Universitet och högskolor är i många avseenden en värld
för män. Karriärvägarna för kvinnor är fortfarande steniga
och mödosamma. Utbildningarna inom högskolan är i flera
fall kraftigt könssegregerade. Teknikutbildningarna
domineras av män, vård- och lärarutbildningarna av kvinnor.
Endast sex procent av Sveriges professorer är män.
Jämställdheten i högskolan är i dag inte bara en fråga om
lagstiftning och regelsystem. Att det går långsamt att
förbättra jämställdheten hänger mer samman med attityder
och traditioner inne i organisationen. Det framgår tydligt när
man detaljstuderar tillsättningsärenden där kvinnor och män
konkurrerar om samma professur. Även när en kvinna och
en man i princip är likvärdiga förordas mannen trots
intentionerna i jämställdhetslagen (paragraf 9) som inleds
med att arbetsgivaren vid nyanställningar särskilt skall
anstränga sig för att få sökande av det underrepresenterade
könet och se till att andelen arbetstagare av det könet efter
hand ökar.
Erfarenheten visar att jämställdhetslagen inte tydligt nog
ger de resultat lagstiftaren eftersträvat. En förklaring kan
vara paragraf 9:s senare del som säger att första stycket inte
skall tillämpas om särskilda skäl talar emot sådana åtgärder.
Läget är nu sådant att vi riskerar att kvinnor inte vill satsa
på en forskarkarriär och att forskningen inte får den bredd
som blir resultatet av att män och kvinnor kan forska och
avancera på lika villkor.
Vi anser att följande åtgärder behöver vidtas:paragraf 9
i jämställdhetslagen skrivs om så att underrepresenterat kön
verkligen har företräde när såväl kvinna som man bedömts
ha i princip samma kvalifikationer för i det här fallet en
forskartjänstatt kvinnor som kompetensförklarats för
professur under de senaste åren och som fortfarande är aktiva
forskare utnämns till professoreratt sakkunnigsystemet för
tillsättning av professurer och andra forskartjänster ändras så
att båda könen måste vara representerade i
sakkunniggruppenuniversitet och högskolor bör åläggas att
det i interna beslutsorgan, t.ex. tjänsteförslagsnämnder, inom
fem år finns minst 40 procent av vartdera könet.
Att ta tillvara både kvinnor och mäns begåvning har
egenvärde på flera sätt för högskolorna. Jämställdhet bidrar
till kvalitet i utbildningar och forskning men har också
nationell ekonomisk betydelse. I slutet av århundradet
minskar årskullarna. Då blir det -- inte minst från
ekonomiska utgångspunkter -- viktigt att högskolor och
universitet mycket bättre än hittills vårdar sig om både män
och kvinnor inom högskolan.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ändring av 9 §
jämställdhetslagen,1
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utnämning av kvinnliga
professorer,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om representation av såväl män som
kvinnor i sakkunniggrupper,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om minst 40 % av vartdera könet i
universitets och högskolors tjänsteförslagsnämnder.
Stockholm den 20 januari 1995
Barbro Westerholm (fp)
Margitta Edgren (fp)