Skatteväxling
för en ekologiskt hållbar utveckling23 4.7
Kristdemokraternas
nya besparingsförslag23 5.
Kristdemokraternas
budgetalternativ23
Hemställan26
1. Sammanfattning
Kristdemokraterna förordar en nationell samling omkring
den ekonomiska politiken. Det fordras ett program med bred
förankring i riksdagen och hos svenska folket för att ta
Sverige ur den ekonomiska krisen. Så länge
budgetunderskottet och statsskulden ligger på en hög nivå är
politikens handlingsfrihet mycket begränsad och utsattheten
både för den enskilde och för landet betydande.
Politiken bör inriktas både på en effektiv och
fördelningspolitiskt riktig sanering av statsfinanserna och
samtidigt på genomförande av ett program för tillväxt och
nya och expanderande företag som ger nya jobb.
Kristdemokraterna föreslår besparingar som tillsammans
med budgetmotionen från januari innebär en
förstärkning/besparing på 10,7 miljarder kronor i
förhållande till regeringens förslag 1998. Vi förordar också
en politik som syftar till att 50.000 nya företag ska komma
till stånd under de närmaste åren. En betydande del av dessa
räknar vi ska komma inom tjänstesektorn. För att minska
skattekilarna och underlätta för en expansion på området
föreslås en radikal sänkning av tjän stemomsen från 25 till
12 %. Tillsammans med en rad andra förslag som andra
åtgärder på skatteområdet, reformerad arbetsrätt och
införande av ett permanent riskkapitalavdrag kan detta lägga
grunden till en tid då en rejäl förnyelse av företagsbeståndet
sker.
Kristdemokraterna anser att det inte finns utrymme för
ytterligare besparingar inom vård och äldreomsorg. Tvärtom
fordras det ökade resurser för att kvaliteten ska kunna
upprätthållas. Vi föreslog i januari ett särskilt bidrag till vård
och omsorg på 4,8 miljarder kronor. Genom att
kristdemokraterna avvisat en procentenhets
egenavgiftshöjning behålls ytterligare 3 miljarder kronor i
kommunerna. Till detta läggs nu ytterligare ett anslag på 2,9
miljarder kronor.
När det gäller regeringens besparingsförslag avvisar
kristdemokraterna bl.a. regeringens förslag om minskade
anslag till biståndet, sänkningen av ersättningsnivåerna i
försäkringssystemen till 75 % och neddragningar på
miljöområdet. Matmomssänkningen avvisas. Besparingar
föreslås bl. a. när det gäller skärpta regler för bidragsförskott,
studiemedel i förhållande till studieprestation och genom
rationaliseringar inom Väg- och Banverket.
2. Dags för en nationell samling
Kristdemokraterna har under lång tid förordat en nationell
samling för att möta de utomordentligt stora utmaningar som
vårt land står inför. Nu fordras det ett program med bred
förankring i riksdagen för att möta den bristande tilltron till
politikens förmåga att ta Sverige ur krisen, ett program som
under åren åtminstone fram till 1998 års val får stå i centrum
för de politiska ansträngningarna. Om ett sådant inte
kommer till stånd omedelbart blir de åtgärder som senare
fordras mångdubbelt mer omfattande och smärtsamma.
Socialdemokraterna kom till makten efter 1994 års val på
en politik som radikalt avviker från den som man nu för i
regeringsställning. Detta kan förklaras på två sätt. Antingen
valde socialdemokraterna att mot bättre vetande föra en
oansvarig ekonomisk politik under åren i opposition eller så
förstod man inte bättre. Båda förklaringarna ger anledning
till oro inför de svårigheter som stundar med tanke på att de
ekonomiska problemen ingalunda är övervunna.
Kristdemokraterna varnade inför 1991 års val för att
svensk ekonomi stod inför en krissituation. Detta gjordes
samtidigt som socialdemokraterna i regeringsställning talade
om att vändpunkten var nådd. Fyrklöverregeringen
genomförde under åren 1991--1994 betydande
omstruktureringar av den svenska ekonomin. Detta gjordes
i väsentliga delar under livligt motstånd från
socialdemokratiskt håll.
Den förra fyrpartiregeringen genomförde ett antal viktiga
strukturreformer som förbättrade svensk ekonomis
förutsättningar att skapa en långsiktigt uthållig tillväxt för att
hävda sysselsättning och välfärd. Exempel på detta är
borttagandet av förmögenhetsskatten på arbetande kapital
och av dubbelbeskattningen på riskvilligt sparande,
strategiska avregleringar, en mer flexibel arbetsrätt,
införande av kvittnin gsrätt för förlust i nystartad verksamhet
och sänkningar av skatten på arbete. Denna politik var helt i
linje med vad många länder i vår närhet inom EU och OECD
nu genomför.
När nu socialdemokraterna vunnit regeringsmakten finner
man att man bundit ris åt egen rygg under åren i opposition.
De partimedlemmar och väljare som trott på talet om snabba
effektiva åtgärder mot arbetslösheten, höjda
ersättningsnivåer i ersättningssystemen och effektiva
åtgärder för att få ekonomin i balans känner sig idag svikna.
Den politik som presenterats i propositioner under hösten
1994, budgetpropositionen och kompletteringspropositionen
går stick i stäv med socialdemokraternas oppositionspolitik.
Med det ovan sagda vill vi ha sagt att socialdemokraterna
saknar den nödvändiga insikten om problemens omfattning,
karaktär och lösningar. I den mån insikten existerar har
oppositionstidens och valrörelsens retoriska insatser
begränsat handlingsutrymmet.
Omedelbart efter valet 1994 föreslogs ett paket f ör
förstärkning av statens finanser. Detta kom i övervägande
omfattning att bygga på skattehöjningar och ideologiskt
betingade återställare. Sammantaget begränsar dessa
åtgärder allvarligt utvecklingskraften i den svenska
ekonomin. Detta är särskilt allvarligt eftersom det leder till
långvarig arbetslöshet för många människor och ökade krav
på nedskärningar i välfärdssystemen för att nå balans i
statens finanser.
I och med det svenska EU-medlemskapet ska Sveriges
regering presentera ett s.k. konvergensprogram, dvs. ett
program som redovisar hur Sverige ska uppnå de
konvergenskriterier som fastställts för EMU. Programmet
skulle enligt tidigare besked presenteras under våren men
med hänvisning till den internationella valutaoron valde
regeringen att skjuta detta till sommaren.
Tanken bakom konvergenskriterierna är att
medlemsländernas monetära samarbete tillsammans med ett
gradvis närmande av medlemsländernas ekonomiska politik
ska leda till en situation där EMU:s tredje fas kan inträda.
Konvergensvillkoren innebär att vissa målsättningar ska
uppfyllas när det gäller budgetunderskott, statsskuld, räntor,
inflationstakt och valutakurs.
Som framgår ovan valde regeringen att blåsa under oron
genom att skjuta på de besked som är nödvändiga för att få
den svenska ekonomin i balans, istället för att presentera ett
konvergensprogram som kunde ingjuta förtroende gentemot
omvärlden, leda till en lägre ränta och därmed minska
Sveriges utsatthet. Det är synnerligen oroande och beklagligt
att regeringen på ett tidigt stadium inte valt att samla
riksdagens partier till grundliga genomgångar om läget för
den svenska ekonomin. Utifrån en samsyn om tillståndet
hade förutsättningar möjligen existerat för en bred
uppgörelse omkring konvergensprogrammet.
Konvergensprogrammet hade därmed kunnat fungera som
ett värdefullt verktyg i arbetet för att åstadkomma en
ekonomi i balans -- inte främst för att blidka EU-
kommissionen. Kristdemokraterna anser att Sverige ska
vidta sådana åtgärder att kriterierna kan uppnås för att ge
valfrihet beträffande beslutet om Sverige ska medverka i det
tredje steget. Vi känner en betydande oro för att regeringens
prognoser och beräkningar som de framförs i
kompletteringspropositionen är alltför optimistiska i vissa
avgörande moment. Kristdemokraterna föreslår mot denna
bakgrund både större besparingar än regeringen och ett
program för tillväxt.
2.1 Regeringen har ingen strategi för tillväxt
En viktig orsak till våra statsfinansiella problem är att
Sverige under en följd av år haft en alltför svag tillväxtkraft.
Vi har gått från att 1970 ha varit det tredje rikaste landet
bland OECD-länderna till att nu ligga på tjugonde plats. Vi
fortsätter att halka mot botten av den liga som vi för 25 år
sedan ledde. Den svenska modellen som för 25 år sedan med
rätta beundrades över hela världen, har undan för undan
underminerat sig själv. När sedan den internationella
lågkonjunkturen kom, drabbades Sverige långt hårdare än
motsvarande länder i vår omgivning.
Regeringens politik är idag på det hela taget inriktad på att
åstadkomma en förbättring av budgetsaldot. Detta är lovvärt,
men får inte ske till priset av att de fundamentala
tillväxtförutsättningarna undergrävs. Ett ensidigt stirrande
på budgetsaldot måste ge vika för en ekonomisk ''split-
vision'' där både budgetsaldo och tillväxt kan fokuseras. Vi
kan alltså inte enbart spara oss ur krisen.
Socialdemokraterna har sedan valet gjort uppgörelser på
större områden med Miljöpartiet, Vänsterpartiet och, nu
senast, Centerpartiet. Ingen av dessa uppgörelser har bidragit
till ökad långsiktig stabilitet, politiskt eller ekonomiskt.
En bredare uppgörelse än den som regeringen slutit med
Centerpartiet, med ett bredare urval av såväl spar- som
jobbstimulerande åtgärder hade kunnat ge en bättre och för
nationen mer samlande saneringsprofil. Till de
tillväxtbefrämjande åtgärderna hör ett rejält program för att
få ti ll stånd tusentals nya småföretag. I ett sådant program
bör ingå en småföretagsanpassad arbetsrätt. Se vidare om
detta i avsnitt 4.4. Den verkligt viktiga fördelningspolitiska
reformen är ju att fler kan gå från arbetslöshet till arbete, att
nya jobb skapas. Då är en nyckeluppgift att öppna den nya
tjänstemarknaden. Därför fortsätter vi kristdemokrater att
hävda en rejäl sänkning av tjänstemomsen vilket skulle både
öka hushållens köpkraft och skapa nya jobb i den
hårdbeskattade tjänstesektorn där många anser att framtidens
nya jobb finns. Mer om detta följer i avsnitt 4.5.
Det krävs ett nytt mentalt klimat i Sverige som i någon
mening skulle kunna sammanfattas i begreppet ''gammal
hederlig arbetarmoral''; att arbeta, spara och göra rätt för sig,
att inte fuska eller uppträda osolidariskt mot kamrater,
samhälle och företag, att känna samhörighet och att
gemensamt kunna ta sig an svåra uppgifter.
Den gamla arbetarmoralen måste komma till heders.
Jantelagen måste också begravas och ersättas av solidaritet,
öppenhet, förståelse och tolererans mot den handikappade,
sjuka, invandraren och flyktingen, men också gentemot den
framgångsrike entreprenören och företagaren som skapar de
nya jobben.
2.2 Den vingliga vägen
Under valperioden 1991--1994 ägnade sig
socialdemokraterna åt att i oppositionsställning motsätta sig
de besparingar som den dåvarande regeringen föreslog för
att komma åt det strukturella budgetunderskottet. Partiet
valde att angripa regeringen med påståenden om att man
medvetet drev upp arbetslösheten och att man nedmonterade
välfärdssamhället. Vid två tillfällen samlade sig dock
oppositionen och fyrklöverregeringen till krisöverläggningar
som resulterade i omfattande uppgörelser omkring
ekonomisk-politiska åtgärder. Betydelsefullt samarbete
utvecklades också omkring nationellt viktiga frågor som
pensionsreformen och hanteringen av bankkrisen.
Sammantaget visade dock socialdemokraterna ingen
förståelse för de ekonomiska realiteterna. Tvärtom spelade
man på okunnighet och gav intryck av att om bara
socialdemokraterna skulle återkomma till makten skulle allt
bli som vanligt igen.
En kort tid före valet tvingades socialdemokraterna att
presentera ett paket med åtgärdsförslag. Man försäkrade att
detta var, som man då bedömde läget, vad som fordrades för
att få svensk ekonomi på fötter igen. Åtgärderna beslutades
också i stort under hösten.
I budgetpropositionen i januari 1995 presenterades
ytterligare besparingsåtgärder. Då omfattande ca 20
miljarder kronor. Detta sades då vara det som bedömdes
nödvändigt för att få svensk ekonomi på fötter igen.
I kompletteringspropositionen presenteras nya
besparingsförslag som visserligen förslösas genom en i det
närmaste obegriplig momssänkningstiming. Detta sägs nu
vara det som bedöms vara vad som fordras för att få svensk
ekonomi på fötter igen. Vi tillåter oss tvivla på att
regeringens förhoppningar slår in.
Efter valet har den nya regeringen tillsammans med
Vänsterpartiet genomfört en rad s.k. återställare till den
gamla politik som förde in Sverige i ekonomins
återvändsgränd. Dubbelbeskattningen av riskkapital,
förändringen av arbetsrätten, slopande av kvittningsrätten
för förluster i nystartad enskild näringsverksamhet, stopp för
avregleringen av elmarknaden är exempel på sådana
återställare.
Vi kristdemokrater har hävdat att dessa ideologiskt
betingade återställare kommer att drabba de mest utsatta i
samhället genom att de nya arbetstillfällena uteblir och
gamla avvecklas. Regeringen har nu på de tidigare nämnda
områdena markerat att man haft fel, att man nu ska
genomföra återställarnas återställare. Även om detta inte
vittnar om en genomtänkt strategi som skapar de stabila
spelreglerna är sinnesändringen välkommen.
2.3 Synen på hushållssparande
Det privata sparandet har under senare år ökat i Sverige.
Detta är mycket glädjande och faktiskt en nödvändig
förutsättning för en ljusnande ekonomisk framtid. Det
fordras ett individuellt sparande på en hög nivå för att ge den
enskilde individen ett större handlingsutrymme och en
ekonomisk buffert för oförutsedda händelser. Ett stort
sparande är också angeläget för att säkerställa tillgången till
kapital för att motsvara de investeringar som är nödvändiga
för att klara förnyelsekraven inom näringslivet och för att i
ett längre perspektiv klara sysselsättning och välfärd. Att
angripa det höga sparandet är fel, även om den mycket
kraftiga omsvängningen från ett extremt lågt sparande till ett
sparande som i ett internationellt perspektiv inte är på en
påfallande hög nivå bidragit till omställningsproblem. Dessa
problem får dock inte tas som skäl för att försämra villkoren
för sparande.
Sparandet framställs ibland -- inte minst av företrädare för
regeringen -- som ett betydande problem och en av orsakerna
till djupet i den ekonomiska krisen och den höga
arbetslösheten. Detta är ett i grunden felaktigt synsätt.
Individuellt sparande är inte ett oansvarigt agerande utan en
nödvändighet som statsmakterna på olika sätt ska premiera.
Problemen är inte det nuvarande sparandet utan den
tidigare låga sparkvoten. Sverige behöver en långsiktigt hög
sparandenivå av flera olika skäl. Det enskilda sparandet är
viktigt ur individens perspektiv.
De olika socialförsäkringssystemen är så generella att det
inte går att i dessa täcka in alla individuella önskemål. Därför
bör enskilda få möjlighet att genom långsiktigt sparande
gardera sig mot inkomstbortfall eller för att göra en större
investering. Möjligheten till enskilt långsiktigt sparande var
också en förutsättning på vilken pensionsuppgörelsen vilar.
Utan eget sparande blir de enskilda helt beroende av staten
för sin trygghet vid sjukdom och ålderdom. Det enskilda
sparandet är viktigt också ur statens och kommunernas
perspektiv. Staten och kommunerna tillhör dem som
förlorar om det enskilda sparandet minskar, då den enskildes
ekonomiska buffertkapacitet minskar. Ett högt sparande
bidrar till en lägre räntenivå eftersom tillgången på pengar
ökar. Det enskilda sparandet är av vikt även för svenskt
näringsliv och möjligheten att investera. Tillgången till
riskkapital säkras genom ett högt sparande. En minskning av
det inhemska långsiktiga kapitalet drabbar både svensk
företagsamhet och staten med behov att placera omfattande
lån. En lägre räntenivå stimulerar till ökade investeringar.
Senare års ekonomisk forskning har visat att en av de
viktigare förutsättningarna för ekonomisk utveckling är
stabila institutioner, dvs. regelverk och normer som är fasta
och långsiktiga. Sådana har präglat Sverige under mycket
lång tid. Emellertid förevisar de senaste tjugo åren en
utveckling som innebär att rättsosäkerhet och ryckighet har
blivit allt vanligare. Socialdemokratiska partiet har också vid
tidigare tillfällen manifesterat ett förakt för kraven på
långsiktigt stabila spelregler. Dessa ersätts av ett planlöst
hoppande som inte skapar de nödvändiga förutsättningarna
för förutsebarhet och förtroende för det politiska systemet.
3. Den ekonomiska utvecklingen
Trots att regeringen säkrat majoritet för betydande
budgetförstärkningar ligger de svenska räntorna kvar på en
utomordentligt hög nivå samtidigt som kronkursen förblir
exceptionellt svag. Regeringen och dess skiftande partner
har alltså inte kunnat inge det nödvändiga förtroendet för sin
förmåga att ta Sverige ur krisen. Regeringen antyder i
kompletteringspropositionen att detta skulle bero på tvekan
huruvida inflationen förblir låg under den ekonomiska
återhämtningen och om de vidtagna budgetförstärkningarna
är tillräckliga.
Det går inte att blunda för att viktiga inslag i omvärldens
skepsis grundas på de ovan nämnda återställarna och
frånvaron av strukturellt riktiga åtgärder för ökad tillväxt och
bristen på en långsiktigt stabil nationell samling till stöd för
genomförandet av sådana åtgärder. Regeringen saknar
fortfarande en långsiktigt hållbar strategi för att stimulera
tillväxt och nysatsningar i det privata näringslivet. Man litar
fortfarande i alltför hög grad till traditionella
arbetsmarknadspolitiska åtgärder. De riktiga och nödvändiga
åtgärderna för en modern och mer flexibel arbetsrätt är
tydligen ideologiskt blockerade inom regeringspartiet.
3.1 Den internationella utvecklingen
Stora delar av den internationella miljö där Sverige verkar
har under några år också haft låg ekonomisk aktivitet. Men
nedgången i svensk ekonomi åren 1991--1994 blev
kraftfullare och djupare än i något annat jämförbart land.
Bakgrunden till detta är en politik som under 25 år
undergrävt utvecklingskraften i Sveriges ekonomi.
I EU-länderna vände konjunkturen uppåt under 1994. BNP
växte med 3 % under andra halvåret. Inflationen inom EU
väntas närma sig den övre gränsen för de riktlinjer för den
ekonomiska politiken som fastställts av Europeiska Rådet till
1996. Även i Japan vände ekonomin uppåt och i USA
fortsatte BNP att växa. Inom OECD väntas BNP-till växten
ligga runt 3 % under 1995 och 1996. Under denna period
förväntas även en viss ökning av inflationen till ca 3 %.
Historiskt sett är detta en låg nivå, men i överkant av de
inflationsmål som många av OECD-länderna ställt upp. I den
reviderade nationalbudgetens tabeller över bl.a. BNP,
konsumentpriser och arbetslöshet inom vissa OECD-länder
saknas Sverige. Detta försvårar på ett olyckligt sätt
möjligheterna till jämförelser.
3.2 Den svenska ekonomin
Turbulensen på de internationella finansiella marknaderna
har gett stora effekter på svensk ekonomi. Kronan har fortsatt
att försvagas tillsammans med USA-dollarn och andra svaga
valutor. Marginalen gentemot D-marksräntorna har snarast
vuxit, trots historiskt kraftfulla ansatser till
budgetförstärkning. Det höga ränteläget tillsammans med
den allmänna osäkerheten dämpar
hemmamarknadsaktiviteterna. Främst är det den privata
konsumtionen som drabbas. Investeringarna berörs inte på
kort sikt lika mycket. Bakgrunden torde vara den mycket
höga lönsamhetsnivån och produktionsökningen inom den
exportinriktade delen av ekonomin. Rekordräntorna slår
dock hårt mot bostadsbyggandet och de delar av näringslivet
som är mer beroende av den privata konsumtionen.
Ekonomins tudelning accelererar genom förbättrad
lönsamhet i exportsektorn medan ökade importpriser håller
tillbaka hushållens reala köpkraft. Häri ligger en ökad
spänning i ekonomin, som bl.a. torde försvåra en lugn
lönebildning.
Den reala ekonomin har hittills utvecklats positivt. I början
av maj finns dock tecken på avmattning som inger oro.
Framför allt mot bakgrund av de mycket optimistiska
antaganden på vilka regeringens budgetförslag vilar.
Vid en jämförelse mellan regeringens prognoser och ett
antal svenska och utländska välrenommerade
konjunkturbedömare finner vi att regeringen genomgående
är mer optimistisk i sina antaganden. Detta gäller t.ex.
tillväxten av BNP, ränte- och kronkursut vecklingen, den
privata konsumtionen och hushållssparandet. Räntorna
förutsätts sjunka och kronkursen stiga på ett sätt som hittills
bara återfinns inom regeringskansliets väggar. Även mycket
små förändringar i prognosförutsättningar och antagen
växelkursutveckling ger stora utslag. Trots att regeringen
konstaterar att bedömningen av den privata konsumtionen är
behäftad med särskilt stor osäkerhet, är just djärva
antaganden om minskat hushållssparande själva grundbulten
i förutsägelserna om en av historiens längsta
högkonjunkturer för Sverige. Inga som helst cykliska
konjunkturförändringar kan tydligen skönjas i regeringens
kristallkula till sekelskiftet.
Mest anmärkningsvärt är dock att regeringen nu i
kompletteringspropositionen inregistrerar att med den
politik man själv föreslår, kommer arbetslösheten att
långsiktigt ligga på 5,5 % plus ytterligare 4,5 % i
arbetsmarknadspolitiska åtgärder. I en total arbetslöshet på
10 % ligger ett historiskt misslyckande för en
socialdemokratisk regering att klara sin traditionella
huvuduppgift; att hålla massarbetslösheten borta från
Sverige. Bakgrunden är att de nödvändiga strukturella
förändringarna av arbetsrätt och strategi för tillväxt i det
privata näringslivet uppenbarligen är ideologiskt blockerade.
Kristdemokraterna föreslår i denna motion ett antal
offensiva åtgärder med målsättningen att åstadkomma
50.000 nya företag och en kraftigt ökad tillväxt av
företagande och sysselsättning.
3.3 Åtgärder för fler jobb
Kompletteringspropositionens avsaknad av tydliga förslag
för tillväxt och nya jobb innebär en ökad belastning på
arbetsmarknadspolitiken. Omvänt hade förslag om sänkt
tjänstemoms och reformerad arbetsrätt för småföretagen
varit en injektion för ökad tillväxt som hade kunnat minska
behovet av arbetsmarknadsåtgärder.
De nya jobben måste skapas i den privata sektorn genom
att skapa förutsättningar för expansion och tillväxt. En
långsiktig och ambitiös satsning på utbildning, kompetens
utveckling och forskning är nödvändig för att främja
tillväxten av kvalificerad tjänsteproduktion. De nuvarande
mycket höga skattekilarna på arbete främjar definitivt inte
tillkomsten av nya jobb.
En framgångsrik ekonomisk politik för nya jobb måste
också inbegripa en sund näringspolitik. Det krävs att rimliga
förutsättningar läggs fast för att nya företag ska startas och
befintliga företag ska kunna växa. En modern och flexibel
arbetsrätt som gör att småföretagare vågar anställa fler är ett
inslag i en sådan politik. Förlängda visstids- och
provanställningar är en nödvändighet för dessa företag och
för att få fler i arbete.
En skattereform med sänkta skatter på arbete och samtidigt
höjda miljöavgifter skulle dels skapa incitament för en
miljövänligare produktion, dels främja framväxten av nya
arbetstillfällen. Det är väsentligt att denna tanke om
skatteväxling för fler jobb snarast kan omsättas i praktisk
handling.
Mer om detta finns i avsnitten 4.4 och 4.5.
3.3.1 Aktiva arbetsmarknadsåtgärder
Regeringens återställarpolitik hotar nu
konjunkturuppgången och därmed riskeras en bestående hög
arbetslöshet. De grundläggande orsakerna till arbetslösheten
måste som tidigare beskrivits lösas med en generell
ekonomisk politik för tillväxt och fler jobb. Under tiden en
sådan politik kan verka och nå full effekt och ökad
sysselsättning i näringslivet ställs stora krav på en aktiv och
väl fungerande arbetsmarknadspolitik.
Det positiva med regeringens kursändring på
arbetsmarknads området är att praktikplatserna och ALU
kommer tillbaka. På dessa punkter reser kristdemokraterna
inte invändningar. Vad gäller flyttbidrag och pendlingsbidrag
har kristdemokraterna avvisat dessa. Det visar sig nu att vår
tidigare kritik av regeringens arbetsmarknadspolitik i stort
har visat sig vara riktig. T.ex. visar det sig nu att när över
halva ansökningstiden för att få del av det s.k. riktade
arbetsmarknadsstödet gått ut, har endast ca 5.000
nyanställningar tillkommit. För övrigt kommentera
s arbetsmarknadspolitiken mer utförligt i kds-motionen med
anledning av regeringens proposition om en effektivare
arbetsmarknadspolitik.
3.3.2 Arbetslöshetsersättning
Från kristdemokraternas sida anser vi att en enhetlig
ersättningsnivå i socialförsäkringssystemen och
arbetslöshetsförsäkringen är nödvändig. Ersättningsnivån
bör därmed vara 80 % i sjuk-, arbetslöshets-, arbetsskade-
och föräldraförsäkringarna. Att gå under denna nivå innebär
ökade kostnader för socialhjälp ute i kom munerna. Detta
innebär också att vi motsätter oss en sänkning av
grundbeloppet i det kontanta arbetsmarknadsstödet.
3.4 Kommunal ekonomi
Vi kristdemokrater är väl medvetna om att den samlade
offentliga sektorn måste anpassas till vad det
samhällsekonomiska utrymmet medger. Samtidigt måste
hänsyn tas till nyckelområden inom den offentliga
verksamheten -- framförallt vården och äldreomsorgen.
Utrymmet för ytterligare besparingar inom dessa områden
måste anses vara obefintliga, tvärtom krävs ö kade resurser
för att kvaliteten inom dessa sektorer skall upprätthållas.
Därför vill vi destinera ett särskilt bidrag till vård och omsorg
i kommuner och landsting på totalt 4,8 miljarder kronor.
Detta är i enlighet med vad kristdemokraterna presenterade
i sin budgetmotion. Där begränsades också höjningen av
egenavgifterna till 2 procentenheter fram till 1998. Detta
innebär att ytterligare närmare 3 miljarder kronor utöver
regeringens förslag skulle stanna i kommunsektorn.
Kristdemokraterna finansier ade EU-avgiften fullt ut i sin
januarimotion. Därför avvisas i motionen förslaget att den
breddade fastighetsskatten på kommersiella lokaler och
industrilokaler specialdestineras till EU-finansieringen.
Dessa 2,9 miljarder föreslås i stället användas för en
skatteväxling till kommunsektorn. Kristdemokraternas
förslag att 80-procentsnivåerna i arbetslöshets-, sjuk-,
arbetsskade- och föräldraförsäkringarna bibehålls, medför
ökade skatteintäkter och lättnader för kommunens kostnader
bl.a. för socialbidrag . Enligt Kommunförbundet blir
effekten av regeringens politik en ökning av kommunernas
kostnader för socialbidrag med ca 2 miljarder kronor.
Sammantaget innebär detta att med en kristdemokratisk
budgetpolitik skulle kommunsektorn förstärkas med 7--8
miljarder kronor mer än med regeringens politik. Dessa
resurser skall enligt vårt synsätt prioriteras till vård och
omsorg om våra äldre.
Detta är förslag som vi framfört i budgetmotionen och där
finansierat fullt ut. Denna inriktning borde därmed
komplettera regeringens riktlinjer när det gäller
statsbidragsutvecklingen avseende kommunerna för de
närmaste åren.
Angående finansieringsprincipen bör understrykas att
staten givetvis skall leva upp till denna. Det gäller då att inte
påföra kommunerna nya kostnader utan att staten tar ansvar
för hur sådana ska täckas. De svårigheter som funnits och
finns att leva upp till detta gör att vi uttrycker tveksamhet till
tanken på ett tak för de offentliga utgifterna i kommuner och
landsting. Trovär digheten i ett sådant förslag är också
begränsat så länge inte staten har kontroll över sina egna
utgifter. Skall ett tak av det slag regeringen skisserar införas,
bör man också samtidigt tydliggöra finansieringsprincipen.
Problemet synliggörs mycket tydligt med barnomsorgslagen
som inneburit merkostnader för kommunerna utan att medel
ställts till förfogande. Ett klargörande av hur
finansieringsprincipen skall tillämpas är nödvändigt om ett
tak för de offentliga utgifterna skall införas för kommuner
och landsting.
3.4.1 Ett nytt bidrags- och utjämningssystem för
kommuner och landsting
Huvudsyftet med det nu föreslagna bidrags- och
utjämningssystemet är att skapa likvärdiga ekonomiska
förutsättningar mellan kommuner respektive landsting. Detta
sker genom förslag till en långtgående utjämning av
skillnader i beskattningsbara inkomster och för strukturellt
betingade kostnadsskillnader.
Bidrags- och utjämningssystemet får en likartad
uppbyggnad för såväl kommuner som landsting. Därmed
förutsätts framtida huvudmannaskapsförändringar
underlättas.
Med det förslag som regeringen nu presenterar får alla
kommuner respektive landsting efter utjämningen en lika
stor beskattningsbar inkomst räknat per invånare. En sådan
utjämning får betecknas som mycket långtgående.
En annan mycket viktig komponent i utjämningssystemet
är utjämningen för strukturellt betingade kostnadsskillnader.
För vissa typer av kommuner har kostnadsutjämningen en
större ekonomisk betydelse än inkomstutjämning en.
Utformningen av kostnadsutjämningen innefattar ett antal
svåra avvägningsproblem, både när det gäller vilken typ av
strukturella förhållanden som skall vägas in i systemet och
hur dessa skall mätas. Därför har också den föreslagna
kostnadsutjämningen varit det som i första hand tagits upp
i den offentliga debatten. Kostnadsutjämningen har ju stor
betydelse för resursfördelningen mellan olika delar av landet
och mellan olika typer av kommuner och landsting.
Eftersom huvudsyftet med det nu föreslagna systemet är
att ge kommuner och landsting likvärdiga ekonomiska
förutsättningar har de regionalpolitiska och stimulerande
inslagen tonats ned.
Kristdemokraterna anser att det föreslagna systemet för
utjämning av skatteinkomster är rätt i sina huvuddrag. Om
man vill åstadkomma likvärdiga ekonomiska förutsättningar
så är ett långtgående inkomstutjämningssystem avgörande.
De kommuner som med systemet blir ''givarkommuner'' får
åtta år på sig att anpassa sin ekonomi för att svara mot de
anspråk systemet ålägger dem. ''Mottagarkommunerna'' får
dock omedelbar effekt på sina ''merintäkter''.
Även om huvuddragen i regeringsförslagen har en riktig
ansats krävs justeringar. Kristdemokraterna anser att
kompensationen för äldreomsorg skall räknas upp i
förhållande till regeringsförslaget som på denna punkt
överensstämmer med beredningens. ''Äldrefaktorns''
uppräkning behöver vara betydande. Finansieringen sker via
statsbidraget till kommunerna. ''Betalningen'' för denna
uppräkning blir därmed solidarisk och gagnar kommuner
som har en stor andel äldre boende i kommunen.
När det gäller förslaget till kostnadsutjämning i
primärkommunala verksamheter har regeringen liksom
beredningens majoritet vad gäller barnomsorg föreslagit att
tillägg/avdrag för barnomsorg beräknas dels efter andelen
barn 1--2 år, 3--6 respektive 7--9 år och dels efter indikatorer
på behovet av barnomsorg per barn. Som indikatorer på
behovet används föräldrarnas förvärvsfrekvens, kommunens
skattekraft och ett tätort sindex. Vi anser att tillägg/avdrag
för barnomsorg i stället bör beräknas dels efter andelen barn
1--2 år, 3--6 år, 7--9 år respektive 10--12 år, dels efter hur
mycket barnomsorg som utförs i kommunen.
På motsvarande sätt som vi föreslagit att kompensationen
för äldreomsorg inom det primärkommunala
utjämningssystemet skall räknas upp föreslås en uppräkning
av kompensationen för hälso- och sjukvård i
kostnadsutjämningssystemet för landsting. Finansieringen
sker via statsbidraget. Vi vill samtidigt erinra om det
bristande underlaget i beredningens förslag vad gäller
intäkts- och kostnadsutjämningssystemet för landsting.
Slutligen vill vi betona vikten av den del av förslaget som
handlar om uppföljning och utvärdering och möjligheten att
förändringar kan föreslås och genomföras efter två år.
4. Kristdemokraternas ekonomiska alternativ 4.1
Långsiktig utvecklingskraft
Sveriges ekonomi har under 25 år haft sämre
utvecklingskraft än genomsnittet av OECD-län derna. Detta
är den huvudsakliga bakgrunden till att vårt land drabbades
mycket hårdare än våra grannländer och andra motsvarande
länder av den internationella lågkonjunkturen 1991 till 1994.
En mängd förhållanden bidrog till detta; regleringar på olika
marknader, en skattepolitik som varken stimulerade till
arbete eller sparande, offentliga försäkringssystem med låga
självrisker, som inte tillräckligt uppmuntrade ett personligt
ansvarstagande. Många viktiga strukturreformer har
genomförts utan att den trendmässiga tillväxttakten
förväntas öka mer än marginellt. Dock återstår fortfarande på
arbetsmarknaden lagstiftning och regleringar som med stor
sannolikhet bidrar till låg tillväxt och hög arbetslöshet.
De grundläggande orsakerna till dagens djupa ekonomiska
kris i Sverige ligger långt tillbaka i tiden. Redan i början av
1970-talet började Sveriges ekonomiska utveckling avvika
från den i jämförbara länder. De offentliga utgifterna har
vuxit betydligt snabbare i Sverige än i jämförbara länder. En
del av transfereringssystemen har fått en utformning som lett
till ett överutnyttjande, vilket bidragit till såväl höga
kostnader som dämpad produktivitetsutveckling. Många
sektorer har dominerats av offentliga monopol, vilket lett till
sämre effektivitet och högre kostnader och därmed också till
undanträngningseffekter.
Expansionen av de offentliga utgifterna krävde ett högt
och stigande skattetryck. De höga marginalskatterna
minskade arbetsutbud och sparande. Företagsbeskattningen
motverkade i viktiga avseenden dynamik och utveckling i
näringslivet. Till de strukturella problemen kan också räknas
de olika regleringar som under lång tid präglade många
sektorer inom den svenska ekonomin. Dessa strukturella
problem försvagade utvecklingskraften under 1970- och
1980-talen. Den kontinuerliga kostnadskrisen, framför allt
beroende på lönekostnadsökningar över det realt tillgängliga
utrymmet, ledde till tappad konkurrenskraft gentemot
omvärlden. Finans- och fastighetskrisen som orsakades av
1980-talets inflations- och spekulationsekonomi innebar ett
dramatiskt fall i hemmamarknadsefterfrågan, som vi ännu
inte hämtat oss ifrån. Under 1970- och 80-talen var det, med
undantag för några få år, lönsammare att placera pengar i
fastigheter, konst och diamanter än i arbetande kapital i
företag. Sammantaget har detta medfört en kraftigt minskad
produktion, vilket lett till en hög arbetslöshet. Detta har i sin
tur ökat den offentliga sektorns utgifter samtidigt som
inkoms terna minskat. Underskottet i den offentliga sektorn
har ökat kraftigt.
Det finns tecken på Sverige som ett land i permanent
tillstånd av stagnation. Tre tydliga tecken på ett
tillväxtförlopp är tillväxten av realkapital (byggnader och
anläggningar), humankapitalet (utbildning) och teknisk
utveckling.
Jämfört med övriga OECD-länder har Sveriges
investeringar i realkapital visat en tydlig stagnation sedan
70-talet. På utbildningsområdet ser vi att få svenskar väljer
att utbilda sig på universitet och högskola i en internationell
jämförelse. I äldre åldersgrupper är andelen högre vilket
tyder på en negativ tendens. Utbildningsnivån inom industrin
förefaller generellt vara lägre i Sverige, bl.a. är andelen
civilingenjörer i industrin låg. Endast satsningarna vad gäller
teknisk utveckling (FoU) är höga i en internationell
jämförelse. Det finns dock tecken på att antalet utbildade
forskare är oroande lågt, att kopplingen från FoU till
produktion som genererar ett förädlingsvärde är sämre än i
många andra länder, samt att vår FoU är alltför koncentrerad
till stora företag i några få branscher.
Skall vi vända trenden och långsiktigt få ner
arbetslösheten, måste regeringen ta bort de ideologiska
skygglapparna och våga se den svenske familjeföretagaren
som en tillgång som måste värnas och stimuleras. Det
handlar om att kreativitet måste frigöras, om att människor
skall våga förverkliga sina affärsidéer, våga språnget att starta
eget, utvidga, ta risker och nyanställa.
Transaktionskostnaderna måste hållas låga så att
medborgarna kan dra nytta av varandras vilja och kunnande.
Här finns den ekonomiska utvecklingens kanske viktigaste
drivkrafter.
Sveriges tillväxtproblem har behandlats i olika utredningar
och forskarrapporter. Bland de viktigare kan nämnas
Ekonomikommissionens betänkande (SOU 1993:16) och
Produktivitetsdelegationens betänkande (SOU 1991:82).
Vidare kan nämnas den så kallade NBER-rapporten från
SNS och professor Johan Myhrmans bok ''Hur Sverige blev
rikt''. Ett annat nyutkommet inlägg är Företagarnas ''Den
säkra vägen''.
Det finns i flera avseenden en betydande samstämmighet
bland dessa analyser om i vilken riktning flera förändringar
bör vidtas för att bryta den permanenta stagnation som vilat
över svensk ekonomi i ett kvarts sekel. Regeringen har på sin
korta tid vid makten valt att vidta en lång rad åtgärder som
står i direkt konflikt med en tillväxtskapande politik. Om
ingen kursändring sker under mandatperioden kommer vår
stagnation gentem ot övriga OECD-länder att fortsätta mot
år 2000. Med en möjligen starkare statskassa går vi mot ett
ekonomiskt allt svagare land.
Vad som nu krävs är en nationell samling kring ett
räddningsprogram som har tillräcklig politisk kraft att
undanröja de grundläggande hindren för långsiktig tillväxt.
Däri ligger också möjligheten att skapa den långsiktiga
trovärdighet som kan få Sveriges offentliga finanser i balans.
Detta är också Sveriges enda möjlighet att slippa en
permanent position som ett av Europas fattigare länder.
För att den svenska ekonomin långsiktigt ska kunna
utvecklas så att välfärden kan garanteras och arbetslösheten
minimeras är flera åtgärder av långsiktig och strukturell
natur nödvändiga.
En fortsatt produktivitetstillväxt är viktig. En god
produktivitet innebär att de tillgängliga resurserna ger ett
stort utbyte och därmed främjar ekonomisk utveckling, men
medför också att en viss produktion kan åstadkommas med
mindre resurser, vilket minskar miljöbelastningen. För att en
god produktivitet ska främjas krävs att devalveringspolitik
undviks -- det visar erfarenheterna från de senaste två
decenniernas övningar på detta område.
En väl fungerande infrastruktur, inklusive
telekommunikationer och informationsteknologi, är också
en central förutsättning för att svenskt näringsliv i hela landet
ska kunna expandera. De satsningar som påbörjades under
den förra mandatperioden bör fullföljas.
Forskning och utbildning måste prioriteras om svenskt
näringsliv ska kunna fortsätta att utveckla produkter som är
internationellt konkurrenskraftiga. Goda forskarmiljöer är
viktiga för att behålla forsknings- och
utvecklingsverksamhet i Sverige. Utbytet mellan
högskolor/universitet och näringsliv för att stimulera
kommersialiseringen av forskning måste förbättras.
Det krävs reformer av arbetsrätten som bättre svarar mot
dagens arbetsmarknad och unga människors syn på arbete
och flexibilitet. Ökade krav på flexibilitet i arbetslivet ställer
också allt större krav på fortlöpande kompetensutveckling.
Olika metoder för att stimulera incitament till såväl egen
kompetensutveckling som utbildning inom arbetslivet måste
prövas. En god ägarspridning i näringslivet har stor betydelse
för utvecklingskraften i ekonomin och förutsättningarna att
skapa tillväxt och välfärd.
4.2 Etikens betydelse
Kristdemokraterna har alltid betonat och fört fram etikens
betydelse för en långsiktigt god ekonomisk utveckling.
Etiken måste vara grundläggande vid valet av politiska
lösningar och vid olika ekonomiska prioriteringar. Sett ur
detta etiska perspektiv finns mycket att vara besviken på i
regeringens reviderade finansplan.
Som en del i den etiska dimensionen finns förvaltarskapets
princip, nämligen människans personliga och kollektiva
ansvar för sig själv, sina medmänniskor, efterkommande
generationer, samt den fysiska livsmiljön.
Marknadsekonomin måste präglas av social och ekologisk
hänsyn. Resultatet av tillväxten måste komma alla grupper i
samhället tillgodo genom en rättvis fördelningspolitik.
Regeringen låter nu de svaga i samhället, arbetslösa och
sjuka, ta ett alltför stort ansvar för det ekonomiska läget.
Grunden i marknadsekonomin är uppkomsten och
förekomsten av olika civilrättsliga avtal och relationer.
Institutioner, dvs. vanor, normer och regler, utgör
spelreglerna i ekonomin. Effektiva institutioner, som enligt
Kristdemokraterna bäst skapas genom god etisk förankring,
sänker transaktionskostnaderna och ger därmed en
effektivare ekonomi. Det är långsiktigt ytterst viktigt för det
ekonomiska livet att de regler och förordningar staten inrättar
är långsiktiga och därmed pålitliga. Att regeringen nu på
olika sätt föreslår förändringar i exempelvis avdragsrätten
vid pensionssparande och regler för momsredovisningen
skapar en osäkerhet bland de ekonomiska aktörerna i långt
bredare omfattning än för dem som nu direkt drabbas. Hur
skall någon våga investera och anställa när de vanor och
regler som gällde igår inte gäller idag?
I den långsiktiga kampen mot ekonomisk brottslighet, som
förorsakar enorma inkomstbortfall för staten, är också
samhällets förankring i en god etik av avgörande betydelse.
4.3 En ekologiskt hållbar utveckling
Utifrån den kristdemokratiska förvaltarskapstanken kan
ekonomisk utveckling inte mätas med ett snävt ekonomiskt
tillväxtbegrepp. Ekonomisk utveckling innebär istället
tillväxt av den totala nationalförmögenheten. I national
förmögenheten inräknas miljö- och naturresurser, det
mänskliga kapitalet samt en nations finansiella
nettotillgångar. En tillväxt av nationalförmögenheten
innebär en välfärdsökning endast om hänsyn tas till
miljöeffekter och påverkan på människors hälsa och
förmåga.
Kristdemokraterna efterlyste redan i samband med
budgetpropositionen i januari en politisk helhetssyn som
leder till att åtgärder för att uppnå långsiktig hushållning
både vad avser finansiella tillgångar såväl som
naturtillgångar integreras. Vi kan återigen konstatera att i den
avvägning som gjorts vad avser skattehöjningar och
besparingar har miljöperspektivet gått förlorat.
Kristdemokraterna presenterar i sitt alternativ till statens
budget i januari en politik som tar sikte på långsiktigt
ekonomisk utveckling inom ekologiska ramar. Bl.a. tas
första steget i en skatteväxling innebärande avfallsskatt
kvittat mot lägre skatt på arbetskraft. I denna motion går vi
vidare på den vägen genom att godta de förslag till höjningar
av energi- och miljörelaterade skatter m.m. som föreslås i
regeringens proposition 1994/95:203 och sänka
tjänstemomsen (se vidare avsnitt 4.5). De föreslagna
skattehöjningarna i denna proposition avser energiskatten på
bränsle som förbrukas i arbetsredskap, traktorer och
terrängfordon, koldioxidskatten på samtliga bränslen,
vattenkraftsskatten och kärnkraftsskatten samt energiskatten
på elektrisk kraft. Dessutom föreslås en höjning och
efterföljande indexering av försäljningsskatten på
motorfordon och att den nu gällande tidsbegränsningen av
indexeringen av energiskatten, alkoholskatten och
tobaksskatten slopas.
Både i januari och nu i kompletteringspropositionen blir
konsekvensen av att räkna med ett alltför snävt BNP-mått
mycket uppenbar. Den föreslagna neddragningen på
anslagen till kalkning och miljöforskning är typexempel på
kortsiktigt tänkande och åtgärder som riskerar att relativt
snabbt innebära minskad nationalförmögenhet/ökad
miljöskuld. Dessa neddragningar föreslås trots att de
analyser Naturvårdsverket låtit utföra när det gäller
effektiviteten i olika satsningar för att komma till rätta med
våra allvarligaste miljöproblem visar att just dessa åtgärder,
tillhör de mest effektiva.
I proposition 1994/94:119 presenterar regeringen åtgärder
mot försurningen. Kristdemokraterna efterlyste med
anledning av denna en samlad strategi på den nationella
nivån för att komma till rätta med den tilltagande
försurningen. I ministerrådet har miljöministern medverkat
för att lyfta frågan om åtgärder mot försurning. Den tydligt
sänkta ambitionsnivån på nationell basis bidrar dock
knappast till att ge Sverige den starka position som är
nödvändig för våra möjligheter att offensivt medverka till
nödvändiga skärpningar av direktiv etc. Den neddragning
som gjordes i januari innebar att i princip ingen nykalkning
kan komma till stånd. Den ytterligare minskningen av
anslaget i kompletteringspropositionen innebär ett hot mot
befintlig kalkningsverksamhet!
Besparingarna på anslaget till kalkningsverksamhet och
miljöforskning avvisas.
4.4 50 000 nya företag
Kristdemokraterna förordar en generell näringspolitik som
uppmuntrar företag och företagande. Det är endast genom en
sådan politik som nya långsiktigt uthålliga arbeten kan
skapas och välfärden i det längre perspektivet kan värnas och
utvecklas. Det är inte politiker som skapar arbeten, men det
är politiker som har ansvaret för att skapa ett näringsklimat
som uppmuntrar till företagande och investeringar.
Under den föregående fyrklöverregeringens tid
genomfördes en omläggning av näringspolitiken i generell
riktning. Hinder i form av regleringar upphävdes,
arbetsrätten moderniserades, dubbelbeskattningen på
riskvilligt kapital avskaffades och ägarspridningen av aktier
ökade.
Den socialdemokratiska regeringen har på kort tid radikalt
försämrat möjligheterna för företag och företagande. Genom
att gå ifrån den generella näringspolitiken till förmån för en
mer selektiv försämras näringsklimatet. Skattehöjningar,
regleringar, stelbent arbetsrätt skapar en dålig grund för det
ekonomiskt nödvändiga -- en period med nya och växande
småföretag. Detta kommer i ett längre perspektiv att få svåra
återverkningar för välfärden, för jobben och för
möjligheterna att komma till rätta med de statsfinansiella
problemen.
Ett välfärdssamhälle kräver en samhällsekonomi i balans.
En förutsättning för en god välfärd är en effektiv och
ansvarsfull marknadsekonomi. Det visar den historiska
erfarenheten. Marknadsekonomin bygger på att människor
enskilt eller i olika former av samverkan fritt kan äga,
förvärva och förvalta egendom och företag. Den ger
människan valfrihet och utlopp för sin kreativitet.
Därigenom skapas grunden för ökat välstånd och för en
solidarisk välfärdspolitik.
Näringspolitiken kan inte drivas för sig utan måste vara
sammankopplad med den ekonomiska politiken i övrigt. Om
den ekonomiska politiken som helhet är fel kan ingen
näringspolitik i världen korrigera denna.
Sverige behöver nya företag och företagare. För att detta
ska komma till stånd fordras ett gott företagsklimat. 1992
fanns i Sverige 420 000 företag utanför jord- och
skogsbruket. Strukturen är sådan att endast 1 000 av dessa
hade fler än 200 anställda. Kristdemokraterna anser att det
under de närmaste tre åren fordras 50 000 nya företag i
Sverige. För detta krävs en serie åtgärder som sammantaget
ger det nödvändiga klimatet för en sådan företagsexplosion.
Skolan kan spela en viktig roll för att ge eleverna förståelse
för företagandets roll och betydelse i samhället. Många
gånger ger skolan en bra utbildning för att bli löntagare. I en
tid när vi behöver många nya företagare kan också skolan
hjälpa till att lägga grunden till det klimat som vi önskar.
Kristdemokraterna har bl.a. föreslagit att ytterligare ett
nationellt program med speciell inriktning på företagande
bör införas i gymnasieskolan.
Nya arbetstillfällen är målet för många av de åtgärder som
idag föreslås i samhällsdebatten. Nya arbetstillfällen är
viktigt med hänsyn till arbetslöshetens mycket negativa
konsekvenser för den enskilde, samhället och inte minst
samhällsekonomin. Förväntningarna på nya arbetstillfällen
ställs i första hand på de mindre företagen. Det är också
naturligt med utgångspunkt från att studier av svenska
företag visat att ca 70 % av nya arbetstillfällen genererats i
mindre företag. Två tredjedelar av dessa 70 % har uppstått
genom ökad sysselsättning i befintliga företag medan en
tredjedel tillkommit genom nyetablering.
Skattesystemet måste vara så utformat att det skapas
incitament för företagande. Skattesystemet bör så långt som
möjligt vara neutralt, t.ex. genom att beskattningen inte ska
påverka ett företags val av finansiering med nyemission eller
lån. Avkastning av kapital bör behandlas likvärdigt i
skattehänseende. De överväganden som gjordes hösten 1993
när den dåvarande riksdagen införde ett system för
enkelbeskattning av bolagsinkomster utgick från detta
grundläggande för hållande. Den dubbelbeskattning som
tidigare gällde innebar att avkastning på det riskbärande egna
kapitalet i aktiebolag normalt beskattades med 51 %, medan
avkastningen på riskfritt sparande beskattades med 30 %.
Detta förhållande försvårade riskkapitalförsörjningen och
därmed den expansion som kan ge de nödvändiga nya
arbetstillfällena i privat sektor.
Hösten 1994 genomfördes på förslag av den
socialdemokratiska regeringen en rad ändringar som innebär
försämrade villkor för förtagande; bl.a. återinfördes
dubbelbeskattningen av det egna kapitalet, och
kvittningsrätten vid underskott i nystartad
förvärvsverksamhet slopades. Dessa åtgärder medför
negativa effekter för expansion och nyföretagande, särskilt
med hänsyn till de svårigheter att få tillgång till riskvilligt
kapital som företagen har idag. Det är ingen tillfällighet att
en enkelbeskattning står högt på företagarnas lista över
önskvärda politiska åtgärder.
Riksdagen bör besluta om en återgång till neutral
beskattning av kapitalinkomster genom slopad
dubbelbeskattning. Regeringen bör få i uppdrag att lägga
fram erforderliga förslag till riksdagen med sikte på att
riksdagen ska kunna ta beslut om lagstiftning tidigt under
hösten 1995.
Enligt kompletteringspropositionen ska regeringen till
riksdagen senare återkomma med förslag till kvittningsrätt
vid underskott i nystartad verksamhet. Kvittningsrätten ska
enligt kompletteringspropositionen införas först inkomståret
1996. Eftersom kvittningsrätten togs bort den 1 januari 1995
uppstår ett ''glapp'' under 1995. Det är märkligt att
kvittningsrätten enligt regeringen och Centerpartiet inte bör
införas under 1995 så att detta ''glapp'' kan undvikas. Det är
inte rimligt att Sverige ska riskera att nya företag inte startas
på grund av att kvittningsrätten dröjer. Regeringen bör
skyndsamt lägga fram förslag till de lagändringar som
behövs för att reglerna ska kunna tillämpas med verkan från
och med inkomståret 1995.
Regeringen aviserade i budgetpropositionen att man avsåg
att överväga införandet av ett system med riskkapitalavdrag.
I kompletteringspropositionen har detta nu reducerats till att
ett temporärt riskkapitalavdrag ska införas.
Kristdemokraterna har länge arbetat för införande av ett
riskkapitalavdrag som en av flera vägar för att underlätta
startande och expansion av företag. Detta instrument för
förnyelsen av företagsbeståndet ska inte vara beroende av
konjunktursvängningen utan vara långsiktigt. Därför bör
avdragsmöjligheten vara permanent. Detta bör ges
regeringen till känna.
Arbetsrätten är till framförallt för att värna den anställde i
förhållande till arbetsgivaren. En stark arbetsrätt ger trygghet
för den anställde vilket i sin tur är en styrka för företagen.
På vissa områden kan dock utformningen av arbetsrätten
fungera som ett hinder för företagexpansion.
Kristdemokraterna förordar en arbetsrätt i enlighet med den
som den tidigare riksdagsmajoriteten beslutade. Det
handlade om möjligheten att undanta två personer från
turordningsreglerna vid uppsägning. Fackets vetorätt vid
entreprenader avskaffades och förbud mot blockad av
enmansbolag infördes. Möjligheten till prov- och
visstidsanställning förlängdes från sex till tolv månader.
Kristdemokraterna vill återinföra denna lagstiftning och
dessutom pröva möjligheten till visstidsanställning i två år.
En annan arbetsrättslig förändring som skulle kunna få en
påtaglig effekt när det gäller rekryteringen är att förkorta den
tid under vilken arbetsgivaren är skyldig att återanställa
tidigare uppsagd personal vid nyanställning. En halverad tid,
från tolv till sex månader, gällande för anställda som inte
fyllt t.ex. 55 år kan bedömas ge positiva
sysselsättningseffekter. Konsekvenserna för arbetstagarna
måste vägas mot den stagnation på arbetsmarknaden som
blir följden om inte dessa åtgärder vidtas.
Kristdemokraterna avvisar regeringens förslag till
besparingar beträffande främjande av kvinnors företagande.
Till de åtgärder som fordras för att få till stånd många nya
företag hör att utnyttja den potential som finns bland
kvinnorna. Det finns en stor efterfrågan på lån till kvinnliga
företagare. Regeringen föreslog i januari och riksdagen
beslutade i maj om 200 miljoner kronor till detta anslag.
Regeringens förslag till en 25-procentig neddragning av
anslaget är både förvånande och beklagansvärd. Vi
kristdemokrater anslår 50 miljoner utöver regeringens
förslag.
4.5 Utveckla tjänstesektorn
Svensk ekonomi håll er på att tudelas. Exportindustrin går
på högvarv medan lågkonjunkturen fortfarande dominerar
hemmamarknaden. De kraftiga skattehöjningar och
besparingar som regeringen genomför minskar den
disponibla inkomsten för hushållen. Kristdemokraterna vill
föra en mer offensiv politik som stimulerar förutsättningarna
att skapa nya jobb på den svenska hemmamarknaden.
Eftersom Sverige har svårt att konkurrera med
låglöneländernas produktion av konsumtionsvaror spelar
den sysselsättningsintensiva tjänsteproduktionen en
avgörande roll för att få ner arbetslösheten.
Tjänstesektorn sysselsatte 1993 70 % av arbetskraften och
stod för 68 % av produktionen. Privata tjänsteföretag stod för
38 % av sysselsättningen och 47 % av produktionen, medan
den offentliga sektorn stod för 32 % av sysselsättningen och
20,5 % av produktionen. Industrin stod för endast 26 % av
sysselsättningen och 30 % av produktionen.
Vartannat nystartat företag är ett tjänsteföretag och enligt
SCB:s prognosinstitut kommer uppdragsverksamheten att
vara den stora tillväxtsektorn fram till år 2015. Det handlar
om olika branscher som bygg- och anläggning, data, miljö,
ekonomi, försäkring, media, reklam, underhållning, turism,
restaurang, frisör, skomakare, bilreparationer, städbolag och
tvättinrättningar.
En politisk stimulans för att påskynda denna utveckling
skulle få påtagliga positiva effekter på antalet nya jobb. En
sänkning av tjänstemomsen skulle öka efterfrågan på olika
tjänster inom bl.a. ovanstående branscher, rikta sig mot såväl
andra företag som hushåll och därmed ge många nya jobb. I
vårt förslag ingår även en sänkning av arbetsgivaravgifterna
med 1,5 procentenhet.
Det är absolut nödvändigt att den privata tjänstesektorn ges
rimliga förutsättningar att utvecklas om regeringens
prognoser för sysselsättningen ska kunna infrias och helst
överträffas. Kunskap och intellektuellt kapital är
tjänsteföretagens största tillgång. Det är därför ytterst viktigt
med en ambitiös satsning på utbildning,
kompetensutveckling och forskning. Många av
tjänsteföretagen sysslar med säsongsbetonad verksamhet
eller arbetar med olika uppdrag av kortare eller längre art.
För att dessa tjänsteföretagen skall våga anställa krävs en
modernisering av arbetsrätten som gör det lättare att anställa
personal för kortare tid.
Varje år utförs mer än 2,7 miljoner heltidsjobb i den
informella sektorn, vilket är mer än i hela det privata
näringslivet och obetydligt mindre än i hela den formella
ekonomin. Ca 45 % av allt arbete som utförs i Sverige utförs
i hemmen. Medan allt fler går arbetslösa ökar arbetsbördan
för andra genom bl.a. dubbelarbete i såväl den formella som
den informella sektorn. Förändringar i skattesystemet är
nödvändiga för att öppna upp marknaden för tjänster riktade
direkt mot hushållen. Dagens höga skattekilar, drygt 60 %,
gör att marknaden för den typ av tjänster som går att utföra
i egenregi i stort sett är utplånad.
En skatteväxling, med sänkta skatter på arbetskraft och
höjda skatter på miljöförorening och förbrukning av energi
och ändliga råvaror, skulle vara ett steg mot ett skattesystem
som främjade tjänsteproduktion. Men en differentierad skatt
på olika typer av arbeten, där tjänster beskattas lägre än
varuproduktion, är också nödvändig för att underlätta
tillkomsten av nya jobb inom tjänstesektorn.
Kristdemokraterna anser att en sänkning av tjänstemomsen
bör ske före en sänkning av matmomsen. I denna motion
föreslås därför en sänkning av tjänst emomsen från 25 % till
12 %. I enlighet med skatteväxlingens princip föreslås också
en höjning av olika energi- och miljörelaterade skatter. De
höjningar av miljö- och energirelaterade skatter som föreslås
i regeringens proposition 1994/95:203 Finansiering av EU-
medlemskapet använder vi för att delfinansiera sänkningen
av tjänstemomsen. Kristdemokraterna utvecklar
resonemangen kring detta i en motion lagd på nämnda
proposition.
4.6 Kommentarer till regeringens budget 4.6.1
Bistånd
Regeringen föreslår att reservationsanslag för
biståndsanslaget uppgående till 1 000 000 000 kr dras in. För
oss kristdemokrater synes inte detta rimligt. Även om våra
ekonomiska problem för oss är kännbara är det inte att
betrakta som anständigt att det till tidigare besparingar på
miljardbelopp adderas ytterligare besparingar på en miljard
kronor.
Inom civildepartementets område görs ett antal mindre
besparingar som kan synas försumbara när de jämförs med
betydligt större indragningar från andra departement. Det
kan ses mera som ett uttryck för att alla departement skall
spara än som ett genomtänkt besparingsalternativ.
Besparingen gäller stöd till ungdomsorganisationer, 3,2
miljoner, stöd till trossamfund, 3,3 miljoner, stöd till
kooperativ utveckling, 1 miljon, stöd till utveckling av ideell
verksamhet, 1 miljon och stöd till idrotten 4,4 miljoner.
Sammanlagt 12,9 miljoner. Vi är övertygade om att
verksamheterna kommer att leva vidar e utan dessa pengar,
men vi är lika övertygade om att besparingen är rent
kontraproduktiv. I samtliga fall handlar det om verksamheter
som engagerar många människor, inte minst ungdomar, och
som snarare behöver utvecklas än avvecklas eftersom de
utgör en förebyggande resurs i samhället. Vi avslår därför
dessa besparingar.
4.6.3 Ersättningsnivåer
Kristdemokraterna avslår regeringens förslag till sänkning
av ersättningsnivåerna för sjuk-, arbetslöshets-, arbetsskade-
och socialförsäkringarna samt en sänkning av grundbeloppet
i det kontanta arbetsmarknadsstödet.
4.6.4 Studiestöd
Studiestöd till deltidsstuderande
Den som studerar på minst halvtid har rätt till
deltidsstudiestöd, det vill säga i princip hälften av ett helt
studiestöd. Detta fungerar ganska väl för de utbildningar som
är upplagda på hel- eller halvfart. I komvux däremot där
utbildningen bygger på kurssystem har dessa regler
kritiserats länge. Många elever fyller på med kurser som de
egentligen inte behöver bara för att bli berättigade till fullt
studiestöd. Detta leder naturligtvis inte till ett effektivt
resursutnyttjande vare sig ur den enskildes eller ur statens
synvinkel.
Den så kallade finvux-utredningen föreslog redan 1991 en
övergång till flexiblare regler när det gäller deltidsstudiestöd
för komvux-elever. Riksdagen tog våren 1994 ett beslut i den
riktningen som skulle träda i kraft 1 juli 1995. Tyvärr
föreslog regeringen i november 1994 att detta beslut skulle
rivas upp. Något som vi kristdemokra ter motsatte oss. Nu
har regeringen bytt fot och föreslår att studiestödet skall
avpassas till studiernas omfattning för elever i komvux och
vid statens skolor för vuxna. Regeringens agerande är
anmärkningsvärt och skapar en stor osäkerhet bland dessa
elevgrupper.
Vi kristdemokrater välkomnar ändå regeringens förslag
och föreslår att dessa nya regler även bör omfatta dem som
läser på folkhögskola och är berättigade till studiestöd.
Genom att de elever som läser på komvux eller på
folkhögskola får studiestöd i förhållande till studiernas
omfattning och inte bara hälften av ett helt studiestöd
förbättras inte bara resursutnyttjandet. De ekonomiska
förutsättningarna vid deltidsstudier förbättras också, och
studieavbrotten kommer förhoppningsvis att minska.
Sänkt ersättning för vuxenstuderande och barntillägg
Under senare år har bland annat folkhögskolorna erhållit
särskilda medel för att utöka antalet plaster. Tydliga signaler
har dock kommit under våren på att de målgrupper som
avsåg s omfattas av den särskilda satsningen inte har råd att
utnyttja den resurs som statsmakterna ställt till förfogande.
Detta ser vi kristdemokrater mycket allvarligt på.
Kristdemokraterna motsätter sig regeringens förslag att
sänka ersättningsnivån i arbetslöshetsförsäkringen och
miniminivån i det kontanta arbetsmarknadsstödet, och
därmed också de ändringar i vuxenstudiestödet som blir
följden av dessa förslag.
Den grupp vuxenstuderande som drabbats hårdast av
regeringens politik när det gäller vuxenstudiestöd är de som
har försörjningsansvar för barn, ofta lågutbildade kvinnor.
Detta kan vi kristdemokrater inte acceptera och motsatte oss
riksdagens beslut att avskaffa barntillägget..
Sammanläggning av svux och svuxa
Studiestödsutredningen har föreslagit att en samordning av
reglerna mellan det särskilda vuxenstudiestödet, svux och
det särskilda vuxenstudiestödet för vuxna, svuxa ska komma
till stånd snarast. Det gäller bestämmelserna om för vilken
tid svux och svuxa maximalt kan beviljas för studier på
gymnasial nivå. Reglerna för svuxa bör ändras så att stöd kan
utgå för studier på grundskolenivå samt för studier på
gymnasial nivå enligt de bestämmelser som gäller för svux
och studiemedel. Detta skall gälla även för
folkhögskolestuderande.
Motivet till detta förslag är att det är liten sannolikhet för
att personer som uppbär arbetslöshetsersättning ska påbörja
en utbildning på gymnasienivå om man enbart får svuxa-
bidrag för halva utbildningstiden vilket nuvarande regler
medför. Det är lika angeläget att studerande som redan
påbörjat studier på gymnasial nivå med svuxa-stöd får
möjlighet att slutföra dessa. Risken är nu stor att många
studerande avbryter sina studier innan avsett studiemål
uppnåtts.
4.6.5 Kontaktdagarna
Det är av största vikt att föräldrar ges möjlighet att ta del
av sina barns vardagsmiljö genom till exempel besök i och
kontakt med barnomsorg och skola. De så kallade
kontaktdagarna har bland annat möjliggjort detta. Föräldrar
har möjlighet att varje år disponera två sådana dagar per år
från det att barnet är 4 år tills det är 12 år. Regeringen
aviserade redan i budgetpropositionen att den skulle föreslå
riksdagen att slopa dessa dagar av statsfinansiella skäl och
eftersom föräldrar har möjlighet att utnyttja
föräldrapenningdagar i samma syfte. Detta gäller dock
endast till det år barnet fyller 8. Kristdemokraterna föreslår
därför att föräldrar ges rätt att spara 10 dagar i
föräldraförsäkringen efter barnets 8-årsdag tills det fyller 12
år.
4.6.6 Yrkesinriktad rehabilitering
För att befrämja rehabiliteringsinsatser har
försäkringskassorna möjlighet att köpa yrkesinriktade
rehabiliteringstjänster. Regeringen föreslår att medlen för
denna verksamhet minskas med 70 miljoner kronor. Detta
är en besparing som vi kristdemokrater bedömer vara rent
kontraproduktiv. En väl fungerande
rehabiliteringsverksamhet är en av de viktigaste åtgärderna
för att minska antalet förtidspensioneringar, vilket skulle
vara en samhällsekonomisk vinst, men framför allt en vinst
för den enskilde. Trots att rehabiliteringsinsatserna lyfts fram
som en av de viktigare åtgärderna inom social- och
vårdpolitiken finns det rapporter som tyder på att tillgången
till rehabilitering försämrats. Rehabiliteringsarbetet behöver
alltså snarare ökas och framför allt utvecklas. Vi avslår
därför detta besparingsförslag.
4.6.7 Bidrag till missbrukar- och ungdomsvård
Det riktade statsbidraget till missbrukarvård och
ungdomsvård skall från och med år 1996 läggas in i det
generella statsbidraget. Av statsfinansiella skäl föreslår nu
regeringen att det riktade bidraget för andra halvåret 1995 på
totalt 215 miljoner kronor inte skall betalas ut.
Kristdemokraterna föreslår att riksdagen avslår detta
besparingsförslag. Missbrukar- och ungdomsvård är ytterst
angelägen, inte minst förebyggande insatser, öppenvård och
andra frivilliga insatser som kommunerna står för. Att under
ett halvår inte betala ut några statsbidrag alls ger helt fel
signaler och försvårar kommunernas långsiktiga planering
och arbete.
Det förebyggande arbetet för barn och ungdomar görs idag
inte bara av socialtjänsten utan till stor del av andra
kommunala organ. Den framgång den förebyggande
missbrukar- och ungdomsvården har är avhängig samverkan
mellan kommunala förvaltningar och organisationer samt
med de frivilliga organisationerna. På nationell nivå tog den
förra regeringen fasta på dessa förhållanden och avlämnade
därför en särskild ungdomsproposition. För att skapa ökad
kraft bakom de ambitioner som där angavs finner vi det
angeläget att man följer upp dessa ambitioner också på
kommunal nivå. Kristdemokrater har i tidigare motioner
föreslagit att riksdagen bör förtydliga kommunernas ansvar
för det allmänt förebyggande arbetet bland barn och
ungdomar och att kommunala barn- och ungdomsplaner bör
upprättas.
4.6.8 Samefonden
I kompletteringspropositionen anges att regeringen
kommer att dra in ett av Sametinget utbetalt partistöd om
494 000 kr från Samefonden till statskassan.
Riksrevisionsverket har i sin granskning över statliga
myndigheter (budgetpropositionen 1994/95:100 bilaga 10)
gjort den bedömningen att Sametingets medel inte ska
användas för partistöd. Regeringen har nu valt att gå på
denna linje. Enligt vår mening är den argumentation som förs
av regeringen oförståelig. Medlen i Samefonden är samernas
kollektiva tillgång. Det förhållandet att regeringen
förbehållit sig rätten att utse ledamöter gör inte Samefonden
till statens.
För budgetåret 1994/95 äskade Sametinget medel för bl.a.
utbetalning av partistöd till de 11 partier som är
representerade i Sametinget. Enligt tinget har regeringen i
regleringsbrevet för budgetåret 1994/95 i denna del inte
heller angett några särskilda villkor för anslagets användning
och inte heller på annat sätt invänt mot att Sametinget avser
att utbetala partistöd. Partistödet är inte att se som en utgift
tillhörande Sametingets myndighetsuppdrag, utan det utgår
för att partier som är representerade i Sametinget skall kunna
fullgöra sina demokratiska förpliktelser mot det samiska
folket. Sametinget poängterar vikten av att inte
sammanblanda denna fråga med de bidrag som utgår till
samiska riksorganisationer och föreningar och som fördelas
av Sametingets kulturdelegation.
I Sverige utgår partistöd till partier som finns
representerade i folkvalda organ på riks-, regional- och lokal
nivå och från vilka Sametinget inte avviker vare sig på det
sätt valen förrättas eller i fråga om representativitet och
demokrati. Demokrati förutsätter att politiska partier inte
hindras att bedriva ett meningsfullt politiskt arbete. Utan
några medel försvåras detta avsevärt. Partistöd utgör en
grundpelare i ett folkvalt styrelseskick och Sametinget är
delaktigt i en sådan ordning. Kristdemokraterna avvisar
därför regeringens förslag att ta medel ur Samefonden och
föreslår istället att partistöd utbetalas också till partierna i
Sametinget i enlighet med de regler som gäller för partistöd.
4.6.9 Skatteväxling för en ekologiskt hållbar utveckling
I proposition 1994/95:203 ang. EU-finansiering föreslår
regeringen att olika miljö- och energirelaterade skatter om
sammanlagt 3,2 miljarder kronor skall anslås för finansiering
av Sveriges EU-avgift. Kristdemokraterna har i sin
januarimotion fullt ut finansierat EU-avgiften, varför vi
föreslår att de 3,2 miljarder kronorna får bli ett steg på vägen
till en skatteväxling för en ekologiskt hållbar utveckling.
4.7 Kristdemokraternas nya besparingsförslag
Den tidigare fyrpartiregeringen införde ett system där
studiemedlen kopplades till studieresultatet. En viss
studietakt ska förutsättas för den som vill komma i
åtnjutande av studiemedel. Vi föreslår således en besparing
på området.
Utbildningsbidrag med låneandel i reguljärt
utbildningsväsende m.m. införs.
Kostnaderna för bidragsförskott kan reduceras. I detta
sammanhang föreslår vi en besparing på 500 000 000 kr.
Som ett led i besparingarna föreslås att bostadsbidraget för
ungdomshushåll, dvs. för personer mellan 18 och 29 år, utan
barn, slopas.
Vi finner det vidare rimligt att de som uppbär pension och
som har obetalda skatteskulder får se pensionsutbetalningen
reduceras.
Den pågående rationaliseringen av Väg- och Banverken
bör kunna påskyndas. Det är rimligt att ytterligare 200
miljoner kronor utöver regeringens förslag sparas.
På en punkt inom arbetsmarknadsåtgärderna kan en
besparing ske. Hitintills har utbildningsvikariat inte i någon
större utsträckning utnyttjats av den privata sektorn.
Regeringens förslag om att arbetsgivaren nu skall få göra
avdrag på arbetsgivaravgiften med 500 kr per dag som en
arbetslös anvisas som vikarie av arbetsförmedlingen är
vällovlig och tillstyrks. Däremot är det inte troligt att
omfattningen av dessa utbildningsvikariat kommer att nå den
nivå som regeringen tror. Därför kan reservationerna för
detta minska med 1 400 000 000 kr så att det totalt kvarstår
4 154 000 000 kr.
5. Kristdemokraternas budgetalternativ
Kds har i sin partimotion med anledning av
budgetpropositionen redovisat en politik för en rättvisare
fördelningspolitik, en snabbare tillväxt av nya arbetstillfällen
inom det privata näringslivet och en kraftfullare sanering av
de offentliga finanserna. Våra förslag med anledning av
kompletteringspropositionen bygger på de förslag som
redovisades i motion 1994/95:Fi216. Nedan följer en tabell
med kristdemokraternas budgetalternativ från januari 1995:
Budgetförstärkningar
Minskade utgifter utöverpropositionen
95/96
98
Höjd reell pensionsålder
0,5
3,0
A-kassan allmän och obligatorisk
--
--
Ny ersättningsgrundande inkomst i sjuk- och
arbetsskadeförsäkringen (snittinkomst de två senaste åren)
2,0
Förtidspensioner, regeringens förslag accepteras motsv kds
förslag i saneringsprogrammet
--
--
Förtida uttag istället för förtidspension efter 61 år
2,8
8,0
Delpensionen avvecklas helt
0,5
1,5
Utförsäljning av statliga företag, 10 mdr/år i tre år, räntevinst
1,0
3,0
Besparing på räntebidragen, i stället för höjning av
fastighetsskatt
1,5
1,5
Återinförande av en karensdag, införande av en andra
karensdag 3,9
Presstöd,
partistöd, organisations- stöd, m.m.
0,1
0,2
Arbetsmarknadsdepartementet
0,6
0,6
Utbildningsdepartementet brutto
1,2
Det nya riktade anställningsstödet avvisas, ränteeffekt,
0,7
0,7
Effektivare skatteindrivning
0,5
3,0
Minskade statsbidrag till kommunerna med hänsyn till
vårdnadsbidraget
2,6
2,6 12,0
30,0Höjda
skatter
Marginalskatten, netto efter införande av slopat grundavdrag
2,5
En procent av egenavgiftshöjningen avvisas 4,8
Slopad
dubbelbeskattning av riskkapital
3,25
6,5
Kvittningsrätt vid förlust i enskilda näringsverksamheter
0,7
0,7
Riskkapitalavdrag
--
--
Royaltyinkomster befrias från skatt på patenterade
uppfinningar
0,05
0,05
Sänkning av arbetsgivaravgiften med 1,5 %
3,15
6,3
Sänkning av fastighetsskatten
1,5
1,5
Ingen fastigh.skattehöjning, jord- och skogsbruk
1,0
1.0
Slopade sociala avgifter på anställdas vinstandelar i
företagen
0,1
0,1 12,25
20,95Utgiftsökningar
Vårdnadsbidrag
2,6
2,6
Ett
riktat bidrag för vård och omsorg till kommun och
landsting 4,8
Kompensation
till sämst ställda pensionärer
0,5
0,8
Långtidssjuka 80 % ersättning
0,15
0,15
Ersättningsnivåhöjning i sjuk- och arbetsskadeförsäkring
80 %
2,0
Nej till åldersgräns i a-kassan
0,5
0,5
Familjepolitik, 80 % föräldraförs. barnbidragsomläggning
0,5
1,3
Ingen senare utbetalning av barnbidrag
0,025
0,05
Miljöförbättrande åtgärder
0,4
0,4
Jordbruk, avbytartjänst, miljöstöd
0,5
0,5
Regionalpolitik
0,5
0,5
Biståndsanslaget, nivåhöjning
0,3
0,3
Förstärkningar, tullen, polisen, domstolarna och
kriminalvården
0,5
1,1
Kommunala flygplats er i skogslänen
0,015
0,015
Satsningar på utbildningsområdet
0,7 7,19
10,215
Summa
budgetförsvagningar
19,44
35,965
Bugetförstärkning utöver regeringens förslag
2,06
4,535
En del av dessa förslag har nu accepterats av regeringen.
Vi yrkar på att resterande förslag genomförs under
budgetperioden och lägger dem därför till grund för våra
förslag med anledning av kompletteringspropositionen.
95/96
98
12 mån
Budgetförstärkning från januarimotionen
2.060
4.535
Nedan redovisas vilka finansieringsåtgärder som
kristdemokraterna inte kan acceptera:
Engångsvisa finansieringsåtgärder
Indragningar av reservationsmedel
Utrikesdepartementet
Bidrag till internationella biståndsprogram
--1 000Övrig engångsvis finansiering
Arbetsmarknadsdepartementet
Kalkning av sjöar
--30
Miljöforskning
--37
--67
--67Civildepartementet
Trossamfunden
--3,3
Ungdomsverksamhet
--3,2
Kooperativ utveckling
--1
Ideell verksamhet
--1
Stöd till idrotten
--4,4
--13
--13
Summa varaktiga budgetförsvagningar
--2.615
--2.140Inkomstförstärkningar
Miljö- och energirelaterade skatter enl. prop. 203
3.200
3.200
Breddning av fastighetsskatt enl. prop. 203
2.900
2.900Besparingar
Skärpta regler för bidragsförskott
500
500
Slopat bostadsbidrag för ungdomshushåll
400
400
Rationalisering av Ban- och Vägverket
200
400
Återgång till tidigare regler för studiemedel i relation till
resultat
500
500
Utbildningsbidrag med låneandel i reguljärt
utbildningsväsende m.m.
700
700
Besparing utbildningsvikariat
1.400
1.400
Ej betald skatt ger lägre pension
1.300
1.300
Summa varaktiga budgetförstärkningar, netto
8.485
9.160
Avvisande av matmomssänkning
7.700
7.700
Budgetförstärkning utöver regeringens förslag inkl.
jan. mot.
16.660
21.395Nya utgifter
1. att riksdagen med avslag på proposition 1994/95:150
godkänner de riktlinjer för den ekonomiska politiken som
anförts i motionen,
2. att riksdagen med avslag på proposition 1994/95:150
godkänner de allmänna riktlinjer för budgetpolitiken som
anförts i motionen,
3. att riksdagen avslår regeringens förslag till
avdragsbegränsningar för pensionsförsäkringspremier och
individuellt pensionssparande,1
4. att riksdagen beslutar återinföra den rätt till kvittning av
underskott i näringsverksamhet mot inkomst av tjänst som
gällde fram till den 1 januari 1995,
5. att riksdagen beslutar att fastighetsskatten på
industrifastigheter (0,5 %) och kommersiella lokaler (1 %)
införs och att inkomsten överförs till kommunsektorn,
6. att riksdagen avslår regeringens förslag om sänkning av
livsmedelsmomsen,
7. att riksdagen avslår regeringens förslag till sänkt
kompensationsnivå i föräldraförsäkringen,
8. att riksdagen avseende yrkesinriktad rehabilitering
avslår regeringens förslag om sänkt rehabiliteringspenning,
9. att riksdagen avslår regeringens förslag till sänkt
kompensationsnivå i sjukersättningssystemen,
10. att riksdagen beslutar om att två karensdagar skall gälla
i sjukersättningssystemen,
11. att riksdagen engångsvis för andra halvåret 1995 anslår
215 000 000 kr till kommunal missbrukarvård och
ungdomsvård,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om uppräkning för äldrefaktorn i
bidrags- och utjämningssystemet för kommuner och
landsting
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om beräkningsgrunden för
barnomsorgsfaktorn i bidrags- och utjämningssystemet för
kommuner och landsting,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att de flexiblare regler som
föreslås gälla för deltidsstudiestöd för studerande i
kommunal och statlig vuxenutbildning även bör omfatta
studerande på folkhögskola,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att reglerna för särskilt
vuxenstudiestöd för arbetslösa, svuxa, ändras så att stöd får
beviljas för studier på gymnasienivå under tre år i enlighet
med vad som i dag gäller för särskilt vuxenstudiestöd, svux
och studiemedel,
16. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring
av arbetsrättslagstiftningen i enlighet med motionens
förslag,2
17 att riksdagen till Samhall anvisar 300 000 000 kr utöver
regeringens förslag,2
18. att riksdagen avslår regeringens förslag om sänkning av
ersättningsnivån i arbetslöshetsförsäkringen,
19. att riksdagen avslår regeringens förslag om sänkt
grundbelopp i det kontanta arbetsmarknadsstödet,
20. att riksdag en anvisar 2 500 000 000 kr utöver
regeringens förslag till Bidrag till arbetslöshetsersättning
m.m. och således anslår totalt 63 858 582 000 kr,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ett permanent riskkapitalavdrag,
22. att riksdagen till anslaget Främjande av kvinnors
företagande anvisar 200 000 000 kr, dvs. 50 000 000 kr
utöver vad regeringen föreslagit,
23. att riksdagen till anslaget Bidrag till nationell och
internationell ungdomsverksamhet m.m. anslår 3 200 000 kr
utöver regeringens förslag, dvs. 174 303 000 kr,
24. att riksdagen till anslaget Stöd till trossamfund m.m.
anslår 3 300 000 kr utöver regeringens förslag, dvs.
94 500 000 kr,
25. att riksdagen till anslaget Stöd till kooperativ utveckling
anslår 1 000 000 kr utöver regeringens förslag, dvs.
9 750 000 kr,
26. att riksdagen till anslaget Utveckling av ideell
verksamhet anslår 1 000 000 kr utöver regeringens förslag,
dvs. 23 700 000 kr,
27. att riksdagen till anslaget Stöd till i drotten anslår
4 400 000 kr utöver regeringens förslag, dvs. 792 260 000 kr,
28. att riksdagen avslår regeringens förslag om minskning
av anslaget Bidrag till kalkningsverksamhet för sjöar och
vattendrag,
29. att riksdagen avslår regeringens förslag till minskning
av anslaget Miljöforskning,
30. att riksdagen beslutar om en sänkning av
tjänstemomsen från 25 till 12 % fr.o.m. den 1 januari 1996,
31. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att fö räldrar skall få rätt att spara
10 dagar i föräldraförsäkringen efter barnets 8-årsdag tills
det fyller 12 år,
32. att riksdagen till Utbildningsvikariat anvisar
1 400 000 000 kr mindre än regeringens förslag, dvs. totalt
4 154 000 000 kr,
33. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en
avvecklad dubbelbeskattning på aktier i enlighet med vad i
motionen anförts,
34. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om skärpta regler för bidragsförskott,
35. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om slopat bostadsbidrag för
ungdomshushåll utan barn,
36. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en återgång till tidigare regler när
det gäller kopplingen mellan studiemedel och resultat,
37. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utbildningsbidrag med lånedel i
reguljärt utbildningsväsende m.m.2
38. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att obetalda skatteskulder skall
påverka pensionsutbetalningar,
39. att riksdagen avvisar regeringens förslag till indragning
av reservationsmedel uppgående till 1 000 000 000 kr på
biståndsanslaget,
40. att riksdagen beslutar att anslå 300 000 000 kr mindre
än regeringen i anslag till Vägverket och Banverket,
41. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om partistöd ti ll partierna i
Sametinget,
42. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att de föreslagna höjningarna av
de energi- och miljörelaterade skatterna skall användas för
att finansiera sänkt moms på tjänstesektorn.
Stockholm den 10 maj 1995
Alf Svensson (kds)
Mats Odell (kds)
Göran Hägglund (kds)
Rose-Marie Frebran (kds)
Inger Davidson (kds)
Chatrine Pålsson (kds)
1 Yrkande 3 hänisat till SkU.
2 Yrkandena 16, 17, 37 hänvisade till AU.