De besparingar som genomförts och planeras i
tandvårdsförsäkringen har inneburit att egenavgifterna nu är
så höga att det uppstått en marknad för privata försäkringar
som erbjuder ett skydd mot egenavgiften.
De försäkringar som i dag erbjuds är knutna till
privattandläkarnas bolag Praktikertjänst. Den som inte har
denna privata försäkring har ett högkostnadsskydd på 7 000 kronor
vid omfattande behandlingar. Har man tecknat
praktikertjänsts tilläggsförsäkring garanteras man att enbart
behöva betala 2 400 kronor.
Från och med 3 000 kronor
i bruttoarvode blir med privat försäkring
patientavgiften 0 kronor.
Således blir då både patient och tandläkare helt
prisokänsliga. Effekten av sådana försäkringar blir alltså att
den som har råd att teckna en privat försäkring blir mindre
priskänslig för egenkostnaden vid tandvård än den som inte
har en privat försäkring. Resultatet blir att denna grupp
kommer att öka sin relativa andel av den statliga
tandvårdsförsäkringen.
Till saken hör också att det råder ett överskott av
tandläkare, vilket ökar risken för överutnyttjande.
Detta kan enligt vår mening inte vara en avsedd effekt av
de besparingar som nu genomförs. En ökad egenandel är i
sig ett problem, eftersom det är helt klarlagt att tandvård är
någonting som många väljer att dra in på i en kärv
hushållsekonomi. Redan i dag ser man tydliga tecken på att
tandhälsan håller på att bli en klassfråga. Med en privat
tandvårdsförsäkring kommer dessa skillnader ytterligare att
accentueras. Lagstiftningen bör därför ändras så att en
samordning sker mellan tandvårdsförsäkring och privata
försäkringar.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om samordning mellan
tandvårdsförsäkring och privata försäkringar.
Stockholm den 25 januari 1995
Ingrid Andersson (s)
Björn Kaaling (s)
Barbro Andersson (s)
Thomas Östros (s)
Tone Tingsgård (s)