Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 28 oktober 1993
Carl Bildt
Bo Lundgren
(Finansdepartementet)
I propositionen föreslås att fastighetsskatten på bostäder i hyreshusenheter
sänks från 2,5 % till 1,5 % av taxeringsvärdet.
Vidare föreslås att fastighetsskatten på en hyreshusenhet med byggnad
som innehåller bostäder, efter ansökan av den skattskyldige, skall redu-
ceras om det taxeringsvärde som utgör underlag för fastighetsskatten har
höjts till följd av en om- eller tillbyggnad.
Slutligen föreslås också rätt till avdrag för reparations- och under-
hållskostnader hänförliga till större mangårdsbyggnad på lantbruksenhet
genom att sådan privatbostadsfastighet efter särskild framställan räknas
som näringsfastighet.
De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 januari 1994 och tillämpas
första gången vid 1995 års taxering.
1 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 91
Prop. 1993/94:91
|
1 |
Förslag till riksdagsbeslut |
3 |
|
2 |
Lagtext |
4 |
|
2.1 |
Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen |
4 |
|
2.2 |
Förslag till lag om ändring i lagen (1984:1052) om |
7 |
|
3 |
Ärendet och dess beredning |
10 |
|
4 |
Nedsatt fastighetsskatt för hyreshus |
12 |
|
5 |
Reducerad fastighetsskatt vid om- eller tillbyggnad |
14 |
|
6 |
Avdragsrätt för kostnader för reparation och underhåll |
17 |
|
6.1 |
Förslagets allmänna utformning |
17 |
|
6.2 |
Förslagets tekniska utformning |
20 |
|
7 |
Statsfinansiella effekter |
23 |
|
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde |
25 | |
Prop. 1993/94:91
Regeringen föreslår att riksdagen
antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),
2. lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt.
1* Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 91
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Prop. 1993/94:91
Härigenom föreskrivs att 5 § och 46 § 1 mom. kommunalskattelagen
(1928:370) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Fastighet är antingen privatbo-
stadsfastighet eller näringsfastighet.
Som privatbostadsfastighet
räknas småhus med mark som
utgör småhushusenhet, småhus på
annans mark samt småhus som är
inrättat till bostad åt en eller två
familjer med tillhörande tomtmark
på lantbruksenhet, om småhuset är
en privatbostad. Som privatbo-
stadsfastighet räknas även tomt-
mark som avses bli bebyggd med
sådan bostad. Annan fastighet är
näringsfastighet.
Småhus, småhusenhet, lantbruks-
enhet och storlek har samma inne-
börd som i fastighetstaxeringslagen
(1979:1152).
Fastighet är antingen privatbo-
stadsfastighet eller näringsfastighet.
Som privatbostadsfastighet
räknas — med i sjunde stycket an-
givet undantag - småhus med mark
som utgör småhusenhet, småhus på
annans mark samt småhus som är
inrättat till bostad åt en eller två
familjer med tillhörande tomtmark
på lantbruksenhet, om småhuset är
en privatbostad. Som privatbo-
stadsfastighet räknas även tomt-
mark som avses bli bebyggd med
sådan bostad. Annan fastighet är
näringsfastighet.
Som privatbostad räknas småhus som helt eller till övervägande del
eller, i fråga om hus som är inrättat till bostad åt två familjer, till vä-
sentlig del används för permanent boende eller som fritidsbostad för
ägaren eller sådan honom närstående som avses i punkt 14 sista stycket
av anvisningarna till 32 § eller är avsedd att användas som sådan bostad.
Småhus, småhusenhet och lant-
bruksenhet har samma innebörd
som i fastighetstaxeringslagen
(1979:1152).
Som privatbostad räknas vidare bostad som används eller är avsedd att
användas på det sätt som anges i andra stycket och som innehas av med-
lem i bostadsrättsförening eller bostadsförening eller av delägare i bo-
stadsaktiebolag, om föreningens eller bolagets verksamhet är sådan som
avses i 2 § 7 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.
I fråga om privatbostad som ingår i dödsbo gäller bestämmelserna i
53 § 3 mom.
Frågan om bostad skall räknas som privatbostad eller ingå i närings-
verksamhet skall för varje kalenderår bestämmas på grundval av för-
hållandena vid kalenderårets utgång eller, om bostaden överlåtits under
1 Senaste lydelse 1990:1421.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:91
året, förhållandena på överlåtelsedagen. Har under ett kalenderår inträffat
omständighet som bör föranleda att en bostad i samma ägares hand inte
längre skall räknas som privatbostad utan anses ingå i näringsverksamhet
(omklassificering), skall omklassificeringen inte ske för detta kalenderår
och det därpå följande kalenderåret. Detsamma skall gälla om en bostad
övergått till ny ägare genom arv, testamente, bodelning eller gåva. Om
skäl för omklassificering kvarstår vid utgången av andra kalenderåret
efter det, då den omständighet inträffat som först utgjorde skäl för
omklassificering, skall omklassificering ske, såvida inte privatbostaden
dessförinnan har överlåtits. Om ägaren yrkar det skall dock bestämmel-
serna i andra-fjärde meningarna inte tillämpas.
Privatbostadsfastighet på lant-
bruksenhet skall på ägarens begä-
ran räknas som näringsfastighet
om småhusets storlek uppgår till
minst 400 kvadratmeter och det har
nybyggnadsår före år 1930.
46 §
1 mom.2 Underskott av förvärvskälla som utgör aktiv näringsverk-
samhet enligt 11 kap. 3 § lagen (1962:381) om allmän försäkring får —
efter yrkande av den skattskyldige och med de begränsningar som anges
i andra-fjärde styckena — dras av från den skattskyldiges inkomst.
Avdrag får göras för underskott avseende det beskattningsår då den
skattskyldige började bedriva förvärvskällan (startåret) och de fyra när-
mast följande beskattningsåren. Om förvärvskällan övergått till den skatt-
skyldige från någon sådan närstående som avses i punkt 14 av anvisning-
arna till 32 § får avdrag göras endast om den närstående hade varit
berättigad till avdrag om han fortsatt att driva verksamheten.
Avdrag medges inte
1. skattskyldig som någon gång under de fem beskattningsår som
närmast föregått startåret direkt eller indirekt bedrivit likartad verksam-
het,
2. för underskott som belöper på kommanditdelägare eller sådan del-
ägare i handelsbolag som i förhållande till övriga delägare i bolaget för-
behållit sig ett begränsat ansvar för bolagets förbindelser i vidare mån än
som anges i 18 § tredje stycket,
3. i den mån avdrag för under-
skottet medgetts enligt 3 §
13 mom., 25 § 11 mom. eller 26 §
9 mom. lagen (1947:576) om stat-
lig inkomstskatt.
3. i den mån avdrag för under-
skottet medgetts enligt 3 §
13 mom., 25 § 11 mom. eller 26 §
9 mom. lagen (1947:576) om stat-
lig inkomstskatt,
4. för underskott i förvärvskälla
2Lydelse enligt prop. 1993/94:50.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:91
i vilken ingår privatbostadsfastig-
het som på ägarens begäran räk-
nas som näringsfastighet enligt 5 §
sjunde stycket.
I fråga om förvärvskälla som uteslutande eller så gott som uteslutande
avser litterär, konstnärlig eller därmed jämförlig verksamhet får avdrag
göras även efter den i andra stycket angivna tiden. Härvid gäller föl-
jande. Avdrag får med iakttagande av föreskrifterna i tredje stycket 2 och
3 göras i den mån underskottet överstiger avdrag för underskott från
närmast föregående beskattningsår. Ett villkor för avdrag är dock att den
skattskyldige under den period som omfattas av beskattningsåret och de
tre närmast föregående beskattningsåren redovisat intäkter från verksam-
heten av någon betydenhet. Härvid beaktas även intäkter som hänförts till
inkomstslaget tjänst.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994 och tillämpas första gången
vid 1995 års taxering.
2.2 Förslag till Prop. 1993/94:91
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1984:1052) om statlig fastig-
hetsskatt
dels att 3 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 4 §, av följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 §*
Fastighetsskatten utgör för varje beskattningsår
a) 1,5 procent av:
taxeringsvärdet avseende småhusenhet,
bostadsbyggnadsvärdet och tomtmarksvärdet avseende småhus på lant-
bruksenhet,
75 procent av marknadsvärdet avseende privatbostad i utlandet,
b) 2,5 procent av:
taxeringsvärdet avseende hyres-
husenhet till den del det avser vär-
b) 7,5 procent av:
taxeringsvärdet avseende hyres-
husenhet till den del det avser vär-
deringsenhet för bostäder, värde-
ringsenhet för bostäder under
uppförande, värderingsenhet avse-
ende tomtmark som hör till dessa
bostäder, annan värderingsenhet
tomtmark som är obebyggd samt
värderingsenhet avseende exploate-
ringsmark.
deringsenhet för bostäder, värde-
ringsenhet för bostäder under
uppförande, värderingsenhet avse-
ende tomtmark som hör till dessa
bostäder, annan värderingsenhet
tomtmark som är obebyggd samt
värderingsenhet avseende exploate-
ringsmark.
Innehåller byggnaden på en fastighet, som är belägen i Sverige, bo-
städer och har byggnaden beräknat värdeår som utgör året före det fastig-
hetstaxeringsår som föregått inkomsttaxeringsåret, utgår dock ingen fas-
tighetsskatt på bostadsdelen under de fem första åren och halv fastig-
hetsskatt under de därpå följande fem åren enligt vad som närmare före-
skrivs i femte stycket. Detsamma gäller färdigställd eller ombyggd sådan
byggnad, för vilken värdeår inte har åsatts vid ny fastighetstaxering, men
som skulle ha åsatts ett värdeår motsvarande året före det fastighetstaxe-
ringsår som föregått inkomsttaxeringsåret, om ny fastighetstaxering då
hade företagits.
För fastighet, som avses i 5 § kommunal skattelagen (1928:370), skall
fastighetens andel av taxeringsvärdet på sådan samfällighet som avses i
41 a § nämnda lag inräknas i underlaget för fastighetsskatten om samfäl-
ligheten utgör en särskild taxeringsenhet.
'Senaste lydelse 1992:1593.
1** Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 91
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:91
Har byggnad, som är avsedd för användning under hela året, på grund
av eldsvåda eller därmed jämförlig händelse inte kunnat utnyttjas under
viss tid eller har i sådan byggnad för uthyrning avsedd lägenhet inte kun-
nat uthyras, får fastighetsskatten nedsättas med hänsyn till den omfatt-
ning, vari byggnaden inte kunnat användas eller uthyras. Har så varit
fallet under endast kortare tid av beskattningsåret, skall någon nedsättning
dock inte ske.
Om fastighetsskatt skall beräknas enligt olika grunder för skilda delar
av fastigheten skall underlaget för beräkningen av fastighetsskatten för
dessa delar utgöras av den del av värdet som belöper på respektive fas-
tighetsdel. Den nedsättning av fastighetsskatten som föreskrivs i andra
stycket skall såvitt avser småhusenhet beräknas på den del av taxerings-
värdet som belöper på värderingsenhet som avser småhuset med tillhö-
rande tomtmark, om tomtmarken ingår i samma taxeringsenhet som små-
huset. Detsamma gäller i tillämpliga delar småhus med tillhörande tomt-
mark på lantbruksenhet. För hyreshusenhet beräknas nedsättningen på
den del av taxeringsvärdet som belöper på värderingsenhet som avser
bostäder med tillhörande värderingsenhet tomtmark, om tomtmarken
ingår i samma taxeringsenhet som hyreshuset.
4 §
Vid beräkning av fastighetsskatt
enligt 3 § skall följande iakttas.
Har kostnader för om- eller till-
byggnad nedlagts på den del av en
hyreshusenhet som avser värde-
ringsenhet för bostäder på en
fastighet som är belägen i Sverige
skall, om den skattskyldige begär
det och inte annat följer av tredje
stycket, en reduceringsfaktor
bestämmas. Reduceringsfaktorn är
lika med skillnaden mellan det
närmast efter om- eller tillbygg-
naden bestämda taxeringsvärdet,
som utgör underlag för fastighets-
skatt enligt 3 § första stycket b,
minskat med det värde som skulle
ha bestämts som motsvarande taxe-
ringsvärde om om- eller tillbygg-
naden inte hade gjorts.
En reduceringsfaktor skall be-
stämmas endast när om- eller till-
byggnadskostnaderna överstiger
100 OOO kronor och det taxerings-
värde som utgör underlag för fas-
tighetsskatten enligt 3 § första
stycket b har höjts med minst 20
procent i förhållande till det senast
före om- eller tillbyggnaden be-
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:91
stämda taxeringsvärdet. Reduce-
ringsfaktor skall inte bestämmas
när om- eller tillbyggnadskost-
naderna föranleder att 3 § andra
stycket skall tillämpas.
Om en reduceringsfaktor har be-
stämts för en värderingsenhet som
därefter ändras och innebär änd-
ringen att hela eller viss del av
reduceringsfaktorn bör hänföras till
annan värderingsenhet än den för
vilken reduceringsfaktorn ursprung-
ligen bestämts skall reduceringsfak-
torn proportioneras i förhållande
till om- eller tillbyggnadskost-
nadernas fördelning på de nya vär-
derings enheterna .
När en reduceringsfaktor har be-
stämts skall skatt enligt 3 § första
stycket b beräknas på taxe-
ringsvärdet som där avses minskat
med reduceringsfaktorn under de
första fem åren som det höjda taxe-
ringsvärdet ligger till grund för
fastighetsskatten och minskat med
halva reduceringsfaktorn de därpå
följande fem åren. Har byggnaden
efter det att en reduceringsfaktor
bestämts åsatts sådant värdeår att
3 § andra stycket är tillämpligt
skall vid beräkningen av fastighets-
skatt hänsyn inte tas till tidigare
bestämd reduceringsfaktor.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994 och tillämpas första
gången vid 1995 års taxering. Endast kostnader för om- eller tillbyggnad
som nedlagts i fastigheter efter 1992 års utgång beaktas vid tillämpningen
av denna lag.
2. I stället för vad som följer av punkt 5 av övergångsbestämmelserna
till lag (1990:652) om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastig-
hetsskatt skall, om en reduceringsfaktor enligt 4 § har bestämts för hyres-
husenhet, skatten beräknas på sätt som följer av 3 och 4 §§ om en sådan
beräkning leder till lägre fastighetsskatt. Om fastighetsskatt skall beräknas
enligt punkt 5 av övergångsbestämmelserna till lagen (1990:652) om
ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt skall en reduce-
ringsfaktor inte beaktas.
Sänkt fastighetsskattesats för hyreshus
År 1994 sker en allmän fastighetstaxering av bl.a. hyreshusenheter. Det
har då förflutit sex år sedan föregående allmänna fastighetstaxering av
dessa enheter. De preliminära beräkningarna av utfall av taxeringen som
grundar sig på bl.a. provvärderingen ger vid handen att taxeringsvärdena
för värderingsenheter för bostäder i hyreshusenheter, vilken är den enda
kategori vid sidan av småhus som är föremål för fastighetsskatt, kommer
att stiga med ca 77 %. Att låta denna kraftiga höjning av taxeringsvär-
dena slå igenom på uttaget av fastighetsskatt skulle leda till nackdelar av
olika slag. Det finns med hänsyn härtill och mot bakgrund av de princi-
per som låg till grund för bestämmandet av nuvarande fastighetsskattesats
anledning att överväga en nedsättning av fastighetsskatten på hyreshus.
Regeringen tar i avsnitt 4 upp denna fråga.
Reducerad fastighetsskatt vid om- eller tillbyggnad av hyreshus
Fastighetsskatt tas inte ut under de första fem åren på byggnader som
innehåller bostäder och där byggnadens värdeår utgör året före det fastig-
hetstaxeringsår som föregått inkomsttaxeringsåret. För de därpå föl-jande
fem åren uttas endast halv fastighetsskatt [3 § andra stycket lagen
(1984:1052) om statlig fastighetsskatt]. Enligt övergångsbestämmelser är
även fastigheter med vissa andra värdeår befriade helt eller delvis från
fastighetsskatt.
Reglerna om nedsättning gäller även när om- eller tillbyggnader har
varit så omfattande att fastigheten åsatts ett värdeår som är lika med om-
eller tillbyggnadsåret. Andra om- eller tillbyggnader föranleder dock i
princip ingen reducering av fastighetsskatten utan kan tvärtom leda till
höjt taxeringsvärde och därmed höjd fastighetsskatt. Detta kan i sin tur
motverka intresset för om- eller tillbyggnader.
Föredragande statsrådet uttalade i budgetpropositionen (1992/93:100
bil. 8 s. 113) att det är önskvärt att undanröja detta hinder för om- eller
tillbyggnadsåtgärder så att reduktion av fastighetsskatten vid om- eller
tillbyggnader blir mer likvärdig med vad som gäller vid nybyggnation.
Skatteutskottet (bet. 1992/93:SkU33 s.7) instämde i att de hinder som de
nuvarande reglerna på detta sätt uppställer mot om- och tillbyggnader bör
undanröjas. Enligt utskottets uppfattning borde regeringen behandla denna
fråga skyndsamt, inte minst med hänsyn till situationen på arbetsmark-
naden, och lägga fram förslag till en lösning av problemen senast under
hösten 1993. Riksdagen anslöt sig till utskottets förslag (rskr.
1992/93:265).
På grundval av riksdagens ställningstagande har inom Finansdepar-
tementet utarbetats ett förslag om reducering av fastighetsskatt vid om-
eller tillbyggnad av hyreshus med bostäder. Synpunkter på förslaget har
underhand inhämtats från Riksskatteverket, HSB:s Riksförbund, Sveriges
10
Fastighetsägareförbund och Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag. Prop. 1993/94:91
Denna fråga tas upp i avsnitt 5.
Avdrags rätt för kostnader för reparation och underhåll av större
mangårdsbyggnader på lantbruksenheter
Genom skattereformen år 1990 infördes nya skatteregler om privatbo-
stadsfastigheter och näringsfastigheter samt gränsdragningen dem emel-
lan. Reglerna innebär att mangårdsbyggnader på jordbruk i regel räknas
som privatbostäder och därmed inte ingår i näringsverksamheten. Detta
får till följd bl.a. att löpande avdrag inte medges för kostnader för
reparation och underhåll av mangårdsbyggnad.
I skatteutskottets betänkande 1990/9 l:SkU 10 s. 175 uttalades att de nya
skattereglerna för jordbrukets bostadsbyggnader är ett uttryck för en strä-
van att likabehandla olika former av boende. Frågan om möjligheterna
att skapa förbättrade förutsättningar för förvaltning av vissa kultur-
historiskt värdefulla byggnader och miljöer, bl.a. herrgårdar och slotts-
miljöer var då under utredning. Utskottet förutsatte att regeringen, när
utredningen var färdig och remissbehandlad, skulle återkomma till riks-
dagen med förslag.
Utredningen om förvaltningen av vissa kulturmiljöer lade i betänkandet
Att förvalta kulturmiljöer (SOU 1991:64) fram förslag på skatteområdet
som syftade till att förbättra villkoren för bl.a. privatägda herrgårdar och
slott. Skälen härför var att utredningen ansåg att slotts- och herrgårds-
miljöema i stor utsträckning är hotade och att ett av de främsta hoten mot
bevarandet av dessa miljöer är de förändringar som skett i samband med
skattereformen.
Ett av utredningsförslagen innebar att avdragsrätt för kostnader för drift
och underhåll av kulturhistoriskt värdefulla mangårdsbyggnader som
utgör privatbostad på jordbruksfastigheter skulle återinföras genom att
dessa byggnader skulle hänföras till kategorin näringsfastighet. Förslaget
omfattade sådana byggnader som anges i 3 kap. 12 § plan- och bygg-
lagen (1987:10), dvs. byggnader som är värdefulla från historisk, kultur-
historisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt eller som ingår i ett
område av denna karaktär. Vidare skulle avdragsrätt föreligga för bygg-
nad som utpekats som särskilt värdefull inom ramen för den kommunala
planeringen eller förklarats som byggnadsminne. Saknades sådant besluts-
underlag borde enligt utredningen ett intyg från länsstyrelsen om att
byggnaden hade sådant värde räcka. Betänkandet har inte remissbehand-
lats.
1 budgetpropositionen år 1992 prop. 1991/92:100 bil. 12 s. 79 f.,
uttalades att regeringen i samband med att förslag för att främja före-
tagandet skulle tas fram hade för avsikt att behandla avdragsrätten för
kostnader för drift och underhåll av mangårdsbyggnader på jordbruks-
fastigheter. Detsamma uttalades i årets budgetproposition prop.
1992/93:100 bil. 12 s. 128. Frågan har beretts inom Finansdepartemen-
tet.
11
I denna proposition lägger regeringen fram ett förslag som innebär att Prop. 1993/94:91
vissa större mangårdsbyggnader på lantbruksenheter på yrkande av äga-
ren får beskattas i inkomstslaget näringsverksamhet. Härigenom erhålls
avdragsrätt för bl.a. reparations- och underhållskostnader.
Kontakter rörande förslagets utformning har under hand hafts med
Riksskatteverket, Riksantikvarieämbetet, Lantbrukarnas Riksförbund och
Sveriges Jordägareförbund.
Lagrådets hörande
Förslaget till 4 § lagen om statlig fastighetsskatt om reducerad fastig-
hetsskatt för hyreshus på grund av om- eller tillbyggnad är av den
beskaffenhet att Lagrådets yttrande bör inhämtas. Med hänsyn till det
besvärliga läget på arbetsmarknaden är det emellertid angeläget att
åtgärder som kan leda till fler arbetstillfällen kommer till stånd så snart
som möjligt. Av denna anledning bör riksdagen fatta sitt beslut rörande
förslaget under innevarande år. Detta skulle enligt regeringens mening
inte bli möjligt om Lagrådets yttrande först inhämtas. Ett remiss-
förfarande skulle därför fördröja lagstiftningsfrågans behandling så att
avsevärt men skulle uppkomma. Det är därför inte möjligt att låta Lagrå-
det yttra sig över lagförslaget. Övriga föreslagna lagändringar är enligt
regeringens bedömning av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande skul-
le sakna betydelse.
Regeringens förslag: Fastighetsskatten för hyreshus sänks från 2,5
till 1,5 % av taxeringsvärdet.
Skälen för regeringens förslag: I samband med den allmänna fastig-
hetstaxeringen av hyreshus som genomfördes år 1988 nedjusterades un-
derlaget för beräkningen av fastighetsskatt för hyreshusenheter från 100
till 55 % av underlaget. Åtgärden baserades på den prisstatistik som
framtagits inför fastighetstaxeringen vilken visade att taxeringsvärdena för
hyreshus beräknades komma att öka med ca 80 % i genomsnitt. För att
undvika ett totalt sett ökat uttag av fastighetsskatt beslöt riksdagen därför
om nyss nämnda nedsättning av underlaget för fastighetsskatt för
hyreshus.
Underlaget för fastighetsskatten höjdes år 1990 från 55 till 65 % då det
konstaterades att den genomsnittliga höjningen av taxeringsvärdena efter
1988 års fastighetstaxering av hyreshus blev betydligt lägre än vad som
förväntades, nämligen ca 61 % i stället för ca 80 %.
I samband med skattereformen konstaterade föredragande statsrådet i
prop. 1989/90:110 s. 507 följande.
12
"Det hade naturligtvis varit av visst värde om det procentuella
uttaget hade kunnat göras enhetligt för både småhus och hyreshus.
Fastighets-skatten hade då blivit densamma oberoende av såväl
hustyp som ägar-kategori. Som jag angav i prop. 1989/90:50 s. 79
låg emellertid den genomsnittliga taxeringsvärdehöjningen för
hyreshusen vid 1988 års fas-tighetstaxering på en betydligt lägre nivå
än den från vilken dåvarande fastighetsskatteuttag var beräknad.
Visserligen innebar riksdagens beslut i höstas en höjning av
underlaget för hyreshusens fastighetsskatt, men den var främst
tillkommen som en konsekvens av det höjda löpande skatteuttag som
då beslutades för de egna hemmen. Som en jämförelse kan nämnas
att det genomsnittliga taxeringsvärdet per m2 för småhus för
närvarande är ungefär dubbelt så högt jämfört med hyreshus av
årgångar fram till och med år 1974. Det är därför motiverat med ett
högre uttag av fastighetsskatt för hyreshus än för småhus."
Det kan således konstateras att motivet för att hyreshusen nu har en
högre skattesats än småhus är att den genomsnittliga taxeringsvärdenivån
för småhus tidigare varit betydligt högre än den genomsnittliga taxerings-
värdenivån för hyreshus. Bl.a. den provvärdering som företagits inför
den allmänna fastighetstaxeringen 1994 av hyreshus visar på genomsnitt-
liga höjningar av taxeringsvärden med ca 77 %. Den höjning av taxe-
ringsvärdena för hyreshus som kan förväntas vid den allmänna fastighets-
taxeringen 1994 talar mot denna bakgrund för att skattesatsen samtidigt
sänks. En oförändrad fastighetsskattesats för hyreshus skulle vid den
förutsedda höjningen av taxeringsvärdena leda till ett skatteuttag som per
kvadratmeter bostadsyta är betydligt högre för hyreshus än för småhus.
Detta kan inte enligt regeringens mening anses ligga i linje med tankarna
bakom skattereformen.
En oförändrad fastighetsskattesats för hyreshus leder också till kraftigt
ökade boendekostnader för boende i hyreshus och en omotiverad snedför-
delning i kostnaderna mellan olika boendeformer. Även dessa förhållan-
den strider enligt regeringens mening mot tankarna bakom skatterefor-
men. Vidare skulle så kraftiga skattehöjningar kunna förvärra det fort-
farande instabila läget på fastighetsmarknaden.
Slutligen bör i sammanhanget påpekas att regeringen i december 1992
tillkallat en särskild utredare med uppdrag att utreda frågan om beskatt-
ning av fastigheter (dir. 1992:111). Huvuduppgiften för utredningen är
att på ett grundläggande sätt analysera och beskriva de principiella
utgångspunkter som bör gälla för beskattning av fastigheter och att med
ledning av dessa överväganden redovisa vilka förändringar i den nuvaran-
de beskattningen som bör företas. Utredningen skall utgå från de i skatte-
reformen bärande tankegångarna om neutral och likformig beskattning
och behandla samtliga typer av fastigheter. I utredningen behandlas bl.a.
frågan om ett system med kontinuerlig omräkning av taxeringsvärdena
(s.k. "rullande fastighetstaxering").
Regeringen föreslår mot bakgrund av det anförda att fastighetsskatten
justeras på så sätt att skattesatsen för fastighetsskatten för hyreshus sänks
till samma nivå som den som gäller för småhus nämligen från 2,5 % till
1,5 % av taxeringsvärdet.
Prop. 1993/94:91
13
Förslaget föranleder ändringar i 3 § lagen om statlig fastighetsskatt. De Prop. 1993/94:91
nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 januari 1994 och tillämpas första
gången vid 1995 års taxering.
De statsfinansiella effekterna av förslaget behandlas i avsnitt 7.
Regeringens förslag: Fastighetsskatten på en hyreshusenhet med
byggnad som innehåller bostäder skall, efter ansökan av den
skattskyldige, reduceras om det taxeringsvärde som utgör underlag
för fastighetsskatten har höjts till följd av om- eller tillbyggnad.
Som ytterligare förutsättning krävs att kostnaderna för om- eller
tillbyggnaden har uppgått till minst 100 000 kr och att taxeringsvär-
det har höjts med minst 20 % i förhållande till närmast föregående
taxering.
Om dessa förutsättningar är uppfyllda skall skattemyndigheten
räkna fram en reduceringsfaktor, som skall motsvara den del av
höjningen av taxeringsvärdet som beror på om- eller tillbyggnaden.
Skatten skall beräknas på ett underlag av taxeringsvärdet minskat
med reduceringsfaktorn under de fem första åren. Under de därpå
följande fem åren skall fastighetsskatt tas ut på ett underlag som
motsvarar taxeringsvärdet minskat med halva reduceringsfaktorn.
Skälen för regeringens förslag: Som framgått av avsnitt 3 bör det
införas en möjlighet att få fastighetsskatten reducerad vid om- eller till-
byggnad av hyreshus på liknande sätt som vid nybyggnad. Den närmare
utformningen av hur denna fråga bör lösas redovisas i det följande.
Fastighetsskatt tas i dag ut på småhus och på hyreshus till den del de
avser värderingsenhet för bostäder. Beskattningsunderlaget utgår från
fastighetens taxeringsvärde. Taxeringsvärdet skall motsvara 75 % av
marknadsvärdet två år före taxeringsåret.
Fastighetsskatten för hyreshusenheter utgör för varje beskattningsår för
närvarande normalt 2,5 % av taxeringsvärdet (i avsnitt 4 föreslås att
skattesatsen sänks till 1,5 % ) avseende hyreshusenhet till den del det
avser värderingsenhet för bostäder eller värderingsenhet för bostäder
under uppförande, värderingsenhet avseende tomtmark som hör till dessa
bostäder, annan värderingsenhet tomtmark som är obebyggd samt värde-
ringsenhet avseende exploateringsmark (3 § lagen om statlig fastighets-
skatt). Fr.o.m. 1995 års taxering behandlas bostäder och lokaler i hyres-
hus separat. Vid 1994 års taxering skall, såvitt avser hyreshusenhet,
skatteuttaget göras på den del av taxeringsvärdet som inte avser lokaler
med tillhörande tomtmark.
Inför 1994 års allmänna fastighetstaxering har förändringar gjorts som
gör att beräkningen av fastighetsskatt i princip kan ske helt maskinellt
14
och endast övergångsvis krävs manuell hantering. Mot bakgrund härav Prop. 1993/94:91
vore det naturligtvis önskvärt att reglerna för reducering av fastighets-
skatt på grund av om- eller tillbyggnad konstrueras på ett sådant sätt att
även nedsättningen kan ske helt maskinellt. Med detta syfte har olika
schablonmetoder prövats vid utarbetandet av lagförslaget men inte funnits
lämpliga. För det första ger schablonmetoder effekter som inte är önsk-
värda. Som exempel på sådana effekter kan nämnas att reduceringen i det
enskilda fallet inte sällan kan bli såväl större som mindre än vad som
motiveras av om- eller tillbyggnadens inverkan på taxeringsvärdet. För
det andra begränsar konstruktionen av det nuvarande datasystemet, som
används för fastighetstaxeringsuppgifter och beräkning av fastighetsskatt,
användandet av en schablonmetod. Detta kan inte ändras utan mycket
stora kostnader. På grund av dessa förhållanden har därför en mer
schablonmässig metod för reduktion av fastighetsskatten inte funnits
lämplig.
Reducering av fastighetsskatt på grund av om- eller tillbyggnad bör
avse endast den del av fastighetsskatten som belöper på höjning av taxe-
ringsvärdet som beror på om- eller tillbyggnaden. För att få ett sådant
materiellt riktigt resultat måste man utgå från en metod som innebär fast-
ställande av om- eller tillbyggnadskostnademas påverkan på fastighetens
taxeringsvärde i varje enskilt fall. Detta kräver att skattemyndigheten
beräknar vad fastighetens taxeringsvärde skulle ha blivit om om- eller
tillbyggnaden inte hade gjorts, ett i det följande kallat fiktivt taxe-
ringsvärde.
Skillnaden mellan det nya taxeringsvärdet och det fiktiva taxerings-
värdet är lika med en i kronor bestämd reduceringsfaktor. Skatten under
de första fem åren bör således beräknas på ett underlag som motsvarar
taxeringsvärdet minskat med reduceringsfaktorn [skatten = skattesatsen
x (taxeringsvärdet-reduceringsfaktorn)].
För att likställa om- eller tillbyggnader med nybyggnation i fastighets-
skattehänseende bör halv reducering göras åren 6-10. Skatten bör under
dessa år beräknas på taxeringsvärdet minskat med halva reduceringsfak-
torn, dvs. enligt följande.
skatten = skattesatsen x (taxeringsvärde - reduceringsfaktor / 2) .
Som exempel kan följande nämnas. En fastighet åsätts vid allmän
fastighetstaxering nytt fastighetstaxeringsvärde med 1 000 000 kr. Det
gamla taxeringsvärdet var 600 000 kr. Hade fastigheten inte varit föremål
för ombyggnad hade taxeringsvärdet stannat vid 800 000 kr. Fastighets-
skatt skall således under de därpå följande fem åren endast tas ut på ett
underlag av 800 000 kr (1 000 000 kr - 200 000 kr). Under åren 6-10
skall, under förutsättning att taxeringsvärdet inte ändras, fastighetsskatt
tas ut på ett underlag av 900 000 kr (1 000 000 kr - 200 000 kr / 2 ).
Om taxeringsvärdet under tioårsperioden då reduceringen är aktuell
höjs ytterligare på grund av allmän fastighetstaxering kommer
reduceringsfaktorn ändå att vara densamma. Däremot kan den situationen
uppkomma att ytterligare en om- eller tillbyggnad görs som medför att
15
en ny reduceringsfaktor räknas fram. I sådana fall kommer skattemyndig- Prop. 1993/94:91
heten vid beräkningen av fastighetsskatt att hantera flera reduce-
ringsfaktorer.
Följande exempel visar hur skatten skall beräknas när flera reduce-
ringsfaktorer gäller samtidigt. En om- eller tillbyggnad görs år 1 på en
fastighet. Fastigheten åsätts vid allmän fastighetstaxering år 2 taxerings-
värde 1 000 000 kr. Om om- eller tillbyggnaden inte hade gjorts hade
taxeringsvärdet blivit 800 000 kr. Reduceringsfaktorn i anledning av om-
eller tillbyggnaden är 200 000 kr. Fastighetsskatten beräknas för år 2-6
på 800 000 kr (1000 000 kr - 200 000 kr). Under år 7-11 skall, vid i
övrigt oförändrade förhållanden, fastighetsskatten beräknas på taxe-
ringsvärdet minskat med halva reduceringsfaktorn, dvs. på 900 000 kr
(1000 000 kr - 200 000 kr / 2). Under år 7 görs ytterligare en om- eller
tillbyggnad och fastighetens taxeringsvärde bestäms, vid den allmänna
fastighetstaxeringen, år 8 till 1 500 000 kr. Om den sistnämnda om- eller
tillbyggnaden inte hade gjorts kan taxeringsvärdet beräknas ha blivit
1 300 000 kr. Reduceringsfaktorn i anledning av denna senare om- eller
tillbyggnad blir 200 000 kr. För år 8-11 beräknas skatten således på
1 200 000 kr (1 500 000 kr - 200 000 kr / 2 - 200 000 kr). Under år 12
beräknas fastighetsskatten endast med hänsyn till reduceringsfaktorn 2,
dvs. 200 000 kr och under de därpå följande fem åren med hänsyn till
halva denna reduceringsfaktor.
För att en reducering skall bli aktuell bör till att börja med fastigheten
vid den närmast efter om- eller tillbyggnaden kommande taxeringen ha
åsatts ett högre taxeringsvärde än vad som gällde före om- eller tillbygg-
naden. För det andra bör det ankomma på den skattskyldige att ansöka
om en sådan reducering och visa vilka om- eller tillbyggnadskostnader
han har haft. Har en av flera fastighetsägare ansökt om reducering och
har reduceringsfaktor bestämts skall denna beaktas vid beräkningen av
fastighetsskatt för samtliga delägare. Byter fastigheten ägare följer
reduceringsfaktorn fastigheten.
Dessutom bör av administrativa skäl vissa ytterligare begränsningar
införas. Dels bör om- eller tillbyggnadskostnadema ha uppgått till minst
100 000 kr, dels bör taxeringsvärdet ha höjts med minst 20 % sedan den
föregående fastighetstaxeringen.
Har om- eller tillbyggnaden varit så omfattande att byggnaden åsatts ett
värdeår som är lika med om- eller tillbyggnadsåret skall dock inte någon
reduceringsfaktor beräknas. I detta fall blir de nedsättningsregler som
gäller vid nybyggnad tillämpliga. Om byggnaden åsätts sådant värdeår
efter det att en reduceringsfaktor har bestämts bör av samma anledning
hänsyn inte längre tas till tidigare bestämd reduceringsfaktor när
fastighetsskatten beräknas.
Om den värderingsenhet för vilken reduceringsfaktor har bestämts
ändrar karaktär helt eller delvis, såsom att bostäder görs om till lokaler
till viss del eller att värderingsenheten delas vid avstyckning från
fastigheten, skall reduceringsfaktorn följa värderingsenheten endast till
den del reduceringsfaktorn kan anses hänförlig till resp, värderingsenhet.
Reduceringsfaktorn skall alltså fördelas i proportion till vad som föran-
16
leds av de om- eller tillbyggnadskostnader som legat till grund för Prop. 1993/94:91
reduceringsfaktorns bestämmande.
Under en övergångsperiod (t.o.m. taxeringsåret 2 000) gäller regler om
nedsättning av fastighetsskatt enligt övergångsbestämmelser [punkt 5 av
övergångsbestämmelserna till lagen (1990:652) om ändring i lagen
(1984:1052) om statlig fastighetsskatt]. Dessa bör inte kunna tillämpas i
kombination med reducering på sätt som ovan angetts. Detta innebär att
om ingen fastighetsskatt skall utgå enligt övergångsbestämmelserna kan
naturligtvis ingen ytterligare reducering bli aktuell. Skall endast halv
fastighetsskatt utgå enligt nämnda övergångsbestämmelse bör inte detta
uttag kunna reduceras även om en reduceringsfaktor har bestämts. Om
däremot en tillämpning av huvudreglerna för beräkning av fastighetsskatt
med iakttagande av den föreslagna reduceringsmetoden, skulle ge en
lägre fastighetsskatt än vad som följer av nämnda övergångsregler bör
dock skatten i stället beräknas i enlighet med huvudreglerna.
Om- eller tillbyggnadskostnader är i detta sammanhang liktydigt med
vad som avses som om- eller tillbyggnadskostnader vid fastighetstaxe-
ringen.
Beslut av skattemyndigheten enligt de föreslagna reglerna bör kunna
överklagas i samma ordning som gäller i fråga om fastighetsskatt.
Förslaget föranleder införandet av en ny bestämmelse 4 §, i lagen om
statlig fastighetsskatt.
Regeringens förslag: Ägare av större mangårdsbyggnader på lant-
bruksenheter ges möjlighet att få dessa beskattade i inkomstslaget
näringsverksamhet. Härigenom kan avdrag erhållas för bl.a. kost-
nader för reparation och underhåll av byggnaderna.
Skälen för regeringens förslag:
Bakgrund och gällande rätt
Före 1990 års skattereform hänfördes bostäder på en jordbruksfastighet
till inkomstslaget jordbruksfastighet. Detta innebar att för ägaren av en
fastighet upptogs ett förmånsvärde av fri bostad som intäkt. Bostads-
förmånen värderades med ledning av hyrespriset på orten. Jämkning
skedde under vissa förutsättningar t.ex. ifråga om K-märkta byggnader
eller slottsbyggnader. Kostnader för reparation och underhåll av
17
bostadsbyggnaderna var direkt avdragsgilla. Till reparation räknades Prop. 1993/94:91
sådant arbete som behövdes för att en byggnad skulle återställas i
ursprungligt skick. Vidare medgavs avdrag för värdeminskning av behöv-
lig bostadsbyggnad avseende utgifter för anskaffande av denna. I anskaff-
ningsvärdet ingick även utgifter för till- och ombyggnad.
Genom skattereformen har beskattningen av mangårdsbyggnader på s.k.
lantbruksenheter förändrats. Av 5 § KL framgår att en sådan byggnad
med tillhörande tomtmark normalt utgör privatbostadsfastighet om
byggnaden är inrättad till bostad för en eller två familjer och till
övervägande del bebos eller är avsedd att bebos av ägaren eller vissa
närstående. Privatbostadsfastigheten beskattas löpande i inkomstslaget
kapital. Lantbruksenheten i övrigt är näringsfastighet och beskattas i
inkomstslaget näringsverksamhet. Konsekvensen av denna klyvning är
bl.a. att något förmånsvärde av fri bostad inte skall redovisas samt att
löpande avdrag för kostnader för reparationer och underhåll samt värde-
minskning inte medges för den del av en lantbruksenhet som är privat-
bostadsfastighet. I stället sker beskattningen av innehavet av mangårds-
byggnaden genom fastighetsskatt som beräknas på taxeringsvärdet.
Vid fastighetstaxeringen kan hänsyn tas till de bevarandekostnader som
är förknippade med kulturhistoriskt intressant bebyggelse genom att
taxeringsvärdena justeras ned. Denna nedsättning återspeglas på uttaget
av fastighetsskatt.
Bedömningen av om en mangårdsbyggnad utgör en privatbostadsfastig-
het eller näringsfastighet görs på grundval av de förhållanden som råder
vid varje kalenderårs utgång eller, om byggnaden har överlåtits under
året, förhållandena på överlåtelsedagen. Vid omklassificering till närings-
fastighet i samma ägares hand eller efter en benefik överlåtelse finns en
tröghetsregel som innebär en möjlighet att låta fastigheten ha kvar sin
karaktär av privatbostadsfastighet under en tvåårig övergångsperiod.
Regeringens överväganden
Enligt förarbetena till skattereformen var syftet med uppdelningen av
fastigheter mellan inkomstslagen kapital och näringsverksamhet att uppnå
enkla, enhetliga och likformiga regler för inkomstbeskattningen. Det
ansågs därför rimligt att en bostadsbyggnad för en eller två familjer på
en lantbruksenhet inordnades i samma regler som gäller övriga egnahem.
Vissa remissinstanser motsatte sig att avdragsmöjligheten för reparations-
och underhållskostnader försvann med motiveringen att det skulle
medföra att kulturbyggnader som slott och herrgårdar inte längre kunde
hållas i gott och vårdat skick. Som nämnts tidigare har dessa följder även
framhållits av bl.a. Utredningen om förvaltningen av vissa kulturmiljöer.
Bevarandet av kulturhistoriskt intressanta byggnader är oftast förknippat
med betydande kostnader. Merkostnaderna kan bli avsevärda särskilt för
större byggnader som slott och herrgårdar. Att sådana byggnader räknas
som privatbostadsfastigheter kan ur beskattningssynpunkt innebära bety-
dande nackdelar för ägarna.
18
Som nämnts i det föregående beaktas visserligen vid fastighetstaxe- Prop. 1993/94:91
ringen de speciella förhållanden som är förknippade med innehav av kul-
turhistoriskt intressanta byggnader, i form av byggnadsminnesförklarade
byggnader och byggnader som enligt planbestämmelser inte får förvan-
skas och skall underhållas på visst sätt. Vidare kan — efter beslut av
Riksantikvarieämbetet eller, efter bemyndigande, av länsstyrelsen —
bidrag erhållas enligt förordningen (1993:379) om bidrag till kultur-
miljövård för kulturhistoriskt motiverade överkostnader i samband med
reparation, underhåll och ombyggnad av bostadsbebyggelse. Bidrag till
sådana överkostnader kan erhållas med 90 % avseende värdefull bostads-
bebyggelse inom område som är av kulturhistoriskt riksintresse och avse-
ende övrig bostadsbebyggelse av större kulturhistoriskt värde med 50 %
av överkostnadema.
Trots dessa hänsynstaganden till merkostnader för ägare av kultur-
historiskt intressanta byggnader är det uppenbart att de nuvarande skatte-
reglerna försvårar möjligheterna att bevara kulturhistoriskt intressanta
miljöer på lantbruksenheter. Det är därför enligt regeringens mening
angeläget att vidta åtgärder som motverkar de effekter de ändrade skatte-
reglerna medfört.
Detta kan ske på i huvudsak två sätt. Det ena är att man bidragsvägen
lämnar ökat stöd till bevarandet av ifrågavarande byggnader. Det andra
är att företa ändringar i skattesystemet som leder till den åsyftade
effekten. Bidragsvägen bör enligt regeringens mening inte väljas med
hänsyn till att detta kan antas leda till ökat byråkratiskt krångel för
berörda ägare samt "rundgång" av pengar. I stället bör skattereglerna
ändras på så sätt att reparations- och underhållskostnader åter blir
avdragsgilla.
Det finns därför enligt regeringens mening anledning att återinföra
avdragsrätt för bl.a. reparations- och underhållskostnader åtminstone för
större kulturhistoriskt intressanta mangårdsbyggnader på lantbruk. Ett
alternativ är att generellt ändra reglerna för beskattning av mangårds-
byggnader på lantbruksenheter. Sistnämnda lösning skulle också den ha
fördelar ur kulturpolitisk synvinkel genom att bevarandet av även andra
kulturhistoriskt värdefulla miljöer inom jordbruket än de av slotts- och
herrgårdskaraktär underlättas. Även andra skäl talar för detta alternativ.
Regeringen är emellertid inte beredd att nu föreslå en sådan omfattande
förändring. Det är dock angeläget att senare återkomma till sistnämnda
fråga.
Mot denna bakgrund bör förslaget närmast avse de större mangårds-
byggnader på lantbruk som taxerats som småhus och utgör slott och
herrgårdsbyggnader och för vilka underhållskostnaderna kan bli osed-
vanligt höga. Ytterligare ett skäl härför är att innehav av mycket stora
småhus på lantbruksenhet ofta inte är motiverat av boendet. Det kan vara
fråga om ärvda byggnader som dimensionerats med utgångspunkt i
väsenligt annorlunda förhållanden. I dessa fall kan det därför ifråga-sättas
om det inte är väl långtgående att i alla delar inordna dem under de
regler som gäller för privatbostadsfastigheter.
19
En lösning inom skattesystemets ram är inte heller problemfri. Bl.a. Prop. 1993/94:91
föreligger risk för att skattesystemet ytterligare kompliceras, vilket i
möjligaste mån bör undvikas. Det är därför angeläget att utforma reglerna
på sådant sätt att särregler behövs i så liten utsträckning som möjligt.
Detta bör kunna åstadkommas genom att de avsedda byggna-dema på den
skattskyldiges begäran får behandlas enligt reglerna för
näringsfastigheter.
Regeringens förslag: På yrkande av ägaren får en mangårdsbyggnad
med tillhörande tomtmark på lantbruksenhet beskattas som närings-
fastighet om huset har ett nybyggnadsår före år 1930 och en storlek
på minst 400 kvm.
De generella reglerna för näringsfastigheter i kommunalskattelagen
och lagen om statlig inkomstskatt skall tillämpas på dessa fastigheter.
Någon möjlighet till kvittning av underskott mot inkomst av tjänst
skall dock inte föreligga.
Skälen för regeringens förslag: Som nämnts i föregående avsnitt bör
vissa mangårdsbyggnader på lantbruksenheter på yrkande av ägaren
beskattas i inkomstslaget näringsverksamhet.
Vad gäller avgränsningen av den aktuella kategorin kan det i och för
sig ifrågasättas om en byggnads storlek är ett lämpligt kriterium för att
bedöma hur pass kulturhistoriskt intressant och skyddsvärd den är.
Genom att ställa krav på viss storlek och viss ålder kan emellertid
aktuella byggnader med extraordinära underhållskostnader i rimlig ut-
sträckning utskiljas.
Däremot bör byggnadsminnesförklaring eller liknande inte vara en
förutsättning. Dels skulle bestämmelserna därigenom tillföras ytterligare
inslag av prövning för skatteförvaltningen, dels finns byggnader som kan
vara kulturhistoriskt intressanta och som drar stora merkostnader utan att
de formellt har förklarats skyddsvärda i detta avseende.
De rekvisit som ställs upp bör utformas som en schablon som skall
vara lätt att pröva och som samtidigt tillgodoser det aktuella ändamålet.
Den bästa lösningen förefaller vara att anknyta till begreppet storlek för
småhus som det anges i fastighetstaxeringslagen. Storleken bestäms där
med hänsyn till ytan av småhusets bo- och biutrymmen.
Storleksgränsen bör inte sättas alltför lågt. Därmed riskeras nämligen
att den tangerar gränsen för en visserligen stor men ändå ordinär villa.
20
På lantbruksenheterna finns enligt uppgifter från Riksskatteverket
Prop. 1993/94:91
6 314 småhus som större eller lika med 250 kvm
|
1 172 |
W |
H |
350 - |
|
668 |
H |
N |
400 - |
|
409 |
tt |
H |
450 - |
|
269 |
»1 |
»t |
500 - |
Regeringen anser att gränsen bör sättas vid en storlek på 400 kvm.
Eftersom förslaget är avsett att underlätta bevarandet av kultur-
historiskt intressanta mangårdsbyggnader saknas anledning att ge ägare
till relativt nybyggda större mangårdsbyggnader utan något kultur-
historiskt värde samma möjlighet till avdrag. Reglerna bör därför endast
gälla hus som har ett nybyggnadsår före år 1930.
Regeringen är medveten om att det blir en skarp tröskeleffekt i fråga
om storleken. Vid avgränsningar i förhållande till storlek kan dock
tröskeleffekter aldrig undvikas eftersom gränsen måste dras någonstans.
En successivt ökande avdragsrätt i förhållande till växande storlek är inte
lämplig bl.a. på grund av att samma anpassning i så fall måste ske på
intäktssidan vilket skulle försvåra förfarandet betydligt. Regeringen anser
att en storleksgräns på 400 kvm är något lägre än vad som i och för sig
skulle vara befogat och därmed väl avvägd med hänsyn till tröskeleffek-
ten.
Vad däremot gäller ålderskriteriet utgör tröskeleffekten inget problem
eftersom den tidpunkt då byggnaden senast skall ha uppförts är generöst
satt.
Ägaren till en mangårdsbyggnad som uppfyller angivna förutsättningar
bör få välja om byggnaden skall utgöra privatbostadsfastighet eller
näringsfastighet. En sådan begäran kan framställas genom att privatbo-
stadsfastigheten redovisas som näringsfastighet i deklarationen avseende
inkomsttaxeringen för det kalenderår under vilket ägaren vill att bostaden
skall beskattas i näringsverksamheten. Begäran får anses medföra att be-
stämmelserna om årlig prövning på grundval av förhållandena vid kalen-
derårets utgång samt den s.k. tröghetsregeln inte aktualiseras för det
kalenderår som begäran avser. Detta medför att ägaren årligen måste ta
ställning till om mangårdsbyggnaden skall beskattas som näringsfastighet.
Avstår ägaren från att hänföra den till näringsverksamheten i deklara-
tionen ett år tillämpas nämnda bestämmelser om automatisk prövning
utifrån förhållandena vid kalenderårets utgång. I sådant fall byter
mangårdsbyggnaden sannolikt karaktär till privatbostadsfastighet igen om
inte användningssättet ändrats så att näringsfastighet anses föreligga av
det skälet.
Vid en omklassificering till näringsfastighet ändras beskattningen på i
huvudsak följande sätt.
Förmånsvärde av fri bostad skall påföras som intäkt. Försäkringser-
sättning för skada på mangårdsbyggnaden blir skattepliktig och uttag av
bränsle för uppvärmning av denna beskattas. Avdrag medges för löpande
driftkostnader inklusive kostnader för reparationer och underhåll. Utgifter
21
för anskaffande av byggnaden samt till- och ombyggnad dras av genom Prop. 1993/94:91
årliga värdeminskningsavdrag. Räntor avseende skuld nedlagd i man-
gårdsbyggnaden är avdragsgilla i inkomstslaget näringsverksamhet. Detta
innebär att reduktion av skatt mot andra inkomstslag vid underskott ofta
inte är möjlig. Reglerna för beskattning av realisationsvinst som uppkom-
mit vid avyttring av mangårdsbyggnaden är annorlunda. Medgivna avdrag
för värdeminskning återförs till beskattning i näringsverksam-heten.
Detsamma gäller avdrag för värdehöjande reparationer under det aktuella
och de fem närmast föregående beskattningsåren. Återlagda kostnader för
värdehöjande åtgärder beaktas även vid realisationsvinst-beräkningen.
Vidare innebär beskattning som näringsfastighet att egenavgifter utgår.
Det blir ingen beloppsmässig skillnad ifråga om fastighetsskatten.
Däremot är denna skatt avdragsgill i näringsverk-samheten.
Frivilligheten är nödvändig med beaktande av att beskattning i
inkomstslaget näringsverksamhet sammantaget kan vara till nackdel bl.a.
vid höga bostadsförmånsvärden i kombination med låga reparations-
kostnader. Det bör även påpekas att ett erhållet kulturmiljövårdbidrag
torde bli skattepliktigt om fastigheten hänförs till näringsverksamhet i
den mån annat inte är föreskrivet.
Vid avyttring av näringsfastighet samt vid byte av karaktär på sådan
fastighet till privatbostadsfastighet i samma ägares hand, skall avskattning
ske. Detta innebär att vissa avdrag, exempelvis för värdeminskning av
byggnad och kostnader för värdehöjande reparationer, tas upp till beskatt-
ning i inkomstslaget näringsverksamhet. Detsamma gäller vid benefik
överlåtelse om egendomen i och med äganderättsövergången blir eller kan
antas komma att bli privatbostadsfastighet. Vid sistnämnda överlå-telse
anses egendomen ha avyttrats för en köpeskilling motsvarande dess
värde. För att undvika avskattning i sådant fall räcker det med att
begäran om att beskattning skall ske i näringsverksamheten även fortsätt-
ningsvis görs i deklarationen för det aktuella kalenderåret på samma sätt
som vid innehavares begäran om omklassificering till näringsfastighet.
Genom att mangårdsbyggnaden redovisas i inkomstslaget näringsverk-
samhet i deklarationen kan skattemyndigheten konstatera att egendomen
i och med äganderättsövergången inte har blivit en privatbostadsfastighet.
Något skäl att införa särskilda regler för privatbostadsfastighet som
enligt ägarens önskemål utgör näringsfastighet finns inte enligt rege-
ringens bedömning. Inkomstbeskattning inklusive avskattning vid om-
klassificering skall således ske i enlighet med de regler som gäller om
ägaren bor i endast en mindre del av ett småhus och t.ex. hyr ut reste-
rande del så att fastigheten inte kan anses vara en privatbostad. Samma
ståndpunkt gör sig gällande avseende övriga skatter och avgifter.
Vid beräkning av bostadsförmånsvärdet för ifrågavarande byggnader
torde principen i 42 § KL om att värdet bestäms till ortens pris bli
tillämplig och utgångspunkten för värdet bör vara kallhyra. Någon
egentlig hyresmarknad för dessa byggnader finns i regel inte. I stället får
man normalt göra jämförelser med hyresnivåerna för större villor på or-
ten. I prop. 1993/94:90 Översyn av tjänsteinkomstbeskattningen, m.m.
föreslår regeringen nya regler för beräkning av preliminär skatt och
22
arbetsgivaravgifter vid förmån av fri bostad i inkomstslaget tjänst. Enligt Prop. 1993/94:91
de där föreslagna reglerna grundar sig värderingen på bostadens yta. Det
kan knappast komma i fråga att för de här aktuella byggnaderna utan
vidare utgå från dessa regler. En mer individuell bedömning torde bli
nödvändig.
I prop. 1993/94:50 Fortsatt reformering av företagsbeskattningen
föreslås att underskott av aktiv näringsverksamhet skall få kvittas mot
tjänsteinkomster under de fem första verksamhetsåren. De föreslagna
bestämmelserna medför ett nytt första moment i 46 § KL. Som huvudsak-
ligt skäl för att inte exkludera jord- och skogsbruk från kvittnings-
möjligheten har framförts i huvudsak följande.
Riskerna för att privata levnadskostnader skall föranleda under-
skottsavdrag kan bedömas som små med hänsyn till bl.a. att bostadsbygg-
naderna på jordbruk numer beskattas som andra privatbostäder. Med
hänsyn härtill bör den befarade prishöjande effekten av en kvittnings-
möjlighet vara liten eller ingen.
Genom förslaget om att större mangårdsbyggnader på lantbruk på
ägarens begäran skall beskattas i näringsverksamheten kan ifrågasättas om
den föreslagna kvittningsmöjligheten skall gälla för lantbruk med
mangårdsbyggnader som beskattas som näringsfastighet enligt de här
föreslagna reglerna. Införs kvittningsrätt för ifrågavarande fastigheter kan
underskottsavdrag hänförliga till bl.a. omfattande reparationer kvittas mot
inkomst av tjänst.
Regeringen anser mot denna bakgrund att ägare som på begäran får
sina mangårdsbyggnader beskattade som näringsfastigheter skall undantas
från kvittningsmöjligheten i den föreslagna 46 § 1 mom KL. Detta med-
för att avdrag inte medges för underskott i förvärvskälla i vilken en sådan
fastighet ingår.
De nya bestämmelserna bör tas in i 5 § KL där definitionerna av vad
som är privatbostadsfastighet resp, näringsfastighet finns. Detta bör ske
genom att ett nytt stycke läggs till samt att begreppet storlek definieras
genom att en hänvisning görs till fastighetstaxeringslagen. Förslaget
föranleder vidare ändringar i den i prop. 1993/94:50 föreslagna lydelsen
av 46 § 1 mom. KL.
De nya bestämmelserna bör träda i kraft den 1 januari 1994 och
tillämpas första gången vid 1995 års taxering.
En fastighetsskatt för hyreshus på 1,5 % av taxeringsvärdet innebär att
bruttointäkterna av fastighetsskatt ökar på grund av 1994 års allmänna
fastighetstaxering med ca 300 mkr. Regeringen kommer att förelägga
riksdagen förslag om kontinuerlig omräkning av taxeringsvärdena, s.k.
rullande fastighetstaxering, från 1995. Därmed uppnås en över tiden
jämnare anpassning av taxeringsvärdena vid såväl stigande som sjunkande
marknadsvärden. För tidsperioden fram till och med 1998 kan detta
beräknas leda till att statens intäkter, vid en oförändrad skattesats på
23
1,5 %, ökar med 2 - 2,5 mdkr. Regeringen kommer att följa utveck- Prop. 1993/94:91
lingen noga i syfte att säkerställa att det av riksdagen antagna budget-
saneringsprogrammet fulllföljs, vilket innebär att en intäktsökning på
1 mdkr utöver ovan nämnda belopp också kommer staten till godo.
Förslaget om reducerad fastighetsskatt för hyreshus på grund av om-
eller tillbyggnad kommer att få full effekt först efter tio år med fem
årgångar med hel nedsättning och fem årgångar med halv nedsättning.
Förslaget beräknas medföra minskade skatteintäkter med ca 340 mkr
årligen på lång sikt. På kort sikt, dvs. det första året, kan bortfallet av
skatteintäkter beräknas till ca 50 mkr. Detta förklaras av att det första
året med nya regler finns bara en årgång som är föremål för lättnader.
Förslaget leder vidare till en viss ökning av skatteförvaltningens
arbetsbelastning. Ansökningarna om reducerad fastighetsskatt kan antas
uppgå till ca 3 000 per år och torde kräva manuell hantering.
Det kan antas att avdragsrätten för kostnader för reparation och
underhåll av större mangårdsbyggnader på lantbruksenheter kommer att
utnyttjas för högst cirka 600 fastigheter. En genomsnittlig årlig kostnad
för reparation och underhåll skulle rimligtvis kunna uppskattas till
maximalt 50 000 kr. Om man räknar med en genomsnittlig avdragseffekt
på 50 % skulle skattebortfallet bli 600 x 50 000 x 50 % = 15 mkr. Å
andra sidan motverkas skattebortfallet av att bostadsförmånsvärden
kommer att påföras. Till detta kommer den skattemässiga effekten av
övriga skillnader i beskattningshänseende mellan näringsfastighet och
privatbostadsfastighet samt avskattningen i samband med omklassifi-
cering. Sammantaget bör därför de statsfinansiella effekterna bli
försumbara.
24
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 28 oktober 1993
Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden
B. Westerberg, Friggebo, Laurén, Olsson, Svensson, af Ugglas,
Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson, Könberg,
Odell, Lundgren, Unckel, P. Westerberg
Föredragande: statsrådet Lundgren
Regeringen beslutar proposition 1993/94:91 Vissa fastighetsskattefrågor,
m.m.
25
gotab 45231, Stockholm 1993