I den aktuella debatten om våldet i samhället, påpekas ofta
att segregationen i vissa invandrartäta kommuner har ökat,
att massmedia, video- och dataspel innehåller alltmer våld,
att många människor upplever vanmakt och oförmåga att
påverka sin situation etc. Allt detta är företeelser som i
allmänhet kräver långsiktiga åtgärder, som berör själva
grunden för vår samhällsmodell. Vi tror att detta kräver en
fokusering på familjen och andra naturliga gemenskaper som
basen för ett fungerande samhälle. När det gäller
segregationen har regeringen utformat direktiv för en
utredning om invandrarpolitiken och invandrarnas
integrering.
Parallellt med professionaliseringen av vård och omsorg i
hela välfärds-Sverige, har en allt tydligare ålderssegregering
skett. Denna åtskillnad av åldersgrupperna är tydligast
markerad när det gäller ungdomar. Den stöds av reklamen,
som i många sammanhang söker vidga och samtidigt
avgränsa gruppen ungdomar. Vuxenlivet skjuts framåt i tiden
och därmed den vuxnes ansvar. En av de viktigaste
uppgifterna för stat och kommun är att motverka denna
utveckling, ge ungdomar möjligheter och skyldigheter att ta
ansvar, att aktivt medverka i samhällsutvecklingen.
Dessa frågor behandlas i det förslag till ny socialtjänstlag
(SOU 1994:139) som nu är föremål för remissbehandling. I
ett särskilt yttrande avlämnat av två komittéledamöter lyfter
man upp frågan om barn- och ungdomsplaner.
I förslaget till ny socialtjänstlag 3 kap § 5 anges att
socialtjänsten ska bedriva uppsökande verksamhet bland
barn och ungdomar. Men verkligheten är den att det
förebyggande arbetet för barn och ungdomar görs idag till
stor del av andra kommunala organ än socialtjänsten.
Socialtjänstens möjligheter att bedriva förebyggande arbete
bland dessa målgrupper är avhängigt samverkan mellan
kommunala förvaltningar och organisationer.
På nationell nivå tog den förra regeringen fasta på dessa
förhållanden och avlämnade därför en särskild
ungdomsproposition. För att skapa ökad kraft bakom de
ambitioner som regering och riksdag angett i
ungdomspropositionen finner vi det angeläget att man följer
upp dessa ambitioner också på kommunal nivå. För att nå en
samordning av de resurser som finns i kommunens
förvaltningar och i de frivilliga organisationerna skulle
exempelvis 5
§ i 3 kap i förslaget till ny socialtjänstlag kunna
kompletteras med angivande av att en särskild plan ska
upprättas till stöd för det allmänt förebyggande arbetet bland
barn och ungdomar. I utredningen har ledamöter
argumenterat för att lagtexten bör kompletteras med följande
innehåll: ''Till stöd för kommunens förebyggande
verksamhet för barn och ungdomar skall upprättas en
särskild plan.''
Detta krav och förtydligande av kommunernas ansvar har
man genomfört i ett av våra grannländer. I Norge är numera
kommunerna skyldiga att upprätta barn- och ungdomsplaner
för det förebyggande arbetet. Enligt min mening bör
motsvarande skyldighet införas i svensk lag.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om barn- och ungdomsplaner.
Stockholm den 25 januari 1995
Chatrine Pålsson (kds)