Ersättningsetablering för läkare och sjukgymnaster
Primärvården i Sverige bedrevs i de största städerna till del
i privat regi fram till 1970. Sjukhusläkare valde, ofta efter
flera års tjänstgöring på sjukhus, att öppna en egen praktik
och ägna sig åt patienter i den öppna vården. Många av dessa
doktorer hade en lång klinisk erfarenhet vilket bidrog till en
högkvalitativ vård och en optimal behandling av patienten.
De flesta av oss kommer ihåg sin provinsialläkare eller
örondoktor som fungerade som husläkare.
Den privata vården sköter idag cirka 20 procent av den
öppna vården till en kostnad av 1,5 procent av de totala
sjukvårdskostnaderna. Bara i Stockholm sker 2 miljoner
besök per år i privatläkarvården.
Regering och riksdag har nu beslutat att den fria
etableringen för specialistläkare och sjukgymnaster skall
upphävas. De läkare och sjukgymnaster som vill arbeta som
privatpraktiker med offentlig finansiering måste istället träffa
ett samverkansavtal eller vårdavtal med
sjukvårdshuvudmannen. Lagändringen trädde i kraft den 1
januari 1995. Detta innebär att landstingen får en starkare
monopolställning än någonsin tidigare. Före 1991, d.v.s.
under socialdemokratiskt styre, har det alltid funnits en liten
privat sjukvårdsverksamhet som har stått fristående
gentemot landstingen. Varje doktor/sjukgymnast hade sin
egen etablering och när vederbörande gick i pension överläts
etablering och patienter till en yngre kollega. Detta skapade
en kontinuitet för patienterna, en garanti att när doktorn
pensionerades så kom det en annan doktor i hans/hennes
ställe. Det innebar också att äldre läkare vågade investera i
sin mottagning och följde på så sätt med i den tekniska
utvecklingen. Det kommer vara svårt att göra framöver, med
den otrygghet som råder med dagens regler. Som lagen är
idag kan inte en privatläkare överlåta sin etablering vilket
innebär att privatläkarna riskerar på sikt att försvinna. Det
finns inte längre någon garanti för att den privata sjukvården
ska få leva vidare.
Den 14 november 1994 lade regeringen fram sitt förslag
om att avskaffa den fria etableringen för läkare och
sjukgymnaster. I pressmeddelandet kunde man läsa:
''Sjukvården kan inte hanteras som vilken vara som helst.''
Redan i regeringsförklaringen hade socialdemokraterna
deklarerat sin syn på den privata vården: ''Den fria
etableringen dränerar sjukvårdens ekonomi.'' Att ett
patientbesök i den privata vården är betydligt billigare för
samhället än motsvarande besök i den offentliga vården har
uppenbarligen undgått socialdemokraterna. Likaså har det
undgått socialdemokraterna att miljontals patienter årligen
väljer den privata öppna vården.
Landstingets förstärkta monopolställning väcker många
frågor. Vem vet bäst om patienten behöver vård -- patienten
eller landstinget? Ska plånboken ånyo börja styra vilken vård
patienten får -- är det bara de som har råd som i framtiden
får välja läkare? Är det försvarbart att i dagens kärva
ekonomiska klimat angripa en för samhället billig och
effektiv vård, en vård som patienterna väljer?
Att den privata vården har varit ett bra fungerande
komplement till den offentliga vården är väl känt. Vad skulle
landstinget ha gjort utan t.ex. Cityakuten som har varit en
förutsättning för en fungerande akut öppenvård i Stockholm?
Utifrån ovannämnda resonemang kan sammanfattas att
den privata vården är en för samhället lönsam vård med hög
kvalitet och god tillgänglighet. Det är en vård som uppskattas
av många. Många privata specialistläkare fungerar som
husläkare oavsett om de är registrerade som sådana eller ej.
De står för kontinuitet och kvalitet i vården.
Att den fria etableringen för specialistläkare och
sjukgymnaster nu är borta är bara att beklaga. För att inte på
sikt utarma kontinuiteten i den privata vården är det
angeläget att återinföra rätt till ersättningsetablering. Det
innebär att när en läkare eller sjukgymnast lämnar sin praktik
vid t.ex. pension är det viktigt att denna praktik kan övertas
av en kollega.
Det torde ankomma på utskottet att utforma erforderlig
lagtext.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om alternativ inom sjukvården,
2. att riksdagen beslutar att rätten till ersättningsetablering
för läkare eller sjukgymnast återinförs.
Stockholm den 17 januari 1995
Margareta E Nordenvall (m)