Innehav av skjutvapen i Sverige regleras i vapenlagen
(1973:1176) och vapenförordningen (1974:123). Militära
vapen omfattas ej av vapenlagen utan är försvarets, och
främst Överbefälhavarens, ansvarsområde.
I januari 1992 skärptes kraven för att inneha civila vapen.
I remissvaren på Leif G W Perssons
vapenutredningsbetänkande (SOU 1989:44), som föregick
lagändringen, framfördes synpunkter även på militära vapen
samt krav på att samma stränga regler skall gälla för statens
vapen som för privata vapen. Frågan har tagits upp i
motioner, frågor och interpellationer i riksdagen. Av svaren
framgår att man ser allvarligt på problemet och att åtgärder
vidtagits.
Den 25 maj 1993 fick jag i en debatt i riksdagen bl.a.
följande besked av försvarsminister Anders Björck. Det
skulle bli för dyrt att förse hemvärnsmän med vapenskåp. De
reduceringar som görs inom krigsorganisationen medför
möjligheter att på sikt få bort mindre motståndskraftiga
förråd och inom försvaret finns en hög observans när det
gäller vilka som anförtros samhällets vapen.
I polisens manifest ''Rakt på yrkeskriminaliteten'' krävs
aktiva insatser mot den illegala vapenmarknaden. På hösten
1992 tillsatte Rikspolisstyrelsen en projektgrupp med
uppdrag att utreda den illegala vapenmarknaden och komma
med förslag om åtgärder. Denna utredning har nu slutfört sitt
uppdrag.
Vapenstölder
Antalet till polisen anmälda tillgripna/förkomna
skjutvapen 1972--1993 var 20 645 st. Cirka 50 procent
försvann från bostadshus och drygt 10 procent från militära
förråd och anläggningar. Av rapportering i media kan man
tro att de flesta stölderna sker i militärförråd. Många
uppseendeväckande stölder har också skett bl.a. när
militärligan år 1992 stal 221 kompletta automatvapen från en
vapenkassun i Botkyrka. De flesta förluster av militära vapen
sker dock när enskilda befattningshavare har dem i
besittning. Det kan gälla värnpliktiga som förlorar vapnet
under utbildning eller officerare och hemvärnsmän som får
vapnet stulet i samband med inbrott i bostaden.
Att antalet stulna/förkomna militära vapen under 1993
''bara'' var 39 st. framhålls i debatten som ett trendbrott på
grund av vidtagna åtgärder från försvarets sida. I
försvarsutskottets ''Uppföljning av vapenstölder och
vapenförvaring i försvaret'' (1993/94:URD1 sid. 18)
konstateras att 1993 års statistik visar de lägsta förlusterna
under den senaste 20-årsperioden. Riksdagens krav på snar
förbättring bör därmed vara tillgodosett. Denna statistik är
missvisande eftersom militären inte redovisar antalet
stulna/förkomna vapen, vilket polisen gör angående civila
vapen, utan endast de som fortfarande är på drift. Som
exempel kan nämnas att av de 221 vapen som 1992 stals i
Botkyrka anges bara 3 st., eftersom resten kom fram när
militärligan greps, och det är sällan försvarets förtjänst att
militära vapen kommer till rätta. Om vapenstölderna minskar
kan det också bero på att ca 1 200 automatvapen,
sprängämnen och minor från militären fanns ute på illegala
marknaden och att ligor som militärligan, maskeradligan och
Gorbyligan avtjänar fängelsestraff.
Enligt uppgifter från Rikskriminalpolisens speciella
vapenregister var anmälda tillgripna/förkomna militära
vapen under 1994:
Dessutom
hade ett f.n. okänt antal signalpistoler och
pistoler M40 och M07 tillgripits/förkommit.
I början av juli 1994 stals 16 automatvapen (AG90 kaliber
50, som går genom pansarplåt) ur en container under
transport till Försvarets materielverk (FMV). Containern, i
vilken vapnen fraktades, var olåst, dåligt plomberad och
obevakad. Av vapnen har 12 st. kommit till rätta. Som
jämförelse kan nämnas att under 1993 saknades i Finland
endast ett stormgevär och en pistol. För att få en mer rättvis
bild över mängden civila och statliga vapen som
stulits/förkommit bör försvaret inte räkna bort de vapen som
kommer till rätta.
Vapenförvaring och tillsyn
Enligt den militära underrättelse- och säkerhetstjänsten
(MUST) finns ca 1 000 000 militära handeldvapen i Sverige.
Hemvärnet förfogar över ca 70 000 handeldvapen. Av dessa
finns endast ca 2 000 i förråd. Driftvärnet förfogar över ca
15 000 vapen, varav de flesta finns på arbetsplatser. Det finns
ca 5 000 mobiliseringsförråd, innehållande bl.a. vapen med
ammunition, utspridda på ca 1 500 platser över hela landet.
Vapenskåp krävs inte för förvaring av hemvärnsvapen, och
det händer tyvärr alltför ofta att automatkarbiner stjäls
kompletta med ammunition. Av kostnadsskäl är många
förråd olarmade och lätta att ta sig in i. En kvalificerad tjuv
tar sig i stort sett in var som helst om han får arbeta ostört.
Det är ovanligt att den uniformerade ordningspolisen vet om
var de militära förråden är placerade i det distrikt han eller
hon tjänstgör, vilket är en allvarlig brist.
Förre överbefälhavaren Bengt Gustafsson beordrade
insamling av pistol M40 från officerare och reservofficerare.
Trots att senaste inlämningsdag var den 1 juli 1993 har ca
2 000 av dessa pistoler, som också är behäftade med ett
allvarligt konstruktionsfel, ej lämnats in. Ett nytt sista
inlämningsdatum bör sättas och därefter skall åtgärder
vidtagas. Ett större personligt ansvar för samtliga vapen som
utkvitteras måste snarast krävas inom försvaret.
Sverige bör liksom Finland förvara sina militära vapen i
centrala och bevakade förråd, och endast i undantagsfall i
bostäder. Finland anses ha ett bra försvar och god
mobiliseringsförmåga. Finska försvaret har erfarenhet av
världskrigen och Warszawapakten och har liksom svenska
försvaret ett långsmalt och glest befolkat land att försvara.
Lämplighetsbedömning
Trots lugnande besked från förre försvarsministern Anders
Björck finns inte hög observans när det gäller vilka som
anförtros samhällets vapen. Personer, som inte är betrodda
att inneha ett civilt vapen och nekade vapenlicens, har kunnat
få med sig en AK4 hem från hemvärnet.
För att komma till rätta med stölder och försvunna vapen
internt på regementen bör kriminella personer sorteras ut
redan vid mönstringen. Över huvud taget behövs strängare
personkontroll för att undvika att sjukligt vapenfixerade
personer, psykiskt sjuka och brottsbenägna får utbildning
inom försvaret.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att stulna/förkomna militära
vapen redovisas utan avdrag för dem som kommit till rätta,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att militära vapen nästan
uteslutande skall förvaras i centrala, bevakade förråd och att
detta arbete bör påskyndas,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att militära vapen endast i
undantagsfall bör förvaras i bostäder,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att den polis som ansvarar för ett
visst område skall få information om militärförrådens
placering, bevakning och innehåll,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att ett större personligt ansvar bör
läggas på den som kvitterat ut militära vapen,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att personkontrollen bör förbättras
redan i samband med mönstringen,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att ett sista datum bör fastställas
för de officerare och reservofficerare som ännu ej lämnat
ifrån sig sina tjänstevapen (pistol M40).