Protokoll
1993/94:10
Företogs val av 20 ledamöter och 20 suppleanter i Nordiska rådets svenska
delegation. Valberedningen hade enhälligt godkänt gemensamma listor för
valen av ledamöter och suppleanter i Nordiska rådets svenska delegation.
Sedan de gemensamma listorna upplästs av talmannen och godkänts av
kammaren befanns följande personer, vilkas namn i här angiven ordning
upptagits på resp, listor, valda för tiden intill dess val nästa gång äger rum:
ledamöter
Wiggo Komstedt (m)
Sten Andersson i Stockholm (s)
Hans Nyhage (m)
Ingvar Carlsson (s)
Elver Jonsson (fp)
Lahja Exner (s)
Marianne Andersson (c)
Per Olof Håkansson (s)
Sten Svensson (m)
Ingrid Näslund (kds)
Lena Öhrsvik (s)
Richard Ulfvengren (nyd)
Arne Andersson (m)
Mats Hellström (s)
Hugo Bergdahl (fp)
Birgitta Dahl (s)
Inger Koch (m)
Allan Larsson (s)
Anders Svärd (c)
Lars Werner (v)
suppleanter
Filip Fridolfsson (m)
Hans Gustafsson (s)
Göthe Knutson (m) 1
1 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 10
Prot. 1993/94:10
19 oktober 1993
Svar på frågor
Anita Johansson (s)
Gudrun Norberg (fp)
Karl-Erik Svartberg (s)
Stina Gustavsson (c)
Yvonne Sandberg-Fries (s)
Ingrid Hemmingsson (m)
Liisa Rulander (kds)
Jan Fransson (s)
Lars Moquist (nyd)
Bertil Danielsson (m)
Bruno Poromaa (s)
Isa Halvarsson (fp)
Birthe Sörestedt (s)
Ingvar Eriksson (m)
Nils T Svensson (s)
Agne Hansson (c)
Berith Eriksson (v)
Justerades protokollet för den 13 oktober.
Till riksdagen hade inkommit följande skrivelse:
Interpellation 1993194:7
Till riksdagen
Med hänvisning till riksdagsordningen kap. 6:1 får jag meddela att jag på
grund av utlandsresa inte är i tillfälle att besvara Inger Hestviks ställda inter-
pellation om resurserna till de mindre och medelstora högskolorna inom
föreskriven tid. Jag avser att besvara interpellationen torsdagen den 11 no-
vember 1993.
Per Unckel
Anf. 1 Statsminister CARL BILDT (m):
Fru talman! Ines Uusmann har frågat mig om - och i så fall när - rege-
ringen har för avsikt att inbjuda riksdagspartierna till samtal om datum för
folkomröstningen om EG-medlemskap.
Vi befinner oss just nu på väg in i ett intensivt skede i förhandlingarna.
Vår främsta strävan är att åstadkomma ett för Sverige och svenska intressen
så bra resultat som möjligt.
Först när ett färdigt avtal föreligger, eller vi har en klar uppfattning om
när så kommer att bli fallet, kommer det att vara möjligt att konkret ta ställ-
ning till lämplig tidpunkt för den folkomröstning som då skall äga rum.
Jag kommer självfallet att kalla företrädare för riksdagens samtliga partier
till överläggningar i denna fråga.
Då Ines Uusmann, som framställt frågan, anmält att hon var förhindrad
att närvara vid sammanträdet, medgav talmannen att Ewa Hedkvist Peter-
sen fick delta i överläggningen.
Anf. 2 EWA HEDKVIST PETERSEN (s):
Fru talman! Först får jag tacka talmannen för att jag fått möjlighet att ta
emot svaret i Ines Uusmanns frånvaro, och sedan vill jag tacka statsministern
för hans svar på frågan.
Skälet till att frågan ställts är den moderate partisekreterarens utspel å sitt
partis vägnar om att folkomröstningen skall ske i samband med valet nästa
år. Men EG-ministern säger att folkomröstningsdatum skall fastställas först
när förhandlingarna är klara. Därför undrar man vilka besked som gäller.
Man får en känsla av att det är dubbla budskap.
I stort sett alla partier här i kammaren anser inte att folkomröstningen
skall ske på valdagen. Socialdemokratiska partiet, Kristdemokraterna, Cen-
tern och Folkpartiet har sagt att det bör ske en överenskommelse och att det
är viktigt att vi inte har en partipolitisk strid om datumet för folkomröst-
ningen.
EG-frågan är ju en mycket mycket viktig fråga för svenska folket och även
för Sverige som land, som nation. Därför anser vi socialdemokrater att det
bör vara en folkomröstning med en särskild valrörelse för att man skall
kunna avgöra den frågan. Då ger man människor också möjlighet att verkli-
gen tränga in i detta och känna att de kan ta ställning till de alternativ som
kommer att finnas. Det är därför olyckligt att ha folkomröstningen i sam-
band med valdagen.
Jag tolkar statsministerns svar så, att han naturligtvis är beredd att kalla
partiföreträdare till överläggningar. Det är väldigt bra, för vi bör inte ha en
strid i det sammanhanget. Jag måste också tolka svaret så, att statsministern
är beredd att låta förhandlingarna pågå under den tid som behövs, så att vi
verkligen låter nationens intressen gå före partitaktiska intressen av att ha
folkomröstningen på en speciell dag. Naturligtvis tar jag detta som en intäkt
för att det blir en överenskommelse om en tidpunkt varvid partiernas åsikter
tas till vara.
Anf. 3 Statsminister CARL BILDT (m):
Fru talman! I denna fråga har den linje som jag företrätt varit konsekvent
ända sedan jag, tror jag, som den förste partiledaren över huvud taget väckte
tanken på en folkomröstning. Det var under hösten 1990. För mig har det
varit självklart att detta är en så viktig fråga att folket till slut måste få möjlig-
het att ta ställning till den.
Prot. 1993/94:10
19 oktober 1993
Svar på frågor
Prot. 1993/94:10
19 oktober 1993
Svar på frågor
Tidpunkten för folkomröstningen debatteras ganska flitigt. Jag har note-
rat att olika företrädare för Socialdemokraterna har varit ute med mer eller
mindre - ofta mer - bestämda ståndpunkter i den frågan. Det gäller också
företrädare för andra partier.
Det som Gunnar Hökmark har gett uttryck för är den önskan som jag vet
finns hos många, nämligen att hitta en form för att göra folkomröstningen
beslutande, alltså inte bara rådgivande. Vi vet ju alla att det finns en viss
misstro mot det sätt på vilket folkomröstningsinstrumentet har hanterats i
det förflutna.
När detta är sagt är det alldeles självklart att vi kan, och bör, diskutera
denna fråga fritt nu. Men vi kan inte inta en definitiv ståndpunkt, därför att
vi inte vet när vi är klara med förhandlingarna. När vi är klara med förhand-
lingarna och avtalet är klart, eller vi har en klar uppfattning om när det sker,
är det naturligt att företrädare för riksdagspartierna samlas och tittar på hur
det då ser ut. Jag tror att det då är viktigt att vi relativt snabbt för ut frågan
till folket för avgörande, därför att det då gäller att ta ställning till det som
har kommit fram.
Vi driver nu förhandlingarna framåt med stor kraft, samtidigt som vi från
regeringspartiernas sida bedriver ett aktivt opinionsbildningsarbete. Jag är
själv ute i olika delar av landet varje måndag. I går mötte jag många hundra
människor i Linköping som ställde frågor och engagerat debatterade de här
frågorna.
Jag skulle önska att ledande företrädare för samtliga partier tog den vik-
tiga frågan om opinionsbildning och detta med att svara på frågor om Euro-
papolitiken på allvar och inte väntade till en folkomröstningskampanj med
att möta den tveksamhet och de frågor som i dag finns.
Anf. 4 EWA HEDKVIST PETERSEN (s):
Fru talman! Jag tycker, precis som statsministern, att det är väldigt viktigt
att alla politiker är ute och debatterar EG-frågan.
Om jag skall tala för mitt parti kan jag säga att det förekommer en mycket
mycket livlig verksamhet när det gäller att just förklara och beskriva vad ett
EG-medlemskap skulle innebära. Det finns människor i alla partier som har
olika åsikter, men så är det ju i en demokrati. Vi har olika åsikter, och vi
kommer så småningom fram till ett beslut.
Vi är alla inställda på att en folkomröstning skall äga rum, men den social-
demokratiska ståndpunkten är att vi måste se till att det finns tid för männi-
skor att kunna ta ställning. I fredags sade EG-ministern att han ansåg att det
måste gå minst fyra-sex månader efter det att förhandlingarna är klara innan
vi kan ha en folkomröstning. Människor behöver minst så lång tid.
Jag och socialdemokratin menar då att det inte är rätt att sätta en bortre
gräns för folkomröstningen, vilket partisekreterare Hökmark hävdade i
samband med diskussionen om att ha folkomröstningen på valdagen. Vi me-
nar att förhandlingarna har en bra bit att gå än.
Anf. 5 Statsminister CARL BILDT (m):
Fru talman! Hur långt förhandlingarna har att gå vet vi inte. Vad vi kan
notera är att vi nu har momentum i förhandlingarna. Det råder inget tvivel
om att det från EG-staternas sida finns en mycket stark vilja att föra förhand-
lingarna framåt. Detta är mycket bra, eftersom det skapar bättre möjligheter
för oss att tillvarata svenska intressen. Vi får absolut inte hamna i den situa-
tionen att vi gentemot EG-staterna skapar intryck av att vi av det ena eller
andra skälet vill dra frågan i långbänk eller släpa fotterna efter oss. När vil-
jan finns från deras sida att träffa för Sverige bra uppgörelser skall vi vara
redo att träffa dessa uppgörelser.
Vi kan inte veta vid vilken tidpunkt vi kommer fram till ett resultat. Jag
hoppas att vi kommer fram till ett resultat i rimlig tid, och när vi är klara
med det skall vi gå ut till folket.
Jag vill till alla - inte till Ewa Hedkvist Petersen speciellt - rikta en maning
att inte vänta med den viktiga uppgiften att informera och diskutera. Vänta
heller inte med ett ställningstagande i denna viktiga fråga. Det principiella
ställningstagandet kan göras nu, i dag. I och för sig är det anmärkningsvärt
att alla politiska partier i Sverige utom ett har haft kraften och förmågan att
fatta beslut.
Anf. 6 EWA HEDKVIST PETERSEN (s):
Fru talman! Statsministern sade att det gäller att få för Sverige bra uppgö-
relser, och det är en väldigt viktig markering. Då måste vi se till att förhand-
lingarna får ta den tid de tar, så att vi får för Sverige bra uppgörelser. Men
det finns också en annan aspekt på tiden, nämligen att det svenska folket
måste få möjligheter att hinna sätta sig in i vad frågan innebär och vad ett
förhandlingsresultat innebär.
Vi vet att tiden spelar en väldigt stor roll för människor. Det människor
vill ha nu är grundlig information, grundliga möjligheter att diskutera. Det
man inte vill ha är enkla slagord, enkla budskap. Vi vet nämligen att det
mycket upplysta och krävande svenska folket inte nöjer sig med det. Därför
är tiden väldigt viktig även för svenskarna i gemen.
Anf. 7 Statsminister CARL BILDT (m):
Fru talman! Det som Ewa Hedkvist Petersen sade nu på slutet håller jag
med om inte bara litet grand, utan helt och hållet - detta är något väldigt
viktigt. Det är viktigt att vi utnyttjar den tid vi har. Vi kan inte veta hur lång
den är. Det EG har satt upp som mål är att medlemskapet för Sveriges del,
om vi beslutar oss för det, skall vara ett faktum den 1 januari 1995. Förhand-
lingarna bedrivs från den utgångspunkten.
Jag skulle vilja vädja till alla partier och komma med ett förslag: Jag menar
att alla i denna kammare, alla vi som företräder de partier som har varit bä-
rare av beslutet att söka medlemskap, borde avsätta varje måndag för att gå
ut i landet och möta människorna, på skolorna, på arbetsplatserna och på
kvällsmötena för att svara på de frågor som finns. Jag vet att det kommer
hundratals, det kommer tusentals människor till de möten som jag har. Var-
för kan vi inte alla nu börja detta arbete? Vi får inte vänta. Det är nu som
människorna vill ha besked.
Anf. 8 EWA HEDKVIST PETERSEN (s):
Fru talman! Statsministern antydde i sitt förra inlägg att alla partier utom
ett - och han avsåg då naturligtvis Socialdemokraterna - hade tagit ställning
Prot. 1993/94:10
19 oktober 1993
Svar på frågor
Prot. 1993/94:10
19 oktober 1993
Svar på frågor
som partier i EG-frågan. Det är ju på det sättet att det i alla partier förekom-
mer olika åsikter, och varje parti måste försöka hitta sin egen väg att komma
fram till hur man skall hantera den här frågan. Jag tycker att det är väldigt
viktigt att vi mellan partierna har respekt för våra olika sätt att hantera det
hela, att vi inte faller för att låta enkla slagord styra informationen och debat-
ten, utan att vi verkligen får en möjlighet att diskutera. I det socialdemokra-
tiska partiet har vi valt vår väg. Vi kommer att ta ställning som parti efter
det att förhandlingsresultatet är färdigt. Vi lägger alltså väldigt stor vikt vid
förhandlingsresultatet, och av den anledningen anser vi att tidsaspekten är
mycket mycket viktig.
Anf. 9 Statsminister CARL BILDT (m):
Fru talman! Vi hamnar nu litet grand i utkanten av den frågeställning som
den formella frågan rörde.
Det är klart att det oroar mig litet att det socialdemokratiska partiet som
enda riksdagsparti inte anser att man kan ha någon formell ståndpunkt i EG-
frågan. Varje annat parti anser det. Det anser Moderaterna, Folkpartiet,
Centern, kds, Ny demokrati och Vänsterpartiet. Man har en principiell och
av partiets högsta beslutande organ fastlagd åsikt om vad man är övertygad
om är bäst för Sverige. Jag tvivlar inte på att praktiskt taget hela ledningen
inom socialdemokratin är lika övertygad om denna frågas betydelse för Sve-
rige som jag är, men jag är litet rädd för att man, av skäl som jag visserligen
kan respektera, dröjer med att gå ut till människorna och förklara sin stånd-
punkt och att man på det viset kommer att få svårt att med en snabb kampanj
övertyga.
Det här är en fråga i vilken jag tycker att vi skulle ha informerat och disku-
terat och varit ute och talat med människor sedan år tillbaka. Varje vecka
som från något partis sida försummas i denna fråga är en försummad vecka.
Anf. 10 EWA HEDKVIST PETERSEN (s):
Fru talman! Vi dröjer inte med att ta diskussionen med människor, utan
vi är inom mitt parti ständigt ute och diskuterar. Men fortfarande finns det
väldigt många olika åsikter, och det måste vi respektera. Jag tror att den ti-
den är förbi då ett parti bara kunde säga att man hade fattat ett beslut och
att det sedan skulle vara på det sättet. Vi försöker tackla den här mycket
mycket stora och samtidigt väldigt krävande frågan på ett sätt som vi tror är
det bästa. Vi hoppas att vi så småningom kommer att ha ett bra förhandlings-
resultat, så att vi i partiet kan fatta beslut och att vi sedan har en folkomröst-
ning där svenska folket får avgöra frågan. Det tycker jag är en alldeles ut-
märkt hantering.
Anf. 11 Statsminister CARL BILDT (m):
Fru talman! Självfallet finns det olika åsikter i den här frågan. Sådana
olika åsikter möter jag i stort sett varje dag. Jag tror nämligen att det är oer-
hört viktigt att man möter dem, att man respekterar dem - förvisso - men
att man sedan redovisar sin övertygelse och varför man har den övertygel-
sen, vad man grundar den på. Man måste emellertid vara ute, och man måste
möta människorna. Man får inte sluta sig inne i sina lokaler, i någon tvekan
eller i någon tidtabellsdiskussion.
Därför skulle jag gärna se att vi i regeringspartierna och ni i Socialdemo-
kraterna kunde ta varandra i hand och från nu avsätta varje måndag till en
nationell dialog med människorna i olika delar av landet, en dialog om Sveri-
ges plats i det framtida Europa. Vänta inte på förhandlingsresultat, vänta
inte på partiledaröverläggningar, vänta inte på det ena eller det andra! Det
är nu som människorna vill ha upplysning och vill diskutera. Jag hoppas att
denna invit uppfattas som så genuin som den faktiskt är.
Anf. 12 EWA HEDKVIST PETERSEN (s):
Fru talman! Jag kan då upplysa statsministern om att det folkbildningsar-
betet sedan ett par år tillbaka pågår inom arbetarrörelsen och socialdemo-
kratin och - det vet jag - i de flesta partier här i kammaren.
Anf. 13 Statsminister CARL BILDT (m):
Fru talman! Låt oss då få litet mer fart på detta folkbildningsarbete! De
gånger jag har tittat på opinionsundersökningar - jag gör det inte så ofta,
men ibland sneglar jag i alla fall på dem - har jag fått klart för mig att vi har
en oroande utveckling. Inom de partier som klart har tagit ställning i frågan
kan vi se att opinionen blir allt tydligare, och det är en opinion som enligt
min mening är bra. Men inom de partier som inte formellt har tagit ställning
går opinionsutvecklingen åt fel håll, trots folkbildningsarbetet. Jag tycker
nog att detta borde mana till eftertanke hos alla oss i alla partier som är så
övertygade som vi är om att detta är en ödesfråga för Sveriges framtid.
Överläggningen var härmed avslutad.
Prot. 1993/94:10
19 oktober 1993
Svar på frågor
Anf. 14 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Fru talman! Karl-Erik Persson har frågat mig om regeringen kommer att
vidta åtgärder som gör att innehållet i blyfri bensin kan deklareras och bli
offentligt.
Under de senaste åren har en markant övergång skett från blyad till oblyad
bensin. En minskad användning av blyad bensin är från såväl hälso- som mil-
jösynpunkt önskvärd då bly är ett ämne med väl kända negativa effekter på
miljö och hälsa. För att bibehålla nödvändiga egenskaper hos bensinen har
blyet kommit att ersättas med andra ämnen.
Frågor om motorbensin regleras bl.a. i lagen om kemiska produkter
(1985:426) och förordningen om motorbensin. Det åligger enligt lagen om
kemiska produkter såväl tillverkare som importör att klarlägga och infor-
mera om en produkts miljö- och hälsofarlighet samt att vidta de åtgärder
som behövs för att motverka skada på människor eller miljö.
Vid användningen av en produkt är det Arbetarskyddsstyrelsen och Na-
turvårdsverket som närmast ansvariga tillsynsmyndigheter som har att bc-
Prot. 1993/94:10
19 oktober 1993
5 var på frågor
akta påverkan på arbetsmiljön respektive den yttre miljön. I detta samman-
hang har myndigheterna rätt att begära in all den information om en pro-
dukts sammansättning och innehåll som kan ses som nödvändig.
Tillverkare och importör är, som jag redan sagt, skyldiga att se till att ef-
fekterna av deras produkter är utredda och att produkterna klassificeras och
märks om de har negativa effekter på hälsa och miljö. Skulle det visa sig att
en leverantör underlåtit att informera om en produkts hälso- eller miljöfar-
liga effekter åligger det myndigheterna att vidta åtgärder.
Aktuella lagar och förordningar ger alltså, enligt min bedömning, ut-
rymme för myndigheterna att vid behov vidta nödvändiga åtgärder för att
skydda hälsa och miljö.
Anf. 15 KARL-ERIK PERSSON (v):
Fru talman! Jag får tacka miljöministern för svaret.
Det kan nästan se ut som att jag skulle vara emot den oblyade bensinen.
Det är jag inte. Jag är för att vi skall ha den oblyade bensinen kvar. Det är
inte det som föranlett min fråga.
Anledningen till min fråga är uppgifter i en tidning som heter Bensin och
butik, som kommer bl.a. till mackägare. Där framgår att den information
om vad den oblyade bensinen innehåller som miljöministern talar om inte
har gått ut till vare sig bensinmacksägare, verkstäder eller en del transportö-
rer.
Det har också påpekats att Arbetarskyddsstyrelsens information är lud-
dig. Man föreskriver inte vilka skyddsåtgärder som skall användas för att
inte skada skall uppkomma. Det finns inte information om vad detta leder
till på lång sikt. Om de som arbetar med den oblyade bensinen ådrar sig ska-
dor har vi misslyckats med en del som jag tycker är mycket viktig. Man kan
på ett enkelt sätt utfärda föreskrifter som gör att människor inte tar skada.
Om Arbetarskyddsstyrelsen har dåliga föreskrifter borde Miljödeparte-
mentet trycka på så att information går ut. Om man dröjer med informatio-
nen är det inte säkert att det direkt uppstår skador hos dem som handskas
med bensinen, utan det kan komma på litet sikt. Det kan ta 5-10 år. Det är
många människor som eventuellt skulle kunna bli skadade. Det kan vi slippa
undan om man kommer med föreskrifter till alla som håller på med detta.
Anf. 16 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Fru talman! Vi har självfallet undersökt vilka rapporter och vilken doku-
mentation som finns på detta område. Enligt Naturvårdsverket, Arbetar-
skyddsstyrelsen och Kemikalieinspektionen finns det inte några belägg för
en ökad hälso- eller miljöpåverkan från oblyad bensin.
Att bensin som sådan inte är särskilt hälsosam att umgås med hur som
helst vet vi sedan gammalt. Det har vi vetat under lång tid. Vi vet att det
finns verkligt farliga varianter. De flygbensinolyckor som vi upplevt under
senare decennier är ett exempel på detta. Just i denna del vill jag gärna ha
mer belägg, och jag tror att myndigheterna också vill ha det, för att kunna
börja nysta upp problemet på ett systematiskt sätt.
Jag har heller inte trott att Karl-Erik Persson vill att vi skall behålla den
blyade bensinen. Den är ju en olycka i sig. Om den kommer bort skapar det
möjligheter för blandbränslen. Man kan efterhand få bort en del av det fos-
sila innehållet i bensinen, och man kan blanda i nyttigare och mer biologiska
grundämnen i det hela. Där tror jag att vi är överens.
Det faktum att det finns andra tillsatsmedel innebär att blyet kan tas bort.
Då återstår frågan vilken öppenhet som finns. Efter att ha lyssnat på olika
parter har i varje fall jag kommit fram till att slutenheten i dag är mindre.
Den tillsats man använder i bensinen är i mindre grad ett konkurrensmedel.
Även för myndigheterna är detta inte något problem. Det finns en lagfäst
skyldighet att lämna ut den information som behövs för att kunna bedöma
om tillsatsmedlet är skadligt eller inte.
Anf. 17 KARL-ERIK PERSSON (v):
Fru talman! Tillsatsmedel i samband med bensin kan göra att det blir far-
ligt. Tillsatsmedlet i sig självt behöver inte vara farligt. Det är den delen som
en del som arbetar med bensin är oroade för.
Kan man konstatera skada, eller att det i några fall har uppvisats någon
typ av skada, borde man t.ex. kunna gå ut med föreskrifter att man under
den period man har detta bränsle använder skyddsmasker, eventuellt
skyddshandskar eller överdragskläder som gör att det inte sugs upp i klä-
derna.
Det kan vara ganska enkla föreskrifter som gör att man kommer undan
dessa problem tills vi får tillsatsmedel som icke har någon som helst bety-
delse för den som handskas med dem och som är bättre för miljön. Det hop-
pas vi väl alla att vi får, så länge vi över huvud taget har den här bensinen
kvar. Jag håller med om att det bästa vore att få bort den och att få andra
drivmedel.
Anf. 18 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Fru talman! Jag är besjälad av samma vilja. Det är inte det vi diskuterar.
Frågan är om det finns någon grund som är tillräckligt påtaglig för att vi skall
kunna sätta myndigheterna i arbete.
Jag tar gärna emot tidningsartikeln, som jag i och för sig inte själv har läst,
och tittar efter vad den är baserad på för erfarenheter. Vi skall ta och titta
på det och se om det finns någon grund när det gäller just inblandning av
nya tillsatsmedel.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 19 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Fru talman! Christer Skoog har frågat mig varför regeringen inte vill med-
verka till att det byggs ett nytt polishus i Sölvesborg.
Under hösten 1992 begärde Rikspolisstyrelsen hos regeringen att länsra-
men för Blekinge län skulle räknas upp med 700 000 kronor för att göra det
möjligt att hyra nya lokaler till polisens arbetsgrupp i Sölvesborg. Polismyn-
digheten i Karlshamn har dessutom i en kompletterande skrivelse insänd till
Prot. 1993/94:10
19 oktober 1993
Svar på frågor
Prot. 1993/94:10
19 oktober 1993
Svar på frågor
10
regeringen i maj i år redogjort för Yrkesinspektionens synpunkter på de nu-
varande lokalerna.
Riksdagen har godkänt regeringens förslag till nya riktlinjer för den stat-
liga lokalförsörjningen. Den nya beslutsordningen innebär att myndighe-
terna i princip själva svarar för sin egen lokalförsörjning inom tilldelade eko-
nomiska ramar.
Det är alltså i första hand en sak för Rikspolisstyrelsen och Länsstyrelsen
i Blekinge län att avsätta resurser för att göra det möjligt att ge polisen i
Sölvesborg nya lokaler. Denna prioritering måste således finansieras inom
ramen för den av riksdagen beslutade resursramen.
Anf. 20 CHRISTER SKOOG (s):
Fru talman! Tack för svaret.
Bakgrunden till min fråga är givetvis, som framgår av justitieministerns
svar, att polisen i Sölvesborg för närvarande enligt mångas mening inte har
ändamålsenliga lokaler. Man har sina expeditioner och utredningsrum i en
f.d. borgmästarvilla som inte fyller de krav på moderna lokaler som man kan
ställa inte minst i den offentliga sektorn, som är en mycket viktig del.
Jag hade hoppats att regeringen skulle ta litet mer initiativ i den här frå-
gan. Jag är medveten om att det finns regler och förordningar som vi alla
varit med om att fatta beslut om. Men ibland kan man ha litet extra vilja,
försöka påverka och fördela om medel.
Jag hoppas att man skall kunna utnyttja den situationen, som tyvärr är
tråkig i övrigt, att det råder en hög arbetslöshet. Det har i modern tid aldrig
tidigare varit så billigt att bygga. Det borde även staten kunna utnyttja.
Jag vill ställa frågan till justitieministern: Är justitieministern beredd att
ta initiativ till att fördela om så att det blir möjligt att polisen i Sölvesborg
får ändamålsenliga lokaler inom en nära framtid?
Anf. 21 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Fru talman! Riksdagen, som Christer Skoog tillhör, har beslutat om de nya
riktlinjerna för lokalförsörjningen. Dessa riktlinjer innebär att det är myn-
digheterna som själva svarar för sin lokalförsörjning inom tilldelade ekono-
miska ramar. Den möjlighet regeringen har, om vi ser det rent formellt, är
att lägga fram förslag om ytterligare medel. Jag tror dock att Christer Skoog
är lika medveten som jag om att riksdagen faktiskt har ålagt Justitiedeparte-
mentet att göra besparingar inom Polisens verksamhetsområde på 500 miljo-
ner kronor över en treårsperiod. Vi skall inte heller glömma bort att Polisen
har 9,5 miljarder kronor till sitt förfogande för sin lokala organisation. Det
är inom ramen för detta belopp som omprioriteringar skall göras. Dessa om-
prioriteringar görs av Rikspolisstyrelsen och länsstyrelserna.
Anf. 22 CHRISTER SKOOG (s):
Fru talman! 9,5 miljarder är en stor summa. Man kan hoppas att Rikspo-
lisstyrelsen tar del av den här debatten genom att läsa protokollet och inser
att det är viktigt att prioritera om så att även polisen i Sölvesborg kan få
vettiga lokaler.
I Blekinge har det förekommit en lång diskussion om indelningen av polis-
distrikten. Såvitt jag vet är indelningen nu fastställd. Det torde innebära att
staten skall vara ekonomisk i sitt tänkande. Man bör inte vara kvar i gamla,
oändamålsenliga lokaler som behöver repareras. Man bör bygga nytt när
man har chansen.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 23 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Fru talman! Birger Andersson har frågat mig dels vilka åtgärder jag avser
vidta för att snabbt lösa den akuta beläggningssituationen, dels vilka åtgär-
der jag är beredd att vidta för att tidigarelägga om-, till- och nybyggnader
inom kriminalvården. Jag besvarar frågorna i ett sammanhang.
Från och med förra hösten har det skett en kraftig beläggningsökning
inom kriminalvården, vilket bl.a. beror på att antalet långtidsdömda ökar.
Periodvis och under de senaste månaderna har såväl anstalter som häkten
i stort sett varit fullbelagda. Självfallet innebär den höga beläggningsnivån
problem för kriminalvården.
Under förra vintern redovisade Kriminalvårdsstyrelsen till regeringen en
plan för en kraftig utbyggnad av antalet fängelse- och häktesplatser för att
kunna tillgodose behovet av ytterligare platser. Till följd därav har riksdagen
på förslag av regeringen i årets kompletteringsproposition anvisat medel till
kriminalvården för att kunna möta den beräknade beläggningsutvecklingen.
Utbyggnaden sker i huvudsak genom om- och tillbyggnader av befintliga
fängelser. Som jag pekade på i kompletteringspropositionen kommer dock
utbyggnaden av anstaltsorganisationen inledningsvis inte att kunna ske i takt
med det ökade platsbehovet. Under om- och tillbyggnadsperioden kan det
därför behövas provisoriska åtgärder. Kriminalvårdsstyrelsen har också upp-
fört baracker vid några anstalter och styrelsen planerar även för ytterligare
sådana tillfälliga lösningar. När det gäller Birger Anderssons andra fråga vill
jag påpeka att regeringen har tidigarelagt de allra flesta om- och tillbyggna-
der som har varit möjliga att tidigarelägga, bl.a. av arbetsmarknadsskäl.
Den planerade utbyggnaden av antalet fängelseplatser bör, enligt den be-
dömning jag gör i dag, på sikt täcka behovet. Den fortsatta utvecklingen är
naturligtvis svår att förutse; t.ex. kan en fortsatt ökning av antalet långtids-
dömda kräva ytterligare insatser.
Under våren 1992 tillsatte regeringen på mitt initiativ en kommitté för att
se över det straffrättsliga påföljdssystemets innehåll och uppbyggnad. I
Straffsystemkommitténs uppdrag ingår också att överväga möjligheterna att
vidareutveckla användningen av olika alternativ till fängelsestraff. I denna
del ingår t.ex. att föreslå hur samhällstjänst bör infogas som ett permanent
inslag i påföljdssystemet. Kommittén bör även pröva om det är möjligt att
införa någon form av intensivövervakning av dömda. I detta sammanhang
kan jag också nämna att det inom Justitiedepartementet förbereds en för-
söksverksamhet med intensivövervakning med elektroniska hjälpmedel som
Prot. 1993/94:10
19 oktober 1993
Svar på frågor
11
Prot. 1993/94:10
19 oktober 1993
Svarpå frågor
12
alternativ till fängelse. Kriminalvårdsstyrelsen har av regeringen nyligen fått
i uppdrag att påbölja planeringen inför försöket. Avsikten är att försöks-
verksamheten skall kunna påbörjas den 1 april 1994 och pågå under i vart
fall ett års tid. Regeringen avser att senast i början av nästa år förelägga riks-
dagen ett förslag i denna fråga.
Regeringen har vidare gett Brottsförebyggande rådet i uppdrag att i sam-
verkan med Kriminalvårdsstyrelsen och Rikspolisstyrelsen ta fram en fram-
tids- och omvärldsanalys för att bl.a. ge ytterligare underlag för mer långsik-
tiga bedömningar angående belastningen på kriminalvården och övriga
rättsväsendet. Uppdraget skall redovisas senast den 1 november i år.
En rad åtgärder har alltså vidtagits, och jag kan försäkra Birger Andersson
om att flera planeras för att kriminalvården skall ges tillräckliga förutsätt-
ningar för att klara sina arbetsuppgifter. Ännu väsentligare är emellertid re-
geringens övergripande kriminalpolitiska mål att minska brottsligheten. När
detta mål nås kommer arbetsbelastningen inom hela rättsväsendet att
minska. Glädjande nog tyder redan nu vissa tecken på att ökningstakten un-
der den borgerliga regeringen har avtagit, och tendensen pekar t.o.m. på en
fortsatt positiv utveckling. På detta sätt når man på sikt en verklig lättnad
för anstaltsorganisationen.
Anf. 24 BIRGER ANDERSSON (c):
Fru talman! Jag ber att få tacka justitieministern för svaret på mina frågor.
Jag tar först upp den första frågan om beläggningssituationen.
Förra budgetåret, 1992/93, var medelbeläggningen vid slutna anstalter
97 %. Medelbeläggningen på häktena var 95 % under motsvarande tid.
Riksdagen har uttalat sig för en beläggningsnorm på 85 % för att man skall
kunna genomföra en differentiering av klientelet på fängelserna och för att
en någorlunda effektiv rehabilitering skall kunna genomföras.
Antalet långtidsdömda ökar. Strafftiderna ökar. De nya reglerna om vill-
korlig frigivning som trädde i kraft den 1 juli i år medför en beläggningsök-
ning på ungefär 600 platser. De flesta av dessa platser behövs redan under
detta budgetår.
För ett par dagar sedan lades en proposition fram om ny rattfyllerilagstift-
ning. Den nya lagstiftningen skall träda i kraft den 1 januari 1994. Då behövs
ytterligare platser. Totalt har Kriminalvårdsstyrelsen bedömt platsbehovet
till 1 400 nya platser under en treårsperiod.
Gör justitieministern samma bedömning när det gäller behovet av nya
platser som Kriminalvårdsstyrelsen? När tror justiteministern att den av
riksdagen fastställda beläggningsnormen kan börja gälla i praktiken?
Anf. 25 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Fru talman! Allt bygger på prognoser. Från Justitiedepartementet har vi
gjort prognoser grundade på tillgängligt underlag. Vi har bl.a. BRÅ:s pro-
gnoser att bygga på. Enligt dessa prognoser kommer det att behövas 1 250
nya fängelseplatser och 300 nya häktesplatser. Differenserna är inte så stora,
men eftersom det är prognoser kan vi vara säkra på att varken departemen-
tet eller Kriminalvårdsstyrelsen har kommit fram till de exakta siffrorna.
Birger Andersson påpekade att beläggningen budgetåret 1992/93 var över
85 %. I det sammanhanget skall man komma ihåg att då hade i stort sett inga
av den borgerliga regeringens förslag till skärpningar hunnit genomföras.
Den höga beläggningen berodde på brottsutvecklingen och var inte planerad
i förväg från socialdemokraternas sida för att vi skulle ha tillräckligt många
platser. Det arbete med en långtidsprognos vi har satt i gång är viktigt för
att vi inte i framtiden skall hamna i samma situation som vi nu befinner oss
Anf. 26 BIRGER ANDERSSON (c):
Fru talman! Nej, jag vill inte alls göra justitieministern ansvarig för tidi-
gare regerings försyndelse när det gäller långtidsplaneringen. Jag vill i stället
diskutera den akuta situationen med utgångspunkt ifrån att det är viktigt att
den mycket engagerade personalen på Kriminalvårdsstyrelsens anstalter får
möjlighet att fullgöra ett gott jobb.
Jag har fått den uppfattningen att beläggningssituationen är ytterst besvär-
lig. Det är därför som jag har tagit upp det här. Vi som sitter här i riksdagen
har säkert, liksom justitieministern, ambitionen att söka hitta lösningar.
Jag skulle vilja peka på en annan sak med anledning av min andra fråga.
Jag är litet förvånad när det gäller justitieministerns uttalande. Hon säger:
”När det gäller Birger Anderssons andra fråga vill jag påpeka att regeringen
har tidigarelagt de allra flesta om- och tillbyggnader som har varit möjliga
att tidigarelägga, bl.a. av arbetsmarknadsskäl.”
Jag tycker att det är viktigt att man tar upp byggsysselsättningen. När det
nu finns nödvändiga sysselsättningsprojekt finns det såvitt jag kan förstå ing-
enting som hindrar att man tidigarelägger projekten. Varför kommer inte
fler projekt till stånd?
Anf. 27 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Fru talman! Vi har till Arbetsmarknadsdepartementet överlämnat de pro-
jekt som finns. Jag sade kanske inte tillräckligt tydligt i mitt svar att Arbets-
marknadsdepartementet också har sett till att igångsättning och tidigarelägg-
ning har möjliggjorts för i stort sett samtliga de projekt som vi har föreslagit.
Om vi skulle ha följt ett traditionellt budgetarbete och enbart hållit oss
inom Justitiedepartementets ram hade utbyggnaden tagit betydligt längre
tid.
Anf. 28 BIRGER ANDERSSON (c):
Fru talman! Det är värdefullt att Justitiedepartementet har tagit tag i det
här, men jag har en känsla av att ni borde överlämna ännu fler byggprojekt
som man kan verkställa ute i landet.
Jag har kriminalvårdsanstalternas platsplanering framför mig. Många sa-
ker är planerade för 1996/97 eller senare. Både justitieministern och jag hop-
pas ju att det då är högkonjunktur. Om justitieministern kan förverkliga
många av dessa byggprojekt nu får justitieministern mer för pengarna.
Anf. 29 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Fru talman! Jag vill göra en koppling till utgångspunkten för frågorna,
nämligen beläggningen.
Prot. 1993/94:10
19 oktober 1993
Svar på frågor
13
Prot. 1993/94:10
19 oktober 1993
Svar på frågor
14
Det har helt klart vid vissa tillfällen varit problem med platser. Men vi får
inte glömma bort att det faktiskt så gott som hela tiden finns fler platser än
man använder. Om våra prognoser stämmer kommer det däremot att bli
problem under februari och mars. Sedan blir det åter en situation då det är
överskott på platser.
Anf. 30 BIRGER ANDERSSON (c):
Fru talman! Jag skulle med anledning av ett pressmeddelande från Justi-
tiedepartementet vilja ställa en fråga till justitieministern. Det gäller senare-
lagt avtjänande av fängelsestraff och förskjuten inställelse. Om jag minns
rätt kom detta till på försök 1987, sedan har rutinen permanentats. Finns det
i dag många exempel på förskjuten inställelse? Har antalet ökat? Hur ser det
ut inom den sektorn?
Anf. 31 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Fru talman! Den här uppgiften finns naturligtvis hos Kriminalvårdsstyrel-
sen. Eftersom jag inte har fått frågan i förväg har jag inte heller begärt in
den statistiken. Men jag kan nämna att de ärenden som kommer till oss på
departementet är av rätt ringa omfattning. I den mån det blir en förskjutning
beror det normalt på att det finns speciella skäl kopplade just till den person
som skall avtjäna straffet.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 32 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Fru talman! Kenneth Lantz har frågat om regeringen avser att vidta några
åtgärder för att på kort sikt minska den ekonomiska brottsligheten.
Först och främst vill jag understryka att regeringen, liksom de flesta i sam-
hället, ser mycket allvarligt på den ekonomiska brottsligheten. I regerings-
förklaringen har det i konsekvens med detta slagits fast att insatserna mot
den ekonomiska brottsligheten skall förstärkas.
I maj i år redovisade de närmast berörda centrala myndigheterna, på rege-
ringens uppdrag, vilka åtgärder som hade genomförts eller som planerades
inom myndigheterna för att effektivisera kampen mot den ekonomiska
brottsligheten. Redovisningen upptar bl.a. åtskilliga projekt när det gäller
utbildning av personal och utveckling av myndigheternas samarbetsansvar.
Jag vill i detta sammanhang påminna om det arbete som bedrivs av Riksåkla-
garen inom det s.k. RÅSOP-projektet som rör problematiken kring kredit-
förlusterna i bank- och finansvärlden.
I regleringsbrevet för innevarande budgetår har regeringen anslagit 60
miljoner kronor att användas för insatser på det kriminalpolisiära området
med syfte bl.a. att effektivisera förundersökningsarbetet. Minst 30 av dessa
miljoner skall användas för insatser mot den ekonomiska brottsligheten.
Rikspolisstyrelsen kommer i november att redovisa till regeringen hur med-
len har använts. Polisen och skattemyndigheterna har kunnat öka sina insat-
ser mot den ekonomiska brottsligheten. Nu gäller det att se till att inte åkla-
garmyndigheterna blir den trånga sektorn.
Kenneth Lantz fråga inriktas på åtgärder på kort sikt mot den ekonomiska
brottsligheten. Det finns ändå anledning att tala om att det pågår ett arbete
inom regeringskansliet i en interdepartemental arbetsgrupp som bl.a. tar
sikte på åtgärder mot ekonomisk brottslighet i ett litet längre perspektiv. I
arbetsgruppen ingår representanter för Justitiedepartementet, Näringsde-
partementet, Arbetsmarknadsdepartementet och Finansdepartementet. Ar-
betsgruppen skall samordna de olika insatser som görs vad gäller författ-
ningsändringar och organisationsförändringar och redovisa regeringens sam-
lade insatser mot den ekonomiska brottsligheten. Arbetet kommer att vara
klart under hösten.
Jag vill avslutningsvis nämna att regeringens särskilde utredare Håkan
Winberg i går överlämnade till mig sin utredning Den centrala polisorganisa-
tionen. Winberg lämnar i den förslag rörande den centrala polisorganisatio-
nen som bl.a. beaktar problematiken kring den ekonomiska brottsligheten.
Avsikten är att skapa en organisation som ger polis och åklagare bättre förut-
sättningar för att samarbeta effektivt mot den ekonomiska brottsligheten.
Jag räknar med att regeringen senast i den kommande budgetpropositionen
skall kunna ta ställning till förslaget.
Anf. 33 KENNETH LANTZ (kds):
Fru talman! Jag vill framföra mitt tack till justitieministern för det välbear-
betade svar som jag i eftermiddag har erhållit.
Det kan i dessa dagar inte ha undgått någon att bedrägerigruppen har fått
mycket att göra. Jag har gjort ett antal besök på olika polishus i Malmöhus
län nere i Skåne. Det är slående hur man i dag konstaterar att resurserna
inte längre räcker till. I Helsingborg finns det rekommendationer om att det
skall vara åtta personer vid ekoroteln. Man har med nöd och näppe fått ihop
tre personer som kan arbeta med detta.
Jag undrar om justitieministern tycker att det är lämpligt att dessa tre per-
soner dessutom skall ta hand om fotbolls-EM och andra aktiviteter när det
behövs extra kraftfulla polisiära åtgärder.
Anf. 34 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Fru talman! Om vi skall börja med fotbolls-EM vill jagsäga att det faktisk
var den socialdemokratiska regeringen som sade ja till det. Om vi sedan skall
se på de resurser som finns för ekobrottsbekämpningen finner vi att det helt
klart finns problem. Men vi får inte glömma bort att det 1976 - det år som
det för första gången på många år blev en borgerlig regering - lades upp en
plan för att stärka resurserna för ekobrottsbekämpningen inom Polisen.
Denna plan följdes fram till mitten av 80-talet. Jag har ett utdrag ur Rikspo-
lisstyrelsens egen rapport. I den kan man se hur resurserna därefter succes-
sivt minskade.
Vi kan ha 1986 som utgångsår och säga att resurserna för ekobrottsbe-
kämpning då var 100 %. Då ser man att det blev en successiv minskning av
resurserna fram t.o.m. 1991 - mot slutet av det året tog de borgerliga parti-
Prot. 1993/94:10
19 oktober 1993
Svar på frågor
15
Prot. 1993/94:10
19 oktober 1993
Svar på frågor
erna över. Redan under det senaste hela kalenderåret, 1992, är resurserna i
stort sett uppe på 1986 års nivå. De ligger på 99 %. Det är fråga om en ök-
ning med 13 procentenheter.
Man kan se motsvarande utveckling - om än inte lika snabb - när det gäller
Rikskriminalpolisens ekorotel. Det var en kraftig nedgång, men sedan 1992
är det en kraftig uppgång. Därför, som jag sade i mitt anförande, måste vi
nu notera åklagarnas situation. Det måste göras förbättringar inom den sek-
torn, eftersom det är där som flaskhalsen kommer att finnas.
Anf. 35 KENNETH LANTZ (kds):
Fru talman! Jag är i synnerhet tacksam för de 30 miljoner kronor som skall
avsättas för insatser mot den ekonomiska brottsligheten. De pengarna kom-
mer väl till pass. Jag tror att det är väl investerade medel, som justitieminis-
tern har tagit initiativet till.
En annan fråga som kan beröras i detta sammanhang är samordningen
över hela riket. I vilken riktning går tankarna på Justitiedepartementet när
det gäller frågan om att eventuellt inrätta en central myndighet för insatser
mot ekobrottsligheten?
Anf. 36 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Fru talman! Att vi måste ha en samordning är helt klart. Men man kanske
skall stanna upp litet, innan man säger ja till en ny central myndighet. Kom
ihåg att underlag för att bekämpa ekobrottslighet krävs från kronofogde-
myndigheter och skattemyndigheter, för att bara ta två exempel. Skulle vi
skapa ytterligare en myndighet, får vi ytterligare ett organ att samordna
med.
Däremot tar Håkan Winberg i sin utredning upp just frågan om en bättre
samordning mellan åklagare och polis. Jag vill även nämna det s.k. RÅSOP-
projektet, Riksåklagarens särskilda operation, där Riksåklagaren fick alla
pengar som han begärde. Vi skall dra lärdom av den samverkan och samord-
ning som redan har resulterat i 16 åtal i Göteborg.
Anf. 37 KENNETH LANTZ (kds):
Fru talman! Jag noterar tacksamt dessa åtgärder, som har givit så pass
goda resultat.
Om jag får gå ifrån min önskan att få samtala om kortsiktiga åtgärder, vill
jag gärna diskutera litet mer avlägsna åtgärder inför ett eventuellt EG-sam-
gående. Jag skulle kunna tänka mig ett samarbete med de europeiska län-
derna, en Europool eller något liknande. Har justitieministern arbetat med
den frågan på något sätt?
Anf. 38 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Fru talman! Jag är tacksam för att Kenneth Lantz tar upp detta. Jag har
tagit ett eget initiativ och inbjudit de övriga kandidatländerna. Vi hade i
förra veckan ett sammanträde här i Stockholm med ordförandelandet Bel-
gien, vilket resulterade i att vi får ett närmare samarbete och möjlighet att
påverka utformningen av det framtida Europool.
16
Anf. 39 KENNETH LANTZ (kds):
Fru talman! Jag tackar för detta och önskar justitieministern lycka till i det
fortsatta arbetet.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 40 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Fru talman! Birgit Henriksson har frågat mig vilka åtgärder jag är beredd
att vidta för att säkra tillgången på polishundar. Per-Richard Molén har frå-
gat mig om jag är underrättad om att polisen i mindre utsträckning än tidi-
gare utnyttjar hundar för sina bevakningsuppdrag.
Frågorna ligger nära varandra. Jag avser därför att svara på dem i ett sam-
manhang.
Låt mig först slå fast att inköp av polishundar och hur de används faller
på de regionala och lokala myndigheternas ansvar. Detta är alltså enligt
statsmakternas beslut inte en fråga som i första hand angår min tjänsteutöv-
ning.
Jag har emellertid inhämtat att, tvärt emot vad Per-Richard Molén påstår
i sin fråga, landets länspolismästare bedömer att polishundama i dag an-
vänds i minst lika stor utsträckning som tidigare eller i större utsträckning.
Detta framgår av en enkät som Rikspolisstyrelsen har låtit göra för mindre
än ett år sedan.
Låt mig också informera om att Rikspolisstyrelsen nyligen tagit initiativ
till en översyn av polishundsverksamheten. Styrelsen uppdrog således för
cirka ett år sedan åt länspolismästaren i Södermanlands län, Lars Myrberg,
att göra en genomlysning av hela denna verksamhet. Han lägger i början av
november i år fram sin rapport till Rikspolisstyrelsen.
Jag kan således konstatera att Rikspolisstyrelsen, som har det övergri-
pande utvecklingsansvaret för dessa frågor, ligger väl framme och inom kort
kommer att ha en fullständig utredning såsom grund för sina och polismyn-
digheternas ställningstaganden när det gäller polisens hundverksamhet. I det
sammanhanget bör samtliga nu aktuella frågor om polishundsverksamhetens
framtid prövas.
Anf. 41 BIRGIT HENRIKSSON (m):
Fru talman! Först vill jag tacka justitieminister Hellsvik för svaret. Vi har
ju diskuterat denna fråga om polisens och tullens hundar tidigare. Då hänvi-
sade justitieministern till den interna utredning inom Polisen som skulle bli
klar före sommaren. Nu är vintern snart här och vi har ett nytt budgetår, och
problemet för hundskolan är bl.a. att man inte får klara besked. Man får nu
ett tillskott på 2 miljoner kronor i budgeten från socialminister Bengt Wes-
terberg, eftersom denna verksamhet är så oerhört väsentlig även för många
stora handikappgrupper. Även försvaret är intresserat men har inga pengar.
Detsamma gäller Tullen.
Prot. 1993/94:10
19 oktober 1993
Svar pä frågor
2 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 10
Prot. 1993/94:10
19 oktober 1993
Svar på frågor
Polisen har ställt mycket hårda krav på aveln och på utbildningen. Det har
gjort att kostnaderna är så pass höga som de är.
Jag blev mycket förvånad, när jag läste i justitieministerns svar att landets
länspolismästare säger att polishundarna används i samma utsträckning som
tidigare. Uppvaktande poliser är oerhört bekymrade över att deras gamla
hundar inte kan tas ur tjänst. Man nöter mycket hårt på gammalt hundmate-
rial och förnyar det inte. Man har inte den kapacitet som man tidigare alltid
har varit mån om att bygga upp. Detta är mycket allvarligt för framtiden.
Jag är rädd för att man urholkar möjligheterna att, när man sedan plötsligt
bestämmer sig, kunna få det goda material som svensk polis, svensk tull och
även svenskt försvar behöver.
Anf. 42 PER-RICHARD MOLÉN (m):
Fru talman! Även jag vill tacka för detta svar. Jag har i princip bara att
ansluta mig till de synpunkter och tankar som Birgit Henriksson har fram-
fört. Man kan notera att denna fråga inte tillhör de större frågorna för vare
sig justitieministern eller Justitiedepartementet. Men för Statens hundskola
är det en stor fråga, och det finns kanske anledning för oss att om inte skälla
så ändå avge någon form av ett ståndskall för att på något sätt få frågan mer
uppmärksammad.
Om man när det gäller behovet av hundar ringer och talar med de regio-
nala och lokala polismyndigheterna, hänvisar de till Rikspolisstyrelsen. När
man talar med Rikspolisstyrelsen, hänvisar man där, som framgår av svaret,
till de regionala och lokala polismyndigheterna. Det kanske kan vara en av
förklaringarna till att man uppenbarligen såväl från försvarets som från Poli-
sens sida har dragit in inköpen av hundar under det senaste året, alltså efter
den tidpunkt då Rikspolisstyrelsen gjorde sin enkät.
Tidigare köpte man uppemot 50 hundar men är nu när det gäller både för-
svaret och polisen nere i strax under tio hundar. Det är en indikation på att
man inte utnyttjar hundarna på det sätt som man borde utnyttja dem på. Har
man 50 poliser och 50 hundar, kan man utföra 50 uppdrag. Hundarna kostar
ingenting i löner eller arbetsgivaravgifter. Skulle dessa poliser med hundar
gå ut på bevakningsuppdrag ute i bostadsdistrikten, kunde de utföra 50 upp-
drag i stället för 25 om poliserna gick två och två. Sådana aspekter påverkar
kostnadsbilden. Jag vet att vi alla har en väldigt stor respekt för de polishun-
dar som finns.
Anf. 43 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Fru talman! Jag utgår från att Per-Richard Moléns uppgift är korrekt, att
man har köpt tio hundar från Statens hundskola. Det innebär dock inte att
Polisen har köpt bara tio hundar, eftersom Polisen köper hundar också från
andra håll. Det har skett en ökning av inköpen från andra håll.
Problemet att få svar på olika propåer hänger nog samman med att vi nyli-
gen fick en decentraliserad polisorganisation. Det har funnits vissa inkör-
ningssvårigheter när det gällt att få klart för sig var besluten ligger.
En sak är helt klar. Frågan om hund eller icke hund är en metodfråga.
Sådana frågor får varken riksdag eller regering gå in och fatta beslut om.
18
Därav kommer sig mitt påpekande om att frågorna till stor del ligger utanför
min tjänsteutövning.
Anf. 44 BIRGIT HENRIKSSON (m):
Fru talman! Jag vill komplettera med att säga att det är möjligt att det har
skett en ökning av inköp från andra håll. Jag anser att det är oerhört viktigt
att man samordnar inköpen för att få så bra hundmaterial som någonsin är
möjligt.
Vi vet att även försvarsminister Elisabeth Rehn från Finland har varit in-
tresserad av köp eftersom materialet är så fint. För närvarande har man ju
inga pengar över i Finland heller.
Om man splittrar uppköpen och både från militärt och polisiärt håll slutar
att köpa mycket gott hundmaterial slås den avel som finns i dag sönder. När
den sedan måste byggas upp igen sker det till stor kostnad och över en lång
tidsperiod.
Det finns så många intressenter att jag anser det vara mer viktigt att man
samordnar uppköpen ju sämre resurser man har.
Anf. 45 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Fru talman! Det är helt klart att problemet är kostnadsaspekten. Grundut-
bildningen av hundar på Statens hundskola kostar mer än grundutbildningen
av våra polischefer.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 46 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Fru talman! Birgit Henriksson har frågat Bengt Westerberg vilka åtgärder
han överväger för att tillse att personer som omhändertas av polisen får ade-
kvat vård. Arbetsfördelningen inom regeringen är sådan, att det närmast an-
kommer på mig att svara på denna fråga.
Jag vill säga att omhändertagande av personer för fylleri är mycket noga
reglerat i lagen om omhändertagande av berusade personer. Ytterligare för-
skrifter finns i Rikspolisstyrelsens författningssamling, där det utförligt an-
ges hur den omhändertagne skall undersökas och bevakas.
Rikspolisstyrelsen har dessutom utgivit allmänna råd om hur man känner
igen och bör handla vid vissa akuta tillstånd och vid vissa sjukdomar. I dessa
råd anges särskilt att akuta tillstånd lätt kan förväxlas med berusning och vad
som skall observeras vid samtidig alkoholpåverkan.
Rikspolisstyrelsen är högsta tillsynsorgan över polisen. Det är därmed en
uppgift för Rikspolisstyrelsen att följa upp att dessa - och andra - föreskrif-
ter inom polisens område efterföljs och att de är ändamålsenliga.
Jag kan därför inte se att det behövs några initiativ från regeringens sida
i anledning av sådana tragiska händelser som Birgit Henrikssons fråga gäller.
Prot. 1993/94:10
19 oktober 1993
Svar på frågor
19
Prot. 1993/94:10
19 oktober 1993
Svar på frågor
Anf. 47 BIRGIT HENRIKSSON (m):
Fru talman! Jag tackar justitieministern för svaret, även om det förvånar
mig. Från min synpunkt får jag svaret från fel minister.
Frågan ställdes därför att många poliser upplever svårigheter med att få
in klienter på sjukhus. De kommer till akutmottagningar, men där har man
ingen beredskap. Man kan inte ta emot klienten och avvisar ofta. Detta är
oerhört svårt för enskilda polismän.
I Stockholm finns det i dag ett par sjukhus där man tar emot, men i övriga
landet är det betydligt svårare.
Poliser upplever detta som mycket svårt. Det är svårt att kombinera jour-
tjänstgöring, då väldigt mycket kan inträffa, med att samtidigt hålla en nog-
grann kontroll över nästan medvetslösa människor som ligger i en cell. Man
kan inte direkt avgöra hur man skall sköta dem.
Det har inträffat så många incidenter och tragiska saker att sjukvården
borde öppna en akutmottagning där alla som är förgiftade - det gäller ju
även svårt alkoholberusade personer - skulle tas emot. Det var därför jag
ställde frågan till Bengt Westerberg.
Man kan eventuellt tänka sig att polisen sätter en vakt vid dessa akutmot-
tagningar om det skulle vara bråkigt. Det borde finnas några platser eller
något ställe där man har ständig övervakning över dessa mycket svårt sjuka
människor.
Det var närmast det jag ville uppnå med min fråga.
Anf. 48 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Fru talman! Vi uppfattade frågan som att den närmast gällde polisens han-
tering, och därför var det jag som gav svaret.
Jag kan förtydliga och säga att det i Rikspolisstyrelsens författningssam-
ling föreskrivs att en omhändertagen skall läkarundersökas om hans tillstånd
är sådant att behov av sjukhusvård inte kan uteslutas. Det är en mycket stark
ock krävande regel.
Jag har också inhämtat information från Landstingsförbundet om hur det
ser ut när det gäller just tillnyktringsverksamheten, som kanske är den mest
intressanta i sammanhanget. Jag har fått information om att alla landsting
har tillnyktringsverksamhet. Därutöver finns den ordinarie sjukvården.
Jag kan naturligtvis inte besvara sjukvårdsfrågorna i övrigt.
Anf. 49 BIRGIT HENRIKSSON (m):
Fru talman! Jag förstår att justitieministern inte kan besvara sjukvårdsfrå-
gorna, och jag tackar därför för svaret.
Polismän har tagit kontakt med mig och sagt att de är förtvivlade över si-
tuationen. Jag får ställa frågan något annorlunda och rikta den till socialmi-
nistern.
Överläggningen var härmed avslutad.
20
Anf. 50 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Fru talman! Gunnar Thollander har frågat mig om jag vid årets budgetbe-
handling är beredd att föreslå regeringen att polisväsendet i Uppsala tilldelas
ökade resurser.
Jag vill först erinra Gunnar Thollander om att riksdag och regering tar
ställning till polisväsendets samlade behov av medel för det kommande bud-
getåret. Det är därefter en uppgift för Rikspolisstyrelsen att fördela de beslu-
tade medlen mellan länen. Enligt regleringsbrevet för polisen skall medlen
fördelas med hänsyn till arbetsbelastning och medborgarnas behov av poli-
siära insatser. Fördelningsmodellen bör därvid kunna utgöra en utgångs-
punkt.
Enligt fördelningsmodellen tillhör Uppsala de län som på sikt skall få en
större andel av polisens resurser än i dag.
Anf. 51 GUNNAR THOLLANDER (s):
Fru talman! Jag tackar justitieministern för svaret på frågan.
Anledningen till att jag ställer frågan är den snedfördelning av resurser
som vi i Uppsala län anser har skett när det gäller polisväsendet. Det är inte
bara en lokal uppfattning. Vi stöder oss på uppgifter från Rikspolisstyrelsens
senaste årsredovisning. Anser justitieministern att polisväsendet i Uppsala
län råkat ut för snedfördelning vad gäller resurser?
Vi är i vårt län mycket medvetna om att det finns hårda sparkrav. Vi har
verkat för att dessa krav skall uppfyllas och gjort besparingar under många
år. Ytterligare besparingar kommer att gå ut över den operativa verksamhe-
ten. Det tycker inte vi som jobbar med polisfrågor i länet rimmar med den
inriktning som gäller för brottsbekämpning.
Vad anser justitieministern?
Anf. 52 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Fru talman! Det uppstår alltid problem när man totalt sett inte har resur-
ser. Det är den situationen vi befinner oss i. Egentligen har ingen polismyn-
dighet de resurser som jag skulle önska att de hade tillgång till.
Rikspolisstyrelsen har med regeringens godkännande fastställt principer
för en fördelningsmodell. Som jag sade i mitt svar innebär denna fördel-
ningsmodell att bl.a. Uppsala län - det är inte det enda - är mindre gynnat.
Jag påpekade också att Uppsala därför på sikt genom omfördelning måste
få en viss ökning.
På grund av att det är fråga om en omfördelning är det planerat att den
skall ske etappvis. En total förändring enligt fördelningsmodellen skulle
skapa omöjliga situationer på åtskilliga andra håll i landet.
Anf. 53 GUNNAR THOLLANDER (s):
Fru talman! Vi är naturligtvis medvetna om att det finns bekymmer också
i andra delar av landet. Men trots allt tycker vi att det är märkligt att C-län,
Uppsala län med rikets fjärde stad, skall ligga så här lågt. I min fråga angav
Prot. 1993/94:10
19 oktober 1993
Svarpå frågor
21
Prot. 1993/94:10
19 oktober 1993
Svar på frågor
jag resurserna i kronor och ören per individ fördelade, och där ligger Upp-
sala län, som sagt, väldigt lågt.
Särbehandlingen av storstadsregionerna när det gällde en miljard gick ju
att genomföra. Vi tycker nog att också vi borde kunna få del av den typen
av pengar.
Uppsala läns närhet till Stockholm och därmed den smitta av brott som
förekommer borde också kunna påverka resursfördelningen. Vi hoppas na-
turligtvis att justitieministern framför våra krav till Rikspolisstyrelsen. På
det viset kan denna snedfördelning rättas till.
I svaret nämns begreppet ”på sikt”. Det är litet tänjbart. Vad innebär det
i tid?
Anf. 54 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Fru talman! Med tanke på att det för Polisen över en treårsperiod finns ett
totalt besparingskrav och på att vi dessutom vet att Sveriges ekonomi kräver
ytterligare saneringar, är det i dag omöjligt att säga när fördelningsmodellen
kan genomföras fullt ut. Det hänger bl.a. samman med den totala ekono-
miska utvecklingen i Sverige.
Anf. 55 GUNNAR THOLLANDER (s):
Fru talman! Jag tackar för svaren som jag har fått. Polismyndigheten i
Uppsala län följer noga denna fråga och givetvis också denna frågedebatt.
Jag skulle gärna vilja veta litet mer om vad begreppet ”på sikt” innebär.
Det står i svaret att Uppsala län på sikt skall få en större andel av Polisens
resurser än vad man i dag får. Det vore bra att få reda på vad detta kan inne-
bära.
Anf. 56 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Fru talman! Det är kanske också viktigt att vi gör klart för oss våra roller.
Varken riksdagen eller regeringen får lov att fördela Polismyndigheternas
resurser. Regeringen och riksdagen beslutar över ramarna för den totala po-
lisiära verksamheten. Därefter är det Rikspolisstyrelsen som har att fördela
resurserna.
Rikspolisstyrelsen har nu gjort upp en modell som skulle ge Uppsala rela-
tivt sett mer. Men Rikspolisstyrelsens möjligheter att fullfölja denna modell
hänger samman med den ekonomiska utvecklingen i Sverige. Så mycket vet
vi att det i vart fall under de närmaste åren inte kommer att finnas mer
pengar att dela ut.
Anf. 57 GUNNAR THOLLANDER (s):
Fru talman! Jag måste dock vara litet envis. Jag framförde tidigare att jag
naturligtvis är tacksam om justitieministern framför också till Rikspolissty-
relsen de krav som vi ställer.
Anf. 58 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Fru talman! Polisstyrelsen i Uppsala och Länsstyrelsen i Uppsala län får
lov att framföra dessa krav. Som justitieminister får jag enligt lag-och som
22
justitieminister skall jag följa lagen - inte lov att tala om för Rikspolisstyrel-
sen hur man skall fördela medlen.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 59 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Fru talman! My Persson har frågat mig vilka åtgärder jag avser vidta för
att åstadkomma en bättre samsyn mellan ordningsmakten och JO vad gäller
preventiva ingripanden i samband med demonstrationer.
Det är riktigt att Justitieombudsmannen i en del beslut under de senaste
åren framfört kritik mot hur polisen i vissa fall agerat och använt olika
tvångsmedel i samband med bl.a. demonstrationer. Enligt lagen (1986:765)
med instruktion för Riksdagens ombudsmän är just en av Justitieombuds-
mannens viktigaste uppgifter att kontrollera att medborgarnas grundläg-
gande fri- och rättigheter inte träds för när i den offentliga verksamheten.
Bl.a. med anledning av den kritik som framförts av Justitieombudsman-
nen tillsatte regeringen 1991 en särskild utredare, hovrättslagmannen Dan
Fernqvist, för att göra en utvärdering av den rättsliga regleringen av polisens
befogenheter. Utredningen, som antog namnet Polisrättsutredningen, över-
lämnade i somras ett delbetänkande som bl.a. innehåller en genomgång av
polisens befogenheter i samband med större evenemang såsom demonstra-
tioner. Betänkandet är för närvarande ute på remiss.
Det är därför nu för tidigt för mig att ta ställning till de förslag som Polis-
rättsutredningen lagt fram. En självklar utgångspunkt är att ändringar i re-
gelverket skall leda till klarare och bättre regler för polisens ingripanden i
nu aktuella situationer.
Anf. 60 MY PERSSON (m):
Fru talman! Först vill jag tacka för svaret. Jag har ställt den här frågan
utifrån en stor oro som j ag känner, en oro för att yttrande- och mötesfriheten
i vårt land än mer kommer att ställas under debatt. Detta har vi kunnat se
under de senaste två veckorna efter det som hände i Göteborg för tio dagar
sedan.
Justitieministern hänvisar till Polisrättsutredningen och dess betänkande.
Det har jag full förståelse för. Jag vill dock ytterligare fråga om huruvida
man kan tänka sig att ta några informella initiativ högt uppifrån. Jag har
nämligen den erfarenheten att såväl i stort som i smått kan samtal mellan
berörda parter vara en framkomlig väg för att reda ut var man står och i det
här fallet hur långt man kan gå för att upprätthålla den ordning som vi alla
önskar skall råda under demonstrationer.
Därför vädjar jag till justitieministern att hon - utan att ägna sig åt minis-
terstyre, eftersom det inte är tillåtet - på något sätt initierar någon form av
samtal mellan de berörda parterna i avvaktan på utredningens resultat med
tanke på det datum som nu ligger framför oss, den 30 november, som är ett
Prot. 1993/94:10
19 oktober 1993
Svar på frågor
23
Prot. 1993/94:10
19 oktober 1993
Svar på frågor
24
ytterligare exempel på en demonstration då det kan bli bekymmer. Facit ef-
ter den demonstrationen riskerar att bli mycket värre än stor materiell
skadegörelse och fyra lindrigt sårade polismän, som var resultatet av det fall
som jag hänvisar till. Då kommer i så fall ordningsmaktens möjligheter och
vilja att preventivt ingripa givetvis att ifrågasättas. Jag önskar att det från
högre ort kan initieras ett sådant konstruktivt samtal.
Anf. 61 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Fru talman! Ett sådant samtal har initierats, och det är ett mycket öppet
samtal. Det finns hos Polisen en väldigt stor oro varje gång JO yttrar sig. Det
kanske inte alltid är så enkelt - i vart fall inte i den speciella situation som
man hastigt hamnar i - att kunna omsätta JO:s yttrande i ett konkret hand-
lande. Bl.a. av detta skäl tog jag initiativ till en genomgång av JO-beslut som
har rört Polisen. Jag är övertygad om att denna genomgång i sig har varit av
betydelse, bl.a. som grund för den utbildning som sker vid Polismyndighe-
terna, då man tar upp JO:s yttranden och klargör vilka gränser dessa yttran-
den sätter för handlandet och vad som enligt lag därmed också är möjligt att
göra.
Anf. 62 MY PERSSON (m):
Fru talman! Också jag är övertygad om att när man skall till att handla,
hinner man inte gå igenom vad JO kan tänkas säga om det som man tänker
göra. När man som i Göteborg - vilket är det fall som jag hänvisar till - sam-
lar gatsten och maskerar sig kan det ifrågasättas varför Polisen inte vågar
ingripa. Det beror kanske på att samspelet mellan JO och ordningsmakten
saknas.
Jag vill ställa en annan fråga som kanske kan vara relevant i samman-
hanget. Kommer Europalagstiftningen, som vi nu håller på att samordna oss
med, att inverka på något sätt när det gäller den nuvarande lagstiftning som
är aktuell för det ärende som vi nu diskuterar, och i så fall i vilken riktning -
eller har vi redan anpassat vår svenska lagstiftning i det här fallet?
Anf. 63 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Fru talman! Jag skall ärligt säga att jag inte med säkerhet kan säga vad
som gäller i varje detalj. Rent generellt innebär den europeiska traditionen
att man värnar om rättssäkerheten. Begränsningarna kan alltså vara mera
omfattande i åtskilliga andra länder än vad de är här.
Det viktiga i sammanhanget är att vi gör klart för oss vad JO:s yttranden
innebär. I den mån vi anser att lagen sätter för starka gränser måste vi också
öppet diskutera var gränserna skall sättas och vara beredda att göra lagänd-
ringar. Det är så vi måste arbeta.
Anf. 64 MY PERSSON (m):
Fru talman! Förhoppningsvis kommer det inte att hända några stora inci-
denter innan den aviserade utredningen har kommit och vi har kunnat an-
passa oss till vad som sägs där. När kommer den aviserade utredningen, och
när kan eventuella ändringar i lagtexter äga rum om sådana skulle behöva
göras?
Anf. 65 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Fru talman! Remisstiden går ut under hösten. Ett fåtal remissvar har kom-
mit in, och det är för tidigt att säga vilka reaktionerna är. Av det vi har sett
hittills tyder mycket på att vi på departementet behöver tid på oss för viss
överarbetning. Det görs bl.a. påpekanden om en del oklarheter, och det är
sådant som vi helst skall undvika.
Eftersom få remissvar har kommit in, är det alltså omöjligt för mig att säga
vad det samlade intrycket blir. Det är det som är avgörande för hur mycket
ytterligare arbete departementet måste lägga ned.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 66 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Fru talman! Sylvia Lindgren har frågat mig om jag avser att vidta några
direkta åtgärder i anledning av påtalade oegentligheter i ett väktarföretag.
Sylvia Lindgren har ställt sin fråga till mig mot bakgrund av uppgifter om
att var sjätte anställd i ett visst bevakningsföretag visat sig vara kriminellt
belastad. I anledning av det ifrågasätter Sylvia Lindgren om det inte skulle
vara befogat med en översyn av de rutiner som råder för den aktuella bran-
schen.
Inledningsvis vill jag säga att jag självfallet helt delar uppfattningen att det
är av största vikt att allmänheten känner trygghet och tillit såväl för Polisen
som för bevakningsföretag.
Bestämmelser om bevakningsföretag finns i lagen om bevakningsföretag
och en till lagen hörande förordning. I lagen föreskrivs bl.a. att bevaknings-
företag inte får bedriva verksamhet utan auktorisation av länsstyrelsen. Vi-
dare föreskrivs att auktorisation får beviljas endast om det kan antas att
verksamheten blir bedriven på ett sakkunnigt och omdömesgillt sätt och i
övrigt i överensstämmelse med god sed inom branschen.
Jag vill också framhålla att all personal hos ett auktoriserat bevaknings-
företag skall vara godkänd vid en prövning med avseende på laglydnad,
medborgerlig pålitlighet samt lämplighet i övrigt för anställning i sådant
företag. Samma krav gäller för verksamhetens föreståndare och ledamöter
i bevakningsföretags styrelser. Prövningen av bevakningsföretagets personal
görs av länsstyrelsen. Länsstyrelsen har också tillsynen över auktoriserade
bevakningsföretag.
Enligt min mening finns det redan ett gott verktyg för att förhindra att
en sådan situation som Sylvia Lindgren tagit upp i sin fråga inträffar. Om
kontrollen av bevakningsföretagets personal sköts på rätt sätt bör riskerna
för att företagen anställer personal som ägnar sig åt olagligheter kunna mini-
meras.
Som jag inledningsvis nämnde, är det enligt min uppfattning av största vikt
att allmänheten känner trygghet inför dem som har till uppgift att skydda
och bevaka personer och deras egendom, bl.a. bevakningsföretag. Jag har
därför i direktiven till Trygghetsutredningen - vilka regeringen beslutade om
Prot. 1993/94:10
19 oktober 1993
Svar på frågor
25
Prot. 1993/94:10
19 oktober 1993
Svar på frågor
26
redan i mars i år - tagit upp frågan om en översyn av bl.a. lagstiftningen
om bevakningsföretag. Jag ser med stort intresse fram emot vad utredningen
kommer fram till. Jag kan försäkra Sylvia Lindgren att jag kommer att vidta
de åtgärder som är påkallade för att bl.a. förhindra sådana oegentligheter
som tagits upp i frågan.
Anf. 67 SYLVIA LINDGREN (s):
Fru talman! Tack för svaret, justitieministern!
Det är självklart att man reagerar när man kan läsa i tidningarna att var
sjätte anställd på ett bevakningsföretag är kriminellt belastad, och det i före-
tag som arbetar inom en bransch med höga krav på säkerhet och trovärdig-
het. Brottsbelastningen rör sig heller inte om några småsaker; det är inte
bara trafikförseelser, utan sexualbrott, häleri, grova vålds- och ekobrott.
Utvecklingen inom bevakningsbranschen har också de senaste tio åren va-
rit mycket expansiv. Grovt kan man dela upp branschens arbetsuppgifter i
ordningshållande och övervakande uppgifter. Samhället har ansvaret för att
rättsstaten skall fungera - det får vi aldrig tumma på.
Därför blir jag något förvånad när jag i svaret kan konstatera att Gun
Hellsvik tycker att vi har ett gott verktyg för att förhindra att sådana här
situationer uppstår och att kontrollen av bevakningsföretagen är tillräcklig.
Min uppfattning är att det inte finns någon sådan, eftersom detta inträffar.
Med anledning av det nu aktualiserade fallet och att man försöker väga de
olika problem som förekommer inom bevakningsbranschen mot varandra,
kan det snabbt slås fast att en av de stora bristerna är just tillsynskaraktären.
Är det så att tillsynsmyndigheten, i detta fall länsstyrelsen, har alltför
knappa resurser? Ämnar justitieministern vidta några åtgärder här?
Anf. 68 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Fru talman! Jag tror inte att vi behöver tvista om att de lagliga redskapen
finns, eftersom lagen ger länsstyrelsen rätt och skyldighet att kontrollera.
Jag sade att man, om man på rätt sätt utnyttjar möjligheterna, rimligen bör
klara de flesta situationer av det här slaget. Men jag sade också att jag i di-
rektiven till Trygghetsutredningen, som vi beslutade om redan i mars i år -
dvs. långt innan detta inträffade - tog upp frågan om en översyn av lagstift-
ningen om bevakningsföretag, bl.a. beroende på att bevakningsföretagen
har fått och får en allt större betydelse i Sverige.
När vi ser på hur prövningen i dag sker, skall vi inte glömma de direktiv
som gavs när lagen om bevakningsföretag en gång antogs. Denna lag antogs
1974, och departementschefen - som var en socialdemokrat - gjorde då föl-
jande uttalande: Det kan enligt min mening inte råda någon tvekan om att
det i princip måste vara företagets egen angelägenhet att se till att dess perso-
nal är lämpad för sina arbetsuppgifter.
Det är mycket troligt att detta var rätt då, men det är annorlunda i dag.
Därför tog jag i våras initiativ till en översyn.
Anf. 69 SYLVIA LINDGREN (s):
Fru talman! Jag tror att vi kan vara överens om två saker. Det ena är att
det är oerhört viktigt att samhällsinvånarna känner trygghet, både för polis
och för de väktarbolag som skali ha hand om ordningen.
Det andra vi skall vara överens om är att väktarbranschen har vuxit,
mycket snabbt. Det går inte bara att säga att det beror på att otrygghet och
kriminalitet har ökat - det kanske är en för enkel förklaring. Den tekniska
utvecklingen inom alla områden i samhället är ett av de viktigaste skälen till
att det har skapats en marknad för företag som kan göra tillfälliga och snabba
insatser av olika slag. I ett alltmer automatiserat och datoriserat samhälle
finns ett växande behov av övervakande insatser. Behovet av att kombinera
övervakning med kompetenta ingripanden kan tillgodoses av välutbildade
väktare från seriösa bevakningsföretag.
Jag vill på intet sätt negligera väktarbolagens intresse - det är nödvändigt
att de finns - men det är också viktigt att deras trovärdighet finns kvar.
Anf. 70 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Fru talman! Jag uppfattar att vi är helt överens. Jag kan väl då berömma
mig och Justitiedepartementet för att vi, innan det blev känt att det fanns
problem, tog initiativet och insåg vikten av framtida förändringar.
Anf. 71 SYLVIA LINDGREN (s):
Fru talman! Jag tycker nog att man ligger steget efter. Jag tycker t.ex. att
det är oerhört viktigt att man definierar ordningshållande arbetsuppgifter
kontra övervakande arbetsuppgifter. Det är viktigt att se över vad en väktare
respektive en polis gör. Handlar det exempelvis om tant Peterssons bort-
sprungna katt, tycker jag att det är något som väktarna bör kunna ta hand
om i stället för välutbildade poliser. Därmed menar jag att väkteribranschen
måste ges möjlighet att växa. Antalet vaktbolag har också ökat i en mycket
snabb takt, och här har onekligen inte tillsynsmyndigheten hunnit med. Man
kan också se över om någon form av etableringskontroll kanske behövs. Är
det för enkelt att starta vaktbolag i dag?
Anf. 72 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Fru talman! Jag föreslår att Sylvia Lindgren läser direktiven till Trygghet
i lokalsamhället. Jag tror att de flesta svaren finns där.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 73 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Fru talman! Christer Skoog har frågat mig vilka åtgärder regeringen avser
att vidta om SMHI automatiserar väderstationen på Hanö.
SMHI har påbörjat en omstrukturering av det meteorologiska observa-
tionssystemet. Projektet, OBS 2000, syftar till att med bibehållen kvalitet
bringa ner kostnaderna för observationssystemet.
Det har föreslagits att 51 bemannade och 166 automatiska stationer skall
ingå i systemet. Hanö är i dag en bemannad station som föreslås ersättas av
en automatstation. I dag är tre personer anställda på Hanöstationen.
SMHI har beslutat att genomföra OBS 2000 i två steg. Det första steget
Prot. 1993/94:10
19 oktober 1993
Svar på frågor
27
Prot. 1993/94:10
19 oktober 1993
Svar på frågor
28
innebär bl.a. upprättande av 15 automatstationer som skall drivas parallellt
med nuvarande manuella observationssystem. Syftet är att testa tekniken.
Om det går enligt planerna tas beslut om ett genomförande av OBS 2000 i
januari 1995, varvid observatörer kommer att sägas upp.
I vilken ordning manuella stationer kommer att avvecklas beslutar SMHI
om i böijan av år 1995. Förändringen skall vara genomförd den 1 juli 1996.
Som framgår av mitt svar är detta inte en fråga för regeringen utan det åvilar
SMHI att besluta i dessa frågor.
Anf. 74 CHRISTER SKOOG (s):
Fru talman! Jag vill tacka kommunikationsministern för svaret på min
fråga.
Frågan är föranledd av den oro som finns bland befolkningen ute i skärgår-
den i dag, att man från regeringens eller statliga myndigheters sida vidtar
åtgärder som minskar möjligheterna till bl.a. kombinationssysselsättning i
skärgården.
I och för sig kan det nog i det enskilda fallet vara rätt att använda tekniken
för att automatisera vissa funktioner. Men vad man glömmer, herr kommu-
nikationsminister, är kombinationsmöjligheten. Det gäller att kunna få folk
att leva och bo kvar i skärgården.
Kommunikationsministerns egen regering har tillsatt en särskild skär-
gårdsutredare. Men vore det inte skäl, även om det inte formellt är möjligt,
att ta initiativ till att avvakta - åtminstone tills Skärgårdsutredningen är
klar - med de negativa indragningarna i skärgården?
Vidare har jag de senaste dagarna läst i tidningarna att Sjöfartsverket, som
också ligger under kommunikationsministerns domäner, har beslutat att
stänga av mistluren. Nu kan förstås inte kommunikationsministern svara på
den här frågan så här direkt, men för sjömännen ute längs våra kuster är
detta ett ytterligare inslag av försämring som jag tycker är beklagansvärt.
Anf. 75 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Fru talman! Det är alldeles riktigt, som Christer Skoog säger, att det är
viktigt att stärka möjligheterna för sysselsättning också ute i våra skärgårds-
områden.
I det här fallet har personalavdelningen vid SMHI varit i kontakt med Sjö-
fartsverket. Sjöfartsverket, Försvaret och Sjöräddningen brukar kontaktas
när arbetsförhållandena vid den här typen av arbetsplatser, dvs. fyrar, skall
förändras. I vissa fall har man kunnat bidra med finansiering så att dessa fy-
rar har kunnat behållas med manuell bemanning.
När det gäller just Hanö har varken Sjöfartsverket eller Försvaret haft
några synpunkter på de förändringar som SMHI har aviserat i denna plan
som går under beteckningen OBS 2000. Detta är det svar jag kan ge. Jag kan
bara konstatera att det är myndigheten själv som har att fatta den här typen
av beslut. I Sveriges riksdag och i regeringen skulle situationen bli fullstän-
digt orimlig om man skulle ta ställning till vilka mistlurar som skall få tuta
och vilka personer som skall finnas vid olika arbetsplatser. Detta är någon-
ting som vi måste överlåta åt våra kompetenta myndigheter, så att organisa-
tionen blir den mest effektiva. Att man sedan skall skapa en politik i det
här landet som gör det möjligt att driva och utveckla verksamheter på ett
decentraliserat sätt är något som Christer Skoog och jag är helt överens om.
Anf. 76 CHRISTER SKOOG (s):
Fru talman! Vi är överens om så mycket som att vi har kompetenta myn-
digheter. Det har jag aldrig haft någon annan uppfattning om. Men vi som
politiker får enligt min mening aldrig glömma vilka vi företräder, nämligen
de människor som finns ute i den verklighet som vi här i riksdagen har att
företräda. Då tycker jag inte att vi kan gömma oss bakom det rent lagliga,
sätta upp hinder och säga att vi inte kan göra något - det är de och de som
bestämmer.
Kommunikationsministern har såväl som jag att företräda befolkningen.
Människorna i skärgården är alltså oroliga för att det ena efter det andra görs
som är negativt och förhindrar deras möjligheter att verka, leva och bo ute
i skärgården.
Kommunikationsministern, kan vi ändå inte vara överens om att vi skall
avvakta med allt detta negativa tills vi kan ta ett helhetsgrepp på hela den
här frågan? Det tycker jag att människorna i skärgården är värda.
Anf. 77 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Fru talman! Det är viktigt att se till att det blir goda möjligheter att arbeta
och leva också i skärgårdarna. Jag har inhämtat att det är ca 30 bofasta perso-
ner på Hanö. Väderstationen där har bemannats av ett antal personer. Huru-
vida de kommer att få någon meningsfull sysselsättning i regionen eller inte
kan jag inte bedöma. Det är alldeles orimligt att politiker skall sitta i Stock-
holm och lägga fast detaljerade ramar för verksamheter som myndigheterna
är satta att sköta.
Anf. 78 CHRISTER SKOOG (s):
Fru talman! Vi är överens om ytterligare en sak, att det inte är politiker i
Stockholm som alltid har de riktiga lösningarna. Därmed kanske man skulle
kunna lyssna på de politiker som i det här fallet företräder människorna på
den här orten. Jag har försökt att tolka den oro som människorna därute
känner, vilket för mig är en väldigt viktig uppgift i min profession som politi-
ker.
Herr kommunikationsminister, med all respekt för automatisering och allt
vad apparater heter, men det mänskliga örat och det mänskliga ögat upp-
täcker faktiskt saker och ting som både kan rädda liv och annat. Jag tror
att vi är överens om att vi skall försöka bibehålla den möjligheten, och ge
människorna möjlighet till sin försörjning ute i skärgården.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 79 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Fru talman! Ingrid Andersson har frågat mig om jag är beredd att flytta
fram fastställelsetidpunkten för Vägverkets rikstäckande väghållningsplan
Prot. 1993/94:10
19 oktober 1993
Svar på frågor
Prot. 1993/94:10
19 oktober 1993
Svar på frågor
och Banverkets stomnätsplan till februari 1993. Jag antar att Ingrid Anders-
son inte avser februari 1993 utan februari 1994.
Bakgrunden till frågan är att Vägverket och Banverket, till följd av riksda-
gens beslut om investeringar i trafikens infrastruktur i juni i år, har fått i upp-
drag att upprätta långsiktiga investeringsplaner och redovisa dem för rege-
ringen senast den 31 januari 1994.
Tidpunkten den 31 januari 1994 är satt med hänsyn till att bl.a. kommu-
nerna skall få tillfälle att yttra sig över upprättade planer innan de redovisas
för regeringen. Jag medger att tiden för yttrande är relativt kort, men samti-
digt har hela denna planeringsprocess varit mycket komprimerad för alla in-
blandade parter. Det gäller såväl för regering och riksdag som för berörda
trafikverk.
Vi står nu mitt uppe i genomförandet av riksdagens infrastrukturbeslut.
Vägverket och Banverket kommer innevarande budgetår att investera för ca
14,4 miljarder kronor i nya vägar och järnvägar. Jag anser därför att det är
mycket angeläget att aktuella långsiktiga investeringsplaner snarast kan fast-
ställas. Jag är därför inte beredd att skjuta på redovisningstidpunkten för
Vägverkets och Banverkets långsiktiga planer.
Kommunerna liksom alla andra berörda aktörer inom infrastrukturplane-
ringen måste respektera givna tidsramar. Jag förutsätter att kommunerna
förmår organisera sitt arbete på sådant sätt att viktiga frågor prioriteras och
erforderliga beslut kan tas inom en tidsram på 2,5 månader.
Anf. 80 INGRID ANDERSSON (s):
Fru talman! Jag tackar naturligtvis för svaret. Jag har i min fråga bett om
mer tid, inte om mer pengar. Därför trodde jag att jag skulle få ett positivt
svar. Det har jag väl inte fått.
Frågan om remisstid kan synas liten, men jag ser den som en viktig demo-
kratifråga. Den aktuella frågan gäller trafikplaner som skall fastställas av
Vägverket och Banverket. De skall gälla i tio år. Nu leder hanteringen till
att kommunerna får en mycket kort remisstid. Kommunikationsministern
nämnde två och en halv månad. I praktiken blir det en månad, och det är
kort. Det gäller här planer som vaije kommun tycker är väldigt viktiga.
Många har för avsikt att ta upp frågan i sina fullmäktigeförsamlingar, och
det tror jag inte blir möjligt med denna remisstid.
Jag har blivit uppmärksammad på det här förhållandet av länsstyrelsen i
mitt hemlän. Där är man bekymrad över att den lokala demokratin kommer
i kläm. Man tycker att det är ganska otillständigt att skicka ut handlingar för
synpunkter med så här kort varsel. Jag har också fått klart för mig att det
är kommunikationsministern som kan ändra på detta genom att ändra på
fastställelsetidpunktcn. Den är nu årsskiftet 1993/94. Självfallet menade jag
i min fråga februari 1994 - det var ett skrivfel, och jag ber om överseende
med det.
En månads förskjutning när det gäller så här stora, både ekonomiskt och
i tid, planer kan väl inte äventyra genomförandet. I vårt arbete med E 4:ans
sträckning genom Uppsala län har vi fått klart för oss att Vägverket inte tar
regionalpolitiska hänsyn i sin egen planering. Därför är det väldigt viktigt att
30
kommunerna och de lokala trafikhuvudmännen får möjlighet att verkligen
framföra sina synpunkter.
Jag vädjar till kommunikationsministern att anse demokratifrågan så pass
viktig att han tycker att den skulle vara värd en liten ansträngning så här i
slutändan.
Anf. 81 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Fru talman! Tiderna växlar verkligen. Jag har stått i denna talarstol och
svarat på minst, det vågar jag säga, 100 enkla frågor från Ingrid Anderssons
partikamrater och andra som har jagat mig med blåslampa därför att projek-
ten inte kommer i gång. Jag har talat om för dem att de får ta den tid som
krävs, för den demokratiska processen är viktig.
Nu har vi alltså en omvänd situation. Det känns behagligt på ett sätt. Det
är alltså inte så bråttom, och det kan tyckas vara bra. Men jag skulle faktiskt
vilja påpeka, fru talman, att den demokratiska processen inte påverkas. Vad
det handlar om här, Ingrid Andersson, är trafikverkens investeringsplaner
inom ekonomiska ramar. Det handlar alltså icke om den fysiska planeringen.
Där kommer den demokratiska processen att fungera. Man kommer att un-
der planeringsprocessen ställa ut arbetsplaner, och detaljplaner kommer att
tas fram och diskuteras.
Här är det inte fråga om den exakta sträckningen enligt de olika projek-
ten, utan det handlar om vilka projekt som skall finnas med i investeringspla-
nerna under de kommande tre åren. Det finns här, tror jag, ett litet missför-
stånd när det gäller den demokratiska processen. Här gäller det de ekono-
miska planerna, vilka projekt som skall vara med. Vilka sträckningar det gäl-
ler och hur projekten skall utformas är en senare fråga. Där kommer kom-
muner och länsstyrelser att ha ett sedvanligt demokratiskt inflytande.
Anf. 82 INGRID ANDERSSON (s):
Fru talman! Jag är väl medveten om att vi från vårt håll verkligen har velat
skynda på dessa investeringar. Det tycker vi har varit viktigt. När det ändå
har dragit ut så långt på tiden och vi nästan är vid målet, tycker jag att en
månads förskjutning, för att det skall finnas ett rejält utrymme för den kom-
munala demokratin, kunde vara motiverad trots att vi tycker att det är
bråttom. Jag tror faktiskt inte att arbetet kan bli lidande när man är så långt
framme.
När nu kommunikationsministern beskriver innehållet i denna remiss,
börjar jag undra om det är meningsfullt med någon remiss alls. Är det fråga
om skendemokrati, då blir jag ännu mer bekymrad.
Anf. 83 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Fru talman! Det är litet pinsamt att jag skall behöva redogöra för en leda-
mot i riksdagen hur den här processen har gått till. Det har varit solklart från
början till slut att riksdagen först får möjlighet att tala om vilka vägar och
järnvägar som skall vara nationella stråk. Det beslutet fattades den 8 juni i
riksdagen, visserligen under något tumultartade former den sista natten,
men ändå. Jag trodde att man visste något om vad man beslutade om den
gången.
Prot. 1993/94:10
19 oktober 1993
Svar på frågor
Prot. 1993/94:10
19 oktober 1993
Svar på frågor
Samtidigt uppdrog riksdagen åt Vägverket och Banverket att utarbeta de-
taljerade investeringsplaner, bestämma i vilken takt och i vilken ordning pro-
jekten skulle genomföras. Detta skall man nu yttra sig över. Att kalla det för
en skenprocess tycker jag är mycket märkligt. Därefter, när detta är fast-
ställt, kommer kommuner och länsstyrelser att på sedvanligt sätt få delta i
den demokratiska planeringsprocessen: vilka vägar och järnvägar som skall
gå fram och hur projekten skall utformas. Detta är en demokratisk process
som är väl förankrad i svensk tradition.
Anf. 84 INGRID ANDERSSON (s):
Fru talman! Jag tycker inte att det är pinsamt att få denna uppläxning,
som kommunikationsministern kallade det för. Jag är väl medveten om vad
kommunikationsministern hittills har sagt. Men vad jag tycker är pinsamt är
att den här processen lett till att kommunerna faktiskt får en väldigt kort tid
på sig att yttra sig. Vilka projekt som skall finnas med är ju en väldigt viktig
fråga för kommunerna.
Kommunikationsministern utgår från att man naturligtvis skall hålla de ti-
der som är utsatta. Det tror jag säkert att man kommer att göra, men vi skall
också komma ihåg att kommunerna har väldigt många andra viktiga frågor
att behandla just den här tiden. Det handlar om svåra budgetar och indrag-
ningar i verksamheter som då får ”kriga” med denna fråga, vilken man också
skall yttra sig över.
Anf. 85 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Fru talman! Slutligen: Jag håller med Ingrid Andersson om detta. Jag upp-
repar ännu en gång att det här gäller de ekonomiska ramarna. De kommuner
som inte vill ha E 4:an gående fram i sin kommun borde naturligtvis kunna
svara ganska snabbt. Det är egentligen vad det handlar om här. Tidpunkten
för när exakt vägen skall byggas skall fastställas av Banverket och Vägverket
i de olika planerna.
Anf. 86 INGRID ANDERSSON (s):
Fru talman! Jag förstår att jag inte kommer mycket längre i denna fråga.
Kommunikationsministern har sin bestämda uppfattning. Jag tycker ändå att
det är viktigt att man, om man går ut och vill ha synpunkter, ger tillräckligt
med tid. Jag hoppas att vi ändå kan vara överens om den principen och vara
litet olyckliga över att det ändå nu blir kort om tid.
Jag beklagar att kommunikationsministern inte kunde tänja litet grand i
fråga om tiden i just detta fall.
Anf. 87 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Fru talman! Om jag skulle ha gått med på Ingrid Anderssons förslag, hade
det skapat kaos i det planeringssystem som är uppdraget i denna mycket om-
fattande planering.
Överläggningen var härmed avslutad.
32
Prot. 1993/94:10
19 oktober 1993
Svar på frågor
tvungna att säga nej till dem, eftersom de inte kan utföra den servicen. Kom-
mer det som jag har fört fram att medföra annorlunda bedömningar? Jag
hoppas att detta inte skall drivas så långt att vi mister den sjösäkerhet som
finns i den svenska handelsflottan.
Anf. 90 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Fru talman! Svaret på den första frågan är att det är Nämnden för rederi-
stöd som skall göra bedömningen.
De andra frågorna som Karl-Erik Persson tar upp handlar om konkurrens-
kraft. Om man inte kan utföra de tjänster befraktarna vill ha utförda, är man
inte konkurrenskraftig. Självfallet skall en helhetsbedömning göras av allt
detta.
Anf. 91 KARL-ERIK PERSSON (v):
Fru talman! Jag vet att man på många fartyg gör underhållet ombord, un-
der fartygets gång. Detta skulle kunna innebära att man blir tvungen att
lägga upp fartyget i docka eller på land för att göra underhåll. Då minskar
den tid fartyget kan vara till sjöss. Det skulle bli mycket mer kostnadskrä-
vande än i dag. Jag hoppas att de redare som gör underhållet när man är till
sjöss inte mister rederistödet av den anledningen.
Anf. 92 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Fru talman! Självfallet kommer denna bedömning att ske med utgångs-
punkt också i de aspekter som Karl-Erik Persson här framför.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 93 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Fru talman! Jan Sandberg har frågat mig vilka åtgärder jag är beredd att
vidta för att den s.k. hobbyfordonsutredningens förslag skall förverkligas.
Utredningen är egentligen en rapport kallad Regler för hobbyfordon, som
utarbetats på uppdrag av Kommunikationsdepartementet. Den innehåller
en kartläggning av vilka regler som försvårar utövandet av hobbyfordons-
verksamhet samt förslag till regeländringar som bör genomföras för att un-
derlätta denna verksamhet.
I rapporten framförs bl.a. förslag om att den årliga fordonsskatten och för-
säljningsskatten vid nyregistrering helt slopas för fordon av en årsmodell
som är 30 år eller äldre. Den interna beredningen inom regeringskansliet av
förslaget i den delen är ännu inte avslutad.
Min ambition är att så snart som möjligt till riksdagen lämna förslag som
gäller hobbyfordonen. Det är dock inte möjligt att för närvarande ange en
exakt tidsplan härför.
Anf. 94 JAN SANDBERG (m):
Fru talman! Jag vill börja med att tacka kommunikationsministern försva-
ret. Det framkommer en hel del positiva signaler i svaret. Jag och många
Prot. 1993/94:10
19 oktober 1993
Anf. 88 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Fru talman! Karl-Erik Persson har frågat mig om när jag kommer att lägga
fram förslag till sjöfartsstöd.
Som Karl-Erik Persson vid det här läget säkert känner till lade regeringen
fram en proposition om sjöfartspolitiska åtgärder på riksdagens bord nu i
torsdags.
Propositionen innebär förslag om ett rederistöd för svenska fartyg i s.k.
fjärrfart i enlighet med tidigare modell, dvs. återbetalning av sjömansskatt
och ett bidrag för reduktion av sociala avgifter om 29 000 kr per helårsan-
ställd sjöman. Bidraget beräknas till ca 400 miljoner kronor per år och före-
slås att ges retroaktivt fr.o.m. den 1 juli 1993.
Regeringens mål har varit att presentera förslag till långsiktiga sjöfartspo-
litiska åtgärder, men som för den skull inte är villkorslösa. Statliga bidrag är
inte allena en lösning på den svenska sjöfartsnäringens problem, utan nä-
ringen måste själv medverka till att hålla nere kostnaderna för de svenska
fartygen. Parterna på sjöarbetsmarknaden måste därför fortsätta det ratio-
naliseringsarbete som initierades genom en överenskommelse parterna
emellan hösten 1992. Överenskommelsen innebar att parterna var ense om
att sänka fartygens kostnader, och parternas rationaliseringsarbete har varit
en förutsättning för regeringens förslag. Om detta arbete avstannar och kon-
kurrenskraften hos svenska fartyg försvinner, då blir statliga medel mer eller
mindre meningslösa.
Regeringen avser därför att årligen följa upp rationaliseringsarbetet och
kostnadsutvecklingen inte bara för de stödberättigade fartygen utan också
för de olika yrkesgrupperna ombord på fartygen. Ett annat inslag i regering-
ens förslag är att stödet i princip bör utgå till den bemanning som, med sjösä-
kerhetskraven som självklar utgångspunkt, krävs för en rationell fartygs-
drift. Det statliga stödet skall med andra ord så långt det är möjligt stödja
den utveckling som sjöarbetsmarknadens parter själva gett uttryck för i sin
överenskommelse om rationaliseringar och andra kostnadsbesparande åt-
gärder för att bibehålla svenska handelsfartygs konkurrenskraft.
Anf. 89 KARL-ERIK PERSSON (v):
Fru talman! Jag får tacka kommunikationsministern för svaret. Frågan är
ställd innan kommunikationsministern lade fram propositionen om sjöfarts-
politiska åtgärder. Jag har dock vissa frågor om det som står i propositionen,
som jag hoppas kunna få svar på.
På s. 9, andra stycket, i propositionen står följande: ”1 det fall det bedöms
finnas möjligheter till rationaliseringar ombord på de enskilda fartygen och
dessa inte genomförs bör detta också föranleda överväganden i fråga om det
statliga stödet.” Min fråga är: Vem skall göra dessa bedömningar?
I dag gör vissa redare underhåll medan fartygen är till sjöss. Frågan är då
hur det skall bedömas. Blir bedömningen att en del av besättningen är över-
talig, när underhållsarbete genomförs till sjöss? Det kan ju innebära att man
har mer personal ombord än man skulle behöva av rena sjösäkerhetsskäl.
Vissa lastägare kräver en viss service ombord. Då kanske vissa redare är
Svar på frågor
33
3 Riksdagens protokoll 1993194. Nr 10
med mig väntar ganska otåligt på att det skall bli ett regeringsförslag, och
gärna snabbt. Det är många som vet hur viktigt det är med förbättringar på
detta område. Många personer har detta som främsta fritidsintresse. Det
finns en stor och viktig social insats i att bl.a. se till att ungdomar kan hitta
någon form av meningsfullt fritidsintresse. Detta är ett exempel på ett så-
dant. Vi vet också att dessa personers intresse har motarbetats på olika sätt
av tidigare regeringar och delvis av olika statliga myndigheter. Jag hoppas att
regeringen, för att citera kommunikationsministern, ”så snart som möjligt”
lägger fram förslag med utredningen som grund.
Som ett bevis på mitt stöd för ministerns arbete och min uppskattning
skulle jag vilja överlämna en liten present, som samtidigt är litet uppford-
rande. Nu skulle man kunna tänka sig att jag lämnade över en skiftnyckel
eller en oljekanna. Jag valde att ta fram en slips med äldre, kulturhistoriskt
intressanta fordon på, som jag hoppas statsrådet kan använda i sitt arbete,
inte minst vid det regeringssammanträde då detta förslag kommer att läggas
fram. Jag kan lova att jag här i riksdagen kommer att sätta på mig en lik-
nande slips när jag skall göra vad jag kan för att se till att en riksdagsmajori-
tet stöder det förslag som jag hoppas kommer snart.
Anf. 95 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Fru talman! Jag bugar mig för denna välvilja. Jag lovar att jag skall ha
slipsen på mig vid det högtidliga tillfället. Det är ett tillfälle som jag hoppas
skall komma ganska snart. Detta är en reform som kostar pengar. Det är
därför som arbetet ännu inte är helt avslutat. Ambitionen är att så snart som
möjligt ange tidsplanen och att genomföra den.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 96 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Fru talman! Hans Stenberg har frågat mig om jag avser vidta några åtgär-
der för att trygga nattågstrafiken mellan Sundsvall och Göteborg.
SJ har, som Hans Stenberg anger, dragit in det nattåg som gick direkt mel-
lan Sundsvall och Göteborg. Det finns dock fortfarande möjlighet att åka
nattåg mellan Sundsvall och Göteborg med byte i Ånge. Bytet på tåget från
Göteborg till Sundsvall sker tyvärr på en för resenären obekväm tid. Enligt
uppgift från SJ fanns det inte ett tillräckligt resandeunderlag för att ha kvar
ett direkttåg på natten mellan Göteborg och Sundsvall.
I enlighet med det trafikpolitiska beslutet år 1988 skall SJ bedriva tågtrafik
på affärsmässiga grunder. Statsmakternas uppgift är att fastställa de övergri-
pande målen för SJ :s verksamhet. Detta innebär bl.a. att SJ väljer vilka järn-
vägslinjer man vill trafikera. Staten upphandlar sedan viss regionalpolitiskt
angelägen interregional persontrafik som SJ beslutat lägga ner på företags-
ekonomiska grunder. Nattågstrafiken mellan Sundsvall och Göteborg har
inte funnits med i diskussionerna inför upphandlingen för trafikåret 1994.
Prot. 1993/94:10
19 oktober 1993
Svar på frågor
35
Prot. 1993/94:10
19 oktober 1993
Svar på frågor
Regeringens förslag till upphandling för trafikåret 1994 redovisas i proposi-
tion 1993/94:42 Köp av interregional persontrafik på järnväg samt flygtrafik
mellan Östersund och Umeå.
Jag är mot denna bakgrund för närvarande inte beredd att vidta några åt-
gärder med anledning av Hans Stenbergs fråga.
Anf. 97 HANS STENBERG (s):
Fru talman! Jag vill bölja med att tacka kommunikationsministern för
svaret på frågan. Att ha väl fungerande kommunikationer är en grundförut-
sättning för att kunna utveckla ett väl fungerande näringsliv. Under se-
nare år har näringslivet i Västernorrland haft en oerhört negativ utveckling.
För Sundsvalls del kan jag nämna att två börsnoterade företag för två år
sedan hade sina huvudkontor där. De huvudkontoren har nu flyttats till
andra orter. Kommunikationsministern har själv varit med och sett till så
att statliga Telestyrelsen har flyttat sin verksamhet, som var förlagd till
Sundsvall, till andra orter.
Huvudorsaken till att verksamheterna har flyttats har varit dåliga kommu-
nikationer. När nu kommunikationerna fortsätter att försämras skapas na-
turligtvis oro bland både politiker och medborgare i länet. Dessa försämrade
kommunikationer begränsar kraftigt våra möjligheter att utveckla näringsli-
vet. Det står också i skarp kontrast till de uttalanden som har gjorts från
regeringen om vikten av att utveckla kommunikationerna i hela landet.
Jag blir litet besviken på svaret. Här satsar man nu på att utveckla snabb-
tåg på sträckan Stockholm-Sundsvall. Det vore väl en klok politik från SJ:s
och statens sida att se till så att man inte vänjer av allt folk med att åka tåg
innan man inför snabbtåg.
Anf. 98 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Fru talman! Jag anser att Hans Stenberg har fullständigt fel i de slutsatser
som han drar, nämligen att det sker en försämring av kommunikationerna.
I den här regionen genomförs gigantiska satsningar, såsom utbyggnad med
snabbtåg på Ostkustbanan, start av den första etappen av Bottniabanan,
satsningar på E 4:an - inte minst det gigantiska Veda-projektet som har stor
betydelse för den här regionen. Hans Stenberg, detta är bara några exempel
på de satsningar som görs och som denna region har fått en stor del av.
Men problemet är att för få resande utnyttjar möjligheten att resa med
nattåg mellan Sundsvall och Göteborg. Vi har i dag köpt in interregional
olönsam järnvägstrafik för knappt 500 miljoner kronor. Nattågstrafiken som
går över övre Norrland drar ungefär en tredjedel av det beloppet. Mycket
stora pengar satsas alltså på detta. Men för att kunna upprätthålla fler linjer
måste vi se till att den här trafiken utnyttjas.
Naturligtvis skulle man kunna fråga sig varför man inte kan åka nattåg till
andra destinationcr än bara Stockholm och Göteborg. Det finns säkert
många andra orter som skulle vara intressanta i det här sammanhanget. Men
den springande punkten, vilken Hans Stenberg och jag säkert är helt överens
om, är att vi måste få fler resande att inse fördelarna med att utnyttja det
trafikutbud som ställs till förfogande.
36
Anf. 99 HANS STENBERG (s):
Fru talman! Anledningen till att jag nämner Göteborg är att en hel del
studerande åker just sträckan Sundsvall-Göteborg. För dem är flyget ofta
inget alternativ, bl.a. på grund av priset.
Om marknadskrafterna och antalet resande helt skall styra utbudet av
kommunikationer, kan vi konstatera att vi i Norrland går en ganska dyster
framtid till mötes. Åtminstone tidigare, när vi diskuterade flyget, har kom-
munikationsministern ihärdigt förfäktat åsikten att staten vid avreglering na-
turligtvis bör upphandla olönsam trafik. Anser kommunikationsministern
att staten upphandlar tillräckligt mycket trafik? Är kommunikationsminis-
tern nöjd med den utveckling som vi har i dag?
Anf. 100 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Fru talman! Först vill jag erinra Hans Stenberg om att det var en regering
ledd av hans eget parti som lade fram och genomförde 1988 års trafikpoli-
tiska beslut, som byggde på just de principer som Hans Stenberg nu tar av-
stånd från, nämligen en trafik motiverad utifrån hur många resande som vill
utnyttja de olika linjerna.
Om vi kopplar bort den viktiga variabeln antalet resande vid beräkning av
vilken trafik som det skall satsas på, tror jag att vi är mycket illa ute.
Att staten på olika sätt tar ett regionalpolitiskt ansvar, det är en helt annan
sak. Vad gäller flyget, visar det sig att allt fler nya linjer exempelvis i Norr-
lands inland tillkommer utan statlig subvention, utan subvention från de re-
sande som flyger mellan exempelvis Luleå-Stockholm och Umeå-Stock-
holm. När vi har sett hur systemet stabiliserat sig, kan vi avgöra vad som
behöver handlas upp av staten.
Anf. 101 HANS STENBERG (s):
Fru talman! Naturligtvis är jag fullt medveten om att det var en socialde-
mokratisk regering som införde dessa bestämmelser. Men det handlar också
om att man bör följa upp besluten för att se hur utvecklingen blir.
När man införde de här bestämmelserna, var det inte i den avsikten att
nattågstrafiken mellan två så här pass stora orter skulle läggas ned. Det är
jag helt övertygad om.
Anf. 102 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Fru talman! Slutligen vill jag inför behandlingen av den här propositionen,
som just handlar om köp av interregional persontrafik på järnväg, ge Hans
Stenberg ett tips. Propositionen lades fram, om jag minns rätt, den 14 okto-
ber. Det finns motionstid kvar, och det är alltså möjligt för Hans Stenberg
att finna ledamöter i denna riksdag som ändrar profilen på det upphandlings-
förslag som finns, ett förslag som inkluderar sträckan Sundsvall-Göteborg.
Anf. 103 HANS STENBERG (s):
Fru talman! När nu kommunikationsministern säger att det är möjligt att
finna ledamöter som jobbar med detta, väcks en viss förhoppning om att det
Prot. 1993/94:10
19 oktober 1993
Svar på frågor
37
Prot. 1993/94:10
19 oktober 1993
Svar på frågor
38
även inom regeringen går att få visst stöd för att få till stånd en sådan här
förändring. Jag avser att väcka en motion, för att se vad som kan göras.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 104 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Inger Lundberg har frågat mig om jag är beredd att ta initiativ
till en översyn av kostnaderna för den enskilde vid exekutiva försäljningar
av fastigheter.
Nya bestämmelser om avgifter vid kronofogdemyndigheterna trädde i
kraft den 1 januari i år. De nya bestämmelserna grundas på en översyn av
avgiftssystemet som Riksrevisionsverket gjort på regeringens uppdrag.
RRV:s förslag redovisades i 1992 års kompletteringsproposition. Jag förkla-
rade där att jag räknade med att förslaget i allt väsentligt skulle kunna följas,
vilket också skedde.
Vad gäller exekutiv försäljning av fastigheter innebär de nya bestämmel-
serna att det nu tas ut värderingsavgift och försäljningsavgift efter en pro-
centsats av fastighetens värde som är högre än för försäljningsavgiften i det
gamla systemet. Samtidigt har emellertid den s.k. särskilda avgiften för fak-
tisk värderingskostnad slopats.
Att avgifterna baseras på det värde som fastigheten åsatts vid värderingen,
och inte på det pris som den ropas in för, hänger samman med att det annars
skulle uppkomma praktiska svårigheter vid auktionen. Avgiften är nämligen
en av de poster som påverkar vilket lägsta inrop som kan godtas, och den
behöver därför vara bestämd till sitt belopp när auktionen påböijas.
Viktigast i det här sammanhanget är att avgifterna inte sätts så högt att de
överstiger de verkliga kostnaderna för försäljningen. Att avgifterna beräk-
nas på ett värde som är högre än det pris som uppnås vid försäljningen behö-
ver inte betyda att så blir fallet.
Jag är emellertid väl medveten om att en ny avgiftskonstruktion, som det
här är fråga om, i en del fall kan ge konsekvenser som inte förutsetts och
inte heller är önskvärda. Det finns därför all anledning att utvärdera de nya
reglerna när de tillämpats någon tid. Jag kommer att ta de initiativ som be-
hövs för att en sådan utvärdering skall ske inom den närmaste tiden.
Anf. 105 INGER LUNDBERG (s):
Fru talman! Jag tackar skatteministern för svaret. Det är bra att de nya
reglerna skall utvärderas. Men samtidigt vill jag säga att det är allvarligt att
man på ett sådant här område inför regler som kan slå mot mycket svaga
grupper, samtidigt som man redan när dessa regler införs misstänker att de
inte kommer att slå riktigt bra.
De människor som vi talar om är människor i cn mycket svår situation.
Det kan handla om unga familjer där kanske båda makarna är arbetslösa,
och som genom försämrade räntebidrag och genom att de kanske tvingades
låsa sina räntor i samband med räntechocken för något år sedan befinner sig
i en ohållbar situation. Det är unga familjer som tvingas gå från hus och hem.
De tvingas gå från sitt hem med mycket stora skulder. Just de familjerna
drabbas av de kraftigt höjda avgifterna vid exekutiva försäljningar.
Det är ju ingen liten förändring som regeringen har genomfört. Det är i
många fall fråga om en två- till tredubbling av avgifterna. Precis som skatte-
ministern säger baseras avgifterna på ett värderingspris, ett teoretiskt pris,
inte på det verkliga försäljningspriset.
Bakgrunden till att avgifterna beräknas på det teoretiska priset är att det
annars skulle kunna uppstå praktiska svårigheter för staten och borgenä-
rerna. Men jag tror, skatteministern, att reglerna skulle kunna konstrueras
på ett sätt som innebär att det här inte slår lika hårt mot de drabbade männi-
skorna.
Anf. 106 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Det finns olika skäl till att det blir fråga om exekutiv auktion.
Skälen kan vara så behjärtansvärda, opåverkbara problem som Inger Lund-
berg tog upp. Men skälen kan ockå vara andra.
Det är här fråga om en översyn som syftar till att man skall få full kostnads-
täckning i försäljningsverksamheten. Jag tror att vi kan vara överens om att
det inte är tänkt som en verksamhet - hur tråkig den än är - som skall belasta
statsverket, utan kostnaderna skall totalt sett täckas. Man har då försökt
hitta en konstruktion som ger denna fulla kostnadstäckning med så rimliga
effekter som möjligt. Under oktober 1992 gjordes det en utvärdering för
några fastigheter i Göteborgs och Bohus län. Utredningen utvisade att det
nya avgiftssystemet gav högre avgifter för dyra fastigheter, men det gav oför-
ändrade, eller måttligt ökade, avgifter för fastigheter till ett värde av
500 000-600 000 kr. För de allra billigaste fastigheterna blev avgifterna lägre.
Det finns en totalitet som antagligen slår rätt. Men det är svårt att säga i
förväg. Vad gäller fördelningen på de olika fastigheterna och de problem
som kan finnas, tänker jag se till att det under den närmaste tiden görs en
översyn för att eventuellt kunna vidta förändringar för att uppnå ett bättre
resultat.
Anf. 107 INGER LUNDBERG (s):
Fru talman! Det finns ett skydd i systemet. Det är ett skydd i samband
med stora försäljningar, t.ex. industrifastigheter och kontorsfastigheter. Det
skyddet är på två basbelopp. När det gäller de mycket billiga fastigheterna
är det ofta fråga om obebyggda tomter och liknande. Men det finns en stor
mängd villaägare som drabbas av det vi talade om tidigare. Jag tycker att det
är bra att översynen skall göras och att det skall ske snabbt. Jag tror att det
är nödvändigt att omedelbart gå och se vilka justeringar som kan göras i sy-
stemet. De beräkningar vi har gjort och de exempel jag har tillgång till talar
för att människor kan drabbas allvarligt.
Överläggningen var härmed avslutad.
Prot. 1993/94:10
19 oktober 1993
Svar på frågor
39
Prot. 1993/94:10
19 oktober 1993
Svar på frågor
40
Anf. 108 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Ingrid Hemmingsson har frågat mig när jag avser att fullgöra
riksdagens beställning i fråga om momsbefrielse vid alternativmedicinsk be-
handling. Frågan har ställts mot bakgrund av att skatteutskottet i sitt betän-
kande 1992/93:SkU26 uttalat att beredningen av frågan om undantag från
skatteplikt för alternativmedicinsk behandling bör ske med inriktning på att
riksdagen så snart som möjligt skall kunna ta ställning till ett förslag från
regeringen om ett sådant undantag.
Utredningen (1992:02) om vissa mervärdesskattefrågor lämnade i novem-
ber 1992 ett betänkande som bl.a. innehöll förslag om en betydande utvidg-
ning av undantag från skatteplikt till mervärdesskatt för tjänster avseende
sjukvård. I propositionen 1992/93:190 om mervärdesskatt på väg- och broav-
gifter m.m. som lämnades till riksdagen under våren 1993 ingick bl.a. utred-
ningens förslag om undantag från skatteplikt för medicinskt betingad fot-
vård. Förslaget ledde till lagstiftning som trädde i kraft den 1 juli inneva-
rande år.
Enligt utredningens beräkningar skulle en utvidgning av det skattefria
sjukvårdsområdet till att också avse alternativa behandlingsmetoder minska
statens mervärdesskatteintäkter med ca 120-130 miljoner kronor. Vidare är
det förenat med betydande tekniska och principiella svårigheter att definiera
och avgränsa det område som i så fall bör omfattas av skattefriheten.
När en tillfredsställande lösning uppnås av såväl frågan om finansiering av
förslaget som de tekniska och principiella problem som en sådan skattefrihet
kan ge upphov till, avser jag att återkomma till riksdagen med förslag i denna
del. Detta kan dock ske tidigast till vårriksdagen.
Anf. 109 INGRID HEMMINGSSON (m):
Fru talman! Jag vill tacka för svaret, fast statsrådet förmodligen förstår att
jag inte är alls nöjd med det. Det gäller speciellt att statsrådet sade att ”detta
kan dock ske tidigast till vårriksdagen”. Det innebär ju egentligen att rege-
ringen inte har tänkt att effektuera riksdagens begäran.
Jag skall nämna litet grand vad som har hänt tidigare. Sedan skall jag
komma in på varför vi är så angelägna om att regeringen måste effektuera
riksdagens beslut. Utredningen har lagt fram förslag om att tillämpa konkur-
rensneutralitet mellan alternativmedicin och skolmedicin. Det väcktes mo-
tioner från de borgerliga partiernas sida, och riksdagen fattade beslut om att
begära att regeringen skyndsamt skall lägga fram ett förslag.
Jag vill påminna om att detta har varit ett vallöfte även före den borgerliga
regeringens tillträde. Jag har faktiskt skrivit under en reservation med stats-
rådet som första namn om att konkurrensneutraliteten är något som den bor-
gerliga regeringen skall fatta beslut om. Detta är viktigt, annars begränsas
människors valfrihet. I alla andra sammanhang talas så mycket om den en-
skilda människans valfrihet. Men här tycker inte statsrådet att det är möjligt
att verkställa ett beslut fattat av riksdagen.
Man måste ju utgå från människans behov. Människan är mycket mer
komplicerad till sin natur än vad man tidigare har trott. Det här kommer att
framgå mer och mer. Om det finns personer som tycker att alternativa meto-
der lindrar och botar, måste deras beslut få gälla. Jag kan inte ställa upp på
orsakerna till att riksdagens beslut inte skall gälla.
Anf. 110 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Som redan har framgått har en del beslut redan effektuerats.
Det är självklart att jag tänker effektuera beslutet.
Vidare finns det finansiella problem som vi kan lämna därhän. Mig veter-
ligt har inte riksdagen anvisat någon finansiering för dessa 120-130 miljoner
kronor. I dessa tider av statsfinansiell obalans är det också en fråga som
måste hanteras.
Men det finns också problem i fråga om att definiera vad som är alternativ-
medicin. Det är oerhört svårt. Frågan om vad som kan betraktas som alter-
nativmedicin bereds också inom Socialdepartementet. Mig veterligt har man
där ännu inte kommit fram till hur frågan skall hanteras.
Låt mig ta ett praktiskt fall som har diskuterats. Jag har ägnat många tim-
mar åt att diskutera hur vi skall gå vidare med frågan. Låt oss titta på frågan
om massage. Behovet av massage kan vara medicinskt betingat. Det bör i så
fall naturligtvis vara momsbefriat. Jag delar uppfattningen att denna typ av
utanför den organiserade sjukvården existerande behandlingsmetoder skall
också vara skattebefriade. Det är ingen diskussion om den saken. Men sedan
har vi frågan om att få massage för sitt välbefinnande. Om jag känner att jag
är ganska trött och att jag skulle bli uppiggad av massage, skall det också
vara momsbefriat?
Gränsen mellan vad som är alternativ sjukvård - vi är överens om att den
skall momsbefrias - och det som är något helt annat är svår att definiera.
Det finns ytterligare några steg som kan tas och som är förhållandevis enkla.
Jag tror mig kunna ta ytterligare steg under våren 1994 i det avseendet. Men
det finns avgränsnings- och definitionsproblem. Jag tar frågan om massage
som ett exempel på vilka problem som finns. Men inriktningen är momsbe-
frielse, och självfallet kommer jag att effektuera riksdagens beslut. Men
riksdagen måste ge mig tid att komma fram till den definition och avgräns-
ning som behövs.
Anf. 111 INGRID HEMMINGSSON (m):
Fru talman! När vi fattade detta beslut i riksdagen hänvisade vi till den
utredning som hade gjorts. I utredningen talas mycket om avgränsningar.
Utredningen har tagit upp den typ av avgränsningar som riksdagen hade som
underlag vid beslutet. Därför hoppas jag att statsrådet tittar på dessa tre
punkter. Där finns också svaret på massageexemplet. Allmän rekreation och
skönhetsvård skall naturligtvis inte vara momsbefriat. Vården skall ges indi-
viduellt och skall avse utredning eller behandling av sjukdom eller kroppsfel.
Riksdagen har ställt sig bakom utredningens förslag, och därför kan det
inte vara några svårigheter att effektuera riksdagens beslut.
Anf. 112 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Denna utredning har remissbehandlats och ligger för närva-
rande för beredning i Socialdepartementet. Så långt är, såvitt jag förstår, vi
Prot. 1993/94:10
19 oktober 1993
Svar på frågor
Prot. 1993/94:10
19 oktober 1993
Svar på frågor
överens. Dä är frågan vilka slutsatser som skall dras av de olika synpunkter
som har lämnats i remissomgången.
Sett från mina utgångspunkter är det fråga om att fundera kring hur gräns-
dragningen skall hanteras. Ingrid Hemmingsson och jag är överens om att
momsbefrielsen skall gälla sådant som är medicinskt betingat. Men var drar
jag gränsen? Att använda ord som förklarar vad det är man menar är inte
detsamma som att ha hittat system som fungerar i den praktiska tillämp-
ningen för skattemyndigheterna.
Det viktiga är att vi är helt överens om inriktningen. Jag delar den uppfatt-
ning frågeställaren har. Vi är också överens om att det måste finnas en bra
avgränsning. Vi är, slutligen, överens om att finansieringen måste ske på ett
förtroendefullt och rimligt sätt. Vi har mycket gemensamt. Frågan är när för-
slagen skall läggas fram. Bakgrunden måste vara gediget genomtänkt.
Anf. 113 INGRID HEMMINGSSON (m):
Fru talman! Jag kan inte finna något annat än att förslaget från regeringens
sida måste komma under vårriksdagen och inte, som statsrådet har sagt, tidi-
gast till vårriksdagen. Jag förutsätter att det är så i och med att statsrådet har
understrukit detta i svaret.
Jag hoppas vidare att detta skall beredas i skatteutskottet - statsrådet sade
socialutskottet - eftersom det ändock är en skattefråga. Eventuella andra
utredningar under socialutskottet, som jag själv är ledamot av, ligger så långt
fram i tiden att de inte kan vara relevanta.
Oavsett vad som har anförts av remissinstanser m.fl. har vi ändå haft så-
dana här diskussioner. Jag vill understryka att det är fråga om ett beslut av
riksdagen. Vi tycker att detta är mycket viktigt och att det har att göra med
människans fria val, något som vi anser måste prioriteras.
Det vore riktigt illa om regeringen skulle strunta i riksdagens beslut, men
jag tycker mig nu ha fått en försäkran från statsrådet att han inte har för
avsikt att göra det utan tänker lägga fram ett förslag till riksdagen under vå-
ren.
Anf. 114 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Jag kommer inte alls att strunta i riksdagens beslut. Däremot
finns det all anledning att se till att riksdagen får förslag från regeringen som
är väl underbyggda.
Vi är helt överens också när det gäller individens fria val. Det förslag som
vårt gemensamma parti har resonerat om vad gäller sjukförsäkringen inne-
bär att patienten skall få ett fritt val av vårdgivare. Men samtidigt har vi ett
kostnadsproblem, som vi har diskuterat länge. Det finns en risk att patienten
och den som ger vården är överens om att blåsa upp kostnaden. Detta har
Moderata samlingspartiet också tagit hänsyn till i diskussionen om hur en
sjukförsäkringsreform skall utformas.
Vi har när det gäller kontrollen samma avgränsningsproblem. Systemet
skall inte användas på ett icke avsett sätt. Såvitt jag förstår är vi överens
också om detta. Det finns ett antal tekniska problem att hantera, och jag och
mina tjänstemän ägnar faktiskt en del tid åt att klara dem. Självfallet skall
42
vi fullfölja riksdagens beslut i takt med att vi kan komma fram till hållbara
lösningar.
Anf. 115 INGRID HEMMINGSSON (m):
Fru talman! Vad vi har åsyftat från riksdagens sida är konkurrensneutrali-
tet, så att människorna själva kan välja sina vårdgivare. Det kan i sig inte
leda till att systemet överutnyttjas.
Jag vet att olika byråkrater kan ha litet olika åsikter om detta. Jag vill där-
för föreslå att statsrådet själv tar besluten. Jag tycker att om detta ställer till
oreda i den byråkratiska gången, skali man ta beslutet utifrån människors
behov, inte med utgångspunkt i att förenkla kontrollen eller i att på något
annat sätt göra systemet enklare för dem som skall administrera det.
Anf. 116 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! När Ingrid Hemmingsson för några inlägg sedan redovisade
hur man skall göra en gränsdragning var vi överens om att det krävs en gräns-
dragning mellan det som skall vara momsbefriat och det som inte skall vara
det. Om man skall göra sådana gränsdragningar, måste de kunna fungera i
tillämpningen.
Jag kan ha synpunkter på hur man inom en byråkrati tenderar att försvara
sina regelsystem, och sådant kan jag ha förståelse för. Men det som skall
styra mig vid ändringar i regelsystemen skall vara möjligheterna att få till
stånd bra fungerande system. Det är också det som är avsikten.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 117 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Fru talman! Carl Olov Persson har frågat mig om Domän AB har arbetat
för att fullfölja försäljningen av mark till jord- och skogsbrukare enligt avtal
om bolagisering av Domänverket mellan svenska staten och Domän AB av
den 30 juni 1992.
Riktlinjerna för riksdagens beslut om Domäns försäljning av mark till en-
skilda återfinns i bolagiseringsavtalet. Riktlinjerna innebär fortsatt försälj-
ning t.o.m. juni 1996 av jordbruk, jord- och skogsmark samt permanent- och
fritidsbostäder. Sedan bolagiseringstidpunkten den 1 juli 1992 har Domän
på olika sätt aktivt arbetat för att genomföra beslutade fastighetsförsälj-
ningar. Som exempel kan nämnas olika slag av informationsmaterial som
Domän har framtagit för ändamålet. Domän har t.o.m. utgången av septem-
ber månad 1993 sålt 1 300 objekt av nämnda kategorier varav 420 utgör
skogsmark motsvarande 41 500 hektar. För Domän återstår ca 3 500 objekt
att sälja, varav ca 800 utgörs av jordbruk och skogsmark. Jag anser därför
att Domän på ett bra sätt har arbetat för att fullfölja riktlinjerna i bolagise-
ringsavtalet och därmed medverkat till att bl.a. stärka det enskilda jord- och
skogsbruket.
Prot. 1993/94:10
19 oktober 1993
Svar på frågor
43
Prot. 1993/94:10
19 oktober 1993
Svar på frågor
44
Anf. 118 CARL OLOV PERSSON (kds):
Fru talman! Jag får tacka näringsministern för svaret. Tiden går fort, och
det har snart gått två år. Fristen innan avtalet löper ut är snart till ända. Jag
är inte lika nöjd som näringsministern är med utvecklingen.
Domän äger ungefär 5 miljoner hektar skog, och det är 20 % av hela det
svenska skogsinnehavet. Man har nu sålt ut knappt 1 %, nämligen 41 500
hektar. Det betyder att 2 promille av det totala skogsinnehavet har bytt ägare
och övergått till privata intressenter. Jag anser att det är försumbart.
Samtidigt gör Domän anspråk på att få köpa skogsmark. Domän är såvitt
jag förstår ett starkt företag, med god likviditet, och kommer att kunna ge-
nomföra ytterligare upphandlingar. Jag har dessutom i de samtal som jag har
haft med olika presumtiva köpare fått uppgift om att Domän obstruerar en
del och gärna vill lägga hinder i vägen för ytterligare privatisering.
Man har klassat stora delar av innehavet som kärnområde. Det gäller i
princip hela Norrland och delar av Bergslagen. Från dessa områden vill man
inte alls sälja något. Jag har dessutom ryktesvis hört att Domän försöker
kringgå kravet på försäljning av små innehav upp till 200 hektar genom att
slå samman fastighetsenheter. Jag skulle vilja höra vilken kommentar nä-
ringsministern har till detta.
Anf. 119 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Fru talman! Mina samtal med Domän har klart och entydigt utmynnat i
att Domän har en mycket stark vilja att avyttra denna typ av fastigheter.
Dessa ligger inte i linje med Domäns affärsidé och är inte lönsamma för Do-
män. Tvärtom är man angelägen om att likvidera denna typ av fastigheter.
Man är väl i takt med den plan som man lagt upp till 1996 vad gäller försälj-
ning av skog.
Men detta skall självfallet ske till någorlunda kommersiella priser. Det är
klart uttryckt att man skall sälja i praktiken alla innehav under 200 hektar,
om inte mycket starka skäl häremot finns. Det är även en klar ambition att
sälja ut alla jordbruk, om inte mycket starka skäl finns mot detta. Man skall
vidare gå in för försäljning av fastigheter för permanent- och fritidsboende.
Anf. 120 CARL OLOV PERSSON (kds):
Fru talman! En av huvudtankarna i propositionen om omvandling av Do-
mänverket till Domän AB var ju att stödja företagandet i glesbygden och att
skapa bärkraftiga enheter. Detta har nog inte skett i den omfattning som jag
hade förväntat mig.
Anf. 121 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Fru talman! Har Carl Olov Persson någon typ av klagomål eller kan han
visa på att något inte går som det borde enligt propositionen, är han mycket
välkommen till mig för att nu eller senare redovisa detta. Vi har ett mycket
starkt intresse av att leva upp till riksdagens beslut att fullfölja det bolagise-
ringsavtal som vi har varit med om att skriva under.
Vi har dock inte upplevt att vi har fått nämnvärda sådana klagomål. Där-
emot har det av olika skäl förekommit viss tidsutdräkt, både från bolagets
sida och från andra, vilket ställt till en del problem.
Men om det finns synpunkter eller klagomål innebärande att man inte le-
ver upp till riksdagens beslut, ta gärna fram dem! Vi tar mycket seriöst på
föresatsen att leva upp till detta.
Anf. 122 CARL OLOV PERSSON (kds):
Fru talman! Jag ber att få återkomma i den frågan.
Jag tänkte också vidga frågeställningen något. Vi har i tidningarna kunnat
läsa om att det pågår förhandlingar om en sammanslagning mellan Domän
AB och ASSI. Även NCB har nämnts i sammanhanget. Förverkligas en så-
dan stor sammanslagning, får den ett sådant format att 40 % av allt skogsin-
nehav hamnar under en hatt, dessutom med anknytning till skogsägarrörel-
sen, som står för ungefär 25 % av skogsnäringen i landet.
Detta blir en oerhört stark koncentration. Vad säger näringsministern om
en sådan enorm koncentration av Sveriges skogsägare? Är det t.ex. bra ur
konkurrenssynpunkt?
Anf. 123 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Fru talman! Först och främst skall vi undvika alltför mycket av spekulatio-
ner. Det sagda är korrekt så till vida att ASSI:s och Domäns styrelser till mig
har inkommit med ett brev med begäran att få fusionera ASSI och Domän.
Det skulle innebära att ASSI fick en bra självförsöijningsgrad, motsvarande
vad andra bolag har, när det gäller massaved och massaflis, och därmed
skulle bolaget få en större uthållighet och flexibilitet.
Det Carl Olov Persson nu vill göra är att dra in andra bolag och i princip
alla privata skogsägare i samma block. Det finns inga planer på någonting
sådant.
Dessutom måste jag mycket klart säga att alla privata skogsägare inte in-
går i NCB. 11 % av skogsmarken finns inom Domän i dag. Det är detta det
är fråga om, det är vad diskussionen med ASSI gäller. Det är detta vi skall
pröva utomordentligt seriöst, utifrån konkurrenssynvinkel, utifrån skogsin-
dustrins synvinkel och nationellt i Sverige för att därefter komma fram till
ett beslut.
Anf. 124 CARL OLOV PERSSON (kds):
Fru talman! Jag vill trots allt skicka med en varning för att detta bolag kan
bli ett enormt starkt ekonomiskt företag, som i princip kan ge sig på att köpa
ytterligare företag och skapa en väldig koncentration. Vi vill trots allt ha en
fri konkurrens på denna marknad.
Dessutom talas det i det här sammanhanget om att man skall sälja ut 10 %
av ägandet. Så fort staten har släppt något litet av ägandet har staten inte
längre någon handlingsförmåga i de här frågorna. Jag vill höra om det inte
trots allt finns en vilja att motverka en sådan tänkt utveckling.
Anf. 125 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Fru talman! Näringsdepartementet och jag själv kommer med mycket stor
kraft att tillse att riksdagens beslut skall gå i verkställighet när det gäller Do-
män och de försäljningar som skall ske till enskilda personer. Vi har ett
mycket starkt sådant intresse. Jag har även uppfattat att det intresset delas
Prot. 1993/94:10
19 oktober 1993
Svar på frågor
45
Prot. 1993/94:10
19 oktober 1993
Svar på frågor
46
av Domäns ledning, som har starkt företagsekonomiska skäl för sin åsikt i
denna del.
Spekulationer i övrigt har jag ingen anledning att i grunden kommentera.
Jag tycker dock att man allmänt skall vara mycket försiktig med att här räkna
in alla privata skogsägare som tillhör något enstaka block. I så fall blir grup-
perna av skogsägare i Sverige totalt sett mycket få. Det tror jag leder tanken
alldeles galet.
Överläggningen var härmed avslutad.
Kammaren beslöt kl. 16.32 på förslag av talmannen att ajournera förhand-
lingarna till kl. 18.00.
Förhandlingarna återupptogs kl. 18.00.
Anf. 126 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Herr talman! Jan Andersson har frågat mig dels hur jag tänker agera för
att få förbättringar till stånd inom äldreomsorgen, dels vad regeringen ämnar
göra när det gäller de ökade avgifterna för äldre. Jan Andersson undrar om
det inte vore lämpligt att ett högkostnadsskydd utreddes på nytt. Som herr
talmannen nämnde besvarar jag frågorna i ett sammanhang.
Regeringen uppdrog hösten 1991 åt Socialstyrelsen att under fem år följa
och utvärdera ÄDEL-reformen. Förra fredagen överlämnade Socialstyrel-
sen en redovisning av ÄDEL-reformens första ett och ett halvt år. Samman-
fattningsvis ges en i huvudsak positiv bild av reformens genomförande och
äldreomsorgens utveckling. När det gäller den av kommunerna övertagna
sjukhemsverksamheten pekar styrelsen dock på stora skillnader i fråga om
kvalitet och innehåll mellan olika sjukhem. Av rapporten framgår också att
det fortfarande finns vissa oklarheter i ansvarsfördelningen mellan landsting
och kommuner bl.a. när det gäller rehabiliteringsinsatser för äldre och han-
dikappade.
Jag har tagit fasta på den debatt som förekommit och de synpunkter So-
cialstyrelsen lämnat avseende de mer hälso- och sjukvårdsinriktade delarna
av ÄDEL-reformen liksom det oklara ansvarsförhållandet när det gäller re-
habiliteringsinsatserna. Regeringen kommer därför inom kort att förelägga
riksdagen ett förslag om att 50 miljoner kronor anslås för utvecklingsarbete
på dessa områden. Sådana utvecklingsmedel avses bli tillgängliga redan från
årsskiftet.
Jag avser också att inom kort inbjuda till en hearing kring situationen på
äldreområdet. Det är viktigt att vi får kunskaper om de äldres situation inte
bara via massmedierna utan också genom en seriös genomlysning av de frå-
gor som väckts.
Som orsak till påstådda missförhållanden anför Jan Andersson dels in-
dragningar av ekonomiska medel från kommunerna, dels marknadstänkan-
det på äldreområdet. Riksdagen har på regeringens förslag beslutat att för
år 1994 återföra drygt 4 miljarder kronor till kommunerna, vilket rimligtvis
kommer att underlätta deras ekonomiska situation.
När det gäller nya driftsformer ser jag mycket positivt på de privata initia-
tiv som nu tas på bl.a. äldreområdet. Jag menar att människor med engage-
mang för omsorgsfrågor bör ges möjlighet att t.ex. genom entreprenader få
utveckla nya idéer inom äldreomsorgen. Jag följer utvecklingen med stort
intresse och vet att Socialstyrelsen håller på med en kartläggning av nya
driftsformer. Inom ramen för detta projekt pågår arbete med ett allmänt råd
om verksamhet som utförs i privat regi för omsorg om äldre och funktions-
hindrade. Detta kommer bl.a. att behandla frågor om kompetens, myndig-
hetsutövning, insyn och tillsyn.
Så till Jan Anderssons andra fråga om de ökade avgifterna för äldre. Änd-
ringen i socialtjänstlagen gäller från den 1 mars i år. En månad senare fick
Socialstyrelsen i uppdrag att noga följa utformningen och utvecklingen av
kommunernas avgiftssystem inom äldre- och handikappomsorgen. En delre-
dovisning och lägesrapport lämnades i böljan på juni. Socialstyrelsen beskri-
ver där utformningen av nya avgiftssystem. I vissa fall har mycket stora höj-
ningar noterats på sjukhemmen.
Jag vill i det här sammanhanget betona några restriktioner vid avgiftsuttag
som också tydligt framhölls både i propositionen och vid riksdagsbehand-
lingen. Vid prövning av avgiften måste hänsyn tas till hemmavarande make
eller maka. Reglerna får inte utformas så att några av ekonomiska skäl avstår
från nödvändig vård eller så att den hemmavarande maken tvingas flytta till
annan bostad. Hänsyn måste också tas till standardskillnader vid bedömning
av boendekostnaden.
Socialstyrelsen kommer att lämna en slutrapportering av uppdraget den 1
december. Jag kommer på grundval av denna rapport att överväga behovet
av eventuella förändringar i avgiftssystemet.
Anf. 127 JAN ANDERSSON (s):
Herr talman! Jag tackar socialministern för svaret. När det gäller den de-
batt som har varit kring äldreomsorgen under den senaste tiden, delar jag
uppfattningen att den bara visar en del av verkligheten. Verkligheten är
mycket mer mångfasetterad och betydligt ljusare. Samtidigt är det en bild
av verkligheten som har kommit fram i massmedierna, och vi måste ta den
på allvar.
Det positiva med ÄDEL-reformen är att de medicinskt färdigbehandlade i
större utsträckning än tidigare kommer till ett eget boende samt de särskilda
boendeformerna. Folkpartiet har ju länge drivit frågan om egna rum i lång-
vården. Där har inte reformen, trots ekonomisk stimulans, varit speciellt
framgångsrik.
Det finns ett antal områden som inte är bra. Den debatt som fördes under
Prot. 1993/94:10
19 oktober 1993
Svar på frågor
47
Prot. 1993/94:10
19 oktober 1993
Svar på frågor
hela 80-talet om äldreomsorgen - detta är ingen ny debatt - handlade hela
tiden om oklara ansvarsförhållanden. En del problem finns fortfarande på
områden där ansvarsförhållandena är oklara. Jag tror personligen inte att
det bästa sättet är att hoppas på ett samarbete. Det hoppades vi på under
hela 80-talet. Jag tror att det är betydligt bättre att göra klara ansvarsområ-
den, både när det gäller rehabilitering och när det gäller hjälpmedelsförsörj-
ning.
När det gäller frågan om den medicinska kompetensen hos kommunerna
och möjligheterna att få tillgång till den, får vi föra debatten om hemsjukvår-
den respektive hela primärvården vidare och fundera över om det skall fin-
nas mer medicinsk kompetens hos kommunen som huvudman. Det är möj-
ligt att det är en lösning.
Man säger i ÄDEL-utvärderingen att det är svårt att avgöra vad det är
som orsakar de problem som vi ser inom äldreomsorgen. Är det ÄDEL-re-
formen? Jag får återkomma till det senare.
Anf. 128 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Herr talman! När det gäller de särskilda boendeformerna och ombyggna-
den av sjukhemmen delar jag Jan Anderssons uppfattning att det går mycket
trögt med ombyggnaden av sjukhemmen. Det hindrar dock inte att andelen
personer som tvingas bo i flerbäddsrum sammantaget har minskat, vilket jag
ser som en glädjande utveckling. Det är riktigt att vi gärna skulle se att vi
hade en ännu snabbare utveckling när det gäller ombyggnaden av sjukhem.
Vi funderar nu på om det finns möjligheter att göra något åt utformningen
av statsbidraget för att bättre kunna nå det uppsatta målet.
Jag kan ge Jan Andersson rätt även på den andra punkten. Det är alltid
svårt att nå goda resultat och hoppas på samordning när man har ett splittrat
ansvar. Det finns dock exempel på landsting och kommuner i Sverige som
samarbetar bra när det gäller rehabilitering. Jag tror att man kan nå en del
resultat genom att lyfta fram goda exempel.
Rehabiliteringsområdet är ett område där jag tror att vi aldrig kommer att
kunna få bara en huvudman. Det kommer alltid att vara ett samarbete mel-
lan dem som bedriver medicinsk rehabilitering och dem som skall fortsätta
att rehabilitera när den medicinska rehabiliteringen är klar. Där måste vi
hitta bra samarbetsformer mellan landsting och kommuner. Jag är inte alls
främmande för förskjutningar när det gäller ansvarsförhållandet mellan
landsting och kommuner på den punkten, liksom när det gäller ansvaret för
de sjukvårdande insatserna på t.ex. sjukhem.
Anf. 129 JAN ANDERSSON (s):
Herr talman! Jag går över till de frågor som jag inte hann med förra
gången. När det gäller de ekonomiska förhållandena är det otvetydigt så att
de har spelat en roll. De anges i alla fall ofta som orsak när man är ute. Det är
naturligtvis tacknämligt att kommunerna ges en bättre ekonomisk situation
nästa år. De 50 miljonerna är bra till att bedriva utveckling, men de löser
inte problemen med kommunernas framtida ekonomi.
Det som oroar är hur det skall gå senare under 90-talet. Bilden av kommu-
48
nernas ekonomiska situation är minst sagt dyster samtidigt som kraven ökar
inom äldreomsorgen. Andelen äldre äldre ökar ju också fortsättningsvis.
Att jag har angett de nya driftsformerna beror egentligen på att det inte
kan uteslutas att det nya tänkande som håller på att växa fram på sina håll i
landet, framför allt i storstadsområdena där problemen är störst, har haft
betydelse för äldreomsorgen och de problem som har uppstått. Den bild som
ges är att man har klarat sig bättre i små kommuner. Där har också mark-
nadstänkandet fått mindre genomslag.
Anf. 130 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Herr talman! Dessa pengar, de 50 miljonerna, är naturligtvis inte avsedda
att lösa några underskottsproblem eller stora ekonomiska problem i kommu-
nerna. De är avsedda att uppmuntra projekt som sedan kan bli goda exempel
för kommunerna.
När det gäller kommunernas ekonomiska situation i stort har vi all anled-
ning att vara bekymrade. Kommunförbundet redovisade en rapport för
ungefär ett år sedan, där man pekar på ett gap mellan behov och tillgängliga
resurser motsvarande 8 kr i kommunalskatt någon gång framemot sekelskif-
tet. Det är självklart att detta gap inte kan täppas till på ett enkelt sätt, utan
detta kommer att ställa kommunerna inför enormt stora uppgifter och utma-
ningar under 90-talet.
Jag vill inte utesluta att någon del av gapet kan klaras genom kommunal-
skatter och, till någon del, genom ökade avgifter. Men till stor del måste vi
förlita oss på att den totala kommunala verksamheten kan effektiviseras yt-
terligare, bl.a. därför att det är nödvändigt att friställa resurser till områden
där jag inte tror att det går att effektivisera särskilt mycket. Dit hör äldreom-
rådet.
Anf. 131 JAN ANDERSSON (s):
Herr talman! Jag har inget svar att ge, men man bör ta upp frågan om
det förändrade synsätt som finns när det gäller de äldres situation, de sjukas
situation, köp-sälj-metoderna osv. och vilken inverkan detta haft på förtro-
endet för t.ex. sjukvården och äldreomsorgen. Vi ser ju av Äldrebarome-
tern, som huvudsakligen är positiv, att det trots allt finns en stor grupp äldre
som känner stor oro för framtiden.
Till slut några ord om avgifterna. Bengt Westerberg sade i en debatt som
vi hade i december:
”Som jag tidigare sade vill jag inte utesluta att vi ändå till sist kan komma
fram till att vi behöver ett detalj reglerat högkostnadsskydd. Men låt först
kommunerna visa vad de kan. Om de misslyckas, och Socialstyrelsens analy-
ser och våra egna bedömningar tyder på att det inte blev som vi hoppas: låt
oss då reglera i efterhand,---.”
En stor grupp pensionerade lever under skälig levnadsnivå. Det är djupt
olyckligt. Många av de problem som vi lyfte fram när beslutet fattades i de-
cember månad har, tyvärr, besannats i verkligheten. Vad ämnar socialminis-
tern göra åt det?
Prot. 1993/94:10
19 oktober 1993
Svar på frågor
4 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 10
Prot. 1993/94:10
19 oktober 1993
Svar på frågor
50
Anf. 132 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Herr talman! Mitt besked från den debatten kvarstår. Vi skall följa utveck-
lingen i kommunerna, och vi kommer - som jag nämnde i mitt svar - att få
en rapport den 1 december. Då kan vi bättre bedöma utvecklingen. Det finns
en del larmsignaler, det vill jag inte förneka, i den rapport som Socialstyrel-
sen kom med i våras. Men det var bara ett par månader efter det att de nya
avgiftssystemen hade införts.
Jag utgår därför från att en hel del kommuner, när man ser konsekven-
serna av de nya reglerna, kommer att göra korrigeringar. Men detta vet vi
mera om i december när rapporten kommer. Då skall jag återkomma till Jan
Andersson och andra med besked om vad jag tycker är lämpligt att göra.
Anf. 133 JAN ANDERSSON (s):
Herr talman! Jag tackar för det tillägget. Man vet ju inte riktigt säkert hur
det är. Jag tror i alla fall inte att situationen har förbättrats. Till en del har
ju den debatt som förts under hösten handlat dels om kvaliteten i vården,
dels om avgiftssättningen.
Jag för min del tycker att det är helt orimligt att över huvud taget betala
en hyresavgift när det gäller t.ex. boendeformerna, sex- och fyrbäddsrum.
Den frågan borde vi se över.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 134 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Herr talman! Jan Andersson har frågat mig varför regeringen anser att ett
vårdnadsbidrag är viktigare att införa än en sysselsättningsgaranti för perso-
ner med svåra funktionshinder.
En regerings politik innebär en avvägning mellan olika intressen. Om nya
resurser alltid skall anvisas till det område där behoven i något slags objektiv
mening är störst skulle naturligtvis biståndet till utvecklings- och öststater
komma före allting annat, också före den handikappreform som riksdagen
beslutade om i våras. Men också andra synpunkter måste vägas in.
Den prioritering regeringen har gjort är resultatet av en samlad bedöm-
ning, gjord på grundval av den regeringsförklaring som avgavs när rege-
ringen tillträdde.
Anf. 135 JAN ANDERSSON (s):
Herr talman! Jag inser också att den här prioriteringen är gjord på grund-
val av regeringsförklaringen. Personligen tycker jag att det är en väldigt dålig
prioritering - därmed inte sagt att mitt parti per automatik skulle kunna göra
förbättringar när det gäller handikappreformen. Vi har ju ett underskott på
200 miljarder. Varje ny reform måste därför vägas på guldvåg innan den ge-
nomförs.
Men om det skulle uppstå ett ekonomiskt utrymme om 2 eller 3 miljarder
tycker jag inte att man för den skull skall införa ett orättvist vårdnadsbidrag
som alls inte behövs och som inte alls gynnar de grupper som har behov av
sådana här åtgärder. Jag tänker t.ex. på de handikappade och deras syssel-
sättningssituation. Det sades ju i våras att den enda anledningen till att man
inte införde en sysselsättningsgaranti var statsfinanserna. Det kunde jag ac-
ceptera. Men jag kan inte acceptera detta när man väger det hela mot ett
vårdnadsbidrag.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 136 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Herr talman! Hans Karlsson har frågat mig om jag vet hur många förvärvs-
arbetande som kommer att stanna hemma för att ta hand om sina barn för
2 000 kr i månaden eller 60 kr per dag.
Enligt vad jag inhämtat har den arbetsgrupp som nyligen haft i uppdrag
att bedöma konsekvenserna av införandet av ett beskattat vårdnadsbidrag
ingående diskuterat denna fråga. Den har konstaterat att det inte finns något
underlag för att bedöma hur de aktuella familjerna kommer att påverkas av
införandet av vårdnadsbidraget. Arbetsgruppens kalkyler bygger därför på
oförändrat beteende. Inte heller jag har underlag för att göra någon annan
bedömning.
Anf. 137 HANS KARLSSON (s):
Herr talman! Jag tackar socialministern för svaret men är naturligtvis inte
nöjd med det.
Jag har ställt frågan med utgångspunkt i det faktum att regeringen lägger
fram ett förslag om ett vårdnadsbidrag som ger ungefär 60 kr per dag. Det
handlar om att regeringen i ett för landet besvärligt ekonomiskt läge priorite-
rar vårdnadsbidraget framför andra saker. Min fråga är också intressant så
till vida att regeringen rimligtvis borde ha gjort en bedömning för att se hur
många som kan tänkas använda möjligheten att få 60 kr per dag i stället för
att förvärvsarbeta.
Av svaret att döma har någon sådan bedömning inte gjorts. Det får mig
att dra slutsatsen att detta är ännu ett utslag av den s.k. önskeregeringen,
dvs. att de ingående partierna skall ha sina hjärtefrågor lösta. I det samman-
hanget måste jag fråga hur det står till när man gör en sådan här prioritering-
precis som Jan Andersson var inne på i föregående frågedebatt.
Socialministern har ju ansvaret för jämställdheten. Jag måste därför fråga
socialministern i vilket avseende han anser att vårdnadsbidraget bidrar till
ökad jämställdhet mellan kvinnor och män.
Anf. 138 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Herr talman! För det första vill jag betona att regeringen ännu inte har
lagt fram något förslag. Vad som än så länge finns är ett förslag utarbetat av
en arbetsgrupp. Det är möjligt att regeringen kommer att komplettera
gjorda bedömningar så småningom.
Prot. 1993/94:10
19 oktober 1993
Svar på frågor
51
Prot. 1993/94:10
19 oktober 1993
Svar på frågor
52
För det andra är svaret på Hans Karlssons sista fråga att jag inte tror att
vårdnadsbidraget ger något direkt bidrag till jämställdheten.
För det tredje måste jag få ställa en motfråga: Tror Hans Karlsson verkli-
gen att det finns någon som vill stanna hemma för 60 kr om dagen?
Anf. 139 HANS KARLSSON (s):
Herr talman! Nej. Vad jag säger är ju att jag inte tror att någon vill göra
det. I det perspektivet är det väldigt förvånande att regeringen lägger fram
det här förslaget.
Jämställdheten handlar ju om att kvinnor och män skall delta på lika vill-
kor och under samma förutsättningar. Av allt att döma kommer vårdnadsbi-
draget, i den mån det får genomslag, att motverka jämställdheten.
Vi politiker beskylls ju ibland för att säga en sak och göra något helt annat.
Socialministern och Folkpartiet förefaller ha hamnat i den situationen i det
här läget. Jag tycker alltså att vårdnadsbidraget missgynnar jämställdheten.
Därför förvånar det mig mycket att socialministern och regeringen lägger
fram ett sådant förslag.
Jag måste också fråga om socialministern i nuvarande statsfinansiella läge
anser det rimligt att satsa de här miljarderna på detta förslag samtidigt som
vi har långtidssjuka, människor som ligger på våra sjukhus och äldreboende
som får stå tillbaka.
Anf. 140 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Herr talman! För det första vill jag konstatera att om vi är överens om
bedömningen att ingen kommer att stanna hemma för 60 kr om dagen, har
reformen inga negativa effekter på jämställdheten i vatje fall.
För det andra kan vi konstatera att det redan i dag finns de som stannar
hemma för 0 kr om dagen. De får ganska dålig ekonomi och tvingas till stora
ekonomiska uppoffringar. Vårdnadsbidraget innebär att de här människorna
kommer att få göra något mindre ekonomiska uppoffringar. Jag kan inte se
att det är en jättestor nackdel.
Beträffande Hans Karlssons tredje fråga som gällde det statsfinansiella lä-
get vill jag säga att jag redan har svarat på den frågan i debatten med Jan
Andersson. Jag har inget ytterligare att tillföra.
Anf. 141 HANS KARLSSON (s):
Herr talman! Är det inte så, socialministern, att de som redan har stannat
hemma har gjort det av andra skäl än för att ta hand om barnen? Man sköter
arbetet hemifrån i stor utsträckning - man sköter t.ex. delar av familjejord-
bruket eller bokföringen i makens firma från hemmet. Det handlar om att
pengar ur statskassan skeppas över till grupper som relativt sett redan är gyn-
nade. Jag förstår att de är mycket tacksamma över det här bidraget, det
skulle alla vara, men frågan är om det är rimligt att göra en sådan prioritering
i detta läge.
Anf. 142 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Herr talman! Jag vet att det finns ganska många studier som visar att de
familjer som bara har en familjeinkomst lever under ganska dåliga ekono-
miska förhållanden. Det gäller självfallet inte alla familjer, men det gäller i
hög grad gruppen som sådan.
Det finns redan ett stöd, som jag förmodar att Hans Karlsson stöder, som
i hög grad riktar sig till de här familjerna, och det är det riktade bostadsbidra-
get. Det här innebär ytterligare en förstärkning för ekonomin i familjer som
har en mycket dålig hushållsekonomi. Jag kan inte se att det är någon kata-
strof på något sätt, utan tvärtom är det säkert ett välkommet bidrag för fa-
miljer som har en dålig ekonomisk situation.
Anf. 143 HANS KARLSSON (s):
Herr talman! Jag tror säkert att det här bidraget är välkommet, och visst
finns det familjer som har en dålig ekonomisk situation. Men skall vi ut-
veckla den tankegången bär det ganska långt hän, eftersom vi har mängder
av arbetslösa och andra som står i socialbidragskön. Det är emellertid inte
de grupperna som i stor utsträckning får det här, utan i den mån de här peng-
arna kommer att gå ut kommer de att gå till grupper som relativt sett redan
är gynnade.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 144 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Ingela Thalén har frågat mig om jag är beredd att ändra
övergångsreglerna för det nyligen införda karensdagssystemet mot bakgrund
av att det framkommit i massmedierna att en kvinna fått fem karensdagar
efter att ha arbetat fyra timmar.
Regeringen har beslutat om förändringar fr.o.m. den 1 november 1993 i
de nu gällande övergångsreglerna. Beslutet innebär att den som den 6 sep-
tember 1993 eller senare haft ett förvärvsarbete som varat kortare tid än 30
kalenderdagar inte behöver fullgöra fem karensdagar. De problem som be-
skrivs i frågan bör därmed ha fått sin lösning.
Anf. 145 INGELA THALÉN (s):
Herr talman! Jag ber att få tacka arbetsmarknadsministern för svaret.
Den socialdemokratiska gruppen i riksdagen röstade ju emot de extremt
krångliga övergångsbestämmelser som infördes i anslutning till beslutet om
försämringar i arbetslöshetsförsäkringen. I anslutning till att beslutet förbe-
reddes i riksdagen hade vi en mycket omfattande debatt. Vi riktade en skarp
kritik mot regeringen och regeringskansliet för det sätt som man hade utfor-
mat förslaget på. Jag tycker fortfarande att övergångsbestämmelserna, trots
den här förbättringen, var en dålig lösning. Men det goda behöver ju för den
skull inte vara det bästas fiende. Det är därför bra att ministern och rege-
ringen på det här sättet åtminstone har genomfört denna förbättring.
Det jag vill fråga ministern om är: Vad händer med dem som redan har
drabbats av det sjabbel som detta har inneburit? Betyder ministerns svar att
Prot. 1993/94:10
19 oktober 1993
Svar på frågor
53
Prot. 1993/94:10
19 oktober 1993
Svarpå frågor
de som har fått avräkningar under den här perioden får tillbaka pengar som
de har ”blivit av med”?
Dessutom skulle jag vilja fråga arbetsmarknadsministern: Betyder den
här förändringen att arbetsmarknadsministern nu har tagit tillbaka den kritik
som tidigare riktades mot socialdemokraterna, bl.a. i pressmeddelanden
som under debattens gång lämnade Arbetsmarknadsdepartementet med på-
stånden om att den socialdemokratiska gruppen gick ut med inte bara felak-
tig utan dessutom oriktig information?
Anf. 146 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Jag har personligen undersökt denna fråga. De som har fått
karensdagar efter en kort tids jobb behöver inte ens ansöka om att få peng-
arna tillbaka, utan de betalas tillbaka automatiskt. Det här gäller alltså samt-
liga berörda, fram till nu och framöver.
Jag har hört talas om vårens diskussion. Om jag har förstått det hela rätt,
fick socialdemokraterna tag på ett första delningsexemplar av förslaget, som
icke ens hade redovisats för mig. Utifrån det materialet utspann det sig sedan
en riksdagsdebatt. I det förslag som regeringen slutligen lade fram i riksda-
gen var detta emellertid icke aktuellt. Debatten blev av denna anledning nå-
got förvirrad. Så kan det ju bli ibland.
Anf. 147 INGELA THALÉN (s):
Herr talman! Det känns inte särskilt meningsfullt att gå tillbaka och debat-
tera en histora, särskilt inte om den är så färsk att den finns i riksdagens pro-
tokoll; var och en kan gå tillbaka i protokollen och läsa. Jag vill bara kom-
mentera det arbetsmarknadsministern nu säger. I det här fallet är det en helt
felaktig historieskrivning. Regeringsförslaget innebar att reglerna, vid ar-
betslöshet första gången, skulle tillämpas som om arbetet hade upphört.
Lagrådet konstaterade då att det skulle tolkas som att det gällde arbete,
sjukdom, vård av barn och liknande. Ett enhälligt utskott ändrade på detta,
förutom det som ministern nu själv har ändrat på.
Jag vill ställa ytterligare en fråga: Hade inte arbetsmarknadsministern för
avsikt att komma till riksdagen och redovisa denna förordningsförändring?
Anf. 148 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Förordningsförändringar går bra att anmäla för riksdagen.
Anf. 149 INGELA THALÉN (s):
Herr talman! Också jag är fullt medveten om att det går att anmäla förord-
ningsförändringar för riksdagen. Min fråga gällde närmast om ministern inte
hade haft för avsikt att ge någon utförligare information i den här frågan,
som naturligtvis har upprört många och som också var föremål för en sådan
omfattande debatt.
Dessutom skulle jag vilja veta om ministern är beredd att kommentera
vad statssekreteraren i Arbetsmarknadsdepartementet säger, nämligen att
man på departementet är beredd att genomföra denna viktiga förändring
och att man nu enbart söker ett sätt att undvika att gå till riksdagen.
54
Anf. 150 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Jag har inte hört några sådana uttalanden, och därför vill jag
inte kommentera dem.
Anf. 151 INGELA THALÉN (s):
Herr talman! Inte heller jag har hört statssekreteraren uttala detta, men
jag har sett det i skrift. Att ministern inte vill kommentera saken är kanske
svar tillräckligt.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 152 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Sylvia Lindgren har frågat mig om regeringen avser att vidta
några åtgärder beträffande statligt stöd vid flyttning av företag när det inte
handlar om nyetablering.
Inledningsvis vill jag framhålla vikten av att alla regioner i vårt land har
ett välutvecklat näringsliv för att Sverige som helhet skall kunna utvecklas
positivt. Ett av medlen för att nå detta mål är samråd med och lokalisering
av privata tjänsteföretag till våra svaga och ensidiga arbetsmarknader.
Detta samråd började år 1983, när dåvarande Statens industriverk (SIND)
enligt sin instruktion skulle ”svara för lokaliseringssamråd med företag inom
den privata tjänstesektorn för att befrämja regional balans”. I juni 1984 gav
dåvarande regeringen SIND dessutom ett uppdrag att ”särskilt analysera och
utveckla metoder och medel för att påverka utbyggnaden och lokaliseringen
av företag och verksamheter inom den privata tjänste- och servicesektorn till
stödområden”.
Regeringskansliets samråds- och lokaliseringsverksamhet har pågått se-
dan hösten 1987, och beslut om verksamheten har fattats av en enig riksdag.
Verksamheten har hittills resulterat i beslut om etablering av ca 4 200 jobb
i framför allt mindre orter i stödområden.
Bakgrunden till företagssamråden är den djupgående strukturella obalans
på arbetsmarknaden som alltjämt finns i våra stödområden. Sysselsättnings-
nivån är låg, och det råder brist på privata tjänsteföretag och därmed jobb
för kvinnor. Detta gör att kvinnorna flyttar, och därigenom skapas en oba-
lans även i befolkningsutvecklingen.
Verkligheten är att många kommuner i stödområden har förlorat 20-50 %
av sin folkmängd sedan början av 60-talet, och den minskar fortfarande, med
allt vad detta innebär av sviktande serviceunderlag och svårigheter att få till
stånd en positiv näringslivsutveckling.
Privata tjänsteföretag betyder därför oerhört mycket, både när det gäller
att bredda arbetsmarknaden och när det gäller att ge näringslivet en allsidig
utveckling och en kraftfull tillväxt.
Under de senaste åren har vi kunnat notera en förändring i företagens lo-
kaliseringsmönster. Allt fler nybildade tjänsteföretag etablerar sig nu i lan-
Prot. 1993/94:10
19 oktober 1993
Svar på frågor
55
Prot. 1993/94:10
19 oktober 1993
Svar på frågor
56
dets mest sysselsättningssvaga områden med sin produktion. En del av dessa
företag förlägger dessutom huvudkontoret till Stockholm.
I sin delrapport ”Underlag för översyn av regionalpolitiken” från oktober
1993 framhåller Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) att ”arbe-
tet med att utlokalisera tjänsteföretag bör fortsätta eftersom det vid utvärde-
ringarna visat sig ge mycket goda effekter för både företag och region”.
Avslutningsvis vill jag säga att arbetet med att lokalisera tjänsteföretag är
en långsiktig verksamhet, som ibland ger resultat först efter flera års diskus-
sioner och förhandlingar. Det är därför viktigt att arbetet med att bredda
de mindre arbetsmarknaderna bedrivs kontinuerligt och att samråden med
tjänsteföretag sker fortlöpande för att kunna intensifieras vid en konjunktur-
uppgång.
Anf. 153 SYLVIA LINDGREN (s):
Herr talman! Jag vill tacka Böije Hörnlund för svaret. Jag vill också in-
stämma i vikten av att alla regioner i vårt land har ett välutvecklat näringsliv
för att Sverige som helhet skall utvecklas positivt, så att det inte uppfattas
som att det här finns några skiljaktigheter från min sida.
Anledningen till min fråga är att jag har kunnat läsa i pressen att t.ex. ett
Brommaföretag som ansåg att vinstmarginalerna började bli för knappa har
fått statligt stöd för att flytta en del av verksamheten till Smedjebacken. No-
tan för flytten får skattebetalarna betala, eftersom regeringen lämnade ett
bidrag på 5,5 miljoner kronor för denna operation.
26 personer ställs nu utan jobb i Stockholm. De statliga pengarna går inte
enbart till utbildning och företagsflytt. Utbildningen äger rum i Stockholm,
och då skall de människor från Smedjebacken som eventuellt kommer att
inneha dessa arbeten i framtiden att utbildas och ha hotellkostnader osv. här.
Det finns ingen garanti för några nya jobb, och det blir heller inte några nya
jobb.
Jag har svårt att förstå hur regeringen kan satsa skattebetalarnas pengar
på att skyffla runt jobb och människor inom landet. I en högkonjunktur kan
det vara möjligt och begripligt. Men arbetslösheten slår blint överallt, inte
minst i denna region.
Att regeringen med 200 miljarder i budgetunderskott ger ett företag som
skall flytta jobb inom landet 5,5 miljoner är för mig obegripligt. Det vore
bättre om miljonerna åtminstone satsades på något nytt i Smedjebacken el-
ler på att locka hit utländska företag. Tycker Börje Hörnlund att pengarna
används rätt? De ger ju inte fler arbetstillfällen, utan det är kanske tvärtom.
Anf. 154 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Det är just det som har skett i mycket hög utsträckning, dvs.
att det är utländska företag som har valt våra mindre orter. När det gäller
det aktuella företaget satt det fast i en hyresnivå som var av den arten att
deras amerikanske ägare inte kunde acceptera den. Hela företaget var fak-
tiskt hotat.
I det läget sökte man sedan lång tid tillbaka en annan lösning. Dessutom
ville man välja en ort som passade för ett stort lager och transporter ut från
det lagret. Som ärendet har dragits för mig, och jag har träffat företagets
amerikanske ägare och VD, var troligtvis detta räddningen för alla dessa
jobb.
Anf. 155 SYLVIA LINDGREN (s):
Herr talman! Det som utmärker inte minst Stockholms län är det stora
antalet varsel inom tjänstesektorn. Tre av fyra varslade kommer i dag från
tjänstesektorn. Det är fortfarande obegripligt för mig att man använder
pengar till att skyffla runt människor i stället för att göra insatser så att man
får till stånd nya arbetstillfällen. Det måste ändå vara detta som var avsikten
med pengarna.
Jag har ingenting emot att hela regioner och hela landet skall leva, osv.
Det är nödvändigt, och det är viktigt att satsa på den delen. Men när det slår
så här blint är det mycket dåligt använda pengar.
Jag vill ställa frågan: Finns det fler exempel på att man använder skattebe-
talarnas medel till att skyffla runt människor utan att det ger några nya före-
tag eller nya jobb?
Anf. 156 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Jag förklarade i mitt förra inlägg, men jag tar om det för
säkerhets skull, att den amerikanske ägaren gjorde bedömningen att man
antingen måste göra något radikalt eller så skulle företaget troligtvis inte leva
kvar. Därmed har vi räddat ett stort antal jobb till Sverige.
Från den nya orten kommer man att marknadsbearbeta Norden och delar
av övriga Europa. Detta kan vara böljan till något mycket positivt. Denne
amerikanske ägare visade dessutom intresse för ytterligare lokaliseringar till
vårt land. Jag åker nu ut i världen ett par gånger just för att förmå industri-
män att se på Sverige och Stockholm som en god lokaliseringsort.
Ser man på de olika företag som hamnat i de mindre orterna är det i
mycket stor utsträckning - inte till 100 %, men kanske 70-90 % - fråga om
helt nya arbeten. Det är mycket få arbetstillfällen som har tagits från någon
annan ort.
Anf. 157 SYLVIA LINDGREN (s):
Herr talman! Jag har fått exempel på att ett tjugotal Stockholmsföretag,
flertalet filialer, har flyttats ut. Det är statliga pengar som har använts till
det. Det har spätt på arbetslösheten i denna region.
Jag har självfallet ingenting emot en positiv glesbygdspolitik, tvärtom.
Den får bara inte ske till kostnaden av en storstadsfientlig politik. Arbets-
marknadsläget i storstäderna måste också uppmärksammas och arbetstillfäl-
len tas till vara.
Anf. 158 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Många av de orter som fått dessa tjänsteföretag har sedan
1960 förlorat 20-50% av sin folkmängd. Det är unga människor som har
flyttat från dessa kommuner. De lever nu i en situation där gymnasieskolan
måste läggas ner, och annan tung service är hotad. De har ofta en arbetslös-
het som är tre fyra gånger denna regions.
Om man vill tala om solidaritet och verkligen mena någonting med det,
Prot. 1993/94:10
19 oktober 1993
Svar på frågor
57
Prot. 1993/94:10
19 oktober 1993
Svar på frågor
är det väl magstarkt att vara avundsjuk på dessa stora områden. Man måste
göra litet grand för att de inte skall gå under. Det är egentligen vad det är
fråga om.
Anf. 159 SYLVIA LINDGREN (s):
Herr talman! Jag försökte verkligen i inledningen betona att det inte hand-
lar om någon avundsjuka, arbetsmarknadsministern. Det jag vill är att för-
medla ett budskap om att situationen är ohållbar också i Stockholm och i
Stockholms län. Det kan vi se inte minst av antalet varsel. Det är också
många personer som kommit hit från glesbygdsområdena och nu hamnar i
arbetslöshet.
Jag anser därför att de slantar som nu skall användas för sysselsättnings-
befrämjande åtgärder måste gå till nya arbetstillfällen. Det finns alltför
många exempel på att så inte är fallet. Det är detta som utgör min kritik.
Anf. 160 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Det som kännetecknar dessa tjänsteföretag på de nya or-
terna är att det har skett en produktivitetsförbättring på 25-40 %. Just så-
dana saker gör att företagen och sysselsättningen finns kvar i stället för att
slås ut. Jag vill återigen betona att flera tunga världsföretag har upptäckt
Sverige just på grund av dessa små orter.
Jag vill avslutningsvis säga att det socialdemokratiska kommunalrådet i
Smedjebacken var mycket lycklig.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 161 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Herr talman! Christer Skoog har frågat vilka åtgärder regeringen ämnar
vidta för att rädda sillfisket i Östersjön.
Den svenska fiskerinäringen befinner sig för närvarande i en bekymmer-
sam situation förorsakad av flera samverkande faktorer. Beståndet av torsk
i Östersjön är mycket svagt som en följd av bl.a. brist på saltvatteninflöde
från Västerhavet under en mycket lång period, hårt fisketryck och störningar
i miljön. Bestånden av sill och strömming är goda medan marknaden för
dessa arter är svag sedan många år. De låga priserna för dessa arter har hit-
tills för fiskarnas del kunnat hållas uppe genom stöd i form av pristillägg.
Detta blir inte längre möjligt efter årsskiftet. Bakgrunden är den av riksda-
gen våren 1990 godkända överenskommelsen inom EFTA som innebär att
handeln med fisk skall liberaliseras.
Mot denna bakgrund har regeringen de senaste åren lagt fram flera förslag
till offensiva åtgärder för att möta den ökade internationella konkurrensen.
Således har medel anslagits t.ex. för att stimulera utveckling av produkter
baserade på sill och strömming, för exportfrämjande åtgärder och för bidrag
till bildande av producentorganisationer på fiskets område. Medel har vidare
58
anslagits för utsättning av fisk, vilket inte minst har kommit våra fiskare
längs ostkusten till godo.
Det riktade fisket efter sill och strömming för industriändamål är en viktig
del av fisket i Östersjön. Inom EG är denna typ av fiske inte tillåtet. I EG-
förhandlingarna kräver vi att få fortsätta med detta fiske.
Inom Jordbruksdepartementet bereds för närvarande ett förslag från Sve-
riges fiskares riksförbund om att använda medel ur prisregleringskassan till
stödåtgärder till yrkesfisket.
I det längre perspektivet är det dock inte möjligt att lita till statliga åtgär-
der för att hålla sillfisket vid liv. En grundläggande förutsättning är givetvis
att det skapas en tillräcklig marknad för sill och produkter baserade på sill.
Ansvaret härför har i första hand fiskerinäringen. En näring kan inte fortleva
om ingen efterfrågar de produkter den bjuder ut.
Anf. 162 CHRISTER SKOOG (s):
Herr talman! Jag tackar jordbruksministern för svaret på min fråga. Bak-
grunden till frågan är givetvis den svåra situationen för det svenska fisket
som råder för närvarande. Jag vill dock inte måla bilden alltför mörkt. Enligt
min och många bedömares mening finns det ljusglimtar vid horisonten. Man
kan säga att det inom den närmaste tiden kommer att finnas stora problem.
Anledningen är framför allt att för den fiskeflotta som finns på Östersjön
har sillfisket av tradition haft oerhört stor betydelse. Enligt alla de källor
som finns att tillgå, experter, biologer m.fl., finns det gott om sill. Problemet
är bara att man fiskar upp en alltför stor del till industrifisk och för liten del
till konsumtionssill.
Det prisstöd som har funnits och kommer att finnas året ut har för bara
fiskarna i Blekinge och Skåne utgjort ca 23 miljoner kronor om året. Det
motsvarar ungefär en krona per kilo sill. När detta prisstöd försvinner blir
det enligt fiskarna själva omöjligt att sälja eller att få lönsamhet i sillfisket
om inte priserna stiger i motsvarande grad.
Östersjöflottan har inte samma möjligheter som västkustflottan att
komma ut, t.ex. beroende på båtstorlek. I Västerhavet finns litet andra möj-
ligheter.
Till detta skall också läggas att fisket efter lax är reducerat på grund av de
överenskommelser som finns. Det finns ett torskfiskeförbud, även om fiska-
ren för närvarande ersätts.
Vilka åtgärder anser jordbruksministern att det behövs för att stimulera
efterfrågan på fisk? Hur skall priset på fisk öka så att de som fiskar i Öster-
sjön skal] kunna fortleva?
Anf. 163 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Herr talman! I mitt svar nämnde jag de ansträngningar som har gjorts för
att få fram ytterligare produkter, framför allt när det gäller sill. Sillen är för
närvarande den stora tillgången i Östersjön. En sak som inom den närmaste
framtiden kommer att spela en avgörande roll i det här sammanhanget är
hur förhållandena kommer att bli vid ett EG-medlemskap.
Som Christer Skoog säkert vet har vi en tullmur att komma över vid expoi
av sillprodukter och fiskprodukter till EG. Samtidigt har EG-länderna et.
Prot. 1993/94:10
19 oktober 1993
Svar på frågor
59
Prot. 1993/94:10
19 oktober 1993
Svar på frågor
60
fritt tillträde till den svenska marknaden. Vår ambition är att detta hinder
liksom alla andra hinder på fiskets och jordbrukets område skall undanröjas
omedelbart vid ett medlemskap i EG. Vi har fått positiva signaler om att
detta skall vara möjligt. Jag ser detta som ett positivt faktum för det framtida
Östersjöfisket.
Jag hoppas också att vi får chansen att fortsätta med fisket för andra ända-
mål än för konsumtion. Det har nämligen stor betydelse så länge tillgången
på sill är så stor i Östersjön.
Dessutom bereder vi, som jag nämnde, det förslag som vi har fått ifrån
Sveriges fiskares riksförbund. Däri ingår förslag på åtgärder som skulle lätta
fiskarnas skuld- och räntetryck. Vi hoppas kunna bli färdiga med den bered-
ningen inom ett par veckor.
Anf. 164 CHRISTER SKOOG (s):
Herr talman! Jag hoppas också att det skall gå att lösa fiskets ekonomiska
problem. Riksdagen avskaffade fiskerilån och införde ett bidrag i stället. Bi-
draget är av relativt ringa omfattning och täcker inte tillnärmelsevis det be-
hov som finns bland fiskarna. Jag hoppas att ärendet får en snabb beredning.
Jag tycker fortfarande att man skall fiska industrisill. I mitt inlägg menade
jag att det kanske skulle vara bättre om vi fick mer konsumtionssill att leve-
rera till de människor som så väl behöver den.
Jag hade en debatt med Karl Erik Olssons kollega, Alf Svensson, härom-
dagen. Han ville inte gå med på att vi t.ex. skulle leverera sill till de svältande
människorna på andra sidan Östersjön. Men om vi kunde hjälpas åt att öka
marknaden för sill i Sverige och på så sätt gynna det svenska fisket, vore det
en fördel. Jag vet att Karl Erik Olsson och jag egentligen är överens om
detta. Frågan är vad som händer. Vad skulle jordbruksministern vilja säga
till dem som fiskar sill längs Skånes och Blekinges kuster? Skall de efter den
1 januari fortsätta att fiska sill för en krona kilot och gå med ytterligare för-
lust eller vad skall de fiska i stället?
Anf. 165 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Herr talman! Frågan om att med statsmedel subventionera export eller
möjligen ge någon form av bidrag till länder på andra sidan Östersjön kan
naturligtvis övervägas. Jag tror dock att biståndsministern har gett regering-
ens syn på saken. I de näraliggande länderna föreligger det egentligen inte
brist på livsmedel. Det är det ekonomiska systemet som är mycket allvarligt.
Det kan i vissa sammanhang vara så att länderna i fråga i stället skulle be-
höva exportera livsmedel.
Beskedet till sillfiskare och andra fiskare i Östersjön om situationen efter
årsskiftet är att vi från regeringens sida hoppas kunna undanröja de akuta
problemen genom att komma till rätta med den ekonomiska situationen för
fiskarna. Dessutom skall marknaden påverkas i positiv riktning genom de
åtgärder som jag redan tidigare har nämnt. Vi skall utveckla sillprodukterna
och försöka komma närmare en europeisk marknad utan några handelshin-
der. Jag tror att den svenska industrin har goda möjligheter. En viktig faktor
i det sammanhanget är att vårt konkurrensläge allmänt i Sverige är mycket
gynnsamt i dag.
Anf. 166 CHRISTER SKOOG (s):
Herr talman! Att konkurrensläget i Sverige är gynnsamt beror på att vi
devalverade kronan. Jag tror dock att den svenska fiskaren har samma möj-
ligheter att konkurrera under förutsättning att det är samma regler som gäl-
ler. Det svenska fisket är effektivt. Det finns problem på kort sikt, men på
lång sikt tror jag att det kommer att lösa sig. Jag såg bara en möjlighet att
inom den närmaste tiden med hjälp av biståndspengar kunna hjälpa både de
svenska fiskarna och människorna på andra sidan Östersjön. Det är riktigt
att Alf Svensson har redogjort för regeringens inställning. Jag beklagar den.
De viktigaste fiskarterna att bevara i Östersjön är lax, sill, strömming och
torsk. Jag utgår ifrån att vi gemensamt kan se till att det svenska fisket fortle-
ver. Visserligen har vi bara 3 500 yrkesfiskare, men de är viktiga. Förutom
att de skapar jobb på sjön skapar de jobb på land. Fisken är dessutom en
mycket nyttig produkt, som vi bör verka för att fler människor äter.
Anf. 167 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Herr talman! Den bedömning vi har gjort av det svenska fiskets situation
i ett längre perspektiv är precis som Christer Skoog säger positiv. Vi har alla
möjligheter att konkurrera på den europeiska marknaden, på EG-markna-
den.
Det finns dessutom en positiv inställning till Östersjöfisket. Det framkom
inte minst när kommissionären Paleokrassas var här och tittade på det
svenska fisket. Därför känner inte heller jag någon större oro på längre sikt.
Det är bra att vi är överens på den punkten.
De åtgärder som vi nu bereder på förslag från Fiskarnas riksförbund och
som också har behandlats av Fiskeriverket hoppas jag skall kunna lösa pro-
blemen under den närmaste tiden. Jag hoppas att jag snart skall kunna åter-
komma med närmare besked om den frågan.
Anf. 168 CHRISTER SKOOG (s):
Herr talman! Jag tackar för det beskedet. Jag hoppas också att anslagstill-
delningen på kort sikt, i kommande budgetproposition, blir litet mer än för
närvarande.
Fiskeriverket sitter nu och bereder hur pengarna skall hanteras. De räcker
inte för att man skall kunna tillgodose alla de behov som finns. De räcker
inte till att modernisera den svenska flottan och kanske skaffa något modernt
fartyg utifrån. Vi har ju i dag sålt ut en del stora fartyg, inte minst från Öster-
sjöflottan.
Vi behöver också förbättra arbetsmiljön för fiskarna och göra det svenska
fisket ännu effektivare. I det sammanhanget, jordbruksministern, behövs
det kortsiktigt litet mer statliga medel.
Anf. 169 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Herr talman! Jag skall inte just nu ge mig in i någon budgetdebatt. Möjli-
gen kan jag för Christer Skoog påpeka att budgetsituationen inte är sådan
att det finns överskott på medel. Vi tvingas snarare att på alla områden hålla
Prot. 1993/94:10
19 oktober 1993
Svar på frågor
61
Prot. 1993/94:10
19 oktober 1993
Svar på frågor
62
igen. Inte desto mindre ser jag vissa möjligheter att lösa de näraliggande pro-
blemen på sätt som jag tidigare har nämnt.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 170 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Herr talman! Bengt Silfverstrand har frågat vilka åtgärder jag kommer att
vidta för att i möjligaste mån eliminera olagligt fiske i våra kustvatten.
Jag är överens med Bengt Silfverstrand om att det olagliga fisket i Öresund
är ett problem. Trålfiske är förbjudet i Öresund både på svenskt och danskt
vatten. Trålfiske är också förbjudet i Skälderviken. Förekomsten av rika be-
stånd av sill i Öresund och Skälderviken förefaller dock vara en lockelse för
mindre nogräknade fiskare och medför ett mer frekvent tjuvfiske än på
många andra håll.
Övervakningen av fisket i området, som Kustbevakningen ansvarar för,
försvåras främst av de korta avstånden från förbjudet till tillåtet fiskevatten.
Fiskaren hinner ofta in på tillåtet vatten innan Kustbevakningens fartyg hin-
ner fram och hävdar då att fångsten är lagligt fångad. Ytterligare en omstän-
dighet som försvårar Kustbevakningens insatser är att danska misstänkta
tjuvfiskare ofta tar sin tillflykt till danskt territorialhav där svenska tillsyns-
myndigheter har begränsade möjligheter att ingripa.
Jag har erfarit att Utrikesdepartementet har inlett diskussioner med det
danska utrikesministeriet angående tillvägagångssätt för att förbättra samar-
betet på fiskerikontrollområdet i Öresund.
Kustbevakningen har som ett av målen för sin verksamhet att inrikta och
prioritera den fortlöpande sjöövervakningen i dialog med bl.a. Fiskeriver-
ket. De förhållanden som Bengt Silfverstrand uppmärksammar talar för att
dessa fortlöpande kontakter mellan myndigheterna är mycket viktiga. Vi
kan inte tolerera att bestämmelserna i vår fiskerilagstiftning negligeras, än
mindre att det sker regelmässigt.
Anf. 171 BENGT SILFVERSTRAND (s):
Herr talman! Jag ber att få tacka jordbruksministern för svaret på min
fråga.
Det är naturligtvis positivt att det svenska Utrikesdepartementet har tagit
kontakt med sin danska motpart och inlett diskussioner. Jag hoppas ändå att
det bakom dessa försiktiga diplomatiska formuleringar döljer sig någonting
mera handfast.
Det är alldeles uppenbart att det handlar om en organiserad brottslighet.
Det olaga fisket i Öresund och Skälderviken har pågått i ca 25 år. Sedan 1985
har tjuvfisket kraftigt ökat i omfattning. Under september och oktober i år
har det förekommit nästan varje natt.
Det rör sig om 8-10 danska silltrålare som opererar i ett område från Bå-
stad i norr till Landskrona och Ven i söder. Trålarna har mycket avancerad
utrustning, och vid s.k. partrålning kan fångster på upp till 100 ton bärgas
under en nattlig räd. Det är som att skjuta på sittande fågel eller att fiska i
ett akvarium, som Kustbevakningen har uttryckt det. Jag kan också använda
en bild som jordbruksministern är förtrogen med: Det är som om en bonde
körde över till grannens ägor med sin skördetröska och lade beslag på hans
skörd.
Det omfattande tjuvfisket har förorsakat stora skador för svenska fiskare.
Det rör sig om skadade redskap och ett inkomstbortfall till följd av kraftigt
minskad silltillgång. Uppenbarligen är de danska fiskerimyndigheternas in-
ställning till problemet mycket ljum. Därför räcker det enligt min uppfatt-
ning inte bara med myndighetskontakter.
Hittills har man på den danska sidan åtminstone inte visat något mer på-
tagligt intresse av att ingripa mot lagbrytare. Därför är min följdfråga: Är
jordbruksministern beredd att ta kontakt med sin danske kollega och förmå
honom att ingripa och vidta mera handfasta och konkreta åtgärder för att
stävja detta ofog och dessa lagbrott?
Anf. 172 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Herr talman! Detta är en fråga som berör flera olika områden. Kustbevak-
ningen sorterar egentligen under försvarsministern. Jag har inför besvaran-
det av denna fråga haft kontakt med Försvarsdepartementet. Jag valde att
svara på den, eftersom det är en fråga som i första hand rör fisket, och det
har jag huvudansvar för.
Utrikesdepartementen i våra båda länder håller nu kontakt med varandra.
Jag hoppas att det får den effekt som vi eftersträvar. Jag kommer kanske att
ta upp den här frågan vid något samtal med min danske kollega. Det har jag
ingenting emot, men där liksom här ligger detta egentligen inte primärt på
den som har ansvaret för fisket.
Jag hoppas att vi skall kunna reda ut det här. Jag tror att alla, precis som
jag tidigare sade, inser att vi inte kan acceptera att tjuvfisket med ökad fre-
kvens fortsätter. Detta måste tämligen snabbt stävjas.
Anf. 173 BENGT SILFVERSTRAND (s):
Herr talman! Jordbruksministern har själv formulerat det som att han an-
ser sig ha huvudansvaret för fisket. Därför är det oerhört viktigt att jord-
bruksministern fungerar som något slags spindel i det här nätet och trycker
på, så att samlade krafter kan sättas in för att få stopp på detta ofog.
De danska silltrålare som opererar i svenska vatten utgår så gott som un-
dantagslöst från Gilleleje. För att illustrera svårigheterna att ingripa och att
lagsöka förövarna kan jag nämna ett färskt exempel:
I förra veckan tog man nästan på bar gärning två danska trålare. Man
kunde beslagta utrustningen, eftersom de hade kapat den, men eftersom den
inte är märkt kommer de aldrig vid en eventuell rättegång att erkänna att
det är deras redskap.
Detta illustrerar att sanktionsmöjligheterna är mycket begränsade.
Man kan uppenbarligen angripa detta via en skärpning av Östersjökon-
ventionen, eftersom man i Norge har regler som gör det omöjligt eller för-
bjudet att ha trålredskap ombord och vistas på felaktig sida av en territorial-
vattengräns.
Prot. 1993/94:10
19 oktober 1993
Svar på frågor
Prot. 1993/94:10
19 oktober 1993
Svar på frågor
Min slutsats är att det behövs en lagändring för att komma till rätta med
problemen. Är jordbruksministern villig att medverka till en sådan lagänd-
ring?
Anf. 174 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Herr talman! Min inställning är att de lagar som vi har är tillräckliga för att
komma till rätta med det här. Detta är i huvudsak en fråga om att intensifiera
kontrollåtgärderna i samarbete med vårt grannland Danmark.
Jag har hittills inte övervägt behovet av någon lagändring. Om det skulle
visa sig nödvändigt är jag naturligtvis beredd att tänka på det också.
Anf. 175 BENGT SILFVERSTRAND (s):
Herr talman! I Norge får man enligt Östersjökonventionen inte vistas med
trålredskap ombord. Om man gör det blir man avvisad.
I dessa farvatten - Kullen, Skälderviken och delar av Öresund - är det
tillåtet. Uppenbarligen råder inte jämlika förhållanden. Det borde utgöra
grunden för en lagändring.
Tjuvfiskarna bryter dessutom mot fyra olika lagar.
För det första kan myndighetsfarfyg beordra fiskefartyg att stanna. Då är
man skyldig att stanna. Detta bryter de danska trålfiskarna mot.
För det andra åker de med släckta lanternor. Det är förbjudet.
För det tredje låter sig tjuvfiskarna inte påverkas när kustbevakningen går
nära fiskefartyget och försöker stoppa det. Detta är ett brott mot internatio-
nella sjövägsbestämmelser.
För det fjärde bryter de mot de bestämmelser som gäller för fisket.
Att de nu gällande lagarna inte räcker borde väl ändå, herr jordbruksmi-
nister, utgöra grunden för en skärpning. Dessutom behövs det uppenbarli-
gen också skärpta sanktionsmöjligheter.
Anf. 176 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Herr talman! Såvitt jag förstår efter Bengt Silfverstrands beskrivning är
problemet inte brist på lagar utan fiskarnas brist på respekt för lagarna.
Bengt Silfverstrand illustrerade detta med tre exempel på situationer där
man överskrider gällande lagstiftning. Jag tror att det viktigaste är att man
kontrollerar att gällande lagstiftning följs. I det fallet är vi på god väg att nå
resultat, hoppas jag.
Anf. 177 BENGT SILFVERSTRAND (s):
Herr talman! Jag vill göra en precisering av frågan: Har man, herr jord-
bruksminister, olika förutsättningar med en lagstiftning i danska farvatten
och en betydligt lösare, för att inte säga tandlös, lagstiftning i de svenska
vattnen - jag har utförligt beskrivit de problem som råder - utgör detta en
grund för en skärpning av lagstiftningen i de svenska farvattnen, på samma
sätt som har skett i Norge i fråga om norska vatten. Dessutom torde vi vara
överens om att det också behövs en hårdare kontroll och bättre sanktions-
möjligheter på de punkter där det uppenbarligen finns lagar.
64
Anf. 178 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Herr talman! Det ligger en del i vad Bengt Silfverstrand säger om den
danska hållningen. Därför har vi också inlett samtal med danskarna. Där-
emot tror jag inte att det alltid går att ha exakt samma lagregler för alla vat-
ten. Öresund är ju i stor utsträckning en genomfartsled, och det är svårt att
förbjuda fiskefartyg att medföra utrustning på sådana vatten.
Som jag sade i mitt svar gör närheten mellan vatten som är tillåtna för
trålfiske och förbjudna vatten att fiskarna kan komma undan. Det är svårt
att bevisa vad som händer. En effektivare kontroll är sannolikt det mest
verkningsfulla i detta sammanhang.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 179 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Herr talman! John Andersson har frågat mig om jag är beredd att ta nöd-
vändiga initiativ för att omfattningen av s.k. rotsnurr klarläggs så att ansvars-
och skadeståndsfrågan kan få sin lösning.
Rotsnurr, som John Andersson har frågat om, är en rotdeformation som
drabbar skogsplantor vilkas rötter hindras att utveckla sig normalt. Vad John
Andersson tar upp särskilt är rotsnurr som har uppkommit hos s.k. täckrot-
splantor som har odlats i pappersrör. Sedan problemet med rotsnurr började
uppmärksammas, har både plantodlingssystemen och tekniken kring skogs-
vårdsarbetet anpassats för att förbättra resultaten.
Genom nya och bättre plantodlingssystem kan risken för rotdeformation
minskas. Vid produktionen av täckrotsplantor påverkas plantans möjlighet
att utbilda ett bra rotsystem framför allt av typen av odlingsbehållare och av
odlingstidens längd. Inom Sveriges lantbruksuniversitet pågår också forsk-
ningsprojekt som syftar till att närmare undersöka vilken inverkan dessa två
faktorer har. Också i plantskolorna bedrivs utvecklingsarbete inom detta
område.
För att få en översiktlig bild av omfattningen av plantor med dålig rotut-
veckling och stabilitet i äldre täckrotsplanteringar har Skogsstyrelsen låtit
undersöka planteringarna av tall under åren 1970-1983 hos markägarna i
norra och mellersta Sverige. Undersökningen visar att ca 2 % av den plante-
rade arealen i de berörda länen under denna period var i så dålig kondition
att den borde planteras om. Flera faktorer än rotdeformation kan vara orsak
till de dåliga planteringsresultaten, t.ex. fe) härstamning hos plantorna, fel
trädslag, olämplig markberedning, dålig plantering eller uppfrysning på fin-
jordsrika marker. Skogsstyrelsen och skogsvårdsstyrelserna uppmärksam-
mar detta särskilt i sin rådgivning.
Det pågår alltså redan i dag såväl forsknings- som utvecklingsarbete på det
här området. Det ingår också i skogsvårdsorganisationernas arbetsuppgifter
att noga följa upp utvecklingen i de befintliga planteringarna.
I ansvars- och skadcståndsfrågor gäller för plantförsäljare samma regler
som för annan affärsverksamhet, nämligen bestämmelserna i köplagen. Om
Prot. 1993/94:10
19 oktober 1993
Svar på frågor
5 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 10
Prot. 1993/94:10
19 oktober 1993
Svarpå frågor
en skogsägare anser att plantskolan har sålt en felaktig vara, får han rekla-
mera den. Den skogsägare som anser att skogsvårdsstyrelsens tjänstemän i
sin rådgivning har agerat vårdslöst eller felaktigt kan göra anspråk på ersätt-
ning av staten enligt bestämmelserna i skadeståndslagen eller i förlängningen
stämma staten. Några åtgärder från min sida är mot denna bakgrund inte
aktuella.
Slutligen vill jag framhålla att det givetvis är viktigt att skogsplanteringen
sker med omsorg och med plantor av god kvalitet. Om så är fallet, behöver
problemet med rotsnurr inte upprepas.
Anf. 180 JOHN ANDERSSON (-):
Herr talman! Jag får tacka jordbruksministern försvaret på min fråga. Att
jag inte är nöjd är ju självklart, eftersom svaret är nej. Jag vill ändå kommen-
tera svaret.
Först och främst hjälper dagens forsknings- och utvecklingsarbete inte
dessa problem. Det är ju gamla historier. Redan 1973 varnade forskare just
för denna följd av att man satte dessa plantor. Men då lyssnade ingen.
Jordbruksministern förklarar att en skogsägare kan reklamera en vara
som är felaktig. Men det är inte så lätt att reklamera en vara, som varit i
jorden i 15-20 år. Det handlar ju om sådana tidsperspektiv när det gäller
dessa plantor.
Det är underligt att man alltid skall skjuta över ansvaret på den enskilda
människan, i detta fall den enskilde skogsägaren, när det uppstår sådana här
problem. Statens myndighet har ju inte enbart givit råd och anvisningar utan
har också marknadsfört och sålt denna vara. I stället för att rekommendera
att skogsägaren skall stämma staten och begära ersättning, skulle man kunna
starta en samordnad utredning och klarlägga problemet ordentligt. Man
blandar in så många andra saker. Det behövs en ordentlig utredning så att
man om möjligt kan fastställa ansvaret och skadeståndsskyldigheten.
Anf. 181 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Herr talman! Det är riktigt som John Andersson säger att denna diskus-
sion har pågått under rätt lång tid. Det är fråga om försyndelser som gjordes
för många år sedan. Det är också därför som Skogsstyrelsen har tittat på
detta problem och, som jag refererade nyss, kommit fram till att det finns
en hel del skogsplanteringar från dessa år som inte är bra. Men inte den över-
vägande delen utan en relativt begränsad del av planteringarna har blivit då-
lig, och det är inte alla planteringar med t.ex. täckrotsplantor av detta slag
som har drabbats. Därför är det mycket svårt att göra en utsaga om vem som
bär skulden.
Det har faktiskt kommit in ganska många reklamationer i dessa samman-
hang. Det kom väldigt många under åren 1990 och 1991. Såvitt jag har kun-
nat förstå arbetades det då inom skogsägarrörelsen, eftersom man skrev på
i princip lika blankett och reklamerade. Det har alltså funnits en aktivitet.
Jag tror inte att vi kan komma så värst mycket längre just nu. Det viktiga är
att vi ser till att problemet inte upprepas och att vi tar lärdom av det som har
hänt.
66
Anf. 182 JOHN ANDERSSON (-):
Herr talman! Det är klart att det är viktigt att man ser till att detta inte
upprepas. Men man måste också åtgärda det som redan har hänt. Det finns
ju regionala skillnader i fråga om dessa problem. Där klimatet är kärvt har
man tydligen de största problemen. Man lär i dag kunna ta upp plantor som
sattes för 15 år sedan och läsa texten på papperet som sitter omkring plantan,
eftersom klimatet är sådant att papperet inte har förmultnat. Därför är detta
kanske ett problem för Norrland.
Många påstår att detta är en tidsinställd bomb. Plantan kan växa ett antal
år och växa riktigt bra. Men när rötterna med tiden kläms åt, får plantan
problem med försörjningen och dör eller blåser omkull på grund av ett dåligt
utvecklat rotsystem.
Anf. 183 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Herr talman! Det är rätt att svaga marker och kalla lägen har medverkat
till att problemen uppkommit. Vi har därför en regional skevhet med större
problem norröver.
Detta förändrar dock inte totalbilden, dvs. att den övervägande delen av
planteringarna inte har drabbats. Vid en kontroll med stora skogsägare och
med Skogsstyrelsen har man kommit fram till att problemet inte i dag skall
övervärderas. Det viktiga är att vi ser till att inte göra dumheter inför framti-
den.
Den låga förmultningsgraden på papperet i norr kan möjligen underlätta
bestämmandet av vem som sålde plantan en gång i tiden för 20 år sedan.
Anf. 184 JOHN ANDERSSON (-):
Herr talman! Jag kan självfallet inte tvinga jordbruksministern att ta ini-
tiativ till en utredning i denna fråga. Eftersom jordbruksministern nämner
att det har kommit in ett antal reklamationer och att skogsägare hör av sig
skulle jag vilja att han överväger att fundera på saken ytterligare och åtmin-
stone försöker skapa samordning av eventuella åtgärder. Vaije enskild
skogsägare skall inte behöva inleda processer var och en på sitt håll för att
få sin rätt i frågan.
Anf. 185 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Herr talman! Denna fråga debatterades flitigt i riksdagen i slutet på 80-
talet och runt 1990. Min företrädare gav ett svar här i kammaren för ungefär
tre år sedan.
Vår bedömning i dag är att situationen inte nämnvärt har förändrats sedan
dess. Jag skall gärna säga att jag naturligtvis skall fundera på denna fråga,
liksom på alla andra frågor, om det finns allvarliga signaler. Jag vill inte på
något sätt avvisa den möjligheten.
Min bedömning i nuläget är dock att någon särskild åtgärd inte är nödvän-
dig.
Överläggningen var härmed avslutad.
Prot. 1993/94:10
19 oktober 1993
Svar på frågor
67
Prot. 1993/94:10
19 oktober 1993
Svar på frågor
Anf. 186 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Herr talman! Alf Eriksson har frågat mig vad jag gör för att få bort den
belgiska s.k. ECO-taxen, som han menar diskriminerar svensk export av
papper och kartong till Belgien.
Det belgiska parlamentet antog i början av juli en särskild lag om miljö-
skatter för bl.a. dryckesförpackningar, bekämpningsmedel, batterier och
pappersprodukter. Lagen träder i kraft vid olika tidpunkter beroende på vil-
ken typ av produkt det gäller. Sålunda utgår miljöskatt på reklamtryck från
den 1 januari 1994, men skatt på tidningspapper (dagstidningar) utgår först
den 1 januari 1995. Vissa pappersprodukter, t.ex. tidskriftspapper och pap-
persförpackningar för livsmedel annat än drycker, är helt undantagna från
skatteplikt. I lagen föreskrivs att en särskild s.k. uppföljningskommission
skall inrättas. Denna har rätt att föreslå att vissa skatter ändras, ges en annan
utformning eller slopas om skatterna riskerar att hota sysselsättningen eller
annars visa sig mindre ändamålsenliga från miljösynpunkt.
Lagen ger inte rätt att diskriminera vissa produkter på grund av deras ur-
sprung. Skulle det visa sig att lagens bestämmelser, då de omsätts i prakti-
ken, kommer att innebära en diskriminering eller på annat sätt skapa otill-
låtna handelshinder för svenska produkter, kommer vi givetvis att ta upp
detta på lämpligt sätt, t.ex. inom GATT eller med stöd av EES-avtalet.
Jag vill understryka att regeringen självfallet delar den målsättning som
ligger till grund för övervägandena att införa särskilda miljöskatter i Belgien,
nämligen behovet av att skydda miljön och hushålla med tillgängliga resur-
ser. Även i Sverige bedrivs ett mycket aktivt arbete för att minska avfalls-
mängder och främja återanvändning och återvinning.
Anf. 187 ALF ERIKSSON (s):
Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet för svaret.
Bakgrunden till frågan är naturligtvis oron för svensk skogsindustris fram-
tid. Vi vet att svensk skogsindustri bidrar med den största delen av nettoim-
porten av kapital till Sverige. Vi vet att den är mycket effektiv och att miljö-
investeringarna har varit omfattande under de senaste åren.
Det är naturligt att vissa länder, i det här fallet Belgien, vill skydda sin
egen industri. Den har inte den effektivitet som den svenska pappersindu-
strin har.
De flesta försöker nu att arbeta för att skapa konkurrens på lika villkor.
Jag tycker därför att den lag som successivt kommer att träda i kraft är stö-
tande.
Papper är en förnyelsebar råvara. Hur man än beter sig med papperet in-
går det i ett naturligt kretslopp. Därför är motivet till lagen tvivelaktigt i
detta hänseende.
Jag efterlyser initiativ från statsrådet redan nu, så att han så att säga stäm-
mer i bäcken.
68
Anf. 188 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Herr talman! Jag delar givetvis omsorgen om den svenska skogsindustrin.
Jag kan försäkra att vi på olika sätt och i olika sammanhang bevakar den
svenska skogsindustrins intressen på exportmarknaderna.
Så har skett också i detta fall i den meningen att vi har agerat gentemot
belgiska vederbörande för att försöka åstadkomma att skatten får en sådan
utformning att den inte diskriminerar den svenska skogsindustrin.
Det är alldeles uppenbart att man i Belgien har tagit intryck av de upp-
vaktningar som har gjorts från utländsk sida. Det har inte bara skett från
svensk utan också från andra länders sida. Jag ser den uppföljningskommis-
sion som har tillskapats som ett uttryck för detta.
Jag vill ändå säga att jag åtminstone inte i dagsläget är beredd att i första
hand uppfatta den åtgärd som har vidtagits som ett sätt att diskriminera ut-
ländska producenter eller, för att vända på det, som ett sätt att främja den
belgiska industrin. Det är snarare så, att det finns en omsorg om att främja
återvinning. I detta fall, liksom i många andra fall, blir det en besvärlig av-
vägning mellan å ena sidan de syften som miljöskatterna är avsedda att
främja och å andra sidan de intressen som vi givetvis vill verka för, nämligen
en fri handel.
I dagsläget är jag icke beredd att säga att miljöskatten strider mot de han-
delspolitiska intressena och att de miljömässiga intressena tar överhanden.
Vi kommer dock att nära följa utvecklingen av ärendet.
Anf. 189 ALF ERIKSSON (s):
Herr talman! Jag delar inte riktigt uppfattningen om att ECO-taxen inte
är på väg att skada handeln och om att man inte vill skydda egna intressen i
Belgien. Det är nämligen så, om jag inte är felunderrättad, att den s.k. ECO-
taxen omfattar den belgiska hemmaproduktionen och importen, men inte
den belgiska exporten av papper.
Jag vet att man i Finland har protesterat mot ECO-taxen. Jag vet också att
frågan har diskuterats i Tyskland, där man har avfört sådana här synpunkter.
Jag skall ge ett exempel som visar att man kan se ECO-taxen som ett han-
delshinder. Inblandningen av returfiber i tidningspapper skall i Belgien vara
så låg som 20 %. Belgiens egen produktion av tidningspapper är ganska hög.
När det däremot gäller övrigt tidningspapper skall inblandningsnivån vara
hela 60 %, och lagen träder i kraft redan 1994. Den tillverkningen är väldigt
liten i Belgien.
Anf. 190 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Herr talman! Jag vill inte påstå att den s.k. ECO-taxen inte är något han-
delshinder. Det kan mycket väl vara så att den blir ett handelshinder. I viss
mening är det så, att alla miljöskatter riskerar att påverka den internatio-
nella handeln, och många gör det. Icke desto mindre kan det finnas fall där
vi finner att skälen för miljöskatter tar över de handelspolitiska intressena.
Det är en besvärlig avvägning. Vad vi på svensk sida framför allt vill verka
för är att de miljömässiga bestämmelserna får en sådan utformning att de till
sin karaktär är ickediskriminerande. Om man drar den fulla konsekvensen
av ett resonemang som säger att man skall vända sig mot varje miljöskatt
Prot. 1993/94:10
19 oktober 1993
Svar på frågor
6 Riksdagens protokoll 1993194. Nr 10
Prot. 1993/94:10
19 oktober 1993
Svar på frågor
70
som påverkar handeln, tror jag att man definitivt kan skrinlägga planerna på
att över huvud taget införa några som helst miljöskatter.
Anf. 191 ALF ERIKSSON (s):
Herr talman! Det här fallet är faktiskt litet speciellt, därför att om detta
skulle bli omfattande i Europa, kommer man inte att klara pappersproduk-
tionen i framtiden. I vart fall klarar man inte svensk skogsindustri, därför att
den enligt mitt sätt att se har en global uppgift när det gäller pappersproduk-
tionen eftersom vi har väldigt mycket skog i Sverige. Man kan icke tillverka
papper utan en ansenlig mängd s.k. färskfiber eller jungfrufiber. Därför ser
jag det mer som att det behövs en överenskommelse över gränserna om hur
man skall klara miljöproblemen. De är inte så enkla att varje land kan lösa
dem med miljöskatter.
Anf. 192 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Herr talman! För det första: Visst är det här fallet speciellt. Varje miljöfall
är speciellt. Det ligger i själva sakens natur. Man måste därför titta på vaije
fall för sig.
För det andra delar jag helt uppfattningen att det kommer att behövas
jungfrufibrer i papperstillverkningen, vilket gör att vi aldrig kommer att slås
ut helt från marknaden. Vi kommer alltid att ha en viss avsättning för vår
export, men icke desto mindre kan detta utgöra ett hot mot den svenska ex-
porten, vilket vi har all anledning att uppmärksamma.
För det tredje är det av det skälet som vi mycket noggrant kommer att
följa utvecklingen på det här området, för att se om någon ytterligare åtgärd
påkallas från vår sida. Då kommer vi framför allt att ha ickediskriminerings-
aspekterna för ögonen.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 193 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Göthe Knutson har frågat socialministern vilka åtgärder han
avser att vidta för att stävja släpphäntheten och frikostigheten med persmis-
sioner till våldsverkare som är intagna för sluten vård och som uppenbart är
livsfarliga för omgivningen när de är på fri fot. Arbetet inom regeringen är
så fördelat att det är jag som skall svara på frågan.
Göthe Knutson tar i sin fråga upp ett beslut som Justitieombudsmannen
fattade tidigare i år. Efter att ha läst igenom beslutet kan jag konstatera att
kritiken gäller ett antal permissionsbeslut som fattades tidigare än den
1 januari 1992, dvs. innan den nya lagen om rättspsykiatrisk vård trädde i
kraft.
Vid förra veckans frågestund, där Göthe Knutson tog upp en liknande
fråga, förklarade jag att skyddet för allmänheten har stärkts genom den nya
lagstiftningen om psykiatrisk tvångsvård. Tingsrätten kan besluta om sär-
skild utskrivningsprövning när den dömer någon till rättspsykiatrisk vård.
Det är då länsrätten som bestämmer om patienten får vistas utanför vårdin-
rättningens område. Åklagaren har i sin tur möjlighet att överklaga beslutet.
I lagen anges uttryckligen att skyddsaspekten skall vägas in vid prövning
av utevistelser för patienter som genomgår rättspsykiatrisk vård. Det fram-
går t.ex. att arten av brottsligheten och risken för återfall särskilt skall beak-
tas vid beslut om permission. Det är enligt min mening av största vikt att
skyddaspekterna prövas noggrant i varje enskilt fall. Det finns dock inga be-
dömningsmetoder som helt kan garantera att en person som genomgår rätts-
psykiatrisk vård inte kommer att begå nya brott vid permission eller efter
utskrivning.
Socialstyrelsens regionala tillsynsenhet i Örebro genomförde den
13 oktober 1993 - dvs. tre dagar efter händelsen i Uppsala - en inspektion
vid Säters sjukhus. Regionala tillsynsenheten kommer senare i höst att av-
rapportera sina erfarenheter från inspektionen och jag kommer då att få
möjlighet att bedöma om några åtgärder behöver vidtas från min sida.
Jag vill också hänvisa till det svar som jag gav vid förra veckans frågestund,
nämligen att regeringen har gett Socialstyrelsen i uppdrag att utvärdera till-
lämpningen av den nya psykiatrilagstiftningen. Som framgick av svaret är
jag inte beredd att lämna några åtgärdsförslag innan jag tagit del av Social-
styrelsens utvärdering.
Anf. 194 GÖTHE KNUTSON (m):
Herr talman! Jag tackar för svaret. Att jag ställde en liknande fråga för en
kort tid sedan visar på mångfalden av sådana här otäcka händelser.
Jag konstaterar till min glädje att det har gjorts en inspektion vid Säters
sjukhus och att det uppenbarligen är min fråga som har föranlett inspektio-
nen. Min fråga ställdes den 12 oktober, och den 13 oktober genomfördes in-
spektionen vid Säters sjukhus av Socialstyrelsens regionala tillsynsenhet i
Örebro. Då utgår jag från att man snabbt kan sortera ut det väsentliga som
kom fram vid inspektionen och mycket snart ge ett svar till statsrådet, därför
att när sådant här ständigt inträffar och människor blir dödligt skadade me-
nar jag att det inte finns utrymme att invänta en byråkratisk handläggning.
Jag tycker att Socialstyrelsens handläggning som statsrådet gav besked om
för en vecka sedan, vilket visserligen var positivt, har varit litet långsam. Min
fråga är: Skulle statsrådet vilja skynda på handläggningen?
Anf. 195 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Först tar jag upp Göthe Knutsons kommentar om att det var
hans fråga som hade föranlett inspektionen. På den punkten har jag ingen
kännedom om ärendet. Jag kan bara konstatera att det när det gäller att två
händelser följer på varandra inte är självklart att den första har orsakat den
senare, men det kan ju förstås vara så.
Vad det gäller sättet att handlägga ärendet har man, vilket både Göthe
Knutson och jag har konstaterat, från Socialstyrelsens sida varit mycket
snabb, oavsett vad det hela gäller. Jag räknar med att de kommer att ge mig
ett svar så fort de har kunnat sammanställa det hela. Jag har ingen anledning
Prot. 1993/94:10
19 oktober 1993
Svar på frågor
71
Prot. 1993/94:10
19 oktober 1993
Svar på frågor
att tro att man på den här punkten agerar speciellt byråkratiskt. Jag kommer
att ta del av den rapport som kommer att lämnas till mig.
Anf. 196 GÖTHE KNUTSON (m):
Herr talman! Jag tackar för dessa ytterligare svar.
Bakgrunden till just den här frågan är den händelse som utspelades i Upp-
sala för cirka tio dagar sedan, då en patient vid Säters sjukhus som var dömd
till sluten psykiatrisk vård ännu en gång gick ut på fri fot i samhället och
gjorde sig skyldig till övergrepp. Den här personen är en notorisk återfalls-
patient.
Denna gång var det alltså en 18-åring som på intet sätt var känd från något
kriminellt eller annat vådligt sammanhang som blev ett oskyldigt offer. Trots
två skott i ryggen har 18-åringen uppenbarligen överlevt, och det skall vi vara
evigt tacksamma för. Men tänk om han nu hade avlidit! Vilken väldig reak-
tion det skulle ha blivit från allmänheten, därför att det handlar ju om - det
är bakgrunden till mina frågor - att allmänheten skall ha ett skydd. Därför
upprepar jag här till statsrådet angelägenheten av en snabb handläggning.
Det är inte statsrådet som är långsam i hanteringen, men jag är rädd för att
det kan gå långsamt i den byråkratiska hanteringen.
Anf. 197 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Jag ser inte någon anledning att dela Göthe Knutsons oro
på den punkten, utan jag räknar med att kunna få in den här rapporten.
Vi har några gånger tidigare varit inne på den här typen av frågor som
har att göra med det moderna, civiliserade samhällets allra svåraste frågor,
nämligen avvägningen mellan å ena sidan det skydd för allmänheten som vi
brukar kalla för samhällsskydd och å andra sidan det djupt humanitärt pro-
blematiska i att under långa, långa perioder hålla människor inlåsta för brott
de har begått eller därför att de behöver psykiatrisk vård av olika slag.
Som jag nämnde i mitt inledande svar är det dock så, att det inte finns
några bedömningsmetoder som helt kan garantera att en person som genom-
går den här typen av vård inte kommer att begå nya brott. När det sker är
det förstås utomordentligt tragiskt.
Anf. 198 GÖTHE KNUTSON (m):
Herr talman! Får jag bara avslutningsvis säga att vi i justitieutskottet, där
jag är ledamot, har behandlat rättspsykiatrin flera gånger. Det väcks varje
år motioner som vi handlägger. Vi förväntar oss en utvärdering av den för-
ändring som skedde för drygt ett år sedan.
Vi kan dess värre notera att det fortfarande är näst intill samma fart på
svängdörrarna på en del ställen. Om det hade funnits interneringsstraff i dag
hade den här mannen inte fått gå ute på fri fot. Men nu gör man inom rätts-
psykiatrin en bedömning att det skall finnas andningshål i tillvaron, och då
är vederbörande ute ensam, på obevakad permission. Det är det som är så
farligt.
Överläggningen var härmed avslutad.
72
Anf. 199 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Eva Zetterberg har frågat mig om regeringen kommer att se
över möjligheterna till dispens från bestämmelserna om husläkare.
Husläkarreformen är en angelägen reform vars syfte är att öka tillgänglig-
heten och kontinuiteten i den öppna vården. Inte mindre viktigt är att refor-
men stärker den enskildes inflytande.
De viktigaste bestämmelserna om husläkare finns i lagen (1993:588) om
husläkare och i en ändring i 5 § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763). Lagbe-
stämmelserna träder i kraft den 1 januari nästa år.
Regeringen kan inte ge dispens från lagbestämmelser. Enligt min mening
finns i detta sammanhang heller inget sådant behov med anledning av de
övergångsbestämmelser som finns i anslutning till lagbestämmelserna om
husläkare.
Landstingen kan fram till utgången av år 1995 begränsa sitt ansvar för att
organisera den öppna vården så att alla som är bosatta inom landstinget får
tillgång till och kan välja en husläkare. I praktiken innebär detta att sjuk-
vårdshuvudmännen inte behöver ha några husläkare i sin egen organisation
och inte behöver ge alla invånare möjlighet att välja en husläkare förrän ef-
ter denna tidpunkt.
Jag anser att övergångsreglerna ger sjukvårdshuvudmännen tillräckligt
rådrum att genomföra husläkarreformen.
Anf. 200 EVA ZETTERBERG (v):
Herr talman! Jag vill tacka statsrådet Könberg för svaret på frågan. Stats-
rådet kanske har viss förståelse för att jag inte är nöjd med svaret.
Att jag inte är nöjd kanske spelar mindre roll, än det faktum att man runt
om i flera landsting är väldigt missnöjd med beslutet om husläkare. Jag och
många har förståelse för bevekelsegrunderna, dvs. att öka kontinuiteten,
öka närheten osv., men vi betvivlar att det kommer att uppnås med husläkar-
reformen.
Jag undrar därför om statsrådet Könberg har tagit del av skriverierna, ex-
empelvis från Blekinge, Malmöhus och Gävleborgs landsting och från en rad
andra håll. I exempelvis Blekinge säger bl.a. distriktsläkare och politiker att
det handlar om en slakt av primärvården. Andra säger att husläkarreformen
slår sönder vården i Blekinge.
Det har alltså kommit en rad protester mot husläkarlagen, och det är det
som har föranlett min fråga. Bl.a. i Blekinge har man sagt att man i den här
situationen vill uppvakta statsrådet om alternativ. Man nöjer sig alltså inte
med att förhala eller avvakta med att införa det hela, som statsrådet anför i
svaret, utan man vill ha dispens för att införa det när man själv finner att det
skulle gagna verksamheten.
Jag undrar om uppvaktningen har ägt rum, om statsrådet Könberg har ta-
git del av artiklarna och skriverierna samt vilka synpunkter regeringen har
på detta.
Prot. 1993/94:10
19 oktober 1993
Svar på frågor
73
Prot. 1993/94:10
19 oktober 1993
Svar på frågor
Anf. 201 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Jag kan försäkra Eva Zetterberg att jag noga följer utveck-
lingen i landet i denna för sjukvården så viktiga fråga, för att se att detta
genomförs på ett bra sätt och att det som har varit riksdagens intentioner på
den här punkten fullföljs, nämligen att varje svensk som vill, för första
gången någonsin, skall få möjlighet att välja sin egen läkare/en fast läkarkon-
takt.
Jag följer bl.a. det som har hänt i Blekinge. I de handlingar från lands-
tinget därstädes som jag har kunnat ta del av har jag konstaterat att man i
sina beslut har slagit fast att man avser att fullfölja intentionerna i husläkarla-
gen. Det har skett i samband med en hel del politiskt buller i frågan. I rubri-
kerna har det handlat om ”nej till husläkare”, men i texterna till de beslut
som skulle tas upp i landstingsstyrelsen i dag - jag har inte kontrollerat om
beslut har fattats, men jag har sett underlaget - är det uppenbart att man
avser att följa lagen. Jag har ingen anledning att tro något annat.
I Malmöhus län vill man i ett beslut hemställa hos regeringen om en lag-
ändring i en del av husläkarlagen, nämligen det som har att göra med den
s.k. passiva listningen, vad som händer med de människor som inte har vare
sig valt en husläkare eller aktivt avstått.
På frågan om Blekinge läns uppvaktning hos mig, kan jag svara att något
sådant önskemål icke hade inkommit till mig så sent som i går när jag var på
min arbetsplats.
Anf. 202 EVA ZETTERBERG (v):
Herr talman! Jag hoppas då att man fullföljer den intention som man har
talat om, dvs. att uppvakta statsrådet Könberg i just den här frågan.
Jag kan konstatera att vi har olika synpunkter på husläkarlagen - det är
inte första gången. Jag har förstått att man i Blekinge har uttryckt starka
önskemål om att få dispens, men jag hoppas att inte något landsting sätter
sig upp mot lagen, om man nu har fattat ett sådant beslut.
Jag har svårt att förstå varför regeringen inte kan acceptera att ett lands-
ting på försök får dispens att låta bli att genomföra reformen. Då skulle rege-
ringen kunna få många goda exempel, enligt sina egna värderingar, på hur
bra det går i de andra landstingen jämfört med i de landsting som har fått
dispens. Skulle inte det vara intressant? Vi skulle då båda få belägg för på
vilket sätt primärvården blir bättre.
Anf. 203 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Jag gläder mig över det som i och för sig är självklart, nämli-
gen att Eva Zetterberg och jag är helt överens om att de lagar som riksdagen
stiftar gäller hela riket - även f.d. danska delar av riket. Det är bra att vi
gemensamt kan slå fast detta från riksdagens talarstol.
Möjligen har jag uttryckt mig oklart i mitt svar, eftersom Eva Zetterberg
ånyo upprepar ett önskemål om att Blekinge skulle få en dispens, som man
inte har begärt. Regeringen har inte den möjligheten. Den lag som riksdagen
har antagit innehåller inga dispensmöjligheter. Om Blekinge mot förmodan
skulle skicka in en ansökan om dispens, kommer denna att kunna behandlas
74
mycket snabbt av regeringen, dvs. bara genom ett konstaterande att lagen
inte medger detta.
Eva Zetterberg hade en fundering om att det skulle vara bra om något
område i landet inte införde husläkare medan resten gjorde det, för att man
skulle kunna göra jämförelser. Det är en intressant tankegång. Dock kan vi
konstatera att husläkare har införts på försök i olika delar av landet genom
åren och att erfarenheterna av detta har varit goda. Dessutom har vi haft
möjlighet att studera andra länder som har haft husläkare. Det har alltså fun-
nits många möjligheter att göra jämförelser.
Anf. 204 EVA ZETTERBERG (v):
Herr talman! Jag tror inte att det är samma sak att ha försöksverksamhet
eller att gå till England, som Folkpartiet gärna gör, och tala om hur utmärkt
det har fungerat med ett husläkarsystem där. Det är en helt annan sak när
vi har en lag och ett förslag som skall genomföras i vårt land. Jag vidhåller
att det skulle vara intressant att jämföra detta.
Jag förstår den juridiska aspekten att det inte är regeringen som medger
dispens. Vi får då bara hänvisa Blekinge till att fullfölja den uppvaktning
som man har diskuterat och se vilka andra möjligheter det finns att få dispens
och vem som ger den, om inte regering eller riksdag skulle kunna göra det.
Anf. 205 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Det är inte vare sig regering eller riksdag som ger dispens.
Däremot är det alltid riksdagen obetaget att ändra de lagar som den har stif-
tat. Det är väl ingen risk för att så sker under den här mandatperioden, och
vi får hoppas att olyckan inte är framme vid valet.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 206 Statsrådet BEATRICE ASK (m):
Herr talman! Stefan Kihlberg har frågat mig om en två veckors kurs i ”civil
olydnad” som genomförts vid folkhögskolan i Färnebo. Frågan gäller vilka
åtgärder jag är beredd att vidta för att kartlägga omfattningen och förhindra
att offentliga medel och resurser används till utbildningar vid folkhögskolor
som ”uppmanar till och stödjer kriminell verksamhet”.
När Utbildningsdepartementet i somras fick kännedom om att Färnebo
folkhögskola under tiden den 28 juni—11 juli i år genomförde en kurs i civil
olydnad tog vi direkt kontakt med Folkbildningsrådet. Från Folkbildningsrå-
det har vi erfarit följande.
Rådets styrelse har behandlat ärendet och har i brev till styrelsen för Fär-
nebo folkhögskola bl.a. konstaterat att kursen har getts sådan utformning
och sådant innehåll att den inte kan betraktas som bidragsberättigad inom
ramen för de syften som regering och riksdag har angett i folkbildningsför-
Prot. 1993/94:10
19 oktober 1993
Svar på frågor
75
Prot. 1993/94:10
19 oktober 1993
Svar på frågor
ordningen. Rådet har således konstaterat att den aktuella kursen inte kan
betraktas som statsbidragsberättigad.
Enligt min mening är det direkt stötande att en folkhögskola med statsbi-
drag anordnar kurser som uppenbart innefattar lagbrott. Folkbildningsrådet
har också påpekat att statsbidrag inte får gå till sådan verksamhet, och jag
utgår från att skolan tar det ad notam.
Vad gäller regeringens möjligheter att ingripa vill jag först konstatera att
konstruktionen av statsbidraget till folkbildningen är sådan att staten - i För-
ordningen om statsbidrag till folkbildningen - anger syftet med statsbidraget
till folkbildningen. Folkbildningsrådet har sedan i uppdrag att fördela bidra-
get till enskilda folkhögskolor och studieförbund samt att utifrån de syften
och villkor som anges i förordningen följa upp och utvärdera den verksamhet
som har bedrivits. Staten kan inte med denna bidragskonstruktion direkt på-
verka fördelningen.
Jag ser emellertid mycket allvarligt på att kurser av detta slag anordnas
inom folkbildningen - med eller utan statsbidrag - och jag kommer fortsätt-
ningsvis att uppmärksamt följa utvecklingen. Jag vill inte utesluta att sådant
missbruk kan aktualisera en översyn av bidragsreglerna.
Anf. 207 STEFAN KIHLBERG (nyd):
Herr talman! Jag börjar med att tacka statsrådet Beatrice Ask för svaret.
Jag är naturligtvis till allra största delen nöjd med statsrådets svar, eftersom
statsrådet delar den kraftiga reaktion som också jag har fått ta del av och
själv känt.
Jag har ändå några frågor. Hur avser statsrådet att följa utvecklingen?
Folkbildningsrådet har ju det direkta uppföljnings- och utvärderingsansva-
ret. Såvitt jag förstår av statsrådets svar har Folkbildningsrådet inte riktigt
förstått allvaret. Man tycker att det är olämpligt att det används statsbidrags-
medel för denna utbildning. Vidare konstaterar man att kurserna inte är
statsbidragsberättigade. Men jag är inte säker på att man delar vår uppfatt-
ning, att det är stötande - för att inte säga olagligt - att anordna den typen
av utbildning.
Anf. 208 Statsrådet BEATRICE ASK (m):
Herr talman! Stefan Kihlberg undrade till att börja med hur statsrådet och
departementet kommer att följa utvecklingen. Vi har fortlöpande kontakter
med Folkbildningsrådet, och vi får också redovisningar i olika sammanhang
av vad som pågår. Det är svårt att i detalj exakt säga vad man gör, men jag
kommer naturligtvis fortlöpande att fråga vad som händer och framför allt i
vilken utsträckning denna skola tar till sig vad Folkbildningsrådet har sagt.
Däremot kan jag nog lugna Stefan Kihlberg när det gäller frågan om huru-
vuda Folkbildningsrådet har insett allvaret i att man har anordnat den här
typen av kurs på Färnebo folkhögskola. Jag har här det brev som man från
Folkbildningsrådet har skickat, i vilket man är mycket tydlig angående folk-
bildningens uppgift. Man påpekar att folkbildningen skall arbeta självstän-
digt, men att det handlar om att stärka de demokratiska krafterna och att
det går en klar gräns mellan å ena sidan att belysa och föra en dialog om olika
76
saker som sker i samhället och å andra sidan att uppmuntra och underlätta
handlingar som strider mot gängse rättsuppfattning.
Efter att ha gått igenom brevet tycker jag att det här finns en tydlighet.
Det hade annars varit väldigt upprörande, eftersom folkbildningsorganisa-
tionerna ju i huvudsak har startats för att stärka demokratin och göra fler
delaktiga i de demokratiska processerna. Det är klart att det går stick i stäv
med dessa strävanden och ambitioner när en folkhögskola anordnar kurser
i civil olydnad. Jag är således inte bekymrad över Folkbildningsrådets inställ-
ning, tvärtom.
Anf. 209 STEFAN KIHLBERG (nyd):
Herr talman! Det gläder mig att höra. Då behöver inte heller jag bekymra
mig särskilt mycket, eftersom jag känner mig förvissad om att statsrådet föl-
jer frågan och eftersom vi i grunden har helt samma uppfattning. Men det
är ändå anmärkningsvärt att en enskild folkhögskola har utvecklat denna in-
ställning. Enligt uttalanden i Ekot och tidningsuttalanden från i somras är
det uppenbart att ledningen för skolan då inte tyckte att detta var olämpligt
och att detta inte heller stred mot folkhögskolans goda tradition.
Avslutningsvis vill jag fråga: Har statsrådet förvissat sig om att skolans led-
ning via Folkbildningsrådets kontakter har förstått allvaret i detta?
Anf. 210 Statsrådet BEATRICE ASK (m):
Herr talman! Jag har själv inte varit i kontakt med den aktuella folkhög-
skolan, annat än för att få litet mer information. Jag har tagit del av Folkbild-
ningsrådets kontakter. Också jag blir bekymrad över att ledningen för en
folkhögskola och även människor utanför folkhögskolan så uppenbart sak-
nar insikt om demokratins förutsättningar och villkor. Detta understryker
betydelsen av att alla vi andra på olika sätt tydliggör vad som menas med
demokrati, vad demokrati förutsätter och skälen till att rättssamhället måste
överleva.
I skolsammanhang talar vi ofta om nödvändigheten av att vinna den unga
generationen för dessa idéer. Men det är uppenbart att också en del vuxna
bör omfattas av denna opinionsbildning. Jag utgår ifrån att den aktuella folk-
högskolan har tagit Folkbildningsrådets mycket tydliga brev ad notam, som
jag sade i mitt inledande svar, och att man följer detta i sin fortsatta plane-
ring. Jag tror definitivt att signalen till övriga studieförbund och folkhögsko-
lor är mycket tydlig och att man kommer att intensifiera sitt arbete för demo-
krati och rättssamhället i stället för tvärtom.
Överläggningen var härmed avslutad.
Föredrogs och hänvisades
Propositionerna
1993/94:38 och 62 till trafikutskottet
1993/94:79 till skatteutskottet
Prot. 1993/94:10
19 oktober 1993
Svar på frågor
77
Prot. 1993/94:10
19 oktober 1993
Skrivelse
1993/94:20 till näringsutskottet
78
Anmäldes och bordlädes
Propositionerna
1993/94:63 Ändring i lagen (1988:1597) om finansiering av hanteringen av
visst radioaktivt avfall m.m.
1993/94:83 Bidrag till Stiftelsen Konsumenternas Bankbyrå
Redogörelse
1993/94:RR1 Riksdagens revisorers verksamhetsberättelse för budgetåret
1992/93
Anmäldes att följande interpellationer framställts
den 18 oktober
1993/94:28 av Kristina Svensson (s) till statsrådet Alf Svensson om biståndet
till Angola:
För ett år sedan gick folket i Angola till val. Efter 16 års inbördeskrig hop-
pades man att freden skulle få en möjlighet. Fredsdrömmen förbyttes i mar-
dröm. De få mediareportage som når ut talar om en desperat kamp för livet
där man slåss om varje majskorn. Kriget i Angola har ingen CNN-närvaro
och är därför föga uppmärksammat i media. Folket i Angola svälter. Antalet
föräldralösa barn ökar ständigt. På sjukhusen trängs minskadade. I striderna
dödas tusentals. Angola är ett av Sveriges programländer.
Vilka åtgärder planerar den svenska regeringen för att snabbt bistå folket
i Angola?
1993/94:29 av Sören Lekberg (s) till statsrådet Bo Lundgren om fastighets-
taxeringen:
Nästa år skall bl.a. bostadshyresfastigheterna omtaxeras. Enligt prelimi-
nära uppgifter kommer de genomsnittliga fastighetsvärdena att öka med
70%, och många fastigheter kommer att få fördubblad fastighetsskatt eller
mer. Tekniken för att beräkna fastighetsvärdena kommer att leda till särskilt
höga värden i nya årgångar av bostadsbeståndet. Skillnaderna mellan nya
och gamla hus kommer att öka.
Det yngre beståndet, där halv fastighetsskatt utgår, kommer t.ex. att få
högre fastighetsskatt räknat i kronor per kvadratmeter än de äldre med full
fastighetsskatt. För 1991 års färdigställda bostäder, som nu är skattebefriade
i fem år, kan halv fastighetsskatt 1996 komma att uppgå till 70 kr per kvadrat-
meter. I 60-talsbeståndet kommer full fastighetsskatt att troligtvis uppgå till
50 kr per kvadratmeter.
Detta är inte rimligt, i all synnerhet med tanke på att de nyare bostäderna
har drabbats mycket hårt av dels fördubblad upptrappning av den garante-
rade räntan, dels av extra indragningar av räntebidrag. Den sammanlagda
effekten av indragna räntebidrag och höjd fastighetsskatt kommer att få för-
ödande konsekvenser för många hushåll.
Många reagerar nu mot den omvandling utan förnuft och rättvisa som nu
sker på bostadsmarknaden. Byggentreprenörerna anser t.ex. att avveck-
lingen av räntebidragen sker i en snabb takt och att fastighetstaxeringen
måste omprövas. Om inget görs kommer enligt byggentreprenörerna de
mest sårbara fastigheterna - färdigställda efter 1985 - att under några år på-
föras kostnader motsvarande 2 000 till 3 000 kr i månaden för en trerumslä-
genhet.
Mot denna bakgrund vill jag fråga statsrådet Bo Lundgren om vilka åtgär-
der han är beredd att vidta för att eliminera de orimliga effekter som nästa
års omtaxering av hyreshusfastigheter kommer att leda till.
37 § Kammaren åtskildes kl. 19.47.
Förhandlingarna leddes
av talmannen från sammanträdets början t.o.m. ajourneringen kl. 16.32 och
av förste vice talmannen därefter till sammanträdets slut.
Vid protokollet
ULF CHRISTOFFERSSON
/Barbro Nordström
Prot. 1993/94:10
19 oktober 1993
79
Prot. 1993/94:10
1 § Val till Nordiska rådets svenska delegation................ 1
2 § Justering av protokoll................................ 2
3 § Meddelande om svar på interpellation ................... 2
4 § Svar på fråga 1993/94:34 om folkomröstning om medlemskap i
EG ............................................ 2
Statsminister Carl Bildt (m)
Ewa Hedkvist Petersen (s)
5 § Svar på fråga 1993/94:59 om deklaration av innehållet i blyfri ben-
sin ............................................ 7
Miljöminister Olof Johansson (c)
Karl-Erik Persson (v)
6 § Svar på fråga 1993/94:4 om ett nytt polishus i Sölvesborg..... 9
Justitieminister Gun Hellsvik (m)
Christer Skoog (s)
7 § Svar på frågorna 1993/94:25 och 26 om beläggningen på kriminal-
vårdsanstalterna, m.m.............................. -11
Justitieminister Gun Hellsvik (m)
Birger Andersson (c)
8 § Svar på fråga 1993/94:32 om åtgärder för att minska den ekono-
miska brottsligheten ............................... 14 -
Justitieminister Gun Hellsvik (m)
Kenneth Lantz (kds)
9 § Svar på frågorna 1993/94:53 och 56 om åtgärder för att säkra till-
gången på polishundar, m.m......................... 17
Justitieminister Gun Hellsvik (m)
Birgit Henriksson (m)
Per-Richard Molén (m)
10 § Svar på fråga 1993/94:54 om polisens bedömning av omhänder-
tagna personers behov av vård ....................... 19
Justitieminister Gun Hellsvik (m)
Birgit Henriksson (m)
11 § Svar på fråga 1993/94:55 om resurserna till polisväsendet i Upp-
sala län ......................................... 21
Justitieminister Gun Hellsvik (m)
Gunnar Thollander (s)
12 § Svar på fråga 1993/94:57 om polisingripanden vid demonstratio-
ner m.m........................................ 23
Justitieminister Gun Hellsvik (m)
My Persson (m)
13 § Svar på fråga 1993/94:61 om tillsynen över bevakningsföretag 25
80 Justitieminister Gun Hellsvik (m)
Sylvia Lindgren (s)
Svar på fråga 1993/94:3 om väderstationen på Hanö........ 27
Kommunikationsminister Mats Odell (kds)
Christer Skoog (s)
Svar på fråga 1993/94:16 om remisstid för trafikplaner...... 29
Kommunikationsminister Mats Odell (kds)
Ingrid Andersson (s)
Svar på fråga 1993/94:23 om sjöfartsstöd................. 33
Kommunikationsminister Mats Odell (kds)
Karl-Erik Persson (v)
Svar på fråga 1993/94:49 om bestämmelser om hobbyfordon. . 34
Kommunikationsminister Mats Odell (kds)
Jan Sandberg (m)
Svar på fråga 1993/94:65 om nattågstrafiken mellan Sundsvall
och Göteborg .................................... 35
Kommunikationsminister Mats Odell (kds)
Hans Stenberg (s)
Svar på fråga 1993/94:51 om kostnaderna för den enskilde vid
exekutiv försäljning av fastighet ...................... 38
Statsrådet Bo Lundgren (m)
Inger Lundberg (s)
Svar på fråga 1993/94:64 om momsbefrielse vid alternativmedi-
cinsk behandling.................................. 40
Statsrådet Bo Lundgren (m)
Ingrid Hemmingsson (m)
Svar på fråga 1993/94:39 om Domän AB:s försäljning av skogs-
mark .......................................... 43
Näringsminister Per Westerberg (m)
Carl Olov Persson (kds)
Ajournering ..................................... 46
Återupptagna förhandlingar ......................... 46
Svar på frågorna 1993/94:9 och 17 om äldreomsorgen....... 46
Socialminister Bengt Westerberg (fp)
Jan Andersson (s)
Svar på fråga 1993/94:24 om prioriteringen av vårdnadsbidraget 50
Socialminister Bengt Westerberg (fp)
Jan Andersson (s)
Svar på fråga 1993/94:29 om införande av vårdnadsbidrag ... 51
Socialminister Bengt Westerberg (fp)
Hans Karlsson (s)
Svar på fråga 1993/94:8 om karensdagarna i arbetslöshetsförsäk-
ringen .......................................... 53
Arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund (c)
Ingela Thalén (s)
Svar på fråga 1993/94:63 om det statliga stödet vid flyttning av
företag ......................................... 55
Arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund (c)
Sylvia Lindgren (s)
Prot. 1993/94:10
19 oktober 1993
81
Prot. 1993/94:10 27 § Svar på fråga 1993/94:5 om sillfisket i Östersjön........... 58
19 oktober 1993 Jordbruksminister Karl Erik Olsson (c)
Christer Skoog (s)
28 § Svar på fråga 1993/94:10 om åtgärder mot olaga fiske i Öresund 62
Jordbruksminister Karl Erik Olsson (c)
Bengt Silfverstrand (s)
29 § Svar på fråga 1993/94:44 om s.k. rotsnurr................ 65
Jordbruksminister Karl Erik Olsson (c)
John Andersson (-)
30 § Svar på fråga 1993/94:47 om handelshinder vid export av papper 68
Statsrådet Ulf Dinkelspiel (m)
Alf Eriksson (s)
31 § Svar på fråga 1993/94:38 om permission från sluten psykiatrisk
vård ........................................... 70
Statsrådet Bo Könberg (fp)
Göthe Knutson (m)
32 § Svar på fråga 1993/94:50 om dispens från bestämmelserna om
husläkare ....................................... 73
Statsrådet Bo Könberg (fp)
Eva Zetterberg (v)
33 § Svar på fråga 1993/94:46 om kurser vid folkhögskolor som har
statligt stöd...................................... 75
Statsrådet Beatrice Ask (m)
Stefan Kihlberg (nyd)
34 § Hänvisning av ärenden till utskott...................... 77
35 § Bordläggning ..................................... 78
36 § Anmälan om interpellationer
1993/94:28 av Kristina Svensson (s) om biståndet till Angola. 78
1993/94:29 av Sören Lekberg (s) om fastighetstaxeringen. ... 78
82
gotab 45224, Stockholm 1993