med anledning av prop. 1994/95:151 Droit de suite och längre upphovsrättsligt skydd
I proposition 1994/95:151 föreslår regeringen dels att vissa
av de upphovsrättsliga skyddstiderna för litterära och
konstnärliga verk förlängs, dels att det införs bestämmelse
om s k
droit de suite -- dvs att upphovsmannen i princip skall ha
rätt till en ersättning på fem procent av försäljningspriset vid
yrkesmässig försäljning av exemplar av hans/hennes
konstverk.
I denna motion föreslås att avgiften differentieras efter
försäljningspriset.
I förarbetet till propositionen anges att ett huvudskäl för
att införa droit de suite är att förbättra bildkonstnärernas
ekonomiska villkor. Jag anser att droit de suite enligt
regeringens förslag enbart gynnar sådana etablerade
konstnärer som har stor framgång med sina verk redan första
gången de säljs. De konstnärer som är mest i behov av
förbättrade ekonomiska villkor kommer näppeligen att
gynnas av droit de suite. Deras verk vidareförsäljs inte i
samma utsträckning som verk av mer publikkära konstnärer.
Erfarenhet från konsthandelsbranschen talar för att
intresset för vidareförsäljning av konstverk på öppna
marknaden skulle minska väsentligt om droit de suite med
generell procentsats infördes. Jag anser att risken är stor att
svensk konsthandel förlorar en stor del av sina uppdrag
antingen till länder utan droit de suite eller till en marknad
som nonchalerar reglerna. Möjligheten till kontroll av
försäljning av konst är inte särskilt stor, om försäljningen
sker ''under jord''.
En möjlighet att behålla en fungerande
andrahandsmarknad för bildkonst och med en avgift gynna
de konstnärer som bäst behöver förbättrade ekonomiska
villkor, är att differentiera vidareförsäljningsavgiften.