Tisdagen den 16 november
Protokoll
1993/94:24
Svar pä frågor
Justerades protokollen för den 8, 9 och 10 november.
Tredje vice talmannen meddelade att Bengt Dalström (nyd) ansökt om le-
dighet för FN-uppdrag under tiden den 18 november - den 17 december.
Kammaren biföll denna ansökan.
Tredje vice talmannen anmälde att Vivianne Franzén (nyd) skulle tjänst-
göra som ersättare för Bengt Dalström.
Anf. 1 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):
Herr talman! Hans Göran Franck har frågat mig vilka risker det finns att
Ryssland varaktigt utvecklas i odemokratisk riktning med allvarliga kränk-
ningar av mänskliga rättigheter och hur regeringen vill främja demokratise-
ringsprocessen.
Höstens politiska kris i Ryssland bottnade i motsättningarna mellan en
grundlag och ett parlament, tillkomna under det sovjetiska enpartisystemet,
och en president som nyligen fått sitt mandat bekräftat i en folkomröstning.
Reformpolitiken och försöken att komma ut ur krisen genom parlamentsval
blockerades. President Jeltsins åtgärd att upplösa det gamla parlamentet och
utlysa nyval var ett försök att bryta dödläget och rimmade enligt vår uppfatt-
ning väl med den demokratiska grundprincipen att folkviljan bäst kommer
till uttryck i fria val.
Krisen kulminerade den 3 och 4 oktober i ett uppror som slogs ned av mili-
tär. Det är tragiskt att våld kom till användning och att så många människoliv
gick till spillo, men ansvaret för blodsutgjutelsen måste i första hand läggas
på dem som med våld försökte vrida klockan tillbaka och hejda demokratise- 1
1 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 24
Prot. 1993/94:24
16 november 1993
Svar på frågor
ringsprocessen. I själva verket kan det vara befogat att tala om ett försök till
statskupp.
Det är vår förhoppning att valförberedelserna skall fortsätta i en lugn at-
mosfär där olika politiska meningsriktningar kommer till tals. Sverige utgår
från att demokratins spelregler och respekten för mänskliga rättigheter skall
iakttas fullt ut.
Undantagstillståndet har glädjande nog upphävts, och ett partiväsen bör-
jar växa fram. För demokratin är det viktigt att partier och massmedier fritt
får framföra sina åsikter. Samtidigt saknar Ryssland under sin övergång från
diktatur till demokrati ännu ett fast regelverk för massmedier och partier.
Därför får en del av regeringens åtgärder ad hoc-karaktär. Så har exempelvis
organisationer och massmedier som propagerade för våld och antisemitism
förbjudits.
Det är dock positivt att företrädare för de stora oppositionspartier som
avstängdes efter valet nu ändå får möjligheter att kandidera i valet och att
tidningen Pravda återigen kan komma ut. Det har också givits löften om att
alla partier som deltar i valet skall få tilldelning av TV-tid.
De problem i form av sjunkande levnadsstandard, växande brottslighet
och bristfällig rättsordning som Ryssland nu upplever kan enligt vår mening
bara övervinnas av en regering med ett klart folkligt mandat. Vi hoppas där-
för att valet skall resultera i en demokratiskt förankrad regering som förmår
fullfölja övergången från ett ineffektivt och resursslösande system till en
marknadsekonomi som bättre tillgodoser befolkningens behov. Ett parla-
ment som speglar folkmajoritetens värderingar är också bäst skickat att stifta
de lagar som krävs för att Ryssland skall bli en rättsstat där den enskilda
medborgarens fri- och rättigheter skyddas.
Ryssland har inbjudit Sverige och andra länder att tillhandahålla valöver-
vakare vid decembervalet. Vi är också, som tidigare, beredda att på andra
sätt bidra med våra erfarenheter av hur en demokratisk rättsstat fungerar
och vid behov framföra våra synpunkter, även kritiska sådana, på hur demo-
kratin och de mänskliga rättigheterna tillvaratas i Ryssland.
Ytterligare en viktig väg för att främja Rysslands utveckling till ett demo-
kratiskt samhälle och en rättsstat är den samarbetsprocess som inletts mellan
Ryssland och Europarådet. På sikt syftar detta samarbete till att Ryssland
skall kunna tas upp som fullvärdig medlem i Europarådet.
Naturligtvis finns det risker förenade med de väldiga omvandlingar som
pågår i Ryssland. Hur stora de riskerna är kan vi för dagen inte bedöma.
Rysslands öde avgörs främst av ryssarna själva. Vad Sverige kan göra är att
tillsammans med andra länder ge ett kraftfullt stöd åt demokratiseringspro-
cessen och utvecklingen mot en rättsstat. Det är också vad vi försöker göra
efter bästa förmåga och i många olika former. Vi kommer att fortsätta både
det biståndet och uppmaningarna till Rysslands regering att följa de demo-
kratiska spelreglerna.
Anf. 2 HANS GÖRAN FRANCK (s):
Herr talman! Jag tackar utrikesministern för svaret.
Utvecklingen i Ryssland är i vissa avseenden tragisk och djupt oroande.
Rysslands parlament, som Sveriges riksdag har haft flitigt utbyte med, är
upplöst. Inget fungerande parlament har funnits sedan Boris Jeltsin genom
dekret övertog all makt. Maktövertagandet skedde med tillgripande av un-
dantagstillstånd och utegångsförbud. Boris Jeltsin har på ett uppseendeväck-
ande och klandervärt sätt återtagit en uttrycklig utfästelse att i mitten av 1994
utlysa presidentval.
En rad tidningar har förbjudits, demonstrationsfriheten har inskränkts,
rättsväsendet fungerar inte och allvarliga övergrepp förekommer i stor om-
fattning mot domare, åklagare, poliser och advokater. Den organiserade
brottsligheten växer lavinartat och sprider sig till grannländer, även till Sve-
rige. Vissa källor uppger att även regeringsadministrationen är infiltrerad av
maffians tentakler. Organisationer för mänskliga rättigheter har framfört åt-
skillig kritik mot maktutövningen. Amnesty International rapporterar om
brutal behandling och misshandel av gripna i häkte i samband med händel-
serna i oktober i år.
Det var något förvånande att statsminister Carl Bildt för någon tid sedan
förklarade att Sverige stöder Rysslands medlemsansökan i Europarådet. Nu
säger utrikesministern att det gäller på sikt. Uttalandet är problematiskt, ef-
tersom det minskar Europarådets möjligheter att utöva press på Ryssland
för att man skall genomföra sådana reformer och förändringar som beford-
rar och påskyndar demokratiseringsprocessen. Är det verkligen regeringens
uppfattning att Ryssland i dag uppfyller kvalifikationerna för inträde i Euro-
parådet?
Anf. 3 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):
Herr talman! I mitt svar lyfte jag särskilt fram att det har inletts en s.k.
samarbetsprocess mellan Ryssland och Europarådet. Vi menar att det är
mycket väsentligt att man den vägen får en dialog och en diskussion. Jag tror
att denna samarbetsprocess kan få ökade möjligheter att avsätta positiva re-
sultat också när valen i december öppnar möjligheterna för regeringen och
ett nyvalt parlament att skapa en institutionell ram för ett demokratiskt rätts-
samhälle. Det är det som behövs. Det behövs en ny konstitution i Ryssland.
Det behöver också skapas en institutionell ram för ett demokratiskt rätts-
samhälle.
När dessa möjligheter öppnas genom de allmänna valen är det vår för-
hoppning att detta kommer att leda till att Ryssland kan komma att upptas
som fullvärdig medlem i Europarådet. Sverige har alltid gett uttryck för att
vi vill hålla på den standard som Europarådet har.
Anf. 4 HANS GÖRAN FRANCK (s):
Herr talman! Det är det senare som är viktigt i det här sammanhanget, att
den standard som Europarådet skall upprätthålla följs och att stadgar och
statuter strikt hålls. Enligt min mening kan man än så länge inte säga att
Ryssland uppfyller dc krav som står angivna. Därför är det så viktigt att man
inte, på det sätt som statsministern gjorde, lovar ut ett ställningstagande på
förhand. Nu är det särskilt viktigt att vi kan utöva all tänkbar press för att
Ryssland skali kunna bli en fullvärdig demokrati.
Det är bra att det i frågesvaret sägs att man fullt ut måste visa respekt för
de mänskliga rättigheterna. Detta är inte delbart. Det är också ytterligt vik-
Prot. 1993/94:24
16 november 1993
Svar på frågor
Prot. 1993/94:24
16 november 1993
Svar på frågor
tigt att man skapar förutsättningar för detta genom ett aktivt stöd, men också
genom kritik.
Anf. 5 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):
Herr talman! Jag vill bara understryka att Ryssland nu står inför sina första
riktigt fria val sedan det kommunistiska tyranniets tid. Ryssland står också
inför att anta en ny konstitution. Det är alldeles klart att man befinner sig i
en övergångstid, som skapar sina speciella problem. Det är viktigt för oss att
i denna situation stödja de demokratiska krafterna och även uttrycka våra
mycket starka förhoppningar om att vi skall få se en process som leder till
ett demokratiskt rättssamhälle. Denna process måste ju fullföljas också efter
det att valen har ägt rum.
Anf. 6 HANS GÖRAN FRANCK (s):
Herr talman! Nu står vi inför valet den 12 december. Valförberedelserna
är i full gång. Jag hör till dem som är föreslagna att vara valobservatörer.
Det är mycket viktigt att det blir en allsidig övervakning av detta val. Vi skall
inte bara övervaka själva valet, utan vi skall också göra iakttagelser och stu-
dier av det som sker runt omkring.
Nu gäller det verkligen att det kommer fram objektiv, saklig, information
om situationen. Det finns en tendens att man underskattar de svårigheter
som finns och att man håller tillbaka kritiken. Det tycker jag är olyckligt.
Det viktiga är inte att säga att man stöder den och den personen. Det viktiga
är att stödja demokratin, de mänskliga rättigheterna och förutsättningarna
för detta.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 7 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):
Herr talman! Berith Eriksson har frågat mig vilka initiativ regeringen av-
ser ta inom internationella forum såsom FN, ESK och Europarådet för att
få slut på inbördeskriget i Turkiet. Ingela Mårtensson har frågat mig vad Sve-
rige kommer att göra för att demokratiska val skall kunna genomföras i syd-
östra Turkiet nästa år. Jag avser att besvara dessa frågor i ett sammanhang.
Berith Erikssons fråga syftar på striderna i sydöstra Turkiet mellan PKK-
gerillan och turkisk militär, vilka har intensifierats sedan PKK i maj bröt sin
vapenvila. PKK:s attacker och militärens motattacker har lett till en upp-
trappning av övergreppen mot den civila befolkningen. Åtskilliga byar har
attackerats och rivits, varpå befolkningen har sett sig tvungen att flytta till
städerna eller de västra delarna av landet, vilket har skapat nya sociala spän-
ningar. Under den senaste tiden har även skollärare, turister, journalister
och representanter för politiska partier blivit mål för våld och hot i regionen.
På grund av det upptrappade väldet finns det på vissa håll en oro för att de
lokalval som skall genomföras i de sydöstra provinserna i mars inte kommer
att kunna genomföras.
Herr talman! Det är viktigt att skilja på kurdfrågan och PKK. Turkiet har
en rätt att bekämpa terrorism, men detta måste ske inom ramen för demo-
kratiska principer och rättsstaten. Sverige betraktar inte PKK som legitim
företrädare för kurderna i Turkiet och accepterar inte dess metoder. Samti-
digt anser vi att kurdernas mänskliga och kulturella rättigheter måste respek-
teras. Turkiet hör, som medlem i ESK och Europarådet, hemma bland de
europeiska demokratierna, varför vi har höga krav på landet när det gäller
respekten för mänskliga rättigheter. Erfarenheterna visar att respekten för
mänskliga rättigheter inte är ett hinder, utan ett av flera redskap, i arbetet
för att bekämpa terrorism. Det är angeläget att den politiska viljan att öka
respekten för mänskliga rättigheter, som på senare år funnits i Turkiet, inte
försvagas på grund av det upptrappade våldet i de sydöstra provinserna. Re-
spekten för mänskliga rättigheter är en återkommande punkt på dagord-
ningen vid våra bilaterala kontakter med Turkiet. Jag hade själv tillfälle att
diskutera ämnet med president Demirel, vice premiärminister Karayalcin
och utrikesminister Cetin vid mitt besök i Ankara i oktober.
Herr talman! Av de internationella organisationerna är det hittills Europa-
rådet som främst har behandlat situationen i sydöstra Turkiet. Denna organi-
sation har bl.a. fasta mekanismer för att behandla brott mot mänskliga rät-
tigheter, såsom den enskilda klagorätten till domstolen för de mänskliga rät-
tigheterna i Strasbourg och tortyrkommitténs rapporter om landets efterlev-
nad av den europeiska tortyrkonventionen. De inbördes striderna i sydöstra
Turkiet har hittills inte tagits upp i organisationer som FN eller ESK.
Däremot har ESK:s parlamentarikerförsamling diskuterat frågan vid sitt
möte i Helsingfors i juli och i slutdeklarationen rekommenderat medlems-
ländernas parlament att utse delegationer för att observera kurdernas situa-
tion i Turkiet. Som vi alla vet är det ofta svårt att behandla konflikter av
detta slag i internationella organisationer där skilda intressen gör sig gäl-
lande. Initiativ som redan från början bedöms sakna utsikter till framgång
kan, om de ändå görs, motverka sitt syfte. Karaktären av konflikten i syd-
östra Turkiet gör att den är svår att få upp på de internationella organisatio
nernas dagordning. Turkiet anser att konflikten består i legitim bekämpning
av terrorism, varför man sannolikt inte skulle medverka till att frågan tas
upp i internationella forum. Även det faktum att kurdfrågan berör icke
ESK-länder som Irak, Iran och Syrien försvårar dess hantering i ESK.
Frågan om den kurdiska befolkningens ställning och rättigheter i Turkiet
bör lösas genom fredliga medel och dialog. Sverige fortsätter att noggrant
följa utvecklingen i frågan, även med avseende på lokalvalen i mars. Jag ut-
går ifrån att den turkiska regeringen kommer att vidta alla åtgärder för att
dessa val skall kunna genomföras.
Anf. 8 BERITH ERIKSSON (v):
Herr talman! Jag tackar utrikesministern för svaret.
Jag vill börja med att påpeka att vapenvilan var ensidigt proklamerad av
PKK och att den möttes av Turkiet med fortsatt mördande av civila och med
förstörelse av byar.
Prot. 1993/94:24
16 november 1993
Svar på frågor
Prot. 1993/94:24
16 november 1993
Svar på frågor
I det här fallet måste ju grunden til) problemet angripas. Den finns i lan-
dets konstitution. Exempelvis förbjuds politiska partier att över huvud taget
tala om att det inom republiken Turkiet finns minoriteter av olika nationali-
teter och att det finns olika religioner, kulturer och språk osv.
Undantagstillståndet, och lagarna runt det, omöjliggör också en fredlig
lösning. Det gör att det är omöjligt att starta en dialog och den vägen få en
lösning på problemet. Man måste titta på detta för att se hur Turkiet egentli-
gen bryter mot internationella konventioner.
Utrikesministern säger att Sverige inte betraktar PKK som en legitim före-
trädare för kurderna i Turkiet och att Sverige inte accepterar dess metoder.
Det är vi överens om. Men i dag gick det exempelvis ut i turkisk radio att
statsministern krävde att immuniteten för HEP-delegaterna i parlamentet
skulle upphävas. Utrikesministern var i Turkiet och pratade med företrädare
för Turkiet. Hade de någon plan för hur man skulle gå till väga för att lösa
detta på en fredlig väg genom förhandlingar?
Anf. 9 INGELA MÅRTENSSON (fp):
Herr talman! Jag ber också att få tacka för svaret.
Bakgrunden till min fråga var att jag för några veckor sedan träffade borg-
mästaren i Cizre i turkiska Kurdistan. Han tog just upp att situationen har
blivit betydligt allvarligare - frågesvaret visar också på att situationen har
spetsats till och att den i dag är mer eller mindre ohållbar. Han oroade sig
särskilt för att de kommunala valen kanske inte skulle kunna genomföras,
därför att man i både press och parlamentet har diskuterat att det kanske
inte går att genomföra dem. Man kan undra om Turkiet verkligen är en de-
mokrati om det inte går att genomföra demokratiska val. Det finns en stor
oro bland befolkningen för att det i stället blir militären som tillsätter de pos-
ter som de folkvalda skulle ha.
Jag undrar också vad företrädarna för Turkiet sade i de bilaterala över-
läggningar som vår utrikesminister hade i Turkiet. Turkiet måste ju ändå
vara intresserat av att det blir en lösning av detta problem. Det kan ju inte
fortsätta som nu, med ständiga upptrappningar.
Därför undrar jag: Har Turkiet motsatt sig att man tar upp denna fråga
inom ESK? Såsom ett internationellt organ skulle ESK kunna hjälpa till för
att på diplomatisk och politisk väg försöka finna lösningar på situationen.
I sitt svar talar utrikesministern om en ”rättsstat”. Men Turkiet fungerar
inte såsom en rättsstat för minoriteterna i sydöstra Turkiet. Det är inte bara
fråga om våld, utan rena avrättningar sker utan att domstolar har varit in-
kopplade. Framför allt den civila befolkningen, som inte är engagerad i PKK
eller på annat sätt, blir en måltavla för detta inbördeskrig.
Anf. 10 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):
Herr talman! Först vill jag besvara Ingela Mårtenssons fråga. Jag tror att
möjligheterna att genomföra lokalvalen i sydöstra Turkiet den 27 mars 1994
är goda. Jag delar hennes bedömning att det är viktigt att de kan äga rum.
Dc kommer med stor sannolikhet att påverkas av firandet av det kurdiska
nyåret veckan före. För att valen inte skall inställas är det naturligtvis viktigt
att detta firande inte utnyttjas för provokationer utan får bli ett lugnt fi-
rande.
Erfarenheterna från andra situationer i andra länder visar att våld alltid
är ett hot mot de demokratiska processerna. Det är ett konstaterande som
vi måste göra.
I mina överläggningar med de turkiska representanterna framförde jag -
vilket jag också har redogjort för i mitt svar - den svenska synpunkten att
vatje stat har rätt och skyldighet att bekämpa terrorism. Men detta måste ske
med respekt för rättsstaten och för demokratins principer. Det är naturligtvis
oroande att också övergreppen mot de mänskliga rättigheterna ökar i detta
läge av våldsupptrappning. Detta är mycket beklagligt, vilket jag också
framförde med stor skärpa till de turkiska ledarna.
Anf. 11 BERITH ERIKSSON (v):
Herr talman! Våldet och dödandet i de kurdiska provinserna i dag är för-
färligt. Fler människor dör där dagligen än i t.ex. Sarajevo. Det kommer
ständigt uppgifter från olika källor. Mänskliga rättighetsorganisationens re-
dogörelse för de senaste åtta månaderna fram till augusti är verkligt skräm-
mande. 760 medlemmar av PKK-gerillan, 472 militärer och 270 civila har
dödats. 388 personer har avrättats utan rättegång. 158 byvakter har dödats,
varav 10 har dött av tortyr.
Det måste vara möjligt att utröna och eliminera grundorsakerna till detta
upptrappade våld. Turkiet har inte gjort särskilt mycket för att arbeta i
denna riktning.
Anf. 12 INGELA MÅRTENSSON (fp):
Herr talman! Skall jag tolka utrikesministern så, att det inte finns möjlig-
het att ta upp denna fråga inom ESK? ESK skall ju ändå verka förebyggande
och bidra till freden. Nu pågår ju ett inbördeskrig här. ESK, som skall verka
för säkerheten i Europa, borde med all kraft engagera sig i vad som pågår i
sydöstra Turkiet. Även när det gäller valövervakning finns det instrument
inom ESK. Skulle man inte kunna tänka sig att ESK skickade en emissarie
redan i samband med firandet av det turkiska nyåret och sedan en i samband
med valet? Är detta möjligt?
Anf. 13 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):
Herr talman! Det är väldigt viktigt för mig att här i kammaren få förmedla
min bestämda tro att en dialog med de turkiska ledarna och myndigheterna
i dessa frågor har stor betydelse. Jag har själv fört en sådan dialog och kom-
mer säkert att få flera tillfällen att föra den. På detta sätt skall naturligtvis
det internationella samfundets engagemang i fråga om de mänskliga och kul-
turella rättigheterna och en demokratisk utveckling i Turkiet vara mycket
starkt. Vi har pekat på att karaktären på konflikten i sydöstra Turkiet med
dessa speciella drag av terrorism gör det svårt att föra upp den på de interna-
tionella organisationernas dagordning.
Anf. 14 BERITH ERIKSSON (v):
Herr talman! Frågan blir intressant också i ett litet större perspektiv, efter-
som Turkiet nu framhåller att PKK för närvarande har stöd av Syrien, Iran,
Prot. 1993/94:24
16 november 1993
Svar på frågor
Prot. 1993/94:24
16 november 1993
Svar på frågor
Irak och Armenien. Det tyder inte på att striderna kommer att minska. I
stället är det stor risk för att striderna trappas upp. Vi får inte göra det miss-
taget att vi inte ingriper i tid utan väntar på att det blir än värre.
Anf. 15 INGELA MÅRTENSSON (fp):
Herr talman! Jag är fullt på det klara med att många olika grupperingar
och inte bara PKK utför terrordåd. Det finns ju också andra grupper vilkas
verksamhet kan betecknas såsom terrorism. Detta får dock inte hindra att
man försöker finna en lösning som inte är våldsam. Därför vill jag gärna upp-
repa min fråga: Tror utrikesministern att det finns någon möjlighet för ESK
att sända en delegation inför valet, eller är det utsiktslöst?
Anf. 16 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):
Herr talman! Jag har tidigare betonat - och vill åter betona - både det
svenska engagemanget i denna fråga liksom det internationella samfundets
ansvar. Jag har samtidigt pekat på svårigheterna att föra upp denna fråga
med dess klara inslag av terrorism på olika internationella organisationers
dagordning.
På Ingela Mårtenssons fråga om ESK:s möjlighet att sända en delegation
vill jag svara att det i hög grad beror på om vi får en begäran från Turkiets
regering om valobservatörer. ESK arbetar ju med konsensusprincipen såsom
huvudprincip.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 17 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):
Herr talman! Hans Göran Franck har frågat mig hur det svenska stödet åt
fängslade svenskar utomlands genomförs i praktiken och vilka prioriteringar
som görs.
Ett av utlandsmyndigheternas åligganden är att hjälpa svenskar som berö-
vats friheten utomlands. Under tiden från gripande till dess dom meddelas
är huvuduppgiften att se till att den misstänkte får ett rättsskydd som så långt
som möjligt motsvarar det som vi har i Sverige. Ett primärt rättssäkerhets-
krav är att den som berövats friheten erbjuds hjälp med att skaffa försvarsad-
vokat och tolk. Självklart gäller detta alla typer av brott. Några priorite-
ringar görs således inte.
Om den åtalade döms till fängelse och domen vinner laga kraft, är uppgif-
ten att se till att den dömde får en så dräglig tillvaro som möjligt i fängelset.
Besök ordnas regelmässigt. Vid behov skall utlandsmyndigheten ordna med
adekvat kost och, om det behövs, iäkar- och tandvård.
När det finns formella möjligheter att få straffverkställigheten överförd till
Sverige, upplyses den dömde om förutsättningarna. UD sköter sedan ansö-
kan till domslandct.
Ibland kan det vara befogat att vidta ytterligare åtgärder. Då måste ett
antal faktorer övervägas. Domslandets maktutövning gentemot utlänningar
begränsas av de grundsatser i allmän folkrätt som kräver att denna maktut-
övning håller internationell standard. Det betyder att utlänning har rätt till
ett rättegångsförfarande och en strafftillämpning som tillgodoser grundläg-
gande rättssäkerhetsgarantier och inte diskriminerar honom. Om dessa
grundsatser inte följs av domslandet, kan det vara befogat att överväga en
intervention genom diplomatiska kanaler. Om domslandets rättsordning vä-
sentligen skulle skilja sig från vår egen, kan detta vara ett skäl till agerande.
f973 års lag om bistånd till svenska medborgare i utlandet m.m. föreskri-
ver att den som stadigvarande vistas utomlands skall erhålla bistånd endast
om särskilda skäl föreligger. I ett sådant fall får styrkan av den dömdes an-
knytning till Sverige, släktrelationer etc., vägas in. Om en utlandssvensk rå-
kat ut för frihetsberövande i ett land som har en rättsordning och ett rättsvä-
sende som starkt avviker från svenska förhållanden, kan det finnas sådana
särskilda skäl som avses i 1973 års lag.
Självklart spelar också förhållandena i fängelset i domslandet och den
dömdes hälsotillstånd en viktig roll vid en bedömning av huruvida fallet skall
tas upp på ett extraordinärt sätt.
Jag kan försäkra Hans Göran Franck att UD och utlandsmyndigheterna
lägger ner ett omfattande arbete för att tillvarata och skydda våra medborga-
res intressen i utlandet.
Anf. 18 HANS GÖRAN FRANCK (s):
Herr talman! Jag tackar utrikesministern för svaret. Det innehåller en hel
del allmän information som kan vara av värde för många i utsatt belägenhet.
Bakgrunden till min fråga är att svenskar som sitter eller har suttit i fäng-
else utomlands har behandlats med olika grad av intresse från Utrikesdepar-
tementets sida. Det är tydligt att aktiviteten har ökat då det funnits en stark
opinion, som i fallet med de tre svenskar som satt fängslade i Irak. I andra
fall, där det offentliga intresset varit mindre eller litet, har insatserna varit
mer begränsade.
Många har frågat sig varför regeringen inte har varit mer aktiv i fallet
Annika Östberg - framför allt efter regeringsskiftet i USA. Förutsättning-
arna för att nå resultat bör vara betydligt större efter det att USA fått en ny
demokratisk president. Här bör förnyade ansträngningar göras. Jag förvän-
tar mig initiativ på hög nivå. Vad är utrikesministern beredd att ytterligare
göra för egen del i detta fall?
Ett annat fall gäller svenske medborgaren Ömer Altay Yygit som nyligen
satt häktad i Tyskland. Där hotades han av utlämning. Det anmärknings-
värda i det fallet var att Utrikesdepartementet inte hade underrättat honom
om att Turkiet gjort en utlämningsanmälan mot honom.
Anf. 19 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):
Herr talman! När det gäller de tre svenskarna i Irak var det fråga om en
rättsordning som väsentligen skiljer sig från vår egen och en dom som enligt
vår rättsuppfattning inte stod i rimlig proportion till gärningen. Gärningen
skulle sannolikt ha betraktats som en förseelse hos oss.
Det fanns således mycket starka skäl att rikta en vädjan om benådning till
Prot. 1993/94:24
16 november 1993
Svar på frågor
Prot. 1993/94:24
16 november 1993
Svar på frågor
de irakiska myndigheterna. Jag tycker inte att vi på UD skall skämmas för
det starka engagemang som vi lade ned för att få Iraksvenskarna loss.
Fallet Annika Östberg har varit aktuellt för UD ända sedan december
1983. De av mina medarbetare som har att jobba med dessa frågor försäkrar
att det finns få konsulär- och rättsfall där UD lagt ned så omfattande arbete
som när det gäller Annika Östberg. I detta fall handlar det om att försöka
få en strafföverföring till Sverige.
Anf. 20 HANS GÖRAN FRANCK (s):
Herr talman! Jag klandrar inte alls regeringen för de insatser som gjordes
när det gäller frigivningen av de tre svenskarna i Irak. Det var tvärtom
mycket angeläget att man satte in ett starkt agerande. Det borde kanske ha
gjorts på ett tidigare stadium, men det var ändå viktigt.
Jag hänvisade inte till detta fall för att säga att regeringen skall göra
mindre, utan för att säga att den skall göra mer i andra fall.
Jag undrar verkligen om utrikesministern inte kan ta nya initiativ när det
gäller Annika Östberg. Det behövs att någon på hög nivå tar initiativ. Jag
tycker inte att jag riktigt fått svar på frågan om vad utrikesministern själv är
beredd att göra på den punkten.
Jag gjorde för några år sedan ett besök hos svenska kyrkan i USA. Där
framfördes åtskillig kritik mot hur man hjälpte svenskar som satt i fängelse.
Anf. 21 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):
Herr talman! Den som är ansvarig för sådana här fall på UD - Örjan Lan-
delius - har varit i Washington för samtal med myndigheterna. Det var för
ungefär sex veckor sedan. Därmed kan man säga att vi startar en dialog med
den nya administrationen. Jag är inte helt övertygad om vad regeringsskiftet
i Förenta staterna innebär, Hans Göran Franck. Men självfallet skall vi ta
vara på de eventuella speciella möjligheter som regeringsskiftet ger. Vi har
alltså inlett en dialog också med myndigheterna i Washington.
Eftersom Hans Göran Franck efterlyser initiativ från vår sida vill jag be-
rätta att justitieminister Gun Hellsvik och jag själv i ett gemensamt brev till
Kaliforniens guvernör nu har riktat en ny vädjan i fallet Annika Östberg vad
gäller överföringen till Sverige.
Det är möjligt att även använda detta brev för att ta upp en förnyad dialog
med administrationen i Washington. Det är vår avsikt.
Anf. 22 HANS GÖRAN FRANCK (s):
Herr talman! Den dialogen med administrationen i Washington tycker jag
skall komma till stånd så snart som möjligt. Jag uppfattar att utrikesminis-
tern är beredd att göra något, men jag tycker att det bör ske skyndsamt.
Annika Östberg har suttit alldeles för länge i fängelse. Det är hög tid att
agera snabbt.
Det finns enligt min mening anledning att göra en mer grundlig översyn
av rutiner och praxis. Den redovisning som offentliggjordes för cn tid sedan
är bra, men det finns alltid cn risk för att det kan gå cn viss slentrian i sådana
här ärenden.
10
|
Jag uppfattar utrikesministern så, att hon är beredd att ägna större upp- |
Prot. 1993/94:24 16 november 1993 |
|
Överläggningen var härmed avslutad. |
Svar på frågor |
Anf. 23 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Göte Jonsson och Arne Jansson tar upp samma problem-
ställning, och jag besvarar därför deras frågor i ett sammanhang.
Enligt uppgifter i massmedier har en arbetslös elektriker nekats rätt till
arbetslöshetsersättning på grund av att han blivit återanställd på deltid hos
sin tidigare arbetsgivare. Mot denna bakgrund har Göte Jonsson frågat mig
vilka åtgärder jag är beredd att vidta så att halvtidsarbete blir möjligt i an-
slutning till begränsad arbetstillgång. Arne Jansson har frågat mig vilka åt-
gärder jag avser vidta för att förhindra händelser av denna art.
I den nuvarande lagstiftningen finns det ingenting som hindrar att en tidi-
gare heltidsarbetande med ersättning från arbetslöshetsförsäkringen ”fyller
ut” mellanskillnaden mellan lönen från deltidsarbetet och lönen från det tidi-
gare heltidsarbetet. Det finns för övrigt ett stort antal arbetslösa som gör på
detta sätt.
Det av frågeställarna redovisade fallet påfordrar enligt min bedömning
inte några regeländringar. Fallet är en fråga för AMS som är tillsynsmyndig-
het över arbetslöshetskassorna.
Anf. 24 GÖTE JONSSON (m):
Herr talman! Jag ber att få tacka arbetsmarknadsministern för svaret på
frågan. Jag förstår att arbetsmarknadsministern inte kan kommentera ett en-
skilt fall, men det finns ändå anledning att se på situationen och utgångslä-
get.
Ett litet familjeföretag i Alsterbro fick arbetsbrist och var tvunget att per-
mittera en person. Efter ett tag fick man möjlighet att anställa vederbörande
på halvtid.
Den anställde i fråga var tacksam för detta och var beredd att återgå till
halvtidstjänstgöring under förutsättning att han fick arbetsmarknadsersätt-
ning för den resterande halvtiden. Detta förvägrade man honom från fackets
sida. Man sade: 40 timmar eller ingen ersättning alls.
Detta tycker jag är utomordentligt märkligt. Visserligen finns det kollek-
tivavtal. Här försöker vi att skapa sysselsättning genom en massa olika åtgär-
der från samhällets sida och även från företagets sida. I stället för att säga
nej borde man från fackets sida var tacksam för att det skapas arbeten, även
om det bara är fråga om halvtidsarbeten. Man saboterar faktiskt vederbö-
rande anställds möjlighet att arbeta på ett riktigt sätt.
Vi moderater går ofta ut och kritiserar, vilket också arbetsmarknadsminis-
tern har gjort, om möjligheterna i samband med arbetslöshet inte utnyttjas.
Man skall inte överutnyttja ett socialt trygghetssystem - inte heller inom ar-
II
Prot. 1993/94:24
16 november 1993
Svar på frågor
12
betsmarknadsområdet. I det fallet kritiserar vi den enskilde. Men här är det
facket som agerar så, att man inte får ta ett halvtidsjobb.
Jag menar, herr talman, att detta fulltändigt strider mot det allmänna
rättsmedvetandet ute i samhället när det gäller möjligheten och förutsätt-
ningen att få arbete.
Jag vill fråga arbetsmarknadsministern: Anser inte arbetsmarknadsminis-
tern att det finns anledning att vidta åtgärder om det uppstår flera liknande
fall? Man har här knäsatt en princip som det har varit mycket diskussion om.
Om flera liknande fall inträffar blir situationen från samhällets synpunkt all-
deles orimlig, men framför allt från den enskilde arbetstagarens synpunkt
sett, eftersom denne inte vill något hellre än att arbeta.
Anf. 25 ARNE JANSSON (nyd):
Herr talman! Också jag ber att få tacka ministern för svaret. Göte Jonsson
har nog sagt det mesta. Men jag vill ställa en liten delfråga till ministern.
Det inslag som sändes i TV har av Svenska elektrikerförbundet anmälts
till Radionämnden. Elektrikerförbundet skriver bl.a. att man har ett avtal
som innebär att det bara skall vara heltidstjänster och att deltidstjänstgöring
är förbjuden, utom i det fall där man har laglig rätt till en sådan, exempelvis i
samband med delpension, deltidssjukskrivning eller sjukpensionering. Inom
Elektrikerförbundet redogjorde man för att inga arbeten skapas där utan att
man bara utför arbeten. Det som jag tycker är så märkligt är att man på
Elektrikerförbundet säger: Om man inte kan ta heltidsjobb, kan vi klara oss
utan den här typen av företag.
I dag, när allting skall göras för att underlätta sysselsättning och för att
skapa jobb, är det ganska fantastiskt att facket blockerar möjligheterna för
företag att utvecklas och för individer att ta anställningar som passar dem
och därigenom över huvud taget kunna göra någon nytta i samhället. Får
man verkligen blockera företag på det här sättet?
Anf. 26 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Detta ärende skall prövas av AMS. Jag har underrättat mig
om detta. Ärendet skall avgöras under december månad. Under pågående
process avvaktar jag. Men det är mycket klart att jag noga kommer att följa
vad beslutet blir.
Anf. 27 GÖTE JONSSON (m):
Herr talman! Jag ber att få tacka för det beskedet. Jag har förståelse för
att arbetsmarknadsministern inte kan gå in i just det skede när Försäkrings-
delegationen skall pröva ärendet. Jag har fått uppgiften att det skall ske den
2 december.
Vi som riksdagsledamöter, herr talman, möts varje dag av demonstre-
rande byggnadsarbetare på gatan här utanför. Man ställer krav på Sveriges
riksdag att skapa nya jobb.
Här är det fråga om en broderorganisation till Byggnadsarbetareförbun-
det som blockerar jobben. Må så vara att det är ett litet jobb i liten skala och
i liten omfattning.
Men det är inte omfattningen, herr talman, som är det intressanta. Det
intressanta är den skrämmande principiella inställning som facket visar i det
här fallet. Man tar inte samhällsansvar, man visar inte hänsyn gentemot den
enskilde medlemmen och den enskilde som är arbetslös och som inget hellre
vill än att gå in i ett arbete. Man visar heller ingen respekt för de småföretag
som är så viktiga, inte minst inom denna bransch. Jag tycker att det är utom-
ordentligt anmärkningsvärt.
Än en gång, herr talman, ber jag att få tacka arbetsmarknadsministern för
svaret. Jag är övertygad om att arbetsmarknadsministern skall följa ärendet
på ett riktigt och positivt sätt.
Anf. 28 ARNE JANSSON (nyd):
Herr talman! Jag tackar också arbetsmarknadsministern för det avgivna
svaret att ärendet skall utredas under kommande månad. Jag hoppas då att
vi inte bara får reda på hur det har utretts utan också vilka konkreta åtgärder
man kan vidta för att komma runt detta problem, därför att det är onekligen
ett problem. Det är inte bara fråga om ett fall, utan man kan nysta upp
många fall där precis samma sak händer. Skall vi då skapa förutsättningar
för arbete, skall inte bara en part göra detta, utan då måste alla parter göra
det.
Anf. 29 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Rent allmänt är det så, att småföretag och nya entreprenörer
kommer att spela den stora, avgörande rollen när vi skall återgå till en full-
god ordinarie arbetsmarknad. Då måste alla våra regler anpassas så, att de
verkligen passar små och medelstora företag.
Jag kan för min del inte acceptera att man uttalar förakt för mindre före-
tag. Dessa måste äras och uppmuntras.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 30 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Drygt 200 arbetare vid LKAB har erhållit uppsägning med
återanställningsgaranti, för att gruvarbetarna skall kunna få arbetslöshetser-
sättning och omväxlande arbeta fram till pensionsåldern.
Claus Zaar har frågat mig vad jag ämnar vidta för åtgärder för att för-
hindra det beskrivna förfarandet vid LKAB.
Som minister kan jag inte lägga mig i handläggningen av visst enskilt
ärende. Det är i första hand Arbetsmarknadsstyrelsen som i egenskap av till-
synsmyndighet över arbetslöshetskassorna har att avgöra om det av Claus
Zaar beskrivna förfarandet står i överensstämmelse med gällande bestäm-
melser.
Det förekommer på arbetsmarknaden att det träffas uppgörelser om olika
speciallösningar som innebär att de offentliga trygghetssystemen får bära en
stor del av kostnaderna för övertalig personal.
Rent allmänt vill jag framhålla att jag anser att det strider mot god sed när
Prot. 1993/94:24
16 november 1993
Svar på frågor
13
Prot. 1993/94:24
16 november 1993
Svar på frågor
14
två parter gör upp om ett förfarande som innebär att en tredje part får stå
för kostnaderna, t.ex. skattebetalarna. Regeringen har därför i den nyligen
framlagda propositionen om en allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäk-
ring (prop. 1993/94:80) lagt fram förslag som försvårar lösningar som inne-
bär att kostnaderna vältras över på tredje man.
Anf. 31 CLAUS ZAAR (nyd):
Herr talman! Jag tackar arbetsmarknadsministern för svaret. Men jag tror
att vi har kommit litet snett. Jag avsåg nämligen att diskutera smittoeffekten
av det ärende som har kommit upp. Såvitt jag har förstått är det första
gången som man har haft så långa perioder med omväxlande arbetslöshets-
ersättning fram till pensionsåldern, där man för att kunna uppnå möjligheten
att hela tiden få arbetslöshetsersättning har använt uppsägningar med åte-
ranställningsgaranti som en möjlighet.
Det som bekymrar mig är vad som kan hända när andra ser att detta funge-
rar. Det bekymrar mig också att ett företag som skickar ut information om
att det går så väldigt bra för företaget vidtar sådana här åtgärder och skyfflar
över ekonomin på tredje man. Vi har fått information om att företaget har
ett starkt delårsbokslut. Detta stämmer illa med tanke på att man har satt
sådana här system i funktion. Detta är, om det smittar av sig, väldigt farligt.
I dag är 14,9 % av gruvarbetarna arbetslösa. Skulle samtliga börja arbeta
efter detta system, kommer det att spridas även till nästa grupp. Jag är
mycket oroad över tendensen att utnyttja regelsystemen till bristningsgrän-
sen och att sedan skjuta över kostnaderna på tredje man, som i det här fallet
är skattebetalarna. Vi vet ju att Arbetsmarknadsfonden inte har någon god
ekonomi.
Anf. 32 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Våra sociala trygghetssystem kostar stora summor pengar
varje år. I många av systemen är det svårigheter med finansieringen, och där-
för är det mycket viktigt att de inte överutnyttjas.
Tyvärr möts jag av exempel på att företag på olika sätt kringgår detta. Så-
dana luckor måste steg för steg fyllas igen. Ett sådant steg är t.ex. det skärpta
arbetsvillkoret, som nu skall behandlas av riksdagen. Med ett sådant blir det
litet dyrare att fylla denna typ av notor.
Jag förutsätter också att Arbetsmarknadsverket som tillsynsmyndighet
noga studerar det här. Självfallet kommer också jag att följa upp saken. Om
detta blir något genomgående, som man börjar med i ganska unga år, strider
det mot alla principer.
Anf. 33 CLAUS ZAAR (nyd):
Herr talman! Nu kommer vi in på trygghetssystemet. Vad som nu har dis-
kuterats är att problemen skulle flyttas över till socialbidragssystemen om
vi genomförde en förändring snabbt. Det är en mycket svår avvägning att
bestämma hur man skall göra.
I det här fallet, när företaget går bra, skall företaget ta ansvar och inte
göra så här över huvud taget. Vi måste väl kunna få till stånd en moral, cn
etik i företagen, som innebär att man inte skall utnyttja de statliga förmå-
nerna till bristningsgränsen. Det måste finnas en anständig gräns för utnytt-
jandet.
Jag är inte övertygad om att detta är det enda företaget. Jag är mycket
orolig för att det kan sprida sig.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 34 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Bengt Hurtig har frågat mig om jag avser att ta några initiativ
för att förhindra att ännu fler lanthandlare försvinner i glesbygden. Han hän-
visar bl.a. till Tipstjänsts planer på att dra in tipsombud i glesbygd.
Vid en frågedebatt här i kammaren mellan Inga-Britt Johansson och mig
för en månad sedan, diskuterade vi de olika hot mot dagligvaruförsörjningen
som föreligger och då bl.a. Tipstjänsts planer.
Mitt svar innebar att jag utgår ifrån att överläggningar mellan Konsument-
verket och Tipstjänst utmynnar i att konsekvenserna för glesbygdsbutikerna
beaktas på ett ansvarsfullt sätt. Jag sade också att den för Tipstjänst ansva-
rige ministern Bo Lundgren och jag själv noga skall följa frågan.
Jag vill därutöver säga att den aktuella Tipstjänstfrågan bara är ett av
många problem som glesbygdsbutikerna har att hantera. Möjligheten att få
leveranser till butiken, ersättningsnivån för ombudskap osv. är andra pro-
blem. För Bengt Hurtigs information vill jag nämna att jag inbjudit repre-
sentanter för såväl grossistsidan som ombudssidan till två separata träffar
den närmaste tiden. Jag avser då att informera mig om nuläget och even-
tuella förändringar som förestår. Givetvis kommer jag då att betona vikten
av att glesbygdsbutikerna på olika sätt ges en ansvarsfull behandling. Jag kan
slutligen också lova Bengt Hurtig att glesbygdsfrågorna kommer att ägnas
stor vikt i den kommande regionalpolitiska propositionen, och då är givetvis
tryggandet av varuförsörjningen i glesbygd en viktig del.
Då Bengt Hurtig, som framställt frågan, anmält att han var förhindrad att
närvara vid sammanträdet, medgav tredje vice talmannen att Karl-Erik
Persson i stället fick delta i överläggningen.
Anf. 35 KARL-ERIK PERSSON (v):
Herr talman! Jag får tacka arbetsmarknadsministern för svaret på Bengt
Hurtigs fråga.
Jag vet att arbetsmarknadsministern är och förblir en vän av glesbygden
och glesbygdsbutikerna. Jag hoppas innerligt att man tar detta i beaktande
när Tipstjänst nu går över till det s.k. on-line-systemet. Det kostar gles-
bygdsbutikerna tiotusentals kronor att införa systemet. Samtidigt lämnar vi
regionalpolitiskt stöd till vissa glesbygdsbutiker för att de skall få vara kvar.
Det är ju litet snett. Vi lämnar stöd för att de skall bedriva varuhandel; finns
det inga varor, finns det ingen affär.
Om Tipstjänst effektiviserar sin verksamhet undandrar man samtidigt
Prot. 1993/94:24
16 november 1993
5var på frågor
15
Prot. 1993/94:24
16 november 1993
Svar på frågor
glesbygdsbutikerna deras möjligheter att vara kvar. Ny teknik kan inte få
innebära pålagor på tiotusentals kronor på glesbygdsbutikerna.
Det är inte heller någon bra miljöpolitik att tvinga människor att åka kan-
ske tiotusentals mil. Spel och dobbel - och därmed framför allt Tipstjänsts
verksamhet - är trots allt viktigt för många människor i detta land, även för
glesbygdsborna. Om Tipstjänst lägger ner den här verksamheten innebär
det, trots att butikerna får glesbygdsstöd, att människor åker till en större
centralort där de har möjlighet att lämna in sina tipslappar.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 36 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Catarina Rönnung har frågat mig om regeringen avser att
stödja etableringen av den s.k. marknads- och medieakademin i Vetlanda.
Bakgrunden till frågan är att regeringen mottagit ansökningar om stöd till
vad man kallar en marknads- och medieakademi dels från Vetlanda kom-
mun, dels från Länsstyrelsen i Jönköpings län.
Regeringen har remitterat ansökningarna till NUTEK för yttrande. Rege-
ringen kommer inte att ta ställning till ansökningarna förrän detta yttrande
föreligger, och jag kan därför i dagsläget inte kommentera frågan närmare.
Anf. 37 CATARINA RÖNNUNG (s):
Herr talman! Jag ber att få tacka för svaret.
Den ansökan om regionalpolitiska medel om 3 miljoner till Vetlanda kom-
mun som länsstyrelsen ingivit till departementet har nu remitterats till NU-
TEK. Jag kan bara hoppas att detta för frågan framåt i positiv riktning. Ef-
tersom kommunens representanter uppvaktade ministern redan i våras, ut-
går jag ifrån att denna ansökan tas upp till realbehandling så snabbt som
möjligt.
En dramatisk omsvängning av utkomstförutsättningarna har ägt rum i vår
kommun. Tidigare var den själva hjärtpunkten i en blomstrande trähusindu-
stri. Nu är den oerhört hårt drabbad, dels av lågkonjunkturen, dels av den
drastiska nedskärning av räntesubventionerna som regeringen drivit ige-
nom.
Prognosen för byggandet är dyster. Därför behöver näringslivet en injek-
tion av nyföretagande för att långsiktiga och strukturella problem inte skall
lägga sin förlamande hand över kommunen.
Kommun, länsstyrelse, arbetsförmedling och det lokala näringslivet står
bakom den marknads- och medieakademi som nu kommit i gång med sin
verksamhet. Länsstyrelsen och vi alla är av den uppfattningen att projektet
drivs med stor kraft och sakkunskap. Samarbete har inletts med gymnasiet,
och sonderingar har gjorts med högskolevärlden.
Akademin tillhandahåller kvalificerade marknadsförings- och säljutbild-
ningar, specialsydda kurser med spetsutbildningar, där avancerad dator- och
16
videoteknik används för grafisk produktion. Film- och videoproduktion
m.m. erbjuds. Den 22 november startar en kurs med 48 deltagare.
Kort sagt: Detta är ett angeläget projekt, unikt i Sverige för sin bredd och
mångfald i utbildningen, till nytta för näringslivet och för min kommun. Jag
hoppas därför på ett positivt besked i sinom tid.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 38 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Elvy Söderström har frågat mig om jag inom ramen för den
pågående parlamentariska beredningen kommer att göra en analys av de re-
gionalpolitiska konsekvenserna av en avreglerad elmarknad.
Låt mig först konstatera att avregleringsfrågorna är viktiga i ett regional-
politiskt perspektiv. En utgångspunkt för arbetet är att förändringarna skall
utformas på ett sådant sätt att viktiga samhällsintressen, t.ex. att bevara eller
skapa förutsättningar för utveckling i alla regioner, beaktas. Arbetsmark-
nadsdepartementet samordnar de regionalpolitiska frågorna i samråd med
berörda departement. Inom Näringsdepartementet genomförs nu en analys
av bl.a. de regionalpolitiska konsekvenserna av en avreglering av elmarkna-
den. Regeringen kommer att presentera sina överväganden i en proposition
i vår.
När det sedan gäller arbetet i den regionalpolitiska referensgruppen kom-
mer det i första hand att inriktas på att ge information om det underlagsma-
terial som tagits fram och de synpunkter som kommer fram i den pågående
remissomgången. Jag tycker att det är angeläget att vi sedan kan ha en öppen
debatt i gruppen om vilka slutsatser som kan dras från det framtagna mate-
rialet.
Anf. 39 ELVY SÖDERSTRÖM (s):
Herr talman! Jag tackar arbetsmarknadsministern, tillika den regionalpo-
litiskt ansvarige i regeringen, för svaret. Men jag måste få komplettera med
ytterligare frågor. Jag är inte riktigt klar över vad svaret innebär.
Arbetsmarknadsministern och jag delar naturligtvis uppfattningen att det
är av stor regionalpolitisk vikt att det finns tillgång till säker, bra och billig
energi för alla i hela landet som behöver energi. Vad menar arbetsmarknads-
ministern med att den regionalpolitiska referensgruppen har som främsta
uppgift att ge information om underlagsmaterialet? Jag måste få veta: Infor-
mation till vem? Jag hoppas att referensgruppen i första hand skall ge infor-
mation till regeringen, så att regeringen kan ha denna information som un-
derlag när den tar fram sina propositioner.
Jag vill också veta vad arbetsmarknadsministern menar med detta om den
öppna debatten i gruppen. Jag håller med om att det är viktigt med en öppen
debatt, därför att jag har många frågor när det gäller denna avreglering. Men
vilken grupp syftar arbetsmarknadsministern på i sitt svar?
Flera än jag har ställt sig frågan: Hur kommer den framtida kostnadsbil-
Prot. 1993/94:24
16 november 1993
Svar på frågor
2 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 24
Prot. 1993/94:24
16 november 1993
Svar på frågor
18
den för investeringar i glesbygd att se ut när det gäller tillgången på elström?
Kommer de vattenkraftsproducerande områdena, som samtidigt utgör gles-
bygd, att få betala högre elpriser i framtiden än de mer tätbefolkade områ-
dena? Jag skulle kunna ställa en lång rad frågor som jag och många med
mig tycker att det är viktigt att få svar på innan det fattas något beslut om
avreglering av elmarknaden.
Anf. 40 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Så sent som förra veckan hade jag ett personligt sammanträf-
fande med Vattenfalls ledning, då jag ställde en mängd frågor. Jag förde
också en diskussion med Vattenfall - det är ju en stor aktör, men inte den
enda. Det är Näringsdepartementet som har den stora sakkunskapen på det
här området, och man har tagit på sig att göra den regionalpolitiska analy-
sen. Det arbetet kommer jag naturligtvis mycket noga att följa.
När det gäller den parlamentariska gruppen har det tagits fram ett mycket
omfattande material inför propositionsarbetet. Det rör sig om ett tiotal do-
kument. När jag talar om en öppen debatt efter det att sakfrågorna har dis-
kuterats, avser jag att den skall hållas inom den parlamentariska gruppen
och utgöra ett underlag inför den proposition som skall tas fram.
Anf. 41 ELVY SÖDERSTRÖM (s):
Herr talman! Då blev det något klarare vad arbetsmarknadsministern me-
nade. Men trots allt känner jag oro inför den proposition som kan komma
om avreglering av elmarknaden. Denna oro hyser jag, därför att andra före-
trädare för regeringen så tydligt har uttalat sin vilja att avreglera elmarkna-
den. Ibland har jag haft en känsla av att det får gå hur fort som helst, utan
att man beaktar de regionalpolitiska konsekvenserna. Det är viktigt att alla
gör sitt bästa, så att de inte blir de konsekvenser som alla är oroliga för.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 42 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Barbro Westerholm har frågat mig hur länge vi skall vänta
på parternas förhandlingar om företagshälsovården.
Under vårriksdagen informerade jag riksdagen om en aviserad proposi-
tion om företagshälsovård. Jag meddelade att jag ville avvakta resultatet av
pågående förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter innan jag tar initia-
tiv till ett förslag till riksdagen.
Inom den kommunala sektorn har parterna i en särskild överenskom-
melse, träffad i maj 1993, redovisat ett gemensamt synsätt i fråga om kompe-
tens inom arbetsmiljö- och rehabiliteringsområdet omfattande såväl resurser
i linjeorganisation som interna och externa expertresurser. Inom den privata
sektorn har träffats ett antal avtal, och förhandlingar pågår inom ytterligare
ett antal avtalsområden.
Min principiella uppfattning i denna fråga, vilken också delas av arbets-
marknadens parter, är att den långa tradition som finns med olika samarbets-
avtal mellan arbetsmarknadens parter inom detta område bör fortsätta. Ge-
nom en avtalsreglering kan flexibla lösningar åstadkommas för t.ex. företag
i olika branscher samt med olika storlek och skiftande lokala förutsättningar.
Jag kan i dag konstatera att förhandlingar om nya avtal om företagshälso-
vården fortfarande pågår och att detta tar längre tid än jag räknade med i
våras.
Jag vill därför ytterligare en tid avvakta resultatet av de pågående förhand-
lingarna innan jag tar ställning till en eventuell lagstiftning på området. Jag
kommer samtidigt att uppmana parterna inom områden, som för närvarande
inte är föremål för förhandlingar, att söka nå en lösning avtalsvägen.
Anf. 43 BARBRO WESTERHOLM (fp):
Herr talman! Jag får tacka arbetsmarknadsministern för svaret. Det var
ju inget glädjebud precis. Medan gräset gror dör kon, brukar man säga.
Företagshälsovården genomgår nu stora förändringar. Statsbidraget har
slopats, men det är nog inte det stora problemet. Problemet ligger i avregle-
ringen av företagshälsovården. Förutsättningen för en avreglering var ju att
man skulle träffa ett avtal mellan stora delar av arbetsmarknadens parter.
Sådana avtal saknas nu för huvudparten av arbetsmarknaden. Det pågår för-
handlingar, men det finns inget avtal. Parallellt kan vi nu se en nedrustning
av företagshälsovården till men för de arbetstagare som är i behov av före-
tagshälsovårdens insatser.
Till detta kommer att trots att företagsläkarna har en egen specialitet, har
de ingen egen taxa. Detta är problem både för Försäkringskassan, som behö-
ver remittera patienter till företagsläkarna, och för husläkarna, som också
behöver tillgång till denna specialistkompetens. Utan avtal och utan taxa blir
det ju problem med ersättningen för dem som arbetar inom företagshälso-
vården. Utöver följderna för de enskilda människorna kan detta på sikt leda
till stor ekonomisk förlust för samhället genom försämrade rehabiliteringsin-
satser och ökad utslagning.
Det behövs snarast en reglering på detta område, så att de som arbetar
inom företagshälsovården inte försvinner därifrån. Jag vill avsluta med att
fråga arbetsmarknadsministern: Vilka garantier kan utfästas när det gäller
framtiden för dem som arbetar inom detta område?
Anf. 44 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Jag har personligen talat med mycket ledande företrädare
för mycket stora viktiga områden, såväl på arbetsgivarsidan som på den fack-
liga sidan, om vikten av att de sätter sig ned och träffar ett avtal på detta
angelägna område. Alla som jag har talat med säger att området är mycket
viktigt för företagen och för framtiden. Det är en gemensam syn som man
har.
Det ligger en färdig proposition på departementet. Men när jag läser den,
får jag en mycket stark känsla av att det hela blir trubbigt i förhållande till
det fina som man kan uträtta om man sätter sig ned och diskuterar vars och
ens specialområde.
På fredag och lördag skall jag på Arosmässan och träffa en hel del som
Prot. 1993/94:24
16 november 1993
Svar på frågor
19
Prot. 1993/94:24
16 november 1993
Svar på frågor
har stor makt över detta. Då kommer jag att fortsätta dialogen, eftersom jag
vill ha ett avtal snabbt.
Anf. 45 BARBRO WESTERHOLM (fp):
Herr talman! Det är väldigt många som talar sig varma för vikten av en
god företagshälsovård. Sverige har ju varit ett bland de ledande länderna i
världen på det området. Men det är inte tillräckligt för att övertyga dem som
arbetar inom företagshälsovården om att de har en framtid och att de har en
lön. Många av dessa är utbildade inom andra områden - inom t.ex. husläke-
riet har man en allmänmedicinsk utbildning. Risken är nu att vi mycket
snabbt får en avtappning av personer inom det här fältet.
Jag tror inte att vi kommer längre i den här diskussionen. Jag hoppas na-
turligtvis att Arosmässan leder till något positivt och konkret, för det bråds-
kar.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 46 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Sylvia Lindgren har frågat mig om jag ämnar vidta några
åtgärder för att öka antalet arbetstillfällen i Stockholms skärgård. Hon hän-
visar till hög arbetslöshet, svårigheter att upprätthålla servicen samt otill-
räckliga stödmöjligheter.
Vad gäller regionalpolitiskt stöd fastställer riksdagen vilka områden som
skall ingå i stödområde 1 och 2 och har därmed också sagt var de långsiktiga
problemen är svårast.
För övriga områden, t.ex. Stockholms skärgård, står länsanslaget till läns-
styrelsens förfogande för glesbygdsstöd och regional projektverksamhet.
Det är länsstyrelsens ansvar att fördela länsanslaget så, att det främjar ut-
satta områden på bästa möjliga sätt. Jag kan notera att Länsstyrelsen i Stock-
holm på detta sätt medverkat till etableringar av Folksam på Möja och Taxi
Stockholm på Ingmarsö.
Jag är givetvis medveten om de problem som skärgårdsbefolkningen, lik-
som andra glesbygdsboende, brottas med. Vad särskilt gäller skärgårdsfrå-
gorna vill jag påminna om den särskilda utredning som för närvarande kart-
lägger förutsättningarna för en levande skärgård. Utredningen skall bedöma
behovet av och föreslå förändringar för att underlätta bosättning och företa-
gande i skärgårdsområdena.
Glesbygdsfrågorna i sin helhet kommer även att ges stor vikt i den kom-
mande regionalpolitiska propositionen.
Slutligen vill jag säga att trots att Stockholm i dag upplever en förhållande-
vis hög arbetslöshet har regionen stora förutsättningar att efter en konjunk-
turuppgång åter stå stark. Jag vill t.cx. peka på regionens differentierade nä-
ringsliv med ett stort inslag av forskning och utveckling. Låt oss inte heller
20
glömma bort att Stockholms skärgård, trots många problem, har haft en
mera gynnsam utveckling än många andra skärgårdar och glesbygder.
Anf. 47 SYLVIA LINDGREN (s):
Herr talman! Först vill jag tacka arbetsmarknadsministern för svaret.
Börje Hörnlund har ju gjort sig känd som en arbetsmarknadsminister som
vill värna om glesbygden. Däremot är intresset för storstäderna och deras
växande problem ljumt. Men nu är inte Stockholmsregionen av enbart stor-
stadskaraktär, utan här finns också ett utpräglat glesbygdsområde, som
mycket väl kan likställas med vissa skogslän i t.ex. inlandet.
Stockholms skärgård med sina 7 000 öar och skär är en ovärderlig tillgång.
På goda grunder kan det hävdas att det nationella intresset av att bevara
Stockholms skärgård som levande bygd blir allt starkare. Såväl ur säkerhets-
som ur miljösynpunkt har skärgården redan i dag stor betydelse.
Det finns således goda möjligheter för en differentierad arbetsmarknad,
som kan locka också unga familjer att bosätta sig och verka i skärgården. Av
skärgårdens 10 000 invånare bor 5 000 på öar utan fastlandsförbindelse. En
positiv utveckling ställer därför krav på ekonomiskt stöd och samordnande
av statliga insatser för en tillfredsställande samhällsservice.
Det är självklart, Börje Hörnlund, att man reagerar när man i massme-
dierna läser att t.ex. Silja Line flyttar växeln till Kalix och att rederiet får 6
miljoner kronor av staten för detta. Ett företag i Stockholm får alltså skatte-
pengar för att etablera sig i annan ort i landet. Nu håller det inte längre med
att flytta från tätbebyggda storstadsområden till glesbygd, Börje Hörnlund.
Bland de värst drabbade av arbetslösheten är kvinnorna i skärgården. De
har en större arbetslöshet än kvinnorna i landets stödområden. Vad tänker
arbetsmarknadsministern göra? Tror inte ministern att det finns glesbygd i
storstadsområdena eller, vilket är ännu värre och som faktiskt svaret anty-
der, inte känner till förhållandena?
Anf. 48 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Först och främst vill jag säga att Stockholm får sin andel av
samtliga medel som hör till mitt ansvarsområde. Det är t.o.m. så att det inte
är jag som fördelar de stora beloppen, utan det är andra organ.
Sedan kan jag tala om för Sylvia Lindgren att jag i förra veckan i Bryssel
talade inför ett stort antal belgiska och svenska investerare. Det kommer att
betyda mycket mer för Stockholm än för andra regioner. Jag anser att det är
så man bör arbeta och inte visa, som Sylvia Lindgren, en förfärlig avund-
sjuka mot alla små orter ute i landet. Vissa av dem har sett halva ungdomskå-
ren flytta till denna stad. Jag tycker att det är mycket illa av en socialdemo-
krat att stå i talarstolen och visa denna attityd mot de riktigt glesa bygderna
av vårt land.
Beslutet om Silja Lihes flyttning är NUTEK:s. Jag har inte haft anledning
att studera det. Fullmakten till NUTEK har också Silvia Lindgren som riks-
dagsledamot varit med att ge.
Sedan till erfarenheterna från mitt eget län. Vi har t.ex. från Umeå, som
är cn snabbt växande ort, lokaliserat ut delar av länsmyndigheter och organi-
Prot. 1993/94:24
16 november 1993
Svar på frågor
21
Prot. 1993/94:24
16 november 1993
Svar på frågor
sationer till övriga delar av länet, som har det väsentligt sämre. Det finns
rika möjligheter att arbeta vidare med det inom denna region.
De här små sakerna som jag har nämnt är bra, men det finns mycket mer
att göra. Jag föreslår Sylvia Lindgren, som har ett förflutet i Stockholms läns
landsting, att också arbeta med dessa frågor.
Anf. 49 SYLVIA LINDGREN (s):
Herr talman! Det handlar inte om avundsjuka. Det handlar om att skapa
förståelse för den glesbygd som finns i skärgårdsområdena. Jag känner
mycket väl till förhållandena när det gäller Folksam och Taxi Stockholms
växel, som flyttades ut. Det genomfördes inte minst på initiativ av Social-
demokraterna i landstinget.
Jag vet också att man haft idétävlingar för att komma till rätta med proble-
men och för att se utvecklingsmöjligheter för skärgården. Jag vet att lands-
tinget och länsstyrelsen gjort en utredning om Stockholms skärgård inför år
2000. Jag vet att det pågår en utredning om kommunikationerna som görs
av en dansk kommunikationskonsult på direkt begäran av skärgårdsbornas
egna organisationer.
Alla dessa exempel visar på att det finns en vilja till utveckling och nytän-
kande bland skärgårdsborna. Allt är givetvis beroende på att fler tillfällen
till arbete skapas. Småföretagandet utgör en viktig del. Men får vi ingen del
i det här, blir det naturligtvis svårt.
Anf. 50 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Dagens regeringspartier försökte gång på gång under förra
valperioden att få arbetsmarknadsutskottet att direkt beställa en skärgårds-
utredning. Det visades inget intresse för detta från dåtida regionalpolitiskt
ansvarigt statsråd. Den här regeringen har nu tillsatt en skärgårdsutredning,
i syfte att uppnå goda resultat. Jag hoppas att förslagen, när de kommer, kan
tas emot positivt också av dem som inte tidigare var så positiva.
Jag hoppas verkligen att man inom den stora starka Stockholmsregionen
diskuterar den totala utvecklingen inom länet. Där menar jag att skärgården
utgör en viktig del. Jag hoppas att inte behöva höra prov på den avundsjuka
som gång på gång kommer till uttryck. Det handlar om kommuner som har
förlorat 30-50 % av sin folkmängd och bara har gamlingar kvar.
Anf. 51 SYLVIA LINDGREN (s):
Herr talman! Det handlar inte om avundsjuka, utan det gäller att försöka
förklara att det finns problem i skärgården. Av Ljusterös 28 arbetssökanden
är 26 kvinnor. Av Ornös 24 arbetssökanden är 23 kvinnor. På Rumnarö är
19 av 27 arbetslösa kvinnor, på Utö 15 av 16. Listan kan göras lång. Därför
blir det ett problem om statligt lokaliseringsstöd blir avgörande för om verk-
samhet etableras i annan glesbygd i stället för glesbygden Stockholms skär-
gård, där förutsättningarna i flera avseenden är likartade med förutsättning-
arna på många andra håll i landet. Det är detta, Börje Hörnlund, som vi
försöker skapa förståelse för. Jag tycker faktiskt att vi i storstäderna, inte
minst i vår region, saknar den.
22
Anf. 52 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Jag har alltid mycket stor förståelse för kommuner och delar
av län där serviceunderlag och annat är hotat, så ock för Stockholms skär-
gård. På mitt departements initiativ träffas nu regelbundet företrädare för
Länsstyrelsen i Stockholm, NUTEK och departementet för att informera
varandra om pågående eventuella lokaliseringsobjekt, i syfte att det inte
skall uppstå konkurrensförhållanden. Om en verksamhet är på väg ut i skär-
gården skall det inte bjudas över, om man söker alternativa möjligheter. Jag
kanske skulle ha berättat om detta initiativ tidigare i debatten. Jag gör det
nu, i alla fall.
Anf. 53 SYLVIA LINDGREN (s):
Herr talman! Alla initiativ mottages med tacksamhet, Börje Hörnlund.
Tyvärr blev det bara Folksams etablering på Möja och taxiväxeln på Ing-
marsö. Därefter tog det stopp. Men det kan också ha betydelse att vi fick en
lågkonjunktur. Det skall jag verkligen erkänna. Än viktigare är det då att vi
inte glömmer bort skärgårdsbefolkningen.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 54 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Göte Jonsson har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta
för att utan dröjsmål garantera företagshälsovårdens framtida roll utifrån det
förändringsarbete som pågår inom hälso- och sjukvårdens område.
Företagshälsovårdens uppgift är att vara en resurs för arbetsgivare och ar-
betstagare i det förebyggande arbetsmiljöarbetet och i den arbetsplatsinrik-
tade rehabiliteringen. Företagshälsovårdens verksamhet grundar sig i första
hand på avtal mellan arbetsmarknadens parter.
Avtal om företagshälsovård finns sedan 1991 inom det statliga området.
På det kommunala området har parterna i en särskild överenskommelse,
träffad i maj 1993, redovisat ett gemensamt synsätt om kompetens inom ar-
betsmiljö- och rehabiliteringsområdet omfattande såväl resurser i linjeorga-
nisationen som särskilda expertresurser, bl.a. företagshälsovården. Inom
den privata sektorn har träffats ett antal avtal, och förhandlingar pågår inom
ytterligare ett antal avtalsområden.
Företagshälsovården är sålunda inte någon sjukvårdsorganisation, och det
förändringsarbete som pågår inom hälso- och sjukvårdens område påverkar
inte direkt företagshälsovårdens möjligheter att fullgöra sina uppgifter. Där-
emot kan företagshälsovårdens behov av kontakter med sjukvården i det en-
skilda fallet, t.ex. i samband med rehabilitering, underlättas när den en-
skilde genom ”husläkare” får en fast kontakt i hälso- och sjukvården.
Jag vill samtidigt informera om att jag nyligen givit Arbetsmiljöfonden i
uppdrag att stödja utvecklingen av ett kvalitetssäkringssystem inom före-
tagshälsovården. Det finns ett intresse hos såväl samhället som arbetsmark -
Prot. 1993/94:24
16 november 1993
Svar på frågor
23
Prot. 1993/94:24
16 november 1993
Svar på frågor
nådens parter att företagshälsovården får en inriktning som kännetecknas av
överblick och helhetssyn på arbetsmiljö- och rehabiliteringsfrågorna.
Anf. 55 GÖTE JONSSON (m):
Herr talman! Jag tackar för svaret. Jag har också lyssnat på den diskussion
som har förts här tidigare. Jag skulle vilja ställa en direkt fråga till arbets-
marknadsministern. Hur ser arbetsmarknadsministern på den utredning som
Riksförsäkringsverkets chef lämnade för ett antal månader sedan? Där fanns
klara tankegångar om hur företagshälsovården skulle kunna organiseras. I
dag pågår ett förändringsarbete inom hälso- och sjukvården. Det har också
skett en radikal förändring när det gäller företagshälsovården, så till vida att
statens engagemang har väsentligt minskat genom bl.a. statsbidragsföränd-
ringen.
Statsrådet säger att de beslut vi har fattat när det gäller hälso- och sjukvår-
den inte direkt påverkar företagshälsovården. Det finns ändå en klar indi-
rekt påverkan. Låt mig nämna ett par exempel. Vi har resonemanget om
specialistläkartaxan, som utan tvivel kommer att påverka företagshälsovår-
den i gränslandet mellan de rehabiliterande uppgifterna och de direkta häl-
so- och sjukvårdsuppgifterna, som automatiskt kommer att hamna inom fö-
retagshälsovården. Det finns ingen klar gränsdragning.
Det andra problemet gäller husläkarsystemet. Det beror på vilket avtals-
system som sjukvårdshuvudmännen, landstingen, väljer när det gäller så-
dant som t.ex. kostnaderna för röntgenundersökningar, laboratorieverk-
samhet osv., där också företagshälsovården anlitar den offentliga sjukvårds-
huvudmannen. Företagshälsovården kan där komma i en mycket negativ
konkurrenssituation. Därför är det angeläget att man ser över företagshälso-
vårdens förutsättningar också med anledning av de förändringar som har
skett inom hälso- och sjukvården.
Anf. 56 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Jag har mycket noga studerat Schermans utredning. Huvud-
budskapet är där att man upplever lagstiftning som en nödlösning eller an-
drahandslösning. Lösning nr 1 är avtal mellan parterna. Jag är uppriktigt
sagt litet besviken över att parterna inte har kunnat snabba på detta mera.
Jag skall villigt erkänna att jag inte minst väntar på de stora inom verkstads-
industrin. Som jag ser det är det viktigt att de kommer till skott.
I uppdraget till Arbetsmiljöfonden ligger att den expertis som finns på
detta område tillsammans med representanter för arbetsgivare och arbetsta-
gare skall arbeta fram ett kvalitetssäkringssystem. Jag hoppas att man där-
med indirekt får en bred förankring, så att man kan arbeta vidare på bred
front inom företagshälsovården.
Anf. 57 GÖTE JONSSON (m):
Herr talman! Jag tror nog, liksom arbetsmarknadsministern, att upplägg-
ningen med Arbetsmiljöfonden är en viktig del i detta sammanhang. Kvali-
tetssäkringen är viktig i företagshälsovården lika väl som inom hälso- och
sjukvården. Jag har ingen annan uppfattning på den punkten. Problemet är
24
att många företagsläkare och anställda i företagshälsovården i dag upplever
en stor osäkerhet om hur framtiden kommer att bli.
Jag kan också dela arbetsmarknadsministerns uppfattning när det gäller
trögheten inom ramen för avtalsslutande parters aktivitet på detta område.
Här har företagen fått ett ökat ansvar för t.ex. rehabilitering. Jag tror också
att det finns anledning för arbetsmarknadsministern att se på de indirekta
konsekvenserna av förändringarna i hälso- och sjukvården. Jag pekade på
detta med husläkarsystemet och specialistläkartaxorna. Jag skulle också
vilja fråga: Har arbetsmarknadsministern någon möjlighet att göra en be-
dömning av tidsramen när det gäller dels avtalet, dels Arbetsmiljöfondens
uppdrag?
Anf. 58 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! När avtal kan slutas, hur parterna tar sig fram, har jag litet
svårt att bedöma. Jag försöker dock påverka dem. Jag har naturligtvis funde-
rat. Det är lätt för mig personligen och regeringen att komma ifrån detta
genom att lägga fram ett lagförslag. Men då finns en oroande, tung känsla
av att man åstadkommer den näst bästa lösningen. Men det är klart att jag
inte kan avvakta parternas arbete hur länge som helst.
Anf. 59 GÖTE JONSSON (m):
Herr talman! Jag tror att det är förståndigt. Problemet är att vi nu tappar
oerhört mycket kompetens i företagshälsovården. Det blir svårt att återställa
om det går för länge innan de som arbetar i verksamheten får besked. Om
beskedet kommer från regeringen, departementet, eller från arbetsmarkna-
dens parter kanske i och för sig är likgiltigt. Det viktiga är att de som arbetar
i verksamheten får ett besked när det gäller inriktningen i framtiden.
Många företagsläkare söker sig nu över till husläkarverksamhet, därför att
de är osäkra på företagshälsovårdens framtida inriktning. Här tror jag att
framför allt de små företagen kan riskera att drabbas.
Jag tackar arbetsmarknadsministern för svaret. Jag hoppas att vi så snabbt
som möjligt, inom ramen för de vägar som arbetsmarknadsministern väljer,
skall kunna få klarhet när det gäller verksamhetens inriktning i framtiden.
Jag vill än en gång be arbetsmarknadsministern lägga på minnet att det finns
ett klart indirekt samband mellan förändringarna i sjukvården och företags-
hälsovårdens möjlighet att arbeta.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 60 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Ingvar Björk har frågat mig vilka åtgärder jag ämnar vidta
för att förhindra utslagningen av funktionshindrade från arbetsmarknaden.
Bakgrunden är att arbetsmarknadsverket omprövar och i vissa fall sänker
befintliga lönebidrag för anställda i olika handikapporganisationer. Ingvar
Prot. 1993/94:24
16 november 1993
Svar på frågor
25
Prot. 1993/94:24
16 november 1993
Svarpå frågor
Björk hänvisar till att Handikappförbundens Samarbetsorgan i Östergöt-
lands län har varslat sex anställda därför att lönebidragen skulle minskas.
En åtgärd som regeringen har vidtagit är att tillföra förordningen om löne-
bidrag den bestämmelse som Ingvar Björk själv citerar i sin fråga. Bestäm-
melsen har sin grund i riksdagens godkännande av ett förslag i 1993 års kom-
pletteringsproposition och innebär att arbetsförmedlingen bör beakta om en
minskning av bidraget kan medföra risk för att en anställd med lönebidrag
sägs upp och blir arbetslös.
Det är således arbetsförmedlingens uppgift att göra de avvägningar som
är lämpliga i det enskilda fallet. Det är också förmedlingen som känner den
lokala arbetsmarknaden, arbetsplatserna och de berörda arbetstagarna, ef-
tersom dessa har varit sökande på förmedlingen. Enligt min mening ger den
nya bestämmelsen förmedlingen möjlighet att göra de avvägningar som be-
hövs.
Anf. 61 INGVAR BJÖRK (s):
Herr talman! Jag ber att få tacka Börje Hörnlund för svaret.
Med min fråga menar jag att jag befarar att det befintliga lönebidraget
sänks för de anställda inom olika handikapporganisationer. Det leder för det
första till att antalet arbetslösa ökar, och dessa arbetslösa kommer ej att få
något annat arbete. För det andra leder det till att handikapporganisationer-
nas styrka minskar. Båda dessa förhållanden är självfallet till stor brist i sam-
hället.
Börje Hörnlunds yttrande är, såvitt jag förstår, optimistiskt. Jag hoppas
att jag tytt yttrandet rätt. Det står nämligen: ...”arbetsförmedlingen bör be-
akta om en minskning av bidraget kan medföra risk för att en anställd med
lönebidrag sägs upp och blir arbetslös.” Slutorden i yttrandet lyder vidare:
”Enligt min mening ger den nya bestämmelsen förmedlingen möjlighet att
göra de avvägningar som behövs.”
Om det är så, kan jag inte tyda det så att handikapporganisationerna skall
säga upp sin personal.
Anf. 62 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Jag antar att Ingvar Björk har blivit underättad om att Läns-
arbetsnämnden i Linköping, fredagen den 12 november, beslutat om att låta
dessa sex anställda försätta arbeta med 90-procentigt lönebidrag.
Regeringen har också studerat Arbetsmarknadsverkets senaste kvartals-
rapport. Det genomsnittliga lönebidraget till statliga myndigheter är 92 %
av lönekostnaden. Till försäkringskassorna är lönebidraget hela 94%, och
till de allmännyttiga organisationerna är det genomsnittliga bidraget 83,5 %.
För en annan grupp arbetsgivare, nämligen kommuner, landsting och af-
färsverk ligger lönebidragsandelen kring 40 %, och för de enskilda företagen
på 56 %.
Dessa siffror talar för att det inte skulle skett någon sänkning av de höga
nivåerna. Men det går väl både upp och ner på sina ställen. I dag har Arbets-
marknadsverket bra med medel vad gäller handikappområdet. Som Ingvar
Björk säkerligen förstår vill jag i den arbetsmarknad som råder inte ha ut
26
ytterligare handikappade, som redan har ett jobb, på ordinarie arbetsmark-
naden.
Anf. 63 INGVAR BJÖRK (s):
Herr talman! Det förstår jag mycket väl, Börje Hörnlund. Dessa männi-
skor, som i så fall skulle mista sitt arbete, skulle gå ut i direkt arbetslöshet,
en lång sådan. Det skulle troligen inte få något annat jobb. Därför måste
man hålla dem som har sysselsättning kvar i sin sysselsättning.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 64 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):
Herr talman! Kristina Svensson har frågat mig om jag avser att vidta några
åtgärder för att underlätta för kvinnor över 40 år som behöver vidareutbilda
sig.
Frågan om ett nytt studiestödssystem bereds för närvarande inom rege-
ringskansliet. Som ett led i det arbetet har inom Utbildningsdepartementet
tillsatts en särskild arbetsgrupp, den s.k. Studiestödsberedningen med före-
trädare bl.a. för de fyra regeringspartierna. Beredningen har inom ramen
för sitt arbete presenterat en rapport Hur förändra dagens studiefinansie-
ringssystem. Rapporten redovisar en problemanalys om vilken arbetsgrup-
pen blivit enig.
I rapporten förs också en diskussion kring vilka lösningar på problemen
som kan vara aktuella, utan att beredningen i den delen tagit närmare ställ-
ning. Det gäller då även bl.a. de frågor om åldersgräns för rätt till studieme-
del och antalet terminer under vilka den studerande kan få studiemedel,
vilka Kristina Svensson tar upp. Rapporten presenterades på en utfrågning
med företrädare för myndigheter, organisationer och fria debattörer den 20
september 1993.
Arbetet med frågan fortsätter nu inom regeringskansliet. Några beslut i
frågan om utformningen av ett nytt studiestödssystem har således inte fat-
tats. När så skett kommer de i vanlig ordning att föreläggas riksdagen i en
proposition. Jag är därför inte beredd att nu i riksdagen diskutera enskildhe-
ter i studiestödet. Den diskussionen bör anstå till dess att propositionen före-
ligger klar.
Anf. 65 KRISTINA SVENSSON (s):
Herr talman! Jag tackar utbildningsministern för svaret. Tyvärr tycker jag
att svaret är mycket knapphändigt och intetsägande. Den enda information
som jag kan utläsa av svaret är att en proposition i fråga om ett nytt studie-
stöd skall läggas på riksdagens bord.
Min första fråga blir då: När kommer denna proposition?
Hanteringen av den här rapporten har varit mycket besynnerlig. Inget re-
missförfarande har förekommit. Det finns mycken kritik kring detta.
När jag ställde frågan till utbildningsministern avsåg jag inte att föra en
Prot. 1993/94:24
16 november 1993
Svar på frågor
27
Prot. 1993/94:24
16 november 1993
Svar på frågor
diskussion om enskildheter, utan jag avsåg att föra en principiell diskussion.
Det är nämligen av principiellt intresse hur utbildningsministern ställer sig
till om studiestödet skall vara tillgängligt för vuxna eller ej. Med vuxna avser
jag här människor över 40 år, eftersom det är dem som de debatterade försla-
gen berör.
Ganska nyligen kom en rapport om att den sociala snedrekryteringen till
högskolan alltjämt finns kvar. Skulle de här förslagen verkställas, betyder
det att man också befäster en social snedrekrytering. Jag vill veta hur utbild-
ningsministern ställer sig i den frågan.
Den finns mycket material som visar att den här frågan i allra högsta grad
berör kvinnor. I förhållande till män, är det en majoritet av kvinnor över 40
år som har studiestöd. Det är därför som min fråga är formulerad som den
är.
Anf. 66 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):
Herr talman! Svaret på frågan om när en proposition förväntas föreläggas
riksdagen är: Det är min ambition att propositionen skall läggas på riksda-
gens bord i så god tid att den hinner slutbehandlas under detta riksdagsår.
Vad gäller remissbehandlingen förhåller det sig så - som Kristina Svensson
säkerligen väl känner till - att ett arbete inom ramen för översynen av studie-
stödsfrågan, nämligen det som utförs av Jan Bröms, har varit föremål för en
mycket bred remissomgång.
Jag känner inte till huruvida det är en rimlig procedur att mitt i ett på-
gående beredningsarbete inom regeringskansliet, på basis av ett redan re-
missbehandlat material, utsända frågan på ny remiss. I vart fall förefaller det
mig vara en något egendomlig arbetsmetod.
Kristina Svensson ställde också frågan om huruvida min utgångspunkt är
att studiestödet även skall utgå för dem som är över 40 år. Där ber jag, herr
talman, att få hänvisa till mitt svar. I mitt svar säger jag att jag i dag icke är
beredd att ingå i enskildheter om hur ett nytt studiestödssystem skall se ut.
Däremot måste jag till Kristina Svensson ändå säga att det, i en tid när staten
lever med ett budgetunderskott på mer än 200 miljarder kronor, inte riktigt
är en situation där man lägger på och lägger på, för att tillmötesgå nya intres-
sen. Man får i stället finna sig i att omfördela de resurser som redan är an-
slagna till respektive område. Det är också Studiestödsberedningens ut-
gångspunkt.
Huruvida den sociala snedrekryteringen kan tänkas befästas med den typ
av förslag som Studiestödsberedningen just nu diskuterar är jag inte alls lika
tvärsäker som Kristina Svensson vad gäller resultatet.
Vad jag vet är-och jag skall om en kort stund diskutera frågan med Björn
Samuelson i denna kammare - att utjämningen av den sociala snedrekryte-
ringen till högre utbildning stoppades upp i och med att den universitets- och
högskolereform som nu tack och lov är avvecklad genomfördes under 1970-
talet. Jag är inte säker på att studiestödsfrågorna har den betydelse som Kri-
stina Svensson antyder.
28
Anf. 67 KRISTINA SVENSSON (s):
Herr talman! Det är många forskare som har uppfattningen att ett gene-
röst studiestöd befrämjar en bred rekrytering till högskolan. Det finns
många rapporter som styrker detta.
Svaret är att det kommer en särproposition under våren i frågan. Denna
rapport, som har arbetats fram på departementet, har orsakat mycket oro,
framför allt bland vuxenstuderande. Jag får nästan dagligen brev som ut-
trycker denna oro. Det är faktiskt en principiell fråga. Det handlar inte om
enskildheter. Det handlar om vilken syn man har på vilka det är som skall
kunna tillägna sig högre utbildning eller ej. Jag upprepar min fråga: Hur stäl-
ler sig utbildningsministern till vuxna som vill fortsätta att läsa för att höja
sin kompetens?
Det här handlar verkligen inte om att ”lägga på och lägga på” för nya re-
former. Det handlar om att ha kvar systemet.
Anf. 68 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):
Herr talman! Jag vill i all anspråkslöshet hävda en möjlig, hypotetisk och
annorlunda tolkning av vad det är som har förutsättningar att utjämna den
sociala snedrekryteringen. Det är min övertygelse att mer makt till studen-
terna i meningen större valmöjligheter än vad som tidigare har funnits främ-
jar en jämnare social rekrytering. Än viktigare är emellertid, herr talman,
att man avlönar högre utbildning efter förtjänst. Det är en händelse som ser
ut som en tanke att den förvärrade sociala snedrekryteringen inte bara sam-
manfaller med att högskolan totalreglerades utan också med att lönerna för
högre utbildade trycktes ned.
I fråga om hur stödet skall utgå i förhållande till ålder, över och under 40
år, är jag inte övertygad om hur svaret skall se ut. Jag är inte övertygad om
att det är riktigt att alltid låta äldre gå före yngre. Jag tror att det är viktigt
att tillse att den yngre generationen har fullgoda möjligheter att skaffa sig
den kompetens de själva och vårt land behöver.
Anf. 69 KRISTINA SVENSSON (s):
Herr talman! Jag har inte tagit upp frågan i det perspektivet att äldre skall
gå före yngre. Jag har tagit upp frågan för att jag vill veta hur utbildningsmi-
nistern ser på att äldre skall ha samma möjligheter till studiestöd som yngre.
Det är många faktorer som bidrar till den sociala snedrekryteringen. Jag
tycker att det är mycket tragiskt att vi inte har kunnat komma tillrätta med
detta. En av dessa faktorer är förvisso relaterade till studiestödet. Ett gene-
röst studiestöd befrämjar en allsidig social rekrytering.
Anf. 70 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):
Herr talman! Jag är ledsen Kristina Svensson, men man måste ibland
välja.
Regeringens utgångspunkt är att det inte finns mera pengar med dagens
budgetunderskott att lägga i studiefinansieringssystemet.
Om man samtidigt hävdar att den sociala snedrekryteringen är direkt be-
roende av studiestödets storlek, måste detta - om jag förstår Kristina Svens-
son rätt - ändå antyda att man bör satsa mera på unga människors möjlighe-
Prot. 1993/94:24
16 november 1993
Svar på frågor
29
Prot. 1993/94:24
16 november 1993
Svar på frågor
30
ter att studera. Det leder med naturnödvändighet till att andra grupper i så
fall måste delvis finna sin finansiering på annat sätt.
Herr talman! Jag och denna regering har inte tagit ställning i denna fråga.
Jag tycker att vi skall vara ärliga nog både gentemot oss själva, gentemot
ungdomarna och de äldre och inte gömma oss bakom avsaknaden av en valsi-
tuation - som faktiskt finns inför oss.
Anf. 71 KRISTINA SVENSSON (s):
Herr talman! Jag hoppas verkligen att utbildningsministern kommer att
lyssna på och ta till sig all den oro som finns bland vuxenstuderande just nu.
Lyssna på de forskare som hävdar att studiestödet är en av de faktorer som
medverkar till att bredda rekryteringsunderlaget.
Jag blir väldigt bekymrad när jag hör den inställning som utbildningsmi-
nistern redovisar. Jag tycker att det är mycket cynisk. I förlängningen är den
kvinnofientlig. Majoriteten av dem som läser vidare i vuxen ålder är faktiskt
kvinnor.
Anf. 72 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):
Herr talman! Jag blir ännu mera bekymrad när jag ser jultomten gå runt
med 225 miljarder kronor i budgetunderskottet.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 73 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):
Herr talman! Olle Schmidt har frågat mig om jag är beredd att ge Lunds
universitet rätt att utfärda konstnärlig högskoleexamen i konst och design.
Lunds universitet har ansökt om rätten att utfärda konstnärlig högskol-
eexamen i konst och design. Ansökan har remitterats till Kanslersämbetet
där den nu är föremål för bedömning. Först när Kanslersämbetet har gjort
sin bedömning kommer regeringen att ta ställning till frågan om examens-
rätt.
Anf. 74 OLLE SCHMIDT (fp):
Herr talman! Jag ber att få tacka utbildningsministern för svaret. Men jag
hade kanske hoppats på att få ett positivt svar när nu ministern ändå har
begett sig till kammaren.
Den här frågan betyder mycket för Malmö-Lund-området och den södra
regionen. Det vet ministern. Vi har kämpat för denna fråga under en lång
tid. Förutsättningarna är utomordentligt goda. Det vet också ministern.
Konstlivet är rikt, och den allmänkulturella miljön är också gynnsam. Det
behövs en konsthögskola i Malmö och södra Sverige. Det skulle komplettera
Lunds universitets övriga utbildningar inom design, arkitektur och konstve-
tenskap på ett bra sätt och också komplettera musik- och teaterhögskolorna
i Malmö.
Redan i dag, som ministern också vet, finns de väletablerade Forum-sko-
lorna där det bedrivs en bra utbildning inom den konstnärliga sidan. Proble-
met är att de skolorna bedrivs i folkhögskoleform. Det skapar problem i
fråga om studiemedel. I dag går 60 elever där. De får en femårig utbildning.
De uppgifter jag har fått visar att bara hälften av eleverna har studiemedel
i dag. De får alltså jobba eller bedriva studier på deltid. Så kan det helt en-
kelt inte fortsätta.
Det är därför det är så viktigt att regeringen snabbt kommer med besked
i fråga om examinationsrätten. Nu har utbildningsministern mycket klokt
och vist gett universiteten större frihet. Nu tar bl.a. Lunds universitet till sig
av denna frihet, och nu vill man ha besked så fort som möjligt. Annars riske-
ras kvaliteten på den konstnärliga utbildningen i Malmö-Lund-området i
södra Sverige.
T.o.m. kommunen, som har skral ekonomi i andra avseenden, har sett till
att den gamla folkskolan, Mellersta förstadsskolan, skall byggas om till
konsthögskola. Den ligger i centrala Malmö. Nu väntar alltså alla på ett god-
kännande av regeringen. Det måste, enligt min uppfattning, ske före decem-
ber månads utgång så att ombyggnaden blir klar och eleverna kan komma
med i den vanliga intagningen i september nästa år. Det är därför frågan
brådskar.
Anf. 75 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):
Herr talman! Låt mig först hålla med Olle Schmidt om den vitalitet som
kulturengagemanget har i Malmö-Lund-regionen. Jag är på samma sätt im-
ponerad över det engagemang som samma region känner för att få till stånd
en konstnärlig utbildning av hög kvalitet.
Ingen vore gladare än jag om jag direkt kunde säga hur en regeringspröv-
ning i dag skulle utfalla. Jag tror att Olle Schmidt håller med mig om att det
vore opassande att, hur angeläget ärendet än känns, bryta mot de regler som
regering och riksdag har stipulerat för prövning av frågor av denna karaktär.
Jag kan däremot lova att jag utan vidare dröjsmål skall bedöma ärendet å
regeringens vägnar så snart jag har fått Kanslersämbetets bedömning på mitt
bord.
Anf. 76 OLLE SCHMIDT (fp):
Herr talman! Det är självklart inte så att jag menar att utbildningsminis-
tern skall vara ofin eller agera opassande mot Sveriges riksdag. Men jag hade
tänkt mig att utbildningsministern hade ett svar med sig och att beredningen
hade skett i vederbörlig ordning inom Kanslersämbetet. Det är viktigt att
det kommer ett snabbt besked. Kan beskedet komma före december månads
utgång, så att det går att få in studerande till den ordinäre intagningen i sep-
tember nästa år?
Anf. 77 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):
Herr talman! Jag beklagar att jag inte kan ge någon utfästelse. Jag kontrol-
lerar inte själv hela den process som skall genomföras innan min bedömning
skall ske. Däremot kan jag försäkra Olle Schmidt att jag inte kommer att ta
lång tid på mig att göra den bedömning som ankommer på regeringen.
Prot. 1993/94:24
16 november 1993
Svar på frågor
31
Prot. 1993/94:24
16 november 1993
Svar på frågor
32
Anf. 78 OLLE SCHMIDT (fp):
Herr talman! Utbildningsministern har säkert god kontroll om utbild-
ningsministern vill. Då kan det gå snabbt i de politiska korridorerna. Det vet
både utbildningsminstern och jag. Jag tycker att jag får ta detta svar till in-
täkt för att det kommer att bli ett snabbt och positivt besked.
Jag tycker att det är bra att utbildningsministern har noterat att vi visar
framfötterna i södra Sverige. Jag hoppas att utbildningsministern också har
noterat att t.o.m. den stora Stockholmsdraken Dagens Nyheter har konsta-
terat att när det sker saker i kulturen i Sverige för närvarande så sker det i
Malmö-Lund.
Man har t.o.m. sagt att Malmö skulle utgöra en kulturens smältdegel, och
det tycker jag är bra. Jag är stolt över att få bo i denna stad. Men den här
smältdegeln skulle bli ännu bättre, om vi fick en konsthögskola, och det hop-
pasjag att utbildningsministern mycket snabbt kan bidra med. Tack för sva-
ret!
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 79 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):
Herr talman! Barbro Westerholm har frågat mig om en av de tre professu-
rer som har inrättats till följd av förslag i 1990 års forskningsproposition, när-
mare bestämt den i medicinsk kvinnoforskning. I budgetpropositionen år
1991 förordade föredragande statsrådet att en professur i allmänmedicin,
särskilt kvinnoforskning, förenad med tjänst som överläkare, skulle inrättas
vid Universitetet i Linköping. Professuren har ännu inte tillsatts. Barbro
Westerholm frågar nu om regeringen avser slopa kravet på att professuren
skall förenas med överläkartjänst eller distriktsläkartjänst.
Regeringen har den 21 oktober beslutat att tillsättningsförfarandet när det
gäller denna professur skall avbrytas, eftersom det inte fanns någon kvarva-
rande behörig sökande. Därmed blir tillsättningen av professuren en lokal
fråga, med tanke på de nya regler som sedan den 1 juli gäller för inrättande
och tillsättning av professurer. Beslutet innebär att det ankommer på Uni-
versitetet i Linköping att besluta om tjänsten skall utlysas på nytt och avgöra
om ämnesinnehållet och villkor i övrigt bör omprövas. En viktig bedöm-
ningsfråga är givetvis om en klinisk anknytning är nödvändig för tjänsten och
i så fall i vilken form.
Det ankommer sålunda nu på Universitetet i Linköping att göra dessa be-
dömningar. I medelsberäkningen för Universitetet i Linköping har kostna-
derna för en professur i medicinsk kvinnoforskning beaktats. Jag utgår från
att dessa resurser kommer att utnyttjas i enlighet med de intentioner som
redovisades i 1990 års proposition om forskning.
Anf. 80 BARBRO WESTERHOLM (fp):
Herr talman! Jag får tacka utbildningsministern för svaret. Så gick det med
det här som det går med så mycket annat när det gäller för kvinnor angelägna
frågor. Det var en professur som vi arbetade hårt för i riksdagen våren 1990
för att få till stånd, och det var stor uppslutning inte minst bland riksdagens
kvinnor för att få igenom beslutet. Och vi lyckades.
Sedan på något vis trollade man bort det hela genom att utlysa tjänsten så
snävt att det inte finns några sökande som uppfyller alla kompetenskrav.
Man kunde ha räknat ut redan på förhand, om man hade sett sig om i detta
land, som ju inte är så där hemskt stort och inte har så där väldigt många
professorskompetenta forskare, att det skulle bli resultatet.
Nu då, när man avbrutit tillsättningen, har vi i riksdagen avhänt oss alla
möjligheter att påverka hur tjänsten utlyses. Pengar finns avdelade, vad jag
förstår av utbildningsministern, och nu står vi där.
Min fråga till utbildningsministern är: Hur kan man skriva i budgetpropo-
sitionen för att påminna om de intentioner som låg bakom den här professu-
ren och att det faktiskt brådskar? Det finns forskare, men man får allt utlysa
tjänsten litet bredare än förut, om de skall komma i fråga.
Anf. 81 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):
Herr talman! Jag skall gärna i den kommande budgetpropositionen under-
stryka vad jag nu har sagt för att på detta sätt, om Linköpings universitet
skulle ha glömt det, upplysa om att pengar faktiskt finns anvisade för detta
behov.
Barbro Westerholm sade: Så kunde det gå. Ja, det gjorde det. När man
går tillbaka i hävderna, visar det sig att felet uppenbarligen begicks av den
gamla regeringen i 1991 års budgetproposition. Där gjordes, av en anledning
som det i dag är svårt att klarlägga orsaken till, den ovillkorliga kopplingen
till den kliniska tjänstgöringen. I det läget försvann en lång rad potentiella
sökande.
När den nuvarande regeringen så småningom fick in ärendet för slutgiltig
bedömning, var läget som det var. I den situationen tycker jag, herr talman,
att det känns bättre, både formellt och reellt, att Linköpings universitet, som
har att ta hand om tjänsten och ge den dess verkliga innehåll, nu får svara
för det fulla tillsättningsförfarandet.
Jag är för min del övertygad om att Linköpings universitet kommer att
göra detta väl och att nya behöriga kandidater kommer att anmäla sig, med
en inriktning av tjänsten som står i rimlig proportion till de krav som vi nu
har diskuterat.
Anf. 82 BARBRO WESTERHOLM (fp):
Herr talman! Jag tycker att det är viktigt, som utbildningsministern gör
här, att redovisa historieskrivningen. Det var faktiskt den förra regeringen
som gjorde klavertrampet.
Nu får vi försöka rätta till det efter bästa förmåga, och min förhoppning
är att dagens riksdagsprotokoll når offentligheten och att Linköpings univer-
sitet känner ansvaret. Jag vet att där finns ansvarskännande människor inom
jämställdhets- och kvinnohälsoområdet, så jag hoppas på en bred utlysning
den här gången. Tack!
Överläggningen var härmed avslutad.
Prot. 1993/94:24
16 november 1993
Svar på frågor
3 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 24
Prot. 1993/94:24
16 november 1993
Svar på frågor
34
Anf. 83 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):
Herr talman! Bo Arvidson har frågat vilka åtgärder som övervägs för att
utan dröjsmål få i gång arbetet inom den trätekniska forskningen.
Regeringens förslag till program för träråvara och fibrer har som ett viktigt
mål att bygga ut svensk industris kunskap och kompetens, för att den vägen
stärka en för landet viktig industrigrens utnyttjande av en stor naturresurs.
Även inom detta område måste Sverige konkurrera med ett högt kunskaps-
innehåll. Forskning och utbildning är viktiga instrument i en omställning från
bulkproduktion till mera prisokänsliga specialprodukter. Jag vill alltså un-
derstryka långsiktigheten i satsningen på forskning om träråvara.
Som svar på Bo Arvidsons direkta fråga kan jag ge en kort sammanfatt-
ning av vad som skett under de cirka fem månader som gått sedan riksdagen
godkände regeringens förslag. De närmast berörda statliga organen - SJFR,
NUTEK och TFR - har i samverkan med industrin utarbetat program och/-
eller projektförslag. TFR, som är ett forskningsråd för grundvetenskaplig
teknisk forskning, har för de närmaste två åren beviljat sammanlagt ca 11
miljoner kr för vad man benämner ”teknisk grundforskning inom skogstek-
nik”. NUTEK har presenterat ett programförslag inom ramen för de 10 mil-
joner kronor som anvisades under Näringsdepartementet. Programmet in-
nehåller tre huvuddelar: 1) Papper, färg, tryck (4,5 mkr), 2) Nya produkter
ur förnyelsebara råvaror (1,0 mkr), 3) Nordic Wood-programmet samt insat-
ser inom området trä och miljö (4,5 mkr). Industrin har förklarat sig beredd
att delta i matchande finansiering av dessa program.
SJFR kommer inom denna månad att avlämna ett förslag till jordbruksmi-
nistern om ett program för forskning om träfibrer. Detta program, som av
statliga resurser uppgår till 4,5 miljoner kronor, inkluderar innehållsligt även
de nysatsningar som sker genom omprioritering av 5 miljoner kronor inom
SLU:s anslagsram. Även om programmet i dag inte är slutförhandlat, finns
det stora utsikter att få industriell medverkan och medfinansiering. Sats-
ningen inom SJFR och SLU blir ett komplement till och en fortsättning på
det program för forskning om träkvalitet som SJFR och skogsnäringen ge-
mensamt bedriver sedan några år. Även NUTEK medverkar i träkvalitets-
programmet.
Min slutsats är att de ansvariga statliga programorganen tagit sina uppgif-
ter på stort allvar, snabbt kommit fram med goda program och haft goda
kontakter i detta arbete, inte minst med näringslivet. De ansatser man valt
tyder på att forskningen kommer att få en god stabilitet och långsiktig inrikt-
ning. De krav som bör ställas på näringen är att man där tar till vara möjlig-
heterna att utnyttja den kompetens som kommer att utvecklas i forsknings-
programmen, genom att i högre grad anställa akademiskt utbildad arbets-
kraft, inte minst forskarutbildade.
Som Bo Arvidson märker, har arbetet med att utveckla den trätekniska
forskningen bedrivits med betydande målmedvetenhet. Jag kan också redan
nu avisera att regeringen i sin uppföljande forskningsproposition, våren
1994, återkommer till frågan om kunskaps- och kompetensutveckling för
svensk industri, inklusive den träråvarubaserade industrin.
Anf. 84 BO ARVIDSON (m):
Herr talman! Jag skall be att fä tacka Per Unckel för det mycket utförliga
svar som jag har fått. Bakgrunden till min fråga är det besök som utbild-
ningsutskottet gjorde i förra veckan, när vi träffade företrädare för en hög-
skola norrut som beskrev svårigheterna att få ett besked från de berörda or-
ganen om hur långt man har kommit.
Därför tycker jag att det är bra att vi har fått en belysning av frågan. Vi
är överens om målet, och vi var när propositionen behandlades i riksdagen
mycket nöjda med förslagen till program. Utbildningsutskottet har också an-
sett det vara mycket angeläget att programmen kommer till stånd utan dröjs-
mål och att snabbt finna ändamålsenlig ansvarsfördelning.
Nu säger utbildningsministern att man snabbt har kommit fram med goda
program, men jag vill ändå vara litet kritisk, inte mot utbildningsministern
men mot att det har varit så dålig kommunikation, att de som sysslar med
sådan här forskning inte kunde få ett besked för tre veckor sedan. På något
sätt har det brustit i det avseendet.
Jag tycker att de berörda organen kunde ha hanterat ärendet litet snab-
bare. Propositionen förelåg ändå i februari. Vi fattade beslut i juni. En litet
bättre framförhållning kanske hade varit önskvärd. Jag hoppas dock att
detta skall kunna snabbas upp.
Jag hoppas att utbildningsministern delar min uppfattning att man skall
kunna vara ännu tydligare och ge besked snabbare. De här pengarna skall
ju användas det här budgetåret. Jag vill fråga om utbildningsministern delar
min uppfattning att man vid ett annat tillfälle kanske också skall se till att
ärendet hanteras betydligt snabbare.
Som svar på en fråga som gäller kommande forskningsproposition säger
utbildningsministern att man skall följa upp den. Är avsikten att man skall
följa upp programmet för träteknisk forskning eller är det någon annan upp-
läggning som är tänkt?
Anf. 85 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):
Herr talman! Jag börjar med Bo Arvidsons sista fråga. Avsikten i den upp-
följande forskningspropositionen är inte nödvändigtvis att gå in i varje en-
skilt program som vi redan har fattat beslut om. Det ligger i treårsplanering-
ens natur att de bör ligga fast.
Däremot bedriver vi just nu inom framför allt Utbildningsdepartementet
ett arbete kallat Agenda 2 000, där vi analyserar kompetensfrågor i ett vidare
perspektiv. Vi ser redan nu att det indirekt kommer att beröra flera vitala
forskningsområden.
Får jag med anledning av Bo Arvidsons huvudkritik av hanteringen av
denna fråga bara nämna att under dessa fem månader har likväl tre departe-
ments myndigheter - för det är tre departement som är inblandade i detta
arbete - enligt min mening förmått att komma mycket långt med att utveckla
program som har en integrerad syn på de olika departementsområdenas in-
verkan på forskningen om träråvaran.
Att informationen sedan uppenbarligen har brustit från dessa myndighe-
ter ut till dem som skall använda pengarna kan jag bara beklaga. Precis som
när Barbro Westerholm och jag för ett ögonblick sedan diskuterade kvinno-
Prot. 1993/94:24
16 november 1993
Svar på frågor
35
Prot. 1993/94:24
16 november 1993
Svar på frågor
36
forskningen och informationen till Linköpings universitet utgår jag även i
detta hänseende från att berörda myndigheter tar del av den diskussion vi
just har avhållit.
Anf. 86 BO ARVIDSON (m):
Herr talman! Jag vill tacka för den komplettering som utbildningsminis-
tern gjorde. Jag hoppas att den här frågan har bidragit till att belysa ärendet
och hur det har handlagts.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 87 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):
Herr talman! Björn Samuelson har frågat mig om vilka åtgärder jag tänker
vidta för att öka samordningen mellan olika högskolor för att undvika pro-
blem när studenter byter studieort.
De förändringar som skett genom 1993 års universitets- och högskolere-
form innebär bl.a. en större frihet för universiteten och högskolorna att
själva organisera sina utbildningar. Centralstyrningen har avvecklats.
Därmed har också studenternas frihet ökat. Linjesystemet har avskaffats.
En enskild student kan själv välja vilka kurser som han eller hon vill läsa och
sedan foga samman dessa till en examen enligt uppställda examenskrav. Det
har blivit enklare för studenter att läsa en del av sin utbildning vid ett lärosäte
och en annan del vid ett annat.
Vissa utbildningar anordnas efter beslut av universitet eller högskola som
program där kurser fogas samman i en viss ordning. Självklart kan olika uni-
versitet och högskolor då välja olika kombinationsmöjligheter i uppläggen
av dessa program. De kunskaper och färdigheter som studenten skall ha till-
ägnat sig för att uppfylla kraven i examensordningen i högskoleförordningen
gäller emellertid för hela riket.
Jag är medveten om att det på vissa ställen har gjorts ganska restriktiva
bedömningar när det gäller tillgodoräknande av studier från en annan ort.
Detta problem fanns även i det gamla systemet. Det är avgörande för univer-
sitetens och högskolornas utveckling att studenterna kan röra sig mellan
olika lärosäten såväl nationellt som internationellt. Ökade variationer i ut-
bildningsutbudet får inte innebära ökade hinder för rörlighet. Därför har
reglerna om tillgodoräknande av studier från ett tidigare lärosäte behållits
oförändrade i den nya högskoleförordningen. Tillgodoräknandet skall ske
efter en kvalitativ bedömning om att motsvarande, om än inte exakt lika,
kunskaper har förvärvats. Det finns också möjligheter för studenter som an-
ser sig felbedömda att överklaga ett beslut om tillgodoräknande av en kurs
till Överklagandenämnden.
1 ett universitets- och högskolesystem där ökad konkurrens om studen-
terna kommer att råda mellan de olika lärosätena håller jag det för sannolikt
att universiteten och högskolorna kommer att vinnlägga sig om att även
kunna attrahera studenter som tidigare studerat på andra orter. Med nuva-
rande stora efterfrågan på utbildning förekommer det naturligtvis att det
inte alltid finns plats för byte av högskola. Det är allmänt känt att vissa ut-
bildningar på vissa orter är mer attraktiva än andra. Dessa har ofta litet bort-
fall. Tillgången till lediga platser under utbildningens gång blir därmed liten,
medan efterfrågan på möjlighet att byta studieort kan vara stor.
Universiteten och högskolorna har sålunda ansvar för att, när plats finns
för en student som vill byta studieort, göra en kvalitativ bedömning av tidi-
gare studier och tillämpa ett generöst tillgodoräknande. Det resurstilldel-
ningssystem som införts fr.o.m. detta budgetår innehåller incitament för ett
sådant beteende från universitetens och högskolornas sida.
Anf. 88 BJÖRN SAMUELSON (v):
Herr talman! Jag ber att få tacka utbildningsministern för svaret.
Uppluckringen av linjesystemet har vi i Vänsterpartiet jobbat för här i
riksdagen i mer än tio år. Men det jag och mitt parti har arbetat mot är att
det har skapats återvändsgränder i utbildningssystemet. De exempel och de
rapporter som jag har fått på sistone vittnar om att de finns kvar.
När högskolor profilerar sig i akt och mening att attrahera studenter till
olika utbildningar kan det leda till att det ofrivilligt skapas återvändsgränder
som innebär att det blir svårare för den enskilde studenten att byta studieort
under pågående studier. Det finns också en del knepiga bestämmelser runt
vissa sociala villkor för studenter, när det gäller resande och annat, som kan
skapa de här inlåsningseffekterna. Jag tror att det är mycket viktigt att vi
försöker bygga bort alla sådana återvändsgränder, om nu studenterna skall
få en ökad frihet att välja olika orter för sina högskolestudier.
Det ligger en annan aspekt i detta också. Om inte utbildningar kommer i
fas kan jag tänka mig en form av centralstyrning-oh, detta hemska ord. Om
inte olika utbildningar kommer i fas leder det till en minskad möjlighet till
fler utbildningsplatser för olika delkurser inom ramen för ett program eller
en linjeutbildning. Vad vi behöver i dag är ju fler platser. Får vi färre platser
genom dessa inlåsningseffekter är i alla fall vi från Vänsterpartiet beredda att
lägga fram olika förslag här i riksdagen för att luckra upp onödiga förstenade
strukturer inom det svenska högskolesystemet.
Min fråga till utbildningsministern är: Avser utbildningsministern att följa
upp den här frågan på något sätt?
Anf. 89 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):
Herr talman! Svaret på den sista frågan är alldeles otvetydigt ja. Rege-
ringen har redan inom ramen för uppdraget till Resursberedningen fortsatt
arbetet med att se hur systemet faller ut i praktiken. Det kommer också se-
nare att redovisas för riksdagen.
Jag avslöjar väl ingen nationalhemlighet om jag också säger att regeringen
just nu bereder frågan om ytterligare en utvärdering av systemet för att se
hur olika högskolor utnyttjar den nya frihet de har fått. Inom ramen för
dessa båda utvärderingar är jag alldeles övertygad om att vi kommer att se
både positiva och eventuellt negativa effekter av de förändringar som just
nu pågår.
Prot. 1993/94:24
16 november 1993
Svar pä frågor
37
Prot. 1993/94:24
16 november 1993
Svar på frågor
Jag delar Björn Samuelsons uppfattning att det är utomordentligt viktigt
att universiteten och högskolorna är generösa i bedömningen av kvalifikatio-
ner som studenterna har fått vid andra lärosäten. Jag understryker det jag
sade i mitt svar, nämligen att det inte nödvändigtvis är så att kunskaperna
måste vara precis lika. Men de skall vara av god kvalitet och i rimlig utsträck-
ning passa in i den nya utbildningsinriktningen.
Om universiteten och högskolorna har detta som sin utgångspunkt är jag
alldeles övertygad om att de, efter ett par inledande år när det nya systemet
skall falla på plats, finner former som väl främjar de syften som både Björn
Samuelson och jag har.
Jag måste medge att jag emellertid inte riktigt förstår hur man skulle
kunna både ha och äta kakan i meningen att upprätthålla den lokala friheten
men ändå centralstyra denna typ av frågor. Jag tror helt enkelt inte denna
kombination är möjlig, varför jag utgår ifrån att universitet och högskolor
löser frågorna under eget ansvar.
Anf. 90 BJÖRN SAMUELSON (v):
Herr talman! Det finns vissa basala delar i utbildningar som meddelas på
olika platser. Jag menar att det är mycket viktigt att åtminstone de kommer
i fas. Det är svårt att komma i fas när det gäller viss profilering som man kan
ha inom olika program eller olika utbildningslinjer.
Det är här som vi i Vänsterpartiet menar att man skulle kunna vinna eko-
nomiskt och samtidigt få fler utbildningsplatser. Jag tycker inte att det är en
farlig centralstyrning om riksdagen eller regeringen säger att det är önskvärt
att högskolorna försöker komma i fas ur dessa två aspekter eller när det gäl-
ler möjligheten för den enskilde studenten att flytta på sig mellan olika hög-
skoleorter i landet om det finns plats. Det var så tanken var.
Anf. 91 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):
Herr talman! Det är möjligt att det är en fråga om skillnad i kynne mellan
Björn Samuelson och mig, men min utgångspunkt är att universiteten skall
lösa detta. Vi har infört ett system för tilldelning av resurser som ger dem
ett incitament att lösa detta. Jag vill påminna om det som många numera
vet, nämligen att vårt långsiktiga bekymmer i det svenska universitetsväsen-
det inte är att vi har många studenter som står och knackar på porten, utan
att vi sannolikt kommer att få rekryteringsproblem vad det lider. I det läget
kommer universiteten att ha ett mycket stort egenintresse i att gå studen-
terna till mötes.
Herr talman! Min utgångspunkt är alltså att låta de utvärderingar som jag
nyss redovisade ha sin gång. Jag utgår ifrån att universiteten känner ansvar
för sina studenter.
Anf. 92 BJÖRN SAMUELSON (v):
Herr talman! Jag märker att utbildningsministern och jag drar åt samma
håll i den här frågan. Det spelar ingen roll om vi har olika kynne, bara vi får
rätt.
38
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 93 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):
Herr talman! Björn Samuelson har frågat vad utbildningsministern avser
att göra för att bekämpa den sociala snedrekryteringen mot bakgrund av en
nyligen framlagd utredning.
Jag utgår från att Björn Samuelson syftar på den utredning som letts av
Robert Eriksson från socialforskningsinstitutet, SOFI, vid Stockholms uni-
versitet och som avrapporterats i SOU 1993:85.
Utredningen har arbetat som ett forskningsprojekt med omfattande kon-
takter både i utlandet och i Sverige. Den startade ursprungligen på initiativ
av den socialdemokratiska regeringen och har nu avslutat sitt arbete.
Projektet har, i enlighet med direktiven, inte avlämnat några förslag till
åtgärder.
Utredningen redovisar emellertid ett antal kritiska slutsatser som måste
upplevas som besvärande för den tidigare regeringen.
Fram till 1960-talet skedde, enligt rapporten, en minskning av den sociala
snedrekryteringen i vårt land. Den upphörde emellertid under 1970- och 80-
talen. Det var samtidigt den tid då den socialdemokratiska högskolepoliti-
ken uppnådde ett högstämt cresendo.
Förändringar i antagningssystemet till högre utbildning, regionala hög-
skoleetableringar, införandet av komvux och andra alternativa utbildnings-
vägar i anslutning till detta linjesystem hade inga positiva effekter för den
sociala snedrekryteringen om man får tro utredarna. 1975 års högskolebe-
slut, med uttalat syfte att avhjälpa den sociala snedrekryteringen, gav inte
den avsedda sociala effekten, men blev i andra hänseenden ett dyrköpt expe-
riment i sådant som staten inte klarar. Den empiriska verklighet som utred-
ningens slutsatser härrör ifrån är nu i snabb takt på väg att förändras.
Jag kan försäkra Björn Samuelson att regeringen ser det som mycket vik-
tigt, inte minst av rättviseskäl, att underlätta för barn från hem utan studie-
tradition att läsa vidare. Att mobilisera alla är dessutom viktigt för att klara
en framtid som behöver alltmer av kunskap och kompetens. Men detta upp-
nås uppenbarligen inte via sådan centralplanerad detaljstyrning som vi fick
uppleva under 1970- och 80-talen.
Förut gällde att kunna tala med myndigheter på myndigheters språk. Med
ökad valfrihet i skolan och fria universitet kommer i stället myndigheternas
makt att minska. Nu gäller t.ex. att även mindre välartikulerade föräldrar
och ungdomar kommer att behandlas som viktiga intressenter som det gäller
att ta väl hand om på varje nivå i utbildningssystemet.
Om centralstyrningen av utbildningssystemet varit en viktig orsak till att
den sociala snedrekryteringen bestod och inte minskade under 1970- och 80-
talen, var den låga ekonomiska avkastningen på utbildningen en annan.
Under framför allt 1970-talet gjordes högre utbildning genom löne- och
skattepolitiken allt mindre lönsam. Det finns starka skäl att tro att detta,
förutom alla andra negativa effekter, slagit särskilt hårt mot intresset för stu-
dier hos sådana grupper som i hemmet har en mindre uppfordrande studie-
tradition.
I ett globalt perspektiv kan vi förvänta oss en fortsatt hög rörlighet av ung-
Prot. 1993/94:24
16 november 1993
Svarpå frågor
39
Prot. 1993/94:24
16 november 1993
Svar på frågor
40
domar. Det är därvid glädjande att utredningen konstaterar att invandrarna i
vårt land har ett stort intresse för teoretiska studier i gymnasiet och för högre
utbildning. Hos invandrarna finns det uppenbara ambitioner för fortsatta
studier som ofta bryter mot det sociala arvet.
I fortsättningen kommer det också att finnas anledning att analysera hur
benägenheten för svenska ungdomar att söka sig utomlands för att studera
eller för att arbeta efter examen kommer att påverka intresset för högre ut-
bildning i vårt land.
Inte sedan slutet av 1960-talet har således ungdomarna i vårt land getts så
goda möjligheter som nu att välja friare och mindre obundet av sitt sociala
arv. Ändå är vi bara i början av denna utveckling.
Anf. 94 BJÖRN SAMUELSON (v):
Herr talman! Jag ber att få tacka utbildningsministern för svaret. Detta är
ju en fråga som vi har debatterat i riksdagen och i olika utbildningspolitiska
sammanhang i decennier. Det är en lång debatt. Hittills har ingen regering
tagit sig an frågan på ett samlat sätt. Av utbildningsministerns svar kan jag
dra den slutsatsen att denna regering inte heller har tänkt att göra det.
Jag läste med stort intresse den debattartikel som utbildningsministern har
skrivit i dag i Svenska Dagbladet. Där tyckte jag att han snuddade vid en del
åtgärder som borde kunna vidtas för att bryta den sociala snedrekryteringen.
Jag tror att vi måste börja mycket tidigt. Vi måste börja i grundskolan,
t.ex. genom att ge studie- och yrkesorientering en garanterad tid. Vi måste
se till att vi har ett studiemedelssystem som inte sparkar ut folk. Vi måste
göra insatser i grundskolan för att få ett mer undersökande arbetssätt. Vi
måste se till att det finns god tillgång på bibliotek och böcker. Vi måste få
till en förändrad attityd i hela samhället när det gäller vad utbildning egentli-
gen är. Det skall vara lika viktigt och lika naturligt att göra utbildningsinsat-
ser som att bygga hus och vårda mormor på servicehuset.
Vi måste se till att det finns en social trygghet kopplad till utbildningsverk-
samheten. Vi måste se till att få en utbyggnad av högskolesystemet, inte
minst vid de små och medelstora högskolorna. Det tror jag. Vi måste garan-
tera någon form av återkommande utbildning. Vi måste ge ökad kännedom
inom både det privata och det offentliga näringslivet om vad olika utbild-
ningar faktiskt innehåller. Där finns det jättestora brister i dag.
Vi måste ge ökade möjligheter för föräldrar att delta både tidsmässigt och
kompetensmässigt i sina barns skolarbete. Vi måste få till stånd en avgymna-
siefiering av högskolan. Det har inte ens utbildningsministern lyckats med
genom sina i och för sig långtgående reformer. Vi måste få incitament för
högskolan att rekrytera från mindre kända sociala grupper. Är ministern be-
redd att vidta dessa åtgärder?
Anf. 95 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):
Herr talman! Jag är inte beredd att på stående fot köpa alla Björn Samuel-
sons förslag, även om åtskilliga av dem är både kloka och insiktsfulla. Det
finns åtskilligt i den svenska skolan och den högre utbildningen som behöver
förändras för att bereda fler engagemang och intresse för utbildning.
Låt mig ta fasta på en sak som Björn Samuelson sade och där jag tror att
mycket kan göras, låt vara på ett icke-praktiskt men principiellt och filoso-
fiskt viktigt plan. Det gäller detta med hur viktig vi anser utbildningen vara.
Vilken kultur är det ett samhälle präglas av?
Olika samhällen har genom olika tider präglats av olika kulturer, olika sig-
num på tider och olika signum på samhällen. Om vi skulle kunna få det
svenska samhällets signum att bli det lärande samhället, skulle det vara upp-
fordrande för dem som har goda studievillkor hemifrån och inte minst för
dem som har det litet trögare i starten.
Jag tror att vi kan finna breda kontaktytor långt över partigränserna på
detta område. Vi må träta om åtskilligt, herr talman, när det gäller hur vårt
samhälle skall utvecklas, men det vore förvånande om vi hamnar i trätor om
att det svenska samhället behöver mer kunskap och kompetens från bokstav-
ligt talat vaije medarbetare.
Anf. 96 BJÖRN SAMUELSON (v):
Herr talman! Apropå detta med löner anser jag att pengar inte är allt här
i livet, som Per Unckel vet. Jag tror att detta med attitydförändringen i sam-
hället till utbildning och studier är viktigt. Där verkar vi vara överens.
Det talas ofta om viktiga satsningar och investeringar i framtiden. Det är
viktigt med järnvägar, vägar, bra telekommunikationer osv. Men det är nog
så - jag hoppas att allt fler kommer att omfattas av den tanke som mitt parti
framfört - att den viktigaste strategiska infrastrukturella investeringen är ut-
bildning och forskning.
Jag tror att det är viktigt, Per Unckel, att ta ett samlat grepp när det gäller
den sociala snedrekryteringen, därför att vi behöver de människor som i dag
hamnar utanför. Näringslivet, både det privata och det offentliga, behöver
dessa människor. Den som inte inser det kan dra ett täcke över huvudet.
Anf. 97 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):
Herr talman! Om jag får definiera detta med ett samlat grepp så, att alla
måste medverka för att mobilisera all kompetens som detta samhälle innerst
inne bär på, delar jag Börn Samuelsons uppfattning.
Jag är, och det vet Björn Samuelson från andra debatter här i riksdagen,
emellertid tveksam till tillsättningar av statliga utredningar som skall komma
med 28 förslag till åtgärder. Jag tror, uppriktigt sagt, att denna fråga är
mycket viktigare än så. Den berör alla människor och alla verksamheter där,
bokstavligen, var och en har att ta ett ansvar.
Anf. 98 BJÖRN SAMUELSON (v):
Herr talman! Jag tror inte att det behövs fler utredningar här. Vad som
behövs är grepp och handling.
En sak som också är viktig och som inte får bortses från i sammanhanget
är, tror jag, att man ser till att den negativa utvecklingen på arbetsmarkna-
den bryts. Det gäller ju att få in fler människor i gemenskapen här i samhället
samt att stoppa den sociala utslagningen, för annars klarar vi aldrig att med
hjälp av utbildningspolitiken - hur eminent denna än är och hur förfinade
verktygen än är - få med fler människor i utbildning framöver.
Prot. 1993/94:24
16 november 1993
Svar på frågor
41
Överläggningen var härmed avslutad.
Prot. 1993/94:24
16 november 1993
Svar på frågor
Anf. 99 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Herr talman! Stina Gustavsson har frågat mig om regeringen med anled-
ning av det planerade samgåendet mellan ASSI AB, NCB AB och Domän
AB kommer att medverka till att markområden som redan i dag ägs av staten
via Domän AB och som har specifika naturvärden undantas före samgåen-
det.
Riktlinjerna för de markområden med särskilda naturvärden som ägs av
Domän AB återfinns i avtalet om bolagisering av Domänverket mellan
svenska staten och Domän AB av den 30 juni 1992 och som i sin tur bygger
på riksdagsbeslutet med anledning av regeringens proposition 1991/92:134
om överföring av verksamheten vid Domänverket till aktiebolagsform. Rikt-
linjerna innebär bl.a. att de mest värdefulla naturvårdsområdena ligger kvar
i staten. Även mark med särskilda naturvärden som ägs av Domän AB regle-
ras i bolagiseringsavtalet. Riktlinjerna i bolagiseringsavtalet gäller även efter
det planerade samgåendet mellan de tre skogsbolagen.
Jag ser därför ingen anledning för regeringen att medverka till att vissa
markområden med specifika naturvärden undantas före ett samgående då
detta redan finns reglerat.
Anf. 100 STINA GUSTAVSSON (c):
Herr talman! Jag tackar näringsministern för svaret.
I olika sammanhang har riksdagen behandlat frågan om behovet av en ök-
ning av naturreservat. Naturligt är då att staten i första hand - jag tycker
så - använder sig av den mark som den själv äger, mark som har specifika
naturvärden.
Av egen erfarenhet vet jag som ledamot sedan flera år i länsstyrelsen i mitt
län hur besvärligt det kan vara att gå in på enskild mark och lägga fast restrik-
tioner utifrån naturvårdens intressen i fråga om rätten till ersättning.
Därför kan man fråga sig vad det finns för skäl att t.ex. inte slå vakt om
Visingsö, Omberg, skärgårdsöarna utanför Luleå eller den skogsmark som
betraktas som skyddsvärd och som ligger väster om odlingsgränsen. Vi har
till och från hört talas om sådana här exempel när det gäller mark som ingår
i Domän AB.
Eftersom näringsministern säger att detta är reglerat vid bolagsbildningen
vill jag fråga: När kan vi förvänta oss att bl.a. de av mig nämnda objekten -
eller åtminstone några av dem - blir verklighet och får sitt rättmätiga skydd?
Anf. 101 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Herr talman! I samband med att Domänverket blev aktiebolag gjordes det
en utomordentligt omfattande genomgång av hela Domänverkets dåvarande
fastighetsinnehav. Mycket stora delar av det gamla Domänverket gick aldrig
in i Domän AB, av naturvårdsskäl. Däri ingick alla naturreservaten, ett antal
mycket stora områden som var skyddsvärda från naturskyddssynvinkcl.
Därutöver undantogs stora områden även från kulturell synvinkel, medan
42
resterande andelar ansågs kunna bedriva en form av skogsbruk, även från
kommersiell synvinkel.
Men det ansågs också att Domän AB, precis som alla andra skogsägare,
har ett naturskyddsintresse och sina reservatbildningar för att bevara flora
och fauna inom vissa bestämda områden. Det reglerades och prövades
utomordentligt ingående under mer än ett års tid. Man gick igenom fastighet
för fastighet. Jag finner av det skälet ingen anledning att starta samma pröv-
ningsprocess ännu en gång.
Anf. 102 STINA GUSTAVSSON (c):
Herr talman! Jag för min del har inte riktigt samma uppfattning om Do-
män AB. Även om ministern inte vill gå in på enskilda fall kan jag som exem-
pel ta mitt eget län, Kronobergs län. Där ägde Domän en ö, Råön, i Ljungby
kommun. Från naturskydds- och bevarandesynpunkt har Råön varit en
mycket intressant ö. Domän har utbjudit ön till försäljning, trots att natur-
vårdsorganisationer, länsstyrelsens och kommuners intressen varit mycket
stora. Det handlar alltså om en skyddsvärd naturmiljö. Tyvärr blev det för-
säljning.
Jag för min del tycker faktiskt att det, om bara viljan finns, borde vara
ganska enkelt att undanta skyddsvärda områden.
Anf. 103 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Herr talman! Det finns alltid en konflikt när det gäller användning av
mark. Det gäller allt, från att skapa naturvårdsskyddade områden till att
skapa sysselsättning, inte minst i drabbade glesbygder med stor arbetslöshet
och där man kommersiellt vill använda skogen för att bereda arbetskraften
på orten sysselsättning, och även till att kunna medge försäljningar av
mindre markstycken för att därmed kunna komplettera befintliga jord- och
skogsbruk med tilläggssysselsättning som är viktig för en levande landsbygd.
Denna avvägning har gjorts utomordentligt noggrant - fastighet för fastig-
het - under ett års tid och avslutades för drygt ett år sedan. Jag finner inget
skäl i dag att ånyo starta den processen.
Anf. 104 STINA GUSTAVSSON (c):
Herr talman! Jag håller med om att sysselsättningen är viktig. Sysselsätt-
ning kan man naturligtvis skapa på olika sätt, och den består av olika saker.
Jag tycker, och det är precis vad näringsministern sade, att det är viktigt att
vi kan komplettera när det gäller de ägare som behöver ytterligare mark just
för sin sysselsättning. Det är en av de uppgifter som jag tycker att Domän
AB framöver skall ta fasta på. Det är också min förhoppning att man gör
det.
Till slut vill jag bara säga till näringsministern att jag mycket noga kommer
att följa utvecklingen just beträffande de olika objekt som jag här har nämnt.
Överläggningen var härmed avslutad.
Prot. 1993/94:24
16 november 1993
Svar på frågor
43
Prot. 1993/94:24
16 november 1993
Svar på frågor
Anf. 105 Statsrådet BEATRICE ASK (m):
Herr talman! Björn Samuelson har frågat mig om jag avser att vidta någon
åtgärd för att dels klarlägga vad som avses med skäliga elevavgifter vid fristå-
ende skolor, dels förstärka tillsynen över fristående skolor genom att återin-
föra kommunernas skyldighet att utöva tillsyn över sådana skolor.
Jag besvarar frågorna i ett sammanhang.
Nej, jag är inte beredd att nu vidta några av de åtgärder som Björn Sa-
muelson föreslår. Anledningen härtill är att riksdagen så sent som i maj 1993
beslutat om vissa ändringar i 9 § skollagen.
Riksdagens beslut, som baseras på förslag i propositionen om Valfrihet i
skolan (prop. 1992/93:230), innebär dels att fristående skolor får ta ut elev-
avgifter med hänsyn till de särskilda kostnader som skolan har, förutsatt att
kostnaderna kan anses rimliga för verksamheten, dels att utbildningen vid
fristående skolor enbart skall stå under tillsyn av Statens skolverk.
Enligt bestämmelser i skollagen prövar Skolverket ärenden om godkän-
nande av fristående grundskolor. I samband med denna prövning skall Skol-
verket beakta avgiftens storlek. Om Skolverket anser att elevavgiften är för
hög, skall Skolverket besluta att skolan inte har rätt till bidrag från elevens
hemkommun. Skolverket skall dessutom i den kontinuerliga tillsynsverk-
samheten beakta avgiften. Skolverket kan således förklara rätten till bidrag
förverkad, om en fristående skola efter godkännandet beslutat ta ut för höga
avgifter. Skolverkets beslut i dessa frågor kan överklagas hos kammarrätten.
Den 12 oktober 1993 besvarade jag en fråga av Ingela Mårtensson om
kontroll av att fristående skolor följer läroplaner. Jag framhöll då att ”tillsyn,
uppföljning och kvalitetskontroll av skolor - oavsett dessas ägandeform eller
inriktning - fortfarande är en relativt ny företeelse i Sverige. Därför pågår
det nu ett intensivt arbete inom Skolverket för att utveckla metoder och kri-
terier för verksamheten. Det arbetet är svårt, grannlaga och mycket viktigt.
Regeringen fäster stor vikt vid det, vilket vi också i olika sammanhang har
framhållit”.
Jag avser således att noggrant följa utvecklingen vad gäller såväl elevavgif-
ter som tillsynsverksamheten beträffande fristående skolor.
Anf. 106 BJÖRN SAMUELSON (v):
Herr talman! Jag ber att få tacka för svaren på mina frågor. Jag var här i
kammaren den 12 oktober och lyssnade på debatten om tillsynen av de fristå-
ende skolorna, men sedan dess har det kommit olika artiklar i riksmedierna,
bl.a. i Dagens Nyheter, och på grund av detta tyckte jag att det fanns anled-
ning att ställa den här frågan igen.
I massmedierna har man t.ex. tagit upp det faktum att man inom en fristå-
ende skola ifrågasätter utvecklingsläran, något som jag menar går stick i stäv
med de nationella önskemålen att intressera och rekrytera fler ungdomar till
naturvetenskapens fantastiska område.
Om det nu betalas ut kommunala medel över olika former av bidrag till
de här skolorna menar jag att det är märkligt att kommunerna inte kan få
44
ha ett tillsynsansvar, när man inom Skolverket säger att man inte klarar av
att göra en sådan tillsyn mer än kanske vart tredje år.
Detta är bakgrunden till den ena av mina frågor.
När det gäller avgifterna till de olika fristående skolorna har jag i olika
sammanhang bett statsrådet att uttrycka någon form av principnivå för vad
som är en skälig avgift. En avgift på 950 kr i månaden på grundskolenivå
är enligt min uppfattning alldeles för mycket, särskilt mot bakgrund av det
ekonomiskt trängda läge som många människor i dag befinner sig i. Vi i
Vänsterpartiet menar att valfriheten i så fall slutar här, och vi efterlyser ett
ställningstagande från regeringens sida i de här frågorna.
Anf. 107 Statsrådet BEATRICE ASK (m):
Herr talman! Det är naturligtvis, som Björn Samuelson påpekar, så att
friskolorna och deras verksamhet debatteras i massmedierna. Man kan där
läsa om avgifter, innehåll och annat, och det finns naturligtvis många gånger
saker som man undrar över och funderar över.
Nu har alltså riksdagen på regeringens förslag bestämt att Skolverket skall
ha ansvar för denna uppföljning och skall tillse att friskolor lever upp till de
krav som riksdagen faktiskt har formulerat vad gäller både skälig avgift och
undervisningens innehåll. Då tycker jag att det är rimligt att Skolverket åt-
minstone får ett år, eller kanske t.o.m. två år, på sig för att utveckla arbets-
formerna och ta det här ansvaret, innan vi i riksdagen uttalar bestämda upp-
fattningar om att Skolverket inte klarar av uppgiften.
Frågan om en skälig avgift är en sådan sak. Det framgår mycket tydligt av
propositionen om valfrihet i skolan vad vi menar med det uttrycket. För så-
dan utbildning som förekommer i kommunala grundskolor bör man som re-
gel inte ta ut några avgifter alls, utan sådana avgifter skall vara motiverade
av särskilda kostnader för verksamheten. Det finns alltså ganska många ex-
empel på och beskrivningar av vad vi menar.
Jag avstår därför från att här i talarstolen nämna ett exakt krontal. Jag tror
nämligen inte att jag i den summan kan inkludera allt det som man möjligen
måste ta hänsyn till, utan jag tror att det mödosamma arbete som Skolverket
håller på med är nödvändigt att gå igenom för att vi skall hitta en rimlig nivå.
Vad gäller tillsynen av skolorna är det naturligtvis så att kommunerna fort-
farande har ett visst ansvar - det är många som glömmer det. Det gäller
brand, hälsovård och mycket annat som kommunerna normalt har ansvar
för att granska. När det däremot gäller huruvida friskolorna lever upp till
läroplan, skollag och annat har vi från majoritetens sida tyckt att det är rim-
ligt att de som bestämmer om man skall godkänna en skola också prövar om
skolan lever upp till de krav som ställs. Det är skälet till att Skolverket har
denna uppgift.
Anf. 108 BJÖRN SAMUELSON (v):
Herr talman! Vänsterpartiet och Moderata samlingspartiet skiljer sig åt i
den här frågan. Inom Vänsterpartiet tycker vi att grundskoleutbildningen
skall vara fri, och vi är också beredda att lagstifta i den frågan.
Via medierna har jag fått uppgiften - om den nu är riktig - att kostnaden
skulle ligga på 950 kr i månaden. Det är 200 kr mer än barnbidraget, och det
Prot. 1993/94:24
16 november 1993
Svar på frågor
45
Prot. 1993/94:24
16 november 1993
Svar på frågor
46
tycker jag är en alldeles för hög kostnad, om man nu skall behöva betala för
att genomgå grundskolestudier. Det är lagfäst att man skall gå i grundskolan,
det är en plikt, och då tycker jag att vi i utbyte kan ge vissa rättigheter.
När det gäller kontrollen och uppföljningen av verksamheten i de här sko-
lorna ser jag som enda möjlighet framöver-om man nu inte vill ge kommu-
nerna möjlighet att gå in och kontrollera hur deras egna medel faktiskt an-
vänds, som de kan göra när det gäller de egna skolorna - att bygga ut Skol-
verkets regionala organisation. Men inom Vänsterpartiet är vi inte alldeles
övertygade om att det är rätt väg att gå.
Anf. 109 Statsrådet BEATRICE ASK (m):
Herr talman! Jag tror att den avgift som Björn Samuelson har tagit upp i
sin fråga, och som sägs gälla för scientologerna, kan vara rimlig utifrån den
redovisning som Skolverket ger. Däremot är det inte intressant att endast
diskutera avgiftens storlek, utan man måste också bedöma om avgiften står
i rimlig proportion till sådant som eleverna får och som de normalt inte skulle
få i en kommunal grundskola, t.ex. om avgiften möjligen inkluderar fritids-
verksamhet eller någonting annat. Jag har dess värre inte kunnat få uppgifter
om detta på den ganska korta tid som vi har på oss för att skriva svar på de
här frågorna.
Jag vill också vända mig emot en formulering som Björn Samuelson an-
vände. Han sade att det är rimligt att kommunerna får utöva tillsynen, efter-
som det handlar om kommunernas pengar. Nja, det kan vi ju diskutera. Det
är så att alla elever ingår i underlaget utifrån vilket vi ger kommunerna stats-
bidrag, och det är därför snarast elevernas pengar som det handlar om.
Anf. 110 BJÖRN SAMUELSON (v):
Herr talman! Det är väldigt intressant att statsrådet påpekar att det inte
skulle vara kommunernas pengar. Då kanske vi framöver kan föra en diskus-
sion om ifall vi inte kan återinföra någon form av sektorsbidrag till skolan.
Jag tror att vi förr eller senare hamnar där.
Beatrice Ask har med viss elegans sagt att det tidigare var plånbokens
tjocklek som avgjorde var olika föräldrar kunde låta sina barn gå i skola. Nu
är vi tillbaka i den situationen, och effekten av detta blir ju inte mindre ge-
nom att statsrådet säger att det beror på vad eleverna får för pengarna. Om
jag vill ha mycket åt mina barn och har litet pengar, så får jag inte mycket,
eftersom jag inte har de pengarna. Så blir det ju om avgiften skall kunna
sättas beroende på vad eleverna skall få. Avgiften blir på det sättet rimlig för
skolan, men är den rimlig för mig? Jag menar att avgiften skall vara rimlig
för alla föräldrar som har grundskolebarn, och jag tycker inte att en elevav-
gift på nästan 1 000 kr i månaden på grundskolan är rimligt.
Anf. 111 Statsrådet BEATRICE ASK (m):
Herr talman! Det är inte fråga om att avgiften skall vara rimlig i förhål-
lande till föräldrarnas plånböcker, utan den skall vara rimlig i förhållande till
vad som ges utöver vad som normalt förekommer i en grundskola. Men den
skall också vara skälig, och den får icke ha segregerande effekt. Det finns
tre delar i definitionen av hurdan vi anser att avgiften skall vara.
Det är också viktigt att ha klart för sig att den reform vi har genomfört har
inneburit att flertalet fristående skolor icke längre tar ut några avgifter. Av
de 59 skolor som den 1 juni i år tog ut avgifter kan man för 31 skolor räkna
ut én snittavgift på 5 000 kr per elev och år, dvs. 2 500 kr per termin. Jag tror
inte att det är för mycket begärt.
Jag vill emellertid som jag tidigare påpekat inte gå in på krontalet, utan
det handlar om att skolorna skall leva upp till de tre kriterier som gäller för
avgifternas storlek. Vi har också lyckats se till att fler klarar av att välja en
fristående skola, även om dessa tar ut avgifter. Avgifterna har nämligen sjun-
kit.
Anf. 112 BJÖRN SAMUELSON (v):
Herr talman! Jo, Beatrice Ask, krontalet har en segregerande effekt. Det
har det. Folk har det dåligt ställt i dag. Många har det alltför dåligt ställt.
Överläggningen var härmed avslutad.
På förslag av tredje vice talmannen beslöt kammaren kl. 16.39 att ajour-
nera förhandlingarna till kl. 18.00.
Förhandlingarna återupptogs kl. 18.00.
Anf. 113 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):
Herr talman! Yvonne Sandberg-Fries har frågat mig om jag, mot bak-
grund av Marinens ekonomiska problem, är beredd att medverka till att all
dykarutbildning åter centraliseras dit där resurserna finns.
Jag förmodar att Yvonne Sandberg-Fries ställer frågan med anledning av
Marinens beslut om organisationen av försvarets dykutbildning, grundat på
en utredning som kallas Dyk-93, och den uppmärksamhet som frågan har
fått i massmedierna i Blekinge.
Hur Marinen skall organisera sin dykutbildning är en fråga som det i första
hand ankommer på myndigheten att hantera. Jag tycker därför inte att det
nu finns något skäl för mig att agera i frågan. Jag anser alltså att det här är
en fråga som Chefen för marinen bör få hantera självständigt.
Anf. 114 YVONNE SANDBERG-FRIES (s):
Herr talman! Jag skall be att få tacka försvarsministern för svaret på min
fråga. Låt mig ge en liten bakgrund till frågan.
Vid Marinens dykarskola i Karlskrona utbildas i dag ca 700 personer per
Prot. 1993/94:24
16 november 1993
Svär på frågor
47
Prot. 1993/94:24
16 november 1993
Svar på frågor
48
år. Det är tio gånger fler än på alla andra dykarutbildningar tillsammans.
Förutom dykare för Marinen utbildar man i dag dykare åt Flygvapnet, Kust-
bevakningen och Räddningstjänsten. Det finns ett samarbete med sjukvår-
den, osv. För dessa utbildningsinsatser får Marinen naturligtvis betalt.
I Karlskrona finns resurserna: dyktank, dykläkare, kompetent personal,
osv. Det är personal som ändå behövs, eftersom all fri uppstigning måste
genomföras i Karlskrona. Detta betyder att det skulle vara möjligt att utan
extra kostnader för Försvaret utbilda Försvarets samtliga lättdykare, inklu-
sive Marinens samtliga bärgningsdykare, i Karlskrona.
I dagens läge, med de ekonomiska problem som finns inom Marinen, som
jag vet att Anders Björck är mycket väl bekant med, vore det ett erbjudande
att fundera över. Trots detta föreslås i Dyk-93 att bärgningsdykarutbild-
ningen skall föras över till Berga, och dessutom skall den civila utbildningen
utföras på plats som Marinens dykchef bestämmer, som det heter.
Jag har också noterat att personal från Karlskrona som har femtio meter
hem beordras att i stället fullfölja bärgningsdykarutbildningen femtio mil
från hemmet, nämligen vid Berga. Detta kan inte heller vara särskilt god
ekonomi. Dessutom föreslås i en bilaga till utredningen att en dyktank skall
uppföras vid Berga till en kostnad av 10-15 miljoner kronor.
Detta kan väl ändå inte vara ekonomiskt rimligt i dessa tider, Anders
Björck?
Anf. 115 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):
Herr talman! Jag bör rimligtvis som försvarsminister inte blanda mig i hur
myndigheterna organiserar sin utbildningsverksamhet. Det blir mest ratio-
nellt om de själva får hantera dessa frågor. Hos dem finns rimligtvis den spe-
ciella erfarenhet som är nödvändig för att kunna göra bedömningar av det
slag som Yvonne Sandberg-Fries här nämner.
Man kan naturligtvis alltid fråga sig hur långt regeringen och riksdagen
skall gå när det gäller att styra myndigheternas verksamhet. Jag brukar ofta
få påpekanden om att regering och riksdag bör hålla sig borta från denna typ
av verksamhet.
Jag kan förstå att man i Blekinge värnar om sina egna intressen. Jag tycker
dock att frågan har fått litet för stor proportion. Det är inte fråga om att
någon verksamhet skall försvinna från Sydkustens marinkommando och
hamna någon annanstans, och det är inte fråga om att någon annan ny till-
kommande verksamhet skall hamna någon annanstans än i Karlskrona.
Det handlar i det stora hela om att den nuvarande utbildningsstrukturen
läggs fast men att verksamhetens centrala ledning förändras en aning. Jag
tycker trots allt att det är rimligt att myndigheten får hantera den här typen
av utbildningsfrågor självständigt.
Anf. 116 YVONNE SANDBERG-FRIES (s):
Herr talman! Jag är rädd för att försvarsministern möjligen är något felin-
formerad. Vad som sagts är att bärgningsdykarutbildningen helt och hållet
skall genomföras i Stockholm och på Berga. Det innebär de faeto en förflytt-
ning av utbildningsverksamhet från den plats där resurserna i dag finns ut-
byggda och klara till ett annat område, med de medföljande kostnader som
jag tidigare exemplifierade. Människor måste resa lång väg, och dessutom
till en plats där kostnadsläget är betydligt högre än i Karlskrona.
Ett minimikrav borde vara att Karlskrona åtminstone får utbilda sina egna
bärgningsdykare och inte behöva skicka dem till Stockholm. Det är inte
fråga om att enbart slå vakt om egna intressen, även om vi med tanke på de
neddragningar som skett har stor anledning att slå vakt om varje arbetstill-
fälle inom denna sektor. Det är fråga om att Marinen bör utnyttja de befint-
liga resurserna i enlighet med vad riksdagen har sagt.
Anf. 117 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):
Herr talman! Jag har självfallet försökt att sätta mig in i ärendet och tagit
del av de olika uppfattningar som finns. Som jag sade i mitt förra inlägg anser
jag att frågan fått för stora proportioner. Det finns synpunkter i detta ärende
i olika riktningar när det gäller olika former av lokalisering.
Jag har naturligtvis förståelse för att man gärna ser det hela utifrån de in-
tressen man regionalt har att bevaka. Nu måste emellertid en sådan verk-
samhet självfallet ha en långsiktig iriktning. Mot den bakgrunden är det rim-
ligt att myndigheten i första hand får avgöra hur utbildningsverksamheten
inriktas och bedrivs. Det kan icke vara rimligt att regeringen avgör den här
typen av frågor.
Anf. 118 YVONNE SANDBERG-FRIES (s):
Herr talman! Det är möjligt att regeringen inte i detalj skall avgöra den
här typen av frågor. Jag förstår Anders Björcks synpunkter väl mot bak-
grund av hans tidigare erfarenhet från bl.a. konstitutionsutskottet.
Faktum kvarstår: Det går inte så bra för Marinen att finna ekonomiskt bra
lösningar för sin verksamhet. Därom torde vi vara överens. Det är därför
rimligt att försvarsministern upprepar det som riksdagen enhälligt har ut-
tryckt, nämligen att befintliga resurser inom Försvaret skall utnyttjas för att
därmed nå bästa möjliga ekonomi. Så långt borde ändå försvarsministern
kunna sträcka sig.
Bypolitik och särintressen tycks vara förekommande i alla delar av landet
och inte enbart i det som kallas landsorten.
Anf. 119 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):
Herr talman! Jag kan försäkra att jag kommer att följa ärendet mycket
noga. Självfallet skall riksdagens beslut om god hushållning och ekonomi
råda också i detta ärende. För övrigt har jag stor respekt för fattade riksdags-
beslut, t.ex. när det gäller vissa inköp av materiel.
Jag hoppas att Yvonne Sandberg-Fries och jag är alldeles överens om att
vi med kraft skall se till att fattade riksdagsbeslut genomförs.
Anf. 120 YVONNE SANDBERG-FRIES (s):
Herr talman! På den punkten kan jag hålla med Anders Björck. Besluten
skall respekteras även om de råkar innehålla sådant som försvarsministern
eller jag kanske inte i alla delar håller med om.
Anders Björck sade att det i första hand inte är fråga om lokala eller regio-
nala intressen, utan att långsiktiga intressen skall vara avgörande. Det är nå-
Prot. 1993/94:24
16 november 1993
Svar på frågor
4 Riksdagens protokoll 1993194. Nr 24
Prot. 1993/94:24
16 november 1993
Svar på frågor
gonting märkligt i detta. Marinen försöker styra över utbildning till Stock-
holm, medan alla andra samhällsintressenter i det här sammanhanget väljer
att genomföra sin utbildning i Karlskrona. Dessutom finns en hel del verk-
samheter på plats där nere, t.ex. kustbevakningen. En förutsättning för den
lokaliseringen var att man skulle samordna och samutnyttja tillsammans
med marinen, vilket man också gör med dykutbildningen. Avslutningsvis vill
jag inbjuda Anders Björck till ett besök på Dykeriskolan i Karlskrona.
Anf. 121 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):
Herr talman! Tack. Får jag ändock för fullständighetens skull understryka
att jag då och då får höra att alltför mycket styrs från Storstockholmsområdet
till Karlskrona på den marina sidan. Jag är medveten om att det förekommer
kritik i båda riktningarna.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 122 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):
Herr talman! Ingela Mårtensson har frågat mig om regeringen gjort några
ansträngningar för att Sverige skall bli medlem i IEPG (The Independent
European Programme Group).
Låt mig först konstatera att Ingela Mårtensson och jag har diskuterat
denna organisation här i kammaren i mars 1992 mot bakgrund av vad rege-
ringen hade anfört rörande samarbete på det försvarsindustriella området i
den då nyligen framlagda propositionen om totalförsvarets utveckling m.m.
(prop. 1991/92:102).
Då erinrade jagom att denna fråga, till följd av de genomgripande föränd-
ringar som skett i Europa sedan slutet av 1980-talet, också hade behandlats
av den föregående regeringen i 1991 års försvarsproposition (prop.
1990/91:102). Härvid konstaterades att det finns särskild anledning att över-
väga svenska relationer till existerande samarbetsorgan i Europa på det för-
svarsindustriella området.
Försvarsutskottet delade regeringens bedömning (FöU 1990/91:8) att det
från försvarspolitiska utgångspunkter är av vikt att sådana betingelser för
utlandssamarbetet skapas att en livskraftig svensk försvarsindustri kan beva-
ras inom sådana sektorer där det även under rådande och framtida förhållan-
den kan bedömas förbli ett vitalt nationellt intresse att bibehålla kompetens.
Utrikesnämnden har informerats i frågan.
Låt mig därefter få upplysa Ingela Mårtensson om att den s.k. IEPG-grup-
pen som bildades i mitten av 1970-talet av de 13 europeiska NATO-länderna
förutom Island, var helt fristående från NATO:s organisation. NATO har en
egen organisation som fortsätter sitt arbete.
Jag säger var, eftersom gruppen, som utgör ett forum för europeiskt sam-
arbete och forskning, utveckling och tillverkning för dessa länders anskaff-
ning av försvarsmateriel, sedan våren 1993 ombildats till WEAG, Western
50
European Armament Group inom ramen för WEU, Västeuropeiska unio-
nen. Gruppens uppgifter är oförändrade.
Kontakter sker fortlöpande på tjänstemannanivå mellan försvarets mate-
rielverk och berörda tjänstemannaorgan inom organisationen. Företrädare
för myndigheter och svensk försvarsindustri har beretts tillfälle att delta i av
organisationen genomförd utbildning. Frågan om medlemskap i eller asso-
ciation till nämnda organisation är inte aktuell för närvarande.
Jag har uppfattningen att en fortsatt medverkan på dessa premisser har en
bred parlamentarisk förankring.
Riksdagen kommer att kunna ta ställning till regeringens förslag och be-
dömningar i denna fråga.
Anf. 123 INGELA MÅRTENSSON (fp):
Elerr talman! Jag skall be att få tacka försvarsministern för ett intressant
svar. Det fanns en hel del upplysningar i svaret som jag med intresse har tagit
del av. Det finns dock några frågor som jag vill ställa i anslutning till svaret.
Min första fråga gäller vilken typ av utbildning som företrädare för myn-
digheter och svensk försvarsindustri har deltagit i. I svaret sades att man har
”beretts tillfälle”. Har man också deltagit? Vad är det för typ av utbildning?
Försvarsministern sade också att det för närvarande inte är aktuellt att
ingå i gruppen WEAG som medlem. När bedömer försvarsministern att det
är aktuellt med en sådan ansökan? Vad har Sverige för status i den här grup-
pen i dag? Vi har tydligen ett visst samarbete med gruppen.
Det sades också att riksdagen skall ta ställning i de här frågorna och göra
bedömningar. Jag undrar när riksdagen kommer att föreläggas dessa frågor.
Avslutningsvis skulle jag också vilja fråga om Sverige deltar i EUCLID,
WEU:s militära forsknings- och utvecklingsprogram.
Anf. 124 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):
Herr talman! Jag kan inte gå in närmare på den utbildning som sker i de
här sammanhangen. Jag skall naturligtvis gärna undersöka detta och även
undersöka i vilken mån det förekommer sekretess på området. När even-
tuella sekretessfrågor är kontrollerade skall jag gärna återkomma till Ingela
Mårtensson.
Frågan om ett medlemskap är icke aktuellt i den efterföljare till IEPG som
i dag finns inom Västeuropeiska unionens hägn. Det här hänger i hög grad
samman med andra säkerhetspolitiska frågor. När och om de kommer upp
till ett avgörande är det i dag ingen som vet.
Vi har ingen status i den här organisationen. Det har förekommit, som jag
sade, kontakter. Det har redovisats för riksdagen. Det har rått enighet om
detta. Som jag underströk har utrikesnämnden självfallet informerats. Infor-
mation har lämnats från regeringen, bl.a. i propositioner till riksdagen som
har behandlats av försvarsutskottet.
Anf. 125 INGELA MÅRTENSSON (fp):
Herr talman! Eftersom det inte är aktuellt för närvarande att begära med-
lemskap, undrar jag om det har någonting att göra med de förhandlingar
som Sverige nu bedriver med EG. Kommer dessa frågor in även i det sam-
Prot. 1993/94:24
16 november 1993
Svar på frågor
51
Prot. 1993/94:24
16 november 1993
Svar på frågor
52
manhanget? Pågår det förhandlingar, t.ex. när det gäller säkerhetspolitiken,
om att det skulle kunna vara aktuellt att ingå i WEAG-gruppen? Eller är
dessa frågor helt fristående?
Förekommer det att andra alliansfria stater, t.ex. Österrike och Finland,
också deltar i utbildningen? Det här gäller ändock NATO-stater.
Anf. 126 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):
Herr talman! Nej, det är inte NATO-stater. Den organisation som Ingela
Mårtensson frågar mig om existerar inte formellt sedan våren 1993. Den har,
som jag sade i mitt frågesvar, bytt huvudman och har numera Västeurope-
iska unionen som huvudman i det här sammanhanget.
Den här frågan har över huvud taget inget att göra med våra förhandlingar
med EG. Kontakterna med WEAG, som det numera heter, är av mycket
begränsad omfattning och karaktär.
Anf. 127 INGELA MÅRTENSSON (fp):
Herr talman! Även om det gäller WEU är det ändå fråga om NATO-sta-
ter. Jag tycker i alla fall att det har en viss betydelse att det gäller stater som
ingår i en försvarsallians. WEU:s tänkta koppling till EG är också bekant.
Jag fick inget svar på min fråga när det gäller EUCLID. Har vi något sam-
arbete med det forskningsprogrammet, som också tillhör WEU?
Anf. 128 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):
Herr talman! Jag känner inte till detta och kan därför inte ge ett svar på
frågan. De kontakter som sker med WEAG har faktiskt redovisats för riks-
dagen och föredragits i utrikesnämnden. Ingela Mårtensson må gilla eller
ogilla detta, men det här är alltså någonting som riksdagen har ställt sig
bakom. Jag har därför själv ingen anledning att i dag föreslå att dessa kon-
takter skall omprövas.
Som jag underströk är de av mycket, mycket begränsad karaktär. Det är
väl inte konstigt att man kan ha kontakter även med organisationer som man
inte tillhör. Det förekommer i en lång rad sammanhang.
Anf. 129 INGELA MÅRTENSSON (fp):
Herr talman! Jag vill bara avsluta med att jag ser fram emot information
om vilken typ av utbildning det här gällde.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 130 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Herr talman! Kenneth Attefors har frågat mig om jag som medlem i rege-
ringen ämnar verka för att det skall införas en lag som berövar vissa svenskar
deras svenska medborgarskap på grund av deras åsikter.
Svaret är nej!
Anf. 131 KENNETH ATTEFORS (nyd):
Herr talman! Tack för svaret!
Efter det att jag hade ställt denna fråga fick jag veta att ministern faktiskt
hade bett om ursäkt för uttalandet i Expressen. Det tackar jag för. Jag visste
inte om det. Vi i vårt parti kanske också borde lära oss att be om ursäkt för
vissa tokiga uttalanden. Jag tar i alla fall lärdom av detta.
Jag skulle bara vilja följa upp detta litet grand. I er partitidning Nu får
Per-Olof Aronsson ett gott råd, alldeles gratis. Vi kommer nämligen att bilda
en nomineringskommitté som kommer att utse riksdagsledamöterna. På le-
darsidan i er tidning står det: ”Per-Olof Aronsson, högt ansedd Gränges-
chef, leder arbetet.
Låt oss ge Aronsson ett gott råd, kostnadsfritt:
Gör något annat. För Din egen skull.”
På ungefär samma sätt har man stressat Börje Salming. I Expressen skrivs
det att man inte skall köpa hans kalsonger bara för att han är nydemokrat.
Jag undrar om det är på den nivån vi skall fortsätta debatten.
Det finns även ett uttalande i Expressen. Någon skriver: ”lan och hans
äckliga följe”.
Tycker ministern att vi skall sluta kalla varandra sådana saker?
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 132 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Herr talman! Sten Andersson i Malmö har frågat mig om jag avser att
vidta några åtgärder med anledning av EES-avtalets ikraftträdande och dess
effekter på Systembolagets monopol.
Systembolaget har enligt svensk lag ensamrätt att bedriva detaljhandel
med alkoholhaltiga drycker. Detta gäller även efter det att EES-avtalet trätt
i kraft. Det kommer således inte att vara tillåtet att sälja vin och starköl i
detaljhandeln den 1 januari 1994.
Den som bryter mot dessa bestämmelser ställs till svars enligt svensk lag.
De uppgifter som under den senaste tiden har förekommit i massmedia
om att det kommer att bli fritt fram att sälja vin och öl i livsmedelshandeln
efter den 1 januari är således felaktiga. EES-avtalet kräver inte att statliga
handelsmonopol avskaffas, bara att de är anpassade så att ingen diskrimine-
ring mellan olika producenter förekommer. Systembolaget har under det se-
naste året vidtagit en rad åtgärder för att säkerställa detta. De åtgärder som
har bedömts som nödvändiga med anledning av EES-avtalet är alltså enligt
min mening redan vidtagna.
Anf. 133 STEN ANDERSSON i Malmö (m):
Herr talman! Jag tackar för svaret.
Jag vill först be om ursäkt om den här frågan inte är relevant. Om detta
från början är felaktigt är det synd att jag har tagit statsrådets tid i anspråk.
Prot. 1993/94:24
16 november 1993
Svar på frågor
53
Prot. 1993/94:24
16 november 1993
Svar på frågor
Men dessa uppgifter har faktiskt förekommit i medierna. Det är människor
som borde kunna dessa frågor som har uttalat sig. De har länge varit i farten
i debatten. De har stött tankarna på att livsmedelshandlare efter den 1 ja-
nuari 1994 skall kunna sälja vin och sprit i detaljhandeln.
Det har sagts att detta inte kan avgöras i en svensk domstol utan måste gå
till en domstol som tolkar EES-avtalet. Statsrådet säger nu att detta är fel
och att det inte kan bli så. Därför har jag ingen följdfråga. Jag ber att få
komma tillbaka om det visar sig att statsrådet har fel.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 134 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Herr talman! Margareta Israelsson har frågat mig vilka åtgärder jag avser
att vidta för att de mammor som fortsätter att amma sedan barnet fyllt sex
månader inte skall bestraffas ekonomiskt för detta.
Margareta Israelsson har ställt frågan mot bakgrund av de olika förslag till
åtgärder för att öka pappornas uttag av föräldrapenning som har presente-
rats under den senaste tiden.
Låt mig först klargöra att det är min och regeringens uppfattning att am-
ning är viktig och att mammor bör uppmuntras att amma sina barn. Exem-
pelvis har regeringen på mitt förslag tillsatt en kommitté med anledning av
WHO:s och Unicefs gemensamma initiativ i syfte att skydda, stödja och
främja amning. Kommittén har nyligen avlämnat sitt slutbetänkande med
förslag till åtgärder för en svensk amningsstrategi.
När det gäller de förslag som åsyftas i frågan har en arbetsgrupp inom So-
cialdepartementet tillsatts för att göra en översyn av vissa frågor inom föräld-
raförsäkringen. I uppdraget har bl.a. ingått att belysa tänkbara metoder att
uppmuntra fäder att i större utsträckning utnyttja föräldraledigheten. Ar-
betsgruppen har i en delrapport, som överlämnades till mig den 1 november
1993, redovisat två metoder för att öka fädernas uttag av föräldrapenning.
Den ena metoden innebär en begräsning av rätten för en förälder att över-
låta föräldrapenningdagar till förmån för den andra föräldern. Arbetsgrup-
pen föreslår att antalet dagar som inte skall få överlåtas begränsas till 30.
Enligt den andra metoden införs differentierade ersättningsnivåer i föräld-
rapenningssystemet på så sätt att ersättningen blir lägre än 90 % av den sjuk-
penninggrundande inkomsten i det fall en förälder överlåter egna dagar till
den andra föräldern.
Arbetsgruppen har i fråga om båda förslagen pekat på möjligheten att
dela föräldrapenningdagarna lika mellan föräldrarna i stället för att som nu
förbehålla vardera föräldern 90 dagar.
Varken jag eller regeringen har tagit ställning till arbetsgruppens förslag.
Rapporten skall nu i vanlig ordning beredas. Frågan om möjligheterna för
kvinnor att amma sina barn kommer självfallet att beaktas i det fortsatta be-
redningsarbetet.
54
Anf. 135 MARGARETA ISRAELSSON (s):
Herr talman! Jag är litet besviken på socialministerns svar.
Jag har själv suttit med i den här kommittén för amningens främjande.
Där talade vi - precis som man gör i Innocentideklarationen, som bygger på
WHO:s och Unicefs arbete - om att staterna skall stifta lagar som skyddar
förvärvsarbetande kvinnors rätt till amning.
Kommittén skriver i sitt betänkande. ”1 Sverige garanteras alla kvinnor en
lång föräldraledighet, vilket ger flertalet mammor reella möjligheter att
välja amning som uppfödningsmetod. Viktigt är att pappan tar ut sin del av
föräldraledigheten, men att detta sker på ett sådant sätt att det ej har en ne-
gativ inverkan på mammans möjligheter att fortsätta amningen. En even-
tuell kvotering av föräldraledigheten får ej genomföras på så vis att det ur
amningssynpunkt uppfattas som negativt, då förslaget i praktiken kan för-
svåra för mammorna att amma en adekvat period.”
Nu har jag av den presskonferens som hölls i samband med att arbetsgrup-
pen inom Socialdepartementet presenterade sina förslag kring pappornas ut-
tag förstått att socialministern tycker att en adekvat period är sex månader.
I ett uttalande vid presskonferensen säger han: ”Om mammor vill vara
hemma och amma längre än sex månader förlorar familjen pengar på detta,
men det tror jag ändå är ett rimligt pris som mamman är beredd att betala”.
Vad är detta? Skall kvinnorna betala för att få amma sina barn? Är det
detta som regeringen menar med en amningsfrämjande attityd?
Jag tycker också att det är oerhört betydelsefullt att pappan tar del i fost-
ran av barnen, att han är med och stöder amning. Men jag räknade inte med
att få svaret från Bengt Westerberg att det är kvinnorna som skall betala för
detta.
Anf. 136 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Herr talman! För det första har ingen föreslagit att man skall minska för-
äldraförsäkringstiden. De tolv månader som finns i dag finns också kvar i
alla de förslag som har diskuterats.
För det andra finns det inget förslag om kvotering som handlar om att för-
äldrarna skall ha sex månader vardera. Det enda förslag som handlar om
kvotering är förslaget om att en pappamånad skall införas. Det är ett förslag
som jag hoppas att Margareta Israelsson kan stödja.
För det tredje finns det partier, även Socialdemokraterna, som har antytt
att de är beredda att gå ner till 80 % ersättning för alla tolv månaderna. Fak-
tum är att även det förslag som arbetsgruppen har lagt fram - som vi inte har
tagit ställning till - innebär en totalt högre ersättning, också för den som
skulle välja att vara hemma alla tolv månader, än förslaget om tolv månader
med 80 %. Det är väl ingen som har kommit på tanken att tala om att det
skulle vara diskriminerande eller sämre för mammorna?
Det gäller att hitta modeller för att uppmuntra pappor att ta ett större an-
svar utan att det hindrar att de mammor som vill kan vara hemma. Det
tycker jag är den rimliga utgångspunkten. Den hoppas jag att vi kan vara
överens om.
Prot. 1993/94:24
16 november 1993
Svar på frågor
55
Prot. 1993/94:24
16 november 1993
Svar på frågor
56
Anf. 137 MARGARETA ISRAELSSON (s):
Herr talman! Nu har vi talat mycket om pappor. Jag vill föra tillbaka dis-
kussionen till de mammor som skall betala för detta amningsfrämjande. Min
fråga gällde hur statsrådet ville uppmuntra amning.
Den ena utredningsgruppen säger att familjen, om det blir ett alternativ
som innebär en lägre ersättning efter sex månader, får betala för att den väl-
jer att amma - precis som socialministern sade vid den här presskonferensen.
När man jobbar kan man inte gå hem vissa perioder för att amma. Så ser det
inte ut på arbetsmarknaden i dag.
Det är detta jag kritiserar. Skall vi diskutera pappauttag, kan vi göra det
också, men det mycket svåra problem som ministern nämner i sitt svar - och
som vi också tar upp i vårt betänkande - är det problem som uppstår om
man sätter en gräns vid sex månader.
Anf. 138 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Herr talman! Som jag nämnde har varken regeringen eller jag själv tagit
ställning till vilket av dessa förslag som vi skall förespråka. För egen del och
för Folkpartiets del kan jag säga att vi tycker att en pappamånad är det bästa
förslaget. Tyvärr har vi inte fått stöd av Socialdemokraterna på den punkten
heller, men vi kommer inte att ge upp för den skull, utan vi kommer att fort-
sätta att driva denna fråga.
Men det intressanta, om man ser på arbetsgruppens andra förslag om en
differentierad ersättning, är att ställa detta mot det förslag som också Social-
demokraterna tycks vara beredda att acceptera, nämligen en sänkning av er-
sättningen till 80 % i hela föräldraförsäkringen. Då innebär ju ändå förslaget
med 90 % såsom norm och där även den mamma som väljer att stanna
hemma i tolv månader får 90 % i sex månader och 80 % i sex månader ett
bättre alternativ ekonomiskt sett - eller hur?
Anf. 139 MARGARETA ISRAELSSON (s):
Herr talman! Fortfarande talar vi om papporna. Även om man från Folk-
partiets sida förordar en kvoterad månad, som vi gärna kan diskutera i en
frågestund som handlar om det, tycker jag att det är beklagligt om samma
socialminister som tillsätter en kommitté, som skall utreda hur vi skall upp-
muntra kvinnor att amma sina barn längre för att ge barnen bättre hälsa och
överlevnadsskydd, också sett i ett globalt perspektivt, gör ett sådant utta-
lande som att familjen, om man vill amma mer än sex månader, säkert är
beredd att betala ett högre pris för detta.
Anf. 140 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Herr talman! Faktum kvarstår. Om man får 90 % i sex månader och 80 %
i sex månader, dvs. i genomsnitt 85 %, blir det ekonomiska utfallet bättre än
om man får 80 % i tolv månader; ett förslag som jag förstår att Margareta
Israelsson är beredd att tillstyrka.
Anf. 141 MARGARETA ISRAELSSON (s):
Herr talman! Oavsett vad Socialdemokraterna säger eller inte säger eller
vad socialministern antyder att vi säger är det cn åsikt från Folkpartiets sida
som är alldeles klar, nämligen att det är helt okej att få 90 % under sex måna-
der. Men om man sedan såsom kvinna väljer att amma sitt barn, är det riktigt
att man får sänkt ersättning. Med den argumentation som Bengt Westerberg
för borde det vara riktigt att fortsätta med 90 %.
Anf. 142 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Herr talman! Om Margareta Israelsson ställer frågan till mig såsom parti-
ledare, har jag redan givit besked. Folkpartiets landsmöte har ställt sig
bakom förslaget om en pappamånad. Men det innebär naturligtvis att den
mamma som vill amma i mer än elva månader och vill utnyttja även den
tolfte månaden inte får betalt för denna tolfte månad. Den mamma som vill
amma mer än tolv månader - och det finns också sådana - får inte heller
betalt med den föräldraförsäkring som Margareta Israelsson tycker att vi
skall slå vakt om, för övrigt en uppfattning som jag delar. Vi kan inte ha en
försäkring som slår vakt om amning hur länge som helst. Det viktiga är de
första sex månaderna. Sedan vill många fortsätta att amma ytterligare. Även
det skall vi uppmuntra på olika sätt, men det är inte självklart att det skall
innebära en särskild stimulans i föräldraförsäkringen.
Anf. 143 MARGARETA ISRAELSSON (s):
Herr talman! När vi tillsatte den amningsfrämjande gruppen sade vi - vil-
ket också statistiken i Sverige visar - att de flesta mammor redan i dag am-
mar fyra till sex månader. Amningsfrämjandet skulle vara att söka utöka am-
ningstiden. Nu tolkar jag ministerns svar som att detta inte är så viktigt.
Anf. 144 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Herr talman! Jo, självklart är det viktigt. Men som Margareta Israelsson
säger ammar de flesta mammor fyra till sex månader. Men det gäller framför
allt att få ännu flera att göra det. Det finns tyvärr fortfarande mammor som
avbryter amningen tidigare. Det allra viktigaste är trots allt att få dessa att
amma längre.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 145 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Herr talman! Birgitta Dahl har frågat mig om förslaget om vårdnadsbidrag
kommer att bli föremål för normal beredning.
Ytterst få politiska frågor i Sverige har varit så grundligt diskuterade som
vårdnadsbidraget.
Vid konstruktionen av reglerna för bidraget finns emellertid ett antal tek-
niska problem som måste lösas. I det syftet har en arbetsgrupp utarbetat en
promemoria: Vårdnadsbidrag m.m. Teknisk utformning och konsekvenser.
Den 2 respektive 4 november genomförde Socialdepartementet utfråg-
ningar med dels ett antal organisationer, dels ett antal myndigheter för att
få synpunkter på de föreslagna tekniska lösningarna. Jag har erfarit att ett
Prot. 1993/94:24
16 november 1993
Svar på frågor
57
Prot. 1993/94:24
16 november 1993
Svar på frågor
stort antal värdefulla synpunkter framfördes. En sammanställning av syn-
punkterna kommer att göras inom Socialdepartementet.
Regeringens avsikt är nu att så snart som möjligt förelägga riksdagen en
proposition i frågan.
Anf. 146 BIRGITTA DAHL (s):
Herr talman! Socialministern har rätt i påpekandet att detta är en av de
mest diskuterade frågorna. Men det betyder inte att det förslag som nu är
aktuellt är tillfredsställande utrett.
Vårdnadsbidraget har under mycket lång tid varit motförslag till den fram-
synta, radikala familjepolitik som har gjort att vi har blivit ett föregångsland
både när det gäller barns levnadsvillkor och när det gäller jämställdhet. När
regeringen nu skall lägga fram ett förslag om vårdnadsbidrag, innebär detta
för det första ett mycket allvarligt principiellt trendbrott. För det andra kom-
mer detta förslag, om det genomförs, att påverka människors levnadsvillkor
och lagstiftningen på avgörande sätt i olika avseenden.
Detta förslag är inte resultatet av något utredningsarbete utan av en upp-
görelse i slutna rum som ingen har insyn i. Det har utretts av en arbetsgrupp
inom departementet. Normalt borde en sådan här fråga bli föremål för ett
brett remissförfarande, även om den hade föregåtts av ett riktigt utrednings-
arbete. Så är inte meningen. Det har jag fått klart för mig av socialministerns
svar. Hearingar är ingen acceptabel ersättning för ett riktigt remissarbete och
ett riktigt beredningsarbete.
Socialministern säger att värdefulla synpunkter har framförts. Men enligt
vad jag har erfarit är det en förödande kritik som har framförts vid dessa
hearingar. Jag frågar: Tar regeringen intryck av den kritiken?
Socialministern förklarar även att regeringens avsikt är att så snart som
möjligt förelägga riksdagen en proposition. Jag frågar socialministern: Kom-
mer regeringen att framhärda, även om det redan nu vid riksdagens behand-
ling av propositionen om en barnomsorgslag skulle visa sig att det finns en
majoritet i riksdagen mot ett sådant förslag?
Anf. 147 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Herr talman! Birgitta Dahl har frågat mig om ärendet har remitterats eller
på annat sätt varit föremål för normal beredning. Jag förmodar att Birgitta
Dahl då syftar på någon form av hearing. Det är nämligen ett ganska vanligt
beredningsförfarande och var så också under den tidigare socialdemokra-
tiska regeringen - i den mån den över huvud taget beredde ärenden. Det
finns ju exempel på att den inte ens gjorde det, t.ex. sjukförsäkringsrefor-
men 1991.
De synpunkter som framkom vid hearingen kommer att sammanställas av
dem som deltog i hearingen. Jag har ännu inte någon inblick i detaljsynpunk-
terna. Men självklart kommer regeringen att gå igenom synpunkterna. I vil-
ken utsträckning de kommer att påverka det slutliga förslaget kan jag i dag
inte svara på.
58
Anf. 148 BIRGITTA DAHL (s):
Herr talman! Jag lade märke till att socialministern inte svarade på min
fråga om regeringen tänker framhärda med förslaget, även om det redan i
höst visar sig att det finns en bastant majoritet i riksdagen mot det.
Jag var minister i nio år. Jag föreläde riksdagen många förslag. Det kan
finnas undantagsfall, då man måste nöja sig med en begränsad beredning.
Då måste det finns särskilda skäl. På denna punkt är det inte bråttom. Jag
tycker - och det har jag sagt förut - att denna fråga kunde föreläggas väl-
jarna. Varför skall man, två och en halv månad före nästa val, tvinga igenom
ett lagförslag, som det fanns en majoritet emot i förra valet. Låt det hela
vila. Låt väljarna avgöra. Då känner jag mig säker på att vi inte får något
vårdnadsbidrag.
Anf. 149 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Herr talman! Jag delar uppfattningen att en hearing såsom alternativ till
ett vanligt remissförfarande skall användas bara i undantagsfall. Jag kan be-
rätta för Birgitta Dahl att detta är det enda undantag som vi gör inom Social-
departementet under denna mandatperiod.
Birgitta Dahl sade att det inte är bråttom. Den uppfattningen delar inte
regeringen. Ambitionen är att förslaget skall läggas fram så att det kan ge-
nomföras den 1 juli 1994. Då är det bråttom. Sedan är det uppenbart att
väljarna tog ställning till denna fråga i valet 1991. Regeringspartierna gick
redan då fram och talade om att vi skulle genomföra ett vårdnadsbidrag. Det
framgick också av den första regeringsförklaringen. Så vi fullföljer bara re-
dan givna vallöften med detta förslag.
Anf. 150 BIRGITTA DAHL (s):
Herr talman! Det måste göra ont inuti Bengt Westerberg när han säger
så. Bengt Westerberg vill ju gärna framstå som en ledande företrädare för
jämställdhetspolitiken. De väljare som röstade förra valet uppfattade inte
Folkpartiet som ett parti som skulle göra gemensam sak med kds och Cen-
tern för att genomföra vårdnadsbidrag. Jag tycker att det är bedrövligt att ni
skall tvingas till detta.
Den utredningsgrupp som fick arbeta efter den köpslagan Folkpartiet
hade gjort för att undvika - som Bengt Westerberg själv har påpekat - att
regeringen skulle spricka, har fått ta itu med en lång rad väldigt knepiga frå-
gor. De frågorna kräver en helt annan och mer seriös beredning än den ni
tvingats till på grund av den politiska köpslagan ni har inlåtit er i.
Tycker inte Bengt Westerberg att familjepolitiken förtjänar en mer seriös
bedömning?
Anf. 151 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Herr talman! Familjepolitiken och jämställdhetspolitiken förtjänar för-
visso en seriös bedömning. Det utredningsbetänkande vi har lagt fram och
den hearing vi har genomfört har ingenting med bristande seriositet att göra.
Det finns många viktiga frågor - också från den tid när Birgitta Dahl satt i
regeringen - där man klarat av att hämta in remissynpunkter genom denna
typ av hearing.
Prot. 1993/94:24
16 november 1993
Svar på frågor
59
Prot. 1993/94:24
16 november 1993
Svar på frågor
60
Det finns mycket annat som är viktigt för jämställdhetspolitiken. När jag
försöker att driva en progressiv jämställdhetspolitik försöker jag bl.a. att
torgföra åtgärder som skulle uppmuntra pappor att ta större ansvar i hem-
men. Där har jag tyvärr erfarit att Birgitta Dahl mycket lättsinnigt avfärdar
de konkreta förslag som jag har framfört. Det beklagar jag djupt. Jag tycker
att det på ett ganska tydligt sätt avslöjar var Birgitta Dahl står i denna debatt.
Anf. 152 BIRGITTA DAHL (s):
Herr talman! Vårdnadsbidraget skall ta 6 miljarder kronor från andra in-
satser som kunde genomföras på famiijepolitikens område. Det kommer att
verka starkt återhållande på jämställdheten. Det kommer, som det också
står i departementspromemorian, att förändra många familjers levnadsvill-
kor.
Det framgår mycket tydligt att de enda som tjänar på vårdnadsbidraget är
familjer där en förälder - vanligtvis mannen - har mycket hög inkomst och
där den andra - vanligtvis kvinnan - inte arbetar. För alla andra familjer
kommer vårdnadsbidraget att verka i fel riktning när det handlar om jäm-
ställdhet och också när det handlar om barnets bästa.
Anf. 153 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Herr talman! Påståendet att inga andra familjer än dem där den ena parten
har mycket hög inkomst gynnas är naturligtvis felaktigt. För alla de familjer
där kvinnan i dag väljer att stanna hemma under längre tid än ett år är det
självfallet en fördel att få ett vårdnadsbidrag.
Man kan ha andra synpunkter på det, men denna effekt av vårdnadsbidra-
get är ändå ostridig. Det handlar i mycket hög grad om familjer som tillhör
LO-grupperna. Därför finns det också ett betydande stöd hos de grupperna
för ett sådant här förslag.
Nettokostnaderna för förslaget är inga 6 miljarder utan ungefär 2 miljar-
der.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 154 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Inge Carlsson har frågat mig vilka åtgärder regeringen är be-
redd att vidta för att värna om föreningslivets och folkrörelsernas engage-
mang inom flyktingmottagandet.
Inge Carlssons fråga har ställts mot bakgrund av uppgift om att en folkrö-
relsedriven förläggning för asylsökande, AB Flyktingmottagning i Finspång,
nu hotas av nedläggning.
Invandrarverket hade dock då frågan ställdes förnyat sitt avtal med AB
Flyktingmottagning så att avtalstiden nu löper t.o.m. den sista juni 1994.
Regeringen anser att de frivilliga organisationernas och dc enskilda män-
niskornas engagemang i mottagandet av asylsökande och flyktingar är av
mycket stort värde. De olika aktiviteter som frivilliga krafter anordnar för
asylsökande bidrar väsentligt till att göra förläggningsvistelsen meningsfull.
Genom de här insatserna skapas även ett nätverk mellan asylsökande och
svenskar eller landsmän som redan är bosatta i Sverige. Frivilliga organisa-
tioners verksamhet utgör också en grund för att skapa en opinion och förstå-
else för förhållanden och händelser som sker i vår omvärld som gör att män-
niskor känner sig tvingade att lämna sina hemländer.
I juni månad i år gick jag ut med en vädjan till de frivilliga organisatio-
nerna att intensifiera arbetet för att stödja och hjälpa asylsökande och flyk-
tingar på slussar och förläggningar och i kommuner. Jag har fått ett mycket
positivt svar på denna vädjan.
I den proposition om mottagandet av asylsökande och flyktingar som re-
geringen inom kort avser att lägga på riksdagens bord behandlas frågan om
frivilliga organisationers medverkan i mottagandet av asylsökande och flyk-
tingar. I propositionen föreslås också att förläggningar skall kunna drivas på
entreprenad. Det innebär att bl.a. organisationer föreslås kunna svara för
den totala driften av en förläggning. Inte minst den basorganisation som In-
vandrarverket bedömer nödvändig bör bli föremål för upphandling genom
anbudsförfarande och kunna drivas av frivilliga organisationer eller andra
entreprenörer.
Sverige står nu inför en stor utmaning när vi skall ta emot närmare 40 000
bosnier i våra kommuner, och här kan de frivilliga organisationerna spela en
betydelsefull roll. Så sent som i dag har jag deltagit i en konferens till vilken
ett hundratal frivilliga organisationer inbjudits för att diskutera den här frå-
gan.
Anf. 155 INGE CARLSSON (s):
Herr talman! Jag ber att få tacka kulturminister Birgit Friggebo för svaret
på min fråga.
Under våren 1992 arbetades det intensivt för att hitta ett alternativ till en
kommunalt driven flyktingförläggning. Initiativet togs av Finspångs kom-
mun. Sommaren 1992 bildades ett flyktingbolag i Finspång. Ägare till detta
blev sex folkrörelseorganisationer - var och en med olika kunskapsinrikt-
ningar och möjligheter att vara en resurs för de flyktingar som placerades i
Finspång. Organisationernas olika roller i samhället blev grunden för en hög
kvalitet på verksamheten i det konkreta arbetet i flyktingarnas vardag.
De organisationer som ingick i bolaget är alla ideella föreningar: ABF,
Vuxenskolan, Hyresgästföreningen, Baptistförsamlingen, Missionsförsam-
lingen och Pingstförsamlingen. Jag vill påstå att det är en bra organisations-
form som med kunnig personal med stor delaktighet tar hand om ca 300 asyl-
sökande.
För en tid sedan kom beskedet att detta folkrörelsedrivna flyktingmotta-
gande skulle upphöra från Statens invandrarverk. Nu blev det inte så, vilket
kulturministern också sade. Kontraktet förlängdes till den 30 juni nästa år.
Jag är medveten om att vi skali och måste lägga ned en hel del anlägg-
ningar, men jag anser att den enda anläggning i Sverige som drivs av sex folk-
rörelseorganisationer skall vara kvar i ett längre perspektiv.
Jag tolkar kulturministerns svar som att vi i enlighet med den kommande
Prot. 1993/94:24
16 november 1993
Svar på frågor
61
Prot. 1993/94:24
16 november 1993
Svar på frågor
62
propositionens inriktning har stora möjligheter att fortsätta den förenings-
ägda flyktingmottagningen i Finspång. Jag hoppas att jag gör rätt tolkning.
Jag undrar också när propositionen kommer.
Anf. 156 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Jag kan inte säga exakt vilket datum propositionen kommer,
men det rör sig om några veckor.
I propositionen finns som sagt var dessa frågor mycket väl penetrerade.
Det har ju varit ett av syftena med propositionen att möjliggöra såväl för
privata alternativ som för föreningslivet och organisationerna att bedriva
flyktingmottagningsverksamhet. Jag kan säga - naturligtvis utan att lova nå-
got - att det finns stor sannolikhet för att en förläggning av den typ som finns
i Finspång skall kunna leva vidare. Upphandlingar skall ske av Invandrarver-
ket. Förutsättningen är naturligtvis att verksamheten bedrivs kostnadseffek-
tivt och är av god kvalitet.
Anf. 157 INGE CARLSSON (s):
Herr talman! Jag ber att få tacka för det positiva svaret från kulturminis-
tern.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 158 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Åke Gustavsson har frågat mig om vilka åtgärder jag ämnar
vidta så att konst och andra föremål på de statliga museerna förvaras under
betryggande former.
Som Åke Gustavsson vet har frågan om bevakning av museerna varit före-
mål för diskussion och behandling under en följd av år, och vi är många som
i olika roller har deltagit i den debatten.
Under min tid som kulturminister har regeringen t.ex. kraftigt sänkt de
mycket höga sparkrav som den socialdemokratiska regeringen lagt på Sta-
tens konstmuseer. Detta har möjliggjort för konstmuseerna att fortsatt hålla
samlingarna tillgängliga för allmänheten och samtidigt i stor utsträckning
kunna sköta bevakningen på en rimlig nivå.
Vad gäller kuppen mot Moderna museet har jag genom museiledningen
låtit mig informeras om vad som skett och vilka åtgärder som vidtagits i sam-
band härmed.
Kulturrådet har på regeringens uppdrag tagit initiativ till en samordning
av de centrala museernas upphandling av bevakningstjänster. Detta arbete
borde leda till sänkta kostnader, vilket innebär att de medel som finns kom-
mer att kunna utnyttjas mer effektivt.
I Museiutredningens uppgifter ingår även att behandla frågor som innebär
en effektivare användning av de totala resurserna på museiområdet. Säker-
heten är naturligtvis cn aspekt av denna helhet.
Åke Gustavsson har i ett annat sammanhang efterlyst åtgärder från rege-
ringen med anledning av riksdagens förslag om utökat användande av va-
penfria värnpliktiga vid bevakningen av museer. Jag kan upplysa Åke Gus-
tavsson om att denna fråga, som enligt vad jag inhämtat från professionellt
museihåll rymmer en hel del problematik, nu ingår som en del i beredningen
av den s.k. Pliktutredningen i Försvarsdepartementet.
Ett av de starkaste skälen till att jag drivit på i frågan om att snabbt bygga
ett nytt modernt museum är att vi måste förbättra museets möjligheter att
förvara konstföremålen. Jag tänker då inte bara på rena säkerhetsfrågor
utan även på att ett nytt museum med bättre förvaringsklimat kommer att
på ett helt annat sätt garantera samlingarnas livslängd.
Anf. 159 ÅKE GUSTAVSSON (s):
Herr talman! Jag ber att få tacka kulturministern för svaret som dess värre
är märkligt i några avseenden.
För det första: Trots en skrivelse till kulturministern från ledningen för
Statens konstmuseer den 23 oktober 1991, där man kraftigt underströk den
från säkerhetssynpunkt allvarliga och besvärliga situationen, har man inte
klarat av att hålla bevakningen på en rimlig nivå. Detta har kulturministern
varit väl medveten om.
För det andra: I torsdags sade kulturministern att frågan om att använda
värnpliktiga i bevakningen ingått i Pliktutredningen. Det hänvisas i dag till
ett regeringsbeslut från den 22 september 1992. Men regeringen har fattat
detta beslut. Dock har detta beslut aldrig effektuerats. Detta är mycket an-
märkningsvärt. Det för Pliktutredningen avsedda exemplaret av skrivelsen
ligger kvar i departementets arkiv. Enligt Pliktutredningens kansli har rege-
ringsbeslutet inte registrerats som inkommet till utredningen, och den kan
följaktligen inte heller återfinnas i utredningens arkivmaterial. Detta menar
jag är en allvarlig blunder av regeringen. Vem som inom regeringen skall
bära detta ansvar skall jag inte här uttala mig om.
För det tredje: Kulturministern har också sagt att Kulturrådet skulle ha
tagit tillbaka pengar som tidigare hade utlovats för säkerhetsåtgärder. Står
kulturministern fast vid det så sent som i torsdags gjorda påståendet?
För det fjärde: Museiutredningen har inte i sina direktiv något specifikt
uttalat krav att se över bevakningen. Jag tror att det vore på sin plats, kultur-
ministern, att det blev ett tilläggsdirektiv på den punkten.
Enligt min mening är det nu nödvändigt att snabbt dels skärpa bevak-
ningen, dels utreda varför det kunde gå så snett. Jag hade hoppats att kultur-
ministern skulle meddela detta i dag. Nu verkar det tyvärr inte bli fallet, så-
vida inte kulturministern tar chansen att i repliken göra detta.
Anf. 160 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! När jag tillträdde som kulturminister var det riktigt att disku-
tera bevakningsfrågorna. Vid museerna var de oerhört bekymrade över en
återbetalning av någon gammal skuld för bcvakningskostnader som de tidi-
gare hade haft och som den socialdemokratiska regeringen hade ålagt mu-
seerna.
Denna diskussion ledde fram till att jag ladc fram ett förslag som godtogs
av riksdagen, nämligen att avskriva ungefär hälften av skulden. Det blev en
Prot. 1993/94:24
16 november 1993
Svar på frågor
63
Prot. 1993/94:24
16 november 1993
Svar på frågor
kraftfull reaktion på det brev och på de diskussioner som Åke Gustavsson
nämnde i sitt anförande.
Beträffande frågan om de värnpliktiga, som inte hanteras av mitt departe-
ment, står det i svaret att uppdraget från riksdagen ingår som en del i bered-
ningen av den s.k. Pliktutredningen i Försvarsdepartementet. Detta betyder
att riksdagens uppdrag nu bereds i samband med att Pliktutredningen be-
handlas i Försvarsdepartementet. Men jag är naturligtvis inte den bästa på
att exakt beskriva hur detta går till.
Sedan tog Åke Gustavsson upp frågan om Kulturrådet och en uppgift som
har synts i pressen. Det har nämligen påståtts att Statens konstmuseer först
hade fått pengar och att Kulturrådet sedan tog tillbaka dem. Denna uppgift
är felaktig.
Herr talman! Jag ber faktiskt om ursäkt för att jag från riksdagens talarstol
vid frågestunden i torsdags förde den uppgiften vidare.
Det viktiga är nu att vi inriktar oss på en effektivare verksamhet vid mu-
seerna, och där har Museiutredningen en mycket viktig uppgift.
Anf. 161 ÅKE GUSTAVSSON (s):
Herr talman! Jag noterar att kulturministern nu ber kammaren om ursäkt
för denna felaktiga uppgift. Jag utgår från att kulturministern också kommer
att framföra sin ursäkt till ledningen för Kulturrådet, eftersom det riktades
en allvarlig anklagelse mot Kulturrådet.
Regeringen beslöt den 24 september 1992 att den riksdagsskrivelse som
gjordes i anledning av att vi ville att Pliktutredningen skulle se över denna
fråga skulle överlämnas till utredningen. Det allvarliga är att detta sedan inte
har skett. Handlingen finns över huvud taget inte registrerad som överläm-
nad till utredningen. Jag anklagar nu inte kulturministern som personligt an-
svarig för detta. Det är ju, som sagt var, ett annat departement som har detta
ansvar.
En annan punkt som kulturministern inte berörde är vad som nu skall
hända framöver. Jag menar att det är nödvändigt att skärpa bevakningen,
och det är nödvändigt att utreda varför det kunde gå så snett. Vad avser kul-
turministern att göra i dessa avseenden?
Anf. 162 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Jag rekommenderar Åke Gustavsson att till försvarsminis-
tern ställa frågan om hur handläggning av ärenden går till i Försvarsdeparte-
mentet.
Vad kommer att hända nu? Ja, jag har faktiskt tagit upp det i mitt svar och
jag berörde det också i mitt senaste anförande. Vi har en museiutredning
som har mycket vida direktiv om ett bättre samarbete mellan museerna och
en effektivare användning av resurserna. Bl.a. kan man ha gemensam upp-
handling när det gäller bevakning, en gemensam organisation osv. Detta ut-
redningsuppdrag skall så småningom redovisas.
Det skall nu byggas ett nytt modernt museum. Vi har nu sett till att detta
uppdrag blir realitet. Dessutom skall Moderna museet under byggnadstiden
flytta till andra lokaler. Jag har försäkrat mig om att säkerhetssystemen där
64
kommer att vara väsentligt mycket bättre än vid nuvarande Moderna mu-
seet.
Anf. 163 ÅKE GUSTAVSSON (s):
Herr talman! För det första är jag glad över att riksdagen gick emot rege-
ringspartierna och ställde sig bakom ett uttalande om att en snabb projekte-
ring av ett nytt modernt museum skulle ske. Annars hade vi fått vänta ännu
längre.
För det andra konstaterar jag att kulturministern nu säger att detta inte är
hennes ansvar. Konstitutionellt är regeringen monolitisk, hela regeringen
har ansvar för ett handlande. I torsdags besvarade kulturministern glatt och
villigt alla frågor som gällde Pliktutredningen. Men nu är det en fråga för
försvarsministern. Då får jag väl anledning att återkomma till denna punkt.
Slutligen ser jag inte att regeringen nu med kraft vill ta tag i frågan om
bevakningen och diskutera hur stölden kunde ske. Jag är övertygad om att
denna prövning kommer att ske i ett annat sammanhang.
Anf. 164 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Jag tycker att Åke Gustavsson skall sänka tonen litet grand,
därför att de bevakningssystem som finns på våra museer har inte tillkommit
under de senaste två åren. Det var ett mycket stort bråk om bevakningskost-
naderna under den socialdemokratiska regeringstiden. Museerna fick över-
trasseringar av sina driftsbudgetar, vilket inte dåvarande regering avskrev. I
stället sade man till museerna: Det här skall ni betala tillbaka. Vad jag fick
överta var krav från museerna om att de gamla bevakningsskulderna skulle
avskrivas, vilket nuvarande regering till stor del gjorde. Detta har lättat
trycket för museerna att dels sköta sina museala verksamheter, dels att ha
en hög bevakningsnivå.
Åke Gustavsson kan säga att riksdagen gör uttalanden och projekteringar
och annat, men man skickar aldrig med några pengar utan detta har rege-
ringen fått fixa till. Nu kommer projekteringen av det nya moderna museet
i gång.
Anf. 165 ÅKE GUSTAVSSON (s):
Herr talman! Tonläget skall vi väl inte diskutera i det här sammanhanget.
Jag frågar vilka åtgärder den nuvarande regeringen har vidtagit. Den social-
demokratiska regeringen kanske inte gjorde tillräckligt - det vill jag inte dis-
kutera här - men nu är det kulturministern som skall stå till svars inför riks-
dagen när det gäller vilka åtgärder denna regering har vidtagit. Jag hänvi-
sade till en skrivelse från den 23 oktober 1991, och det är tyvärr uppenbart
att det som där krävdes, dvs. en bevakning på rimlig nivå, inte har kunnat
fullföljas. Det är det som är det allvarligaste.
Trots att det nu är tredje eller fjärde gången jag upprepar frågorna, som
är så viktiga för riksdagen, verkar kulturministern inte vara intresserad av
att svara. Vilka åtgärder kommer regeringen att vidta för att utreda varför
det kom att gå så snett? Vilka åtgärder avser regeringen att vidta för att
snabbt skärpa bevakningen vid de statliga museerna?
Prot. 1993/94:24
16 november 1993
Svar på frågor
5 Riksdagens protokoll 1993194. Nr 24
Prot. 1993/94:24
16 november 1993
Svar på frågor
Kulturministern tycker att detta är en fråga som riksdagen inte har anled-
ning att syssla med. Jag delar inte den uppfattningen.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 166 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Åke Carnerö har frågat mig vad jag avser att vidta för åtgär-
der för att bringa klarhet om asylsökandes hälsotillstånd.
Relativt ofta åberopas läkarintyg i utlänningsärenden som en grund för att
få uppehållstillstånd. Det är också omvittnat att många asylsökande mår då-
ligt under ärendets behandling. Orsakerna kan vara flera. Det kan t.ex. bero
på upplevelser i hemlandet, väntan och sysslolöshet i avvaktan på beslut i
det egna ärendet. Självfallet beaktar de som har att fatta beslut vad som
framkommer genom intygen. För att rätt kunna värdera innehållet i läkarin-
tyg har handläggande myndighet tillgång till ett antal förtroendeläkare, var
och en med specialistkompetens inom ett visst område och till vilka svårbe-
dömbara läkarintyg kan remitteras. Det ankommer sedan på handläggande
myndighet att värdera innehållet i läkarintyg och de eventuella yttranden
som en förtroendeläkare har avgett. När ett ärende avgörs är det dock en
samlad bedömning av alla omständigheter i ärendet som är avgörande. I de
fall läkarintyg åberopas handlar det oftast om att styrka att den asylsökandes
liv eller hälsa skulle vara i fara om avvisning från Sverige sker. Ibland be-
döms denna risk finnas, och den sökande får uppehållstillstånd på humani-
tära grunder.
Regeringen har tillkallat två särskilda utredare för att utvärdera praxis i
asylärenden. Av särskilt intresse är här utvecklingen när det gäller bedöm-
ningen av humanitära skäl.
Anf. 167 ÅKE CARNERÖ (kds):
Herr talman! Jag vill tacka statsrådet Friggebo för svaret.
Bakgrunden till min fråga är ett fall där en familj har flytt till Sverige. Det
var man, hustru och en 13-årig dotter som kom hit i september 1991. De har
nu vistats här i två år och talar god svenska. Via läkarintyg kan man följa
tillståndet för hustrun i familjen. Trots kraftig krisreaktion, ett allvarligt me-
nat självmordsförsök och total vägran att inta mat och dryck står tidigare
utvisningsbeslut fast.
Min fråga blir därför: Anser statsrådet att bättre kontakter mellan den
asylsökande och Invandrarverkets förtroendeläkare bör ske, utifrån vad jag
nu har sagt?
Anf. 168 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Förtroendeläkarna skall i första hand värdera det som kom-
mer fram i läkarintyg. Det kan vara så att handläggande tjänsteman inte sär-
skilt väl känner till olika typer av sjukdomar, och då måste denne ha en hjälp
66
till sitt förfogande för att tolka läkarintyget. Det är en fråga om rättssäkerhet
för den som söker asyl.
Det finns en möjlighet för förtroendeläkaren att träffa den asylsökande
om det verkligen behövs. Men grundregeln i förtroendeläkarsystemet - det
gäller även inom andra områden än Invandrarverkets arbetsområde - är att
det är den behandlande läkaren som träffar sin patient. En utomstående för-
troendeläkare skall inte lägga sig i denna relation. Det sker ganska sällan
att förtroendeläkaren träffar den asylsökande, men det finns alltså en sådan
möjlighet om det verkligen behövs i ärendet.
Anf. 169 ÅKE CARNERÖ (kds):
Herr talman! Invandrarverket handlägger vaije år ett stort antal utvis-
ningsärenden, och jag förstår att många ärenden kan bli enbart nummer för
den enskilde handläggaren. Anser statsrådet därför att det är önskvärt att
resurser tilldelas så att en tjänsteman från Invandrarverket eller förtroende-
läkaren kan träffa den asylsökande före beslutet?
Anf. 170 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Jag tror att Åke Carnerö har en felaktig uppfattning om de
handläggande tjänstemännen på våra myndigheter. Jag har träffat många
mycket ambitiösa handläggare, och jag tror att de lägger ner mycket arbete
och känner sympati för de asylsökande.
Nu var frågan om förtroendeläkarna skulle träffa i stort sett alla asylsö-
kande som lämnar in läkarintyg. Det skulle betyda att det behövdes nästan
en fördubbling av antalet tjänstemän på tillståndssidan och dessutom läkare.
Detta bedömar jag som helt obehövligt och orimligt. Däremot är det natur-
ligtvis viktigt att förtroendeläkarna är observanta på vad som sägs i läkarin-
tyg från olika läkare.
Anf. 171 ÅKE CARNERÖ (kds):
Herr talman! Jag förstår naturligtvis att det är mycket svårt för handläg-
garna och att de gör ett fantastiskt arbete. Det var inte så det jag sade skulle
tolkas.
I det fall som jag har i åtanke och kort har redovisat kan man läsa att kvin-
nan i fråga endast vädjar om att få stanna i Sverige tills situationen hemma
har stabiliserats. Enligt den läkare som hon träffar är hon utsatt för intensiv
och inhuman psykisk press. Invandrarverkets förtroendeläkare menar att
hennes tillstånd i sig ej utgör hinder mot beslutad verkställighet.
Därför skulle jag vilja fråga: Vad väger tyngst, en chefsläkares utlåtande
eller en förtroendeläkares utlåtande?
Anf. 172 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Jag kan inte gå in och kommentera enskildheter i läkares
utlåtanden av olika slag - jag har inte den kompetensen.
Åke Carnerö frågade vad som väger tyngst. Ytterst är det verket som fat-
tar beslut, och man väger då in både läkarintyg, förtroendeläkarens utlå-
tande och andra omständigheter i ärendet. Det går inte att göra en sådan
Prot. 1993/94:24
16 november 1993
Svar på frågor
67
Prot. 1993/94:24
16 november 1993
Svar på frågor
68
avvägning som Åke Carnerö frågar efter. Det finns många omständigheter i
ett fall som man skall ta hänsyn till.
Det finns dock en gräns, nämligen när det är fara för liv eller hälsa. Det
är ingen rättighet, men då får myndigheten ge uppehållstillstånd. Det sker
också i ganska stor omfattning.
Anf. 173 ÅKE CARNERÖ (kds):
Herr talman! Vi kan naturligtvis som enskilda människor tolka läkarintyg
olika, och i sådana här ärenden är det mycket viktigt att vi behandlar trasiga
människor värdigt. Jag tror att statsrådet och jag är helt överens om att vi
försöker göra det så långt det är möjligt.
Jag har i statsrådets svar noterat att regeringen har tillkallat två särskilda
utredare, som skall titta på bedömningen av humanitära skäl. Min sista fråga
är då: Betyder det att utredarna skall titta just på bedömningen av läkarin-
tyg?
Anf. 174 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Det är fråga om en utvärdering av asylpraxis över huvud ta-
get. Frågan om humanitära skäl blir naturligtvis ganska viktig, eftersom den
möjligen kan variera över tiden. Kritiker har påstått det - jag vet inte om
det är sant. För att få mer kunskap om detta, svart på vitt, har vi alltså beslu-
tat om den särskilda utvärderingen av asylpraxis som sådan.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 175 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Lars Biörck har, mot bakgrund av det stora antal bosnier
som beviljats permanent uppehållstillstånd, frågat mig vilka fördelningsprin-
ciper regeringen är beredd att överväga utöver den strikt proportionella i
de förhandlingar med kommunerna som skall föras avseende utplacering av
flyktingar.
Flyktingar och andra utlänningar som har fått uppehållstillstånd i Sverige
haren självklar rätt att bosätta sig var de vill i landet. För att underlätta flyk-
tingarnas bosättning i landet träffar emellertid Invandrarverket överens-
kommelser med kommunerna om att de förbinder sig att ta emot flyktingar
och svara för deras introduktion i det svenska samhället. Jag vill i detta sam-
manhang påpeka att det är Statens invandrarverk och inte regeringen som
har denna uppgift.
Lars Biörcks utgångspunkt om en strikt proportionell fördelning vid utpla-
cering av flyktingar är helt felaktig. Invandrarverket har i sin instruktion till
regionkontoren för överenskommelser med kommunerna om flyktingmotta-
gande angett att regionkontoren särskilt skall beakta att vissa invandrartäta
storstadskommuner i regel har en stor inflyttning av flyktingar som tidigare
tagits emot i en annan kommun, s.k. sekundärinflyttande.
Regeringen har i en proposition till riksdagen föreslagit att det bör införas
ett särskilt stimulansbidrag till kommuner som träffar överenskommelser
med Statens invandrarverk om ett kraftigt utökat flyktingmottagande. Sti-
mulansbidrag skall också kunna ges till kommuner som redan nu har ett stort
mottagande av flyktingar men som ändå ökar detta. I propositionen anges
dessutom att stimulansbidraget bör konstrueras så, att särskild hänsyn tas till
den relativt höga sekundärinflyttningen till storstadsregionerna.
Anf. 176 LARS BIÖRCK (m):
Herr talman! Jag får tacka kulturministern för svaret.
Grundbulten i den här frågan är kanske huruvida Invandrarverkets in-
struktioner till regionerna verkligen har gått fram. Enligt det underlag som
jag har tagit del av förstår jag fullt och fast att man arbetar efter en ren pro-
portionell fördelning. Det är ju intressant att höra att kulturministern tycker
att det inte skall vara så. Detta är naturligtvis ett mycket stort problem med
tanke på det stora antalet bosnier som nu gör att kommunmottagningen
måste mångdubblas på kort tid. Det är förstås en ekonomisk fråga. Jag antar
att det är bekant för kulturministern att statliga bidrag och extra stimulansbi-
drag på sikt inte räcker till för att kommunerna skall kunna klara de ökade
merkostnaderna. Åtminstone gäller detta ett stort antal kommuner som re-
dan i dag har oerhörda problem med ett alltför stort invandrarinslag.
Jag kommer själv från Stockholms län, och det är kanske här som kommu-
nerna till största delen har detta problem. Jag undrar därför vad kulturminis-
tern egentligen kan göra i den här frågan för att underlätta förhållandena för
de kommuner som nu har problem av den här arten.
Anf. 177 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Lars Biörck tar upp två saker. När det gäller fördelningen
och förhandlingen mellan Invandrarverket och kommunerna finns det en in-
struktion från den 23 september 1993 utfärdad av generaldirektören, i vilken
det sägs att man skall undvika placeringar som leder till sekundärflyttning
innan introduktionsperioden är genomförd. Man skall vidare beakta att vissa
invandrartäta storstadskommuner får en hög andel sekundärinflyttade. Man
skall alltså ta viss hänsyn till detta.
I fråga om ekonomin har nu Komrev, dvs. kommunernas revisionsbyrå,
gjort en genomgång i samarbete med regeringen och Kommunförbundet.
Det visade sig att nio av tolv undersökta kommuner efter två år har mellan
20 % och 30 % kvar av sina introduktionsersättningar. Däremot är det några
storstadskommuner som har bekymmer. Där går pengarna åt snabbare, vil-
ket bl.a. beror på sekundärinflyttningen. Det är en ojämn fördelning av bi-
dragen till kommunerna mellan kommuner som får primäravtalet och kom-
muner med sekundärinflyttning. Detta har tagits upp i den proposition som
nu ligger för behandling i riksdagen. Vi har aviserat att det skall ske föränd-
ringar när det gäller bidragen till kommunerna. Beträffande det extra stimu-
lansbidraget på 25 000 kr skall vi också ta hänsyn till detta.
Det här är ett uppmärksammat problem. Regeringen har sagt att vi måste
göra någonting åt detta, och det vet också storstadskommunerna om.
Prot. 1993/94:24
16 november 1993
Svar på frågor
69
Prot. 1993/94:24
16 november 1993
Svar på frågor
Anf. 178 LARS BIÖRCK (m):
Herr talman! Jag tycker mig förstå att kulturministern och jag är överens
om att problemet finns och att det är fel att vissa kommuner, som redan i
dag har ett stort invandrarinslag, skall drabbas proportionellt av extra mot-
tagning.
Detta är kanske inte bara en ekonomisk fråga, även om ekonomin är en
viktig del i det hela. Jag föreställer mig att det är de kommuner som har de
stora invandrarinslagen som också har de största ekonomiska problemen.
Det är glädjande att höra att det kommer sådana förslag som kan lätta åtmin-
stone på den bördan.
En annan aspekt på den här frågan är mer allmänmänsklig. Jag antar att
kulturministern inte tycker att det är lämpligt att vissa kommuner i Sverige
får en så hög andel invandrare att invånarna i övrigt inte riktigt känner igen
sin hemkommun.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 179 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Widar Andersson har frågat mig om vilka åtgärder jag kom-
mer att vidta för att häva hemligstämpeln av Utlänningsnämndens rapport
från den studieresa man genomförde till Ryssland och Ukraina i maj 1993
med syfte att studera den judiska befolkningens aktuella situation i dessa
länder.
Såväl Invandrarverket som Utlänningsnämnden vidtar var och en för sig
olika åtgärder för att skaffa sig ett så gott beslutsunderlag som möjligt. Själv-
fallet åligger det myndigheterna själva att bestämma hur detta skall göras.
Utlänningsnämnden har beslutat att hemligstämpla sin reserapport med
hänvisning till att den innehåller uppgifter som rör annan stat, mellanfolklig
organisation och medborgare i annan stat. Vid ett eventuellt röjande kan
uppgifter i rapporten skada Sveriges mellanfolkliga förbindelser och även or-
saka skada för organisationer och enskilda. Det finns möjlighet att överklaga
ett sådant beslut i förvaltningsdomstol för den som så önskar och på detta
sätt kan man få hemligstämplingen lagligt prövad.
Svaret är att jag varken kan eller får vidta någon åtgärd med anledning av
en myndighets beslut om sekretess.
Andre vice talmannen konstaterade att frågeställaren inte var närvarande
i kammaren och förklarade överläggningen avslutad.
70
Anf. 180 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Herr talman! Gudrun Schyman har frågat mig om regeringen kommer att
stoppa skövlingen av det unika Njakafjället i enlighet med texterna i propo-
sitionen om biologisk mångfald.
Sigge Godin har frågat mig om jag avser att vidta åtgärder för att rädda
skogsområdet vid Njakafjäll och därmed värna den biologiska mångfalden.
Ulf Björklund har frågat mig vilka åtgärder jag ämnar vidta för att lösa
den akuta konflikten mellan skogsbruksintressen och naturvårdsintressen
vid Njakafjäll.
John Andersson har med hänvisning till vad som sägs i regeringsförkla-
ringen om äganderätten frågat statsministern vad regeringen avser att göra
med anledning av vad som drabbat 900 delägare i Vilhelmina allmänning.
John Andersson har vidare frågat arbetsmarknadsministern om vilka åtgär-
der han är beredd att vidta med anledning av de restriktioner som fortlö-
pande drabbar Norrlands inland och dess befolkning. John Andersson har
också bett mig redovisa skälen till att jag tagit initiativ för att göra det möjligt
för staten att förvärva ett område vid Njakafjäll.
Jag besvarar frågorna i ett sammanhang.
Njakafjällsområdet omfattar totalt 14 000 hektar, varav 8 000 hektar är
produktiv skogsmark. Området ingick i den s.k. urskogsinventering som Na-
turvårdsverket och Skogsstyrelsen gjorde för cirka tio år sedan. Den del av
området som har tagits upp i urskogsinventeringen är på 2 600 hektar, varav
2 000 hektar är barrskog. Njakafjällsområdet har höga skyddsvärden men
åsattes inte högsta bevarandevärde.
Det awerkningstillstånd som markägaren fick i mars 1992 omfattar sam-
manlagt 120 hektar. De ligger utanför området för fjällnära skog. I den pla-
nering som har föregått tillståndet har hänsyn tagits till behovet av att skydda
nyckelbiotoper, kantzoner, spridningskorridorer, sumpskogsområden och
grova träd. Vidare skall awerkningsformerna varieras och de enskilda av-
verkningsytorna begränsas.
I närheten av Njakafjäll ligger Blaikfjället, som har förordnats som natur-
reservat. Beslutet har överklagats till regeringen, och ärendet bereds i Miljö-
och naturresursdepartementet. Blaikfjället omfattar ca 35 000 hektar och
har åsatts högsta värde i urskogsinventeringen.
Den svenska naturvårds- och skogspolitiken innebär bl.a. att vi skall
kunna utnyttja våra skogar samtidigt som den biologiska mångfalden beva-
ras. Naturvårdsintressena skall tillgodoses på flera sätt, allt ifrån hänsynsta-
gande i det praktiska skogsarbetet till totalskydd i form av naturreservat och
nationalparker.
Jag är naturligtvis också medveten om att det råder ett besvärligt syssel-
sättningsläge i området och att skogsnäringen har stor betydelse, såväl från
sysselsättningssynpunkt som från rcgionalpolitisk utgångspunkt.
Stora områden i Norrlands inland omfattas av skydd enligt naturvårdsla-
gen. I Vilhelmina kommun omfattas ca 100 000 hektar av förordnande om
Prot. 1993/94:24
16 november 1993
Svar på frågor
71
Prot. 1993/94:24
16 november 1993
Svarpå frågor
72
naturreservat. Ungefär motsvarande areal har avsatts av det numera ombil-
dade Domänverket som s.k. domänreservat.
Det finns således flera legitima intressen i området som står mot varandra.
De samlade problemen i det aktuella området gör det enligt min mening
lämpligt att undersöka förutsättningarna för markbyte i syfte att tillgodose
såväl naturvårdsintressen som sysselsättningsintressen i Vilhelmina kom-
mun. Syftet är att undersöka möjligheterna att erbjuda ersättning i form av
markbyte för att åstadkomma en långsiktig lösning som uppfyller högt
ställda krav på rättssäkerhet för de enskilda skogsägarna både vid Blaikfjäl-
let och vid Njakafjäll. Då skulle ett bevarande av skyddsvärda områden
kunna bli möjligt på rimliga villkor.
Som svar på frågorna vill jag sammanfattningsvis meddela att jag har tagit
initiativ till att undersöka förutsättningarna för ett markbyte som kan tillgo-
dose såväl naturvårds- som sysselsättningsintressen i området. Syftet är att
åstadkomma en för naturvården rimlig skyddsnivå samtidigt som mark-
ägarna kan erbjudas ersättning i form av markbyte. Det är av största vikt att
detta sker i samförstånd med de berörda markägarna.
Då Gudrun Schyman och Ulf Björklund, som framställt var sin fråga, an-
mält att de var förhindrade att närvara vid sammanträdet, medgav andre vice
talmannen att Jan Jennehag respektive Rose-Marie Frebran i stället fick
delta i överläggningen.
Anf. 181 JAN JENNEHAG (v):
Herr talman! Jag tackar miljöministern för det utförliga svaret. Det finns
onekligen en viss spännvidd i utgångspunkterna bland dem som har ställt frå-
gor om Njakafjäll. Det gör att det naturligtvis var nödvändigt med ett utför-
ligt svar.
Frågan är trots det obesvarad. Kommer regeringen att stoppa avverk-
ningen? Nej, uppenbarligen inte. Awerkningstillstånd finns. Miljöministern
har nu tagit initiativ till att undersöka frågan. Då frågar jag mig oroligt: Vad
är det för typ av initiativ, när skall undersökningen vara avslutad och hur
lång tid går det mellan undersökning och en överenskommelse som gör det
möjligt att tillgodose både naturvårds- och sysselsättningsintressen? Här
finns naturligtvis en konflikt. Det är grunden för hela frågan. Den kommer
vi aldrig ifrån.
Från min utgångspunkt är det självklart att samhället måste hålla mark-
ägarna skadeslösa. Det är inte de som har handlat fel i det här läget. Det är
samhällets ansvar att se till att vi lever upp till de deklarationer som vi har
gjort, och regeringen bör också leva upp till sina förslag som den presenterat
i kammaren.
Därför kvarstår min fråga: När kan vi få ett besked om att Njakafjäll för-
blir orört?
Anf. 182 ROSE-MARIE FREBRAN (kds):
Herr talman! Jag vill tacka miljöministern för svaret på Ulf Björklunds
fråga. Bakgrunden till frågan är att det här området, som är unikt i både
internationellt och nationellt perspektiv, delvis kalhuggs i dag. Det finns väl-
digt mycket kritik mot det - självfallet berättigad kritik. Samtliga miljö- och
naturvårdsorganisationer i landet kritiserar det, och inom skogsnäringen
känner man sig tveksam inför en avverkning som kan rubba förtroendet för
miljöengagemanget.
Det är mycket bra att miljöministern nu har tagit initiativ till att pröva för-
utsättningarna för ett markbyte. Det är en lösning på problemet som bl.a.
föreslogs av en kristdemokrat och en folkpartist i en debattartikel i DN för
en kort tid sedan. Att det har anammats av Miljödepartementet och rege-
ringen tycker jag är mycket bra. Jag hälsar det med tillfredsställelse. För-
hoppningen är att det skall leda till resultat.
När det gäller framtiden måste man ställa en fråga om beredskapen: Vad
kan miljöministern tänka sig att göra för att vi skall ha en framtida beredskap
när den här typen av ärenden dyker upp?
Anf. 183 SIGGE GODIN (fp):
Herr talman! Regeringen lade nyss fast strategin för biologisk mångfald.
I stort sett i samma andetag kom det upp att Njakafjäll skall avverkas. Det
verkade väldigt orimligt att det skulle ske. Därför är jag väldigt glad över
det svar som miljöministern här har lämnat. Det tycker jag ändå är positivt.
När vi är så många frågeställare skall jag bara kort nämna att Njakafjäll
är ett av norra Sveriges viktigaste urskogsområden. Som i nästan alla sådana
här frågor har även i det här fallet såväl biologer som naturvårdsenhet vid
länsstyrelse förordat att området skall bevaras. Min uppfattning är att delar
av avverkningsområdet faktiskt ligger inom det fjällnära skogsområdet -
miljöministern påstod att de inte gör det - och skall också av det skälet beva-
ras.
Som det har sagts här är det markägarna som hamnar i skottgluggen. Det
är inte dem som vi är ute efter. De skall ha kompensation eller få ersättning
i form av markbyte. Det är väsentligt att frågan löses. Det finns en stor opi-
nion som tycker att det är viktigt att Sverige lever upp till sina åtaganden och
verkligen avsätter till reservat de arealer som behövs.
Jag skulle vilja ställa samma fråga som Jan Jennehag: Förutsätter rege-
ringen att det inte är avverkning utan markbyte som skall ske?
Anf. 184 JOHN ANDERSSON (-):
Herr talman! Jag tackar för svaret. Jag hade ställt tre frågor. En fråga hade
jag ställt jag till statsministern angående äganderätten, som regeringen vill
stärka. 900 delägare i Vilhelmina allmänning utsätts för rena maffiametoder.
I går utlovades en belöning på 10 000 kr till den eller dem som kan lämna
upplysningar om vilka som köper virket. Det är företag i inlandet som skall
knäckas.
Den andra frågan hade jag ställt till arbetsmarknadsministern om vad han
avser att göra när inlandet alltmer blir ett reservat.
Den tredje frågan hade jag ställt till miljöministern om vilka skäl som lig-
ger bakom Miljödepartementets initiativ att köpa eller byta till sig marken
när markägarna hotas av bojkott av allehanda rörelser.
Det här är stora och viktiga frågor för Norrlands inland. Jag har naturligt-
vis ingenting emot att diskutera med Olof Johansson, men när man buntar
Prot. 1993/94:24
16 november 1993
Svar på frågor
73
Prot. 1993/94:24
16 november 1993
Svar på frågor
ihop tre frågor, med flera deltagare i debatten, minimeras debattiden. Det
visar på en otrolig nonchalans från regeringens sida. Man kanske rent av kan
tala om oförskämdhet. Det jag inte hinner diskutera nu får jag återkomma
till senare i någon form.
Här talas det om unika urskogar av dem som inte satt sin fot där. Finns
det ingen sans eller måtta? Här har enorma arealer avsatts till reservat. Här
har skogsägarna helt frivilligt och utan någon kostnad för samhället avsatt
stora områden. När man så skall avverka 100 hektar kastar sig s.k. miljöor-
ganisationer över allmänningsdelägarna, som sedan 1984 har satsat ett flertal
miljoner för att ta största möjliga naturhänsyn.
Man har alla nödvändiga tillstånd. Men här klampar regeringens eget Mil-
jödepartement in som elefanten i glashuset i stället för att försvara och för-
klara den verksamhet som bedrivs! Finns det någon rim och reson i allt
detta?
Anf. 185 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Herr talman! Jag skall besvara frågorna i ordning. Först till Jan Jennehag.
Jag delar naturligtvis uppfattningen om spännvidden. Det är därför det krävs
konfliktlösning i en sådan här fråga.
Jag hör inte till dem som i första hand jagar upp sig. Jag konstaterar bara
att parterna måste nå varandra, även om de har litet olika utgångspunkter -
miljöorganisationerna å den ena sidan och skogsägarna å den andra. Jag har
därför utsett en utredningsperson som skall förhandla angående anskaffande
av mark för att kunna åstadkomma markbyte.
Det är den konkreta åtgärden. Detta skall ske snarast möjligt. Det sker
inte på en enda gång. Sedan kommer nästa steg. Det är att komma överens
med de markägare som är intresserade att ta del i detta. Markbyte kommer
givetvis inte i fråga för sådan areal som har avverkats.
Detta är de allmänna förutsättningar som vi försöker skapa. Bakgrunden
till att vi måste agera på detta sätt är att det ligger på Naturvårdsverket att
hantera dessa frågor. Jag har ingenting emot om riksdagen ändrar på detta
så att jag i Miljö- och naturresursdepartementet har pengar tillgängliga och
befogenheter. Klassningen ligger hos Naturvårdsverket, och pengarna finns
där. Jag ägnar mig inte åt ministerstyre. Jag frågar om det finns möjlighet att
omprioritera resurser inom Naturvårdsverket för att klara denna konflikt.
Jag har besökt området och invigt Marsfjällets naturreservat, som ligger i
närheten. Jag vet hur stämningen är. Jag uppskattade mycket de samtal som
jag hade med ledande personer i Vilhelmina kommun. Jag vill försöka lösa
konflikten så långt det är möjligt. Det är inte att klampa in, John Andersson.
Det vore mycket enklare för mig att lämna detta åt sidan och inte bry mig
om det. Jag tycker inte att regeringen skall inta den passiva hållningen. Vi
har naturligtvis vissa resurser till vårt förfogande, även om de inte är outtöm-
liga, för att försöka lösa detta problem.
Jag har aldrig sagt att skogsägarna har betett sig på ett felaktigt sätt. Rätts-
säkerheten skall respekteras. Detta handlar om frivillighet. Det är därför
viktigt att vi i denna debatt medverkar till att sänka tonläget så att vi inte
försvårar för parterna att nå varandra.
74
Anf. 186 JAN JENNEHAG (v):
Herr talman! Jag tycker att miljöministern har visat ett konstruktivt hand-
lag. Vi får se vad det handlaget ger för praktiskt resultat. Att en utrednings-
person är tillsatt och arbetar snabbt betyder inte att det råder moratorium,
utan avverkningar kan komma att äga rum.
Till en del förstår jag att regeringen möjligen inte har befogenheter eller
av andra skäl inte kan utnyttja sina möjligheter. Jag konstaterar att det finns
risk för skador, vilket kanske skulle ha undvikits om detta initiativ hade kom-
mit tidigare. Men det skall vi inte träta om.
Miljöministern har i detta fall agerat utifrån Miljödepartementets intres-
sen och också utifrån de mål som uttrycks i propositionen om biologisk
mångfald. Vad gäller pengar får vi återkomma till den saken.
Anf. 187 SIGGE GODIN (fp):
Herr talman! Jag skall inte föra någon debatt med John Andersson. Det
är inte därför jag är här. Också jag har besökt detta område, och jag förstår
markägarnas problem i denna fråga. Det är mycket viktigt att man tar hän-
syn till dem så långt det är möjligt.
Det jag har kritiserat den nuvarande och även den tidigare regeringen för
är att man inte har någon framförhållning i dessa frågor. När det dyker upp
ett ärende är man mer eller mindre ställd. Jag delar miljöministerns uppfatt-
ning. Kunde vi två här i kväll komma överens om att omprioritera pengar,
så tycker jag att vi skulle göra det.
Detta är en viktig fråga, och den måste lösas, som Jan Jennehag säger,
innan man åsamkar detta område allför stor skada. Samtidigt måste mark-
ägarna snabbt få ett besked. De har brukat denna mark i åratal. Det är vik-
tigt att de får en rimlig utkomst.
Jag hoppas att utredaren tar kontakt, om han inte redan har gjort det, så
att man åtminstone kan möta de markägare som är positiva till någon form
av lösning. Vi får se hur långt vi kommer.
Prot. 1993/94:24
16 november 1993
Svar på frågor
Anf. 188 JOHN ANDERSSON (-):
Herr talman! Jag efterlyser sans och måtta. Lyssna nu på siffrorna. Det är
100 hektar skog som skall avverkas av en skog som är likadan 100 mil utefter
fjällkedjan. I närheten ligger Marsfjällets reservat om 80 000 hektar varav
18 000 hektar produktiv skogsmark, samma som det här handlar om. Till
detta kommer Blaikfjällets naturreservat med 33 000 hektar, varav 11 000
hektar utgör produktiv skogsmark.
Av allmänningens 13 000 hektar har man frivilligt avsatt 5 000 hektar pro-
duktiv skogsmark utan en kronas kostnad för samhället. Nu jagas dessa män-
niskor som brottslingar för att de utövar sin lagliga rätt att avverka 100 hek-
tar! Är det någon gång man skall uppmana till att veta hut är det vid ett så-
dant tillfälle!
Här utlovar man belöningar på 10 000 kronor för att få folk att upplysa
vart virket går för att knäcka de företag som köper virket! Nog måste det
ändå finnas någon rim och reson!
75
Prot. 1993/94:24
16 november 1993
Svar på frågor
76
Anf. 189 ROSE-MARIE FREBRAN (kds):
Herr talman! När det gäller den beredskap vi bör ha för framtiden måste
målsättningen vara att skapa goda möjligheter att bevara och visa tillräcklig
naturvårdshänsyn, så att våra fyra stora rovdjur ges möjlighet att överleva:
björn, varg, lo och järv.
Den fjällnära skogen i Sverige är den värdefullaste och mest orörda av
taiga-ekosystemen i Europa. Man får gå till oländiga, okända områden i Ca-
nada och f.d. Sovjetunionen för att hitta något liknande.
Det behövs pengar. Jag vill här lämna ett tips. Det vore inte orimligt att
tala med de stora skogsbolagen, inklusive de statliga, om de inte skulle
kunna tänka sig att vara med och skjuta till några miljoner kronor för att
klara dessa markbyten.
Anf. 190 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Herr talman! Jag vill starkt understryka att Skogsvårdsstyrelsen och ak-
tuell sameby har gett tillstånd till avverkning under de förutsättningar som
gäller, med vissa undantag i de områden som bl.a. John Andersson har
nämnt.
Jag är orolig för den här typen av bojkottaktioner. De har en viss förmåga
att sprida sig också internationellt. Sverige är internationellt mycket obser-
verat när det gäller hur vi brukar vår skog. De krafter som vill komma åt
Sverige av konkurrensskäl anklagar oss för monokulturer och för att vi inte
avsätter tillräckligt mycket i vårt eget land för bevarande. Det är situationen.
Detta utnyttjas tyvärr av en del organisationer.
Det är viktigt att man även av detta skäl sansar sig i diskussionen och för-
söker att hjälpa till att lösa dessa konflikter. Det innebär inte att man ensidigt
tillgodoser någons intresse. Det kommer inte att vara möjligt. Däremot är
det viktigt att man respekterar människors rätt att ha sin försörjning i detta
område. Sanningen är att staten av arbetsmarknadsskäl har bidragit till en
del av dessa arbetstillfällen. Det har sagts mig att det sammanlagt handlar
om 300 000 kr. Det är situationen.
När det gäller att återkomma till pengarna, talar jag mer om beredskapen
att snabbt kunna agera. Den beredskapen uppfattar jag att jag inte har från
början, utan att det då gäller att arbeta med andra instrument. Det är proble-
met.
Anf. 191 JOHN ANDERSSON (-)
Herr talman! Rent upplysningsvis vill jag säga att 50 % av den fjällnära
skogen är lagligen skyddad. I dag pågår praktiskt taget ingen verksamhet,
så man skulle kunna säga att 90 % av den fjällnära skogen är skyddad.
Här kan man tala om framförhållning. År 1984 började Länsstyrelsens na-
turvårdsenhet, Skogsvårdsstyrelsen, allmänningen, samcrna, m.fl att plan-
lägga. Man beräknar att det har kostat allmänningen ungefär 6 miljoner kro-
nor att den här frågan utretts sedan 1984. Det har gjorts stora fina kartor,
där allt är medtaget. Fullständig naturvårdshänsyn har tagits, och man har
kommit fram till att låta avverka dessa 100 hektar. Därefter kommer detta!
Frågan skall ju inte bara hanteras varsamt. Jag var med när beslutet fatta-
des år 1984. Hela tiden höjer man ribban. Hur mycket skall människorna i
Norrlands inland tåla. När man fått Njakafjället, vill man ha nästa fjäll. Så
har linjen varit.
Anf. 192 JAN JENNEHAG (v):
Herr talman! Miljöministern har alldeles rätt när han säger att Sverige är
observerat vad gäller naturvården. Det är klart att om vi har ambitioner och
synpunkter på stora delar av världen i övrigt, får vi finna oss i att vi också
själva blir granskade.
Om vår omsorg begränsar sig till regnskogarna är det inte mycket värt med
vårt engagemang. Helt klart är skogsbruket av en sådan karaktär att den bio-
logiska mångfalden nu hotas. Vi måste alltså avsätta mark för att låta skogen
vara som den är. Vi får inte använda den i produktionen. Det är helt rimligt
att ribban hela tiden höjs.
Självfallet kostar detta pengar, och vi befinner oss på olika ståndpunkter.
I Vänsterpartiets ekonomiska politik finns det utrymme för den här typen
av åtgärder. Jag förstår att miljöministern inte disponerar ett slags checkräk-
ning in blanco för att från dag till annan skriva ut checkar. Nej, här är det
fråga om långsiktighet. Miljöministerns svar i det här stycket har i huvudsak
varit tillfredsställande.
Anf. 193 SIGGE GODIN (fp):
Herr talman! Jag är beredd att verka för att miljöministern skall få tillgång
till pengar snabbt, för att rycka in och klara av sådana här problem.
Men min fråga handlar egentligen mer om huruvida miljöministern är be-
redd att verka för att regeringen får en större framförhållning i dessa frågor,
så att de områden som av flera skäl behöver avsättas kan avsättas.
Jag delar uppfattningen att det redan är många områden i Norrland som
är avsatta. Men vi har stora delar i övriga landet som också bör bidra till det
nationella målet. Är miljöministern beredd att verka för det, för att slippa
denna konfrontation? Det är naturligtvis den enskilda markägaren, skogs-
ägaren, som skall leva på detta, som kommer i kläm. Det är egentligen otill-
ständigt. Om vi kan ha en bättre framförhållning, kanske vi slipper sådana
här situationer. Vi kanske slipper situationer där man diskuterar mot var-
andra och där man till slut, kanske med enkel majoritet i ett försök att över-
brygga klyftan, fattar ett beslut som i stora delar i landet inte kan accepteras.
Anf. 194 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Herr talman! När det finns motstående intressen inom ett sådant här hygg-
ligt avgränsat område, tycker jag att man skall försöka använda sig av mark-
byte i större utsträckning. Det handlar ju om att försöka överbrygga intres-
seklyftan mellan försörjningstillfällen och de miljökrav som ställs. Det är ett
av instrumenten.
Det kan ske genom att man naturligtvis anvisar nya pengar. Jag är inte
primärt ute efter det, eftersom jag tror att det i första hand går att ompriori-
tera inom de ramar som Naturvårdsverket har. Men dessa pengar är inte di-
sponibla för departementet med omedelbar verkan. Jag har inte heller nå-
gon åstundan att fungera som ett slags brandkårsutryckning. Det skall egent-
ligen vara på det sätt som Sigge Godin säger, nämligen att man har bättre
Prot. 1993/94:24
16 november 1993
Svar på frågor
77
Prot. 1993/94:24
16 november 1993
Svar på frågor
framförhållning. Hur skapas då en sådan? Den kan skapas genom fler tydliga
signaler från exempelvis länsstyrelserna, som hanterar de här frågorna och
där man känner de regionala förhållandena.
Jag måste erkänna att jag blev litet överraskad över den förberedelse för
avverkning som finns på Njakafjället, trots att jag varit området. Ingen be-
rättade det för mig. Den uppmärksamhet som riktats mot det här området
internationellt kom också ganska plötsligt. Det är viktigt att vi är medvetna
om att Blaikfjället också är ett område som är värt att bevara. Regeringen
försöker i detta sammanhang att lösa även det problemet. Men det kommer
naturligtvis att ta några månader i anspråk.
Anf. 195 JOHN ANDERSSON (-):
Herr talman! Vi beslöt ju i våras att ytterligare avsättning av mark skulle
ske i mellersta och södra Sverige. Norrlänningen har ju mer än väl avsatt sin
mark.
För att ta inlandet som exempel har man i Norrbotten avsatt 375 000 hek-
tar fjällnära skog, dvs. 54 %. I Västerbotten har man avsatt 108 000 hektar,
30 %, och i Z- och W-län har man avsatt 102 000 hektar, 20 %. Det är alltså
585 000 hektar, dvs. 37 %, som avsatts. Av fjällbarrskogen är 403 000 hektar
avsatt. Man har alltså mer än väl tagit sitt ansvar. Men nu skall ytterligare
områden tas i anspråk.
Vilken mark, Olof Johansson, skall de här 900 delägarna få sig tillbytt?
Såvitt jag vet, pågår det verksamhet på den mark som det inte är strid om.
Byter man med sådan mark, för att ge dessa 900 delägare mark, förloras det
ju arbetstillfällen där. Oavsett hur miljöministern gör, mister vi arbetstillfäl-
len.
Anf. 196 SIGGE GODIN (fp):
Herr talman! Avslutningsvis vill jag säga att det är bra att miljöministern
delar min uppfattning att det skall ordnas med markbyten. Jag har tidigare
fört en debatt med regeringens företrädare om att de statliga bolagen, bl.a.
Domänverket, skulle kunna avsätta mark för sådana här framtida byten, för
framtida miljösatsningar. Jag har inte då fått några positiva besked, men jag
tolkar miljöministerns svar så, att miljöministern och jag är överens om att
försöka lösa frågan genom att gå en sådan väg. Jag känner mig därför nöjd
för dagen och hoppas att ärendet får ett positivt slut.
Anf. 197 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Herr talman! Jag skall inte peka ut någon mark, eller komma med några
pekpinnar till den förhandlingsperson som jag själv utsett och gett uppdraget
till. Avsikten är dock att försöka rädda arbetstillfällen, inte att förstöra så-
dana möjligheter.
Det är staten själv, med sitt ägande, som kan göra en insats. Jag har haft
kontakt med Domänbolagen - som det heter numera - för att höra efter
vilka möjligheter som finns, innan jag utsåg viss förhandlingsperson; detta
för att förvissa mig om att vederbörande skulle ha möjlighet att fullgöra ett
arbete. Jag vill inte först utse personer och det sedan visar sig att de inte har
78
en chans att utföra något arbete, därför tog jag ett sådant steg först, därefter
utsåg jag förhandlingsperson.
Låt oss hoppas att denna debatt kan lugnas ned något och att vi inte be-
kämpar varandra utan möjlighet till konkreta och konstruktiva lösningar på
detta problem.
Jag håller med John Andersson om att det inte är något som helst tvivel
om att man i våra norra delar av landet har gjort betydligt mer i detta av-
seende än i de södra delarna. Det beror på att mycket av det som är värt att
bevara finns i norr, och det är i sig en konflikt. Vi har haft denna konflikt
också i riksdagen. Men låt oss inte göra detta problem till återvändsgränder,
där vi bara står och bekämpar varandra. Jag har försökt att ge ett konstruk-
tivt bidrag, och jag hoppas att vi skall lyckas lösa problemet.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 198 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Herr talman! Ulla Pettersson har frågat mig om regeringen är beredd att
lägga förslag om att minst samma begränsningar skall kunna fastställas för
utsläpp av fosfor från fartyg eller vrak som från exempelvis reningsverk.
Enligt min uppfattning kan inte olika slags utsläpp jämföras på det sätt
Ulla Pettersson gjort. En olyckshändelse genom ett fartygshaveri som med-
för utsläpp kan inte direkt jämföras med ett reningsverk som ger utsläpp
kontinuerligt och på ett och samma ställe.
Vid denna olycka gjorde Naturvårdsverket bedömningen att alla rimliga
åtgärder borde vidtas för att förhindra att lasten skulle komma ut i Öster-
sjön. Samtidigt måste emellertid en bedömning av rimligheten göras, dvs.
kostnaderna i förhållande till effekterna på miljön. På samma sätt gör Kon-
cessionsnämnden för miljöskydd en rimlighetsawägning när den prövar
vilka utsläppskrav som skall gälla för enskilda anläggningar, däribland re-
ningsverk.
Jag ser allvarligt på det inträffade, och Sverige måste vidta åtgärder för
att motverka ett upprepande. Det är angeläget att så fort som möjligt nå en
internationell överenskommelse om hanteringen av sådana utsläpp till
Östersjön som inte är reglerade i MARPOL-konventionen, men som ändå
bedöms skada miljön. Jag har därför till HELCOM föreslagit att man med
förtur tar upp frågan om konkreta åtgärder.
Anf. 199 ULLA PETTERSSON (s):
Herr talman! Jag vill gärna tacka för svaret på den här frågan, som jag
ställde för i alla fall drygt tre veckor sedan. Det är ungefär en månad sedan
grundstötningen inträffade. Jag frågade dels om vraket, dels om lasten, och
jag fick faktiskt svar på båda dessa frågor av kommunikationsministern, vil-
ket jag tycker var synd. Inte för att jag har något emot att tala med kommuni-
Prot. 1993/94:24
16 november 1993
Svar på frågor
79
Prot. 1993/94:24
16 november 1993
Svar på frågor
kationsministern, utan därför att jag anser att det jag tagit upp i första hand
är miljöfrågor.
Eftersom det har varit känt i massmedia, trodde jag att jag skulle veta vad
som står i svaret. Sedan upptäckte jag att det ändå inte riktigt är det som jag
hade väntat mig. Det är möjligt att min fråga inte var så kolossalt välformule-
rad. Kanske borde jag inte ha använt ordet begränsningar. Jag anser inte
heller att man skall få lov att släppa ut skadliga ämnen, men när statsrådet
säger att han inte tycker att man kan jämföra utsläpp på det sätt som jag gör,
är han faktiskt ganska ensam.
Den gotländska allmänheten tycker att det här är märkligt. Jag var på en
folkhögskola i fredags, där flera av eleverna tog upp just den här frågan. Den
gotländska länsstyrelsen har använt ord som genant. Man menar att när man
därifrån ställer krav på jordbrukare och andra att inte göra sådana här ut-
släpp, så är det litet märkligt att fartyg kan skicka ut väldigt mycket mer.
Det handlar här om ett lika stort utsläpp som gotländska reningsverk gör på
ungefär 100 år.
Landshövdingen, Thorsten Andersson, har skrivit till regeringen i den här
frågan och framhållit att hanteringen av Frank Michael-ärendet försvårar
myndigheternas arbete med att minska fosforbelastningen på Östersjön.
Tycker verkligen inte miljöministern också att här ändå finns ett samman-
hang?
Anf. 200 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Herr talman! Jag skall inte förneka att det finns opinionspåverkande mo-
ment i det här, och det är detta som Ulla Pettersson nu tar upp. Men det
jag har svarat på och som jag tolkade in i frågeställningen var den tekniska
jämförelsen och vad som då blir ekonomiskt rimligt. Man kan inte ha exakt
samma bestämmelser för icke vid varje tidpunkt förväntade händelser och
ett pågående kontinuerligt utsläpp från en fast anläggning på land. Det är
den skillnaden som jag vill markera.
Då gäller det i stället att försöka angripa problemet utifrån den här ut-
gångspunkten: Hur skall man gardera sig mot sådana händelser i fortsätt-
ningen? Vi hade folk vid vraket efter fem timmar, och det viktiga är att man
har möjlighet att snabbt vara framme - om man kan göra någonting.
Jag skall inte gå in på händelseutvecklingen därefter, men det som hände
var ju att båten började läcka. Lasten var av en sort som är vattenlöslig och
som då slammades upp och dessutom försvann ut i havet. Det tog litet tid.
Dessutom försökte man bogsera loss båten medan den fortfarande flöt nå-
gorlunda, och det lyckades man inte med. Man vidtog alltså en rad åtgärder.
Samtidigt utgjordes lasten av ett ämne som inte faller under MARPOL-
konventionen, som jag har nämnt, därför att det inte anses vara tillräckligt
farligt. Det gäller att se till att Östersjön, som är ett mycket mycket känsligt
innanhav, särbehandlas i den konventionen, att alla länder runt Östersjön
och de som trafikerar Östersjön med den här sortens last får ett speciellt an-
svar i det sammanhanget, så att man kan ingripa omedelbart, om man har
chansen.
80
Anf. 201 ULLA PETTERSSON (s):
Herr talman! Det är alldeles riktigt, som miljöministern säger, att Öster-
sjön är känslig.
Det var intressant att få höra när bedömningen gjordes. Det är litet av min
poäng att man inte skall behöva göra bedömningen efter det att någonting
sådant här har skett. Det var ju det som var vitsen med att ha bestämmelser
på det här området. Nu kommer det naturligtvis att uppstå sådana här situa-
tioner igen.
Om vi skall gå in på det som statsrådet svarar, blir jag litet tveksam, för
kommunikationsministern sade till mig att man skulle försöka få upp kväve
och framför allt fosfor på listan under MARPOL-konventionen. Det stäm-
mer inte riktigt med miljöministerns svar, för här säger han att man skall
försöka hantera sådana utsläpp till Östersjön som inte är reglerade i MAR-
POL-konventionen men som ändå bedöms skada miljön.
Nu undrar jag: Vilket är det som gäller? Kommer regeringen att försöka
få med fosfor på listan eller kommer man att försöka hitta regler för ämnen
utanför listan?
Anf. 202 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Herr talman! Vi skall inte ägna oss åt hårklyverier här. Formuleringen i
mitt svar är naturligtvis mera generell, dvs. det finns ämnen som på grund
av Östersjöns känslighet är så allvarliga när de släpps ut att de bör införas i
listan under MARPOL-konventionen.
Det är inte enbart fosfor som det handlar om, utan det kan också gälla
andra saker. Jag tycker alltså att det är viktigt att också pröva möjligheten
att få Östersjön klassad på ett särskilt sätt under MARPOL-konventionen.
Det finns en sådan klassning i det systemet.
Frågeställningen är vidgad till detta, och dessutom har jag skrivit till HEL-
COM om att få upp frågan med alla kuststater, för att vi tillsammans skall
försöka hantera den här sortens problem. Så problemet är vidare än bara de
ämnen som var aktuella vid det haveri som Ulla Petterssons fråga avser. Vi
måste gå igenom det här. Jag måste säga att jag är litet förvånad över att det
inte har gjorts tidigare.
Anf. 203 ULLA PETTERSSON (s):
Herr talman! Anledningen till att jag ägnar mig åt hårklyverier i den här
frågan är just att liknande händelser kan inträffa med andra ämnen, som vi
i dag inte riktigt kan överblicka. Vi måste rimligen hitta något slags hante-
ringssätt.
Därför är jag mera nöjd med svaret från miljöministern än med svaret från
kommunikationsministern, även om de inte är helt kongruenta. Jag tycker
att det är viktigare att ha en beredskap också för andra ämnen och att man
inte skall behöva fundera på sådana saker när olyckan väl händer.
Sedan måste jag passa på att fråga miljöministern, även om det ligger
aningen vid sidan, hur han ser på att man kan lämna ett vrak på det sätt som
skett. Jag tycker faktiskt att det också är en miljöfråga. Nu talar jag alltså
inte om lasten utan om själva fartyget. Delar miljöministern den uppfattning
Prot. 1993/94:24
16 november 1993
Svar på frågor
6 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 24
Prot. 1993/94:24
16 november 1993
Svar på frågor
82
som kommunikationsministern gav uttryck för, att det inte finns anledning
att se över den lagstiftningen?
Anf. 204 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Herr talman! Jag har inte kommunikationsministerns svar med mig här,
så att jag kan kolla av det; jag läste det när det gavs. Men jag utgår ifrån att
Ulla Pettersson inte menar att det förhållandet att besättningen tvingades
lämna fartyget var ett felaktigt handlande. Det byggde på en bedömning av
människors liv och säkerhet.
Man har konstaterat vad man kunde göra. Man förde över olja och den
del av den farliga lasten som fanns i tankarna till en annan båt. Man försökte
bogsera vraket av grundet, enligt de uppgifter jag har fått. Man lyckades inte
med detta. Efter några dagar försämrades vädret, och det gjorde att man
tvingades lämna båten.
Det är bakgrunden till att jag i vatje fall inte i dag har någon synpunkt på
besättningens handlande. Alla vill naturligtvis rädda livet.
Anf. 205 ULLA PETTERSSON (s):
Herr talman! Det var inte alls besättningens agerande som jag på något
sätt menade att kritisera. Jag menade att man som ägare till ett vrak kan
lämna det så som man förr kunde lämna ett bilvrak i naturen, utan att behöva
ta något ansvar för det.
I det sammanhanget sade kommunikationsministern så här, jag citerar ur
riksdagsprotokollet: ”Jag är i dag inte beredd att ge ett konkret svar på frå-
gan om detta är tillräcklig anledning att nu se över reglerna.”
Delar miljöministern den uppfattningen?
Anf. 206 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Herr talman! I den delen har jag inte yttrat mig om själva fartyget. Men
hanteringen inom HELCOM och under MARPOL-konventionen syftar till
att ägaren skall ta ett vidgat ansvar för den last som finns ombord. Det är
själva poängen i det som jag har framfört.
Om vraket går att bärga är det helt klart ägarens skyldighet att göra det.
Det anser jag på moraliska grunder. Jag behöver inte ta ställning på något
annat sätt. Man försökte alltså att bärga vraket genom att bogsera det där-
ifrån, men man lyckades inte. Det är den upplysning jag har fått. Då har
man svårigheter att gå vidare, i synnerhet om vädret förvärras på ett sådant
sätt att man inte kan fullfölja sina avsikter.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 207 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Herr talman! Rose-Marie Frebran har frågat mig vad jag ämnar att vidta
för åtgärder för att problemen med blykontamincring till följd av använd-
ning av blyhagel skall kunna lösas.
Riksdagen har beslutat (prop. 1990/91: JoU30, rskr. 338) att användningen
av bly på sikt bör avvecklas. Avvecklingen genomförs i huvudsak genom
överenskommelser om frivilliga åtgärder.
Kemikalieinspektionen och Statens naturvårdsverk har på regeringens
uppdrag i en rapport redovisat hur avvecklingen av blyanvändningen, dvs.
såväl blyhagel som annan blyanvändning, fortgår. Enligt vad som bl.a. redo-
visas i rapporten har jägarorganisationerna tagit ställning för en snabb över-
gång till användning av alternativa hagel vid all våtmarksjakt och övnings-
och tävlingsskytte. Sportskyttarna har, med hänsyn till internationella täv-
lingsreglementen, inte samma möjlighet till snabb avveckling. Svenska
sportskytteförbundet har emellertid bl.a. åtagit sig att verka internationellt
för en förändring av tävlingsreglementen samt medverka i översyn av landets
skjutbanor. Rapporten bereds för närvarande i regeringskansliet.
Jakt- och skytteorganisationerna har fått ansvar för att en avveckling av
blyhagelanvändningen sker. Om sådan avveckling inte nås på frivillig väg är
jag självfallet beredd att verka för att blyhagelanvändning förbjuds i Sverige.
Anf. 208 ROSE-MARIE FREBRAN (kds):
Herr talman! Jag vill tacka miljöministern för svaret på den här frågan. Jag
har sett av riksdagsprotokoll att miljöministern har stått i den här talarstolen
åtminstone tre gånger och varit inbegripen i debatt om blyhagel. Varför har
jag då ställt den här frågan igen?
Bakgrunden till att frågan var aktuell förra året var att man i Örebo beslu-
tade att förbjuda blyhagel vid tre jaktskyttebanor. Man blev mycket hårt kri-
tiserad för detta, bl.a. på grund av att mark- och vattenundersökningar inte
hade gjorts. Man hade fått indikationer från utländska undersökningar, och
man hade upptäckt förhöjda blyhalter själv. Försiktighetsprincipen gjorde
att man fattade det här beslutet. Men det blev alltså ett ramaskri.
Nu har sådana här undersökningar gjorts, och det är därför som jag har
ställt frågan. Docent Ulf Qvarfort vid avdelningen för miljöideologi i Upp-
sala har nu genomfört undersökningar som visar att blyhagel är miljöförstö-
rande. Blykulorna omges inte av ett skyddande oxidskikt, de blir inte stabila
och metalliska, utan kulorna vittrar sönder. Ulf Qvarfort säger: Blyet löses
upp, går ut i vattnet och påverkar miljön. Det är inte mycket att snacka om,
det är på det här sättet.
Det är därför som jag har ställt frågan igen.
Jag är naturligtvis inte helt nöjd med svaret, eftersom det inte innehåller
någonting nytt. Jag skulle vilja fråga miljöministern om de nya forskningsrö-
nen inte bör betyda någonting vid den fortsatta beredningen av den omta-
lade rapporten i regeringskansliet.
Anf. 209 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Herr talman! Jo, självklart försöker vi väga in nya rön och forskningsresul-
tat. Det är klart att det i första hand ligger på myndigheterna. Jag har bett
mina handläggare att i det här fallet ta kontakt med Ulf Qvarfort. De har
sökt honom, men lyckades inte nå honom innan det här frågesvaret leverera-
des.
Det är liksom ett gemensamt intresse vi har, att försöka utröna nya saker
Prot. 1993/94:24
16 november 1993
Svar på frågor
83
Prot. 1993/94:24
16 november 1993
Svar på frågor
84
som kommer fram och att utnyttja dem om man kan få situationen någor-
lunda bekräftad. Det här är en av de saker som i varje fall jag tar för givet
att man väger in i kommande förslag och bedömningar på det här området.
Den här rapporten, som jag har svarat på frågor om tidigare, kommer
kring halvårsskiftet, om jag minns rätt. Vi är alltså inte klara med våra be-
dömningar. Dessutom sker det faktiskt en del positiva saker. Jag tycker att
man skali ta fasta på det. Jag är också angelägen - det är därför jag svarar
så enstavigt ibland - att ha bilan hängande uppe. Det skall kännas att det
finns en press på de berörda i det här fallet. Utvecklingen måste gå mot av-
veckling.
Anf. 210 ROSE-MARIE FREBRAN (kds):
Herr talman! Jag tycker att det är bra att miljöministern har den inställ-
ningen, men riksdagsbeslutet som fattades tidigare utgick från en proposi-
tion som den förra regeringen lade fram. Jag tycker inte att det är orimligt
att den nuvarande regeringen stramar upp hanteringen av detta.
Där talas faktiskt om en övergångstid som sträcker sig till början av 2000-
talet. Man skulle alltså kunna tänka sig tio år framåt i tiden från nu innan
man hade löst detta problem. Det tycker jag är fullständigt orimligt. Jag und-
rar vad miljöministern anser om det. Hur lång tid skall man kunna vänta?
Det står i svaret att rapporten talar om att jägarorganisationerna har tagit
ställning för en snabb övergång till användning av alternativa hagel: Vad in-
nebär ”snabb” i det sammanhanget?
Anf. 211 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Herr talman! Det innebär naturligtvis att man är beredd att gå över till
alternativ långt tidigare än det givna slutdatumet. Så vill jag uttrycka mig på
den punkten.
Dessutom finns orimligheter i tidigare beslut, även om de har fattats i den
här visa församlingen. Kommer det fram nya saker finns det inget motstånd
från vår sida mot att försöka strama upp utvecklingen, som Rose-Marie Fre-
bran säger.
Det är därför jag följer utvecklingen. Det är därför vi begär in utvärde-
ringar och rapporter. Det är därför som vi följer vilka frivilliga överenskom-
melser som träffas. Det var faktiskt det som riksdagen begärde att vi skulle
göra, och det gör vi också.
Vid en viss tidpunkt får man ta ställning till om man kan vidta andra åtgär-
der, gå snabbare fram och ändra detta. Vi skall inte vänta till sista dagen.
Detta är en process. Det är viktigt att den pressas fram.
Anf. 212 ROSE-MARIE FREBRAN (kds):
Herr talman! Anledningen till att jag inriktar mig just på möjligheten att
gå över till alternativt hagel - att man skulle få bort blyhagel - är för att det
är en typ av åtgärd som skulle lösa problemet över hela landet.
Går man in och tittar på en enskild skyttebana finns det tydligen mängder
av olika lösningar som man kan tänka sig: byta översta jordlagret, lägga plast
som vattenspärr, lägga på ren torv, syssla med regelbunden kalkning osv. En
mängd olika åtgärder skulle man kunna få i hela landet utan att ha en enhet-
lig bild. Naturligtvis är det mest effektiva sättet om man kan gå över till annat
hagel.
Jag tycker att det behöver gå ut klara signaler om att det är detta som gäl-
ler, att forskningsresultaten finns. Efter det att Ulf Qvarforts undersökning
har genomförts har jag sett en representant för skytteklubb i Örebro ut-
trycka att detta är något nytt som man tror sig ha upptäckt. Alla vill ju inte
ta till sig detta, tyvärr.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 213 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Herr talman! Carl Olov Persson har frågat mig vilka åtgärder jag ämnar
vidta för att minska riskerna med användningen av krom och arsenik vid
tryckimpregnering av virke.
Så som Carl Olov Persson själv påpekar regleras användningen av arsenik
och krom för träskydd i Kemikalieinspektionens föreskrifter om träskydds-
behandlat virke. Här finns, förutom den informationsskyldighet Carl Olov
Persson nämner, begränsningar när det gäller användning av arsenik och
krom. Föreskrifterna trädde i kraft den 1 januari 1992.
Kemikalieinspektionen kom den 1 juni i år in med en redovisning av på-
gående awecklingsarbete. Inspektionen redovisar att man i samband med
tillsynsbesök noterat brister hos några impregnerare, brädgårdar och bygg-
varuhus när det gällde bl.a. information till konsumenter om impregnerade
trävaror. Kemikalieinspektionen konstaterar dessutom att en betydande
minskning skett vad gäller använd mängd medel innehållande arsenik, men
en något mindre minskning vad gäller medel innehållande krom. Inspektio-
nen framhåller att man kontinuerligt följer användningen av träskyddsme-
del.
Mot denna bakgrund anser Kemikalieinspektionen att föreskrifterna -
trots att de bara varit i kraft drygt ett och ett halvt år - haft genomslag.
Jag anser att arbetet med avveckling av arsenik- och kromhaltiga trä-
skyddsmedel är på rätt väg. I den kemikalieproposition som planeras till vå-
ren avser jag återkomma till frågan om eventuella behov av särskilda åtgär-
der på detta område.
Beträffande riskerna med sluthantering av träskyddsbehandlat virke som
avfall har jag erfarit att Statens naturvårdsverk är i färd med att ge ut all-
männa råd om hur sådan hantering skall ske på ett miljöriktigt sätt.
Anf. 214 CARL OLOV PERSSON (kds):
Herr talman! Jag tackar miljöministern för svaret. Det är helt riktigt att
det har skett förbättringar, men vi borde gå längre. Kan det inte vara lämp-
ligt att staten ger ett antal forskare i uppdrag att leta fram substitut till tryck-
impregnerat trä? Det är känt att t.ex. lärk kan ersätta tryckt trä. Men man
borde kunna forska i om det gäller hela trädet, ytträdet eller kärnan. Det
borde också gå att ta reda på litet bättre om man kan hitta andra träslag. Det
Prot. 1993/94:24
16 november 1993
Svar på frågor
85
Prot. 1993/94:24
16 november 1993
Svar på frågor
talas även om asp i det här sammanhanget. Det skulle kanske kunna använ-
das i stället för tryckimpregnerat trä.
Man borde också forska i om det finns miljövänligare skyddsmedel som
kan användas. Det finns många fler frågor som vi borde titta på. Detta är ju
ett stort problem. Användningen av tryckt trä kanske kan hållas tillbaka.
Det är inte säkert att det skulle behöva användas i så stor omfattning som
sker i dag. Det borde finnas rekommendationer för detta. Träbranschen
själv kan kanske få i uppgift att självsanera sig. Jag skulle vilja höra vad mil-
jöministern tycker i dessa frågor.
Anf. 215 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Herr talman! När det finns ersättningsmedel skall substitutionsprincipen
tillämpas redan i dag enligt vår lagstiftning. Problemen på det här området
är - som det har berättats för mig - allt trä som används under vatten och i
mark. Där finns det inte tillfredsställande ersättningsmedel i dag. De gamla
överväger fortfarande där. Detta är problemet.
Jag delar naturligtvis uppfattningen att forskningen har en viktig uppgift
att komma fram med substitut. Det kan ju ske, som nämnts, på två olika
sätt, antingen med materialbyte eller genom att komma fram med nya me-
del.
Samtidigt tycker jag inte att vi skall ge den här genomgående dystra bilden
av situationen. På det här området har faktiskt riksdagens beslut för några
år sedan inneburit att vi har kommit i gång och utvecklar situationen åt rätt
håll. Men det återstår mycket att göra. Arsenikanvändningen har t.ex. mins-
kat avsevärt totalt sett i samhället. Jag tror att den har minskat med 60 %
under de senaste fyra åren. Det har hänt mycket stora saker där, men kromet
är mycket svårare att bli av med.
Vi skall se vad vi kan göra. Nu när vi har fått nya forskningsresurser är det
klart att detta är den typ av uppgifter som vi skall ta oss an.
Anf. 216 CARL OLOV PERSSON (kds):
Herr talman! Det är nog inte bara under vatten och i mark som dessa
tryckimpregnerade varor används. De går ju till altaner och över huvud taget
till husbyggnation. Jag tror att man är alldeles för frikostig vid användningen
av tryckimpregnerat trä. Det behövs inte alls på det sättet. Det har spridits
ut otroligt mycket arsenik och krom, 5 000-10 000 ton. Det motsvarar unge-
fär 70 % av allt bekämpningsmedel.
Tryckt trä har en lång livslängd. Det blir fult och svårt att identifiera. Det
finns faktiskt förbud mot att elda det, men jag är ganska säker på att när det
har gått 50 år ute vid sommarstugan sågar man upp det och eldar det. Man
vet inte att det är tryckimpregnerat. Det finns en ganska stor fara med det.
Man sprider ut stora mängder med krom och arsenik i naturen. Detta kräver
information i ganska stor omfattning.
Det viktigaste är trots allt att få hejd på spridningen. Med den här frågan
har jag velat lyfta upp problemet till miljöministern ytterligare en gång för
att det skall tas ytterligare initiativ.
86
Anf. 217 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Herr talman! Det är viktigt att dessa frågor ständigt bevakas. Det är precis
vad vi håller på med både i EG-förhandlingarna och på hemmaplan. Vi
måste komma bort från de här medlen. Det är med den inriktningen vi arbe-
tar.
Däremot finns det inga särskilt bra metoder för att spåra gammalt virke.
Det är ett av problemen. Det är ett kvardröjande problem. Därför gäller det
att få stopp på detta så snabbt som möjligt för att vi inte skall hamna i den
situationen även i framtiden. Vårt arbete är inriktat på avveckling.
Beträffande detta med ersättningsmedel, substitut, för arsenik och krom
är det den aspekten det gäller i samband med undervattensanvändning av
trä och användning under marknivån. Där har det visat sig svårt att hitta full-
goda ersättningsmedel. Det är inget försvar, det är bara en förklaring.
Anf. 218 CARL OLOV PERSSON (kds):
Herr talman! Det viktigaste är att man försöker att titta litet på andra trä-
slag som kanske klarar detta lika bra som tryckimpregnerat trä. Det finns
även träslag som klarar sig under vatten.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 219 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Herr talman! Hans Göran Franck har frågat mig vilka åtgärder regeringen
avser att vidta för att avhjälpa bristen på psykiatrisk vård vid fängelser och
häkten.
En förutsedd effekt av den nya lagstiftningen om psykiatrisk tvångsvård
och behandlingen av psykiskt störda lagöverträdare, som infördes den 1 ja-
nuari 1992, var att antalet psykiskt störda intagna på fängelserna skulle öka.
Regeringen har därför den 2 april 1992 gett en parlamentarisk kommitté,
Fängelseutredningen, i uppgift att analysera och redovisa konsekvenserna
för kriminalvården av den ändrade lagstiftningen och föreslå de förändringar
som kan vara motiverade.
1 direktiven för Fängelseutredningen anges som en möjlig lösning en änd-
rad ansvarsfördelning i fråga om kostnaderna för den psykiatriska vård som
ges intagna i kriminalvården inom den allmänna hälso- och sjukvården. En
annan lösning som kan övervägas är att utveckla psykiatriska vårdresurser
inom kriminalvården. Analysen bör enligt direktiven bl.a. göras utifrån vår-
dens tillgänglighet och förutsättningarna att bedriva en vård av hög kvalitet.
Utan att föregripa utredningens förslag kan det dock enligt min mening
vara befogat att vid differentieringen av de intagna låta de psykiska störning-
arna få ökad tyngd. En förutsättning för en sådan förändring är dock att det
för denna grupp intagna inrättas ytterligare enheter med lämpligt behand-
lingsinnehåll inom anstaltsorganisationen.
Fängelseutredningen kommer att redovisa sina förslag vid årsskiftet. Efter
Prot. 1993/94:24
16 november 1993
Svar på frågor
87
Prot. 1993/94:24
16 november 1993
Svar på frågor
88
sedvanlig remissbehandling kommer regeringen därefter att ta ställning till
hur den psykiatriska vården av de intagna i kriminalvården skall utformas.
Anf. 220 HANS GÖRAN FRANCK (s):
Herr talman! Jag tackar för svaret. Men jag kan inte säga att jag är till-
fredsställd med det här mycket allmänt hållna svaret.
Bakgrunden till min fråga är att vi under senare tid har fått larmrapporter
från våra fängelser om det mycket stora antalet psykiskt sjuka fångar. Det
rör sig om 300-400 nydömda per år. De långa strafftider som nu tillämpas
kommer att leda till en ökning med 200-300 personer under de närmaste
åren.
Jag undrar vad justitieministern har gjort för att inhämta tillräckligt med
information om antalet fångar, om fångarnas psykiska situation, om vilken
inverkan fängelsevistelsen har, om huruvida de intagna får någon behandling
och om vad som händer med de intagna efter frigivningen.
Det finns en undersökning som är gjord av en universitetsdocent, Henrik
Belfrage. Den undersökningen är mycket oroväckande. Vår kanske främste
sakkunnige på området, professor Lidberg, har offentliggjort mycket kraftig
kritik.
Fängelseutredningen har skilt sig från frågan i det första betänkandet och
avser att senare komma med en redovisning. Men när kan den bli klar, och
när kan det komma ett regeringsförslag? Situationen är, som sagt, akut. Och
vad tänker man göra fram till dess att ett förslag kan behandlas i riksdagen?
Anf. 221 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Herr talman! När man diskuterar lösningar på problem måste man gå till-
baka till uppkomsten av problemen. Jag hävdar att de problem som finns i
dag huvudsakligen har två orsaker.
Den ena orsaken är att narkotikan har fått sprida sig i det svenska samhäl-
let. Vi vet att väldigt många av de intagna på våra anstalter i dag är psykiskt
sjuka på grund av narkotikaskador. Där har vi från regeringens sida, med ett
riksdagsbeslut som följd, fått till stånd en ändring som är av stor långsiktig
betydelse. Genom ändringen i narkotikastrafflagen har vi markerat att vi
kommer att ingripa på ett tidigt stadium mot narkotikabruk, vilket kommer
att inte bara rädda många människor från att bli brottsoffer utan också nar-
komaner från att bli psykiskt sjuka.
Den andra orsaken till att vi har fler psykiskt sjuka på våra fängelser i dag
än vi hade tidigare är den lagändring som jag nämnde och som trädde i kraft
den 1 januari 1992. Denna lagändring grundade sig på ett förslag från den
socialdemokratiska regeringen och antogs hösten 1991. Vi på den borgerliga
sidan stod också bakom den här ändringen. Mig veterligt var Hans Göran
Franck med om att rösta igenom denna ändring, som minskade möjlighe-
terna att döma till sluten psykiatrisk vård på gfund av brott.
Vad den socialdemokratiska regeringen inte gjorde var att förbereda detta
genom att i förväg göra cn översyn av fängelsesystemet. Däremot såg jag till
att vi våren 1992, cn kort tid efter det att lagen trädde i kraft, satte i gång en
utredning med speciella direktiv att sc över hur vi skall hantera dc psykiskt
sjuka på våra fängelser.
Anf. 222 HANS GÖRAN FRANCK (s):
Herr talman! Jag anammade inte den här propositionen på det sätt som
justitieministern beskriver. Jag vet inte varför hon säger så.
Jag lade faktiskt fram en mycket kritisk motion mot det här regeringsför-
slaget. När det gäller dessa frågor rör det sig för min del inte om sådana parti-
taktiska överväganden som justitieministern alltför ofta gör, också för egen
del. Det väsentliga här är i stället sakfrågan. I sakfrågan är det så att situatio-
nen är akut. Det borde justitieministern ägna mycket mera tid åt i stället för
att hålla på och diskutera felbedömningar som gjorts i det förgångna. Nu har
vi en mycket allvarlig situation.
Jag har i en Göteborgstidning skrivit en artikel med kritiska synpunkter
baserade på motionen i fråga, och jag har sällan varit med om en så stor
debatt och om att så många sympatiserat med mina kritiska synpunkter.
Anf. 223 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Herr talman! Om Hans Göran Franck kunde lyssna mindre fördomsfullt
skulle han redan av det jag sade under den korta stund som stod till mitt
förfogande ha förstått att det är en hel del som görs.
Narkotikalagstiftningen är ändrad. Det är en viktig långsiktig förändring.
Jag tillsatte mycket tidigt Fängelseutredningen, som skall se på hur vi skall
utforma systemet för att bättre kunna ge psykiskt sjuka brottslingar vård.
Jag har också mycket tydligt sagt att jag är beredd att ifrågasätta närhetsprin-
cipen, som i varje fall människor inom kriminalvården menar har stor skuld
till att vi inte kan differentiera våra anstalter på det sätt som behövs för att
vi skall kunna ge ett vettigt innehåll.
Förslaget från Fängelseutredningen kommer vid årsskiftet, som jag
nämnde i mitt svar.
Anf. 224 HANS GÖRAN FRANCK (s):
Herr talman! Det är inte så att jag på något sätt underskattar de problem
som finns när det gäller narkotikaskador. Men i det här fallet - jag tänker
då på de människor som jag har talat om och det antal som det rör sig om -
är det ett mycket stort antal som inte berörs av detta med narkotikaskador.
Det är det som jag tycker att justitieministern borde skaffa sig bättre infor-
mation om i stället för att bara återkomma till narkotikafrågan.
För att ytterligare belysa den akuta situationen vill jag framhålla att det
är intagningsstopp på Karsudden. Det råder också brist på resurser inom kri-
minalvården.
Vilka initiativ avser justitieministern att ta i avvaktan på att vi får ett för-
slag här i riksdagen? Kommer det att kunna göras något när det gäller de
s.k. Dagmarpengarna? Hur tänker sigjustitieministern att få resurser för nå-
gon form av vård för de människor som är i en akut belägenhet?
Anf. 225 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Herr talman! 1 fråga om direktiven till Fängelseutredningen - förslaget
kommer, jag repeterar det, vid årsskiftet - skall man bl.a. peka på hur vår-
den kan finansieras. Dessutom finns det ett regeringsuppdrag, på Socialdc-
Prot. 1993/94:24
16 november 1993
Svar på frågor
89
Prot. 1993/94:24
16 november 1993
Svar på frågor
90
partementets initiativ, också från våren 1992, om en utvärdering och om till-
lämpningen av den nya lagstiftningen vad gäller psykiatrisk tvångsvård.
Jag är medveten om, och har inte sagt något annat, att det finns olika skäl
här. Men jag tror att vi kan vara överens om att narkotikan är en stor bov i
sammanhanget. I övrigt fortsätter vi med utbyggnaden och strävar efter en
differentiering av våra fängelseplatser. Det är en förutsättning för att vi skall
kunna få ett bra innehåll här.
Om Hans Göran Franck är ute efter att jag skall plädera för att fängelse-
straff inte skall komma i fråga kan jag bara säga att jag har en helt annan
uppfattning än Hans Göran Franck.
Anf. 226 HANS GÖRAN FRANCK (s):
Herr talman! Narkotikaproblemen fanns redan innan den här föränd-
ringen skedde. De fanns också innan denna nya akuta situation uppstod. Här
finns det alltså en brist på samband som justitieministern bortser från. Det
är anledningen till att hon inte kommer med några förslag till åtgärder för
att avhjälpa bristerna i den akuta situationen.
Är justitieministern beredd att lägga fram förslag som innebär att man kan
göra det? Är justitieministern beredd att öka på anslagen för det här? Är
justitieministern beredd att göra en omfördelning inom kriminalvården så
att de här problemen kan lösas?
Vad jag här nämnt är frågor på kort sikt. På lång sikt rör det sig naturligtvis
om att få en reform, som innebär att man noga måste överväga riktigheten
i fråga om den lagstiftning som genomförts.
Anf. 227 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Herr talman! Hans Göran Franck ger intryck av att detta är ett nytt pro-
blem. Redan i slutet av 80-talet gjorde justitieutskottet vissa påpekanden till
den socialdemokratiska regeringen om bl.a. närhetsprincipen. Regeringen
var då inte beredd att ifrågasätta denna, men vi är från den nuvarande rege-
ringens sida beredda att göra detta.
Mer kortsiktiga förändringar är icke möjliga. De förutsätter en annan dif-
ferentiering, och de förutsätter den totala översyn av fängelsesystemet som
vi mycket snart har avslutat. Det tråkiga är att detta borde ha skett betydligt
tidigare. Det borde ha skett innan vi tillträdde för två år sedan.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 228 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Elisabeth Fleetwood har frågat mig vilka åtgärder jag avser
att vidta för att ge företagshälsovårdens personal möjlighet att fullgöra sina
uppgifter i den framtida husläkarmodellen.
Elisabeth Fleetwood ställer frågan mot bakgrund av att statsbidrag inte
längre utgår till företagshälsovården och hävdar att företagshälsovårdens
personal svävar i okunnighet om vilka villkor som kommer att gälla för dem
efter den 1 januari 1994.
Riksdagen beslutade våren 1993 att landstingen skall organisera den
öppna vården så att alla som är bosatta inom respektive landsting får tillgång
till och kan välja en husläkare. De lagbestämmelser som reglerar detta trä-
der i kraft den 1 januari 1994. Vissa övergångsbestämmelser gör det dock
möjligt för landstingen att begränsa detta sitt ansvar till utgången av år 1995.
Företagshälsovården är inte någon sjukvårdsorganisation. Behandlingsin-
satser av sjukvårdskaraktär faller i princip inte inom dess ansvarsområde.
Företagshälsovårdens uppgift är att vara en resurs för arbetsgivarna och ar-
betstagarna i det förebyggande arbetsmiljöarbetet och i den arbetsplatsinrik-
tade rehabiliteringen. Företagshälsovård som verksamhetsområde baseras
också i första hand på avtal mellan arbetsmarknadens parter. I dag är det
inte någon lagstadgad uppgift.
Hur sjukvårdshuvudmännen organiserar sin öppna vård behöver i och för
sig inte påverka företagshälsovårdspersonalens möjlighet att fullgöra sina
uppgifter. Jag har heller inte för avsikt att föreslå att den skall fullgöra sina
uppgifter inom husläkarsystemet. Men husläkarsystemet kan ha betydelse
ur samverkanssynpunkt mellan representanter för företagshälsovården re-
spektive den öppna hälso- och sjukvården. Företagshälsovårdens kontakter
med sjukvården i det enskilda fallet kommer sannolikt att underlättas när
den enskilde genom sin husläkare får en fast replipunkt i hälso- och sjukvår-
den.
Anf. 229 ELISABETH FLEETWOOD (m):
Herr talman! Jag ber att få tacka sjukvårdsministern för svaret.
Låt mig börja med att säga att vi alla är besjälade av förhoppningen att
vårt sjukvårdssystem skall fungera väl för alla. Just när det gäller företags-
hälsovården, som jag tillmäter en väldigt stor betydelse, är jag som enskild
ledamot oroad. Jag tycker att det är mycket angeläget att vi i samhällets in-
tresse utnyttjar den kompetens och erfarenhet som företagshälsovården står
för.
De anställda inom företagshälsovården är oroade. Jag vet att många av
oss bl.a. har använt oss av den företagshälsovård som vi riksdagsmän får ut-
nyttja och att den fungerar väldigt väl. Företagshälsovårdspersonalen svävar
faktiskt, som jag skriver i frågan, i okunnighet om vad de skall göra efter
den 1 januari. Var ansvaret ligger bryr jag mig inte om här och nu, eftersom
jag vet att jag har väldigt kort tid på mig. Detta är emellertid ett faktum,
som naturligtvis också har mänsklig och humanitär anknytning.
Företagshälsovården kommer inte att omfattas av den fria etableringen
och kommer då inte heller att ha rätt till ersättning, men den är oerhört viktig
för arbetsskador, för arbetssjukdomar över huvud taget och för rehabilite-
ringen. Vad jag är orolig för är helt enkelt att detta kommer att leda till för-
tidspensioneringar i en utsträckning som ingen av oss vill se.
Jag vill gärna ställa ett par kompletterande frågor: Varför skulle man inte
kunna låta företagshälsovården omfattas av den fria etableringen och därför
också kunna få ersättning för sina tjänster? Anser statsrådet att företagshäl-
Prot. 1993/94:24
16 november 1993
Svar på frågor
91
Prot. 1993/94:24
16 november 1993
Svar på frågor
92
sovården verkligen kan bidra till att minska arbetsskador och arbetssjukdo-
mar och därmed också minska risken för förtidspensionering?
Anf. 230 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Företagshälsovården är ett angeläget område i vårt land, och
bl.a. visas väl detta av att förutom de två frågor om företagshälsovården som
jag har fått att besvara från Elisabeth Fleetwood nu i kväll, har arbetsmark-
nadsministern tidigare under dagen svarat på två stycken frågor om företags-
hälsovården från två olika ledamöter. I de svaren har arbetsmarknadsminis-
tern pekat på sin förhoppning att man i enlighet med svensk tradition skall
kunna lösa företagshälsovårdsfrågan genom förhandlingar mellan arbets-
marknadens parter. Denna förhoppning uttalades redan i slutet på våren,
och den har ännu inte kunnat besannas annat än på delområden på arbets-
marknaden. Jag delar förstås arbetsmarknadsministerns förhoppning på den
punkten.
Vad sedan gäller frågan om den fria etableringen, som ju har föreslagits
riksdagen och som kommer att behandlas under hösten, har vi inte gjort nå-
gon förändring i fråga om att det ju inte finns någon specialistläkartaxa för
företagshälsovården som specialitet. Alla specialiteter finns ju inte med i den
här verksamheten. Bakgrunden har just varit att företagshälsovården egent-
ligen inte är en sjukvårdande verksamhet, och specialistläkartaxan, som så
att säga ingår i anslutningsfriheten eller etableringsfriheten, är ju tänkt att
vara ersättning för sjukvårdande verksamhet.
Det faktum att man inte har kunnat komma överens mellan parterna, vil-
ket jag beklagar, är enligt min mening inte skäl nog för att införa en ny spe-
cialistläkartaxa.
Elisabeth Fleetwood frågade också om jag anser att företagshälsovården
kan bidra till att bl.a. motarbeta arbetsskador och effekter av sådana, och
det är självfallet min uppfattning att den kan göra det.
Anf. 231 ELISABETH FLEETWOOD (m):
Herr talman! Min uppfattning står fast. Jag menar att det skulle vara en
fördel för svensk sjukvård om vi kunde innefatta företagshälsovården i den
fria etableringen och använda den specialistkunskap som finns där.
Anser statsrådet att den förebyggande hälsovården också är sjukvår-
dande? Det är nämligen min uppfattning. Om man inte tar hand om en sjuk-
dom eller en arbetsskada i tid, utvecklas den helt enkelt. Det kan vara en
liten skada, som så småningom utvecklas till någonting ganska allvarligt och
som kan få långvariga konsekvenser, allra mest naturligtvis för den enskilda
individen men också för samhället och för arbetsgivaren.
Anf. 232 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Om man kan välja är det förstås alltid bättre att förebygga
än att bota. Därav följer kanske inte att förebyggande är samma sak som
sjukvårdande, vilket låg i Elisabeth Fleetwoods fråga. Jag förmodar att hen-
nes fråga avsåg att leda fram till att man skulle kunna definiera förebyggande
åtgärder såsom sjukvårdandc och därmed komma i åtnjutande av specialist-
läkartaxan. Jag uppskattar Elisabeth Fleetwoods syfte, men jag ifrågasätter
metoden. Det faktum att arbetsmarknadens parter inte har klarat ut frågan
om ansvaret för företagshälsovården är inte ett självklart argument för att
en helt ny specialistläkartaxa skall inrättas.
Anf. 233 ELISABETH FLEETWOOD (m):
Herr talman! För mig är arbetsmarknadens parters misslyckande tillräck-
ligt skäl att efterlysa en väg att komma fram, eftersom jag anser att den här
frågan är så viktig. Naturligtvis håller jag med om att det alltid är bättre att
förebygga. Det är vi överens om. På det stora hela är vi, som jag sade från
början, överens. Det är inte samma sak, men det ena följer av det andra,
och det är därför jag är så envis som jag är på den här punkten.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 234 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Elisabeth Fleetwood har frågat mig vilka åtgärder jag avser
att vidta för att ge företagshälsovården rätten att inräknas i högkostnads-
skyddet.
Elisabeth Fleetwood ställer frågan med anledning av att den sjukvård som
lämnas inom företagshälsovården sedan den 1 juli 1993 inte längre omfattas
av högkostnadsskyddet för öppen sjukvård och läkemedel och menar att pa-
tienter som behöver söka vård vid flera tillfällen inte vänder sig till vårdgi-
vare som är verksamma inom företagshälsovården.
Fr.o.m. år 1993 är det generella statsbidraget till företagshälsovård avskaf-
fat genom beslut av riksdagen. Beslutet utgår från att företagshälsovårdens
huvuduppgift skall vara att arbeta med det förebyggande arbetsmiljöarbetet
med tonvikt på grupp- och organisationsinriktade insatser.
Den sjukvård som trots den avsedda huvudinriktningen på verksamheten
i vissa fall ändå lämnas inom företagshälsovården kan som en följd av riks-
dagsbeslutet inte längre jämställas med den av samhället i övrigt finansie-
rade öppna hälso- och sjukvården i olika avseenden. Härigenom jämställs
läkarvård eller sjukgymnastisk behandling som lämnas av läkare eller sjuk-
gymnaster vilka är anställda av eller har avtal med företagshälsovård med
övrig oreglerad privatvård, under förutsättning att vårdgivaren inte är anslu-
ten till den allmänna sjukförsäkringen eller har vårdavtal med en sjukvårds-
huvudman.
Jag vill i anslutning härtill erinra om att trots de beslutade ändringarna om
företagshälsovården under år 1993 kvarstår ändå möjligheten för en före-
tagsläkare att fortsättningsvis på sjukförsäkringens bekostnad remittera pa-
tienter för röntgen- och laboratorieundersökningar till sjukvårdshuvudmän-
nen.
Som en konsekvens av den nyligen beslutade verksamhetsinriktningen för
företagshälsovården, har jag inte för avsikt att föreslå några generella åtgär-
Prot. 1993/94:24
16 november 1993
Svar på frågor
93
Prot. 1993/94:24
16 november 1993
Svar på frågor
94
der i syfte att låta vård och behandling lämnad inom företgshälsovården bli
omfattad av högkostnadsskyddet.
Anf. 235 ELISABETH FLEETWOOD (m):
Herr talman! Som sjukvårdsministern säkert har förstått är jag inte heller
helt nöjd med svaret på denna fråga. Låt mig ta en bild ur levande livet. En
företagshälsovård som jag har besökt fick en morgon samtal från ett anslutet
företag. Man frågade efter fyra arbetstagare som skulle vara på företagshäl-
sovården. De hade anmält det till sin arbetsgivare. De fanns där inte när man
kontrollerade. Men det var inget skumt med att de inte var där. Anledningen
till att de inte var där var att de inte längre fick stämpla kortet för högkost-
nadsskydd där. Det var ganska unga människor. En befann sig i Vallentuna,
en i Södertälje och de andra någon annanstans. De var angelägna om att få
sitt kort för högkostnadsskydd stämplat, för tänk om de skulle råka ut för en
sjukdom som skulle vara så länge att de skulle dra nytta av högkostnadsskyd-
det. Därför hade de valt att betala mer för respektive behandling.
Det innebär naturligtvis en nedåtgående spiral för företagshälsovården.
Företagshälsovården förlorar så småningom. Det företag finns väl inte som
betalar till en företagshälsovård dit deras anställda inte vågar gå, just för att
de inte omfattas av högkostnadsskyddet. Det är av den anledningen som jag
har ställt frågan. Hur skall man komma förbi den risken? Vi riskerar att för-
lora en stor kompetens genom att företagshälsovården får denna nedåtgå-
ende spiral.
Anf. 236 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Högkostnadsskyddet är inrättat av riksdagen ursprungligen
i syfte att se till att ingen drabbas av kostnader över en viss nivå. De allra
flesta kommer förstås inte i närheten av den nivån. Det gäller framför allt
yngre människor. Man får väl konstatera att de fyra unga i Elisabeth Fleet-
woods berättelse, på en och samma arbetsplats och dag, som velat gardera
sig för ett eventuellt behov av att utnyttja högkostnadsskyddet under det
kommande året utgör en statistiskt sett ovanlig kombination. Det vågar jag
nog säga.
Jag har inte mycket att tillägga utöver det svar jag har gett i övrigt. En
konsekvens av de beslut som har fattats i riksdagen, framför allt beslutet om
att avskaffa statsbidraget till företagshälsovården, har blivit att man inte räk-
nar in företagshälsovården i högkostnadsskyddet, såvida inte läkaren i fråga
av annat skäl är ansluten till den allmänna försäkringen eller har vårdavtal
med en sjukvårdshuvudman.
I samband med den förra frågan från Elisabeth Fleetwood pekade jag inte
på att det är möjligt för många av företagsläkarna i vårt land att vara huslä-
kare exempelvis på deltid. I den mån de blir det, gäller det regelsystemet.
Då blir det en helt annan sak. Jag har här svarat på precis den fråga som
Elisabeth Fleetwood ställde.
Anf. 237 ELISABETH FLEETWOOD (m):
Herr talman! Jag skall be att få komma med en avslutande kommentar.
Självklart är det riktigt, som sjukvårdsministern säger, att de flesta inte kom-
mer i närheten av 15 besök. Men redan i början av året kanske man är orolig
för att man är en av dem som kommer att drabbas, och därför går man för
säkerhets skull någon annanstans än till företagshälsovården. Jag skulle
kunna nämna några unga människor som jag känner till som har hamnat i
den situationen. Vad jag nämnde var en beskrivning ur levande livet. Den
var tagen från en av våra företagshälsovårder.
Nu vet jag mycket väl vad vi har beslutat. Men gudskelov är vi riksdags-
män inte sämre än att vi kan komma tillbaka, om vi upptäcker att någonting
inte fungerar så väl och se om vi tillsammans med en klok regering kan rätta
till de misstag som vi eventuellt har gjort. Jag kommer att vara väldigt upp-
märksam på denna fråga och återkomma ”in due order”.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 238 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Maud Ekendahl har frågat mig vilka åtgärder jag är beredd
att vidta för att alla, oavsett arbetsgivarens preferenser, skall ha möjlighet
att fritt välja husläkare.
Maud Ekendahl ställer frågan med anledning av att landstinget i Kristian-
stads län skulle ha beslutat att landstingets anställda skall erhålla gratis sjuk-
vård, men endast om personalen vänder sig till de landstingsanställda huslä-
karna.
Generellt sett kan självfallet en arbetsgivare erbjuda sina anställda sär-
skilda förmåner och teckna avtal om detta. Men jag anser att det är olämpligt
om en offentlig och dominerande arbetsgivare inom en sektor gör detta på
sådant sätt att han snedvrider eller förhindrar konkurrensmöjligheterna.
Den enskildes möjlighet att fritt välja en husläkare bland dem som finns
tillgängliga och har utrymme att ta sig an fler personer är ett centralt inslag
i husläkarreformen. Neutralitet mellan olika driftsformer för husläkarverk-
samhet är ett annat sådant centralt inslag.
Enligt vad jag har inhämtat har landstinget i Kristianstads län ännu inte
fattat ett slutligt beslut i frågan. Detta kommer att ske senare i denna månad.
Jag utgår från att ärendet kommer att diskuteras ytterligare och att lands-
tinget då tar hänsyn till den producent- och konkurrensneutralitet som skall
prägla husläkarreformen.
Om man som enskild medborgare ifrågasätter ett kommunalt beslut har
man också hos domstol möjlighet att begära en laglighetsprövning av beslu-
tet. Frågor om konkurrensneutralitet kan underställas Konsumentverkets
prövning. Det är också en uppgift för husläkardelegationen att följa utveck-
lingen av husläkarreformen i dessa avseenden.
Anf. 239 MAUD EKENDAHL (m):
Herr talman! Jag vill börja med att tacka statsrådet Bo Könberg för det
svar som jag har fått. Det blev litet fel i frågeställningen. Det var landstings-
styrelsens majoritet som hade fattat beslutet. Jag kan informera statsrådet
Prot. 1993/94:24
16 november 1993
Svar på frågor
95
Prot. 1993/94:24
16 november 1993
Svar på frågor
96
om att Konsumentverkets prövning kommer att ske på begäran av privatlä-
kare i Ängelholmstrakten, som har reagerat mycket starkt.
Jag ser också i svaret att statsrådet anser att det är olämpligt om en offent-
lig och dominerande arbetsgivare inom en sektor snedvrider och förhindrar
konkurrensmöjligheter. Jag tycker att detta är viktigt. Jag är glad för svaret,
för det är ett rakt svar. Jag tänker inte förlänga debatten, utan jag är helt
nöjd.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 240 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Margareta Israelsson har frågat mig vilka åtgärder jag avser
att vidta för att uppmärksamma behovet av ekonomiska insatser inom områ-
det plötslig spädbarnsdöd.
Lotta Edholm har också frågat mig om möjligheterna till utökat stöd till
forskningen kring plötslig spädbarnsdöd.
Jag besvarar frågorna i ett sammanhang.
Plötslig spädbarnsdöd är den vanligaste dödsorsaken hos barn i denna ål-
dersgrupp. I vårt land inträffar årligen mellan 110 och 120 sådana dödsfall.
Informations- och forskningsinsatser som bidrar till att förebygga plötslig
spädbarnsdöd är enligt min mening mycket angelägna. De insatser som skett
inom dessa områden under senare år torde också ha bidragit till den tendens
till minskning av antalet sådana dödsfall som sedan något år tillbaka kan
skönjas.
I detta sammanhang spelar den i Sverige väl utbyggda barn- och mödrahäl-
sovården en betydelsefull roll. I sitt preventiva arbete med blivande och ny-
blivna föräldrar mot plötslig spädbarnsdöd har man möjlighet att snabbt nå
ut med nya rön. Frågan om plötslig spädbarnsdöd har också uppmärksam-
mats av Socialstyrelsen i ett s.k. meddelandeblad (nr 18/92) från 1992. Där
redovisas bl.a. erfarenheter från andra länder och rekommenderas att späd-
barn från en månads ålder bör ligga i ryggläge.
Självfallet är också Föräldraföreningen Plötslig spädbarnsdöd en viktig re-
surs både när det gäller att förmedla information i förebyggande syfte och
när det gäller att stödja de familjer som drabbas av den stora sorg och de
påfrestningar som det innebär att förlora ett barn - och ett syskon. Rege-
ringen har därför också under de senaste fem åren beviljat Föräldraföre-
ningen nära 1,3 miljoner kronor ur Allmänna arvsfonden för att dels fram-
ställa informationsmaterial och sprida detta till allmänheten och olika perso-
nalgrupper, dels bygga upp ett riksomfattande informationsnät där föräldrar
stöttar andra föräldrar.
När det gäller Margareta Israelssons önskemål om statsbidrag till Föräld-
raföreningen Plötslig spädbarnsdöd måste jag dock konstatera att dc medel
Allmänna arvsfonden förfogar över inte kan användas till föreningars drifts-
kostnader för ett kansli eller motsvarande. Däremot förfogar Folkhälsoinsti-
tutet (FH1) över medel för att stödja olika organisationer. Men vilka organi-
sationer som skall stödjas är i första hand en fråga för FHI, som med sin
sakkunskap och överblick bör ha de förutsättningar som krävs för att göra
de många gånger svåra avvägningarna av hur de tillgängliga medlen bäst bör
utnyttjas.
Vad beträffar forskningsinsatserna kan jag nämna att Medicinska forsk-
ningsrådet under år 1992 höll en s.k. state-of-the-art-konferens om plötslig
spädbarnsdöd. Där framkom bl.a. att kunskapen om plötslig spädbarnsdöd,
dess epidemiologi och patologi, är betydande. Men det konstaterades också
att mer kunskap behövs kring det ”normala” barnets utveckling av kontroll-
funktioner, för att förstå varför ett barn plötsligt får andnings- och hjärtstille-
stånd.
Medicinska forskningsrådet (MFR) ger också projektstöd till forskning
om plötslig spädbarnsdöd såväl vid Östra sjukhuset i Göteborg som vid Ka-
rolinska sjukhuset.
Vid Akademiska sjukhuset i Uppsala stöder MFR två projekt som berör
intensivvård av nyfödda, särskilt deras vatten- och värmebalans, och vid S:t
Görans sjukhus stöds via rådet forskning som berör lungstruktur och lung-
sjukdomar.
Totalt uppgår forskningsanslagen från MFR med inriktning mot plötslig
spädbarnsdöd eller näraliggande områden till närmare 2 miljoner kronor
budgetåret 1993/94. Till detta kommer också de statliga medel som utgår via
fakultetsanslag till denna typ av forskning.
Jag vill i detta sammanhang också nämna att Nordiska ministerrådet har
beviljat ca 300 000 danska kronor för projekt rörande plötslig spädbarnsdöd
under år 1994.
Det pågår således en betydande forskning om spädbarnsdöd till vilken sta-
ten bidrar med medel, men där de som besitter nödvändig sakkunskap och
kan bedöma vilka forskningsprojekt som håller önskvärd kvalitet också be-
slutar om vilka forskningsprojekt, forskare eller forskargrupper som skall
erhålla forskningsmedel.
Anf. 241 MARGARETA ISRAELSSON (s):
Herr talman! I morse läste jag i tidningen att Beatrice var död. Ungefär
1,5 år gammal dog hon efter ett alltför kort liv med svåra medfödda inre ska-
dor. Man sänder en tanke till föräldrarna i deras svåra stund. De hade dock
vetskapen om att Beatrice kanske aldrig skulle ha kunnat få ett vanligt liv.
Så mycket svårare är situationen för de föräldrar som en dag upptäcker att
deras barn har dött utan någon förvarning över huvud taget.
Jag vill tacka statsrådet för det uttömmande svaret på min fråga. Men nog
känns det besvärligt att veta att de 1,3 miljoner kronor som Föräldraföre-
ningen Plötslig spädbarnsdöd fick från Allmänna arvsfonden för ett treårigt
projekt inte gör det möjligt för föreningen att fortsätta det - som jag är säker
på att vi är överens om - mycket viktiga arbete som den bedriver.
Samtidigt vet vi att exempelvis Fruktrådet får pengar varje år för sitt ar-
bete. Vi har nu fruktvecka på riksdagen, så vi kan tycka att det är viktigt.
Det handlar här dock om den dödsorsak som är den vanligaste för barn
mellan en månad och 15 år. Det handlar således inte bara om spädbarn. Det
känns angeläget för oss att göra något mer.
Prot. 1993/94:24
16 november 1993
Svar på frågor
1 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 24
Prot. 1993/94:24
16 november 1993
Svar på frågor
Jag har frågat om ekonomiska insatser över huvud taget. Nog föll min
tanke speciellt på Föräldraföreningen. Men jag tycker också att det är ange-
läget att understryka att det nordiska forskningsprojekt som nu har fått 13
miljoner kronor från Norge, för fyra års arbete, har erhållit 300 000 danska
kronor av det nordiska ministerrådet. Man bör komma till insikt om att
också Sverige borde bidra i det arbetet. Jag tror att vi skall få forskningssi-
tuationen ytterligare belyst.
Anf. 242 LOTTA EDHOLM (fp):
Herr talman! Först vill jag tacka för svaret. Det här är en mycket svår
fråga. Jag tror att det vore bra om vi politiker någon gång inte bara pratade
om pengar utan kanske också litet om känslor. Bland det mest tragiska en
familj kan råka ut för är att förlora ett barn - dessutom utan att man kan
se en förklaring till det. Jag tror att det är mycket viktigt för de drabbade
föräldrarna att få ett svar på varför deras barn dog.
Forskningen på det här området står inför mycket stora utmaningar. Det
är inte särskilt glamoröst att forska om plötslig spädbarnsdöd. Det är svårt
att få pengar och man får förmodligen inte heller något nobelpris. Forskarna
har haft mycket svårt att ens hitta ledtrådar till lösningen av problemet. Där-
för har det också varit svårt att formulera forskningsprojekt.
Jag tycker att statsrådet Könbergs svar visar på engagemang i den här frå-
gan. Förhoppningsvis kan det på sikt leda till mera pengar till den här mycket
viktiga forskningen.
Det har nu kommit oroväckande signaler från t.ex. Föräldraföreningen
om nedskäringar i den, till omfånget, ganska begränsade forskning som på-
går. Jag skulle vilja veta hur Bo Könberg ser på signalerna. Är det sant att
det kommer att ske nedskärningar även av de ganska små resurser som den
här forskningen får?
Anf. 243 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Jag skall göra några kommentarer till de följdfrågor som
Margareta Israelsson och Lotta Edholm har tagit upp.
I mitt ursprungliga svar nämnde jag informationsmaterial som redan finns
för föräldrar. En av de viktigaste åtgärderna för att se till att färre familjer
drabbas av en sådan tragedi är förstås att sprida den kunskap som finns och
som har samlats genom läkar- och forskarkåren till alla föräldrar. Efter ett
möte med Föräldraföreningen strax efter midsommar har jag diskuterat med
Socialstyrelsen om att man skall ta fram ett nytt och bra informationsmate-
rial. Det arbetet pågår nu. Ungefär vid årsskiftet kommer vi att ha tillgång
till det nya materialet som kommer att spridas till samtliga blivande och ny-
blivna föräldrar.
När det gäller föreningen förstår jag mycket väl Margareta Israelssons
fråga. Jag har pekat på det som är möjligt i dag med nu gällande regler. Det
finns problem med det statliga regelsystemet såsom det har utformats av
riksdagen, nämligen att föreningen Plötslig spädbarnsdöd inte är att betrakta
som en handikapporganisation. Den faller således inte inom ramen för be-
stämmelser rörande sådana organisationer. Därför har jag pekat på just
98
Folkhälsoinstitutet. En av de stora insatser som föreningen gör gäller just
förebyggande insatser.
Till sist när det gäller Lotta Edholms fråga om nedskärningar i den forsk-
ning som bedrivs har jag i dag inte material för att besvara den frågan. Men
jag skall undersöka den.
Anf. 244 MARGARETA ISRAELSSON (s):
Herr talman! Som jag har förstått det är Föräldraföreningen inblandad i
arbetet med den nya informationsfoldern. Jag tycker att det är mycket bra
med en sådan samverkan.
När det gäller statsbidrag til organisationer har det nyligen presenterats
synpunkter från en utredning som är tillsatt av den sittande regeringen. Jag
tycker att det skulle vara bra - och jag är säker på att Föräldraföreningen
också tycker det, eftersom den har gjort två uppvaktningar av statsrådet -
med en inriktning med uttalanden om att också den här typen av organisa-
tion skall få möjligheter till stöd. Det finns möjlighet med en sådan inrikt-
ning inför framläggandet av en eventuell proposition till riksdagen. Jag är
nästan övertygad om att riksdagen skulle ge sitt stöd även till en organisation
som faller litet utanför de specifika ramarna.
Anf. 245 LOTTA EDHOLM (fp):
Herr talman! Jag vet inte heller om det är sant att forskningen står inför
neddragningar. Men jag tycker att det är viktigt att i alla fall ta sådana signa-
ler på allvar. Jag tror också att statsrådet gör det.
Anf. 246 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Låt mig bara som en sista kommentar i den här debatten
säga att vi för närvarande håller på att se över frågan om föreningarna. Det
är mycket möjligt att Margareta Israelsson har rätt i sin förmodan om riksda-
gens inställning. Vi kan dock inte bara peka ut en ny organisation och säga
att reglerna inte skall gälla för just den. Det handlar förstås om att ha ett
regelsystem som kan tillämpas för alla fall. Vi prövar nu den frågan.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 247 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Birgitta Dahl har frågat miljöministern om socialministern
kommer att lägga fram en särskild proposition om avveckling av amalgam.
Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som skall svara på
frågan.
Socialstyrelsen har i sin rapport Möjligheter att avveckla amalgam som
tandfyilningsmaterial (Ds 1992:95) redovisat ett förslag till plan för avveck-
ling av amalgam. Rapporten har remissbehandlats. De senaste remissvaren
har inkommit i september 1993. En sammanställning av remissvaren pågår.
Naturvårdsverket och Kemikalieinspektionen har i en rapport till rege-
Prot. 1993/94:24
16 november 1993
Svar på frågor
99
Prot. 1993/94:24
16 november 1993
Svar på frågor
100
ringen redovisat hur avvecklingen av övrig kvicksilverhantering fortgår.
Rapporten innehåller också förslag till ytterligare inskränkningar i kvicksil-
verhanteringen generellt sett. Rapporten har remissbehandlats. Remissti-
den utgick den 1 november 1993. En sammanställning av remissvaren har
påbörjats.
En beredning pågår således i regeringskansliet av de förslag som fram-
lagts. Regeringen avser att fatta beslut med anledning av förslagen under
våren 1994.
Anf. 248 BIRGITTA DAHL (s):
Herr talman! Jag ber att få tacka för svaret. Det sade inte nej, men det
sade inte heller så mycket mer.
När miljödebatten begynte för några årtionden sedan skedde det under
intryck av Rachel Carsons berömda bok Tyst vår. Den anknöt inte minst till
de skador som kvicksilver orsakar, t.ex. att fåglar dör ut av kvicksilverbetat
utsäde.
Jag vet att kvicksilver är mycket farligt för människor och natur.
I den miljöproposition som den socialdemokratiska regeringen lade fram
för två och ett halvt år sedan fanns det en awecklingsplan för all användning
av kvicksilver. Jag kan konstatera att det finns en massa obegripliga hinder
just på de områden som handlar om människors hälsa, medan det går ganska
bra inom jordbruk och industri, dock ännu inte tillräckligt bra. Detta bekym-
rar mig mycket.
Enbart miljöskälen är skäl nog för att avveckla användningen av kvicksil-
ver också inom tandvården. I en artikel i Dagens Nyheter för bara några da-
gar sedan berättades det att det i dag - sedan den totala användningen har
minskat - är krematorierna i Stockholmsregionen som står för de största ut-
släppen av kvicksilver.
Jag är alltså bekymrad över att det är så svårt att tillämpa den här princi-
pen inom tandvården, där både miljön och människors hälsa är berörd. Jag
skulle därför vilja fråga statsrådet Könberg: Anser regeringen att man skall
ställa samma krav på hälso- och sjukvård och tandvård som på industri och
jordbruk när det gäller användning och avveckling av miljöfarliga ämnen?
Anser regeringen att de principer som är etablerade inom miljöarbetet i öv-
rigt, nämligen försiktighetsprincipen och substitutionsprincipen, är tillämp-
liga också när det gäller människors hälsa?
Anf. 249 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Birgitta Dahl har inlämnat en fråga till mig som lyder: Kom-
mer socialministern att lägga fram en särskild proposition om avveckling av
amalgam?
Jag har i mitt svar redogjort för hur beredningen av ärendet ser ut. Vi
kommer alltså från regeringens sida att återkomma till frågan under våren
nästa år.
Anf. 250 BIRGITTA DAHL (s):
Herr talman! Det framgår inte av svaret om regeringen kommer att fram-
lägga någon proposition. Kan statsrådet tala klarspråk och dessutom svara
på de två andra frågor som jag ställde?
Anf. 251 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! För andra gången konstaterar jag att jag i mitt svar på frågan
om det skall läggas fram någon särskild proposition har redogjort för att den
beredning som för närvarande pågår kommer att leda fram till att regeringen
fattar beslut under våren.
Jag kan förstås upprepa detta en tredje gång. Så här är det.
Anf. 252 BIRGITTA DAHL (s):
Herr talman! Det står inte i svaret, och framgår inte heller av det som Bo
Könberg nu har sagt, om regeringen kommer att framlägga en proposition
eller inte. Därför upprepar jag först och främst den frågan.
Sedan tycker jag inte att man kan dribbla bort de andra frågorna heller.
Försiktighetsprincipen och substitutionsprincipen har Sverige kämpat för i
det internationella miljöarbetet och lagt fast som grund för det svenska mil-
jöarbetet. Det innebär att enbart misstanken om risk för hälsa och miljö och
kunskapen om att det finns ersättningsmaterial är nog för att man skall in-
gripa. Jag tycker att detta är lika viktigt när det gäller människors hälsa som
när det gäller industriutsläpp.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 253 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Arne Jansson har frågat socialministern vad den av socialför-
säkringsutskottet begärda redovisningen av effekterna av kompensationsni-
vån 70 % i sjukförsäkringen utvisar.
Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som skall svara på
den frågan.
Arne Jansson har ställt frågan med anledning av att socialförsäkringsut-
skottet i samband med att utskottet behandlade frågan om att införa kom-
pensationsnivån 70 % underströk att effekterna av den nya nivån noga skulle
följas upp och snarast utvärderas. Arne Jansson tycker efter en rundringning
hos försäkringskassorna och efter att ha tagit del av tidningsartiklar i ämnet
att man redan nu kan få en klar bild av situationen.
I samband med överläggningarna mellan regeringen och Socialdemokra-
tena hösten 1992, bl.a. i syfte att minska utgifterna för sjukförsäkringen,
träffades en överenskommelse om att införa en karensdag och att kompensa-
tionsnivån efter ett års sjukskrivning skulle vara 70 %.
Beslutet om att sänka sjukpenningsnivån till 70 % efter ett års sjukskriv-
ning fick sin slutliga utformning i och med att riksdagen den 7 juni 1993 fat-
tade beslut om att vissa grupper efter ansökan skulle kunna beviljas 80 %
även efter ett års sjukskrivning. I regleringsbrevet för budgetåret 1993/94,
som beslutades av regeringen några dagar senare, fick Riksförsäkringsverket
i uppdrag att redovisa effekter och resultat av olika regelförändringar inom
sjukförsäkringen, bl.a. införandet av en karensdag den 1 april i år och sänkta
ersättningsnivåer den 1 juli i år.
Prot. 1993/94:24
16 november 1993
5 var på frågor
101
Prot. 1993/94:24
16 november 1993
Svar pä frågor
För att en uppföljning eller utvärdering av nya regler skall bli meningsfull
bör det gå en viss tid mellan införandet av reglerna och utvärderingen av
dem. Även om det redan nu kan skönjas vissa tendenser är det min uppfatt-
ning att det har förflutit alltför kort tid för att en meningsfull utvärdering
skall kunna ske.
Anf. 254 ARNE JANSSON (nyd):
Herr talman! Jag får tacka statsrådet för den redovisning som han har
gjort. Detta var väl inte det svar som jag hade hoppats på att få.
Det här gäller en mycket känslig grupp av människor som redan före sänk-
ningen till 70 % hade det mycket besvärligt.
När utskottet tillstyrkte det här förslaget underströk vi att det var mycket
angeläget att regeringen noga följde upp effekterna och sedan gjorde en ut-
värdering. Det har överlämnats en protestlista med ca 10 000 namn.
Nu har det gått fem månader av den här ettårsperioden. Snart har alltså
halva tiden gått. Om regeringen verkligen har följt utskottets uppmaning att
noga följa detta borde man kunna skönja tendenser.
Denna sänkning skulle inbespara 1,2 miljarder. Då borde man till dags
dato åtminstone ha uppnått 500 miljoner.
Har det skett någon förskjutning så till vida att man i stället för att tillämpa
70-procentsnivån tar ut förtidspension? Har försäkringskassorna vidkänts
ökade administrationskostnader? Något annat som är ganska intressant att
veta är hur detta med att man skulle besöka en läkare minst en gång i måna-
den har fungerat i praktiken, speciellt under juni och juli.
102
Anf. 255 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Jag tror att det finns en del missuppfattningar från Arne
Janssons sida om den här reformen. Om Arne Jansson i utskottet, eller på
annat sätt, har fått den uppfattningen att man genom en sänkning av ersätt-
ningsnivån till 70 % på ett år skulle spara 1,2 miljarder är det en gigantisk
missuppfattning. Det är bra att jag får möjlighet att i denna diskussion rätta
till den missuppfattningen.
De 1,2 miljarderna sammanhänger med förändringarna när det gäller så-
väl införandet av 80-procentsnivån som införandet av 70-procentsnivån. Om
man skulle ange ett belopp för en 70-procentsnivå jämfört med en 80-pro-
centsnivå är det min bedömning att det, bortsett från om det finns undan-
tagsregler, kan handla om ca 300 miljoner kronor. Om man inför undantags-
regler innebär det förstås en minskning av motsvarande slag. Svaret på frå-
gan om de ekonomiska konsekvenserna blir förstås helt annorlunda om man
har Arne Janssons felaktiga verklighetsbild av vad beslutet handlade om än
om man har en mer korrekt bild.
Man kan alltid diskutera hur snabbt en utvärdering kan genomföras. Rätt
räknat har den nuvarande 70-procentsnivån, som tillkom efter övervägan-
den med Socialdemokraterna hösten 1992, varit i kraft i fyra och en halv må-
nad. Att det skulle finnas en färdig utvärdering av en sådan förändring efter
så pass kort tid tror jag är mycket begärt, om riksdagen önskar sig ett gott
underlag för sina ställningstaganden.
Det tillkännagivande som gjordes från utskottets sida vidarebefordrades
omedelbart, tre dagar senare, till Riksförsäkringsverket. Riksförsäkrings-
verket har detta uppdrag och kommer förstås som vanligt att fullfölja det på
ett bra sätt. Sedan får vi alla, såväl i regering och i riksdag som i den allmänna
debatten, ett bättre underlag för att kunna ha en uppfattning om detta är en
bra reform eller inte.
Herr talman! Eftersom frågan är uppe till debatt för andra gången på kort
tid ber jag att få anmäla att regeringen och jag personligen bedrev en lång
kampanj för att man skulle införa två karensdagar och på det viset få en lös-
ning som drabbade korttidssjukskrivna.
Anf. 256 ARNE JANSSON (nyd):
Herr talman! Även om nu detta belopp relaterat till just den här punkten
var felaktigt innebär det dock en viss form av besparing. Det är väl detta som
gör att det hela är så känsligt. Utskottet ansåg nämligen att denna sänkning
inte skulle ge någon besparing. Det är därför som jag måste återkomma till
detta.
De andra frågorna bör man ju efter den nästan fem månader långa perio-
den kunna svara på. I varje fall bör man kunna svara på frågan om det har
skett någon förskjutning mot förtidspensionering. Vi ser ju att förtidspensio-
neringarna på ett skrämmande sätt har ökat. Hur har försäkringskassorna
reagerat? Har de fått ökade administirationskostnader?
Och sedan det intressanta: Hur har enmånadsgränsen fungerat i prakti-
ken, speciellt juni/juli? Man måste efter nästan halva tiden ändå kunna göra
någon bedömning. Är det ett realistiskt eller inte realistiskt förslag som man
har kommit med, speciellt med tanke på att vi bad att man noga skulle följa
saken?
Anf. 257 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Folkpensionerna är en stor och viktig fråga. Till skillnad från
andra länder har Sverige tillämpat en möjlighet till mycket långa sjukskriv-
ningar. Människor har kunnat vara sjukskrivna ända upp till sju år i det
svenska systemet. Ambitionen är att kunna komma ifrån detta i stor ut-
sträckning. Det är svårt att på kort tid avgöra vad som är resultatet av kassor-
nas uppdrag att se över de långa sjukskrivningarna, som i vissa fall givetvis
leder till förtidspensioneringar, samt det som har att göra med denna be-
stämmelse, som har varit i kraft 4,5 månader.
En annan iakttagelse som har kunnat göras under denna korta tid är att
det inkommit relativt få ansökningar om att få tillgång till 80-procentsnivån.
Antalet läkarbesök under juni har jag inte efterforskat.
Anf. 258 ARNE JANSSON (nyd):
Herr talman! Jag måste återkomma till detta att man noga följer upp saker
och ting. När åtminstone halva perioden har gått för det känsliga klientel
som drabbas av detta, borde man göra någon form av utvärdering. Jag öm-
mar verkligen för dessa människor. Regeringen borde sätta till alla klutar för
att se efter om något är fel och i så fall justera det.
Prot. 1993/94:24
16 november 1993
Svar på frågor
103
Prot. 1993/94:24
16 november 1993
Svar på frågor
104
Anf. 259 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Jag har möjligen uttryckt mig oklart, men tre dagar efter det
riksdagen fattade sitt beslut såg regeringen till att Riksförsäkringsverket fick
detta uppdrag. Verket kommer att redovisa uppdraget så fort som över hu-
vud taget är möjligt.
Jag delar uppfattningen att det många gånger rör sig om människor som
har stora problem. Om inte annat är de sjuka, eftersom de är sjukskrivna
mer än en ettårsperiod. Det beslut som fattades om sanering av sjukförsäk-
ringens finanser - någonting som jag har för mig att Arne Janssons parti
många gånger har pläderat för - innebar inte fullt ut det som jag hade önskat,
nämligen införande av två karensdagar och ett inbesparande av negativa
ekonomiska effekter för de långtidssjukskrivna, utan det blev en regel mer
liknande den som Arne Janssons parti pläderade för våren 1992.
Anf. 260 ARNE JANSSON (nyd):
Herr talman! Jag försöker hålla mig till frågan och inte till vad vi har pläde-
rat för i andra sammanhang. Statsrådet nämner att verket har fått i uppdrag
att göra en utvärdering och återkomma så fort som möjligt. Utskottet ansåg
att utvärderingen var mycket akut. Då undrar jag: Vad innebär ”så fort som
möjligt” i tid?
Anf. 261 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Jag har full förståelse för att Arne Jansson inte vill diskutera
sitt partis agerande i denna fråga.
Utskottet självt har skrivit att ”det är angeläget att effekterna av nivåsänk-
ningen till 70 % noga följs upp och snarast möjligt utvärderas”. Precis den
formuleringen har jag vidarebefordrat till Riksförsäkringsverket.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 262 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Kenneth Lantz har frågat mig om regeringen ämnar vidtaga
åtgärder för att undersöka om fusk förekommer genom ”försäljning” av in-
tyg till förtidspension. Claus Zaar har frågat mig vilka åtgärder socialminis-
tern på kort sikt ämnar vidtaga för att komma till rätta med systemfelen i
förtidspensioneringen.
Kenneth Lantz har ställt frågan med anledning av de senaste dagarnas in-
formation om fusk från dem som utfärdar läkarintyg för förtidspension.
Claus Zaar är oroad över den kraftiga ökningen av antalet förtidspensionä-
rer och de metoder som använts av vissa enskilda för att erhålla förtidspen-
sion.
Eftersom frågorna rör samma sak, har jag valt att besvara dem i ett sam-
manhang.
Låt mig först klargöra att de förhållanden som beskrivits i media om hur
läkare utfärdar utlåtande för förtidspension till fullt arbetsföra personer,
vilka i sin tur använder utlåtandena för att orättmätigt skaffa sig förtidspen-
sion, är fullständigt oacceptabla. På den punkten utgår jag från att frågestäl-
laren och jag är helt överens.
Den kraftiga ökningen av antalet förtidspensionärer under år 1992 föran-
ledde regeringen att i budgetpropositionen i år awisera en översyn av de
ekonomiska villkoren för förtidspensionärer. Arbetet med denna översyn
pågår för närvarande inom Socialdepartementet.
Riksdagen biföll den 10 i denna månad socialförsäkringsutskottets betän-
kande 1993/94:SfU2 om bidragsfusk m.m. I detta betänkande har utskottet
föreslagit ett tillkännagivande med innebörd att regeringen skyndsamt bör
låta göra en kartläggning av i vilken omfattning det förekommer fusk med
förmåner och bidrag av social karaktär samt att regeringen bör redovisa re-
sultatet av kartläggningen för riksdagen och, beroende på vad kartlägg-
ningen utvisar, föreslå åtgärder för att komma till rätta med ett bidragsfusk.
Regeringen kommer snarast att se till att omfattningen av bidragsfusket
kartläggs. I det sammanhanget kommer naturligen de av frågeställama be-
rörda problemen att behandlas.
Anf. 263 KENNETH LANTZ (kds):
Herr talman! Jag framför mitt tack till statsrådet Könberg. Naturligtvis är
vi överens enligt statsrådets utsaga här om att det förekommer ett ohyggligt
fusk. Det är avskyvärt att vi får uppleva sådant i vårt land.
Jag har engagerat mig litet grand i arbetsskadeförsäkringen och översynen
av densamma. Det är tacksamt att regeringen har tagit tag i denna viktiga
sak, som jag nämnde litet i förbifarten i min fråga. Kan man räkna med en
alltmer ärlig behandling, även om den av förklarliga skäl är synnerligen svår-
åtkomlig, av denna översyn av eventuella fusk när det gäller både arbets-
skadeförsäkringarna och sjukförsäkringarna, där det förekommer ett antal
intyg av mycket suspekt värde?
Kan man, med den insyn som statsrådet har, riva upp beslut, som bevisli-
gen har varit grundade på falska underlag?
Anf. 264 CLAUS ZAAR (nyd):
Herr talman! Även jag vill först tacka statsrådet Könberg för svaret, som
jag dock hade väntat mig skulle gå litet djupare. Ett radioprogram har obser-
verat att den föregående regeringen för hela tre år sedan blev uppmärksam-
mad på att ett ändrat förfarande behövdes, eftersom det inte stod rätt till
med alla förtidspensioneringar. Felaktigheterna har fortgått, och jag är
oroad över att de inte har åtgärdats tillräckligt snabbt. Medborgarna förvän-
tar sig en snabb reaktion. Jag vill därför fråga: När kan vi förvänta oss denna
reaktion?
Det lär också vara så att försäkringskassan - även detta enligt uppgifter i
ett radioprogram - redan för tio år sedan gav signaler om att det inte stod rätt
till. Nu undrar jagom detta kan åtgärdas snabbt, så att vi får en förändring av
det lurendrejeri som har förekommit.
Precis som Kenneth Lantz är jag intresserad av att få veta om det går att
göra en omprövning av förtidspensioner, som har beviljats med stöd av lä-
karintyg utfärdade av de aktuella läkarna.
Prot. 1993/94:24
16 november 1993
Svar på frågor
105
8 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 24
Prot. 1993/94:24
16 november 1993
Svar på frågor
Anf. 265 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Vi är överens om att fusk, oavsett vilka former det tar, är
oacceptabelt inom våra socialförsäkringar, eftersom det kostar pengar och
dessutom underminerar förtroendet för de viktiga välfärdsanordningar som
våra socialförsäkringar utgör. Samtidigt skall man inse att det ofta är svårt
att kunna belägga fusk. Ganska ovanliga metoder har använts i dessa fall.
Vi vet dock ännu inte säkert, eftersom inga mål har avgjorts av domstol.
Men det är sannolikt att fusk har förekommit.
När det gäller kroppsliga åkommer men framför allt när det gäller psy-
kiska åkommor är det väldigt svårt att belägga om fusk förekommer. Detta
gör att man i dessa sammanhang nog inte kan vara säker på att man kan hitta
en metod, som förhindrar fusk. Ett sådant försäkringssystem finns nog inte
någonstans. Kampen måste handla om att man försöker pressa tillbaka fus-
ket så mycket som möjligt med iakttagande av acceptabla former.
Jag fick frågan om man utan att vara jurist kan riva upp beslut, som har
fattats på felaktiga grunder. Min bedömning är att man kan göra det i det
här fallet, om man kan belägga fusket. Problemet är bevisningen.
Anf. 266 KENNETH LANTZ (kds):
Herr talman! Det är tillfredsställande att konstatera att statsrådet tar
dessa ord i sin mun och med stark hand vågar visa hur regeringen vill arbeta
vidare. Jag vill helt kort tacka för svaret och önska lycka till. Jag skickar med
en ordentlig uppmuntran i detta synnerligen angelägna arbete. Lycka till,
och tack för de kraftfulla insatser som aviserats för framtiden!
Anf. 267 CLAUS ZAAR (nyd):
Herr talman! Jag önskar också statsrådet god framgång i detta arbete.
Anser statsrådet verkligen att journalister skall behöva avslöja fusket med
dolda kameror? Skall det inte finnas andra metoder? Försäkringskassan lå-
ter ju ganska uppgiven i sin kommentar. Vi borde inte ha ett system där me-
dierna skall behöva avslöja fusk.
Jag nämnde fusket litet förtäckt i allmänpolitiska debatten, där jag sade
följande: Är det så, vilket obekräftade rykten gör gällande, att förtidspen-
sioneringar har kunnat köpas på ett eller annat sätt? Då fick jag ingen reak-
tion av statsrådet. Var det första gången statsrådet fick reda på vad som
skett?
Anf. 268 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Problemet gäller ju, för att föra en seriös diskussion, om per-
soner medvetet ägnar sig åt direkt bedräglig verksamhet via läkarintyg. Ef-
tersom läkarintygen rör så subtila saker som psykiska åkommor är det svårt
att få detta avslöjat.
Det är klart att den som kan använda sig av dolda kameror har lättare att
göra det. Frågan är om vi vill att samhället skall skaffa sig de metoderna och
om vi skall anställa personer på försäkringskassorna som går runt hos läkare
med dolda kameror eller inte. Min bedömning är att vi inte vill leva i ett
sådant samhälle.
106
Samtidigt är det klart att vi då och då har anledning att vara tacksamma
för att medierna avslöjar missförhållanden i vårt samhälle.
Anf. 269 CLAUS ZAAR (nyd):
Herr talman! Systemet för arkivering av journaler och läkarintyg verkar
inte vara gjort så, att man skall kunna se vilken läkare som är inblandad. De
arkiveras efter patienten. Journalisterna gjorde ett stort arbete då de gick
igenom 1 000 patienters journaler för att avslöja fusket.
Detta tyder på att försäkringskassan måste förändra arkivhållningen. Det
borde vara rimligt att man förändrar systemet, och det borde gå väldigt
snabbt. Det borde finnas folk till detta i dagens arbetsmarknadssituation.
Anf. 270 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! I denna del tror jag inte att det framför allt handlar om brist
på arbetskraft. Försäkringskassan har länge varit oroad över att det har fun-
nits problem vad gäller läkaren i ett av de fall som nu har varit aktuellt i
massmedierna. Där hade det inte hjälpt med en förändrad arkivhållning.
Det som eventuellt har avslöjat vederbörande - fallet får prövas av rättsliga
myndigheter - har i så fall varit just användningen av dolda kameror.
Det finns naturligtvis all anledning att också se över försäkringskassans
sätt att arbeta vad gäller förtidspensionering m.m. Det ingår förstås i översy-
nen.
Anf. 271 CLAUS ZAAR (nyd):
Herr talman! Jag har ytterligare en fundering. Ser regeringen också över
kostnaden för förtidspensionerna? Ersättningsnivån är ju ganska hög.
Anf. 272 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Regeringen har i budgetpropositionen i januari i år uttalat
att denna fråga skall ses över. Så sker också.
Överläggningen var härmed avslutad.
Föredrogs och hänvisades
Motionerna
1993/94:A16-A20 till arbetsmarknadsutskottet
Prot. 1993/94:24
16 november 1993
Svar på frågor
Föredrogs men bordlädes åter
Skatteutskottets betänkande 1993/94:SkU8
Konstitutionsutskottets betänkanden 1993/94:KU5-KU7
Jordbruksutskottets betänkanden 1993/94:JoUl-JoU3 och JoU5
107
Prot. 1993/94:24
16 november 1993
108
Anmäldes och bordlädes
Motionerna
med anledning av prop. 1993/94:80 En allmän och obligatorisk arbetslöshets-
försäkring
1993/94:A21 av Nils Nordh m.fl. (s)
1993/94:A22 av Bo Finnkvist m.fl. (s)
1993/94:A23 av Ingvar Carlsson m.fl. (s)
1993/94:A24 av Hans Stenberg m.fl. (s)
1993/94:A25 av Gudrun Schyman m.fl. (v)
1993/94:A26 av Ingvar Carlsson m.fl. (s)
1993/94:A27 av Monica Öhman m.fl. (s)
1993/94:A28 av Margareta Winberg och Kaj Larsson (s)
1993/94:A29 av Margareta Winberg m.fl. (s)
1993/94:A30 av Bengt-Ola Ryttar m.fl. (s)
1993/94:A31 av Inge Carlsson m.fl. (s)
1993/94:A32 av lan Wachtmeister m.fl. (nyd)
1993/94:A33 av Åke Gustavsson m.fl. (s)
med anledning av prop. 1993/94:82 Samhällsvetenskaplig bostads- och bygg-
forskning
1993/94:Bo5 av Oskar Lindkvist m.fl. (s)
1993/94:Bo6 av Sinikka Bohlin m.fl. (s)
1993/94:Bo7 av Marianne Jönsson (c)
1993/94:Bo8 av Elisabeth Persson m.fl. (v)
1993/94:Bo9 av Arne Jansson och Laila Strid-Jansson (nyd)
Anmäldes att följande interpellationer framställts
den 12 november
1993/94:56 av Eva Johansson (s) till statsrådet Beatrice Ask om studie- och
yrkesorienteringen, m.m.:
Utbildningsväsendet präglas alltmer av elevernas möjligheter att göra sina
egna val. Det är bra. Dessutom ökar utbudet av utbildning. Det är också
bra.
Arbetsmarknaden blir alltmer komplicerad och förändras ständigt. Det
ställs allt större krav på både breda kunskaper och flexibilitet och specialist-
kunnande.
Elevernas behov av kunnig vägledning och korrekt information om både
studievägar och arbetsmarknaden ökar därmed.
Skolan har ansvar för att alla elever får den hjälp de behöver. Utbild-
ningen av syo-konsulentcr diskuterades i riksdagen i våras, som då beslöt att
införa en yrkesexamen för dessa.
Just nu behandlar utbildningsutskottet förslaget till läroplan där studie-
och yrkesorienteringen är en del. Ansvarsfrågan är dock inte närmare belyst
i förslaget, och där finns heller ingen garanterad tid för syo-arbetet eller ga-
ranti för elevernas tillgång till kompetent personal.
Tillgång till kompetent personal är en viktig förutsättning för att syo-verk-
samheten skall vara ett stöd för eleverna i deras studie- och yrkesplanering.
Läroplansförslagets vaga skrivningar, tillsammans med allt tätare rappor-
ter från kommunerna om att utbildade syo-konsulenter sägs upp och deras
arbetsuppgifter läggs på lärare som saknar syo-kompetens, oroar många.
Likvärdigheten i utbildningen äventyras. Som vanligt är det elever med svå-
righeter som drabbas hårdast. Elever som är osäkra om sina möjligheter och
elever med svagt stöd från hemmet drabbas extra hårt. Jag är också överty-
gad om att syo-insatserna spelar stor roll för jämställdhetssträvandena i sko-
lan. Om denna utveckling är allmän är det illavarslande för eleverna. De
riskerar i många fall att bli utan viktiga stöd eller få mindre kvalificerat stöd
av outbildad personal.
Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga skolministern:
1. Vilka åtgärder är skolministern beredd att vidta för att skollagens och
läroplanens mål om en likvärdig utbildning uppfylls när det gäller studie- och
yrkesorienteringen?
2. Är skolministern beredd att skyndsamt låta göra en översyn som belyser
situationen i kommunerna och ger en bild av elevernas tillgång till kompe-
tent syo-personal i sin skola?
1993/94:57 av Eva Johansson (s) till utbildningsministern om högre utbild-
ning i Stockholmsregionen:
Det råder stor enighet om att vi i Sverige måste öka kapaciteten inom den
högre utbildningen och bredda den både geografiskt och till nya utbildnings-
områden.
I Stockholmsregionen är den övervägande delen av den högre utbild-
ningen koncentrerad till innerstaden och dess norra utkanter. Näringslivs-
högskola Syd och en del utlokaliseringar av utbildning från KTH, Kl, HLS
och SU har i någon mån bidragit till en omfördelning. Fortfarande har dock
utlokaliseringarna endast marginell betydelse för den regionala balansen.
Högskoleutbildning är av strategisk betydelse för utvecklingen av såväl in-
dustri som tjänsteproduktion i privat och offentlig regi. Närheten till högre
utbildning verkar stimulerande på kulturliv och samhällsutveckling på alla
plan.
Det torde knappast råda något tvivel om att utbildningens lokalisering
spelar stor roll för att bryta den geografiska snedrekrytering som är ett fak-
tum i Stockholmsregionen. Ungdomarna i Södertörnskommunerna, och
andra kommuner, med långa avstånd till högskoleutbildningen, söker i långt
mindre utsträckning den högre utbildningen än deras jämnåriga i de centrala
delarna av regionen.
Socialdemokraterna i Stockholms län har därför länge drivit krav på att
högre utbildning skall lokaliseras till Södertörn i ökad utsträckning.
Prot. 1993/94:24
16 november 1993
109
Prot. 1993/94:24
16 november 1993
Vi har med tillfredsställelse noterat att Stockholms universitet nyligen på-
talat att man är i behov av att öka sin verksamhet och att man är intresserad
av att söka alternativ på Södertörn. Från universitetet är man inte heller
främmande för att det sker i former som är fristående från den nuvarande
organisationen. Detta är en utveckling i rätt riktning. Jag anser att det är
viktigt att planering och förberedelser nu sker i nära kontakt med företrä-
dare för regionen. Jag tänker då på t.ex. kommuner och landsting, näringsliv
och fackliga organisationer och statliga regionala myndigheter, som bör in-
bjudas till ett närmare samarbete i frågan med de nuvarande utbildnings-
anordnarna i Stockholmsregionen.
Det är viktigt att detta arbete kommer i gång utan dröjsmål.
Mot bakgrund av ovanstående vill jag ställa två frågor till utbildningsmi-
nister Per Unckel:
1. Hur bereds frågan om utvecklingen av den högre utbildningen i Stock-
holmsregionen i dag i Utbildningsdepartementet?
2. Är regeringen beredd att skyndsamt, tillsammans med företrädare för
regionen, låta utreda förutsättningarna att lokalisera ytterligare högre ut-
bildning till Södertörn i syfte att uppnå bättre regional balans?
1993/94:58 av Lars Stjemkvist (s) till statsrådet Reidunn Laurén om bostads-
marknaden:
Enligt Socialstyrelsens beräkning finns det 10 000 hemlösa i vårt land.
Mina egna erfarenheter från Norrköping och andra kommuner talar för att
allt fler får det allt svårare att hävda sig på den reguljära bostadsmarknaden.
I tidningen Kommunaktuellt 23/93 berättar Nyköpings socialchef Anita
Lindkvist att det är i det närmaste omöjligt att skaffa lägenheter till flyk-
tingar. Det krävs en heltidstjänst för att ringa runt till värdarna.
Vi läser tidningarnas annonser och ringer. Men när vi berättar vilka det
gäller är lägenheterna upptagna, förklarar hon.
I samma artikel svarar bostadsbolagets chef P O Bengtsson att det kom-
munala företaget inte längre kan ta ett större ansvar än privatvärdarna.
Diskussionen i Nyköping är tyvärr inte unik. Minskade subventioner och
därmed ökade boendekostnader är sannolikt inte den enda förklaringen till
det allt tuffare klimatet. Det finns fler politiska beslut, som enligt min me-
ning bidragit till den negativa utvecklingen.
Allmännyttans möjligheter att ta ett större socialt ansvar än andra fastig-
hetsägare har försämrats. Staten behandlar i dag de kommunala företagen
på samma sätt som de privata, t.ex. när det gäller subventioner och skatte-
regler. Kommunerna kan inte heller, alternativt vill inte, ge sina företag eko-
nomiskt stöd, t.ex. i form av kommunal borgen eller bidrag för s.k. sociala
merkostnader.
Kommunerna har inte längre någon möjlighet att tvinga privatvärdarna
att lämna lägenheter till kommunens bostadsförmedling.
Tidigare betydde likvärdiga villkor för kommunala och privata värdar att
båda var tvingade att ta ett socialt ansvar. I dag betyder likvärdiga villkor att
båda kan slå ifrån sig problemen.
110
Det finns i dag mer än 50 000 tomma lägenheter, vilket ger en skrämmande
föraning om vad som händer när efterfrågan på bostäder återigen ökar.
Ytterst är det kommunernas ansvar att se till att alla har tak över huvudet.
Om kommunen inte längre kan påverka värdarna att ta ansvar, då återstår
bara möjligheten att skapa särskilda socialbostäder. Det är en vanlig före-
teelse i vår omvärld. I vårt land har vi emellertid kunnat undvika den typen
av starkt segregerat boende, bl.a. på grund av allmännyttans starka ställ-
ning.
I dag är det framför allt missbrukare och psykiskt sjuka som återfinns i
statistiken över hemlösa. Men kretsen som utestängs från den reguljära bo-
stadsmarknaden vidgas. Ett stort allmännyttigt bostadsföretag meddelade
nyligen att det inte längre välkommar långtidsarbetslösa.
Vi som värnar om en generell välfärdspolitik, allas rätt till en god bostad,
måste känna oro inför det som sker på bostadsmarknaden. Avregleringen
har redan satt djupa spår. Samtidigt kan vi på goda grunder misstänka att
utslagningen och segregationen accelererar när efterfrågan på bostäder ökar
i framtiden. Därför måste åtgärder vidtas snabbt. Kommunernas möjlighe-
ter att påverka fördelningen av bostäder på den reguljära bostadsmarknaden
måste stärkas.
Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga:
Vilka åtgärder är statsrådet beredd vidta för att förhindra att människor
utestängs från den reguljära bostadsmarknaden?
1993/94:59 av Göran Magnusson (s) till arbetsmarknadsministern om arbets-
marknadssituationen i Västmanland:
På hösten 1991 besvarade arbetsmarknadsminister Hörnlund min inter-
pellation om det besvärliga arbetsmarknadsläget i Västmanland.
Han hänvisade då till den nytillträdda regeringens proposition om den
ekonomiska politikens inriktning, där tillväxtens betydelse för att långsiktigt
skapa varaktiga arbeten betonades liksom den konkurrensutsatta sektorns
betydelse. Konkreta förslag för att skapa jobb var bl.a. sänkt skatt för små-
företag, sänkt förmögenhetsskatt, slopad omsättningsskatt på aktiehandel,
avskaffade löntagarfonder, privatisering av statliga företag, ökad utbildning,
grundlagsskydd för privat ägande, slopad avdragsrätt för fackavgifter, ka-
rensdagar i sjukförsäkringen, höjda avgifter i a-kassan, högre hyror i nypro-
duktionen.
Han uttalade vidare att ”den nu mycket höga arbetslöshetsnivån måste
emellertid även bekämpas med åtgärder som ger ett snabbt resultat”. Detta
var alltså 1991.
Hur har sysselsättningen utvecklats under två år med Hörnlund?
Länsarbetsnämnden förutspådde hösten 1991 att arbetslösheten ett år se-
nare skulle vara 4,6 %. (Den blev 5,1 %.) Siffran betraktades som näst intill
ofattbar. Än mer ofattbar hade säkert dagens siffra på 7,1 % framstått, om
någon 1991 hade påstått att den skulle vara verklighet två år senare. I dag
framstår 1991 års arbetslöshet på 2,8% som ofattbar. Den dystra utveck-
lingen framgår av nedanstående tabell.
Prot. 1993/94:24
16 november 1993
Prot. 1993/94:24
16 november 1993
Arbetslöshet och åtgärder i Västmanland - jämförelse mellan september 1991
och september 1993
|
1991 |
1993 |
+/- | |
|
Arb.lösa platsförm. |
4 631 |
11 726 |
+ 7 095 |
|
Arb.lösa vägl. mm |
2 444 |
4 367 |
+ 1 923 |
|
Berab |
391 |
649 |
+ 258 |
|
Ungd. prakt. |
447 |
1515 |
+ 1068 |
|
A-utb. |
2 711 |
1 976 |
-735 |
|
ALU |
- |
1 215 |
+ 1 215 |
|
Totalt |
10 594 |
21 448 |
+10 854 |
|
Procent |
6,4 |
13,0 |
+ 6,6 |
Det finns flera intressanta uppgifter i denna tabell.
* Arbetsmarknadsutbildningen har minskat med nästan 30%.
* I förhållande till totala antalet arbetslösa är det nu en mindre andel arbets-
lösa som omfattas av åtgärder än 1991.
* Antalet arbetslösa västmanlänningar har ökat med drygt 7 000, eller med
153%!
112
Kraftig ökning bland kvinnor...
Den kraftiga ökningen av arbetslösheten är särskilt markant bland kvin-
norna. Ser man på arbetslöshetskassornas redovisningar framkommer att i
september 1991 fanns det 1 636 arbetslösa kvinnor. Ett år senare var antalet
2 960 för att i september i år uppgå till 4 636. I absoluta tal återfinns de
största ökningarna i Kommunals och Handels kassor, och i exempelvis kas-
sor som Industritjänstemännens och Hotell- och Restaurangs är ökningen
hög både relativt och i absoluta tal.
Det av regeringen starkt omhuldade omvandlingstrycket i offentlig sektor,
som hålls uppe genom indragning av statsbidrag och genom skattestoppet,
medför att landstinget i Västmanland nyligen beslutat om nedskärningar
inom sjukvården. Det kommer att ytterligare öka antalet arbetslösa kvinnor.
Nedskärningarna beräknas beröra omkring 500 anställda, som i de allra
flesta fall går direkt till arbetslöshet.
För samhället i sin helhet är det riktigare att övergångsvis behålla dessa
människor i ett arbete; dessutom lönar det sig. Effekten av uppsägningarna
borde kunna fördröjas i avvaktan på en bättre arbetsmarknad.
... och bland ungdomar
Antalet från a-kassan ersättningsberättigade ungdomar under 25 år upp-
gick 1991 till 1 172, i september 1992 var motsvarande siffra 1 859. I septem-
ber 1993 var siffran 2 515. Det speglar emellertid inte hela verkligheten; på
grund av svårigheterna att komma in på den reguljära arbetsmarknaden står
många ungdomar utanför a-kassorna.
Byggarbetslösheten
Byggnads a-kassa hade för två år sedan 488 arbetslösa medlemmar. De
ökade på ett år till 975 för att i september i år vara I 192. Bostadsbyggandet
har praktiskt taget avstannat också i Västmanland, ROT-programmet har
inte gjort någon verkan. Någon avsevärd ökning av statliga investeringar har
inte skett i förhållande till vad som diskuterades vid interpellationsdebatten
hösten 1991. Högskolebygget är i gång, byggandet av Mälarbanan pågår och
byggandet av E18 mellan Köping och Arboga håller på att starta. Trots dessa
insatser har arbetslösheten blivit långt värre än vad som vid varje tidpunkt
verkat troligt.
Prot. 1993/94:24
16 november 1993
Industrins utveckling
I debatten 1991 pekade jag på utvecklingen hos några stora industriföretag
i länet; den har dess värre blivit minst så dyster som kunde anas. Småföreta-
gens utveckling hänger samman med hur det går för de stora. Följdriktigt
har också de minskat antalet sysselsatta. Redan 1991 nämnde jag varsel på
Volvo i Köping, och de har sedan dess blivit fler. Företaget har minskat anta-
let anställda från ca 3 000 till 2 000. Oro för effekterna av avtalet Volvo - Re-
nault finns naturligtvis också. I Arboga, där FFV-Aerotech och Volvo Aero
Support svarar för flygunderhåll m.m., ligger också avskedanden och varsel,
i sämsta fall är omkring 300 personer berörda. En anledning är uteblivna
militära beställningar. Också i Kungsör, med många småföretag, sviktar sys-
selsättningen kraftigt.
Den sjunkande industrisysselsättningen slår mot a-kassorna. Industri-
tjänstemännens kassa redovisade i september 1991 313 arbetslösa, två år se-
nare är arbetslösheten uppe i 1 039. Motsvarande arbetslöshetstal för Metall
är 1 198 resp. 2 757.
Stödområde
På grund av nedgången i industrisysselsättningen, förstärkt av landstingets
beslutade neddragningar inom sjukvården, arbetar kommunerna i västra
Västmanland för att Kungsör, Arboga och Köping skall placeras i stödom-
råde. Där finns redan tidigare fyra av länets kommuner, Fagersta, Norberg,
Skinnskatteberg och Hallstahammar. Den sistnämnda kommunen hade en
arbetslöshet på 16,3 % i september 1993. Det handlar alltså om arbetslös-
hetstal av norrländska mått, mitt i Sveriges mest industrialiserade region!
Läget i kommunerna framgår av nedanstående tabell.
Arbetslösheten i Västmanland kommunvis 1991 och 1993
|
Kommun |
1991 |
1993 |
|
Fagersta |
6,6 |
12,9 |
|
Skinnskatteberg |
8,0 |
12,9 |
|
Norberg |
6,5 |
13,7 |
|
Köping |
7,9 |
14,6 |
|
Arboga |
6,7 |
13,3 |
|
Kungsör |
5,6 |
13,0 |
|
Västerås |
5,8 |
12,3 |
|
Hallstahammar |
9,0 |
16,3 |
|
Surahammar |
7,2 |
13,4 |
|
Sala |
6,2 |
12,7 |
|
I lehy |
5,8 |
12,5 |
113
Prot. 1993/94:24
16 november 1993
114
Den kommunala sysselsättningen har också minskat om än i mindre om-
fattning. Stor oro finns emellertid i kommunerna och landstinget över de
olika förslag till förändrad skatteutjämning som nu diskuteras. I värsta fali
kan den redan höga arbetslösheten komma att öka ytterligare genom att
kommunernas resurser minskas. Omvandlingstrycket blir därvid ännu star-
kare, ett tryck som riskerar att pressa ut ännu fler i arbetslöshet.
Jag vill med anledning av den höga arbetslösheten ställa följande frågor
till arbetsmarknadsministern:
1. Är arbetsmarknadsministern beredd att medverka till att lindra effek-
terna av uppsägningar inom sjukvården i Västmanland, exempelvis ge-
nom ekonomiska resurser för senareläggningar?
2. Är arbetsmarknadsministern beredd att överväga att placera kommu-
nerna Kungsör, Arboga och Köping i stödområde?
3. Planerar regeringen nya statliga investeringar i eller sysselsättningsska-
pande beställningar i Västmanland?
4. Är arbetsmarknadsministern beredd att tillföra länsarbetsnämnden i
Västmanland resurser av sådan omfattning att samma andel av de arbets-
lösa kan omfattas av åtgärder 1993 som 1991?
den 15 november
1993/94:60 av Berith Eriksson (v) till kulturministern om placeringen i häkte
av personer som tagits i förvar m.m.:
Nyligen kunde man i tidningen Dagen läsa om en 23-årig statslös pales-
tinsk kvinna, gravid i nionde månaden, som tagits i förvar och placerats i en
polisarrest i samband med verkställighet av awisningsbeslut.
Några dagar senare publicerade Idag en artikel om en 17-årig pojke från
Sudan som sedan två månader är förvarstagen i Härlandafängelsets häktes-
avdelning. Han mår så dåligt av detta att han ges antidepressiva mediciner.
Det finns fler exempel på kvinnor i långt framskriden graviditet som tagits
i förvar och placerats i polisarrest.
Av Kriminalvårdsstyrelsens statistik kan utläsas att närmare 3 000 perso-
ner per år hålls i förvar i Kriminalvårdsstyrelsens lokaler, dvs. häkten. Varje
dag sitter ca 85 förvarstagna utlänningar i våra häkten.
Miljön i häktena är i högsta grad olämplig för människor som sökt skydd
i Sverige och som skall avvisas därför att deras skäl inte bedömts vara till-
räckligt starka för beviljande av asyl. Redan vetskapen att man skall tvingas
återvända till det land man flytt från gör att dessa människor ofta mår dåligt
psykiskt. Det strider mot allt förnuft att de skall placeras tillsammans med
grova brottslingar och dessutom i praktiken undergå i stort sett samma be-
handling som de häktade. Häktena har inte möjlighet att i nämnvärd ut-
sträckning bevilja särskilda lättnader för de förvarstagna t.ex. i fråga om
kontakter med omvärlden.
Förutom att det i hög grad är inhumant att hålla förvarstagna människor
inspärrade i häkten och polisarrester är det också olämpligt ur statsfinansiell
synpunkt. Genomsnittlig dygnskostnad per häktad för hela landet är 1 675
kr. Kostnaden blir mycket hög på grund av kraven på rymningssäkerhet, på
förebyggande av att föremål smugglas ut från eller in till häktena osv. Om
särskilda civila lokaler togs fram för förvar av utlänningar kan säkerhetsni-
vån sänkas och verksamheten förbilligas.
100 miljoner kronor har av regeringen öronmärkts för att polisen skall in-
tensifiera arbetet med att verkställa avvisningar. Om detta arbete blir fram-
gångsrikt kommer situationen för de redan överfulla häktena att bli ohållbar.
Jag vill med anledning av ovanstående fråga statsrådet:
Vilka åtgärder är regeringen på kort och litet längre sikt beredd att vidta
för att de som tagits i förvar inte skall placeras i häkten eller polisarrester?
Anmäldes att följande frågor framställts
den 15 november
1993/94:160 av Göran Magnusson (s) till justitieministern om dödsstraff
m.m.:
Allt fler ungdomar i gymnasieåldern anser att Sverige skall återinföra
dödsstraffet, visar en attitydundersökning Ungdomsbarometer 93. Enligt
den vill 40 % av gymnasieeleverna att dödsstraffet återinförs. Fler pojkar
än flickor har den uppfattningen; 48 respektive 35 %. Därtill skall läggas att
närmare en fjärdedel av de tillfrågade ungdomarna hade svårigheter att ta
ställning till frågan. Resultatet är mycket nedslående för alla som är emot
dödsstraff och som värnar om humanism och en kriminalvård grundad på
andra principer än vedergällning. Om opinionen för dödsstraff växer under-
grävs Sveriges möjligheter att i FN driva kampen mot dödsstraff.
Under de senaste årens kriminalpolitiska debatt har ofta rests starka krav
om hårdare tag och strängare straff. I den debatten återkommer också tan-
kar på återinförande av interneringsstraffet.
Är justitieministern beredd att ta initiativ till och engagera regeringen i
en bred upplysningsverksamhet mot interneringsstraff och dödsstraff?
1993/94:161 av Birthe Sörestedt (s) till arbetsmarknadsministern om åtgärder
mot arbetslösheten:
Arbetsmarknadsministern sade vid Nordiska rådets möte i Mariehamn:
”Om vi alla bryr oss om varandra tillräckligt mycket, klarar vi arbetslöshe-
ten. Det finns angelägna, viktiga uppgifter i omsorgen människor emellan,
i omsorgen om våra barns och barnbarns livsmiljö”.
Jag vill i anledning av detta uttalande fråga:
Vad menar arbetsmarknadsministern att vi konkret skall göra just nu?
Prot. 1993/94:24
16 november 1993
115
Prot. 1993/94:24
16 november 1993
1993/94:162 av Pierre Schori (s) till utrikesministern om fältsjukhuset i So-
malia:
I den svåra situationen i Somalia har det svenska fältsjukhuset spelat en
betydelsefull roll. Skadade har fått vård och somalisk personal har utbildats.
Minst lika viktig är den förtroendeskapande effekt som sjukhuset har i den
spända situationen. Det är särskilt viktigt i detta läge när FN-insatsen i So-
malia håller på att återfå den humanitära karaktär den bör ha, vilket bl.a.
FN:s biträdande generalsekreterare Jan Eliasson starkt argumenterat för.
FN har nu begärt att Sverige förlänger fältsjukhusets närvaro i Somalia,
eller åtminstone lämnar kvar utrustningen så att annan personal kan ta vid.
Enligt uppgift är regeringen inte beredd att tillmötesgå FN:s begäran. Rege-
ringen sägs inte kunna komma överens om hur kostnaderna för insatsen skall
fördelas. Försvarsministern lär ha motsatt sig delad finansering från anslaget
för fredsbevarande insatser.
Mot denna bakgrund vill jag fråga utrikesministern:
Avser regeringen att säga nej till FN:s begäran om fortsatt stöd till freds-
processen i Somalia genom det fältsjukhus som Sverige har bidragit med?
1993/94:163 av Pierre Schori (s) till utrikesministern om svensk kandidatur
till FN:s säkerhetsråd:
Ett mycket viktigt inslag i svensk säkerhetspolitik har varit det aktiva en-
gagemanget i Förenta nationerna. Sverige hade förra hösten en möjlighet att
vinna en plats i FN:s säkerhetsråd, men lyckades inte. Sverige har sedan dess
haft möjlighet att kandidera på nytt, med fullt nordiskt stöd.
Jag vill därför fråga utrikesministern:
Vilka åtgärder har regeringen vidtagit för att driva en kandidatur för Sve-
rige till FN:s säkerhetsråd för åren 1995-96?
51 § Kammaren åtskildes kl. 21.25.
Förhandlingarna leddes
av tredje vice talmannen från sammanträdets början t.o.m. ajourneringen
kl. 16.40,
av andre vice talmannen därefter t.o.m. 35 § anf. 206 (delvis) och
av tredje vice talmannen därefter till sammanträdets slut.
116
Innehållsförteckning
1 § Justering av protokoll................................ 1
2 § Ledighet .......................................... 1
3 § Svar på fråga 1993/94:14 om utvecklingen i Ryssland........ 1
Utrikesminister Margaretha af Ugglas (m)
Hans Göran Franck (s)
4 § Svar på frågorna 1993/94:22 och 146 om inrikes strider i Turkiet
m.m........................................... 4
Utrikesminister Margaretha af Ugglas (m)
Berith Eriksson (v)
Ingela Mårtensson (fp)
5 § Svar på fråga 1993/94:75 om stödet åt svenska medborgare som
fängslats utomlands ............................... 8
Utrikesminister Margaretha af Ugglas (m)
Hans Göran Franck (s)
6 § Svar på frågorna 1993/94:71 och 93 om arbetslöshetsersättning
och deltidsarbete ................................. 11
Arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund (c)
Göte Jonsson (m)
Arne Jansson (nyd)
7 § Svar på fråga 1993/94:112 om arbetslöshetsersättningen...... 13
Arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund (c)
Claus Zaar (nyd)
8 § Svar på fråga 1993/94:73 om butikerna i glesbygd........... 15
Arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund (c)
Karl-Erik Persson (v)
9 § Svar på fråga 1993/94:97 om sysselsättningen i Vetlanda kommun 16
Arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund (c)
Catarina Rönnung (s)
10 § Svar på fråga 1993/94:100 om avreglering av elmarknaden ... 17
Arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund (c)
Elvy Söderström (s)
11 § Svar på fråga 1993/94:118 om företagshälsovården......... 18
Arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund (c)
Barbro Westerholm (fp)
12 § Svar på fråga 1993/94:126 om sysselsättningen i Stockholms skär-
gård ........................................... 20
Arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund (c)
Sylvia Lindgren (s)
13 § Svar på fråga 1993/94:129 om företagshälsovården ......... 23
Arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund (c)
Göte Jonsson (m)
Prot. 1993/94:24
16 november 1993
117
Prot. 1993/94:24 14 § Svar pä fråga 1993/94:131 om de funktionshindrade och lönebi-
16 november 1993 dragen ......................................... 25
' Arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund (c)
Ingvar Björk (s)
15 § Svar på fråga 1993/94:113 om studiestöd till kvinnor över 40 år 27
Utbildningsminister Per Unckel (m)
Kristina Svensson (s)
16 § Svar på fråga 1993/94:115 om högre konstutbildning i södra Sve-
rige ............................................ 30
Utbildningsminister Per Unckel (m)
Olle Schmidt (fp)
17 § Svar på fråga 1993/94:127 om professuren om kvinnors hälsa . 32
Utbildningsminister Per Unckel (m)
Barbro Westerholm (fp)
18 § Svar på fråga 1993/94:143 om den trätekniska forskningen ... 34
Utbildningsminister Per Unckel (m)
Bo Arvidson (m)
19 § Svar på fråga 1993/94:151 om samordningen mellan högskolorna 36
Utbildningsminister Per Unckel (m)
Björn Samuelson (v)
20 § Svar på fråga 1993/94:152 om rekryteringen till högre studier 39
Utbildningsminister Per Unckel (m)
Björn Samuelson (v)
21 § Svar på fråga 1993/94:141 om Domän AB:s markområden med
särskilda naturvärden .............................. 42
Näringsminister Per Westerberg (m)
Stina Gustavsson (c)
22 § Svar på frågorna 1993/94:150 och 153 om privatskolor...... 44
Statsrådet Beatrice Ask (m)
Björn Samuelson (v)
Ajournering .......................................... 47
Återupptagna förhandlingar .............................. 47
23 § Svar på fråga 1993/94:140 om den militära dykarutbildningen 47
Försvarsminister Anders Björck (m)
Yvonne Sandberg-Fries (s)
24 § Svar på fråga 1993/94:158 om medlemskap i IEPG......... 50
Försvarsminister Anders Björck (m)
Ingela Mårtensson (fp)
25 § Svar på fråga 1993/94:45 om åsiktsfrihet och medborgarskap . 52
Socialminister Bengt Westerberg (fp)
Kenneth Attefors (nyd)
26 § Svar på fråga 1993/94:119 om EES-avtalet och alkoholmonopo-
let ............................................ 53
Socialminister Bengt Westerberg (fp)
Sten Andersson i Malmö (m)
27 § Svar på fråga 1993/94:128 om amning och pappaledighet .... 54
Socialminister Bengt Westerberg (fp)
118 Margareta Israelsson (s)
Svar på fråga 1993/94:144 om förslaget om vårdnadsbidrag.. . 57
Socialminister Bengt Westerberg (fp)
Birgitta Dahl (s)
Svar på fråga 1993/94:104 om folkrörelsernas engagemang i flyk-
tingmottagandet .................................. 60
Kulturminister Birgit Friggebo (fp)
Inge Carlsson (s)
Svar på fråga 1993/94:122 om konststölden på Moderna museet 62
Kulturminister Birgit Friggebo (fp)
Åke Gustavsson (s)
Svar på fråga 1993/94:125 om asylsökandes hälsotillstånd .... 66
Kulturminister Birgit Friggebo (fp)
Åke Carnerö (kds)
Svar på fråga 1993/94:133 om fördelningsprinciper vid kommun-
placering av flyktingar ............................. 68
Kulturminister Birgit Friggebo (fp)
Lars Biörck (m)
Svar på fråga 1993/94:148 om Utlänningsnämndens reserapport
om Ryssland och Ukraina........................... 70
Kulturminister Birgit Friggebo (fp)
Svar på frågorna 1993/94:74, 82, 85, 137, 138 och 139 om Njaka-
fjäll ........................................... 71
Miljöminister Olof Johansson (c)
Jan Jennehag (v)
Rose-Marie Frebran (kds)
Sigge Godin (fp)
John Andersson (-)
Svar på fråga 1993/94:91 om utsläpp av miljöfarliga ämnen från
fartyg m.m...................................... 79
Miljöminister Olof Johansson (c)
Ulla Pettersson (s)
Svar på fråga 1993/94:120 om blyhagel.................. 82
Miljöminister Olof Johansson (c)
Rose-Marie Frebran (kds)
Svar på fråga 1993/94:124 om tryckimpregnerat virke....... 85
Miljöminister Olof Johansson (c)
Carl Olov Persson (kds)
Svar på fråga 1993/94:123 om psykiatrisk vård vid fängelser och
häkten ......................................... 87
Justitieminister Gun Hellsvik (m)
Hans Göran Franck (s)
Svar på fråga 1993/94:110 om företagshälsovården och det s.k.
husläkarsystemet ................................. 90
Statsrådet Bo Könberg (fp)
Elisabeth Fleetwood (m)
Svar på fråga 1993/94:111 om högkostnadsskyddet och företags-
hälsovården ..................................... 93
Statsrådet Bo Könberg (fp)
Prot. 1993/94:24
16 november 1993
119
Prot. 1993/94:24
16 november 1993
120
Elisabeth Fleetwood (m)
41 § Svar på fråga 1993/94:116 om frihet att välja husläkare...... 95
Statsrådet Bo Könberg (fp)
Maud Ekendahl (m)
42 § Svar på frågorna 1993/94:132 och 157 om plötslig spädbarnsdöd 96
Statsrådet Bo Könberg (fp)
Margareta Israelsson (s)
Lotta Edholm (fp)
43 § Svar på fråga 1993/94:135 om amalgam.................. 99
Statsrådet Bo Könberg (fp)
Birgitta Dahl (s)
44 § Svar på fråga 1993/94:145 om sjukförsäkringen............ 101
Statsrådet Bo Könberg (fp)
Arne Jansson (nyd)
45 § Svar på frågorna 1993/94:154 och 159 om förtidspension m.m. 104
Statsrådet Bo Könberg (fp)
Kenneth Lantz (kds)
Claus Zaar (nyd)
46 § Hänvisning av ärenden till utskott...................... 107
47 § Förnyad bordläggning............................... 107
48 § Bordläggning ..................................... 108
49 § Anmälan om interpellationer
1993/94:56 av Eva Johansson (s) om studie- och yrkesorienter-
ingen, m.m..................................... 108
1993/94:57 av Eva Johansson (s) om högre utbildning i Stock-
holmsregionen .................................. 109
1993/94:58 av Lars Stjernkvist (s) om bostadsmarknaden. ... 110
1993/94:59 av Göran Magnusson (s) om arbetsmarknadssitua-
tionen i Västmanland............................. 111
1993/94:60 av Berith Eriksson (v) om placeringen i häkte av
personer som tagits i förvar m.m.................... 114
50 § Anmälan om frågor
1993/94:160 av Göran Magnusson (s) om dödsstraff m.m.. . . 115
1993/94:161 av Birthe Sörestedt (s) om åtgärder mot arbetslös-
heten......................................... 115
1993/94:162 av Pierre Schori (s) om fältsjukhuset i Somalia 116
1993/94:163 av Pierre Schori (s) om svensk kandidatur till FN:s
säkerhetsråd................................... 116
gotab 45431, Stockholm 1993