I betänkandet behandlas förslag som den föregående regeringen
har förelagt riksdagen i proposition 1994/95:6
Totalförsvarsplikt. Betänkandet behandlar även 17
motionsyrkanden från sex motioner.
Utskottet har berett konstitutions-, skatte-, justitie-, lag-,
socialförsäkrings- och bostadsutskotten tillfälle att yttra
sig över propositionen. Yttrande har avgivits av
socialförsäkringsutskottet. Vissa lagförslag har överlämnats
till skatte- och arbetsmarknadsutskotten.
Sammanfattning
I betänkandet tillstyrker utskottet, med vissa ändringar, den
i proposition 1994/95:6 föreslagna lagen om totalförsvarsplikt.
Denna nya lag för tjänstgöringsskyldigheten med plikt i Sveriges
totalförsvar ersätter bl.a. värnpliktslagen (1941:967), lagen
(1966:413) om vapenfri tjänst, lagen (1981:292) om tjänsteplikt
för hälso- och sjukvårdspersonal samt veterinärpersonal m.m. och
lagen (1984:272) om skyldighet för civilförsvarspliktiga att
tjänstgöra utanför civilförsvaret. Vidare ersätter den
bestämmelserna om civilförsvarsplikt i civilförsvarslagen
(1960:74).
Den väsentligaste förändringen som utskottet förordar i
förhållande till propositionens förslag är att det inte skall
finnas någon nedre gräns för antalet tjänstgöringsdagar vid
militär grundutbildning. Propositionen föreslår här 220 dagar.
Utskottets ställningstagande i denna del innebär samtidigt att
ett motionsyrkande (s) bör bifallas och ett motionsyrkande (fp)
delvis bifallas. Utskottet föreslår vidare, med stöd av
socialförsäkringsutskottets yttrande, vissa preciseringar och
redaktionella ändringar i övergångsbestämmelserna till den nya
lagen om totalförsvarsplikt.
Utskottet tillstyrker också förslag till nya lagar om
möjlighet för kvinnor att fullgöra värnplikt eller civilplikt
med längre grundutbildning, om disciplinansvar inom
totalförsvaret, m.m., om skydd för anställning vid viss
tjänstgöring inom totalförsvaret m.m. och om
arbetsförmedlingstvång vid höjd beredskap.
Den av utskottet förordade lagregleringen innebär möjligheter
för en flexiblare användning av totalförsvarets
personalresurser. Hur många människor som skall skrivas in med
plikt och hur lång utbildning som de skall genomgå kommer att
styras av behovet av pliktpersonal under höjd beredskap. Behovet
av personal för att lösa det militära och civila försvarets
uppgifter i krig skall således styra inskrivning och
utbildningstid. Tjänstgöringsskyldigheten -- som enligt
förslaget blir gemensam för hela totalförsvaret -- föreslås få
benämningen totalförsvarsplikt.
Utskottet poängterar genom ett tillkännagivande behovet av en
kvalitetsförstärkning inom vissa delar av det civila försvaret.
Totalförsvarsplikten ger sålunda möjlighet att tillgodose
viktiga samhällsfunktioners behov med till uppgifterna under
beredskap och krig anpassad utbildning. Utskottet pekar också på
att behoven kan komma att förändras, bl.a. som följd av den s.k.
Hot- och riskutredningens arbete. Vad utskottet anfört i denna
del innebär delvis bifall till ett motionsyrkande (s) och två
motionsyrkanden (fp).
Tjänstgöringen skall fullgöras som värnplikt, civilplikt eller
allmän tjänsteplikt. Värnplikten och civilplikten omfattar
grundutbildning, repetitionsutbildning, beredskapstjänstgöring
och krigstjänstgöring. Den allmänna tjänstgöringsplikten innebär
endast tjänstgöringsskyldighet under höjd beredskap.
I övrigt innebär den lagreglering som utskottet tillstyrker
bl.a. följande.
En gemensam övre åldersgräns införs för skyldigheten att
tjänstgöra i det civila försvaret. Denna gräns föreslås gå vid
utgången av det år den totalförsvarspliktige fyller 70 år.
Endast svenska män skall vara skyldiga att mönstra och fullgöra
värnplikt eller civilplikt med s.k. lång grundutbildning.
Svenska män skall vid mönstringen kunna direktrekryteras för
tjänstgöring i det civila försvaret. Den som efter mönstring
inte behöver fullgöra grundutbildning placeras i en
utbildningsreserv för att senare, efter regeringsbeslut, kunna
tas i anspråk om det skulle behövas med hänsyn till Sveriges
försvarsberedskap. Den som placerats i utbildningsreserven är då
skyldig att genomgå grundutbildning i det militära eller civila
försvaret.
Även om det inte behövs med hänsyn till försvarsberedskapen
skall den som placerats i utbildningsreserven kunna tas i
anspråk för en kortare grundutbildning i det civila försvaret.
Den vapenfria tjänsten föreslås inte längre regleras som ett
undantag från värnpliktstjänstgöring utan som ett av flera
tjänstgöringsalternativ inom ramen för totalförsvarsplikten.
Svenska kvinnor kommer med de nya lagarna efter frivilligt
åtagande att kunna antagningsprövas för att skrivas in för
värnplikt eller civilplikt med lång grundutbildning. En kvinna
som skrivits in för värnplikt eller sådan civilplikt blir vid
straffansvar skyldig att fullgöra värnplikt eller civilplikt med
lång grundutbildning enligt samma bestämmelser som kommer att
gälla för männen. Hon blir också skyldig att fullgöra
repetitionsutbildning och att tjänstgöra under höjd beredskap.
Utskottet förordar att även kvinnor skall kunna skrivas in i
utbildningsreserven. Förslag avges för att komplettera lagen i
denna del. I anslutning härtill avger Moderata samlingspartiets
ledamöter ett särskilt yttrande.
De föreslagna bestämmelserna om allmän tjänsteplikt innebär
bl.a. att nuvarande särreglering för vissa yrkeskategorier
avskaffas och att de som slutit s.k. frivilligavtal inom det
militära eller civila försvaret skall omfattas av den allmänna
tjänsteplikten med skyldighet att tjänstgöra under höjd
beredskap.
Den föreslagna lagregleringen innebär också enhetliga
straffbestämmelser och ett gemensamt disciplinsystem. I
anslutning till denna del i betänkandet förordar utskottet att
riksdagen avslår tre motionsyrkanden som gäller amnesti åt s.k.
totalvägrare. I anslutning härtill lämnas en reservation av
Vänsterpartiets och Miljöpartiets ledamöter.
Utskottet föreslår att riksdagen avslår övriga
motionsyrkanden, vilka avser förstärkning av
fredsräddningstjänstens resurser, inskrivning för värnplikt
eller civilplikt, kvinnors roll i totalförsvaret samt utredning
om påföljdssystemet för totalvägran.
Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 juli 1995
med ett undantag. Detta gäller en ändring i lagen om vapenfri
tjänst som föreslås träda i kraft redan den 1 januari 1995.
Ändringen innebär att det från denna tidpunkt inte längre skall
gälla något lägsta antal tjänstgöringsdagar för dem som fullgör
vapenfri tjänstgöring.
Propositionerna
I proposition 1994/95:6 föreslås att riksdagen antar
regeringens förslag till
1. lag om totalförsvarsplikt,
2. lag om möjlighet för kvinnor att fullgöra värnplikt eller
civilplikt med längre grundutbildning,
3. lag om disciplinansvar inom totalförsvaret, m.m.,
4. lag om skydd för anställning vid viss tjänstgöring inom
totalförsvaret m.m.,
5. lag om arbetsförmedlingstvång,
6. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),
7. lag om ändring i lagen (1949:345) om rätten till
arbetstagares uppfinningar,
8. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),
9. lag om ändring i lagen (1957:668) om utlämning för brott,
10. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,
11. lag om ändring i skadeståndslagen (1972:207),
12. lag om ändring i lagen (1974:613) om handläggningen av
vissa regeringsärenden,
13. lag om ändring i lagen (1975:1339) om Justitiekanslerns
tillsyn,
14. lag om ändring i lagen (1977:265) om statligt
personskadeskydd,
15. lag om ändring i lagen (1977:266) om statlig ersättning
vid ideell skada m.m.,
16. lag om ändring i semesterlagen (1977:480),
17. lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160),
18. lag om ändring i förfogandelagen (1978:262),
19. lag om ändring i passlagen (1978:302),
20. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),
21. lag om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd,
22. lag om ändring i lagen (1986:765) med instruktion för
Riksdagens ombudsmän,
23. lag om ändring i arbetsrättslig beredskapslag (1987:1262),
24. lag om ändring i lagen (1989:225) om ersättning till
smittbärare,
25. lag om ändring i folkbokföringslagen (1991:481),
26. lag om ändring i lagen (1966:413) om vapenfri tjänst,
27. lag om ändring i studiestödslagen (1973:349),
28. lag om ändring i lagen (1994:588) om utbildning för
fredsbevarande verksamhet,
29. lag om ändring i lagen (1973:370) om
arbetslöshetsförsäkring,
30. lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant
arbetsmarknadsstöd,
31. lag om ändring i lagen (1974:371) om rättegången i
arbetstvister,
32. lag om ändring i lagen (1994:260) om offentlig
anställning.
I proposition 1994/95:87 föreslås -- såvitt nu är i fråga --
att riksdagen antar regeringens förslag till
19. lag om ändring i förfogandelagen (1978:262),
29. lag om ändring i lagen (1994:000) om totalförsvarsplikt.
Följande lagförslag har överlämnats till andra utskott:
till skatteutskottet
6. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),
8. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),
25. lag om ändring i folkbokföringslagen (1991:481),
till arbetsmarknadsutskottet
21. lag om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd,
23. lag om ändring i arbetsrättslig beredskapslag (1987:1262),
29. lag om ändring i lagen (1973:370) om
arbetslöshetsförsäkring,
30. lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant
arbetsmarknadsstöd.
De av utskottet behandlade lagförslagen i proposition
1994/95:6 Totalförsvarsplikt fogas till betänkandet som bilaga
1.
De av utskottet behandlade lagförslagen i proposition
1994/95:87 Följdlagstiftning till förlängningen av valperioden
och riksmötet fogas till betänkandet som bilaga 2.
Motionerna
1994/95:Fö1 av Birthe Sörestedt och Bengt Silfverstrand (s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om avkriminalisering av vägran att
fullgöra värnplikt.
1994/95:Fö2 av Birgitta Hambraeus (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om amnesti för totalvägrare,
2. att riksdagen hos regeringen anhåller om utredning och
förslag om ett påföljdssystem för totalvägran.
1994/95:Fö3 av Sigrid Bolkéus och Lena Klevenås (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om amnesti för totalvägrare,
2. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om
påföljdssystem för totalvägran.
1994/95:Fö4 av Karin Wegestål och Tomas Eneroth (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av årlig utbildning till det
civila försvaret,
2. att riksdagen i enlighet med vad som anförts i motionen i
lag inte reglerar kortaste tid för grundutbildning för
värnplikt.
1994/95:Fö5 av Jan Jennehag (v) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om amnesti för totalvägrare till dess att ett
nytt påföljdssystem har beslutats.
1994/95:Fö6 av Lennart Rohdin m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att behovet av pliktutbildning för olika
verksamheter inom totalförsvaret bör analyseras inför varje
långsiktigt försvarsbeslut,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om angelägenheten av att räddningstjänsten i
krig får den föryngring och kvalitetshöjning som följer av en
direktutbildning av pliktpersonal och att den årliga
omfattningen av denna utbildning blir sådan att man får en
långsiktigt jämn åldersfördelning hos personalen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om värdet av att inom fredsräddningstjänsten
kunna nyttja pliktpersonal under grundutbildning och att vid
katastrofer eller andra allvarliga händelser i fredstid i mån av
behov kunna ta i anspråk grundutbildad pliktpersonal,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om kriterierna vid uttagning till
grundutbildning inom militära och civila delar av
totalförsvaret,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om önskvärdheten av att förhindra att
personer med våldstendenser ges militär grundutbildning,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om vikten av en utbildningsreserv för att vid
behov kunna förstärka totalförsvaret,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om betydelsen av en utbildningsreserv för att
motverka sociala utslagningstendenser i samhället,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om vikten av att grundutbildningen inom
totalförsvaret alltid utgår från krigsorganisationens behov,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en förstärkning av kvinnornas roll i
totalförsvaret.
Utskottet
Ärendets beredning i utskottet
Utskottet beslutade den 25 oktober 1994 att bereda
konstitutions-, skatte-, justitie-, lag-, socialförsäkrings- och
bostadsutskotten tillfälle att yttra sig över propositionen.
Socialförsäkringsutskottet har den 15 november 1994 avgett
yttrande. Yttrandet fogas till betänkandet som bilaga 3.
Konstitutionsutskottet beslutade den 15 november 1994, med
anledning av proposition 1994/95:87 Följdlagstiftning till
förlängningen av valperioden och riksmötet, att till
försvarsutskottet överlämna lagförslagen 19 och 29.
Utskottet har genom beslut den 25 oktober och 15 november 1994
överlämnat följande förslag i proposition 1994/95:6
Totalförsvarsplikt till skatteutskottet
6. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),
8. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),
25. lag om ändring i folkbokföringslagen (1991:481), samt
följande förslag till arbetsmarknadsutskottet
21. lag om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd,
23. lag om ändring i arbetsrättslig beredskapslag (1987:1262),
29. lag om ändring i lagen (1973:370) om
arbetslöshetsförsäkring,
30. lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant
arbetsmarknadsstöd.
Bakgrund
Totalförsvarets personalförsörjning säkerställs för närvarande
genom ett antal pliktlagar. Vid en omställning av samhället till
krigsförhållanden kommer en stor del av befolkningen att med
stöd av någon pliktlag kallas in till tjänstgöring inom
Försvarsmakten eller någon del av det civila försvaret.
Enligt värnpliktslagen (1941:967) är varje svensk man
värnpliktig fr.o.m. det år han fyller 18 år t.o.m. det år han
fyller 47. Med värnplikten följer skyldighet att utbildas i fred
och tjänstgöra under höjd beredskap. En värnpliktig kan under
vissa förutsättningar få tillstånd enligt lagen (1966:413) om
vapenfri tjänst att fullgöra sådan tjänst i stället för
värnpliktstjänstgöring.
Enligt civilförsvarslagen (1960:74) är varje i riket
boende svensk medborgare civilförsvarspliktig fr.o.m. det år han
eller hon fyller 16 år t.o.m. det år vederbörande fyller 65. Med
plikten följer skyldighet att fullgöra utbildning i fred och att
tjänstgöra under höjd beredskap. Regeringen får föreskriva
civilförsvarsplikt för utlänningar som är bosatta i Sverige.
I lagen (1981:292) om tjänsteplikt för hälso- och
sjukvårdspersonal samt veterinärpersonal m.m. finns
föreskrifter som ålägger den som är sysselsatt inom hälso- och
sjukvården att fullgöra tjänstgöring inom verksamhetsområdet.
Tjänsteplikten omfattar utbildning i fred och tjänstgöring under
höjd beredskap samt gäller t.o.m. det år vederbörande fyller 70
år.
Enligt allmänna tjänstepliktslagen (1959:83) åligger det
under höjd beredskap var och en som är mellan 16 och 70 år att i
enlighet med myndighets beslut utföra arbete som kroppskrafter
och hälsotillstånd medger. Den som tjänstgör på grund av
värnplikt eller civilförsvarsplikt är undantagen från allmän
tjänsteplikt. Detsamma gäller den som fullgör vapenfri tjänst.
I lagen (1939:727) om uppsägning eller avskedande av
arbetstagare med anledning av värnpliktstjänstgöring m.m.
föreskrivs bl.a. att ingen kan sägas upp eller avskedas på grund
av tjänstgöring enligt någon pliktlag.
Behovet av personal inom det militära försvaret har sjunkit
efter hand som krigsorganisationen inom främst armén har minskat
i omfattning.
I samband med 1992 års försvarsbeslut (prop. 1991/92:101,
FöU:12, rskr. 337 och 338) ändrades värnpliktslagen (1941:967)
så att endast de värnpliktiga som behövs för Försvarsmaktens
krigsorganisation eller fredstida beredskap skall tas ut till
värnpliktsutbildning.
Inom det civila försvaret har länge eftersträvats att sänka de
pliktuttagnas medelålder och på det sättet minska omsättningen
av personal. Det har också funnits ett behov att rekrytera fler
kvinnor till verksamheter inom det civila försvaret. Genom att
fler än tidigare av de värnpliktiga i en åldersklass befriats
från militär tjänstgöring har det under senare år blivit möjligt
att föra över ett antal värnpliktiga till det civila försvaret.
Denna möjlighet har dock inte utnyttjats i nämnvärd omfattning,
främst genom splittringen i organisation och bestämmelser.
I syfte att dels skapa gemensamma utgångspunkter för
personalförsörjningen till det militära och det civila
försvaret, dels rationellt utnyttja de personella resurserna,
har en parlamentarisk kommitté (Pliktutredningen) genomfört
en översyn av totalförsvarets personalförsörjning med stöd av
plikt. Pliktutredningen har lämnat betänkandet
Totalförsvarsplikt (SOU 1992:139). En särskild utredning
(UFT) har sedan lämnat förslag till författningsreglering med
anledning av vad Pliktutredningen föreslagit. Härvid har
betänkandena Lag om totalförsvarsplikt (SOU 1993:36) och Lag om
totalförsvarsplikt -- Följdändringarna (SOU 1993:101) avgetts.
Dessa utredningar har legat till grund för propositionens
förslag om totalförsvarsplikt (prop. 1994/95:6). I propositionen
anförs att Lagrådets yttrande har inhämtats och att Lagrådets
förslag i allt väsentligt har beaktats.
Riksdagen beslutade i mars 1994 (prop. 1993/94:112, FöU8,
rskr. 175) att en ny central myndighet för hantering av
pliktpersonal skall inrättas från den 1 juli 1995. I samband
därmed avvecklas myndigheterna Värnpliktsverket och
Vapenfristyrelsen. Den nya myndigheten har fått namnet
Totalförsvarets pliktverk.
En sammanfattning av Pliktutredningens förslag är fogad till
propositionen i bilagorna 2 och 3.
UFT:s lagförslag är fogat till propositionen som bilaga 4.
De lagförslag som överlämnats till Lagrådet för yttrande finns
i den till propositionen fogade bilagan 5. Lagrådets yttrande
över lagförslagen, vilket i huvudsak är av författningsteknisk
karaktär, finns i propositionens bilaga 6.
Behovet av pliktpersonal
Propositionen
De senaste årens förändringar av Försvarsmaktens storlek och
krigsorganisation har medfört ett minskat behov att utbilda
värnpliktiga. Riksdagen har, som nämnts, beslutat (prop.
1991/92:101, FöU12, rskr. 338) om en ändring i värnpliktslagen
(1941:967) med innebörd att endast de värnpliktiga som behövs
för krigsorganisationen och den fredstida beredskapen skall
utbildas. Övriga värnpliktiga, som inte erhållit befrielse,
placeras i en utbildningsreserv.
Enligt propositionen bedöms det årliga utbildningsbehovet av
pliktpersonal inom Försvarsmakten uppgå till drygt 34 000
personer för perioden 1994--1996. Huvuddelen erfordras inom
Armén, drygt 25 000, medan Marinen och Flygvapnet har behov av
ca 2 800 resp. 4 100 personer. I dessa siffror ingår en reserv
på ca 10 %. Det sammanlagda verkliga behovet av pliktpersonal
till Försvarsmakten skulle därmed uppgå till ca 31 000 årligen.
Det innebär att 6 000--8 000 värnpliktiga varje år kommer att
placeras i utbildningsreserven. Propositionen anger att behoven
avses omprövas årligen i samband med budgetprocessen.
Behovet av pliktpersonal inom det civila försvaret är, enligt
propositionen, mera svårbedömt. Det civila försvaret är nämligen
inte någon organisation utan består i princip av all
icke-militär verksamhet i samhället. Vidare kan
personalförsörjningen delvis säkerställas genom i fred anställd
personal -- som behåller sina uppgifter vid höjd beredskap eller
flyttas till andra uppgifter -- och genom frivilliga.
Propositionen refererar till Pliktutredningens bedömning att
vissa funktioner har särskilt stort behov av pliktpersonal,
t.ex. befolkningsskydd och räddningstjänst samt hälso- och
sjukvård. Propositionen ställer sig också bakom
Pliktutredningens uppfattning att det till vissa funktioner inom
det civila försvaret måste tillföras pliktpersonal för att
myndigheter m.fl. skall kunna klara sina uppgifter under höjd
beredskap. Härutöver finns ett starkt behov av att föryngra
krigsorganisationen inom det civila försvaret.
Pliktutredningen uppskattar det totala behovet av
pliktpersonal inom det civila försvaret till ca 250 000
personer varav ca 8 500 behöver utbildas årligen. Drygt 3 000
härav anses behöva lång utbildning. I propositionen görs en
annan och lägre bedömning. Behovet av årlig längre utbildning
bedöms bli av minst samma omfattning som den nuvarande
utbildningen av vapenfria tjänstepliktiga, dvs. minst 1 500
personer.
I propositionen anförs vidare att man bör pröva behovet av
pliktpersonal inom helt nya områden. Kulturinstitutioners
verksamhet sägs vara ett sådant, tidigare också nämnt av
riksdagen (1991/92:FiU30, rskr. 350). De institutioner som har
hand om landets konstskatter kan enligt lagen (1992:1402) om
undanförsel och förstöring vid krig eller krigsfara tvingas föra
undan samlingarna för att på så sätt skydda dem. Pliktpersonal
skulle i framtiden kunna utnyttjas för sådana uppgifter.
Motionerna
I motion Fö4 (s) konstateras att propositionens bedömningar
och förslag i stort överensstämmer med vad Pliktutredningen
under stor enighet lade fram i december 1992. Några viktiga
avsteg görs dock enligt motionärerna. Ett sådant är bedömningen
av det årliga utbildningsbehovet för dem som skall fullgöra
civilplikt.
Motionärerna hänvisar till att en av Pliktutredningens
utgångspunkter var att ge det civila försvarets behov av
utbildad personal ökad tyngd. Härigenom skulle det civila
försvaret få ett tillskott av unga människor och därmed också
ett minskat behov av personalomsättning. Att då endast utbilda
1 500 personer, motsvarande dagens vapenfriutbildning, anser
motionärerna inte ge någon positiv effekt för det civila
försvaret. Motionärerna föreslår därför att Pliktutredningens
bedömning får ligga till grund för utbildningsbehovet utan att
man för den skull binder sig för en exakt utbildningsvolym.
Detta föreslås riksdagen ge regeringen till känna (yrkande 1).
I motion Fö6 (fp) framhålls inledningsvis att principen om
totalförsvarsplikt innebär den viktigaste förnyelsen sedan
beslutet år 1901 om allmän värnplikt. Mot den bakgrunden sägs
det vara självklart för Folkpartiet liberalerna att beslut nu
kan fattas om totalförsvarsplikt.
Motionärerna anser att propositionen endast tar upp vissa av
Pliktutredningens förslag att använda civil pliktpersonal.
Utredningen sägs ha pekat på en rad uppgifter inom
befolkningsskydd och räddningstjänst, ordning och säkerhet,
hälso- och sjukvård, socialtjänst, telekommunikationer,
transporter, elförsörjning, flyktingverksamhet, trossamfundens
verksamhet, bevakning av samhällsviktiga anläggningar samt inom
byggnads- och reparationsberedskapen.
Enligt motionärerna bör man i denna fråga inte göra en så snäv
tolkning som i propositionen. Det är dock inte nödvändigt att
redan nu bejaka alla utredningens förslag till utbildningar till
samtliga funktioner. Motionärerna anser emellertid att det med
stort eftertryck bör slås fast att totalförsvarsplikten ger
möjligheter att använda pliktlag för att tillgodose viktiga
samhällsfunktioner under beredskap och krig. Inför varje
försvarsbeslut bör därför analyseras vilka funktioner som
behöver tillföras pliktpersonal. Detta föreslås riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna (yrkande 1). Fördelningen
och utvecklingen av personaltillgången blir därmed, enligt
motionärerna, ett av de viktigaste inslagen i de framtida
totalförsvarsbesluten.
Motionen behandlar också personalförsörjningen till
räddningstjänsten. Genom att ge kommunerna ansvaret för
krigsräddningstjänsten fås en ordning där den fredstida
räddningstjänsten är kärnan. Vid behov kan denna utökas genom
att mer personal kallas in. Enligt motionärerna kommer man då,
genom föryngring och bättre utbildning, att få en organisation
med betydligt bättre förmåga än det tidigare civilförsvaret.
Genom en långsiktig uppbyggnad skulle det också vara möjligt att
uppnå en jämn åldersfördelning i organisationen. I motionen
föreslås att riksdagen som sin mening ger regeringen detta till
känna (yrkande 2).
Motionärerna konstaterar att den lokala
räddningstjänstens resurser som regel är
otillräckliga vid katastrofer eller andra stora olyckor som
t.ex. storbränder eller översvämningar. Om en kommun har ett
antal totalförsvarspliktiga med t.ex. sex månaders utbildning,
skulle denna resurs enligt motionärerna kunna tas i anspråk även
vid fredstida större händelser i regionen. Vad som anförts om
värdet av att på beskrivet sätt kunna utnyttja pliktpersonal
under fredstid bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna (yrkande 3).
Utskottets bedömning
Uppgifterna vid beredskap och krig skall vara styrande för
krigsorganisationens dimensionering och för
utbildningsbehovet för denna organisation. Denna
grundläggande syn, som såväl Pliktutredningen som propositionen
ger uttryck för, delas helt av utskottet. Den som ansvarar för
krigsorganisationen har att fortlöpande avväga personalbehovet
mot uppställda mål, mot den givna uppgiften för organisationen
och mot tillgängliga ekonomiska resurser. Bedömningar behöver
också göras av i vilken utsträckning bemanningen skall ske med
anställd personal, med frivilliga eller med pliktpersonal.
Antalet pliktiga som kommer att tas ut kommer således att bli
beroende av dessa avvägningar. Härav följer att de årliga
utbildningsbehoven kan komma att förskjutas över tiden.
Beträffande det civila försvaret är det viktigaste inte att i
förväg ange ett visst antalsmässigt behov av pliktpersonal. Det
centrala är i stället att det civila försvaret ges en väsentlig
kvalitetshöjning genom tillförsel av yngre personal. Denna
aspekt, som utskottet särskilt vill framhålla, betonas också av
Pliktutredningen, liksom i motionerna Fö4 (s) och Fö6 (fp). Den
nämns i propositionen, om än inte med samma eftertryck. Enligt
utskottets mening ger totalförsvarsplikten möjlighet att
tillgodose viktiga samhällsfunktioners behov med adekvat
personal för respektive uppgifter under beredskap och i krig.
Pliktutredningen ger exempel på flera sådana funktioner.
Utskottet vill för sin del även peka på behov som kan
aktualiseras som en följd av förslag från Hot- och
riskutredningen. Härutöver ökar möjligheterna att bredda
rekryteringsbasen för personal för humanitära insatser i
katastrofområden.
Utskottet utgår från att regeringen inför försvarsbesluten --
på sätt som tidigare regelmässigt skett beträffande det militära
försvaret och nu senast också för det civila försvaret -- begär
in underlag från myndigheterna om utbildningsbehoven i relation
till aktuell krigsorganisation.
Utskottet anser mot denna bakgrund att riksdagen med anledning
av motion Fö4 (s) yrkande 1 och motion Fö6 (fp) yrkandena 1 och
2 bör ge regeringen till känna vad utskottet har anfört om
behovet av personell kvalitetsförstärkning inom vissa områden av
det civila försvaret.
Motion Fö6 (fp) önskar betona värdet av att i fredstid kunna
utnyttja pliktpersonal för att vid katastrofer kunna förstärka
fredsräddningstjänstens resurser. Utskottet kan konstatera att
regeringen och myndigheterna inom tillgängliga resursramar redan
kan anpassa inriktningen av grundutbildningen för att bättre
svara mot sådana förstärkningsuppgifter. Ingenting hindrar
heller att personal under grundutbildning sätts in vid
katastrofer. Härutöver kan räddningsledare med stöd av
44 § räddningstjänstlagen (1986:1102) med tjänsteplikt ta i
anspråk redan utbildad personal i samband med en fredstida
katastrof. Utskottet har vidare erfarit att Hot- och
riskutredningen behandlar frågan om användning av pliktpersonal
vid fredskatastrofer och inom kort väntas avge förslag. Härav
följer att vad som i motion Fö6 (fp) yrkande 3 anförs om
utnyttjande av pliktpersonal i fredsräddningstjänsten torde vara
beaktat. Motionen bör därför inte bifallas i denna del.
En totalförsvarsplikt
Propositionen
I propositionen framhålls att Sverige har en lång tradition av
att med pliktbestämmelser tillgodose totalförsvarets behov av
personal. Grunden härför har varit att var och en -- inom vissa
åldersgränser och efter förmåga -- skall delta i landets
försvar.
Statsmakterna har bestämt (t.ex. prop. 1986/87:95, FöU11,
rskr. 310) att totalförsvaret skall vara så uppbyggt och
organiserat att det är en hela folkets angelägenhet. Detta mål
sägs bäst kunna uppfyllas genom ett på plikt baserat
personalförsörjningssystem. Ett sådant måste ge möjlighet till
rationellt utnyttjande av de personella resurserna och därmed
kunna bidra till en bra försvarseffekt.
Enligt propositionen bör totalförsvarets behov av personal
även fortsättningsvis till stor del tillgodoses genom i lag
föreskriven tjänstgöringsskyldighet. En för totalförsvaret
gemensam tjänstgöringsskyldighet skapas. Denna benämns
totalförsvarsplikt. Den skall möjliggöra en samlad
användning av de personalresurser som står till förfogande.
Bestämmelserna för totalförsvarsplikten föreslås samlas i en
enda lag. Härigenom ökar överblicken över regelsystemet och
underlättas samordningen av personalförsörjningen mellan civilt
och militärt försvar.
Utskottets bedömning
Utskottet delar uppfattningen att de centrala bestämmelserna
om plikttjänstgöring bör integreras i ett system. Därigenom
underlättas en önskvärd samordning av personalförsörjningen i
totalförsvaret och skapas möjligheter till en flexiblare
användning av personalen. En gemensam tjänstgöringsskyldighet
för totalförsvaret -- en totalförsvarsplikt -- bör således
införas och bestämmelserna för denna plikt samlas i en lag.
Övergången till en totalförsvarsplikt har stor principiell
betydelse. Den innebär att totalförsvaret ses som en helhet där
olika personalbehov vägs mot varandra och fördelas rationellt.
Totalförsvarspliktens innebörd
Propositionen
Enligt lagförslaget innebär totalförsvarsplikten en
skyldighet för varje svensk medborgare, och för var och en
som är bosatt i Sverige utan att vara svensk medborgare, att
tjänstgöra inom totalförsvaret i den omfattning som hans eller
hennes kroppskrafter och hälsotillstånd tillåter. Skyldigheten
föreslås gälla från det år när vederbörande fyller 16 år till
utgången av det år när vederbörande fyller 70 år. Tjänstgöringen
skall kunna fullgöras som värnplikt, civilplikt eller allmän
tjänsteplikt.
Värnplikten och civilplikten skall omfatta grundutbildning,
repetitionsutbildning, beredskapstjänstgöring och
krigstjänstgöring. Den allmänna tjänsteplikten föreslås däremot
endast innebära en skyldighet för den som är
totalförsvarspliktig att tjänstgöra under höjd beredskap.
För att säkerställa att ingen åläggs en tjänstgöring som går
utöver vederbörandes förmåga åläggs den totalförsvarspliktige
att medverka vid utredningar om sina personliga förhållanden.
Värnplikten skall fullgöras i Försvarsmakten och skall alltid
inledas med grundutbildning. Skyldigheten att fullgöra värnplikt
föreslås, liksom för närvarande, endast omfatta män som är
svenska medborgare till och med det kalenderår då vederbörande
fyller 47 år.
Med ändring av vad som nu gäller förslås att den nedre
åldersgränsen för att påbörja värnpliktstjänstgöring höjs med
ett år till början av det kalenderår då den
totalförsvarspliktige fyller 19 år.
Enligt nuvarande bestämmelser kan värnplikten för den som har
inkallats till tjänstgöring vid det militära försvaret kvarstå
efter 47 års ålder vid krig eller omedelbar krigsfara. Denna
generella skyldighet förslås avskaffas. De eventuella behov som
kan uppstå i krigsorganisationen av personal som är äldre än 47
år kan lösas på andra sätt.
När det gäller kvinnors tjänstgöring görs i propositionen
ingen annan bedömning än den som redovisats av Pliktutredningen.
I ett läge med krympande resurser och där inte alla män i
aktuella åldersklasser tas i anspråk med plikt saknas det
anledning att införa en utvidgad plikt. Kvinnor bör emellertid
ha samma möjlighet som männen att delta i Sveriges totalförsvar.
Kvinnor föreslås därför få möjlighet att genomgå militär
grundutbildning. Denna möjlighet för kvinnor att tjänstgöra i
stridande befattningar bör enligt förslaget finnas oavsett om
vederbörande önskar få anställning som officer eller inte. Har
en kvinna samtyckt till utbildning är hon därefter pliktbunden
på samma sätt som en man.
Enligt lagförslaget skall endast svenska män vara skyldiga att
fullgöra civilplikt med längre tjänstgöring än 60 dagar. Kvinnor
föreslås få möjlighet att frivilligt ansöka om att bli antagna
till sådan grundutbildning.
Civilplikten kan fullgöras i såväl det civila som det militära
försvaret men får inte omfatta stridsuppgifter annat än som
ingående i ordningshållning och bevakning. Möjligheten till
vapenfri tjänst föreslås finnas kvar inom ramen för
totalförsvarsplikten. En sådan tjänstgöring fullgörs som
civilplikt med rätt att vara vapenfri.
Propositionen föreslår vidare att en totalförsvarspliktig som
skall fullgöra civilplikt inte skall behöva genomgå en
grundutbildning om han eller hon redan har de färdigheter som
krävs för att upprätthålla en viss befattning.
Den allmänna tjänsteplikten föreslås -- liksom i nuvarande
regler -- innefatta en skyldighet att under höjd beredskap
tjänstgöra i en ordinarie anställning eller att efter anvisning
av en myndighet utföra vissa arbetsuppgifter. Till skillnad från
vad som gäller i dag skall även alla de som frivilligt åtagit
sig att tjänstgöra inom totalförsvaret under höjd beredskap vara
skyldiga att göra detta med allmän tjänsteplikt.
Enligt propositionen kommer ett införande av en
totalförsvarsplikt, med skyldighet att fullgöra civilplikt, vid
tolkningen av en persons folkrättsliga status inte att
medföra några förändringar eller avsteg från vad som gäller i
dag. Alltjämt kommer därför den faktiska tjänstgöringen att vara
avgörande för om en person i folkrättsligt hänseende skall
bedömas vara krigförande (kombattant), civilförsvarspersonal,
själavårdspersonal, civil åtföljande stridskrafterna eller civil
personal.
Utskottets bedömning
Propositionen redovisar relativt utförligt motiven för
ställningstaganden när det gäller totalförsvarspliktens innebörd
beträffande åldersgränser, kvinnors tjänstgöring, förhållandet
mellan civilplikt och allmän tjänsteplikt, hälso- och
sjukvårdspersonal, folkrättslig status, vapenfria, civilplikt
utan grundutbildning samt allmän tjänsteplikt för frivilliga.
Utskottet har för sin del ingen avvikande mening i dessa delar.
Utredning om de totalförsvarspliktigas förhållanden
Propositionen
I lagförslagets andra kapitel föreslås att det i lagen läggs
fast en skyldighet för alla totalförsvarspliktiga att lämna
uppgifter och medverka vid utredningar om personliga
förhållanden av betydelse för den totalförsvarspliktiges
förutsättningar att fullgöra värnplikt eller civilplikt. Endast
män som är svenska medborgare skall vara skyldiga att mönstra.
Denna skyldighet föreslås dock upphöra, om det inte finns
särskilda skäl, vid slutet av det kalenderår den
totalförsvarspliktige fyller 24 år.
I lagförslaget anges vidare (3 kap. 4 §) att den
totalförsvarspliktige, med en enklare utredning än mönstring,
skall kunna tas ut för tjänstgöring med civilplikt med en
grundutbildningstid som inte överstiger 60 dagar.
Enligt propositionen skall ansvaret för de
totalförsvarspliktigas mönstring åvila Totalförsvarets
pliktverk. Annan mindre utredning skall kunna göras av verket
eller av andra myndigheter och av kommuner, landsting eller
kyrkliga kommuner som har behov av pliktpersonal för att kunna
genomföra ålagda uppgifter inom det civila försvaret.
Liksom i dag skall utredningen om den totalförsvarspliktiges
förutsättningar att tjänstgöra inom totalförsvaret säkerställa
att ingen åläggs en tjänstgöring som går utöver hans eller
hennes förmåga. Sålunda skall, enligt propositionen, ingen
kallas till mönstring om det är uppenbart att vederbörande
saknar förmåga att fullgöra såväl värnplikt som civilplikt. De
nuvarande möjligheterna att befria från tjänstgöring förutsätts
finnas kvar, om mönstringen visar att den totalförsvarspliktige
saknar förutsättningar att fullgöra både värnplikt och
civilplikt. Totalförsvarets pliktverk fattar beslut om befrielse
att fullgöra sådan tjänst.
Enligt propositionen förutsätts att i huvudsak samma
kriterier, som i dag tillämpas enligt värnpliktslagen
(1941:967), skall vara styrande för att bedöma om någon på grund
av sjukdom eller av någon annan orsak har sin fysiska eller
psykiska prestationsförmåga nedsatt i sådan grad att tjänsten
inte kan fullgöras.
Utskottets bedömning
Utskottet kan konstatera att förslaget i stort överensstämmer
med vad som redan gäller, förutom åldersgränsen för mönstring.
Denna har sänkts från nuvarande 28 år till 24 år. Med hänsyn
till att totalförsvarets behov av personal kan tillgodoses vid
en övre gräns för mönstring på 24 år, vilket Pliktutredningen
anfört, har utskottet ingen erinran mot förslaget.
Inskrivning
Propositionen
Inskrivning regleras i lagförslagets tredje kapitel.
Målet bör vara att utbilda den som är bäst lämpad för en
befattning. Enligt propositionen bör därför alla män mönstras
och alla frivilliga kvinnor antagningsprövas. Om den
totalförsvarspliktige därvid bedöms ha förutsättningar att
tjänstgöra inom totalförsvaret, bör han eller hon skrivas in av
den centrala myndighet som skall handha registreringen av all
pliktpersonal -- Totalförsvarets pliktverk.
Inskrivning föreslås utgöra förutsättning för att en
totalförsvarspliktig skall vara skyldig att göra värnplikt eller
civilplikt. Som nyss anförts är endast svenska män skyldiga att
mönstra. För kvinnor som önskar genomgå längre grundutbildning
öppnas möjligheter till en antagningsprövning som motsvarar
mönstring. Mönstring eller antagningsprövning utgör en
förutsättning för inskrivning till tjänstgöring med värnplikt
eller med civilplikt där grundutbildningen är längre än 60
dagar.
Enligt propositionen skall inskrivningsbesluten för dem som
mönstrar fattas i omedelbar anslutning till mönstringen.
Innebörden härav är att den prövade på grundval av resultatet
från mönstringen placeras i en befattningsgrupp: för chefer, för
specialister eller för övriga. Därefter sker inskrivning för
värnplikt, för civilplikt eller i utbildningsreserven. Ett
beslut om inskrivning i utbildningsreserven skall innehålla
uppgift om den totalförsvarspliktiges befattningsgrupp.
Lagförslaget (3 kap. 7 §) har en bestämmelse som anger att
hänsyn skall tas till den enskildes önskemål. Avsikten med
placeringen i befattningsgrupper är främst att tjäna som
underlag för det slutliga beslutet om inskrivning för
grundutbildning och för att effektivisera hanteringen av
utbildningsreserven.
I likhet med vad som redan tillämpas förutsätts att endast så
många totalförsvarspliktiga skall skrivas in som svarar mot
behoven i krig inom Försvarsmakten och inom det civila försvaret
samt för Försvarsmaktens behov för den fredstida beredskapen.
Utbildningsreserven föreslås vara gemensam för det militära
och det civila försvaret. Den kommer endast att innehålla
totalförsvarspliktiga som har mönstrat, dvs. svenska män.
Kvinnor kommer inte att ingå i utbildningsreserven eftersom de
inte föreslås bli skyldiga att mönstra.
Lagförslaget (3 kap. 10 §) innehåller en bestämmelse som
bemyndigar regeringen att ta i anspråk personal ur
utbildningsreserven om detta bedöms erforderligt med hänsyn till
Sveriges försvarsberedskap. Denna möjlighet förutsätts kunna
utnyttjas fram till det kalenderår då den totalförsvarspliktige
fyller 30 år.
Lagförslaget anger vidare (3 kap. 5 och 8 §§) att ett beslut
om inskrivning -- om den totalförsvarspliktige skall
grundutbildas -- skall innehålla besked om den befattning som
utbildningen syftar till. I beslutet skall även ingå uppgift om
var utbildningen i huvudsak kommer att ske och om dess längd. Om
grundutbildningen skall pågå mer än 60 dagar, skall dessutom
anges året och månaden när utbildningen avses börja.
Enligt propositionen skall en eller flera
inskrivningsnämnder finnas vid Totalförsvarets pliktverk.
Inskrivningsnämnderna, som för närvarande är knutna till
värnpliktskontoren, avses dock få en ny funktion. Från att i
dagens läge vara beslutsorgan beträffande inskrivning och
befrielse kommer nämnden i stället att få en överprövande roll.
En totalförsvarspliktig som mönstrat men är missnöjd med
inskrivningsbeslutet kan sålunda få frågan prövad på nytt i
inskrivningsnämnden. En inskrivningsnämnds beslut förutsätts
härefter kunna överklagas till den myndighet som regeringen
bestämmer.
Motionen
Motion Fö6 (fp) behandlar kriterierna för uttagning av
totalförsvarspliktiga. Motionärerna pekar på fördelen av att
kunna mobilisera snabbare om personalen lokalrekryteras.
Samtidigt är man inte beredd att gå så långt som
Överbefälhavaren föreslagit, nämligen att alla män skall
utbildas i regioner som har underskott på värnpliktiga.
Operativa önskemål om lokalrekrytering bör således få vara
endast ett av flera kriterier vid uttagningen.
Motionärerna noterar i statistiken för år 1993 att det finns
betydande skillnader mellan olika landsdelar när det gäller
utbildningsreservens storlek. Exempelvis fördes i övre Norrland
endast 0,2 % till denna reserv medan motsvarande siffra för det
södra värnpliktsområdet var 21 %. Riksgenomsnittet var 9 %.
Enligt motionärerna bör man undvika uttagning till militär
utbildning om vederbörande redan genomgår yrkesutbildning till
en verksamhet som behöver utvidgas i krig. Medicinska och andra
egenskaper, vederbörandes utbildning, den enskildes egen önskan
samt operativa förhållanden bör således vägas samman i det
enskilda fallet. Vad som anförts om kriterier för uttagning
föreslår motionärerna att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna (yrkande 4).
I samma motion framhålls betydelsen av att inte ta ut
särskilt våldsbenägna personer till utbildning på handeldvapen
och sprängämnen. I det nya uttagningssystemet borde man särskilt
beakta detta, liksom problemet med alkohol och narkotika.
Motionärerna föreslår därför att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad som anförts om att förhindra att
personer med våldstendenser ges militär grundutbildning (yrkande
5).
Motionärerna framhåller vidare betydelsen av att
utbildningsreserven inte ses som något som
innehåller individer med sämre kvalitet än dem som tas ut för
utbildning. Bedömningen skiljer sig på denna punkt inte från vad
Pliktutredningen anfört. Utbildningsreserven bör sålunda bestå
av individer från samtliga befattningsgrupper.
Motionärerna anser att utbildningsreserven kommer att få
större praktisk betydelse för det civila försvaret än för det
militära. Den ger statsmakterna -- i samarbete med kommunerna --
en betydande handlingsfrihet att, om detta visar sig nödvändigt,
snabbt kunna stärka kvaliteten i de civila delarna av
totalförsvaret. Riksdagen föreslås för regeringen framhålla
utbildningsreservens betydelse för att vid behov kunna stärka
totalförsvaret (yrkande 6).
Samma motionärer pekar också på fördelen med
utbildningsreserven från sociala utgångspunkter. Genom att denna
kommer att innehålla personer med olika kravprofil undviker man
att reserven blir en väg att höja antagningskraven för
utbildningen. Härigenom slipper man förklara ännu fler än i dag
för oförmögna att klara militär utbildning med åtföljande
negativa psykologiska effekter. Riksdagen föreslås därför som
sin mening ge regeringen till känna vad som anförts om
betydelsen av en utbildningsreserv för att motverka sociala
utslagningstendenser i samhället (yrkande 7).
Utskottets bedömning
Motion Fö6 (fp) vill genom yrkandena 4--7 ge särskilt
eftertryck åt vissa frågor. Utskottet finner att dessa behandlas
av såväl Pliktutredningen som i propositionen samt att
motionärernas synpunkter inte står i motsats till propositionens
bedömningar eller förslag. Exempelvis innehåller propositionen
överväganden om kriterierna för tjänstgöring i kommentarerna
till tredje kapitlet i lagen om totalförsvarsplikt. Där
behandlas också betydelsen av utbildningsreserven för olika
syften.
Utskottet noterar vidare att lagförslaget (3 kap. 9 §)
innehåller en bestämmelse om att ett inskrivningsbeslut kan
ändras. Om det uppdagas att en totalförsvarspliktig är
våldsbenägen eller har narkotikaproblem, och detta inte har
upptäckts redan vid den medicinska och psykologiska
undersökningen vid mönstringen, kan således ett fattat
inskrivningsbeslut hävas. Vederbörande är vidare skyldig att
genomgå förnyad mönstring om det skulle behövas inför den nya
bedömningen.
Utskottet anser i likhet med motionärerna att kriterierna för
inskrivning, utbildningsreservens syfte och sammansättning samt
hinder mot att militärutbilda personer med våldstendenser
alla är viktiga frågor. Med hänvisning till vad som nyss anförts
om dessa frågors behandling i Pliktutredningens betänkande och
propositionen anser dock utskottet att de -- i jämförelse med
andra viktiga frågor -- inte särskilt bör framhållas genom ett
uttalande av riksdagen till regeringen. Motion Fö6 (fp)
yrkandena 4--7 bör därför inte bifallas.
Utskottet kan konstatera att propositionens förslag
beträffande inskrivning innehåller få skillnader i förhållande
till nuvarande ordning. Den viktigaste är att det efter
mönstring öppnas en möjlighet att rekrytera unga män till
grundutbildning för det civila försvaret och för krigsplacering
där. En annan nyhet är att ingen får stå kvar i
utbildningsreserven efter fyllda 30 år. Utskottet vill i
sammanhanget betona att de som ingår i utbildningsreserven kan
kallas in för utbildning endast efter regeringsbeslut och om det
behövs med hänsyn till Sveriges försvarsberedskap. Utskottet har
ingen erinran mot propositionens förslag i denna del.
Utskottet återkommer under avsnittet om regler för kvinnor som
vill fullgöra militär eller civil grundutbildning till frågan om
att placera kvinnor i utbildningsreserven.
Vapenfria
Propositionen
Lagförslaget innebär (3 kap. 16 §) att en totalförsvarspliktig
som har en allvarlig personlig övertygelse om att inte använda
vapen mot någon annan skall ges rätt att slippa tjänstgöring som
innebär bruk av vapen. Denna rättighet gäller tjänstgöring inom
såväl Försvarsmakten som i det civila försvaret. I propositionen
bedöms förutsättningarna för rätten att få vara vapenfri komma
att överensstämma med dem som gäller i dag för vapenfri tjänst.
I propositionen framhålls det angelägna i att rätten att få
vara vapenfri endast tillkommer den som har en allvarlig
personlig övertygelse mot att bruka vapen mot någon annan. Om
prövningsförfarandet skulle slopas, vilket vissa remissinstanser
föreslagit, kan risken för ett missbruk av rätten öka.
Prövningen bör därför finnas kvar. Liksom i dag bör härvid
tilltro sättas till den sökandes uppgifter, såvitt det inte
finns grundad anledning till misstanke om motsatsen.
Totalförsvarets pliktverk föreslås (3 kap. 22 §) fatta beslut
om rätten att vara vapenfri. Ansökan skall kunna ske såväl före
som efter inskrivning. Om inskrivning har skett, skall
inskrivningsbeslutet alltid ändras så att det inte står i
konflikt med beslutet om rätt att vara vapenfri. Om inskrivning
däremot inte har skett, innebär beslutet om rätt att vara
vapenfri att vederbörande inte kan skrivas in för tjänstgöring
vid Försvarsmakten eller för sådan tjänstgöring i det civila
försvaret som är förenad med bruk av vapen.
Om beslut fattas att skriva in en vapenfri
totalförsvarspliktig i utbildningsreserven skall, enligt
propositionen, det antecknas i beslutet att vederbörande har
rätt att vara vapenfri. Häri ligger en skillnad mot vad som
gäller i dag. En annan skillnad är att alla som vill ha vapenfri
tjänst i dag utbildas i minst 220 dagar, oavsett om det behövs
eller ej för att uppnå tillräckliga färdigheter för
krigsuppgiften.
Utskottets bedömning
Riksdagen beslutade (prop. 1990/91:169, FöU9, rskr. 347) år
1991 ett nytt och förenklat prövningsförfarande vid ansökan om
vapenfri tjänst. Beslutet innebar att en ansökan skulle bifallas
utan ytterligare utredning såvitt det inte fanns särskilda skäl
för en närmare prövning av den sökandes inställning till bruk av
vapen.
Antalet ansökningar har de senaste åren utvecklats på
följande sätt:
Budgetår Antal ansökningar Bifall %
________________________________________________________
Utskottet kan av den tillgängliga statistiken konstatera att
antalet ansökningar om vapenfri tjänst inte i någon avgörande
grad har förändrats sedan de nya reglerna börjat tillämpas den 1
juli 1991. Däremot har, helt naturligt, andelen bifallna
ansökningar ökat.
Det förslag som nu lämnas i propositionen om rätten att vara
vapenfri överensstämmer i huvudsak med nu gällande regler.
Utskottet har ingen erinran mot förslaget.
Utskottet återkommer under avsnittet Övriga lagförslag till
frågan om att redan från den 1 januari 1995 anpassa lagen
(1966:413) om vapenfri tjänst till den nya lagstiftningen om
totalförsvarsplikt.
Krigsplacering
Propositionen
Bestämmelser om krigsplacering finns i lagförslagets tredje
kapitel.
Förslaget innebär att Totalförsvarets pliktverk skall
besluta om krigsplacering i befattningar som behöver
upprätthållas av totalförsvarspliktiga i såväl Försvarsmaktens
krigsorganisation som i det civila försvaret. Härvid skall
krigsplacering normalt ske i den befattning som den
totalförsvarspliktige grundutbildats till.
Enligt propositionen skall en förutsättning för krigsplacering
vara tillräckliga kunskaper hos vederbörande och att denne är
lämpad för de krigsuppgifter som skall utföras.
Lagförslaget innebär att nuvarande bestämmelser om uppskov
och kollektiv yrkesledighet för vissa grupper avskaffas.
Totalförsvarets pliktverk blir i stället ansvarigt för att ingen
krigsplaceras för mer än en uppgift under höjd beredskap. Verket
förutsätts hålla dels ett register för krigsplacerad
pliktpersonal, dels ett register för annan personal. I det
senare registret skall kunna antecknas om någon person har
nyckelställning hos arbetsgivaren och därför inte bör komma i
fråga för inskrivning med värnplikt eller civilplikt.
Ansvaret för att bemanna olika verksamheter inom
totalförsvaret förutsätts, som hittills, åvila de myndigheter
och andra organ som svarar för en verksamhet i krig.
Pliktverkets beslut om krigsplacering måste därför grundas på
framställningar från de bemanningsansvariga organen.
Vissa remissinstanser har uppmärksammat att lagförslagets
bestämmelser om krigsplacering inte omfattar dem som vid höjd
beredskap avses tas i anspråk med allmän tjänsteplikt. Enligt
propositionen hindrar emellertid ingenting den som har
bemanningsansvar från att hos Totalförsvarets pliktverk begära
att vissa personer registreras som redan ianspråktagna och av
den anledningen inte tillgängliga för krigsplacering med stöd av
lagen om totalförsvarsplikt. Den närmare regleringen av denna
fråga bör, enligt propositionen, lösas företrädesvis genom avtal
mellan Pliktverket och berörda parter.
Lagförslagets bestämmelser om krigsplacering anger vidare (3
kap. 14 §) att en totalförsvarspliktig som inte krigsplaceras
efter avslutad grundutbildning skall kunna skrivas in på nytt,
dock endast för civilplikt utan krav på grundutbildning eller
med en grundutbildning som är högst 60 dagar.
Utskottets bedömning
Utskottet noterar att krigsviktiga företags behov av personal
inte explicit nämns i propositionen. Mot bakgrund av
motiveringarna till de föreslagna reglerna för krigsplacering
utgår dock utskottet från att krigsorganiserade företags
personalbehov kommer att kunna tillgodoses på ett rationellt
sätt.
Utskottet har ingen erinran mot propositionens förslag till
regler för krigsplacering.
Regler för kvinnor som vill fullgöra militär eller längre
civil grundutbildning
Propositionen
Möjligheterna för kvinnor att delta i Sveriges totalförsvar
utvidgas enligt propositionens förslag. Antagning till militär
grundutbildning skall inte längre vara knutet till en avsikt om
framtida anställning i det militära försvaret.
Bestämmelserna om prövning av kvinnor som vill fullgöra
värnplikt eller civilplikt med längre grundutbildning bör,
enligt propositionen, inte regleras i lagen om
totalförsvarsplikt eftersom prövningen är frivillig. Dessa
bestämmelser bör därför tas in i en särskild lag.
I detta lagförslag ingår också bestämmelser om den utredning
som en kvinna skall genomgå för att antas till grundutbildning.
Utredningen föreslås benämnas antagningsprövning och förutsätts
till sitt innehåll överensstämma med den mönstring som män skall
genomgå.
När en kvinna samtyckt till inskrivning skall hon, enligt
lagförslaget (5 §), skrivas in för värnplikt eller civilplikt
med längre grundutbildning. När hon är inskriven innebär
lagförslaget att hon omfattas av samma bestämmelser som en man
som enligt lagen om totalförsvarsplikt skrivits in för
motsvarande utbildning. Hon blir således med lagstadgad plikt
och vid straffansvar skyldig att fullgöra grundutbildning,
repetitionsutbildning, beredskapstjänstgöring och
krigstjänstgöring.
Motionen
Motionärerna i motion Fö6 (fp) konstaterar att det genom den
föreslagna nya lagen öppnas en möjlighet för en kvinna att
genomgå militär grundutbildning även om hon inte avser att bli
yrkesofficer. Härigenom öppnas för en könsneutral tillämpning av
totalförsvarsplikten, något som Folkpartiet liberalerna sägs
länge ha pläderat för. Specialbegåvningar och specialkunskaper
skulle då på ett bättre sätt kunna tillvaratas, särskilt som
kvinnor dominerar inom flera verksamheter av central betydelse
för samhällets förmåga att stå emot svåra påfrestningar.
Motionärerna föreslår att riksdagen för regeringen framhåller
betydelsen av att förstärka kvinnornas roll i totalförsvaret
(yrkande 9).
Utskottets bedömning
Utskottet konstaterar att den föreslagna lagen om möjlighet
för kvinnor att fullgöra värnplikt och civilplikt med längre
grundutbildning kommer att ge kvinnor som så önskar samma
möjlighet som män att delta i landets försvar. Efter
antagningsbeslut blir kvinnor jämställda med männen i
plikthänseende, vilket de inte är i dag. Propositionens förslag
poängterar och stärker således kvinnans roll i totalförsvaret.
Något särskilt uttalande från riksdagens sida om betydelsen av
att stärka kvinnors roll i totalförsvaret synes därmed inte
nödvändigt. Motion Fö6 (fp) yrkande 9 bör som följd härav inte
bifallas.
Det skulle kunna inträffa att kvinnor efter godkänd
antagningsprövning inte kan skrivas in för värnplikt eller
civilplikt med lång utbildning på grund av att
krigsorganisationens behov av personal är tillgodosett. För att
i sådana situationer ta till vara kvinnors positiva
försvarsintresse och de insatser som gjorts i samband med
antagningsprövningen borde kvinnor, efter frivilligt åtagande,
också kunna placeras i utbildningsreserven. Det skulle också
bidra till en likabehandling av kvinnor och män. Denna möjlighet
har också förordats av Pliktutredningen. Förändringen kräver ett
tillägg till den föreslagna lagen om möjlighet för kvinnor att
fullgöra värnplikt eller civilplikt med längre grundutbildning.
Utskottet lägger i bilaga 7 fram förslag till ett sådant
tillägg. Utskottet är härvid medvetet om att de kvinnor som
skrivits in i utbildningsreserven samtidigt, och med
straffansvar, blir skyldiga att genomgå militär eller civil
lång grundutbildning till dess vederbörande fyllt 30 år, om det
behövs med hänsyn till Sveriges försvarsberedskap.
Mot bakgrund av det anförda föreslår utskottet att riksdagen
antar -- med det tillägg om möjlighet för kvinnor att ingå i
utbildningsreserven som nyss förordats -- den föreslagna lagen
om möjlighet för kvinnor att fullgöra värnplikt eller civilplikt
med längre grundutbildning.
Fullgörande av värnplikt och civilplikt
Propositionen
Enligt fjärde kapitlet i den föreslagna lagen om
totalförsvarsplikt skall den som har skrivits in vara skyldig
att fullgöra värnplikt eller civilplikt. Den som skrivs in för
att utbildas till en viss befattning måste fullgöra
grundutbildning och repetitionsutbildning. Om den
totalförsvarspliktige därefter krigsplaceras med stöd av lagen,
följer att vederbörande också skall vara skyldig att fullgöra
beredskapstjänstgöring och krigstjänstgöring (4 kap. 7 och 8
§§).
För skyldigheten att fullgöra grundutbildning föreslås en övre
gräns. Sålunda bör under normala förhållanden inte någon som är
äldre än 24 år få kallas in till grundutbildning om vederbörande
skrivits in för värnplikt eller för civilplikt med längre
utbildning än 60 dagar.
En uppspaltning av tjänstgöringstider för olika
värnpliktskategorier och befattningar har, enligt
propositionen, inte ansetts nödvändig för att uppfylla kraven
enligt 8 kap. 3 § regeringsformen att åligganden för enskilda
skall meddelas genom lag. Erforderliga rättssäkerhetsgarantier
anses kunna skapas genom att i lagen inta bestämmelser om det
högsta antalet tjänstgöringsdagar som en totalförsvarspliktig
får tas i anspråk. Följande övre och nedre gränser för
tjänstgöringstiden ingår i lagförslaget (4 kap. 1, 4, 6 och 8
§§):
Längsta grundutbildningstid för värnplikt -- 615 dagar.
Kortaste grundutbildningstid för värnplikt -- 220 dagar.
Längsta grundutbildningstid för civilplikt -- 320 dagar.
Högsta antal repetitionsutbildningsdagar -- 240 dagar.
Längsta sammanlagda utbildningstid för en
totalförsvarspliktig, dvs. grundutbildning och
repetitionsutbildning med såväl värnplikt som civilplikt -- 700
dagar.
Högsta antalet beredskapstjänstgöringsdagar -- 180 dagar.
Avsikten är att i verkställighetsföreskrifter, utfärdade av
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer, reglera
hur lång grundutbildning som erfordras för resp. befattning
eller befattningstyp.
Systemet för repetitionsutbildning föreslås förändras så att
de totalförsvarspliktiga kan tas i anspråk mer flexibelt.
Fullgörandet av repetitionsutbildning skall sålunda inte längre
vara knutet till bestämda övningar.
Lagförslaget (4 kap. 9 §) innebär vidare att regeringen
bemyndigas besluta om hur många totalförsvarspliktiga som skall
kallas in till krigstjänstgöring eller beredskapstjänstgöring.
Regeringen föreslås också få besluta att sådan tjänstgöring
skall upphöra.
Motionerna
I motion Fö4 (s) hävdar motionärerna att den i lagförslaget
angivna kortaste grundutbildningstiden för totalförsvarspliktiga
inom det militära försvaret -- 220 dagar -- avviker från en
viktig princip i Pliktutredningens förslag. Utredningen slår
fast att utbildningsmålet skall bestämma utbildningstidens
längd. Ingen, varken inom det civila eller det militära
försvaret, skall utbildas längre än vad som är nödvändigt med
hänsyn till utbildningsmålet. Motionärerna pekar också på att
utredningen ansett det angeläget att hushålla med de
pliktuttagnas tid och med de fasta och rörliga
utbildningsresurserna. De som åläggs grundutbildning skall
vidare kunna kräva att den aktuella utbildningen verkligen är
motiverad och att den ger tillräckliga kunskaper för de
uppgifter den totalförsvarspliktige skall lösa. Med anledning av
att propositionen ställer sig bakom dessa värderingar anser
motionärerna att lagen om totalförsvarsplikt inte bör ange en
kortaste grundutbildning av värnpliktiga. Motionärerna
föreslår sålunda att riksdagen inte reglerar den kortaste
utbildningstiden (yrkande 2). 4 kap. 1 § i lagförslaget bör
omformuleras i enlighet härmed.
I motion Fö6 (fp) betonas att ingen skall ges en längre
utbildning än som behövs för att på ett bra sätt kunna sköta sin
uppgift. Utbildningsbehovet skall sålunda styra
totalförsvarets pliktutbildning. Om det därvid är möjligt att
grundutbilda t.ex. bevakningsförband under ett begränsat antal
månader finns inga skäl att kräva längre utbildning. Enligt
motionen har Folkpartiet sålunda ingen principiell invändning
mot utbildning för bevakningsuppgifter men ser under de närmaste
åren inget behov av detta. Reduceringarna i fältförbandens,
främst brigadernas, krigsorganisation kan utnyttjas för
ändamålet.
Att utbilda totalförsvarspliktiga utan inriktning på
krigsplacering vore, enligt motionärerna, ett stort steg
tillbaka och skulle innebära att man övergav den princip som
riksdagen slog fast år 1992.
Inom det civila försvaret kommer det att finnas ett spektrum
av skiftande utbildningstider. Motionärerna anser att samma
princip här bör gälla som inom det militära försvaret, nämligen
att ingen skall ges längre utbildning än som behövs med hänsyn
till uppgiften.
Motionärerna föreslår sammanfattningsvis att riksdagen för
regeringen påpekar vikten av att grundutbildningen inom
totalförsvaret alltid utgår från krigsorganisationens behov
(yrkande 8).
Utskottets bedömning
Grundutbildningen skall syfta till att ge de
totalförsvarspliktiga sådana grundläggande färdigheter att de
kan fullgöra sina krigsuppgifter i förband och organisationer
där de tjänstgör. Utbildningens teoretiska och praktiska
innehåll skall styras av detta mål, vilket också framgår av
Pliktutredningens betänkande (s. 96) och propositionen (5 kap. 3
§ samt författningskommentaren till nämnda lagrum). Härav följer
att ingen skall ges en längre utbildning än som behövs med
hänsyn till uppgiften, vilket också framhålls i motionerna Fö4
(s) och Fö6 (fp).
Enligt utskottets mening skulle en lagreglering av den nedre
gränsen för antalet utbildningsdagar för militär
grundutbildning kunna leda till situationer där
totalförsvarspliktiga som fullgör värnplikt får längre
utbildning än vad som krävs för krigsuppgiften. För att undvika
detta bör 4 kap. 1 § i den föreslagna lagen om
totalförsvarsplikt ändras på det sätt som förordas i motion Fö4
(s) yrkande 2. Innebörden härav är att orden "lägst 220 dagar
och" stryks i ifrågavarande paragraf. Utskottet förutsätter att
regeringen i verkställighetsföreskrifter bestämmer antal
grundutbildningsdagar.
Utskottet har i övrigt ingen erinran mot vad som i
lagförslaget anförs om fullgörande av värnplikt och civilplikt.
Utskottet föreslår därför, med bifall till motion Fö4 (s)
yrkande 2 och med anledning av motion Fö6 (fp) yrkande 8, att
riksdagen antar lagförslaget i denna del med den förordade
ändringen.
Vissa skyldigheter under fullgörandet av värnplikt och
civilplikt m.m.
Propositionen
Lagförslaget (5 kap. 1--2 §§) anger vissa skyldigheter för
totalförsvarspliktiga. Sålunda skall en person som fullgör
värnplikt eller civilplikt vara skyldig att acceptera vissa
inskränkningar i sina personliga förhållanden. Vad som
närmast avses är
att tåla inskränkningar i rätten att förflytta sig,
att genomgå medicinska och psykologiska undersökningar med
relevans för den befattning som vederbörande skall utbildas till
eller upprätthålla,
att lyda en förmans order och, i övrigt,
att rätta sig efter de tjänstgöringsföreskrifter som gäller.
En totalförsvarspliktig är enligt lagförslaget (5 kap. 7 §)
vidare skyldig att inställa sig till tjänstgöring enligt
inkallelsen. Om hinder föreligger skall detta anmälas.
En totalförsvarspliktig skall (7 kap. 1 §) kunna nås av
postförsändelser från Totalförsvarets pliktverk. Vederbörande är
skyldig att bekräfta mottagandet av handlingar från myndigheter
och ta del av dessa handlingars innehåll. Han eller hon skall
vidare vara skyldig att ta emot, väl förvara och efter uppmaning
återlämna handlingar och utrustning som rör tjänsten.
Utskottets bedömning
Utskottet konstaterar att de skyldigheter att tåla
inskränkningar, som nu bör lagfästas enligt propositionen, i
praktiken sedan länge har tillämpats i Sverige. Utskottet har
ingen erinran mot propositionens förslag i denna del.
Vissa övriga bestämmelser för totalförsvarsplikten
Propositionen föreslår att flera av de bestämmelser om
tjänstgöringen som i dag regleras i lag eller förordning
samlas i den nya lagen om totalförsvarsplikt. Hit hör bl.a.
nuvarande bestämmelse om möjligheten att kunna bli befriad från
skyldigheten att göra grundutbildning eller
repetitionsutbildning på grund av tillfälligt nedsatt
prestationsförmåga. Hit hör också bestämmelsen om att den som
har giltigt skäl att utebli från utbildning kan beviljas
anstånd. Det nuvarande begreppet anstånd föreslås utgå och
ersättas med uppskov eftersom detta senare begrepp är
lättare att förstå innebörden av. Som huvudregel skall uppskov
beslutas endast för ett år i taget. I lagförslaget har dessa
bestämmelser intagits i 5 kap. 8--11 §§.
Även bestämmelserna om hemförlovning, vilka nu är reglerade i
kungörelsen (1969:380) om värnpliktigas tjänstgöring m.m. tas in
i den nya lagen. I lagförslaget ingår dessa bestämmelser i 5
kap. 12--16 §§ och rubriceras som avbrott.
Lagförslaget innehåller (5 kap. 9 §) bestämmelser om hur
uppskov skall tillämpas på den som söker vapenfri tjänst när
vederbörande kallats in till grundutbildning eller
repetitionsutbildning. Avsikten är att säkerställa att den
totalförsvarspliktige som ansökt om vapenfri tjänst inte övas i
bruk av vapen.
Om en totalförsvarspliktig ansöker om att vara vapenfri efter
det att tjänstgöring har börjat skall, enligt lagförslaget,
tjänstgöringen avbrytas enligt bestämmelserna om avbrott.
Avsikten är att lagreglera hur tjänstgöringstid skall
tillgodoräknas om utbildningen avbryts. Bestämmelserna finns i
lagförslagets 5 kap. 17--18 §§. En totalförsvarspliktig som
avbrutit tjänstgöringen på grund av sjukdom eller skada skall
inte vara skyldig att fullgöra ytterligare grundutbildning om
grundutbildning fullgjorts i minst 40 dagar.
Den nuvarande särregleringen för vissa sjömän och renskötande
samer bör enligt propositionen avskaffas. De föreslagna
bestämmelserna sägs dock i lika hög grad som nuvarande regler
komma att tillgodose samernas önskemål om möjligheter att vara
vapenfria eller att få uppskov.
Enligt propositionen bör målen för utbildningen av de
totalförsvarspliktiga framgå av lagen. Lagförslagets 5 kap. 3--5
§§ har regler för detta. Sålunda framgår att grundutbildningen
skall syfta till att ge de totalförsvarspliktiga erforderliga
kunskaper och färdigheter för att kunna fullgöra sina uppgifter
i krig. Syftet med repetitionsutbildningen anges vara att
befästa och utveckla skickligheten för krigsuppgiften.
För att upprätthålla beredskap i fredstid kan
totalförsvarspliktiga behöva tas i anspråk. I lagförslaget (5
kap. 3 §) läggs det därför fast att totalförsvarspliktiga är
skyldiga att även under utbildningen fullgöra beredskapstjänst.
I lagförslaget (4 kap. 3 §) finns vidare regler för personer
med flerfaldiga medborgarskap. En svensk man som även har
annat medborgarskap behöver sålunda inte fullgöra en
grundutbildning som är längre än 60 dagar om han tidigare i
annat land fullgjort utbildning som kan betraktas som likvärdig.
Utskottets bedömning
Utskottet har ingen erinran mot propositionens förslag i denna
del.
Förmåner och skydd för anställning
Propositionen
Det skall framgå av lagen att en totalförsvarspliktig har
rätt till vissa förmåner när vederbörande inställer sig till
mönstring och i samband med tjänstgöring. I lagförslaget framgår
detta i kap. 8, som även anger de olika ersättningsslagen.
För dem som fullgör allmän tjänsteplikt i en anställning eller
genom ett uppdrag är huvudregeln att ersättningen skall regleras
genom avtal. Är det i stället fråga om avtalsbunden frivillig
tjänstgöring, har vederbörande rätt till samma förmåner som den
som fullgör allmän värnplikt eller civilplikt. Frivilliga som
slutit avtal om tjänstgöring blir pliktbundna vid höjd
beredskap.
Inom Försvarsmakten arbetar en grupp med bl.a. frågor om hur
värnpliktstjänstgöringen kan göras mer meriterande för t.ex.
studier och arbete efter tjänstgöringstidens slut. Vidare har,
enligt propositionen, Svenska akademiska Rektorskonferensen
beslutat anta riktlinjer om platsgaranti för dem som antagits
till högskoleutbildning.
Riksdagen har beslutat (prop. 1993/94:150, FiU:20, rskr. 456)
om en ändring i studiestödslagen (1973:349) med innebörd att
uppräkning av studielån inte skall ske under den tid som
grundutbildning fullgörs.
Lagförslaget innehåller (kap. 9) bestämmelser om att ingen
får avskedas eller sägas upp som följd av att vederbörande
fullgör sina skyldigheter i enlighet med totalförsvarsplikten.
Denna reglering motsvarar, med tekniska anpassningar och
språkliga justeringar, nuvarande bestämmelser i lagen (1939:727)
om förbud mot uppsägning eller avskedande av arbetstagare med
anledning av värnpliktstjänstgöring m.m.
Utskottets bedömning
Utskottet noterar med tillfredsställelse att problemen med
värnpliktstjänstgöringens meritvärdering, platsgaranti till
högskoleutbildningen samt uppräkning av studielån -- senast
behandlade i utskottets betänkande 1993/94:FöU9 -- nu har lösts
eller håller på att få en lösning.
Lagförslaget anger i 8 kap. 1 § vilka ytterligare förmåner som
skall utgå för den som fullgör värnplikt, civilplikt eller
allmän tjänsteplikt enligt 6 kap. 2 § första stycket 2. I denna
uppräkning saknas tandvård. Rätt till tandvård bör ingå som p.
5. Utskottet föreslår att 8 kap. 1 § i lagen (1994:000) om
totalförsvarsplikt kompletteras i enlighet härmed.
Lagförslagets 9 kap. behandlar skydd för anställning m.m. I 3
§ nämnda lag görs en felaktig hänvisning till 5 § lagen
(1992:80) om anställningsskydd. Denna hänvisning bör tas bort.
Utskottet föreslår därför att orden "som är anställd för viss
tid enligt 5 § lagen (1982:80) om anställningsskydd och" stryks
ur 9 kap. 3 § lagen (1994:000) om totalförsvarsplikt.
Utskottet har i övrigt intet att invända mot vad som i
propositionen anförts om förmåner och skydd för anställning.
Totalförsvarets pliktverk
Propositionen
Totalförsvarets pliktverk föreslås få en verkställande roll
gentemot de myndigheter och andra organ som har ansvar för
bemanning inom totalförsvaret. Sålunda skall Pliktverket, i den
mån inte regeringen föreskriver annat, bl.a. utfärda kallelser
till tjänstgöring, pröva ärenden om uppskov, besluta om
krigsplacering, besluta om tillgodoräknande av tjänstgöringstid
m.fl. frågor som rör den enskildes rätt enligt
pliktförfattningarna.
Utskottets bedömning
Riksdagen har beslutat (prop. 1993/94:112, FöU8, rskr. 175)
att godkänna att en ny myndighet för hantering av pliktpersonal
inom totalförsvaret inrättas den 1 juli 1995.
Lagen om totalförsvarsplikt behandlar i 11 kap. 1 §
inskrivningsnämndernas sammansättning. För varje landsting eller
kommun som inte ingår i ett landsting inom nämndens område skall
enligt lagförslaget minst en ledamot utses på tre år. Av
sammanhanget framgår att längden av detta mandat skall
återspegla mandatperioden i allmänna val. Riksdagen har nyligen
beslutat (prop. 1993/94:115, KU1, rskr. 3) att förlänga
valperioden från tre till fyra år.
Som följd av det anförda föreslår utskottet att orden "tre år"
byts mot "fyra år" i 11 kap. 1 § andra stycket i den föreslagna
lagen om totalförsvarsplikt. Detta innebär även bifall till
proposition 1994/95:87 Följdlagstiftning till förlängningen av
valperioden och riksmötet mom. 29 lag om ändring i lagen
(1994:000) om totalförsvarsplikt.
Utskottet har i övrigt ingen erinran mot propositionens
förslag till lagreglering av uppgifter för Totalförsvarets
pliktverk.
Straffbestämmelser m.m.
Propositionen
Enligt propositionen anses det nödvändigt att kunna
tillgripa straffpåföljd när totalförsvarspliktiga inte
fullgör sina skyldigheter enligt pliktbestämmelserna. Detta blir
aktuellt när någon utan några principiella motiv sätter sig över
gällande regler. Det är vidare aktuellt när någon vägrar
plikttjänstgöring i varje form på grund av religiösa eller
etiska övertygelser. I propositionen uttrycks samtidigt det
angelägna i att försöka nedbringa antalet vägransfall och
därigenom också begränsa fängelsestraffets användning.
Enligt lagförslaget (10 kap. 2--3 §§) skall det uppsåtliga
brottet benämnas brott mot totalförsvarsplikten.
Straffsanktionen föreslås vara böter eller fängelse i högst ett
år eller, för grovt brott, fängelse i lägst sex månader och
högst fyra år. När det gäller civilplikt utökas det straffbara
området till att avse även ringa oaktsamhet.
Om gärningen kan straffas enligt 21 kap. brottsbalken, dvs. om
den begåtts av en krigsman under krig eller eljest då detta
kapitel är tillämpligt, skall ansvar dock inte inträda för brott
mot totalförsvarsplikten.
En särskild bestämmelse (10 kap. 8 §) skall möjliggöra för
Totalförsvarets pliktverk att inte fortsätta att kalla in en
totalförsvarspliktig som kan antas komma att vägra att fullgöra
värnplikt eller civilplikt.
Propositionen anger vidare att det förändrade
prövningsförfarandet som gäller rätten till vapenfri tjänst,
tidigare beslutat av riksdagen (prop. 1990/91:169, FöU9, rskr.
347), har minskat antalet fall av värnpliktsbrott med fängelse
som påföljd. Enligt propositionen föreslås nu att dessa regler
för prövning oförändrade överförs i den nya lagstiftningen.
Propositionen anmäler att frågor om det straffrättsliga
påföljdssystemets innehåll och uppbyggnad för närvarande utreds
av den s.k. Straffsystemkommittén (Ju 1992:07). Kommittén väntas
redovisa sina förslag under våren 1995. Med hänsyn härtill avges
inte några förslag om ändrad påföljd för brott mot
pliktbestämmelserna.
Motionerna
I motion Fö2 (c) påpekar motionären att det under de senaste
åren väckts flera motioner för att få ett slut på fängslandet av
dem som totalvägrar plikt. Hon konstaterar att motionerna
avslagits med hänvisning till pågående utredningar, senast att
frågan bereddes i Justitiedepartementet. Hon noterar vidare att
proposition 1994/95:6 om totalförsvarsplikt inte innehåller
förslag beträffande pliktigas totalvägran.
Motionären redovisar statistik för åren 1991 t.o.m. 1993 över
antalet dömda och intagna för brott mot värnpliktslagen -- 595,
466 resp. 342 personer -- samt anmärker att detta fängslande
dragit stora kostnader. Samtidigt har värnpliktiga som velat
tjänstgöra skickats hem av besparingsskäl.
Motionären delar Pliktutredningens uppfattning att ett nytt
påföljdssystem vid totalvägran bör utredas och anser att ingen
skall dömas till fängelse på grund av totalvägran medan frågan
utreds. Med hänvisning till det anförda föreslås i motionen
dels att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som anförts om amnesti för totalvägrare (yrkande 1),
dels att riksdagen hos regeringen begär en utredning och
förslag om ett påföljdssystem för totalvägrare (yrkande 2).
Ett till innebörden likartat resonemang förs i motion Fö3 (s).
Motionens båda yrkanden överensstämmer med dem som avges i
motion Fö2 (c).
Motion Fö5 (v) noterar att frågan om ett nytt påföljdssystem
för totalvägran utreds av Straffsystemkommittén. Motionären
anser det orimligt att döma totalvägrare till fängelse i
avvaktan på att detta arbete skall slutföras. Han förordar
därför, liksom i motion Fö2 (c) och Fö3 (s), amnesti för
totalvägrare i avvaktan på beslut om ett nytt påföljdssystem.
Även motion Fö1 (s) tar upp frågan om totalvägrare som döms
till fängelse samtidigt som många värnpliktiga frikallas.
Motionärerna menar att fängelsestraff för värnpliktsvägran under
alla förhållanden bör utmönstras ur lagstiftningen. De anser att
det nu är hög tid för ett regeringsinitiativ i frågan. Vad som
sålunda i motionen anförts om avkriminalisering av
värnpliktsvägran bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.
Utskottets bedömning
Statsmakterna har ansett det nödvändigt att straffsanktionera
skyldigheten att fullgöra plikttjänstgöring. Riksdagen har också
tidigare uttalat (prop. 1977/78:159, FöU28, rskr. 371) att något
alternativ till fängelse inte bör komma i fråga för att
påföljden vid upprepad förseelse skall anses tillräckligt
kännbar. Beroende på omständigheterna ansågs det heller inte
uteslutet att en förstagångsvägran skulle kunna leda till
fängelsedom.
Den som bryter mot de grundläggande reglerna om värnplikt --
t.ex. genom att vägra att fullgöra tjänstgöring -- döms i
enlighet med värnpliktslagens 39 § (1941:967, ändrad 1986:646)
till böter eller fängelse i högst ett år.
Som utskottet nyss framhållit under avsnittet om vapenfri
tjänst beslutade riksdagen (prop. 1990/91:169, FöU9, rskr. 347)
år 1991 om ett nytt och förenklat prövningsförfarande. Den som
söker vapenfri tjänst skall i princip alltid beviljas sådan
tjänstgöring. Denna ändring har sannolikt varit huvudorsak till
att antalet dömda och i fängelse intagna värnpliktsvägrare sedan
år 1991 nära halverats. Den närmare statistiken redovisas i
motion Fö2 (c) och Fö3 (s). Avgångarna från grundutbildningen av
vapenfria till följd av totalvägran har också minskat -- från
103 år 1991/92 till 84 år 1993/94 enligt Vapenfristyrelsens
årsredovisning för budgetåret 1993/94.
Av uppgifterna i motion Fö2 (c) och Fö3 (s) framgår inte hur
stor andel av dem som dömts till fängelsestraff som utgörs av
totalvägrare. Av dem som döms till fängelse för brott mot
pliktlagstiftningen torde emellertid en viss andel utgöras av
personer som av ekonomiska eller andra skäl, t.ex. bekvämlighet,
underlåter att fullgöra sin plikttjänstgöring.
Utskottet konstaterar att propositionen i avvaktan på den
översyn av hela det straffrättsliga systemet som pågår i
Straffsystemkommittén (Ju 1992:07) inte innehåller några förslag
om nytt påföljdssystem vid totalvägran. Utskottet har erfarit
att regeringen, med utgångspunkt i det samlade påföljdssystem
som Straffsystemkommittén kan komma att föreslå, avser att
utforma ett förslag till ändrad påföljd för brott mot
pliktlagarna. Utskottet har vidare erfarit att
Straffsystemkommittén nyligen från regeringen erhållit
tilläggsdirektiv (dir. 1994:45) med förlängd tid för att
redovisa sina förslag. Redovisningstidpunkten är nu den 31
oktober 1995. Utskottet utgår från att den pågående utredningen
kan slutföras enligt plan och att regeringen därefter utan
dröjsmål lämnar förslag till riksdagen avseende påföljder vid
brott mot pliktlagarna. Härav följer att riksdagen inte bör
bifalla motionerna Fö1 (s), Fö2 (c) yrkande 2 och Fö3 (s)
yrkande 2.
Utskottet utgår vidare från -- intill dess riksdagen tagit
ställning till ett nytt påföljdssystem -- att de som ådrar sig
ansvar för brott mot pliktlagstiftningen behandlas i enlighet
med gällande lag. Riksdagen bör därför avslå motionerna Fö2 (c)
yrkande 1, Fö3 (s) yrkande 1 och Fö5 (v).
Utskottet har ingen erinran mot vad i propositionen anförts om
straffbestämmelser m.m. och förordar att riksdagen antar den
föreslagna lagen om totalförsvarsplikt i denna del.
Ett gemensamt disciplinsystem
Propositionen förutsätter att systemet med ansvar för
disciplinförseelser behålls och regleras i en ny lag.
I den föreslagna lagen om totalförsvarsplikt har samlats regler
för all plikttjänstgöring. Härav följer att tillämpningsområdet
för disciplinansvaret bör utsträckas till att även omfatta
sådana totalförsvarspliktiga som utan att vara krigsmän fullgör
civilplikt. Propositionen föreslår i linje härmed att begreppet
krigsman utmönstras och ersätts med begreppet disciplinansvarig.
De som skall omfattas av bestämmelserna om disciplinansvar
framgår av de inledande bestämmelserna (1--5 §§) i den
föreslagna lagen om disciplinansvar inom totalförsvaret, m.m.
Denna nya lag avses ersätta lagen (1986:644) om
disciplinförseelser av krigsmän, m.m. och bestämmelserna om
tillrättavisning i lagen (1966:413) om vapenfri tjänst. En
utgångspunkt har härvid varit att disciplinansvaret och
disciplinpåföljderna skall vara enhetliga för dem som fullgör
värnplikt eller civilplikt med lång eller kort tjänstgöring.
Enligt den föreslagna disciplinansvarslagen (19 §) skall
frågor om disciplinförseelser eller åtalsanmälan i allmänhet
prövas av den myndighet eller den kommun, det landsting eller
den kyrkliga kommun där den disciplinansvarige tjänstgör eller
har tjänstgjort. Om den disciplinansvarige i stället tjänstgör
hos ett privaträttsligt subjekt -- dvs. ett bolag, en förening,
en samfällighet, en stiftelse eller annan enskild -- förutsätts
motsvarande prövning ske av den myndighet som regeringen
bestämmer.
Av lagförslaget framgår också (20--21 §§) vilka chefer inom
Försvarsmakten som har rätt att fatta beslut om
disciplinförseelser, åtalsanmälan och om ersättningsskyldighet
för förlorad materiel. Kompanichefs eller motsvarande chefs
beslut i dessa avseenden skall kunna omprövas av en högre chef,
om den disciplinansvarige begär det.
Om frågor som rör disciplinpåföljd eller ersättningsskyldighet
överklagas skall, enligt den föreslagna lagen (56 §), det
allmännas talan föras av den myndighet, den kommun, det
landsting eller den kyrkliga kommun som har fattat beslutet om
disciplinpåföljd eller ersättningsskyldighet.
Den föreslagna nya lagen (23 §) förutsätter vidare att
myndigheter, kommuner, landsting och kyrkliga kommuner som
beslutar om disciplinförseelse eller åtalsanmälan skall biträdas
av en auditör.
Utskottets bedömning
Den förra regeringen föreslog i januari 1994 (prop.
1993/94:112) ändringar i lagen (1986:644) om disciplinförseelser
av krigsmän, m.m. Ändringarna i denna lag föranleddes av att den
nya myndigheten Försvarsmakten skulle bildas den 1 juli 1994,
vilket bl.a. gjorde det nödvändigt att bestämma vilka chefer
inom myndigheten som skulle få besluta i disciplinärenden. Den
nyss nämnda propositionen innehöll också förslag om att det åt
kompanichef eller motsvarande chef skulle få överlämnas att
besluta även om disciplinpåföljden "löneavdrag" för högst tio
dagar. Riksdagen avslog (bet. 1993/94:JuU26, rskr. 299) det i
propositionen framlagda förslaget såvitt avsåg kompanichefs
befogenhet att besluta om löneavdrag.
Utskottet noterar att motsvarande bestämmelse i den föreslagna
lagen om disciplinansvar inom totalförsvaret, m.m. inte ger
kompanichef någon befogenhet att besluta om löneavdrag.
Lagförslaget innebär i huvudsak en anpassning av nuvarande
disciplinansvarsregler för krigsmän till bestämmelserna om
totalförsvarsplikt.
Vissa nyheter införs dock som t.ex. att krigsmannabegreppet
utgår och ersätts med disciplinansvarig och att auditörer skall
delta i handläggningen av disciplinärenden även utanför
Försvarsmakten.
Utskottet har intet att erinra mot vad som anförs i
propositionen i denna del och föreslår att riksdagen antar
förslaget om lag om disciplinansvar inom totalförsvaret, m.m.
Utskottet återkommer under avsnittet Ikraftträdande m.m. till
vissa oklarheter beträffande övergångsbestämmelserna till den
aktuella lagen.
Ikraftträdande m.m.
Propositionen
I propositionen föreslås att den nya lagen om
totalförsvarsplikt skall träda i kraft den 1 juli 1995. Genom
övergångsbestämmelser förs begrepp i de gamla pliktsystemen över
eller omformas till begrepp i det nya systemet. Personer som
fullgjort tjänstgöring enligt upphävda pliktlagar kommer att få
räkna sig detta till godo vid tillämpning av den nya lagen.
Beträffande den nya lagens 4 och 5 kap. anges att äldre
bestämmelser om tjänstgöringen gäller för dem som vid lagens
ikraftträdande har påbörjat tjänstgöring enligt en äldre
pliktlag.
Enligt övergångsbestämmelserna skall vidare Totalförsvarets
pliktverk, med den totalförsvarspliktiges samtycke, kunna
avkorta tjänstgöringstiden för den som påbörjat sin tjänstgöring
innan den nya lagen trätt i kraft.
Utskottets bedömning
Lagen om totalförsvarsplikt
Socialförsäkringsutskottet anför i sitt yttrande över
propositionens förslag till förändringar på utskottets område
att det finns en motsägelse mellan övergångsbestämmelserna till
kap. 4 och 5 (s. 23) i lagförslaget och den allmänna
motiveringen till avsnittet 10 om ikraftträdande m.m. (s. 157
f). Härav följer att innebörden av övergångsbestämmelserna i
denna del behöver preciseras.
Försvarsutskottet anser, liksom
socialförsäkringsutskottet, att det fr.o.m. den 1 juli bara
finns en enda tjänstgöringsskyldighet, nämligen den som följer
av lagen om totalförsvarsplikt. Några andra pliktlagar finns då
inte. Detta innebär därför att med person som fullgör
"tjänstgöring enligt lagen om totalförsvarsplikt" avses även den
som före den 1 juli 1995 påbörjat utbildning enligt
värnpliktslagen (1941:967), lagen (1966:413) om vapenfri tjänst,
civilförsvarslagen (1960:74), lagen (1981:292) om tjänsteplikt
för hälso- och sjukvårdspersonal samt veterinärpersonal m.m.
eller lagen (1984:272) om skyldighet för civilförsvarspliktiga
att tjänstgöra utanför civilförsvaret.
Genom den i propositionen föreslagna övergångsbestämmelsen
till 4 och 5 kap. i lagen om totalförsvarsplikt framgår
emellertid att äldre bestämmelser trots allt skall gälla för dem
som påbörjat tjänstgöring före den 1 juli 1995.
Övergångsbestämmelsen reglerar således enbart frågor som
sammanhänger med utbildningstidens längd, tillgodoräknande av
tjänstgöringstid samt andra med tjänstgöringen sammanhängande
frågor.
Utskottet anser vidare att nämnda avsnitt om ikraftträdande-
och övergångsbestämmelser i propositionen getts en mindre
lämplig punktnumrering. Utskottet lägger i bilaga 4 fram
förslag till ny lydelse av ifrågavarande avsnitt, där även vissa
redaktionella ändringar gjorts.
Utskottet föreslår sammanfattningsvis att riksdagen antar
den föreslagna lagen om totalförsvarsplikt med de ändringar som
utskottet förordat beträffande 4 kap. 1 §, 8 kap. 1 §, 9 kap. 3
§, 11 kap. 1 § samt ikraftträdande- och övergångsbestämmelser.
Lagen om möjlighet för kvinnor att fullgöra värnplikt eller
civilplikt med längre grundutbildning
Socialförsäkringsutskottet noterar att 5 § i den
föreslagna lagen om möjlighet för kvinnor att fullgöra värnplikt
eller civilplikt med längre grundutbildning anger att en kvinna
efter inskrivning omfattas av samma bestämmelser som en man som
skrivits in för motsvarande grundutbildning med stöd av lagen om
totalförsvarsplikt. Socialförsäkringsutskottet tolkar härvid
begreppet "tjänstgöring enligt lagen (1994:000) om
totalförsvarsplikt" så att det även omfattar grundutbildning för
kvinnor vilken fullgörs enligt den här behandlade nya lagen.
Socialförsäkringsutskottet noterar vidare att den äldre lagen
om kvinnlig militärutbildning skall gälla för den som antagits
till militär grundutbildning före ikraftträdandet den 1 juli
1995. Innebörden härav anser socialförsäkringsutskottet vara
att en kvinna som antagits till sådan utbildning före den 1 juli
1995 fullgör tjänstgöring enligt den äldre lagen tills
grundutbildningen är färdig. Hon omfattas således inte av
begreppet "tjänstgöring enligt lagen (1994:000) om
totalförsvarsplikt".
Försvarsutskottet gör för sin del ingen annan tolkning än
socialförsäkringsutskottet.
Lagen om disciplinansvar inom totalförsvaret, m.m.
Vad som i propositionen anförts under avsnittet 10
Ikraftträdande m.m. (s. 157 f.), angående tillämpningen av den
nya lagen om disciplinansvar inom totalförsvaret, m.m. på
personalkategorier som påbörjat sin plikttjänstgöring enligt
äldre pliktlagar, synes inte förenligt med de
övergångsbestämmelser som föreslagits till lagen om
totalförsvarsplikt.
När lagen om totalförsvarsplikt trätt i kraft sker, som nyss
anförts, all tjänstgöring med plikt till följd av den nya lagen.
Att äldre bestämmelser om tjänstgöringen -- för vissa
personalkategorier som påbörjat sin utbildning enligt upphävda
pliktlagar -- fortfarande skall tillämpas ändrar inte detta
förhållande. Den övergångsbestämmelse som propositionen avser
tar nämligen sikte enbart på 4 och 5 kap. i lagen om
totalförsvarsplikt som reglerar bl.a. utbildningstidens längd,
tillgodoräknande av tjänstgöringstid m.m. Den nya lagen om
disciplinansvar inom totalförsvaret, m.m. blir således
tillämplig -- för samtliga personalkategorier -- såvitt avser
förseelser eller förhållanden som inträffar fr.o.m. den 1
juli 1995. Utskottet anser det viktigt att disciplinansvar
därefter kan åläggas även den som påbörjat tjänstgöringen med
stöd av civilförsvarslagen m.fl. lagar. Vad beträffar förseelser
som begåtts före denna tidpunkt bör däremot den nya
disciplinansvarslagen inte tillämpas utan endast lagen om
disciplinförseelser av krigsmän, m.m. eller motsvarande
bestämmelser i lagen om vapenfri tjänst. Utskottet anser dock
att detta bör framgå av övergångsbestämmelsen till lagen om
disciplinansvar inom totalförsvaret, m.m. Utskottet föreslår
därför den övergångsbestämmelse som framgår av utskottets
hemställan.
Övriga lagförslag
I propositionen föreslås att lagen (1966:413) om vapenfri
tjänst anpassas till den nya lagstiftningen fr.o.m. den 1
januari 1995 genom att lägsta antal tjänstgöringsdagar inte
längre lagregleras för vapenfria tjänstepliktiga. Detta
möjliggör att vapenfria kan tas ut till befattningar inom det
civila försvaret där utbildningstiden är kortare än 220 dagar,
vilket för närvarande är minimitid för vapenfria. Övergången
till den nya lagstiftningen kommer därigenom att kunna ske genom
en successiv anpassning utan låsning till en kortaste
tjänstgöringstid. Av samma skäl föreslås möjligheten att med den
tjänstgöringsskyldiges samtycke kunna avkorta tjänstgöringstiden
i de fall tjänstgöringen påbörjats före den 1 juli 1995.
Utskottet instämmer i vad som anförts i propositionen om att
den 1 januari 1995 anpassa lagen (1966:413) om vapenfri
tjänst till den nya lagstiftningen om totalförsvarsplikt.
Utskottet föreslår att riksdagen antar lagförslaget.
Socialförsäkringsutskottet lämnar i sitt yttrande i fem
fall synpunkter på de i propositionen föreslagna lagändringarna.
I sammanfattning anförs:
Förslag 2.10 till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän
försäkring
I 3 kap. 5 § tredje stycket bör anges att tjänstgöring enligt
den nya lagen om totalförsvarsplikt inte får leda till sänkt
sjukpenninggrundande inkomst.
Den som inom det nya systemet genomgår kort grundutbildning
förutsätts, med anledning av ändringen i 3 kap. 15 §, få rätt
till dagpenning även vid sjukdom och tillfällig vård av barn.
Övergångsbestämmelser bör tillföras med innebörd dels att
äldre bestämmelser i 3 kap. 5 § fortfarande tillämpas på kvinnor
som övergångsvis genomgår grundutbildning enligt nuvarande lag,
dels att äldre bestämmelser i 11 kap. 2 § fortfarande skall
tillämpas på dagpenning som avser tid före ikraftträdandet.
Förslag 2.14 till lag om ändring i lagen (1977:265) om
statligt personskadeskydd
I 12 och 13 §§ i nämnda lag finns särskilda bestämmelser för
den som skadats under grundutbildning eller därtill omedelbart
anslutande repetitionsutbildning. Angivna bestämmelser är i dag
inte tillämpliga på den som fullgör civilförsvarsplikt.
Bestämmelserna bör även fortsättningsvis begränsas till de långa
grundutbildningarna, dvs. grundutbildning som överstiger 60
dagar. Samtidigt bör orden "och omedelbart anslutande
repetitionsutbildning" strykas. 12 och 13 §§ föreslås ändras i
enlighet härmed.
För att de som tjänstgjort enligt äldre lagar skall ha kvar
sitt personskadeskydd och efterskydd bör övergångsbestämmelser
tillföras med innebörd att äldre bestämmelser fortfarande
tillämpas på tjänstgöring före ikraftträdandet.
Vidare bör av övergångsbestämmelser framgå att de nya
bestämmelserna om personskadeskydd även tillämpas på kvinnor som
genomgår utbildning enligt gällande lag, dvs. lagen (1980:1021)
om militär grundutbildning av kvinnor, vilken upphävs den 1 juli
1995.
Förslag 2.15 till lag om ändring i lagen (1977:266) om statlig
ersättning vid ideell skada m.m.
Här bör klargöras att äldre bestämmelser fortfarande skall
tillämpas på skada som någon ådragit sig vid tjänstgöring före
ikraftträdandet.
Också här bör det övergångsvis anges att de nya bestämmelserna
om ersättning vid ideell skada m.m. även tillämpas på den som
tjänstgör enligt den upphävda lagen.
Förslag 2.24 till lag om ändring i lagen (1989:225) om
ersättning till smittbärare
Hänvisningen i 9 § till vissa delar av 3 kap. 15 § lagen
(1962:381) om allmän försäkring bör avslutas med "m.m.",
eftersom tjänstgöring enligt lagen om totalförsvarsplikt bara är
en del av hänvisningen.
Vissa redaktionella ändringar bör göras i 9 § till följd av
tidigare riksdagsbeslut. Således bör inte längre hänvisas till 3
kap. 4 a §, eftersom detta lagrum upphört att gälla vid utgången
av februari 1993 (prop. 1992/93:129, SoU12, rskr. 132, SFS
1993:50). Vidare bör, efter ändring fr.o.m. den 1 april 1993 i 3
kap. 10 § lagen (1962:381) om allmän försäkring, hänvisningen
till detta lagrum avse andra och inte tredje stycket (prop.
1992/93:31, SfU9, rskr. 157, SFS 1992:1702).
Förslag 2.27 till lag om ändring i studiestödslagen (1973:349)
Enligt 8 kap. 1 a § får regeringen föreskriva att ränta inte
skall utgå på studielån den tid låntagaren fullgör
grundutbildning enligt värnpliktslagen eller lagen om vapenfri
tjänst. Fr.o.m. den 1 juli 1995 omfattas även kvinnor som
genomgår militär och längre civil grundutbildning. Dessa
bestämmelser föreslås övergångsvis kunna tillämpas på kvinnor
som tjänstgör enligt äldre lag.
Försvarsutskottet har intet att erinra mot vad
socialförsäkringsutskottet anfört. Utskottet föreslår att
riksdagen antar förslagen till
lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,
lag om ändring i lagen (1977:265) om statligt
personskadeskydd,
lag om ändring i lagen (1977:266) om statlig ersättning vid
ideell skada m.m.,
lag om ändring i lagen (1989:225) om ersättning till
smittbärare samt
lag om ändring i studiestödslagen (1973:349)
med de ändringar som socialförsäkringsutskottet har förordat.
Försvarsutskottet lägger i bilaga 5 fram förslag till ändrad
lydelse av 12 och 13 §§ lagen (1977:265) om statligt
personskadeskydd.
Propositionen föreslår tekniska förändringar i lagen
(1994:588) om utbildning för fredsbevarande verksamhet och i
skadeståndslagen (1972:207). Utskottet har ingen erinran häremot
men anser att i båda fallen övergångsbestämmelser behöver
tillfogas om kvinnors tjänstgöring. En redaktionell ändring i
ingressen erfordras även beträffande den först nämnda lagen.
Förslag 2.19 till lag om ändring i förfogandelagen (1978:262)
Konstitutionsutskottet har till försvarsutskottet
överlämnat lagförslaget 2.19 Förslag till lag om ändring i
förfogandelagen (1978:262), vilket ingår i proposition
1994/95:87 Följdlagstiftning till förlängningen av valperioden
och riksmötet. Överlämnandet har skett av lagtekniska skäl,
eftersom ändringsförslag till förfogandelagen även ingår i
propositionen om totalförsvarsplikt.
Försvarsutskottet har ingen erinran mot de ändringar i
förfogandelagen som föreslås i propositionerna 1994/95:6
Totalförsvarsplikt och 1994/95:87 Följdlagstiftning till
förlängningen av valperioden och riksmötet. Utskottet lägger i
bilaga 6 fram förslag till ny lydelse av 2 § förfogandelagen
(1978:262). Det bör här observeras att 2 § andra stycket skall
träda i kraft den 1 januari 1995 men övriga delar först den 1
juli 1995.
Utskottet föreslår härutöver att riksdagen antar
propositionens lagförslag i övrigt med undantag för de
lagförslag som överlämnats till skatte- och
arbetsmarknadsutskotten.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande kvalitetsförstärkning inom vissa delar av det
civila försvaret
att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:Fö4 yrkande
1 och 1994/95:Fö6 yrkandena 1 och 2 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. beträffande förstärkning av fredsräddningstjänstens
resurser
att riksdagen avslår motion 1994/95:Fö6 yrkande 3,
3. beträffande inskrivning
att riksdagen avslår motion 1994/95:Fö6 yrkandena 4--7,
4. beträffande kvinnors roll i totalförsvaret
att riksdagen avslår motion 1994/95:Fö6 yrkande 9,
5. beträffande utredning om påföljdssystem för totalvägran
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Fö1, 1994/95:Fö2
yrkande 2 och 1994/95:Fö3 yrkande 2,
6. beträffande amnesti för totalvägrare
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Fö2 yrkande 1,
1994/95:Fö3 yrkande 1 och 1994/95:Fö5,
res. (mp)
7. beträffande förslag till lag om totalförsvarsplikt
att riksdagen med anledning av proposition 1994/95:6 om
totalförsvarsplikt, med bifall till motion 1994/95:Fö4 yrkande 2
och med anledning av motion 1994/95:Fö6 yrkande 8 samt med
bifall till proposition 1994/95:87 moment 29 antar regeringens
förslag till lag om totalförsvarsplikt med följande ändringar:
a) i 4 kap. 1 § stryks orden "lägst 220 och",
b) 8 kap. 1 § andra stycket 4 och 5 ersätts av följande:
4. familjebidrag,
5. tandvård, samt
6. vid beredskapstjänstgöring och krigstjänstgöring,
fälttraktamente och särskild ersättning för tjänstgöring i viss
befattning,
c) i 9 kap. 3 § stryks orden "som är anställd för viss tid
enligt 5 § lagen (1982:80) om anställningsskydd och",
d) i 11 kap. 1 § andra stycket byts orden "tre år" mot "fyra
år",
e) ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna får den lydelse
utskottet föreslagit i bilaga 4,
8. beträffande förslag till lag om disciplinansvar inom
totalförsvaret, m.m.
att riksdagen antar regeringens förslag till lag om
disciplinansvar inom totalförsvaret, m.m. med den ändringen att
följande övergångsbestämmelser införs:
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995, då lagen (1986:644)
om disciplinförseelser av krigsmän, m.m. skall upphöra att
gälla. Den nya lagen skall dock inte tillämpas beträffande
förseelser som begåtts eller förhållanden som inträffat före
ikraftträdandet. Såvitt avser krigsmän skall i sådana fall i
stället den upphävda lagen tillämpas. I fråga om vapenfria
tjänstepliktiga skall bestämmelserna i lagen (1966:413) om
vapenfri tjänst tillämpas.
9. beträffande förslag till lag om ändring i lagen
(1962:381) om allmän försäkring
att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1962:381) om allmän försäkring med den ändringen
dels att 3 kap. 5 § tredje stycket 6 får följande lydelse:
6. fullgör tjänstgöring enligt lagen (1994:000) om
totalförsvarsplikt.
dels att följande övergångsbestämmelser införs:
Äldre bestämmelser i 3 kap. 5 § tillämpas fortfarande på den
som tjänstgör enligt den upphävda lagen (1980:1021) om militär
grundutbildning för kvinnor. Äldre bestämmelser i 11 kap. 2 §
tillämpas fortfarande i fråga om dagpenning som avser tid före
ikraftträdandet.
10. beträffande förslag till lag om ändring i lagen
(1977:265) om statligt personskadeskydd
att riksdagen
dels beslutar att 12 och 13 §§ lagen (1977:265) om
statligt personskadeskydd skall erhålla ändrad lydelse i
enlighet med Utskottets förslag i bilaga 5,
dels beslutar om sådan ändring i ingressen till
regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1977:265) om
statligt personskadeskydd som föranleds härav,
dels antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1977:265) om statligt personskadeskydd i övrigt med den
ändringen att följande övergångsbestämmelse införs:
De nya bestämmelserna tillämpas även på den som tjänstgör
enligt den upphävda lagen (1980:1021) om militär grundutbildning
för kvinnor. Äldre bestämmelser tillämpas fortfarande på
tjänstgöring före ikraftträdandet.
11. beträffande förslag till lag om ändring i lagen
(1977:266) om statlig ersättning vid ideell skada m.m.
att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1977:266) om statlig ersättning vid ideell skada m.m. med
den ändringen att följande övergångsbestämmelse införs:
De nya bestämmelserna tillämpas även på den som tjänstgör
enligt den upphävda lagen (1980:1021) om militär grundutbildning
för kvinnor. Äldre bestämmelser tillämpas fortfarande på skada
som någon har ådragit sig vid tjänstgöring före ikraftträdandet.
12. beträffande förslag till lag om ändring i lagen
(1989:225) om ersättning till smittbärare
att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare med den
ändringen att hänvisningen till 3 kap. 4 a § utgår och att
hänvisningen till 3 kap. 10 § tredje stycket skall avse
lagrummets andra stycke samt att ordet "totalförsvarsplikt"
ersätts med "totalförsvarsplikt m.m.",
13. beträffande förslag till lag om ändring i
studiestödslagen (1973:349)
att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i
studiestödslagen (1973:349) med den ändringen att följande
övergångsbestämmelse införs:
De nya bestämmelserna tillämpas även på den som tjänstgör
enligt den upphävda lagen (1980:1021) om militär grundutbildning
för kvinnor.
14. beträffande förslag till lag om ändring i lagen
(1994:588) om utbildning för fredsbevarande verksamhet
att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1994:588) om utbildning för fredsbevarande verksamhet med
följande ändringar:
dels att följande övergångsbestämmelse införs:
Äldre bestämmelser tillämpas beträffande den som före
ikraftträdandet antagits till grundutbildning enligt lagen
(1980:1021) om militär grundutbildning för kvinnor.
dels att ingressen ges följande lydelse:
Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1994:588) om utbildning
för fredsbevarande verksamhet skall ha följande lydelse.
15. beträffande lag om ändring i skadeståndslagen
(1972:207)
att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i
skadeståndslagen (1972:207) med den ändringen att följande
övergångsbestämmelse införs:
Äldre bestämmelser tillämpas beträffande den som före
ikraftträdandet antagits till grundutbildning enligt lagen
(1980:1021) om militär grundutbildning för kvinnor.
16. beträffande lag om ändring i förfogandelagen
(1978:262)
att riksdagen med bifall till regeringens förslag i
proposition 1994/95:6 och proposition 1994/95:87 antar det av
utskottet i bilaga 6 framlagda förslaget till lag om ändring i
förfogandelagen (1978:262),
17. beträffande förslag till lag om möjlighet för kvinnor
att fullgöra värnplikt eller civilplikt med längre
grundutbildning
att riksdagen antar regeringens förslag till lag om möjlighet
för kvinnor att fullgöra värnplikt eller civilplikt med längre
grundutbildning med det tillägg som utskottet föreslår i bilaga 7,
18. beträffande övriga lagförslag
att riksdagen antar regeringens förslag till
a) lag om skydd för anställning vid viss tjänstgöring inom
totalförsvaret m.m.,
b) lag om arbetsförmedlingstvång,
c) lag om ändring i lagen (1949:345) om rätten till
arbetstagares uppfinningar,
d) lag om ändring i lagen (1957:668) om utlämning för brott,
e) lag om ändring i lagen (1974:613) om handläggningen av
vissa regeringsärenden,
f) lag om ändring i lagen (1975:1339) om Justitiekanslerns
tillsyn,
g) lag om ändring i semesterlagen (1977:480),
h) lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160),
i) lag om ändring i passlagen (1978:302),
j) lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),
k) lag om ändring i lagen (1986:765) med instruktion för
Riksdagens ombudsmän,
l) lag om ändring i lagen (1966:413) om vapenfri tjänst,
m) lag om ändring i lagen (1974:371) om rättegången i
arbetstvister,
n) lag om ändring i lagen (1994:260) om offentlig anställning.
Stockholm den 1 december 1994
På försvarsutskottets vägnar
Arne Andersson
I beslutet har deltagit: Britt Bohlin (s), Iréne Vestlund
(s), Arne Andersson (m), Christer Skoog (s), Sven Lundberg (s),
Henrik Landerholm (m), Karin Wegestål (s), Ola Rask (s), My
Persson (m), Lennart Rohdin (fp), Birgitta Gidblom (s), Håkan
Juholt (s), Olle Lindström (m), Annika Nordgren (mp), Åke
Carnerö (kds) och Erik Arthur Egervärn (c).
Reservation
1. Amnesti för totalvägrare (mom. 6)
Annika Nordgren (mp) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 30
börjar med "Utskottet utgår" och slutar med "och Fö5 (v)." bort
ha följande lydelse:
Frågan om nytt påföljdssystem prövas för närvarande i
Straffsystemkommittén. Det är då orimligt att fortsätta att döma
s.k. totalvägrare till fängelsestraff. Fram till dess att ett
nytt påföljdssystem träder i kraft bör därför totalvägrare få
amnesti. Riksdagen bör således med bifall till motionerna Fö2
(c) yrkande 1, Fö3 (s) yrkande 1 och Fö5 (v) som sin mening ge
regeringen till känna vad utskottet anfört om amnesti för
totalvägrare.
dels att utskottets hemställan i moment 6 bort ha följande
lydelse:
6. beträffande amnesti för totalvägrare
att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Fö2 yrkande
1, 1994/95:Fö3 yrkande 1 och 1994/95:Fö5 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.
Särskilt yttrande
Lag om möjlighet för kvinnor att fullgöra värnplikt eller
civilplikt med längre grundutbildning (mom. 17)
Arne Andersson, Henrik Landerholm, My Persson och Olle
Lindström
(alla m) anför:
Utskottet föreslår att kvinnor efter antagningsprövning och
frivilligt åtagande skall kunna skrivas in i
utbildningsreserven. Ett sådant förfarande är förankrat i
Pliktutredningen och skulle bidra till likabehandling av kvinnor
och män. Från denna principiella utgångspunkt har vi ingen
invändning mot det tillägg som utskottet föreslår till lagen om
möjlighet för kvinnor att fullgöra värnplikt eller civilplikt
med längre grundutbildning.
Vi anser dock att tillämpningen av denna princip kommer att
sakna praktisk betydelse. Sannolikt kommer andelen kvinnor i
reserven att bli få. Dessa kvinnor gör ett ensidigt åtagande och
kan inte utan påföljd senare ångra sig om de skulle kallas till
utbildning. En kvinnas positiva intresse för försvaret kanske på
ett bättre sätt tas till vara inom frivilligorganisationerna än
att med plikt stå till förfogande i utbildningsreserven.
Lagförslag i proposition 1994/95:6
Bilaga 1
2.1 Förslag till lag om totalförsvarsplikt
Bilaga 1
2.2 Förslag till lag om möjlighet för kvinnor att fullgöra
värnplikt eller civilplikt med längre grundutbildning
Bilaga 1
2.3 Förslag till lag om disciplinansvar inom totalförsvaret,
m.m.
Bilaga 1
2.4 Förslag till lag om skydd för anställning vid viss
tjänstgöring inom totalförsvaret m.m.
Bilaga 1
2.5 Förslag till lag om arbetsförmedlingstvång
Bilaga 1
Bilaga 1
2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1949:345) om rätten
till arbetstagares uppfinningar
Bilaga 1
2.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1957:668) om
utlämning för brott
Bilaga 1
2.10 Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om
allmän försäkring
Bilaga 1
Bilaga 1
Bilaga 1
Bilaga 1
Bilaga 1
2.11 Förslag till lag om ändring i skadeståndslagen
(1972:207)
2.12 Förslag till lag om ändring i lagen (1974:613) om
handläggningen av vissa regeringsärenden
Bilaga 1
2.13 Förslag till lag om ändring i lagen (1975:1339) om
Justitiekanslerns tillsyn
Bilaga 1
Bilaga 1
2.14 Förslag till lag om ändring i lagen (1977:265) om
statligt personskadeskydd
Bilaga 1
2.15 Förslag till lag om ändring i lagen (1977:266) om
statlig ersättning vid ideell skada m.m.
Bilaga 1
2.16 Förslag till lag om ändring i semesterlagen (1977:480)
Bilaga 1
Bilaga 1
2.17 Förslag till lag om ändring i arbetsmiljölagen
(1977:1160)
Bilaga 1
2.18 Förslag till lag om ändring i förfogandelagen
(1978:262)
Bilaga 1
2.19 Förslag till lag om ändring i passlagen (1978:302)
Bilaga 1
2.20 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)
Bilaga 1
Bilaga 1
2.22 Förslag till lag om ändring i lagen (1986:765) med
instruktion för Riksdagens ombudsmän
Bilaga 1
Bilaga 1
2.24 Förslag till lag om ändring i lagen (1989:225) om
ersättning till smittbärare
Bilaga 1
2.26 Förslag till lag om ändring i lagen (1966:413) om
vapenfri tjänst
Bilaga 1
2.27 Förslag till lag om ändring i studiestödslagen
(1973:349)
Bilaga 1
Bilaga 1
Bilaga 1
2.28 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:588) om
utbildning för fredsbevarande verksamhet
Bilaga 1
2.31 Förslag till lag om ändring i lagen (1974:371) om
rättegången i arbetstvister
Bilaga 1
2.32 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:260) om
offentlig anställning
Bilaga 1
Lagförslag i proposition 1994/95:87
Bilaga 2
I proposition 1994/95:87 -- Följdlagstiftning till
förlängningen av valperioden och riksmötet -- framlagda
lagförslag vilka berör ärendet förslag till lag (1994:000) om
totalförsvarsplikt.
2.19 Förslag till lag om ändring i förfogandelagen (1978:262)
2.29 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:000) om
totalförsvarsplikt
Försvarsutskottet har den 25 oktober 1994 beslutat bereda
bl.a. socialförsäkringsutskottet tillfälle att yttra sig över
propositionerna 1994/95:6 Totalförsvarsplikt och 1994/95:7 Lag
om civilt försvar inom utskottets beredningsområde.
Utskottet begränsar sitt yttrande till följande lagförslag som
tillhör utskottets beredningsområde: lagförslagen 2.10, 2.14,
2.15, 2.24 och 2.27 i proposition 1994/95:6 och lagförslagen
2.13 och 2.17 i proposition 1994/95:7.
Utskottet yttrar sig också över motion 1994/95:Fö7 av Annika
Nordgren m.fl. (mp) som berör lagförslag 2.17 i proposition
1994/95:7.
Utgångspunkter för utskottets bedömning
I de följdändringar som föreslås på
socialförsäkringsutskottets område används till övervägande
delen uttrycket "tjänstgöring enligt lagen (1994:000) om
totalförsvarsplikt" eller liknande. Av avgörande betydelse för
utskottets bedömning är därför vilka personer som kommer att
omfattas av detta begrepp, och utskottet vill inledningsvis göra
några kommentarer om förslagen till lag om totalförsvarsplikt
och lag om möjlighet för kvinnor att fullgöra värnplikt eller
civilplikt med längre grundutbildning samt de
övergångsbestämmelser som föreslås till dessa lagar.
Lagen om totalförsvarsplikt föreslås ersätta
värnpliktslagen (1941:967), lagen (1966:413) om vapenfri tjänst,
lagen (1981:292) om tjänsteplikt för hälso- och
sjukvårdspersonal samt veterinärpersonal m.m. och lagen
(1984:272) om skyldighet för civilförsvarspliktiga att
tjänstgöra utanför civilförsvaret. Lagen ersätter också vissa
bestämmelser i civilförsvarslagen (1960:74). Civilförsvarslagen
upphävs dock först genom den i proposition 1994/95:7 föreslagna
lagen om civilt försvar, som inte kommer att reglera
plikttjänstgöring.
Enligt förslaget till lag om totalförsvarsplikt fullgörs sådan
plikt som värnplikt, civilplikt eller allmän tjänsteplikt.
Civilplikt kan fullgöras med antingen längre grundutbildning än
60 dagar eller kortare grundutbildning om högst 60 dagar.
Genom övergångsbestämmelser "översätts" begrepp inom nuvarande
system till begrepp inom det nya systemet. Beträffande lagens 4
och 5 kap. (Fullgörande av värnplikt och civilplikt samt
Gemensamma bestämmelser för värnplikten och civilplikten) anges
i punkt 14 ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna att äldre
bestämmelser om tjänstgöringen gäller för dem som vid lagens
ikraftträdande har påbörjat utbildning enligt värnpliktslagen
m.fl. lagar.
Övergångsbestämmelserna tycks enligt sin ordalydelse innebära
att fr.o.m. den 1 juli 1995 själva tjänstgöringsskyldigheten
regleras endast i lagen om totalförsvarsplikt. Detta motsägs
emellertid av vad som anges i den allmänna motiveringen i
proposition 1994/95:6 (se avsnitt 10 Ikraftträdande m.m. s. 157
f.). Där anges bl.a. att "den som påbörjat en
tjänstgöringsperiod före ikraftträdandet inte skall anses
fullgöra värnplikt eller civilplikt enligt den nya lagen så
länge tjänstgöringsperioden varar". Enligt regeringen skall av
samma skäl inte heller den nya lagen om disciplinansvar inom
totalförsvaret, m.m. bli tillämplig för dessa
personalkategorier.
Socialförsäkringsutskottet har från Försvarsdepartementet
erfarit att avsikten har varit att det fr.o.m. den 1 juli 1995
bara skall finnas en tjänstgöringsskyldighet, nämligen den som
följer av lagen om totalförsvarsplikt. Av punkt 14
ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna skall endast följa
att äldre bestämmelser tillämpas i fråga om utbildningstidens
längd, beräkning av tjänstgöringstid m.m.
Socialförsäkringsutskottet anser att lagförslagen bör tolkas
i enlighet härmed. Detta innebär att med person som fullgör
tjänstgöring enligt lagen om totalförsvarsplikt avses -- såvitt
avser tjänstgöring fr.o.m. den 1 juli 1995 -- även den som
dessförinnan påbörjat utbildning enligt värnpliktslagen eller
lagen om vapenfri tjänst. Detsamma gäller den som dessförinnan
påbörjat utbildning enligt civilförsvarslagen, lagen om
tjänsteplikt för hälso- och sjukvårdspersonal samt
veterinärpersonal m.m. eller lagen om skyldighet för
civilförsvarspliktiga att tjänstgöra utanför civilförsvaret.
Den föreslagna lagen om möjlighet för kvinnor att fullgöra
värnplikt eller civilplikt med längre grundutbildning skall
ersätta lagen (1980:1021) om militär grundutbildning för
kvinnor. I 5 § nya lagen anges att kvinnan efter viss
inskrivning omfattas av samma bestämmelser som en man som
skrivits in för motsvarande grundutbildning med stöd av lagen om
totalförsvarsplikt. Begreppet "tjänstgöring enligt lagen
(1994:000) om totalförsvarsplikt" måste därför tolkas så att det
även omfattar grundutbildning för kvinnor vilken fullgörs enligt
den här behandlade nya lagen.
Den äldre lagen om kvinnlig militärutbildning skall dock gälla
för den som antagits till grundutbildning före ikraftträdandet
den 1 juli 1995. Detta måste innebära att en kvinna som antagits
till militär grundutbildning före den 1 juli 1995 fullgör
tjänstgöring enligt den äldre lagen tills grundutbildningen är
färdig. Hon omfattas således inte av begreppet "tjänstgöring
enligt lagen (1994:000) om totalförsvarsplikt".
Följdändringar i proposition 1994/95:6
De lagändringar som föreslås inom utskottets beredningsområde
är avsedda att vara en teknisk anpassning till förslagen till
lag om totalförsvarsplikt och lag om möjlighet för kvinnor att
fullgöra värnplikt eller civilplikt med längre grundutbildning.
Avsikten är, enligt vad som anges i propositionen, att den krets
som kan tänkas ha eller komma att ha anspråk på förmåner e.dyl.
grundade på dessa lagar inte skall förändras på något sätt.
Med hänvisning till vad utskottet ovan angivit som
utgångspunkter för sin bedömning innebär förslagen till
lagändringar i många fall en korrekt och samtidigt lämplig
översättning av begrepp inom den nuvarande ordningen till
begrepp inom det nya systemet. Dessa förslag kommenteras därför
inte närmare. Utskottet vill därvid nämna att en ytterligare
utgångspunkt har varit att begreppet "omedelbart anslutande
repetitionsutbildning" inte skall förekomma i det nya systemet.
I några avseenden har utskottet dock synpunkter på
lagförslagen, och utskottet vill göra följande kommentarer.
Lagförslag 2.10: Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän
försäkring (AFL)
3 kap. 5 §
I paragrafens tredje stycke anges vissa förhållanden som inte
får leda till en sänkt sjukpenninggrundande inkomst (SGI). Bl.a.
gäller att SGI:n inte får sänkas då den försäkrade fullgör
värnpliktstjänstgöring eller vapenfri tjänst eller genomgår
militär grundutbildning för kvinnor.
I lagförslaget har grundutbildning som är kortare än 60 dagar
undantagits. Sådana kortare utbildningar är i dag SGI-skyddade
eftersom SGI:n inte skall sänkas för den som avbryter sitt
förvärvsarbete eller minskar sin arbetstid för kortare tid än
sex månader i följd. Enligt utskottets mening är det lämpligt
att det redan i 3 kap. 5 § tredje stycket anges att all
tjänstgöring enligt den nya lagen om totalförsvarsplikt är
SGI-skyddad.
3 kap. 15 §
Enligt lagförslaget kommer sjukpenning varken att utges för
korta grundutbildningar eller för repetitionsutbildning. Detta
innebär en ändring i sak eftersom en civilförsvarspliktig för
närvarande har rätt till sjukpenning och följaktligen också rätt
till tillfällig föräldrapenning (4 kap. 18 § AFL jämförd med 3
kap. 15 § AFL).
För civilförsvarspliktig föreskrivs i stället i 8 §
förordningen (1976:1011) om förmåner till civilförsvarspliktiga
att dagpenning inte utgår för dag för vilken denne har
sjukpenning eller föräldrapenning enligt AFL.
Utskottet förutsätter att den som inom det nya systemet
genomgår kort grundutbildning får rätt till dagpenning även vid
sjukdom och tillfällig vård av barn. Den föreslagna lagändringen
tillstyrks därför.
Övergångsbestämmelser
Utskottet föreslår att det i en övergångsbestämmelse anges att
äldre bestämmelser i 3 kap. 5 § fortfarande tillämpas på kvinnor
som övergångsvis genomgår grundutbildning enligt nuvarande lag.
Pensionsgrundande inkomst omfattande dagpenning som erhållits
vid tjänstgöring enligt äldre lagar kan komma att fastställas
först under år 1996. Utskottet föreslår därför en
övergångsbestämmelse om att äldre bestämmelser i 11 kap. 2 §
fortfarande skall tillämpas på dagpenning som avser tid före
ikraftträdandet.
Lagförslag 2.14: Lag om ändring i lagen (1977:265) om statligt
personskadeskydd
I 12 och 13 §§ lagen om statligt personskadeskydd finns
särskilda bestämmelser för den som skadats under grundutbildning
eller därtill omedelbart anslutande repetitionsutbildning.
Enligt 12 § skall sjukpenning och livränta inte beräknas till
lägre belopp än som där anges. Samma ersättningsunderlag skall
enligt 13 § ligga till grund för särskild sjukpenning som kan
utges i vissa fall, t.ex. vid sjukdom som någon har ådragit sig
under utryckningsmånaden eller månaden därefter.
De nämnda bestämmelserna är i dag inte tillämpliga på den som
fullgör civilförsvarsplikt. Enligt utskottets mening bör
bestämmelserna även i fortsättningen begränsas till de långa
grundutbildningarna, dvs. "grundutbildning som överstiger 60
dagar". Samtidigt bör orden "och omedelbart anslutande
repetitionsutbildning" strykas, eftersom sådan inte längre skall
förekomma. Utskottet föreslår att försvarsutskottet lägger fram
ett eget förslag till ändrad lydelse av dessa lagrum i enlighet
härmed.
Det är viktigt att de som tjänstgjort enligt äldre lagar har
kvar sitt personskadeskydd för såväl redan inträffade skador som
skador som visar sig därefter och som skall anses vara ådragna
under den s.k. skyddstiden. Vidare bör efterskyddet i form av
särskild sjukpenning enligt 13 § finnas kvar. Utskottet föreslår
därför att det i övergångsbestämmelser anges att äldre
bestämmelser fortfarande tillämpas på tjänstgöring före
ikraftträdandet.
Kvinnor som genomgår militär grundutbildning och vissa andra
grupper omfattas av det statliga personskadeskyddet enligt
föreskrifter i förordningen (1977:284) om arbetsskadeförsäkring
och statligt personskadeskydd. Om begränsningar kommer att göras
i förordningen kan regeringen föreskriva att personskadeskyddet
fortfarande gäller för tidigare tjänstgöring. Genom förordningen
kan personskadeskyddet även efter juni 1995 omfatta kvinnor som
fullgör grundutbildning enligt den nuvarande lagen om militär
grundutbildning för kvinnor. Med hänsyn till att den ideella
ersättningen i dessa lägen bör lagregleras (se lagförslag 2.15
nedan) föreslår utskottet emellertid att det redan i
övergångsbestämmelser till ändringen i lagen om statligt
personskadeskydd anges att de nya bestämmelserna även tillämpas
på kvinnor som genomgår utbildning enligt äldre lag.
Lagförslag 2.15: Lag om ändring i lagen (1977:266) om statlig
ersättning vid ideell skada m.m.
Även här bör klargöras att äldre bestämmelser fortfarande
tillämpas på skada som någon har ådragit sig vid tjänstgöring
före ikraftträdandet.
Som ovan nämnts har regeringen i förordning föreskrivit att
personskadeskyddet omfattar kvinnor som genomgår militär
grundutbildning. Beträffande ersättning vid ideell skada m.m.
hänvisas emellertid i själva lagen, 1 § andra stycket, till
tjänstgöring enligt lagen om militär grundutbildning för
kvinnor. Utskottet anser att det övergångsvis därför bör anges
att de nya bestämmelserna även tillämpas på den som tjänstgör
enligt den då upphävda lagen.
Lagförslag 2.24: Lag om ändring i lagen (1989:225) om
ersättning till smittbärare
Hänvisningen i 9 § till vissa delar av 3 kap 15 § AFL bör
avslutas med "m.m.", eftersom tjänstgöring enligt lagen om
totalförsvarsplikt bara är en del i hänvisningen.
Utskottet vill samtidigt föreslå redaktionella ändringar i
paragrafen till följd av tidigare riksdagsbeslut. Således bör
hänvisning inte längre göras till 3 kap. 4 a §, eftersom detta
lagrum upphört att gälla vid utgången av februari 1993 (prop.
1992/93:129, bet. 1992/93:SoU12, rskr. 1992/93:132, SFS
1993:50). Vidare bör, efter en ändring fr.o.m. den 1 april 1993
i 3 kap. 10 § AFL, hänvisningen till detta lagrum avse andra och
inte tredje stycket (prop. 1992/93:31, bet. 1992/93:SfU9, rskr.
1992/93:157, SFS 1992:1702).
Lagförslag 2.27: Lag om ändring i studiestödslagen (1973:349)
Enligt 8 kap. 1 a § får regeringen föreskriva att ränta inte
skall utgå på studielån under den tid då låntagaren fullgör
grundutbildning enligt värnpliktslagen eller lagen om vapenfri
tjänst. Förslaget innebär att sådana föreskrifter fr.o.m. den 1
juli 1995 även får omfatta kvinnor som genomgår militär
grundutbildning. Utskottet har inget att erinra häremot. Enligt
utskottets mening är det rimligt att föreskrifterna skall kunna
omfatta även kvinnor som övergångsvis tjänstgör enligt äldre
lag. Detta bör framgå av en övergångsbestämmelse.
Lagförslaget i övrigt innebär inte någon ändring i sak. Även
dessa bestämmelser bör övergångsvis tillämpas på kvinnor som
tjänstgör enligt äldre lag.
Proposition 1994/95:7
Två lagförslag hör till utskottets område. I anslutning till
lagförslag 2.17 tas också motion Fö7 upp.
Lagförslag 2.13: Lag om ändring i lagen (1981:691) om
socialavgifter
Ändringen innebär slopandet av en bestämmelse om att
arbetsgivaravgift inte skall erläggas på viss ersättning för
tjänstgöring i verkskydd. I en övergångsbestämmelse bör anges
att den upphävda bestämmelsen fortfarande tillämpas på
ersättning som avser tid före ikraftträdandet.
Lagförslag 2.17: Lag om ändring i lagen (1994:137) om
mottagande av asylsökande m.fl.
Enligt en ny paragraf i lagen om mottagande av asylsökande
m.fl. får regeringen meddela särskilda föreskrifter som avviker
från denna lag, om Sverige är i krig eller krigsfara, eller det
råder sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda av
att det är krig utanför Sveriges gränser eller av att Sverige
har varit i krig eller krigsfara.
I motion Fö7 av Annika Nordgren m.fl. (mp) anför motionärerna
att det kan krävas ett snabbt beslut om att kraftigt öka eller
underlätta mottagandet av asylsökande och att det därför kan
finnas en vinst i att regeringen kan fatta ett sådant beslut.
Enligt motionärerna bör dock beslut om minskning av mottagandet
eller på annat sätt försämring för asylsökande endast få fattas
av riksdagen, och motionärerna anser att riksdagen bör besluta i
enlighet härmed.
I proposition 1994/95:7 (s. 85) anförs att de särskilda
reglerna om bistånd åt asylsökande som finns i lagen om
mottagande av asylsökande m.fl. gäller även under höjd
beredskap. Regeringen bör dock -- i likhet med vad som följer av
socialtjänstlagen och hälso- och sjukvårdslagen -- ha
möjlighet att meddela särskilda föreskrifter som avviker från
lagens bestämmelser om landet kommer i krig eller krigsfara
eller det råder utomordentliga förhållanden som hänger samman
härmed. I fråga om omhändertagande av utlänningar som söker
skydd i Sverige skall den beredskap som Statens invandrarverk
har för att i en krissituation kunna ordna flyktingmottagning
efter i huvudsak samma principer som i fred utnyttjas så långt
det är möjligt. Regeringens möjlighet att utfärda särskilda
bestämmelser är avsedd att träda in i situationer när den
normala organisationen inte förmår möta exceptionellt stora
strömmar av flyende.
Utskottet konstaterar att den föreslagna nya paragrafen
innebär ett bemyndigande för regeringen att i de angivna
situationerna avvika från bestämmelserna i lagen om mottagande
av asylsökande m.fl., nämligen bestämmelser om sysselsättning
för och bistånd till asylsökande och vissa andra utlänningar.
Regeringen kan inte med stöd av detta bemyndigande t.ex.
begränsa antalet utlänningar som får söka skydd här i landet.
Däremot kan regeringen -- bl.a. i fråga om utlänningars inresa
och vistelse i landet samt avlägsnande från landet -- enligt 12
kap. 4 § utlänningslagen (1989:529) meddela föreskrifter att
gälla i krig, vid krigsfara eller under sådana utomordentliga
förhållanden som är föranledda av krig eller krigsfara som
Sverige har befunnit sig i. En föreskrift om utlänningars
avlägsnande från landet som har meddelats i andra fall än då
Sverige är i krig skall dock underställas riksdagen inom viss
tid.
Med vad ovan anförts om lagförslagets innebörd kan enligt
utskottet motion Fö7 anses tillgodosedd. Utskottet tillstyrker
lagförslaget.
Stockholm den 15 november 1994
På socialförsäkringsutskottets vägnar
Maj-Inger Klingvall
I beslutet har deltagit: Maj-Inger Klingvall (s),
Margareta Israelsson (s), Maud Björnemalm (s), Margit Gennser
(m), Bengt Lindqvist (s), Rune Backlund (c), Anita Jönsson (s),
Gustaf von Essen (m), Sigge Godin (fp), Lennart Klockare (s),
Ulla Hoffmann (v), Sven-Åke Nygårds (s), Ulf Kristersson (m),
Ragnhild Pohanka (mp), Rose-Marie Frebran (kds), Mona Berglund
Nilsson (s) och Margareta E Nordenvall (m).
Utskottets förslag till ikraftträdande- och
övergångsbestämmelser till lag om totalförsvarsplikt
Bilaga 4
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
2. Genom lagen upphävs
lagen (1939:727) om förbud mot uppsägning eller avskedande av
arbetstagare med anledning av värnpliktstjänstgöring m.m.,
värnpliktslagen (1941:967),
allmänna tjänstepliktslagen (1959:83),
lagen (1966:413) om vapenfri tjänst,
lagen (1981:292) om tjänsteplikt för hälso- och
sjukvårdspersonal samt veterinärpersonal m.m. och
lagen (1984:272) om skyldighet för civilförsvarspliktiga att
tjänstgöra utanför civilförsvaret.
Övergångsbestämmelser till 3 kap.
3. Den som före lagens ikraftträdande har genomgått en
inskrivningsprövning enligt värnpliktslagen (1941:967) skall
anses ha genomgått mönstring enligt den nya lagen.
4. Den som vid lagens ikraftträdande har tagits ut för
värnpliktsutbildning enligt 27 § 1 mom. värnpliktslagen
(1941:967) skall anses ha skrivits in för värnplikt enligt den
nya lagen.
5. Den som vid lagens ikraftträdande har tagits ut till en
utbildningsreserv enligt 4 a § värnpliktslagen (1941:967) skall
anses ha skrivits in i utbildningsreserven enligt den nya lagen.
6. Den som vid lagens ikraftträdande har fått tillstånd enligt
lagen (1966:413) om vapenfri tjänst att göra vapenfri tjänst i
stället för värnpliktstjänstgöring skall anses ha skrivits in
för civilplikt med rätt att vara vapenfri enligt den nya lagen.
Den som vid lagens ikraftträdande genom inskrivning enligt 17 §
civilförsvarslagen (1960:74) har tagits ut till att fullgöra
civilförsvarstjänstgöring skall anses ha skrivits in för
civilplikt enligt den nya lagen. Detsamma skall gälla för den
som tagits ut enligt lagen (1984:272) om skyldighet för
civilförsvarspliktiga att tjänstgöra utanför civilförsvaret och
den som registrerats enligt 2 § förordningen (1981:642) om
tjänsteplikt för hälso- och sjukvårdspersonal samt
veterinärpersonal m.m.
7. Totalförsvarets pliktverk får i utbildningsreserven skriva
in den som vid lagens ikraftträdande har fått tillstånd till
vapenfri tjänst men då inte påbörjat grundutbildning.
Inskrivningen skall förenas med en anteckning om rätt för den
totalförsvarspliktige att vara vapenfri.
8. Krigsplacering av pliktpersonal som har beslutats före
lagens ikraftträdande skall vid tillämpningen av den nya lagen
anses som en krigsplacering enligt 3 kap. 12 § den nya lagen.
Övergångsbestämmelser till 4 och 5 kap.
9. Tjänstgöring som en totalförsvarspliktig har fullgjort
enligt värnpliktslagen (1941:967), lagen (1966:413) om vapenfri
tjänst, civilförsvarslagen (1960:74), lagen (1981:292) om
tjänsteplikt för hälso- och sjukvårdspersonal samt
veterinärpersonal m.m. eller lagen (1984:272) om skyldighet för
civilförsvarspliktiga att tjänstgöra utanför civilförsvaret
skall tillgodoräknas honom eller henne som fullgjord värnplikt
eller civilplikt med samma antal dagar enligt den nya lagen.
Därvid skall
a) grundutbildning enligt 27 § 1 mom. A värnpliktslagen,
grundutbildning enligt 5 § första stycket första meningen lagen
om vapenfri tjänst samt utbildning enligt 12 § 2 mom. andra
stycket civilförsvarslagen och 6 § lagen om tjänsteplikt för
hälso- och sjukvårdspersonal samt veterinärpersonal m.m. anses
motsvara grundutbildning enligt 4 kap. 1 § den nya lagen,
b) övningar enligt 27 § 1 mom. B och C värnpliktslagen, 12 § 2
mom. tredje stycket civilförsvarslagen och 6 § lagen om
tjänsteplikt för hälso- och sjukvårdspersonal samt
veterinärpersonal m.m. anses motsvara repetitionsutbildning
enligt 4 kap. 4 § den nya lagen, samt
c) beredskapsövning som avses i 27 § 2 mom. värnpliktslagen, 5
§ andra stycket andra meningen lagen om vapenfri tjänst samt 12
§ 1 mom. andra stycket civilförsvarslagen motsvara
beredskapstjänstgöring enligt 4 kap. 8 § den nya lagen.
10. Äldre bestämmelser om tjänstgöringen gäller för den som
vid lagens ikraftträdande har påbörjat utbildning enligt
värnpliktslagen (1941:967), lagen (1966:413) om vapenfri tjänst,
civilförsvarslagen (1960:74), lagen (1981:292) om tjänsteplikt
för hälso- och sjukvårdspersonal samt veterinärpersonal m.m.
samt lagen (1984:272) om skyldighet för civilförsvarspliktiga
att tjänstgöra utanför civilförsvaret. Totalförsvarets pliktverk
får dock avkorta tjänstgöringstiden för den som påbörjat
tjänstgöringen före den 1 juli 1995, om den
tjänstgöringsskyldige medger det.
11. För tjänstgöring som påbörjas efter lagens ikraftträdande
på grund av inkallelse som utfärdats före ikraftträdandet skall
den nya lagen gälla. Därvid skall vad som föreskrivs i punkt 9
a--c tillämpas.
Övergångsbestämmelser till 10 kap.
12. Beslut som regeringen, Värnpliktsverket eller
Vapenfristyrelsen före ikraftträdandet har meddelat om att tills
vidare eller för en viss tid inte inkalla en värnpliktig eller
en vapenfri tjänstepliktig till värnpliktstjänstgöring skall
anses som beslut enligt 10 kap. 8 §.
Övergångsbestämmelser till 11 kap.
13. Äldre bestämmelser skall tillämpas vid överklagande av
beslut som har meddelats före ikraftträdandet.
Övrigt
14. Om det i en lag eller annan författning förekommer
hänvisning till en föreskrift som har ersatts genom en
bestämmelse i denna lag, skall hänvisningen i stället avse den
nya bestämmelsen.
15. Om det i en lag eller annan författning förekommer
hänvisning till Värnpliktsverket eller Vapenfristyrelsen, skall
hänvisningen i stället avse Totalförsvarets pliktverk.
Utskottets förslag till ny lydelse av 12 och 13 §§ lagen
(1977:265) om statligt personskadeskydd
Bilaga 5
Nuvarande lydelse Utskottets förslag
12 §
För den som avses i 1 § För den som avses i 1 §
första stycket 1 och som första stycket 1 och som
har skadats under har skadats under
grundutbildning eller grundutbildning som är
därtill omedelbart längre än 60 dagar skall
anslutande sjukpenningunderlag och
repetitionsutbildning skall livränteunderlag ej
sjukpenningunderlag och beräknas till lägre
livränteunderlag ej belopp än som anges i 4
beräknas till lägre kap. 10 § andra stycket
belopp än som anges i 4 lagen (1976:380) om
kap. 10 § andra stycket arbetsskadeförsäkring.
lagen (1976:380) om Detta gäller även den
arbetsskadeförsäkring. som avses i 1 § första
Detta gäller även den stycket 3 och som när
som avses i 1 § första skadan inträffade hade
stycket 3 och som när varit intagen längre tid
skadan inträffade hade än sex månader samt, om
varit intagen längre tid regeringen föreskriver det,
än sex månader samt, om den som avses i 1 § andra
regeringen föreskriver det, stycket.
den som avses i 1 § andra
stycket.
13 §2
Den som avses i 1 § Den som avses i 1 §
första stycket 1 har första stycket 1 har
rätt till särskild rätt till särskild
sjukpenning, om han under sjukpenning, om han under
grundutbildning eller grundutbildning som är
därtill omedelbart längre än 60 dagar har
anslutande ådragit sig sjukdom som
repetitionsutbildning har efter skyddstidens slut
ådragit sig sjukdom som sätter ned hans
efter skyddstidens slut förmåga att skaffa sig
sätter ned hans inkomst genom arbete med minst
förmåga att skaffa sig en fjärdedel. Detta
inkomst genom arbete med minst gäller även vid sjukdom
en fjärdedel. Detta som har ådragits under
gäller även vid sjukdom utryckningsmånaden eller
som har ådragits under månaden efter denna.
utryckningsmånaden eller
månaden efter denna.
Särskild sjukpenning beräknas på ersättningsunderlag som sägs
i 4 kap. 10 § andra stycket lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring.
Hel särskild sjukpenning utgör för dag 80 procent av
ersättningsunderlaget, delat med 365.
Om den som har rätt till särskild sjukpenning samtidigt har
rätt till annan ersättning enligt denna lag, sjukpenning enligt
lagen om arbetsskadeförsäkring eller sjukpenning enligt 3 kap.
lagen (1962:381) om allmän försäkring, utges den särskilda
sjukpenningen endast i den mån den är högre. För den period
sjukpenning har beräknats med tillämpning av 3 kap. 10--10 b §§
lagen om allmän försäkring utges den särskilda sjukpenningen
endast i den mån den är högre för sådan period.
2 Senaste lydelse 1993:358
Utskottets förslag till lag om ändring i förfogandelagen
(1978:262)
Bilaga 6
Härigenom föreskrivs att 2 § förfogandelagen (1978:262) skall
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 §
Regeringen får föreskriva att 4--6 §§ helt eller delvis skall
tillämpas från tidpunkt som regeringen bestämmer,
1. om riket är i krigsfara, 1. om Sverige är i
krigsfara,
2. om det råder sådana 2. om det råder sådana
utomordentliga utomordentliga
förhållanden som är förhållanden som är
föranledda av krig eller av föranledda av att det är
krigsfara vari riket har krig utanför Sveriges
befunnit sig och om det till gränser eller av att
följd av dessa Sverige har varit i krig eller
förhållanden krigsfara och om det till
föreligger knapphet eller följd av dessa
betydande fara för knapphet förhållanden
inom riket på egendom av föreligger knapphet eller
vikt för totalförsvaret betydande fara för knapphet
eller folkförsörjningen, inom riket på egendom av
vikt för totalförsvaret
eller folkförsörjningen,
3. om det befinnes 3. om det är
nödvändigt att med nödvändigt att med
hänsyn till hänsyn till
försvarsberedskapen inkalla försvarsberedskapen inkalla
värnpliktiga till totalförsvarspliktiga till
tjänstgöring med stöd tjänstgöring med stöd
av 27 § 2 mom. eller 28 av 4 kap. 7 eller 8 §
§ 1 mom. värnpliktslagen lagen (1994:000) om
(1941:967). totalförsvarsplikt.
Föreskrift enligt första Föreskrift enligt första
stycket skall underställas stycket skall underställas
riksdagens prövning inom en riksdagens prövning inom en
månad från det den månad från det den
utfärdades eller, om utfärdades. Sker ej
riksmöte ej pågår, underställning eller
från början av godkänner riksdagen ej
närmast följande föreskriften inom två
riksmöte. Sker ej månader från det
underställning eller underställning skedde,
godkänner riksdagen ej upphör föreskriften att
föreskriften inom två gälla.
månader från det
underställning skedde,
upphör föreskriften att
gälla.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995 såvitt avser andra
stycket. Övriga delar i lagen träder i kraft den 1 juli 1995.
Utskottets förslag till tillägg till
lagen om möjlighet för kvinnor att fullgöra värnplikt eller
civilplikt med längre grundutbildning
Bilaga 7
6 § Om resultatet av antagningsprövningen visar att kvinnan
har förutsättningar att fullgöra värnplikt eller civilplikt med
längre grundutbildning, men hon på grund av bestämmelsen i 3 §
andra stycket inte skall antas till grundutbildning, kan hon i
stället skrivas in i utbildningsreserven.
Kvinnan skall underrättas om vad ett sådant inskrivningsbeslut
avses innehålla enligt 3 kap. 8 § lagen (1994:000) om
totalförsvarsplikt och vad det i övrigt kan komma att medföra
för henne. Hon skall därefter tillfrågas om hon samtycker till
inskrivning.
7 § Om kvinnan samtycker till inskrivning i
utbildningsreserven, skall hon skrivas in i denna. Därefter
omfattas hon av samma bestämmelser som en man som med stöd av
lagen (1994:000) om totalförsvarsplikt har skrivits in i
utbildningsreserven.
Innehållsförteckning
Sammanfattning1
Propositionerna3
Motionerna5
Utskottet6
Ärendets beredning i utskottet6
Bakgrund6
Behovet av pliktpersonal8
En totalförsvarsplikt11
Totalförsvarspliktens innebörd12
Utredning om de totalförsvarspliktigas förhållanden14
Inskrivning15
Vapenfria18
Krigsplacering19
Regler för kvinnor som vill fullgöra militär eller civil
grundutbildning20
Fullgörande av värnplikt och civilplikt22
Vissa skyldigheter under fullgörandet av värnplikt och
civilplikt m.m. 24
Vissa övriga bestämmelser för totalförsvarsplikten24
Förmåner och skydd för anställning26
Totalförsvarets pliktverk27
Straffbestämmelser m.m.27
Ett gemensamt disciplinsystem30
Ikraftträdande m.m.31
Övriga lagförslag33
Hemställan36
Reservation40
Särskilt yttrande40
Bilaga 1, Lagförslag i proposition 1994/95:641
Bilaga 2, Lagförslag i proposition 1994/95:87102
Bilaga 3, Socialförsäkringsutskottets yttrande104
Bilaga 4, Utskottets förslag till ikraftträdande- och
övergångsbestämmelser till lag om totalförsvarsplikt111
Bilaga 5, Utskottets förslag till ny lydelse av 12 och 13 §§
lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd114
Bilaga 6, Utskottets förslag till lag om ändring i
förfogandelagen (1978:262)115
Bilaga 7, Utskottets förslag till tillägg till lagen om
möjlighet för kvinnor att fullgöra värnplikt eller civilplikt
med längre grundutbildning116