Estonia-katastrofen har lett till en ökad belysning av frågor som hänger samman med säkerheten ombord på fartygen och kompetensen hos besättningarna. Inledningsvis bör betonas att trafik till sjöss är säker, i relation till godsmängder, trader och antal passagerare. Det finns ingen som helst anledning att sätta frågetecken för färjetrafiken i dess kombination av gods fordon och passagerare. Den noterade volymen last via färjor som är Sverigeanknutna var under 1993, 22,7 miljoner ton, vilket motsvarar 60 % av den svenska utrikeshandelns värde. På personsidan ankom samma år 18,3 miljoner passagerare med färja till landet. Man bör också se färjelinjerna som en del av vår infrastruktur -- en fortsättning på landsvägs- och järnvägsnäten.
Sett i ett världsperspektiv är färjeförbindelserna i Norden av mycket hög kvalitet. Svenska rederier tillsammans med finska och åländska företagare på området, har en tätposition i utvecklande av teknik, komfort och säkerhet.
Estonias förlisning innebär dock en uppfodran för sjöfartsnäringen och andra parter att fortsätta med arbetet på att nå så hög säkerhet som möjligt, inte minst för passagerarna. När det gäller Estonia-olyckan har genomgående i kommentarer och intervjuer med berörda personer noterats, att det stora flertalet av passagerarna på grund av det snabba händelseförloppet inte fick chans att komma åt räddningsutrustning, eller kom att hantera den på sätt som gjorde att livet inte kunde räddas.
Då olyckor av denna dimension har en tendens att hänga samman med förlopp som är svårkontrollerbara, bör säkerhetsutrustningen vara beskaffad så att den är enkelt fungerande för den enskilde, samtidigt som säkerheten är hög. Därför bör nya anordningar provas där man eftersträvar att eliminera problem som hänger samman med den teknik som är känd idag. Ett exempel på nytänkande på området är förslag om att utrusta färjor med ''räddningspontoner'', som kan rymma flera hundra personer, och som fungerar lika bra upp- som nervända. Tekniken utvecklas så att de lätt kan lossas från färjan, efter att passagerarna gått ombord.
En annan möjlighet att höja säkerheten är att passagerare erhåller en overall av överlevnadstyp som under några timmar klarar att hålla kroppstemeraturen uppe.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om säkerhetssystem inom färjetrafiken.
Stockholm den 10 januari 1995 Kenth Skårvik (fp)