med anledning av prop. 1994/95:164 Jämställdhet mellan kvinnor och män inom utbildningsområdet
Vänsterpartiet välkomnar regeringens förslag till åtgärder
för att öka jämställdheten inom utbildningsområdet. För oss
ingår jämställdhetsbegreppet i det vidare
jämlikhetsbegreppet. Båda handlar om rättvisa och om
maktrelationer. Kvinnor är förtryckta som grupp i sin
egenskap av att vara just kvinnor.
Det faktum att frågan om jämställdhet skär tvärs igenom
sociala och kulturella strukturer gör frågan både komplex
och svårhanterlig. Försök att bryta mansväldet och
därigenom rubba rådande maktstrukturer väcker starka
känslor hos många och upplevs som ett hot mot ett bestående
system. Debatten fokuseras på de formellt lika möjligheterna
och man bortser från den faktiska verkligheten där de reella
chanserna är långt ifrån jämställda. På samma sätt negligerar
man betydelsen av att förväntningar på och omdömen om
prestationer många gånger är beroende av kön, vilket
omöjliggör en objektiv och saklig kompetensvärdering.
Vänsterpartiet ser av många skäl mycket positivt på
regeringens vilja att inleda ett reformarbete inom all
utbildning och forskning i syfte att åstadkomma ökad
jämställdhet mellan män och kvinnor. Vi är övertygade om
att den gemensamma tillgången på både kvinnliga och
manliga perspektiv i både utbildning och forskning innebär
en höjning av kvaliteten. Kvinnor utgör ingen minoritet i det
svenska samhället. Kvinnors och mäns kunskaper och
erfarenheter måste tas tillvara på lika villkor. Kvinnokultur
finns och får inte osynliggöras.
Det offentliga skolväsendet
Skolan som påverkar eleverna kontinuerligt och under lång
tid är en viktig faktor då det gäller att förändra de
traditionella könsrollerna. Det är förmodligen ett
komplicerat samspel mellan genetiska, biologiska, sociala
och kulturella faktorer som bestämmer och formar
utvecklingen av skillnader mellan könen. I det pedagogiska
arbetet gäller det att långsiktigt lära sig hantera dessa
skillnader på ett för alla positivt sätt och inte ensidigt
prioritera pojkarnas behov före flickornas. Det gäller också
att försöka skapa läroprocesser som medvetandegör eleverna
om befintliga maktstrukturer och som gör det möjligt för
dem att hitta de redskap och den gemenskap som behövs för
att bryta dessa. För att detta skall vara möjligt måste lärarna
och skolan som helhet ha kunskaper om flickor och pojkars
olika förutsättningar och erfarenheter och också ge de elever
som väljer utbildningsväg i strid med traditionella mönster
mer stöd och uppmuntran.
Ändring i skollagen
Vänsterpartiet delar regeringens uppfattning att den som
verkar inom skolan särskilt skall främja jämställdhet mellan
könen och att motsvarande också skall gälla för det offentliga
skolväsendet för vuxna. Vi anser också att detta ansvar klart
skall framgå av skollagen. Den föreslagna lydelsen då det
gäller ändringen i skollagen tror vi däremot kan misstolkas.
Vi menar att det klart måste framgå att ''försök från elever
att utsätta andra för kränkande behandling'' inte enbart
kopplas till förhållandet mellan könen, utan gäller alla
kränkningar.
Högre utbildning och forskning
Grundläggande högskoleutbildning
I propositionen anges som mål att få en jämn fördelning
mellan kvinnliga och manliga studenter på alla
utbildningsområden. Särskilt viktigt anses detta vara inom
lärarutbildningen och de tekniska programmen. Den
särskilda satsningen inom naturvetenskap och teknik för dem
som fyllt 27 år med minst 5 års yrkeserfarenhet sägs vara
ett led i detta arbete. Vänsterpartiet har i en tidigare motion
föreslagit att positiv särbehandling skall tillämpas i urvalet
vid antagning även till de 9 000 nya platserna. Vi har också
i motion 1994/95:Ub706:15 föreslagit åtgärder mot sexuella
trakasserier, klarare direktiv för det lokala
jämställdhetsarbetet och premiering vid resurstilldelningen
av de högskolor som genom medvetet arbete ökat
jämställdheten samt utformningen av högskoleprovet så att
det inte missgynnar något kön.
Forskarutbildningen och professurerna
Vänsterpartiet har tidigare i motion 1994/95:Ub706 velat
pröva frågan om att könskvotera platserna vid
forskarutbildningen. Trots att den kvinnliga andelen
studenter i grundutbildningen nu är drygt hälften, så är
endast ca 30 % av de doktorsexaminerade kvinnor. Detta är
otillfredsställande och därför måste åtgärder vidtagas för att
bryta den manliga normen och dominansen inom
vetenskapen så att fler kvinnor känner sig välkomna i
forskarsamhället. Genom att öka rekryteringen av kvinnliga
doktorander får vi i förlängningen fler kvinnliga handledare,
docenter och professorer och därmed fler kvinnliga
förebilder.
År 1873 fick svenska kvinnor tillträde till
universitetsstudier utom vid juridisk och teologisk fakultet.
År 1937 utnämndes den första kvinnliga professorn vid ett
statligt universitet. I dag är 93 % av professorerna vid de
svenska universiteten män. Det innebär ett enormt
resursslöseri med kvinnliga begåvningar. Vänsterpartiet
menar därför, i ljuset av hur kvinnor behandlats inom den
akademiska världen, att den debatt som uppstått kring att få
30 nya professurer besatta med professorsmeriterade
kvinnor fått helt orimliga proportioner.
Vad regeringen nu har föreslagit är ett anslag för inrättande
av nya professurer. Ämnena skall väljas där
könsfördelningen i dag är ojämn. En positiv särbehandling
kan tillämpas vid tillsättning.
Kritikerna mot förslaget har andats en stor tilltro till
objektivitet och saklighet som grund för
professorstillsättningar. Vänsterpartiet menar att detta är
märkligt mot bakgrund av den hittills så sneda
könsfördelningen. Vi menar att det finns grund för att påstå
att kvinnor systematiskt har missgynnats vid
professorstillsättningar.
Vänsterpartiet delar därför helt regeringens bedömning att
det kan vara nödvändigt med en positiv särbehandling och
ställer oss således bakom regeringens förslag vad avser
professurer.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar om ändring i skollagen i enlighet med
vad i motionen anförts.
Stockholm den 25 mars 1995
Gudrun Schyman (v)
Hans Andersson (v)
Ingrid Burman (v)
Björn Samuelson (v)
Eva Zetterberg (v)
Britt-Marie Danestig-Olofsson (v)