med anledning av prop. 1994/95:6 Totalförsvarsplikt
I propositionen förslås en ny lag för
tjänstgöringsskyldighet med plikt i Sveriges totalförsvar.
Förslaget innebär att möjlighet skapas för en flexiblare
användning av totalförsvarets personalresurser. Hur många
människor som skall skrivas in med plikt och hur lång
utbildning de skall genomgå skall styras av behovet av
pliktpersonal under höjd beredskap.
Tjänstgöringsskyldigheten skall fullgöras som värnplikt,
civilplikt och allmän tjänsteplikt.
Endast svenska män skall vara skyldiga att mönstra.
Svenska män skall vid mönstringen kunna direktrekryteras
för tjänstgöring i det civila försvaret. Den som efter
mönstring inte behöver fullgöra grundutbildning skall
placeras i en utbildningsreserv för att senare tas i anspråk,
om det behövs med hänsyn till Sveriges försvarsberedskap.
Den vapenfria tjänsten föreslås inte längre regleras som
ett undantag från värnpliktstjänstgöring utan som ett av
flera tjänstgöringsalternativ inom ramen för
totalförsvarsplikt. Det lagstadgade lägsta antalet dagar för
fullgörande av vapenfri tjänst tas bort.
Svenska kvinnor skall frivilligt kunna genomgå
antagningsprövning för inskrivning för värnplikt eller
civilplikt med lång grundutbildning. Den kvinna som blir
inskriven enligt ovan blir skyldig att fullgöra sin utbildning
och även att tjänstgöra under höjd beredskap enligt samma
villkor som manliga värnpliktiga.
Den förutvarande regeringens proposition
överensstämmer i stort med det förslag som i december
1992, i stor enighet, lades fram av Pliktutredningen. Denna
tillsattes i maj 1991 för att se över grunderna för
totalförsvarets personalförsörjning genom pliktsystem. Det
finns emellertid två områden där det i propositionen görs
preciseringar som begränsar syftet med Pliktutredningens
förslag.
Det första gäller det årliga utbildningsbehovet av dem
som skall fullgöra civilplikt. I propositionen görs
bedömningen att detta antal är minst 1 500, dvs. samma
antal som idag gör vapenfri tjänst.
Det andra gäller kortaste tiden för grundutbildning inom
det militära försvaret, vilken i propositionens lagförslag
sätts till 220 dagar.
En viktig utgångspunkt i Pliktutredningens arbete var att
det civila försvarets behov av utbildad personal skulle ges
större tyngd. I samband med att nu inte längre alla inskrivna
värnpliktiga tas ut till militär utbildning har möjligheterna
ökat att i stället utbilda dessa för uppgifter inom det civila
försvaret. Härigenom får det civila försvaret ett tillskott av
unga människor och därmed också ett minskat behov av
personalomsättning. Att till det civila försvaret endast
utbilda det antal som idag motsvaras av
vapenfriutbildningen kan inte anses ge någon positiv effekt
för det civila försvaret, vilket Pliktutredningen avsåg. Vi
föreslår därför att Pliktutredningens bedömning i denna del
får ligga till grund för utbildningsbehovet utan att man för
den skull behöver binda sig för den exakta
utbildningsvolymen.
Propositionens förslag, att den kortaste utbildningen för
totalförsvarspliktiga inom det militära försvaret skall
omfatta 220 dagar, avviker från en annan viktig princip i
Pliktutredningens förslag. Utredningen slår nämligen fast
att utbildningsmålet skall bestämma utbildningstidens längd
och ingen, varken inom det civila eller militära försvaret,
skall utbildas längre än vad som är nödvändigt med hänsyn
till detta mål. Enligt utredningens mening är det vidare
angeläget att hushålla med de pliktuttagnas tid och med de
fasta och rörliga utbildningsresurserna. De som åläggs
grundutbildning inom totalförsvaret har rätt att kräva att
utbildningen som de uttas till verkligen behövs. De har
också rätt att kräva att utbildningen skall vara tillräcklig för
att de ska kunna utföra sina uppgifter på ett betryggande
sätt. Med anledning av att propositionen ställer sig bakom
dessa grundläggande värderingar anser vi att lagen inte bör
ange en kortaste tid för grundutbildning av värnpliktiga.
Den föreslagna lagen om totalförsvarsplikt, 4 kap. 1 §, bör
omformuleras i enlighet härmed.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av årlig utbildning till
det civila försvaret,
2. att riksdagen i enlighet med vad som anförts i
motionen i lag inte reglerar kortaste tid för grundutbildning
för värnplikt.
Stockholm den 18 oktober 1994
Karin Wegestål (s)
Tomas Eneroth (s)