Någon större arbetslöshet kan av naturliga skäl inte uppstå
i ett grönt samhälle. I ett grönt samhälle behövs nämligen
arbete eftersom reparation, underhåll, återvinning och
skonsamhet med både fysiska och mänskliga resurser kräver
tid. I ett grönt samhälle delar man dessutom på den totala
mängden lönearbete samtidigt som gränsen mellan arbete
och fritid är uppluckrad.
Den gröna visionen skiljer sig från både den socialistiska
och den liberala. Den gröna visionen bygger på en världsbild
och en människosyn i vilka människan är en innesluten del
av en större helhet. Värdet i samhället är av annan art än
konsumtion och produktion. Värdet är mer svårmätt än att
det kan reduceras till volymen på ekonomin eller
produktionsökningar. Effektivitet mäts i ekologiska och
sociala värden. Energi- och materialomvandlingen används
på ett för naturen, och därmed människan, långsiktigt
effektivt sätt.
Fler jobb kan inte kommenderas eller krystas fram -- inte
om de samtidigt både skall vara och upplevas som
meningsfulla. Jobb i sig är inte något självändamål --
tvärtom! Vi är som människor i grunden lata och
njutningslystna. Våra förfäder, som jagade och samlade,
arbetade inte ens hälften så mycket som vi för att leva ett
hyggligt liv. I dagens samhälle skulle vi kunna njuta
frukterna av både teknisk och social utveckling om vi vågade
ta till oss nytänkande. Om vi vågade ta steget till att bygga
upp vår jagkänsla på vidare grund än lönearbetet skulle
mycket vara vunnet -- om vi vågade ta steget till att hellre
vara och leva än att äga och konsumera vore ännu mer
vunnet.
Som politiskt parti räcker det inte att ha en vision; den kan
lätt förlöjligas som flummig eller verklighetsfrämmande.
Men man måste ändå ha en. Många partier, ofta större än
miljöpartiet och med rötterna i en annan tids verklighet,
tycks sakna visioner och drunknar i försök att göra
morgondagen till en kopia av gårdagen.
Miljöpartiet de Gröna har en vision, utifrån den bygger vi
upp medel och vägar som kan få människor att välja den
visionen som sin och därmed successivt förvandla dagens
stressamhälle till ett grönt samhälle. I ett grönt samhälle kan
inte någon nämnvärd arbetslöshet existera. Kanske är det en
naiv vision? Kanske är det en omöjlig dröm om det
ekologiskt och socialt hållbara samhället där människor
känner delaktighet och finner sitt människovärde i att leva,
att uppleva, att känna och att vara. Vi tror inte det. Vi menar
att samhället är på väg att ta sig ur den industriella
tillväxtfasen och under 2000-talet kommer att växa utifrån
ett nytt paradigm, en ny världsbild.
Vi vill i detta sammanhang påpeka att ett samhälle där det
nödvändiga engagemanget för de långsiktiga miljöfrågorna
växer fram förutsätter låg arbetslöshet. Vi menar att hög
arbetslöshet och stora klyftor mellan människor medför att
debatt och politisk dagordning domineras av kortsiktiga
ekonomiska och sociala frågor medan utrymmet för
miljöfrågor och frågor som rör global solidaritet minskar.
Rättvisa och harmoni i samhället är därför en av grunderna
för en bra miljöutveckling.
I denna partimotion redovisar vi åtgärder för att på ett så
grönt sätt som möjligt komma tillrätta med
massarbetslösheten både i ett kortsiktigt perspektiv och ett
långsiktigt.
1. Skatteväxling
När arbetsgivaravgifter och inkomstskatt successivt ökat
har staten valt att på ett mycket slagkraftigt sätt styra
marknaden. Avgifterna och skatterna har lagts på arbetstid,
vilket har styrt företagen att finna strategier för att
rationalisera bort arbete. Statens syfte har varit att dels
finansiera den offentliga sektorn, dels driva fram teknisk
utveckling och rationalisera bort dåliga arbeten. På många
sätt har man lyckats. Strategin har varit riktig för att bygga
upp ett modernt, materiellt utvecklat, industrisamhälle. Nu
har vi kommit dit. Med två stora bördor i kappsäcken: hög
arbetslöshet och stigande miljöskuld. Genom att nu styra om
marknaden kan staten -- i detta fall den demokratiskt valda
riksdagen -- åter en gång ta initiativ till önskvärd utveckling.
Inte genom att styra mer utan genom att styra i annan
riktning.
Det optimala vore att ge incitament för marknaden att
rationalisera bort miljöförstöring samtidigt som fler jobb
stimulerades fram. Miljöpartiet de gröna och den
internationella gröna rörelsen har valt att ge denna strategi
namnet ''skatteväxling''. Strategin bygger på att förändra
kostnadsrelationen mellan arbete och framför allt energi
genom att sänka kostnaderna för arbete och höja skatten på
energi och andra miljörelaterade faktorer. I början på 80-talet
riktades hård kritik för denna ekonomiska politik från snart
sagt alla håll. Idag är ''skatteväxling'' ett allmänt begrepp
och miljöpartiets strategi har väckt respekt hos många.
Miljöpartiet de gröna föreslår en långsiktig strategi för
skatteväxling. Syftet är att näringslivet skall få långsiktiga
spelregler för att kunna investera i rätt tid. Totalt, under en
dryg tioårsperiod, bör skatteväxlingen vara av den storleken
att kostnadsrelationen arbete--energi förändras med närmare
10 % av den totala BNP, dvs ca 200 miljarder kronor. Det
innebär att arbetsgivaravgifter och obligatoriska
egenavgifter bör sänkas med ca 100 miljarder (från dagens
250 miljarder till 150 miljarder, dvs med 40 %) och de totala
miljöskatterna drygt fördubblas (från dagens cirka 40
miljarder till 100 miljarder, dvs med 150 %). För det
närmaste budgetåret föreslår miljöpartiet att reformen
inriktas på sänkta arbetsgivaravgifter och höjda koldioxid-
och uranskatter, i den takt som föreslås i vår budgetmotion.
Genom åtgärden kommer incitament för fler arbeten att
skapas. I industrin blir industriella kretslopp (dvs återvinning
av material) mer lönsamt eftersom återvinning kräver mer
arbete och mindre energi; efterfrågan på arbete kommer att
öka. För hushållen blir det mer lönsamt att reparera,
underhålla och investera i energieffektivitet; efterfrågan på
arbete kommer att öka. För kommunerna kommer
kostnaderna att minska för arbetskraftsintensiva
verksamheter som vård, omsorg och utbildning; efterfrågan
på arbete kommer att öka. Inom jordbruket kommer
ekologiska, mer arbetskraftskrävande, grenar att gynnas
konkurrensmässigt; efterfrågan på arbete kommer att öka.
Vi räknar således med att under en tioårsperiod förändra
kostnadsrelationen med ca 10 % av BNP. Detta skulle
resultera i en naturlig, icke konjunkturberoende, ökning av
antalet arbetstillfällen med ca 6--8 %, dvs en ökning med
0,6--0,8 % årligen. Under budgetåret kommer ca 45 000 nya
jobb att växa fram, under förutsättning att riksdagen tar
beslut om långsiktig skatteväxling enligt motionens
intentioner.
2. Arbetsdelning
Normalarbetstiden i Sverige är 40 timmar/vecka. Så har
det varit ända sedan sjuttiotalets början. Genom den
lagstadgade normalarbetstiden har riksdagen ett stort
inflytande på hur många människor som får plats på
arbetsmarknaden. Därför måste normalarbetstiden anpassas
till den verklighet som finns.
Mycket talar för att verkligheten har förändrats under det
senaste kvartseklet -- d.v.s. den tid som gått sedan 40-
timmarsveckan infördes. Datorisering, robotisering,
automatisering, effektivisering. Det finns ingenting som
tyder på att den arbetstid som var optimal 1970 också skulle
vara optimal 1995. Det finns inte heller något som tyder på
att normalarbetstiden, för att vara optimal 1995, borde höjas.
Därmed är en rimlig bedömning att den borde sänkas.
Mycket tyder också på att den västeuropeiska omvärlden
redan uppfattat detta. Sverige är ett av de länder i Västeuropa
som har längst arbetstid. I vår partimotion som speciellt
behandlar sänkt arbetstid redovisas situationen.
Miljöpartiet de gröna menar att staten, i detta fall
riksdagen, gör sig skyldig till att medvetet driva upp
arbetslösheten om man håller fast vid 40-timmarsveckan. Vi
finner inte någon seriös framtidsstudie som påvisar att det
skulle behövas lika mycket lönearbete i början på 2000-talet
som det gjort under tidigare faser av utvecklingen. Detta
innebär att staten tar på sig uppgiften att, via offentliga
sektorn, bekosta arbetslöshet medan samtidigt marknadens
aktörer slipper ansvaret. Vi finner detta orimligt.
Miljöpartiet de gröna kräver att arbetstiden sänks till 35
timmar redan detta budgetår (1 oktober), enligt den strategi
som vi motiverar i vår partimotion som behandlar frågan om
sänkt arbetstid. Vi menar att målet är sextimmarsdagen och
att det kan och bör uppnås före år 2000.
Erfarenheterna av sänkt arbetstid är att en stor del av den
frilagda tiden medför effektiviseringar och rationaliseringar,
färre sjukdagar och färre arbetsskador. Detta innebär att den
frilagda tiden, vid en sänkning av normalarbetstiden, inte
fullt ut ersätts med ny arbetskraft. Därför beräknar vi att
sänkt normalarbetstid till 35 timmar endast ger cirka 130.000
fler människor möjlighet att få jobb. Om man nu kan tala om
''endast'' i en situation med massarbetslöshet!
3. Danska modellen
I en separat partimotion utvecklar vi resonemanget om hur
betald tjänstledighet kan ge upphov till sänkt arbetstid.
Miljöpartiet de gröna vill införa en variant på den modell
som fungerar utomordentligt bra i Danmark (90.000 nya
jobb!) och som bygger på att den som tar tjänstledigt under
ett år får 80 procent av a-kassan.
Till skillnad från i Danmark vill vi dock att ersättning vid
tjänstledighet endast skall utgå om arbetet istället blir utfört
av någon som varit anmäld som arbetslös. Vi räknar med att
ca 50.000 arbetslösa på detta sätt kommer att få jobb.
4. Ett års uppsägningsstopp i kommuner och landsting
I statsfinansiella kalkyler av nettoeffekten för offentliga
sektorn vid uppsägning av kommunal- och
landstingsanställda visar det sig att några besparingar
kortsiktigt inte görs. Istället flyttar kostnaden från en del av
den offentliga sektorn -- vård, omsorg och skola -- till den
del som finansierar arbetslösheten. Detta är varken rationellt
eller effektivt.
Detta förhållande kan inte tillåtas fortsätta. Offentliga
sektorns medel måste användas på ett så rationellt sätt som
möjligt. Trots att det inkräktar på kommuners och landstings
självbestämmanderätt finns synnerliga skäl att nu införa ett
tidsbegränsat (1 år) uppsägningsstopp. Istället för att avskeda
människor som nu arbetar i kommuner och landsting bör
medel för arbetsmarknadspolitiska åtgärder och a-kassa
överföras så att den största delen av lönen tills vidare ersätts
via staten.
I detta sammanhang är det värt att notera att den
kommunala beskattningsrätten av juridiska personer
avvecklades 1985 och att detta fråntagit kommunerna
inkomster som nu mer än väl behövts.
5. Extra sänkta arbetsgivaravgifter för företag som
nettoanställer långtidsarbetslösa
Inom ramen för de arbetsmarknadspolitiska åtgärder som
regeringen föreslår tänker man sig att subventionera
arbetsgivaravgifter för nyanställningar under ett års tid med
upp till 6.000 kronor per månad. Miljöpartiet de gröna har
tidigare presenterat ett liknande förslag med en utformning
som mer varit inriktad på långtidsarbetslösa eftersom det
visat sig att cirka 10 procent av dem som är
långtidsarbetslösa aldrig kommer tillbaka till
arbetsmarknaden, vilket medför stora och långvariga
kostnader för samhället.
Det finns skäl att se till att långtidsarbetslöshet undviks.
Ett sätt att nå dessa mål är att under en tidsbegränsad period
subventionera arbetsgivaravgifterna med upp till 6.000 kr per
månad för nettonyanställda som varit arbetslösa mer än 12
månader.
6. Arbetskraftsintensiva miljöinvesteringar
Miljöpartiet de gröna anser att resurser skall överföras från
investeringar med tveksam miljöprofil och få nya
arbetstillfällen per insatt penningenhet till investeringar med
miljö- och hälsoprofil och många arbetstillfällen per insatt
penningenhet. Därför vill vi satsa på allergisanering och
gröna jobb, i enlighet med våra partimotioner i dessa
ärenden. Miljöinvesteringar i övrigt tillkommer framför allt
genom sidoeffekter av skatteväxlingen, som medför
incitament att bygga om såväl energi- som trafikstruktur.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vikten av låg arbetslöshet och
harmoni i samhället som förutsättning för ett bra och
medvetet miljöengagemang,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om den strategiska vikten av
skatteväxling för att komma till rätta med både miljö och
sysselsättning,1
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vikten av långsiktighet när det
gäller skatteväxling,1
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kostnadsrelationen arbete--
energi,1
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vikten av skatteväxling som
medel att nå teknisk utveckling på miljö- och
energiområdet,1
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vikten av höjda koldioxid- och
uranskatter och sänkta arbetsgivaravgifter som det första
steget i en skatteväxlingsstrategi, m1
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vikten av att anpassa
normalarbetstiden till den verklighet som råder på
arbetsmarknaden med hänsyn till bl.a. teknisk utveckling,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att normalarbetstiden den 1
oktober 1995 bör sänkas till 35 timmar,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att sex timmars arbetsdag skall
införas före år 2000,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om den danska modellen,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om uppsägningsstopp i kommuner
och landsting,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om extra sänkta arbetsgivaravgifter
för företag som anställer långtidsarbetslösa,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vikten av att prioritera
arbetskraftsintensiva miljöinvesteringar.
Stockholm den 25 januari 1995
Birger Schlaug (mp)
Marianne Samuelsson (mp)
Barbro Johansson (mp)
Ronny Korsberg (mp)
Eva Goe s (mp)
Thomas Julin (mp)
Ragnhild Pohanka (mp)