Justitieutskottets betänkande
1994/95:JUU06

Instansordningen i förvaltningsmål


Innehåll

1994/95
JuU6

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet ett regeringsförslag om
fortsatt reformering av instansordningen m.m. i de allmänna
förvaltningsdomstolarna innehållande förslag till lagar om
ändring i stort antal författningar. Förslagen innebär att
länsrätt skall vara första domstolsinstans för ett stort antal
måltyper som i dag enligt bestämmelser i olika lagar överklagas
från förvaltningsmyndighet till kammarrätt. Prövningstillstånd i
kammarrätt föreslås för flera nya målgrupper. Vidare föreslås
kammarrätt få behörighet att pröva ansökningar om resning,
återställande av försutten tid och rättsprövning av vissa
förvaltningsbeslut, om ärendet avgjorts av en
förvaltningsmyndighet och i de förstnämnda fallen även när
ärendet avgjorts av en länsrätt. Rättsprövningslagen föreslås få
förlängd giltighetstid i ytterligare tre år.
Utskottet tillstyrker regeringsförslaget utom när det gäller
förslaget att nämndemannamedverkan i kammarrätt i
socialförsäkringsmål skall upphöra. Här föreslår utskottet med
anledning av två motioner att nämndemän alltjämt skall delta i
dömandet av sådana mål i kammarrätt.
Till betänkandet har fogats en reservation (m, kds).

Propositionen m.m.

I proposition 1994/95:27 (Justitiedepartementet) har
regeringen föreslagit att riksdagen antar i propositionen
framlagda förslag till lagar om ändring i ett stort antal
författningar.
Propositionens huvudsakliga innehåll redovisas på s. 4.
I samband med propositionen behandlar utskottet två med
anledning av propositionen väckta motioner. Motionsyrkandena
redovisas på s. 2.
Lagförslagen, som granskats av Lagrådet, har fogats till
betänkandet, se bilaga 1.
Propositionens lagförslag nr 63 har överlämnats till
skatteutskottet för beredning.
I ärendet har yttrande inhämtats från konstitutionsutskottet
och socialförsäkringsutskottet. Yttrandena framgår av bilaga 4
och 5 till utskottets betänkande.

Motionerna

1994/95:Ju9 av Kenth Skårvik (fp) vari yrkas att riksdagen
beslutar att lagen (1962:381) om allmän försäkring får en sådan
utformning att lekmannainflytande i kammarrätterna består även
efter den 1 juli 1995.
1994/95:Ju10 av Börje Nilsson (s) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att 20 kap. 11 § lagen (1962:381) om
allmän försäkring skall ha följande lydelse:
Beslut av en allmän försäkringskassa eller
Riksförsäkringsverket i ärenden om försäkring enligt denna lag
får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Ett beslut som
har fattats av en tjänsteman hos försäkringskassan får dock inte
överklagas av en enskild innan beslutet har omprövats enligt 10
§. En enskilds överklagande av ett sådant beslut innan beslutet
har omprövats skall anses som en begäran om omprövning enligt
nämnda paragraf.
Vid prövning av besvär över länsrättens beslut i mål som avses
i första stycket skall nämndemän ingå i kammarrätten, om
nämndemän deltagit i länsrätten.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten,
2. att riksdagen beslutar att 98 § lagen (1973:370) om
arbetslöshetsförsäkring skall ha följande lydelse:
Arbetsmarknadsstyrelsens beslut i ärende angående medlems rätt
till ersättning eller medlemskap i en arbetslöshetskassa enligt
denna lag får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol, om inte
annat följer av lagen (1969:93) om begränsning av samhällsstöd
vid arbetskonflikt. Prövningstillstånd krävs vid överklagande
till kammarrätten. Vid prövning av överklagande av länsrättens
beslut i mål som avses i första stycket skall nämndemän ingå i
kammarrätten, om nämndemän deltagit i länsrätten.
Arbetsmarknadsstyrelsens beslut enligt denna lag i annat fall
än som avses i första stycket överklagas hos regeringen.
Arbetsmarknadsstyrelsens beslut om fusion får överklagas endast
av sådan arbetslöshetskassa som berörs av beslutet.
Utan hinder av vad som sägs i 41 § första stycket får
styrelsen för en förening som vägrats registrering såsom
arbetslöshetskassa överklaga Arbetsmarknadsstyrelsens beslut i
ärendet om registrering,
3. att riksdagen beslutar att 33 c § lagen (1973:371) om
kontant arbetsmarknadsstöd skall ha följande lydelse:
Arbetsmarknadsstyrelsens beslut om rätt till ersättning
överklagas hos allmän förvaltningsdomstol, om inte annat följer
av lagen (1969:93) om begränsning av samhällsstöd vid
arbetskonflikt. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till
kammarrätten.
Vid prövning av överklagande av länsrättens beslut i mål som
avses i första stycket skall nämndemän ingå i kammarrätten, om
nämndemän har deltagit i länsrätten.
Arbetsmarknadsstyrelsens och Riksförsäkringsverkets beslut
enligt denna lag i andra fall än som avses i första stycket
överklagas hos regeringen.

Utskottet

Inledning
Principen att tyngdpunkten i rättskipningen skall ligga i
första instans samt att talan skall väckas där är praktiskt
taget helt genomförd vid de allmänna domstolarna. Så är däremot
inte fallet när det gäller de allmänna förvaltningsdomstolarna.
Någon enhetlig instansordning förekommer inte inom denna
domstolsorganisation. Den största delen av antalet mål prövas
visserligen av länsrätt som första domstolsinstans, men
merparten av de måltyper som prövas av kammarrätt får sin första
domstolsprövning där.
Domstolsutredningen (Ju1989:06; dir. 1989:56) överlämnade i
januari 1992 betänkandet (SOU 1991:106) Domstolarna inför
2000-talet Arbetsuppgifter och förfaranderegler. Förslagen i
betänkandet tar sikte på arbetsfördelningen mellan domstolar och
förvaltningsmyndigheter och mellan de allmänna domstolarna och
de allmänna förvaltningsdomstolarna. Utredningen tar också upp
frågor om omprövning, överklagande och instansordningen samt
vissa processrättsliga frågor. När det gäller instansordningen i
de allmänna förvaltningsdomstolarna borde enligt
Domstolsutredningen en principiell utgångspunkt vara att den
första domstolsprövningen av ett förvaltningsärende alltid sker
i länsrätt. Utredningen lämnar i betänkandet förslag om
nedflyttning från kammarrätt till länsrätt av ett stort antal
måltyper. Betänkandet har remissbehandlats.
Regeringen tog i 1993 års budgetproposition ställning för
principen om att den första domstolsprövningen skall ligga i
länsrätt och riksdagen godkände de i propositionen angivna
riktlinjerna härom (prop. 1992/93:100 bil. 3, s. 24 f och s. 93,
JuU24, rskr. 289).
Riksdagen beslutade i våras om en första etapp i genomförandet
av nedflyttning av mål i instanskedjan (prop. 1993/94:133,
JuU24, rskr. 319). I samma lagstiftningsärende behandlades också
frågan om prövningstillstånd i kammarrätt på grundval av förslag
i en inom Justitiedepartementet upprättad promemoria.
Lagändringarna innebar bl.a. att länsrätt gavs en allmän
behörighet att pröva mål som första domstolsinstans, att
generella regler om prövningstillstånd i kammarrätt infördes i
förvaltningsprocesslagen (1971:291) samt att det beträffande
några målgrupper bestämdes om nedflyttning i instanskedjan.
I den nu aktuella propositionen behandlas en stor del av
Domstolsutredningens förslag om nedflyttning av mål från
kammarrätt till länsrätt och frågan om det skall krävas
prövningstillstånd i kammarrätt för aktuella och dem
näraliggande måltyper.
I propositionen tas också upp frågan om kammarrätt skall kunna
bevilja resning och återställande av försutten tid när ärendet
avgjorts av länsrätt eller förvaltningsmyndighet. I samband
därmed behandlas också frågan om kammarrätt skall kunna pröva
ansökningar enligt lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa
förvaltningsbeslut, om avgörandet fattats av en
förvaltningsmyndighet samt frågan om en förlängning av lagens
giltighetstid. Propositionen grundar sig här bl.a. på ett av en
särskild utredare överlämnat betänkande (SOU 1992:138) Några
frågor angående Regeringsrätten och remissbehandlingen av
betänkandet.
I ärendet har inkommit en skrivelse från Svenska
Kommunförbundet.
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att länsrätt skall vara första
domstolsinstans för ett stort antal måltyper som i dag enligt
bestämmelser i olika lagar överklagas från förvaltningsmyndighet
till kammarrätt. För dessa mål föreslås att det skall krävas
prövningstillstånd vid överklagande till kammarrätt. Förslaget
omfattar även kommunalbesvärsmål. Således föreslås bl.a. att den
första domstolsprövningen av kommunalbesvärsmål skall göras i
länsrätt i stället för i kammarrätt. Länsrätten skall i
kommunalbesvärsmålen vara domför med en lagfaren ledamot och två
särskilda ledamöter. I kammarrätten skall de särskilda
ledamöterna behållas i sådana mål. Prövningstillstånd skall
gälla för kommunalbesvärsmål i ledet länsrätt -- kammarrätt.
Prövningstillstånd i kammarrätt föreslås även för flera
måltyper där redan nu den första domstolsprövningen sker i
länsrätt, t.ex. socialförsäkringsmål och biståndsmål. Vidare
föreslås att nämndemannamedverkan i kammarrätt i
socialförsäkringsmål avskaffas.
I enlighet med ett numera antaget förslag om grundlagsändring
föreslås att kammarrätt ges behörighet att pröva ansökningar om
resning och återställande av försutten tid om ärendet avgjorts
av en länsrätt eller en förvaltningsmyndighet. I samband därmed
föreslås även att kammarrätt ges behörighet att pröva
ansökningar om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut, om
ärendet avgjorts av en förvaltningsmyndighet. Den tidsbegränsade
lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut
föreslås få förlängd giltighetstid i ytterligare tre år från den
1 januari 1995.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 april 1995.
Det föreslås även vissa lagändringar som har samband med
nedläggningen av Försäkringsöverdomstolen den 30 juni 1995.
Dessa lagändringar föreslås träda i kraft den 1 juli 1995.
Allmänt om instansordningen i förvaltningsdomstolarna m.m.
Som nämnts ovan fastlade riksdagen år 1993 riktlinjer för
instansordningen i de allmänna förvaltningsdomstolarna. Dessa
riktlinjer innebar att tyngdpunkten i rättskipningen borde ligga
i första instans också inom dessa domstolar. En ändrad
instansordning, som innebär att förvaltningsdomstolsprövningen
som regel startar i länsrätt, medför att länsrätterna blir
allmänna förvaltningdomstolar i ordets rätta bemärkelse och att
förvaltningsrättsreformen därmed fullföljs.
I enlighet med riktlinjerna pågår inom regeringskansliet ett
arbete med att genomföra omläggningen av instansordningen hos de
allmänna förvaltningsdomstolarna så att det normala blir att
länsrätt är första dömande instans i målen. Detta är ett
omfattande arbete, och regeringen har valt att gå fram etappvis.
Som framgått ovan beslöt riksdagen redan förra året om en första
etapp i reformarbetet (prop. 1993/94:133, JuU24, rskr. 319), och
i propositionen föreslås nu en fortsättning på den inslagna
vägen.
Utskottet ser positivt på att regeringen nu fortsätter arbetet
i enlighet med de förra året fastlagda riktlinjerna när det
gäller instansordningen i förvaltningsdomstolarna. Utskottet
saknar anledning till erinran mot förslagen i denna del och
tillstyrker dem.
Utskottet delar också i stort regeringens uppfattning när det
gäller i vilka måltyper som prövningstillstånd skall införas i
ledet länsrätt -- kammarrätt. För socialförsäkringsmålens del
krävs dock särskilda överväganden. Till den frågan återkommer
utskottet i det följande. I övrigt tillstyrks förslagen i denna
del.
Socialförsäkringsmål, domförhet m.m.
Domförhet i kammarrätt
Socialförsäkringarna består av den allmänna försäkringen,
delpensionsförsäkringen och arbetsskadeförsäkringen. Den
allmänna försäkringen omfattar sjukförsäkring,
föräldraförsäkring, folkpension och tilläggspension. Till
folkpensioneringen hör också olika tilläggsförmåner såsom
pensionstillskott, särskilt pensionstillägg,
handikappersättning, vårdbidrag och kommunala bostadstillägg
(jfr 1993/94:SfU12 s. 10).
Riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna
svarar för administrationen av socialförsäkringarna och vissa
andra sociala förmåner.
Försäkringskassas och Riksförsäkringsverkets beslut i
socialförsäkringsärenden överklagades tidigare till
försäkringsdomstolarna (prop. 1977/78:20, SfU15, rskr. 113.
Försäkringsöverdomstolen var högsta instans.
Det fanns tre regionala försäkringsdomstolar, nämligen
försäkringsrätten för Mellansverige, försäkringsrätten för Södra
Sverige och försäkringsrätten för Norra Sverige.
Huvudbestämmelser i ämnet gavs i lagen (1978:28) om
försäkringsdomstolar.
De regionala försäkringsrätterna var domföra med tre
yrkesdomare, som i princip skulle vara lagfarna. Därutöver
skulle två nämndemän ingå i rätten vid prövning av besvär över
beslut som i allmän försäkringskassa avgjorts av
socialförsäkringsnämnd och beslut enligt lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring samt enligt lagen (1977:265) om statligt
personskadeskydd eller motsvarande äldre bestämmelser.
Sedan den 1 juli 1991 överklagas en försäkringskassas och
Riksförsäkringsverkets beslut i socialförsäkringsärenden
till länsrätt (prop. 1990/91:80, JuU18, rskr. 216). Länsrätts
avgörande överklagas till kammarrätt. Fram till den 1 juli 1995
överklagas kammarrätts avgöranden i socialförsäkringsmål till
Försäkringsöverdomstolen. Vid den nyssnämnda tidpunkten läggs
Försäkringsöverdomstolen ned och dess arbetsuppgifter övertas av
Regeringsrätten (prop. 1992/93:215, JuU33, rskr. 372). I
sistnämnda lagstiftningsärende beslöts också att länsrätt
fr.o.m. den 1 juli 1993 som första domstolsinstans prövar vissa
mål som överklagas från Arbetsmarknadsstyrelsen.
Vid slutligt avgörande i sak av socialförsäkringsmål är
länsrätt domför med en lagfaren domare och tre nämndemän i
enlighet med huvudregeln i 17 § lagen (1971:289) om allmänna
förvaltningsdomstolar (AFDL). När kammarrätt avgör sådana mål
skall nämndemän ingå i rätten, om nämndemän ingått i länsrätten,
enligt 20 kap. 11 § andra stycket lagen (1962:381) om allmän
försäkring. Av 18 § tredje stycket 11 AFDL framgår att länsrätt
alltid är domför med en lagfaren domare ensam i mål i vilket
saken är uppenbar, således också i socialförsäkringsmål.
I propositionen (s. 162) föreslås att nämndemannamedverkan i
socialförsäkringsmål i kammarrätt upphör fr.o.m. den 1 juli
1995. Som skäl anförs att i kammarrätt förekommer medverkan av
nämndemän, utöver i mål om socialförsäkring, endast i mål som
rör tvångsomhändertagande av personer samt i mål om
verkställighet enligt 21 kap. föräldrabalken.
Socialförsäkringsmålen liknar, sägs det, till sin karaktär mål
som avser bistånd enligt socialtjänstlagen eller bidrag enligt
t.ex. lagen (1992:1574) om bostadsanpassningsbidrag. De sägs
däremot inte ha någon likhet med de mål vari
nämndemannamedverkan i övrigt förekommer i kammarrätt. I
konsekvens med detta och med att Försäkringsöverdomstolens
uppgifter fr.o.m den 1 juli 1995 övertas av Regeringsrätten, i
vilken domstol någon lekmannamedverkan inte förekommer, bör
nämndemannamedverkan i kammarrätt i socialförsäkringsmål
upphöra från samma tidpunkt. Förslaget innebär ändringar i lagen
(1962:381) om allmän försäkring, lagen (1973:370) om
arbetslöshetsförsäkring och lagen (1973:371) om kontant
arbetsmarknadsstöd.
I motionerna Ju9 (fp) och Ju10 (s) begärs att nämndemäns
medverkan i socialförsäkringsmålen i kammarrätt skall behållas.
Motionärerna framhåller att svensk socialförsäkring bygger på
principen om generell rätt för alla medborgare att ta del av de
olika trygghetsanordningarna. De beslut som fattas har i
flertalet fall stor och i många fall avgörande ekonomisk
betydelse för den enskilda individen. Detta tillsammans med att
besluten i många fall grundar sig på bedömningar av den
enskildes försörjningsförmåga har, enligt motionärerna, varit
vägledande för den hittillsvarande ordningen med inslag av
lekmän i besluts- och rättskipningsprocessen. Motionärerna anför
att det framlagda förslaget innebär en allvarlig försämring som
på sikt kan medföra risk för urholkning av socialförsäkringens
legitimitet.
Socialförsäkringsutskottet har i sitt yttrande anfört att
socialförsäkringsmålen kan röra tillfälliga och många gånger
kortvariga ersättningsförhållanden. Flertalet mål om
sjukpenning och föräldrapenning kan räknas dit. Målen kan
emellertid också handla om ersättningar som är avsedda att utges
under en lång följd av år och som är av utomordentligt stor
betydelse för den enskildes försörjning. Till den senare gruppen
hör ersättningar i form av sjukbidrag/förtidspension,
vårdbidrag, handikappersättning, livräntor från
arbetsskadeförsäkringen och från lagen om statligt
personskadeskydd m.m. Socialförsäkringsutskottet kan därför
inte dela den i propositionen framförda uppfattningen att
socialförsäkringsmål av sistnämnda art till sin karaktär liknar
mål om socialbidrag eller bostadsanpassningsbidrag, som snarare
kan jämföras med socialförsäkringsmål om kortvarigare
ersättningar.
Socialförsäkringsutskottet anför vidare att de viktigaste
skälen som kan anföras för ett lekmannainflytande vid
domstolsavgöranden är allmänhetens intresse av insyn, kontroll
och medinflytande. De mål där nämndemäns synpunkter och
erfarenheter bäst kan komma till sin rätt är mål där
skälighetsbedömningar ofta förekommer och där erfarenheter från
olika områden av samhällslivet behövs. Sådana erfarenheter är
enligt socialförsäkringsutskottets mening särskilt viktiga i
socialförsäkringsmål som rör långa ersättningsperioder och
betydande belopp och som i merparten av fallen utgör den
försäkrades enda försörjning för lång tid framöver.
Lagstiftningen inom socialförsäkringsområdet är i synnerhet
i de nämnda målen om förtidspension m.m. utformad som en
ramlagstiftning med bestämmelser som lämnar utrymme för
betydande lämplighets- och skälighetsöverväganden. Målen rör
personer vars förhållanden i många fall socialt, medicinskt och
arbetslivsmässigt är komplexa och mångfasetterade.
Bestämmelsernas utformning medger att individuella förhållanden
kan beaktas vid bedömning av ersättningsrätten. Mot bakgrund av
det anförda anser socialförsäkringsutskottet att starka skäl
talar för att nämndemannamedverkan behålls i sådana
socialförsäkringsmål som i försäkringskassorna prövats endast i
socialförsäkringsnämnd, dvs. mål som avses i 18 kap. 21 § lagen
om allmän försäkring. Dessa är mål om förtidspension, särskild
efterlevandepension, handikappersättning och vårdbidrag samt
vissa arbetsskademål m.fl. enligt andra författningar. Målen
motsvarar, med undantag för mål som avses i 20 kap. 10 § samma
lag, också de målgrupper i vilka nämndemän, enligt de
domförhetsregler som gällde för försäkringsrätterna, skulle
delta i avgörandena.
1993 års domarutredning har enligt sina direktiv haft i
uppdrag att se över frågan om avstående från
nämndemannamedverkan i andra instans. I sitt betänkande (SOU
1994:99) Domaren i Sverige inför framtiden har utredningen (del
A s. 311) avstått från att bedöma denna fråga med hänsyn till
den pågående utredningen om hovrättsprocessen
(Hovrättsutredningen; dir. 1993:38). I betänkandet redovisas
dock olika åsikter som utredningen inhämtat vid informella
förfrågningar bland hovrätts- och kammarrättsdomare. Här har
framkommit att det inte föreligger några generellt negativa
erfarenheter av nämndemännens medverkan i dömandet i dessa
domstolar, även om det också finns kritiska synpunkter av
principiell natur. Från kammarrättshåll har t.ex. pekats på att
det kan ifrågasättas om nämndemännen verkligen borde medverka i
alla typer av socialförsäkringsmål som kommer upp till prövning
i kammarrätterna. Betänkandet remissbehandlas för närvarande.
Justitieutskottet gör följande bedömning.
Utskottet vill, liksom tidigare, erinra om att det rått en
bred enighet om att den lekmannamedverkan som föreligger i våra
domstolar är av stort värde av flera skäl. Först och främst
utgör lekmannainflytande en garanti för att domstolarnas
avgöranden ligger i linje med allmänna rättsuppfattningar i
samhället. Av särskilt värde är lekmannamedverkan när det gäller
bedömningsfrågor, t.ex. angående bevisvärdering och
skälighetsavvägningar; lekmännens medverkan bidrar därigenom
till att medborgarnas förtroende för rättskipningen
upprätthålls. Vidare tillgodoser lekmännen medborgarnas intresse
av insyn i domstolarnas verksamhet (JuU 1982/83:32 s. 19).
Mot bakgrund av denna utskottets principiella inställning  har
utskottet uppfattningen att de skäl som framförs i propositionen
för att ändra på domförhetsreglerna i socialförsäkringsmål i
kammarrätt inte har tillräcklig bärkraft.  Utskottet delar
således motionärernas uppfattning att nämndemän även
fortsättningsvis bör medverka i kammarrätt vid avgörandet av
socialförsäkringsmål. Utskottet avstyrker således med anledning
av motionerna Ju9 och Ju10 bifall till propositionen i denna
del.
Härutöver vill utskottet anföra att det enligt utskottets
uppfattning i och för sig kan göras en uppdelning av
socialförsäkringsmålen på det sätt som
socialförsäkringsutskottet föreslår och som innebär att
lekmannamedverkan behålls endast i sådana mål som avgjorts av
socialförsäkringsnämnd enligt 18 kap. 21 § lagen om allmän
försäkring. Dessa mål rör långa ersättningsperioder och
betydande belopp och utgör i merparten av fallen den försäkrades
enda försörjning för lång tid framöver. Den av
socialförsäkringsutskottet föreslagna ordningen har dessutom
gällt tidigare i försäkringsrätterna. Utskottet är dock i
förevarande ärende inte berett att föreslå någon ändring av
gällande regler. Utskottet utgår i stället från att regeringen
efter sedvanlig beredning återkommer med förslag till riksdagen
om det skulle bedömas lämpligt.
Prövningstillstånd i kammarrätt
Riksdagen beslutade i våras att införa regler om
prövningstillstånd i kammarrätt. Reglerna är utformade efter
mönster av vad som gäller för prövningstillstånd i hovrätt. Det
innebär att prövningstillstånd får beviljas om det finns
anledning att ändra länsrättens avgörande (ändringsdispens), om
det är av vikt för ledningen av rättstillämpningen att
överprövning görs (prejudikatdispens), eller om det annars finns
synnerliga skäl att pröva talan (extraordinär dispens). De
grundläggande bestämmelserna om prövningstillstånd i kammarrätt
infördes i 34 a § förvaltningsprocesslagen (1971:291). Regler om
vilka mål eller målgrupper som skall omfattas av krav på
prövningstillstånd skall tas in i de materiella författningarna
(prop. 1993/94:133, JuU24, rskr. 319).
I propositionen (s. 34) anfördes att ett system med
prövningstillstånd i kammarrätt inte kan göras helt generellt.
Det måste för varje måltyp prövas om prövningstillstånd skall
krävas vid överklagande till kammarrätt. Vissa allmänna
principer skulle dock gälla. Det underströks att en
förutsättning för prövningstillstånd är att målet överklagats
från länsrätt. Vidare borde prövningstillstånd användas främst i
de fall målet prövats av en förvaltningsmyndighet innan det
prövats av länsrätt. Det sades vidare att på motsvarande sätt
som det i fråga om vissa mål kan vara motiverat med ett undantag
från regeln om att den första domstolsprövningen skall ske i
länsrätt, kan det finnas skäl för ett undantag när det gäller
krav på prövningstillstånd också för vissa typer av mål. Frågan
bör därför prövas målgrupp för målgrupp.
I den nu aktuella propositionen föreslås att
prövningstillstånd skall införas för bl.a. socialförsäkringsmål
i ledet länsrätt--kammarrätt.
Socialförsäkringsutskottet förordar i sitt yttrande att
prövningstillstånd inte skall införas i sådana mål som i
försäkringskassorna prövats endast i socialförsäkringsnämnd,
dvs. mål som avses i 18 kap. 21 § lagen om allmän försäkring.
Skälet anges vara att frågan om vägledande avgöranden för
försäkringskassorna och länsrätterna från kammarrätter och
Regeringsrätten enligt socialförsäkringsutskottets mening är av
väsentlig betydelse för socialförsäkringsmålen. Särskilt bör
beaktas, anförs det, att en alltför liberal praxisbildning
oförutsett kan tungt belasta de offentliga finanserna, liksom
att en alltför restriktiv praxisbildning kan drabba de enskilda
försäkrade hårt. Här erinras om nyligen genomförda stora
förändringar när det gäller arbetsskadeförsäkringen och vidare
förutskickade ändringar i bestämmelserna om
förtidspensioneringen. Avslutningsvis anförs att inte minst mot
bakgrund av att de genomförda och pågående förändringarna inte
kommer att omfattas av den praxisbildning som finns i
Försäkringsöverdomstolen är det angeläget att överinstanserna
får goda möjligheter att utbilda en ny praxis på dessa områden.
Justitieutskottet gör följande överväganden.
Som anförs i propositionen var socialförsäkringsmålen en helt
ny måltyp för länsrätterna och kammarrätterna när dessa mål
tillfördes dem år 1991. Den nya instansordningen har nu gällt så
pass länge att både länsrätterna och kammarrätterna har
tillägnat sig en god kompetens och erfarenhet på
socialförsäkringsområdet. Detta har naturligtvis underlättats av
att de flesta domarna i de nedlagda försäkringsrätterna numera
tjänstgör i länsrätt eller kammarrätt.
Utskottet delar den i propositionen framförda uppfattningen
att det nu bör ställas krav på prövningstillstånd i
socialförsäkringsmålen i ledet länsrätt--kammarrätt. Utskottet
delar inte socialförsäkringsutskottets farhågor att ett krav på
prövningstillstånd skulle leda till att alltför få vägledande
avgöranden skulle fattas. I sammanhanget anmärker utskottet att
kammarrätts beslut att vägra prövningstillstånd kan överklagas
till Regeringsrätten. Detta har betydelse för Regeringsrättens
prejudikatbildande verksamhet (jfr prop. 1973:87 s. 168).
Extraordinära rättsmedel
Enligt 11 kap. 11 § regeringsformen kan Regeringsrätten
bevilja resning i ett avgjort ärende eller återställande av
försutten tid när fråga är om ärende för vilket regeringen,
förvaltningsdomstol eller förvaltningsmyndighet är högsta
instans.
Riksdagen har nyligen beslutat om ändring av den nämnda
bestämmelsen på så sätt att även en lägre förvaltningsdomstol, i
den mån det föreskrivs i lag, kan bevilja resning eller
återställande av försutten tid (prop. 1993/94:116, 1993/94:KU36,
rskr. 359 och 1994/95:KU7, rskr. 13).
I propositionen föreslås att prövningen av ansökningar om
resning i ett lagakraftvunnet avgörande samt återställande av
försutten tid skall göras av kammarrätt i stället för av
Regeringsrätten om avgörandet meddelats av länsrätt eller av
förvaltningsmyndighet. Förslaget föranleder ändringar i AFDL.
Vidare föreslås att grundförutsättningarna för kammarrätt att
bevilja en extraordinär åtgärd lagregleras i
förvaltningsprocesslagen.
Utskottet, som kan konstatera att hovrätterna äger motsvarande
befogenhet främst när det gäller tingsrättsavgöranden (jfr prop.
1987/88:58, 1988/89:JuU7, rskr. 33), finner inte anledning till
erinran mot förslagen och tillstyrker bifall till propositionen
i här behandlade delar.
Rättsprövning
För att säkerställa att svensk rätt motsvarar Sveriges
åtaganden enligt artikel 6 i den europeiska konventionen
angående de mänskliga rättigheterna och de grundläggande
friheterna infördes lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa
förvaltningsbeslut (prop. 1987/88:69, KU38, rskr. 189).
Rättsprövningslagen, som är tidsbegränsad, trädde i kraft den
1 juni 1988. Den skulle ursprungligen tillämpas på beslut som
meddelats under tiden från ikraftträdandet till utgången av år
1991. Giltighetstiden har förlängts till utgången av år 1994
(prop. 1990/91:176, 1991/92:KU12, rskr. 51).
Syftet med lagstiftningen var att Europakonventionens krav på
domstolsprövning av förvaltningsbeslut helt skulle tillgodoses
genom att det i lagen överlämnades till Regeringsrätten att i
vissa fall pröva om ett förvaltningsbeslut står i
överenskommelse med gällande rätt.
Fri- och rättighetskommittén (dir. 1991:119) har den 7
september 1994 överlämnat sitt slutbetänkande (SOU 1994:117)
Domstolsprövning av förvaltningsärenden till regeringen. I
betänkandet föreslås bl.a. att rättsprövningslagen permanentas.
Beredning av ärendet pågår nu i regeringskansliet.
I propositionen föreslås att rättsprövningslagen förlängs med
tre år samt att prövningen av en ansökan enligt lagen skall
göras av kammarrätt i stället för av Regeringsrätten om beslutet
meddelats av en förvaltningsmyndighet.
Som bakgrund till förslaget att förlänga rättsprövningslagens
giltighetstid i stället för att nu ta ställning till om lagen
bör permanentas har regeringen angivit att beredningen av Fri-
och rättighetskommitténs slutbetänkande inte hunnit påbörjas i
regeringskansliet vid propositionens avlämnande. Giltighetstiden
för lagen behöver därför förlängas, och även om det enligt
regeringen är osannolikt att ett ställningstagande i saken
skulle dröja mer än något år föreslås att förlängningen, liksom
vid tidigare tillfälle, blir tre år.
Konstitutionsutskottet har i sitt yttrande i ärendet noterat
att en förlängning av rättsprövningslagens giltighetstid med tre
år inte hindrar att regeringen tidigare lägger fram förslag i
frågan. Konstitutionsutskottet har inte någon erinran mot
förslaget.
Justitieutskottet tillstyrker här aktuella förslag.
Övrigt
Under detta avsnitt tar utskottet upp ett flertal ändringar
som behöver ske i de av regeringen framlagda lagförslagen på
grund av i riksdagen framlagda kolliderande lagförslag samt även
en annan fråga som gäller ändring av ett tidigare
riksdagsbeslut.
De flesta av regeringens förslag till lagändringar föreslås
träda i kraft den 1 april 1995. Vissa andra lagändringar
föreslås träda i kraft den 1 juli 1995. Endast förlängningen av
rättsprövningslagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1995.
I regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1971:289)
om allmänna förvaltningdomstolar (lagförslag 16) bör beaktas att
20 § nämnda lag ges ny lydelse fr.o.m. den 1 januari 1995 (prop.
1994/95:87, KU21). Detta bör ske på sätt som framgår av bilaga 2
till utskottets betänkande.
I förslaget till lag (lagförslag 17) om ändring i
förvaltningsprocesslagen (1971:291) bör beaktas att 35 § nämnda
lag ges ny lydelse fr.o.m. den 1 januari 1995 (prop. 1993/94:217
och prop. 1994/95:51, KU20). Detta bör ske på sätt som framgår
av bilaga 2 till utskottets betänkande.
I regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1973:371)
om kontant arbetsmarknadsstöd (lagförslag 26) föreslås ändring i
33 c §. I proposition 1994/95:99 föreslås att den bestämmelsen
skall upphöra och att den aktuella regleringen flyttas till 32 §
nämnda lag med ikraftträdande från den 1 januari 1995. Ärendet
har beretts i arbetsmarknadsutskottet (1994/95:AU5). Den i detta
ärende föreslagna ändringen bör ske i sistnämnda lagrum på sätt
som framgår av bilaga 2 till utskottets betänkande.
I förslaget till lag (lagförslag 33) om ändring i
aktiebolagslagen (1975:1385) bör beaktas att 18 kap. 7 § nämnda
lag ges ny lydelse fr.o.m. den 1 januari 1995 (prop. 1994/95:67,
LU11). Detta bör ske på sätt som framgår av bilaga 2 till
utskottets betänkande.
I regeringens förslag (lagförslag 49) till lag om ändring i
försäkringsrörelselagen (1982:713) bör beaktas att 20 kap. 7 §
nämnda lag ges ny lydelse fr.o.m. den 1 januari 1995 (prop.
1994/95:70, NU13). Detta bör ske på sätt som framgår av bilaga 2
till utskottets betänkande.
I regeringens förslag (lagförslag 61) till lag om ändring i
bankrörelselagen (1987:617) bör beaktas att 8 kap. 8 § nämnda
lag ges ny lydelse fr.o.m. den 1 januari 1995 (prop. 1994/95:70,
NU13). Detta bör ske på sätt som framgår av bilaga 2 till
utskottets betänkande.
I regeringens förslag (lagförslag 67) till lag om ändring i
yrkestrafiklagen (1988:263) bör beaktas att 23 § nämnda lag den
1 augusti 1994 givits ny lydelse (prop. 1993/94:168, TU29, rskr.
310, SFS 1994:589). Detta bör ske på sätt som framgår av bilaga
2 till utskottet betänkande.
Utskottet har uppmärksammats på att ändringar bör ske i 12 och
28 §§ lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga
lagöverträdare. Detta bör ske genom en ändring av ett tidigare
riksdagsbeslut på sätt som framgår av bilaga 3 till utskottets
betänkande.
I övrigt har utskottet inte något att anföra i anledning av
propositionen och motionerna.

Hemställan

1. beträffande socialförsäkringsmål
att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:Ju9 och
1994/95:Ju10 dels antar regeringens i proposition 1994/95:27
framlagda förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om
allmän försäkring utom såvitt avser 20 kap. 11 § andra stycket
och lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring
utom såvitt avser 98 § andra stycket, dels med avslag på
regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1973:371) om
kontant arbetsmarknadsstöd antar av utskottet i bilaga 2
upprättat förslag till lag om ändring i sistnämnda lag,
res. (m, kds)
2. beträffande lagförslag 16
att riksdagen dels antar regeringens förslag till lag om
ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar
utom såvitt avser 20 §, dels antar i bilaga 2 av utskottet
upprättat förslag till lag om ändring i nämnda lag,
3. beträffande lagförslag 17
att riksdagen dels antar regeringens förslag till lag om
ändring av förvaltningsprocesslagen (1971:291) utom såvitt avser
35 §, dels antar i bilaga 2 av utskottet upprättat förslag
till lag om ändring i nämnda lag,
4. beträffande lagförslag 33
att riksdagen dels avslår regeringens förslag till lag om
ändring i aktiebolagslagen (1975:1385), dels antar i bilaga
2 av utskottet upprättat förslag till lag om ändring i nämnda
lag,
5. beträffande lagförslag 49
att riksdagen dels antar regeringens förslag till lag om
ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713) utom såvitt avser
20 kap. 7 §, dels antar i bilaga 2 av utskottet upprättat
förslag till lag om ändring i nämnda lag,
6. beträffande lagförslag 61
att riksdagen dels antar regeringens förslag till lag om
ändring i bankrörelselagen (1987:617) utom såvitt avser 8 kap.
8 §, dels antar i bilaga 2 av utskottet upprättat förslag
till lag om ändring i nämnda lag,
7. beträffande lagförslag 67
att riksdagen dels avslår regeringens förslag till lag om
ändring i yrkestrafiklagen (1988:263), dels antar i bilaga 2
av utskottet upprättat förslag till lag om ändring i nämnda lag,
8. beträffande lagen med särskilda bestämmelser om unga
lagöverträdare
att riksdagen med ändring av beslutet den 30 november 1994
(rskr. 1994/95:39) såvitt gäller lagen (1964:167) med särskilda
bestämmelser om unga lagöverträdare beslutar att 12 och 28 §§
nämnda lag skall ha i bilaga 3 som Utskottets förslag
betecknade lydelse,
9. beträffande övriga lagförslag
att riksdagen antar följande i propositionen framlagda förslag
till
1. lag om ändring i lagen (1929:116) om tillsyn över
stiftelser,
2. lag om ändring i lagen (1933:269) om ägofred,
3. lag om ändring i lagen (1942:335) om särskilda
skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar m.m.,
4. lag om ändring i lagen (1944:133) om kastrering,
5. lag om ändring i lagen (1950:272) om rätt för utländska
försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige,
6. lag om ändring i lagen (1950:382) om svenskt medborgarskap,
7. lag om ändring i religionsfrihetslagen (1951:680),
8. lag om ändring i lagen (1952:166) om häradsallmänningar,
9. lag om ändring i lagen (1952:167) om allmänningsskogar i
Norrland och Dalarna,
10. lag om ändring i luftfartslagen (1957:297),
11. lag om ändring i lagen (1960:409) om förbud i vissa fall
mot verksamhet på hälso- och sjukvårdens område,
13. lag om ändring i lagen (1966:314) om kontinentalsockeln,
14. lag om ändring i lagen (1970:244) om allmänna vatten- och
avloppsanläggningar,
15. lag om ändring i delgivningslagen (1970:428),
18. lag om ändring i lagen (1972:119) om fastställande av
könstillhörighet i vissa fall,
19. lag om ändring i skadeståndslagen (1972:207),
20. lag om ändring i lagen (1972:262) om understödsföreningar,
21. lag om ändring i växtskyddslagen (1972:318),
22. lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429),
23. lag om ändring i lagen (1972:435) om överlastavgift,
24. lag om ändring i lagen (1973:137) om ekonomiskt bistånd
till svenska medborgare i utlandet m.m.,
27. lag om ändring i lagen (1973:1150) om förvaltning av
samfälligheter,
28. lag om ändring i handelsregisterlagen (1974:157),
29. lag om ändring i lagen (1974:191) om bevakningsföretag,
30. lag om ändring i bisjukdomslagen (1974:211),
31. lag om ändring i transplantationslagen (1975:190),
32. lag om ändring om ändring i lagen (1975:417) om
sambruksföreningar,
34. lag om ändring i lagen (1976:997) om vattenförbund,
35. lag om ändring i lagen (1977:439) om kommunal
energiplanering,
36. lag om ändring i körkortslagen (1977:477),
37. lag om ändring i lagen (1977:654) om kungörande i mål och
ärenden hos myndighet m.m.,
38. lag om ändring i lagen (1978:234) om nämnder för vissa
trafikfrågor,
39. lag om ändring i ransoneringslagen (1978:268),
40. lag om ändring i jordförvärvslagen (1979:230),
41. lag om ändring i lagen (1979:411) om ändringar i Sveriges
indelning i kommuner och landsting,
42. lag om ändring i lagen (1979:412) om kommunala
indelningsdelegerade,
43. lag om ändring i lagen (1979:425) om skötsel av
jordbruksmark,
44. lag om ändring i skogsvårdslagen (1979:429),
45. lag om ändring i lagen (1979:560) om transportförmedling,
46. lag om ändring i lagen (1979:561) om biluthyrning,
47. lag om ändring i lagen (1980:424) om åtgärder mot
vattenförorening från fartyg,
48. lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620),
50. lag om ändring i vattenlagen (1983:291),
51. lag om ändring i lagen (1983:738) om bekämpande av
salmonella hos djur,
52. lag om ändring i lagen (1984:409) om avgift på
gödselmedel,
53. lag om ändring i lagen (1984:542) om behörighet att utöva
yrke inom hälso- och sjukvården m.m.,
54. lag om ändring i lagen (1985:295) om foder,
55. lag om ändring i lagen (1985:449) om rätt att driva viss
linjetrafik,
56. lag om ändring i patientjournallagen (1985:562),
57. lag om ändring i kommunalförbundslagen (1985:894),
58. lag om ändring i skollagen (1985:1100),
59. lag om ändring i bilavgaslagen (1986:1386),
60. lag om ändring i jaktlagen (1987:259),
62. lag om ändring i lagen (1987:667) om ekonomiska
föreningar,
64. lag om ändring i fartygssäkerhetslagen (1988:49),
65. lag om ändring i lagen (1988:205) om rättsprövning av
vissa förvaltningsbeslut,
66. lag om ändring i strålskyddslagen (1988:220),
68. lag om ändring i lagen (1988:328) om fordonsskatt på
utländska fordon,
69. lag om ändring i lagen (1988:950) om kulturminnen m.m.,
70. lag om ändring i lagen (1989:508) om försäkringsmäklare,
71. lag om ändring i utlänningslagen (1989:529),
72. lag om ändring i aktiekontolagen (1989:827),
73. lag om ändring i lagen (1990:484) om övervakningskameror
m.m.,
74. lag om ändring i lagen (1990:712) om undersökning av
olyckor,
75. lag om ändring i lagen (1990:1114) om värdepappersfonder,
76. lag om ändring i järnvägssäkerhetslagen (1990:1157),
77. lag om ändring i insiderlagen (1990:1342),
78. lag om ändring i minerallagen (1991:45),
79. lag om ändring i lagen (1991:114) om användning av viss
genteknik vid allmänna hälsoundersökningar,
80. lag om ändring i lagen (1991:115) om åtgärder i
forsknings- eller behandlingssyfte med befruktade ägg från
människa,
81. lag om ändring i bostadsrättslagen (1991:614),
82. lag om ändring i kommunallagen (1991:900),
83. lag om ändring i lagen (1991:980) om handel med
finansiella instrument,
84. lag om ändring i lagen (1991:981) om värdepappersrörelse,
85. lag om ändring i lagen (1991:1137) om rättspsykiatrisk
undersökning,
86. lag om ändring i lagen (1992:160) om utländska filialer
m.m.,
87. lag om ändring i lagen (1992:543) om börs- och
clearingverksamhet,
88. lag om ändring i läkemedelslagen (1992:859),
89. lag om ändring i lagen (1992:860) om kontroll av
narkotika,
90. lag om ändring i lagen (1992:1068) om
introduktionsersättning för flyktingar och vissa andra
utlänningar,
91. lag om ändring i lagen (1992:1119) om teknisk kontroll,
92. lag om ändring i lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska
zon,
93. lag om ändring i lagen (1992:1368) om tillstånd till vissa
förvärv av fast egendom,
94. lag om ändring i högskolelagen (1992:1434),
95. lag om ändring i lagen (1992:1574) om
bostadsanpassningsbidrag m.m.,
96. lag om ändring i lagen (1992:1610) om kreditmarknadsbolag,
97. lag om ändring i lagen (1992:1672) om paketresor,
98. lag om ändring i lagen (1993:387) om stöd och service till
vissa funktionshindrade,
99. lag om ändring i lagen (1993:649) om marknadsreglering på
fiskets område,
100. lag om ändring i fiskelagen (1993:787),
101. lag om ändring i lagen (1993:1302) om
EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige,
102. lag om ändring i lagen (1994:137) om mottagande av
asylsökande m.fl.,
103. lag om ändring i lagen (1994:844) om behörighet att utöva
veterinäryrket.
Stockholm den 8 december 1994
På justitieutskottets vägnar
Gun Hellsvik
I beslutet har deltagit:
Gun Hellsvik (m),
Lars-Erik Lövdén (s),
Göran Magnusson (s),
Sigrid Bolkéus (s),
Göthe Knutson (m),
Märta Johansson (s),
Görel Thurdin (c),
Margareta Sandgren (s),
Anders G Högmark (m),
Siw Persson (fp),
Ann-Marie Fagerström (s),
Alice Åström (v),
Pär Nuder (s),
Lars Björkman (m),
Kia Andreasson (mp),
Rolf Åbjörnsson (kds) och
Helena Frisk (s).

Reservation

Socialförsäkringsmål (mom. 1)
Gun Hellsvik (m), Göthe Knutson (m), Anders G Högmark (m),
Lars Björkman (m) och Rolf Åbjörnsson (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar
med "Utskottet vill" och slutar med "bedömas lämpligt" bort ha
följande lydelse:
Utskottet delar den i propositionen framförda uppfattningen
att mål om socialförsäkring till sin karaktär inte har någon
likhet med de mål i övrigt i kammarrätt där medverkan av
nämndemän sker, nämligen mål som rör tvångsomhändertagande av
personer samt mål om verkställighet enligt 21 kap.
föräldrabalken.
Socialförsäkringsmålen överfördes till de allmänna
förvaltningsdomstolarna den 1 juli 1991. Den dåvarande
departementschefen anförde som skäl till att lekmän skulle
förekomma i kammarrätt att sådana skulle delta såväl i länsrätt
som i Försäkringsöverdomstolen och att det då saknades anledning
att överväga annan sammansättning än som normalt användes i
försäkringsrätt. Hon var dock medveten om att den föreslagna
ändringen innebar en utvidgning av lekmannamedverkan på denna
nivå. Försäkringsöverdomstolens uppgifter kommer fr.o.m. den 1
juli 1995 att övertas av Regeringsrätten, vari någon
lekmannamedverkan inte förekommer. Ett av de anförda skälen till
nämndemannamedverkan i kammarrätt i socialförsäkringsmål har
därmed bortfallit.
De viktigaste skälen som brukar anföras för ett
lekmannainflytande är enligt utskottets uppfattning allmänhetens
intresse av insyn och medinflytande. Socialförsäkringsmål av
större dignitet avgörs i försäkringskassa av
socialförsäkringsnämnd, vars sammansättning garanterar ett
betydande allmänt medborgerligt inflytande. I länsrätt avgörs
dessa mål av en lagfaren domare samt tre nämndemän. Enligt
utskottets uppfattning ligger tyngdpunkten i rättskipningen i
dessa två instanser, och det bör därför vara till fyllest med
insyn och medverkan av lekmän på dessa nivåer.
Mot bakgrund av det anförda kan utskottet inte tillstyrka
bifall till motionerna Ju9 och Ju10 utan tillstyrker bifall till
propositionen i denna del.
dels att utskottets hemställan under moment 1 bort ha
följande lydelse:
1. beträffande socialförsäkringsmål
att riksdagen med avslag på motionerna 1994/95:Ju9 och
1994/95:Ju10 dels antar regeringens i proposition 1994/95:27
framlagda förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om
allmän försäkring och lag om ändring i lagen (1973:370) om
arbetslöshetsförsäkring, dels med anledning av regeringens
förslag till lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant
arbetsmarknadsstöd antar av utskottet i bilaga 2 upprättat
förslag till lag om ändring i sistnämnda lag såvitt avser 32 §
dock med den ändringen att även nuvarande andra stycket skall
upphöra att gälla.
Regeringens lagförslag

Bilaga 1

Utskottets lagförslag
Bilaga 2
1. Förslag till
Lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna
förvaltningsdomstolar
Härigenom föreskrivs att 20 § lagen (1971:289) om allmänna
förvaltningsdomstolar skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse                       Föreslagen lydelse
                             20 §1
Valbar till nämndeman i kammarrätt och länsrätt är svensk
medborgare, som är folkbokförd i länet och som inte är underårig
eller har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken.
Tjänsteman vid domstol,                 Anställd vid domstol,
skattemyndighet,                        skattemyndighet,
länsstyrelse eller under                länsstyrelse eller under
länsstyrelse lydande                    länsstyrelse lydande
myndighet, allmän                       myndighet, allmän
försäkringskassa eller                  försäkringskassa eller
Riksförsäkringsverket                   Riksförsäkringsverket
får inte vara nämndeman.                får inte vara nämndeman.
Detsamma gäller lagfaren                Detsamma gäller lagfaren
domare, åklagare, polisman              domare, åklagare, polisman
och advokat eller annan som             och advokat eller annan som
har till yrke att föra                  har till yrke att föra
andras talan inför rätta                andras talan inför rätta
samt ledamot av skattenämnd             samt ledamot av skattenämnd
eller                                   eller
socialförsäkringsnämnd                  socialförsäkringsnämnd.
och icke lagfaren ledamot av
Försäkringsöverdomstolen.
Nämndeman i länsrätt får inte samtidigt vara nämndeman i
kammarrätt.
Den som har fyllt sextio år eller uppger något giltigt hinder
är inte skyldig att ta emot uppdrag som nämndeman. Den som har
avgått som nämndeman är inte skyldig att ta emot nytt uppdrag
förrän efter fyra år.
Rätten prövar självmant den valdes behörighet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
1 Lydelse enligt bet. 1994/95:KU21
2. Förslag till
Lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291)
Härigenom föreskrivs att 35 § förvaltningsprocesslagen
(1971:291) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse                       Föreslagen lydelse
                             35 §1
Ett överklagande av                     Ett överklagande av
kammarrättens beslut i ett              kammarrättens beslut i ett
mål som har väckts hos                  mål som har väckts hos
kammarrätten genom                      kammarrätten genom
överklagande eller                      överklagande,
underställning prövas av                underställning eller
Regeringsrätten endast om               ansökan prövas av
Regeringsrätten har                     Regeringsrätten endast om
meddelat                                Regeringsrätten har
prövningstillstånd.                     meddelat
                                        prövningstillstånd.
Meddelas inte prövningstillstånd, står kammarrättens beslut
fast. En upplysning om detta skall tas in i Regeringsrättens
beslut.
Vad som sägs i första stycket gäller inte
1. talan som Riksdagens ombudsmän eller Justitiekanslern för i
mål om disciplinansvar eller om återkallelse eller begränsning
av behörighet att utöva yrke inom hälso- och sjukvården,
tandvården eller detaljhandeln med läkemedel eller om
återkallelse av behörighet att utöva veterinäryrket,
2. talan som Justitiekanslern för i mål enligt datalagen
(1973:289), kreditupplysningslagen (1973:1173), inkassolagen
(1974:182), lagen (1987:1231) om automatisk databehandling vid
taxeringsrevision, m.m. eller lagen (1990:484) om
övervakningskamror m.m.
Denna lag träder i kraft den 1 april 1995. Beslut som har
meddelats före ikraftträdandet överklagas enligt äldre
bestämmelser.
1 Lydelse enligt bet. 1994/95:KU20
3. Förslag till
Lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant
arbetsmarknadsstöd
Härigenom föreskrivs att 32 § lagen (1973:371) om kontant
arbetsmarknadsstöd skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse                       Föreslagen lydelse
                             32 §1
Arbetsmarknadsstyrelsens                Arbetsmarknadsstyrelsens
beslut angående rätt                    beslut angående rätt
till ersättning                         till ersättning
överklagas hos                          överklagas hos allmän
länsrätt, om inte annat                 förvaltningsdomstol, om
följer av lagen (1969:93)               inte annat följer av lagen
om begränsning av                       (1969:93) om begränsning av
samhällsstöd vid                        samhällsstöd vid
arbetskonflikt.                         arbetskonflikt.
Prövningstillstånd                      Prövningstillstånd
krävs vid överklagande                  krävs vid överklagande
till kammarrätten.                      till kammarrätten.
Vid prövning av överklagande av länsrättens beslut i mål som
avses i första stycket skall nämndemän ingå i kammarrätten, om
nämndemän deltagit i länsrätten.
Kammarrättens beslut i
mål som avses i denna
paragraf överklagas hos
Försäkringsöverdomstolen.
Arbetsmarknadsstyrelsens och Riksförsäkringsverkets beslut
enligt denna lag i annat fall än som avses i första stycket
överklagas hos regeringen.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
1 Lydelse enligt bet. 1994/95:AU5
4. Förslag till
Lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385)
Härigenom föreskrivs att 18 kap. 7 § aktiebolagslagen
(1975:1385)1   skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse                       Föreslagen lydelse
                         18 kap. 7 §2
Mot myndighets beslut i                 En myndighets beslut i
tillståndsärende enligt                 tillståndsärende enligt
2 kap. 1 §, 8 kap. 4 eller              2 kap. 1 §, 8 kap. 4 eller
11 §, 10 kap. 2 eller 3                 11 §, 10 kap. 2 eller 3
§, 11 kap. 6 § eller 8                  §, 11 kap. 6 § eller 8
§ första stycket 1 eller                § första stycket 1 eller
12 kap. 8 § föres talan                 12 kap. 8 § får
hos regeringen genom                    överklagas hos regeringen.
besvär.
Mot länsstyrelsens beslut               Länsstyrelsens beslut
enligt denna lag i annat fall           enligt denna lag i annat fall
än enligt första stycket                än enligt första stycket
föres talan hos                         får överklagas hos
kammarrätten genom                      allmän
besvär.                                 förvaltningsdomstol.
Ett beslut av                           Ett beslut av
registreringsmyndigheten att            registreringsmyndigheten att
avskriva anmälan eller                  avskriva anmälan eller
vägra registrering enligt 4             vägra registrering enligt 4
§ första stycket                        § första stycket får
överklagas hos                          överklagas hos allmän
kammarrätten inom två                   förvaltningsdomstol inom
månader från beslutets                  två månader från
dag. Detsamma gäller ett                beslutets dag. Detsamma
sådant beslut av                        gäller ett sådant beslut
registreringsmyndigheten som            av registreringsmyndigheten
avses i 4 a §, 4 kap. 13                som avses i 4 a §, 4 kap.
§ andra stycket, 6 kap. 7               13 § andra stycket, 6 kap.
§ tredje stycket, 11 kap.               7 § tredje stycket, 11 kap.
16 och 18 §§, 13 kap. 18                16 och 18 §§, 13 kap. 18
§, 14 kap. 15 §                         §, 14 kap. 15 §
första stycket, 21 och 29               första stycket, 21 och 29
§§ samt 19 kap. 2 §.                    §§ samt 19 kap. 2 §.
                                        Prövningstillstånd
                                        krävs vid överklagande
                                        till kammarrätten.
Denna lag träder i kraft den 1 april 1995. Beslut som har
meddelats före ikraftträdandet överklagas enligt äldre
bestämmeler.
1 Lagen omtryckt 1993:150
2 Lydelse enligt bet. 1994/95:LU11

5. Förslag till
Lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713)
Härigenom föreskrivs att 20 kap. 7 § försäkringsrörelselagen
(1982:713) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse                       Föreslagen lydelse
                         20 kap. 7 §1
Ett beslut av                           Ett beslut av
Finansinspektionen som                  Finansinspektionen som
innebär att en anmälan                  innebär att en anmälan
avskrivits eller en                     avskrivits eller en
registrering vägrats enligt             registrering vägrats enligt
4 § första stycket                      4 § första stycket
får överklagas hos                      får överklagas hos
kammarrätten genom                      allmän
besvär inom två                         förvaltningsdomstol inom
månader från beslutets                  två månader från
dag. Detsamma gäller dels               beslutets dag. Detsamma
sådana beslut av                        gäller dels sådana
Finansinspektionen som avses i          beslut av Finansinspektionen
4 § tredje stycket, med                 som avses i 4 § tredje
undantag av beslut enligt 21            stycket, med undantag av
kap. 2 §, dels ett                      beslut enligt 21 kap 2 §,
sådant beslut av                        dels ett sådant beslut av
inspektionen som avses i 4 a            inspektionen som avses i 4 a
§.                                      §.
                                        Prövningstillstånd
                                        krävs vid överklagande
                                        till kammarrätten.
Denna lag träder i kraft den 1 april 1995. Beslut som har
meddelats före ikraftträdandet överklagas enligt äldre
bestämmelser.
1 Lydelse enligt bet. 1994/95:NU13
6. Förslag till
Lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617)
Härigenom föreskrivs att 8 kap. 8 § bankrörelselagen
(1987:617) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse                       Föreslagen lydelse
                          8 kap. 8 §1
Ett beslut av                           Ett beslut av
Finansinspektionen som                  Finansinspektionen som
innebär att en anmälan                  innebär att en anmälan
avskrivits eller en                     avskrivits eller en
registrering har vägrats                registrering har vägrats
enligt 4 § andra stycket                enligt 4 § andra stycket
får överklagas till                     får överklagas hos
kammarrätten inom två                   allmän
månader från beslutets                  förvaltningsdomstol inom
dag. Detsamma gäller ett                två månader från
sådant beslut av                        beslutets dag. Detsamma
Finansinspektionen som avses i          gäller ett sådant beslut
8 kap. 4 a § denna lag, 4               av Finansinspektionen som
kap. 14 § andra stycket, 6              avses i 8 kap. 4 a § denna
kap. 7 § tredje stycket och             lag, 4 kap. 14 § andra
11 kap. 17 §                            stycket, 6 kap. 7 § tredje
bankaktiebolagslagen                    stycket och 11 kap. 17 §
(1987:618), 7 kap. 7 §                  bankaktiebolagslagen
tredje stycket och 8 kap. 8             (1987:618), 7 kap. 7 §
§ sparbankslagen (1987:619)             tredje stycket och 8 kap. 8
samt 10 kap. 5 § tredje                 § sparbankslagen (1987:619)
stycket och 11 kap. 9 §                 samt 10 kap. 5 § tredje
föreningsbankslagen                     stycket och 11 kap. 9 §
(1987:620).                             föreningsbankslagen
                                        (1987:620).
                                        Prövningstillstånd
                                        krävs vid överklagande
                                        till kammarrätten.
Denna lag träder i kraft den 1 april 1995. Beslut som har
meddelats före ikraftträdandet överklagas enligt äldre
bestämmelser.
1 Lydelse enligt bet. 1994/95:NU13
7. Förslag till
Lag om ändring i yrkestrafiklagen (1988:263)
Härigenom föreskrivs att 23 § yrkestrafiklagen (1988:263)1
 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse                       Föreslagen lydelse
                             23 §2
Tillståndsmyndighetens                  Tillståndsmyndighetens
beslut enligt denna lag får             beslut enligt denna lag och en
överklagas hos                          länsstyrelses beslut i
kammarrätten, om inte                   frågor om
något annat anges i andra               förarlegitimation enligt 14
stycket. Beslut om varning              a § första stycket och
får dock inte                           om återkallelse av en
överklagas.                             sådan legitimation får
                                        överklagas hos allmän
                                        förvaltningsdomstol, om
                                        inte något annat anges i
                                        tredje stycket. Beslut om
                                        varning får dock inte
                                        överklagas.
                                        Prövningstillstånd
                                        krävs vid överklagande
                                        till kammarrätten.
Länsstyrelsens beslut i frågor om beviljande av tillstånd till
linjetrafik och om omprövning av tillstånd enligt 11 § får
överklagas hos Vägverket. Vägverkets beslut i sådana frågor får
överklagas hos regeringen.
En länsstyrelses beslut i
frågor om
förarlegitimation enligt 14
a § första stycket och
om återkallelse av en
sådan legitimation får
överklagas hos
länsrätten.
Denna lag träder i kraft den 1 april 1995. Beslut som har
meddelats före ikraftträdandet överklagas enligt äldre
bestämmelser.

1 Lagen omtryckt 1988:1499
2 Senaste lydelse 1994:589
Förslag till ändring i riksdagens beslut om lag om ändring i
lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga
lagöverträdare
Bilaga 3
Lydelse enligt riksdagens               Utskottets förslag
beslut (rskr. 1994/95:39)
                             12 §1
I sin begäran om yttrande               I sin begäran om yttrande
skall åklagaren ange inom               skall åklagaren ange inom
vilken tid yttrandet skall              vilken tid yttrandet skall
lämnas och, om det är                   lämnas och, om det är
lämpligt, ge                            lämpligt, ge
socialnämnden anvisningar               socialnämnden anvisningar
för hur yttrandet kan                   för hur yttrandet kan
begränsas. Om nämnden                   begränsas. Om nämnden
inte kan lämna sitt                     inte kan lämna sitt
yttrande inom den                       yttrande inom den
föreskrivna tiden, får                  föreskrivna tiden, får
åklagaren medge att                     åklagaren medge att
yttrandet lämnas senare.                yttrandet lämnas senare.
Yttrandet får lämnas                    Yttrandet får lämnas
muntligen vid ett sådant                muntligen vid ett sådant
sammanträde som avses i 19              sammanträde som avses i 18
§, om det är                            §, om det är
nödvändigt för att                      nödvändigt för att
hålla tidsfristen.                      hålla tidsfristen.
                             28 §2
Rätten får                              Rätten får
överlämna åt                            överlämna åt
socialnämnden att                       socialnämnden att
föranstalta om vård inom                föranstalta om vård inom
socialtjänsten endast om                socialtjänsten endast om
det i målet finns ett                   det i målet finns ett
yttrande av nämnden med det             yttrande av nämnden med det
innehåll som avses i 12                 innehåll som avses i 11
§. Om det inte finns                    §. Om det inte finns
särskilda skäl krävs                    särskilda skäl krävs
ett sådant yttrande                     ett sådant yttrande
också för att rätten                    också för att rätten
skall få döma den som                   skall få döma den som
inte har fyllt tjugoett år              inte har fyllt tjugoett år
till fängelse i mer än                  till fängelse i mer än
tre månader.                            tre månader.
                                        1 Senaste lydelse av
                                        förutvarande 3 §
                                        1988:822 2 Senaste lydelse av
                                        förutvarande 9 §
                                        1991:2043

Konstitutionsutskottets yttrande
1994/95:KU3y
Bilaga 4
Instansordningen m.m. i de allmänna förvaltningsdomstolarna
Till justitieutskottet
Justitieutskottet har den 25 oktober 1994 besluta bereda
konstitutionsutskottet tillfälle att yttra sig över proposition
1994/95:27 jämte motioner. Konstitutionsutskottets yttrande
avser endast ärendet i de delar som ligger inom  utskottets
beredningsområde.
Propositionen m.m.
I propositionen föreslås att länsrätt skall vara första
domstolsinstans för ett stort antal måltyper som i dag enligt
bestämmelser i olika lagar överklagas från förvaltningsmyndighet
till kammarrätt. Förslaget omfattar även kommunalbesvärsmål.
Länsrätt skall enligt förslaget i sådana mål vara domför med en
ordinarie ledamot och två särskilda ledamöter. -- Vid
överklagande till kammarrätt föreslås att det skall krävas
prövningstillstånd.
I enlighet med ett vilande förslag om grundlagsändring
föreslås att kammarrätt skall ges behörighet att pröva
ansökningar om resning och återställande av försutten tid om
ärendet avgjorts av en länsrätt eller en förvaltningsmyndighet.
I samband därmed föreslås vidare att kammarrätt ges behörighet
att pröva ansökningar om rättsprövning av vissa
förvaltningsbeslut, om ärendet har avgjorts av en
förvaltningsmyndighet. Dessutom föreslås att giltighetstiden för
den tidsbegränsade lag som reglerar rättsprövningen skall
förlängas i ytterligare tre år.
Som bakgrund till förslaget att förlänga rättsprövningslagens
giltighetstid i stället för att ta ställning till om lagen bör
permanentas eller ändras i något avseende har regeringen angivit
att beredningen av Fri- och rättighetskommitténs slutbetänkande
(SOU 1994:117) Domstolsprövning av förvaltningsärenden inte
hunnit påbörjas i regeringskansliet. Giltighetstiden för lagen
behöver därför förlängas, och även om det enligt regeringen är
osannolikt att ett sådant ställningstagande skall dröja mer än
något år föreslås att förlängningen, liksom vid tidigare
tillfälle, blir tre år.
De två motioner som väckts med anledning av propositionen
avser inte delar som ligger inom konstitutionsutskottets
beredningsområde.
Konstitutionsutskottets bedömning
Konstitutionsutskottet, som noterar att en förlängning av
rättsprövningslagens giltighetstid med tre år inte hindrar att
regeringen tidigare lägger fram förslag i fråga om lagen, har
inte någon erinran mot regeringens förslag i de delar som ligger
inom utskottets beredningsområde.
Stockholm den 15 november 1994
På konstitutionsutskottets vägnar
Birgit Friggebo
I beslutet har deltagit: Birgit Friggebo (fp), Kurt Ove
Johansson (s), Catarina Rönnung (s), Anders Björck (m), Ingvar
Johnsson (s), Widar Andersson (s), Birger Hagård (m), Birgitta
Hambraeus (c), Björn von Sydow (s), Jerry Martinger (m), Barbro
Hietala Nordlund (s), Kenneth Kvist (v), Pär-Axel Sahlberg (s),
Inger René (m), Peter Eriksson (mp), Håkan Holmberg (fp) och
Nils-Göran Holmqvist (s).

Socialförsäkringsutskottets yttrande
1994/95:SfU2y
Bilaga 5
Fortsatt reformering av instansordningen i de allmänna
förvaltningsdomstolarna
Till justitieutskottet
Justitieutskottet har den 25 oktober 1994 berett bl.a.
socialförsäkringsutskottet tillfälle att yttra sig över
proposition 1994/95:27 om fortsatt reformering av
instansordningen m.m. i de allmänna förvaltningsdomstolarna
jämte de två motioner som väckts med anledning av propositionen.
Socialförsäkringsutskottet begränsar sitt yttrande till att
avse regeringens förslag till ändringar i lagen om allmän
försäkring (avsnitt 9 och lagförslag 2.12). Utskottet yttrar sig
också över motionerna 1994/95:Ju9 och 1994/95:Ju10 yrkande 1.
Nuvarande ordning
Sedan den 1 juli 1991 gäller att allmän försäkringskassas och
Riksförsäkringsverkets beslut i socialförsäkringsmål överklagas
till länsrätt. Länsrätts avgöranden överklagas till kammarrätt.
Fram till den 1 juli 1995 överklagas kammarrätts avgöranden till
Försäkringsöverdomstolen varefter dess uppgifter enligt beslut
av riksdagen övertas av Regeringsrätten (prop. 1992/93:215, bet.
1992/93:JuU33, rskr. 1992/93:372).
Vid slutligt avgörande i sak av socialförsäkringsmål är
länsrätt domför med en lagfaren domare och tre nämndemän i
enlighet med bestämmelser i lagen (1971:289) om
förvaltningsdomstolar (AFDL). Är saken uppenbar är dock länsrätt
enligt en bestämmelse i 18 § tredje stycket 11 AFDL domför med
en lagfaren domare. När kammarrätt avgör socialförsäkringsmål
skall nämndemän enligt bestämmelser i 20 kap. 11 § lagen om
allmän försäkring (AFL) ingå i rätten om nämndemän deltagit i
länsrätten.
Tidigare gällde att socialförsäkringsmål avgjordes av
försäkringsrätt som första domstolsinstans. Försäkringsrätt var
domför med tre ledamöter, som var försäkringsrättsråd eller
försäkringsrättsassessorer. Två nämndemän skulle dessutom ingå i
rätten vid prövning av överklaganden av beslut av
socialförsäkringsnämnd och beslut enligt lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring, lagen (1977:265) om statligt
personskadeskydd eller motsvarande äldre bestämmelser.
I den proposition (prop. 1990/91:80) som låg till grund för
den ändrade rättskipningen i socialförsäkringsmål framhöll
dåvarande departementschefen att det med den av henne förordade
instansordningen
(länsrätt--kammarrätt--Försäkringsöverdomstolen) var naturligt
att länsrättens normala sammansättning blev utgångspunkten för
övervägande i domförhetsfrågan. Slutsatsen blev då att en normal
sammansättning i länsrätt var fullt godtagbar för
socialförsäkringsmål ur rättssäkerhetssynpunkt. Såvitt avsåg
kammarrätterna ansåg departementschefen att, särskilt med tanke
på att lekmän skulle delta såväl i länsrätt som i
Försäkringsöverdomstolen, det saknades anledning att då överväga
annan sammansättning än den som användes i försäkringsrätt, dvs.
normalt tre yrkesdomare och två nämndemän.
Propositionen
I propositionen föreslås bl.a. att länsrätt skall vara första
domstolsinstans i ett stort antal måltyper som i dag enligt
bestämmelser i olika lagar överklagas från förvaltningsmyndighet
till kammarrätt. För dessa mål föreslås att det skall krävas
prövningstillstånd i form av ändringsdispens, prejudikatsdispens
eller extraordinär dispens vid överklagande till kammarrätt.
Prövningstillstånd i kammarrätt föreslås även för flera måltyper
där redan nu den första domstolsprövningen sker i länsrätt som
t.ex. i socialförsäkringsmål. Vidare föreslås att
nämndemannamedverkan i kammarrätt i socialförsäkringsmål
avskaffas.
I propositionen anförs inledningsvis att den nya
instansordningen nu har gällt så pass länge att både
länsrätterna och kammarrätterna har tillägnat sig en god
kompetens och erfarenhet på socialförsäkringsområdet. En
konsekvens av reformeringen av domstolsprövningen av
socialförsäkringsmålen är att instanskedjan har förlängts med
minst en instans. I detta sammanhang erinras om att riksdagen
nyligen beslutat att det skall krävas prövningstillstånd i
kammarrätt i de mål som överklagats till länsrätt från
Arbetsmarknadsstyrelsen, dvs. mål enligt lagen (1973:370) om
arbetslöshetsförsäkring och lagen (1973:371) om kontant
arbetsmarknadsstöd (prop. 1993/94:209, 1993/94:AU26, rskr.
1993/94:459). Det bör därför enligt propositionen nu ställas upp
ett krav på prövningstillstånd även i övriga
socialförsäkringsmål i ledet länsrätt--kammarrätt.
I propositionen erinras vidare om att förutom i
socialförsäkringsmål förekommer nämndemannamedverkan i
kammarrätt endast i mål som rör tvångsomhändertagande av
personer samt i mål om verkställighet av domar eller beslut om
vårdnad eller umgänge med barn. Enligt propositionen har
socialförsäkringsmålen inte någon likhet med de senare
målgrupperna utan liknar till sin karaktär mål som avser bistånd
enligt socialtjänstlagen eller bidrag enligt t.ex. lagen
(1992:1574) om bostadsanpassningsbidrag. I konsekvens med det
anförda och med att Försäkringsöverdomstolens uppgifter fr.o.m.
den 1 juli 1995 övertas av Regeringsrätten, där lekmän inte
ingår, bör nämndemannamedverkan i kammarrätt i
socialförsäkringsmål upphöra fr.o.m. sist nämnda tidpunkt.
Motioner
I de två motioner, JuU9 och JuU10 yrkande 1 av Kenth Skårvik
(fp) resp. Börje Nilsson (s), som väckts med anledning av
propositionen begärs att 20 kap. 11 § AFL får en sådan
utformning att lekmannainflytandet i kammarrätten i
socialförsäkringsmål består även efter den 30 juni 1995. I
motionerna framhålls att svensk socialförsäkring bygger på
principen om generell rätt för alla medborgare att ta del av de
olika trygghetsanordningarna. De beslut som fattas har i
flertalet fall stor och i många fall avgörande ekonomisk
betydelse för den enskilda individen. Detta tillsammans med att
besluten i många fall grundar sig på bedömningar av den
enskildes försörjningsförmåga har, enligt motionärerna, varit
vägledande för den hittillsvarande ordningen med inslag av
lekmän i besluts- och rättskipningsprocessen. Motionärerna anför
att det framlagda förslaget innebär en allvarlig försämring som
på sikt kan medföra risk för urholkning av socialförsäkringens
legitimitet.
Utskottets bedömning
Socialförsäkringsmålen kan röra tillfälliga och många gånger
kortvariga ersättningsförhållanden. Flertalet fall av
sjukpenning och föräldrapenning kan räknas dit. Målen kan
emellertid också handla om ersättningar som är avsedda att utges
under en lång följd av år och som är av utomordentligt stor
betydelse för den enskildes försörjning. Till den senare gruppen
hör ersättningar i form av sjukbidrag/förtidspension,
vårdbidrag, handikappersättning, livräntor från
arbetsskadeförsäkringen och från lagen om statligt
personskadeskydd m.m. Utskottet kan inte dela uppfattningen att
socialförsäkringsmål av sistnämnda art till sin karaktär liknar
mål om socialbidrag eller bostadsanpassningsbidrag, som snarare
kan jämföras med socialförsäkringsmål om kortvarigare
ersättningar.
De viktigaste skälen som kan anföras för ett
lekmannainflytande vid domstolsavgöranden är enligt utskottets
uppfattning allmänhetens intresse av insyn, kontroll och
medinflytande. De mål där nämndemäns synpunkter och erfarenheter
bäst kan komma till sin rätt är mål där skälighetsbedömningar
ofta förekommer och där erfarenheter från olika områden av
samhällslivet behövs. Sådana erfarenheter är enligt utskottets
mening särskilt viktiga i socialförsäkringsmål som rör långa
ersättningsperioder och betydande belopp och som i merparten av
fallen utgör den försäkrades enda försörjning för lång tid
framöver. Lagstiftningen inom socialförsäkringsområdet är, i
synnerhet i de nämnda målen om förtidspension m.m., utformad som
en ramlagstiftning med bestämmelser som lämnar utrymme för
betydande lämplighets- och skälighetsöverväganden. Målen rör
personer vars förhållanden i många fall socialt, medicinskt och
arbetslivsmässigt är komplexa och mångfasetterade.
Bestämmelsernas utformning medger att individuella förhållanden
kan beaktas vid bedömning av ersättningsrätten.
Utskottet anser mot bakgrund av det anförda att starka skäl
talar för att nämndemannamedverkan behålls i sådana
socialförsäkringsmål som i försäkringskassorna prövats endast i
socialförsäkringsnämnd, dvs. mål som avses i 18 kap. 21 § lagen
om allmän försäkring. Dessa är mål om förtidspension, särskild
efterlevandepension, handikappersättning och vårdbidrag samt
vissa arbetsskademål m.fl. enligt andra författningar. Målen
motsvarar, med undantag för mål som avses i 20 kap. 10 § samma
lag, också de målgrupper i vilka nämndemän, enligt de
domförhetsregler som gällde för försäkringsrätterna, skulle
delta i avgörandena.
I propositionen föreslås också som nämnts inledningsvis att
det skall krävas prövningstillstånd i kammarrätt i
socialförsäkringsmål.
Riksdagen har nyligen beslutat att i förvaltningsprocesslagen
införa grundläggande bestämmelser om prövningstillstånd i
kammarrätt (prop. 1993/94:133, bet. 1993/94:JuU24, rskr.
1993/94:319). Bestämmelserna innebär att prövningstillstånd får
beviljas om det finns anledning att ändra länsrättens avgörande
(ändringsdispens), om det är av vikt för ledningen av
rättstillämpningen att överprövning görs (prejudikatdispens)
eller om det annars finns synnerliga skäl att pröva talan
(extraordinär dispens). Dispensfrågan avgörs av två lagfarna
domare under förutsättning att de är ense. I annat fall avgörs
dispensfrågan av tre lagfarna domare. Enligt propositionen skall
dock regler om vilka mål eller målgrupper som skall omfattas av
krav på prövningstillstånd inte tas in i
förvaltningsprocesslagen, utan reglerna i fråga skall tas in i
de olika materiella författningarna. I propositionen uttalades
bl.a. att ett system med prövningstillstånd i kammarrätt inte
kan göras generellt utan det kan finnas skäl för undantag när
det gäller vissa typer av mål.
Frågan om vägledande avgöranden för försäkringskassorna och
länsrätterna från kammarrätter och Regeringsrätten är enligt
utskottets mening av väsentlig betydelse för
socialförsäkringsmålen. Detta gäller särskilt mot bakgrund av
vad som ovan anförts om bestämmelsernas utformning och till
mängden av mål om höga sammanlagda ersättningsbelopp över åren.
Särskilt bör beaktas att en alltför liberal praxisbildning
oförutsett kan tungt belasta de offentliga finanserna, liksom
att en alltför retriktiv praxisbildning kan drabba de enskilda
försäkrade hårt. Under år 1992 fattade riksdagen i
besparingssyfte beslut om stora förändringar inom
arbetsskadeförsäkringen. Regeringen har vidare i den
ekonomisk-politiska propositionen 1994/95:25 i samma syfte
förutskickat ändringar i de bestämmelser som rör
förtidspensioneringen. För närvarande arbetar också Sjuk- och
arbetsskadeberedningen med frågor som kan komma att innebära
betydande förändringar i stora delar av
socialförsäkringssystemet. Inte minst mot bakgrund av att de
genomförda och pågående förändringarna inte kommer att omfattas
av den praxisbildning som finns i Försäkringsöverdomstolen är
det angeläget att överinstanserna får goda möjligheter att
utbilda en ny praxis på dessa områden. Detta talar mot att
prövningstillstånd redan nu införs i socialförsäkringsmål i
kammarrätten i den omfattning som föreslagits i propositionen.
Vad som ytterligare talar mot förslaget om prövningstillstånd
är att det lekmannainflytande som utskottet anser nödvändigt i
kammarrätterna vid målens avgörande i praktiken kan komma att
minska avsevärt om två domare redan tagit ställning i målet. Ett
system som motverkar detta skulle vara att nämndemännen deltar
redan vid dispensprövningen. Ett sådant system anser utskottet
dock inte realistiskt av bl.a. processekonomiska skäl.
Det anförda innebär att utskottet förordar att
lekmannainflytandet i kammarätterna skall finnas kvar tills
vidare i den omfattning som förordats ovan och att som en
konsekvens härav prövningstillstånd i kammarrätten inte skall
införas i de mål där lekmän deltar i avgörandena. Därigenom får
motionerna i allt väsentligt anses tillgodosedda. I övrigt
biträder utskottet propositionens förslag vad gäller
socialförsäkringsmålen.
Stockholm den 15 november 1994
På socialförsäkringsutskottets vägnar
Maj-Inger Klingvall
I beslutet har deltagit: Maj-Inger Klingvall (s),
Margareta Israelsson (s), Maud Björnemalm (s), Margit Gennser
(m), Bengt Lindqvist (s), Rune Backlund (c), Anita Jönsson (s),
Gustaf von Essen (m), Sigge Godin (fp), Lennart Klockare (s),
Ulla Hoffmann (v), Sven-Åke Nygårds (s), Ulf Kristersson (m),
Ragnhild Pohanka (mp), Rose-Marie Frebran (kds), Mona Berglund
Nilsson (s) och Margareta E Nordenvall (m).

Avvikande mening
Margit Gennser (m), Rune Backlund (c), Gustaf von Essen (m),
Sigge Godin (fp), Ulf Kristersson (m), Rose-Marie Frebran (kds)
och Margareta E Nordenvall (m) anser att utskottets yttrande i
avsnittet Utskottets bedömning bort ha följande lydelse:
Riksdagen har nyligen beslutat att i förvaltningsprocesslagen
införa grundläggande bestämmelser om prövningstillstånd i
kammarrätt (prop. 1993/94:133, bet. 1993/94:JuU24, rskr.
1993/94:319). Bestämmelserna innebär att prövningstillstånd får
beviljas om det finns anledning att ändra länsrättens avgörande
(ändringsdispens), om det är av vikt för rättstillämpningen att
överprövning görs (prejudikatsdispens) eller om det annars finns
synnerliga skäl att pröva talan (extraordinär dispens).
Dispensfrågan avgörs av två lagfarna domare under förutsättning
att de är ense. I annat fall avgörs dispensfrågan av tre
lagfarna domare. Enligt propositionen skall dock regler om vilka
mål eller målgrupper som skall omfattas av krav på
prövningstillstånd inte tas i förvaltningsprocesslagen, utan
skall tas in i de olika materiella författningarna. I
propositionen anfördes som skäl att införa prövningstillstånd
att instanskedjorna generellt är längre hos
förvaltningsdomstolarna än hos de allmänna domstolarna. Detta
beror enligt propositionen på att förvaltningsdomstolarnas
uppgift i de flesta fall är att överpröva
förvaltningsmyndigheters beslut. Långa instanskedjor kan medföra
att det dröjer länge innan det finns ett slutligt avgörande i de
mål som överklagas. Enligt propositionen är det för både
samhället och den enskilde en fördel att handläggningen av målen
inte drar ut på tiden. Vidare skapar ett dispenssystem
möjligheter att bättre och mer effektivt utnyttja de resurser
som finns.
Utskottet delar de bedömningar som redogjorts för ovan.
Utskottet konstaterar att riksdagen under våren 1994 har
beslutat införa prövningstillstånd i kammarrätt för de mål som
från Arbetsmarknadsstyrelsen överklagas till länsrätt. Dessa mål
som rör arbetslöshetsersättningar kan till sin karaktär sägas
likna de nu aktuella socialförsäkringsmålen.
I kammarrätt förekommer nämndemän i mål om
tvångsomhändertaganden och i verkställighetsmål enligt
bestämmelser i föräldrabalken samt i socialförsäkringsmål. De
först nämnda måltyperna rör ingripanden i den personliga
friheten medan socialförsäkringsmålen i huvudsak handlar om
ekonomiska förhållanden. Utskottet kan därför dela den
uppfattning som framförs i propositionen att
socialförsäkringsmålen till sin karaktär inte har någon likhet
med övriga mål i kammarrätt där nämndemän medverkar.
Socialförsäkringsmålen överfördes till de allmänna
förvaltningsdomstolarna den 1 juli 1991. Den dåvarande
departementschefen anförde då som skäl till att lekmän skulle
förekomma i kammarrätt att sådana skulle delta såväl i länsrätt
som i Försäkringsöverdomstolen och att det då saknades anledning
att överväga annan sammansättning än som normalt användes i
försäkringsrätt. Hon var dock medveten om att den föreslagna
ändringen innebar en utvidgning av lekmannamedverkan på denna
nivå. Genom beslut av riksdagen kommer Försäkringsöverdomstolens
uppgifter att fr.o.m. den 1 juli 1995 övertas av Regeringsrätten
vari någon lekmannamedverkan inte förekommer. Ett av de anförda
skälen till nämndemannamedverkan i kammarrätt i
socialförsäkringsmål har därmed bortfallit.
De viktigaste skälen som brukar anföras för ett
lekmannainflytande är enligt utskottets uppfattning allmänhetens
intresse av insyn och medinflytande. Socialförsäkringsmål av
större dignitet avgörs i försäkringskassa av
socialförsäkringsnämnd vars sammansättning garanterar ett
betydande allmänt medborgerligt inflytande. I länsrätt avgörs
dessa mål av en lagfaren domare samt tre nämndemän. Enligt
utskottets uppfattning ligger tyngdpunkten i rättskipningen i
dessa två instanser och det bör därför vara till fyllest med
insyn och medverkan av lekmän på dessa nivåer. Ovan har
utskottet ställt sig bakom förslaget om att i ledet
länsrätt--kammarrätt införa bestämmelser om prövningstillstånd
för socialförsäkringsmålen. I dessa mål har då två yrkesdomare i
princip redan tagit ställning varför nämndemännens inflytande
vid målens avgörande skulle komma att bli av mycket begränsad
betydelse. Ett system som motverkar detta skulle vara att
nämndemännen deltar redan vid dispensprövningen. Ett sådant
system anser utskottet dock inte realistiskt av bl.a.
processekonomiska skäl.
Utskottet föreslår med hänvisning till det anförda att
justitieutskottet tillstyrker regeringens förslag till lag om
ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring och avstyrker
bifall till motionerna Ju9 och Ju10 yrkande 1.

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1
Propositionen m.m. 1
Motionerna 2
Utskottet 3
Inledning 3
Propositionens huvudsakliga innehåll 4
Allmänt om instansordningen i förvaltningsdomstolarna
m.m. 4
Socialförsäkringsmål, domförhet m.m. 5
Domförhet i kammarrätt 5
Prövningstillstånd i kammarrätt 8
Extraordinära rättsmedel 10
Rättsprövning 10
Övrigt 11
Hemställan 12
Reservation 16
Socialförsäkringsmål (mom. 1) 16
Bilagor
1. Regeringens lagförslag 18
2. Utskottets lagförslag 140
3. Förslag till ändring i riksdagens beslut 147
4. Konstitutionsutskottets yttrande 148
5. Socialförsäkringssutskottets yttrande 150