Sätt inga värnpliktsvägrare i fängelse!
Under flera år har motioner väckts för att få ett slut på fängslandet av dem som totalvägrar värnplikt. Motionerna har avslagits med hänvisning till pliktutredningen.
Som svar på motioner i frågan från s, fp, c och v i betänkandet 1993/94:FöU9 anförde utskottet att man erfarit att pliktutredningen överlämnat uppdraget till justitiedepartementet där frågan då bereddes. Riksdagen avslog motionerna och förutsatte att frågan om påföljder för värnpliktsvägrare skulle behandlas av justitiedepartementet.
Men varken pliktutredningen eller justitiedepartementet har kommit tillrätta med frågan. Proposition 94/95:6 innehåller inga förslag om värnpliktigas totalvägran.
Under tiden har fredliga totalvägrare fängslats till stora kostnader medan värnpliktiga som velat göra värnplikt blivit hemskickade av besparingsskäl. År 1991 var antalet intagna för brott mot Värnpliktslagen 595 stycken, år 1992 var antalet 466 st. och 1993 fängslades 342 st. Prognosen för i år är inte klar.
I SOU 1992:138 föreslås att ett nytt påföljdssystem vid totalvägran skall utredas. Jag delar den uppfattningen och anser att medan frågan utreds ingen ska dömas till fängelse på grund av totalvägran och samtliga nu fängslade friges.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om amnesti för totalvägrare,
2. att riksdagen hos regeringen anhåller om utredning och förslag om ett påföljdssystem för totalvägran.
Stockholm den 18 oktober 1994 Birgitta Hambraeus (c)