I betänkandet behandlas regeringens proposition 1994/95:148
Transplantationer och obduktioner m.m. och trettioåtta
motionsyrkanden som väckts med anledning av propositionen samt
ett motionsyrkande från den allmänna motionstiden 1995. I
betänkandet behandlas också ett yrkande i
kompletteringspropositionen 1994/95:150 bilaga 5.
I proposition 148 behandlas frågor som gäller donation av
organ och annat biologiskt material från levande och avlidna
människor för transplantation och andra medicinska ändamål,
användning av vävnad från aborterade foster, förutsättningarna
för kliniska och rättsmedicinska obduktioner samt vissa andra
frågor som gäller åtgärder med kroppen efter döden. I
propositionen föreslås en ny lag om transplantation m.m., en ny
lag om obduktion m.m. samt ändringar i lagen om kriterier för
bestämmande av människans död och i begravningslagen.
Enligt förslaget till lag om transplantation m.m. är det den
avlidnes vilja, om den är känd eller kan utredas, som avgör om
ett ingrepp för transplantation eller annat medicinskt ändamål
får göras på en avliden människa. Organ eller annat biologiskt
material får tas från en avliden människa för transplantation
eller annat medicinskt ändamål om denne har medgivit det eller
det på annat sätt kan utredas att åtgärden skulle stå i
överensstämmelse med den avlidnes vilja. Ett medgivande kan vara
generellt eller avse ingrepp endast för något visst ändamål
eller vara begränsat till vissa organ. Organ får också tas om
det inte finns ett uttryckligt, på något sätt dokumenterat
avståndstagande, eller på annat sätt står klart att den avlidne
inte ville donera organ. Personer som stått den avlidne nära
skall tillfrågas om den avlidnes inställning i de fall denna är
okänd eller oklar. Ingrepp får i sådant fall inte göras om någon
som stått den avlidne nära motsätter sig det. För att denna
vetorätt skall kunna utövas krävs att någon person som stått den
avlidne nära har underrättats om det tilltänkta ingreppet och
rätten att förbjuda det. Ingrepp får i denna situation inte
heller företas innan någon av de personer som stått den avlidne
nära har underrättats om det tilltänkta ingreppet och rätten att
förbjuda det. Den underrättade skall ges skäligt rådrum att ta
ställning till ingreppet.
Är uppgifterna om den avlidnes inställning motstridiga eller
finns det annars särskilda skäl mot ingreppet får detta inte
genomföras.
Transplantationslagens allmänna bestämmelser om
förutsättningar för ingrepp skall gälla oavsett ingreppets art.
Detta innebär att samtycke i fortsättningen krävs för alla
former av ingrepp som görs för transplantation, även de s.k.
mindre ingreppen, såsom att ta blod, hornhinna eller hud. Vävnad
från aborterade foster får användas endast för angelägna
medicinska ändamål. För att vävnad skall få tas till vara krävs
att den kvinna som burit fostret samtycker till detta. Innan
samtycke lämnas skall kvinnan ha informerats om åtgärden och det
tilltänkta användningssättet. Därutöver krävs tillstånd från
Socialstyrelsen.
Regeringen har föreslagit att den nya lagstiftningen träder i
kraft den 1 januari 1996.
Utskottet tillstyrker i huvudsak förslagen i propositionen.
När det gäller förutsättningarna för att få använda vävnad
från aborterat foster anser utskottet bl.a. med anledning av
motionsyrkanden (kds) att det skall krävas synnerliga skäl för
att få använda fostervävnad. Detta föranleder en ändring i
förslaget till 11 § andra stycket i lagen. I förtydligande syfte
bör också i förslaget till 12 § läggas till att beslut om
användning av fostervävnad från aborterat foster för
transplantation eller annat medicinskt ändamål inte får fattas
av en läkare som utför aborten eller bestämmer tid och metod för
denna.
Utskottet är positivt till förslaget om att inrätta ett
register där den enskilde kan få sin inställning till
organdonation registrerad och införandet av donationskort. Med
anledning av en motion (kds) förordar utskottet ett
tillkännagivande om att det skall finnas möjlighet att ändra
uppgifter som lämnats till donationsregistret, att den enskilde
skall ha möjlighet att registrera eller på donationskort ange
att han eller hon inte är villig att donera visst eller vissa
organ.
Utskottet anser det angeläget att information om den nya
lagstiftningen hinner nå ut till allmänheten och personalen inom
hälso- och sjukvården, att ett centralt donationsregister
inrättas och att ett donationskort införs och får stor
spridning. Med hänsyn härtill föreslår utskottet att
ikraftträdandet av den nya lagen flyttas fram ett halvår till
den 1 juli 1996. Utskottet tillstyrker i övrigt förslagen i
lagen om transplantation m.m.
Utskottet tillstyrker ett reservationsanslag på 10 miljoner
kronor till information om organdonation m.m.
Bestämmelserna i lagen om transplantation rörande ingrepp för
att ta till vara organ från en avliden människa för
transplantation eller annat medicinskt ändamål, liksom
bestämmelserna om användning av vävnad från ett aborterat
foster, skall enligt utskottet noga följas upp och utvärderas.
Utskottet tillstyrker även förslagen till lag om obduktion
m.m., ändringarna i lagen om kriterier för bestämmande av
människans död och i begravningslagen, med den ändringen att
lagarna skall träda i kraft den 1 juli 1996. Övriga motioner
avstyrks.
Utskottets mp-ledamot yrkar i reservationer avslag på
förslaget om införande av s.k. presumerat samtycke som
förutsättning för transplantation av organ från avliden. I två
reservationer framför han krav på att straffmaximum för brott
mot transplantations- och obduktionslagarna skall vara fängelse
i ett år.
Kds-ledamoten har reserverat sig till förmån för en motion om
införande av en samvetsklausul som ger vårdpersonal möjlighet
att avstå från deltagande i forskning och
transplantationsverksamhet med vävnad från aborterade foster.
Propositionerna
I proposition 1994/95:148 Transplantationer och obduktioner
m.m. föreslår regeringen (Socialdepartementet) att riksdagen
antar förslagen till
1. lag om transplantation m.m.,
2. lag om obduktion m.m.,
3. lag om ändring i lagen (1987:269) om kriterier för
bestämmande av människans död,
4. lag om ändring i begravningslagen (1990:1144).
Lagförslagen fogas till betänkandet som bilaga 1.
I proposition 1994/95:150 bilaga 5 med förslag till slutlig
reglering till statsbudgeten för budgetåret 1995/96, m.m.
(kompletteringspropositionen) föreslår regeringen
12. att riksdagen till Information om organdonation m.m. för
budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på
10 000 000 kr.
Finansutskottet har överlämnat yrkandet till socialutskottet
för beredning.
Motionerna
Motioner väckta med anledning av proposition 148
1994/95:So30 av Rigmor Ahlstedt (c) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om en noggrann uppföljning av lagstiftningen i de delar som
angivits i motionen.
1994/95:So31 av Sten Svensson m.fl. (m) vari yrkas att
riksdagen beslutar att polisen vid polisanmälan om misstänkt
brott skall föranstalta om rättsmedicinsk undersökning i
enlighet med vad som anförts i motionen.
1994/95:So32 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om
transplantation 3 § andra stycket och 4 § i enlighet med vad som
anförts i motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en informationskampanj i syfte att få fler
att aktivt ge sitt samtycke till donation av organ och vävnader.
1994/95:So33 av Rune Backlund (c) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
informations- och utbildningsinsatser.
1994/95:So34 av Margitta Edgren m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att all transplantationsverksamhet skall
bygga på samtycke från donatorn,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att organtransplantation ej får ske när
donatorns vilja är okänd,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om etisk prövning av forskning där vävnader
från aborterade foster används,
4. att riksdagen avslår förslaget om att inrätta särskilt
register för att dokumentera människors inställning till
donation av sina organ,
5. att riksdagen avslår förslaget om att medicinska insatser
efter döden får pågå i 24 timmar.
1994/95:So35 av Barbro Westerholm m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om tidpunkten för lagens ikraftträdande,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om uppföljningen av transplantationslagen.
1994/95:So36 av Thomas Julin (mp) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att 3 § i propositionens förslag
till lag om transplantation skall ha följande lydelse: Ingrepp
får göras på en avliden om denne under sin livstid skriftligen
har medgett detta, om han har uttalat sig för ett sådant ingrepp
eller om det av andra skäl finns grundad anledning att anta att
ingreppet skulle vara i överensstämmelse med den avlidnes
uppfattning. Om det råder oklarhet om denna, får ingrepp göras
om inte någon närstående motsätter sig. De närstående skall i
sådana fall alltid underrättas om sin vetorätt. Finns inte någon
anhörig får ingrepp inte ske.
2. att riksdagen beslutar att 9 och 10 §§ stryks i förslaget
till lag om obduktion,
3. att riksdagen beslutar att straffsatsen för 14 § i
förslaget om lag till transplantation skärps till att omfatta
även fängelse i högst ett år,
4. att riksdagen beslutar att straffsatsen för 25 § i
förslaget till lag om obduktion m.m. skärps till att omfatta
även fängelse i högst ett år.
1994/95:So37 av Stig Sandström m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär att Socialstyrelsen får
i uppgift att ha all tillsyn över hantering av biologiskt
material för transplantation enligt vad i motionen anförts om
att bevaka internationell handel med organ samt att förutom sin
tillsyn av hälso- och sjukvården även ha tillsynsansvaret för
hantering av biologiskt material som inte sköts av hälso- och
sjukvården,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en utvärdering av Socialstyrelsens
informationsinsatser vad gäller donations- och
transplantationsverksamheten,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att noga följa utvecklingen när det gäller
slopandet av särregeln för mindre ingrepp,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett
enhetligt ersättningssystem för donatorer enligt vad i motionen
anförts om de från landsting till landsting varierande
ersättningsreglerna för donatorer.
1994/95:So38 av Alf Svensson m.fl. (kds) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en intensiv informationskampanj omkring
organdonation med målsättningen att alla skall ges möjlighet
till ett personligt ställningstagande till donation,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om samtal om donation i samband med
mönstring, körkortstagning och vid andra besök inom sjukvården,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om donationsregistret och möjligheten att
ändra tidigare fattade beslut i fråga om donation,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om möjligheten att ange vilka organ som man
är beredd att donera,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om donationskort,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om sekretessregler för donationsregistret,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att användningen av fostervävnad i
transplantationsverksamhet inte får innebära att synen på
aborter liberaliseras,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att en kvinna som medgivit användning av
vävnad från foster skall ha möjlighet att ändra sig och
fullfölja graviditeten,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att motverka en utveckling där forskare,
läkemedelsutvecklare och transplantationskirurger gör sig
beroende av tillgången på aborterade foster,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om nödvändigheten av att säkerställa att
användningen av aborterade foster inte i något som helst
avseende får påverka hur, när och varför aborter genomförs,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att ingen koppling får finnas mellan den
kvinna som gör abort eller hennes familj och mottagaren av
vävnad från det aborterade fostret,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att initiativet till donation av vävnad
från ett aborterat foster endast får tas av en annan läkare än
den som behandlar den abortsökande kvinnan,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att användning av fostervävnad enbart får
komma i fråga i de fall där aborten redan är utförd eller, i
andra hand, en förestående abort är oundviklig,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att enbart synnerliga skäl kan komma i
fråga för att vävnad från aborterade foster skall få användas,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att förebygga varje framtida risk för köp
eller försäljning av organ från aborterade foster inom såväl
utom Sverige,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att beslut om användning av fostervävnad
inte skall få fattas av den som ansvarar för vården av den
abortsökande kvinnan,
17. att riksdagen hos regeringen begär att den återkommer med
förslag om en samvetsklausul som ger vårdpersonal möjlighet att
avstå från deltagande i forskning och transplantationsverksamhet
med vävnad från aborterade foster,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att en utvärdering av
transplantationslagen genomförs två år efter lagstiftningens
ikraftträdande.
Motion väckt under allmänna motionstiden 1995
1994/95:So416 av Stig Sandström m.fl. (v) vari yrkas att
riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts hos regeringen
begär att en utredning tillsätts som i samråd med medicinska,
juridiska och andra instanser låter fastställa orsakerna till
nedgången av den kliniska obduktionsfrekvensens konsekvenser för
forskning, statistik och sjukvårdsplanering.
Utskottet
Beredningen av ärendet i utskottet
Utskottet har den 9 mars 1995 hållit en sluten utfrågning om
olika etiska frågor bl.a. transplantationer och obduktioner med
företrädare för Statens medicinsk-etiska råd samt professorn
emeritus i kirurgi Sven-Erik Bergentz och professorn i
rättsmedicin Lennart Rammer.
Utskottet har vidare den 11 maj 1995 hållit en sluten
utfrågning med företrädare för Statens medicinsk-etiska råd i
syfte att få reglerna om samtycke vid organdonation och
förutsättningarna för att få använda vävnad från aborterat
foster ytterligare belysta.
Transplantationer
Ingrepp för att ta vävnad för transplantation och andra
medicinska ändamål
Avlidna som donatorer
I nuvarande transplantationslag (1975:190) regleras sådana
ingrepp som innebär att organ, vävnader och annat biologiskt
material tas från en levande eller avliden person för behandling
av sjukdom eller kroppsskada hos en annan person. Lagen gäller
inte i fråga om s.k. mindre ingrepp. Hit räknas exempelvis att
man tar blod, hornhinna eller hud. Sådana mindre ingrepp får
således enligt gällande lagstiftning göras utan krav på att
samtycke har inhämtats.
Ett grundläggande villkor för att ingrepp skall få göras på en
levande person är att denne skriftligen har samtyckt. Det
krävs att samtycket har lämnats med insikt om ingreppets
beskaffenhet och om de risker som är förknippade med detta. Det
åligger den läkare som beslutar om ingreppet att ge donatorn den
information som behövs. Organ eller annat biologiskt material
får inte tas om ingreppet kan befaras medföra allvarlig skada
för donatorns liv eller hälsa.
När det gäller ingrepp på avlidna bygger de nuvarande
reglerna i transplantationslagen på en princip om förmodat
icke-samtycke. Som huvudregel gäller att sådant ingrepp får
göras om den avlidne under sin livstid har lämnat skriftligt
medgivande. Då finns det inte någon skyldighet att fråga den
avlidnes anhöriga. Om sådant medgivande saknas får ingrepp ändå
göras om den avlidne har uttalat sig för att organ får tas.
Organ eller annat biologiskt material får tas även om den
avlidne inte särskilt uttryckt en positiv inställning till detta
men det av andra skäl finns anledning att anta att ingreppet
skulle överensstämma med den avlidnes uppfattning. Om det råder
oklarhet om dennes uppfattning krävs medgivande av en nära
anhörig för att ett ingrepp skall få göras. Om det finns flera
nära anhöriga och dessa är oeniga får något ingrepp inte göras.
Transplantationsutredningen har i betänkandet SOU 1989:98
föreslagit att ingrepp får göras på en avliden om denne under
sin livstid skriftligen har medgett detta, om han har uttalat
sig för ett sådant ingrepp eller om det av andra skäl finns
grundad anledning anta att ingreppet skulle vara i
överensstämmelse med den avlidnes uppfattning. Om det råder
oklarhet om denna, får ingreppet göras om inte någon närstående
motsätter sig detta. Den närstående skall i sådana fall alltid
underrättas om sin vetorätt. Finns inte någon närstående får
ingrepp inte ske.
I propositionen föreslås att biologiskt material för
transplantation eller annat medicinskt ändamål skall få tas från
en avliden om denne har medgett det eller det på annat sätt kan
utredas att åtgärden skulle stå i överensstämmelse med den
avlidnes inställning. Det skall således vara den avlidnes vilja,
om den är känd eller kan utredas, som avgör om ett ingrepp får
göras på den avlidne.
I annat fall får biologiskt material tas, om inte den avlidna
skriftligen motsatt sig ett sådant ingrepp eller uttalat sig mot
det eller det av annat skäl finns anledning att anta att
ingreppet skulle strida mot den avlidnes inställning. Om någon
som stått den avlidne nära i sådant fall motsätter sig det får
ingrepp inte ske.
Ingrepp får inte heller göras om uppgifterna om den avlidnes
inställning är motstridiga eller om det annars finns särskilda
skäl mot ingreppet.
I de fall det är oklart vilken inställning den avlidne hade
får ingrepp inte göras innan någon person som stått den avlidne
nära har underrättats om det tilltänkta ingreppet och om rätten
att förbjuda det. Den underrättade skall ges skälig tid att ta
ställning till ingreppet.
Som skäl för förslagen om samtyckesregler har regeringen
anfört bl.a. följande.
Enligt gjorda undersökningar är transplantationer något som de
allra flesta tycker är bra och viktigt. Många människor har dock
inte tagit uttrycklig ställning till om de själva vill eller
inte vill att deras organ skall få användas för
transplantationsändamål sedan de avlidit. En orsak till detta är
troligen att tanken på organdonation aktualiserar tankar och
känslor kring den egna döden.
Transplantation är en angelägen behandlingsform inom
sjukvården. Kravet på respekt och aktning för den avlidne får
dock inte eftersättas. En förutsättning för att organ skall
kunna tas från en avliden är att denne dödförklarats med
tillämpning av lagen (1987:269) om kriterier för bestämmande
av människans död. Det står klart att enskilda människors rätt
att själva bestämma över sina kroppar och om de skall donera
sina organ kan innebära en begränsning i möjligheterna att
utföra transplantationer. Var och en har ett intresse av att
under sin livstid kunna bestämma över vad som skall ske med
kroppen efter döden. Rätten att göra ingrepp på en avliden för
att ta till vara organ bör därför vara beroende av vilken
inställning denne hade under sin livstid. Självbestämmandet
handlar om skydd för den levande människans psykiska integritet.
Man skall kunna känna sig förvissad om att de ställningstaganden
som man gör under livstiden respekteras efter döden.
Det finns olika former av samtycke. Det kan vara skriftligt
eller muntligt eller uttryckas på annat sätt, t.ex. att man
genom sitt faktiska handlande låter förstå att man är för eller
emot ett visst förfarande.
Aktivt samtycke kan ses som en yttersta konsekvens av
självbestämmandeprincipen. Om man bara ser till att ett ingrepp
på en avliden skall stå i överensstämmelse med dennes vilja är
aktivt samtycke den bästa lösningen. Ett krav på obligatoriskt
aktivt samtycke för att få ta organ till transplantation från en
avliden har dock vissa negativa aspekter. En sådan regel skulle
alltför starkt betona den ena sidan av självbestämmandet,
nämligen att ingrepp inte får göras i strid med den avlidnes
vilja. Den andra sidan, att ingrepp bör göras om det var den
avlidnes önskan, skulle komma i skymundan. Om man inför krav på
skriftligt samtycke skulle det kunna komma att innebära att den
avlidnes önskan åsidosätts. Ett muntligt uttalande från den
avlidne under dennes livstid för donation skulle i sådant fall
inte räcka. En regel om obligatoriskt skriftligt samtycke skulle
på så sätt komma i konflikt med självbestämmandeprincipen. En
ytterligare konsekvens skulle med all säkerhet bli en minskning
av tillgången på organ och därmed försämrade möjligheter att
behandla sjuka med organtransplantation. Även om dessa negativa
konsekvenser i viss mån skulle kunna minskas t.ex. genom ökad
information får man räkna med att många människor inte kommer
att ge klart uttryck för sin inställning till organdonation även
om de kanske har en positiv inställning. Gjorda undersökningar
visar att många människor inte meddelar sin omgivning --
skriftligen eller muntligen -- vilken inställning de har till
organdonation. Av undersökningarna framgår samtidigt att
huvuddelen av befolkningen förklarar sig vara positiva till att
donera organ. Aktivt samtycke som krav för ingrepp har, så vitt
är känt för regeringen, inte ställts i något land. Om ett sådant
system skulle införas i Sverige, skulle vi således skilja oss
från andra länder inom vår kulturkrets, vilket skulle kunna
äventyra våra möjligheter att på samma villkor som i dag delta i
det internationella samarbetet på transplantationsområdet.
Mot denna bakgrund kan regeringen inte förorda en
samtyckesregel som innebär krav på aktivt samtycke från den
avlidne för att ingrepp skall få göras. Regeringen förordar i
stället en regel om presumerat samtycke. När man inte vet något
om den avlidnes inställning är det inte oberättigat att förmoda
att den avlidne skulle ha varit positiv till organdonation, sägs
det i propositionen. Flera undersökningar pekar på att ca 65 %
av befolkningen är positiv till att donera organ även om de inte
uttryckligen tagit ställning. Det finns också undersökningar som
visar att endast ca 10 % av befolkningen har sagt sig vara helt
negativ till att ge organ. Regeringen anse det berättigat att i
dessa fall anta att de flesta personer som har en uttalat
negativ inställning till organdonation talat om detta för sina
närmaste. En regel om presumerat samtycke svarar också bäst mot
den avvägning som måste göras mellan självbestämmandeprincipen,
som innebär att människor själva bör få bestämma över sitt eget
liv, och godhetsprincipen, som innebär att man bör göra gott mot
andra, förebygga skada och förhindra sådant som är skadligt för
andra. I propositionen föreslås därför att det skall vara
tillåtet att ta organ för transplantationer eller annat
medicinskt ändamål om den avlidne inte motsatt sig detta. Organ
får således tas om inte den avlidne skriftligen har motsatt sig
ingreppet eller uttalat sig mot det eller det av annat skäl
finns anledning att anta att ingreppet skulle strida mot den
avlidnes inställning. I propositionen understryks att de
människor som inte vill donera sina organ efter döden har
möjlighet att deklarera detta och få sin vilja respekterad. Ett
register bör därför inrättas där människor kan få sin
inställning till organdonation registrerad. Utskottet
återkommer i det följande till frågan om registrering och
donationskort för organdonation.
Vidare sägs i propositionen att även om någon inte
uttryckligen har uttalat sin inställning till organdonation kan
det finnas anledning att anta att denne hade en viss
inställning. Ett sådant icke uttalat ställningstagande skiljer
sig från ett aktivt ställningstagande endast i fråga om
beviskravet. (Det som krävs för att kunna avgöra vilken
inställning en avliden hade till organdonation i de fall denne
inte tagit direkt ställning till frågan är att det finns
anledning att anta att den avlidne var villig eller inte villig
att donera organ.)
På grundval av information om den avlidnes inställning till
transplantationsverksamhet och liknande frågor kan man dra
slutsatser om vilken ståndpunkt i frågan om donation som den
avlidne hade under livstiden eller skulle ha haft om han tagit
direkt ställning i frågan. Finns det anledning att anta att den
avlidne hade en bestämd uppfattning skall man följa denna.
I propositionen har följande skäl anförts om närståendes
inflytande vid oklarhet om den avlidnes inställning.
Om det råder oklarhet om den avlidnes inställning till
organdonation kan det bero antingen på att man inte känner till
dennes inställning eller på att den avlidne inte tagit ställning
i frågan. När man talar om de närståendes roll måste man skilja
på de närstående som personer som kan ge upplysningar om vad den
avlidne skulle ha tyckt och de närstående som självständiga
beslutsfattare. Enligt regeringens mening bör närstående inte ha
rollen som självständiga beslutsfattare. Däremot bör en
vetorätt för närstående införas. Förslaget innebär att i de
fall den avlidne inte givit uttryck för någon inställning eller
när dennes inställning är oklar får ingrepp göras om någon
närstående inte motsätter sig det. Är uppgifterna om
inställningen motstridiga får ingrepp inte genomföras. De
närståendes möjligheter att som vittnen klarlägga den avlidnes
inställning skall dock ha uttömts innan deras bestämmanderätt
blir aktuell. Att gränsen mellan de närståendes roll som vittne
och som delaktiga i ett beslut i någon mån blir oklar kan enligt
propositionen inte anses vara någon allvarlig nackdel. Snarare
innebär det en anpassning till den situation som i verkligheten
nästan alltid råder när en avlidens anhöriga uttalar sig i en
donationsfråga. För att vetorätten skall kunna utövas krävs att
de närstående underättas om det tilltänkta ingreppet och om sin
rätt att i vissa fall förbjuda ingreppet, sägs det vidare. En
skyldighet att underrätta den avlidnes närstående härom bör
därför införas. Den underättade skall ges skäligt rådrum att ta
ställning till ingreppet.
I motion So32 av Gullan Lindblad m.fl. (m) hemställs att
riksdagen avslår regeringens förslag till 3 § andra stycket och
4 § i förslaget till lag om transplantation (yrkande 1).
Enligt motionärerna måste det vara upp till var och en att
bestämma över sin egen kropp och vad som skall hända med den --
även efter döden. Självbestämmandeprincipen måste vara
huvudregeln. Motionärerna vänder sig mot förslaget att tillåta
donationer i de fall då personen i fråga inte uttryckligen givit
sitt medgivande eftersom ett sådant synsätt strider mot
självbestämmandeprincipen och sätter en vag kollektiv
allmännytta mot den enskildes rätt att bestämma över sin egen
kropp.
I motion So34 av Margitta Edgren m.fl. (fp) begärs
tillkännagivanden till regeringen om vad i motionen anförts om
att transplantationsverksamhet skall bygga på samtycke från
donatorn (yrkande 1), och om att organtransplantation inte
får ske när donatorns vilja är okänd (yrkande 2).
Motionärerna anser att all transplantationsverksamhet skall
bygga på den enskilde donatorns uttryckliga samtycke. Finns inte
samtycke skall organ inte användas. Det är viktigt att slå fast
att en människa aldrig får ses som en organbank -- varken död
eller levande. En donation skall vara medveten och frivillig.
Det är därför viktigt att människor under sin livstid tar
ställning och meddelar sina anhöriga eller på annat sätt gör sin
vilja känd.
I motion So36 av Thomas Julin m.fl. (mp) yrkas att
riksdagen beslutar att 3 § i propositionens förslag till lag om
transplantation skall ha följande lydelse: "Ingrepp får göras på
en avliden om denne under sin livstid skriftligen har medgett
detta, om han har uttalat sig för ett sådant ingrepp eller om
det av andra skäl finns grundad anledning att anta att ingreppet
skulle vara i överensstämmelse med den avlidnes uppfattning. Om
det råder oklarhet om denna, får ingrepp göras om inte någon
närstående motsätter sig. De närstående skall i sådana fall
alltid underrättas om sin vetorätt. Finns inte någon anhörig får
ingrepp inte ske" (yrkande 1). Enligt motionärerna måste en
tydlig åtskillnad göras mellan transplantationslagens syfte att
reglera under vilka förutsättningar ingrepp får göras och hur en
god tillgång på organ för transplantationsändamål kan säkras.
Motionärerna anser att det inte är lagstiftarens uppgift att
säkra tillgången på organ genom att utgå från antagandet att en
allmänt välvillig inställning till organdonation också gäller
den egna kroppen. Avvägningen mellan individens självbestämmande
och den gemensamma samhällsnyttan av att kunna rädda liv måste
göras av individen själv. Genom aktiva insatser bör medborgarna
engageras att ta ställning i frågan.
Utskottets bedömning
Transplantation har numera blivit en närmast etablerad del av
sjukvården. De medicinska framstegen inom detta område har
särskilt under det senaste decenniet varit stora, och många
svårt sjuka människor har genom transplantation fått ett
förlängt liv och bättre livskvalitet. Transplantation är således
en angelägen behandlingsform inom sjukvården. De undersökningar
som gjorts har också visat att transplantationer är något som de
allra flesta tycker är bra och viktigt.
Utskottet anser det angeläget att varje förfarande med en
avlidens kropp sker i former som är förenliga med vad människor
i allmänhet kan godta och på ett sätt som bidrar till att
bevara och befästa förtroendet för hälso- och sjukvården. När
det gäller organdonation kan olika grupper ha intressen som
ibland kan komma i konflikt med varandra. Sjuka människor kan
behöva nya organ för att överleva. Om inga donatorer finns, kan
dessa svårt sjuka människor inte få hjälp. Samtidigt är det
viktigt att den avlidne behandlas med respekt och att de
närstående får hjälp och stöd i sorgearbetet. Utskottet vill i
likhet med Transplantationsutredningen framhålla att det inte är
det allmänna, sjukvården eller transplantationskirurgerna som
behöver organ, utan svårt sjuka människor för att överleva eller
få möjlighet att leva ett bättre liv.
Utskottet delar uppfattningen i propositionen om att rätten
att göra ingrepp på en avliden för att ta till vara organ för
transplantationsändamål skall avgöras av vilken inställning den
avlidne hade till organdonation under sin livstid. Härigenom
skyddas den levande människans integritet. Det är viktigt att de
ställningstagande en människa gör under livstiden respekteras
efter hennes död. Många människor har dock inte tagit uttrycklig
ställning till om de själva vill eller inte vill att deras organ
skall få användas för transplantationsändamål sedan de avlidit.
För att organ från en avliden människa skall få tas i anspråk
för transplantationsändamål anser utskottet, i likhet med
propositionen, att den avlidne skall ha medgett det eller att
det på annat sätt kan utredas att åtgärden skulle stå i
överensstämmelse med den avlidnes vilja. Ett medgivande kan
enligt utskottets mening vara generellt eller avse ingrepp
endast för något visst ändamål eller vara begränsat till vissa
organ. Finns ett uttryckligt, på något sätt dokumenterat
avståndstagande, eller står det på annat sätt klart att den
avlidne inte ville donera organ får organ inte tas i anspråk
enligt de etiska principer som råder.
Som föreslås i propositionen skall personer som stått den
avlidne nära tillfrågas om hans inställning i de fall
inställningen är okänd eller oklar. Ingrepp får i dessa fall
inte göras om någon som stått den avlidne nära motsätter sig
det. Ett ingrepp får i denna situation heller inte företas innan
någon av de personer som stått den avlidne nära har underrättats
om det tilltänkta ingreppet och rätten att förbjuda det.
Utskottet vill i detta sammanhang understryka vikten av att de
underrättade skall ges skäligt rådrum att ta ställning till
ingreppet. Det är tillräckligt att någon av de närstående
underrättas även om det finns flera sådana personer. Är det känt
att det finns personer som stått den avlidne nära men går ingen
av dem att få tag på inom den tid som står till buds får ingrepp
inte göras. Detsamma gäller när det inte inom tillgänglig tid
går att klarlägga om det finns några sådana personer.
I de fall den avlidnes inställning inte tillförlitligen kan
utredas anser utskottet att övervägande skäl talar för att utgå
från att den avlidne var positiv till att donera sina organ. Ett
sådant presumerat samtycke svarar enligt utskottets mening bäst
mot den avvägning som måste göras mellan den s.k.
självbestämmandeprincipen, att det är den enskildes inställning
som skall vara avgörande för om organ skall få tas till vara
eller inte, och godhetsprincipen, som handlar om nödvändigheten
av goda gärningar i relationer mellan människor. Ett presumerat
samtycke utgår från att vi vill göra gott mot våra medmänniskor.
I brist på vetskap om en människas faktiska inställning till
organdonation utgår man därmed från att hon skulle velat hjälpa
en medmänniska som är i behov av organ och att hon därmed skulle
ha varit positiv till donation. Ett sådant ställningstagande
ligger också i linje med vad som gäller i de flesta andra länder
inom vår kulturkrets. Bakom det presumtiva samtycket ligger inte
föreställningen om en kollektiv samhällsnytta utan
föreställningen om att var och en vill hjälpa en individ i nöd.
Utskottet vill i detta sammanhang betona att regler om
presumtivt samtycke förutsätter att det är väl känt att en
negativ inställning till organdonation måste deklareras i någon
form. Utskottet återkommer i det följande till frågor om
information och möjligheterna att dokumentera sin inställning.
Kan den avlidnes inställning inte utredas på grund av det
föreligger motstridiga uppgifter eller finns det omständigheter
som inger tvekan i detta avseende får ingrepp inte göras.
Utskottet tillstyrker förslaget till 3 och 4 §§ i lagen om
transplantation m.m. och avstyrker motionerna So32 (m) yrkande
1, So34 (fp) yrkandena 1 och 2 samt So36 (mp) yrkande 1.
Levande donatorer
I propositionen föreslås att biologiskt material för
transplantation inte får tas från en levande människa, om
ingreppet kan befaras medföra allvarlig fara för givarens liv
eller hälsa. Ingrepp får göras endast på den som samtyckt till
detta. Samtycket skall vara skriftligt om ingreppet avser organ
eller material som inte återbildas eller om det på annat sätt
kan medföra beaktansvärd skada eller olägenhet för givaren.
Biologiskt material som inte återbildas får endast tas från
någon som är släkt med den tilltänkte mottagaren eller på annat
sätt står denne särskilt nära. På annan person får sådant
ingrepp göras endast om det finns särskilda skäl.
När det gäller underåriga och personer med psykisk störning
föreslås i propositionen att ingrepp för att ta organ eller
vävnad för transplantationsändamål får ske endast om givaren är
släkt med den tilltänkte mottagaren och det inte är möjligt att
ta ett medicinskt lämpligt material från någon annan. Samtycke
till ingreppet skall lämnas, beträffande den som är underårig,
av vårdnadshavare eller god man och, beträffande den som lider
av psykisk störning, av god man eller förvaltare. Ingrepp får
inte göras mot givarens vilja. Vidare fordrar ingreppet
Socialstyrelsens tillstånd. Om transplantationen avser
biologiskt material som inte återbildas får tillstånd lämnas
endast om det finns synnerliga skäl. Ansökan om tillstånd får
ges endast om ansökan har tillstyrkts av den läkare som har rätt
att besluta om ingreppet.
Utskottets bedömning
Utskottet tillstyrker förslaget till 5--8 §§ i lagen om
transplantation m.m.
Mindre ingrepp
I propositionen föreslås vidare att nuvarande särreglering
av s.k. mindre ingrepp avskaffas. Transplantationslagens
allmänna bestämmelser om förutsättningarna för ingrepp för
transplantation skall enligt förslaget gälla oavsett ingreppets
art. Den nuvarande transplantationslagens bestämmelser gäller
inte i fråga om s.k. mindre ingrepp. Hit räknas exempelvis att
ta blod, hornhinna eller hud. Sådana mindre ingrepp får således
enligt gällande lagstiftning göras utan krav på att samtycke har
inhämtats. Regeringens förslag innebär att samtycke krävs för
alla former av ingrepp som görs för transplantation även de s.k.
mindre ingreppen på levande givare och avlidna kommer att kräva
samtycke.
I motion So37 av Stig Sandström m.fl. (v) begärs ett
tillkännagivnade om vad i motionen anförts om slopandet av
särregeln för mindre ingrepp (yrkande 3). Motionärerna menar
att det är nödvändigt att den nya lagens effekter när det gäller
mindre ingrepp noga följs. Skulle det visa sig att
informationsinsatserna inte ger effekt och att förslaget skulle
få negativa konsekvenser för bl.a verksamheten med
hornhinnetransplantationer måste tillämpningen av lagrummet
omprövas.
I motion So35 av Barbro Westerholm m.fl. (fp) yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om uppföljning av transplantationslagen
(yrkande 2). Motionärerna ställer sig bakom förslaget i
propositionen om att även s.k. mindre ingrepp, såsom donation av
hornhinnor och hjärtklaffar, skall omfattas av de nya reglerna.
Det vore mycket beklagligt om förslaget skulle leda till att
färre patienter än för närvarande fick hjälp. Motionärerna
förutsätter därför att regeringen noga följer denna fråga liksom
lagens tillämpning i övrigt och återkommer till riksdagen om
ändringar i lagen skulle visa sig vara motiverade.
Utskottets bedömning
Utskottet anser att transplantationslagens allmänna
bestämmelser om förutsättningar för ingrepp för transplantation
eller annat medicinskt ändamål bör gälla oavsett ingreppets art.
Detta innebär att de tidigare undantagsbestämmelserna för de
s.k. mindre ingreppen på levande givare och avlidna bör sakna
motsvarighet i den nya lagen.
Utskottet delar dock motionärernas inställning att det är
nödvändigt att slopandet av undantagsregeln för mindre ingrepp
noga följs av Socialstyrelsen, och att informationsinsatser
initieras så att befarade negativa konsekvenser för bl.a.
verksamheterna med hornhinne- och hjärtklaffstransplantationer i
möjligaste mån undviks. Något tillkännagivande till regeringen
med anledning av motionerna So35 (fp) yrkande 2 och So37 (v)
yrkande 3 behövs inte. Motionerna avstyrks.
Vävnad från aborterat foster
Bakgrund
Fostervävnad används för forskning inom bl.a. patologin,
genetiken, cytogenetiken, endokrinologin, biokemin och
molekylärbiologin. Vissa projekt syftar till att klarlägga de
mekanismer på cell- och molekylnivå som styr den normala
utvecklingen till människa. Andra tar sikte på den abnorma
utvecklingen, antingen den kommer till uttryck i medfödda
missbildningar eller genetiska sjukdomar. Ett av de tidigaste
användningsområdena för fosterceller inom den biomedicinska
forskningen gällde utvecklandet av vacciner. Poliovaccin och
mässlingsvaccin har utvecklats med hjälp av fosterceller.
Även inom cancerforskningen används fostervävnad.
Det område som väckt störst uppmärksamhet är forskningen med
transplantation av nervvävnad från aborterade foster. Syftet är
bl.a. att söka bot för Parkinsons sjukdom. Det finns flera skäl
till att fosterceller ansetts lämpligare än celler från vuxna.
Celler från foster har exempelvis en tillväxtpotential som den
mogna cellen saknar och har därför större möjligheter att
utvecklas och anpassas hos mottagaren. Vävnad från foster
används alltså inom medicinen både i samband med diagnostik,
behandling och forskning. Den fostervävnad som används i dessa
sammanhang härrör från legala aborter. Det är således endast
frågan om döda foster utanför livmodern. Abortlagstiftningen ger
en yttre ram för denna verksamhet.
Nuvarande etiska riktlinjer
Användningen av vävnad från aborterade foster är inte
lagreglerad i Sverige. Det finns emellertid etiska riktlinjer
utfärdade år 1988 av Svenska Läkaresällskapets delegation för
medicinsk etik.
Enligt dessa riktlinjer får vävnad tas endast från döda
foster. Verksamheten skall ske i enlighet med
transplantationslagen, med det tillägget att vävnad från
aborterat foster endast får tas om kvinnan informerats och efter
skäligt rådrum givit sitt tillstånd till detta. Verksamheten
skall, enligt riktlinjerna, vara passiv i förhållande till den
rutinmässiga abortverksamheten och får således inte i något
avseende påverka hur, när och varför abort sker. Det får heller
inte finnas någon koppling mellan givare och mottagare. När det
gäller vävnad från nervsystemet får endast isolerade nervceller
tas för att injiceras till en mottagare. I övrigt får delar av
eller hela organ från foster transplanteras. Varje projekt som
rör transplantation av vävnad från foster skall enligt
riktlinjerna prövas av en forskningsetisk kommitté.
De etiska riktlinjer och den praxis som gäller
utomlands i fråga om användning av aborterade foster
överensstämmer väsentligen med de principer som tillämpas i
Sverige. Det är sålunda i allmänhet tillåtet att tillvarata
fostervävnad för att använda den i samband med forskning eller
behandling. Det förekommer också att ett visst användningssätt
uttryckligen förbjuds, t.ex. användning för tillverkning av
kosmetika. Ett vanligt förekommande generellt förbud gäller
kommersiell användning av fostervävnad. I vissa länder krävs
uttryckligt samtycke av kvinnan. I andra länder är det
tillräckligt att kvinnan, efter att ha informerats om den
tilltänkta åtgärden och sin rätt att förbjuda den, underlåter
att säga nej (vetorätt). I allmänhet finns också regler om att
forskaren inte skall ha möjlighet att påverka valet av
abortmetod eller tidpunkten för aborten.
Förutsättningar för att få använda vävnad från aborterat
foster
I propositionen föreslås att vävnad från aborterat foster
endast skall få användas för medicinska ändamål. För att
sådant material skall få tas till vara fordras att den kvinna
som burit fostret samtycker till åtgärden. Innan samtycke
inhämtats skall kvinnan ha informerats om åtgärden och den
tilltänkta användningen. Vävnad får tas tillvara endast med
Socialstyrelsens tillstånd. Sådant tillstånd får lämnas
endast om det finns särskilda skäl.
Bestämmelser härom föreslås införas i den nya
transplantationslagen. Av lagen bör också framgå att den som
beslutar om användning av fostervävnad inte får vara samma
person som den som utför aborten eller bestämmer tid och metod
för denna. Kommersiell hantering förbjuds. Vidare blir det
straffbart att uppsåtligen ta hand om ett aborterat foster eller
del av ett sådant foster i strid med lagen. Vidare sägs i
propositionen att det bör ankomma på Socialstyrelsen att
komplettera lagreglerna med allmänna råd.
Som skäl för förslaget anförs bl.a. följande.
Utsikterna att i framtiden inom vård och behandling dra nytta
av forskningen kring användning av vävnad från foster bedöms
på flera områden vara goda. I ett längre perspektiv skymtar
möjligheter att finna bot för allvarliga sjukdomar som inte är
behandlingsbara med andra metoder. På samma sätt som vi
accepterar användning av organ och annan vävnad från människor
när det kan vara till nytta för sjuka medmänniskor anser
regeringen att vävnad från aborterade foster bör få tas i
anspråk för att tillgodose forsknings- och behandlingsintressen
inom medicinen. För att det skall vara etiskt försvarbart att ta
vävnad från aborterade foster i anspråk för angelägna
medicinska ändamål krävs att det sker på ett
respektfullt sätt. Enligt regeringens mening finns det från
principiell synpunkt inte något absolut hinder mot att
fostervävnad används för behandling, forskning, undervisning
eller läkemedelsframställning. Det måste anses fullt
tillräckligt att, liksom i fråga om transplantationer, detta
anges som generellt tillåtet område. Användningen skall dock
tillfredsställa nyttokriteriet och ske på ett respektfullt sätt.
Ett villkor bör vara att ändamålet med verksamheten är mycket
väsentligt. Med detta förstås att det skall stå klart att
ändamålet är beaktansvärt och angeläget, liksom att det i det
enskilda fallet har väsentlig betydelse för en människas
livskvalitet. Vidare måste den tilltänkta åtgärden vara ett
ändamålsenligt sätt att uppnå de nyttiga verkningarna. Kan ett
jämförbart resultat uppnås genom någon alternativ metod bör den
metoden väljas i första hand. Sammantaget innebär detta att det
måste finnas särskilda skäl för åtgärden. Enligt regeringens
bedömning finns det idag och i framtiden inte något
användningsområde utanför det medicinska området som kan
motivera att material från aborterade foster tas i anspråk.
Annan användning än för medicinska ändamål bör därför förbjudas.
Prövningen av frågan om fostervävnad skall få tas till vara
och om det tilltänkta användningssättet är så angeläget att det
skall tillåtas bör, enligt propositionen, anförtros en myndighet
som är oberoende av olika intressen. Socialstyrelsen, som redan
i dag har uppgifter av detta slag, föreslås få i uppdrag att
ansvara för tillståndsprövningen. Socialstyrelsens tillstånd
kan avse ett enskilt fall eller vara generellt för t.ex. ett
visst forskningsprojekt eller en viss sjukdomsbehandling.
Beträffande kravet på samtycke sägs det i propositionen
att vävnad från ett aborterat foster inte får användas för
medicinskt ändamål om den kvinna som burit fostret motsätter sig
åtgärden. Kvinnans rätt att bestämma över sitt foster kan enligt
propositionen ses som en följd av självbestämmandeprincipen.
Mannens uppfattning bör här liksom i ett abortärende, få vika
för kvinnans, vilket kan ses som en konsekvens av kvinnans
ensamrätt när det gäller själva abortbeslutet. Det sätt att se
på fostret som präglat kvinnans beslut om abort bör enligt
propositionen också vara avgörande för vad som skall ske med
fostret efter aborten. Vidare framhålls att kvinnan måste ges
ett tillfredsställande underlag för att kunna besluta om vävnad
skall få tas från fostret. Upplysning bör lämnas om vilket slags
medicinskt ändamål användningen avser, om det t.ex. gäller
forskning eller behandling av viss sjukdom. Det är lämpligt att
kvinnan i samband med en första muntlig information också får en
grundläggande skriftlig information så att hon efter rimlig
betänketid och kompletterande upplysningar kan fatta sitt belut,
sägs det vidare.
Enligt propositionen skall användning av vävnad från
aborterade foster vara en verksamhet som är neutral i
förhållande till abortverksamheten och som inte i
något avseende får påverka hur, när och varför abort sker. Inte
heller får någon koppling finnas mellan individuell givare och
mottagare. Dessa frågor hör enligt regeringens uppfattning hemma
i det yrkesetiska regelkomplex där de nu finns, dvs. i
Läkaresällskapets riktlinjer, och bör inte regleras i en lag som
ger regler för användning av vävnad från aborterade foster.
Motionerna
I motion So34 (fp) begärs ett tillkännagivande om vad i
motionen anförts om etisk prövning av forskning där vävnader
från aborterade foster används (yrkande 3). Motionärerna
anser att de etiska forskningskommittéerna även i fortsättningen
skall göra den etiska bedömningen av varje ansökan från en
forskare om att få bruka fostervävnad i sitt arbete och avvisar
därför regeringens förslag om att Socialstyrelsen skall ge
tillstånd.
I motion So38 av Alf Svensson m.fl. (kds) begärs
tillkännagivanden om vad i motionen anförts om att användningen
av fostervävnad i transplantationsverksamhet inte får leda till
att synen på aborter liberaliseras (yrkande 7), om att den
kvinna som medgivit användning av vävnad från foster skall ha
möjlighet att ändra sig och fullfölja graviditeten (yrkande
8), om att motverka en utveckling där forskare,
läkemedelsutvecklare och transplantationskirurger gör sig
beroende av tillgången på aborterade foster (yrkande 9), om
att användningen av aborterade foster inte i något avseende får
påverka, hur, när och varför aborter genomförs (yrkande 10)
och om att ingen koppling får finnas mellan den kvinna som gör
abort eller hennes familj och mottagaren av vävnad från det
aborterade fostret (yrkande 11). Motionärerna framhåller att
aborter är en nödlösning. Om en abort skulle framstå som något
potentiellt nyttigt för terapeutiskt ändamål eller för forskning
skulle detta kunna komma att påverka kvinnans beslut om abort
vilket enligt motionärernas mening vore helt oacceptabelt. Den
abortsökande kvinna som samtyckt till att vävnaden från fostret
skall få tas till vara skall informeras om att hon har möjlighet
att ändra sig och fullfölja graviditeten. Vidare anser
motionärerna att utvecklingen inom forskning och behandling inte
får bli beroende av tillgången på foster. Det viktigaste målet
för samhället måste enligt motionärerna vara att genom
graviditetsstödjande och abortförebyggande insatser minska
antalet aborter till ett minimum. Motionärerna vill betona att
användningen av aborterade foster skall vara en verksamhet som
är neutral i förhållande till abortverksamheten och får därför
inte i något avseende påverka hur, när och varför aborten sker.
Beslut om användning av fostervävnad skall därför fattas av en
annan läkare än den som ansvarar för vården av den abortsökande
kvinnan (yrkande 16).
I samma motion anförs också att en utveckling som skulle
leda till att abortingreppet senareläggs eller att själva
aborttekniken modifieras för att i största möjliga utsträckning
tillgodose de krav som användningen av fostervävnad vid
transplantation och forskning ställer är etiskt oförsvarbar.
Transplantation av fosterceller skall därför endast komma i
fråga i de fall aborten de facto är utförd eller, i andra hand,
i de fall en förestående abort är oundviklig. Detta bör ges
regeringen till känna (yrkande 13). Vidare anser
motionärerna att lagen måste utformas på ett sätt som gör det
omöjligt att planera en graviditet för att göra abort och sedan
donera vävnad från det aborterade fostret. Ett sätt att uppnå
detta kan vara att det i lagen skrivs in att initiativet att
donera vävnad från ett aborterat foster endast får tas av annan
läkare än den som behandlar den abortsökande kvinnan. Även detta
bör ges regeringen till känna (yrkande 12).
Motionärerna anser att förslaget i propositionen om att det
skall föreligga särskilda skäl för att vävnad från
aborterade foster skall få användas är otillräckligt. Enligt
motionärernas mening kan enbart synnerliga skäl komma i
fråga för att vävnad från aborterade foster skall få användas,
vilket innebär att åtgärden måste vara livsuppehållande eller av
helt oundgänglig betydelse för mottagarens livskvalitet. Detta
bör riksdagen ge regeringen till känna (yrkande 14).
Slutligen begärs ett tillkännagivande om att regeringen skall
återkomma till riksdagen med förslag om en samvetsklausul som
ger vårdpersonal möjlighet att avstå från deltagande i forskning
och transplantationsverksamhet med vävnad från aborterade foster
(yrkande 17).
Utskottets bedömning
Utskottet delar inställningen i propositionen att vävnad från
aborterade foster endast skall få tas i anspråk för medicinska
ändamål, såsom behandling av sjukdom eller skada. Andra
medicinska ändamål kan vara forskning och framställning av
läkemedel. Varje användning för annat ändamål än ett medicinskt
skall vara förbjudet. Utskottet vill också understryka
nödvändigheten av att fostret omhändertas på ett respektfullt
sätt när vävnad skall tas. Utskottet anser att den tilltänkta
användningen måste vara i hög grad angelägen, t.ex. att det
krävs för att uppehålla liv eller är av avgörande betydelse för
mottagarens livskvalitet. Fostervävnad skall få användas endast
om det saknas godtagbar alternativ metod för att uppnå
motsvarande resultat. Detta innebär t.ex. att forskare och
läkemedelsutvecklare som framhålls i motionen So38 (kds) yrkande
9 inte får avstå från att välja alternativa metoder när sådana
står till buds. Enligt utskottet bör synnerliga skäl föreligga
för att få använda fostervävnad. Yrkandena 9 och 14 i motion
So38 (kds) är härmed tillgodosedda.
Utskottet anser att prövningen av om det föreligger synnerliga
skäl att använda fostervävnad för medicinska ändamål bör
anförtros Socialstyrelsen. För att fostervävnad skall få tas
till vara skall krävas att Socialstyrelsen lämnat tillstånd till
åtgärden efter inhämtande av etisk bedömning. Med det sagda
avstyrker utskottet motion So34 (fp) yrkande 3.
När det gäller frågan om samtycke instämmer utskottet helt i
regeringens förslag om att vävnad från ett aborterat foster
endast får användas om den kvinna som burit fostret samtycker
till det. I detta sammanhang vill utskottet understryka att
kvinnan måste få ett tillfredsställande underlag för att kunna
fatta beslut i frågan. Ett samtycke från kvinnan är således
giltigt enbart om kvinnan innan hon samtyckt till åtgärden
informerats om vad åtgärden innebär och om hur fostervävnaden
skall användas. Det skall också vara möjligt för kvinnan att
begränsa rätten till användning av fostervävnaden, t.ex. till
ett viss angivet ändamål. Kvinnan har självfallet rätt att ändra
ett beslut om att avbryta havandeskap och återta ett medgivande
om att fostervävnad får användas för medicinskt ändamål -- och
fullfölja graviditeten.
Utskottet delar inställningen i motion So38 (kds) om att
användningen av fostervävnad i transplantationsverksamhet inte
får leda till att synen på aborter liberaliseras. Målet att
genom graviditetsstödjande och abortförebyggande insatser minska
antalet aborter till ett minimum måste gälla även i
fortsättningen.
I propositionen sägs att användning av vävnad från aborterade
foster skall vara en verksamhet som är neutral i förhållande
till abortverksamheten och som inte i något avseende får påverka
hur, när eller varför abort sker. Vidare sägs att någon koppling
mellan individuell givare och mottagare inte får finnas.
Utskottet delar regeringens uppfattning. Yrkandena 10, 11 och
13 i motion So38 (kds) får härmed anses tillgodosedda.
Utskottet anser i likhet med regeringen att grundläggande
regler om användande av vävnad från aborterade foster för
medicinska ändamål skall ges i form av lag. I propositionen sägs
att det av lagen bör framgå att den som beslutar om användning
av fostervävnad inte får vara samma person som den som utför
aborten eller bestämmer tid och metod för denna. Utskottet delar
denna inställning och anser att första stycket i 12 § i
förslaget till lag om transplantation m.m. bör ändras så att
detta klart framgår. Utskottet föreslår att riksdagen med
anledning av propositionen och motion So38 (kds) yrkandena 7--14
och 16 antar 11 och 12 §§ i förslaget till lag om
transplantation m.m. med den ändringen att 11 § andra stycket
och 12 § första stycket får den lydelse som framgår av bilaga
2.
Frågan om samvetsklausul har nyligen utretts (SOU 1994:84).
Med hänsyn härtill är utskottet inte berett att tillstyrka
förslaget i motion So38 (kds) yrkande 17 om en samvetsklausul,
innebärande att vårdpersonal skall ha möjlighet att avstå från
deltagande i forskning och transplantationsverksamhet där vävnad
från aborterat foster används. Motionsyrkandet avstyrks.
Registrering och donationskort
I propositionen föreslås att ett register skall
inrättas där man kan få sin inställning till organdonation
registrerad. Ett sådant register kan ha vissa fördelar eftersom
den enskilde kan utöva sin självbestämmanderätt och på ett
tryggt sätt dokumentera sin inställning till organdonation. Ett
register har också den fördelen att de närstående till en
avliden person inte behöver ställas inför frågan vilken
inställning den avlidne hade till organdonation. Ett register
som snabbt kan ge besked om den avlidnes inställning skulle
vidare vara till gagn för transplantationsverksamheten, dvs. för
organmottagarna, sägs det i propositionen. Ett register med
personuppgifter av det slag som här är aktuellt måste inrättas i
överensstämmelse med datalagen (1973:289). Syftet med
datalagen är att förhindra att upplysningar om enskilda personer
samlas, sammanställs och framställs på ett sådant sätt att
otillbörligt intrång uppkommer i den personliga integriteten.
Datalagens regler hindrar enligt propositionen inte att ett
register över inställningen till organdonation inrättas.
Regeringen avser att ge Socialstyrelsen i uppdrag at överväga
formerna för ett sådant register.
Socialstyrelsen bör, enligt propositionen, även få i uppdrag
att utarbeta donationskort. Donationskort är liksom
registrering ett sätt för människor att uttrycka och dokumentera
sitt ställningstagande till organdonation. Likaså innebär
donationskort fördelar för de närstående som befrias från att
bli involverade i donationsfrågan. Även för sjukvården skulle
det underlätta om en presumtiv donator bar ett donationskort. I
propositionen sägs att den som har tagit ställning till
organdonation och bär ett donationskort på sig kan -- oavsett om
han är positiv eller negativ -- räkna med att hans inställning
kommer till sjukvårdens kännedom och respekteras. Regeringen
vill understryka vikten av att det på ett donationskort bör vara
möjligt att dokumentera antingen en positiv eller en negativ
inställning till organdonation.
I propositionen anförs att donationskort dock inte kan lösa
alla problem. Erfarenheter från andra länder visar att det i
regel är en begränsad del av befolkningen som har skrivit på
sådana kort. Ett donationskort kan emellertid bidra till ökad
medvetenhet om transplantationsverksamheten och underlätta för
många att ta ställning i fråga om donation.
I motion So34 (fp) yrkas att riksdagen avslår förslaget om
att inrätta särskilt register för att dokumentera människors
inställning till donation av sina organ (yrkande 4).
Motionärerna delar inställningen i propositionen att donation av
organ är en handling i enlighet med den etiska godhetsprincipen.
Handlingen skall dock vara medveten och frivillig. Det är därför
viktigt att människor under sin livstid tar ställning och
meddelar sina anhöriga eller på annat sätt gör sin vilja känd.
Motionärerna anser att donationskort är en bra väg att visa hur
man vill att ens kropp skall behandlas efter döden. Däremot
avvisas förslaget om att inrätta ett register för de som vill
resp. inte vill vara donatorer.
I motion So38 (kds) hemställs om tillkännagivanden om vad
i motionen anförts om donationsregistret och möjligheterna att
dels ändra tidigare fattade beslut i fråga om donation, dels
ange vilka organ som man är beredd att donera (yrkandena 3
och 4) samt om vad som anförts om sekretessregler för
donationsregistret (yrkande 6). Enligt motionärerna bör det
finnas möjlighet att få dokumenterat vilka organ som man är
villig att donera. Likaså bör det finnas möjlighet att ändra sin
inställning i frågan om donation. Människors inställning kan av
olika skäl förändas och då kan det vara tryggt att veta att man
kan ändra ståndpunkt. I fråga om sekretess anser motionärerna
att den enskilde skall kunna begära utdrag ur registret. Däremot
skall inte vem som helst inom sjukvården kunna ta fram uppgifter
om en persons vilja till framtida donation av vissa organ.
Motionärerna förutsätter att sekretessreglerna för registret
blir noggrant utredda.
I samma motion hemställs om ett tillkännagivande om vad i
motionen anförts om donationskort (yrkande 5). Motionärerna
anser att donationskort är positivt men vill betona vikten av
att satsningar görs på information och utbildning.
Utskottets bedömning
Utskottets inställning i samtyckesfrågan grundar sig på
principen om den enskildes rätt att under sin livstid själv
bestämma om ett ingrepp i kroppen skall få göras i syfte att ta
organ för transplantation eller annat medicinskt ändamål. Det är
angeläget att så många människor som möjligt tar ställning till
frågan om de efter sin död vill donera organ och ger sin
inställning till känna på ett entydigt sätt. Utskottet är därför
positivt till förslaget i propositionen om att inrätta ett
register där den enskilde kan få sin inställning till
organdonation registrerad. Fördelarna med ett register är dels
att den enskilde på ett betryggande sätt kan dokumentera sin
inställning till organdonation, dels att de personer som stått
den avlidne nära inte behöver ställas inför frågan om vilken
inställning den avlidne hade. Ett beslut om att ta till vara ett
organ från en avliden person måste fattas skyndsamt för att inte
organet skall förfaras. Ett register som snabbt kan ge besked om
den avlidnes inställning skulle därför också vara till gagn för
själva transplantationsverksamheten, dvs. i förlängningen för
organmottagarna. Det bör som föreslås i propositionen ankomma på
Socialstyrelsen att överväga formerna för ett sådant register.
För registret kommer datalagens (1973:289) bestämmelser att
gälla, vilket medför att upplysningar om enskilda personer
måste samlas, sammanställas och framställas på ett sådant sätt
att otillbörligt intrång inte sker i den personliga
integriteten.
Utskottet delar bedömningen i propositionen om att reglerna i
7 kap. 1 § sekretesslagen tillgodoser behovet av sekretess inom
hälso- och sjukvården för donatorn och mottagare av
transplantat.
Yrkande 6 i motion So38 (kds) avstyrks därmed.
Utskottet delar vidare regeringens inställning att
Socialstyrelsen bör få i uppdrag att utarbeta donationskort. Ett
donationskort innebär liksom registrering en möjlighet för den
enskilde att klargöra och dokumentera sitt ställningstagande
till organdonation, negativt eller positivt. Likaså innebär det
fördelar för de närstående och för sjukvården. En ytterligare
fördel med spridningen av donationskort är enligt utskottet att
detta kan leda till ökad medvetenhet om
transplantationsverksamheten och behovet av organ samt
underlätta för många att ta ställning i frågan om organdonation.
Mot bakgrund av det anförda är det enligt utskottets mening
angeläget att såväl inrätta ett donationsregister som införa och
sprida donationskort. Motion So34 (fp) yrkande 4 avstyrks. Även
yrkande 5 i motion So38 avstyrks.
I propositionen sägs att ett lämnat medgivande eller samtycke
när som helst kan återtas. Även ett skriftligt medgivande kan
återkallas muntligen. Vidare sägs att om den avlidne under sin
livstid återtagit sitt medgivande eller på annat sätt
uttryckligen motsatt sig ingrepp får ingrepp naturligtvis inte
ske. Detta måste också gälla möjligheten att ändra uppgifter som
lämnats till organdonationsregistret. Enligt utskottets mening
bör det även finnas möjlighet för den enskilde att registrera
eller på donationskort ange begränsningar i medgivandet. Den
enskilde bör kunna ange att han eller hon inte är villig att
donera visst eller vissa organ. Vad utskottet nu anfört bör, med
anledning av yrkandena 3 och 4 i So38 (kds), ges regeringen
till känna.
Information och utbildning
Propositionen
I propositionen sägs att en förutsättning för att kunna ta
ställning till organdonation är att man vet tillräckligt mycket
om transplantationsverksamhetens möjligheter och risker. Den
information som ges till allmänheten måste därför förmedla
kunskap och fakta om vad en transplantation innebär, vilken roll
donatorn spelar och vilka konsekvenser ett ingrepp skulle få för
honom och för den som mottar organet. Förslagen till
samtyckesregler gör det än viktigare att människor är väl
informerade om vad organdonation i sig innebär men också om
samtyckesreglerna, sägs det vidare i propositionen. Enligt
regeringens bedömning behövs informationsinsatser för att sprida
kunskap om organdonation och transplantation för att på så sätt
underlätta för människor att ta ställning för eller emot
organdonation. Att svara för erforderliga informationsinsatser
gentemot allmänheten är enligt propositionen en angelägenhet för
både staten och sjukvårdshuvudmännen. I ett initialskede bör
staten genomföra vissa insatser så att informationen blir
enhetlig över landet. Att ansvara för detta får anses ingå i
Socialstyrelsens uppgifter. På sikt bör dock ansvaret för
informationen i huvudsak ligga på sjukvårdens huvudmän.
Regeringen kommer senare at ge Socialstyrelsen i uppdrag att
utarbeta informationsmaterial.
När det gäller utbildning sägs att det är väsentligt att
sjukvårdspersonal av alla kategorier har goda kunskaper i frågor
som har anknytning till organdonation och transplantation. Den
utbildning och fortbildning som det rent allmänt kan finnas
behov av är av begränsad omfattning och bör enligt propositionen
utan svårighet kunna rymmas inom ramen för nuvarande grund- och
vidareutbildning. Det bör ankomma på sjukvårdshuvudmännen och
andra utbildningsansvariga att svara för detta.
Motionerna
I motion So33 av Rune Backlund (c) yrkas att riksdagen ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om informations-
och utbildningsinsatser. Motionären anser att förslaget om
presumerat samtycke till organdonation ställer speciella krav på
information såväl till allmänheten som till personalen inom
hälso- och sjukvården. Information skall vara saklig, korrekt
och når breda grupper. Med tanke på att många invandrare i vårt
land tillhör andra religiösa samfund än Svenska kyrkan är det
viktigt att invandrare uppmärksammas både när det gäller
information och i olika vårdutbildningar.
I motion So32 (m) begärs ett tillkännagivande om vad i
motionen anförts om en informationskampanj för att få fler att
aktivt ge sitt samtycke till donation av organ och vävnader
(yrkande 2). Motionärerna anser det viktigt att människor
uttrycker en vilja att donera organ och vävnader och att de ger
ett skriftligt medgivande härtill. Om påståendet i propositionen
är riktigt, att 65 % av svenskarna är positiva till att donera
organ och vävnader, torde det knappast vara svårt att genomföra
en kampanj för att få samtycke till donation. Ett smidigt sätt
vore att tillhandahålla informationsfoldrar och donationskort på
apotek, vårdcentraler, läkar- och
distriktssköterskemottagningar.
I motion So37 (v) begärs ett tillkännagivande om vad i
motionen anförts om en utvärdering av Socialstyrelsens
informationsinsatser vad gäller donations- och
transplantationsverksamheten (yrkande 2). I propositionen
föreslås att Socialstyrelsen initialt skall genomföra en
informationskampanj för att ge kunskap om transplantationer och
möjligheterna att aktivt neka eller bejaka en donation.
Motionärerna anser att informationsinsatsen skall utvärderas
efter ett par år och att regeringen skall återkomma till
riksdagen med en redovisning av vilka effekter informationen
givit samt vid behov föreslå ytterligare insatser för att öka
människors kunskap om donationer och transplantionsverksamhet.
I motion So38 (kds) begärs tillkännagivanden om vad i
motionen anförts om en intensiv informationskampanj omkring
organdonation så att alla ges möjlighet till ett personligt
ställningstagande till donation (yrkande 1) och om samtal om
donation i samband med mönstring, körkortstagning och vid andra
besök inom sjukvården (yrkande 2). Motionärerna delar
inställningen i propositionen att informationsinsatser är av
avgörande betydelse för att uppnå målet att människor själva tar
ställning. Det är dock angeläget att peka på att organdonation
för många människor är en mycket känslig och svår fråga. Det kan
upplevas som ett problem att känna påtryckningar att ta
ställning. Information och utbildning måste ske på ett ödmjukt
och förstående sätt och stor respekt måste visas de människor
som inte kan ta ställning. Motionärerna vill också framhålla
vikten av att informationen anpassas till den enskildes önskemål
och behov samt att information ges om vilka kriterier som gäller
för att kunna komma i fråga som donator. Den enskilde bör också
informeras om att det kan vara till stor hjälp för hans anhöriga
att veta att han tagit ställning. Motionärerna vill betona att
det aldrig får framstå som ett krav att bli donator. Möjlighet
skall finnas att ändra ett tidigare fattat beslut och
information skall ges om hur detta formellt kan göras.
Utskottets bedömning
Utskottet har i det föregående framhållit det angelägna i att
människor tar ställning till frågan om de efter sin död vill
eller inte vill donera organ till transplantation eller annat
medicinskt ändamål. För att kunna ta ställning till denna fråga
krävs tillräcklig kunskap om transplantationsverksamheten, dess
möjligheter och risker samt om de förutsättningar som gäller för
att få göra ingrepp för att ta till vara organ eller annat
biologiskt material från en levande eller avliden människa för
transplantation eller annat medicinskt ändamål. Informationen
till allmänheten måste därför, som sägs i propositionen och i
vissa motioner, förmedla kunskap och fakta om vad en
transplantation innebär, vilken roll donatorn spelar och vilka
konsekvenser ett ingrepp skulle få för donatorn och den som
mottar organet. Vidare måste allmänheten och personal inom
hälso- och sjukvård noga informeras om vad samtyckesreglerna
innebär. Utskottet vill än en gång betona att regler om
presumtivt samtycke förutsätter att det är väl känt att en
negativ inställning till organdonation måste deklareras i någon
form, t.ex. skriftligen genom en anmälan till ett centralt
organdonationsregister, ifyllandet av ett donationskort eller
muntligen t.ex. till en närstående person.
Informationen får inte ges på ett sådant sätt att människor
känner sig tvingade att ta ställning i frågan om organdonation.
Informationen skall innehålla uppgifter om att det finns
möjlighet att återta ett lämnat medgivande eller samtycke på
samma sätt som det finns möjlighet att ändra en tidigare
negativ inställning till organdonation och om hur detta kan
göras. Vidare bör information ges om att det kan vara till stor
hjälp för anhöriga att veta vilken ställning man tagit i fråga
om organdonation. Motion So38 (kds) yrkande 1 får därmed anses
tillgodosedd och avstyrks. En kvinna som sökt abort måste som
framhållits i det föregående få ett tillfredsställande underlag
för att kunna ta ställning till en förfrågan om hon samtycker
till att vävnad från hennes foster skall få användas för
medicinskt ändamål. Utskottet anser det angeläget att kvinnan
informeras om att hon har möjlighet att ändra ett beslut om att
avbryta havandeskap och återta ett medgivande om att
fostervävnad får användas för medicinskt ändamål -- och
fullfölja graviditeten.
Utskottet delar inställningen i propositionen om att det är
viktigt att informationen blir enhetlig över landet och att
staten i ett initialskede tar ansvar för detta. I detta
sammanhang vill utskottet också betona vikten av att invandrare
och personer som bekänner sig till andra religioner eller
tillhör andra religiösa samfund än Svenska kyrkan uppmärksammas.
Motion So33 (c) får därmed anses tillgodosedd och avstyrks.
Utskottet vill också instämma i vad som sägs i motion So32 (m)
yrkande 2 om att informationsfoldrar och donationskort bör
tillhandahållas på apotek, vårdcentraler, läkar- och
distriktssköterskemottagningar och att information, som föreslås
i motion So38 (kds) yrkande 2, lämpligen kan ges i samband med
mönstring till värnpliktstjänstgöring, körkortsutbildning vid
besök inom sjukvården etc. Utskottet utgår från att dessa frågor
kommer att övervägas i det fortsatta arbetet med dessa frågor i
Socialdepartementet och Socialstyrelsen. Motionen avstyrks.
Utskottet har inte någon erinran mot att Socialstyrelsen får i
uppdrag att utarbeta informationsmaterial. Det är angeläget att
informationsinsatser vidtas skyndsamt och att dessa blir
omfattande. Utskottet utgår från att regeringen och
Socialstyrelsen noga följer och utvärderar
informationsinsatserna. Motion So37 (v) yrkande 2 får därmed
anses tillgodosedd och avstyrks.
Utbildningen och informationen till de anställda inom hälso-
och sjukvården i dessa frågor är ett ansvar för
sjukvårdshuvudmännen. Utskottet vill betona att frågan om
bemötande av anhöriga till avlidna och kvinnor som skall genomgå
abort därvid måste ägnas särskild uppmärksamhet.
Anslag till information om organdonation, m.m.
I kompletteringspropositionen (prop. 1994/95:150 bil. 5)
föreslår regeringen att riksdagen till Information om
organdonation, m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett
reservationsanslag på 10 000 000 kr. Regeringen anför att det
är av stor betydelse att människor känner till vilka regler som
gäller i fråga om samtycke till organdonation. Medel bör därför
avsättas för informationsinsatser, produktion av donationskort
samt inrättande av ett register där inställningen till
organdonation kan registreras.
Utskottet tillstyrker förslaget till medelsanvisning,
vilket inte mött någon erinran i form av motioner.
Förbud mot kommersialisering
Propositionen
I svensk rätt finns i dag inte några författningsbestämmelser
som direkt tar sikte på överlåtelse av organ eller annat
biologiskt material från människa. I propositionen sägs att det
dock är mycket som talar för att en domstol, om frågan kom under
prövning, skulle anse ett avtal om försäljning av organ från en
avliden vara pietetslöst och därför ogiltigt såsom stridande mot
goda seder. Världshälsoorganisationen (WHO) har i en
resolution uppmanat medlemsländerna att vidta åtgärder, bl.a. i
form av lagstiftning, för att förhindra köp och försäljning av
mänskliga organ för transplantation. Det är enligt resolutionen
angeläget att medlemsländerna, i nära samarbete med
hälsovårdsorganisationer och hälsovårdsmyndigheter, motverkar
all verksamhet som kan gynna uppkomsten av kommersiell handel
med organ.
I propositionen sägs att det vore stötande om en enskild
donator eller någon närstående till en avliden skulle kunna
köpslå om avyttring av delar av en levande eller död kropp. Att
organ eller andra vävnader tillmäts ett ekonomiskt värde på
grund av att tillgången inte motsvarar efterfrågan rättfärdigar
enligt regeringen inte köp eller försäljning. Däremot, sägs det,
kan inga invändningar riktas mot att en donator får ersättning
för vissa kostnader för att medverka vid en organdonation --
resekostnader, kostnader för uppehälle, förlorad arbetsförtjänst
etc. Inte heller kan invändningar riktas mot att ett sjukhus som
mottagit organ eller andra vävnader från en avliden som vårdats
vid ett annat sjukhus kan få betala viss ersättning för utfört
arbete.
Ett uttryckligt förbud mot handel med organ är enligt
propositionen betydelsefullt. Därigenom görs det klart att
varken en levande människas kroppsliga integritet eller den
respekt som måste visas en avliden får göras till föremål för
köpslående. Enligt regeringens mening bidrar ett sådant
ställningstagande också till att stärka förtroendet för
transplantationsverksamheten.
I propositionen föreslås därför att den som med uppsåt och i
vinningssyfte tar, överlämnar eller förmedlar biologiskt
material från en levande eller avliden människa eller vävnad
från ett aborterat foster döms till böter eller fängelse i högst
två år. Till samma straff skall den dömas som med uppsåt
använder eller tar till vara sådant material för transplantation
eller annat ändamål trots insikt om att materialet tagits,
överlämnats, tagits emot eller förmedlats i vinningssyfte.
Bestämmelserna skall dock inte gälla blod, hår, modersmjölk och
tänder.
Motionerna
I motion So37 (v) yrkas att riksdagen hos regeringen begär
att Socialstyrelsen får i uppgift att ha all tillsyn över
hantering av biologiskt material för transplantation enligt vad
i motionen anförts om att bevaka internationell handel med organ
samt att förutom sin tillsyn av hälso- och sjukvården även ha
tillsynsansvaret för hantering av biologiskt material som inte
sköts av hälso- och sjukvården (yrkande 1). Socialstyrelsen
har i uppgift att utöva tillsynen av den verksamhet som bedrivs
av personal inom den svenska hälso- och sjukvården. Det finns
emellertid aktörer utanför hälso- och sjukvården, t.ex. företag
som transporterar organ eller sådana som i privat regi samordnar
verksamheten. Motionärerna anser att Socialstyrelsens
tillsynsansvar bör vidgas till att omfatta all verksamhet som
har med transplantationer att göra.
Vidare yrkas i samma motion att riksdagen hos regeringen
begär förslag till ett enhetligt ersättningssystem för donatorer
enligt vad i motionen anförts om de från landsting till
landsting varierande ersättningsreglerna för donatorer
(yrkande 4). Motionärerna anser att en donator bör undantas
från att betala för sjukhusvistelse, slippa karensdag samt få
ersättning från den allmänna sjukförsäkringen för
inkomstbortfall. I dag ankommer det på de olika
sjukvårdshuvudmännen att fatta beslut om landstinget skall svara
för inkomstbortfall och andra kostnader som en donator kan ha.
Enligt motionärerna varierar detta från landsting till
landsting. Regeringen bör därför återkomma till riksdagen med
förslag om enhetlig reglering av ersättningar till donatorer.
I motion So38 (kds) begärs tillkännagivande om vad i
motionen anförts om att förebygga varje framtida risk för köp
eller försäljning av organ från aborterade foster såväl inom som
utom Sverige (yrkande 15). Motionärerna anser att det är bra
att det införs ett förbud mot kommersiell hantering av mänskliga
organ. Det är etiskt helt oacceptabelt med handel av organ.
Godhetsprincipen måste ligga djupare än i materiella tillgångar.
Det får därför aldrig bli ett argument för människor i de rika
länderna att "köpa delar av kroppar" för pengar. Detta är en
princip som även fortsättningsvis med kraft måste försvaras.
Utskottets bedömning
Det är enligt utskottet mycket angeläget att införa ett förbud
mot kommersiell hantering av biologiskt material. Därmed görs
det helt klart att handel med organ inte godtas. Enligt
regeringens förslag skall förbudet omfatta alla former av
tagande, mottagande, överlämnande eller förmedling i
vinningssyfte av biologiskt material från levande eller avlidna
människor eller från aborterade foster. Det skall också
oberoende av vinning vara förbjudet att använda eller ta till
vara ett biologiskt material för att användas vid
transplantationer eller annat ändamål, med insikt om att
materialet varit föremål för en otillåten hantering. Ansvar
skall kunna utkrävas av alla som medverkar i användandet eller
tillvaratagandet. Utskottet tillstyrker förslaget till 15 § i
lagen om transplantation m.m. Motion So38 (kds) yrkande 15 är
enligt utskottet tillgodosedd och avstyrks.
Regeringen avser att till hösten förelägga riksdagen en
proposition om tillsynen över den offentliga och den privata
hälso- och sjukvården. Utskottet utgår från att även frågor om
de offentliga huvudmännens upphandling, kontroll och uppföljning
av verksamheter som lagts ut på entreprenad därvid kommer att
bli noga belysta. Utskottet är inte berett att nu tillstyrka en
utvidgning av Socialstyrelsens tillsynsansvar som föreslås i
yrkande 1 i motion So37 (v). Motionen avstyrks i denna del.
I likhet med regeringen anser utskottet att någon erinran inte
kan riktas mot att en donator får ersättning för vissa
kostnader, t.ex. för resor och uppehälle och förlorad
arbetsförtjänst. Yrkande 4 i motion So37 (v) om enhetliga
ersättningssystem för donatorer avstyrks eftersom detta är en
fråga för sjukvårdshuvudmännen att ta ställning till.
Brott mot transplantationslagen i övrigt
I propositionen föreslås att uppsåtliga ingrepp på eller
tagande av biologiskt material från en levande eller avliden
människa och användande eller tillvaratagande av vävnad från ett
aborterat foster i strid med transplantationslagens bestämmelser
skall dömas till böter. Bestämmelsen motsvaras i viss mån av 12
§ i den nuvarande transplantationslagen men bestämmelsen har
utvidgats till att gälla användning av vävnad från aborterat
foster. Vidare har en annan straffskala införts.
I motion So36 (mp) yrkas att riksdagen beslutar att
straffsatsen för 14 § i förslaget om lag till transplantation
skärps till att omfatta även fängelse i högst ett år (yrkande
3).
Utskottets bedömning
Som framhålls i propositionen tar straffbestämmelsen i 14 §
sikte på den som utför ett ingrepp för att ta organ eller annat
biologiskt material i strid med bestämmelserna i lagen. Om
underrättelseskyldighet och andra skyldigheter enligt lagen inte
fullgörs kan den som utför ingreppet fällas till ansvar enligt
denna paragraf. I vissa fall kan straff i stället ådömas enligt
bestämmelser i brottsbalken (BrB). Vid bristande samtycke från
levande givare kan ansvar enligt bestämmelserna i 3 kap. BrB om
brott mot liv och hälsa i stället komma i fråga. Som anförs i
propositionen får frågan om i ett visst fall straff skall
utdömas enligt dessa brottsbalksbestämmelser, enligt 16 kap. 10
§ BrB om brott mot griftefrid, andra bestämmelser i BrB eller
enligt lagen om transplantationer m.m., avgöras enligt allmänna
straffrättsliga konkurrensprinciper. Straffmaximum för brott mot
griftefrid har nyligen höjts till fängelse i två år (prop.
1992/93:141, bet. JuU16).
Utskottet vill också erinra om att läkare som utför en åtgärd
i strid med bestämmelserna i lagen om transplantation m.m. också
kan bli föremål för disciplinpåföljd m.m. enligt lagen
(1994:954) om disciplinpåföljd m.m. på hälso- och sjukvårdens
område eller fråntas sin legitimation.
Utskottet anser att den av regeringen föreslagna straffskalan
i 14 § är väl avvägd med hänsyn till de gärningar som avses i
lagrummet.
Utskottet tillstyrker förslaget till 14 § lagen om
transplantation m.m. och avstyrker motion So36 (mp) yrkande 3.
Tidpunkten för transplantationslagens ikraftträdande m.m.
Transplantationslagen föreslås träda i kraft den 1 januari
1996.
I motion So35 (fp) begärs ett tillkännagivande om vad i
motionen anförts om tidpunkten för lagens ikraftträdande
(yrkande 1). Motionärerna anser att det är angeläget att man
på alla sätt underlättar för dem som är negativa till
organdonationer att denna deras uppfattning blir känd. Det är
därför mycket angeläget att ett centralt register byggs upp och
att man på enklast möjliga sätt kan rapportera dit att man inte
önskar att ens organ får användas. Det är vidare angeläget att
information om den nya lagstiftningen och det nya registret når
alla medborgare. Mot denna bakgrund anser motionärerna att den
tid som är tänkt mellan riksdagens beslut i frågan och lagens
ikraftträdande är för kort. Motionärerna föreslår därför att
lagen träder i kraft ett år efter riksdagens beslut. Vidare vill
motionärerna understyrka vikten av att mycket omfattande
informationsåtgärder vidtas om de nya reglerna.
Utskottets bedömning
Utskottet har tidigare framhållit det angelägna i att
information om den nya lagstiftningen hinner nå ut till
allmänheten och personalen inom hälso- och sjukvården, att ett
centralt donationsregister inrättas och att ett donationskort
införs och får stor spridning. Utskottet anser mot denna
bakgrund att tidpunkten för lagens ikraftträdande bör
senareläggas. Utskottet föreslår att den nya lagen träder i
kraft den 1 juli 1996.
Utskottet tillstyrker i övrigt förslaget till lag om
transplantation m.m.
Uppföljning och utvärdering av transplantationslagen
I motion So30 av Rigmor Ahlstedt (c) hemställs att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om en noggrann uppföljning av lagstiftningen
vad gäller vävnad från aborterade foster. Att använda aborterade
foster för forskning och i medicinsk behandling innebär enligt
motionären etiska komplikationer. Hanteringen kan inte skiljas
från själva abortingreppet med dess kopplingar till
livsbegreppet. Förslagen i propositionen får inte leda fram
till att abortingreppet ändrar karaktär från att ha inneburit
ett avbrytande av en icke önskad graviditet till något
potentiellt nyttigt, där vävnadsmaterial blir åtråvärda för
forskningsändamål. Den nya lagen får inte innebära att man
senarelägger ingreppet för att få tillgång till optimalt
identifierbart cell- och vävnadsmaterial. Följderna av den nya
lagstiftningen måste därför noggrant följas.
I motion So38 (kds) hemställs att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en
utvärdering av transplantationslagen (yrkande 18). En
utvärdering av den nya transplantationslagen bör göras
förslagsvis om två år. Utvärderingen skall syfta till att
kartlägga bl.a. effekten av hur den nya lagen påverkar
människors egna aktiva beslut om organdonation. Vidare bör olika
informationsinsatser utvärderas, liksom hur den nya lagen
påverkat abortverksamheten och attityderna till denna
verksamhet. Det är även viktigt att kartlägga hur förslagen
påverkar forskningen, anser motionärerna. Av avgörande betydelse
för att uppnå målet med de nya förslagen inom
transplantionsverksamheten är vidare att tillämpningen ute i
verksamheterna analyseras. Slutligen bör det understrykas att
organisationsformen endast är ett medel för att nå ett visst mål
och att bedömningen av vilket medel som bäst uppfyller målen kan
variera. Denna aspekt måste därför tas med i utvärderingen.
Utskottets bedömning
Utskottet instämmer i vad som sägs i motionerna So30 (c) och
So38 (kds) om vikten av att tranplantationslagens bestämmelser
om ingrepp för att ta till vara organ från avlidna människor för
transplantation eller annat medicinskt ändamål, liksom
bestämmelserna om användning av vävnad från ett aborterat
foster, noga följs upp och utvärderas.
Uppföljningen och utvärderingen bör syfta till att kartlägga
bl.a. effekterna av hur de nya bestämmelserna påverkar
människors beslut om organdonation.
Utskottet har tidigare framhållit att införandet av de nya
bestämmelserna om transplantation inte får påverka
abortverksamheten. Som utskottet också tidigare framhållit skall
användning av vävnad från aborterade foster vara neutral i
förhållande till abortverksamheten och inte i något avseende
påverka hur, när och varför abort sker. Detta bör uppmärksammas
vid uppföljningen och utvärderingen.
Utskottet vill samtidigt understryka det angelägna i att
utvecklingen av alternativa metoder till användning av
vävnad från aborterade foster fortsätter och noga följs så att
användning av fostervävnad kan minimeras.
Med det sagda får motionerna So30 (c) och So38 (kds) yrkande
18 anses tillgodosedda och avstyrks därför.
Obduktioner
Klinisk obduktion
I propositionen föreslås att en klinisk obduktion får
göras om det behövs för att fastställa orsaken till ett
dödsfall. Vidare föreslås att klinisk obduktion skall få göras
om det behövs för att vinna viktig kunskap om sjukdom som den
avlidne haft eller om verkan av behandling som den avlidne gått
igenom eller för att undersöka förekomsten av skador eller
sjukliga förändringar i den avlidnes kropp. Syftet med en
klinisk obduktion är, förutom att undersöka om den avlidne led
av någon sjukdom eller hade någon skada, att bidra till att
diagnostiken förbättras, att kunskapen om olika sjukdomar vidgas
och att dödsorsaksstatistiken blir tillförlitligare. Enligt
propositionen fyller de kliniska obduktionerna en viktig
funktion genom att de i väsentliga avseenden ger kunskaper som
inte kan fås på annat sätt. Sökandet efter kunskap om sjukdomars
orsaker och yttringar liksom strävandena att förbättra metoderna
att ställa en korrekt diagnos och utveckla nya
behandlingsmetoder är viktigt för sjukvården. Genom obduktion är
det möjligt att säkra och höja kvaliteten inom sjukvården.
Flera remissinstanser har betonat den kliniska obduktionens
betydelse för individ och samhälle och vikten av att antalet
kliniska obduktioner inte sjunker ytterligare.
Samtycke
Enligt nu gällande obduktionslag (1975:269) som reglerar
de kliniska obduktionerna får en sådan åtgärd göras om den
avlidne under sin livstid skriftligen medgett detta. Om något
sådant medgivande inte finns, får obduktion ändå göras om det
behövs för att orsaken till dödsfallet skall kunna fastställas
eller viktig upplysning erhållas om sjukdoms beskaffenhet. Är
dödsorsaken känd får obduktion inte ske om den avlidne eller
anhöriga till honom uttalat sig emot det eller åtgärden eljest
kan antas stå i strid med den avlidnes eller nära anhörigas
uppfattning.
Enligt propositionen bör utgångspunkten i samtyckesfrågan
vara att den enskilde själv skall bestämma om kroppen efter
döden skall få underkastas klinisk obduktion. Här gäller, liksom
i transplantationssammanhang, att det är angeläget att den
enskildes uppfattning kommer till klart och tydligt uttryck.
Helst bör detta ske skriftligen, men det kan också ske på annat
sätt, t.ex. genom samtal med närstående eller andra. I så fall
kommer dessa personer senare att kunna förmedla den avlidnes
uppfattning om det blir aktuellt med en obduktion. En
förutsättning för att den enskilde skall kunna ta ställning till
obduktion är att han eller hon har tillräcklig kunskap om vad en
obduktion innebär och vilka för- och nackdelar som kan finnas. I
propositionen framhålls därför vikten av att människor i
allmänhet får en klar bild av obduktionens stora betydelse för
hälso- och sjukvården och för oss alla som framtida patienter.
Ansvaret för att denna information når ut vilar främst på hälso-
och sjukvårdens huvudmän. Enligt propositionen skall obduktion
få göras om den avlidne skriftligen har medgett detta eller
uttalat sig för en sådan åtgärd eller om det av andra skäl finns
anledning att anta att obduktionen skulle vara i
överensstämmelse med den avlidnes inställning.
Vidare föreslås att obduktion för att fastställa dödsorsaken
skall få ske även utan sådant medgivande om det är av särskild
betydelse att dödsorsaken fastställs.
Beträffande frågan om närståendes inflytande sägs följande
i propositionen. När den avlidnes inställning är oklar bör
huvudregeln vara att klinisk obduktion -- för andra ändamål än
att fastställa dödsorsaken -- får göras om ingen som stått den
avlidne nära motsätter sig detta. För att denna vetorätt skall
kunna tillämpas bör det finnas en skyldighet att underrätta
närstående om en tilltänkt obduktion. En klinisk obduktion görs
i hög grad i de närståendes intresse. Syftet med obduktionen kan
vara att klargöra vilka sjukdomar och skador som den avlidne
har lidit av och att således kontrollera en eventuell diagnos.
De som stått den avlidne nära har också ett berättigat intresse
av att få svar på sina frågor om den avlidnes sjukdom och
orsakerna till sjukliga förändringar hos denne. Innan en läkare
inhämtar samtycke skall han först ha informerat de närstående om
obduktionens betydelse och konsekvenser. I de fall den avlidne
saknar närstående och inte skriftligen eller på annat sätt gett
uttryck för sin inställning får obduktion, i syfte att vinna
viktig kunskap om den avlidnes sjukdom eller för att undersöka
skador eller sjukliga förändringar i den avlidnes kropp, endast
göras om det finns särskilda skäl.
I motion So36 (mp) yrkas att riksdagen avslår 9 och 10 §§
i förslaget till lag om obduktion (yrkande 2). Motionärerna
anser att kliniska obduktioner endast skall få utföras i de fall
den avlidne lämnat samtycke till en sådan åtgärd.
I motion So416 av Stig Sandström m.fl. (v) hemställs att
riksdagen i enlighet med vad i motionen anförs hos regeringen
begär att en utredning tillsätts som i samråd med medicinska,
juridiska och andra instanser låter fastställa orsakerna till
nedgången av den kliniska obduktionsfrekvensens konsekvenser för
forskning, statistik och sjukvårdsplanering. Enligt motionärerna
har antalet obduktioner minskat kraftigt. På många håll
obduceras mindre än en tredjedel av dem som avlider, vilket
innebär att obduktionsfrekvensen har halverats i jämförelse med
1970-talet. En rimligt hög obduktionsfrekvens är enligt
motionärerna nödvändig av många skäl t.ex. som kontrollstation
för den kliniska diagnostiken, för en tillförlitlig registrering
av dödsorsaker och cancerförekomst och inte minst som hjälp till
anhöriga. Obduktionen kan dessutom lämna viktiga bidrag till
förståelsen av sjukdomsprocessen och dess yttringar i kroppen.
En fortsatt minskning av antalet obduktioner vore därför enligt
motionärerna olyckligt.
Utskottets bedömning
Kliniska obduktioner görs i första hand för att dödsorsaken
skall kunna klarläggas samt diagnostik och behandling
utvärderas. Obduktioner ger värdefulla kunskaper som kan leda
till säkrare diagnostik och bättre behandling av sjukdomar. Som
framhålls i propositionen är det också ofta angeläget för de
anhöriga att få kunskap om den avlidnes sjukdom och orsaken till
dödsfallet. Enligt utskottets mening är det ett samhällsintresse
att obduktioner i vissa fall utförs. Samtidigt sätter respekten
för den dödes och de efterlevandes integritet gränser för
verksamheten. Utskottet anser att förslaget i propositionen är
väl avvägt. Utskottet tillstyrker förslaget till 6--11 §§ i
obduktionslagen och avstyrker motion So36 (mp) yrkande 2.
Utskottet är inte berett att ställa sig bakom kravet på en
utredning om orsakerna till nedgången i kliniska obduktioner och
dess konsekvenser. Motion So416 (v) avstyrks.
Rättsmedicinsk undersökning
I propositionen föreslås att rättsmedicinsk obduktion
eller rättsmedicinsk likbesiktning får göras om undersökningen
kan antas vara av betydelse för utredningen av ett dödsfall som
inträffat under sådana omständigheter att det inte skäligen kan
bortses från möjligheten att dödsfallet har samband med ett
brott, eller det kan misstänkas ha förekommit fel eller
försummelse inom hälso- och sjukvården. Rättsmedicinsk obduktion
eller rättsmedicinsk likbesiktning föreslås vidare få göras om
dödsfallet kan antas ha orsakats av yttre påverkan och
undersökningen behövs för att fastställa dödsorsaken eller vinna
upplysningar av särskild vikt för miljöskydd, arbetarskydd,
trafiksäkerhet eller annat liknande intresse. En rättsmedicinsk
obduktion eller rättsmedicinsk likbesiktning bör också enligt
förslaget få göras om det behövs för att fastställa en avlidens
identitet.
I samtliga dessa fall föreslås att en rättsmedicinsk
undersökning skall genomföras även om åtgärden strider mot den
avlidnes eller närståendes inställning. Rättsmedicinsk
undersökning skall göras i form av en rättsmedicinsk obduktion
om inte ändamålet kan tillgodoses genom rättsmedicinsk
likbesiktning.
Beslut om rättsmedicinsk undersökning efter gravsättning skall
enligt propositionen fattas av allmän domstol och i övriga fall
av polismyndighet. Även allmän domstol eller allmän åklagare får
besluta om rättsmedicinsk undersökning som görs för att
dödsfallet kan ha samband med brott.
Brottsutredning
I propositionen framhålls att rättsmedicinska obduktioner
fyller en grundläggande rättssäkerhetsfunktion. Beträffande
frågan i vilka fall sådana obduktioner skall få göras sägs i
propositionen bl.a. följande.
Enligt den praxis som för närvarande råder görs rättsmedicinsk
obduktion om brott kan misstänkas. Att brott "kan misstänkas"
betyder ungeför detsamma som att det kan antas att ett brott har
begåtts. Det finns då så många omständigheter som talar i den
riktningen att det framstår som mer sannolikt att ett brott har
begåtts än att det inte har det. Att brott inte kan uteslutas är
alltså otillräckligt enligt nuvarande praxis.
Enligt regeringens mening är det rimligt att tillåta
rättsmedicinsk obduktion även i situationer där övervägande skäl
talar för att brott inte ligger bakom dödsfallet men där det
ändå föreligger omständigheter som inger visst tvivel.
Regeringen föreslår därför att formuleringen "om man inte
skäligen kan bortse från att dödsfallet har samband med brott"
skall var förutsättning för rättsmedicinsk obduktion i
brottsutredningsfallen. Denna formulering ersätter då den
hittills enligt praxis tillämpade formuleringen om
brottsmisstanke.
Detta innebär en viss utvidgning av området för rättsmedicinsk
obduktion i brottsutredande syfte. Transplantationsutredningen
har i sitt betänkande pekat på uppgifter som visar att vissa
brottsliga gärningar, t.ex. våldsbrott, hittills kommit till
kännedom genom rättsmedicinska undersökningar som gjorts i annat
syfte. Denna typ av brott kommer med detta förslag att tillhöra
dem som kan bli föremål för rättsmedicinsk undersökning.
Som tidigare nämnts föreslås i propositionen att
rättsmedicinska undersökningar eller rättsmedicinska
likbesiktningar skall få genomföras, även om åtgärden strider
mot den avlidnes eller de närståendes inställning. Enligt
specialmotiveringen till lagförslaget sägs att intresset av att
genomföra dessa undersökningar är så starkt att den enskilde
inte kan medges någon bestämmanderätt. Det finns heller inte
någon skyldighet att underrätta de närstående om undersökningen.
Beslut och överklagande
Enligt kungörelsen (1973:710) får rättsmedicinsk obduktion
meddelas av domstol, länsstyrelse, allmän åklagare eller
polismyndighet. I propositionen sägs att det i allmänhet är
polisen som blir kallad till platsen vid dödsfall när
rättsmedicinsk obduktion kan bli aktuell. Det är därför i
praktiken nästan undantagslöst polisen som beslutar om
rättsmedicinsk obduktion. Enligt regeringens förslag skall
beslut om rättsmedicinsk undersökning efter gravsättning fattas
av domstol. I övriga fall skall beslutet fattas av
polismyndighet. Allmän domstol eller allmän åklagare får också
besluta om rättsmedicinsk undersökning när ett dödsfall kan ha
samband med brott. Ett beslut om rättsmedicinsk obduktion eller
rättsmedicinsk likbesiktning skall inte få överklagas. I
specialmotiveringen till lagförslaget anförs att det är
angeläget att polisen och andra beslutande organ tillämpar
reglerna så att rättsmedicinsk undersökning alltid utförs när
detta är motiverat av rättssäkerhetsskäl. De lokala
polismyndigheterna får inte utveckla en praxis som är alltför
skiftande. En nära samverkan mellan polisen och den
rättsmedicinska professionen är nödvändig. Det kan t.ex. ofta
vara värdefullt att polisen konsulterar rättsmedicinsk expertis
även innan ett beslut fattas om att inte genomföra en
rättsmedicinsk undersökning, sägs det vidare i
specialmotiveringen.
Motionen
I motion So31 av Sten Svensson m.fl. (m) yrkas att
riksdagen beslutar att polisen vid polisanmälan om misstänkt
brott skall föranstalta om rättsmedicinsk undersökning i
enlighet med vad som anförts i motionen. Motionärerna anser att
det är positivt att krav på behov av rättsmedicinsk obduktion
tydliggörs. Lagförslaget innehåller dock inte någon reglering av
polisens skyldighet att föranstalta om någon form av
rättsmedicinsk undersökning vid onaturliga dödsfall. Det är
enligt motionärerna viktigt att polisen utnyttjar möjligheten
att begära rättsmedicinsk undersökning om brott misstänks.
Därför bör denna skyldighet lagregleras.
Utskottets bedömning
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till 12--20 §§ i
förslaget till obduktionslag. Förslaget innebär en viss
utvidgning av området för rättsmedicinsk obduktion i
brottsutredande syfte. I motion So31 (m) föreslås att polisen
skall vara skyldig att föranstalta om rättsmedicinsk obduktion
vid en polisanmälan. Som anförs i propositionen är det angeläget
att polisen tillämpar reglerna så att rättsmedicinsk
undersökning alltid utförs när detta är motiverat av
rättssäkerhetsskäl. En nära samverkan mellan polisen och den
rättsmedicinska professionen är nödvändig. Det är t.ex.
angeläget att polisen konsulterar rättsmedicinsk expertis före
ett beslut att inte föranstalta om rättsmedicinsk undersökning
efter anmälan från läkare. Utskottet utgår från att regeringen
noga följer denna fråga, bl.a. de lokala polismyndigheternas
praxis, och återkommer till riksdagen om det behövs. Motionen är
tillgodosedd och kan därmed avstyrkas.
Brott mot bestämmelserna i obduktionslagen
I propositionen föreslås att ingrepp på en avliden människa i
strid med lagen skall straffbeläggas med böter. För att
gärningen skall vara straffbar krävs att ingreppet utförs med
uppsåt. Straffbestämmelsen tar i första hand sikte på sådana
situationer då en obduktion eller annat ingrepp i en avlidens
kropp utförs utan att föreskriven underrättelse har skett till
närstående. En obduktion m.m. som av andra skäl genomförs i
strid med denna lag eller utan att förutsättningarna härför är
för handen kan ofta vara straffbar som brott mot griftefrid
enligt 16 kap. 10 § BrB, sägs det i propositionen. Vidare sägs
att en läkare som uppsåtligen eller av oaktsamhet inte fullgör
vad som åligger honom eller henne ibland kan bli föremål för
disciplinpåföljd m.m. enligt lagen (1994:954) om
disciplinpåföljd m.m. på hälso- och sjukvårdens område.
Disciplinpåföljd kan dock inte åläggas någon för brister när det
gäller omhändertagande av avlidna patienter (3 och 4 §§
disciplinpåföljdslagen jämförd med 4 § åliggandelagen).
Straffbestämmelsen ersätter således det disciplinära
förfarandet.
I motion So36 (mp) yrkas att riksdagen beslutar att
straffsatsen skall skärpas till att även omfatta fängelse i
högst ett år (yrkande 4).
Utskottets bedömning
Utskottet tillstyrker 25 § i förslaget till lag om
obduktion m.m. och avstyrker motion So36 (mp) i denna del.
Förslaget till obduktionslag i övrigt
Utskottet tillstyrker i övrigt förslaget till lag om
obduktion m.m. med den ändringen att lagen föreslås träda i
kraft den 1 juli 1996.
Fortsatta medicinska åtgärder efter dödens inträde
Regeringen anser i likhet med
Transplantationsutredningen och förarbetena till lagen
(1987:269) om kriterier för bestämmande av människans död att
åtgärder för att på konstlad väg upprätthålla cirkulationen hos
en avliden endast bör få förekomma när det kan ha stor betydelse
för andra människors liv och hälsa. Detta bör enligt
propositionen klargöras genom att en regel införs i lagen om
bestämmande om människans död som innebär att medicinska
insatser efter döden endast får fortsätta om det behövs för att
bevara organ i avvaktan på transplantationsingrepp eller för att
rädda livet på ett livsdugligt foster. Detta innebär att det
blir förbjudet att av andra skäl fortsätta de medicinska
åtgärderna, sägs det vidare. Insatserna får inte pågå längre tid
än 24 timmar om det inte finns synnerliga skäl. Synnerliga skäl
kan, enligt propositionen, föreligga om ett kortare
överskridande av tidsfristen gör det möjligt att i ett konkret
fall rädda ett människoliv.
I motion So34 (fp) yrkas att riksdagen avslår förslaget om
att medicinska insatser efter döden får pågå i 24 timmar
(yrkande 5). Motionärerna anför att frågor om liv och död är
djupt existentiella och inte enbart sakligt medicinska. En
värdemätare på en kultur och ett samhälle sägs ofta vara hur de
tar hand om sina döda. Inför döden och de döda avslöjas vilken
människosyn som råder i samhället. Enligt motionärerna är
förslaget om 24 timmars tidsgräns inte förenligt med respekten
för en död människa, och de avvisar därför regeringens förslag
om att åtgärder för syresättning och cirkulation får fortsätta
24 timmar efter att döden konstaterats, dvs. när hjärnans
funktioner har fallit bort.
Utskottets bedömning
Utskottet delar regeringens inställning att medicinska
insatser efter döden endast skall få fortsättas i avvaktan på
ingrepp för transplantationsändamål eller för att rädda livet på
ett livsdugligt foster. Insatserna skall dock inte få pågå
längre tid än 24 timmar om det inte finns synnerliga skäl.
Utskottet tillstyrker regeringens lagförslag med den ändringen
att lagen skall träda i kraft den 1 juli 1996. Utskottet
avstyrker motion So34 (fp) yrkande 5.
Förslag till lag om ändring i begravningslagen
Utskottet tillstyrker förslaget till lag om ändring i
begravningslagen (1990:1144) med den ändringen att lagen skall
träda i kraft den 1 juli 1996.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande avlidna donatorer
att riksdagen med avslag på motionerna 1994/95:So32 yrkande 1,
1994/95:So34 yrkandena 1 och 2 och 1994/95:So36 yrkande 1 antar
3 och 4 §§ i regeringens förslag till lag om transplantation
m.m.,
res. 1 (mp)
2. beträffande levande donatorer
att riksdagen antar 5--8 §§ i förslaget till lag om
transplantation m.m.,
3. beträffande s.k. mindre ingrepp
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:So35 yrkande 2 och
1994/95:So37 yrkande 3,
4. beträffande vävnad från aborterat foster
att riksdagen med anledning av propositionen och motion
1994/95:So38 yrkandena 7--14 och 16 samt med avslag på motion
1994/95:So34 yrkande 3 antar 11 och 12 §§ i regeringens förslag
till lag om transplantation m.m. med den ändringen att
paragraferna erhåller i bilaga 2 som Utskottets förslag
betecknade lydelse,
6. beträffande registrering och donationskort
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:So38 yrkandena 3
och 4 och med avslag på motionerna 1994/95:So34 yrkande 4 och
1994/95:So38 yrkandena 5 och 6 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
7. beträffande information och utbildning
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:So32 yrkande 2,
1994/95:So33, 1994/95:So37 yrkande 2 och 1994/95:So38 yrkandena
1 och 2,
8. beräffande medelsanvisningen till information om
organdonation, m.m.
att riksdagen till Information om organdonation, m.m. för
budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på
10 000 000 kr,
9. beträffande förbud mot kommersialisering
att riksdagen med avslag på motionerna 1994/95:So37 yrkandena
1 och 4 och 1994/95:So38 yrkande 15 antar 15--16 §§ i
regeringens förslag till lag om transplantation m.m.,
10. beträffande brott mot transplantationslagen i övrigt
att riksdagen med avslag på motion 1994/95:So36 yrkande 3
antar 14 § i regeringens förslag till lag om transplantation
m.m.,
res. 3 (mp)
11. beträffande transplantationslagens ikraftträdande
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:So35 yrkande 1
antar ikraftträdandebestämmelsen i förslaget till lag om
transplantation m.m. med den ändringen att tidpunkten för
ikraftträdandet bestäms till den 1 juli 1996,
12. beträffande förslaget till lag om transplantation m.m. i
övrigt
att riksdagen antar regeringens förslag till lag om
transplantation m.m. i den mån det inte omfattas av vad
utskottet hemställt under tidigare moment,
13. beträffande uppföljning och utvärdering
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:So30 och 1994/95:So38
yrkande 18,
14. beträffande klinisk obduktion
att riksdagen med avslag på motionerna 1994/95:So36 yrkande 2
och 1994/95:So416 antar 6--11 §§ i regeringens förslag till lag
om obduktion m.m.,
15. beträffande rättsmedicinsk undersökning
att riksdagen med avslag på motion 1994/95:So31 antar 12--20
§§ i regeringens förslag till lag om obduktion m.m.,
16. beträffande brott mot bestämmelserna i obduktionslagen
att riksdagen med avslag på motion 1994/95:So36 yrkande 4
antar 25 § i regeringens förslag till lag om obduktion m.m.,
res. 4 (mp)
17. beträffande förslaget till obduktionslag i övrigt
att riksdagen antar regeringens förslag till lag om obduktion
m.m., i den mån det inte omfattas av vad utskottet hemställt
under tidigare moment, med den ändringen att tidpunkten för
ikraftträdandet bestäms till den 1 juli 1996,
18. beträffande fortsatta medicinska åtgärder
att riksdagen med avslag på motion 1994/95:So34 yrkande 5
antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1987:269)
om kriterier för bestämmande av människans död med den ändringen
att tidpunkten för ikraftträdandet bestäms till den 1 juli 1996,
19. beträffande förslaget till lag om ändring i
begravningslagen
att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i
begravningslagen (1990:1144) med den ändringen att tidpunkten
för ikraftträdandet bestäms till den 1 juli 1996.
Stockholm den 18 maj 1995
På socialutskottets vägnar
Sten Svensson
I beslutet har deltagit:
Sten Svensson (m), Bo Holmberg (s), Ingrid Andersson (s),
Rinaldo Karlsson (s), Hans Karlsson (s), Liselotte Wågö (m),
Christina Pettersson (s), Roland Larsson (c), Marianne Jönsson
(s), Leif Carlson (m), Barbro Westerholm (fp), Conny Öhman (s),
Stig Sandström (v), Mariann Ytterberg (s), Birgitta Wichne (m),
Thomas Julin (mp) och Chatrine Pålsson (kds).
Reservationer
1. Avlidna donatorer (mom. 1)
Thomas Julin (mp) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 12 som börjar med
"För att" och på s. 13 slutar med "yrkande 1" bort ha följande
lydelse:
Utskottet anser att en tydlig åtskillnad måste göras mellan
transplantationslagens syfte att reglera under vilka
förutsättningar ingrepp får göras och hur en god tillgång på
organ för transplantationsändamål kan försäkras. Utskottet anser
inte att det är lagstiftarens uppgift att säkra tillgång på
organ genom att utgå från antagandet att en allmänt välvillig
inställning till organdonation också gäller den egna kroppen.
För att organ från en avliden människa skall få tas i anspråk
för transplantationsändamål anser utskottet att den avlidne
skriftligen skall ha medgett detta, på annat sätt uttalat sig
för ett sådant ingrepp eller att det av andra skäl finns grundad
anledning att anta att ingreppet skulle vara i överensstämmelse
med den avlidnes uppfattning.
I de fall det råder oklarhet om den avlidnes inställning kan
man, enligt utskottets mening, inte utgå från att den avlidne
varit vare sig positivt eller negativt inställd till
organdonation. Ingrepp skall i sådant fall få göras om inte
någon närstående motsätter sig det. Utskottet vill understryka
vikten av att de närstående skall underrättas om sin vetorätt,
dvs. om det tilltänka ingreppet och rätten att förbjuda det. De
underrättade skall ges skäligt rådrum att ta ställning till
ingreppet. Vidare anser utskottet att om ingen anhörig finns och
om den avlidnes inställning är oklar skall ingrepp inte få ske.
Med bifall till motion So36 (mp) yrkande 1 och med anledning
av motionerna So32 (m) yrkande 1 och So34 (fp) yrkandena 1 och 2
avstyrker utskottet förslaget till 4 § i lagen om
transplantation m.m. Utskottet föreslår att förslaget till 3 § i
samma lag ändras på sätt som framgår av bilaga 3.
dels att utskottet under mom. 1 bort hemställa
1. beträffande avlidna donatorer
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:So36
yrkande 1 och med anledning av motionerna 1994/95:So32 yrkande 1
och 1994/95:So34 yrkandena 1 och 2
dels avslår regeringens förslag till 4 § i lag om
transplantation m.m.,
dels antar det av reservanten i bilaga 3 framlagda
förslaget till 3 § i förslaget till lag om transplantation m.m.,
2. Samvetsklausul (mom. 5)
Chatrine Pålsson (kds) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 20 som börjar med
"Frågan om " och slutar med "Motionsyrkandet avstyrks" bort ha
följande lydelse:
Enligt utskottets mening bör det i lagen införas en
bestämmelse, en samvetsklausul, som ger personal inom hälso- och
sjukvården möjlighet att avstå från deltagande i forskning och
transplantationsverksamhet där vävnad från aborterat foster
används. Sverige är, enligt uppgift, i dag det enda land i
Västeuropa som inte har en lagfäst samvetsklausul för
vårdpersonal. Utskottet vill också erinra om att det i
Europakonventionen stadgas att envar har rätt till
samvetsfrihet. Regeringen bör därför snarast återkomma till
riksdagen med lagförslag om en samvetsklausul.
Vad utskottet nu anfört bör ges regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 5 bort hemställa
5. beträffande samvetsklausul
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:So38
yrkande 17 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
3. Brott mot transplantationslagen i övrigt (mom. 10)
Thomas Julin (mp) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 28 som börjar med
"Som framhålls" och på s. 29 slutar med "(mp) yrkande 3" bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser att fängelse bör införas i straffskalan för
brott enligt 14 § i förslaget till lag om transplantation m.m.
Utskottet föreslår med anledning av propositionen och motion
So36 yrkande 3 att 14 § i förslaget till lag om transplantation
m.m. ändras på sätt som framgår av bilaga 3.
dels att utskottet under mom. 10 bort hemställa
10. beträffande brott mot transplantationslagen i
övrigt
att riksdagen med anledning av propositionen och motion
1994/95:So36 yrkande 3 antar 14 § i regeringens förslag till lag
om transplantation m.m. med den ändringen att paragrafen
erhåller i bilaga 3 som Reservantens förslag betecknade
lydelse,
4. Brott mot bestämmelserna i obduktionslagen
(mom. 16)
Thomas Julin (mp) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 36 som börjar med
"Utskottet tillstyrker" och slutar med "denna del" bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser att fängelse bör införas i straffskalan för
brott enligt 25 § i förslaget till lag om obduktion m.m.
Utskottet föreslår med anledning av propositionen och motion
So36 yrkande 4 att 25 § i förslaget till lag om obduktion m.m.
ändras på sätt som framgår av bilaga 4.
dels att utskottet under mom. 16 bort hemställa
16. beträffande brott mot bestämmelserna i
obduktionslagen
att riksdagen med anledning av propositionen och motion
1994/95:So36 yrkande 4 antar 25 § i regeringens förslag till lag
om obduktion m.m. med den ändringen att paragrafen erhåller i
bilaga 4 som Reservantens förslag betecknade lydelse.
I propositionen framlagda lagförslag
Bilaga 1
Av utskottet föreslagen ändring i regeringens förslag till
lag om transplantation m.m.
Bilaga 2
Regeringens förslag
Utskottets förslag
11 §
Vävnad från ett aborterat foster får användas endast för
medicinska ändamål. För att sådant material skall få tas till
vara fordras att den kvinna som burit fostret samtycker till
åtgärden. Innan samtycke inhämtas skall kvinnan ha informerats
om åtgärden och den tilltänkta användningen.
Vävnad får tas till vara Vävnad får tas till vara
enligt första stycket enligt första stycket
endast med Socialstyrelsens endast med Socialstyrelsens
tillstånd. Sådant tillstånd. Sådant
tillstånd får lämnas tillstånd får lämnas
endast om det finns endast om det finns synnerliga
särskilda skäl. skäl.
12 §
Beslut om ingrepp enligt denna Beslut om ingrepp enligt denna
lag fattas vid sådana lag fattas vid sådana
enheter som avses i 14 § enheter som avses i 14 §
hälso- och hälso- och
sjukvårdslagen (1982:763) sjukvårdslagen (1982:763)
av chefsöverläkaren av chefsöverläkaren
eller den till vilken eller den till vilken
chefsöverläkaren enligt chefsöverläkaren enligt
andra stycket nämnda andra stycket nämnda
paragraf uppdragit att besluta paragraf uppdragit att besluta
och vid andra enheter av den och vid andra enheter av den
läkare som är medicinskt läkare som är medicinskt
ansvarig för verksamheten. ansvarig för verksamheten.
Sådant beslut får inte Sådant beslut får inte
fattas av en läkare som fattas av en läkare som
ansvarar för vården av ansvarar för vården av
den person till vilken en den person till vilken en
transplantation skall ske transplantation skall ske
eller som skall använda det eller som skall använda det
biologiska materialet för biologiska materialet för
annat medicinskt annat medicinskt
ändamål. ändamål. Beslut om
användning av
fostervävnad från
aborterat foster för
transplantation eller annat
medicinskt ändamål
får inte fattas av en
läkare som utför aborten
eller bestämmer tid och
metod för denna.
Att vissa beslut enligt denna lag inte får fattas utan
Socialstyrelsens tillstånd föreskrivs i 8, 9 och 11 §§.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
föreskriva att annan hälso- och sjukvårdspersonal än läkare får
fullgöra uppgifter som läkare har enligt denna lag.
Av reservanten föreslagen ändring i regeringens förslag till
lag om transplantation m.m.
Bilaga 3
Regeringens förslag
Reservantens förslag
3 §
Biologiskt material avsett Ingrepp för att ta
för transplantation eller biologiskt material avsett
annat medicinskt ändamål för transplantation eller
får tas från en avliden annat medicinskt ändamål
människa om denne har får göras på en
medgett det eller det på avliden människa om denna
annat sätt kan utredas att under sin livstid skriftligen
åtgärden skulle stå i har medgett detta, om han har
överensstämmelse med den uttalat sig för ett
avlidnes inställning. sådan ingrepp eller om det
av andra skäl finns grundad
I annat fall än som avses i anledning att anta att
första stycket får ingreppet skulle vara i
biologiskt material tas, om överensstämmelse med den
inte den avlidne har avlidnes inställning.
skriftligen motsatt sig ett
sådant ingrepp eller Om det råder oklarhet om
uttalat sig mot det eller det den avlidnes inställning,
av annat skäl finns får ingrepp göras om
anledning att anta att inte någon närstående
ingreppet skulle strida mot motsätter sig det. Ingrepp
den avlidnes inställning. får dock inte företas
förrän någon
Är uppgifterna om den närstående
avlidnes inställning underrättats om sin
motstridiga eller finns det vetorätt. Finns inte
annars särskilda skäl någon närstående
mot ingreppet, får detta får ingrepp inte ske.
inte genomföras.
14 §
Den som med uppsåt utför Den som med uppsåt utför
ingrepp på eller tar ingrepp på eller tar
biologiskt material från en biologiskt material från en
levande eller avliden levande eller avliden
människa eller använder människa eller använder
eller tar till vara vävnad eller tar till vara vävnad
från ett aborterat foster i från ett aborterat foster i
strid med denna lag döms strid med denna lag döms
till böter. till böter eller
fängelse i högst ett
år.
Av reservanten föreslagen ändring i regeringens förslag till
lag om obduktion m.m.
Bilaga 4
Regeringens förslag
Reservantens förslag
25 §
Den som med uppsåt utför Den som med uppsåt utför
ingrepp på en avliden ingrepp på en avliden
människa i strid med denna människa i strid med denna
lag döms till böter. lag döms till böter
eller fängelse i högst
ett år.
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1
Propositionerna 3
Motionerna 3
Motioner väckta med anledning av proposition 148 3
Motion väckt under allmänna motionstiden 1995 6
Utskottet 6
Beredningen av ärendet i utskottet 6
Transplantationer 7
Ingrepp för att ta vävnad för transplantation och andra
medicinska ändamål 7
Avlidna som donatorer 7
Utskottets bedömning 11
Levande donatorer 13
Utskottets bedömning 13
Mindre ingrepp 14
Utskottets bedömning 14
Vävnad från aborterat foster 15
Utskottets bedömning 19
Registrering och donationskort 20
Utskottets bedömning 21
Information och utbildning 23
Utskottets bedömning 24
Anslag till information om organdonation, m.m. 26
Förbud mot kommersialisering 26
Utskottets bedömning 28
Brott mot transplantationslagen i övrigt 28
Utskottets bedömning 28
Tidpunkten för transplantationslagens ikraftträdande
m.m. 29
Utskottets bedömning 29
Uppföljning och utvärdering av transplantationslagen 30
Utskottets bedömning 30
Obduktioner 31
Klinisk obduktion 31
Utskottets bedömning 33
Rättsmedicinsk undersökning 33
Utskottets bedömning35
Brott mot bestämmelserna i obduktionslagen 35
Utskottets bedömning36
Förslaget till obduktionslag i övrigt36
Fortsatta medicinska åtgärder efter dödens inträde36
Utskottets bedömning36
Förslag till lag om ändring i begravningslagen 37
Hemställan 37
Reservationer 39
Bilaga 1 I propositionen framlagda lagförslag 42
Bilaga 2 Av utskottet föreslagen ändring i regeringens
förslag till lag om transplantation m.m. 52
Bilaga 3 Av reservanten föreslagen ändring i regeringens
förslag till lag om transplantation m.m. 53
Bilaga 4 Av reservanten föreslagen ändring i regeringens
förslag till lag om obduktion m.m. 54