Prop.
1994/95:118
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 19 januari 1995
Ingvar Carlsson
Anna Lindh
(Miljödepartementet)
I propositionen föreslås vissa lagändringar som en följd av att Sverige vid
ett medlemskap i EU ansluter sig till den Europeiska atomenergigemen-
skapen (Euratom).
Anslutningen till Euratom föranleder endast mindre ändringar i de
svenska reglerna. När det gäller transporter av radioaktivt avfall föreslås
att strålskyddslagens (1988:220) tillämpningsområde utvidgas till att
omfatta tillståndsprövning vid export av radioaktivt avfall. Vidare bör
vissa grundläggande begränsningar i rätten till export tas in i lagen.
Samma regler kommer att gälla vid tillämpningen av kämtekniklagen
(1984:3) och lagen (1991:341) om strategiska produkter.
Dessutom föreslås att det gällande förbudet mot slutförvaring i Sverige
av kärnavfall från utlandet utvidgas till att gälla mellanlagring i avvaktan
på slutförvaring.
Euratomreglema om försöijning med kärnbränsle innebär att avtal om
leveranser måste godkännas av Euratoms forsöijningsbyrå. I proposi-
tionen föreslås ett bemyndigande i kämtekniklagen för regeringen att
meddela föreskrifter i syfte att säkerställa att reglerna följs på detta
område.
Slutligen föreslås två tillägg till kämtekniklagen för att säkerställa att
de skyldigheter fullgörs som krävs enligt Euratoms regler om säker-
hetskontroll, dvs. åtgärder i syfte att förhindra spridning av kärnvapen.
Lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 juli 1995.
1 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 118
Prop. 1994/95:118
1 Förslag till riksdagsbeslut ..................... 3
2 Lagtext ................................. 4
2.1 Förslag till lag om ändring i strålskyddslagen
(1988:220) .......................... 4
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:3) om kärn-
teknisk verksamhet...................... 6
2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:341) om
strategiska produkter .................... 8
3 Ärendet och dess beredning .................... 9
4 Allmänt om lagstiftningsbehovet ................. 9
5 Informationsspridning ........................ 11
6 Strålskydd och avfallstransporter ................. 14
7 Mellanlagring av utländskt använt kärnbränsle och kärnav-
fall ................................... 17
8 Försörjning med kärnbränsle ................... 19
9 Säkerhetskontroll av klyvbart material ..............22
10 Författningskommentar .......................26
10.1 Förslaget till lag om ändring i strålskyddslagen
(1988:220)........................... 26
10.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:3) om
kärnteknisk verksamhet...................26
10.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:341) om
strategiska produkter ....................27
Bilaga 1 Promemorians lagförslag ..................28
Bilaga 2 Sammanställning av remissyttranden...........32
Bilaga 3 Lagrådsremissens lagförslag ................36
Bilaga 4 Lagrådets yttrande ......................41
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde .............42
Rättsdatablad..................................43
Prop. 1994/95:118
Regeringen föreslår att riksdagen
antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i strålskyddslagen (1988:220),
2. lag om ändring i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet,
3. lag om ändring i lagen (1991:341) om strategiska produkter.
1* Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 118
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Prop. 1994/95:118
Härigenom föreskrivs i fråga om strålskyddslagen (1988:220)
dels att 5, 20 och 24 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 20 a §, av följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5 §
Med verksamhet med strålning avses i denna lag
1. tillverkning, införsel, trans-
port, saluförande, överlåtelse,
upplåtelse, förvärv, innehav och
användning av eller annan därmed
jämförlig befattning med radioakti-
va ämnen,
1. tillverkning, införsel, utför-
sel, transport, saluförande, över-
låtelse, upplåtelse, förvärv, in-
nehav och användning av eller
annan därmed jämförlig befattning
med radioaktiva ämnen,
2. användning av eller annan därmed jämförlig befattning med tekniska
anordningar som kan alstra strålning.
20 §
Tillstånd krävs for att
1. tillverka, till landet införa, transportera, saluföra, överlåta, upplåta,
förvärva, inneha eller använda ett radioaktivt ämne,
2. tillverka, till landet införa, saluföra, överlåta, upplåta, förvärva,
inneha, använda, installera eller underhålla en teknisk anordning som kan
och är avsedd att sända ut joniserande strålning eller sådan del av
anordningen som är av väsentlig betydelse från strålningssynpunkt,
3. tillverka, till landet införa,
saluföra, överlåta, upplåta, för-
värva, inneha, använda, installera
eller underhålla andra tekniska
anordningar än sådana som avses i
2 och som kan alstra joniserande
strålning och för vilka regeringen
eller den myndighet som regering-
en bestämmer föreskrivit krav på
tillstånd.
3. tillverka, till landet infora,
saluföra, överlåta, upplåta, för-
värva, inneha, använda, installera
eller underhålla andra tekniska
anordningar än sådana som avses i
2 och som kan alstra joniserande
strålning och för vilka regeringen
eller den myndighet som regering-
en bestämmer föreskrivit krav på
tillstånd,
4. frän landet utföra radioaktivt
avfall.
20 a §
Prop. 1994/95:118
Tillstånd till utförsel av radio-
aktivt avfall får inte avse utförsel
till
1. området söder om 60 grader
sydlig bredd,
2. en stat utanför Europeiska
unionen som är part i den fjärde
ACP/EEG-konventionen av den 15
december 1989,
3. en stat som förbjudit import
av radioaktivt avfall eller som kan
antas sakna förmåga att ta hand
om sådant avfall på ett säkert sätt.
24 §
Ett tillstånd får begränsas till att Ett tillstånd får begränsas till att
avse viss tid. avse viss tid. Tillstånd till införsel
eller utförsel av radioaktivt avfall
skall begränsas till en tid av högst
tre år.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1984:3) om kärnteknisk
verksamhet
dels att 5 a, 18 och 27 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 8 a §, av följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5a§
Tillstånd att uppföra en kämkraftsreaktor får inte meddelas.
Det är förbjudet att utan särskilt
tillstånd här i riket slutförvara
använt kärnbränsle eller kärnavfall
från en kärnteknisk anläggning
eller en annan kärnteknisk verk-
samhet i ett annat land. Tillstånd
får medges endast om det finns
synnerliga skäl och genomförandet
av det program som avses i 12 §
inte försvåras.
Det är förbjudet att utan särskilt
tillstånd här i riket slutförvara
använt kärnbränsle eller kärnavfall
från en kärnteknisk anläggning
eller en annan kärnteknisk verk-
samhet i ett annat land. Detsamma
gäller sådan lagring som sker i
avvaktan på slutförvaring (mellan-
lagring). Tillstånd får medges
endast om det finns synnerliga skäl
och genomförandet av det program
som avses i 12 § inte försvåras.
/ fråga om tillstånd till införsel
eller utförsel av kärnavfall gäller
de begränsningar som anges i 20 a
och 24 §§ strålskyddslagen
(1988:220).
8a §
Regeringen får föreskriva att
tillstånd till kärnteknisk verksamhet
skall förenas med de villkor som
behövs för att säkerställa tillämp-
ningen av de krav i fråga om för-
sörjning med malmer, råmaterial
och speciella klyvbara material
som följer av bestämmelserna i
fördraget den 25 mars 1957 om
upprättandet av Europeiska atom-
energigemenskapen.
18 § Prop. 1994/95:118
Tillsynsmyndigheten får besluta om de åtgärder som behövs samt
meddela tillståndshavaren de förelägganden och förbud som behövs i
enskilda fall för att denna lag eller föreskrifter eller villkor som har
meddelats med stöd av lagen skall följas.
Tillsynsmyndigheten får även
besluta om verkställandet av sank-
tioner enligt artikel 83.1 i fördra-
get den 25 mars 1957 om upprät-
tandet av Europeiska atomenergi-
gemenskapen.
Om någon inte vidtar en åtgärd som åligger honom enligt denna lag
eller enligt föreskrifter eller villkor som har meddelats med stöd av lagen
eller enligt tillsynsmyndighetens föreläggande, får myndigheten låta vidta
åtgärden på hans bekostnad.
27 §
Den som inte fullgör vad tillsynsmyndigheten begär eller beslutar med
stöd av 17 eller 18 § eller vad den lokala säkerhetsnämnden begär med
stöd av 21 § eller som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnar
myndigheten eller nämnden oriktiga uppgifter, döms till böter eller
fängelse i högst sex månader.
Till ansvar enligt första stycket
döms också den som inte fullgör
sin uppgiftsskyldighet enligt kom-
missionens förordning (Euratom) nr
3227/76 av den 19 oktober 1976
om tillämpning av bestämmelserna
om säkerhetskontroll i Euratom
eller som vid uppgiftslämnandet
uppsåtligen eller av grov oaktsam-
het lämnar oriktiga uppgifter till
kommissionen.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
1** Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 118
Prop. 1994/95:118
Härigenom föreskrivs att det i lagen (1991:341) om strategiska pro-
dukter skall inforas en ny paragraf, 4 §, av följande lydelse.
|
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse 4§ I fråga om tillstånd till utförsel |
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
Ett medlemskap i EU innebär att Sverige ansluter sig till Europeiska
atomenergigemenskapen (Euratom). Regeringen har i prop. 1994/95:19
om Sveriges medlemskap i Europeiska unionen föreslagit att Euratom-
fördraget och de rättsakter m.m. som beslutats med stöd av detta fördrag
skall gälla i Sverige. I propositionen lämnas en översiktlig redogörelse
för innehållet i fördraget och rättsakterna. Vidare sägs i propositionen att
regeringen kommer att återkomma till riksdagen med förslag till de
lagändringar som behövs.
Förslag till sådana kompletteringar har lämnats i promemorian Änd-
ringar i lagstiftningen om kärnsäkerhet och strålskydd med anledning av
anslutningen till den Europeiska atomenergigemenskapen (Ds 1994:124).
Promemorian har upprättats inom Miljödepartementet. Lagförslagen i
promemorian finns i bilaga 1.
Miljödepartementet har inbjudit berörda myndigheter, företag och
organisationer till ett möte i oktober 1994 for att inhämta synpunkter på
förslagen i promemorian. Dessa har också lämnat skriftliga yttranden. En
förteckning över inbjudna till och närvarande vid mötet och en samman-
ställning av remissynpunkterna finns i bilaga 2.
Lagrådet
Regeringen beslöt den 8 december 1994 att inhämta Lagrådets yttrande
över de lagförslag som finns i bilaga 3. Lagrådet lämnade förslagen utan
erinran. Lagrådets yttrande finns i bilaga 4. Vissa redaktionella ändringar
har gjorts i lagtexten jämfört med de lagförslag som remitterades till
Lagrådet.
Prop. 1994/95:118
Regeringens bedömning: Behovet av nationell lagstiftning som
komplettering till Euratom-fordraget bör bedömas med utgångs-
punkt från hur fördraget har kommit att tillämpas i praktiken.
Lagstiftning krävs därför bara i begränsad utsträckning.
Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Ingen invändning framförs mot slutsatserna i pro-
memorian i denna del. Naturskyddsföreningen anser att beslutsunderlaget
och remissförfarandet är otillräckligt samt att ett beslut bör grundas på
en offentliggjord och remissgranskad, systematisk genomgång av
Unionens gällande rättsakter på området. Liknande synpunkter framförs
av Greenpeace.
Skälen för regeringens bedömning: Euratom är en av de tre
ursprungliga Europeiska gemenskaperna och fördraget om Euratom
undertecknades liksom Romfördraget år 1957. Euratoms centrala uppgift
är enligt Euratom-fordraget att skapa de förutsättningar som behövs för
en snabb organisation och tillväxt av kämenergiindustriema och Prop. 1994/95:118
därigenom bidra till en höjning av levnadsstandarden i medlemsstaterna
och till utvecklingen av förbindelserna med övriga länder. Innehållet i
fördraget bör bedömas i ljuset av det politiska läget under 1950-talet. Det
fredsbevarande syftet, att ställa en potentiellt farlig verksamhet under
gemensam kontroll, var därvid väsentligt. Samtidigt ville man med hjälp
av atomenergin göra Europa energimässigt oberoende av omvärlden. Det
gällde att skapa goda betingelser för en fortsatt snabb utbyggnad av
industrin och att rättvist fördela det uran som man vid den tidpunkten
antog skulle förbli en bristvara i världen.
Förhållandena är sedan länge helt annorlunda än de som fanns då
Euratom-fordraget undertecknades. Kämkraftindustrin har varit verksam
under lång tid och behovet av forskning och utveckling har ändrats sedan
1957. Synen på kärnkraften är dessutom en annan. Det råder överskott
av uran på världsmarknaden och denna situation kan i stort sett förväntas
bestå.
Detta har sammantaget lett till att fördraget i stora delar är föråldrat.
Delar av fördraget tillämpas inte enligt sin lydelse utan enligt en succes-
sivt utvecklad praxis. Av politiska skäl har det emellertid inte varit aktu-
ellt att omförhandla och ändra fördraget i dessa delar. Andra delar av
fördraget behandlar dock frågor som fortfarande är aktuella, dvs. där
spelar fördraget och de underliggande rättsakterna en viktig roll. Ex-
empel härpå är skapandet av en gemensam basnivå för strålskydd samt
kontrollen för att garantera att kämmaterial inte används for andra ända-
mål än dem för vilka de är avsedda (s.k. safeguards).
Behovet av kompletterande svenska regler
Efter anslutningen till EU gäller Euratom-fordraget i Sverige i enlighet
med lagen (1994:1500) med anledning av Sveriges anslutning till
Europeiska unionen. De förordningar som beslutats med stöd av
fördraget gäller också direkt i Sverige.
Nationella regler krävs dock för att genomföra bestämmelserna i
direktiven under Euratom, eftersom sådana rättsakter inte är direkt
tillämpliga i Sverige. I vissa fall ställer Euratom-fordraget vidare krav på
att åtgärder vidtas av medlemsstaten för att säkerställa att kommissionen
och andra organ skall kunna fullgöra sina uppgifter. Vidare gäller som
en allmän princip att medlemsstaterna skall se till att de skyldigheter
fullgörs som åläggs enskilda enligt direkt tillämpliga rättsakter, främst
förordningar.
Regeringen anser att behovet av lagstiftning skall bedömas mot bak-
grund av den praxis som har utvecklats vid tillämpningen av fördraget.
Som nämnts stämmer ofta inte fördragets ordalydelse och praxis överens.
Främst gäller detta Euratom-fördragets komplicerade system för att
säkerställa tillgången på kärnbränsle inom gemenskapen.
I fråga om regler om strålskydd och s.k. safeguards finns det däremot
stora likheter mellan EU:s och Sveriges sätt att arbeta. Reglerna i för-
draget och i rättsakterna kan på ett enkelt sätt samordnas med det gäl-
lande svenska systemet. I allmänhet finns redan i den svenska lagstift-
10
ningen bemyndiganden för regeringen eller myndigheterna att besluta om Prop. 1994/95:118
de föreskrifter som behövs.
När det gäller de synpunkter på ärendets beredning som framförts av
bl.a. Naturskyddsföreningen om behovet av en genomgång av Euratoms
rättsakter vill regeringen anföra följande. Förhandlingsresultatet på Eura-
tom-området samt innehållet i fördraget och i rättsakterna under Euratom
redovisas i propositionen om EU-medlemskap. Förhandlingarna om
medlemskap har bl.a. resulterat i en gemensam förklaring om tillämp-
ningen av fördraget, där vissa grundläggande frågor om fördragets
tillämpning klarläggs. Propositionen föregicks av en departementspro-
memoria om Sveriges medlemskap i den Europeiska unionen (Ds
1994:48). Promemorian har remissbehandlats. En mer utförlig genom-
gång av Euratom-fordraget och de sekundära rättsakterna på området
faller utanför ramen för detta lagstiftningsärende. De förslag som lämnas
i detta sammanhang avser främst att ändra lagstiftningen i de fall det be-
hövs för att komplettera de direkt verkande Euratomreglema.
Den svenska lagstiftning som berörs finns främst i lagen (1984:3) om
kärnteknisk verksamhet (kämtekniklagen) och i strålskyddslagen
(1988:220). Av intresse i detta lagstiftningsärende är bestämmelserna i
avdelning II i Euratom, närmare bestämt reglerna om informationssprid-
ning (kap. 2), hälsoskydd (kap. 3), försöijning och egendomsordning
(kap. 6 och 8) samt säkerhetskontroll (kap. 7).
De ändringar i lagstiftningen som föreslås innebär bl.a. nya regler om
tillståndsprövning vid utförsel av radioaktivt avfall. Förslagen medför
inte något behov av ökade resurser för de ansvariga myndigheterna.
Regeringens bedömning: Reglerna om gemensamt utnyttjande av
forskningsresultat på kämenergiområdet i kapitel 2 i Euratom-
fordraget tillämpas inte i praktiken. Det begränsande uppgiftsläm-
nande till kommissionen som sker på detta område kan fullgöras
utan särskild lagstiftning. Bestämmelserna om sekretess och tyst-
nadsplikt i samma kapitel och i artikel 194 i fördraget kräver inte
heller någon lagstiftning.
Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Slutsatserna i promemorian om bestämmelserna
om sekretess och tystnadsplikt ifrågasätts av Naturskyddsföreningen och
Greenpeace. I övrigt kommenteras inte de överväganden som görs i
promemorian.
Skälen för regeringens bedömning: Euratom-fördragets bestämmelser
om informationsspridning (kap. 2, artikel 12-29) syftar till att säkerställa
att patent, forskningsresultat m.m. snabbt skall bli tillgängliga för samt-
liga medlemsländer. Det finns enligt artikel 12 en skyldighet för kom-
missionen att till medlemsstater, personer och företag upplåta rätt till
11
icke-exklusiva licenser till sådana patent, provisoriska uppfinningsskydd, Prop. 1994/95:118
nyttighetsmodeller eller patentansökningar som gemenskapen innehar
under förutsättning att dessa kan effektivt utnyttja de uppfinningar som
licenserna avser.
Det finns även en skyldighet för en medlemsstat att informera kom-
missionen om ansökningar om patent eller nyttighetsmodeller som an-
knyter till kämenergiområdet och som lämnas in i medlemsstaten. Om
sökanden samtycker, skall information om innehållet i ansökan lämnas
till kommissionen inom en bestämd tid. Om sökanden vägrar att ge sitt
samtycke, kan kommissionen ändå kräva att information om innehållet
i en ansökan lämnas (artikel 16). Fördraget innehåller vidare regler om
hur licenser till uppfinningar skall upplåtas till kommissionen för att
kunna utnyttjas i medlemsstaterna. I de fall en frivillig uppgörelse med
sökanden inte kan uppnås finns särskilda regler om skiljedom och tving-
ande beslut (artikel 17-23).
Bestämmelserna har i allt väsentligt inte längre någon praktisk be-
tydelse. Medlemsländerna lämnar som en ren formalitet information till
kommissionen om de patentansökningar på området som lämnas in till
respektive medlemsstats patentmyndighet. Kommissionen sammanställer
den information om ansökningar som medlemsländerna lämnar in, men
man begär inte att få ta del av innehållet i ansökningarna.
Reglerna om informationsspridning har kompletterats med vissa sekre-
tessbestämmelser. Enligt artikel 24 skall sådan information som Eura-
tomgemenskapen får när den genomför sitt forskningsprogram och vars
röjande är ägnat att skada en eller flera medlemsstaters försvarsintressen
vara sekretessbelagd i enlighet med vissa i fördraget angivna villkor. Om
kommissionen finner att röjandet av viss information är ägnat att skada
en eller flera medlemsländers försvarsintressen skall kommissionen tills
vidare tillämpa den sekretessgrad som anges i en av rådet antagen
sekretessförordning (Rådets förordning nr 3 av den 31 juli 1958 om
tillämpningen av artikel 24 i Euratom-fordraget).
Kommissionen skall omedelbart lämna informationen till medlemssta-
terna som i sin tur skall säkerställa sekretessen på samma sätt. Medlems-
staterna skall inom tre månader underrätta kommissionen om de önskar
bibehålla den provisoriskt tillämpade sekretessgraden, ersätta den med en
annan eller häva sekretessen. Efter utgången av denna tid skall den
strängaste av de begärda sekretessgradema tillämpas. Kommissionen skall
underrätta medlemsstaterna om detta.
Vidare kan en medlemsstat som informerar om förekomsten av eller
innehållet i en ansökan om patent eller nyttighetsmodell upplysa om
eventuella behov av sekretess på grund av försvarshänsyn. Kommissionen
och övriga medlemsstater skall därefter vidta de åtgärder som enligt
säkerhetsforordningen krävs för den sekretessgrad som medlemsstaten
begärt (artikel 25).
Bestämmelser om sekretess och tystnadsplikt finns också i artikel 194
i fördraget. Enligt punkt 1 i denna artikel gäller bl.a. att medlemmarna
av gemenskapens kommittéer samt alla andra personer, som antingen i
tjänsten eller genom sina offentliga eller privata förbindelser med ge- 12
menskapens institutioner eller anläggningar eller med de gemensamma
företagen skaffar sig eller får vetskap om sådana faktiska förhållanden, Prop. 1994/95:118
upplysningar, kunskaper, dokument eller föremål vilka är sekretessbe-
lagda med stöd av bestämmelser som utfärdats av en medlemsstat eller
någon av gemenskapens institutioner, är skyldiga att även efter det att
deras tjänst eller förbindelser har upphört, bevara sekretessen gentemot
alla obehöriga personer liksom allmänheten. Vaije medlemsstat skall
betrakta ett åsidosättande av denna skyldighet som ett brott mot landets
sekretessregler; staten skall därvid både i sakligt hänseende och när det
gäller behörigheten tillämpa sina rättsregler om brott mot statens säkerhet
eller om brott mot tystnadsplikt. Staten skall på begäran av varje berörd
medlemsstat eller kommissionen väcka talan mot var och en under dess
jurisdiktion som begår ett sådant brott.
Enligt punkt 4 i samma artikel gäller, att om ett bemyndigande att
inhämta uppgifter om sådana faktiska förhållanden, upplysningar, doku-
ment eller föremål som omfattas av fördraget och som är sekretessbe-
lagda har lämnats av någon av gemenskapens institutioner eller av en
medlemsstat till en person som utövar sin verksamhet inom tillämp-
ningsområdet för fördraget, skall bemyndigandet godtas av vaije annan
institution och vaije annan medlemsstat.
Behovet av ändrade regler
Med hänsyn till det mycket begränsade informationslämnande som sker
i praktiken enligt artikel 16 krävs inte några kompletterande regler i
svensk lagstiftning. Information om patentansökningar kan för Sveriges
del lämnas av Patent- och registreringsverket.
När det gäller bestämmelserna om sekretess och tystnadsplikt kan
följande överväganden göras.
I sekretesslagen (1980:100) finns bl.a. bestämmelser i 2 kap. om
sekretess med hänsyn främst till rikets säkerhet och dess förhållande till
annan stat eller mellanfolklig organisation. Av 7 kap. 3 och 5 §§ tryck-
frihetsförordningen samt 5 kap. 1 och 3 §§ yttrandefrihetsgrundlagen
framgår att friheten enligt dessa grundlagar att meddela och offentliggöra
uppgifter i vissa fall är begränsad. Det gäller bl.a fall av uppsåtligt
åsidosättande av tystnadsplikt. I 16 kap. sekretesslagen anges i vilka fall
dessa friheter i övrigt är begränsade vid uppsåtligt åsidosättande av
tystnadsplikt. 1 20 kap. 3 § brottsbalken finns bestämmelser om straff vid
brott mot tystnadsplikt.
Frågan om förhållandet mellan sekretessregler i gemenskapens rätt-
sakter och de svenska reglerna om sekretess och meddelarfrihet har
behandlats i samband med att beslut lättades om en ökad öppenhet när
det gäller uppgifter som omfattas av utrikessekretess (prop. 1994/95:112,
bet. 1994/95:KU8, rskr. 1994/95:128). I propositionen redovisade
regeringen sin syn på den svenska offentlighetsprincipens ställning vid ett
svenskt EU-medlemskap. Regeringens bedömning, som delades av
riksdagen, var att det inte krävs någon ändring i de svenska reglerna så
länge de intressen som skall skyddas enligt gemenskapsreglema överens-
stämmer med de intressen som skyddas enligt sekretesslagen. Vidare
konstaterades att straffbestämmelsen i 20 kap. 3 § brottsbalken inte kan
anses omfatta gemenskapsrättsliga tystnadsplikter, men att någon ändring
av bestämmelsen inte behöver göras eftersom de gemenskapsrättsliga
tystnadsplikterna har sin motsvarighet i sekretesslagens föreskrifter.
De överväganden och slutsatser som redovisats i den nyssnämnda
propositionen gäller även bestämmelserna om sekretess och tystnadsplikt
i Euratom-fordraget och de sekundära rättsakterna under fördraget. Det
finns dock skäl att här särskilt nämna artikel 194 i Euratom-fordraget,
som enligt sin ordalydelse innehåller mycket långtgående föreskrifter om
tystnadsplikt. I betänkandet Utrikessekretessen (SOU 1994:49), som legat
till grund för den nyssnämnda propositionen om utrikessekretess,
kommenteras den bestämmelsen. Därvid konstateras att det kan ifrågasät-
tas om detta stadgande är förenligt med vår meddelarfrihet, de svenska
åtalsreglema och bestämmelserna i 2 kap. 13 § regeringsformen.
Med hänsyn till den praxis som utbildats inom Euratom och att artikel
194 såvitt bekant aldrig har tillämpats i praktiken anser regeringen dock
att det saknas anledning att föreslå någon ändring av de svenska reglerna.
Regeringens förslag: Lagstiftningen om kärnsäkerhet och strål-
skydd kompletteras med anledning av bestämmelserna i direktivet
om transporter av radioaktivt avfall. Strålskyddslagens tillämp-
ningsområde utvidgas till att omfatta utförsel av radioaktiva ämnen.
Tillståndsplikt införs för utförsel av radioaktivt avfall. I lagen
anges vissa fall då tillstånd till utförsel inte får ges. Tillstånd får
gälla i högst tre år. Samma regler kommer att tillämpas vid
tillståndsprövning när det gäller utförsel av material som faller
under kämtekniklagen och lagen om strategiska produkter.
1 övrigt föranleder inte Euratoms regler om strålskydd någon
lagstiftning.
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Förslagen tillstyrks. Statens strålskyddsinstitut
anser att tillståndsplikten skall omfatta utförsel av alla radioaktiva ämnen
och även transitering genom landet av sådana ämnen. Greenpeace anser
att utförsel till icke OECD-länder bör vara förbjuden.
Skälen för regeringens förslag:
Bakgrund
Enligt reglerna om hälsoskydd i fördraget (kap. 3, artikel 30 - 39) skall
gemensamma normer beslutas för strålskyddet. Sådana regler finns i en
omfattande sekundärlagstiftning på området i form av förordningar och
direktiv. En redogörelse för dessa regler och för de övergångsbe-
stämmelser som gäller enligt anslutningsavtalet har lämnats i prop.
1994/95:19. Som konstateras i propositionen finns det i strålskyddslagen
Prop. 1994/95:118
14
(1988:220) och i livsmedelslagen (1971:511) de bemyndiganden som Prop. 1994/95:118
behövs for att regeringen eller de ansvariga myndigheterna skall kunna
besluta om nödvändiga föreskrifter på grund av de sekundära rättsakter-
na. De regler om uppgiftslämnande som finns i artikel 34, 36 och 37 kan
fullgöras av de ansvariga myndigheterna eller av regeringen i samband
med behandlingen av tillståndsansökningar m.m. utan att någon särskild
lagstiftning behövs. I fråga om ett direktiv som grundas på strålskydds-
reglema i fördraget krävs dock lagstiftning.
Rådets direktiv 92/3/Euratom av den 3 februari 1992 om övervakning
och kontroll av transporter av avfall mellan medlemsstater samt till och
från gemenskapen innehåller bestämmelser om ett tillståndsfÖrfarande vid
transporter av radioaktivt avfäll samt begränsningar i rätten till export till
länder utanför gemenskapen.
Med radioaktivt avfall avses enligt direktivet alla ämnen som innehåller
eller är förorenade med radionuklider och för vilka det inte finns någon
användning (artikel 2).
Enligt direktivet krävs tillstånd för transport av radioaktivt avfall från
ett EU-land till ett annat (artikel 4). För att transporten skall få genom-
föras måste det land som skall ta emot avfallet ge sitt godkännande.
Detsamma gäller beträffande eventuella transitländer. Mottagar- eller
transitlandet kan också ställa villkor for transporten. Villkoren får inte
vara strängare än de som normalt tillämpas för transporter inom landet
i fråga (artikel 6). Transporten måste dock minst uppfylla de krav som
gäller enligt nationella regler, gemenskapsbestämmelser och internatio-
nella överenskommelser om transport av radioaktiva ämnen (artikel 3).
Direktivets regler avseende stater utanför EU är utformade på ett något
annorlunda sätt men innebär också att tillstånd krävs för import till
respektive export från en medlemsstat vad avser radioaktivt avfall.
Tillstånd får inte ges för export till antarktiska fastlandet, till stat utanför
EU som undertecknat den fjärde ACP/EEG-konventionen (vissa stater i
Afrika, Karibien och Stilla havet) eller till stat som saknar tekniska,
rättsliga eller administrativa resurser att hantera radioaktivt avfall på ett
säkert sätt (artikel 11).
Direktivet omfattar inte s.k. förseglade källor som återsänds av an-
vändaren till den som tillhandahållit källan, utom i fall då källan
innehåller klyvbart material. Direktivet inskränker inte rätten att skicka
tillbaka avfall till ursprungslandet, om avfallet mottagits for behandling.
Slutligen finns regler som skall säkerställa att avfallet tas tillbaka av av-
sändaren om transporten inte kan genomföras på avsett sätt.
I kommissionens beslut 93/552/Euratom av den 1 oktober 1993 finns
de standarddokument för övervakning och kontroll av transporter av
radioaktivt avfall som avses i direktivet.
Tillstånd till utförsel av radioaktivt avfall
De svenska reglerna om radioaktivt avfall finns i kämtekniklagen och
strålskyddslagen. Enligt 1 § kämtekniklagen gäller att utförsel av kärn-
avfall är tillståndspliktig kärnteknisk verksamhet. Bestämmelserna i
kämtekniklagen syftar enligt 3 § till att upprätthålla säkerheten, dvs.
1*** Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 118
undvika olyckor, och till att uppfylla Sveriges överenskommelser om att Prop. 1994/95:118
förhindra spridning av kärnvapen och obehörig befattning med kärnämne
och sådant kärnavfall som utgörs av använt kärnbränsle. Den som
bedriver kärnteknisk verksamhet ansvarar bl.a. for att det kärnavfall
omhändertas som härrör från verksamheten. Frågor om tillstånd till
utförsel av kärnavfall prövas enligt 19 § förordningen (1984:14) om
kärnteknisk verksamhet av Statens strålskyddsinstitut (SSI) eller, om det
rör sig om högaktivt avfall från upparbetning, av regeringen.
Utförsel av kärnämne är tillståndspliktig enligt lagen (1991:341) om
strategiska produkter. Med kärnämne avses vid tillämpningen av lagen
även använt kärnbränsle som inte har placerats i slutförvar. Till-
ståndsprövningen enligt lagen omfattar således även material som avses
i direktivet 92/3/Euratom.
Frågor om strålskydd regleras i strålskyddslagen, som också innehåller
vissa bestämmelser om ansvaret för radioaktivt avfåll som uppkommit i
verksamhet med strålning (13 och 14 §§). Utförsel ur landet av radioak-
tivt avfall omfattas dock inte av tillämpningsområdet för lagen och ingår
inte i begreppet verksamhet med strålning enligt 5 §. Bestämmelser om
tillståndsplikt finns i 20 och 21 §§. Av 23 § följer att tillstånd enligt
strålskyddslagen normalt inte behövs om tillstånd meddelats enligt
kämtekniklagen. I sådana fall meddelas i stället strålskyddsvillkor enligt
27 § strålskyddslagen.
För att uppfylla direktivets krav behöver strålskyddslagen kompletteras,
så att utförsel av radioaktivt avfall blir tillståndspliktig även i de fall
tillståndskrav inte gäller enligt kämtekniklagen och lagen om strategiska
produkter. Statens strålskyddsinstitut föreslår i sitt yttrande att ett
tillståndskrav för utförsel införs for alla typer av radioaktiva ämnen och
inte bara för avfall. Regeringen anser att även om det kan finnas skäl for
en sådan utvidgning bör den frågan beredas särskilt och behandlas i ett
annat sammanhang. En särskild regel om transitering torde inte behövas
när såväl införsel, transport och - i fråga om avfåll - utförsel är till-
ståndspliktig.
En bestämmelse om tillståndsplikt bör tas in i 20 §. Utförsel av radio-
aktiva ämnen bör ingå i begreppet verksamhet med strålning enligt 5 §.
Dessutom bör det i en ny 20 a § anges att utförsel inte får ske till An-
tarktisområdet, till en stat utanför EU som är part i den fjärde
ACP/EEG-konventionen eller till en stat som har förbjudit sådan införsel
eller som kan antas sakna förmåga att ta hand om avfållet på ett säkert
sätt.
Föreskrifter om undantag från dessa regler i vissa fåll, t.ex. i fråga om
utförsel av avfåll som mottagits av Sverige och som skall återsändas efter
behandling, kan beslutas av regeringen eller en myndighet med stöd av
3 § strålskyddslagen. Den bestämmelsen kan också tillämpas för att
undanta material i de fåll utförselprövningen skall ske enligt lagen om
strategiska produkter. Ytterligare regler om förbud mot utförsel av avfåll
till vissa länder behövs inte mot bakgrund av dessa bestämmelser.
Vid utförsel av material som fåller under kämtekniklagen sker till-
ståndsprövningen enligt den lagen. 5 a § bör därför kompletteras med en 16
hänvisning till de nya reglerna i strålskyddslagen. En motsvarande
komplettering bör göras i lagen om strategiska produkter såvitt gäller Prop. 1994/95:118
använt kärnbränsle.
Slutligen bör 24 § strålskyddslagen kompletteras med en bestämmelse
av vilken framgår att tillstånd till införsel eller utförsel av avfall får gälla
i högst tre år. Direktivets regler om hanteringen av tillståndsärenden
kräver inte lagstiftning.
Regeringens förslag: Förbudet mot slutförvaring av utländskt
använt kärnbränsle eller kärnavfall utvidgas till att omfatta mel-
lanlagring.
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks eller lämnas utan invändningar.
Skälen för regeringens förslag:
Bakgrund
Enligt 5 a § kämtekniklagen är det förbjudet att utan tillstånd slutförvara
utländskt använt kärnbränsle eller kärnavfall i Sverige. I förarbetena till
den svenska bestämmelsen (prop. 1992/93:98) framhålls att ett förbud av
denna art inte strider mot Euratom-fördraget. Detta bekräftades också vid
Sveriges anslutningsförhandlingar med EU. I den gemensamma förklaring
beträffande tillämpningen som EU:s medlemsländer och Sverige kom
överens om sägs att vaije medlemsstat avgör vilken politik den skall fora
när det gäller slutstegen i kämbränslecykeln.
Det svenska programmet för slutligt omhändertagande av det använda
kärnbränslet utarbetas av reaktorinnehavama och redovisas vart tredje år
till regeringen enligt 12 § kämtekniklagen. Den metod som avses
tillämpas i Sverige för omhändertagandet är direktdeponering. Med denna
metod kan slutstegen i kämbränslecykeln sägas omfatta tre delar:
mellanlagring av använt kärnbränsle, inkapsling samt slutförvaring genom
deponering i ett djupförvar.
Mellanlagringen utgör det första steget i den slutliga hanteringen av
det använda kärnbränslet. I mellanlagret förvaras materialet i cirka 40 år
- i vissa fall upp till 60 år - för att sedan kapslas in och deponeras i ett
slutförvar. Under mellanlagringen minskar bränslets aktivitetsinnehåll och
resteffekt med ca 90 %. Värmeavgivningen minskar avsevärt. Därmed
underlättas hanteringen infor slutlig deponering.
I Sverige mellanlagras det använda kärnbränslet i det s.k. centrala
mellanlagret for använt kärnbränsle, CLAB, som ligger intill OKG AB:s
kärnkraftverk i Oskarshamn. CLAB togs i drift 1985 och avlastade då
lagringsbehovet vid kärnkraftverken. CLAB består av en mottag-
ningsbyggnad ovan jord och ett förvaringsutrymme i bergrum. Kärn-
bränslet hanteras och förvaras nedsänkt i vatten i rostfria bassänger.
17
Låg- och medelaktivt avfall från drift av kämkraftreaktorer och annan Prop. 1994/95:118
kärnteknisk verksamhet deponeras i slutförvaret för reaktoravfäll
(SFR-1), som är beläget intill Forsmarks kärnkraftverk.
Förbud mot mellanlagring
Att varje land skall ta fullt ansvar i alla led för det använda kärnbränsle
och kärnavfall som uppkommer i landet har vid flera tillfallen slagits fast
av riksdagen som en grundläggande princip för Sveriges handlande.
Denna princip har kommit till uttryck i kämtekniklagen genom förbudet
mot slutförvaring i Sverige av använt kärnbränsle och kärnavfall från en
kärnteknisk anläggning i ett annat land. Med slutförvaring avses enligt
2 § 1 c lagen sådan förvaring som avses bli bestående. Förbudet avser
således inte mellanlagring av använt kärnbränsle och kärnavfall med hög
aktivitet. Teoretiskt skulle alltså ett tillstånd till införsel och mellanlag-
ring av sådant avfall kunna ges enligt kämtekniklagen.
Som nämnts utgör mellanlagringen ett led i det slutliga omhändertagan-
det av avfallet. Den är ett av slutstegen i kämbränslecykeln. Principen
att vaije stat skall ta fullt ansvar för sitt avfall måste därför gälla även for
mellanlagring. Införsel och mellanlagring av utländskt material i Sverige
som senare skall slutförvaras utomlands är dessutom olämplig av princi-
piella skäl mot bakgrund av den långa tid som mellanlagringen avser. Det
svenska programmet för slutligt omhändertagande av använt kärnbränsle
och kärnavfall är inte heller utformat för en sådan hantering.
Regeringen anser därför att det svenska förbudet mot slutförvaring av
utländskt använt kärnbränsle och kärnavfall bör utvidgas till att även
omfatta mellanlagring av material med utländskt ursprung. När det gäller
frågan om ett sådant förbud skulle komma i konflikt med EU:s regler kan
konstateras att de överväganden som regeringen gjorde inför beslutet om
förbud mot slutförvaring (prop. 1992/93:98 sid. 29 ff) även är tillämpliga
på mellanlagring. Ett förbud mot mellanlagring strider inte mot Euratom-
fordraget eller mot andra EU-regler. Att slutsatserna i den propositionen
är riktiga stöds också av den nyssnämnda gemensamma deklarationen.
Förbudet bör endast avse mellanlagring som sker i avvaktan på slutför-
varing. Det bör inte omfatta lagring i Sverige av utländskt använt kärn-
bränsle eller kärnavfall under en begränsad period för andra syften, t.ex.
då materialet är föremål för undersökningar av olika slag. Inte heller
lagring som utgör ett led i en behandlingsprocess bör omfattas. Därmed
avses en process som avser att förändra avfallets egenskaper med
avseende på volym, form, aktivitetsinnehåll och kemiska egenskaper
m.m. I dessa fall är det inte fråga om åtgärder som kan ses som ett led
i det slutliga omhändertagandet av använt kärnbränsle eller kärnavfall.
Det nya regeln om förbud mot mellanlagring bör tas in i 5 a § andra
stycket kämtekniklagen.
Det slutliga omhändertagandet av det använda kärnbränslet planeras bli
utfört i två huvudfaser, demonstrationsdeponering och slutförvaring.
Demonstrationsdeponering infördes första gången som ett begrepp i det
tredje programmet för forskning m.m. angående kärnavfallets behandling
och slutförvaring. Programmet överlämnades till regeringen den 31 mars
18
1993. Demonstrationsdeponeringen planeras omfatta 5-10 % av den Prop. 1994/95:118
totala mängden använt bränsle. Det deponerade bränslet skall kunna
återtas under demonstrationsskedet.
Det kan diskuteras om definitionen av begreppet slutförvaring i 2 § 1 c
kämtekniklagen behöver kompletteras för att förtydliga att även
demonstrationsdeponering omfettas. Slutförvaring är enligt lagen för-
varing som avses bli bestående. När det gäller demonstrationsdeponering
torde det inte råda någon tvekan om att avsikten i och för sig är att
förvaringen skall bli bestående. Skillnaden jämfört med den slutgiltiga
deponeringen är endast att materialet kan återtas utan svårigheter, om
detta skulle visa sig nödvändigt. Det står därför klart att även en de-
monstrationsdeponering skall ses som slutförvaring i kämtekniklagens
mening och att den omfettas av förbudet mot slutförvaring av utländskt
använt kärnbränsle och kämavfell i 5 a § andra stycket kämtekniklagen.
Någon komplettering av lagstiftningen på denna punkt är därför inte
nödvändig.
Regeringens förslag: Bestämmelserna i Euratom-fördraget om
försörjning med kärnbränsle tillämpas i praktiken inte enligt sin
ordalydelse och kräver därför inte någon ändring i de svenska
reglerna. Regeringen ges dock ett bemyndigande att meddela
föreskrifter för att säkerställa att de begränsade krav som ställs
enligt det s.k. förenklade förfarandet uppfylls av dem som bedriver
kärnteknisk verksamhet. Av praktiska skäl tas regeln in i käm-
tekniklagen.
Promemorians förslag: Som villkor for tillstånd till kärnteknisk verk-
samhet skall gälla att Euratom-fördragets krav beträffande försörjning
med kärnämnen m.m. är uppfyllda.
Remissinstanserna: Statens kämkraftinspektion anser att förslaget kan
medföra oklarheter om i vilken omfettning fördraget gäller för en enskild
tillståndshavare och föreslår att nödvändiga föreskrifter i stället meddelas
av regeringen eller en myndighet. Ett bemyndigande föreslås i 3 §
kämtekniklagen för regeringen eller en myndighet att utfärda föreskrifter.
Svensk Kämbränslehantering AB, Sydkraft AB och Mittenfall AB
motsätter sig förslaget med hänvisning till att fördraget inte tillämpas
enligt sin ordalydelse.
Skälen för regeringens förslag:
Bestämmelser i fordraget
Bestämmelserna i kapitel 6 i Euratom-fördraget om försörjning (artikel
52-76) syftar till att genom en gemensam försöijningspolitik tillförsäkra
medlemsländerna lika tillgång till malmer, råmaterial och speciella
klyvbara material (anrikat uran och plutonium).
19
En särskild byrå (Euratoms forsörjningsbyrå, EFB) skall ha optionsrätt Prop. 1994/95:118
till malmer, råmaterial och särskilt klyvbart material som produceras
inom medlemsländerna. Byrån skall ha ensamrätt att ingå avtal om
leverans av malmer, råmaterial eller speciella klyvbara material från
länder inom eller utom gemenskapen (artikel 52). Medlemsstaterna skall
garantera att EFB fritt får utöva sin verksamhet inom deras områden
(artikel 56).
Enligt artikel 57-63 skall EFB ingå avtal med producenterna om
leveranser. Byrån skall sedan fordela materialet till förbrukarna inom
gemenskapen. Även export utanför gemenskapen är i vissa fall möjlig.
Byrån är inte skyldig att utöva sin optionsrätt enligt dessa bestämmelser.
Enligt artikel 64-66 skall byrån också svara för inköp av material från
producenter utanför gemenskapen. Enskilda medlemsstater kan dock
enligt artikel 66 ges rätt att själva träffa avtal om sådana leveranser.
Artikel 67-69 innehåller regler om prissättning. De priser som bestäms
genom att balansera tillgång och efterfrågan får medlemsstaterna inte
åsidosätta genom nationella föreskrifter. Likaså är prissättning som
tillförsäkrar vissa förbrukare en priviligierad ställning förbjuden. Kom-
missionen får i sådana fall justera priserna till en nivå som överensstäm-
mer med principen om lika tillgång. Rådet kan på förslag av kommis-
sionen genom enhälligt beslut fastställa priser.
Artikel 70-72 behandlar prospektering och utnyttjande av mineral-
fyndigheter. Kommissionen kan lämna rekommendationer till medlems-
staterna om hur fyndigheter skall utnyttjas. En medlemsstat som inte
utnyttjar tillgängliga resurser kan i vissa fall efter beslut av rådet i sista
hand fråntas rätten till lika tillgång till övriga resurser inom gemenska-
pen.
Dessa bestämmelser kompletteras av bestämmelserna i artikel 86 - 91
om egendomsordning, där det bl.a. sägs att de speciella klyvbara mate-
rialen skall vara gemenskapens egendom. Medlemsstaten, personen eller
företaget äger dock obegränsad rätt att använda och förbruka materialen.
Vissa särskilda bestämmelser for tillämpningen av försöijningsreglema
har beslutats. I rådets förordning nr 9 av den 2 februari 1960 om
fastställandet av malmhalter enligt artikel 197.4 i fördraget om upp-
rättandet av Europeiska atomenergigemenskapen har rådet beslutat om
hur den genomsnittliga halten i malmer skall definieras vid tillämpningen
av artikel 197.4. Med stöd av artikel 74 har kommissionen beslutat om
förordningen (Euratom) nr 17/66 av den 29 november 1966 om undantag
för överföring av små mängder malmer, råvaror och särskilda termiskt
klyvbara material från bestämmelserna i kapitlet om försöijning. Denna
förordning har ändrats genom kommissionens förordning (Euratom) nr
3137/74.
Den praktiska tillämpningen
De ovan redovisade reglerna om EFB:s optionsrätt är utformade för en
situation med brist på uran, där användarna skall tillförsäkras en lika
tillgång till kärnbränsle i enlighet med fördragets syften. Någon sådan
brist på uran har aldrig rått på världsmarknaden. Bestämmelserna har
20
därför aldrig kommit att tillämpas enligt sin ordalydelse. I stället tilläm- Prop. 1994/95:118
pas ett s.k. förenklat förfarande, som framgår av de regler som fästställts
för byråns arbete (bestämmelser för byrån beslutade den 5 maj 1960,
som ändrats genom EFB:s förordning av den 15 juli 1975). Det
förenklade förfarandet innebär att EFB kan ange allmänna villkor om vad
som skall ingå i anskaffiningsavtalen. Användarna får själva förhandla
med leverantörerna om leverans och sluta avtal. När enighet om leverans
nåtts underställs kontraktet EFB för godkännande och undertecknande.
Vaije kontrakt undertecknas således av tre parter: användare, leverantör
och EFB. EFB skall fatta sitt beslut inom 10 dagar. Beslutet kan
överprövas av kommissionen.
Bestämmelserna om byråns ensamrätt att ingå avtal med leverantörer
utanför gemenskapen har sedan länge tillämpats relativt automatiskt och
problemfritt genom reglerna om förenklat förfarande. På senare tid har
dock byrån i något fall ingripit genom att begränsa möjligheterna att köpa
uran från Ryssland och andra OSS-stater.
Transporter av små kvantiteter uran har som framgått ovan helt un-
dantagits från reglerna om försörjning.
I fördragets artikel 91 anges att egendomsordningen i fråga om före-
mål, material och tillgångar, som inte omfattas av gemenskapens ägan-
derätt enligt kapitel 8, skall bestämmas genom lagstiftningen i vaije
medlemsstat. I formell mening omfattar äganderättsreglema och options-
rätten även använt kärnbränsle. Sverige har därför i förhandlingarna
säkerställt att denna formella äganderätt och optionsrätt inte skall påverka
det svenska slutförvarsprogrammet. Detta har skett genom den gemen-
samma förklaring om tillämpning av Euratom-fördraget, som ingår i
slutakten till Sveriges anslutningsfördrag. I förklaringen anges att vaije
medlemsstat avgör vilken politik den skall fora när det gäller slutstegen
i kämbränslecykeln. I samband med förhandlingarna mottog den svenska
regeringen en skrivelse från kommissionen om tillämpningen av reglerna
om optionsrätt. Av skrivelsen framgår att optionsrätten aldrig var avsedd
att tillämpas beträffande använt kärnbränsle.
Särskilda villkor om försörjningsreglema
Reglerna om gemenskapens optionsrätt till klyvbart material för att
säkerställa försöijningen har aldrig kommit att tillämpas. Reglerna i
kapitel 8 om gemenskapens äganderätt till särskilt klyvbart material
medför heller inte några praktiska konsekvenser för Sverige eller svenska
kraftföretag. Det finns därför enligt regeringens mening inte något behov
av någon allmän kompletterande lagstiftning med anledning av reglerna
om optionsrätt och gemenskapens äganderätt. Reglema om förenklat
förfarande har utfärdats i form av förordningar och blir därför - liksom
Euratom-fördraget - direkt gällande i Sverige.
Det finns dock en allmän skyldighet enligt artikel 56 i fördraget att
säkerställa att EFB fritt kan utöva sin verksamhet inom landet, vilket
förutsätter nationella kompletterande regler. Remissinstanserna är ense
om att promemorians förslag till komplettering i kämtekniklagen (1984:3)
är alltför långtgående och kan skapa oklarhet om vilka krav som ställs på
de svenska företagen. Förslaget bör därför inte genomföras. I stället bör
regeringen bemyndigas att meddela de föreskrifter som behövs för att
säkerställa att de begränsade skyldigheter fullgörs som i praktiken åligger
kämkraftföretagen. Regeringen kan i förordning närmare avgränsa
omfattningen av dessa skyldigheter, så att oklarheter kan undvikas och
bestämmelserna utformas med hänsyn till den praktiska tillämpningen av
försöijningsreglema.
Regler om forsöijning med kärnbränsle faller egentligen utanför
kämtekniklagens tillämpningsområde. Eftersom de transaktioner som
omfattas av byråns verksamhet ändå är tillståndspliktiga enligt kämtek-
niklagen är den enklaste lösningen dock att anknyta till den lagen. Ett
allmänt bemyndigande att meddela föreskrifter om tillämpning av Eura-
toms försöijningsregler synes inte behövligt. I stället bör regeringen
kunna föreskriva att tillstånd till kärnteknisk verksamhet skall förenas
med sådana villkor som behövs för att de begränsade skyldigheter skall
uppfyllas som följer av försöijningsreglema. Bestämmelsen bör tas in
som en ny 8 a § i kämtekniklagen.
Regeringens förslag: Euratom-fördragets regler om säkerhetskon-
troll (safeguards) motsvaras av de svenska bestämmelserna i
kämtekniklagen. De föreskrifter som kan behövas kan beslutas med
stöd av de bemyndiganden som redan finns i den lagen. För att
säkerställa att sanktioner enligt artikel 83 i Euratom-fördraget kan
genomföras och att uppgifter lämnas enligt reglerna i förordningen
(Euratom) nr 3227/76 görs dock tillägg till 18 och 27 §§ käm-
tekniklagen.
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Statens kämkraftinspektion tillstyrker ändringen
i 18 § och anför att skyldigheten att lämna uppgifter kan säkerställas
genom ett allmänt bemyndigande att meddela föreskrifter om fullgörandet
av förpliktelser enligt Euratom. Svensk Kämbränslehantering AB,
Sydkraft AB och Vattenfall AB motsätter sig ändringarna i kämteknikla-
gen och anför bl.a. att det finns andra direkt verkande sanktionsregler
enligt fördraget och att vilka uppgifter som i praktiken lämnas enligt för-
ordningen 3227/76 varierar för olika företag.
Skälen för regeringens förslag:
Bakgrund
Enligt bestämmelserna i kapitel 7 i Euratom-fördraget (artikel 77-85) om
säkerhetskontroll - eller safeguards, som är en internationellt använd
benämning på denna kontrollverksamhet - skall kommissionen försäkra
sig om att malmer, råmaterial och speciella klyvbara material inte an-
vänds inom medlemsstaterna för andra ändamål än som uppgetts av
Prop. 1994/95:118
22
förbrukarna samt att föreskrifterna om forsöijning iakttas, liksom alla Prop. 1994/95:118
särskilda kontrollförpliktelser som gemenskapen har avtalat om med ett
tredje land eller en internationell organisation. Uppgiften fullgörs av en
särskild avdelning inom kommissionen - Euratoms Safeguardinspektion.
Kontrollen omfattar inte kärnteknisk utrustning; sådan kontroll är en
nationell angelägenhet.
Innehavaren av en kärnteknisk anläggning är skyldig att uppge anlägg-
ningens grundläggande tekniska data till kommissionen samt att upprätta
och tillhandahålla driftrapporter for att möjliggöra bokföring av kärnäm-
nen m.m. Det sistnämnda skall gälla även för transport av råmaterial och
särskilda klyvbara material. Reglerna innebär att det är operatören i
medlemsstaten som ansvarar direkt mot kommissionen i fråga om
safeguards. Euratom-inspektörema har direktkontakt med operatören utan
att medlemsstatens myndigheter behöver delta.
Närmare bestämmelser om rapporteringskraven finns i kommissionens
förordning (Euratom) nr 3227/76 av den 19 oktober 1976 om tillämp-
ningen av bestämmelserna om säkerhetskontroll i Euratom, som ändrats
genom förordningarna nr 220/90 och nr 2130/93. Förordningen
innehåller omfattande förteckningar över de uppgifter som skall lämnas.
Kommissionen skall for anläggningarna besluta om särskilda kontrollbe-
stämmelser, som närmare anger hur kontrollförfarandet samt den fortsatta
rapporteringen skall gå till.
Kommissionen har rätt att sända inspektörer till medlemsstaterna. När
en ny inspektör besöker en medlemsstat för första gången skall samråd
ske med medlemsstaten. Om en medlemsstat begär det, skall kommissio-
nens representant åtföljas av representanter för medlemsstatens myndig-
het. Inspektörerna skall få tillgång till de uppgifter som behövs och
tillträde till alla platser och hos alla personer som i sitt yrke befattar sig
med material, utrustningar eller anläggningar som är föremål för kon-
trollen. Om genomförandet av kontrollen hindras, kan kommissionen
utverka ett beslut från EU-domstolen om genomförandet. De nationella
myndigheterna skall säkerställa att beslutet kan genomföras (artikel 81).
Inspektörerna granskar bokföringen avseende klyvbart material m.m.
Om överträdelser konstateras i fråga om bokföringen, kan kommissionen
ålägga medlemsstaten att vidta de åtgärder som behövs för att över-
trädelsen skall upphöra (artikel 82).
Artikel 83 innehåller regler om sanktioner om förpliktelserna om
safeguards åsidosätts. De sanktioner som kan bli aktuella är följande:
a) varning,
b) indragning av särskilda förmåner, som finansiellt eller tekniskt
bistånd,
c) företaget ställs under förvaltning för en tid av högst fyra månader
av en person eller grupp av personer som utsetts genom överenskom-
melse mellan kommissionen och den stat där företaget hör hemma,
d) återtagande, helt eller delvis, av råvaror och speciella klyvbara
material.
Om kommissionens beslut om sanktioner innebär att material skall
överlämnas, skall beslutet kunna verkställas enligt artikel 164. Med- 23
lemsstatema skall även i övrigt säkerställa att sanktionerna verkställs och
att rättelse vid behov sker med anledning av överträdelsen.
Det nationella ansvaret
Kommissionen ombesörjer för medlemsstaterna räkning delar av den
rapportering till IAEA som medlemsstaterna åtagit sig att göra enligt det
s.k. icke spridningsavtalet (Treaty on the Non-Proliferation of Nuclear
Weapons, NPT) och det anslutande kontrollavtalet mellan Euratom och
IAEA. Sverige har under förhandlingarna hävdat det nationella ansvaret
i icke-spridningsfrågor. Det har fått till följd att en gemensam förklaring
om icke-spridning har fogats till anslutningsfördraget. Förklaringen har
följande lydelse:
”De avtalsslutande parterna understryker vikten av att massförstörelse-
vapen inte sprids och av att de fortsätter att stödja fordraget om för-
hindrande av spridning av kärnvapen (NPT).
De bekräftar att det också i fortsättningen skall vara ett nationellt
ansvar att uppfylla förpliktelserna enligt NPT, utan att detta påverkar
IAEA:s ansvar och det ansvar som Europeiska atomenergigemenskapen
har i samband med tillämpningen av artikel III. 1 och III.4 i NPT.
De avser att följa de riktlinjer som den särskilda grupp av kämtekni-
kexporterande stater (Nuclear Suppliers’ Group) fastställt och att säker-
ställa att kärnämne och sådan utrustning som har särskilt konstruerats
eller iordningställts för bearbetning, användning eller framställning av
kärnämne exporteras till länder som inte har kärnvapen endast på villkor
att heltäckande IAEA-kontroll tillämpas.
Utan att det påverkar Sveriges åtagande enligt Euratom-fördraget
bekräftar Sverige att landet för att uppfylla sina åtaganden enligt NPT
kommer att ha ett nära samarbete med IAEA som medlem i den organi-
sationen och också att samarbeta inom ramen för det avtal som har
publicerats i IAEA:s skriftserie INFdRC/193”.
Det närmare samarbetet mellan den svenska tillsynsmyndigheten Statens
kämkraftinspektion (SKI), IAEA och Euratoms safeguard-inspektorat be-
träffande den internationella safeguard-verksamheten har behandlats i en
skrivelse från kommissionen till den svenska regeringen.
Sanktionsregler m.m.
Euratom-fördraget och den ovan nämnda förordningen medför direkt
verkande förpliktelser för den enskilde att lämna vissa bestämda uppgifter
till kommissionen. När det gäller rätten till tillträde till anläggningar och
tillgång till uppgifter enligt artikel 81 krävs dock ett särskilt beslut av
domstolen för att tvångsåtgärder skall kunna vidtas. Den behöriga
myndigheten i medlemsstaten skall säkerställa att inspektörerna får
tillträde till de platser som anges i beslutet. Medlemsstaterna skall också
svara for att sanktioner enligt artikel 83 verkställs.
Tillämpningsområdet för bestämmelserna i artikel 77 - 85 motsvarar
det som gäller for kämtekniklagen (1984:3). Även om definitionen av de
material som omfattas av fördragets regler är utformad på ett något
Prop. 1994/95:118
24
annorlunda sätt än i kämtekniklagen, kommer de verksamheter i Sverige Prop. 1994/95:118
som faller under fördragets regler att utgöra kärnteknisk verksamhet
enligt vår lagstiftning.
Kämtekniklagens tillsy nsbestämmelser i 16 - 18 §§ innehåller regler
om uppgiftslämnande och tillträde till anläggningar m.m. som motsvarar
de krav som ställs i Euratom-fördraget. Enligt 17 § andra stycket skall
tillståndshavarens skyldigheter i detta avseende även gälla gentemot den
som utsetts som övervakare av att de förpliktelser uppfylls som följer av
Sveriges överenskommelser i syfte att förhindra spridning av kärnvapen.
Denna bestämmelse har införts med hänsyn till de rättigheter som
tillkommer LAEA:s inspektörer enligt icke-spridningsavtalet. Den är dock
enligt sin ordalydelse tillämplig även på inspektörer från Euratoms
safeguard inspektion.
Enligt 3 § kämtekniklagen skall kärnteknisk verksamhet bedrivas på
sådant sätt att kraven på säkerhet tillgodoses och de förpliktelser uppfylls
som följer av Sveriges överenskommelser i syfte att förhindra spridning
av kärnvapen och obehörig befattning med kärnämne och sådant
kärnavfall som utgörs av använt kärnbränsle. Enligt 3 § andra stycket får
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela de
föreskrifter som behövs för att sådana förpliktelser skall uppfyllas som
ingår i överenskommelser som avses i första stycket. Detta bemyndigan-
de omfattar bestämmelser om safeguards i Euratom-fördraget och de
särskilda rättsakterna.
På några punkter finns det dock skäl att komplettera kämtekniklagen
med hänsyn till Euratoms regler om safeguards. I 27 § kämtekniklagen
finns en bestämmelse om straff vid underlåtelse att lämna uppgifter till
tillsynsmyndigheten eller om felaktiga uppgifter lämnas. Bestämmelsen
bör även gälla uppgiftslämnande till kommissionen enligt reglerna i
förordningen (Euratom) nr 3227/76. Det måste anses följa av allmänna
principer att Sverige som part i fördraget är skyldigt att säkerställa att
uppgiftslämnandet direkt till kommissionen enligt dessa regler fullgörs.
Med anledning av de synpunkter som framförts av kämkraftindustrin bör
framhållas att straffbestämmelsen inte blir tillämplig om uppgifts-
skyldigheten fullgörs i enlighet med de särskilda kontrollbestämmelser
som skall upprättas för vaije anläggning enligt artikel 7 i förordningen.
Rätten till tillträde till anläggningar enligt artikel 81 kan säkerställas
med stöd av bestämmelserna i 17 och 18 §§ kämtekniklagen. De sank-
tioner som kan beslutas av kommissionen med stöd artikel 83 innefattar
dock långtgående åtgärder, som avviker från de tillsynsåtgärder som
normalt beslutas enligt kämtekniklagen. Sanktionerna kan direkt verk-
ställas enligt artikel 164 i fördraget endast till den del de avser överläm-
nande av material. Skyldigheten enligt artikel 83.4 att säkerställa att
sanktionerna verkställs, som bör ankomma på tillsynsmyndigheten, bör
därför anges särskilt i 18 § kämtekniklagen.
25
5 §
Ändringen i punkten 1 medför att utförsel av ett radioaktivt ämne utgör
verksamhet med strålning som omfattas av lagens tillämpningsområde.
20 §
Genom den nya fjärde punkten införs tillståndsplikt för utförsel av
radioaktivt avfall. Begreppet radioaktivt avfall används i strålskyddslagen
även i 13 §. Det definieras inte särskilt i lagen. I artikel 2 i direktiv
92/3Euratom sägs att radioaktivt avfall skall omfatta ämnen som
innehåller eller är förorenade med radionuklider och för vilka det inte
finns någon användning. En motsvarande definition i strålskyddslagen
synes obehövlig.
20 a §
De förbud mot utförsel av radioaktivt avfäll som anges i den nya para-
grafen följer av artikel 11 i direktiv 92/3/Euratom. Dessutom anges att
utförsel inte får ske till stat som förbjudit import av radioaktivt avfall.
24 §
Den nya regeln om en begränsning av giltighetstiden for ett tillstånd till
införsel eller utförsel följer av artikel 5.2 i direktiv 92/3/Euratom. På
grund av bestämmelsen måste giltighetstiden för ett beslut om utförsel av
radioaktivt avfäll alltid begränsas.
5 a §
Genom ändringen i andra stycket kompletteras det existerande förbudet
mot slutförvaring av använt kärnbränsle eller kämavfäll med utländskt
ursprung, så att även sådan mellanlagring som sker i avvaktan på
slutförvaring omfättas. Bakgrunden till förslaget och innebörden av
begreppet mellanlagring har redovisats i avsnitt 7. Som framgår av detta
avsnitt omfättas inte lagring som sker under en begränsad period för
andra syften, t.ex. då materialet skall undersökas eller behandlas här. Om
ett syfte med lagringen är att radioaktiviteten skall minska och materialet
kylas inför en slutförvaring, blir dock bestämmelsen tillämplig även om
det också finns andra skäl for lagringen i Sverige. För att man i
praktiken skall kunna tala om mellanlagring i avvaktan på slutförvaring
måste lagringen avse en relativt lång tidsperiod.
I det tredje stycket har tagits in en hänvisning till de begränsningar i
rätten till utförsel av radioaktivt avfäll och den regel om tillstånds giltig-
26
het som föreslås i 20 a resp. 24 §§ strålskyddslagen. Bestämmelsen har Prop. 1994/95:118
sin bakgrund i att tillståndsprövningen vid in- och utförsel av radioaktivt
avfall som utgör kärnavfall skall ske enligt kämtekniklagen och inte
enligt strålskyddslagen.
8 a §
Enligt paragrafen, som är ny, kan regeringen föreskriva att tillstånd till
kärnteknisk verksamhet skall förenas med villkor som behövs för att
säkerställa tillämpningen av krav i fråga om forsöijning med malmer,
råmaterial och speciella klyvbara material enligt Euratom. Som framgår
av avsnitt 8 innebär dessa krav i praktiken att godkännande till leverans-
avtal måste inhämtas från Euratoms forsötjningsbyrå. Brott mot villkor
som meddelas enligt paragrafen kan inte läggas till grund för återkallelse
av tillstånd enligt 15 § kämtekniklagen.
18 §
Bakgrunden till den nya bestämmelsen i andra stycket framgår av avsnitt
9.
27 §
Paragrafen innehåller bestämmelser om straffansvar när en uppgiftsskyl-
dighet inte fullgörs eller oriktiga uppgifter lämnas. Genom det nya andra
stycket kommer samma straffansvar att gälla i förhållande till uppgifts-
skyldigheten enligt Euratoms regler i förordningen 3227/76. Som framgår
av den allmänna motiveringen (avsnitt 9) blir ansvaret tillämpligt om
uppgiftsskyldigheten inte fullgörs enligt de särskilda kontrollbestämmelser
som beslutas för vaije anläggning.
4 §
I paragrafen har tagits in en hänvisning till de begränsningar i rätten till
utförsel av radioaktivt avfall som föreslås i 20 a och 24 §§ strålskydds-
lagen. Bestämmelsen har sin bakgrund i att utförselprövning i fråga om
använt kärnbränsle skall ske enligt lagen om strategiska produkter och
inte enligt strålskyddslagen.
27
Härigenom föreskrivs i fråga om strålskyddslagen (1988:220)
dels att 5, 20 och 24 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 15 a §, av följande
lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Med verksamhet med strålning
avses i denna lag
1. tillverkning, införsel, trans-
port, saluförande, överlåtelse,
upplåtelse, förvärv, innehav och
användning av eller annan där-
med jämförlig befattning med
radioaktiva ämnen,
2. användning av eller annan
därmed jämförlig befattning med
tekniska anordningar som kan
alstra strålning.
Med verksamhet med strålning
avses i denna lag
1. tillverkning, införsel, utför-
sel, transport, saluförande, över-
låtelse, upplåtelse, förvärv,
innehav och användning av eller
annan därmed jämförlig befatt-
ning med radioaktiva ämnen,
2. användning av eller annan
därmed jämförlig befattning med
tekniska anordningar som kan
alstra strålning.
15 a §
Utförsel av radioaktivt avfall
får inte ske
1. till området söder om 60
grader sydlig bredd,
2. till stater utanför den Europe-
iska unionen som är parter i den
fjärde ACP/EEG-konventionen.
Utförsel får inte heller ske till
en stat som i sin lagstiftning
förbjudit import av radioaktivt
avfall eller som saknar förmåga
att ta hand om sådant avfall på
ett säkert sätt.
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer med-
delar de ytterligare föreskrifter
om förbud mot utförsel som
behövs med hänsyn till strålskyd-
det.
Prop. 1994/95:118
Bilaga 1
28
20 § Prop. 1994/95:118
Tillstånd krävs for att Bilaga 1
1. tillverka, till landet infora, transportera, saluföra, överlåta, upplåta,
förvärva, inneha eller använda ett radioaktivt ämne,
2. tillverka, till landet införa, saluföra, överlåta, upplåta, förvärva,
inneha, använda, installera eller underhålla en teknisk anordning som kan
och är avsedd att sända ut joniserande strålning eller sådan del av
anordningen som är av väsentlig betydelse från strålningssynpunkt,
|
3. tillverka, till landet infora, |
3. tillverka, till landet införa, 4. från landet utföra radioaktivt |
24 §
|
Ett tillstånd får begränsas till |
Ett tillstånd får begränsas till att |
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
29
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1988:220) om kärnteknisk
verksamhet
dels att 3, 5 a, 18 och 27 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 8 a §, av följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 §
Kärnteknisk verksamhet skall bedrivas på sådant sätt att kraven på
säkerhet tillgodoses och de förpliktelser uppfylls som följer av Sveriges
överenskommelser i syfte att förhindra spridning av kärnvapen och
obehörig befattning med kärnämne och sådant kärnavfall som utgörs av
använt kärnbränsle.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med-
dela de föreskrifter som behövs för att sådana förpliktelser skall uppfyllas
som ingår i överenskommelser som avses i första stycket.
Särskilda bestämmelser i frågor
som avses i första stycket samt i
fråga om försörjning med kär-
nämnen finns i fördraget den 25
mars 1957 om upprättandet av
Europeiska atomenergigemen-
skapen, som enligt lagen
(1994:000) med anledning av
Sveriges anslutning till Europe-
iska unionen gäller här i landet,
samt i de rättsakter som beslutats
med stöd av fördraget.
Bestämmelser om strålskydd finns i strålskyddslagen (1988:220).
5 a §
Tillstånd att uppföra en kämkraftsreaktor får inte meddelas.
Det är förbjudet att utan särskilt tillstånd här i riket slutförvara använt
kärnbränsle eller kärnavfall från en kärnteknisk anläggning eller en annan
kärnteknisk verksamhet i ett annat land. Tillstånd får medges endast om
det finns synnerliga skäl och genomförandet av det program som avses
i 12 § inte försvåras.
Förbud enligt andra stycket
gäller även sådan mellanlagring
av använt kärnbränsle eller
kärnavfall som sker i avvaktan
pä slutförvaring.
I fråga om tillstånd till utförsel
av kärnavfall gäller de begräns-
ningar som följer av 15 a §
30
strålskyddslagen (1988:220).
8 ai
Som villkor för tillstånd skall
gälla att de krav är uppfyllda i
fråga om försörjning med mal-
mer, råmaterial och speciella
klyvbara material som följer av
bestämmelserna i fördraget den
25 mars 1957 om upprättandet
av Europeiska atomenergige-
menskapen.
18 §
Tillsynsmyndigheten får besluta om de åtgärder som behövs samt
meddela tillståndshavaren de förelägganden och förbud som behövs i
enskilda fall för att denna lag eller föreskrifter eller villkor som ha r
meddelats med stöd av lagen skall följas.
Beslut enligt första stycket får
även avse verkställandet av
sanktioner enligt artikel 83.4 i
fördraget den 25 mars 1957 om
upprättandet av Europeiska
atomenergigemenskapen.
Om någon inte vidtar en åtgärd som åligger honom enligt denna lag
eller enligt föreskrifter eller villkor som har meddelats med stöd av lagen
eller enligt tillsynsmyndighetens föreläggande, får myndigheten låta vidta
åtgärden på hans bekostnad.
27 §
Den som inte fullgör vad tillsynsmyndigheten begär eller beslutar med
stöd av 17 eller 18 § eller vad den lokala säkerhetsnämnden begär med
stöd av 21 § eller som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnar
myndigheten eller nämnden oriktiga uppgifter, döms till böter eller
fängelse i högst sex månader.
Till ansvar enligt första stycket
döms också den som inte fullgör
sin uppgiftsskyldighet enligt
kommissionens förordning (Eu-
ratom) Nr 3227/76 om tillämp-
ning av bestämmelserna om
säkerhetskontroll i Euratom eller
som vid uppgiftslämnandet upp-
såtligen eller av grov oaktsamhet
lämnar oriktiga uppgifter till
kommissionen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
Prop. 1994/95:118
Bilaga 1
31
Sammanställning av remissyttranden över promemo- Prop. 1994/95:118
rian (Ds 1994:124) Ändringar i lagstiftningen om Bilaga 2
kärnsäkerhet och strålskydd med anledning av an-
slutningen till den europeiska atomenergigemenska-
pen.
Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av Statens strål-
skyddsinstitut (SSI), Statens kämkraftinspektion (SKI), Folkkampanjen
mot kärnkraft-kärnvapen, Greenpeace, Naturskyddsföreningen, Svensk
kämbränslehantering AB (SKB), Sydkraft AB och Vattenfall AB.
Den 28 oktober 1994 hölls ett möte med remissinstanserna där tillfälle
gavs att även muntligen redovisa synpunkter. Samtliga remissinstanser
utom Greenpeace var närvarande vid mötet. De synpunkter som fram-
fördes vid mötet utöver de skriftliga remissyttrandena redovisas också i
den följande sammanställningen.
Folkkampanjen mot kärnkraft-kärnvapen, Greenpeace och Naturskydds-
föreningen invänder mot den korta remisstiden och anför att det är
tveksamt om förfaringssättet uppfyller regeringsformens beredningskrav.
De framhåller att betänkandet är bristfälligt i sin analys av vilka
konsekvenser Euratom-fördraget kan få beträffande svensk lagstiftning.
Betänkandet är otillräckligt som grund för en proposition till riksdagen.
Naturskyddsföreningen anser att förslagen i betänkandet medför att
Euratom-fördragets regler inte fullt ut och på ett konsekvent sätt införs
i svensk lagstiftning. Gällande EU-rätt kommer då att vara en annan eller
motsägas av den rätt som återges i den svenska lagstiftningen. Natur-
skyddsföreningen framhåller också att föreskrifter som utfärdas av
svenska myndigheter skall grundas på ett bemyndigande av riksdagen och
inte direkt av de regler som följer av Euratom-fördraget. Utredningen har
enligt Naturskyddsföreningen inte beaktat detta i sina förslag.
Greenpeace anser att riksdagen bör lagfästa de principer som utgör
grunden för utövandet av kärnteknisk verksamhet i Sverige innan na-
tionen blir medlem i EU. Efter inträdet i unionen torde lagstiftningsåt-
gärder på detta område komma att vara förenade med praktiska genom-
förande problem av ett slag som inte finns i dag.
Folkkampanjen mot Kärnkraft-Kärnvapen anser att Euratom-fördraget
är helt oförenligt med svensk lagstiftning och praxis. Fördraget kommer
att gälla som svensk rätt. Folkkampanjen anser därför inte att det är
relevant att diskutera några lagändringar.
SKI framhåller att genom anslutningen till Euratom kommer Euratom-
fördragets text och förordningar som utfärdats med stöd av denna bli
gällande rätt i Sverige utan att omsättas i svensk lag eller förordning. SKI 32
föreslår därför 3 § kämtekniklagen kompletteras med ett nytt stycke Prop. 1994/95:118
enligt följande: ”kärnteknisk verksamhet skall också bedrivas på sådant Bilaga 2
sätt att de förpliktelser uppfylls som följer av Sveriges anslutning till den
Europeiska atomenergigemenskapen.”
Mittenfall anser att de föreslagna förändringarna i kämtekniklagen inte
kan motiveras av fördragets praktiska tillämpning. Lagstiftningen har inte
heller utformats på ett sätt som tar hänsyn till att fördragets ordalydelse
avviker från dess praktiska tillämpning.
Greenpeace anser att Euratom-fördragets artikel 194, punkt 1, torde
komma i konflikt med den svenska meddelarrätten. Greenpeace finner det
därför häpnadsväckande att det i betänkandet påstås att de svenska
reglerna om sekretess och meddelarffihet uppfyller Euratoms krav.
Naturskyddsföreningen framhåller att Euratom-fördragets artikel 194
står i motsatsställning till den grundlagsskyddade meddelarfrihet som
finns i Sverige. Naturskyddsföreningen finner det vara oacceptabelt att
man låter bli att lösa denna motsatsställning.
Ingen av remissinstanserna framför några erinringar mot övervägandena
i promemorian.
SSI har inget att invända mot sakinnehållet i promemorians lagförslag
men föreslår följande bestämmelser i strålskyddslagen:
” 5 § Med verksamhet med strålning avses i denna lag
1. tillverkning, införsel, utförsel, transitering genom landet, transport,
saluförande, överlåtelse, upplåtelse, förvärv, innehav och användning av
eller annan därmed jämförlig befattning med radioaktiva ämnen.
20 § Tillstånd krävs för att
1. tillverka, till landet införa, från landet föra ut, genom landet tran-
sitera, transportera, saluföra, överlåta, upplåta, förvärva, inneha eller
använda ett radioaktivt ämne.
Tillstånd till utförsel av radioaktivt avfall får. inte meddelas:
a) Om detta avses att bli lagrat eller förvarat inom ett område av
jordytan som ligger söder om 60 grader sydlig bredd.
b) Om detta avses att bli transporterat till en stat som inte kan antas
kunna ta hand om det på ett säkert sätt.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med-
dela ytterligare föreskrifter om vissa förutsättningar för tillstånd till
utförsel av radioaktivt ämne.
24 § Ett tillstånd får inte begränsas till att avse viss tid. Tillstånd till
införsel, utförsel och transitering genom landet av radioaktivt avfall får 33
gälla i högst tre är. "
Greenpeace anser att utöver förslagen i promemorian bör export för- Prop. 1994/95:118
bjudas till icke OECD-länder. Det bör dessutom tydligt framgå av 24 § Bilaga 2
strålskyddslagen att tillstånd till utförsel av radioaktivt avfall endast får
ges separat för vaije enskilt exporttillfälle.
SKI tillstyrker den föreslagna ändringen i kämtekniklagen. SKI anser
dock att begreppet ”avfall” i den föreslagna lagtexten bör klargöras med
avseende på tillämpningen for använt kärnbränsle och kärnavfall.
Även Naturskyddsföreningen anser att begreppet avfall bör preciseras.
SSI föreslår att 5 a § kämtekniklagen får en annan utformning än den
föreslagna, nämligen följande: ”Tillstånd att uppföra en kämkraftreaktor
får inte meddelas.
Det är förbjudet att utan särskilt tillstånd här i riket slutförvara eller,
i avvaktan på slutförvaring, mellanlagra använt kärnbränsle eller kär-
navfall från en kärnteknisk anläggning eller en kärnteknisk verksamhet
i ett annat land. Tillstånd får medges endast om det finns synnerliga skäl
och genomförandet av det program som avses i 12 § inte försvåras.
/ fråga om tillstånd till utförsel av kärnavfall gäller de begränsningar
som följer av 20 § lp. och 24 § strålskyddslagen (1988:220). "
Greenpeace välkomnar förslaget om förbud mot mellanlagring av
utländskt kärnbränsle och kärnavfall. Förbudet bör dock vara ovillkorligt
i den bemärkelsen att det inte bör finnas någon dispensmöjlighet.
SKB och Sydkraft AB har inget att erinra mot förslaget.
SKI anser att den föreslagna 8 a § kämtekniklagen är så formulerad att
det kan uppstå oklarhet om i vilken omfattning bestämmelsen är
tillämplig för en enskild tillståndshavare. Inspektionen föreslår som alter-
nativ att det i 3 § kämtekniklagen uttrycks ett generellt krav rörande upp-
fyllelse av de förpliktelser som följer av Sveriges anslutning till den
europeiska atomenergigemenskapen i enligt med vad SKI föreslagit.
Regeringen eller SKI skulle med stöd av detta bemyndigande kunna med-
dela de närmare föreskrifter som erfordras.
SKB framhåller att de bestämmelser i Euratom-fördraget som 8 a §
kämtekniklagen refererar till inte tillämpas enligt bokstaven utan enligt
en successivt utvecklad praxis. Den föreslagna 8 a § kämtekniklagen
skulle mot denna bakgrund leda till orimliga konsekvenser. Genom att
knyta an regeln som ett villkor för tillstånd enligt kämtekniklagen skulle
föreskriften kunna leda till att alla sådana tillstånd skulle kunna komma
att dras in. Med hänsyn till den oklarhet både i formellt och materiellt
hänseende som råder beträffande avsnitt II, kapitel VI, i fördraget anser
SKB det oacceptabelt att i svensk lagstiftning som villkor för tillstånd
införa ett materiellt krav enligt bestämmelserna i denna del av fördraget.
Sydkraft AB och Mittenfall AB anför liknande synpunkter.
34
SKI framhåller att om 3 § kärntekniklagen kompletteras på det sätt som
SKI föreslagit som kommer tillståndshavare enligt kämtekniklagen att
vara skyldig att följa såväl svenska bestämmelser som de som följer av
Euratom-fördraget. Efterlevnaden av dessa bestämmelser kommer att
ingå i SKI:s tillsynsverksamhet. SKI anser att det föreslagna tillägget till
27 § kämtekniklagen i ett sådant fall inte erfordras.
\tmenfall AB anser att de föreslagna ändringarna i 18 och 27 §§
kämtekniklagen är onödiga och omotiverade. Verkställighet av sanktioner
kan ske med stöd av Euratom-fördraget. Vidare skapar det betänkligheter
ur rättsäkerhetssynpunkt att införa straffansvar för brott mot en för-
ordning som inte tillämpas enligt sin ordalydelse och sina ursprungliga
intentioner. SKB och Sydkraft AB anför liknande synpunkter. De senare
framhåller också att sanktioner mot brott mot Euratom-fördragets kapitel
om kontroll av kärnämne finns i fördragets artikel 83. Dessa kan auto-
matiskt verkställas i Sverige enligt fördragets artikel 164. De föreslagna
ändringarna i 18 och 27 §§ skulle kunna innebära dubbel bestraffning
vilket inte är acceptabelt.
Prop. 1994/95:118
Bilaga 2
35
Bilaga 3
Härigenom föreskrivs i fråga om strålskyddslagen (1988:220)
dels att 5, 20 och 24 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 20 a §, av följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5 §
Med verksamhet med strålning avses i denna lag
1. tillverkning, införsel, trans-
port, saluförande, överlåtelse,
upplåtelse, förvärv, innehav och
användning av eller annan därmed
jämförlig befattning med radioakti-
va ämnen,
1. tillverkning, införsel, utför-
sel, transport, saluförande, över-
låtelse, upplåtelse, förvärv, in-
nehav och användning av eller
annan därmed jämförlig befattning
med radioaktiva ämnen,
2. användning av eller annan därmed jämförlig befattning med tekniska
anordningar som kan alstra strålning.
20 §
Tillstånd krävs för att
1. tillverka, till landet införa, transportera, saluföra, överlåta, upplåta,
förvärva, inneha eller använda ett radioaktivt ämne,
2. tillverka, till landet införa, saluföra, överlåta, upplåta, förvärva,
inneha, använda, installera eller underhålla en teknisk anordning som kan
och är avsedd att sända ut joniserande strålning eller sådan del av
anordningen som är av väsentlig betydelse från strålningssynpunkt,
3. tillverka, till landet införa,
saluföra, överlåta, upplåta, för-
värva, inneha, använda, installera
eller underhålla andra tekniska
anordningar än sådana som avses i
2 och som kan alstra joniserande
strålning och för vilka regeringen
eller den myndighet som regering-
en bestämmer föreskrivit krav på
tillstånd.
3. tillverka, till landet infora,
saluföra, överlåta, upplåta, för-
värva, inneha, använda, installera
eller underhålla andra tekniska
anordningar än sådana som avses i
2 och som kan alstra joniserande
strålning och för vilka regeringen
eller den myndighet som regering-
en bestämmer föreskrivit krav på
tillstånd,
4. från landet utföra radioaktivt
avfall.
36
|
20 a § Prop. 1994/95:118 Vid prövning av tillstånd till Bilaga 3 1. till området söder om 60 grader sydlig bredd, 2. till en stat utanför Europeiska 3. till en stat som förbjudit |
24 §
Ett tillstånd får begränsas till att Ett tillstånd får begränsas till att
|
avse viss tid. |
avse viss tid. Tillstånd till införsel |
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
37
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1984:3) om kärnteknisk
verksamhet
dels att 5 a, 18 och 27 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 8 a §, av följande
lydelse.
Prop. 1994/95:118
Bilaga 3
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
5a§
Tillstånd att uppföra en kämkraftsreaktor får inte meddelas.
Det är förbjudet att utan särskilt
tillstånd här i riket slutförvara
använt kärnbränsle eller kärnavfall
från en kärnteknisk anläggning
eller en annan kärnteknisk verk-
samhet i ett annat land. Tillstånd
får medges endast om det finns
synnerliga skäl och genomförandet
av det program som avses i 12 §
inte försvåras.
Det är förbjudet att utan särskilt
tillstånd här i riket slutförvara
använt kärnbränsle eller kärnavfall
från en kärnteknisk anläggning
eller en annan kärnteknisk verk-
samhet i ett annat land. Detsamma
gäller sådan mellanlagring som
sker i avvaktan på slutförvaring.
Tillstånd får medges endast om det
finns synnerliga skäl och genomfö-
randet av det program som avses i
12 § inte försvåras.
Vid prövning av tillstånd till
införsel eller utförsel av kärnavfall
gäller de begränsningar som följer
av 20 a och 24 §§ strålskyddsla-
gen (1988:220).
8a§
Regeringen för föreskriva att
tillstånd till kärnteknisk verksamhet
skall förenas med de villkor som
behövs för att säkerställa tillämp-
ningen av de krav i fråga om för-
sörjning med malmer, råmaterial
och speciella klyvbara material
som följer av bestämmelserna i
fördraget den 25 mars 1957 om
upprättandet av Europeiska atom-
energigemenskapen.
18 §
Tillsynsmyndigheten får besluta om de åtgärder som behövs samt
38
meddela tillståndshavaren de förelägganden och förbud som behövs i
enskilda fall för att denna lag eller föreskrifter eller villkor som har
meddelats med stöd av lagen skall följas.
Beslut enligt första stycket för
även avse verkställandet av sank-
tioner enligt artikel 83.1 i fördra-
get den 25 mars 1957 om upprät-
tandet av Europeiska atomenergi-
gemenskapen.
Prop. 1994/95:118
Bilaga 3
Om någon inte vidtar en åtgärd som åligger honom enligt denna lag
eller enligt föreskrifter eller villkor som har meddelats med stöd av lagen
eller enligt tillsynsmyndighetens föreläggande, får myndigheten låta vidta
åtgärden på hans bekostnad.
27 §
Den som inte fullgör vad tillsynsmyndigheten begär eller beslutar med
stöd av 17 eller 18 § eller vad den lokala säkerhetsnämnden begär med
stöd av 21 § eller som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnar
myndigheten eller nämnden oriktiga uppgifter, döms till böter eller
fängelse i högst sex månader.
77// ansvar enligt första stycket
döms också den som inte fullgör
sin uppgifisskyldighet enligt kom-
missionens förordning (Euratom) nr
3227/76 av den 19 oktober 1976
om tillämpning av bestämmelserna
om säkerhetskontroll i Euratom
eller som vid upp gifts lämnandet
uppsåtligen eller av grov oaktsam-
het lämnar oriktiga uppgifter till
kommissionen.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
39
Härigenom föreskrivs att det i lagen (1991:341) om strategiska pro-
dukter2 skall införas en ny paragraf, 4 §, av följande lydelse.
|
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse 41 Vid prövning av tillstånd till |
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
2 Senaste lydelse av lagens rubrik 1994:718.
40
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1994-12-15
Prop. 1994/95:118
Bilaga 4
Närvarande: justitierådet Torkel Gregow, justitierådet Lars Å. Beckman,
regeringsrådet Sigvard Holstad.
Enligt en lagrådsremiss den 8 december 1994 (Miljö- och naturresurs-
departementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över
förslag till
1. lag om ändring i strålskyddslagen (1988:220),
2. lag om ändring i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet,
3. lag om ändring i lagen (1991:341) om strategiska produkter.
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kammarrättsassessorn Per
Bergman.
Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.
41
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 19 januari 1995
Prop. 1994/95:118
Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden
Sahlin, Hjelm-Wallén, Peterson, Hellström, Thalén, Freivalds, Wall-
ström, Persson, Schori, Blomberg, Heckscher, Hedborg, Andersson,
Winberg, Uusmann, Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson
Föredragande: statsrådet Lindh
Regeringen beslutar proposition 1994/95:118 Lagstiftning med an-
ledning av Sveriges anslutning till Europeiska atomenergigemenska-
pen.
42
Prop. 1994/95:118
|
Författningsrubrik |
Bestämmelser som |
Celexnummer för |
|
Strålskyddslagen (1988:220) |
392L0003 | |
|
Lagen (1984:3) om |
8 a § |
392L0003 |
|
kärnteknisk verksamhet |
376R3227 | |
|
Lagen (1991:341) om |
392L0003 |
43
gotab 47572, Stockholm 1995