Riksdagens snabbprotokoll

Protokoll 1993/94:12

Torsdagen den 21 oktober

Kl. 14.30

---

1 § Justering av protokoll

Justerades protokollet för den 15 oktober.

2 § Anmälan om ny ersättare för statsråd

Talmannen anmälde att Sören Norrby (fp) skulle
tjänstgöra som ersättare för socialminister Bengt
Westerberg (fp), varigenom motsvarande uppdrag
för Carl B Hamilton upphört.

3 § Hänvisning av ärenden till utskott

Föredrogs och hänvisades

Proposition

1993/94:25 till finansutskottet

4 § Muntliga frågor till regeringen

Anf. 1 TALMANNEN:

Det blir nu tid för muntliga frågor till regeringen.
Vi hälsar statsminister Carl Bildt, miljöminister
Olof Johansson, jordbruksminister Karl Erik
Olsson, statsrådet Alf Svensson och statsrådet Bo
Lundgren välkomna.

Statsministern besvarar övergripande
allmänpolitiska frågor. Frågorna till övriga statsråd
förutsätts beröra deras ansvarsområden inom
regeringen.

Stödet till Sydafrika

Anf. 2 HANS GÖRAN FRANCK (s):

Fru talman! Jag vill ställa en fråga till statsministern
om stödet till Sydafrika.

Vi närmar oss nu alltmer den dag då det
sydafrikanska folket skall gå till val. Jag skulle vilja
fråga statsministern varför regeringen ännu inte har
tagit ställning till det fortsatta stödet till ANC. Jag
tycker att det är angeläget att det förslag som SIDA
har lagt fram i den här saken snarast blir behandlat
av regeringen och att det blir ett positivt
ställningstagande till förslaget.

Anf. 3 Statsminister CARL BILDT (m):

Fru talman! Jag tackar Hans Göran Franck för
frågan. Som Hans Göran Franck känner till är
denna fråga föremål för diskussion. Det är
diskussioner som förs både med företrädare för
ANC och med företrädare för oppositionen här i
riksdagen. Vi är angelägna om en bred
parlamentarisk förankring.

Sverige har som bekant under mycket lång tid stött
arbetet för en övergång till demokrati och frihet för
alla, för lika rättigheter i Sydafrika. Vi ser nu att
detta blir möjligt med den övergångsregering som
inom kort kommer att installeras, i och med valen
till den konstituerande församlingen. Därmed
övergår Sydafrika till att bli en demokrati bland
andra demokratier. Svenskt stöd kan då gälla
demokratin och utvecklingen av detta land, men
självfallet inte enstaka politiska partier, vilket det
vara månde.

Här måste alltså ske en förändring av stödet. Det är
tidpunkten och formerna för detta som vi nu
diskuterar. Att förändringen måste ske och att vi
inte kan ge stöd till politiska partier är något vi har
diskuterat med ANC sedan lång tid tillbaka. Det är
i dessa delar inte kontroversiellt.

Anf. 4 HANS GÖRAN FRANCK (s):

Fru talman! Jag skulle verkligen vilja veta när
regeringen kommer att fatta ett beslut och om
regeringen anser att det finns något hinder för att
ge stöd åt den allmänna demokratiska verksamhet
som ANC bedriver i Sydafrika. Den är mycket
viktig för att säkra demokratin.

Anf. 5 Statsminister CARL BILDT (m):

Fru talman! Vi är självfallet beredda att ge stöd till
allmän demokratisk verksamhet samt till
ekonomisk och social utveckling i Sydafrika även
sedan Sydafrika har blivit en demokrati, Hans
Göran Franck. Det tycker jag närmast är en
självklarhet. Däremot kan inte detta stöd vara
exklusivt för en politisk gruppering eller ett
politiskt parti, utan stödet måste rimligen få en
bredare inriktning.

På frågan om när vi är beredda att fatta beslut vill
jag svara att vi är beredda att fatta beslut nu. Men,
som jag sade, vi eftersträvar en bred enighet kring
de här känsliga avvägningarna. Det är därför vi har
en diskussion inom ramen för Utrikesnämnden och
även med företrädare för oppositionen. Den
dialogen är ännu inte avslutad.

Skriften Förnyelsen av Sverige

Anf. 6 JAN BERGQVIST (s):

Fru talman! Regeringen har gett ut en officiell
redovisning av vad som skett under dess två första
riksdagsår. Förnyelsen av Sverige hette den boken.
Tyvärr är den fylld av grova sakfel och vilseledande
information.

Jag tvingas konstatera att det avsnitt som är mest
bemängt med felaktigheter och vilseledande
skrivningar är det avsnitt som statsministern
egenhändigt har undertecknat. Jag vill därför fråga
Carl Bildt: Vad tänker regeringen göra för att
dementera och rätta till dessa felaktigheter?

Anf. 7 Statsminister CARL BILDT (m):

Fru talman! Jag har noterat att Jan Bergqvist i den
offentliga debatten har försökt att dra i gång en stor
debatt om detta. Man kan ha delade meningar om
vad som är felaktighet eller inte. Vi har litet olika
värderingar av regeringens insatser och av värdet av
den inriktning som regeringen har gett politiken.

Om Jan Bergqvist anser att de av honom påstådda
felaktigheterna är av grov natur är jag självfallet
beredd att åtgärda dem genom att så snart som
möjligt ge ut en helt ny upplaga av denna skrift.

Anf. 8 JAN BERGQVIST (s):

Fru talman! Den här skriften har också spritts till
skolor, tidningsredaktioner och allmänheten. Alla
har inte kunnat ta del av den tidningskritik som
förekommit. Det finns konkreta sakfel i Carl Bildts
avsnitt när det gäller företagskonkurser och BNP-
utveckling. Det går att visa på punkt efter punkt att
det är felaktigheter som bör rättas till.

Anledningen till att jag är upprörd över hur man
missbrukar statens information är att detta inte är
något enstaka exempel. Nu har det kommit en ny
skrift som heter Att renovera en förfallen
kriminalpolitik. Att kalla detta för en valbroschyr
vore fel mot valbroschyrerna. Men det är ett
oerhört missbruk av statens objektiva information
som sker. Här finns också grova fel, som behöver
rättas till. Vad tänker statsministern göra för att få
ordning på detta?

Anf. 9 Statsminister CARL BILDT (m):

Fru talman! Jag tror att jag svarade på frågan första
gången.

Självfallet finns det i en skrift som sådan siffror som
kan diskuteras, t.ex. om konkursutvecklingen. Det
är alldeles självklart att de siffrorna också blir något
föråldrade med tiden. Utvecklingen medför att
gamla siffror blir gamla. I det här fallet kan man ha
delade värderingar om hur de ser ut.

Jag är, som jag sade till Jan Bergqvist, beredd att
medverka till att en ny upplaga ges ut, och att den
sprids till samma kretsar som har fått den tidigare
upplagan. Det tycker jag ingår i den naturliga
informationsskyldighet som en regering har om
inriktningen av sin politik. Jan Bergqvists önskemål
är noterat, och det kommer att verkställas.

Beskattningen av aktier och pensionssparande

Anf. 10 CARL FREDRIK GRAF (m):

Fru talman! Jag har en fråga till skatteministern
med anledning av det förslag som har lagts fram
beträffande förändringen av aktiebeskattningen.
Förslaget innebär att skillnaden mellan direktägda
aktier och aktier i fonder och pensionsförsäkringar
blir ganska liten.

Jag undrar vilken skatteministerns bedömning är.
Priset för att spara i pensionsförsäkring och ha sitt
kapital låst är ganska högt. Vilken är
skatteministerns kommentar?

Anf. 11 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Fru talman! Förslaget om förändringar vad gäller
ägarbeskattningen i bolag är föranlett av en önskan
att ordna en kapitalförsörjning som det svenska
näringslivet behöver för att kunna bygga ut nya
viktiga jobb. Det är motivet. Förslaget har ett
överordnat syfte. Det leder till att den skillnad till
pensionssparandets förmåner som i dag finns
minskar. Men det finns fortfarande en förmån med
pensionssparandet.

Det är klart att vi inte avstår från att lägga fram
förslag som förbättrar förutsättningarna att öka
antalet nya jobb för att vi får en mindre skillnad i
det här avseendet. Pensionssparandet är
avdragsgillt inom de ramar som finns. De nya regler
som har införts, och som kommer att gälla från
årsskiftet, innebär att det är fullt möjligt att,
exempelvis med den schabloniserade
avkastningsskatt som finns vad gäller direktägande
av aktier, inom ramen för detta sparande göra
omplaceringar utan skattekonsekvenser, vilket i sig
är intressant. Det finns alltså fortfarande många
förmåner, som motiveras med att det är ett
långsiktigt bundet sparande inför pensioneringen.

Kärnkraftsavgiften

Anf. 12 ROLAND LÉBEN (kds):

Fru talman! Jag har en fråga till miljöministern som
rör den s.k. finansieringslagen, som reglerar
uppbyggnad av resurser för kärnkraftens
avveckling och avfallsbevaring m.m.

Sedan lagen trädde i kraft 1982 har avgiften på
kärnkraftsproducerad el höjts en gång. Det skedde
1984. Sedan 1987 har statens egen oberoende
expertis och myndigheter i de här frågorna, SKN
och sedan i fjol SKI, varje år föreslagit en höjning
av avgiften efter grundliga beräkningar och
överväganden. Samtliga dessa propåer har avslagits
av de berörda regeringarna. Konsumentpriserna
och byggnadspriserna har under samma tid ökat
med 106 %, medan kärnkraftsavgiften höjts med
12 %.

SKI kommer även i år att föreslå en höjning, denna
gång en större höjning än tidigare. Jag vill fråga: Är
statsrådet Olof Johansson beredd att nu
tillbakavisa kärnkraftsproducenternas önskemål
om en oförändrad avgift och följa SKI:s
rekommendationer?

Anf. 13 Miljöminister OLOF JOHANSSON
(c):

Fru talman! Den här frågan är inte färdigberedd.
Framställningen från SKI som kommer årligen har
inte inkommit till regeringskansliet, men vi har
berett oss på att ta upp frågan i hela dess vidd
genom den finansieringsutredning som regeringen
har tillsatt och som nu verkar. Utredningen är
ombedd att komma med ett delförslag i just den
fråga som nämns här. Det har funnits starkt
motstående uppgifter om tillförlitligheten i de
kalkyler som tidigare har gjorts. Jag har ingen
anledning att motsäga de uppgifter som nu
nämndes.

Så här har vi hanterat frågan. Det är viktigt att det
blir ett direkt avgörande den här gången, eftersom
vi nu kommer att ha underlag från såväl
myndigheten som den utredning vi har tillsatt om
finansieringsförhållandena i stort för kärnkraftens
avveckling och för avfallshantering.

Renslakterierna

Anf. 14 STINA ELIASSON (c):

Fru talman! Jag vill ställa en fråga om
renslakterierna till jordbruksministern. Tidigare
har samerna, genom den anordning man har haft,
skött renslakten på ett alldeles utomordentligt sätt.
Veterinärbesiktningen har varit utomordentlig och
noggrann. Nu har det kommit en ny bestämmelse,
som gör möjligheten att slakta renar både dyrare
och krångligare. Varför gör man så?

Anf. 15 Jordbruksminister KARL ERIK
OLSSON (c):

Fru talman! Att vi höjer standarden på
renslakterierna beror framför allt på att vi närmar
oss EG och att vi skall ha möjlighet att i framtiden
exportera renköttet. Det är ganska angeläget att
detta exklusiva kött kan finnas med på en marknad
där det kan köpas till rätt pris och inte, som fallet
är i dag, så att säga ätas upp till alltför låga priser
på en lokal marknad. Jag tror därför att det är bra
att vi höjer kravnivån. Det finns också ett stöd från
samhället för att bygga upp slakterierna. Om det
skulle vara onödigt krångligt är jag beredd att
undersöka saken. Jag tycker inte att man skall göra
saker krångligare än de behöver vara.

Utvisningen av ryska judar

Anf. 16 GEORG ANDERSSON (s):

Fru talman! Jag läste i gårdagens Dagen att
statsrådet Alf Svensson riktade kritik mot
Utlänningsnämndens beslut att utvisa ryska judar.
Om jag förstod artikeln rätt riktade Svensson kritik
i egenskap av minister ansvarig för mänskliga
rättigheter.

Min fråga är: Avser statsrådet Alf Svensson vidta
några åtgärder i regeringen med anledning av
utvisning av ryska judar?

Anf. 17 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):

Fru talman! Det som Georg Andersson sade är helt
rätt. Jag fick frågan av en redaktör på tidningen
Dagen om vad jag ansåg om det faktum att ryska
judar utvisas från Sverige, medan man i en lång rad
andra länder, jag tror i samtliga övriga länder, låter
de ryska judarna stanna kvar. Man anser nämligen
att det för närvarande finns latenta oroligheter i
Ryssland, och det är svårt att överblicka framtiden
där. Jag sade till reportern att det här naturligtvis
egentligen inte är min fråga, eftersom den ligger
under minister Friggebos domvärjo. Min
personliga uppfattning menar jag att jag har rätt att
ge till känna. Jag hade helst sett att man hade dröjt
med utvisningen av den lilla gruppen det handlar
om.

Jag menar att det skulle te sig mycket svårt för oss
om någonting inom den närmaste tiden inträffar i
det forna Sovjetunionen som innebär att
antisemitismen blommar upp än mer än på det sätt
vi för närvarande ser den existera. Det är självklart
att jag för resonemang med mina kolleger i den här
frågan.

Anf. 18 GEORG ANDERSSON (s):

Fru talman! Nu är det i och för sig den
konstitutionella aspekten som jag i första hand är
ute efter. Eftersom Alf Svensson är ansvarig för
frågor om mänskliga rättigheter och riktar kritik
mot de myndigheter som har att handlägga dessa
frågor, utgår man ifrån att det är regeringens avsikt
att göra förändringar i politiken. Men om jag
förstod svaret här rätt, är det inte regeringens avsikt
att vidta några åtgärder. Är det rätt uppfattat?

Anf. 19 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):

Fru talman! Det här är inget regeringsärende, som
Georg Andersson väl vet. Men det vore förfärligt
om jag som ansvarig minister för frågor om
mänskliga fri- och rättigheter inte skulle våga
uttrycka en personlig uppfattning i ärendet.

Försäljningen av statlig egendom

Anf. 20 DAN ERIKSSON i Stockholm
(nyd):

Fru talman! Jag har en fråga till statsministern. Av
finansministern fick vi i går veta att statsskulden
icke skall betalas tillbaka. Det vore ganska dumt.
Vore det inte ganska bra att betala av statsskulden
med de pengar som vi får in när vi säljer ut statlig
egendom?

Anf. 21 Statsminister CARL BILDT (m):

Fru talman! När vi vidtar försäljning av statlig
egendom har det varit en diskussion om vad
pengarna skall användas till. Där kan man säga att
det har funnits två skolor i den offentliga debatten:
den ena har varit att vi i stort sett skall använda
pengarna till investeringar i infrastruktur, vägar och
järnvägar, den andra att vi skall använda dem för
att klara av statsskulden. Att klara av statsskulden
i det läge som vi nu befinner oss i innebär inte direkt
att betala av den, dess värre. Jag skulle önska att så
var fallet.

Vi är nu inne i ett skede där vi minskar underskottet
i statsbudgeten för att dämpa ökningstakten i den
totala statliga skuldbelastningen.

Det är självklart att de åtgärder som vi vidtar för att
privatisera och sälja ut i första hand är motiverade
av att vi vill att de företag som är aktuella skall
fungera bättre på marknaden, i andra hand av att
de medel som vi får till vårt förfogande kan
användas dels till infrastrukturinvesteringar, dels
också till att mildra den oroväckande utveckling
som vi har av statsskulden.

Tjänstebilsbeskattningen

Anf. 22 LENNART FREMLING (fp):

Fru talman! Jag skulle vilja ställa en fråga till
skatteministern angående tjänstebilsbeskatt-
ningen. Har regeringen helt givit upp försöken att
skapa en rimlig modell, som innebär att
marginalkostnaden för den enskilde resenären inte
blir noll? Ur miljösynpunkt är det här ett
bekymmer, eftersom biltrafiken stimuleras på
bekostnad av andra trafikslag.

Kommer regeringen alltså att göra något för att den
inom trafikpolitiken accepterade
marginalkostnadsprincipen skall tillämpas?

Anf. 23 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Fru talman! Regeringen kommer, vilket framgår av
det förslag som har lämnats till lagrådsremiss, att
studera möjligheterna att göra ytterligare saker
inom ramen för ett oförändrat uttag för skatten och
med hänsyn tagen till att inte i alltför stor
omfattning skapa administrativa svårigheter för
dem som skall lämna uppgifter och för dem som
skall kontrollera.

Det finns problem i dagens tjänstebilsbeskattning.
Den innebär i realiteten att om man har en
tjänstebil skall man köra litet i tjänsten och mycket
privat. Omvänt: man är mindre intresserad av
tjänstebil, som ofta i sig är miljövänligare än många
privatbilar, nyare och bättre ur miljösynpunkt. Om
man kör mycket i tjänsten och litet privat, får man
en väldigt hög beskattning. Därför har vi föreslagit
en del jämkningar som underlättar för den som har
en tjänstebil i ordets egentliga bemärkelse.

Årets nobelpristagare i ekonomi

Anf. 24 WIDAR ANDERSSON (s):

Fru talman! Statsminister Bildt höll den 13 oktober
ett stort ideologiskt anförande inför Föreningen
Svensk handel. Rubriken var Det liberala
systemskiftet. Det systemskiftet kan vi återkomma
till i en interpellationsdebatt senare.

Min fråga nu gäller statsministerns kommentar
kring nobelpristagaren professor Norths budskap.
Statsministern väljer tyvärr att läsa
nobelpristagaren som en viss berömd underjording
sägs läsa Bibeln.

Kärnan i Norths budskap är ju -- om jag starkt
sammanfattar hans bok Västerlandets uppgång --
att kapitalismen behöver två saker, inte bara en.
Den behöver kapitalister som är beredda att
investera och som ser vinstmöjligheter. Inget att
säga om det. Men kapitalismen behöver också
motstånd, lagar och regleringar, dvs. med andra
ord: en stark stat, en stat som beställer, som sätter
ramar, som är principiell, som är någorlunda
förutsägbar och som garanterar en stark
infrastruktur för alla medborgare, alla landsdelar,
alla företag. Det är alltså detta som är kärnan i
budskapet.

Min fråga är då: Varför väljer statsministern att
glömma bort Norths budskap om den starka staten
och bara rikta in sig på marknad, äganderätt och
näringsfrihet?

Anf. 25 Statsminister CARL BILDT (m):

Fru talman! Jag tackar Widar Andersson för frågan
och jag hoppas att vi får möjlighet att återkomma i
den form som gör det möjligt att diskutera den
något vidare -- Widar Andersson har framställt en
interpellation till mig om detta.

Jag vill i allt väsentligt instämma i den beskrivning
som Widar Andersson ger. Den fanns också med i
mitt anförande, har jag för mig. Douglas Norths
teser är värda att uppmärksamma. Han säger att
den ekonomiska utvecklingen i västerlandet blev
möjlig när man fick instutioner som garanterade
äganderätten. Då blev det möjligt för människor,
familjer och företag att agera på ett sätt som gjorde
att det gick bra för dem och också för samhället.
Det är självklart att dessa institutioner till stor del
garanterades av staten, den starka, men
begränsade, liberala staten.

Äganderätten är icke möjlig utan en lagstiftning,
och denna lagstiftning är inte möjlig utan en stat,
framför allt den typ av demokratisk rättsstat som
jag förordar. Detta är viktigt och ett ideologiskt
stöd för de principer som jag ofta företräder i mina
olika anföranden. Utan en stat som är stark, men
begränsad, som garanterar äganderätt och rättvisa
kommer vi aldrig att få ekonomisk och social
utveckling i de länder som nu befinner sig på
marschen från ett system, där staten tidigare
bestämde allt och där avskaffandet av ägandet var
upphöjt till ideologisk princip.

Anf. 26 WIDAR ANDERSSON (s):

Fru talman! Staten skall förvisso vara stark, men
jag finner det oroväckande att statsministern så
starkt betonar marknaden. I sitt anförande talade
statsministern triumferande om de kilometerlånga
kiosker som finns i Moskva. Det stora problemet
där är ju det totala förfallet i staten. Dessa kiosker
av spirande kapitalism, vad betyder de när staten
förfaller?

Anf. 27 Statsminister CARL BILDT (m):

Fru talman! Det är en fråga som många ställer sig.
Nu har vi kommit ut på de djupa ideologiska
vattnen. I alla dessa samhällen där staten skulle
sköta allting avskaffade man rätten till ägande och
marknadsekonomin. Man styrde och reglerade alla
människors liv. Men vi kunde se hur allting förföll.
Det var inte bara staten som förföll i det f.d.
Sovjetunionen -- allt förföll. I många fall befinner
sig nu samhällena materiellt och moraliskt i ett
utomordentligt eländigt tillstånd.

Det som Douglas North lär oss är att
förutsättningen för att dessa samhällen skall kunna
häva sig upp ur sin materiella och moraliska misär
är att en stat etablerar institutioner och regler för
individerna. Och bland den allra viktigaste av dessa
regler är rätten till privat ägande. Utan rätt till
privat ägande, finns inga möjligheter till handel,
och utan handel finns inga möjligheter till
välfärdsutveckling.

Banktillsynen

Anf. 28 BENGT DALSTRÖM (nyd):

Fru talman! För ett år sedan, hösten 1992, tillsattes
en särskild kommitté under ledning av Jan
Wallander. Denna kommitté skulle analysera
orsakerna till bankkrisen, tillsynen och hur
regelverket för bankerna hade fungerat resp. inte
fungerat.

Enligt kommittédirektiven skulle kommittén
avlägga sin rapport 1994, men dessförinnan skulle
den i delrapporter redovisa resultatet av arbetet. Vi
har ännu inte sett till några delrapporter. Kan
statsrådet Lundgren kommentera situationen, och
när kan vi förvänta oss ett utkast till delrapport?

Anf. 29 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Fru talman! Såvitt jag förstår kommer en
delrapport att lämnas redan under denna höst. Men
jag vet inte den exakta tidsplanen. Jan Wallanders
utredning syftar just till att ge ett bredare och
djupare underlag för att man skall kunna bedöma
vad som egentligen inträffade. Särskild vikt skall
läggas vid hur tillsynen fungerade under den andra
hälften av 80-talet, då de ekonomiska problem som
vi i dag upplever i stor utsträckning grundlades.
Annars vet vi ganska väl hur krisen uppstod. Det
var bristen på tillräckligt stark ekonomisk politik
när den nödvändiga avregleringen av
kreditmarknaden genomfördes och de höga
marginalskatterna som bidrog till
spekulationsekonomin, som vi lider av, inte bara
när det gäller bankerna utan också när det gäller
hela ekonomin. Just detta kommer naturligtvis med
större tyngd att kunna redovisas av Jan Wallander,
med den tidsplan som är fastlagd.

Öresundsbron

Anf. 30 NILS T SVENSSON (s):

Fru talman! Jag vill ställa en fråga till statsministern
om Öresundsbron. Det har på senare tid kommit
olika besked från olika ministrar om när regeringen
är redo att besluta i frågan. Vi är nu många som är
otåliga och väntar på beslutet, så att bron kan börja
byggas -- jag förutsätter att statsministern har kvar
sin uppfattning om att det behövs en bro.

Anf. 31 Statsminister CARL BILDT (m):

Fru talman! Jag tror inte att det har kommit olika
besked när det gäller tidpunkten för regeringens
prövning. Men det har kommit litet olika besked --
vilket jag beklagar, men som jag inte har möjlighet
att påverka -- om tidpunkten för när
Vattendomstolen skall avge sitt yttrande. Jag tror
att det är Vattendomstolen som är den sista
remissinstans som skall inkomma med ett yttrande.
Vattendomstolen har en mycket specifik roll,
eftersom den har att pröva enligt vattenlagen.
Enligt de besked som jag och -- som jag har
kontrollerat -- miljöministern har fått kommer
Vattendomstolen med sitt yttrande den 15
november. Det ger möjlighet för regeringen att
göra sin prövning, och den skall regeringen göra
inom den tidsplan som vi här i kammaren tidigare
har talat om, inom den tidsplan som finns i avtalet
med Danmark och inom den tidsplan som man har
kommit överens med den danska regeringen om.
Här föreligger inga oklarheter.

Fastighetsbeskattningen

Anf. 32 KARIN STARRIN (c):

Fru talman! Jag har en fråga till skatteministern.
Under 1994 kommer en allmän fastighetstaxering
att genomföras för hyreshus. De provvärderingar
som nu har genomförts visar att fastighetsskatterna
kommer att höjas kraftigt. Skall man ta ut de höjda
fastighetsskatterna på höjda hyror, kommer det att
bli jobbigt för många hyresgäster. Min fråga är då:
Är skatteministern beredd att begränsa dessa
effekter?

Anf. 33 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Fru talman! Vi är medvetna om vad
fastighetstaxeringen nästa år i stort kommer att
leda till. Vi håller därför på att skaffa oss en
detaljerad bild av hur detta kommer att slå i olika
regioner, för olika årgångar och vilka de totala
skattemässiga effekterna blir. En del av årgångarna
är faktiskt befriade från fastighetsskatt eller betalar
halv fastighetsskatt.

Självfallet ingår i denna bedömning också frågan
om vi skall vidta några särskilda åtgärder. Om så
behövs, kommer vi att redovisa sådana för
riksdagen i rimlig tid.

Skogsavverkningen på Njakafjäll

Anf. 34 INGE CARLSSON (s):

Fru talman! Jag vill rikta min fråga till
miljöministern. Ungdomens miljöriksdag hölls i
Stockholm, samtidigt som man började att avverka
urskogen i Njakafjäll. Området har av ett
internationellt nätverk utsetts som ett av tio
världsunika skogsområden som man vill bevara till
eftervärlden.

Det är inte underligt att de här ungdomarna blir
upprörda. Dessutom avverkas skogen med hjälp av
AMS-pengar. Därtill kommer att regeringen förra
veckan presenterade en strategi för att bevara den
biologiska mångfalden. I våras antogs också en ny
skogsvårdslagstiftning, där miljömål och
produktionsmål skulle jämställas. Det är vackra
ord, Olof Johansson, men det skapar inte ett
hållbart Sverige, där ursprungliga områden med en
mångfald av växter och djur bevaras. Det börjar bli
dags för regeringen att leva upp till allt tjusigt tal
om miljövård och bevarandearbete. Vad tänker
miljöministern och regeringen göra för att rädda
urskogen på Njakafjäll?

Anf. 35 Miljöminister OLOF JOHANSSON
(c):

Fru talman! Som frågeställaren vet har inte
regeringen något direktkommando över
utvecklingen i ett sådant här ärende. Det måste
man i så fall skapa sig, vilket tar tid.

Bakgrunden till att denna fråga inte har varit ett
regeringsärende -- låt mig säga detta med tydlighet
så att inga missförstånd uppstår -- är att
Naturvårdsverket har gjort en prioritering som
innebär att man delar in bevarandevärda områden
i olika klasser. I det här fallet har man t.ex.
prioriterat Blaikfjället framför Njakafjäll, vilket är
Naturvårdsverkets uppgift inom ramen för de
anslag som riksdag och regering ställer till
förfogande. De har dessutom sagt att man inte har
råd att bevara båda. Jag har för det första bett mina
medarbetare att ta kontakt med Naturvårdsverket
för att utan några pekpinnar -- det vore
ministerstyre -- efterhöra grundvalen för deras
ställningstagande, och för det andra skall de
efterhöra möjligheten till omprioritering mellan i
första hand Blaikfjället, som skulle kosta en del att
lösa in, och i andra hand Njakafjäll. Något
ytterligare har regeringen hittills inte kunnat göra.

Roma sockerbruk

Anf. 36 BIRGITTA HAMBRAEUS (c):

Fru talman! Jag har en fråga till
jordbruksministern. Det gäller Råma sockerbruk
på Gotland.

Vi har ju en ekologisk livsmedelsdag här i riksdagen
i dag. Där togs denna fråga upp. Det produceras
inget socker i Sverige eller Europa som är
ekologiskt odlat. Jag tycker att det skulle vara en
otroligt bra affärsidé. Vi vet nu att det är ett danskt
företag som äger Råma sockerbruk.

Min fråga till jordbruksministern är: Kan
jordbruksministern tänka sig att tillsätta en
arbetsgrupp som tar kontakt med det danska
företaget för att försöka marknadsföra denna
utmärkta idé, att på Gotland skapa Europas enda
ekologiska sockerbruk?

Anf. 37 Jordbruksminister KARL ERIK
OLSSON (c):

Fru talman! Vi har ganska goda kontakter med
Danisco, dvs. ägaren till Svenska sockerbolaget
som äger Råma sockerbruk. Ett första önskemål är
att detta sockerbruk skall kunna drivas ytterligare
något år efter 1995. Detta har man från ägarens sida
sagt ja till. Emellertid är sockerbruket väldigt litet
jämfört med dagens normalstorlek. Men det är i
alla fall angeläget att sträva efter att behålla
sockerbetsodlingen på Gotland.

När det gäller frågan om ekologiskt socker är detta
snarast en marknadsfråga. Om det finns en
efterfrågan på detta socker, skulle man säkert
kunna tänka sig att producera detta. Det finns i
dagsläget en begränsad efterfrågan, men den
kräver troligen inte ett helt sockerbruk. Hur det
kommer att se ut i framtiden vågar jag för
närvarande inte ha någon uppfattning om.

Anf. 38 TALMANNEN:

Frågestunden är härmed avslutad. Vi tackar
statsministern, miljöministern, jordbruksministern
och statsråden Alf Svensson och Bo Lundgren.

5 § Information från regeringen om aktuella
nordiska samarbetsfrågor

Anf. 39 Miljöminister OLOF JOHANSSON
(c):

Fru talman! De nya förutsättningar som
förändringar i vår omvärld skapar är en utmaning
för det nordiska samarbetet.

Utvecklingen i Europa, särskilt den europeiska
integrationsprocessen, var utgångspunkten för det
initiativ till att reformera det nordiska samarbetet
som statsministrarna tog vid sitt möte i Mariehamn
i november 1991. Syftet med detta reformarbete är
att finna former för ett stärkt och vitaliserat
samarbete inom en europeisk ram.

Samarbetet stärks på områden som är av genuint
gemensamt intresse. Vidare utvidgas det politiska
samarbetet om europeiska och regionala
samarbetsfrågor för att underlätta ländernas
deltagande i EES- och EG-samarbetet.

Regeringssamarbetet i utrikes- och
säkerhetspolitiska frågor utvecklas, bl.a. genom
tätare möten mellan utrikesministrarna. En debatt
i utrikes- och säkerhetspolitiska frågor är ett nytt
inslag i Nordiska rådets höstsessioner. Det innebär
att den svenska utrikesministern vid den
förestående sessionen i Mariehamn i november
kommer att lämna en utrikes- och säkerhetspolitisk
redogörelse.

EES-avtalet innehåller en nordisk klausul som
säger att avtalet inte innebär något hinder för det
nordiska samarbetet, så länge det inte försvagar
tillämpningen av EES-avtalet. De nordiska
statsministrarna har uttalat att ett förhandlingsmål
i nu pågående förhandlingar om utvidgning av EG:s
medlemskrets är en liknande nordisk klausul i EG-
fördraget.

Många av de nuvarande avtalen mellan de nordiska
länderna innebär att större åtaganden görs
gentemot nordiska stater än gentemot EES-
länderna, exempelvis arbetsmarknads- och
trygghetsöverenskommelserna. Genom den
nordiska klausulen i EES-avtalet och den
eftersträvade klausulen i fördraget om EG-
medlemskap skapar vi möjligheter till fortsatt
nordiskt samarbete inom en vidare europeisk ram.

Det nordiska samarbetet skall enligt de nya
riktlinjerna koncentreras till de genuint
gemensamma nordiska frågorna. De nordiska
resurserna är begränsade. Vi skall därför inte
belasta det nordiska samarbetet med sådant som
kan skötas bättre i andra politiska sammahang. När
vi tar initiativ till nya nordiska samarbetsprojekt
bör vi ordentligt pröva om de verkligen mest är
lämpade för nordiskt samarbete eller snarare hör
hemma på det nationella planet eller i något annat
internationellt organ.

För att anpassa samarbetsorganisationen till de nya
målsättningarna koncentreras resurserna inom
Nordiska ministerrådet till sju prioriterade
satsningsområden: kultur, forskning och
utbildning, miljö, medborgarnas rättigheter,
ekonomi, fiske och juridiska frågor.

Särskild vikt läggs vid en väsentlig satsning på
kultur-, utbildnings och forskningsområdena. Även
samarbetet på miljöområdet och samarbetet med
Baltikum ges fortsatt hög prioritet.

De nordiska miljöministrarna har tagit upp en
diskussion om en nordisk strategi på miljöområdet.
En viktig punkt i strategin bör vara gemensamma
nordiska miljöskatter och -avgifter. Genom
samordnade insatser kan vi nå större
genomslagskraft.

Förnyelsearbetet har även inriktats på att
rationalisera Nordiska ministerrådets organisation.
Antalet ämbetsmannakommittéer har därför
begränsats och ministerrådets sekretariat har
omorganiserats och kostnaderna för det har
minskats.

En översyn har också gjorts av regelverken för det
nordiska samarbetet. Regeringen förelade
riksdagen tidigare i år förslag om ändring i den
nordiska samarbetsöverenskommelsen,
Helsingforsavtalet. De nya bestämmelserna i
avtalet träder efter godkännandeproceduren i de
nordiska länderna i kraft senare i höst.

Betydande omprioriteringar föreslås inom den
gällande budgetramen på 650 miljoner danska
kronor i det budgetförslag som Nordiska
ministerrådet lagt fram inför Nordiska rådets
session i november.

Ministerrådets budgetplanering utgår från att
budgeten skall vara realt sett oförändrad. I det
budgetförslag som samarbetsministrarna i augusti
överlämnade till Nordiska rådet ökas anslagen till
kultur- och utbildningsområdet med 60 miljoner
danska kronor. Detta finansieras genom
besparingar på de flesta andra områden.

Ökningen, som främst tillförs det allmänkulturella
området, medger nya insatser bl.a. för
språksamarbetet och det folkliga kultursamarbetet.
Vidare planeras ett särskilt insatsprogram för barn
och ungdom.

För att bl.a. tillmötesgå sådana synpunkter som
under budgetarbetets gång framförts från Nordiska
rådets organ har samarbetsministrarna även
beslutat att disponera det överskott i verksamheten
på drygt 31 miljoner danska kronor som uppkom år
1992. Det är ett tillägg till vad som ryms inom den
ordinarie budgetramen. Ministerrådet är inställt på
att anslå överskottet till bl.a. Baltikumsamarbete,
Nordiska industrifonden, arbetsmarknads- och
arbetsmiljösamarbete samt regionalpolitiskt
samarbete.

Som jag nämnde är budgetförslaget nu överlämnat
till Nordiska rådet för behandling och
ställningstagande vid sessionen i november.

Därefter är det ministerrådets uppgift att fastställa
den slutliga budgeten. Med det ökade
budgetinflytande som nu Nordiska rådet fått
genom ändringen i Helsingforsavtalet krävs det
synnerliga skäl för att ministerrådet skall avvika
från vad rådet föreslår.

Sverige har under innevarande verksamhetsår,
fram till Nordiska rådets session i Stockholm i mars
1994, ordförandeskapet i Nordiska ministerrådet.
Därmed har vi ett huvudansvar för att genomföra
förnyelsen av det nordiska samarbetet och driva
verksamheten i övrigt framåt.

En av de viktigaste uppgifterna under
ordförandeperioden är att hålla nära kontakt med
de övriga nordiska länder, Finland och Norge, som
förhandlar om medlemskap i EG. I det syftet hade
statsministrarna och de för EG-förhandlingarna
ansvariga ministrarna ett gemensamt möte i juli i år.
I det löpande arbetet har det varit en lång rad
möten, bl.a. på expertnivå om olika frågor.

Sysselsättning och ekonomisk tillväxt har hög
prioritet. En gemensam nordisk plattform
utarbetades som bidrag till det europeiska
tillväxtinitiativet inför det gemensamma mötet med
EG:s och EFTA:s ekonomioch finansministrar i
april 1993. Vidare diskussioner kommer att föras
vid ett möte mellan de nordiska statsministrarna
och finansministrarna i november.

En annan fråga som prioriterats är att utreda
förutsättningarna för ett nordiskt TV-samarbete via
satellit. Uppdrag har givits till cheferna för de
nationella TV-företagen att komma med förslag.

För en vecka sedan presenterade de nordiska TV-
företagen, med undantag av Danmarks Radio, ett
förslag om att vid sidan av de existerande
marksända kanalerna gå ut i en gemensam
satellitsänd TV-kanal över Norden.
Statsministrarna kommer att diskutera saken vid
sitt möte i november.

Även vid sidan av övervägandena om en nordisk
TV-kanal bör det nordiska samarbetet på TV-
området kunna stärkas. Det gäller bl.a.
möjligheterna till grannlandstittande och spridning
av filmer som produceras via den nordiska film- och
TV-fonden.

Möjligheten att avlägsna kvarstående hinder för
personers resor, uppehåll och arbete över
gränserna i de nordiska länderna utreds för
närvarande. Ministerrådet har för denna uppgift
engagerat förre industriministern Nils G. Åsling.

Låt mig slutligen nämna att arbetet med en
gemensam nordisk marknad för högre utbildning
och forskning fortskrider. Utbildningsministrarna
fattade ett principbeslut i juni och ambitionen är att
ett avtal skall vara klart i november. Det innebär att
från och med höstterminen 1994 skall studenter
kunna välja mellan universitet och högskolor i hela
Norden på samma villkor. När det kommer till
högre utbildning och forskning skall våra länder
således bli en gemensam marknad. Tack, herr
talman!

Anf. 40 BIRGITTA HAMBRAEUS (c):

Herr talman! Jag vill tacka nordiska
samordningsministern för informationen. Som vi
nu har fått höra har vi i Norden kommit längre utan
någon som helst överstatlighet än vad EG har gjort
i många samordningsfrågor när det gäller utbyte,
gemensam arbetsmarknad osv.

Jag skulle vilja ställa en fråga i ett ämne som rör det
nordiska samarbetet. Det gäller en
naturgasledning. Norge måste göra en ny
naturgasledning, antingen till kontinenten eller
tvärs över Sverige så att Finland skulle kunna fylla
på sin naturgas från två håll; de får naturgas
österifrån, men skulle behöva fylla på även från
väster. Det finns ett intresse även från de baltiska
länderna att kunna koppla på en naturgasledning.

Många av kärnkraftsaggregaten står nu stilla. I
stället för att satsa miljarder på dem och för att
kunna avstå från kärnkraften, oljan och kolet
förmodar jag att -- utöver de förnybara
energikällorna -- naturgas är en nödvändig
övergångslösning. Rörsystemet kan ju sedan också
användas för gas som är producerad på förnybart
sätt.

Min fråga är: Vill nordiska samordnings- och
miljöministern arbeta för att Norge får betala och
dra en ledning genom Sverige? Jag tycker att det
borde vara ett självklart nordiskt
samarbetsprojekt.

Anf. 41 Miljöminister OLOF JOHANSSON
(c):

Herr talman! Det är riktigt att frågan har en viss
aktualitet. Genom det beslut som den finska
riksdagen fattade för inte så länge sedan med
röstsiffrorna 107--90, om att avvisa byggandet av en
femte reaktor, skapades naturligtvis en ny
situation. Finland behöver ett ytterligare tillskott
av energi. Som Birgitta Hambraeus nämnde har
Norge avsättningsmöjligheter av naturgas och står
inför ett val i den frågan.

Nästa fråga är då naturligtvis om det finns fler
intressenter; Sverige t.ex eller de baltiska staterna.
När det gäller de baltiska staterna har de tre
presidenterna kommit överens om att aktivera sig
gemensamt i förhållande till de nordiska länderna.
Man har bl.a. tillskrivit den svenske statsministern
i frågan. Det finns ett intresse hos de baltiska
staterna att frigöra sig från den energistruktur som
man är bunden till från den gamla sovjetiska tiden.

Som nordisk samarbetsminister anser jag självklart
att Sverige inte får vara något hinder på vägen i det
nordiska samarbetet. Samtidigt har vi i Sverige en
energisituation som innebär stora överskott, utom i
krissituationer när sju kärnkraftsreaktorer ställs av.
Det skulle inte kunna ske utan inverkan på den
svenska energiförsörjningen om vi hade en
bristsituation; men vi har en överskottssituation.

Sverige har då att bedöma frågan ur nordisk
samarbetssynpunkt. Det är den ena delen av det
hela. Det är inte rimligt att Sverige är ett hinder på
vägen för ett vidare samarbete, som innefattar
Norge, Sverige och Finland samt de tre baltiska
staterna. Jag har vid upprepade tillfällen tagit upp
frågan i miljöministerkretsen. Vi har gjort ett
gemensamt uttalande, i samband med ett möte i
september, med inriktningen att vi bör aktivera oss
på det här området.

Nu återstår naturligtvis att göra en del av de
inhemska bedömningarna. Där finns en del
problem. Det finns ingen motpart, dvs. en köpare,
som har visat tydligt intresse. Det är på den
punkten det brister.

Det som är intressant är en sträckning av en ledning
som inte motverkar en satsning på bioenergi, och
som kan medverka till att försörja vissa delar av
landet som tidigare visat intresse för naturgas,
exempelvis Stockholmsregionen, Mälardalen och
eventuellt Gävleområdet.

Anf. 42 BIRGITTA HAMBRAEUS (c):

Herr talman! Om jag är rätt underrättad skulle
Norge stå för alla kostnaderna för att dra ledningen
till Gävle och över mitt eget län, som har tung
industri -- där man nu arbetar med kol och olja --
som skulle kunna ha viss avsättning av naturgas.
Finland skulle betala ledningen under sjön.

Stockholm Energi, som miljöministern nämnde,
gick för några månader sedan ut med en stor
affischkampanj där man sade att naturgasen
kommer. Där finns alldeles uppenbart ett intresse
för att köpa. Med tanke på att vår kärnkraftspark
nu åldras står vi inför valet om vi skall tillåta statliga
Vattenfall att investera miljarder i denna teknik,
eller om vi skall utnyttja möjligheten att snabbt bli
av med all kärnkraft och gå in för en betydligt bättre
övergångslösning till det hela kretsloppssamhället.

Anf. 43 Miljöminister OLOF JOHANSSON
(c):

Herr talman! Det är kanske viktigt att säga att detta
inte är någon totallösning. Men om Sverige skulle
introducera naturgas i ökad utsträckning innebär
det naturligtvis att man får fler ben att stå på i det
svenska energiförsörjningssystemet. Det gör det
mindre sårbart.

Det rör sig om i storleksordningen 1,5
gigakubikmeter. Det är alltså inte några stora
mängder, utan drygt något tiotal terawattimmar,
dvs. motsvarande drygt två reaktorer. Egentligen
skall man inte ställa dessa båda företeelser mot
varandra. Det viktiga är vilken vilja som finns att
ställa upp med investeringskapital för att dra en
ledning över svenskt territorium. Något officiellt
erbjudande att finansiera detta finns inte. Det är
naturligtvis en avgörande fråga. Dessutom måste
det finnas en avsättning som är tillräckligt stor för
att ledningen skall löna sig på sikt. Det är det som
vi i det nordiska ministerrådet vill ha klarhet i.
Därför har jag svarat relativt positivt och sagt att
man naturligtvis bör undersöka dessa möjligheter
och diskutera frågan så att man kommer till ett
ställningstagande.

Anf. 44 NILS T SVENSSON (s):

Herr talman! Jag vill gärna instämma i den nordiske
samarbetsministerns uttalande om det nordiska
samarbetets betydelse och betydelsen av att vi kan
utveckla det nordiska samarbetet i ljuset av dels
den utveckling som nu sker i Europa, dels av de
nordiska ländernas intresse av att komma närmare
EG.

Ministern talade om de begränsade resurser som
finns och om den prövning av olika insatser som
man vill göra. Han sade att man har bestämt sig för
att prioritera sju områden. Jag har ingen
invändning att göra mot ett sådant resonemang.

Min fråga syftade närmast till att vinna klarhet om
anslaget. Ministern säger att det skall vara realt
oförändrade anslag, en realt oförändrad budget.
Det betyder, såvitt jag förstår, att det när vi i nästa
års budget skall hantera anslaget till det nordiska
samarbetet inte blir fråga om några nedskärningar.
Min fråga blir då: Är detta korrekt uppfattat?

Anf. 45 Miljöminister OLOF JOHANSSON
(c):

Herr talman! Ja, det är korrekt uppfattat. Jag har
inte föreslagit några nedskärningar i det här
anslaget. Däremot är det klart att det kommer att
bli förändringar i siffrorna. Det måste nämligen ske
en uppräkning mot penningvärdet.

Sedan finns det en fråga till, och där vet vi inte
exakt hur det blir förrän vid en senare tidpunkt när
man avstämmer detta anslag. Frågan är: Hur
mycket har den svenska kronan på grund av
deprecieringen försvagats i förhållande till den
danska kronan? Det är bara att räkna ut det. Det
som jag nu har sagt är bara ett förtydligande av mitt
svar. Realt oförändrade anslag har man alltså
bestämt.

Anf. 46 NILS T SVENSSON (s):

Herr talman! Det är ett bra besked. Det pågår ju
nu i alla sammanhang en diskussion om anslagen
för olika ändamål nästa år. Beskedet här är alltså
bra.

Men såvitt jag förstår har det funnits åtminstone
tankar på att även på detta område göra
nedskärningar i fråga om anslagen. Nu har vi dock
fått bekräftat att så inte blir fallet.

Anf. 47 Miljöminister OLOF JOHANSSON
(c):

Herr talman! Det kan förekomma missförstånd i
den här diskussionen. Därför är det viktigt att
nämna att det har ställts mycket hårda
rationaliseringskrav på den administrativa delen av
det nordiska samarbetet. Det rör sig om 20 %
beträffande rationaliseringskraven t.ex. vid
Ministerrådets sekretariat i Köpenhamn. Det kan
vara sådana uppgifter som har förekommit i
debatten.

Det handlar alltså, som jag nämnde i mitt
huvudanförande, om en omfördelning för att höja
nivån beträffande kultur, utbildning och forskning.
Då måste nästan alla andra sektorer spara. Miljön
däremot har varit ett fredat område som skall vara
realt oförändrat.

Överläggningen var härmed avslutad.

6 § Bordläggning

Anmäldes och bordlades

Propositionerna

1993/94:60 Godkännande av en överenskommelse
mellan Sverige och Ryssland om ömsesidigt bistånd
i tullfrågor

1993/94:67 Ändringar i lagen om anställningsskydd
och i lagen om medbestämmande i arbetslivet

Motionerna

med anledning av prop. 1993/94:3 Villkoren för
vegetabilieproduktionen efter budgetåret 1993/94

1993/94:Jo1 av Margareta Winberg m.fl. (s)

1993/94:Jo2 av Rose-Marie Frebran och Ulf
Björklund (kds)

1993/94:Jo3 av Harry Staaf och Kenneth Lantz
(kds)

1993/94:Jo4 av Stina Gustavsson och Marianne
Jönsson (c)

1993/94:Jo5 av Christer Windén m.fl. (nyd)

med anledning av prop. 1993/94:4
Familjerådgivning

1993/94:So7 av Åke Carnerö (kds)

1993/94:So8 av Alwa Wennerlund (kds)

1993/94:So9 av Lena Öhrsvik (s)

1993/94:So10 av Eva Zetterberg m.fl. (v)

1993/94:So11 av Sylvia Lindgren m.fl. (s)

1993/94:So12 av Rune Backlund (c)

1993/94:So13 av Maud Björnemalm m.fl. (s)

med anledning av prop. 1993/94:5 Kommunala
bostadstillägg till folkpension år 1994

1993/94:Sf1 av Berith Eriksson m.fl. (v)

med anledning av prop. 1993/94:8 Höjd garanterad
ränta 1994-1996 för hus med statliga
bostadssubventioner enligt äldre bestämmelser

1993/94:Bo1 av Ivar Franzén (c)

1993/94:Bo2 av Jan Andersson (s)

1993/94:Bo3 av Oskar Lindkvist m.fl. (s)

1993/94:Bo4 av Lars Werner m.fl. (v)

med anledning av prop. 1993/94:11 Utvidgad
lagreglering på barnomsorgsområdet, m.m.

1993/94:So14 av Bo Holmberg m.fl. (s)

1993/94:So15 av Eva Zetterberg m.fl. (v)

1993/94:So16 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd)

1993/94:So17 av Roland Larsson (c)

med anledning av prop. 1993/94:14 Fortsatt
giltighet av 1952 års lag

1993/94:Ju1 av Berith Eriksson m.fl. (v)

1993/94:Ju2 av Hans Göran Franck (s)

med anledning av prop. 1993/94:47 Avskaffande av
ekonomiska sanktioner mot Sydafrika

1993/94:U1 av Simon Liliedahl och Lars Moquist
(nyd)

med anledning av förs. 1993/94:RR2 Riksdagens
revisorers förslag angående polisen

1993/94:Ju3 av Lars-Erik Lövdén m.fl. (s)

1993/94:Ju4 av Fanny Rizell (kds)

1993/94:Ju5 av Ingbritt Irhammar och Sven-Olof
Petersson (c)

1993/94:Ju6 av Karl Gustaf Sjödin (nyd)

7 § Anmälan om interpellationer

Anmäldes att följande interpellationer framställts

den 20 oktober

1993/94:32 av Sten Andersson i Malmö (m) till
kommunikationsministern om taxinäringen:

Riksdagen har för en tid sedan, med i huvudsak
instämmande av företrädare för taxinäringen,
beslutat att taxi skall avregleras. Det har nu
genomförts. Dock, och det vet dess värre många
allt för väl, har denna decentralisering medfört
stora problem!

Riksdagsledamöter i allmänhet, och ledamöter av
riksdagens trafikutskott i synnerhet, blir ofta
''vittnen'' till, via brev, telefonsamtal och egna
upplevelser, hur avregleringen missbrukas i framför
allt större städer. Att avregleringen av taxi var
nödvändig är ej ifrågasatt. Samtidigt är det givetvis
så att seriösa taxiföretag inte skall behöva gå under
på grund av att oseriösa intressenter genom sitt
agerande skapar ett misstroende mot hela
branschens verksamhet bland allmänheten.

Dessutom är det angeläget att de åtgärder som
vidtas för att komma till rätta med avarterna inom
taxi inte i onödan drabbar landsbygdstaxi.

Vilka åtgärder kan övervägas för att förhindra och
stoppa avarterna som uppstått till följd av
avregleringen av taxinäringen?

Vilka åtgärder är statsrådet beredd medverka till
för att oseriös taxiverksamhet i storstäderna inte
skall drabba landsbygdens taxi och dess förmåga att
upprätthålla en god service?

1993/94:33 av Eva Zetterberg (v) till
justitieministern om våld mot homosexuella:

Det förekommer ideologiskt grundat våld mot
homosexuella. Detta tar sig uttryck i fördomar och
psykisk mobbning, men det handlar också i ökande
utsträckning om gatuvåld och attentat. Enligt
Stockholmspolisen är homosexuella män den
enskilda grupp som löper störst risk att bli utsatt för
gatuvåld. Bland de attentat som begåtts kan
nämnas nazistiskt inspirerade ungdomars
macheteöverfall riktat mot medlemmarna i RFSL:s
lokalar i Växjö och bomben mot RFSL:s lokaler i
Stockholm. Till denna kategori hör även morden på
homosexuella män i Göteborg.

Det är samma socialpsykologiska mekanismer som
utlöses vid den här typen av brott som vid våld mot
invandrare. Det är mycket ofta personer som
kunnat härledas till nazistiska grupper som begått
grova våldsbrott mot invandrare och homosexuella.

Regeringen har meddelat att den kommer med ett
lagförslag om att rasistiskt grundat våld skall anses
som en försvårande omständighet när straffet skall
utmätas. Detta skulle ge en markering om att
planerat, riktat och ideologiskt grundat våld är helt
oacceptabelt.

Jag anser att det vore lika rimligt att brott som
utförs i hat mot homosexuella tas in som
försvårande omständighet i brottsbalken.
Kopplingen mellan rasism och homofobi skulle
ligga i linje med brottsbalkens
diskrimineringsförbud och finnas i samma paragraf.
Detta är ingen ny tanke, utan det föreslogs redan
i utredningen av de homosexuellas situation (SOU
1984:63). Då fattades inget beslut, men vid
utskottsbehandlingen (betänkande
1986/87:SoU31) av följdpropositionen ansågs det
självklart att regeringen skyndsamt skulle vidta
åtgärder för att följa utvecklingen och återkomma
till riksdagen med lagförslag om det mot
homosexuella framkom något som kunde liknas vid
hets mot folkgrupp.

Nu framstår det klart att det förekommer hets mot
homosexuella. Bl.a. har nazistiska grupper i
Göteborg spridit skrifter med titeln ''Siege -- för
ökat våld mot homosexuella''. Det finns alltså
tillräcklig anledning för regeringen att komma med
ett lagförslag till riksdagen.

Jag vill med anledning av ovanstående fråga
justitieministern.

1. Vilka åtgärder kommer regeringen vidta för att
kartlägga våldet mot homosexuella?

2. Kommer regeringen i den kommande
propositionen, som skall ge högre straffvärde för
brott med rasistiska inslag, även inkludera hat mot
homosexuella?

3. Kommer regeringen ta initiativ till att
hetsförbudet i brottsbalken och
tryckfrihetsförordningen utvidgas till att också
omfatta hets mot homosexuella enligt riksdagens
beslut 1987?

den 21 oktober

1993/94:34 av Margareta Viklund (kds) till
socialministern om barnens situation:

I en nyligen publicerad rapport från Unicef, ''The
progress of nations'', jämförs 127 länder. Enligt
rapporten är Sverige ledande bland världens länder
när det gäller barns överlevnad och utbildning.
Likaså framhålls Sverige som det säkraste landet
för barn. Detta kan inte tolkas på annat sätt än att
Sverige genom ett målmedvetet arbete med att
bygga upp en barnoch familjepolitik och ett
familjestödssystem, som saknar motstycke i
världen, lyckats förändra ett land som för relativt
kort tid sedan var såväl efterblivet som fattigt till att
bli ett föredöme för världen i övrigt. I det arbetet
har samtliga politiska partier varit engagerade.

Lågkonjunktur och omstruktureringar i samhället
har under de senaste åren inneburit stor
arbetslöshet och neddragningar av service i form av
bl.a. barnomsorg. Barngrupperna per personal har
blivit större. Fritidsverksamheten har skurits ner. I
och med husläkarreformens införande är också
barnhälsovårdens och mödrahälsovårdens framtid
osäker.

Många föräldrar känner i dag stor oro inför
framtiden och upplever sig också vara svikna av
samhället. Många barn far illa av lågkonjunkturens
konsekvenser. Många barn och unga har blivit
symtombärare av sina föräldrars, familjers,
problem.

Det har visat sig att den psykiska barna- och
ungdomsvården fått en markant ökad efterfrågan
av sina tjänster. Verksamheten har under senaste
året ökat med mer än 30 % i Stockholm och 40 % i
Göteborg. Liknande tendenser visar sig också i
övriga landet.

Trots många goda föresatser och fin statistik finns
många barn i Sverige som far illa. De utnyttjas
sexuellt av närstående vuxna, de lever i själslig och
kroppslig vanvård, de misshandlas dagligen, en del
till döds. Olika former av barnmisshandel kan
förekomma samtidigt.

Trots den dolda brottsligheten ökade mellan åren
1987 och 1988 antalet polisanmälda våldtäkter och
grova våldtäkter mot barn under 15 år med 80 %.
Offren var både flickor och pojkar. 90--95 % av
förövarna var en person som barnet kände väl.

En grupp misshandlade barn som statistikerna inte
räknar är de hemlösa och övergivna barnen i
storstäderna. Det är barn, 12--18 år, som
oregelbundet eller inte alls har kontakt med sin
familj eller vårdnadshavare. De deltar sällan eller
endast i vissa fall i skolans undervisning eller har
något arbete. De tillbringar huvuddelen av sin tid
på gatan eller i tillfälliga inkvarteringar.

Ju grovmaskigare det sociala nätet blir, desto
svårare blir det att fånga upp barn och unga som far
illa.

Under 1980-talet lyftes genom olika vetenskapliga
undersökningar den nygamla kunskapen åter upp i
ljuset att en gravid kvinnas alkoholkonsumtion kan
ge det väntade barnet skador. Olika
undersökningar har också visat att barn till
missbrukande föräldrar har svårt att fungera i
sociala sammanhang. De har bl.a. på grund av
koncentrationssvårigheter svårt att tillgodogöra sig
skolundervisning. Många blir också utslagna senare
i livet. Samverkansprojekt mellan mödra- och
barnhälsovård och socialtjänst har visat att det går
att komma åt dessa problem.

De flesta föräldrar har ambitionen att vara goda
föräldrar och är det också. Trots detta har många
föräldrar genom brist på socialt nätverk behov av
utbyte av erfarenheter och kunskaper med andra
föräldrar. Här fyller föräldrautbildningen och den
öppna förskolan en stor funktion. Trots att
medvetenheten om föräldrautbildningens
betydelse är stor, minskar antalet föräldrar som
deltar i utbildningen.

Ett annat orostecken är att amningen på vissa håll
där tidig hemgång vid förlossning tillämpas har
minskat.

I vårt land finns många flyktingar från Bosnien-
Hercegovina och andra länder i det forna
Jugoslavien. Många av dessa flyktingar har gjort
ohyggliga upplevelser. Vi vet inte hur många av
dem som blivit utsatta för systematiska våldtäkter.
De behöver stöd och hjälp.

Barn tillhör en svag grupp i samhället. De har få
eller inga möjligheter att själva hävda sina intressen
och att påverka sin situation. De är ofta helt
beroende av närstående vuxna. Barn har trots sin
hjälplöshet samma inneboende värdighet och värde
som övriga medlemmar i samhället och samma
okränkbara rättigheter. Sverige har genom att ställa
sig bakom FN:s barnkonvention också accepterat
att för barnen använda det ''yttersta av sina
tillgängliga resurser'', artikel 4.

Jag vill med hänvisning till ovanstående fråga
socialministern:

1. Är socialministern beredd att verka för att
nedskärningarna av det familjestöd som bl.a.
barnomsorg, mödra- och barnhälsovård, psykisk
barnaoch ungdomsvård samt fritidsverksamhet står
för stoppas?

2. Är socialministern beredd att verka för att
föräldrautbildningen inom mödra- och
barnhälsovården får en renässans och ökad status?

3. På vilket sätt ämnar regeringen visa att Sverige
är berett att prioritera barnen, och med
barnkonventionens ordalydelse ge det yttersta av
sina resurser?

8 § Anmälan om frågor

Anmäldes att följande frågor framställts

den 20 oktober

1993/94:78 av Lars-Erik Lövdén (s) till
justitieministern om Polisens organisation m.m.:

Polisväsendet är f.n. föremål för en rad
utredningar. Länsstyrelserna genomför en översyn
av hur man skall kunna effektivisera Polisens
verksamhet. Riksdagens revisorer har genomfört
en granskning och också lagt förslag till
förändringar av verksamheten. Den centrala
polisorganisationen har utretts av
Rikspolisstyrelsen. En särskild utredare har på
regeringens uppdrag lagt förslag om långtgående
förändringar av den centrala polisorganisationen
bl.a. innefattande en förändrad ställning för
säkerhetspolisen. Förändringar som det finns
anledning att starkt ifrågasätta.

Det finns i Sverige en långvarig tradition att frågor
om polisväsendets organisation och verksamhet
och säkerhetspolisens ställning skall avgöras i bred
politisk enighet. Denna tradition är av stort värde
för att medborgarna skall ha förtroende för dessa
viktiga samhällsinstitutioner.

Jag vill ställa följande fråga till justitieministern:

Är regeringen beredd att tillsätta en parlamentarisk
beredning med uppgift att göra en översyn av
polisväsendets organisation och verksamhet?

1993/94:79 av Göthe Knutson (m) till
näringsministern om elkraftsförsörjningen:

Nyhetsrapporteringen om sju svenska
kärnkraftsaggregat som är under reparation inger
viss oro för risken av brist på elkraft. Det vore
angeläget att svenska folket får en faktaredovisning
av både nuläget och situationen på elenergiområdet
på litet längre sikt.

Vilka åtgärder avser näringsministern att vidta i
syfte att säkra vårt lands långsiktiga
elkraftsförsörjning?

9 § Kammaren åtskildes kl. 15.24.

Förhandlingarna leddes

av talmannen från sammanträdets början t.o.m. 5
§ anf. 39 (delvis) och

av tredje vice talmannen därefter till
sammanträdets slut.