Regeringen föreslår vissa åtgärder för att förtydliga regelsystemet för aktörerna inom socialförsäkringssystemet och för att förbättra det underlag som ligger till grund för beslut om förtidspension och sjukpenning. Förändringar föreslås även vad gäller vissa särregler i förtidspensioneringen av personer äldre än 60 år, samt nivån på folkpension för gifta.
Miljöpartiet instämmer i regeringens bedömning av de sociala fördelarna med ett försäkringssystem som syftar till rehabilitering och aktivering och förebygger passivisering. En bättre disposition av lagreglerna (4.1) är en grundförutsättning. Förslagen att ersätta resor till och från arbetet istället för sjukskrivning (4.3), att tydliggöra den försäkrades medverkan (4.4) ligger i linje med vår politik. Men vi anser att regeringen i denna proposition lägger en så stor vikt vid de samhällsekonomiska vinsterna att fördelarna med den av socialdemokraterna förordade ''arbetslinjen'' hotar att urholkas. Strävan att enhetliggöra systemet får konsekvenser som rimmar illa med de sociala rättvisemål som legitimerar försäkringssystemen.
Regeringens besparingsförslag är generellt, men bara i förhållande till reglerna. Det kommer därför att slå hårt mot de ekonomiskt mycket svaga individer som gruppen långtidssjukskrivna och förtidspensionerade till allra största delen består av. Vi bedömer också att den utgiftsminskning på 2 miljarder kronor brutto som regeringen räknar med är överskattad.
I Miljöpartiets ekonomiska motion redovisas en alternativ finansiering med en mer socialt rättvis fördelningsprofil. Ersättningen i samtliga socialförsäkringar sätts till 80% av inkomsten även efter 365:e sjukdagen upp till en inkomst på 144.000 kr. För inkomst därutöver ersätts endast 40 %. Detta innebär en besparing på 4 miljarder kronor, alltså dubbelt så mycket som regeringen föreslår.
Sjukdomsbegreppet
Den precisering av bedömningsgrunderna för sjukdom som sätter ned den försäkrades arbetsförmåga innebär att försäkringskassan skall bortse från arbetsmarknadsmässiga, ekonomiska, sociala eller liknande förhållanden. Miljöpartiet befarar att detta är ett allt för snävt sjukdomsbegrepp som kommer att diskriminera människor vars sjukdom helt eller delvis har sin grund i existentiella orsaker. Invändning från FÖD att lagförslaget är otydligt och delvis motstridigt i förhållande till övrig lagtext och att de juridiska konsekvenserna kräver ytterligare analys, visar tyvärr att regeringen forcerar sin ambition att spara pengar på bekostnad av förslagets hållbarhet.
Att det alltmer etablerade holistiska sjukdomsbegrepp som erkänner sambandet mellan psyke och som, hotas att ersättas av ett mer somatiskt är ett beklagligt steg tillbaks i samhällets sociala utveckling. Regeringen för ett cirkelresonemang för att motivera detta. Man instämmer i den tidigare regeringens avfärdande av Rehabiliteringsutredningens förslag, att sjukdomsbegreppet borde utvidgas till att förutom ''sjukdom'' även gälla ''annan nedsättning av den fysiska eller psykiska prestationsförmågan''. Utredningen bedömde att detta innebar en kodifiering av praxis.
Regeringen hävdar att det är angeläget att motverka att ersättning från sjukförsäkringen utges för sociala och generella livsproblem utan att en utvidgning av det försäkringsrättsliga sjukdomsbegreppet har skett genom domstolspraxis eller lagändring. Alltså just den praxis man några rader tidigare avfärdat meningen med att kodifiera och just den inriktning på lagändring man avstår från genom att föreslå motsatsen! Här hade ett rakt besparingsförslag utan vidare motivation varit mer ändamålsenligt i förhållande till syftet -- att spara pengar.
Försäkringskassans bedömningar
I kap 4.5 -- 4.7 behandlas vilken status den behandlande läkarens bedömning skall ges i det samlade beslutsunderlaget för sjukpenning, hur en fördjupad bedömning skall kunna ske vid sjukskrivning längre än ca 4 veckor och hur sjukpenning ska kunna dras in från en försäkrad som inte medverkar i kompletterande utredning. Miljöpartiet tolkar detta sammantaget som att försäkringskassans roll stärks i förhållande till både läkare och patient.
Vi instämmer till viss del i de skäl som anges till att bedömning av fler än en läkare kan vara relevant, samt behovet av fördjupad bedömning av rätt till sjukpeng. Men när försäkringskassans bedömning ges en större tyngd i förhållande till läkarens intyg, samtidigt som den enskilde görs indirekt skyldig att medverka i de kompletterande utredningar som försäkringskassan föreslår, försvagas den enskildes integritet i två led. Miljöpartiet anser att den försäkrade skall ges rätt att begära omprövning redan vid kommuniceringen om indragning av sjukpenningen. Vi anser dessutom att en patientombudsman skall finnas som kan hjälpa den enskilde under ärendets gång. Detta bör gälla även vid utredning om rätt till förtidspension!!
Förtidspension
Miljöpartiet anser inte att arbetslinjen är tillämplig för personer över 60 år i så hög grad som regeringen hävdar i och med förslaget att äldreregler vid förtidspension avskaffas. Kostnaderna för rehabilitering och inlärning av nya arbetsinsatser riskerar att på sikt bli lika dyra som att behålla den nuvarande och mer generösa lagstiftningen i förhållande till äldres förmåga och kapacitet efter ett helt liv i arbete. Möjligheten till arbetsrehabilitering i rådande lagstiftning anser vi vara fullt tillräcklig.
Folkpension för gifta
Miljöpartiet instämmer i regeringens förslag.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår propositionens ändringsförslag i 7 § första stycket,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rätt att begära omprövning vid kommunicering av indragning av sjukpenning,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en funktion av patientombudsman,
4. att riksdagen avslår propositionens förslag att avskaffa nuvarande äldreregler i förtidspensionen.
Stockholm den 21 mars 1995 Ragnhild Pohanka (mp)