Protokoll
1993/94:4
1 § Anmälan om ny ordförande i utbildningsutskottet
Talmannen anmälde att utbildningsutskottet den 7 oktober utsett Hans
Nyhage (m) till ny ordförande efter Ann-Cathrine Haglund.
2 § Ny riksdagsledamot
Anf. 1 TALMANNEN:
Enligt protokoll från Riksskatteverket har till ny ledamot för Göteborgs
kommuns riksdagsvalkrets fr.o.m. den 6 oktober 1993 efter Johan Brohult
utsetts Simon Liliedahl (nyd).
3 § Avsägelser
Talmannen meddelade att följande avsägelser inkommit:
Hans Nyhage (m) hade avsagt sig uppdraget att vara ledamot i konstitutions-
utskottet,
Hans Gustafsson (s) hade avsagt sig uppdraget att vara ledamot i finansut-
skottet,
Allan Larsson (s) hade avsagt sig uppdraget att vara ledamot i finansutskot-
tet,
Yvonne Sandberg-Fries (s) hade avsagt sig uppdraget att vara ledamot i skat-
teutskottet,
Gunnar Hökmark (m) hade avsagt sig uppdraget att vara ledamot i försvars-
utskottet,
Doris Håvik (s) hade avsagt sig uppdraget att vara ledamot i socialförsäk-
ringsutskottet,
Göran Persson (s) hade avsagt sig uppdraget att vara ledamot i näringsut-
skottet,
Birgitta Dahl (s) hade avsagt sig uppdraget att vara ledamot i utrikesnämn-
den,
Birgitta Dahl (s) hade avsagt sig uppdraget att vara ledamot i den svenska
delegationen till Gemensamma parlamentarikerkommittén EG-Sverige, 1
1 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 4
Prot. 1993/94:4
7 oktober 1993
Göran Persson (s) hade avsagt sig uppdraget att vara ledamot i den svenska
delegationen till Gemensamma parlamentarikerkommittén EG-Sverige,
Ingvar Johnsson (s) hade avsagt sig uppdraget att vara suppleant i finansut-
skottet samt
Göran Lennmarker (m) hade avsagt sig uppdraget att vara suppleant i social-
utskottet.
Kammaren biföll dessa avsägelser.
4 § Anmälan om kompletteringsval till vissa utskott, m.m.
Talmannen meddelade att på grund av uppkomna vakanser hade
dels Moderata samlingspartiets riksdagsgrupp anmält Henrik S Järrel som
ledamot i konstitutionsutskottet, Göran Lennmarker som ledamot i utrikes-
utskottet, Henrik Landerholm som ledamot i försvarsutskottet, försvarsmi-
nister Anders Björk som ledamot i krigsdelegationen, Knut Billing som le-
damot i Europarådets svenska delegation, Karin Falkmer som ombud i den
svenska delegationen till Europeiska frihandelssammanslutningens (EFTA)
parlamentarikerkommitté, Per Stenmarck som ledamot i den svenska dele-
gationen till Gemensamma parlamentarikerkommittén EG-Sverige, Ola
Karlsson som suppleant i konstitutionsutskottet, Hans Hjortzberg-Nordlund
som suppleant i utrikesutskottet och socialutskottet, Gunnar Hökmark som
suppleant i försvarsutskottet, Alf Wennerfors och Mona Saint Cyr som sup-
pleanter i utrikesnämnden, Göte Jonsson som suppleant i besvärsnämnden,
Mona Saint Cyr som suppleant i Europarådets svenska delegation, Göran
Lennmarker som suppleant i den svenska delegationen till Europeiska fri-
handelssammanslutningens (EFTA) parlamentarikerkommitté samt Ivar
Virgin som suppleant i den svenska delegationen till Gemensamma parla-
mentarikerkommittén EG-Sverige,
dels Socialdemokratiska riksdagsgruppen anmält Göran Persson och
Yvonne Sandberg-Fries som ledamöter i finansutskottet, Jan Fransson som
ledamot i skatteutskottet, Lars Ulander som ledamot i försvarsutskottet,
Bengt Lindqvist som ledamot i socialförsäkringsutskottet, Hans Gustafsson
som ledamot i näringsutskottet, Doris Håvik som ledamot i utrikesnämnden,
Bo Nilsson som ledamot i krigsdelegationen, Doris Håvik och Allan Larsson
som ledamöter i den svenska delegationen till Gemensamma parlamentari-
kerkommittén EG-Sverige, Allan Larsson som suppleant i finansutskottet,
Kristina Persson som suppleant i justititieutskottet och jordbruksutskottet
samt Ingvar Johnsson som suppleant i bostadsutskottet.
Talmannen förklarade valda till
ledamot i konstitutionsutskottet
Henrik S Järrel (m)
ledamöter i finansutskottet
Göran Persson (s)
Yvonne Sandberg-Fries (s)
ledamot i skatteutskottet
Jan Fransson (s)
ledamot i utrikesutskottet
Göran Lennmarker (m)
ledamöter i försvarsutskottet
Henrik Landerholm (m)
Lars Ulander (s)
ledamot i socialförsäkringsutskottet
Bengt Lindqvist (s)
ledamot i näringsutskottet
Hans Gustafsson (s)
ledamot i utrikesnämnden
Doris Håvik (s)
ledamöter i krigsdelegationen
Försvarsminister Anders Björck (m)
Bo Nilsson (s)
ledamot i Europarådets svenska delegation
Knut Billing (m)
ombud i den svenska delegationen till Europeiska frihandelssammanslutning-
ens (EFTA) parlamentarikerkommitté
Karin Falkmer (m)
ledamöter i den svenska delegationen till Gemensamma parlamentarikerkom-
mittén EG-Sverige
Per Stenmarck (m)
Doris Håvik (s)
Allan Larsson (s)
suppleant i konstitutionsutskottet
Ola Karlsson (m)
suppleant i finansutskottet
Allan Larsson (s)
suppleant i justitieutskottet
Kristina Persson (s)
Prot. 1993/94:4
7 oktober 1993
1* Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 4
|
Prot. 1993/94:4 7 oktober 1993 |
suppleant i utrikesutskottet Hans Hjortzberg-Nordlund (m) suppleant i försvarsutskottet Gunnar Hökmark (m) suppleant i socialutskottet Hans Hjortzberg-Nordlund (m) suppleant i jordbruksutskottet Kristina Persson (s) suppleant i bostadsutskottet Ingvar Johnsson (s) suppleanter i utrikesnämnden Alf Wennerfors (m) Mona Saint Cyr (m) suppleant i besvärsnämnden Göte Jonsson (m) suppleant i Europarådets sveriska delegation Mona Saint Cyr (m) suppleant i den svenska delegationen till Europeiska frihandelssammanslut- Göran Lennmarker (m) suppleant i den svenska delegationen till Gemensamma parlamentarikerkom- Ivar Virgin (m) 5 § Hänvisning av ärenden till utskott Föredrogs och hänvisades Propositionerna 1993/94:24 till justitieutskottet 1993/94:29 till finansutskottet 1993/94:31 till försvarsutskottet 1993/94:55 till lagutskottet Skrivelserna 1993/94:15 till konstitutionsutskottet 1993/94:46 till justitieutskottet |
4
6 § Information från regeringen om Bosnien
Prot. 1993/94:4
7 oktober 1993
Anf. 2 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):
Fru talman! I denna stund har 300 av de svenska soldaterna i den nordiska
bataljonen anlänt till Tuzlaområdet i Bosnien. Ytterligare 280 befinner sig i
FN:s underhållsbas utanför Belgrad för att ta hand om lastningen av bataljo-
nens materiel. Dessa 280, tillsammans med ytterligare 300 soldater, kommer
efter hand också att grupperas i Tuzla. Styrkan beräknas vara färdiggruppe-
rad i slutet av oktober.
Sedan riksdagens ledamöter skildes åt har åtskilligt hänt i Bosnien. Jag
anser därför att det är angeläget att informera ledamöterna om läget och de
svenska och internationella insatserna.
Jag är säker på att vi alla delar känslan av besvikelse över att det inte blev
någon fredsuppgörelse om Bosnien i förra veckan. Många hade ändå trott att
det bosniska parlamentet skulle säga ja till fredsplanen, trots dess uppenbara
brister. Även om många invändningar kan göras - inte minst moraliska - är
fortsatt krig än mer avskräckande. Det civila lidandet kan få en ofattbar om-
fattning under den kommande vintern.
Det bosniska parlamentet har sagt sig kunna acceptera fredsplanen endast
på villkor att erövrade områden lämnas tillbaka, vilket förutsätter att främst
den serbiska sidan lämnar områden som den nu kontrollerar; något som för
närvarande ter sig mindre sannolikt. Det förefaller därför som om fredspla-
nen för tillfället har skjutits åt sidan. Tid för en ny förhandlingsrunda har
inte bestämts.
Samtidigt får vi inte ge upp hoppet om att en förhandlingsuppgörelse ändå
kan nås inom en snar framtid. De positioner som de krigförande parterna
intagit är knappast slutgiltiga. Den annalkande vintern kommer, om inte an-
nat, att inskärpa lägets allvar för dem. En sådan uppgörelse skulle möjligen
kunna ske på grundval av de bilaterala gemensamma deklarationer som
muslimerna slutit med både kroater och serber. Där finns utrymme för fort-
satta förhandlingar om territoriella frågor, åtminstone vad gäller utbyte av
områden.
Striderna i Bosnien förefaller inte ha trappats upp i någon nämnvärd ut-
sträckning efter det bosniska parlamentets beslut. Det verkar som om alla
tre sidorna avvaktar läget och är osäkra på hur de skall gå vidare.
Den mest sannolika utvecklingen är att vi får uppleva en tid av osäkerhet
och begränsad krigföring. Vi talar alltså om en sorts gråzonstillstånd, som i
sig innehåller en fara för att anarkin ökar och att befälslinjerna inom resp,
styrkor luckras upp ännu mer. Ett än mer oroande scenario är naturligtvis
att striderna intensifieras.
Säkerhetsläget för UNHCR:s personal och andra hjälparbetare är redan
nu allvarligt. Vi kan inte utesluta att läget kan komma att ytterligare förvär-
ras så att de internationella humanitära organisationer som är verksamma i
Bosnien tvingas att dra sig ur helt eller delvis. Man värjer sig för tanken på
vilka följder detta skulle få för civilbefolkningen.
För Sverige är det alldeles nödvändigt att tillsammans med andra länder
verka för att fredsansträngningarna fortsätter och att den humanitära hjäl-
pen till bosnierna inte upphör. Det är illavarslande att UNHCR:s och andra
Information
från regeringen
Prot. 1993/94:4
7 oktober 1993
Information
från regeringen
humanitära organisationers biståndsappeller har mött ett så svagt internatio-
nellt gensvar.
Det är också min övertygelse att den bosniska regeringens benägenhet att
acceptera en fredsplan skulle öka om det internationella samfundet gav den
ett klart och entydigt budskap att det var villigt att bidra militärt och humani-
tärt för att genomföra och upprätthålla en fredsplan i alla dess delar.
Ju längre kriget i Bosnien drar ut på tiden, desto större destabiliserande
effekt kommer det att ha på hela regionen. Sanktionsregimen, som tär på
Serbien-Montenegro och som utan tvivel haft avsedd verkan, drabbar även
de omkringliggande länderna ekonomiskt.
Det internationella samfundet bör dock inte lätta på sanktionerna förrän
det står klart att en fredsplan för Bosnien verkligen genomförs. Sanktio-
nerna har också betydelse för ansträngningarna att nå en övergripande regle-
ring av situationen i f.d. Jugoslavien; däribland konflikterna i Kroatien och
Kosovo.
Fru talman! De svenska insatserna i Jugoslavienkonflikten är omfattande.
Inget land utanför f.d. Jugoslavien har tagit emot så många flyktingar per
capita som Sverige. Samtidigt är det svenska humanitära biståndet dit det
fjärde största i absoluta tal. Vi bidrar nu med personal till FN:s fredsbeva-
rande styrkor i Kroatien och Makedonien samt efter den nu pågående grup-
peringen även till Bosnien. Sverige har också som ESK-ordförande bedrivit
en aktiv politik för att förhindra att konflikten sprids till andra områden.
Fru talman! Sverige har under det senaste året kraftigt ökat deltagandet i
FN:s fredsbevarande insats i f.d. Jugoslavien, Unprofor. Då Bosnienstyrkan
fullt ut stationeras i Tuzlaområdet vid månadsskiftet oktober/november upp-
går den totala svenska Unproforkontingenten i f.d. Jugoslavien till nära
1 300 personer, vilket är fler än Sverige vid något tillfälle haft i ett och samma
fredsbevarande FN-uppdrag. Den totala kostnaden för det svenska engage-
manget i Unprofor beräknas uppgå till ca 800 miljoner kronor per år.
Den nordiska Bosnienbataljonen agerar under säkerhetsrådets resolution
836 med uppgift att etablera Tuzla som ett av sex fredade områden i Bosnien.
Situationen för befolkningen i Tuzlaområdet är utsatt, och förbindelserna
med övriga Bosnien är i princip avskurna. Närvaron av den nordiska bataljo-
nen får därmed en viktig funktion för att avskräcka från angrepp mot områ-
det och dess befolkning.
Genom de begränsade truppbidragen till FN:s Bosnieninsats och den
svåra humanitära situationen, i synnerhet inför vintern, kommer emellertid
bataljonens huvuduppgifter under den närmaste tiden att koncentreras till
att etablera rörelsefrihet i området samt att eskortera humanitära hjälpsänd-
ningar.
Sverige och övriga nordiska länder för en fortlöpande dialog med FN-se-
kretariatet, med andra betydande deltagarländer i Bosnieninsatsen samt på
en militär nivå med Unprofors högkvarter i Zagreb för att tillse att den
svenska insatsen ligger i linje med riksdagens bemyndigande avseende insat-
ser för att säkerställa fred i f.d. Jugoslavien. Det har därvid framhållits att
bataljonen arbetar under ett nationellt mandat som måste förenas med FN:s
intressen.
Om ett fredsavtal för Bosnien kommer till stånd kan den nordiska styrkan
komma att användas för att genomföra ett sådant. En omfattande fredsbeva-
rande FN-insats förutses då. Det är än så länge oklart hur strukturen för en
sådan insats kommer att te sig. Det torde dock stå klart att NATO kommer
att spela en betydelsefull operativ roll under medverkan av en rad icke-NA-
TO-länder. Diskussioner pågår för närvarande om hur relationen mellan FN
och NATO mer i detalj kommer att se ut.
Den svenska regeringens utgångspunkt är att en svensk insats för att ge-
nomföra ett fredsavtal för Bosnien måste äga rum under mandat från FN:s
säkerhetsråd.
Fru talman! Jag vill gärna peka även på den viktiga roll som ESK spelat i
den jugoslaviska krisen. ESK:s arbete har främst inriktats på att förhindra
att den öppna konflikten sprids till Kosovo, Vojvodina, Sandjak och Make-
donien. Jag vill också erinra om att ESK har det huvudsakliga ansvaret för
att sanktionerna mot Serbien-Montenegro upprätthålls. Dessa har därmed
blivit ett verksamt medel för att påverka Serbiens politik.
Dessutom har ESK initierat förslaget att upprätta en krigsförbrytardom-
stol. Vi hoppas att domstolen nu snart skall kunna upprättas och ta itu med
sitt arbete.
Sedan en tid för ESK, på svenskt initiativ, en dialog med förhandlarna i
Geneve och Unprofor i Zagreb om vilka uppgifter som ESK kan få vid ge-
nomförandet av ett fredsavtal för Bosnien. Utan att föregripa denna diskus-
sion torde man redan nu kunna konstatera att de områden som är bäst läm-
pade för ESK är konfliktlösande och konfliktförebyggande åtgärder på lokal
nivå. ESK:s minoritetskommissarie bör också kunna spela en viktig kom-
pletterande roll. Betydelsefulla bidrag borde också gunna ges till att bygga
upp rättssamhället och de demokratiska institutionerna. ESK har även lång
erfarenhet av förtroendeskapande åtgärder på det militära området.
Fru talman! Sverige har varit drivande när det gäller att fastställa en politik
för de humanitära insatserna i f.d. Jugoslavien. Därvidlag har Sverige beto-
nat vikten av att hjälpen samordnas internationellt och att huvudvikten läggs
vid insatser i närområdet.
Om hjälpen koncentreras till närområdet underlättas även möjligheterna
till återuppbyggnad och repatriering av flyktingar så snart konflikten bilagts.
Hittills har Sverige anslagit sammanlagt ca 500 miljoner kronor för sådana
insatser.
Sverige har prioriterat, och kommer även fortsättningsvis att prioritera,
Bosnien. Sverige bygger och rehabiliterar för närvarande bostäder för 20 000
flyktingar i Tuzla, Srebrenica och Gorazde.
Vi får dock inte glömma bort att stora flyktinggrupper finns i andra delar
av f.d. Jugoslavien. Vissa insatser måste därför avdelas för Kroatien, Ser-
bien-Montenegro och Makedonien.
Sverige är på plats. Vi har beredskap för fortsatta insatser och har upprät-
tat en samordningsgrupp inom regeringskansliet härför. Även om våra och
andra länders insatser inte varit tillräckliga för att bilägga konflikterna i f.d.
Jugoslavien får vi inte förtröttas. Den fullt möjliga, men samtidigt otänk-
bara, humanitära katastrofen får inte inträffa. Sverige kommer att göra vad
som står i dess makt för att förhindra att detta sker.
Men händelserna i f.d. Jugoslavien berör inte endast regeringar utan
Prot. 1993/94:4
7 oktober 1993
Information
från regeringen
Prot. 1993/94:4
7 oktober 1993
Information
från regeringen
också enskilda personer och organisationer. Det är viktigt att så många som
möjligt engagerar sig i arbetet för att lindra nöden för den utsatta civilbefolk-
ningen i f.d. Jugoslavien. Insikten om att detta krig i Europa är vars och ens
angelägenhet gör att regeringen anser sig ha brett stöd för sin aktiva Jugosla-
vienpolitik.
Anf. 3 EVA ZETTERBERG (v):
Fru talman! Jag vill tacka utrikesministern för informationen om vad rege-
ringen gör och avser göra vad gäller kriget i Bosnien. Jag vill understryka
redan från början att jag med utrikesministern helt delar den besvikelse som
finns hos många svenskar, inklusive mig själv och mitt parti, över att kriget
fortsätter i Bosnien, att det tycks trappas upp och att det ännu inte finns nå-
gon fredsplan.
Men jag har några frågor att ställa till utrikesministern. Den första gäller
beslutet att över huvud taget skicka svensk FN-trupp till Bosnien. Vi disku-
terade i våras frågan i riksdagen, och riksdagen beslöt att överlämna till rege-
ringen att fatta beslutet.
Vi i mitt parti var mycket kritiska till detta och menade att detta är ett
beslut som bör fattas av en riksdag, inte överlämnas åt regeringen. Vår kritik
har därefter fått stöd av FN-anställda, FOA-forskare, m.fl. Jag undrar: När
Sverige står inför en sådan avgörande och viktig fråga som att ställa upp med
fredsframtvingande trupp i Bosnien, varför inte kräva att även riksdagen blir
inkallad för att fatta ett sådant beslut? Har regeringen övervägt att kalla in
riksdagen?
Min andra fråga gäller finansieringen. När beslutet fattades i våras sades
det från riksdagens sida att det gällde 600 miljoner. Nu talar utrikesministern
om 800 miljoner. Hur stämmer det överens? Hur skall detta finansieras?
Den tredje frågan gäller vapenexporten. Vi vet att det är svenska vapen
som i stor utsträckning används i Jugoslavien. Vilka slutsatser drar rege-
ringen av detta inför andra konflikter? Hur skall man kunna undvika svensk
vapenexport till stridande parter?
En ytterligare fråga gäller den internationella domstolen. Jag är glad att
höra att den snart kommer till stånd för att kunna döma krigsförbrytelser.
Min fråga är: När kommer den, vilken tidsbedömning gör utrikesministern
på det området?
Anf. 4 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):
Fru talman! Jag skall försöka att besvara Eva Zetterbergs frågor i tur och
ordning.
Det är inte korrekt att säga att det är ett mandat. Riksdagen har mycket
noggrant diskuterat dessa frågor. Det är inte ett i sig fredsframtvingande
mandat. Det är ett mandat som innehåller vidgad möjlighet att använda de-
fensivt våld.
Just därför att detta var ett betydligt farligare uppdrag, som skulla kunna
innehålla element av defensivt våld, vidtog regeringen den extra åtgärden
och gjorde ansträngningen att lägga fram en proposition i riksdagen där man
bad om riksdagens bemyndigande. Detta bemyndigande fick också rege-
ringen. Beslut skulle kunna fattas efter hörande av utrikesnämnden. Så har
också skett.
Utrikesnämnden sammanträdde ett par gånger under sommaren och inför
det regeringsbeslut som så småningom fattades. Det fanns en allmän upp-
slutning om att Sverige skulle ställa denna bataljon till FN:s förfogande. Jag
vill betona att det är en nordisk bataljon. Detta sker i nära samarbete med
övriga nordiska länder, framför allt naturligtvis med Danmark och Norge.
Men Finland har också bidragit på sitt sätt.
Finansieringen måste lösas och är helt naturligt på väg att lösas i den bud-
getberedning som nu sker inom regeringen.
När Eva Zetterberg säger att det i stor utsträckning är svenska vapen som
används måste jag säga att detta är en nyhet för mig. Jag tror inte att det är
på det viset. Jag tror att det är alla möjliga andra länders vapen. När det
gäller export av vapen är de svenska krigsmaterielbestämmelserna mycket
klara. Det kan icke ske någon export av vapen till områden där det pågår
strider eller finns risk för strider.
Den internationella domstolen finns i den meningen att domare är ut-
sedda. Men även en åklagare måste tillsättas, och domstolen måste fås att
fungera. I mitt FN-tal i förra veckan underströk jag Sveriges uppslutning
kring denna domstol och hur viktigt det var att den snabbt kunde börja sitt
arbete.
Anf. 5 EVA ZETTERBERG (v):
Fru talman! Jag vill bara mycket kort kommentera de svar jag fick av utri-
kesministern.
Ett beslut som fattas i utrikesnämnden anser jag vara helt otillfredsstäl-
lande med tanke på den stora vikt som detta beslut har för Sverige. Att man
inte i större utsträckning får diskutera detta ute bland allmänheten för att
låta hela riksdagen fatta beslut anser jag vara mycket otillfredsställande.
Som svar på den andra frågan, om finansieringen, säger utrikesministern
att den håller på att beredas och att det snart finns ett beslut. Då undrar jag:
Överväger regeringen att lägga in dessa medel i försvarsbudgeten, vilket
vore det enda logiska och det enda rätta i den här situationen?
Slutligen: Det finns svenska vapen som används i det här området. Det är
väl dokumenterat.
Anf. 6 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):
Fru talman! Det faktum att regeringen lade fram en proposition i riksda-
gen var i sig en ny åtgärd. Jag tycker att det var en bra åtgärd. Därmed gavs
också underlag för en bred och allmän debatt och framför allt för ett beslut
i riksdagen.
När det sedan gäller finansieringen har jag bara att svara att beredning
pågår. Riksdagen kommer att föreläggas förslag i denna fråga i samband
med budgetpropositionen.
Anf. 7 HÅKAN HOLMBERG (fp):
Fru talman! Jag vill tacka utrikesministern för den redogörelse vi har fått
och även säga att jag tycker att det är bra att svensk FN-trupp nu finns på
plats i Tuzla.
Prot. 1993/94:4
7 oktober 1993
Information
från regeringen
Prot. 1993/94:4
7 oktober 1993
Information
från regeringen
10
Jag vill ta upp en helt annan fråga, nämligen ett uttalande som gjordes av
utrikesministern den 31 juli. Ordet genombrott användes där om planen att
dela Bosnien i tre stater på etnisk grund. Jag menar att ordet genombrott är
ett ytterst olyckligt och olämpligt ordval. Det har också väckt undran.
Även om vi alla hoppas att ett fredsavtal snart skall kunna skrivas under,
får vi inte skyla över den faktiska innebörden av de planer som har varit ak-
tuella och som kanske också är aktuella nu. Om inte omvärlden intervene-
rar, kan fred i Bosnien i dag inte uppnås annat än på så sätt att Bosniens
internationellt erkända regering godtar att större delen av landet i praktiken
annekteras av Serbien och Kroatien. Detta är icke något som kan beskrivas
som ett genombrott. Det är en europeisk katastrof som endast kan motiveras
med att alternativet, om omvärlden inte ingriper, skulle vara en ännu större
katastrof.
Jag vill därför ställa frågan: Kan utrikesministern klargöra att uttalandet
från den 31 juli inte skall uppfattas som att Sverige avser att legitimera eröv-
ringskrig i Europa?
Anf. 8 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):
Fru talman! Jag måste säga att Håkan Holmberg förvånar mig genom sitt
inlägg. Jag tycker att den svenska regeringens Jugoslavienpolitik och Bos-
nienpolitik är ytterligt klar. Det finns faktiskt få länder som gör sådana an-
strängningar som Sverige gentemot tragedin i det f.d. Jugoslavien. Någon
del i dessa ansträngningar och i detta arbete har även Sveriges utrikesminis-
ter.
Att ett uttalande kan missförstås på det sätt som Håkan Holmberg gör här
förvånar mig också. Ett stöd för fredsansträngningarna är faktiskt någonting
som jag trodde stod klart, trots det moraliska dilemma som jag pekade på i
mitt anförande och som jag många gånger har pekat på. Vad är alternativet,
Håkan Holmberg?
Jag vill understryka att det alternativ som vi faktiskt kan skåda i dag som
en möjlig och tänkbar verklighet är en humanitär katastrof i Bosnien. Jag
tänker på kvinnorna och barnen som behöver fred och tycker faktiskt att
krigsherrarna kunde sluta med sitt våld och sin framfart.
Anf. 9 HÅKAN HOLMBERG (fp):
Fru talman! Jag har exakt samma uppfattning om detta som utrikesminis-
tern. Jag instämmer också i att det är få länder som har gjort särskilt mycket.
Sverige hör till de få som har försökt att göra något för att avvärja de allra
värsta följderna av det som sker.
Jag tycker också att man måste ha någon känsla för vad normalt språkbruk
innebär. Ordet genombrott associerar jag - jag tror att väldigt många gör
det - med något positivt som händer. Det positiva här är ju snarare att något
ännu värre kanske kan undvikas. Den verkliga innebörden är faktiskt att in-
ternationell rätt fullständigt slås över ända. Förhoppningsvis kan något räd-
das genom detta fredsavtal, om det kan undertecknas. Jag hoppas innerligt
att så kan ske.
Jag tycker att det är viktigt att man, med tanke på de olika manövrer som
vi ser och de resultat som vi hoppas ändå skall kunna åstadkommas i brist
på det som vore det moraliskt riktiga - jag håller med utrikesministern om
att det finns moraliska invändningar - inte döljer den faktiska innebörd och
den bakgrund som denna europeiska katastrof har.
.Anf. 10 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):
Fru talman! Jag skulle gärna se att Håkan Holmberg förde sin debatt med
medlarna Owen och Stoltenbcrg, som gör oerhörda ansträngningar i en plåg-
sam situation och vilkas strävan ändå är inriktad på att få krigshandlingarna
att upphöra och få någon form av fred och försoning mellan parterna.
Anf. 11 MARGARETA VIKLUND (kds):
Fru talman! Jag får också tacka utrikesministern för informationen, som
jag tycker var intressant och givande. Engagemanget nämndes, och det är
starkt hos många av oss för länderna i det forna Jugoslavien.
Sverige har för närvarande ett stort inflytande i ESK genom bl.a. utrikes-
ministerns ordförandeskap och genom det också ett stort anseende i Europa
och världen i övrigt. Vad Sverige gör och säger väcker uppseende. Har Sve-
rige, dvs. utrikesministern och Utrikesdepartementet, med tanke på sin po-
sition som ett föregångsland funderat på eller planerat ett officiellt besök i
Sarajevo? Vi har ju ändå erkänt Bosnien. Det skulle i så fall betyda väldigt
mycket för människorna där och för världsopinionen.
En annan sak som också skulle kunna vara av stor betydelse är att upprätta
en ambassad för Bosnien, i Bosnien. Kanske man inte kan lägga den precis
i krigszonen utan någon annanstans. En svensk ambassad för Bosnien skulle
betyda oerhört mycket för de människor som har böljat tappa tron på män-
niskors positiva vilja i det landet. Det skulle dessutom kunna vara en signal
och hj älp till alla de bosniska flyktingar som vi hj älper här i vårt land och som
vi planerar att hjälpa och redan hjälper i det forna Jugoslavien, i Bosnien.
Beträffande den krigstribunal som nu håller på att inrättas och som det
samlas material till: Vad finns det för garanti för att man verkligen får tag i
de verkliga bovarna - om jag får använda det ordet - dvs. ledarskiktet? Vad
finns det som sagt för garantier för att man får tag i dem och kan ställa dem
inför rätta, som ju är ytterst ansvariga för detta blodbad?
Anf. 12 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):
Fru talman! Det finns naturligtvis ingen garanti. Vi förstår hur svårt detta
är. UD:s rättschef Hans Corell har i sitt förarbete till krigsförbrytardomsto-
len belyst ganska väl att det inte blir en alldeles lätt situation för de namn-
givna krigsförbrytarna i framtiden. De kommer att vara parior i det övriga
Europa. De kommer inte att kunna resa, osv. Det finns nu ett system för att
samla in upplysningar från människor som har utsatts för brott av det hems-
kaste slag. Detta system finns även här i Sverige. Det insamlas nu en utförlig
dokumentation, som kommer att ligga till grund för denna domstols arbete.
Det kommer att i viss mån bli ett pionjärarbete. Jag kan ändå se vissa möjlig-
heter för denna domstol. Detta är väl någongting som vi kommer att ha möj-
lighet att följa, och kanske kan vi på något sätt bidra till att några av krigsför-
brytarna ändå skall få en mycket svår situation och någon form av straff.
Margareta Viklund tar även upp frågan om en resa till Sarajevo. Det är
Prot. 1993/94:4
7 oktober 1993
Information
från regeringen
11
1** Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 4
Prot. 1993/94:4
7 oktober 1993
Information
från regeringen
inte alldeles omöjligt. Jag vet att jag har fått en inbjudan dit i dag. Låt mig
överväga den. Jag gjorde en resa till Belgrad för snart ett år sedan. Det hade
väl inte riktigt åsyftad verkan, men jag skall säga till Margareta Viklund att
vart jag egentligen helst skulle vilja åka i dag är Kosovo för att om möjligt
kunna bidra till att ESK återfår sin mission till Kosovo, att vi kan bidra till
att något minska spänningen där.
Anf. 13 PIERRE SCHORI (s):
Fru talman! Sverige gör stora humanitära insatser i Bosnien. Vi står inte
efter något land där. Det är självklart att detta är en bindande plikt för oss.
Vi ser här en katastrof som är den värsta sedan andra världskriget. Vi har
beslutat om dessa insatser med stor enighet, med undantag av Ny demokrati,
i denna riksdag, så det är ett i stort sett enigt folk bakom den politiken.
Politiskt kan man dock kanske vänta sig litet fler insatser. Håkan Holm-
berg har tagit upp här en viktig fråga, nämligen den att vi med en tydligare
och klarare röst borde ge till känna vad vi egentligen tycker om det som för-
siggår i Bosnien, om denna uppdelning av en FN-medlemsstat. Medlarna har
sitt jobb, ja, men Sverige bör kunna tycka fritt om det som här gäller, att
man bryter mot ESK:s och FN:s principer gentemot en medlemsstat.
Jag hade tänkt ta upp samma fråga som ställdes här nyss om diplomatisk
representation i Sarajevo. Det vore ett oerhört viktigt solidariskt beslut för
utsatta där. Det vore ett stöd för svenskarna som nu finns på plats, och det
vore också bra för informationsinhämtning. Det finns ett tiotal länder som
har ackrediterat ambassadörer på platsen. Varför har inte Sverige gjort
detta?
Anf. 14 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):
Fru talman! Vi har gjort en mängd politiska insatser. Får jag peka på en
som har varit av alldeles särskilt stor betydelse, fastän den har gått tämligen
obemärkt förbi. Vi har nämligen fått Makedonien att respektera FN:s sank-
tioner. För ungefär treveckor sedan stängdes äntligen gränsen mellan Make-
donien och Serbien-Montenegro. Detta är någonting som svenska utrikesde-
partementet och jag själv har arbetat med hela sommarn i samtal med War-
ren Christopher och president Gigorov och många andra. Det var i själva
verket en mycket betydelsefull insats. Hade icke detta skett, hade vi löpt
risken att hela sanktionsregimen mot Serbien-Montenegro hade brakat sam-
man därför att övriga grannländer inte hade velat ställa upp.
När det gäller den diplomatiska representationen i Sarajevo: Om det nu
blir ett besök där, låt mig behandla den frågan då.
Anf. 15 VIOLA FURUBJELKE (s):
Fru talman! Jag vill fråga utrikesministern om Sverige kan göra någonting
för att häva den kommmunikationsblockad som Sverige ju delvis medverkar
till genom sitt FN-engagemang. Det är väldigt viktigt att människorna i Sara-
jevo och i Bosnien i övrigt kan nå ut till omvärlden med sitt budskap. Det
skulle krävas en insats för att ge vanliga människor tillgång till satellittelefo-
ner och faxar till rimliga kostnader.
12
Anf. 16 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):
Fru talman! Jag har också läst om detta. Jag måste svara Viola Furubjelke
i denna fråga att jag faktiskt inte har något direkt svar på om vi är engagerade
också på detta område. Vi jobbar, som jag nämnde tidigare, med byggandet
av bostäder inför vintern. Jag har inget direkt svar på om vi har något på
gång på detta område.
Ärligt talat tycker jag också att det låter som att det skulle kunna vara en
uppgift för en del enskilda organisationer att uppmärksamma betydelsen av
detta. Jag har också läst om känslan av isolering i Sarajevo och vad det bety-
der för den allmänna stämningen. Jag får ta mig vidare i denna fråga. Mer
än så här kan jag inte svara.
Anf. 17 HANS GÖRAN FRANCK (s):
Fru talman! Jag har några frågor, varav den första gäller flyktingsituatio-
nen. Det rör sig om 3,5 miljoner människor som är hemlösa, tvångsförflyt-
tade eller på flykt. Jag undrar vad regeringen är beredd att göra i internatio-
nella instanser, alltså inte när det gäller Sverige - den frågan har utrikesmi-
nistern redan svarat på. Vad avser utrikesministern att ta för initiativ i inter-
nationella instanser?
Den andra frågan gäller krigsförbrytardomstolen. På vilket sätt agerade
regeringen när det gällde sammansättningen av domstolen? Gjordes det nå-
gon extrainsats för att Hans Corell skulle ha kunnat bli en av domarna?
Den tredje och avslutande frågan gäller grannländerna - utrikesministern
sade någonting om dem. Enligt de rapporter som man har fått i Europarådet
om situationen i grannländerna är det ekonomiska läget katastrofalt på
grund av sanktionerna. Detta kan i sin tur leda till nya väpnade konflikter -
det var bra det som utrikesministern sade om Kosovo. Jag undrar därför:
Vad vill utrikesministern och regeringen göra för att förebygga situationen i
grannländerna, så att det inte blir nya konflikter? Vad kan man göra för in-
satser för att underlätta situationen för grannländerna? Detta undergräver
nämligen sanktionspolitiken.
Anf. 18 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):
Fru talman! Hans Göran Franck pekar på ett väldigt väsentligt dilemma
och hur viktig sanktionspolitiken är. Den är ett av de verkningsfulla medel
som påverkar regimen i Belgrad, samtidigt som den naturligtvis också har
oönskade konsekvenser. Vi skall inte glömma de många flyktingar som finns
i Serbien, 200 000-300 000, som i dag har det mycket svårt på grund av de
sanktioner som vi ser som helt nödvändiga.
Den stora frågan är att grannstaternas - grannstaterna får ju till en del
bära bördan av sanktionspolitiken - ekonomier försvagas, samtidigt som de-
ras sociala situation försämras. På det sättet ger sanktionspolitiken ett slags
destabiliserande effekt i hela området. Detta är ett stort dilemma. Jag träf-
fade förra veckan i New York såväl Bulgariens som Rumäniens utrikesmi-
nistrar, och de tog då naturligtvis upp detta. Grannländerna förbereder nu
en gemensam resolution till FN:s generalförsamling, där deras ekonomiska
och sociala situation tas upp. De kommer naturligtvis att peka på att Världs-
Prot. 1993/94:4
7 oktober 1993
Information
från regeringen
13
Prot. 1993/94:4
7 oktober 1993
Information
från regeringen
14
samfundet på något sätt måste ställa upp och hjälpa till via t.ex. Världs-
banken och Internationella valutafonden. Detta är viktigt.
När det gäller domstolens sammansättning förde Sverige fram Hans Co-
rells namn. Hans namn fanns även med på den s.k. short-list som upprätta-
des inför valet. Sedan var det Hans Corell själv som av personliga skäl tyvärr
valde att dra tillbaka sin kandidatur, och det är bara att acceptera.
Hans Göran Franck undrade vad vi gör på det internationella planet i
fråga om flyktingar. Vi har redan försökt att ta upp den frågan i ESK-sam-
manhang, och det fortsätter vi med. Birgit Friggebo har aktualiserat proble-
met på internationella konferenser, och vid Europarådets toppmöte kommer
statsministern att ta upp denna fråga.
Anf. 19 LARS MOQUIST (nyd):
Fru talman! Fredsprocessen liksom kriget böljar fram och tillbaka. Vi an-
ser att Sverige och svensk trupp skall ställa upp så länge FN önskar våra in-
satser. Men finns det några situationer - jag tänker då på en upptrappning
av striderna - som utrikesministern anser kan motivera tillbakadragandet av
svensk trupp? Om det hela drar ut på tiden, har regeringen då någon plane-
ring för den ekonomiska uthålligheten i området?
Avslutningsvis vill jag säga att det är märkligt att Pierre Schori kan få
framföra en ren bluff här i kammaren. Han sade att vi inte har stött den
svenska insatsen med svensk trupp. Det har vi hela tiden gjort. Därför är det
märkligt att höra detta uttalande från Pierre Schori.
Anf. 20 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):
Fru talman! Sverige har inte uppsatt något slutdatum för sitt engagemang.
Vi hoppas naturligtvis att ett fredsavtal skall komma till stånd, så att det där-
med blir aktuellt med en implementeringsfas under ett eller två år.
Jag hoppas att riksdagskollegerna har förståelse för att jag icke har något
svar på frågan om i vilken situation som svensk trupp skulle dras tillbaka.
Vad vi gör är att vi försäkrar oss om den svenska Bosnienstyrkans säkerhet,
försörj ningsleder, evakueringsplaner, befälsföring och den typen av insatser.
Där är vi mycket bestämda.
Anf. 21 PÄR GRANSTEDT (c):
Fru talman! Jag tycker naturligtvis att det är viktigt att Sverige helhjärtat
ställer upp i den situation som nu råder, både på det humanitära området
och genom de militära insatser som vi gör. Samtidigt måste man också dra
slutsatser av den rådande situationen och det oerhört svåra läget. Vi har
mycket små möjligheter att göra tillräckliga insatser.
Även i bästa fall är utveckljngen i det forna Jugoslavien en tragedi, såväl
för befolkningen som för Europa. Situationen innebär något av ett samman-
brott - åtminstone temporärt - för strävandena att skapa en europeisk rätts-
ordning och säkerhetsordning, dvs. det som ESK har försökt att lägga fast
bl.a. genom kravet att man inte få ändra befintliga gränser med våld. Jag vill
gärna att utrikesministern litet grand vidareutvecklar vilka slutsatser man
kan dra för ESK-arbetet av detta katastrofala bakslag som även en fredlig
uppgörelse i dag förefaller att leda till. Vad kan man göra för att återställa
respekten för fredlig konfliktlösning och respekten för att gränser inte får
flyttas med våld? Annars är risken att det här kommer att så att säga bli ett
föredöme också i europeisk politik, vilket det tyvärr är på andra håll.
Den andra frågan gäller vad ESK kan göra för att förbättra sina möjlighe-
ter att komma in på ett tidigare stadium när det gäller det som kan leda till
konflikter. Vi kan se både i det här sammanhanget och på andra håll i värl-
den hur oerhört svårt det är att göra någon egentlig nytta när fientligheterna
har brutit ut. Kan ESK stärka sina resurser för att förebygga konflikter innan
våldsamheter har blivit ett faktum?
Anf. 22 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):
Fru talman! Vi måste komma ihåg att dessa fruktansvärda strider äger rum
i ett delvis postkommunistiskt sönderfall - Serbien-Montenegro är väl näst
intill fortsatt kommunistiskt. En lärdom är återigen hur viktigt det är med
demokrati och respekt för mänskliga rättigheter.
En annan lärdom är att det behövs en fastare säkerhetsordning i Europa.
Jag är övertygad om att den europeiska integrationen, det europeiska samar-
betet är rätt väg att gå för att åstadkomma denna fastare säkerhetsordning.
Vi kan se vilken attraktivitet detta samarbete har och hur många länder som
vänder sig till den europeiska integrationen för att där finna trygghet, i såväl
ekonomisk och social som säkerhetspolitisk mening.
Hur kunde tragedin i det forna Jugoslavien ha undvikits? Jag vill inte påstå
att jag har något bra svar på den frågan. Ett svar är naturligtvis det som Pär
Granstedt själv pekar på, nämligen den preventiva diplomatins möjligheter,
att Världssamfundet eller det europeiska samfundet mycket tidigare hade
agerat och gripit sig an detta sönderfallande Jugoslavien och i tid insett vilka
risker det fanns. Men det är alltid lätt att vara efterklok.
Överläggningen var härmed avslutad.
7 § Bordläggningsdebatt
Anmäldes
skrivelse 1993/94:61 Redogörelse för vidtagna åtgärder för att stärka det
finansiella systemet.
Anf. 23 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! I den verksamhet som regeringen med riksdagens godkän-
nande bedriver vad gäller bankproblemen och den bankstödsverksamhet
som naturligtvis också operativt leds av Bankstödsnämnden är det viktigt
med en öppen, fyllig information. Det är också viktigt att ge möjlighet till
diskussion och debatt i riksdagen och även till en allmän diskussion. Det är
omfattande befogenheter som riksdagen har bemyndigat regeringen.
Numera hanteras bankstödsproblematiken och bankstödsfrågorna direkt
av Bankstödsnämnden som i början av maj inledde sin verksamhet. Över-
gången har av naturliga skäl gått smidigt, eftersom organisationen till en bör-
jan byggdes upp inom Finansdepartementet och sedermera övergick i egen
Prot. 1993/94:4
7 oktober 1993
Bordläggnings-
debatt
15
Prot. 1993/94:4
7 oktober 1993
Bordläggnings-
debatt
16
myndighet. Det innebär att kontakterna med såväl departementet som
andra berörda myndigheter går bra.
När det gäller den allmänna utvecklingen inom den finansiella sektorn kan
man konstatera att det finns anledning att vara glatt överraskad av den ut-
veckling vi har sett, även om vi ännu inte skall dra alltför stora växlar. Den
nedväxling av problemen som har skett går i något snabbare takt än vad jag
så sent som under våren hade anledning att räkna med. Det har i sin tur lett
till att S-E-Banken, som var stödsökande bank, har dragit tillbaka sin ansö-
kan och att andra stödsökande institut arbetat hårt för att undvika eller i vart
fall minimera behovet av statliga insatser.
Huvudorsakerna till den ljusare situationen inom den finansiella sektorn
är den allmänna ekonomiska utvecklingen, och inte minst det faktum att det
har varit möjligt för Riksbanken att dra ned räntenivåerna. Därmed har
bättre förutsättningar skapats såväl för de berörda instituten som för dem
som svarade för de besvärliga kreditengagemangen, vilket totalt sett gett en
positiv effekt. Men som jag sade finns det fortfarande mycket som återstår
både i arbetet med bankstödet som sådant och i saneringen av Sveriges eko-
nomi efter den spekulationsbubbla som vi upplevde under andra hälften av
1980-talet.
Det kan i det här sammanhanget finnas anledning att påminna om att de
problem vi ser inom den finansiella sektorn, dvs. i de olika bankerna och i
andra institut, egentligen bara är toppen av ett isberg. Hela samhällsekono-
min påverkas ju av den skuldanpassningsprocess som pågår i de företag och
hushåll som under andra hälften av 1980-talet satsade på låneekonomin och
som nu måste anpassa sin skuldsida nedåt. Det är mot den bakgrunden vik-
tigt att genomföra en ekonomisk politik som ger utrymme för fortsatt ränte-
nedgång, vilket kommer att stärka ekonomin rent allmänt och därmed också
minska risken för att inflationen tar ny fart.
Förutom dessa mer allmänna reflexioner finns det för mig ingen anledning
att helt utförligt redovisa skrivelsens innehåll eller beröra några detaljfrågor
som där redovisas. Det har förts en diskussion om den statligt ägda Nord-
banken och konkurrensneutraliteten. Det har varit en bra diskussion därför
att den har gett en förutsättning att verkligen följa upp regeringens och riks-
dagens ambition att genomföra bankstödsåtgärderna på ett sätt som ger så
litet snedvridningar som möjligt.
Vi har naturligtvis all anledning att från Finansdepartementets liksom från
Bankstödsnämndens sida - det är den senare som i dag har ägaransvaret för
de statliga finansinstituten Nordbanken, Gota, Securum och den avskiljning
som är aktuell - följa utvecklingen, så att det inte uppstår de konkurrensneu-
tralitetsproblem som har påtalats i den allmänna debatten.
Det förtjänar att påminnas om att uppdelningen av Nordbanken i det som
i dag är Nordbanken och Securum skedde i december 1992 i en helt annan
ekonomisk miljö än den som råder för närvarande.
Den situation som har lett till att S-E-Banken har kunnat dra tillbaka sin
ansökan om bankstöd har naturligtvis också förbättrat läget för Nord-
banken. Vår bedömning för närvarande är att konkurrensneutraliteten i
dagsläget inte är hotad. Vi ser en bank som har återhämtat sig och som också
kommer att fungera på ett bra sätt. Självfallet kommer vi också i fortsätt-
ningen att följa utvecklingen, och som ägare har vi naturligtvis instrument
för att justera eventuella problem i framtiden. Skulle det visa sig vara nöd-
vändigt, kommer vi naturligtvis att använda oss av den möjligheten.
Vi menar att det är viktigt att staten i den ägarroll som förvisso kan ifråga-
sättas, men som nu har varit nödvändig, fungerar på ett aktivt sätt. Det är
mot den bakgrunden vi har sett till att det finns ägarrepresentanter i styrel-
serna för de olika instituten. Det är viktigt att bygga upp organisationerna
och se till att de får en inre styrka innan man kan anse arbetet vara fullföljt.
Men det gäller också att som ägare ta ansvaret för att granska vad som har
förevarit och att redovisa detta för de egentliga ägarna, nämligen hela det
svenska folket. Det har genomförts en hel del utredningar internt inom
Nordbanken, varav vissa har redovisats offentligt.
Finansdepartementet har gett advokat Otto Rydbeck i uppdrag att i två
avseenden granska frågan om huruvida en eventuell skadeståndstalan skulle
vara rimlig och möjlig beträffande frågan om avgångsvederlagen i Nord-
banken, som ju har diskuterats bl.a. här i kammaren vid flera tillfällen, och
beträffande kreditgivningen under åren 1988-1990 som förorsakade stora
förluster. Beträffande den första frågan har Otto Rydbeck för regeringen re-
dovisat sin bedömning och beskrivit utvecklingen av de övergenerösa av-
gångsvederlag som var aktuella inom Nordbanken. Från Finansdepartemen-
tets sida försöker vi naturligtvis motverka dessa genom de riktlinjer som har
utfärdats om avgångsvederlagens storlek.
Advokat Rydbeck rekommenderar staten att inte driva någon skade-
ståndsprocess med den utgångspunkten att det finns små eller i realiteten
inga möjligheter att nå framgång. Enligt min bedömning, efter konsultation
med statsrådet Laurén, finns heller ingen anledning att driva en ren skåde-
process utan möjlighet till framgång. Regeringen har gjort ställningstagan-
det att inte gå vidare i denna fråga.
I mitten av oktober kommer den andra delen av undersökningsuppdraget
beträffande kreditgivningen att redovisas. Det finns all anledning att i ett
senare skede återkomma med bedömningar av vilka åtgärder som måhända
skall vidtas i det sammanhanget.
Det genomförs också en granskning av andra banker. Vad gäller Gota
Bank har vi också ett ägaransvar, som utövas av Bankstödsnämnden, vilken
har givits vissa uppdrag för att klara ut vad som har förevarit inom banken.
Finansinspektionen har undersökt vad som har inträffat i de stödsökande
bankerna och har i dag offentligt redovisat resultatet av undersökningen.
Syftet har varit att undersöka i vad mån det kan finnas skäl anta att det har
funnits brottslighet inom ramen för det som har lett till så omfattande kredit-
förluster. I sitt arbete har Finansinspektionen naturligtvis tagit med flera en-
gagemang som med största sannolikhet inte visar sig innehålla något som är
av brottslig karaktär. Denna bedömning skall naturligtvis varken myndighe-
ten eller jag göra. Men det är viktigt att notera att Finansinspektionen redo-
visar att 156 kreditengagemang med ett sammanlagt kreditbelopp på 37,8
miljarder kronor har överlämnats till den arbetsgrupp som Riksåklagaren
har inrättat för just den här typen av frågeställningar. Finansinspektionen
understryker att endast en del av de överlämnade ärendena kan förväntas
leda till fördjupad granskning från åklagarmyndighetens sida. Det har alltså
Prot. 1993/94:4
7 oktober 1993
Bordläggnings-
debatt
17
Prot. 1993/94:4
7 oktober 1993
Bordläggnings-
debatt
18
inte uttryckts någon misstanke om brott i alla dessa fall, utan det är fråga
om de engagemang som Finansinspektionen har bedömt att denna speciella
grupp bör granska.
En PM i denna fråga har offentliggjorts i dag och finns tillgänglig.
Avslutningsvis vill jag för kammaren redovisa att även om frågan om en
privatisering av Nordbanken naturligtvis ligger längre fram i tiden, har vi
ändå funnit anledning att inleda arbetet på att diskutera hur en framtida pri-
vatisering skall gå till. Vi har sett att banken har återhämtat sig. Jag har redo-
visat den diskussion som har förts och som visar att det har varit en positiv
utveckling. Jag konstaterar att det finns anledning att redan nu förbereda
den privatisering som är det slutliga målet vad gäller hanteringen av Nord-
banken.
Anf. 24 ROLF L NILSON (v):
Herr talman! Vid debatten inför det första beslutet om åtgärder för att
stärka det finansiella systemet var alla debattörer och regeringens företrä-
dare överens om, att det var viktigt att dessa frågor som djupt engagerade
och berörde många i allmänheten debatterades och redovisades på ett öppet
och utförligt sätt. Hittills har regeringen, genom Bo Lundgren, på ett allde-
les utmärkt sätt levt upp till detta löfte. Det är en både utförlig, öppen och
därmed föredömlig redovisning som vi har fått så här långt.
Jag tänkte kommentera redogörelsen på ett par punkter. Vi har sett en
glädjande utveckling under våren och sommaren. Behovet av statliga insat-
ser har visat sig inte vara så starkt som vi trodde för ett år sedan eller t.o.m.
för ett halvår sedan. Men det finns ändå anledning att höja ett varnande
finger här. Faran är inte över. Aktiemarknaden går bra, men det kan mycket
väl bli en rekyl eller en uppbromsning med en nedgång. I uppgången ser vi
ett massivt uppköp av utländska intressenter i svenska företag. Detta är inte
utan problem och kan bli besvärligt på sikt. Fastighetsmarknaden är fortfa-
rande ett stort problem. Det är alltför många som inte klarar sina bostadslån
och som tvingas in i personligt mycket svåra ekonomiska situationer, t.ex.
vid konkurser.
Ett annat problem som fortfarande finns kvar är svårigheten att få tillgång
till krediter. Det gäller både bankernas ovilja att låna ut till sunda affärspro-
jekt och det stora gap som finns kvar mellan ut- och inlåningsräntor.
Här vill jag än en gång upprepa vad jag har sagt i tidigare debatter. Jag
tycker att det är rimligt att staten använder sitt ägande i Nordbanken som
ett instrument att öka villigheten att låna ut pengar till sunda affärsprojekt
och därmed driva på andra banker att göra detsamma. Staten skall också
utnyttja sitt ägande i Nordbanken främst för att krympa räntegapet. Ett
krympt räntegap innebär i förlängningen att det tar längre tid för bankerna
att betala tillbaka de pengar som staten ställt till deras förfogande. Men jag
tror att det samhällsekonomiskt ändå är bättre att få en fungerande kredit-
marknad med normala räntegap jämfört med den nuvarande stora skillna-
den i ut- och inlåningsräntor.
Jag vill betona att den bristande konkurrens som vi har inom banksektorn
i Sverige knappast beror på att staten äger och har engagerat sig i Nord-
banken. Det beror på helt andra ting. Jag tycker att staten skall vara mera
aktiv i sina markeringar av att utlåningen skall ske till rimliga villkor och till
sunda projekt. Konkurrensen inom den svenska banknäringen skall över hu-
vud taget öka.
Jag kommer då in på den sista punkten. Den berörs bara i förbigående
i redogörelsen. Det gäller försäljningen av Gota Bank. Det finns ett antal
alternativ. Jag vet att anbudstiden har gått ut, och nu är det dags att granska
de anbud som finns. Jag vill uttrycka en viljeyttring här. Jag tror att det rimli-
gaste och bästa sättet att öka konkurrensen och därmed tjäna det svenska
banksystemet är att Gota Bank får en utländsk ägare som vill engagera sig
långsiktigt. Denna ägare skall inte vara involverad i de traditioner och de
nätverk som redan finns i Sverige utan på allvar driva en konkurrenslinje.
Det skulle friska upp det svenska kreditväsendet.
Ett annat och rimligt alternativ är att lägga samman de två statliga ban-
kerna Nordbanken och Gota Bank. Det skall vara på villkor som är bra för
de anställda och som bygger på de principer som lanserades efter den stora
champagne- och kreditfesten i slutet av 80-talet, nämligen att Nordbanken
skall verka som ett slags folkbank.
Vem som skall äga Nordbanken och Gota Bank i slutänden tycker jag kan
bli en senare fråga. Det är ingen brådska för staten att sälja ut Nordbanken
eller att göra sig av med Gota Bank. Det viktiga är att få ett sunt och funge-
rande kreditsystem. Staten kan ligga kvar som ägare till Nordbanken ganska
länge. Uppkommer situationen att läget normaliseras tycker jag att man i
lugn och ro kan diskutera vem som skall vara ägare i fortsättningen.
En annan rimlig lösning är att göra Gota Bank till kärnan i ett system av
regionala banker. Här finns möjligheten att undersöka om det finns intresse
hos kommuner för att på ett eller annat sätt engagera sig i en sådan ny verk-
samhet. Det sämsta ur konkurrenssynpunkt vore om Gota Bank såldes till
Handelsbanken eller S-E-Banken. Det skulle inte främja konkurrensen i
Sverige.
Jag vill avsluta med att ställa en fråga till Bo Lundgren: Varför denna pas-
sivitet när det gäller att använda Nordbanken för att få fart på utlåningen
och krympa räntegapet?
Anf. 25 HANS GUSTAFSSON (s):
Herr talman! Jag ber först att få tacka statsrådet Lundgren för en bra redo-
görelse över vidtagna åtgärder för att stärka det finansiella systemet. Jag har
också haft tillfälle att ta del av den skrivelse som nu har överlämnats till riks-
dagen.
Det är med tillfredsställelse vi alla kan konstatera att utvecklingen har va-
rit något bättre än vad det fanns anledning att befara. Det beror delvis på
det allmänna ränteläget, dvs. den allmänna räntan har gått ned. Men det
beror naturligtvis också på att det fortfarande finns höga marginaler mellan
ut- och inlåningsräntor. Marginalen har visserligen krymt något under den
senaste perioden, men fortfarande är den både historiskt och internationellt
sett hög. Det är ytterligt angeläget att denna marginal snarast möjligt kan
nedbringas till en mer normal nivå.
I detta sammanhang vill jag gärna erinra statsrådet om riksdagens beslut
att be regeringen utreda frågan om inrättande av en bankombudsman. Det
Prot. 1993/94:4
7 oktober 1993
Bordläggnings-
debatt
19
|
Prot. 1993/94:4 7 oktober 1993 |
är en fråga som jag skall be att få återkomma till i annat sammanhang och |
ken.
|
Bordläggnings- |
Den enskilde spararen och låntagaren har alldeles för stora svårigheter att En god intjänandeförmåga i bankerna minskar naturligtvis påfrestning- Enligt redogörelsen fortsätter problemen på fastighetsmarknaden, även Vad som i övrigt redovisats beträffande Nordbanken, Gota bank, Spar- I skrivelsen lämnas en kommentar, något som också statsrådet berörde, I redogörelsen rapporteras de åtgärder som vidtagits med anledning av de Regeringen har, enligt skrivelsen i februari 1993, angett de riktlinjer för I skrivelsen anges att samtliga fallskärmsavtal i statliga bolag, utom i ett I skrivelsen anges vidare att en planering av Nordbankens privatisering Det statliga bankstödet uppgår hittills till 74,2 miljarder kronor enligt re- |
20
Det är betydande belopp, inte minst i det ekonomiska läge som vi nu be-
finner oss i. Det som har skett har varit både smärtsamt och nödvändigt.
Jag utgår självfallet ifrån att regeringen gör allt vad den kan för att mini-
mera påfrestningarna på statens ekonomi med anledning av finanskrisen och
att regeringen även i fortsättningen noga bevakar möjligheterna att dels
sänka det allmänna ränteläget genom minskade marginaler, dels se till att
man i fortsättningen uppnår fortsatt positiv utveckling, detta för att finans-
och bankkrisen inte i längden skall bli alltför påfrestande för samhället, som
man brukar uttrycka det. Men i realiteten är det ju bankens kunder som får
betala kalaset.
Anf. 26 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Herr talman! Det kan finnas anledning att kommentera en del av de fråge-
ställningar som togs upp. En del kommer naturligtvis att kunna tas upp i
samband med utskottsbehandlingen av skrivelsen. Vid det tillfället finns
möjlighet att skaffa sig kompletterande information från exempelvis de myn-
digheter som är involverade.
Rolf L Nilson tog upp problemet med räntemarginalen och tillgången till
krediter. Detsamma gjorde Hans Gustafsson. Här har vi ett besvärligt di-
lemma. Det är ju en ganska naturlig, om än oönskad, följd av den ohäm-
made expansion på utlåningssidan som vi såg under slutet av 1980-talet,
nämligen att pendeln tenderar att slå litet för långt åt andra hållet.
Det är också omöjligt att reglera fram något i det här avseendet. Det enda
man kan göra - och som jag försöker göra så gott det nu går - är att påminna
om det i sig självklara att bankernas framtida intjäningsförmåga ligger i att
kunna bevilja krediter på normala villkor, med en rejäl sund kreditprövning,
som vare sig slår för långt åt ena eller andra hållet. Det är på det viset man
skapar förutsättningar för sin egen lönsamhet och sin egen fortlevnad. Det
är viktigt att detta tränger igenom. Men det finns naturligtvis i ett övergångs-
skede problem i det här avseendet. Jag tror att det finns anledning att se
optimistiskt på situationen i och med att vi ser vissa ljusglimtar i ekonomin
i sin helhet.
Jag kan inte underlåta att nämna att jag hoppas att riksdagen prövar pro-
positionen om företagsbeskattning i konstruktiv anda, när den kommer. Syf-
tet med de förslag som läggs fram i den är just att försöka förbättra förutsätt-
ningarna för kapitalförsörjningen, i det här fallet egetkapitalförsöijningen.
Det lägger också en bas för möjligheten att sedan komplettera. Utan att gå
in närmare på vilka tekniker som kan väljas, konstaterar jag att just kapital-
försörj ningsfrågorna är väldigt viktiga, speciellt i en uppgångsfas som vi re-
dan skönjer i industrisektorn. Förhoppningsvis kommer denna uppgång
även i andra sektorer i ekonomin.
Det är även omöjligt att reglera fram förändringar när det gäller räntemar-
ginalen. Den typen av stelbenta regleringar bidrog en gång till att skapa da-
gens problem. Vi har sett en nedgång, och vi har fortfarande 1 till 1,5 pro-
centenheter kvar till dess att vi är nere i den marginal som gällde innan de
problem som vi i dag ser började uppkomma. Det är här viktigt att denna
utveckling får fullföljas, och det är naturligtvis angeläget för bankerna att de
själva bidrar till att den här utvecklingen fortsätter.
Prot. 1993/94:4
7 oktober 1993
Bordläggnings-
debatt
21
Prot. 1993/94:4
7 oktober 1993
Bordläggnings-
debatt
22
Jag är däremot inte beredd att medverka till att ägarrollen i Nordbanken
utnyttjas så att icke affärsmässiga bedömningar görs, exempelvis vad gäller
kreditgivning och räntemarginaler. Självfallet skall Nordbanken göra sina
bedömningar med utgångspunkt i vad som är affärsmässigt sunt och riktigt.
Jag tänker inte kommentera frågan om försäljningen av Gota bank. Ären-
det har kommit till Bankstödsnämnden. En utvärdering av de realistiska al-
ternativ som finns kommer att göras. Jag konstaterar dock att det är viktigt
att kostnaderna för skattebetalarna minimeras. Det bör vara ledstjärnan i
hanteringen. Vid i övrigt förhållandevis lika anbud kan ytterligare saker na-
turligtvis vägas in, så att en helhetsbedömning görs. Men vi får inte glömma
det grundläggande ansvar som vi har gentemot skattebetalarna, nämligen att
minimera deras kostnader. På den punkten tror jag att vi är överens.
I det här sammanhanget vill jag också notera att regeringen har kunnat
lämna tillstånd till flera utländska banker som har önskat etablera sig i Sve-
rige, inledningsvis, naturligtvis, i mindre omfattning. Det kommer ändå att
påverka konkurrensförhållandena och hela kreditsystemet. Regeringen ser
det som mycket positivt.
Vi visar inte passivitet i ägarrollen, men vi är inte heller beredda att bli så
aktiva att vi går in i ett aktivt reglerande och styrande. Det vore fel.
Hans Gustafsson tog upp frågan om bankombudsman. Jag ser positivt på
möjligheterna att skapa något, utan att staten behöver engagera sig i detta.
Det finns anledning att så småningom återkomma till den frågan. Vi skall
självfallet se till att det finns utrymme för att kunder/konsumenter i banksek-
torn kan känna att de kan vända sig någonstans. Jag delar uppfattningen i
det avseendet.
Samrådet kommer naturligtvis att fortsätta på det sätt som en gång har
överenskommits, för att skapa samstämmighet i de olika frågorna. Vi kom-
mer naturligtvis också att lämna den information som behövs kontinuerligt,
exempelvis vad gäller prövningen av verksamheten i Bankstödsnämnden.
Där finns också en representation i det avseendet.
Det finns också anledning att så småningom lämna en samlad redovisning
av vad som har inträffat beträffande undersökningar i bankerna. Jag tror att
det skall ske i samband med den totalredovisning som görs i budgetproposi-
tionen. Det är det lämpligaste tillfället, då vi bör se detta ganska väl.
Vad gäller resultatet av omförhandlingar av de enskilda avtalen, avstår jag
från att ta upp en diskussion här. Det finns möjlighet att återkomma till detta
i utskottsbehandlingen och senare. Jag kan konstatera att de avtal som finns,
förutom i ett fall, nu håller sig inom de riktlinjer som jag har redovisat för
respektive institut.
Anf. 27 HANS GUSTAFSSON (s) replik:
Herr talman! Statsrådet Lundgren konstaterade att frågan om räntemargi-
nalerna och kreditförsörjningen i förhållande till bankens möjligheter i öv-
rigt att klara verksamheten var ett dilemma. Jag delar den uppfattningen.
Jag riktade inte heller någon kritik på den punkten.
Det finns ändå anledning att gång efter gång påtala, så att det observeras,
att frågan om marginalerna är betydelsefull för hela samhällsekonomin, inte
minst för bankens kunder. Det går inte att bara säga, som Bo Lundgren gör,
att man inte vill utnyttja Nordbanken därför att den skall göra sina bedöm-
ningar på affärsmässiga grunder. Frågan är om det som är affärsmässigt för
bankerna är affärsmässigt för samhället. Så länge bankerna kan ta ut höga
marginaler har de naturligtvis ett intresse av att göra det, eftersom det stär-
ker deras egen ställning. Men det har negativa konsekvenser i övrigt.
Jag har inte krävt konkreta åtgärder eller riktat någon kritik, men det är
angeläget att både regeringen och vi i riksdagen gång efter annan visar att vi
har uppmärksamheten riktad på detta.
Eftersom statsrådet berörde frågan om kreditförsörjningen, vill jag säga
att det är mycket viktigt att regeringen gör vad som över huvud taget är möj-
ligt på den punkten. Jag tycker att regeringen är något passiv där. Det är en
flaskhals i dag i det svenska samhället. Här finns lönsamma, bra och sunda
projekt, som skulle kunna sättas i gång om en rimlig kreditförsöijning kunde
ordnas. Jag har inte något annat önskemål än att Bo Lundgren tillsammans
med regeringen i övrigt överväger vad som kan göras på den punkten.
Bo Lundgren berörde avslutningsvis frågan om företagsbeskattningen,
som han tyckte var bra, och han hoppades att vi inte skulle gå emot den. Det
är närmast en självklarhet att Bo Lundgren tycker att det är ett bra förslag,
eftersom han har lagt fram det. Det är inte lika självklart att andra tycker
att det är bra. Det görs inte någon bra avvägning av fördelningen av resurser
i samhället. Vi får så småningom se vad det kan leda till. Det kommer att bli
rika tillfällen till en diskussion i den frågan, och vi kanske kan lämna den
därhän i dagens debatt.
Anf. 28 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Herr talman! Det finns naturligtvis inte någon anledning för mig att ta en
debatt i den senare frågan nu. I samband med att Rolf L Nilson tog upp detta
konstaterade jag bara att kreditförsörjningen, och kapitalförsörjningen to-
talt sett, hänger samman med många frågor.
Det är inte bara fråga om lånat kapital. Vi har säkert ett gemensamt in-
tresse av att också främja en egenkapitalfinansiering och stärkt soliditet i nä-
ringslivet. Det är syftet bakom förslagen. Det må vara att vi kan ta en diskus-
sion om både den ena och den andra enskildheten, men det vore bra om man
hade en öppen attityd för att också ta hänsyn till behovet av en stärkt möjlig-
het till egenkapitalfinansiering vad gäller expansion i näringslivet.
Jag delar Hans Gustafssons uppfattning att det finns all anledning att stän-
digt, när man har plattform och tillfälle, diskutera vikten av att dra ner mar-
ginalerna så fort det är möjligt. Det är någonting som också kommer fram
efter hand som de olika instituten får en förbättrad situation. Det ger också
en rimlig volymökning och bidrar till lönsamhet.
Jag talar nu inte om explosionen under 80-talet. Här finns ett självmant
intresse, vilket har lett till den nedgång vi nu har sett. Inte minst de utländska
etableringarna skapår nu möjligheter till konkurrens, som kan sprida sig till
helheten. I det här avseendet är vi naturligtvis överens.
Vad gäller kreditförsörjningen har jag svårt att se vari regeringens passivi-
tet skulle ligga. Återigen tror jag inte att Hans Gustafsson menar att jag eller
någon annan skall ge direktiv till en statligt ägd bank att låna ut pengar på
Prot. 1993/94:4
7 oktober 1993
Bordläggnings-
debatt
23
Prot. 1993/94:4
7 oktober 1993
ett annat sätt än den själv, med den sunda, allmänna kreditprövningen som
grund, finner anledning att göra.
Bordläggnings-
debatt
24
Anf. 29 HANS GUSTAFSSON (s) replik:
Herr talman! Jag skall bara säga några ord om företagsbeskattningens re-
lation till det ämne vi här resonerar om. Det är frågan om det är brist på
kapital eller möjligheter att göra investeringar i dagens situation, när vi har
en sparkvot av sällan skådat slag i vårt samhälle. Det är nog andra skäl som
påverkar detta.
När det gäller kreditförsörjningen menar jag inte att Bo Lundgren eller
regeringen skall ge direktiv eller lägga fast regler för utlåningen. Men det
går bra att åtminstone samtala med kreditinstituten.
Eftersom Bo Lundgren också är något av bostadsminister i regeringen,
kan jag direkt påpeka för honom att det finns sunda och goda projekt, som
även kreditinstituten anser är sunda och goda, men som inte får kredit i dag.
När ett kreditinstitut har lånat ut pengar till ett projekt är man rädd för att
det skall tömmas om ett nytt projekt kommer till stånd. Därmed uppstår så-
dana här situationer. Baksidan av detta är den höga och kostsamma arbets-
lösheten.
Det finns all anledning, utan att vi ger oss in i polemik mot varandra, att
undersöka vad vi kan göra för att på ett sunt och riktigt sätt skapa en bättre
kreditförsörjning. Jag försäkrar att det skulle innebära fler jobb och mer
ekonomisk aktivitet och vitalitet i samhället, utan att man för den skull behö-
ver ta onödiga risker eller lägga direktiv på ställen där de inte bör läggas.
Anf. 30 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Herr talman! Jag delar Hans Gustafssons uppfattning att den mycket
snabba sparandeuppgången har skapat väldiga problem i ekonomin. Denna
sparandeuppgång är till stor del orsakad av finanskrisens verkningar, som
ligger under det synliga, under bankkrisen som sådan.
Man måste skapa förutsättningar för fortsatta räntenedgångar, lindra be-
hovet av en skuldnedsättning och öka möjligheterna till en högre ekonomisk
aktivitet. Det är oerhört viktigt att göra detta genom en stram finanspolitik.
Vad gäller kreditförsörjningen - om vi ser på de olika sektorerna - är det
självklart att det finns problem på bostadskapitalmarknaden, som Hans
Gustafsson säger. Därför driver vi ett antal projekt och har en utredare i
verksamhet för att se vad som kan göras i syfte att underlätta en kreditgiv-
ning till det som Hans Gustafsson karakteriserar som affärsmässigt sunda
projekt. Det finns ingen anledning att tro att problem när det gäller markna-
dens sätt att fungera eller återspeglingar från finanskrisen en gång i tiden
skall hindra en sådan utveckling. Vi har där ett gemensamt intresse, och vi
kommer att vidta de åtgärder som vi finner möjliga att vidta.
Anf. 31 ROLF L NILSON (v) replik:
Herr talman! Mycket av det som jag tog upp i mitt anförande har kom-
menterats i replikväxlingen mellan Bo Lundgren och Hans Gustafsson, men
jag skall ändå göra ett par kommentarer.
Bo Lundgren säger att förändringar i lånepolicy och räntesättning inte kan
kommenderas fram. Det är helt riktigt - jag tror inte heller att någon kräver
det. Ett problem som har uppmärksammats, åtminstone i mina hemtrakter,
är tecken på samordning av räntor och avgifter mellan olika banker och mel-
lan olika bankkontor. Det som krävs där är i så fall en effektiv konkurrens-
övervakning, i väntan på att konkurrensen inom branschen fungerar till-
fredsställande av sig själv.
Bo Lundgren förde också ett förnuftigt resonemang om det affärsmässiga
i att låna ut pengar på rimliga villkor till sunda projekt. Jag skulle vilja lägga
till att det över huvud taget gäller att vårda sina kunder långsiktigt. Att ha
små marginaler mellan utlånings- och inlåningsräntor är ett sätt att ta hand
om kostnaderna. Man bör inte pressa kunderna för hårt när det gäller de lån
som de har kvar, och man bör ge dem ökade möjligheter att klara av t.ex.
sitt boende under den värsta lågkonjunkturen. Bo Lundgren kan utan att
försöka kommendera göra bättre insatser än vad han har gjort hittills för att
föra fram ett sådant budskap.
Det var väl inte Bo Lundgrens mening att säga att det finns en motsättning
mellan väl fungerande banker och den ökade försörjning med eget kapital
som han försöker få fram genom ändrade beskattningsregler. Jag vill inte
kommentera det mer. Det lär jag återkomma till i debatter längre fram.
Till sist vill jag säga att jag respekterar att det inte går att ingående kom-
mentera försäljningen av Gota i den fas som den befinner sig i nu. Jag tog
fasta på Bo Lundgrens uppmaning att vi skulle debattera och tyckte därför
att man kunde tänka högt.
Anf. 32 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Herr talman! Jag tror naturligtvis att den här debatten är nödvändig. Vi
kanske tycker att det värsta nu är över och att det börjar gå bra. Just därför
finns det anledning att fullföja debatten och föra den kontinuerligt.
Det är klart att det inte är fel att framföra åsikter och synpunkter, även
om jag av naturliga skäl inte gärna vill kommentera dem.
Vi kommer att göra vad vi kan för att skapa en bra konkurrens. Det är
självklart. I övrigt kan jag bara konstatera att det inte finns någon motsätt-
ning mellan lånat och eget kapital. Däremot kompletterar de varandra. Det
skapar bra förutsättningar för lånekapital om man har en bra egenkapitalför-
sörjning.
Anf. 33 IAN WACHTMEISTER (nyd):
Herr talman! Vi talar om Sveriges finansiella system. Frågans vidd kan
endast överträffas av lokalens ödslighet.
Jag har skrivit ner några frågor på ett papper som jag tänker överlämna
till statsrådet, detta för att inte belasta hans intellekt alltför mycket medan
han lyssnar. Frågorna är mycket raka. Därför kan också svaren bli det.
1. Det har sagts att man vill åstadkomma ägarspridning inom banksystemet,
dvs. att det när staten släpper sina engagemang kommer att bli en sprid-
ning av ägandet till medborgarna. Hur kommer det månntro att bli med
den saken? Jag vet att statsrådet inte kan ge ett direkt svar. Men jag vill
veta om inriktningen finns kvar och om han tror på den.
2. Kreditsystemet fungerar inte i dag. Vi måste ha ett system som fungerar.
Prot. 1993/94:4
7 oktober 1993
Bordläggnings-
debatt
25
Prot. 1993/94:4
7 oktober 1993
Bordläggnings-
debatt
26
Det betyder att det skall vara ett system som innebär att man kan ge kre-
diter till rimlig ränta. Det skall vara ett system som inte gör att företag
försätts i konkurs, vilket de gör i dag. Bankaktierna går upp, men det
motsvarar inte bankernas prestation. Vi har ett stort problem. Problemet
kan bara lösas genom att det blir konkurrens i banksystemet. När tror
statsrådet att det kan bli konkurrens, och kommer den konkurrensbilden
att se tillfredsställande ut? Detta är, som andra talare har påpekat, oer-
hört viktigt.
3. Har det varit tillräckligt tuffa villkor för det stöd som har givits - garantier
och annat? Ni har nu själva sett vilka ni har haft att göra med - sådant är
svårt att veta i förväg. Det är ganska sluga personer, åtminstone försöker
de att vara det. Vi som, precis som statsrådet, bevakar skattebetalarnas
intressen måste veta om det var tillräckligt tuffa villkor.
4. Vad är regeringens inställning till utländska ägare? Jag vill ha ett rakt
svar. Jag förstår att man kan säga att det blir den som bjuder högst osv.
Men är det troligt att det i slutändan blir utländska ägare? Är det inte
troligare att det blir en svensk lösning?
5. Vad blir slutnotan för bankkrisen, räknat i miljarder? Jag menar inte hur
det ser ut i dag utan hur det kommer att se ut när statsrådet Lundgren
tror att det här är över - kanske 1995. Vad får det svenska folket till sist
betala? Kan vi då få se en effektiv kreditmarknad med idel banker som
inte ens delvis ägs av staten, dvs. ett fritt fungerande, fullt konkurrensut-
satt kreditsystem?
Min sista fråga är kanske litet mer pittoresk, men icke desto mindre intres-
sant: Hur många miljarder försökte S-E-Banken komma över i början av
förhandlingarna innan man där förstod att staten inte var alla goda gåvors
givare, som man hade räknat med?
Tack så mycket!
Anf. 34 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Herr talman! Jag tackar för erbjudandet om att få frågorna skriftligt. Ut-
skriftskvaliteten var kanske inte den allra bästa. Därför försöker jag att göra
en egen sammanfattning.
Den sista frågan kommer jag naturligtvis inte att svara på. Jag vet inte hel-
ler om det går att ge något svar på den. Måhända får lan Wachtmeister söka
det svaret någon annanstans.
När det gäller frågan om att sprida ägandet vid en privatisering av exem-
pelvis Nordbanken kan jag säga att vi självfallet har ambitionen att ha såväl
tillräckligt starka ägare för att få en stabilitet som en ägarspridning.
Vi har fört en diskussion om kreditsystemet. Det är fel att, som lan Wacht-
meister, säga att det inte fungerar. Det finns brister i systemet. Men till följd
av den överenskommelse som har träffats och de åtgärder som riksdagen har
sanktionerat har vi lyckats få till stånd ett fungerande kreditsystem utan allt-
för negativa effekter av de problem som finns. Det är klart att de problem
som vi har diskuterat finns. Det är antagligen det som lan Wachtmeister me-
nar. En sådan utveckling lägger givetvis hämsko på aktiviteten i banksek-
torn. Men det är någonting som kommer att revitaliseras och komma till-
baka.
Ian Wachtmeister frågade om det har varit tillräckligt tuffa villkor för det
stöd som har lämnats. Om vi tittar på stödet i fråga som totala åtaganden,
kan jag konstatera att 51,2 miljarder av 74 finns inom Nordbanken och nu-
mera dessutom inom Securum. Staten har ju nu sin s.k. ägarroll där, vilket
underlättar hanteringen. Det visar också att det finns ett stort problem. I
övrigt finns det 15 miljarder i form av garantier i Gota Bank. Där har ju
staten ett ägande. På sparbankssidan finns det 8 miljarder. Detta är de åta-
ganden som finns i dagsläget.
Principen är givetvis att man skall minimera kostnaderna. Det innebär att
det är fråga om återvinning så långt som möjligt. Men i fråga om Gota Bank
kommer det att bli definitiva kostnader. Det är svårt att säga hur stora de
kommer att bli, innan de dåliga engagemangen har avvecklats. För Nord-
banken blir det också en definitiv kostnad. Hur stor den blir får vi se när en
privatisering av banken så småningom har genomförts. Då vet vi vilka intäk-
ter som man har fått på det viset.
I övrigt är vår avsikt att återvinna så mycket som det över huvud taget är
möjligt. Det är grunden för de villkor som kommer att ställas, och det är
också det som gäller för Bankstödsnämnden.
Vår inställning till utländska ägare är generellt mycket positiv. Det skulle
stärka och förbättra konkurrensen.
Jag kommer inte att kunna säga någonting om slutnotan av den enkla an-
ledningen att vi inte vet hur den ekonomiska utvecklingen påverkar den här
situationen. Men det blir väsentligt mindre kostsamt för skattebetalarna än
vad vi hade anledning att befara bara för ungefär ett halvår sedan.
Jag är övertygad om att vi inom loppet av inte alltför många år kommer
att ha en mycket effektiv och bra fungerande kreditmarknad i Sverige utan
statliga ägarinslag.
Anf. 35 IAN WACHTMEISTER (nyd) replik:
Herr talman! Jag menar att kreditsystemet faktiskt fungerar dåligt i dag.
Därmed inte sagt att det inte finns eller inte alls fungerar i och för sig. Det
är bara det att det fungerar dåligt så till vida att resultatet blir dåligt.
Man har nämligen fortfarande alldeles för höga räntemarginaler, vilket
har påpekats här tidigare av bl.a. Hans Gustafsson. Sedan handlar det också
om att krediterna skall gå till rätt ändamål. Det är t.ex. små företag som skall
ha dem. Det är svårt att få fart på den biten innan man har ett tufft, funge-
rande kreditsystem där det gäller att slåss om att få kunderna. Man skall inte
bara dela ut krediter till dem man tycker ser trevliga ut.
Bo Lundgren kanske inte kan säga så mycket när det gäller utlandet. Jag
kan inte heller säga något. Men det är utomordentligt troligt att det inte finns
några utländska banker eller intressen som är lika roade av den här bilden
som de svenska intressena. Därmed kommer vi mycket lätt att hamna i en
svensk special- och favoritsituation, nämligen oligopolet. Vi kommer med
andra ord att få lika många banker som vi har i dag minus en eller två. Då
är frågan om konkurrensbilden och det fungerande kreditsystemet verkligen
kommer att bli tillfredsställande.
Prot. 1993/94:4
7 oktober 1993
Bordläggnings-
debatt
27
Prot. 1993/94:4
7 oktober 1993
Bordläggnings-
debatt
28
Anf. 36 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Herr talman! Vad gäller de utländska bankerna och deras intresse av Sve-
rige kan vi inte göra så mycket mer än att skapa bra förutsättningar för dem
liksom för andra företag. Vi har gjort det genom förändringar i förvärvslag-
stiftningen. Vi har möjlighet att omvandla dotterbolag till filialer. Man har
nu valt att ha kvar dotterbolag i vissa fall och ändå starta en filial. Vi har
alltså sett att man har startat ett antal filialer. De har tillgång till hela företa-
gets kapitalbas och har förhållandevis stora utlåningsmöjligheter. De har
också möjligheter att slå sig in på den svenska marknaden. Till en början
kan det antagligen bli fråga om mindre marknadssegment, men de kan ändå
konkurrera på bl.a. marginalsidan. Därigenom få vi en automatisk påverkan
neråt på räntemarginalerna. Det är det vi eftersträvar.
Vi har nu ett kreditsystem som fungerar. Måhända fungerar det inte helt
tillfredsställande. Det är klart att jag inte skall stå här och säga att det inte
finns några problem. Jag redovisade just att efter den chock som har inträffat
i hela systemet är det klart att det fortfarande finns kvardröjande negativa
effekter. Det förtjänar att påpekas i bl.a. den här debatten, eftersom jag tror
att den trots allt följs till en del utanför huset. Det är väl rimligt att göra det.
Det förtjänar ändå att påpekas att en del av den kritik som gäller att ban-
kerna är negativa till utlåning nog är överdriven. Bankerna har att låna ut
mot tillfredsställande säkerhet. Den allmänna ekonomiska utvecklingen un-
der de senaste åren, industriproduktionens fall från 1989 och framåt och den
effekt det har fått på de mindre företagen, underleverantörerna m.fl. har
naturligtvis i sin tur lett till att företagen har sämre kreditvärdighet. Det är
en kombination av det här som skapar problemen.
Det är ett av skälen - utan att överdriva den diskussionen - till att vi måste
stärka förutsättningarna för soliditet i de mindre företagen och ta bort de
hinder som finns för egen kapitalförsörjning, vilket blir ett komplement till
det lånekapital som i högre grad kommer att bli tillgängligt.
Anf. 37 IAN WACHTMEISTER (nyd) replik:
Herr talman! Tyvärr måste vi alla konstatera att Sverige har en helt maka-
lös räntemarginal mellan in- och utlåningsräntor. Detta är ett mycket stort
problem. Jag önskar precis som statsrådet Lundgren att det skulle vara nå-
gon utanför denna ödsliga lokal som hörde vad vi sade och böljade göra nå-
gonting åt det.
Jag är rädd för att vi kommer att hamna i en oligopolsituation så små-
ningom som är ännu värre än den vi har haft. Då kommer man inte att känna
trycket på att få ned marginalerna.
Anf. 38 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Herr talman! Till skillnad från den inställning som jag ibland tycker präg-
lar lan Wachtmeister är jag av naturen optimist. Jag tror att det här faktiskt
kommer att kunna fungera helt utmärkt när vi väl har ridit ut krisen.
Anf. 39 BENGT DALSTRÖM (nyd):
Herr talman! Det mesta är väl sagt i den här frågan beträffande skrivelsen i
stort, som vi i dag fick ta del av. Jag skulle vilja ta upp en intressant principell
frågeställning.
Vid behandlingen av och beslutet om etableringen av Bankstödsnämnden
uppdrog riksdagen, på förslag och hemställan från näringsutskottet, till rege-
ringen att tillsätta denna utredning om en allmänhetens bankombudsman.
Detta skedde naturligtvis mot bakgrund av den svåra situation vi vanliga
konsumenter och enskilda näringsidkare kanske hamnar i allt oftare. Vi kän-
ner väl till situationen. Det är viktigt att konsumenterna kan få kvalificerad
hjälp med att få principiellt viktiga klagomål gällande bankernas relationer
prövade. Det finns något liknande som fungerar genom Finansinspektionen,
men det är inte av den karaktär som det nu är fråga om.
Nu, herr skatteminister, har det gått ett år utan någon form av avrapporte-
ring. Ännu mindre har någon presenterat något förslag från regeringen med
anledning av det uppdrag som riksdagen fattade beslut om för ett år sedan.
Jag finner det i högsta grad anmärkningsvärt att regeringen så till den grad
negligerar det riksdagsbeslut som det är fråga om. Så får det väl ändå inte
gå till? Även om förslaget kanske kom litet grand från oppositionens sida så
är det ju ändå riksdagen som i majoritet har fattat beslut om den här utred-
ningen från regeringen.
Nu vill jag fråga skatteministern: Vilka synpunkter kan läggas på det här
när det gäller den allmänna bankombudsmannen och när kan riksdagen
emotse den begärda utredningen om en allmänhetens bankombudsman med
förslag till åtgärder?
Anf. 40 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Herr talman! Hade det varit så att jag hade negligerat riksdagens uppdrag
hade det varit anmärkningsvärt och naturligtvis förtjänat mycket kritik.
Tvärtom har jag ägnat rätt mycket tid åt att diskutera frågeställningen som
sådan. Det gäller att hitta ett forum där man kan få denna typ av konsument-
rådgivning eller snarare konsumentkontakt på ett lättare sätt än gentemot
den enskilda banken.
Min bedömning är ändock att det bästa sättet att lösa problemet är att an-
vända sig av den väg som är frivillig, nämligen att man från branschens sida
åtar sig att hantera detta. Jag har indikationer på att så också kommer att
kunna ske. Jag kommer naturligtvis att redovisa detta i vederbörlig ordning
för riksdagen.
Anf. 41 BENGT DALSTRÖM (nyd):
Herr talman! Jag uppskattar naturligtvis de allmänna synpunkter som
skatteministern har framfört här. Men principiellt sett räcker det inte med
de synpunkterna. Riksdagen har genom sitt beslut mer eller mindre beordrat
en utredning med förslag om detta. Det kan man väl inte ta upp i allmänna
termer och bara säga att det kommer att lösa sig. Det var ett år sedan man
tog upp den här frågan. Så komplicerat får det väl ändå inte vara?
Anf. 42 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Herr talman! Jag antar att Bengt Dalström och jag är överens om att om
det här kan lösas effektivare och snabbare utan föregående utredning och
utan statlig inblandning men ändå fungera på ett bra sätt är det bättre än att
man fördröjer frågan genom en lång utredning och en parlamentarisk dis-
Prot. 1993/94:4
7 oktober 1993
Bordläggnings-
debatt
29
|
Prot. 1993/94:4 7 oktober 1993 |
kussion. Det är min ambition att se till att vi kommer i en bra situation i det |
|
Bordläggnings- |
Anf. 43 BENGT DALSTRÖM (nyd): Herr talman! Det kanske finns anledning att återkomma till denna fråga. Överläggningen var härmed avslutad. Skrivelsen bordlädes. 8§ Bordläggning Anmäldes och bordlädes Propositionerna 1993/94:18 Godkännande av en överenskommelse mellan Sverige och Lett- 1993/94:21 Vissa ändringar i vallagen (1972:620) m.m. 1993/94:22 Tilläggsskydd för läkemedel, m.m. 1993/94:23 Sveriges tillträde till konventionen om förlikning och skiljedom 1993/94:26 Utvidgad rätt till målsägandebiträde och förbättrat rättsligt bi- 1993/94:43 Överflyttning av vissa likvidationsärenden från tingsrätt till Pa- 1993/94:49 Ändring i övergångsbestämmelserna till lagen (1993:1007) om Motionerna med anledning av prop. 1992/93:253 Import av och partihandel med starköl 1993/94:Sol av Knut Billing och Mikael Odenberg (m) 1993/94:So2 av Bo Holmberg m.fl. (s) 1993/94:So3 av Eva Zetterberg m.fl. (v) 1993/94:So4 av Anita Johansson m.fl. (s) 1993/94:So5 av Karin Israelsson m.fl. (c,s,fp,kds,v) 1993/94:So6 av lan Wachtmeister m.fl. (nyd) med anledning av skriv. 1992/93:258 Farligt gods m.m. 1993/94:Föl av Sture Ericson m.fl. (s) 1993/94:Fö2 av Kenneth Lantz (kds) med anledning av förs. 1992/93:RR7 Riksdagens revisorers förslag till följd 1993/94:A1 av Rolf L Nilson (v) 1993/94:A2 av Ingela Thalén m.fl.(s) 1993/94:A3 av Olle Schmidt och Margitta Edgren (fp) 1993/94:A4 av Robert Jousma och Arne Jansson (nyd) |
|
30 |
1993/94:A5 av Lars-Erik Lövdén m.fl. (s) |
9 § Anmälan om interpellation
Prot. 1993/94:4
7 oktober 1993
Anmäldes att följande interpellation framställts
den 6 oktober
1993/94:9 av Lars Stjemkvist (s) till arbetsmarknadsministern om senare-
läggning av uppsägningar inom den offentliga sektorn:
Frågan om att använda a-kassemedel och andra passiva åtgärder för att
senarelägga uppsägningar inom den offentliga sektorn håller på att utvecklas
till ett slags Moment 22.
Arbetsmarknadsminister Bötje Hörnlund har uppmanat kommuner och
landsting att inte sparka folk i dagens läge. Kommuner och landsting har sva-
rat att de är beredda att senarelägga uppsägningar. För att klara det har t.ex.
kommunalfacket och socialdemokraterna i Östergötlands landsting begärt
att få använda a-kassans medel (Östgötamodellen). Enligt förslaget skall a-
kassan svara för 80 % av lönen och arbetsgivaren för resten för den överta-
liga personalen.
Arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund har anmält stor tveksamhet till
förslaget, bl.a. i en frågestund i riksdagen den 18 maj i år.
Förre arbetsmarknadsministern Ingemar Eliasson, Bengt Westerberg, åt-
skilliga kommunala och landstingskommunala företrädare har uttalat sig för
att använda a-kassemedel, men Bötje Hörnlund har hittills varit kallsinnig.
Bland de inblandade tycks det råda en i det närmaste total enighet om att
uppsägningar inom den offentliga sektorn inte löser några problem.
Tvärtom, i dagens läge leder uppsägningar till att kostnaderna för arbetslös-
heten ökar och att krisen fördjupas. Problemet är att staten, genom arbets-
marknadsministern, säger nej till den lösning som bl.a. landstinget i Öster-
götland ser som den enda möjliga för att stoppa varslen.
Följden blir att staten tvingas fortsätta vädja, statliga och kommunala ar-
betsgivare fullföljer sina varsel, och värst av allt, att uppsägningarna inom
den offentliga sektorn leder till ökad arbetslöshet och utslagning.
Det finns dock tecken som tyder på att regeringen är beredd att bryta detta
Moment 22. Enligt pressuppgifter har en snabbutredning tillsatts, som bl.a.
skall studera den s.k. Östgötamodellen.
Jag betraktar inte Östgötamodellen som den enda möjliga. Det viktiga är
att omvandla passiva åtgärder till aktiva. Dessutom är det viktigt att åtgär-
derna ses som tillfälliga. Jag är väl medveten om att det behövs personal-
minskningar för att nå balans i den offentliga verksamheten, men minskning-
arna måste genomföras först när hjulen snurrar i ekonomin. Utgångspunk-
ten är alltså att skjuta upp, inte att definitivt stoppa, uppsägningarna. Ge-
nom att använda a-kassemedel blir det enligt min mening tydligt att det just
handlar om senareläggning.
Men, som sagt, om Östgötamodellen avvisas, då är det nödvändigt att re-
geringen omgående anvisar andra lösningar.
Mot bakgrund av ovanstående frågar jag därför arbetsmarknadsministern:
31
Prot. 1993/94:4
7 oktober 1993
1. Betyder beskedet om en utredning att regeringen överväger nya åtgärder
för att senarelägga uppsägningar inom den offentliga sektorn?
2. Är arbetsmarknadsministern beredd att uppmana offentliga arbetsgivare
att frysa pågående varsel, i avvaktan på utredningens förslag?
10 § Anmälan om frågor
Anmäldes att följande frågor framställts
den 6 oktober
1993/94:20 av Hans Göran Franck (s) till utrikesministern om situationen i
Angola:
Situationen i Angola är ytterst allvarlig. Angola är på väg att bli ett nytt
Somalia. 1 000 personer dör varje dag. Över 2 miljoner angoleser är på flykt.
Hungersnöd hotar halva befolkningen. UNITA har saboterat ingånga avtal
och FN-övervakade allmänna val. De hittillsvarande FN-sanktionerna och
insatserna i övrigt är helt otillräckliga.
I anledning härav får jag ställa följande fråga till utrikesminister Marga-
retha af Ugglas:
På vilket sätt vill regeringen verka för att stoppa UNITA:s sabotage av
fredssträvandena och stödja landets lagliga regering och civilbefolkning?
1993/94:21 avAlfWennerfors (m) till statsrådet Alf Svensson om effektivare
biståndsinsatser:
En majoritet av skattebetalarna accepterar att skattepengar går till bi-
ståndssamarbete med fattiga outvecklade länder. Skattebetalarna förutsät-
ter att biståndsinsatserna är effektiva och att varje satsad krona får största
möjliga effekt.
Under senare år har antalet programländer ökat till 19 och dessutom be-
drivs ett långsiktligt biståndssamarbete med nio tio. Vidare bedrivs bistånds-
samarbete i form av mindre projekt med ett sextiotal mottagarländer runt
om i världen. Till detta kommer att Sverige opererar i ett stort antal sektorer
och ämnesområden inom respektive mottagarland.
Varje projekt är i sig välmotiverat och angeläget. Men Sverige kan inte
vara överallt. Ett effektivt bistånd, som når ut till de verkligt fattiga som be-
höver hjälp till självhjälp, måste präglas av koncentration.
Vilka åtgärder är biståndsministern beredd att vidta för att koncentrera
biståndet?
1993/94:22 av Berith Eriksson (v) till utrikesministern om inrikes strider i
Turkiet:
Efter en viss minskning av de väpnade striderna, förtrycket och det poli-
tiska våldet i de kurdiska delarna av Turkiet i samband med PKK:s ensidiga
vapenvila från mars till böljan av juni, har nu Ankararegimens såväl som
PKK:s politik återigen hårdnat. Under senare tid har massmedia rapporterat
om regelbundna strider mellan regeringsstyrkor och PKK. Vidare har män-
niskorättsorganisationer, såsom Amnesty International, rapporterat om en
kraftig ökning av flagranta brott mot de mänskliga rättigheterna begångna
av regeringsstyrkor, s.k. civilförsvarsstyrkor, civila grupper under regering-
ens beskydd och PKK. Misshandel, tortyr, försvinnanden och mord tillhör
vardagen i de kurdiska områdena.
Upptrappningen av våldet och förtrycket ingår som ett led i regeringens
massiva kampanj för att, som den turkiske inrikesministern uttryckt det, ”ut-
plåna separatismen” i Kurdistan. Turkiet befinner sig helt enkelt i ett regel-
rätt inbördeskrig som i huvudsak drabbar de 12 miljoner kurder som bor
inom landets gränser.
Mot denna bakgrund vill jag fråga utrikesministern:
Vilka initiativ tänker den svenska regeringen ta inom internationella fora
såsom FN, ESK och Europarådet för att få slut på inbördeskriget i Turkiet?
1993/94:23 av Karl-Erik Persson (y) till kommunikationsministern om sjö-
fartsstöd:
Kommunikationsministern har lovat att komma med förslag till sjöfarts-
stöd och på så sätt minska utflaggning av den svenska handelsflottan. Något
förslag har ej kommit.
Jag vill därför fråga:
När kommer kommunikationsministern att lägga fram förslag till sjöfarts-
stöd?
11 § Kammaren åtskildes kl. 16.20.
Förhandlingarna leddes
av talmannen från sammanträdets böljan t.o.m. 7 § anf. 23 (delvis) och
av förste vice talmannen därefter till sammanträdets slut.
Vid protokollet
Prot. 1993/94:4
7 oktober 1993
GUNNAR GRENFORS
/Barbro Nordström
33
|
Prot. 1993/94:4 7 oktober 1993 |
Innehållsförteckning Torsdagen den 7 oktober |
1 § Anmälan om ny ordförande i utbildningsutskottet.......... 1
2 § Ny riksdagsledamot ................................. 1
Talmannen
3 § Avsägelser ........................................ 1
4 § Anmälan om kompletteringsval till vissa utskott, m.m....... 2
5 § Hänvisning av ärenden till utskott ...................... 4
6 § Information från regeringen om Bosnien ................. 5
Utrikesminister Margaretha af Ugglas (m)
Eva Zetterberg (v)
Håkan Holmberg (fp)
Margareta Viklund (kds)
Pierre Schori (s)
Viola Furubjelke (s)
Hans Göran Franck (s)
Lars Moquist (nyd)
Pär Granstedt (c)
7 § Bordläggningsdebatt................................. 15
Statsrådet Bo Lundgren (m)
Rolf L Nilson (v)
Hans Gustafsson (s)
lan Wachtmeister (nyd)
Bengt Dalström (nyd)
8 § Bordläggning ...................................... 30
9 § Anmälan om interpellation
1993/94:9 av Lars Stjernkvist (s) om senareläggning av uppsäg-
ningar inom den offentliga sektorn.................. 31
10 § Anmälan om frågor
1993/94:20 av Hans Göran Franck (s) om situationen i Angola 32
1993/94:21 av Alf Wennerfors (m) om effektivare biståndsin-
satser......................................... 32
1993/94:22 av Berith Eriksson (v) om inrikes strider i Turkiet 32
1993/94:23 av Karl-Erik Persson (v) om sjöfartsstöd....... 33
34
gotab 45177, Stockholm 1993