Finansutskottet behandlar i detta betänkande de förslag om den
kommunala ekonomin som regeringen lagt fram i
kompletteringspropositionen och i budgetpropositionen.
Utskottet tillstyrker förslagen i kompletteringspropositionen
till riktlinjer när det gäller statsbidragsutvecklingen för de
närmaste åren. Det finansiella utrymmet för kommuner och
landsting måste enligt utskottets mening ses mot bakgrund av de
nuvarande statsfinansiella problemen. Kommunsektorns utgifter
bör därför utvecklas restriktivt och statsbidragen i princip
högst bli nominellt oförändrade.
Utskottet tillstyrker också att särskilda statliga insatser
görs under år 1995 för Haninge och Göteborgs kommuner till följd
av den svåra ekonomiska situation som dessa kommuner befinner
sig i. Utskottet har heller inget att erinra mot förslagen till
ekonomisk reglering mellan staten och kommunsektorn för åren
1995 och 1996.
Regeringen föreslår i kompletteringspropositionen ett nytt
bidrags- och utjämningssystem för kommuner och landsting fr.o.m.
år 1996. Systemet syftar till att ge kommuner och landsting
likvärdiga ekonomiska förutsättningar att bedriva sin
verksamhet. Utskottet ställer sig bakom de grundläggande
principer för ett nytt bidrags- och utjämningssystem när det
gäller syfte, inriktning, omfattning och införanderegler som
läggs fram i propositionen.
Utskottet anser emellertid -- bl.a. mot bakgrund av de
synpunkter som konstitutionsutskottet anfört om en alternativ
teknisk utformning -- att man i första hand bör välja en annan
lagstiftningsteknik för att uppnå de utjämningseffekter som
förslaget i propositionen eftersträvar. Regeringen bör därför
återkomma till riksdagen med ett nytt lagförslag i sådan tid att
det kan vara i kraft fr.o.m. den 1 januari 1996.
Det är enligt utskottets mening av stor betydelse att de
enskilda kommunerna och landstingen får en så klar vägledning
som möjligt om vilka förutsättningar som kommer att gälla för år
1996. Det är därför angeläget att det nya förslag som regeringen
återkommer till riksdagen med efter lagteknisk bearbetning i
princip skall ge samma utfall för de enskilda kommunerna och
landstingen som det nu föreliggande förslaget.
Utskottet behandlar i betänkandet också ett antal motioner.
Samtliga motionsyrkanden avstyrks.
Till betänkandet har fogats 36 reservationer, varav tio från
Moderata samlingspartiet, nio från Folkpartiet liberalerna, tio
från Vänsterpartiet, två från Miljöpartiet de gröna och fem från
Kristdemokraterna. Två särskilda yttranden har avgivits från
Moderata samlingspartiet och ett från Miljöpartiet de gröna.
Inledning
I detta betänkande behandlar utskottet
dels proposition 1994/95:100 (budgetpropositionen)
bilaga 8 Finansdepartementet i vad avser littera G Bidrag och
ersättningar till kommunerna,
dels proposition 1994/95:150 (kompletteringspropositionen)
bilaga 5 Socialdepartementet i vad avser yrkande 4
beträffande ersättning till sjukvårdshuvudmännen för sjukresor
och yrkandena 8 och 9 beträffande bidrag till missbrukarvård
samt
bilaga 7 Finansdepartementet i vad avser avsnitt 1 Den
kommunala ekonomin m.m.,
dels regeringens skrivelse 1994/95:220 om utvecklingen
inom den kommunala sektorn,
dels de med anledning av proposition 1994/95:150 väckta
motionerna
1994/95:Fi31 av Carl Bildt m.fl. (m) i vad avser yrkande 11,
1994/95:Fi32 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) i vad avser
yrkandena 10--14,
1994/95:Fi33 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkande 6,
1994/95:Fi34 av Birger Schlaug m.fl. (mp) i vad avser
yrkande 19,
1994/95:Fi35 av Alf Svensson m.fl. (kds) i vad avser yrkandena
5, 11, 12 och 13,
1994/95:Fi36 av Carl Bildt m.fl. (m) i vad avser yrkandena
1--8,
1994/95:Fi37 av Gudrun Schyman m.fl. (v) i vad avser
yrkandena 1--15,
1994/95:Fi39 av Torsten Gavelin m.fl. (fp),
1994/95:Fi40 av Margit Gennser och Stig Rindborg (m) i vad
avser yrkandena 8--11,
1994/95:Fi41 av Margit Gennser och Per Bill (m),
1994/95:Fi42 av Per Bill (m),
1994/95:Fi47 av Leif Carlson (m),
dels den med anledning av regeringens skrivelse
1994/95:220 väckta motionen
1994/95:Fi50 av Ulla-Britt Hagström och Chatrine Pålsson
(kds),
dels de under allmänna motionstiden väckta motionerna
1994/95:Fi216 av Alf Svensson m.fl. (kds) i vad avser
yrkande 25,
1994/95:Fi218 av Gudrun Schyman m.fl. (v) i vad avser
yrkandena 9 och 10,
1994/95:Fi301 av Mikael Odenberg och Stig Rindborg (m),
1994/95:Fi302 av Mikael Odenberg (m),
1994/95:Fi303 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp),
1994/95:Fi304 av Per Erik Granström och Ingemar
Josefsson (s),
1994/95:Fi305 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp),
1994/95:Fi306 av Jan Backman och Inga Berggren (m),
1994/95:Fi307 av Jan Sandberg m.fl. (m) i vad avser
yrkandena 1--3,
1994/95:Fi308 av Mikael Odenberg m.fl. (m),
1994/95:Fi309 av Lena Klevenås (s),
1994/95:Fi310 av Gullan Lindblad m.fl. (m),
1994/95:Fi311 av Erling Bager och Eva Flyborg (fp),
1994/95:Fi312 av Margitta Edgren (fp),
1994/95:Fi313 av Ulla Hoffmann m.fl. (v),
1994/95:Fi314 av Kjell Ericsson och Börje Hörnlund (c),
1994/95:A445 av Siv Holma (v) i vad avser yrkande 6,
1994/95:A467 av Birgit Friggebo m.fl. (fp) i vad avser
yrkande 1,
1994/95:A470 av Sven Lundberg m.fl. (s) i vad avser
yrkande 10,
1994/95:Sk328 av Carl Bildt m.fl. (m) i vad avser yrkande 8,
1994/95:Sk341 av Gudrun Schyman m.fl. (v) i vad avser
yrkandena 24 och 25,
1994/95:Sk349 av Alf Svensson m.fl. (kds) i vad avser
yrkande 14,
1994/95:So432 av Birgitta Carlsson (c) i vad avser yrkande 3,
1994/95:So485 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) i vad avser
yrkande 5,
1994/95:N273 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) i vad avser
yrkande 5 i denna del,
1994/95:N298 av Carl Bildt m.fl. (m) i vad avser yrkande 2.
Regeringens lagförslag
Regeringens i proposition 150 framlagda lagförslag som
behandlas i detta betänkande återfinns i bilaga 1.
Lagrådets yttrande
Finansutskottet har berett Lagrådet tillfälle att avge
yttrande över det i proposition 1994/95:150 bilaga 7 framlagda
förslaget till lag om utjämning av skatteinkomster och kostnader
i kommuner och landsting. Protokollsutdrag från Lagrådets
sammanträde den 12 maj 1995 återfinns i bilaga 2 till
betänkandet.
Yttranden från andra utskott
Finansutskottet har berett konstitutionsutskottet och
socialutskottet tillfälle att avge yttrande över de förslag i
proposition 150 jämte motioner som rör respektive utskotts
beredningsområde. Yttrandena 1994/95:KU6y och 1994/95:SoU3y
återfinns i bilagorna 3 och 4 till betänkandet.
Utfrågning och inkomna skrivelser
Den 2 maj 1995 ordnade utskottet en utfrågning med företrädare
för Svenska Kommunförbundet och Landstingförbundet. Utfrågningen
gällde den kommunala ekonomin på kort och lång sikt samt
kommunernas och landstingens ekonomiska situation. Därutöver
togs förslagen i kompletteringspropositionen till ett nytt
bidrags- och utjämningssystem upp.
Skrivelser i ärendet har inkommit från
De små kommunernas samverkan (SmåKom),
Danderyds kommun,
Härnösands kommun,
Landstinget i Kristianstad,
Anställda inom Gällivare kommun,
LO-sektionen i Västra Värmland,
Metalls socialdemokratiska fackklubb i Skellefteå och
Skattebetalarnas Förening.
Propositionernas förslag
Proposition 100
I proposition 100 bilaga 8 Finansdepartementet föreslår
regeringen
dels under punkt G 1 (s. 140)
att riksdagen till Statligt utjämningsbidrag till kommuner för
budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på
57 109 500 000 kr,
dels under punkt G 2 (s. 141)
att riksdagen till Skatteutjämningsbidrag till landsting för
budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på
11 304 000 000 kr.
Proposition 150
I proposition 150 bilaga 5 Socialdepartementet föreslår
regeringen
4. att riksdagen godkänner att ersättningen från
sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen för sjukresor slopas
per den 1 januari 1996,
8. att riksdagen godkänner att statsbidraget till
missbrukarvård och ungdomsvård slopas per den 1 januari 1996,
9. att riksdagen till reservationsanslaget Bidrag till
missbrukarvård och ungdomsvård för budgetåret 1995/96 anvisar
ett belopp som är 645 000 000 kr lägre än vad som föreslagits
i proposition 1994/95:100 bilaga 6.
I proposition 150 bilaga 7 Finansdepartementet föreslår
regeringen under avsnitt 1 Den kommunala ekonomin
m.m. (s. 1--101)
1. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om
generellt statsbidrag till kommuner och landsting,
2. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om
utjämning av skatteinkomster och kostnader i kommuner och
landsting,
3. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om
införande av lagen (1995:000) om utjämning av skatteinkomster
och kostnader i kommuner och landsting,
4. att riksdagen antar regeringens förslag till lag med
särskilda bestämmelser om utbetalning av skattemedel år 1996,
5. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om
mervärdesskattekonton för kommuner och landsting,
6. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring
i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och
annan menighets utdebitering av skatt, m.m.,
7. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring
i lagen (1979:417) om utdebitering och utbetalning av skatt vid
ändring i rikets indelning i kommuner, landsting och
församlingar,
8. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring
i lagen (1994:961) med särskilda bestämmelser om utbetalning av
skattemedel år 1995,
9. att riksdagen godkänner regeringens riktlinjer när det
gäller statsbidragsutvecklingen för de närmaste åren
(avsnitt 1.2.4),
10. att riksdagen godkänner regeringens riktlinjer för ett
nytt bidrags- och utjämningssystem (avsnitt 1.3),
11. att riksdagen bemyndigar regeringen att utge bidrag för
särskilda insatser för vissa kommuner och landsting i enlighet
med vad regeringen förordar (avsnitten 1.3.6, 1.5.7 och 1.5.8),
12. att riksdagen bemyndigar regeringen att uppta lån på
600 000 000 kr och ge ut motsvarande belopp som förlagslån
och även i övrigt ingå de avtal som är erforderliga för
saneringen av Haninge kommuns ekonomi enligt de riktlinjer
regeringen föreslagit (avsnitt 1.5.7),
13. att riksdagen bemyndigar regeringen att ändra villkoren
för det statliga lån som år 1993 beviljats Haninge kommun enligt
de riktlinjer regeringen föreslagit (avsnitt 1.5.7),
14. att riksdagen till Generellt statsbidrag till kommuner för
budgetåret 1995/96 under sjunde huvudtiteln anvisar ett
förslagsanslag på 44 740 000 000 kr,
15. att riksdagen till Generellt statsbidrag till landsting
för budgetåret 1995/96 under sjunde huvudtiteln anvisar ett
förslagsanslag på 12 048 000 000 kr,
16. att riksdagen till Särskilda insatser för vissa kommuner
och landsting för budgetåret 1995/96 under sjunde huvudtiteln
anvisar ett reservationsanslag på 1 820 000 000 kr,
17. att riksdagen under sjunde huvudtitelns förslagsanslag
G 1 Statligt utjämningsbidrag för kommuner för budgetåret
1995/96 anvisar ett belopp som är 38 073 500 000 kr lägre än
vad som föreslagits i proposition 1994/95:100 bilaga 8,
18. att riksdagen under sjunde huvudtitelns förslagsanslag
G 2 Skatteutjämningsbidrag till landsting för budgetåret
1995/96 anvisar ett belopp som är 7 536 000 000 kr lägre än
vad som föreslagits i proposition 1994/95:100 bilaga 8.
Motionsyrkandena
Motionsyrkanden med anledning av proposition 150
1994/95:Fi31 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
11. att riksdagen beslutar att under Finansdepartementets
huvudtitel, anslaget Neutraliseringsavgift, anvisa ett i
förhållande till regeringens förslag med 450 miljoner kronor
minskat anslag i enlighet med vad som anförts i motionen.
1994/95:Fi32 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
10. att riksdagen godkänner de riktlinjer för ett nytt
bidrags- och utjämningssystem för kommunsektorn som förordats i
motionen.
11. att riksdagen avslår förslaget att inrätta en
"kommunakut",
12. att riksdagen godkänner vad i motionen anförts om
införanderegler,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om bolagsförsäljning, avreglering, enskilda
alternativ och konkurrens inom den kommunala sektorn,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om tvångsförvaltning av kommuner.
1994/95:Fi33 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkande 6 vari
yrkas
6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sänkta
arbetsgivaravgifter för kommuner och landsting från den
1 januari 1996 enligt vad i motionen anförts.
1994/95:Fi34 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas
19. att riksdagen avslår regeringens förslag att avskaffa det
särskilda anslaget Bidrag till missbrukarvård och ungdomsvård.
1994/95:Fi35 av Alf Svensson m.fl. (kds) vari yrkas
5. att riksdagen beslutar att fastighetsskatten på
industrifastigheter (0,5 %) och kommersiella lokaler (1 %)
införs och att inkomsten överförs till kommunsektorn,
11. att riksdagen engångsvis för andra halvåret 1995 anslår
215 000 000 kr till kommunal missbrukarvård och ungdomsvård,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om uppräkning för äldrefaktorn i bidrags- och
utjämningssystemet för kommuner och landsting,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om beräkningsgrunden för barnomsorgsfaktorn i
bidrags- och utjämningssystemet för kommuner och landsting.
1994/95:Fi36 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om kommunernas ekonomiska utrymme,
2. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av
omfattningen av de offentliga åtagandena och om en nationell
finansiering av vissa kommunala uppgifter i enlighet med vad som
anförts i motionen,
3. att riksdagen avslår regeringens förslag om lag om
generellt statsbidrag till kommuner och landsting i enlighet med
vad som anförts i motionen,
4. att riksdagen avslår regeringens förslag om lag om
utjämning av skatteinkomster och kostnader i kommuner och
landsting i enlighet med vad som anförts i motionen,
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om förändringar
i dagens utjämningssystem till kommuner och landsting att träda
i kraft den 1 januari 1996 i enlighet med vad som anförts i
motionen,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om övergångsregler i det reviderade
utjämningssystemet,
7. att riksdagen hos regeringen begär förslag om lag med
särskilda bestämmelser om utbetalning av skattemedel år 1996,
inkl. spärr mot kommunala skattehöjningar, i enlighet med vad
som anförts i motionen,
8. att riksdagen avslår regeringens förslag om ett särskilt
bidrag till Göteborgs kommun om 505 miljoner kronor i enlighet
med vad som anförts i motionen.
1994/95:Fi37 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om den kommunala konsumtionens andel av BNP,
2. att riksdagen avslår regeringens förslag till utgiftstak
för kommuner och landsting,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om tvångsförvaltning av landsting och
kommuner som inte sköter sin ekonomi,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om krav på balanserad budget och reglering av
lånefinansiering,
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sänkta
arbetsgivaravgifter för kommuner och landsting från den
1 januari 1996 enligt vad i motionen anförts,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om det generella statsbidragssystemet,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om förslaget till ett nytt bidrags- och
utjämningssystem,
8. att riksdagen beslutar om en övergångstid på tio år för
att införa systemet med utjämning för strukturellt betingade
kostnadsskillnader mellan kommuner och landsting enligt vad i
motionen anförts,
9. att riksdagen beslutar att kostnaderna för den utökade
övergångstiden finansieras via kommunakuten/krisfonden,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om användningen av EU-avgiften,
11. att riksdagen anvisar totalt 2 miljarder kronor till
krisfonden/kommunakuten enligt vad i motionen anförts,
12. att riksdagen till Särskilda insatser för vissa kommuner
och landsting för budgetåret 1995/96 under sjunde huvudtiteln
anvisar ett reservationsanslag på 3 420 000 000 kr,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om direktiv för den parlamentariska
utredningen som skall utvärdera det nya kommunala
skatteutjämningssystemet,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en utredning om att bredda skattebasen för
kommunsektorn,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om utredning om att utveckla arbetssätt inom
den offentliga sektorn för att motverka "sektorisering".
1994/95:Fi39 av Torsten Gavelin m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen avslår regeringens förslag till bidrags- och
utjämningssystem för kommuner och landsting,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ett bidrags- och utjämningssystem för
kommuner och landsting.
1994/95:Fi40 av Margit Gennser och Stig Rindborg (m) vari
yrkas
8. att riksdagen beslutar ändra 7 § kommunallagen på följande
sätt: "Kommuner får icke driva näringsverksamhet",
9. att riksdagen hos regeringen begär en utredning av den
kommunala självstyrelsens framtida inriktning med förändrad
ansvarsfördelning och ett ändrat förhållande mellan stat och
kommun,
10. att riksdagen beslutar avskaffa barnomsorgslagen samt de
tvingande bestämmelserna om socialbidragets storlek i
socialtjänstlagen,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att kommunerna skall få rätt att besluta
om kommunala vårdnadsbidrag och om avdragsrätt för dokumenterade
barnomsorgskostnader vid den kommunala beskattningen.
1994/95:Fi41 av Margit Gennser och Per Bill (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en utredning om en kommunal redovisningslag.
1994/95:Fi42 av Per Bill (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
åtgärder för att nedbringa dagens kostnader inom den kommunala
sektorn.
1994/95:Fi47 av Leif Carlson (m) vari yrkas
1. att riksdagen avslår förslaget om inomkommunalt system för
konkurrenskorrigering i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om utformningen av ett system för
konkurrenskorrigering avseende kommuner och landsting.
Motionsyrkande med anledning av regeringens skrivelse
1994/95:Fi50 av Ulla-Britt Hagström och Chatrine
Pålsson (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en
utredning i syfte att vidga grundlagsskyddet för den kommunala
självstyrelsen.
Motionsyrkanden från allmänna motionstiden
1994/95:Fi216 av Alf Svensson m.fl. (kds) vari yrkas
25. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts
beslutar om ett riktat bidrag för vård och omsorg på
4,8 miljarder kronor till kommun och landsting.
1994/95:Fi218 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
9. att riksdagen till Statligt utjämningsbidrag till kommuner
för budgetåret 1995/96 anvisar 312 miljoner kronor utöver vad
regeringen föreslagit enligt vad som anförts i motionen,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om den kommunala ekonomin.
1994/95:Fi301 av Mikael Odenberg och Stig Rindborg (m) vari
yrkas att riksdagen upphäver lagen (SFS 1982:1070) om
skatteutjämning i Stockholms läns landstingskommun.
1994/95:Fi302 av Mikael Odenberg (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om lindring av övergångseffekterna för kyrkliga kommuner till
följd av den ändrade utbetalningen av kyrkoskattemedel genom
temporär befrielse från avgift till Kyrkofonden.
1994/95:Fi303 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om införande av kommunal beskattning av
fastigheter knutna till företagssektorn.
1994/95:Fi304 av Per Erik Granström och Ingemar Josefsson (s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om kommunalt skatteunderlag.
1994/95:Fi305 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att kommunerna skall återfå rätten att
beskatta fritidsfastigheter.
1994/95:Fi306 av Jan Backman och Inga Berggren (m) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om vikten av att följa finansieringsprincipen.
1994/95:Fi307 av Jan Sandberg m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att inte frångå principen om kommunalt
självstyre,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att statligt stöd till medborgarna i
större utsträckning skall gå till de enskilda,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en bokföringslag för kommuner.
1994/95:Fi308 av Mikael Odenberg m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att man ej skall frångå principen om
kommunalt självstyre,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att statligt stöd till medborgarna i
större utsträckning skall gå till de enskilda,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om inkomst- och kostnadsutjämningen mellan
kommunerna.
1994/95:Fi309 av Lena Klevenås (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om miljödifferentierad kommunal fastighetsskatt.
1994/95:Fi310 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas att
riksdagen under Finansdepartementets anslag G 1 Statligt
utjämningsbidrag till kommunerna för budgetåret 1995/96 anvisar
ett i förhållande till regeringens förslag minskat anslag med
2 250 000 000 kr i enlighet med vad som anförts i motionen.
1994/95:Fi311 av Erling Bager och Eva Flyborg (fp) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ett rättvisare statligt utjämningssystem för
bl.a. Göteborgs kommun.
1994/95:Fi312 av Margitta Edgren (fp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om behovet av en snar förändring av det kommunala och
landstingskommunala skatteutjämningssystemet.
1994/95:Fi313 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) vari yrkas att
riksdagen under sjunde huvudtiteln G 1, anslår
200 000 000 kr mer än vad regeringen föreslagit eller
57 309 500 000 kr.
1994/95:Fi314 av Kjell Ericsson och Börje Hörnlund (c) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ett rättvist kommunalt
skatteutjämningssystem.
1994/95:A445 av Siv Holma (v) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ett regionalpolitiskt perspektiv i ett
nytt skatteutjämningssystem mellan landets kommuner.
1994/95:A467 av Birgit Friggebo m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om det kommunala utjämningssystemet.
1994/95:A470 av Sven Lundberg m.fl. (s) vari yrkas
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ett skatteutjämningssystem som möjliggör
utveckling i hela landet.
1994/95:Sk328 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
8. att riksdagen hos regeringen begär förslag om kommunalt
skattestopp med verkan fr.o.m. 1996 i enlighet med vad som
anförts i motionen.
1994/95:Sk341 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts under avsnitt 9.1 om fastighetsskatten och
den kommunala skattebasen,
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts under avsnitt 9.1 om fastighetsskatten i
vissa attraktiva skärgårdslägen.
1994/95:Sk349 av Alf Svensson m.fl. (kds) vari yrkas
14. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts
beslutar att växla delar av fastighetsskatten mot en kommunal
fastighetsavgift.
1994/95:So432 av Birgitta Carlsson (c) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om utformandet av statsbidrag och
kostnadsutjämningar mellan landstingen.
1994/95:So485 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
de statliga bidragen till landstingen så snart som möjligt bör
återfå 1990 års nivå.
1994/95:N273 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att öka konkurrensen i den offentliga
sektorn, i denna del.
1994/95:N298 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om effektivisering, konkurrensutsättning och
försäljning av kommunala verksamheter.
Utskottet
Den kommunala sektorns utveckling och ekonomiska utrymme
I kompletteringspropositionen (bilaga 7) redovisar
regeringen sina överväganden om den kommunala sektorn och den
samhällsekonomiska utvecklingen. Regeringen föreslår i
anslutning därtill att riksdagen skall godkänna de av regeringen
förordade riktlinjerna för statsbidragsutvecklingen för de
närmaste åren samt en ram för statsbidragen till kommuner och
landsting för år 1996.
I propositionen betonas att staten har det övergripande
ansvaret för att den offentliga verksamheten i sin helhet
utvecklas på ett sätt som är förenligt med kravet på
samhällsekonomisk balans. Genom sin omfattning har kommunsektorn
stor betydelse för samhällsekonomins utveckling, bl.a. för
skattenivån och sysselsättningen. Regeringen framhåller att
statens styrning av den kommunala sektorn främst sker genom
nivån på statsbidragen och genom lagstiftning som reglerar den
kommunala verksamheten. Dessutom kan staten ange riktlinjer för
kommunsektorns skattefinansierade utymme, dvs. summan av
skatteinkomster och statsbidrag, samt bedöma vilken
utgiftsutveckling som är godtagbar ur samhällsekonomisk
synvinkel.
Enligt propositionen får kommunsektorns ekonomiska situation
totalt sett anses vara stabil, även om utfallet för år 1994 kan
komma att innebära en försämring jämfört med de två närmast
föregående åren. Regeringen pekar på att de ekonomiska
förutsättningarna under senare år har inneburit att kommuner och
landsting behövt genomföra rationaliseringar och
effektiviseringar av verksamheten.
I den samtidigt med propositionen överlämnade skrivelsen
(1994/95:220) lämnar regeringen en första samlad redovisning
av den kommunala verksamheten. I skrivelsen redovisas
utvecklingen inom olika verksamheter utifrån bl.a. nationell
statistik och studier som olika sektorsmyndigheter har
genomfört. Redovisningen ger, enligt vad regeringen anför, inte
underlag för påståenden om att det skett stora och generella
försämringar i den kommunala verksamheten. Samtidigt understryks
att det också finns stora skillnader i standard mellan enskilda
kommuner respektive landsting, skillnader som tenderar att öka.
Det finns därför anledning att uppmärksamt följa utvecklingen.
Regeringen aviserar att den årligen tänker återkomma till
riksdagen med en samlad redovisning av utvecklingen inom den
kommunala sektorn.
Bedömningen av kommunsektorns ekonomi under åren 1995--2000
bygger på de antaganden som görs i den reviderade
nationalbudgeten. År 1995 antas den kommunala konsumtionen
minska realt med 1 % i förhållande till år 1994 och fortsätter
sedan att minska något för att efter år 1998 vara oförändrad.
Enligt kalkylerna blir det finansiella sparandet i kommunsektorn
som helhet negativt åren 1995 och 1997, men positivt övriga år
fram till år 1998. För landstingen beräknas det finansiella
sparandet däremot bli positivt under hela perioden.
Regeringens ambition är enligt propositionen att så långt
möjligt värna de kommunala kärnverksamheterna framför övriga
delar av den offentliga verksamheten. Den ökande statliga
skuldsättningen är enligt regeringen ett av de största problemen
i den svenska ekonomin. Detta påverkar hela den offentliga
sektorn och därmed också kommuner och landsting. Förbättrade
offentliga finanser gynnar kommunsektorn genom minskad
arbetslöshet och ökade skatteintäkter. Regeringen understryker
att utrymmet för skattehöjningar är ytterligt begränsat på kort
och medellång sikt.
I den reviderade finansplanen meddelar regeringen sin avsikt
att under nästa år återkomma till riksdagen med förslag om ett
tak för utgifterna för hela den offentliga sektorn, inklusive
kommunsektorn. En utgångspunkt bör vara att statsbidragen, med
undantag av regleringar enligt finansieringsprincipen, högst
blir nominellt oförändrade efter år 1996.
Vid fastställandet av bidragsramen har hänsyn tagits till
verksamhetsförändringar som skall regleras enligt den s.k.
finansieringsprincipen, förslagen i propositionen till nytt
mervärdesskattesystem för kommuner och landsting och
avskaffandet av två specialdestinerade statsbidrag samt
kompensationen för allmän löneavgift och särskild löneskatt till
följd av EU-inträdet.
Moderata samlingspartiet tar upp de kommunalekonomiska
frågorna i en särskild partimotion Fi36. I motionen anges
att den genomgång som regeringen gör av den kommunala sektorns
situation och finansiella utveckling de närmaste åren väl
överensstämmer med den som lämnades av den borgerliga
fyrpartiregeringen. Denna verklighetsbeskrivning kontrasterar
däremot starkt mot den socialdemokratiska retoriken under
valrörelsen 1994 och vad Socialdemokraterna uttalade under
föregående mandatperiod. Då gavs väljarna intrycket att de
samhällsekonomiskt nödvändiga indragningarna gentemot
kommunsektorn skulle återtas eller i vart fall inte fortsätta
med ytterligare indragningar.
Motionärerna kan i huvudsak ansluta sig till den analys som
ligger till grund för regeringens samhällsekonomiska bedömning.
Dock påpekas att det finansiella sparandet i den kommunala
sektorn måste bli betydligt högre de närmaste åren än vad som
anges i regeringens prognoser. Detta är nödvändigt med hänsyn
inte minst till pensionsskuldens tillväxt, som innebär ett
årligt sparandebehov på ca 10 miljarder kronor. En mycket stark
omprövning av verksamheten i förening med en god
produktivitetsutveckling inom den kommunala sektorn krävs
därför, understryks det i motionen.
Även Vänsterpartiet har avlämnat en särskild partimotion
Fi37 om den kommunala ekonomin. Enligt motionen bör
kommunsektorns ekonomi förstärkas med sammanlagt
6 600 miljoner kronor under kommande budgetår. Huvuddelen av
denna förstärkning får enligt Vänsterpartiet kommuner och
landsting genom en riktad sänkning av arbetsgivaravgifterna med
cirka 3 procentenheter från år 1996. Kommunsektorn bör dessutom
framöver få ta del i en förväntad ekonomisk tillväxt. Ett
liknande motionskrav återfinns i Vänsterpartiets motion Fi33.
Motionärerna ser planerna på att banta den offentliga sektorn
som ett led i den pågående EMU-processen. Att tvinga fram
nedskärningar i kommuner och landsting på det sätt som föreslås
av regeringen medför en direkt kvinnofientlig politik eftersom
kommunerna och landstingen är en förutsättning för kvinnors rätt
till arbete och försörjning. Dessutom är den kommunala sektorn i
stor omfattning kvinnornas arbetsmarknad. Den offentliga sektorn
-- medborgarnas gemensamma sektor -- bör återupprättas. Enligt
motionärerna räcker det inte med att återta det som gått
förlorat. Det är i den gemensamma sektorn som jobben kan skapas
snabbt och direkt utan stora och dyra investeringar. Behoven
finns redan och kommer att växa. En väl fungerande gemensam
sektor som fördelar välfärden rättvist är, framhåller
motionärerna, ett bra exempel på god hushållning med våra
resurser. Den är själva grunden för verklig jämlikhet och
jämställdhet.
Vänsterpartiet förordar vidare att målet för den kommunala
konsumtionen skall vara minst 19 % av BNP. En sådan nivå på
konsumtionen kräver givetvis ett betydligt ökat utrymme i form
av statsbidrag och generellt höjda kommunalskatter i
lågskattekommuner. Enligt motionen kan en sådan ökad konsumtion
innebära ett tillskott på i storleksordningen
80 000 arbetstillfällen. I motion Fi37 (v) avvisas vidare
tankarna på att kommuner och landsting skall underordna sig ett
utgiftstak. Varje landsting och kommun måste få bestämma sina
utgifter och inkomster. I många fall kan det bli nödvändigt med
en skattehöjning för att klara behoven inom vård, omsorg och
skola.
Ett motsvarande resonemang när det gäller den kommunala
sektorns ekonomiska utrymme för Vänsterpartiet i sin
ekonomisk-politiska motion Fi218 från allmänna
motionstiden. Där avvisar partiet en inriktning av politiken som
innebär att den privata konsumtionen tar ständigt ökande andelar
av den ekonomiska tillväxten på bekostnad av den offentliga
konsumtionen. Resurserna till skola, vård och omsorg måste
enligt motionärerna ges ett visst begränsat utrymme för att
växa. Därigenom ges också kommuner och landsting möjlighet att
ta sin del av ansvaret för att reducera arbetslösheten.
Folkpartiet, Miljöpartiet och Kristdemokraterna behandlar de
kommunalekonomiska frågorna i sina respektive partimotioner om
den ekonomiska politiken med anledning av
kompletteringspropositionen.
I motion Fi32 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) framhålls att
Folkpartiet alltid har tillmätt den kommunalt finansierade
verksamheten stor betydelse. Samtidigt understryker motionärerna
att den kommunala sektorn bör utsättas för samma krav på
sparsamhet och effektivitet som andra verksamheter. I motionen
hävdas också att regeringens beskrivning av läget i den
kommunala sektorn står i bjärt kontrast mot de skräckskildringar
som förekom före valet.
Mot bakgrund av de siffror som regeringen presenterar i
propositionen finns enligt motionärerna inte anledning att
föreslå högre statsbidrag till kommunerna. Om regeringens
prognos för skatteintäkterna slår in och särskilt om
förnyelsearbetet tar fart igen bör de flesta kommuner ha rimliga
möjligheter att klara välfärden på denna ekonomiska nivå. Om den
kommunala ekonomin däremot utvecklas sämre än väntat beror det
antagligen på att hela Sveriges ekonomi utvecklas sämre än vad
som anges i regeringens prognoser. Om staten i ett sådant läge
skall öka bidragen till kommunerna är det ofrånkomligt att
finansiera det genom ytterligare besparingar på andra statliga
utgiftsområden. Folkpartiet är inte främmande för att det kan
bli nödvändigt med hänsyn till att den kommunala verksamheten är
en så avgörande faktor i välfärdspolitiken.
Enligt motion Fi34 av Birger Schlaug m.fl. (mp) bör den
kommunala självstyrelsen stärkas dels genom minskad statlig
detaljstyrning, dels genom viss utökad beskattningsrätt. Det är
enligt Miljöpartiet viktigt att kommunerna i ökad utsträckning
kan använda sig av ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken, t.ex.
i form av en miljöskatt på fordonsbränsle. En utökad
beskattningsrätt borde också innefatta en kommunal
fastighetsskatt.
Regeringens förslag till riktlinjer för statsbidragen till
kommunsektorn innebär minskade inkomster till följd av höjda
egenavgifter, år 1996 motsvarande ca 5 miljarder kronor. Det
medför en åtstramning som slår direkt på välfärdens kärna:
vården, omsorgen och skolan. Motionärerna förordar att
kommunsektorn kompenseras för minskade inkomster på grund av de
höjda egenavgifterna. Detta kan delvis ske genom Miljöpartiets
förslag om en skatteväxling som skulle medföra lägre
arbetsgivaravgifter på i storleksordningen 2 %. Därutöver har
partiet föreslagit att den höjning med 1,5 procentenheter som
genomfördes fr.o.m. år 1995 för att finansiera EU-avgiften skall
återtas och bl.a. ersättas med en höjd bolagsskatt. I en
sjukvårdspolitisk motion So485 av Marianne Samuelsson m.fl.
(mp) ställs krav på att statsbidragen till landstingen så snart
som möjligt bör återfå 1990 års nivå. Nedskärningarna inom
vården har enligt Miljöpartiet både nått och passerat
smärtgränsen och medfört att 10 000-tals arbetstillfällen
försvunnit.
I motion Fi35 av Alf Svensson m.fl. (kds) anförs att
Kristdemokraterna är väl medvetna om att den samlade offentliga
sektorn måste anpassas till vad det samhällsekonomiska utrymmet
medger. Samtidigt, sägs det i motionen, måste hänsyn tas till
nyckelområden inom den offentliga verksamheten -- framför allt
vården och omsorgen. Utrymmet för ytterligare besparingar inom
dessa områden måste anses obefintliga. Det krävs tvärtom ökade
resurser för att kvaliteten skall kunna upprätthållas. I
enlighet med förslagen i sin budgetpolitiska motion Fi216
förordar Kristdemokraterna att kommunsektorn bör förstärkas
med 7--8 miljarder kronor utöver regeringens förslag.
Merparten av denna förstärkning bör enligt motionärerna
avsättas till ett särskilt bidrag till vård och omsorg i
kommuner och landsting på totalt 4,8 miljarder kronor.
Finaniseringen skall enligt förslaget ske främst genom att
höjningen av egenavgifterna begränsas till 2 procentenheter
fram till år 1998 och att den breddade fastighetsskatten för
kommersiella lokaler och industrilokaler skall användas för en
skatteväxling till kommunsektorn.
Utskottet instämmer för sin del i den bedömning som i
propositionen görs av det skattefinansierade utrymmet för
kommunsektorn liksom i förslaget till riktlinjer för
utvecklingen av statsbidragen under de närmaste åren. Utskottet
ställer sig också bakom förslaget till ram för statsbidragen
till kommuner och landsting för år 1996.
Det finansiella utrymmet för kommuner och landsting måste
enligt utskottets mening ses mot bakgrund av de nuvarande
statsfinansiella problemen. Kommunsektorn måste enligt utskottet
också bidra till samhällsekonomiskt nödvändiga besparingar.
Samtidigt är det viktigt att slå vakt om grundläggande kommunala
verksamheter som skola, omsorg och vård. Utskottet anser att den
avvägning som gjorts i propositionen mellan dessa skilda krav är
rimlig. Utskottet kan med hänsyn därtill inte tillstyrka den
expansion av den kommunala verksamheten som förespråkas i motion
Fi37 (v).
I propositionen aviseras att regeringen under nästa år avser
att återkomma till riksdagen med ett förslag om ett tak för
utgifterna för hela den offentliga sektorn, inklusive
kommunsektorn. Frågan om utgiftstak behandlas i utskottets
betänkande FiU20.
Med hänvisning till det anförda ställer sig utskottet bakom
vad regeringen i propositionen anför om den kommunala sektorns
ekonomiska utrymme och tillstyrker förslaget till riktlinjer för
statsbidragsutvecklingen för de närmaste åren samt avstyrker
motionerna Fi32 (fp) yrkande 10 i denna del, Fi33 (v)
yrkande 6, Fi36 (m) yrkande 1, Fi37 (v) yrkandena 1, 2
och 5, Fi216 (kds) yrkande 25, Fi218 (v) yrkande 10 samt
So485 (mp) yrkande 5.
Åtgärder mot kommunala skattehöjningar
I motion Fi36 av Moderata samlingspartiet konstateras att
regeringen i propositionen på ett flertal ställen återkommer
till vikten av att kommunalskatterna inte höjs. Likväl läggs
inget konkret förslag som skall motverka eller förhindra
kommunalskattehöjningar. Motionärerna föreslår en spärr mot
sådana höjningar i samband med beslutet om reglerna för
utbetalning av kommunalskattemedel för år 1996. Lagen bör ges en
sådan utformning att kommun eller landsting som beslutar om en
höjd utdebitering genom en ändrad neutraliseringsavgift i
praktiken endast får behålla en mindre del av de skatteintäkter
som höjningen leder till.
I Moderata samlingspartiets skattepolitiska motion --
motion Sk328 -- från den allmänna motionstiden är man mera
långtgående. Där sägs att de stora kommunala skattehöjningar som
genomförts i många kommuner och landsting för år 1995 måste
stoppas. Från och med år 1996 bör därför enligt motionärerna ett
kommunalt skattestopp gälla.
Utskottet delar regeringens bedömning i propositionen att
utrymmet för skattehöjningar är utomordentligt begränsat.
Ekonomiska obalanser måste främst åtgärdas med hjälp av
utgiftsminskningar och effektiviseringar. Utskottet utgår från
att höjningar av utdebiteringen endast tas till av kommuner och
landsting som en sistahandsåtgärd.
Utskottet avstyrker med hänvisning till det anförda motionerna
Fi36 (m) yrkande 7 och Sk328 (m) yrkande 8.
Ekonomiska regleringar mellan staten och kommuner och
landsting år 1995
I samband med behandlingen av föregående års
kompletteringsproposition ställde sig riksdagen bakom att
tillämpningen av finansieringsprincipen endast bör omfatta
beslut som direkt tar sikte på den kommunala verksamheten.
Åtgärder som indirekt får effekter på kommunsektorn, t.ex.
skatteunderlagsförändringar, bör beaktas i samband med att det
skattefinansierade utrymmet fastställs.
I propositionen föreslås att förändringar görs i lagen
(1994:961) med särskilda bestämmelser om utbetalning av
skattemedel år 1995 med hänsyn till fattade riksdagsbeslut om
verksamhetsförändringar samt kompensation innevarande år för den
allmänna löneavgiften till följd av EU-inträdet. En del av
kompensationen används för att engångsvis bistå vissa kommuner
med stora ekonomiska problem. Propositionens förslag innebär
minskade kostnader för kommuner och landsting på sammanlagt 923
miljoner kronor i förhållande till tidigare beslutade
regleringar.
I motion Fi306 av Jan Backman och Inga Berggren (m) tas
den s.k. finansieringsprincipen upp. Motionärerna betonar att
det vid olika tillfällen slagits fast att de beslut som tas av
regering och riksdag där effekterna berör den kommunala sektorn
också skall åtföljas av ett finansieringsbeslut. Detta sker
alltför sällan. För att klart markera skillnaden mellan statens
och kommunernas ansvar och beslutskompetens är det, menar
motionärerna, viktigt att man strävar efter att upprätthålla
denna princip.
Utskottet vill med anledning av motion Fi306 (m)
understryka att riksdagen våren 1994 ställde sig bakom att
finansieringsprincipen bör tillämpas så att den endast bör
omfatta statliga beslut som direkt tar sikte på den kommunala
verksamheten på det sätt som nu föreslås i samband med förslaget
till ändring i lagen om utbetalning av skattemedel för år 1995.
Utskottet avstyrker därmed motion Fi306 (m).
Utskottet tillstyrker med hänvisning till det anförda det i
propositionen framlagda lagförslaget.
Kyrkokommunala frågor
Ekonomiska regleringar år 1996 mellan staten och de kyrkliga
kommunerna
Regeringen föreslår i propositionen att de kyrkliga
kommunernas skattemedelsfordran vid ingången av år 1996 med
avseende på ändringar som har påverkat det kommunala
skatteunderlaget m.m. skall minskas med 3,6 %. Till skillnad
från vad som gäller kommuner och landsting ingår ingen
kompensation för den fr.o.m. år 1995 införda löneavgiften till
följd av EU-inträdet. Därutöver skall skattemedelsfordran
minskas med 4 % som ersättning till staten för administrationen
av församlingsskatten. Detta beräknas motsvara drygt 340
miljoner kronor mot cirka 300 miljoner kronor för innevarande
år. De föreslagna förändringarna skall enligt propositionen
regleras i en lag med särskilda bestämmelser om utbetalning av
skattemedel år 1996.
Utskottet tillstyrker det i propositionen framlagda
lagförslaget.
Avgiften till Kyrkofonden
I motion Fi302 av Mikael Odenberg (m) ställs krav på en
lindring av vissa övergångseffekter för de kyrkliga kommunerna
till följd av de ändringar i utbetalningsordningen av
kyrkoskattemedlen som riksdagen beslutade om våren 1994.
Ändringen innebar att minskningen av skattemedel avseende icke
medlemmar fr.o.m. år 1995 görs redan i förskottsutbetalningen
och inte som tidigare vid slutavräkningen två år senare.
Motionären menar att omläggningen principiellt sett är motiverad
men att den innebär övergångsproblem undet åren 1995 och 1996.
Han föreslår därför att de mest utsatta församlingarna ges rätt
till hel eller delvis befrielse från avgiften till Kyrkofonden
under övergångsåren.
Utskottet var redan i samband med att beslutet togs våren
1994 medvetet om att ändringen under en övergångsperiod kunde
innebära ekonomiska ansträngningar för ett antal kyrkliga
kommuner. Utskottet anförde (bet. 1993/94:FiU19 s. 19) att
Kyrkofonden under vissa förutsättningar och efter särskild
prövning kunde lämna stöd till sådana kommuner i form av extra
utjämningsbidrag.
Avgiften till Kyrkofonden regleras i kyrkolagen (1992:300). En
ändring av kyrkolagen är en relativt omfattande åtgärd som
kräver att kyrkomötet först hörs. Enligt utskottets mening bör
de övergångsproblem som motionären pekar på i första hand
åtgärdas genom de möjligheter som finns för de berörda kyrkliga
kommunerna att hos Kyrkofonden ansöka om extra utjämningsbidrag.
Detta gäller även församlingar som normalt ej erhåller extra
utjämningsbidrag men som starkt påverkas av de ändrade
utbetalningsreglerna. Utskottet vill också understryka att
regeringen i samband med att budgeten för fonden fastställs kan
pröva om ramarna för extra utjämningsbidrag bör vidgas.
Med det anförda avstyrker utskottet motion Fi302 (m).
Ett nytt bidrags- och utjämningssystem för kommuner och
landsting
Inledning
Innan utskottet går in på förslagen i propositionen och
motionerna redovisas här bakgrunden till och motiven för
kommunala skatteutjämningssystem.
Det svenska samhället har av tradition strävat efter att
utjämna skillnader som har sitt ursprung i olika regionala
förutsättningar. Denna utjämning har varit en viktig del i
utvecklingen av den svenska välfärden. Successivt har det vuxit
fram en uppfattning i det svenska samhället -- med starkt
folkligt stöd -- att människor skall kunna bosätta sig i olika
delar av landet utan att detta innebär avsevärda skillnader i
ekonomiskt avseende.
Som uttryck för detta har det sedan början av 1900-talet
funnits olika typer av skatteutjämningssystem för kommuner.
Likaså lämnas sedan lång tid tillbaka regionalpolitiskt stöd av
olika slag för att kompensera regioner som är särskilt utsatta i
olika avseenden. Syftet med dessa åtgärder är att så långt det
är möjligt likställa de ekonomiska förutsättningarna för
kommunerna.
De ekonomiska förutsättningarna för landets kommuner att
tillhandahålla medborgarna en god kommunal service varierar
starkt mellan kommunerna. Dessa olikheter gäller såväl
kommunernas inkomster som deras kostnader. Frågor om ekonomisk
utjämning mellan kommunerna har därför ständigt diskuterats, och
olika typer av skatteutjämningssystem har funnits sedan år 1917.
Skatteutjämningssystemen har successivt vuxit fram och
särskilt tyngda kommuner har genom dem fått statsbidrag. När
kommunalskattereglerna ändrats har kommunerna kunnat kompenseras
för det inkomstbortfall dessa ändringar föranlett. Redan på
1960-talet utnyttjades skatteersättningsinstrumentet till att i
generellt bidragssyfte ge överkompensation till kommuner med
svag ekonomi. En mångfald olika lösningar har valts som alla
präglats av att riksdagen tagit ställning till olika ingrepp i
kommunalbeskattningen.
Det moderna skatteutjämningssystemet har funnits sedan början
av 1970-talet och har byggt på tillskott av skatteunderlag för
behövande kommuner.
När de statliga finanserna försämrades i början av 1980-talet
uppstod problem med att finansiera de ökade kostnaderna för
skatteutjämningssystemet. År 1986 infördes en allmän
skatteutjämningsavgift som togs ut i form av en fastställd
procentsats på skatteunderlaget. Samtidigt infördes en särskild
skatteutjämningsavgift för kommuner med skattekraft över 135 %
av medelskattekraften. Tilläggsavgiften skärptes senare genom
att gränsen för avgiftsuttaget sänkts i avsikt att ytterligare
reducera skillnaderna i skattekraft. Skatteutjämningssystemet
upphörde år 1993 och ersattes då av ett system med
utjämningsbidrag. Samtidigt avvecklades en stor del av de
tidigare specialdestinerade statsbidragen.
Det finns sedan länge ett starkt folkligt stöd också för
principen om kommunal självstyrelse. En viktig förutsättning för
att den kommunala självstyrelsen skall kunna utövas på ett
likvärdigt sätt är en utjämning av de ekonomiska
förutsättningarna med hänsyn till de stora skillnaderna inom
landet när det gäller skattekraft och strukturella förhållanden
av olika slag.
Den kommunala självstyrelsen är en av de grundläggande
principer på vilka regeringsformen (RF) bygger. Begreppet
kommunal självstyrelse är emellertid vagt och det går inte att
ur förarbetena till regeringsformen utläsa någon närmare
precisering av begreppet.
Rätten att själv kunna finansiera de kommunala uppgifterna är
emellertid en väsentlig del av den kommunala självstyrelsen. En
fri bestämmanderätt förutsätter nämligen ekonomiska resurser.
Genom regeringsformen slås också fast att kommunerna får ta ut
skatt för skötseln av sina uppgifter. Bestämmelsen är ett
principställningstagande och kan enligt förarbetena
(prop. 1973:90 s. 231) "inte läsas så att den kommunala
beskattningsrätten måste vara fri ens i den meningen att varje
kommun helt obunden kan bestämma skatteuttagets storlek". Detta
uttalande kommenterades i konstitutionsutskottets av riksdagen
godkända betänkande (bet. KU 1973:26) inte på annat sätt än
att propositionens förslag i detta avseende väl uppfyllde de
krav som borde ställas på ett grundlagsskydd för den kommunala
självstyrelsen.
Enligt senare uttalanden av konstitutionsutskottet (bl.a. KU
1980/81:22 s. 8) måste emellertid en lagreglering alltid ge
utrymme för en fri sektor för kommunerna och även bibehålla
åtminstone en viss frihet för kommunerna när det gäller att
fastställa beskattningens storlek.
Vilka de uppgifter är som kommunerna får ta ut skatt för att
sköta framgår inte av grundlagen. I stället sägs i
regeringsformen att föreskrifter om grunderna för den kommunala
beskattningen och om kommunernas befogenheter och om deras
åligganden skall meddelas genom lag. Detta innebär enligt
förarbetsuttalanden (prop. 1973:90 s. 231) att det närmare
förverkligandet av principen om den kommunala beskattningsrätten
är underkastat lagstiftning.
Till sådana åligganden för kommunerna som fordrar lagform hör
bl.a. skyldigheten för en kommun att erlägga
skatteutjämningsavgifter och pastoratens skyldighet att betala
kyrkoavgift till kyrkofonden.
Grundläggande bestämmelser om kommunernas och landstingens
kompetens finns i kommunallagen. Enligt denna får kommuner och
landsting själva ha hand om sådana angelägenheter av allmänt
intresse som har anknytning till kommunens eller landstingets
område eller dess medlemmar och som inte skall handhas enbart av
staten, en annan kommun, ett annat landsting eller något annan.
Paragrafen bygger på att en kommunal åtgärd skall främja ett
allmänintresse. Den ger också uttryck åt den s.k.
lokaliseringsprincipen, dvs. att en kommunal åtgärd skall vara
anknuten till kommunen i fråga för att vara lagenlig.
Lokaliseringsprincipen är emellertid försedd med viktiga
modifikationer. Genom olika befogenhetsutvidgande lagar, som
alla innebär avsteg från den allmänna kompetensbestämmelsen och
de kommunalrättsliga grundprinciperna, har kommunerna fått
kompetens i olika frågor där åtgärderna inte har den annars
nödvändiga anknytningen till den egna kommunen.
Som exempel på sådana befogenhetutvidgande lagar kan nämnas
lagen (1986:753) om kommunal tjänsteexport, lagen (1989:977) om
kommunalt stöd till ungdomsorganisationer och lagen (1994:693)
om rätt för kommuner, landsting och kyrkliga kommuner att lämna
internationell katastrofhjälp och annat bistånd. Ytterligare
exempel är de nu upphävda lagarna (1947:523) om kommunala
åtgärder till bostadsförsörjningens främjande m.m. och
(1985:1052) om rätt för kommuner och landstingskommuner att
vidta bojkottåtgärder mot Sydafrika.
Det är alltså riksdagen som i lag både sätter gränserna för
kommunernas befogenheter och ålägger dem deras skyldigheter.
Både befogenheter och skyldigheter kan gå utöver vad som följer
av lokaliseringsprincipen.
Genom åren har olika konstruktioner använts för att åstadkomma
en kommunal skatteutjämning. Inom de ramar som dras upp av
grundlagsstadgandena har skilda lösningar valts, som dock alla
karaktäriseras av att kommuner med låg skattekraft och/eller
ogynnsamma strukturella förhållanden kompenserats för detta
jämfört med ekonomiskt starkare kommuner. Sådana system fanns
när regeringsformen antogs och nya har utformats sedan dess.
Den särskilda skatteutjämningsavgift som infördes år 1985 har
blivit föremål för domstolsprövning sedan en kommuninnevånare
överklagat en kommuns beslut att taxera ut sådan avgift.
Kammarrätten avslog dock överklagandet med hänvisning till att
skyldigheten att betala sådan avgift var ett specialreglerat
åliggande som kommunen hade att följa vid sidan av övrig
kommunal lagstiftning.
I likhet med den senaste statliga utredningen om kommunal
skatteutjämning (SOU 1994:144) konstaterar finansutskottet att
utjämningen mellan kommunerna har medverkat till uppbyggnaden av
välfärden i Sverige och har bidragit till att motverka "negativ
konkurrens" och segregering mellan kommunerna.
Mot denna bakgrund anser utskottet att ett väl fungerande
system för skatteutjämning kan ge ett viktigt positivt bidrag
till att vitalisera den kommunala självstyrelsen i Sverige.
Riksdagen tog under år 1992 ställning till ett nytt generellt
statsbidragssystem för kommunerna med verkan från år 1993. I
anslutning därtill avskaffades en rad specialdestinerade
statsbidrag i syfte att öka den kommunala handlingsfriheten.
Förändringarna innebar också att utbetalningssystemet för
kommunalskattemedel lades om och att den s.k.
finansieringsprincipen infördes. För landstingens del behölls i
huvudsak det tidigare bidragssystemet.
Därefter har ett omfattande utredningsarbete bedrivits för att
klara ut ett antal problem som inte tidigare kunnat lösas. Det
har främst gällt utjämningen av strukturellt betingade
kostnadsskillnader liksom den nuvarande modellen för
inkomstutjämning. Strävan har även varit att inordna alla
kommuner och landsting i samma bidrags- och utjämningssystem. En
parlamentarisk beredning presenterade i november 1994 ett samlat
förslag till ett nytt bidrags- och utjämningssystem för kommuner
och landsting att träda i kraft den 1 januari 1996. Regeringens
förslag bygger i allt väsentligt på de förslag som beredningen
lagt fram.
Riktlinjer för och lagreglering av ett nytt bidrags- och
utjämningssystem
När det gäller riktlinjer för ett nytt bidrags- och
utjämningssystem anges i propositionen att huvudsyftet är
att skapa likvärdiga ekonomiska förutsättningar mellan kommuner
respektive landsting. Detta bör ske genom en långtgående
utjämning av skillnader i beskattningsbara inkomster och för
strukturellt betingade kostnadsskillnader. Systemet bör vidare
vara överskådligt och möjligt att förklara och analysera i sina
beståndsdelar. Det bör också vara flexibelt och kunna anpassas
till förändringar i den kommunala verksamheten.
Både inkomst- och kostnadsutjämningen föreslås i propositionen
ske genom en omfördelning av skatteinkomster mellan kommuner
respektive landsting och blir därigenom oberoende av statliga
tillskott. Statsbidragen till kommuner och landsting används
inte för utjämning utan fördelas i huvudsak efter antalet
invånare i respektive kommun eller landsting och kan därmed
också fungera som instrument för ekonomiska regleringar mellan
staten och kommunsektorn. Införandet av systemet bör enligt
propositionen ske på ett sådant sätt att omedelbara
omfördelningar av statsbidrag kan undvikas.
När det gäller lagregleringen av ett nytt bidrags- och
utjämningssystem läggs i propositionen fram ett förslag till lag
om utjämning av skatteinkomster och kostnader i kommuner och
landsting. Inkomstutjämningen föreslås ske genom att kommuner
och landsting med en beskattningsbar inkomst per invånare som
överstiger genomsnittet för landet får ett avdrag från
skatteinkomsterna, medan de med en beskattningsbar inkomst per
invånare som understiger genomsnittet får ett tillägg till
skatteinkomsterna. Tillägg och avdrag betalas ut eller dras av i
samband med och på motsvarande sätt som gäller enligt 4 § lagen
(1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan
menighets utdebitering av skatt m.m. Även utjämningen av
strukturellt betingade kostnadsskillnader sker genom tillägg
till och avdrag från skatteinkomsterna. Den ekonomiska
utjämningen sker således enligt lagförslaget genom omfördelning
av kommunernas respektive landstingens skatteinkomster.
I ett förslag till lag om införande av lagen om utjämning av
skatteinkomster och kostnader i kommuner och landsting
föreskrivs att lagen träder i kraft den 1 juli 1995 och
tillämpas första gången i fråga om utjämningsåret 1996.
Införandelagen innebär ett successivt införande under åtta år av
det nya utjämningssystemet. Det nya systemet har också föranlett
en ändring i lagen (1974:417) om utdebitering och utbetalning av
skatt vid ändring i rikets indelning i kommuner, landsting och
församlingar. Därutöver läggs förslag om en särskild lag som
reglerar det i systemet ingående nya generella invånarbaserade
statsbidraget för kommuner respektive landsting.
Från enstaka remissinstanser hade framförts principiella
invändningar mot den långtgående inkomstutjämningen med
motiveringen att den står i motsatsställning till den kommunala
beskattningsrätten. Enligt regeringens bedömning är emellertid
en långtgående inkomstutjämning helt avgörande i ett system som
skall åstadkomma likvärdiga ekonomiska förutsättningar. Det är
värt att notera att Svenska Kommunförbundets styrelse i bred
politisk enighet ställt sig bakom principerna för ett nytt
bidrags- och utjämningssystem.
Lagrådets yttrande i lagregleringsfrågan
Finansutskottet beslöt vid sammanträde den 2 maj 1995 att
inhämta Lagrådets yttrande över propositionens förslag till lag
om utjämning av skatteinkomster och kostnader i kommuner och
landsting. Lagrådet har i första hand prövat om förslaget är
förenligt med bestämmelserna i regeringsformen om den kommunala
beskattningsrätten.
Lagrådet framhåller att regeringens förslag medför att
kommuner och landsting, vilka kommer att vidkännas avdrag från
skatteintäkterna, genom uttagande av kommunalskatt och
landstingsskatt bidrar till att täcka behov av medel i andra
kommuner och landsting. Frågan är om en sådan skatt kan anses
uttagen för skötseln av kommunens och landstingets uppgifter.
Enligt Lagrådet kan den föreslagna ordningen inte anses stå i
överensstämmelse med ordalagen i bestämmelsen i 1 kap. 7 §
andra stycket regeringsformen. För tolkningen av begreppet
"skötseln av sina uppgifter" har Lagrådet sökt vägledning i vad
som i lag och praxis ansetts vara en kommuns eller ett
landstings angelägenheter och har funnit att bestämmelserna i
kommunallagen och ett stort antal andra lagar om en kommuns
allmänna befogenheter utgår från vad som brukar kallas
lokaliseringsprincipen. Med lokaliseringsprincipen avses ett
krav på anknytning till kommuns eller landstings område eller
dess medlemmar.
Mot denna bakgrund framstår det enligt Lagrådet som helt
främmande att betrakta en skatt som tas ut av en kommun eller
ett landsting för att tillföras andra kommuner eller landsting,
som uttagen för skötseln av vederbörande kommuns eller
landstings uppgifter. Den ordning beträffande utjämning av
skatteinkomster som tillämpats under senare år kan enligt
Lagrådet inte föranleda någon annan bedömning. Uttagandet av
skatt i kommuner och landsting, som får vidkännas avdrag kommer
därmed att strida mot vad som i 1 kap. 7 § andra stycket
regeringsformen anges om ändamålet med den kommunala
beskattningen. Lagrådet tillägger att syftet med den föreslagna
lagen möjligen kan -- åtminstone delvis -- tillgodoses med någon
annan teknik avseende avgifter och avdrag, vilket inte skulle
strida mot regeringsformens bestämmelser. Detta kan dock anser
Lagrådet inte inverka på bedömningen av det nu aktuella
förslaget. På grund härav anser Lagrådet att den föreslagna
lagen inte är förenlig med bestämmelsen i 1 kap. 7 § andra
stycket regeringsformen och avstyrker därför förslaget.
Lagrådets yttrande återfinns i bilaga 2.
Motionsyrkanden om riktlinjerna för och lagregleringen av ett
nytt system
I motion Fi36 (m) konstateras att förslaget i
propositionen i huvudsak överensstämmer med beredningens
förslag. En viktig utgångspunkt i relationerna mellan stat och
kommun måste enligt motionärerna vara att staten respekterar den
kommunala beskattningsrätten. Det som den folkvalda församlingen
i enlighet med grundlagen upptar i kommunal skatt skall
självfallet gå till skötseln av kommunens uppgifter. I motionen
hävdas att såväl beredningens som propositionens förslag strider
mot grundlagen. Oavsett vilken uppfattning man har i frågan om
det från andra utgångspunkter skulle vara rimligt med
inomkommunal inkomstutjämning måste grundlagen följas. I
motionen yrkas med hänvisning härtill att riksdagen skall avslå
regeringens förslag till lag om utjämning av skatteinkomster och
kostnader i kommuner och landsting.
Enligt motionärerna kan ekonomiska regleringar mellan stat och
kommun liksom i dag ske genom den s.k. neutraliseringsavgiften i
samband med utbetalning av kommunalskattemedel. Det finns inget
skäl att låta ett utjämningssystem omfatta andra kommuner än dem
som för att driva sin verksamhet på ett rimligt sätt är i behov
av medel utöver den egna skatten. Att finansiera sådana
tillskott bör enligt motionärerna vara en uppgift för staten.
Medborgare i kommuner med hög skattekraft som har hög inkomst
kommer därmed också att betala mer av skattekraftsgarantin för
övriga kommuner. Motionärerna anför också att beredningen och
regeringen verkar ha bortsett från att det även i kommuner med
hög skattekraft finns medborgare med normala och låga inkomster.
I den moderata partimotionen avvisas regeringens förslag till
nytt utjämningssystem. Svårigheterna att finna en långsiktig och
hållbar lösning för inkomst- och kostnadsutjämning har enligt
motionen sin grund i den totala kommunala sektorns omfattning.
Med en så stor kommunal sektor kommer skillnader i egen
skattekraft och i opåverkbara kostnader att få mycket stora
ekonomiska och sociala verkningar. Förutsättningarna att hantera
sådana skillnader skulle öka avsevärt om de kommunala
uppgifterna och det kommunala finansieringsansvaret begränsades.
En översyn bör därför omedelbart inledas om omfattningen av de
nationella åtagandena och en nationell finansiering av vissa av
de nuvarande kommunala uppgifterna.
På kort sikt bör enligt Moderata samlingspartiet dagens
skattekraftsutjämning för kommunerna i princip behållas.
Kostnadsutjämningen bör emellertid förändras och byggas upp med
standardkostnadsfaktorer i enlighet med beredningens och
regeringens förslag. Ett motsvarande system bör enligt motionen
införas för landstingen. Inkomstutjämningen måste utformas så
att de enskilda kommunerna har incitament till att öka den egna
skattekraften. Övergångsregler bör gälla. Den nuvarande s.k.
neutraliseringsavgiften i samband med utbetalningen av
kommunalskattemedel bör behållas liksom nuvarande system med för
varje kommun och landsting individuella del- och
slutavräkningar, framhålls i motionen.
I motion Fi307 av Jan Sandberg m.fl. (m) och i motion
Fi308 av Mikael Odenberg m.fl. (m) -- båda väckta under den
allmänna motionstiden -- hävdas med utgångspunkt från det då
föreliggande utredningsförslaget (SOU 1994:144) att det där
förordade utjämningssystemet innebar ett avsteg från tidigare
principer om kommunalt självstyre.
Enligt motion Fi32 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) anser
Folkpartiet att den omläggning av inkomst- och
kostnadsutjämningen som föreslagits i den s.k. Henstrandska
utredningen skall genomföras. Enligt motionärerna har ingen
kunnat visa på annat än att detta är det bästa underlag som
hittills tagits fram. Det är också positivt att regeringen till
mycket stora delat har accepterat detta förslag, inte minst mot
bakgrund av hur socialdemokraterna tidigare har agerat i denna
fråga, anför motionärerna.
I motionen ställs dock krav på vissa förändringar i
förhållande till regeringens förslag. Enligt Folkpartiet bör
utjämningsnivån sättas till 90 % i stället för 95 % av
skillnaden mellan egen skattekraft och medelskattekraften. Med
denna avvägning mellan graden av utjämning och graden av egna
incitament råkar färre kommuner ut för att de förlorar på ökad
skattekraft. Motionärerna motsätter sig också den långa
införandetiden och de justeringar av utredningsförslaget
beträffande kostnadsutjämningen som gjorts.
I motion Fi37 av Gudrun Schyman m.fl. (v) understryks att
ett nytt bidrags- och utjämningssystem måste utgå ifrån det
kommunala självstyret och den kommunala beskattningsrätten samt
bygga på att alla kommuner är med. Förslaget får inte driva på
urbaniseringen. Vänsterpartiet accepterar systemet med generella
statsbidrag till kommuner och landsting med ett fast belopp per
invånare men anser att statens ekonomiska ansvar måste öka för
att garantera alla en likvärdig behandling och tillgänglighet.
Vänsterpartiet tillstyrker den principiella utformningen av
utjämningen av skatteinkomster. Principen sammanfaller med
Vänsterpartiets syn på att var och en skall delta utifrån sin
förmåga och att därefter solidariskt dela med sig av de
gemensamma resurserna -- åt var och en efter behov.
Torsten Gavelin m.fl. (fp) yrkar i motion Fi39 avslag på
regeringens förslag till bidrags- och utjämningssystem för
kommuner och landsting. Metoden för inkomstutjämning har enligt
motionärerna två oacceptabla konsekvenser. För det första skapar
det mycket komplicerade utjämningssystemet s.k.
pomperipossaeffekter. För det andra blir utjämningen inte
fullständig utan de fattigaste kommunernas skattekraft blir 5 %
lägre än de rikaste kommunerna. Motionärerna har också
invändningar mot kostnadsutjämning som, hävdas det, konsekvent
missgynnar de flesta av skogslänens kommuner. I motionen
ifrågasätts också om den långa övergångstiden tillsammans med
övriga övergångsanordningar uppfyller de kommunala kraven på ett
system som är stabilt och överblickbart.
Enligt motion Fi50 av Ulla-Britt Hagström och Chatrine
Pålsson (kds) bör riksdagen hos regeringen begära att en
utredning tillsätts i syfte att vidga grundlagsskyddet för den
kommunala självstyrelsen. Inte sällan inleds förslagen till
stora förändringar med att vikten av den kommunala
självstyrelsen framhålls. I debatten omkring förslaget till nytt
intäkts- och kostnadsutjämningssystem fr.o.m. år 1996 har
debatten om såväl relationer mellan kommunerna som mellan
kommunerna och staten skärpts. Det är enligt motionärerna
motsägelsefullt när regeringen i propositionen just framhåller
hur viktig den kommunala beskattningsrätten är som grund för den
kommunala sjävstyrelsen och samtidigt föreslår genomgripande
åtgärder för att flytta medel från vissa kommuner till andra.
Konstitutionsutskottets yttrande i lagregleringsfrågan
I sitt yttrande (1994/95:KU6y) ger konstitutionsutskottet en
redovisning av bestämmelserna i regeringsformen om det kommunala
självbestämmandet och av förarbetena till dessa bestämmelser.
Utskottet redogör också för den konstitutionella praxis som
utvecklats när det gäller den kommunala beskattningsrätten.
Konstitutionsutskottet delar Lagrådets bedömning att
förarbetena inte ger tillräcklig vägledning i fråga om vad som
avses med begreppet "skötsel av sina uppgifter". Utskottet pekar
samtidigt på det som sägs i grundlagspropositionen om att
bestämmelsen om beskattningsrätten är ett principstadgande och
att principens närmare förverkligande är underkastad
lagstiftning. Det är alltså inte så att den kommunala
beskattningsrätten måste vara fri ens i den meningen att varje
kommun helt obunden kunde bestämma skattens storlek.
I yttrandet påpekar konstitutionsutskottet att ett
skatteutjämningssystem för kommunerna successivt växte fram
under 1960- och 1970-talen. Vid tiden för grundlagsreformen
gällde också ett utjämningssystem för de kyrkliga kommunerna.
Betämmelserna i regeringsformen skall således enligt utskottet
ses mot den bakgrunden att det redan vid tiden för
regeringsformens införande förekom lagregler om kommunal
skatteutjämning och att ett ganska renodlat utjämningssystem
mellan kommuner fanns på det kyrkliga området. Även efter
antagandet av regeringsformen har förändringar som rör den
kommunala beskattningsrätten genomförts. Ett exempel är den
avgift som från år 1986 togs ut på kommunernas och landstingens
skatteunderlag för att finansiera den automatiska ökningen av
skatteutjämningsbidragen. Även i anslutning till det nu gällande
bidragssystemet fr.o.m. år 1993 finns särskilda lagbestämmelser
som innebär att vid utbetalning av kommunalskatt skall
kommunalskattemedlen minskas med vissa angivna belopp.
Konstitutionsutskottet erinrar också om att det vid flera
tillfällen efter det att regeringsformen trädde i kraft
beslutats om lagar som utsträcker den kommunala kompetensen
längre än vad lokaliseringsprincipen innebär. Exempel på sådana
lagar är lagen (1986:753) om kommunal tjänsteexport som ger
kommunerna rätt att tillhandahålla kommunala tjänster för export
och lagen (1994:693) om rätt för kommuner, landsting och
kyrkliga kommuner att lämna internationell katastrofhjälp och
annat bistånd. Det kan enligt utskottet inte heller bortses från
att kostnadsutjämningen mellan kyrkliga kommuner länge varit
allmänt accepterad.
Konstitutionsutskottet anser att det således sammantaget finns
flera omständigheter som ger utrymme för en annan tolkning än
den Lagrådet gjort. Som framhölls i förarbetena till
regeringsformens bestämmelse om lagprövning är det naturligt att
riksdagen som grundlagsstiftare är den instans som är bäst ägnad
att pröva en viss föreskrifts grundlagsenlighet. Enligt
konstitutionsutskottets mening är det emellertid mycket
angeläget att det inte finns någon tveksamhet kring
tillämpningen av regeringsformen. Utskottet vill därför förorda
den möjlighet med en annan teknik än den föreslagna som Lagrådet
pekar på för att uppnå det eftersträvade syftet. En tänkbar
lösning kan vara att avdragen och tilläggen omvandlas till
avgift respektive statligt utjämningsbidrag. En sådan ordning
är, framhåller konstitutionsutskottet, klart godtagbar och
förenlig med den konstitutionella praxis som utvecklats som en
utfyllnad av grundlagsregleringen.
Avslutningsvis anför utskottet att det självfallet är
angeläget att grundlagsbestämmelserna inte ger utrymme för så
skilda bedömningar som nu framkommit i ett
tillämpningssammanhang. Konstitutionsutskottet förordar därför
att frågan om innebörden av den kommunala självstyrelsen och den
kommunala beskattningsrätten och dess förhållande till
utformningen av grundlagsbestämmelserna blir föremål för en
analys och ett eventuellt förtydligande.
Moderata samlingspartiet och Folkpartiet har anmält avvikande
mening till yttrandet. Folkpartiet har dessutom avgivit ett
särskilt yttrande. Konstitutionsutskottets yttrande återfinns i
bilaga 3.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet vill för sin del när det gäller
riktlinjerna för och lagregleringen av ett nytt bidrags- och
utjämningssystem anföra följande.
Såsom påpekas i propositionen kvarstod i samband med
statsbidragsomläggningen år 1993 flera betydande frågor att
lösa. Således behövde metoderna för utjämning av strukturellt
betingade kostnadsskillnader utvecklas vidare. En annan fråga
gällde det faktum att inkomstutjämningen inte omfattade samtliga
kommuner och inte innebar en långsiktigt stabil lösning.
Ytterligare en fråga var olikheterna i uppbyggnaden av
utjämnings- och bidragssystemen mellan kommunerna och
landstingen. Utskottet delar därför helt den syn som redovisas i
propositionen om det angelägna i att ett nytt bidrags- och
utjämningssystem införs fr.o.m. år 1996. Utskottet konstaterar
också att det finns ett brett parlamentariskt stöd för denna
uppfattning.
I likhet med vad som anförs i propositionen skall huvudsyftet
för ett sådant nytt system vara att skapa likvärdiga ekonomiska
förutsättningar för alla kommuner och landsting. Utskottet vill
också slå fast att detta bör ske genom en långtgående utjämning
av skillnader i beskattningsbara inkomster och strukturellt
betingade kostnadsskillnader. Andra givna utgångspunkter är att
såväl inkomstutjämningen som kostnadsutjämningen skall omfatta
samtliga kommuner och landsting samt att bidrags- och
utjämningssystemet bör få en likartad uppbyggnad för såväl
kommuner som landsting. Utjämningssystemet måste också ges en
konstruktion som är långsiktigt hållbar och inte beroende av
nivån på de statliga bidragen. Detta skall främst ses mot
bakgrund av statens behov att kunna göra generella ekonomiska
regleringar bl.a. till följd av finansieringsprincipen.
Regeringens förslag till nytt bidrags- och utjämningssystem
har föregåtts av ett omfattande utredningsarbete. Inte minst när
det gäller metoder för kostnadsutjämning har ett betydelsefullt
utvecklingsarbete bedrivits sedan omläggningen av det kommunala
statsbidragssystemet år 1993. Enligt utskottets mening är
förslaget i propositionen väl avvägt i förhållande till de många
olikartade krav som nu kan ställas på ett system för statsbidrag
och utjämning. De motioner som väckts med anledning av
propositionen visar att ett stort flertal av partierna i
riksdagen står bakom de grundläggande principer som förslaget
vilar på. Det finns också ett brett stöd för reformen i den
kommunala världen.
I samband med utskottets beredning av propositionen har som
framgått frågan om grundlagsenligheten av den lagtekniska
lösning som förordas i propositionen aktualiserats. Mot bakgrund
av den analys av grundlagsfrågan som konstitutionsutskottet
presenterat anser finansutskottet att det i och för sig är
möjligt för riksdagen att godkänna det nu föreliggande
förslaget. Utskottet anser emellertid -- bl.a. mot bakgrund av
de synpunkter som konstitutionsutskottet har anfört om en
alternativ utformning -- att man i första hand bör välja en
annan lagstiftningsteknik för att uppnå de utjämningseffekter
som det nu föreliggande regeringsförslaget eftersträvar.
Regeringen bör således återkomma till riksdagen med ett nytt
lagförslag i sådan tid att det kan vara i kraft fr.o.m. den
1 januari 1996.
Finansutskottet har redan inledningsvis slagit fast vissa
grundläggande principer för ett nytt bidrags- och
utjämningssystem när det gäller syfte, inriktning, omfattning
och ikraftträdande. Utskottet har också tidigare i betänkandet
tillstyrkt regeringens förslag till total nivå för statsbidragen
de närmaste åren. Det är enligt utskottets mening också av stor
betydelse att de enskilda kommunerna och landstingen får en så
klar vägledning som möjligt om vilka förutsättningar som kommer
att gälla för år 1996. Därför är det också angeläget att det nya
förslag som regeringen återkommer till riksdagen med efter
lagteknisk bearbetning i princip skall ge samma utfall för de
enskilda kommunerna och landstingen som det nu föreliggande
förslaget. De lagtekniska förändringarna bör därvid inte
innebära några sakliga förändringar av de av regeringen
föreslagna införandereglerna. Detta innebär sammantaget att
kommuner och landsting kan utgå från de förutsättningar som
hittills har presenterats av regeringen för år 1996, vilket är
angeläget att slå fast med hänsyn tll det kommunala
budgetarbetet.
Riksdagen föreslås godkänna vad utskottet här anfört om
riktlinjer för ett nytt bidrags- och utjämningssystem med
anledning av propositionens förslag och som sin mening ge
regeringen detta till känna. Utskottet avstyrker motionerna Fi32
(fp) yrkande 10 i denna del, Fi36 (m) yrkandena 3--5,
Fi37 (v) yrkandena 6 och 7 i denna del, Fi39 (fp),
Fi50 (kds), Fi307 (m) yrkande 1 samt Fi308 (m) yrkande 1.
Utjämning av strukturellt betingade kostnadsskillnader mellan
kommuner respektive landsting
Den i propositionen föreslagna utjämningen av strukturellt
betingade kostnadsskillnader mellan kommuner respektive
landsting syftar till att skapa likvärdiga förutsättningar att
bedriva verksamheter. Kommuner och landsting som har gynnsamma
strukturella förutsättningar får enligt förslaget ett avdrag
från sina skatteinkomster medan de som har ogynnsamma
förhållanden får ett tillägg. Kostnadsutjämningen avser i första
hand obligatoriska verksamheter men även vissa frivilliga
verksamheter och icke verksamhetsanknutna kostnader. Till grund
för beräkningen av tillägg och avdrag ligger ett antal
verksamhetsspecifika faktorer som skall spegla vad som påverkar
kostnaderna inom respektive område.
Regeringens förslag till utformning av kostnadsutjämningen
innebär vissa förändringar i förhållande till förslagen i
utredningen (SOU 1994:144). En större tyngd läggs vid
utjämningen för näringslivs- och sysselsättningsfrämjande
åtgärder samt befolkningsminskning för kommunerna, något som
framför allt gynnar glesbygdskommuner. Ett särskilt tillägg till
små landsting föreslås också.
I motion Fi32 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) avvisas den
justering av utredningens förslag beträffande
kostnadsutjämningen som görs i propositionen.
I motion Fi35 av Alf Svensson m.fl. (kds) betonas att
utjämningen av strukturellt betingade kostnadsskillnader är en
mycket viktig komponent i utjämningssystemet. Utformningen av
kostnadsutjämningen innefattar enligt motionärerna ett antal
svåra avvägningsproblem. Kristdemokraterna anser att huvuddragen
i regeringsförslaget har en riktig ansats men att vissa
justeringar krävs.
Kristdemokraterna anser således att kompensationen för
äldreomsorg skall räknas upp. "Äldrefaktorns" uppräkning behöver
enligt vad som sägs i motionen vara betydande. För kommunernas
del ställs också krav på vissa justeringar vad gäller
barnomsorg. På motsvarande sätt som för kompensationen för
äldreomsorg inom det primärkommunala utjämningssystemet föreslår
motionärerna en uppräkning av kompensationen för hälso- och
sjukvård i kostnadsutjämningssystemet för landstingen.
Även i motion Fi37 av Gudrun Schyman m.fl. (v) föreslås
vissa förändringar i propositionens förslag till
kostnadsutjämning. Vänsterpartiet är positivt till ett system
som syftar till att nå jämförbar standard i kommuner respektive
landsting vid samma skattesats. Enligt motionen måste faktorerna
för äldreomsorg, arbetslöshet och bristande befolkningsunderlag
justeras. De små landstingens situation måste också förbättras.
Dessa faktorer behöver viktas kraftigare för att undvika
orimliga fördelningsmässiga konsekvenser. Även faktorn för
barnomsorg behöver ses över.
I motion Fi308 av Mikael Odenberg m.fl. (m) från allmänna
motionstiden sägs att en kostnadsutjämning måste utgå från så
objektiva grunder som möjligt. Så är inte fallet när man vill
begränsa strukturtillägget för Stockholms län till 75 %. Den
väl utbyggda kollektivtrafiken är, hävdar motionärerna, en
förutsättning för en väl fungerande arbetsmarknad i regionen.
Detta i sin tur är en förutsättning för regionens relativt höga
skattekraft. Det finns alltså all anledning att kompensera
Stockholms läns landsting och Stockholms läns kommuner fullt ut
för de högre kollektivtrafikkostnaderna.
I den under allmänna motionstiden väckta motion Fi312 av
Margitta Edgren (fp) anmäler motionären -- främst med
utgångspunkt från förhållandena i Malmöområdet -- att det är
nödvändigt att snarast få till stånd ett mer rättvist
skatteutjämningssystem. Det nuvarande systemet är, hävdas i
motionen, i grunden orättvist och omfördelar resurser på ett
godtyckligt sätt. Skall en storstad som Malmö inte helt utarmas
och förlora de egna möjligheterna att klara en besvärlig ekonomi
måste radikala och snara förändringar till. Enligt motionären
utgör förslaget från den parlamentariska beredningen en bra
utgångspunkt för ett nytt utjämningssystem eftersom hänsyn tas
till bl.a. Malmös speciellt höga strukturella sociala kostnader.
Förslaget till nytt bidrags- och utjämningssystem från den
parlamentariska beredningen har behandlats i tre motioner från
den allmänna motionstiden med främst regionalpolitisk
inriktning.
Enligt motion Fi314 av Kjell Ericsson och Börje Hörnlund
(c) kan beredningens förslag inte ligga till grund för ett
regeringsförslag. Förslaget leder till omfattande
skattehöjningar i kommuner som redan har hög utdebitering. Målet
att minska utdebiteringsskillnaderna har inte tillgodosetts,
menar motionärerna. De regionalpolitiska konsekvenserna har inte
blivit föremål för någon analys. Beredningens beräkningsmodeller
bygger i allt väsentligt på värderingar. Slutresultatet av
beredningens förslag blir enligt motionen att kommuner i
skogslänen förlorar miljardbelopp. Detta är allvarligt för den
framtida utvecklingen i många av skogslänens kommuner.
Också i motionerna A445 av Siv Holma (v) och A470 av
Sven Lundberg m.fl. (s) ställs krav på ett regionalpolitiskt
perspektiv i ett nytt skatteutjämningssystem. Enligt
motionärerna är det en viktig uppgift för offentlig verksamhet
att åstadkomma en regional utjämning så att även glesbygden kan
få en rimlig social och kulturell service. Det understryks också
att den kommunala verksamheten har mycket stor betydelse för
näringslivets lokala utveckling. Det är därför viktigt att
kommuner och landsting genom ett rättvist system för kommunal
skatteutjämning har de resurser som krävs för att detta skall
vara möjligt.
I motion So432 av Birgitta Carlsson (c) från allmänna
motionstiden tas kostnadsutjämningen mellan landstingen upp.
Enligt motionären borde det vara en självklarhet att ett system
för kostnadsutjämning skall styra mot samhällets övergripande
hälsopolitiska mål och stimulera landsting som medverkar till
låga ohälsotal och lägsta möjliga sjukvårdskonsumtion. Förslaget
från den parlamentariska beredningen motverkar i stället dessa
mål. Förslaget, heter det i motionen, synes tvärtom straffa
landsting som medverkat till låga ohälsotal och låg
sjukvårdskonsumtion. Som exempel på detta nämns landstingen i
Skaraborgs och Hallands län. Motionären anser att det är
väsentligt att det statliga kostnadsutjämningssystemet bygger på
relevanta faktorer. Åldersfaktorn är den viktigaste variabeln
för att utjämna skillnader mellan landstingen.
Utskottet noterar att flertalet av de motionsyrkanden som
tar upp grunderna för strukturkostnadsutjämningen väcktes under
den allmänna motionstiden, närmast i anslutning till det då
föreliggande utredningsförslaget. Enligt utskottets uppfattning
har vissa av dessa yrkanden i väsentliga delar tillgodosetts i
propositionens förslag. Utskottet vill erinra om den
parlamentariska beredning som regeringen aviserat i
propositionen. Denna har möjlighet att ta upp en del av de
frågor som berörs i motionerna.
Med hänvisning till det ovan anförda avstyrker utskottet
motionerna Fi32 yrkande 10 i denna del, Fi35 (kds) yrkandena
12 och 13, Fi37 (v) yrkande 7 i denna del, Fi308 (m)
yrkande 3, Fi312 (fp), Fi314 (c), A445 (v) yrkande 6,
A470 (s) yrkande 10 och So432 (c) yrkande 3.
Skatteutjämning i Stockholms län
I motion Fi301 från allmänna motionstiden av Mikael
Odenberg och Stig Rindborg (m) yrkas att riksdagen skall
upphäva lagen (1982:1070) om skatteutjämning i Stockholms län.
Enligt lagen ges landstinget rätt att lämna bidrag och lån till
kommunerna inom landstingsområdet för att främja
skatteutjämningen. Motionärerna hänvisar bl.a. till regeringens
och finansutskottets uttalanden våren 1992 i samband med
beslutet att införa det nuvarande statsbidagssystemet. Utskottet
uttalade då att den inomregionala skatteutjämningen borde
upphöra efter övergångsåren 1993 och 1994 (1991/92:FiU29).
I motion A467 av Birgit Friggebo m.fl. (fp) om regional
utveckling i Stockholms län -- även den från den allmänna
motionstiden -- behandlas det kommunala
skatteutjämningssystemet.
Motionärerna menar att senare års strävanden att åstadkomma
ett rättvist och hållbart utjämnings- och bidragssystem har
medfört ett förtjänstfullt grundläggande arbete på att
identifiera och värdera s.k. strukturkostnader. Det är angeläget
att en sådan objektiv analys av kommunernas och landstingens
verkliga förutsättningar tillåts ligga till grund för kommande
beslut. Det finns enligt motionärerna goda skäl för att
Stockholms läns landstings nuvarande lagliga rätt att anslå
medel för inomregional utjämning bör finnas kvar. Detta med
hänsyn till de mycket stora inomregionala skillnaderna i länet
som inget hittills redovisat nationellt system har klarat av att
utjämna.
Utskottet anser i likhet med vad som anförs i
propositionen att ett nationellt system som innebär långtgående
utjämning av inkomster och strukturellt betingade
kostnadsskillnader i princip inte skulle behöva kompletteras med
regionala system med delvis samma syfte. Frågan om behovet av
och formerna för inomregional och mellankommunal utjämning bör
övervägas ytterligare. Det bör enligt propositionen ske i
samband med beredningen av Regionberedningens betänkande.
Utskottet delar den bedömning som regeringen gjort i
propositionen. Med hänvisning därtill avstyrks motionerna
Fi301 (m) och A467 (fp) yrkande 1.
Generellt statsbidrag till kommuner och landsting
I propositionen föreslås att två nya statsbidrag skall
införas år 1996, ett generellt statsbidrag till kommuner och ett
generellt statsbidrag till landsting. Bidragen fördelas med ett
för kommuner respektive ett för landsting enhetligt belopp per
invånare i november året före bidragsåret.
Samtidigt föreslås att det nuvarande statliga
utjämningbidraget till kommuner samt skatteutjämningsbidraget
till landsting skall avskaffas fr.o.m. år 1996. Samma sak gäller
den del av ersättningarna till sjukvårdshuvudmännen som avser
ersättning till sjukresor samt statsbidraget till missbrukarvård
och ungdomsvård. Från och med år 1996 slopas också det nuvarande
generella avdraget från skatteinkomsterna för såväl kommuner som
landsting.
I Socialdepartementets bilaga till propositionen (bil. 5)
föreslår regeringen att riksdagen godkänner att ersättningen
från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen för sjukresor
och statsbidraget till missbrukarvård och ungdomsvård slopas per
den 1 januari 1996. Samtidigt föreslås att riksdagen när det
gäller anslaget Bidrag till missbrukarvård och ungdomsvård
anvisar ett belopp som är 645 miljoner kronor lägre än vad som
föreslogs i budgetpropositionen.
Med anledning av det ansträngda budgetläget gör regeringen den
bedömningen att såväl engångsbesparingar som regeländringar som
innebär bestående besparingar behöver göras inom
Socialdepartementets område. Regeringen föreslår därför att
huvuddelen av det riktade statsbidraget till missbrukarvård och
ungdomsvård skall läggas in i det generella statsbidraget till
kommunerna fr.o.m. år 1996. För särskilda utvecklingsinsatser
beräknas även fortsättningsvis medel under anslaget. Regeringen
föreslår för ändamålet 75 miljoner kronor under budgetåret
1995/96. Förutom medlen för särskilda utvecklingsinsatser finns
för närvarande upptaget 215 miljoner kronor för andra halvåret
1995 och 430 miljoner kronor för hela kalenderåret 1996.
Regeringens förslag innebär att de medel som upptagits för
särskilda utvecklingsinsatser bör kvarstå och att resterande
medel för år 1996 läggs in i det generella statsbidraget. Vidare
föreslås att bidraget för andra halvåret 1995 av
statsfinansiella skäl inte betalas ut. Beträffande förslaget att
avskaffa statsbidraget till missbrukarvård och ungdomsvård sägs
vidare att utjämning av kostnader och intäkter mellan kommuner
respektive mellan landsting skall ske genom omfördelning av
skatteinkomster och inte genom statliga tillskott.
I motion Fi35 av Alf Svensson m.fl. (kds) hemställs att
riksdagen engångsvis för andra halvåret anslår 215 miljoner
kronor till kommunal missbrukar- och ungdomsvård. Motionärerna
anser att missbrukar- och ungdomsvården är ytterst angelägen,
inte minst förebyggande insatser, öppenvård och andra frivilliga
insatser som kommunerna står för. Att under ett halvår inte
betala ut några statsbidrag alls ger helt felaktiga signaler och
försvårar kommunernas långsiktiga planering och arbete, anser
motionärerna.
I motion Fi34 av Birger Schlaug m.fl. (mp) hemställs att
riksdagen avslår regeringens förslag att avskaffa det särskilda
statsbidraget till missbrukarvård och ungdomsvård. Motionärerna
anser, med hänsyn till ökad förekomst och användning av droger
till följd av EU-medlemskapet, att staten även nästa budgetår
bör ge ett riktat bidrag till missbrukarvård och ungdomsvård.
Socialutskottet har enligt sitt yttrande (SoU3y) ingen
erinran mot att det riktade statsbidraget till kommunerna för
missbrukarvården och ungdomsvården slopas fr.o.m. år 1996 och
att bidraget läggs in i det generella statsbidraget. Utskottet
anser därför att yrkandet i motion Fi34 (mp) bör avstyrkas. I
likhet med propositionen anser socialutskottet att de
75 miljoner kronor som avsatts för särskilda
utvecklingsinsatser skall kvarstå på anslaget.
Socialutskottet delar också uppfattningen i propositionen att
de 215 miljoner kronor som upptagits på anslaget för andra
halvåret 1995 av statsfinansiella skäl inte bör betalas ut.
Motion Fi35 (kds) bör därför avstyrkas. Den av regeringen
föreslagna minskningen av anslaget bör enligt utskottet
tillstyrkas.
Finansutskottet har tidigare i betänkandet behandlat
propositionens förslag till riktlinjer för ett nytt bidrags- och
utjämningssystem och i allt väsentligt ställt sig bakom dessa. I
det av den parlamentariska beredningen i betänkandet SOU
1994:144 och av regeringen föreslagna nya systemet skall de
generella statsbidragen inte användas för utjämning. De skall
utgöra ett allmänt finansiellt stöd och även fungera som ett
instrument för ekonomiska regleringar mellan staten och kommuner
respektive landsting. Utskottet delar denna principiella syn.
Utskottet tillstyrker i likhet med socialutskottet att
statsbidraget till missbrukarvård och ungdomsvård slopas fr.o.m.
år 1996 och att de 215 miljoner kronor som tagits upp för andra
halvåret inte betalas ut. Utskottet återkommer senare i
betänkandet till anslagsfrågorna. Utskottet tillstyrker också
att den del av ersättningarna till sjukvårdshuvudmännen som
avser ersättning för sjukresor slopas från årsskiftet 1995/96.
Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet att
riksdagen godkänner att ersättningen från sjukförsäkringen till
sjukvårdshuvudmännen för sjukresor och statsbidraget till
missbrukarvård och ungdomsvård slopas per den 1 januari 1996
samt avstyrker motionerna Fi34 (mp) yrkande 19 och Fi35 (kds)
yrkande 11.
Införandet av det nya bidrags- och utjämningssystemet
I propositionen föreslås att bidrags- och
utjämningssystemet införs successivt under åtta år fr.o.m. år
1996. Under införandetiden begränsas bidragsökningarna och
bidragsminskningarna. För kommuner begränsas den sammanlagda
bidragsminskningen för hela perioden till 2 000 kr per
invånare, för landstingen till 1 200 kr per invånare. I
förhållande till utredningsförslaget innebär regeringens förslag
en sänkning av de högsta tillåtna årliga bidragsminskningarna
för kommuner och landsting och en förlängd införandeperiod.
Tillsammans med vissa förstärkningar i kostnadsutjämningen
beräknas förändringarna innebära ökade kostnader på ca
2 000 miljoner kronor.
Regeringen föreslår att de ökade kostnaderna för år 1996 skall
finansieras ur de medel som fr.o.m. 1996 skall återföras till
kommunsektorn till följd av en allmän löneavgift samt höjningen
av de särskilda löneskatterna för att finansiera EU-avgiften.
Dessa medel uppgår till 2 435 miljoner kronor.
2 035 miljoner kronor av dessa medel tillförs det generella
statsbidraget. Högst 400 miljoner kronor avsätts för särskilda
insatser för vissa kommuner och landsting. Enligt regeringen
skall utjämningssystemet bli föremål för en löpande uppföljning,
utvärdering och utveckling i en parlamentarisk beredning.
Systemet följs upp på sådant sätt att förändringar kan göras
efter två år.
I motion Fi32 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) sägs att den
långa införandetiden är oacceptabel. I motionen föreslås att
införandereglerna sätts till en maximerad bidragsminskning med
500 kr per invånare. Det gör att de flesta kommer att vara
infasade i systemet efter fyra år och att de kommuner som
förlorat mest snabbast får en förbättring. För landstingen bör
införandetiden begränsas till fyra år. Motionärerna avstyrker
också förslaget att i förväg inrätta en "kommunakut".
Enligt motion Fi36 av Carl Bildt m.fl. (m) bör
övergångsreglerna gälla alla. Motionärerna godtar att
förändringarna för enskilda kommuner och landsting får anpassas
till belopp i kronor per invånare i enlighet med regeringens
förslag.
I motion Fi37 av Gudrun Schyman m.fl. (v) föreslås att
övergångstiden förlängs från åtta till tio år för att
landstingen och kommunerna skall få möjlighet att klara
konsekvenserna av omfördelningen. Kostnaderna för den utökade
övergångstiden föreslås finansierad via kommunakuten/krisfonden.
Vänsterpartiet anser att konsekvenserna av förslagen till
användning av EU-avgiften påverkar enskilda kommuner mycket
olika. Medlen för kommunakuten/krisfonden bör utökas med 1 600
miljoner kronor till sammanlagt 2 000 miljoner kronor. De
kommuner och landsting som drabbas av den uteblivna
kompensationen av EU-avgiften och som har hög skattesats och hög
arbetslöshet skall ges möjlighet att ansöka om medel från
krisfonden/kommunakuten för att slippa säga upp personal. När
det gäller utvärdering och uppföljning av ett nytt bidrags- och
utjämningssystem föreslår Vänsterpartiet att det i direktiven
till den parlamentariska grupp som skall utvärdera förslaget bör
ingå att utarbeta ett fördelningspolitiskt mer rättvist
kommunalt skattesystem mellan individer och mellan kommuner och
landsting. Den bör också se över frågan om inomregional
omfördelning.
Utskottet har tidigare i samband med sin behandling av
riktlinjerna för den lagtekniska översyn av propositionens
förslag som utskottet förordat angivit vissa principer för
bidrags- och utjämningssystemets syfte, inriktning, omfattning
och ikraftträdande. Enligt utskottets mening är de
övergångsregler som föreslagits i propositionen väl avvägda
såväl när det gäller genomförandetiden som de föreslagna
begränsningar av bidragsförändringarna för kommunerna och
landstingen. Utskottet ställer sig också bakom de principer för
finansiering av införandet som föreslagits i propositionen och
att medel avsätts för att bistå vissa kommuner och landsting som
har en särskilt svår situation i samband med införandet av ett
nytt utjämningssystem.
Utskottet föreslår att riksdagen godkänner vad utskottet anför
om införandet av ett nytt bidrags- och utjämningssystem och som
sin mening ger regeringen detta till känna. Med det anförda
avstyrker utskottet motionerna Fi32 (fp) yrkandena 11 och 12,
Fi36 (m) yrkande 6 samt Fi37 (v) yrkandena 8--10 och 13.
Haninge kommun
I propositionen föreslår regeringen särskilda insatser för
Haninge i syfte att återställa den exceptionella situation som
kommunen befinner sig i. Enligt förslaget skall staten skjuta
till drygt 900 miljoner kronor för att dels lösa kvarvarande
skulder i Bostadsstiftelsen Haningehem, dels ändra villkoren i
ett befintligt statligt lån till kommunen. Insatserna
finansieras med medel som år 1995 annars skulle ställts till
hela kommunsektorns förfogande till följd av effekterna av
finansieringen av EU-inträdet. I rekonstruktionen ingår att
kommunen överlåter fastigheterna i Haningehem och Haninge
Bostäder AB till ett för ändamålet bildat holdingbolag. För
detta beviljar staten det nya holdingbolag som bildas för
ändamålet ett förlagslån på 600 miljoner kronor.
Utskottet delar regeringens bedömning att särskilda
insatser måste vidtas för att Haninge kommun skall klara upp det
uppkomna ekonomiska läget. Med hänvisning därtill tillstyrker
utskottet de åtgärder som regeringen föreslagit och
finansieringen av dem.
Göteborgs kommun
I propositionen föreslås att Göteborgs kommun skall få ett
engångsbidrag för år 1995 om 505 miljoner kronor till följd av
det svåra ekonomiska läget som lett till en mycket stor
upplåning. En av flera orsaker till detta är, enligt
propositionen, att det nuvarande utjämningssystemet ger en
otillräcklig utjämning av de stora kostnadsskillnader som finns
mellan sjukvårdshuvudmännen. Insatserna finansieras med medel
som annars för år 1995 skulle ställts till hela
kommunsektorns förfogande till följd av effekterna av
finansieringen av EU-avgiften.
Förhållandena i Göteborgs kommun tas upp i två motioner. I
motion Fi36 av Carl Bildt m.fl. (m) avvisas förslaget till
extra stöd till Göteborg. Regeringens förslag innebär ett
ytterst farligt prejudikat att en kommun, som genom egna
åtgärder i historisk tid försvagat ekonomin, kan komma i
åtnjutande av särskilda statliga medel. I motion Fi311 av
Erling Bager och Eva Flyborg (fp) från den allmänna motionstiden
ställs krav på ett rättvisare statligt utjämningssystem för
bl.a. Göteborgs kommun med hänsyn inte minst till de speciellt
höga strukturella sociala kostnaderna.
Utskottet anser att de förhållanden som tas upp i motion
Fi311 (fp) fr.o.m. år 1996 i hög grad avses bli åtgärdade genom
det föreliggande förslaget till nytt bidrags- och
utjämningssystem. För år 1995 föreslår regeringen särskilda
insatser.
Med anledning av vad som sägs i motion Fi36 (m) vill utskottet
i likhet med propositionen peka på att den svåra ekonomiska
situationen för Göteborgs kommun delvis hänger ihop med
ofullkomligheter i nuvarande statliga utjämningssystem.
Med hänvisning till vad här anförts tillstyrker utskottet
propositionens förslag och avstyrker motionerna Fi36 (m)
yrkande 8 och Fi311 (fp).
Ändrat system för återbetalning av mervärdesskatt till
kommuner och landsting
I propositionen föreslår regeringen att ett nytt system
för konkurrenskorrigering avseende kommunernas och landstingens
kostnader för ingående mervärdesskatt skall införas fr.o.m. år
1996. Återbetalningen av ingående mervärdesskatt skall ske i ett
självfinansierat system där kommuner och landsting skjuter till
lika mycket pengar som betalas ut för kompensation av
momskostnader. I nuvarande system svarar staten för kostnaderna.
I samband med övergången till det nya systemet görs enligt
förslaget en ekonomisk reglering mellan staten och kommuner och
landsting på så sätt att de senare via statsbidragen tillförs
medel motsvarande statens nuvarande kostnader.
Propositionens förslag i denna del har föranlett en motion. I
motion Fi47 av Leif Carlsson (m) sägs att förslaget innebär
att offentliga investeringar gynnas i förhållande till enskilda,
vilket enligt motionären befäster den orättvisa som finns mellan
offentlig och privat verksamhet. Motionären hävdar att förslaget
innebär att den nuvarande snedvridningen fortlever och t.o.m.
förvärras. Utgångspunkten måste i stället vara att staten skall
stå neutral mellan offentlig och enskild verksamhet och därmed
utforma systemen som påverkar de båda lika. Regeringens förslag
i sin nuvarande utformning bör därför avslås, och regeringen bör
återkomma med förslag som innebär att konkurrenssnedvridningen
mellan privat och offentlig verksamhet elimineras.
Utskottet vill inledningsvis peka på att för kommuner och
landsting har sedan skattereformen år 1991 särskilda regler
gällt för att motverka mervärdesskattens konkurrenssnedvridande
effekter mellan verksamhet i egen regi och i annan regi. Olika
lösningar har använts. Med hänsyn till att tidigare regler inte
var förenliga med EG:s direktiv används för innevarande år en
övergångslösning. I propositionen föreslås att den nuvarande
provisoriska regleringen omvandlas till ett permanent system som
skall genomföras fr.o.m. år 1996 och som bygger på kommunal
självfinansiering. Avsikten är att systemet skall vara stabilt
och inte ge upphov till ökade kostnader för staten.
Med anledning av motion Fi47 (m) vill utskottet understryka
att det föreslagna systemet uppfyller kravet på
konkurrensneutralitet på samma sätt som hittillsvarande
lösningar. Motion Fi47 (m) avstyrks av utskottet.
Uskottet konstaterar att förslaget till lagteknisk reglering
av systemet med konkurrenskorrigering i likhet med det av
utskottet tidigare behandlade lagförslaget om inkomst- och
kostnadsutjämning bygger på inomkommunal finansiering. Även om
de två lagförslagen har helt olikartade syften bör de enligt
utskottets mening övervägas i ett sammanhang. Regeringen bör
således återkomma till riksdagen i denna fråga i sådan tid att
systemet kan träda i kraft den 1 januari 1996. Med anledning
därav bör ställning inte nu heller tas till den i propositionen
föreslagna regleringen via de generella statsbidragen till
kommuner och landsting. Statsbidragen bör därför jämkas med
sammanlagt 19 000 miljoner kronor. Utskottet återkommer i det
följande till anslagsfrågorna.
Vad utskottet här anfört med anledning av propositionens
förslag till lag om mervärdesskattekonton för kommuner och
landsting bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Vissa anslagsfrågor
I propositionen föreslås att de nuvarande anslagen G 1
Statligt utjämningsbidrag till kommuner och G 2
Skatteutjämningsbidrag till landsting skall minskas och
endast avse perioden t.o.m. den 31 december 1995.
Utjämningsbidraget till kommuner bör därför sänkas med
38 073 miljoner kronor i förhållande till vad regeringen
föreslog i budgetpropositionen. Skatteutjämningsbidraget till
landsting föreslås på motsvarande sätt sänkas med
7 536 miljoner kronor.
I propositionen föreslås också att två nya anslag G 3
Generellt statsbidrag till kommuner och G 4 Generellt
statsbidrag till landsting skall införas för budgetåret
1995/96 på respektive 44 740 miljoner kronor och 12 048
miljoner kronor avseende år 1996. Därutöver föreslår regeringen
att ett nytt anslag G 5 Särskilda insatser för vissa kommuner
och landsting införs fr.o.m. den 1 juli 1995. Anslaget
föreslås uppgå till totalt 1 820 miljoner kronor, varav 1 420
miljoner kronor avser andra halvåret 1995 och 400 miljoner
kronor avser kalenderåret 1996. Anslaget avser vissa särskilda
insatser för Haninge och Göteborgs kommuner år 1995 och vissa
insatser i samband med införandet av ett nytt bidrags- och
utjämningssystem år 1996.
I motion Fi37 av Gudrun Schyman m.fl. (v) föreslås att
riksdagen beslutar att sammanlagt 2 000 miljoner kronor skall
fördelas till kommuner och landsting med bl.a. hög skatt och hög
arbetslöshet för att i första hand värna kvinnojobben. Anslaget
G 5 bör därför tillföras ytterligare 1 600 miljoner kronor. I
sin budgetpolitiska motion Fi218 från den allmänna
motionstiden föreslår Vänsterpartiet ett tillskott på 312
miljoner kronor till det statliga utjämningsbidraget G 1 till
kommunerna. Av medlen avses 120 miljoner kronor användas till
ökad hemspråksundervisning. I en annan motion från samma
tillfälle, motion Fi313 av Ulla Hoffmann m.fl. (v),
föreslås att motsvarande bidrag skall tillföras 200 miljoner
kronor varav 120 miljoner kronor till hemspråksundervisning och
80 miljoner kronor till sfi-undervisning.
Enligt partimotion Fi31 (m) bör en fullständig
decentralisering av hanteringen av socialbidragen till
kommunerna kopplad till en sänkning av Socialstyrelsens normer
genomföras. En sådan ordning innebär att kommunernas kostnader
kan minskas i motsvarande mån och beräknas i motionen uppgå till
450 miljoner kronor.
I motion Fi310 av Gullan Lindblad m.fl. (m) från den
allmänna motionstiden föreslås att anslaget G 1 Statligt
utjämningsbidrag till kommuner minskas med 2 250 miljoner
kronor med hänsyn till att effekterna av de familjepolitiska
förslag som Moderata samlingspartiet lagt fram, bl.a. när det
gäller att återinföra vårdnadsbidraget och den avskaffade
avdragsrätten för styrkta barnomsorgskostnader, kan beräknas
innebära lägre kostnader för kommunerna. Mot den bakgrunden bör
enligt motionärerna statsbidragen minskas i motsvarande grad.
Utskottet har tidigare i betänkandet tillstyrkt vad
regeringen anfört om den kommunala sektorns ekonomiska utrymme.
Utskottet har också tillstyrkt vad regeringen föreslagit om
särskilda insatser för Haninge och Göteborgs kommuner.
När det gäller förslagen till generella statsbidrag till
kommunerna respektive landstingen bör anslag uppföras i avvaktan
på den av utskottet förordade lagtekniska överarbetningen av
förslaget i propositionen om nytt bidrags- och utjämningssystem.
Med hänsyn till vad utskottet anfört om fortsatta överväganden
beträffande förslaget i propositionen till ändrat system för
återbetalning av mervärdesskatt till kommuner och landsting bör
dock anslagsbeloppen sänkas med 14 250 miljoner kronor för
kommunerna och 4 750 miljoner kronor för landstingen. En
ändring på sammanlagt 19 000 miljoner kronor bör på
motsvarande sätt göras på inkomstsidan under inkomsttiteln
Mervärdesskatt.
Utskottet tillstyrker -- med den ändring som ovan berörts --
regeringens förslag till medelsanvisning och avstyrker
motionerna Fi31 (m) yrkande 11, Fi37 (v) yrkandena 11 och
12, Fi218 (v) yrkande 9, Fi310 (m) och Fi313 (v).
Övriga kommunalekonomiska frågor
Översyn av kommunallagens ekonomikapitel
I motion Fi37 av Gudrun Schyman m.fl. (v) anförs att den
nuvarande kommunallagen är oklar i sin definition om vad som
menas med god ekonomisk hushållning. I praktiken har det tolkats
som om ett landsting eller en kommun skall ha sin budget i
balans under en treårsperiod. Enligt motionen välkomnar
Vänsterpartiet ett förtydligande på detta område i enlighet med
vad regeringen förordar i propositionen.
Utskottet konstaterar att regeringen i propositionen
anmält att den avser att skyndsamt göra en översyn av
kommunallagens bestämmelser om ekonomisk förvaltning. Översynen
skall syfta till att skapa bättre förutsättningar för kommuner
och landsting att åstadkomma en god ekonomisk hushållning. Det
skall därför utarbetas ett förslag om hur kravet på balanserad
budget skall uttryckas i kommunallagen. Vidare skall förslag
utarbetas om en lagreglering av kommunernas låneverksamhet.
Även utskottet välkomnar att den aviserade översynen kommer
till stånd. Någon särskild åtgärd från riksdagens sida med
anledning av vad som anförs i motionen är inte påkallad.
Utskottet föreslår därför att motion Fi37 yrkande 4 avslås.
Tvångsförvaltning
I propositionen anförs att den svenska
kommunallagstiftningen, i motsats till vad som gäller i Norge
och Finland, inte innehåller några bestämmelser om hur man
hanterar problem som uppstår när kommuner och landsting inte kan
fullgöra sina betalningsförpliktelser. Regeringen anmäler sin
avsikt att utarbeta ett förslag till lagstiftning som syftar
till att hantera det nämnda problemet. Genom en sådan
lagstiftning, sägs i propositionen, skapas en ökad klarhet om
hur problem med bl.a. lånebetalningar och borgensförbindelser
skall lösas om de faktiskt uppkommer.
Enligt motion Fi32 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) kan det
vara motiverat att göra en översyn av kommunallagens
ekonomikapitel med ungefär den inriktning som anges i
propositionen. Däremot är motionärerna negativa till att
tvångsförvaltning av kommuner som inte fullgör sina
betalningsförpliktelser skall införas. En sådan skulle innebära
en frestelse för kommunalpolitiker att kortsiktigt vinna
väljarnas gunst genom att uppskjuta impopulära men nödvändiga
åtgärder.
I motion Fi37 av Gudrun Schyman m.fl. (v) avvisas med
kraft alla förslag till tvångsförvaltning av landsting och
kommuner. Det är fullständigt oacceptabelt och strider enligt
motionärerna mot den grundlagsfästa kommunala självstyrelsen. En
politisk förebild för sådana åtgärder kan, sägs i motionen,
hämtas inte bara från Norge och Finland utan också från
Storbritannien. Där använde Margaret Thatcher en liknande
statlig politik mot "trilskande" brittiska städer under
1980-talet.
I sitt yttrande KU6y pekar konstitutionsutskottet på att
frågan om statlig förvaltning av kommun i betalningssvårigheter
måste ses från utgångspunkten att kommunerna enligt
regeringsformen är tillförsäkrade en självstyrelse.
Konstitutionsutskottet förutsätter därför att
grundlagsenligheten av det aviserade förslaget kommer att
utredas ordentligt innan det läggs fram.
Finansutskottet anser i likhet med regeringen att frågan
om en lagreglering av hur man från statlig sida kan hantera
situationer när en kommun eller ett landsting inte kan fullgöra
sina betalningsförpliktelser bör prövas. Utskottet utgår från
att de synpunkter som konstitutionsutskottet anlagt på
grundlagsfrågan övervägs av regeringen i samband med
utredningsarbetet. Med det anförda avstyrker utskottet
motionerna Fi32 (fp) yrkande 14 och Fi37 yrkande 3.
Kommunal redovisning
I motion Fi41 av Margit Gennser och Per Bill (m) ställs
krav på en utredning om en kommunal redovisningslag.
Motionärerna pekar på att den intensifierade pensionsdebatten
riktat uppmärksamheten på det allvarliga i att kommunernas
pensionsskulder inte redovisas på samma sätt som sker i
näringslivet. Det finns också andra brister i den kommunala
redovisningen. Så har t.ex. enligt motionärerna vissa kommuner
skrivit upp värdet på sitt fastighetsbestånd med det belopp som
motsvarar pensionsskulden. Ytterligare ett redovisningsproblem,
sägs i motionen, som uppmärksammats i samband med de kommunala
boksluten är den diffusa gränsdragningen mellan
fastighetsinvesteringar och fastighetsunderhåll.
I motion Fi307 av Jan Sandberg m.fl. (m) sägs att det i
dag inte finns något regelverk som styr upp den kommunala
redovisningen så att korrekta jämförelser kan göras mellan olika
kommuner och över tiden, t.ex beträffande koncernförhållanden,
värderingsfrågor och pensionsavsättningar. Mot denna bakgrund
bör enligt motionärerna en bokföringslag för kommuner införas.
Utskottet vill peka på att regeringen i propositionen
anmält att en skyndsam översyn av kommunallagens bestämmelser om
ekonomisk förvaltning skall ske. Som motiv för översynen anges
bl.a. kommunernas och landstingens hantering av sina
pensionsåtaganden, borgensåtaganden och upplåning liksom
utförsäljningen av kommunal egendom. Utskottet utgår från att
flera av de frågor som tagits upp i motionerna således kommer
att övervägas i översynsarbetet.
Med hänvisning till vad utskottet här anfört avstyrks
motionerna Fi41 (m) och Fi307 (m) yrkande 3.
Omprövning och förnyelse av offentlig förvaltning
I Moderata samlingspartiets partimotion Fi36 begärs att en
översyn av omfattningen av de offentliga åtagandena och om en
nationell finansiering av vissa kommunala uppgifter omedelbart
skall inledas. För att tillväxtkraften i den svenska ekonomin
skall kunna återskapas och för att stat och kommun skall kunna
sköta sina nödvändiga åtaganden väl måste de offentliga
uppgifterna omprövas. En koncentration av det kommunala ansvaret
till kärnuppgifterna bör ske. Det innebär att verksamheter som
inte behöver drivas kommunalt skall avskaffas. Det
fastighetsbestånd som inte har direkt samband med
kärnverksamheten bör avvecklas i den takt som är rimlig med
hänsyn till fastighetsmarknadens utveckling.
I partimotion N298 av Moderata samlingspartiet om
ägandefrågor påpekas att konkurrensutsatt verksamhet i kommuner
och landsting ofta bedrivs i förvaltningsform. Detta leder till
betydande redovisningsproblem som kan leda till fel prissättning
och därmed osund konkurrens. Det är därför viktigt att all
verksamhet som är utsatt eller kan utsättas för konkurrens
stegvis bolagiseras och på sikt säljs ut. De kommunala
bostadsföretagen bör enligt motionärerna snarast säljas ut.
Samtidigt understryks att offentliga monopol inte skall ersättas
med privata.
I motion Fi40 av Margit Gennser och Stig Rindborg (m) sägs
att när nu behovet att banta de offentliga utgifterna är stort
bör även ansvarsfördelningen mellan stat och kommun ses över.
Motionärerna hemställer därför att riksdagen hos regeringen
begär en utredning av den kommunala självstyrelsens framtida
inriktning med förändrad ansvarsfördelning och ett ändrat
förhållande mellan stat och kommun. Vidare föreslås i motionen
en skärpning av kommunallagen så att kommuner och landsting inte
får utgöra aktörer när det gäller företagsstöd.
Motionärerna föreslår också att barnomsorgslagen skall
avskaffas liksom de tvingande bestämmelserna i socialtjänstlagen
om socialbidragets storlek. Kommunerna skall ges rätt att själva
bestämma om omfattningen av barnomsorg och socialbidragsnivåer.
Eftersom barnomsorgspolitiken bör styras av kommunerna utan
statlig inblandning bör också kommunerna, säger motionärerna, ha
rätt att inrätta kommunala vårdbidrag. En avdragsrätt för
dokumenterade barnomsorgskostnader vid den kommunala
beskattningen bör också införas.
I motion Fi42 av Per Bill (m) anförs att den svenska
arbetsmarknaden i dag domineras av kommuner och landsting. De
har också utvecklats till en typ av diverseföretag som säljer
allt till alla. Vid varje utbyggnad av kommunernas verksamhet
tycks grundidén ha varit att verksamheten skall drivas till
100 % i egen regi. Sålunda har flertalet kommunala skolor och
daghem fått städning, fastighetsskötsel, bespisning m.m. i
kommunal regi. Enligt motionären bör en avvecklingsplan för den
offentliga affärsverksamheten upprättas. En sådan plan bör
innehålla tre steg. I ett första steg bör all kommunal
affärsverksamhet förbjudas. I ett andra steg bör kommuner och
landsting förbjudas att sälja icke primära tjänster till såväl
privatpersoner som föreningar och till andra offentliga
arbetsgivare. I det tredje steget bör all offentlig
affärsverksamhet avvecklas och försäljas.
Enligt motion Fi307 av Jan Sandberg m.fl. (m) bör den
enskilda människans ställning stärkas genom att samhällets stöd
till barnomsorg går direkt från staten till familjen genom s.k.
checksystem. Ett tillkännagivande till regeringen bör göras om
att statligt stöd till medborgarna i större utsträckning skall
gå till de enskilda. Ett likalydande krav framförs i motion
Fi308 av Mikael Odenberg m.fl. (m).
I motion Fi32 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) understryker
motionärerna att en avgörande förutsättning för att kommunerna
skall kunna klara de stora krav som framöver ställs på att
erbjuda en ökad verksamhet för mindre pengar, att klara
barnomsorg, skola och äldreomsorg för fler och med god kvalitet,
är att de tillåts använda alla de instrument som står till buds.
Olika typer av enskilda alternativ, effektiv upphandling,
konkurrens är några viktiga sådana. Motionärerna förväntar sig
därför att den av regeringen utlovade översynen av det statliga
regelverket innebär att man skall ta bort sådana hinder som
införts när det gäller enskilda altenativ och konkurrens inom
den kommunala sektorn.
Likartade synpunkter anförs i motion N273 av Lars
Leijonborg m.fl. (fp) om konkurrensfrågor från den allmänna
motionstiden. En fortsatt avreglering av kommunsektorn är
angelägen. Det är enligt motionärerna viktigt att det även i
fortsättningen kommer att kunna startas alternativa daghem,
friskolor, privata läkarmottagningar etc. Det ökar
effektiviteten och valfriheten, understryks det i motionen.
I motion Fi37 av Gudrun Schyman m.fl. (v) efterlyses en
förnyelse av den offentliga sektorn utifrån medborgarnas
perspektiv där alla aktörer -- kommuner, landsting,
länsstyrelser, försäkringskassa, arbetsförmedling,
länsarbetsnämnd etc. -- tar ett gemensamt finansiellt och
servicemässigt ansvar för medborgarna. I stället för att tvinga
de olika huvudmännen att skära ner i sina budgetar och försämra
servicen, borde den statliga politiken inriktas mot att skapa
förutsättningar för ett utvecklat samarbete. Vi måste enligt
Vänsterpartiet komma bort från den starkt sektoriserade
offentliga sektorn. Häri ligger en av dagens stora politiska
utmaningar. En utredning bör tillsättas som utvecklar arbetssätt
som motverkar den offentliga sektorns sektorisering.
Utskottet vill peka på att regeringen i anslutning till
kompletteringspropositionen avlämnade en särskild skrivelse
(1994/95:220) om utvecklingen inom den kommunala sektorn. Där
redovisas också vissa beslut som statsmakterna fattat, som berör
kommuner och landsting, samt pågående utredningsarbete. I
propositionen anmäler regeringen att den avser att årligen
återkomma med en motsvarande redovisning till riksdagen.
I budgetpropositionen (Finansplanen) redovisade regeringen
sina utgångspunkter för omprövningen och förnyelsen av den
offentliga förvaltningen. I anslutning därtill anmälde
regeringen att den avsåg att återkomma till riksdagen med en
utförligare redovisning av den förvaltningspolitik som kommer
att bedrivas undet mandatperioden.
I ett antal motioner tas olika frågor om utvecklingen av den
offentliga sektorn upp. Regeringen har redovisat sin syn på ett
antal av dessa frågor i budgetpropositionen och i anslutning
till kompletteringspropositionen. Som anmäldes i
budgetpropositionen kommer en utförligare redovisning att lämnas
senare. Utskottet utgår från att ett antal av de frågor som
behandlas i motionerna kommer att uppmärksammas i detta
sammanhang. Med anledning därav bör motionerna nu avstyrkas.
Med hänvisning till vad utskottet här anfört bör således
motionerna Fi32 (fp) yrkande 13, Fi36 (m) yrkande 2,
Fi37 (v) yrkande 15, Fi40 (m) yrkandena 8--11, Fi42 (m),
Fi307 (m) yrkande 2, Fi308 (m) yrkande 2, N273 (fp)
yrkande 5 i denna del och N298 (m) yrkande 2 avslås av
riksdagen.
Kommunal fastighetsbeskattning
I ett antal motioner väckta under den allmänna motionstiden
tas frågor om kommunal fastighetsbeskattning och en breddning av
den kommunala skattebasen upp.
Enligt motion Fi304 av Per Erik Granström och Ingemar
Josefsson (s) finns det flera skäl att överväga en utvidgning
av den kommunala beskattningsrätten. Kommunerna behöver klara,
säkra och långsiktiga spelregler för sin ekonomiska planering.
För närvarande präglas processen av stor ryckighet och osäkerhet
om de ekonomiska förutsättningarna på längre sikt. Kommunerna
bör enligt motionärerna ges möjlighet att få intäkter från alla
dem som har nytta av den kommunala servicen, således inte bara
de egna invånarna utan även företagen och de fritidsboende. Det
är rimligt att företagen bidrar till kommunernas finansiering
med hänsyn bl.a. till att en god kommunal infrastruktur och en
väl utbyggd kommunal service är mycket viktiga för en fungerande
företagssektor. Motsvarande gäller för de fritidsboende. I
kommuner med stort antal fritidshus medför de fritidsboende
betydande merkostnader som kommunerna inte kan kompensera sig
för.
Ett liknande resonemang förs i motion Sk341 av Gudrun
Schyman m.fl. (v). Även Vänsterpartiet menar att det bör
utredas om fastighetsskatten kan överföras till det kommunala
beskattningsområdet. Motionärerna pekar på att fastighetsskatten
i många länder ingår i den kommunala skattebasen. Det har
bedömts som naturligt inte minst därför att det är kommunerna
som svarar för den infrastruktur, t.ex. i form av gatuhållning
och va-nät, som krävs för att en fastighet skall kunna nyttjas.
Enligt motionärerna bör det också prövas om fastighetsskatten
för de bofasta, t.ex i vissa attraktiva skärgårdslägen, bör
grundas mer på ett skäligt bruksvärde än på en renodlad
marknadsvärdering.
Att återinföra en kommunal beskattning av fastigheter knutna
till företagssektorn är enligt motion Fi303 av Gudrun
Lindvall m.fl. (mp) ett sätt att skapa stabila skattebaser för
kommunerna. Behovet av detta accentueras särskilt i tider när
staten lägger på kommunerna nya uppgifter, ibland i kombination
med kommunala skattestopp och/eller minskade statsbidrag. Det
finns i dag inget skattemässigt samband mellan företag och
kommun trots ett stort inbördes beroende. Motionärerna hänvisar
till beräkningar utförda av Svenska Kommunförbundet. Enligt
dessa skulle en kommunal fastighetsskatt på 2 % tillföra
landets kommuner 12,6 miljarder om året, vilket motsvarar i
genomsnitt närmare 1 500 kr per invånare och år. En
beskattning av fastigheter inom företagssektorn kommer enligt de
bedömningar som gjorts i första hand att gynna kommuner i
Norrland, delar av Småland, Stockholms län, Uppsala län och
Hallands län.
I motion Fi305 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) ställs krav
på att kommunerna också skall återfå rätten att beskatta
fritidsfastigheter. Den nuvarande ordningen innebär att
fritidsfastigheter taxeras och beskattas i ägarens hemkommun.
Det betyder att den kommun där fastigheten finns inte får
täckning för kostnader, som är förknippade med fastigheten och
de som bor där på sin fritid. För kommuner i turistområden kan
kostnaderna bli betydande eftersom man måste dimensionera
anläggningar och institutioner för mycket höga beläggningar
under korta tider på året. Som exempel på kommuner med detta
problem nämns i motionen Gotlands kommun liksom många kommuner
på Västkusten och i Stockholms län.
En miljödifferentierad kommunal fastighetsskatt bör enligt
motion Fi309 av Lena Klevenås (s) införas som ett
kompletterande styrmedel i miljöpolitiken. För närvarande bidrar
företagen till kommunernas kostnader enbart i den grad som
avgiftsbeläggning av olika kommunala tjänster blir aktuell.
Avgifterna skall dessutom utgå från den faktiska
produktionskostnaden. Som alternativ till tidigare kommunala
företagsbeskattning bör enligt motionären en kommunal
fastighetsskatt riktad mot företag och juridiska personer
övervägas. Skatten bör vara differentierad efter miljökriterier
mätt i avfallshantering, utsläpp, energiförbrukning m.m. Skatten
skulle genom sin utformning skapa ytterligare incitament för
miljöinvesteringar. Skatten bör vara riktad mot såväl bostäder
som industrifastigheter, kommersiella och offentliga lokaler.
I motion Sk349 av Alf Svensson m.fl. (kds) förordas att
delar av den nuvarande fastighetsskatten skall växlas mot en
kommunal fastighetsavgift. Denna fastighetsavgift skall täcka
kostnaderna för brandförsvar, gator och annan kommunal service
som är direkt kopplad till fastigheten. Den del av
fastighetsskatten som inte växlas bör omformas till en
schablonintäkt i inkomstslaget kapital inom ramen för nuvarande
skatteuttag i enlighet med förslag i
Fastighetsbeskattningsutredningens förslag
(SOU 1993:57 och 1994:57).
I motionerna Fi35 av Kristdemokratiska samhällspartiet och
Fi37 av Vänsterpartiet återkommer partierna till de
motionskrav när det gäller kommunal fastighetsbeskattning som
fördes fram under den allmänna motiontiden.
Utskottet vill med anledning av motionsyrkandena anföra
att ett återinförande av den kommunala fastighetsbeskattningen
för närvarande saknar aktualitet. Utskottet vidhåller därmed vad
utskottet anfört så sent som vid föregående riksmöte i samband
med att liknande motionskrav restes. Utskottet vill i
sammanhanget peka på att ett nytt bidrags- och utjämningssystem
fr.o.m. år 1996 kommer att ge kommunerna långsiktiga och stabila
spelregler för sin ekonomiska planering, något som efterlyses i
motion Fi304 (s).
När det gäller finansieringen av fritidsbebyggelsens kostnader
vill utskottet hänvisa till sitt betänkande 1993/94:FiU19. Där
påpekades bl.a. att kommunallagen medger en differentierad
avgiftssättning under förutsättning att den sker på sakliga
grunder, t.ex. att kommunerna har merkostnader till följd av
fritidsboendet under sommarmånaderna.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna
Fi35 (kds) yrkande 5, Fi37 (v) yrkande 14, Fi303 (mp),
Fi304 (s), Fi305 (mp), Fi309 (s), Sk341 (v) yrkandena 24 och
25 samt Sk349 (kds) yrkande 14.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande den kommunala sektorns utveckling och
ekonomiska utrymme
att riksdagen
dels med bifall till
proposition 1994/95:150 bilaga 7 punkt 1 yrkande 9
och med avslag på motionerna
1994/95:Fi32 yrkande 10 i denna del,
1994/95:Fi33 yrkande 6,
1994/95:Fi36 yrkande 1,
1994/95:Fi37 yrkandena 1, 2 och 5,
1994/95:Fi216 yrkande 25,
1994/95:Fi218 yrkande 10 och
1994/95:So485 yrkande 5
godkänner regeringens riktlinjer när det gäller
statsbidragsutvecklingen för de närmaste åren,
dels beslutar lägga regeringens skrivelse 1994/95:220
till handlingarna,
res. 1 (m)
res. 2 (fp)
res. 3 (v)
res. 4 (kds)
2. beträffande åtgärder mot kommunala skattehöjningar
att riksdagen avslår motionerna
1994/95:Fi36 yrkande 7 och
1994/95:Sk328 yrkande 8,
res. 5 (m)
res. 6 (fp) - motiv.
3. beträffande ekonomiska regleringar mellan staten och
kommuner och landsting år 1995
att riksdagen med bifall till
proposition 1994/95:150 bilaga 7 punkt 1 yrkande 8
och med avslag på motion
1994/95:Fi306
antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1994:961) med särskilda bestämmelser om utbetalning av
skattemedel år 1995,
res. 7 (v)
4. beträffande ekonomiska regleringar år 1996 mellan staten
och de kyrkliga kommunerna
att riksdagen med bifall till
proposition 1994/95:150 bilaga 7 punkt 1 yrkande 4
antar regeringens förslag till lag med särskilda
bestämmelser om utbetalning av skattemedel år 1996,
5. beträffande avgiften till kyrkofonden
att riksdagen avslår motion
1994/95:Fi302,
6. beträffande riktlinjer för och lagreglering av ett nytt
bidrags- och utjämningssystem
att riksdagen
dels med anledning av
proposition 1994/95:150 bilaga 7 punkt 1 yrkande 10
och med avslag på motionerna
1994/95:Fi32 yrkande 10 i denna del,
1994/95:Fi36 yrkandena 3--5,
1994/95:Fi37 yrkandena 6 och 7 i denna del,
1994/95:Fi39,
1994/95:Fi50,
1994/95:Fi307 yrkande 1 och
1994/95:Fi308 yrkande 1
godkänner vad utskottet anfört om riktlinjer för ett nytt
bidrags- och utjämningssystem och som sin mening ger regeringen
detta till känna,
dels avslår de i proposition 1994/95:150 bilaga 7
punkt 1 yrkandena 1, 2, 3, 6 och 7 framlagda förslagen till
lag om generellt statsbidrag till kommuner och landsting,
lag om utjämning av skatteinkomster och kostnader i kommuner
och landsting,
lag om införande av lagen (1995:000) om utjämning av
skatteinkomster och kostnader i kommuner och landsting,
lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda
bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av
skatt, m.m. och
lag om ändring i lagen (1979:417) om utdebitering och
utbetalning av skatt vid ändring i rikets indelning i kommuner,
landsting och församlingar,
res. 8 (m)
res. 9 (fp)
res. 10 (v)
res. 11 (kds)
7. beträffande utjämning av strukturellt betingade
kostnadsskillnader mellan kommuner respektive landsting
att riksdagen avslår motionerna
1994/95:Fi32 yrkande 10 i denna del,
1994/95:Fi35 yrkandena 12 och 13,
1994/95:Fi37 yrkande 7 i denna del,
1994/95:Fi308 yrkande 3,
1994/95:Fi312,
1994/95:Fi314,
1994/95:A445 yrkande 6,
1994/95:A470 yrkande 10 och
1994/95:So432 yrkande 3,
res. 12 (fp)
res. 13 (v)
res. 14 (kds)
res. 15 (m) - motiv.
8. beträffande skatteutjämning i Stockholms län
att riksdagen avslår motionerna
1994/95:Fi301 och
1994/95:A467 yrkande 1,
res. 16 (m)
res. 17 (fp)
9. beträffande generellt statsbidrag till kommuner och
landsting
att riksdagen med bifall till
proposition 1994/95:150 bilaga 5 yrkandena 4, 8 och 9
och med avslag på motionerna
1994/95:Fi34 yrkande 19 och
1994/95:Fi35 yrkande 11
dels godkänner att ersättningen från sjukförsäkringen
till sjukvårdshuvudmännen för sjukresor slopas per den 1 januari
1996,
dels godkänner att statsbidraget till missbrukarvård
och ungdomsvård slopas per den 1 januari 1996,
dels -- med ändring av riksdagens beslut (bet.
1994/95:SoU15, rskr. 294) -- till Bidrag till missbrukarvård
och ungdomsvård för budgetåret 1995/96 under femte huvudtiteln
anvisar ett med 645 000 000 kr nedräknat reservationsanslag på
75 000 000 kr,
res. 18 (mp)
res. 19 (kds)
res. 20 (m) - motiv.
10. beträffande införandet av det nya bidrags- och
utjämningssystemet
att riksdagen med anledning av
proposition 1994/95:150 bilaga 7 punkt 1 (avsnitt 1.3.6)
yrkande 11 i denna del
och med avslag på motionerna
1994/95:Fi32 yrkandena 11 och 12,
1994/95:Fi36 yrkande 6 och
1994/95:Fi37 yrkandena 8--10 och 13
godkänner vad utskottet anfört om principerna beträffande
bidrag för särskilda insatser för vissa kommuner och landsting
samt som sin mening ger regeringen detta till känna,
res. 21 (m)
res. 22 (fp)
res. 23 (v)
11. beträffande Haninge kommun
att riksdagen med bifall till
proposition 1994/95:150 bilaga 7 punkt 1 yrkandena 11 i
denna del samt 12 och 13
bemyndigar regeringen att
dels utge bidrag för särskilda insatser för Haninge
kommun i enlighet med vad regeringen förordat (avsnitt 1.5.7),
dels uppta lån på 600 000 000 kr och ge ut
motsvarande belopp som förlagslån och även i övrigt ingå de
avtal som är erforderliga för saneringen av Haninge kommuns
ekonomi enligt de riktlinjer regeringen föreslagit,
dels ändra villkoren för det statliga lån som år 1993
beviljats Haninge kommun enligt de riktlinjer regeringen
föreslagit,
12. beträffande Göteborgs kommun
att riksdagen med bifall till
proposition 1994/95:150 bilaga 7 punkt 1 yrkande 11 i denna
del och med avslag på motionerna
1994/95:Fi36 yrkande 8 och
1994/95:Fi311
bemyndigar regeringen att utge bidrag för särskilda insatser
för Göteborgs kommun i enlighet med vad regeringen förordat
(avsnitt 1.5.8),
res. 24 (m)
13. beträffande ändrat system för återbetalning av
mervärdesskatt till kommuner och landsting
att riksdagen med avslag på
det i proposition 1994/95:150 bilaga 7 punkt 1 yrkande 5
framlagda förslaget till lag om mervärdesskattekonton för
kommuner och landsting samt
motion 1994/95:Fi47
godkänner vad utskottet anfört och som sin mening ger
regeringen detta till känna,
res. 25 (m)
res. 26 (fp)
14. beträffande anslag till Statligt utjämningsbidrag till
kommuner
att riksdagen med bifall till
proposition 1994/95:150 bilaga 7 punkt 1 yrkande 17
och med anledning av
proposition 1994/95:100 bilaga 8 punkt G 1
samt med avslag på motionerna 1994/95:Fi31 yrkande 11,
1994/95:Fi218 yrkande 9,
1994/95:Fi310 och
1994/95:Fi313
till Statligt utjämningsbidrag till kommuner för
budgetåret 1995/96 under sjunde huvudtiteln anvisar ett
förslagsanslag på 19 036 000 000 kr,
res. 27 (v)
15. beträffande anslag till Skatteutjämningsbidrag till
landsting
att riksdagen med bifall till
proposition 1994/95:150 bilaga 7 punkt 1 yrkande 18
och med anledning av
proposition 1994/95:100 bilaga 8 punkt G 2
till Skatteutjämningsbidrag till landsting för
budgetåret 1995/96 under sjunde huvudtiteln anvisar ett
förslagsanslag på 3 768 000 000 kr,
16. beträffande anslag till Generellt statsbidrag till
kommuner
att riksdagen med anledning av
proposition 1994/95:150 bilaga 7 punkt 1 yrkande 14
till Generellt statsbidrag till kommuner för budgetåret
1995/96 under sjunde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på
30 490 000 000 kr,
17. beträffande anslag till Generellt statsbidrag till
landsting
att riksdagen med anledning av
proposition 1994/95:150 bilaga 7 punkt 1 yrkande 15
till Generellt statsbidrag till landsting för budgetåret
1995/96 under sjunde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på
7 298 000 000 kr,
18. beträffande anslag till Särskilda insatser för vissa
kommuner och landsting
att riksdagen med bifall till
proposition 1994/95:150 bilaga 7 punkt 1 yrkande 16
och med avslag på motion
1994/95:Fi37 yrkandena 11 och 12
till Särskilda insatser för vissa kommuner och landsting
för budgetåret 1995/96 under sjunde huvudtiteln anvisar ett
reservationsanslag på 1 820 000 000 kr,
19. beträffande översyn av kommunallagens ekonomikapitel
att riksdagen avslår motion
1994/95:Fi37 yrkande 4,
res. 28 (v)
20. beträffande tvångsförvaltning
att riksdagen avslår motionerna
1994/95:Fi32 yrkande 14 och
1994/95:Fi37 yrkande 3,
res. 29 (fp)
res. 30 (v)
21. beträffande kommunal redovisning
att riksdagen avslår motionerna
1994/95:Fi41 och
1994/95:Fi307 yrkande 3,
22. beträffande omprövning och förnyelse av offentlig
förvaltning
att riksdagen avslår motionerna
1994/95:Fi32 yrkande 13,
1994/95:Fi36 yrkande 2,
1994/95:Fi37 yrkande 15,
1994/95:Fi40 yrkandena 8--11,
1994/95:Fi42,
1994/95:Fi307 yrkande 2,
1994/95:Fi308 yrkande 2,
1994/95:N273 yrkande 5 i denna del och
1994/95:N298 yrkande 2,
res. 31 (m)
res. 32 (fp)
res. 33 (v)
Jan Bergqvist (s),
Per-Ola Eriksson (c),
Lars Tobisson (m),
Sören Lekberg (s),
Lisbet Calner (s),
Sonja Rembo (m),
Arne Kjörnsberg (s),
Sonia Karlsson (s),
Lennart Hedquist (m),
Susanne Eberstein (s),
Johan Lönnroth (v),
Fredrik Reinfeldt (m),
Roy Ottosson (mp),
Mats Odell (kds),
Thomas Östros (s),
Kristina Nordström (s) och
Karin Pilsäter (fp).
Reservationer
1. Den kommunala sektorns utveckling och ekonomiska utrymme
(mom. 1)
Lars Tobisson, Sonja Rembo, Lennart Hedquist och Fredrik
Reinfeldt (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken
Den kommunala sektorns utveckling och ekonomiska utrymme
börjar med "Utskottet instämmer" och slutar med "yrkande 5"
bort ha följande lydelse:
Utskottet kan i långa stycken dela den bedömning som
regeringen gör av den kommunala sektorns situation och
finansiella utveckling de närmaste åren. Denna beskrivning av
den kommunala verkligheten skiljer sig dock drastiskt från vad
Socialdemokraterna sade under den föregående mandatperioden och
under valrörelsen 1994. Då gavs väljarna intrycket att de
samhällsekonomiskt nödvändiga indragningarna gentemot
kommunsektorn skulle återtas eller i vart fall inte fortsätta
med ytterligare begränsningar eller indragningar.
Utskottet vill peka på att stora krav de närmaste åren kommer
att ställas på det finansiella sparandet i kommunsektorn med
hänsyn inte minst till pensionsskuldens tillväxt. För att klara
ekonomin under dessa år krävs också att det omfattande
förnyelse- och besparingsarbete som bedrivits de senaste åren i
kommuner och landsting får fortsätta och inte hämmas av
regleringar och konkurrensbegränsningar. Det kommunala
förändringsarbetet har gett utslag i betydande
produktivitetsförbättringar. En fortsatt stark omprövning och
god utveckling av produktiviteten är enligt utskottets mening
helt nödvändig för att kommunerna och landstingen skall klara de
närmaste årens ekonomiska utmaningar.
Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet motion
Fi36 (m) yrkande 1. Övriga motionsyrkanden avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande
lydelse:
1. beträffande den kommunala sektorns utveckling och
ekonomiska utrymme
att riksdagen
dels med bifall till motion 1994/95:Fi36 yrkande 1 och
med avslag på proposition 1994/95:150 bilaga 7 punkt 1
yrkande 9 samt motionerna
1994/95:Fi32 yrkande 10 i denna del,
1994/95:Fi33 yrkande 6,
1994/95:Fi37 yrkandena 1, 2 och 5,
1994/95:Fi216 yrkande 25,
1994/95:Fi218 yrkande 10 och
1994/95:So485 yrkande 5 godkänner vad utskottet anfört och som
sin mening ger regeringen detta till känna,
dels beslutar lägga regeringens skrivelse 1994/95:220 till
handlingarna,
2. Den kommunala sektorns utveckling och ekonomiska utrymme
(mom. 1)
Karin Pilsäter (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken
Den kommunala sektorns utveckling och ekonomiska utrymme
börjar med "Utskottet instämmer" och slutar med "yrkande 5"
bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att den beskrivning av situationen i den
kommunala sektorn som den socialdemokratiska regeringen nu
presenterar avviker mycket starkt från den agitation som
utvecklades under oppositionsåren och i förra årets valrörelse.
Mot bakgrund av det underlag som presenteras i propositionen
anser utskottet att statsbidragen ligger på en rimlig nivå. Den
ekonomiska innebörden stämmer också väl överens med de besked
som den föregående regeringen lämnade i anslutning till
Nathalieplanen, dvs. att kommunernas utgifter skulle vara realt
oförändrade under resten av 90-talet.
Det som enligt utskottet gör situationen bekymmersam för
kommunerna de närmaste åren är inte minst det tvärstopp för den
kommunala förnyelsen som socialdemokraterna står för på såväl
riksplanet som ute i den kommunala världen. Denna kursomläggning
innebär risk för att den gynnsamma produktivitetsutveckling som
har kunnat registreras de senaste åren riskerar att brytas.
Effekten av detta är i sin tur att medborgarna får ut mindre
och/eller sämre verksamhet för sina skattepengar.
Bedömningen av kommunernas ekonomi och därmed statsbidragens
storlek under kommande år bygger på att den ekonomiska politiken
i övrigt förs så som föreslås i motion Fi32 (fp).
Med hänvisning till vad utskottet här anfört tillstyrks motion
Fi32 (fp) yrkande 10 i denna del och avstyrks övriga
motionsyrkanden.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande
lydelse:
1. beträffande den kommunala sektorns utveckling och
ekonomiska utrymme
att riksdagen
dels med bifall till motion Fi32 yrkande 10 i denna del
och med avslag på proposition 1994/95:150 bilaga 7 punkt 1
yrkande 9 samt motionerna 1994/95:Fi33 yrkande 6,
1994/95:Fi36 yrkande 1,
1994/95:Fi37 yrkandena 1, 2 och 5,
1994/95:Fi216 yrkande 25, Fi218 yrkande 10 och So485
yrkande 5 godkänner vad utskottet anfört och som sin mening ger
regeringen detta till känna,
dels beslutar lägga regeringens skrivelse 1994/95:220 till
handlingarna,
3. Den kommunala sektorns utveckling och ekonomiska utrymme
(mom. 1)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken
Den kommunala sektorns utveckling och ekonomiska utrymme
börjar med "Utskottet instämmer" och slutar med "yrkande 5"
bort ha följande lydelse:
Utskottet delar det som sägs i motion Fi37 (v) om att
kommunsektorn skall tillföras ytterligare resurser och att den
dessutom skall ha del i en förväntad ekonomisk tillväxt.
Kommuner och landsting måste få möjlighet att ta sin del av
ansvaret för att inte öka arbetslösheten. Totalt sett bör därför
kommunsektorn förstärkas med 6 600 miljoner kronor genom en
riktad sänkning av arbetsgivaravgiften med ca 3 procentenheter.
Utskottet ser planerna på att banta den offentliga sektorn som
ett led i den pågående EMU-processen. Att tvinga fram
nedskärningar i kommuner och landsting på ett sätt som föreslås
i propositionen medför en direkt kvinnofientlig politik.
Dessutom minskar inte de samhällsekonomiska kostnaderna när
kommunerna och landstingen skär ner på sin personalstyrka.
Alternativet är att i stället bryta den negativa utvecklingen
i kommunernas och landstingens ekonomi. Alla tillgängliga medel
bör sättas in för att bevara välfärdens kärnverksamheter. Det är
enligt utskottets mening nödvändigt för att klara såväl den
sociala välfärden som den svenska ekonomin. Ett led i detta är
att kommunsektorn måste kompenseras för de direkta och indirekta
konsekvenserna av statliga beslut som påverkar deras ekonomi.
Utskottet avvisar också bestämt alla tankar på att kommuner och
landsting skall underordna sig ett utgiftstak. Varje kommun
och landsting måste få bestämma sina utgifter och inkomster. Det
kan enligt utskottet bli nödvändigt i vissa kommuner och
landsting med en skattehöjning för att klara behoven inom vård,
omsorg och skola.
Med hänvisning till vad utskottet anfört tillstyrks motion
Fi37 (v) yrkandena 1, 2 och 5. Övriga motionsyrkanden
avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande
lydelse:
1. beträffande den kommunala sektorns utveckling och
ekonomiska utrymme
att riksdagen
dels med bifall till motion Fi37 yrkandena 1,2 och 5 och
med avslag på proposition 1994/95:150 bilaga 7 punkt 1
yrkande 9 samt motionerna
1994/95:Fi32 yrkande 10 i denna del, 1994/95:Fi33 yrkande 6,
1994/95:Fi36 yrkande 1, 1994/95:Fi216 yrkande 25,
1994/95:218 yrkande 10 och 1994/95:So485 yrkande 5
godkänner vad utskottet anfört och som sin mening ger regeringen
detta till känna,
dels beslutar lägga regeringens skrivelse 1994/95:220 till
handlingarna,
4. Den kommunala sektorns utveckling och ekonomiska utrymme
(mom. 1)
Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken
Den kommunala sektorns utveckling och ekonomiska utrymme
börjar med "Utskottet instämmer" och slutar med "yrkande 5"
bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening är det av fundamental betydelse att
den samlade offentliga sektorn anpassas till vad det
samhällsekonomiska utrymmet medger. Samtidigt måste hänsyn tas
till nyckelområden inom den offentliga verksamheten. Utrymmet
för ytterligare besparingar inom vården och omsorgen måste anses
obefintliga. Det krävs tvärtom ökade resurser för att kvaliteten
skall kunna garanteras.
Utskottet delar den uppfattning som förs fram av
Kristdemokraterna att kommunsektorn bör förstärkas med
7--8 miljarder kronor i förhållande till den av regeringen
föreslagna nivån. Dessa resurser skall främst användas till vård
och omsorg för de äldre. Ett särskilt bidrag på totalt
4,8 miljarder kronor bör således avsättas till kommuner och
landsting för detta ändamål.
Insatserna bör finansieras bl.a. genom att höjningen av
egenavgiften begränsas till 2 procentenheter fram till år 1998
och genom att den breddade fastighetsskatten för kommersiella
lokaler och industrilokaler skall användas för en skatteväxling
till kommunsektorn.
Med det anförda tillstyrker utskottet motion Fi216 (kds)
yrkande 25 och avstyrker övriga motionsyrkanden.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande
lydelse:
1. beträffande den kommunala sektorns utveckling och
ekonomiska utrymme
att riksdagen
dels med bifall till motion 1994/95:Fi216 yrkande 25 och
med avslag på proposition 1994/95:150 bilaga 7 punkt 1
yrkande 9 samt motionerna 1994/95:Fi32 yrkande 10 i denna del,
1994/95:Fi33 yrkande 6,
1994/95:Fi36 yrkande 1,
1994/95:Fi37 yrkandena 1, 2 och 5,
1994/95:Fi218 yrkande 10 och
1994/95:So485 yrkande 5
godkänner vad utskottet anfört och som sin mening ger regeringen
detta till känna,
dels beslutar lägga regeringens skrivelse 1994/95:220 till
handlingarna,
5. Åtgärder mot kommunala skattehöjningar (mom. 2)
Lars Tobisson, Sonja Rembo, Lennart Hedquist och Fredrik
Reinfeldt (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken
Åtgärder mot kommunala skattehöjningar börjar med "Utskottet
delar" och slutar med "yrkande 8" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser det angeläget att konkreta åtgärder vidtas för
att motverka och förhindra kommunalskattehöjningar. Avsaknaden
av sådana förslag i propositionen ter sig anmärkningsvärd mot
bakgrund av regeringens uttalande att kommande skattehöjningar
skulle innebära ett hot mot möjligheterna att komma till rätta
med Sveriges ekonomiska situation och skärpa kraven på
utgiftsminskningen i statsbudgeten. I likhet med vad som
föreslås i motion Fi36 (m) förordar utskottet att en
spärr mot sådana höjningar införs i samband med utbetalningen av
kommunalskattemedel för år 1996. Reglerna bör ges en sådan
utformning att kommuner och landsting som beslutar om en höjd
utdebitering genom en ändrad neutraliseringsavgift i praktiken
endast får behålla en mindre del av de skatteintäkter som
höjningen leder till. Utskottet tillstyrker motion Fi36 (m)
yrkande 7. Motion Sk328 yrkande 8 är med detta
ställningstagande tillgodosedd.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande
lydelse:
2. beträffande åtgärder mot kommunala skattehöjningar
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi36 yrkande 7
och med anledning av motion 1994/95:Sk328 yrkande 8 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. Åtgärder mot kommunala skattehöjningar (mom. 2,
motiveringen)
Karin Pilsäter (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken
Åtgärder mot kommunala skattehöjningar börjar med "Utskottet
delar" och slutar med "en sistahandsåtgärd" bort ha följande
lydelse:
Utskottet konstaterar att regeringen i propositionen uttalar
att utrymmet för kommunala skattehöjningar är ytterst begränsat.
Utskottet delar denna uppfattning. Kommunsektorn har under
senare år utsatts för ett mycket starkt omvandlingstryck, vilket
i sin tur gjort det nödvändigt att inleda ett omfattande
förändringsarbete.
Det som gör situationen bekymmersam för kommunerna och
landstingen är att Socialdemokraterna på såväl riksplanet som
den kommunala nivån satt ett tvärstopp för den kommunala
förnyelsen. Denna kursomläggning är förödande för
produktiviteten och därmed för möjligheterna att inom givna
ekonomiska ramar garantera en god kvalitet inom vården, omsorgen
och utbildningen. Utvecklingen efter valet 1994 visar att för
många socialdemokratiskt styrda kommuner och landsting har
skattehöjning varit en förstahandsåtgärd. Trots regeringens
förmaningar finns med den förda politiken alltså stora risker
för kommunalskattehöjningar. Det är därför enligt utskottet
mycket angeläget att förändringsarbetet får fortsätta, och att
skattehöjningen inte används som ersättning för effektivisering,
förnyelse och god hushållning.
7. Ekonomiska regleringar mellan staten och kommuner och
landsting år 1995 (mom. 3)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken
Ekonomiska regleringar mellan staten och kommuner och
landsting år 1995 börjar med "Utskottet vill" och slutar med
"framlagda lagförslaget" bort ha följande lydelse:
För år 1995 kan skatteinkomsterna beräknas minska med ca
1 miljard kronor. Utskottet avvisar bestämt den kraftiga
försvagning av kommunsektorn som förslaget om utebliven
kompensation för egenavgifterna innebär. Enligt beräkningar kan
denna försvagning år 1998 motsvara knappt 10 miljarder kronor i
minskat ekonomiskt utrymme för kommuner och landsting.
Enligt utskottets mening måste kommunsektorn kompenseras för
såväl verksamhetsförändringar som skatteunderlagsförändringar i
samband med att statsmakterna tar beslut som påverkar kommuner
och landsting. Den s.k. finansieringsprincipen måste -- i
enlighet med vad som anförs i motion Fi306 (m) -- tillämpas
fullt ut. Det kan ske antingen i samband med att det
skattefinansierade utrymmet fastställs eller i samband med den
ekonomiska regleringen mot kommunsektorn. Motion Fi306 (m)
tillstyrks således av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande
lydelse:
3. beträffande ekonomiska regleringar mellan staten och
kommuner och landsting år 1995
att riksdagen
dels med bifall till motion 1994/95:Fi306 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
dels antar det i proposition 1994/95:150 bilaga 7 punkt 1
yrkande 8 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen
(1994:961) med särskilda bestämmelser om utbetalning av
skattemedel år 1995,
8. Riktlinjer för och lagreglering av ett nytt bidrags- och
utjämningssystem (mom. 6)
Lars Tobisson, Sonja Rembo, Lennart Hedquist och Fredrik
Reinfeldt (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken
Inledning på s. 19 börjar med "Innan utskottet" och på
s. 22 slutar med "lagt fram" bort utgå,
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken
Riktlinjer för och lagreglering av ett nytt bidrags- och
utjämningssystem börjar med "Finansutskottet vill" och slutar
med "yrkande 1" bort ha följande lydelse:
Utskottet avvisar regeringens förslag till nytt bidrags- och
utjämningssystem byggt på s.k. inomkommunal utjämning av
skillnader i skattekraft och kostnadsbetingelser. Ett av de
främsta skälen för det förslag som lagts fram av den
parlamentariska beredningens majoritet och av regeringen är att
alla kommuner skall omfattas av ett nytt utjämningssystem för
att därigenom möjliggöra reglering av ekonomiska relationer
mellan stat och kommun.
Detta är enligt utskottets mening en felsyn. Ekonomiska
regleringar kan med fördel liksom i dag ske genom den s.k.
neutraliseringsavgiften i samband med utbetalning av
kommunalskattemedel. Ett statsbidragssystem till kommunsektorn
skall självfallet liksom det i dag gällande omfatta alla
kommuner och landsting. Bidragen utgår efter behov, vilket
innebär att kommuner och landsting som för sina uppgifter har en
tillräcklig egen skattekraft ej skall ha några bidrag. Att
finansiera tillskotten är självklart en statlig uppgift och kan
enligt grundlagen inte åvila kommunerna själva genom indragning
av de medel som av dessa uttaxeras för skötseln av respektive
kommuns egna uppgifter.
Utskottet presenterar längre fram riktlinjer för hur en
långsiktigt hållbar lösning skulle kunna utformas genom en
översyn av bl.a. vilka uppgifter som bör ha en nationell
finansiering och vilka uppgifter som kommunerna genom
kommunalskatten bör svara för.
På kort sikt bör enligt utskottet dagens skattekraftsutjämning
via statsbidrag för kommunerna behållas. Motsvarande system bör
införas för landstingen. Kostnadsutjämningen bör dock förändras
och byggas upp med standardfaktorer i enlighet med regeringens
förslag. Framräknade strukturkostnadsindex för enskilda kommuner
och landsting kan i enlighet med dagens system påverka
grundgarantierna i inkomstutjämningen som tillägg eller avdrag.
En enskild kommun eller ett landsting med skattekraft över
garantinivån får självfallet som utskottet redan framhållit
inget statsbidrag. I motion Fi36 (m) presenteras även ett
förslag till förändring av incitamentsstrukturen i
statsbidragssystemet. Förslaget innebär att en kommun helt får
behålla resp. bära relativa förändringar kortsiktigt i den egna
skattekraften. En fördel med en sådan ordning är att inga s.k.
pomperipossaeffekter uppstår trots en hög utjämningsgrad i
statsbidragssystemet. Förslaget gör det sålunda möjligt att
förena en hög utjämningsgrad med önskemålet om goda ekonomiska
incitament för alla kommuner att öka sin egen skattekraft och
därmed bidra till en ekonomisk tillväxt. Regeringen bör således
utarbeta ett nytt förslag till bidrags- och utjämningssystem.
Utskottet utgår från att denna lösning prövas i regeringens
fortsatta beredningsarbete kring hur det reviderade
statsbidragssystemet skall utformas i detalj.
En viktig utgångspunkt i relationerna mellan stat och kommun
måste vara att staten respekterar den kommunala
beskattningsrätten. Såsom framgår av det yttrande från Lagrådet
som utskottet låtit inhämta strider den i propositionen
föreslagna ordningen mot vad som i regeringsformen anges om
ändamålet med den kommunala beskattningen. Regeringen skall
återkomma till riksdagen med ett nytt lagförslag i enlighet med
av utskottet ovan anförda riktlinjer i sådan tid att det kan
vara i kraft fr.o.m. den 1 januari 1996. Innan det föreläggs
riksdagen bör det nya lagförslaget prövas av Lagrådet.
Med det anförda tillstyrks motion Fi36 (m) yrkandena 3--6 och
avstyrks övriga motionsyrkanden.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande
lydelse:
6. beträffande riktlinjer för och lagreglering av ett nytt
bidrags- och utjämningssystem
att riksdagen
dels med bifall till motion 1994/95:Fi36 yrkandena 3--5
och med avslag på proposition 1994/95:150 bilaga 7 punkt 1
yrkande 10 och motionerna 1994/95:Fi32 yrkande 10 i denna del,
1994/95:Fi37 yrkandena 6 och 7 i denna del, 1994/95:Fi39,
1994/95:Fi50, 1994/95:Fi307 yrkande 1 och 1994/95:Fi308
yrkande 1 godkänner vad utskottet anfört om riktlinjer för ett
nytt bidrags- och utjämningssystem och som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
dels avslår de i proposition 1994/95:150 bilaga 7
punkt 1 yrkandena 1--3, 6 och 7 framlagda lagförslagen,
9. Riktlinjer för och lagreglering av ett nytt bidrags- och
utjämningssystem (mom. 6)
Karin Pilsäter (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken
Riktlinjer för och lagreglering av ett nytt bidrags- och
utjämningssystem börjar med "Finansutskottet vill" och slutar
med "yrkande 1" bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer i vad som i propositionen sägs om att
huvudsyftet med ett nytt bidrags- och utjämningssystem bör vara
att skapa likvärdiga ekonomiska förutsättningar mellan kommuner
resp. landsting. En långtgående utjämning av skillnader i
beskattningsbara inkomster och strukturellt betingade
kostnadsskillnader bör således ske. Utskottet förordar
emellertid att inkomstutjämningen sätts till 90 % i stället för
95 % eftersom det är viktigt att den stora sektor som kommuner
och landsting utgör måste ha egna incitament att bidra till den
ekonomiska tillväxten. Utjämningssystemet måste också ges en
konstruktion som är långsiktigt hållbar och inte beroende av
nivån på de statliga bidragen. Utjämningssystemet bör vidare
omfatta samtliga kommuner och landsting samt ha en likartad
uppbyggnad för såväl kommuner som landsting. Utskottet
återkommer senare till frågan om införanderegler.
I samband med beredningen av propositionen har frågan om
grundlagsenligheten av den lagtekniska lösning som förordas i
propositionen aktualiserats. Mot bakgrund av de synpunkter som
Lagrådet och konstitutionsutskottet anfört om en alternativ
utformning bör man enligt utskottet välja en annan
lagstiftningsteknik för att uppnå det eftersträvade syftet med
ett nytt system. Regeringen bör således återkomma till riksdagen
med ett nytt lagförslag i sådan tid att det kan vara i kraft
fr.o.m. den 1 januari 1996. Innan det föreläggs riksdagen bör
det nya lagförslaget prövas av Lagrådet.
Med det anförda tillstyrker utskottet motion Fi32 (fp)
yrkande 10 i denna del. Övriga motionsyrkanden avstyrks därmed.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande
lydelse:
6. beträffande riktlinjer för och lagreglering av ett nytt
bidrags- och utjämningssystem
att riksdagen
dels med bifall till motion 1994/95:Fi32 yrkande 10 i
denna del och med anledning av proposition 1994/95:150 bilaga 7
punkt 1 yrkande 10 och med avslag på motionerna 1994/95:Fi36
yrkandena 3--5, 1994/95:Fi37 yrkandena 6 och 7 i denna del,
1994/95:Fi39, 1994/95:Fi50, 1994/95:Fi307 yrkande 1 och
1994/95:Fi308 yrkande 1 godkänner vad utskottet anfört om
riktlinjer för ett nytt bidrags- och utjämningssystem och som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
dels avslår de i proposition 1994/95:150 bilaga 7
punkt 1 yrkandena 1--3, 6 och 7 framlagda lagförslagen,
10. Riktlinjer för och lagreglering av ett nytt bidrags- och
utjämningssystem (mom. 6)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken
Riktlinjer för och lagreglering av ett nytt bidrags- och
utjämningssystem börjar med "Finansutskottet vill" och slutar
med "yrkande 1" bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer i vad som i propositionen sägs om att
huvudsyftet med ett nytt bidrags- och utjämningssystem skall
vara att skapa likvärdiga ekonomiska förutsättningar för alla
kommuner och landsting. Utjämningssystemet måste vidare omfatta
samtliga kommuner och landsting och ha en konstruktion som är
långsiktigt hållbar. Utskottet återkommer senare till frågan om
övergångstiden till ett nytt system.
I samband med beredningen av propositionen har frågan om
grundlagsenligheten av den lagtekniska lösning som förordas i
propositionen aktualiserats. Mot bakgrund av de synpunkter som
konstitutionsutskottet anfört om en alternativ utformning bör
man enligt utskottet i första hand välja annan
lagstiftningsteknik för att uppnå de utjämningseffekter som det
nu föreliggande förslaget eftersträvar. Regeringen bör således
återkomma till riksdagen med ett nytt lagförslag i sådan tid att
det kan vara i kraft fr.o.m. den 1 januari 1996.
Med det anförda tillstyrker utskottet motion Fi37 (v)
yrkandena 6 och 7 i denna del. Därmed avstyrks också övriga
motionsyrkanden.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande
lydelse:
6. beträffande riktlinjer för och lagreglering av ett nytt
bidrags- och utjämningssystem
att riksdagen
dels med bifall till motion 1994/95:Fi37 yrkandena 6 och
7 i denna del samt med anledning av proposition 1994/95:150
bilaga 7 punkt 1 yrkande 10 och med avslag på motionerna
1994/95:Fi32 yrkande 10 i denna del, 1994/95:Fi36
yrkandena 3--5, 1994/95:Fi39, 1994/95:Fi50, 1994/95:Fi307
yrkande 1 och 1994/95:Fi308 yrkande 1 godkänner vad utskottet
anfört om riktlinjer för ett nytt bidrags- och utjämningssystem
och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
dels avslår de i proposition 1994/95:150 bilaga 7
punkt 1 yrkandena 1--3, 6 och 7 framlagda lagförslagen,
11. Riktlinjer för och lagreglering av ett nytt bidrags- och
utjämningssystem (mom. 6)
Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken
Riktlinjer för och lagreglering av ett nytt bidrags- och
utjämningssystem börjar med "Finansutskottet vill" och slutar
med "yrkande 1" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser i likhet med vad som anförs i propositionen
att huvudsyftet med ett nytt bidrags- och utjämningssystem bör
vara att skapa likvärdiga ekonomiska förutsättningar mellan
kommuner respektive landsting. En långtgående utjämning av
skillnader i beskattningsbara inkomster och strukturellt
betingade kostnader bör således ske. Utskottet anser att det
föreslagna systemet för utjämning av skatteinkomster är rätt i
sina huvuddrag. Utjämningssystemet måste också ges en
konstruktion som är långsiktigt hållbar och inte beroende av
nivån på de statliga bidragen. Utjämningssystemet bör vidare
omfatta samtliga kommuner och landsting samt ha en likartad
uppbyggnad för såväl kommuner som landsting.
I samband med beredningen av propositionen har frågan om
grundlagsenligheten av den lagtekniska lösning som förordas i
propositionen aktualiserats. Mot bakgrund av de synpunkter som
Lagrådet och konstitutionsutskottet anfört om en alternativ
utformning bör man enligt utskottet välja en annan
lagstiftningsteknik för att uppnå det eftersträvade syftet med
ett nytt system. Regeringen bör således återkomma till riksdagen
med ett nytt lagförslag i sådan tid att det kan vara i kraft
fr.o.m. den 1 januari 1996. Innan det läggs fram för riksdagen
bör det nya lagförslaget prövas av Lagrådet.
Med det anförda tillstyrker utskottet motion
1994/95:Fi50 (kds). Därmed avstyrks också övriga
motionsyrkanden.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande
lydelse:
6. beträffande riktlinjer för och lagreglering av ett nytt
bidrags- och utjämningssystem
att riksdagen
dels med anledning av motion 1994/95:Fi50 och proposition
1994/95:150 bilaga 7 punkt 1 yrkande 10 och med avslag på
motionerna 1994/95:Fi32 yrkande 10 i denna del, 1994/95:Fi36
yrkandena 3--5, 1994/95:Fi37 yrkandena 6 och 7 i denna del,
1994/95:Fi39, 1994/95:Fi307 yrkande 1 och
1994/95:Fi308 yrkande 1 godkänner vad utskottet anfört om
riktlinjer för ett nytt bidragssystem och som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
dels avslår de i proposition 1994/95:150 bilaga 7
punkt 1 yrkandena 1--3, 6 och 7 framlagda lagförslagen,
12. Utjämning av strukturellt betingade kostnadsskillnader
mellan kommuner respektive landsting (mom. 7)
Karin Pilsäter (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken
Utjämning av strukturellt betingade kostnadsskillnader mellan
kommuner respektive landsting börjar med "Utskottet noterar"
och slutar med "yrkande 3" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening är de modeller som ligger till grund
för den Henstrandska utredningen noga genomarbetade och väl
underbyggda. De justeringar som gjorts i propositionen är
resultatet av en politisk kohandel och inte av faktiska
strukturkostnadsskillnader. Utskottet anser därför att
utredningens förslag bör utgöra underlag för
kostnadsutjämningen.
Med det anförda tillstyrker utskottet motion Fi32 (fp)
yrkande 10 i denna del och avstyrker övriga motionsyrkanden.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande
lydelse:
7. beträffande utjämning av strukturellt betingade
kostnadsskillnader mellan kommuner respektive landsting
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi32 yrkande 10
i denna del och avslag på
motionerna 1994/95:Fi35 yrkandena 12 och 13, 1994/95:Fi37
yrkande 7 i denna del, 1994/95:Fi308 yrkande 3, 1994/95:Fi312,
1994/95:Fi314, 1994/95:A445 yrkande 6, 1994/95:A470 yrkande 10
och 1994/95:So432 yrkande 3
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
13. Utjämning av strukturellt betingade kostnadsskillnader
mellan kommuner respektive landsting (mom. 7)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken
Utjämning av strukturellt betingade kostnadsskillnader mellan
kommuner respektive landsting börjar med "Utskottet noterar"
och slutar med "yrkande 3" bort ha följande lydelse:
Utskottet är positivt till ett system som syftar till att nå
jämförbar standard i kommuner och landsting vid samma
skattesats. Det i propositionen föreslagna utjämningssystemet
tillgodoser inte detta syfte fullt ut.
Enligt utskottet bör faktorerna för äldreomsorg, arbetslöshet
och bristande befolkningsunderlag justeras. De små landstingens
situation behöver också förstärkas. Dessa faktorer behöver
viktas kraftigare för att undvika orimliga fördelningsmässiga
konsekvenser mellan kommuner och landsting. Även faktorn för
barnomsorg behöver övervägas ytterligare. När det gäller
utvärdering och uppföljning av det nya systemet anser utskottet
att i direktiven bör ingå att utarbeta ett fördelningspolitiskt
mer rättvist kommunalt skattesystem mellan individer och mellan
kommuner och landsting. Utredningen bör också se över om system
med inomregional fördelning kan utvecklas och bli en modell för
fler regioner i landet än Stockholm med omnejd.
Med hänvisning till vad utskottet här anfört tillstyrks motion
1994/95:Fi37 (v) yrkande 7 i denna del. Därmed avstyrks också
övriga motionsyrkanden.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande
lydelse:
7. beträffande utjämning av strukurellt betingade
kostnadsskillnader mellan kommuner respektive landsting
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi37 yrkande 7 i
denna del och med avslag på
motionerna 1994/95:Fi32 yrkande 10 i denna del,
1994/95:Fi35 yrkandena 12 och 13,
1994/95:Fi308 yrkande 3,
1994/95:Fi312, 1994/95:Fi314,
1994/95:A445 yrkande 6,
1994/95:A470 yrkande 10 och
1994/95:So432 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
14. Utjämning av strukturellt betingade kostnadsskillnader
mellan kommuner respektive landsting (mom. 7)
Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken
Utjämning av strukturellt betingade kostnadsskillnader mellan
kommuner respektive landsting börjar med "Utskottet noterar"
och slutar med "yrkande 3" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att huvuddragen i regeringens förslag till
utjämning har en riktig ansats. Vissa justeringar krävs dock.
Bl.a. bör äldrefaktorn ges en betydligt tyngre vikt. För
kommunernas del krävs enligt utskottet att vissa justeringar
görs vad gäller barnomsorg i enlighet med vad som anförs i
motion Fi35 (kds). En uppräkning av kompensationen för hälso-
och sjukvård i kostnadsutjämningen för landstingen är också
nödvändig.
Utskottet tillstyrker motion Fi35 (kds) yrkandena 12
och 13. Övriga motionsyrkanden avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande
lydelse:
7. beträffande utjämning av strukturellt betingade
kostnadsskillnader mellan kommuner respektive landsting
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi35
yrkandena 12 och 13 och med avslag på motionerna
1994/95:Fi32 yrkande 10 i denna del,
1994/95:Fi37 yrkande 7 i denna del,
1994/95:Fi308 yrkande 3,
1994/95:Fi312, 1994/95:Fi314,
1994/95:A445 yrkande 6,
1994/95:A470 yrkande 10 och 1994/95:So432 yrkande 3
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
15. Utjämning av strukturellt betingade kostnadsskillnader
mellan kommuner respektive landsting (mom. 7, motiveringen)
Lars Tobisson, Sonja Rembo, Lennart Hedquist och Fredrik
Reinfeldt (alla m) anser att den del av utskottets yttrande som
under rubriken Strukturellt betingade kostnadsskillnader
mellan kommuner respektive landsting börjar med "Utskottet
noterar" och slutar med "i motionerna" bort ha följande lydelse:
Utskottet har tidigare avvisat regeringens förslag till nytt
bidrags- och utjämningssystem och på kort sikt förordat ett
system som bygger på att dagens skattekraftsutjämning bibehålls
men där kostnadsutjämningen förändras i enlighet med vad som
redovisas i propositionen. De strukturkostnadsindex som räknas
fram för enskilda kommuner och landsting bör i enlighet med
rådande system påverka grundgarantierna i inkomstutjämningen som
tillägg eller avdrag.
16. Skatteutjämning i Stockholms län (mom. 8)
Lars Tobisson, Sonja Rembo, Lennart Hedquist och Fredrik
Reinfeldt (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken
Skatteutjämning i Stockholms län börjar med "Utskottet
anser" och slutar med "yrkande 1" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning bör bidrag till kommuner med för
sina uppgifter otillräcklig skattekraft vara en statlig uppgift.
Utskottet anser därför att landstingen i princip inte bör ha
rätt att ta ut skatt för att fördela om pengar mellan kommuner.
En sådan omfördelning ter sig dessutom direkt stötande om den
läggs ovanpå ett statligt system som redan utjämnar inkomster.
Utskottet förordar därför i likhet med motionärerna bakom motion
Fi301 (m) att lagen om skatteutjämning i Stockholms län skall
upphävas. Utskottet tillstyrker således motion Fi301 (m) och
avstyrker motion A467 (fp) yrkande 1.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande
lydelse:
8. beträffande skatteutjämning i Stockholms län
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi301 och med
avslag på motion 1994/95:A467 yrkande 1 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
17. Skatteutjämning i Stockholms län (mom. 8)
Karin Pilsäter (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken
Skatteutjämning i Stockholms län börjar med "Utskottet
anser" och slutar med "yrkande 1" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser i likhet med vad som anförs i propositionen
att ett nationellt system som innebär långtgående utjämning av
inkomster och strukturellt betingade kostnadsskillnader i
princip inte skulle behöva kompletteras med regionala system med
delvis samma syfte. I likhet med vad som sägs i motion
A467 (fp) finns det dock goda skäl för att Stockholms läns
landstings nuvarande rätt att anslå medel för inomregional
utjämning under en övergångstid bör finnas kvar. Detta med
hänsyn till de mycket stora inomregionala skillnaderna i länet
och att beslut kring den inomregionala utjämningen bör tas i
regionen. Motion A467 (fp) yrkande 1 tillstyrks och motion
Fi301 (m) avstyrks därför av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande
lydelse:
8. beträffande skatteutjämning i Stockholms län
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:A467 yrkande 1
och med avslag på motion 1994/95:Fi301 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
18. Generellt statsbidrag till kommuner och landsting
(mom. 9)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken
Generellt statsbidrag till kommuner och landsting börjar med
"Finansutskottet har" och slutar med ""yrkande 11" bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser i likhet med vad som anförs i motion
Fi34 (mp) att regeringens förslag att avskaffa det särskilda
statsbidraget till ungdomsvård och missbrukarvård skall avslås.
Förekomsten och användningen av droger har ökat. Det hänger inte
minst samman med direkta och indirekta effekter av medlemskapet
i EU. Ett riktat statsbidrag behövs därför. Utskottet
tillstyrker regeringens övriga förslag i denna del.
Utskottet tillstyrker således motion Fi34 (mp) yrkande 19
och avstyrker motion Fi35 (kds) yrkande 11.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande
lydelse:
9. beträffande generellt statsbidrag till kommuner och
landsting
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi34 yrkande 19
och proposition 1994/95:150 bilaga 5 yrkande 4 samt med avslag
på proposition 1994/95:150 bilaga 5 yrkandena 8 och 9 och
motion 1994/95:Fi35 yrkande 11 godkänner att ersättningen från
sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen för sjukresor slopas
per den 1 januari 1996,
19. Generellt statsbidrag till kommuner och landsting
(mom. 9)
Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken
Generellt statsbidrag till kommuner och landsting börjar med
"Finansutskottet har" och slutar med "yrkande 11" bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser att regeringens förslag att engångsvis för
andra halvåret 1995 dra in 215 miljoner kronor till kommunal
ungdoms- och missbrukarvård skall avslås. Utskottet anser att
missbrukar- och ungdomsvården är ytterst angelägen. Att med kort
varsel och under ett halvår inte alls betala ut något
statsbidrag ger helt felaktiga signaler och försvårar
kommunernas långsiktiga planering. I övrigt tillstyrker
utskottet regeringens förslag. Utskottet tillstyrker med
hänvisning till det anförda motion Fi35 (kds) yrkande 11 och
avstyrker motion Fi34 (mp) yrkande 19.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande
lydelse:
9. beträffande generellt statsbidrag till kommuner och
landsting
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi35 yrkande 11
och proposition 1994/95:150 bilaga 5 yrkandena 4 och 8 samt
med anledning av proposition 1994/95:150 bilaga 5 yrkande 9
och med avslag på motion 1994/95:Fi34 yrkande 19 till Bidrag
till missbrukarvård och ungdomsvård för budgetåret 1995/96
under femte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på
215 000 000 kr,
20. Generellt statsbidrag till kommuner och landsting
(mom. 9, motiveringen)
Lars Tobisson, Sonja Rembo, Lennart Hedquist och Fredrik
Reinfeldt (alla m) anser att den del av utskottets yttrande som
under rubriken Generellt statsbidrag till kommuner och
landsting börjar med "Finansutskottet har" och slutar med
"årsskiftet 1995/96" bort ha följande lydelse:
Utskottet har i det föregående avstyrkt regeringens förslag
till nytt bidrags- och utjämningssystem och på kort sikt
förordat ett system som bygger på att dagens
skattekraftsutjämning bibehålls men där kostnadsutjämningen
förändras i enlighet med vad som redovisas i propositionen.
Vidare bör de strukturkostnadsindex som räknas fram för enskilda
kommuner och landsting i enlighet med rådande system påverka
grundgarantierna i inkomstutjämningen som tillägg eller avdrag.
Enligt utskottet bör regleringarna mellan stat och kommun ske
i enlighet med finansieringsprincipen och andra förändringar som
föranleds av riksdagsbeslut ske genom den s.k.
neutraliseringsavgiften i samband med utbetalning av
kommunalskattemedel. Det utrymme som finns för statsbidrag skall
helt gå till garantinivåerna för utjämning av skattekrafts- och
strukturkostnadsskillnaderna. Något generellt statsbidrag till
kommunsektorn skall således enligt utskottet inte utgå.
21. Införandet av det nya bidrags- och utjämningssystemet
(mom. 10)
Lars Tobisson, Sonja Rembo, Lennart Hedquist och Fredrik
Reinfeldt (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken
Införandet av det nya bidrags- och utjämningssystemet börjar
med "Utskottet har" och slutar med "och 13" bort ha följande
lydelse:
Utskottet har tidigare i samband med sin behandling av
riktlinjerna för och lagregleringen av bidrags- och
utjämningssystemet avvisat regeringens förslag och därvid
angivit vissa principer när det gäller syfte, inriktning,
omfattning och ikraftträdande för ett alternativt system.
Enligt utskottets mening bör övergångsreglerna gälla alla
kommuner och landsting. Förändringarna bör anpassas till belopp
i kronor per invånare i enlighet med regeringens förslag. Några
särlösningar för vissa kommuner blir dock inte aktuella med det
alternativ utskottet förordar. Däremot bör relativa förändringar
i den egna skattekraften (fr.o.m. basåret 1995) ligga utanför
övergångsreglerna för att ge fullt incitament för kommunerna att
bidra till ökad ekonomisk tillväxt.
Med det anförda tillstyrker utskottet motion Fi36 yrkande 6.
Övriga motionsyrkanden avstyrks därmed av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande
lydelse:
10. beträffande införandet av det nya bidrags- och
utjämningssystemet
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi36 yrkande 6
och med anledning av proposition 1994/95:150 bilaga 7 punkt 1
yrkande 11 i denna del och med avslag på motionerna
1994/95:Fi32 yrkandena 11 och 12 och 1994/95:Fi37
yrkandena 8--10 och 13 godkänner vad utskottet anfört samt
som sin mening ger regeringen detta till känna,
22. Införandet av det nya bidrags- och utjämningssystemet
(mom. 10)
Karin Pilsäter (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken
Införandet av ett nytt bidrags- och utjämningssystem börjar
med "Utskottet har" och slutar med "och 13" bort ha följande
lydelse:
Enligt utskottets mening är den i propositionen föreslagna
övergångstiden på åtta år oacceptabel. Kommunerna måste ges
klara spelregler -- systemet skall införas fullt ut.
Införandereglerna bör i stället sättas så att bidragsminskningen
maximeras till 500 kr per invånare. Det skulle innebära att de
flesta kommuner kommer att vara infasade efter fyra år.
Utskottet anser vidare att införandetiden för landstingen bör
begränsas till fyra år såsom föreslås i motion Fi32 (fp). Någon
parlamentarisk beredningsgrupp bör inte heller tillsättas eller
någon "kommunakut" inrättas, eftrsom en fortsatt politisk
kohandel inte bör byggas in i systemet. Utskottet tillstyrker
motion Fi32 (fp) yrkandena 11 och 12 och avstyrker övriga
motionsyrkanden.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande
lydelse:
10. beträffande införandet av det nya bidrags- och
utjämningssystemet
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi32 yrkandena 11
och 12 och med anledning av proposition 1994/95:150 bilaga 7
punkt 1 yrkande 11 i denna del samt med avslag på motionerna
1994/95:Fi36 yrkande 6 och 1994/95:Fi37 yrkandena 8--10 och 13
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
23. Införandet av det nya bidrags- och utjämningssystemet
(mom. 10)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken
Införandet av det nya bidrags- och utjämningssystemet börjar
med "Utskottet har" och slutar med "och 13" bort ha följande
lydelse:
Enligt utskottets mening får inte ett nytt bidrags- och
utjämningssystem driva på urbaniseringen. Statens ekonomiska
ansvar måste öka för att garantera alla en likvärdig behandling
och tillgänglighet. Framför allt gäller detta skolan men även
barnomsorg, socialbidrag och flyktingmottagning. Således bör
övergångstiden förlängas från åtta till tio år så att
landstingen och kommunerna skall få möjlighet att klara
konsekvenserna av omfördelningen. Kommuntaket på 2 000 kr bör
fördelas på tio år med 120 kr per invånare och år och
landstingstaket på 1 200 kr fördelas på tio år med 120 kr per
invånare och år. Kostnaderna för den utökade övergångstiden bör
enligt utskottet finansieras via den s.k. kommunakuten.
Utskottet anser att den s.k. krisfonden/kommunakuten måste
utökas med 1 600 miljoner till sammanlagt 2 000 miljoner
kronor för att klara kommuner och landsting som drabbas särskilt
hårt av det nya utjämningssystemet och den uteblivna
kompensationen av den s.k. EU-avgiften. Kommuner och landsting
med hög skattesats och hög arbetslöshet skall ges möjlighet att
ansöka om medel från krisfonden/kommunakuten för att undvika att
tvingas till att säga upp personal inom vård, omsorg och skola.
Den av utskottet förordade utökningen av krisfonden/kommunakuten
är som utskottet ser det en förutsättning för att det särskilda
stödet till Göteborgs och Haninge kommuner skall få en bred
acceptans i kommunvärlden.
Utskottet får med hänvisning till det anförda tillstyrka
motion 1994/95:Fi37 (v) yrkandena 8--10 och 13. Samtidigt
avstyrker utskottet övriga motionsyrkanden.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande
lydelse:
10. beträffande införandet av det nya bidrags- och
utjämningssystemet
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi37 yrkandena
8--10 och 13 och med anledning av proposition 1994/95:150
bilaga 7 punkt 1 yrkande 11 i denna del och med avslag på
motionerna 1994/95:Fi32 yrkandena 11 och 12 och 1994/95:Fi36
yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
24. Göteborgs kommun (mom. 12)
Lars Tobisson, Sonja Rembo, Lennart Hedquist och Fredrik
Reinfeldt (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken
Göteborgs kommun börjar med "Utskottet anser" och slutar med
"Fi311 (fp)" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det i propositionen föreslagna extra
stödet till Göteborg om 505 miljoner kronor bör avvisas. Det är
enligt utskottet anmärkningsvärt om ett selektivt stöd till en
kommun skall ges på så lösa grunder. Det är helt uppenbart att
det främsta motivet är ett löfte som socialdemokratiska
företrädare ställde ut under valrörelsen år 1994.
Ett fullföljande av regeringens förslag innebär enligt
utskottets mening ett ytterst farligt prejudikat om att en
kommun som genom egna åtgärder i historisk tid försvagat sin
ekonomi kan komma i åtnjutande av särskilda statliga medel.
Förfaringssättet sänder även ut felaktiga signaler till andra
kommuner. Den givna utgångspunkten måste vara att varje kommun
inom ramen för sin egen beskattningsrätt kombinerad med det
generella statliga bidragssystemet själv skall klara ut sina
ekonomiska svårigheter. Utskottet tillstyrker med hänvisning
till det anförda motion Fi36 (m) yrkande 8 och avstyrker
motion Fi311 (fp).
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande
lydelse:
12. beträffande Göteborgs kommun
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi36 yrkande 8
och med avslag på proposition 1994/95:150 bilaga 7 punkt 1
yrkande 11 i denna del och motion 1994/95:Fi311 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
25. Ändrat system för återbetalning av mervärdesskatt till
kommuner och landsting (mom. 13)
Lars Tobisson, Sonja Rembo, Lennart Hedquist och Fredrik
Reinfeldt (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken
Ändrat system för återbetalning av mervärdesskatt till
kommuner och landsting börjar med "Utskottet vill" och slutar
med "till känna" bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att förslaget till lagteknisk reglering
av systemet med konkurrenskorrigering i likhet med det av
utskottet tidigare behandlade lagförslaget om inkomst- och
kostnadsutjämning bygger på inomkommunal finansiering. I och med
att denna inomkommunala finansiering förklarats grundlagsstridig
måste regeringen återkomma med ett nytt förslag även på denna
punkt. Utskottet vill framhålla att den lösning som finns i
motion 1994/95:Fi36 (m) med en återbetalning av mervärdesskatt
till kommuner och landsting via den s.k. neutraliseringsavgiften
i samband med utbetalning av kommunalskattemedel är principiellt
tilltalande och bör närmare övervägas.
Förslaget bör även omarbetas i sakligt hänseende. I likhet med
vad som anförs i motion Fi47 (m) måste utgångspunkten vara att
staten skall stå neutral mellan offentlig och enskild verksamhet
och därmed utforma system som påverkar båda lika. Förslaget i
propositionen innebär enligt utskottets mening att den nuvarande
snedvridningen delvis lever kvar. Regeringen bör därför t.ex.
överväga att inte momsbefria kommunala investeringar på så sätt
som det föreliggande förslaget verkar ge utrymme till.
Regeringen bör sålunda återkomma med ett nytt förslag som också
innebär att konkurrenssnedvridningen mellan privat och offentlig
verksamhet elimineras.
Utskottet tillstyrker således motion Fi47 (m).
dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande
lydelse:
13. beträffande ändrat system för återbetalning av
mervärdesskatt till kommuner och landsting
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi47 avslår det i
proposition 1994/95:150 bilaga 7 punkt 1 yrkande 5 framlagda
förslaget till lag om mervärdesskattekonton för kommuner och
landsting och godkänner vad utskottet anfört och som sin mening
ger regeringen detta till känna,
26. Ändrat system för återbetalning av mervärdesskatt till
kommuner och landsting (mom. 13)
Karin Pilsäter (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken
Ändrat system för återbetalning av mervärdesskatt till
kommuner och landsting börjar med "Utskottet vill" och slutar
med "till känna" bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att förslaget till lagteknisk reglering
av systemet med konkurrenskorrigering i likhet med det av
utskottet tidigare behandlade lagförslaget om inkomst- och
kostnadsutjämning bygger på inomkommunal finansiering. Även om
lagförslagen har helt olikartade syften bör de enligt utskottets
mening övervägas i ett sammanhang. Regeringen bör därför
återkomma till riksdagen med ett nytt förslag i sådan tid att
ett nytt system kan träda i kraft den 1 januari 1996.
Förslaget bör även omarbetas i sakligt hänseende. I likhet med
vad som anförs i motion Fi47 (m) måste utgångspunkten vara att
staten skall stå neutral mellan offentlig och enskild verksamhet
och därmed utforma system som påverkar båda lika. Förslaget i
propositionen innebär enligt utskottets mening att den nuvarande
snedvridningen lever kvar. Regeringen bör återkomma med förslag
som innebär att konkurrenssnedvridningen mellan privat och
offentlig verksamhet elimineras. Utskottet tillstyrker med det
anförda motion Fi47 (m).
dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande
lydelse:
13. beträffande ändrat system för återbetalning av
mervärdesskatt till kommuner och landsting
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi47 avslår det i
proposition 1994/95:150 bilaga 7 punkt 1 yrkande 5 framlagda
förslaget till lag om medvärdesskattekonton för kommuner och
landsting och godkänner vad utskottet anfört och som sin mening
ger regeringen detta till känna,
27. Anslag till Statligt utjämningsbidrag till kommuner
(mom. 14)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken
Vissa anslagsfrågor börjar med "Utskottet tillstyrker" och
slutar med "Fi313 (v)" bort ha följande lydelse:
Med anledning av vad som anförs i motion Fi313 (v) bör det
statliga utjämningsbidraget till kommunerna tillföras 200
miljoner kronor, varav 120 miljoner kronor till
hemspråksundervisning och 80 miljoner kronor till
Sfi-undervisning. Motion Fi313 (v) tillstyrks därför av
utskottet. Övriga motionsyrkanden avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande
lydelse:
14. beträffande anslag till Statligt utjämningsbidrag till
kommuner
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi313 och med
anledning av motion 1994/95:Fi218 yrkande 9 och proposition
1994/95:150 bilaga 7 punkt 1 yrkande 17 och med avslag på
motionerna 1994/95:Fi31 yrkande 11 och 1994/95:Fi310
till Statligt utjämningsbidrag till kommuner för budgetåret
1995/96 under sjunde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på
19 236 000 000 kr,
28. Översyn av kommunallagens ekonomikapitel (mom. 19)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken
Översyn av kommunallagens ekonomikapitel börjar med
"Utskottet konstaterar" och slutar med "4 avslås" bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser det mycket angeläget att det i kommunallagen
ges en klarare definition av vad som menas med en god ekonomisk
hushållning. I praktiken har bestämmelsen tolkats som om ett
landsting eller en kommun skall ha sin budget i balans under en
treårsperiod. Utskottet välkomnar således att en översyn nu
kommer till stånd och tillstyrker motion Fi37 (v) yrkande 4.
dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande
lydelse:
19. beträffande översyn av kommunallagens ekonomikapitel
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi37 yrkande 4
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
29. Tvångsförvaltning (mom. 20)
Karin Pilsäter (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken
Tvångsförvaltning börjar med "Finansutskottet anser" och
slutar med "yrkande 3" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet noterar att regeringen i
kompletteringspropositionen antyder att någon typ av
tvångsförvaltning av kommuner som inte kan fullgöra sina
betalningsförpliktelser kan komma att införas. Utskottet är
mycket tveksamt till en sådan reglering. En sådan ordning skulle
kunna innebära frestelser för kommunalpolitiker att kortsiktigt
vidta populära åtgärder eller att uppskjuta nödvändiga men
impopulära beslut och därmed skjuta över ansvaret på staten.
Utskottet vill också peka på att konstitutionsutskottet i sitt
yttrande (KU6y) förutsatt att grundlagsenligheten i ett sådant
förslag utreds ordentligt innan det läggs fram.
Med hänvisning till vad utskottet här anfört tillstyrks motion
Fi32 (fp) yrkande 14. Motion Fi37 (v) yrkande 3 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande
lydelse:
20. beträffande tvångsförvaltning
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi32 yrkande 14
och med avslag på motion 1994/95:Fi37 yrkande 3 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
30. Tvångsförvaltning (mom. 20)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken
Tvångsförvaltning börjar med "Finansutskottet anser" och
slutar med "yrkande 3" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet konstaterar att regeringen i
kompletteringspropositionen hotar med att kommuner och landsting
som har ekonomiska problem kan komma att sättas under statlig
tvångsförvaltning. Detta är oacceptabelt och måste kraftfullt
avvisas. Parallellerna med vad som hände i Margaret Thatchers
England under 1980-talet är tydliga. Utskottet delar inte den
syn på den kommunala självstyrelsen som propositionens tankar om
statliga ingrepp är uttryck för. Utskottet anser också med
anledning av vad konstitutionsutskottet anfört i sitt yttrande
(KU6y) att det är tveksamt om en sådan ordning är förenlig med
den grundlagsfästa kommunala självstyrelsen.
Med hänvisning till vad utskottet här anfört tillstyrks motion
Fi37 (v) yrkande 3. Samtidigt avstyrker utskottet motion
Fi32 (fp) yrkande 14.
dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande
lydelse:
20. beträffande tvångsförvaltning
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi37 yrkande 3
och med avslag på motion 1994/95:Fi32 yrkande 14 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
31. Omprövning och förnyelse av offentlig förvaltning
(mom. 22)
Lars Tobisson, Sonja Rembo, Lennart Hedquist och Fredrik
Reinfeldt (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken
Omprövning och förnyelse av offentlig förvaltning börjar med
"Utskottet vill" och slutar med "av riksdagen" bort ha följande
lydelse:
Enligt utskottet utgör en offentlig sektor som är så stor som
den i Sverige inte bara ett samhällsekonomiskt problem utan
också ett problem från mänskliga och sociala utgångspunkter. När
ekonomin sätter strikta gränser märks det offentligas faktiska
begränsningar särskilt tydligt.
Ett gott samhälle är ett samhälle där det offentliga,
marknaden och det civila samhället i bredaste bemärkelse
tillsammans skänker den enskilde möjlighet till både personlig
utveckling och trygghet. En viktig uppgift för såväl staten som
kommunerna är då att medverka till att andra kan ta sitt ansvar
bättre i stället för att själv sträva efter att ta över ansvar.
En mindre offentlig sektor innebär därmed inte mindre av t.ex.
vård och omsorg, men väl att den kan utföras på fler sätt än i
dag. Ett samhälle byggt på sådana principer kan reservera de
statliga och kommunala åtagandena till områden där det
offentliga har ett entydigt ansvar.
Det gäller bl.a. att föra över uppgifter från den offentliga
till den privata sektorn -- med motsvarande utrymme för
medborgarna att själva finansiera dessa. Men det är också
angeläget att pröva vilka av de återstående offentliga
uppgifterna som även fortsättningsvis bör ha ett kommunalt
ansvar. För vissa av dessa i dag kommunala uppgifter kan det
vara rimligt att finansieringen sker på nationell nivå.
Utskottet ställer sig mot denna bakgrund bakom kravet i motion
Fi36 (m) om att en översyn av omfattningen av de offentliga
åtagandena och om en nationell finansiering av vissa kommunala
uppgifter omedelbart måste inledas. En sådan översyn torde vara
nödvändig för att uppnå ett långsiktigt stabilt system som
hanterar de ekonomiska och beslutande relationerna mellan staten
och kommunsektorn. En koncentration av det kommunala ansvaret
till kärnuppgifterna bör därvid eftersträvas.
I motion Fi40 (m) och motion Fi42 (m) tas bl.a. frågor om
kommunal affärsverksamhet upp och motionärerna kräver att denna
skall upphöra. Utskottet vill här hänvisa till kommunallagens
bestämmelser som i princip ej tillåter sådan affärsverksamhet.
Det är emellertid angeläget att mot bakgrund av vad som anförs i
motionerna följa utvecklingen och vidta åtgärder mot en icke
önskvärd och mot kommunallagen stridande affärsverksamhet som
pågår i många kommuner. Utskottet tillstyrker mot bakgrund av
det anförda motionerna Fi36 (m) yrkande 2, Fi40 (m) yrkandena
8--11, Fi42 (m) och N298 (m) yrkande 2. Övriga motionsyrkanden
avstyrks av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande
lydelse:
22. beträffande omprövning och förnyelse av offentlig
förvaltning
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi36 yrkande 2
och med anledning av motionerna 1994/95:Fi40 yrkandena 8--11,
1994/95:Fi42, 1994/95:Fi307 yrkande 2, 1994/95:Fi308 yrkande 2
och 1994/95:N298 yrkande 2 samt med avslag på motionerna
1994/95:Fi32 yrkande 13, 1994/95:Fi37 yrkande 15 och
1994/95:N273 yrkande 5 i denna del som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
32. Omprövning och förnyelse av offentlig förvaltning
(mom. 22)
Karin Pilsäter (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken
Omprövning och förnyelse av offentlig förvaltning börjar med
"Utskottet vill" och slutar med "av riksdagen" bort ha följande
lydelse:
Utskottet har noterat att regeringen i propositionen anmäler
att den avser att ta initiativ till en genomgång av det statliga
regelverket som berör kommunal verksamhet. Syftet sägs vara att
mönstra ut sådana regler som är svåra att motivera med hänsyn
till det ansträngda ekonomiska läget i kommuner och landsting.
Enligt utskottets mening är det väsentligt att den utlovade
översynen kommer att innebära att hinder som införts när det
gäller enskilda alternativ och konkurrens inom den kommunala
sektorn tas bort. En avgörande förutsättning för att kommunerna
och landstingen framöver skall kunna klara kraven att med mindre
pengar erbjuda en verksamhet med god kvalitet är -- som
framhålls i motion Fi32 (fp) -- att de tillåts använda alla de
instrument som står till buds. Olika typer av enskilda
alternativ, effektiv upphandling och konkurrens är några viktiga
sådana instrument.
Mot bakgrund av vad utskottet här anfört tillstyrks motionerna
Fi32 (fp) yrkande 13 och N273 (fp) yrkande 5 i denna del.
Övriga motionsyrkanden avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande
lydelse:
22. beträffande omprövning och förnyelse av offentlig
förvaltning
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi32 yrkande 13,
med anledning av motion 1994/95:N273 yrkande 5 i denna del och
med avslag på motionerna 1994/95:Fi36 yrkande 2, 1994/95:Fi37
yrkande 15, 1994/95:Fi40 yrkandena 8--11, 1994/95:Fi42,
1994/95:Fi307 yrkande 2, 1994/95:Fi308 yrkande 2 samt
1994/95:N298 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
33. Omprövning och förnyelse av offentlig förvaltning
(mom. 22)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken
Omprövning och förnyelse av offentlig förvaltning börjar med
"Utskottet vill" och slutar med "av riksdagen" bort ha följande
lydelse:
Utskottet anser i likhet med motionärerna bakom motion
Fi37 (v) att förnyelsen av den offentliga sektorn på ett helt
annat sätt än för närvarande måste göras utifrån medborgarnas
perspektiv. I dag tvingas de olika huvudmännen inom stat, kommun
och landsting att skära ner i sina budgetar. I stället borde den
statliga politiken inriktas mot att skapa förutsättningar för
ett utvecklat samarbete över sektorsgränserna. Det är således
enligt utskottets mening nödvändigt att komma bort från den
starkt sektoriserade offentliga sektorn. Detta är i själva
verket en av de viktigare politiska frågorna inför framtiden.
Utskottet anser därför att regeringen bör ta initiativ till en
utredning med uppgift att utveckla sektorsövergripande
arbetssätt inom den offentliga sektorn och se över sådana regler
som motverkar en önskvärd avsektorisering. Utgångspunkten bör
vara att alla aktörer inom den gemensamma sektorn så långt
möjligt skall ta ett gemensamt finansiellt ansvar och ett
gemensamt serviceansvar för medborgarna.
Utskottet tillstyrker motion Fi37 (v) yrkande 15. Samtidigt
avstyrker utskottet övriga motionsyrkanden.
dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande
lydelse:
22. beträffande omprövning och förnyelse av offentlig
förvaltning
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi37 yrkande 15
och avslag på motionerna 1994/95:Fi32 yrkande 13,
1994/95:Fi36 yrkande 2, 1994/95:Fi40 yrkandena 8--11,
1994/95:Fi42, 1994/95:Fi307 yrkande 2, 1994/95:Fi308
yrkande 2, 1994/95:N273 yrkande 5 i denna del samt
1994/95:N298 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
34. Kommunal fastighetsbeskattning (mom. 23)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken
Kommunal fastighetsbeskattning börjar med "Utskottet vill"
och slutar med "yrkande 14" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening finns det i likhet med vad som sägs i
motion Sk341 (v) flera skäl som talar för att man på sikt bör
överväga att överföra en större del av skatteuttaget till
fastighetsskatten. Fastigheter kan inte flyttas och
fastighetsskatten är därför en av de mera stabila skattebaserna.
En omfördelning av skatteuttaget från arbetskraft skulle också
var positivt för den offentliga tjänsteproduktionen.
Det finns goda grunder till att fastighetsskatten bör vara en
del av den kommunala skattebasen som den är i många andra
länder. Ett vägande skäl är att det är kommunerna som svarar för
den infrastruktur i form av t.ex. vägar och va-nät som behövs
för att en fastighet skall kunna nyttjas. Enligt utskottets
mening bör ett utredningsarbete sättas i gång med att på sikt
överföra fastighetsskatten till det kommunala
beskattningsområdet.
Utskottet tillstyrker motionerna Sk341 (v) yrkandena 24 och
25 och Fi37 (v) yrkande 14. Samtliga övriga motionsyrkanden
avstyrks av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande
lydelse:
23. beträffande kommunal fastighetsbeskattning
att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Sk341
yrkandena 24 och 25 och motion 1994/95:Fi37 yrkande 14 samt
med avslag på motionerna 1994/95:Fi35 yrkande 5, 1994/95:Fi303,
1994/95:Fi304, 1994/95:Fi305, 1994/95:Fi309 och 1994/95:Sk349
yrkande 14 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
35. Kommunal fastighetsbeskattning (mom. 23)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken
Kommunal fastighetsbeskattning börjar med "Utskottet vill"
och slutar med "yrkande 14" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening är det angeläget att den kommunala
självstyrelsen förstärks genom bl.a. utökad beskattningsrätt på
det sätt som anges i motionerna Fi303 (mp) och Fi305 (mp).
Fastighetsbeskattning bör således till vissa delar överföras
till kommunsektorn.
Utskottet anser det också väsentligt att en rad olika
styrinstrument som kompletterar och stödjer varandra kommer till
användning i miljöarbetet. Ett utredningsarbete bör sättas i
gång med sikte på att utarbeta en miljödifferentierad kommunal
fastighetsskatt riktad mot företag och juridiska personer. Den
bör ses som ett alternativ till den tidigare kommunala
företagsbeskattningen. Skatten bör vara differentierad efter
miljökriterier mätt i avfallshantering, utsläpp,
energiförbrukning etc. På detta sätt skapar skatten incitament
till miljöförbättringar.
Utskottet tillstyrker motionerna Fi303 (mp), Fi305 (mp) och
Fi309 (s). Övriga motionsyrkanden avstyrks av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande
lydelse:
23. beträffande kommunal fastighetsbeskattning
att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Fi303,
1994/95:Fi305 och 1994/95:Fi309 och med avslag på motionerna
1994/95:Fi35 yrkande 5, 1994/95:Fi37 yrkande 14,
1994/95:Fi304, 1994/95:Sk341 yrkandena 24 och 25 samt
1994/95:Sk349 yrkande 14 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.
36. Kommunal fastighetsbeskattning (mom. 23)
Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken
Kommunal fastighetsbeskattning börjar med "Utskottet vill"
och slutar med "yrkande 14" bort ha följande lydelse:
Utskottet ställer sig bakom förslaget i motion Sk349 (kds)
att delar av fastighetsskatten på sikt successivt bör växlas mot
en kommunal fastighetsavgift för att täcka kostnader för
brandförsvar, gator och annan kommunal service som är direkt
kopplad till fastigheten. Enligt utskottet bör riksdagen hos
regeringen begära att ett utredningsarbete med denna inriktning
omedelbart sätts i gång.
Med hänvisning till vad utskottet anfört tillstyrks motionerna
Fi35 (kds) yrkande 5 och Sk349 (kds) yrkande 14. Övriga
motionsyrkanden avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande
lydelse:
23. beträffande kommunal fastighetsbeskattning
att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Fi35
yrkande 5 och 1994/95:Sk349 yrkande 14 samt med avslag på
motionerna 1994/95:Fi37 yrkande 14, 1994/95:Fi303,
1994/95:Fi304, 1994/95:Fi305, 1994/95:Fi309 och 1994/95:Sk341
yrkandena 24 och 25 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
Särskilda yttranden
1. Den kommunala sektorns utveckling och ekonomiska utrymme
(mom. 1)
Roy Ottossom (mp) anför:
Miljöpartiet de gröna anser att den kommunala självstyrelsen
bör stärkas genom minskad statlig detaljstyrning och genom en
viss ökad beskattningsrätt. Regeringens förslag om statsbidrag
till kommunsektorn innebär att kommunerna inte fullt ut
kompenseras för minskade inkomster till följd av nu aktuella
statliga åtgärder. Det kommer att medföra ytterligare
åtstramningar i den kommunala sektorn, vilka mer än hittills
hotar välfärdens kärna -- vården, omsorgen och skolan. Vi
föreslår därför att motsvarande ca 5 miljarder kronor återförs
till kommunsektorn år 1996. Konkret gör vi det genom vårt
förslag om skatteväxling, som bl.a. medför lägre
arbetsgivaravgifter.
Miljöpartiet anser att regeringens förslag till nytt bidrags-
och utjämningssystem i princip är bra och bör genomföras. Vi
menar också att det är bra att kostnadsutjämningen endast gäller
strukturella faktorer som kommunerna har små eller inga
möjligheter att påverka. Justering kan emellertid behöva göras
i en del av faktorerna, och vi instämmer därför i regeringens
förslag att omgående följa upp hur det nya systemet fungerar för
att kunna justera faktorerna redan efter två år.
2. Anslag till Statligt utjämningsbidrag till kommuner
(mom. 14)
Lars Tobisson, Sonja Rembo, Lennart Hedquist och Fredrik
Reinfeldt (alla m) anför:
I motion Fi31 (m) har Moderaterna föreslagit en
decentralisering av hanteringen av socialbidragen till
kommunerna som innebär minskade kostnader för kommunerna på i
storleksordningen 450 miljoner kronor. Utjämningsbidraget bör
mot denna bakgrund kunna minskas i motsvarande mån.
I motion Fi310 (m) föreslås en sänkning av utjämningsbidraget
med 2 250 miljoner kronor med hänsyn till effekterna av de
familjepolitiska förslag som Moderaterna lagt fram, bl.a. när
det gäller att återinföra vårdnadsbidraget och den avskaffade
avdragsrätten för barnomsorgskostnader, något som kan beräknas
ge lägre kostnader för kommunerna.
3. Anslagen till Generellt statsbidrag till kommuner
respektive landsting (mom. 16 och 17)
Lars Tobisson, Sonja Rembo, Lennart Hedquist och Fredrik
Reinfeldt (alla m) anför:
I det alternativ till regeringens förslag till nytt bidrags-
och utjämningssystem som redovisats i partimotionen Fi36 från
Moderaterna används statsbidragen helt till bidrag till kommuner
och landsting med för sina uppgifter otillräcklig skattekraft.
Vi avvisar tanken på att införa generella statsbidrag. Vi utgår
från att regeringen när den prövar hur ett nytt
statsbidragssystem skall utformas kommer till samma ståndpunkt.
De anslag som i propositionen tagits upp till generella
statsbidrag till kommuner respektive landsting kommer då att
transformeras till utjämningsbidrag i enlighet med Moderaternas
förslag.
Regeringens lagförslag
Bilaga 1
Lagrådets yttrande
Bilaga 2
Konstitutionsutskottets yttrande
1994/95:KU6y
Bilaga 3
Den kommunala ekonomin
Till finansutskottet
Finansutskottet har berett samtliga utskott tillfälle att avge
yttrande över proposition 1994/95:150
(kompletteringspropositionen) jämte motioner i de delar som
berör respektive utskotts beredningsområde.
Konstitutionsutskottet begränsar detta yttrande till att gälla
frågan om grundlagsenligheten av regeringens förslag om
utjämning av skatteinkomster och kostnader i kommuner och
landsting samt frågor som i övrigt berör den kommunala
självstyrelsen. I ett särskilt yttrande (KU7y) behandlar
utskottet ett par motionsyrkanden som gäller Sametinget.
Propositionen
Regeringen föreslår ett nytt bidrags- och utjämningssystem för
kommuner och landsting fr.o.m. den 1 januari 1996. I valet av
system för statsbidrag har gjorts en avvägning mellan å ena
sidan önskemål om kommunalt självbestämmande och mångfald och å
andra sidan statens möjlighet till styrning av den kommunala
verksamheten.
I propositionen läggs fram ett förslag till lag om utjämning
av skatteinkomster och kostnader i kommuner och landsting. I ett
förslag till lag om införande av denna lag föreskrivs att lagen
träder i kraft den 1 juli 1995 och tillämpas första gången i
fråga om utjämningsåret 1996. Ikraftträdandelagen innebär ett
successivt införande under åtta år av det nya
utjämningssystemet.
Enligt regeringen är en långtgående inkomstutjämning av
grundläggande betydelse för att ge kommuner och landsting
likvärdiga ekonomiska förutsättningar att bedriva sin
verksamhet. Regeringen anser att en inomkommunal
inkomstutjämning baserad på den genomsnittliga beskattningsbara
inkomsten bäst uppfyller de krav som bör ställas på ett
inkomstutjämningssystem. En inomkommunal utjämning innebär att
systemet i huvudsak finansieras genom omfördelning av
skatteinkomster mellan kommuner resp. landsting. Alla kommuner
och landsting garanteras ett skatteunderlag per innevånare som
motsvarar genomsnittet för riket. Systemet kräver i princip inga
statliga tillskott. Därmed kan statsbidragen användas för klara
ekonomiska regleringar mellan staten och kommunsektorn utan att
utjämningen påverkas.
De kommuner och landsting som har en beskattningsbar inkomst
per invånare som ligger över den genomsnittliga nivån får ett
avdrag från skatteinkomsterna. På motsvarande sätt får de
kommuner och landsting som har en beskattningsbar inkomst per
invånare som är lägre än genomsnittet ett tillägg till
skatteinkomsterna.
Från vissa remissinstanser hade framförts principiella
invändningar mot den långtgående inkomstutjämningen, med
motiveringen att den står i motsättning till den kommunala
beskattningsrätten. Enligt regeringens bedömning är emellertid
en långtgående inkomstutjämning helt avgörande i ett system som
skall åstadkomma likvärdiga ekonomiska förutsättningar.
Regeringen har vidare i propositionen -- utan att något
förslag i denna del framställs -- pekat på att vissa kommuner
och landsting under de senaste åren haft svårt att anpassa sin
verksamhet till ekonomiska ramar och att det finns exempel på
att man i sådana lägen väljer att underbalansera sin budget och
till och med lånefinansierar kostnader för driften av sin
verksamhet. Det finns också enligt propositionen exempel på
kommuner som har ingått borgensförbindelser av stor omfattning
och därvid underskattat följderna för den egna ekonomin. En
sådan utveckling kan enligt propositionen inte fortsätta
eftersom den kan undergräva den kommunala självstyrelsen. Mot
den bakgrunden anser regeringen att det är angeläget att
skyndsamt göra en översyn av kommunallagens ekonomikapitel.
Vidare är enligt propositionen avsikten att införa en lagregel
om att lån endast får upptas för investeringar. Regeringen avser
också att utarbeta förslag om en särskild lagstiftning för att
hantera problem som uppstår i kommuner och landsting som inte
kan fullgöra sina betalningsförpliktelser. Som ett viktigt led i
den fortsatta saneringen av den offentliga ekonomin kommer
regeringen att föreslå ett tak för de offentliga utgifternas
utveckling.
Motionsyrkanden om den kommunala självstyrelsen och
beskattningsrätten
Carl Bildt m.fl. (m) avvisar i motion 1994/95:Fi36 (yrkande 4)
regeringens förslag till inomkommunalt utjämningssystem med
motiveringen att det strider mot den kommunala
beskattningsrättens principer som de fastställts i grundlag.
Kommuner skulle bli tvungna att ta ut kommunalskatt för att ge
bidrag till kommuner och landsting med för sina uppgifter
otillräcklig skattekraft. Det som en kommun genom den folkvalda
församlingen i enlighet med grundlagen upptar i kommunal skatt
skall självfallet gå till skötseln av kommunens uppgifter. Det
måste enligt motionärerna anses vara direkt oförenligt med
grundlagen att riksdagen skall besluta om att vad en kommun
uttaxerar i kommunal skatt skall överföras till annan kommun.
Skillnader i skattekraft och kostnadsförutsättningar mellan
olika kommuner och landsting skall på lämpligt sätt utjämnas
genom statsbidrag.
I motion 1994/95:Fi50 av Ulla-Britt Hagström och Chatrine
Pålsson (kds) begärs att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om behovet av en utredning i
syfte att vidga grundlagsskyddet för den kommunala
självstyrelsen. Motionärerna framhåller att grundlagsskyddet för
den kommunala självstyrelsen måste stärkas. När det gäller nya
förslag har alla i grunden varit överens om värdet av kommunal
självstyrelse. Inte sällan inleds förslagen till stora
förändringar med uttalanden om vikten av den kommunala
självbestämmanderätten. I debatten omkring det förslag till nytt
intäkts- och kostnadsutjämningssystem för kommuner och landsting
som avses gälla fr.o.m. 1996 har debatten om såväl relationer
kommunerna emellan som mellan kommunerna och staten skärpts. Det
uppfattas motsägelsefullt när regeringen i sin proposition
1994/95:150 just framhåller hur viktig den kommunala
beskattningsrätten är som grund för den kommunala självstyrelsen
och samtidigt föreslår genomgripande åtgärder för att flytta
medel från vissa kommuner till andra på ett så genomgripande och
omfattande sätt som regeringen föreslår.
I motion 1994/95:Fi32 (yrkande 14) av Lars Leijonborg m.fl.
(fp) vänder sig motionärerna mot tankar på någon typ av
tvångsförvaltning av kommuner, som inte kan fullgöra sina
betalningsförpliktelser. En sådan skulle enligt motionen
innebära en frestelse för kommunalpolitiker att kortsiktigt
vinna väljarnas gunst genom att uppskjuta impopulära men
nödvändiga åtgärder.
I motion 1994/95:Fi33 av Gudrun Schyman m.fl. (v) framhålls
att den kommunala handlingsfriheten kringskärs om det införs ett
utgiftstak för den offentliga verksamheten, och i sin
förlängning hotar ett sådant såväl det kommunala självstyret som
kommunernas beskattningsrätt.
Samma motionärer vänder sig också i motion 1994/95:Fi37 mot
ett utgiftstak för kommuner och landsting. Dessa måste själva få
bestämma sina utgifter och inkomster. Motionerna avvisar också
med kraft förslagen om tvångsförvaltning som fullständigt
oacceptabelt och stridande mot den grundlagsfästa kommunala
självstyrelsen.
Grundlagsbestämmelser m.m. om kommunalt självbestämmande
De viktigaste bestämmelserna i regeringsformen (RF) om
kommunernas ställning och uppgifter har följande lydelse.
1 kap. Statsskickets grunder
1 § All offentlig makt i Sverige utgår från folket.
Den svenska folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning och på
allmän och lika rösträtt. Den förverkligas genom ett
representativt och parlamentariskt statsskick och genom kommunal
självstyrelse.
Den offentliga makten utövas under lagarna.
7 § I riket finns primärkommuner och landstingskommuner.
Beslutanderätten i kommunerna utövas av valda församlingar.
Kommunerna får taga ut skatt för skötseln av sina uppgifter.
8 § För rättskipningen finns domstolar och för den offentliga
förvaltningen statliga och kommunala förvaltningsmyndigheter.
8 kap. Lagar och andra föreskrifter
5 § Grunderna för ändringar i rikets indelning i kommuner samt
grunderna för kommunernas organisation och verksamhetsformer och
för den kommunala beskattningen bestämmes i lag. I lag meddelas
också föreskrifter om kommunernas befogenheter i övrigt och om
deras åligganden.
Frågan om den kommunala självstyrelsen behandlades ingående i
grundlagspropositionen (prop. 1973:90). Departementschefen
konstaterade (s. 190) att i vårt land präglas förhållandet
mellan kommunerna och statsmakterna och därmed den kommunala
självstyrelsen av en helhetssyn. Generellt gällde sålunda att
staten och kommunerna samverkar på skilda områden och i olika
former för att uppnå gemensamma samhälleliga mål. Utgick man
från detta synsätt var det vare sig lämpligt eller möjligt att
en gång för alla dra orubbliga och preciserade gränser i
grundlag kring en kommunal självstyrelsesektor. Arbets- och
befogenhetsfördelningen mellan stat och kommun måste i stället i
ganska vid omfattning kunna ändras i takt med
samhällsutvecklingen.
Departementschefen anförde vidare:
Genom lagstiftningen har som nämnts kommunerna fått
betydelsefulla åligganden. Dessa uppgifter ger många gånger stor
handlingsfrihet åt kommunerna. Av grundläggande betydelse för
kommunernas kompetens är emellertid att de utöver sina särskilda
åligganden har en fri sektor inom vilken de kan ombesörja egna
angelägenheter. Inom detta område finns alltså utrymme för en
kommunal initiativrätt. Denna initiativrätt kan sägas bilda en
kärna i den kommunala självbestämmanderätten som bör komma till
klart uttryck i RF. Jag föreslår därför att det redan i RF:s
inledande paragraf tas in en bestämmelse med innehåll att den
svenska folkstyrelsen förverkligas förutom genom ett
representativt och parlamentariskt statsskick också genom
kommunal självstyrelse. Det senare uttrycket är visserligen
obestämt, men det kan likväl anses belysande när det gäller att
ge uttryck åt principen om en självständig och inom vissa ramar
fri bestämmanderätt för kommunerna.
Den kommunala initiativrätten är starkt förbunden med den
kommunala beskattningsrätten. En ändamålsenlig avvägning mellan
olika kommunala ändamål och åtgärder förutsätter en kombination
av politiskt och ekonomiskt ansvar. Liksom beredningen anser jag
att principen om rätt för kommunerna att utkräva skatt för att
täcka medelsbehovet skall förankras i grundlag. Jag förordar
emellertid att principen kommer till uttryck redan i 1 kap. RF
om statsskickets grunder (5 §). De grunder efter vilka
kommunalskatt får tagas ut skall naturligtvis bestämmas i lag.
En bestämmelse om detta är i departementsförslaget upptagen i 8
kap. 5 § RF.
Den närmare ansvarsfördelningen mellan stat och kommun bör mot
bakgrund av vad jag har sagt inte anges i grundlag. Däremot
delar jag beredningens uppfattning att RF bör anvisa på vilket
sätt kommunernas utgiftsområde skall avgränsas. I princip bör
också här ställas kravet att lagformen skall anlitas. Genom
kravet på riksdagens medverkan skapas en garanti för att
frågorna om de kommunala arbetsuppgifterna blir föremål för den
allmänna debatt och därav följande genomlysning som deras vikt
fordrar. Jag föreslår en bestämmelse i ämnet i 8 kap. 5 § RF.
Genom att välja formuleringen att kommunernas befogenheter och
åligganden skall anges i lag har jag velat tydligt markera att
kommunerna också i fortsättningen skall ha sig tilldelade ett
område där de själva mera fritt bedömer vilken verksamhet som
skall bedrivas.
I specialmotiveringen till huvudstadgandet om kommunerna i
första kapitlet regeringsformen (numera 7 §) framhöll
departementschefen (s. 231) att bestämmelsen i andra stycket om
den kommunala beskattningsrätten liksom övriga föreskrifter i
kapitlet var ett principstadgande. Den var alltså inte att läsa
så att den kommunala beskattningsrätten måste vara fri ens i den
meningen att varje kommun helt obunden kunde bestämma
skatteuttagets storlek. Departementschefen hänvisade till 8 kap.
5 § regeringsformen varav framgick att principens närmare
förverkligande var underkastad lagstiftning.
I sitt av riksdagen godkända betänkande (bet. KU 1973:26)
anslöt sig konstitutionsutskottet (s. 26) till
departementschefens uppfattning att den kommunala självstyrelsen
utgjorde en av grundstenarna för den svenska demokratin. Det var
därför enligt utskottet väsentligt att den ställning kommunerna
intar i den svenska demokratin klart kom till uttryck i
grundlagen. Utskottet ansåg att propositionens förslag i detta
avseende väl uppfyllde de krav som borde ställas på
grundlagsskydd för den kommunala självstyrelsen. I övrigt
kommenterades inte de föreslagna bestämmelserna.
Konstitutionsutskottet tillstyrkte år 1978 (bet. KU
1977/78:21) ett förslag om en särskild lag om skatteutjämning i
Stockholms läns landsting. Genom den lagen gavs
landstingskommunen befogenhet att lämna lån och bidrag till
kommun inom landstingsområdet i den mån det behövdes för att
främja skatteutjämning mellan kommunerna.
År 1981 behandlade konstitutionsutskottet ingående frågan om
innebörden av grundlagsreglerna om den kommunala självstyrelsen
(KU 1980/81:22) vad gäller lagstiftning om kommunalt skattetak.
Utskottet angav då (s. 6) att utformningen av det skydd som ges
i RF åt den kommunala självstyrelsen starkt påverkats av att det
inte ansetts vara vare sig lämpligt eller möjligt att en gång
för alla dra orubbliga och preciserade gränser i grundlag kring
en kommunal självstyrelsesektor. Man hade bl.a. mot denna
bakgrund i stor utsträckning avstått från att i RF införa
detaljerade bestämmelser som ger ett klart avgränsat rättsligt
skydd. I stället har huvudvikten lagts på regler som innebär att
riksdagen genom vanlig lag normerar den kommunala
självstyrelsen.
Det sagda innebar enligt utskottet inte att riksdagen fritt
kunde fatta beslut om normer för den kommunala självstyrelsen.
Grundlagens bestämmelser om kommunerna och den kommunala
självstyrelsen måste nämligen enligt utskottets mening tillmätas
stor betydelse som generella direktiv för lagstiftningens
innehåll. Utskottet ville i det sammanhanget särskilt framhålla
att det i förarbetena till RF understrukits att det är av
grundläggande betydelse för kommunernas kompetens att de utöver
sina särskilda åligganden har en fri sektor inom vilken de kan
ombesörja egna angelägenheter.
Varje lagbeslut som gällde kommunerna skulle således enligt
utskottet fattas inom den av grundlagen uppdragna ramen.
Beslutet fick därför aldrig innebära att den kommunala
självstyrelsen upphävdes eller att någon av de grundlagsfästa
principerna för självstyrelsen åsidosattes. Vidare skulle i
övervägandena i varje särskilt fall vägas in den stora vikt som
grundlagen tillmäter den kommunala självstyrelsen som en av de
grunder för det svenska statsskicket, varigenom folkstyrelsen
förverkligas. Självstyrelseintresset skulle således alltid
tillmätas stor betydelse vid den lämplighetsbedömning och
intresseavvägning som var aktuell i det konkreta
lagstiftningsärendet. Att mot bakgrund av RF:s regler i ett
konkret fall avgöra vad som är godtagbar inskränkning i den
kommunala självstyrelsen och vad som inte är det kunde vara
komplicerat. I ett lagärende ankom en sådan bedömning i sista
hand på riksdagen.
Utskottet framhöll också att det måste bedömas i ett större
sammanhang när man avgör om en viss inskränkning i den kommunala
självstyrelsen är godtagbar med hänsyn till RF:s bestämmelser.
Utskottet pekade på att ett ingrepp i kommunernas rätt att fritt
bestämma utdebiteringens storlek uppenbarligen skulle innebära
att den kommunala friheten beskärdes hårt. En lagreglering av
den kommunala beskattningsrätten fick givetvis aldrig innebära
att denna helt upphävdes. Beskattningsrätten fick inte göras
enbart formell utan skulle alltid ha ett reellt innehåll.
Utskottet behandlade år 1990 i ett yttrande till
finansutskottet (1989/90:KU9y) frågan om en begränsning av
kommunernas rätt att ta ut skatt. Det gällde ett tvåårigt
kommunalt skattestopp. Lagrådet hade ansett att en ettårig
begränsning i rätten att ta ut skatt inte gick utöver vad som
från konstitutionell synpunkt fick anses möjligt att acceptera
och ansåg således att förslaget var förenligt med
regeringsformen. Lagrådet framhöll därvid att ingripanden i den
kommunala beskattningsrätten av det aktuella slaget måste
användas med stor urskiljning och varsamhet. Frågan om hur
långtgående sådana ingripanden fick göras måste bedömas med
hänsyn till arten och omfattningen av inskränkningarna och till
den tid under vilken de skall gälla. Inom vissa ramar blir
emellertid gränsdragningen enligt Lagrådet en politisk fråga
snarare än en rättslig.
Utskottet framhöll att det konstitutionella utrymmet för ett
kommunalt skattetak var begränsat. Vid en samlad bedömning av
syftena med förslaget kunde utskottet dock från konstitutionell
synpunkt godta en tillfällig begränsning av kommunernas rätt att
bestämma sina skattesatser.
År 1992 fann sig Lagrådet från konstitutionell synpunkt kunna
godta en ettårig förlängning av skattestoppet med hänvisning
till vad som förekommit i ärendet (prop. 1991/92:150, del II, s.
137).
I den nya kommunallagen som trädde i kraft 1 den januari 1992
uttrycks principen om kommunal självstyrelse genom att det i
lagens inledningsparagraf anges att kommuner och landsting
sköter de angelägenheter på den kommunala självstyrelsens grund
som anges i lagen eller i särskilda författningar. I förarbetena
(prop. 1990/91:117, s. 23 ) framhålls att det i grunden handlar
om en princip för relationen mellan staten och den kommunala
nivån. Den kommunala självstyrelsen kan dock enligt denna
proposition aldrig vara total. Regeringsformen ger stöd för att
riksdagen genom lag bestämmer grunderna för kommunernas och
landstingens organisation och verksamhetsformer och för den
kommunala beskattningen. Vidare är det riksdagen som genom lag
bestämmer deras befogenheter och åligganden. Graden av
självstyrelse avgörs enligt propositionen alltså ytterst av
formerna för samverkan mellan staten och den kommunala sektorn.
I detta sammanhang kan också nämnas att Sverige år 1989
anslutit sig till den europeiska konventionen om kommunal
självstyrelse. Frågan om kommunernas ekonomiska resurser
behandlas i artikel 9. Till att börja med slås fast att
kommunerna inom ramen för den nationella ekonomiska politiken
skall ha rätt till egna tillräckliga ekonomiska resurser (punkt
1). Kommunernas ekonomiska resurser skall motsvara de uppgifter
som tilldelats dem i grundlag och i annan lag. Åtminstone en del
av kommunernas ekonomiska resurser skall komma från lokala
skatter och avgifter som kommunerna kan bestämma nivån på (punkt
3). Nästa punkt ger uttryck för att kommunerna inte skall vara
ensidigt beroende av ekonomiska system, som gör det svårt att
följa med i den verkliga kostnadsutvecklingen (punkt 4). Vidare
finns en punkt 5 som understryker behovet av ekonomisk utjämning
mellan kommuner. Skyddet av ekonomiskt svagare kommuner kräver
inrättande av förfaranden för ekonomisk utjämning eller liknande
åtgärder, som är avsedda att rätta till effekterna av den ojämna
fördelningen av möjliga inkomstkällor och ekonomiska bördor.
Sådana förfaranden eller åtgärder får inte minska kommunernas
handlingsfrihet inom deras eget ansvarsområde. Enligt punkt 6
skall kommunerna på lämpligt sätt rådfrågas angående det sätt på
vilket omfördelningen av resurser skall ske. När det gäller
statsbidrag sägs att bidragen såvitt möjligt inte skall
öronmärkas för speciella projekt, och de skall inte heller
påverka kommunernas grundläggande frihet att själva bestämma
inom sitt kompetensområde (punkt 7). Slutligen finns det en
punkt som betonar kommunernas rätt att ta upp lån för
kapitalinvesteringar på den nationella marknaden (punkt 8).
Lagrådet
Lagrådet har på begäran av finansutskottet avgett ett yttrande
över regeringens förslag till lag om utjämning av
skatteinkomster och kostnader i kommuner och landsting. Lagrådet
avstyrker klart förslaget efter att inledningsvis ha uttryckt
tveksamhet i frågan om hur långt grundlagsskyddet för den
kommunala beskattningsrätten sträcker sig. Regeringens förslag
medför -- framhåller Lagrådet -- att kommuner och landsting,
vilka kommer att vidkännas avdrag från skatteintäkterna, genom
uttagande av kommunalskatt och landstingsskatt bidrar till att
täcka behovet av medel i andra kommuner och landsting. Frågan är
om en sådan skatt kan anses uttagen för skötseln av kommunens
eller landstingets uppgifter.
Enligt Lagrådet kan den föreslagna ordningen inte anses stå i
överensstämmelse med ordalagen i bestämmelsen. För tolkningen av
begreppet "skötseln av sina uppgifter" har Lagrådet sökt
vägledning i vad som i lag och praxis ansetts vara en kommuns
eller ett landstings angelägenheter och har funnit att
bestämmelser i kommunallagen och ett stort antal andra lagar om
en kommuns befogenheter utgår från vad som brukar kallas
lokaliseringsprincipen. Med lokaliseringsprincipen avses ett
krav på anknytning till kommuns eller landstings område eller
dess medlemmar.
Mot denna bakgrund framstår det enligt Lagrådet som helt
främmande att betrakta en skatt som tas ut av en kommun eller
ett landsting för att tillföras andra kommuner eller landsting,
som uttagen för skötelns av vederbörande kommuns eller
landstings uppgifter. Den ordning beträffande utjämning av
skatteinkomster som tillämpats under senare år kan enligt
Lagrådet inte föranleda någon annan bedömning. Uttagandet av
skatt i kommuner och landsting som får vidkännas avdrag kommer
därmed att strida mot vad som i 1 kap. 7 § andra stycket
regeringsformen anges om ändamålet med den kommunala
beskattningen. Lagrådet tillägger att syftet med den föreslagna
lagen möjligen kan -- åtminstone delvis -- tillgodoses med någon
annan teknik avseende avgifter och bidrag, vilket inte skulle
strida mot regeringsformens bestämmelser. Detta kan dock, anser
Lagrådet, inte inverka på bedömningen av förslaget. På grund
härav anser Lagrådet att den föreslagna lagen inte är förenlig
med bestämmelsen i 1 kap. 7 § andra stycket regeringsformen och
avstyrker därför lagförslaget.
Utskottets bedömning
Utskottet delar Lagrådets bedömning att förarbetena inte ger
tillräcklig vägledning i fråga om vad som avses med begreppet
"skötseln av sina uppgifter" i 1 kap. 7 § andra stycket
regeringsformen. Vissa uttalanden som kan ge en viss vägledning
görs dock.
I grundlagspropositionen uttalas t.ex. att bestämmelsen om den
kommunala beskattningsrätten är ett principstadgande och att
principens närmare förverkligande är underkastad lagstiftning.
Det är alltså inte så att den kommunala beskattningsrätten måste
vara fri ens i den meningen att varje kommun helt obunden kunde
bestämma skattens storlek. Beskattningsrätten omnämns som en
rätt för kommunerna att ta ut skatt för att täcka sitt
medelsbehov utan närmare uppgift om vad detta medelsbehov kunde
omfatta.
Dessa uttalanden skall ses i ljuset av den situation som då
gällde i fråga om den kommunala beskattningsrätten. Professor
Hans-Heinrich Vogel har i Förvaltningsrättslig Tidskrift
1--2/1993 s. 59 lämnat en utförlig beskrivning av utvecklingen
av den kommunala beskattningsrätten. Redan 1945 års
uppbördssystem hade brutit den direkta relationen mellan de
skattskyldiga och resp. kommun. Kommunernas beskattningsrätt
gentemot de kommunalt skattskyldiga ersattes av rättigheter för
kommunerna gentemot staten att få ut belopp motsvarande de
belopp som staten uppburit från de kommunalt skattskyldiga. En
detaljerad och fullständig avräkning av faktiska betalningar på
individnivå skulle dock inte genomföras. Bl.a. skulle utestående
belopp inte påverka avräkningen utan stanna på statsverket.
Ett skatteutjämningssystem växte fram på flera vägar. Särskilt
skattetyngda kommuner åtnjöt statsbidrag. När
kommunalskattereglerna ändrades så att det innebar ett
skattebortfall för kommunerna kunde skatteersättning utgå. Redan
på 1960-talet utnyttjades skatteersättningsinstrumentet även i
generellt bidragssyfte genom att överkompensation lämnades till
kommuner med svag ekonomi. Dessutom konstruerades en ny teknik
när det gällde att ge ut skatteersättningarna. Tekniken byggde
på att en väsentlig del av ersättningen skulle ges till
kommunerna inte uttryckt i kronor utan uttryckt i ett fiktivt
skatteunderlag. Detta tillskjutna oäkta skatteunderlag skulle
liksom det vid taxeringen beräknade äkta skatteunderlaget läggas
till grund för kommunala utdebiteringsbeslut. Det belopp som
vederbörande kommun hade rätt att få ut av staten i form av
kommunalskattemedel ökades alltså. Det var då inte längre fråga
om endast innehållna kommunalskattebelopp utan även statliga
bidrag till kommunerna. Tekniken integrerade systemen för
utbetalning av kommunalskattemedel och skatteersättningar.
Denna utveckling fortsatte under början av 1970-talet. År 1970
beslutades att ett skattebortfallsbidrag skulle utgå som
kompensation för uteblivna skatteinkomster efter ändring i
kommunalskattereglerna. Kompensationen lämnades genom
avräkningssystemet i form av ett tillskott av skatteunderlag.
1972 års skatteomläggning medförde ett bidrag för uppkomna
merkostnader. När kommunalskattereglerna ändrades 1973
utnyttjades åter avräkningssystemet för kommunalskattemedel, nu
för att minska skatteunderlaget så att de uppskattade
merinkomsterna undanhölls kommunerna och tillgodofördes staten
genom minskad utbetalning av kommunalskattemedel.
Lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och
annan menighets utdebitering av skatt ersatte en tidigare lag
från 1957 och innehöll en regel om tillskott av skatteunderlag.
År 1970 ändrades denna lag så att även bidragsunderlag enligt
vissa bestämmelser skulle beaktas när utdebiteringen bestämdes.
Riksdagen antog 1973 en lag (1973:433) om
skatteutjämningsbidrag, och samtidigt infördes en bestämmelse i
lagen med särskilda bestämmelser om kommuns eller annan
menighets utdebitering av skatt som stadgade att vissa inkomster
som blivit skattepliktiga inte skulle inräknas i
skatteunderlaget.
Vid tiden för grundlagsreformen gällde också ett
utjämningssystem för de kyrkliga kommunerna reglerat i lagen
(1970:940) om kyrkliga kostnader. Kyrkofonden hade som en
väsentlig uppgift att främja en utjämning mellan ekonomiskt
starka och svaga pastorat på så sätt att de svagare pastoraten
fick ett tillskott ur fonden. Kyrkofondens utgifter
finansierades huvudsakligen genom den s.k. allmänna
kyrkoavgiften, som varje pastorat betalade till fonden.
Bestämmelsen i regeringsformen skall således ses mot den
bakgrunden att det redan vid tiden för regeringsformens
införande förekom lagregler om kommunal skatteutjämning och att
ett ganska renodlat utjämningssystem mellan kommuner fanns på
det kyrkliga området.
Bestämmelsen i 1 kap. 7 § bör enligt utskottets mening tolkas
på så sätt att den dels ger kommunerna en rätt att ta ut skatt,
dels begränsar denna rätt till att gälla skatt för sådana
uppgifter som de genom lag enligt 8 kap. 5 § regeringsformen
getts kompetens resp. ålagts att sköta. Bestämmelsen när det
gäller begreppet "skötseln av sina uppgifter" kan då ses som
riktad i första hand till kommunerna och mindre mot staten. Vad
som närmare skall anses ligga inom ramen för kommunernas
åligganden enligt regeringsformens principstadgande får närmare
bestämmas genom lagstiftning. Utvecklingen av denna
konstitutionella praxis har varit tydlig.
Även efter antagandet av regeringsformen har det genomförts
lagstiftning som rör kommunernas beskattningsrätt. Från år 1986
togs en avgift ut på kommunernas och landstingens skatteunderlag
för att finansiera den automatiska ökningen av
skatteutjämningsbidragen. Samma metod användes även för åren
1987 och 1988.
För att utjämna de mest extrema skillnaderna i skattekraft
beslöt riksdagen år 1985 om en särskild tilläggsavgift efter en
progressiv skala på skatteunderlag som översteg 135 % av
medelskattekraften. Tilläggsavgiften skärptes därefter genom att
gränsen för uttaget av avgift sänktes i avsikt att ytterligare
reducera de största skillnaderna i skattekraft. Ett nytt
statsbidragssystem infördes fr.o.m. år 1993. En stor del av de
tidigare specialdestinerade statsbidragen avvecklades och
ersattes av ett statligt utjämningsbidrag till kommuner.
Fortfarande gäller lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser
om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt. Denna lag
har senast 1994 kompletterats med en lag med särskilda
bestämmelser om utbetalning av skattemedel år 1995, som innebär
att kommunalskattemedlen vid utbetalning skall minskas med vissa
angivna belopp. Dessutom gäller för år 1995 att vid utbetalning
till en församling eller kyrklig samfällighet skall fordran
minskas med 6,8 %.
Konstitutionsutskottet vill också erinra om att lagar som
utsträcker den kommunala kompetensen längre än vad
lokaliseringsprincipen innebär antagits vid flera tillfällen
efter regeringsformens ikraftträdande. Utskottet tillstyrkte år
1978 ett förslag om en särskild lag om skatteutjämning i
Stockholms läns landsting (SFS 1980:1070). Genom den lagen gavs
landstingskommunen befogenhet att lämna lån och bidrag till
kommun inom landstingsområdet i den mån det behövdes för att
främja skatteutjämning mellan kommunerna. I lagen (1986:753) om
kommunal tjänsteexport ges kommunerna rätt att tillhandahålla
kommunala tjänster för export. År 1994 ersatte lagen (1994:693)
om rätt för kommuner, landsting och kyrkliga kommuner att lämna
internationell kastrofhjälp och annat bistånd den tidigare lagen
(1991:901) om rätt för kommuner, landsting och kyrkliga kommuner
att lämna internationell katastrofhjälp och annat humanitärt
bistånd. Redan 1975 infördes en lag som gav kommunerna kompetens
att i samband med katastrofer i annat land bistå med utrustning
som kunde avvaras och i skälig omfattning bekosta
iordningställande och transport av utrustning och bekosta den
personal som behövdes (SFS 1975:494). I detta sammanhang kan
också lagen (1968:131) om vissa kommunala befogenheter inom
turistväsendet nämnas.
Det kan inte heller bortses från att kostnadsutjämningen
mellan de kyrkliga kommunerna länge varit allmänt accepterad.
Enligt punkt 13 i övergångsbestämmelserna till regeringsformen
gäller vad som i regeringsformen föreskrivits om primärkommuner
med undantag för 1 kap. 7 § första stycket också för kyrkliga
kommuner. I kyrkolagen (1992:300) finns grundläggande
bestämmelser om kyrkofonden, om ekonomisk utjämning mellan
pastorat genom kyrkofonden och om hur kyrkofondens medel i
övrigt används. Utjämningssystemet bygger på en
skattekraftsgaranti som syftar till att utjämna de olika
pastoratens och stiftssamfälligheternas skattekraft. Det bidrag
som betalas på grund av skattekraftsgarantin kallas allmänt
utjämningsbidrag. Detta skall utgå till alla pastorat och
stiftssamfälligheter som inte uppnår den garanterade
skattekraften. Dessutom kan ett extra utjämningsbidrag beviljas.
Den största intäktsposten för kyrkofonden är den allmänna
kyrkoavgiften som fastställs i kyrkolagen och för närvarande är
16 öre per skattekrona. Avgiften betalas av pastoraten och
beräknas på skatteunderlaget. Därutöver får fonden intäkter
genom den särskilda kyrkoavgiften som betalas av pastorat som
har vissa särskilda tillgångar.
Sammantaget finns det således flera omständigheter som ger
utrymme för en annan tolkning än den Lagrådet gjort. Som
framhölls i förarbetena till regeringsformens bestämmelse om
lagprövning (KU 1978/79:39 s. 13) är det naturligt att riksdagen
som grundlagsstiftare är den instans som är bäst ägnad att pröva
om en viss föreskrift är grundlagsenlig. Enligt
konstitutionsutskottets mening är det emellertid mycket
angeläget att det inte finns någon tveksamhet kring
tillämpningen av regeringsformen. Utskottet vill därför förorda
den möjlighet med en annan teknik än den föreslagna som Lagrådet
pekar på för att uppnå det eftersträvade syftet. En tänkbar
lösning kan vara att avdragen och tilläggen omvandlas till
avgift resp. statligt utjämningsbidrag. En sådan ordning är
klart godtagbar och förenlig med den konstitutionella praxis som
utvecklats som utfyllnad av grundlagsregleringen. Samtidigt
innebär ordningen att det i den kommunala skattesatsen inte
direkt ligger ett uttag för skötseln av en annan kommuns
uppgifter.
Det är självfallet angeläget att grundlagsbestämmelserna inte
ger utrymme för så skilda bedömningar som nu framkommit i ett
tillämpningssammanhang. Utskottet förordar därför att frågan om
innebörden av den kommunala självstyrelsen och
beskattningsrätten och dess förhållande till utformningen av
grundlagsbestämmelserna blir föremål för en analys och ett
eventuellt förtydligande.
Utskottet vill i detta sammanhang peka på att frågan om
utgiftstak för kommunerna och frågan om statlig förvaltning av
kommun i betalningssvårigheter måste ses från den utgångspunkten
att kommunerna enligt regeringsformen är tillförsäkrad en
självstyrelse. Utskottet förutsätter därför -- och även mot
bakgrund av vad Lagrådet nu anfört -- att grundlagsenligheten av
de aviserade förslagen kommer att utredas ordentligt innan
förslagen läggs fram.
Stockholm den 19 maj 1995
På konstitutionsutskottets vägnar
Anders Björck
I beslutet har deltagit: Catarina Rönnung (s), Anders
Björck (m), Ingvar Johnsson (s), Widar Andersson (s), Birger
Hagård (m), Tone Tingsgård (s), Birgitta Hambraeus (c), Björn
von Sydow (s), Jerry Martinger (m), Barbro Hietala Nordlund (s),
Kenneth Kvist (v), Pär-Axel Sahlberg (s), Inger René (m), Peter
Eriksson (mp), Håkan Holmberg (fp), Nils-Göran Holmqvist (s) och
Margitta Edgren (fp).
Avvikande mening
Anders Björck (m), Birger Hagård (m), Jerry Martinger (m),
Inger René (m), Håkan Holmberg (fp) och Margitta Edgren (fp)
anser att den del av utskottets yttrande som börjar med
"Utskottet delar" och slutar med "eventuellt förtydligande" bort
ha följande lydelse:
Enligt 1 kap. 7 § andra stycket regeringsformen får kommunerna
ta ut skatt för skötseln av sina uppgifter. En ordning som
innebär att skatt som tas ut av en kommun eller ett landsting
bidrar till att täcka behovet av medel i andra kommuner eller
landsting kan, som Lagrådet framhållit, inte anses stå i
överensstämmelse med ordalagen i bestämmelsen. Utskottet delar
således Lagrådets enhälliga och bestämda uppfattning att den
föreslagna lagen är grundlagsstridig. Konstitutionsutskottet har
haft att yttra sig över grundlagsenligheten i förslaget till
skatteutjämning. Utskottets uppgift är inte att framlägga
förslag till alternativa tekniska lösningar i ärendet.
Den av utskottet gjorda genomgången av den tidigare
lagstiftningen när det gäller skatteutjämning på det kommunala
och kyrkokommunala området visar att det i lagstiftningspraxis
utbildats system som företer vissa likheter med det nu
föreslagna. Detta förhållande kan enligt utskottets mening dock
inte tas till intäkt för att den föreslagna ordningen skulle
vara godtagbar från konstitutionella utgångspunkter. Det skall
härvidlag också noteras att det var med stor tvekan som Lagrådet
ansåg sig kunna acceptera det tidsbegränsade kommunala
skattestoppet.
Konstitutionsutskottet vill således bestämt förorda att
finansutskottet avstyrker regeringens förslag till lag om
utjämning av skatteinkomster och kostnader i kommuner och
landsting. Om riksdagen trots allt skulle bifalla förslaget
skulle, mot bakgrund av Lagrådets yttrande, en domstolsprövning
av lagens grundlagsenlighet enligt 11 kap. 14 § regeringsformen
te sig fullt motiverad. I avvaktan på utgången av en sådan
prövning skulle en besvärande rättsosäkerhet inträda.
Särskilt yttrande
Håkan Holmberg och Margitta Edgren (båda fp) anför:
Som framgår av den avvikande meningen delar vi Lagrådets
uppfattning och avstyrker regeringens förslag till utjämning av
skatteinkomster och kostnader i kommuner och landsting. Vi anser
dock att det i sak är angeläget att en sådan utjämning kan ske.
Finansutskottet har berett socialutskottet tillfälle att avge
yttrande över proposition 1994/95:150 med förslag till slutlig
reglering av statsbudgeten för budgetåret 1995/96, m.m.
(kompletteringspropositionen) jämte eventuella motioner, såvitt
propositionen och motionerna rör utskottets beredningsområde.
Socialutskottet begränsar detta yttrande till bilaga 5
yrkandena 8--10 samt motionerna Fi31 (m) yrkande 9, Fi32 (fp)
yrkande 27, Fi33 (v) yrkandena 19--21, Fi34 (mp) yrkande 19,
Fi35 (kds) yrkandena 11 och 34 och Fi40 (m) yrkandena 10 och 11.
Bidrag till missbrukarvård och ungdomsvård
Regeringen föreslår i proposition 1994/95:150 bilaga 5
yrkandena 8 och 9 dels att riksdagen godkänner att
statsbidraget till missbrukarvård och ungdomsvård slopas per den
1 januari 1996, dels att riksdagen till reservationsanslaget
Bidrag till missbrukarvård och ungdomsvård för budgetåret
1995/96 anvisar ett belopp som är 645 000 000 kr lägre än vad
som föreslagits i prop. 1994/95:100 bil. 6.
Med anledning av det ansträngda budgetläget gör regeringen den
bedömningen att såväl engångsbesparingar som regelförändringar
som innebär bestående besparingar behöver göras inom
Socialdepartementets område. Regeringen föreslår därför att
huvuddelen av det riktade statsbidraget till missbrukarvård och
ungdomsvård skall läggas in i det generella statsbidraget till
kommunerna fr.o.m. år 1996. För särskilda utvecklingsinsatser
beräknas även fortsättningsvis medel under anslaget. Regeringen
föreslår för ändamålet 75 000 000 kr för budgetåret 1995/96.
I propositionen anförs att i regeringens förslag till nytt
generellt statsbidrag till kommunerna ingår även en
utjämningsfaktor som beaktar kommunernas sociala struktur. Med
hänsyn till att statsbidraget med den hittillsvarande
fördelningsmetoden inte bidragit till en utveckling av
vårdinsatserna i önskvärd riktning anser regeringen att
huvuddelen av de medel som enligt propositionen 1994/95:100
bil. 6 föreslagits till kommunernas missbrukarvård och
ungdomsvård i stället bör läggas in i det generella
statsbidraget till kommunerna fr.o.m. den 1 januari 1996.
Förutom de medel som anslagits för särskilda utvecklingsinsatser
(75 000 000 kr) finns för närvarande upptaget medel för såväl
andra halvåret 1995 (215 000 000 kr) som för hela kalenderåret
1996 (430 000 000 kr). Regeringen föreslår att de medel som
avsatts för särskilda utvecklingsinsatser bör kvarstå och att
resterande medel för 1996 läggs in i det generella statsbidraget
under sjunde huvudtiteln. Vidare föreslås att bidraget för andra
halvåret 1995 av statsfinansiella skäl inte betalas ut.
Beträffande förslaget att avskaffa statsbidraget till
missbrukarvård och ungdomsvård sägs vidare i propositionen att
regeringen föreslår att utjämningen av kostnader och intäkter
mellan kommuner respektive mellan landsting skall ske genom
omfördelning av skatteinkomster och inte genom statliga
tillskott.
I motion Fi35 av Alf Svensson m.fl. (kds) hemställs att
riksdagen engångsvis för andra halvåret 1995 anslår
215 000 000 kr till kommunal missbrukarvård och ungdomsvård
(yrkande 11). Motionärerna anser att missbrukar- och
ungdomsvården är ytterst angelägen, inte minst förebyggande
insatser, öppenvård och andra frivilliga insatser som
kommunerna står för. Att under ett halvår inte betala ut några
statsbidrag alls ger helt fel signaler och försvårar kommunernas
långsiktiga planering och arbete, anser motionärerna.
I motion Fi34 av Birger Schlaug m.fl. (mp) hemställs att
riksdagen avslår regeringens förslag att avskaffa det särskilda
anslaget Bidrag till missbrukarvård och ungdomsvård (yrkande
19). Motionärerna anser med hänsyn till ökad förekomst och
användning av droger till följd av EU-medlemskapet att staten
även nästa budgetår bör ge ett riktat bidrag till missbrukarvård
och ungdomsvård.
Utskottet har ingen erinran mot att det riktade
statsbidraget till kommunerna för missbrukarvården och
ungdomsvården slopas fr.o.m. år 1996 och att bidraget läggs in i
det generella statsbidraget under sjunde huvudtiteln. Motion
Fi34 (mp) yrkande 19 bör därför avstyrkas. Utskottet delar
vidare uppfattningen i propositionen att de särskilda
utvecklingsmedel som avsatts för att stimulera kommunerna att
utveckla öppenvårdsinsatserna (75 000 000 kr) skall kvarstå
under anslaget.
Utskottet delar uppfattningen i propositionen att de medel
(215 000 000 kr) som finns upptagna på anslaget för andra
halvåret 1995 av statsfinansiella skäl inte bör betalas ut.
Motion Fi35 (kds) yrkande 11 bör därför avstyrkas. Anslaget till
missbrukarvård och ungdomsvård bör som regeringen föreslagit
minskas med 645 000 000 kr i förhållande till riksdagens beslut
den 26 april 1995 (SoU15, rskr. 294).
Stimulansbidrag till särskilda boendeformer och rehabilitering
Regeringen föreslår i propositionen att riksdagen till
reservationsanslaget Stimulansbidrag till särskilda
boendeformer och rehabilitering för budgetåret 1995/96
anvisar ett belopp som är 50 000 000 kr lägre än vad som
föreslagits i prop. 1994/95:100 bil. 6.
Regeringen gör, mot bakgrund av det statsfinansiella läget,
den bedömningen att medel motsvarande 70 miljoner kronor bör
dras in som besparing. Regeringen föreslår därför att riksdagen
för budgetåret 1995/96 under anslaget anvisar ett belopp som är
50 miljoner kronor lägre än vad som föreslås i prop. 1994/95:100
bil. 6. Avseende budgetåret 1994/95 har regeringen beslutat att
som besparing dra in 20 miljoner kronor från anslaget.
Utskottet har inget att erinra mot propositionens förslag
att till Stimulansbidrag till särskilda boendeformer och
rehabilitering för budgetåret 1995/96 anvisa ett belopp som är
50 000 000 kr lägre än som föreslagits i budgetpropositionen.
Förslaget har inte föranlett några motionsyrkanden. Riksdagen
har den 26 april beslutat i enlighet med förslaget i
budgetpropositionen (SoU15, rskr. 294).
Assistansersättning
I motion Fi33 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att
riksdagen avslår regeringens aviserade förslag om att spara 1
200 000 000 kr på assistansersättningen till svårt
funktionshindrade enligt vad i motionen anförts om att den
enskildes behov skall styra kostnadsnivån och inte regelsystemet
(yrkande 19). Motionärerna anför att det faktum att
kostnaderna för assistansersättningen överskridits inte enbart
beror på fel i regelsystemet utan troligen på att behovet av
stöd och service till svårt funktionshindrade underskattats. Det
står helt klart att den nya rättighetslagen för
funktionshindrade har givit ett större oberoende och en ökad
frihet för många som drabbats av ett funktionshinder. Dessa
kostnader skall, enligt motionärerna, betalas solidariskt över
skattsedeln. Det skall vara de funktionshindrades behov som
skall bestämma hur stor insatsen skall vara.
I kompletteringspropositionen redovisar regeringen att en
särskild utredare tillkallats med uppdrag att se över frågan om
assistansersättningens finansiering och regelsystem. Bakgrunden
är att statens kostnader för assistansersättningen beräknas
uppgå till ca 3,7 miljarder kronor per år, vilket innebär en
ökning med 1,2 miljarder kronor i förhållande till vad som
angavs när reformen beslutades. Utredarens huvuduppgift skall,
enligt propositionen, vara att lämna förslag till åtgärder som
leder till att nuvarande kostnadsutveckling bryts och att
förbättrad kostnadskontroll uppnås. Utredaren skall i sina
förslag ha som utgångspunkt att den årliga kostnaden för staten
för assistansersättning inte får överstiga 2 850 miljoner kronor
beräknat i 1995 års penningvärde, vilket innebär ett utökat
finansiellt utrymme med drygt 300 miljoner kronor i förhållande
till vad som budgeterades vid reformens ikraftträdande. I
uppdraget ingår att utarbeta förslag som gör det möjligt att
tydligare än för närvarande avgränsa dels själva insatsen
personlig assistans från andra närliggande verksamheter, dels
den krets som skall vara berättigad till stödformen. I
direktiven till utredaren framhålls att assistanslagstiftningens
karaktär av rättighetslagstiftning skall bibehållas. I
propositionen anförs vidare att regeringen senare kommer att
föreslå åtgärder vad gäller den statliga assistansersättningen.
Utskottet har inget att erinra mot att frågan om
assistansersättningens finansiering och regelsystem utreds.
Samtidigt bör framhållas att det är angeläget, vilket också
framgår av direktiven, att assistanslagstiftningens karaktär av
rättighetslagstiftning bibehålls. Utskottet anser att riksdagen
inte bör föregripa utredarens kommande förslag på området.
Motion Fi33 (v) yrkande 19 bör därför enligt utskottets mening
avstyrkas.
Övriga motioner inom socialutskottets ansvarsområde
Bidragsförskott
I tre motioner tas frågan om restriktivare regler för
bidragsförskotten upp, nämligen i motion Fi31 av Carl Bildt
m.fl. (m) yrkande 9, motion Fi32 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)
yrkande 27 och motion Fi35 av Alf Svensson m.fl. (kds)
yrkande 34. I motion Fi31 yrkas att presumtionen ändras så att
utgångspunkten blir att föräldrarna kan betala till dess att
t.ex. socialnämnd eller försäkringskassa intygar det motsatta. I
motion Fi32 yrkas allmänt restriktivare regler och i motion Fi35
anförs att kostnaderna för bidragsförskotten bör reduceras med
500 miljoner kronor genom skärpning av reglerna.
Utskottet konstaterar att den familjepolitiska beredningen
har i uppdrag att mot bakgrund av övervägandena och förslagen
från Underhållsbidrags- och bidragsförskottsutredningen lägga
fram förslag till ändringar i underhållsbidrags- och
bidragsförskottssystemet så att riksdagens tidigare beslut om
besparingar inom systemet uppnås.
Utskottet anser att riksdagen inte bör föregripa beredningens
kommande förslag. Motionerna Fi31 (m) yrkande 9, Fi32 (fp)
yrkande 27 och Fi35 (kds) yrkande 34 bör enligt utskottets
mening avstyrkas.
Barnbidrag
I motion Fi33 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att
riksdagen beslutar att från den 1 januari 1996 höja barnbidraget
från 7 680 kr till 8 280 kr per barn och år (yrkande 20),
vidare yrkas om förändring av flerbarnstillägget enligt vad i
motionen anförts (yrkande 21). Motionärerna anför att de
motsatte sig den sänkning av barnbidraget som riksdagen
beslutade om den 26 april. De föreslår nu en höjning till 8 280
kr per barn och år. Motionärerna framhåller att de anser att
flerbarnstilläggen på sikt bör upphöra så att alla barn får
samma bidrag och att detta bör vara högre än nu. Nu bör
riksdagen besluta att från den 1 januari 1996 slopa
flerbarnstillägget för tredje barnet samt att flerbarnstillägget
för fjärde och varje ytterligare barn skall utgå med 500 kr per
månad. Detta beräknar motionärerna skulle innebära en besparing
på brutto 590 miljoner kronor, vilken bör användas till den
sociala budgeten.
Utskottet konstaterar att det av statsfinansiella skäl har
varit nödvändigt att sänka barnbidraget fr.o.m. januari 1996.
Utskottet ser inga möjligheter att nu åter höja barnbidraget.
Utskottet är inte berett att föreslå någon ytterligare
sänkning av flerbarnstilläggen än den begränsade sänkning som
riksdagen beslutade hösten 1994. En ytterligare sänkning skulle
slå allt för hårt mot de större barnfamiljer som i dag erhåller
flerbarnstillägg. Motion Fi33 (v) yrkandena 20 och 21 bör enligt
utskottets mening avstyrkas.
Barnomsorg m.m.
I motion Fi40 av Margit Gennser och Stig Rindborg (m)
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts dels om att barnomsorgslagen samt de
tvingande bestämmelserna om socialbidragets storlek i
socialtjänstlagen avskaffas (yrkande 10), dels att
kommunerna skall få rätt att besluta om kommunala vårdnadsbidrag
och om avdragsrätt för dokumenterade barnomsorgskostnader vid
den kommunala beskattningen (yrkande 11). Motionärerna anför
att det kommunala självstyret bör förändras, så att en återgång
sker till den ursprungliga kommunala modellen. Staten skall inte
styra kommunernas val av verksamhet och omfattningen av
densamma. Kommunerna skall ges rätt att själva bestämma
omfattningen av barnomsorg, socialbidragsnivåer, skattetryck
etc. De kommunala verksamheter som i dag regleras i
socialtjänstlagen bör vara kommunernas eget ansvar. Vidare anför
motionärerna att eftersom barnomsorgspolitiken bör styras av
kommunerna utan statlig inblandning bör också kommunerna ha rätt
att inrätta kommunala vårdbidrag och också stadga om rätt till
avdrag från den kommunala beskattningen för styrkta
barnomsorgskostnader. Reglerna om barnomsorg i socialtjänstlagen
bör avskaffas.
Utskottet vidhåller sin tidigare inställning att en väl
utbyggd barnomsorg av god kvalitet är en viktig del i
familjepolitiken för att främja föräldrarnas möjlighet att
kombinera föräldraskap och förvärvsarbete. Lagregleringen av
kommunernas ansvar för barnomsorgen är ett viktigt led i
familjepolitiken. Utskottet konstaterar vidare att frågan om
socialbidragen behandlats av Socialtjänstkommittén vars
betänkande fortfarande bereds i Socialdepartementet. Utskottet
vidhåller att regeringens kommande förslag på området bör
avvaktas. Motion Fi40 (m) yrkande 10 bör enligt utskottets
mening avstyrkas.
Riksdagen beslöt i december 1994 att avskaffa vårdnadsbidraget
och rätten till skatteavdrag för styrkta barnomsorgskostnader.
Utskottet vidhåller denna uppfattning och anser inte heller att
kommunala vårdnadsbidrag bör införas. Motion Fi40 (m) yrkande 11
bör således avstyrkas.
Stockholm den 18 maj 1995
På socialutskottets vägnar
Sten Svensson
I beslutet har deltagit: Sten Svensson (m), Bo Holmberg
(s), Ingrid Andersson (s), Rinaldo Karlsson (s), Hans Karlsson
(s), Liselotte Wågö (m), Christina Pettersson (s), Roland
Larsson (c), Marianne Jönsson (s), Leif Carlson (m), Barbro
Westerholm (fp), Conny Öhman (s), Stig Sandström (v),
Mariann Ytterberg (s), Birgitta Wichne (m), Thomas Julin (mp)
och Chatrine Pålsson (kds).
Avvikande meningar
1. Bidrag till missbrukarvård och ungdomsvård
Chatrine Pålsson (kds) anser att det stycke under avsnittet
Bidrag till missbrukarvård och ungdomsvård som börjar med
"Utskottet delar" och slutar med "(SoU15, rskr. 294)." bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser att de förebyggande insatser, öppenvård och
andra frivilliga insatser som kommunerna står för är ytterst
angelägna. Det skulle ge helt fel signaler att inte betala ut
några statsbidrag alls under ett halvår och det skulle också
försvåra kommunernas långsiktiga planering och arbete. Utskottet
föreslår därför i enlighet med förslaget i motion Fi35 (kds)
yrkande 11 att det engångsvis för andra halvåret 1995 bör anslås
215 000 000 kr till kommunal missbrukarvård och ungdomsvård.
2. Bidrag till missbrukarvård och ungdomsvård
Thomas Julin (mp) anser att utskottets bedömning under
avsnittet Bidrag till missbrukarvård och ungdomsvård bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser att det med hänsyn till riskerna för en ökad
förekomst och användning av droger till följd av EU-medlemskapet
även nästa budgetår bör ges ett riktat bidrag till kommunerna
till missbrukarvård och ungdomsvård. Utskottet föreslår därför i
enlighet med motion Fi34 (mp) yrkande 19 och med anledning av
motion Fi35 (kds) yrkande 11 att regeringens förslag att slopa
statsbidraget till missbrukarvård och ungdomsvård och minska
anslaget med 645 000 000 kr avslås.
3. Assistansersättning
Stig Sandström (v) anser att utskottets bedömning under
avsnittet Assistansersättning bort ha följande lydelse:
Utskottet har inget att erinra mot att assistansersättningen
utreds. Utredningen bör dock göras förutsättningslöst. Det måste
vara de funktionshindrades behov som skall bestämma hur stor
insatsen personlig assistans skall vara och inte statens
finanser. Utskottet anser att direktiven angående översynen av
assistansersättningens finansiering och regelsystem därför skall
ändras, så att något tak för statens kostnader inte sätts i
förväg utan att det blir behovet av assistans som blir avgörande
för vilka kostnader staten får ta. Detta bör riksdagen enligt
utskottets mening med anledning av motion Fi33 (v) yrkande 19 ge
regeringen till känna.
4. Bidragsförskott
Sten Svensson, Liselotte Wågö, Leif Carlson och Birgitta
Wichne (alla m) anser att utskottets bedömning under avsnittet
Bidragsförskott bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att riksdagen hos regeringen bör begära
förslag till restriktivare regler för bidragsförskotten. Härvid
bör regeringen överväga förslagen i motion Fi31 (m), Fi32 (fp)
och Fi35 (kds). Presumtionen för bidragsförskotten bör ändras.
Utgångspunkten skall vara att föräldrarna kan betala för sina
barn till dess t.ex. socialnämnd eller försäkringskassa intygar
motsatsen.
Vad utskottet anfört med anledning av motionerna Fi31 (m)
yrkande 9, Fi32 (fp) yrkande 27 och Fi35 (kds) yrkande 34 bör
enligt utskottets mening ges regeringen till känna.
5. Bidragsförskott
Barbro Westerholm (fp) anser att utskottets bedömning under
avsnittet Bidragsförskott bort ha följande lydelse:
Utskottet delar inställningen i motion Fi32 (fp) att det
behövs restriktivare regler för bidragsförskotten. Riksdagen bör
därför hos regeringen begära förslag till restriktivare regler
för bidragsförskotten.
Vad utskottet anfört med bifall till motion Fi32 (fp) yrkande
27 och med anledning av motionerna Fi31 (m) yrkande 9 och Fi35
(kds) yrkande 34 bör enligt utskottets mening ges regeringen
till känna.
6. Bidragsförskott
Chatrine Pålsson (kds) anser att utskottets bedömning under
avsnittet Bidragsförskott bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att riksdagen hos regeringen bör begära
förslag till restriktivare regler för bidragsförskotten. Målet
bör vara att spara 500 miljoner kronor genom en skärpning av
reglerna.
Vad utskottet anfört med bifall till motionerna Fi32 (fp)
yrkande 27 och Fi35 (kds) yrkande 34 samt med anledning av
motionerna Fi31 (m) yrkande 9 bör enligt utskottets mening ges
regeringen till känna.
7. Barnbidrag
Stig Sandström (v) anser att utskottets bedömning under
avsnittet Barnbidrag bort ha följande lydelse:
Utskottet kan inte acceptera den sänkning av barnbidraget som
riksdagen beslutade om den 26 april. Denna sänkning står inte i
överensstämmelse med allmänna sociala hänsyn till
barnfamiljernas ofta mycket ansträngda ekonomiska situation.
Besparingar inom familjepolitiken kan inte enbart beröra de
allmänna barnbidragen utan måste också omfatta andra delområden.
Utskottet föreslår därför att barnbidraget fr.o.m. den 1 januari
1996 höjs, så att det utgår med 8 280 kr per barn och år.
Utskottet anser att flerbarnstilläggen på sikt bör upphöra och
att det nu finns anledning att gå vidare i avvecklingen.
Utskottet föreslår således med verkan fr.o.m. 1 januari 1996 att
flerbarnstillägget slopas för tredje barnet samt att
flerbarnstillägget för fjärde och varje ytterligare barn utgår
med 500 kronor per månad.
Vad utskottet anfört med anledning av motion Fi33 (v)
yrkandena 20 och 21 bör enligt utskottets mening ges regeringen
till känna.
8. Barnomsorg m.m.
Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Leif Carlson (m),
Birgitta Wichne (m) och Chatrine Pålsson (kds) anser att
utskottets bedömning under avsnittet Barnomsorg m.m. bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser att staten inte skall styra kommunernas val av
verksamhet och omfattningen av densamma. Kommunerna skall ges
rätt att själva bestämma omfattningen av barnomsorg,
socialbidragsnivåer m.m. De kommunala verksamheter som i dag
regleras i socialtjänstlagen bör vara kommunernas eget ansvar.
Eftersom kommunerna själva skall besluta om barnomsorgen bör de
också ges rätt att införa kommunala vårdnadsbidrag och rätt att
medge avdrag från den kommunala beskattningen för styrkta
barnomsorgskostnader. Reglerna om barnomsorg i socialtjänstlagen
bör enligt utskottets mening avskaffas.
Vad utskottet anfört med anledning av motion Fi40 (m)
yrkandena 10 och 11 bör enligt utskottets mening ges regeringen
till känna.
Särskilt yttrande
Roland Larsson (c) anför:
I propositionen har inte lagts fram några förslag inom
socialutskottets beredningsområde vad gäller familjepolitiken.
Jag har därför avstått från att anmäla avvikande mening angående
barnomsorgen m.m. Detta innebär ingen ändrad inställning från
Centerpartiets sida i dessa frågor.
Innehållsförteckning
Sammanfattning1
Inledning2
Propositionernas förslag 4
Motionsyrkandena6
Utskottet12
Den kommunala sektorns utveckling och ekonomiska utrymme12
Åtgärder mot kommunala skattehöjningar16
Ekonomiska regleringar mellan staten och kommuner och
landsting år 199517
Kyrkokommunala frågor18
Ekonomiska regleringar år 1996 mellan staten och de kyrkliga
kommunerna18
Avgiften till Kyrkofonden18
Ett nytt bidrags- och utjämningssystem för kommuner och
landsting19
Inledning19
Riktlinjer för och lagreglering av ett nytt bidrags- och
utjämningssystem22
Lagrådets yttrande i lagregleringsfrågan23
Motionsyrkanden om riktlinjerna för och lagregleringen av
ett nytt system24
Konstitutionsutskottets yttrande i lagregleringsfrågan26
Finansutskottets ställningstagande 27
Utjämning av strukturellt betingade kostnadskillnader mellan
kommuner respektive landsting29
Skatteutjämning i Stockholms län31
Generellt statsbidrag till kommuner och landsting32
Införandet av det nya bidrags- och utjämningssystemet 34
Haninge kommun35
Göteborgs kommun36
Ändrat system för återbetalning av mervärdesskatt till
kommuner och landsting 36
Vissa anslagsfrågor 38
Övriga kommunalekonomiska frågor 39
Översyn av kommunallagens ekonomikapitel 39
Tvångsförvaltning 40
Kommunal redovisning 40
Omprövning och förnyelse av offentlig förvaltning 41
Kommunal fastighetsbeskattning43
Hemställan 46
Reservationer
1. Den kommunala sektorns utveckling och
ekonomiska utrymme (mom. 1) (m) 51
2. Den kommunala sektorns utveckling och
ekonomiska utrymme (mom. 1) (fp) 52
3. Den kommunala sektorns utveckling och
ekonomiska utrymme (mom. 1) (v) 53
4. Den kommunala sektorns utveckling och
ekonomiska utrymme (mom. 1) (kds) 54
5. Åtgärder mot kommunala skattehöjningar
(mom. 2) (m) 55
6. Åtgärder mot kommunala skattehöjningar
(mom. 2, motiveringen) (fp) 55
7. Ekonomiska regleringar mellan staten och
kommuner och landsting år 1995
(mom. 3) (v) 56
8. Riktlinjer för och lagreglering av ett nytt
bidrags- och utjämningssystem (mom. 6) (m) 57
9. Riktlinjer för och lagreglering av ett nytt
bidrags- och utjämningssystem (mom. 6) (fp) 58
10. Riktlinjer för och lagreglering av ett nytt
bidrags- och utjämningssystem (mom. 6) (v) 59
11. Riktlinjer för och lagreglering av ett nytt
bidrags- och utjämningssystem (mom. 6) (kds) 60
12. Utjämning av strukturellt betingade
kostnadsskillnader mellan kommuner
respektive landsting (mom. 7) (fp) 61
13. Utjämning av strukturellt betingade
kostnadsskillnader mellan kommuner
respektive landsting (mom. 7) (v) 62
14. Utjämning av strukturellt betingade
kostnadsskillnader mellan kommuner
respektive landsting (mom. 7) (kds) 63
15. Utjämning av strukturellt betingade
kostnadsskillnader mellan kommuner
respektive landsting
(mom. 7, motiveringen) (m) 63
16. Skatteutjämning i Stockholms län
(mom. 8) (m) 64
17. Skatteutjämning i Stockholms län
(mom. 8) (fp) 64
18. Generellt statsbidrag till kommuner
och landsting (mom. 9) (mp) 65
19. Generellt statsbidrag till kommuner
och landsting (mom. 9) (kds) 65
20. Generellt statsbidrag till kommuner
och landsting (mom. 9, motiveringen) (m) 66
21. Införandet av det nya bidrags- och
utjämningssystemet (mom. 10) (m) 66
22. Införandet av det nya bidrags- och
utjämningssystemet (mom. 10) (fp) 67
23. Införandet av det nya bidrags- och
utjämningssystemet (mom. 10) (v) 67
24. Göteborgs kommun (mom. 12) (m) 68
25. Ändrat system för återbetalning av
mervärdesskatt till kommuner
och landsting (mom. 13) (m) 69
26. Ändrat system för återbetalning av
mervärdesskatt till kommuner och
landsting (mom. 13) (fp) 70
27. Anslag till Statligt utjämningsbidrag
till kommuner (mom. 14) (v) 71
28. Översyn av kommunallagens
ekonomikapitel (mom. 19) (v) 71
29. Tvångsförvaltning (mom. 20) (fp) 72
30. Tvångsförvaltning (mom. 20) (v) 72
31. Omprövning och förnyelse av offentlig
förvaltning (mom. 22) (m) 73
32. Omprövning och förnyelse av offentlig
förvaltning (mom. 22) (fp) 74
33. Omprövning och förnyelse av offentlig
förvaltning (mom. 22) (v) 75
34. Kommunal fastighetsbeskattning (mom. 23) (v) 75
35. Kommunal fastighetsbeskattning (mom. 23) (mp) 76
36. Kommunal fastighetsbeskattning (mom.23) (kds) 77
Särskilda yttranden
1. Den kommunala sektorns utveckling och
ekonomiska utrymme (mom. 1) (mp) 78
2. Anslag till Statligt utjämningsbidrag
till kommuner (mom. 14) (m) 78
3. Anslagen till Generellt statsbidrag
till kommuner respektive landsting
(mom. 16 och 17) (m) 79
Bilagor
1. Regeringens lagförslag 80
2. Lagrådets yttrande 96
3. Konstitutionsutskottets yttrande (KU6y) 103
4. Socialutskottets yttrande (SoU3y) 116