Protokoll
1993/94:5
1 § Justering av protokoll
Justerades protokollen för den 5 och 6 oktober.
2 § Ny riksdagsledamot m.m.
Upplästes och lades till handlingarna följande från valprövningsnämnden
inkomna
Berättelse om granskning av bevis för riksdagsledamot och ersättare för riks-
dagsledamöter
Till valprövningsnämnden har från Riksskatteverket inkommit bevis om
att Simon Liliedahl (nyd), Djursholm, utsetts till ny ledamot av riksdagen
fr.o.m. den 6 oktober 1993 sedan Johan Brohult (nyd) avsagt sig sitt uppdrag
som riksdagsledamot. Till ersättare för riksdagsledamöter har utsetts Vi-
vanne Franzén, Enebyberg, Lennart Lindgård, Stockholm, och Björn Berg-
lund, Malmö (alla nyd).
Valprövningsnämnden har denna dag granskat bevisen och därvid funnit
att de blivit utfärdade i enlighet med 15 kap. 1 § vallagen.
Stockholm den 8 oktober 1993
Lars Tottie
Sven-Georg Grahn
(Se även prot. 4 2 §.)
3 § Anmälan om ändrad partitillhörighet
Talmannen anmälde att Anne Rhenman anmält att hon fr.o.m. den 6 okto-
ber 1993 inte längre tillhör Ny demokrati.
1 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 5
Prot. 1993/94:5
12 oktober 1993
4§ Avsägelser
Talmannen meddelade attylnzie Rhenman (-) avsagt sig uppdraget att vara
suppleant i socialutskottet.
Kammaren biföll denna avsägelse.
Talmannen meddelade att lan Wachtmeister (nyd) avsagt sig uppdraget att
vara suppleant i den svenska delegationen till Gemensamma parlamentari-
kerkommittén EG-Sverige.
Kammaren biföll denna avsägelse.
5 § Anmälan om kompletteringsval till vissa utskott, m.m.
Talmannen meddelade att Ny demokratis riksdagsgrupp på grund av upp-
komna vakanser anmält Simon Liliedahl som suppleant i konstitutionsut-
skottet, Stefan Kihlberg som suppleant i socialutskottet och Simon Liliedahl
som suppleant i den svenska delegationen till Gemensamma parlamentari-
kerkommittén EG-Sverige.
Talmannen förklarade valda till
suppleant i konstitutionsutskottet
Simon Liliedahl (nyd)
suppleant i socialutskottet
Stefan Kihlberg (nyd)
suppleant i den svenska delegationen till Gemensamma parlamentarikerkom-
mittén EG-Sverige
Simon Liliedahl (nyd)
6§ Ledighet
Talmannen meddelade att Lars Bäckström (v) ansökt om ledighet för FN-
uppdrag under tiden den 22 oktober-den 21 november.
Kammaren biföll denna ansökan.
Talmannen anmälde att Barbro Glanzén (v) skulle tjänstgöra som ersät-
tare för Lars Bäckström.
7 § Återkallelse av del av motion
Prot. 1993/94:5
12 oktober 1993
Talmannen meddelade att Lennart Rohdin (fp) i skrivelse den 2 oktober
återkallat yrkande 1 i den av honom väckta motionen 1992/93:11619 Eritrea.
Talmannen meddelade att hon avskrivit detta motionsyrkande.
Skrivelsen lades till handlingarna.
Anmäldes att följande frågor framställts
den 7 oktober
1993/94:24 av Jan Andersson (s) till socialministern om prioriteringen av
vårdnadsbidraget:
I maj detta år behandlade riksdagen frågan om en utvidgad rättighetslag
för personer med svåra funktionsnedsättningar. En sysselsättningsgaranti för
hela personkretsen avvisades då enbart av statsfinansiella skäl. Nu ämnar
regeringen föreslå ett vårdnadsbidrag som kommer att kosta statskassan 2
miljarder kronor/år. Det finns tydligen nu enligt regeringen ett statsfinan-
siellt utrymme.
Min fråga till socialministern är följande:
Varför anser regeringen att ett vårdnadsbidrag är viktigare att införa än
en sysselsättningsgaranti för personer med svåra funktionsnedsättningar?
1993/94:25 av Birger Andersson (c) till justitieministern om beläggningen på
kriminalvårdsanstaltema:
Beläggningen på kriminalvårdsanstaltema och häktena är mycket hög.
Beläggningssituationen har blivit oacceptabel och riskerar att ytterligare för-
värras.
Vilka åtgärder avser justitieministern att vidtaga för att snabbt lösa den
akuta beläggningssituationen?
1993/94:26 av Birger Andersson (c) till justitieministern om tidigareläggning
av byggnadsobjekt inom kriminalvården:
Kriminalvårdsstyrelsen har i sina anslagsframställningar redovisat ett
långsiktigt behov av kraftigt utökat antal fängelseplatser. Riksdagen har
ställt sig bakom denna bedömning. Antalet platser kommer efter hand att
öka dels genom tillbyggnader av befintliga fängelser, dels genom byggande
av nya fängelser.
Sysselsättningen inom byggsektorn har sjunkit dramatiskt. Det är därför
ytterst viktigt att snabbt genomföra angelägna byggnadsobjekt inom den of-
fentliga sektorn. 3
|
Prot. 1993/94:5 12 oktober 1993 |
Min fråga till justitieministern är: Vilka åtgärder är justitieministern beredd att vidtaga för att tidigarelägga 1993/94:27 av Alf Wennerfors (m) till finansministern om åtgärder för att Riksdagen beslöt under våren 1991 om en ny skolverksorganisation. Led- Byggnadsstyrelsen erbjöd Garnisonen med en årshyra på 6,7 miljoner Ledningen för Skolverket underkände dessa alternativ och hyrde Facklä- Vilka åtgärder ämnar finansministern vidtaga för att Skolverket och even- 1993/94:28 av Oskar Lindkvist (s) till statsrådet Bo Lundgren om ROT-pro- Våren 1993 beslöt riksdagen att ett s.k. ROT-program på bostadsområdet Programmet har fått väsentligt mindre omfattning än man hade anledning Med hänvisning till det ovan anförda vill jag ställa följande fråga till stats- Är statsrådet beredd vidta åtgärder så att bostadsrättsinnehavare och hy- 1993/94:29 av Hans Karlsson (s) till socialministern om införande av vård- |
4
Regeringen har aviserat införande av ett vårdnadsbidrag.
I det utredningsförslag som föreligger anges nivån för detta vårdnadsbi-
drag till 2 000 kr per månad. Jag vill med anledning av detta fråga:
Vet socialminister Bengt Westerberg hur många förvärvsarbetande som
kommer att stanna hemma för att ta hand om sina barn för 2 000 kr i måna-
den eller 60 kr per dag?
1993/94:30 av Inga-Britt Johansson (s) till arbetsmarknadsministern om buti-
ker i glesbygd:
Hoten mot glesbygdsbutikerna fortsätter att öka. Ett av de senaste insla-
gen är att Tipstjänst planerar att helt avveckla sitt ”off-line-tipsmottagnings-
system”. Detta kommer främst att drabba små glesbygdsbutiker. Tillsam-
mans med andra åtgärder, t.ex. dyrare distribution av varor, neddragningar
av hemkörningsstöd och liknande kommer en mängd människor i glesbygd
att drabbas.
Arbetet med att kunna få full service i närheten av hemmet har pågått se-
dan 1970-talet. I många fall har man också lyckats, men systemet är bräckligt
och beroende av att alla intressenter finns kvar i systemet. Det är därför sär-
skilt anmärkningsvärt när ett statligt bolag undandrar sig sitt ansvar.
Vilka åtgärder avser arbetsmarknadsministern att vidta för att undanröja
risken av massnedläggning av glesbygdsbutiker?
1993/94:31 av Christina Linderholm (c) till kommunikationsministern om
kostnadsberäkningarna av Dennispaketet:
Vägverkets nya beräkningar för trafiklederna i Dennispaketet visar att
kostnaderna sedan september 1992 stigit med 5 miljarder kronor till 25 mil-
jarder kronor. Till dessa kostnader finns önskemål från olika kommuner om
alternativa tunnlar och vägsträckningar för ytterligare 5 miljarder kronor,
vilka Vägverket anser att kommunerna själva får finansiera genom t.ex.
skattehöjningar. Experter på tunnlar prutade merkostnaden till 2,5 miljar-
der kronor.
Slutnotan för stora infrastrukturprojekt brukar bli väsentligt större än be-
räknat. Första delen av Norra länken i Stockholm beräknades till 350 miljo-
ner kronor men kostade närmare 700 miljoner kronor.
En proposition om statsgarantier för Dennispaketets trafikleder är avise-
rad. Förslaget innebär att skattebetalarna skall gå i borgen för Vägverkets
upplåning till trafikledsinvesteringar för minst 22 miljarder kronor.
Med anledning av detta vill jag ställa följande fråga till kommuikationsmi-
nistern:
Hur avser regeringen att agera i statsgarantifrågan när det visar sig att tra-
fiklederna i Dennispaketet blir avsevärt dyrare än vad som beräknas i dag?
den 8 oktober
1993/94:32 av Kenneth Lantz (kds) till statsrådet Bo Lundgren om åtgärder
för att minska den ekonomiska brottsligheten:
Prot. 1993/94:5
12 oktober 1993
Prot. 1993/94:5
12 oktober 1993
Under förra veckan hörde vi på nyhetssändningar att företag fuskar allt-
mer med inbetalning av moms. Det rör sig om ganska stora belopp, upp till
5 miljarder kronor. Ekobrottsligheten har tyvärr blivit ett alltmer tilltagande
brott, som tillfogar samhället oerhört stora förluster av icke inbetalda skat-
ter.
Genom att ge större resurser till ekopolisen och låta den få möjlighet att
engagera experter under speciella tillfällen borde man kunna komma åt en
större andel av brottspengarna.
Teknisk utrustning på ekoroteln är tyvärr ganska anspråkslös, vilket är
förvånande. Det är av värde och säkert effektivt för den personal som arbe-
tar med dessa brott om den kan utnyttja samhällets tekniska resurser och
även den höga personella kompetens som vi vet finns inom Sveriges gränser.
Genom olika åtgärder kan man på lång sikt få bort denna brottslighet.
Men nu är det akut! Vi måste snarast sätta in åtgärder som effektivt minskar
och förhindrar dessa brott.
Med ovanstående som grund undrar jag om regeringen ämnar vidta några
åtgärder för att på kort sikt minska den ekonomiska brottsligheten i Sverige.
1993/94:33 av Ingela Mårtensson (fp) till statsrådet Ulf Dinkelspiel om ex-
porten av krigsmateriel till Indonesien:
USA överväger att införa förbud mot export av krigsmateriel till Indone-
sien på grund av bristande respekt för mänskliga rättigheter.
Mot denna bakgrund samt utifrån mina egna erfarenheter från ett besök
nyligen i Östtimor vill jag fråga handelsministern:
Överväger den svenska regeringen att inskränka exporten av krigsmate-
riel till Indonesien?
1993/94:34 av Ines Uusmann (s) till statsministern om folkomröstning om
medlemskap i EG:
Regeringens hållning rörande EG-förhandlingarna har officiellt varit att
sträva efter samförstånd mellan partierna. Detta bekräftades också i den se-
naste regeringsförklaringen.
Datum för folkomröstningen torde rimligtvis vara en fråga att diskutera i
samförstånd.
Enligt uppgift i massmedierna har dock Moderaternas partisekreterare
hävdat att folkomröstningen om medlemskap i EG skall äga rum på valda-
gen i september 1994. Övriga regeringspartier har hävdat annorlunda stånd-
punkter.
Har regeringen - och i så fall när - för avsikt att inbjuda riksdagspartierna
till samtal om datum för folkomröstningen om EG-medlemskap?
1993/94:35 av Berith Eriksson (v) till kulturministern om asylpolitiken och
kosovoalbanerna:
De serbiska myndigheternas brutala repression mot albanerna i Kosovo
har ökat sedan ESK:s observatörer blivit utkastade i början av juli. Allt fler
trovärdiga uppgifter lämnas om att tortyr används som ett led i den etniska
rensningen. Ett exempel av många: den 30 augusti avled lastbilsföraren Arif
Mehmet Kasniqi på den lokala polisstationen i Pritzren efter att tidigare på
dagen ha gripits av serbisk polis i samband med en trafikolycka.
Svenska myndigheter fortsätter oföränderligt sin politik med massawis-
ningar av asylsökande kosovoalbaner. För närvarande verkställs omkring
200 avvisningar per vecka, majoriteten gäller unga män som flytt på grund
av rädsla för att tvingas göra militärtjänst i den serbiska armén. Från perso-
ner som arbetar med försvar av mänskliga rättigheter i Kosovo har uttryckts
en mycket stark oro för att massiva avvisningar till Kosovo i nuvarande yt-
terst spända situation skulle skärpa läget ytterligare.
Min fråga till statsrådet blir därför:
Vilka åtgärder avser regeringen att vidta för att Sveriges nuvarande asyl-
politik gentemot kosovoalbaner inte skall öka spänningarna i Kosovo och
därmed bidra till att ett etniskt utrotningskrig blir verklighet också i denna
del av f.d. Jugoslavien?
1993/94:36 av Rolf L Nilson (v) till statsrådet Bo Könberg om förtidspensio-
närers möjlighet att arbeta ideellt:
De nya regler som tillkom när möjligheterna till en fjärdedels förtidspen-
sion infördes håller på att ställa till problem för det ideella föreningsarbetet,
särskilt handikapporganisationerna. De personer som förtidspensioneras får
tjäna högst 6 000 kr/år utöver pensionen, och får de då en liten ersättning
för att utföra ett ideellt arbete skärs pensionen ned i motsvarande grad. Där-
till är reglerna något luddiga om hur nedskrivningen skall göras.
I Råd och anvisningar från Riksförsäkringsverket 1993:5 sägs att Försäk-
ringskassan skall kunna begränsa rätten till förtidspension om någon utför
oavlönat arbete i större utsträckning. Detta kan innebära att många av eko-
nomiska skäl måste sluta att arbeta ideellt när de blir förtidspensionerade.
Även de som har politiska förtroendeuppdrag drabbas av de nya reglerna.
Det har hänt att fritidspolitiker fått avsäga sig sina kommunala uppdrag när
de tvingats ta förtidspension.
Jag vill därför fråga statsrådet:
Kommer regeringen modifiera inkomstreglerna så att det blir möjligt även
för förtidspensionerade att delta i ideellt arbete?
1993/94:37 av Ingela Mårtensson (fp) till statsrådet Beatrice Ask om kontroll
av att skolor följer läroplaner:
Den senaste tiden har det från olika håll påtalats att det finns friskolor som
får kommunala medel trots att de så starkt låter den egna övertygelsen prägla
den kunskap som förmedlas genom skolan att det kan ifrågasättas om de föl-
jer läroplanen. I TV-programmet ”Kalla fakta” visades i förra veckan ett re-
portage som handlade om Joshuaskolan i Gamleby. Av reportaget framgick
att Joshuaskolan inte följer gällande läroplan.
Med anledning av det ovan anförda vill jag ställa följande fråga:
Prot. 1993/94:5
12 oktober 1993
|
Prot. 1993/94:5 12 oktober 1993 |
Vilka åtgärder har regeringen vidtagit för att kontrollera att de skolor som den 11 oktober 1993/94:38 av Göthe Knutson (m) till socialministern om permission från slu- Nu har det åter hänt att en våldsbrottsling vid ett mentalsjukhus kunnat Detta inträffade häromdagen i Uppsala, och dådet utfördes av en vålds- Vilka åtgärder avser socialministern att vidta för att stävja släpphäntheten 1993/94:39 av Carl Olov Persson (kds) till näringsministern om Domän AB:s Den 1 juli 1992, för drygt ett år sedan, överfördes större delen av Domän- Har Domän AB arbetat för att fullfölja överenskommelsen? 1993/94:40 av Margareta Viklund (kds) till statsrådet Alf Svensson om Sudan Enligt Amnesty International är det attackerna mot civilbefolkningen som Militärregimen och oppositionen, Sudanesiska folkets befrielsearmé, Jag vill därför fråga statsrådet: |
8
Avser regeringen att inom ramen för det internationella samarbetet agera
för att respekt för de mänskliga rättigheterna finns med som en central del
vid försöken att förhandla fram avtal om eld-upphör och fred i Sudan?
1993/94:41 av Margit t a Edgren (fp) till kulturministern om handläggningen
av asylärenden:
Efter kontakter med flyktingar, advokater och andra som följer vår flyk-
tingpolitik finns det skäl att tro att asyl på humanitära grunder används mera
restriktivt än vad riksdagen avsett.
Kulturministern har tagit initiativ till att utvärdera om det blivit svårare
att få asyl i Sverige av humanitära skäl. Utvärderingen skall vara färdig innan
årsskiftet.
Med anledning av det anförda skulle jag ställa följande fråga till kulturmi-
nistern:
Kommer beslut om asyl för de flyktingar som nu anger humanitära skäl
att skjutas upp till dess att asylutvärderingen är färdig?
1993/94:42 av Margareta Viklund (kds) till statsrådet Alf Svensson om åtgär-
der mot barnsexturismen i Thailand:
I samband med biståndsminister Alf Svenssons besök i Thailand förra året
fick barnsexturismen stor uppmärksamhet i massmedia. Syftet med besöket
var att inleda en dialog om ett regeringssamarbete för att stävja den växande
barnsexturismen.
På vilket sätt ämnar statsrådet vidta fortsatta åtgärder inom ramen för det
internationella samarbetet för att bekämpa denna avskyvärda handel?
9 § Meddelande om inställda svar
Anf. 1 TALMANNEN:
Jag får meddela att socialminister Bengt Westerberg på grund av sjukdom
i dag inte kan besvara de fyra frågor som skulle inleda frågestunden. Fråge-
stunden inleds i stället med svar av statsrådet Alf Svensson.
10 § Svar på fråga 1993/94:2 om sillprodukter som bistånd
Anf. 2 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):
Fru talman! Christer Skoog har frågat mig om den svenska regeringen av-
ser vidta liknande åtgärder som den danska, dvs. ge statligt stöd till sillfisket
i Östersjön genom att sända sillprodukter som bistånd.
Då det gäller statligt stöd till fiskerinäringen, är det egentligen jordbruks-
ministern som skall svara på frågan. Men jag förmodar att Christer Skoogs
fråga gäller om svenska biståndspengar kan tas i anspråk. Jag vill göra Chris-
ter Skoog uppmärksam på att svenska biståndsinsatser inte syftar till att lösa
svenska inhemska problem, vilket ett sillstöd skulle innebära.
Frågan om bistånd i form av fisk till de baltiska staterna och Ryssland har
Prot. 1993/94:5
12 oktober 1993
Svar på frågor
Prot. 1993/94:5
12 oktober 1993
Svar på frågor
diskuterats i olika omgångar under de senaste två åren. Således har Sveriges
Fiskares Riksförbund varit i kontakt med Utrikesdepartementet med förslag
om att leverera fryst fisk som humanitär hjälp till Ryssland. Andra organisa-
tioner, som Svensk Exportfisk, har haft liknande förslag.
Dessa förfrågningar ledde till att Utrikesdepartementet kontaktade de
svenska beskickningarna i Moskva, S:t Petersburg, Tallinn, Riga och Vilnius
som anmodades avge synpunkter på tanken att ta i anspråk katastrofmedel
för att finansiera nämnda projekt. Av svaren från beskickningarna kunde
utläsas att man i dessa länder visserligen stod beredd att ta emot fisk, men
att man inte ville att sådana leveranser skulle ske på bekostnad av mer priori-
terade livsmedel.
Vissa typer av stöd kan även underminera mottagarländernas egen pro-
duktion; om vi gratis skeppar i väg stora mängder sill kan ju detta försämra
villkoren för ryska och baltiska yrkesfiskare, vilket självklart är negativt i ett
långsiktigt försörj ningsperspektiv.
Utifrån dessa svar såg vi ingen möjlighet att med knappa katastrofmedel
prioritera leverans av fisk till de baltiska staterna och Ryssland. Livsmedels-
bistånd syftar i första hand till att lösa akuta försörjningsproblem. Men jag
vill inte utesluta att det i ett mer långsiktigt perspektiv kan finnas möjlighet
att etablera samarbete med nämnda länder.
Finansieringen bör emellertid i sådana fall ske på annat sätt än genom att
medel för humanitärt bistånd tas i anspråk. Jag vill här nämna att SWEDE-
CORP, Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd, har som uppdrag att
främja och medverka i utvecklingen av näringslivet i Central- och Öst-
europa.
Anf. 3 CHRISTER SKOOG (s):
Fru talman! Först vill jag rikta ett tack till statsrådet Alf Svensson för sva-
ret på min fråga. Frågan om svensk sill som bistånd till Baltikum och län-
derna på andra sidan Östersjön har ju varit föremål för behandling i riksda-
gen tidigare. Som statsrådet Svensson säger har den också varit föremål för
diskussion mellan Sveriges Fiskares Riksförbund och regeringskansliet.
I det här sammanhanget bör det dock framhållas, oavsett vad våra utsända
på den andra sidan Östersjön säger, att det är ett gammalt känt faktum att
sill är en maträtt och en produkt som man är van att äta där. Den skulle sä-
kert fylla sitt ändamål. Det har också gjorts försök på frivillig väg genom att
fiskare, i det här fallet från västkusten, har varit och levererat frusen sill i S:t
Petersburgsområdet. Enligt de vittnesbörd som jag har hört stod människor
och tog emot detta med uppsträckta händer, var glada och applåderade. Det
är egentligen synd att Sverige inte skall kunna fortsätta med detta.
Mitt syfte med frågan är givetvis dubbelt i den meningen att det är sant att
människor behöver mat på andra sidan Östersjön samtidigt som vi behöver
lösa ett inhemskt problem för sillfiskarna i framför allt Östersjön. Det är inte
dumt om man kan lösa två problem samtidigt.
Jag vill fråga Alf Svensson vad som egentligen skall hända på andra sidan
Östersjön för att regeringen skall börja ta initiativ och ompröva sitt ställ-
ningstagande i den här viktiga frågan.
10
Anf. 4 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):
Fru talman! Jag kan hålla med om allt det som är sagt här. Det är också
väl bekant för oss att fiskare från västkusten tog det här initiativet. De visade
för övrigt ett videoband som klart dokumenterade att folk tog emot dessa
sillprodukter.
Men i den vevan, när detta var riktigt aktuellt, hade jag besök av premiär-
ministern från Lettland, som undrade om inte vi i Sverige kunde köpa livs-
medel från Lettland och transportera dem vidare till u-länderna, eftersom
de hade alldeles för mycket livsmedel i Lettland och ville byta bort dem.
Det är inte detsamma som, och det vill jag gärna understryka, att det inte
finns grupper i de här länderna som har det svårt. Pensionärerna har usel
pension, och det finns andra grupper också. Men på något sätt måste man
försöka lösa detta nationellt. Det kan inte vara riktigt rimligt att vi kommer
med livsmedelsbistånd när de själva har livsmedel - låt vara att livsmedlen
inte kan nå alla som borde nås av dem på grund av de höga kostnaderna.
Anf. 5 CHRISTER SKOOG (s):
Fru talman! Det faktum att man har livsmedel i vissa delar utesluter, som
Alf Svensson själv påpekar, inte att man i vissa delar nu kan stärka till-
gången.
Kan det vara så, Alf Svensson, att den danska regeringens initiativ att an-
slå 50 miljoner speciellt riktade till Bomholmsfiskama har gjort att markna-
den är mättad och att Sverige kommer på efterkälken? Om det är fallet är
jag ledsen, och om det inte är fallet hoppas jag fortfarande att vi skall kunna
ta efter. Det kan väl inte vara fel, Alf Svensson, att det som är en god sak,
dvs. att vi ser till att människor får mat, också gynnar den inhemska indu-
strin, i det här fallet fisket?
Anf. 6 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):
Fru talman! Jag håller med om att det inte är fel att, för att använda det
gamla klassiska uttrycket, slå två flugor i en smäll. Det tycker jag är klokt.
I Danmark har man, precis som Christer Skoog säger, nyligen avsatt 50
miljoner kronor för att motverka nedgången i fiskeindustrin på Bornholm.
Det är alltså egentligen ett industristöd man gör om till en biståndsinsats.
Då måste det naturligtvis påpekas att dessa 50 miljoner tas från något annat
biståndsprojekt.
Vi måste försöka hålla på principen - och det tror jag vi är överens om -
att biståndspengar ändå inte primärt skall gå till att lösa inhemska industribe-
kymmer, utan de skall primärt vara riktade mot biståndsinsatser där de be-
hövs. Om den egna industrin sedan sekundärt hjälps av detta är det förstås
utomordentligt tacknämligt och positivt.
Anf. 7 CHRISTER SKOOG (s):
Fru talman! Nej, Alf Svensson, inte heller jag anser att syftet med insat-
serna i första hand skall vara att hjälpa den svenska industrin, utan syftet
skall givetvis i första hand vara att hjälpa de människor som så väl behöver
den här hjälpen. Låt oss ändå vara överens om att det inte behöver vara fel
att, precis som Alf Svensson säger, slå två flugor i en smäll.
Prot. 1993/94:5
12 oktober 1993
Svar på frågor
11
Prot. 1993/94:5
12 oktober 1993
Svar på frågor
12
Att den danska regeringens insatser riktade sig till Bornholm är inte utan
orsak, utan det är fråga om det vatten där också de blekingska och skånska
fiskarna bedriver sitt sillfiske och där en svår situation väntar framemot nyår.
Anf. 8 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):
Fru talman! Låt mig avslutningsvis säga att jag engagerar mig väldigt
starkt i denna fråga. Jag hade nämligen hoppats att det skulle gå att ordna.
Jag tyckte det var rim och reson i att vi, när livsmedelssituationen nu var den
som jag fick vittnesmål om att den var, skulle kunna föra över de mycket
hälsosamma livsmedel som vi här talar om. Men vi stötte alltså på patrull.
Mottagarregimerna ansåg inte att detta var vad man egentligen prioriterade,
och dessutom fick vi veta att det fanns tillräckligt med livsmedel. Detta inne-
bär emellertid inte att vi måste sätta punkt för de här tankarna för all fram-
tid. Låt oss hålla dem vid liv!
Anf. 9 CHRISTER SKOOG (s):
Fru talman! Jag tackar för det. Silltillgången i Östersjön är ju ganska om-
fattande, enligt alla forskare och biologer. Men den största delen av den sill
som fiskas går till fiskmjöl, och det vore mycket trevligare - jag vet att Alf
Svensson delar min uppfattning på den punkten - om sillen kunde användas
som livsmedel åt både svenskar och de människor som bor på andra sidan
Östersjön.
Överläggningen var härmed avslutad.
11 § Svar på fråga 1993/94:7 om Indonesien och de mänskliga rättig-
heterna
Anf. 10 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):
Fru talman! Ingbritt Irhammar har frågat mig vilka åtgärder regeringen är
beredd att vidta för att stödja de personer och organisationer som arbetar
för demokrati och ökad respekt för mänskliga rättigheter i Indonesien.
Jag vill först säga att, som Ingbritt Irhammar redan väl vet, regeringen
inom ramen för utvecklingssamarbetet med alla länder fäster stor vikt vid
insatser ägnade att främja mänskliga rättigheter. Markant ökade anslag för
ändamålet har också beviljats under de senaste åren, varvid särskild hänsyn
har tagits till insatser i Asien och Mellersta Östern. Till dessa två regioner
fördubblades också anslaget budgetåret 1992/93 i förhållande till föregående
budgetår.
Utvecklingssamarbete kan, om det bedrivs på rätt sätt, fungera som forum
för dialog. En dialog är nödvändig, inte minst vad gäller att främja mänskliga
rättigheter och demokrati. Våra möjligheter att påverka samarbetslandets
inställning i dessa frågor får inte underskattas, även om det totala biståndet
är begränsat, som det ju är i Indonesiens fall.
För förra budgetåret avsåg ca 3 miljoner kronor, eller knappt hälften av
biståndet till Indonesien, just det bistånd för att stärka skyddet för mänskliga
rättigheter som föranlett Ingbritt Irhammars fråga. Indonesiskt deltagande
i BITS internationella kurser samt i mindre utsträckning humanitära insatser
via enskilda organisationer svarade för den andra hälften av biståndet.
De insatser som Sverige gör i Indonesien genom enskilda organisationer
vill jag se om en inledning till en fördjupad, men också breddad, dialog. I
konsekvens härmed kan jag tänka mig att insatser också görs inom andra
områden som direkt eller indirekt relaterar till mänskliga rättigheter och de-
mokrati, t.ex. insatser på miljöområdet.
Beträffande stöd till mänskliga rättigheter och demokratisträvanden ligger
det i sakens natur att det är viktigt att särskilt noga överväga både typ av
insatser och mottagare av biståndet. I det aktuella fallet kan jag med till-
fredsställelse konstatera att samarbetet från svensk sida effektivt bedrivs ge-
nom Svenska Advokatsamfundet. Jag skulle gärna se ytterligare insatser un-
der förutsättning att vi kan finna former för detta som är lämpliga.
Anf. 11 INGBRITT IRHAMMAR (c):
Fru talman! Först vill jag tacka för svaret. Jag ställde den här frågan
ganska nyss hemkommen från en studieresa i Indonesien och Östtimor, där
jag bl.a. studerade situationen vad gäller mänskliga rättigheter och demo-
kratiutveckling.
Jag ställde frågan också som ett stöd till de personer och organisationer
som jobbar under oerhört svåra förhållanden för att värna mänskliga rättig-
heter och demokratiutveckling i Indonesien men också i Östra Timor. De
har en fruktansvärt svår situation, eftersom de hela tiden arbetar under hot
om att arresteras eller mista sina arbeten.
Jag vill i det sammanhanget betona att det visserligen har skett vissa
smärre förbättringar i Indonesien, men dessa är oerhört små. I Indonesien
är det i Östra Timor i Irian Jaya som situationen är som allra värst. För övrigt
är situationen oacceptabel. Det sker godtyckliga arresteringar, och det sker
försvinnanden. Personer arresteras och fängslas på endast politiska grunder,
och man torterar och misshandlar fångar. Yttrande- och tryckfrihet saknas,
även om journalister har fått ett litet utökat utrymme för att yttra sig. Rätts-
säkerheten är undermålig, och dödsstraffet finns kvar. Situationen är alltså
helt oacceptabel.
Som Alf Svensson sade i svaret ges medel till organisationer, bl.a. Legal
Aid Institute. Kan regeringen tänka sig att utöka denna hjälp sedan denna
organisation har förvägrats bistånd från Holland? Det finns också en organi-
sation som heter Institute for the Defence of Human Rights, som leds av
Haji Princen. Det ar bl.a. han som har hjälpt de studenter som sökt asyl på
svenska ambassaden. En direkt fråga är alltså: Är regeringen beredd att ut-
öka biståndet till dessa och andra organisationer?
Anf. 12 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):
Fru talman! Jag vill först mer generellt säga att bekymmer med mänskliga
fri- och rättigheter finns på väldigt många håll i världen, också i Asien. Ing-
britt Irhammar och jag skulle kunna ta upp det ena landet efter det andra
och komma fram till att mycket övrigt är att önska. Jag tror därför att det är
angeläget att vi också, i varje fall i någon ringa mån, ser efter om det finns
en positiv utvecklingstrend.
Prot. 1993/94:5
12 oktober 1993
Svar på frågor
13
Prot. 1993/94:5
12 oktober 1993
Svar på frågor
I regeringen anser vi att vi har kunnat notera en positiv utveckling, både
ekonomiskt och socialt, i Indonesien. Också när det gäller Östra Timor me-
nar vi att man kan märka ett större intresse för en förhandlingslösning. Vi
skall heller inte bortse från att Indonesien spelar och kommer att spela en
betydelsefull roll för en fortsatt politisk och ekonomisk stabilitet i Asien.
Det finns alltså mycket övrigt att önska, men det finns ändå små stjärnor
i natten som lyser, och jag tycker inte att vi skall glömma bort dem när vi
talar om Indonesien.
Beträffande den konkreta frågan vill jag gärna ha sagt att vi, som jag sade
i mitt svar, om vi hittar de lämpliga kanalerna - jag kan emellertid inte stå
här i pulpeten och tala om exakt vilka som är de lämpliga kanalerna - inte
har något emot att ge större stöd åt demokratisering och respekt för mänsk-
liga fri- och rättigheter.
Anf. 13 INGBRITT IRHAMMAR (c):
Fru talman! Jag har förståelse för att Alf Svensson inte här kan nämna
exakt vilka organisationer som skulle kunna få hjälp i framtiden och vilken
typ av hjälp de skulle kunna få. Jag har nämnt ett par organisationer för att
jag vill att de skall vara nämnda här och så att man kan arbeta vidare med
förslagen. Själv skulle jag alltså vilja rekommendera dem.
Visst finns det bekymmer på mänskliga rättighets-området i ett flertal län-
der. Det svåra med Indonesien och Östra Timor är att det har varit svårt att
få information om läget, eftersom Indonesien inte är ett öppet land. Det är
långt ifrån demokratiskt. Man kan bara tänka på att det inte är tillåtet att
bilda nya politiska partier.
Av alla parlamentariker i parlamentet, 500 stycken, är hälften utsedda di-
rekt av presidenten, och den andra hälften måste godkännas av presidenten.
Det vore svårt att beskriva detta som demokrati.
Jag håller med om att det har skett en ekonomisk och social utveckling
som är viktig för folket. När det gäller Östra Timor är det också positivt om
det kan bli en förhandlingslösning. Men det innebär inte att det finns något
slags demokratiutveckling på Östra Timor.
Jag vill ställa en sista fråga: Anser Alf Svensson verkligen att det nu sker
en tillfredsställande utveckling av demokrati och respekt för mänskliga rät-
tigheter i Indonesien?
Anf. 14 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):
Fru talman! Jag trodde att jag sade att det finns väldigt mycket övrigt att
önska. Jag talar om små stjärnor i natten. Natten är alltså påfallande, men
det finns små stjärnor. Man kan naturligtvis koncentrera sig på att tala om
natten, men man kan också tala om att det finns små ljus.
Det finns mycket övrigt att önska. Jag står icke här och påstår att det finns
demokrati i Indonesien. Men när man talar om Östra Timor bör man också
nämna att det finns det som talar för att Indonesien och Portugal kommer i
dialog om Östra Timor och att FN:s generalsekreterare kommer att leda den
dialogen. Det är väl något positivt?
Såvitt vi vet sker också en nedtrappning av den militära närvaron på Östra
14
Timor. Mycket övrigt finns att önska. Men vår möjlighet är att fortsätta den
dialog som är i gång och att stödja de krafter som arbetar åt rätt håll.
Anf. 15 INGBRITT IRHAMMAR (c):
Fru talman! Jag ser också mycket positivt på de internationella förhand-
lingarna om Östra Timor. Men trots att Indonesien har lovat militärt till-
bakadragande finns ändå många militära styrkor. Det rör sig tillsammans
med polisstyrkor om 10 000 indonesier som finns där för att bevaka 600 000-
700 000 östtimoreser.
Folket lever alltså under totalt militärt förtryck, även om ett par bataljoner
dras tillbaka. Jag tycker att Sverige måste agera för och kräva ett totalt mili-
tärt tillbakadragande från Östra Timor. Folket lever under förtryck, och
människor är oerhört rädda enbart för att samtala med en främling. Men vi
bör stödja dialogen.
När det gäller biståndet vill jag också säga att jag rekommenderar bistånd
via organisationer som är noga kontrollerade. Den information vi fick när vi
var där var att det är en oerhörd korruption i landet. 30-40 % av den totala
statsbudgeten försvinner genom korruption. Det är likadant med regerings-
organ. Om vi skall kanalisera bistånd via regeringsorgan måste det ske en
total kontroll av detta.
Anf. 16 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):
Fru talman! Låt mig för klarhetens skull säga att när Ingbritt Irhammar
talar om korruption i samband med bistånd gäller det inte det svenska bistån-
det.
Överläggningen var härmed avslutad.
12 § Svar på fråga 1993/94:21 om effektivare biståndsinsatser
Anf. 17 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):
Fru talman! Alf Wennerfors har frågat mig om vilka åtgärder jag är beredd
att vidta för att koncentrera biståndet.
Som Alf Wennerfors väl känner till har jag under min tid som biståndsmi-
nister arbetat för att få till stånd ett effektivare bistånd. Detta ledde i början
till misstänksamhet i vissa kretsar som menade att man inte kunde ställa
samma krav på bistånd som på annan statlig verksamhet och att det skulle
vara oförenligt med våra värderingar om solidaritet med världens fattiga. I
dag torde kravet på kostnadseffektivitet och resultat i biståndet vara allmänt
accepterat och ses som en förutsättning för att biståndet skall kunna bidra
till att bekämpa fattigdomen och till att få fart på den ekonomiska och sociala
utvecklingen.
Det är i sammanhang med effektivt bistånd som frågan om koncentration
skall diskuteras. Jag håller således med Alf Wennerfors om att Sverige inte
kan vara överallt även om behoven av bistånd finns och tränger på. Vi måste
lära oss att prioritera bättre. Vi måste också förstå att utnyttja de svenska
Prot. 1993/94:5
12 oktober 1993
Svar på frågor
15
Prot. 1993/94:5
12 oktober 1993
Svar pä frågor
16
resurserna på ett sätt som i högre grad gynnar biståndet. Vi skall ta det
svenska kunnandet i biståndets tjänst.
Det är utifrån ett sådant synsätt som det svenska biståndet utformas. I
detta ligger också kravet på ökad koncentration, vilket innebär att samar-
betsländerna i framtiden kan bli färre till antalet, att vi arbetar i färre sekto-
rer i samarbetsländerna och att vi arbetar med mindre antal projekt inom
sektorerna. Det kan också innebära att fler insatser fasas ut och avslutas och
att färre nya insatser bereds. Grunden för att detta skall kunna ske är de
strängare krav som i dag ställs på resultat i biståndet. I regeringens proposi-
tion 1991/92:100 tog jag också upp denna fråga, som följdes upp genom upp-
drag till SIDA i regleringsbrev att arbeta mer aktivt med frågor om hur man
avslutar insatser och verksamheter. Vidare kommer de årsredovisningar som
biståndsmyndigheterna har att presentera vaije höst i samband med sina an-
slagsframställningar att ge ytterligare möjlighet att granska vilka resultat
som uppnåtts i biståndet.
Det bästa sättet att slå vakt om biståndsviljan i Sverige är att visa att vi
inte bara i ord utan också i handling ställer krav på effektivitet i biståndet.
Det är med den insikten som vi arbetar vidare med dessa frågor.
Anf. 18 ALF WENNERFORS (m):
Fru talman! Det ställs som bekant förskräckligt många frågor i riksdagen.
De är olika viktiga. Detta tycker jag är en bra fråga. Det är en stor fråga,
och det är en mycket viktig fråga.
Vi får också förskräckligt många svar, som statsrådet känner till, och de
är inte alltid lika bra. Men detta svar är alldeles utmärkt. Det är ett exempel
på hur ett svar till en riksdagsman skall vara. Jag förutsätter nu att statsrådet
utvecklar detta i budgetpropositionen i januari.
Det som är särskilt bra i svaret är det som står på s. 2 : ”1 detta ligger också
kravet på ökad koncentration, vilket innebär att samarbetsländerna kan bli
färre till antalet, att vi arbetar i färre sektorer i samarbetsländerna och att vi
arbetar med mindre antal projekt inom sektorerna.”
Jag tycker att det är mycket lovvärt att vi bedriver trafiksäkerhetsprojekt
1 Zambia. Men frågan är om vi skall göra det när 35 000 barn dör vaije dag.
Vi måste koncentrera oss. Det tror jag säkert att statsrådet håller med om.
Jag vill ställa en fråga. Avser statsrådet att redan i januari komma med
förslag till en minskning av antalet länder, sektorer och projekt?
Anf. 19 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):
Fru talman! Jag tackar för de vänliga orden från Alf Wennerfors. Jag vill
bara understryka att ordet kan också står där på rad 4 i andra stycket på s.
2 i svaret, dvs. att samarbetsländerna i framtiden kan bli färre.
Jag tror att Alf Wennerfors efter många år i riksdagen och som styrelsele-
damot i SIDA vet bättre än jag att önskemålet ständigt är att vi skall utöka
och engagera oss på fler håll. Det är mycket centralt att vi ser till att vi inte
plottrar bort oss i en massa små projekt.
Jag vill gärna till Alf Wennerfors säga att jag tror att det finns en risk för
att vi ser till dem som lider nöd och befinner sig i en katastrofsituation och
satsar resurserna där i stället för att långsiktigt och förhoppningsvis meto-
diskt undanröja orsakssammanhangen till att sådana katastrofer nu och då
uppstår.
Låt mig i all hast också säga att jag kommer direkt från ett sammanträf-
fande med UNDP:s nye ledare Gus Speth som besöker Sverige, som bekant.
Han har just understrukit nödvändigheten av att ha bredare, mer långsiktiga
och tunga projekt.
Låt oss i varje fall försöka börja med detta, Alf Wennerfors. Jag tror att
det rent utav är mer nödvändigt än att börja med att reducera antalet motta-
garländer.
Anf. 20 ALF WENNERFORS (m):
Fru talman! Jag vill avslutningsvis säga att jag förutsätter, även om det står
kan, att det kommer förslag så snart som möjligt om antal länder och antal
projekt. Om jag är nöjd med svaret är det ingenting mot vad alla biståndsar-
betare är både här hemma vid Birger Jarlsgatan och runt om i världen. De
kommer att hälsa detta med stor tillfredsställelse. Tack, herr statsrådet!
Överläggningen var härmed avslutad.
13 § Svar på fråga 1993/94:18 om verkställighet av utvisningsärenden
Anf. 21 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Fru talman! Maud Ekendahl har frågat mig vilka förändringar regeringen
planerar för att underlätta polismyndighetens arbete vid utvisning.
Inledningsvis vill jag framhålla att det är viktigt att lagakraftvunna av- och
utvisningsbeslut verkligen verkställs. I utlänningslagen finns bestämmel-
serna om hur verkställighet skall ske. Huvudregeln är att avvisade eller utvi-
sade personer skall få tillfälle att frivilligt lämna Sverige inom viss tid. Vissa
avlägsnandebeslut skall dock verkställas snarast möjligt. Detta gäller t.ex.
Invandrarverkets beslut om avvisning med omedelbar verkställighet och
domstols beslut om utvisning.
I övriga fall får verkställighet ske först sedan ett beslut vunnit laga kraft.
Vid avvisning skall utlänningen normalt lämna landet inom två veckor efter
lagakraftvinnandet. Det finns dock möjlighet för den beslutsfattande myn-
digheten att besluta om kortare eller längre tidsfrist. Så kan göras om man
t.ex. tror att personen i fråga inte kommer att lämna Sverige frivilligt.
Den tidsfrist som utlänningslagen ger utlänningen har som huvudsyfte att
bereda denne möjlighet att avsluta sin vistelse i Sverige, och att frivilligt
lämna landet. Samtidigt kan konstateras att fristen ger utlänningen möjlig-
het att försvåra eller omöjliggöra verkställighet genom att hålla sig undan.
Mot detta skall vägas en utlännings självklara rätt att på ett värdigt sätt få
lämna landet och ges tillfälle att ta farväl av anhöriga och vänner.
De nu nämnda reglerna i utlänningslagen ses för närvarande över av en
särskild utredare. Enligt direktiven skall utredaren överväga om den nuva-
rande regleringen kan ersättas av en som bättre tillgodoser dels intresset av
att lagakraftvunna avslagsbeslut verkställs, dels utlänningens rätt att lämna
landet på ett värdigt sätt.
Prot. 1993/94:5
12 oktober 1993
Svar på frågor
2 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 5
Prot. 1993/94:5
12 oktober 1993
Svar pä frågor
Avslutningsvis vill jag nämna att regeringen i juni i år tilldelade polismyn-
digheterna 100 miljoner kronor för att verkställa lagakraftvunna awisnings-
beslut. Bakgrunden till detta är att antalet personer med lagakraftvunna av-
visningsbeslut stadigt ökat. Detta beror på att Invandrarverket och Utlän-
ningsnämnden fått mer resurser för att snabbare kunna avgöra asylärenden.
Antalet verkställighetsärenden för polismyndigheterna har därmed också
ökat. I första hand skall dessa medel användas till att anställa administrativ
personal.
Anf. 22 MAUD EKENDAHL (m):
Fru talman! Jag vill bölja med att tacka kulturminister Birgit Friggebo för
svaret på min fråga. Bakgrunden till att jag har ställt denna fråga är att jag
under sommaren har arbetat som sjuksköterska på en flyktingförläggning i
Klippan. Som en del i arbetet har jag besökt polisen för att informera mig
om dess arbete vad gäller asylsökande som har fått utvisningsbeslut.
Enligt de uppgifter jag har fått kommer utvisningsbeslutet samtidigt till
den berörde som skall utvisas, till polismyndigheten, till den berördes advo-
kat och till förläggningen. Det kan vara bra. Men eftersom passet skickas
med särskild värdepost till polismyndigheten försenas den här hanteringen
på polismyndigheten. Det är därför jag har ställt den här frågan.
Jag undrar om regeringen tänker ändra på de här reglerna, eftersom vi
under sommaren via massmedierna har fått reda på att det finns ca 5 000
personer som uppehåller sig illegalt i Sverige. De har avvikit från förlägg-
ningar efter det att de har fått det här beskedet. De här personerna hinner
alltså före. Jag tycker att det är helt oacceptabelt gentemot polisen som skall
utföra en arbetsuppgift som inte kan fullföljas till följd av dessa beslut.
Anf. 23 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Fru talman! Polisen har naturligtvis möjlighet att själv bestämma över sina
interna handläggningsrutiner. Jag vet t.ex. att den interna postgången inom
polisen ibland medför att polisen får beskedet flera dagar senare än ombudet
och senare än den berörde blir delgiven av Invandrarverkets personal. På
vissa håll delger polisen och Invandrarverkets personal den berörda perso-
nen tillsammans, för att man skall kunna komma överens om vid vilken tid-
punkt den berörde skall åka hem. Då kan man naturligtvis också göra en
prognos över den berördes vilja att åka tillbaka frivilligt.
Maud Ekendahl nämnde en siffra över hur många personer som befinner
sig i landet illegalt. Det är riktigt att det är det antalet och kanske t.o.m.
några fler som är efterlysta, dvs. man vet inte riktigt var de är. Samtidigt vet
man att en del av dessa personer har åkt till andra länder. Den totala siffran
över de som gömmer sig är förmodligen något lägre än 5 000, som Maud
Ekendahl nämnde.
Det största problemet vi ser just nu är att ganska många människor sitter
på förläggningar och väntar på att få åka hem. På grund av att polisens resur-
ser inte har hängt med Invandrarverkets och Utlänningsnämndens besluts-
fattande har man inte hunnit med att hjälpa de som faktiskt sitter och vänter.
Det har skett en resursförstärkning. Det kan också på sikt påverka de perso-
18
ner som gömmer sig. Ju längre man sitter här och väntar, desto större är na-
turligtvis risken att man gömmer sig.
Anf. 24 MAUD EKENDAHL (m):
Fru talman! Jag kan bara informera om fakta som jag själv har blivit infor-
merad om, nämligen att det här utgör ett bekymmer på polismyndigheten.
Sedan kan det givetvis också vara så att även den interna postgången är allt-
för långsam.
Jag måste dock fråga kulturminister Birgit Friggebo om ni vet om att pas-
sen skickas med särskild värdepost. Detta försenar informationen till polis-
myndigheten.
Anf. 25 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Fru talman! Jag skall villigt erkänna att jag inte känner till exakt hur post-
gången går mellan Utlänningsnämnden, Invandrarverket och Polisen. Om
det här är ett bekymmer för Polisen tror jag säkert att man skulle kunna lösa
det tillsammans med Invandrarverket och Utlänningsnämnden, utan att det
skall behöva bli föremål för regeringens eller riksdagens ställningstagande.
Anf. 26 MAUD EKENDAHL (m):
Fru talman! Man säger på den polismyndighet som jag har besökt att man
påtalat det här gång på gång för Invandrarverket, men det är tyvärr ingen
som har lyssnat. De jobbar dagligen med detta. Jag undrar om kulturminis-
ter Birgit Friggebo skulle ha vänligheten att hjälpa till med den här saken
om det är ett så stort problem att det blir förseningar så att Polisen får beske-
det ”i efterhand”.
Det viktiga är att Polisen som skall fullfölja och verkställa ett uppdrag
skall ha rimliga möjligheter att göra det. Det kan inte kännas så roligt att
åka ut och finna att den berörde har försvunnit och efterlämnat en tom lä-
genhet eller ett tomt rum på förläggningen.
Överläggningen var härmed avslutad.
14 § Svar på fråga 1993/94:35 om asylpolitiken och kosovoalbanerna
Anf. 27 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Fru talman! Jag vill börja med att något kommentera de påståenden som
föregår Berith Erikssons fråga. Svenska myndigheter, närmast Statens in-
vandrarverk och Utlänningsnämnden, bedriver inte någon politik med
”massawisningar”. Varje asylärende prövas individuellt, något som gäller
såväl kosovoalbaner som alla andra som söker asyl i Sverige. De kosovoalba-
ner som av svenska myndigheter bedöms vara i behov av skydd här ges en
fristad i Sverige. Om svenska myndigheter avslår en asylansökan beslutar
myndigheten att sökanden skall avvisas, något som gäller såväl kosovoalba-
ner som alla andra asylsökande. Avvisningarna verkställs i enlighet med be-
stämmelserna i Invandrarverkets eller Utlänningsnämndens beslut.
Berith Eriksson säger att majoriteten av de asylsökande kosovoalbanerna
Prot. 1993/94:5
12 oktober 1993
Svar på frågor
19
Prot. 1993/94:5
12 oktober 1993
Svar på frågor
20
är unga män som flytt på grund av rädsla att kallas in i den serbiska armén.
Att undanhålla sig värnplikt utgör inte asylgrund enligt utlänningslagen.
Den serbiska armén deltar för närvarande inte i direkta strider. De kosovoal-
baner som kallats in riskerar alltså inte att sändas till krigsskådeplats.
Berith Eriksson frågar vilka åtgärder regeringen avser att vidta för att Sve-
riges nuvarande asylpolitik inte skall öka spänningarna i Kosovo och därmed
bidra till etnisk rensning. Något sådant orsakssamband mellan den spända
situationen i Kosovo och svensk asylpolitik och de faktiska avvisningar som
blir följden av denna politik föreligger knappast. Den serbiska repressionen
i Kosovo blir alltså varken större eller mindre om Sverige upphör att avvisa
de albaner svenska myndigheter inte bedömer vara i behov av skydd så länge
avvisningarna sker i nuvarande takt.
Det finns i dagsläget inget som pekar på att verkställighet av svenska myn-
digheters awisningsbeslut skulle bidra till det skärpta läget i Kosovo. Rege-
ringen är medveten om den serbiska repressionen mot albaner i Kosovo,
men som jag tidigare sagt så prövas asylärendena individuellt och de som
bedöms vara i behov av skydd bereds sådant här. Regeringen och berörda
myndigheter följer naturligtvis utvecklingen noga i det f.d. Jugoslavien. Sve-
rige har förstärkt ambassadens i Belgrad bevakning. Vidare har flera
svenska delegationer under senaste tiden besökt Kosovo. FN:s flyktingkom-
missarie, UNHCR, är representerad i Kosovo, och Sverige har kontinuerlig
kontakt med denna representation. Sverige ser som en huvuduppgift som
ordförande i ESK att se till att ESK-missionema tillåts komma tillbaka. Det
finns i dagsläget inget som tyder på att de albaner som avvisats skulle be-
handlas sämre av myndigheterna i Kosovo än andra albaner därför att de
sökt asyl i Sverige.
Anf. 28 BERITH ERIKSSON (v):
Fru talman! Jag ber att få tacka kulturministern för svaret.
Jag vill först kommentera ordet massawisningar. I det här sammanhanget
står det för den massiva verkställigheten när det gäller människor som har
fått avslag på sina asylansökningar.
Sedan vill jag säga att jag tycker att svaret är litet nattståndet, mot bak-
grund av vad vi har hört i dag på radion. Vi fick höra Amnestys rapport. Det
är inte bara ESK som är utslängt utan även Amnesty. Vi fick också höra ett
reportage direkt från Kosova. Det sändes i dag i Pl.
I våras besökte jag och några andra från mitt parti Makedonien, därför
att vi inte kunde komma in i Kosova. Där träffade vi representanter för det
förbjudna parlamentet, för politiska partier, för mänskliga rättighetsorgani-
sationen i Kosova, för andra politiska organisationer, för biståndsorganisa-
tioner osv. Vi har också sänt vår reserapport till Birgit Friggebo.
Att Sverige skulle sända tillbaka asylsökande från Kosova stod klart redan
i våras. Chefen för UNHCR:s kontor i Skopje undrade om Sverige verkligen
hade övervägt risken med att sända tillbaka 40 000 kosovoalbaner och om
Sverige hade funderat över hur det ytterligare skulle kunna destabilisera si-
tuationen.
I dag har vi fått Amnestys rapport. Vi har fått en rapport om att serberna
nu säger att Kosova skall delas i två delar och att albanerna skall fördrivas
från den ena halvan. Man förbereder alltså en stor folkomflyttning, milt ut-
tryckt. Detta kommer naturligtvis att leda till att människor flyr över grän-
serna till sina grannländer.
Jag vill fråga kulturministern om hon är villig att stoppa avvisningarna till
Kosova till dess att läget klarnar.
Anf. 29 TALMANNEN:
Jag vill erinra om de debattregler som gäller.
Anf. 30 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Fru talman! Jag har också hört att Amnesty inte längre tillåts att besöka
Kosovo. Rent allmänt är det ett labilt tillstånd i Kosovo. Det gör att vi dag
från dag följer läget. Det är också viktigt att vi lyssnar på de personer och
delegationer som har varit där nere. De svenska myndigheterna har varit
där. De har träffat politiker och andra albanska organisationer inne i Ko-
sovo. ESK-trojkan var också på plats i månadsskiftet september/oktober,
detta trots att man formellt inte har tillstånd att skicka ESK-missioner. Just
att vi dag från dag följer vad som händer där nere är väldigt viktigt.
Vi har naturligtvis också diskuterat frågan om vad det kan bli för effekt
av avvisningarna från Sverige. Vi har fått signaler där nerifrån om att vi bör
se till att det inte blir för många personer i taget. I dag avvisas ungefär 300
personer i veckan. Vi har inte fått några indikationer eller rapporter om att
det påverkar situationen i Kosovo eller att de personer som avvisas behand-
las sämre.
Berith Eriksson frågar om vi är beredda att stoppa avvisningarna i avvak-
tan på att det blir en säkrare situation. Regeringen har ju aldrig bedömt den
här frågan. Det är myndigheterna som gör det. Sanningen är den att vi fak-
tiskt har haft en sådan här situation tidigare. I början när kosovoalbanerna
var här var det osäkert om huruvida de skulle få hårda straff för desertering
osv. Det ledde till att man inte fattade några beslut. När situationen klarnade
började beslutsfattandet.
Anf. 31 BERITH ERIKSSON (v):
Fru talman! Jag får rapporter veckovis ifrån mänskliga rättighetsorganisa-
tionen där nere. Det räcker inte att använda ordet labilt när man talar om
vad som händer nu. Det är ju stora militära styrkor som går in i byarna. De
ger en tidsfrist innan byn skall vara tömd. De som nu fängslas är personer
som på ett eller annat sätt har varit aktiva vid tidigare uppror och protester
i Kosova. Det är personer som serberna uppfattar är i stånd att ena och orga-
nisera ett uppror när tömningen av byarna skall sätta i gång.
Redan i april befarade medvetna representanter för olika politiska partier
och parlamentets representanter att serberna just skulle använda strategin
att först dela landet och sedan fördriva människorna från den ena halvan.
Många av dem som nu avvisas har just haft de flyktingskälen, men det har
Invandraverket inte tagit någon hänsyn till.
Anf. 32 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Fru talman! I mitt svar talade jag om det skärpta läget i Kosovo. Vi har
också fått indikationer om att det kan vara fråga om ett skärpt läge och en
Prot. 1993/94:5
12 oktober 1993
Svar pä frågor
Prot. 1993/94:5
12 oktober 1993
Svar på frågor
ökad repression från serberna inne i Kosovo. Vi följer inte bara detta vecko-
vis utan faktiskt dagligen.
Berith Eriksson säger att de aktiva ägnas mer uppmärksamhet från serber-
nas sida. Det finns ju kosovoalbaner i Sverige som har fått uppehållstillstånd
på grund av de facto-skäl, dvs. de har varit politiskt aktiva och kan därför
riskera att bli en särskilt utsatt grupp nere i Kosovo. Dessa kosovoalbaner
får skydd här i Sverige, och de får stanna. Jag vill inte påstå att de är särskilt
många, men detta visar ändå att det sker en individuell prövning av skydds-
behovet för dem som har sökt asyl här i Sverige.
Anf. 33 BERITH ERIKSSON (v):
Fru talman! Repressionen ökar ständigt. Den har inte stått still eller gått
tillbaka. Den har just nu nått en förfärande nivå. Det sker massarresteringar,
och man förbereder en större åtgärd.
Jag vill fråga Birgit Friggebo om hon anser att den svenska regeringen är
den som kan göra den bästa bedömningen. Företrädare för LDK, UNHCR:s
kontor i Skopje, parlamentet och många andra som tittar på situationen i
Kosova anser att det finns risk för ökad spänning och att det kanske blir värre
av att så många kosovaalbaner skickas tillbaka just nu.
Jag upprepar min fråga: Kan Birgit Friggebo tänka sig att överväga att
stoppa avvisningarna tills vi får klarhet i det som händer just nu?
Anf. 34 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Fru talman! Det är våra svenska myndigheter, Invandrarverket och Utlän-
ningsnämnden, som gör de här bedömningarna. Det är också dessa myndig-
heter som med olika delegationer åker ned för att på plats se hur situationen
är.
Att ett sådant ärende skulle komma upp på regeringens bord, det kan först
bli aktuellt om Invandrarverket eller Utlänningsnämnden själva beslutar att
överlämna det till regeringen. Men så har inte skett.
Berith Eriksson frågar om den svenska regeringen ensam kan bedöma si-
tuationen där nere. Regeringen gör naturligtvis en sammanvägning av de
olika rapporter som kommer från UNHCR-representationer i Pristina, från
besök hos LDK, från ESK-trojkan som alldeles nyligen har varit där och från
vår egen ambassad i Belgrad som har besökt Kosovo flera gånger. Det är
en total sammanvägning av de informationer och rekommendationer som
exempelvis lämnats av UNHCR i Geneve, nämligen att man i nuvarande
läge inte kan motsätta sig att personer avvisas till Kosovo. Vi i Sverige är
inte heller ensamma om att göra denna bedömning. I exempelvis Norge, där
det också finns ett antal asylsökande från Kosovo, gör man samma bedöm-
ning som de svenska myndigheterna gör.
Anf. 35 BERITH ERIKSSON (v):
Fru talman! Eftersom regeringen har dagliga kontakter måste det ju gå att
få information om vad som händer i Kosovo just nu. Birgit Friggebo bör ut-
ifrån den informationen kunna ta vissa kontakter när det gäller nuläget. Men
22
att döma av det svar som Birgit Friggebo gav, tyder det inte på att någon ny
information tagits in, eftersom svaret är ungefär det som jag fick i våras.
Överläggningen var härmed avslutad.
15 § Svar på fråga 1993/94:1 om ansvar för miljöskador
Anf. 36 Statsrådet REIDUNN LAURÉN (-):
Fru talman! Annika Åhnberg har frågat miljöministern om regeringen av-
ser att underteckna Europarådets konvention om skadeståndsansvar för mil-
jöfarlig verksamhet samt föreslå riksdagen att ratificera konventionen.
Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som skall svara på
frågan.
Som Annika Åhnberg påpekat öppnades konventionen för underteck-
nande i juni i år. Enligt stadgad praxis undertecknar Sverige inte en interna-
tionell konvention innan det står klart att Sverige kommer att ratificera den.
Efter att miljöskadekonventionen översatts till svenska har den sänts på re-
miss till ett antal myndigheter och organisationer. Remissen avser särskilt
frågan om Sverige bör tillträda konventionen och, i så fall, om Sverige bör
utnyttja någon av reservationsmöjligheterna i konventionen. Remisstiden
går ut i mitten av januari nästa år.
Frågan om Sverige bör tillträda konventionen kommer alltså inte att vara
mogen för beslut förrän tidigast i början av nästa år.
Anf. 37 ANNIKA ÅHNBERG (-)
Fru talman! Jag tackar för svaret på min fråga. Svaret var dock inte särskilt
innehållsrikt. När konventionen öppnades för undertecknande kunde åtta
länder underteckna den, men Sverige var inte ett av dessa länder. Det är
beklagligt med regeringens passivitet i den här frågan.
Arbetet med att skärpa skadeståndsansvaret för den som orsakar miljö-
skador på grund av miljöfarlig verksamhet har pågått i många år. Det är då
märkligt att Sverige, som gärna framhålls i exempelvis förhandlingarna med
EG som ett mycket miljömedvetet och ambitiöst land, har varit på passivt i
den här frågan.
1986 förorenades floden Rhen på grund av ett utsläpp från företaget San-
doz. Det är möjligt att det aldrig hade hänt om Schweiz hade varit medlem
i EG, eftersom man i EG långt dessförinnan hade antagit regler som skärpte
säkerhetskraven. Men de miljömässiga och ekonomiska konsekvenserna av
det här utsläppet gjorde att man insåg att det inte var tillräckligt med skärpta
säkerhetsregler utan att ett tydligt skadeståndsansvar också måste tillkomma
för de producenter som bedriver miljöfarlig verksamhet, som ger upphov till
sådana här oerhörda skador.
Arbetet inom EG har sedan dess pågått. EG-kommissionen har även varit
aktiv inom Europarådet. Man har presenterat ett förslag och sagt att EFTA-
länderna är välkomna att tala om vad de tyckerom det här förslaget för EG:s
egen del, före oktober 1993. Såvitt jag vet har Sverige inte bemödat sig om
Prot. 1993/94:5
12 oktober 1993
Svar på frågor
23
Prot. 1993/94:5
12 oktober 1993
Svar pä frågor
att lämna några synpunkter på hur skadeståndsansvaret skall utvecklas. Det
är beklagligt.
Inte heller har regeringen, som ju talar mycket om producentansvar och
kretslopp i sina egna förslag till riksdagen, tagit upp det här problemet. Det
kunde ha gjorts långt tidigare, så att man hade varit beredd att underteckna
den här konventionen vid öppnandet.
Anf. 38 Statsrådet REIDUNN LAURÉN (-):
Fru talman! Regeringen har anklagats för passivitet därför att vi i rege-
ringen inte har undertecknat konventionen. Jag hänför mig dock till det svar
som jag nyss givit, nämligen att vi har en stadgad praxis att inte underteckna
konventioner innan vi har bestämt oss för att ratificera dem.
Visserligen var det åtta länder som undertecknade konventionen, men
ännu har inget land ratificerat konventionen. Så snart som remissbehand-
lingen är avslutad kommer vi naturligtvis att ta ställning till detta.
Anf. 39 ANNIKA ÅHNBERG (-)
Fru talman! Statsrådet upprepar det svar som jag redan fått. Svaret blir
inte bättre för att det upprepas.
Det som jag vill ha sagt är: Regeringen skulle ha fört fram dessa diskussio-
ner på ett mycket tidigare stadium och fått remissvar och godkännande från
riksdagen, om den hade fäst något allvar vid att utöka producentansvaret,
som man så ofta talar om. Jag är övertygad om att det finns ett djupt känt
gehör i vårt land för ett producentansvar. Och då hade man varit beredd att
underteckna. Men nu skjuts processen långt in i framtiden. Många andra
länder ligger före oss - det är i och för sig bra att andra länder driver på -
men vi, som så gärna vill prata om oss själva som ett miljömedvetet land,
borde ha legat i spetsen på det här viktiga området.
Anf. 40 Statsrådet REIDUNN LAURÉN (-):
Fru talman! Tack, men jag har inget mer att tillägga.
Överläggningen var härmed avslutad.
24
16 § Svar på fråga 1993/94:30 om butiker i glesbygd
Anf. 41 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Fru talman! Inga-Britt Johansson har frågat mig vilka åtgärder jag avser
att vidta för att undanröja risken av massnedläggning av glesbygdsbutiker.
Hon menar att hoten mot glesbygdsbutikerna fortsätter att öka och anger
som senaste inslag Tipstjänsts planer på att avveckla sitt ”off-line-system”,
vilket skulle drabba små glesbygdsbutiker.
Vid en frågedebatt här i kammaren mellan Inga-Britt Johansson och mig
i februari diskuterade vi de olika hot mot dagligvaruförsörjningen som före-
ligger. De planer som Tipstjänst nu har, är ett nytt exempel på hur sårbara
glesbygdsbutikerna är. Det vore ytterst olyckligt om konsekvensen av Tips-
tjänsts rationaliseringar skulle bli att många glesbygdsbutikers möjlighet att
bestå ytterligare skulle försvåras.
I vår förra frågedebatt förutsatte jag bl.a. att Konsumentverket liksom hit-
tills skulle slå larm när man finner det påkallat. Jag minns också att Inga-
Britt Johansson invände att verket saknar tillräckliga resurser för att fungera
som motor. I det nu aktuella fallet kan jag dock med tillfredsställelse konsta-
tera att Konsumentverket reagerat mycket snabbt mot Tipstjänsts planer. I
ett pressmeddelande protesterade man i förra veckan kraftigt mot planerna
och i en skrivelse till Tipstjänst hemställdes om en omprövning. I skrivelsen
hänvisar verket också till en tidigare överenskommelse om samråd med be-
rörda länsstyrelser i sådana här frågor. Tipstjänst har lovat verket att åter-
komma med en beskrivning över hur avvecklingen är tänkt att gå till och hur
bolaget parallellt härmed utökar sitt ”on-line-nät”.
Jag utgår nu ifrån att överläggningar snabbt kommer till stånd mellan Kon-
sumentverket och Tipstjänst och att de utmynnar i att konsekvenserna för
glesbygdsbutikerna beaktas på ett ansvarsfullt sätt.
Anf. 42 INGA-BRITT JOHANSSON (s):
Fru talman! Jag ber att få tacka arbetsmarknadsministern för svaret. Det
var positivt att Konsumentverket reagerade så snabbt och att Tipstjänst tyd-
ligen svarade lika snabbt.
Dess värre är det inte svar på min fråga, eftersom den gällde vad ministern
och regeringen avser att vidta för åtgärder, så att de här hoten inte fortsätter
och framför allt inte sätts i verket.
En av ministerns partikamrater, Per-Ola Eriksson, har i helgen varit ute
och talat om ett hot mot 3 900 affärer bara på grund av Tipstjänst planer.
Det här problemet finns inte bara i Norrbotten och Västerbotten. Mitt in-
tresse för glesbygdsbutikerna härrör sig från mitt eget län, därför även i Gö-
teborgs- och Bohuslän har vi småbutiker, inte minst ute på öarna, vilka drab-
bas oerhört hårt om en del i det här väldigt känsliga systemet skulle försvinna
ut ur bilden.
Om man bor långt ute på en ö är det inte bara att ta bilen och åka in till
tätorten. Man får planera väldigt noga för att passa de få båtar som går, fram-
för allt under vintertid, för att ta sig in till närmaste tätort.
Det är riktigt att man passar på att handla och uträtta andra ärenden där
servicen är så mycket större om man ändå är tvungen att åka till tätorten.
Det har påpekats inte minst av Västerbottens bygderåd.
Jag skulle återigen vilja fråga ministern vad regeringen är beredd att göra
för att få bort hoten, inte minst när det gäller Tipstjänst. Det är ett statligt
bolag, och regeringen har möjligheterna att ställa krav på Tipstjänst i denna
fråga.
Anf. 43 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Fru talman! Jag antar att Inga-Britt Johansson delar åsikten att det är bäst
om frågan klaras ut på ett bra sätt mellan Konsumentverket och Tipstjänst.
Om de inte klarar frågan på ett hyggligt acceptabelt sätt, så finns huvudman-
nen för Tipstjänst, Bo Lundgren, och jag själv, som är regionalpolitiskt an-
svarig, i regeringen.
Prot. 1993/94:5
12 oktober 1993
Svar pä frågor
25
Prot. 1993/94:5
12 oktober 1993
Svar pä frågor
26
Vi ser helst att Konsumentverket och Tipstjänst klarar av samtalen, men
vi kommer båda att noga följa frågan i bakgrunden.
Anf. 44 INGA-BRITT JOHANSSON (s):
Fru talman! Jag ber att få tacka för det klargörandet.
Ministern hänvisar i sitt svar till vår förra debatt. Då togs inte frågan om
Tipstjänst utan framför allt frågan om dagligvaruleverantörerna och de stat-
liga bidrag som utgick upp. Ministern lovade, om jag inte minns fel, att ha
ett samtal med alla berörda instanser för att få till stånd en diskussion om
hur man även fortsättningsvis skulle klara av glesbygdshandeln.
Ministern kanske skulle kunna informera oss om vilket resultat det blev
av dessa överläggningar.
Anf. 45 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Fru talman! Det har förekommit ett antal kontakter med enskilda viktiga
aktörer för att kolla av situationen ordentligt. Det återstår att kalla dem kol-
lektivt, alla tillsammans. Det kommer att ske.
Anf. 46 INGA-BRITT JOHANSSON (s):
Fru talman! Det har gått mer än ett halvår sedan dessa kontakter togs.
Om Tipstjänst nu bestämmer sig för att ändå lägga ned ”off-line-systemet”
hoppas jag verkligen att det inte också tar ett halvår innan överläggningen
mellan ministern och Tipstjänst kommer till stånd.
Överläggningen var härmed avslutad.
17 § Svar på fråga 1993/94:33 om exporten av krigsmateriel till Indo-
nesien
Anf. 47 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Fru talman! Ingela Mårtensson har frågat mig om den svenska regeringen
överväger att inskränka exporten av krigsmateriel till Indonesien.
I sin fråga hänvisar Ingela Mårtensson till uppgifter om amerikanska över-
väganden att införa förbud mot krigsmaterielexport till Indonesien på grund
av bristande respekt för mänskliga rättigheter. Den amerikanska regeringen
har i ett officiellt uttalande som återgavs av amerikanska medier den 8 au-
gusti mycket tydligt sagt ifrån att det inte finns något vapenembargo eller
övervägs något sådant. Ett förslag i den amerikanska senaten om indragning
av militärbistånd till Indonesien på grund av bristande respekt för de mänsk-
liga rättigheterna har enligt senaste uppgifter inte accepterats utan vilar tills
vidare.
Efter att först ha konstaterat detta vill jag understryka ett mer generellt
förhållande: Det faktum att ett annat land förändrar sin hållning i den ena
eller andra riktningen medför i sig ingen ändring av svensk politik på detta
område. Vår politik formas genom att regeringen tar ställning till konkreta
exportärenden. Andra länders agerande kan vara ett av många element som
vägs in vid en helhetsbedömning.
Som jag framhöll i mitt svar på Ingela Mårtenssons interpellation i maj i
år, behandlar regeringen frågor om krigsmaterielexport till Indonesien - pre-
cis som till andra länder - enligt de riktlinjer som riksdagen godkänt. Liksom
hittills kommer alla viktiga ärenden som rör Indonesien att föreläggas den
rådgivande nämnden för krigsmaterielexportfrågor för bedömning.
Eftersom vaije ärende behandlas för sig utifrån de omständigheter som
finns i just det fallet, är det svårt för mig att i förväg säga vilka tillståndsbeslut
som regeringen kommer att fatta i framtiden.
Allmänt sett kan jag emellertid säga att regeringen på många områden har
noterat en positiv utveckling i Indonesien. Detta gäller såväl den ekono-
miska som den sociala utvecklingen i landet. Vad Östra Timor-frågan beträf-
far har vi noterat den ökade tonvikten på en förhandlingslösning av konflik-
ten. Den indonesiska regeringen har påböljat en nedtrappning av den mili-
tära närvaro som inleddes 1975 i samband med att territoriet annekterades.
Det är också positivt att Indonesien och Portugal nu tycks inriktade på att
gå framåt stegvis i den dialog som FN:s generalsekreterare leder.
Det är regeringens bedömning att Indonesien spelar en betydelsefull roll
för fortsatt politisk och ekonomisk stabilitet i Asien. Vi är bl.a. av den anled-
ningen angelägna om att utveckla Sveriges förbindelser med landet. Samti-
digt fortsätter vi att noggrant följa läget beträffande de mänskliga rättighe-
terna i Indonesien.
Jag har tagit del av de erfarenheter som Ingela Mårtensson och hennes
kolleger redovisat från ett besök på Östra Timor nyligen. Förvisso kan för-
hållandena på ön alltjämt betecknas som otillfredsställande i många avseen-
den. Men jag vill dock här betona att riktlinjerna för krigsmaterielexport är
avsedda att fungera som en måttstock som gäller för alla länder. Det står
inget i riktlinjerna om att regeringens vapenexportbeslut skall användas som
instrument för att bedriva påtryckningar mot andra länder.
Sedan år 1987 har regeringens tillstånd för utförsel av krigsmateriel till In-
donesien endast avsett reservdelar, tillbehör och annan utrustning till tidi-
gare levererad materiel. De faktiska leveranserna har varit mycket små. De
uppgår totalt sett till knappt hälften av en procent av den svenska krigsmate-
rielexporten under denna period. Den positiva utveckling som under de se-
naste åren kunnat noteras i Indonesien i allmänhet och även på Östra Timor
har lett till att regeringen, efter att ha hört den rådgivande nämnden, nu gör
bedömningen att Indonesien kan komma i fråga även för viss annan mate-
riel.
Jag vill avsluta med att understryka att restriktivitet fortfarande råder, och
att konkreta regeringsbeslut bara fattas om någon export faktiskt blir ak-
tuell. Vi har sett en utveckling i positiv riktning. Ännu kan situationen dock
knappast betraktas som helt tillfredsställande. Detta gäller i synnerhet be-
träffande respekten för de mänskliga rättigheterna. Det ligger i sakens natur
att riktlinjerna medför att ett land kan komma att uppfylla uppställda krite-
rier innan en enligt våra värderingar helt idealisk situation råder i landet. Om
kraven ställdes så högt, skulle vi endast kunna exportera krigsmateriel till
mycket få länder, om ens några. De säkerhetspolitiska målsättningarna med
vår krigsmaterielexport skulle då bli omöjliga att uppfylla.
Prot. 1993/94:5
12 oktober 1993
Svar på frågor
27
Prot. 1993/94:5
12 oktober 1993
Svar på frågor
28
Anf. 48 INGELA. MÅRTENSSON (fp):
Fru talman! Jag skall be att få tacka för svaret. Jag måste säga att jag är
chockerad över det svar jag fått.
Det faktum att Sverige nu öppnar för mer vapenexport till Indonesien är
för mig en stor chock. Hur kan man göra denna bedömning nu när det inte
finns några tecken alls på att det har blivit bättre när det gäller mänskliga
rättigheter? Det är en sak att regeringen gör bedömningen att det pågår en
social och ekonomisk utveckling, men vad gäller för de mänskliga rättighe-
terna? Har det blivit bättre när det gäller de mänskliga rättigheterna på Öst-
timor?
Statsrådet talar om att vi inte skall göra några påtryckningar. Nej, men vi
skall inte heller exportera vapen till länder där det pågår väpnade konflikter
eller där det finns risk för väpnade konflikter! Det är inte så länge sedan det
var en ren massaker på ungdomar på Östtimor. Det var inte så länge sedan
man slog ned folk i Atjeh - 1989 - även om det inte har hörts så mycket om
det.
Det pågår väpnade konflikter, och det är ett enormt förtryck av folket på
Östtimor. Man får över huvud taget inte lov att säga sin mening. Biskop
Belo, som vi träffade, sade att det inte alls har blivit bättre. Militären har inte
alls reducerats. Ca 10 000 militärer och poliser kontrollerar en befolkning på
700 000.
Jag undrar hur man i det läget kan öppna för mer export. När fattades
detta beslut? Vad är det man skall sälja? Det sägs att det skall göras med en
viss restriktivitet. På vilket sätt skall det vara restriktivitet? Det finns mycket
i det här svaret som kan man ställa sig frågande inför. Det står också i slutet
av svaret att om någon export blir aktuell skall en bedömning göras. Kan vi
nu få höra vad det är som är aktuellt?
Anf. 49 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Fru talman! Ingela Mårtensson och jag har med jämna mellanrum fört en
debatt kring frågan om krigsmaterielexport till Indonesien. Jag konstaterade
senast vi debatterade den här frågan liksom jag konstaterar i dag att Ingela
Mårtenssons syn på utvecklingen i Indonesien på väsentliga punkter skiljer
sig från min, regeringens och den rådgivande nämndens för krigsmaterielfrå-
gor.
På en punkt är vi överens, nämligen att läget på Östra Timor är otillfreds-
ställande, men det finns säkert olika grader i bedömningarna. Men regering-
ens bestämda bedömning, som givetvis är en helhetsbedömning, är att situa-
tionen i Indonesien - det är här fråga om export till ett land med 195 miljoner
invånare och som har ett mycket stort antal öar - även om den är otillfreds-
ställande i vissa avseenden har utvecklats i rätt riktning.
Vi menar å ena sidan att situationen på Östra Timor fortfarande präglas
av en hård polisiär kontroll av befolkningen och att situationen där är otill-
fredsställande. Men de bedömningar som vi själva gör och som får stöd i
många andra bedömningar är å andra sidan att utvecklingen på flera punkter
totalt sett går i rätt riktning. Jag kan i sammanhanget peka på att José Ra-
mon Horta, som är talesman för den timoristiska oppositionsrörelsens para-
plyorganisation, i ett anförande i Stockholm i juni i år framhöll att den väp-
nade kampen numera närmast är symbolisk och att man i dag eftersträvar
en stegvis, fredlig lösning på konflikten.
Anf. 50 INGELA MÅRTENSSON (fp):
Fru talman! Jag fick inte svar på mina frågor. Därför ställer jag fortfarande
frågorna: När togs beslutet och när kopplades den rådgivande nämnden för
krigsmaterielfrågor in på detta?
Jag skulle önska att statsrådet talade med biskop Belo på Östtimor för att
efterhöra hur situationen faktiskt är. Även om det nu inte är fråga om väp-
nad kamp, pågår ju ändå ett strängare förtryck. Man får inte demonstrera,
det ges ingen möjlighet att säga vad man tycker och man tillåter över huvud
taget ingen opposition. Med alla arresteringar och allt som där pågår är för-
trycket ändå hårdare. Det finns inget tecken på att någon konflikt inte pågår.
Jag vill veta när beslutet togs och vad det är man skall leverera. Det pågår
faktiskt en ockupation. Sverige har ju inte godkänt att Indonesien har ocku-
perat Östtimor. Detta är ett tillräckligt skäl för att man inte skall sälja vapen
till ockupationsmakten.
Anf. 51 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Fru talman! Som Ingela Mårtensson känner till är det praxis att icke kom-
mentera enskilda krigsmaterielexportärenden. Det må gälla Indonesien eller
vilket annat land som helst.
Det sker en löpande prövning av dessa frågor efter hand som de kommer
upp, och redovisning lämnas övergripande över exporten till olika länder.
Den senaste siffran beträffande exporten för föregående år var mig veterli-
gen ca 4 miljoner kronor.
När det gäller utvecklingen och de redovisningar som finns för läget på
Östtimor, vill jag gärna säga att jag inte har lyssnat till biskop Belo. Däremot
har jag fått del av Ingela Mårtenssons redovisning för läget på Östtimor, vil-
ken bekräftar att situationen icke är tillfredsställande. Men min grundläg-
gande bedömning, att utvecklingen går i rätt riktning, har Ingela Mårtensson
icke givit någon kommentar till.
Anf. 52 INGELA MÅRTENSSON (fp):
Fru talman! När det gäller de mänskliga rättigheterna har utvecklingen
inte gått i rätt riktning. Den ekonomiska utvecklingen på Java etc. är en an-
nan fråga. Jag anser inte att utvecklingen går i rätt riktning när man bygger
vägar och strategiska byar och tvingar ner folk till kusten för att befolkningen
bättre skall kunna kontrolleras.
Fortfarande pågår en ockupation. Därför kan jag inte förstå hur utveck-
lingen kan anses vara tillfredsställande. När det gäller ockupationen har ing-
enting hänt. Situationen är densamma som 1975. Om jag nu inte kan få reda
på vad det är för vapen som exporteras, kanske jag kan få veta när beslutet
fattades. Vi debatterade denna fråga här i maj. Hade regeringen då fattat
beslut om att öppna möjligheterna?
Anf. 53 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Fru talman! Jag kan konstatera att Ingela Mårtenssons grundläggande be-
dömning av vad som sker på Östra Timor skiljer sig från min bedömning,
Prot. 1993/94:5
12 oktober 1993
Svar på frågor
Prot. 1993/94:5
12 oktober 1993
Svar på frågor
30
som också grundar sig på andra insiktsfulla bedömares. Det finns många
tecken på att utvecklingen går mot det bättre. Det finns nu en dialog, utveck-
lingen är fredlig, vissa trupper dras tillbaka, dialogen mellan Indonesien och
Portugal under ledning av FN:s generalsekreterare har intensifierats och det
finns ökade inslag av realism kring dessa frågor. Detta visar sig också genom
att Indonesien i den internationella dialogen uppenbart visar en större käns-
lighet inför dessa frågor.
Som jag tidigare sagt kan jag inte kommentera hanteringen av enskilda
ärenden, men jag kan bekräfta att beslut har fattats sedan vi i maj debatte-
rade denna fråga här i kammaren.
Anf. 54 INGELA MÅRTENSSON (fp):
Fru talman! Tidpunkten för den ändrade bedömningen kan väl inte vara
hemlig. Den frågan måste väl statsrådet kunna besvara. Jag fick nu höra att
bedömningen ändrades efter den debatt som jag tror ägde rum den 7 maj,
om jag inte missminner mig. Jag vill veta när den ändrade bedömningen
gjordes, eftersom det i alla fall är fråga om en kursändring.
Anf. 55 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Fru talman! Den grundläggande bedömningen att utvecklingen går mot
det bättre gjordes i maj vid den debatt som jag hade med Ingela Mårtensson.
Vi hade då, precis som nu, olika uppfattning om utvecklingen.
När det gäller avgöranden i enskilda fall grundar sig bedömningarna på
det enskilda exportärendet, vare sig det är fråga om förhandsbesked eller
exporttillstånd. Det är alltså icke fråga om omläggningar i kursen, utan be-
dömningar i enskilda fall om hur man skall ställa sig. Så har skett i fallen i
Indonesien också.
Överläggningen var härmed avslutad.
18 § Svar på fråga 1993/94:15 om rätt att behålla högskoleplats under
värnpliktstjänstgöring
Anf. 56 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):
Fru talman! Göthe Knutson har frågat mig om vilka åtgärder jag är beredd
att vidta för att den som blivit uttagen till värnpliktstjänstgöring skall få be-
hålla sin högskoleplats.
Enligt den nya högskoleförordning som gäller fr.o.m. den 1 juli 1993 är
det universiteten och högskolorna som ansvarar för antagning av studenter.
Det innebär att varje universitet och högskola själv beslutar om en student
som antagits till utbildning får behålla sin plats till dess att han fullgjort sin
värnpliktstjänstgöring eller ej.
Flera universitet och högskolor är i dag generösa när det gäller att låta
studenterna behålla sin plats. Vid Handelshögskolan i Stockholm och vid
Uppsala universitet tillämpar man i dag den regeln att de studenter som vid
ansökningstillfället inte fått besked om att de tagits ut till värnpliktstjänstgö-
ring får behålla den plats de antagits till.
Jag är emellertid medveten om att det på andra håll är ett problem för
såväl studenter som för de militära myndigheterna att någon plats inte kan
garanteras dem som inkallats. Jag har därför diskuterat frågan med försvars-
ministern som meddelat att en arbetsgrupp hos Överbefälhavaren bl.a. be-
handlar denna fråga. Gruppen har varit i kontakt med flera universitet och
högskolor som visat en positiv inställning.
Jag har också erfarit att det bland universitetens och högskolornas rekto-
rer pågår diskussioner om att på frivillig väg komma överens om en positiv
lösning av problemet. Jag utgår från att en sådan lösning skall gå att finna
utan att regeringen behöver inskrida med ett direkt påbud.
Jag vill betona det faktum att värnplikten är just en plikt som den enskilde
själv har begränsade möjligheter att påverka. Jag anser det naturligt att uni-
versiteten och högskolorna tar hänsyn till detta.
Anf. 57 GÖTHE KNUTSON (m):
Fru talman! Jag tackar utbildningsministern för svaret. Jag vill betona att
icke mindre än nära 4 000 unga, värnpliktiga män har begärt anstånd under
det senaste året - det är ett ganska stort tal - och att detta är en rättvisefråga.
Jag citerar en bit av sista stycket på första sidan i utbildningsministerns
svar: ”Jag är emellertid medveten om att det på andra håll är ett problem
för såväl studenter som för de militära myndigheterna att någon plats inte
kan garanteras dem som inkallats.” Ja, det är ett problem.
Utbildningsministern sade, och det är jag glad över, att han utgår ifrån att
en lösning skall gå att finna utan att regeringen behöver inskrida med ett
direkt påbud. Han hänvisade då till rektorernas samtal. Men skulle det vara
så illa med ett påbud? Det handlar ju om att göra undantag från en pliktlag.
Det är en fråga som jag vill ställa till utbildningsministern här och nu: Är
det så illa med ett påbud i det här fallet?
Anf. 58 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):
Fru talman! Skälet till att jag i det längsta vill undvika direkta påbud för
universiteten och högskolorna, också när frågan gäller hanteringen av en
pliktlag som värnplikten, är att vi för bara en kort tid sedan i denna kammare
beslutade att universiteten och högskolorna hädanefter själva skall ha ansva-
ret för den egna antagningen.
Att nu säga att de icke är kapabla att hantera något som jag tycker att de
borde kunna klara, nämligen att ta vederbörlig hänsyn till värnplikten,
skulle vara att underkänna deras självständighet och möjligheter till ansvars-
tagande innan detta har satts på prov på allvar.
Jag föredrar alltså att universitet och högskolor själva inser vilket ansvar
de har som utbildningsinstitutioner i förhållande till värnplikten, och att de
hittar lösningar som är gagneliga för de värnpliktiga och försvaret samt möj-
liga att hantera för den enskilda högskolan. Det är det första skälet - respek-
ten för att högskolorna faktiskt har ansvaret för den egna antagningen.
Det andra skälet är att jag tror att lösningarna kan komma att se litet olika
ut beroende på vilken högskola och vilket universitet, respektive vilken typ
av värnpliktiga det handlar om. Erfarenheten av sådana situationer talar för
Prot. 1993/94:5
12 oktober 1993
Svar på frågor
31
Prot. 1993/94:5
12 oktober 1993
att det är bättre att de direkt berörda gör upp om sina system, snarare än att
regering och riksdag bestämmer ett system för alla.
Svar på frågor
32
Anf. 59 GÖTHE KNUTSON (m):
Fru talman! Jag tackar för det kompletterande svaret. Jag tycker, precis
som utbildningsministern, att universitet och högskolor borde vara kompe-
tenta att klara av det här. Men det finns en oro hos mig - och jag tror att den
delas av många - för att det kan råda en senfärdighet hos de olika högsko-
lorna och universiteten.
Med begränsad taletid har jag här inte tillfälle att ge något exempel. Men
det har i många fall visat sig att den unge värnpliktige, som är uttagen till
tjänstgöring samtidigt som han får en högskoleplats, får vänta till det yt-
tersta. Han kommer så en eller två dagar för sent med sin anhållan, och då
är det ”kört”, för att uttrycka det med slang som vi gör ibland.
Det är utomordentligt angeläget att det blir ett regelverk på detta område.
Jag hoppas att rektorerna kan klara det. Har ministern någon kommentar
till detta?
Anf. 60 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):
Fru talman! Jag har i beskrivningen ingen annan uppfattning än Göthe
Knutson. Jag har heller ingen annan uppfattning än Göthe Knutson om hur
det bör se ut i verkligheten efter det att denna fråga har fått en ändamålsenlig
lösning.
Möjligen ligger skillnaden mellan oss för stunden i att jag vill uppmana
högskolor och universitet att lösa denna fråga på ett gagneligt sätt, och jag
hoppas att de skall kunna göra detta utan att regering och riksdag tvingas till
ett direkt påbud.
Den formulering jag använde i mitt svar, fru talman, har naturligvis den
innebörden att om det skulle visa sig att ansvaret inte kan hanteras på det
decentraliserade sätt jag hoppas, så kan regering och riksdag tvingas ta över
ansvaret i stället.
Anf. 61 GÖTHE KNUTSON (m):
Fru talman! Jag tackar för att jag också får tillfälle att säga att det var ett
utomordentligt budskap som utbildningministern nu gav med direkt adress
till högskolor och universitet. Tack!
Överläggningen var härmed avslutad.
19 § Svar på fråga 1993/94:27 om åtgärder för att minska statliga
myndigheters lokalkostnader
Anf. 62 Finansminister ANNE WIBBLE (fp):
Fru talman! Alf Wennerfors har frågat mig vilka åtgärder jag ämnar vidta
för att Skolverket och eventuellt andra statliga myndigheter skall minska
sina lokalkostnader.
När Skolverket under våren 1991 sökte nya lokaler för sin verksamhet fick
verket ett antal erbjudanden av Byggnadsstyrelsen. Skolverket ansåg sig inte
kunna acceptera dessa utan valde senare andra, dyrare lokaler. Skälet till att
Skolverket valde de dyrare lokalerna var att de var möblerade och färdigin-
redda, vilket inte var fallet med lokalerna i Byggnadsstyrelsens erbjudande.
En merkostnad för inredning och möblering hade uppstått om Skolverket
accepterat de av Byggnadsstyrelsen erbjudna lokalerna. I dag finns ett större
utbud av lokaler till lägre kostnad än som var fallet när beslutet fattades.
Enligt uppgift är också Skolverket ytterst uppmärksamt på kostnadsutveck-
lingen för sin verksamhet och söker rationalisera sitt lokalinnehav. Skolver-
ket har nyligen omförhandlat och tecknat ett nytt hyreskontrakt på tre år,
som innebär att verket har reducerat sina hyreskostnader med ca 50 %.
För nästan samtliga statliga myndigheter gäller numera att resurser anvi-
sas på ramanslag. Inom denna ram har myndigheterna ansvar och befogen-
heter att besluta om samtliga resursslag, således även för lokalkostnader.
Byggnadsstyrelsens monopol har avskaffats, och myndigheterna beslutar
själva om sin lokalförsöijning.
Statsmakternas mål- och resultatstyrning innebär bl.a. att regeringen föl-
jer upp och utvärderar myndigheternas verksamhet. Vart tredje år sker nor-
malt en fördjupad prövning, då uppnådda resultat vägs mot insatta resurser.
I detta sammanhang kommer även lokalkostnadernas andel av myndigheter-
nas budget att analyseras.
Mot denna bakgrund finner jag ingen anledning att vidta några generella
åtgärder i frågan.
Anf. 63 ALF WENNERFORS (m):
Fru talman! Jag ber att få tacka finansministern för svaret.
När Skolöverstyrelsen skulle förändras till Skolverket var det fråga om en
minskning av personal från 750 till 230 personer. Då kunde man mycket väl
ha varit kvar i Garnisonen, där man var tidigare. Det hade blivit en hyra på
6,7 miljoner. Men Skolverket ville flytta. Det fanns då andra förslag, nämli-
gen lokaler i Kista för 4,0 miljoner om året och i Lysbomben vid Västerbro-
plan för 4,4 miljoner. Det fanns alltså gott om anbud redan då. I dag finns
det ännu fler bud på billiga lokaler.
Jag tycker faktiskt att det som Skolverket gjorde är ett exempel på dålig
hushållning med statliga medel. Vi skall ändå komma ihåg - det vet finansmi-
nistern mycket bättre än jag - att var tredje krona av de här pengarna måste
lånas.
I svaret står det att skälet var inredningen och möblemanget. Det argu-
mentet gäller faktiskt bara Kistalokalen, inte - i varje fall inte i samma ut-
sträckning - de övriga lokalerna.
Man häpnar när man får höra att Skolverket menar att ett gammalt arbets-
sätt satt i väggarna, och nu skulle man ju arbeta på ett nytt sätt - det har
faktiskt chefen själv sagt till mig.
Ett annat lika konstigt skäl var att man behövde små sammanträdesrum
för det nya arbetssättet. Små sammanträdesrum kan man väl hitta i så gott
som alla lokaler!
Ett märkligt argument är det också att man inte ville sitta tillsammans med
de människor som inte kunde få plats i det nya Skolverket - det skulle vara
Prot. 1993/94:5
12 oktober 1993
Svar på frågor
3 Riksdagens protokoll 1993194. Nr 5
Prot. 1993/94:5
12 oktober 1993
Svar på frågor
34
ytterligare en påfrestning för dem. Tänk om det skulle vara en allmän princip
vid rationalisering av enskilda företag och offentliga arbetsplatser i Sverige!
Jag tycker att det här är ett dåligt exempel på hur man sköter pengar i den
offentliga sektorn.
I slutet av svaret talade finansministern om mål- och resultatstyrning. Jag
skulle vilja fråga: Innebär detta att det totala anslaget för Skolverket kan
minskas när den här treårsperioden går ut - för att man skall få verket att
skaffa andra lokaler?
Anf. 64 Finansminister ANNE WIBBLE (fp):
Fru talman! Alf Wennerfors har utgjutit sig över det som han ser som bris-
ter i upphandlingen och över beslut som fattades våren 1991. För tydlighe-
tens skull kan det noteras att detta skedde före min tid i Finansdepartemen-
tet.
Det väsentliga nu är att Skolverket har omförhandlat. Uppenbarligen har
man mera bekymrat sig om kostnaderna för lokaler, samtidigt som man har
ingått ett nytt huvudkontrakt med väsentligt lägre - faktiskt halverade - hy-
reskostnader.
Avslutningsvis ställde Alf Wennerfors en fråga om huruvida anslaget kan
komma att minska framöver. Det är ju beroende av den uppföljning och ut-
värdering av hur väl man inom Skolverket, liksom inom andra myndigheter,
uppfyller de mål som regering och riksdag beslutar om. Det finns självfallet
alla möjligheter att både öka och minska anslagen eller låta dem vara oför-
ändrade, beroende vad de fördjupade prövningarna vart tredje år ger för
resultat.
Anf. 65 ALF WENNERFORS (m):
Fru talman! När det gäller omförhandlingen och de 50 procenten ifråga-
sätter jag för det första om det är särskilt mycket.
För det andra: Om man hade varit belägen i en annan lokal, t.ex. i Kistalo-
kalen som kostade 4 miljoner, och skulle ha omförhandlat kostnaderna för
denna, hade hyran kanske blivit ännu lägre. När det kommer till kritan
tycker jag att det är onödigt att ett centralt verk är beläget på Kungsgatan
53, mitt i Stockholm. Det är faktiskt inte nödvändigt. Man kan vara inhyst
utanför stan.
Dessutom är personalen väldigt mycket ute och reser. Hälften av persona-
len finns ju inom den regionala apparaten. Således är inte detta ett särskilt
starkt argument.
Finns det andra myndigheter som verkar under samma förhållanden?
Känner finansministern till någonting om det?
Anf. 66 Finansminister ANNE WIBBLE (fp):
Fru talman! Jag vill bara tala om att det för att säkerställa att pengar an-
vänds på ett effektivt sätt alltid sker en prövning av vad de används till. Vi
har nu gått ifrån den ordningen där regering och riksdag bestämde över varje
enskild del i de pengar som anslogs till centrala myndigheter. I stället använ-
der vi oss nu av en ramstyrning eller finansiell styrning. Det innebär att vi
bedömer att man på de enskilda myndigheterna - med en viss summa pengar
och ett visst bestämt mål - i allmänhet är mer kapabel än vi politiker är när
det gäller att veta hur verksamheten skall utföras och hur målet skall uppnås.
Sedan görs en utvärdering om huruvida målet har uppnåtts bra eller ej. Vi
går naturligtvis också in och ser på hur man har använt de pengar som man
har fått. Vi bedömer också om pengarna skulle kunna ha använts effekti-
vare. I det sammanhanget ingår det självfallet att vi ser på lokalkostnaden.
Det gör vi successivt beträffande alla myndigheter.
Anf. 67 ALF WENNERFORS (m):
Fru talman! Avslutningsvis vill jag säga att det senaste som finansminis-
tern sade låter väldigt positivt. Det borde på sikt innebära att man pressar
ned lokalkostnaderna för offentliga verk över huvud taget.
För övrigt är det självfallet bra att Skolverket har omförhandlat och fått
ned sina lokalkostnader. Slutligen hoppas jag att den här debatten skall ge
ett litet eko ute bland de statliga verken.
Överläggningen var härmed avslutad.
20 § Svar på fråga 1993/94:12 om kontrollen av sökande till hem-
värnet
Anf. 68 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):
Fru talman! Göthe Knutson har frågat mig vilka åtgärder som jag har vid-
tagit för att kontrollen av sökande till hemvärnet skall bli heltäckande.
Enligt hemvärnskungörelsen (1970:304) skall den som antas som hem-
värnsman ha nöjaktiga förutsättningar för tjänstgöringen. För den pröv-
ningen får man bl.a. göra personalkontroll enligt personalkontrollkungörel-
sen (1969:446).
Vid en personalkontroll framkommer det om den kontrollerade har dömts
eller är misstänkt för vissa brott. Bestämmelserna har nyligen ändrats (SFS
1993:984). Fr.o.m. den 1 oktober 1993 gäller således vid all personalkontroll
att uppgift får lämnas ut ur polisregistret om att den kontrollerade dömts för
bl.a. brott mot liv och hälsa, såsom mord, dråp och misshandel.
I ärende om antagning av hemvärnsman skall enligt 28 § hemvärnskun-
görelsen hemortskommun lämnas tillfälle att yttra sig. Därvid kan uppgifter
framkomma som visar att en person av andra skäl, t.ex. psykisk sjukdom,
är olämplig som hemvärnsman. Är kommunens yttrande avstyrkande, får
antagande inte ske utan att frågan underställs rikshemvärnschefen, som av-
gör ärendet efter samråd med länsstyrelsen.
Det är utomordentligt viktigt att man gör en noggrann kontroll av en per-
son som skall antas som hemvärnsman utan att för den skull åsidosätta den
enskildes intresse av integritet och rättssäkerhet. De nya reglerna i personal-
kontrollkungörelsen bör i hög grad kunna bidra till en mer effektiv personal-
kontroll.
En utredning om översyn av personalkontrollförfarandet har nyligen till-
satts. Utredningen skall enligt sina direktiv (dir. 1993:81) bl.a. undersöka
möjligheterna att ytterligare öka personalkontrollens effektivitet. Resultatet
Prot. 1993/94:5
12 oktober 1993
Svar på frågor
35
Prot. 1993/94:5
12 oktober 1993
Svar på frågor
36
av utredningens överväganden kan leda till att vi får en ännu mer fullgod
kontroll av den som vill bli hemvärnsman.
Anf. 69 GÖTHE KNUTSON (m):
Fru talman! Jag tackar försvarsministern för svaret.
Jag, som så många andra, anser att hemvärnet har en utomordentligt stor
betydelse. Själva poängen med hemvärnet är ju att det är snabbt mobiliser-
bart. Det väsentligaste är då att man förvarar vapnen hemma, vilket jag ald-
rig kommer att ifrågasätta.
Bl.a. i tidningen Värnpliktsnytt har vi helt nyligen kunnat läsa vad säker-
hetschefen, Hans Fredriksson, vid KA 4 i Göteborg har sagt: ”Våra antag-
ningsmetoder gör att nästan alla kan komma med i hemvärnet. Även mör-
dare och våldtäktsmän”. Sedan följer ett par exempel som tyvärr förekom-
mer alltför ofta - dem kan man också läsa om i tidningar runt om i landet.
Ett exempel är att en hemvärnsman utöver olaga vapeninnehav - han hade
också andra vapen hemma som han inte hade licens för - också har fällts för
misshandel.
Kommer bestämmelsen den 1 oktober beträffande personalkontroll att
vara heltäckande? Gäller detta även psykisk ohälsa? De mest vådliga skott-
dramerna med hemvärnsmän inblandade har faktiskt gällt just psykiskt
sjuka personer.
När det gäller den personalkontrollutredning som försvarsministern hän-
visade till, undrar jag: Finns hemvärnet med i det sammanhanget? Det
nämns det ingenting om. Det handlar alltså om skyddsklassningen.
Anf. 70 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):
Fru talman! Det är alldeles självklart av största vikt att man inte kan antas
som hemvärnsman, om man har begått brott av ett sådant slag att det kan
antas komma att påverka lämpligheten. Det finns närmare 100 000 personer
i dag inom det svenska hemvärnet. Hur noggrant ett system än byggs upp,
kan det självfallet här lika litet som någon annanstans i vårt samhället utfär-
das någon absolut garanti. Men strävan skall naturligtvis vara att agnarna
sållas från vetet.
Nu har det alltså genomförts en förändring den 1 oktober - jag förmodar
att Göthe Knutson noga har tagit del av denna - genom vilken det föreskrivs
vilka som får företa personalkontroll, och näst sist i ledet finns Överbefälha-
varen. Han är ytterst ansvarig i dessa sammanhang.
En del personer kommer man naturligtvis inte åt med personalkontroll.
Det kan vara personer som visar sig ha ett oförvitligt liv och leverne bakom
sig, men som av olika skäl dess värre under sin tjänstgöring begår handlingar
som man rimligtvis inte kan upptäcka vid en personalkontroll. Ibland kan
man möjligtvis komma åt sådant genom att befäl och kamrater iakttar en
extra noggrannhet och för vidare det som kan föranleda misstankar.
Anf. 71 GÖTHE KNUTSON (m):
Fru talman! Jag tackar försvarsministern för detta mycket utförliga kom-
pletterande svar. Jag förstår att försvarsministern vill och kommer att göra
sitt bästa för att förhindra att sådana här otrevliga händelser inträffar i fort-
sättningen. Vad jag fortfrande inte har fått klarhet i är huruvida psykisk
ohälsa kommer att kunna kotrolleras i fortsättningen, alltså även efter den
1 oktober.
Får jag samtidigt ta tillfället i akt och nämna att det är olika i de olika
områdena i vårt land. Hemvärnschefen i Säffle besöker personligen var och
en som söker till hemvärnet i dennes hem och får en bild av miljön. Han
talar med flera människor - vid den rätt formella handläggningen anges ett
namn från någon i kommunen.
Jag skulle alltså vilja fråga försvarsministern om han är beredd att ge mera
praktiska anvisningar här så att man, enligt metoden i Säffle, förhindrar att
det kommer vettvillingar in i hemvärnet.
Anf. 72 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):
Fru talman! Får jag bölja med att påpeka att jag i mitt svar sade att hem-
ortskommunen enligt 28 § i den hemvämskungörelse som vi i dag har skall
lämnas tillfälle att yttra sig. Jag påpekade också att t.ex. sådana saker som
psykisk sjukdom då kan komma med i bilden, och man kan gå vidare härvid-
lag och vidta åtgärder eller göra bedömningar som påverkar antagningen.
Jag delar naturligtvis helt Göthe Knutsons uppfattning, att det är utomor-
dentligt bra om man kan tillämpa samma noggrannhet som t.ex. den som
redovisas i Säfflefallet. Det är dock så att möjligheterna kan variera, men
från min sida finns det ingen tveksamhet: Gör så noggranna kontroller som
möjligt.
Anf. 73 GÖTHE KNUTSON (m):
Fru talman! Får jag, efter att ha tackat för det här kompletterande svaret,
konstatera att några av de fall som har redovisats i Värnpliktsnytt så att säga
är försedda med alla formaliteter. Man har frågat kommunen, och det visar
sig då att det här med psykisk ohälsa icke hade kontrollerats.
Jag ber inte försvarsministern om något ytterligare svar. Jag konstaterar
bara att vi uppenbarligen är helt överens och att man inom hemvärnet kan-
hända kommer att ha mera informella kontakter med de sökande.
Anf. 74 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):
Fru talman! Vi är helt överens i fråga om bedömningen. Det får inte före-
komma någon slapphet när det gäller att ta itu med eventuella våldstenden-
ser på det här området.
En stor del av den snabba mobiliseringen inom svenska försvaret, om nå-
got skulle hända, bygger just på hemvärnets insatser. Det är viktigt att vi
också i fortsättningen till hemvärnet kan rekrytera personer som uppfyller
de grundläggande krav som måste ställas på människor som får en militär
utbildning och som har rätt att förvara vapen hemma. Dess värre kan man
lika litet här - med den stora omfattning som hemvärnet har - som någon
annanstans i det svenska samhället vara hundraprocentigt säker. Min be-
dömning är emellertid, fru talman, att vi är på god väg när det gäller att
skärpa kontrollen i det här avseendet.
Prot. 1993/94:5
12 oktober 1993
Svar på frågor
Överläggningen var härmed avslutad.
37
Prot. 1993/94:5
12 oktober 1993
21 § Svar på fråga 1993/94:19 om konkurrensneutraliteten
Svar pä frågor
38
Anf. 75 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Filip Fridolfsson har frågat mig vilka åtgärder jag är beredd
att vidta för att upprätthålla konkurrensneutraliteten mellan kommunala ar-
beten i egen regi och upphandling av motsvarande mervärdesskattepliktiga
tjänster. Frågan har ställts mot bakgrund av ett utredningsförslag om att
slopa den nuvarande generella avdragsrätten för mervärdesskatt inom kom-
munsektorn.
Denna generella avdragsrätt för kommuner och landsting infördes den 1
januari 1991 och syftar till att eliminera effekterna av mervärdesskatten vid
kommunernas val mellan att utföra ett arbete i egen regi och att upphandla
motsvarande tjänst. Utredningen (Fi 1992:02) om vissa mervärdesskattefrå-
gor har funnit att systemet har betydande nackdelar. Det har medfört kon-
kurrenssnedvridningar till nackdel för privata företag inom de mervärdes-
skattefria sektorerna, i första hand inom vård, omsorg och utbildning. Det
har vidare gett upphov till en på intet sätt avsedd skatteplanering i kommu-
nerna. Dessutom har statens kostnader för avdragsrätten blivit betydligt
större än vad som ursprungligen beräknades. Systemet står inte heller i över-
ensstämmelse med EG:s direktiv på mervärdesskatteområdet.
Utredningen har således föreslagit att den generella avdragsrätten, och
vissa andra särskilda bestämmelser som sammanhänger med denna, skall
slopas. För att upprätthålla den mervärdesskattemässiga neutraliteten mel-
lan kommunala arbeten i egen regi och upphandling har utredningen också
lämnat förslag till en kommunintern metod för konkurrensutjämning. Meto-
den innebär i korthet att varje kommunal förvaltning eller resultatenhet blir
skyldig att i samband med egenregiarbeten belasta sin budget med ett belopp
som motsvarar mervärdesskattekostnaden vid upphandling av motsvarande
tjänst externt. Som alternativ till detta interna system för konkurrensutjäm-
ning har utredningen anvisat ett mer utvecklat system, där kommunen fak-
tiskt också skall betala de belopp som enligt föregående metod endast belas-
tar förvaltningens eller enhetens anslag genom en bokföringsåtgärd. Sum-
man av kommunernas betalningar skall sedan på särskilt sätt återföras till
kommunkollektivet.
Utredningens förslag är för närvarande ute på remiss. Jag delar emellertid
till fullo Filip Fridolfssons uppfattning att det är viktigt att den pågående ut-
vecklingen av alternativ till offentliga monopol inte avstannar. I avvaktan på
resultatet av remissomgången är jag emellertid inte beredd att särskilt för-
orda någon viss metod för den åsyftade och önskade konkurrensutjäm-
ningen.
Anf. 76 FILIP FRIDOLFSSON (m):
Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret. För varje marknadsinriktad
människa - jag tillhör den kategorin - skall konkurrensneutralitet gälla mel-
lan offentlig och privat verksamhet. Det här är också en viktig profilfråga
för regeringen.
I dessa dagar har en utredning föreslagit att kommunernas generella av-
dragsrätt avseende moms skall slopas. Det är ju bra. Men förslaget har ska-
pat en viss oro - jag vågar påstå befogad oro - på marknaden. Därför besvä-
rar jag statsrådet med en fråga.
I och med att avdragsrätten försvinner finns uppenbarligen risken att kom-
muner och landsting i egen regi böljar bedriva skattepliktiga mervärdes-
tjänster som transporter och städning, som statsrådet talar om i sitt svar.
Därför är det nödvändigt att det skapas neutralitet mellan entreprenad och
egenregiverksamhet. Detta är viktigt.
Nu är svaret, för att komma från statsrådet Lundgren, ovanligt försiktigt.
I slutraderna i svaret heter det att ”det är viktigt att den pågående utveck-
lingen av alternativ till offentliga monopol inte avstannar”. Det är bra. Men
nu är statsrådet en viktig person i det här sammanhanget och bör precisera
sig. Jag vill ge statsrådet en chans till att strama upp svaret genom att ställa
en följdfråga: Kan statsrådet här och nu lova att regeringsförslaget, när det
nu kommer, innehåller sådana förslag att konkurrensneutraliteten garante-
ras? Ett klart besked på den punkten dämpar oron på marknaden, och priva-
tiseringen kan fortsätta.
Anf. 77 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Svaret på den frågan är, så långt det står i min makt, naturligt-
vis ja. De problem som vi hade och som delvis löstes tidigare gällde just ent-
reprenad- och egenregiverksamhet inom det mervärdesskattepliktiga områ-
det. När man införde den generella avdragsrätten ledde det till att den som
hade entreprenad och kom externt inne i kommunverksamheten fick likar-
tade konkurrensvillkor med den kommunala egenregiverksamheten. Det in-
nebar samtidigt, när kommunerna fick avdragsrätt, att den som drev en icke-
mervärdesskattepliktig verksamhet kom snett ut. Kommunerna fick dra av
en del saker för sin vård- och omsorgs- och utbildningsverksamhet som tidi-
gare inte varit avdragsgilla, vilket i sin tur innebar att konkurrensneutralitet
på detta viktiga område för alternativ försvann där den fanns. Utredningen
har nu haft i uppgift att ta reda på hur man skall kunna hantera detta, och
det remissbehandlas.
I det ursprungliga svaret konstaterar jag att den entreprenad- och egenre-
giverksamhet som finns såväl inom det mervärdesskattepliktiga området
som inom det mervärdesskattefria området skall få konkurrensneutralitet i
fortsättningen. Det innebär en förbättrad situation. Till det kommer behovet
av att undanröja den kommunala skatteplaneringen.
Anf. 78 FILIP FRIDOLFSSON (m):
Fru talman! Detta var ett tungt ja, eftersom statsrådet intar den positio-
nen. Det bör lugna de oroliga känslor som finns ute på marknaden. Jag tol-
kar det som om jag har varit ganska framgångsrik i riksdagen denna efter-
middag, när jag får ett sådant svar. Jag hoppas att pressen vidarebefordrar
det svar statsrådet gav på min följdfråga.
Anf. 79 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! I denna och många andra frågor önskar jag Filip Fridolfsson
lycka till i fortsättningen.
Prot. 1993/94:5
12 oktober 1993
Svar pä frågor
39
Överläggningen var härmed avslutad.
Prot. 1993/94:5
12 oktober 1993
22 § Svar på fråga 1993/94:28 om ROT-programmet
Svar på frågor
40
Anf. 80 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Oskar Lindkvist har med hänvisning till det ROT-program på
bostadsområdet som riksdagen beslutade om i våras frågat mig om jag är
beredd att vidta åtgärder så att bostadsrättshavare och hyresgäster ges reella
möjligheter att använda sig av ROT-programmet.
Oskar Lindkvist hävdar att den av riksdagen beslutade ordningen skulle
innebära svårigheter att få till stånd åtgärder i de enskilda lägenheterna och
att en lösning vore att ersätta skattereduktionen med ett bidrag. Slutligen
hävdar Oskar Lindkvist att programmet fått väsentligt mindre omfattning än
man hade anledning att räkna med och att informationen bör intensifieras.
Jag vill till att börja med framhålla att det beslut som riksdagen fattat inte
innehåller några särskilda restriktioner mot åtgärder i enskilda lägenheter.
Bestämmelserna för skattereduktionen är, i likhet med bestämmelserna för
räntebidrag och övriga stödformer inom bostadsbyggandet, utformade för
att fastighetsägaren skall erhålla stimulansen. De många tidigare regelverk
på detta område som Oskar Lindkvist medverkat till har inte heller varit ut-
formade för att bidrag skall ges direkt till de boende. Oskar Lindkvist vet
mycket väl att värdet av skattereduktionen, i likhet med räntebidragen etc.,
ändå tillkommer de boende, bostadsrättshavare och hyresgäster, i form av
lägre avgifter eller lägre hyror. Därmed föreligger inte skäl att ändra ROT-
programmet i detta avseende.
Slutligen vill jag säga att jag anser att Riksskatteverket har informerat om
de bestämmelser som följer av riksdagens beslut på ett utmärkt sätt och kom-
mer säkerligen att fortsätta med det. Jag anser också att den utvärdering av
omfattningen som Oskar Lindkvist gör bör anstå bl.a. tills vi sett omfatt-
ningen och effekterna av branschens marknadsföring.
Anf. 81 OSKAR LINDKVIST (s):
Fru talman! När vi diskuterade med företrädare för regeringen om att ge-
nomföra ett ROT-program, kom vi fram till att det skulle skapas ett program
som skulle omfatta drygt 30000 nya jobb. De jobben har endast sporadiskt
kommit i gång. Vi fattade beslut i riksdagen den 9 juni. Det är tre och en
halv månad sedan.
Det har gjorts tafatta försök att få i gång en informationsverksamhet om
ROT-programmet. Det är naturligtvis helt otillräckligt. Att klara en så viktig
fråga förutsätter att man informerar på en mycket bred basis.
Uppgörelsen bars fram av folk som var intresserade. Det fanns inte någon
företrädare för Moderata samlingspartiet i den gruppen. Det var företrädare
för Centern, Folkpartiet och Socialdemokraterna. När jag nu ställer en fråga
till regeringen, är det i det vällovliga syftet att försöka åstadkomma en stäm-
ning som innebär att regeringen förbättrar informationen om ROT-verksam-
heten och om möjligt förenklar regelsystemet. Det är krångligt. Det står i
tidningen varenda dag om krångligheterna. Det står i tidningen om kommu-
ner som bildar bolag för att komma över avdragsmöjligheterna. Vi pratar
med enskilda människor som inte kan klara ut regelsystemet, osv. Vi pratar
med folk som skulle vilja gå direkt in i systemet, bostadsrättshavare och hy-
resgäster. I dag måste bostadsrättshavarna gå via sin bostadsrättsförening,
osv. Det skulle ha varit välgörande, Bo Lundgren, om regeringen hade varit
mer intresserad av ROT-programmet än vad som för tillfället synes vara vid
handen.
Anf. 82 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Det är uppenbart att vi har problem på bostadsmarknaden
och byggmarknaden totalt sett, med tanke på det som har inträffat i det för-
gångna. Jag vet att Oskar Lindkvist ibland tycker att det är besvärande att
jag så ofta påminner om de effekter vi nu ser av den kostnadsmässiga och
volymmässiga explosion som skedde i slutet av 1980-talet. De effekterna
lider vi nu av i många avseenden. Det byggdes så mycket att det i dag inte
finns mycket kvar att göra.
Mot den bakgrunden bestämde riksdagen att ett ROT-program skulle in-
föras. Man utformade ett regelsystem. Självklart kommer jag och andra i
regeringen, och de myndigheter som har att hantera detta, att informera på
det sätt som behövs för att man skall kunna utnyttja systemets möjligheter.
Det är avsikten. Det är ännu för tidigt att ta ställning till om det har fått eller
kommer att få en mindre omfattning än vad som var avsett.
Det finns ett antal detaljer som det kan finnas anledning att överväga, för
att få det att fungera bättre och smidigare. En del av dem är förorsakade av
det sätt på vilket riksdagen utformade regelsystemet. Andra beror på att
man kanske inte såg vissa effekter. En sådan översyn ägnar vi oss naturligtvis
åt kontinuerligt inom regeringskansliet. Vad som kommer ut av detta får vi
återkomma till i annat sammanhang.
Anf. 83 OSKAR LINDKVIST (s):
Fru talman! Jag vet att Bo Lundgren är specialist på att prata om det för-
gångna. Det är en programmering som antagligen kommer att följa honom
livet ut. Jag är mer intresserad av morgondagen och framtiden. Det är den
bostadspolitiken vi pratar om nu. Det är det ROT-program som riksdagen
fattade ett enhälligt beslut om den 9 juni som vi nu diskuterar.
Jag försöker uppmuntra regeringen att känna delaktighet i den bristande
igångsättningen och den låga effekten av ROT-programmet. I stället ger Bo
Lundgren mig ett svar som är håglöst och passivt. Det är avvärjande, i stället
för att ta uppmaningen att medverka till en bredare satsning på ROT-pro-
grammet. Det är alldeles uppenbart att åtminstone vi socialdemokrater
måste komma tillbaka till riksdagen med andra utslag, eftersom det tydligen
inte räcker med att vi har träffat en uppgörelse med de andra partierna i den
lilla grupp som tog fram ROT-programmet.
Anf. 84 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Som Oskar Lindkvist själv poängterar fattades beslutet i hu-
vudsakliga delar av de olika partier som sitter i riksdagen. Jag har naturligt-
vis ingen anledning att göra annat än att följa riksdagens beslut. Jag har verk-
ligen en ambition och känner mig inte alls håglös vad beträffar möjligheterna
att försöka lindra effekterna av det som varit. Det är att se framåt. Att låta
sin politiska förkunnelse präglas av historielöshet skapar de problem som
Prot. 1993/94:5
12 oktober 1993
Svar på frågor
41
Prot. 1993/94:5
12 oktober 1993
Svar på frågor
42
Oskar Lindkvist har varit med om att ställa till. Vi får se till att inte upprepa
de misstagen.
Vad gäller ROT-programmet som sådant är jag medveten om att det finns
en del oformligheter, som vi försöker hantera. Oformligheterna beror delvis
på det sätt på vilket riksdagen formulerade sitt ursprungliga beslut.
Anf. 85 OSKAR LINDKVIST (s):
Fru talman! Det är alldeles självklart att regeringen skall följa riksdagens
beslut. Fattas bara annat! Men man kan följa ett riksdagsbeslut mer eller
mindre engagerat. Den brist på engagemang som framgår av svaret och av
replikerna från Bo Lundgren vittnar om att det är ett mycket svalt intresse
för det ROT-program som vi nu håller på att diskutera.
När jag skrev min fråga utgick jag från att regeringens företrädare skulle
ta chansen att aktivt medverka till att förbättra de förhållanden som i dag
råder på bostadsområdet. På den punkten är jag besviken. Ingenting tyder
på att vare sig bostadsrättshavare eller hyresgäster, som med medverkan av
regeringen mycket enkelt kan komma in i systemet, har något att hämta.
Ändå har vi den lägsta bostadsproduktionen i Sverige sedan 1941. Tänk på
det, Bo Lundgren.
Anf. 86 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Om vi skall diskutera vad som orsakade bostadsproduktio-
nens fall, är vi tillbaka till vad som inträffade under Oskar Lindkvists tid så-
som bostadspolitiker med en regering som han kunde påverka här i riksda-
gen. Det var ju då som man lade grunden till de stora problem som vi ser i
dag genom en kostnadsexplosion och genom en överutbyggnad av såväl bo-
städer som andra byggnader. Detta har skapat oerhörda problem. Vad vi nu
har att göra är bl.a. att genom detta ROT-program försöka begränsa skade-
verkningarna.
Jag känner ingen håglöshet, men jag konstaterar att Oskar Lindkvist i sin
fråga tar upp ett antal saker som inte är relevanta i detta avseende. Det in-
tressanta är att man alltid har givit bidrag eller, som i detta fall, skattereduk-
tion till fastighetsägarna, vilka kan använda medlen till reparationer åt den
enskilde hyresgästen eller bostadsrättsinnehavaren. Så har det fungerat, och
så kan det fungera också i fortsättningen. Ingenting hindrar att man vidtar
åtgärder i enskilda lägenheter.
Anf. 87 OSKAR LINDKVIST (s):
Fru talman! Jag vet precis, Bo Lundgren, hur ROT-programmet fungerar.
Jag var med från allra första början: motionsmässigt, i behandlingen i bo-
stadsutskottet, i överläggningarna med finansministern och Centerpartiet i
dessa frågor samt i diskussionen och beslutet i riksdagen. Jag vet exakt hur
det fungerar.
Jag vet också att Bo Lundgren är oerhört förtjust i att diskutera vad som
skedde under gårdagen. I hans senaste replik talade han om min tid såsom
bostadspolitiker. Jag är alltjämt bostadspolitiker. Till skillnad från Bo Lund-
gren är jag också intresserad av bostadspolitik. Det är därför jag har tagit
upp denna fråga. Jag vill än en gång säga att vi kunde ha gjort ett utomor-
dentligt bra program tillsammans för att häva oss ur den vågdal som i dag
råder på bostadsområdet. Men Bo Lundgren är mer intresserad av att prata
om det förgångna. Jag vill diskutera vad som kan ske i framtiden.
Anf. 88 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Det var inte jag utan Oskar Lindkvist som drog sig tillbaka
ända till 1941 i sitt tidigare inlägg. Också jag är intresserad av bostadspolitik.
Jag är intresserad av att undanröja allt det som skapades av Oskar Lindkvist
och som gjorde att den bostadspolitik som ni förde fick ett snöpligt slut ge-
nom att byggsektorn rasade till följd av kostnads- och ränteutvecklingen. Vi
har lyckats åstadkomma mycket, och jag skall ge ett exempel, som har bety-
delse för den framtida produktionen.
När Oskar Lindkvist var aktiv i en regeringskonstellation i riksdagen, var
ränteutgiften för en nyproducerad trerumslägenhet av normal standard
ungefär 9 313 kr i genomsnitt för landet år 1990. Jag säger ungeför, för det
kan givetvis slå på någon krona. Den strama finanspolitik som vi har fört och
som har medgivit en sänkning av räntenivåerna till följd av att vi avreglerar,
minskar subventionerna och pressar kostnaderna har sammantaget lett till
att motsvarande lägenhet innevarande år drar en ränteutgift på under 5 700
kr. Detta är effekter av en aktiv bostadspolitik, som syftar till att undanröja
det som ni en gång skapade och som lade hemsko på bostadsproduktionen
i Sverige.
Överläggningen var härmed avslutad.
23 § Svar på fråga 1993/94:6 om åtgärder mot segregerade skolor
Anf. 89 Statsrådet BEATRICE ASK (m):
Fru talman! Björn Samuelson har frågat mig om jag avser att vidta några
åtgärder för att förhindra utvecklingen mot segregerade skolor med anled-
ning av att elever i Trollhättans kommun valt att få byta skola.
Riksdagen beslöt våren 1993 att elever i grundskolan skall ges ökade möj-
ligheter att välja skola inom såväl den egna kommunen som andra kommu-
ner. Med anledning av detta har skollagen ändrats. Enligt 4 kap. 6 § skolla-
gen skall elevens önskemål om placering vid viss skola beaktas så långt det
är möjligt. Andra elevers berättigade krav på placering i en skola nära hem-
met får dock inte åsidosättas. Kommunen behöver inte heller tillgodose så-
dana önskemål, om betydande organisatoriska eller ekonomiska svårigheter
uppstår.
Intentionerna till skollagsändringen var att ge elever och föräldrar ökat
inflytande vad gäller val av skola. Skolverket har nyligen frågat ett represen-
tativt urval föräldrar om deras attityder till valfriheten. Utfrågningen visar
att det finns en klart positiv inställning till de ökade möjligheterna att välja
skola. När föräldrarna skulle tala om vad de tycker är viktigast inför val av
skola, betonade dc framför allt kvalitetsfrågorna. Allra viktigast var att sko-
lan verkligen satsar på att ge eleverna kunskaper, att det finns en bra kamrat-
anda och att skolan tar väl hand om alla elever.
Prot. 1993/94:5
12 oktober 1993
Svar på frågor
43
Prot. 1993/94:5
12 oktober 1993
Svar pä frågor
44
Pettersbergsskolan är en högstadieskola i Trollhättan, som tar emot
knappt 500 elever från fem mellanstadieskolor i kommunen. Enligt uppgift
från skolledningen begärde sex sju elever inför höstterminen 1993 att place-
ras vid en annan skola än Pettersbergsskolan. Någon skyldighet att ange skä-
len för val av skola finns inte, men i dessa fall hade negativ gängbildning och
som resultat handgemäng med invandrarbarn i området varit anledning för
några föräldrar att begära byte av skola. Ansökningarna bifölls.
Rätten att välja skola och berörda fall i Trollhättan innebär knappast nå-
gon risk för ghettobildning men understryker vikten av information och opi-
nionsbildning i frågor som rör de grundläggande värdena i vårt samhälle.
Jag ser också med viss oro på effekterna av det alltmer segregerade boen-
det, vilket märks framför allt i det offentliga skolväsendet. Det finns anled-
ning att noga följa hur kommuner och skolor lever upp till skollagens och
läroplanernas krav på en likvärdig utbildning för alla barn. Jag följer utveck-
lingen bl.a. genom Skolverkets utvärderingar och är inte främmande för att
särskilda insatser kan behöva göras.
Anf. 90 BJÖRN SAMUELSON (v):
Fru talman! Jag ber att få tacka statsrådet för svaret. För mig och Vänster-
partiet är skolan och utbildningspolitiken ett viktigt instrument eller verktyg
för att åstadkomma jämlikhet i samhället mellan könen och för att utjämna
skillnader mellan barn från olika socialgrupper. Kort sagt: Vi kräver en lik-
värdig skola. Föräldrar och elever skall känna trygghet, när de på olika sätt
deltar i skolarbetet. Den tryggheten kan inte garanteras i ett segregerat skol-
system.
Det ligger ett demokratiskt värde i en jämlik och solidarisk skola, vill jag
hävda. Men nu har vi på senare tid fått en rad signaler om att det inte står
riktigt rätt till ute i en del skolor. Trollhättan, som jag har tagit upp i min
fråga, tjänar bara såsom ett exempel. Det finns exempel på skolor som jag
måste säga är aparta i förhållande till samhällets grundläggande värderingar
och som förnekar utvecklingsteorier och t.o.m. ifrågasätter demokratiska
system och arbetssätt. Det finns segregering mellan skolor i grannskap. Det
finns segregering inom skolan, vilket statsrådet också pekar på. Det kan
kosta tusentals kronor per termin att gå i en viss skola. Det finns skolor som
har införts på aktiemarknaden. Även andra rapporter är oroande. Det finns
exempel på våldsövergrepp.
Nu säger statsrådet att hon är beredd att göra särskilda insatser på skolans
område. Då ber jag att statsrådet ger exempel på vilka konkreta åtgärder
som hon ämnar vidta.
Anf. 91 Statsrådet BEATRICE ASK (m):
Fru talman! Låt mig först bara ta det fall som Björn Samuelson har tagit
upp. Efter att ha satt mig in i frågan om Trollhättan, har jag uppfattat att
Eko-inslaget, som frågan ju byggde på, delvis var missvisande. Det är up-
penbart att det bland barn i detta område har förekommit gängbildningar
och lekar som har lett till svårigheter bl.a. för invandrarbarn. Detta är inte
något ovanligt. Vi känner till dessa tendenser till främlingsfientlighet. Det
är med anledning härav som jag säger att jag noga följer utvecklingen. Det
kan inte accepteras att vi får ett samhälle, där en så grundläggande rättighet
och värdering som andra människors lika värde inte fungerar.
Vilken typ av åtgärder kan jag då tänka mig? Framför allt arbetar vi på
departementet just nu med att studera invandrarrika områden. Där finns
skolor där segregeringen är som allra tydligast. Det kan finnas en rad olika
saker som behöver göras. Jag är dock inte i dag beredd att ge exakta besked.
Jag är allvarligt bekymrad över att invandrarbarn inte lär sig svenska därför
att de inte har svenska kamrater.
Från vänsterhåll vill man gärna dra väldigt stora växlar på valfriheten och
hävda att den är orsaken till problemen. Så är inte fallet. Att välja skola är
en viktig sak, men segregeringen och därmed sammanhängande problem har
vi haft även tidigare. De förvärras faktiskt inte av reformerna utan av andra
attityder i samhället. Där tror jag att vi gemensamt kan agera.
Anf. 92 BJÖRN SAMUELSON (v):
Fru talman! Det är säkert så att vi kan finna vissa gemensamma arbetsfält
och jobba tillsammans för att stävja misshälligheter ute i skolorna, osv. Men
det är klart att när frågan om att kunna gå i en skola eller inte har blivit en
ekonomisk fråga, påverkas naturligtvis urvalet av elever. Det är ostridigt så.
Utbildningsutskottet arrangerade en offentlig utskottsutfrågning i förra
veckan. Det framgick då att skolan har i dag mindre resurser till stödunder-
visning. Även sådana frågor måste ses över. Undervisningen behövs för att
hjälpa dessa elever att komma i ”fas” med de andra eleverna.
Naturligtvis kan inte skolan självt lösa alla problem. Det handlar om bo-
stadspolitik och arbetslöshet. Vi lever i en svår tid ekonomiskt sett. Men
både riksdagen och regeringen måste vara beredda att sätta in alla de åtgär-
der som är möjliga för att se till att människor som är unga i dag kan mötas
i samhället.
Anf. 93 Statsrådet BEATRICE ASK (m):
Fru talman! Vi kan vara överens om att vi måste skapa en gemenskap i
samhället mellan människor av alla sorter - om man får uttrycka sig så.
Frågan om valmöjligheten kommer tillbaka i debatten. De reformer som
regeringen har genomfört har minskat de ekonomiska skillnaderna, inte
ökat dem. Det är i dag billigare att välja en alternativ skola än att välja ett
kommunalt dagis. Jag tycker att detta säger en hel del.
Just på grund av segregeringen är det ibland en möjlighet för bl.a. invand-
rarföräldrarna att kunna välja en annan kommunal skola för att deras barn
skall få mer kontakt med svenska barn. Det kan vara bra. Vi skall titta på
dessa frågor och följa upp dem. Vi skall våga agera när det finns tendenser
till att skolorna inte arbetar tillräckligt aktivt med värderingsfrågorna och se
till att skapa en attityd som är sund.
Jag vill dock säga några ord om den undersökning som har gjorts om för-
äldrarnas inställning. En av de viktigaste aspekterna på en bra skola som har
framkommit från föräldrarnas sida är att skolan vinnlägger sig om att hjälpa
elever som har problem av olika slag. Det finns en väldig solidaritet hos för-
äldrarna. Det vill jag framhålla.
Prot. 1993/94:5
12 oktober 1993
Svar på frågor
45
Prot. 1993/94:5
12 oktober 1993
Svar på frågor
46
Anf. 94 BJÖRN SAMUELSON (v):
Fru talman! När vi ser att det uppträder segregering inom det allmänna
skolväsendet måste det ringa en vamingsklocka hos oss ansvariga utbild-
ningspolitiker. Då får vi söka olika vägar och se till att vi inte fattar politiska
beslut som innebär att unga människor inte möts i samhället.
Det var ett intressant program om Västerås på TV häromkvällen. Där
återspeglades det främlingsskap som unga människor i samma ålder kände
inför varandra. Jag tror att ett främjande av ytterligare utveckling av skolor
som kan verka verklighetsfrämmande i sina värderingar osv. inte kommer
att vara till gagn för människor som vill mötas.
Anf. 95 Statsrådet BEATRICE ASK (m):
Fru talman! Skillnaden består i att Björn Samuelson egentligen tycker att
det var bättre förr. Men faktum var att när kommunen hänvisade eleverna
till skolan som låg närmast permanentades problemen med segregationen.
Vi har nu öppnat för ett utbyte. Det är klart att skolor som profilerar sig -
t.ex. en musikskola - lockar till sig elever med olika typer av bakgrund. Det
är inte nödvändigtvis de som bor närmast som går i den skolan.
Det är inte lätt att lösa upp dessa inbyggda samhällsproblem. Men - för
det första - man skall inte dra för långtgående slutsatser av enskilda inciden-
ter. För det andra gäller detta generellt i skolväsendet. Där är Björn Samuel-
son och jag överens om att vi skall arbeta för att minska och helst stävja de
negativa tendenser till segregering som finns.
Anf. 96 BJÖRN SAMUELSON (v):
Fru talman! Beatrice Ask och jag är inte överens i hur man skall se på
frågan om profilering och individualisering. Jag hävdar att man inte behöver
en särskild skola utanför det allmänna skolväsendet för att det skall bli en
profilering. Det sker vaije dag. Det skall ske inne i klassrummet - nästan
var fyrtionde minut.
Det är klart att skolan inte är opåverkad av utvecklingen i övrigt. Natur-
ligtvis är det så. Det blir återverkningar på skolan när man går mot allt större
klasskillnader i ett samhälle, där en del får jobb och andra aldrig har några
utsikter till att få arbete - där de aldrig kan känna delaktighet i samhället.
Detta kommer att visa sig snart.
Överläggningen var härmed avslutad.
24 § Svar på fråga 1993/94:37 om kontroll av att skolor följer läro-
planer
Anf. 97 Statsrådet BEATRICE ASK (m):
Fru talman! Ingela Mårtensson har frågat vilka åtgärder regeringen vidta-
git för att kontrollera att de skolor som får kommunala medel följer en god-
tagbar läroplan. Bakgrunden är ett reportage om Joshua-skolan i Gamleby
i tv-programmet ”Kalla fakta”.
Skolverket beslöt så sent som i maj 1993 att godkänna Joshua-skolan som
fristående grundskola fr.o.m. läsåret 1993/94. Enligt ansökningen skulle sko-
lan i huvudsak följa grundskolans läroplan (Lgr 80). Undervisning i ämnet
kristendomskunskap skulle ges under två veckotimmar inom de samhälls-
orienterande ämnena.
Enligt bestämmelser i 9 kap. skollagen kan Skolverket godkänna en fristå-
ende skola för vanlig skolplikt om skolans utbildning ger kunskaper och fär-
digheter som till art och nivå väsentligen svarar mot de kunskaper och färdig-
heter som grundskolan förmedlar. Även i övrigt skall utbildningen svara mot
grundskolans allmänna mål.
Den fristående skolans verksamhet skall omfattas av det svenska samhäl-
lets grundläggande värderingar. De riktlinjer för fostran och utveckling som
anges i de övergripande målen för grundskolan gäller också för fristående
skolor. De skall verka för jämställdhet mellan män och kvinnor, och skolan
får inte använda aga eller andra lagstridiga uppfostringsmetoder.
Undervisningen i en fristående skola skall vara allsidig och saklig, även
om verksamheten får präglas av olika åskådningar och värderingar.
En fristående skola får jämka timplanen och får ge undervisning i andra
ämnen än de som finns i grundskolan. Huvudsaken är att eleverna som slut-
resultat av undervisningen får i stort sett samma kunskaper och färdigheter
som de skulle ha fått i en vanlig grundskola.
De fristående skolorna står under tillsyn av Skolverket. De är också skyl-
diga att delta i den uppföljning och utvärdering som Skolverket genomför.
Tillsynen, som utövas av Skolverkets fältorganisation, är av övergripande
karaktär. Den avser huvudsakligen den egentliga utbildningsverksamheten.
Tillsynen omfattar bl.a. granskning av om en fristående skola alltjämt upp-
fyller de krav som ställts vid godkännandet. Den inriktas också på kontroll
av att skolorna fullgör sina författningsenliga skyldigheter. På förekommen
anledning kan Skolverket genom sin fältorganisation också företa inspektio-
ner. En anledning till en sådan inspektion kan vara att det en gång givna
godkännandet satts i fråga genom t.ex. formell anmälan eller uppgifter i
massmedier.
Eftersom Joshua-skolan godkänts som fristående skola fr.o.m. läsåret
1993/94, kommer Skolverket - enligt den praxis som Skolverket upparbe-
tat - att första gången utöva reguljär tillsyn över skolan nästa läsår, dvs. läs-
året 1994/95.
Om en fristående skola inte längre uppfyller kraven för godkännande och
bristerna inte avhjälps, kan Skolverket återkalla godkännandet. Detsamma
gäller om skolan vägrar att delta i uppföljning och utvärdering.
Regeringen har alltså genom skollagen gett Skolverket rätten att kontrol-
lera att de bestämmelser som gäller efterlevs.
Tillsyn, uppföljning och kvalitetskontroll av skolor - oavsett dessas ägan-
deform eller inriktning - är fortfarande en relativt ny företeelse i Sverige.
Därför pågår det nu också ett intensivt arbete inom Skolverket för att ut-
veckla metoder och kriterier för verksamheten. Det arbetet är svårt, grann-
laga och mycket viktigt. Regeringen fäster stor vikt vid det, vilket vi också i
olika sammanhang har framhållit.
Prot. 1993/94:5
12 oktober 1993
Svar på frågor
47
Prot. 1993/94:5
12 oktober 1993
Svar på frågor
Anf. 98 INGELA MÅRTENSSON (fp):
Fru talman! Jag skall be att få tacka för det utförliga svaret.
Jag tycker att det är bra att vi får en klar redovisning av vad som gäller.
Jag tror att det var många som reagerade på inslaget i ”Kalla fakta” - precis
som jag gjorde. Därför välkomnar jag verkligen ett svar av detta slag och att
regeringen verkligen tar dessa frågor på allvar.
Jag är inte emot friskolor på något sätt. Tvärtom! Men jag tycker att det
är viktigt att dessa skolor sköts på ett riktigt sätt, så att de inte förfelar hela
syftet med friskolor. Därför är det viktigt att friskolor respekterar och följer
de grundläggande värderingarna om demokrati, religionsfrihet, respekt för
mänskliga rättigheter och objektivitet. Det fanns i inslaget om Joshua-skolan
saker som gjorde att jag fick uppfattningen att man i den skolan inte riktigt
tillämpar de värderingarna. Det är dock klart att man inte helt kan avgöra
det bara genom att se på TV-inslag, och därför är det viktigt att Skolverket
verkligen gör en extra tillsyn.
Av svaret framgår att den omständigheten att detta har uppmärksammats
i massmedierna kan ge en impuls till Skolverket att göra en kontroll utöver
den reguljära tillsynen. Jag tycker dock att det är litet långt till läsåret
1994/95, och det vore bra om Skolverket kunde genomföra denna kontroll
tidigare än så. Jag undrar om statsrådet har fått någon reaktion som tyder
på att en sådan tidigare kontroll kommer att göras.
Jag tycker också att det är märkligt att vi inte har metoder för uppföljning
av skolans verksamhet och att någon sådan inte har gjorts tidigare. Det är
ju mycket viktigt för allas vår framtid hur skolverksamheten sköts.
Anf. 99 Statsrådet BEATRICE ASK (m):
Fru talman! Jag tycker att några saker är väsentliga. För det första har
regeringen skärpt kraven för godkännande av fristående skolor. Jag vill påstå
att vi i dag är noggrannare med öppenheten och planeringen av verksamhe-
ten. Vi kontrollerar bl.a. att dessa skolor har utbildade lärare, vilket kanske
inte skedde lika noggrant tidigare.
För det andra vill jag ta upp resonemanget om objektivitet och allsidighet.
En skola behöver inte - inte ens en kommunal skola - vara objektiv, men
den undervisning som eleverna får skall vara allsidig. Man måste alltså ge
frågorna en belysning från olika håll. När man agerar som lärare i klassrum-
met - det skulle gälla också om vi själva var lärare - präglas undervisningen
ibland av ens egen uppfattning. Men det är en skyldighet för skolan att se
till att eleverna får en fråga belyst i mer än en vinkel.
I den skola som vi diskuterar här har man mer av undervisning i kristen-
dom, men man har också undervisning i religionskunskap, dvs. om andra
religioner, vilket är väsentligt.
Jag delar uppfattningen att det är märkligt att vi är ganska nya på området
utvärdering och uppföljning, men tyvärr har det under lång tid inte funnits
intresse från Socialdemokraterna för att ägna sig åt den sidan av skolverk-
samheten. Det pågår nu ett intensivt arbete om detta.
Vi har också ett verktyg att tillgripa när en utvärdering visar att en fristå-
ende skola inte fungerar. Vi kan då dra tillbaka skolans tillstånd och stänga
48
den. Vi har inte motsvarande verktyg eller praxis för vad som skall göras när
det gäller offentliga skolor.
Vad gäller Joshua-skolan har jag varit i kontakt med Skolverket och med
den region som ansvarar för den skolan. Det har gjorts ett ordentligt arbete
inför godkännandet av skolan, och man har inte bedömt att det nu behövs
en extra tillsyn. Man vill att skolan skall få en rimlig chans att komma i gång.
Man har också hävdat att TV-inslaget är mycket kort och kanske inte belyser
hela verksamheten. Det verkar som om man ganska väl vet hur skolan funge-
rar, och jag har utgått från att man har givit rätt signal. Man har också ställt
sig frågor med anledning av TV-programmet.
Anf. 100 INGELA MÅRTENSSON (fp):
Fru talman! Man kan ställa sig frågan vad objektivitet är, och det är inte
så helt klart. I den ingår dock att man skall belysa saker från olika håll, och
jag fick av TV-programmet intrycket att man på Joshua-skolan anser att man
besitter den enda sanningen. Jag reagerar mot att man kan göra anspråk på
det - att det inte är politikerna som bestämmer i vårt samhälle, utan att avgö-
randena sker högre upp, så att säga.
Men jag skall inte gå in på detta. Det är Skolverkets uppgift att på ett sak-
ligt sätt göra en bedömning. Jag beklagar dock att man inte vill göra någon
extra tillsyn förrän 1994/95. Jag tackar ändå för svaret och för att regeringen
verkligen tar kontrollen av skolor på allvar, både av kommunala skolor och
av friskolor.
Överläggningen var härmed avslutad.
25 § Svar på fråga 1993/94:11 om åtgärder för att förhindra rymning
från sluten psykiatrisk vård
Anf. 101 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Fru talman! Göthe Knutson har frågat socialministern om vilka åtgärder
han har för avsikt att vidta med anledning av rymningen från Sidsjöns sjuk-
hus i mitten av september. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är
jag som skall besvara frågan.
Jag skulle inledningsvis vilja erinra om att skyddet för samhället särskilt
har beaktats i den nya psykiatrilagstiftning som gäller sedan den 1 januari
1992. Tingsrätten (i första instans) kan nämligen besluta om särskild utskriv-
ningsprövning när den dömer någon till rättspsykiatrisk vård, om den bedö-
mer att det finns risk för att den dömde återigen kan komma att begå något
allvarligt brott. I sådana fall är det länsrätten som bestämmer om vården
skall upphöra eller om patienten skall få vistas utanför sjukvårdsinrättning-
ens område. Vidare har åklagaren möjlighet att överklaga länsrättens beslut.
Vid rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning är det enligt
bestämmelserna chefsöverläkaren vid vårdinrättningen som fattar beslut om
patienten skall få lov att på egen hand vistas inom vårdinrättningens område
men utanför sin vårdavdelning. Det är enligt min mening utomordentligt vä-
sentligt att man i varje enskilt fall noga prövar om detta är lämpligt.
Prot. 1993/94:5
12 oktober 1993
Svar på frågor
4 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 5
Prot. 1993/94:5
12 oktober 1993
Svar på frågor
50
Jag har blivit informerad om att Socialstyrelsen planerar att genomföra
en inspektion vid Sidsjöns sjukhus för att klarlägga förhållandena kring den
aktuella rymningen. Inspektionen kommer att genomföras i samverkan med
Justitieombudsmannen. Om det vid inspektionen eller på annat sätt fram-
kommer att det krävs författningsändringar för att t.ex. öka säkerheten vid
rättspsykiatrisk vård, kommer jag självfallet att ta de initiativ som behövs.
Jag vill också påminna om att regeringen i april 1992 gav Socialstyrelsen i
uppdrag att utvärdera tillämpningen av den nya lagstiftningen om psykia-
trisk tvångsvård m.m. Styrelsen skall inom ramen för sitt uppdrag bl.a. sär-
skilt analysera skyddet för samhället.
Göthe Knutson tar även upp stödpersonsfunktionen i sin fråga. Jag vill
därför nämna att utformningen och konsekvenserna av systemet med stöd-
person också skall analyseras enligt det uppdrag som givits. Socialstyrelsens
utvärdering skall redovisas till regeringen i mitten av december, dvs. om ett
par månader. När uppdraget är avrapporterat kommer det att finnas ytterli-
gare underlag för att ta ställning till vilka åtgärder som kan behöva vidtas för
att förbättra den psykiatriska tvångsvården.
Anf. 102 GÖTHE KNUTSON (m):
Fru talman! Jag tackar statsrådet för detta som jag tycker utförliga svar,
som såvitt jag förstår också innehåller en nyhet, och en bra sådan, nämligen
att Socialstyrelsen planerar att genomföra en inspektion vid Sidsjöns sjukhus
för att klarlägga förhållandena omkring den aktuella rymningen.
Den rymning som jag i min fråga till sjukvårdsministern har tagit upp gäl-
ler en rymning av en för styckmord dömd person. Det visade sig att denne
t.o.m. hade egen bil och nyckel till den. Han kunde bara promenera ut från
sjukhuset, där han skulle vara i sluten psykiatrisk vård efter sina missgär-
ningar, och åka i väg.
Den läkare som såvitt jag förstår borde vara den ansvarige sade att det
här är förskräckligt - mannen kommer att mörda igen. Vi vanliga människor
frågar oss varför man har en sådan person på fri fot. Hur kan det komma sig
att det är så släpphänt? Det är ju det rätta ordet. Vi erinrar oss också som
politiker att vi flera gånger har behandlat propositioner i kammaren med för-
slag till ändringar syftande till att skydda allmänheten. Allmänheten blir
mycket utsatt i ett sådant här fall, och polisen får mycket merarbete.
Nu slutade det lyckligt den här gången. Vederbörande togs om hand, för
övrigt i Norge, och är nu tillbaka på sjukhuset. Men man frågar sig: För hur
länge?
Statsrådet kommer att ta initiativ till att förbättra reglerna, om det skulle
visa sig krävas. Kan vi utgå från att sådana åtgärder blir snabbt vidtagna från
Socialstyrelsens sida? December har angivits som en tidpunkt.
Anf. 103 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Fru talman! Det stämmer att den rapport som vi begärde för cirka ett och
ett halvt år sedan skall redovisas vid utgången av år 1993, dvs. om ett par
månader. Det kommer då alltså att finnas ett underlag som jag, Göthe Knut-
son och andra som är intresserade kan ta del av.
Jag vill samtidigt utan att gå in på detaljer i vad som förevarit i ärendet,
men eftersom Göthe Knutson snuddade vid frågan, säga att om en ansvarig
läkare gör den bedömningen att patienten kommer att mörda igen och släp-
per ut vederbörande på fri fot, är det självfallet på tok. Men jag hoppas att
det inte är fullt så illa.
Anf. 104 GÖTHE KNUTSON (m):
Fru talman! Tack för de synpunkterna. Jag hoppas detsamma. Det gällde
för all del ett citat från en tidning. Dess värre tror jag att det stämmer.
Statsrådet tar välvilligt upp detta med stödfunktionen. Det är dock just
den funktionen som en ansvarig läkare påstått vara skulden i detta speciella
fall. Men rent allmänt gäller ju att vi genom riksdagens beslut har satt in en
särskild funktion i form av en stödperson. En läkare säger i ett fall, och kan-
ske gäller det flera fall, att det faktum att det skall finnas en stödperson är
det som orsakat att det blivit så här.
Avslutningsvis vill jag ta tillfället i akt och påminna sjukvårdsministern om
denna detalj, som tydligen är väldigt väsentlig. Den åberopas ju nu som skäl
för att det har gått snett.
Anf. 105 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Fru talman! Min bild av den nya lagstiftningen är, som jag antyder i mitt
svar, att den i de här delarna har haft som syfte att öka samhällsskyddet, dvs.
egentligen skyddet av allmänheten. Jag tror också att man har åstadkommit
en sådan förbättring. Men det vet vi inte mera i detalj förrän kanske i slutet
av året.
Med anledning av Göthe Knutsons senaste inlägg vill jag säga att det också
är min bild att tankegången bakom lagstiftningen är att dömda personer skall
ha rätt till en stödperson. Det tror jag i grunden är en korrekt tankegång.
Men det är möjligt att det blir fel ibland.
Anf. 106 GÖTHE KNUTSON (m):
Fru talman! Jag är synnerligen till freds med statsrådets svar. Jag tycker
att det säger oss - och jag avser då inte i första hand mig själv som här ställer
en enkel fråga utan allmänheten - att denna regering genom Bo Könberg nu
kommer att ta itu med det här. Socialstyrelsen lägger fram sin rapport, och
regeringen kommer att se till att de ändringar snabbt företas som - dess
värre, eller kanske dess bättre - är av nöden.
Anf. 107 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Fru talman! Slutsatserna kommer vi förstås att dra när vi har läst utred-
ningen. Jag vill därför inte förutskicka något resultat i dag.
Överläggningen var härmed avslutad.
Prot. 1993/94:5
12 oktober 1993
Svar på frågor
51
Prot. 1993/94:5
12 oktober 1993
26 § Svar på fråga 1993/94:36 om förtidspensionärers möjlighet att
arbeta ideellt
Svar på frågor
Anf. 108 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Fru talman! Rolf L Nilson har frågat mig om regeringen kommer att modi-
fiera inkomstreglema så att det blir möjligt även för förtidspensionerade att
delta i ideellt arbete.
Fr.o.m. den 1 juli i år finns det fyra nivåer i förtidspensioneringen, så att
pensionen nu kan beviljas som hel, tre kvarts, halv eller en fjärdedels för-
mån. Tidigare kunde förtidspension beviljas som hel, två tredjedels eller
halv förmån. De nya reglerna innebär bl.a. en bättre överensstämmelse mel-
lan sjukpenningförsäkringen och förtidspensioneringen.
Syftet med denna reform var att åstadkomma en större flexibilitet inom
förtidspensioneringen. Frågan om fyra ersättningsnivåer inom förtidspensio-
neringen har utretts av Rehabiliteringsberedningen, som förordade en sådan
lösning. Den övervägande majoriteten av remissinstanserna var positiva till
förslaget. Fyra ersättningsnivåer i förtidspensioneringen ger bättre möjlighe-
ter att bevilja förtidspension på en nivå som faktiskt överensstämmer med
den försäkrades nedsättning av arbetsförmågan. Härigenom kan också på
sikt flera människor bibehålla kontakten med arbetsmarknaden.
Enligt de tidigare reglerna kunde hel förtidspension beviljas om arbetsför-
mågan var nedsatt i sådan grad att intet eller endast en ringa del därav åter-
stod. Detta har i praxis inneburit att hel förtidspension kunde beviljas om
restarbetsförmågan hos den försäkrade inte översteg en sjättedel. De nya
reglerna innebär att samma krav på nedsatt arbetsförmåga ställs inom sjuk-
försäkringen och förtidspensioneringen och därmed att hel förmån i princip
förutsätter att ingen restarbetsförmåga finns. Vidare har den tidigare nivån
om två tredjedels förtidspension slopats, samtidigt som en ny nivå med tre
fjärdedels pension införts för den vars restarbetsförmåga uppgår till minst
en fjärdedel, dock ej till hälften.
För dem som beviljats förtidspension före den 1 juli 1993 gäller övergångs-
bestämmelser så att de tidigare villkoren fortsätter att tillämpas för beviljade
förtidspensioner till dess att en omprövning eventuellt aktualiseras.
Avgörande för om förtidspension beviljas är naturligtvis den försäkrades
arbetsförmåga. I princip bedöms oavlönat arbete inte på något annat sätt än
avlönat arbete. Så var fallet även enligt de tidigare reglerna. Tillämpningen
av begreppet arbetsförmåga förutsätter dock ett nära samspel mellan medi-
cinska och ekonomiska bedömningar.
Den skärpning av kravet på nedsättning av arbetsförmåga för hel förtids-
pension som gäller sedan den 1 juli 1993 minskar möjligheterna att förvärvs-
arbeta eller arbeta ideellt utan att förtidspensionen reduceras. Det är dock
angeläget att alla kan delta i ideellt arbete, inte minst personer med funk-
tionshinder. I den mån det visar sig att de nya reglerna lägger påtagliga hin-
der i vägen för funktionshindrade personers möjligheter att delta i ideellt
arbete, finns det skäl att se över de nya reglerna. Regeringen avser därför
att med uppmärksamhet följa erfarenheterna av de nya nivåerna inom för-
tidspensioneringen.
52
Anf. 109 ROLF L NILSON (v):
Fru talman! Först vill jag tacka statsrådet Könberg för svaret. Det utgör till
stor del en beskrivning av hur systemet fungerar och av intentionerna bakom
systemet. Det finns egentligen ingen anledning att göra några invändningar
mot detta. Det är bra om vi har ett flexibelt system som kan anpassas efter
individen. Det är också bra att man strävar efter att kontakten mellan den
förtidspensionerade och det normala arbetslivet så långt som möjligt bibe-
hålls.
Det jag har tagit upp, och detta har uppmärksammats av enskilda indivi-
der, försäkringskassan och massmedierna, är det som framstår som avigsidor
av den skärpning av kraven på hel förtidspension som införts med det nya
systemet. Det handlar om personer med hel förtidspension som bedriver
ideellt arbete, ett arbete som är viktigt för individen. Det är ett sätt för dessa
människor att bibehålla sin sociala kompetens och att göra något menings-
fullt för egen del. Men det är också ett viktigt bidrag för föreningslivet.
Som statsrådet nämnde rör detta handikapporganisationer, s.k. R-för-
bund och kamratföreningar, som på små orter ofta är helt beroende av frivil-
liga insatser. Vidare rör det sig om nivån för den ekonomiska ersättningen -
vi har ju tidigare talat om oavlönade arbetsinsatser. Man kan diskutera ni-
vån. Men det är oroväckande med de signaler som kommer om att förtids-
pensionärer som t.ex. har tagit på sig politiska förtroendeuppdrag övervä-
ger, eller känner sig tvingade, att lämna dessa därför att det slår negativt för
dem.
Jag skulle vilja veta vad som krävs för att statsrådet Könberg och rege-
ringen skall vara beredda att göra förändringar avseende de här reglerna.
Anf. 110 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Fru talman! Rolf L Nilson och jag är överens om en hel del saker. Vi är
överens om att det är bra med flexibilitet och om att förtidspensioneringen
bör utformas på ett sådant sätt att kontakterna med arbetsmarknaden under-
lättas.
Vad vi nu resonerar om är tillämpningen av de nya reglerna från den 1 juli
i år. Det finns förstås flera problem när det gäller de här reglerna - och måste
förmodligen finnas, oavsett försäkringssystemens utformning - i ett system
där det handlar om att avgöra om en persons arbetsförmåga så att säga är
helt borta eller inte.
Det är klart att det är lättare att avgöra den frågan om det finns ett yrkesar-
bete eller extrainkomster av något slag - exempelvis, som Rolf L Nilson
nämner, politiska uppdrag. Det finns några tidningsuppgifter i det samman-
hanget som nått även mig. Trots allt är det viktigt att understryka att det
blir litet konstigt om en person har förtidspension från samhället därför att
vederbörande inte har någon arbetsförmåga längre och dessutom har bety-
dande extrainkomster från en verksamhet, oavsett vilken typ av verksamhet
det är fråga om.
Naturligtvis vill ingen av oss att människors möjligheter att delta i politiskt
arbete i samhället skall minska. Men det finns en problematisk gränsdrag-
ning i det avseendet.
Vad gäller ideellt arbete vill jag säga följande. Även om det, som jag säger
Prot. 1993/94:5
12 oktober 1993
Svar på frågor
53
Prot. 1993/94:5
12 oktober 1993
Svar på frågor
i svaret, i princip gäller samma sak - för att spetsa till det hela kunde det ju
gälla en person som så att säga av kroppsliga skäl fått förtidspension men
som ägnar hela dagarna åt att ideellt bryta sten - är det klart att försäkrings-
kassan skulle aktualisera frågan om man har gjort rätt när man bedömt att
vederbörande har helt nedsatt arbetsförmåga.
Så till Rolf L Nilsons avslutande fråga om vad som krävs. Jag vill infe pre-
cisera mig mer än jag gjort i svaret. Vi följer alltså den här frågan under
hösten och avvaktar rapporter som kan komma. Om man från försäkrings-
kassans sida i gott nit ser till att det finns en god arbetslinje inom socialför-
säkringssystemet och då går längre än vad jag tror att riksdagen avsett, åter-
kommer jag i frågan.
Anf. 111 ROLF L NILSON (v):
Fru talman! Det som bekymrar mig i det här sammanhanget är att det i
många fall handlar om sköra människor, som reagerar starkt på signaler från
samhället som visar på att man inte förstår deras situation och att man be-
handlar de här människorna hårt och på ett från deras synpunkt orättvist
sätt.
Det är alltså oerhört viktigt att de som handlägger dessa frågor är mycket
känsliga för individerna och behandlar detta i enlighet med de intentioner
som statsrådet Könberg här uttryckte.
Jag tror att det är mycket viktigt, eftersom det har kommit signaler om
oklarheter även från försäkringskassorna när det gäller tillämpningen och
inte bara från berörda pensionärer. Det är viktigt att regeringen gör tydliga
markeringar.
Överläggningen var härmed avslutad.
Föredrogs och hänvisades
Propositionerna
1993/94:18 till jordbruksutskottet
1993/94:21 till konstitutionsutskottet
1993/94:22 till lagutskottet
1993/94:23 till utrikesutskottet
1993/94:26 till justitieutskottet
1993/94:43 och 49 till lagutskottet
Skrivelse
1993/94:61 till näringsutskottet
Motionerna
1993/94:Sol-So6 till socialutskottet
1993/94:Föl och Fö2 till försvarsutskottet
1993/94:A1-A5 till arbetsmarknadsutskottet
54
Prot. 1993/94:5
12 oktober 1993
Anmäldes och bordlädes
Propositionerna
1993/94:27 Ändringar i fastighetsbildningslagen
1993/94:32 Skydd för landskapsinformation
1993/94:33 Lagändringar med anledning av att den nya myndigheten För-
svarsmakten inrättas
1993/94:52 Skärpta åtgärder mot människosmuggling
1993/94:56 Sänkt tulltillägg m.m.
1993/94:57 Vårdnadshavares skadeståndsansvar
Skrivelse
1993/94:13 Redovisning av Allmänna pensionsfondens verksamhet år 1992
Motionerna
med anledning av prop. 1992/93:220 En ny läroplan och ett nytt betygssys-
tem för grundskolan, sameskolan, specialskolan och den obligatoriska
särskolan
1993/94:Ubl av Ingvar Carlsson m.fl. (s)
1993/94:Ub2 av Charlotte Branting (fp)
1993/94:Ub3 av Ingela Mårtensson och Kenth Skårvik (fp)
1993/94:Ub4 av Stina Gustavsson och Rosa Östh (c)
1993/94:Ub5 av Stina Gustavsson och Marianne Andersson (c)
1993/94:Ub6 av Inger René (m)
1993/94:Ub7 av Kent Olsson (m)
1993/94:Ub8 av Marianne Carlström m.fl. (s)
1993/94:Ub9 av Karin Starrin (c)
1993/94:UblO av Ulla Tilländer och Stina Eliasson (c)
1993/94:Ubll av Kristina Svensson och Margareta Winberg (s)
1993/94:Ubl2 av Gudrun Schyman m.fl. (v)
1993/94:Ubl3 av Marianne Carlström m.fl. (s)
1993/94:Ubl4 av lan Wachtmeister m.fl. (nyd)
1993/94:Ubl5 av Elver Jonsson och Isa Halvarsson (fp)
1993/94:Ubl6 av Christina Linderholm (c)
1993/94:Ubl7 av Berndt Ekholm m.fl. (s)
1993/94:Ubl8 av Birthe Sörestedt och Bo Bernhardsson (s)
1993/94:Ubl9 av Margareta Israelsson m.fl. (s,fp,c,kds,v,-)
1993/94:Ub20 av Ulla Pettersson m.fl. (s)
1993/94:Ub21 av Stina Gustavsson och Christina Linderholm (c)
1993/94:Ub22 av Olle Schmidt (fp)
1993/94:Ub23 av Ingela Mårtensson (fp)
1993/94:Ub24 av Margareta Viklund (kds)
1993/94:Ub25 av Åke Carnerö (kds)
1993/94:Ub26 av Åke Carnerö m.fl. (kds)
1993/94:Ub27 av Fanny Rizell och Åke Carnerö (kds)
1993/94:Ub28 av Fanny Rizell och Harry Staaf (kds)
1993/94:Ub29 av Karin Pilsäter (fp)
55
Prot. 1993/94:5
12 oktober 1993
1993/94:Ub30 av Barbro Westerholm (fp)
1993/94:Ub31 av Karin Pilsäter (fp)
1993/94:Ub32 av Siw Persson (fp)
1993/94:Ub33 av Ulf Björklund och Aiwa Wennerlund (kds)
1993/94:Ub34 av Rose-Marie Frebran och Harry Staaf (kds)
1993/94:Ub35 av Harry Staaf (kds)
1993/94:Ub36 av Håkan Holmberg m.fl. (fp,s,m)
med anledning av prop. 1993/94:250 En ny läroplan och ett nytt betygssys-
tem för gymnasieskolan, komvux, gymnasiesärskolan och särvux
1993/94:Ub37 av Stina Gustavsson och Marianne Andersson (c)
1993/94:Ub38 av Ingvar Carlsson m.fl. (s)
1993/94:Ub39 av Inga Berggren m.fl. (m)
1993/94:Ub40 av Inger René (m)
1993/94:Ub41 av Kent Olsson (m)
1993/94:Ub42 av Karin Starrin (c)
1993/94:Ub43 av Gudrun Schyman m.fl. (v)
1993/94:Ub44 av lan Wachtmeister m.fl. (nyd)
1993/94:Ub45 av Margareta Viklund (kds)
1993/94:Ub46 av Rose-Marie Frebran och Harry Staaf (kds)
1993/94:Ub47 av Håkan Holmberg m.fl. (fp,s,m)
29 § Anmälan om interpellationer
Anmäldes att följande interpellationer framställts
den 7 oktober
1993/94:10 av Sverre Palm (s) till statsrådet Bo Lundgren om åtgärder mot
införsel av narkotika i ett EG-perspektiv:
Skatteutskottets utfrågning ”Tullen i ett EG-perspektiv” lämnade en del
frågor obesvarade.
Debatten om dessa har dock fortsatt under sommaren. Särskilt gäller det
frågan om hur Sverige fortsättningsvis skall kunna bekämpa narkotikan.
Med hänvisning till vad jag anfört vill jag fråga statsrådet:
Vilka åtgärder föreslår regeringen för att Sverige även i ett EG-perspektiv
effektivt skall kunna begränsa införsel av narkotika?
1993/94:11 av Hans Göran Franck (s) till statsrådet Reidunn Laurén om
offentlighetsprincipen och EG:
I EG:s ministerkommitté och i EG-kommissionen är sekretessen och hem-
ligheten i beslutsprocessen omfattande. Detsamma gäller de dokument som
ligger till grund för besluten. Det fordras som regel särskilda beslut för of-
fentlighet.
I de flesta EG-länder gäller också den regeln att alla handlingar är hemliga
om inte ett särskilt beslut fattas om offentlighet.
Detta betyder att kontrollen och insynen i hög grad försvåras.
Nyligen meddelades från Bryssel att ”EG backar om offentlighet. Nya för-
slag innebär möjlighet att hemlighålla röstsiffrorna i ministerrådet.”
(Svenska Dagbladet 1993-10-04)
Sverige har en helt annan beslutsprocess med ett parlament som högsta
beslutande organ. Vi har också förhållandevis effektiva kontrollinstitutioner
som KU, JO och riksdagens revisorer.
Vi har dessutom massmedia för vilka gäller en allmän offentlighetsprincip
och meddelarfrihet. Detta är en omistlig del av det demokratiska systemet i
Sverige.
I de flesta EG-länder gäller en annan princip. Den som läcker sekretessbe-
lagda uppgifter drabbas av straff och sanktioner. Något anonymitetsskydd
finns heller inte.
Den svenska regeringen har länge intagit en restriktiv attityd mot dem som
oroar sig för hur det skall gå med den svenska offentlighetsprincipen vid ett
EG-medlemskap. Man har skapat intrycket att frågan över huvud taget inte
behöver tas upp i förhandlingarna. Vi skall, enligt regeringen, kunna behålla
offentlighetsprincipen i stort sett intakt efter det att Sverige har blivit med-
lem i EG/EU, oavsett de beslut som fattas av EG.
Denna uppfattning är inte hållbar. Inför den massiva kritiken har statsrå-
det Reidunn Laurén förklarat att regeringen avser att i förhandlingarna inta
en annan hållning som tillmötesgår kritiken; det kommer inte längre att
räcka med en ensidig svensk deklaration om offentlighetsprincipens stora
betydelse i det svenska samhället.
Regeringen har emellertid inte närmare preciserat vilken ståndpunkt den
avser att inta, inte heller när den kommer att presenteras.
I anledning härav får jag fråga statsrådet Reidunn Laurén följande:
1. Kan regeringen närmare ange vad den svenska ståndpunkten går ut på vid
EG-förhandlingarna?
2. När kommer regeringens ståndpunkt att presenteras i Bryssel?
3. Är regeringen beredd att kräva garantier för att den svenska offentlighets-
principen respekteras vid ett EG/EU-medlemskap?
den 8 oktober
1993/94:12 av Lars-Erik Lövdén (s) till justitieministern om åtgärder mot
brott:
Kriminalpolitiken
Brottsligheten fortsätter att öka, särskilt de grova brotten. Den ekonomiska
brottsligheten har i dag nått en sådan omfattning att den hotar grundvalarna
för en sund marknadsekonomi och det demokratiska samhällsskicket. Kri-
minalvården präglas av oro, överbeläggning och av ett utbrett missnöje
bland personalen. Polisens resurser utnyttjas inte tillräckligt effektivt och
verksamheten präglas i alltför hög grad av gamla metoder och efterbliven
teknisk utrustning. Den permanenta och dramatiskt höga arbetslösheten och
Prot. 1993/94:5
12 oktober 1993
5 Riksdagens protokoll 1993194. Nr 5
Prot. 1993/94:5
12 oktober 1993
58
avsaknaden av en genomtänkt brottsförebyggande strategi riskerar nu att
kraftigt öka nyrekryteringen av brottslingar.
Den grova brottsligheten
Vi har upplevt en fullkomlig explosion av de grova rånen. Bank- och postrån
där skjutvapen varit inblandade har ökat med över 50 % jämfört med medel-
talet för åren 1989-1991. Brotten mot vapenlagen ökade med 68%. Miss-
handelsbrotten ökade med 12%. Gatuvåldet ökar. Polisanmälda misshan-
delsfall där gärningsmannen är obekant med offret ökade med 10 % mellan
åren 1991 och 1992. Ökningen fortsätter. Beräkningar visar att ökningen
kan bli ca 14% mellan 1991 och 1993.
Ekonomisk brottslighet
Den ekonomiska brottsligheten har nått en sådan omfattning att den hotar
grundvalarna för en sund marknadsekonomi och det demokratiska samhälls-
skicket. Vissa beräkningar tyder på att den med bred marginal omfattar mer
än 100 miljarder kronor per år. Inom vissa branscher har den normala kon-
kurrensen helt satts ur spel. Ren maffiaverksamhet förekommer. Misstankar
finns om en ökad koppling till internationell brottslighet.
Enligt uppgifter från Stockholmspolisens ekorotel har antalet anmälda fall
av ekonomisk brottslighet ökat med ca 134% 1991-1993, detta samtidigt
som polisens resurser för att bekämpa ekobrottsligheten har minskat. Även
den övriga rättsapparaten har känt av minskande eller oförändrade resurser
samtidigt som ekobrottsligheten ökar.
I den särskilda enkät om momsbedrägerier och momskontroll som gjorts
inom ramen för den granskning av den ekonomiska brottsligheten som riks-
dagens revisorer just nu genomför, redovisar man att det förekommer att
skattemyndigheterna håller tillbaka sina anmälningar därför att man vet att
polisen saknar utredningskapacitet. En sådan underlåtenhet är visserligen
inte tillåten enligt lag, men har ändå förekommit i många län.
Enligt alla berörda myndigheter finns i dag också en stark tendens till att
brottsligheten blir svårare - mera komplicerad, svårare att upptäcka och ut-
reda och av allt att döma mer omfattande i pengar räknat.
Anstaltssituationen
Kriminalvårdsstyrelsen bedömer att det genomsnittliga antalet intagna i
anstaltsorganisationen under den kommande treårsperioden,
1993/94-1995/96, kommer att öka med omkring 1 000. De nya reglerna om
villkorlig frigivning ger en beläggningsökning på omkring 600, varav merpar-
ten redan under budgetåret 1993/94. En fortlöpande beläggningsökning till
följd av att antalet långtidsdömda och strafftiderna ökar, en prognos på konse-
kvenserna av en ny rattfyllerilagstiftning samt vissa andra faktorer medför en
ytterligare beläggningsökning på omkring 400. Sammantaget innebär belägg-
ningsökningen att anstaltsorganisationen måste tillföras ytterligare över 1 400
platser, merparten slutna, för att platsutnyttjandet i genomsnitt inte skall
överstiga den nivå (85 %) som regering och riksdag har förespråkat.
Vid häktena sker också en fortlöpande beläggningsökning, bl.a. beroende
på att antalet häktningar och vistelsetider på häktena ökar. Kriminalvårds-
styrelsen bedömer att antalet platser vid häktena måste utökas relativt kraf-
tigt under de närmaste åren, men pekar också på behovet av en översyn av
formerna för straffprocessuella frihetsberövanden.
Polisverksamheten
Under den närmaste treårsperioden skall polisen spara 545 miljoner kronor.
Det skall ske genom att grundutbildningen av poliser blir en vanlig studieme-
delsfinansierad högskoleutbildning och att antalet polisdistrikt minskas.
Just nu pågår beredningen av dessa sparbeting ute i de olika polisdistrikten
och länen. På många håll är man obenägen att vidta de åtgärder som behövs
för att klara sparkraven. Nedläggning och sammanläggning av polisdistrikt
är dock ofrånkomligt, om man skall kunna undvika att säga upp polismans-
tjänster.
Den ökade internationaliseringen och ett svenskt närmande till den euro-
peiska gemenskapen ställer krav på nya och utvecklade samarbets- och sam-
verkansformer mellan polis och tull m.fl. För att studera dessa frågor före-
slår bl.a. Rikspolisstyrelsen att en parlamenterisk kommission tillsätts.
Den internationella brottsligheten ökar. Den måste mötas med såväl per-
sonella resurser som effektiva arbetsmetoder. I detta perspektiv är det vik-
tigt att skapa klarhet för framtiden om Rikspolisstyrelsens roll. Sverige
måste ha en nationell kriminalpolis av hygglig storlek. Det är också angelä-
get att snarast pröva möjligheterna att bygga upp och använda s.k. förspa-
ningsregister.
Mot ovanstående bakgrund vill jag fråga justitieministern:
Vilka konkreta åtgärder avser regeringen att vidta för att minska den
grova brottsligheten?
Vilka konkreta åtgärder avser regeringen att vidta för att komma till rätta
med det oprovocerade gatuvåldet?
Vilka konkreta åtgärder avser regeringen att vidta för att komma åt den
ekonomiska brottsligheten?
Vilka konkreta åtgärder avser regeringen att vidta för att uppnå målet om
85 % beläggning vid våra kriminalvårdsanstalter? Kommer dubbelbelägg-
ningen att fortsätta?
Vilka konkreta åtgärder avser regeringen att vidta för att åstadkomma en
effektivare polisverksamhet i framtiden?
1993/94:13 av Britta Sundin (s) till socialministern om bostadsbidragen:
Bostadsbidragen utgör en viktig del av den svenska välfärdspolitiken. Bo-
stadsbidragen har haft till målsättning att stärka de ekonomiskt svaga hus-
hållen för att minska trångboddhet och för att ge möjlighet även för dessa
familjer att efterfråga bostäder efter behov.
Hyreskostnaderna har under de senaste åren stigit i en rasande fart, och
antalet bidragsberättigade har ökat, i takt med kostnadsökningar och ökad
arbetslöshet.
Prot. 1993/94:5
12 oktober 1993
Prot. 1993/94:5
12 oktober 1993
60
I regeringsdeklarationen fastslogs att ett vårdnadsbidrag nu skall införas
till den 1 juli nästa år. Arbetsgruppen för vårdnadsbidrag säger i sitt förslag
till den tekniska utformningen att vårdnadsbidraget också kommer att på-
verka bostadsbidraget. Det kan innebära ett minskat bostadsbidrag på ända
upp till 4 800 kr per år för en familj och ge negativa effekter för många famil-
jer.
Av Boverkets anslagsframställan framgår det att bostadsbidragen redan i
dag urholkas och täcker en allt mindre del av bostadskostnaden. Boverket
har också undersökt hur bostadsbidraget för 1994, med det nya beräknings-
sättet, kommer att slå. Analysen visar att över hälften, 55 % av bidragshus-
hållen, får en ytterligare försämring 1994, och det är hushåll med inkomster
runt 100 000 kr per år som förlorar mest.
Med tanke på de ytterligare kostnadsökningar som kommer att drabba
boendet, och med tanke på den arbetsmarknadssituation som råder, där nå-
gon minskning av arbetslösheten tyvärr inte kan väntas, är detta en oroande
utveckling som drabbar familjer med små inkomster mycket hårt.
Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att familjer med små inkoms-
ter skall kunna bo kvar eller, om de är trångbodda, skall kunna förbättra sitt
boende?
Skall bostadsbidragen även i fortsättningen vara ett bostadspolitiskt in-
strument som främjar ett bra boende, eller kommer dessa undan för undan
att omvandlas till ett allmänt konsumtionsstöd?
den 11 oktober
\993I9W4 av Hans Göran Franck (s) till kulturministern om asylrätt m.m.:
Efter den största flyktingströmmen sedan andra världskriget visar västlän-
derna en tydlig tendens att införa allt fler restriktioner i lagar och praktisk
tillämpning, bl.a. genom skärpta awisningsbestämmelser och visumtvång.
I ex-Jugoslavien har 3,5 miljoner människor blivit hemlösa, tvångsförflyt-
tade eller flytt till ett annat land. Majoriteten av de omkring 700 000 asylsö-
kande har vägrats uppehållstillstånd i västländerna. Många av dem väntar
ännu på att bli utvisade. Ett stort antal vistas illegalt i olika västländer.
Hundratusentals människor på flykt lever illegalt utan att registrera sig
som asylsökande. En stor del av dem som vägrats uppehållstillstånd torde
fortfarande bo kvar i väst- och centraleuropeiska länder då myndigheterna
inte verkställt utvisningsbesluten eller inte kunnat göra det.
Det finns nästan dubbelt så många flyktingar i världen i dag, ca 19 miljo-
ner, som för tio år sedan. Ca 20 miljoner människor har tvångsförflyttats el-
ler själva flytt inom sina egna länder.
Trots många generösa flyktinginsatser i olika delar av världen bemöts allt
oftare människor som söker asyl med misstänksamhet och fientlighet.
Den utmaning vi står inför är att finna lösningar som garanterar en human
och deltagande inställning utan att skapa instabilitet och svåra konflikter.
Första steget måste vara förståelse för de orsaker som driver människor att
fly, att lämna sina hem. Enligt min mening flyr de främst därför att de tvingas
till det, inte därför att de vill.
Långvariga flyktingproblem orsakas av regionala konflikter och auktori-
tära förtryckarregimer. Förföljelsen förvärras i många fall av fattigdom, mil-
jöförstöring och befolkningstryck. Det är ingen slump att de flesta flyktingar
och tvångsförflyttade personer finns i de fattigaste delarna av världen.
En stor del kan betecknas som flyktingar enligt 1951 års FN-konvention
och tilläggsprotokollet från 1967. Den definition som avses är ”välgrundad
fruktan för förföljelse på grund av sin ras, religion, nationalitet, tillhörighet
till viss samhällsgrupp eller politiska åskådning”.
I Afrika ryms många fler inom den bredare definitionen från 1969 års
OAU-konvention, vilken inkluderar ”---vaije människa som tvingats
lämna sitt hemland, på grund av yttre aggression, ockupation, utländsk do-
minans eller händelser som allvarligt stört den allmänna ordningen i en del
av eller hela landet---”.
FN:s flyktingkommissarie har framhållit tre traditionella lösningar på flyk-
tingsituationer:
1) Frivilligt återvändande, vilket är den mest önskvärda lösningen, även
om det kan dröja åratal innan förhållandena i hemlandet tillåter att flykting-
arna tryggt kan återvända;
2) Lokal integration, som medger att flyktingarna stannar i asyllandet och
3) Omflyttning till tredje land, vilket oftast tillåts endast i begränsad om-
fattning.
På grund av de nära sambanden mellan politiska konflikter och ekono-
miska och sociala problem är det ibland svårt att skilja på flyktingar och im-
migranter. Flyktingar flyr för att rädda sina liv, och immigranter flyttar för
att förbättra sina levnadsvillkor. Skillnaden kan vara svår att urskilja, särskilt
när människor flyr från länder där fattigdom är en direkt konsekvens av det
politiska systemet, som innebär ett allmänt förtryck.
Det är därför lätt att förstå att OAU har breddat sin definition av en flyk-
ting. Detta innebär också att gränserna är öppnare för asylsökande i Afrika.
Det är hög tid för det internationella samfundet att överväga vilka föränd-
ringar som kan införas i andra delar av världen.
Europa behöver en konvention om asylsökande som inte ryms inom ra-
men för Genévekonventionen, men som behöver skydd. Europarådets par-
lamentarikerförsamling har sedan lång tid föreslagit att konkreta åtgärder
vidtas.
Det behövs också en form för temporära uppehållstillstånd för skyddsbe-
hövande i akuta massflyktsituationer. Men det gäller att finna en lösning som
inte inkräktar på asylrätten.
Bland humanitära icke-statliga organisationer finns en stark och berätti-
gad oro att olika mellanstatliga åtgärder för att skydda de yttre gränserna
för EG och anslutna EFTA-länder får negativa effekter på tillämpningen av
asylrätten.
Amnesty International har analyserat problemen i en rapport, ”Europeisk
harmonisering av asylpolitiken”, november 1992. Man vädjar till europeiska
länder att anta en juridiskt bindande överenskommelse om ett minimum av
normer och garantier för handläggningen av asylärenden. Amnesty befarar
att utan en sådan överenskommelse kommer samarbetet mellan europeiska
Prot. 1993/94:5
12 oktober 1993
61
Prot. 1993/94:5
12 oktober 1993
62
regeringar att leda till allvarliga brister i skyddet av flyktingar och asylsö-
kande i Europa.
Europaparlamentets senaste årliga rapport är i detta samamnhang av stort
intresse. Allvarlig kritik riktas mot EG-regeringarnas nuvarande flyktingpo-
litik, som ”gradvis har börjat reducera rättsskyddet och den sociala trygghe-
ten för asylsökande”.
EG-parlamentet, som dess värre saknar beslutanderätt, reagerar mot att
”Europa utvecklas till en fästning mot medborgare från icke EG-länder som
diskrimineras enligt de principer som EG:s normer baseras på”.
EG-parlamentet anser att ”handläggningen för att utreda asylansökningar
till att börja med bör harmoniseras på basis av de regler om rättvis och huma-
nitär behandling, som fastslås i 1951 års Genévekonvention och som utveck-
las vidare i de slutsatser som antagits av UNHCR:s styrelse och i en rekom-
mendation från Europarådets ministerkommitté”.
EG-parlamentet uppmanar medlemsstaterna att ”garantera strikt tillämp-
ning av dessa internationella överenskommelser och, framför allt, att stoppa
alla avvikelser, missbruk och överträdelser vid handläggningen som följer
efter den första asylansökan vid ankomsten till värdlandet; omedelbart åter-
sändande av asylsökande och vägran att ge rättshjälp när sökande utfrågas
första gången utgör olika brott mot mänskliga rättigheter enligt internatio-
nella överenskommelser”.
Vidare kräver EG-parlamentet att Gemenskapen och medlemsstaterna
antar en ”internationell överenskommelse om miniminormer för rättvis och
tillfredsställande asylhandläggning”.
Enligt EG-parlamentet bör EG-kommissionen överväga om en överstatlig
myndighet kan skapas för att på EG-nivå och i samarbete med UNHCR
svara för att ge sin uppfattning före ett slutligt beslut om att avslå asylansök-
ningar.
Det är nödvändigt att agera mer aktivt inte bara för att försvara asylrätten
utan också för att förbättra internationella regler, nationella lagar och till-
lämpning. Det är brådskande att uppnå en europeisk överenskommelse,
som fördelar ansvaret mer rättvist mellan länderna, för att skapa en säkrare
och bättre tillvaro för flyende människor.
I anledning härav får jag ställa följande frågor till statsrådet Birgit Frig-
gebo:
1. På vilket sätt vill regeringen internationellt och för Sveriges del verka för
försvar av asylrätten liksom för en förbättring av denna och andra interna-
tionella regler på detta område?
2. Avser regeringen verka för att EG-parlamentets avgivna årsrapport läggs
till grund för europeisk flyktingpolitik?
3. Avser regeringen verka för förändringar i linje med OAU:s flyktingkon-
vention?
4. På vilket sätt vill regeringen verka för en ny flyktingöverenskommelse
och/eller konvention i Europa?
5. Avser regeringen att vidta någon åtgärd för en effektivisering av CA-
HAR:s verksamhet?
6. På vilket sätt vill regeringen stärka UNHCR:s verksamhet?
1. Bör visumtvång användas för att reglera flyktinginvandring och i så fall i
vilken utsträckning?
1993/94:15 av Bengt-Ola Ryttar (s) till kulturministern om flyktingpolitiken:
Lagstiftning, praxis och attityder till flyktingarna har under senare tid
skärpts på ett närmast otäckt sätt.
Ny demokrati fiskar i grumliga vatten i sin strävan efter makt.
Expressen slår sina tidigare bottenrekord med hästlängder för snöd vin-
nings skull.
Den socialdemokratiska partikongressen antar ett invandrarpolitiskt pro-
gram som utgår ifrån att få ner statens kostnader och inte ifrån medmänsklig-
het.
I medierna får vi dagligen ta del av upprörande utvisningsfall. ”Tannos”
från Iran får inte uppehållstillstånd trots att hennes man, vars barn hon skall
föda i november, beviljats detta.
Familjen Sånchez Diaz kom till Sverige i januari 1991. Luis Enrique Sånc-
hez fick fem kulor i kroppen i november 1989 på grund av sin aktivitet i det
politiska partiet Union Patriötico. Jag har själv sett hans sår. Han vägrades
uppehållstillstånd i oktober 1992. Hans politiska aktivitet och mordförsöket
på honom är dokumenterat. Det borde vara en självklarhet att han får
stanna i Sverige.
Avslaget måste grunda sig på en felaktig bild av förhållandena i Colombia.
Formellt är Colombia en demokrati, men i verkligheten riskerar var och en
som är aktiv i ”fel” parti eller fackligt aktiv att dödas.
Colombia är i dag ett samhälle genomsyrat av våld. Förutom det krimi-
nella våld som präglar alla samhällen med stor fattigdom och stora klassklyf-
tor utövas omfattande våld av:
Militär, polis och paramilitära grupper.
Narkotikakarteller.
Lejda gatubarnsmördare.
Gerillarörelser.
De uppföljningar som gjorts av MR-organisationer visar att mellan 1988
och 1991 registrerades 2 289 politiska mord, 6 263 förmodade politiska mord
och 744 försvinnanden med politisk bakgrund.
1987 skrev överste Orlando Zafra Galvis: ”Gerillan är bara ett bihang till
de omstörtande krafterna och mindre viktig än man allmänt anser den vara.
Det farligaste i en omstörtande verksamhet är det som de upproriska kallar
det politiska och psykologiska kriget. Detta krig har till uppgift att ta över
kontrollen av folket, att med extremistiska ideologier göra folk fanatiska, att
bygga upp organisationer som åtar sig att manipulera massorna---”.
De revolutionära krafterna ”börjar med en oidentifierbar infiltrationspro-
cess inom stat och samhälle. De bildar grupper inom fackföreningar, lands-
organisationer, bland lärare och på universitet, inom massmedia,
rättsapparaten---”. Den slutsatsen drogs 1988 av general Alvaro Valencia
Tovar.
Statsterrorismens ansikte syns tydligt i de militära handböckerna:
”All den verksamhet som i längden gynnar fienden måste kontrolleras av
Prot. 1993/94:5
12 oktober 1993
63
Prot. 1993/94:5
12 oktober 1993
underrättelsetjänsten. Samhället måste försvara sig och därför måste spe-
ciella grupper sättas in för att kontrollera denna obeväpnade fiende”.
Man måste slå till mot ”de organisationer som tjänar som fiendens fasad”
och ”den del av befolkningen som frivilligt eller inte stöder fienden”.
Överste Zafra rekommenderar i detta syfte ”förhör, husundersökningar,
öppna och hemliga operationer”. Även tortyr accepteras som en laglig me-
tod i detta ”smutsiga krig”. I en av den colombianska arméns handböcker
återges den franske översten Roger Trinquiers åsikter om tortyren: ”Men
det är viktigt att fången inte behandlas som en vanlig brottsling eller som en
krigsfånge. Vad de styrkor som arresterat honom är ute efter är inte att be-
straffa ett brott---utan som i alla krig, att krossa fiendens armé eller att
tvinga den att kapitulera. Fången skall utfrågas om sin organisation---.
Under dessa förhör skall han inte vara biträdd av någon advokat. Om han
lämnar de begärda upplysningarna skall förhöret omedelbart avslutas, om
inte, måste specialister med vilka medel som helst försöka tvinga ur honom
hemligheterna. Fången bör, som alla soldater, då konfronteras med det li-
dande och den säkra död han dittills kunnat undgå”.
Redan 1986 sade den dåvarande riksåklagaren Carlos Jiménez Gomez: ”1
Colombia finns det inte bara en utan två grundlagar, den som säljs i bok-
handlarna - en häftad upplaga avsedd för medborgarna - och en annan som
efter hand tyst har smugit sig in i statens hjärta. Man vet inte när, hur eller
vem som är reserverad för de väpnade styrkorna.”
I en rapport avlämnad av en undersökningsgrupp på uppdrag av EG-par-
lamentet konstateras att situationen när det gäller de mänskliga rättighe-
terna är minst sagt bedrövlig i Colombia.
Avser invandrarministern att vidta några åtgärder så att personer, som be-
visligen utsatts för attentat i sitt hemland, inte utvisas till ett sådant land?
1993/94:16 av Jan Fransson (s) till jordbruksministern om jaktarrendena:
Jakten i Sverige är folklig landsbygdskultur. Detta bekräftas nu senast i en
relativt färsk undersökning om den svenske jägaren. Över hälften av jägarna
bor i glesbygd. Jakten har fortfarande en stark anknytning till jord- och
skogsbruk. Drygt 20 % hade sin sysselsättning inom denna bransch jämfört
med riksgenomsnittet som bara är 3 %. 50 % av jägarna tjänar mindre än
13 500 kronor. Nästan 60 % av jägarna är icke-markägande.
Riksdagen har vid åtskilliga tillfällen uttalat att det är viktigt att denna
folkliga tradition i den svenska jakten bevaras. Men vad händer nu när staten
via Domän AB har gått i bräschen för helt oskäliga prishöjningar och kort-
siktiga arrendevillkor? Priserna har i vissa fall mer än fördubblats och syste-
met med fällavgifter upphör. Det innebär en övergång till ett prissystem som
inte tar hänsyn till den verkliga tillgången på vilt och vad som är förenligt
med en god viltvård att beskatta.
Att låta ett kortsiktigt ekonomiskt marknadstänkande styra viltvården
står enligt min mening i strid med de riktlinjer för en god jakt- och viltvård
som riksdagen uttryckt genom 4 § i jaktlagen: ”1 viltvården ingår att genom
särskilda åtgärder sörja för att viltet får skydd och stöd och att anpassa jak-
64
ten efter tillgången på vilt. För att åtgärderna utförs och anpassningen sker
svarar markägaren och jakträttshavaren.”
Priset för arrende av jakt på statens marker har tidigare bildat en norm
för vad som kan betraktas som en skälig prisnivå. Detta har varit ett allmänt
accepterat synsätt eftersom jakt- och viltvården inte lämpar sig för ett ohäm-
mat marknadssystem.
Domäns nya prispolitik, från att vara normgivande för skäliga arrendepri-
ser till att bli prispådrivande, innebär att andra stora markägare nu kommer
att följa efter. Detta kommer ofelbart att leda till att endast ekonomiskt
starka personer från Sverige och utlandet får möjlighet att jaga. Domäns
hantering av jaktarrendepriserna sätter hela den svenska jaktkulturen och
dess karaktär av folklig landsbygdskultur på spel. Den har också väckt en
storm av protester från jägare i hela landet. På den socialdemokratiska parti-
kongressen kom detta till uttiyck genom ett beslut att ge den socialdemokra-
tiska riksdagsgruppen i uppdrag att motverka Domäns och kyrkans extrema
höjningar av jaktarrendena.
Mot denna bakgrund vill jag fråga jordbruksministern om han är beredd
att medverka till att priser och andra villkor för upplåtelser för jakt på statlig
och annan allmänt ägd mark återigen blir normgivande för vad som anses
skäligt.
1993/94:17 av Sten Andersson i Malmö (m) till kulturministern om asylpoliti-
ken:
Den svenska asylpolitiken är enligt mångas uppfattning ryckig och saknar
verklighetsförankring. För att lyckliggöra både hjärta och hjärna används
omväxlande hårda och mjuka metoder. Bristen på en konsekvent och ge-
nomtänkt politik leder enligt min mening till ständigt felaktiga beslut. När
sedan verkligheten gör sig påmind, tvingas nya beslut fram för att rätta till de
begångna misstagen. Besluten kommer därmed aldrig i fas med utvecklingen
utan kommer alltid för sent.
Den 10 oktober 1992 infördes ett visumtvång som i praktiken var riktat
mot kosovoalbaner. Dessa ansågs plötsligt inte längre vara i samma behov
av skydd som tidigare, detta trots att 50 000 kosovoalbaner då redan fanns i
Sverige. Samtidigt upphörde visumtvånget för bosnier, vilket ledde till att
40 000 bosnier ansökte om asyl i Sverige. Den 24 juni 1993 återinfördes ett
visumtvång för bosnier. Bedömningen var således att denna grupp inte
längre hade samma behov av skydd. Samtidigt meddelades att de som hunnit
komma till Sverige kunde räkna med uppehållstillstånd. 1 Danmark ges bos-
nier endast tillfälligt uppehållstillstånd och avsikten är att förbereda flykting-
arna för repatriering.
De svenska besluten innebär att ca 100 000 bosnier beviljas asyl på kort
tid. Detta motsvarar antalet invånare i en medelstor svensk stad. Kostna-
derna för skattebetalarna blir enorma. De svenska besluten togs utan någon
föregående debatt, trots att det kommer att leda till utgifter på flera miljar-
der kronor.
Prot. 1993/94:5
12 oktober 1993
Är statsrådet beredd att föreslå förändringar i asylpolitiken så att huvud-
65
Prot. 1993/94:5
12 oktober 1993
66
delen av den svenska hjälpen lämnas hjälpsökande runt om i världen i stället
för att som nu i huvudsak komma dem till del som på olika sätt lyckats ta sig
till Sverige?
1993/94:18 av Hans Göran Franck (s) till justitieministern om kriminalpoliti-
ken:
Svensk kriminalpolitik håller på att förändras i grunden. Det framgår av
en nyligen utkommen skrift från justitiedepartementet, Att renovera en för-
fallen kriminalpolitik.
Den nya kriminalpolitiken sägs vara ett försök att reparera Socialdemo-
kraternas missriktade politik. Regeringen 1982-1991 läggs bl.a. till last infö-
randet av halvtidsfrigivningen med åtföljande ökad brottslighet, fortsatt ut-
bredning av narkotikamissbruket samt en ökning av den anmälda brottslig-
heten med 216 000 brott.
Den brottsförhindrande effekten av ökande inspärrning i fängelse har
emellertid av forskningen, senast i två avhandlingar från Stockholms univer-
sitet och av Ungdomsbrottskommittén (SOU 1993:35), bedömts som margi-
nell. Det gäller även effekterna av halvtidsreformen 1983. Påtagliga effekter
på brottsnivån genom inspärrning av gärningsmän kan inte uppnås utan att
fängelsebeläggningen flerfaldigas till en kostnad av åtskilliga miljarder kro-
nor. För övrigt förekommer principen om villkorlig frigivning efter halva ti-
den eller t.o.m. tidigare i ett flertal europeiska länder och infördes i t.ex.
Storbritannien av en konservativ regering.
Narkotikamissbrukets utbredning pekar enligt tillgängliga källor på att ny-
tillskottet är begränsat och att allt färre unga blir missbrukare. Detta framgår
av årliga undersökningar av skolelevers och värnpliktigas användning av nar-
kotika, av stickmärken bland arrestanter på Stockholms häkte och av ålders-
fördelningen bland lagförda för narkotikabrott. Minskningen i antalet debu-
tanter i narkotikamissbruk var dessutom särskilt stark under 1970-talet.
Vad gäller brottsutvecklingen har antalet anmälda brott ökat med 24 000
per år perioden 1982-1991. Siffran kan dock jämföras med motsvarande för
de borgerliga regeringsåren 1976-1982: 31 000 per år.
Justitieministern har valt att renovera kriminalpolitiken genom bl.a. föl-
jande - genomförda och planerade - skärpningar av straff och verkställighet:
-Höjning av fängelsestraffen för 18 brottsbalksbrott (och minskning för
två);
- Höjning av fängelsestraffen för trafikonykterhetsbrott;
- Införande av fängelse i straffskalan för konsumtion av narkotika;
-Avskaffande av halvtidsfrigivningen.
Dessa lagändringar är den huvudsakliga orsaken till att Kriminalvårdssty-
relsen nu uppskattar att 1 400 nya anstaltsplatser - främst slutna - måste byg-
gas. Nybyggnadskostnaden för så många slutna platser kan beräknas till ca
2 miljarder kronor och driftskostnaderna, om alla platser fylls, till ca 700 mil-
joner kronor per år. Till detta kommer växande kostnader för häkten, som
för närvarande är överfulla.
I de olika propositionerna görs inte troligt att straffskärpningarna skall få
en brottsminskande effekt. Justitieministern tar inte ställning till empirisk
kunskap om påföljders effekter på brottsutvecklingen. Där forskningen visat
att de allmänpreventiva effekterna av ytterligare höjningar av risken för
fängelse är obefintliga eller marginella, hänvisar justitieministern till ”sunda
förnuftet” som bevis för att sådana effekter finns.
Då det inte kan visas empiriskt att ytterligare fängelse inte ger brottsmins-
kande effekter, bör en rationell kriminalpolitik satsa på något annat utifrån
den allmänna principen att det minst skadliga ingreppet skall användas.
Justitieministern har också introducerat en ny princip för straffmätning,
nämligen: ”Genom att straffa brottslingen upprättar staten brottsoffret”.
Denna princip innebär att spärrarna mot ökad användning av fängelsestraff
kan sättas ur spel. För hur motbevisa att det inte krävs ett, två, fem eller tio
års fängelse för gärningsmannen för att offret skall bli ”upprättat”? Risken
att hamna i ett vedergällningstänkande är påtaglig.
Skulle regeringen vilja införa denna straffmätningsregel i brottsbalken,
kommer den knappast att vara brottsoffren till hjälp. Vad brottsoffret i nor-
malfallet önskar är ekonomisk kompensation, någon att prata med och i
förekommande fall läkarvård - inte ”upprättelse” genom högre straff för
gärningsmannen. Det är vad undersökningar på området visar. Den halva
miljon kronor som en årsplats i sluten anstalt kostar kan säkert användas
bättre för att upprätta brottsoffret.
Internationell erfarenhet visar att brottsnivån inte bestäms av straffnivån.
Justitieministern har själv framhållit detta: ”Allmänt sett tycker jag att det
hos många finns en överdriven tilltro till lagstiftningens betydelse i det
brottsbekämpande arbetet. Om brottsligheten drastiskt kunde minskas en-
dast genom att riksdagen antog nya lagar, skulle detta ha gjorts för länge
sedan.”
Justitieministern bör följa denna kloka insikt i stället för att aktivt föra en
politik som snabbt leder till att fängelsebeläggningen slår rekord för 1900-
talet. Det finns ju andra vägar att gå: exempelvis restriktiv alkoholpolitik för
minskning av våldsbrotten, avkriminalisering enligt Åklagarutredningens
förslag, omprioritering av Polisens resurser till mer skydd av medborgarna,
påverkan av tillfällesstrukturen för att minska brottsligheten, kraftig sats-
ning på stödpersoner för unga lagöverträdare på väg in i en brottslig karriär
och företagssponsring av jobb till persistenta förmögenhetsbrottslingar.
Sedan kvarstår naturligtvis den ständiga frågan: Hur förbättra levnadsför-
hållandena för dem som befolkar våra fängelser? Det är det entydiga resulta-
tet från alla undersökningar att de som sitter i fängelse har sämre uppväxt-
villkor, sämre utbildning, sämre hälsa, sämre bostad, sämre ekonomi och
sämre situation på arbetsmarknaden än övriga medborgare. De som sitter i
fängelserna är förlorare. För dem gäller verkligen: brott lönar sig inte.
Av central betydelse för beivrandet av den tilltagande brottsligheten är att
göra väsentligt större satsningar på den brottsförebyggande verksamheten
än vad som görs för närvarande.
Med anledning av det anförda får jag ställa följande frågor till justitiemi-
nister Gun Hellsvik:
1. Vilka belägg har justitieministern för att ytterligare straffskärpningar
skulle minska straffnivån?
Prot. 1993/94:5
12 oktober 1993
Prot. 1993/94:5
12 oktober 1993
2. Vilket lagligt stöd finns enligt justitieministern för att staten genom be-
straffning av brottslingen upprättar brottsoffret?
3. Är den beräknade utbyggnaden av antalet fängelseplatser med ca 1400
till en uppskattad nybyggnadskostnad beräknad med ca 2 miljarder och
årlig driftskostnad med ca 700 miljoner kronor ändamålsenlig och försvar-
lig?
4. Vilka alternativ till fängelse är regeringen beredd att verka för utöver sam-
hällstjänst och intensivövervakning?
5. Vilka åtgärder vill regeringen föreslå för att förbättra förhållandena för
dem som befolkar fängelserna, i syfte att förhindra återfall och främja en
bättre social anpassning efter frigivningen?
6. Vilka ytterligare satsningar på brottsförebyggande åtgärder vill rege-
ringen göra?
30§ Kammaren åtskildes kl. 16.41.
Förhandlingarna leddes av talmannen.
Vid protokollet
TOM T:SON THYBLAD
IBarbro Nordström
68
1 § Justering av protokoll................................ 1
2 § Ny riksdagsledamot m.m.............................. 1
3 § Anmälan om ändrad partitillhörighet.................... 1
4 § Avsägelser ........................................ 2
5 § Anmälan om kompletteringsval till vissa utskott, m.m....... 2
6 § Ledighet .......................................... 2
7 § Återkallelse av del av motion.......................... 3
8 § Anmälan om frågor
1993/94:24 av Jan Andersson (s) om prioriteringen av vård-
nadsbidraget................................... 3
1993/94:25 av Birger Andersson (c) om beläggningen på krimi-
nalvårdsanstalterna.............................. 3
1993/94:26 av Birger Andersson (c) om tidigareläggning av
byggnadsobjekt inom kriminalvården................ 3
1993/94:27 av Alf Wennerfors (m) om åtgärder för att minska
statliga myndigheters lokalkostnader................. 4
1993/94:28 av Oskar Lindkvist (s) om ROT-programmet.... 4
1993/94:29 av Hans Karlsson (s) om införande av vårdnadsbi-
drag.......................................... 4
1993/94:30 av Inga-Britt Johansson (s) om butiker i glesbygd 5
1993/94:31 av Christina Linderholm (c) om kostnadsberäkning-
arna av Dennispaketet............................ 5
1993/94:32 av Kenneth Lantz (kds) om åtgärder för att minska
den ekonomiska brottsligheten..................... 5
1993/94:33 av Ingela Mårtensson (fp) om exporten av krigsma-
teriel till Indonesien............................. 6
1993/94:34 av Ines Uusmann (s) om folkomröstning om med-
lemskap i EG.................................. 6
1993/94:35 av Berith Eriksson (v) om asylpolitiken och koso-
voalbanerna.................................... 6
1993/94:36 av Rolf L Nilson (v) om förtidspensionärers möjlig-
het att arbeta ideellt............................. 7
1993/94:37 av Ingela Mårtensson (fp) om kontroll av att skolor
följer läroplaner................................. 7
1993/94:38 av Göthe Knutson (m) om permission'från sluten
psykiatrisk vård................................. 8
1993/94:39 av Carl Olov Persson (kds) om Domän AB:s försälj-
ning av skogsmark............................... 8
1993/94:40 av Margareta Viklund (kds) om Sudan och de
mänskliga rättigheterna........................... 8
Prot. 1993/94:5
12 oktober 1993
69
Prot. 1993/94:5 1993/94:41 av Margitta Edgren (fp) om handläggningen av asyl-
12 oktober 1993 ärenden....................................... 9
1993/94:42 av Margareta Viklund (kds) om åtgärder mot barn-
sexturismen i Thailand............................ 9
9 § Meddelande om inställda svar ......................... 9
Talmannen
10 § Svar på fråga 1993/94:2 om sillprodukter som bistånd....... 9
Statsrådet Alf Svensson (kds)
Christer Skoog (s)
11 § Svar på fråga 1993/94:7 om Indonesien och de mänskliga rättig-
heterna ......................................... 12
Statsrådet Alf Svensson (kds)
Ingbritt Irhammar (c)
12 § Svar på fråga 1993/94:21 om effektivare biståndsinsatser..... 15
Statsrådet Alf Svensson (kds)
Alf Wennerfors (m)
13 § Svar på fråga 1993/94:18 om verkställighet av utvisningsärenden 17
Kulturminister Birgit Friggebo (fp)
Maud Ekendahl (m)
14 § Svar på fråga 1993/94:35 om asylpolitiken och kosovoalbanerna 19
Kulturminister Birgit Friggebo (fp)
Berith Eriksson (v)
Talmannen (om debattreglerna)
15 § Svar på fråga 1993/94:1 om ansvar för miljöskador......... 23
Statsrådet Reidunn Laurén (-)
Annika Åhnberg (-)
16 § Svar på fråga 1993/94:30 om butiker i glesbygd............ 24
Arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund (c)
Inga-Britt Johansson (s)
17 § Svar på fråga 1993/94:33 om exporten av krigsmateriel till Indo-
nesien .......................................... 26
Statsrådet Ulf Dinkelspiel (m)
Ingela Mårtensson (fp)
18 § Svar på fråga 1993/94:15 om rätt att behålla högskoleplats under
värnpliktstjänstgöring .............................. 30
Utbildningsminister Per Unckel (m)
Göthe Knutson (m)
19 § Svar på fråga 1993/94:27 om åtgärder för att minska statliga myn-
digheters lokalkostnader............................ 32
Finansminister Anne Wibble (fp)
Alf Wennerfors (m)
20 § Svar på fråga 1993/94:12 om kontrollen av sökande till hemvär-
net ............................................ 35
Försvarsminister Anders Björck (m)
Göthe Knutson (m)
70
21 § Svar på fråga 1993/94:19 om konkurrensneutraliteten....... 38
Statsrådet Bo Lundgren (m)
Filip Fridolfsson (m)
22 § Svar på fråga 1993/94:28 om ROT-programmet ........... 40
Statsrådet Bo Lundgren (m)
Oskar Lindkvist (s)
23 § Svar på fråga 1993/94:6 om åtgärder mot segregerade skolor . 43
Statsrådet Beatrice Ask (m)
Björn Samuelson (v)
Prot. 1993/94:5
12 oktober 1993
24 § Svar på fråga 1993/94:37 om kontroll av att skolor följer läropla-
ner ............................................ 46
Statsrådet Beatrice Ask (m)
Ingela Mårtensson (fp)
25 § Svar på fråga 1993/94:11 om åtgärder för att förhindra rymning
från sluten psykiatrisk vård.......................... 49
Statsrådet Bo Könberg (fp)
Göthe Knutson (m)
26 § Svar på fråga 1993/94:36 om förtidspensionärers möjlighet att ar-
beta ideellt ...................................... 52
Statsrådet Bo Könberg (fp)
Rolf L Nilson (v)
27 § Hänvisning av ärenden till utskott...................... 54
28 § Bordläggning ..................................... 55
29 § Anmälan om interpellationer
1993/94:10 av Sverre Palm (s) om åtgärder mot införsel av nar-
kotika i ett EG-perspektiv......................... 56
1993/94:11 av Hans Göran Franck (s) om offentlighetsprinci-
pen och EG.................................... 56
1993/94:12 av Lars-Erik Lövdén (s) om åtgärder mot brott. . 57
1993/94:13 av Britta Sundin (s) om bostadsbidragen....... 59
1993/94:14 av Hans Göran Franck (s) om asylrätt m.m..... 60
1993/94:15 av Bengt-Ola Ryttar (s) om flyktingpolitiken. ... 63
1993/94:16 av Jan Fransson (s) om jaktarrendena......... 64
1993/94:17 av Sten Andersson i Malmö (m) om asylpolitiken 65
1993/94:18 av Hans Göran Franck (s) om kriminalpolitiken . 66
71
gotab 45178, Stockholm 1993