka den kommunalrättsliga statusen.
Den kommunala likställi ghetsprincipen innebär att en kommuns med-
lemmar skall behandlas lika, om det inte finns sakliga skäl för något
annat. Det finns alltså ett krav på objektivitet och rättvisa i den kommu-
nala verksamheten. Ett sådant objektivitets- och rättvisekrav gäller
också på det kyrkokommunala området. Likställighetsprincipen bör
därför komma till uttryck i kyrkolagen.
Likaså bör retroaktivitetsförbudet återges i lagtexten. Det är en från
rättssäkerhetssynpunkt generellt sett viktig princip.
Däremot finns det enligt vår mening inte något behov av en särskild
reglering av församlingarnas kompetens på näringslivsområdet. Det
förekommer visserligen en del kyrkokommunal verksamhet i företags-
form och måhända också en del understöd till näringslivet. Tillåtlig-
heten av sådan verksamhet bör dock kunna bestämmas med tillräckligt
stöd av den grundläggande kompetensbestämmelsen som vi föreslår
skall finnas kvar.
Regeringens förslag: Kyrkofullmäktige, kyrkostämman, för-
samlingsdelegerade eller stiftsfullmäktige får under löpande
mandatperiod möjlighet att återkalla uppdraget för en förtroen-
devald som utsetts av dem och som vägrats ansvarsfrihet eller
dömts for ett allvarligt brott.
Beredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (se
betänkandet s. 76).
Remissinstanserna: Så gott som samtliga remissinstanser tillstyrker
förslaget att förtroendevaldas uppdrag skall kunna återkallas under vissa
betingelser.
52
1994 års kyrkomöte har inget att erinra i denna del. Prop. 1994/95:129
Skälen för regeringens förslag: Bestämmelser om hur de förtroen-
devaldas uppdrag upphör finns i 12 kap. 8 och 9 §§ kyrkolagen. Med
förtroendevald avses valda ledamöter och ersättare i kyrkofullmäktige,
församlingsdelegerade, stiftsfullmäktige, kyrkorådet, stiftsstyrelsen och
övriga nämnder samt beredningar. Med förtroendevald avses också
revisorer och revisorsersättare, ordföranden och vice ordföranden i kyr-
kostämma samt kyrkoherden eller någon annan präst som har utsetts till
ordförande eller vice ordförande i kyrkorådet. När den förtroendevalde
upphör att vara valbar upphör uppdraget automatiskt. När han vill avgå
skall det organ som har utsett honom befria honom från uppdraget, om
det inte finns särskilda skäl som talar mot det. Däremot saknas i kyrko-
lagen regler om möjlighet att i andra fall entlediga en förtroendevald.
I borgerliga kommuner infördes en sådan befogenhet för fullmäktige
genom 1991 års kommunallag. Fullmäktige fick då rätt att entlediga
förtroendevalda som vägrats ansvarsfrihet eller som dömts för ett brott
för vilket det är föreskrivet fängelse i två år eller däröver. Bestämmel-
serna gäller förtroendevalda som fullmäktige har utsett. Att det finns ett
system för utkrävande av ansvar ansågs viktigt för allmänhetens för-
troende för de kommunala förvaltningarna, eftersom dessa bedrivs för
kommunmedlemmarnas skull och på deras uppdrag.
Enligt brottsbalkens bestämmelser om tjänstefel har de förtroendeval-
da ett straffrättsligt ansvar vid myndighetsutövning där prövningen görs
vid domstol. Det ansågs dock att frågan om utkrävande av ansvar borde
ses i ett vidare perspektiv och grundas på fullmäktiges förtroende för
dem de utsett att ha kommunala uppdrag. Fullmäktige fick därför rätt
att i vissa fäll entlediga ledamöter och ersättare i styrelsen, övriga
nämnder och fullmäktigeberedningar samt revisorer och revisorsersätta-
re.
De skäl som har åberopats för att införa en regel i kommunallagen
om entledigande av en förtroendevald har självfallet giltighet även inom
det kyrkokommunala området. Att kunna upprätthålla allmänhetens för-
troende för dem som har valts till kyrkokommunala uppdrag framstår
som angeläget, med hänsyn till uppdragets karaktär av förtroendeupp-
drag inom trossamfundet Svenska kyrkan till och med än mer angeläget
än inom de borgerliga kommunerna. Det bör därför enligt regeringens
mening vara möjligt att under vissa omständigheter entlediga förtroen-
devalda som utsetts av kyrkofullmäktige, kyrkostämman, församlings-
delegerade eller stiftsfullmäktige. Förutsättningarna för ett sådant ent-
ledigande bör vara desamma som anges i kommunallagen, nämligen att
den förtroendevalde har vägrats ansvarsfrihet eller genom dom som har
vunnit laga kraft har dömts för ett brott för vilket det är föreskrivet
fängelse i två år eller däröver.
53
Prop. 1994/95:129
Regeringens bedömning: Kyrkolagens regler om ekonomiska
förmåner till de förtroendevalda bör inte ändras i nuläget.
Beredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens bedöm-
ning (se betänkandet s. 78).
Remissinstanserna delar beredningens bedömning. Det framhålls
bl.a. att arvodet inom det kyrkliga området inte torde spela en avgöran-
de roll för villigheten att ta på sig förtroendeuppdrag. Det ideella in-
slaget är med all sannolikhet alltjämt betydande.
1994 års kyrkomöte har inget att erinra i denna del.
Skälen för regeringens bedömning: Bestämmelser om ekonomiska
förmåner till kyrkokommunalt förtroendevalda finns i 12 kap. 11 §
kyrkolagen. Kyrkofullmäktige och kyrkostämman i en församling samt
kyrkofullmäktige och församlingsdelegerade i en kyrklig samfällighet
får besluta att förtroendevalda i församlingen respektive samfälligheten
i skälig omfattning skall få ersättning för resekostnader och andra ut-
gifter som föranleds av uppdraget, ersättning för förlorad arbetsinkomst
samt arvode. Samma förhållanden gäller i en stiftssamfällighet. Om en
församling ingår i en total pastoratssamfällighet eller i en total flerpasto-
ratssamfällighet får kyrkofullmäktige i samfälligheten besluta att för-
troendevalda i församlingens kyrkoråd eller kyrkostämma skall få sådan
ersättning och arvode. Arvode skall bestämmas till lika belopp för lika
uppdrag.
I motsats till kyrkolagen har kommunallagen en reglering som ut-
trycker en rätt för de förtroendevalda att få ersättning för vissa in-
komster och förmåner som de förlorar när de fullgör sina uppdrag.
Kommuner och landsting är skyldiga att besluta dels om ersättning för
den arbetsinkomst samt om de pensions- och semesterförmåner som de
förtroendevalda förlorar när de fullgör sina uppdrag, dels enligt vilka
grunder ersättningen skall betalas. När det gäller andra ekonomiska
förmåner (resekostnadsersättning, arvode, pension m.m.) till de för-
troendevalda är kommunallagens föreskrifter inte tvingande för fullmäk-
tige.
Kommunallagens bestämmelser om rätt för de förtroendevalda till er-
sättning för förlorad arbetsinkomst samt förlorade pensions- och semes-
terförmåner har ifrågasatts med hänsyn till att de gett upphov till vissa
tillämpningsproblem. Regeringen har därför tillkallat en kommitté som
skall utreda vissa frågor om de förtroendevaldas villkor i kommuner
och landsting (dir. 1994:86). I översynen kommer att ingå bl.a. kom-
munallagens regler om ersättning för förlorad arbetsförtjänst. Med
hänsyn till detta och till remissinstansernas inställning bör det enligt vår
mening inte nu göras någon ändring av kyrkolagens föreskrifter om
ekonomiska förmåner till förtroendevalda.
54
Regeringens förslag: Kyrkokommunernas möjligheter att dele-
gera ärenden utökas i huvudsak på motsvarande sätt som skett
for de borgerliga kommunerna. Det gäller både från kyrkofull-
mäktige till nämnder och inom nämnderna.
Beredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (se
betänkandet s. 100).
Remissinstanserna tillstyrker eller har ingen erinran mot förslagen.
1994 års kyrkomöte har tillstyrkt förslaget.
Skälen för regeringens förslag: En viktig del i den nya kommunalla-
gen är att det har skapats större möjligheter att delegera ärenden. Det
gäller både från fullmäktige till nämnder och inom nämnderna.
Vad först gäller delegering från fullmäktige till nämnderna angavs i
den äldre kommunallagen att kommunens beslutanderätt utövades av
fullmäktige med en möjlighet att delegera utom i ärenden av principiell
beskaffenhet eller annars av större vikt eller i den mån annat följde av
lag eller annan författning. En motsvarande reglering finns i kyrkolagen
för de kyrkliga kommunerna.
Den ändringen har gjorts i 1991 års kommunallag att det i stället
räknas upp de ärenden i vilka fullmäktige måste besluta, bl.a. när det
gäller målen och riktlinjerna för verksamheten, budgeten, skatten,
organisationen och val. Sådant som inte anges i kommunallagen eller i
speciallagstiftning som förbehållet fullmäktiges beslutsområde kan i
princip delegeras.
Vi kan, i likhet med Kyrkoberedningen och remissinstanserna, inte
finna att det är påkallat med en motsvarande nyordning for de kyrkliga
kommunerna. Däremot bör det i likhet med vad som gäller enligt kom-
munallagen vara möjligt att delegera enskilda ärenden och inte bara
grupper av ärenden. Det bör också vara möjligt för kyrkofullmäktige att
ge s.k. finansbemyndiganden till kyrkorådet eller andra nämnder. På så
sätt kan fullmäktige bevilja nämnderna ett ramanslag för en hel verk-
samhet eller för en hel nämnd, vilket kan underlätta en mer måloriente-
rad styrning av verksamheten. Det krävs dock i sådana fåll att fullmäk-
tige har tagit ställning till verksamhetens omfattning och inriktning samt
till kostnaderna i stort. Riktlinjer för hur anslagen får användas kan då
läggas fäst genom en hänvisning till olika måldokument.
När det gäller delegering inom nämnderna har det i 1991 års kommu-
nallag tagits in nya regler som innebär
- att det delegeringsbara området utvidgas utom i fråga om ärenden om
myndighetsutövning mot enskilda,
- att nämnderna själva får besluta om delegering utan fullmäktiges till-
stånd,
- att förvaltningschefer får vidaredelegera till andra anställda,
- att brådskande ärenden får delegeras.
Prop. 1994/95:129
55
De nya delegeringsreglema syftar till att skapa utrymme för en smidi- Prop. 1994/95:129
gare ärendehantering hos nämnderna och också till att ge nämnderna
möjlighet att ägna sig åt mer övergripande frågor av direkt politisk
betydelse, medan tjänstemän kan ägna sig åt den mer löpande ärende-
hanteringen. Det resonemanget har också bäring på de kyrkokommunala
nämnderna. Motsvarande regler bör därför införas för kyrkorådet och
övriga nämnder hos de kyrkliga kommunerna.
Regeringens förslag: Reglema om kyrkofullmäktiges arbets-
former anpassas i huvudsak till vad som gäller for fullmäktige i
borgerliga kommuner.
Beredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (se
betänkandets. 118).
Remissinstanserna: I stort sett alla remissinstanser tillstyrker eller
motsätter sig inte förslaget. Endast två har synpunkter på enskilda frå-
gor.
Stiftsstyrelsen i Stockholm anser att reglema för inkallelse av ersättare
i stiftsfullmäktige bör förändras. Nuvarande lagrum har utformats som
om valet av ersättare skett genom direkta val med valsedlar på sätt som
sker vid val till landsting och kommunfullmäktige. I Stockholms stift
har valen till stiftsfullmäktige i vissa valkretsar skett med acklamation.
Sveriges kyrkokamerala förening tar upp frågan om rätt att delta i
kyrkofullmäktiges överläggningar. Föreningen anser att de föreslagna
bestämmelserna skall kompletteras med en lagreglerad rätt även för
kyrkorådens ordförande och vice ordförande att delta i överläggningar-
na. Inte minst i kyrkliga samfälligheter är det enligt föreningen viktigt
att dialogen mellan kyrkorådens främsta företrädare och kyrkofullmäkti-
ge är rättsligt reglerad. Detta har betydelse för kyrkofullmäktiges möj-
ligheter att med bästa möjliga beslutsunderlag fatta beslut om resursför-
delningen mellan olika församlingar i större samfälligheter.
1994 års kyrkomöte har inga erinringar mot förslaget i denna del.
Skälen för regeringens förslag: Kyrkofullmäktiges arbetsformer
regleras i 13 kap. kyrkolagen. Där finns föreskrifter bl.a. om antalet
ledamöter och ersättare och deras tjänstgöring, om ordförandeskapet,
om sammanträden och om utomståendes rätt att delta i dem, om hur
ärendena bereds och avgörs, om interpellationer och frågor samt om
protokollet och arbetsordningen.
I kommunallagen finns bestämmelserna om fullmäktiges arbetsformer
i 5 kap. Några större sakliga ändringar infördes inte med 1991 års lag.
Däremot togs många detalj regler bort och vissa bestämmelser förenkla-
des eller förtydligades. Fullmäktige fick större frihet i beslutsprocessen
56
och möjlighet att komplettera lagens bestämmelser med egna före- Prop. 1994/95:129
skrifter i arbetsordningen.
Regeringen föreslår nu att motsvarande ändringar i princip görs fullt
ut i kyrkolagen. Med hänsyn till det kyrkokommunala områdets speciel-
la karaktär har vi i vissa fall avstått från att föreslå en anpassning till de
nya bestämmelserna i kommunallagen. Det gäller bl.a. kommunallagens
föreskrifter om vem som får väcka ärenden i fullmäktige och om över-
låtelse av rätt att besvara en interpellation i vissa fall. I den nya kom-
munallagen har fullmäktige fått rätt att bestämma vilka som får vara
med vid sammanträdena. Arbetsordningen skall innehålla föreskrifter
om detta. Vi föreslår att motsvarande ändring görs i kyrkolagen men
med ett undantag, nämligen att kyrkoherden får ha kvar sin rätt att delta
i överläggningarna men inte i besluten vid kyrkofullmäktiges samman-
träden. Detta motiveras av kyrkoherdens ställning i samspelet mellan
företrädarna för den dubbla ansvarslinjen. I övrigt bör alltså fullmäktige
själva avgöra vilka som skall få en generell rätt att delta.
Stiftsstyrelsen i Stockholm efterlyser en ändring av bestämmelserna
för inkallelse av ersättare i stiftsfullmäktige. Föreskrifter om val till
stiftsfullmäktige finns i 43 kap. kyrkolagen. Ledamöterna och ersättarna
i stiftsfullmäktige väljs av elektorer. Vaije kontrakt i stiftet utgör en
valkrets om inte något annat beslutas. Valet skall ske inför öppna dörrar
vid ett valsammanträde inom varje valkrets. Om ersättare inte väljs pro-
portionellt skall det vid valet också bestämmas i vilken ordning som de
skall tjänstgöra. Av 13 kap. 40 § framgår att arbetsordningen skall in-
nehålla föreskrifter om inkallande av ersättare. Vidare framgår av 24
kap. 6 § 3 att om ersättaren för en ledamot är förhindrad att inställa sig
till eller vidare delta i ett sammanträde inträder i ledamotens ställe den
ersättare som enligt företrädesordningen står i tur att tjänstgöra for den
ledamot som har fått den första platsen för partiet i valkretsen. Om en
sådan ersättare inte kan tjänstgöra inträder den ersättare som står i tur
att tjänstgöra för den ledamot som har fått den andra platsen för partiet
och så vidare efter samma grund. Om ett partis samtliga ersättare är
förhindrade inträder en ersättare som som har utsetts för partiet i en
annan valkrets. Företräde har den ersättare som har utsetts i den val-
krets där partiets röstetal är högst.
Vi har förståelse för att bestämmelserna om inträdesordningen kan
uppfattas som svåra att följa på det kyrkokommunala området. En änd-
ring av reglema kräver dock en närmare utredning, som lämpligen bör
göras i annat sammanhang. Vi föreslår därför inte nu någon ändring i
sak av föreskrifterna om ersättares tjänstgöring.
Regeringens bedömning: Någon möjlighet att ge partistöd bör
inte nu införas på det kyrkokommunala området.
57
Beredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens bedöm- Prop. 1994/95:129
ning (se betänkandet s. 98, reservation).
Remissinstanserna: Flertalet har ingen invändning mot eller kom-
mentar till beredningens bedömning.
Svenska kyrkans centralstyrelse anser dock att övervägande skäl talar
för att kyrkomötets klart uttalade önskemål om ett kyrkokommunalt
partistöd i form av ett mandatbidrag nu bör tillgodoses. Domkapitlet och
Stiftsstyrelsen i Västerås påtalar att det finns ett behov av någon form av
mandatstöd på stiftsnivå. Mandatstödet skulle kunna användas för att
förbättra samarbetet inom partigrupperna under mandatperioderna och
till viss fortbildning. Liknande synpunkter framförs av Stiftsstyrelsen i
Karlstad. Sveriges kyrkokamerala förening understryker för sin del
vikten av att församlingarna får en reglerad rätt att lämna bidrag till
partier/grupperingar i kyrkofullmäktige for information om den kyrkliga
verksamheten.
1994 års kyrkomöte vidhåller sin tidigare framförda uppfattning att
det bör införas någon form av partistöd eller mandatbidrag.
Skälen för regeringens bedömning: Kyrkokommunerna saknar be-
fogenhet att utge annat ekonomiskt stöd till de politiska partierna än
bidrag till valsedelskostnader enligt 12 § lagen (1972:704) om kyrko-
fullmäktigeval, m.m. En församling får besluta att ett parti som är eller
genom valet blir representerat i kyrkofullmäktige i församlingen skall få
bidrag av församlingen till partiets kostnader for valsedlar. Beslutet
skall innehålla att ersättning utgår till vaije sådant parti efter enhetliga
grunder. Detsamma gäller for kyrkliga samfälligheter där det ingår en
församling med direktvalt kyrkoråd. Beslut om bidrag skall därvid avse
ett parti som är eller genom valet blir representerat i kyrkorådet i för-
samlingen.
Borgerliga kommuner får däremot enligt föreskrifter i kommunalla-
gen ge ekonomiskt bidrag och annat stöd (partistöd) till de politiska
partier som är representerade i fullmäktige. Stödet skall främja partier-
nas informationsverksamhet och förbättra deras möjlighet att aktivt
medverka i opinionsbildningen bland medborgarna och därigenom stär-
ka den kommunala demokratin.
Regeringen har tillkallat en kommitté som bl.a. skall överväga for-
merna för det kommunala partistödet (dir. 1994:86). Arbetet skall vara
avslutat senast den 1 januari 1996. Innan resultatet av det arbetet före-
ligger bör man enligt vår mening inte lägga något förslag om ett parti-
stöd på det kyrkokommunala området.
Regeringens förslag: Förvaltningslagens regler om intresse-,
ställföreträdar-, ombuds- och delikatessjäv samt om hante-
ringen av jävsfrågoma införs i kyrkolagen.
58
Beredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens Prop. 1994/95:129
förslag (se betänkandet s. 124).
Remissinstanserna: Med två undantag tillstyrker remissinstanserna
beredningens förslag eller har inte några invändningar mot det.
Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund anser att det bör
införas en bestämmelse i kyrkolagen för att möjliggöra dubbla engage-
mang i nämnder och kyrkliga företag. Förbundet framhåller att på
många håll i landet ägs och förvaltas t.ex. församlingshemmen av sär-
skilt bildade stiftelser. I styrelserna för dessa stiftelser sitter ofta perso-
ner som tillika är ledamöter i kyrkorådet. Sådana dubbla engagemang
bör enligt förbundets mening inte vara jävsgrundande och detta bör
klargöras i kyrkolagen på samma sätt som skett i kommunallagen.
Stiftsstyrelsen i Växjö noterar för sin del situationen där förtroende-
valda deltar i behandlingen av ett ärende på pastoratsnivå och därefter i
samma ärende på stiftsnivå i stiftsstyrelsen. Flertalet ledamöter i stifts-
fullmäktige och stiftsstyrelse har även uppdrag på lokalplanet. Detta får
enligt stiftsstyrelsen till och med anses vara en fördel för arbetet på
stiftsnivå. Styrelsen anser dock att det bör övervägas att införa jävs-
regler i dessa fall där en ledamot de fåcto företräder olika intressen.
1994 års kyrkomöte har inget att erinra mot regeringens förslag.
Skälen för regeringens förslag: Kyrkolagens jävsföreskrifter, som
bara avser sakägaijäv, är desamma för både fullmäktige och nämnder
(frånsett egendomsnämnden, jfr 25 kap. 8 § kyrkolagen). En ledamot i
kyrkofullmäktige eller stiftsfullmäktige, eller en ledamot eller någon
annan som skall handlägga ärenden hos kyrkorådet, stiftsstyrelsen eller
andra nämnder, får inte delta i eller närvara vid handläggningen av ett
ärende som personligen rör honom själv eller hans maka, föräldrar,
barn eller syskon eller någon annan närstående.
Den tidigare kommunallagen hade samma jävsregler som kyrkolagen
beträffande styrelsen och kommunallagsreglerade nämnder. För de
specialreglerade nämnderna gällde däremot förvaltningslagens strängare
bestämmelser. Med den nya kommunallagen blev dessa bestämmelser
tillämpliga i hela den kommunala förvaltningen. 1991 års kommunallag
innehåller således, förutom sakägaijäv och undantagsregler om bortse-
ende från jäv i vissa fall, följande jävsgrunder:
- intressejäv,
- ställföreträdaijäv,
- ombudsjäv och
- delikatessjäv.
Kommunallagen saknade tidigare bestämmelser om hur en uppkom-
men fråga om jäv skall hanteras i fullmäktige och i nämnderna. För att
säkerställa att jävssituationer hanteras enhetligt är det av värde att det
finns enhetliga förfaranderegler. Från den 1 juli 1994 har det därför
införts regler i kommunallagen som motsvarar förvaltningslagens regler
om hantering av jävsfrågor (prop. 1993/94:188, bet. 1993/94:KU40,
rskr. 1993/94:379, SFS 1994:690).
Vi anser att principiella skäl talar för att strängare och i grunden
enhetliga jävsregler av den typ som numera finns i kommunallagen även 59
bör införas på det kyrkokommunala området. Härigenom inskärper man
vikten av att garantera objektivitet vid handläggningen av ärenden. Prop. 1994/95:129
Motsvarande gäller även beträffande de nya reglema om hantering av
jävsfrågoma.
Vi föreslår alltså att regler motsvarande dem som finns i kommunal-
lagen om intresse-, ställföreträdar-, ombuds- och delikatessjäv samt om
bortseende från jäv och om hantering av jävsfrågoma förs in i kyrko-
lagen.
Vi föreslår också att den särskilda bestämmelsen om undantag från
tillämpningen av delikatessjävet vid dubbla engagemang i nämnder även
blir tillämplig på det kyrkokommunala området.
När det gäller egendomsnämnden saknas i kyrkolagen uttryckliga
bestämmelser om jäv. Detta torde ha sin grund i att egendomsnämndens
föregångare var den statliga stiftsnämnden som sedan blev en obliga-
torisk kyrkokommunal nämnd med enbart statliga förvaltningsuppgifter.
Därmed har förvaltningslagens strängare jävsregler gällt för egendoms-
nämnden även om detta inte uttryckligen angetts i lagen (jfr prop.
1987/88:31, s. 214). När det nu skrivs in i kyrkolagen att förvaltnings-
lagens jävsregler skall tillämpas på övriga kyrkokommunala nämnder
bör det för tydlighets skull också uttryckligen anges att detsamma gäller
för egendomsnämnden. Detta kan ske genom en hänvisning till de nya
jävsreglema i kyrkolagen i kapitlet om egendomsnämnden.
Två remissinstanser har synpunkter på frågan om jäv vid dubbla
engagemang i nämnder och i kyrkliga företag respektive på pastorats-
och på stiftsnivå.
När regeln om undantag från ställföreträdar- och delikatessjävet vid
dubbla engagemang i nämnder och kommunala företag infördes i kom-
munallagen tänkte man på de fåll där företagsverksamheten kan ses som
ersättning för eller komplement till verksamhet i nämndregi. Dessa
kommunala företag utgör i själva verket en del av den kommunala
förvaltningen. Inom det kyrkokommunala området torde det vara
ovanligt med sådana företag. Det finns därför inte något behov av denna
undantagsregel fors in i kyrkolagen.
Den föreslagna regeln om undantag från jäv vid dubbla engagemang
i nämnder är inte avsedd att tillämpas beträffande nämnder på olika ni-
våer. Vid uppdrag både på pastorats- och stiftsnivå kommer den före-
slagna regeln om delikatessjäv att hindra den situation som Stiftsstyrel-
sen i Växjö uttrycker farhågor for. Jäv föreslås alltså föreligga om det
finns någon särskild omständighet som är ägnad att rubba förtroendet
för någons opartiskhet. Om frågan om opartiskhet uppenbarligen saknar
betydelse skall man bortse från jäv.
Regeringens förslag: Kommunallagens nya bestämmelser om
ekonomisk förvaltning och revision förs in i kyrkolagen.
60
Beredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (se Prop. 1994/95:129
betänkandet s. 135 och 137).
Remissinstanserna: I stort sett alla remissinstanser tillstyrker för-
slagen eller har ingen erinran mot dem.
1994 års kyrkomöte framhåller vikten av att kommunallagens be-
stämmelser om ekonomisk förvaltning och revision förs in i kyrkolagen
redan till kommande årsskifte. Kyrkomötet påpekar bl.a. att ett nytt
budget- och redovisningssystem i stor utsträckning har böljat tillämpas
på den kyrkokommunala sidan utan formellt lagstöd.
Skälen för regeringens förslag
Det ställs allt större krav på att kommunerna kan hushålla med sina
resurser. Kraven på ett effektivt utnyttjande av befintliga resurser har
inneburit att nya former för ekonomistyrning har behövt tillskapas. Ett
nytt budget- och redovisningssystem har därför införts hos de borgerli-
ga kommunerna. Detta har i sin tur gjort det nödvändigt att anpassa
kommunallagens regler till de nya systemen för ekonomistyrning. Så-
lunda har det i kommunallagen införts nya bestämmelser om budgethan-
tering, redovisning och resultatuppföljning.
De borgerliga kommunernas ekonomiska förvaltning är till stor del
vägledande också för de kyrkliga kommunerna. Såsom kyrkomötet har
påpekat har många kyrkliga kommuner redan börjat tillämpa ett nytt
budget- och redovisningssystem. Svenska kyrkans församlings- och
pastoratsförbund har utarbetat en ny budget- och redovisningsmodell för
de kyrkliga kommunerna som bygger på de nya formerna för ekonomi-
styrning i de borgerliga kommunerna. Detta talar för att de nya ekono-
mibestämmelsema i kommunallagen i allt väsentligt bör transformeras
till motsvarande regler i kyrkolagen.
I syfte att skapa ökade förutsättningar för en god ekonomisk hus-
hållning avser regeringen att göra en utvärdering av reglema om ekono-
misk förvaltning i den nya kommunallagen. Utvärderingen kan komma
att leda till slutsatsen att de nu gällande reglema behöver kompletteras.
Ett eventuellt förslag om ändringar beträffande de borgerliga kommu-
nerna kan medföra att ändringar bör göras även för de kyrkliga kommu-
nerna.
Regeringens förslag innebär att den nuvarande regeln om förmögen-
hetsskydd (19 kap. 1 §) slopas och ersätts av en allmän regel om att de
kyrkliga kommunerna skall iaktta en god ekonomisk hushållning.
Det är inte alltid möjligt att sätta likhetstecken mellan ett gott och
sunt ekonomiskt handlande och en strävan att hålla förmögenheten
intakt. Ibland kan man behöva använda sina ekonomiska resurser på ett
friare sätt än vad som följer av förmögenhetsskyddsbestämmelsen. I
stället bör det alltså mer allmänt anges att de kyrkliga kommunerna
skall ha en god ekonomisk hushållning i sin verksamhet. Samtidigt bör
de åläggas att förvalta sina medel på ett sådant sätt att krav på god
avkastning och betryggande säkerhet kan tillgodoses. Kravet på god
61
avkastning får inte innebära att medlen riskeras genom placeringar som Prop. 1994/95:129
är tveksamma eller svårbedömda från rättslig synpunkt.
Kyrkofullmäktige bör åläggas att meddela närmare föreskrifter om
medelsförvaltningen.
I kommunallagen har det tidigare kravet på en balanserad budget
övergetts. Det kan diskuteras om detta krav också bör överges för
kyrkokommunernas del. Balanseringskravet har onekligen bidragit till
en god ordning som gett stadga och stabilitet i de kyrkliga kommuner-
nas ekonomi. Detta kan tala för att behålla balanseringskravet. Ä andra
sidan kan det, liksom i de borgerliga kommunerna, finnas ett behov av
ökad flexibilitet i verksamhetsfinansieringen med hänsyn till skilda
ekonomiska förhållanden som kan råda under olika år. Det kan sålunda
under något år vara fördelaktigare att hålla nere församlingsskatten och
i stället använda sig av ekonomiska reserver eller av upplåning. Dess-
utom tycks det vara så att balanseringskravet ändå inte garanterar någon
verklig balans i de kyrkliga kommunernas budget. Kravet kan nämligen
i formellt hänseende uppfyllas genom användning av olika s.k. budget-
regleringsposter som används för att rent tekniskt balansera budgeten.
Det finns också en möjlighet att balansera budgeten med förskott. En
formell balansering kan också göras genom avsättning till eller disposi-
tion av fonder. Någon balans i verklig mening behöver alltså inte före-
ligga enligt den nuvarande bestämmelsen i kyrkolagen.
Eftersom balanseringskravet ändå kan sägas vara i viss mån fiktivt
och då det heller inte finns anledning anta annat än att kyrkokommuner-
na, i likhet med de borgerliga, kan ges förtroendet att planera sin finan-
siering på ett mera allsidigt sätt, anser vi att kyrkolagen inte bör hindra
detta. Det formella balanseringskravet bör alltså slopas. I detta läge är
det dock extra viktigt att de kyrkliga kommunerna gör klart för sig hur
den planerade verksamheten kommer att påverka kapitalanvändningen
och kapitalanskaffningen.
Anpassningen till kommunallagens ekonomiregler bör vidare innebära
bl.a. att det av budgeten skall framgå hur den ekonomiska ställningen
beräknas vara vid årets slut. Dessutom bör det införas ett krav på verk-
samhetsplan och ekonomisk planering. Reglema om rätt att bilda fon-
der, ta upp lån och ingå borgen samt om fondmedlens användning kan
slopas, eftersom dessa rättigheter ändå tillkommer kyrkokommunerna i
deras egenskap av juridiska personer.
Sammantaget innebär våra förslag i fråga om den ekonomiska regle-
ringen att de kyrkliga kommunerna får ökad frihet men också ökat
ansvar på det ekonomiska området. Det övergripande syftet är att de
härigenom skall få bättre möjligheter att bedriva en långsiktig ekono-
misk planering. Detta blir allt mer viktigt i takt med en försämrad
samhällsekonomi. Kraven på att församlingar och samfälligheter hus-
hållar med sina resurser ökar. Befintliga resurser måste utnyttjas effekti-
vare och sannolikt i ökad omfattning omfördelas mellan olika verksam-
hetsområden. I detta perspektiv är det viktigt med en flerårig ekonomisk
planering som komplement till de ettåriga budgetarna. Regeringen vill i
detta sammanhang betona att slopandet av det formella kravet på att 62
budgeten skall vara balanserad inte får innebära en konsekvent under-
balansering av budgetarna. Ett sådant handlande skulle inte vara fören- Prop. 1994/95:129
ligt med en god ekonomisk hushållning som det ställs krav på i den av
oss föreslagna lagregleringen. Vi vill också framhålla den ekonomiska
flerårsplaneringens betydelse som en utgångspunkt för diskussioner om
behovet av strukturella åtgärder inom den kyrkokommunala verksam-
heten.
I konsekvens med att ekonomibestämmelsema anpassas till kommu-
nallagens regler bör även revisionsbestämmelsema i kyrkolagen anpas-
sas till motsvarande regler i kommunallagen.
13.1 Instansordningen
Regeringens förslag: Den första domstolsprövningen i mål
enligt kyrkolagen skall göras i länsrätt i stället för i kammarrätt.
Prövningstillstånd skall gälla för sådana mål i ledet länsrätt -
kammarrätt.
Beredningen har inte behandlat denna fråga.
1994 års kyrkomöte har inte uttalat sig om instansordningen.
Skälen för regeringens förslag: Inom de allmänna förvaltningsdom-
stolarna pågår sedan en tid en reformering av bl.a. instansordningen.
De grundläggande förslagen har lagts fram av Domstolsutredningen i
dess betänkande Domstolarna inför 2000-talet Arbetsuppgifter och
förferanderegler (SOU 1991:106). Betänkandet har remissbehandlats
och en förteckning över remissinstanserna samt en sammanställning av
remissvaren finns intagen i Ds 1993:5. När det gäller instansordningen
i de allmänna förvaltningsdomstolarna har Domstolsutredningen uttalat
att en principiell utgångspunkt bör vara att den första prövningen av ett
överklagat ärende sker i länsrätt.
I propostionen 1994/95:27 Fortsatt reformering av instansordningen
m.m. i de allmänna förvaltningsdomstolarna har Domstolsutredningens
tankegångar fullföljts bl.a. i fråga om kommunalbesvärsmål. I proposi-
tionen föreslås således att kommunalbesvärsmål skall prövas i länsrätt i
stället för i kammarrätt som första instans. Vidare föreslås att det skall
krävas prövningstillstånd för en prövning av länsrättens beslut i kam-
marrätten. För att behålla den kunskap om kommunala förhållanden
som de särskilda ledamöterna i sådana mål bidrar med, föreslås i propo-
sitionen att särskilda ledamöter även skall ingå i prövningen av kommu-
nalbesvärsmål i länsrätt (a. prop. s. 149).
Som skäl for en sådan nedflyttning av målen anförs i propositionen
bl.a. att det är positivt att en prövning inom länet återinförs och att den
många gånger svåra gränsdragningen mellan kommunalbesvär och
forvaltningsbesvär blir lättare att hantera rent praktiskt eftersom läns-
63
rätten ju prövar även förvaltningsbesvär. Huvudskälet är dock att man Prop. 1994/95:129
på detta sätt följer principen att tyngdpunkten i rättsskipningen skall
ligga i första instans (a.a. s. 146).
När det gäller förslaget att det skall krävas prövningstillstånd i ledet
länsrätt - kammarrätt motiveras detta bl.a. med att instanskedjan genom
nedflyttningen av mål förlängs och att en förlängd handläggningstid till
följd av det kan motverkas genom ett krav på prövningstillstånd. Det
sägs dock att målens karaktär gör att det kommer att bli vanligt att
prövningstillstånd beviljas (a.a. s. 149).
De skäl som har redovisats för en ändrad instansordning när det
gäller kommunalbesvärsmål i borgerliga kommuner äger samma giltig-
het i fråga om kyrkokommunala mål. Med det nära samband som finns
mellan kyrkolagens och kommunallagens regler i övrigt, ett samband
som for övrigt förstärks genom de förslag som vi nu lägger fram, får
det anses lämpligt att överklaganden enligt de båda lagarna hanteras på
ett enhetligt sätt även i fortsättningen. Enligt regeringens mening bör
därför en motsvarande ändring göras för de kyrkokommunala målens
vidkommande genom ändringar i kyrkolagen.
Vidare bör föreskrifterna om överklagande av val av prästledamot i
domkapitlet i 44 kap. 11 § kyrkolagen och elektors- och biskopsval i 45
kap. 29 § kyrkolagen ändras på motsvarande sätt. Dessa föreskrifter kan
inte anses utgöra grundläggande föreskrifter om prästtjänster i Svenska
kyrkan eller om biskopar. Kyrkomötets yttrande över lagförslaget i
denna del behöver därför inte inhämtas.
13.2 Laglighetsprövning
Regeringens förslag: Kyrkolagens regler om kommunalbesvär
anpassas till kommunallagens regler om laglighetsprövning.
Beredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (se
betänkandet s. 138).
Remissinstanserna motsätter sig inte beredningens förslag. Kam-
markollegiet och Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund
efterlyser dock ett förtydligande av vem som har rätt att överklaga.
1994 års kyrkomöte har tagit upp en fråga som rör förfarandet vid
överklagande av kyrkokommunala prästtillsättningar. Sådana beslut av
kyrkorådet, tillsättningsnämnden eller stiftsstyrelsen överklagas i den
ordning som gäller för laglighetsprövning (33 kap. 30 § kyrkolagen).
Detta får till följd att en präst som söker tjänst i ett annat pastorat eller
stift än det där han är bosatt inte har någon rätt att få tillsättningsbe-
slutet prövat. Detta är enligt kyrkomötet inte tillfredsställande. Kyrko-
mötet föreslår därför en ny regel av följande innebörd: ”Ett beslut om
tillsättning av en prästtjänst får också överklagas av den som sökt tjänst-
en.”
64
Skälen för regeringens förslag: I 22 kap. kyrkolagen finns bestäm- Prop. 1994/95:129
melser om kommunalbesvär. De motsvarar de regler som fanns i den
äldre kommunallagen. I den nya kommunallagen har reglema gjorts
tydligare och mer överskådliga. Vissa särdrag för kommunalbesvären
som har utbildats i rättspraxis har uttryckts direkt i lagtexten. Termen
kommunalbesvär har ersatts av laglighetsprövning.
Reglema om kommunalbesvär i kyrkolagen bör anpassas till de nya
reglema om laglighetsprövning i kommunallagen. Därvid bör - på sam-
ma sätt som har gjorts i kommunallagen - vissa särdrag för kommu-
nalbesvärsprocessen som har utbildats i rättspraxis framgå direkt av
lagtexten. Det gäller bl.a. det att domstolen bara får upphäva eller inte
upphäva ett beslut, men inte sätta ett nytt beslut i dess ställe. På så sätt
markerar man att det är fråga om en ren laglighetsprövning och inte en
lämplighetsprövning.
Ett skäl för att byta ut termen kommunalbesvär mot laglighetspröv-
ning har varit den allmänna strävan att ta bort ordet besvär ur all för-
fattningstext. Det har också funnits ett behov av att på ett ännu bättre
sätt klargöra skillnaden mellan kommunalbesvär och förvaltningsbesvär.
Eftersom kärnpunkten i kommunalbesvärsprövningen är just legalitets-
prövningen har ordet laglighetsprövning ansetts vara ett bra ersättnings-
ord. Termen bör införas också i kyrkolagen.
I kommunallagen har två av de tidigare prövningsgrundema slopats,
nämligen att ett beslut ”kränker klagandens enskilda rätt” eller att det
”vilar på orättvis grund”. I samband med tillkomsten av lagen konsta-
terades att båda prövningsgrundema hade en synnerligen begränsad an-
vändbarhet, men att de ofta åberopades av de klagande och därmed
kunde ge upphov till åtskilliga missförstånd och en onödig handlägg-
ning. Prövningsgrunden ”vilar på orättvis grund” torde ursprungligen
ha införts för att ge uttryck åt kravet på likställighet mellan kommun-
medlemmarna. Men genom att likställighetsprincipen nu skrivs in i
lagen kan prövningsgrunden ”står i strid mot lag eller annan författ-
ning” användas om någon anser att ett beslut strider mot likställighets-
principen. Vår slutsats är att de två aktuella prövningsgrundema kan
slopas också i kyrkolagen.
Den av kyrkomötet föreslagna ändringen om överklagande av beslut
om prästtillsättning skulle innebära en avvikelse från den bärande prin-
cipen i laglighetsprövningen, nämligen att det bara är kommunmed-
lemmar som får klaga. En laglighetsprövning kan, som förut har
nämnts, bara leda till att beslutet upphävs eller inte upphävs. Någon
utvidgad talerätt är mot bakgrund av dessa förhållanden inte motiverad.
5 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 129
Regeringens förslag: Biskop, domprost och kyrkoherde får när-
varo- och yttranderätt i vissa utskott och nämnder. Kyrkoher-
den får därvid rätt att få sin mening antecknad i protokollet.
Beredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag
såvitt gäller närvaro- och yttranderätt (se betänkandet s. 163 f.).
Remissinstanserna tillstyrker beredningens förslag. Många av dem
tycker dock att förslaget inte är tillräckligt långtgående. Endast två är
tveksamma.
1994 års kyrkomöte föreslår en ny regel av innebörd att kyrkoher-
den har rätt att få sin mening antecknad i protokollet, när han eller hon
har utnyttjat sin rätt att närvara och delta i överläggningarna.
Skälen för regeringens förslag: Kyrkoherden är självskriven leda-
mot i kyrkorådet och har närvaro- och yttranderätt i de nämnder som
kyrkofullmäktige har utsett. Utöver de nämnder som kyrkofullmäktige
utser kan ett kyrkoråd tillsätta s.k. utskott för att avgöra vissa ärenden
eller för beredningen av ärenden till kyrkorådet. Några bestämmelser
om kyrkoherdens ställning i utskott som kyrkorådet tillsatt finns inte.
Detsamma gäller för biskopen i fråga om de utskott som stiftsstyrelsen
har tillsatt.
Bestämmelsen om kyrkoherdens självskrivenhet i kyrkorådet är ett
uttryck för principen om den dubbla ansvarslinjen. Denna princip bru-
kar beskrivas så att ett grundläggande element i kyrkans uppbyggnad är
föreningen av folkligt förankrad självstyrelse och prästerlig ämbetsför-
valtning. På grund av principen skall den prästerliga ämbetsförvalt-
ningen tillförsäkras ett visst inflytande i de lokala organen.
Ställningstagandet att på den lokala nivån låta kyrkoherden vara
ledamot i kyrkorådet medan hans deltagande i övriga av kyrkofullmäkti-
ge utsedda nämnder inskränks till närvaro- och yttranderätt synes i
huvudsak ha bestämts av att kyrkorådet är den nämnd där behovet av
prästerligt inflytande är störst.
De av kyrkorådet tillsatta utskotten kan givetvis vara av skiftande
karaktär och betydelse. Intresset av prästerligt inflytande torde vara
störst i de utskott som har beslutanderätt i vissa ärenden. Men mellan
de beslutande utskotten kan det finnas stora skillnader. En typ av ut-
skott, t.ex. arbetsutskott, behandlar centrala ärenden för den kyrkliga
verksamheten medan andra endast avgör speciella ärenden av begränsad
art. Det största intresset av prästerligt inflytande torde finnas i de ut-
skott som har en central funktion i ett pastorats arbete.
Frågan om kyrkoherdens självskrivenhet som ledamot i utskott be-
handlades vid 1992 års kyrkomöte. Kyrkomötet förordade därvid en
ordning som innebär att kyrkoherden får närvaro- och yttranderätt i
utskott (1KL 1992:1 s. 8, kskr. 1992:6).
Prop. 1994/95:129
66
Även regeringen anser att det finns skäl att utvidga närvaro- och Prop. 1994/95:129
yttranderätten för en kyrkoherde till vissa utskott. Frågan är då hur
avgränsningen skall göras. I enlighet med kyrkomötets mening anser
regeringen att det lämpligaste är att kyrkoherden får närvaro- och ytt-
randerätt i utskott till vilka kyrkorådet har delegerat beslutanderätt. Det
måste vara i sådana organ som behovet av det prästerliga inflytandet är
störst. Ett tillägg bör göras i kyrkolagen så att kyrkoherden får en sådan
närvarorätt. Dessutom bör kyrkoherden ha rätt att få sin mening an-
tecknad i protokollet.
Frågan om kyrkoherdens rätt att delta i arbetet i vissa utskott aktuali-
serar frågan om biskopen bör ges samma rätt när det gäller vissa utskott
till vilka stiftsstyrelsen har delegerat beslutanderätt. Enligt vår mening
talar samma skäl som talar för kyrkoherdens närvarorätt även för bisko-
pens rätt att delta i arbetet i stiftsstyrelsens utskott.
En annan fråga i detta sammanhang gäller biskopens närvaro- och
yttranderätt i nämnder som stiftsfullmäktige har tillsatt. När biskopen
har förhinder finns det ingen företrädare för det kyrkliga ämbetet som
har denna rätt. Förhållandena på stiftsplanet skiljer sig på denna punkt
från motsvarande förhållanden i pastoraten, där en vikarie för
kyrkoherden kan träda in vid t.ex. semester och sjukdom. För biskopen
förordnas däremot ingen vikarie. Enligt regeringens mening bör därför
införas en rätt for domprosten att i biskopens ställe träda in i de nämn-
der som stiftsfullmäktige har tillsatt. Förslaget gäller dock inte
egendomsnämnden, där någon ändring enligt vår uppfattning inte är
motiverad med hänsyn till att nämnden endast sysslar med frågor om
kyrklig jord.
Regeringens förslag: Samtliga val som förrättas av kyrkokom-
munala organ skall kunna vara proportionella.
Beredningen har inte uttalat sig i denna fråga.
1994 års kyrkomöte har hemställt om en sådan ändring i kyrkola-
gen.
Skälen för regeringens förslag: I 47 kap. 1 § kyrkolagen räknas upp
vilka kyrkliga organ som kan väljas proportionellt. Det gäller bl.a. val
av ledamöter och ersättare i kyrkoråd och övriga nämnder, dels i för-
samlingar (punkten 4), dels i kyrkliga samfälligheter (punkten 5). Ut-
skott, dvs. avdelning av kyrkorådet enligt 17 kap. 27 § första stycket,
saknas dock i uppräkningen.
Tidigare har gällt att även val till kyrkorådets utskott har omfattats av
en sådan möjlighet. I 7 kap. 14 § församlingslagen (1988:180) angavs
således att proportionellt val även kunde användas vid val av utskott.
67
Genom en hänvisning i 8 kap. 2 § samma lag gällde detsamma för Prop. 1994/95:129
kyrkorådets utskott i kyrkliga samfälligheter.
Enligt kommunallagen (1991:900) gäller att proportionellt valsätt
enligt lagen (1992:339) om proportionellt valsätt skall tillämpas när
kommunstyrelsen eller en annan nämnd väljer utskott bland sina leda-
möter och ersättare.
Såsom kyrkomötet har påpekat (1KL 1993:1 och 1KL 1994:2) torde
avsikten inte ha varit att den nya kyrkolagen skulle innebära någon
ändring i dessa avseenden. Detta vinner stöd av uttalanden i förarbetena
till kyrkolagen (jfr prop. 1991/92:85 s. 157 f.).
För att det inte skall råda någon tvekan om att även kyrkorådsutskott
skall kunna väljas proportionellt enligt kyrkolagen bör 47 kap. 1 §
ändras.
Regeringens bedömning: Någon absolut tystnadsplikt for dia-
koner bör inte införas.
Beredningens förslag: Tystnadsplikten för diakoner utvidgas så att
den på samma sätt som för prästerna blir absolut. (Se betänkandet s.
156).
Remissinstanserna: Ungefär hälften av remissinstanserna tillstyrker
beredningens förslag, ett par med tveksamhet. Övriga avstyrker helt
eller anser att frågan bör utredas ytterligare.
Svenska kyrkans centralstyrelse noterar att Svenska kyrkan med för-
slaget ges större möjligheter att möta det ökade behov av själavård som
gör sig alltmer märkbart i samhället samtidigt som den viktiga resurs
som diakoner och diakonissor utgör i församlingsarbetet kan tas till vara
på ett bättre sätt. Domkapitlet i Strängnäs har inga invändningar mot
beredningens förslag. Diakoner och diakonissor bör enligt domkapitlet i
detta avseende jämställas med präster.
Svea hovrätt ifrågasätter behovet av utvidgad tystnadsplikt och hän-
visar till kyrkolagens förarbeten där det uttalades att sådant behov inte
förelåg, eftersom dels endast präst fick leda bikt och därmed samman-
hängande samtal, dels bestämmelsen i 7 kap. 33 § sekretesslagen i
övrigt fick anses tillfyllest. Vad beredningen anfört till stöd för sitt för-
slag är enligt hovrätten inte ägnat att beröva det argumentet den be-
tydelse det förut tillmätts. Beträffande förslaget att denna tystnadsplikt
skall jämställas med prästernas, vilket bl.a. skulle medföra att de inte
vore skyldiga att vittna ens om konfidenten skulle vilja lösa dem från
tystnadsplikten, lägger hovrätten för sin del vikt vid att tystnadsplikten
ytterst ligger i den enskildes intresse. Det bör även övervägas om tyst-
nadsplikten verkligen skall tillåtas medföra att ytterligare en yrkeskate-
68
gori helt undantas från vittnesplikt, särskilt som redan undantaget för Prop. 1994/95:129
präster inte är ställt utom diskussion.
Domkapitlet och Stiftsstyrelsen i Skara, som också avstyrker bered-
ningens förslag, betraktar frågan om utvidgning av tystnadsplikten ur
två synvinklar: dels vad som kan vara bra för samhällets del, dels vad
som är bäst för den enskilda människan. När det gäller samhällets
intresse av att bevara största möjliga öppenhet kringskärs detta om
alltför många yrkesgrupper ställs under dessa ovillkorliga regler och när
det gäller den enskilde kan det innebära oöverstigliga svårigheter att
tillgodose dennes behov om tystnadsplikten i dess mest omfattande form
ständigt möter.
Domkapitlet i Lund framhåller att en prästs absoluta tystnadsplikt i
grunden har en teologisk motivering. Prästen får i bikten möjlighet att
ge avlösning utan att synden får bli allmänt känd. En diakon har inte
som en präst möjlighet att ge avlösning. Om en diakon får samma
tystnadsplikt som en präst kan denna därför inte motiveras teologiskt.
Även praktiska skäl talar mot en utvidgning av tystnadsplikten. Teolo-
giska skäl for att inte genomföra beredningens förslag anförs också av
Domkapitlet och Stiftsstyrelsen i Karlstad.
Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund påpekar att dia-
koner redan i dag ofta arbetar i ett sammanhang där det är ett naturligt
och nödvändigt inslag att man i ett arbetslag kan diskutera hur klienter-
na/konfidentema utvecklas. En absolut tystnadsplikt skulle omöjliggöra
eller i vart fall försvåra ett sådant arbete.
Ersta diakonisällskap avstyrker förslaget att de som vigts till diakoner
skall få samma tystnadsplikt som präster men föreslår i stället att de
endast får samma befrielse från vittnesplikten som tillkommer präster.
1994 års kyrkomöte anser att övervägande skäl talar för att man bör
avvakta resultatet av ett inomkyrkligt utredningsarbete om det kyrkliga
ämbetet innan man tar slutlig ställning till frågan om diakonernas tyst-
nadsplikt.
Skälen för regeringens bedömning: För den som är prästvigd i
Svenska kyrkan gäller tystnadsplikt enligt 36 kap. 1 § kyrkolagen av-
seende uppgifter som han eller hon erfarit under bikt eller själavårdande
samtal. Tystnadsplikten är absolut, dvs. gäller oavsett om det skulle
vålla skada om uppgiften röjs. Prästens tystnadsplikt bryts inte av den
skyldighet att vittna inför domstol som gäller för flertalet offentliga
funktionärer som är belagda med tystnadsplikt.
Vid sidan av prästens tystnadsplikt för uppgifter under bikt och själa-
vårdande samtal föreligger sekretess i viss utsträckning för uppgifter
inom kyrkans församlingsvårdande verksamhet som avser enskilda
personers förhållanden (7 kap. 33 § sekretesslagen). Med församlings-
vårdande verksamhet avses själavårdande och diakonal verksamhet samt
barn- och ungdomsverksamhet. Tystnadsplikt enligt dessa bestämmelser
gäller bl.a. för diakoner som deltar i församlingsvårdande verksamhet.
1991 års kyrkomöte uttalade med anledning av regeringens skrivelse
med förslag till ny kyrkolag att diakonvigda borde ha samma rättigheter
och skyldigheter som präster när det gäller tystnadsplikt för sådant som 69
har erfarits i samband med den direkta själavården (2KL 1991:1, kskr.
1991:11). Regeringen föreslog emellertid inte någon ändring i bestäm- Prop. 1994/95:129
melserna om tystnadsplikt (jfr prop. 1991/92:85 s. 96). Konstitutions-
utskottet anförde bl.a. att det borde övervägas att utvidga bestämmelsen
i 36 kap. 1 § kyrkolagen till att gälla diakoner, som vigts i Svenska
kyrkans ordning. Syftet skulle vara att täcka även sådana själavårdande
samtal som äger rum utanför ramen för Svenska kyrkans församlings-
vårdande verksamhet. Frågan borde enligt utskottet utredas vidare
(1991/92:KU32 s. 15 f.).
Kyrkoberedningen har funnit det motiverat att utvidga diakonernas
tystnadsplikt så att den blir helt likvärdig med prästernas. Enligt be-
redningen är det for respekten för vigningen som ett livslångt åtagande
liksom i arbetet inom den kyrkliga organisationen av värde med en
sådan mer långtgående tystnadsplikt för diakonerna.
Remissutfallet är splittrat. Ett stort antal remissinstanser avstyrker
helt beredningens förslag. En del anser att frågan åtminstone bör ut-
redas ytterligare.
Den fråga som nu är aktuell är om den lagstadgade tystnadsplikten
för diakoner skall utvidgas till att även avse de diakoner som inte arbe-
tar i den offentliga verksamheten och om diakonernas tystnadsplikt
generellt bör stämma överens med prästernas.
För vår del vill vi till en böijan upprepa vad regeringen slog fäst i
ärendet om en ny kyrkolag, nämligen att den tystnadsplikt som gäller
inom Svenska kyrkans församlingsvårdande verksamhet i princip bör
vara tillfyllest för diakonernas verksamhet. Den absoluta tystnadsplikt
som därutöver gäller för prästerna är knuten till det kyrkliga ämbetet
som präst och inte till prästtjänsten. Som några domkapitel har påtalat
finns det i grunden teologiska motiv för kopplingen mellan det prästerli-
ga ämbetet och den absoluta tystnadsplikten.
Det pågår för närvarande ett inomkyrkligt utredningsarbete om det
kyrkliga ämbetet. Det fortsatta arbetet avser i första hand diakonatets
ställning. Enligt vår mening kan det innan resultatet av det arbetet
föreligger inte vara lämpligt att utvidga diakonernas tystnadsplikt på det
sätt som Kyrkoberedningen har föreslagit. Regeringen lägger därför inte
fram något lagförslag i den delen.
17.1 Förslaget till lag om ändring i kyrkolagen (1992:300)
4 kap. Kyrkliga indelningsenheter m.m.
I 10 och 11 §§ har det efter mönster från kommunallagen förts in hän-
visningar till viss annan lagstiftning.
5 kap. Ändringar i den territoriella församlingsindelningen
Bestämmelsen i 24 § har anpassats till ändringarna i 22 kap.
70
8 kap. Bildande av kyrkliga samfälligheter m.m.
Bestämmelsen i 1 § har anpassats till ändringarna i 11 kap.
Prop. 1994/95:129
9 kap. Kyrkliga indelningsdelegerade
I 14, 19 och 21 §§ har hänvisningarna justerats till de föreslagna änd-
ringarna i 12, 13, 17 och 22 kap.
II kap. Allmänt om församlingar samt kyrkliga samfälligheter på
lokal nivå
Av lagtekniska skäl föreslås att hela nuvarande 11 kap. upphävs och
ersätts av ett nytt kapitel.
|
Lagförslaget |
Nuvarande föreskrifter i |
|
11 kap. 1 § |
11 kap. 1 § |
|
2 § |
- |
|
3 § |
- |
|
4 § |
1 § |
|
5 § |
1 § |
|
6 § |
2§ |
|
7 § |
3 § |
|
8 § |
4 § |
|
9§ |
5 § |
|
10 § |
6§ |
|
11 § |
7§ |
|
12 § |
- |
|
13 § |
8 § |
|
14 § |
9 § |
|
15 § |
10 § |
|
16 § |
11 § |
|
17 § |
12 § |
|
18 § |
13 § |
|
19 § |
14 § |
|
20 § |
15 § |
|
21 § |
16 § |
|
22 § |
17 § |
|
23 § |
18 § |
|
24 § |
19 § |
71
1 sak innebär de föreslagna ändringarna att den kyrkokommunala Prop. 1994/95:129
kompetensen uttrycks på ett sätt som ansluter till regleringen av kompe-
tensen i kommunallagen.
Av 1 § framgår lokaliseringsprincipen. Begreppet medlem används
här för att ge uttryck åt det kyrkokommunala medlemsbegreppet. Med
medlem avses den som är folkbokförd i församlingen.
Det faller utanför en kyrkokommuns ordinära kompetens att göra
vederlagsfria prestationer till enskilda personer utan att denna rätt eller
skyldighet har stöd i lag (förbudet mot att ge understöd åt enskilda). Åt-
gärderna måste generellt sett mer ta till vara ett allmänt intresse för
församlingen. Detta framgår bl.a. av rättspraxis på området. I 2 kap.
1 § kommunallagen uttrycks kravet på allmänintresse. I det kyrkliga
sammanhanget skulle det emellertid kunna leda tanken fel att i lagtext
tala om ett allmänintresse för att uttrycka församlingens kompetens.
Något sådant begrepp har därför inte införts.
2 § ger uttryck åt likställighetsprincipen och 3 § innehåller en be-
stämmelse som uttrycker det förbud mot beslut med retroaktiv verkan
som enligt praxis finns på det kommunala området. Angående medlems-
begreppet, se kommentaren under 1 §. 4 § motsvarar innehållet i den i
princip uttömmande uppräkning av församlingsangelägenheter som görs
i nuvarande 11 kap. 1 § andra stycket. Paragrafen är sammankopplad
med den allmänna kompetensbeskrivningen i 1 § genom en hänvisning
dit.
12 § är ny. Den anger att föreskrifterna i 1 - 3 §§ inte enbart gäller
för församlingarna utan också för de kyrkliga samfällighetema. Att
samfällighetema också är kyrkliga kommuner är reglerat i 4 kap. 9 §.
Härav följer att de allmänna kommunalrättsliga principerna också bör
gälla i lika mån för samfällighetema som för församlingarna.
I 14, 15 och 17 §§ används begreppet kyrkomedlem. Med detta avses
den som är medlem av Svenska kyrkan.
I 22 § har ett tillägg gjorts som möjliggör för kyrkofullmäktige eller
kyrkostämman att delegera, förutom grupper av ärenden, också enskilda
ärenden. Av tredje stycket framgår att det blir möjligt för fullmäktige
att ge s.k. finansbemyndiganden.
12 kap. Förtroendevalda
I kapitlet har förts in en ny paragraf, 9 a §, som handlar om entledigan-
de av förtroendevalda i vissa fäll under löpande mandatperiod. De
närmare motiven har redovisats i avsnitt 6.
13 kap. Kyrkofullmäktige i församling
Av lagtekniska skäl föreslås att hela nuvarande 13 kap. upphävs och
ersätts av ett nytt kapitel.
72
Lagförslaget
Nuvarande föreskrifter i
kyrkolagen
Prop. 1994/95:129
13 kap. 1 §
2 §
3 §
4 §
5 §
6 §
7 §
8 §
9 §
10 §
11 §
12 §
13 §
14 §
15 §
16 §
17 §
18 §
19 §
20 §
21 §
22 §
23 §
24 §
25 §
26 §
27 §
28 §
29 §
30 §
31 §
32 §
33 §
34 §
35 §
36 §
37 §
38 §
39 §
40 §
41 §
42 §
43 §
44 §
45 §
13 kap. 1 §
2§
3 §
4 §
5 §
6§
8 §
9§
10 §
10 §
H §
12 §
13 §
13 §
15 §
16 §
17 §
18 §
19 §
20 §
21 §
22 §
23 §
25 §
26 §
27 §
28 §
29 §
30 §
30 §
30 §
31 §
32 §
31 §
33 §
34 §
35 §
36 §
37 §
73
6 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 129
Lagförslaget
Nuvarande föreskrifter i
kyrkolagen
Prop. 1994/95:129
46 § 38 §
47 § 39 §
48 § 40 §
I sak innebär de föreslagna ändringarna att reglema om fullmäktiges
arbetsformer har anpassats till motsvarande regler för fullmäktige i
kommunallagen. Huvudsyftet är att förenkla regleringen och ge ett ökat
utrymme för fullmäktige att själva bestämma om arbetsformerna. Några
av ändringarna kommenteras närmare i det följande.
I 6 § regleras ordförandeskapet. Bestämmelserna i nuvarande 6 och
7 §§ om hur ordförandeskapet utövas har slopats. Detta kan i stället
regleras i arbetsordningen.
9-12 §§ reglerar hur sammanträdena kungörs. Detaljregleringen av i
vilka tidningar det är tillåtet för kyrkofullmäktige att annonsera har,
liksom i kommunallagen, slopats. Vidare har regeln om en minoritets
möjligheter att bestämma om annonsering i en viss tidning utformats
lika med den om bordläggning i 26 §. Detta stämmer överens med hur
frågan har behandlats i kommunallagen.
I 17 § finns bestämmelser om jäv. I första stycket har endast den
ändringen gjorts att begreppet sambo har införts. Sambo definieras på
samma sätt som i lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem. I
andra stycket finns en ny hänvisning till de regler om verkan av jäv
som föreslås bli införda i 17 kap. 21 § andra-fjärde styckena.
18 § handlar om rätt och skyldighet för utomstående att medverka.
Den tidigare uppräkningen i flera punkter av personkretsen har slopats.
I stället anges bara att kyrkoherden skall ha rätt att delta i överläggning-
arna men inte i besluten och att kyrkofullmäktige får bestämma att
också andra skall ha en sådan rätt. Det innebär en saklig skillnad genom
att den nuvarande lagstadgade rätten för vissa att delta i överläggningar-
na, bl.a. för ordföranden i kyrkorådet och annan nämnd, nu blir fakul-
tativ och alltså beroende av vad fullmäktige bestämmer i frågan. Det
kan förutsättas att både kyrkorådets ordförande och vice ordförande i
normalfallet får rätt att delta i överläggningarna.
I 19-24 §§ behandlas ärendenas art och beredning. I 20 § fjärde
stycket görs ett förtydligande i fråga om kyrkorådets roll i berednings-
processen, genom att det markeras att kyrkorådet ansvarar som sista
instans för att det finns ett förslag till beslut i vaije ärende.
26 § handlar om bordläggning av ärenden. Ordförandens nuvarande
rätt och skyldighet att bestämma till vilken dag ett ärende skjuts upp har
slopats och i stället föreskrivs att ett ärende som bordlagts skall tas upp
på nästa sammanträde, om fullmäktige inte beslutar något annat.
I 28 § ges föreskrifter om ordningen vid kyrkofullmäktiges samman-
träden. Den nuvarande bestämmelsen i 27 § tredje stycket om att ord-
föranden får upplösa ett sammanträde, när det uppstår oordning som
74
inte kan avstyras, har slopats. Denna fråga kan i stället regleras i ar- Prop. 1994/95:129
betsordningen.
I 34-40 §§ finns bestämmelser om interpellationer och frågor. I 34 §
anges vilka ärenden som en interpellation får avse, nämligen ärenden
som hör till kyrkofullmäktiges, en nämnds eller en fullmäktigebered-
nings handläggning. I paragrafens andra mening anges att interpellatio-
ner inte får avse ärenden som rör myndighetsutövning mot någon en-
skild. Detta är en nyhet som kan ha viss betydelse, eftersom det före-
kommer viss myndighetsutövning hos lokala kyrkliga organ, t.ex. till-
sättning av prästtjänster och upplåtelse av gravrätt.
I 37 § anges av och till vem interpellationer får ställas. Fullmäktige
ges möjlighet att utvidga personkretsen och bestämma vilka förtroende-
valda som skall kunna interpelleras utöver den obligatoriska kretsen.
Det har inte, liksom i fråga om den motsvarande ändringen i kommu-
nallagen, ansetts ändamålsenligt att närmare försöka ange vilka förtro-
endevalda som skall kunna interpelleras direkt. Såsom även angetts i
förarbetena till kommunallagen (prop. 1990/91:117 s. 86) förutsätts
dock att fullmäktige inte kommer att bestämma kretsen till andra än de
politiskt direkt ansvariga. På det kyrkokommunala området bör dock,
liksom hittills, interpellationer även kunna riktas till och besvaras av
kyrkoherden i dennes egenskap av ledamot i kyrkorådet.
45 § handlar om justering av protokollet. Reglema har förenklats och
fullmäktige har fått större frihet att bestämma om formerna for juste-
ringen. Enligt 48 § blir det obligatoriskt att ta in bestämmelser om
justeringen av protokoll i arbetsordningen. Dessa föreskrifter kan be-
handla t.ex. när omedelbar justering får göras och antalet justerare
utöver ordföranden. Den nuvarande möjligheten att justera protokollet
vid nästa sammanträde har slopats. Detta har gjorts av effektivitetsskäl,
dvs. för att undvika onödig fördröjning i vissa fall med att justera proto-
kollet.
14 kap. Kyrkostämma
I 5 § andra stycket i dess nuvarande lydelse anges att beslut om i vilka
ortstidningar som kyrkostämmans sammanträde skall tillkännages får
fettas for flera kalenderår. På detta sätt har det markerats en skillnad
mot den möjlighet som kyrkofullmäktige har enligt nuvarande 13 kap.
II § (till vilken det f.ö. hänvisas i 5 § första stycket) och som anger
tiden till ett kalenderår i taget. Eftersom den detaljreglering som finns i
detta avseende i 13 kap. 11 § nu föreslås slopad kan motsvarande de-
taljreglering för kyrkostämman slopas. Andra stycket i 5 § föreslås
därför utgå.
I 8 § regleras hur föreskrifterna om kyrkofullmäktige skall tillämpas
på kyrkostämma. Där hänvisas bl.a. till nuvarande 13 kap. 10 § som
föreskriver bl.a. att kungörelsen om sammanträdet minst en vecka före
sammanträdesdagen skall sändas till vaije ledamot och ersättare på ett
lämpligt sätt. En strikt tolkning skulle innebära att kungörelsen till
kyrkostämman skall sändas till vaije röstberättigad kyrkomedlem. Detta 75
har inte varit avsikten. Hänvisningen i 14 kap. 8 § till 13 kap. 10 § Prop. 1994/95:129
slopas därför. Vidare har nuvarande hänvisningar till 13 kap. 8 § första
stycket, 9 § första stycket och 11 § slopats. Visserligen finns motsvarig-
heter till nämnda paragrafer kvar även i det föreslagna nya 13 kap.
Eftersom motsvarande regler redan finns for kyrkostämmas vidkomman-
de i 14 kap. 2, 3, 4 och 5 §§ är emellertid dessa hänvisningar onödiga.
15 kap. Församlingsdelegerade
Bestämmelsen i 9 § har anpassats till ändringarna i 13 kap. Regeln i
punkt 4 kan givetvis tillämpas bara om det har getts en generell rätt för
kyrkorådets ordförande eller vice ordförande att delta i delegerades
överläggningar.
16 kap. Kyrkofullmäktige i kyrkliga samfälligheter
Bestämmelsen i 4 § har anpassats till ändringarna i 13 kap. Regeln i
punkt 5 kan givetvis tillämpas bara om det har getts en generell rätt för
kyrkorådets ordförande eller vice ordförande att delta i samfällighetens
överläggningar.
17 kap. Kyrkorådet och övriga nämnder i församlingar
Av lagtekniska skäl föreslås att hela nuvarande 17 kap. upphävs och
ersätts av ett nytt kapitel.
|
Lagförslaget |
Nuvarande föreskrifter i |
|
17 kap. 1-21 §§ |
17 kap. 1-21 §§ |
|
22 § |
- |
|
23 § |
- |
|
24 § |
22 § |
|
25 § |
23 § |
|
26 § |
24 § |
|
27 § |
25 § |
|
28 § |
26 § |
|
29 § |
27 § |
|
30 § |
- |
|
31 § |
- |
|
32 § |
- |
|
33 § |
- |
|
34 § |
- |
|
35 § |
28 § |
|
36 § |
29 § |
|
37 § |
30 § |
76
|
Lagförslaget |
Nuvarande föreskrifter i |
|
38 § |
31 § |
|
39 § |
32 § |
|
40 § |
33 § |
Prop. 1994/95:129
I 3 § har ett tillägg gjorts av vilket det framgår att även direktvalda
kyrkoråd får samma möjligheter som andra kyrkoråd att ha hand om
informationsverksamhet i församlingen. Den tidigare skillnaden i detta
avseende mellan vanliga kyrkoråd och direktvalda kyrkoråd har inte
varit motiverad, något som också 1994 års kyrkomöte har påtalat (jfr
1KL 1994:2 s. 25).
I 21-23 §§, som delvis är nya, regleras frågan om jäv. Regleringen
är uttömmande och avser all handläggning hos kyrkorådet och nämn-
derna, oavsett om det är fråga om ärenden som innebär myndighetsut-
övning mot enskilda eller inte. Bestämmelserna gäller både förtroende-
valda och anställda. I övrigt hänvisas till motiven i avsnitt 11.
I 29 § är det en nyhet att det inte längre krävs kyrkofullmäktiges eller
kyrkostämmans bemyndigande for att kyrkorådet eller övriga nämnder
skall få delegera ärenden. En annan nyhet är att inte bara hela ärende-
grupper kan delegeras, utan också enskilda ärenden.
30 § är ny. Möjligheterna att delegera har vidgats. Att kyrkorådet
och övriga nämnder måste ha kvar ett övergripande ansvar för hela
verksamheten inom respektive område markeras av att ärenden som
avser verksamhetens mål, inriktning, omfattning eller kvalitet inte får
delegeras. Detta övergripande ansvar motiverar också att man behåller
kravet på att rådet eller nämnden i sin helhet måste besluta om fram-
ställningar eller yttranden till fullmäktige eller stämman liksom yttran-
den med anledning av att rådets eller en annan nämnds beslut har över-
klagats.
I 32 §, som är ny, finns bestämmelser som medger att brådskande
ärenden delegeras. Villkoret är att man inte kan vänta med besluten till
nästa sammanträde och att det rör sig om ärenden som oundgängligen
måste avgöras. Någon begränsning av möjligheterna att delegera enligt
denna paragraf med hänsyn till ärendets natur finns inte. Ärenden som
avgörs med stöd av denna paragraf måste anmälas vid nästa samman-
träde med nämnden.
Även 33 och 34 §§ är nya.
33 § innebär att det införs möjligheter att vidaredelegera beslutande-
rätt. Med uttrycket ”någon som har en ledande ställning inom försam-
lingen” avses både kyrkoherden och förvaltningschefer. Det ankommer
på de kyrkliga kommunerna att i en arbetsordning eller liknande doku-
ment bestämma vilka som skall ha rätt att vidaredelegera. Beslutet skall
anmälas till den som har vidaredelegerat. I övrigt hänvisas beträffande
innebörden av denna bestämmelse till förarbetena till 6 kap. 37 § kom-
munallagen (prop. 1990/91:117 s. 205 och 206).
77
34 § syftar till att förstärka brukarinflytandet när beslut skall fattas. Prop. 1994/95:129
Det kan ske genom att villkor ställs upp när ärenden skall delegeras.
Här kan hänvisas till prop. 1986/87:91 och KU1987/88:23. En nämnd
får i övrigt ställa upp villkor i samband med att ärenden delegeras.
Att de nya bestämmelserna kommer att gälla också direktvalda kyrko-
råd framgår av 35 §.
I 36 §, som motsvarar nuvarande 29 §, har föreskrifterna om att
kyrkofullmäktige eller kyrkostämma tillsätter nämnder för den förvalt-
ning m.m. som enligt särskilda författningar sköts av dessa tagits bort.
Sådana specialreglerade nämnder finns inte på det kyrkokommunala
området. Numera finns de inte heller på det kommunala området.
I 38 §, som motsvarar nuvarande 31 §, har det införts ett nytt tredje
stycke. Kyrkoherden får rätt att närvara och delta i överläggningarna i
utskott till vilket en församlings kyrkoråd har delegerat beslutanderätt,
när utskottet behandlar sådana ärenden. Kyrkoherden har därvid möjlig-
het att i annexförsamling sätta annan präst i sitt ställe. Genom en hän-
visning från 18 kap. 4 § kommer bestämmelsen att bli tillämplig även
för utskott till vilket kyrkoråd i en samfällighet delegerat beslutanderätt.
I ett nytt fjärde stycke anges att kyrkoherden har rätt att få sin mening
antecknad i protokollet.
I 40 § har tiden för att avge verksamhetsberättelse utökats med två
månader.
18 kap. Kyrkoråd och övriga nämnder i kyrkliga samfälligheter
Hänvisningarna i 4 § har anpassats till ändringarna i 17 kap.
19 kap. Ekonomisk förvaltning
Av lagtekniska skäl föreslås att hela nuvarande 19 kap. upphävs och
ersätts av ett nytt kapitel.
|
Lagförslaget |
Nuvarande föreskrifter i |
|
19 kap. 1 § |
19 kap. 1 § |
|
2§ |
- |
|
3 § |
3 § |
|
4 § |
4 § |
|
5 § |
5 § |
|
6§ |
6§ |
|
7 § |
7 § |
|
8 § |
8 § |
|
9§ |
9 § |
|
10 § |
12 § |
|
11 § |
13 § |
|
12 § |
14 § |
|
13 § |
- |
78
Lagförslaget Nuvarande föreskrifter i
kyrkolagen
Prop. 1994/95:129
14 §
15 §
16 §
17 §
18 §
19 §
20 §
21 §
15 §
16 §
I sak har flera ändringar gjorts som syftar till att underlätta en flexi-
bel och modem ekonomihantering på samma sätt som genom kommu-
nallagen har inforts för de borgerliga kommunerna. En del nyheter
kommenteras närmare i det följande.
Enligt 1 § skall församlingen ha en god ekonomisk förvaltning. Pa-
ragrafen ersätter den nuvarande bestämmelsen i 19 kap. 1 § om för-
mögenhetsskydd. Det har inte ansetts meningsfullt att uttömmande ange
vad som kan anses höra till en god ekonomisk hushållning. I 2 § ges
exempel på vad som ligger i en sådan hushållning, nämligen att medels-
förvaltningen skall ske på ett sådant sätt att krav på god avkastning och
betryggande säkerhet kan tillgodoses. Det måste också anses höra till en
god ekonomisk hushållning att kyrkliga kommuner som får försäljnings-
vederlag för anläggningstillgångar eller försäkringsersättning för sådan
egendom använder motsvarande belopp för att investera i andra anlägg-
ningstillgångar eller för att betala skulder som tagits för att förvärva så-
dana tillgångar. Detta hindrar inte att det i vissa speciella fall kan vara
tillåtet att använda medel från försäljning av en anläggningstillgång för
löpande behov, t.ex. om en förändrad verksamhetsinriktning gör be-
hovet av anläggningstillgången avsevärt mindre.
Till en god ekonomisk hushållning hör också att sett över någon tid
av inte allt för lång varaktighet ha balans mellan inkomster och utgifter.
Att undergräva sin ekonomi genom en konsekvent underbalansering av
budgetarna kan inte anses förenligt med en god ekonomisk hushållning.
Även om bestämmelsen om god ekonomisk hushållning till sin natur
är sådan att den saknar direkt rättsverkan bör den kunna utgöra en
viktig utgångspunkt för revisorernas granskning av den ekonomiska
förvaltningen.
Angående förhållandena kring begreppet god ekonomisk hushållning
i övrigt hänvisas till prop. 1990/91:117 s. 109-111 och 211.
I 4 § behandlas budgetens innehåll. I sak föreslås den ändringen att
det inte längre krävs att budgeten skall vara balanserad. Fortfarande
skall det dock framgå av budgeten hur utgifterna skall finansieras. En
annan nyhet är att det av budgeten skall framgå hur den ekonomiska
ställningen beräknas vara vid budgetårets slut. Genom denna regel ställs
indirekt ett krav på kyrkokommunerna att upprätta en balansbudget. Det
79
införs också ett krav på att budgeten skall innehålla en verksamhetsplan Prop. 1994/95:129
samt krav på rullande ekonomiska treårsplaner.
9 § ersätter bestämmelsen om medelsanvisning i nuvarande 19 kap.
9 § första stycket. Regeln innebär att det i fortsättningen inte ställs
något krav på balansering av de anslagsbeslut som fattas utan samband
med budgetfästställelse. Kyrkofullmäktige eller kyrkostämman måste
dock ange hur utgiften skall finansieras.
I 11-19 §§ finns föreskrifter om räkenskapsföring och redovisning. I
13 § ställs nya krav på hur årsredovisningen skall utformas. 14 §, som
också är ny i sak, ställer krav på att årsredovisningen skall upprättas
med iakttagande av god redovisningssed. I överensstämmelse med vad
som gäller för kyrkorådets förslag till budget har det i 17 § införts ett
krav på att årsredovisningen skall offentliggöras. Genom 18 § öppnas
en möjlighet för kyrkofullmäktige eller kyrkostämman att låta allmän-
heten ställa frågor om årsredovisningen vid ett sammanträde med full-
mäktige eller stämman. Syftet med bestämmelsen är att öka intresset
hos allmänheten för hur politikerna har skött ekonomin under budget-
året. För att ett ”frågesammanträde” skall fylla sin funktion bör det
hållas innan revisorerna har avgett sin revisionsberättelse. Det torde
vara lämpligt att ledamöter från kyrkorådet är närvarande vid samman-
trädet, eftersom det är kyrkorådet som upprättar årsredovisningen och
därför har bäst kunskap om den.
20 kap. Revision
Av lagtekniska skäl föreslås att hela nuvarande 20 kap. upphävs och
ersätts av ett nytt kapitel.
|
Lagförslaget |
Nuvarande föreskrifter i |
|
20 kap. 1 § |
20 kap. 1 § |
|
2§ |
- |
|
3 § |
3 § |
|
4 § |
4§ |
|
5 § |
- |
|
6§ |
- |
|
7§ |
5 § |
|
8 § |
- |
|
9§ |
- |
|
10 § |
6§ |
|
11 § |
- |
|
12 § |
7§ |
|
13 § |
8 § |
|
14 § |
9§ |
|
15 § |
10 § |
80
Lagförslaget Nuvarande föreskrifter i
kyrkolagen
Prop. 1994/95:129
16 § 11 §
17 § 12 §
4 och 5 §§ innehåller föreskrifter om revisionsjäv. En saklig nyhet är
att de enskilda förtroendevalda som har revisionsansvar ges rätt att,
oavsett om de är ledamöter eller inte, delta i kyrkofullmäktiges över-
läggningar när revisionsberättelsen över den verksamhet som de har an-
svarat för behandlas.
Enligt 6 § fullgör vaije revisor sitt uppdrag självständigt. Bestämmel-
sen, som saknar motsvarighet i dag, framhåller den enskilde revisorns
oberoende ställning. Bestämmelsen ger endast uttryck för gällande rätt
och innebär således ingen ändring i sak.
I 7 §, som handlar om revisorernas uppgifter, används orden ”all
verksamhet som bedrivs inom kyrkorådets och övriga nämnders verk-
samhetsområden” för att markera att det inte bara är arbete som dessa
har utfört själva som är föremål för granskning utan att granskningen
också avser all annan verksamhet som bedrivs inom deras verksam-
hetsområden, t.ex. av utskott eller av anställda och enskilda förtroende-
valda.
8 § är ny och innehåller en bestämmelse som klargör revisorernas
förhållande till viss ärendehantering. Huvudregeln är att revisorerna inte
får granska ärenden som avser myndighetsutövning mot någon enskild.
Inom kyrkan förekommer myndighetsutövning t.ex. i samband med
tillsättning av prästtjänster och upplåtelse av gravrätt. Det finns två
undantag från huvudregeln. Det ena är om handläggningen av ett ärende
har vållat församlingen ekonomisk förlust, som exempelvis kan bestå i
ett skadestånd som har dömts ut av domstol eller som har betalats ut
efter förlikning. Det andra undantaget är när granskningen sker från
allmänna synpunkter, dvs. revisorerna gör en allmän granskning för att
kontrollera handläggningsrutiner m.m.
13 §, som handlar om revisionsberättelsen, motsvarar närmast nuva-
rande 20 kap. 8 §. Ett nytt stycke har tillförts om att anmärkning får
riktas mot kyrkorådet, övriga nämnder och beredningar samt de enskil-
da ledamöterna i sådana organ. Bestämmelsen tar sikte på att visa vem
som är revisionsansvarig. Bestämmelsen omfattar också kyrkoherden
såsom ledamot av kyrkorådet. En revisionsanmärkning kan alltså riktas
mot kyrkoherden i den nämnda egenskapen.
22 kap. Laglighetsprövning
Av lagtekniska skäl föreslås att hela nuvarande 22 kap. upphävs och
ersätts av ett nytt kapitel. Rubriken har ändrats till Laglighetsprövning.
81
Lagförslaget Nuvarande föreskrifter i
kyrkolagen
|
22 kap. 1 § |
22 1 |
|
2§ |
1 § |
|
3 § |
- |
|
4 § |
1 § |
|
5 § |
1 § |
|
6§ |
1 § |
|
7 § |
1 § |
|
8 § |
1 § |
|
9§ |
- |
|
10 § |
1 § |
|
11 § |
4 § |
|
12 § |
4 § |
|
13 § |
- |
|
14 § |
5 § |
|
15 § |
6§ |
|
16 § |
7§ |
I 1, 5-7, 11, 13 och 14 §§ har de ändringar gjorts som följer av en
ändrad instansordning (jfr avsnitt 13:1).
I 1 § anges vidare vem som får överklaga ett kyrkokommunalt beslut.
Det gäller medlemmar i både en territoriell och en icke-territoriell
församling. Med medlem i en territoriell församling avses den som är
folkbokförd där. Vem som är medlem i en icke-territoriell församling
framgår av lagen (1992:288) om medlemskap i icke-territoriella försam-
lingar.
I 6 och 7 §§ finns regler om klagotiden. I 6 § andra stycket finns en
ny regel som innebär att anslag om protokollsjustering måste vara upp-
satt på anslagstavlan under hela klagotiden för att denna tid skall löpa
ut. Situationen har varit uppe till bedömning i ett par rättsfall (RÅ 1975
ref. 118, RÅ 1976 ref. 13 och RÅ 1976 Bb 485). Om anslaget tas ned
för tidigt innebär regeln att beslutet inte vinner laga kraft. Detta kan
avhjälpas genom att församlingen upphäver sitt beslut och fattar ett nytt
beslut av samma innebörd och låter tillkännagivandet vara anslaget
under hela klagotiden.
I 8 § första stycket, som motsvarar nuvarande 22 kap. 1 § första
stycket, finns de s.k. prövningsgrundema. Föreskriften är en handlings-
regel för domstolen som handlägger ett mål om laglighetsprövning.
Oberoende av vilken prövningsgrund som klaganden åberopar skall
domstolen självständigt avgöra vilken grund som kan komma i fråga. I
andra stycket finns en ny regel om rättsföljden, som klargör att proces-
sen inte tar sikte på en materiell överprövning av kyrkokommunala
beslut utan på en legalitetsprövning.
11-14 §§ innehåller bestämmelser om den processuella hanteringen
av kyrkokommunala besvärsmål. I 14 § anges vem som får överklaga
Prop. 1994/95:129
82
länsrättens eller kammarrättens beslut. I paragrafens andra stycke har en Prop. 1994/95:129
ändring gjorts som innebär att en medlem i en icke-territoriell försam-
ling får samma rätt som en person som är folkbokförd i en territoriell
församling att överklaga beslut.
23 kap. Allmänt om stiftssamfälligheter
Hänvisningarna i 8 § har anpassats till ändringarna i 19, 20 och 22 kap.
24 kap. Stiftsfullmäktige
Hänvisningarna i 6 § har anpassats till ändringarna i 13 kap.
25 kap. Stiftsstyrelsen och övriga nämnder i stiftssamfälligheter
I 8 § första stycket har hänvisningarna anpassats till de föreslagna
ändringarna i 12 och 17 kap.
I 8 § andra stycket 2 har gjorts en ändring som gör det möjligt för
domprosten att i biskopens frånvaro utnyttja den närvaro- och yttrande-
rätt som tillkommer biskopen. Ändringen i paragrafen innebär vidare att
rätten för stiftsstyrelsens vice ordförande att närvara och delta i över-
läggningarna i övriga nämnder på stiftsnivå slopas. Något behov av den
nuvarande regeln torde inte föreligga.
26 kap. Stiftssamfällighetens egendomsnämnd
I 5 § görs en uppräkning av vilka föreskrifter i kyrkolagen angående
kyrkoråd i församling som skall tillämpas på egendomsnämnden. I upp-
räkningen har, förutom en anpassning av hänvisningarna till ändringar i
12 och 17 kap., gjorts ett tillägg till 17 kap. 21-23 §§ som handlar om
jäv. Ändringen har motiverats i avsnitt 11.
33 kap. Tillsättning av biskops- och prästtjänster
I 8 § har hänvisningarna anpassats till ändringar i 12 och 17 kap.
Ändringen i 24 § är närmast av redaktionell art, eftersom man i
kyrkolagen överlag skiljer mellan biskops- och prästtjänster.
I 30 § har begreppet laglighetsprövning ersatt ”kommunalbesvär” (jfr
kommentaren till 22 kap.).
34 kap. Anställning som präst m.m.
Ändringen i 14 § är bara av redaktionell natur.
83
37 kap. Den kyrkomusikaliska verksamheten Prop. 1994/95:129
I 21 § har begreppet laglighetsprövning ersatt ”kommunalbesvär” (jfr
kommentaren till 22 kap.).
42 kap. Kyrkofonden
I 8 § har en hänvisning till 42 kap. 16 § strukits eftersom 16 § upphävs
den 1 januari 1995 (jfr SFS 1993:1323).
43 kap. Val till stiftsfullmäktige
I 10 § första stycket har hänvisningarna anpassats till ändringarna i 12
kap.
44 kap. Val till domkapitlet
Ill, 12 och 19 §§ har ändringar gjorts i instansordningen. Ändringarna
har motiverats i avsnitt 13.1.
45 kap. Biskopsval
I 29 § har ändringar gjorts avseende instansordningen. Ändringarna har
motiverats i avsnitt 13.1.
46 kap. Val till kyrkomötet
I 10 § har en felaktig hänvisning till 16 § i samma kapitel rättats.
47 kap. Proportionellt valsätt vid kyrkliga val
1 § har förenklats på så sätt att det anges att föreskrifterna om propor-
tionellt valsätt gäller vid val som förrättas av de angivna organen.
Därigenom blir reglema tillämpliga också vid val av utskott och be-
redningar. Frågorna har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt
15).
Ikraftträdande
Ändringarna i kyrkolagen föreslås träda i kraft den 1 april 1995, dvs.
vid samma tidpunkt som har föreslagits angående den ändrade instans-
ordningen för kommunalbesvär enligt kommunallagen (jfr prop.
1994/95:27 s. 113 f.). I likhet med vad som har föreslagits i den nyss
nämnda propositionen föreslås att beslut som har meddelats före ikraft-
trädandet skall överklagas enligt äldre bestämmelser. Detsamma skall 8^
gälla val som har förrättats före ikraftträdandet.
17.2 Förslaget till lag om ändring i kommunallagen
(1991:900)
2 kap. Kommunernas och landstingens befogenheter
I 10 § andra stycket har en felaktig hänvisning rättats.
Prop. 1994/95:129
85
Remissyttranden har avgetts av Svea hovrätt, Kammarrätten i Stock-
holm, Statskontoret, Statistiska centralbyrån, Riksskatteverket, Riksanti-
kvarieämbetet och statens historiska museer, Kammarkollegiet, Kyrko-
fondens styrelse, Svenska kyrkans centralstyrelse, Domkapitlen i Upp-
sala, Linköping, Skara, Strängnäs, Västerås, Växjö, Lund, Göteborg,
Karlstad, Härnösand, Luleå, Visby och Stockholm, Stiftsstyrelserna i
Uppsala, Linköping, Skara, Strängnäs, Västerås, Växjö, Lund, Göte-
borg, Karlstad, Härnösand, Luleå, Visby och Stockholm, Svenska kyr-
kans forsamlings- och pastoratsforbund, Svenska kyrkans personalför-
bund, Svenska kyrkans diakon- och diakonissförbund, Ersta diakoni-
sällskap, Stiftelsen Stora Sköndal och Sveriges kyrkokamerala förening.
Riksrevisionsverket har uppgett att verket från sina utgångspunkter inte
har något att anföra i ärendet. Svenska Kommunförbundet har avstått
från att lämna synpunkter.
Diakonikurs 2 på Samariterhemmet i Uppsala har kommit in med ett
särskilt yttrande.
86
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 15 december 1994
Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Sahlin,
Hjelm-Wallén, Peterson, Hellström, Thalén, Freivalds, Wallström,
Tham, Schori, Heckscher, Hedborg, Andersson, Winberg, Uusmann,
Nygren, Ulvskog, Sundström, Johansson
Föredragande: statsrådet Ulvskog
Regeringen beslutar proposition 1994/95:129 Kommunallagsanpassning
av kyrkolagen m.m.
87
gotab 47487, Stockholm 1994