Människan föds fri, ändå är hon överallt fjättrad.
Jean-Baptiste Rousseau 1671-1741
Alla
människors lika rättigheter och skyldigheter är ett
grundfundament som måste garanteras i en demokratisk
välfärdsstat. Det är ur denna liberala människosyn
folkpartiet liberalerna hämtar sin utgångspunkt i
jämställdhetspolitiken. Alla former av diskriminering
begränsar den enskilda individens frihet och står därmed i
motsatsförhållande till den liberala uppfattningen om alla
människors lika värde.
Det finns inget samhällsförhållande idag som i högre grad
negativt påverkar så stor del av befolkningen som bristerna
i jämställdhet. Därför får inte jämställdhetspolitiken enbart
bli en kvinnofråga, lika lite som kampen mot rasism enbart
bör föras av invandrare.
Diskriminering har sin utgångspunkt i generaliseringar om
en viss grupp människors kollektiva egenskaper och behov,
oftast uppbyggd på fördomar och kulturhistoriskt förankrade
uppfattningar. En viktig liberal utgångspunkt är därför att
bekämpa diskrimineringens generaliseringar och
uppfattningar om kollektiva egenskaper och behov genom att
hävda varje människas unika värde och individualitet.
Därför är just arbetet med att skapa ett mer jämställt
samhälle en central fråga för folkpartiet liberalerna.
Folkpartiet liberalerna har länge varit pådrivande i arbetet
med att förändra samhället i riktning mot att kvinnor och
män ska ges mer likvärdiga förutsättningar till individuell
utveckling och valfrihet samt likvärdiga rättigheter och
skyldigheter i såväl arbetsliv som i omsorgen om hem och
familj. Detta har bl.a. resulterat i flera uppmärksammade
propositioner som riksdagen tog ställning till under våren
1994.
Trots att bristerna i jämställdhet mellan kvinnor och män
åter hamnat i fokus i den offentliga debatten och i det
politiska beslutsfattandet kvarstår fortfarande påtagliga
orättvisor, oftast till kvinnornas nackdel. Det politiska
arbetet med att skapa ett mer jämställt samhälle får inte
enbart inskränkas till att bygga på lagstiftningen. För att inte
jämställdhetsarbetet ska avstanna krävs en aktiv
opinionsbildning och att enskilda förtroendevalda och
politiska partier föregår med gott exempel.
Detta har gjorts -- jämställdhetspropositionen
I maj 1994 antog riksdagen jämställdhetspropositionen
''Delad makt -- delat ansvar''. De viktigaste delarna ur denna
proposition var:
-- En pappamånad i föräldraförsäkringen är införd, dvs. en
av föräldraförsäkringens tolv månader reserveras för
respektive förälder. Reformen innebär en markering av
barnets behov av båda sina föräldrar och ett stärkt stöd för
de fäder som idag vill ta ut föräldraledigheten, men som
hindras av bl a attityder hos chefer och arbetskamrater. Att
män tar större ansvar för barn och hemarbete är också en
förutsättning för en ökad jämställdhet på arbetsmarknaden.
Löneskillnadsutredningen förde därför fram förslag om en
eller flera pappamånader som ett sätt att komma till rätta med
löneskillnaderna mellan kvinnor och män.
-- Arbetsgivare med tio eller fler anställda ska årligen
kartlägga löneskillnader mellan kvinnor och män på
arbetsplatsen. Resultatet av kartläggningen och en
beskrivning av de åtgärder som motiveras för att undanröja
eventuella löneskillnader ska redovisas i
jämställdhetsplanen.
-- Jämställdhetslagen är inte längre förhandlingsbar.
Jämställdhetsombudsmannen får i fortsättningen rätten att
övervaka att jämställdhetslagen följs på hela
arbetsmarknaden, även när parterna träffar kollektivavtal.
Det innebär att fack och arbetsgivare inte längre kan sluta
jämställdhetsavtal som ligger under lagens miniminivå. Det
hindrar dock inte parterna från att sluta kollektivavtal med
högre ambitionsnivå än vad lagen föreskriver. JämO har
också fått ökade resurser.
-- 24 experter på jämställdhet har inrättats vid landets
länsstyrelser. Detta ger jämställdhetsarbetet en bättre lokal
och regional förankring. Länsexperten får en samordnande
funktion och skall samarbeta med handläggare i
jämställdhetsfrågor i länets kommuner och företag m m.
-- För att öka andelen kvinnliga chefer kommer en
näringslivsakademi att inrättas i samverkan med
näringslivet. Akademin ska vara en samlande insats för
kunskapsförmedling, opinionsbildning och
förändringsarbete.
-- En utredning tillsattes om ekonomisk makt som ska öka
kunskaperna om mäns och kvinnors tillgång till ekonomiska
resurser och hur den ekonomiska makten är fördelad mellan
kvinnor och män.
Jämställdhetspropositionen innehöll också satsningar på
olika projektverksamheter, t.ex. för att förbättra villkoren för
kvinnor med funktionshinder och för att öka kvinnors
inflytande i beslutande församlingar. Dessutom tillsattes
Kvinnovåldskommissionen.
Arbetsmarknad, löneskillnader och företagande
Löneskillnader
I dag är det en (nästan) oomtvistad sanning att det är
orättvisa löneskillnader mellan kvinnor och män.
Löneskillnaderna beror på att männen arbetar längre och
återfinns i högre positioner och på andra arbetsområden än
kvinnorna. Detta är löneskillnader som går att förklara, även
om vi inte accepterar de förhållanden som ligger bakom.
Även vid allt annat lika får ofta en man mer betalt än en
kvinna för precis samma jobb. Detta är de ''oförklarliga''
löneskillnaderna, den rena könsfaktorn. Det mesta tyder
dessutom på att löneskillnaderna ökat de senaste åren.
Tack vare Löneskillnadsutredningen och många andra
rapporter finns idag en hel del fakta kring dessa frågor. En
mycket viktig del i arbetet med att komma bort från de
orättvisa löneskillnaderna är just att synliggöra dem. Det är
därför viktigt att en könsuppdelad statistik ständigt tas fram
och att metoderna utvecklas.
Förhållandena i hemmet och arbetsfördelningen inom
familjen får återverkningar på arbetsfördelningen på
arbetsplatserna. Detta är en av orsakerna till att folkpartiet
liberalerna inte ser detta enbart som en privatsak. Kvinnor
och män som kommer ut i arbetslivet med likartad utbildning
och med likartade arbetsuppgifter genomgår vanligen helt
olika utveckling. Kvinnan får allt eftersom ett större ansvar
för hem och barn medan mannen erbjuds större ansvar,
utvecklingsmöjligheter och högre lön på arbetsplatsen. Med
delat ansvar hemma kan vi successivt nå en situation där
både kvinnor och män som bildar familj kan få större ansvar
och utvecklingsmöjligheter såväl inom familjen som på
arbetet.
Lönesättning vilar ofta på traditionella, manliga
värderingar om arbetets värde och svårighetsgrad. Det
behövs många nya arbetsvärderingsmetoder, könsneutrala,
lämpade för olika fält på den svenska arbetsmarknaden.
Dessa arbetsredskap är av synnerligen stor vikt för att vrida
lönesättningen bort från dagens diskriminering utan att för
den skull införa centrala system. Det är därför viktigt att
anslag till detta kan fortsätta ges.
I grunden ska lönesättningen vara fri och individuell. Vid
könsneutral tillämpning av denna princip varken gynnas eller
missgynnas kvinnor av individuell lönesättning. Givetvis är
det även i detta sammanhang av stor vikt att den offentliga
sektorns dominans som arbetsgivare inom de
kvinnodominerade yrkesområdena bryts.
Lönediskriminering är förbjuden. Det av stor vikt att få
fram domstolsutslag. För den enskilde löntagaren är det
mycket, kanske för pressande, att driva ett sådant mål även
med det stöd som kan förväntas av JämO. Domstolsutslag
bör även ges en större genomslagskraft än en enskild
lönesättningstvist. Frågan om grupptalan i vid bemärkelse
har länge varit under utredning. Vi tycker det är dags att gå
vidare när det gäller mål om lönediskriminering enligt
jämställdhetslagen och införa rätt till grupptalan.
Att få bort de orättvisa löneskillnaderna är en av de
viktigaste upppgifterna inom jämställdhetspolitiken, en
utmaning som kräver ständig uppmärksamhet och modet att
ta till obekväma åtgärder. Staten som arbetsgivare bör ges ett
särskilt ansvar för detta.
''Näringsförbud'' inom vård och omsorg
Den svenska arbetsmarknaden är mycket segregerad sett
ur ett könsperspektiv. Den är inte bara könsuppdelad efter
näringsgrenar och sektorer, utan också mellan manliga och
kvinnliga yrken. Inom vård och omsorg är kvinnorna
överrepresenterade. Som en positiv bieffekt av den förra
regeringens avreglering och friare etableringsrätt inom
sektorerna vård och omsorg, ökade också möjligheterna för
kvinnor som arbetar inom dessa sektorer att såväl byta
arbetsgivare som starta eget. I och med regeringens
återställare inom detta område begränsas också kvinnors
möjligheter att ta egna initiativ och utveckla verksamheter
inom vård och omsorg efter eget huvud och kompetens.
Folkpartiet motsätter sig regeringens återställarpolitik inom
detta område ur såväl brukar- som arbetstagare- och
jämställdhetsperspektiv. I realiteten innebär detta att den
självklara valfrihet att starta eget eller byta arbetsgivare som
arbetstagare har i näringslivet undandras de många kvinnor
som är sysselsatta inom den offentliga sektorn och då
framförallt inom vård och omsorg.
Kvinnor inom näringsliv och högre utbildning
Inom de flesta områden kan Sverige anses vara ett
föregångsland när det gäller jämställdhet. Detta gäller tyvärr
inte inom alla samhällsområden. Andelen kvinnor som
innehar professurer är endast 7 %, och ännu sämre beställt
med jämställdheten är det i styrelserna i de börsnoterade
företagen. Här är kvinnor ytterst sällsynta och dominansen
av män i det närmaste total. Detta är allvarligt inte endast ur
jämställdhetsperspektiv. Ökad jämställdhet är lönsamt. Det
är enskilda människors kompetens, uppfinningsrikedom och
arbetsvilja som är grunden för ekonomisk tillväxt. Om man
utgår från det faktum att kompetens och yrkeskunnande är
ganska jämnt fördelade mellan könen, innebär det i realiteten
att den kompetens halva befolkningen besitter inte i
tillräckligt hög utsträckning tas tillvara. Jämställdhet är ett
sätt att fullt utnyttja samhällets begåvningspotential. Ska
Sverige klara den internationella konkurrensen måste urvalet
av morgondagens ledare bygga på att bästa urval görs. I ett
jämställt samhälle används hela humankapitalet och
begåvningspotentialen och medverkar därmed till ökad
produktivitet och ekonomisk tillväxt.
Arbetsgruppen för jämställdhet i högre utbildning och
forskning (JÄST-gruppen) konstaterar att
jämställdhetsarbetet i högskolan hittills har utvecklats
långsamt. Det heter vidare i rapporten att en viktig bakgrund
till den rådande situationen utan tvivel är att medvetenheten
om jämställdhetens betydelse inte minst för kvaliteten i
utbildningen och forskningen är påfallande låg på de flesta
håll. Folkpartiet anser att det är viktigt att de förstärkta
resurser som riksdagen anslog för ökade
jämställdhetsinsatser kommer att beviljas även
fortsättningsvis.
Folkpartiet väntar ivrigt på förslag som skall öka andelen
kvinnor i forskningen, dels kvinnliga professorer, dels
tjänster som leder till en forskningskarriär. Folkpartiet
liberalerna utgår också ifrån att den kommande
propositionen om jämställdhet innehåller förslag om detta.
Folkpartiet anser vidare att fler kvinnor bör besätta de nya
professurer som inrättas, att forskarexamina avlagda av
kvinnor ska premieras högre resursmässigt än i nuläget för
att öka andelen examinationer av kvinnliga forskare, att
professurer i genuskunskap inrättas samt att de
kvinnovetenskapliga fora/centra som finns vid vissa
universitet och högskolor ges goda resurser för sin
verksamhet.
Barnomsorg
En väl fungerande barnomsorg är inte bara något som
gynnar barnens utveckling utan är också en förutsättning för
att småbarnsföräldrar ska kunna delta i arbetslivet. En väl
utbyggd barnomsorg gör att framförallt småbarnsmammor
slipper att göra det svåra valet mellan familj och arbete. I
och med att den s.k. barnomsorgslagen börjat att gälla från
årsskiftet har föräldrar rätt att begära barnomsorg fr.o.m. det
att barnet blivit ett år. Denna reform ökar ytterligare
småbarnsföräldrarnas valfrihet. Barnomsorgen är också en
förutsättning för att andra viktiga verksamheter i samhället
ska kunna fungera. Om t.ex. småbarnsmammor tvingades
vara hemma i brist på barnomsorg skulle inte bl.a. sjukvård
och äldreomsorg kunna fungera med den servicegrad vi idag
tar för given.
Delat ansvar hemma
Förvärvsfrekvensen för kvinnor har, med undantag för de
senaste årens lågkonjunktur, successivt ökat och är idag
endast marginellt lägre än männens. Denna utveckling är bra,
då hela befolkningens kompetens och arbetsinsats krävs för
att upprätthålla den välfärdsmodell en majoritet av svenska
folket vill ha. Emellertid har inte fördelningen av ansvaret
för hem och familj förbättrats i samma takt. Detta innebär
att många kvinnors arbetsbelastning har ökat drastiskt under
senare år. Undersökningar har visat att produktionen av
stresshormon t.o.m. ökar efter det att kvinnan återvänt hem
efter att ha avslutat sin arbetsdag. I statistiken för kvinnors
ohälsotal visar sig de troliga konsekvenserna av denna
arbetsbelastning. Det är också sannolikt att många av de
löneskillnader som idag existerar på arbetsmarknaden har sin
grund i den ojämna ansvarsfördelningen mellan kvinnor och
män i ansvaret för hem och familj. Kvinnor utnyttjar i
väsentligt högre grad tiden i föräldraförsäkringen samt är
även den av föräldrarna som oftast är hemma för vård av
sjukt barn. En lång rad av förändringar måste komma till
stånd för att ändra denna ojämna ansvarsfördelning.
Införandet av den s.k. pappamånaden kommer
förhoppningsvis att innebära att fler fäder utnyttjar en större
del av tiden i föräldraförsäkringen, och kanske också
därigenom ges en större insikt i och kunskap om
arbetsuppgifterna i hemmet. Alla ojämlikheter kan
emellertid inte bekämpas med hjälp av lagstiftning, utan det
krävs ett ihärdigt och uthålligt opinionsarbete för att ändra
på invanda könsmönster och historiskt betingade
ansvarsområden.
Folkpartiet liberalerna anser att det delade ansvaret för
hem och familj också är en av de viktigaste förutsättningarna
för att uppnå jämställdhet i arbetslivet. Så länge
arbetsgivarna underförstått kan utgå från att det är kvinnan
som bär huvudansvaret för barn och familj faller det sig
naturligt att rekryteringen till ansvarsfulla poster i samhället
i alltför hög omfattning gynnar män.
Unga kvinnor
Rättvisare fördelning inom idrott och fritid
Det är männen och pojkarna som i ojämförligt högre grad
får del av de samhällssatsningar som görs inom idrott och
fritid. En stor del av de resurser som kommunerna satsar på
idrott används till att underhålla och driva anläggningar som
företrädesvis används för mansdominerade idrotter. När nu
kommunernas resurser till fritidsutbudet inte längre ökar,
minskar också kommunernas möjligheter till satsningar som
skulle gynna idrotts- och fritidsaktiviteter med ett större
inslag av kvinnligt deltagande som t.ex.
ridsportsanläggningar, dans- och workout-lokaler och
teateranläggningar.
En rimlig målsättning i kommunerna bör vara att resurser
för fritid och idrott styrs i riktning mot att en större
jämställdhet mellan könen uppnås. Utgångspunkten bör vara
att fördelningen mellan kvinnliga och manliga idrotter och
fritidsaktiviteter blir lika stor. En på senare tid
uppmärksammad ojämlikhet är också på vilket sätt
träningstider i idrottsanläggningar fördelas mellan flickor
och pojkar. I många kommuner är det flickorna som tilldelas
de sämsta träningstiderna. Detta är oacceptabelt.
Droganvändning
Flera oberoende undersökningar i Sverige visar att bruket
av droger i ungdomsgruppen åter är på uppgång efter flera
år av nedgång. Alltjämt är det alkoholen som står för den
ojämförligt största delen av konsumtionen. Särskilt
noterbart, och alarmerande, är det förändrade
konsumtionsmönstret hos unga flickor. Det är de unga
flickorna som står för den största konsumtionsökningen, och
skillnaden i bruket av droger mellan flickor och pojkar är nu
marginell. Vissa undersökningar pekar dessutom på att
flickorna gör sin drogdebut tidigare än pojkarna. Med tanke
på att alkohol är skadligare för flickor än för pojkar, och
särskilt skadlig i unga åldrar, är dessa uppgifter alarmerande.
Det finns tydliga samband mellan rökning och bruket av
alkohol samt andra droger. Det visar sig att de som prövat på
att röka hasch eller rökheroin också i allmänhet är rökare och
ofta gjort sin narkotikadebut under alkoholberusning. Det är
därför viktigt att med kraft bekämpa såväl rökningen som
bruket av alkohol. Cigarettrökning är nu vanligare bland
flickor än bland pojkar, vilket är en varningssignal i sig, men
också särskilt allvarligt då det finns ett tydligt samband
mellan rökning och bruk av hasch och rökheroin.
Gör tjejer synliga inom individ- och familjeomsorgen
Individ- och familjeomsorgen (IFO) i kommunerna
prioriterar i de flesta fall arbetet med barn och ungdom.
Männen är överrepresenterade i statistiken över LVU och
LVM i Sverige. Personal inom IFO konfronteras ofta med
barn och ungdomar, som far illa i sin livssituation, genom
kontakter med polis, skola, fältassistenter etc.
Det är vanligt att pojkar som far illa reagerar på ett
utåtagerande sätt genom öppet missbruk, våldsgärningar och
kriminalitet. Flickor tenderar istället att reagera på ett
inåtagerande sätt med djup ångest istället för
våldshandlingar, prostitution istället för kriminalitet och ett
såväl medicinskt som psykologiskt beroende av de droger
som missbrukas. Det visar sig att det ofta är betydligt svårare
att upptäcka symtomen hos flickor som far illa än hos pojkar
beroende på det inåtagerande reaktionsmönstret. Dessutom
visar det sig att rehabiliteringen av flickor med
missbruksproblem är mer komplex och kräver längre
vårdtider. Folkpartiet anser att ökade insatser måste göras för
att förbättra kunskaperna om kvinnors missbruk, om
metoder för att upptäcka sociala missförhållanden och om
metoder för att utveckla behandlingsinsatserna.
Anorexi och bulimi
En tonåring av hundra drabbas av sjukliga ätstörningar. Det
innebär att cirka 1000 ungdomar per år drabbas av anorexi
och bulimi. I 90--95 % av fallen handlar det om flickor
mellan 14 och 17 år som insjuknar. För en del blir det ett
livslångt sjukdomstillstånd och för andra slutar det med
dödsfall på grund av svält eller självmord.
Botandet av de allvarligaste sjuka tar mycket lång tid med
många bakslag. Det fordras vårdplatser med stor kontinuitet
i vårdlaget och personal med olika kompetenser. Tidig
upptäckt av sjukdomssymtom underlättar behandlingen
väsentligt. Därför är det viktigt att informationsinsatserna
intensifieras så att alla som på något sätt arbetar med, eller
på annat sätt kommer i kontakt med, framförallt flickor i
tonåren lär känna sjukdomen och dess symtom. Här spelar
informationsinsatserna till elever, lärare och övrig
skolpersonal en viktig roll.
Kvinnors hälsa och säkerhet
Skydd för förföljda kvinnor
Enligt statistiken har våldtäkter och misshandel av kvinnor
ökat kraftigt under senare år. Påföljderna för misshandel och
våldtäkt måste därför skärpas och skadestånden bli högre.
Handläggningstiderna för sexuella övergrepp och
misshandel är för långa. Under utredningstiden finns det stor
risk för att övergreppen och misshandeln fortsätter, varför
dessa fall bör få högsta prioritet.
Fler särskilda mottagningar för kvinnor och barn som
utsätts för sexuella och andra övergrepp bör inrättas. Det är
också angeläget att kvinnojourerna fortsätter sin verksamhet
med en kapacitet som motsvarar efterfrågan. Kvinnojourer
finns idag i de flesta svenska storstäder och bedriver ett
mycket värdefullt arbete som ett fristående komplement i
arbetet med att erbjuda utsatta kvinnor akuthjälp. Vid
kvinnojourerna erbjuds en fristad, men också råd och
stödverksamhet till kvinnor i behov av akut skydd.
Det händer att utländska kvinnor som misshandlas eller
behandlas illa av sina män inte vill polisanmäla eller gå ifrån
dem eftersom de riskerar utvisning från Sverige. Regeln om
att en utlänning som sammanbor eller är gift med en svensk
utvisas om samboendet upphör inom två år bör ses över.
Könsstympning av kvinnor är ett brott som skall bestraffas
grovt. Det måste finnas en obligatorisk skyldighet för
svenska myndigheter att upplysa dem som kommer från
länder där könsstympning praktiseras, att detta betraktas som
ett grovt brott i svensk lag och att handlingen är straffbar
även när den begås utomlands.
Ohälsotal
Kvinnor och män har olika hälsoproblem och olika sätt att
hantera dem. Kvinnors hälsoproblem har hittills
uppmärksammats mindre och fått mindre forskningsresurser
än mäns. Kunskapen om kvinnors hälsa är delvis
fragmentarisk och motsägelsefull.
Den senaste folkhälsorapporten visar att hälsan förbättras,
medan den sedan början av 1980-talet har försämrats för
kvinnor under 65 år. Väsentligt fler kvinnor än män uppger
att de har sömnbesvär, är trötta, har huvudvärk och känner
oro. Kvinnor har dessutom högre sjukfrånvaro än män. Allt
fler kvinnor drabbas av sjukdomar i rörelseorganen.
Lungcancer ökar alltjämt bland kvinnor medan den minskar
bland män. Det är viktigt att det etableras ett
kvinnoperspektiv i folkhälsoarbetet där utgångspunkten är
insikt om kvinnors hälsa och livsvillkor, och att kvinnor ska
vara norm för kvinnor, liksom män är det för män. Dessutom
måste kvinnors kraft och resurser samt strukturella
förutsättningar synliggöras. En del av folkhälsoarbetet måste
vara att sammanställa den kunskap som finns för att utgöra
ett underlag för kvinnor som vill främja sin hälsa och
förebygga ohälsa.
Prostitution
Prostitution är en förnedrande verksamhet där främst
kvinnors missbruk och ekonomiska trångmål utnyttjas.
Könshandel innebär inte endast risker för de inblandade i
form av könssjukdomar och HIV utan också för kundernas
andra partners. En kriminalisering av enbart de prostituerade
innebär att skuldbördan förskjuts mot offren i denna handel,
och inte mot dem som verkligen utnyttjar dessa människors
utsatta situation. Folkpartiet anser istället att det är köparna
av tjänsterna som i första hand bör hamna i fokus för en
eventuell repressiv lagstiftning. Folkpartiet anser att köp av
sexuella tjänster bör förbjudas i lag såvida det inte efter
remissomgången runt prostitutionsutredningen anförs tungt
vägande skäl emot en kriminalisering. En kriminalisering
innebär förmodligen inte att prostitutionen upphör, men
kommer med stor sannolikhet att ha en dämpande effekt. Det
skulle också ge polisen utökade möjligheter att göra
ingripanden mot såväl gatuprostitutionen som den
prostitution som bedrivs i klubbmiljö. Åtgärderna för att
minska prostitutionen måste också inriktas på att erbjuda de
prostituerade alternativ i form av t.ex. behandlingsinsatser
för de som är missbrukare.
Den goda mannen
Vi representerar inte superpappornas skara. Vi
representerar alla de otillräckliga papporna, som vill vara
med sina barn men som inte haft kraften och modet att bryta
sig loss från könsrollernas mönster.
Ur Pappagruppens slutrapport
Mannen som god förebild
Det går inte att bedriva ett framgångsrikt
jämställdhetsarbete om inte männen också involveras i
processen. Könsmönster och attityder etableras tidigt i
barnens utveckling. Inte minst därför är det viktigt att
männen ges större möjlighet att aktivt delta i barnens
utvecklingsprocess. Genom att fäderna blir goda förebilder
ökar också möjligheterna för barnen att utvecklas friare från
invanda könsmönster. På så sätt byggs en bas för att
underlätta jämställdhetssträvandena i samhället. För att detta
ska kunna bli möjligt krävs såväl attitydförändringar hos
arbetsgivarna i synen på männen och deras ansvar och
rättigheter som småbarnsföräldrar. Vid skilsmässor blir
många pappor mer eller mindre ofrivilligt ''frånvarande
pappor''.
Därför är det viktigt att lagstiftningen och praxis anpassas
så att barnen garanteras rätten till båda sina föräldrar.
Gemensam vårdnad bör vara utgångspunkten som juridiskt
vårdnadsbegrepp. Enskild vårdnad bör användas endast i
undantagsfall. Den gemensamma vårdnaden bör ytterligare
stärkas så att beslut som inverkar på barnets nära och
vardagliga kontakter med båda sina föräldrar tas i uttryckligt
samförstånd av föräldrarna. Umgängesrätten ska kunna
fastställas av domstol inom ramen för gemensam vårdnad
och med särskilt beaktande av respektive förälders förmåga
och beredskap att samarbeta och underlätta för barnets
kontakt med båda sina föräldrar. Väntetiderna för
vårdnadstvister måste kortas så att inte interimsbeslut med
begränsad rättssäkerhet blir avgörande.
Föräldrar i kris bör erbjudas rådgivning och familjesamtal
med både manlig och kvinnlig familjerådgivare närvarande.
Särskilda familjerättsenheter bör etableras där domstolens
ledamöter väljes och utbildas efter erfarenheter av modernt
och delat föräldraskap.
Pappaledighet
Ett mål för såväl familjepolitiken som
jämställdhetspolitiken är att både kvinnor och män skall
kunna vara föräldrar och ta det praktiska ansvaret för sina
barn samtidigt som de har ett arbete för sin försörjning. Det
är viktigt för barnen att fäderna utnyttjar sina möjligheter att
vara föräldralediga. Den del av tiden i föräldraförsäkringen
som tas ut av männen är mycket låg, men kommer med stor
sannolikhet att öka i och med införandet av den s.k.
pappamånaden.
Forskning visar att en tidigt etablerad och nära relation
mellan fader och barn är gynnsam både för fadern och barnet
och ger en god grund för relationen under resten av livet. En
ökad föräldraledighet för fäder bör också medverka till att
förändra attityder hos chefer och arbetsledare så att de ser
föräldraledigheten som något naturligt att utgå ifrån vid
planering och organisation av arbetet.
Ett annat skäl för att öka fädernas uttag av föräldrapenning
är att kvinnors möjligheter att nå jämställdhet med männen
på arbetsmarknaden är begränsade så länge det praktiska
ansvaret för hushåll och barn huvudsakligen vilar på dem.
Ett delat ansvar för den praktiska omsorgen om barnen skulle
innebära en jämnare fördelning av yrkesavbrotten mellan
kvinnor och män och därmed öka kvinnors möjligheter att
vidareutvecklas och göra karriär i sitt yrke.
Internationellt jämställdhetsarbete
Kvinnor i tredje världen
Kvinnors inflytande över utvecklingen i tredje världen
måste ges högre prioritet i biståndet. För folkpartiet
liberalerna stannar jämställdhetssträvan inte vid
nationsgränser.
Alla kvinnor måste få makt och vinna respekt för sina
rättmätiga krav att bestämma över sin egen framtid, sin egen
hälsa och att bedöma sina egna förutsättningar att ta ansvar
för sina barn. Idag hindras åtskilliga kvinnor från att bidra
till den sociala och ekonomiska utvecklingen, eftersom de
förnekas tillgång till utbildning och hälsovård. De förnekas
också möjligheten att ta aktiv del av det politiska
beslutsfattandet och inflytande över såväl offentlig som
enskild sektor. Därmed utestängs de också från att utifrån
sina erfarenheter och behov påverka samhällsutvecklingen.
En viktig del i den svenska biståndspolitiken måste bli att i
högre utsträckning satsa på projekt som bygger på småskalig
teknologi. Detta skulle ge fler kvinnor möjlighet att aktivt
bidra med sina kunskaper och skapa delaktighet vilket i sin
tur borgar för projektens kontinuitet och förmåga att bli
självgående.
Låg social och ekonomisk status minskar kvinnors
möjlighet att formulera sina egna hälsobehov. Kvinnors
behov av tillfredsställande hälsovård kan inte underskattas,
då det påverkar hälsoläget bland hela befolkningen. En
förutsättning för tredje världens utveckling är att den enorma
resurs kvinnorna utgör tas tillvara, och därför måste
könsdiskrimineringen upphöra.
Det pågående arbetet med att integrera kvinnofrågor i
biståndet måste intensifieras. Det kan ske genom direkt
kvinnoinriktade insatser i programländerna, samt genom
kvinnors ökande deltagande i planering, genomförande och
utvärdering av enskilda biståndsinsatser. Biståndet får inte
medverka till att konservera könsdiskriminering. Genom
biståndssamarbetet ges möjlighet att föra dialog med
biståndsmottagarna om kvinnors rättigheter. Regeringen har
aviserat att den kommer med ett förslag om hur jämställdhet
mellan kvinnor och män skall kunna uttryckas och förstärkas
i de biståndspolitiska målen. Detta är något vi välkomnar.
Inför FN:s kvinnokonferens i Peking 1995 skall Sverige
kraftfullt verka för att kvinnors betydelsefulla roll i
utvecklingsarbetet slås fast.
Jämställdhetspolitiken i EU
Den jämställdhetspolitik som bedrivs i Sverige har varit
framgångsrik. Inom EU vill vi samverka för att också skapa
ett mer jämställt Europa. Kvinnor och män måste dela makt
och ansvar i de politiska församlingarna. Folkpartiet strävar
efter att ge kvinnor och män lika möjligheter att delta på
arbetsmarknaden. I jämförelse med EU-länderna har Sverige
kommit längre.
Könsdiskriminering hör inte hemma i ett Europa som
värnar om alla människors frihet och jämlikhet.
Jämställdhetsarbetet inom EU bedrivs inom ramen för den
sociala dimensionen. Sedan 1975 har sex direktiv och tre
handlingsprogram antagits för ökad jämställdhet i
arbetslivet. Direktiven är bindande för medlemsstaterna,
men varje land beslutar på egen hand hur politiken skall
utformas för att målen skall uppnås.
1. Likalönedirektivet föreskriver lika lön för kvinnor och
män för lika eller likvärdigt arbete. Frågor om lön eller
lönesättning har rätt att bli prövade av domstol.
2. Likabehandlingsdirektivet ger kvinnor och män samma
rätt till arbete, utbildning, karriärmöjligheter och
arbetsvillkor.
3. Direktivet om författningsreglerad social trygghet säger
att kvinnor och män skall omfattas av samma skydd på
socialförsäkringsområdet.
4. Direktivet om likabehandling i kollektivförsäkringar
riktar sig bl.a. mot diskriminerande pensionsavtal.
5. Direktivet om likabehandling av kvinnor och män
sysselsatta i egen verksamhet utsträcker p 3 och p 4 till att
omfatta även företagare, jordbrukare och andra fria yrken.
Det omfattar även äkta makar.
6. Direktivet om rätt till ledighet och ersättning vid
barnafödande.
Syftet med handlingsprogrammen är att verka för att den
kvinnliga representationen i EU:s beslutande församlingar
ökar, öka medvetenheten om jämställdhetsfrågor och
förbättra tillämpningen av gällande lagstiftning. Det nu
gällande handlingsprogrammet löper under perioden 1991--
1995. De prioriteringar som står högst handlar om
bevakningen av likalöneprincipen, kvinnors deltagande på
arbetsmarknaden samt kvinnorepresentation i
beslutsprocessen.
Ungefär 88 % av alla kvinnor i åldrar mellan 25 och 49 år
befinner sig i arbetskraften (SCB 1993). En stor del, 40 %,
arbetar dock deltid vilket innebär att räknat i totalt antal
arbetade timmar skillnaden mot andra länder är mindre. Om
man väljer att bortse från de föräldralediga blir skillnaderna
mindre även när det gäller den kvinnliga arbetskraftens
storlek.
I EU-länderna ligger motsvarande andel kvinnor i
arbetskraften på 64 %. I jämförelse med de svenska
förhållandena är andelen deltidsarbetande kvinnor betydligt
högre inom EU. Inom EU finns självfallet stora olikheter när
det gäller kvinnors förvärvsfrekvens. Traditioner,
socialförsäkringssystem, tillgång till barnomsorg etc
påverkar detta på ett mycket påtagligt sätt. Inom EU är det
bara Danmark som kan uppvisa en kvinnlig förvärvsfrekvens
som motsvarar den svenska. I Tyskland, där släktingar enligt
lag är skyldiga att ta ansvar för varandra, vårdas omkring
80 % av de gamla av anhöriga (Landstinget 1993). Den
kvinnliga förvärvsfrekvensen är störst i de länder där det
finns väl utbyggd offentligt finansierad barnomsorg.
Till skillnad från Sverige är arbetslösheten inom EU högre
bland kvinnor än män. I flera av EU:s medlemsländer
diskrimineras gifta kvinnor i arbetslöshetsförsäkringarna, då
vissa bidrag diskvalificerar gifta kvinnor.
Det är en övergripande uppgift att bryta den traditionella
mansdominansen inom EU:s beslutsorgan. I parlamentet är
19 % kvinnor. Hierarkin inom EU-kommissionen speglar väl
bristen på förnyelse och nytänkande. Av kontorspersonalen
är 70 % kvinnor, av handläggarna 50 %, och bland de högre
administratörerna är 11 % kvinnor. För att nå ett mer
jämställt beslutsfattande krävs det en mer jämn
könsfördelning inom såväl den politiska som den
administrativa delen.
I Danmark finns en lag sedan 1985 som föreskriver att
både män och kvinnor ska vara representerade vid
utnämningar till offentliga råd, kommittéer och nämnder.
Belgien är det första land som lagstiftar om kvotering. Enligt
ett regeringsförslag får inget parti ha mer än 75 % av samma
kön på listor till allmänna val. Det skall på sikt ändras till två
tredjedelar.
Det är också viktigt att jämställdhetsarbetet inom EU:s
egen administration förbättras. Folkpartiet anser därför att
existerande åldersgränser bör avskaffas och villkoren för
föräldraledighet bör förbättras.
Kulturskillnader och fördomar
Kvinnors och mäns språk
Du begriper ju ingenting
Deborah Tannen (Boktitel; om mäns och kvinnors språk)
För att uppnå ett jämställt samhälle krävs inte bara
förbättringar i lagstiftning och attitydförändringar utan också
ömsesidigt ökad kunskap om vad som skiljer sig mellan
kvinnors och mäns olika sätt att uttrycka sig och formulera
problem. Många missförstånd och konflikter står att finna i
dessa skillnader. För att undanröja dessa
kommunikationsproblem måste kunskapen om de olikheter
som finns synliggöras och debatteras. Förmågan att hantera
ett språk och ta till sig information blir en alltmer ökande
maktfaktor i takt med att informationssamhället utvecklas.
Den subtila diskriminering som återfinns i det
språkkulturella arvet måste bli föremål för mer offentlig
debatt och analys. Diskriminering genom bruket av språket
är inte enbart något som drabbar kvinnor utan också barn och
ungdom i kommunikationen med vuxenvärlden.
Förebyggande jämställdhetsarbete i skolan
Arbetet med att förbättra jämställdheten måste bli en
integrerad del av undervisningen i skolan. Som ett första steg
måste denna kunskap förmedlas till eleverna vid
lärarutbildningen. För att även nå resultat på kortare sikt bör
jämställdhetsfrågor lyftas fram i lärarnas
fortbildningsprogram. En förbättrad kunskap om och insikt i
de brister i jämställdheten som finns i dagens samhälle måste
förmedlas till skoleleverna och diskuteras i klassrummet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utgångspunkterna för
jämställdhetspolitiken,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en fortsatt analys av varför det
föreligger skillnader mellan kvinnors och mäns yrkesval och
löner,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om återställandet av större
etableringsfrihet inom områdena vård och omsorg,1
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om jämställdhetsinsatser vid
högskolor och universitet,2
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om barnomsorgens viktiga funktion
för att främja jämställdheten,1
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vikten av ett kraftfullt
informations- och opinionsarbete för att uppnå delat ansvar
för hem och familj,1
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om rättvisare fördelning av resurser
mellan flickor och pojkar inom idrott och fritid,3
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om bruket av tobak och alkohol hos
flickor i unga åldrar,1
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att förbättra kunskaperna om
metoder för att upptäcka sociala missförhållanden samt
metoder för att utveckla behandlingsinsatserna för kvinnor
med missbruksproblem,1
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vikten av att det vid behandlingen
av anorexi och bulimi finns vårdplatser med stor kontinuitet
i vårdlaget och personal med olika kompetenser samt att
informationsinsatserna intensifieras,1
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kvinnor och barn som utsätts för
sexuella och andra övergrepp,1
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att se över regeln om att utlänning
som sammanbor eller är gift med en svensk utvisas om
samboendet upphör inom två år,4
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att köp av sexuella tjänster bör
förbjudas i lag såvida inte remissomgången runt
Prostitutionsutredningen anför tungt vägande skäl emot en
kriminalisering,5
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om gemensam vårdnad som juridiskt
vårdnadsbegrepp vid skilsmässor mellan
småbarnsföräldrar,6
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att ge kvinnors inflytande över
utvecklingen i tredje världen högre prioritet i biståndet,7
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Sveriges politik för att utveckla
jämställdhetsarbetet inom EU,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att kunskapen om jämställdhet
måste integreras i lärarutbildning och fortbildning för
lärare.2
Stockholm den 20 januari 1995
Lars Leijonborg (fp)
Isa Halvarsson (fp)
Margitta Edgren (fp)
Christer Eirefelt (fp)
Eva Eriksson (fp)
Elver Jonsson (fp)
Anne Wibble (fp)
Ola Ström (fp)
1 Yrkandena 3, 5, 6 och 8--11 hänvisade till SoU.
2 Yrkandena 4 och 17 hänvisade till UbU.
3 Yrkande 7 hänvisat till KrU.
4 Yrkande 12 hänvisat till SfU.
5 Yrkande 13 hänvisat till JuU.
6 Yrkande 14 hänvisat till LU.
7 Yrkande 15 hänvisat till UU.