Regeringens proposition
1994/95:118

Lagstiftning med anledning av Sveriges anslutning till Europeiska
atomenergigemenskapen

Prop.
1994/95:118

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 19 januari 1995

Ingvar Carlsson

Anna Lindh
(Miljödepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås vissa lagändringar som en följd av att Sverige vid ett
medlemskap i EU ansluter sig till den Europeiska atomenergigemenskapen
(Euratom).
Anslutningen till Euratom föranleder endast mindre ändringar i de svenska
reglerna. När det gäller transporter av radioaktivt avfall föreslås att strål-
skyddslagens (1988:220) tillämpningsområde utvidgas till att omfatta till-
ståndsprövning vid export av radioaktivt avfall. Vidare bör vissa grundläggande
begränsningar i rätten till export tas in i lagen. Samma regler kommer att gälla
vid tillämpningen av kärntekniklagen (1984:3) och lagen (1991:341) om
strategiska produkter.
Dessutom föreslås att det gällande förbudet mot slutförvaring i Sverige av
kärnavfall från utlandet utvidgas till att gälla mellanlagring i avvaktan på
slutförvaring.
Euratomreglerna om försörjning med kärnbränsle innebär att avtal om leveranser
måste godkännas av Euratoms försörjningsbyrå. I propositionen föreslås ett
bemyndigande i kärntekniklagen för regeringen att meddela föreskrifter i syfte
att säkerställa att reglerna följs på detta område.
Slutligen föreslås två tillägg till kärntekniklagen för att säkerställa att de
skyldigheter fullgörs som krävs enligt Euratoms regler om säkerhetskontroll,
dvs. åtgärder i syfte att förhindra spridning av kärnvapen.
Lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 juli 1995.

Innehållsförteckning

1 Förslag till riksdagsbeslut ............. 3

2 Lagtext.................................. 4
2.1 Förslag till lag om ändring i strål-
skyddslagen (1988:220)............... 4
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen
(1984:3) om kärnteknisk verksamhet... 6
2.3 Förslag till lag om ändring i lagen
(1991:341) om strategiska produkter.. 8

3 Ärendet och dess beredning............... 9

4 Allmänt om lagstiftningsbehovet ......... 9

5 Informationsspridning.................... 11

6 Strålskydd och avfallstransporter ....... 14

7 Mellanlagring av utländskt använt kärn-
bränsle och kärnavfall................... 17

8 Försörjning med kärnbränsle ............. 19

9 Säkerhetskontroll av klyvbart material... 22

10 Författningskommentar ................... 26
10.1Förslaget till lag om ändring i
strålskyddslagen (1988:220).......... 26
10.2Förslaget till lag om ändring i lagen
(1984:3) om kärnteknisk verksamhet... 26
10.3Förslaget till lag om ändring i lagen
(1991:341) om strategiska produkter.. 27

Bilaga 1 Promemorians lagförslag...............28

Bilaga 2 Sammanställning av remissyttranden....32

Bilaga 3 Lagrådsremissens lagförslag.......... 36

Bilaga 4 Lagrådets yttrande................... 41

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde...42

Rättsdatablad..................................43

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen
antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i strålskyddslagen (1988:220),
2. lag om ändring i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet,
3. lag om ändring i lagen (1991:341) om strategiska produkter.

2 Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1 Förslag till lag om ändring i strålskyddslagen (1988:220)

Härigenom föreskrivs i fråga om strålskyddslagen (1988:220)
dels att 5, 20 och 24 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 20 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 §
Med verksamhet med strålning avses i denna lag

1. tillverkning, inför- 1. tillverkning,
sel, transport, salu- införsel, utförsel,
förande, överlåtelse, transport, saluförande,
upplåtelse, förvärv, överlåtelse, upplåtelse,
innehav och användning förvärv, innehav och an-
av eller annan därmed vändning av eller annan
jämförlig befattning därmed jämförlig befattning
med radioaktiva ämnen, med radioaktiva ämnen,

2. användning av eller annan därmed jämförlig befattning med tekniska
anordningar som kan alstra strålning.

20 §
Tillstånd krävs för att
1. tillverka, till landet införa, transportera, saluföra, överlåta, upplåta,
förvärva, inneha eller använda ett radioaktivt ämne,
2. tillverka, till landet införa, saluföra, överlåta, upplåta, förvärva,
inneha, använda, installera eller underhålla en teknisk anordning som kan och är
avsedd att sända ut joniserande strålning eller sådan del av anordningen som är
av väsentlig betydelse från strålningssynpunkt,

3. tillverka, till 3. tillverka, till
landet införa, saluföra, landet införa, saluföra,
överlåta, upplåta, för- överlåta, upplåta, för-
värva, inneha, använda, värva, inneha, använda,
installera eller under- installera eller un-
hålla andra tekniska derhålla andra tekniska
anordningar än sådana anordningar än sådana som
som avses i 2 och som avses i 2 och som kan
kan alstra joniserande alstra joniserande
strålning och för vilka strålning och för vilka
regeringen eller den regeringen eller den
myndighet som regering- myndighet som regeringen
en bestämmer föreskrivit bestämmer föreskrivit krav
krav på tillstånd. på tillstånd,
4. från landet utföra
radioaktivt avfall.

20 a §
Tillstånd till utförsel
av radioaktivt avfall får
inte avse utförsel till
1. området söder om 60
grader sydlig bredd,
2.en stat utanför
Europeiska unionen som är
part i den fjärde
ACP/EEG-konventionen av
den 15 december 1989,
3. en stat som
förbjudit import av
radioaktivt avfall eller
som kan antas sakna
förmåga att ta hand om
sådant avfall på ett säkert
sätt.

24 §
Ett tillstånd får Ett tillstånd får
begränsas till att avse begränsas till att avse
viss tid. viss tid. Tillstånd till
införsel eller utförsel av
radioaktivt avfall skall
begränsas till en tid av
högst tre år.
_____________

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet
dels att 5 a, 18 och 27 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 8 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 a §
Tillstånd att uppföra en kärnkraftsreaktor får inte meddelas.

Det är förbjudet att Det är förbjudet att
utan särskilt tillstånd utan särskilt tillstånd här
här i riket slutförvara i riket slutförvara använt
använt kärnbränsle eller kärnbränsle eller
kärnavfall från en kärnavfall från en
kärnteknisk anläggning kärnteknisk anläggning
eller en annan eller en annan kärntek-
kärnteknisk verksamhet i nisk verksamhet i ett
ett annat land. annat land. Detsamma
Tillstånd får medges gäller sådan lagring som
endast om det finns sker i avvaktan på slut-
synnerliga skäl och förvaring (mellan-
genomförandet av det lagring). Tillstånd får
program som avses i 12 § medges endast om det
inte försvåras. finns synnerliga skäl och
genomförandet av det
program som avses i 12 §
inte försvåras.
I fråga om tillstånd
till införsel eller utför-
sel av kärnavfall gäller
de begränsningar som an-
ges i 20 a och 24 §§ strål-
skyddslagen (1988:220).

8 a §
Regeringen får
föreskriva att tillstånd
till kärnteknisk verksam-
het skall förenas med de
villkor som behövs för att
säkerställa tillämpningen
av de krav i fråga om för-
sörjning med malmer, rå-
material och speciella
klyvbara material som
följer av bestämmelserna i
fördraget den 25 mars
1957 om upprättandet av
Europeiska atom-
energigemenskapen.

18 §
Tillsynsmyndigheten får besluta om de åtgärder som behövs samt meddela
tillståndshavaren de förelägganden och förbud som behövs i enskilda fall för att
denna lag eller föreskrifter eller villkor som har meddelats med stöd av lagen
skall följas.

Tillsynsmyndigheten får
även besluta om verkstäl-
landet av sanktioner
enligt artikel 83.1 i
fördraget den 25 mars
1957 om upprättandet av
Europeiska atomenergi-
gemenskapen.

Om någon inte vidtar en åtgärd som åligger honom enligt denna lag eller enligt
föreskrifter eller villkor som har meddelats med stöd av lagen eller enligt
tillsynsmyndighetens föreläggande, får myndigheten låta vidta åtgärden på hans
bekostnad.

27 §
Den som inte fullgör vad tillsynsmyndigheten begär eller beslutar med stöd av
17 eller 18 § eller vad den lokala säkerhetsnämnden begär med stöd av 21 § eller
som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnar myndigheten eller nämnden
oriktiga uppgifter, döms till böter eller fängelse i högst sex månader.

Till ansvar enligt
första stycket döms också
den som inte fullgör sin
uppgiftsskyldighet
enligt kommissionens
förordning (Euratom) nr
3227/76 av den 19
oktober 1976 om till-
ämpning av bestämmelserna
om säkerhetskontroll i
Euratom eller som vid
uppgiftslämnandet upp-
såtligen eller av grov
oaktsamhet lämnar
oriktiga uppgifter till
kommissionen.

_____________

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:341) om strategiska produkter

Härigenom föreskrivs att det i lagen (1991:341) om strategiska produkter skall
införas en ny paragraf, 4 §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 §
I fråga om tillstånd
till utförsel av använt
kärnbränsle gäller de be-
gränsningar som anges i
20 a och 24 §§
strålskyddslagen
(1988:220).

_____________

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

3 Ärendet och dess beredning

Ett medlemskap i EU innebär att Sverige ansluter sig till Europeiska
atomenergigemenskapen (Euratom). Regeringen har i prop. 1994/95:19 om Sveriges
medlemskap i Europeiska unionen föreslagit att Euratomfördraget och de
rättsakter m.m. som beslutats med stöd av detta fördrag skall gälla i Sverige. I
propositionen lämnas en översiktlig redogörelse för innehållet i fördraget och
rättsakterna. Vidare sägs i propositionen att regeringen kommer att återkomma
till riksdagen med förslag till de lagändringar som behövs.
Förslag till sådana kompletteringar har lämnats i promemorian Ändringar i
lagstiftningen om kärnsäkerhet och strålskydd med anledning av anslutningen till
den Europeiska atomenergigemenskapen (Ds 1994:124). Promemorian har upprättats
inom Miljödepartementet. Lagförslagen i promemorian finns i bilaga 1.
Miljödepartementet har inbjudit berörda myndigheter, företag och organisationer
till ett möte i oktober 1994 för att inhämta synpunkter på förslagen i
promemorian. Dessa har också lämnat skriftliga yttranden. En förteckning över
inbjudna till och närvarande vid mötet och en sammanställning av remissynpunk-
terna finns i bilaga 2.

Lagrådet

Regeringen beslöt den 8 december 1994 att inhämta Lagrådets yttrande över de
lagförslag som finns i bilaga 3. Lagrådet lämnade förslagen utan erinran. Lag-
rådets yttrande finns i bilaga 4. Vissa redaktionella ändringar har gjorts i
lagtexten jämfört med de lagförslag som remitterades till Lagrådet.

4 Allmänt om lagstiftningsbehovet

Regeringens bedömning: Behovet av nationell lag-
stiftning som komplettering till Euratom-fördraget
bör bedömas med utgångspunkt från hur fördraget
har kommit att tillämpas i praktiken. Lagstiftning
krävs därför bara i begränsad utsträckning.

Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Ingen invändning framförs mot slutsatserna i promemorian i
denna del. Naturskyddsföreningen anser att beslutsunderlaget och
remissförfarandet är otillräckligt samt att ett beslut bör grundas på en
offentliggjord och remissgranskad, systematisk genomgång av Unionens gällande
rättsakter på området. Liknande synpunkter framförs av Greenpeace.
Skälen för regeringens bedömning: Euratom är en av de tre ursprungliga
Europeiska gemenskaperna och fördraget om Euratom undertecknades liksom Romför-
draget år 1957. Euratoms centrala uppgift är enligt Euratom-fördraget att skapa
de förutsättningar som behövs för en snabb organisation och tillväxt av
kärnenergiindustrierna och därigenom bidra till en höjning av levnadsstandarden
i medlemsstaterna och till utvecklingen av förbindelserna med övriga länder.
Innehållet i fördraget bör bedömas i ljuset av det politiska läget under
1950-talet. Det fredsbevarande syftet, att ställa en potentiellt farlig
verksamhet under gemensam kontroll, var därvid väsentligt. Samtidigt ville man
med hjälp av atomenergin göra Europa energimässigt oberoende av omvärlden. Det
gällde att skapa goda betingelser för en fortsatt snabb utbyggnad av industrin
och att rättvist fördela det uran som man vid den tidpunkten antog skulle förbli
en bristvara i världen.
Förhållandena är sedan länge helt annorlunda än de som fanns då Euratom-
-fördraget undertecknades. Kärnkraftindustrin har varit verksam under lång tid
och behovet av forskning och utveckling har ändrats sedan 1957. Synen på kärn-
kraften är dessutom en annan. Det råder överskott av uran på världsmarknaden och
denna situation kan i stort sett förväntas bestå.
Detta har sammantaget lett till att fördraget i stora delar är föråldrat. Delar
av fördraget tillämpas inte enligt sin lydelse utan enligt en successivt
utvecklad praxis. Av politiska skäl har det emellertid inte varit aktuellt att
omförhandla och ändra fördraget i dessa delar. Andra delar av fördraget
behandlar dock frågor som fortfarande är aktuella, dvs. där spelar fördraget och
de underliggande rättsakterna en viktig roll. Exempel härpå är skapandet av en
gemensam basnivå för strålskydd samt kontrollen för att garantera att
kärnmaterial inte används för andra ändamål än dem för vilka de är avsedda (s.k.
safeguards).

Behovet av kompletterande svenska regler

Efter anslutningen till EU gäller Euratom-fördraget i Sverige i enlighet med
lagen (1994:1500) med anledning av Sveriges anslutning till Europeiska unionen.
De förordningar som beslutats med stöd av fördraget gäller också direkt i
Sverige.
Nationella regler krävs dock för att genomföra bestämmelserna i direktiven
under Euratom, eftersom sådana rättsakter inte är direkt tillämpliga i Sverige.
I vissa fall ställer Euratom-fördraget vidare krav på att åtgärder vidtas av
medlemsstaten för att säkerställa att kommissionen och andra organ skall kunna
fullgöra sina uppgifter. Vidare gäller som en allmän princip att medlemsstaterna
skall se till att de skyldigheter fullgörs som åläggs enskilda enligt direkt
tillämpliga rättsakter, främst förordningar.
Regeringen anser att behovet av lagstiftning skall bedömas mot bakgrund av den
praxis som har utvecklats vid tillämpningen av fördraget. Som nämnts stämmer
ofta inte fördragets ordalydelse och praxis överens. Främst gäller detta
Euratom-fördragets komplicerade system för att säkerställa tillgången på
kärnbränsle inom gemenskapen.
I fråga om regler om strålskydd och s.k. safeguards finns det däremot stora
likheter mellan EU:s och Sveriges sätt att arbeta. Reglerna i fördraget och i
rättsakterna kan på ett enkelt sätt samordnas med det gällande svenska
systemet. I allmänhet finns redan i den svenska lagstiftningen bemyndiganden för
regeringen eller myndigheterna att besluta om de föreskrifter som behövs.
När det gäller de synpunkter på ärendets beredning som framförts av bl.a.
Naturskyddsföreningen om behovet av en genomgång av Euratoms rättsakter vill
regeringen anföra följande. Förhandlingsresultatet på Euratom-området samt in-
nehållet i fördraget och i rättsakterna under Euratom redovisas i propositionen
om EU-medlemskap. Förhandlingarna om medlemskap har bl.a. resulterat i en gemen-
sam förklaring om tillämpningen av fördraget, där vissa grundläggande frågor om
fördragets tillämpning klarläggs. Propositionen föregicks av en departementspro-
memoria om Sveriges medlemskap i den Europeiska unionen (Ds 1994:48). Promemori-
an har remissbehandlats. En mer utförlig genomgång av Euratom-fördraget och de
sekundära rättsakterna på området faller utanför ramen för detta lagstift-
ningsärende. De förslag som lämnas i detta sammanhang avser främst att ändra
lagstiftningen i de fall det behövs för att komplettera de direkt verkande
Euratomreglerna.
Den svenska lagstiftning som berörs finns främst i lagen (1984:3) om kärntek-
nisk verksamhet (kärntekniklagen) och i strålskyddslagen (1988:220). Av intresse
i detta lagstiftningsärende är bestämmelserna i avdelning II i Euratom, närmare
bestämt reglerna om informationsspridning (kap. 2), hälsoskydd (kap. 3),
försörjning och egendomsordning (kap. 6 och 8) samt säkerhetskontroll (kap. 7).
De ändringar i lagstiftningen som föreslås innebär bl.a. nya regler om till-
ståndsprövning vid utförsel av radioaktivt avfall. Förslagen medför inte något
behov av ökade resurser för de ansvariga myndigheterna.

5 Informationsspridning

Regeringens bedömning: Reglerna om gemensamt ut-
nyttjande av forskningsresultat på kärnenergiom-
rådet i kapitel 2 i Euratom-fördraget tillämpas
inte i praktiken. Det begränsande uppgiftslämnande
till kommissionen som sker på detta område kan
fullgöras utan särskild lagstiftning. Bestämmel-
serna om sekretess och tystnadsplikt i samma kapi-
tel och i artikel 194 i fördraget kräver inte
heller någon lagstiftning.

Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Slutsatserna i promemorian om bestämmelserna om sekretess
och tystnadsplikt ifrågasätts av Naturskyddsföreningen och Greenpeace. I övrigt
kommenteras inte de överväganden som görs i promemorian.
Skälen för regeringens bedömning: Euratom-fördragets bestämmelser om
informationsspridning (kap. 2, artikel 12-29) syftar till att säkerställa att
patent, forskningsresultat m.m. snabbt skall bli tillgängliga för samtliga
medlemsländer. Det finns enligt artikel 12 en skyldighet för kommissionen att
till medlemsstater, personer och företag upplåta rätt till icke-exklusiva
licenser till sådana patent, provisoriska uppfinningsskydd, nyttighetsmodeller
eller patentansökningar som gemenskapen innehar under förutsättning att dessa
kan effektivt utnyttja de uppfinningar som licenserna avser.
Det finns även en skyldighet för en medlemsstat att informera kommissionen om
ansökningar om patent eller nyttighetsmodeller som anknyter till kärnener-
giområdet och som lämnas in i medlemsstaten. Om sökanden samtycker, skall
information om innehållet i ansökan lämnas till kommissionen inom en bestämd
tid. Om sökanden vägrar att ge sitt samtycke, kan kommissionen ändå kräva att
information om innehållet i en ansökan lämnas (artikel 16). Fördraget innehåller
vidare regler om hur licenser till uppfinningar skall upplåtas till kommissionen
för att kunna utnyttjas i medlemsstaterna. I de fall en frivillig uppgörelse med
sökanden inte kan uppnås finns särskilda regler om skiljedom och tvingande
beslut (artikel 17-23).
Bestämmelserna har i allt väsentligt inte längre någon praktisk betydelse.
Medlemsländerna lämnar som en ren formalitet information till kommissionen om de
patentansökningar på området som lämnas in till respektive medlemsstats
patentmyndighet. Kommissionen sammanställer den information om ansökningar som
medlemsländerna lämnar in, men man begär inte att få ta del av innehållet i
ansökningarna.
Reglerna om informationsspridning har kompletterats med vissa sekretessbe-
stämmelser. Enligt artikel 24 skall sådan information som Euratomgemenskapen
får när den genomför sitt forskningsprogram och vars röjande är ägnat att skada
en eller flera medlemsstaters försvarsintressen vara sekretessbelagd i enlighet
med vissa i fördraget angivna villkor. Om kommissionen finner att röjandet av
viss information är ägnat att skada en eller flera medlemsländers
försvarsintressen skall kommissionen tills vidare tillämpa den sekretessgrad som
anges i en av rådet antagen sekretessförordning (Rådets förordning nr 3 av den
31 juli 1958 om tillämpningen av artikel 24 i Euratom-fördraget).
Kommissionen skall omedelbart lämna informationen till medlemsstaterna som i
sin tur skall säkerställa sekretessen på samma sätt. Medlemsstaterna skall inom
tre månader underrätta kommissionen om de önskar bibehålla den provisoriskt
tillämpade sekretessgraden, ersätta den med en annan eller häva sekretessen.
Efter utgången av denna tid skall den strängaste av de begärda sekretessgraderna
tillämpas. Kommissionen skall underrätta medlemsstaterna om detta.
Vidare kan en medlemsstat som informerar om förekomsten av eller innehållet i
en ansökan om patent eller nyttighetsmodell upplysa om eventuella behov av
sekretess på grund av försvarshänsyn. Kommissionen och övriga medlemsstater
skall därefter vidta de åtgärder som enligt säkerhetsförordningen krävs för den
sekretessgrad som medlemsstaten begärt (artikel 25).
Bestämmelser om sekretess och tystnadsplikt finns också i artikel 194 i
fördraget. Enligt punkt 1 i denna artikel gäller bl.a. att medlemmarna av
gemenskapens kommittéer samt alla andra personer, som antingen i tjänsten eller
genom sina offentliga eller privata förbindelser med gemenskapens institutioner
eller anläggningar eller med de gemensamma företagen skaffar sig eller får
vetskap om sådana faktiska förhållanden, upplysningar, kunskaper, dokument eller
föremål vilka är sekretessbelagda med stöd av bestämmelser som utfärdats av en
medlemsstat eller någon av gemenskapens institutioner, är skyldiga att även
efter det att deras tjänst eller förbindelser har upphört, bevara sekretessen
gentemot alla obehöriga personer liksom allmänheten. Varje medlemsstat skall
betrakta ett åsidosättande av denna skyldighet som ett brott mot landets
sekretessregler; staten skall därvid både i sakligt hänseende och när det gäller
behörigheten tillämpa sina rättsregler om brott mot statens säkerhet eller om
brott mot tystnadsplikt. Staten skall på begäran av varje berörd medlemsstat
eller kommissionen väcka talan mot var och en under dess jurisdiktion som begår
ett sådant brott.
Enligt punkt 4 i samma artikel gäller, att om ett bemyndigande att inhämta
uppgifter om sådana faktiska förhållanden, upplysningar, dokument eller föremål
som omfattas av fördraget och som är sekretessbelagda har lämnats av någon av
gemenskapens institutioner eller av en medlemsstat till en person som utövar sin
verksamhet inom tillämpningsområdet för fördraget, skall bemyndigandet godtas av
varje annan institution och varje annan medlemsstat.

Behovet av ändrade regler

Med hänsyn till det mycket begränsade informationslämnande som sker i praktiken
enligt artikel 16 krävs inte några kompletterande regler i svensk lagstiftning.
Information om patentansökningar kan för Sveriges del lämnas av Patent- och
registreringsverket.
När det gäller bestämmelserna om sekretess och tystnadsplikt kan följande
överväganden göras.
I sekretesslagen (1980:100) finns bl.a. bestämmelser i 2 kap. om sekretess med
hänsyn främst till rikets säkerhet och dess förhållande till annan stat eller
mellanfolklig organisation. Av 7 kap. 3 och 5 §§ tryckfrihetsförordningen samt 5
kap. 1 och 3 §§ yttrandefrihetsgrundlagen framgår att friheten enligt dessa
grundlagar att meddela och offentliggöra uppgifter i vissa fall är begränsad.
Det gäller bl.a fall av uppsåtligt åsidosättande av tystnadsplikt. I 16 kap.
sekretesslagen anges i vilka fall dessa friheter i övrigt är begränsade vid
uppsåtligt åsidosättande av tystnadsplikt. I 20 kap. 3 § brottsbalken finns
bestämmelser om straff vid brott mot tystnadsplikt.
Frågan om förhållandet mellan sekretessregler i gemenskapens rättsakter och de
svenska reglerna om sekretess och meddelarfrihet har behandlats i samband med
att beslut fattades om en ökad öppenhet när det gäller uppgifter som omfattas av
utrikessekretess (prop. 1994/95:112, bet. 1994/95:KU8, rskr. 1994/95:128). I
propositionen redovisade regeringen sin syn på den svenska offentlighetsprin-
cipens ställning vid ett svenskt EU-medlemskap. Regeringens bedömning, som
delades av riksdagen, var att det inte krävs någon ändring i de svenska reglerna
så länge de intressen som skall skyddas enligt gemenskapsreglerna överensstämmer
med de intressen som skyddas enligt sekretesslagen. Vidare konstaterades att
straffbestämmelsen i 20 kap. 3 § brottsbalken inte kan anses omfatta
gemenskapsrättsliga tystnadsplikter, men att någon ändring av bestämmelsen inte
behöver göras eftersom de gemenskapsrättsliga tystnadsplikterna har sin motsva-
righet i sekretesslagens föreskrifter.
De överväganden och slutsatser som redovisats i den nyssnämnda propositionen
gäller även bestämmelserna om sekretess och tystnadsplikt i Euratom-fördraget
och de sekundära rättsakterna under fördraget. Det finns dock skäl att här
särskilt nämna artikel 194 i Euratom-fördraget, som enligt sin ordalydelse
innehåller mycket långtgående föreskrifter om tystnadsplikt. I betänkandet
Utrikessekretessen (SOU 1994:49), som legat till grund för den nyssnämnda
propositionen om utrikessekretess, kommenteras den bestämmelsen. Därvid
konstateras att det kan ifrågasättas om detta stadgande är förenligt med vår
meddelarfrihet, de svenska åtalsreglerna och bestämmelserna i 2 kap. 13 §
regeringsformen.
Med hänsyn till den praxis som utbildats inom Euratom och att artikel 194
såvitt bekant aldrig har tillämpats i praktiken anser regeringen dock att det
saknas anledning att föreslå någon ändring av de svenska reglerna.

6 Strålskydd och avfallstransporter

Regeringens förslag: Lagstiftningen om kärnsäker-
het och strålskydd kompletteras med anledning av
bestämmelserna i direktivet om transporter av ra-
dioaktivt avfall. Strålskyddslagens tillämpnings-
område utvidgas till att omfatta utförsel av
radioaktiva ämnen. Tillståndsplikt införs för ut-
försel av radioaktivt avfall. I lagen anges vissa
fall då tillstånd till utförsel inte får ges.
Tillstånd får gälla i högst tre år. Samma regler
kommer att tillämpas vid tillståndsprövning när
det gäller utförsel av material som faller under
kärntekniklagen och lagen om strategiska produkter.
I övrigt föranleder inte Euratoms regler om
strålskydd någon lagstiftning.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Förslagen tillstyrks. Statens strålskyddsinstitut anser att
tillståndsplikten skall omfatta utförsel av alla radioaktiva ämnen och även
transitering genom landet av sådana ämnen. Greenpeace anser att utförsel till
icke OECD-länder bör vara förbjuden.
Skälen för regeringens förslag:

Bakgrund

Enligt reglerna om hälsoskydd i fördraget (kap. 3, artikel 30 - 39) skall
gemensamma normer beslutas för strålskyddet. Sådana regler finns i en omfattande
sekundärlagstiftning på området i form av förordningar och direktiv. En
redogörelse för dessa regler och för de övergångsbestämmelser som gäller enligt
anslutningsavtalet har lämnats i prop. 1994/95:19. Som konstateras i
propositionen finns det i strålskyddslagen (1988:220) och i livsmedelslagen
(1971:511) de bemyndiganden som behövs för att regeringen eller de ansvariga
myndigheterna skall kunna besluta om nödvändiga föreskrifter på grund av de
sekundära rättsakterna. De regler om uppgiftslämnande som finns i artikel 34, 36
och 37 kan fullgöras av de ansvariga myndigheterna eller av regeringen i samband
med behandlingen av tillståndsansökningar m.m. utan att någon särskild
lagstiftning behövs. I fråga om ett direktiv som grundas på strålskyddsreglerna
i fördraget krävs dock lagstiftning.
Rådets direktiv 92/3/Euratom av den 3 februari 1992 om övervakning och kontroll
av transporter av avfall mellan medlemsstater samt till och från gemenskapen
innehåller bestämmelser om ett tillståndsförfarande vid transporter av
radioaktivt avfall samt begränsningar i rätten till export till länder utanför
gemenskapen.
Med radioaktivt avfall avses enligt direktivet alla ämnen som innehåller eller
är förorenade med radionuklider och för vilka det inte finns någon användning
(artikel 2).
Enligt direktivet krävs tillstånd för transport av radioaktivt avfall från ett
EU-land till ett annat (artikel 4). För att transporten skall få genomföras
måste det land som skall ta emot avfallet ge sitt godkännande. Detsamma gäller
beträffande eventuella transitländer. Mottagar- eller transitlandet kan också
ställa villkor för transporten. Villkoren får inte vara strängare än de som
normalt tillämpas för transporter inom landet i fråga (artikel 6). Transporten
måste dock minst uppfylla de krav som gäller enligt nationella regler,
gemenskapsbestämmelser och internationella överenskommelser om transport av
radioaktiva ämnen (artikel 3).
Direktivets regler avseende stater utanför EU är utformade på ett något
annorlunda sätt men innebär också att tillstånd krävs för import till respektive
export från en medlemsstat vad avser radioaktivt avfall. Tillstånd får inte ges
för export till antarktiska fastlandet, till stat utanför EU som undertecknat
den fjärde ACP/EEG-konventionen (vissa stater i Afrika, Karibien och Stilla
havet) eller till stat som saknar tekniska, rättsliga eller administrativa
resurser att hantera radioaktivt avfall på ett säkert sätt (artikel 11).
Direktivet omfattar inte s.k. förseglade källor som återsänds av användaren
till den som tillhandahållit källan, utom i fall då källan innehåller klyvbart
material. Direktivet inskränker inte rätten att skicka tillbaka avfall till
ursprungslandet, om avfallet mottagits för behandling. Slutligen finns regler
som skall säkerställa att avfallet tas tillbaka av avsändaren om transporten
inte kan genomföras på avsett sätt.
I kommissionens beslut 93/552/Euratom av den 1 oktober 1993 finns de
standarddokument för övervakning och kontroll av transporter av radioaktivt
avfall som avses i direktivet.

Tillstånd till utförsel av radioaktivt avfall

De svenska reglerna om radioaktivt avfall finns i kärntekniklagen och
strålskyddslagen. Enligt 1 § kärntekniklagen gäller att utförsel av kärnavfall
är tillståndspliktig kärnteknisk verksamhet. Bestämmelserna i kärntekniklagen
syftar enligt 3 § till att upprätthålla säkerheten, dvs. undvika olyckor, och
till att uppfylla Sveriges överenskommelser om att förhindra spridning av
kärnvapen och obehörig befattning med kärnämne och sådant kärnavfall som utgörs
av använt kärnbränsle. Den som bedriver kärnteknisk verksamhet ansvarar bl.a.
för att det kärnavfall omhändertas som härrör från verksamheten. Frågor om
tillstånd till utförsel av kärnavfall prövas enligt 19 § förordningen (1984:14)
om kärnteknisk verksamhet av Statens strålskyddsinstitut (SSI) eller, om det rör
sig om högaktivt avfall från upparbetning, av regeringen.
Utförsel av kärnämne är tillståndspliktig enligt lagen (1991:341) om
strategiska produkter. Med kärnämne avses vid tillämpningen av lagen även använt
kärnbränsle som inte har placerats i slutförvar. Tillståndsprövningen enligt
lagen omfattar således även material som avses i direktivet 92/3/Euratom.
Frågor om strålskydd regleras i strålskyddslagen, som också innehåller vissa
bestämmelser om ansvaret för radioaktivt avfall som uppkommit i verksamhet med
strålning (13 och 14 §§). Utförsel ur landet av radioaktivt avfall omfattas dock
inte av tillämpningsområdet för lagen och ingår inte i begreppet verksamhet med
strålning enligt 5 §. Bestämmelser om tillståndsplikt finns i 20 och 21 §§. Av
23 § följer att tillstånd enligt strålskyddslagen normalt inte behövs om
tillstånd meddelats enligt kärntekniklagen. I sådana fall meddelas i stället
strålskyddsvillkor enligt 27 § strålskyddslagen.
För att uppfylla direktivets krav behöver strålskyddslagen kompletteras, så att
utförsel av radioaktivt avfall blir tillståndspliktig även i de fall
tillståndskrav inte gäller enligt kärntekniklagen och lagen om strategiska
produkter. Statens strålskyddsinstitut föreslår i sitt yttrande att ett
tillståndskrav för utförsel införs för alla typer av radioaktiva ämnen och inte
bara för avfall. Regeringen anser att även om det kan finnas skäl för en sådan
utvidgning bör den frågan beredas särskilt och behandlas i ett annat sammanhang.
En särskild regel om transitering torde inte behövas när såväl införsel,
transport och - i fråga om avfall - utförsel är tillståndspliktig.
En bestämmelse om tillståndsplikt bör tas in i 20 §. Utförsel av radioaktiva
ämnen bör ingå i begreppet verksamhet med strålning enligt 5 §. Dessutom bör det
i en ny 20 a § anges att utförsel inte får ske till Antarktisområdet, till en
stat utanför EU som är part i den fjärde ACP/EEG-konventionen eller till en stat
som har förbjudit sådan införsel eller som kan antas sakna förmåga att ta hand
om avfallet på ett säkert sätt.
Föreskrifter om undantag från dessa regler i vissa fall, t.ex. i fråga om
utförsel av avfall som mottagits av Sverige och som skall återsändas efter
behandling, kan beslutas av regeringen eller en myndighet med stöd av 3 §
strålskyddslagen. Den bestämmelsen kan också tillämpas för att undanta material
i de fall utförselprövningen skall ske enligt lagen om strategiska produkter.
Ytterligare regler om förbud mot utförsel av avfall till vissa länder behövs
inte mot bakgrund av dessa bestämmelser.
Vid utförsel av material som faller under kärntekniklagen sker till-
ståndsprövningen enligt den lagen. 5 a § bör därför kompletteras med en
hänvisning till de nya reglerna i strålskyddslagen. En motsvarande komplettering
bör göras i lagen om strategiska produkter såvitt gäller använt kärnbränsle.
Slutligen bör 24 § strålskyddslagen kompletteras med en bestämmelse av vilken
framgår att tillstånd till införsel eller utförsel av avfall får gälla i högst
tre år. Direktivets regler om hanteringen av tillståndsärenden kräver inte
lagstiftning.

7 Mellanlagring av utländskt använt kärnbränsle och kärnavfall

Regeringens förslag: Förbudet mot slutförvaring av
utländskt använt kärnbränsle eller kärnavfall ut-
vidgas till att omfatta mellanlagring.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks eller lämnas utan invändningar.Skälen
för regeringens förslag:

Bakgrund

Enligt 5 a § kärntekniklagen är det förbjudet att utan tillstånd slutförvara
utländskt använt kärnbränsle eller kärnavfall i Sverige. I förarbetena till den
svenska bestämmelsen (prop. 1992/93:98) framhålls att ett förbud av denna art
inte strider mot Euratom-fördraget. Detta bekräftades också vid Sveriges anslut-
ningsförhandlingar med EU. I den gemensamma förklaring beträffande tillämpningen
som EU:s medlemsländer och Sverige kom överens om sägs att varje medlemsstat
avgör vilken politik den skall föra när det gäller slutstegen i
kärnbränslecykeln.
Det svenska programmet för slutligt omhändertagande av det använda kärnbränslet
utarbetas av reaktorinnehavarna och redovisas vart tredje år till regeringen
enligt 12 § kärntekniklagen. Den metod som avses tillämpas i Sverige för
omhändertagandet är direktdeponering. Med denna metod kan slutstegen i
kärnbränslecykeln sägas omfatta tre delar: mellanlagring av använt kärnbränsle,
inkapsling samt slutförvaring genom deponering i ett djupförvar.
Mellanlagringen utgör det första steget i den slutliga hanteringen av det
använda kärnbränslet. I mellanlagret förvaras materialet i cirka 40 år - i vissa
fall upp till 60 år - för att sedan kapslas in och deponeras i ett slutförvar.
Under mellanlagringen minskar bränslets aktivitetsinnehåll och resteffekt med ca
90 %. Värmeavgivningen minskar avsevärt. Därmed underlättas hanteringen inför
slutlig deponering.
I Sverige mellanlagras det använda kärnbränslet i det s.k. centrala
mellanlagret för använt kärnbränsle, CLAB, som ligger intill OKG AB:s
kärnkraftverk i Oskarshamn. CLAB togs i drift 1985 och avlastade då
lagringsbehovet vid kärnkraftverken. CLAB består av en mottagningsbyggnad ovan
jord och ett förvaringsutrymme i bergrum. Kärnbränslet hanteras och förvaras
nedsänkt i vatten i rostfria bassänger.
Låg- och medelaktivt avfall från drift av kärnkraftreaktorer och annan
kärnteknisk verksamhet deponeras i slutförvaret för reaktoravfall (SFR-1), som
är beläget intill Forsmarks kärnkraftverk.

Förbud mot mellanlagring

Att varje land skall ta fullt ansvar i alla led för det använda kärnbränsle och
kärnavfall som uppkommer i landet har vid flera tillfällen slagits fast av
riksdagen som en grundläggande princip för Sveriges handlande. Denna princip har
kommit till uttryck i kärntekniklagen genom förbudet mot slutförvaring i Sverige
av använt kärnbränsle och kärnavfall från en kärnteknisk anläggning i ett annat
land. Med slutförvaring avses enligt 2 § 1 c lagen sådan förvaring som avses bli
bestående. Förbudet avser således inte mellanlagring av använt kärnbränsle och
kärnavfall med hög aktivitet. Teoretiskt skulle alltså ett tillstånd till
införsel och mellanlagring av sådant avfall kunna ges enligt kärntekniklagen.
Som nämnts utgör mellanlagringen ett led i det slutliga omhändertagandet av av-
fallet. Den är ett av slutstegen i kärnbränslecykeln. Principen att varje stat
skall ta fullt ansvar för sitt avfall måste därför gälla även för mellanlagring.
Införsel och mellanlagring av utländskt material i Sverige som senare skall
slutförvaras utomlands är dessutom olämplig av principiella skäl mot bakgrund av
den långa tid som mellanlagringen avser. Det svenska programmet för slutligt
omhändertagande av använt kärnbränsle och kärnavfall är inte heller utformat för
en sådan hantering.
Regeringen anser därför att det svenska förbudet mot slutförvaring av utländskt
använt kärnbränsle och kärnavfall bör utvidgas till att även omfatta
mellanlagring av material med utländskt ursprung. När det gäller frågan om ett
sådant förbud skulle komma i konflikt med EU:s regler kan konstateras att de
överväganden som regeringen gjorde inför beslutet om förbud mot slutförvaring
(prop. 1992/93:98 sid. 29 ff) även är tillämpliga på mellanlagring. Ett förbud
mot mellanlagring strider inte mot Euratom-fördraget eller mot andra EU-regler.
Att slutsatserna i den propositionen är riktiga stöds också av den nyssnämnda
gemensamma deklarationen.
Förbudet bör endast avse mellanlagring som sker i avvaktan på slutförvaring.
Det bör inte omfatta lagring i Sverige av utländskt använt kärnbränsle eller
kärnavfall under en begränsad period för andra syften, t.ex. då materialet är
föremål för undersökningar av olika slag. Inte heller lagring som utgör ett led
i en behandlingsprocess bör omfattas. Därmed avses en process som avser att
förändra avfallets egenskaper med avseende på volym, form, aktivitetsinnehåll
och kemiska egenskaper m.m. I dessa fall är det inte fråga om åtgärder som kan
ses som ett led i det slutliga omhändertagandet av använt kärnbränsle eller
kärnavfall.
Det nya regeln om förbud mot mellanlagring bör tas in i 5 a § andra stycket
kärntekniklagen.
Det slutliga omhändertagandet av det använda kärnbränslet planeras bli utfört i
två huvudfaser, demonstrationsdeponering och slutförvaring. Demonstrations-
deponering infördes första gången som ett begrepp i det tredje programmet för
forskning m.m. angående kärnavfallets behandling och slutförvaring. Programmet
överlämnades till regeringen den 31 mars 1993. Demonstrationsdeponeringen
planeras omfatta 5-10 % av den totala mängden använt bränsle. Det deponerade
bränslet skall kunna återtas under demonstrationsskedet.
Det kan diskuteras om definitionen av begreppet slutförvaring i 2 § 1 c
kärntekniklagen behöver kompletteras för att förtydliga att även demonstra-
tionsdeponering omfattas. Slutförvaring är enligt lagen förvaring som avses bli
bestående. När det gäller demonstrationsdeponering torde det inte råda någon
tvekan om att avsikten i och för sig är att förvaringen skall bli bestående.
Skillnaden jämfört med den slutgiltiga deponeringen är endast att materialet kan
återtas utan svårigheter, om detta skulle visa sig nödvändigt. Det står därför
klart att även en demonstrationsdeponering skall ses som slutförvaring i
kärntekniklagens mening och att den omfattas av förbudet mot slutförvaring av
utländskt använt kärnbränsle och kärnavfall i 5 a § andra stycket kärn-
tekniklagen. Någon komplettering av lagstiftningen på denna punkt är därför inte
nödvändig.

8 Försörjning med kärnbränsle

Regeringens förslag: Bestämmelserna i Euratom-för-
draget om försörjning med kärnbränsle tillämpas i
praktiken inte enligt sin ordalydelse och kräver
därför inte någon ändring i de svenska reglerna.
Regeringen ges dock ett bemyndigande att meddela
föreskrifter för att säkerställa att de begränsade
krav som ställs enligt det s.k. förenklade för-
farandet uppfylls av dem som bedriver kärnteknisk
verksamhet. Av praktiska skäl tas regeln in i
kärntekniklagen.

Promemorians förslag: Som villkor för tillstånd till kärnteknisk verksamhet
skall gälla att Euratom-fördragets krav beträffande försörjning med kärnämnen
m.m. är uppfyllda.
Remissinstanserna: Statens kärnkraftinspektion anser att förslaget kan medföra
oklarheter om i vilken omfattning fördraget gäller för en enskild tillstånds-
havare och föreslår att nödvändiga föreskrifter i stället meddelas av regeringen
eller en myndighet. Ett bemyndigande föreslås i 3 § kärntekniklagen för rege-
ringen eller en myndighet att utfärda föreskrifter. Svensk Kärnbränslehantering
AB, Sydkraft AB och Vattenfall AB motsätter sig förslaget med hänvisning till
att fördraget inte tillämpas enligt sin ordalydelse.
Skälen för regeringens förslag:

Bestämmelser i fördraget

Bestämmelserna i kapitel 6 i Euratom-fördraget om försörjning (artikel 52-76)
syftar till att genom en gemensam försörjningspolitik tillförsäkra medlems-
länderna lika tillgång till malmer, råmaterial och speciella klyvbara material
(anrikat uran och plutonium).
En särskild byrå (Euratoms försörjningsbyrå, EFB) skall ha optionsrätt till
malmer, råmaterial och särskilt klyvbart material som produceras inom
medlemsländerna. Byrån skall ha ensamrätt att ingå avtal om leverans av malmer,
råmaterial eller speciella klyvbara material från länder inom eller utom
gemenskapen (artikel 52). Medlemsstaterna skall garantera att EFB fritt får
utöva sin verksamhet inom deras områden (artikel 56).
Enligt artikel 57-63 skall EFB ingå avtal med producenterna om leveranser.
Byrån skall sedan fördela materialet till förbrukarna inom gemenskapen. Även
export utanför gemenskapen är i vissa fall möjlig. Byrån är inte skyldig att
utöva sin optionsrätt enligt dessa bestämmelser.
Enligt artikel 64-66 skall byrån också svara för inköp av material från
producenter utanför gemenskapen. Enskilda medlemsstater kan dock enligt artikel
66 ges rätt att själva träffa avtal om sådana leveranser.
Artikel 67-69 innehåller regler om prissättning. De priser som bestäms genom
att balansera tillgång och efterfrågan får medlemsstaterna inte åsidosätta genom
nationella föreskrifter. Likaså är prissättning som tillförsäkrar vissa
förbrukare en priviligierad ställning förbjuden. Kommissionen får i sådana fall
justera priserna till en nivå som överensstämmer med principen om lika tillgång.
Rådet kan på förslag av kommissionen genom enhälligt beslut fastställa priser.
Artikel 70-72 behandlar prospektering och utnyttjande av mineralfyndigheter.
Kommissionen kan lämna rekommendationer till medlemsstaterna om hur fyndigheter
skall utnyttjas. En medlemsstat som inte utnyttjar tillgängliga resurser kan i
vissa fall efter beslut av rådet i sista hand fråntas rätten till lika tillgång
till övriga resurser inom gemenskapen.
Dessa bestämmelser kompletteras av bestämmelserna i artikel 86 - 91 om
egendomsordning, där det bl.a. sägs att de speciella klyvbara materialen skall
vara gemenskapens egendom. Medlemsstaten, personen eller företaget äger dock
obegränsad rätt att använda och förbruka materialen.
Vissa särskilda bestämmelser för tillämpningen av försörjningsreglerna har
beslutats. I rådets förordning nr 9 av den 2 februari 1960 om fastställandet av
malmhalter enligt artikel 197.4 i fördraget om upprättandet av Europeiska
atomenergigemenskapen har rådet beslutat om hur den genomsnittliga halten i
malmer skall definieras vid tillämpningen av artikel 197.4. Med stöd av artikel
74 har kommissionen beslutat om förordningen (Euratom) nr 17/66 av den 29
november 1966 om undantag för överföring av små mängder malmer, råvaror och
särskilda termiskt klyvbara material från bestämmelserna i kapitlet om
försörjning. Denna förordning har ändrats genom kommissionens förordning (Eura-
tom) nr 3137/74.

Den praktiska tillämpningen

De ovan redovisade reglerna om EFB:s optionsrätt är utformade för en situation
med brist på uran, där användarna skall tillförsäkras en lika tillgång till
kärnbränsle i enlighet med fördragets syften. Någon sådan brist på uran har
aldrig rått på världsmarknaden. Bestämmelserna har därför aldrig kommit att
tillämpas enligt sin ordalydelse. I stället tillämpas ett s.k. förenklat
förfarande, som framgår av de regler som fastställts för byråns arbete
(bestämmelser för byrån beslutade den 5 maj 1960, som ändrats genom EFB:s
förordning av den 15 juli 1975). Det förenklade förfarandet innebär att EFB kan
ange allmänna villkor om vad som skall ingå i anskaffningsavtalen. Användarna
får själva förhandla med leverantörerna om leverans och sluta avtal. När enighet
om leverans nåtts underställs kontraktet EFB för godkännande och undertecknande.
Varje kontrakt undertecknas således av tre parter: användare, leverantör och
EFB. EFB skall fatta sitt beslut inom 10 dagar. Beslutet kan överprövas av
kommissionen.
Bestämmelserna om byråns ensamrätt att ingå avtal med leverantörer utanför
gemenskapen har sedan länge tillämpats relativt automatiskt och problemfritt
genom reglerna om förenklat förfarande. På senare tid har dock byrån i något
fall ingripit genom att begränsa möjligheterna att köpa uran från Ryssland och
andra OSS-stater.
Transporter av små kvantiteter uran har som framgått ovan helt undantagits från
reglerna om försörjning.
I fördragets artikel 91 anges att egendomsordningen i fråga om föremål,
material och tillgångar, som inte omfattas av gemenskapens äganderätt enligt
kapitel 8, skall bestämmas genom lagstiftningen i varje medlemsstat. I formell
mening omfattar äganderättsreglerna och optionsrätten även använt kärnbränsle.
Sverige har därför i förhandlingarna säkerställt att denna formella äganderätt
och optionsrätt inte skall påverka det svenska slutförvarsprogrammet. Detta har
skett genom den gemensamma förklaring om tillämpning av Euratom-fördraget, som
ingår i slutakten till Sveriges anslutningsfördrag. I förklaringen anges att
varje medlemsstat avgör vilken politik den skall föra när det gäller slutstegen
i kärnbränslecykeln. I samband med förhandlingarna mottog den svenska regeringen
en skrivelse från kommissionen om tillämpningen av reglerna om optionsrätt. Av
skrivelsen framgår att optionsrätten aldrig var avsedd att tillämpas beträffande
använt kärnbränsle.

Särskilda villkor om försörjningsreglerna

Reglerna om gemenskapens optionsrätt till klyvbart material för att säkerställa
försörjningen har aldrig kommit att tillämpas. Reglerna i kapitel 8 om
gemenskapens äganderätt till särskilt klyvbart material medför heller inte några
praktiska konsekvenser för Sverige eller svenska kraftföretag. Det finns därför
enligt regeringens mening inte något behov av någon allmän kompletterande
lagstiftning med anledning av reglerna om optionsrätt och gemenskapens
äganderätt. Reglerna om förenklat förfarande har utfärdats i form av
förordningar och blir därför - liksom Euratom-fördraget - direkt gällande i
Sverige.
Det finns dock en allmän skyldighet enligt artikel 56 i fördraget att
säkerställa att EFB fritt kan utöva sin verksamhet inom landet, vilket
förutsätter nationella kompletterande regler. Remissinstanserna är ense om att
promemorians förslag till komplettering i kärntekniklagen (1984:3) är alltför
långtgående och kan skapa oklarhet om vilka krav som ställs på de svenska
företagen. Förslaget bör därför inte genomföras. I stället bör regeringen
bemyndigas att meddela de föreskrifter som behövs för att säkerställa att de
begränsade skyldigheter fullgörs som i praktiken åligger kärnkraftföretagen.
Regeringen kan i förordning närmare avgränsa omfattningen av dessa skyldigheter,
så att oklarheter kan undvikas och bestämmelserna utformas med hänsyn till den
praktiska tillämpningen av försörjningsreglerna.
Regler om försörjning med kärnbränsle faller egentligen utanför
kärntekniklagens tillämpningsområde. Eftersom de transaktioner som omfattas av
byråns verksamhet ändå är tillståndspliktiga enligt kärntekniklagen är den
enklaste lösningen dock att anknyta till den lagen. Ett allmänt bemyndigande att
meddela föreskrifter om tillämpning av Euratoms försörjningsregler synes inte
behövligt. I stället bör regeringen kunna föreskriva att tillstånd till
kärnteknisk verksamhet skall förenas med sådana villkor som behövs för att de
begränsade skyldigheter skall uppfyllas som följer av försörjningsreglerna.
Bestämmelsen bör tas in som en ny 8 a § i kärntekniklagen.

9 Säkerhetskontroll av klyvbart material

Regeringens förslag: Euratom-fördragets regler om
säkerhetskontroll (safeguards) motsvaras av de
svenska bestämmelserna i kärntekniklagen. De före-
skrifter som kan behövas kan beslutas med stöd av
de bemyndiganden som redan finns i den lagen. För
att säkerställa att sanktioner enligt artikel 83 i
Euratom-fördraget kan genomföras och att uppgifter
lämnas enligt reglerna i förordningen (Euratom) nr
3227/76 görs dock tillägg till 18 och 27 §§ kärn-
tekniklagen.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Statens kärnkraftinspektion tillstyrker ändringen i 18 § och
anför att skyldigheten att lämna uppgifter kan säkerställas genom ett allmänt
bemyndigande att meddela föreskrifter om fullgörandet av förpliktelser enligt
Euratom. Svensk Kärnbränslehantering AB, Sydkraft AB och Vattenfall AB motsätter
sig ändringarna i kärntekniklagen och anför bl.a. att det finns andra direkt
verkande sanktionsregler enligt fördraget och att vilka uppgifter som i
praktiken lämnas enligt förordningen 3227/76 varierar för olika företag.
Skälen för regeringens förslag:

Bakgrund

Enligt bestämmelserna i kapitel 7 i Euratom-fördraget (artikel 77-85) om säker-
hetskontroll - eller safeguards, som är en internationellt använd benämning på
denna kontrollverksamhet - skall kommissionen försäkra sig om att malmer, rå-
material och speciella klyvbara material inte används inom medlemsstaterna för
andra ändamål än som uppgetts av förbrukarna samt att föreskrifterna om försörj-
ning iakttas, liksom alla särskilda kontrollförpliktelser som gemenskapen har
avtalat om med ett tredje land eller en internationell organisation. Uppgiften
fullgörs av en särskild avdelning inom kommissionen - Euratoms Safeguardinspek-
tion. Kontrollen omfattar inte kärnteknisk utrustning; sådan kontroll är en
nationell angelägenhet.
Innehavaren av en kärnteknisk anläggning är skyldig att uppge anläggningens
grundläggande tekniska data till kommissionen samt att upprätta och tillhanda-
hålla driftrapporter för att möjliggöra bokföring av kärnämnen m.m. Det sist-
nämnda skall gälla även för transport av råmaterial och särskilda klyvbara
material. Reglerna innebär att det är operatören i medlemsstaten som ansvarar
direkt mot kommissionen i fråga om safeguards. Euratom-inspektörerna har
direktkontakt med operatören utan att medlemsstatens myndigheter behöver delta.
Närmare bestämmelser om rapporteringskraven finns i kommissionens förordning
(Euratom) nr 3227/76 av den 19 oktober 1976 om tillämpningen av bestämmelserna
om säkerhetskontroll i Euratom, som ändrats genom förordningarna nr 220/90 och
nr 2130/93. Förordningen innehåller omfattande förteckningar över de uppgifter
som skall lämnas. Kommissionen skall för anläggningarna besluta om särskilda
kontrollbestämmelser, som närmare anger hur kontrollförfarandet samt den
fortsatta rapporteringen skall gå till.
Kommissionen har rätt att sända inspektörer till medlemsstaterna. När en ny
inspektör besöker en medlemsstat för första gången skall samråd ske med
medlemsstaten. Om en medlemsstat begär det, skall kommissionens representant
åtföljas av representanter för medlemsstatens myndighet. Inspektörerna skall få
tillgång till de uppgifter som behövs och tillträde till alla platser och hos
alla personer som i sitt yrke befattar sig med material, utrustningar eller
anläggningar som är föremål för kontrollen. Om genomförandet av kontrollen
hindras, kan kommissionen utverka ett beslut från EU-domstolen om genomförandet.
De nationella myndigheterna skall säkerställa att beslutet kan genomföras
(artikel 81).
Inspektörerna granskar bokföringen avseende klyvbart material m.m. Om
överträdelser konstateras i fråga om bokföringen, kan kommissionen ålägga
medlemsstaten att vidta de åtgärder som behövs för att överträdelsen skall
upphöra (artikel 82).
Artikel 83 innehåller regler om sanktioner om förpliktelserna om safeguards
åsidosätts. De sanktioner som kan bli aktuella är följande:
a) varning,
b) indragning av särskilda förmåner, som finansiellt eller tekniskt bistånd,
c) företaget ställs under förvaltning för en tid av högst fyra månader av en
person eller grupp av personer som utsetts genom överenskommelse mellan
kommissionen och den stat där företaget hör hemma,
d) återtagande, helt eller delvis, av råvaror och speciella klyvbara material.
Om kommissionens beslut om sanktioner innebär att material skall överlämnas,
skall beslutet kunna verkställas enligt artikel 164. Medlemsstaterna skall även
i övrigt säkerställa att sanktionerna verkställs och att rättelse vid behov sker
med anledning av överträdelsen.

Det nationella ansvaret

Kommissionen ombesörjer för medlemsstaterna räkning delar av den rapportering
till IAEA som medlemsstaterna åtagit sig att göra enligt det s.k. icke sprid-
ningsavtalet (Treaty on the Non-Proliferation of Nuclear Weapons, NPT) och det
anslutande kontrollavtalet mellan Euratom och IAEA. Sverige har under
förhandlingarna hävdat det nationella ansvaret i icke-spridningsfrågor. Det har
fått till följd att en gemensam förklaring om icke-spridning har fogats till
anslutningsfördraget. Förklaringen har följande lydelse:

"De avtalsslutande parterna understryker vikten av att massförstörelsevapen
inte sprids och av att de fortsätter att stödja fördraget om förhindrande av
spridning av kärnvapen (NPT).
De bekräftar att det också i fortsättningen skall vara ett nationellt ansvar
att uppfylla förpliktelserna enligt NPT, utan att detta påverkar IAEA:s ansvar
och det ansvar som Europeiska atomenergigemenskapen har i samband med
tillämpningen av artikel III.1 och III.4 i NPT.
De avser att följa de riktlinjer som den särskilda grupp av kärnteknikex-
porterande stater (Nuclear Suppliers'''' Group) fastställt och att säkerställa att
kärnämne och sådan utrustning som har särskilt konstruerats eller iordning-
ställts för bearbetning, användning eller framställning av kärnämne exporteras
till länder som inte har kärnvapen endast på villkor att heltäckande
IAEA-kontroll tillämpas.
Utan att det påverkar Sveriges åtagande enligt Euratom-fördraget bekräftar
Sverige att landet för att uppfylla sina åtaganden enligt NPT kommer att ha ett
nära samarbete med IAEA som medlem i den organisationen och också att samarbeta
inom ramen för det avtal som har publicerats i IAEA:s skriftserie INFCIRC/193".

Det närmare samarbetet mellan den svenska tillsynsmyndigheten Statens
kärnkraftinspektion (SKI), IAEA och Euratoms safeguard-inspektorat beträffande
den internationella safeguard-verksamheten har behandlats i en skrivelse från
kommissionen till den svenska regeringen.

Sanktionsregler m.m.

Euratom-fördraget och den ovan nämnda förordningen medför direkt verkande
förpliktelser för den enskilde att lämna vissa bestämda uppgifter till kommis-
sionen. När det gäller rätten till tillträde till anläggningar och tillgång till
uppgifter enligt artikel 81 krävs dock ett särskilt beslut av domstolen för att
tvångsåtgärder skall kunna vidtas. Den behöriga myndigheten i medlemsstaten
skall säkerställa att inspektörerna får tillträde till de platser som anges i
beslutet. Medlemsstaterna skall också svara för att sanktioner enligt artikel 83
verkställs.
Tillämpningsområdet för bestämmelserna i artikel 77 - 85 motsvarar det som
gäller för kärntekniklagen (1984:3). Även om definitionen av de material som
omfattas av fördragets regler är utformad på ett något annorlunda sätt än i
kärntekniklagen, kommer de verksamheter i Sverige som faller under fördragets
regler att utgöra kärnteknisk verksamhet enligt vår lagstiftning.
Kärntekniklagens tillsynsbestämmelser i 16 - 18 §§ innehåller regler om
uppgiftslämnande och tillträde till anläggningar m.m. som motsvarar de krav som
ställs i Euratom-fördraget. Enligt 17 § andra stycket skall tillståndshavarens
skyldigheter i detta avseende även gälla gentemot den som utsetts som övervakare
av att de förpliktelser uppfylls som följer av Sveriges överenskommelser i syfte
att förhindra spridning av kärnvapen. Denna bestämmelse har införts med hänsyn
till de rättigheter som tillkommer IAEA:s inspektörer enligt
icke-spridningsavtalet. Den är dock enligt sin ordalydelse tillämplig även på
inspektörer från Euratoms safeguardinspektion.
Enligt 3 § kärntekniklagen skall kärnteknisk verksamhet bedrivas på sådant sätt
att kraven på säkerhet tillgodoses och de förpliktelser uppfylls som följer av
Sveriges överenskommelser i syfte att förhindra spridning av kärnvapen och
obehörig befattning med kärnämne och sådant kärnavfall som utgörs av använt
kärnbränsle. Enligt 3 § andra stycket får regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer meddela de föreskrifter som behövs för att sådana
förpliktelser skall uppfyllas som ingår i överenskommelser som avses i första
stycket. Detta bemyndigande omfattar bestämmelser om safeguards i
Euratom-fördraget och de särskilda rättsakterna.
På några punkter finns det dock skäl att komplettera kärntekniklagen med hänsyn
till Euratoms regler om safeguards. I 27 § kärntekniklagen finns en bestämmelse
om straff vid underlåtelse att lämna uppgifter till tillsynsmyndigheten eller om
felaktiga uppgifter lämnas. Bestämmelsen bör även gälla uppgiftslämnande till
kommissionen enligt reglerna i förordningen (Euratom) nr 3227/76. Det måste
anses följa av allmänna principer att Sverige som part i fördraget är skyldigt
att säkerställa att uppgiftslämnandet direkt till kommissionen enligt dessa
regler fullgörs. Med anledning av de synpunkter som framförts av
kärnkraftindustrin bör framhållas att straffbestämmelsen inte blir tillämplig om
uppgiftsskyldigheten fullgörs i enlighet med de särskilda kontrollbestämmelser
som skall upprättas för varje anläggning enligt artikel 7 i förordningen.Rätten
till tillträde till anläggningar enligt artikel 81 kan säkerställas med stöd av
bestämmelserna i 17 och 18 §§ kärntekniklagen. De sanktioner som kan beslutas av
kommissionen med stöd artikel 83 innefattar dock långtgående åtgärder, som
avviker från de tillsynsåtgärder som normalt beslutas enligt kärntekniklagen.
Sanktionerna kan direkt verkställas enligt artikel 164 i fördraget endast till
den del de avser överlämnande av material. Skyldigheten enligt artikel 83.4 att
säkerställa att sanktionerna verkställs, som bör ankomma på tillsynsmyndigheten,
bör därför anges särskilt i 18 § kärntekniklagen.

10 Författningskommentar

10.1 Förslaget till lag om ändring i strålskyddslagen (1988:220)

5 §
Ändringen i punkten 1 medför att utförsel av ett radioaktivt ämne utgör verksam-
het med strålning som omfattas av lagens tillämpningsområde.

20 §
Genom den nya fjärde punkten införs tillståndsplikt för utförsel av radioaktivt
avfall. Begreppet radioaktivt avfall används i strålskyddslagen även i 13 §. Det
definieras inte särskilt i lagen. I artikel 2 i direktiv 92/3Euratom sägs att
radioaktivt avfall skall omfatta ämnen som innehåller eller är förorenade med
radionuklider och för vilka det inte finns någon användning. En motsvarande
definition i strålskyddslagen synes obehövlig.

20 a §
De förbud mot utförsel av radioaktivt avfall som anges i den nya paragrafen
följer av artikel 11 i direktiv 92/3/Euratom. Dessutom anges att utförsel inte
får ske till stat som förbjudit import av radioaktivt avfall.

24 §
Den nya regeln om en begränsning av giltighetstiden för ett tillstånd till
införsel eller utförsel följer av artikel 5.2 i direktiv 92/3/Euratom. På grund
av bestämmelsen måste giltighetstiden för ett beslut om utförsel av radioaktivt
avfall alltid begränsas.

10.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet

5 a §
Genom ändringen i andra stycket kompletteras det existerande förbudet mot
slutförvaring av använt kärnbränsle eller kärnavfall med utländskt ursprung, så
att även sådan mellanlagring som sker i avvaktan på slutförvaring omfattas.
Bakgrunden till förslaget och innebörden av begreppet mellanlagring har
redovisats i avsnitt 7. Som framgår av detta avsnitt omfattas inte lagring som
sker under en begränsad period för andra syften, t.ex. då materialet skall
undersökas eller behandlas här. Om ett syfte med lagringen är att radioaktivi-
teten skall minska och materialet kylas inför en slutförvaring, blir dock
bestämmelsen tillämplig även om det också finns andra skäl för lagringen i
Sverige. För att man i praktiken skall kunna tala om mellanlagring i avvaktan på
slutförvaring måste lagringen avse en relativt lång tidsperiod.
I det tredje stycket har tagits in en hänvisning till de begränsningar i rätten
till utförsel av radioaktivt avfall och den regel om tillstånds giltighet som
föreslås i 20 a resp. 24 §§ strålskyddslagen. Bestämmelsen har sin bakgrund i
att tillståndsprövningen vid in- och utförsel av radioaktivt avfall som utgör
kärnavfall skall ske enligt kärntekniklagen och inte enligt strålskyddslagen.

8 a §
Enligt paragrafen, som är ny, kan regeringen föreskriva att tillstånd till
kärnteknisk verksamhet skall förenas med villkor som behövs för att säkerställa
tillämpningen av krav i fråga om försörjning med malmer, råmaterial och
speciella klyvbara material enligt Euratom. Som framgår av avsnitt 8 innebär
dessa krav i praktiken att godkännande till leveransavtal måste inhämtas från
Euratoms försörjningsbyrå. Brott mot villkor som meddelas enligt paragrafen kan
inte läggas till grund för återkallelse av tillstånd enligt 15 §
kärntekniklagen.

18 §
Bakgrunden till den nya bestämmelsen i andra stycket framgår av avsnitt 9.

27 §
Paragrafen innehåller bestämmelser om straffansvar när en uppgiftsskyldighet
inte fullgörs eller oriktiga uppgifter lämnas. Genom det nya andra stycket
kommer samma straffansvar att gälla i förhållande till uppgiftsskyldigheten
enligt Euratoms regler i förordningen 3227/76. Som framgår av den allmänna
motiveringen (avsnitt 9) blir ansvaret tillämpligt om uppgiftsskyldigheten inte
fullgörs enligt de särskilda kontrollbestämmelser som beslutas för varje an-
läggning.

10.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:341) om strategiska produkter

4 §
I paragrafen har tagits in en hänvisning till de begränsningar i rätten till
utförsel av radioaktivt avfall som föreslås i 20 a och 24 §§ strålskyddslagen.
Bestämmelsen har sin bakgrund i att utförselprövning i fråga om använt
kärnbränsle skall ske enligt lagen om strategiska produkter och inte enligt
strålskyddslagen.

Promemorians lagförslag

Förslag till lag om ändring i strålskyddslagen (1988:20)

Härigenom föreskrivs i fråga om strålskyddslagen (1988:220)
dels att 5, 20 och 24 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 15 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 §
Med verksamhet med Med verksamhet med
strålning avses i denna strålning avses i denna
lag lag
1. tillverkning, 1. tillverkning,
införsel, transport, införsel, utförsel,
saluförande, överlåtelse, transport, saluförande,
upplåtelse, förvärv, överlåtelse, upplåtelse,
innehav och användning förvärv, innehav och an-
av eller annan därmed vändning av eller annan
jämförlig befattning med därmed jämförlig befatt-
radioaktiva ämnen, ning med radioaktiva
2. användning av eller ämnen,
annan därmed jämförlig 2. användning av eller
befattning med teknis- annan därmed jämförlig
ka anordningar som kan befattning med teknis-
alstra strålning. ka anordningar som kan
alstra strålning.

15 a §
Utförsel av
radioaktivt avfall får
inte ske
1. till området söder
om 60 grader sydlig
bredd,
2.till stater utanför
den Europeiska unionen
som är parter i den
fjärde
ACP/EEG-konventionen.
Utförsel får inte
heller ske till en
stat som i sin
lagstiftning förbjudit
import av radioaktivt
avfall eller som
saknar förmåga att ta
hand om sådant avfall
på ett säkert sätt.
Regeringen eller den
myndighet som rege-
ringen bestämmer med-
delar de ytterligare
föreskrifter om förbud
mot utförsel som behövs
med hänsyn till strål-
skyddet.

20 §
Tillstånd krävs för att
1. tillverka, till landet införa, transportera, saluföra, överlåta, upplåta,
förvärva, inneha eller använda ett radioaktivt ämne,
2. tillverka, till landet införa, saluföra, överlåta, upplåta, förvärva,
inneha, använda, installera eller underhålla en teknisk anordning som kan och är
avsedd att sända ut joniserande strålning eller sådan del av anordningen som är
av väsentlig betydelse från strålningssynpunkt,
3. tillverka, till 3. tillverka, till
landet införa, saluföra, landet införa, saluföra,
överlåta, upplåta, överlåta, upplåta,
förvärva, inneha, förvärva, inneha,
använda, installera använda, installera
eller underhålla andra eller underhålla andra
tekniska anordningar än tekniska anordningar än
sådana som avses i 2 sådana som avses i 2
och som kan alstra och som kan alstra
joniserande strålning joniserande strålning
och för vilka och för vilka
regeringen eller den regeringen eller den
myndighet som myndighet som
regeringen bestämmer regeringen bestämmer
föreskrivit krav på föreskrivit krav på
tillstånd. tillstånd,
4. från landet utföra
radioaktivt avfall.

24 §
Ett tillstånd får Ett tillstånd får
begränsas till att avse begränsas till att avse
viss tid. viss. Tillstånd till
utförsel av radioaktivt
avfall får gälla högst
tre år.
_____________
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.

Förslag till lag om ändring i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1988:220) om kärnteknisk verksamhet
dels att 3, 5 a, 18 och 27 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 8 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §
Kärnteknisk verksamhet skall bedrivas på sådant sätt att kraven på säkerhet
tillgodoses och de förpliktelser uppfylls som följer av Sveriges överenskom-
melser i syfte att förhindra spridning av kärnvapen och obehörig befattning med
kärnämne och sådant kärnavfall som utgörs av använt kärnbränsle.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela de
föreskrifter som behövs för att sådana förpliktelser skall uppfyllas som ingår i
överenskommelser som avses i första stycket.
Särskilda bestämmelser
i frågor som avses i
första stycket samt i
fråga om försörjning
med kärnämnen finns i
fördraget den 25 mars
1957 om upprättandet av
Europeiska atomenergi-
gemenskapen, som enligt
lagen (1994:000) med
anledning av Sveriges
anslutning till
Europeiska unionen
gäller här i landet,
samt i de rättsakter
som beslutats med stöd
av fördraget.
Bestämmelser om strålskydd finns i strålskyddslagen (1988:220).

5 a §
Tillstånd att uppföra en kärnkraftsreaktor får inte meddelas.
Det är förbjudet att utan särskilt tillstånd här i riket slutförvara använt
kärnbränsle eller kärnavfall från en kärnteknisk anläggning eller en annan
kärnteknisk verksamhet i ett annat land. Tillstånd får medges endast om det
finns synnerliga skäl och genomförandet av det program som avses i 12 § inte
försvåras.
Förbud enligt andra
stycket gäller även sådan
mellanlagring av använt
kärnbränsle eller kärnav-
fall som sker i avvaktan
på slutförvaring.
I fråga om tillstånd
till utförsel av kärnav-
fall gäller de begräns-
ningar som följer av 15
a § strålskyddslagen
(1988:220).

8 a §
Som villkor för
tillstånd skall gälla
att de krav är
uppfyllda i fråga om
försörjning med malmer,
råmaterial och
speciella klyvbara
material som följer av
bestämmelserna i
fördraget den 25 mars
1957 om upprättandet av
Europeiska
atomenergigemenskapen.

18 §
Tillsynsmyndigheten får besluta om de åtgärder som behövs samt meddela
tillståndshavaren de förelägganden och förbud som behövs i enskilda fall för att
denna lag eller föreskrifter eller villkor som ha r meddelats med stöd av lagen
skall följas.
Beslut enligt första
stycket får även avse
verkställandet av
sanktioner enligt
artikel 83.4 i
fördraget den 25 mars
1957 om upprättandet av
Europeiska
atomenergigemenskapen.
Om någon inte vidtar en åtgärd som åligger honom enligt denna lag eller enligt
föreskrifter eller villkor som har meddelats med stöd av lagen eller enligt
tillsynsmyndighetens föreläggande, får myndigheten låta vidta åtgärden på hans
bekostnad.

27 §
Den som inte fullgör vad tillsynsmyndigheten begär eller beslutar med stöd av
17 eller 18 § eller vad den lokala säkerhetsnämnden begär med stöd av 21 § eller
som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnar myndigheten eller nämnden
oriktiga uppgifter, döms till böter eller fängelse i högst sex månader.
Till ansvar enligt
första stycket döms också
den som inte fullgör
sin uppgiftsskyldighet
enligt kommissionens
förordning (Euratom) Nr
3227/76 om tillämpning
av bestämmelserna om
säkerhetskontroll i
Euratom eller som vid
uppgiftslämnandet upp-
såtligen eller av grov
oaktsamhet lämnar
oriktiga uppgifter
till kommissionen.
_____________
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.

Sammanställning av remissyttranden över promemorian (Ds 1994:124) Ändringar i
lagstiftningen om kärnsäkerhet och strålskydd med anledning av anslutningen till
den europeiska atomenergigemenskapen.

1 Remissinstanserna

Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av Statens strålskyddsins-
titut (SSI), Statens kärnkraftinspektion (SKI), Folkkampanjen mot kärnkraft-
kärnvapen, Greenpeace, Naturskyddsföreningen, Svensk kärnbränslehantering AB
(SKB), Sydkraft AB och Vattenfall AB.
Den 28 oktober 1994 hölls ett möte med remissinstanserna där tillfälle gavs att
även muntligen redovisa synpunkter. Samtliga remissinstanser utom Greenpeace var
närvarande vid mötet. De synpunkter som framfördes vid mötet utöver de
skriftliga remissyttrandena redovisas också i den följande sammanställningen.

2 Allmänna synpunkter

Folkkampanjen mot kärnkraft-kärnvapen, Greenpeace och Naturskyddsföreningen
invänder mot den korta remisstiden och anför att det är tveksamt om
förfaringssättet uppfyller regeringsformens beredningskrav. De framhåller att
betänkandet är bristfälligt i sin analys av vilka konsekvenser Euratom-fördraget
kan få beträffande svensk lagstiftning. Betänkandet är otillräckligt som grund
för en proposition till riksdagen.
Naturskyddsföreningen anser att förslagen i betänkandet medför att
Euratom-fördragets regler inte fullt ut och på ett konsekvent sätt införs i
svensk lagstiftning. Gällande EU-rätt kommer då att vara en annan eller motsägas
av den rätt som återges i den svenska lagstiftningen. Naturskyddsföreningen
framhåller också att föreskrifter som utfärdas av svenska myndigheter skall
grundas på ett bemyndigande av riksdagen och inte direkt av de regler som följer
av Euratom-fördraget. Utredningen har enligt Naturskyddsföreningen inte beaktat
detta i sina förslag.
Greenpeace anser att riksdagen bör lagfästa de principer som utgör grunden för
utövandet av kärnteknisk verksamhet i Sverige innan nationen blir medlem i EU.
Efter inträdet i unionen torde lagstiftningsåtgärder på detta område komma att
vara förenade med praktiska genomförande problem av ett slag som inte finns i
dag.
Folkkampanjen mot Kärnkraft-Kärnvapen anser att Euratom-fördraget är helt
oförenligt med svensk lagstiftning och praxis. Fördraget kommer att gälla som
svensk rätt. Folkkampanjen anser därför inte att det är relevant att diskutera
några lagändringar.
SKI framhåller att genom anslutningen till Euratom kommer Euratomfördragets
text och förordningar som utfärdats med stöd av denna bli gällande rätt i
Sverige utan att omsättas i svensk lag eller förordning. SKI föreslår därför 3 §
kärntekniklagen kompletteras med ett nytt stycke enligt följande: "kärnteknisk
verksamhet skall också bedrivas på sådant sätt att de förpliktelser uppfylls som
följer av Sveriges anslutning till den Europeiska atomenergigemenskapen."
Vattenfall anser att de föreslagna förändringarna i kärntekniklagen inte kan
motiveras av fördragets praktiska tillämpning. Lagstiftningen har inte heller
utformats på ett sätt som tar hänsyn till att fördragets ordalydelse avviker
från dess praktiska tillämpning.

3 Informationsspridning

Greenpeace anser att Euratom-fördragets artikel 194, punkt 1, torde komma i
konflikt med den svenska meddelarrätten. Greenpeace finner det därför
häpnadsväckande att det i betänkandet påstås att de svenska reglerna om
sekretess och meddelarfrihet uppfyller Euratoms krav.
Naturskyddsföreningen framhåller att Euratom-fördragets artikel 194 står i
motsatsställning till den grundlagsskyddade meddelarfrihet som finns i Sverige.
Naturskyddsföreningen finner det vara oacceptabelt att man låter bli att lösa
denna motsatsställning.

4 Hälsoskydd

Ingen av remissinstanserna framför några erinringar mot övervägandena i
promemorian.

5 Transporter av radioaktivt avfall

SSI har inget att invända mot sakinnehållet i promemorians lagförslag men
föreslår följande bestämmelser i strålskyddslagen:
" 5 § Med verksamhet med strålning avses i denna lag
1. tillverkning, införsel, utförsel, transitering genom landet, transport,
saluförande, överlåtelse, upplåtelse, förvärv, innehav och användning av eller
annan därmed jämförlig befattning med radioaktiva ämnen.
20 § Tillstånd krävs för att
1. tillverka, till landet införa, från landet föra ut, genom landet transitera,
transportera, saluföra, överlåta, upplåta, förvärva, inneha eller använda ett
radioaktivt ämne.
Tillstånd till utförsel av radioaktivt avfall får inte meddelas:
a) Om detta avses att bli lagrat eller förvarat inom ett område av jordytan som
ligger söder om 60 grader sydlig bredd.
b) Om detta avses att bli transporterat till en stat som inte kan antas kunna
ta hand om det på ett säkert sätt.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare
föreskrifter om vissa förutsättningar för tillstånd till utförsel av radioaktivt
ämne.

24 § Ett tillstånd får inte begränsas till att avse viss tid. Tillstånd till
införsel, utförsel och transitering genom landet av radioaktivt avfall får gälla
i högst tre år."
Greenpeace anser att utöver förslagen i promemorian bör export förbjudas till
icke OECD-länder. Det bör dessutom tydligt framgå av 24 § strålskyddslagen att
tillstånd till utförsel av radioaktivt avfall endast får ges separat för varje
enskilt exporttillfälle.

6 Mellanlagring av utländskt kärnavfall m.m.

SKI tillstyrker den föreslagna ändringen i kärntekniklagen. SKI anser dock att
begreppet "avfall" i den föreslagna lagtexten bör klargöras med avseende på
tillämpningen för använt kärnbränsle och kärnavfall.
Även Naturskyddsföreningen anser att begreppet avfall bör preciseras.
SSI föreslår att 5 a § kärntekniklagen får en annan utformning än den
föreslagna, nämligen följande: "Tillstånd att uppföra en kärnkraftreaktor får
inte meddelas.
Det är förbjudet att utan särskilt tillstånd här i riket slutförvara eller, i
avvaktan på slutförvaring, mellanlagra använt kärnbränsle eller kärnavfall från
en kärnteknisk anläggning eller en kärnteknisk verksamhet i ett annat land.
Tillstånd får medges endast om det finns synnerliga skäl och genomförandet av
det program som avses i 12 § inte försvåras.
I fråga om tillstånd till utförsel av kärnavfall gäller de begränsningar som
följer av 20 § 1p. och 24 § strålskyddslagen (1988:220)."
Greenpeace välkomnar förslaget om förbud mot mellanlagring av utländskt
kärnbränsle och kärnavfall. Förbudet bör dock vara ovillkorligt i den
bemärkelsen att det inte bör finnas någon dispensmöjlighet.
SKB och Sydkraft AB har inget att erinra mot förslaget.

7 Försörjning med uran och egendomsordning

SKI anser att den föreslagna 8 a § kärntekniklagen är så formulerad att det kan
uppstå oklarhet om i vilken omfattning bestämmelsen är tillämplig för en enskild
tillståndshavare. Inspektionen föreslår som alternativ att det i 3 §
kärntekniklagen uttrycks ett generellt krav rörande uppfyllelse av de
förpliktelser som följer av Sveriges anslutning till den europeiska atom-
energigemenskapen i enligt med vad SKI föreslagit. Regeringen eller SKI skulle
med stöd av detta bemyndigande kunna meddela de närmare föreskrifter som
erfordras.
SKB framhåller att de bestämmelser i Euratom-fördraget som 8 a §
kärntekniklagen refererar till inte tillämpas enligt bokstaven utan enligt en
successivt utvecklad praxis. Den föreslagna 8 a § kärntekniklagen skulle mot
denna bakgrund leda till orimliga konsekvenser. Genom att knyta an regeln som
ett villkor för tillstånd enligt kärntekniklagen skulle föreskriften kunna leda
till att alla sådana tillstånd skulle kunna komma att dras in. Med hänsyn till
den oklarhet både i formellt och materiellt hänseende som råder beträffande
avsnitt II, kapitel VI, i fördraget anser SKB det oacceptabelt att i svensk
lagstiftning som villkor för tillstånd införa ett materiellt krav enligt
bestämmelserna i denna del av fördraget.
Sydkraft AB och Vattenfall AB anför liknande synpunkter.

8 Säkerhetskontroll av klyvbart material

SKI framhåller att om 3 § kärntekniklagen kompletteras på det sätt som SKI
föreslagit som kommer tillståndshavare enligt kärntekniklagen att vara skyldig
att följa såväl svenska bestämmelser som de som följer av Euratom-fördraget.
Efterlevnaden av dessa bestämmelser kommer att ingå i SKI:s tillsynsverksamhet.
SKI anser att det föreslagna tillägget till 27 § kärntekniklagen i ett sådant
fall inte erfordras.
Vattenfall AB anser att de föreslagna ändringarna i 18 och 27 §§
kärntekniklagen är onödiga och omotiverade. Verkställighet av sanktioner kan ske
med stöd av Euratom-fördraget. Vidare skapar det betänkligheter ur
rättsäkerhetssynpunkt att införa straffansvar för brott mot en förordning som
inte tillämpas enligt sin ordalydelse och sina ursprungliga intentioner. SKB och
Sydkraft AB anför liknande synpunkter. De senare framhåller också att sanktioner
mot brott mot Euratom-fördragets kapitel om kontroll av kärnämne finns i
fördragets artikel 83. Dessa kan automatiskt verkställas i Sverige enligt
fördragets artikel 164. De föreslagna ändringarna i 18 och 27 §§ skulle kunna
innebära dubbel bestraffning vilket inte är acceptabelt.

Lagrådsremissens lagförslag

1 Förslag till lag om ändring i strålskyddslagen (1988:220)

Härigenom föreskrivs i fråga om strålskyddslagen (1988:220)
dels att 5, 20 och 24 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 20 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 §
Med verksamhet med strålning avses i denna lag

1. tillverkning, inför- 1. tillverkning,
sel, transport, salu- införsel, utförsel,
förande, överlåtelse, transport, saluförande,
upplåtelse, förvärv, överlåtelse, upplåtelse,
innehav och användning förvärv, innehav och an-
av eller annan därmed vändning av eller annan
jämförlig befattning därmed jämförlig befattning
med radioaktiva ämnen, med radioaktiva ämnen,

2. användning av eller annan därmed jämförlig befattning med tekniska
anordningar som kan alstra strålning.

20 §
Tillstånd krävs för att
1. tillverka, till landet införa, transportera, saluföra, överlåta, upplåta,
förvärva, inneha eller använda ett radioaktivt ämne,
2. tillverka, till landet införa, saluföra, överlåta, upplåta, förvärva,
inneha, använda, installera eller underhålla en teknisk anordning som kan och är
avsedd att sända ut joniserande strålning eller sådan del av anordningen som är
av väsentlig betydelse från strålningssynpunkt,

3. tillverka, till 3. tillverka, till
landet införa, saluföra, landet införa, saluföra,
överlåta, upplåta, för- överlåta, upplåta, för-
värva, inneha, använda, värva, inneha, använda,
installera eller un- installera eller un-
derhålla andra tekniska derhålla andra tekniska
anordningar än sådana anordningar än sådana som
som avses i 2 och som avses i 2 och som kan
kan alstra joniserande alstra joniserande
strålning och för vilka strålning och för vilka
regeringen eller den regeringen eller den
myndighet som regering- myndighet som regeringen
en bestämmer föreskrivit bestämmer föreskrivit krav
krav på tillstånd. på tillstånd,
4. från landet utföra
radioaktivt avfall.

20 a §
Vid prövning av
tillstånd till utförsel av
radioaktivt avfall gäller
att utförsel inte får ske
1. till området söder om
60 grader sydlig bredd,
2.till en stat utanför
Europeiska unionen som är
part i den fjärde
ACP/EEG-konventionen av
den 15 december 1989,
3. till en stat som
förbjudit import av
radioaktivt avfall eller
som kan antas sakna
förmåga att ta hand om
sådant avfall på ett säkert
sätt.

24 §
Ett tillstånd får Ett tillstånd får
begränsas till att avse begränsas till att avse
viss tid. viss tid. Tillstånd till
införsel eller utförsel av
radioaktivt avfall får
gälla högst tre år.
_____________

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

2 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet
dels att 5 a, 18 och 27 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 8 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 a §
Tillstånd att uppföra en kärnkraftsreaktor får inte meddelas.

Det är förbjudet att Det är förbjudet att
utan särskilt tillstånd utan särskilt tillstånd här
här i riket slutförvara i riket slutförvara använt
använt kärnbränsle eller kärnbränsle eller
kärnavfall från en kärnavfall från en
kärnteknisk anläggning kärnteknisk anläggning
eller en annan eller en annan kärntek-
kärnteknisk verksamhet nisk verksamhet i ett
i ett annat land. annat land. Detsamma
Tillstånd får medges gäller sådan mellanlagring
endast om det finns som sker i avvaktan på
synnerliga skäl och slutförvaring. Tillstånd
genomförandet av det får medges endast om det
program som avses i 12 § finns synnerliga skäl och
inte försvåras. genomförandet av det
program som avses i 12 §
inte försvåras.
Vid prövning av till-
stånd till införsel eller
utförsel av kärnavfall
gäller de begränsningar
som följer av 20 a och
24 §§ strålskyddslagen
(1988:220).

8 a §
Regeringen får
föreskriva att tillstånd
till kärnteknisk verksam-
het skall förenas med de
villkor som behövs för att
säkerställa tillämpningen
av de krav i fråga om för-
sörjning med malmer, rå-
material och speciella
klyvbara material som
följer av bestämmelserna i
fördraget den 25 mars
1957 om upprättandet av
Europeiska atomenergi-
gemenskapen.

18 §
Tillsynsmyndigheten får besluta om de åtgärder som behövs samt meddela
tillståndshavaren de förelägganden och förbud som behövs i enskilda fall för att
denna lag eller föreskrifter eller villkor som har meddelats med stöd av lagen
skall följas.

Beslut enligt första
stycket får även avse
verkställandet av sank-
tioner enligt artikel
83.1 i fördraget den 25
mars 1957 om upprättandet
av Europeiska atom-
energigemenskapen.

Om någon inte vidtar en åtgärd som åligger honom enligt denna lag eller enligt
föreskrifter eller villkor som har meddelats med stöd av lagen eller enligt
tillsynsmyndighetens föreläggande, får myndigheten låta vidta åtgärden på hans
bekostnad.

27 §
Den som inte fullgör vad tillsynsmyndigheten begär eller beslutar med stöd av
17 eller 18 § eller vad den lokala säkerhetsnämnden begär med stöd av 21 § eller
som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnar myndigheten eller nämnden
oriktiga uppgifter, döms till böter eller fängelse i högst sex månader.

Till ansvar enligt
första stycket döms också
den som inte fullgör sin
uppgiftsskyldighet
enligt kommissionens
förordning (Euratom) nr
3227/76 av den 19
oktober 1976 om till-
ämpning av bestämmelserna
om säkerhetskontroll i
Euratom eller som vid
uppgiftslämnandet upp-
såtligen eller av grov
oaktsamhet lämnar
oriktiga uppgifter till
kommissionen.

_____________

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

Förslag till lag om ändring i lagen (1991:341) om strategiska produkter

Härigenom föreskrivs att det i lagen (1991:341) om strategiska produkter[1]
skall införas en ny paragraf, 4 §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 §
Vid prövning av
tillstånd till utförsel av
använt kärnbränsle gäller de
begränsningar som följer
av 20 a och 24 §§
strålskyddslagen
(1988:220).

_____________

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

**Fotnot**
[1]Senaste lydelse av lagens rubrik 1994:718.

LAGRÅDET

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1994-12-15

Närvarande: justitierådet Torkel Gregow, justitierådet Lars Å. Beckman,
regeringsrådet Sigvard Holstad.

Enligt en lagrådsremiss den 8 december 1994 (Miljö- och naturresursdeparte-
mentet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till

1. lag om ändring i strålskyddslagen (1988:220),
2. lag om ändring i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet,
3. lag om ändring i lagen (1991:341) om strategiska produkter.

Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kammarrättsassessorn Per Bergman.

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

Miljödepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 19 januari 1995

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Sahlin,
Hjelm-Wallén, Peterson, Hellström, Thalén, Freivalds, Wallström, Persson,
Schori, Blomberg, Heckscher, Hedborg, Andersson, Winberg, Uusmann, Ulvskog,
Sundström, Lindh, Johansson

Föredragande: statsrådet Lindh
____________

Regeringen beslutar proposition 1994/95:118 Lagstiftning med anledning av
Sveriges anslutning till Europeiska atomenergigemenskapen.
Rättsdatablad

Författningsrubrik Bestämmelser som Celexnummer för
inför, ändrar, upp-bakomliggande EG-
häver eller regler
upprepar ett
normgivningsbe-
myndigande

Strålskyddslagen 392L0003
(1988:220)

Lagen (1984:3) om 8 a § 392L0003
kärnteknisk 376R3227
verksamhet
392L0003
Lagen (1991:341)
om strategiska
produkter