med anledning av prop. 1994/95:40 Budgeteffekter av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen m.m.
Vad gäller regeringens förslag till principer för
budgetering, redovisning och revision av de medel som
Sverige betalar till respektive mottar från EU har
Vänsterpartiet inga invändningar.
Den grundläggande principen för finansieringen av EU-
avgiften skall vara att de som tjänar på medlemskapet också
skall betala det. De som mest högljutt hävdat att
medlemskapet är en ekonomisk fördel är de ledande
företrädarna för ägarna av stora exportföretag och av
finansföretag, höginkomsttagare samt större jordägare i
främst södra Sverige. Enligt Vänsterpartiets mening är det
också dessa grupper som skall och kan bära kostnaderna för
medlemsavgiften.
Principerna för finansiering bör också ses i samband med
besluten om i vilken utsträckning och enligt vilka principer
Sverige skall ta emot olika former av EU-stöd. Vilka anslag
som kan komma att lyftas ur statsbudgeten med
motiveringen att motsvarande behov skall täckas av EU-
anslag måste också vägas in. Löften från jasidan inför
folkomröstningen om att regionalstödet till nordligaste
Sverige skulle stärkas vid ett medlemskap måste uppfyllas.
Även jordbrukspolitiken, ulandsbiståndet m.m. måste
beaktas i sin helhet. Finansieringen måste därför vägas mot
de förslag som läggs i budgetpropositionen i januari 1995.
Vänsterpartiet ser i första hand fyra olika metoder att täcka
den nettobelastning på statsbudgeten som EU-medlemskapet
medför: Fastighetsskatter, inkomstskatter på fysiska
personer, skatt på företagsvinster samt olika former av
miljörelaterade skatter/avgifter på företag.
Vänsterpartiet har tidigare motionerat om att
fastighetsskatten på kommersiella lokaler skall återinföras
och om att den bör breddas till att omfatta också
industrifastigheter. Vi anser att det är rimligt -- av både
rättvise- och administrativa skäl -- att skattesatsen är den
samma på dessa områden som på bostadsfastigheter. Dock
måste konjunkturläget på fastighetsmarknaden beaktas när
tidpunkten för införande avgörs.
När det gäller fastighetsskatt på jordbruks- och
skogsfastigheter måste denna ses i samband med jordbruks-
och skogspolitiken i stort. Vänsterpartiet står fast vid de
grundläggande principerna bakom 1990 års beslut om
jordbrukspolitiken. De negativa fördelningseffekterna av
EU:s jordbrukspolitik bör maximalt motverkas. En möjlighet
är att fastighetsskattens effekter mildras genom ett
grundavdrag i nivå med taxeringsvärdet på mindre
jordbruks- och skogsfastigheter i norra Sverige.
När det gäller inkomstskatten på fysiska personer och
företagsbeskattningen hänvisar vi till skatteavsnittet i
Vänsterpartiets motion till den ekonomisk- politiska
propositionen (1994/95:25). Att inte återinföra
grundavdraget vid den statliga inkomstbeskattningen är en
både enkel och rättvis åtgärd som även skulle kunna bidra
till att finansiera EU-avgifterna. Vänsterpartiets förslag att
höja bolagsskatten till 30 procent innebär både en
välmotiverad EU-anpassning och ett enhetligare
skattesystem.
Bland de miljörelaterade skatterna vill vi särskilt nämna
koldioxidskatten på industrin -- se även i detta fall vår
motion till proposition 1994/95:25. Vi har noterat som
positivt att regeringen i en annan proposition (1994/95:75)
föreslår höjda avgifter på bekämpningsmedel och
handelsgödsel. Vad som därutöver kan tas ut i miljöavgifter
inom jord- och skogsbruk beror på den samlade
jordbrukspolitiken inklusive den ovan berörda frågan om
fastighetsskatt.
En höjning av arbetsgivaravgifter och moms för att
finansiera EU-medlemsavgifterna finner Vänsterpartiet vara
problematiskt. Vad gäller arbetsgivaravgifterna är det
naturligtvis avgörande vem den reala kostnaden övervältras
på. Små företag, särskilt de verksamma på
hemmamarknaden, låginkomsttagare samt kommuner och
landsting bör undantas från att tvingas bära EU-
medlemskapets kostnader. Vad gäller momsen hänvisar vi till
motion i anslutning till proposition 1994/95:57. Om det
skulle vara omöjligt att finansiera medlemskapet med de fyra
ovan nämnda -- av oss förordade -- metoderna får eventuella
höjningar av arbetsgivaravgifter och moms prövas i
förhållande till helheten.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om finansieringen av Sveriges
medlemskap i Europeiska unionen.
Stockholm den 21 november 1994
Gudrun Schyman (v)
Hans Andersson (v)
Ingrid Burman (v)
Björn Samuelson (v)
Eva Zetterberg (v)
Lars Bäckström (v)
Johan Lönnroth (v)