I betänkandet behandlas regeringens proposition 1994/95:89
Förslag till alkohollag och 39 motionsyrkanden som väckts med
anledning av förslaget.
Alkohollagen skall ersätta de nuvarande lagarna om
tillverkning av och handel med drycker. Därmed avskaffas Vin &
Sprit AB:s monopol på import, export, tillverkning och
partihandel med spritdrycker, vin och starköl. Även
Systembolagets monopol gentemot restauranger och övriga
innehavare av serveringstillstånd avvecklas. Ett nytt system för
tillstånd, kontroll och tillsyn inom alkoholområdet skall
ersätta de avvecklade monopolen. Enda undantaget är
Systembolagets detaljhandelsmonopol, dvs. försäljning över disk
till konsument, som skall behållas.
En ny myndighet, Alkoholinspektionen, för tillståndsgivning,
kontroll och tillsyn inrättas. Dess beslut skall kunna
överklagas till domstol.
Vidare föreslås att ansvaret för att utreda och besluta om
serveringstillstånd resp. återkalla sådana tillstånd skall föras
över från länsstyrelserna till kommunerna.
Kommunerna ges också huvudansvaret för den direkta tillsynen
av servering av alkoholdrycker och detaljhandel med öl klass II.
En utvärdering av kommunaliseringen bör göras inom 2 år.
Tillståndsplikten för detaljhandel och servering med öl klass
II slopas. Kravet på att försäljning eller servering av mat i
lokaler där öl säljs behålls liksom åldersgränsen för inköp och
övriga nu gällande restriktioner.
Vissa andra ändringar föreslås i nuvarande lagstiftning på
alkoholområdet i syfte att minska krångel och detaljreglering
samt skapa tydliga regler och skärpta krav där det har ansetts
behövas.
Den nya lagen skall träda i kraft den 1 januari 1995.
Utskottet tillstyrker i allt väsentligt förslagen i
propositionen.
När det gäller frågan om utskänkningstillstånd till kl. 05.00
anser utskottet att effekterna i fråga om ungdomens
alkoholkonsumtion och förekomsten av våld skyndsamt bör
utvärderas.
Innehar någon en destillationsapparat utan tillstånd kan den
förverkas enligt gällande bestämmelser. Enligt förslaget till
alkohollag krävs att destillationsapparat använts vid olovlig
tillverkning. Utskottet tillstyrker regeringens förslag men
anser med anledning av en c-motion att regeringen snarast bör
överväga att utvidga förverkandemöjligheterna och därefter
återkomma till riksdagen.
Till betänkandet har fogats reservationer från samtliga
oppositionspartier, totalt 17 stycken.
M-ledamöterna i utskottet yrkar i olika reservationer att
regeringen skall återkomma med förslag bl.a. om att sänka
åldersgränsen för inköp och införsel av alkoholdrycker till 18
år, att slopa mattvånget för pubar och likande inrättningar och
att pausservering i teatrar och konsertlokaler skall utvidgas.
Vidare yrkar m-ledamöterna avslag på förslagen när det gäller
bl.a. prissättningen av alkoholdrycker vid servering samt
serveringstider. Restaurangerna bör själva få bestämma sina
öppettider.
Beträffande s.k. minibarer anser utskottets m-ledamöter att
någon särskild bestämmelse om servering från minibar inte skall
införas i alkohollagen. För servering från minibar räcker det
enligt m-ledamöternas uppfattning att hotellet har
serveringstillstånd. C-, v-, mp- och kds-ledamöterna i utskottet
yrkar i en reservation att alkoholservering från minibar skall
förbjudas.
Utskottets c-, v-, mp- och kds-ledamöter reserverar sig också
mot förslagen om att slopa tillståndsplikten för
försäljning/detaljhandel med öl klass II. C- och kds-ledamöterna
reserverar sig mot att närboende inte ges rätt att överklaga
beslut om serveringstillstånd. Regeringen bör återkomma med
lagförslag i dessa delar.
C- och mp-ledamöterna i utskottet anser bl.a. att servering av
alkoholdrycker inte skall få ske efter kl. 03.00.
Utskottets fp- och v-ledamöter yrkar i reservationer att
regeringen snarast bör återkomma till riksdagen med förslag om
att ansvaret för återkallelse av tillstånd till servering samt
huvudansvaret för tillsynen av serveringsställen och
detaljhandel med öl skall åvila länsstyrelsen. V-ledamoten anser
att också tillståndsgivningen skall ligga kvar hos
länsstyrelsen.
Propositionen
I propositionen föreslår regeringen (Socialdepartementet) att
riksdagen antar förslagen till
1. alkohollag,
2. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),
3. lag om ändring i lagen (1978:763) med vissa bestämmelser om
marknadsföring av alkoholdrycker,
4. lag om ändring i lagen (1961:181) om försäljning av teknisk
sprit m.m.,
5. lag om ändring i lagen (1958:205) om förverkande av
alkoholhaltiga drycker m.m.,
6. lag om ändring i lagen (1965:94) om polisregister m.m.
Lagförslagen fogas till betänkandet som bilaga 1.
Motionerna
1994/95:So12 av Berndt Ekholm (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att tillstånd skall krävas vid försäljning
av öl klass II,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om förbättrad ålderskontroll vid försäljning
av öl klass II,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om marknadsföringen av extra starkt öl,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att 16 § i nu gällande lag om handel med
drycker införs i den nya lagstiftningen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om Alkoholinspektionens lämplighet för att
övervaka marknadsföringen av alkoholhaltiga drycker,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att försäljning till innehavare av
tillfälliga tillstånd är att betrakta som detaljhandel,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att servering av starköl och drycker med
högre alkoholstyrka ej får ske senare än kl. 01.00, efter
särskild dispens dock senast till kl. 03.00,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om kriterier för serveringstillstånd,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om Vin & Sprits alkoholpolitiska ansvar.
1994/95:So13 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar sänka åldersgränsen för inköp av
alkohol och införsel av alkohol till myndighetsåldern,
2. att riksdagen avslår 6 kap. 4 § alkohollagen i enlighet med
vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen avslår 6 kap. 6 och 7 §§ alkohollagen i
enlighet med vad som anförts i motionen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om krav på sökande av tillstånd för servering
av alkoholdrycker,
5. att riksdagen avslår 7 kap. 8 § alkohollagen i enlighet med
vad som anförts i motionen.
1994/95:So14 av Sören Lekberg m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen avslår förslaget i proposition 1994/95:89 vad avser
överförande av de administrativa ingripandena från
länsstyrelserna till kommunerna.
1994/95:So15 av Rose-Marie Frebran och Fanny Rizell (kds) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om vikten av en kraftfull mobilisering på
alkoholområdet för att begränsa konsumtionen, tränga tillbaka
missbruket och motverka alkoholskadorna,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om vikten av att sätta ett tak i
tillståndssystemet för alkoholhanteringen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om kommunernas möjligheter att sätta ett tak
för antalet serveringstillstånd,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att bibehålla tillståndsplikten för
försäljning, partihandel och servering av öl klass II,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att tillförsäkra närboende rätt att
överklaga tillstånd till närliggande restauranger.
1994/95:So16 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen avslår regeringens förslag om att kommunerna
skall vara den myndighet som ger serveringstillstånd, utövar
tillsyn samt även svarar för det administrativa ingripandet
gentemot innehavarna av serveringstillstånden enligt vad i
motionen anförts,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om avskaffandet av kommunernas vetorätt,
3. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts hos
regeringen begär ett förslag om att införa en bestämmelse i 3
kap. alkohollagen där det framgår att tillverkare och
partihandlare måste följa vad som sägs i 3 kap. 4 §
alkohollagen,
4. att riksdagen beslutar att nuvarande regler skall gälla
hanteringen av öl klass II enligt vad i motionen anförts,
5. att riksdagen beslutar att regler om minibarer utgår ur
alkohollagen enligt vad i motionen anförts.
1994/95:So17 av Barbro Westerholm och Elver Jonsson (fp) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om länsstyrelsernas ansvar för tillsyn och
återkallelse av serveringstillstånd.
1994/95:So18 av Roland Larsson (c) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om förverkande av destilleringsapparater.
1994/95:So19 av Göran Magnusson m.fl. (s, c, fp, mp) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om Alkoholinspektionens alkoholpolitiska
roll,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om övervakning och kontroll av förbudet mot
alkoholreklam,
3. att riksdagen beslutar att den som erhåller tillverknings-
och partihandelstillstånd skall ställa bankgaranti som säkerhet
för skatter och övriga avgifter,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om fler objektiva kriterier för
serveringstillstånd såsom befolkningsunderlag,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att tillstånd till alkoholservering bör
undvikas i närheten av ungdoms-, idrotts- och trafikmiljöer,
6. att riksdagen beslutar att alkoholinköp grundade på
särskilda tillstånd eller tillstånd för slutna sällskap skall
ske genom Systembolaget för att säkerställa skattebetalning
m.m.,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att prövning av serveringstillstånd till
slutna sällskap skall ske noggrant,
8. att riksdagen beslutar avslå propositionens förslag om att
tillåta minibarer på hotellrum,
9. att riksdagen, med avslag på regeringens förslag, beslutar
att servering av alkoholdrycker får påbörjas tidigast kl. 11.00
och avslutas senast kl. 01.00, dock, efter särskild prövning,
senast kl. 03.00,
10. att riksdagen beslutar avslå propositionens förslag vad
avser regler för försäljning av öl klass II,
11. att riksdagen beslutar om ett tillägg till alkohollagen
enligt följande: Vid detaljhandel och servering av
alkoholdrycker skall lättdrycker finnas att tillgå i
tillfredsställande urval och omfattning. Det föreligger alltid
skyldighet att erbjuda minst två alkoholfria alternativ till en
kostnad som ej får överstiga lägsta priset för på dryckeslistan
upptagna alkoholdrycker.,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om rätten att överklaga beslut om
serveringstillstånd.
Utskottet
Propositionen i huvuddrag
I propositionen föreslås att lagen (1977:292) om tillverkning
av drycker m.m. och lagen (1977:293) om handel med drycker skall
ersättas med en ny alkohollag. Därmed avskaffas de nuvarande
import-, export-, tillverknings- och partihandelsmonopolen när
det gäller spritdrycker, vin och starköl. Dessa ersätts av ett
alkoholpolitiskt motiverat tillståndssystem. En ny myndighet för
tillståndsgivning, kontroll och tillsyn inrättas.
Vidare föreslås att kommunerna skall överta länsstyrelsernas
hantering av serveringstillstånd till restauranger samt att
vissa andra ändringar görs i nuvarande lagstiftning på
alkoholområdet för att minska krångel och detaljreglering och
för att skapa tydligare regler och skärpta krav där det behövs.
Ett nytt system för tillstånd, kontroll och tillsyn inom
alkoholområdet
I propositionen föreslår regeringen att ett nytt system
för tillstånd, kontroll och tillsyn inom alkoholområdet införs.
Förslaget innebär att nuvarande monopol inom alkoholområdet, med
undantag av Systembolagets detaljhandelsmonopol, avskaffas och
ersätts med ett alkoholpolitiskt motiverat tillståndssystem.
Vidare föreslås att en ny myndighet för tillståndsgivning,
kontroll och tillsyn inrättas. Dess beslut skall kunna
överklagas till domstol. Det nya regelverket föreslås träda i
kraft den 1 januari 1995. Vid samma tidpunkt skall lagen
(1977:292) om tillverkning av drycker m.m. (LTD) och lagen
(1977:293) om handel med drycker (LHD) upphöra att gälla.
Som skäl för förslagen anförs bl.a. följande.
EES-avtalet som trätt i kraft den 1 januari 1994 innebär att
det inte får finnas statliga handelsmonopol som är
diskriminerande. I första hand berör detta monopol som hindrar
varors fria rörlighet mellan länder i det europeiska ekonomiska
samarbetsområdet. Inom ramen för medlemskapsförhandlingarna
mellan Sverige och EU har en skriftväxling ägt rum mellan
EG-kommissionen och den svenska regeringen. Kommissionen har i
skriftväxlingen förutsatt att Sverige avvecklar de exklusiva
import-, export-, partihandels- och tillverkningsrättigheterna
för sina respektive alkoholmonopol, inkl. partihandelsfunktionen
för serveringsställen. En sådan avveckling är enligt
kommissionen helt nödvändig för att göra den svenska
lagstiftningen förenlig med EG:s regelverk. I skriftväxlingen
erinras också om att Sverige redan genom EES-avtalets
bestämmelser har åtagit sig att tillämpa EG:s regelverk om
monopol. Avvecklingen av import,- export,- tillverknings- och
partihandelsmonopolen inom alkoholhanteringen är således en
följd av EES-avtalet och måste genomföras oberoende av ett
svenskt medlemskap i EU. Vidare anförs att
riksdagen den 20 april 1994 beslutat att godkänna regeringens
förslag i proposition 1993/94:136 om riktlinjer för ett nytt
tillståndssystem för import, export, tillverkning och
partihandel med alkoholdrycker och inrättandet av en ny central
myndighet (bet. 1993/94:SoU22). Enligt riksdagens beslut skall
monopolen ersättas med ett nytt alkoholpolitiskt motiverat
system för tillstånd, kontroll och tillsyn inom alkoholområdet.
Alkoholinspektionen, m.m.
Den nya myndigheten -- Alkoholinspektionen -- skall enligt
propositionen vara tillståndsmyndighet. Inspektionen skall
tillsammans med länsstyrelser och kommuner stå för en
intensifierad, samlad och effektiv tillsyn och kontroll
av alkoholhanteringen. Myndigheten bör också stå för en
löpande uppföljning och utvärdering inom sitt
verksamhetsområde. Detta innebär att Socialstyrelsens nuvarande
uppgifter på området övertas av den nya myndigheten. Frågan om
prövning av tillstånd för handel med teknisk sprit och
godkännande av alkoholhaltiga preparat skall handhas av
Alkoholinspektionen behandlas inte i propositionen men bör
enligt regeringen övervägas inom regeringskansliet.
Alkoholinspektionens primära uppgift blir att utöva en
aktiv tillsyn på nationell nivå för att garantera att all
försäljning av alkohol sker ansvarsfullt och att lagar och
bestämmelser på alkoholområdet efterlevs. Den framtida
kontrollen och tillsynen måste vara effektiv och anpassad till
de nya förutsättningarna inom alkoholområdet för att förhindra
att försäljning av alkohol sker utan tillstånd. För att den nya
myndigheten skall kunna uppfylla sina åtaganden krävs att
personalen besitter en såväl bred som hög kompetens samt att
branschsakkunnande finns företrätt, sägs det vidare i
propositionen.
I myndighetens roll som central tillsyns- och
uppföljningsmyndighet ligger att direkt under regeringen -- som
självständig myndighet -- utöva tillsyn över de aktörer som
ansvarar för försäljning av alkoholdrycker och följa upp det
alkoholpolitiska regelsystemet. Den löpande kontrollen av att
tillverkare och partihandlare följer gällande regler och
föreskrifter skall ske genom inspektionsbesök, inhämtande av
rapporter om försäljning och andra förhållanden samt genom
samarbete med andra myndigheter såsom länsstyrelser, kommuner,
skattemyndigheter, polis- och kronofogdemyndigheter. Ett löpande
erfarenhetsutbyte bör ske med t.ex. tullmyndigheten,
skattemyndigheterna, Livsmedelsverket och Läkemedelsverket när
det gäller att utveckla en effektiv och icke-byråkratisk tillsyn
och kontrollmekanism.
Alkoholinspektionen skall vidare utöva den centrala tillsynen
över alkoholserveringen och utvärdera lagens tillämpning och
funktion samt för statsmakterna anmäla behov av lagändringar
eller andra åtgärder.
I myndighetens uppgifter ingår också att verka för att
aktörerna på marknaden och berörda myndigheter har nödvändig
kunskap och information om frågor som rör alkoholpolitik
och det alkoholpolitiska regelverket. En central uppgift för
Alkoholinspektionen blir att ta fram informationsmaterial,
utforma föreskrifter och allmänna råd till alkohollagen för att
tillämpningen av lagen skall bli riktig och enhetlig.
Alkoholinspektionen skall också förstärka informations- och
utbildningsinsatserna om hur det alkoholpolitiska regelsystemet
skall tillämpas. Insatserna skall främst rikta sig till olika
yrkeskategorier verksamma inom alkoholområdet. Ett
handlingsprogram bör utarbetas efter samråd med
Folkhälsoinstitutet.
Alkoholstatistiken utgör en viktig del av den kunskapsmässiga
basen för alkoholpolitiken. Alkoholinspektionen har därför en
viktig uppgift när det gäller att utforma och insamla den
statistik som behövs för att kontrollera, följa upp och
utvärdera effekterna av den förda politiken. Statistiken skall
ge en bild av alkoholförsäljningens omfattning och utveckling.
Inspektionen skall enligt propositionen ha rätt att direkt eller
via annan myndighet begära in uppgifter från dem som har
tillstånd att sälja alkohol. Uppgifter om försäljning skall
kompletteras med uppgifter om tillverkning och handel med
alkoholdrycker. På så sätt kan en heltäckande kartläggning av
alkoholflödena i samhället erhållas. Vidare skall Inspektionen
ha rätt att från kommunerna begära sådana uppgifter som behövs
för tillsynsverksamheten. Inspektionen skall samarbeta med
polisen om detta befinns nödvändigt för att stävja illegal
alkoholhantering.
Folkhälsoinstitutet har fått regeringens uppdrag att leda
arbetet med att se över statistikbehovet inom alkohol- och
drogområdet. I uppdraget ingår att skapa ett samrådsforum med
uppgift att se över det samlade behovet av statistik inom
området. I detta forum bör även Alkoholinspektionen ingå.
Enligt propositionen skall Alkoholinspektionen också inom sitt
ansvarsområde "aktivt följa och ställa erfarenheter till
förfogande för den internationella alkoholpolitiken inom t.ex.
EU, WHO och andra överstatliga eller mellanstatliga organ".
I propositionen påpekas att förutsättningarna på den svenska
marknaden kommer att förändras genom att flera företag kommer
att uppträda som importörer och partihandlare för
alkoholdrycker. Det finns där, enligt regeringen, skäl att
överväga förändringar av reglerna om marknadsföring av
alkoholdrycker utifrån den nya myndighetens uppgifter. Då frågan
kräver ytterligare övervägande tas den inte upp i förevarande
proposition.
Motioner
I motion So15 av Rose-Marie Frebran och Fanny Rizell (kds)
begärs tillkännagivande om vad i motionen anförts om vikten av
en kraftfull mobilisering på alkoholområdet (yrkande 1).
Enligt motionärerna kräver förändringarna inom alkoholområdet en
kraftfull mobilisering för att tränga tillbaka missbruket och
motverka alkoholskadorna, särskilt med tanke på att
prisinstrumentet som alkoholpolitiskt medel kommer att ändras i
och med EU-medlemskapet. Det är därför av yttersta vikt att
intentionerna i propositionen, som innebär att tyngdpunkten
förskjuts till mer information, opinionsbildning och andra
alkoholförebyggande insatser, verkligen förverkligas.
I motion So12 av Berndt Ekholm (s) begärs ett
tillkännagivande till regeringen om vad som anförts om
Alkoholinspektionens lämplighet att övervaka marknadsföringen av
alkoholdrycker (yrkande 5). Motionären anser att
Konsumentverkets nuvarande uppgift att övervaka marknadsföringen
av alkoholhaltiga drycker bör flyttas över till
Alkoholinspektionen. Regeringen bör överväga en sådan ordning
och återkomma till riksdagen i frågan.
I motion So19 av Göran Magnusson m.fl. (s, c, fp, mp)
begärs tillkännagivanden till regeringen om vad som anförts om
Alkoholinspektionens alkoholpolitiska roll och om övervakning
och kontroll av förbudet mot alkoholreklam (yrkandena 1 och
2). Enligt motionärerna fordras kraftfulla insatser i form av
restriktiv alkoholpolitik i kombination med aktiva
informationsinsatser för att Sverige skall kunna närma sig
Världshälsorganisationens (WHO) mål om att sänka
alkoholkonsumtionen med minst 25 % till år 2000.
Alkoholinspektionens alkoholpolitiska uppgifter måste därför
tydligare markeras för att inte alkoholproducenternas
näringspolitiska och kommersiella intresse av ökad försäljning
skall ta överhanden till förfång för folkhälsan. Motionärerna
anser det beklagligt att inspektionen inte får ansvaret för
kontroll av marknadsföringen. För att förhindra aggressiva
försäljningsmetoder och för att Alkoholinspektionen effektivt
skall klara de i propositionen angivna uppgifterna bör
Inspektionen överta kontrollen av reklamen från Konsumentverket.
Utskottets bedömning
Överkonsumtion av alkohol i Sverige för med sig omfattande
sociala och medicinska problem. Kostnaderna för samhället är
mycket höga. Lidandet för den enskilde och dennes anhöriga är
stort. Missbruket har också en stark koppling till våld och
andra former av brott och ligger bakom ett stort antal olyckor
samt orsakar en alltför tidig död. Detta är anledningen till att
Sverige sedan en lång tid tillbaka för en restriktiv
alkoholpolitik. Vid ett EU-medlemskap kan, för Sveriges del,
förväntas ett intensifierat socialt och kulturellt utbyte.
Alkoholen blir mer lättillgänglig. Förutsättningarna att använda
prisinstrumentet som alkoholpolitiskt medel kommer att ändras.
Det behövs därför i framtiden en kraftfull mobilisering på
alkoholområdet för att begränsa den totala alkoholkonsumtionen
och tränga tillbaka missbruket och motverka alkoholskadorna.
Utskottet vill erinra om att alkoholpolitiken också i
framtiden skall ha en social dimension. Systembolaget ingår som
en viktig del häri. Detta slogs också fast vid förhandlingarna
om svenskt medlemskap i EU. Informations-, utbildnings-,
opinionsbildande och andra alkoholförebyggande insatser måste få
ökad betydelse för att höja kunskapen om alkoholens
skadeverkningar och därigenom motverka skadliga dryckesvanor.
Utskottet delar därför i huvudsak inställningen i motion So15
(kds) yrkande 1. Regeringen anför i propositionen att en
tyngdpunktsförskjutning måste ske, där information,
opinionsbildning och andra alkoholförebyggande insatser får ökad
betydelse. Riksdagen beslöt den 10 juni 1994 att 75 miljoner
kronor ytterligare skulle anvisas för olika alkohol- och
drogpolitiska åtgärder under budgetåret 1994/95 (prop.
1993/94:150 bil. 5, bet. 1993/94:FiU20, rskr. 454). Regeringen
har därefter uppdragit åt Folkhälsoinsititutet att ansvara för
och leda det alkohol- och drogförebyggande arbete som riksdagen
beslutat om. Folkhälsoinstitutet har sammankallat en nationell
ledningsgrupp, vars uppgift är att utarbeta en nationell
handlingsplan för att förebygga alkohol- och drogskador.
Något initiativ från riksdagens sida med anledning av motion
So15 (kds) yrkande 1 behövs inte. Motionen avstyrks.
Utskottet tillstyrker att Alkoholinspektionen får de i
propositionen föreslagna uppgifterna och
verksamhetsinriktningen. Verksamheten vid myndigheten skall
finansieras genom ett avgiftssystem som utgår från principen om
full kostnadstäckning. Utskottet utgår från att myndigheten
härigenom får erforderliga resurser för att klara sina viktiga
uppgifter.
Det ankommer på regeringen att besluta i fråga om lokalisering
av nya myndigheter. Utskottet utgår från att den av regeringen
tillsatta organisationskommittén för inrättande av
Alkoholinspektionen, dir. 1994:91, och regeringen beaktar
arbetsmarknadsutskottets uttalande i betänkandet 1989/90:AU13,
s. 84 och i yttrandet 1990/91:AU3y om lokalisering av nya
myndigheter.
I propositionen anförs att det finns skäl att överväga
förändringar av reglerna om marknadsföring av alkoholdrycker
utifrån Alkoholinspektionens uppgifter. Frågan bör enligt
regeringen beredas ytterligare inom regeringskansliet.
Utskottet anser inte att riksdagen nu bör ta något initiativ med
anledning av motionerna So12 (s) yrkande 5 och So19 (s, c, fp,
mp) yrkandena 1 och 2 om att Alkoholinspektionen skall ansvara
för kontrollen av marknadsföringen av alkoholdrycker.
Motionsyrkandena avstyrks därför.
Utskottet tillstyrker förslagen till 7 kap. 3, 4 och 18 §§
samt 8 kap. 1 § första stycket alkohollagen.
Tillstånd för tillverkning av, partihandel med och inköp av
spritdrycker, vin och starköl
Krav på tillstånd
Enligt propositionen skall det för all yrkesmässig import,
export, partihandel och tillverkning av spritdrycker, vin och
starköl krävas tillstånd från Alkoholinspektionen. Ansökan om
tillstånd skall vara skriftlig och den sökande måste innan
ansökan behandlas betala en ansökningsavgift vars storlek
beslutas av regeringen. Den nya ordningen innebär att alla
aktörer på marknaden, inkl. Vin & Sprit AB måste ansöka om
tillstånd.
Enligt regeringen bör det finnas två huvudtyper av tillstånd,
nämligen tillverkningstillstånd och partihandelstillstånd.
Därutöver skall särskilt inköpstillstånd kunna ges i vissa
fall. Ett tillverkningstillstånd inkluderar förutom
tillverkningsrätten också en rätt att importera, exportera och
partihandla med sådana alkoholdrycker som omfattas av
tillverkningstillståndet. Ett partihandelstillstånd inkluderar
förutom partihandelsrätten också en rätt att importera och
exportera motsvarande alkoholdrycker. Inköpstillståndet avser
inköp direkt från partihandlare eller tillverkare av
spritdrycker, vin och starköl för industriella m.fl. ändamål.
I propositionen föreslås inga ändringar beträffande
Systembolagets detaljhandelsmonopol utan bolagets verksamhet
skall även framdeles koncentreras till den alkoholpolitiskt
betingade kärnverksamheten, dvs. försäljning över disk.
Systembolagets partihandelsmonopol gentemot serveringsställen
kommer däremot, till följd av förslaget om ett nytt
tillståndssystem för bl.a. partihandel, att avvecklas.
För att garantera detaljhandelsmonopolets opartiskhet får inga
länkar finnas mellan detaljhandelsmonopolet och egen
tillverkning, import och export. Systembolaget kan därför inte
få import-, export-, eller tillverkningstillstånd för
alkoholdrycker. Bolaget bör dock, enligt propositionen, inte
förhindras att söka tillstånd att bedriva partihandel genom att
sälja varor vidare till restauranger. I likhet med vad
utskottet anförde i betänkandet 1993/94:SoU22 (s. 15) sägs i
propositionen att en sammanblandning av en monopoliserad
detaljhandel och en konkurrensutsatt partihandel bör undvikas
och att det därför är ett krav att den konkurrensutsatta
partihandeln i Systembolaget får bära sina kostnader så att inte
bolaget otillbörligt utnyttjar den monopoliserade detaljhandeln
i priskonkurrens med annan partihandel. Det bör ankomma på
Konkurrensverket att uppmärksamma detta.
Marknadsföring
De huvudsakliga bestämmelserna om reklam och andra
marknadsföringsåtgärder finns i lagen (1978:763) om
marknadsföring av alkoholdrycker (alkoholreklamlagen).
Alkoholreklamlagen avser näringsidkares marknadsföring av
alkoholdrycker till konsumenter. Med hänsyn till alkoholens
hälsorisker skall särskild måttfullhet iakttas vid
marknadsföringen. Uppsökande eller påträngande
marknadsföringsåtgärder får inte vidtas. Inte heller sådana som
uppmanar till bruk av alkohol. Kommersiella annonser i radio
eller TV är förbjudna liksom i princip tidningsannonser för
spritdrycker, vin och starköl. För öl klass II gäller att
särskild måttfullhet skall iakttas vid marknadsföringen. Lättöl
får marknadsföras helt fritt under förutsättning att denna inte
felaktigt kan uppfattas som reklam för öl med högre alkoholhalt.
Konsumentverket har utfärdat riktlinjer för tillämpningen av
alkoholreklamlagen. Riktlinjerna tar upp frågor om bl.a.
reklammedel och marknadsföringens innehåll och utformning.
Brott mot bestämmelserna betraktas som otillbörlig
marknadsföring enligt marknadsföringslagen (1975:1418). Vid
övertramp kan Konsumentverket ingripa. Om frivillig rättelse
inte uppnås kan Konsumentombudsmannen utfärda ett
förbudsföreläggande eller föra talan mot företaget i
Marknadsdomstolen.
I propositionen anges att grundläggande för svensk
alkoholpolitik under hela 1900-talet har varit en strävan att
begränsa utrymmet för marknadskrafterna, dvs. konkurrens och
privat vinstintresse. Motivet har varit övertygelsen att
konkurrens och privat vinstintresse leder till aktiv
marknadsföring och aktiv försäljning och därmed ökad konsumtion.
Ju fler privata företag som får ett intresse av att
alkoholförsäljningen ökar, desto bättre kommer alkoholdryckerna
att hävda sig i konkurrensen om människornas pengar. När det
gäller en sektor som samhället inte vill skall växa, är
marknadsmekanismer som konkurrens och vinstintresse inte
särskilt lämpliga medel.
Principen att begränsa privata vinstintressen i
alkoholhanteringen har enligt regeringens uppfattning fortsatt
giltighet och är en betydelsefull grundsats när staten skall
utforma regler för marknadsföring av och riktlinjer för
detaljhandeln med alkoholdrycker. Inom de områden där
alkoholmonopolen skall avvecklas, dvs. tillverkning, import
och partihandel, får principen en ny innebörd. Tidigare var
grunden för det statliga agerandet att hålla privata
vinstintressen borta från alkoholhanteringen. Nu blir
grundsatsen att marknadskrafterna skall kontrolleras via ett
system med tillstånd, tillsyn och sanktioner, som skall hanteras
av en ny alkoholmyndighet.
I 16 § andra stycket LHD finns en bestämmelse om att
detaljhandelsbolaget är skyldigt att verka för att reklam och
andra marknadsföringsåtgärder för spritdrycker, vin och starköl
inte bedrivs på sätt som uppenbarligen står i strid med det i
7 § första stycket angivna syftet. I 7 § första stycket LHD
sägs att försäljning av drycker som omfattas av LHD skall skötas
på sådant sätt att skador i möjligaste mån förhindras.
I alkohollagen har intagits en bestämmelse med motsvarande
innebörd som i 7 § första stycket. Däremot har någon bestämmelse
som motsvarar 16 § andra stycket LHD inte införts. Regeringen
anser att en sådan bestämmelse är överflödig eftersom det i
alkoholreklamlagen finns bestämmelser om att särskild
måttfullhet skall iakttas vid marknadsföring av alkoholdrycker
och att reklam o.d. inte får vara påträngande eller uppmana till
bruk av alkohol. Detta gäller självfallet även
detaljhandelsbolaget, sägs det vidare i propositionen.
I motion So12 av Berndt Ekholm (s) begärs
tillkännagivanden om vad som i motionen anförts om
marknadsföring av extra starkt öl (yrkande 3), om att
bestämmelsen i paragraf 16 i LHD skall införas i alkohollagen
(yrkande 4) och om Vin & Sprit AB:s alkoholpolitiska ansvar
(yrkande 9). Motionären anför att det på marknaden nu kommer
att introduceras starköl med högre alkoholhalt än vi tidigare
haft här i landet. Det är angeläget att vidta åtgärder som
omöjliggör aggressiv marknadsföring av denna produkt och
förhindra att introduktionen sker i strid med de
alkoholpolitiska målen. Bestämmelsen i 16 § LHD om att de
statliga bolagen är skyldiga att verka för att reklam och andra
marknadsföringsåtgärder för sprit, vin och starköl inte bedrivs
på sätt som uppenbarligen står i strid med de grundläggande
alkoholpolitiska målen bör enligt motionären införas i
alkohollagen. Vidare anser motionären att Vin & Sprit AB även
efter det att monopolställningen avskaffats bör uppträda som ett
föredöme på såväl hemma- som exportmarknaden och leva upp till
de förväntningar svensk alkoholpolitik ställer.
I motion So16 av Gudrun Schyman m.fl. (v) hemställs att
riksdagen hos regeringen begär ett förslag om att införa en
bestämmelse i alkohollagen där det framgår att tillverkare och
partihandlare måste följa vad som sägs i 3 kap. 4 §
alkohollagen (yrkande 3). Motionärerna vill införa en
skyldighet för tillverkare och partihandlare att bedriva reklam
och andra marknadsföringsåtgärder på sådant sätt att de inte
står i strid med syftet i bestämmelsen i 3 kap. 4 §
alkohollagen, där det sägs att försäljning av drycker som
omfattas av denna lag skall skötas på ett sådant sätt att skador
i möjligaste mån förhindras. Förs en sådan bestämmelse in blir
åtgärdsbestämmelserna tillämpliga och Alkoholinspektionen kan
agera mot tillståndet.
Utskottets bedömning
Utskottet anser att det för all yrkesmässig import, export,
partihandel och tillverkning av spritdrycker, vin och starköl
skall krävas tillstånd samt att det bör finnas två typer av
tillstånd -- tillverkningstillstånd och partihandelstillstånd.
Utskottet tillstyrker förslagen till 1 kap. 1--8 §§, 2 kap. 1 §
första stycket och 2--5 §§, 3 kap. 1 § första stycket och 4 kap.
1 § alkohollagen.
Utskottet delar inställningen i propositionen om att någon
bestämmelse som motsvarar nuvarande 16 § andra stycket LHD inte
bör införas i alkohollagen. I alkoholreklamlagen finns redan
bestämmelser om att särskild måttfullhet skall iakttas vid
marknadsföringen av alkoholdrycker. Bestämmelsen gäller alla
näringsidkares marknadsföring av alkoholdrycker till
konsumenter, även t.ex. statliga bolag. Motionerna So12 (s)
yrkandena 4 och 9 och So16 (v) yrkande 3 avstyrks.
I propositionen anför regeringen att principen att begränsa
privata vinstintressen i alkoholhanteringen har fortsatt
giltighet. För att privata vinstintressen inte skall ges fritt
spelrum måste samhället även efter en avveckling av
tillverknings-, import- och partihandelsmonopolen ha en
omfattande kontroll för att effektivt begränsa alkoholens
skadeverkningar. Sociala hänsyn måste enligt propositionen
fortfarande vara vägledande vid marknadsföring och försäljning
av alkoholdrycker. Alkoholinspektionen skall med hjälp av ett
system med tillstånd, tillsyn och sanktioner kontrollera
alkoholhanteringen och aktörerna på marknaden. Utskottet vill
betona vikten av att introduktionen av nya alkoholdrycker inte
får ske i strid med bestämmelsen i alkohollagen -- om att
försäljning av alkoholdrycker skall skötas på ett sådant sätt
att skador i möjligaste mån förhindras. Det får ankomma på
regeringen och berörda myndigheter att noga följa detta och vid
behov vidta de åtgärder som behövs. Enligt utskottets mening är
det angeläget att noga följa tillämpningen även av
alkoholreklamlagen med tanke på att det inom kort lär komma att
introduceras öl med högre alkoholhalt än som tidigare varit
tillåtet här i landet och att fler aktörer i fortsättningen
kommer att finnas på marknaden. Det är angeläget att det nya
starkare ölet inte marknadsförs med alkoholstyrkan som främsta
försäljningsargument och att man undviker att det blir en
berusningsdryck för ungdom. Något initiativ från riksdagen med
anledning av motion So12 yrkande 3 behövs inte. Motionen
avstyrks. Utskottet tillstyrker förslagen till 3 kap. 4 och
5 §§ alkohollagen.
Kriterier för tillstånd
Beträffande kriterier för tillstånd för import, export,
tillverkning och partihandel sägs följande i propositionen. I
enlighet med vad som har kommit till uttryck i regeringens
skriftväxling med EG-kommissionen skall tillståndsprövningen
inom alkoholområdet baseras på objektiva, tydliga och i lag,
förordning eller myndighetsföreskrifter fastställda kriterier.
Uppfylls dessa krav står det Sverige fritt att utforma och
införa de kriterier som krävs för att uppnå de alkoholpolitiska
målen. Det nya tillståndssystemet skall enligt propositionen
både tillgodose våra alkoholpolitiska krav och vara förenligt
med EES-avtalets krav på icke-diskriminering och objektivitet.
Det är enligt förslaget Alkoholinspektionen som vid
tillståndsprövningen har att bedöma om sökanden är lämplig att
utöva en sådan verksamhet som avses med ansökningen.
Inspektionen skall utifrån en objektiv och icke-diskriminerande
bedömning pröva sökandens personliga och ekonomiska
förhållanden, lagringsmöjligheter och omständigheter i övrigt.
Stor vikt bör enligt propositionen tillmätas laglydnad och
benägenhet att fullgöra sina skyldigheter mot det allmänna.
Detta innebär bl.a. att den som ansöker om tillverknings- eller
partihandelstillstånd skall ha ordnad ekonomi och inte
tidigare ha varit straffad för brott som kan ha betydelse för
förmågan att yrkesmässigt kunna hantera handel med eller
tillverkning av alkohol. Sökanden skall också vara väl förtrogen
med de regler som gäller på alkoholområdet. Sökanden skall ha
lokaler, förvaringsmöjligheter och interna kontroll- och
redovisningssystem som gör sannolikt att de regler som gäller på
alkoholområdet kommer att följas. Systemen skall möjliggöra
insyn och i förekommande fall kunna ligga till grund för
egenkontroll baserad på t.ex. internationella standarder.
Alkoholinspektionens uppgift blir att utreda, bedöma och utfärda
tillstånd. Inspektionen förutsätts enligt propositionen utfärda
närmare anvisningar för ansökningsförfarandet.
I propositionen lämnas inte något förslag på begränsning av
antalet tillstånd. Detta har inte bedömts lämpligt eftersom
tillstånd i framtiden kommer att ges på basis av objektiva
kriterier och det därför är svårt att i nuläget bedöma antalet
ansökningar och den geografiska spridningen av framtida
tillverkare och partihandlare.
Vid ett EU-medlemskap kommer den som handlar med
alkoholdrycker att behöva ställa en garanti för den innehållna
punktskatten. Villkoren för punktskatter m.m. har behandlats av
utredningen om teknisk EG-anpassning av de indirekta skatterna.
Utredningens förslag har redovisats i delbetänkandet
Punktskatterna och EG (SOU 1994:74). Förslaget innebär att
punktskattesystemet, vid ett medlemskap i EU, kommer att
komplettera tillstånds- och tillsynsmyndigheternas kontroll av
aktörerna på marknaden enligt följande.
I dag är endast Vin & Sprit skattskyldigt i fråga om vin och
sprit. Inom EU gäller samma skattskyldighetsregler som för andra
EG-reglerade punktskatter. Skattskyldiga är därvid bl.a.
registrerade upplagshavare, registrerade varumottagare och
oregistrerade varumottagare. Skatt skall betalas i det land och
vid den tidpunkt när varan frigörs för konsumtion, oavsett om
det sker genom försäljning eller t.ex. stöld. Detta innebär att
skattskyldig blir den som är berättigad att bedriva partihandel,
dvs. den som har tillverknings- eller partihandelstillstånd.
Innan en verksamhet registreras för handel med
punktskattebelagda varor, dvs. innan någon blir registrerad som
upplagshavare, skall säkerhet ställas för skatten. Importör från
tredje land skall också kunna bli registrerad upplagshavare.
Handel mellan EU-länder sker oftast mellan upplagshavare eller
registrerade varumottagare. Dessa näringsidkare skall godkännas
av sitt lands beskattningsmyndigheter. De skall registreras i
ett särskilt register. Säkerhet för betalning av skatten skall
ställas. Om en oregistrerad varumottagare vill införa
punktskattepliktiga varor från ett annat EU-land, skall denna
anmäla detta till beskattningsmyndigheten i sitt hemland och
ställa säkerhet för skatten där. Detta skall ske innan varan
sänds från leverantören i ursprungslandet.
Regeringen har i proposition 1994/95:56 om nya lagar om
tobaksskatt och alkoholskatt, m.m. föreslagit att EG-anpassade
skatteregler för alkoholbeskattningen skall införas. Förslagen i
propositionen bygger på förslagen från ovan nämnda utredning.
Propositionen är föremål för behandling i skatteutskottet.
Motioner
I motion So15 av Rose-Marie Frebran och Fanny Rizell (kds)
begärs ett tillkännagivande om vikten av att sätta ett tak i
tillståndssystemet för alkoholhanteringen (yrkande 2).
Motionärerna anser att regeringens inställning om att någon
begränsning av antalet tillstånd för tillverkning av,
partihandel med och inköp av spritdrycker, vin och starköl är
olyckligt eftersom det i princip innebär att marknaden aldrig
kan anses vara mättad. För att förhindra att vi får en
överhettad alkoholmarknad föreslår motionärerna att ett tak
sätts för antalet tillstånd och att regeringen återkommer till
riksdagen med ett sådant förslag.
I motion So19 av Göran Magnusson m.fl. (s, c, fp, mp)
yrkas att riksdagen beslutar att den som erhåller tillverknings-
och partihandelstillstånd skall ställa bankgaranti som
säkerhet för skatter och övriga avgifter (yrkande 3).
Enligt motionärernas uppfattning är det väsentligt att det finns
ett regelsystem som sållar bort oseriösa producenter och
säljare. Mot den bakgrunden bör den som söker tillstånd avkrävas
en bankgaranti. En sådan garanti minskar risken för att staten
skall gå miste om skatteinkomster och övriga avgifter om
företaget går i konkurs eller missköter sina åtaganden.
Utskottets bedömning
Utskottet delar regeringens uppfattning att tillstånd för
tillverkning och partihandel skall ges på basis av objektiva
kriterier fastställda i lag, förordning eller
myndighetsföreskrifter. Det är därför inte lämpligt att införa
någon begränsning av antalet tillstånd. Motion So15 (kds)
yrkande 2 avstyrks.
Ett förslag om att vid ett EU-medlemskap den som handlar med
alkoholdrycker skall ställa säkerhet för den innehållna
punktskatten är för närvarande föremål för riksdagens prövning.
Vid ett medlemskap i EU, kommer punktskattesystemet att
komplettera tillstånds- och tillsynsmyndigheternas kontroll
enligt alkohollagen av aktörerna på marknaden. Utskottet finner
inte skäl att införa ytterligare kriterier för tillverknings-
och partihandelstillstånd utöver de som regeringen föreslagit i
propositionen. Utskottet tillstyrker förslaget till 7 kap. 1 och
2 §§ alkohollagen. Motion So19 (s, c, fp, mp) yrkande 3
avstyrks.
Högsta volymprocent
Enligt EES-avtalet skall bestämmelserna i rådets förordning
(EEG) nr 1567/89 om allmänna regler för definition, beskrivning
och presentation av spritdrycker (EGT nr L 190, 12.6.1989, s. 1)
inte utgöra hinder för EFTA-ländernas rätt att på en
icke-diskriminerande grundval förbjuda utsläppandet på deras
nationella marknader av spritdrycker för direkt konsumtion som
har en alkoholhalt överstigande 60 volymprocent. I förordningen
finns inte några begränsningar vad gäller högsta volymprocent
för spritdrycker avsedda för direkt konsumtion.
I anslutningsfördraget med EU:s medlemsländer har Sverige inte
fått något motsvarande undantag från rådets förordning (EEG) nr
1567/89. Med hänsyn härtill bör någon bestämmelse om högsta
volymprocent för tillverkning och försäljning av spritdrycker
inte införas i den föreslagna alkohollagen.
Utskottet föreslår att riksdagen beslutar att förslaget till
2 kap. 1 § andra stycket och 3 kap. 1 § andra stycket
alkohollagen skall utgå.
Åldersgränser
I propositionen föreslås att nuvarande åldersgränser 20 år
för inköp av spritdrycker, vin och starköl på Systembolaget och
18 år för servering på restaurang behålls. Bestämmelsen om bl.a.
privat införsel har anpassats till ett EU-medlemskap. Till följd
härav har i lagen angivits att endast den som har fyllt 20 år är
berättigad till privat införsel (jfr 3 kap. 4 § lagen (1994:000)
om frihet från skatt vid import, m.m.). Socialt motiverade
åldersgränser för inköp eller införsel av spritdrycker, vin
eller starköl är inte reglerade inom EG-rätten utan ses som
nationella frågor. Av alkoholpolitiska skäl skall i Sverige även
i fortsättningen gälla en 20-årsgräns för såväl inköp hos
detaljhandelsbolaget som vid införsel till landet av
spritdrycker, vin och starköl, sägs det i propositionen.
I motion So13 av Gullan Lindblad m.fl. (m) yrkas att
riksdagen bör sänka åldersgränsen för inköp av alkohol och
införsel av alkohol till myndighetsåldern, dvs. till 18 år
(yrkande 1).
Utskottets bedömning
Utskottet anser att nuvarande åldersgränser vid detaljhandel
med och servering av alkoholdrycker skall behållas. Samma
åldersgräns som gäller för inköp hos detaljhandelsbolaget bör
också gälla vid införsel till landet av spritdrycker, vin och
starköl. Utskottet tillstyrker förslaget till 3 kap. 8 § och
4 kap. 2 § alkohollagen och avstyrker motion So13 (m) yrkande
1.
Serveringsbestämmelser
Kommunalisering av tillståndsprövningen, m.m.
Regeringen föreslår att ansvaret för att utreda och
besluta om serveringstillstånd förs över från länsstyrelserna
till kommunerna. Kommunerna ges också huvudansvaret för den
direkta tillsynen av restaurangerna och rätten att fatta beslut
om återkallelse av redan givna tillstånd samt övriga
administrativa ingripanden. Enligt förslaget skall dock
länsstyrelsen under år 1995 fullgöra kommunens uppgifter.
Därefter skall under en övergångstid på två år en särskild
ordning gälla som innebär att länsstyrelsen skall höras innan
kommunen fattar beslut i vissa tillstånds- eller
sanktionsärenden.
Som skäl för förslaget anförs följande. Länsstyrelserna har
till följd av alltför stor anhopning av löpande ärenden inte
haft utrymme att fullgöra sin roll som regional tillsyns- och
expertmyndighet på det sociala området. Inte heller har
länsstyrelserna haft tillräckliga resurser för att utöva en
effektiv direkttillsyn över olika tillståndshavare. Det har
därför bedömts önskvärt att avlasta länsstyrelserna vissa
grupper av ärenden, bl.a. tillståndsgivningen enligt LHD. Detta
skulle dessutom innebära att en del dubbelarbete kan undvikas,
eftersom kommunerna redan i dag har visst ansvar för ärenden
enligt LHD och att kommunernas bättre kunskap om de faktiska
lokala förhållandena och bättre förutsättningar att bedöma
sannolika konsekvenser av att en serveringsrörelse startas eller
utökas i ett visst område mera direkt kan utnyttjas. En
överflyttning av LHD-ärendena från länsstyrelse till kommun
ligger också i linje med de allmänna
decentraliseringssträvandena som innebär att en fråga i princip
inte bör handläggas på högre nivå än saken kräver.
Flyttas tillståndsgivningen enligt nuvarande LHD över till
kommunerna måste, enligt regeringens mening, även ansvaret för
tillsyns- och återkallelse övervägas. Skälet härför är att det
finns ett naturligt samband mellan de tre funktionerna.
Tillståndsmyndigheten vet vad som uppgivits i samband med ett
tillståndsbeslut och vad som särskilt behöver uppmärksammas vid
tillsynen. Vad som framkommer vid tillsynen är viktig
information både för bedömningen av nya ansökningar och för att
bedöma om förutsättningarna för ett tidigare lämnat tillstånd
brister eller har ändrats. Det är också angeläget att det sker
en konsekvent bedömning i samtliga dessa avseenden så att inte
tillståndshavare, som följer av tillståndsmyndigheten angivna
villkor, riskerar att råka ut för ingripanden från en annan
myndighet med annan uppfattning i samma fråga. Som exempel anges
att en uppdelning av funktionerna kan medföra att kommunen först
beviljar ett tillstånd som länsstyrelsen sedan omedelbart
återkallar på grund av en annan bedömning av vad lagen kräver.
En sådan uppgiftsfördelning blir inte tillfredsställande från
rättssäkerhetssynpunkt och leder dessutom till dubbelarbete hos
de berörda myndigheterna. Om en kommun, som lämnat tillstånd,
skulle vara tvungen att aktualisera ett nytt ärende hos
länsstyrelsen för att få samma tillstånd återkallat, krävs
sålunda nya utredningsinsatser hos länsstyrelsen.
Enligt regeringen är det dock viktigt att kommunerna får
skälig tid för att kunna förbereda sig inför uppgiften att ta
över tillståndsgivningen och sanktionsmöjligheterna.
Länsstyrelserna bör därför under år 1995 fullgöra kommunernas
uppgifter enligt den nya alkohollagen. Länsstyrelsen får dock
inte under år 1995 bifalla en ansökan om permanent
serveringstillstånd innan kommunen yttrat sig.
Under åren 1996 och 1997 skall kommunerna också som en
övergångsordning alltid inhämta länsstyrelsernas yttranden innan
beslut fattas när det gäller ansökningar om permanent
serveringstillstånd eller återkallelse av tillstånd. Detta är
enligt regeringen nödvändigt för att mindre kommuner skall få
tillräcklig tid att anpassa sig till den nya ordningen och
hinna bygga upp erforderlig kompetens för handläggning av mer
komplicerade ärenden. Det är också nödvändigt för att få till
stånd en likartad bedömning och hantering av ärenden enligt den
nya lagen.
I motion So14 av Sören Lekberg m.fl. (s) yrkas att
riksdagen avslår förslaget i propositionen om att överföra
beslut om administrativa ingripanden från länsstyrelserna till
kommunerna. Motionärerna ansluter sig till överväganden som
Alkoholpolitiska kommissionen gjort när den kommit fram till att
tillståndsgivningen kan överföras på kommunerna, men att beslut
om återkallelse av tillstånd och övriga administrativa ågärder
bör ligga kvar på länsstyrelserna. Enligt motionärernas mening
är det inte rimligt att flytta över hela beslutanderätten till
kommunerna, om man från statsmakternas sida effektivt vill
bekämpa den ekonomiska brottsligheten inom restaurangnäringen.
Det kan också starkt ifrågasättas om det är lämpligt att
kommunerna skall överta tillståndsgivningen och sanktioner
samtidigt som många kommuner har ett egenintresse i
restaurangbranschen. Kommunerna är t.ex. fastighetsägare till
servicehus och hotell där restaurangservering utförs av
entreprenörer.
I motion So16 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att
riksdagen avslår förslaget i propositionen om att kommunerna
skall vara den myndighet som beslutar om serveringstillstånd och
svarar för administrativa ingripanden gentemot innehavare av
serveringstillstånd (yrkande 1 delvis). Motionärerna
framhåller att landets kommuner i dag är hårt pressade och
dignar under en stor arbetsbörda. Ytterligare uppgifter bör
därför inte åläggas kommunerna. Motionärerna anser att
erforderlig kompetens på detta område endast finns att tillgå i
större kommuner. Motionärerna befarar att kommunernas hantering
av serveringstillstånden kommer att bli rutinmässig, och det
blir polisens sak om det blir för stora ordningsproblem.
I motion So17 av Barbro Westerholm och Elver Jonsson (fp)
begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad i motionen
anförts om länsstyrelsernas ansvar för återkallelse av
serveringstillstånd (yrkandet delvis). Motionärerna
välkomnar förslaget om decentralisering av tillståndsprövningen
för serveringstillstånd men vänder sig emot förslaget om att
lägga ansvaret för återkallelse av serveringstillstånden på
kommunerna. Kommunerna har visserligen god lokal kännedom men
när det gäller kunskap om ekonomisk brottslighet hos
näringsidkare har länsstyrelserna en bättre överblick och bättre
förutsättningar när det gäller ingripanden. Ansvaret för
återkallelse av serveringstillstånd bör därför åvila
länsstyrelserna.
Det kommunala vetot
Nuvarande bestämmelser rörande serveringstillstånd och
tillsyn finns i LHD. Enligt denna lag kräver i princip all
servering av alkoholdrycker tillstånd. I samband med
tillståndsgivningen skall särskilt beaktas behovet av
serveringen, sökandens lämplighet och serveringsställets
ändamålsenlighet. Frågan om tillstånd prövas av den länsstyrelse
där serveringsstället är beläget. Beträffande nya permanenta
serveringstillstånd eller utökade sådana rättigheter, skall
länsstyrelsen inhämta yttrande från kommunfullmäktige och
polismyndigheten på den ort där serveringsstället är beläget.
Kommunen gör behovsprövningen, vars syfte i första hand är att
förhindra överetablering. Kommunen kan helt eller delvis
avstyrka en ansökan. Ett sådant beslut blir bindande för
länsstyrelsen (kommunalt veto). Detta innebär att länsstyrelsen
inte får meddela serveringstillstånd om det avstyrkts av
kommunen och inte heller låta det omfatta starkare drycker än
kommunen tillstyrkt. Socialstyrelsen utövar den centrala
tillsynen över tillämpningen av LHD. Länsstyrelsen har
huvudansvaret för den regionala och lokala tillsynen
tillsammmans med polismyndigheten och socialnämnden.
Länsstyrelsen har också som tillståndsmyndighet huvudansvaret
och befogenheten att besluta om återkallelse av tillstånd och
andra administrativa ingripanden. Länsstyrelsens beslut kan
överklagas hos kammarrätten.
LHD/LVM-utredningen har i sitt betänkande (SOU 1993:31)
Kommunernas roll på alkoholområdet och inom missbrukarvården
föreslagit att tillståndsgivningen enligt LHD förs över från
länsstyrelserna till kommunerna och att det s.k. kommunala vetot
vid beviljande av serveringstillstånd avskaffas.
Alkoholpolitiska kommissionen föreslår i delbetänkandet
Serveringsbestämmelser (SOU 1993:50) att det kommunala vetot och
behovsprövningen ersätts med att tillståndsmyndigheten vid
prövningen av ansökningar om serveringstillstånd skall inrikta
prövningen i denna del på att undvika att en etablering medför
alkoholpolitiska olägenheter. Tillståndsprövningen bör flyttas
från länsstyrelserna till kommunerna. I LHD anges olika typer av
serveringstillstånd. Kommissionen föreslår att de
tillståndskategorier som används i dag i huvudsak skall gälla
även i fortsättningen.
I propositionen föreslås att det kommunala vetot och den
s.k. behovsprövningen skall ersättas med en alkoholpolitisk
bedömning, där prövningen skall syfta till att förhindra
uppkomsten av alkoholpolitiska olägenheter. Till stöd härför har
följande skäl åberopats. En kommunalisering av
tillståndsgivningen medför att det kommunala vetot försvinner.
Som beslutsmyndighet får kommunen inflytande över
tillståndsgivningen. Detta inflytande avser samtliga villkor för
tillstånd, till skillnad från nuvarande vetorätt som begränsas
till behovet av ett nytt serveringsställe. Enligt regeringen kan
vetot också ifrågasättas ur ett folkrättsligt perspektiv. Det är
knappast förenligt med Europakonventionen för de mänskliga
rättigheterna, som Sverige har anslutit sig till. Artikel 6 i
konventionen behandlar den enskildes rätt att få sina civila
rättigheter och skyldigheter prövade inför en inhemsk domstol.
Såväl tillståndsbeslut som ingripanden av olika slag måste kunna
sakprövas av domstol. Konventionen medför folkrättsliga
förpliktelser för Sveriges del och kommer dessutom att
inkorporeras och gälla som svensk lag fr.o.m. den 1 januari
1995. I EG-domstolens praxis har vidare tydligt uttalats att
Europakonventionen skall ses som en integrerad del av EG:s
rättsordning. Mot denna bakgrund anser regeringen att det
kommunala vetot inte kan behållas i svensk lag.
Vid en kommunalisering av tillståndsprövningen ställs ökade
krav på att göra tydligt vad som skall ingå i behovsprövningen.
Avslag på ansökningarna måste motiveras. Därigenom kan besluten
sakprövas vid ett överklagande till domstol. Behovsprövning är
ett svårtolkat begrepp och det finns i dag ett utrymme för visst
godtycke i bedömningen av behovet av restauranger. Enligt
regeringens mening bör därför en precisering göras så att
tillståndsprövningen, förutom bedömning av sökandens och
lokalens lämplighet, också innebär en bedömning av riskerna för
alkoholpolitiska olägenheter. Större tyngd bör enligt regeringen
ges åt polisens yttrande om ordningsläget i området för den
tilltänkta etableringen och kommunens bedömning av risken för
att närboende störs. Om antalet restauranger i ett område har
ökat eller riskerar att öka till en sådan omfattning att
alkoholpolitiska olägenheter bedöms föreligga bör kommunen som
tillståndsmyndighet kunna vägra nya serveringstillstånd i detta
område för att förhindra en överetablering. En individuell
prövning måste dock ske av varje ansökan om serveringstillstånd.
De alkoholpolitiska hänsynen bör ha företräda framför
näringspolitiska eller företagsekonomiska hänsyn.
I motion So16 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om avskaffandet av kommunernas vetorätt
(yrkande 2). Motionärerna anser att den kommunala vetorätten
bör behållas tills vi av EG-domstolen tvingas att avskaffa
denna. Den kan försvaras med hänsyn till folkhälsa och hävd.
Kommunerna bör i större utsträckning uppmuntras att använda sig
av sin vetorätt som ett vasst alkoholpolitiskt instrument. Vetot
bör också enligt motionärerna användas för att förhindra en
överetablering i vissa kommuner/orter med alkoholrelaterade
problem som följd.
I motion So15 av Rose-Marie Frebran och Fanny Ritzell
(kds) begärs ett tillkännagivande om möjligheter för kommuner
att sätta ett tak för antalet serveringstillstånd (yrkande
3).
En rimlig tolkning av regeringens uttalande, om att i de fall en
servering bedöms föra med sig alkoholpolitiska olägenheter måste
inskränkningar kunna göras, är att kommunerna bör få möjlighet
att sätta tak när det gäller antalet serveringstillstånd i
kommunen om det kan anses vara befogat av alkoholpolitiska skäl.
Detta går dock inte direkt att utläsa av lagförslaget.
Regeringen bör därför återkomma till riksdagen med ett
förtydligande.
Utskottets bedömning
Utskottet instämmer i förslaget i propositionen att ansvaret
för att utreda och besluta i fråga om serveringstillstånd skall
föras över från länsstyrelserna till kommunerna. Under
remissbehandlingen har förslaget i huvudsak tagits emot
positivt. Bland de remissinstanser som tillstyrkt hör
Kommunförbundet. Utskottet tillstyrker 7 kap. 12 § i regeringens
förslag till alkohollag och avstyrker motion So16 (v) yrkande 1
delvis.
Som tillståndsmyndighet får kommunen ett inflytande över
tillståndsgivningen på detta område. Det kommunala vetot bör
därmed enligt utskottet avskaffas. Motion So16 (v) yrkande 2
avstyrks därmed.
Frågan om beslutsmyndighet när det gäller administrativa
ingripanden mot den som innehar serveringstillstånd är
komplicerad. I propositionen föreslår regeringen att kommunerna
övertar även denna funktion från länsstyrelsen. Alkoholpolitiska
kommissionen däremot har föreslagit att besluten även i
fortsättningen bör vara en uppgift för länsstyrelsen.
Remissinstanserna är delade i frågan. Utskottet har i frågan
uppvaktats av landshövdingen i Stockholms län samt
representanter för Sveriges Hotell- och Restaurangföretagare och
Hotell- och Restauranganställdas Förbund, vilka uttalat starkt
stöd för kommissionens förslag. Även om kommunerna anses böra få
möjlighet att ingripa mot innehavare av serveringstillstånd bör
denna möjlighet enligt dem finnas kvar för länsstyrelserna.
Utskottet anser att det är av stor betydelse att funktionerna
tillståndsgivning samt ansvar för administrativa åtgärder och
tillsyn hålls samman. Härigenom undviks också dubbelarbete. Att
kommunerna har bättre kunskaper om de lokala förhållandena på
området talar även för att ansvaret för administrativa
ingripanden bör ligga på dem.
Antalet beslutsinstanser ökar dock kraftigt om propositionens
förslag genomförs. Det blir åtminstone inledningsvis svårt
framför allt för små kommuner att skaffa erforderlig kompetens
inte minst när det gäller att motverka ekonomisk brottslighet i
branschen. Utskottet anser emellertid att dessa och andra
svårigheter som kan uppkomma bör kunna övervinnas. Utskottet
utgår från att kraven på rättssäkerhet och opartiskhet skall
tillgodoses. Ett fortsatt gott samarbete kommer att krävas
mellan kommunerna och länsstyrelserna och andra myndigheter --
statliga och kommunala -- som är berörda. I propositionen
föreslås också att länsstyrelsen under 1995 skall fullgöra
kommunernas uppgifter. Under 1996 och 1997 skall kommunerna
inhämta länsstyrelsens yttrande innan beslut fattas om permanent
serveringstillstånd eller återkallelse av tillstånd.
Sammanfattningsvis instämmer utskottet i regeringens förslag
även när det gäller anvaret för administrativa ingripanden.
Utskottet tillstyrker förslaget till 7 kap. 19 § i förslaget
till alkohollag och avstyrker motionerna So14 (s), So16 (v)
yrkande 1 delvis och So17 (fp) yrkandet delvis.
Som framgår av propositionen bör kommunerna som
tillståndmyndighet kunna vägra nya serveringstillstånd om
antalet restauranger i ett område har ökat eller riskerar att
öka till en sådan omfattning att alkoholpolitiska olägenheter
bedöms föreligga. Kommunens beslut måste bygga på objektiva
kriterier, fastställda i lag, förordning eller
myndighetsföreskrifter och som kan sakprövas vid ett
överklagande. Yrkande 3 i motion So15 (kds) om ett tak för
antalet serveringstillstånd avstyrks.
Regeringen och Alkoholinspektionen bör noga följa utvecklingen
på detta område. Utveckling i storstadsregionerna bör bli
föremål för särskild uppmärksamhet. En utvärdering av effekterna
av de nya bestämmelserna bör ske inom två år. Om det skulle visa
sig motiverat bör regeringen återkomma till riksdagen med
förslag till åtgärder.
Omfattningen av serveringstillstånd
Servering av alkoholdrycker får enligt LHD i princip
endast ske om tillstånd har meddelats. Serveringstillstånd kan
meddelas tills vidare (permanent tillstånd), årligen under viss
tidsperiod (säsongsrättighet), vid enstaka tillfälle eller under
enstaka tidsperiod (tillfälligt tillstånd). Tillstånd i samtliga
dessa fall kan gälla servering till allmänheten och/eller till
slutet sällskap. Enligt LHD förutsätts att tillstånd till
servering är knutet till ett visst serveringsställe.
I propositionen föreslås att de tillståndskategorier som
används i dag i huvudsak skall gälla även i fortsättningen med
två undantag. Det ena är tillstånd till trafikservering och det
andra gäller serveringstillstånd för öl klass II.
Trafikservering föreslås omfattas av samma regler som gäller för
övrig alkoholservering medan den särskilda tillståndsplikten för
försäljning av öl klass II som nu gäller slopas. Vidare föreslås
att även tillfälliga tillstånd uppdelas i tillstånd till
allmänheten och till slutna sällskap. Beträffande
serveringstillstånd till slutna sällskap gäller samma krav på
sökandens vandel som för den som söker tillstånd till servering
till allmänheten.
Motioner
I motion So19 av Göran Magnusson m.fl. (s, c, fp, mp)
yrkas att riksdagen beslutar att alkoholinköp som grundas på
särskilda serveringstillstånd eller tillstånd för slutna
sällskap skall ske genom Systembolaget för att säkerställa
skattebetalning m.m. (yrkande 6). Motionärerna pekar på att
flera kommuner är relativt frikostiga med att bevilja
tillfälligt tillstånd. Då tillfälliga tillstånd är svåra att
kontrollera bör inköp i anledning av dessa alltid ske genom
Systembolaget. På så sätt kan samhället också reglera
verksamheten i anslutning till slutna sällskap. Vidare begärs
ett tillkännagivande till regeringen om att prövningen av
serveringstillstånd till slutna sällskap skall ske noggrant
(yrkande 7).
I motion So12 av Berndt Ekholm (s) hemställs om ett
tillkännagivande om att försäljningen till innehavare av
tillfälliga tillstånd är att betrakta som detaljhandel
(yrkande 6). Med anledning av de kontrollsvårigheter som
är förenade med tillfälliga serveringstillstånd bör försäljning
av starköl, vin och sprit till innehavare av sådant tillstånd
betraktas som detaljhandel och inköpen följaktligen ske via
Systembolaget.
Utskottets bedömning
Innehavare av serveringstillstånd skall kunna köpa
alkoholdrycker från den som har partihandelstillstånd.
Något undantag bör enligt utskottet inte göras för slutna
sällskap eller innehavare av tillfälliga tillstånd.
Utskottet tillstyrker förslagen i 6 kap. 5 § och 7 kap. 5 §
alkohollagen och avstyrker motionerna So12 (s) yrkande 6 och
So19 (s, c, fp, mp) yrkande 6. Även yrkande 7 i motion So19
avstyrks.
Kriterier för serveringstillstånd
Inledning
I den föreslagna lagens 7 kap. 7 och 8 §§ regleras de
grundläggande förutsättningarna för att kunna få
serveringstillstånd för spritdrycker, vin och starköl.
Den lämplighetsprövningen som gäller i dag föreslås i
propositionen kvarstå i stort sett oförändrad. Den särskilda
regleringen för alkoholservering på nöjes- och idrottsplatser
slopas och skall i stället ingå i den allmänna alkoholpolitiska
bedömningen. Vid prövning av en lokals lämplighet tas nuvarande
krav om särskilt medgivande för drinkbarer bort. Ett villkor för
att få ett serveringstillstånd skall även i fortsättningen vara
att lagad mat kan serveras. Undantag från matkrav införs vid
alkoholservering i teatrar och konsertlokaler. Servering från
s.k. minibar skall under vissa förutsättningar tillåtas.
Lämplighetsprövning
I 40 § LHD stadgas att vid tillståndsprövningen skall
särskilt beaktas behovet av servering, sökandens lämplighet att
bedriva servering av alkoholdrycker och serveringsställets
tjänlighet för ändamålet. Vid prövningen skall särskild hänsyn
tas till sökandens lämplighet med avseende på laglydnad och
benägenhet att fullgöra sina skyldigheter mot det allmänna.
Lämplighetskraven för att få ett serveringstillstånd innebär
att sökanden skall vara lämplig för den socialt ansvarsfulla
uppgiften att servera spritdrycker, vin eller starköl. Enligt
förarbetena till lagen skall sökanden ha kännedom om
alkohollagstiftningen och ekonomiska förutsättningar att sköta
verksamheten på ett tillfredsställande sätt.
Lämplighetsprövningen enligt LHD omfattar således två delar;
sökandens kunskaper i alkohollagstiftningen och sökandens
personliga vandel. När det gäller kunskaper i
alkohollagstiftningen anser Socialstyrelsen i sina allmänna råd
att kunskaperna skall vara dokumenterade t.ex. genom att
sökanden genomgått restaurangskola och/eller har ett par års
erfarenhet i branschen. Prövningen av den personliga vandeln
avser ekonomisk skötsamhet och eventuell tidigare brottslig
belastning. När det gäller uppgifter om tidigare ekonomisk
skötsamhet är kravet att sökanden skall ha fullgjort sina
skyldigheter gentemot det allmänna. Kronofogdemyndigheten och
skattemyndigheten är skyldiga att lämna ut de uppgifter som
tillståndsmyndigheten behöver för sin prövning. Vidare krävs en
finansieringsplan om en nystartad verksamhet. Även yttranden
från polismyndigheten skall begäras in.
Enligt regeringens uppfattning finns det inga skäl att
prövningen av sökandens lämplighet skall bli mindre noggrann än
hittills för att tillståndsprövningen flyttas över från
länsstyrelserna till kommunerna. Tillståndsmyndighetens prövning
av sökandens personliga lämplighet bör dock förenklas genom att
sökanden åläggs att i möjligaste mån själv införskaffa
erforderligt underlag för bedömning av ansökningen. Sökanden kan
exempelvis åläggas att uppvisa utdrag från kronofogdemyndighet,
intyg från skattemyndigheten om momsregistrering m.m.,
konkursintyg från tingsrätten, intyg om utbildning och
anställningar, hyreskontrakt, köpeavtal och finansieringsplan.
Det bör framgå av ansökningsformuläret vilka handlingar som
skall följa med en ansökan om serveringstillstånd. Det återstår
sedan för tillståndsmyndigheten att begära yttrande från
polismyndigheten.
I propositionens lagförslag (7 kap. 7 §) stadgas att
serveringstillstånd får meddelas endast den som visar att han
med hänsyn till sina personliga och ekonomiska förhållanden och
omständigheterna i övrigt är lämplig att utöva verksamheten.
Sökanden skall också visa att lagad mat skall kunna
tillhandahållas vid serveringen av spritdrycker, vin och
starköl. Vid tillståndsprövningen skall särskild hänsyn tas till
om sökanden är laglydig och benägen att fullgöra sina
skyldigheter mot det allmänna.
Förslaget innebär att högre krav ställs på sökanden än vad som
gäller i dag i och med att sökanden skall visa att han är
lämplig att bedriva alkoholservering och att serveringsstället
uppfyller kraven om att lagad mat skall finnas att tillgå.
Bevisbördan läggs på sökanden. Detta medför enligt
specialmotiveringen till lagförslaget att tillstånd inte kan
beviljas t.ex. om ingenting är känt om sökandens tidigare
verksamhet. Att inga anmärkningar framkommit är således inte
tillräckligt. För tillstånd bör krävas en utredning som gör
sannolikt att sökanden kommer att bedriva serveringen i enlighet
med lagens bestämmelser.
Sökanden måste enligt propositionen uppfylla högt ställda krav
på lämplighet. I specialmotiveringen sägs att prövningen av
lämpligheten skall avse sökandens personliga och ekonomiska
förhållanden i vid mening. När en sökande har dömts för brott
måste det förflyta en tämligen lång tid innan tillstånd kan
beviljas. Motsvarande gäller tillstånd för en sökande som varit
inblandad i konkurs. Det är i detta sammanhang av mindre
betydelse om konkursen inträffat i serveringsrörelse eller i
annan näringsverksamhet. Misstanke om ekonomiska oegentligheter
eller brottslig verksamhet bör kunna leda till att tillstånd
vägras eller att ett tillstånd omprövas.
I motion So13 av Gullan Lindblad m.fl. (m) hemställs att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om krav på sökande av serveringstillstånd
(yrkande 4). Motionärerna vänder sig mot förslaget i
propositionen om att en person som skall komma i fråga för
tillstånd för alkoholservering närmast skall vara kliniskt fri
från några brister. Det mest allvarliga är att bevisbördan vid
ansökan om tillstånd ligger hos den sökande och inte hos
tillståndsmyndigheten och den omständigheten att inga
anmärkningar framkommit inte är tillräckligt för att beviljas
serveringstillstånd. Motionärerna anser att detta är en orimlig
rättsordning som inte kan accepteras. Inte heller kan
motionärerna acceptera uttalandet i specialmotiveringen om att
en person som söker tillstånd inte får ha varit inblandad i en
konkurs på mycket länge. Regeringen tycks utgå från att en
konkurs alltid innefattar något skumt och olagligt och tar inte
hänsyn till att konkurser kan bero på en rad andra faktorer.
Enligt motionärernas uppfattning skall tillstånd i allmänhet
alltid ges om den sökande uppfyller kraven i alkohollagen.
Däremot delar motionärerna regeringens åsikt att kontrollen över
givna tillstånd skall vara strikt.
Nöjes- och idrottsplatser
Regeringen anser, i likhet med Alkoholpolitiska
kommissionen, att särskild restriktivitet beträffande tillstånd
till serveringsställen på nöjes- och idrottplatser har ett
mycket begränsat alkoholpolitiskt värde. Någon motsvarighet till
undantagsbestämmelsen i 39 § LHD om att tillstånd till servering
av alkoholhaltiga drycker på nöjes- eller idrottsplats endast
får meddelas om det föreligger särskilda skäl bör därför inte
införas i alkohollagen. Tillståndsmyndigheten får vid
tillståndsprövningen ta i beaktande de särskilda omständigheter
som föreligger i det enskilda fallet och vid behov förena
tillståndet med föreskrifter om hur serveringen skall bedrivas.
Vid tillståndsprövningen och i tillsynsverksamheten bör kommunen
särskilt uppmärksamma alkoholserveringen på idrottplatser, så
att denna inte inkräktar på en av samhällets grundläggande
värderingar, nämligen att alkohol och idrott inte hör ihop, sägs
det vidare i propositionen. Serveringen måste ske under
restaurangmässiga former. I propositionen anförs också att det
bör vara möjligt för en kommun att förhindra alkoholservering i
särskilt känsliga områden. Som exempel på sådana områden nämns
områden i närheten av ungdomsgårdar, trafikleder, idrottsplatser
eller i områden med känd missbruksproblematik. En individuell
prövning måste dock ske av varje ansökning och ett avslag måste
motiveras utifrån de kriterier för serveringstillstånd som
gäller enligt alkohollagen, dvs. antingen med hänvisning till
sökanden eller serveringsstället eller med hänsyn till
alkoholpolitiska olägenheter.
I motion So12 av Berndt Ekholm (s) begärs ett
tillkännagivande om kriterier för serveringstillstånd (yrkande
8). Motionären anför att regeringen anser att det skall finnas
möjligheter för närboende att överklaga ett alkoholtillstånd.
Oklarhet råder om hur effektiv lagstiftningen är i detta fall.
Möjlighet bör enligt motionären finnas för såväl närboende som
kommun att ange andra kriterier för serveringstillstånd såsom
hög koncentration av restauranger, buller och andra störningar.
I motion So19 av Göran Magnusson m.fl. (s, c, fp, mp)
hemställs om tillkännagivanden om vad som anförts om fler
objektiva kriterier för serveringstillstånd såsom
befolkningsunderlag och att tillstånd bör undvikas i närheten av
ungdoms-, idrotts- och trafikmiljöer (yrkandena 4 och 5).
Enligt motionärerna bör antalet kriterier för att få
serveringstillstånd utvidgas. Ytterligare kriterium bör vara
relationen mellan antalet tillstånd och befolkningsunderlaget i
kommunen, och att restriktivitet med serveringstillstånd skall
råda i och kring lokaler som frekventeras av barn och ungdom
samt familjära och idrottsliga miljöer.
Mattvång, m.m.
I 41 § LHD stadgas att tillstånd till servering får
meddelas endast om det kan antas att tillhandahållande av lagad
mat kommer att utgöra en betydande del av rörelsen. Tillstånd
till servering av öl får dock meddelas om lagad mat finns att
tillgå eller i annat fall om särskilda skäl föreligger.
I 48 § LHD anges att vid servering av spritdrycker, vin och
starköl skall lagad mat finnas att tillgå.
I 9 § LHD stadgas att vid detaljhandel med och servering av
alkoholdrycker skall alkoholfria drycker finnas att tillgå i
tillfredsställande urval och omfattning.
Alkoholpolitiska kommissionen har i delbetänkandet
Serveringsbestämmelser (SOU 1993:50) uttalat att "den svenska
modellen" med ett samband mellan mat och alkoholservering skall
finnas kvar men vara enklare utformad. För tillstånd bör det
enligt kommissionen räcka med ett godkänt restaurangkök och att
lagad mat tillhandahålls. Beträffande drinkbarer anser
kommissionen att dessa inte får bli alltför dominerande och
föreslår att regeln om att de skall utgöra en mindre del av
restaurangrörelsen behålls. Det är för närvarande inte tillåtet
att servera vin eller starköl i pausen på teatrar utan att
samtidigt servera lagad mat. Kommissionen föreslår att tillstånd
för pausservering av vin, starköl och öl utan krav på lagad mat
skall kunna ges till teatrar och konsertlokaler. Minibarer på
hotellrum föreslås på vissa villkor tillåtas på hotell med
serveringstillstånd.
Regeringen ansluter sig till kommissionens principiella
syn på att matservering även fortsättningsvis skall vara ett
krav för att serveringstillstånd skall kunna beviljas. Kravet
bör dock utformas på ett annat sätt än de nuvarande kraven i
LHD. I propositionen föreslås att ett villkor för att få ett
serveringstillstånd även fortsättningsvis skall vara att lagad
mat kan serveras. Matserveringen behöver dock inte uppgå till en
viss andel av den totala omsättningen, men lagad mat skall kunna
tillhandahållas och lokalen skall ha ett godkänt restaurangkök.
Regeringen anser också i likhet med kommissionen att förbudet
mot pausservering utan mattvång i foajéer till teatrar och
konsertlokaler inte kan anses tillräckligt alkoholpolitiskt
motiverat och föreslår därför att något motsvarande förbud inte
införs i alkohollagen. Sådan servering är dock
tillståndspliktig. Med undantag för kravet på matservering skall
tillståndsmyndigheten pröva en sådan ansökan utifrån de
tillståndskriterier som anges i lagen. Serveringstillståndet får
dock endast omfatta vin och starköl, och servering får endast
ske i paus under pågående föreställning.
I likhet med kommissionen föreslår regeringen att
alkoholservering från minibarer bör kunna tillåtas i
fortsättningen och att bestämmelser härom skall införas i den
nya lagen. Alkoholservering från minibar skall enligt
regeringens mening endast få bedrivas av hotell som har
serveringstillstånd. Det skall också krävas ett aktivt val av
hotellgästen vid incheckningen för att få tillgång till minibar
med alkoholdrycker på hotellrummet. Hotellet måste också
kontrollera att minibar inte ställs till förfogande till
personer som kan antas vara underåriga. Det bör ankomma på
Alkoholinspektionen att i tillämpningsföreskrifter närmare ange
villkoren för servering från minibar.
I motion So13 av Gullan Lindblad m.fl. (m) yrkas att
riksdagen avslår förslaget till 7 kap. 8 § i alkohollagen
(yrkande 5). Motionärerna anser att mattvånget skall slopas
helt och hållet. Servering av alkoholdrycker i foajéer till
teatrar och konsertlokaler bör inte begränsas till att äga rum
endast vid en paus under pågående föreställning. Det är enligt
motionärerna rimligt att man skall ha möjlighet att kunna dricka
ett glas både före och efter en föreställning för att under
trevliga former diskutera sina kulturupplevelser.
Internationellt ses detta som en självklarhet. Motionärerna
anser också att även spritdrycker skall få serveras på teatrar
och konserthus. Beträffande minibarer i hotellrum menar
motionärerna att detta inte särskilt måste regleras i lag på det
sätt som föreslås i propositionen.
I motion So16 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att
riksdagen beslutar att regler om minibarer utgår ur alkohollagen
enligt vad i motionen anförts (yrkande 5). Motionärerna
anför att förslaget medför byråkratiskt krångel som kommer att
omgärdas av ett omfattande regelsystem och belasta
tillsynsmyndigheterna. Motionärerna föreslår att reglerna om
minibarer utgår och att riksdagen markerar en återgång till det
förhållande som rådde fram till Kammarrättens i Stockholm dom
den 21 november 1991 (kammarrätten medgav att ett hotells
serveringstillstånd utvidgades till att också gälla samtliga
hotellrum). Fram till detta datum avslog länsstyrelserna alla
ansökningar om tillstånd för hotell att sälja alkoholdrycker
från minibarer.
I motion So19 (s, c, fp, mp) yrkas att riksdagen avslår
förslaget i propositionen om att tillåta minibarer på hotellrum
(yrkande 8). Motionärerna anför följande skäl mot minibarer.
Försäljningen av alkoholdrycker kommer att ske utan kontroll
från tillståndsinnehavaren och bryter mot principen om
detaljistmonopolet och grundprinciperna för serveringstillstånd.
Kontrollen av åldersgränsen (18 år) kommer att avsevärt
försvåras. Minibarer innebär risker för personer med
alkoholproblem genom att fresta till återfall samt ökad risk för
störningar av övriga hotellgäster.
Utskottets bedömning
Att bedriva servering av alkoholdrycker medför ett stort
socialt ansvar. För att få tillstånd till sådan servering måste
sökanden enligt utskottets mening uppfylla högt ställda krav på
personlig vandel och ekonomisk skötsamhet. Dessa krav skall
kvarstå även efter det att tillstånd meddelats. I propositionen
föreslås också att kommunen skall kunna ingripa administrativt
bl.a. genom återkallelse av serveringstillstånd om
tillståndshavaren visar bristande personlig lämplighet eller
ekonomisk misskötsamhet. Utskottet har ingen erinran mot
förslaget om att det skall ankomma på sökanden att visa att han
är lämplig att bedriva alkoholservering. Det är i detta
sammanhang viktigt att det klart framgår av ansökningsformuläret
vilka handlingar som skall bifogas en ansökan. Utskottet
avstyrker därmed motion So13 (m) yrkande 4.
Utskottet anser att det är mycket viktigt att kommunerna i
samband med sin tillståndsprövning noga uppmärksammar riskerna
för eventuella alkoholpolitiska olägenheter. I propositionen
anges också att det skall vara möjligt för en kommun att
förhindra restaurangetablering med servering av alkoholdrycker i
särskilt känsliga områden, såsom i närheten av skolor
ungdomsgårdar, trafikleder, idrottsplatser eller i områden med
känd missbruksbruksproblematik. Det skall -- som tidigare nämnts
-- även vara möjligt för kommunen att vägra severingstillstånd
om antalet restauranger i ett område har ökat eller riskerar att
öka till en sådan omfattning att alkoholpolitiska olägenheter
bedöms föreligga, även om sökanden uppfyller kraven på
lämplighet. Några ytterligare kriterier för serveringstillstånd
utöver de som anges i propositionen anser utskottet inte
erforderliga. Motionerna So12 (s) yrkande 8 och So19 (s, c, fp,
mp) yrkandena 4 och 5 avstyrks.
Sammanfattningsvis tillstyrker utskottet förslaget till 7
kap. 7 och 9 §§ alkohollagen.
Utskottet delar regeringens bedömning när det gäller
matservering som ett villkor för att få ett serveringstillstånd.
Tillstånd för pausservering av vin och starköl utan krav
på mat bör kunna ges till teatrar och konsertlokaler. Utskottet
är inte berett att nu utvidga tillståndet för teatrar och
konsertlokaler att avse andra tider för serveringens bedrivande
eller andra alkoholdrycker. Utskottet tillstyrker förslaget till
7 kap. 8 § första--fjärde styckena alkohollagen och avstyrker
motion So13 (m) yrkande 5 delvis.
Servering från s.k. minibar på hotellrum bör också under i
propositionen angivna förutsättningar kunna tillåtas på hotell
med serveringstillstånd. Utskottet tillstyrker förslaget till 7
kap. 8 § femte stycket alkohollagen och avstyrker motionerna
So13 (m) yrkande 5 delvis, So16 (v) yrkande 5 och So19 (s, c,
fp, mp) yrkande 8.
Serveringens bedrivande
Serveringstider
Enligt LHD får servering av spritdrycker, vin och starköl
påbörjas tidigast kl. 12.00 och avslutas senast kl. 01.00.
Tillståndsmyndigheten får dock förordna om andra tider för
serveringens bedrivande.
Alkoholpolitiska kommissionen föreslog att servering skall få
påbörjas tidigast kl. 11.00 och avslutas senast kl. 03.00.
I propositionen föreslås en tidigareläggning av
serveringstidens början till kl. 11.00 för att samordna denna
med normal lunchtid. Regeringen anser inte att det finns någon
anledning att ändra nuvarande reglering där servering skall vara
avslutad senast kl. 01.00. Tillståndsmyndigheten skall dock få
förordna om andra tider, såväl utvidgade som mera inskränkta
tider för serveringens bedrivande, om detta är påkallat.
I motion So13 av Gullan Lindblad m.fl. (m) yrkas att
riksdagen avslår förslaget om serveringstider i alkohollagen 6
kap. 4 § (yrkande 2). Motionärerna anser att Sverige bör
anpassa sina bestämmelser vad gäller serveringstider till vad
som gäller i praktiskt taget hela västvärlden, inklusive vårt
grannland Norge. De nuvarande och föreslagna tidsbegränsningarna
fyller ingen alkoholpolitisk funktion, tvärtom har antalet
svartklubbar ökat i storstäderna. Bara i Stockholm finns ett
drygt tiotal. Dessa öppnar när de lagliga och skattebetalande
näringsställena och klubbarna stänger. Det måste ur ett
alkoholpolitiskt perspektiv vara bättre att tillåta godkända
näringsställen att ha öppet vid de tidpunkter det finns en
efterfrågan än att genom reglering av serveringstiderna skapa
förutsättningar för en okontrollerbar verksamhet. Den föreslagna
4 § i 6 kap. alkohollagen bör därför avslås.
Även i motion So19 av Göran Magnusson m.fl. (s, c, fp, mp)
yrkas att riksdagen avslår regeringens förslag om
serveringstider (yrkande 9). Motionärerna anser att
servering av alkoholdrycker skall påbörjas tidigast kl. 11.00
och avslutas senast kl. 01.00, dock, efter särskild prövning,
senast kl. 03.00 i enlighet med Alkoholkommissionens förslag.
I motion So12 av Berndt Ekholm (s) begärs ett
tillkännagivande om att servering av starköl och drycker med
högre alkoholstyrka ej får ske senare än kl. 01.00, efter
särskild dispens dock senast till kl. 03.00 (yrkande 7). Den
föreslagna bestämmelsen om att servering skall avslutas
senast kl. 01.00 är otydlig. Lagen bör ge en definitiv
sluttid. Motionären förordar därför att Alkoholkommissionens
förslag om att kommunen endast kan ge dispens till kl. 03.00
skall fastställas.
Prissättning
I propositionen föreslås att priser på alkoholdrycker vid
servering inte får sättas lägre än inköpspriset på varan jämte
skäligt tillägg. Priserna skall avvägas så att försäljning av
drycker med högre alkoholhalt inte främjas. Vidare föreslås att
på ett serveringsställe åtgärder inte får vidtas i syfte att
förmå någon gäst till inköp av alkoholdrycker. Bestämmelserna
återfinns i 6 kap. 6 och 7 §§ alkohollagen. Paragraferna
motsvarar i huvudsak vad som gäller enligt LHD.
I motion So13 av Gullan Lindblad m.fl. (m) yrkas att
riksdagen avslår förslaget till 6 kap. 6 och 7 §§ alkohollagen
(yrkande 3). Paragraferna, som berör prissättningen
respektive på vilket sätt man från näringsställets sida får
marknadsföra alkohol, är två exempel på onödig byråkrati som bör
utmönstras. Det finns enligt motionärerna inte något skäl att ha
en bestämmelse som förutsätter att näringsidkaren inte bedriver
en för honom ekonomiskt sund och hållbar verksamhet. Vad gäller
främjandet av alkoholsvagare drycker är detta redan ordnat genom
beskattningsreglerna, varför förslaget även i denna del är
onödigt. Samma sak gäller 7 §, som saknar alkoholpolitisk
betydelse.
Alkoholfria drycker
I 9 § LHD stadgas följande. Vid detaljhandel med och
servering av alkoholdrycker skall lättdrycker finnas att
tillgå i tillfredsställande urval och omfattning.
I propositionen föreslår regeringen att en motsvarande
bestämmelse införs i alkohollagen (3 kap. 6 §).
Syftet med bestämmelsen är bl.a. att garantera att en kund eller
en gäst som önskar ett alkoholfritt alternativ, lättdryck i
alkohollagens mening, också skall kunna få detta i stället för
en alkoholdryck.
I motion So19 (s, c, fp, mp) yrkas att bestämmelsen i 3
kap. 6 § skall ha följande lydelse: "Vid detaljhandel och
servering av alkoholdrycker skall lättdrycker finnas att tillgå
i tillfredsställande urval och omfattning. Det föreligger alltid
skyldighet att erbjuda minst två alkoholfria alternativ till en
kostnad som ej får överstiga lägsta priset för på dryckeslistan
upptagna alkoholdrycker" (yrkande 11).
Utskottets bedömning
Utskottet anser att serveringstiderna även i fortsättningen
bör lagregleras. Reglerna utgör en inte oväsentlig del av den
svenska alkoholpolitiken, och sociala hänsyn skall därför ha
klart företräde framför affärsmässiga eller konkurrensmässiga
sådana. Motion So13 (m) yrkande 2 avstyrks.
Utskottet delar regeringens bedömning att en viss
tidigareläggning bör ske av serveringstiden. Eftersom
utvecklingen visat att det finns behov av lokal variation bör,
som föreslås i propositionen, tillståndsmyndigheten i enskilda
fall få besluta om vid vilken tidpunkt serveringen skall
påbörjas och avslutas. Någon definitiv sluttid som föreslås i
motionerna So19 (s, c, fp, mp) och So12 (s) bör inte anges i
lag. Om tillståndsmyndigheten inte beslutar om viss börje- eller
sluttid bör i enlighet med regeringens förslag servering
påbörjas tidigast kl. 11.00 och avslutas senast kl. 01.00.
Utskottet vill understryka att tillståndsmyndigheten i varje
enskilt fall, vid prövning av ansökningar om tillstånd till
servering efter kl. 01.00, noga måste bedöma riskerna för
olägenheter. Polismyndighetens och miljöförvaltningens yttranden
och inställning skall därvid tillmätas stor betydelse. Utskottet
tillstyrker förslaget till 6 kap. 4 § alkohollagen och
avstyrker motionerna So12 (s) yrkande 7 och So19 (s, c, fp, mp)
yrkande 9.
Det är angeläget att effekterna av de sena
utskänkningstillstånden fram till kl. 05.00 utvärderas.
Utvärderingen bör bl.a. omfatta effekterna på
alkoholkonsumtionen bland ungdom samt förekomsten av våld.
Utvärderingen bör ske skyndsamt.
För att motverka förekomsten av lockpriser på alkoholvaror i
samband med servering bör, som föreslås i propositionen, en
bestämmelse införas om att priser på alkoholdrycker vid
servering inte får sättas lägre än inköpspriset med skäligt
tillägg för varan. Priserna skall också avvägas så att
försäljning av drycker med högre alkoholhalt inte främjas.
Utskottet tillstyrker förslaget till 6 kap. 6 § alkohollagen och
avstyrker motion So13 (m) yrkande 3 delvis.
Den i propositionen föreslagna bestämmelsen i 6 kap. 7 § tar
sikte på otillbörliga försök att förmå restauranggäster att
konsumera alkohol och är i linje med förbudet mot alkoholreklam.
En ansvarsfull alkoholservering kan inte förenas med att
gästerna förmås till alkoholkonsumtion. Utskottet tillstyrker
förslaget till 6 kap. 7 § och avstyrker yrkande 3 delvis i
motion So13 (m).
Utskottet tillstyrker förslaget till 3 kap. 6 § alkohollagen
och avstyrker motion So19 (s, c, fp, mp) yrkande 11.
Öl klass II
Enligt LHD får detaljhandel med och servering av öl, dvs.
s.k. folköl, i princip endast bedrivas av den som har meddelats
särskilt tillstånd till detta och som samtidigt säljer eller
serverar mat. Servering eller försäljning av öl får inte ske
till personer som kan antas vara under 18 år eller är märkbart
påverkade av alkohol eller annat berusningsmedel. I
propositionen föreslås att sambandet mellan ölförsäljning
och försäljning av matvaror respektive servering av mat behålls,
men att den särskilda tillståndsplikten för såväl detaljhandel
och servering som partihandel med öl slopas. Åldersgränser och
övriga restriktioner för ölhanteringen behålls i den nya lagen.
I alkohollagen införs också en bestämmelse som ger möjlighet att
förbjuda fortsatt detaljhandel med eller servering av öl.
Som skäl för förslaget anförs bl.a. följande.
Sammantaget beräknas handläggningen av ansökningar om öl klass
II uppgå till 10 % av länsstyrelsernas arbete med LHD. Därtill
kommer den arbetstid som behövs till kommunernas handläggning av
ansökningar om servering av öl. Det är mycket ovanligt att
ansökningar om öltillstånd avslås om lokalen är godkänd för
försäljning eller servering av mat. De begränsade
tillsynsresurserna hos länsstyrelser, kommuner och
polismyndigheter används nästan uteslutande för kontroll av
serveringar som har tillstånd för starkare drycker. Ansökningar
om tillstånd för öl klass II prövas ofta summariskt och tillsyn
av hur tillståndet sköts förekommer nästan aldrig. Mot denna
bakgrund kan meningen med att behålla tillståndsplikten för
handel med och servering av öl enligt regeringens uppfattning
ifrågasättas.
Regeringen finner det förklarligt av alkoholpolitiska skäl att
kommunernas och länsstyrelsernas tillsynsverksamhet i dag
huvudsakligen inriktas mot servering av spritdrycker, vin och
starköl, eftersom risken för alkoholpolitiska olägenheter här är
betydligt större än när det gäller detaljhandel med och
servering av öl klass II. Regeringen kan lika litet som
kommissionen finna några belägg för att ett slopande av
nuvarande tillståndsplikt för öl i sig skulle medföra ordnings-
eller nykterhetsproblem. Det finns däremot stora fördelar att
vinna genom en minskad byråkrati hos tillståndsmyndigheten.
Det viktigaste kravet i dagens lagstiftning för att erhålla
ett öltillstånd är att sökanden kan uppvisa att han är
matvaruhandlare. Som sådan måste han ha en av miljöförvaltningen
godkänd livsmedelslokal. Införs en bestämmelse om att
detaljhandel med öl och ölservering endast får bedrivas av den
som har en lokal som är godkänd av miljöförvaltningen för
livsmedelshantering blir det i sak endast marginell skillnad mot
i dag. Ansökan om särskilt öltillstånd behöver då inte inlämnas
till länsstyrelsen/kommunen. Administrativt skulle det innebära
en inte obetydlig tidsbesparing hos tillståndsprövande
myndigheter. Det blir då i praktiken de kommunala
miljöförvaltningarna, som ger tillstånd till
detaljhandelsförsäljning eller servering av öl, dvs. samma
myndighet som ju ändå skall godkänna lokalerna från
livsmedelshygienisk synpunkt.
Regeringen föreslår därför att den som har en godkänd
livsmedelslokal enligt bestämmelser som meddelats med stöd av
22 § tredje stycket livsmedelslagen även får rätt att bedriva
detaljhandel med eller servering av öl klass II. I alkohollagen
införs dessutom en bestämmelse om att detaljhandel med eller
servering av öl endast får bedrivas om försäljning eller
servering av matvaror också sker i lokalen. Nuvarande
bestämmelser om att servering eller försäljning av öl inte får
ske till personer som kan antas inte ha fyllt 18 år eller är
märkbart påverkade av alkohol eller annat berusningsmedel
behålls. Om sålunda tillståndskravet vid försäljning eller
servering direkt till konsumenter upphör saknas det enligt
regeringens mening skäl att behålla ett krav på särskilt
tillstånd för partihandel med öl klass II.
De föreslagna ändringarna innebär troligen att öl kommer att
kunna säljas och serveras i en del andra sammanhang än vad som
är tillåtet för närvarande. Emellertid är ölförsäljningen redan
i dag utspridd, t.ex. finns öl på många bensinstationer och
kvällsöppna närlivsbutiker. Den som vill köpa öl har knappast
några större svårigheter att hitta inköpsställen. Även med en
marginell ökning av antalet försäljningsställen för öl torde en
utbyggd tillsynsverksamhet i och med kommunaliseringen och de
särskilda sanktionsbestämmelserna som införs ge förutsättningar
för en totalt sett bättre kontroll av ölhanteringen än vad som
är fallet i dag. Om t.ex. öl säljs till underåriga blir det
möjligt att genom en administrativ sanktion förbjuda
verksamheten under en viss tid. Dessutom kan den föreslagna
straffbestämmelsen i 10 kap. 7 § alkohollagen bli tillämplig.
I motion So15 av Rose-Marie Frebran och Fanny Rizell (kds)
hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att bibehålla tillståndsplikten för
försäljning, partihandel och servering av öl klass II (yrkande
4). Motionärerna anför att öl klass II är en ungdomsdryck och
inkörsport till missbruk. Det finns en risk för att öl klass II
kommer att öka konsumtionen i och med att drycken kommer att
kunna försäljas och serveras på betydligt flera ställen än för
närvarande. Nuvarande tillståndskrav bör därför kvarstå
oförändrat i den nya lagen. Bibehålls tillståndsplikten ges
samtidigt möjlighet att meddela föreskrifter som rör servering
och försäljning av folköl. Möjligheten för företag som söker
tillstånd att få adekvat information innan verksamheten påbörjas
underlättas.
I motion So12 av Berndt Ekholm (s) begärs
tillkännagivanden om att tillstånd skall krävas vid försäljning
av öl klass II (yrkande 1) och om förbättrad ålderskontroll
vid sådan försäljning (yrkande 2). Förslaget om att slopa
tillståndsplikten för öl klass II kommer att innebära att folköl
kommer att finnas på ett stort antal nya ställen som korvkiosker
och kaféer. Detta medför att antalet alkoholfria ungdomsmiljöer
kommer att reduceras. Det kan vidare enligt motionären
konstateras att butikerna inte sköter ålderskontrollen vid
försäljning av folköl. Regeringen bör därför ge
Alkoholinspektionen i uppdrag att vidta åtgärder för en
förbättrad ålderskontroll.
I motion So16 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att
riksdagen beslutar att nuvarande regler skall gälla för
hanteringen av öl klass II (yrkande 4). Motionärerna vill
att öl klass II även i fortsättningen skall klassificeras som en
alkoholdryck. Regeringen har i propositionen förringat folkölets
roll som inkörsport till ett alkoholbruk som bland ungdomar
ibland tar sig uttryck i missbruk.
Liknande synpunkter framförs i motion So19 av Göran
Magnusson m.fl. (s, c, fp, mp) där motionärerna yrkar att
riksdagen avslår propositionens förslag vad avser regler för
försäljning av öl klass II (yrkande 10).
Utskottets bedömning
I likhet med regeringen anser utskottet att det finns fördelar
att vinna om nuvarande regler om tillståndsplikt för såväl
partihandel och detaljhandel som servering av öl slopas. Detta
kommer att innebära en tidsbesparing hos de tillståndsprövande
myndigheterna. Dessa kan då ägna mer tid åt prövning av
ansökningar om tillstånd för servering av spritdrycker, vin och
starköl samt tillsyn över att sådan verksamhet bedrivs i
enlighet med alkohollagens intentioner och de alkoholpolitiska
målen. Riskerna för alkoholpolitiska olägenheter med öl skall
inte förringas, men riskerna är dock större vid detaljhandel med
och servering av drycker med högre alkoholhalt. Om problem med
nykterhet och ordning uppstår eller om försäljning/servering
sker till underåriga måste sanktioner kunna tillgripas.
Utskottet är därför positivt till regeringens förslag om att
kommunerna ges möjlighet att förbjuda fortsatt detaljhandel med
eller servering av öl om olägenheter uppstår.
I propositionen föreslås att vissa grundförutsättningar måste
vara uppfyllda för att detaljhandel med öl skall vara tillåten.
Försäljning skall ske i en livsmedelslokal som godkänts av
miljöförvaltningen. Vidare föreslås att detaljhandel med eller
servering av öl endast får bedrivas om försäljning eller
servering av matvaror också sker i lokalen. Enligt propositionen
skall öl inte få serveras eller säljas till personer som kan
antas inte ha fyllt 18 år eller är märkbart påverkade av alkohol
eller annat berusningsmedel. Utskottet ställer sig bakom dessa
förslag. Utskottet anser att det är viktigt att butiker och
serveringsställen noga förvissar sig om att kunden/gästen har
uppnått 18 år och att kommunerna kontrollerar att denna
ölhantering inte leder till olägenheter samt vid behov vidtar
åtgärder. Utskottet är också positivt till förslaget om att i
alkohollagen införa en straffbestämmelse som innebär att den som
säljer öl till en underårig dels kan förbjudas att fortsätta
verksamheten, dels kan dömas för olovlig dryckeshantering.
Utskottet delar således inställningen i propositionen att
kravet på tillstånd för detaljhandel, servering och partihandel
med öl klass II skall slopas och avstyrker därmed motionerna
So12 (s) yrkandena 1 och 2, So15 (kds) yrkande 4, So16 (v)
yrkande 4 och So19 (s, c, fp, mp) yrkande 10.
Tillsyn
Enligt nuvarande ordning delas tillsynen över
tillämpningen av LHD mellan Socialstyrelsen, som har den
centrala tillsynen, och länsstyrelser, socialnämnder och
polismyndigheter. Huvudansvaret åvilar länsstyrelsen. I
praktiken sker ofta en samordning mellan länsstyrelsen och
kommunen för att undvika onödigt dubbelarbete.
Alkoholpolitiska kommissionen föreslår beträffande
tillsynen att kommunerna skall ha den direkta tillsynen av
restaurangerna och att tillsynen naturligt kan knyta an till
socialtjänstens uppsökande verksamhet.
I propositionen föreslås att den omedelbara tillsynen över
efterlevnaden av bestämmelserna i lagen om servering av
alkoholdrycker och detaljhandel med öl klass II skall utövas av
kommunen och polismyndigheten. Länsstyrelsen skall sköta den
regionala tillsynen som innefattar tillsyn över kommunernas
verksamhet och ansvaret för den regionala uppföljningen.
Alkoholinspektionen skall som tidigare nämnts överta
Socialstyrelsens nuvarande roll och utöva den centrala tillsynen
över tillämpningen av alkohollagen. Som skäl för förslaget
anförs följande.
Huvudansvaret för den regionala och lokala tillsynen ligger
sedan lång tid tillbaka hos länsstyrelserna, som dessutom varit
de enda som disponerat över administrativa sanktioner. Deras
arbete har dock alltmer kommit att inriktas på
tillståndsprövning och att avslöja ekonomiska oegentligheter.
Fältverksamheten i syfte att motverka alkoholpolitiska
missförhållanden har fått en allt mindre framträdande roll.
Antalet serveringsställen har nämligen ökat så kraftigt att det
i praktiken blivit omöjligt för länsstyrelserna att upprätthålla
en regelbunden inspektionsverksamhet av betydelse.
Övervakning av nykterhet och ordning är normalt i första hand
en kommunal angelägenhet. Ges kommunerna huvudansvaret för den
direkta restaurangkontrollen kan denna uppgift naturligt knyta
an till socialtjänstens uppsökande verksamhet. Kommunens
motivation för tillsyn av restaurangerna bör öka vid en
kommunalisering av tillståndsgivningen.
Regeringen understryker att en kraftfull och väl fungerande
tillsyn av tillräcklig omfattning är en förutsättning för flera
av de förslag till ändringar och förenklingar av lagstiftningen
som läggs fram i propositionen. Kommunerna bör som
tillståndsmyndighet ha huvudansvaret för den omedelbara
tillsynen av restaurangverksamheten, medan länsstyrelsens
uppgift mer bör bli att övervaka och stödja kommunernas
verksamhet. Detta bör ske både i form av råd och annan
vägledning och i form av kontroll av hur kommunerna handlägger
enskilda ärenden, inbegripet möjligheten att om det finns
anledning inspektera serveringsställen som kommunen lämnat
tillstånd till.
Länsstyrelsens roll på serveringsområdet blir således att dels
övervaka och stödja kommunernas verksamhet, dels att på det
regionala planet följa upp alkoholhanteringen och den verksamhet
som bedrivs med stöd av alkohollagen. Det finns ett klart
samband mellan den regionala tillsynen och uppföljningen.
Tillsynen lokalt ger ofta information som ger anledning till en
mer systematisk uppföljning regionalt. Den systematiska
uppföljningen kan i sin tur ge anledning till inspektion i
enskilda ärenden.
Regeringen anser att det är viktigt att ta till vara den
erfarenhet och kompetens som under lång tid byggts upp hos
länsstyrelserna. Som tidigare anförts (s. 18 i betänkandet)
måste kommunerna ges skäligt rådrum att förbereda sig inför
uppgiften som ansvarig myndighet för ärenden gällande
serveringstillstånd. Under 1995 skall därför länsstyrelsen
fullgöra kommunens uppgifter enligt alkohollagen med undantag
för tillsynen. Länsstyrelserna bör dock under denna tid även
utöva en intensifierad tillsyn så att kommunerna ges
erforderligt stöd fram till dess de byggt upp tillräcklig
erfarenhet på området.
I motion So16 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att
riksdagen avslår förslaget i propositionen om att kommunerna
skall vara den myndighet som utövar tillsyn gentemot innehavare
av serveringstillstånd (yrkande 1 delvis). Motionärerna
framhåller att landets kommuner i dag är hårt pressade och
dignar under en stor arbetsbörda. Ytterligare uppgifter bör
därför inte åläggas kommunerna. Det är stor risk att t.ex.
tillsynen av krogarna blir eftersatt om kommunerna åläggs
huvudansvaret för tillsynen. Motionärerna anför också att
erforderlig kompetens på detta område endast finns att tillgå i
större kommuner. Vidare befarar motionärerna att kommunernas
hantering av tillsynen kommer att bli rutinmässig och att det
blir polisens sak om det blir för stora ordningsproblem.
I motion So17 av Barbro Westerholm och Elver Jonsson (fp)
begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad i motionen
anförts om länsstyrelsernas ansvar för tillsyn av
serveringstillstånd (yrkandet delvis). Motionärerna vänder
sig emot förslaget om att lägga ansvaret för tillsyn av
serveringstillstånden på kommunerna. Kommunerna har visserligen
god lokal kännedom, men när det gäller kunskap om ekonomisk
brottslighet hos näringsidkare har länsstyrelserna en bättre
överblick och bättre förutsättningar när det gäller ingripanden.
Ansvaret för tillsyn av serveringstillstånd bör därför åvila
länsstyrelserna.
Utskottets bedömning
Utskottet instämmer i förslaget att huvudansvaret för den
direkta tillsynen över servering av alkoholdrycker och
detaljhandel med öl skall föras över från länsstyrelsen till
kommunerna. Den rollfördelning mellan länsstyrelse och kommun
som regeringen föreslår överensstämmer också med vad som i
allmänhet gäller på andra rättsområden och med intentionerna i
länsstyrelsereformen. Som framgår av propositionen skall en
överflyttning av huvudansvaret för tillsynen inte hindra att
länsstyrelsen i rollen som regional samordnare av olika statliga
och kommunala tillsynsmyndigheter gentemot restaurangbranschen
också bedriver direkttillsyn av restaurangverksamheten.
Även om länsstyrelsen saknar maktmedel förutsätter utskottet
liksom regeringen att länsstyrelsen i kraft av sin fackkompetens
och bredare kunskap om lagstiftningens syfte och tillämpning har
goda möjligheter att påverka kommunernas praxis så att den
ligger i linje med lagstiftningens intentioner.
Regeringen har i propositionen anfört att länsstyrelserna även
i fortsättningen bör prioritera den typ av samordnad regional
tillsynsverksamhet som länsstyrelsen i Stockholms län tagit
initiativ till (Operation Krogsanering). Utskottet, som
konstaterar att denna tillsynsverksamhet varit mycket effektiv,
delar regeringens uppfattning.
För att alkoholservering inte skall leda till olägenheter i
fråga om ordning och nykterhet och för att motverka ekonomisk
misskötsamhet i branschen är det enligt utskottet viktigt att en
totalt sett väl fungerande tillsyn kommer till stånd och att
särskilda resurser avsätts för tillsynen.
Utskottet tillstyrker därmed förslaget till 8 kap. 1 § andra
och tredje styckena alkohollagen och avstyrker motionerna So16
(v) yrkande 1 delvis och So17 (fp) yrkandet delvis.
Avgifter
Enligt förslaget i propositionen till 7 kap. 13 § andra
och tredje styckena alkohollagen skall kommunen få ta ut avgift
för prövningen av ansökningar om serveringstillstånd samt för
tillsyn enligt 8 kap. alkohollagen av den som fått tillstånd av
kommunen. Utskottet anser att kommunerna bör ges denna
möjlighet.
Enligt 5. i ikraftträdandebestämmelserna till alkohollagen
skall länsstyrelsen under år 1995 fullgöra de uppgifter som
åligger kommunen enligt den nya lagen med undantag av tillsynen.
Detta innebär att kommunen redan fr.o.m. ikraftträdandet av den
nya lagen, dvs. den 1 januari 1995, skall utöva tillsyn över
tillståndshavare och deras verksamhet. Kommunernas
tillsynsinsatser skall enligt förslaget i 7 kap. 13 § tredje
stycket avgiftsfinansieras. Ordalydelsen i nämnda lagrum ger
emellertid inte utrymme för kommunerna att ta ut
tillsynsavgifter av andra tillståndshavare än sådana som "fått
tillstånd av kommunen". Under i vart fall år 1995 skulle
kommunerna således lagligen vara förhindrade att avgiftsbelägga
sin tillsyn. Med hänsyn härtill bör paragrafen ändras på så sätt
att det framgår att kommunerna får ta ut avgifter för tillsynen
av den som "har serveringstillstånd".
Utskottet föreslår att riksdagen antar det av utskottet i
bilaga 2 framlagda förslaget till 7 kap. 13 § alkohollagen.
Överklagande
I och med att tillståndsgivningen enligt propositionen
skall kommunaliseras skall första överklagningsinstans bli
länsrätten i stället för som nu kammarrätten. Prövningstillstånd
skall krävas vid överklagande till kammarrätten. Bestämmelsen om
prövningstillstånd skall dock träda i kraft först efter det att
den nya lagen tillämpats under tre års tid.
Regeringen anser inte att det är lämpligt att införa en
särreglering i alkohollagen om närboendes rätt att överklaga. Av
allmänna regler om överklagande av förvaltningsbeslut följer att
den som direkt berörs av ett beslut har rätt att överklaga
detta. Det är därför inte uteslutet att t.ex. grannar till en
restaurang skulle anses ha rätt att överklaga ett beslut om
tillstånd till alkoholservering redan enligt gällande rätt. Det
får enligt regeringen bli en fråga för rättspraxis att klargöra
när så kan vara fallet.
I motion So15 av Rose-Marie Frebran och Fanny Rizell (kds)
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att tillförsäkra närboende rätt att
överklaga tillstånd till närliggande restauranger (yrkande
5). På senare år har alltfler restauranger fått tillstånd att
servera alkohol sent på natten. Risken för att de närboende
störs har därmed ökat. En överklagningsrätt för närboende
tillgodoser enligt motionärerna den enskildes integritet och
behov av lugn och ro i hemmet.
I motion So19 av Göran Magnusson m.fl. (s, c, fp, mp)
begärs ett tillkännagivande om rätten att överklaga beslut om
serveringstillstånd (yrkande 12). Motionärerna anför bl.a.
att regeringen anser att man via domstol skall finna en
rättspraxis för närboendes möjligheter att överklaga. Enligt
nuvarande principer har de närboendes möjligheter att överklaga
ett serveringstillstånd i det närmaste utplånats. Motionärerna
anser att regeringen i ett senare sammanhang bör återkomma till
riksdagen med förslag om att vidga kretsen som har rätt att
överklaga beslut om serveringstillstånd.
Utskottets bedömning
I propositionen föreslås att kommunens beslut får överklagas
till allmän förvaltningsdomstol. Utskottet anser inte att det i
lagen bör införas någon bestämmelse om vem som har rätt att
överklaga kommunens beslut utan att förvaltningslagens
bestämmelser skall gälla i det avseendet. I 22 §
förvaltningslagen anges att ett beslut får överklagas av den som
beslutet angår, om beslutet gått honom emot. Bestämmelsen är ett
uttryck för den i Sverige gällande ordningen att det inte
föreligger någon allmän rätt att överklaga förvaltningsbeslut.
Utskottet anser att det får bli en fråga för domstolarna att
klargöra om t.ex. en närboende till en restaurang eller ett
annat serveringsställe skall anses ha rätt att överklaga beslut
om tillstånd till alkoholservering. Kommunerna skall vid
tillståndsgivningen kunna vägra tillstånd, om serveringen kan
befaras medföra olägenheter från alkoholpolitisk synpunkt.
Kommunerna skall också kunna återkalla serveringstillstånd, om
serveringen föranleder olägenheter i fråga om ordning och
nykterhet. Utskottet tillstyrker förslaget till 9 kap. 2 §
alkohollagen och avstyrker motionerna So15 (kds) yrkande 5 och
So19 (s, c, fp, mp) yrkande 12.
Ansvar och förverkande
Destillationsapparater
I 18 § LTD finns ett förbud mot att utan tillstånd inneha
destillationsapparat. I 30 § samma lag sägs bl.a. att den som
utan tillstånd tillverkar, överlåter eller innehar en
destillationsapparat eller apparatdel döms till böter eller
fängelse i ett år.
I LHD straffbeläggs olovlig försäljning och olovligt
anskaffande av alkoholdrycker samt försök därtill. Förberedelse
till sådana gärningar är straffri.
Enligt 35 § andra stycket LTD skall destillationsapparat
eller apparatdel som varit föremål för brott enligt denna lag
eller värdet av sådan apparat eller appparatdel förklaras
förverkade.
Regeringen föreslår att förbudet i LTD om att utan
tillstånd inneha destillationsapparat skall avskaffas och att i
stället det straffbara området skall utvidgas på så sätt att
förutom försök till olovlig tillverkning av spritdrycker,
olovlig försäljning och olovligt anskaffande av alkoholdrycker
även förberedelse till sådana brott skall vara straffbart.
Regeringen anser att den som innehar destillationsapparat men
saknar tillverkningstillstånd för sprit eller spritdrycker skall
kunna ställas till ansvar för förberedelse till olovlig
tillverkning av sprit eller spritdrycker. I specialmotiveringen
sägs att detta blir möjligt genom den föreslagna
straffbestämmelsen om förberedelse.
Destillationsapparater, apparatdelar och redskap som har
använts vid olovlig tillverkning av sprit eller alkoholdrycker
skall förklaras förverkade.
I motion So18 av Roland Larsson (c) yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om förverkande av destilleringsapparater. Motionären anför att
enligt propositionens förslag skall förberedelse till
hembränning bli straffbart. Innehavet av destillationsapparat är
att anse som förberedelse till hembränning. I förverkanderegeln
i 11 kap. 2 § skall förverkande ske först då det kan bevisas att
sprit tillverkats. Denna ordning innebär att det inte föreligger
rätt att förverka en destillationsapparat på grund av
förberedelse till olovlig sprittillverkning utan endast om
spriten tillverkats. Konsekvenserna blir att i de fall polis vid
husrannsakan upptäcker en apparat, och den misstänkte döms för
förberedelse till sprittillverkning, kommer apparaten att få
behållas av den misstänkte om det inte kan bevisas att denne har
tillverkat sprit. Enligt motionärens mening bör det vara bättre
att behålla nuvarande förbud om olovligt innehav av
destillationsapparat och nuvarande möjlighet att förverka
apparaten på grund av det olovliga innehavet.
Utskottets bedömning
Enligt specialmotiveringen till propositionens lagförslag
skall den som innehar en destillationsapparat men saknar
tillverkningstillstånd kunna ställas till ansvar för
förberedelse till olovlig tillverkning av sprit eller
spritdrycker.
För att en destillationsapparat skall kunna förverkas krävs
att apparaten använts vid olovlig tillverkning av sprit eller
spritdrycker. Apparaten kan alltså inte förverkas med mindre det
visats att den verkligen använts vid olovlig tillverkning.
Någon möjlighet att förverka en apparat hos en person som
enbart dömts för förberedelse (eller försök) till olovlig
tillverkning finns inte enligt alkohollagen.
Utskottet är positivt till den utvidgning av det straffbara
området som skett enligt förslaget i propositionen. Däremot
känner utskottet stark tveksamhet inför förslaget att det för
förverkande av en destillationsapparat skall krävas att den
använts vid olovlig tillverkning. Olovlig tillverkning av sprit
och spritdrycker är ett stort alkoholpolitiskt problem, och
möjligheterna att ingripa mot dessa problem får inte försämras.
Även om sålunda det straffbara området utvidgats anser utskottet
att regeringen snarast bör överväga att utvidga
förverkandemöjligheterna i linje med vad som tidigare gällde och
därefter återkomma till riksdagen.
Vad utskottet nu anfört bör ges regeringen till känna med
anledning av motion So18 (c).
Övergångsbestämmelserna i förslaget till alkohollag
I 4 kap. 2 och 3 §§ hänvisas till lagen (1994:000) om
tullfrihet m.m. och till tullagen (1994:000). Dessa lagar är
beroende av Sveriges anslutning till EU. Det är ännu inte helt
klart att anslutningen sker vid årsskiftet. Skatteutskottet har
i bet. 1994/95:SkU8 Tullagstiftningen vid ett EU-medlemskap
förordat att den nya tullagstiftningen får träda i kraft den dag
regeringen bestämmer. Detta uppnås enligt skatteutskottet bäst
om ikraftträdandet knyts till ikraftträdandet av lagen
(1994:000) med anledning av Sveriges anslutning till Europeiska
unionen.
Som en följd härav bör hänvisningarna till den nya
tullagstiftningen i 4 kap. 2 och 3 §§ samt även i 11 kap. 4 § i
förslaget till alkohollag för tid fram till dess den nya
tullagstiftningen trätt i kraft i stället avse äldre
föreskrifter. Utskottet föreslår att första punkten i
övergångsbestämmelserna ändras på sätt som framgår av bilaga
3.
Förslaget till alkohollag i övrigt
Utskottet tillstyrker i övrigt förslaget till alkohollag.
Förslaget till lag om ändring i lagen (1958:205) om
förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m.
Till följd av att begreppet partihandelsbolaget utmönstras
ur alkohollagstiftningen måste en ändring göras i 2 § första
stycket 1 lagen (1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga
drycker m.m. Beslagtagna drycker skall få säljas till den som
har tillverkningstillstånd eller partihandelstillstånd för
varorna. Konstruktionen i alkohollagen medför dock att
beslagtaget öl endast kan säljas till tillverkare av sådan
dryck.
Lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 januari 1995.
Justitieutskottet har till socialutskottet för samordning
av lagförslagen överlämnat förslaget till lag om ändring i
lagen (1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m.
i proposition 1994/95:23 Ett effektivare brottmålsförfarande.
Förslaget fogas till betänkandet som bilaga 4. I den
propositionen föreslår regeringen att 2 § 2--3 upphävs,
vilket är en följd av andra i propositionen föreslagna
ändringar.
Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 april 1995.
Utskottets bedömning
Utskottet tillstyrker förslagen om ändring i 2 § lagen om
förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m. Utskottet föreslår
att riksdagen antar det av utskottet utarbetade förslaget till
ändring i 2 § i bilaga 5.
Övriga lagförslag
Utskottet tillstyrker förslagen till lag om ändring i
sekretesslagen (1980:100), lag om ändring i lagen (1978:763) med
vissa bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker, lag om
ändring i lagen (1961:181) om försäljning av teknisk sprit m.m.
och lag om ändring i lagen (1965:94) om polisregister m.m.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande insatser på alkoholområdet
att riksdagen avslår motion 1994/95:So15 yrkande 1,
2. beträffande Alkoholinspektionens uppgifter
att riksdagen med avslag på motionerna 1994/95:So12 yrkande 5
och 1994/95:So19 yrkandena 1 och 2 antar 7 kap. 3, 4 och 18 §§
och 8 kap. 1 § första stycket i regeringens förslag till
alkohollag,
res. 1 (c, mp)
3. beträffande krav på tillstånd för tillverkning,
partihandel och inköp av spritdrycker, vin och starköl
att riksdagen antar 1 kap. 1--8 §§, 2 kap. 1 § första stycket
och 2--5 §§, 3 kap. 1 § första stycket och 4 kap. 1 § i
regeringens förslag till alkohollag,
4. beträffande marknadsföring
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:So12 yrkandena 3, 4
och 9 samt 1994/95:So16 yrkande 3,
5. beträffande 3 kap. 4 och 5 §§ förslaget till alkohollag
att riksdagen antar 3 kap. 4 och 5 §§ i regeringens förslag
till alkohollag,
6. beträffande kriterier för tillverknings-, partihandels-
och inköpstillstånd
att riksdagen med avslag på motionerna 1994/95:So15 yrkande 2
och 1994/95:So19 yrkande 3 antar 7 kap. 1 och 2 §§ i
regeringens förslag till alkohollag,
7. beträffande högsta volymprocent
att riksdagen avslår 2 kap. 1 § andra stycket och 3 kap. 1 §
andra stycket i regeringens förslag till alkohollag,
8. beträffande åldersgränser
att riksdagen med avslag på motion 1994/95:So13 yrkande 1
antar 3 kap. 8 § och 4 kap. 2 § i regeringens förslag till
alkohollag,
res. 2 (m)
9. beträffande tillstånd till servering
att riksdagen med avslag på motion 1994/95:So16 yrkandena 1
delvis och 2 antar 7 kap. 12 § i regeringens förslag till
alkohollag,
res. 3 (v) - delvis
10. beträffande administrativa ingripanden
att riksdagen med avslag på motionerna 1994/95:So14,
1994/95:So16 yrkande 1 delvis och 1994/95:So17 yrkandet delvis
antar 7 kap. 19 § i regeringens förslag till alkohollag,
res. 3 (v) - delvis
res. 4 (fp)
11. beträffande antalet serveringstillstånd
att riksdagen avslår motion 1994/95:So15 yrkande 3,
12. beträffande omfattningen av serveringstillstånd
att riksdagen med avslag på motionerna 1994/95:So12 yrkande 6
och 1994/95:So19 yrkandena 6 och 7 antar 6 kap. 5 § och 7 kap.
5 § i regeringens förslag till alkohollag,
13. beträffande lämplighetsprövning
att riksdagen avslår motion 1994/95:So13 yrkande 4,
res. 5 (m)
14. beträffande nöjes- och idrottsplatser, m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:So12 yrkande 8 och
1994/95:So19 yrkandena 4 och 5,
res. 6 (c)
15. beträffande 7 kap. 7 och 9 §§
att riksdagen antar 7 kap. 7 och 9 §§ i regeringens förslag
till alkohollag,
16. beträffande mattvång och pausservering
att riksdagen med avslag på motion 1994/95:So13 yrkande 5
delvis antar 7 kap. 8 § första--fjärde styckena i regeringens
förslag till alkohollag,
res. 7 (m)
17. beträffande minibarer
att riksdagen med avslag på motionerna 1994/95:So13 yrkande 5
delvis, 1994/95:So16 yrkande 5 och 1994/95:So19 yrkande 8 antar
7 kap. 8 § femte stycket i regeringens förslag till alkohollag,
res. 8 (m)
res. 9 (c, v, mp, kds)
18. beträffande serveringstider
att riksdagen avslår motion 1994/95:So13 yrkande 2,
res. 10 (m) - delvis
19. beträffande 6 kap. 4 § förslaget till alkohollag
att riksdagen med avslag på motionerna 1994/95:So12 yrkande 7
och 1994/95:So19 yrkande 9 antar 6 kap. 4 § i regeringens
förslag till alkohollag,
res. 10 (m) - delvis
res. 11 (c, mp)
20. beträffande prissättning, m.m.
att riksdagen med avslag på motion 1994/95:So13 yrkande 3
antar 6 kap. 6 och 7 §§ i regeringens förslag till alkohollag,
res. 12 (m)
21. beträffande alkoholfria drycker
att riksdagen med avslag på motion 1994/95:So19 yrkande 11
antar 3 kap. 6 § i regeringens förslag till alkohollag,
res. 13 (c)
22. beträffande öl klass II
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:So12 yrkandena 1 och
2, 1994/95:So15 yrkande 4, 1994/95:So16 yrkande 4 och
1994/95:So19 yrkande 10,
res. 14 (c, v, mp, kds)
23. beträffande tillsyn
att riksdagen med avslag på motionerna 1994/95:So16 yrkande 1
delvis och 1994/95:So17 yrkandet delvis antar 8 kap. 1 § andra
och tredje styckena i regeringens förslag till alkohollag,
res. 15 (fp)
res. 16 (v)
24. beträffande 7 kap. 13 § förslaget till alkohollag
att riksdagen antar 7 kap. 13 § i regeringens förslag till
alkohollag med den ändringen att paragrafen erhåller i bilaga 2
som Utskottets förslag betecknade lydelse,
25. beträffande överklagande
att riksdagen med avslag på motionerna 1994/95:So15 yrkande 5
och 1994/95:So19 yrkande 12 antar 9 kap. 2 § i regeringens
förslag till alkohollag,
res. 17 (c, kds)
26. beträffande destillationsapparat
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:So18 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
27. beträffande första punkten i övergångsbestämmelserna i
förslaget till alkohollag
att riksdagen antar första punkten i övergångsbestämmelserna i
regeringens förslag till alkohollag med den ändringen att
bestämmelsen erhåller i bilaga 3 som Utskottets förslag
betecknade lydelse,
28. beträffande förslaget till alkohollag i övrigt
att riksdagen antar regeringens förslag till alkohollag i den
mån det inte omfattas av vad utskottet hemställt under tidigare
moment,
29. beträffande 2 § förslaget till lag om ändring i lagen
(1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m.
att riksdagen antar 2 § i regeringens förslag till lag om
ändring i lagen (1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga
drycker m.m. med den ändringen att paragrafen erhåller i
bilaga 5 som Utskottets förslag betecknade lydelse,
30. beträffande övriga lagförslag
att riksdagen antar regeringens förslag till
a) lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),
b) lag om ändring i lagen (1978:763) med vissa bestämmelser om
marknadsföring av alkoholdrycker,
c) lag om ändring i lagen (1961:181) om försäljning av teknisk
sprit m.m. och
c) lag om ändring i lagen (1965:94) om polisregister m.m.
Utskottet hemställer att ärendet avgörs efter endast en
bordläggning.
Stockholm den 8 december 1994
På socialutskottets vägnar
Sten Svensson
I beslutet har deltagit: Sten Svensson (m), Bo Holmberg
(s), Ingrid Andersson (s), Rinaldo Karlsson (s), Hans Karlsson
(s), Roland Larsson (c), Christina Pettersson (s), Liselotte
Wågö (m), Barbro Westerholm (fp), Stig Sandström (v), Marianne
Jönsson (s), Leif Carlson (m), Thomas Julin (mp), Chatrine
Pålsson (kds), Conny Öhman (s), Mariann Ytterberg (s) och
Birgitta Wichne (m).
Reservationer
1. Alkoholinspektionens uppgifter (mom. 2)
Roland Larsson (c) och Thomas Julin (mp) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 10 som börjar med
"I propositionen" och slutar med "avstyrks därför" bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser att Alkoholinspektionen skall överta
Konsumentverkets nuvarande ansvar över kontrollen av
marknadsföringen av alkoholhaltiga drycker. Detta är viktigt för
att förhindra aggressiva försäljningsmetoder och för att
Alkoholinspektionen effektivt skall klara de i propositionen
angivna uppgifterna att vara kontrollerande, inspekterande och
registrerande.
dels att utskottet under mom. 2 bort hemställa:
2. beträffande Alkoholinspektionens uppgifter
att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:So12
yrkande 5 och 1994/95:So19 yrkandena 1 och 2
dels antar 7 kap. 3, 4 och 18 §§ samt 8 kap. 1 § första
stycket i regeringens förslag till alkohollag
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
2. Åldersgränser (mom. 8)
Sten Svensson, Liselotte Wågö, Leif Carlson och Birgitta
Wichne (alla m) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 17 som börjar med
"Utskottet anser" och slutar med "So13 (m) yrkande 1" bort ha
följande lydelse:
I Sverige har personer som uppnått 18 år rösträtt, skyldighet
att fullgöra militärtjänst och rätt att ta körkort.
Åldersgränsen för inköp och införsel av alkohol bör därför
jämställas med myndighetsåldern. Regeringen bör snarast
återkomma till riksdagen med förslag till lagreglering i
enlighet härmed. Vad utskottet nu anfört bör ges regeringen till
känna.
dels att utskottet under mom. 8 bort hemställa:
8. beträffande åldersgränser
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:So13
yrkande 1
dels antar 3 kap. 8 § och 4 kap. 2 § i regeringens förslag
till alkohollag,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
3. Tillstånd till servering, m.m. (mom. 9 och 10)
Stig Sandström (v) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 21 som börjar med
"Utskottet instämmer" och på s. 22 slutar med "yrkandet delvis"
bort ha följande lydelse:
Landets kommuner är i dag hårt pressade och dignar under en
stor arbetsbörda. Särskilt utsatta är socialförvaltningarna.
Kommunerna har också sedan länge bantat sin personalorganisation
-- den sociala sidan är inget undantag. Samtidigt har antalet
utförsäkrade från arbetslöshetskassorna spätt på arbetet för
redan tyngda förvaltningar. Ytterligare uppgifter bör därför
enligt utskottets mening inte åläggas kommunerna.
Med tanke på den mängd av nya uppgifter som på senare år
ålagts kommunerna, äldrevård, miljövård, skolan, riksfärdtjänst
etc., är det inte troligt att alkoholpolitiken kommer att
prioriteras. Det blir också svårt framför allt för små kommuner
att skaffa erforderlig kompetens för att motverka ekonomisk
brottslighet i branschen.
Sammanfattningsvis anser utskottet att ansvaret för att utreda
och besluta i fråga om serveringstillstånd samt för
administrativa ingripanden mot innehavare av serveringstillstånd
skall åvila länsstyrelserna. Regeringen bör snarast återkomma
till riksdagen med lagförslag i enlighet härmed.
Utskottet anser vidare att den kommunala vetorätten bör
bibehållas tills vi av EG-domstolen tvingas att avskaffa den.
Den kan försvaras på samma sätt som vi vill försvara
Systembolaget, dvs. med hänvisning till folkhälsan och hävd.
Kommunerna bör i större utsträckning uppmuntras att använda sig
av sin vetorätt och göra den till ett vasst alkoholpolitiskt
instrument. Vetot bör även kunna användas för att förhindra en
överetablering i vissa kommuner/orter med alkoholrelaterade
problem som följd. Detta bör ges regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 9 och 10 bort hemställa:
9 och 10. beträffande tillstånd till servering,
m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:So14,
1994/95:So16 yrkandena 1 delvis och 2 samt 1994/95:So17 yrkandet
delvis
dels antar 7 kap. 12 och 19 §§ i regeringens förslag till
alkohollag,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
4. Administrativa ingripanden (mom. 10)
Barbro Westerholm (fp) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 21 som börjar med
"Utskottet anser" och på s. 22 slutar med "yrkandet delvis" bort
ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening bör ansvaret för återkallelse av
serveringstillstånd inte läggas på kommunerna. Kommunerna har
visserligen god kännedom beträffande de lokala förhållandena men
när det gäller kunskap om ekonomisk brottslighet hos
näringsidkare har länsstyrelserna en bättre överblick och bättre
förutsättningar än kommunerna att ingripa. Det blir också svårt
framför allt för små kommuner att motverka ekonomisk
brottslighet i branschen. Regeringen bör snarast återkomma till
riksdagen med förslag om att ansvaret för återkallelse och
övriga administrativa åtgärder bör åvila länsstyrelserna. Vad
utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av motionerna
So14 (s), So16 (v) yrkande 1 delvis och So17 (fp) yrkandet
delvis som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 10 bort hemställa:
10. beträffande administrativa ingripanden
att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:So14,
1994/95:So16 yrkande 1 delvis och 1994/95:So17 yrkandet delvis
dels antar 7 kap. 19 § i förslaget till alkohollag,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
5. Lämplighetsprövning (mom. 13)
Sten Svensson, Liselotte Wågö, Leif Carlson och Birgitta
Wichne (alla m) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 28 som börjar med
"Utskottet har" och slutar med "So13 (m) yrkande 4." bort ha
följande lydelse:
Enligt regeringens förslag skall särskilt stränga regler gälla
för att få öppna restaurang och där servera spritdrycker, vin
eller starköl. Utskottet vänder sig mot förslaget i
propositionen om att en person som skall komma i fråga för
alkoholservering närmast skall vara kliniskt fri från brister.
Det mest allvarliga är att bevisbördan vid ansökan om tillstånd
ligger hos den sökande och inte hos tillståndsmyndigheten och
att enligt uttalandet i specialmotiveringen till 7 kap. 7 § den
omständigheten att inga anmärkningar framkommit inte är
tillräckligt för att beviljas serveringstillstånd. Detta är en
orimlig rättsordning som utskottet inte kan acceptera. Inte
heller kan utskottet acceptera uttalandet i propositionen om att
en person som söker tillstånd inte får ha varit inblandad i en
konkurs på mycket länge. Regeringen tycks utgå från att en
konkurs alltid beror på någon form av olaglig verksamhet och tar
inte hänsyn till att en konkurs kan bero på andra faktorer.
Enligt utskottets mening skall tillstånd alltid kunna ges om den
sökande uppfyller kraven i alkohollagen. Kontrollen över givna
tillstånd skall vara strikt. Vad utskottet nu anfört bör ges
regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 13 bort hemställa:
13. beträffande lämplighetsprövning
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:So13
yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
6. Nöjes- och idrottsplatser, m.m. (mom. 14)
Roland Larsson (c) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 28 som börjar med
"Utskottet anser" och slutar med "yrkandena 4 och 5 avstyrks"
bort ha följande lydelse:
Det är mycket viktigt att kommunerna i samband med
tillståndsprövningen noga uppmärksammar riskerna för eventuella
alkoholpolitiska olägenheter. Enligt utskottets mening bör
därför antalet kriterier för att få serveringstillstånd
utvidgas. Ytterligare kriterier för tillstånd bör vara
relationen mellan antalet tillstånd och befolkningsunderlaget i
kommunen och att restriktivitet med serveringstillstånd skall
råda i och kring lokaler som frekventeras av barn och ungdom
samt i familjära och idrottsliga miljöer. Dessa kriterier bör
ingå i kommunernas alkoholpolitiska program.
dels att utskottet under mom. 14 bort hemställa:
14. beträffande nöjes- och idrottsplatser, m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:So12
yrkande 8 och 1994/95:So19 yrkandena 4 och 5 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. Mattvång och pausservering (mom. 16)
Sten Svensson, Liselotte Wågö, Leif Carlson och Birgitta
Wichne (alla m) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 29 börjar med
"Utskottet delar" och slutar med "yrkande 5 delvis" bort ha
följande lydelse:
Resultatet av de nuvarande bestämmelserna och de som föreslås
i propositionen är att vi har en minst sagt outvecklad
restaurangkultur i vårt land. Möjligheten att serveras ett glas
öl eller vin på en kvarterspub och träffa grannar och vänner
saknas i stor utsträckning i Sverige. I stället har svenskarna
vant sig vid att dricka i hemmen, innan de går ut. Därigenom
blir alkoholkonsumtionen alltför ofta större än om det varit
möjligt att besöka en enkel pub eller bar. Utskottet anser att
någon bestämmelse om att matservering skall vara ett krav för
att serveringstillstånd skall kunna beviljas för pubar och
liknande inrättningar inte skall införas i alkohollagen.
Utskottet är positivt till förslaget om att förbudet mot
pausservering utan mattvång i foajéer till teatrar och
konsertlokaler slopas. Enligt utskottets mening bör
serveringstillståndet inte -- på det sätt som föreslås i
propositionen -- begränsas till att omfatta endast vin och
starköl utan kunna omfatta även spritdrycker. Vidare bör
servering kunna ske såväl i paus under pågående föreställning
som före och efter en föreställning. Internationellt ses detta
som en självklarhet. Regeringen bör snarast återkomma till
riksdagen med förslag till lagreglering i enlighet härmed.
Detta bör med anledning av motion So13 yrkande 5 delvis ges
regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 16 bort hemställa:
16. beträffande mattvång och pausservering
att riksdagen med anledning av motion
1994/95:So13 yrkande 5 delvis
dels antar 7 kap. 8 § första--fjärde styckena i regeringens
förslag till alkohollag,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
8. Minibarer (mom. 17)
Sten Svensson, Liselotte Wågö, Leif Carlson och Birgitta
Wichne (alla m) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 29 som börjar
med "Servering från" och slutar med "yrkande 8" bort ha följande
lydelse:
I likhet med regeringen anser utskottet att alkoholservering
från minibar skall få ske på hotell som har serveringstillstånd.
Någon särskild bestämmelse härom bör dock inte införas i
alkohollagen. Utskottet föreslår att riksdagen beslutar att
förslaget till 7 kap. 8 § femte stycket utgår.
dels att utskottet under mom. 17 bort hemställa:
17. beträffande minibarer
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:So13
yrkande 5 delvis och med avslag på motionerna 1994/95:So16
yrkande 5 och 1994/95:So19 yrkande 8 avslår 7 kap. 8 § femte
stycket i regeringens förslag till alkohollag,
9. Minibarer (mom. 17)
Roland Larsson (c), Stig Sandström (v), Thomas Julin (mp) och
Chatrine Pålsson (kds) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 29 som börjar
med "Servering från" och slutar med "yrkande 8" bort ha följande
lydelse:
En grundläggande princip för alkoholhanteringen i Sverige har
varit att begränsa det privata vinstintresset i
alkoholhanteringen. Denna princip fastslås också i nu
föreliggande proposition, där det sägs att alkoholpolitiska
hänsyn skall ha företräde framför näringsmässiga om dessa ställs
mot varandra vid prövning av serveringstillstånd. Trots detta
föreslår regeringen att servering från minibarer skall tillåtas
och att en bestämmelse härom skall införas i alkohollagen. Ett
flertal remissinstanser har anfört betänkligheter mot förslaget
eller är direkt avvisande, eftersom de anser att en ny kanal för
försäljning av alkoholdrycker införs. Utskottet anser att
servering från minibarer inte bör tillåtas av följande skäl.
Försäljningen av alkoholdrycker kommer att ske utan kontroll.
Ett villkor för serveringstillstånd är att personalen direkt kan
kontrollera utskänkningen. Detta omöjliggörs vid servering från
minibar. Kontrollen av åldersgränsen (18 år) kommer att avsevärt
försvåras. Serveringstiderna kan inte upprätthållas. Därtill
kommer risker för personer med alkoholproblem som utsätts för
frestelser när de tar in på hotell som har minibar. Mot denna
bakgrund anser utskottet att ett förbud mot servering från
minibar bör intas i alkohollagen. Regeringen bör snarast
återkomma till riksdagen med lagförslag om ett sådant förbud.
Vad utskottet nu anfört bör ges regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 17 bort hemställa:
17. beträffande minibarer
att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:So16
yrkande 5 och 1994/95:So19 yrkande 8 samt med avslag på motion
1994/95:So13 yrkande 5 delvis
dels avslår 7 kap. 8 § femte stycket till alkohollagen,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
10. Serveringstider m.m. (mom. 18 och 19)
Sten Svensson, Liselotte Wågö, Leif Carlson och Birgitta
Wichne (alla m) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 31 som börjar med
"Utskottet anser" och slutar med "yrkande 9" bort ha följande
lydelse:
Utskottet anser att Sverige bör anpassa bestämmelserna rörande
serveringstider till vad som gäller i praktiskt taget hela den
övriga västvärlden. De nuvarande och föreslagna
serveringstiderna fyller inte någon alkoholpolitisk funktion
utan har gett upphov till att antalet "svartklubbar" ökat i
storstäderna. Dessa s.k. svartklubbar öppnar när de lagliga och
skattebetalande näringsställena stänger. Verksamheten sker utan
insyn och de "lagliga" serveringsställena har inte möjlighet att
konkurrera. Ur alkoholpolitiskt perspektiv bör därför de
näringsställen som fått tillstånd att servera alkoholdrycker få
ha öppet vid de tidpunkter då det finns en efterfrågan, dvs. de
bör själva få bestämmande sina öppettider.
Utskottet föreslår att riksdagen avslår förslaget till 6 kap.
4 § och motionerna So12 (s) yrkande 7 och So19 (s, c, fp, mp)
yrkande 9.
dels att utskottet under mom. 18 och 19 bort hemställa:
18 och 19. beträffande serveringstider m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:So13
yrkande 2 avslår regeringens förslag till 6 kap. 4 §
alkohollagen och motionerna 1994/95:So12 yrkande 7 och
1994/95:So19 yrkande 9,
11. 6 kap. 4 § förslaget till alkohollag (mom. 19)
Roland Larsson (c) och Thomas Julin (mp) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 31 som börjar med
"Utskottet delar" och slutar med "yrkande 9" bort ha följande
lydelse:
Enligt regeringens förslag till alkohollag skall
alkoholservering få påbörjas kl. 11.00 och avslutas senast kl.
01.00 men kommunen skall kunna besluta att serveringen får
avslutas senare. Samma bestämmelser gäller i dag. Dessa
bestämmelser har medfört att flera kommuner har problem med krav
på förlängd servering till kl. 05.00. Alkoholkommissionen
föreslog att en absolut sluttid för servering skulle vara kl.
03.00. Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med
lagförslag i enlighet härmed.
dels att utskottet under mom. 19 bort hemställa:
19. beträffande 6 kap. 4 § förslaget till
alkohollag
att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:So12
yrkande 7 och 1994/95:So19 yrkande 9
dels antar 6 kap. 4 § i förslaget till alkohollag
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
12. Prissättning, m.m. (mom. 20)
Sten Svensson, Liselotte Wågö, Leif Carlson och Birgitta
Wichne (alla m) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 31 som börjar med
"För att" och slutar med "i motion So13 (m)" bort ha följande
lydelse:
Utskottet anser att bestämmelser om prissättning och på vilket
sätt ett näringsställe får marknadsföra alkohol inte bör intas i
alkohollagen. Enligt utskottets mening finns det inte något skäl
att införa bestämmelser som förutsätter att näringsidkaren inte
bedriver en för honom ekonomiskt sund och hållbar verksamhet.
Genom beskattningsreglerna främjas alkoholsvagare drycker. Inte
heller finns det något skäl att i alkohollagen införa en
bestämmelse om att man inte får förmå gäster att köpa alkohol.
Utskottet föreslår att riksdagen avslår 6 kap. 6 och 7 §§ i
förslaget till alkohollag.
dels att utskottet under mom. 20 bort hemställa:
20. beträffande prissättning, m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:So13
yrkande 3 avslår 6 kap. 6 och 7 §§ i regeringens förslag till
alkohollag,
13. Alkoholfria drycker (mom. 21)
Roland Larsson (c) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 31 som börjar med
"Utskottet tillstyrker" och slutar med "yrkande 11" bort ha
följande lydelse:
Enligt regeringens förslag skall vid detaljhandel och
servering av alkoholdrycker lättdrycker finnas att tillgå i
tillfredsställande urval och omfattning. Utskottet anser det
väsentligt att alkohollagen klarare markerar att en
tillståndshavare är skyldig att erbjuda gästerna fullgoda
alkoholfria alternativ till lägre pris än alkoholdryckerna för
att få och behålla tillstånd till servering. Regeringen bör
återkomma till riksdagen med lagförslag i enlighet härmed. Vad
utskottet nu anfört bör ges regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 21 bort hemställa:
21. beträffande alkoholfria drycker
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:So19
yrkande 11
dels antar 3 kap. 6 § i förslaget till alkohollag,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
14. Öl klass II (mom. 22)
Roland Larsson (c), Stig Sandström (v), Thomas Julin (mp) och
Chatrine Pålsson (kds) anser
dels att det avsnitt i betänkandet som på s. 33 börjar med
"I likhet" och på s. 34 slutar med "yrkande 10" bort ha följande
lydelse:
Eftersom det är viktigt att finna vägar för att förverkliga de
alkoholpolitiska målen om att minska den totala
alkoholkonsumtionen och att begränsa alkoholens skadeverkningar
anser utskottet att detaljhandel och servering av öl klass II
skall ske enligt nuvarande regler. Följden av regeringens
förslag om att slopa tillståndsgivningen blir att öl klass II
kommer att kunna säljas och serveras på betydligt flera ställen
än för närvarande och att de alkoholpolitiska målen därmed inte
kommer att uppnås. Regeringen har i propositionen också
förringat ölets roll som ungdomsdryck och inkörsport till
missbruk.
Med ett bibehållande av den s.k. tillståndsplikten ges
samtidigt möjlighet att meddela de föreskrifter som rör
servering och försäljning av öl klass II. Att denna hantering i
dag uppgår till 10 % av den arbetstid som handläggarna avsätter
för tillståndsärenden är inte tillräckliga skäl för att
utmönstra detta förfaringssätt. Bibehålls tillståndsplikten ges
samtidigt möjlighet att meddela föreskrifter som rör servering
och försäljning av öl och att ge företag som söker tillstånd
adekvat information innan verksamheten påbörjas. Regeringens
förslag innebär en administrativ omväg för att klara den
kontroll som regeringen föreslår skall finnas. Detta kan lätt
leda till att man avstår från nödvändig kontroll av
serveringsbestämmelsernas efterlevnad. Regeringen bör snarast
återkomma till riksdagen med förslag till lagreglering i
enlighet med vad ovan anförts. Detta bör ges regeringen till
känna.
dels att utskottet under mom. 22 bort hemställa:
22. beträffande öl klass II
att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:So12
yrkandena 1 och 2, 1994/95:So15 yrkande 4, 1994/95:So16
yrkande 4 och 1994/95:So19 yrkande 10 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
15. Tillsyn (mom. 23)
Barbro Westerholm (fp) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 36 som börjar med
"Utskottet instämmer" och slutar med "yrkandet delvis" bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser att huvudansvaret för den direkta tillsynen
över serveringen av alkoholdrycker och detaljhandel med öl även
i fortsättningen skall åvila länsstyrelsen. Regeringen bör
snarast återkomma till riksdagen med förslag till lagreglering i
enlighet härmed. Det är i detta sammanhang viktigt att
länsstyrelserna får erforderliga resurser så att det blir
möjligt att upprätthålla en regelbunden inspektionsverksamhet av
betydelse. Vidare anser utskottet att länsstyrelserna även i
fortsättningen bör prioritera den typ av samordnad regional
tillsynsverksamhet som Länsstyrelsen i Stockholms län tagit
initiativ till och som går under namnet Operation Krogsanering.
Detta bör ges regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 23 bort hemställa:
23. beträffande tillsyn
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:So17
yrkandet delvis och med anledning av motion 1994/94:So16
yrkande 1 delvis
dels antar 8 kap. 1 § andra och tredje styckena i förslaget
till alkohollag,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
16. Tillsyn (mom. 23)
Stig Sandström (v) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 36 som börjar med
"Utskottet instämmer" och slutar med "yrkandet delvis" bort ha
följande lydelse:
Ytterligare uppgifter bör inte läggas på kommunerna. Det är
stor risk att t.ex. tillsynen av krogarna blir eftersatt om
kommunerna åläggs huvudansvaret för tillsynen. Erforderlig
kompetens på detta område finns endast att tillgå i större
kommuner. Risken är stor att kommunernas hantering av tillsynen
kommer att bli rutinmässig och att det blir polisens sak om det
blir för stora ordningsproblem.
Det är en svår uppgift att på rätt sätt sköta tillsynen av
restauranger. Det är ibland en hård värld som
alkoholhandläggarna möter och som de skall tampas med.
Utbildning, erfarenhet och en social kompetens behövs för att
klara den uppgiften.
Utskottet anser att huvudansvaret för den direkta tillsynen
över serveringen av alkoholdrycker och detaljhandel med öl även
i fortsättningen skall åvila länsstyrelsen.
Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med förslag i
enlighet härmed. Det är i detta sammanhang viktigt att
länsstyrelserna får erforderliga resurser så att det blir
möjligt att upprätthålla en regelbunden inspektionsverksamhet av
betydelse. Vidare anser utskottet att länsstyrelserna även i
fortsättningen bör prioritera den typ av samordnad regional
tillsynsverksamhet som Länsstyrelsen i Stockholms län tagit
initiativ till och som går under namnet Operation Krogsanering.
Vad utskottet nu anfört bör ges regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 23 bort hemställa:
23. beträffande tillsyn
att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:So16
yrkande 1 delvis och 1994/95:So17 yrkandet delvis
dels antar 8 kap. 1 § andra och tredje styckena i regeringens
förslag till alkohollag,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
17. Överklagande (mom. 25)
Roland Larsson (c) och Chatrine Pålsson (kds) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 38 som börjar med
"I propositionen" och slutar med "yrkande 12" bort ha följande
lydelse:
Enligt propositionen skall kommunens beslut kunna överklagas
till allmän förvaltningsdomstol. I domstol skall sedan utvecklas
en rättspraxis för närboendes möjligheter att överklaga beslut
om serveringstillstånd.
Enligt nuvarande praxis har de närboendes möjligheter att
överklaga ett serveringstillstånd i det närmaste utplånats.
Utskottet anser att detta är otillfredsställande särskilt som
allt fler sena sluttider för alkoholservering har beviljats på
senare tid med åtföljande risk för störningar för närboende.
Utskottet anser därför att boende som riskerar att utsättas för
betydande störningar från närliggande restauranger bör
tillförsäkras överklagningsrätt. Detta bör klarläggas genom en
särskild bestämmelse i alkohollagen. Utskottet anser att
regeringen i ett senare sammanhang bör återkomma till riksdagen
med förslag om att vidga kretsen som har rätt att överklaga
beslut om serveringstillstånd. Detta bör riksdagen, enligt
utskottet, ge regeringen till känna med anledning av motionerna
So15 (kds) yrkande 5 och So19 (c) yrkande 12. Utskottet
tillstyrker förslaget till 9 kap. 2 § alkohollagen.
dels att utskottet under mom. 25 bort hemställa:
25. beträffande överklagande
att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:So15 yrkande
5 och 1994/95:So19 yrkande 12
dels antar 9 kap. 2 § i regeringens förslag till alkohollag,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
I proposition 1994/95:89 framlagda lagförslag
Bilaga 1
Av utskottet föreslagen ändring i 7 kap. 13 § i regeringens
förslag till alkohollag
Bilaga 2
Regeringens förslag Utskottets förslag
7 kap. 13 §
Ansökan om serveringstillstånd görs skriftligen hos kommunen.
Kommunen får ta ut avgift för prövningen enligt grunder som
beslutas av kommunfullmäktige.
Kommunen får även ta ut Kommunen får även ta ut
avgift för tillsyn enligt 8 avgift för tillsyn enligt 8
kap. av den som fått kap. av den som har
tillstånd av kommunen. serveringstillstånd.
Av utskottet föreslagen ändring i 1. Övergångsbestämmelserna
till regeringens förslag till alkohollag
Bilaga 3
Regeringens förslag Utskottets förslag
1. Denna lag träder i kraft 1. Denna lag träder i kraft
i fråga om 9 kap. 2 § i fråga om 9 kap. 2 §
tredje stycket den 1 januari tredje stycket den 1 januari
1998 och i övrigt den 1 1998 och i övrigt den 1
januari 1995, då lagen januari 1995, då lagen
(1977:292) om tillverkning av (1977:292) om tillverkning av
drycker, m.m. och lagen drycker, m.m. och lagen
(1977:293) om handel med (1977:293) om handel med
drycker skall upphöra att drycker skall upphöra att
gälla. gälla. Fram till dess att
lagen (1994:000) om tullfrihet
m.m. och tullagen (1994:000)
trätt i kraft skall
hänvisningarna i 4 kap. 2
och 3 §§ i stället
avse 6 § lagen (1987:1069)
om tullfrihet m.m. respektive
8 § första stycket
tullagen (1987:1065). Fram
till dess att
tullförordningen (1994:000)
trätt i kraft skall med
sådant tillfälligt lager
som avses i 11 kap. 4 §
förstås tullupplag
enligt tullagen (1987:1065).
I fråga om beslut som allmän förvaltningsdomstol har meddelat
före den 1 januari 1998 skall 9 kap. 2 § tredje stycket inte
tillämpas vid överklagande av beslutet.
I proposition 1994/95:23 framlagt lagförslag
Bilaga 4
Utskottets förslag till
Lag om ändring i lagen (1958:205) om förverkande av
alkoholhaltiga drycker m.m.
Bilaga 5
Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1958:205) om förverkande
av alkoholhaltiga drycker m.m. skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Utskottets förslag
2 §1
Angående beslag av egendom Angående beslag av egendom
som avses i 1 § skall vad i som avses i 1 § skall vad i
allmänhet är stadgat om allmänhet är stadgat om
beslag i brottmål äga beslag i brottmål äga
motsvarande tillämpning med motsvarande tillämpning med
följande avvikelser: följande avvikelser:
1. Beslagtagen egendom må 1. Beslagtagen egendom må
bevisligen förstöras om bevisligen förstöras om
dess värde är ringa dess värde är ringa
eller egendomens eller egendomens
förstörande eljest förstörande eljest
måste anses försvarligt. måste anses försvarligt.
I annat fall må egendomen I annat fall må egendomen
försäljas, spritdrycker, försäljas, spritdrycker,
vin eller starköl till det vin, starköl och öl till
i lagen (1977:293) om handel den som är berättigad
med drycker omnämnda att tillverka eller att
partihandelsbolaget, öl bedriva partihandel med
till tillverkare av sådan sådana varor enligt
vara och annan egendom på alkohollagen (1994:000) och
sätt som med hänsyn till annan egendom på sätt
egendomens beskaffenhet finnes som med hänsyn till
lämpligt. Belopp, som egendomens beskaffenhet finnes
erhållits vid lämpligt. Belopp, som
försäljning av erhållits vid
beslagtagen egendom, försäljning av
tillfaller kronan. beslagtagen egendom,
tillfaller kronan.
Beslut om förstörande eller försäljning meddelas av
undersökningsledaren eller åklagaren. I fall som avses i 23 kap.
22 § första stycket första punkten rättegångsbalken får sådant
beslut meddelas även av polismyndigheten.
Går beslag åter och är egendomen jämlikt denna paragraf
förstörd eller såld, skall ersättning av allmänna medel utgå med
belopp, som motsvarar egendomens pris vid försäljning till
allmänheten eller eljest finnes skäligt. Beslut om ersättning
meddelas av åklagaren. Är den som drabbats av beslaget missnöjd
med beslut om ersättning, äge han inom en månad från det han
erhöll del av beslutet påkalla rättens prövning därav. Ansökan
härom göres vid den domstol, som ägt upptaga fråga om beslagets
bestånd. Ersättning utbetalas av länsstyrelsen efter
framställning av åklagaren.
2. Vad i 27 kap. 7 § Utskottets förslag
rättegångsbalken är
stadgat om att åtal skall
väckas inom viss tid skall
ej gälla i annat fall än
då rätten utsatt
sådan tid.
Nuvarande lydelse
3. Har förverkande av 2. Om polisman verkställer
beslagtagen egendom ej beslag och förelägger
förelagts och godkänts i förverkande av den
samband med beslagtagna egendomen i
strafföreläggande eller föreläggande av
föreläggande av ordningsbot, skall anmälan
ordningsbot och väckes ej om beslaget göras hos
åtal, prövar polismyndigheten.
åklagaren, huruvida
egendomen skall vara
förverkad enligt 1 §.
Förordnande därom
meddelas skriftligen. Den,
från vilken beslaget skett,
äger hos åklagaren
anmäla missnöje med
förordnandet inom en
månad från det han
erhöll del därav.
Anmäles missnöje, har
åklagaren att, om ej
beslaget finnes böra
hävas, väcka talan om
egendomens förverkande.
Sker det ej inom en månad
från det anmälan gjorts,
skall beslaget gå åter.
4. Om polisman verkställer
beslag och förelägger
förverkande av den
beslagtagna egendomen i
föreläggande av
ordningsbot, skall anmälan
om beslaget göras hos
polismyndigheten.
5. I fråga om sådana 3. I fråga om sådana
drycker som avses i 1 § drycker som avses i 1 §
tredje stycket och som tredje stycket och som
förtärs eller förtärs eller
förvaras i strid med förvaras i strid med
villkor enligt 2 kap. 16 § villkor enligt 2 kap. 16 §
andra stycket första andra stycket första
meningen eller med 2 kap. 18 meningen eller med 2 kap. 18
§ eller med 4 kap. 4 § § eller med 4 kap. 4 §
ordningslagen (1993:1617) ordningslagen (1993:1617)
eller med 25 a § eller med 25 a §
järnvägssäkerhetslagen järnvägssäkerhetslagen
(1990:1157) har den som (1990:1157) har den som
tjänstgör som tjänstgör som
ordningsvakt vid en allmän ordningsvakt vid en allmän
sammankomst eller offentlig sammankomst eller offentlig
tillställning eller inom tillställning eller inom
ett trafikföretags ett trafikföretags
område eller dess område eller dess
färdmedel eller som färdmedel eller som
befattningshavare i befattningshavare i
säkerhets- eller säkerhets- eller
ordningstjänst vid ordningstjänst vid
järnväg samma rätt järnväg samma rätt
att ta egendomen i beslag som att ta egendomen i beslag som
enligt rättegångsbalken enligt rättegångsbalken
tillkommer en polisman. tillkommer en polisman.
Ordningsvakt eller befattningshavare i säkerhets- eller
ordningstjänst vid järnväg som har verkställt beslag skall
skyndsamt anmäla detta till polismyndigheten och överlämna den
beslagtagna egendomen.
Denna lag träder i kraft i fråga om 2 § första punkten den 1
januari 1995 och i övrigt den 1 april 1995.
1 Senaste lydelse 1993:1622
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1
Propositionen 2
Motionerna 3
Utskottet 5
Propositionen i huvuddrag 5
Ett nytt system för tillstånd, kontroll och tillsyn inom
alkoholområdet 6
Alkoholinspektionen, m.m. 6
Utskottets bedömning 9
Tillstånd för tillverkning av, partihandel med och inköp
av spritdrycker, vin och starköl 10
Krav på tillstånd 10
Marknadsföring 11
Utskottets bedömning 13
Kriterier för tillstånd 14
Utskottets bedömning 15
Högsta volymprocent 16
Åldersgränser 16
Utskottets bedömning 17
Serveringsbestämmelser 17
Kommunalisering av tillståndsprövningen, m.m. 17
Det kommunala vetot 19
Utskottets bedömning 21
Omfattningen av serveringstillstånd 22
Utskottets bedömning 23
Kriterier för serveringstillstånd 23
Lämplighetsprövning 24
Nöjes- och idrottsplatser 25
Mattvång, m.m. 26
Utskottets bedömning 28
Serveringens bedrivande 29
Serveringstider 29
Prissättning 30
Alkoholfria drycker 30
Utskottets bedömning 31
Öl klass II 31
Utskottets bedömning 33
Tillsyn 34
Utskottets bedömning 36
Avgifter 37
Överklagande 37
Utskottets bedömning 38
Ansvar och förverkande 38
Destillationsapparater 38
Utskottets bedömning 39
Förslaget till alkohollagen i övrigt 40
Förslaget till lag om ändring i lagen (1958:205) om
förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m. 40
Utskottets bedömning 41
Övriga lagförslag 41
Hemställan 41
Reservationer 44
Bilaga 1: I proposition 1994/95:89 framlagda lagförslag
55
Bilaga 2: Av utskottet föreslagen ändring i 7 kap. 13 § i
regeringens förslag till alkohollag 77
Bilaga 3: Av utskottet föreslagen ändring i 1.
Övergångsbestämmelserna till regeringens förslag
till alkohollag 78
Bilaga 4: I proposition 1994/94:23 framlagt
lagförslag 79
Bilaga 5: Utskottets förslag till Lag om ändring i
lagen (1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker
m.m. 81