Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifo-
gade utdrag ur regeringsprotokollet den 16 september 1993.
På regeringens vägnar
Carl Bildt
Reidunn Laurén
I propositionen föreslås en stiftelselag. Lagförslaget innehåller en civilrätts-
lig reglering av stiftelseinstitutet samt bestämmelser om tillsyn.
I lagförslaget finns en allmän definition av stiftelsebegreppet. Definitio-
nen är i huvudsak utformad efter mönster av det stiftelsebegrepp som finns
i lagen (1929:116) om tillsyn över stiftelser (tillsynslagen). Lagen reglerar
också två former av stiftelser som inte faller in under den allmänna definitio-
nen av stiftelsebegreppet, nämligen insamlingsstiftelser och kollektivavtals-
stiftelser. Stiftelser enligt lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfäs-
telse m.m. lämnas däremot utanför den föreslagna lagen.
Enligt förslaget kan förvaltningen av en stiftelse ske i form av egen förvalt-
ning eller anknuten förvaltning. Vid egen förvaltning vilar det huvudsakliga
ansvaret för förvaltningen på stiftelsens styrelse och vid anknuten förvalt-
ning på den juridiska person eller statliga myndighet som är stiftelsens för-
valtare. Förslaget innehåller åtskilliga andra bestämmelser om förvalt-
ningen av en stiftelse.
Enligt lagförslaget är stiftelser som har tillgångar till ett värde som översti-
ger tio basbelopp (f.n. 344000 kronor) bokföringsskyldiga och skyldiga att
upprätta offentlig årsredovisning. De skall också ha kvalificerad revisor. I nu
nämnda avseenden föreslås att samma reglering skall gälla för stiftelser som
utövar näringsverksamhet eller är moderstiftelse i en koncern.
I lagförslaget finns det vidare bestämmelser om skadeståndsskyldighet för
och entledigande av ledamöter i en stiftelsestyrelse eller stiftelsens förval-
tare. 1 fråga om ändring m.m. av föreskrifter i ett stiftelseförordnande inne-
1 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 9
håller den föreslagna lagen bestämmelser som i huvudsak motsvarar de be-
stämmelser som f.n. finns i permutationslagen (1972:205).
Enligt förslaget skall i princip alla stiftelser stå under tillsyn. Tillsynen
koncentreras till de stiftelser som är årsredovisningsskyldiga. Om stiftaren i
stiftelseförordnandet har föreskrivit att stiftelsen inte skall stå under tillsyn,
skall tillsynsmyndigheten som regel ha möjlighet att ingripa mot stiftelsen
endast om styrelsen eller förvaltaren åsidosätter stiftelselagens bestämmel-
ser om t.ex. årsredovisning eller revision. Samma ordning i fråga om tillsy-
nen skall enligt förslaget gälla för stiftelser som har bildats av ett offentligt
rättssubjekt eller som förvaltas av en statlig myndighet.
Tillsynsmyndighet är i regel länsstyrelsen i det län där stiftelsens styrelse
eller dess förvaltare har sitt säte. Alla årsredovisningsskyldiga stiftelser skall
enligt förslaget vara registrerade i länsvis förda stiftelseregister.
Det föreslås att stiftelselagen träder i kraft den 1 januari 1995. Den skall
med vissa undantag tillämpas även på nu befintliga stiftelser.
Prop. 1993/94:9
Härigenom föreskrivs följande.
1 kap. Inledande bestämmelser
1 § En stiftelse bildas genom
1. förordnande enligt 2 §,
2. förordnande enligt 11 kap. 1 §,
3. förordnande i kollektivavtal enligt 11 kap. 3§, eller
4. åtgärd för grundande av pensionsstiftelse eller personalstiftelse enligt
lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.
För sådana stiftelser som avses i första stycket 2 och 3 gäller bestämmel-
serna i denna lag endast i den utsträckning som anges i 11 kap. För stiftelser
som avses i första stycket 4 gäller endast lagen om tryggande av pensionsut-
fästelse m.m.
2 § En stiftelse bildas genom att egendom enligt förordnande av en eller flera
stiftare avskiljs för att varaktigt förvaltas som en självständig förmögenhet
för ett bestämt ändamål.
Stiftelsens egendom skall anses vara avskild när den har tagits om hand av
någon som har åtagit sig att förvalta den i enlighet med stiftelseförordnan-
det.
3 § Ett stiftelseförordnande skall vara skriftligt och undertecknat av stiftaren
eller stiftarna.
Ett giltigt testamentariskt förordnande skall godtas som ett stiftelseförord-
nande enligt denna lag utan hinder av bestämmelsen i första stycket.
4 § En stiftelse kan förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter samt föra
talan inför domstolar och andra myndigheter.
För en stiftelses förpliktelser svarar endast stiftelsens tillgångar.
5 § Om en stiftelse äger så många aktier eller andelar i en svensk eller ut-
ländsk juridisk person att den har mer än hälften av rösterna för samtliga
aktier eller andelar, är stiftelsen moderstiftelse och den andra juridiska per-
sonen dotterföretag. Äger ett dotterföretag eller äger en moderstiftelse och
ett eller flera dotterföretag tillsammans eller äger flera dotterföretag tillsam-
mans så många aktier eller andelar i en juridisk person som nyss har sagts,
är även den sistnämnda juridiska personen dotterföretag till moderstiftelsen.
Om en stiftelse i annat fall på grund av aktie- eller andelsinnehav eller av-
tal ensam har ett bestämmande inflytande över en juridisk person och en
betydande andel i resultatet av dess verksamhet, är stiftelsen moderstiftelse
och den juridiska personen dotterföretag.
Moderstiftelse och dotterföretag utgör tillsammans en koncern.
6 § En stiftelse skall ha ett namn. Namnet skall innehålla ordet stiftelse.
Ingen annan än en stiftelse får i sitt namn använda ordet stiftelse eller en
förkortning av detta ord.
Bestämmelser om stiftelses firma finns i 8 kap.
7 § Bestämmelserna i 5 § och 6 § första stycket och 2-10 kap. gäller inte i
fråga om stiftelser vilkas tillgångar enligt stiftelseförordnandet får användas
endast till förmån för bestämda fysiska personer.
Prop. 1993/94:9
8 §1 9 kap. finns bestämmelser om att stiftelser står under tillsyn av en till- Prop. 1993/94:9
synsmyndighet. 110 kap. finns bestämmelser om att vissa stiftelser skall vara
registrerade i ett stiftelseregister.
2 kap. Förvaltning
Allmänt om förvaltningen
1 § Föreskrifterna i stiftelseförordnandet skall följas vid förvaltningen av stif-
telsens angelägenheter, om inte föreskrifterna strider mot någon bestäm-
melse i denna lag.
2 § Om ett åtagande att förvalta stiftelsens egendom i enlighet med stiftelse-
förordnandet görs av en eller flera fysiska personer, föreligger egen förvalt-
ning. Görs ett sådant åtagande av en juridisk person, föreligger anknuten
förvaltning.
Den eller de fysiska personer som har åtagit sig att förvalta stiftelsens
egendom i enlighet med stiftelseförordnandet bildar styrelse för stiftelsen.
Vid ett sådant omhändertagande av egendom som avses i 1 kap. 2 § andra
stycket får stiftelsen företrädas av någon som skall ingå i styrelsen.
Den juridiska person som har åtagit sig att förvalta stiftelsens egendom är
förvaltare för stiftelsen. Om staten har gjort ett sådant åtagande, är det i
stället den myndighet som har gjort åtagandet för statens räkning som är för-
valtare.
3 § Styrelsen eller förvaltaren svarar för att föreskrifterna i stiftelseförord-
nandet följs.
Första stycket medför inte ansvar för styrelsen eller förvaltaren för åtgär-
der som i enlighet med stiftelseförordnandet vidtagits av någon annan än sty-
relsen i fråga om att utse eller entlediga ledamöter eller ordförande i styrel-
sen eller av någon annan än styrelsen eller förvaltaren i fråga om att utse
eller entlediga revisor i stiftelsen eller att bestämma arvode åt styrelsen, för-
valtaren eller revisorerna.
Inte heller medför första stycket ansvar för styrelsen eller förvaltaren för
innehållet i en revisors uppdrag till den del det finns föreskrifter om detta i
stiftelseförordnandet.
4 §1 den mån det inte följer av stiftelseförordnandet hur stiftelsens förmö-
genhet skall vara placerad, svarar styrelsen eller förvaltaren för att förmö-
genheten är placerad på ett godtagbart sätt.
5 § En stiftelse får placera sin förmögenhet gemensamt med andra stiftelser,
om inte annat följer av stiftelseförordnandet.
6 § En stiftelse får inte lämna penninglån till eller ställa säkerhet till förmån
för
1. stiftaren eller förvaltaren,
2. den som ensam eller tillsammans med andra företräder stiftelsen enligt
16 eller 23 § eller företräder förvaltaren eller, om stiftelsen förvaltas av ett
handelsbolag, den som är bolagsman i bolaget,
3. den som ensam eller tillsammans med andra har rätt att företräda ett
dotterföretag till stiftelsen eller, om företaget är ett handelsbolag, är bolags-
man i bolaget,
4. den som är gift med eller är syskon eller släkting i rätt upp- eller nedsti-
gande led till en person som avses i 1-3,
5. den som är oesvågrad med en person som avses i 1-3 i rätt upp- eller
nedstigande led eller så att den ene är eller har varit gift med den andres
syskon, eller
6. en juridisk person över vars verksamhet någon som avses i 1-5 har ett
bestämmande inflytande.
Vad som sägs i första stycket 4 och 5 skall även avse den som på grund av
samboförhållande på liknande sätt är närstående till en person som avses i
första stycket 1-3.
Första stycket 2-5 och andra stycket gäller inte vid utlåning till någon som
omfattas av dessa bestämmelser om stiftelsen skall främja sitt syfte genom
att lämna penninglån till eller ställa säkerhet för enskilda personer och lånta-
garen tillhör den personkrets som skall gynnas. Bestämmelsen i första
stycket 6 gäller inte om gäldenären är ett dotterföretag till stiftelsen.
7 § Styrelsen eller förvaltaren skall besluta om stiftelsens namn, om stiftelse-
förordnandet inte innehåller någon föreskrift om namn för stiftelsen.
Vad som sägs i denna lag om föreskrifter i ett stiftelseförordnande gäller
också beslut som fattats enligt första stycket.
8 § Styrelsen eller förvaltaren svarar för att stiftelsen fullgör sin bokförings-
skyldighet m.m. enligt 3 kap.
Styrelsen eller förvaltaren svarar för att stiftelseförordnandet och övriga
handlingar avseende stiftelsen förvaras på ett ordnat och betryggande sätt.
Prop. 1993/94:9
Egen förvaltning
9 § Styrelsen skall utse och entlediga ledamöter om inte annat följer av stif-
telseförordnandet.
Ett uppdrag som ledamot i en styrelse med två eller flera ledamöter upp-
hör, om ledamoten anmäler det hos den som har utsett honom eller, om
denne inte kan nås, hos styrelsen.
Ett uppdrag som ledamot i en styrelse med endast en ledamot upphör, om
ledamoten anmäler det hos tillsynsmyndigheten och hos den som har utsett
honom, om denne kan nås.
10 § Styrelsen för en stiftelse får inte bestå av enbart stiftaren eller stiftarna.
Den som är underårig eller försatt i konkurs eller som har förvaltare enligt
11 kap. 7§ föräldrabalken kan inte vara styrelseledamot.
11 §Inom styrelsen skall en ledamot vara ordförande. Ordföranden skall se
till att sammanträden hålls när det behövs. Styrelsen skall sammankallas om
en styrelseledamot begär det.
Ordföranden skall väljas av styrelsen. Vid lika röstetal avgörs valet genom
lottning.
Bestämmelserna i andra stycket gäller endast om inte annat följer av stif-
telseförordnandet.
12 § Styrelsen är beslutför, om mer än hälften av hela antalet styrelseleda-
möter är närvarande. Om det i stiftelseförordnandet föreskrivs att fler styrel-
seledamöter måste vara närvarande, gäller i stället det. Om inte stiftelseför-
ordnandet föreskriver en särskild röstmajoritet, gäller som styrelsens beslut
den mening som mer än hälften av de närvarande röstar för eller, vid lika
röstetal, den mening som ordföranden biträder.
13 § Över styrelsens beslut skall protokoll föras.
14 § En styrelseledamot får inte handlägga frågor som rör avtal mellan ho-
nom och stiftelsen. Han får inte heller handlägga frågor om avtal mellan stif-
telsen och tredje man, om han i frågan har ett väsentligt intresse som kan
strida mot stiftelsens. Med avtal jämställs annan rättshandling samt rätte-
gång eller annan talan.
Är styrelsen enligt första stycket förhindrad att företräda stiftelsen, får till- Prop. 1993/94:9
synsmyndigheten på styrelsens begäran förordna en god man att företräda
stiftelsen i styrelsens ställe.
15 § En styrelseledamot har rätt till skäligt arvode i efterskott för kalenderår.
Beslut om arvode får fattas av styrelsen.
Första stycket gäller endast om inte annat har föreskrivits i stiftelseförord-
nandet.
16 § Styrelsen företräder stiftelsen och tecknar dess namn och firma.
Styrelsen för en stiftelse som är registrerad i stiftelseregistret kan bemyn-
diga någon annan att företräda stiftelsen och teckna dess namn och firma.
Styrelsen kan när som helst återkalla ett sådant bemyndigande. Bestämmel-
serna i 14 § gäller i fråga om den som har fått ett sådant bemyndigande även
om han inte är styrelseledamot.
Den som är underårig eller i konkurs eller som har förvaltare enligt 11 kap.
7 § föräldrabalken får inte bemyndigas att företräda stiftelsen.
En stiftelse som har försatts i konkurs företräds som konkursgäldenär av
den styrelse som finns vid konkursens böljan. Bestämmelserna i 9§ gäller
dock under konkursen.
17 § Om styrelsen eller någon annan företrädare för stiftelsen har företagit
en rättshandling för stiftelsen och därvid överskridit sin befogenhet, gäller
inte rättshandlingen mot stiftelsen, om den mot vilken rättshandlingen före-
togs insåg eller borde ha insett att befogenheten överskreds.
18 § Om det finns suppleanter för styrelseledamöterna, tillämpas bestäm-
melserna i denna lag om styrelseledamöter också på suppleanterna.
Anknuten förvaltning
19 § Ett uppdrag som förvaltare upphör, om förvaltaren anmäler det hos till-
synsmyndigheten och hos den som har utsett honom, om denne kan nås.
Stiftaren får inte vara förvaltare. Den som är försatt i konkurs får inte hel-
ler vara förvaltare.
20 § Över de beslut som förvaltaren fattar rörande stiftelsen skall det föras
protokoll.
21 § Förvaltaren får inte handlägga frågor som rör avtal mellan honom och
stiftelsen. Förvaltaren får inte heller handlägga frågor om avtal mellan stif-
telsen och tredje man, om förvaltaren i frågan har ett väsentligt intresse som
kan vara stridande mot stiftelsens. Med avtal jämställs rättegång eller annan
talan.
Första stycket tillämpas också på företrädare för förvaltaren.
Är förvaltaren enligt första stycket förhindrad att företräda stiftelsen, får
tillsynsmyndigheten på förvaltarens begäran förordna en god man att före-
träda stiftelsen i förvaltarens ställe.
22 § Förvaltaren har rätt till skäligt arvode i efterskott för kalenderår. Beslut
om arvode får fattas av förvaltaren.
Första stycket gäller endast om inte annat har föreskrivits i stiftelseförord-
nandet.
23 § Förvaltaren företräder stiftelsen och tecknar dess namn och firma.
Förvaltaren för en stiftelse som är registrerad i stiftelseregistret kan be-
myndiga någon annan att företräda stiftelsen och teckna dess namn och
firma. Förvaltaren kan när som helst återkalla ett sådant bemyndigande. Be-
stämmelserna i 21 § gäller i fråga om den som har fått ett sådant bemyndi- Prop. 1993/94:9
gande även om han inte är företrädare för förvaltaren.
Den som är underårig eller i konkurs eller som har förvaltare enligt 11 kap.
7 § föräldrabalken får inte bemyndigas att företräda stiftelsen.
En stiftelse som har försatts i konkurs företräds som konkursgäldenär av
den förvaltare som finns vid konkursens böljan. Bestämmelserna i 19 § gäl-
ler dock under konkursen.
24 § Har förvaltaren eller någon annan företrädare för stiftelsen företagit en
rättshandling för stiftelsen och därvid överskridit sin befogenhet, gäller inte
rättshandlingen mot stiftelsen, om den mot vilken rättshandlingen företogs
insåg eller borde ha insett att befogenheten överskreds.
3 kap. Bokföring och årsredovisning m.m.
Bokföring
1 § En stiftelse som utövar näringsverksamhet eller är moderstiftelse är bok-
föringsskyldig.
Om en stiftelse hyr ut en byggnad eller del av en byggnad, är den dock
bokföringsskyldig på grund av detta endast om verksamheten är att anse som
hotell- eller pensionatrörelse eller omfattar mer än två lägenheter som regel-
mässigt hyrs ut.
En stiftelse som har bildats av eller tillsammans med staten, en kommun,
ett landsting eller en kyrklig kommun är alltid bokföringsskyldig.
2 § Utöver vad som följer av 1 § är en stiftelse bokföringsskyldig
1. från tidpunkten för dess bildande, om värdet av tillgångarna då översti-
ger ett gränsbelopp som motsvarar tio gånger det gällande basbeloppet en-
ligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, eller
2. från och med räkenskapsåret efter det vid vars utgång värdet av stiftel-
sens tillgångar översteg det gränsbelopp som anges i punkt 1.
En stiftelse kan av tillsynsmyndigheten undantas från bokföringsskyldig-
het enligt första stycket, om stiftelsens tillgångar vid utgången av de tre se-
naste räkenskapsåren har varit lägre än det i första stycket angivna gränsbe-
loppet.
3 § På ansökan av en stiftelse som är bokföringsskyldig enligt 2 § kan tillsyns-
myndigheten undanta stiftelsen från bokföringsskyldigheten för en viss tid,
högst fem räkenskapsår i följd, om stiftelsen skall främja sitt syfte enbart
genom att utge kontanta bidrag och den har sin förmögenhet huvudsakligen
placerad i sådana obligationer som avses i 15 kap. 4 § tredje stycket föräldra-
balken eller i fordran hos Riksbanken eller Riksgäldskontoret eller i fordran
på svensk bank.
4 § Bokföringsskyldigheten enligt denna lag skall fullgöras enligt bestämmel-
serna i bokföringslagen (1976:125) och med iakttagande av följande:
1. Bokföringsskyldigheten omfattar all verksamhet som stiftelsen utövar.
2. En stiftelse som har sin förmögenhet gemensamt placerad med en an-
nan stiftelses förmögenhet, får beträffande den gemensamt placerade för-
mögenheten ha en med den andra stiftelsen gemensam löpande bokföring.
3. En stiftelse som upphör att vara bokföringsskyldig enligt 1 § skall i års-
bokslutet ange värdet av stiftelsens tillgångar vid räkenskapsårets slut.
Räkenskaper
5 § Stiftelser som inte är bokföringsskyldiga enligt denna lag skall fortlö- 7
pande föra räkenskaper över belopp som har inbetalats till eller utbetalats
av stiftelsen. Det skall finnas verifikationer för in- och utbetalningar. En stif-
telse som har sin förmögenhet gemensamt placerad med en annan stiftelses
förmögenhet, får beträffande den gemensamt placerade förmögenheten ha
räkenskaper som är gemensamma med den andra stiftelsen.
Räkenskaperna skall avslutas med en sammanställning för varje räken-
skapsår. Av sammanställningen skall framgå tillgångar och skulder vid rä-
kenskapsårets början och slut samt inkomster och utgifter under räkenskaps-
året. I sammanställningen skall även anges värdet av stiftelsens tillgångar vid
räkenskapsårets slut.
Räkenskapsmaterialet skall bevaras i ordnat skick och på betryggande sätt
inom landet under minst tio år från utgången av det räkenskapsår som räken-
skapsmaterialet avser.
Räkenskapsåret för en sådan stiftelse som avses i första stycket skall om-
fatta ett kalenderår. Stiftelsens första räkenskapsår skall avkortas om det be-
hövs för att nästföljande räkenskapsår skall omfatta ett kalenderår.
Värdet av stiftelsens tillgångar
6 § Vid bestämmandet av det värde av stiftelsens tillgångar som avses i 2 §,
4 § 3 och 5 § skall vaije tillgång tas upp till ett värde som motsvarar vad till-
gången kan anses betinga vid en försäljning under normala förhållanden.
Fastigheter och byggnader som är lös egendom tas dock upp till taxeringsvär-
det om ett sådant värde finns.
Årsredovisning m.m.
7 § En stiftelse som är bokföringsskyldig enligt denna lag skall upprätta års-
redovisning. Om stiftelsen vid räkenskapsårets utgång är moderstiftelse och
antalet anställda hos koncernen under räkenskapsåret i medeltal har varit
minst tio, skall stiftelsen även upprätta koncernredovisning.
Bestämmelsen i första stycket första meningen gäller inte i fråga om en
stiftelse som får använda sina tillgångar uteslutande till förmån för medlem-
mar av en viss eller vissa släkter och som är bokföringsskyldig endast på
grund av 2 §.
Årsredovisningen består av den resultaträkning och den balansräkning
som har tagits in i årsbokslutet samt av en förvaltningsberättelse med uppgift
om hur stiftelsens ändamål har främjats under räkenskapsåret.
8 § En stiftelse som har utövat näringsverksamhet under räkenskapsåret el-
ler som är moderstiftelse vid räkenskapsårets utgång skall vid upprättandet
av årsredovisningen tillämpa god redovisningssed och lämna uppgifter och
upplysningar av det innehåll som anges i 2 kap. 6-8 §§ lagen (1980:1103) om
årsredovisning m.m. i vissa företag. Om det finns synnerliga skäl får tillsyns-
myndigheten medge att bruttoomsättningssumman inte anges i årsredovis-
ningens resultaträkning.
En stiftelse som skall upprätta koncernredovisning skall vid upprättandet
av årsredovisningen iaktta även 3 kap. 2 § andra stycket, 3 och 4 §§ samt 8 §
andra meningen lagen (1980:1103) om årsredovisning m.m. i vissa företag
och vid upprättandet av koncernredovisningen 3 kap. 5 och 7 §§ samt 9 §
första stycket samma lag. Ett dotterföretag till stiftelsen skall vid upprättan-
det av sin årsredovisning iaktta 3 kap. 2 § andra stycket samt 8 § nämnda lag.
9 § Årsredovisningen skall skrivas under av samtliga styrelseledamöter eller,
i fråga om stiftelser med anknuten förvaltning, av förvaltaren eller, om ett
handelsbolag är stiftelsens förvaltare, av samtliga de bolagsmän som företrä-
der bolaget. Vad nu sagts gäller även i fråga om koncernredovisning.
Prop. 1993/94:9
Om en avvikande mening beträffande års- eller koncernredovisningen har Prop. 1993/94:9
antecknats till styrelsens eller förvaltarens protokoll, skall den avvikande
meningen fogas till redovisningen.
10 § En stiftelse som är skyldig att upprätta årsredovisning enligt denna lag
skall avlämna årsredovisningen till revisorn senast fyra månader efter räken-
skapsårets utgång. Om stiftelsen är skyldig att upprätta koncernredovisning
enligt denna lag, gäller vad nu sagts även i fråga om koncernredovisningen.
En stiftelse som inte är årsredovisningsskyldig enligt denna lag skall av-
lämna årsbokslutet eller sammanställningen över räkenskaperna till revisorn
senast fyra månader efter räkenskapsårets utgång.
11 § En stiftelse som är skyldig att upprätta årsredovisning enligt denna lag
skall senast sex månader efter räkenskapsårets utgång sända en kopia av re-
visionsberättelsen och av den av revisorn påtecknade årsredovisningen till
tillsynsmyndigheten. Om stiftelsen är skyldig att upprätta koncernredovis-
ning enligt denna lag, gäller vad nu sagts även i fråga om koncemrevisionsbe-
rättelsen och den av revisorn påtecknade koncernredovisningen.
12 § Bestämmelsen i 11 § första meningen gäller inte i fråga om sådana stiftel-
ser som avses i 9 kap. 10 § första stycket. En sådan stiftelse skall senast sex
månader efter räkenskapsårets utgång hålla en kopia av revisionsberättelsen
och av den av revisorn påtecknade årsredovisningen tillgänglig för var och
en som vill ta del av den. Är stiftelsen skyldig att upprätta koncernredovis-
ning, gäller vad nu sagts även i fråga om koncernrevisionsberättelsen och
den av revisorn påtecknade koncernredovisningen, om stiftelsen är sådan
som avses i 9 kap. 10 § första stycket 1 eller 2.
4 kap. Revision
1 § En stiftelse skall ha minst en revisor.
Om inte annat föreskrivs i stiftelseförordnandet, utses och entledigas revi-
sorn i en stiftelse med egen förvaltning av styrelsen.
Om inte annat föreskrivs i stiftelselseförordnandet, utses och entledigas
revisorn i en stiftelse med anknuten förvaltning av
1. förvaltarens högsta beslutande organ,
2. styrelsen om det finns en styrelse och annars av myndighetens chef, om
förvaltaren är en statlig myndighet, eller
3. samtliga bolagsmän i förening, om förvaltaren är ett handelsbolag.
2 § Om inte annat föreskrivs i stiftelseförordnandet, får en stiftelse ha en el-
ler flera revisorssuppleanter. Bestämmelserna i denna lag om revisorer till-
lämpas också på revisorssuppleanterna.
3 § Den som är underårig, i konkurs eller underkastad näringsförbud eller
som har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken får inte vara revisor.
En revisor skall ha den insikt i och erfarenhet av redovisning och ekono-
miska förhållanden som med hänsyn till stiftelsens ändamål samt arten och
värdet av stiftelsens tillgångar fordras för uppdragets fullgörande.
Till revisor kan även ett auktoriserat eller godkänt revisionsbolag utses.
Vid tillämpningen av bestämmelserna i detta kapitel likställs ett auktoriserat
revisionsbolag med auktoriserad revisor och ett godkänt revisionsbolag med
godkänd revisor. Ett bolag som utses till revisor skall till den stiftelse som
revisionen avser anmäla vem som är huvudansvarig för revisionen. Den hu-
vudansvarige skall i ett auktoriserat revisionsbolag vara auktoriserad revisor
och i ett godkänt revisionsbolag vara auktoriserad eller godkänd revisor. Be-
stämmelserna i 6§ tillämpas på den huvudansvarige.
Till revisor i dotterföretag bör minst en av moderstiftelsens revisorer ut- Prop. 1993/94:9
ses, om det kan ske.
4 § Minst en revisor skall vara auktoriserad eller godkänd revisor, om stiftel-
sen är skyldig att upprätta årsredovisning enligt denna lag.
Stiftelsen skall ha auktoriserad revisor om stiftelsens tillgångar eller, om
stiftelsen är moderstiftelse, koncernens tillgångar, värderade med tillämp-
ning av 3 kap. 6 §, vid utgången av de två senaste räkenskapsåren haft ett
värde överstigande ett gränsbelopp som motsvarar 1000 gånger det basbe-
lopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring som gällde vid utgången
av respektive räkenskapsår. Minst en revisor skall vara auktoriserad också
om stiftelsen eller koncernen under vart och ett av de två senaste räken-
skapsåren i medeltal haft mer än 200 anställda.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan i fall som
avses i andra stycket besluta att en viss godkänd revisor får utses i stället för
en auktoriserad revisor. Sådana beslut meddelas för högst fem år i följd.
5 § I fråga om andra stiftelser än som avses i 4 § första stycket får tillsynsmyn-
digheten besluta att minst en revisor skall vara auktoriserad eller godkänd
revisor.
6 § Den kan inte vara revisor som
1. är stiftelsens stiftare eller förvaltare,
2. ensam eller tillsammans med andra företräder stiftelsen enligt 2 kap. 16
eller 23 § eller företräder förvaltaren eller, om stiftelsen förvaltas av ett han-
delsbolag, är bolagsman i bolaget,
3. ensam eller tillsammans med andra har rätt att företräda ett dotterföre-
tag till stiftelsen eller till förvaltaren eller, om dotterföretaget är ett handels-
bolag, är bolagsman i företaget,
4. biträder vid förandet av stiftelsens räkenskaper eller vid stiftelsens för-
mögenhetsförvaltning eller stiftelsens kontroll däröver,
5. är anställd hos eller på annat sätt intar en underordnad.eller beroende
ställning till stiftelsen eller till förvaltaren eller till någon annan som avses i
1~4>
6. är verksam i samma företag som den som yrkesmässigt biträder stiftel-
sen vid grundbokföringen eller förandet av räkenskaper enligt 3 kap. 5 §
eller vid stiftelsens förmögenhetsförvaltning eller stiftelsens kontroll där-
över,
7. är gift eller sambo med eller är syskon eller släkting i rätt upp- eller
nedstigande led till en person som avses i 1-4 eller är besvågrad med en
sådan person i rätt upp- eller nedstigande led eller så att den ene är gift med
den andres syskon, eller
8. står i låneskuld till stiftelsen eller förvaltaren eller till ett dotterföretag
till stiftelsen eller till förvaltaren eller har förpliktelser för vilka stiftelsen,
förvaltaren eller dotterföretag till stiftelsen eller förvaltaren har ställt säker-
het.
I ett dotterföretag kan inte den vara revisor som enligt första stycket inte
är behörig att vara revisor i moderstiftelsen.
En revisor får vid revisionen inte anlita någon som enligt första och andra
styckena inte är behörig att vara revisor. Har moderstiftelsen eller dotter-
företaget någon anställd i sin tjänst med uppgift att uteslutande eller huvud-
sakligen ha hand om stiftelsens eller dotterföretagets eller bådas interna re-
vision, får revisorn dock anlita en sådan anställd i den utsträckning som det
är förenligt med god revisionssed.
7 § En revisor utses för bestämd tid eller tills vidare.
10
Ett uppdrag att tills vidare vara revisor upphör när en ny revisor har ut- Prop. 1993/94:9
setts.
Ett uppdrag som revisor för bestämd tid upphör i förtid, om revisorn an-
mäler det hos den som har utsett honom eller om han entledigas av någon
som enligt 1 § andra stycket har rätt att göra det.
Upphör ett uppdrag att vara revisor för bestämd tid i förtid, skall revisorn
genast anmäla detta till tillsynsmyndigheten, om uppdraget har gällt en stif-
telse som är skyldig att upprätta årsredovisning enligt denna lag. Revisorn
skall i anmälan lämna en redogörelse för iakttagelserna vid den granskning
som han har utfört under den del av löpande räkenskapsår som hans uppdrag
har omfattat. För anmälan gäller i tillämpliga delar vad som föreskrivs i 11 §
tredje och fjärde styckena om revisionsberättelse. Kopia av anmälan skall
överlämnas till stiftelsens styrelse eller förvaltare.
Bestämmelsen i fjärde stycket tillämpas inte om uppdraget har gällt en så-
dan stiftelse som avses i 9 kap. 10 § första stycket.
8 § Tillsynsmyndigheten kan förordna revisor för en stiftelse, om
1. någon revisor inte är utsedd,
2. någon auktoriserad eller godkänd revisor inte är utsedd när det krävs
enligt 4 eller 5 §,
3. en utsedd revisor inte får vara revisor enligt vad som föreskrivs i 3 §
första stycket eller 6 §, eller
4. en föreskrift i stiftelseförordnandet om antalet revisorer eller om revi-
sors behörighet har åsidosatts.
I fall som avses i första stycket 1-4 är styrelsen eller förvaltaren skyldig att
göra anmälan till tillsynsmyndigheten, om inte rättelse utan dröjsmål sker
genom den som utser revisor.
Förordnande enligt första stycket skall meddelas efter det att stiftelsen har
hörts och avse tid till dess att en annan revisor har blivit utsedd. Vid förord-
nande av revisor i fall som avses i första stycket 2-4 skall tillsynsmyndigheten
entlediga den tidigare utsedde revisorn.
9 § Revisorerna skall i den omfattning som följer av god revisionssed granska
stiftelsens räkenskaper och årsredovisning, årsbokslut eller sammanställning
enligt 3 kap. 5 § andra stycket samt styrelsens eller förvaltarens förvaltning.
Om stiftelsen är en moderstiftelse som skall upprätta koncernredovisning,
skall revisorerna även granska koncernredovisningen och koncernföreta-
gens inbördes förhållanden i övrigt.
Innehåller stiftelseförordnandet föreskrifter om revision skall dessa iakt-
tas, om de inte strider mot första eller andra stycket eller mot någon annan
bestämmelse i denna lag.
10 § Styrelsen eller förvaltaren skall ge revisorerna tillfälle att verkställa
granskningen i den omfattning som dessa finner behövligt samt lämna de
upplysningar och den hjälp som revisorerna begär. Samma skyldighet har
företagsledningen och revisorerna i ett dotterföretag gentemot en revisor i
moderstiftelsen.
11 § Revisorerna skall avge en revisionsberättelse för varje räkenskapsår.
I fråga om stiftelser som är skyldiga att upprätta årsredovisning enligt
denna lag skall revisionsberättelsen innehålla ett uttalande om huruvida års-
redovisningen har gjorts upp enligt denna lag. Innehåller inte årsredovis-
ningen sådana upplysningar som skall lämnas enligt 3 kap. 7 § tredje stycket
eller 8 §, skall detta anges och behövliga upplysningar lämnas i revisionsbe-
rättelsen, om det kan ske.
I revisionsberättelsen skall det också anmärkas om revisorerna vid sin
granskning har funnit att
11
1. stiftelsens tillgångar har använts i strid med stiftelsens ändamål eller att
dess förmögenhet är placerad i strid med stiftelseförordnandet eller med
2 kap. 4 eller 6 §,
2. någon annan åtgärd eller försummelse innebär att föreskrifterna i stif-
telseförordnandet eller bestämmelserna i denna lag inte har följts, eller
3. vad som enligt 1 eller 2 ligger en styrelseledamot eller förvaltaren till
last eller annan åtgärd eller försummelse kan föranleda ersättningsskyldig-
het enligt 5 kap. 1 § första meningen eller entledigande enligt 9 kap. 6 §.
Om stiftelsen har utövat näringsverksamhet under räkenskapsåret, skall
revisionsberättelsen upprättas med iakttagande av även 4 kap. 10 § fjärde
stycket lagen (1980:1103) om årsredovisning m.m. i vissa företag.
I en moderstiftelse skall revisorerna avge en särskild revisionsberättelse
för koncernen. Härvid skall andra stycket och tredje stycket 2 och 3 tilläm-
pas.
12 § Sedan revisorerna i en stiftelse som är skyldig att upprätta årsredovis-
ning enligt denna lag har slutfört granskningen, skall de skriva en hänvisning
till revisionsberättelsen på årsredovisningen och, i en moderstiftelse, på kon-
cernredovisningen. Finner revisorerna att balansräkningen eller resultaträk-
ningen är oriktig, skall de därvid anteckna även detta. I en moderstiftelse
gäller detsamma i fråga om koncernbalansräkningen och koncernresultat-
räkningen.
13 § Revisorerna skall överlämna revisions- och koncernrevisionsberättel-
sen samt den av dem påtecknade års- och koncernredovisningen, årsbokslu-
tet eller sammanställningen till styrelsen eller förvaltaren senast fem och en
halv månader efter utgången av stiftelsens räkenskapsår.
14 § Erinringar som revisorerna framställer till styrelsen eller förvaltaren och
som inte har tagits in i revisionsberättelsen skall de anteckna i protokoll eller
någon annan handling. Handlingen skall överlämnas till styrelsen eller för-
valtaren.
15 § Revisorerna får inte lämna upplysningar till utomstående om sådana
stiftelsens angelägenheter som de har fått kännedom om vid fullgörandet av
sitt uppdrag, om det kan vara till nackdel för stiftelsen.
Revisorerna är skyldiga att
1. till medrevisor, ny revisor, tillsynsmyndigheten och, om stiftelsen har
försatts i konkurs, konkursförvaltaren lämna behövliga upplysningar om
stiftelsens angelägenheter, samt
2. på begäran lämna upplysningar om stiftelsens angelägenheter till under-
sökningsledaren under förundersökning i brottmål.
Bestämmelsen i första stycket 1 om upplysningsskyldighet till tillsynsmyn-
digheten gäller inte när det är fråga om sådan stiftelse som avses i 9 kap. 10 §
första stycket.
16 § Revisorerna har rätt att av stiftelsen få skäligt arvode för sitt uppdrag.
5 kap. Skadestånd
1 § Om en styrelseledamot eller förvaltaren uppsåtligen eller av oaktsamhet
orsakar skada för stiftelsen då han fullgör sitt uppdrag, skall han ersätta ska-
dan. Detsamma gäller när skadan tillfogas någon annan genom åsidosät-
tande av föreskrifterna i stiftelseförordnandet eller denna lag.
2 §En revisor är ersättningsskyldig enligt de grunder som anges i 1 §. Han
ansvarar även för skada som uppsåtligen eller av oaktsamhet orsakas av hans
medhjälpare.
Prop. 1993/94:9
12
Om ett revisionsbolag är revisor, är det bolaget och den som är huvudan- Prop. 1993/94:9
svarig för revisionen som är ersättningsskyldiga.
3 § Om någon är ersättningsskyldig enligt 1 eller 2 §, kan skadeståndet jäm-
kas efter vad som är skäligt med hänsyn till handlingens beskaffenhet, ska-
dans storlek och omständigheterna i övrigt.
Skall flera ersätta samma skada, svarar de solidariskt för skadeståndet i
den mån inte skadeståndsskyldigheten har jämkats för någon av dem enligt
första stycket. Vad någon har utgett i skadestånd får krävas tillbaka från de
andra efter vad som är skäligt med hänsyn till omständigheterna.
4 § Talan om skadestånd till stiftelsen enligt 1 eller 2 § kan väckas, förutom
av styrelsen eller förvaltaren, av
1. stiftaren eller, om stiftaren är avliden, dennes efterlevande make eller
sambo, arvinge, arvinges avkomling, universell testamentstagare, boutred-
ningsman eller testamentsexekutör i dödsboet efter stiftaren,
2. en styrelseledamot,
3. den som enligt stiftelsens ändamål kan komma att få förmån av stiftel-
sen,
4. den som genom stiftelseförordnandet har rätt att föra sådan talan, samt
5. tillsynsmyndigheten.
Talan om skadestånd till stiftelsen enligt 1 eller 2 § kan även väckas av stif-
telsens konkursbo.
Den som har väckt talan med stöd av första stycket 1-5 eller andra stycket
svarar för rättegångskostnaderna men har rätt till ersättning av stiftelsen för
den kostnad som täcks av vad som har kommit stiftelsen till godo genom rät-
tegången.
Bestämmelsen i första stycket 5 gäller inte i fråga om en sådan stiftelse
som avses i 9 kap. 10 § första stycket.
5 § Sådan talan för stiftelsens räkning enligt 1 eller 2 § som inte grundas på
brott kan inte väckas mot
1. en styrelseledamot eller förvaltaren sedan tre år har förflutit från ut-
gången av det räkenskapsår då det beslut eller den åtgärd som ligger till
grund för talan fattades eller vidtogs, eller
2. en revisor sedan tre år har förflutit från det att revisionsberättelsen kom
styrelsen eller förvaltaren till handa.
Utan hinder av bestämmelserna i första stycket får stiftelsens konkursbo
väcka talan, om konkursansökan har gjorts innan den tid som anges i första
stycket har gått ut. Efter utgången av nämnda tid kan sådan talan dock inte
väckas senare än sex månader från edgångssammanträdet.
6 kap. Ändring m.m. av föreskrifter i ett stiftelseförordnande
Ändring m.m. efter tillstånd
1 § Styrelsen eller förvaltaren får inte utan tillstånd av Kammarkollegiet
ändra eller upphäva eller i särskilt fall åsidosätta föreskrifter i stiftelseförord-
nandet som avser
1. stiftelsens ändamål,
2. hur stiftelsens förmögenhet skall vara placerad,
3. huruvida stiftelsen skall ha egen eller anknuten förvaltning,
4. av vem en styrelseledamot eller förvaltaren entledigas eller utses eller
hur styrelsen skall vara sammansatt,
5. styrelsens beslutförhet eller omröstningsförfarande,
6. arvode till styrelsens ledamöter eller förvaltaren,
13
7. räkenskaper eller årsredovisning för stiftelsen,
8. revision, eller
9. rätt att föra talan om skadestånd till stiftelsen eller om entledigande av
styrelseledamot eller förvaltare.
Föreskrifterna får ändras, upphävas eller i särskilt fall åsidosättas endast
om de på grund av ändrade förhållanden inte längre kan följas eller har blivit
uppenbart onyttiga eller uppenbart stridande mot stiftarens avsikter eller om
det finns andra särskilda skäl.
Vid ändring av föreskrifter om stiftelsens ändamål skall vad som kan antas
ha varit stiftarens avsikt beaktas så långt möjligt.
2 § Frågor om tillstånd enligt 1 § prövas på ansökan av styrelsen eller förval-
taren. Kammarkollegiets beslut får överklagas hos regeringen.
Ändring m.m. utan tillstånd
3 § Om stiftaren i stiftelseförordnandet uttryckligen har föreskrivit att styrel-
sen eller förvaltaren utan tillstånd av en myndighet får ändra, upphäva eller
åsidosätta särskilt angivna föreskrifter i stiftelseförordnandet som angår en
annan fråga än som anges i 1 § första stycket 1, gäller vad stiftelseförordnan-
det föreskriver utan hinder av 1 §.
Även om det inte följer av stiftelseförordnandet får styrelsen eller förval-
taren i andra fall än som avses i 1 § första stycket utan tillstånd ändra, upp-
häva eller i särskilt fall åsidosätta en föreskrift i stiftelseförordnandet. Här-
vid skall 1 § andra stycket tillämpas.
4 § Styrelsen eller förvaltaren skall underrätta tillsynsmyndigheten om beslut
som avses i 3 §. Beslutet gäller från och med den dag då tre månader förflutit
sedan underrättelsen inkom till tillsynsmyndigheten, om inte denna under
tremånaderstiden förbjudit styrelsen eller förvaltaren att tillämpa beslutet.
Förbud av tillsynsmyndigheten får grundas endast på att beslutet strider mot
denna lag.
Om tillsynsmyndigheten behöver längre tid för prövningen, får den för-
länga tidsfristen enligt första stycket med högst tre månader. Om det fattas
beslut om förlängning skall stiftelsen underrättas om detta.
Upphörande av en stiftelse i visst fall
5 § Styrelsen eller förvaltaren får besluta om att förbruka stiftelsens till-
gångar för det ändamål vartill de är bestämda eller för ett ändamål som så
nära som möjligt motsvarar detta, om
1. stiftelsen bildades för mer än 50 år sedan,
2. stiftelsen inte har kunnat främja sitt ändamål under de senaste fem åren,
3. värdet av tillgångarna, värderade med tillämpning av 3 kap. 6 §, vid ut-
gången av de tre senaste räkenskapsåren har understigit det då gällande bas-
beloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, samt
4. stiftelsen saknar skulder.
Bestämmelserna i 4 § tillämpas på beslut enligt första stycket.
7 kap. Likvidation och upplösning
Förutsättningar för likvidation m.m.
1 § Styrelsen eller förvaltaren för en stiftelse som utövar näringsverksamhet
skall ofördröjligen upprätta en särskild balansräkning så snart det finns skäl
att anta att värdet av stiftelsens tillgångar understiger summan av stiftelsens
Prop. 1993/94:9
14
skulder. Samma skyldighet inträder om stiftelsen vid verkställighet enligt Prop. 1993/94:9
4 kap. utsökningsbalken befunnits sakna utmätningsbara tillgångar. Visar
balansräkningen att värdet av tillgångarna understiger summan av skul-
derna, skall styrelsen eller förvaltaren ansöka hos tingsrätt om att stiftelsen
försätts i likvidation. Sådan ansökan kan även göras av styrelseledamot eller
revisor.
2 § Vid beräkningen av värdet av stiftelsens tillgångar skall det i den balans-
räkning som avses i 1 § inom linjen tas upp en post som utvisar den ökning
av tillgångarnas sammanlagda värde som skulle följa, om de redovisades till
försäljningsvärdet med avdrag för försäljningskostnaderna. Beträffande så-
dana anläggningstillgångar som undergår fortlöpande värdeminskning gäller
dock att de skall tas upp till anskaffningsvärdet minskat med erforderliga av-
skrivningar och nedskrivningar, om man därigenom får ett högre värde.
Vid beräkningen av summan av stiftelsens skulder skall hänsyn inte tas
till skulder på grund av statligt stöd för vilket återbetalningsskyldigheten är
beroende av stiftelsens ekonomiska ställning, om stödet, för det fall att stif-
telsen försätts i konkurs eller träder i likvidation, skall återbetalas först se-
dan övriga skulder till fullo har betalats.
3 § Underlåter styrelseledamöterna eller förvaltaren att fullgöra vad som
åligger dem enligt 1 §, svarar de och andra som med vetskap om denna un-
derlåtenhet handlar på stiftelsens vägnar solidariskt för de förpliktelser som
uppkommer för stiftelsen. En styrelseledamot eller förvaltaren undgår dock
ansvar, om han visar att underlåtenheten inte beror på försummelse av ho-
nom.
Ansvarighet enligt första stycket gäller inte för förpliktelser som uppkom-
mer sedan likvidationsfrågan har hänskjutits till domstols prövning eller så-
dan balansräkning som avses i 4 § har blivit granskad av revisorerna och god-
känd av tillsynsmyndigheten.
4 § Tingsrätt skall besluta att stiftelsen skall träda i likvidation, om det inte
under ärendets handläggning i domstolen styrks att en balansräkning, utvi-
sande att stiftelsen har tillgångar till ett värde som överstiger summan av
skulderna, har blivit granskad av revisorerna och godkänd av tillsynsmyndig-
heten.
Förfarandet hos domstolen
5 § Görs ansökan om likvidation enligt 1 §, skall domstolen genast kalla stif-
telsen och borgenärer som vill yttra sig i ärendet att inställa sig för domstolen
på en bestämd dag, då frågan om skyldighet för stiftelsen att träda i likvida-
tion skall prövas. Kallelsen skall delges stiftelsen, om delgivningen kan ske
på annat sätt än enligt 15-17 §§ delgivningslagen (1970:428). Kallelsen skall
kungöras genom domstolens försorg i Post- och Inrikes Tidningar minst två
och högst fyra månader före inställelsedagen.
6 § Har sökanden haft kostnader för delgivning eller kungörelse samt för ex-
peditioner i ett ärende enligt 1 §, skall kostnaderna betalas av stiftelsens me-
del, om stiftelsen förpliktas träda i likvidation eller om domstolen i annat fall
finner det skäligt.
Genomförande av likvidationen
7 § En domstol som fattar beslut att en stiftelse skall träda i likvidation skall
samtidigt utse en eller flera likvidatorer. Likvidatorerna träder i styrelsens
eller förvaltarens ställe och har till uppgift att genomföra likvidationen.
15
Likvidatorema skall för registrering i stiftelseregistret genast anmäla be-
slut om likvidation och förordnande av likvidator.
Bestämmelserna i denna lag om styrelse och styrelseledamöter tillämpas
på likvidatorema, i den mån inte annat följer av detta kapitel. En likvidator
har alltid rätt till skäligt arvode.
En stiftelse är alltid bokföringsskyldig under likvidationen.
Ett uppdrag att vara revisor upphör inte genom att stiftelsen träder i likvi-
dation. Bestämmelserna i 4 kap. tillämpas under likvidationen. Revisionsbe-
rättelsen skall innehålla ett uttalande om huruvida enligt revisorernas me-
ning likvidationen onödigt fördröjs.
8 § När stiftelsen har trätt i likvidation, skall styrelsen eller förvaltaren genast
avge en redovisning för sin förvaltning av stiftelsens angelägenheter under
den tid för vilken redovisningshandlingar inte förut har lämnats till reviso-
rerna. Redovisningen skall lämnas till revisorerna så snart det kan ske. Be-
stämmelserna om årsredovisning och revisionsberättelse skall tillämpas.
Om tiden även omfattar det föregående räkenskapsåret, skall en särskild
redovisning avges för detta år. I en moderstiftelse skall denna särskilda redo-
visning även omfatta koncernredovisning.
9 § Likvidatorema skall genast söka kallelse på stiftelsens okända borgenä-
rer.
10 § Likvidatorema skall så snart det kan ske genom försäljning på offentlig
auktion eller på annat lämpligt sätt förvandla stiftelsens tillgångar till pengar,
i den mån det behövs för likvidationen, samt betala stiftelsens skulder. Stif-
telsens näringsverksamhet får fortsättas om det behövs för en ändamålsenlig
avveckling eller för att de anställda skall få skälig tid på sig att skaffa sig nya
anställningar.
11 §När den anmälningstid som bestämts i kallelsen på stiftelsens okända
borgenärer har gått ut och alla kända skulder blivit betalda, skall likvidato-
rerna använda återstående tillgångar för det ändamål vartill de är bestämda
eller för ett ändamål som så nära som möjligt motsvarar detta. Om det inte
är möjligt att använda tillgångarna på detta sätt, skall de överlämnas till All-
männa arvsfonden. Om något skuldbelopp är tvistigt eller inte förfallet till
betalning eller av annan orsak inte kan betalas, skall dock så mycket av över-
skottet behållas som kan behövas för denna betalning.
12 §När likvidatorema har fullgjort sitt uppdrag, skall de så snart det kan
ske avge slutredovisning för sin förvaltning genom en förvaltningsberättelse
som avser likvidationen i dess helhet. Till berättelsen skall de foga redovis-
ningshandlingar för hela likvidationstiden. Berättelsen och redovisnings-
handlingarna skall avlämnas till revisorerna. Dessa skall inom en månad där-
efter till likvidatorema avge en revisionsberättelse över slutredovisningen
och förvaltningen under likvidationen. Likvidatorema skall därefter genast
sända en kopia av revisions- och förvaltningsberättelserna till tillsynsmyn-
digheten.
13 § När likvidatorema har sänt revisions- och förvaltningsberättelserna till
tillsynsmyndigheten, är stiftelsen upplöst. Detta förhållande skall likvidato-
rerna genast anmäla för registrering i stiftelseregistret.
Om likvidatorema finner att stiftelsen är på obestånd och inte kan betala
likvidationskostnaderna, skall de ansöka om att stiftelsen försätts i konkurs.
14 § Om det efter stiftelsens upplösning enligt 13 § visar sig att stiftelsen har
tillgångar eller om talan väcks mot stiftelsen eller det av någon annan orsak
uppkommer behov av en likvidationsåtgärd, skall likvidationen fortsättas.
Prop. 1993/94:9
16
Detta skal] genast anmälas av likvidatorema för registrering i stiftelseregist- Prop. 1993/94:9
ret.
15 § Om ett likvidationsbeslut har blivit upphävt genom ett beslut av domstol
som har vunnit laga kraft, träder stiftelsens tidigare styrelse eller förvaltare
i likvidatorernas ställe. Likvidatorema skall genast anmäla beslutet för regi-
strering i stiftelseregistret.
När likvidation har upphört enligt första stycket, skall 12 § tillämpas.
Likvidation efter konkurs
16 § Om en stiftelse som utövar näringsverksamhet är försatt i konkurs och
denna avslutas med överskott, skall styrelsen eller förvaltaren inom en må-
nad från det att konkursen avslutades besluta att stiftelsen skall träda i likvi-
dation och genast anmäla detta till tingsrätten. Denna skall därefter utan
dröjsmål utse en eller flera likvidatorer.
Om stiftelsen var i likvidation när den försattes i konkurs, skall likvidatio-
nen fortsättas enligt 14 §.
17 § Om det inte fattas ett sådant beslut som avses i 16 § första stycket, skall
tingsrätten besluta att stiftelsen skall träda i likvidation.
Frågan om likvidation enligt första stycket prövas på anmälan av tillsyns-
myndigheten eller på ansökan av en styrelseledamot eller en borgenär.
Om tillsynsmyndigheten eller sökanden har haft kostnader för delgivning
eller kungörelse samt för expeditioner i ett ärende enligt andra stycket, skall
kostnaderna betalas av stiftelsens medel.
Upplösning utan likvidation
18 § I fall som avses i 6 kap. 5 § är stiftelsen upplöst när tillgångarna förbru-
kats.
När en stiftelses konkurs har avslutats utan överskott är stiftelsen upplöst.
8 kap. Stiftelses firma
1 §En stiftelses firma skall tydligt skilja sig från andra firmor som förut är
införda i stiftelseregistret. I en firma som skiljer sig från stiftelsens namn får
inte ordet stiftelse eller en förkortning av detta ord ingå. I övrigt finns be-
stämmelser om registreringen i firmalagen (1974:156).
2 §1 firmalagen (1974:156) finns bestämmelser om förbud mot användning
av firma och om hävande av firmaregistrering.
3 § Om en i stiftelseförordnandet angiven firma inte kan registreras, får sty-
relsens eller förvaltarens beslut om ny firma tillämpas utan att bestämmel-
serna i 6 kap. iakttas.
4 § Skriftliga handlingar som utfärdas för en stiftelse i dess näringsverksam-
het bör undertecknas med angivande av stiftelsens firma. Vid angivande av
firma som inte sammanfaller med stiftelsens namn skall på lämpligt sätt alltid
anges att det är en stiftelse som innehar firman.
Har styrelsen eller förvaltaren eller någon annan företrädare för stiftelsen
utfärdat en handling utan firmateckning och framgår det inte av handlingens
innehåll att den har utfärdats på stiftelsens vägnar, svarar de som har under-
tecknat handlingen solidariskt för förpliktelsen enligt handlingen. Detta gäl-
ler dock inte, om 17
2 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 9
1. det framgick av omständigheterna vid handlingens tillkomst att hand-
lingen utfärdades för stiftelsen, samt
2. medkontrahenten har fått ett av stiftelsen behörigen undertecknat god-
kännande av handlingen utan oskäligt dröjsmål efter det att antingen en be-
gäran om sådant godkännande har framställts eller personlig ansvarighet har
gjorts gällande mot undertecknarna.
9 kap. Tillsyn m.m.
Inledande bestämmelser
1 § Tillsynsmyndighet för en stiftelse med egen förvaltning är länsstyrelsen i
det län där stiftelsens styrelse har sitt säte eller, om säte inte är bestämt, där
förvaltningen huvudsakligen utövas. En stiftelse med anknuten förvaltning
står under tillsyn av länsstyrelsen i det län där förvaltaren har sitt säte eller,
om säte inte är bestämt, där förvaltarens egen förvaltning huvudsakligen ut-
övas eller, om ett handelsbolag är förvaltare, där bolagets huvudkontor är
inrättat.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får besluta att
en annan myndighet än som följer av första stycket skall vara tillsynsmyndig-
het för en stiftelse.
Att det för vissa stiftelser gäller särskilda bestämmelser om tillsynen fram-
går av 10 §.
2 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om avgifter för tillsynsmyndigheternas verksamhet enligt denna
lag.
Tillsynens innebörd m.m.
3 § Tillsynsmyndigheten skall ingripa, om det kan antas att stiftelsens förvalt-
ning eller revisionen av stiftelsen inte utövas i enlighet med stiftelseförord-
nandet eller bestämmelserna i denna lag eller att en styrelseledamot eller
förvaltaren annars missköter sitt uppdrag.
Tillsynsmyndigheten skall ge stiftelserna råd och upplysningar.
4 § Tillsynsmyndigheten får
1. begära in handlingar eller upplysningar från stiftelsen,
2. kalla till och delta vid sammanträde med stiftelsens styrelse eller förval-
tare, samt
3. om särskild anledning föreligger utföra inspektion hos stiftelsen på tid
och sätt som myndigheten bestämmer.
I fall som avses i första stycket 3 är stiftelsens styrelse eller förvaltare skyl-
dig att hålla stiftelsens kassa, värdehandlingar och övriga tillgångar samt rä-
kenskapsmaterial och protokoll tillgängliga för dem som utför inspektionen.
5 § Tillsynsmyndigheten kan
1. skilja en styrelseledamot från hans uppdrag om han är obehörig enligt
2 kap. 10 § eller enligt lagen (1986:436) om näringsförbud samt skilja en för-
valtare som är obehörig enligt 2 kap. 19 § andra stycket från uppdraget,
2. förelägga en eller flera styrelseledamöter eller förvaltaren att fullgöra
sina åligganden,
3. förbjuda en eller flera styrelseledamöter eller förvaltaren att verkställa
ett beslut eller, om beslutet har verkställts, förelägga en eller flera styrelsele-
damöter eller förvaltaren att göra rättelse om det kan ske.
Att tillsynsmyndigheten har även andra befogenheter framgår av 4 kap. 5
och 8 §§ samt 5 kap. 4§.
Prop.
1993/94:9
18
Beslut om föreläggande eller förbud enligt första stycket 2 och 3 får för- Prop.
enas med vite. Tillsynsmyndigheten skall pröva frågan om att döma ut ett
vite som förelagts enligt första stycket 2, om föreläggandet endast avser ålig-
gande att inge en eller flera handlingar till tillsynsmyndigheten. I övriga fall
prövas frågan av länsrätten enligt lagen (1985:206) om viten.
6 § Om en styrelseledamot eller förvaltaren missköter sitt uppdrag, kan han
entledigas av allmän domstol. Entledigandet får begränsas till viss tid.
I fråga om rätt till talan om entledigande gäller 5 kap. 4 § första och fjärde
styckena.
Har tillsynsmyndigheten väckt talan om entledigande av en styrelseleda-
mot eller förvaltaren, får tillsynsmyndigheten entlediga denne för tiden till
dess att domstolen har slutligt prövat saken eller bestämt annorlunda.
7 § I en stiftelse med egen förvaltning skall tillsynsmyndigheten förordna
1. ny styrelseledamot, om detta behövs för att styrelsen skall bli beslutför,
samt
2. ordförande i styrelsen i fall då någon annan än styrelsen skall utse ordfö-
rande men inte gör detta.
Förordnandet gäller intill dess att en ny ledamot eller ordförande har blivit
utsedd i behörig ordning. Har den förre ledamoten entledigats för en viss
tid, gäller dock förordnandet för den nye ledamoten för den tid entledigan-
det avser.
8 § Tillsynsmyndigheten skall förordna ny förvaltare för en stiftelse med an-
knuten förvaltning, om stiftelsen saknar förvaltare.
Förordnandet gäller tills vidare. Har den förre förvaltaren entledigats för
en viss tid, gäller dock förordnandet för den nye förvaltaren för den tid entle-
digandet avser.
9 § Om ett testamentariskt stiftelseförordnande inte kan verkställas därför
att det saknas ett sådant åtagande som avses i 1 kap. 2 § andra stycket, skall
länsstyrelsen på begäran av någon som förvaltar dödsboet verka för att ett
sådant åtagande lämnas. Länsstyrelsen får därvid besluta om en annan för-
valtningsform än den som har föreskrivits av stiftaren.
Behörig länsstyrelse är länsstyrelsen i det län där stiftaren hade sitt hem-
vist.
Tillsynens innebörd ifråga om vissa stiftelser
10 § Bestämmelserna i 3 § första stycket, 4 § samt 5 § första stycket 2 och 3
gäller inte i fråga om
1. stiftelser som bildats av eller tillsammans med staten, en kommun, ett
landsting eller en kyrklig kommun,
2. stiftelser som förvaltas av en statlig myndighet, eller
3. stiftelser som enligt stiftarens förordnande skall vara undantagna från
tillsyn enligt denna lag och som varken under innevarande eller de tre när-
mast föregående räkenskapsåren har utövat näringsverksamhet eller varit
moderstiftelse.
I fråga om stiftelser som avses i första stycket gäller dock bestämmelserna
i 3 § första stycket, 4 § första stycket 1 och 2 samt 5 § första stycket 2 och 3
om det kan antas att
1. stiftelsen saknar namn,
2. stiftelsen inte har upprättat års- eller koncernredovisning eller inte har
avlämnat års- eller koncernredovisning, årsbokslut eller sammanställning
över räkenskaperna till revisorn,
1993/94:9
19
3. stiftelsen inte håller års- eller koncernredovisning eller revisions- eller Prop
koncernrevisionsberättelse tillgänglig för var och en,
4. stiftelsen saknar behörig revisor, eller om
5. fråga uppkommer om sådant beslut som avses i 4 kap. 5 §.
Överklagande
11 § Tillsynsmyndighetens beslut enligt denna lag får överklagas hos kam-
marrätten. Detta gäller dock inte beslut om att väcka talan enligt 5 kap. 4 §
första stycket eller 9 kap. 6 § första stycket eller beslut enligt 9 kap. 6 § tredje
stycket.
Tillsynsmyndighetens beslut enligt 4 kap. 8§, 6 kap. 4§ eller 5§ andra
stycket, 9 kap. 5 § första stycket 3, i den del beslutet avser verkställighetsför-
bud, eller 9 kap. 7 eller 8 § gäller även om de överklagas.
Om tillsynsmyndighetens beslut överklagas, skall tillsynsmyndigheten
föra talan för det allmänna. Överklagas kammarrättens beslut av tillsyns-
myndigheten, skall överklagandet ha kommit in inom tre veckor från den
dag då det överklagade beslutet meddelades.
Länsstyrelsens beslut enligt 9 § överklagas hos kammarrätten. Bestämmel-
serna i tredje stycket om tillsynsmyndigheten och dess beslut gäller i sådant
fall länsstyrelsen och dess beslut.
10 kap. Registrering
Allmänna bestämmelser om registrering
1 § En stiftelse skall vara registrerad om
1. den är skyldig att upprätta årsredovisning enligt denna lag, eller
2. det följer av de av stiftaren i stiftelseförordnandet meddelade föreskrif-
terna att den skall vara registrerad.
Registreringsmyndighet för en stiftelse är den länsstyrelse som med till-
lämpning av bestämmelserna i 9 kap. 1 § första stycket skall vara tillsynsmyn-
dighet för stiftelsen.
Ett stiftelseregister skall föras hos registreringsmyndigheten för registre-
ringar enligt denna lag.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om avgifter för registrering i stiftelseregistret.
2 § Om inte annat följer av 6 § andra stycket skall en stiftelses styrelse eller
förvaltare anmäla stiftelsen för registrering i stiftelseregistret
1. i fall som avses i 1 § första stycket 2 senast sex månader efter det att
stiftelsen bildades,
2. i övriga fall senast sex månader efter det att stiftelsen blev bokförings-
skyldig enligt denna lag.
Anmälan enligt första stycket skall innehålla uppgift om stiftelsens post-
adress och telefon samt om styrelseledamöternas namn, bostadsadress, post-
adress och telefon eller förvaltarens namn eller firma, postadress och tele-
fon. Vid egen förvaltning skall den vidare innehålla uppgift om den ort där
styrelsen har sitt säte, eller om säte inte är bestämt, där förvaltningen huvud-
sakligen utövas. Vid anknuten förvaltning skall uppgift i stället lämnas om
den ort där förvaltaren har sitt säte, eller om säte inte är bestämt, där förval-
tarens egen förvaltning huvudsakligen utövas eller, om förvaltaren är ett
handelsbolag, där bolaget har sitt huvudkontor inrättat.
Till anmälan skall det fogas en kopia av stiftelseförordnandet, om det är
möjligt. Har styrelsen eller förvaltaren enligt 2 kap. 7§ fattat beslut om
namn för stiftelsen, skall anmälan innehålla uppgift även om namnet.
1993/94:9
20
3 § Anmälan för registrering i stiftelseregistret skall genast göras
1. när en föreskrift i stiftelseförordnandet har ändrats eller upphävts enligt
bestämmelserna i 6 kap.,
2. när en ändring har inträtt i något förhållande som avses i 2§ andra
stycket,
3. när någon har bemyndigats att företräda stiftelsen enligt 2 kap. 16 §
andra stycket eller 23 § andra stycket,
4. när stiftelsen inte längre är registreringsskyldig enligt denna lag, samt
5. när stiftelsen är upplöst.
I fall som avses i första stycket 3 skall uppgift lämnas om företrädarens
namn, bostadsadress, postadress och telefon. Har styrelsen eller förvaltaren
beslutat att rätten att företräda stiftelsen samt att teckna dess namn och
firma får utövas endast av två eller flera i förening, skall detta också anmälas
för registrering i stiftelseregistret. Någon annan inskränkning i rätten att
företräda stiftelsen och att teckna dess namn och firma får inte registreras.
När anmälan enligt första stycket 2 avser byte av förvaltare skall anmälan
göras av den nye förvaltaren. I fall som avses i första stycket 5 skall anmälan
göras av den avträdande styrelsen eller förvaltaren. I övriga fall skall anmä-
lan göras av styrelsen eller förvaltaren.
4 § Om en registrerad stiftelse försätts i konkurs eller förhandling om offent-
ligt ackord inleds för stiftelsen, skall tingsrätten sända en underrättelse om
beslutet för registrering i stiftelseregistret.
När konkursen har avslutats eller förhandlingen om offentligt ackord har
avslutats på annat sätt än genom konkurs, skall tingsrätten genast sända en
underrättelse för registrering i stiftelseregistret och i det förra fallet ange om
något överskott finns eller inte. Tingsrätten skall även för registrering under-
rätta registreringsmyndigheten när en högre rätt genom beslut, som har vun-
nit laga kraft, har upphävt ett beslut att försätta stiftelsen i konkurs eller att
inleda förhandling om offentligt ackord.
5 § En registrering skall avföras om det genom dom som har vunnit laga kraft
har förklarats att en registrering inte borde ha skett, att ett beslut som regi-
strerats är ogiltigt eller att något visst förhållande som registrerats inte före-
ligger.
Domstolen skall sända en kopia av domen till registreringsmyndigheten.
Särskilda bestämmelser för stiftelser som avser att utöva eller som utövar
näringsverksamhet
6 § Innan en stiftelse böljar utöva näringsverksamhet skall styrelsen eller för-
valtaren lämna uppgift för registrering i stiftelseregistret om
1. den firma under vilken näringsverksamheten skall bedrivas, och
2. näringsverksamhetens art.
Om stiftelsen inte tidigare är registrerad i stiftelseregistret, skall stiftelsen
även fullgöra sin anmälningsskyldighet enligt 2 § innan den börjar utöva nä-
ringsverksamheten.
Stiftelsen får registreras även i stiftelseregister för annat län, om verksam-
heten är avsedd att utövas där.
7 § Upphör en stiftelse att utöva näringsverksamhet eller ändras någon an-
nan uppgift som har registrerats om en stiftelse som utövar näringsverksam-
het, skall stiftelsens styrelse eller förvaltare genast anmäla detta för registre-
ring i stiftelseregistret.
8 § Registreringsmyndigheten skall utan dröjsmål kungöra i Post- och Inrikes
1993/94:9
21
Tidningar vad som har införts i stiftelseregistret i fråga om en stiftelse som Prop. 1993/94:9
utövar näringsverksamhet. Detta gäller dock inte registrering av underrät-
telser enligt 4§.
En kungörelse som avser ändring i ett förhållande som tidigare har införts
i registret skall endast ange ändringens art.
9 § Det som har kungjorts i Post- och Inrikes Tidningar enligt 8 § skall anses
ha kommit till tredje mans kännedom, om det inte framgår av omständighe-
terna att han varken kände till eller borde ha känt till det som har kungjorts.
10 §1 firmalagen (1974:156) finns bestämmelser om avförande av en firma
ur registret sedan en dom om att häva firmaregistreringen har vunnit laga
kraft.
Om ingripande av registreringsmyndigheten m.m.
11 § Registreringsmyndigheten skall ingripa, om det kan antas att en stiftelse
inte följer bestämmelserna i denna lag eller annan författning i fråga om an-
mälan för registrering i stiftelseregistret.
Registreringsmyndigheten får därvid begära in handlingar eller upplys-
ningar från stiftelsen och kan förelägga en eller flera ledamöter i stiftelsens
styrelse eller förvaltaren att lämna begärda handlingar eller upplysningar till
registreringsmyndigheten eller att göra anmälan för registrering i stiftelsere-
gistret.
Beslut om föreläggande får förenas med vite. Registreringsmyndigheten
skall pröva frågan om utdömande av vitet.
12 § Länsstyrelsen i Stockholms län får förbjuda den som använder ordet stif-
telse i strid med 1 kap. 6 § andra stycket att fortsätta med det. Förbudet får
förenas med vite.
13 § Registreringsmyndighetens beslut enligt denna lag får överklagas till
kammarrätten.
Om registreringsmyndighetens beslut överklagas skall registreringsmyn-
digheten föra talan för det allmänna. Överklagas kammarrättens beslut av
registreringsmyndigheten, skall överklagandet ha kommit in inom tre veckor
från den dag då det överklagade beslutet meddelades.
Vad som sägs i första och andra styckena om registreringsmyndigheten och
dess beslut gäller länsstyrelsen i Stockholms län och dess beslut när det är
fråga om beslut enligt 12 §.
11 kap. Insamlingsstiftelser och kollektivavtalsstiftelser
1 § En insamlingsstiftelse bildas genom att
1. en eller flera stiftare förordnar att pengar som inflyter efter ett upprop
av dem, skall som en självständig förmögenhet främja ett bestämt och varak-
tigt ändamål, och
2. någon åtar sig att ta emot pengarna för förvaltning i enlighet med för-
ordnandet.
Stiftelseförordnandet skall vara skriftligt och undertecknat av stiftaren el-
ler stiftarna.
2 §För en insamlingsstiftelse gäller följande bestämmelser i
1 kap. (inledande bestämmelser): 4 och 5 §§ samt 6 § första stycket första
meningen,
2 kap. (förvaltning): samtliga bestämmelser,
22
3 kap. (bokföring och årsredovisning m.m.): 4 § 1 och 2, 7§ första och
tredje styckena och 8-11 §§,
4 kap. (revision): 1-4 §§, 6§, 7§ första-fjärde styckena, 8-14 §§, 15 §
första och andra styckena samt 16 §,
5 kap. (skadestånd): 1-3 §§, 4 § första-tredje styckena samt 5 §,
6 kap. (ändring m.m. av föreskrifter i ett stiftelseförordnande): samtliga
bestämmelser,
7 kap. (likvidation och upplösning): samtliga bestämmelser,
8 kap. (stiftelses firma): samtliga bestämmelser,
9 kap. (tillsyn m.m.): 1-9 §§ och 11 §, samt
10 kap. (registrering): samtliga bestämmelser.
En insamlingsstiftelses namn skall innehålla ordet insamlingsstiftelse.
En insamlingsstiftelse är bokföringsskyldig.
En insamlingsstiftelse är upplöst om den har saknat tillgångar under en
sammanhängande tid av två år.
Bestämmelserna i 1 kap. 5 § och 6 § första stycket, 2-10 kap. samt andra
och tredje styckena i denna paragraf gäller inte i fråga om insamlingsstiftel-
ser vilkas tillgångar enligt stiftelseförordnandet får användas endast till för-
mån för bestämda fysiska personer.
3 § En kollektivavtalsstiftelse bildas genom att
1. en arbetsgivarorganisation och en central arbetstagarorganisation i kol-
lektivavtal förordnar att pengar som arbetsgivare enligt kollektivavtal eller
annat avtal tillskjuter, skall som en självständig förmögenhet främja ett be-
stämt och varaktigt ändamål, och
2. någon åtar sig att ta emot pengarna för förvaltning i enlighet med för-
ordnandet.
4 §För en kollektivavtalsstiftelse gäller följande bestämmelser i
1 kap. (inledande bestämmelser): 4 och 5 §§ och 6§ första stycket första
meningen,
2 kap. (förvaltning): samtliga bestämmelser,
3 kap. (bokföring och årsredovisning m.m.): 4 § 1 och 2, 7§ första och
tredje styckena, 8-10 §§ och 12 §,
4 kap. (revision): 1-4 §§, 6 §, 7 § första-tredje styckena och 8-16 §§,
5 kap. (skadestånd): 1-3 §§, 4 § första stycket 1-4, andra och tredje styck-
ena och 5 §,
6 kap. (ändring m.m. av föreskrifter i ett stiftelseförordnande): samtliga
bestämmelser,
7 kap. (likvidation och upplösning): samtliga bestämmelser,
8 kap. (stiftelses firma): samtliga bestämmelser,
9 kap. (tillsyn m.m.): 1 och 2 §§, 3 § andra stycket, 5 § första stycket 1, 6 §
första och andra styckena, 7 och 8 §§, 10 § andra stycket och 11 §, samt
10 kap. (registrering): samtliga bestämmelser.
Utan hinder av bestämmelserna i 6 kap. får stiftarna och stiftelsen genom
skriftlig överenskommelse ändra eller upphäva stiftelseförordnandet. Vad
som anges i 2-10 kap. om föreskrifter i ett stiftelseförordnande skall i fråga
om en kollektivavtalsstiftelse gälla även föreskrifter för stiftelsen som har
meddelats genom en sådan överenskommelse.
En kollektivavtalsstiftelses namn skall innehålla ordet kollektivavtalsstif-
telse.
En kollektivavtalsstiftelse är bokföringsskyldig. Vid tillämpning av 3 kap.
12 § och 4 kap. 15 § skall en kollektivavtalsstiftelse behandlas som en sådan
stiftelse som avses i 9 kap. 10 § första stycket.
En kollektivavtalsstiftelse är upplöst om den har saknat tillgångar under
en sammanhängande tid av två år.
Prop. 1993/94:9
23
Föreskrifter om ikraftträdande av denna lag meddelas i lagen (1994:000)
om införande av stiftelselagen (1994:000).
Prop. 1993/94:9
24
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Stiftelselagen (1994:000) och denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
2 § Genom stiftelselagen (1994:000) upphävs lagen (1929:116) om tillsyn
över stiftelser med de begränsningar som följer av denna lag.
3 §En förmögenhetsbildning som har tillkommit före ikraftträdandet och
som närmast dessförinnan uppfyllde de krav som stiftelselagen ställer på stif-
telsebildning skall anses som stiftelse enligt stiftelselagen (1994:000). Vad nu
sagts gäller även om förmögenhetsbildningen inte uppfyllde formkravet en-
ligt 1 kap. 3§ eller 11 kap. 1§ stiftelselagen eller kravet enligt 1 kap. 2§
samma lag på att egendomen skall ha avskilts.
4 § För förmögenhetsbildningar som enligt 3 § skall anses som stiftelser enligt
stiftelselagen (äldre stiftelser) gäller stiftelselagen (1994:000) med de be-
gränsningar som följer av denna lag.
För församlingskyrkor och domkyrkor av stiftelsekaraktär gäller endast
bestämmelserna i 1 kap. 4 § stiftelselagen.
5 § En äldre stiftelse skall anses ha egen förvaltning om det vid ikraftträdan-
det är ett för stiftelsen särskilt inrättat organ som ytterst svarar för frågor om
placeringen av stiftelsens förmögenhet. Det särskilt inrättade organet skall
anses vara stiftelsens styrelse.
En äldre stiftelse skall anses ha anknuten förvaltning om det vid ikraftträ-
dandet är ett organ för en juridisk person eller en statlig myndighet som yt-
terst svarar för frågor om placeringen av stiftelsens förmögenhet. Den juri-
diska personen eller den statliga myndigheten skall anses vara stiftelsens för-
valtare.
6 § Bestämmelserna i 2 kap. 6 § stiftelselagen (1994:000) tillämpas inte i fråga
om lån som har lämnats eller säkerheter som har ställts före ikraftträdandet.
7 § Bestämmelserna i 2 kap. 10 § och 19 § andra stycket stiftelselagen
(1994:000) om att stiftaren eller stiftarna inte ensamma får vara styrelse och
att stiftaren inte får vara förvaltare gäller inte i fall då stiftaren eller stiftarna
vid ikraftträdandet ensamma är styrelse eller stiftaren är förvaltare för stif-
telsen.
Om annat följer av stiftelseförordnandet gäller inte bestämmelserna i
2 kap. 12 § för äldre stiftelser och för stiftelser som bildats efter ikraftträdan-
det på grundval av ett stiftelseförordnande i ett testamente som har upprät-
tats före ikraftträdandet.
8 § I fråga om äldre stiftelser som har ett annat räkenskapsår än kalenderår
tillämpas bestämmelserna i 3, 4 och 10 kap. stiftelselagen (1994:000) från
och med det räkenskapsår som börjar löpa närmast efter utgången av år
1994. Detta räkenskapsår skall kortas av om det behövs för att stiftelsen skall
få ett räkenskapsår som stämmer överens med bestämmelserna i 3 kap. stif-
telselagen.
Styrelsen eller förvaltaren för en äldre stiftelse skall bestämma värdet av
stiftelsens tillgångar enligt 3 kap. 6 § stiftelselagen vid ingången av det räken-
skapsår som börjar löpa närmast efter utgången av år 1994, om inte stiftelsen
är bokföringsskyldig enligt 3 kap. 1 § samma lag.
I års- eller koncernredovisningar behöver inte återges resultat- och balans-
räkningar eller koncernresultat- eller koncernbalansräkningar för det räken-
Prop. 1993/94:9
25
skapsår som föregår det räkenskapsår från och med vilket bestämmelserna Prop. 1993/94:9
i 3 kap. gäller för stiftelsen.
Den som är revisor i en stiftelse vid utgången av det räkenskapsår som
föregår det räkenskapsår från och med vilket bestämmelserna i 4 kap. stiftel-
selagen gäller för stiftelsen får slutföra sitt uppdrag utan hinder av sagda be-
stämmelser i stiftelselagen.
9 § I fråga om skyldighet att utge skadestånd på grund av handling eller un-
derlåtenhet som ligger i tiden före ikraftträdandet tillämpas 6§ lagen
(1929:116) om tillsyn över stiftelser. Detta gäller även om stiftelsen inte stod
under tillsyn enligt nämnda lag.
I mål om entledigande enligt 9 kap. 6 § stiftelselagen (1994:000) får den
som för talan mot en styrelseledamot eller förvaltare endast åberopa sådana
handlingar eller underlåtenheter som ligger i tiden efter ikraftträdandet.
Detta gäller dock inte om den som för talan mot en styrelseledamot före
ikraftträdandet hade rätt att mot styrelseledamoten i fråga föra sådan talan
som avses i 7§ lagen (1929:116) om tillsyn över stiftelser.
10 § Om stiftelseförordnandet för en äldre stiftelse eller för en stiftelse som
har bildats efter ikraftträdandet på grundval av ett stiftelseförordnande i ett
testamente som har upprättats före ikraftträdandet innehåller en bestäm-
melse som innebär att någon får ändra, upphäva eller i särskilt fall åsidosätta
en av stiftaren meddelad föreskrift avseende stiftelsen, skall den bestämmel-
sen ha samma giltighet som enligt äldre rätt.
Om bestämmelsen i första stycket innebär att någon annan än styrelsen
eller förvaltaren får fatta beslut för stiftelsens räkning i frågor som avses där
gäller inte 2 kap. 3 § första stycket.
11 § Föreskrifter som före ikraftträdandet har fastställts för en stiftelse av
regeringen, Kammarkollegiet eller en länsstyrelse skall vid tillämpningen av
stiftelselagen (1994:000) anses som föreskrifter i ett stiftelseförordnande.
12 § Om stiftelseförordnandet för en äldre stiftelse eller för en stiftelse som
har bildats efter ikraftträdandet på grundval av ett stiftelseförordnande i ett
testamente som har upprättats före ikraftträdandet innehåller en föreskrift
om att stiftelsen skall vara undantagen från tillsyn enligt lagen (1929:116) om
tillsyn över stiftelser, skall denna föreskrift vid tillämpningen av stiftelsela-
gen (1994:000) jämställas med ett undantagande från tillsyn enligt den lagen.
Detsamma skall också gälla för en äldre stiftelse om stiftaren efter stiftelsens
bildande men före ikraftträdandet har förordnat att stiftelsen skall vara un-
dantagen från tillsyn enligt tillsynslagen (1929:116).
13 § Bestämmelserna i 14 § lagen (1929:116) om tillsyn över stiftelser skall
tillämpas i fråga om det räkenskapsår som avslutas vid eller närmast efter
ikraftträdandet.
14 § Om en stiftelse med stöd av ett beslut som regeringen har meddelat före
ikraftträdandet står under tillsyn av någon annan myndighet än länsstyrelsen
i det län där stiftelsens förvaltning huvudsakligen utövas, skall beslutet vid
tillämpningen av stiftelselagen (1994:000) anses som ett beslut enligt 9 kap.
1 § andra stycket den lagen.
15 § En ideell förening vars namn innehåller ordet stiftelse eller en förkort-
ning av det får behålla detta ord eller denna förkortning i sitt namn även
efter stiftelselagens ikraftträdande, om länsstyrelsen i det län där förening-
ens styrelse har sitt säte ger tillstånd till det efter ansökan som gjorts före
den 1 juli 1995.
Tillstånd meddelas på ansökan av föreningen. Länsstyrelsens beslut får
överklagas hos kammarrätten.
16 § En äldre stiftelse skall inte anses skyldig att göra anmälan för registre- Prop. 1993/94:9
ring enligt 10 kap. 2 § första stycket 1 eller 6 § stiftelselagen (1994:000) tidi-
gare än en månad efter det att bestämmelserna i 10 kap. sagda lag blev till-
lämpliga på stiftelsen.
27
Härigenom föreskrivs att 11 kap. 5 § brottsbalken skall ha följande ly-
delse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
11 kap.
Prop. 1993/94:9
Den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet åsidosätter bokförings-
skyldighet enligt bokföringslagen
(1976:125) genom att underlåta att
bokföra affärshändelser eller bevara
räkenskapsmaterial eller genom att
lämna oriktiga uppgifter i bokför-
ingen eller på annat sätt, döms, om
rörelsens förlopp, ekonomiska re-
sultat eller ställning till följd härav
inte kan i huvudsak bedömas med
ledning av bokföringen, för bokför-
ingsbrott till fängelse i högst två år
eller, om brottet är ringa, till böter.
Är brottet grovt, skall han dömas till
fängelse i lägst sex månader och
högst fyra år.
Den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet åsidosätter bokförings-
skyldighet enligt bokföringslagen
(1976:125), stiftelselagen (1994:000)
eller lagen (1967:531) om tryggande
av pensionsutfästelse m.m. genom
att underlåta att bokföra affärshän-
delser eller bevara räkenskapsmate-
rial eller genom att lämna oriktiga
uppgifter i bokföringen eller på an-
nat sätt, döms, om rörelsens för-
lopp, ekonomiska resultat eller ställ-
ning till följd härav inte kan i huvud-
sak bedömas med ledning av bokför-
ingen, för bokföringsbrott till fäng-
else i högst två år eller, om brottet är
ringa, till böter. Är brottet grovt,
skall han dömas till fängelse i lägst
sex månader och högst fyra år.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
'Senaste lydelse 1986:43.
28
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1967:531) om tryggande av pen-
sionsutfästelse m.m.
dels att 9,15, 17, 27 och 30-33 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas fyra nya paragrafer, 10 a, 17 a, 17 b och
18 a §§, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
9§
Med pensionsstiftelse avses en av arbetsgivare grundad stiftelse vars ute-
slutande ändamål är att trygga utfästelse om pension till arbetstagare eller
arbetstagares efterlevande.
En pensionsstiftelse skall ha ett
namn. Namnet skall innehålla ordet
pensionsstiftelse.
10a§
En pensionsstiftelses styrelse sva-
rar för att förmögenheten är placerad
på ett nöjaktigt sätt och för att stiftel-
sens medel inte används för annat än
stiftelsens ändamål.
Prop. 1993/94:9
15 §
Gottgörelse sker ur överskott på
kapitalet. Sådant överskott förelig-
ger när pensionsstiftelses tillgångar
överstiger den skuld stiftelsen ådra-
git sig samt upplupen del av den ut-
fästa pension, som tryggas av stiftel-
sen, eller, om stiftelsen tryggar ut-
fästelser enligt allmän pensionsplan,
pensionsreserven enligt denna.
Gottgörelse sker ur överskott på
kapitalet. Sådant överskott förelig-
ger när pensionsstiftelses tillgångar,
värderade med tillämpning av 3 kap.
6 § stiftelselagen (1994:000), översti-
ger den skuld stiftelsen ådragit sig
samt upplupen del av den utfästa
pension, som tryggas av stiftelsen,
eller, om stiftelsen tryggar utfästel-
ser enligt allmän pensionsplan, pen-
sionsreserven enligt denna.
För utgift, som avses i 14 § första stycket a) och som omfattas av stiftelsens
ändamål, äger arbetsgivaren gottgöra sig ur årets avkastning, även om stif-
telsen saknar överskott på kapitalet.
Gottgörelse får avse löpande utgifter eller utgifter som arbetsgivaren haft
under närmast föregående räkenskapsår.
Beräknar arbetsgivare vid taxering till beskattning sin inkomst enligt bok-
föringsmässiga grunder, skall gottgörelse avse kostnad i stället för utgift.
Gottgörelse för avgift till försäkring för allmän tilläggspension får avse den
del av avgiften som kan anses hänföra sig till lön eller annan ersättning åt
person vilken omfattas av stiftelsens ändamål.
17 §
Företrädare för arbetstagarna i
pensionsstiftelses styrelse väljes vid
sammanträde med arbetstagarna.
Tillhör mer än tre fjärdedelar av ar-
Företrädare för arbetstagarna i
pensionsstiftelses styrelse väljs vid
sammanträde med arbetstagarna.
Tillhör mer än tre fjärdedelar av ar-
29
Nuvarande lydelse
betstagarna samma fackförening el-
ler liknande förening, äger denna
dock välja företrädarna. Tillhör
samma flertal av arbetstagarna två
eller flera sådana föreningar, äger
dessa välja företrädarna. Vid val
skall tillses att olika yrkesgrupper
bland arbetstagarna blir företrädda
inom styrelsen i lämplig utsträck-
ning.
Styrelsen skall i god tid före ut-
gången av valperioden erinra arbets-
givaren och arbetstagarna om deras
rätt att utse ledamöter samt i före-
kommande fall utlysa sammanträde.
Om stadgarna ej innehåller annat,
skall arbetsgivaren utse revisor. Till-
synsmyndigheten äger utse särskild
revisor, när anledning därtill finnes.
Revisors berättelse skall åtfölja sty-
relsens årsredovisning, som skall in-
ges till tillsynsmyndigheten inom sex
månader efter räkenskapsårets ut-
gång.
Föreslagen lydelse Prop. 1993/94:9
betstagarna samma fackförening el-
ler liknande förening, får denna
dock välja företrädarna. Tillhör
samma flertal av arbetstagarna två
eller flera sådana föreningar, får
dessa välja företrädarna. Vid val
skall det tillses att olika yrkesgrup-
per bland arbetstagarna blir före-
trädda inom styrelsen i lämplig ut-
sträckning.
Styrelsen skall i god tid före ut-
gången av valperioden upplysa ar-
betsgivaren och arbetstagarna om
deras rätt att utse ledamöter samt i
förekommande fall utlysa samman-
träde.
17 a§
En pensionsstiftelse är bokförings-
skyldig. Bokföringsskyldigheten
skall fullgöras enligt bestämmelserna
i bokföringslagen (1976:125). En
stiftelse skall upprätta årsredovis-
ning, som skall bestå av den resultat-
räkning och den balansräkning som
har tagits in i årsbokslutet samt av en
förvaltningsberättelse med uppgift
om hur stiftelsens ändamål har främ-
jats under räkenskapsåret.
Årsredovisningen skall underteck-
nas av samtliga styrelseledamöter.
17 b§
Om stadgarna inte säger något an-
nat, skall arbetsgivaren utse revisor.
Tillsynsmyndigheten skall utse sär-
skild revisor, när det finns anledning
till det. Revisorns berättelse skall åt-
följa styrelsens årsredovisning, som
skall sändas till tillsynsmyndigheten
inom sex månader efter räkenskaps-
årets utgång.
18 a§
Bestämmelserna i 5 kap. 1-3 §§,
30
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse prop. 1993/94:9
4§ första-tredje styckena och 5§
samt 9 kap. 6§ första och andra
styckena stiftelselagen (1994:000)
skall tillämpas även i fråga om pen-
sionsstiftelser. Vad som anges i 5 kap.
1 § stiftelselagen om åsidosättande av
föreskrifterna i stiftelseförordnandet
eller i stiftelselagen skall därvid i stäl-
let avse åsidosättande av de för pen-
sionsstiftelsen gällande föreskrifterna
eller av bestämmelserna i denna lag.
Vid tillämpning av 5 kap. 4 § stiftelse-
lagen skall med stiftare avses arbets-
givaren.
27 §
Med personalstiftelse avses en av arbetsgivare grundad stiftelse med ända-
mål att främja sådan välfärd åt arbetstagare eller arbetstagares efterlevande
som ej avser pension, avlöning eller annan förmån vilken arbetsgivaren är
skyldig att utge till enskild arbetstagare.
Arbetsgivaren äger i stiftelseurkunden förordna, att stiftelse skall omfatta
endast viss grupp av arbetstagare eller efterlevande.
En personalstiftelse skall ha ett
namn. Namnet skall innehålla ordet
personalstiftelse.
Beträffande personalstiftelse äger
bestämmelserna i 15 § tredje och
fjärde styckena, 16-20 samt 22 och
24 §§ motsvarande tillämpning.
30 §
Beträffande personalstiftelse äger
bestämmelserna i 10a§, 15 § tredje
och fjärde styckena, 16-20 samt 22
och 24 §§ motsvarande tillämpning.
Sedan medel vid stiftelses likvidation avsatts för den skuld stiftelsen själv
kan ha ådragit sig, användes återstående medel till att främja välfärd för dem
som omfattas av stiftelsens ändamål.
31 §
Tillsynsmyndighet är länsstyrelsen i det län där arbetsgivaren har sitt hem-
vist.
Styrelsen för en pensions- eller per-
sonalstiftelse skall anmäla stiftelsen
för tillsyn senast sex månader efter
det att styrelsen har tagit emot sitt
uppdrag.
Anmälan enligt andra stycket skall
innehålla uppgift om stiftelsens post-
adress och telefon samt om styrelsele-
damöternas namn, bostadsadress,
postadress och telefon. Till anmälan
skall fogas bestyrkt kopia av de
handlingar som arbetsgivaren upp-
rättat avseende stiftelsen samt, om
möjligt, uppgift om storleken och be-
skaffenheten av stiftelsens förmögen-
31
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
het. När en ändring har inträtt i något
förhållande som tidigare har anmälts
skall detta genast anmälas till tillsyns-
myndigheten.
Tillsynsmyndigheten skall föra ett
register över anmälda stiftelser.
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer meddelar
föreskrifter om avgifter för tillsyn
och registrering enligt denna lag.
Prop. 1993/94:9
Om tillsynsmyndighetens befogen-
heter och åligganden enligt denna lag
beträffande pensions-och personal-
stiftelse gäller i tillämpliga delar be-
stämmelserna i lagen den 24 maj 1929
(nr 116) om tillsyn över stiftelser.
32 §
33 §
Talan mot tillsynsmyndighetens
beslut enligt 22 § föres hos regeringen
genom besvär.
Talan mot annat beslut av tillsyns-
myndigheten enligt denna lag och
mot skattemyndighetens beslut enligt
11 § tredje stycket föres hos kammar-
rätten genom besvär.
Tillsynsmyndigheten skall ingripa,
om det kan antas att en pensions-
eller personalstiftelse inte förvaltas i
enlighet med de för stiftelsen gällande
föreskrifterna eller denna lag.
Tillsynsmyndigheten skall ge stif-
telserna råd och upplysningar.
Vid tillsynen över pensions-och
personalstiftelser tillämpas i övrigt
bestämmelserna i 9 kap. 4 och 5 §§,
6§ tredje stycket samt 7 § stiftelsela-
gen (1994:000).
Tillsynsmyndighetens beslut enligt
22 § får överklagas hos regeringen.
I fråga om överklagande av annat
beslut av tillsynsmyndigheten enligt
denna lag tillämpas 9 kap. 11 §
första-tredje styckena stiftelselagen
(1994:000).
Skattemyndighetens beslut enligt
11 § tredje stycket får överklagas hos
kammarrätten.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
2. De nya bestämmelserna i 17 a § skall tillämpas första gången från och
med det räkenskapsår som böljar löpa närmast efter utgången av år 1994.
Detta räkenskapsår skall kortas av om det behövs för att stiftelsen skall få
ett räkenskapsår som stämmer överens med de nya bestämmelserna.
3.1 fråga om skyldighet för styrelseledamot att utge skadestånd på grund
av handling eller underlåtenhet som ligger i tiden före ikraftträdandet tilläm-
pas 6§ lagen (1929:116) om tillsyn över stiftelser.
4. En pensions- eller personalstiftelse skall fullgöra sin skyldighet enligt
14 § lagen (1929:116) om tillsyn över stiftelser i fråga om det räkenskapsår
som avslutas vid eller närmast efter utgången av år 1994.
'Senaste lydelse 1990:356.
32
Härigenom föreskrivs att 5 § permutationslagen (1972:205) skall ha föl-
jande lydelse.
Prop. 1993/94:9
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Denna lag gäller ej sådan pen-
sions- eller personalstiftelse som av-
ses i lagen (1967:531) om tryggande
av pensionsutfästelsem.m.
Denna lag gäller ej stiftelser på
vilka 6 kap. stiftelselagen (1994:000)
är tillämpligt och ej heller sådana
pensions- eller personalstiftelser som
avses i lagen (1967:531) om tryg-
gande av pensionsutfästelsem.m.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
2. En ansökan om permutation som har gjorts före lagens ikraftträdande
prövas enligt äldre bestämmelser.
33
3 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 9
Härigenom föreskrivs i fråga om handelsregisterlagen (1974:157)
dels att 2 § i paragrafens lydelse enligt lagen (1993:761) om ändring i
nämnda lag skall ha följande lydelse,
dels att 3-4 och 9 §§ skall ha följande lydelse.
Prop. 1993/94:9
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
I handelsregistret förs in
1. enskild näringsidkare,
2. handelsbolag,
3. ideell förening eller stiftelse som 3. ideell förening som utövar nä-
utövar näringsverksamhet, och ringsverksamhet, och
4. bolagsmän i enkla bolag, om näringsverksamhet utövas i bolaget.
En enskild näringsidkare, ideell
förening eller stiftelse som skulle ha
varit bokföringsskyldig enligt bok-
föringslagen (1929:117), om denna
gällt även efter utgången av år 1976,
skall söka registrering innan verk-
samheten börjar. Detsamma gäller
bolagsmännen i ett enkelt bolag, om
den verksamhet som skall utövas i
bolaget skulle ha medfört sådan
bokföringsskyldighet.
Bestämmelserna i denna lag om enskild näringsidkare skall tillämpas på
de bolagsmän i ett enkelt bolag som förs in i handelsregistret, dock med föl-
jande undantag;
1. Någon firma skall inte registreras för verksamheten.
2. Bolagsmännen skall registreras under sina namn.
En enskild näringsidkare eller
ideell förening som skulle ha varit
bokföringsskyldig enligt bokförings-
lagen (1929:117), om denna gällt
även efter utgången av år 1976, skall
söka registrering innan verksamhe-
ten börjar. Detsamma gäller bolags-
männen i ett enkelt bolag, om den
verksamhet som skall utövas i bola-
get skulle ha medfört sådan bokför-
ingsskyldighet.
3§2
Enskild näringsidkare och handelsbolag registreras för det län där verk-
samheten skall drivas. Skall verksamheten drivas inom flera län, sker regi-
strering för det län där huvudkontoret skall inrättas.
Ideell förening och stiftelse regi-
streras för det län där föreningens el-
ler stiftelsens styrelse har sitt säte.
Utan hinder av vad som sägs i första eller andra stycket får näringsidkaren
registreras även för annat län där verksamheten är avsedd att drivas.
Ideell förening registreras för det
län där föreningens styrelse har sitt
säte.
'Nuvarande lydelse enligt SFS 1993:761.
2Senaste lydelse 1992:1448.
34
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
4§3
Handelsregister skall innehålla följande uppgifter om:
Enskild näringsidkare:
1. näringsidkarens firma,
2. näringsidkarens fullständiga namn, personnummer och postadress,
3. näringsverksamhetens art,
4. det län och den ort där huvudkontoret finns samt kontorets postadress.
Handelsbolag:
1. bolagets firma,
2. näringsverksamhetens art,
3. det län och den ort där huvudkontoret finns samt kontorets postadress,
4. bolagsmännens fullständiga namn, personnummer och postadresser,
5. av vem och hur firman tecknas, när ej firman får tecknas av vaije bo-
lagsman ensam,
6. om bolaget utgör kommanditbolag, vilken eller vilka av bolagsmännen
som är kommanditdelägare och beloppet av vaije sådan bolagsmans utfästa
insats.
Prop. 1993/94:9
Ideell förening och stiftelse:
Ideell förening:
1. den firma under vilken för-
eningen eller stiftelsen idkar näring,
2. föreningens eller stiftelsens
namn, om det ej sammanfaller med
firman,
3. näringsverksamhetens art,
4. det län och den ort där för-
1. den firma under vilken för-
eningen idkar näring,
2. föreningens namn, om det ej
sammanfaller med firman,
4. det län och den ort där för-
eningens styrelse har sitt säte samt
föreningens postadress,
eningens eller stiftelsens styrelse har
sitt säte samt föreningens eller stiftel-
sens postadress,
5. styrelseledamöternas och, där suppleanter utsetts, deras fullständiga
namn, personnummer och postadresser,
6. av vem och hur föreningens el-
ler stiftelsens namn tecknas, om ej
namnet tecknas av styrelsen ensam.
6. av vem och hur föreningens
namn tecknas, om ej namnet teck-
nas av styrelsen ensam.
9§
Ansökan om registrering av handelsbolag göres av samtliga bolagsmän.
Ansökan om registrering av ideell Ansökan om registrering av ideell
förening eller stiftelse göres av styrel- förening göres av styrelsen,
sen.
Prokura registreras på ansökan av huvudmannen. Är huvudmannen han-
delsbolag, göres ansökan av samtliga bolagsmän.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
2. En vid ikraftträdandet registrerad stiftelse på vilken 10 kap. stiftelsela-
gen (1994:000) då är eller senare kommer att bli tillämplig skall avföras ur
3Senaste lydelse 1992:1448.
35
registret när den har införts i stiftelseregistret enligt stiftelselagen Prop. 1993/94:9
(1994:000).
36
Härigenom föreskrivs att 1 § bokföringslagen (1976:125) skall ha följande
lydelse.
Prop. 1993/94:9
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Näringsidkare är bokföringsskyl-
dig enligt denna lag. Detsamma gäl-
ler aktiebolag, handelsbolag och
ekonomisk förening, även om bola-
get eller föreningen ej utövar nä-
ringsverksamhet.
Den som är skyldig att för inkomst
av jordbruksfastighet föra räkenska-
per enligt jordbruksbokföringslagen
(1979:141) är ej bokföringsskyldig
för inkomsten enligt denna lag. Hyr
enskild person, dödsbo, stiftelse eller
ideell förening ut byggnad eller del
av byggnad föreligger bokförings-
plikt på grund därav endast om verk-
samheten är att anse som hotell-
Näringsidkare är bokföringsskyl-
dig enligt denna lag. Detsamma gäl-
ler aktiebolag, handelsbolag och
ekonomisk förening, även om bola-
get eller föreningen ej utövar nä-
ringsverksamhet. Förutsättningarna
för att en stiftelse skall vara bokför-
ingsskyldig framgår av stiftelselagen
(1994:000) och lagen (1967:531) om
tryggande av pensionsutfästelse
m.m.
Den som är skyldig att för inkomst
av jordbruksfastighet föra räkenska-
per enligt jordbruksbokföringslagen
(1979:141) är ej bokföringsskyldig
för inkomsten enligt denna lag. Hyr
enskild person, dödsbo eller ideell
förening ut byggnad eller del av
byggnad föreligger bokföringsplikt
på grund därav endast om verksam-
heten är att anse som hotell-eller
pensionatrörelse eller omfattar mer
än två lägenheter som regelmässigt
uthyres och ej utgör del av egen bo-
stad.
eller pensionatrörelse eller omfattar
mer än två lägenheter som regel-
mässigt uthyres och ej utgör del av
egen bostad.
Staten, kommun, landstingskommun, kommunalförbund, församling och
kyrklig samfällighet är ej bokföringsskyldiga enligt denna lag.
Bestämmelserna i 11 och 13-21 §§ behöver ej tillämpas av enskild närings-
idkare i vars verksamhet den årliga bruttoomsättningssumman normalt un-
derstiger ett gränsbelopp som motsvarar 20 gånger det basbelopp enligt la-
gen (1962:381) om allmän försäkring som gäller under den sista månaden av
räkenskapsåret.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
Senaste lydelse 1981:1198.
37
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1986:98) om undantag för vissa
kommuner och landstingskommuner från bestämmelserna i lagen (1929:116)
om tillsyn över stiftelser, som gäller till utgången av år 19931, att lagen skall
fortsätta att gälla till utgången av år 1994.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.
'Lagens giltighetstid senast förlängd 1991:1589.
38
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 16 september 1993.
Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden Friggebo, Jo-
hansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, af Ugglas, Dinkelspiel,
Thurdin, Wibble, Björck, Könberg, Unckel, P. Westerberg.
Föredragande: statsrådet Laurén
Någon allmän lagstiftning om stiftelser finns inte i Sverige. Endast i vissa
hänseenden gäller särskilda lagregler.
År 1975 tillkallades stiftelseutredningen (Ju 1975:01) med uppgift att se
över lagstiftningen om stiftelser. I februari 1979 lät utredningen publicera
en inom Statistiska centralbyrån upprättad rapport om en statistisk under-
sökning av stiftelserna (se promemorian, Ds Ju 1979:4, Stiftelser). Efter be-
slut av regeringen upphörde utredningen med sitt arbete i och med utgången
av september månad år 1983. Utredningen överlämnade därvid ett antal ar-
betspromemorior som enligt utredningen kunde bedömas vara av värde för
ett eventuellt fortsatt arbete (Justitiedepartementet dnr 2830-83). Arbetet
har därefter bedrivits inom Justitiedepartementet.
Utredningen (E 1979:03) angående översyn av den statliga fondförvalt-
ningen m.m. lämnade år 1984 delbetänkandet (SOU 1984:60) Generell per-
mutation av donationsbestämmelser. Betänkandet har remissbehandlats.
Justitiedepartementet redovisade i oktober 1987 resultatet av det fortsatta
arbetet med en allmän lag om stiftelser i departementspromemorian (Ds Ju
1987:14) Stiftelser. I promemorian behandlas även de frågor om permuta-
tion som tagits upp i det nyssnämnda betänkandet. Promemorian har remiss-
behandlats. En sammanställning av remissyttrandena har gjorts inom Justi-
tiedepartementet och den är publicerad i Ds 1992:36. Till protokollet i detta
ärende bör fogas dels en sammanfattning av promemorian som bilaga 1, dels
promemorians lagförslag som bilaga 2, dels en förteckning över remissin-
stanserna som bilaga 3.
Under ärendets beredning i Justitiedepartementet har kontakt hållits med
företrädare för de danska, finska, isländska och norska justitiedepartemen-
ten.
Lagrådet
Regeringen beslutade den 28 januari 1993 att inhämta Lagrådets yttrande
över förslag till bl.a. stiftelselag och lag om införande av stiftelselagen. De
till Lagrådet överlämnade förslagen återfinns i bilaga 4.
39
Lagrådet yttrade sig över remissförslagen den 30 mars 1993. Lagrådets ytt- Prop. 1993/94:9
rande bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 5. Lagrådet har
föreslagit vissa ändringar av saklig natur. Till dessa ändringsförslag skall jag
återkomma i det följande. Lagrådets granskning har vidare lett till viss omar-
betning av de remitterade lagtexterna. I dessa delar godtar jag Lagrådets för-
slag till ändringar och tillägg i den mån inte annat framgår av det följande.
Härutöver bör det göras vissa redaktionella jämkningar i lagtexterna.
2.1.1 Gällande ordning
Allmänt om stiftelser
Stiftelsen som juridisk företeelse har gamla anor i Sverige. Redan under den
allra första kristna tiden infördes till vårt land bruket att för framtiden anslå
egendom för olika ändamål och före reformationen avsattes betydande för-
mögenheter framför allt till förmån för syften med anknytning till kyrkan
eller till den sjuk- och fattigvård som då bedrevs i kyrkans regi. Efter refor-
mationen var donationsviljan till en böljan främst inriktad på undervisnings-
området för att under 1700-talet även omfatta omsorgen om landets fattiga.
Mot slutet av 1800-talet växte det fram ett alltjämt bestående intresse för
donationer till förmån för högre utbildning och vetenskaplig forskning.
Det finns sannolikt omkring 50 000 stiftelser i landet. Det övervägande
flertalet av dem främjar syften som från samhällets synpunkt sett är av vä-
sentlig betydelse. Stiftelserna förvaltar en stor förmögenhetsmassa och de
delar årligen ut ansenliga belopp, främst till stöd åt den vetenskapliga forsk-
ningen. Vissa av våra större industrigrupper är ytterst kontrollerade av stif-
telser. I modern tid har stiftelsen även blivit en vanlig form för samverkan
mellan staten och/eller kommuner på ena sidan samt privata intressenter på
den andra sidan.
I Sverige finns det i huvudsak två typer av stiftelser. Det karakteristiska för
den ena typen är att stiftelsen tillgodoser sitt syfte genom att ur den löpande
avkastningen på förmögenheten utge kontanta bidrag till som regel fysiska
personer. Stiftelsens förmögenhet består oftast av värdepapper eller bank-
tillgodohavanden. Bakom beteckningen fond döljer sig vanligtvis en stiftelse
av denna typ. Jag kommer i fortsättningen att använda benämningen avkast-
ningsstiftelse.
En avkastningsstiftelse skall i princip ha sin förmögenhet nöjaktigt place-
rad (se 15 § första stycket tillsynslagen; jfr även prop. 1929:83 s. 99 och RÅ
1979 ref 2:9). Stiftelsen får i princip inte förbruka medel för annat än till för-
mån för det av stiftaren bestämda syftet och den av honom bestämda för-
månstagar- eller destinatärskretsen. Nu nämnda omständigheter innebär att
en avkastningsstiftelse i praktiken är förhindrad att utöva näringsverksam-
het, dvs. yrkesmässigt bedriven verksamhet av ekonomisk natur. Det är
dock inte uteslutet att man kan uppfylla kravet på att förmögenheten skall
40
vara nöjaktigt placerad samtidigt som det i förmögenheten ingår en tillgång Prop. 1993/94:9
av sådant slag att stiftelsen redan genom innehavet av denna tillgång blir att
betrakta som näringsutövare. Hyresfastigheter är det mest näraliggande ex-
emplet på en tillgång av detta slag.
Det karakteristiska för den andra typen av stiftelse är att den som regel
tillgodoser sitt syfte genom att utöva näringsverksamhet. Det kan exempel-
vis gälla att mot betalning tillhandahålla sjukvård eller meddela undervis-
ning. Beträffande denna typ av stiftelse bestäms sammansättningen av stif-
telsens förmögenhet i första hand av den verksamhet som stiftelsen skall be-
driva. Bakom beteckningen anstalt, institut eller inrättning döljer sig inte så
sällan en stiftelse av detta slag. Jag avser i fortsättningen att använda benäm-
ningen verksamhetsstiftelse.
Vid 1900-talets början var då existerande verksamhetsstiftelser i första
hand inriktade på att främja behov av utbildning eller social omvårdnad. Nu-
mera finns det verksamhetsstiftelser även inom bostadssektorn, det massme-
diala området och inom kultursektorn. Det bör dock framhållas att antalet
verksamhetsstiftelser i landet är mycket lågt i jämförelse med andra före-
tagsformer.
Lagstiftning om stiftelser m.m.
Frågan om en allmän lagstiftning om stiftelser blev aktuell mot slutet av
1800-talet. Övervägandena om en sådan lagreglering mynnade dock så små-
ningom ut i slutsatsen att det endast skulle införas offentlig tillsyn över vissa
stiftelser. Bestämmelser om denna tillsyn togs in i lagen (1929:116) om tillsyn
över stiftelser (tillsynslagen), som gäller än i dag.
Eftersom det inte finns någon allmän lagstiftning om stiftelser i Sverige
finns det inte heller någon legaldefinition av begreppet stiftelse i svensk rätt.
Det närmaste man kommer en sådan definition är den som finns intagen i
tillsynslagen. Enligt den definitionen föreligger det en stiftelse ”om någon
anslagit egendom att såsom självständig förmögenhet fortvarande tjäna ett
bestämt ändamål”. Definitionen innebär att det krävs två rättshandlingar av
den som vill bilda en stiftelse i tillsynslagens mening, ett förordnande (stiftel-
seförordnandet) och en förmögenhetsdisposition som sker i enlighet med
förordnandet (jfr RÅ 1976 ref. 118).
Stiftelseförordnandet skall innefatta en förklaring från stiftelsebildarens
sida att han för ett visst ändamål vill skapa en varaktigt bestående och själv-
ständig förmögenhet av egendom som han tillskjuter själv. Ändamålet måste
därvid anges med en sådan grad av bestämdhet att det går att verkställa. I
annat fall får förordnandet över huvud taget inte någon rättsverkan. Av all-
männa rättsgrundsatser anses vidare följa att ett stiftelseförordnande är ogil-
tigt, om ändamålet är behäftat med s.k. ursprunglig brist. Detta är fallet om
ändamålet strider mot lag eller goda seder. Detta är också fallet (i fråga om
avsedda avkastningsstiftelser) om det inte är möjligt att någonsin kunna till-
godose det ifrågavarande ändamålet med den löpande avkastningen på den
anslagna egendomen (jfr Hessler, Om stiftelser, s. 283 ff och 300 ff). I likhet
med alla andra rättshandlingar inom förmögenhetsrättens område är avtals-
lagens ogiltighetsregler tillämpliga även på ett stiftelseförordnande.
41
Även andra krav ställs på ändamålet. Av kravet på varaktighet följer näm- Prop. 1993/94:9
ligen att ändamålet inte får vara av övergående eller tillfällig natur. En stif-
telse i tillsynslagens mening behöver emellertid inte bestå för evigt. Om ett
ändamål kan förutses bli uppfyllt om tio år leder ett förordnande till förmån
för ett sådant ändamål till stiftelsebildning i tillsynslagens mening.
Kravet på varaktighet har även i övrigt betydelse när det gäller att av-
gränsa förmögenhetsbildningar i tillsynslagens mening från förmögenhets-
bildningar av annat slag. Om det t.ex. av en i förordnandet meddelad före-
skrift följer att förordnandet skall anses upphävt inom något eller några år
leder således förordnandet inte till stiftelsebildning i tillsynslagens mening.
Samma sak inträffar om för ändamålet anslagen egendom enligt förordnan-
det skall förbrukas på kort tid, förutsatt dock att inte den som meddelat för-
ordnandet däri utställt löften om tillskott av ytterligare reala förmögenhets-
värden när de ursprungligen tillförda har förbrukats (anslagsberoende stiftel-
ser).
Om ett förordnande uppfyller kravet på varaktighet anses det i regel även
visa att stiftaren med förordnandet avsett att få till stånd en självständig för-
mögenhet, dvs. att den anslagna egendomen skall bilda en från mottagarens
förmögenhet skild förmögenhetsmassa (jfr NJA II 1929 s. 234 f). Den om-
ständigheten att varaktighetskravet är uppfyllt hindrar emellertid inte att det
ändå kan uppstå tvekan om vilken självständighet som har avsetts för den
ifrågavarande egendomen. Särskilt gäller detta i fall då ”stiftelseförordnan-
det” är testamentariskt och ”stiftaren” i förordnandet utsett en juridisk per-
son, t.ex. en ideell förening, att vara mottagare till den egendom som ansla-
gits (jfr bl.a. NJA 1928 s. 240 och 1972 s. 573 samt promemorian s. 59-60).
Tillsynslagen ställer inte något formkrav på stiftelseförordnandet. Ett stif-
telseförordnande kan alltså i princip vara muntligt. Av andra än stiftelse-
rättsliga regler följer dock att stiftaren måste låta dokumentera förordnan-
det, om förmögenhetsdispositionen skall ske sedan han har avlidit. Han är
då tvungen att ta in föreskrifterna avseende stiftelsebildningen i sitt testa-
mente eller åtminstone där hänvisa till en annan handling i vilken stiftelse-
förordnandet finns nedtecknat.
Inte heller i fråga om förmögenhetsdispositionen ställer tillsynslagen några
särskilda krav på viss form. Krav på särskild form kan dock följa av annan
lagstiftning. Detta gäller t.ex. om förmögenhetsdispositionen omfattar fast
egendom. I fall då stiftelsebildningen sker medan stiftaren är i livet är förmö-
genhetsdispositionen regelmässigt att betrakta som gåva (jfr Hessler, a.a.,
s. 272 ff) med den blivande stiftelsen som gåvomottagare och då måste form-
kravet i 4 kap. jordabalken iakttas. Krav på att förmögenhetsdispositionen
har särskild form gäller även då stiftelsebildningen skall ske först sedan stif-
taren har avlidit. I sådana fall måste nämligen ärvdabalkens regler om testa-
mente iakttas.
Den som under sin livstid vill få till stånd en giltig stiftelsebildning behöver
inte företa en förmögenhetsdisposition som har verkan mot sina borgenärer.
Om dispositionen avser t.ex. ett penningbelopp räcker det med att den inne-
fattar en bindande utfästelse enligt lagen (1936:83) angående vissa utfästel-
ser om gåva (se 1 § nämnda lag; jfr även Hessler, a.a., s. 196 ff). En stiftelses
42
förmögenhet kan alltså i det enskilda fallet bestå av t.ex. endast en räntelö- Prop. 1993/94:9
pande fordran på stiftaren av benefik natur.
Tillsynslagen saknar närmare bestämmelser om stiftelsers rättskapacitet.
Enligt praxis anses sådan kapacitet tillkomma en stiftelse så snart den har en
styrelse. En stiftelse anses utrustad med en styrelse om det i enlighet med
stiftelseförordnandet har företagits en förmögenhetsdisposition riktad an-
tingen till en eller flera fysiska personer som har åtagit sig uppdraget att
handha förvaltningen av stiftelsens egendom eller till en juridisk person som
åtagit sig uppdraget att genom sina organ handha denna förvaltning (jfr
prop. 1929:83 s. 23 och 97 samt Hessler, a.a., s. 201). I det förra fallet är det
den eller de fysiska personerna som bildar styrelse för stiftelsen. I det senare
fallet betraktas styrelsen för den juridiska personen som styrelse för stiftel-
sen. Om staten eller en borgerlig eller kyrklig kommun är mottagare av för-
mögenhetsdispositionen anses i regel en viss myndighet vara stiftelsens sty-
relse (jfr 2 § första stycket 1 tillsynslagen och prop. 1929:83 s. 32).
Det nu senast sagda visar att man kan skilja mellan två former för förvalt-
ningen av en stiftelse. I tillsynslagen kommer detta dock endast till uttryck
på så sätt att det där för två fall meddelas speciella bestämmelser för stiftelser
med ”särskilt inrättad” styrelse (jfr 5 § andra stycket och 11 § första stycket;
jfr även prop. 1929:83 s. 32 och 49). I dokrinen finner man däremot exempel
på särskiljande beteckningar för båda förvaltningsformerna. Det förekom-
mer att sådana stiftelser som enligt terminologin i tillsynslagen har särskilt
inrättad styrelse kallas för fristående eller självständiga stiftelser och stiftel-
ser som inte har särskilt inrättad styrelse för anknutna eller osjälvständiga
stiftelser (jfr Hessler, a.a., s. 158 ff, Hessler, Kammarkollegiet 1539-1989,
s. 140, Frii, Förvalta fonder och stiftelser, s. 26, samt NJA 1972 s. 573).
En förmögenhetsbildning som utgör stiftelse i tillsynslagens mening skall
i princip anmälas till länsstyrelsen i det län där stiftelsens förvaltning utövas.
En anmäld stiftelse skall stå under länsstyrelsens tillsyn om den främjar ett
allmännyttigt ändamål. Tillsynen innebär att länsstyrelsen skall övervaka att
stiftelsens förvaltning sker i enlighet med bestämmelserna i tillsynslagen och
de föreskrifter som gäller för stiftelsen (jfr 9 §). Endast cirka 7 000 stiftelser
står under tillsyn enligt tillsynslagen. Detta beror bl.a. på de många undan-
tag från anmälningsskyldighet som lagen innehåller. Om stiftaren i förord-
nandet har föreskrivit att stiftelsen skall vara undantagen från tillsyn, är stif-
telsen t.ex. inte anmälningsskyldig.
En stiftelse som står under tillsyn skall föra räkenskaper över tillgångar
och skulder samt inkomster och utgifter. Räkenskaperna skall avslutas årli-
gen och ett sammandrag av dessa skall tillsammans med en berättelse om
hur stiftelsens ändamål har främjats sändas till länsstyrelsen inom tre måna-
der efter räkenskapsårets slut (jfr 14 §). Den granskning som länsstyrelsen
utför sker främst med ledning av dessa handlingar. Vid denna granskning
skall huvudsakligen tillses att stiftelsens medel inte dras från det ändamål
vartill de är bestämda och att förmögenheten är nöjaktigt placerad (se 15 §).
Om länsstyrelsen vid sin granskning av de insända handlingarna upptäcker
eller på annat sätt får kännedom om att stiftelsens styrelse har fattat ett be-
slut som strider mot lag eller mot andra föreskrifter som gäller för stiftelsen,
kan länsstyrelsen förbjuda att beslutet verkställs eller, om verkställighet re-
43
dan har skett, förelägga styrelsens ledamöter att vidta rättelse. Även i övrigt Prop. 1993/94:9
kan länsstyrelsen förelägga styrelsens ledamöter att fullgöra sina åligganden
(se 16 §). Föreläggande och förbud kan i vissa fall förenas med vite (se 17 §).
Enligt tillsynslagen kan allmän domstol förordna om annan förvaltning av
stiftelsen om styrelsen eller en styrelseledamot gör sig skyldig till missvård
av stiftelsens angelägenheter (se 7 §). Bestämmelsen innebär att domstolen
t.ex. kan skilja styrelsens samtliga ledamöter från sina uppdrag. Detta förut-
sätter dock att det inte är fråga om en anknuten stiftelse. I sådana fall får
domstolen i stället anförtro förvaltningen åt t.ex. styrelsen för en annan juri-
disk person (jfr prop. 1929:83 s. 49).
Enligt tillsynslagen svarar vidare ledamöterna i en stiftelsestyrelse solida-
riskt för den skada som kan drabba stiftelsen, om de överträder tillsynsla-
gens bestämmelser eller de föreskrifter som gäller för stiftelsen (se 6 §). Det
nu sagda torde gälla oavsett om stiftelsen har särskilt inrättad styrelse eller
inte (jfr prop. 1929:83 s. 97; se dock NJA 1939 s. 616). Av tillsynslagen följer
slutligen att länsstyrelsen beträffande stiftelse som står under dess tillsyn kan
föra talan vid allmän domstol om förordnande om annan förvaltning och om
skadestånd för stiftelsens räkning (se 18 § första stycket).
Bestämmelserna i 22 kap. 7 § ärvdabalken anses innefatta befogenhet för
länsstyrelsen att bl.a. föra sådan talan som avses i 7 § tillsynslagen (jfr bl.a.
NJA II 1933 s. 520 f och NJA 1966 s. 3). Detta förutsätter dock att det är
fråga om en genom testamente bildad stiftelse med allmännyttigt ändamål.
Om inte annat följer av stiftelseförordnandet kan en föreskrift som stifta-
ren har meddelat i stiftelseförordnandet endast ändras eller upphävas eller
åsidosättas för särskilt fall om det i materiellt avseende föreligger tillräckliga
förutsättningar för detta och om det i formellt avseende finns tillstånd av
myndighet. När det gäller stiftelseförordnanden som meddelats av enskilda
regleras såväl de materiella som de formella förutsättningarna för ändring
m.m. i permutationslagen (1972:205). För övriga fall saknas visserligen lag-
bestämmelser men det ankommer på regeringen att pröva frågan om till-
stånd (jfr prop. 1972:8 s. 25 och 31).
Vad nu sagts om förutsättningarna för ändring m.m. gäller alltså i den mån
inte annat följer av stiftelseförordnandet. Där kan nämligen stiftaren med
giltig verkan föreskriva att han själv eller någon annan när som helst får
ändra föreskrifterna i förordnandet med påföljd att kravet på tillstånd bort-
faller. Om rätten att ändra m.m. avser stiftelsens ändamålsföreskrifter krävs
det dock att rätten i den delen har gjorts beroende av att en viss händelse
inträffar som den ändringsberättigade inte kan råda över för att föreskriften
skall vara giltig (jfr Hessler, a.a., s. 353 och 498 samt NJA 1946 s. 324).
Som redan framgått kan en stiftelse i tillsynslagens mening beskrivas som
en -självständig förmögenhet. Även ett aktiebolag kan karakteriseras på
samma sätt. Utan att detta kommer till uttryck i tillsynslagen har dock en
stiftelse i den lagens mening ytterligare ett karakteristiskt drag som skiljer
stiftelsen från aktiebolaget. Detta särdrag består i att varken den som till-
skjutit egendomen till en stiftelse eller någon annan har andelsrätt i stiftel-
sens förmögenhetsmassa. En stiftelse har således inte några ägare. Till skill-
nad från aktiebolaget kan därför en stiftelse karakteriseras inte bara som en
självständig utan jämväl som en självägande förmögenhet. I det förhållandet 44
att stiftelsen är en självägande förmögenhet ligger för övrigt att den som vill
gynna sig själv i ekonomiskt avseende är hänvisad till andra juridiska former
än stiftelsen. Ett ”stiftelseförordnande” som innebär att ”stiftaren” för egen
del skall åtnjuta den löpande avkastningen på den egendom som ”stiftarens”
förmögenhetsdisposition omfattar blir nämligen rättsligt sett att betrakta
som ett uppdragsförhållande mellan ”stiftaren” och egendomens mottagare
(jfr Hessler, a.a., s. 132 ff.)
Det torde vara så att svensk rätt vid sidan om tillsynslagens stiftelsebe-
grepp erkänner självständiga och självägande förmögenheter som stiftelser
(utrustade med rättskapacitet) utan att någon förmögenhetsbildning ännu
har ägt rum. Ett exempel på detta är stiftelser (tryggandestiftelser) enligt la-
gen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. Insamlingsstiftelser
respektive kollektivavtalsstiftelser är två andra exempel. Gemensamt för de
nu nämnda stiftelseformerna är att en nybildad stiftelse kan bestå av endast
en organisation för mottagande och förvaltning för ett visst ändamål av egen-
dom som stiftaren eller stiftarna har förutsatt senare skall komma att tillskju-
tas av dem eller, i fråga om de två senare stiftelseformerna, av tredje man
(jfr prop. 1929:83 s. 94, Hessler, a.a., s. 172 ff och promemorian, s. 64 ff samt
118 ff).
När det gäller insamlingsstiftelsen rör man sig i gränslandet mot den
ideella föreningen. Rättsligt sett torde det inte vara fråga om en insamlings-
stiftelse utan en förening om de som lämnat bidrag till ”stiftelsen” på grund
därav får befogenhet att när som helst ändra eller upphäva de av ”stiftarna”
meddelade föreskrifterna för ”stiftelsen” (jfr Hessler, a.a., s. 138 ff och
Hessler, Kammarkollegiet 1539-1989, s. 139 f).
Beträffande gällande ordning i övrigt hänvisar jag till den i promemorian
intagna redogörelsen (se s. 68-75 och 152-154). Giltigheten av den i redogö-
relsen omnämnda lagen (1986:98) om undantag för vissa kommuner och
landstingskommuner från bestämmelserna i lagen (1929:116) om tillsyn över
stiftelser har förlängts till utgången av år 1993. Även giltigheten av lagen
(1982:315) om styrelserepresentation för samhället i vissa stiftelser har för-
längts, beträffande den lagen till utgången av juni månad år 1994. Det kan
vidare tilläggas att frågan om beskattningen av stiftelser för närvarande
övervägs inom Stiftelse- och föreningsskattekommittén (Fi 1988:03).
2.1.2 Behovet av lagstiftning
I promemorian har föreslagits att det skall införas en ny lag om stiftelser.
Promemorians lagförslag utgör en omfattande lagstiftning om stiftelser och
innehåller både civilrättsliga regler och regler om tillsynen över stiftelser. De
senare innebär att i princip alla stiftelser skall stå under tillsyn av offentlig
myndighet. Många av reglerna i förslaget är av tvingande natur.
Vid remissbehandlingen har behovet av lagstiftning om stiftelser under-
strukits av många remissinstanser medan andra varit mera tveksamma eller
ansett att behov saknas eller i vart fall inte har visats föreligga. Bland de
tveksamma och negativa har många ansett att det i promemorian framlagda
förslaget är för omfattande och att det inte i tillräcklig grad tar hänsyn till
stiftarens vilja.
Prop. 1993/94:9
45
Som jag redan har berört finns det i Sverige ännu bara en begränsad lag- Prop. 1993/94:9
stiftning om stiftelser. Den avser i huvudsak endast frågan om tillsynen över
stiftelser och omfattar bara vissa stiftelser.
I våra nordiska grannländer Danmark, Finland och Norge finns däremot
en omfattande och delvis ganska ny lagstiftning om stiftelser som täcker både
civilrättsliga frågor och tillsynsfrågor (se promemorian s. 76-90).
Stiftelserna i Sverige har stor betydelse för vårt samhälle. Vi har ett
mycket stort antal stiftelser och det är betydande värden som handhas av
dem. Många av stiftelserna ger ekonomiskt stöd till samhällsnyttig verksam-
het, ibland i stor omfattning.
Samtidigt är det så att rättsläget i Sverige beträffande stiftelser präglas av
osäkerhet. Redan förutsättningarna för att det skall föreligga en stiftelse är
oklara, vilket naturligtvis är en nackdel för den som exempelvis genom testa-
mente vill tillskapa en stiftelse. Det är ibland också oklart vem som ansvarar
för förvaltningen av stiftelsen och vad ansvaret närmare innebär i olika av-
seenden, exempelvis i placeringsfrågor. Oklarheten i dessa frågor är en nack-
del inte bara för dem som tillskapar och förvaltar stiftelser utan också för
utomstående som vidtar rättshandlingar gentemot stiftelser. För dessa är det
också besvärande att det saknas tidsenliga regler om t.ex. bokföring, offent-
lig årsredovisning och revision i fråga om stiftelser. Även för att trygga stif-
telsers fortbestånd är det angeläget med regler i nu nämnda frågor.
Mot bakgrund av stiftelsernas betydelse för vårt samhälle är osäkerheten
om rättsläget och bristen på tidsenlig lagstiftning otillfredsställande. Enligt
min mening behövs det därför i vårt land - liksom det redan finns i andra
nordiska länder - en allmän lagstiftning om stiftelser som kan klargöra rätts-
läget på väsentliga punkter. Det behövs således bl.a. regler om vad som kon-
stituerar en stiftelse, om vad det innebär att ansvara för förvaltningen av en
stiftelse samt om bokföring, offentlig årsredovisning, revision och andra ci-
vilrättsliga frågor.
Vad jag nu har anfört innebär att jag delar den uppfattning som flera
gånger kommit till uttryck i riksdagen (se bl.a. betänkandet 1987/88:LU22),
nämligen att det behövs en tidsenlig lagstiftning om stiftelser som inte bara
innehåller bestämmelser om offentlig tillsyn utan framför allt inrymmer
grundläggande bestämmelser av civilrättslig natur. Jag kommer i det föl-
jande att förorda att en sådan lagstiftning införs. Frågan om den nya lagstift-
ningens omfattning beror i hög grad på hur man ställer sig till de olika sakfrå-
gorna. Dessa kommer jag att behandla närmare i de följande avsnitten.
2.1.3 Huvudpunkter i en lag om stiftelser
Det förslag till lag om stiftelser som finns intaget i promemorian innebär en
omfattande civilrättslig reglering beträffande stiftelser. Lagförslaget inne-
håller också bestämmelser som stärker och effektiviserar statens kontroll
över stiftelserna.
Bland de civilrättsliga reglerna återfinns en grundläggande definition av
begreppet stiftelse. Definitionen bygger i huvudsak på den som är intagen i
tillsynslagen. Förslaget omfattar även vissa former av stiftelser som inte fal-
ler in under den grundläggande definitionen, bl.a. insamlingsstiftelser. En-
46
ligt förslaget bör det införas en särskild stiftelseform för staten med beteck- Prop. 1993/94:9
ningen anslagsstiftelse. Det föreslås vidare bestämmelser om förvaltningen
av en stiftelse. Enligt promemorieförslaget är utgångspunkten för dessa be-
stämmelser att en stiftelse skall förvaltas i enlighet med vad stiftaren har
föreskrivit därom. Främst när det gäller ansvaret för förvaltningen av en stif-
telse föreslås dock bestämmelser av tvingande natur.
Stiftelseutredningen hade enligt sina direktiv i uppdrag att utreda frågan
om en begränsning av rätten för andra än av staten eller kommuner bildade
stiftelser att bedriva näringsverksamhet. Mot denna bakgrund förs det i pro-
memorian en diskussion om det inte bör införas förbud för stiftelser att be-
driva näringsverksamhet i eget namn men tillåta dem att utöva sådan verk-
samhet genom helägda dotterbolag. Diskussionen i promemorian förs emel-
lertid inte fram till något ställningstagande. Ett sådant bör enligt vad som
anförs i promemorian lämpligen inte göras innan remissinstanserna har fått
tillfälle att lämna synpunkter i frågan.
Som jag nyss nämnde innehåller promemorieförslaget även bestämmelser
som stärker och effektiviserar statens kontroll över stiftelseväsendet. De
föreslagna reglerna innebär den nyheten att i princip alla stiftelser skall stå
under tillsyn av en tillsynsmyndighet. Enligt promemorieförslaget skall alla
stiftelser vara registrerade i länsvis förda stiftelseregister. En och samma
länsstyrelse är enligt förslaget såväl tillsynsmyndighet som registreringsmyn-
dighet för samma stiftelse. Reglerna om tillsyn och registrering avses bli till-
lämpliga även på befintliga stiftelser.
Bland remissvaren dominerar uppfattningen att det är angeläget att en all-
män lagstiftning om stiftelser nu kommer till stånd. Det är även många re-
missinstanser som tillstyrker ett genomförande av promemorieförslaget.
Bland de remissinstanser som är positiva till tanken på en lagstiftning är det
dock flera som framhåller att förslaget bör bearbetas i olika avseenden.
Kammarkollegiet anser t.ex. att det inte finns något samhälleligt intresse av
att göra förvaltningsbestämmelserna tvingande mot stiftarens vilja i så stor
utsträckning som skett i promemorian. Flera remissinstanser menar att pro-
memorian genomsyras av en mer eller mindre uttalad misstro mot stiftelse-
väsendet och att ett genomförande av förslaget kan komma att dämpa dona-
tionsviljan.
Diskussionen i promemorian om stiftelser skall få utöva näringsverksam-
het i eget namn eller endast genom helägda dotterbolag har rönt ett stort
intresse hos remissinstanserna. Den helt dominerade uppfattningen är att
stiftelser liksom hittills bör få bedriva näringsverksamhet i eget namn.
Många remissinstanser är kritiska mot förslaget att alla stiftelser skall stå
under offentlig tillsyn. Kammarkollegiet föreslår att endast större stiftelser
skall vara föremål för tillsyn. Flera remissinstanser är särskilt kritiska mot
förslaget att stiftarens inställning i fråga om tillsynen inte tillerkänns någon
rättslig verkan. Sveriges advokatsamfund framhåller t.ex. att tillsyn inte har
något egenvärde och att det inte finns anledning att koppla på tillsyn om stif-
taren uttryckligen har förklarat att han inte vill ha en sådan. Samfundet till-
lägger också att det måste föreligga utomordentligt starka skäl om stiftelser
som i dag inte står under tillsyn enligt tillsynslagen därför att stiftaren har
föreskrivit detta skall ställas under tillsyn efter tillkomsten av en ny lag om
47
stiftelser. Även förslaget att alla stiftelser skall vara registrerade har mött
gensaga under remissbehandlingen. Flera remissinstanser anser att stiftelser
med endast mindre förmögenheter bör undantas från registreringsskyldighe-
ten.
För egen del vill jag först framhålla att reglerna i den nya stiftelselagen
måste utformas med särskild tanke på de särdrag som kännetecknar stiftel-
sen som juridisk företeelse. Som framgår av den redogörelse för gällande
rätt som jag nyss lämnat (se avsnitt 2.1.1) kännetecknas en stiftelse bl.a. av
att den saknar ägare eller medlemmar och att den på grund därav inte har
något organ med befogenhet att både övervaka och ingripa mot den eller de
som svarar för stiftelsens förvaltning. Reglerna i den nya stiftelselagen bör
därför enligt min mening ha som övergripande syfte att säkerställa och
trygga stiftelsens möjligheter att verka för det ändamål som stiftaren har an-
gett i stiftelseförordnandet. En reglering i detta syfte är av stor betydelse för
redan befintliga stiftelsebildningar men också för upprätthållandet av viljan
att göra nya donationer till förmån för ändamål av t.ex. allmännyttig natur.
Den principiella utgångspunkten vid utformandet av den nya lagens be-
stämmelser bör vara att stiftaren skall ha frihet att bestämma hur stiftelsen
skall förvaltas. Lagens bestämmelser bör alltså gälla endast i fall då stiftaren
underlåtit att meddela någon föreskrift i den aktuella frågan. Det nu sagda
förutsätter dock att inte annat föranleds av hänsyn till stiftarens borgenärer
eller till utomstående som ingår rättshandlingar med stiftelsen eller till rim-
liga krav på rättslig stadga i stiftelseinstitutet.
Som Lagrådet framhåller i sitt yttrande bör det alltså finnas goda motiv
för en regel som innebär inskränkningar i respekten för stiftarens vilja. Så-
dana goda motiv måste anses föreligga när det gäller regler som syftar till att
hindra mindre nogräknade personer från att använda stiftelseinstitutet som
ett sätt att undandra egendom från sina borgenärer. Enligt min mening är
det nödvändigt att det i nämnda syfte tas in regler av tvingande natur i lagen
vilka har sin udd riktad mot bl.a. stiftaren. Som jag kommer att utveckla
närmare i följande avsnitt anser jag dock att det inte behövs regler av det
senare slaget i så stor utsträckning som föreslogs i promemorian.
Som jag har anfört i det föregående är det den helt dominerande uppfatt-
ningen bland remissinstanserna att stiftelser skall ha rätt att bedriva närings-
verksamhet i eget namn. För egen del delar jag denna uppfattning. En följd
av detta är att lagen, i likhet med det lagförslag som finns i promemorian, i
olika avseenden bör innehålla regler som tar sikte på stiftelser som bedriver
näringsverksamhet. Framför allt är det erforderligt med regler som vid rätts-
handlingar med näringsdrivande stiftelser ger den utomstående samma
skydd som vid rättshandlingar med andra företagsformer. För att åstad-
komma detta är det bl.a. nödvändigt att införa tvingande regler som innebär
att näringsdrivande stiftelser för hela sin verksamhet blir skyldiga att ha ord-
nad bokföring, offentlig årsredovisning och kvalificerad revisor. Dessa regler
bör - med erforderligt beaktande av stiftelsernas särdrag - kunna utformas
i nära anslutning till vad som gäller för företag i allmänhet.
Det är emellertid inte endast i fråga om näringsdrivande stiftelser som det
behövs regler med sikte på skyddet för utomstående som ingår rättshand-
lingar med stiftelser. Enligt min mening föreligger det även ett behov av dy-
Prop. 1993/94:9
48
lika regler i fråga om avkastningsstiftelser med mer betydande värden på Prop. 1993/94:9
sina tillgångar. Även sådana stiftelser kan generellt sett antas ingå avtal med
utomstående i ganska stor omfattning, särskilt inom ramen för sin place-
ringsverksamhet.
Stiftelseväsendet är sedan länge föremål för offentlig tillsyn. Vad som
framkommit under remissbehandlingen visar att den allmänna uppfatt-
ningen är att tillsyn av detta slag behövs även i framtiden. Som redan fram-
gått är det emellertid många remissinstanser som är kritiska mot förslaget i
promemorian att inte längre tillerkänna stiftarens inställning i tillsynsfrågan
någon rättslig verkan. När det gäller den offentliga tillsynen är även jag av
den uppfattningen att den behövs. Stiftelselagens regler om tillsyn bör enligt
min mening bl.a. innebära att alla stiftelser skall stå under tillsyn av en till-
synsmyndighet, låt vara att tillsynens omfattning bör differentieras beroende
på behovet av tillsyn i olika stiftelser. Stiftaren bör alltså inte som i dag kunna
ställa ”sin” stiftelse helt utanför den offentliga tillsynen. I övrigt bör reglerna
utformas så att resurserna på detta område tas tillvara på bästa sätt. Jag åter-
kommer närmare till mina förslag i fråga om tillsynen i avsnitt 2.8.1.
Jag vill till sist något kommentera frågan om den nya stiftelselagens till-
lämpning på nu befintliga förmögenhetsbildningar som vid stiftelselagens
ikraftträdande är stiftelser i stiftelselagens mening (äldre stiftelser). Många
remissinstanser har riktat kritik mot promemorieförslaget på denna punkt
och menat att det förslaget skulle innebära en retroaktiv lagstiftning som inte
kan accepteras. Jag har tagit fasta på denna kritik. Jag kommer i det följande
att föreslå en särskild lag om införande av stiftelselagen som i likhet med
promemorieförslaget visserligen innebär att stiftelselagen i princip skall vara
tillämplig på äldre stiftelser men som samtidigt innebär att stiftelselagens be-
stämmelser i flera avseenden inte kommer att tillämpas i fråga om sådana
stiftelser. Jag vill också framhålla i förevarande sammanhang att de sakliga
lösningar som jag i all korthet har angett i förevarande avsnitt ansluter sig
till gällande rätt i högre grad än promemorians förslag. Det uppkommer där-
för inte så många frågor i vilka lagen förändrar rättsläget för äldre stiftelser.
I det följande behandlas frågorna om
- lagens tillämpningsområde i avsnitt 2.2,
- när stiftelser får rättskapacitet i avsnitt 2.3,
- stiftelsers näringsverksamhet i avsnitt 2.4,
- ansvaret för en stiftelses förpliktelser i avsnitt 2.5,
- förvaltningen av en stiftelse m.m. i avsnitt 2.6,
- ändring m.m. i ett stiftelseförordnande i avsnitt 2.7,
- tillsyn och registrering i avsnitt 2.8,
- ikraftträdande m.m. i avsnitt 2.9,
- följdändringar i annan lagstiftning i avsnitt 2.10, och
- kostnadskonsekvenser i avsnitt 2.11.
De enskilda lagbestämmelserna kommenteras i avsnitt 4.
4 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 9
2.2.1 Stiftelser i allmänhet
Mitt förslag: En stiftelse bildas genom att stiftaren förordnar att han
för ett bestämt ändamål vill skapa en varaktigt bestående, självständig
förmögenhet av egendom som han i enlighet med förordnandet till-
skjuter själv. Stiftarens förordnande skall som regel vara skriftligt och
undertecknat av honom. Härutöver skall för uppkomsten av en stif-
telse krävas att den för stiftelsen avsedda egendomen är avskild, vilket
skall anses vara fallet först om den har tagits om hand av någon som
har åtagit sig att förvalta den i enlighet med stiftelseförordnandet.
Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt förslag men med det yt-
terligare kravet att åtagandet att förvalta egendomen enligt stiftelseförord-
nandet skall bekräftas skriftligen (se promemorian s. 104-106).
Remissinstanserna: Relativt få av remissinstanserna har yttrat sig över
promemorians förslag om vad som skall krävas för att en stiftelse skall anses
föreligga. Några av dem godtar promemorieförslaget. En remissinstans an-
ser att det saknas tillräckliga skäl för att införa ett krav på att den för stiftel-
sen avsedda egendomen skall ha tagits om hand av någon som har åtagit sig
att förvalta den i enlighet med stiftelseförordnandet. En annan remissinstans
ställer frågan vad konsekvensen blir om kravet att åtagandet skall vara skrift-
ligt inte följs.
Skälen för mitt förslag: Som jag redan tidigare har sagt finns det i svensk
rätt inte någon legaldefinition av begreppet stiftelse. Det närmaste man
kommer en sådan är den definition av begreppet som finns intagen i tillsyns-
lagen. När man nu i lag skall slå fast kriterierna för att en förmögenhetsbild-
ning skall betraktas som stiftelse är det givetvis naturligt att man utgår från
den definition av begreppet som finns i tillsynslagen. Som min redogörelse
i avsnitt 2.1.1 över gällande rätt ger vid handen träffar man emellertid inte
alla nu kända former av förmögenhetsbildningar som kan karakteriseras som
självständiga och självägande med en enda definition. I förevarande avsnitt
skall jag därför ta upp frågan om en allmän definition av begreppet stiftelse
för att därefter i det följande avsnittet undersöka om det finns skäl som talar
för att stiftelselagen som särskilda former av stiftelser bör omfatta även
andra förmögenheter med nyss nämnda karakteristika men som faller utan-
för den allmänna definitionen.
För stiftelsebildning i tillsynslagens mening krävs det att stiftaren har före-
tagit två rättshandlingar: ett förordnande (stiftelseförordnande) innehål-
lande den grundläggande viljeförklaringen från hans sida och en i enlighet
med förordnandet åtföljande förmögenhetsdisposition. Samma krav bör na-
turligen ställas på stiftaren enligt stiftelselagens allmänna definition av stif-
telsebegreppet.
Beträffande först stiftelseförordnandet bör liksom för närvarande krävas
att det sakligt sett innefattar en förklaring från stiftarens sida att han för ett
bestämt ändamål vill skapa en varaktigt bestående, självständig förmögenhet
Prop.
1993/94:9
50
av egendom som han tillskjuter själv. Detta betyder att viljeförklaringen som Prop. 1993/94:9
ett minimum måste ge besked i två avseenden, nämligen om den avsedda
stiftelsens ändamål och vilken egendom som stiftaren avser att tillskjuta el-
ler, i fall då stiftelsebildningen skall ske sedan stiftaren har dött, om vilken
rätt den avsedda stiftelsen skall ha till stiftarens kvarlåtenskap.
Det bör vidare krävas att stiftelseförordnandet skall vara skriftligt och un-
dertecknat av stiftaren. Ett dylikt krav är enligt min mening naturligt med
hänsyn till att förordnandet är den grundläggande rättshandlingen för en stif-
telsebildning. Som belyses i promemorian (se s. 105) innefattar detta egentli-
gen inte någon nyordning utan är bara ett lagfästande av en sedan länge till-
lämpad praxis.
Ett undantag från kravet att stiftelseförordnandet skall vara skriftligt och
undertecknat bör dock medges. Det gäller fall då förordnandet skett genom
testamente som är giltigt utan att de för testamente föreskrivna formföre-
skrifterna iakttagits, t.ex. genom ett muntligt s.k. nödtestamente (se 10 kap.
3 § ärvdabalken). Det saknas enligt min mening skäl att underkänna ett stif-
telseförordnande som görs i ett sådant testamente. Även i fall då testamentet
är muntligt kommer det för övrigt i regel att finnas dokumentation om för-
ordnandet. Reglerna om delgivning av testamente förutsätter nämligen i
fråga om sådana testamenten att det finns en skriftlig uppgift om testamen-
tets innehåll (se 14 kap. 4 § ärvdabalken).
Vad sedan gäller den förmögenhetsdisposition som skall åtfölja stiftelse-
förordnandet för att den avsedda stiftelsebildningen skall komma till stånd
vill jag erinra om att en stiftelse i tillsynslagens mening kan bestå av bara en
fordran på stiftaren av benefik natur. Det kan emellertid inte anses angeläget
att en förmögenhetsbildning av det slaget blir omfattad av det regelsystem
som stiftelselagen avses att få. För att en förmögenhetsbildning skall falla in
under regleringen i stiftelselagen eller, med andra ord, för att en förmögen-
hetsbildning skall bli betraktad som en stiftelse bör det enligt min mening
undantagslöst krävas att den utgörs av egendom som avskilts från stiftarens
förmögenhet med verkan mot dennes borgenärer. För fall då förmögenhets-
dispositionen avser pengar eller lösören av annat slag betyder det att egendo-
men måste ha kommit i besittning av någon som har lämnat ett åtagande
(förvaltningsåtagande) att förvalta den i enlighet med förordnandet (jfr 2 §
lagen, 1936:83, angående vissa utfästelser om gåva).
Förmögenhetsdispositionen kan givetvis avse egendom av annat slag -
t.ex. fast egendom - beträffande vilken det för skyddet mot stiftarens borge-
närer saknar betydelse att den eller de som lämnat ett förvaltningsåtagande
också har tagit egendomen i besittning. Och i fall då stiftelsebildningen skall
ske sedan stiftaren har dött är möjligheterna för en stiftelse att alls kunna
göra förvärv som är skyddade mot den dödes eller dödsboets borgenärer
starkt begränsade (jfr 21 kap. 4 och 5 §§ ärvdabalken). Enligt min mening
är det emellertid ändå lämpligt att även i nu nämnda fall ställa krav på att
den eller de som har lämnat ett förvaltningsåtagandet också har tagit egen-
domen i besittning för att den skall omfattas av stiftelselagens regelsystem.
Sammanfattningsvis innebär vad jag nu har anfört att en stiftelse i den nya
stiftelselagens mening skall anses föreligga då egendom enligt ett - med un-
dantag för vissa testamentsfall - skriftligt och av stiftaren undertecknat för-
51
ordnande har avskilts för att varaktigt förvaltas som en självständig förmö-
genhet för ett bestämt ändamål. Den närmare innebörden av att egendomen
skall ha avskilts - att den har tagits om hand av någon (annan än stiftaren)
som har gjort ett åtagande att förvalta den i enlighet med stiftelseförordnan-
det - bör därvid enligt min mening framgå direkt av lagtexten.
När det gäller förvaltningsåtagandet bör det inte - i motsats till vad som
föreslogs i promemorian - krävas att det skall vara skriftligt. Tanken bakom
det förslaget var att det skulle kunna bidra till att skapa största möjliga klar-
het i frågan om när en stiftelse över huvud taget föreligger. Jag kan dock för
min del inte finna att enbart det förhållandet att ett förvaltningsåtagande i
ett visst fall inte har bekräftats skriftligt bör föranleda att en stiftelse inte
skall anses rättsligen bildad. Det vore enligt min mening en alltför långt-
gående verkan av en bestämmelse som i så fall skulle ha ställts upp bara i
klarhetens intresse. Jag förordar alltså att något krav på skriftligt åtagande
inte skall ställas upp.
Som sagts tidigare bör den nya stiftelselagens allmänna definition av be-
greppet stiftelse omfatta endast sådana fall då stiftaren vill få till stånd en
självständig förmögenhet av varaktig natur. Bedömningen av om varaktig-
hetsrekvisitet är uppfyllt bör därvid ske med utgångspunkt i den egendom
som avskilts för stiftelsen och således utan hänsynstagande till eventuella ut-
fästelser i förordnandet om ytterligare tillskott. Med en sådan lösning kom-
mer den allmänna definitionen av stiftelsebegreppet sällan att omfatta an-
slagsberoende stiftelser (se avsnitt 2.1.1). I sådana fall kan man nämligen
knappast tala om att den avskilda egendomen varaktigt skall förvaltas i stif-
telsen.
Till frågan vad som efter den nya lagens ikraftträdande gäller beträffande
sådana förmögenhetsbildningar som enligt den nya lagen inte godtas som
stiftelse återkommer jag i specialmotiveringen (se vad som anförs i avsnitt
4.1 i anslutning till 1 kap. 1 §).
2.2.2 Särskilda former av stiftelser
Mitt förslag: Stiftelselagen skall också omfatta två särskilda former av
stiftelser, nämligen insamlingsstiftelser och kollektivavtalsstiftelser.
Tryggandestiftelserna skall däremot inte omfattas av stiftelselagen.
Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt förslag utom så tillvida
att det enligt promemorians förslag även skall införas en särskild stiftelse-
form (anslagsstiftelse) för staten (se promemorian s. 116-120).
Remissinstanserna: Flera remissinstanser framhåller att anslagsstiftelser
måste få bildas av även kommuner och landsting. Flera remissinstanser anser
att tryggandestiftelserna skall omfattas av stiftelselagen.
Skälen för mitt forslag: Som jag redan förutskickade i föregående avsnitt
skall jag här ta upp frågan om stiftelselagen som särskilda former av stiftelser
bör omfatta någon eller några av de självständiga och självägande förmögen-
hetsbildningar som enligt gällande ordning torde betraktas som stiftelser
Prop. 1993/94:9
52
men som av olika skäl faller utanför den av mig förordade, allmänna defini-
tionen av stiftelsebegreppet.
Insamlingsstiftelser
Penninginsamlingar och insamlingar av andra slag är en vanlig företeelse i
vårt samhälle. Upprop att skänka pengar eller egendom av annat slag till
olika ändamål, t.ex. till forskning rörande svåra sjukdomar, sker ofta genom
annonser i massmedia och budskapet når därigenom ut till en vidare krets
av allmänheten.
Särskilt penninginsamlingarna omfattar betydande värden. Uppgifter från
Stiftelsen för insamlingskontroll (SFI) visar att det under år 1989 insattes
636 miljoner kr på s.k. 90-konton. Merparten av pengarna samlas in av
ideella föreningar men det förekommer också insamlingar i regi av insam-
lingsstiftelser (ang. denna stiftelseform - se avsnitt 2.1.1).
De som lämnar bidrag till insamlingar utgår sannolikt i regel från att deras
bidrag till största delen kommer det angivna ändamålet till godo. Ett skäl till
detta kan vara att man tror att insamlingar som sker efter upprop i massme-
dia är underkastade en tillfredsställande kontroll.
SFI utövar kontroll över vissa penninginsamlingar. Denna kontroll, som
avser sådana insamlingar som sker via 90- konton, är givetvis av stor bety-
delse. Det enda SFI kan göra om en organisation inte uppfyller kraven för
innehav av ett 90-konto är emellertid att återkalla rätten till kontot. Detta
utgör inte någon garanti för att inte insamlingsarbetet fortsätter trots att det
t.ex. kanske leds av därför helt olämpliga personer. Så vitt jag förstår är det
dessutom så att inte alla insamlingar som vänder sig till en vidare krets av
allmänheten har ett 90-konto.
Frågan om en offentlig kontroll av penninginsamlingar och insamlingar av
andra slag har varit föremål för behandling i riksdagen vid flera olika tillfäl-
len. Senast detta skedde uttalade lagutskottet (1986/87:LU22 s. 19) att det
inte då var berett att förorda en sådan kontroll. Utskottet pekade därvid
bl.a. på att frågan har viss anknytning till pågående översyn av stiftelselag-
stiftningen.
Enligt min mening är det angeläget att framför allt bibehålla allmänhetens
förtroende för rena penninginsamlingar. I den mån det är möjligt bör därför
lagstiftaren inom ramen för föreliggande lagstiftningsärende försöka skapa
en rättslig grundval för sådana insamlingar. Detta leder mig till slutsatsen
att stiftelselagen som en särskild form av stiftelse bör omfatta även sådana
självständiga och självägande förmögenheter som utgörs av insamlade
pengar. Stiftelseformen bör enligt min mening benämnas ”insamlingsstif-
telse”.
För att en insamlingsstiftelse skall föreligga bör det krävas att det finns ett
skriftligt och av stiftaren undertecknat stiftelseförordnande med angivande
av ändamålet för insamlingen. Ändamålet skall vara varaktigt. Eftersom
mitt förslag i första hand är avsett för insamlingar som vänder sig till en bre-
dare allmänhet bör det dessutom följa av förordnandet att stiftaren skall
göra ett upprop t.ex. i någon tidning. För att en insamlingsstiftelse skall före-
ligga bör det också krävas ett åtagande från någon som har förklarat sig villig
att ta emot pengarna för förvaltning i enlighet med stiftelseförordnandet.
Prop. 1993/94:9
53
Frågan om tillsynen över stiftelser behandlar jag i avsnitt 2.8.1. Jag kan Prop. 1993/94:9
emellertid redan nu säga att enligt min mening bör en insamlingsstiftelse
utan undantag vara föremål för tillsyn.
Kollektivavtalsstiftelser
Genom överenskommelser mellan arbetsmarknadens parter på den privata
sektorn har det under senare tid skapats ett system i syfte bl.a. att begränsa
de ekonomiska svårigheterna för arbetare och tjänstemän som permitteras
eller blir utan anställning vid driftsinskränkningar. En central punkt i detta
system är att en arbetsgivarorganisation och en central arbetstagarorganisa-
tion i kollektivavtal kommer överens om att inrätta en stiftelse som skall till-
godose sitt syfte främst genom att utge kontanta bidrag ur de medel som ar-
betsgivare i enlighet med förpliktelse i annat (kollektiv)avtal löpande inbeta-
lar till stiftelsen. Ingen av parterna i det kollektivavtal varigenom stiftelsen
inrättas företar således någon förmögenhetsdisposition. Kollektivavtalsstif-
telsen faller därför utanför den av mig förordade, allmänna definitionen av
stiftelsebegreppet.
Kollektivavtalsstiftelserna fyller ett väsentligt praktiskt behov och det
finns ett uttalat intresse av att stiftelseformen inordnas under ett regelsystem
med i huvudsak det innehåll som stiftelselagen avses få. Enligt min mening
bör därför även denna typ av förmögenhetsbildning omfattas av stiftelsela-
gen som en särskild form av stiftelse och den bör få benämningen ”kollektiv-
avtalsstiftelse”.
De rättsliga förutsättningarna för att det skall föreligga en kollektivavtals-
stiftelse bör i huvudsak överensstämma med vad jag har föreslagit för insam-
lingsstiftelsen. Det skall således föreligga ett skriftligt stiftelseförordnande,
i detta fall intaget i ett kollektivavtal som har träffats mellan en arbetsgivar-
organisation och en central arbetstagarorganisation, med angivande av ett
bestämt ändamål. Ändamålet skall vara varaktigt. Vidare skall det finnas ett
åtagande från någon som har förklarat sig villig att förvalta pengarna i enlig-
het med stiftelseförordnandet.
Även för arbetstagarna på den offentliga sektorn finns det förmögenhets-
bildningar som har inrättats genom kollektivavtal i syfte att begränsa de eko-
nomiska svårigheterna vid t.ex. uppsägningar. I dessa fall är det dock så att
en eller flera av de parter som träffat kollektivavtalet om förmögenhetsbild-
ningens inrättande också avskiljer medlen till densamma. Dessa förmögen-
hetsbildningar torde därför i allmänhet utgöra stiftelser enligt den av mig för-
ordade allmänna definitionen av stiftelsebegreppet.
Anslagsstiftelser
Staten svarar för en rad uppgifter av olika slag. Oftast är det ett statens eget
organ, dvs. en myndighet, som anförtros uppdraget att sköta de uppgifter
som staten tagit på sig. Särskilt när det gäller uppgifter som kräver samver-
kan mellan staten och andra intressenter förekommer det emellertid att in-
tressenterna inrättar ett privaträttsligt organ för uppgiften i fråga. Ibland väl-
jer man då att bilda ett aktiebolag och i andra fall att inrätta ett självständigt
54
och självägande organ under beteckningen stiftelse eller fond. Det senare Prop. 1993/94:9
alternativet är särskilt vanligt när den ifrågavarande uppgiften innefattar att
lämna ekonomiskt stöd till en viss region i landet, en viss näring, vetenskap-
lig forskning eller till verksamhet inom kultursektorn (jfr Riksrevisionsver-
kets rapport ”Stiftelser för statlig verksamhet” 1990-08-31, s. 107 ff).
Frågan om lämplig organisationsform för verksamhet som staten på något
sätt vill ta ett ansvar för (statlig verksamhet) har länge varit föremål för upp-
märksamhet. Detta gäller särskilt i fråga om verksamheter inom kultursek-
torn (se t.ex. SOU 1967:9, 1972:66 och 1973:5, prop. 1974:28 s. 324 f samt
direktiven till stiftelseutredningen, Ju 1975:01). Under den förra regeringen
inleddes det ett arbete i syfte att renodla formerna för bedrivandet av statlig
verksamhet. Den nyss nämnda rapporten från Riksrevisionsverket ingick
som ett led i detta arbete.
Med anledning av Riksrevisionsverkets rapport lade den förra regeringen
fast vissa principer för tillämpningen av stiftelseformen (se prop.
1990/91:100, bil. 1, s. 60 f). Det uttalades därvid bl.a. att regeringen bör ha
en restriktiv hållning till statlig verksamhet i stiftelseform, ett uttalande som
även den nuvarande regeringen har ställt sig bakom (se prop. 1991/92:100
bilaga 1, s. 40). Vad den nuvarande regeringen anförde i förra årets budget-
proposition har också godtagits av riksdagen (jfr 1991/92:FiU20 s. 57 och
rskr 1991/92:128).
När staten inrättar en stiftelse är stiftelsen ofta beroende av fortlöpande
resurstillskott för att kunna främja sitt ändamål under mer än en kortare tid
(så är t.ex. fallet beträffande Stiftelsen för utvecklande av god redovisnings-
sed och Stiftelsen för rättsinformation). Som berörts tidigare i avsnitt 2.2.1
kommer en tillämpning av stiftelselagen i regel att vara utesluten beträffande
sådana stiftelser. Den fråga som därvid inställer sig är om det finns anledning
att - såsom föreslogs i promemorian - komplettera stiftelselagens allmänna
stiftelsebegrepp med en särskild stiftelseform under benämningen anslags-
stiftelse så att av staten i framtiden bildade anslagsberoende och självägande
organ kommer att omfattas av lagen.
Frågan om en lämplig organisationsform för verksamheter som är bero-
ende av statliga anslag och som inte bör bedrivas i myndighetsform bör över-
vägas utifrån helt andra utgångspunkter än som kan ske inom ramen för det
nu föreliggande lagstiftningsärendet. Det får därför ske i annat samman-
hang. Regeringen avser att senare ta initiativ till det. Med hänsyn härtill är
det för statens del inte lämpligt att nu komplettera det allmänna stiftelsebe-
greppet med en särskild stiftelseform för anslagsberoende, självägande or-
gan. Det bör enligt min mening inte komma i fråga att göra någon annan
bedömning för kommunernas och landstingens vidkommande. Jag förordar
alltså att man inte tar upp anslagsstiftelsen som en särskild stiftelseform i
stiftelselagen.
Jag återkommer i specialmotiveringen till frågan om vad som efter den
nya lagens ikraftträdande skall gälla beträffande nu befintliga stiftelser som
är anslagsberoende (se avsnitt 4.2 och vad som anförs där i kommentaren
till 3 § förslaget till lag om införande av stiftelselagen).
55
Tryggandestiftelser
Enligt lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. (tryggan-
delagen) kan arbetsgivare inrätta två typer av stiftelser, nämligen pensions-
stiftelser och personalstiftelser. Det finns f.n. cirka 3 500 dylika stiftelser i
Sverige och ungefär 200 stiftelser av detta slag bildas varje år.
Med en pensionsstiftelse avses enligt tryggandelagen en av arbetsgivare
grundad stiftelse vars uteslutande ändamål är att trygga utfästelse om pen-
sion till arbetstagare eller arbetstagares efterlevande eller viss grupp av ar-
betstagare eller efterlevande. Stiftelsen får inte utfästa pension. Den egen-
dom som arbetsgivaren överfört till stiftelsen tjänar således endast som sä-
kerhet för de pensionslöften som arbetsgivaren utställt. Under vissa förut-
sättningar får dock arbetsgivaren ersättning ur pensionsstiftelsen för pen-
sionsutgifter som avser arbetstagare ingående i stiftelsens destinatärskrets.
Med en personalstiftelse avses likaledes en av arbetsgivare grundad stif-
telse men med ändamål att främja sådan välfärd åt arbetstagare eller arbets-
tagares efterlevande eller viss grupp av arbetstagare eller efterlevande som
inte avser pension, avlöning eller annan förmån vilken arbetsgivaren är skyl-
dig att utge till enskild arbetstagare. Arbetsgivaren har rätt till ersättning
från stiftelsen för utgifter han haft inom ramen för stiftelsens ändamål. Stif-
telsen får dock vägra att betala ut ersättning, om stiftelsen skulle nödgas av-
stå fast egendom som nyttjas till personalens välfärd. Om ytterligare medel
finns tillgängliga förfogar stiftelsen över dessa under vissa förutsättningar.
I tryggandelagen finns bestämmelser om hur styrelseledamöter utses, un-
der vilka förutsättningar styrelsen är beslutför och hur beslut fattas i styrel-
sen. Där finns vidare bestämmelser om revision, om arvode åt styrelseleda-
möter och revisorer och om likvidation. Hur stiftelsens medel skall användas
vid likvidation anges också i lagen.
En tryggandestiftelse står under tillsyn enligt såväl tryggandelagen som
tillsynslagen. Tillsynsmyndighet är länsstyrelsen i det län där arbetsgivaren
har sitt hemvist. Om stiftelsen är knuten till en bank utövar även finansin-
spektionen viss tillsyn över stiftelsen (se 7 kap. 17 § bankrörelselagen,
1987:617). Vid tillsynen enligt tryggandelagen gäller beträffande tillsyns-
myndighetens befogenheter och åligganden bestämmelserna i tillsynslagen.
Till följd av att tillsynslagen är tillämplig på en tryggandestiftelse är stiftelsen
skyldig att föra räkenskaper och att inge bl.a. ett sammandrag av räkenska-
perna till tillsynsmyndigheten.
I tryggandelagen finns också bestämmelser om ändring av stiftelsens stad-
gar. Prövningen av frågan om tillstånd till ändring av stadgarna skall göras
av tillsynsmyndigheten.
En tryggandestiftelse får inte ta emot en fordran mot stiftaren. Ett avtal
härom är ogiltigt enligt tryggandelagen. Stiftelsen får däremot låna ut medel
till stiftaren om betryggande säkerhet ställs eller det medges av tillsynsmyn-
digheten. En tryggandestiftelse som grundats av ett aktiebolag får inte äga
aktier i bolaget utan godkännande av tillsynsmyndigheten. Är stiftelsen knu-
ten till ett fåmansaktiebolag gäller vidare den begränsningen i fråga om för-
mögenhetsplaceringen att stiftelsen i princip inte får lämna penninglån till
eller ställa säkerhet till förmån för t.ex. styrelseledamot eller aktieägare i
Prop. 1993/94:9
56
bolaget (jfr RÅ 1986 ref. 184). I övrigt gäller att en stiftelses förmögenhet Prop. 1993/94:9
skall vara placerad på nöjaktigt sätt (se 15 § första stycket tillsynslagen) eller,
om stiftelsen är knuten till en bank, på ett sätt som bereder skälig säkerhet
(se 7 kap. 17 § första stycket bankrörelselagen).
En tryggandestiftelse är en mycket speciell form av självständig och själv-
ägande förmögenhetsbildning. Som nämnts tidigare (se avsnitt 2.1.1) er-
känns den som stiftelse utan att någon förmögenhetsbildning ännu ägt rum.
Ett annat särdrag hos tryggandestiftelsen är vidare att den i princip är knuten
till sin stiftare. Stiftelsen har nämligen spelat ut sin roll och skall likvideras
om stiftaren upphör med sin näringsverksamhet (jfr SOU 1965:41 s. 78 samt
19 § första stycket och 30 § första stycket tryggandelagen). Även om stiftaren
i det enskilda fallet avskiljer egendom till förmån för stiftelsen redan vid dess
bildande går det därför inte att bedöma om det kommer att bli fråga om var-
aktig förvaltning av den avskilda egendomen eller inte. En tryggandestiftelse
omfattas därför inte heller i ett sådant fall av den av mig förordade allmänna
definitionen av stiftelsebegreppet.
Tiyggandelagen innehåller ett väl utvecklat och i huvudsak väl fungerande
regelsystem som är anpassat till tryggandestiftelsernas särart. Detta regelsy-
stem avviker på många punkter från den reglering jag har för avsikt att före-
slå för stiftelser i allmänhet. Starka lagtekniska skäl talar således mot att låta
stiftelselagen omfatta även tryggandestiftelserna. Jag förordar därför att be-
stämmelserna om denna särskilda stiftelseform får stå kvar i tryggandelagen.
Tillsynslagen bör upphävas då stiftelselagen träder i kraft. Detta innebär
att tryggandelagen bör kompletteras med bestämmelser om tillsynen men
även i en del andra avseenden. Jag återkommer till dessa frågor i avsnitt
2.10.1.
2.2.3 Stiftelser som undantas från lagen
Mitt förslag: Från lagstiftningens tillämpningsområde undantas
1. församlingskyrkor och domkyrkor av stiftelsekaraktär, och
2. stiftelser vilkas tillgångar enligt stiftelseförordnandet får använ-
das endast till förmån för bestämda fysiska personer.
Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag (se
promemorian s. 159-162).
Remissinstanserna: Bl.a. Svenska kommunförbundet och några kommu-
ner anser att kommunalt bildade stiftelser inte skall omfattas av lagen. Även
från flera andra håll krävs undantag för vissa angivna stiftelser eller stiftelser
som har en viss förvaltare.
Skälen för mitt förslag: Det regelsystem som stiftelselagen avses att få bör
givetvis i princip bli tillämpligt på alla nya förmögenhetsbildningar som upp-
fyller någon av de tre definitioner på stiftelser som jag förordat i avsnitt 2.2.1
och 2.2.2. Som jag redan uttalat och som jag återkommer till i avsnitt 2.9
bör stiftelselagen också bli tillämplig på äldre stiftelser, dvs. förmögenhets-
bildningar som vid stiftelselagens ikraftträdande är stiftelser i stiftelselagens
mening.
Principen att stiftelselagen bör vara tillämplig på såväl nya som äldre för- Prop. 1993/94:9
mögenhetsbildningar som är stiftelser i stiftelselagens mening bör emellertid
kunna frångås när det gäller stiftelser av mycket speciellt slag. Jag skall i
förevarande avsnitt ta upp bl.a. ett par sådana fall.
Till följd av det historiska sambandet mellan staten och Svenska kyrkan
har en stor del av den egendom som disponeras av kyrkan och dess försam-
lingar samt andra till kyrkan knutna organ sedan länge varit föremål för én
speciell reglering i lag och annan författning (specialreglerad kyrklig egen-
dom). Sedan den 1 januari 1993 finns merparten av de bestämmelser som rör
förfogandet över den kyrkliga egendomen i kyrkolagen (1992:300). Liksom
tidigare är det yttersta syftet även med kyrkolagens reglering att den kyrkliga
egendomen behålls och används för det ändamål vartill den ursprungligen
anslagits.
Församlingarna i sin egenskap av kyrklig kommun eller i vissa fall staten
är ägare till den kyrkliga egendom - t.ex. församlingskyrkor, kyrkotomt och
kyrkogårdar, prästgårdar och andra fastigheter vilkas avkastning är avsedd
för avlöning åt präster (löneboställen) - som omfattas av regleringen i kyrko-
lagen. Äganderätten till kyrkobyggnaderna inklusive till resp, kyrkobyggnad
hörande tomt och löneboställe tillkommer emellertid inte alltid vare sig för-
samlingen eller staten utan ett särskilt rättssubjekt av stiftelsekaraktär.
Detta är fallet beträffande kyrkobyggnader som är uppförda av andra än
kronan och innan församlingen (på landet år 1817 och i städerna år 1843)
erhöll rättslig ställning som juridisk person (jfr SOU 1967:46 s. 46 ff, 1972:37
s. 60 och 1978:3 s. 75).
En församlingskyrka eller en domkyrka av stiftelsekaraktär kan i det en-
skilda fallet vara en stiftelse i stiftelselagens mening enligt antingen den all-
männa definitionen av stiftelsebegreppet eller definitionen på insamlingsstif-
telsen. Det föreligger emellertid inte något behov av att låta stiftelselagen
bli tillämplig på församlingskyrkor eller domkyrkor som är stiftelser i stiftel-
selagens mening eftersom kyrkolagen innefattar en fullt tillfredsställande re-
glering av förvaltningen av den egendom som finns i sådana stiftelser. Enligt
min mening bör därför dessa stiftelser undantas från stiftelselagens tillämp-
ningsområde. Med hänsyn till att fråga är om stiftelser som tillkommit före
mitten av 1850-talet bör bestämmelsen om undantaget inte meddelas i själva
stiftelselagen utan i den särskilda lag om införande av stiftelselagen som jag
återkommer till i avsnitt 2.9.
Det förekommer ytterligare en grupp av förmögenhetsbildningar beträf-
fande vilka behovet av lagreglering inte framstår som särskilt stort. Jag tän-
ker då på förmögenheter vilkas tillgångar får användas endast till förmån för
bestämda fysiska personer. Förmögenheter av detta slag är inte ovanliga i
det praktiska rättslivet. Ofta innebär det bakomliggande förordnandet att
förmögenhetens löpande avkastning skall uppbäras av en viss person så
länge han lever varefter förmögenheten skall tillkomma någon annan med
full äganderätt.
Med en extensiv tolkning kan förmögenhetsbildningar av nu nämnt slag
vara att betrakta som stiftelser enligt den av mig förordade, allmänna defini-
tionen av stiftelsebegreppet (jfr Hessler, a.a., s. 123 ff och promemorian
s. 62-63 och 65). Enligt min mening föreligger det emellertid inte något be-
58
hov av att låta stiftelselagens bestämmelser bli tillämpliga på stiftelser av
detta slag, oaktat det undantagsvis kan förekomma att en sådan stiftelse har
en hyresfastighet bland sina tillgångar. Jag förordar därför att de undantas
från stiftelselagens tillämpningsområde.
Slutligen vill jag här ta upp två ytterligare frågor. Den ena av dessa rör
vissa gravfonder. Enligt lagen (1916:94) om nyttjanderätt till gravplats ålåg
det en myndighet, som mot ersättning åtagit sig vård och underhåll av grav-
plats för all framtid, att fondera erlagda medel. I och med ikraftträdandet
av lagen (1963:537) om gravrätt upphörde visserligen denna skyldighet, men
äldre bestämmelser skulle fortsätta att gälla för sådana fonder (gravfonder)
som bestod vid ikraftträdandet.
De nu berörda gravfonderna skall enligt övergångsbestämmelserna till la-
gen (1963:537) om gravrätt förvaltas särskilt för all framtid (jfr även punkt 7
i övergångsbestämmelserna till begravningslagen, 1990:1144, och Carlsson -
Schött, Handbok i begravning, s. 206). Det föreligger emellertid inte något
behov av att låta stiftelselagen bli tillämplig i fråga om dem. I promemorian
föreslogs en särskild bestämmelse som innebar att gravfonderna undantogs
från lagens tillämpning. En gravfonds ställning av självständig och själv-
ägande förmögenhet har emellertid inte uppkommit till följd av ett förord-
nande av den som tillskjutit medlen och den omfattas därför inte av den av
mig förordade allmänna definitionen av stiftelsebegreppet. Någon särskild
bestämmelse i frågan erfordras således inte.
Den andra frågan jag vill ta upp rör sådana självständiga och självägande
förmögenhetsmassor vilkas ändamål är bestämda i lag och som byggs upp
med medel som erläggs enligt i lag fastslagna, tvingande förpliktelser. I an-
ledning av vad som förekommit under remissbehandlingen av promemorian
vill jag framhålla att dylika förmögenhetsmassor inte träffas av vare sig den
av mig förordade allmänna definitionen av stiftelsebegreppet eller av mitt
förslag till definition av insamlingsstiftelsen. Allmänna arvsfonden och kyr-
kofonden m.fl. andra fonder kommer alltså enligt mitt förslag att falla utan-
för stiftelselagens tillämpningsområde.
Mitt förslag: En stiftelse skall få rättskapacitet så snart den rättsligt
sett finns.
Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt förslag (se promemo-
rian s. 106-108).
Remissinstanserna: Endast ett fåtal remissinstanser har yttrat sig i frågan.
Merparten av dem anser att rättskapaciteten bör inträda i samband med regi-
strering.
Skälen för mitt förslag: Tillsynslagen saknar närmare bestämmelser om
stiftelsers rättskapacitet. Som redan tidigare berörts i avsnitt 2.1.1 anses
emellertid praxis innebära att en stiftelse i tillsynslagens mening erhåller så-
dan kapacitet så snart det i enlighet med stiftelseförordnandet har företagits
Prop. 1993/94:9
59
en förmögenhetsdisposition mot någon som har åtagit sig uppdraget att
handha förvaltningen av stiftelsens egendom.
En allmän stiftelselag bör efter mönster av associationsrättslig lagstiftning
innehålla en bestämmelse som klargör under vilka förutsättningar en stif-
telse har rättskapacitet, dvs. att den kan förvärva rättigheter och ikläda sig
skyldigheter samt föra talan inför domstolar och andra myndigheter. Beträf-
fande aktiebolag och ekonomiska föreningar gäller den ordningen att rätts-
kapacitetens inträde är knuten till registreringen av bolaget eller föreningen.
En liknande ordning för stiftelsers vidkommande förutsätter dock att alla
stiftelser skall registreras.
Som jag kommer att utveckla närmare i ett senare avsnitt (se avsnitt 2.8.2)
delar jag för min del inte den i promemorian framförda uppfattningen att
alla stiftelser bör omfattas av ett registreringskrav. En konsekvens av detta
är att rättskapacitetens inträde inte kan knytas till registreringen av stiftel-
sen. Jag förordar därför en lösning som innebär att rättskapaciteten inträder
i samma ögonblick som stiftelsen rättsligt sett föreligger.
Mitt förslag: Stiftelser bör även i fortsättningen ha rätt att bedriva nä-
ringsverksamhet i eget namn.
Promemorians förslag: I promemorian diskuteras om inte stiftelser som
bildats av andra än staten eller kommuner bör tillåtas att bedriva närings-
verksamhet endast genom helägda dotterbolag. Enligt promemorian bör
emellertid ett ställningstagande till frågan inte göras innan remissinstanserna
har fått tillfälle att lämna sina synpunkter.
Remissinstanserna: En stor majoritet av remissinstanserna ställer sig avvi-
sande till tanken att stiftelser som bildats av andra än staten eller kommuner
skall få bedriva näringsverksamhet endast genom helägda dotterbolag.
Skälen för mitt förslag: Såsom anförs i promemorian har stiftelseformen
åtminstone ett särdrag som gör att dess lämplighet för näringsverksamhet i
skiftande ekonomiska förhållanden kan ifrågasättas från allmänna synpunk-
ter. Genom sin bundenhet till stiftarens föreskrifter om exempelvis närings-
verksamhetens art och hur den skall bedrivas framstår stiftelsen som en föga
flexibel form för ekonomisk verksamhet. Oftast kan lika gärna eller t.o.m.
hellre andra företagsformer, kanske främst aktiebolag, komma i fråga.
Ett annat särdrag som också är förknippat med stiftelseformen är att det
är en i grunden främmande användning om stiftelseformen utnyttjas som ett
alternativ av den som för egen vinnings skull vill bedriva verksamhet av eko-
nomisk natur. Även detta särdrag gör att stiftelseformens lämplighet för nä-
ringsverksamhet kan ifrågasättas. Trots att en stiftelsebildning med nyss
nämnt syfte inte är giltig kan det nämligen ofta vara svårt att genomskåda
arrangemang där stiftelseformen används för att i praktiken tillgodose stifta-
rens ekonomiska intressen.
Emellertid måste man beakta att det sedan länge finns stiftelser som främ-
Prop. 1993/94:9
60
jar sitt syfte genom att bedriva ekonomisk verksamhet, i regel utan sikte på Prop. 1993/94:9
vinst. Ofta torde det vara flera orsaker som har medverkat till att man har
valt stiftelsen som form för den aktuella verksamheten. Ett vanligt motiv är
antagligen att stiftelseformen, genom dess avsaknad av ägare eller medlem-
mar, innefattar den bästa garantin man kan få för att verksamheten över hu-
vud taget kommer att drivas vidare och dessutom med just det mål och den
inriktning som stiftaren har angett. Detta gäller inte minst sådana stiftelser
som skall främja ett religiöst, vetenskapligt, konstnärligt, politiskt eller opi-
nionsbildande syfte genom att bedriva något som civilrättsligt sett utgör nä-
ringsverksamhet (ang. begreppet näringsverksamhet i civilrättslig mening,
se bl.a. prop. 1960:167 s. 39 och 1975:104 s. 203).
Det skulle enligt min mening leda för långt med ett totalt förbud för stiftel-
ser att bedriva näringsverksamhet. Såsom har påpekats av en remissinstans
är det dessutom rent lagtekniskt synnerligen komplicerat att utforma ett så-
dant förbud. Däremot kan det, såsom också skett i promemorian, diskuteras
om man inte borde begränsa stiftelsernas rätt att bedriva näringsverksamhet
i eget namn, men samtidigt tillåta att sådan verksamhet bedrivs genom ett
av stiftelsen helägt dotterbolag. Som emellertid har framhållits av ett stort
antal remissinstanser skulle en sådan ordning leda till en betydligt mera in-
vecklad organisationsstruktur och ökade kostnader utan att man uppnår
några påtagliga fördelar. Dessutom är dotterbolaget inte mindre bundet än
stiftelsen av det för stiftelsen gällande ändamålet. Vidare kan det antas att
den offentliga insynen i verksamheten och kontrollen av den snarast försvå-
ras om man skulle kräva en uppdelning mellan moderstiftelse och dotterbo-
lag.
Min slutsats av det anförda blir därför att stiftelser även i fortsättningen
bör ha rätt att utöva näringsverksamhet i eget namn. Detta kräver emellertid
enligt min mening att den som träder i förbindelse med en näringsutövande
stiftelse rättsligt sett inte bara får ett bättre skydd än gällande ordning erbju-
der utan ett skydd som nära ansluter till det som finns när man rättshandlar
med ”vanliga” företag. Jag återkommer i nästföljande avsnitt till frågan i
vilka avseenden regler behövs för att ett sådant skydd skall kunna åstadkom-
mas.
Mitt förslag: Endast stiftelsens tillgångar skall svara för stiftelsens för-
pliktelser.
Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt förslag (se promemo-
rian s. 127 ff).
Remissinstanserna: Promemorieförslaget har lämnats utan erinran.
Skälen för mitt förslag: Enligt gällande rätt är en stiftelses borgenärer hän-
visade till stiftelsens tillgångar för att få betalning för sina fordringar. Detta
gäller även om stiftelsen utövar näringsverksamhet. Enligt min mening bör
även i framtiden regeln vara den att endast stiftelsens tillgångar svarar för
de förpliktelser som åvilar stiftelsen.
Som jag redan tidigare varit inne på vid ett par tillfällen bör den som träder
i förbindelse med t.ex. en stor avkastningsstiftelse eller en stiftelse som ut-
övar näringsverksamhet rättsligt sett ha ett skydd som nära ansluter till det
som finns när man rättshandlar med ”vanliga” företag. För att ett sådant
skydd skall kunna åstadkommas måste stiftelselagen innefatta krav på att
stiftelser av nu ifrågavarande slag har ordnad bokföring, upprättar offentlig
årsredovisning och har kvalificerad revision. Eftersom stiftelsens företrädare
enligt vad jag nyss förordat inte kommer att ha något personligt ansvar för
stiftelsens förpliktelser är det vidare angeläget att efterlevnaden av stiftelse-
lagens bestämmelser till skydd för tredje man sanktioneras med skade-
ståndsbestämmelser för ledamöter i stiftelsestyrelser resp, förvaltare av stif-
telser. Slutligen erfordras det regler om likvidationsskyldighet för stiftelser.
Tillämpningsområdet för dessa senare regler bör dock vara begränsat till stif-
telser som utövar näringsverksamhet. Till mina förslag i samtliga nu nämnda
avseenden återkommer jag i senare avsnitt.
2.6.1 Betydelsen av förvaltningsföreskrifter i stiftelseförordnandet
Mitt förslag: Vid förvaltningen av en stiftelse skall föreskrifterna i stif-
telseförordnandet följas, om de inte strider mot tvingande bestäm-
melser i stiftelselagen.
Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag (se
promemorian s. 170-171).
Remissinstanserna: Endast några få remissinstanser har kommenterat pro-
memorieförslaget i denna del. Några av dem framhåller att det är angeläget
att stiftarviljan respekteras i största möjliga utsträckning. Enligt Kammar-
kollegiet finns det inte något samhällsintresse av att göra lagens förvaltnings-
bestämmelser tvingande mot stiftarens vilja.
Skälen för mitt förslag: Jag har tidigare uttalat (se avsnitt 2.1.3) att den
principiella utgångspunkten bör vara att stiftaren skall ha frihet att be-
stämma hur stiftelsen skall förvaltas. Stiftelselagens förvaltningsbestämmel-
ser bör alltså gälla för stiftelsen endast om stiftaren har underlåtit att i sitt
förordnande reglera de frågor som bestämmelserna behandlar. Det kan dock
finnas motiv för att göra vissa bestämmelser i lagen tvingande. Som jag redan
tidigare framhållit kan detta vara påkallat av hänsyn till utomstående som
ingår rättshandlingar med stiftelsen eller som på annat sätt kommer i kontakt
med den. Tvingande bestämmelser kan också vara nödvändiga när det gäller
att tillgodose vissa grundläggande krav på klarhet och reda vid förvaltningen
av en stiftelse, detta närmast av hänsyn till stiftelsen själv och det ändamål
för vilket den har bildats.
Att en bestämmelse är tvingande betyder i förevarande sammanhang att
den skall tillämpas inte bara när stiftaren underlåtit att meddela någon före-
skrift om den fråga som regleras i bestämmelsen utan även i de fall stiftelse-
förordnandet innehåller en föreskrift som avviker från bestämmelsen.
Prop. 1993/94:9
62
Mot bakgrund av det nu anförda bör det i stiftelselagen tas in en bestäm- Prop. 1993/94:9
melse av innebörd att föreskrifterna i stiftelseförordnandet skall följas vid
förvaltningen av stiftelsens angelägenheter, om föreskrifterna inte strider
mot någon bestämmelse i stiftelselagen. Till undvikande av missförstånd vill
jag framhålla att denna bestämmelse inte berör stiftarens föreskrifter om än-
damålet med stiftelsen. Som jag närmare utvecklar i specialmotiveringen
(avsnitt 4.1) får det nämligen anses följa av allmänna rättsgrundsatser att så-
dana föreskrifter aldrig kan ersättas av några bestämmelser som har medde-
lats i stiftelselagen och för övrigt inte heller av bestämmelser som meddelats
i annan författning.
I det till Lagrådet remitterade förslaget har nu berörd bestämmelse en vi-
dare innebörd så till vida att det i den uttalas att vid förvaltningen av en stif-
telses angelägenheter tar även tvingande bestämmelser i andra lagar och för-
fattningar över föreskrifterna i stiftelseförordnandet. Lagrådet har emeller-
tid framhållit att det torde vara överflödigt att föreskriva att en stiftelse
måste rätta sig efter allmängiltiga lagar och författningar, t.ex. i fråga om
beskattning, näringsverksamhet samt ordning och säkerhet. Jag delar denna
bedömning. Den nu ifrågavarande bestämmelsen bör därför endast reglera
förhållandet mellan föreskrifterna i stiftelseförordnandet och stiftelselagens
tvingande bestämmelser.
Jag återkommer i de närmast följande avsnitten till frågan i vilka fall stif-
telselagens bestämmelser bör vara av tvingande natur.
2.6.2 Olika förvaltningsformer
Mitt förslag: Stiftelselagen skall innehålla bestämmelser om två olika
förvaltningsformer-egen förvaltning och anknuten förvaltning. Stifta-
ren skall själv få välja förvaltningsform.
Förvaltningsformen är egen förvaltning om förvaltningsåtagandet
har lämnats av en eller flera fysiska personer och anknuten förvaltning
om förvaltningsåtagandet har lämnats av en juridisk person. Den eller
de fysiska personer som vid egen förvaltning har lämnat förvaltnings-
åtagandet bildar styrelse för stiftelsen. Den juridiska person som vid
anknuten förvaltning har lämnat ett sådant åtagande är stiftelsens/ör-
valtare. Om staten har lämnat ett förvaltningsåtagande är dock stiftel-
sens förvaltare den myndighet som har lämnat åtagandet för statens
räkning.
Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag. I
promemorian föreslås dessutom att den som är stiftare inte får vara ordfö-
rande i stiftelsens styrelse samt att, om flera stiftare ingår i styrelsen, de till-
sammans inte skall ha mer än en röst (se promemorian s. 121-124, 171 och
172 samt 184-186).
Remissinstanserna: Enligt Juridiska fakulteten vid Lunds universitet bör
det i en ny lagstiftning om stiftelser ingå bestämmelser om de två förvalt-
ningsformer som godtas enligt gällande rätt, dvs. egen och anknuten förvalt-
63
ning. Fakulteten framhåller dock att enligt nuvarande ordning benämningen Prop. 1993/94:9
styrelse bara är en av flera benämningar på en stiftelses verkställande organ
vid egen förvaltning och att denna ordning bör kunna bibehållas. Hovrätten
för Västra Sverige påpekar att förslaget saknar en bestämmelse som förklarar
begreppen egen och anknuten förvaltning. Ett stort antal remissinstanser har
yttrat sig om förbudet för stiftaren att vara ordförande i styrelsen samt regeln
om begränsning av rösträtten för stiftare och så gott som alla har avstyrkt
dessa förslag.
Skälen för mitt förslag: Med utgångspunkt i tillsynslagens reglering kan
man från förvaltningssynpunkt särskilja två olika typer av stiftelser, nämli-
gen fristående stiftelser och anknutna stiftelser. En fristående stiftelse karak-
teriseras av att den har ett för stiftelsens förvaltning särskilt inrättat organ.
Vanligen går organet under benämningen styrelse. Styrelsen utgörs till en
böljan av den eller de fysiska personer som i sin egenskap av adressat för
stiftarens förmögenhetsdisposition har åtagit sig uppdraget att handha för-
valtningen av stiftelsen. Om inte annat följer av stiftelseförordnandet är det
styrelsen själv som därefter entledigar och utser nya styrelseledamöter.
Även en anknuten stiftelse har en styrelse. Men i motsats till vad som är
fallet i fråga om fristående stiftelser är styrelsen för en anknuten stiftelse inte
särskilt inrättad för stiftelsen. Som styrelse för en anknutet förvaltad stiftelse
betraktas nämligen styrelsen för den juridiska person som i sin egenskap av
adressat för stiftarens förmögenhetsdisposition åtagit sig uppdraget att
handha förvaltningen av stiftelsen eller, om adressaten är staten eller en
kommun, en viss statlig eller kommunal myndighet.
Enligt min mening bör stiftelselagens bestämmelser i fråga om förvalt-
ningsformer i huvudsak anknyta till gällande ordning. Samtidigt är det också
viktigt att bestämmelserna står i nära samklang med mina förslag om hur
en stiftelse rättsligt sett bildas. Jag tänker därvid särskilt på att det krävs ett
förvaltningsåtagande av en eller flera fysiska personer eller av en juridisk
person.
Mot bakgrund av det anförda föreslår jag att stiftelselagen skall innehålla
bestämmelser om två förvaltningsformer - egen och anknuten förvaltning.
Förvaltningsformen egen förvaltning föreligger om förvaltningsåtagandet
har lämnats av en eller flera fysiska personer och anknuten förvaltning om
förvaltningsåtagandet lämnats av en juridisk person. Liksom för närvarande
bör i det förra fallet den eller de fysiska personerna bilda ett organ för stiftel-
sen. Som jag återkommer till i nästföljande avsnitt bör uppgiften att handha
stiftelsens förvaltning i huvudsak åvila detta organ. Vid sådant förhållande
talar lagtekniska skäl för att organet får en genomgående benämning i stiftel-
selagen. Jag föreslår att organet erhåller benämningen ”styrelse”. Med an-
ledning av vad en remissinstans har anfört vill jag framhålla att detta inte
innebär något hinder mot att en stiftelse på grund av stiftarens förskrift
därom använder en annan benämning på det organ som rättsligt sett utgör
dess styrelse.
När det därefter gäller förvaltningsformen anknuten förvaltning är det en-
ligt min mening naturligt att den som lämnat förvaltningsåtagandet, dvs. den
juridiska personen som sådan, skall betraktas som organ för stiftelsen. Jag
förordar således att stiftelselagen på denna punkt får en annan innebörd än
64
den som gällande rätt torde ha. Som jag återkommer till i nästföljande av- Prop. 1993/94:9
snitt bör uppgiften att handha stiftelsens förvaltning i huvudsak åvila den ju-
ridiska personen som organ för stiftelsen. Av lagtekniska skäl bör även detta
organ få en genomgående benämning i stiftelselagen. Jag förordar att orga-
net erhåller benämningen ”förvaltare”.
Eftersom uppgiften att handha stiftelsens förvaltning vid anknuten för-
valtning i huvudsak skall åvila förvaltaren betyder det rättsligt sett att uppgif-
ten ytterst kommer att vara en angelägenhet för förvaltarens högsta verkstäl-
lande organ. För statens vidkommande är detta emellertid inte en godtagbar
ordning. Den skulle nämligen innebära att det ytterst blir en angelägenhet
för regeringen att svara för förvaltningen av alla till staten anknutna stiftel-
ser. För sådana stiftelser bör stiftelselagen därför innehålla en särreglering
av innebörd att det alltid är den myndighet som för statens räkning lämnat
förvaltningsåtagandet som är förvaltare och organ för stiftelsen.
Det är naturligt att stiftaren liksom för närvarande själv skall få bestämma
vilken förvaltningsform som skall tillämpas. Som kommer att framgå i de
följande avsnitten måste reglerna för de två förvaltningsformerna utformas
på delvis olika sätt.
En fråga som har tilldragit sig stor uppmärksamhet under remissbehand-
lingen är vilket inflytande en fysisk person som stiftare skall kunna ha över
förvaltningen av den av honom tillskapade stiftelsen (med egen förvaltning).
Flera remissinstanser har påpekat att stiftaren inte bör ha ett bestämmande
inflytande. Remissinstanserna har emellertid genomgående ställt sig avvi-
sande till den reglering som föreslås i promemorian och som innebär att stif-
taren inte skall få vara ordförande i stiftelsens styrelse samt att, om flera stif-
tare ingår i styrelsen, de tillsammans har endast en röst.
Frågan blir då om lagen i stället skulle kunna innehålla en mer allmänt
hållen regel om att stiftaren inte får ha ett bestämmande inflytande i styrel-
sen. Även om det i och för sig kan finnas anledning att åtminstone för vissa
fall begränsa stiftarens inflytande är jag dock för egen del tveksam till en
sådan reglering, främst därför att den sannolikt lätt skulle kunna kringgås.
I sammanhanget måste man nämligen hålla i minnet att stiftaren under alla
förhållanden kan påverka den framtida förvaltningen på det sättet att han,
så länge han lever, kan förbehålla sig själv rätten att bestämma vilka perso-
ner som skall ingå i styrelsen. Och det kan knappast komma i fråga att be-
gränsa stiftarens inflytande i detta hänseende.
Mot bakgrund av det anförda kommer jag till slutsatsen att stiftelselagen
inte bör innehålla några regler som generellt begränsar stiftarens inflytande
över förvaltningen av stiftelsen. Intresset av att stiftaren inte utövar något
slags obehörig påverkan på förvaltningen får därför tillgodoses dels genom
att det i stiftelselagen tas in en bestämmelse om att stiftaren eller stiftarna
inte ensamma får utgöra stiftelsens styrelse, dels genom den redan i prome-
morian föreslagna regeln om jäv för styrelseledamöter.
Även beträffande stiftelser med anknuten förvaltning finns det anledning
att uppmärksamma frågan om stiftarens inflytande. I fall då stiftelsen har
bildats av en juridisk person får intresset att stiftaren inte utövar något slags
obehörig påverkan på förvaltningen tillgodoses genom att det i stiftelselagen
tas in en bestämmelse om att stiftaren inte får vara stiftelsens förvaltare. I 65
5 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 9
övriga fall får det tillgodoses genom regler om jäv för företrädare för förval- Prop. 1993/94:9
taren.
2.6.3 Styrelsens resp, förvaltarens allmänna åligganden
Mitt förslag: Styrelsen vid egen förvaltning och förvaltaren vid anknu-
ten förvaltning skall enligt tvingande bestämmelser svara för att
1. föreskrifterna i stiftelseförordnandet följs,
2. förmögenheten är placerad på ett godtagbart sätt, i den mån det
inte följer av stiftelseförordnandet hur förmögenheten skall vara pla-
cerad,
3. stiftelsen har ett namn,
4. stiftelsen fullgör sin bokförings- och årsredovisningsskyldighet,
samt att
5. stiftelseförordnandet och övriga handlingar avseende stiftelsen
förvaras på ett ordnat och betryggande sätt.
Styrelsen vid egen förvaltning skall dock inte svara för åtgärd som
i enlighet med stiftelseförordnandet vidtagits av någon annan än sty-
relsen i fråga om att utse eller entlediga ledamöter i styrelsen. Styrel-
sen vid egen förvaltning och förvaltaren vid anknuten förvaltning skall
inte heller svara för åtgärd som i enlighet med stiftelseförordnandet
vidtagits av någon annan än styrelsen eller förvaltaren i fråga om att
utse eller entlediga revisor i stiftelsen eller att bestämma arvode åt
styrelsen, förvaltaren eller revisorerna.
Stiftelsen företräds gentemot utomstående av styrelsen resp, förval-
taren.
Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag. I
promemorian föreslås dock dessutom regler om dels vad som alltid skall an-
ses utgöra en godtagbar placering, dels skyldighet för styrelsen eller förvalta-
ren att i vissa fall söka få till stånd en ändring i stiftelsens ändamålsföreskrif-
ter samt dels skyldighet för styrelsen att utfärda särskilda stadgar för stiftel-
sen (se promemorian s. 124-126).
Remissinstanserna: Kammarkollegiet avstyrker förslaget i den del det in-
nebär att endast ett organ inom stiftelsen (styrelsen resp, förvaltaren) skall
svara för handhavandet av stiftelsens angelägenheter. Förslaget att det skall
åvila styrelsen respektive förvaltaren att i vissa fall försöka ändra ändamålet
för en stiftelse avstyrks eller kritiseras av flera remissinstanser. Åtskilliga re-
missinstanser är vidare starkt kritiska till förslaget i promemorian att stiftel-
selagen skall innehålla anvisningar om vad som alltid skall anses utgöra en
godtagbar placering. Några remissinstanser ifrågasätter behovet av regler
om stadgar. Andra menar att dessa i första hand bör utfärdas av stiftaren.
Skälen för mitt förslag: Av mina förslag i avsnitt 2.6.2 följer att ansvaret
för förvaltningen av en stiftelse ytterst bör vila på stiftelsens styrelse vid egen
förvaltning och stiftelsens förvaltare vid anknuten förvaltning. I förvalt-
ningen av en stiftelse ingår i första hand uppgiften att se till att stiftelseför-
66
ordnandets föreskrifter följs (jfr avsnitt 2.6.1). Att styrelsen eller förvaltaren Prop. 1993/94:9
svarar för att denna uppgift sköts bör slås fast i lagen genom en särskild be-
stämmelse.
Emellertid kan det förekomma stiftelseförordnanden av innebörd att stif-
telsen skall ha ett eller flera organ som är sidoordnade stiftelsens styrelse
eller förvaltare. Stiftelseförordnandet avseende en avkastningsstiftelse med
egen förvaltning kan t.ex. innebära att besluten angående användningen av
stiftelsens löpande avkastning skall fattas av ett styrelsen sidoordnat organ.
Frågan blir då om den angivna principen om att det är styrelsen eller förval-
taren som skall svara för att stiftelseförordnandet följs skall vara tvingande
eller om den i enlighet med nuvarande ordning skall kunna frångås genom
de förordnanden rörande stiftelsens organisation som görs av stiftaren (jfr
prop. 1929:83 s. 33).
Till en böijan kan konstateras att det kan vara ändamålsenligt att ansvaret
för vissa av de uppgifter som stiftelseförvaltningen innefattar är uppdelade
mellan två eller flera sidoordnade organ. Så är t.ex. fallet i fråga om uppgif-
ten att utse och entlediga ledamöter i styrelsen för en stiftelse med egen för-
valtning. Ett annat exempel är uppgiften att bestämma arvode åt styrelsens
ledamöter i en stiftelse med egen förvaltning eller åt förvaltaren i en stiftelse
med anknuten förvaltning. I fall av nu nämnt slag bör den nyss angivna prin-
cipen om att det är styrelsen eller förvaltaren som ytterst svarar för att stiftel-
seförordnandet följs kunna frångås, i vart fall i den meningen att styrelsen
eller förvaltaren i dylika fall inte skall svara för åtgärd som i enlighet med
stiftelseförordnandet vidtas av någon annan än styrelsen eller förvaltaren.
När det däremot gäller beslut i frågor som rör användningen av stiftelsens
tillgångar eller placeringen av förmögenheten är det emellertid enligt min
mening en fördel om man genom den nya stiftelselagen tillskapar klara an-
svarsförhållanden i alla stiftelser. Detta kan endast åstadkommas om ansva-
ret för dessa angelägenheter alltid ligger samlat på en hand, dvs. hos styrel-
sen vid egen förvaltning och hos förvaltaren vid anknuten förvaltning. Om
lagen i stället skulle göra det möjligt för stiftaren att med rättslig verkan dela
upp ansvaret för dessa frågor mellan två sidoordnade organ, måste lagen
bl.a. kompletteras med särskilda skadeståndsbestämmelser för andra organ
än styrelsen etc. Detta skulle vara förenat med särskilda svårigheter efter-
som reglerna då måste utformas för stiftelser vilkas organisation inte är när-
mare känd för lagstiftaren.
Det anförda leder mig till slutsatsen att det i stiftelselagen bör tas in en
tvingande reglering som innebär att ansvaret för hur stiftelsen använder sina
tillgångar och hur den har sin förmögenhet placerad alltid ligger på stiftel-
sens styrelse respektive förvaltare. Jag vill dock framhålla att den förändring
av rättsläget som mitt förslag innefattar inte är av så genomgripande karak-
tär som det kan förefalla. Styrelsen eller förvaltaren bör nämligen alltid vara
skyldig att se till att förvaltningen av stiftelsen organiseras på det sätt som
stiftaren har föreskrivit. Inget bör alltså hindra att det i stiftelseförordnandet
anges att något annat organ än styrelsen eller förvaltaren skall fatta beslut i
frågor om t.ex. användningen av stiftelsens löpande avkastning. Om stifta-
rens förordnande i ett sådant fall innebär att det ”extra” organet skall utöva
sina beslutsbefogenheter självständigt och vid sidan om styrelsen eller för-
67
valtaren, är den enda avvikelsen från stiftarens förordnande som följer av Prop. 1993/94:9
mitt förslag att det ”extra” organet utövar sina beslutsbefogenheter under
styrelsens eller förvaltarens överinseende. Frågan kommer att belysas ytter-
ligare i specialmotiveringen (se avsnitt 4.1 och vad som anförs där i anslut-
ning till 2 kap. 3 § första stycket).
Enligt min mening bör således regleringen i stiftelselagen innebära att an-
svaret för frågor som rör användningen av stiftelsens tillgångar och place-
ringen av förmögenheten alltid ligger hos styrelsen respektive förvaltaren.
Jag skall nu gå in på vad ansvaret för dessa frågor närmare bör innebära.
Det är självklart att styrelsen eller förvaltaren inte får medverka till att
stiftelsens tillgångar används för annat syfte, på annat sätt eller till förmån
för annan än stiftaren angivit i sitt förordnande. För donationsviljans upp-
rätthållande är det emellertid också viktigt att stiftelsetillgångar inte ligger
oanvända. Det bör därför vara en skyldighet för stiftelsestyrelsen eller för-
valtaren att se till att ändamålet tillgodoses så länge detta objektivt sett är
möjligt. Av denna skyldighet bör t.ex. följa att styrelsen eller förvaltaren ak-
tivt försöker finna destinatärer om sådana inte anmäler sig till stiftelsen
ändå. Däremot vill jag inte gå så långt att det - som föreslås i promemorian -
skall vara en formlig skyldighet för styrelsen eller förvaltaren att försöka få
till stånd en ändring av ändamålet om det efter en tid visar sig att det inte
längre går att tillgodose detta. Jag föreslår därför inte någon sådan regel.
Vad ansvaret för placeringen av förmögenheten närmare innebär i det en-
skilda fallet beror i första hand på om förordnandet anger hur förmögenhe-
ten skall vara placerad. Riktlinjer i stiftelseförordnandet bör vara ett rätte-
snöre för styrelsens eller förvaltarens placeringsverksamhet förutsatt att de
inte står i strid mot någon tvingande bestämmelse i stiftelselagen som inne-
fattar ett förbud mot en sådan placering. Om det i stället inte finns några
riktlinjer om förmögenhetsplaceringen i stiftelseförordnandet, får det tolkas
så att styrelsen eller förvaltaren av stiftaren givits frihet att på egen hand av-
göra i vilka slags tillgångar stiftelsens förmögenhet skall placeras. Enligt min
mening bör emellertid stiftelselagen för dessa fall innehålla en allmän norm
för styrelsens eller förvaltarens placeringsverksamhet. Jag föreslår därför att
stiftelselagen skall ställa krav på att förmögenheten skall vara placerad på ett
godtagbart sätt. Lagen bör dock inte innehålla någon uppräkning av sådana
placeringar som alltid skall anses som godtagbara. Bedömningen av om en
viss placering skall anses godtagbar skall i stället ske med utgångspunkt från
ett helhetsperspektiv under hänsynstagande till flera olika faktorer. Denna
fråga kommer att behandlas närmare i specialmotiveringen (se avsnitt 4.1
och vad som anförs i anslutning till 2kap. 4 §).
Jag lämnar nu frågorna om vad styrelsens och förvaltarens ansvar för an-
vändningen av stiftelsens tillgångar och placeringen av förmögenheten när-
mare bör innebära. I stället skall jag nu ta upp några andra med stiftelseför-
valtning förenade uppgifter för vilka styrelsen och förvaltaren enligt min me-
ning också bör ha ansvaret enligt tvingande bestämmelser.
Som jag kommer att gå närmare in på i ett senare avsnitt bör vissa stiftelser
vara skyldiga att följa bokföringslagens bestämmelser och att upprätta en på
bokslutet grundad årsredovisning, medan andra stiftelser endast bör bli skyl-
diga att föra räkenskaper av enklare beskaffenhet. Eftersom styrelsen resp.
68
förvaltaren enligt vad jag nyss har förordat alltid skall svara för bl.a. använd-
ningen av stiftelsens tillgångar är det enligt min mening naturligt att de även
svarar för att stiftelsen iakttar föreskriven bokföringsskyldighet m.m. Jag fö-
reslår därför att det i stiftelselagen tas in en bestämmelse av denna innebörd.
Jag är inte övertygad om bärkraften i motivet bakom det i promemorian
framförda förslaget om särskilda stadgar för stiftelser. En stiftelse bör emel-
lertid alltid ha ett namn. Det bör lämpligen åligga styrelsen eller förvaltaren
att besluta om namn för stiftelsen, om stiftaren i stiftelseförordnandet inte
meddelat någon föreskrift i denna fråga. Jag anser att en bestämmelse om
det bör tas in i stiftelselagen. Till frågorna vilka krav som bör ställas på inne-
hållet i stiftelsens namn och om skyddet för detta namn återkommer jag i
specialmotiveringen (se avsnitt 4.1 och vad som anförs i anslutning till
1 kap. 6 §). Jag vill dock redan här förutskicka att namnet enligt min mening
alltid bör innehålla ordet stiftelse.
Det är angeläget att stiftelseförordnandet och övriga handlingar avseende
stiftelsen förvaras på ett ordnat och betryggande sätt (jfr 12 § tillsynslagen).
Det bör vara en uppgift för styrelsen resp, förvaltaren att se till att så är fal-
let.
Stiftelselagen bör vidare efter mönster av den associationsrättsliga lagstift-
ningen innehålla bestämmelser om vem som kan företräda stiftelsen gent-
emot utomstående. Eftersom uppgiften att handha förvaltningen av en stif-
telses angelägenheter enligt mitt förslag i allt väsentligt skall åvila styrelsen
vid egen respektive förvaltaren vid anknuten förvaltning bör bestämmel-
serna innebära att det i det förra fallet är styrelsen och i det senare fallet
förvaltaren som utåt företräder stiftelsen. Av hänsyn till tredje man bör be-
stämmelserna i denna fråga göras tvingande.
2.6.4 Gemensam placering
Mitt förslag: I stiftelselagen skall det tas in en bestämmelse enligt vil-
ken en stiftelse får placera sin förmögenhet gemensamt med andra
stiftelser, om inte annat följer av stiftelseförordnandet.
Promemorians förslag: I promemorieförslaget är bestämmelsen om ge-
mensam placering tvingande och promemorieförslaget innehåller även sär-
skilda bestämmelser om kapitalisering vid sådan placering (se promemorian
s. 130-132).
Remissinstanserna: Endast ett fåtal remissinstanser har yttrat sig om pro-
memorians förslag om gemensam placering. Enligt Juridiska fakulteten vid
Lunds universitet förefaller bestämmelserna onödiga, eftersom samförvalt-
ning enligt gällande rätt alltid är tillåten om inte stiftaren förordnat annor-
lunda. Flertalet övriga remissinstanser tijlstyrker förslaget. Kammarkollegiet
och ytterligare en remissinstans motsätter sig dock att en stiftelse skall få pla-
cera sin förmögenhet gemensamt med en annan stiftelse i strid mot stiftarens
vilja. Kammarkollegiet avstyrker även förslaget i promemorian att ett ge-
nomsnittligt procenttal skall användas vid kapitalisering av stiftelsernas för-
Prop. 1993/94:9
69
mögenhet. Ett par andra remissinstanser anser att bestämmelserna om kapi- Prop. 1993/94:9
talisering inte bör vara tvingande.
Skälen for mitt förslag: Enligt en av Statistiska centralbyrån under 1970-
talet utförd undersökning fanns det vid utgången av år 1976 cirka 50 000 stif-
telser i landet. Av dessa stiftelser hade enligt undersökningen 80 % en för-
mögenhet med ett värde under 100000kr (se promemorian avsnitt 4.1.2).
Om man beaktar att basbeloppet har tredubblats sedan mitten av 1970-talet
torde det i dag finnas cirka 40000 stiftelser med en förmögenhet under
300000 kr. Av intresse i detta sammanhang är även att en av Stiftelse- och
föreningsskattekommitten (Fi 1988:03) ännu inte publicerad enkät visar att
73 % av de stiftelser som under åren 1982-1988 ställdes under tillsyn enligt
tillsynslagen hade tillgångar till ett värde under 300000 kr.
Det svenska stiftelseväsendet består till mycket stor del av avkastnings-
stiftelser med relativt små förmögenheter. Vid förvaltning av små förmögen-
heter är det i praktiken ganska få andra placeringsalternativ än traditionellt
banksparande som utnyttjas. En starkt bidragande orsak till det är att place-
ring i t.ex. värdepapper drar ganska dryga kostnader. När det gäller avkast-
ningsstiftelser är sannolikt en ytterligare orsak att många stiftelseförvaltare
anser sig sakna erforderliga kunskaper för att våga ta steget in på kapital-
marknaden och dessutom gör den bedömningen att det är för dyrt att köpa
sig denna kunskap.
Av flera skäl är det angeläget att de många mindre avkastningsstiftelserna
förvaltas på ett effektivt sätt. Frågan hur man kan skapa förutsättningar för
detta har varit uppmärksammad i riksdagen. I anslutning till en motion utta-
lade således lagutskottet under 1985/86 års riksmöte att samförvaltning av
flera mindre stiftelser ”hos en moderstiftelse” är en möjlighet som närmare
bör prövas (se bet. 1985/86:LU21).
Enligt 13 § första meningen tillsynslagen får en stiftelses pengar och värde-
papper inte sammanblandas med annan tillhöriga pengar eller värdepapper.
Varken promemorian eller remissförslaget innehåller någon motsvarande
bestämmelse. Skälet härtill är att det inte ansetts nödvändigt eftersom be-
stämmelsen i tillsynslagen ger uttryck för vad som allmänt får anses ligga i
en sysslomans skyldighet. En utgångspunkt för remissförslaget är således att
styrelseledamöter vid egen förvaltning och förvaltare vid anknuten förvalt-
ning är skyldiga att hålla stiftelsens tillgångar avskilda från annans egendom.
113 § andra meningen tillsynslagen finns en bestämmelse enligt vilken två
eller flera stiftelser under vissa förutsättningar får placera stiftelsernas medel
gemensamt. Av vad som förekom under arbetet med tillsynslagen framgår
att avsikten med bestämmelsen framför allt var att göra det möjligt för två
eller flera stiftelser att placera hela eller i vart fall en del av sin förmögenhet
i av stiftelserna gemensamt ägda värdepapper (se prop. 1929:83 s. 51 ff). Be-
stämmelsen har tjänat som förebild för den i såväl promemorian som remiss-
förslaget intagna bestämmelsen om att en stiftelse får placera sin förmögen-
het gemensamt med andra stiftelser, om det inte följer av stiftelseförordnan-
det att förmögenheten skall vara placerad på ett sätt som hindrar det.
Lagrådet har riktat kritik mot den föreslagna bestämmelsen. Enligt Lagrå-
det ger varken lagtext eller motiv någon ledning för bedömningen av vad
som i själva verket avses med uttrycket ”placeras gemensamt” och än mindre
70
anges vilka gränser som gäller för sådan placering. Med hänsyn härtill ifråga-
sätter Lagrådet om inte bestämmelsen bör strykas och för den händelse den
behålls sätter Lagrådet i fråga om tillräckliga skäl åberopats för att stiftarens
vilja endast skall beaktas i begränsad utsträckning.
Lagrådet synes vara av den uppfattningen att det - i fall då två eller flera
stiftelser placerar sin förmögenhet i av stiftelserna t.ex. gemensamt ägda vär-
depapper - inte föreligger sammanblandning i rättslig mening. För egen del
delar jag den bedömningen. Detta betyder emellertid inte att jag också delar
Lagrådets bedömning att det inte behövs någon bestämmelse om gemensam
placering. Jag är nämligen övertygad om att en sådan bestämmelse verksamt
kommer att kunna bidra till att fler stiftelser väljer vägen att placera sin för-
mögenhet gemensamt och därmed till en mer effektiv förvaltning. Jag föror-
dar därför att stiftelselagen innehåller en bestämmelse om gemensam place-
ring. Till skillnad från vad remissförslaget innebär på den punkten bör emel-
lertid bestämmelsen i sin helhet vara av dispositiv natur.
Någon bestämmelse som vid gemensam placering behandlar frågan om
kapitalisering i fall då ett eller flera av stiftelseförordnandena innehåller
föreskrifter därom erfordras enligt min mening inte.
2.6.5 Låneförbud
Mitt förslag: En stiftelse skall inte få lämna penninglån till eller ställa
säkerhet till förmån för stiftaren eller förvaltaren.
En stiftelse skall inte heller få lämna penninglån eller ställa säkerhet
till förmån för
1. den som ensam eller tillsammans med andra företräder stiftelsen
eller förvaltaren,
2. en person som är gift eller är nära släkt med stiftaren eller med en
person som ensam eller tillsammmans med andra företräder stiftelsen
eller förvaltaren, eller
3. en juridisk person över vars verksamhet förvaltaren eller någon
av följande personer har ett bestämmande inflytande: stiftaren; någon
som ensam eller tillsammans med andra företräder stiftelsen eller
förvaltaren; någon som är gift eller är nära släkt med stiftaren eller
med någon som ensam eller tillsammans med andra företräder stiftel-
sen eller förvaltaren.
Undantag görs bl.a. för fall då stiftelsen skall främja sitt syfte ge-
nom att meddela penninglån till någon annan än stiftaren och låntaga-
ren omfattas av den annars förbjudna kretsen.
Promemorians förslag: Låneförbudet i promemorians förslag omfattar
t.ex. inte förvaltaren eller den som ensam eller tillsammans med andra före-
träder stiftelsen eller förvaltaren. Vidare innehåller promemorians förslag
inte något undantag från låneförbudet (se promemorians. 180-181).
Remissinstanserna: Reglerna om låneförbud tillstyrks eller lämnas utan
erinran av flertalet remissinstanser. Några remissinstanser avstyrker dock
Prop. 1993/94:9
71
förslaget eller ställer sig tveksamma till det. En del andra remissinstanser Prop. 1993/94:9
påpekar att det kan förekomma stiftelser som skall främja sitt syfte genom
att meddela lån till den förbjudna kretsen. Ett par remissinstanser framhål-
ler att även styrelseledamöter och förvaltare bör omfattas av förbudet.
Skälen för mitt förslag: Den som handhar förvaltningen av en stiftelse bör
enligt min mening inte ha möjlighet att låna pengar av stiftelsen. Om en så-
dan möjlighet finns torde det nämligen många gånger ligga nära till hands
att den utnyttjas till skada för stiftelsen. I likhet med aktiebolagslagen bör
därför stiftelselagen innehålla tvingande bestämmelser om låneförbud.
Låneförbudet i stiftelselagen bör i första hand omfatta förvaltaren. För-
bundet bör även omfatta den som ensam eller tillsammans med andra före-
träder stiftelsen eller förvaltaren. För att hindra kringgåenden bör förbudet
vidare omfatta den som är gift, nära släkt eller besvågrad med någon av de
nu angivna personerna. Av samma skäl bör låneförbudet också gälla för en
juridisk person över vars verksamhet någon som omfattas av låneförbudet
har ett bestämmande inflytande (jfr 12 kap. 7 § första stycket aktiebolagsla-
gen).
Enligt min mening bör också stiftaren omfattas av låneförbudet. Ett så-
dant förbud ligger f.ö. väl i linje med att en stiftelses förmögenhet enligt det
av mig förordade, allmänna stiftelsebegreppet inte kan bestå av endast en
benefik fordran på stiftaren. För att hindra kringgåenden bör förbudet även
omfatta stiftarens närstående och juridiska personer över vars verksamhet
stiftaren eller stiftarens närstående har ett bestämmande inflytande.
Som flera remissinstanser har påpekat kan det förekomma stiftelser som
skall främja sitt syfte genom att meddela lån t.ex. till någon närstående till
stiftaren. För dylika fall erfordras det ett undantag från den reglering som
jag nyss har redogjort för.
Enligt min mening bör det även vara förbjudet för en stiftelse att ställa
säkerhet i form av t.ex. borgen till förmån för någon som omfattas av låne-
förbudet.
2.6.6 Bokföring och årsredovisning m.m.
Mitt förslag: Stiftelser som utövar näringsverksamhet skall vara bok-
föringsskyldiga.
Samma krav ställs på stiftelser som helt eller delvis bildats av staten,
en kommun, ett landsting eller en kyrklig kommun samt på insam-
lingsstiftelser och kollektivavtalsstiftelser. I övrigt skall stiftelser vara
bokföringsskyldiga, om de har tillgångar till ett marknadsvärde som
motsvarar minst tio basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän för-
säkring. Tillsynsmyndigheten skall dock under vissa förutsättningar
kunna meddela dispens från detta krav.
Stiftelser som är bokföringsskyldiga enligt stiftelselagen skall full-
göra denna skyldighet enligt vad som föreskrivs i bokföringslagen
(1976:125).
Stiftelser som inte är bokföringsskyldiga skall föra räkenskaper över
72
inbetalningar till och utbetalningar från stiftelsen. Räkenskaperna
skall för varje räkenskapsår avslutas med en sammanställning.
Stiftelser som är bokföringsskyldiga skall upprätta årsredovisning i
huvudsak efter principerna i lagen (1980:1103) om årsredovisning
m.m. i vissa företag. Denna redovisning skall vara offentligt tillgäng-
lig.
Stiftelselagen skall innehålla bestämmelser om koncerner i fall då
moderföretaget är en stiftelse (moderstiftelse). En moderstiftelse skall
vara bokföringsskyldig och skyldig att upprätta offentlig årsredovis-
ning. En moderstiftelse skall upprätta en offentlig koncernredovis-
ning, om antalet anställda hos koncernen under räkenskapsåret i me-
deltal har varit minst tio.
Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag (se
promemorians. 132-134).
Remissinstanserna: Remissopinionen är splittrad. Några remissinstanser
anser att alla stiftelser bör vara bokföringsskyldiga enligt bokföringslagen,
andra anser att promemorieförslagets krav på bokföring är alltför långt-
gående. Några remissinstanser avstyrker de i promemorian föreslagna be-
stämmelserna om koncernredovisning eller efterlyser närmare motiv för
dem.
Skälen för mitt förslag: Om en stiftelse utövar näringsverksamhet i civil-
rättslig mening är den enligt gällande ordning skyldig att följa bestämmel-
serna i bokföringslagen (1976:125) om löpande bokföring, årsbokslut samt
arkivering. Det nu sagda gäller dock endast beträffande näringsverksamhe-
ten som sådan (jfr Bokföringsnämndens cirkulär nr 4, s. 6). En näringsutö-
vande stiftelse är enligt gällande ordning inte skyldig att upprätta någon på
årsbokslutet avseende näringsverksamheten grundad, offentlig årsredovis-
ning. Det har visserligen tidigare lagts fram ett förslag om att införa en sådan
skyldighet men med hänvisning till det pågående arbetet på stiftelserättens
område avstod man från att genomföra det (jfr prop. 1979/80:143 s. 61).
Som jag redan tidigare uttalat (se avsnitt 2.1.3) bör beträffande stiftelser
som bedriver näringsverksamhet stiftelselagens regler i fråga om bokföring
och årsredovisning kunna utformas i nära anslutning till vad som gäller för
andra företagsformer. En näringsutövande stiftelse bör därför vara skyldig
att ha bokföring av det slag som bokföringslagen innefattar, dvs. såväl lö-
pande bokföring som årsbokslut. Den bör också vara skyldig att upprätta en
på årsbokslutet grundad, offentlig årsredovisning. Denna redovisning bör i
huvudsak kunna upprättas efter de principer som enligt lagen'(1980:1103)
om årsredovisning m.m. i vissa företag (årsredovisningslagen) gäller för
större handelsbolag. Inte minst av praktiska skäl bör emellertid skyldigheten
att följa bokföringslagen inte som nu vara inskränkt till endast näringsverk-
samheten utan omfatta stiftelsens hela ekonomiska verksamhet. Detta bety-
der att en avkastningsstiftelse som placerar en del av sin förmögenhet i en
hyresfastighet redan på grund därav blir bokföringsskyldig och skyldig att
upprätta årsredovisning beträffande hela sin förmögenhetsförvaltning.
När det därefter gäller avkastningsstiftelser (enligt den allmänna definitio-
Prop. 1993/94:9
73
nen av stiftelsebegreppet) som inte utövar näringsverksamhet får man till en Prop. 1993/94:9
böljan skilja mellan stiftelser som helt eller delvis bildats av offentliga rätts-
subjekt och stiftelser som bildats av privata donatorer. För stiftelser som hör
till den förra gruppen bör vad jag nu har förordat beträffande näringsdri-
vande stiftelser gälla utan undantag. Beträffande de stiftelser som hör till
den senare gruppen - där det ojämförligt största antalet stiftelser ingår -
finns det anledning att till en början erinra om att regleringen i tillsynslagen
innebär att stiftelser som står under tillsyn är skyldiga att föra räkenskaper
enligt en renodlad kontantprincip över tillgångar och skulder samt inkomster
och utgifter och att avsluta räkenskaperna för vaije räkenskapsår
(jfr 14 § tillsynslagen och Norin m.fl., Allmännyttiga stiftelser, s. 53). Det
kan också nämnas i sammanhanget att skattelagstiftningen numera innefat-
tar krav på att en stiftelses inkomster i form av löpande kapitalavkastning
och realisationsvinster skall beräknas enligt bokföringsmässiga grunder (se
21 och 24§§ kommunalskattelagen, 1928:370, 2§1 mom.sjätte stycket
lagen, 1947:576, om statlig inkomstskatt och prop. 1989/90:110 s. 648). Detta
innebär emellertid inte något krav på bokföring av det slag som anges i bok-
föringslagen.
Den fråga som inställer sig nu är om det från civilrättsliga utgångspunkter
finns anledning att beträffande avkastningsstiftelser av här anfört slag ställa
mer långtgående krav på bokföringen än vad nuvarande ordning innebär.
Som jag redan uttalat tidigare (se avsnitt 2.1.3) finns det i förevarande sam-
manhang anledning att ta hänsyn till att avkastningsstiftelsernas förmögen-
hetsförhållanden är starkt varierande. Det förekommer stiftelser med vä-
sentliga tillgångar i t.ex. aktier, men flertalet stiftelser har relativt små till-
gångar oftast i form av ett banktillgodohavande. Stiftelselagens krav på av-
kastningsstiftelserna bör därför skiktas så att stiftelser med mer betydande
värden blir skyldiga att ha bokföring av det slag som anges i bokföringslagen
och övriga stiftelser att föra räkenskaper över in- och utbetalningar till stif-
telsen. Stiftelser av det förra slaget bör vidare vara skyldiga att upprätta of-
fentlig årsredovisning i huvudsak efter principerna i årsredovisningslagen.
För övriga stiftelser finns det däremot inte skäl att kräva att de upprättar
offentlig årsredovisning.
När det därefter gäller frågan vid vilket förmögenhetsvärde en avkast-
ningsstiftelse bör bli skyldig att följa bokföringslagen och att upprätta årsre-
dovisning kan det vara lämpligt att bedömningen görs under hänsynstagande
till frågan om tillsynen över stiftelser. Mina förslag i fråga om tillsynen kom-
mer jag att ta upp i avsnitt 2.8.1. Där avser jag att föreslå att vissa stiftelser
skall vara föremål för återkommande kontroll. I den del förslaget avser icke
näringsutövande avkastningsstiftelser innebär det att en stiftelse årligen skall
skicka skriftlig redovisning till tillsynsmyndigheten om stiftelsen har till-
gångar till ett marknadsvärde överstigande tio basbelopp enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring (dvs. för närvarande 344000kr). En årsre-
dovisning upprättad väsentligen efter principerna enligt årsredovisningsla-
gen innehåller enligt min bedömning sådana upplysningar om den redovis-
ningsskyldige att den utgör ett godtagbart underlag för tillsynsmyndighetens
återkommande kontroll. Detta förhållande talar för att det förmögenhets-
värde vid vilket en avkastningsstiftelse blir skyldig att avge skriftlig redovis-
74
ning till tillsynsmyndigheten också blir bestämmande för stiftelsens skyldig- Prop. 1993/94:9
het att följa bokföringslagen och att upprätta årsredovisning.
Enligt min mening saknas det skäl att kräva att bokföringsskyldiga famil-
jestiftelser upprättar offentlig redovisning i andra fall än när de utövar nä-
ringsverksamhet. Insamlingsstiftelser och kollektivavtalsstiftelser bör där-
emot generellt sett vara såväl bokförings- som årsredovisningsskyldiga.
Bokföringslagen är en ramlag. Detta kommer främst till uttryck i lagens
grundläggande bestämmelse (2 § första stycket) enligt vilken bokföringsskyl-
digheten skall fullgöras på sätt som överensstämmer med god redovisnings-
sed. Lagen utfylls också av regler i annan lag. I aktiebolagslagen t.ex. finns
det således regler om hur vissa för aktiebolag speciella förhållanden skall
beaktas vid redovisningen.
Promemorians förslag till stiftelselag innehåller inte några utfyllande reg-
ler för redovisningen i stiftelser. Remissförslaget saknar också förslag till så-
dana regler. Enligt båda förslagen skall en stiftelse som är bokföringsskyldig
fullgöra denna skyldighet på sätt som föreskrivs i bokföringslagen.
Lagrådet har riktat kritik mot att det beträffande stiftelser som skall vara
bokföringsskyldiga endast ges den anvisningen att denna skyldighet skall
fullgöras enligt vad som föreskrivs i bokföringslagen. Lagrådet har anfört att
det kommer att ta åtskillig tid innan det i fråga om stiftelser föreligger någon
god redovisningssed i dokumenterad form och att man intill dess får leva
med den osäkerhet som följer av att vedertagna redovisningsprinciper inte
alltid är helt lätta att tillämpa på stiftelser.
Vad Lagrådet anfört i sitt yttrande ger mig anledning att till en början
framhålla att remissbehandlingen av promemorian föranledde särskilda
överväganden om det i stiftelselagen borde tas in särskilda redovisningsreg-
ler, framför allt beträffande redovisningen av realisationsvinster och eget
kapital i avkastningsstiftelser som enligt stiftelseförordnandet inte får an-
vända annat än den löpande avkastningen för ändamålet (jfr angående dessa
frågor även Norin m.fl., a.a., särskilt s.58ff). Det konstaterades därvid att
redovisningen av realisationsvinster och eget kapital i dylika stiftelser bör
ske på sätt som avviker från de scheman för resultat- och balansräkningen
som finns intagna i bokföringslagen men det konstaterades samtidigt att det
inom ramen för bestämmelserna i 18 och 19 §§ bokföringslagen är möjligt
att utveckla en god redovisningssed i dessa avseenden.
Som Lagrådet påpekar kommer det att ta viss tid innan det föreligger nå-
gon god redovisningssed för stiftelser i dokumenterad form. De olägenheter
som Lagrådet anser förknippade därmed är emellertid enligt min mening
inte så stora. Enligt vad jag inhämtat anser man nämligen inom det praktiska
rättslivet att det utan undantag går att tillämpa bokföringslagens bestämmel-
ser även i fråga om sådana avkastningsstiftelser som endast får använda den
löpande avkastningen för sitt ändamål. Mot denna bakgrund och då Lagrå-
dets kritik inte utmynnar i något förslag till ändring av det remitterade försla-
get står jag fast vid detta. Jag vill dock betona att mitt ställningstagande gi-
vetvis inte utgör något hinder mot att frågan om särskilda redovisningsregler
för stiftelser tas upp på nytt om det senare skulle visa sig att det föreligger
behov av sådana regler.
Det förekommer att stiftelser har ett bestämmande inflytande över andra
75
juridiska personer, exempelvis aktiebolag. Ett bestämmande inflytande fö-
religger typiskt, när stiftelsen innehar så många aktier i bolaget att den har
mer än hälften av röstetalet för samtliga aktier. Ett bestämmande inflytande
kan emellertid föreligga även i andra fall. Ett exempel på detta är om stiftel-
sen t.ex. via ett av stiftelsen direktägt aktiebolag innehar röstmajoriteten i
ett annat aktiebolag.
Bokföringslagen skall främja en fullständig, korrekt och överskådlig eko-
nomisk redovisning. Om en ekonomisk verksamhet organiseras som en kon-
cern ger detta, när koncernregler saknas, möjligheter att påverka koncern-
företagens ekonomiska ställning och rörelseresultat. Därigenom kan mål-
sättningen med bokföringslagen uppenbarligen motverkas. Enligt min me-
ning bör därför stiftelselagen innehålla regler som närmare anger när en stif-
telse skall anses inta ställning som moderstiftelse. Vidare bör det i stiftelsela-
gen tas in regler som innebär skyldighet för en moderstiftelse att dels följa
bokföringslagens bestämmelser om bl.a. löpande bokföring och årsbokslut,
dels upprätta såväl års- som koncernredovisning.
Det till Lagrådet remitterade förslaget innehåller bestämmelser som anger
under vilka förutsättningar en stiftelse skall anses vara moderstiftelse. Be-
stämmelserna är utformade efter mönster av 1 kap. 2§ aktiebolagslagen
(1975:1385). Förslaget innehåller även bestämmelser om koncernredovis-
ning vilka i huvudsak innebär att en stiftelseledd koncern skall upprätta års-
och koncernredovisning efter principerna i årsredovisningslagen. Anknyt-
ningen till årsredovisningslagen innebär bl.a. att skyldighet att upprätta kon-
cernredovisning endast skall föreligga om antalet anställda hos koncernen
under räkenskapsåret i medeltal har varit minst tio.
Lagrådet har riktat kritik mot remissförslaget i nu nämnda delar. Kritiken
föranleds framför allt av att remissprotokollet inte redovisar vilka övervä-
ganden som lett fram till att koncerndefinitionen skulle utformas efter möns-
ter av aktiebolagslagens motsvarande bestämmelser eller att innehållet i en
stiftelses koncernredovisning skulle vara detsamma som i andra koncernre-
dovisningar. När det gäller den föreslagna koncerndefinitionen pekar Lagrå-
det särskilt på att det finns anledning anta att det arbete som pågår avseende
EG-anpassningen (se Ju 1990:08 och 1991:07) av svensk lag kommer att leda
fram till att definitionerna av moder- och dotterföretag samt koncernförhål-
landen i skilda lagar kommer att få ett ändrat innehåll.
Med anledning av vad Lagrådet sålunda anfört vill jag till en början erinra
om att det - även om det ännu inte finns några lagbestämmelser om stiftelse-
ledda koncerner - inte har saknats förslag till sådana bestämmelser. Ett för-
slag lades sålunda fram av 1974 års bolagskommitté (se SOU 1978:67
s. 181 ff). Detta förslag, vars omfattning var inskränkt till stiftelseledda kon-
cerner med en moderstiftelse som själv var näringsidkare, avstod man dock
från att genomföra med hänvisning till det då pågående arbetet på stiftelse-
rättens område (se prop. 1979/80:143 s. 67 och 69-70). Ett annat förslag åter-
finns i de av stiftelseutredningen (Ju 1975:01) år 1983 överlämnade arbets-
promemorierna (se Justitiedepartementet dnr 2830-1983). Detta senare för-
slag omfattar alla stiftelseledda koncerner utan någon begränsning. Om man
bortser från det förra förslagets begränsning till koncerner vars moderstif-
telse själv utövar näringsverksamhet bör det vidare noteras att båda de nu
Prop. 1993/94:9
76
nämnda förslagen så gott som helt stämmer överens med remissförslaget när Prop. 1993/94:9
det gäller koncerndefinition och kravet på innehållet i en koncernredovis-
ning.
Utöver det nu sagda vill jag även framhålla följande. Det är naturligt att
de regler som gäller för koncerner i allmänhet får bilda utgångspunkt vid
utformningen av regler för stiftelseledda koncerner. Enligt min mening bör
man därvid inte avvika från dessa regler med mindre mycket starka skäl talar
för det och några sådana skäl föreligger inte så vitt jag kan förstå. TVärtom
anses det enligt vad jag inhämtat från det praktiska rättslivet att de regler
som i dag gäller för koncerner i allmänhet går att tillämpa även på stiftelse-
ledda koncerner (jfr angående den frågan även Norin m.fl., a.a., s. 54 ff).
Till detta kommer att det sannolikt är så att den lagstiftning som nu gäller
för koncerner i allmänhet kommer att ändras inom en snar framtid (jfr om
den frågan även Thorell i Svensk Juristtidning, 5-6/93, bl.a. s. 519). Mot bak-
grund av det nu anförda anser jag att frågan om en avvikande reglering för
stiftelseledda koncerner bör anstå till dess att det slutliga resultatet av nu
pågående utredningsarbete föreligger.
Jag vill slutligen ta upp en fråga av lagteknisk natur. Näringsidkare är bok-
föringsskyldiga enligt bokföringslagen. Detsamma gäller ett aktiebolag, han-
delsbolag och en ekonomisk förening även om bolaget eller föreningen inte
utövar näringsverksamhet. Vilka som är bokföringsskyldiga enligt bokför-
ingslagen anges i den lagens inledande bestämmelse.
Enligt mitt förslag till stiftelselag är det endast vissa stiftelser som generellt
sett skall vara skyldiga att följa bokföringslagen. Detta talar för att förutsätt-
ningarna för att stiftelser skall vara bokföringsskyldiga anges i stiftelselagen
och inte i bokföringslagen. Jag förordar en sådan lösning. I bokföringslagen
bör det dock tas in en bestämmelse som i fråga om förutsättningarna för att
en stiftelse skall vara bokföringsskyldig hänvisar till stiftelselagen.
2.6.7 Revision
Mitt förslag: Alla stiftelser skall ha minst en revisor.
Stiftelser som är årsredovisningsskyldiga skall ha minst en auktori-
serad eller godkänd revisor. I stiftelser med riktigt stora förmögenhe-
ter skall minst en revisor vara auktoriserad. Detta gäller bl.a. om stif-
telsen vid utgången av de två senaste räkenskapsåren har haft till-
gångar till ett värde överstigande 1000 basbelopp enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring.
Revisionsberättelsen för en stiftelse som har kvalificerad revisor
skall vara tillgänglig för envar.
Om inte annat följer av stiftelseförordnandet, skall styrelsen ha till
uppgift att utse revisor vid egen förvaltning och förvaltarens högsta
beslutande organ vid anknuten förvaltning.
Promemorians förslag: Endast årsredovisningsskyldiga stiftelser skall vara
skyldiga att ha revisor. Denne skall vara auktoriserad i stiftelser som bedri-
77
ver näringsverksamhet eller som är moderstiftelse eller som har tillgångar Prop. 1993/94:9
till ett värde överstigande 5 miljoner kronor (se promemorian s. 134-135).
Remissinstanserna: Promemorieförslaget har lämnats utan erinran av fler-
talet remissinstanser. Några remissinstanser anser dock att kravet på att en
stiftelse skall ha revisor inte bör begränsas till årsredovisningsskyldiga stiftel-
ser. Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR föreslår t.ex. att alla stiftelser
åläggs att anlita minst en auktoriserad eller godkänd revisor. Riksrevisions-
verket framhåller i stället att kravet på auktoriserad revisor inte bör gå längre
än för ekonomiska föreningar.
Skälen för mitt förslag: Enligt min mening är det angeläget att det i stiftel-
selagen genom tvingande regler slås fast under vilka förutsättningar en stif-
telse skall vara skyldig att ha revisor och vilka krav som skall ställas på revi-
sorns kvalifikationer. Lagens bestämmelser i dessa frågor bör givetvis utgöra
minimikrav.
Det kan inte råda någon tvekan om att revision alltid-alltså oavsett vad
stiftaren har föreskrivit-bör äga rum i fråga om sådana stiftelser som skall
vara skyldiga att upprätta årsredovisning (jfr vad som anförts i avsnitt 2.1.3).
Jag skall först gå in på frågan om vilka närmare krav som bör ställas på revi-
sionen i dessa fall för att sedan ta ställning till frågan om det generellt skall
krävas revision också i övriga stiftelser.
Enligt aktiebolagslagen krävs det utan undantag att minst en revisor skall
vara kvalificerad, dvs. auktoriserad eller godkänd. Något motsvarande krav
uppställs varken i lagen om ekonomiska föreningar (1987:667) eller i årsre-
dovisningslagen. De tre lagarna har dock en överensstämmande reglering
när det gäller krav på auktoriserad revisor i större företag. Auktoriserad re-
visor krävs enligt dessa lagar om ett företag under de senaste två åren har
haft tillgångar till ett nettovärde överstigande 1000 basbelopp enligt
lagen (1962:381) om allmän försäkring eller om antalet anställda i företaget
under de senaste två åren i medeltal har överstigit 200 (se bl.a. 8 kap. 5§
lagen om ekonomiska föreningar).
När det gäller stiftelser anser jag att kvalificerad revision bör krävas i stif-
telser som utövar näringsverksamhet eller är moderstiftelse. Vidare anser
jag att det är lämpligt att även avkastningsstiftelser med mer betydande vär-
den på sina tillgångar blir skyldiga att ha minst en kvalificerad revisor. Lik-
som när det gäller frågan om bokförings- och årsredovisningsskyldighet av-
ser jag med mer betydande värden stiftelser som har tillgångar till ett mark-
nadsvärde över tio basbelopp enligt lagen om allmän försäkring, dvs. för när-
varande 344000 kr. Även stiftelser som helt eller delvis bildats av staten, en
kommun, ett landsting eller en kyrklig kommun bör ha kvalificerad revisor.
Samma krav bör vidare ställas på insamlingsstiftelser och kollektivavtalsstif-
telser.
Sammantaget innebär det nu anförda att kvalificerad revision bör äga rum
i alla stiftelser som är årsredovisningsskyldiga. För verkligt stora stiftelser,
dvs. stiftelser som vid utgången av de senaste två åren haft tillgångar till ett
värde som överstiger 1000 basbelopp eller stiftelser som under de senaste
två åren i medeltal haft fler än 200 anställda, bör enligt min mening stiftelse-
lagen i likhet med de nyssnämnda associationsrättsliga lagarna innebära att
minst en revisor skall vara auktoriserad.
78
När det därefter gäller stiftelser som inte omfattas av de nu föreslagna reg-
lerna, dvs. avkastningsstiftelser bildade av privata donatorer med tillgångar
vars värde understiger tio basbelopp, är det enligt min mening mera tvek-
samt vilka krav på revision som bör ställas. Som flera remissinstanser har
varit inne på finns det skäl som talar för att i princip alla stiftelser skall under-
kastas något slags revision. Det torde i praktiken vara allmänt brukligt i så
gott som alla sammanhang - inte bara i fråga om stiftelser utan också exem-
pelvis i ideella föreningar - att den som förvaltar medel för någon annans
räkning underkastas något slags kontroll. Jag anser därför att stiftelselagen
bör innebära att det skall finnas minst en revisor även i mindre stiftelser. En
annan sak är att det i dessa stiftelser inte är nödvändigt att ställa så särskilt
höga krav i fråga om revisorns formella kompetens.
Stiftelselagen bör innehålla bestämmelser om hur revisorer skall utses. I
en del fall kan frågan visserligen vara reglerad genom de föreskrifter som
stiftaren har lämnat och i den mån det finns sådana föreskrifter bör de re-
spekteras. Det kan dock inte förutsättas att det finns sådana föreskrifter för
alla stiftelser.
Uppgiften för en stiftelserevisor är att löpande granska styrelsens eller för-
valtarens förvaltning av stiftelsen samt stiftelsens räkenskaper och samman-
ställning eller årsredovisning. En komplikation i sammanhanget är därvid att
det i stiftelser med egen förvaltning inte finns något annat organ för stiftelsen
än styrelsen som kan utse revisor. Det kan givetvis sägas vara principiellt
olämpligt att de som skall granskas själva utser granskarna. Det finns emel-
lertid i praktiken knappast något annat alternativ än att lägga uppgiften på
styrelsen i dessa fall. Att som en remissinstans har varit inne på låta tillsyns-
myndigheten utse revisorer anser jag av kostnadsskäl inte vara någon lämp-
lig lösning. I sammanhanget får man också ta hänsyn till att revisorn, så snart
det inte är fråga om en avkastningsstiftelse med tillgångar till ett värde
mindre än tio basbelopp, skall vara kvalificerad revisor samt till att den års-
redovisning som dessa stiftelser skall upprätta i flertalet fall även blir föremål
för granskning av tillsynsmyndigheten. Jag anser därför att revisorer i stiftel-
ser med egen förvaltning bör kunna utses av styrelsen för stiftelsen, om inte
stiftaren har föreskrivit något annat.
När det är fråga om stiftelser med anknuten förvaltning går det i vissa fall
att undvika det problem som jag nyss var inne på. Om inte annat har före-
skrivits i stiftelseförordnandet, kan nämligen uppgiften att utse revisorer läg-
gas på förvaltarens högsta beslutande organ. I fall då förvaltaren är t.ex. en
ideell förening eller en kommun uppnår man på det sättet att revisorerna
utses av en annan personkrets än den som har det yttersta ansvaret för hand-
havandet av stiftelsens angelägenheter.
Enligt den associationsrättsliga lagstiftningen gäller att revisionsberättel-
sen är offentligt tillgänglig (jfr t.ex. 9 kap. 3 § andra stycket lagen om ekono-
miska föreningar). Enligt min mening bör samma ordning gälla även för stif-
telser som har kvalificerad revisor.
Prop. 1993/94:9
79
2.6.8 Likvidation av näringsdrivande stiftelser
Prop. 1993/94:9
Mitt förslag: En stiftelse som utövar näringsverksamhet skall träda i
likvidation om värdet av stiftelsens tillgångar är lägre än summan av
stiftelsens skulder. När likvidatorema har slutfört sitt uppdrag är stif-
telsen upplöst.
Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt förslag (se promemo-
rian s. 127-130).
Remissinstanserna: Förslaget har fått ett blandat mottagande. Vissa re-
missinstanser anser att likvidationsskyldigheten bör skärpas, medan andra
menar att reglerna är obehövliga.
Skälen för mitt förslag: Jag har i det föregående förordat att reglerna i stif-
telselagen skall utformas så att en stiftelses borgenärer får ett rimligt skydd
(se bl.a. avsnitt 2.5). Jag har i nämnda avsnitt även förutskickat att jag för
att ytterligare förstärka skyddet för tredje man kommer att föreslå regler om
likvidationsskyldighet för stiftelser som utövar näringsverksamhet. Jag avser
att i förevarande avsnitt ta upp denna fråga.
Enligt min mening är det angeläget att stiftelselagen innehåller regler som
förhindrar att en stiftelse bedriver näringsverksamhet som i längden är för-
lustbringande. På denna punkt kan man anknyta till den reglering i aktiebo-
lagslagen som innebär att ett bolag som bedriver en förlustbringande verk-
samhet så småningom kan bli skyldigt att träda i likvidation och att, om
denna skyldighet inte iakttas, styrelseledamöterna blir personligen ansvariga
för de förpliktelser som uppkommer för bolaget.
Likvidationsskyldigheten för en stiftelse kan knappast inträda förrän vär-
det av stiftelsens tillgångar är lägre än summan av stiftelsens skulder. Visser-
ligen är en stiftelse som befinner sig i en sådan situation insufficient och i
praktiken antagligen också insolvent, dvs. konkursmässig. Men även en så
sent inträdande likvidationsskyldighet torde indirekt kunna utgöra ett skydd
för tredje man. Den kan antas fungera som ett effektivt remedium mot bil-
dandet av verksamhetsstiftelser med så ringa startkapital att stiftelsen - om
verksamheten skulle visa sig vara förlustbringande - redan efter en kortare
tid skulle drabbas av likviditetsbrist. Mot bakgrund av det anförda anser jag
att stiftelselagen efter mönster av nämnda bestämmelser i aktiebolagslagen
bör innehålla regler om likvidationsskyldighet för stiftelser som bedriver nä-
ringsverksamhet.
Om likvidationsskyldigheten inte iakttas, bör i första hand stiftelsens sty-
relseledamöter eller förvaltare bli solidariskt ansvariga för stiftelsens upp-
kommande förpliktelser. En styrelseledamot eller förvaltare bör dock kunna
frita sig från detta ansvar genom att visa att underlåtenheten att iaktta likvi-
dationsskyldigheten inte beror på försummelse av honom. Till dessa frågor
återkommer jag i specialmotiveringen (se avsnitt 4.1 och vad som anförs i
anslutning till 7 kap. 3 §).
80
2.6.9 Påföljder vid misskötsel
Prop. 1993/94:9
Mitt förslag: Ledamöter i en stiftelsestyrelse, förvaltaren vid anknu-
ten förvaltning och revisorer skall vara skadeståndsskyldiga, om de
uppsåtligen eller av oaktsamhet orsakar stiftelsen ekonomisk skada
när de fullgör sina uppdrag. De skall även vara skadeståndsskyldiga
gentemot en tredje man som har tillfogats skada genom överträdelse
av stiftelseförordnandet eller stiftelselagen.
Ledamöter i en stiftelsestyrelse resp, förvaltaren skall kunna entle-
digas av allmän domstol, om de missköter sina uppdrag.
Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt förslag (se promemo-
rian s. 125, 230-236).
Remissinstanserna: Förslagen har i dessa delar i huvudsak lämnats utan
erinran.
Skälen för mitt förslag: Envar av styrelsens ledamöter vid egen förvaltning
står i direkt sysslomannaförhållande till stiftelsen. Detsamma gäller förvalta-
ren vid anknuten förvaltning. Styrelseledamöter och förvaltare är därför
skyldiga att vid fullgörandet av sitt uppdrag för stiftelsen iaktta samma grad
av omsorg som krävs av en syssloman i allmänhet. Om de uppsåtligen eller
av oaktsamhet inte iakttar denna skyldighet och stiftelsen till följd därav or-
sakas skada av ekonomisk natur, bör de vara skadeståndsskyldiga gentemot
stiftelsen (jfr 6 § tillsynslagen; jfr även 15 kap. 1 § första meningen aktiebo-
lagslagen).
Som jag tidigare har framhållit (se avsnitt 2.5) bör styrelseledamöter resp,
förvaltare också ha ett skadeståndsansvar mot stiftelsens borgenärer. I ana-
logi med den associationsrättsliga lagstiftningen (jfr 15 kap. 1 § andra me-
ningen aktiebolagslagen) bör ledamöterna i en stiftelsestyrelse resp, en stif-
telses förvaltare även ha ett skadeståndsansvar mot övriga tredje män som
berörs av deras verksamhet för stiftelsen. Ansvaret i de nu berörda fallen
bör emellertid vara begränsat till den del av uppdraget som direkt följer av
stiftelseförordnandet och stiftelselagen. Däremot bör tillämpningsområdet
för nu berörda regler inte vara begränsat till vissa stiftelser utan gälla även
för de mindre avkastningsstiftelserna.
En stiftelses revisorer bör - också i analogi med vad som gäller enligt t.ex.
aktiebolagslagen (jfr 15 kap. 2 § aktiebolagslagen) - svara för skada gent-
emot såväl stiftelsen som tredje man enligt samma grunder som styrelseleda-
möter resp, förvaltare.
Uppdraget att vara ledamot i en stiftelsestyrelse eller att vara förvaltare
för en stiftelse är ett förtroendeuppdrag. Härav följer att en styrelseledamot
eller förvaltare i regel kan entledigas när som helst, dvs. utan att missvård
föreligger. Frågan vem som i det enskilda fallet har rätt att fatta beslut om
ett entledigande bör i första hand avgöras med ledning av stiftelseförordnan-
det. Om förordnandet däremot skulle sakna föreskrifter om saken, bör det
följa av stiftelselagen att beslut om entledigande vid egen förvaltning fattas
av stiftelsens styrelse. Vid förvaltningsformen anknuten förvaltning är det
däremot inte möjligt att fylla ut stiftelseförordnandet på denna punkt.
81
6 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 9
Det är givetvis angeläget att den som missköter sitt uppdrag som styrelse-
ledamot eller förvaltare alltid kan tvingas att lämna sitt uppdrag. Inte ens
den nyss beskrivna ordningen för stiftelser med egen förvaltning utgör emel-
lertid någon garanti för detta. Det är därför nödvändigt att det i stiftelselagen
tas in en bestämmelse av innebörd att domstol kan entlediga inte bara en
förvaltare utan även en styrelseledamot (jfr 7 § tillsynslagen). Det bör lämp-
ligen vara allmän domstol som prövar frågor om entledigande. Med en sådan
ordning är det nämligen möjligt att vid en och samma domstol föra tala om
såväl skadestånd som entledigande avseende en och samma styrelseledamot
eller förvaltare.
Till frågan om rätten att föra talan om skadestånd för stiftelsens räkning
och om entledigande återkommer jag bl.a. i avsnitt 2.8.1.
2.7.1 Allmänna förutsättningar för ändring m.m.
Mitt förslag: Styrelsen eller förvaltaren får ändra, upphäva eller i sär-
skilt fall åsidosätta en föreskrift i stiftelseförordnandet, om föreskrif-
ten på grund av ändrade förhållanden inte längre kan följas eller har
blivit uppenbart onyttig eller uppenbart stridande mot stiftarens av-
sikter eller om det finns särskilda skäl. Åtgärden får inte vidtas innan
Kammarkollegiet gett sitt tillstånd till det eller, om beslutet avser
föreskrifter av ren detaljnatur, innan tillsynsmyndigheten har fått till-
fälle att kontrollera att beslutet inte strider mot stiftelselagen.
Om stiftaren i stiftelseförordnandet uttryckligen har föreskrivit att
styrelsen eller förvaltaren utan tillstånd av myndighet skall få ändra,
upphäva eller åsidosätta särskilt angivna föreskrifter i stiftelseförord-
nandet (ändringsförbehåll) som angår någon annan fråga än stiftel-
sens ändamål, är styrelsen eller förvaltaren oförhindrad att fatta be-
slut om ändring m.m. Ett beslut som fattats med stöd av ett ändrings-
förbehåll får dock inte tillämpas innan tillsynsmyndigheten fått till-
fälle att kontrollera bl.a. att det rör en föreskrift som omfattas av änd-
ringsförbehållet och att - om beslutet avser ändring eller åsidosät-
tande i särskilt fall - den nya föreskriften inte strider mot någon tving-
ande bestämmelse i stiftelselagen.
Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag
utom så till vida att förslaget i promemorian inte tillerkänner ändringsförbe-
håll någon rättsverkan (se promemorian s. 135-138 och 240).
Remissinstanserna: Många remissinstanser är positivt inställda till försla-
gen i promemorian. Någon remissinstans anser emellertid att reglerna om
ändring m.m. endast bör gälla såvitt inte annat följer av stiftelseförordnan-
det. Från kommunalt håll framhålls att de i promemorian föreslagna reg-
lerna inte passar in på stiftelser som bildats av kommuner.
Skälen för mitt förslag: Stiftelselagen bör innehålla regler som i såväl ma-
teriellt som formellt avseende klargör vilka förutsättningar som måste före-
ligga för att föreskrifter i stiftelseförordnanden skall få ändras m.m.
Prop. 1993/94:9
82
I fråga om stiftelseförordnanden som har meddelats av enskilda regleras Prop. 1993/94:9
nämnda förutsättningar enligt gällande ordning i permutationslagen
(1972:205). I materiellt avseende innebär bestämmelserna i den lagen att en
föreskrift kan ändras m.m. om den på grund av ändrade förhållanden inte
längre kan följas eller har blivit uppenbart onyttig eller uppenbart stridande
mot stiftarens avsikter eller om det finns särskilda skäl.
Det är viktigt att upprätthålla en hög donationsvilja i landet. Stiftelselagen
bör därför enligt min mening knyta an till den reglering som permutationsla-
gen innehåller i nu ifrågavarande avseende. Jag förordar alltså att stiftelsela-
gen i materiellt hänseende ställer upp samma krav som permutationslagen.
Till skillnad från den senare lagen bör dock kraven enligt stiftelselagen gälla
för alla stiftelser.
I formellt avseende ställs det i permutationslagen krav på tillstånd av Kam-
markollegiet. Permutation kan meddelas efter ansökan av styrelsen eller av
någon annan, t.ex. stiftaren. Även i nu ifrågavarande avseende förordar jag
att regleringen i stiftelselagen blir ungefär densamma som i permutationsla-
gen. I motsats till vad som är fallet i den lagen bör emellertid utgångspunkten
för bestämmelserna i stiftelselagen vara att det alltid är styrelsen eller förval-
taren som svarar för stiftelsens beslut i frågor om ändring m.m. och det bör
därför endast vara styrelsen eller förvaltaren som för stiftelsens räkning får
ansöka om permutation. Vidare bör man enligt min mening kunna frångå
permutationslagens undantagslösa krav på tillstånd av Kammarkollegiet när
fråga är om ändring m.m. av föreskrifter av ren detaljnatur. Som jag ser det
bör det då vara fullt tillräckligt med ett system som innebär att tillsynsmyn-
digheten får tillfälle att kontrollera att skälen för beslutet i materiellt av-
seende är sådana att de i lagen angivna kraven är uppfyllda och att, när fråga
är om ändring eller tillfälligt åsidosättande, den nya föreskriften inte strider
mot någon tvingande bestämmelse i stiftelselagen.
När det gäller gränsdragningen mellan tillståndspliktiga föreskrifter och
föreskrifter som kan ändras m.m. efter kontroll av tillsynsmyndigheten
måste givetvis stiftelselagen lämna ett entydigt besked. Denna fråga bör en-
ligt min mening lösas så att det i lagen tas in en uppräkning av sådana före-
skrifter eller slag av föreskrifter som skall vara tillståndspliktiga. Det kan
inte råda något tvivel om att de föreskrifter som avser stiftelsens ändamål
skall höra till den tillståndspliktiga gruppen av föreskrifter. Dit bör även hän-
föras bl.a. föreskrifter om förmögenhetsplacering och förvaltningsform.
Den ordning som jag nu beskrivit är avsedd för fall då stiftaren i stiftelse-
förordnandet inte meddelat några föreskrifter som tar sikte på behovet av
ändringar m.m. Som belysts i avsnitt 2.1.1 anses stiftaren enligt gällande ord-
ning kunna förbehålla sig själv eller någon annan rätt att besluta om att
ändra eller upphäva föreskrifterna i förordnandet (s.k. ändringsförbehåll).
Ett ändringsförbehåll innefattar sällan krav på att det i materiellt avseende
skall föreligga särskilda förutsättningar för att beslut skall få fattas med stöd
av förbehållet. För att ett förbehåll som avser stiftelsens ändamålsföreskrif-
ter skall vara giltigt anses det dock vara ett krav att rätten att ändra m.m.
gjorts beroende av att en viss händelse inträffar som den beslutsberättigade
inte kan råda över. Gällande ordning innebär vidare att beslut som fattas
83
med stöd av ändringsförbehåll av nu angivet slag får tillämpas utan att till- Prop. 1993/94:9
stånd av myndighet dessförinnan behöver inhämtas.
Det torde förhålla sig så att ändringsförbehåll av nu berört slag kan utnytt-
jas till skada för tredje man. Mot denna bakgrund föreslog jag i lagrådsre-
missen bestämmelser i syfte att för framtiden helt förta den rättsliga verkan
som ändringsförbehåll nu anses ha.
På denna punkt är det emellertid Lagrådets uppfattning att remissförsla-
get utan tillräckliga skäl beskär stiftarens möjligheter att bestämma om stif-
telsens angelägenheter. Lagrådet anser därför att ändringsförbehåll i viss
utsträckning alltjämt skall vara giltiga och föreslår att så skall vara fallet om
stiftelseförordnandet uttryckligen föreskriver att styrelsen eller förvaltaren
utan tillstånd av myndighet får ändra, upphäva eller åsidosätta särskilt an-
givna föreskrifter i stiftelseförordnandet som angår annan fråga än stiftelsens
ändamål.
Den av Lagrådet förslagna ordningen innebär att ändringsförbehåll får en
kraftigt begränsad rättsverkan i jämförelse med vad gällande rätt innebär på
denna punkt. På de skäl som anförts av Lagrådet är jag därför beredd att
ansluta mig till den. Som Lagrådet också varit inne på bör det dock krävas
att beslut som fattas med stöd av ett giltigt ändringsförbehåll inte får tilläm-
pas innan tillsynsmyndigheten fått tillfälle att kontrollera bl.a. att beslutet
rör en föreskrift som omfattas av ändringsförbehållet och att - om beslutet
avser ändring eller åsidosättande i särskilt fall - den nya föreskriften inte stri-
der mot någon tvingande bestämmelse i stiftelselagen.
Jag återkommer i avsnitt 2.9 till frågan vilken verkan som efter den nya
lagens ikraftträdande bör tillerkännas ändringsförbehåll i stiftelseförordnan-
den avseende äldre stiftelser.
Enligt min mening bör vad j ag hittills har anfört om ordningen för ändring
m.m. av föreskrifter i ett stiftelseförordnande i princip gälla även för insam-
lingsstiftelser och kollektivavtalsstiftelser. Det finns dock anledning att ha
en delvis avvikande reglering i fråga om den senare stiftelseformen. Till den
frågan skall jag återkomma i specialmotiveringen (se avsnitt 4.1 och vad som
anförs i anslutning till 11 kap. 4 §).
Till sist vill jag ta upp frågan om instansordningen vid överklagande av
Kammarkollegiets beslut. Enligt permutationslagen får kollegiets beslut
överklagas till regeringen. Promemorieförslaget innehåller på denna punkt
inte något förslag till nyordning. Enligt min mening finns det dock anledning
att överväga om inte prövningen av överklaganden bör föras över från rege-
ringen till allmän förvaltningsdomstol. En sådan lösning ligger i linje med
den allmänna strävan som nu finns att befria regeringen från ärenden av
olika slag. Till detta kommer att frågor om tillstånd till ändring m.m. av före-
skrifter i ett stiftelseförordnande rör sådana civila rättigheter som avses i
artikel 6 i den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga
rättigheterna och de grundläggande friheterna. Prövningen av sådana frågor
skall enligt konventionen göras av domstol. En annan sak är att inte heller
den nuvarande regleringen med överklaganderätt till regeringen torde stå i
strid med konventionen, eftersom lagen (1988:205) om rättsprövning av
vissa förvaltningsbeslut är tillämplig på beslut i ärenden om permutation.
Det finns således skäl som talar för att överklaganden av Kammarkolle-
84
giets beslut i frågor om permutation av stiftelser skall prövas av allmän för- Prop. 1993/94:9
valtningsdomstol. En sådan reform aktualiserar emellertid frågan om en lik-
nande ändring skall göras beträffande överklagande av permutationsbeslut
i allmänhet. Enligt min mening bör dock en sådan nyordning inte införas
med mindre frågan varit föremål för en mer allsidig utredning än den som
kan göras inom ramen för förevarande lagstiftningsärende. Med hänvisning
till vad jag nu har anfört och eftersom det inte är lämpligt att ha olika lös-
ningar för å ena sidan permutation av stiftelser och å andra sidan övriga per-
mutationsfall ansluter jag mig till förslaget i promemorian att överklaganden
i frågor om permutation av stiftelser liksom hittills skall prövas av rege-
ringen.
2.7.2 Upphörande av stiftelser med små förmögenheter
Mitt förslag: Styrelsen eller förvaltaren för en stiftelse med en ringa
förmögenhet får i strid mot stiftelseförordnandets ändamålsföreskrif-
ter besluta om att förbruka stiftelsens tillgångar för det ändamål vartill
de är bestämda eller för ett ändamål som så nära som möjligt mot-
svara detta. En av förutsättningarna är därvid att värdet på stiftelsens
tillgångar under de tre senaste åren har understigit ett basbelopp en-
ligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Övriga förutsättningar är
att stiftelsen har grundats för mer än 50 år sedan, att den inte har kun-
nat främja sitt ändamål under en sammanhängande tid av minst fem
år och att den saknar skulder.
Styrelsens eller förvaltarens beslut får inte verkställas innan tillsyns-
myndigheten har fått tillfälle att kontrollera bl.a. att föreskrivna för-
utsättningar för beslutet föreligger.
När tillgångarna förbrukats är stiftelsen upplöst.
Promemorians förslag: Överensstämmer i allt väsentligt med mitt förslag
(se promemorian s. 138-140).
Remissinstanserna: Remissinstanserna har lämnat förslaget utan erinran.
Skälen för mitt förslag: Som jag har framhållit tidigare består det svenska
stiftelseväsendet till stor del av avkastningsstiftelser med små förmögenhe-
ter. Den som förvaltar en sådan stiftelse har i realiteten få andra placeringsal-
ternativ än traditionellt banksparande att tillgå. En avkastningsstiftelse får i
regel inte använda annat än den löpande avkastningen på sin förmögenhet
för ändamålet. Det är därför svårt eller ibland t.o.m. omöjligt att både
främja stiftelsens ändamål och skydda förmögenheten mot penningvärdeför-
sämringen. Förr eller senare kan den situationen uppstå att den löpande av-
kastningen måste fonderas i stiftelsen under kanske tio år för att den alls
skall ha någon möjlighet att främja sitt ändamål. Det är bl.a. mot denna bak-
grund som mitt förslag i avsnitt 2.6.4 om gemensam placering av stiftelseför-
mögenheter skall ses. Tanken bakom det förslaget är nämligen bl.a. att det
skall medverka till att förebygga uppkomsten av problem av nu anfört slag.
Om det uppstått en situation som innebär att en stiftelse måste fondera
85
sin avkastning tio år i rad för att den skall kunna främja sitt ändamål finns det Prop. 1993/94:9
olika sätt att lösa problemet på. Ett sätt kan vara att placera förmögenheten
gemensamt med andra stiftelser, ett annat att fusionera stiftelsen med en an-
nan stiftelse med likartat ändamål. Stiftelselagen bör emellertid anvisa ytter-
ligare en väg till lösning, en lösning som bör vara enkel att tillämpa när förut-
sättningarna för en tillämpning väl föreligger (jfr 1991/92:LU17).
Mot bakgrund av det anförda ställer jag mig bakom förslaget i promemo-
rian att styrelsen eller förvaltaren under vissa mycket speciella förutsätt-
ningar skall få besluta om att förbruka stiftelsens samtliga tillgångar för det
ändamål vartill de är bestämda eller för ett ändamål som så nära som möjligt
motsvara detta. En av förutsättningarna för ett sådant beslut bör därvid vara
att värdet på stiftelsens tillgångar under de tre senaste åren har understigit
ett basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring (dvs. för närva-
rande 34 400 kr). Andra förutsättningar bör vara att stiftelsen har grundats
för mer än 50 år sedan, att den inte har kunnat främja sitt ändamål under en
sammanhängande tid av minst fem år och att den saknar skulder.
Ett beslut som fattas med stöd av den av mig nu förordade regleringen
kommer alltid att strida mot stiftelsens ändamålsföreskrifter. Det bör trots
detta inte ställas krav på tillstånd av Kammarkollegiet. Enligt min mening
bör det räcka med att tillsynsmyndigheten bereds tillfälle att kontrollera att
beslutet inte strider mot stiftelselagen.
Enligt min mening bör den ordning jag nu har förordat inte bara vara till-
lämplig om den löpande avkastningen inte längre räcker till för att främja
stiftelsens ändamål. Den bör kunna komma till användning oavsett anled-
ningen till att stiftelsen inte har kunnat främja sitt ändamål under den se-
naste femårsperioden, t.ex. i fall då det inte längre går att uppbringa någon
destinatär.
2.8.1 Tillsyn
Mitt förslag: För stiftelser skall det finnas en tillsynsmyndighet.
Tillsynsmyndigheten skall ingripa, om det kan antas att stiftelsens
förvaltning eller revisionen av den inte utövas i enlighet med stiftelse-
förordnandet eller bestämmelserna i stiftelselagen eller att en styrel-
seledamot eller förvaltaren annars missköter sitt uppdrag. Ett ingri-
pande skall kunna utmynna i att tillsynsmyndigheten t.ex. förelägger
styrelsedamoten eller förvaltaren att fullgöra sina åligganden eller för
stiftelsens räkning väcker talan om skadestånd mot eller väcker talan
om entledigande av styrelseledamoten eller förvaltaren.
Tillsynsmyndigheten skall alltid ha rätt att begära information av
stiftelsen. En årsredovisningsskyldig stiftelse skall varje år sända sin
årsredovisning och revisionsberättelse till tillsynsmyndigheten.
Tillsynsmyndigheten skall ge stiftelsen råd och upplysningar och
skall även i övrigt lämna stiftelsen service i olika avseenden.
Om stiftaren i stiftelseförordnandet för en stiftelse enligt den all-
86
männa definitionen har föreskrivit att stiftelsen inte skall stå under
tillsyn, skall tillsynsmyndigheten som regel inte få ingripa mot och be-
gära information av stiftelsen i andra fall än då det kan antas att stiftel-
sen åsidosätter stiftelselagens bestämmelser om årsredovisning eller
revision. Samma ordning i fråga om tillsynen skall gälla för stiftelser
som har bildats av ett offentligt rättssubjekt eller som förvaltas av en
statlig myndighet.
Länsstyrelsen i det län där en stiftelses styrelse eller förvaltare har
sitt säte skall i princip vara tillsynsmyndighet för stiftelsen.
Promemorians förslag: Enligt promemorieförslaget tas ingen hänsyn till
stiftarens inställning i tillsynsfrågan. Promemorieförslaget innefattar inte
heller något undantag från tillsynsreglerna för stiftelser som bildats av en
kommun, ett landsting eller en kyrklig kommun. I övrigt överensstämmer
promemorieförslaget i huvudsak med mitt förslag (se promemorian s. 140-
142).
Remissinstanserna: Många remissinstanser är kritiska mot förslaget att
hela stiftelseväsendet skall stå under offentlig tillsyn. Kritiken riktar sig sär-
skilt mot att stiftaren inte skall kunna undanta en stiftelse från denna tillsyn.
Skälen för mitt förslag: I stiftelser finns det i regel inte något organ som
har befogenhet att både övervaka och ingripa mot stiftelsens förvaltning.
Därför har det sedan länge funnits en tillsyn över stiftelseväsendet som läns-
styrelserna svarat för. Vad som framkommit under remissbehandlingen ger
belägg för att det råder en bred enighet om att en tillsyn av detta slag behövs
även i framtiden.
Det är angeläget att stiftelsernas fortbestånd tryggas, inte minst för att sti-
mulera viljan att göra donationer. För egen del ansluter jag mig därför till
den allmänt omfattade uppfattning som kommit till uttryck under remissbe-
handlingen, nämligen att stiftelseväsendet bör stå under tillsyn. Stiftelsela-
gen bör således innehålla regler om tillsyn, regler som i allt väsentligt bör
kunna utformas efter mönster av tillsynslagens bestämmelser i ämnet. I lik-
het med vad som är fallet enligt tillsynslagen bör det även enligt stiftelselagen
i tillsynsmyndighetens befattning med stiftelserna ingå tre huvuduppgifter,
nämligen kontroll, ingripande och service. Till skillnad från vad regleringen
i tillsynslagen innebär förordar jag dock att alla stiftelser skall vara knutna
till en tillsynsmyndighet. Vidare bör man i stiftelselagen - tydligare än vad
som f.n. är fallet (jfr 9 § tillsynslagen) - slå fast under vilka förutsättningar
tillsynsmyndigheten skall ha rätt och skyldighet att ingripa. I enlighet med
vad Lagrådet förordat bör tillsynsmyndigheten ha rätt och skyldighet att in-
gripa om det kan antas bl.a. att stiftelsens förvaltning eller revisionen av den
inte utövas i enlighet med stiftelseförordnandet eller bestämmelserna i stif-
telselagen. Tillsynsmyndigheten bör alltså i princip inte - till skillnad från
vad det till Lagrådet remitterade förslaget innebär - ha skyldighet att ingripa
mot underlåtenhet att följa tvingande bestämmelser som gäller för även
andra rättssubjekt än stiftelser, t.ex. bestämmelserom beskattning, brandsä-
kerhet, allmän ordning eller viss näringsverksamhet. Jag återkommer till
denna fråga i specialmotiveringen (se avsnitt 4.1 och kommentaren till 9 kap.
3§).
Prop. 1993/94:9
87
En fråga som har tilldragit sig stor uppmärksamhet under remissbehand- Prop. 1993/94:9
lingen av promemorian är vilken hänsyn som bör tas till stiftarens inställning
ifråga om tillsynen över den av honom bildade stiftelsen. Skall alltså stiftaren
liksom i dag kunna bestämma att stiftelsen inte skall stå under offentlig till-
syn? Innan jag går närmare in på den saken vill jag emellertid behandla frå-
gan om hur kontrollen över stiftelserna bör vara upplagd.
Enligt tillsynslagen sker kontrollen av stiftelserna genom att länsstyrel-
serna granskar de handlingar som stiftelserna årligen sänder dit. Ett system
som endast bygger på återkommande kontroll innefattar emellertid risk för
att det allmännas resurser inte tas tillvara på bästa möjliga sätt. Det är givet-
vis angeläget att de knappa resurser som är tillgängliga på detta område i
möjligaste mån kommer till användning där de behövs. Jag förordar därför
ett kontrollsystem som i huvudsak bygger på att tillsynsmyndigheten alltid
har rätt att begära information av en stiftelse. Härigenom blir det möjligt att
kontrollen - via anmälningar från allmänheten - styrs till sådana stiftelser
vars förvaltning det kan finnas anledning att granska i något avseende.
Man kan emellertid inte undvara det gamla systemet med återkommande
kontroll helt och hållet. Enligt stiftelselagen bör sådan kontroll i första hand
komma i fråga beträffande avkastningsstiftelser med mer betydande värden
på sina tillgångar. Gränsen bör lämpligen kunna sättas till tio basbelopp en-
ligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Även stiftelser som under ett rä-
kenskapsår har utövat näringsverksamhet eller varit moderstiftelse bör om-
fattas av denna form av kontroll, liksom insamlingsstiftelser. Det jag nu för-
ordat innebär att det endast är årsredovisningsskyldiga stiftelser som kom-
mer att beröras av den återkommande kontrollen och som jag uttalat redan
tidigare (se avsnitt 2.6.6) bör årsredovisningen tillsammans med revisionsbe-
rättelsen kunna utgöra ett godtagbart underlag för tillsynsmyndighetens
granskning av stiftelsens förvaltning.
Jag övergår nu till frågan om vilken betydelse man bör tillmäta stiftarens
inställning i fråga om tillsynen över ”sin” stiftelse (enligt den allmänna defini-
tionen av stiftelsebegreppet). Promemorieförslaget innebär på denna punkt
att stiftarens vilja inte tillerkänns någon rättslig verkan. Flera remissinstan-
ser är kritiska mot promemorieförslaget på denna punkt och har betonat att
det måste krävas mycket starka skäl för att frångå nuvarande ordning som
innebär att stiftaren kan bestämma att den av honom bildade stiftelsen inte
skall stå under tillsyn. Ett fasthållande vid promemorieförslagets inställning
skulle enligt de mest kritiska remissinstanserna kunna vara ägnat att dämpa
donationsviljan.
Om man har som utgångspunkt att staten skall ha ett yttersta ansvar för
att medel som har donerats verkligen kommer till nytta för det ändamål som
stiftaren har avsett, kan det tyckas följdriktigt att detta skall gälla alla stiftel-
ser. Det förhållandet att stiftaren inte har önskat att stiftelsen skall stå under
tillsyn skulle då inte tillerkännas någon avgörande verkan men skulle mycket
väl kunna beaktas av tillsynsmyndigheten vid utövandet av tillsynen, exem-
pelvis så att ingripande åtgärder vidtas endast i allvarligare fall och då det
står klart att en rättsförlust annars skulle uppstå.
Vad som har anförts i flera av remissyttrandena ger emellertid belägg för
att en ordning som inte tillmäter stiftarens inställning i tillsynsfrågan någon
88
som helst betydelse skulle innebära en allvarlig risk för att stiftare som inte
önskar någon tillsyn skulle komma att dra sig för att göra den donation som
leder till stiftelsens tillkomst. Enligt min mening är skälen för en sådan ord-
ning inte så starka att det motiverar att man tar en sådan risk. Jag anser alltså
att man i princip bör ta hänsyn till stiftarens inställning i tillsynsfrågan som
den kommit till uttryck i det av honom meddelade stiftelseförordnandet. En
förutsättning för detta bör dock vara att stiftelsen varken utövar närings-
verksamhet eller är moderstiftelse
Det anförda bör emellertid inte gälla undantagslöst. Tillsynsmyndigheten
bör nämligen kunna ingripa framför allt i fall då det kan antas att stiftelsen
åsidosätter stiftelselagens regler om årsredovisning och revision. På detta
sätt får dessa regler en direkt sanktion i lagen. Vidare bör de regler i stiftelse-
lagen som innefattar skyldighet för tillsynsmyndigheten att utföra ett slags
service mot stiftelsen (t.ex. förordnande av styrelseledamot) även gälla för
stiftelser som omfattas av den speciella tillsynsordning jag nu har förordat.
Den tillsynsordning som enligt min mening bör gälla för stiftelser vars stif-
tare förordnat om att stiftelsen inte skall stå under tillsyn bör - oberoende
av stiftarens vilja på den punkten - gälla även för stiftelser som förvaltas av
statlig myndighet (jfr 2 § första stycket 1 tillsynslagen). Också för stiftelser
med andra typer av förvaltare kan det finnas anledning att närmare överväga
en speciell tillsynsordning. Vad jag då särskilt tänker på är stiftelser som för-
valtas av kommuner, landsting och kyrkliga kommuner (jfr bl.a. det s.k. fri-
kommunförsöket och lagen, 1986:98, om undantag för vissa kommuner och
landstingskommuner från bestämmelserna i lagen, 1929:116, om tillsyn över
stiftelser; jfr även prop. 1991/92:13 s. 16).
Remissförslagets inställning med avseende på stiftelser som förvaltas av
kommuner, landsting och kyrkliga kommuner är att de bör omfattas av
samma ordning som för stiftelser förvaltade av statliga myndigheter. Lagrå-
det avstyrker emellertid detta förslag. Lagrådet framhåller bl.a. i sitt ytt-
rande att vissa erfarenheter från den kommunala revisionen tyder på att
kommuner brustit i sin förvaltning av s.k. donationsfonder. En annan in-
vändning mot förslaget att undanta de kommunalt förvaltade stiftelserna
från tillsyn är enligt Lagrådet att en sådan ordning knappast är förenlig med
lagstiftningens övergripande syfte att säkerställa och trygga stiftelsens möj-
ligheter att verka för det ändamål som stiftaren har angett i stiftelseförord-
nandet och inte heller är den förenlig med principen att respekten för stifta-
rens vilja bör vara en ledstjärna vid utformningen av reglerna.
Jag godtar Lagrådets ståndpunkt i denna fråga. Kommunalt förvaltade
stiftelser bör alltså inte få någon särställning i tillsynshänseende. Samtidigt
vill jag emellertid framhålla att det är min övertygelse att införandet av en
stiftelselag med det innehåll som jag föreslår i förevarande lagstiftnings-
ärende sannolikt kommer att leda till att kommunerna (såväl borgerliga som
kyrkliga) allmänt sett stramar upp förvaltningen av ”sina” donationsfonder.
Frågan om en särställning för kommunalt förvaltade stiftelser kan alltså bli
aktuell på nytt när stiftelselagen varit i tillämpning under några år.
Med mitt förslag kommer sådana stiftelser som helt eller delvis har bildats
av staten eller andra offentliga rättssubjekt alltid att vara skyldiga att hålla
sin årsredovisning tillgänglig för envar. Man torde kunna utgå från att den
Prop. 1993/94:9
89
offentlighet som stiftelselagen således garanterar med avseende på dessa stif- Prop. 1993/94:9
telser kommer att få särskild betydelse för hur stiftelserna förvaltas. Enligt
min mening bör därför en tillsynsordning av det slag som jag förordat för
stiftelser som förvaltas av statliga myndigheter även kunna gälla för stiftelser
av nu ifrågavarande slag. Av samma skäl bör vidare kollektivavtalsstiftelser
kunna omfattas av en liknande tillsynsordning.
Jag vill till sist i förevarande sammanhang erinra om att bl.a. arvingar, uni-
versella testamentstagare, boutredningsmän och testamentsexekutörer en-
ligt bestämmelserna i 22 kap. 7 § ärvdabalken kan föra talan om verkstäl-
lande av testamentariska ändamålsbestämmelser. I fråga om ändamålsbe-
stämmelser med allmännyttigt ändamål får sådan talan också föras av läns-
styrelsen. Bestämmelserna är tillämpliga på testamentariskt bildade stiftel-
ser (jfr NJA 1966 s. 3). I fråga om stiftelser med allmännyttigt ändamål tjä-
nar de därmed som ett komplement till reglerna i tillsynslagen, framför allt
vad gäller stiftelser som på grund av stiftarens föreskrift är undantagna från
tillsynslagens tillämpningsområde (jfr NJA II 1933 s.520f). Även efter stif-
telselagens ikraftträdande torde bestämmelserna i ärvdabalken kunna tjäna
som ett komplement till tillsynsreglerna på stiftelseområdet.
2.8.2 Registrering
Mitt förslag: Stiftelser som är årsredovisningsskyldiga skall vara regi-
strerade i ett offentligt stiftelseregister. Till registreringen skall firma-
rättsliga verkningar vara knutna.
Registreringsmyndighet skall vara den länsstyrelse som är tillsyns-
myndighet för stiftelsen.
Promemorians förslag: Alla stiftelser skall registreras. I övrigt överens-
stämmer promemorieförslaget i huvudsak med mitt förslag (se promemorian
s. 141).
Remissinstanserna: Flera remissinstanser är kritiska mot promemorians
förslag och menar att i varje fall mindre stiftelser bör undantas från registre-
ringen.
Bakgrund: Enligt nu gällande ordning är en stiftelse skyldig att söka regi-
strering i handelsregistret innan den börjar utöva näringsverksamhet. Sådan
skyldighet inträder emellertid endast i fall då stiftelsen beträffande den ifrå-
gavarande näringsverksamheten skulle ha varit bokföringsskyldig enligt
bokföringslagen (1929:117), om denna gällt även efter utgången av år 1976
(se 2 § andra stycket handelsregisterlagen, 1974:157, i dess lydelse enligt SFS
1993:761).
I handelsregistret registreras inte bara stiftelser utan även handelsbolag,
enskilda näringsidkare samt ideella föreningar. Enskilda näringsidkare,
ideella föreningar och, från och med år 1995, även bolagsmännen i ett enkelt
bolag (se SFS 1993:761) är registreringsskyldiga under samma förutsätt-
ningar som gäller för stiftelser.
Firma är den benämning under vilken en näringsidkare driver sin verk-
90
samhet. Av handelsregistret skall i fråga om enskilda näringsidkare, handels-
bolag, ideella föreningar och stiftelser framgå bl.a. den registrerades firma.
Registreringen av firmor för andra näringsidkare sker i aktiebolagsregistret
beträffande aktiebolag och i föreningsregistret beträffande ekonomiska för-
eningar.
Genom registrering av firma förvärvar firmans innehavare i princip en-
samrätt till firman inom det område för vilket firman registrerats. En firma
får därför inte registreras om den är förväxlingsbar med en för samma om-
råde förut registrerad firma. Enligt huvudregeln anses emellertid firmor för-
växlingsbara endast i fall då de avser verksamhet av samma eller liknande
slag (se 2 §, 6 § första stycket och 10§ första stycket 6 firmalagen).
Registrering av firma i ett visst handelsregister gäller för ett län. Registre-
ring av firma för aktiebolag och ekonomisk förening gäller för hela landet.
Ansvaret för förandet av handels- och föreningsregistren överförs f.n. suc-
cessivt från länsstyrelserna till Patent- och registreringsverket (PRV) (se
prop. 1992/93:27, 1992/93:LU10 och rskr. 1992/93:75). Tanken är att refor-
men skall vara genomförd före år 1995. Anledningen till denna förändring
är bl.a. att det hittillsvarande systemet inte har ansetts medge att man i till-
börlig grad beaktar firmalagens förbud mot registrering av förväxlingsbara
firmor. Vidare har man pekat på att det inte finns ett sådant samband mellan
länsstyrelsernas huvudsakliga verksamhet och registreringen i handels- och
föreningsregistren att en fortsatt anknytning till länsstyrelserna är befogad.
Skälen för mitt förslag: Enligt min mening bör stiftelser som utövar nä-
ringsverksamhet i fortsättningen vara registreringsskyldiga. Den hittillsva-
rande knytningen till bokföringsskyldighetens omfattning sådan denna be-
stämts i 1929 års bokföringslag bör alltså upphöra. Firmarättsliga verkningar
bör liksom hittills inträda vid registreringen av sådana stiftelser. Även stiftel-
ser som är moderstiftelser bör omfattas av en generell registreringsskyldig-
het.
När det därefter gäller avkastningsstiftelser (enligt den allmänna definitio-
nen av stiftelsebegreppet) som inte utövar näringsverksamhet eller inte är
moderstiftelser får man till en böljan skilja mellan stiftelser som helt eller
delvis bildats av offentliga rättssubjekt och stiftelser som bildats av privata
donatorer. Stiftelser som hör till den förra gruppen bör enligt min mening
vara registreringsskyldiga utan undantag. Beträffande den senare gruppen -
där det ojämförligt största antalet stiftelser ingår - ställer jag mig däremot
inte bakom förslaget i promemorian att det skall föreligga en generell regi-
streringsskyldighet. Som flera remissinstanser har framhållit måste man
nämligen beakta i sammanhanget att krav på registrering innebär att resur-
ser tas i anspråk inte bara hos den enskilda stiftelsen utan även hos den eller
de registrerande myndigheterna. Samtidigt måste man emellertid också be-
akta allmänhetens berättigade intresse av att på ett enkelt sätt kunna få fram
upplysningar om avkastningsstiftelserna. Detta gäller inte minst stiftelser
som skall främja sitt syfte genom att utge kontanta bidrag. I likhet med vad
jag föreslagit i fråga om bokföringsskyldighetens inträde blir min slutsats att
även registreringsskyldigheten bör knytas till värdet på stiftelsens tillgångar.
Denna värdegräns bör lämpligen kunna bestämmas till tio basbelopp eller
den värdegräns jag i avsnitt 2.8.1 föreslagit skall gälla för den återkommande
Prop. 1993/94:9
91
kontrollen av stiftelser. Mitt nu angivna ställningstagande i fråga om värde- Prop. 1993/94:9
gränsen för registreringsskyldighetens inträde utesluter emellertid inte att
frågan kan tas upp till förnyat övervägande om det någon tid efter det att
stiftelselagen har trätt i kraft skulle visa sig att det finns skäl som talar för
det.
Enligt min mening saknas skäl att kräva registreringsskyldighet för bok-
föringsskyldiga men inte årsredovisningsskyldiga familjestiftelser. Insam-
lingsstiftelser och kollektivavtalsstiftelser bör däremot generellt sett omfat-
tas av registreringsskyldighet.
Sammanfattningsvis innebär det nu anförda att stiftelser som enligt vad
jag tidigare har föreslagit skall vara årsredovisningsskyldiga också skall vara
skyldiga att registrera sig (jfr avsnitt 2.6.6). Enligt min mening bör all regi-
strering av stiftelser ske i ett register som är särskilt inrättat för stiftelser (stif-
telseregister).
Som jag redan har sagt bör firmarättsliga verkningar vara knutna till regi-
streringen i stiftelseregistret av näringsutövande stiftelser. Då inställer sig
naturligen frågan för vilket område registreringen av en stiftelses firma bör
gälla. När det gäller denna fråga kan man konstatera att det totalt sett inte
är så många stiftelser som utövar näringsverksamhet. Ibland rör det sig om
fall då stiftelsen, kanske under en begränsad tid, har sin förmögenhet place-
rad i en eller flera hyresfastigheter. Antalet stiftelser som har behov av ett
firmaskydd inom ett större område än ett län kan därför bedömas vara ytter-
ligt lågt.
Mot bakgrund av det nu senast anförda anser jag att registreringen av stif-
telser bör ske i stiftelseregister som förs länsvis. När det därefter gäller frå-
gan om vilken myndighet som skall svara för förandet av stiftelseregistren
vill jag erinra om att PRV före år 1995 kommer att ha tagit över ansvaret för
förandet av handels- och föreningsregistren från länsstyrelserna. Det kan då
tyckas naturligt att PRV även skulle få ansvaret för förandet av stiftelsere-
gistren. Man måste emellertid när det gäller stiftelser bl.a. beakta att länssty-
relserna enligt stiftelselagen kommer att svara för tillsynen över stiftelserna
(se avsnitt 2.8.1) och att det finns en naturlig koppling mellan registreringen
av och tillsynen över stiftelser. Vidare måste man beakta i sammanhanget
att registreringen av stiftelser inte skall ha någon civilrättslig betydelse (se
avsnitt 2.3). Om ansvaret för registreringen läggs på PRV, kommer därför
frågan om en viss ”stiftelse” rättsligt sett verkligen är en stiftelse eller inte
att bli föremål för bedömning av två skilda myndigheter. I vissa fall finns
det en risk för att meningarna i denna fråga kan komma att gå isär mellan
myndigheterna och för sådana fall skulle stiftelselagen behöva innehålla reg-
ler som klarar ut vad som skall gälla.
Med hänsyn till vad jag nu har anfört anser jag att uppgiften att handha
registreringen av en viss stiftelse bör ligga på den myndighet som har ansva-
ret för tillsynen över samma stiftelse. Detta innebär att jag beträffande an-
svaret för registreringen av stiftelser förordar en lösning som innebär att den
länsstyrelse som är tillsynsmyndighet för en viss stiftelse även är registre-
ringsmyndighet för samma stiftelse. Med en sådan lösning finns det visserli-
gen en viss risk för att PRV i något av de av den myndigheten förda registren
registrerar en firma som är förväxlingsbar med en i ett stiftelseregister redan
92
registrerad firma. Denna risk bör emellertid kunna elimineras genom att
länsstyrelserna åläggs skyldighet att fortlöpande underrätta PRV om de fir-
mor som registreras i stiftelseregistret.
Enligt min mening är det angeläget att länsstyrelserna tillämpar regelsy-
stemet för registrering av stiftelser på ett så enhetligt och effektivt sätt som
möjligt. Någon eller några av länsstyrelserna bör därför få i uppdrag att svara
för bl.a. utbildning om regelsystemet samt framtagande av blanketter. Av-
sikten är att Riksrevisionsverket senare skall få i uppdrag att granska verk-
samheten med registreringen av stiftelserna.
I stiftelselagen behöver det tas in regler som för stiftelser kompletterar fir-
malagens allmänna bestämmelser om firma. Stiftelselagens materiella be-
stämmelser om firma och de bestämmelser som behövs för att reglera regi-
streringsförfarandet bör tas upp i skilda kapitel. Särskilt bestämmelserna för
registreringen av stiftelser som utövar näringsverksamhet bör kunna utfor-
mas efter mönster av handelsregisterlagens nuvarande bestämmelser. Jag
återkommer i specialmotiveringen när det gäller det närmare innehållet i nu
berörda bestämmelser om firma och registering (se avsnitt 4.1).
Den av mig förordade lösningen för registreringen av näringsutövande
stiftelser innebär att kravet på att sådana stiftelser skall vara registrerade i
handelsregistret kan slopas. Även till den frågan återkommer jag senare (se
avsnitt 2.10.3).
Prop. 1993/94:9
Mitt förslag: En förmögenhetsbildning som kommit till före stiftelse-
lagens ikraftträdande skall anses som stiftelse enligt stiftelselagen
(äldre stiftelse) om förmögenhetsbildningen närmast före ikraftträ-
dandet uppfyllde de krav som enligt stiftelselagen ställs på stiftelse-
bildning.
Stiftelselagen skall med vissa undantag gälla även för äldre stiftel-
ser.
Stiftelselagen skall träda i kraft och tillsynslagen upphöra att gälla
den 1 januari 1995. Bestämmelserna om ikraftträdande m.m. skall tas
in i en särskild lag om införande av stiftelselagen.
Promemorians förslag: Enligt promemorieförslaget torde det i allmänhet
inte föreligga något hinder mot att omedelbart tillämpa stiftelselagens nya
civilrättsliga bestämmelser på äldre stiftelser (se promemorian s. 143 och
144).
Remissinstanserna: Många remissinstanser är starkt kritiska mot prome-
morieförslagets inställning att de nya civilrättsliga bestämmelserna omedel-
bart kan tillämpas även på äldre stiftelser. Flera pekar bl.a. på att man bru-
kar vara ytterst försiktig med att införa retroaktiva regler. Kammarkollegiet
framhåller att det i gällande rätt inte finns något formkrav för bildande av
stiftelse i allmänhet och att det i de föreslagna övergångsbestämmelserna
inte finns några regler om hur det skall förfaras med befintliga stiftelser som
inte uppfyller det nya formkravet.
Skälen för mitt förslag: Inom civilrätten finns det inte som inom straffrät- Prop. 1993/94:9
ten något principiellt förbud mot retroaktiv lagstiftning. Det anses emeller-
tid att man även i civilrättsliga sammanhang skall vara försiktig med bakåt-
verkande bestämmelser. Som en principiell grundsats anses därför gälla att
nya materiella rättsregler normalt bör tillämpas endast beträffande sådana
förhållanden som har uppkommit efter reglernas ikraftträdande. Samtidigt
är det emellertid uppenbart olämpligt att ha olika lagregler för stiftelser som
tillkommit efter stiftelselagens ikraftträdande och för sådana förmögenhets-
bildningar som tillkommit före ikraftträdandet och som närmast före ikraft-
trädandet är stiftelser i stiftelselagens mening (äldre stiftelser). Jag förordar
därför att äldre stiftelser skall anses som stiftelser enligt stiftelselagen och att
stiftelselagen i princip skall gälla för dem.
Stiftelselagen innefattar krav på att stiftelseförordnandet skall vara skrift-
ligt och undertecknat av stiftaren - ett krav som inte har någon motsvarighet
i dag. Samtidigt får en ny lag om stiftelser inte innebära att förmögenhets-
bildningar som nu anses tillhöra stiftelsefamiljen förlorar sin status som stif-
telse. Denna konflikt bör enligt min mening lösas så att förmögenhetsbild-
ningar som före ikraftträdandet uppfyllde alla stiftelselagens krav på stiftel-
sebildning så när som på stiftelseförordnandets form också skall anses som
stiftelser enligt stiftelselagen. På samma sätt bör man enligt min mening lösa
den konflikt som ligger i att stiftelselagen enligt den allmänna definitionen
av stiftelsebegreppet kräver att stiftelsens egendom skall vara avskild. En
stiftelse vars förmögenhet närmast före ikraftträdandet består av endast en
benefik fordran på stiftaren skall alltså efter ikraftträdandet anses som en
stiftelse enligt stiftelselagen.
En annan sak är att bland annat hänsynen till den nyss angivna grundsat-
sen - att nya materiella rättsregler normalt bör tillämpas endast beträffande
sådana förhållanden som har uppkommit efter reglernas ikraftträdande -
kan föranleda att äldre stiftelser undantas från vissa regler i stiftelselagen. I
det följande skall jag gå närmare in på vilka undantag som enligt min mening
motiveras av den ifrågavarande grundsatsen. Hänsynen till den kan f.ö. för-
anleda vissa undantag från stiftelselagens regler även beträffande stiftelser
som bildats efter stiftelselagens ikraftträdande. Detta gäller fall då stiftelse-
förordnandet finns intaget i ett testamente som har upprättats före ikraftträ-
dandet. Jag skall i det följande ta upp även frågan om det i något eller några
avseenden bör göras undantag också för dessa ”äldre" testamentstiftelser.
I avsnitt 2.6.2 har jag föreslagit att det i stiftelselagen bör föras in regler
som klargör att stiftaren, när denne är fysisk person, inte ensam kan utgöra
stiftelsens styrelse och att stiftaren, när denne är en juridisk person eller en
statlig myndighet, inte kan vara förvaltare för stiftelsen. Dessa regler bör
enligt min mening inte tillämpas fullt ut på äldre stiftelser. I fråga om stiftel-
ser med egen förvaltning bör undantaget träffa stiftelser vars styrelse vid
ikraftträdandet utgörs av stiftaren ensam. Stiftaren bör få fortsätta att utgöra
stiftelsens styrelse fram till dess att han lämnar uppdraget.
Stiftelselagens bestämmelser i 3 kap. om bokföring och årsredovisning
m.m., i 4 kap. om revision och i 10 kap. om registrering bör inte tillämpas
från och med stiftelselagens ikraftträdande på andra äldre stiftelser än så-
dana som då påbörjar ett nytt räkenskapsår. Det behövs övergångsbestäm-
94
melser om detta. Det behövs vidare övergångsbestämmelser med avseende Prop. 1993/94:9
på dels innehållet i års- och koncernredovisning när sådan redovisning för
första gången upprättas av en äldre stiftelse med tillämpning av bestämmel-
serna i 3 kap. stiftelselagen (jfr vad Lagrådet anfört i sitt yttrande beträf-
fande remissförslagets 8 § i förslaget till lag om införande av stiftelselagen),
dels revisionen av äldre stiftelser för det räkenskapsår som föregår det då
bestämmelserna i 4 kap. stiftelselagen träder i tillämpning. Till dessa senare
bestämmelser återkommer jag närmare i specialmotiveringen (se avsnitt
4.2).
Mina förslag i avsnitt 2.7.1 innebär att den rättsliga verkan som ändrings-
förbehåll enligt nu gällande ordning anses ha väsentligt begränsas. Enligt
min mening bör emellertid stiftelselagens bestämmelser på denna punkt inte
vinna tillämpning på vare sig äldre stiftelser eller ”äldre” testamentsstiftel-
ser. Även i nu ifrågavarande avseende återkommer jag närmare till mina för-
slag i specialmotiveringen (se avsnitt 4.2 och 10 § lagen om införande av stif-
telselagen).
Tillsynsmyndigheten för en stiftelse (enligt den allmänna definitionen)
vars stiftelseförordnande innehåller en av stiftaren meddelad föreskrift om
att stiftelsen skall vara undantagen från tillsyn skall enligt mitt förslag till
stiftelselag som regel vara förhindrad att ingripa mot och begära information
av stiftelsen i andra fall än då det kan antas att stiftelsen åsidosätter stiftelse-
lagens bestämmelser om årsredovisning eller revision (se avsnitt 2.8.1). En-
ligt tillsynslagen kan en stiftare med laga verkan föreskriva att en stiftelse
inte skall stå under tillsyn enligt den lagen. Mot bakgrund av det anförda
behövs det en övergångsbestämmelse av innebörd att ett av stiftaren till en
äldre stiftelse meddelat undantag från tillsynen enligt tillsynslagen vid till-
lämpningen av stiftelselagen jämställs med ett undantagande från tillsyn en-
ligt den sistnämnda lagen. Denna övergångsbestämmelse bör även gälla för
”äldre” testamentsstiftelser.
Utöver de nu anförda undantagen från stiftelselagens tillämplighet på
äldre stiftelser erfordras det även vissa övergångsbestämmelser för att möj-
liggöra eller underlätta en övergång till den nya lagen. Det gäller framför allt
den viktiga frågan vilken förvaltningsform (egen eller anknuten förvaltning)
en äldre stiftelse skall anses ha. Jag skall i specialmotiveringen (se avsnitt 4.2
och 5 § lagen om införande av stiftelselagen) återkomma till den närmare
utformningen av dessa bestämmelser.
Kammarkollegiet har i sitt remissvar framhållit att det är angeläget att
föreskrifter för äldre stiftelser som finns i av regeringen, länsstyrelse eller
kollegiet före stiftelselagens ikraftträdande fastställda stadgar efter ikraftträ-
dandet blir bindande för stiftelsens styrelse eller förvaltare. Jag delar den
uppfattningen och förordar därför en övergångsbestämmelse av innebörd
bl.a. att föreskrifter som t.ex. regeringen före ikraftträdandet har fastställt
för en stiftelse vid tillämpningen av stiftelselagen skall jämställas med före-
skrifter meddelade i ett stiftelseförordnande.
Det kan antas att flertalet äldre stiftelser har kalenderåret som räken-
skapsår. Stiftelselagen bör därför träda i kraft vid ett årsskifte. Till skillnad
från remissförslaget förordar jag att detta sker vid årsskiftet 1994U995. Med
95
hänsyn till att det erfordras förhållandevis många övergångsbestämmelser Prop. 1993/94:9
till stiftelselagen förordar jag att de tas in i en särskild införandelag.
2.10.1 Lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m
Mitt forslag: I lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse
m.m. (tryggandelagen) tas in bestämmelser bl.a. om tillsynsmyndig-
hetens befogenheter och åligganden och om skadeståndsskyldighet
för styrelseledamöter. Lagtekniskt sett sker detta genom en hänvis-
ning till regleringen i stiftelselagen.
En pensions- eller personalstiftelse (tryggandestiftelse) skall ha ett
namn som innehåller ordet pensionsstiftelse resp, personalstiftelse.
En tryggandestiftelse skall vara bokföringsskyldig. Denna skyldighet
skall fullgöras enligt bokföringslagen (1976:125).
En tryggandestiftelse skall liksom f.n. anmälas för tillsyn inom sex
månader från det att den bildades. Tillsynsmyndigheten skall föra ett
särskilt register över anmälda tryggandestiftelser.
Promemorians förslag: Promemorian innehåller inget förslag till följdänd-
ringar i denna lag (jfr dock promemorian s. 144).
Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte berört frågan.
Skälen för mitt förslag: I avsnitt 2.2.2 har jag föreslagit att reglerna om
förevarande stiftelseform bör kvarstå i tryggandelagen. Jag har där också
förutskickat att det förhållandet att tillsynslagen upphävs vid stiftelselagens
ikraftträdande nödvändiggör att tryggandelagen kompletteras med bestäm-
melser bl.a. om tillsynsmyndighetens åligganden och befogenheter vad avser
tryggandestiftelserna. Av samma skäl måste tryggandelagen vidare komplet-
teras med bestämmelser bl.a. om placeringen av en tryggandestiftelses för-
mögenhet, om skadeståndsskyldighet för och entledigande av ledamöter i en
tryggandestiftelses styrelse, om bokföring, om en tryggandestiftelses skyl-
dighet att anmäla stiftelsen för tillsyn enligt tryggandelagen samt om skyldig-
het för tillsynsmyndigheten att föra ett register över för tillsyn anmälda stif-
telser.
Innehållet i de nya bestämmelserna bör i vissa avseenden avvika från vad
som f.n. gäller enligt tillsynslagen. Detta är framför allt fallet beträffande
kravet på tryggandestiftelserna i fråga om bokföring. Enligt min mening ta-
lar starka skäl för att tryggandestiftelserna bör bli bokföringsskyldiga enligt
bokföringslagen (1976:125). Tryggandestiftelserna bör vidare vara skyldiga
att upprätta en på bokslutet grundad årsredovisning, som även skall omfatta
en förvaltningsberättelse. Årsredovisningen bör framför allt tjäna som un-
derlag för tillsynsmyndighetens kontroll av stiftelsen. Med tanke på att en
tryggandestiftelse alltid är knuten till ett företag lär de nya kraven knappast
föranleda några praktiska problem för de enskilda stiftelserna.
Eftersom bestämmelserna om bokföringsskyldighet beträffande de stiftel-
seformer som stiftelselagen omfattar enligt mitt förslag (se avsnitt 2.6.6)
96
skall tas in i stiftelselagen bör även på motsvarande sätt bestämmelsen om Prop. 1993/94:9
bokföringsskyldighet för tryggandestiftelser tas in i tryggandelagen. Bokför-
ingslagen bör dock kompletteras med en bestämmelse som hänvisar till tryg-
gandelagen när det gäller bokföringsskyldighet för sådana stiftelser som om-
fattas av den lagen.
I vissa avseenden bör den ”nya” regleringen i tryggandelagen i allt väsent-
ligt ansluta till vad som för närvarande gäller enligt tillsynslagen. Detta gäller
bl.a. i fråga om tillsynsmyndighetens befogenheter och åligganden. Efter-
som stiftelselagens bestämmelser i nu nämnda frågor i huvudsak överens-
stämmer med den nuvarande regleringen i tillsynslagen är det lagtekniskt
sett enklast om kompletteringen av tryggandelagen sker genom att det i den
lagen tas in direkta hänvisningar till stiftelselagens bestämmelser i samma
frågor.
Till sist vill jag ta upp frågan om registrering av tryggandestiftelser. Enligt
gällande ordning åligger det tillsynsmyndigheterna att föra en förteckning
över tryggandestiftelser som anmälts för tillsyn (se 21 § tillsynslagen). Till-
synsmyndigheterna bör även i fortsättningen föra en förteckning eller sna-
rare ett register över anmälda tryggandestiftelser. Detta register bör emeller-
tid i rättsligt avseende vara helt skilt från stiftelseregistret enligt stiftelsela-
gen. Jag vill vidare framhålla att det enligt min mening inte finns någon an-
ledning att knyta firmarättsliga verkningar till registreringen av en tryggan-
destiftelse (jfr ang. denna fråga vad som anförs i avsnitt 2.10.3).
2.10.2 Permutationslagen (1972:205)
Mitt förslag: I permutationslagen (1972:205) förs det in en bestäm-
melse som i sak innebär att den lagen inte gäller för stiftelser som om-
fattas av stiftelselagens reglering om ändring m.m. i stiftelseförord-
nandet.
Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt förslag (se promemo-
rian s. 147 och 148).
Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte berört frågan.
Skälen för mitt förslag: Jag har tidigare förordat (se avsnitt 2.7.1) att förut-
sättningarna för ändring m.m. i sådana stiftelseförordnanden som omfattas
av stiftelselagens tillämpningsområde skall regleras där. Som en konsekvens
av detta bör det föras in en bestämmelse i permutationslagen (1972:205) som
i sak innebär att stiftelser som omfattas av stiftelselagens reglering om änd-
ring m.m. undantas från permutationslagens tillämpningsområde.
2.10.3 Handelsregisterlagen (1974:157)
Mitt förslag: De bestämmelser i handelsregisterlagen (1974:157) som
rör registrering av stiftelser upphävs.
97
7 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 9
Promemorians forslag: Överensstämmer i sak med mitt förslag (se prome- Prop. 1993/94:9
morian s. 148 och 149).
Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte berört frågan.
Skälen för mitt förslag: Av skäl som redan framgått (se avsnitt 2.8.2) anser
jag att registreringen i handelsregistret av sådana näringsutövande stiftelser
som omfattas av stiftelselagen bör slopas.
Det kan emellertid finnas enstaka näringsutövande stiftelser som inte om-
fattas av stiftelselagens bestämmelser om registrering. Det kan t.ex. röra sig
om en tryggandestiftelse som äger en hyresfastighet. Enligt min mening sak-
nas det dock skäl att för de fåtaliga fall som det här rör sig om behålla han-
delsregisterlagens bestämmelser i fråga om registrering av stiftelser, inte ens
om man beaktar de firmarättsliga verkningar som är knutna till registrering
enligt den lagen. Jag förordar därför att de bestämmelser som nu finns i han-
delsregisterlagen om registrering av näringsutövande stiftelser upphävs.
2.10.4 Bokföringslagen (1976:125)
Mitt förslag: I bokföringslagen (1976:125) tas det in en bestämmelse
som i fråga om förutsättningarna för att en stiftelse skall vara bokför-
ingsskyldig hänvisar till stiftelselagen och lagen (1967:531) om tryg-
gande av pensionsutfästelse m.m.
Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag (se
promemorian s. 146 och 147).
Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte berört frågan.
Skälen för mitt förslag: Bokföringslagen är avsedd att vara en generell lag
inom sitt område. Eftersom jag tidigare (se avsnitten 2.6.6 och 2.10.1) har
förordat att bestämmelser om stiftelsers bokföringsskyldighet skall tas in i
stiftelselagen resp, tryggandelagen bör det i bokföringslagen tas in en be-
stämmelse som i fråga om förutsättningarna för att en stiftelse skall vara bok-
föringsskyldig hänvisar till stiftelselagen och tryggandelagen.
2.10.5 Brottsbalken
Mitt förslag: I brottsbalkens bestämmelser om bokföringsbrott i
11 kap. 5 § tas in ett tillägg så att även överträdelser av bokföringsskyl-
digheten enligt stiftelselagen och lagen (1967:531) om tryggande av
pensionsutfästelse m.m. kan beivras.
Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag (se
promemorian s. 147).
Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte berört frågan.
Skälen för mitt förslag: Ill kap. 5 § brottsbalken finns bestämmelser om
bokföringsbrott. Dessa bestämmelser är tillämpliga bara i fall då fråga är om
ett förfarande av någon som är bokföringsskyldig enligt bokföringslagen. Ef-
98
tersom bokföringsskyldigheten för stiftelser enligt mitt förslag inte skall re- Prop. 1993/94:9
gleras i bokföringslagen erfordras det ett tillägg till bestämmelserna i 11 kap.
5 § brottsbalken för att även överträdelser av bokföringsskyldigheten för stif-
telser straffrättsligt skall kunna beivras.
2.10.6 Lagen (1982:315) om styrelserepresentation för samhället i vissa
stiftelser
Mitt ställningstagande: Systemet med offentlig styrelserepresentation
enligt lagen (1982:315) om styrelserepresentation för samhället i vissa
stiftelser skall upphöra i och med utgången av juni månad år 1994.
Promemorians förslag: I promemorian tas inte ställning till frågan om be-
stämmelserna om offentlig styrelserepresentation skall permanentas eller
inte (jfr promemorian s. 146).
Remissinstanserna: TCO anser att lagen om styrelserepresentation för
samhället bör permanentas.
Skälen för mitt förslag: Enligt lagen (1982:315) om styrelserepresentation
för samhället i vissa stiftelser (styrelserepresentationslagen) har staten rätt
att utse en ledamot och en ersättare i styrelsen för sådana allmännyttiga stif-
telser som har mer än fem miljoner kronor i tillgångar. Det är regeringen
som beslutar om offentlig styrelserepresentation och högst tio stiftelser får
samtidigt omfattas av sådana representation. F.n. är det tio stiftelser som är
omfattade av systemet. I samtliga fall gäller att den offentlige ledamoten
resp, hans ersättare är förordnade till och med utgången av år 1993. Syftet
med lagen är att möjliggöra insyn för samhället i sådana större stiftelser som
till följd av att de har allmännyttiga ändamål intar en gynnad ställning skatte-
mässigt sett. En offentlig styrelseledamot skall särskilt verka för att samhäl-
lets intressen beaktas i verksamheten.
Den av mig förordade stiftelselagen innebär att alla stiftelser som berörs
av styrelserepresentationslagens tillämpningsområde utan undantag blir
bokföringsskyldiga och skyldiga att upprätta en på bokslutet grundad årsre-
dovisning. De blir också skyldiga att ha kvalificerad revisor och såväl årsre-
dovisningen som revisionsberättelsen blir offentlig. Om stiftelsen i det en-
skilda fallet t.ex. inte följer kravet på att årsredovisningen skall vara offent-
lig, skall tillsynsmyndigheten enligt vad jag tidigare har föreslagit alltid ha
möjlighet att ingripa (jfr avsnitt 2.8.1). Det nu sagda innebär att vem som
helst har goda möjligheter att skaffa sig en inblick i hur nu ifrågavarande
stiftelser sköts. Mot bakgrund av det nu anförda anser jag att systemet med
offentlig styrelserepresentation bör upphöra.
Stiftelselagen kommer enligt vad jag har förordat i avsnitt 2.9 inte att träda
i kraft förrän den 1 januari 1995. Ändå bör giltigheten för lagen om offentlig
styrelserepresentation enligt min mening inte förlängas efter den 30 juni
1994.
I denna fråga har jag samrått med chefen för näringsdepartementet.
99
2.10.7 Lagen (1986:98) om undantag för vissa kommuner och Prop. 1993/94:9
landstingskommuner från bestämmelserna i lagen (1929:116) om tillsyn över
stiftelser
Mitt förslag: Giltigheten av lagen (1986:98) om undantag för vissa
kommuner och landstingskommuner från bestämmelserna i lagen
(1929:116) om tillsyn över stiftelser förlängs till och med utgången av
år 1994.
Promemorians förslag: I promemorian har inte frågan berörts.
Skälen för mitt förslag: Lagen (1986:98) om undantag för vissa kommuner
och landstingskommuner från bestämmelserna i lagen (1929:116) om tillsyn
över stiftelser gäller f.n. till och med utgången av år 1993 (se SFS 1991:1589).
Lagen bör upphöra att gälla samtidigt med att tillsynslagen gör det.
Enligt mitt förslag i avsnitt 2.9. skall tillsynslagen upphöra att gälla vid
utgången av år 1994. Mot bakgrund härav bör giltigheten av förevarande lag
förlängas med ett år.
2.10.8 Övriga frågor
Promemorieförslaget omfattade regler som syftade till att bevara den hittills-
varande möjligheten för stiftelser som utövar näringsverksamhet att utse
prokurist och att få prokura registrerad (se promemorian s. 149). Eftersom
mitt förslag till stiftelselag innebär att styrelsen eller förvaltaren för en stif-
telse som utövar näringsverksamhet alltid, dvs. oavsett vad stiftaren har
föreskrivit därom, har rätt att till firmatecknare för stiftelsen i princip utse
vem som helst kan det emellertid enligt min bedömning knappast föreligga
något behov av att bevara möjligheten för stiftelser att utse prokurister. De
i promemorian framlagda förslagen om ändring i lagen (1915:218) om avtal
och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område och i prokurala-
gen (1974:158) bör därför inte genomföras.
I promemorian diskuterades även frågan om en eventuell utvidgning av
tillämpningsområdet för lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för de
privatanställda. Denna fråga är inte längre aktuell (jfr prop. 1991/92:100 bi-
laga 11, s. 24).
Nyligen har uppkommit fråga om behovet av särskilda regler om sekretess
hos de myndigheter som utövar tillsyn över stiftelser. Denna fråga är nu före-
mål för särskild beredning i Justitiedepartementet. En promemoria (Justitie-
departementet dnr 93-3936) med förslag till lag om ändring i sekretesslagen
(1980:100) har i dagarna remitterats. I promemorian föreslås regler om att
sekretess skall gälla hos myndighet som utövar tillsyn över stiftelser för upp-
gift bl.a. om personliga förhållanden för den som har trätt i förbindelse med
en stiftelse som myndigheten har tillsyn över. Enligt promemorian bör de
föreslagna ändringarna i sekretesslagen träda i kraft samtidigt med stiftelse-
lagen.
100
Mitt förslag: Stiftelser som kontrolleras återkommande av tillsyns-
myndigheten skall betala en tillsynsavgift. Stiftelser som är registre-
rade i stiftelseregistret skall betala en årlig registerhållningsavgift.
Tryggandestiftelser skall betala såväl en tillsyns- som en register-
hållningsavgift.
Promemorians förslag: Stiftelserna skall åläggas skyldighet att täcka sta-
tens kostnader för registrering genom avgifter. Avgifterna bör differentieras
på lämpligt sätt med hänsyn bl.a. till stiftelsens behållna förmögenhet.
Remissinstanserna: Flera remissinstanser ansluter sig till tanken att stiftel-
serna skall betala registreringsavgift. Många remissinstanser avvisar där-
emot förslaget om att avgiften skall vara differentierad.
Skälen för mitt förslag: De myndigheter som berörs av mitt förslag till stif-
telselag är framför allt länsstyrelserna i dess egenskap av tillsyns- och regi-
streringsmyndighet för stiftelserna samt de allmänna domstolarna och de all-
männa förvaltningsdomstolarna. Jag tar först upp de resursfrågor som avser
länsstyrelserna.
I tillsynen ingår tre huvuduppgifter - kontroll, ingripande och service.
Kontrollen är den mest resurskrävande uppgiften. När det gäller den delen
av tillsynsverksamheten har jag förordat ett system som i huvudsak bygger
på att tillsynsmyndigheten alltid skall ha rätt att begära information av en
stiftelse. Tanken bakom detta system är att kontrollinsatserna via anmäl-
ningar från allmänheten skall styras till sådana stiftelser vars förvaltning det
kan finnas anledning att granska i något avseende. I vilken omfattning all-
mänheten kommer att vända sig till tillsynsmyndigheterna med klagomål är
det emellertid svårt att bedöma. Det kan dock antas att stiftelselagens krav
på att alla stiftelser skall ha revisor kommer att medverka till att antalet kla-
gomål blir begränsat.
Mitt förslag till stiftelselag innebär vidare att årsredovisningsskyldiga stif-
telser skall kontrolleras återkommande i den meningen att tillsynsmyndighe-
terna vaije år skall granska stiftelsernas årsredovisningar. Antalet stiftelser
som kommer att bli föremål för sådan kontroll kommer i vart fall till en bör-
jan att vara ungefär detsamma som i dag är föremål för motsvarande kontroll
enligt tillsynslagen eller cirka 7 000 stiftelser. Detta talar för att granskningen
av stiftelsernas redovisningar efter stiftelselagens ikraftträdande kommer att
kräva ungefär samma resurser som den f.n. gör. Det förhållandet att samt-
liga stiftelser som enligt stiftelselagen är föremål för återkommande kontroll
skall ha kvalificerad revisor torde dock kunna medverka till att tillsynsmyn-
digheternas granskning blir mindre tidskrävande.
Den verksamhet som länsstyrelserna i dag bedriver med stöd av tillsynsla-
gen är anslagsfinansierad. Enligt min mening är det emellertid rimligt att sta-
ten i framtiden får full kostnadstäckning för arbetet med den återkommande
kontrollen av stiftelserna. Jag förordar därför att de stiftelser som är föremål
för sådan kontroll skall åläggas att betala en årlig tillsynsavgift.
Prop. 1993/94:9
101
Även länsstyrelsernas verksamhet som registreringsmyndighet för stiftel- Prop. 1993/94:9
serna kommer att ställa krav på resurser av olika slag. Särskilt med hänsyn
till att uppbyggnaden av de nya stiftelseregistren kommer att ske under en
längre tidsperiod gör jag emellertid sammantaget den bedömningen att läns-
styrelserna inte behöver tillföras något extra resurstillskott för att klara
denna uppgift.
Även när det gäller registreringen av stiftelser är det enligt min mening
rimligt att staten får full kostnadstäckning. Jag förordar därför att de stiftel-
ser som är registrerade i stiftelseregistret skall åläggas att betala en årlig
registerhållningsavgift. Denna avgift bör i princip vara lika stor för alla stiftel-
ser. Avgiften bör vara beräknad så att den täcker kostnaderna för registrens
uppläggning och drift.
Vad jag hittills anfört i förevarande avsnitt har avsett stiftelser enligt stif-
telselagen. Även för den återkommande kontrollen av tryggandestiftelserna
är det emellertid rimligt att staten får full kostnadstäckning. Staten bör också
få full kostnadstäckning för registreringen av tryggandestiftelserna i det sär-
skilda register som tillsynsmyndigheten skall föra över dessa stiftelser. Jag
förordar därför att tryggandestiftelserna skall åläggas att årligen betala en
tillsynsavgift och en registerhållningsavgift.
I de nu angivna resursfrågorna har jag samrått med chefen för civildepar-
tementet. Det saknas för närvarande underlag för att bedöma storleken på
avgifterna för den återkommande kontrollen och registreringen av stiftel-
serna. Den frågan får därför utredas i särskild ordning.
När det därefter gäller att bedöma vilka effekter stiftelselagen kommer att
få på antalet mål och ärenden vid domstolarna måste man ha klart för sig att
den tillsyn som länsstyrelserna i dag utövar med stöd av tillsynslagen föranle-
der ytterst få mål och ärenden hos domstolarna. Det saknas anledning till
antagande att införandet av stiftelselagen kommer att förändra situationen
i någon nämnvärd utsträckning.
Även det förhållandet att brottsbalkens bestämmelser om bokföringsbrott
blir gällande för fler stiftelser än f.n. kan vara av betydelse i förevarande
sammanhang. Min bedömning är emellertid att antalet mål som denna ut-
vidgning föranleder kommer att bli försumbart.
I enlighet med vad jag nu har anfört har inom Justitiedepartementet upprät-
tats förslag till
1. stiftelselag,
2. lag om införande av stiftelselagen,
3. lag om ändring i brottsbalken,
4. lag om ändring i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsut-
fästelse m.m.,
5. lag om ändring i permutationslagen (1972:205),
6. lagom ändring i handelsregisterlagen (1974:157),
7. lag om ändring i bokföringslagen (1976:125), och
8. lag om fortsatt giltighet av lagen (1986:98) om undantag för vissa
102
kommuner och landstingskommuner från bestämmelserna i lagen Prop. 1993/94:9
(1929:116) om tillsyn över stiftelser.
Förslagen 1-7 har granskats av Lagrådet. Förslaget 8 är av sådan beskaf-
fenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse.
Stiftelselagen innehåller elva kapitel. Lagen är disponerad enligt följande:
- 1 kap. (inledande bestämmelser): i lagens första kapitel finns bl.a. be-
stämmelser om den allmänna definitionen av stiftelsebegreppet, om stif-
telsers rättskapacitet och om stiftelseledda koncerner,
- 2 kap. (förvaltning): i detta kapitel meddelas bl.a. bestämmelser om bety-
delsen av att stiftaren har meddelat förvaltningsföreskrifter i stiftelseför-
ordnandet och om förvaltningsformerna egen och anknuten förvaltning,
- 3 kap. (bokföringoch årsredovisning m.m.): i detta kapitel återfinns bl.a.
regler som innebär att en stiftelse under vissa förutsättningar blir bokför-
ingsskyldig enligt bokföringslagen (1976:125) och skyldig att upprätta of-
fentlig årsredovisning,
- 4 kap. (revision): i detta kapitel regleras hur revisionen i stiftelser skall
gå till,
- 5 kap. (skadestånd): i detta kapitel meddelas bestämmelser om skade-
ståndsskyldighet för en ledamot i en stiftelsestyrelse eller en förvaltare
för en stiftelse,
- 6kap. (ändringm.m. avföreskrifter i ett stiftelseförordnande): idettakapi-
tel meddelas bestämmelser om förutsättningarna för att man skall få
ändra, upphäva eller i särskilt fall åsidosätta föreskrifterna i stiftelseför-
ordnandet,
- 7kap. (likvidation och upplösning): i detta kapitel finns bl.a. bestämmel-
ser som innebär att en stiftelse som utövar näringsverksamhet under vissa
förutsättningar är skyldig att träda i likvidation,
- 8 kap. (stiftelses firma): i detta kapitel meddelas vissa bestämmelser om
en stiftelses firma,
- 9 kap. (tillsyn m.m.): i detta kapitel finns bestämmelser om tillsyn över
stiftelser och bestämmelser om entledigande av en ledamot i en stiftelses-
tyrelse eller en förvaltare som missköter sitt uppdrag,
- 10 kap. (registrering): i detta kapitel meddelas bestämmelser som innebär
att vissa stiftelser skall registreras i länsvis förda stiftelseregister,
- 11 kap. (insamlingsstiftelser och kollektivavtalsstiftelser): i detta kapitel
finns bestämmelser om insamlingsstiftelser och kollektivavtalsstiftelser -
två särskilda former av stiftelser.
1 kap. Inledande bestämmelser
De frågor som regleras av bestämmelserna i stiftelselagens första kapitel har
i den allmänna motiveringen behandlats i avsnitt 2.2.1, 2.2.3, 2.3, 2.5 och
2.6.6.
103
1§
En stiftelse bildas genom
1. förordnande enligt 2 §,
2. förordnande enligt 11 kap. 1 §,
3. förordnande i kollektivavtal enligt 11 kap. 3§, eller
4. åtgärd för grundande av pensionsstiftelse eller personalstiftelse enligt
lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.
För sådana stiftelser som avses i första stycket 2 och 3 gäller bestämmel-
serna i denna lag endast i den utsträckning som anges i 11 kap. För stiftelser
som avses i första stycket 4 gäller endast lagen om tryggande av pensionsut-
fästelse m.m.
(Jfr 1 kap. 1 § 1 och 7 § promemorieförslaget)
Lagens inledande paragraf, som förts in på förslag sln Lagrådet, syftar till att
underlätta förståelsen för lagens tillämpningsområde och av hur stiftelsebe-
greppet används i fortsättningen. Bestämmelsen har utformats i enlighet
med Lagrådets förslag.
Av bestämmelsen i första stycket framgår att fyra olika slags förmögen-
hetsbildningar godtas som stiftelser. Närmare bestämmelser om vilka krav
som med avseende på bildandet ställs på dessa som stiftelser godtagna för-
mögenhetsbildningar återfinns vad gäller stiftelser i allmänhet i 1 kap. 2 och
3 §§, insamlingsstiftelser i 11 kap. 1 §, kollektivavtalsstiftelser i 11 kap. 3 §
och tryggandestiftelser i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse
m.m.
Det bör framhållas att det förhållandet att en förmögenhetsbildning inte
uppfyller kraven för att godtas som en stiftelse inte behöver betyda att det
inte är några rättsverkningar knutna till förmögenhetsbildningen i fråga.
Vilka rättsverkningar som i det enskilda fallet är knutna till en förmögen-
hetsbildning som inte är en stiftelse får dock överlämnas till rättstillämp-
ningen. Med hänsyn till den utformning som stiftelselagen här föreslås få
torde dock förmögenhetsbildningar som tillerkännes rättsverkningar men
ändå faller utanför stiftelselagen bli ganska sällsynta.
Stiftelselagens tillämpningsområde är avgränsat till förmögenhetsbild-
ningar som har någon form av anknytning till Sverige. Att så är fallet kom-
mer dock i stiftelselagen endast till indirekt uttryck i 9 kap. 1 § första stycket
(jfr även kommentaren till 1 kap. 5 § och 7 kap. 1 §). Där anges kriterier i
syfte att för olika fall reglera frågan vilken länsstyrelse som är tillsynsmyn-
dighet. Men dessa kriterier kan samtidigt sägas vara ett uttryck för vilka för-
utsättningar som måste vara uppfyllda för att en stiftelse skall anses som en
svensk stiftelse.
2§
En stiftelse bildas genom att egendom enligt förordnande av en eller flera
stiftare avskiljs för att varaktigt förvaltas som en självständig förmögenhet
för ett bestämt ändamål.
Stiftelsens egendom skall anses vara avskild när den har tagits om hand av
någon som har åtagit sig att förvalta den i enlighet med stiftelseförordnan-
det.
(Jfr 1 kap. 2 § promemorieförslaget)
Prop. 1993/94:9
104
Paragrafen innehåller den allmänna definitionen av stiftelsebegreppet. Som
nämnts i den allmänna motiveringen (se avsnitt 2.2.1) är definitionen i hu-
vudsak utformad efter mönster av det stiftelsebegrepp som återfinns i till-
synslagen. Detta begrepp har belysts ganska ingående i avsnitt 2.1.1.
I paragrafens andra stycke finns dock en väsentlig nyhet i förhållande till
tillsynslagens stiftelsebegrepp. Nyheten består i att den för stiftelsen avsedda
egendomen måste vara avskild för att en stiftelse skall ha kommit till stånd.
Det bör dessutom påpekas att det i paragrafen inte anges alla de förutsätt-
ningar som måste vara uppfyllda för att det skall föreligga en stiftelse. I näst-
följande paragraf finns nämligen bestämmelser om att stiftelseförordnandet
skall ha skriftlig form, ett krav som också är en nyhet i förhållande till gäl-
lande ordning.
Första stycket
Av bestämmelsen i stycket framgår att det för stiftelsebildning fordras två
rättshandlingar från stiftarens sida, ett förordnande (stiftelseförordnande)
och en förmögenhetsdisposition som sker i enlighet med förordnandet. Vad
som krävs i fråga om den senare rättshandlingen regleras i andra stycket.
I likhet med vad som är fallet enligt tillsynslagens stiftelsebegrepp skall
stiftelseförordnandet först och främst innefatta en förklaring från stiftarens
sida att han för ett bestämt ändamål vill skapa en varaktigt bestående och
självständig förmögenhet av egendom som han i enlighet med förordnandet
tillskjuter själv. Som ett minimum skall viljeförklaringen således ge besked
i två avseenden, nämligen om den avsedda stiftelsens ändamål och om vilken
egendom som stiftaren avser att tillskjuta till förmån för detta ändamål eller,
i fall då stiftelsebildningen skall ske sedan stiftaren har dött, om vilken rätt
den avsedda stiftelsen skall ha till stiftarens kvarlåtenskap.
En fullständig ändamålsbestämning för en stiftelse omfattar i princip tre
moment: syfte, verksamhetsföremål och destinatärskrets. Syftet anger när-
mare vilket område stiftelsen skall verka inom eller vad den skall verka för,
t.ex. vetenskaplig forskning av visst slag, sjukvård, högre undervisning eller
tillgång till bostäder. Verksamhetsföremålet bestämmer närmare på vilket
sätt stiftelsen skall främja sitt syfte, t.ex. genom att utge kontanta bidrag
med en viss procentandel av förmögenhetens årliga avkastning eller genom
att uppföra och förvalta flerfamiljshus. Destinatärskretsen slutligen anger
vilka krav man måste uppfylla för att kunna komma i fråga för bidrag eller
förmån av annat slag från stiftelsen, t.ex. att man är i behov av extra stöd
för högskolestudier eller att man är bosatt i en viss församling. Det bör påpe-
kas att det inte föreligger något hinder mot att en och samma stiftelse har
mer än ett ändamål (jfr Hessler, Om stiftelser, s. 307 ff).
Den närmare innebörden av kravet att viljeförklaringen i stiftelseförord-
nandet skall innefatta ett bestämt ändamål är att ändamålet måste vara angi-
vet med en sådan grad av bestämdhet att det går att verkställa. I annat fall
får förordnandet inte någon rättsverkan överhuvudtaget. Förordnandet får
inte heller någon rättsverkan om det av stiftaren angivna ändamålet strider
mot lag eller goda seder eller om det - även om det ges en rimlig tolkning -
inte är möjligt att kunna främja (jfr NJA 1934 s. 66 samt Hessler, a.a.,
Prop. 1993/94:9
105
s.283ff och s. 300ff). Om syftet med förordnandet är att främja stiftaren i Prop. 1993/94:9
ekonomiskt avseende får förordnandet inte heller av ”stiftaren” avsedd rätts-
verkan (jfr vad som anförts i avsnitt 2.1.1). En annan sak är att stiftaren i
stiftelseförordnandet utan att han äventyrar den rättsverkan han vill uppnå
med sina dispositioner kan förbehålla sig nyttjanderätten t.ex. till en bostad
i en fastighet som han enligt förordnandet avser att donera till ”sin” stiftelse.
Det är inte nödvändigt att alla de nämnda momenten är angivna för att
det skall anses föreligga ett ändamål med erforderlig grad av bestämdhet.
För en verksamhetsstiftelse kan det t.o.m. räcka med att ändamålsbestäm-
ningen endast omfattar ett visst verksamhetsföremål (jfr Hessler, a.a.,
s.276f).
Som nyss nämndes innefattar första stycket krav på att stiftarens avsikt
med stiftelseförordnandet är att skapa en självständig förmögenhet av varak-
tig natur. Kravet i det senare avseendet får anses uppfyllt så snart det av stif-
taren angivna ändamålet är varaktigt och förordnandet inte innehåller före-
skrifter som i sig betyder att det endast kan vara verksamt under en kortare
tid, t.ex. två eller tre år. Ett exempel på föreskrifter av det senare slaget är
att förordnandet skall anses upphävt efter endast ett par år. Ett annat exem-
pel är att den avskilda egendomen snabbt skall förbrukas för ändamålet i
fråga (jfr vidare vad som anförs i anslutning till andra stycket).
Om kravet på varaktighet är uppfyllt får detta i regel anses visa att stifta-
ren med förordnandet avsett att få till stånd en självständig förmögenhet (jfr
NJA II 1929 s. 234 f). Som berörts i den allmänna motiveringen (se avsnitt
2.1.1) hindrar emellertid inte den omständigheten att varaktighetskravet är
uppfyllt att det ändå kan uppstå tvekan om vilken självständighet han har
avsett för den ifrågavarande egendomen. Särskilt gäller detta om stiftelseför-
ordnandet är testamentariskt och ”stiftaren” i ”stiftelseförordnandet” utsett
en juridisk person, t.ex. en ideell förening, att vara mottagare till den egen-
dom som anslagits. Inte så sällan används nämligen i dylika fall lokutioner
som ”att egendomen skall tillfalla” eller ”att den skall tillkomma” den juri-
diska personen. Sådana uttryck antyder att ”stiftarens” avsikt är att den ifrå-
gavarande egendomen inte skall bilda en från mottagarens förmögenhet
skild egendomsmassa utan i stället att den skall ingå i mottagarens förmögen-
het med skyldighet för denne att använda den på visst sätt. Liksom hittills
får förevarande fråga avgöras efter en samlad bedömning av förordnandets
innehåll. Om det för egendomen bestämda ändamålet och det ändamål som
mottagaren för egen del skall främja inte sammanfaller, talar detta för att
avsikten är att egendomen skall bilda en självständig förmögenhet. En an-
nan omständighet som talar i samma riktning är om det i förordnandet har
föreskrivits att egendomen skall hållas avskild från mottagarens tillgångar.
En omständighet som också kan vara av betydelse vid bedömningen men
som närmast talar i motsatt riktning är om stiftaren har föreskrivit att den
anslagna egendomen skall förbrukas (jfr särskilt NJA 1972 s. 573; jfr vidare
NJA II 1929 bl.a. s. 234 f och 247 ff, Karlgren, Ändamålsbestämmelse och
stiftelse, bl.a. s. 64 ff, Walin, Separationsrätt, s. 101 ff, Rodhe, Handbok i
sakrätt, s. 162 ff samt Hessler, a.a., s. 159 f och i Kammarkollegiet 1539 -
1989, s. 140).
Bestämmelsen i stycket ställer inga särskilda behörighetskrav på en stif-
106
tare. Vad som erfordras är att denne enligt allmänna regler själv råder över
den egendom som han avser att avskilja för stiftelsen. Ett hinder mot stiftel-
sebildning kan alltså föreligga om den som vill tillskapa en stiftelse är under-
årig eller har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken eller är försatt i
konkurs.
Andra stycket
Bestämmelsen i detta stycke reglerar närmare när den av stiftelseförordnan-
det omfattade egendomen skall anses avskild eller med andra ord vilka åt-
gärder som krävs från stiftarens eller, i de fall då stiftelsebildningen sker efter
hans död, hans rättsinnehavares sida med avseende på nämnda egendom för
att den av honom avsedda stiftelsebildningen skall komma till stånd. Be-
stämmelsen bör inte läsas isolerad för sig. För att få en fullständig belysning
av bestämmelsens närmare innebörd bör man även beakta innehållet i 2 kap.
2§ andra stycket andra meningen.
En stiftelse i tillsynslagens mening kan bestå av t.ex. en räntelöpande ford-
ran på stiftaren av benefik natur. Som berörts närmare i allmänna motive-
ringen innefattar bestämmelsen i förevarande stycke en förändring av rätts-
läget på denna punkt.
Enligt bestämmelsen skall den för stiftelsen avsedda egendomen ha tagits
om hand av någon (annan än stiftaren), som lämnat ett åtagande att förvalta
den i enlighet med stiftelseförordnandet (förvaltningsåtagande') för att den
skall anses avskild. Detta betyder i regel att besittningen till den egendom
som berörs skall ha övergått till någon som har lämnat ett förvaltningsåta-
gande. I fall då stiftelsebildningen sker medan stiftaren är i livet och förmö-
genhetsdispositionen omfattar t.ex. fast egendom innebär bestämmelsen så-
ledes att det beträffande den egendomen måste finnas ett skriftligt överlåtel-
seavtal undertecknat av stiftaren och för stiftelsens räkning av någon som
lämnat ett förvaltningsåtagande och den eller de senare måste även ha till-
trätt egendomen i fråga. Det bör påpekas i sammanhanget att man som
adressat i den överlåtelseförklaring som det skriftliga överlåtelseavtalet en-
ligt bestämmelserna i 4 kap. 1 § jordabalken (jfr 4 kap. 29 § jordabalken)
måste innehålla torde kunna ange den stiftelse som är under bildande (jfr
Hessler, a.a., s. 208 f, Kedner-Roos, Aktiebolagslagen, Del I, fjärde uppl.,
s. 53 samt prop 1975:103 s. 309). Och i fall då stiftelsebildningen sker efter
stiftarens död betyder förevarande bestämmelse att egendomen skall ha ut-
givits till någon som har lämnat ett förvaltningsåtagande och, om stiftelsen
är universell testamentstagare, därutöver har undertecknat arvskifteshand-
lingen för stiftelsens räkning.
Det kan förekomma att förmögenhetsdispositionen omfattar egendom be-
träffande vilken någon besittningsövergång inte äger rum (t.ex. rätt till
royalty). För att dylik egendom skall anses avskild i bestämmelsens mening
krävs - utöver ett förvaltningsåtagande - att det beträffande den egendomen
vidtagits sådana åtgärder som normalt förutsätts för att en förvärvare skall
erhålla skydd mot överlåtarens borgenärer.
Förvaltningsåtagandet är inte förknippat med något formkrav. Som hår
framhållits i den allmänna motiveringen kan det ändå vara lämpligt att detta
Prop. 1993/94:9
107
tecknas på den handling där stiftelseförordnandet är nedtecknat. Om ett Prop. 1993/94:9
”förvaltningsåtagande” skulle vara oklart till sin innebörd får man försöka
klarlägga avsikten hos den som har avgivit åtagandet i fråga.
Av bestämmelsen i stycket följer att stiftaren eller stiftarna inte ensamma
kan bilda styrelse i eller bli förvaltare för stiftelsen vid själva stiftelsebild-
ningen (jfr 2 kap. 10 § och 19 § andra stycket).
Bedömningen av om varaktighetsrekvisitet enligt paragrafens första
stycke är uppfyllt skall - som också berörts i den allmänna motiveringen (se
avsnitt 2.2.1) - ske med utgångspunkt i den egendom som avskilts för stiftel-
sen och utan hänsynstagande till eventuella utfästelser i förordnandet om yt-
terligare tillskott. Till skillnad från tillsynslagens stiftelsebegrepp kommer
därför stiftelselagens allmänna definition av stiftelsebegreppet sällan att om-
fatta anslagsberoende ”stiftelser” (jfr vad som anförts i kommentaren till
föregående paragraf).
3§
Ett stiftelseförordnande skall vara skriftligt och undertecknat av stiftaren el-
ler stiftarna.
Ett giltigt testamentariskt förordnande skall godtas som ett stiftelseförord-
nande enligt denna lag utan hinder av bestämmelsen i första stycket.
(Jfr 1 kap. 3 § första stycket promemorieförslaget)
I paragrafen föreskrivs att stiftelseförordnandet skall uppfylla vissa form-
krav. Frågorna har behandlats i avsnitt 2.2.1 i den allmänna motiveringen.
Första stycket
Den viljeförklaring som stiftelseförordnandet utgör skall enligt bestämmel-
sen i första stycket komma till uttryck i en handling som är undertecknad av
stiftaren eller stiftarna. Detta krav innefattar en nyordning i förhållande till
gällande rätt.
Den nya ordningen innebär inte nödvändigtvis att stiftaren måste upprätta
en särskild handling där stiftelseförordnandet tas in. Förordnandet kan lika
gärna innefattas i ett gåvobrev eller testamente eller, i fall då stiftaren är en
juridisk person, i ett styrelseprotokoll som har undertecknats av behöriga
företrädare. Bestämmelsen innebär inte heller att stiftelseförordnandet
måste framgå av en enda handling. Vid stiftelsebildning som skall ske sedan
stiftaren har dött kan således förordnandet återfinnas dels i stiftarens testa-
mente och dels i en handling som har undertecknats av den som genom testa-
mentet fått i uppdrag att fullborda stiftelsebildningen (ang. uppdrag i testa-
mente att bilda stiftelse, jfr Hessler, a.a., s. 267 ff).
Det senast sagda ger vid handen att det inte är nödvändigt att stiftaren
egenhändigt har skrivit under den handling där stiftelseförordnandet åter-
finns. Vid stiftelsebildning som skall ske medan stiftaren är i livet kan själva
förordnandet vara underskrivet av någon som befullmäktigats att göra detta
enligt en av stiftaren utfärdad skriftlig fullmakt (jfr Hessler, a.a., s. 210 ff).
Kravet på att stiftelseförordnandet skall vara skriftligt betyder inte att det
skall ställas särskilda krav på tydlighet såvitt avser innebörden av testamen-
108
tariska förordnanden. Ett i testamente intaget förordnande skall alltså god- Prop. 1993/94:9
kännas som stiftelseförordnande, om det efter sedvanlig testamentstolkning
går att fastställa att testator därmed avsett att inrätta en stiftelse (jfr t.ex.
vad som sagts i avsnitt 2.1.1 och i anslutning till 2 § första stycket om svårig-
heten att i vissa fall avgöra om testator avsett att egendomen skall bilda en
självständig förmögenhet; jfr också 1 kap. 3 § andra stycket promemorieför-
slaget).
Det föreligger inte något hinder mot att stiftaren i sitt förordnande medde-
lar andra föreskrifter beträffande stiftelsen än sådana som rör ändamålet och
vilken egendom som skall avskiljas. Förutsatt att formkravet i förevarande
stycke har iakttagits omfattar stiftelseförordnandet alla de föreskrifter som
stiftaren har meddelat om stiftelsen, t.ex. i en som stadgar för stiftelsen be-
tecknad handling vilken har fogats som bilaga till det underskrivna förord-
nandet.
Andra stycket
Bestämmelsen i andra stycket innebär att ett stiftelseförordnande som åter-
finns i ett giltigt, testamentariskt förordnande godtas som ett stiftelseförord-
nande även om inte formföreskrifterna i första stycket är uppfyllda.
Det följer av bestämmelsen att ett stiftelseförordnande som ges i ett munt-
ligt testamente (jfr 10 kap. 3 § ärvdabalken) skall godtas som stiftelseförord-
nande. Vidare följer det av bestämmelsen att ett förordnande som är intaget
i ett testamente som inte är undertecknat godtas som ett stiftelseförord-
nande, om testamentet blir gällande mot arvingarna antingen på grund av
att de har godkänt det eller på grund av att de har delgivits testamentet enligt
14 kap. 4 § ärvdabalken och sedan underlåtit att väcka klandertalan.
4§
En stiftelse kan förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter samt föra ta-
lan inför domstolar och andra myndigheter.
För en stiftelses förpliktelser svarar endast stiftelsens tillgångar.
(Jfr 1 kap. 2 § första stycket och 4 § promemorieförslaget)
Frågan om en stiftelses rättskapacitet har i den allmänna motiveringen be-
handlats i avsnitt 2.3.
Första stycket
Innebörden av bestämmelsen i första stycket är att en stiftelse har rättskapa-
citet i samma ögonblick som den har bildats.
Andra stycket
Att endast stiftelsens tillgångar svarar för stiftelsens förpliktelser innebär att
varken stiftaren, styrelsen eller någon annan som har hand om stiftelsens an-
gelägenheter har något personligt betalningsansvar för de förbindelser som
stiftelsen ingår. En annan sak är att en företrädare för stiftelsen kan bli
109
skadeståndssskyldig gentemot stiftelsen eller tredje man under vissa förut- Prop. 1993/94:9
sättningar (se 5 kap. nedan).
Principen att endast stiftelsens tillgångar svarar för stiftelsens förbindelser
gäller emellertid inte undantagslöst. Om stiftelsen utövar näringsverksamhet
kan nämligen ett personligt betalningsansvar uppkomma under vissa förut-
sättningar enligt vad som framgår av bestämmelserna i 7 kap.
5§
Om en stiftelse äger så många aktier eller andelar i en svensk eller utländsk
juridisk person att den har mer än hälften av rösterna för samtliga aktier eller
andelar, är stiftelsen moderstiftelse och den andra juridiska personen dotter-
företag. Äger ett dotterföretag eller äger en moderstiftelse och ett eller flera
dotterföretag tillsammans eller äger flera dotterföretag tillsammans så
många aktier eller andelar i en juridisk person som nyss har sagts, är även
den sistnämnda juridiska personen dotterföretag till moderstiftelsen.
Om en stiftelse i annat fall på grund av aktie- eller andelsinnehav eller av-
tal ensam har ett bestämmande inflytande över en juridisk person och en
betydande andel i resultatet av dess verksamhet, är stiftelsen moderstiftelse
och den juridiska personen dotterföretag.
Moderstiftelse och dotterföretag utgör tillsammans en koncern.
(Jfr 1 kap. 5 § promemorieförslaget)
Bestämmelserna i denna paragraf har i allmänna motiveringen behandlats i
avsnitt 2.6.6. De har utformats efter mönster av 1 kap. 2 § aktiebolagslagen
(1975:1385). Bestämmelserna anger när en stiftelse intar ställning av
moderstiftelse i förhållande till en annan juridisk person och stiftelsen till-
sammans med denna juridiska person bildar en koncern.
Särskilda bestämmelser om koncernförhållanden finns i 3 kap. (om bokfö-
ring och årsredovisning m.m.), i 4 kap. (om revision) och i 9 kap. (om till-
syn).
Definitionen i paragrafen förutsätter, precis som dess förebild i aktiebo-
lagslagen, att moderstiftelsen är en svensk stiftelse, dvs. en stiftelse som om-
fattas av stiftelselagen (jfr vad som anförts i anslutning till kommentaren till
1§).
Första stycket
Det som är utmärkande för en koncern är att en juridisk person har möjlig-
het att utöva ett bestämmande inflytande över en annan juridisk person och
att det finns en väsentlig intressegemenskap mellan de båda. Dessa förhål-
landen föreligger typiskt, när en juridisk person innehar så många aktier el-
ler andelar i en annan juridisk person att den har mer än hälften av röstetalet
för samtliga aktier eller andelar i den senare juridiska personen (jfr bestäm-
melsen i styckets första mening).
Bestämmelsen i andra meningen innebär att en stiftelse även kan vara mo-
derstiftelse utan att stiftelsen direkt är ägare till aktier eller andelar som nyss
sagts. Enligt bestämmelsen är t.ex. en stiftelse moderstiftelse om den via ett
eller flera av stiftelsen direktägda dotterföretag innehar röstmajoriteten i en
annan juridisk person. .
Andra stycket
Prop. 1993/94:9
Bestämmande inflytande utan röstmajoritet kan t.ex. föreligga i fall då ak-
tierna eller andelarna i den juridiska personen är spridda på så många händer
att stiftelsens innehav räcker till s.k. praktisk majoritet. Ett annat exempel
på bestämmande inflytande utan röstmajoritet är om stiftelsen skall främja
sitt syfte genom att meddela kredit och de avtal som stiftelsen träffar med
olika kredittagare ger stiftelsen rätt att medverka i viktigare beslut.
6§
En stiftelse skall ha ett namn. Namnet skall innehålla ordet stiftelse.
Ingen annan än en stiftelse får i sitt namn använda ordet stiftelse eller en
förkortning av detta ord.
Bestämmelser om stiftelses firma finns i 8 kap.
(Jfr 2 kap. 14 och 21 §§ promemorieförslaget)
Frågan om stiftelsers namn har i den allmänna motiveringen behandlats i av-
snitt 2.6.3.
Första stycket
Enligt bestämmelsen i första stycket skall en stiftelse ha ett namn som inne-
håller ordet stiftelse. Om namnet inte är bestämt i stiftelseförordnandet an-
kommer det enligt bestämmelsen i 2 kap. 7 § på styrelsen eller förvaltaren
att besluta om namn för stiftelsen.
Insamlingsstiftelser, kollektivavtalsstiftelser och tryggandestiftelser skall
också ha namn innehållande ordet stiftelse (jfr 11 kap. 2 och 4 §§ första och
andra styckena samt 9 § andra stycket och 27 § tredje stycket förslaget till
lag om ändring i tryggandelagen).
En bestämmelse som innebär att ordet stiftelse eller en förkortning av
detta ord inte får användas av andra rättssubjekt än stiftelser återfinns i före-
varande paragrafs andra stycke. Stiftelselagen innefattar emellertid inte
några regler som skyddar en stiftelse mot att en annan stiftelse använder den
förra stiftelsens namn utan tillstånd. Detta betyder dock inte att stiftelsen
helt saknar rättsligt skydd mot att så sker. Stiftelsens namn torde nämligen
åtnjuta skydd om det har blivit allmänt känt (se prop. 1974:4 s. 62 f, Bernitz
m.fl., Immaterialrätt, 2. uppl., s. 158 och 1991/92:LU20).
Andra stycket
Bestämmelsen i stycket har utformats efter mönster av bestämmelsen i 14
kap. 3 § första stycket lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar. Den in-
nebär att ordet ”stiftelse” får ett bättre skydd än f.n. (jfr också 10 § första
stycket 4 och 16§ firmalagen, 1974:156, 4§ 2 b) mönsterskyddslagen,
1970:485, samt 13 § första stycket 5 namnlagen, 1982:670).
När det i andra stycket talas om ”stiftelse” avses därmed samtliga de for-
mer av stiftelser som nämns i 1 §. Att även vissa äldre förmögenhetsbild-
ningar som vid stiftelselagens ikraftträdande inte uppfyller kraven på stif-
telse enligt 1 § får (och även skall) använda ordet stiftelse i sitt namn följer
111
av förslaget till lag om införande av stiftelselagen (se 3 § andra meningen
och 4§ första stycket).
Förbudet för andra rättssubjekt än stiftelser att använda ordet stiftelse el-
ler en förkortning av detta ord är sanktionerat i 10 kap. 12 § stiftelselagen.
Förbudet är dock inte absolut (jfr 15 § förslaget till lag om införande av stif-
telselagen).
Tredje stycket
Som berörts i den allmänna motiveringen (se avsnitt 2.8.2) skall firmarätts-
liga verkningar vara knutna till registreringen i stiftelseregistret.
Generella bestämmelser om firma meddelas i firmalagen (1974:156). Som
berörts i den allmänna motiveringen måste firmalagens bestämmelser kom-
pletteras med bestämmelser som rör endast stiftelsers firma. Det har ansetts
lämpligt att här ta in en upplysning om var i stiftelselagen man finner den
lagens bestämmelser om firma.
7§
Bestämmelserna i 5 § och 6 § första stycket och 2-10kap. gäller inte i fråga
om stiftelser vilkas tillgångar enligt stiftelseförordnandet får användas en-
dast till förmån för bestämda fysiska personer.
(Jfr 1 kap. 1 § 4 promemorieförslaget)
Bestämmelsen i denna paragraf innebär att sådana stiftelser i vars destinatärs-
krets som den angivits i stiftelseförordnandet ingår endast bestämda fysiska
personer undantas från stiftelselagens tillämpningsområde. Hithörande
fråga har behandlats i avsnitt 2.2.3 i den allmänna motiveringen.
Motsvarande paragraf i det till Lagrådet remitterade förslaget innehöll
även ett undantag för ”kyrkostiftelser”. På Lagrådets inrådan har emellertid
den bestämmelsen flyttats till 4 § andra stycket lagen om införande av stiftel-
selagen.
En stiftelse omfattas givetvis av förevarande undantagsbestämmelse om
stiftaren i förordnandet direkt har namngett en eller flera personer som sam-
tidiga eller successiva destinatärer. Detsamma gäller om destinatärerna en-
dast har angetts indirekt, t.ex. alla anställda vid ett visst företag vid en viss,
vid förordnandets avgivande redan passerad tidpunkt. S.k. vinstandelsstif-
telser kan ha en destinatärskrets som är bestämd på ett sådant sätt.
Förevarande undantagsbestämmelse är också tillämplig om tillhörighet till
viss släkt enligt förordnandet utgör den enda kvalifikation man måste upp-
fylla för att kunna komma i fråga som destinatär. Detta betyder att stiftelse-
lagen inte gäller för ett testamentariskt förordnande som t.ex. innebär att
den löpande avkastningen på viss egendom skall tillkomma testators barn så
länge de lever, varefter testators ännu ofödda barnbarn skall erhålla egendo-
men med äganderätt (ett sådant förordnande är giltigt enligt 9 kap. 2 § ärvda-
balken).
Ett förordnande som innebär att frågan vem eller vilka som skall komma
i åtnjutande av förmån av stiftelsen avgörs efter en av stiftarens vilja obe-
roende prövning av stiftelsens förvaltning eller av annan omfattas däremot
Prop. 1993/94:9
112
inte av undantagsbestämmelsen i 7 §. Härav följer bl.a. att stiftelselagen gäl-
ler i sin helhet för s.k. familjestiftelser, dvs. stiftelser vars förordnanden inne-
bär att tillhörighet till viss släkt är en men inte den enda kvalifikationen för
att man skall kunna komma i fråga som destinatär (jfr Hessler a.a., s. 311 f).
Härav följer också att stiftelselagen gäller för ett förordnande som innebär att
destinatären är den person som från tid till annan innehar en viss tjänst vid en
viss myndighet eller ett visst företag (jfr Hessler a.a., s. 311).
Förevarande undantagsbestämmelse gäller bara om stiftelsen uteslutande
har bestämda destinatärer. Om stiftaren har förordnat t.ex. att avkastningen på
stiftelsens förmögenhet skall tillfalla vissa i förordnandet namngivna personer
så länge de lever och att den därefter skall användas i syfte att främja vetenskap-
lig forskning av visst slag är således stiftelselagen tillämplig på stiftelsen redan
från det att den bildades.
Det bör till sist påpekas att stiftelser som omfattas av 7 § får ha ett namn som
innehåller ordet stiftelse.
8§
1 9 kap. finns bestämmelser om att stiftelser står under tillsyn av en tillsyns-
myndighet. 110 kap. finns bestämmelser om att vissa stiftelser skall vara re-
gistrerade i ett stiftelseregister.
(Jfr promemorieförslaget 1 kap. 6 §)
Såväl begreppet tillsynsmyndighet som stiftelseregister förekommer på åt-
skilliga ställen i lagtexten. Vilken myndighet som är tillsynsmyndighet fram-
går dock först av bestämmelserna om tillsyn i 9 kap. Lagens bestämmelser
om stiftelseregistret återfinns först i 10 kap. Det har därför ansetts lämpligt
att redan här ange var i stiftelselagen man hittar reglerna om tillsyn och regi-
strering.
2 kap. Förvaltning
I detta kapitel meddelas bl.a. bestämmelser om vilken betydelse det har att
stiftaren meddelat olika förvaltningsföreskrifter i sitt förordnande och om
förvaltningsformerna egen och anknuten förvaltning. Hithörande frågor har
i den allmänna motiveringen behandlats i avsnitt 2.6.1-2.6.5.
Allmänt om förvaltningen
I detta avsnitt (1-8 §§) meddelas mera allmänna bestämmelser som gäller för
förvaltningen av en stiftelse oavsett förvaltningsform.
1§
Föreskrifterna i stiftelseförordnandet skall följas vid förvaltningen av stiftel-
sens angelägenheter, om inte föreskrifterna strider mot någon bestämmelse
i denna lag.
(Jfr 2 kap. 1 § promemorieförslaget)
Bestämmelsen i paragrafen har behandlats i avsnitt 2.6.1 i den allmänna mo-
Prop. 1993/94:9
113
8 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 9
tiveringen. Som framgår där är den utformad i enlighet med vad Lagrådet Prop. 1993/94:9
förordat.
Bestämmelsen slår fast utgångspunkten för all stiftelseförvaltning - att
föreskrifterna i stiftelseförordnandet skall följas. Med undantag för före-
skrifter om revision (jfr 4 kap. 9 § tredje stycket) tar bestämmelsen sikte på
alla föreskrifter som stiftaren har meddelat och således inte bara på före-
skrifter avseende frågor som behandlas i detta kapitel. Med begreppet ”före-
skrifter i stiftelseförordnandet” avses inte enbart de ursprungligen, av stifta-
ren meddelade föreskrifterna utan även föreskrifter som har ändrats med
stöd av bestämmelserna i 6 kap. eller motsvarande äldre bestämmelser.
Det bör särskilt observeras att bestämmelsen saknar betydelse i fråga om
stiftelsens ändamålsföreskrifter. Ett stiftelseförordnande blir nämligen ogil-
tigt om de avsedda ändamålsföreskrifterna står i strid mot en tvingande be-
stämmelse meddelad i stiftelselagen. Detta följer av allmänna rättsgrundsat-
ser (jfr vad som anförts i avsnitt 2.1.1). Eftersom ogiltigheten följer av all-
männa rättsgrundsatser gäller f.ö. att ett stiftelseförordnande blir ogiltigt
även i fall då ändamålsföreskrifterna strider mot någon annan tvingande lag-
bestämmelse. Och om det skulle inträffa att en ändamålsföreskrift står i strid
mot en tvingande bestämmelse meddelad i en annan (grundlagsenlig) för-
fattning än lag, får det också anses följa av allmänna rättsgrundsatser att för-
ordnandet blir ogiltigt. Det nu sagda innebär alltså att ändamålsföreskrif-
terna för en stiftelse aldrig kan ersättas av några bestämmelser meddelade i
lag eller annan författning.
Sammanfattningsvis gäller alltså följande för en giltig stiftelsebildning. Av
stiftaren meddelade ändamålsföreskrifter skall alltid följas så länge de inte
har ändrats eller upphävts enligt bestämmelserna i 6 kap. I övrigt skall stiftel-
seförordnandets föreskrifter rörande förvaltningen av stiftelsen följas om de
inte strider mot en tvingande bestämmelse i stiftelselagen, i vilka fall i stället
den tvingande bestämmelsen skall tillämpas. Det nu senast sagda gäller även
i fall då förvaltningsföreskriften i stiftelseförordnandet strider mot någon
tvingande bestämmelse i annan lag eller författning. Om det inte följer av
stiftelseförordnandet (på grund av uttryckliga föreskrifter eller annat) vilka
regler som skall gälla i en viss fråga, fyller stiftelselagens förvaltningsbestäm-
melser ut förordnandet.
En bestämmelse i stiftelselagen är dispositiv om det i anslutning till den
anges i lagtexten att den skall gälla om inte annat följer av stiftelseförordnan-
det. Bestämmelser som saknar ett sådant förbehåll är tvingande.
2§
Om ett åtagande att förvalta stiftelsens egendom i enlighet med stiftelseför-
ordnandet görs av en eller flera fysiska personer, föreligger egen förvaltning.
Görs ett sådant åtagande av en juridisk person, föreligger anknuten förvalt-
ning.
Den eller de fysiska personer som har åtagit sig att förvalta stiftelsens
egendom i enlighet med stiftelseförordnandet bildar styrelse för stiftelsen.
Vid ett sådant omhändertagande av egendom som avses i lkap. 2§ andra
stycket får stiftelsen företrädas av någon som skall ingå i styrelsen.
Den juridiska person som har åtagit sig att förvalta stiftelsens egendom är
114
förvaltare för stiftelsen. Om staten har gjort ett sådant åtagande, är det i Prop
stället den myndighet som har gjort åtagandet för statens räkning som är för-
valtare.
(Jfr 2 kap. 2 § promemorieförslaget)
Första stycket
Bestämmelserna i detta stycke definierar begreppen egen respektive anknu-
ten förvaltning. Avgörande är vem som har lämnat förvaltningsåtagandet en-
ligt 1 kap. 2 § andra stycket.
Vid stiftelsebildning som sker medan stiftaren är i livet är det alltid stifta-
ren som bestämmer stiftelsens förvaltningsform. Hans val av förvaltnings-
form kommer då till ett otvetydigt uttryck genom att han själv kontaktar den
eller de personer eller den juridiska person som han önskar skall förvalta
den tänkta stiftelsen. Hans val av förvaltningsform kan därutöver också
komma till uttryck direkt eller indirekt i själva stiftelseförordnandet.
I ett stiftelseförordnande som skall verkställas sedan stiftaren har dött kan
stiftaren ha meddelat föreskrifter om förvaltningsform för stiftelsen men i
likhet med gällande rätt ställer inte stiftelselagen något krav på att så sker.
Om stiftelseförordnandet inte lämnar något som helst besked på denna
punkt, bör man som regel kunna tolka detta så att stiftaren avsett att stiftel-
sen skall ha egen förvaltning. Har stiftaren däremot i förordnandet namngi-
vit ett antal personer som tillsammans, vid tidpunkten för förordnandet, bil-
dar ett organ för en viss juridisk person, t.ex. är ledamöter i en ideell för-
enings styrelse, får förordnandet tolkas med hänsyn till omständigheterna
i det enskilda fallet. Ett förordnande som innebär att de (icke namngivna)
personer som från tid till annan bildar ett visst organ i en viss juridisk person
skall vara styrelse för stiftelsen torde däremot som regel ges den tolkningen
att stiftaren avsett att stiftelsen skall ha egen förvaltning.
Oavsett vilken förvaltningsform stiftaren avsett att stiftelsen skall ha kan
det i fall då stiftelseförordnandet är testamentariskt tänkas uppstå svårighe-
ter att finna någon som vill lämna ett förvaltningsåtagande. Med tanke på
sådana fall har det i 9 kap. 9 § tagits in bestämmelser som innebär att länssty-
relsen i det län där stiftaren hade sitt hemvist skall verka för att ett sådant
förvaltningsåtagande lämnas (jfr 3 § andra stycket tillsynslagen). Enligt de
angivna bestämmelserna i stiftelselagen får länsstyrelsen vidare om det före-
ligger svårigheter med att finna någon som vill lämna ett förvaltningsåta-
gande förordna om annan förvaltningsform för stiftelsen i fråga än den som
har föreskrivits av stiftaren.
Andra stycket
Om det är en eller flera fysiska personer som har lämnat ett förvaltningsåta-
gande bildar den eller de personerna ett organ för stiftelsen som i stiftelsela-
gen benämns styrelse. Som redan framhållits i den allmänna motiveringen
finns det däremot inte något hinder mot att en stiftelse använder en annan
beteckning än styrelse på det organ som rättsligt sett utgör dess styrelse, om
stiftaren i stiftelseförordnandet har meddelat föreskrift om att detta organ
skall ha en annan beteckning.
1993/94:9
115
Bestämmelsen i andra meningen har tillkommit på förslag av Lagrådet. Av Prop. 1993/94:9
bestämmelsen följer att den av stiftaren för stiftelsen anslagna egendomen är
avskild och stiftelsebildningen fullbordad så snart egendomen har tagits om
hand av en person som åtagit sig att förvalta den i enlighet med stiftelseför-
ordnandet. I fall då det enligt stiftelseförordnandet skall ingå mer än en per-
son i styrelsen, är det alltså inte någon förutsättning för stiftelsens tillkomst
att styrelsen är komplett eller ens beslutför. Om förmögenhetsdispositionen
omfattar endast fast egendom, räcker det således med att det skriftliga över-
låtelseavtalet avseende egendomen undertecknas av endast en person för
stiftelsens räkning (jfr vad som anförs i anslutning till 9 kap. 7 §).
Tredje stycket
En stiftelse kan endast ha en förvaltare. Däremot kan en juridisk person
mycket väl vara förvaltare för flera stiftelser.
Motivet till bestämmelsen i andra meningen har berörts närmare i all-
männa motiveringen, avsnitt 2.6.2.
Frågor om mottagande för statens räkning av gåvo- och donationsmedel
prövas enligt förordningen (1964:484) om mottagande för statens räkning av
gåvo- och donationsmedel. Ett beslut enligt den förordningen att ta emot en
viss donation är inte liktydigt med ett förvaltningsåtagande enligt 1 kap. 2 §
andra stycket. För att ett sådant åtagande skall föreligga i det enskilda fallet
krävs det att den av stiftelseförordnandet omfattade egendomen har tagits
om hand av en myndighet vars företrädare gentemot stiftaren eller dennes
rättsinnehavare för statens räkning lämnat ett åtagande att förvalta den i en-
lighet med förordnandet.
3§
Styrelsen eller förvaltaren svarar för att föreskrifterna i stiftelseförordnandet
följs.
Första stycket medför inte ansvar för styrelsen eller förvaltaren för åtgär-
der som i enlighet med stiftelseförordnandet vidtagits av någon annan än sty-
relsen i fråga om att utse eller entlediga ledamöter eller ordförande i styrel-
sen eller av någon annan än styrelsen eller förvaltaren i fråga om att utse
eller entlediga revisor i stiftelsen eller att bestämma arvode åt styrelsen, för-
valtaren eller revisorerna.
Inte heller medför första stycket ansvar för styrelsen eller förvaltaren för
innehållet i en revisors uppdrag till den del det finns föreskrifter om detta i
stiftelseförordnandet.
(Jfr 2 kap. 3 § promemorieförslaget)
Paragrafen innehåller de centrala bestämmelserna om vilka uppgifter styrel-
sen och förvaltaren skall svara för vid förvaltningen av en stiftelse. Hithö-
rande frågor har i den allmänna motiveringen behandlats i avsnitt 2.6.3. I
redaktionellt avseende är paragrafen utformad i enlighet med Lagrådets för-
slag.
116
Första stycket
Prop. 1993/94:9
Bestämmelsen i detta stycke slår fast att det vid egen förvaltning är styrelsen
och vid anknuten förvaltning förvaltaren som svarar för att föreskrifterna i
stiftelseförordnandet följs. En föreskrift i ett stiftelseförordnande kan vara
ogiltig (se 1 § och vad som anförs i kommentaren till den paragrafen). Det
har inte ansetts nödvändigt att i förevarande stycke klargöra att styrelsen el-
ler förvaltaren i ett sådant fall inte skall tillämpa den ogiltiga bestämmelsen.
Vissa andra undantag från regeln i stycket har emellertid tagits upp i paragra-
fens andra och tredje stycke.
Vid anknuten förvaltning är det ytterst ett åliggande för förvaltarens
högsta verkställande organ eller, om ett handelsbolag är förvaltare, på envar
av de bolagsmän som har rätt att företräda bolaget eller, om bolagsmännen
gemensamt företräder bolaget, på bolagsmännen i förening att se till så att
förordnandet efterlevs (se allmänna motiveringen, avsnitt 2.6.2). Ansvaret
för detta kommer således att hos förvaltaren vila på
1. myndighetens chef eller i vissa fall myndighetens styrelse, om förvalta-
ren är en statlig myndighet,
2. kommunens eller landstingets styrelse, om förvaltaren är en kommun
eller ett landsting,
3. kyrkorådet, om förvaltaren är en kyrklig kommun,
4. bolagets eller föreningens styrelse, om förvaltaren är ett aktiebolag el-
ler en ekonomisk förening,
5. föreningens eller stiftelsens styrelse, om förvaltaren är en ideell för-
ening eller en stiftelse (med egen förvaltning), eller
6. envar av de bolagsmän eller på de bolagsmän i förening som företräder
bolaget, om förvaltaren är ett handelsbolag.
Vilket organ som i det enskilda fallet är det högsta verkställande organet
för en statlig myndighet får - i fråga om myndigheter under regeringen - av-
göras med ledning av instruktionen för den aktuella myndigheten. Om det
av den följer att verksförordningen (1987:1100) i sin helhet är tillämplig på
myndigheten är det chefen för myndigheten som är myndighetens högsta
verkställande organ.
Det ansvar som enligt bestämmelsen i stycket åvilar styrelsen eller förval-
taren innefattar först och främst att se till att stiftelsens tillgångar kommer
till användning i det syfte och på det sätt som stiftaren föreskrivit samt i före-
kommande fall till förmån för någon som omfattas av den av stiftaren be-
stämda destinatärskretsen. När det gäller avkastningsstiftelser är det därvid
i regel så att syftet skall främjas genom utbetalning av kontanta bidrag till
ett värde som svarar mot en viss del av stiftelsens avkastning under en viss
tidsperiod.
I fråga om begreppet avkastning uttalades det i lagrådsremissen (i special-
motiveringen till 2 kap. 3 §) att man därmed bör förstå sådan avkastning som
är direkt knuten till den av stiftelsen innehavda förmögenheten, dvs. lö-
pande avkastning i form av ränta och utdelning, såvida inte stiftelseförord-
nandet i det enskilda fallet ger fog för en annan tolkning. Lagrådet har riktat
invändningar mot detta uttalande och ifrågasatt om det inte finns skäl att
anlägga ett mer nyanserat synsätt. Enligt Lagrådet skulle det - inte minst
117
mot bakgrund av den utveckling som ägt rum på värdepappersmarknaden -
många gånger framstå som konstlat och från ekonomisk synpunkt som omo-
tiverat att göra den åtskillnad mellan löpande avkastning och avkastning i
form av värdestegring som antyds i specialmotiveringen.
Med anledning av vad Lagrådet sålunda anfört måste först och främst slås
fast att gränsen för vad som får användas för främjandet av stiftelsens syfte
ytterst alltid måste bestämmas med ledning eller tolkning av föreskrifterna
i stiftelseförordnandet. Om gränsen därvid har preciserats till en viss del av
avkastningen, är det alltså en uppgift för stiftelsens styrelse eller förvaltare
att bedöma vad stiftaren för sin del kan ha lagt in i detta begrepp.
I många fall kan det direkt följa av stiftelseförordnandet vilken betydelse
stiftaren lagt in i begreppet avkastning. Stiftaren kan t.ex. ha föreskrivit att
endast löpande avkastning får användas eller att stiftelsens kapital inte får
användas för främjandet av stiftelsens syfte. Föreskrifter av sådant slag inne-
bär förbud mot att avkastning i form av värdestegring används och stiftelsens
styrelse eller förvaltare måste då göra en åtskillnad mellan avkastning som
är löpande och avkastning som beror på värdestegring, även om en sådan
åtskillnad skulle framstå som konstlad och omotiverad från ekonomisk syn-
punkt.
När det därefter gäller fall då varken stiftelseförordnandet eller omstän-
digheterna i övrigt ger någon som helst ledning för bedömningen av vilken
innebörd stiftaren lagt in i begreppet avkastning är det naturligt att stiftel-
sens styrelse eller förvaltare tillskriver stiftaren den uppfattning om begrep-
pet som vid tidpunkten för förordnandet var förhärskande i civilrättsliga
sammanhang. I civilrättsliga sammanhang har begreppet avkastning sedan
länge ansetts ha betydelsen av sådan ränta och utdelning som är direkt knu-
ten till en viss förmögenhet, dvs. löpande avkastning (jfr t.ex. prop. 1929:83,
s. 99, Hessler, a.a., s. 164, RÅ 1979 ref. 2:9, 4 kap. 10 § jordabalken, 65 §
köplagen, 1990:931, och prop. 1988/89:76 s. 188). Den av Lagrådet påtalade
utvecklingen på värdepappersmarknaden torde i varje fall inte ännu ha för-
ändrat detta synsätt. Slutsatsen av det nu anförda blir därför att man med
begreppet avkastning i ett stiftelseförordnande bör förstå löpande avkast-
ning, så länge inte stiftelseförordnandet eller omständigheterna i övrigt i det
enskilda fallet ger stöd för en annan tolkning.
All användning av stiftelsetillgångar behöver inte stå i direkt och uttryck-
lig överensstämmelse med stiftelsens ändamål. Till exempel måste de kost-
nader som en avkastningsstiftelse förorsakas till följd av den bidragsgivande
verksamheten eller av omplaceringar av förmögenheten bestridas av stiftel-
sen. Det följer för övrigt även av vissa bestämmelser i stiftelselagen att en
stiftelse får förbruka medel utan att det sker till främjande av stiftelsens än-
damål (jfr t.ex. 2 kap. 15 och 22 §§ samt 4 kap. 16 §).
Bestämmelsen i förevarande stycke innebär vidare att om det följer av stif-
telseförordnandet hur stiftelsens förmögenhet skall vara placerad är det sty-
relsen eller förvaltaren som svarar för att förordnandet efterlevs på denna
punkt. Det är därvid att märka att stiftaren kan reglera placeringen av för-
mögenheten inte endast genom direkta föreskrifter i förordnandet utan även
via ändamålet. Det senare är fallet i fråga om verksamhetsstiftelser. En stif-
telse vars syfte är att främja tillgången till bostäder i en viss kommun och
Prop. 1993/94:9
118
som skall verka för sitt syfte genom att uppföra och förvalta flerfamiljshus Prop. 1993/94:9
skall således i huvudsak ha sin förmögenhet placerad i flerfamiljshus eller
andra tillgångar som naturligt hör samman med ägande och skötsel av bo-
stadsfastigheter.
Stiftaren kan i stiftelseförordnandet ha meddelat föreskrifter av organisa-
torisk natur. Vid egen förvaltning kan en sådan föreskrift innebära att stiftel-
sen skall ha andra organ utöver styrelsen. I en stipendiestiftelse kan det t.ex.
röra sig om ett organ som självständigt skall fatta beslut om stipendiater eller
som skall överpröva styrelsens beslut om stipendier. Vid anknuten förvalt-
ning kan organisatoriska föreskrifter innebära att vissa av stiftelsens angelä-
genheter självständigt skall handhas av ett visst organ hos förvaltaren, t.ex.
den ideella föreningens årsmöte eller bolagsstämman i ett aktiebolag, eller
ett för stiftelsen särskilt inrättat organ.
Om stiftelseförordnandet t.ex. innebär att det för stiftelsen skall finnas ett
annat organ än styrelsen eller förvaltaren är det styrelsens eller förvaltarens
skyldighet att se till så att det ”extra” organet inrättas och att det sätts i till-
fälle att utöva sina beslutsbefogenheter. Men om det dessutom följer av stif-
telseförordnandet att det extra organet skall utöva sina beslutsbefogenheter
självständigt kan bestämmelsen i stycket betyda att så inte blir fallet. Denna
konsekvens belyses enklast med ett par exempel.
Egen förvaltning: Tre fysiska personer har lämnat ett förvaltningsåtagande
i fråga om en stipendiestiftelse och utgör alltså stiftelsens styrelse. Enligt stif-
telseförordnandet skall stiftelsen ha ett extra organ, ett utdelningsråd. Rådet
skall självständigt fatta beslut om stipendiater. Rådet skall i övrigt inte ha
någon befattning med stiftelsens angelägenheter. Stiftelsen har således två
beslutande organ, styrelsen och utdelningsrådet.
Att det enligt bestämmelsen i stycket är styrelsen som svarar för att stiftel-
seförordnandet följs innebär först och främst att styrelsen skall se till så att
rådet inrättas och att det sätts i tillfälle att fatta beslut om stipendiater. Rådet
kommer dock inte att som stiftaren tänkt sig fatta sina beslut med för styrel-
sen bindande verkan. Enligt förevarande bestämmelse är det nämligen sty-
relsen som svarar för att stiftelseförordnandet följs. I detta ligger bl.a. att
det alltid är styrelsen som ytterst svarar för att stiftelsens tillgångar används
som stiftaren föreskrivit. Styrelsen får alltså inte verkställa beslut av rådet
som alldeles klart avser prestationer av annat slag än som skall premieras
enligt stiftelseförordnandet. Vidare skall styrelsen själv utse stipendiater i
fall då utdelningsrådet försummar att göra det.
Anknuten förvaltning: En kommun har lämnat ett förvaltningsåtagande
avseende en stipendiestiftelse. Kommunen är alltså förvaltare för stiftelsen.
Enligt stiftelseförordnandet skall kommunens skolstyrelse självständigt fatta
beslut om stipendiater. Skolstyrelsen skall i övrigt inte ha någon befattning
med stiftelsens angelägenheter. Stiftelsen har således två beslutande organ,
förvaltaren och skolstyrelsen.
Att det enligt bestämmelsen i stycket är förvaltaren som svarar för att stif-
telseförordnandet följs innebär först och främst att kommunen i sin egen-
skap av förvaltare skall se till så att skolstyrelsen sätts i tillfälle att fatta beslut
om stipendiater. Skolstyrelsen kommer dock inte att som stiftaren tänkt sig
fatta sina beslut med för förvaltaren bindande verkan. Enligt förevarande
119
bestämmelse är det nämligen förvaltaren som svarar för att stiftelseförord-
nandet följs. I detta ligger bl.a. att det alltid är förvaltaren (genom kommun-
styrelsen) som ytterst svarar för att stiftelsens tillgångar används som stifta-
ren föreskrivit. Förvaltaren får alltså inte verkställa beslut av skolstyrelsen
som alldeles klart avser prestationer av annat slag än som skall premieras
enligt stiftelseförordnandet. Vidare skall förvaltaren själv utse stipendiater
i fall då skolstyrelsen försummar att göra det.
Andra stycket
Bestämmelserna i andra stycket utgör undantag från regeln i paragrafens
första stycke. Bestämmelserna i andra stycket innebär nämligen att styrelsen
eller förvaltaren i vissa angivna fall inte svarar för åtgärder som i enlighet
med stiftelseförordnandet och på eget ansvar vidtagits av någon annan än
styrelsen eller förvaltaren. I de fall som omfattas av undantagsbestämmelsen
har det från allmänna synpunkter ansetts vara en lämpligare ordning att
andra än styrelsen eller förvaltaren har det yttersta ansvaret för att vidtagna
åtgärder överensstämmer med stiftelseförordnandet.
Undantagsbestämmelsen i stycket kan delas in i tre delar. Den första delen
av bestämmelsen rör endast stiftelser med egen förvaltning och avser åtgär-
der i fråga om att utse eller entlediga ledamöter eller ordförande i styrelsen
(jfr de dispositiva bestämmelserna i 9 § första stycket och 11 § andra stycket).
En föreskrift av nu ifrågavarande slag kan t.ex. innebära att ledamöterna i
styrelsen skall utses och entledigas av en i särskild ordning utsedd valförsam-
ling. I ett sådant fall följer det alltså av bestämmelsen i förevarande stycke
att styrelsen blir bunden av de beslut som valförsamlingen fattar i dessa frå-
gor.
Det kan tänkas att den som enligt stiftelseförordnandet på eget ansvar
skall utse styrelseledamöter eller ordförande i styrelsen inte fullgör sin skyl-
dighet inom rimlig tid. Detta är särskilt allvarligt om styrelsen måste kom-
pletteras med nya ledamöter för att den skall vara beslutför eller förses med
en ordförande för att den ens skall kunna sammankallas. I sådana fall får
bestämmelsen i första stycket anses innebära ett åliggande för styrelseleda-
möterna att uppmärksamma tillsynsmyndigheten på förhållandet i fråga (jfr
9 kap. 7 §).
Den andra delen av undantagsbestämmelsen rör såväl stiftelser med egen
som med anknuten förvaltning och avser åtgärder i fråga om att utse eller
entlediga revisor i stiftelsen (jfr de dispositiva bestämmelserna i 4 kap. 1 §
andra och tredje styckena). En föreskrift av nu ifrågavarande slag kan be-
träffande en stiftelse med egen förvaltning innebära att stiftelsens revisor
skall utses och entledigas av t.ex. en statlig myndighet. I ett sådant fall följer
det alltså av undantagsbestämmelsen att styrelsen blir bunden av de beslut
som myndigheten fattar i dessa frågor. Om myndigheten inte skulle utse revi-
sor, är stiftelsens styrelse skyldig att göra anmälan till tillsynsmyndigheten
(jfr 4 kap. 8 § andra stycket).
Den tredje delen av undantagsbestämmelsen i stycket rör också både stif-
telser med egen och stiftelser med anknuten förvaltning och avser åtgärder
i fråga om arvoden till styrelsen, förvaltaren eller revisorerna (jfr de disposi-
Prop. 1993/94:9
120
tiva bestämmelserna i 2 kap. 15 § första stycket och 22 § första stycket; jfr
även vad som anförs i anslutning till 4 kap. 16 §). En föreskrift av nu ifrågava-
rande slag kan beträffande en stiftelse med egen förvaltning innebära att ar-
vodena till ledamöterna i styrelsen skall bestämmas av en i särskild ordning
utsedd valförsamling. Av undantagsbestämmelsen följer då att styrelsens le-
damöter blir bunden av de beslut som valförsamlingen fattar i arvodesfrågor.
Vad denna bundenhet närmare innebär t.ex. i fall då stiftelseförordnandet
även innehåller föreskrifter om efter vilken norm arvodena skall bestämmas
belyses i anslutning till 2 kap. 15 § andra stycket.
Tredje stycket
Ett stiftelseförordnande kan innehålla föreskrifter om revisionsuppdragets
omfattning. Bestämmelsen i 4 kap. 9 § tredje stycket innebär att sådana före-
skrifter skall följas av revisorerna i den mån föreskrifterna inte står i strid
mot god revisionssed eller någon tvingande bestämmelse i stiftelselagen.
Bestämmelsen i förevarande stycke innebär att styrelsen eller förvaltaren
inte svarar för att revisorn fullgör sitt uppdrag på det sätt som stiftaren har
föreskrivit i sitt förordnande. I denna fråga är således revisorn inte i något
avseende underordnad den förvaltning som är föremål för hans granskning.
4§
I den mån det inte följer av stiftelseförordnandet hur stiftelsens förmögenhet
skall vara placerad, svarar styrelsen eller förvaltaren för att förmögenheten
är placerad på ett godtagbart sätt.
(Jfr 2 kap. 4 § promemorieförslaget)
Hithörande frågor har i den allmänna motiveringen behandlats i avsnitt
2.6.3.
Som har framgått av vad som anförts vid 3 § svarar styrelsen eller förvalta-
ren för att stiftelsens förmögenhet är placerad på det sätt som följer av stiftel-
seförordnandet. Den av stiftaren i förordnandet uttryckta viljan är således i
fråga om förmögenhetsplaceringen bindande för styrelsen eller förvaltaren
(med vissa undantag som regleras i 6 §). Som också har framgått av vad som
anförts vid 3 § kan stiftarens vilja beträffande förmögenhetsplaceringen
komma till uttryck på två sätt, antingen genom i förordnandet meddelade
placeringsföreskrifter eller, i fråga om verksamhetsstiftelser, genom det i för-
ordnandet angivna ändamålet för stiftelsen.
Beträffande avkastningsstiftelser är det emellertid långt ifrån alltid så att
det följer av stiftelseförordnandet hur hela förmögenheten skall vara place-
rad. I den mån stiftelseförordnandet innebär en frihet i detta avseende anges
det i 4 § att styrelsen eller förvaltaren svarar för att förmögenheten är place-
rad på ett godtagbart sätt. Denna bestämmelse är tvingande. Det betyder -
i likhet med vad som är fallet när det följer av stiftelseförordnandet hur för-
mögenheten skall vara placerad - att ansvaret ytterst och oavsett vad stiftel-
seförordnandet innebär på den punkten alltid ligger hos styrelsen eller, vid
anknuten förvaltning hos förvaltarens högsta verkställande organ eller, om
ett handelsbolag är förvaltare, de bolagsmän som företräder bolaget (jfr vad
som anförts i anslutning till 3 § första stycket).
Prop. 1993/94:9
121
Med ordet godtagbart avses att uttrycka lagens krav på en miniminivå i Prop. 1993/94:9
fråga om placering av stiftelsetillgångar. Bedömningen skall ske med ut-
gångspunkt från ett helhetsperspektiv. Detta betyder att det avgörande är
sammansättningen av hela den del av stiftelsens förmögenhet beträffande
vilken det inte följer av stiftelseförordnandet hur den skall vara placerad.
Bakom bestämmelsen ligger således synsättet att de risker som alltid är för-
knippade med förmögenhetsförvaltning bör spridas på ett sådant sätt att stif-
telsens förmögenhet sammantaget framstår som godtagbart placerad.
Vid den bedömning som skall ske är det givetvis en mängd olika faktorer
av ekonomisk natur som skall beaktas. En sådan faktor är säkerheten i form
av trygghet mot nominella förluster och en annan skyddet mot att kapitalet
urholkas genom den fortgående penningvärdeförsämringen. Andra faktorer
är dels förmögenhetens avkastning i form av ränta eller annan utdelning,
dels möjligheten till real värdestegring. Ytterligare en faktor som kan vara
av betydelse i sammanhanget är möjligheten att utan större tidsutdräkt
kunna placera om tillgångarna. Förevarande bestämmelse innebär inte att
någon av de nu angivna, ofta mer eller mindre motstående faktorerna skall
generellt prioriteras framför de andra. Avsikten är alltså inte att exempelvis
tryggheten mot nominella förluster alltid skall väga tyngre vid bedömningen
än möjligheten till real värdestegring. En annan sak är att värdet på förmö-
genheten i ett enskilt fall kan vara så ringa att placering i bank eller obligatio-
ner är de enda alternativen som i praktiken står till buds.
Bestämmelsen innebär emellertid inte att frågan om en avkastningsstiftel-
ses förmögenhetsplacering endast skall bedömas med utgångspunkt från ra-
tionella ekonomiska överväganden. Det kan vara så att stiftaren i sitt förord-
nande har meddelat föreskrifter som utan att direkt ta sikte på hur stiftelsens
förmögenhet skall vara placerad ändå bör beaktas vid bedömningen om för-
mögenheten är godtagbart placerad eller inte. Det för stiftelsen gällande syf-
tet eller det sätt varpå syftet skall främjas kan t.ex. innebära att tryggheten
mot nominella förluster bör väga något tyngre än övriga faktorer av ekono-
misk natur.
Stiftaren kan vidare ha meddelat föreskrifter som innebär att stiftelsens
förmögenhet skall ha förbrukats för det av stiftaren bestämda ändamålet
inom en tioårsperiod t.ex. Under sådana förhållanden bör en ensidig inrikt-
ning av placeringarna till bank eller obligationer kunna anses godtagbar,
även om det annars inte skulle vara fallet. Sammansättningen av den av stif-
taren vid stiftelsebildningen tillskjutna egendomen kan också vara av bety-
delse. Om denna egendom helt och hållet utgjordes av börsnoterade aktier,
måste det i regel anses vara godtagbart om stiftelsen även fortsättningsvis
har hela sin förmögenhet placerad i just börsnoterade aktier.
Det är styrelsen eller förvaltaren som svarar för att förmögenheten är god-
tagbart placerad. Härav följer att frågan om en stiftelses förmögenhet är
godtagbart placerad i vissa fall också kan vara att bedöma med beaktande
av vilken kunskap i ekonomiska spörsmål som finns representerad i styrelsen
eller hos förvaltaren i dennes högsta verkställande organ eller, om förvalta-
ren är ett handelsbolag, hos de bolagsmän som företräder bolaget.
122
5§ Prop. 1993/94:9
En stiftelse får placera sin förmögenhet gemensamt med andra stiftelser, om
inte annat följer av stiftelseförordnandet.
(Jfr 2 kap. 6 § promemorieförslaget)
Hithörande frågor har i den allmänna motiveringen behandlats i avsnitt
2.6.4.
Till skillnad från vad som föreslogs i lagrådsremissen är förevarande be-
stämmelse dispositiv i sin helhet. En stiftelse får t.ex. inte placera sin förmö-
genhet gemensamt med någon annan stiftelse, om stiftaren i förordnandet
har förbjudit att sådan placering sker. Även utan ett sådant förbud kan ge-
mensam placering vara utesluten. Detta är fallet om respekten för stiftarens
vilja i fråga om stiftelsens placeringsverksamhet eller kravet att förmögenhe-
ten skall vara godtagbart placerad inte samtidigt kan upprätthållas (jfr 3 och
4 §§).
Det bör framhållas att det i 6 § angivna låneförbudet smittar av sig vid ge-
mensam placering. En placering som enligt nämnda bestämmelse inte är till-
låten för en av de deltagande stiftelserna blir därmed otillåten i fråga om hela
den gemensamma förmögenhetsmassan.
I 3 kap. (se 4 § 2 och 5 § första stycket tredje meningen) meddelas det
särskilda bestämmelser om den löpande bokföringen m.m. när två eller flera
stiftelser har sina förmögenheter gemensamt placerade.
6§
En stiftelse får inte lämna penninglån till eller ställa säkerhet till förmån för
1. stiftaren eller förvaltaren,
2. den som ensam eller tillsammans med andra företräder stiftelsen enligt
16 eller 23 § eller företräder förvaltaren eller, om stiftelsen förvaltas av ett
handelsbolag, den som är bolagsman i bolaget,
3. den som ensam eller tillsammans med andra har rätt att företräda ett
dotterföretag till stiftelsen eller, om företaget är ett handelsbolag, är bolags-
man i bolaget,
4. den som är gift med eller är syskon eller släkting i rätt upp- eller nedsti-
gande led till en person som avses i 1-3,
5. den som är besvågrad med en person som avses i 1-3 i rätt upp- eller
nedstigande led eller så att den ene är eller har varit gift med den andres
syskon, eller
6. en juridisk person över vars verksamhet någon som avses i 1-5 har ett
bestämmande inflytande.
Vad som sägs i första stycket 4 och 5 skall även avse den som på grund av
samboförhållande på liknande sätt är närstående till en person som avses i
första stycket 1-3.
Första stycket 2-5 och andra stycket gäller inte vid utlåning till någon som
omfattas av dessa bestämmelser om stiftelsen skall främja sitt syfte genom
att lämna penninglån till eller ställa säkerhet för enskilda personer och lånta-
garen tillhör den personkrets som skall gynnas. Bestämmelsen i första
stycketö gäller inte om gäldenären är ett dotterföretag till stiftelsen.
(Jfr 2 kap. 5 § promemorieförslaget)
Hithörande frågor har i den allmänna motiveringen behandlats i avsnitt
2.6.5. Paragrafen är utformad i enlighet med Lagrådets förslag (jfr även be- 123
stämmelserna i 12 kap. 7 § aktiebolagslagen).
Bestämmelserna i förevarande paragraf är tvingande. De innebär att en Prop. 1993/94:9
stiftelse inte får placera sin förmögenhet som penninglån hos stiftaren eller
förvaltaren m.fl. Har stiftaren i förordnandet meddelat direkta föreskrifter
om förmögenhetens placering vilka står i strid mot förbudet är de ogiltiga
(jfrl§).
Penninglån omfattar i detta sammanhang inte medel på bankräkning (jfr
prop. 1973:93 s. 133). En stiftelse kan således sätta in medel på en sådan
räkning även om banken skulle vara stiftelsens förvaltare. Uttrycket pen-
ninglån omfattar inte heller normala varukrediter. Skulle villkoren för en va-
rukredit vara ovanligt förmånliga kan det dock finnas anledning att betrakta
krediten som ett maskerat penninglån (jfr prop. 1973:93 s. 133).
Ett penninglån som omfattas av förbudet är inte ogiltigt bara av det skälet
att det strider mot förbudet (jfr prop 1975:103 s. 496). Sedan lånevalutan har
betalats ut till låntagaren är därför tillsynsmyndighetens möjligheter att med
föreläggande om rättelse enligt 9 kap. 5 § första stycket 3 bringa lånet att
upphöra begränsade till sådana åtgärder som kan vidtas enligt försträck-
ningsavtalet. Däremot kan tillsynsmyndigheten med stöd av bestämmelsen
i 9 kap. 5 § första stycket 2 förelägga stiftelsens styrelse eller förvaltare att
avyttra fordringen.
Om stiftelsen lider skada på grund av en förbjuden lånetransaktion kan
den under vissa förutsättningar erhålla gottgörelse för skadan (jfr 5 kap. 1 §).
Till skillnad från låneförbudet i aktiebolagslagen är låneförbudet i stiftelsela-
gen inte straffsanktionerat.
Styrelseledamöter eller förvaltare som medverkat till att stiftelsen vid upp-
repade tillfällen lånat ut pengar med vetskap om att låntagarna tillhör den
förbjudna kretsen bör kunna entledigas med stöd av bestämmelsen i 9 kap.
6§.
Paragrafen innehåller även ett förbud mot att ställa säkerhet till förmån
för någon som omfattas av låneförbudet. Det strider praktiskt taget alltid
mot styrelsens eller förvaltarens vårdnadsplikt att låta stiftelsens egendom
utgöra säkerhet för någon annans förbindelser. Enda undantaget härifrån är
om stiftelsen skall tillgodose sitt syfte på detta sätt. Förbudet i paragrafen
mot att ställa säkerhet till förmån för någon som omfattas av låneförbudet
skall alltså inte uppfattas så att en stiftelse är oförhindrad att ställa säkerhet
i andra fall.
Till skillnad från aktiebolagslagen (se 12 kap. 8 §) innehåller stiftelselagen
inte några regler om undantag från låneförbudet. Det har inte bedömts vara
nödvändigt med sådana regler i denna lag.
Första stycket
Punkterna 1-3
Enligt bestämmelsen i punkt 2 omfattas i fall då stiftelsen har egen förvalt-
ning den som är styrelseledamot i stiftelsen och den som är antecknad som
särskild företrädare för stiftelsen i stiftelseregistret av den förbjudna kret-
sen. Om stiftelsen har anknuten förvaltning omfattas enligt bestämmelsen
den som ensam eller tillsammans med andra företräder förvaltaren av den
124
förbjudna kretsen. Detta betyder att stiftelsen inte får lämna penninglån till Prop. 1993/94:9
den som är ledamot i förvaltarens högsta verkställande organ, verkställande
direktör i ett aktiebolag eller en ekonomisk förening eller särskilt förordnad
firmatecknare i ett aktiebolag, en ekonomisk förening eller en stiftelse med
egen förvaltning (jfr 23 § första stycket). Enligt bestämmelsen i punkt 2 om-
fattas även den som av förvaltaren bemyndigats att företräda stiftelsen enligt
23 § andra stycket av den förbjudna kretsen. I den förbjudna kretsen ingår
också en bolagsman i ett handelsbolag som inte har rätt att företräda bola-
get.
Punkterna 4-6
I likhet med bestämmelserna i aktiebolagslagen omfattar förbudet i stiftelse-
lagen även lån till närstående till de fysiska personer som omfattas av förbu-
det enligt punkterna 1-3 och lån till juridiska personer över vars verksamhet
en av förbudet omfattad fysisk eller juridisk person har ett bestämmande in-
flytande. I förevarande sammanhang anses ett bestämmande inflytande
föreligga, om den av förbudet omfattade fysiska eller juridiska personen på
ett avgörande sätt kan påverka formerna för den juridiska personens finan-
siering (jfr prop 1975:103 s. 492). En stiftelse kan således t.ex. inte låna ut
pengar till ett av stiftaren eller förvaltaren helägt aktiebolag.
Andra stycket
Begreppet samboförhållande har här samma innebörd som i allmänt språk-
bruk. Det innebär att med samboförhållande avses samtliga fall då en kvinna
och en man bor tillsammans under äktenskapsliknande förhållanden (jfr
prop. 1986/87:1 s. 394).
Tredje stycket
Bestämmelsen i första meningen torde särskilt vara av betydelse för familje-
stiftelser.
7§
Styrelsen eller förvaltaren skall besluta om stiftelsens namn, om stiftelseför-
ordnandet inte innehåller någon föreskrift om namn för stiftelsen.
Vad som sägs i denna lag om föreskrifter i ett stiftelseförordnande gäller
också beslut som fattats enligt första stycket.
(Jfr 2 kap. 14 och 21 §§ samt 6 kap. 1 § tredje stycket promemorieförslaget)
I paragrafen regleras frågan om skyldighet för styrelsen eller förvaltaren att
i vissa fall besluta om namn för stiftelsen. Frågan har i den allmänna motive-
ringen behandlats i avsnitt 2.6.3.
Första stycket
Enligt den tvingande bestämmelsen i 1 kap. 6§ första stycket skall en stiftel-
ses namn alltid innehålla ordet stiftelse. Om det av stiftaren bestämnda nam-
125
net för stiftelsen saknar detta ord åligger det styrelsen eller förvaltaren att Prop. 1993/94:9
besluta om namn för stiftelsen. I ett sådant fall blir alltså bara fråga om att
komplettera det av stiftaren bestämda namnet med ordet stiftelse.
En nytillträdd styrelse eller förvaltare bör givetvis snarast fatta beslut om
namn. Beslut om namn skall dokumenteras i protokoll (jfr 13 och 20 §§).
Andra stycket
Bestämmelsen i andra stycket innebär att förutsättningarna för att få ändra
en stiftelses namn är desamma oavsett om namnet har bestämts av stiftaren
eller av stiftelsens styrelse eller förvaltare (jfr 6 kap.).
8§
Styrelsen eller förvaltaren svarar för att stiftelsen fullgör sin bokföringsskyl-
dighet m.m. enligt 3 kap.
Styrelsen eller förvaltaren svarar för att stiftelseförordnandet och övriga
handlingar avseende stiftelsen förvaras på ett ordnat och betryggande sätt.
(Jfr 2 kap. 7 § promemorieförslaget)
Första stycket
Bestämmelserna i 3 kap. innebär att stiftelsen är skyldig antingen att följa
bokföringslagens bestämmelser och att upprätta årsredovisning (för vissa
moderstiftelser även koncernredovisning) eller att föra räkenskaper över in-
och utbetalningar.
Enligt bestämmelsen i första stycket är det styrelsen eller förvaltaren som
svarar för att stiftelsen fullgör sina skyldigheter enligt 3 kap. Man kan emel-
lertid inte räkna med att styrelsen eller förvaltaren (genom sitt högsta verk-
ställande organ) för större avkastnings- eller verksamhetsstiftelser vare sig
sköter det löpande bokföringsarbetet eller utövar löpande tillsyn över det.
Det ansvar som förevarande bestämmelse i dylika fall ålägger styrelsen eller
förvaltaren är att se till att bokföringsarbetet organiseras på ett sätt som är
anpassat till stiftelsens förhållanden. Vidare åligger det styrelsen eller förval-
taren att i sådana fall se till att den eller de som faktiskt sköter arbetet är
underkastade en med hänsyn till stiftelsens förhållanden tillfredsställande
kontroll.
Stiftelseförordnandet kan innehålla mer långtgående krav i fråga om bok-
föring och årsredovisning än vad som följer av bestämmelserna i 3 kap. Det
är styrelsen eller förvaltaren som svarar för att dessa krav efterlevs (jfr 3 §
första stycket).
Andra stycket
Ett exemplar av stiftelseförordnandet bör t.ex. förvaras i bankfack eller på
ett annat, lika säkert sätt. För stiftelsens räkenskapshandlingar gäller sär-
skilda bestämmelser (jfr 3 kap. 5 § tredje stycket och 22 § bokföringslagen).
126
Egen förvaltning
Prop. 1993/94:9
Frågan om förvaltningsformerna för en stiftelse har i den allmänna motive-
ringen behandlats i avsnitt 2.6.2.1 9-18 §§ finns bestämmelser för stiftelser
med förvaltningsformen egen förvaltning. Bestämmelserna för stiftelser som
har anknuten förvaltning finns i 19-24 §§.
9§
Styrelsen skall utse och entlediga ledamöter om inte annat följer av stiftelse-
förordnandet.
Ett uppdrag som ledamot i en styrelse med två eller flera ledamöter upp-
hör, om ledamoten anmäler det hos den som har utsett honom eller, om
denne inte kan nås, hos styrelsen.
Ett uppdrag som ledamot i en styrelse med endast en ledamot upphör, om
ledamoten anmäler det hos tillsynsmyndigheten och hos den som har utsett
honom, om denne kan nås.
(Jfr 2 kap. 8 § promemorieförslaget)
Första stycket
Bestämmelsen i stycket reglerar vem som har rätt att entlediga resp, utse nya
ledamöter i en stiftelses styrelse, i fall då stiftaren inte har meddelat några
föreskrifter om detta i stiftelseförordnandet. Bestämmelsen är således av
dispositiv natur. Om det enligt stiftelseförordnandet är någon annan än sty-
relsen som självständigt skall entlediga eller utse nya ledamöter i styrelsen,
saknar styrelsen behörighet att alls ingripa i denna fråga i vidare mån än som
har uttalats i anslutning till 3 § andra stycket.
Det kan förekomma föreskrifter i stiftelseförordnanden vilka behandlar
såväl rätten att utse nya ledamöter som rätten att entlediga ledamöter. Man
kan dock på goda grunder anta att stiftare i flertalet fall endast reglerar frå-
gan om vem som skall ha rätt att utse ledamöter. Vem som i ett sådant fall
skall anses ha rätt att entlediga ledamöter - den som enligt förordnandet har
rätt att utse nya ledamöter eller styrelsen - får avgöras från fall till fall.
Uppdraget att vara ledamot i en stiftelsestyrelse är ett förtroendeuppdrag.
Härav följer att den på vilken det ankommer att entlediga styrelseledamöter
i en viss stiftelse när som helst bör få utöva denna rätt. Det nu sagda gäller
dock inte en ledamot vars uppdrag som ledamot faller tillbaka på direkta
föreskrifter i stiftelseförordnandet (jfr 1 §). Det mest näraliggande exemplet
är att stiftaren i förordnandet har namngivit en eller flera personer som skall
ingå i stiftelsen första styrelse. Ett annat exempel är att stiftaren i förordnan-
det har föreskrivit att den som från tid till annan innehar ett viss tjänst vid
en viss myndighet eller ett visst företag skall vara självskriven ledamot i stif-
telsens styrelse. Så länge en ledamot av nu berört slag själv vill behålla sitt
uppdrag kan han endast skiljas från sitt uppdrag vid missvård (med stöd av
bestämmelsen i 9 kap. 6 §) eller om han t.ex. försätts i konkurs eller under-
kastas näringsförbud (jfr 2 kap. 10 § och 9 kap. 5 § första stycket 1).
Andra och tredje styckena
Av bestämmelserna i dessa två stycken följer att en styrelseledamot har rätt
att när som helst lämna sitt uppdrag. Detta gäller även när fråga är om en
127
ledamot vars uppdrag som ledamot faller tillbaka på direkta föreskrifter i
stiftelseförordnandet (jfr kommentaren till första stycket).
Enligt bestämmelsen i andra stycket bringar en ledamot i en styrelse med
två eller flera ledamöter sitt uppdrag att upphöra genom att han anmäler att
han vill avgå hos den som har utsett honom. I fall då han har utsetts av någon
annan än styrelsen kan det emellertid i vissa fall vara svårt eller rentav omöj-
ligt för honom att finna denne. Om han inte utan större ansträngningar kan
nå den som har utsett honom, har han därför enligt bestämmelsen i stycket
rätt att anmäla sin avgång hos styrelsen.
Om en ledamot som ensam bildar styrelse vill lämna sitt uppdrag måste
han enligt bestämmelsen i tredje stycket alltid anmäla sin avgång hos tillsyns-
myndigheten för att hans uppdrag skall upphöra (jfr 9 kap. 7 §). Om det är
möjligt, skall han även anmäla sin avgång hos den som har utsett honom.
En anmälan om avgång kan framställas muntligen eller skickas per brev
eller med telefax. Det är en ensidig rättshandling och behöver således inte
föranleda någon bekräftelse eller något beslut från mottagarens sida. Det
bör tilläggas att den som ensam utgjort styrelse för en stiftelse och frivilligt
lämnar sitt uppdrag eller entledigas från det enligt allmänna rättsgrundsatser
torde vara skyldig att, till dess ny ledamot är utsedd, vidta åtgärder för att
hindra att värdet på stiftelsens förmögenhet onödigtvis minskar.
Om en styrelseledamot avlider, bör det ankomma på den som har hand om
dödsboet att anmäla förhållandet med tillämpning av reglerna i förevarande
paragraf. Någon särskild bestämmelse om detta har inte bedömts vara nöd-
vändig (jfr 11 § andra stycket tillsynslagen).
10 §
Styrelsen för en stiftelse får inte bestå av enbart stiftaren eller stiftarna. Den
som är underårig eller försatt i konkurs eller som har förvaltare enligt 11 kap.
7 § föräldrabalken kan inte vara styrelseledamot.
(Jfr 2 kap. 8 § promemorieförslaget)
Bestämmelserna i denna paragraf anger när en styrelseledamot är obehörig.
En obehörig styrelseledamot skall genast entledigas, om han inte lämnar
uppdraget av egen kraft. Om inte annat följer av stiftelseförordnandet an-
kommer det på styrelsen att göra detta (se 9 § första stycket). Ytterst kan
alltid tillsynsmyndigheten ingripa med stöd av bestämmelsen i 9 kap. 5 §
första stycket 1.
Första meningen
Som berörts i kommentaren till 1 kap. 2 § andra stycket kan stiftaren eller
stiftarna inte ensamma bilda styrelse vid själva stiftelsebildningen. Bestäm-
melsen i 10 § första meningen kan därför sägas förhindra att stiftaren eller
stiftarna ensamma går in som styrelseledamöter när stiftelsen väl har bildats.
Om stiftaren är en juridisk person kan denne inte vara styrelseledamot (jfr
2 kap. 2 §). I dylika fall är det däremot ingenting som hindrar att en av stifta-
ren utsedd fysisk person ensam bildar styrelse för stiftelsen.
Prop. 1993/94:9
128
Andra meningen
Prop. 1993/94:9
Om en person som ensam utgör styrelse för en stiftelse blir försatt i konkurs
eller om förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken utses för honom, bör
det ankomma på den som har hand om konkursboet eller på förvaltaren att
anmäla förhållandet med tillämpning av reglerna i 9 § i förevarande kapitel.
Någon särskild bestämmelse om detta har inte bedömts vara nödvändig.
Den som är underkastad näringsförbud enligt lagen (1986:436) om nä-
ringsförbud får enligt 6 § första stycket 4 eller 7 nämnda lag inte vara styrelse-
ledamot i en stiftelse som är bokföringsskyldig. Även i ett sådant fall kan
alltid tillsynsmyndigheten ingripa (jfr 9 kap. 5 § första stycket 1 stiftelsela-
gen).
I gällande rätt finns inga krav på att en stiftelses styrelseledamöter skall
vara svenska medborgare och bosatta i Sverige. Inte heller stiftelselagen in-
nehåller några krav med denna innebörd. Detta hindrar givetvis inte att före-
skrifter i stiftelseförordnandet kan innefatta dylika krav.
11§
Inom styrelsen skall en ledamot vara ordförande. Ordföranden skall se till
att sammanträden hålls när det behövs. Styrelsen skall sammankallas om en
styrelseledamot begär det.
Ordföranden skall väljas av styrelsen. Vid lika röstetal avgörs valet genom
lottning.
Bestämmelserna i andra stycket gäller endast om inte annat följer av stif-
telseförordnandet.
(Jfr 2 kap. 9 § promemorieförslaget)
I paragrafen regleras arbetet inom stiftelsens styrelse.
Första stycket
Bestämmelsen i första meningen skall läsas så att det skall finnas en ordfö-
rande, om styrelsen har minst två ledamöter.
Behovet av sammanträden växlar mellan olika stiftelser. I en stiftelse som
bedriver näringsverksamhet eller som har en stor förmögenhet uppkommer
naturligtvis sådana frågor som erfordrar att styrelsen sammanträder ganska
ofta. Om ordföranden skall kunna fullgöra sin skyldighet enligt andra me-
ningen måste han särskilt i fråga om stiftelser av nu senast nämnt slag hålla
sig väl underrättad om stiftelsens angelägenheter.
En ordförande som inte efterkommer en begäran om att styrelsen skall
sammankallas kan föreläggas av tillsynsmyndigheten att sammankalla styrel-
sen (jfr 9 kap. 5 § första stycket 2). Detta förutsätter dock att det inte är
fråga om en sådan stiftelse som avses i 9 kap. 10 § första stycket.
Lagrådet har förordat att bestämmelserna i förevarande stycke skall i sin
helhet göras dispositiva. Det har emellertid ansetts vara av värde att dessa
grundläggande regler för styrelsearbetet får gälla oavsett vad stiftaren har
föreskrivit. Bestämmelserna är därför tvingande.
Det kan tänkas förekomma stiftelseförordnanden som innehåller före-
skrifter om att annan ledamot i styrelsen eller t.o.m. någon person som inte
129
9 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 9
är styrelseledamot har rätt att kalla till sammanträde med styrelsen. En så- Prop. 1993/94:9
dan föreskrift står inte i strid med bestämmelsen i andra meningen.
Andra och tredje styckena
Bestämmelserna i andra stycket är dispositiva. Stiftaren kan alltså i stiftelse-
förordnandet föreskriva t.ex. att någon annan än styrelsen skall välja ordfö-
rande.
12 §
Styrelsen är beslutför, om mer än hälften av hela antalet styrelseledamöter
är närvarande. Om det i stiftelseförordnandet föreskrivs att fler styrelseleda-
möter måste vara närvarande, gäller i stället det. Om inte stiftelseförordnan-
det föreskriver en särskild röstmajoritet, gäller som styrelsens beslut den
mening som mer än hälften av de närvarande röstar för eller, vid lika röste-
tal, den mening som ordföranden biträder.
(Jfr promemorieförslaget 2 kap. 10 §)
I likhet med föregående paragraf regleras här styrelsens arbete. Lagrådet har
förordat att bestämmelserna skall vara dispositiva. Det har emellertid även
i detta sammanhang ansetts vara av värde att dessa grundläggande regler för
styrelsearbetet får gälla oavsett vad stiftaren har föreskrivit. Vad Lagrådet
anfört har i stället föranlett att det i 7 § andra stycket lagen om införande av
stiftelselagen tagits in en bestämmelse som innebär att bestämmelserna i 12 §
är dispositiva för äldre stiftelser.
Första och andra meningarna
Bestämmelserna i de två första meningarna har sakligt sett sin förebild i
6 kap. 9 § första stycket första meningen lagen om ekonomiska föreningar
(jfr även 8 kap. 9§ första stycket första meningen aktiebolagslagen).
Förevarande bestämmelser är tvingande så till vida att de ställer krav på
att mer än hälften av hela antalet styrelseledamöter måste vara närvarande
för att styrelsen skall vara beslutför. Bestämmelserna tar därför över en före-
skrift i stiftelseförordnandet om att styrelsen skall vara beslutför exempelvis
med endast en tredjedel av ledamöterna närvarande.
Med hela antalet styrelseledamöter menas det antal som skall finnas enligt
stiftelseförordnandet eller, om det där anges ett högsta och ett lägsta antal,
det faktiska antalet ledamöter. Också om förordnandet överhuvudtaget sak-
nar föreskrift om antalet ledamöter får med hela antalet ledamöter förstås
det antal ledamöter som faktiskt ingår i styrelsen.
Tredje meningen
Bestämmelsen i 6 kap. 9§ andra stycket första meningen lagen om ekono-
miska föreningar är förebild för bestämmelsen i tredje meningen (jfr även
8 kap. 9§ andra stycket första meningen aktiebolagslagen).
Förevarande bestämmelse medför att en av stiftaren meddelad föreskrift
av innebörd att en viss styrelseledamot skall ha vetorätt saknar verkan.
130
13 §
Över styrelsens beslut skall protokoll föras.
(Jfr 2 kap. 11 § promemorieförslaget)
Paragrafen har i sak utformats i enlighet med Lagrådets förslag.
Det är angeläget att man i efterhand kan ta reda på bl.a. vilka styrelseleda-
möter som varit närvarande när styrelsen har utövat sin beslutsrätt avseende
stiftelsen. Ett annat skäl för den i paragrafen föreskrivna protokollsskyldig-
heten är att den säkerställer att styrelsens beslut i fråga om ändring av en av
stiftaren meddelad föreskrift blir dokumenterat och därmed tillgängligt bl.a.
för framtida styrelseledamöter.
Bestämmelsen är tillämplig även när styrelsen har endast en ledamot. Av
bestämmelsen i 8 § följer att protokollen skall förvaras på ett ordnat och be-
tryggande sätt. Några särskilda bestämmelser om undertecknande eller ju-
stering av protokollen har inte ansetts nödvändiga.
Det kan förekomma stiftelseförordnanden som innehåller föreskrifter om
protokoll. I den mån dessa föreskrifter innefattar mer omfattande skyldighe-
ter än förevarande bestämmelse skall dessa föreskrifter följas (jfr 1 §).
14 §
En styrelseledamot får inte handlägga frågor som rör avtal mellan honom
och stiftelsen. Han får inte heller handlägga frågor om avtal mellan stiftelsen
och tredje man, om han i frågan har ett väsentligt intresse som kan strida
mot stiftelsens. Med avtal jämställs annan rättshandling samt rättegång eller
annan talan.
Är styrelsen enligt första stycket förhindrad att företräda stiftelsen, får till-
synsmyndigheten på styrelsens begäran förordna en god man att företräda
stiftelsen i styrelsens ställe.
(Jfr 2 kap. 12 § promemorieförslaget)
Paragrafen innehåller regler om jäv för styrelseledamöter. Behovet av dylika
regler har berörts i avsnitt 2.6.2 i allmänna motiveringen. Reglerna är utfor-
made i enlighet med Lagrådets förslag (jfr även 8 kap. 10 § aktiebolagsla-
gen).
Första stycket
Reglerna i första stycket har den effekten att en styrelseledamot inte får vara
med och besluta om ingående av vissa ömsesidigt förpliktande avtal. Med
avtal jämställs därvid enligt bestämmelsen i styckets tredje mening annan
rättshandling. Med annan rättshandling avses framför allt ensidiga beslut om
bidrag. Detta är givetvis av särskild betydelse inom stiftelserätten, eftersom
just utgivande av kontanta bidrag eller förmåner av annat slag i regel är det
sätt på vilket en avkastningsstiftelse främjar sitt syfte.
Den som är jävig enligt bestämmelserna i stycket utesluts inte endast från
att vara med och fatta det slutliga beslutet om en viss rättshandling. Han är
även förhindrad att delta i beslut av förberedande eller preliminär natur och
i de beslut som fattas i tiden efter det slutliga beslutet, t.ex. i fråga om tolk-
ningen av rättshandlingen.
Prop. 1993/94:9
131
En styrelseledamot i en avkastningsstiftelse kan inte delta i beslut som in- Prop. 1993/94:9
nebär att han får åtnjuta förmån av stiftelsen. Bestämmelserna i stycket ut-
gör emellertid inte något hinder mot att en person som är ledamot i styrelsen
för en stiftelse står som mottagare av ett bidrag från samma stiftelse. Bestäm-
melserna i stycket utgör inte heller något hinder mot att styrelsen själv beslu-
tar om sina arvoden. Detta följer av bestämmelserna i nästföljande paragraf.
Andra stycket
Eftersom det enligt 16 § är styrelsen som företräder stiftelsen kan jävsbe-
stämmelserna i första stycket medföra att det inte finns någon som kan fatta
beslut i en viss angelägenhet. Det kan t.o.m. vara så att stiftelsen inte ens
kan fatta beslut i frågor som rör främjandet av ändamålet. Därför föreskrivs
det i förevarande stycke att tillsynsmyndigheten - i de fall styrelsen på grund
av jävsbestämmelserna är förhindrad att företräda stiftelsen - på styrelsens
begäran får utse en god man att företräda stiftelsen i styrelsens ställe. Stiftel-
selagen innehåller inte några särskilda ansvarsbestämmelser för en sådan
god man.
15 §
En styrelseledamot har rätt till skäligt arvode i efterskott för kalenderår.
Beslut om arvode får fattas av styrelsen.
Första stycket gäller endast om inte annat har föreskrivits i stiftelseförord-
nandet.
(Jfr 2 kap. 13 § promemorieförslaget)
Första stycket
Enligt bestämmelsen i första meningen har styrelsens ledamöter rätt till skä-
ligt arvode. Men eftersom bestämmelsen är dispositiv (se andra stycket) kan
det inträffa att det i ett enskilt fall inte föreligger någon rätt till arvode. Det
kan på grund av bestämmelsens disposivitet också vara så att storleken på
arvodet skall bestämmas efter en annan norm än efter skälighet. Det kan
t.ex. följa av stiftelseförordnandet att arvode skall utges med ett fast belopp
eller med ett belopp knutet till ett visst index.
Vad som skall förstås med skäligt arvode i bestämmelsens mening får i det
enskilda fallet bedömas med hänsyn till bl.a. hur kvalificerat uppdraget är.
Av betydelse är också den tid som har lagts ned på uppdraget, t.ex. i avkast-
ningsstiftelser för att bereda besluten om bidrag, och om denna tidsåtgång
framstår som försvarlig med beaktande av stiftelsens ändamål och dess för-
mögenhetsförhållanden.
Enligt bestämmelsen i andra meningen, som också är dispositiv, får styrel-
sen fatta beslut om arvode. Denna bestämmelse förutan skulle styrelsen till
följd av jävsbestämmelserna i närmast föregående paragraf ha varit förhind-
rad att fatta några beslut om arvode.
Det är ingenting som hindrar att styrelsen fattar beslut om att arvode inte
skall utgå, trots att rätt till arvode föreligger. Ett sådant beslut gäller sedan
för stiftelsen till dess att styrelsen eller dess majoritet fattar ett beslut av mot- 132
satt innebörd.
Om styrelsens ledamöter beviljar sig själva oskäliga arvoden, kan detta Prop. 1993/94:9
föranleda ingripande från tillsynsmyndighetens sida. Myndigheten kan där-
vid förbjuda styrelsens ledamöter vid vite att betala ut arvodena (jfr 9 kap.
5 § första stycket 3 och tredje stycket). Har utbetalning redan skett, har till-
synsmyndigheten möjlighet att föra talan om skadestånd för stiftelsens räk-
ning (se 5 kap. 4§ första stycket 5 ). Vad nu sagts gäller dock inte om fråga
är om en sådan stiftelse som avses i 9 kap. 10 § första stycket 1 eller 3.
Andra stycket
Av bestämmelsen i andra stycket följer att en föreskrift i stiftelseförordnan-
det alltid tar över regleringen enligt första stycket. Som redan har framgått
av vad som anförts i anslutning till första stycket betyder detta bl.a. att om
stiftaren har föreskrivit att arvode inte skall utges så föreligger det ingen rätt
till arvode. Detta betyder också att om stiftaren har föreskrivit att arvode
skall utges med ett fast belopp eller ett belopp knutet till ett visst index, skall
denna föreskrift tillämpas.
Om stiftaren har föreskrivit att någon annan än styrelsen skall fatta beslut
i arvodesfrågor, blir styrelsen bunden av de arvodesbeslut som fattas i den
meningen att högre arvoden än vad besluten anger inte kan betalas ut (jfr
3 § andra stycket). Om det skulle visa sig att stiftelsen blir handlingsförlamad
till följd av stiftarens föreskrifter om arvode eller att stiftelsen på ett eller
annat sätt skadas av sådana föreskrifter, bör föreskrifterna i fråga kunna
ändras eller upphävas enligt bestämmelserna i 6 kap.
16 §
Styrelsen företräder stiftelsen och tecknar dess namn och firma.
Styrelsen för en stiftelse som är registrerad i stiftelseregistret kan bemyn-
diga någon annan att företräda stiftelsen och teckna dess namn och firma.
Styrelsen kan när som helst återkalla ett sådant bemyndigande. Bestämmel-
serna i 14 § gäller i fråga om den som har fått ett sådant bemyndigande även
om han inte är styrelseledamot.
Den som är underårig eller i konkurs eller som har förvaltare enligt 11 kap.
7 § föräldrabalken får inte bemyndigas att företräda stiftelsen.
En stiftelse som har försatts i konkurs företräds som konkursgäldenär av
den styrelse som finns vid konkursens början. Bestämmelserna i 9§ gäller
dock under konkursen.
(Jfr 2 kap. 15 § promemorieförslaget)
Denna paragraf reglerar hur en stiftelse med egen förvaltning företräds utåt
sett, t.ex. vid ingående av avtal och inför domstolar samt andra myndigheter.
Hithörande frågor har i den allmänna motiveringen behandlats i avsnitt
2.6.3.
Bestämmelserna i paragrafen gäller för styrelsen (första och fjärde styck-
ena) och för av styrelsen utsedda, i stiftelseregistret registrerade, särskilda
företrädare (andra stycket). Regler om andra representanter för en stiftelse,
t.ex. vanliga fullmäktige och rättegångsombud, finns i annan lagstiftning (jfr
t.ex. lagen, 1915:218, om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhets-
rättens område).
Stiftelselagen innehåller inte några bestämmelser om verkställande direk- Prop. 1993/94:9
tör. Om en stiftelse håller sig med verkställande direktör, grundar denne sin
behörighet inte - som är fallet beträffande t.ex. verkställande direktören i
ett aktiebolag - på lag utan på avtal.
Första stycket
Bestämmelsen i stycket är tvingande. Det innebär att styrelsen alltid har rätt
att företräda stiftelsen även om stiftaren i stiftelseförordnandet har föreskri-
vit annat.
Avtal med förpliktande verkan för stiftelsen kan alltså ingås av styrelsen.
Samtliga styrelseledamöter behöver inte delta i beslutet att ingå avtalet. Det
räcker med att styrelsen är beslutför när beslutet tas.
Enligt 1 kap. 6 § första stycket skall en stiftelse alltid ha ett namn. Utövar
stiftelsen näringsverksamhet skall den göra det under en firma som kan men
inte behöver och ibland inte ens får sammanfalla med stiftelsens namn (jfr
kommentaren till 8 kap. 2 §). Enligt bestämmelsen i förevarande stycke teck-
nar styrelsen för en stiftelse som utövar näringsverksamhet både stiftelsens
namn och firma.
Bestämmelsen i 5 kap. 4 § första stycket innefattar vissa undantag från
bestämmelsen i förevarande stycke. Enligt den förra bestämmelsen kan
nämligen talan om skadestånd till en stiftelse med egen förvaltning även
väckas av andra än styrelsen, t.ex. den som genom stiftelseförordnandet har
getts rätt att föra sådan talan.
Andra stycket
Om stiftelseförordnandet inte innefattar förbud däremot är det ingenting
som hindrar att en stiftelses styrelse låter t.ex. vanliga fullmäktige företräda
stiftelsen vid rättshandlingar med tredje man. Särskilt stiftelser som utövar
näringsverksamhet kan emellertid ha behov av särskilda företrädare med i
princip samma behörighet att företräda stiftelsen som en beslutför styrelse.
Bestämmelsen i första meningen innefattar därför en rätt för styrelsen i
en stiftelse som är registrerad i stiftelseregistret att bemyndiga en eller flera
fysiska personer att företräda stiftelsen och teckna dess namn och firma. Be-
stämmelsen är tvingande, vilket innebär att denna rätt gäller även om stifta-
ren skulle ha förordnat annorlunda.
För att ett bemyndigande med stöd av bestämmelsen i första meningen
skall få avsedd verkan måste det anmälas för registrering i stiftelseregistret.
Om företrädaren enligt styrelsens beslut får utöva sin behörighet endast i
förening med annan, skall också detta anmälas för registrering. Någon an-
nan inskränkning i företrädarens behörighet får inte registreras (se 10 kap.
3 § första stycket 3 och andra stycket). Om stiftelsen avser att utöva eller
utövar näringsverksamhet, skall de i registret införda uppgifterna kungöras
i Post- och Inrikes Tidningar (se 10 kap. 8 §).
Bestämmelsen i förevarande styckes tredje mening innebär att jävsreg-
lerna i 2 kap. 14 § första stycket gäller för den som av styrelsen bemyndigats
att företräda stiftelsen även om denne inte är styrelseledamot.
134
Tredje stycket
Den som enligt 10 § andra meningen inte får vara styrelseledamot får enligt
bestämmelsen 16 § tredje stycket inte heller bemyndigas att företräda stiftel-
sen. Det bör påpekas att enligt 6§ första stycket 6 lagen (1986:436) om nä-
ringsförbud får den som är underkastad näringsförbud inte bemyndigas att
företräda en stiftelse som utövar näringsverksamhet.
Fjärde stycket
Bestämmelsen har utformats efter mönster av bl.a. 13 kap. 20 § aktiebolags-
lagen.
Den omständigheten att en stiftelse försätts i konkurs betyder inte att stif-
telseförordnandet upphävs. I och med konkursbeslutet får emellertid styrel-
sen inte befatta sig med de rättigheter och skyldigheter som tillkommer kon-
kursboet. Styrelsen får inte heller befatta sig med angelägenheter som hand-
läggs av konkursförvaltningen enligt konkurslagen. Styrelsen företräder
dock stiftelsen som konkursgäldenär under konkursen.
Hänvisningen i styckets andra mening till 9 § innebär bl.a. att en styrelsele-
damot i en stiftelse som har försatts i konkurs har rätt att avgå när han så
önskar.
17 §
Om styrelsen eller någon annan företrädare för stiftelsen har företagit en
rättshandling för stiftelsen och därvid överskridit sin befogenhet, gäller inte
rättshandlingen mot stiftelsen, om den mot vilken rättshandlingen företogs
insåg eller borde ha insett att befogenheten överskreds.
(Jfr 2 kap. 16 § promemorieförslaget)
Bestämmelsen i paragrafen har utformats efter mönster av 8 kap. 14 § aktie-
bolagslagen (1975:1385). Den tar sikte på det fallet att styrelsen eller annan
företrädare för stiftelsen har handlat inom ramen för sin behörighet men
överskridit sin befogenhet. Rättshandlingen blir då oförbindande för stiftel-
sen under förutsättning att tredje man var i ond tro i fråga om befogenhets-
överskridandet. Med begreppet annan företrädare avses sådan person som
bemyndigats att företräda stiftelsen enligt 16 § andra stycket.
18 §
Om det finns suppleanter för styrelseledamöterna, tillämpas bestämmel-
serna i denna lag om styrelseledamöter också på suppleanterna.
Denna bestämmelse saknar motsvarighet i såväl promemorieförslaget som
det till Lagrådet remitterade förslaget. Den har tagits in i stiftelselagen på
förslag av Lagrådet. Bestämmelsen innebär för sådana fall då stiftelseförord-
nandet föreskriver att det skall finnas suppleanter för styrelseledamöterna
att samma regler skall gälla för suppleanterna som för ledamöterna. När en
suppleant tjänstgör i styrelsen är denne i alla avseenden jämställd med en
ordinarie ledamot.
Prop. 1993/94:9
135
Anknuten förvaltning
119-24 §§ finns vissa bestämmelser om anknuten förvaltning. Frågan om för-
valtningsformerna har i den allmänna motiveringen behandlats i avsnitt
2.6.2.
Anknuten förvaltning innebär att stiftelsen har en juridisk person eller en
statlig myndighet som sin förvaltare. Det vilar därvid på förvaltaren att se
till så att föreskrifterna i stiftelseförordnandet och stiftelselagen följs. Hos
förvaltaren är uppgiften ytterst en angelägenhet för det högsta verkställande
organet.
I den mån det finns föreskrifter i stiftelseförordnandet och i stiftelselagen
om hur handläggningen av stiftelsens angelägenheter skall gå till åligger det
förvaltaren att följa dessa (jfr 1 §, 3 § första stycket och 20 §). I övrigt ankom-
mer det på förvaltaren att själv bestämma vilka regler som skall följas i detta
avseende. Det naturliga torde därvid vara att förvaltaren, t.ex. i fråga om
kallelse till och beslutförhet vid sammanträde med förvaltarens olika organ,
bestämmer sig för att tillämpa samma regler som gäller vid handläggningen
av förvaltarens egna angelägenheter.
I fall då en statlig myndighet, en kommun, ett landsting eller en kyrklig
kommun är förvaltare kan frågan uppkomma om vissa förattningsbestäm-
melser är tillämpliga. Det gäller om förvaltarens beslut avseende stiftelsen
får överklagas med stöd av de författningsföreskrifter som gäller för överkla-
gande av myndighetens beslut i allmänhet. Det gäller också om den i tryck-
frihetsförordningen föreskrivna offentlighetsprincipen för allmänna hand-
lingar är tillämplig på stiftelsens handlingar. Stiftelselagen lämnar inte något
svar på dessa frågor. Det förhållandet att förvaltaren fattar sina beslut rö-
rande stiftelsen resp, handhar stiftelsens handlingar i egenskap av organ för
stiftelsen talar dock för att svaret på frågorna är nekande (jfr angående den
senare frågan justitieombudsmännens ämbetsberättelse 1989/90 s. 370).
19 §
Ett uppdrag som förvaltare upphör, om förvaltaren anmäler det hos tillsyns-
myndigheten och hos den som har utsett honom, om denne kan nås.
Stiftaren får inte vara förvaltare. Den som är försatt i konkurs får inte hel-
ler vara förvaltare.
(Jfr 2 kap. 17 § promemorieförslaget)
Första stycket
I normalfallet får uppdraget att vara förvaltare för en stiftelse anses gälla tills
vidare. Uppdraget är ett förtroendeuppdrag. Enligt bestämmelsen i första
stycket får därför en förvaltare när som helst frånträda sitt uppdrag. Detta
gäller även i fall då förvaltaren är angiven i stiftelseförordnandet.
Av bestämmelsen följer emellertid att förvaltaren måste anmäla sin av-
gång hos tillsynsmyndigheten och hos den som har utsett honom, om denne
kan nås. Det är inte avsett att förvaltaren skall behöva göra några tidskrä-
vande efterforskningar efter den som har utsett honom. En förvaltare som
är utsedd av stiftaren och som har grundad anledning anta att denne inte
Prop. 1993/94:9
136
längre är i livet bör utan vidare kunna nöja sig med att vända sig till tillsyns- Prop. 1993/94:9
myndigheten med sin anmälan.
I stycket finns ingen bestämmelse som tar sikte på utseendet av ny förval-
tare när den tidigare förvaltaren har lämnat sitt uppdrag. Har stiftaren i för-
ordnandet meddelat föreskrifter om detta, skall dessa givetvis tillämpas. I
annat fall har tillsynsmyndigheten befogenhet att förordna ny förvaltare (jfr
9 kap. 8§).
I likhet med vad som uttalades i anslutning till bestämmelsen i 2 kap. 9 §
andra stycket får det anses ankomma på en avgående förvaltare att till dess
ny förvaltare utsetts vidta de åtgärder som behövs för att hindra att värdet
på stiftelsens förmögenhet onödigtvis minskar.
Andra stycket
Bestämmelsen i första meningen om att stiftaren inte får vara förvaltare är
en motsvarighet till regeln i 10 § om att stiftaren inte ensam kan vara styrelse
för stiftelsen. I fall då staten är stiftare innebär bestämmelsen i styckets
första mening hinder mot att en statlig myndighet går in som förvaltare efter
stiftelsens bildande.
Det är inte lämpligt att en förvaltare som har försatts i konkurs fortsätter
att vara förvaltare. Enligt bestämmelsen i andra meningen får därför den
som är försatt i konkurs inte vara förvaltare. Det får anses ankomma på den
som företräder förvaltarens konkursbo att anmäla förhållandet med tillämp-
ning av bestämmelsen i första stycket. Någon särskild bestämmelse om detta
har inte ansetts nödvändig.
Om en förvaltare är obehörig enligt bestämmelsen i andra meningen, kan
tillsynsmyndigheten entlediga förvaltaren från uppdraget att vara förvaltare
(jfr 9 kap. 5 § första stycket 1).
20 §
Över de beslut som förvaltaren fattar rörande stiftelsen skall det föras proto-
koll.
(Jfr 2 kap. 18 § promemorieförslaget)
Skyldigheten att föra protokoll gäller inte bara beslut som fattas av förvalta-
rens högsta verkställande organ utan även beslut beträffande stiftelsen som
fattas av andra organ hos förvaltaren, t.ex. skolstyrelsen i fall då en kommun
är förvaltare. Om ett handelsbolag är förvaltare gäller skyldigheten att föra
protokoll de beslut som fattas av envar av de bolagsmän som har rätt att före-
träda bolaget eller, om bolagsmännen gemensamt företräder bolaget, av bo-
lagsmännen i förening (jfr vad som har anförts i anslutning till 3 § första
stycket).
Bestämmelsen i 20 § innefattar endast skyldighet att föra protokoll men
innehåller inga föreskrifter om protokollets form. Bestämmelsen innebär så-
ledes inte någon skyldighet att upprätta särskilda, fristående protokolls-
handlingar över de beslut som förvaltaren fattar rörande stiftelsen. Om stif-
taren inte har meddelat någon föreskrift i stiftelseförordnandet om denna
senare fråga, ankommer det på förvaltaren att själv ta ställning till den (jfr
137
vad som anförts i inledningen till detta avsnitt). Om förvaltaren därvid av
t.ex. praktiska skäl väljer att nedteckna besluten avseende stiftelsen i de pro-
tokoll som förvaltaren upprättar över besluten i sina egna angelägenheter,
bör vidimerade kopior av förvaltarens protokoll i den del de rör stiftelsen
förvaras samlade för sig (jfr 8 § andra stycket).
21 §
Förvaltaren får inte handlägga frågor som rör avtal mellan honom och stiftel-
sen. Förvaltaren får inte heller handlägga frågor om avtal mellan stiftelsen
och tredje man, om förvaltaren i frågan har ett väsentligt intresse som kan
vara stridande mot stiftelsens. Med avtal jämställs rättegång eller annan ta-
lan.
Första stycket tillämpas också på företrädare för förvaltaren.
Är förvaltaren enligt första stycket förhindrad att företräda stiftelsen, får
tillsynsmyndigheten på förvaltarens begäran förordna en god man att före-
träda stiftelsen i förvaltarens ställe.
(Jfr 2 kap. 19 och 23 §§ promemorieförslaget)
I denna paragraf meddelas bestämmelser om jäv för förvaltaren och sådana
fysiska personer som ensamma eller tillsammans med andra företräder för-
valtaren samt om förordnande av god man i de fall förvaltaren är förhindrad
att företräda stiftelsen till följd av jäv.
Motsvarande bestämmelser om jäv vid egen förvaltning finns i 14 §. Det
bör särskilt framhållas att det är en saklig skillnad mellan jävsbestämmel-
serna i 21 § och jävsbestämmelserna i 14 §. När det gäller bestämmelserna
om jävvid egen förvaltning jämställs nämligen med avtal inte bara rättegång
eller annan talan utan även ”annan rättshandling”. Med annan rättshandling
avses därvid framför allt ensidiga beslut om bidrag. Sådana andra rättshand-
lingar omfattas alltså inte av jävsregeln i förevarande paragraf. Bakgrunden
till denna sakliga skillnad är Lagrådets påpekande om att en jävsregel vid
anknuten förvaltning som även omfattar ensidiga beslut om bidrag skulle
kunna leda till betydande praktiska komplikationer i fall då t.ex. en kommun
är förvaltare av en stiftelse vars enda destinatär är just stiftelsens förvaltare.
Första stycket
Intressejäv för förvaltaren föreligger t.ex. vid handläggning av frågor om av-
tal mellan stiftelsen och ett dotterföretag till förvaltaren.
Andra stycket
Med begreppet företrädare för förvaltaren avses den som ensam eller till-
sammans med andra har rätt att företräda förvaltaren i dennes egna angelä-
genheter (jfr 6 § första stycket 2 och 23 § första stycket).
Bestämmelsen i förevarande stycke innebär hinder för t.ex. en ledamot i
förvaltarens högsta verkställande organ att delta vid handläggningen av frå-
gor om avtal mellan stiftelsen och en tredje man, om ledamoten har ett vä-
sentligt intresse i frågan. Ett sådant väsentligt intresse föreligger t.ex. om
han har ägarintressen i det bolag som är stiftelsens motpart i det tänkta avta-
let.
Prop. 1993/94:9
138
Tredje stycket
Prop. 1993/94:9
Eftersom det enligt 23 § första stycket är förvaltaren som företräder stiftel-
sen kan jävsbestämmelserna i första stycket medföra att stiftelsen och förval-
taren helt saknar möjlighet att träffa avtal med varandra. Enligt bestämmel-
sen i 21 § tredje stycket får därför tillsynsmyndigheten förordna en god man
för stiftelsen i fall då förvaltaren saknar rätt att företräda stiftelsen.
22 §
Förvaltaren har rätt till skäligt arvode i efterskott för kalenderår. Beslut om
arvode får fattas av förvaltaren.
Första stycket gäller endast om inte annat har föreskrivits i stiftelseförord-
nandet.
(Jfr 2 kap. 20 § promemorieförslaget)
Bestämmelserna i denna paragraf har utformats efter mönster av 15 §. Om
förvaltaren gör utlägg som är direkt hänförliga till förvaltningen av stiftelsen
(i form av t.ex. porton eller courtage) har förvaltaren givetvis rätt att av stif-
telsen gottgöra sig för dessa utlägg.
23 §
Förvaltaren företräder stiftelsen och tecknar dess namn och firma.
Förvaltaren för en stiftelse som är registrerad i stiftelseregistret kan be-
myndiga någon annan att företräda stiftelsen och teckna dess namn och
firma. Förvaltaren kan när som helst återkalla ett sådant bemyndigande. Be-
stämmelserna i 21 § gäller i fråga om den som har fått ett sådant bemyndi-
gande även om han inte är företrädare för förvaltaren.
Den som är underårig eller i konkurs eller som har förvaltare enligt 11 kap.
7 § föräldrabalken får inte bemyndigas att företräda stiftelsen.
En stiftelse som har försatts i konkurs företräds som konkursgäldenär av
den förvaltare som finns vid konkursens början. Bestämmelserna i 19 § gäl-
ler dock under konkursen.
(Jfr 2 kap. 22 § promemorieförslaget)
Denna paragraf reglerar frågan hur en anknutet förvaltad stiftelse företräds.
Hithörande frågor har i den allmänna motiveringen behandlats i avsnitt
2.6.3.
Bestämmelser om hur en stiftelse med egen förvaltning företräds finns i
16 §. När det gäller den närmare innebörden av bestämmelserna i 23 § kan
även hänvisas till vad som anförs i anslutning till 16 §.
Första stycket
Bestämmelsen i detta stycke är tvingande. Det innebär att förvaltaren alltid
har rätt att företräda stiftelsen även om stiftaren i stiftelseförordnandet har
föreskrivit annat. När det gäller talan om skadestånd till stiftelsen kan stiftel-
sen emellertid självständigt och vid sidan av förvaltaren företrädas av andra,
t.ex. den som genom stiftelseförordnandet har getts rätt att föra sådan talan
(jfr 5 kap. 4 § första stycket).
Av bestämmelsen följer att det organ eller de fysiska personer som enligt
139
lag eller annan författning eller enligt praxis är företrädare för en viss slags
juridisk person eller en viss statlig myndighet automatiskt också har rätt att
företräda den juridiska personen eller myndigheten som förvaltare för en
stiftelse. Företrädaren har därvid samma behörighet att företräda den juri-
diska personen eller myndigheten som förvaltare som han har att företräda
den juridiska personen eller myndigheten i dennes egna angelägenheter. Om
förvaltaren exempelvis är ett aktiebolag, har alltså den verkställande direk-
tören i bolaget eller en särskild firmatecknare samma behörighet att före-
träda bolaget i dess egenskap av förvaltare för den ifrågavarande stiftelsen
som han har att företräda bolaget i frågor om bolagets egna angelägenheter.
Det nu anförda innebär att i frågor som rör en anknutet förvaltad stiftelse
företräds förvaltaren om denne är
1. en statlig myndighet: av myndighetens chef eller i vissa fall dess styrelse,
2. en kommun eller ett landsting: av kommunens eller landstingets sty-
relse,
3. en kyrklig kommun: av kyrkorådet,
4. ett aktiebolag eller en ekonomisk förening: av bolagets eller förening-
ens styrelse, verkställande direktör eller särskilda firmatecknare,
5. en ideell förening eller en stiftelse: av föreningens eller stiftelsens sty-
relse eller i det senare fallet av den som bemyndigats att företräda stif-
telsen enligt 16 § andra stycket, eller
6. ett handelsbolag: av envar av de bolagsmän eller av de bolagsmän i för-
ening som företräder bolaget.
Andra stycket
Bestämmelsen i detta stycke kan vara av särskild betydelse för sådana för-
valtare som inte har möjlighet att utse särskilda företrädare, dvs. statliga
myndigheter, kommuner, landsting, kyrkliga kommuner, ideella föreningar
och stiftelser som inte är registrerade i stiftelseregistret.
Bestämmelsen i 21 § första stycket om jäv gäller enligt tredje meningen i
förevarande stycke för den som har bemyndigats att företräda stiftelsen med
stöd av bestämmelsen i styckets första mening även om han inte är företrä-
dare för förvaltaren (ang. detta begrepp - jfr vad som anförs i anlutning till
21 § andra stycket).
Tredje och fjärde styckena
Bestämmelsen i tredje stycket innebär att den som inte får bemyndigas att
vara företrädare för en stiftelse med egen förvaltning inte heller får bemyndi-
gas att företräda en stiftelse med anknuten förvaltning (jfr 16 § tredje
stycket).
Hänvisningen i fjärde styckets andra mening till 19 § innebär att förvalta-
ren för en stiftelse som har försatts i konkurs har rätt att lämna sitt uppdrag
som förvaltare när han så önskar.
24 §
Har förvaltaren eller någon annan företrädare för stiftelsen företagit en
Prop. 1993/94:9
140
rättshandling för stiftelsen och därvid överskridit sin befogenhet, gäller inte Prop. 1993/94:9
rättshandlingen mot stiftelsen, om den mot vilken rättshandlingen företogs
insåg eller borde ha insett att befogenheten överskreds.
(Jfr 2 kap. 24 § promemorieförslaget)
Bestämmelsen i denna paragraf har utformats efter mönster av 17 §.
3 kap. Bokföring och årsredovisning m.m.
I detta kapitel meddelas bestämmelser om bokförings- och årsredovisnings-
skyldighet m.m. Hithörande frågor har i den allmänna motiveringen be-
handlats i avsnitt 2.6.6.
Av regleringen i kapitlet följer att stiftelserna i princip kan delas in i två
grupper, nämligen bokförings- och årsredovisningsskyldiga stiftelser å ena si-
dan samt stiftelser som är skyldiga att föra räkenskaper å den andra sidan.
Det är stiftelsens styrelse eller förvaltare som bär det yttersta ansvaret för
att skyldigheterna iakttas (jfr 2 kap. 8 §).
En stiftelse som enligt bestämmelserna i förevarande kapitel endast är
skyldig att föra räkenskaper kan likväl vara bokförings- och årsredovisnings-
skyldig. Detta är fallet om stiftaren har meddelat föreskrifter om sådan skyl-
dighet i stiftelseförordnandet. Styrelsen eller förvaltaren bär också då det
yttersta ansvaret för att skyldigheten iakttas (jfr 2 kap. 3 § första stycket).
Bokföring
1§
En stiftelse som utövar näringsverksamhet eller är moderstiftelse är bokför-
ingsskyldig.
Om en stiftelse hyr ut en byggnad eller del av en byggnad, är den dock
bokföringsskyldig på grund av detta endast om verksamheten är att anse som
hotell- eller pensionatrörelse eller omfattar mer än två lägenheter som regel-
mässigt hyrs ut.
En stiftelse som har bildats av eller tillsammans med staten, en kommun,
ett landsting eller en kyrklig kommun är alltid bokföringsskyldig.
(Jfr 3 kap. 2 § promemorieförslaget)
Paragrafen motsvarar 3 kap. 2 § i det till Lagrådet remitterade förslaget.
Första stycket
En stiftelse utövar näringsverksamhet om den är näringsidkare i den mening
detta begrepp har i bokföringslagen och andra lagar av civilrättslig natur (jfr
bl.a. prop. 1960:167 s. 39och 1975:104 s. 203). Det krävs inte att verksamhe-
ten bedrivs i vinstsyfte (det skatterättsliga begreppet näringsverksamhet i
21 § kommunalskattelagen innefattar dock ett sådant krav).
Begreppet moderstiftelse definieras närmare i 1 kap. 5 §.
141
Andra stycket
Prop. 1993/94:9
Bestämmelsen i andra stycket överensstämmer i sak med 1 § andra stycket
andra meningen bokföringslagen. Bestämmelsen innebär t.ex. att en stif-
telse som hyr ut en tvåfamilj sfastighet inte endast på grund därav anses utöva
sådan näringsverksamhet som enligt stiftelselagen medför bokföringsskyl-
dighet.
Tredje stycket
Bestämmelsen i stycket är tillämplig även i fall då staten, kommunen eller
landstinget bildat stiftelsen tillsammans med en eller flera andra enskilda
stiftare.
2§
Utöver vad som följer av 1 § är en stiftelse bokföringsskyldig
1. från tidpunkten för dess bildande, om värdet av tillgångarna då översti-
ger ett gränsbelopp som motsvarar tio gånger det gällande basbeloppet en-
ligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, eller
2. från och med räkenskapsåret efter det vid vars utgång värdet av stiftel-
sens tillgångar översteg det gränsbelopp som anges i punkt 1.
En stiftelse kan av tillsynsmyndigheten undantas från bokföringsskyldig-
het enligt första stycket, om stiftelsens tillgångar vid utgången av de tre se-
naste räkenskapsåren har varit lägre än det i första stycket angivna gränsbe-
loppet.
(Jfr 3 kap. 3 § promemorieförslaget)
Paragrafen motsvarar 3 kap. 3 § i det till Lagrådet remitterade förslaget.
Första stycket
Bestämmelserna i stycket anger under vilka förutsättningar en stiftelse som
varken utövar näringsverksamhet eller är moderstiftelse är bokföringsskyl-
dig.
Av bestämmelsen i första punkten följer att en stiftelses tillgångar skall
värderas vid stiftelsens tillkomst och av bestämmelsen i andra punkten att
värdering skall ske vid utgången av vaije räkenskapsår.
Värderingen skall ske med tillämpning av bestämmelserna i 6 §. Resultatet
av sådan värdering som sker enligt andra punkten i 2 § första stycket skall
framgå av sammanställningen av stiftelsens räkenskaper (se 5 § andra stycket
tredje meningen).
Regler om undantag från bokföringsskyldighet enligt 2 § första stycket
meddelas i paragrafens andra stycke och i 3 §.
Andra stycket
Det förhållandet att värdet på stiftelsens tillgångar har varit lägre än gräns-
beloppet tre år i rad skall inte utan vidare leda till att stiftelsen skall undantas
från bokföringsskyldigheten. Bestämmelsen innebär nämligen att tillsyns-
myndigheten skall göra en bedömning av vad som är lämpligt i det enskilda
142
fallet. I den bedömningen måste särskilt behovet av kontroll av och intresset Prop. 1993/94:9
av offentlighet kring stiftelsen vägas in. Om stiftelsen även fortsättningsvis
bör stå under årligen återkommande kontroll (jfr avsnitt 2.8.1), bör stiftel-
sen alltså inte undantas från bokföringsskyldigheten. Det nu senast sagda
förutsätter dock att det inte är fråga om en stiftelse som är undantagen från
tillsyn enligt 9 kap. 10 § första stycket 2 eller 3.1 ett sådant fall är det endast
intresset av att det är offentlighet kring stiftelsen som kan vägas in vid be-
dömningen.
Fråga om undantagande från bokföringsskyldighet enligt förevarande
stycke torde vanligen komma att aktualiseras efter en framställan från stiftel-
sen. Tillsynsmyndigheten är dock oförhindrad att besluta om undantag utan
att någon framställan om detta föreligger från stiftelsens sida.
En stiftelse som erhållit dispens enligt bestämmelsen i stycket blir omedel-
bart bokföringsskyldig, om den börjar utöva näringsverksamhet eller blir
moderstiftelse (jfr 1 §).
3§
På ansökan av en stiftelse som är bokföringsskyldig enligt 2 § kan tillsyns-
myndigheten undanta stiftelsen från bokföringsskyldigheten för en viss tid,
högst fem räkenskapsår i följd, om stiftelsen skall främja sitt syfte enbart
genom att utge kontanta bidrag och den har sin förmögenhet huvudsakligen
placerad i sådana obligationer som avses i 15 kap. 4 § tredje stycket föräldra-
balken eller i fordran hos Riksbanken eller Riksgäldskontoret eller i fordran
på svensk bank.
(Jfr 3 kap. 4 § promemorieförslaget)
Enligt bestämmelsen i paragrafen, som motsvarar 3 kap. 4 § i det till Lagrå-
det remitterade förslaget, kan en stiftelse som är bokföringsskyldig enligt 2 §
undantas från denna skyldighet även i andra fall än som avses i 2 § andra
stycket.
Om de i förevarande paragraf angivna förutsättningarna för dispens före-
ligger, betyder inte det att stiftelsen har en ovillkorlig rätt att bli undantagen
från bokföringsskyldigheten. I bedömningen måste även behovet av kontroll
av och intresset av offentlighet kring stiftelsen vägas in (jfr vad som anförts
vid 2 § andra stycket).
4§
Bokföringsskyldigheten enligt denna lag skall fullgöras enligt bestämmel-
serna i bokföringslagen (1976:125) och med iakttagande av följande:
1. Bokföringsskyldigheten omfattar all verksamhet som stiftelsen utövar.
2. En stiftelse som har sin förmögenhet gemensamt placerad med en an-
nan stiftelses förmögenhet, får beträffande den gemensamt placerade för-
mögenheten ha en med den andra stiftelsen gemensam löpande bokföring.
3. En stiftelse som upphör att vara bokföringsskyldig enligt 1 § skall i års-
bokslutet ange värdet av stiftelsens tillgångar vid räkenskapsårets slut.
(Jfr 3 kap. 1 § promemorieförslaget)
En stiftelse är bokföringsskyldig enligt denna lag om den är bokföringsskyl-
dig enligt någon bestämmelse i stiftelselagen. Bestämmelser om bokförings-
143
skyldighet finns i loch 2§§ (jfr även 7 kap. 7 § fjärde stycket). En stiftelse Prop. 1993/94:9
som är bokföringsskyldig till följd av en i stiftelseförordnandet meddelad fö-
reskrift om detta är alltså inte att anse som bokföringsskyldig enligt denna
lag.
Enligt bestämmelsen i 4 § är en stiftelse som är bokföringsskyldig enligt
stiftelselagen skyldig att följa bestämmelserna i bokföringslagen. Som be-
rörts i den allmänna motiveringen är bokföringslagen en ramlag. Detta
kommer främst till uttryck i lagens grundläggande bestämmelse (2 § första
stycket) enligt vilken bokföringsskyldigheten skall fullgöras på sätt som
överensstämmer med god redovisningssed. Som också berörts i den all-
männa motiveringen kan det antas att vad som skall förstås med begreppet
god redovisningssed i fråga om stiftelser kommer att utvecklas närmare se-
dan stiftelselagen trätt i kraft. Detta gäller särskilt beträffande avkastnings-
stiftelser som i regel får använda endast den löpande avkastningen på sin
förmögenhet för ändamålet.
Det i avsnitt 2.10.5 föreslagna tillägget till 11 kap. 5 § brottsbalken innebär
att den som åsidosätter sådan bokföringsskyldighet som följer av stiftelsela-
gen kan dömas för bokföringsbrott. Bestämmelserna i skattebrottslagen
(1971:69) om försvårande av skattekontroll gäller också för stiftelser som är
bokföringsskyldiga enligt stiftelselagen (jfr kommentaren till 5 §).
Punkt 1
Bestämmelsen i punkt 1 har förts in på förslag av Lagrådet. Enligt bestäm-
melsen omfattar bokföringsskyldigheten all verksamhet som en stiftelse ut-
övar. Detta betyder exempelvis att en avkastningsstiftelse som placerar en
del av sin förmögenhet i en hyresfastighet på grund därav omedelbart blir
bokföringsskyldig inte bara beträffande fastigheten utan även för den övriga
förmögenhetsförvaltningen.
Punkt 2
Enligt 2 kap. 5 § får en stiftelse placera sin förmögenhet gemensamt med en
annan stiftelses förmögenhet.
Det anses normalt inte vara förenligt med god redovisningssed om den
som är bokföringsskyldig har gemensam löpande bokföring (grund- och hu-
vudbokföring) med en annan bokföringsskyldig (jfr Bokföringsnämndens
cirkulär nr 20, s. 6). Om en stiftelse som är bokföringsskyldig har sin förmö-
genhet gemensamt placerad med en annan bokföringsskyldig stiftelses för-
mögenhet ligger det emellertid i sakens natur att de två stiftelserna beträf-
fande den gemensamt placerade förmögenheten har en gemensam grund-
bokföring. I punkt 2 meddelas det en bestämmelse som uttryckligen tillåter
detta. Bestämmelsen innebär också - till skillnad från 3 kap. 3§ tredje
stycket i det till Lagrådet remitterade förslaget - att även huvudbokföringen
får vara gemensam.
Punkt 3
Bestämmelsen i denna punkt saknar motsvarighet i det till Lagrådet remitte-
rade förslaget.
144
En stiftelse som vid ingången av ett visst räkenskapsår utövar näringsverk- Prop. 1993/94:9
samhet kan upphöra med denna verksamhet under räkenskapsåret. Bokför-
ingsskyldigheten enligt 1 § kvarstår dock till räkenskapsårets slut. Frågan om
stiftelsen i ett sådant fall är bokföringsskyldig även för nästföljande räken-
skapsår blir enligt 2 § första stycket 2 beroende av värdet på stiftelsens till-
gångar (värderade enligt bestämmelserna i 6§) vid utgången av det före-
gående räkenskapsåret. Enligt bestämmelsen iförevarande punkt skall resul-
tatet av denna värdering anges i stiftelsens årsbokslut.
Räkenskaper
5§
Stiftelser som inte är bokföringsskyldiga enligt denna lag skall fortlöpande
föra räkenskaper över belopp som har inbetalats till eller utbetalats av stiftel-
sen. Det skall finnas verifikationer för in- och utbetalningar. En stiftelse som
har sin förmögenhet gemensamt placerad med en annan stiftelses förmögen-
het, får beträffande den gemensamt placerade förmögenheten ha räkenska-
per som är gemensamma med den andra stiftelsen.
Räkenskaperna skall avslutas med en sammanställning för varje räken-
skapsår. Av sammanställningen skall framgå tillgångar och skulder vid rä-
kenskapsårets början och slut samt inkomster och utgifter under räkenskaps-
året. I sammanställningen skall även anges värdet av stiftelsens tillgångar vid
räkenskapsårets slut.
Räkenskapsmaterialet skall bevaras i ordnat skick och på betryggande sätt
inom landet under minst tio år från utgången av det räkenskapsår som räken-
skapsmaterialet avser.
Räkenskapsåret för en sådan stiftelse som avses i första stycket skall om-
fatta ett kalenderår. Stiftelsens första räkenskapsår skall avkortas om det be-
hövs för att nästföljande räkenskapsår skall omfatta ett kalenderår.
(Jfr 3 kap. 5 § promemorieförslaget)
Som redan har framhållits skall stiftelser som inte är bokföringsskyldiga en-
ligt stiftelselagen föra räkenskaper. Bestämmelser om det finns i denna para-
graf. I materiellt hänseende motsvarar regleringen i huvudsak den som gäller
för stiftelser som står under tillsyn enligt tillsynslagen (jfr 14 § den lagen).
Åsidosätts reglerna i 5 § kan straffansvar inträda enligt bestämmelserna i 10 §
skattebrottslagen (1971:69) om försvårande av skattekontroll.
Bestämmelserna i 5 § skall iakttas också av sådana stiftelser som är bokför-
ingsskyldiga enligt bokföringslagen på grund av föreskrift därom i stiftelse-
förordnandet. Genom att följa bokföringslagens regler kommer en sådan
stiftelse automatiskt att uppfylla sina skyldigheter enligt 5 §. Stiftelsen måste
dock komplettera sitt årsbokslut med en uppgift om värdet på tillgångarna,
värderade med tillämpning av bestämmelserna i 6 §. Även för frågan vilken
period räkenskapsåret skall omfatta blir bestämmelserna i 5 § av saklig bety-
delse. Av bestämmelsen i fjärde stycket följer nämligen att räkenskapsåret
för en stiftelse som är bokföringsskyldig enligt bokföringslagen till följd av
stiftarens föreskrift därom endast kan omfatta ett kalenderår.
Den stiftelse som åsidosätter en föreskrift i stiftelseförordnandet om bok-
föringsskyldighet enligt bokföringslagen berörs inte av bestämmelserna om
bokföringsbrott i brottsbalken llkap.5§ (se avsnitt2.10.5). Ett åsidosät-
10 Riks dagen 1993/94. 1 saml. Nr 9
tande av sådan bokföringsskyldighet som följer av stiftelseförordnandet kan Prop. 1993/94:9
inte heller föranleda ansvar enligt bestämmelserna i skattebrottslagen
(1971:69) om försvårande av skattekontroll. Ett sådant ansvar förutsätter att
stiftelseförvaltningen i det enskilda fallet inte ens levt upp till de krav som
bestämmelserna i 5 § innefattar.
Första stycket
Bestämmelsen i första meningen, som med anledning av vad Lagrådet anfört
i sitt yttrande har en något annorlunda lydelse än i lagrådsremissen, innebär
att stiftelsen med tillämpning av en renodlad kontantprincip som ett mini-
mum måste föra anteckningar om in- och utbetalningar (t.ex. vid utbetal-
ningar av stipendier eller styrelsearvoden eller vid köp av värdepapper). An-
teckningarna skall föras fortlöpande.
Enligt bestämmelsen i andra meningen skall det finnas verifikationer för
in- och utbetalningar. En verifikation skall innehålla uppgift bl.a. om vad
och vilket belopp betalningen avser (jfr 5 § andra stycket bokföringslagen).
Som verifikation skall i första hand användas den eller de handlingar som
härrör från den aktuella betalningen. Om det inte finns någon sådan hand-
ling skall en särskild handling upprättas (jfr 5 § första stycket första me-
ningen bokföringslagen).
Bestämmelsen i 4 § 2 är förebild för bestämmelsen i tredje meningen. I
jämförelse med lagrådsremissens förslag har förevarande bestämmelse jäm-
kats något.
Andra stycket
Räkenskaperna skall enligt bestämmelsen \ första meningen avslutas med en
sammanställning för vaije räkenskapsår.
Bestämmelsen i andra meningen saknar motsvarighet i lagrådsremissens
förslag. Genom bestämmelsen tydliggörs vad som skall anges i sammanställ-
ningen. Av den skall bl.a. framgå tillgångar och skulder vid räkenskapsårets
böljan och slut. I anledning av vad Lagrådet anfört i sitt yttrande bör det
framhållas att så länge stiftelsen för sina räkenskaper enligt en renodlad kon-
tantprincip skall sammanställningen inte omfatta sådana fordringar eller
skulder som t.ex. dokumenterats genom faktura men som ännu inte föran-
lett någon inbetalning till eller utbetalning av stiftelsen. Om inte stiftelseför-
ordnandet innehåller någon föreskrift därom, får styrelsen eller förvaltaren
själv bestämma efter vilken princip tillgångarna skall värderas i sammanställ-
ningen. Man bör dock sträva efter att använda samma princip mellan åren.
Av sammanställningen skall också framgå inkomster och utgifter under rä-
kenskapsåret. Vad som krävs är endast att stiftelsen gör en summering av in-
och utbetalningar. In- och utbetalningar som skett med anledning av ompla-
ceringar av förmögenheten, t.ex. försäljningar eller köp av obligationer eller
fastigheter skall inte redovisas som inkomst eller utgift. I sammanställningen
bör utgifterna för arvoden till styrelsen eller förvaltaren och för stiftelsens
ändamål anges särskilt.
Som redan har berörts i anslutning till kommentaren till 2 § första stycket 2
146
skall en stiftelse som är skyldig att föra räkenskaper värdera sina tillgångar Prop. 1993/94:9
vid utgången av vaije räkenskapsår med tillämpning av bestämmelserna i
6§. Resultatet av denna värdering skall enligt bestämmelsen i tredje me-
ningen anges i sammanställningen för det gångna räkenskapsåret.
Tredje stycket
Bestämmelsen i detta stycke har en motsvarighet i 22 § bokföringslagen.
Fjärde stycket
Det har inte ansetts nödvändigt att ge stiftelser som endast skall föra räken-
skaper möjlighet att ha s.k. brutet räkenskapsår (jfr 12 § bokföringslagen).
Bestämmelsen i styckets andra mening skall tillämpas även i fall då en stif-
telse som varit bokföringsskyldig enligt stiftelselagen och därvid haft brutet
räkenskapsår övergår till att föra räkenskaper enligt 5 §.
Värdet av stiftelsens tillgångar
6§
Vid bestämmandet av det värde av stiftelsens tillgångar som avses i 2 §, 4 §
3 och 5 § skall vaije tillgång tas upp till ett värde som motsvarar vad till-
gången kan anses betinga vid en försäljning under normala förhållanden.
Fastigheter och byggnader som är lös egendom tas dock upp till taxeringsvär-
det om ett sådant värde finns.
(Jfr 3 kap. 6 § promemorieförslaget)
Innebörden av bestämmelsen i första meningen är att stiftelsens tillgångar
skall tas upp till ett försiktigt beräknat marknadsvärde.
Bestämmelserna i paragrafen skall tillämpas också vid den värdering som
avses i 4 kap. 4 § andra stycket.
Årsredovisning m.m.
7§
En stiftelse som är bokföringsskyldig enligt denna lag skall upprätta årsredo-
visning. Om stiftelsen vid räkenskapsårets utgång är moderstiftelse och anta-
let anställda hos koncernen under räkenskapsåret i medeltal har varit minst
tio, skall stiftelsen även upprätta koncernredovisning.
Bestämmelsen i första stycket första meningen gäller inte i fråga om en
stiftelse som får använda sina tillgångar uteslutande till förmån för medlem-
mar av en viss eller vissa släkter och som är bokföringsskyldig endast på
grund av 2§.
Årsredovisningen består av den resultaträkning och den balansräkning
som har tagits in i årsbokslutet samt av en förvaltningsberättelse med uppgift
om hur stiftelsens ändamål har främjats under räkenskapsåret.
(Jfr 3 kap. 7 § promemorieförslaget)
147
Första stycket
Prop. 1993/94:9
Angående uttrycket bokföringsskyldig enligt denna lag, se vad som anförts
i kommentaren till 4§.
Om en stiftelse inte upprättar årsredovisning kan tillsynsmyndigheten
med stöd av 9 kap. 5 § första stycket 2 och tredje stycket förelägga ledamö-
terna i styrelsen eller förvaltaren att fullgöra denna skyldighet i förening med
vite. Det anförda gäller även i fråga om sådana stiftelser som avses i
9 kap. 10 § första stycket (jfr 9 kap. 10 § andra stycket 2).
En stiftelses årsredovisning skall vara tillgänglig för var och en som vill ta
del av den. Detta gäller även i fråga om stiftelser som omfattas av bestäm-
melserna i 9 kap. 10 § första stycket (jfr 3 kap. 12 § andra meningen). Om en
stiftelse som omfattas av dessa bestämmelser inte iakttar skyldigheten att
hålla årsredovisningen tillgänglig, kan tillsynsmyndigheten ingripa med före-
läggande i förening med vite (jfr 9 kap. 10 § andra stycket 3).
Bestämmelsen i 3kap. l§lagen (1980:1103) om årsredovisningm.m. i
vissa företag är förebild för bestämmelsen i förevarande styckes andra me-
ning. Vad en koncernredovisning skall innehålla regleras närmare i 8 § andra
stycket.
Andra stycket
Bestämmelsen i detta stycke - som utformats i enlighet med Lagrådets för-
slag - är den enda i stiftelselagen som särskilt berör familjestiftelser (angå-
ende detta begrepp, se vad som anförts i anslutning till kommentaren till
lkap. 7§).
Av bestämmelsen i stycket följer att en familjestiftelse är föremål för of-
fentlighet (via den offentliga årsredovisningen), återkommande kontroll av
tillsynsmyndigheten (jfr avsnitt 2.8.1) och registreringsskyldighet endast i
den mån den utövar näringsverksamhet eller är moderstiftelse.
Tredje stycket
Bestämmelsen i tredje stycket reglerar närmare vilket innehåll en stiftelses
årsredovisning skall ha. I förvaltningsberättelsen skall stiftelsen lämna upp-
gift om hur stiftelsens ändamål har främjats under året. En avkastningsstif-
telse behöver emellertid inte lämna uppgift om vilka som erhållit stöd från
stiftelsen. En annan sak är att det ankommer på stiftelsens revisor att utöva
en reell kontroll av att det inte har skett några avsteg från stiftelseförordnan-
det. Det kan därför bli nödvändigt för revisorn att infordra upplysningar om
vilka som erhållit stöd från stiftelsen.
För stiftelser som har utövat näringsverksamhet under räkenskapsåret el-
ler som är moderstiftelse vid räkenskapsårets utgång gäller ytterligare be-
stämmelser om årsredovisningen enligt 3 kap. 8 §.
En stiftelse kan vara skyldig att upprätta årsredovisning även om den inte
är bokföringsskyldig enligt denna lag. Detta är fallet om stiftaren har före-
skrivit sådan skyldighet i stiftelseförordnandet. Vad som då skall gälla i fråga
om redovisningens innehåll, om och hur den skall skrivas under, om och i så
fall när den skall tillställas revisorn för granskning samt om den skall vara
148
offentlig avgörs av vad stiftaren föreskrivit i stiftelseförordnandet.
Prop. 1993/94:9
8§
En stiftelse som har utövat näringsverksamhet under räkenskapsåret eller
som är moderstiftelse vid räkenskapsårets utgång skall vid upprättandet av
årsredovisningen tillämpa god redovisningssed och lämna uppgifter och upp-
lysningar av det innehåll som anges i 2kap. 6-8§§ lagen(1980:1103) om
årsredovisning m.m. i vissa företag. Om det finns synnerliga skäl får tillsyns-
myndigheten medge att bruttoomsättningssumman inte anges i årsredovis-
ningens resultaträkning.
En stiftelse som skall upprätta koncernredovisning skall vid upprättandet
av årsredovisningen iaktta även 3 kap. 2 § andra stycket, 3 och 4 §§ samt
8 § andra meningen lagen (1980:1103) om årsredovisning m.m. i vissa företag
och vid upprättandet av koncernredovisningen 3 kap. 5 och 7 §§ samt 9 §
första stycket samma lag. Ett dotterföretag till stiftelsen skall vid upprättan-
det av sin årsredovisning iaktta 3 kap. 2 § andra stycket samt 8 § nämnda lag.
(Jfr 3 kap. 8 § promemorieförslaget)
Första stycket
I styckets första mening, som utformats i enlighet med Lagrådets förslag,
meddelas bl.a. ytterligare bestämmelser om innehållet i årsredovisningen för
en stiftelse som har utövat näringsverksamhet under räkenskapsåret eller
som är moderstiftelse vid räkenskapsårets utgång. Det hänvisas därvid till
vissa bestämmelser i lagen (1980:1103) om årsredovisning m.m. i vissa före-
tag (jfrprop. 1979/80:143 s. 154-157). Det bör särskilt observeras att dessa
bestämmelser - till skillnad från vad som är fallet i fråga om t.ex. handelsbo-
lag - skall gälla för stiftelser oberoende av tillgångarnas nettovärde eller an-
talet anställda i stiftelsen.
Enligt 2 kap. 6 § årsredovisningslagen skall i årsredovisningen återges re-
sultat- och balansräkning för föregående räkenskapsår. När det gäller stiftel-
ser, har det ansetts ligga i sakens natur att denna skyldighet faller bort om
stiftelsen inte var bokföringsskyldig enligt 1 § under det tidigare räkenskaps-
året. Någon bestämmelse om detta har därför inte ansetts nödvändig.
Bestämmelsen i styckets andra mening har sin förebild i 2 kap.
5 §3 årsredovisningslagen (jfr prop. 1979/80:143 s. 154).
Andra stycket
Beträffande bestämmelsen i styckets första mening hänvisas till prop.
1979/80:143 s. 159-164.
9§
Årsredovisningen skall skrivas under av samtliga styrelseledamöter eller, i
fråga om stiftelser med anknuten förvaltning, av förvaltaren eller, om ett
handelsbolag är stiftelsens förvaltare, av samtliga de bolagsmän som företrä-
der bolaget. Vad nu sagts gäller även i fråga om koncernredovisning.
Om en avvikande mening beträffande års- eller koncernredovisningen har
antecknats till styrelsens eller förvaltarens protokoll, skall den avvikande
meningen fogas till redovisningen.
(Jfr 3 kap. 9 § promemorieförslaget)
149
Bestämmelserna i 9 kap. 2 § andra stycket lagen (1987:667) om ekonomiska
föreningar är förebild för bestämmelserna i 9 §.
Årsredovisningen för en stiftelse med anknuten förvaltning skall enligt be-
stämmelsen i första styckets första mening skrivas under av förvaltaren.
Detta innebär att redovisningen skall skrivas under av någon som enligt lag
eller annan författning eller enligt praxis är behörig att företräda förvaltaren
i alla dennes egna angelägenheter (jfr vad som anförts i anslutning till
2kap. 23§). Årsredovisningen för t.ex. en kommunalt förvaltad stiftelse
måste således skrivas under av minst så många av ledamöterna i kommunsty-
relsen att de tillsammans bildar en beslutför kommunstyrelse och för en stif-
telse som förvaltas av ett aktiebolag av antingen minst så många av ledamö-
terna i bolagets styrelse att de tillsammans bildar en beslutför styrelse eller
av någon som är firmatecknare för bolaget. Vad nu sagts gäller dock inte
om ett handelsbolag är förvaltare. Som framgår av förevarande bestämmelse
skall årsredovisningen i ett sådant fall undertecknas av samtliga de bolags-
män som företräder bolaget.
I stiftelselagen föreskrivs det inte någon skyldighet för styrelsen eller för-
valtaren att underteckna den sammanställning som skall upprättas i fall då
stiftelsen endast är skyldig att föra räkenskaper. Det är dock lämpligt att un-
dertecknande sker.
10 §
En stiftelse som är skyldig att upprätta årsredovisning enligt denna lag skall
avlämna årsredovisningen till revisorn senast fyra månader efter räkenskaps-
årets utgång. Om stiftelsen är skyldig att upprätta koncernredovisning enligt
denna lag, gäller vad nu sagts även i fråga om koncernredovisningen.
En stiftelse som inte är årsredovisningsskyldig enligt denna lag skall av-
lämna årsbokslutet eller sammanställningen över räkenskaperna till revisorn
senast fyra månader efter räkenskapsårets utgång.
(Jfr 3 kap. 10 § promemorieförslaget)
Första stycket
En stiftelse är skyldig att upprätta årsredovisning eller koncernredovisning
enligt denna lag om den är skyldig att upprätta årsredovisning eller koncern-
redovisning enligt någon bestämmelse i stiftelselagen. En stiftelse som t.ex.
är skyldig att upprätta årsredovisning endast enligt stiftelseförordnandet är
således inte att anse som skyldig att upprätta årsredovisning enligt denna lag
(jfr vad som anförts i anslutning till 7 § tredje stycket).
Om en stiftelse inte fullgör sin skyldighet att avlämna årsredovisning eller
koncernredovisning till revisorn kan tillsynsmyndigheten enligt 9 kap.
5 § första stycket 2 förelägga styrelsens ledamöter eller förvaltaren att full-
göra sin skyldighet. Föreläggandet kan förenas med vite (jfr 9 kap. 5 § tredje
stycket). Det anförda gäller även om stiftelsen är en sådan stiftelse som avses
i 9 kap. 10 § första stycket (jfr 9 kap. 10 § andra stycket 2).
Prop. 1993/94:9
150
Prop. 1993/94:9
Andra stycket
Stiftelser som inte är skyldiga att upprätta årsredovisning enligt denna lag är
i regel endast skyldiga att föra räkenskaper. En sådan stiftelse skall enligt
bestämmelsen i andra stycket lämna sammanställningen över sina räkenska-
per till revisorn senast fyra månader efter räkenskapsårets utgång. En sådan
familjestiftelse som avses i 7 § andra stycket skall inom samma tid lämna sitt
årsbokslut enligt 11 § bokföringslagen till revisorn.
Om en stiftelse är bokföringsskyldig enligt bokföringslagen endast enligt
stiftelseförordnandet, är stiftelsen skyldig att lämna sitt årsbokslut till revi-
sorn om stiftaren meddelat föreskrift om sådan skyldighet (jfr vad som an-
förts i anslutning till 7 § tredje stycket). I annat fall får stiftelsen själv avgöra
om den till revisorn skall lämna årsbokslutet eller en sammanställning upp-
rättad i enlighet med 5 §.
11 §
En stiftelse som är skyldig att upprätta årsredovisning enligt denna lag skall
senast sex månader efter räkenskapsårets utgång sända en kopia av revi-
sionsberättelsen och av den av revisorn påtecknade årsredovisningen till till-
synsmyndigheten. Om stiftelsen är skyldig att upprätta koncernredovisning
enligt denna lag, gäller vad nu sagts även i fråga om koncernrevisionsberät-
telsen och den av revisorn påtecknade koncernredovisningen.
(Jfr 4 kap. 13 § promemorieförslaget)
Undantag från bestämmelserna i denna paragraf gäller enligt bestämmel-
serna i nästföljande paragraf för sådana stiftelser som avses i 9 kap.
10 § första stycket.
I fall när det följer av stiftelseförordnandet att stiftelsen skall upprätta års-
redovisning är det inte uteslutet att stiftaren dessutom har föreskrivit att re-
dovisningen och även revisionsberättelsen skall tillställas tillsynsmyndighe-
ten för granskning. Frågan huruvida stiftelsen måste följa stiftarens före-
skrift på denna punkt blir i det enskilda fallet beroende av om tillsynsmyn-
digheten förklarar sig villig att granska handlingarna eller inte.
12 §
Bestämmelsen i 11 § första meningen gäller inte i fråga om sådana stiftelser
som avses i 9 kap. 10 § första stycket. En sådan stiftelse skall senast sex måna-
der efter räkenskapsårets utgång hålla en kopia av revisionsberättelsen och
av den av revisorn påtecknade årsredovisningen tillgänglig för var och en
som vill ta del av den. Är stiftelsen skyldig att upprätta koncernredovisning,
gäller vad nu sagts även i fråga om koncernrevisionsberättelsen och den av
revisorn påtecknade koncernredovisningen, om stiftelsen är sådan som avses
i 9 kap. 10 § första stycket 1 eller 2.
(Jfr 3 kap. 11 § första meningen promemorieförslaget)
En princip som gäller enligt stiftelselagen är att alla stiftelser som är skyldiga
att upprätta årsredovisning enligt lagen skall vara föremål för offentlighet. I
fråga om sådana stiftelser som återkommande kontrolleras av tillsynsmyn-
151
digheten uppnås offentligheten genom att stiftelsen enligt bestämmelserna Prop. 1993/94:9
i 11 § skickar bl.a. en kopia av revisionsberättelsen och av den av revisorn
påtecknade årsredovisningen till tillsynsmyndigheten.
Bestämmelserna i 9 kap. 10 § första stycket innebär emellertid bl.a. att
vissa årsredovisningsskyldiga stiftelser undantas från den återkommande
kontrollen. På grund därav föreskrivs det i 12 § att bestämmelserna i 11 §
inte gäller för stiftelser som omfattas av bestämmelsen i 9 kap. 10 § första
stycket. Principen om offentlighet för alla årsredovisningsskyldiga stiftelser
får dock inte efterges. Därför föreskrivs det i 12 § också att stiftelser som
omfattas av bestämmelsen i 9 kap. 10 § bl.a. skall hålla en kopia av den av
revisorn påtecknade årsredovisningen tillgänglig för var och en som vill ta
del av den.
Om inte stiftelsen fullgör sin skyldighet att hålla föreskrivna handlingar
tillgängliga för var och en, har tillsynsmyndigheten befogenhet att vid vite
förelägga ledamöterna i styrelsen eller förvaltaren att fullgöra denna skyldig-
het (jfr 9 kap. 10 § andra stycket 3).
4 kap. Revision
I detta kapitel meddelas bestämmelser om revision. Hithörande frågor har
i den allmänna motiveringen behandlats i avsnitt 2.6.7.
I korthet innebär regleringen i kapitlet att en stiftelse alltid skall ha minst
en revisor. Stiftelser som är skyldiga att upprätta årsredovisning enligt denna
lag skall ha minst en auktoriserad eller godkänd revisor och i vissa fall minst
en revisor som är auktoriserad. För övriga stiftelser, dvs. främst sådana stif-
telser som endast är skyldiga att föra räkenskaper, ställs det dock inte några
formella krav på revisorns kompetens.
Bestämmelserna i kapitlet har i stor utsträckning utformats efter mönster
av motsvarande regler i lagen om ekonomiska föreningar (jfr prop.
1986/87:7).
1§
En stiftelse skall ha minst en revisor.
Om inte annat föreskrivs i stiftelseförordnandet, utses och entledigas revi-
sorn i en stiftelse med egen förvaltning av styrelsen.
Om inte annat föreskrivs i stiftelselseförordnandet, utses och entledigas
revisorn i en stiftelse med anknuten förvaltning av
1. förvaltarens högsta beslutande organ,
2. styrelsen om det finns en styrelse och annars av myndighetens chef, om
förvaltaren är en statlig myndighet, eller
3. samtliga bolagsmän i förening, om förvaltaren är ett handelsbolag.
(Jfr 4 kap. 1 § promemorieförslaget)
Första stycket
Bestämmelsen i stycket är tvingande. Härav följer att en stiftelse alltid skall
ha åtminstone en revisor, även om stiftaren i sitt förordnande har föreskrivit
att stiftelsen inte skall vara föremål för någon revision över huvud taget (jfr
152
vad som anförs i anslutning till 9 § tredje stycket). I fall då det bedöms lämp- Prop. 1993/94:9
ligt med hänsyn till stiftelsens ändamål eller förmögenhetsförhållanden och
förutsatt att inte stiftelseförordnandet innehåller förbud däremot eller för-
bjuder att stiftelsen alls blir föremål för revision får en stiftelse ha mer än en
revisor. Om en föreskrift i stiftelseförordnandet innebär att stiftelsen skall
ha mer än en revisor, skall den givetvis följas (jfr återigen vad som anförs i
anslutning till 9§ tredje stycket).
Bestämmelserna i 4 kap. gäller för alla revisorer i stiftelser, oavsett av vem
eller på vilka grunder de har utsetts.
Andra och tredje styckena
Bestämmelserna i dessa stycken är dispositiva. De skall alltså tillämpas en-
dast i fall då stiftaren inte har meddelat några föreskrifter i stiftelseförord-
nandet om vem som skall utse resp, entlediga stiftelsens revisor (jfr 9 § tredje
stycket och 2 kap. 3 § andra stycket).
Det kan tänkas att stiftaren i stiftelseförordnandet föreskriver att en viss
person skall vara stiftelsens revisor. Om den av stiftaren utpekade personen
vill åta sig uppdraget och han uppfyller stiftelselagens krav i formellt av-
seende blir han stiftelsens första revisor. Ä andra sidan följer det av de tving-
ande bestämmelserna i 7 § andra och tredje styckena att den på vilken det
ankommer att entlediga revisorn i stiftelsen får utöva denna rätt när han så
finner vara lämpligt. Med stöd av dessa bestämmelser kan han entlediga
också en revisor som utsetts av stiftaren i stiftelseförordnandet.
För stiftelser med anknuten förvaltning innebär bestämmelsen i tredje
stycket att det i regel är förvaltarens högsta beslutande organ som utser resp,
entledigar revisor i stiftelsen. Om förvaltaren t.ex. är en ideell förening an-
kommer ifrågavarande uppgifter således på föreningens årsmöte.
Stiftelser med egen förvaltning och kyrkliga kommuner där beslutanderät-
ten utövas av ett direktvalt kyrkoråd (jfr 11 kap. 12 § kyrkolagen, 1992:300)
saknar ett särskilt högsta beslutande organ. För dessa fall följer det av be-
stämmelsen i första punkten i tredje stycket att revisorn utses, om förvalta-
ren är en stiftelse med egen förvaltning, av styrelsen för denna stiftelse och,
om förvaltaren är en kyrklig kommun, av det direktvalda kyrkorådet.
Om förvaltaren är en sådan statlig myndighet på vilken verksförordningen
(1987:1100) är tillämplig följer det av bestämmelsen i tredje styckets andra
punkt att revisorn i stiftelsen utses resp, entledigas av myndighetens styrelse.
Bestämmelsen i tredje styckets tredje punkt innebär bl.a. att även en kom-
manditdelägare skall medverka i beslut om utseende resp, entledigande av
revisor i en av kommanditbolaget förvaltad stiftelse.
2§
Om inte annat föreskrivs i stiftelseförordnandet, får en stiftelse ha en eller
flera revisorssuppleanter. Bestämmelserna i denna lag om revisorer tilläm-
pas också på revisorssuppleanterna.
(Jfr 4 kap. 2 § promemorieförslaget)
Stiftelselagen innefattar inte något krav på att det skall finnas suppleanter
153
till revisorerna. Om stiftaren har meddelat föreskrifter om det, gäller dessa. Prop. 1993/94:9
I annat fall får revisorssuppleanter utses med stöd av bestämmelsen i första
meningen.
Bestämmelsen i andra meningen innebär bl.a. att en stiftelse som är årsre-
dovisningsskyldig enligt denna lag endast kan utse en kvalificerad revisor till
suppleant.
3§
Den som är underårig, i konkurs eller underkastad näringsförbud eller som
har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken får inte vara revisor.
En revisor skall ha den insikt i och erfarenhet av redovisning och ekono-
miska förhållanden som med hänsyn till stiftelsens ändamål samt arten och
värdet av stiftelsens tillgångar fordras för uppdragets fullgörande.
Till revisor kan även ett auktoriserat eller godkänt revisionsbolag utses.
Vid tillämpningen av bestämmelserna i detta kapitel likställs ett auktoriserat
revisionsbolag med auktoriserad revisor och ett godkänt revisionsbolag med
godkänd revisor. Ett bolag som utses till revisor skall till den stiftelse som
revisionen avser anmäla vem som är huvudansvarig för revisionen. Den hu-
vudansvarige skall i ett auktoriserat revisionsbolag vara auktoriserad revisor
och i ett godkänt revisionsbolag vara auktoriserad eller godkänd revisor. Be-
stämmelserna i 6 § tillämpas på den huvudansvarige.
Till revisor i dotterföretag bör minst en av moderstiftelsens revisorer ut-
ses, om det kan ske.
(Jfr 4 kap. 3 § promemorieförslaget)
Bestämmelserna i 8 kap. 3 § lagen om ekonomiska föreningar är förebild för
bestämmelserna i denna paragraf.
Bestämmelserna i paragrafen kan sägas ange minimikraven på revisorn i
en stiftelse. Av andra bestämmelser i kapitlet följer nämligen ytterligare
krav på revisorer i årsredovisningsskyldiga stiftelser (jfr 4§).
Lika lite som för styrelseledamöter i en stiftelse ställs det i stiftelselagen
några nationalitets- eller bosättningskrav i fråga om en stiftelses revisorer.
Första stycket
Om en revisor som inte får vara revisor enligt bestämmelsen i första stycket
varken lämnar sitt uppdrag på eget initiativ eller entledigas av den som har
rätt att entlediga honom (jfr 1 § andra stycket), kan tillsynsmyndigheten in-
gripa och entlediga revisorn samt utse ny revisor (jfr 8 §).
Andra stycket
Bestämmelsen i detta stycke innehåller mycket allmänt formulerade krav på
vad en revisor skall uppfylla i fråga om insikter i och erfarenheter av redovis-
ning och ekonomiska förhållanden. Bestämmelsen är formellt sett tillämplig
på alla stiftelserevisorer, men av naturliga skäl kommer den i praktiken att
få sin största betydelse för sådana stiftelserevisorer som inte är auktoriserade
eller godkända revisorer (jfr 4 §).
Om den som utses till revisor inte motsvarar de i stycket angivna kraven,
kan tillsynsmyndigheten ingripa genom föreläggande om rättelse i vissa fall 154
(jfr vad som anförs i anslutning till 9 kap. 5 § första stycket, 2 och 3). Tillsyns- Prop. 1993/94:9
myndigheten kan däremot inte ingripa enligt 8 § i förevarande kapitel. Har
revisorn orsakat stiftelsen skada kan tillsynsmyndigheten föra talan om
skadestånd för stiftelsens räkning enligt 5 kap. 2 § (jfr 5 kap. 4§ första
stycket 5).
Det förhållandet att den revisor som anlitas av stiftelsen inte är kapabel
att klara av uppdraget kan vara ett tecken på att stiftelsens ekonomiska för-
hållanden är sådana att revisorn bör vara kvalificerad och att tillsynsmyndig-
heten därför med stöd av 5 § bör förordna att stiftelsen skall ha kvalificerad
revisor.
Stiftaren kan i stiftelseförordnandet ha meddelat föreskrifter som innefat-
tar ytterligare krav på revisorerna än vad som följer av 3 § första och andra
styckena. Om en revisor inte motsvarar dylika krav kan tillsynsmyndigheten
ingripa med stöd av 8 § (jfr 8 § första stycket 4 och tredje stycket andra me-
ningen).
Tredje stycket
Bestämmelsen i första meningen är tvingande. Den innebär att en juridisk
person kan utses till revisor i en stiftelse även om stiftaren i stiftelseförord-
nandet har föreskrivit att endast fysiska personer får utses till detta uppdrag.
Enligt förordningen (1973:221) om auktorisation och godkännande av re-
visorer är det endast svenska handels- och aktiebolag som driver revisions-
verksamhet som kan auktoriseras eller godkännas. Det kan nämnas i sam-
manhanget att Revisorskommittén i ett nyligen avgivet betänkande (SOU
1993:69) - beträffande sådana revisorer som har särskild kompetens att ut-
föra lagstadgad revision - har lämnat förslag till den författningsreglering
som behövs inför Sveriges närmande till EG.
I frågor om skadestånd gäller särskilda bestämmelser för de fall då ett
revisionsbolag är revisor (jfr 5 kap. 2§ andra stycket).
Fjärde stycket
Syftet med bestämmelsen är att moderstiftelsens kontrollorgan skall få en så
bra kännedom som möjligt om dotterföretagens förhållanden. Om det på
grund av t.ex. praktiska svårigheter inte går att ordna med gemensam revi-
sor, är det angeläget att moderstiftelsens revisor på annat sätt skaffar sig er-
forderlig kännedom om dotterföretagen.
4§
Minst en revisor skall vara auktoriserad eller godkänd revisor, om stiftelsen
är skyldig att upprätta årsredovisning enligt denna lag.
Stiftelsen skall ha auktoriserad revisor om stiftelsens tillgångar eller, om
stiftelsen är moderstiftelse, koncernens tillgångar, värderade med tillämp-
ning av 3 kap. 6 §, vid utgången av de två senaste räkenskapsåren haft ett
värde överstigande ett gränsbelopp som motsvarar 1000 gånger det basbe-
lopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring som gällde vid utgången
av respektive räkenskapsår. Minst en revisor skall vara auktoriserad också
om stiftelsen eller koncernen under vart och ett av de två senaste räken- 155
skapsåren i medeltal haft mer än 200 anställda.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan i fall som Prop. 1993/94:9
avses i andra stycket besluta att en viss godkänd revisor får utses i stället för
en auktoriserad revisor. Sådana beslut meddelas för högst fem år i följd.
(Jfr 4 kap. 4 § promemorieförslaget)
Första stycket
Kravet på kvalificerad revision gäller för stiftelser som är ärsredovisnings-
skyldiga enligt stiftelselagen. Det betyder att bestämmelsen inte innefattar
något krav på sådan revision i stiftelser som är årsredovisningsskyldiga enligt
bestämmelserna i 3 kap. endast till följd av föreskrifter därom i stiftelseför-
ordnandet. Det betyder vidare att familjestiftelser som är bokföringsskyl-
diga enligt stiftelselagen men som enligt 3 kap. 7 § andra stycket är befriade
från skyldighet att upprätta årsredovisning inte behöver ha kvalificerad revi-
sor. Även för stiftelser som enligt 3 kap. 3 § undantagits från bokföringsskyl-
dighet bortfaller kravet på kvalificerad revision. Krav på kvalificerad revi-
sion kan dock i nu nämnda fall vara föreskrivet i stiftelseförordnandet.
Om en stiftelse som skall ha kvalificerad revisor enligt stiftelselagen eller
stiftelseförordnandet saknar sådan revisor kan tillsynsmyndigheten alltid in-
gripa genom att utse revisor (jfr 8 § första stycket 2 och 4). I vissa fall kan
tillsynsmyndigheten även ingripa med stöd av bestämmelsen i 9 kap. 5 §
första stycket 2 (jfr vad som anförs i anslutning till 9 kap. 5 § första stycket
2 och 3).
En stiftelse som är årsredovisningsskyldig enligt stiftelselagen för ett visst
räkenskapsår upphör att vara det för nästföljande räkenskapsår om den upp-
hör att vara bokföringsskyldig enligt stiftelselagen för det senare räkenskaps-
året (jfr vad som anförts i anslutning till 3 kap. 4 § 3). I ett sådant fall kvarstår
kravet enligt förevarande stycke att stiftelsen skall ha en kvalificerad revisor
tills dess att revisorn avgivit sin revisionsberättelse för det förra räkenskaps-
året.
Andra stycket
Bestämmelsen i 8 kap. 5 § första stycket lagen om ekonomiska föreningar är
förebild för bestämmelserna i förevarande stycke.
Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer kan meddela dis-
pens från kraven enligt andra stycket (jfr tredje stycket).
Tredje stycket
Bestämmelsen i detta stycke gör det exempelvis möjligt för en stiftelse som
har kommit att uppfylla förutsättningarna enligt andra stycket att få behålla
en tidigare anlitad, godkänd revisor.
5§
I fråga om andra stiftelser än som avses i 4 § första stycket får tillsynsmyndig-
heten besluta att minst en revisor skall vara auktoriserad eller godkänd revi-
sor.
(Jfr 4 kap. 5 § promemorieförslaget)
156
Enligt 9 kap. 3 § första stycket skall tillsynsmyndigheten ingripa, om det kan
antas att revisionen av stiftelsen inte utövas i enlighet med stiftelseförord-
nandet eller bestämmelserna i denna lag. Vilken form ingripandet skall ha
i det enskilda fallet bestämmer tillsynsmyndigheten inom ramen för lagens
bestämmelser. I 5 § anvisas en form som är tillämplig i fråga om stiftelser
som endast är skyldiga att föra räkenskaper enligt 3 kap. 5 §.
En upplysning om tillsynsmyndighetens rätt att besluta om kvalificerad re-
vision med stöd av 5 § finns i 9 kap. 5 § andra stycket. Bestämmelsen i 5 §
är tillämplig även på stiftelser som avses i 9 kap. 10 § första stycket 2 och 3
(se 9 kap. 10 § andra stycket punkt 5).
Bestämmelsen i 5 § torde främst komma att tillämpas i fall då den revisor
som anlitas av stiftelsen inte är kapabel att klara uppgiften och detta förhål-
lande kan tas till intäkt för att stiftelsens ekonomiska förhållanden är sådana
att den bör ha en kvalificerad revisor (jfr vad som anförts i anslutning till 3 §
andra stycket).
Om tillsynsmyndighetens beslut enligt 5 § inte följs i det enskilda fallet,
kan tillsynsmyndigheten alltid ingripa genom att förordna kvalificerad revi-
sor för stiftelsen (jfr 8 § första stycket 2).
6§
Den kan inte vara revisor som
1. är stiftelsens stiftare eller förvaltare,
2. ensam eller tillsammans med andra företräder stiftelsen enligt 2 kap. 16
eller 23 § eller företräder förvaltaren eller, om stiftelsen förvaltas av ett han-
delsbolag, är bolagsman i bolaget,
3. ensam eller tillsammans med andra har rätt att företräda ett dotterföre-
tag till stiftelsen eller till förvaltaren eller, om dotterföretaget är ett handels-
bolag, är bolagsman i företaget,
4. biträder vid förandet av stiftelsens räkenskaper eller vid stiftelsens för-
mögenhetsförvaltning eller stiftelsens kontroll däröver,
5. är anställd hos eller på annat sätt intar en underordnad eller beroende
ställning till stiftelsen eller till förvaltaren eller till någon annan som avses i
1-4,
6. är verksam i samma företag som den som yrkesmässigt biträder stiftel-
sen vid grundbokföringen eller förandet av räkenskaper enligt 3 kap. 5 §
eller vid stiftelsens förmögenhetsförvaltning eller stiftelsens kontroll där-
över,
7. är gift eller sambo med eller är syskon eller släkting i rätt upp- eller
nedstigande led till en person som avses i 1-4 eller är besvågrad med en
sådan person i rätt upp- eller nedstigande led eller så att den ene är gift med
den andres syskon, eller
8. står i låneskuld till stiftelsen eller förvaltaren eller till ett dotterföretag
till stiftelsen eller till förvaltaren eller har förpliktelser för vilka stiftelsen,
förvaltaren eller dotterföretag till stiftelsen eller förvaltaren har ställt säker-
het.
I ett dotterföretag kan inte den vara revisor som enligt första stycket inte
är behörig att vara revisor i moderstiftelsen.
En revisor får vid revisionen inte anlita någon som enligt första och andra
styckena inte är behörig att vara revisor. Har moderstiftelsen eller dotter-
företaget någon anställd i sin tjänst med uppgift att uteslutande eller huvud-
sakligen ha hand om stiftelsens eller dotterföretagets eller bådas interna re-
Prop. 1993/94:9
157
vision, får revisorn dock anlita en sådan anställd i den utsträckning som det Prop. 1993/94:9
är förenligt med god revisionssed.
(Jfr 4 kap. 6 § promemorieförslaget)
Bestämmelserna i förevarande paragraf har, med viss redaktionell jämkning,
utformats i enlighet med Lagrådets förslag.
I den associationsrättsliga lagstiftningen gäller som en allmän princip att
den som kan antas ha svårt att objektivt bedöma ett företags skötsel inte får
vara revisor i företaget (jfr t.ex. 8 kap. 7 § lagen om ekonomiska föreningar).
Av detta förbud träffas bl.a. den som är ledamot i företagets styrelse och den
som är anställd i företaget. Genom bestämmelserna i 6 § blir samma princip
även gällande för stiftelser.
Om revisorn i en stiftelse inte får vara revisor enligt första stycket i para-
grafen, kan tillsynsmyndigheten alltid ingripa med stöd av 8 § (jfr 8 § första
stycket 3 och tredje stycket andra meningen). I vissa fall kan myndigheten
även ingripa med stöd av bestämmelsen i 9 kap. 5 § första stycket 2.
Första stycket
Punkt 1
Eftersom paragrafen i sin helhet är tvingande kan stiftaren inte undgå förbu-
det enligt punkt 1 genom en föreskrift i stiftelseförordnandet.
Att förvaltaren inte kan vara revisor innebär bl.a. att ett revisionsbolag
som är förvaltare av en stiftelse inte kan vara revisor för samma stiftelse (jfr
3 § tredje stycket).
Punkterna 2 och 3
Den personkrets som omfattas av bestämmelserna i dessa punkter motsvarar
i huvudsak den som träffas av låneförbudet i 2 kap. 6 § första stycket 2 och
3.
Punkt 4
Med "förandet av stiftelsens räkenskaper” avses dels löpande bokföring
(grundbokföring och huvudbokföring) enligt bokföringslagen dels räkenska-
per över in- och utbetalningar enligt 3 kap. 5 §.
Bestämmelsen i förevarande punkt innebär inte i något fall hinder mot att
revisorn lämnar stiftelsens styrelse eller förvaltare råd och anvisningar i
bokslutsfrågor.
Punkt 5
En sådan beroendeställning som avses i bestämmelsen föreligger t.ex. om
någon under flera år har tagit emot bidrag från en och samma familjestif-
telse. Även den som uppbär pension från en tidigare arbetsgivare får i förhål-
lande till arbetsgivaren anses inta en sådan beroendeställning som diskvalifi-
cerar honom från att vara revisor i en av arbetsgivaren förvaltad stiftelse.
158
Punkt 6
Prop. 1993/94:9
Bestämmelsen i denna punkt innebär inte något hinder mot att huvudbokfö-
ringen beträffande en bokföringsskyldig stiftelse och allt bokslutsarbete i
fråga om såväl bokföringsskyldiga som övriga stiftelser utförs av personer
som är anställda i samma företag som revisorn (jfr prop. 1975:103 s. 423,760
och 790). Det står dock inte i överensstämmelse med lagens anda om arbetet
med huvudbokföringen eller bokslutet handhas av personal som är överord-
nad revisorn i revisionsföretaget (jfr även 12 § i Kommerskollegiets revisors-
kungörelse, KFS 1973:6).
Punkt 7
Genom bestämmelsen i denna punkt utesluts sådana personer från att vara
revisor som står i släkt- eller svågerskapsförhållande till någon som på grund
av bestämmelserna i punkterna 1-4 är förhindrad att vara revisor.
Angående begreppet sambo, jfr vad som sagts i anslutning till 2 kap. 6 §
andra stycket.
Punkt 8
Den som står i låneskuld till stiftelsen får enligt bestämmelsen i punkt 8 inte
vara revisor. Bestämmelsen omfattar emellertid även den som fått ett lån
efter det att han utsetts till revisor.
Andra stycket
Bestämmelsen i detta stycke innebär t.ex. att den som är anställd hos eller i
övrigt intar en underordnad eller beroende ställning till en moderstiftelse
inte får vara revisor i något av stiftelsens dotterföretag.
Tredje stycket
Bestämmelserna i stycket gäller även för revisorn i en stiftelses dotterföre-
tag. Bestämmelsen i andra meningen innebär t.ex. att om det hos moderstif-
telsen finns en för hela koncernen anställd, gemensam internrevisor får dot-
terföretagens revisorer ta hjälp av denne.
7§
En revisor utses för bestämd tid eller tills vidare.
Ett uppdrag att tills vidare vara revisor upphör när en ny revisor har ut-
setts.
Ett uppdrag som revisor för bestämd tid upphör i förtid, om revisorn an-
mäler det hos den som har utsett honom eller om han entledigas av någon
som enligt 1 § andra stycket har rätt att göra det.
Upphör ett uppdrag att vara revisor för bestämd tid i förtid, skall revisorn
genast anmäla detta till tillsynsmyndigheten, om uppdraget har gällt en stif-
telse som är skyldig att upprätta årsredovisning enligt denna lag. Revisorn
skall i anmälan lämna en redogörelse för iakttagelserna vid den granskning
som han har utfört under den del av löpande räkenskapsår som hans uppdrag
har omfattat. För anmälan gäller i tillämpliga delar vad som föreskrivs i 11 §
tredje och fjärde styckena om revisionsberättelse. Kopia av anmälan skall
överlämnas till stiftelsens styrelse eller förvaltare.
159
Bestämmelsen i fjärde stycket tillämpas inte om uppdraget har gällt en så
dan stiftelse som avses i 9 kap. 10 § första stycket.
(Jfr 4 kap. 7 § promemorieförslaget)
Bestämmelserna i 8 kap. 8 § lagen om ekonomiska föreningar är förebild för
bestämmelserna i 7 §.
Första stycket
Bestämmelsen i första stycket innebär att den som skall utse revisorn har rätt
att bestämma om revisorn skall utses för bestämd tid eller tills vidare. Om
stiftaren i stiftelseförordnandet har angivit för vilken tid revisorn skall utses,
gäller dock det. Om stiftaren i förordnandet har föreskrivit att revisorn skall
utses för obestämd tid, bör det anses liktydigt med att revisorn skall utses
tills vidare.
Andra stycket
Bestämmelsen i stycket är tvingande. Den reglerar frågan när ett uppdrag
att vara revisor tills vidare upphör. Av bestämmelsen följer att en revisor som
själv vill lämna uppdraget inte kan göra det förrän en ny revisor har utsetts.
Tredje stycket
Ett uppdrag att vara revisor för bestämd tid upphör utan vidare när tiden
för uppdraget har gått till ända. Enligt den tvingande bestämmelsen i tredje
stycket kan emellertid ett sådant uppdrag bringas att upphöra i förtid. Om
revisorn själv vill lämna uppdraget sker detta genom att han anmäler det
hos den som utsett honom. I annat fall upphör uppdraget om han blir entle-
digad av någon som har rätt att göra det.
Fjärde och femte styckena
Bestämmelserna i fjärde stycket gäller om revisorns uppdrag upphör i förtid
enligt bestämmelserna i tredje stycket. Bestämmelserna i fjärde stycket skall
dock tillämpas endast i fall då uppdraget har avsett en sådan stiftelse som är
årsredovisningsskyldig enligt denna lag (jfr vad som anförts i anslutning till
4 § första stycket).
I femte stycket meddelas en bestämmelse om undantag från bestämmel-
serna i fjärde stycket för sådana stiftelser som avses i 9 kap. 10 §.
8§
Tillsynsmyndigheten kan förordna revisor för en stiftelse, om
1. någon revisor inte är utsedd,
2. någon auktoriserad eller godkänd revisor inte är utsedd när det krävs
enligt 4 eller 5 §,
3. en utsedd revisor inte får vara revisor enligt vad som föreskrivs i 3 §
första stycket eller 6 §, eller
4. en föreskrift i stiftelseförordnandet om antalet revisorer eller om revi-
sors behörighet har åsidosatts.
Prop.
1993/94:9
160
I fall som avses i första stycket 1-4 är styrelsen eller förvaltaren skyldig att Prop. 1993/94:9
göra anmälan till tillsynsmyndigheten, om inte rättelse utan dröjsmål sker
genom den som utser revisor.
Förordnande enligt första stycket skall meddelas efter det att stiftelsen har
hörts och avse tid till dess att en annan revisor har blivit utsedd. Vid förord-
nande av revisor i fall som avses i första stycket 2-4 skall tillsynsmyndigheten
entlediga den tidigare utsedde revisorn.
(Jfr 4 kap. 8 § promemorieförslaget)
Enligt 9 kap. 3 § första stycket skall tillsynsmyndigheten ingripa, om det kan
antas att revisionen av stiftelsen inte utövas i enlighet med stiftelseförord-
nandet eller bestämmelserna i denna lag. Vilken form ingripandet skall ha
i det enskilda fallet bestämmer tillsynsmyndigheten inom ramen för lagens
bestämmelser. I förevarande paragraf, som har utformats efter mönster av
8 kap. 9 § lagen om ekonomiska föreningar, anges olika former för ett ingri-
pande som avser revisionen av stiftelsen.
En upplysning om tillsynsmyndighetens rätt att utse revisor med stöd av
förevarande paragraf finns i 9 kap. 5 § andra stycket. Bestämmelsen i 8 § är
tillämplig även på stiftelser som avses i 9 kap. 10 § första stycket (se 9 kap.
10 § andra stycket 4).
Första stycket
Om en stiftelse saknar revisor eller som revisor har någon som inte får vara
revisor enligt 3 § första stycket eller 6 § eller inte är godkänd eller auktorise-
rad revisor när det krävs enligt 4 eller 5 § kan tillsynsmyndigheten ingripa
med stöd av 9 kap. 5 § första stycket 2 endast i vissa fall (jfr vad som anförs i
anslutning till 9 kap. 5 § första stycket 2 och 3). Bestämmelsen i första stycket
innefattar därför en generell rätt för tillsynsmyndigheten att själv förordna
revisor i bl.a. nu nämnda fall. Bestämmelsen gäller även för sådana stiftelser
som avses i 9 kap. 10 § första stycket.
Andra stycket
Anmälan till tillsynsmyndigheten om att en stiftelse t.ex. saknar revisor kan
göras av vem som helst. Någon särskild bestämmelse om detta har inte an-
setts vara nödvändig.
Enligt bestämmelsen i andra stycket är det däremot en skyldighet för sty-
relsen eller förvaltaren att göra anmälan till tillsynsmyndigheten om stiftel-
sen t.ex. saknar revisor eller som revisor har någon som inte får vara revisor
enligt 3 § första stycket och rättelse inte sker utan dröjsmål genom den som
skall utse revisorn. I en stiftelse som förvaltas av en ideell förening är det i
regel en uppgift för föreningens årsmöte att utse revisor. Om årsmötet inte
utser revisor skall således förvaltaren (dvs. ytterst föreningens styrelse - jfr
vad som anförts i anslutning till 2 kap. 3 § första stycket) se till att anmälan
sker till tillsynsmyndigheten.
161
11 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 9
Tredje stycket
Prop. 1993/94:9
Innan tillsynsmyndigheten förordnar revisor skall tillsynsmyndigheten enligt
bestämmelsen i första meningen ge stiftelsen tillfälle att yttra sig. I fall då
uppgiften att utse revisor i stiftelsen ankommer på någon annan än styrelsen
eller förvaltaren ligger det i sakens natur att tillsynsmyndigheten skall ge
även denne tillfälle att yttra sig.
Om stiftelsen i fall som avses i första stycket 2-4 t.ex. har två obehöriga
revisorer får bestämmelsen i andra meningen anses innebära att tillsynsmyn-
digheten skall entlediga båda dessa.
9§
Revisorerna skall i den omfattning som följer av god revisionssed granska
stiftelsens räkenskaper och årsredovisning, årsbokslut eller sammanställning
enligt 3 kap. 5 § andra stycket samt styrelsens eller förvaltarens förvaltning.
Om stiftelsen är en moderstiftelse som skall upprätta koncernredovisning,
skall revisorerna även granska koncernredovisningen och koncernföreta-
gens inbördes förhållanden i övrigt.
Innehåller stiftelseförordnandet föreskrifter om revision skall dessa iakt-
tas, om de inte strider mot första eller andra stycket eller mot någon annan
bestämmelse i denna lag.
(Jfr 4 kap. 9 § promemorieförslaget)
Bestämmelserna i 8 kap. 10 § lagen om ekonomiska föreningar är förebild
för bestämmelserna i första och andra styckena i 9 §.
Första och andra styckena
Bestämmelsen i första stycket innebär att revisorerna skall granska
1. stiftelsens räkenskaper (dvs. den löpande bokföringen enligt 4-10 §§
bokföringslagen) och årsredovisning, om stiftelsen är årsredovisnings-
skyldig enligt denna lag,
2. stiftelsens räkenskaper avseende in- och utbetalningar och samman-
ställningen över dem, om stiftelsen är skyldig att föra räkenskaper en-
ligt 3 kap. 5 §, eller
3. stiftelsens räkenskaper (dvs. den löpande bokföringen enligt 4-10 §§
bokföringslagen) och årsbokslut enligt 11 § bokföringslagen, om stiftel-
sen är en sådan familjestiftelse som avses i 3 kap. 7 § andra stycket.
Uppgiften att granska stiftelsens räkenskaper skall fullgöras fortlöpande
och avse bl.a. verifikationshanteringen och intern kontroll. När det därefter
gäller förvaltningsrevisionen innefattar den i första hand en kontroll av att
stiftelsens tillgångar har använts för det syfte och på det sätt som stiftaren
har föreskrivit samt i förekommande fall till förmån för någon som omfattas
av den av stiftaren bestämda destinatärskretsen. I förvaltningsrevisionen in-
går också en kontroll av att stiftelsen inte använt mer av tillgångarna än som
är tillåtet (jfr vad som anförts i anslutning till 2 kap. 3 § första stycket). Även
att stiftelsens förmögenhet är placerad i överensstämmelse med stiftelseför-
ordnandet och stiftelselagen skall kontrolleras.
Om revisorernas granskning ger vid handen t.ex. att tillgångar har använts
162
i strid mot ändamålet eller att placeringen av förmögenheten inte står i över-
ensstämmelse med stiftelseförordnandet eller med 2 kap. 4 eller 6§, skall
detta anmärkas i revisionsberättelsen (jfr 11 § tredje stycket 1).
God revisionssed är vägledande för granskningens omfattning. För-
eningen Auktoriserade Revisorer FAR publicerar fortlöpande rekommen-
dationer om vad som skall förstås med detta begrepp. Av betydelse är också
de uttalanden som görs av Kommerskollegium i samband med dess tillsyn
över auktoriserade och godkända revisorers verksamhet.
Tredje stycket
I lagrådsremissen uttalades att bestämmelsen i 2 kap. 1 § skulle omfatta även
föreskrifter i stiftelseförordnandet som gäller revisionen av stiftelsen (t.ex.
om vem som skall utse och entlediga revisor, antalet revisorer, formella krav
på revisorn eller revisionsuppdragets omfattning och innehåll). Som Lagrå-
det påpekat kan dock revisionen inte ses som en del av stiftelsens förvaltning
och i enlighet med vad Lagrådet förordat slås det i stället i förevarande be-
stämmelse fast att i stiftelseförordnandet intagna föreskrifter i fråga om revi-
sionen av stiftelsen skall följas (om de inte strider mot stiftelselagen).
10 §
Styrelsen eller förvaltaren skall ge revisorerna tillfälle att verkställa gransk-
ningen i den omfattning som dessa finner behövligt samt lämna de upplys-
ningar och den hjälp som revisorerna begär. Samma skyldighet har företags-
ledningen och revisorerna i ett dotterföretag gentemot en revisor i moder-
stiftelsen.
(Jfr 4 kap. 10 § promemorieförslaget)
Bestämmelserna i denna paragraf är utformade efter mönster av 8 kap. 11 §
lagen om ekonomiska föreningar.
13 kap. 10 § regleras vilket skriftligt material som en stiftelse utan särskild
anmaning skall avlämna till revisorn efter varje räkenskapsårs slut. Av be-
stämmelsen i förevarande paragrafs första mening följer att stiftelsens sty-
relse eller förvaltare inte får hemlighålla någonting rörande stiftelsens ange-
lägenheter i förhållande till revisorn. Om revisorerna begär det är således
styrelsen eller förvaltaren skyldig att bistå revisorerna med t.ex. ytterligare
skriftligt material än det anges i 3 kap. 10 § eller närmare uppgifter om stiftel-
sens bidragstagare (jfr vad som anförts i anslutning till 3 kap. 7 § tredje
stycket).
U§
Revisorerna skall avge en revisionsberättelse för varje räkenskapsår.
I fråga om stiftelser som är skyldiga att upprätta årsredovisning enligt
denna lag skall revisionsberättelsen innehålla ett uttalande om huruvida års-
redovisningen har gjorts upp enligt denna lag. Innehåller inte årsredovis-
ningen sådana upplysningar som skall lämnas enligt 3 kap. 7 § tredje stycket
eller 8 §, skall detta anges och behövliga upplysningar lämnas i revisionsbe-
rättelsen, om det kan ske.
I revisionsberättelsen skall det också anmärkas om revisorerna vid sin
granskning har funnit att
1993/94:9
163
1. stiftelsens tillgångar har använts i strid med stiftelsens ändamål eller att Prop.
dess förmögenhet är placerad i strid med stiftelseförordnandet eller med
2 kap. 4 eller 6 §,
2. någon annan åtgärd eller försummelse innebär att föreskrifterna i stif-
telseförordnandet eller bestämmelserna i denna lag inte har följts, eller
3. vad som enligt 1 eller 2 ligger en styrelseledamot eller förvaltaren till
last eller annan åtgärd eller försummelse kan föranleda ersättningsskyldig-
het enligt 5 kap. 1 § första meningen eller entledigande enligt 9 kap. 6§.
Om stiftelsen har utövat näringsverksamhet under räkenskapsåret, skall
revisionsberättelsen upprättas med iakttagande av även 4 kap. 10 § fjärde
stycket lagen (1980:1103) om årsredovisning m.m. i vissa företag.
I en moderstiftelse skall revisorerna avge en särskild revisionsberättelse
för koncernen. Härvid skall andra stycket och tredje stycket 2 och 3 tilläm-
pas.
(Jfr 4 kap. 12 § promemorieförslaget)
I denna paragraf finns bestämmelser om revisionsberättelsen. Bestämmel-
serna överensstämmer i stort sett med dem som gäller om innehållet i revi-
sionsberättelsen för ett aktiebolag eller en ekonomisk förening (jfr t.ex.
8 kap. 13 § lagen om ekonomiska föreningar).
Till skillnad från vad som gäller för revisorerna i nu nämnda associations-
former innehåller emellertid inte 11 § någon bestämmelse om att revisorerna
skall uttala sig i frågan om ansvarsfrihet för styrelseledamöterna eller förval-
taren. Detta beror på att det till följd av stiftelsens juridiska konstruktion
inte finns någon som naturligen kan anförtros uppgiften att besluta i denna
fråga. Det kan dock tänkas att revisorerna skall uttala sig i frågan enligt
stiftelseförordnandet och då är de skyldiga att följa denna föreskrift (jfr 9§
tredje stycket; jfr också Hessler, Kammarkollegiet 1539 -1989, s. 142 ff och
vad som anförs i anslutning till 5 kap. 4§ första stycket 4).
Första stycket
Som har berörts i anslutning till 4 kap. 1 § första stycket kan en stiftelse ha
mer än en revisor. När så är fallet är i princip var och en av dem ansvarig för
hela den granskning som revisionsuppdraget omfattar. Inte minst av prak-
tiska skäl torde dock själva granskningsarbetet ofta komma att delas upp
mellan dem. Var och en av revisorerna kan avge en egen berättelse i fall då
de inte kan enas om vilka slutsatser som den utförda granskningen bör leda
till.
Frågan när revisorerna senast skall överlämna revisionsberättelsen till sty-
relsen eller förvaltaren regleras i 13 §.
Andra stycket
Enligt andra stycket skall revisionsberättelsen i fråga om stiftelser som är
skyldiga att upprätta årsredovisning enligt stiftelselagen bl.a. innehålla så-
dana upplysningar som skulle ha tagits med i årsredovisningen, om det kan
ske. Det är dock inte meningen att revisionsberättelsen skall innehålla upp-
lysningar om sådana förhållanden som stiftelsens styrelse eller förvaltare
med hänsyn till stiftelsens intressen inte önskar och inte heller är skyldig att
lämna ut (jfr prop. 1986/87:7 s. 163).
1993/94:9
164
Tredje stycket
Prop. 1993/94:9
Enligt bestämmelserna i tredje stycket skall revisorerna göra vissa anmärk-
ningar i revisionsberättelsen.
Anmärkning enligt bestämmelsen i punkt 1 kan vara aktuell t.ex. om en
avkastningsstiftelse för ändamålet förbrukat mer av den löpande avkast-
ningen än vad stiftelseförordnandet medger.
Som Lagrådet framhållit bör inte revisorerna vara skyldiga att anmärka i
revisionsberättelsen om de vid sin granskning funnit att någon bestämmelse
i annan författning än stiftelselagen åsidosatts. Bestämmelsen i punkt 2 har
utformats i enlighet därmed. Bestämmelsen kan vara tillämplig om styrelsen
eller förvaltaren underlåtit att främja stiftelsens ändamål trots att förutsätt-
ningar för det har funnits.
Anmärkning enligt punkt 3 kan komma i fråga särskilt om stiftelsens till-
gångar har använts i strid mot stiftelsens syfte eller till förmån för någon som
inte omfattas av destinatärskretsen. I fall som nu nämnts kan ersättnings-
skyldighet i regel komma i fråga och vid upprepade förfaranden kan det även
finnas fog för entledigande. Fog för entledigande kan även föreligga om stif-
telsens tillgångar under något eller några år inte kommit till användning trots
att detta hade varit möjligt (jfr också vad som anförs i anslutning till 5 kap.
1 § och 9 kap. 6 § första stycket).
Revisorernas skyldighet att göra anmärkningar enligt punkt 3 förutsätter
att de verkligen har funnit att skadeståndsskyldighet kan inträda eller att ent-
ledigande kan ske. Om revisorerna inte är säkra på detta, bör de i stället göra
ett neutralt uttalande i frågan med uppgift om resultatet av deras granskning.
Fjärde stycket
Bestämmelsen i detta stycke gäller endast i fråga om stiftelser som har utövat
näringsverksamhet under räkenskapsåret. Innebörden av bestämmelsen är
att revisorerna särskilt skall granska hur stiftelsen har skött sina skyldigheter
i fråga om skatter och avgifter. Beträffande den närmare innebörden av be-
stämmelsen hänvisas bl.a. till prop. 1984/85:30 samt LU 1984/85:13.
I fråga om stiftelser som bedriver näringsverksamhet bör revisorerna
också anmärka i revisionsberättelsen om de funnit att värdet av stiftelsens
tillgångar understiger summan av stiftelsens skulder. Om så är fallet är näm-
ligen reglerna i 7 kap. om likvidation tillämpliga. Någon särskild regel be-
träffande revisorns skyldighet i nu ifrågavarande hänseende har emellertid
inte ansetts nödvändig.
Femte stycket
Bestämmelserna i detta stycke gäller endast om moderstiftelsen är skyldig
att upprätta koncernredovisning (se 3 kap. 7§ första stycket andra me-
ningen). Vid upprättandet av koncernrevisionsberättelsen skall bestämmel-
serna i andra stycket och tredje stycket 2 och 3 iakttas. Vid bedömningen av
om entledigande enligt 9 kap. 6 § kan komma ifråga måste revisorerna också
väga in de anmärkningar som har tagits upp i revisionsberättelsen avseende
moderstiftelsen.
165
Bestämmelserna i stycket utgör inget hinder mot att revisions- och kon- Prop. 1993/94:9
cernrevisionsberättelserna med åtskiljande rubriker tas in i en och samma
handling.
12 §
Sedan revisorerna i en stiftelse som är skyldig att upprätta årsredovisning
enligt denna lag har slutfört granskningen, skall de skriva en hänvisning till
revisionsberättelsen på årsredovisningen och, i en moderstiftelse, på kon-
cernredovisningen. Finner revisorerna att balansräkningen eller resultaträk-
ningen är oriktig, skall de därvid anteckna även detta. I en moderstiftelse
gäller detsamma i fråga om koncernbalansräkningen och koncemresultat-
räkningen.
(Jfr 4 kap. 11 § promemorieförslaget)
Bestämmelserna i 8 kap. 12 § lagen om ekonomiska föreningar är förebild
för bestämmelserna i förevarande paragraf.
Genom bestämmelserna i denna paragraf möjliggörs bl.a. att just det ex-
emplar av års- och koncernredovisningen som revisorerna har granskat kan
identifieras i efterhand.
I fall då årsredovisningen har avgivits på grund av föreskrift därom i stiftel-
seförordnandet är revisorn skyldig att skriva en hänvisning till revisionsbe-
rättelsen på årsredovisningen om stiftaren har föreskrivit detta (jfr 9 § tredje
stycket).
13 §
Revisorerna skall överlämna revisions- och koncernrevisionsberättelsen
samt den av dem påtecknade års- och koncernredovisningen, årsbokslutet
eller sammanställningen till styrelsen eller förvaltaren senast fem och en halv
månader efter utgången av stiftelsens räkenskapsår.
(Jfr 4 kap. 13 § promemorieförslaget)
Bestämmelsen i denna paragraf innebär att revisorerna minst har en och en
halv månad på sig att granska stiftelsens årsredovisning, årsbokslut eller
sammanställning (jfr 3 kap. 10 §).
14 §
Erinringar som revisorerna framställer till styrelsen eller förvaltaren och som
inte har tagits in i revisionsberättelsen skall de anteckna i protokoll eller nå-
gon annan handling. Handlingen skall överlämnas till styrelsen eller förval-
taren.
(Jfr 4 kap. 14 § promemorieförslaget)
Bestämmelserna i 8 kap. 14 § lagen om ekonomiska föreningar är förebild
för bestämmelserna i förevarande paragraf.
Revisorernas granskningsarbete kan ge upphov till synpunkter av olika
slag. Enligt 11 § skall vissa synpunkter tas in i revisionsberättelsen i form av
anmärkningar. Andra synpunkter som har karaktären av råd eller förslag till
förändringar för framtiden, s.k. erinringar, skall enligt första meningen i
förevarande paragraf framställas i skriftlig form. En handling som innehåller
166
erinringar skall enligt bestämmelsen i andra meningen överlämnas till styrel- Prop. 1993/94:9
sen eller förvaltaren, som är skyldig att förvara handlingen på ett betryg-
gande sätt (jfr 2 kap. 8 § andra stycket). Framställda erinringar blir därige-
nom tillgängliga inte bara för en ny styrelse eller förvaltare utan även för
senare revisorer.
Bestämmelserna i 14 § innebär inte att vaije uttalande som revisorerna
gör till styrelsen eller förvaltaren måste tas in i en skriftlig handling. Om revi-
sorerna vill framföra sådana synpunkter som de själva anser vara av ringa
vikt, behöver synpunkterna således inte ges skriftlig form. Och i fall då revi-
sionsberättelsen innehåller anmärkningar enligt 11 § tredje stycket torde det
vara lämpligt att revisorerna lämnar styrelsen eller förvaltaren en muntlig
redogörelse för sina iakttagelser och slutsatser.
15 §
Revisorerna får inte lämna upplysningar till utomstående om sådana stiftel-
sens angelägenheter som de har fått kännedom om vid fullgörandet av sitt
uppdrag, om det kan vara till nackdel för stiftelsen.
Revisorerna är skyldiga att
1. till medrevisor, ny revisor, tillsynsmyndigheten och, om stiftelsen har
försatts i konkurs, konkursförvaltaren lämna behövliga upplysningar om
stiftelsens angelägenheter, samt
2. på begäran lämna upplysningar om stiftelsens angelägenheter till under-
sökningsledaren under förundersökning i brottmål.
Bestämmelsen i första stycket 1 om upplysningsskyldighet till tillsynsmyn-
digheten gäller inte när det är fråga om sådan stiftelse som avses i 9 kap. 10 §
första stycket.
(Jfr 4 kap. 15 § promemorieförslaget)
Bestämmelserna i 8 kap. 16 § lagen om ekonomiska föreningar är förebild
för bestämmelserna i förevarande paragraf.
Första stycket
En revisor har tystnadsplikt enligt bestämmelsen i första stycket. Om revi-
sorn åsidosätter tystnadsplikten, kan han ådra sig skadeståndsskyldighet (jfr
5 kap. 2 §) och han riskerar också att dömas för brott mot tystnadsplikt (jfr
20 kap. 3§ brottsbalken). Revisorn är skyldig att iaktta tystnadsplikt även
efter det att hans uppdrag har upphört.
Alla utom stiftelsens organ (dvs. i regel styrelsen resp, förvaltaren) är
utomstående i bestämmelsens mening.
Andra stycket
Ipunkt 1 föreskrivs bl.a. att en revisor är skyldig att lämna erforderliga upp-
lysningar om stiftelsens angelägenheter till tillsynsmyndigheten. Ett undan-
tag från denna skyldighet meddelas i tredje stycket.
Enligt punkt 2 är en revisor skyldig att på begäran lämna upplysningar till
den som leder en förundersökning i brottmål. Förundersökningen behöver
inte vara föranledd av att någon i t.ex. stiftelsens styrelse misstänks för att ha
167
begått ett brott. Av reglerna i rättegångsbalken om förundersökning följer Prop. 1993/94:9
emellertid att en revisor i denna egenskap får höras endast i de fall då han
kan antas kunna lämna någon upplysning av betydelse för den aktuella ut-
redningen (jfr LU 1984/85:13 s. 7 f och prop. 1986/87:7 s. 170).
Tredje stycket
En stiftelse kan upphöra att omfattas av bestämmelserna i 9 kap. 10 § första
stycket 2 eller 3. Om så sker blir revisorn skyldig att lämna upplysningar till
tillsynsmyndigheten men endast i fråga om förhållanden som uppstått efter
det att stiftelsen lämnade ”frikretsen” (jfr vad som anförs i anslutning till
5 kap. 4 § fjärde stycket).
16 §
Revisorerna har rätt att av stiftelsen få skäligt arvode för sitt uppdrag.
(Jfr 4 kap. 16 § promemorieförslaget)
Bestämmelsen i denna paragraf är tvingande. Om arvode enligt stiftelseför-
ordnandet inte skall utgå till revisorn, tar således bestämmelsen i paragrafen
över (jfr 9 § tredje stycket).
Bestämmelsen i 16 § reglerar inte frågan vem som för stiftelsens räkning
fattar beslut om arvodet till revisorn. Detta betyder att en föreskrift i stiftel-
seförordnandet som innebär att det är en uppgift för någon annan än styrel-
sen eller förvaltaren att självständigt fatta beslut i denna fråga skall tillämpas
(jfr återigen 9§ tredje stycket). Det följer också av bestämmelsen i 2 kap.
3 § andra stycket att styrelsen eller förvaltaren i ett sådant fall blir bunden
av de beslut som fattas om arvodet till revisorn.
5 kap. Skadestånd
I detta kapitel meddelas bestämmelser om skadeståndsskyldighet för bl.a.
styrelseledamöter och förvaltare. Hithörande frågor har i den allmänna mo-
tiveringen behandlats i avsnitt 2.6.9.
Det till Lagrådet remitterade förslaget innehöll i detta kapitel även en be-
stämmelse om entledigande av styrelseledamöter och förvaltare. Denna be-
stämmelse är på Lagrådets inrådan flyttad till 9 kap. 6 §.
1§
Om en styrelseledamot eller förvaltaren uppsåtligen eller av oaktsamhet or-
sakar skada för stiftelsen då han fullgör sitt uppdrag, skall han ersätta ska-
dan. Detsamma gäller när skadan tillfogas någon annan genom åsidosät-
tande av föreskrifterna i stiftelseförordnandet eller denna lag.
(Jfr 5 kap. 1 § promemorieförslaget)
Bestämmelserna i 15 kap. 1 § aktiebolagslagen är förebild för bestämmel-
serna i förevarande paragraf (jfr även 13 kap. 1 § lagen om ekonomiska för-
eningar och 6§ tillsynslagen).
I 1 § regleras styrelseledamöters och förvaltares skadeståndsansvar gent-
168
emot stiftelsen och tredje man. Bestämmelserna innebär bl.a. att styrelsele- Prop. 1993/94:9
damöter och förvaltaren har ett mer vidsträckt ansvar för ren förmögenhets-
skada än det som gäller i utomobligatoriska förhållanden. På grund av hän-
visningar i lagen är bestämmelserna i sak tillämpliga även på revisorer och
revisionsbolag (jfr 2 §) samt likvidatorer (jfr 7 kap. 7 § tredje stycket).
Första stycket
I styckets första mening regleras styrelseledamöternas och förvaltarens ska-
deståndsansvar gentemot stiftelsen. För styrelseledamöterna är ansvaret per-
sonligt. Förvaltaren svarar däremot som juridisk person eller som statlig
myndighet (jfr 2 kap. 2 § tredje stycket).
En styrelseledamot eller förvaltaren är skadeståndsskyldig gentemot stif-
telsen om han orsakar skada för stiftelsen då han fullgör sitt uppdrag. Det
avgörande blir därmed vad som närmare skall anses ha ålegat styrelseleda-
moten eller förvaltaren enligt det uppdrag som lämnats. Till en styrelseleda-
mots eller förvaltares uppdrag hör i första hand att verkställa den vilja som
stiftaren givit uttryck för i stiftelseförordnandet och i övrigt att fullgöra de
skyldigheter han har enligt stiftelselagen eller annan författning. Skulle
emellertid stiftelseförordnandet stå i strid med någon tvingande regel i stif-
telselagen eller annan författning är förordnandet inte bindande för styrelse-
ledamoten eller förvaltaren och någon ersättningsgill skada kan alltså inte
uppkomma därför att författningsbestämmelsen respekteras i en sådan situa-
tion (jfr 2 kap. 1§ och vad som anförts i allmänna motiveringen avsnitt
2.6.1). En styrelseledamot eller förvaltaren kan inte heller bli skadestånds-
skyldig om stiftelsen orsakas en skada till följd av en åtgärd eller underlåten-
het som inte ligger inom hans ansvarsområde (jfr 2 kap. 3 § andra och tredje
styckena).
Inom ramen för styrelseledamotens eller förvaltarens uppdrag ligger inte
enbart vad som direkt följer av stiftelseförordnandet eller författningsbe-
stämmelser. Eftersom styrelseledamoten eller förvaltaren står i direkt sysslo-
mannaförhållande till stiftelsen omfattar uppdraget även den allmänna om-
sorgs- och vårdplikt som följer av allmänna grundsatser om sysslomanna-
skap. Vad detta närmare innebär får ofta bestämmas med ledning av omstän-
digheterna i det enskilda fallet.
Åtgärder som en styrelseledamot eller förvaltaren vidtar såsom tredje
man i förhållande till stiftelsen faller givetvis utanför uppdraget. Detta inne-
bär att skadeståndsfrågan är att bedöma efter andra regler än stiftelselagens
i fall då t.ex. en styrelseledamot skadar stiftelsen som motpart i ett avtalsför-
hållande.
För att en styrelseledamot eller förvaltaren skall kunna åläggas ersätt-
ningsskyldighet enligt bestämmelsen i styckets första mening räcker det
emellertid inte med att han har orsakat stiftelsen en skada vid fullgörandet
av sitt uppdrag. Härutöver krävs det att den skadebringande åtgärden eller
underlåtenheten kan tillräknas honom som uppsåt eller oaktsamhet. Frågan
om ett beteende äroaktsamt eller ej skall därvid bedömas med utgångspunkt
i att styrelseledamoten eller förvaltaren gentemot stiftelsen är skyldig att
iaktta samma grad av omsorg som en syssloman i allmänhet. Detta krav får
169
i regel anses uppfyllt om styrelseledamoten eller förvaltaren iakttagit i stiftel- Prop. 1993/94:9
seförordnandet meddelade, giltiga föreskrifter och i lag eller annan författ-
ning meddelade bestämmelser som rör stiftelser. Det är emellertid inte ute-
slutet att ett beteende som trots att det varken strider mot stiftelseförordnan-
det eller för stiftelser tillämpliga författningsbestämmelser kan innefatta ett
åsidosättande av den grad av omsorg som anses nödvändig (jfr Kedner-
Roos, Aktiebolagslagen, Del II, 1991, s. 353 f).
Vid prövningen av en förvaltares skadeståndsansvar enligt såväl den första
som den andra meningen i 1 § skall denne tillskrivas endast det uppsåt eller
den oaktsamhet som kan härledas till förvaltaren, dvs. till ett förvaltarens
organ såsom styrelsen eller verkställande direktören om förvaltaren är ett
aktiebolag eller en ekonomisk förening (jfr t.ex. Hellner, Skadeståndsrätt,
1983, s. 94 och 100). Reglerna i 3 kap. 1 § skadeståndslagen (1972:207) torde
dock kunna medföra att förvaltaren drabbas av skadeståndsskyldighet utan
att det går att härleda något vållande till förvaltarens organ t.ex. i fall då en
underordnad tjänsteman som anförtrotts att sköta den dagliga förvaltningen
av stiftelsens förmögenhet tillägnar sig egendom ur denna förmögenhet.
Det bör påpekas i sammanhanget att ledamöterna i en stiftelsestyrelse el-
ler i ett förvaltarens organ eller, om ett handelsbolag är förvaltare, de bolags-
män som företräder bolaget kan bli underkastade förskingringsansvar eller
ansvar för trolöshet mot huvudman, om de uppsåtligen medverkar till att
stiftelsens tillgångar används i strid mot ändamålet.
Enligt andra meningen har styrelseledamöter och förvaltaren ett skade-
ståndsansvar också mot utomstående som berörs av deras verksamhet för
stiftelsen. Dessa utomstående kan vara stiftelsens eller förvaltarens an-
ställda, borgenärer eller andra som ingår rättshandlingar med stiftelsen.
Även den som ingår i stiftelsens destinatärskrets kan vara utomstående.
Ansvaret mot utomstående är emellertid begränsat till den del av uppdra-
get som direkt följer av stiftelseförordnandet och stiftelselagen. Enligt be-
stämmelsen i meningen kan nämligen skadeståndsskyldighet endast inträda,
om skadan har uppkommit genom en åtgärd eller en underlåtenhet som in-
nebär att en föreskrift i stiftelseförordnandet eller stiftelselagen har åsido-
satts uppsåtligen eller av oaktsamhet. Härigenom uppnår man dock att såväl
eventuella föreskrifter i förordnandet som de bestämmelser i stiftelselagen
vilkas syfte bl.a. är att skydda tredje man (t.ex. bestämmelserna i 3 kap. om
årsredovisning) blir sanktionerade. Det kan inte ses som ett åsidosättande
av stiftelselagen om styrelsen eller förvaltaren tillämpar en i stiftelseförord-
nandet meddelad föreskrift som är ogiltig. Det får i stället ses som en över-
trädelse av den tvingande författningsbestämmelse som skulle ha tillämpats.
Frågan om skadeståndsansvar gentemot en utomstående får i en sådan situa-
tion alltså bedömas med tillämpning av andra regler eller grundsatser än dem
som finns i stiftelselagen.
På grund av att skadeståndsskyldighet mot tredje man inträder endast då
stiftelseförordnandet eller stiftelselagen har överträtts blir styrelsens leda-
möter eller förvaltaren inte ansvarig för skada som har tillfogats en motpart
till stiftelsen vid kontraktsbrott från stiftelsens sida. I sådana fall får motpar-
ten i stället vända sig mot stiftelsen. Sedan skadeståndet har fastställts, kan
dock styrelsens ledamöter eller förvaltaren bli skadeståndsskyldiga mot stif-
170
telsen under de förutsättningar som anges i 1 § första meningen.
2§
En revisor är ersättningsskyldig enligt de grunder som anges i 1 §. Han an-
svarar även för skada som uppsåtligen eller av oaktsamhet orsakas av hans
medhjälpare.
Om ett revisionsbolag är revisor, är det bolaget och den som är huvudan-
svarig för revisionen som är ersättningsskyldiga.
(Jfr 5 kap. 2 § promemoieförslaget)
Denna paragraf reglerar skadeståndsansvaret för revisorer, revisorssup-
pleanter och revisionsbolag. Den har sin förebild bl.a. i 15 kap. 2§ aktiebo-
lagslagen.
Första stycket
Bestämmelsen i första meningen innebär att en revisor kan bli skadestånds-
skyldig mot stiftelsen om han uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter
vad som följer av hans uppdrag samt mot utomstående om han uppsåtligen
eller av oaktsamhet åsidosätter stiftelseförordnandet eller stiftelselagen.
Skadeståndsskyldighet inträder t.ex. om revisorn av oaktsamhet har under-
låtit att anmärka i revisionsberättelsen att stiftelsen har använt tillgångar i
strid mot ändamålet och denna underlåtenhet från revisorns sida har bidragit
till att stiftelsen fortsatt med att använda tillgångarna i strid mot ändamålet
(jfr Taxell, Ansvar och ansvarsfördelning i aktiebolag, 1963, s. 111 f).
Av bestämmelsen i andra meningen följer att revisorn även svarar för
skada som hans medhjälpare orsakar uppsåtligen eller av oaktsamhet. Med-
hjälparen har alltså inte något på denna lag grundat ansvar direkt mot stiftel-
sen. Ett sådant ansvar kan dock följa av allmänna regler (framför allt skade-
ståndslagen), exempelvis i fråga om skada orsakad genom brottsligt förfa-
rande.
Andra stycket
Om ett auktoriserat eller godkänt revisionsbolag utses till revisor skall bola-
get till den stiftelse som revisionen avser anmäla vem som är huvudansvarig
för revisionen (se 4kap. 3 § tredje stycket).
Ett revisionsbolag som utsetts till revisor svarar enligt bestämmelsen i
förevarande stycke tillsammans med den för revisionen huvudansvarige revi-
sorn för ersättningsskyldighet som kan uppkomma enligt första stycket. Av
bestämmelsen i nästföljande paragrafs andra stycke följer att bolaget och
den huvudansvarige i princip är solidariskt ansvariga för skadeståndet. Frå-
gan om uppsåt eller oaktsamhet föreligger får normalt avgöras med hänsyn
till den huvudansvariges förhållanden (jfr Kedner-Roos, a.a., s. 359).
3§
Om någon är ersättningsskyldig enligt 1 eller 2§, kan skadeståndet jämkas
efter vad som är skäligt med hänsyn till handlingens beskaffenhet, skadans
storlek och omständigheterna i övrigt.
Prop. 1993/94:9
171
Skall flera ersätta samma skada, svarar de solidariskt för skadeståndet i Prop. 1993/94:9
den mån inte skadeståndsskyldigheten har jämkats för någon av dem enligt
första stycket. Vad någon har utgett i skadestånd får krävas tillbaka från de
andra efter vad som är skäligt med hänsyn till omständigheterna.
(Jfr 5 kap. 3 § promemorieförslaget)
Bestämmelserna i 15 kap. 4§ aktiebolagslagen är förebild för bestämmel-
serna i 3 § (jfr även 6§ tillsynslagen). I 3 § finns det bestämmelser om jämk-
ning av skadestånd (första stycket) och om solidariskt ansvar m.m. när flera
är skyldiga att ersätta samma skada (andra stycket).
Första stycket
Vid prövningen av jämkningsfrågan bör graden av skuld beaktas. I allmän-
het bör jämkning inte ske när ersättningsskyldigheten är föranledd av ett
brottsligt förfarande.
Även skadans storlek skall beaktas vid bedömningen av om jämkning kan
komma i fråga. Att skadans storlek ensamt motiverar jämkning torde vara
ovanligt. Som framgår av lagtexten skall man vid bedömningen av om det
finns skäl att jämka skadeståndet ta hänsyn till samtliga föreliggande om-
ständigheter (däribland handlingens beskaffenhet och skadans storlek). En
omständighet som i detta sammanhang kan vara av betydelse för frågan om
jämkning är om den skadeståndsskyldige har uppburit arvode eller inte för
uppdraget. Oftast torde jämkning komma i fråga bara om det finns flera fak-
torer som tillsammans talar för detta. I ett sådant fall kan någon av fakto-
rerna naturligtvis ha större betydelse än de andra.
En fråga som särskilt diskuterades i förarbetena till skadeståndslagen
(1972:207) var förhållandet mellan de associationsrättsliga jämkningsbe-
stämmelserna och regeln i 4 kap. 1 § skadeståndslagen. Enligt den senare re-
geln är arbetstagare ansvarig för skada som vållats i tjänsten endast i den
mån synnerliga skäl föreligger med hänsyn till vissa angivna omständigheter.
I analogi med vad som uttalades i förarbetena till skadeståndslagen bör även
stiftelselagens jämkningsbestämmelse anses innefatta en exklusiv reglering
av skadeståndsansvarets omfattning i fall då det är fråga om en skadestånds-
grundande handling eller underlåtenhet som kan tillskrivas personen i hans
egenskap av organ för stiftelsen (jfr prop. 1972:5 s. 564).
Andra stycket
Den som skall betala ett jämkat belopp är inte solidariskt ansvarig för mer
än det jämkade beloppet.
Frågan hur ersättningsskyldigheten slutligen skall fördelas mellan de an-
svariga skall prövas efter skälighet. Kan ingen av de ersättningsskyldiga an-
ses mer ansvarig än de övriga, sker fördelningen lämpligen efter huvudtalet.
Den vars ersättningsskyldighet jämkats blir givetvis aldrig ansvarig med mer
än det jämkade beloppet.
172
Prop. 1993/94:9
4§
Talan om skadestånd till stiftelsen enligt 1 eller 2 § kan väckas, förutom av
styrelsen eller förvaltaren, av
1. stiftaren eller, om stiftaren är avliden, dennes efterlevande make eller
sambo, arvinge, arvinges avkomling, universell testamentstagare, boutred-
ningsman eller testamentsexekutör i dödsboet efter stiftaren,
2. en styrelseledamot,
3. den som enligt stiftelsens ändamål kan komma att få förmån av stiftel-
sen,
4. den som genom stiftelseförordnandet har rätt att föra sådan talan, samt
5. tillsynsmyndigheten.
Talan om skadestånd till stiftelsen enligt 1 eller 2 § kan även väckas av stif-
telsens konkursbo.
Den som har väckt talan med stöd av första stycket 1-5 eller andra stycket
svarar för rättegångskostnaderna men har rätt till ersättning av stiftelsen för
den kostnad som täcks av vad som har kommit stiftelsen till godo genom rät-
tegången.
Bestämmelsen i första stycket 5 gäller inte i fråga om en sådan stiftelse
som avses i 9 kap. 10 § första stycket.
(Jfr 5 kap. 5 § promemorieförslaget)
Första stycket
I första stycket anges vilka som - förutom styrelsen eller förvaltaren - äger
rätt att föra talan om skadestånd till stiftelsen enligt 1 eller 2 §. Regleringen
innefattar i stort sett ett lagfästande av vad som redan anses vara gällande
rätt (jfr Holmström-Roos, Stiftelser - En orientering, 3. uppl., s. 37 f).
Att bestämmelsen i stycket gäller även i fråga om rätt till talan om entledi-
gande framgår av 9 kap. 6 §.
Punkt 1
Bestämmelsen i denna punkt har utformats i huvudsak efter mönster av be-
stämmelsen i 22 kap. 7§ första stycket ärvdabalken.
Beträffande begreppet sambo hänvisas till vad som har anförts angående
begreppet samboförhållande i anslutning till 2kap. 6§ andra stycket.
Punkt 2
Enligt denna punkt kan en enskild styrelseledamot väcka talan om skade-
stånd för stiftelsens räkning. Avgörande för talerätten är förhållandena vid
tidpunkten för talans väckande. Om styrelseledamoten därefter lämnar sitt
uppdrag, förlorar han alltså inte sin talerätt.
Punkt 3
Av denna punkt följer att en person som objektivt sett omfattas av den av
stiftaren bestämda destinatärskretsen har rätt att väcka sådan talan som här
avses. I praktiken torde bestämmelsen få störst betydelse i fall då destina-
tärskretsen är starkt begränsad.
173
Punkt 4
Prop. 1993/94:9
Det kan tänkas förekomma stiftelseförordnanden som innebär att någon
skall pröva frågan om ansvarsfrihet för styrelsens ledamöter eller förvalta-
ren. En av stiftaren i stiftelseförordnandet meddelad föreskrift med denna
innebörd får anses innefatta en rätt att föra skadeståndstalan mot styrelsens
ledamöter eller förvaltaren.
Tillsynsmyndigheten eller annan som är berättigad att föra talan om
skadestånd mot styrelsens ledamöter eller förvaltaren får föra sådan talan
utan hinder av att ansvarsfrihet meddelats av den som enligt stiftelseförord-
nandet skall pröva denna fråga.
Punkt 5
Enligt 9 kap. 3 § första stycket skall tillsynsmyndigheten ingripa, om det kan
antas att stiftelsens förvaltning inte utövas i enlighet med stiftelseförordnan-
det eller bestämmelserna i denna lag eller att en styrelseledamot eller förval-
taren annars missköter sitt uppdrag. Av bestämmelsen i punkt 5 följer att
ett ingripande kan utmynna i att myndigheten väcker skadeståndstalan för
stiftelsens räkning (jfr 18 § första stycket tillsynslagen).
En upplysning om tillsynsmyndighetens befogenhet enligt punkt 5 finns i
9 kap. 5 § andra stycket. Tillsynsmyndigheten har inte rätt att föra skade-
ståndstalan mot styrelseledamöter för eller förvaltare av sådana stiftelser
som avses i 9 kap. 10 § första stycket (jfr fjärde stycket förevarande para-
graf).
Andra stycket
För sådan talan som avses i detta stycke gäller särskilda preskriptionsregler
(se 5 § andra stycket).
Tredje stycket
Som huvudregel gäller enligt bestämmelsen i tredje stycket att den som
väcker talan om skadestånd till stiftelsen enligt första stycket 1-5 eller enligt
andra stycket själv svarar för sina egna rättegångskostnader. Skälet till denna
reglering är att en stiftelse inte skall drabbas av några ekonomiska påföljder
i fall då en skadeståndstalan ogillas. Om den däremot leder till framgång föl-
jer det av förevarande bestämmelse att stiftelsen är skyldig att ersätta den
som väckte talan för de rättegångskostnader denne haft till den del dessa
täcks av vad som kommit stiftelsen till godo genom rättegången (jfr 15 kap.
5 § andra stycket aktiebolagslagen; jfr även prop. 1980/81:48 s. 34-35).
Bestämmelsen i stycket gäller givetvis inte då talan förs av styrelsen eller
förvaltaren.
Fjärde stycket
I fråga om sådana stiftelser som omfattas av de speciella reglerna i 9 kap.
10 § första stycket har tillsynsmyndigheten enligt bestämmelsen i föreva-
rande stycke inte rätt att föra talan om skadestånd till stiftelsen (eller om
entledigande, se 9 kap. 6 §).
174
Det kan inträffa att stiftelser som avses i 9 kap. 10 § första stycket 2 eller Prop. 1993/94:9
3 till och från tillhör ”frikretsen”. Särskilt gäller det stiftelser som avses i den
senare av de två punkterna. Avgörande för tillsynsmyndighetens rätt att föra
talan om skadestånd är om de åtgärder som myndigheten åberopar till stöd
för sin talan har vidtagits under den tid som stiftelsen tillhörde frikretsen el-
ler inte. I förra fallet saknar myndigheten talerätt (jfr dock vad som anförts
i avsnitt 2.8.1 om den talerätt som kan följa av bestämmelserna i 22 kap. 7 §
ärvdabalken).
5§
Sådan talan för stiftelsens räkning enligt 1 eller 2 § som inte grundas på brott
kan inte väckas mot
1. en styrelseledamot eller förvaltaren sedan tre år har förflutit från ut-
gången av det räkenskapsår då det beslut eller den åtgärd som ligger till
grund för talan fattades eller vidtogs, eller
2. en revisor sedan tre år har förflutit från det att revisionsberättelsen kom
styrelsen eller förvaltaren till handa.
Utan hinder av bestämmelserna i första stycket får stiftelsens konkursbo
väcka talan, om konkursansökan har gjorts innan den tid som anges i första
stycket har gått ut. Efter utgången av nämnda tid kan sådan talan dock inte
väckas senare än sex månader från edgångssammanträdet.
(Jfr 5 kap. 6 § promemorieförslaget)
Paragrafen har utformats med 15 kap. 6§ aktiebolagslagen som förebild.
De särskilda preskriptionsbestämmelserna i 5 § gäller inte i fråga om
skadestånd som grundas på brott. I sådana fall tillämpas i stället reglerna i
preskriptionslagen (1981:130), vilket innebär att fordringen som regel pre-
skriberas tio år efter dess uppkomst.
6 kap. Ändring m.m. av föreskrifter i ett stiftelseförordnande
Detta kapitel innehåller bestämmelser om vilka förutsättningar som måste
föreligga för att föreskrifter i stiftelseförordnanden skall få ändras eller upp-
hävas eller åsidosättas i särskilt fall. Dessa frågor har i den allmänna motive-
ringen behandlats i avsnitt 2.7.
Regleringen i kapitlet innebär att det ställs upp vissa krav för att få ändra
m.m. i såväl materiellt som formellt hänseende. I materiellt avseende innebär
bestämmelserna i huvudsak att föreskrifter i stiftelseförordnanden får änd-
ras m.m. endast om sådana ändrade förhållanden inträtt att den aktuella
föreskriften på grund därav inte längre kan följas eller har blivit uppenbart
onyttig eller uppenbart stridande mot stiftarens avsikter. I formellt avseende
innebär bestämmelserna att det är stiftelsens styrelse eller förvaltare som yt-
terst svarar för besluten i frågor om ändring m.m. Ett beslut får dock inte
tillämpas innan Kammarkollegiet gett sitt tillstånd till det eller, om beslutet
avser föreskrifter av ren detaljnatur, innan tillsynsmyndigheten har fått till-
fälle att kontrollera att beslutet inte strider mot stiftelselagen.
Den ordning som nu beskrivits gäller emellertid inte om styrelsen eller för-
valtaren enligt en av stiftaren i stiftelseförordnandet meddelad föreskrift ut-
tryckligen har förbehållits rätt att utan tillstånd av myndighet ändra, upp-
175
häva eller åsidosätta särskilt angivna föreskrifter i stiftelseförordnandet som
angår annan fråga än stiftelsens ändamål. I dylika fall gäller inte några re-
striktioner för styrelsens eller förvaltarens rätt att fatta beslut om ändring
m.m. Ett beslut som fattats med stöd av ett ändringsförbehåll får dock inte
tillämpas innan tillsynsmyndigheten haft tillfälle att kontrollera att det rör
en föreskrift som omfattas av förbehållet och att - om beslutet avser ändring
eller åsidosättande i särskilt fall - det inte står i strid med någon tvingande
bestämmelse i stiftelselagen.
Bestämmelserna i kapitlet, som till skillnad från permutationslagen
(1972:205) gäller för alla stiftelser oavsett vem som är stiftare, slår alltså fast
under vilka förutsättningar föreskrifterna i ett stiftelseförordnande far änd-
ras. I vissa fall kan företrädarna för en stiftelse även vara skyldiga att verka
för att en ändring kommer till stånd. Detta följer av den allmänna vårdplikt
som åvilar dem i deras egenskap av stiftelsens sysslomän (jfr vad som anförts
i anslutning till 5 kap. 1 §). En sådan skyldighet kan föreligga exempelvis om
det under en följd av år visat sig vara omöjligt att återfinna en på visst sätt
bestämd destinatärskrets och det saknas fog för annat antagande än att detta
är ett bestående förhållande.
Ändring m. m. efter tillstånd
1§
Styrelsen eller förvaltaren får inte utan tillstånd av Kammarkollegiet ändra
eller upphäva eller i särskilt fall åsidosätta föreskrifter i stiftelseförordnandet
som avser
1. stiftelsens ändamål,
2. hur stiftelsens förmögenhet skall vara placerad,
3. huruvida stiftelsen skall ha egen eller anknuten förvaltning,
4. av vem en styrelseledamot eller förvaltaren entledigas eller utses eller
hur styrelsen skall vara sammansatt,
5. styrelsens beslutförhet eller omröstningsförfarande,
6. arvode till styrelsens ledamöter eller förvaltaren,
7. räkenskaper eller årsredovisning för stiftelsen,
8. revision, eller
9. rätt att föra talan om skadestånd till stiftelsen eller om entledigande av
styrelseledamot eller förvaltare.
Föreskrifterna får ändras, upphävas eller i särskilt fall åsidosättas endast
om de på grund av ändrade förhållanden inte längre kan följas eller har blivit
uppenbart onyttiga eller uppenbart stridande mot stiftarens avsikter eller om
det finns andra särskilda skäl.
Vid ändring av föreskrifter om stiftelsens ändamål skall vad som kan antas
ha varit stiftarens avsikt beaktas så långt möjligt.
(Jfr 6 kap. 1 och 2 §§ promemorieförslaget)
Bestämmelserna i paragrafen motsvarar 6 kap. 1 § och 2 § första stycket i det
till Lagrådet remitterade förslaget.
Bestämmelserna i 1 § är tvingande med de undantag som framgår av be-
stämmelserna i 3 och 5 §§. Ingen av de två sistnämnda paragraferna innefat-
tar emellertid något undantag från den princip som läggs fast i 1 §, att det
ytterst är styrelsen eller förvaltaren som svarar för stiftelsens beslut i frågor
Prop. 1993/94:9
176
om ändring m.m. Detta betyder bl.a. att en föreskrift i ett stiftelseförord- Prop. 1993/94:9
nande inte gäller i den mån den innebär att det är någon annan än styrelsen
eller förvaltaren som skall fatta beslut med för styrelsen eller förvaltaren bin-
dande verkan i frågor om ändring m.m. (jfr 2 kap. 1 § och vad som anförts
i anslutning till 2 kap. 3 §).
Första stycket
Första stycket innebär att styrelsen eller förvaltaren inte utan tillstånd av
Kammarkollegiet får tillämpa beslut om ändring m.m. i den del beslutet av-
ser en föreskrift av det slag som anges i punkterna 1-9. Uppräkningen är
avsedd att vara uttömmande.
Kravet på tillstånd är enligt ordalydelsen i stycket ovillkorligt. Bestämmel-
sen skulle därför kunna uppfattas så att det krävs tillstånd för att få åsido-
sätta föreskrifter som enligt vad som uttalas i kommentaren till 2 kap. 1 §
(jfr även 4 kap. 9 § tredje stycket) skall åsidosättas därför att de är ogiltiga.
Så är emellertid inte fallet. Förevarande paragraf skall alltså inte uppfattas
så att den hindrar ett åsidosättande av lagstridiga föreskrifter (jfr vad Lagrå-
det har anfört i frågan).
Punkt 1
Kravet på tillstånd vid ändring m.m. av ändamålet är obligatoriskt (jfr dock
5§).
En stiftelse kan inte uppdelas i två eller flera stiftelser utan att stiftelseför-
ordnandet i sin helhet upphävs för den egendom som skall avskiljas för den
eller de nya stiftelserna. Även vid fusion mellan stiftelser måste stiftelseför-
ordnandet i sin helhet upphävas för den egendom som vid fusionen skall
föras från den överlåtande stiftelsen till den mottagande stiftelsen. Beslut
som avser åtgärder av nu nämnt slag kräver således alltid tillstånd av Kam-
markollegiet.
Vilka moment som ingår i en fullständig ändamålsbeskrivning för en stif-
telse har tidigare behandlats i anslutning till 1 kap. 2§ första stycket.
Punkt 2
Bestämmelsen i denna punkt omfattar sådana föreskrifter i ett stiftelseför-
ordnande som påbjuder eller förbjuder placering i vissa slags tillgångar.
Punkt 3
Denna punkt innebär att en stiftelse inte utan tillstånd får byta förvaltnings-
form (jfr dock 9 kap. 9 § första stycket andra meningen).
I likhet med bestämmelserna i övriga punkter i stycket förutsätter även
bestämmelsen i denna punkt att det finns en föreskrift i stiftelseförordnandet
att ändra. Om stiftarens inställning i fråga om stiftelsens förvaltningsform
endast har kommit till uttryck genom ett faktiskt handlande från hans sida
(t.ex. genom att han överlämnat stiftelsens egendom till en ideell förening)
kan därför stiftelsen byta förvaltningsform utan att behöva iaktta bestäm-
melserna i 6 kap. 177
12 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 9
Punkt 4
Prop. 1993/94:9
Av denna punkt följer bl.a. att sådana av stiftaren meddelade förskrifter som
reglerar hur styrelsen för en stiftelse med egen förvaltning skall vara sam-
mansatt inte får ändras m.m. utan tillstånd.
En föreskrift som avser styrelsens sammansättning kan t.ex. reglera anta-
let ledamöter i styrelsen eller ange ett lägsta och ett högsta antal. Av en så-
dan föreskrift kan det också följa att det skall vara en viss fördelning mellan
kvinnor och män i styrelsen. Ytterligare exempel är en föreskrift som inne-
bär att innehavaren av en viss tjänst på en viss myndighet eller ordföranden
i styrelsen för en viss ideell förening skall vara ledamot i stiftelsens styrelse.
Punkt 5
En föreskrift som avser styrelsens beslutförhet eller omröstningsförfarande
(jfr 2 kap. 12 §; jfr också 7 § andra stycket i förslaget till lag om införande
av stiftelselagen) kan innebära exempelvis att alla styrelsens ledamöter
måste vara närvarande när beslut skall fattas eller att kvalificerad majoritet
krävs för beslut i vissa frågor. En föreskrift av nu ifrågavarande slag kan även
innebära att all omröstning skall ske i skriftlig form.
Punkt 6
En av stiftaren meddelad föreskrift när det gäller arvode kan t.ex. innebära
att arvode skall utgå efter någon speciell beräkningsgrund eller att någon an-
nan än styrelsen eller förvaltaren självständigt skall fatta beslut för stiftel-
sens räkning i denna fråga (jfr 2 kap. 15 och 22 §§). En föreskrift som rör
arvode kan också innebära att arvode över huvud taget inte skall utgå.
Punkt 7
Föreskrifter som avses i denna punkt kan i det enskilda fallet betyda att sty-
relsen eller förvaltaren för en sådan stiftelse som enligt stiftelselagens be-
stämmelser i 3 kap. endast är skyldig att föra räkenskaper åläggs att följa
bokföringslagen och att upprätta en på årsbokslutet grundad årsredovisning,
som skall hållas tillgänglig för var och en (jfr bl.a. vad som har anförts i an-
slutning till 3 kap. 7§ tredje stycket).
Punkt 8
Föreskrifter som omfattas av denna punkt kan exempelvis innebära att stif-
telsens revisor skall utses av en statlig myndighet, att revisorn skall vara god-
känd eller auktoriserad eller att han skall uttala sig i fråga om ansvarsfrihet
i revisionsberättelsen (jfr vad som anförts i anslutning till 4 kap. 9 § tredje
stycket och 11 §)
Punkt 9
Bestämmelsen i denna punkt omfattar t.ex. en föreskrift av innebörd att nå-
gon är skyldig att pröva frågan om ansvarsfrihet för styrelsens ledamöter el-
ler förvaltaren (jfr vad som har anförts i anslutning till 5 kap. 4§ första
stycket 4). Bestämmelsen i punkt 9 betyder däremot inte att det föreligger
skyldighet att inhämta tillstånd för upphävande av föreskrift om att stiftelsen
178
skall vara undantagen från tillsyn enligt stiftelselagen (jfr vad som anförs i Prop. 1993/94:9
anslutning till 3 § andra stycket).
Andra stycket
I detta stycke anges vilka förutsättningar som i materiellt avseende måste
vara uppfyllda för att en föreskrift i ett stiftelseförordnande skall få ändras
eller upphävas eller få åsidosättas i särskilt fall. De överensstämmer med
dem som i dag gäller enligt permutationslagen (1972:205) och någon ändring
i förhållande till gällande ordning är inte avsedd. När det gäller permuta-
tionslagens närmare innebörd i nu ifrågavarande avseende kan hänvisas till
prop. 1972:8 och LU 1979/80:30 samt till den översikt av praxis i permuta-
tionsärenden som återfinns i SOU 1984:60, bilaga 2.
Bestämmelsen i stycket är tillämplig inte bara i fall då styrelsens eller för-
valtarens beslut om ändring m.m. avser en föreskrift som enligt första
stycket omfattas av tillståndsplikt. Enligt 3 § andra stycket gäller den även
vid ändring m.m. av rena detaljföreskrifter. Den skall tillämpas inte bara vid
ändring m.m. av föreskrifter i det ”ursprungliga” stiftelseförordnandet utan
också när det gäller en föreskrift som tidigare ändrats i enlighet med bestäm-
melserna i 6 kap. Detta betyder att man efter att ha genomfört en tillstånds-
pliktig ändring inte kan återgå till den ursprungliga föreskriften utan att för-
utsättningar för detta finns enligt bestämmelserna i 1 §. På denna punkt
torde stiftelselagen innefatta en ändring i förhållande till gällande rätt (jfr
Hessler, a.a., s. 475).
Bestämmelsen i stycket är tvingande med de undantag som följer av be-
stämmelserna i 3 § första stycket och 5 §. Bestämmelsen anger dock endast
en miniminivå i fråga om de förutsättningar som i materiellt avseende måste
föreligga för beslut om ändring m.m. Om stiftaren i förordnandet uppställt
strängare förutsättningar för dylika beslut skall stiftarens vilja i princip re-
spekteras (jfr Hessler, a.a., s. 512 ff).
Det bör påpekas i sammanhanget att bestämmelsen i stycket inte inverkar
på stiftarens eller hans arvingars möjligheter att få tillbaka stiftelsetillgång-
arna med stöd av allmänna regler om rättshandlingars ogiltighet eller om
jämkning av rättshandlingar på grund av felaktiga förutsättningar.
Tredje stycket
Lagtexten i detta stycke, som har utformats i enlighet med Lagrådets för-
slag, avviker från permutationslagens (1972:205) motsvarande bestämmelse
(jfr 1 § andra stycket sagda lag). Någon annan saklig innebörd är dock inte
avsedd. Även bestämmelsen i permutationslagen har som utgångspunkt att
man vid ändring av en stiftelses ändamål så långt möjligt skall beakta vad
som kan antas ha varit stiftarens avsikt med stiftelsen (jfr prop. 1972:8 s. 32).
2§
Frågor om tillstånd enligt 1 § prövas på ansökan av styrelsen eller förvalta-
ren. Kammarkollegiets beslut får överklagas hos regeringen.
(Jfr 6 kap. 5 § promemorieförslaget)
179
Den ordning som hittills gällt innebär att ansökan om permutation kan göras
inte bara av stiftelsens företrädare utan även av stiftaren eller personer som
ingår i stiftelsens destinatärskrets (se prop. 1972:8 s. 32). Som berörts i inled-
ningen till detta kapitel är det emellertid en utgångspunkt för regleringen i
kapitlet att det är styrelsen eller förvaltaren som ytterst svarar för stiftelsens
beslut i frågor om ändring m.m. av föreskrifterna i stiftelseförordnandet. Be-
stämmelsen i paragrafens första mening innebär därför att endast styrelsen
eller förvaltaren har rätt att ansöka om tillstånd. Detta förhållande hindrar
emellertid inte att Kammarkollegiet liksom hittills låter stiftaren m.fl. yttra
sig över gjorda ansökningar.
Bestämmelsen i andra meningen överensstämmer sakligt sett med 4 § per-
mutationslagen. Frågan hur ett beslut av Kammarkollegiet överklagas regle-
ras i 23 § förvaltningslagen (1986:223).
Enligt förordningen (1992:203) om avgifter för ärenden enligt permuta-
tionslagen (1972:205) utgår avgift för prövning av ansökningar enligt permu-
tationslagen. Avgifter bör utgå även för prövning av ansökningar enligt stif-
telselagen. Närmare föreskrifter om sådana avgifter bör regeringen kunna
meddela med stöd av det bemyndigande som ligger till grund för förord-
ningen om avgifter för ärenden enligt permutationslagen (se prop.
1989/90:138, 1989/90:FiU38 s. 5 och rskr. 1989/90:289).
Ändring m.m. utan tillstånd
3§
Om stiftaren i stiftelseförordnandet uttryckligen har föreskrivit att styrelsen
eller förvaltaren utan tillstånd av en myndighet får ändra, upphäva eller åsi-
dosätta särskilt angivna föreskrifter i stiftelseförordnandet som angår en an-
nan fråga än som anges i 1 § första stycket 1, gäller vad stiftelseförordnandet
föreskriver utan hinder av 1 §.
Även om det inte följer av stiftelseförordnandet får styrelsen eller förval-
taren i andra fall än som avses i 1 § första stycket utan tillstånd ändra, upp-
häva eller i särskilt fall åsidosätta en föreskrift i stiftelseförordnandet. Här-
vid skall 1 § andra stycket tillämpas.
(Jfr 6 kap. 2 § promemorieförslaget)
Bestämmelsen i paragrafens första stycke saknar motsvarighet i lagrådsre-
missen. Bestämmelsen i andra stycket har sin motsvarighet i 3 § i lagrådsre-
missens förslag.
Första stycket
Bestämmelsen i detta stycke innebär att s.k. ändringsförbehåll av visst slag
alltjämt skall vara giltiga.
Enligt bestämmelsen gäller inte bestämmelserna i 1 § om stiftaren i stiftel-
seförordnandet uttryckligen har föreskrivit att styrelsen eller förvaltaren
utan tillstånd får ändra, upphäva eller i särskilt fall åsidosätta en föreskrift i
förordnandet som angår annan fråga än stiftelsens ändamål. För att bestäm-
melsen i stycket överhuvudtaget skall vara tillämplig krävs det alltså bl.a.
Prop. 1993/94:9
180
att det är stiftaren som har meddelat föreskriften i fråga och att det av den Prop. 1993/94:9
otvetydigt framgår att styrelsen eller förvaltaren skall ha rätt att utan till-
stånd fatta beslut om ändring m.m.
Av bestämmelsen i 4 § första stycket första meningen framgår att tillsyns-
myndigheten skall ha tillfälle att kontrollera beslut som fattats med stöd av
ett ändringsförbehåll. Denna kontroll skall avse att stiftelseförordnandet in-
nehåller en av stiftaren meddelad föreskrift med i stycket angivet innehåll,
att beslutet i fråga inte avser stiftelsens ändamål eller en föreskrift som inte
omfattas av ändringsförbehållet och till sist, om beslutet avser ändring i eller
åsidosättande i särskilt fall av en föreskrift, att den nya föreskriften inte står
i strid med någon tvingande bestämmelse i stiftelselagen. I fall då beslutet
avser ett upphävande av en föreskrift i förordnandet skall tillsynsmyndighe-
ten även kontrollera att åtgärden inte avser en föreskrift som inte kan upp-
hävas utan endast kan ändras. Föreskriften om stiftelsens namn är ett exem-
pel på en föreskrift av detta slag (jfr 2 kap. 7 §).
Om tillsynsmyndighetens kontroll skulle ge vid handen att beslutet t.ex.
inte avser en föreskrift som omfattas av det ifrågavarande ändringsförbehål-
let, skall myndigheten förbjuda styrelsens ledamöter eller förvaltaren att till-
lämpa beslutet.
Angående frågan vilken verkan som efter den nya lagens ikraftträdande
tillerkännes ändringsförbehåll i stiftelseförordnanden avseende äldre stiftel-
ser, se 10 § i förslaget till lag om införande av stiftelselagen.
Andra stycket
Bestämmelsen i andra stycket jämförd med bestämmelsen i 4 § första stycket
innebär att det för tillämpning av styrelsens eller förvaltarens beslut om änd-
ring m.m. - i andra fall än som avses i 1 § första stycket 1-9 och utan att
det följer av stiftelseförordnandet - är tillräckligt att tillsynsmyndigheten får
tillfälle att kontrollera beslutet i fråga. Tillsynsmyndighetens kontroll skall
därvid avse att beslutet inte står i strid med bestämmelsen i 1 § andra stycket
eller, om det avser ändring i eller åsidosättande i särskilt fall av en föreskrift
i förordnandet, att den nya föreskriften inte strider mot någon tvingande fö-
reskrift i stiftelselagen. (Jfr i övrigt vad som anförs i anslutning till första
stycket).
Exempel på en föreskrift som kan ändras med stöd av bestämmelsen i 3 §
andra stycket är den om stiftelsens namn. En föreskrift som innebär att stif-
telsen skall vara undantagen från tillsyn enligt stiftelselagen kan upphävas
med tillämpning av detta stycke.
4§
Styrelsen eller förvaltaren skall underrätta tillsynsmyndigheten om beslut
som avses i 3 §. Beslutet gäller från och med den dag då tre månader förflutit
sedan underrättelsen inkom till tillsynsmyndigheten, om inte denna under
trcmånaderstiden förbjudit styrelsen eller förvaltaren att tillämpa beslutet.
Förbud av tillsynsmyndigheten får grundas endast på att beslutet strider mot
denna lag.
Om tillsynsmyndigheten behöver längre tid för prövningen, får den för-
181
länga tidsfristen enligt första stycket med högst tre månader. Om det fattas Prop. 1993/94:9
beslut om förlängning skall stiftelsen underrättas om detta.
(Jfr 6 kap. 4 § promemorieförslaget)
Bestämmelsen i denna paragraf är i allt väsentligt utformad i enlighet med
Lagrådets förslag.
Första stycket
Enligt bestämmelserna i första stycket skall tillsynsmyndigheten underrättas
om beslut som avses i 3 §. Även beslut som avses i 5 § skall tillsynsmyndighe-
ten bli underrättad om (jfr 5 § andra stycket).
Tillsynsmyndigheten bör lämpligen bli underrättad genom att stiftelsen till
tillsynsmyndigheten skickar en kopia av beslutet. När det gäller beslut med
stöd av ett ändringsförbehåll kan det ibland även krävas att stiftelsen sänder
en kopia av stiftelseförordnandet till tillsynsmyndigheten. Eftersom under-
rättelsen sker på stiftelsens risk är det vidare lämpligt att stiftelsens företrä-
dare förvissar sig om att underrättelsen kommit fram till tillsynsmyndighe-
ten.
Vad tillsynsmyndighetens kontroll skall avse har kommenterats i anslut-
ning till 3 § första och andra styckena. Av vad som sagts där framgår att till-
synsmyndigheten vid ändring i eller åsidosättande i särskilt fall av en före-
skrift inte får förbjuda styrelsen eller förvaltaren att tillämpa den nya före-
skriften enbart av det skälet att myndigheten finner den vara olämplig.
Andra stycket
Normalt torde det inte erbjuda några större svårigheter för tillsynsmyndig-
heten att avgöra om ett beslut som har fattats med stöd av 3 § (eller 5 §) stri-
der mot stiftelselagen eller inte. Det kan dock inte uteslutas att tidsfristen i
vissa fall är för kort. Därför innehåller 4 § andra stycket en bestämmelse en-
ligt vilken fristen får förlängas med ytterligare högst tre månader.
Upphörande av en stiftelse i visst fall
5§
Styrelsen eller förvaltaren får besluta om att förbruka stiftelsens tillgångar
för det ändamål vartill de är bestämda eller för ett ändamål som så nära som
möjligt motsvarar detta, om
1. stiftelsen bildades för mer än 50 år sedan,
2. stiftelsen inte har kunnat främja sitt ändamål under de senaste fem åren,
3. värdet av tillgångarna, värderade med tillämpning av 3 kap. 6§, vid ut-
gången av de tre senaste räkenskapsåren har understigit det då gällande bas-
beloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, samt
4. stiftelsen saknar skulder.
Bestämmelserna i 4§ tillämpas på beslut enligt första stycket.
(Jfr 6 kap. 3 och 4 §§ promemorieförslaget)
Som sagts tidigare innebär också bestämmelserna i denna paragraf ett un-
182
dantag från bestämmelserna i 1 §. Hithörande frågor har utförligt kommen- Prop. 1993/94:9
terats i avsnitt 2.7.2 i den allmänna motiveringen.
Motsvarande paragraf i det till Lagrådet remitterade förslaget innehöll i
andra stycket en bestämmelse om att en stiftelse är upplöst när tillgångarna
förbrukats. På Lagrådets inrådan har den bestämmelsen flyttats till 7 kap.
18§.
Första stycket
Beslut med stöd av första stycket kan fattas t.ex. om den löpande avkast-
ningen inte längre räcker till för att främja ändamålet, om den för stiftelsen
gällande destinatärskretsen inte längre kan återfinnas eller om det för stiftel-
sen gällande syftet har fallit bort på grund av samhällsutvecklingen.
Den allmänna vårdplikt som åvilar styrelseledamöter eller förvaltaren i
deras egenskap av stiftelsens sysslomän innebär en skyldighet att se till så
att stiftelsetillgångar inte ligger oanvända. Härav följer emellertid inte att
styrelsen eller förvaltaren är skyldiga att fatta ett beslut om förbrukning så
snart förutsättningar för ett sådant beslut synes föreligga. Styrelsen eller för-
valtaren bör alltid försöka finna någon annan lösning på problemet än den
som anvisas i denna paragraf (jfr vad som anförts i inledningen till 6 kap.).
Andra stycket
Innan beslut som fattats med stöd av första stycket får verkställas skall till-
synsmyndigheten enligt bestämmelsen i detta stycke beredas tillfälle att kon-
trollera beslutet.
Tillsynsmyndighetens kontroll av beslut enligt första stycket bör i första
hand avse skälen till att ändamålet inte har främjats. Om det därvid uppstår
misstanke om att stiftelseförvaltningen uppsåtligen har underlåtit att an-
vända stiftelsens tillgångar, skall myndigheten förbjuda att beslutet verk-
ställs.
Av styrelsens eller förvaltarens beslut enligt första stycket måste exakt
framgå hur förbrukningen av tillgångarna skall gå till. Om beslutet innebär
att tillgångarna skall förbrukas för ett annat ändamål än det vartill de är be-
stämda, skall tillsynsmyndigheten undersöka om det inte är möjligt att för-
bruka dem i enlighet med det för stiftelsen gällande ändamålet. Vidare skall
tillsynsmyndigheten i ett sådant fall även undersöka om det i beslutet an-
givna ändamålet så nära som möjligt motsvarar det för stiftelsen gällande
ändamålet. Målet för tillsynsmyndighetens granskning i nu nämnda avseen-
den bör vara att i första hand hindra att beslut som uppenbart står i strid mot
bestämmelsen i första stycket bringas till verkställighet.
7 kap. Likvidation och upplösning
Detta kapitel innehåller framför allt bestämmelser om tvångslikvidation av
stiftelser som utövar näringsverksamhet. Hithörande frågor har i den all-
männa motiveringen behandlats i avsnitt 2.6.8.
Det övergripande syftet med kapitlets regler om likvidation är att de skall
183
utgöra ett skydd för borgenärer som ingår avtal med stiftelser som utövar Prop. 1993/94:9
näringsverksamhet. Reglerna har utformats i nära överensstämmelse med
bestämmelserna i 13 kap. aktiebolagslagen. I stor utsträckning kan därför
hänvisas till lagmotiven för de sistnämnda reglerna (se prop. 1975:103
s.498ff).
Formellt sett gäller bestämmelserna om likvidation inte bara för verksam-
hetsstiftelser utan även för avkastningsstiftelser som t.ex. har en del av sin
förmögenhet placerad i en hyresfastighet. Givetvis kommer det mycket säl-
lan att vara aktuellt att tillämpa bestämmelserna på stiftelser av det senare
slaget.
Förutsättningar för likvidation m.m.
1§
Styrelsen eller förvaltaren för en stiftelse som utövar näringsverksamhet
skall ofördröjligen upprätta en särskild balansräkning så snart det finns skäl
att anta att värdet av stiftelsens tillgångar understiger summan av stiftelsens
skulder. Samma skyldighet inträder om stiftelsen vid verkställighet enligt
4 kap. utsökningsbalken befunnits sakna utmätningsbara tillgångar. Visar
balansräkningen att värdet av tillgångarna understiger summan av skul-
derna, skall styrelsen eller förvaltaren ansöka hos tingsrätt om att stiftelsen
försätts i likvidation. Sådan ansökan kan även göras av styrelseledamot eller
revisor.
(Jfr 7 kap. 1 § promemorieförslaget)
Förebild för denna paragraf är 13 kap. 2§ första stycket aktiebolagslagen i
dess lydelse från och med den 1 januari 1992 (jfr SFS 1991:1734).
Enligt 1 § åligger det styrelsen eller förvaltaren för en stiftelse som utövar
näringsverksamhet att upprätta en särskild balansräkning (kontrollbalans-
räkning) bl.a. i fall då det finns skäl att anta att värdet av tillgångarna under-
stiger summan av skulderna. I praktiken innebär det att en kontrollbalans-
räkning skall upprättas när styrelsen eller förvaltaren känner till att stiftel-
sens ekonomi har försämrats och misstanke finns att skulderna överstiger
värdet av tillgångarna.
Ansökan om likvidation görs hos tingsrätten i den ort där stiftelsen har sitt
hemvist (jfr 10 kap. 1 § rättegångsbalken; jfr även 9 kap. 1 § stiftelselagen).
2§
Vid beräkningen av värdet av stiftelsens tillgångar skall det i den balansräk-
ning som avses i 1 § inom linjen tas upp en post som utvisar den ökning av
tillgångarnas sammanlagda värde som skulle följa, om de redovisades till
försäljningsvärdet med avdrag för försäljningskostnaderna. Beträffande så-
dana anläggningstillgångar som undergår fortlöpande värdeminskning gäller
dock att de skall tas upp till anskaffningsvärdet minskat med erforderliga av-
skrivningar och nedskrivningar, om man därigenom får ett högre värde.
184
Vid beräkningen av summan av stiftelsens skulder skall hänsyn inte tas
till skulder på grund av statligt stöd för vilket återbetalningsskyldigheten är
beroende av stiftelsens ekonomiska ställning, om stödet, för det fall att stif-
telsen försätts i konkurs eller träder i likvidation, skall återbetalas först se-
dan övriga skulder till fullo har betalats.
(Jfr 7 kap. 2 § promemorieförslaget)
Förebild för denna paragraf är 13 kap. 2§ tredje stycket aktiebolagslagen.
Första stycket
Syftet med bestämmelserna i första stycket är att få fram stiftelsens even-
tuella dolda reserver för att därigenom förhindra att den onödigtvis tvingas
i likvidation. Vid upprättandet av kontrollbalansräkningen skall därför van-
liga regler tillämpas utom i fråga om värderingen av tillgångarna.
Andra stycket
Innebörden av bestämmelsen i andra stycket är att man vid jämförelsen en-
ligt 1 § mellan värdet av stiftelsens tillgångar och summan av stiftelsens skul-
der inte skall ta hänsyn till skulder på grund av statligt stöd för vilket gäller
särskilda villkor i fråga om återbetalningsskyldigheten. I kontrollbalansräk-
ningen skall dock stiftelsens alla skulder redovisas.
3§
Underlåter styrelseledamöterna eller förvaltaren att fullgöra vad som åligger
dem enligt 1 §, svarar de och andra som med vetskap om denna underlåten-
het handlar på stiftelsens vägnar solidariskt för de förpliktelser som uppkom-
mer för stiftelsen. En styrelseledamot eller förvaltaren undgår dock ansvar,
om han visar att underlåtenheten inte beror på försummelse av honom.
Ansvarighet enligt första stycket gäller inte för förpliktelser som uppkom-
mer sedan likvidationsfrågan har hänskjutits till domstols prövning eller så-
dan balansräkning som avses i 4 § har blivit granskad av revisorerna och god-
känd av tillsynsmyndigheten.
(Jfr 7 kap. 3 § promemorieförslaget)
Förebild för denna paragraf är 13 kap. 2§ fjärde stycket aktiebolagslagen.
Bestämmelserna i paragrafens första stycke innebär att en borgenär som
har fordringsanspråk mot en näringsdrivande stiftelse under vissa förutsätt-
ningar kan göra sina anspråk gällande även mot styrelseledamöterna eller
förvaltaren eller andra som handlar på stiftelsens vägnar, exempelvis särskilt
bemyndigade firmatecknare för stiftelsen.
Innebörden av bestämmelsen i första stycket andra meningen är att en sty-
relseledamot och förvaltaren har ett s.k. presumtionsansvar (jfr prop.
1987/88:10 s. 68 ff).
4§
Tingsrätt skall besluta att stiftelsen skall träda i likvidation, om det inte un-
der ärendets handläggning i domstolen styrks att en balansräkning, utvi-
sande att stiftelsen har tillgångar till ett värde som överstiger summan av
Prop. 1993/94:9
185
skulderna, har blivit granskad av revisorerna och godkänd av tillsynsmyndig- Prop. 1993/94:9
heten.
(Jfr 7 kap. 4 § promemorieförslaget)
Förebild för denna paragraf är 13 kap. 2 § andra stycket aktiebolagslagen.
Av paragrafen följer att stiftelsen kan undgå likvidation genom att under
frågans behandling i tingsrätten förebringa bevisning om att likvidationsan-
ledningen har upphört.
Förfarandet hos domstolen
5§
Görs ansökan om likvidation enligt 1 §, skall domstolen genast kalla stiftel-
sen och borgenärer som vill yttra sig i ärendet att inställa sig för domstolen
på en bestämd dag, då frågan om skyldighet för stiftelsen att träda i likvida-
tion skall prövas. Kallelsen skall delges stiftelsen, om delgivningen kan ske
på annat sätt än enligt 15-17 §§ delgivningslagen (1970:428). Kallelsen skall
kungöras genom domstolens försorg i Post- och Inrikes Tidningar minst två
och högst fyra månader före inställelsedagen.
(Jfr 7 kap. 5 § promemorieförslaget)
Förebilden för bestämmelserna är 13 kap. 5 § aktiebolagslagen.
Bestämmelsen i första meningen innebär att skyldigheten att träda i likvi-
dation skall prövas på den dag som har bestämts i kallelsen. Det finns således
ingen möjlighet att besluta om uppskov för att pröva frågan vid ett senare
tillfälle.
Enligt bestämmelsen i andra meningen skall stiftelsen delges kallelsen, om
det kan ske med användande av andra delgivningsformer än kungörelsedel-
givning. Härvid blir i första hand 3, 9 och 13 §§ delgivningslagen tillämpliga.
Kallelsen skall alltid kungöras i Post- och Inrikes Tidningar enligt bestäm-
melsen i tredje meningen.
6§
Har sökanden haft kostnader för delgivning eller kungörelse samt för expe-
ditioner i ett ärende enligt 1 §, skall kostnaderna betalas av stiftelsens medel,
om stiftelsen förpliktas träda i likvidation eller om domstolen i annat fall fin-
ner det skäligt.
(Jfr 7 kap. 6 § promemorieförslaget)
Bestämmelsen i denna paragraf har 13 kap. 6 § aktiebolagslagen som före-
bild.
Paragrafen innebär att sökanden i ett ärende om likvidation i allmänhet
har rätt till ersättning av stiftelsen för kostnader avseende delgivning, kungö-
relse och expeditioner (jfr även 17 § tredje stycket).
Genomförande av likvidationen
7§
En domstol som fattar beslut att en stiftelse skall träda i likvidation skall
186
samtidigt utse en eller flera likvidatorer. Likvidatorema träder i styrelsens Prop. 1993/94:9
eller förvaltarens ställe och har till uppgift att genomföra likvidationen.
Likvidatorema skall för registrering i stiftelseregistret genast anmäla be-
slut om likvidation och förordnande av likvidator.
Bestämmelserna i denna lag om styrelse och styrelseledamöter tillämpas
på likvidatorema, i den mån inte annat följer av detta kapitel. En likvidator
har alltid rätt till skäligt arvode.
En stiftelse är alltid bokföringsskyldig under likvidationen.
Ett uppdrag att vara revisor upphör inte genom att stiftelsen träder i likvi-
dation. Bestämmelserna i 4 kap. tillämpas under likvidationen. Revisionsbe-
rättelsen skall innehålla ett uttalande om huruvida enligt revisorernas me-
ning likvidationen onödigt fördröjs.
(Jfr 7 kap. 7 § promemorieförslaget)
Förebilder för bestämmelserna i denna paragraf har varit delar av 13 kap.
7 § aktiebolagslagen. Bestämmelserna har dock anpassats till förhållandena
i stiftelser.
Första och andra styckena
När det gäller de närmare överväganden som bör ligga till grund för domsto-
lens val av likvidator kan hänvisas till prop. 1982/83:139 s. 13f och 21 f.
Tredje stycket
Enligt bestämmelsen i styckets första mening likställs likvidatorema i princip
med styrelse och styrelseledamöter. Detta gäller även om stiftelsen före lik-
vidationen haft anknuten förvaltning. Innebörden av att likvidatorema lik-
ställs med styrelse och styrelseledamöter är bl.a. att likvidatorema är under-
kastade jävsreglerna i 2 kap. 14 § och att de kan entledigas och lämna sitt
uppdrag enligt samma regler som för styrelseledamöter. Vidare följer det av
förevarande bestämmelse att om en stiftelse som är i likvidation försätts i
konkurs är det likvidatorema som företräder stiftelsen som konkursgäldenär
(jfr 2 kap. 16 § fjärde stycket).
Enligt bestämmelsen i andra meningen har en likvidator alltid rätt till skä-
ligt arvode. Detta gäller således även om arvode enligt stiftelseförordnandet
inte skall utgå till styrelsens ledamöter.
Fjärde och femte styckena
Av bestämmelsen i fjärde stycket följer att en stiftelse som trätt i likvidation
är bokföringsskyldig till dess att likvidationen har avslutats. Bokföringsskyl-
digheten skall enligt 3 kap. 4§ fullgöras enligt vad som föreskrivs i bokför-
ingslagen (1976:125).
Att bestämmelserna i 4 kap. skall tillämpas under likvidation innebär t.ex.
att revisorn är underkastad reglerna i 4 kap. 6 § om jäv.
8§
När stiftelsen har trätt i likvidation, skall styrelsen eller förvaltaren genast
avge en redovisning för sin förvaltning av stiftelsens angelägenheter under 187
den tid för vilken redovisningshandlingar inte förut har lämnats till reviso- Prop. 1993/94:9
rerna. Redovisningen skall lämnas till revisorerna så snart det kan ske. Be-
stämmelserna om årsredovisning och revisionsberättelse skall tillämpas.
Om tiden även omfattar det föregående räkenskapsåret, skall en särskild
redovisning avges för detta år. I en moderstiftelse skall denna särskilda redo-
visning även omfatta koncernredovisning.
(Jfr 7 kap. 8 § promemorieförslaget)
Förebild för bestämmelserna i denna paragraf är 13 kap. 9 § aktiebolagsla-
gen.
Bestämmelsen i andra styckets första mening innebär att styrelsen eller för-
valtaren är skyldig att avge två årsredovisningar i de fall då den tid som avses
i första stycket även omfattar det föregående räkenskapsåret.
Skyldighet att upprätta koncernredovisning enligt bestämmelsen i andra
styckets andra mening föreligger givetvis endast under den i 3 kap. 7 § första
stycket andra meningen angivna förutsättningen, nämligen att antalet an-
ställda hos koncernen under det ifrågavarande räkenskapsåret i medeltal har
varit minst tio.
9§
Likvidatorema skall genast söka kallelse på stiftelsens okända borgenärer.
(Jfr 7 kap. 9 § promemorieförslaget)
Som förebild för denna paragraf har använts 13 kap. 10 § aktiebolagslagen.
Innebörden av förevarande bestämmelse är att kallelse på okända borge-
närer skall sökas även om likvidationsbeslutet inte har vunnit laga kraft. Ver-
kan av att en fordran inte anmäls inom föreskriven tid efter det att kallelse
har utfärdats är i princip att borgenären i fråga förlorar rätten att kräva ut
fordringen (se 6§ lagen, 1981:131, om kallelse på okända borgenärer).
10 §
Likvidatorema skall så snart det kan ske genom försäljning på offentlig auk-
tion eller på annat lämpligt sätt förvandla stiftelsens tillgångar till pengar, i
den mån det behövs för likvidationen, samt betala stiftelsens skulder. Stiftel-
sens näringsverksamhet får fortsättas om det behövs för en ändamålsenlig
avveckling eller för att de anställda skall få skälig tid på sig att skaffa sig nya
anställningar.
(Jfr 7 kap. 10 § promemorieförslaget)
Bestämmelserna i 13 kap. 11 § aktiebolagslagen är förebild för denna para-
graf.
Enligt första meningen i paragrafen skall likvidatorema, i den mån det be-
hövs, förvandla stiftelsens tillgångar till pengar. Likvidatorema är därvid
skyldiga att noga överväga vad som är förmånligast, försäljning på offentlig
auktion eller försäljning under hand. De har rätt att relativt fritt bedöma när
försäljningen skall ske.
Enligt andra meningen får likvidatorema låta stiftelsen utöva den ifrågava-
rande näringsverksamheten bl.a. om det behövs för att de anställda skall få
skälig tid på sig att skaffa nya anställningar. Med hänsyn till syftet med själva
188
likvidationsförfarandet får dock ett uppskov med avvecklingen inte bli allt- Prop. 1993/94:9
för långvarigt.
11§
När den anmälningstid som bestämts i kallelsen på stiftelsens okända oorge-
närer har gått ut och alla kända skulder blivit betalda, skall likvidatorema
använda återstående tillgångar för det ändamål vartill de är bestämda eller
för ett ändamål som så nära som möjligt motsvarar detta. Om det inte är
möjligt att använda tillgångarna på detta sätt, skall de överlämnas till All-
männa arvsfonden. Om något skuldbelopp är tvistigt eller inte förfallet till
betalning eller av annan orsak inte kan betalas, skall dock så mycket av över-
skottet behållas som kan behövas för denna betalning.
(Jfr 7 kap. 11 § promemorieförslaget)
Paragrafen har utformats med 13 kap. 13 § aktiebolagslagen som förebild. I
enlighet med Lagrådets förslag skall tillgångar som återstår efter likvidation
i första hand användas för stiftelsens ändamål eller för ett ändamål som så
nära som möjligt motsvarar detta.
12 §
När likvidatorema har fullgjort sitt uppdrag, skall de så snart det kan ske
avge slutredovisning för sin förvaltning genom en förvaltningsberättelse som
avser likvidationen i dess helhet. Till berättelsen skall de foga redovisnings-
handlingar för hela likvidationstiden. Berättelsen och redovisningshandling-
arna skall avlämnas till revisorerna. Dessa skall inom en månad därefter till
likvidatorema avge en revisionsberättelse över slutredovisningen och för-
valtningen under likvidationen. Likvidatorema skall därefter genast sända
en kopia av revisions- och förvaltningsberättelserna till tillsynsmyndigheten.
(Jfr 7 kap. 12 § promemorieförslaget)
Bestämmelserna i 13 kap. 14 § första stycket aktiebolagslagen är förebild för
denna paragraf.
13 §
När likvidatorema har sänt revisions- och förvaltningsberättelserna till till-
synsmyndigheten, är stiftelsen upplöst. Detta förhållande skall likvidato-
rerna genast anmäla för registrering i stiftelseregistret.
Om likvidatorema finner att stiftelsen är på obestånd och inte kan betala
likvidationskostnaderna, skall de ansöka om att stiftelsen försätts i konkurs.
(Jfr 7 kap. 13 § promemorieförslaget)
Bestämmelserna i 13 kap. 15 § första och tredje styckena aktiebolagslagen
är förebild för denna paragraf. Jämför även 7 kap. 18 § stiftelselagen.
Den ordning som andra stycket innefattar har gällt sedan år 1982 för aktie-
bolag och sedan år 1988 för ekonomiska föreningar (jfr prop. 1986/87:7
s.224).
14 §
Om det efter stiftelsens upplösning enligt 13 § visar sig att stiftelsen har till-
189
gångar eller om talan väcks mot stiftelsen eller det av någon annan orsak
uppkommer behov av en likvidationsåtgärd, skall likvidationen fortsättas.
Detta skall genast anmälas av likvidatorema för registrering i stiftelseregist-
ret.
(Jfr 7 kap. 14 § promemorieförslaget)
Paragrafen har utformats med 13 kap. 16 § aktiebolagslagen som förebild.
I fall som avses i denna paragraf är stiftelsen inte längre att anse som upp-
löst. En fortsatt likvidation knyter an till den föregående där denna avsluta-
des. Likvidatorema återinträder utan vidare i sitt uppdrag.
15 §
Om ett likvidationsbeslut har blivit upphävt genom ett beslut av domstol som
har vunnit laga kraft, träder stiftelsens tidigare styrelse eller förvaltare i likvi-
datorernas ställe. Likvidatorema skall genast anmäla beslutet för registre-
ring i stiftelseregistret.
När likvidation har upphört enligt första stycket, skall 12 § tillämpas.
(Jfr 7 kap. 15 § promemorieförslaget)
Förebild för denna paragraf är 13 kap. 17 § fjärde och femte styckena aktie-
bolagslagen. Som Lagrådet har påpekat torde ett likvidationsbeslut av-
seende en stiftelse inte kunna upphävas genom domstols dom. Paragrafens
lydelse har i jämförelse med det till Lagrådet remitterade förslaget justerats
i enlighet härmed.
Likvidation efter konkurs
16 §
Om en stiftelse som utövar näringsverksamhet är försatt i konkurs och denna
avslutas med överskott, skall styrelsen eller förvaltaren inom en månad från
det att konkursen avslutades besluta att stiftelsen skall träda i likvidation och
genast anmäla detta till tingsrätten. Denna skall därefter utan dröjsmål utse
en eller flera likvidatorer.
Om stiftelsen var i likvidation när den försattes i konkurs, skall likvidatio-
nen fortsättas enligt 14 §.
(Jfr 7 kap. 16 § promemorieförslaget)
Förebild för bestämmelserna i denna paragraf är bestämmelserna i 13 kap.
19 § andra och tredje styckena samt 7 § första stycket första meningen aktie-
bolagslagen.
Det bör observeras att det enligt förevarande bestämmelse - till skillnad
från vad som är fallet enligt 1 § första stycket tredje meningen - är styrelsen
eller förvaltaren som skall fatta beslutet om att stiftelsen skall träda i likvida-
tion. Styrelsen eller förvaltaren skall anmäla sitt beslut till tingsrätten i den
ort där stiftelsen har sitt hemvist (jfr vad som anförts i anslutning till 1 §).
I 18 § andra stycket meddelas en bestämmelse med avseende på det fall
att en stiftelses konkurs avslutas utan överskott.
Prop. 1993/94:9
190
17 § Prop. 1993/94:9
Om det inte fattas ett sådant beslut som avses i 16 § första stycket, skall tings-
rätten besluta att stiftelsen skall träda i likvidation.
Frågan om likvidation enligt första stycket prövas på anmälan av tillsyns-
myndigheten eller på ansökan av en styrelseledamot eller en borgenär.
Om tillsynsmyndigheten eller sökanden har haft kostnader för delgivning
eller kungörelse samt för expeditioner i ett ärende enligt andra stycket, skall
kostnaderna betalas av stiftelsens medel.
(Jfr 7 kap. 6 och 17 §§ promemorieförslaget)
Förebilden för bestämmelserna i första och andra styckena i denna paragraf
är 13 kap. 19 § andra stycket andra meningen samt 4§ första stycket 2 och
tredje stycket aktiebolagslagen. I förhållande till bestämmelsen i 13 kap. 4§
tredje stycket är dock den personkrets som enligt andra stycket i förevarande
paragraf kan ansöka om likvidation något mer begränsad.
Angående frågan vilken tingsrätt som är behörig att pröva en anmälan en-
ligt denna paragraf, se vad som anförts i anslutning till föregående paragraf.
Bestämmelsen i paragrafens tredje stycke har sin förebild i 13 kap. 6 § ak-
tiebolagslagen (jfr 7 kap. 6§ stiftelselagen). I det till Lagrådet remitterade
förslaget innehöll förevarande stycke som en andra mening ytterligare en be-
stämmelse om att staten i vissa fall skall svara för tillsynsmyndighetens kost-
nader. I enlighet med vad Lagrådet förordat har den bestämmelsen tagits
bort.
Upplösning utan likvidation
18 §
I fall som avses i 6 kap. 5 § är stiftelsen upplöst när tillgångarna förbrukats.
När en stiftelses konkurs har avslutats utan överskott är stiftelsen upplöst.
(Jfr 7 kap. 16 § första stycket promemorieförslaget)
I denna paragraf, som saknar motsvarighet i det till Lagrådet remitterade
förslaget, har i enlighet med Lagrådets förslag sammanförts de bestämmel-
ser som i det remitterade förslaget återfinns i 6 kap. 5 § andra stycket andra
meningen och 10 kap. 4§ tredje stycket.
Enligt gällande rätt anses en stiftelse upplöst när det med säkerhet kan slås
fast att stiftelsen inte längre har några tillgångar (jfr Hessler, a.a., s. 515 f).
Bestämmelserna i 18 § skall alltså ses som ett uttryck för en generell princip
som gällt sedan länge.
8 kap. Stiftelses firma
Rättsligt sett är firma den benämning under vilken en näringsidkare driver
sin verksamhet. Genom registrering eller inarbetning kan en näringsidkare
förvärva ensamrätt till sin firma och därmed ett skydd mot att någon annan
använder denna firma eller en med firman förväxlingsbar benämning på
verksamhet av samma eller liknande slag.
Grundläggande bestämmelser om firma finns i firmalagen (1974:156). Be-
stämmelserna i 8 kap. om stiftelses firma gäller vid sidan av firmalagens all-
191
männa bestämmelser om firma och anger bl.a. vilka ytterligare förutsätt- Prop. 1993/94:9
ningar som måste vara uppfyllda för att en stiftelse skall få sin firma registre-
rad i stiftelseregistret (jfr 10 kap. 1 § tredje stycket).
Enligt bestämmelsen i 1 kap. 6§ första stycket första meningen skall en
stiftelse alltid ha ett namn. Om varken de generella bestämmelserna i firma-
lagen eller bestämmelserna i förevarande kapitel innebär hinder däremot,
får en stiftelse som bedriver näringsverksamhet använda sitt namn även som
benämning på näringsverksamheten.
1§
En stiftelses firma skall tydligt skilja sig från andra firmor som förut är in-
förda i stiftelseregistret. I en firma som skiljer sig från stiftelsens namn får
inte ordet stiftelse eller en förkortning av detta ord ingå. I övrigt finns be-
stämmelser om registreringen i firmalagen (1974:156).
(Jfr 8 kap. 1 § promemorieförslaget)
Bestämmelsen i 7 § handelsregisterlagen är förebild för bestämmelsen i
första meningen.
Enligt bestämmelsen i andra meningen får en stiftelses firma som skiljer
sig från stiftelsens namn inte innehålla ordet stiftelse eller en förkortning av
detta ord. Denna reglering sammanhänger med att det enligt 1 kap. 6 § första
stycket andra meningen är obligatoriskt att ordet stiftelse ingår i en stiftelses
namn och att en och samma stiftelse endast bör få ha ett kännetecken som
innehåller ordet stiftelse eller en förkortning av detta ord (jfr vad som gäller
om bifirmor inom associationsrätten, se t.ex. 16 kap. 1 § tredje stycket tredje
meningen aktiebolagslagen).
Enligt handelsregisterlagen är det möjligt för en stiftelse som avser att be-
driva näringsverksamhet i t.ex. hela landet att genom registrering erhålla ett
rikstäckande skydd för sin firma (jfr 3 § tredje stycket handelsregisterlagen).
Denna möjlighet behålls (se 10 kap. 6§ tredje stycket).
2§
I firmalagen (1974:156) finns bestämmelser om förbud mot användning av
firma och om hävande av firmaregistrering.
(Jfr 8 kap. 2 § promemorieförslaget)
Firmalagens bestämmelser om förbud mot användning av firma och om hä-
vande av firmaregistrering återfinns i 15 och 16 §§.
En stiftelse som har en med namnet sammanfallande firma förlorar inte
rätten till sitt namn om firman hävs med tillämpning av firmalagens bestäm-
melser.
3§
Om en i stiftelseförordnandet angiven firma inte kan registreras, får styrel-
sens eller förvaltarens beslut om ny firma tillämpas utan att bestämmelserna
i 6 kap. iakttas.
(Jfr 8 kap. 3 § promemorieförslaget)
192
Om en stiftelse avser att böija utöva näringsverksamhet och stiftelseförord-
nandet inte innehåller någon föreskrift om firma eller om där angiven firma
inte kan registreras är styrelsen eller förvaltaren skyldig att besluta i den frå-
gan (jfr 10 kap. 6 § första stycket).
Den tvingande bestämmelsen i 3 § avser fall då styrelsen eller förvaltaren
måste fatta beslut om firma på grund av att en i förordnandet angiven firma
inte kan registreras. Enligt bestämmelsen får styrelsen eller förvaltaren där-
vid tillämpa beslutet om ny firma utan iakttagande av bestämmelserna i
6 kap. 3 och 4 §§. Detta innebär att styrelsen eller förvaltaren genast kan an-
mäla sitt beslut för registrering i stiftelseregistret.
4§
Skriftliga handlingar som utfärdas för en stiftelse i dess näringsverksamhet
bör undertecknas med angivande av stiftelsens firma. Vid angivande av
firma som inte sammanfaller med stiftelsens namn skall på lämpligt sätt alltid
anges att det är en stiftelse som innehar firman.
Har styrelsen eller förvaltaren eller någon annan företrädare för stiftelsen
utfärdat en handling utan firmateckning och framgår det inte av handlingens
innehåll att den har utfärdats på stiftelsens vägnar, svarar de som har under-
tecknat handlingen solidariskt för förpliktelsen enligt handlingen. Detta gäl-
ler dock inte, om
1. det framgick av omständigheterna vid handlingens tillkomst att hand-
lingen utfärdades för stiftelsen, samt
2. medkontrahenten har fått ett av stiftelsen behörigen undertecknat god-
kännande av handlingen utan oskäligt dröjsmål efter det att antingen en be-
gäran om sådant godkännande har framställts eller personlig ansvarighet har
gjorts gällande mot undertecknarna.
(Jfr 8 kap. 4 § promemorieförslaget)
Paragrafen har utformats efter mönster av bl.a. 16 kap. 1§ fjärde stycket
aktiebolagslagen.
Första stycket
Första meningen
Allmänna bestämmelser om firmateckning finns i 26 § firmalagen.
Andra meningen
I lagrådsremissens lagförslag innehöll andra meningen i förevarande para-
graf en bestämmelse av innebörd att en stiftelses namn alltid skall anges vid
firmateckning om firman avviker från stiftelsens namn. Motivet bakom be-
stämmelsen är att en tredje man alltid bör få veta att den näringsidkare han
har att göra med är en stiftelse.
Lagrådet har riktat kritik mot den utformning som remissförslaget fått i nu
ifrågavarande avseende. Enligt Lagrådet kan det inte uteslutas att stiftelsens
namn är förväxlingsbart, eller kanske t.o.m. närmast identiskt, med annan
stiftelses namn och firma och då kan den som har att göra med en sådan
stiftelse vars firma avviker från namnet bli vilseledd av att till firman knyts
ett förväxlingsbart stiftelsenamn. Lagrådet pekar också i sammanhanget på
Prop. 1993/94:9
193
13 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 9
att det är otillfredsställande att en ordningsföreskrift kräver en åtgärd som Prop. 1993/94:9
skulle kunna vålla konflikt med de intressen som uppbär lagstiftningen om
rätten till skydd för firma och andra näringskännetecken.
Stiftelselagen innefattar inte några regler som skyddar en stiftelse mot att
en annan stiftelse använder den förra stiftelsens namn utan tillstånd. Även
om en allmänt känd stiftelse inte helt saknar rättsligt skydd mot att en annan
stiftelse utan tillstånd använder den förra stiftelsens namn (jfr kommentaren
till 1 kap. 6 § första stycket) kan man inte bortse från de av Lagrådet påtalade
olägenheterna. På grund härav har bestämmelsen i förevarande mening änd-
rats så att den nu innefattar krav på att man vid firmateckning på lämpligt
sätt skall ange att en firma innehas av en stiftelse om firman inte sammanfal-
ler med stiftelsens namn. Vilket sätt som är lämpligt får avgöras av den en-
skilde firmatecknaren. De fall när det på grund av de av Lagrådet anförda
skälen är olämpligt att ange stiftelsens namn torde dock vara mycket säll-
synta.
Stiftelser som är anknutet förvaltade företräds av sin förvaltare. I sådana
fall bör en skriftlig handling som utfärdas för stiftelsen i dess näringsverk-
samhet även undertecknas med förvaltarens firma eller namn.
Andra stycket
Av bestämmelserna i detta stycke följer att bestämmelserna i första stycket
är ordningsföreskrifter. Även bestämmelserna i 26 § firmalagen är ordnings-
föreskrifter. Det är alltså inte något villkor för att en stiftelse skall bli bunden
att nämnda bestämmelser har iakttagits. Det viktiga för att bundenhet skall
uppstå är att rättshandlingen för stiftelsens räkning har ingåtts av någon som
är behörig att företräda denna.
9 kap. Tillsyn m.m.
I detta kapitel finns bl.a. bestämmelser om tillsyn. Frågorna om tillsyn har
i den allmänna motiveringen behandlats i avsnitt 2.8.1. I kapitlet finns det
även en bestämmelse om entledigande av den som missköter sitt uppdrag
som styrelseledamot eller förvaltare. Den frågan har i den allmänna motive-
ringen behandlats i avsnitt 2.6.9.
Tillsynsbestämmelserna i kapitlet bygger i stor utsträckning på tillsynsla-
gens bestämmelser i ämnet. I korthet innebär stiftelselagens tillsynsbestäm-
melser följande.
Alla stiftelser står under tillsyn av en tillsynsmyndighet. Tillsynsmyndighet
är i regel länsstyrelsen i det län där stiftelsens styrelse eller förvaltare har sitt
säte. Tillsynsmyndigheten har rätt och skyldighet att ingripa, om det kan
antas att stiftelsens förvaltning eller revisionen av stiftelsen inte utövas i en-
lighet med stiftelseförordnandet eller bestämmelserna i denna lag eller att
en styrelseledamot eller förvaltaren annars missköter sitt uppdrag. Tillsyns-
myndigheten skall också ge stiftelserna råd och upplysningar.
I kapitlet preciseras på vilket sätt tillsynsmyndigheten får ingripa och i viss
mån även vilken service det åligger myndigheten att utföra gentemot stiftel-
serna.
194
Utöver ingripande och service är kontroll en av de tre huvuduppgifter som Prop. 1993/94:9
åvilar tillsynsmyndigheterna. I rent kontrollsyfte har tillsynsmyndigheten
rätt att begära in handlingar eller upplysningar från stiftelsen. Stiftelser som
är årsredovisningsskyldiga är vidare föremål för återkommande kontroll.
Utan att det framgår av någon bestämmelse i kapitlet åligger det nämligen
tillsynsmyndigheten att granska de handlingar (årsredovisning och revisions-
berättelse) som en sådan stiftelse varje år skall sända till sin tillsynsmyndig-
het (jfr 3 kap. 11 § första meningen).
Vissa stiftelser är undantagna från flertalet av lagens tillsynsregler. Detta
gäller stiftelser som bildats av staten, stiftelser som förvaltas av ett offentligt
rättssubjekt och stiftelser som enligt stiftelseförordnandet skall vara undan-
tagna från tillsynen enligt förevarande lag och som varken under inneva-
rande eller de tre närmast föregående räkenskapsåren har utövat närings-
verksamhet eller varit moderstiftelse (se 10 §).
Även i andra kapitel än 9 kap. finns det bestämmelser som i olika avseen-
den närmare preciserar på vilket sätt tillsynsmyndigheten får ingripa och vil-
ken service det åligger myndigheten att utföra gentemot stiftelserna. En
sammanställning av de frågor som tillsynsmyndigheten på grund av dessa be-
stämmelser kan komma att befatta sig med visar sålunda att tillsynsmyndig-
heten kan enligt
- 2 kap. 14 § andra stycket och 21 § tredje stycket förordna en god man att
företräda stiftelsen,
- 3 kap. 2 § andra stycket och 3 § undanta en stiftelse från bokföringsskyl-
dighet,
- 3 kap. 8 § första stycket andra meningen medge visst undantag från vad
årsredovisningen skall innehålla,
- 4 kap. 5 § besluta att en stiftelse skall ha minst en kvalificerad revisor,
- 4 kap. 8 § förordna revisor i en stiftelse som saknar revisor eller behörig
revisor,
- 5 kap. 4 § första stycket 5 föra talan om skadestånd för stiftelsen,
- 6 kap. 4 § eller 5 § andra stycket kontrollera att styrelsens eller förvalta-
rens beslut om ändring m.m. av föreskrifter i stiftelseförordnandet inte
strider mot stiftelselagen,
- 7 kap. 4 § pröva frågan om godkännande av en stiftelses balansräkning,
samt
- 7 kap. 17 § andra stycket anmäla fråga om likvidation av en stiftelse.
Inledande bestämmelser
1§
Tillsynsmyndighet för en stiftelse med egen förvaltning är länsstyrelsen i det
län där stiftelsens styrelse har sitt säte eller, om säte inte är bestämt, där för-
valtningen huvudsakligen utövas. En stiftelse med anknuten förvaltning står
under tillsyn av länsstyrelsen i det län där förvaltaren har sitt säte eller, om
säte inte är bestämt, där förvaltarens egen förvaltning huvudsakligen utövas
eller, om ett handelsbolag är förvaltare, där bolagets huvudkontor är inrät-
tat.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får besluta att 195
en annan myndighet än som följer av första stycket skall vara tillsynsmyndig- Prop. 1993/94:9
het för en stiftelse.
Att det för vissa stiftelser gäller särskilda bestämmelser om tillsynen fram-
går av 10 §.
(Jfr 9 kap. 1 § promemorieförslaget)
Första stycket
Frågan om sätet för en stiftelses styrelse kan vara reglerad i stiftelseförord-
nandet. Om så är fallet gäller denna föreskrift (jfr 2 kap. 1 §). Om stiftelse-
förordnandet däremot inte innehåller någon föreskrift i frågan, står det sty-
relsen fritt att själv bestämma om och i så fall var den skall ha sitt säte.
Om en stiftelses styrelse saknar bestämt säte, skall stiftelsen enligt 1 § stå
under tillsyn av länsstyrelsen i det län där förvaltningen huvudsakligen ut-
övas. Förvaltningen anses utövad, i fall då stiftelsen har ett fast kontor eller
kansli, där kontoret eller kansliet är beläget och i annat fall i den ort där
styrelsen normalt håller sina sammanträden (jfr i övrigt vad som anförs i an-
slutning till andra stycket).
Utan att det direkt uttalas i paragrafen skall huvudkontoret för ett han-
delsbolag anses vara beläget i det län där det enligt i handelsregistret införd
uppgift är beläget (se 4 § handelsregisterlagen, 1974:157, i dess lydelse enligt
SFS 1992:1448).
Andra stycket
Bestämmelsen i detta stycke är i första hand avsedd för sådana fall då t.ex.
landshövdingen eller någon annan högre tjänsteman vid länsstyrelsen är le-
damot i styrelsen för en stiftelse som enligt första stycket skall stå under till-
syn av samma länsstyrelse (jfr justitieombudsmännens ämbetsberättelse
1975/76 s. 288). I ett sådant fall går det att med stöd av bestämmelsen utse
t.ex. en annan länsstyrelse till tillsynsmyndighet. Bestämmelsen kan även
tillämpas i fall då det framstår som lämpligare att tillsynen sköts av en central
än en regional myndighet.
Frågan om en stiftelse skall stå under tillsyn av annan myndighet kan
väckas hos behörig myndighet av den länsstyrelse som med tillämpning av
bestämmelserna i första stycket skall vara tillsynsmyndighet för stiftelsen i
fråga eller av stiftelsen själv. Det har inte bedömts vara nödvändigt att ta in
några regler om detta i stiftelselagen.
Lagrådet har föreslagit att det i stycket skall tas in en bestämmelse som
innebär att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
besluta att en viss länsstyrelse skall utöva tillsyn över stiftelsen. Enligt Lagrå-
det kan det ibland inträffa att de i första stycket angivna kriterierna inte
leder till något resultat, t.ex. när styrelsen saknar bestämt säte och förvalt-
ningen är jämnt fördelad mellan två eller flera län. I ett sådant fall bör emel-
lertid frågan vilken länsstyrelse som skall vara tillsynsmyndighet - liksom
f.n. är fallet enligt tillsynslagen - kunna avgöras antingen formlöst efter sam-
råd mellan den enskilda stiftelsen och de berörda länsstyrelserna eller efter
överklagande av det förvaltningsbeslut som fattas i saken (jfr 11 §; jfr även
196
10 kap. 13 §). Den av Lagrådet föreslagna bestämmelsen har därför inte ta- Prop. 1993/94:9
gits in i lagen.
Tredje stycket
Det har ansetts lämpligt att i kapitlets första paragraf ta in en upplysning om
att det beträffande vissa stiftelser gäller särskilda bestämmelser om tillsynen.
2§
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om avgifter för tillsynsmyndigheternas verksamhet enligt denna
lag.
Promemorian innehåller inte några förslag om tillsynsavgifter (jfr s. 152 i
promemorian).
Frågan om avgifter har i den allmänna motiveringen behandlats i avsnitt
2.11. Där har bl.a. uttalats att avgifter i tillsynsärenden endast skall komma
ifråga för det rutinarbete som granskningen av stiftelsernas årsredovisningar
innebär. För att ytterligare markera att avgifterna i princip skall hållas inom
ramen för de belopp som behövs för att täcka kostnaderna för denna del av
tillsynen har paragrafen i enlighet med Lagrådets förslag en något annor-
lunda lydelse än i lagrådsremissen.
Föreskrifter om avgifter av det slag som avses i förevarande paragraf faller
i princip inom lagområdet och därmed inom riksdagens kompetens (se 8 kap.
3 § regeringsformen). Med stöd av 8 kap. 9 och 11 §§ regeringsformen kan
emellertid riksdagen bemyndiga regeringen att utfärda sådana föreskrifter
med rätt för regeringen att överlåta åt förvaltningsmyndighet att meddela
bestämmelser i ämnet. Förevarande paragraf innehåller ett sådant bemyndi-
gande.
Tillsynens innebörd m.m.
3§
Tillsynsmyndigheten skall ingripa, om det kan antas att stiftelsens förvalt-
ning eller revisionen av stiftelsen inte utövas i enlighet med stiftelseförord-
nandet eller bestämmelserna i denna lag eller att en styrelseledamot eller
förvaltaren annars missköter sitt uppdrag.
Tillsynsmyndigheten skall ge stiftelserna råd och upplysningar.
(Jfr 9 kap. 2 § promemorieförslaget)
Som tidigare nämnts har tillsynsmyndigheten i denna sin egenskap tre hu-
vuduppgifter - ingripande, service och kontroll. I denna paragraf finns de
centrala bestämmelserna med avseende på ingripande och service (jfr 9 § till-
synslagen). I andra paragrafer i kapitlet (5-9 §§) meddelas bestämmelser
som anger på vilket sätt tillsynsmyndigheten får ingripa och i vilka avseenden
det åligger tillsynsmyndigheten att utföra service gentemot stiftelserna. Yt-
terligare bestämmelser i dessa frågor meddelas även på andra ställen i lagen
(se vad som anförts i anslutning till rubriken till 9 kap.).
Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.
197
Första stycket
Prop. 1993/94:9
Bestämmelsen i första stycket innebär att tillsynsmyndigheten har rätt och
skyldighet att ingripa, om det kan antas att stiftelsens förvaltning eller revi-
sionen av stiftelsen inte utövas i enlighet med stiftelseförordnandet eller be-
stämmelserna i denna lag. För att tillsynsmyndigheten i ett enskilt fall skall
anses ha skyldighet att ingripa måste emellertid antagandet om brister i för-
valtningen eller revisionen vara grundat på omständigheter som det finns fog
att sätta tilltro till. En anonym eller formlös anmälan per telefax eller telefon
med påstående om att en viss avkastningsstiftelse t.ex. använder sin avkast-
ning i strid mot ändamålet bör därför i regel inte kunna grunda sådan skyl-
dighet. En annan sak är att tillsynsmyndigheten alltid kan ta en dylik anmä-
lan till intäkt för att begära information av stiftelsen med stöd av bestämmel-
serna i 4§ första stycket 1, förutsatt dock att stiftelsen inte omfattas av be-
stämmelserna i 10 §.
Beroende på omständigheterna i det enskilda fallet kan ett ingripande så
småningom utmynna i t.ex. ett föreläggande enligt 5 § första stycket 2 eller
att myndigheten för stiftelsens räkning väcker talan om skadestånd. Åtgär-
der av nu nämnt slag kräver emellertid att myndigheten i det enskilda fallet
har en väl grundad uppfattning om vad som hänt eller är på väg att hända.
Det kan därför i regel förutsättas att myndigheten måste ha mer information
av stiftelsen innan det finns förutsättningar för ett ingripande i egentlig me-
ning. Denna information kan myndigheten inhämta med stöd av bestämmel-
serna i 4 §.
Tillsynsmyndigheten skall enligt förevarande bestämmelse endast ingripa
i fall då stiftelsens företrädare inte följer tvingande bestämmelser i stiftelse-
lagen. Det är således inte en uppgift för tillsynsmyndigheten att övervaka om
stiftelsen följer tvingande, generella författningsbestämmelser som gäller för
även andra rättssubjekt än stiftelser. Som framgår av lagtexten skall tillsyns-
myndigheten emellertid även ingripa, om det kan antas att en styrelseleda-
mot eller förvaltaren annars missköter sitt uppdrag. Och underlåtenhet att
iaktta regler i andra lagar och författningar än stiftelselagen kan - om stiftel-
sen på grund därav skulle drabbas av skada i form av förluster eller onödiga
påföljder av ekonomisk art - innefatta misskötsel som tillsynsmyndigheten
skall ingripa mot t.ex. genom förelägganden enligt 5 § första stycket 2.
Tillsynsmyndighetens skyldighet att ingripa enligt 3 § kan ibland/äZ/a bort.
Detta kan särskilt inträffa när det gäller frågor om registrering i stiftelsere-
gistret enligt 10 kap. och stiftelsens tillsynsmyndighet är en annan myndighet
än den länsstyrelse som är registreringsmyndighet för samma stiftelse. Regi-
streringsmyndigheten skall nämligen ingripa enligt 10 kap. 11 § bl.a. om det
kan antas att en stiftelse inte följer bestämmelserna i det kapitlet. Om regi-
streringsmyndigheten ingriper med stöd av nämnda bestämmelse, saknar gi-
vetvis tillsynsmyndigheten anledning att också göra det. Tillsynsmyndighe-
tens skyldighet att ingripa kan också falla bort om en av stiftaren genom för-
ordnandet tillskapad, särskild tillsynsordning för stiftelsen ingriper mot stif-
telsens förvaltning på ett lämpligt sätt och styrelsen eller förvaltaren rättar
sig därefter eller om någon, t.ex. en destinatär eller någon annan som är tale-
berättigad enligt 5 kap. 4 § första stycket, väcker talan om skadestånd till
stiftelsen enligt 5 kap. 1 eller 2 § eller om entledigande enligt 9 kap. 6§.
198
Andra stycket
Prop. 1993/94:9
Enligt 4 § förvaltningslagen (1986:223) skall vaije myndighet i lämplig ut-
sträckning lämna bl.a. råd och upplysningar till enskilda i frågor som rör
myndighetens verksamhetsområde. Bestämmelsen har ett mycket vitt till-
lämpningsområde. Den gäller all förvaltningsverksamhet hos en förvalt-
ningsmyndighet, dvs. inte bara den del av verksamheten som är att beteckna
som ärenden (jfr Hellners-Malmqvist, Nya Förvaltningslagen, 3. uppl., s.
62).
Uppgiften att utföra service gentemot stiftelserna utgör en av hörnpelarna
i tillsynsverksamheten. Det har därför ansetts befogat att ta in förevarande
bestämmelse i stiftelselagen även om den grundläggande regeln i förvalt-
ningslagen också gäller för tillsynsmyndigheterna.
Företrädarna för en stiftelse kan tänkas behöva ha råd och upplysningar i
en mängd olika angelägenheter, t.ex. frågor kring hur stiftelseförordnandet
bör tolkas i ett visst avseende eller om den närmare innebörden av en viss
bestämmelse i stiftelselagen. Stiftelserna kan även behöva hjälp med blan-
ketter, t.ex. för den sammanställning som en stiftelse skall upprätta enligt
3 kap. 5 §.
Det kan inträffa att stiftaren beträffande en stiftelse som inte är årsredo-
visningsskyldig enligt denna lag har förordnat att stiftelsen vaije år skall upp-
rätta årsredovisning som efter granskning av revisorn även skall granskas av
tillsynsmyndigheten. Varken bestämmelsen i 3 § andra stycket eller bestäm-
melserna i 4 § förvaltningslagen innefattar för ett sådant fall någon skyldig-
het för tillsynsmyndigheten att granska stiftelsens årsredovisningar (jfr vad
som har anförts i anslutning till 3 kap. 11 §).
4§
Tillsynsmyndigheten får
1. begära in handlingar eller upplysningar från stiftelsen,
2. kalla till och delta vid sammanträde med stiftelsens styrelse eller förval-
tare, samt
3. om särskild anledning föreligger utföra inspektion hos stiftelsen på tid
och sätt som myndigheten bestämmer.
I fall som avses i första stycket 3 är stiftelsens styrelse eller förvaltare skyl-
dig att hålla stiftelsens kassa, värdehandlingar och övriga tillgångar samt rä-
kenskapsmaterial och protokoll tillgängliga för dem som utför inspektionen.
(Jfr 9 kap. 3 § promemorieförslaget)
Bestämmelserna i denna paragraf reglerar kontrollen, en av de tre huvud-
uppgifter som åvilar tillsynsmyndigheten med avseende på stiftelserna. Para-
grafen, som delvis har sin förebild i 15 § andra och tredje styckena tillsynsla-
gen, innebär framför allt att tillsynsmyndigheten alltid har rätt att infordra
handlingar och upplysningar från en stiftelse. Bestämmelserna i paragrafen
kan alltså tillämpas utan att tillsynsmyndigheten i det enskilda fallet är skyl-
dig att ingripa enligt 3 § första stycket.
Bestämmelserna i 4 § gäller oavsett om stiftelsen är föremål för återkom-
mande kontroll eller inte. När det gäller den återkommande kontrollen bör
det påpekas att det åligger tillsynsmyndigheten att granska de handlingar
199
(årsredovisning och revisionsberättelse) som en årsredovisningsskyldig stif- Prop. 1993/94:9
telse skall sända till tillsynsmyndigheten (jfr 3 kap. 11 § första meningen).
Någon bestämmelse om tillsynsmyndighetens skyldighet i nu nämnda av-
seende har emellertid inte ansetts nödvändig (jfr 15 § tillsynslagen).
Första stycket
Punkt 1
I fall då fråga är om en stiftelse som inte är årsredovisningsskyldig kan till-
synsmyndigheten behöva infordra stiftelseförordnandet, styrelsens eller för-
valtarens protokoll, sammanställning över räkenskaperna enligt 3 kap. 5 §
och revisionsberättelser. Avser kontrollen en verksamhetsstiftelse kan det
vara aktuellt att infordra t.ex. olika avtal för att närmare granska om de lig-
ger inom ramen för stiftelsens verksamhetsföremål.
Tillsynsmyndigheten kan framställa sin begäran om att få ta del av viss
handling eller erhålla viss upplysning formlöst vid ett telefonsamtal eller
skriftligen per brev. Om stiftelsen inte följer tillsynsmyndighetens begäran,
kan myndigheten förelägga styrelsen eller förvaltaren att förete handlingen
eller lämna upplysningen i fråga med stöd av bestämmelsen i 5§ första
stycket 2. Föreläggandet kan förenas med vite enligt tredje stycket i sist-
nämnda paragraf (jfr även vad som anförs i anslutning till förevarande
stycke, punkt 3).
Punkt 2
Bestämmelsen i denna punkt saknar helt motsvarighet i tillsynslagen. Den
innebär att tillsynsmyndigheten kan få direktinformation av stiftelsens sty-
relse eller förvaltare.
Bestämmelsen kan även komma till användning i syfte att få till stånd ett
sammanträde med en stiftelsestyrelse. Det kan t.ex. röra sig om fall då sty-
relsens ordförande är oförmögen att kalla styrelsen till sammanträde och det
enligt stiftelseförordnandet endast är denne som har befogenhet att utfärda
kallelse (jfr 2 kap. 11 § första stycket).
Punkt 3
Det krävs särskild anledning för att inspektion skall få äga rum. Särskild an-
ledning kan t.ex. vara att stiftelsen underlåtit att följa föreläggande att förete
en viss handling eller att lämna viss upplysning.
I regel torde tidpunkten för en inspektion komma att bestämmas i samråd
med företrädare för den ifrågavarande stiftelsen. Om omständigheterna ger
anledning till det, kan dock inspektionen göras utan att sådant samråd ägt
rum.
Andra stycket
Vid en inspektion får tillsynsmyndigheten biträdas av utomstående exper-
ter, t.ex. revisorer eller fastighetsvärderare.
200
5§
Tillsynsmyndigheten kan
1. skilja en styrelseledamot från hans uppdrag om han är obehörig enligt
2 kap. 10 § eller enligt lagen (1986:436) om näringsförbud samt skilja en för-
valtare som är obehörig enligt 2 kap. 19 § andra stycket från uppdraget,
2. förelägga en eller flera styrelseledamöter eller förvaltaren att fullgöra
sina åligganden,
3. förbjuda en eller flera styrelseledamöter eller förvaltaren att verkställa
ett beslut eller, om beslutet har verkställts, förelägga en eller flera styrelsele-
damöter eller förvaltaren att göra rättelse om det kan ske.
Att tillsynsmyndigheten har även andra befogenheter framgår av 4 kap. 5
och 8 §§ samt 5 kap. 4§.
Beslut om föreläggande eller förbud enligt första stycket 2 och 3 får för-
enas med vite. Tillsynsmyndigheten skall pröva frågan om att döma ut ett
vite som förelagts enligt första stycket 2, om föreläggandet endast avser ålig-
gande att inge en eller flera handlingar till tillsynsmyndigheten. I övriga fall
prövas frågan av länsrätten enligt lagen (1985:206) om viten.
(Jfr 9 kap. 4 § promemorieförslaget)
Paragrafen har med vissa redaktionella jämkningar utformats i enlighet med
Lagrådets förslag.
Bestämmelserna i första stycket 2 och 3 samt i andra stycket har utformats
med bestämmelserna i 16 och 17 §§ tillsynslagen som förebilder.
I fråga om stiftelser med egen förvaltning skall förelägganden eller förbud
enligt första stycket riktas mot styrelseledamöterna personligen och inte mot
styrelsen som ett kollektiv. Skälet härtill är att förelägganden eller förbud
får förenas med vite (jfr paragrafens tredje stycke) och att vitesföreläggan-
den enligt 2 § lagen (1985:206) om viten endast kan riktas mot en eller flera
namngivna fysiska eller juridiska personer.
Första stycket
Punkt 1
Bestämmelsen i denna punkt har kommenterats tidigare i anslutning till
2 kap. 10 § och 19 § andra stycket.
Bestämmelsen i punkt 1 gäller även för stiftelser som avses i 9 kap. 10 §
första stycket.
Punkterna 2 och 3
Ett föreläggande med stöd av bestämmelsen i punkt 2 kan t.ex. riktas mot
styrelseledamöterna eller förvaltaren för en avkastningsstiftelse som utan
fog underlåtit att alls använda den löpande avkastningen. Det kan även
komma i fråga i fall då stiftelsens förmögenhet är placerad i strid mot före-
skrifterna i stiftelseförordnandet eller bestämmelsen i 2 kap. 4 § (jfr även vad
som anförts i anslutning till 2 kap. 6 §) eller när styrelsen eller förvaltaren
inte har upprättat årsredovisning (jfr 3 kap. 7 §).
I första hand kommer förelägganden i fråga när det gäller skyldigheter
som följer av stiftelseförordnandet eller stiftelselagen. Det blir däremot
mycket sällan aktuellt med förelägganden när det gäller åligganden enligt
Prop. 1993/94:9
201
andra författningar. Som redan framgått av vad som anförts i anslutning till Prop. 1993/94:9
3 § första stycket är det nämligen inte tillsynsmyndighetens uppgift att över-
vaka att stiftelser följer sådana tvingande bestämmelser som gäller även för
andra rättssubjekt än stiftelser.
Enligt bestämmelsen i punkt 3 har tillsynsmyndigheten befogenhet att in-
gripa med verkställighetsförbud. I praktiken torde tillsynsmyndigheten emel-
lertid sällan ha möjlighet att ingripa med en sådan åtgärd. Det av bestämmel-
sen omfattade rättelseinstitutet kan däremot bli av större praktisk betydelse.
Om det beslut som skall rättas berör en tredje man, kan dock användnings-
området även för detta institut vara begränsat. Har en stipendiestiftelse t.ex.
betalat ut ett stipendium i strid mot ändamålet, kan det till grund för utbetal-
ningen liggande beslutet nämligen rättas endast när det framstår som uppen-
bart att utbetalningen i fråga är ogiltig och stiftelsen kan återkräva den (jfr
RÅ 1962 ref. 17; jfr även Nial, Svensk Associationsrätt, 3. uppl., s. 236 ff).
För att tillsynsmyndigheten skall ha rätt att ingripa med föreläggande en-
ligt punkt 2 eller 3 fordras det att föreläggandet avser en angelägenhet vars
handhavande styrelsen eller förvaltaren ytterst svarar för. Ett föreläggande
kan alltså inte utfärdas i fall då fråga är om en angelägenhet som enligt stiftel-
seförordnandet skall skötas av ett styrelsen eller förvaltaren sidoordnat or-
gan (jfr 2 kap. 3 § andra stycket). Det går heller inte att utfärda ett föreläg-
gande i fall då angelägenheten enligt stiftelselagen (vid anknuten förvalt-
ning) ankommer på ett annat organ än det som är förvaltarens högsta verk-
ställande. Det nu senast anförda är av särskild betydelse när det gäller frågor
om att utse eller entlediga revisor. Enligt stiftelselagen är nämligen huvudre-
geln att det vid anknuten förvaltning ankommer på förvaltarens högsta be-
slutande organ (t.ex. årsmötet i en ideell förening) att utse och entlediga re-
visor, om inte annat följer av stiftelseförordnandet (jfr 4 kap. 1 § tredje
stycket). I fall då stiftelselagens huvudregel gäller och förvaltaren är en kyrk-
lig kommun (som inte har direktvalt kyrkoråd), ett aktiebolag eller en ideell
eller ekonomisk förening kommer tillsynsmyndigheten därför mycket sällan
att kunna ingripa enligt punkt 2 eller 3 när det gäller att entlediga eller utse
revisor.
Andra stycket
Bestämmelsen i detta stycke innefattar endast en upplysning om några av de
andra befogenheter som tillkommer tillsynsmyndigheten enligt stiftelselagen
(se den fullständiga sammanställningen som redovisats i anslutning till rubri-
ken till 9 kap.).
Om stiftelsetillgångar har använts i strid mot ändamålet och tillsynsmyn-
digheten inte kan utfärda föreläggande om rättelse med stöd av bestämmel-
sen i första stycket punkt 3, är tillsynsmyndigheten hänvisad till att med stöd
av bestämmelserna i 5 kap. väcka talan om skadestånd för stiftelsens räk-
ning.
Tredje stycket
Allmänna bestämmelser om viten finns i lagen (1985:206) om viten. Enligt
den lagen skall frågor om utdömande av vite prövas av länsrätt. Samma re-
202
glering skall i huvudsak gälla även vad avser viten som förelagts enligt före- Prop. 1993/94:9
varande stycke (se bestämmelsen i tredje meningen). Bestämmelsen i styck-
ets andra mening innebär dock att tillsynsmyndigheten själv prövar dylika
frågor i fall då föreläggandet endast avser skyldighet att inge en eller flera
handlingar till tillsynsmyndigheten (jfr 9 kap. 3 § fjärde stycket bankrörelse-
lagen, 1987:617, och prop. 1986/87:12 s. 334 f).
111 § meddelas bestämmelser om överklagande av beslut som tillsynsmyn-
digheten fattat enligt stiftelselagen.
6§
Om en styrelseledamot eller förvaltaren missköter sitt uppdrag, kan han ent-
ledigas av allmän domstol. Entledigandet får begränsas till viss tid.
I fråga om rätt till talan om entledigande gäller 5 kap. 4 § första och fjärde
styckena.
Har tillsynsmyndigheten väckt talan om entledigande av en styrelseleda-
mot eller förvaltaren, får tillsynsmyndigheten entlediga denne för tiden till
dess att domstolen har slutligt prövat saken eller bestämt annorlunda.
(Jfr 5 kap. 4 § och 5 § första stycket samt 9 kap. 6 § promemorieförslaget)
Första stycket
I enlighet med Lagrådets förslag har här tagits in den bestämmelse som i lag-
rådsremissen fanns i 5 kap. 4 §.
Bestämmelsen har sin förebild i 7 § tillsynslagen. Det får avgöras i rättstill-
lämpningen i vilka fall omständigheterna är sådana att en styrelseledamot
eller förvaltare bör entledigas från sitt uppdrag. Med hänsyn till de skiftande
förhållandena är det nämligen inte möjligt att ställa upp några bestämda kri-
terier för när ett entledigande kan komma i fråga. Det torde dock vara klart
att den som i samband med uppdraget gör sig skyldig till en brottslig gärning
i regel bör entledigas. Detta gäller vare sig gärningen har inneburit skada för
stiftelsen eller ej.
Beträffande sådan misskötsel av uppdraget som inte innefattar straffbart
handlande blir bedömningen i hög grad beroende på omständigheterna i det
enskilda fallet. Om det är centrala föreskrifter i stiftelseförordnandet eller i
stiftelselagen som har åsidosatts, bör misskötseln i regel bedömas som så all-
varlig att ett entledigande bör ske. Det kan t.ex. vara fråga om ändamålsstri-
diga utbetalningar eller placering av förmögenheten i strid mot stiftelseför-
ordnandet eller bestämmelserna i 2 kap. 4 eller 6§ till följd varav stiftelsen
drabbats av en större ekonomisk skada eller risk för sådan skada förelegat.
Entledigande kan också vara aktuellt i fall då styrelsens ledamöter eller för-
valtaren under något eller några år har underlåtit att främja stiftelsens ända-
mål trots att detta varit möjligt. Entledigande kan vidare komma i fråga om
styrelsen eller förvaltaren vid upprepade tillfällen underlåtit att iaktta sådant
som ålegat stiftelsen enligt andra författningar, i vart fall om stiftelsen till
följd därav drabbats av skada i form av förluster eller påföljder av ekono-
misk art.
Av betydelse för bedömningen i det enskilda fallet är vidare om hand-
lingen eller underlåtenheten är uppsåtlig eller oaktsam, om det är fråga om
enstaka eller upprepade händelser samt om styrelseledamoten eller förvalta- 203
ren har visat bristande vilja att rätta sig efter förelägganden från tillsynsmyn- Prop. 1993/94:9
dighetens sida (jfr vad som anförts i anslutning till 2 kap. 6 §).
Av bestämmelsen i förevarande stycke följer att den som entledigats är
helt frikopplad från skötseln av stiftelsens angelägenheter under den tid ent-
ledigandet varar. I motsats till vad som är fallet enligt tillsynslagen kan man
således enligt stiftelselagen inte utestänga t.ex. en styrelseledamot från
handläggningen av endast vissa av stiftelsens angelägenheter. Skälet till re-
gleringen i stiftelselagen är att den lagen förutsätter att en stiftelse endast
har ett organ som rättsligt sett utgör dess styrelse eller förvaltare.
Som framgår av bestämmelsen i stycket prövas frågor om entledigande av
de allmänna domstolarna. Det är med en sådan ordning möjligt att vid en
och samma domstol föra talan om såväl entledigande som skadestånd av-
seende en och samma styrelseledamot eller förvaltare. Om domstolen entle-
digar så många styrelseledamöter att styrelsen inte längre är beslutför eller
entledigar en förvaltare, har tillsynsmyndigheten befogenhet att ingripa (jfr
9 kap. 7 och 8 §§).
Andra stycket
Beträffande bestämmelsen i andra stycket hänvisas till vad som anförts i an-
slutning till 5 kap. 4 § första och fjärde styckena.
Tredje stycket
Enligt bestämmelsen i paragrafens andra stycke jämfört med bestämmelsen
i 5 kap. 4 § första stycket 5 får tillsynsmyndigheten väcka talan om entledi-
gande enligt bestämmelsen i första stycket i förevarande paragraf. Om till-
synsmyndigheten har väckt sådan talan, får myndigheten enligt bestämmel-
sen i tredje stycket, som har sin förebild i 18 § andra stycket tillsynslagen,
fatta beslut om ett interimistiskt entledigande.
Tillsynsmyndighetens beslut med stöd av 6 § får inte överklagas (jfr 11 §
första stycket).
7§
I en stiftelse med egen förvaltning skall tillsynsmyndigheten förordna
1. ny styrelseledamot, om detta behövs för att styrelsen skall bli beslutför,
samt
2. ordförande i styrelsen i fall då någon annan än styrelsen skall utse ordfö-
rande men inte gör detta.
Förordnandet gäller intill dess att en ny ledamot eller ordförande har blivit
utsedd i behörig ordning. Har den förre ledamoten entledigats för en viss
tid, gäller dock förordnandet för den nye ledamoten för den tid entledigan-
det avser.
(Jämför 9 kap. 7 § promemorieförslaget)
Första stycket
Frågan hur tillsynsmyndigheten får kännedom om att ett ingripande behövs
enligt detta stycke har berörts i anslutning till 2 kap. 3 § andra stycket och
9§ andra och tredje styckena.
204
Punkt 1
Prop. 1993/94:9
En stiftelse med egen förvaltning måste ha en beslutför styrelse. Därför före-
skrivs det i styckets första punkt att tillsynsmyndigheten skall förordna ny
styrelseledamot, om detta behövs för att styrelsen skall bli beslutför (jfr 10 §
tillsynslagen).
Bestämmelsen i förevarande punkt är tillämplig oavsett vad som är anled-
ningen till att styrelsen inte är beslutför. Tillsynsmyndigheten skall alltså för-
ordna nya styrelseledamöter exempelvis om mer än hälften av styrelsens le-
damöter lämnar uppdraget samtidigt eller om hela styrelsen entledigas inte-
rimistiskt av tillsynsmyndigheten med stöd av 6 § tredje stycket. Ett ingri-
pande från tillsynsmyndighetens sida kan även komma i fråga i fall då en
nybildad stiftelse saknar beslutför styrelse (jfr vad som anförs i anslutning
till 9 kap. 9 § första meningen).
Bestämmelsen är tillämplig oavsett om det är styrelsen eller någon annan
som skall utse styrelsens ledamöter (jfr 2 kap. 3 § andra stycket och 9 §). I
det förra fallet krävs det alltid ett ingripande från tillsynsmyndighetens sida
om styrelsen inte är beslutför. Är det däremot så att uppgiften att utse leda-
möter i styrelsen enligt stiftelseförordnandet ankommer på någon annan än
styrelsen, skall tillsynsmyndigheten ingripa med stöd av bestämmelsen i
denna punkt endast om det är nödvändigt för att styrelsen skall bli beslutför
inom rimlig tid.
Vid valet av person bör tillsynsmyndigheten respektera sådana föreskrif-
ter i stiftelseförordnandet enligt vilka ledamoten skall uppfylla vissa kvalifi-
kationer. Det är dock oftast lämpligare att stiftelsen förses med en beslutför
styrelse än att tillsynsmyndigheten under en längre tid försöker finna en per-
son som fullt ut uppfyller föreskrifterna i stiftelseförordnandet. Man bör i
sammanhanget även beakta bestämmelsen i andra stycket som innebär att
en av tillsynsmyndigheten förordnad ledamot ”riskerar” att få lämna sitt
uppdrag kanske bara efter en kort tid. Det mest rationella torde vara om
tillsynsmyndigheten försöker finna en person som allmänt sett är lämpad för
uppdraget.
Punkt 2
Bestämmelsen i denna punkt är med viss redaktionell jämkning utformad i
enlighet med Lagrådets förslag.
En stiftelsestyrelse som saknar ordförande kan vara handlingsförlamad
(jfr vad som har anförts i anslutning till 4§ första stycket 2). Därför skall
tillsynsmyndigheten enligt bestämmelsen i denna punkt utse ordförande om
sådan saknas. Bestämmelsen gäller dock endast i fall då ordföranden skall
utses av någon annan än styrelsen. Det.är inte heller avsikten att tillsynsmyn-
digheten skall ingripa i andra fall än då det är nödvändigt för att styrelsen
skall bli försedd med ordförande inom rimlig tid.
Vid valet av ordförande är det lämpligt att tillsynsmyndigheten respekte-
rar sådana föreskrifter i stiftelseförordnandet enligt vilka ordföranden skall
uppfylla vissa kvalifikationer. I regel är det dock viktigare att stiftelsens sty-
relse förses med en ordförande än att man hittar ”rätt” person. Man bör i
sammanhanget även beakta bestämmelsen i andra stycket som innebär att
205
en av tillsynsmyndigheten förordnad ordförande kan komma att få lämna Prop. 1993/94:9
sitt uppdrag kanske bara efter en kort tid. Det mest rationella torde vara om
tillsynsmyndigheten försöker finna en person som allmänt sett är lämpad för
uppdraget.
Andra stycket
Av bestämmelserna i detta stycke följer att förordnanden med stöd av be-
stämmelsen i första stycket i regel kommer att gälla endast under en kortare
tid.
8§
Tillsynsmyndigheten skall förordna ny förvaltare för en stiftelse med anknu-
ten förvaltning, om stiftelsen saknar förvaltare.
Förordnandet gäller tills vidare. Har den förre förvaltaren entledigats för
en viss tid, gäller dock förordnandet för den nye förvaltaren för den tid entle-
digandet avser.
(Jfr 9 kap. 8 § promemorieförslaget)
En stiftelse med anknuten förvaltning behöver ny förvaltare t.ex. om en
domstol har entledigat den ursprunglige förvaltaren eller om denne har för-
satts i konkurs. Detsamma gäller om den ursprunglige förvaltaren frivilligt
har frånträtt sitt uppdrag (jfr vad som har anförts vid 2 kap. 19 §).
I stiftelseförordnandet kan det finnas föreskrifter om vem som skall in-
träda som ny förvaltare eller om vem som skall utse ny förvaltare. Dylika
föreskrifter skall man givetvis försöka tillämpa (jfr 2 kap. 1 §). Om det emel-
lertid visar sig att detta inte är möjligt eller om det inte finns några sådana
föreskrifter i stiftelseförordnandet, åligger det enligt bestämmelsen i para-
grafens första stycke tillsynsmyndigheten att finna en efterträdare.
9§
Om ett testamentariskt stiftelseförordnande inte kan verkställas därför att
det saknas ett sådant åtagande som avses i 1 kap. 2§ andra stycket, skall
länsstyrelsen på begäran av någon som förvaltar dödsboet verka för att ett
sådant åtagande lämnas. Länsstyrelsen får därvid besluta om en annan för-
valtningsform än den som har föreskrivits av stiftaren.
Behörig länsstyrelse är länsstyrelsen i det län där stiftaren hade sitt hem-
vist.
(Jfr 9 kap. 9 § promemorieförslaget)
I denna paragraf - som utformats i enlighet med Lagrådets förslag - medde-
las bestämmelser rörande testamentariska stiftelseförordnanden som ännu
inte har lett till stiftelsebildning (jfr 3 § andra stycket tillsynslagen).
Första stycket
Första meningen
Vid stiftelsebildning som skall ske efter stiftarens död kan det ibland inträffa
att valet av den eller de som skall lämna förvaltningsåtagandet enligt 1 kap.
206
2 § andra stycket måste ske utan någon vägledning i stiftelseförordnandet. Prop. 1993/94:9
Detta är t.ex. fallet om stiftaren i stiftelseförordnandet inte alls meddelat
några föreskrifter om vem eller vilka som enligt hans vilja skall bilda stiftel-
sens första styrelse eller vara stiftelsens förvaltare och han inte heller i för-
ordnandet har befullmäktigat någon att utse styrelseledamöter eller förval-
tare. Ett annat fall då detta inträffar är om samtliga de i stiftelseförordnandet
utpekade styrelseledamöterna eller den i det utpekade förvaltaren förklarar
sig ointresserade av uppdraget.
Mot nu anförda bakgrund föreskrivs det i första meningen att länsstyrelsen
skall verka för att ett förvaltningsåtagande lämnas om ett testamentariskt
stiftelseförordnande inte kan verkställas därför att ett sådant åtagande sak-
nas.
I fall då stiftelsen skall ha egen förvaltning, får bestämmelsen anses inne-
bära skyldighet för länsstyrelsen att försöka finna så många, för uppdraget i
fråga lämpliga personer som vill lämna ett förvaltningsåtagande att stiftelsen
får en beslutför styrelse i samma ögonblick som den rättsligt sett bildas. Om
det skulle visa sig att man inte kan uppnå detta mål utan stor tidsutdräkt är
det dock ingenting som hindrar att man låter bilda stiftelsen trots att den
saknar beslutför styrelse (jfr 2 kap. 2 § andra stycket andra meningen) varef-
ter det blir en uppgift för stiftelsens tillsynsmyndighet att med tillämpning
av bestämmelsen i 7 § första stycket förordna det ytterligare antal ledamöter
som erfordras för att stiftelsen skall erhålla en styrelse som är beslutför. Sär-
skilt i fall då stiftaren har meddelat föreskrifter som innebär att styrelseleda-
möterna skall uppfylla speciella kvalifikationer kan det senare förfarandet
vara att föredra.
Om stiftelsen enligt förordnandet skall ha anknuten förvaltning, får före-
varande bestämmelse anses innebära en skyldighet för länsstyrelsen att för-
söka finna en förvaltare som allmänt sett kan bedömas vara lämplig för upp-
draget i fråga.
I fall då stiftelseförordnandet är testamentariskt kan det ibland uppstå
oklarhet om vilken förvaltningsform stiftaren har avsett att stiftelsen skall
ha. Beträffande den frågan hänvisas till vad som anförts vid 2 kap. 2§ första
stycket.
Den som svarar för förvaltningen av stiftarens dödsbo är i fall som nu be-
rörts oförhindrad att försöka finna någon eller några som vill lämna det för
stiftelsebildningen nödvändiga förvaltningsåtagandet. Men han bör inte vara
skyldig att göra sådana försök. I likhet med vad som gäller för närvarande
bör det däremot även i fortsättningen vara en skyldighet för honom att göra
en anmälan till länsstyrelsen om det är nödvändigt för att förordnandet skall
kunna bringas till verkställighet (jfr 3 § andra stycket första meningen till-
synslagen). I enlighet med Lagrådets förslag föreskrivs det därför i föreva-
rande mening att länsstyrelsens skyldighet att verka för att ett förvaltnings-
åtagande lämnas inträder på begäran av någon som förvaltar dödsboet.
Andra meningen
Enligt denna bestämmelse får länsstyrelsen förordna om en annan förvalt-
ningsform än den av stiftaren föreskrivna. Förutsättningen för ett sådant för-
207
ordnande är att länsstyrelsen har misslyckats i sina försök att bringa stiftelse-
förordnandet till verkställighet med den av stiftaren föreskrivna förvalt-
ningsformen.
Vad som sägs i stiftelselagen om föreskrifter i ett stiftelseförordnande skall
gälla också länsstyrelsens förordnande enligt bestämmelsen i denna mening.
Någon särskild bestämmelse därom har emellertid inte bedömts vara nöd-
vändig (jfr 2 kap. 7 § andra stycket).
Andra stycket
Med stiftarens hemvist avses här det hemvist han hade vid sin död.
Tillsynens innebörd ifråga om vissa stiftelser
10 §
Bestämmelserna i 3 § första stycket, 4 § samt 5 § första stycket 2 och 3 gäller
inte i fråga om
1. stiftelser som bildats av eller tillsammans med staten, en kommun, ett
landsting eller en kyrklig kommun,
2. stiftelser som förvaltas av en statlig myndighet, eller
3. stiftelser som enligt stiftarens förordnande skall vara undantagna från
tillsyn enligt denna lag och som varken under innevarande eller de tre när-
mast föregående räkenskapsåren har utövat näringsverksamhet eller varit
moderstiftelse.
I fråga om stiftelser som avses i första stycket gäller dock bestämmelserna
i 3 § första stycket, 4 § första stycket 1 och 2 samt 5 § första stycket 2 och 3
om det kan antas att
1. stiftelsen saknar namn,
2. stiftelsen inte har upprättat års- eller koncernredovisning eller inte har
avlämnat års- eller koncernredovisning, årsbokslut eller sammanställning
över räkenskaperna till revisorn,
3. stiftelsen inte håller års- eller koncernredovisning eller revisions- eller
koncernrevisionsberättelse tillgänglig för var och en,
4. stiftelsen saknar behörig revisor, eller om
5. fråga uppkommer om sådant beslut som avses i 4 kap. 5 §.
(Jfr 9 kap. 1 § tredje stycket promemorieförslaget)
Bestämmelserna i denna paragraf har behandlats utförligt i den allmänna
motiveringen (jfr avsnitt 2.8.1).
Första stycket
Stiftelser av det slag som anges i punkterna 1-3 är undantagna från de cen-
trala bestämmelserna i 3 § första stycket om ingripande och 4 § om kontroll.
Detta betyder bl.a. att tillsynsmyndigheten är förhindrad att ingripa mot och
att begära information av stiftelsen (jfr dock andra stycket). Eftersom be-
stämmelserna i första stycket är tvingande har tillsynsmyndigheten inte ens
rätt att ingripa om stiftaren beträffande en stiftelse som omfattas av andra
punkten skulle ha förordnat att stiftelsen skall stå under tillsyn enligt stiftel-
selagen.
Prop. 1993/94:9
208
Som framhållits i anslutning till 5 kap. 4 § fjärde stycket kan det komma Prop. 1993/94:9
att inträffa att stiftelser som omfattas av 10 § första stycket andra och tredje
punkterna senare upphör att göra det för att ytterligare en tid senare åter
tillhöra frikretsen. Särskilt gäller detta stiftelser som avses i tredje punkten.
Tillsynsmyndighetens möjligheter att ingripa, med stöd av stiftelselagen mot
t.ex. en klandervärd åtgärd blir i sådana fall beroende av om stiftelsen till-
hörde frikretsen eller inte när åtgärden vidtogs.
Bestämmelsen i första punkten är tillämplig även i fall då staten, kommu-
nen eller landstinget bildat stiftelsen tillsammans med en eller flera enskilda
stiftare (jfr vad som anförts i anslutning till 3 kap. 1 § tredje stycket).
Andra stycket
Bestämmelserna, som i huvudsak har utformats i enlighet med Lagrådets
förslag, innebär vissa undantag från undantagsreglerna i första stycket. Av
regleringen i andra stycket följer nämligen att tillsynsmyndigheten under
vissa förutsättningar skall ingripa mot sådana stiftelser som omfattas av
första stycket. Som framgår av bestämmelsen är det därvid en förutsättning
att det kan antas att stiftelselagens bestämmelser om namn på stiftelsen eller
om redovisning eller revision åsidosätts eller att fråga uppkommer om sådant
beslut som avses i 4 kap. 5 §. Antagandet om att det föreligger brister i något
av de nu nämnda hänseendena måste därvid vara grundat på omständigheter
som det finns fog att sätta tilltro till (jfr vad som anförts i anslutning till 9
kap. 3 § första stycket).
Ett ingripande med stöd av bestämmelserna i förevarande stycke kan yt-
terst utmynna i föreläggande eller förbud enligt 5 § första stycket 2 eller 3,
förordnande av revisor m.m. enligt 4 kap. 8 § eller beslut om att stiftelsen
skall ha kvalificerad revisor. Ett ingripande kan dock aldrig utmynna i att
tillsynsmyndigheten väcker skadeståndstalan för stiftelsens räkning enligt
5 kap. 1 eller 2 § eller talan om entledigande enligt 9 kap. 6 § (se 5 kap. 4§
fjärde stycket).
Bestämmelserna i förevarande stycke omfattar inte frågor om registre-
ring. Anledningen är att enligt 10 kap. 11 § första stycket skall registrerings-
myndigheten utan undantag ingripa mot en årsredovisningsskyldig stiftelse,
om det kan antas att den inte iakttar stiftelselagens bestämmelser om regi-
strering. Någon bestämmelse i 10 § andra stycket behövs alltså inte för att
upprätthålla respekten för den i 10 kap. föreskrivna registreringsskyldighe-
ten.
Punkt 1
En stiftelse skall ha ett namn som innehåller ordet stiftelse. Ytterst är det
styrelsen eller förvaltaren som svarar för att stiftelsen har ett namn (jfr 1 kap.
6 § första stycket och 2 kap. 7 § första stycket).
Av bestämmelsen i punkt 1 följer att tillsynsmyndigheten skall ingripa mot
styrelsen eller förvaltaren om en stiftelse som avses i första stycket saknar
namn. Om det i det enskilda fallet inte räcker med ett enkelt påpekande kan
tillsynsmyndigheten med stöd av 5 § första stycket 2 förelägga ledamöterna
i stiftelsens styrelse eller förvaltaren att fullgöra sin skyldighet enligt 2 kap. 209
14 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 9
7 § att besluta om namn för stiftelsen. Ett sådant föreläggande får förenas Prop. 1993/94:9
med vite (jfr 9 kap. 5 § tredje stycket).
Punkterna 2-3
Stiftelser som avses i första stycket är underkastade stiftelselagens grundläg-
gande reglering i 3 kap. om årsredovisning. Bestämmelserna i punkt 2 och
3 innebär att om det kan antas att en stiftelse som omfattas av första stycket
i förevarande paragraf inte följer denna reglering, tillsynsmyndigheten har
samma rätt och skyldighet att ingripa mot denna stiftelse som mot vilken an-
nan stiftelse som helst. Respekten för bestämmelserna i 3 kap. om årsredo-
visning och dess offentlighet kan alltså upprätthållas även med avseende på
stiftelser som omfattas av första stycket.
Punkt 4
Bestämmelsen i denna punkt innebär att tillsynsmyndigheten har rätt och
skyldighet att ingripa om en stiftelse som skall ha kvalificerad revisor saknar
detta. Den innebär också att tillsynsmyndigheten i vissa fall har möjlighet
att ingripa med stöd av 9 kap. 5 § första stycket 3 om en sådan stiftelse som
avses i 10 § första stycket 2 eller 3 håller sig med en revisor som inte motsva-
rar de i 4 kap. 3 § andra stycket angivna kraven (jfr vad som anförts i anslut-
ning till sistnämnda paragraf).
Punkt 5
Bestämmelsen i denna punkt innebär bl.a. att tillsynsmyndigheten skall in-
gripa i fall då det kan antas att en stiftelse som avses i första stycket 2 eller 3
har sådana ekonomiska förhållanden att en lekman generellt sett inte klarar
uppgiften att vara revisor i stiftelsen (jfr vad som anförs i anslutning till
4kap. 3 och 5 §§).
Överklagande
11 §
Tillsynsmyndighetens beslut enligt denna lag får överklagas hos kammarrät-
ten. Detta gäller dock inte beslut om att väcka talan enligt 5 kap. 4§ första
stycket eller 9 kap. 6§ första stycket eller beslut enligt 9 kap. 6§ tredje
stycket.
Tillsynsmyndighetens beslut enligt 4 kap. 8 §, 6 kap. 4 § eller 5 § andra
stycket, 9 kap. 5 § första stycket 3, i den del beslutet avser verkställighetsför-
bud, eller 9 kap. 7 eller 8 § gäller även om de överklagas.
Om tillsynsmyndighetens beslut överklagas, skall tillsynsmyndigheten
föra talan för det allmänna. Överklagas kammarrättens beslut av tillsyns-
myndigheten, skall överklagandet ha kommit in inom tre veckor från den
dag då det överklagade beslutet meddelades.
Länsstyrelsens beslut enligt 9 § överklagas hos kammarrätten. Bestämmel-
serna i tredje stycket om tillsynsmyndigheten och dess beslut gäller i sådant
fall länsstyrelsen och dess beslut.
(Jfr 9 kap. 10 § promemorieförslaget)
210
Första stycket
Prop. 1993/94:9
Bestämmelsen i första meningen innebär att de beslut som tillsynsmyndighe-
ten fattar enligt stiftelselagen i princip får överklagas (jfr 20 § första stycket
tillsynslagen). Allmänna bestämmelser om hur man överklagar en förvalt-
ningsmyndighets beslut finns i förvaltningslagen (1986:223).
Enligt bestämmelsen i andra meningen i förevarande stycke är det vissa
beslut som inte får överklagas. Det är beslut att vid domstol väcka talan om
skadestånd eller entledigande enligt 5 kap. 4 § första stycket eller 9 kap. 6 §
första stycket och beslut att interimistiskt entlediga en styrelseledamot eller
en förvaltare enligt 9 kap. 6 § tredje stycket.
Domstolsutredningen har föreslagit att länsrätt i princip bör bli första in-
stans i samtliga måltyper där kammarrätt i dag har denna funktion (se SOU
1991:106 Del A s. 28). Ordningen enligt 11 § första stycket med kammarrätt
som första instans kan således komma att ändras.
Andra stycket
Bestämmelsen i andra stycket innebär att ett beslut av tillsynsmyndigheten
enligt någon av de i stycket uppräknade bestämmelserna alltid gäller även
om det överklagas (jfr 20 § andra stycket tillsynslagen). En annan sak är att
den kammarrätt som har att överpröva beslutet kan förordna om inhibition,
dvs. att beslutet inte skall gälla omedelbart (se 28 § förvaltningsprocesslagen,
1971:291).
Tredje stycket
Syftet med bestämmelsen i tredje stycket är att göra det möjligt för tillsyns-
myndigheten att överklaga kammarrättens beslut till Regeringsrätten. Jäm-
för i övrigt domstolsutredningens förslag till lag om ändring i 49 § körkortsla-
gen, 1977:477 (SOU 1991:106 Del B s. 203).
Fjärde stycket
I enlighet med Lagrådets förslag meddelas det i detta stycke bestämmelser
om överklagande av sådana beslut som avses i 9 § första stycket andra me-
ningen.
10 kap. Registrering
I detta kapitel finns bestämmelser om registrering. Bestämmelserna har i
den allmänna motiveringen behandlats i avsnitt 2.8.2.
Bestämmelserna i kapitlet innebär att stiftelser som är skyldiga att upp-
rätta årsredovisning skall vara registrerade i länsvis förda stiftelseregister.
Detta gäller även årsredovisningsskyldiga stiftelser som omfattas av bestäm-
melserna i 9 kap. 10 § första stycket. Registreringsmyndighet för en stiftelse
är alltid en länsstyrelse och i princip är det den länsstyrelse som utövar tillsyn
över stiftelsen som är registreringsmyndighet. Registreringsmyndigheten
skall ingripa om det kan antas att en stiftelse inte fullgör sina skyldigheter i
fråga om registrering.
211
Kapitlet innehåller särskilda bestämmelser för stiftelser som avser att ut-
öva näringsverksamhet. Flertalet av dessa bestämmelser är med några un-
dantag överflyttade från handelsregisterlagen (1974:157).'Till skillnad från
handelsregisterlagen innehåller stiftelselagen inte några bestämmelser om
prokura. Det har inte ansetts föreligga något behov av sådana bestämmelser
(jfr allmänna motiveringen, avsnitt 2.10.8).
I kapitlet finns det en bestämmelse enligt vilken länsstyrelsen i Stockholms
län får förbjuda den som använder ordet stiftelse i strid mot 1 kap. 6 § andra
stycket att fortsätta med det.
Allmänna bestämmelser om registrering
1§
En stiftelse skall vara registrerad om
1. den är skyldig att upprätta årsredovisning enligt denna lag, eller
2. det följer av de av stiftaren i stiftelseförordnandet meddelade föreskrif-
terna att den skall vara registrerad.
Registreringsmyndighet för en stiftelse är den länsstyrelse som med till-
lämpning av bestämmelserna i 9 kap. 1 § första stycket skall vara tillsynsmyn-
dighet för stiftelsen.
Ett stiftelseregister skall föras hos registreringsmyndigheten för registre-
ringar enligt denna lag.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om avgifter för registrering i stiftelseregistret.
(Jfr 10 kap. 1 § promemorieförslaget)
Första stycket
Punkt 1
Enligt denna punkt gäller det ett krav på registrering för stiftelser som är
årsredovisningsskyldiga enligt denna lag. Av denna begränsning följer att en
stiftelse som till följd av föreskrifter därom i stiftelseförordnandet är årsre-
dovisningsskyldig enligt bestämmelserna i 3 kap. inte omfattas av registe-
ringsskyldighet.
Ytterligare exempel på stiftelser som inte är registreringsskyldiga är så-
dana familjestiftelser som avses i 3 kap. 7 § andra stycket och stiftelser som
enligt 3 kap. 3 § undantagits från bokföringsskyldighet.
Registreringsmyndigheten skall inte föra in annat än stiftelser i registret. I
det enskilda fallet kan det emellertid krävas en förhållandevis kvalificerad
bedömning för att avgöra om en stiftelse föreligger eller inte. Registrerings-
myndigheten bör därför vägra införing i registret bara när det är uppenbart
att det som avses bli registrerat inte är en stiftelse (jfr vad som anförs i anslut-
ning till 12 §).
Om en stiftelse felaktigt skulle vägras registrering, saknar det betydelse
för frågan om stiftelsens rättsliga status som stiftelse. Det är nämligen endast
allmän domstol som med civilrättslig verkan kan ta ställning till denna fråga.
Prop. 1993/94:9
212
Punkt 2
Prop. 1993/94:9
Det kan inträffa att stiftelseförordnandet beträffande en stiftelse som inte är
skyldig att vara registrerad enligt stiftelselagen innehåller en föreskrift om
att stiftelsen skall vara registrerad. I enlighet med Lagrådets förslag före-
skrivs det i denna punkt en ovillkorlig registreringsskyldighet för sådana stif-
telser.
Andra stycket
Bestämmelsen i detta stycke innebär att det alltid är en länsstyrelse som är
registreringsmyndighet för en stiftelse.
I regel är en och samma länsstyrelse såväl tillsynsmyndighet som registre-
ringsmyndighet för samma stiftelse. Av bestämmelsen i 9 kap. 1 § andra
stycket följer emellertid att en stiftelse kan som tillsynsmyndighet ha en an-
nan myndighet än den länsstyrelse som är stiftelsens registreringsmyndighet.
Tredje stycket
Av bestämmelserna i 10 kap. följer att stiftelseregistret kommer att innehålla
vissa grundläggande uppgifter om vaije registrerad stiftelse. Närmare anvis-
ningar om hur registret skall föras kan meddelas av regeringen i särskilda
tillämpningsföreskrifter till stiftelselagen.
Underlaget för införingarna i registret kommer främst att utgöras av an-
mälningar från stiftelsen. Någon gång kan det också vara fråga om underrät-
telser från domstol (se 4 och 5 §§). Vidare kan grunden för åtgärden utgöras
av ett beslut som registreringsmyndigheten har fattat ex officio, t.ex. i fall
då myndigheten har funnit att den registrerade ”stiftelsen” uppenbarligen
inte är en stiftelse (jfr vad som anförts i anslutning till första stycket och
12§).
Fjärde stycket
Frågan om avgifter har i den allmänna motiveringen behandlats i avsnitt
2.11. Jämför i övrigt vad som har anförts i anslutning till 9 kap. 2§.
2§
Om inte annat följer av 6 § andra stycket skall en stiftelses styrelse eller för-
valtare anmäla stiftelsen för registrering i stiftelseregistret
1. i fall som avses i 1 § första stycket 2 senast sex månader efter det att
stiftelsen bildades,
2. i övriga fall senast sex månader efter det att stiftelsen blev bokförings-
skyldig enligt denna lag.
Anmälan enligt första stycket skall innehålla uppgift om stiftelsens post-
adress och telefon samt om styrelseledamöternas namn, bostadsadress, post-
adress och telefon eller förvaltarens namn eller firma, postadress och tele-
fon. Vid egen förvaltning skall den vidare innehålla uppgift om den ort där
styrelsen har sitt säte, eller om säte inte är bestämt, där förvaltningen huvud-
sakligen utövas. Vid anknuten förvaltning skall uppgift i stället lämnas om
den ort där förvaltaren har sitt säte, eller om säte inte är bestämt, där förval-
213
tårens egen förvaltning huvudsakligen utövas eller, om förvaltaren är ett Prop. 1993/94:9
handelsbolag, där bolaget har sitt huvudkontor inrättat.
Till anmälan skall det fogas en kopia av stiftelseförordnandet, om det är
möjligt. Har styrelsen eller förvaltaren enligt 2 kap. 7§ fattat beslut om
namn för stiftelsen, skall anmälan innehålla uppgift även om namnet.
(Jfr 10 kap. 2 § promemorieförslaget)
Registreringsmyndigheten skall ingripa om en stiftelse inte fullgör sina skyl-
digheter i fråga om anmälan för registrering (jfr 11 §).
Första stycket
En stiftelse som endast är skyldig att föra räkenskaper enligt 3 kap. 5 § skall
ha kalenderår som räkenskapsår. Om en sådan stiftelse blir bokföringsskyl-
dig enligt 3 kap. 2 § betyder bestämmelsen i punkt 2 i förevarande stycke
att stiftelsen skall vara anmäld senast den 30 juni samma år som den blev
bokföringsskyldig. Om stiftelsen avser att förvärva en hyresfastighet blir stif-
telsen enligt 6 § andra stycket däremot anmälningsskyldig redan innan den
blir bokföringsskyldig (jfr vad som anförs i anslutning till 6 § första och andra
styckena).
Andra stycket
Angående säte för en stiftelsestyrelse eller förvaltare, se vad som anförts i
anslutning till 9 kap. 1 § första stycket.
Tredje stycket
Om registeringsskyldighet inträder och det inte finns ens någon kopia av stif-
telselseförordnandet i behåll, får stiftelsens företrädare beskriva stiftelsens
ändamål i sin anmälan till registreringsmyndigheten med ledning av proto-
koll eller andra handlingar rörande stiftelsen.
Framgår det av anmälningen att stiftelsen inte har något namn, kan till-
synsmyndigheten vid vite förelägga styrelsens ledamöter eller förvaltaren att
fatta beslut i frågan (jfr 1 kap. 6 § första stycket, 2 kap. 7 § första stycket
samt 9 kap. 5 § första stycket 2 och andra stycket samt 10 § andra stycket 1).
3§
Anmälan för registrering i stiftelseregistret skall genast göras
1. när en föreskrift i stiftelseförordnandet har ändrats eller upphävts enligt
bestämmelserna i 6 kap.,
2. när en ändring har inträtt i något förhållande som avses i 2 § andra
stycket,
3. när någon har bemyndigats att företräda stiftelsen enligt 2 kap. 16 §
andra stycket eller 23 § andra stycket,
4. när stiftelsen inte längre är registreringsskyldig enligt denna lag, samt
5. när stiftelsen är upplöst.
I fall som avses i första stycket 3 skall uppgift lämnas om företrädarens
namn, bostadsadress, postadress och telefon. Har styrelsen eller förvaltaren
beslutat att rätten att företräda stiftelsen samt att teckna dess namn och
214
firma får utövas endast av två eller flera i förening, skall detta också anmälas Prop. 1993/94:9
för registrering i stiftelseregistret. Någon annan inskränkning i rätten att
företräda stiftelsen och att teckna dess namn och firma får inte registreras.
När anmälan enligt första stycket 2 avser byte av förvaltare skall anmälan
göras av den nye förvaltaren. I fall som avses i första stycket 5 skall anmälan
göras av den avträdande styrelsen eller förvaltaren. I övriga fall skall anmä-
lan göras av styrelsen eller förvaltaren.
(Jfr 10 kap. 3 § promemorieförslaget)
Paragrafen har med viss redaktionell jämkning utformats i enlighet med
Lagrådets förslag.
Enligt bestämmelserna i denna paragraf skall anmälan för registrering i
stiftelseregistret genast göras när det inträtt ändrade förhållanden avseende
en i stiftelseregistret redan registrerad stiftelse. I paragrafens tredje stycke
finns det bestämmelser om vem som svarar för att föreskriven anmälnings-
skyldighet iakttas.
Första stycket
En anmälan enligt punkt 2 som avser inträde av ny ledamot i styrelsen för
en stiftelse med egen förvaltning skall inte bara innehålla den nye ledamo-
tens namn och adress samt telefon utan även uppgift om vem som lämnat
styrelsen. I fråga om stiftelser som utövar näringsverksamhet skall en anmä-
lan göras redan när en ledamot har lämnat sitt uppdrag (jfr 7 §).
En anmälan enligt punkt 2 skall göras också när styrelsen eller förvaltaren
har bytt säte eller ort för förvaltningens huvudsakliga utövande. När det gäl-
ler ändring av sätet gäller att anmälningsskyldighet formellt sett inträder en-
ligt punkt 2 i fall då ändring sker av ett säte som bestämts av styrelsen (jfr
vad som anförts i anslutning till 9 kap. 1 § första stycket). Om det däremot
är så att det nya sätet bestämts efter ändring av stiftelseförordnandet följer
anmälningsskyldigheten formellt sett av bestämmelsen i punkt 1.
Ett byte av säte (eller ort för förvaltningen) kan i det enskilda fallet inne-
bära att stiftelsen också blir knuten till en annan tillsynsmyndighet. I ett så-
dant fall byter stiftelsen också registreringsmyndighet. Närmare anvisningar
för hur överföringen av en stiftelse skall ske från ett stiftelseregister till ett
annat bör kunna meddelas av regeringen i tillämpningsföreskrifter till stiftel-
selagen (jfr vad som anförts i anslutning till 1 § tredje stycket).
Enligt bestämmelsen i punkt 4 skall anmälan för registrering genast göras
när en stiftelse inte längre är registreringsskyldig. Det bör påpekas att regi-
streringsskyldigheten enligt 1 § första stycket 1 gäller fram till dess att det
finns en av revisorn granskad årsredovisning avseende hela den tid stiftelsen
varit bokföringsskyldig (jfr vad som anförs i anslutning till 7 §)
Stiftelseregistret bör givetvis innehålla uppgifter endast om bestående stif-
telser. Därför föreligger anmälningsskyldighet enligt punkt 7 när stiftelsen är
upplöst (angående upplösning av stiftelse - se bl.a. 7 kap. 18 §).
Anmälningsskyldighet enligt punkt 7 torde komma att inträda ganska säl-
lan. Anmälan till stiftelseregistret att en stiftelse är upplöst efter konkurs el-
ler efter likvidation enligt bestämmelserna i 7 kap. sker nämligen genom rät-
tens respektive likvidatorernas försorg (jfr 7 kap. 13 § första stycket och
215
10 kap. 4 § andra stycket). Ett exempel på anmälningsskyldighet enligt punkt
7 är när det sker en fusion mellan två registrerade stiftelser (jfr vad som an-
förts i anslutning till 6 kap. 1 § första stycket 1).
Andra stycket
I andra stycket meddelas ytterligare bestämmelser om registrering av före-
trädare för stiftelsen enligt bestämmelsen i första stycket punkt 3. Av be-
stämmelsen i tredje meningen i andra stycket följer bl.a. att en rätt att före-
träda en avkastningsstiftelse som utövar näringsverksamhet måste avse rätt
att företräda stiftelsen i alla sammanhang, alltså inte bara beträffande nä-
ringsverksamheten.
4§
Om en registrerad stiftelse försätts i konkurs eller förhandling om offentligt
ackord inleds för stiftelsen, skall tingsrätten sända en underrättelse om be-
slutet för registrering i stiftelseregistret.
När konkursen har avslutats eller förhandlingen om offentligt ackord har
avslutats på annat sätt än genom konkurs, skall tingsrätten genast sända en
underrättelse för registrering i stiftelseregistret och i det förra fallet ange om
något överskott finns eller inte. Tingsrätten skall även för registrering under-
rätta registreringsmyndigheten när en högre rätt genom beslut, som har vun-
nit laga kraft, har upphävt ett beslut att försätta stiftelsen i konkurs eller att
inleda förhandling om offentligt ackord.
(Jfr 10 kap. 4 § promemorieförslaget)
Bestämmelserna i 13 kap. 20 § första och tredje styckena aktiebolagslagen
är förebild för bestämmelserna i förevarande stycken.
Lagrådsremissen innehöll i förevarande paragraf ytterligare ett stycke. I
enlighet med Lagrådets förslag finns den bestämmelsen nu i 7 kap. 18 §
andra stycket.
5§
En registrering skall avföras om det genom dom som har vunnit laga kraft
har förklarats att en registrering inte borde ha skett, att ett beslut som regi-
strerats är ogiltigt eller att något visst förhållande som registrerats inte före-
ligger.
Domstolen skall sända en kopia av domen till registreringsmyndigheten.
(Jfr 10 kap. 5 § promemorieförslaget)
Förebild för bestämmelserna i denna paragraf är 16 § andra stycket handels-
registerlagen (1974:157). Bestämmelserna i paragrafen är tillämpliga t.ex. i
fall då en allmän domstol har fastställt att en i stiftelseregistret införd stiftelse
inte är en stiftelse.
Särskilda bestämmelser för stiftelser som avser att utöva eller som utövar
näringsverksamhet
Som rubriken ger vid handen berör bestämmelserna i detta avsnitt stiftelser
som avser att utöva eller som utövar näringsverksamhet. Med några undan-
Prop. 1993/94:9
216
tag är bestämmelserna överflyttade från handelsregisterlagen.
6§
Innan en stiftelse börjar utöva näringsverksamhet skall styrelsen eller förval-
taren lämna uppgift för registrering i stiftelseregistret om
1. den firma under vilken näringsverksamheten skall bedrivas, och
2. näringsverksamhetens art.
Om stiftelsen inte tidigare är registrerad i stiftelseregistret, skall stiftelsen
även fullgöra sin anmälningsskyldighet enligt 2§ innan den böljar utöva nä-
ringsverksamheten.
Stiftelsen får registreras även i stiftelseregister för annat län, om verksam-
heten är avsedd att utövas där.
(Jfr 10 kap. 6 § promemorieförslaget)
Första stycket
Bestämmelserna i 2 § andra stycket och 4 § tredje stycket 1 och 3 handelsre-
gisterlagen är förebild för bestämmelsen i första stycket.
Enligt 2 § andra stycket handelsregisterlagen skall en stiftelse söka regi-
strering i handelsregistret innan den börjar utöva näringsverksamhet om stif-
telsen skulle ha varit bokföringsskyldig enligt 1929 års bokföringslag. Ge-
nom bestämmelsen i 6 § första stycket utvidgas den i handelsregisterlagen
fastlagda principen - med undantag för det fall då stiftelsen utövar endast
sådan näringsverksamhet som avses i 3 kap. 1 § andra stycket - till att gälla
för all form av näringsverksamhet i stiftelser.
Andra stycket
Bestämmelsen i andra stycket innebär att en stiftelse som avser att utöva nä-
ringsverksamhet och som inte redan tidigare är registrerad i stiftelseregistret
är anmälningsskyldig till stiftelseregistret redan innan den blir bokförings-
skyldig.
Tredje stycket
Bestämmelsen i 3 § tredje stycket handelsregisterlagen är förebild för be-
stämmelsen i detta stycke. Genom bestämmelsen i 6 § tredje stycket kan en
stiftelse som avser att bedriva verksamhet i hela landet få ett rikstäckande
skydd för sin firma (jfr vad som anförts i anslutning till 8 kap. 1 §).
7§
Upphör en stiftelse att utöva näringsverksamhet eller ändras någon annan
uppgift som har registrerats om en stiftelse som utövar näringsverksamhet,
skall stiftelsens styrelse eller förvaltare genast anmäla detta för registrering
i stiftelseregistret.
(Jfr 10 kap. 8 § promemorieförslaget)
Paragrafen har 13 § första stycket handelsregisterlagen som förebild.
Om en stiftelse upphör att utöva näringsverksamhet skall detta anmälas
Prop. 1993/94:9
217
till stiftelseregistret enligt 7 §. Att stiftelsen upphör med näringsverksamhe- Prop. 1993/94:9
ten är emellertid inte liktydigt med att den skall avföras ur stiftelseregistret.
Stiftelsen är registreringsskyldig fram till dess att det finns en av revisorn
granskad årsredovisning för den hela den tid stiftelsen varit bokföringsskyl-
dig (angående frågan när en stiftelse som inte längre utövar näringsverksam-
het upphör att vara bokföringsskyldig - se vad som anförts i anslutning till
3 kap. 4 § 3; jfr vidare vad som sagts vid 10 kap. 3 § första stycket 4).
8§
Registreringsmyndigheten skall utan dröjsmål kungöra i Post- och Inrikes
Tidningar vad som har införts i stiftelseregistret i fråga om en stiftelse som
utövar näringsverksamhet. Detta gäller dock inte registrering av underrät-
telser enligt 4§.
En kungörelse som avser ändring i ett förhållande som tidigare har införts
i registret skall endast ange ändringens art.
(Jfr 10 kap. 9 § promemorieförslaget)
Bestämmelserna i denna paragraf har 18 § handelsregisterlagen och 18 kap.
2§ aktiebolagslagen som förebild.
Kungörelseskyldigheten omfattar beslut om likvidation m.m. enligt 7 kap.
(jfr 7 kap. 7 § andra stycket, 13 § första stycket samt 14 och 15 §§). Den om-
fattar däremot inte meddelanden från tingsrätten enligt 10 kap. 4§.
9§
Det som har kungjorts i Post- och Inrikes Tidningar enligt 8 § skall anses ha
kommit till tredje mans kännedom, om det inte framgår av omständighe-
terna att han varken kände till eller borde ha känt till det som har kungjorts.
(Jfr 10 kap. 10 § promemorieförslaget)
Bestämmelsen i denna paragraf har sin förebild i 19 § handelsregisterlagen.
Bestämmelsen i 9 § innebär att en tredje man presumeras ha kännedom
om det som har blivit kungjort i Post- och Inrikes Tidningar. Därvid presu-
meras han inte bara ha kännedom om det som faktiskt har kungjorts. Vid
ändringar av i registret gjorda införingar presumeras sådan kännedom även
om ändringens innebörd trots att kungörelsen i dylika fall endast anger änd-
ringens art (jfr prop. 1984/85:38 s. 9). Presumtionen genombryts dock i de
fall det framgår av omständigheterna att tredje man, t.ex. till följd av onor-
malt avbrott i kommunikationerna, varken kände till eller borde ha känt till
det som har kungjorts. Om ett förhållande ännu inte kungjorts kan det, om
det blivit eller borde ha blivit infört i registret, endast åberopas mot den som
har känt till eller som borde ha känt till förhållandet i fråga (jfr prop. 1974:4
s. 246,1986/87:7 s. 263, Nial, Svensk Associationsrätt, 3. uppl., s. 234 f samt
Pettersson - Lundius, Handelsbolag/Årsredovisning, s. 51).
Av bestämmelsen följer att den som står i begrepp att träffa ett avtal med
en stiftelse som utövar näringsverksamhet bör skaffa sig kännedom om vad
som har kungjorts om stiftelsen fram till dagen för avtalsslutet.
218
10 § Prop. 1993/94:9
I firmalagen (1974:156) finns bestämmelser om avförande av en firma ur re-
gistret sedan en dom om att häva firmaregistreringen har vunnit laga kraft.
(Jfr 10 kap. 11 § promemorieförslaget)
I paragrafen erinras om reglerna i firmalagen rörande avförande av firma
(jfr 16 § första stycket handelsregisterlagen).
Om ingripande av registreringsmyndigheten m.m.
11 §
Registreringsmyndigheten skall ingripa, om det kan antas att en stiftelse inte
följer bestämmelserna i denna lag eller annan författning i fråga om anmälan
för registrering i stiftelseregistret.
Registreringsmyndigheten får därvid begära in handlingar eller upplys-
ningar från stiftelsen och kan förelägga en eller flera ledamöter i stiftelsens
styrelse eller förvaltaren att lämna begärda handlingar eller upplysningar till
registreringsmyndigheten eller att göra anmälan för registrering i stiftelsere-
gistret.
Beslut om föreläggande får förenas med vite. Registreringsmyndigheten
skall pröva frågan om utdömande av vitet.
(Jfr 10 kap. 12 § första stycket 1 och andra stycket promemorieförslaget)
Första stycket
Bestämmelsen, som saknar motsvarighet i handelsregisterlagen, är utformad
efter mönster av 9 kap. 3 § första stycket.
Det är alltid en länsstyrelse som är registreringsmyndighet för en stiftelse.
I regel är samma länsstyrelse även tillsynsmyndighet för stiftelsen. Det kan
dock förekomma att en stiftelse som tillsynsmyndighet har en annan myndig-
het än den länsstyrelse som är stiftelsens registreringsmyndighet (jfr vad som
anförs i anslutning till 1 § andra stycket).
Tillsynsmyndigheten för en stiftelse skall enligt regleringen i 9 kap. i prin-
cip alltid ingripa mot en stiftelse som inte följer stiftelselagens bestämmelser
i frågor som rör registrering. Om den myndighet som är tillsynsmyndighet
inte också är registreringsmyndighet för samma stiftelse kan det emellertid
vara lämpligare att det är den senare myndigheten som ingriper i dylika fall.
Första stycket i 11 § innehåller därför bl.a. regler om att registreringsmyn-
digheten skall ingripa i fall då det kan antas att en stiftelse inte följer bestäm-
melserna i denna lag i fråga om anmälan för registrering i stiftelseregistret.
Om tillsynsmyndigheten ändå skulle ingripa i fall som nu berörts, bortfaller
givetvis skyldigheten för registreringsmyndigheten att göra det (jfr i övrigt
vad som anförts i anslutning till 9 kap. 3 § första stycket).
Det bör uppmärksammas i sammanhanget att det endast är registrerings-
myndigheten som har befogenhet att ingripa i fall då stiftelsen inte iakttar
bestämmelser om registrering i stiftelseregistret vilka finns i andra författ-
ningar än i stiftelselagen. Det bör också uppmärksammas i sammanhanget
att bestämmelsen i förevarande stycke även gäller för stiftelser som omfattas
av bestämmelserna i 9 kap. 10§.
219
Andra och tredje styckena
Prop. 1993/94:9
Jämför vad som anförts i anslutning till 9 kap. 4 § första stycket 1 och 5 §
tredje stycket.
12 §
Länsstyrelsen i Stockholms län får förbjuda den som använder ordet stiftelse
i strid med 1 kap. 6 § andra stycket att fortsätta med det. Förbudet får för-
enas med vite.
(Jfr 10 kap. 12 § första stycket 2 promemorieförslaget).
Enligt 1 kap. 6 § andra stycket får ordet stiftelse endast användas av en stif-
telse.
Bestämmelserna i 12 §, som utformats i enlighet med Lagrådets förslag,
innebär att länsstyrelsen i Stockholms län får ingripa med förbud om någon
använder ordet stiftelse i strid med bestämmelsen i 1 kap. 6 § andra stycket.
Med tanke på de gränsdragningssvårigheter som kan förekomma bör dock
ett förbud meddelas bara när det är uppenbart att ordet används som beteck-
ning för något som inte är en stiftelse (jfr vad som anförts i anslutning till
10kap. 1 § första stycket).
En bestämmelse om överklagande av länsstyrelsens beslut finns i 13 §
tredje stycket.
13 §
Registreringsmyndighetens beslut enligt denna lag får överklagas till kam-
marrätten.
Om registreringsmyndighetens beslut överklagas skall registreringsmyn-
digheten föra talan för det allmänna. Överklagas kammarrättens beslut av
registreringsmyndigheten, skall överklagandet ha kommit in inom tre veckor
från den dag då det överklagade beslutet meddelades.
Vad som sägs i första och andra styckena om registreringsmyndigheten och
dess beslut gäller länsstyrelsen i Stockholms län och dess beslut när det är
fråga om beslut enligt 12 §.
Första stycket
Till skillnad från motsvarande bestämmelser i t.ex. handelsregisterlagen och
aktiebolagslagen innehåller första stycket i 13 § inte någon bestämmelse om
klagotidens längd. Det innebär att den som vill överklaga ett beslut av regi-
streringsmyndigheten måste göra det inom den tid som anges i 23 § andra
stycket andra meningen förvaltningslagen (1986:223), dvs. inom tre veckor
från den dag då han fick del av beslutet.
Ordningen enligt 13 § första stycket med kammarrätt som första instans
kan komma att ändras (se vad som anförts i anslutning till 9 kap. 11 § första
stycket).
220
Andra stycket
Jämför vad som anförts i anslutning till 9 kap. 11 § tredje stycket.
Tredje stycket
I enlighet med Lagrådets förslag meddelas det i detta stycke en bestämmelse
om överklagande av sådana beslut som avses i 12 §.
II kap. Insamlingsstiftelser och kollektivavtalsstiftelser
I detta kapitel finns regler om insamlingsstiftelser och kollektivavtalsstiftel-
ser. Skälen till att lagen innehåller regler om dessa särskilda stiftelseformer
har i den allmänna motiveringen behandlats i avsnitt 2.2.2.
Regleringen i kapitlet innebär att bestämmelserna i stiftelselagen i stor ut-
sträckning blir tillämpliga även på insamlingsstiftelser och kollektivavtals-
stiftelser. Lagtekniskt sett har det ändå bedömts lämpligt att samla reglerna
om dessa stiftelseformer i ett avslutande kapitel i lagen. I stiftelselagens inle-
dande paragraf finns det en hänvisning till bestämmelserna i 11 kap.
1§
En insamlingsstiftelse bildas genom att
1. en eller flera stiftare förordnar att pengar som inflyter efter ett upprop
av dem, skall som en självständig förmögenhet främja ett bestämt och varak-
tigt ändamål, och
2. någon åtar sig att ta emot pengarna för förvaltning i enlighet med för-
ordnandet.
Stiftelseförordnandet skall vara skriftligt och undertecknat av stiftaren el-
ler stiftarna.
(Jfr promemorieförslaget 11 kap. 1 §)
I denna paragraf definieras insamlingsstiftelsen. Någon motsvarighet till
denna definition finns inte i gällande lagstiftning. Som har framhållits i den
allmänna motiveringen är stiftelseformen som sådan dock ingen ny före-
teelse.
För att en insamlingsstiftelse skall föreligga krävs bl.a. att det rör sig om
insamling av kontanta medel. Insamlingar som endast avser kläder eller lös-
ören av annat slag faller utanför och leder således inte till att en insamlings-
stiftelse bildas. Detta hindrar emellertid inte att många av stiftelselagens reg-
ler bör kunna tillämpas analogiskt på en sådan insamling, särskilt i de fall då
syftet med insamlingen är att få fram pengar till förmån för något särskilt
ändamål.
En insamlingsstiftelse skall i regel främja sitt syfte genom att lämna kon-
tanta bidrag. Det kan därvid vara så att stiftelsen fungerar som en renodlad
avkastningsstiftelse, dvs. bidrag får endast lämnas ur den löpande avkast-
ningen på de medel som samlats in. Det torde dock vara vanligare att de
medel som samlas in mer eller mindre oavkortat används för att främja syf-
tet. Det kan också förekomma insamlingar vars mål är att skapa nödvändiga
resurser för verksamhet som skall bedrivas i stiftelsens egen regi, t.ex. sjuk-
Prop. 1993/94:9
221
vård. I sådana fall kanske det aktiva insamlingsarbetet avstannar när insam- Prop. 1993/94:9
lingen har nått ett resultat som medger att den tänkta verksamheten påbör-
jas. Detta betyder emellertid inte att förmögenhetsbildningen därigenom
förlorar sin karaktär av att vara insamlingsstiftelse. Det avgörande för vilken
kategori en viss stiftelse tillhör är nämligen på vilket sätt den självständiga
och självägande förmögenheten har tillskapats.
Första stycket
Punkt 1
Bestämmelsen i denna punkt anger den grundläggande förutsättningen för
att en insamlingsstiftelse skall komma till stånd. Enligt bestämmelsen skall
det finnas ett förordnande (stiftelseförordnande) som ger uttryck för stifta-
rens vilja att pengar, som inflyter efter ett upprop av honom, skall som en
självständig förmögenhet främja ett bestämt och varaktigt ändamål. Ända-
målet skall därvid vara angivet med sådan grad av bestämdhet att förordnan-
det går att verkställa. I annat fall får det inte någon rättsverkan över huvud
taget (jfr vad som anförts i anslutning till 1 kap. 2 § första stycket). Som krav
på förordnandets innehåll ställs också upp att man vid tidpunkten för dess
avgivande skall kunna slå fast att det av stiftaren bestämda ändamålet varak-
tigt kommer att kunna främjas om pengar flyter in. Det krävs därför att än-
damålet är av varaktig natur och att stiftaren inte i förordnandet har medde-
lat andra föreskrifter som visar att det kommer att bli verksamt endast under
en kortare tid (jfr återigen vad som anförts i anslutning till 1 kap. 2 § första
stycket).
Det nu senast sagda innebär att en insamling av pengar som sker i syfte
att lindra nöden efter en viss naturkatastrof i regel inte är att betrakta som
en insamlingsstiftelse. På samma sätt bör man också se saken om den vilja
som kommit till uttryck i förordnandet innebär att insamlade medel skall
överlämnas till någon annan - t.ex. till en fysisk eller juridisk person - när
ett visst insamlingsresultat har uppnåtts. Den omständigheten att insamlade
medel skall förbrukas i den takt de flyter in betyder däremot inte att kravet
på varaktighet inte skall anses uppfyllt.
I analogi med vad som gäller för stiftelser enligt den allmänna definitionen
skall den som bildar en insamlingsstiftelse med sitt förordnande ha avsett att
de pengar som tillskjuts skall bilda en från mottagarens förmögenhet skild
förmögenhetsmassa eller en självständig förmögenhet. Har inte stiftaren
meddelat föreskrifter i förordnandet som talar däremot, får en sådan avsikt
som regel anses föreligga om kravet på varaktighet är uppfyllt (jfr vad som
anförts i anslutning till 1 kap. 2 § första stycket).
Enligt bestämmelsen i punkt 1 är det ett krav att stiftaren skall göra något
slags upprop. Det kan vara lämpligt att det i stiftelseförordnandet anges vil-
ket innehåll uppropet skall ha och i vilken form det skall ske, t.ex. genom
annons i någon tidning. För att undvika i praktiken svårlösta gränsdragnings-
problem är det emellertid enligt förevarande förslag - till skillnad från pro-
memorieförslaget - inte nödvändigt att stiftaren vänder sig till allmänheten
med sitt upprop. Uppropet kan lika gärna vara riktat mot en mindre, sluten
222
krets, t.ex. alla anställda vid ett visst företag eller medlemmarna i en viss Prop. 1993/94:9
förening.
Stiftelseförordnandet skall vara skriftligt och undertecknat av stiftaren el-
ler stiftarna (se andra stycket).
Punkt 2
Enligt denna punkt skall det finnas ett åtagande från någon att ta emot de
pengar som kan flyta in för förvaltning i enlighet med stiftelseförordnandet.
Åtagandet (förvaltningsåtagandet) kan göras av en eller flera fysiska perso-
ner eller av en juridisk person. För detta åtagande gäller inte något form-
krav, men det kan ändå vara lämpligt att det tecknas på den handling där
stiftelseförordnandet är intaget (jfr vad som anförts vid 1 kap. 2 § andra
stycket).
Bestämmelserna i 2 kap. 10 och 19 §§ är tillämpliga på insamlingsstiftelser
(se bestämmelsen i 2§ första stycket). Detta innebär vissa begränsningar i
fråga om vem som i det enskilda fallet kan lämna det för stiftelsebildningen
nödvändiga förvaltningsåtagandet. Om stiftelsen skall ha egen förvaltning,
kan förvaltningsåtagandet inte lämnas av stiftaren ensam i fall då denne är
en fysisk person och om stiftelsen skall ha anknuten förvaltning kan åtagan-
det inte lämnas av stiftaren om denne är en juridisk person.
Andra stycket
Enligt bestämmelsen i andra stycket skall det till grund för en insamlingsstif-
telse ligga ett skriftligt och av stiftaren eller stiftarna undertecknat stiftelse-
förordnande. Stiftelseförordnandet torde i regel tas in i en för ändamålet sär-
skilt upprättad handling.
Stiftelseförordnandet är den enda rättshandling som krävs från stiftarens
sida för att få en insamlingsstiftelse till stånd. Om stiftaren eller stiftarna för
egen del lämnar bidrag, saknar det således rättslig betydelse för själva stiftel-
sebildningen. Det bör påpekas i detta sammanhang att det inte föreligger
någon insamlingsstiftelse om det enligt förordnandet är meningen att de som
lämnar penningbidrag just på grund därav skall erhålla inflytande över hur
bidragen förvaltas (jfr allmänna motiveringen, avsnitt 2.1.1).
2§
För en insamlingsstiftelse gäller följande bestämmelser i
1 kap. (inledande bestämmelser): 4 och 5 §§ samt 6§ första stycket första
meningen,
2 kap. (förvaltning): samtliga bestämmelser,
3 kap. (bokföring och årsredovisning m.m.): 4 § 1 och 2, 7§ första och
tredje styckena och 8-11 §§,
4 kap. (revision): 1-4 §§, 6§, 7§ första-fjärde styckena, 8-14 §§, 15 §
första och andra styckena samt 16 §,
5 kap. (skadestånd): 1-3 §§, 4§ första-tredje styckena samt 5§,
6 kap. (ändring m.m. av föreskrifter i ett stiftelseförordnande): samtliga
bestämmelser,
7 kap. (likvidation och upplösning): samtliga bestämmelser,
8 kap. (stiftelses firma): samtliga bestämmelser,
223
9 kap. (tillsyn m.m.): 1-9 §§ och 11 §, samt
10 kap. (registrering): samtliga bestämmelser.
En insamlingsstiftelses namn skall innehålla ordet insamlingsstiftelse.
En insamlingsstiftelse är bokföringsskyldig.
En insamlingsstiftelse är upplöst om den har saknat tillgångar under en
sammanhängande tid av två år.
Bestämmelserna i 1 kap. 5 § och 6 § första stycket, 2-10 kap. samt andra
och tredje styckena i denna paragraf gäller inte i fråga om insamlingsstiftel-
ser vilkas tillgångar enligt stiftelseförordnandet får användas endast till för-
mån för bestämda fysiska personer.
(Jfr 11 kap. 2 § promemorieförslaget)
Paragrafen har med vissa redaktionella jämkningar utformats i enlighet med
Lagrådets förslag.
I det följande lämnas en kortfattad redogörelse för det regelsystem som
till följd av bestämmelserna i paragrafen gäller för en insamlingsstiftelse.
Rättskapacitet m. m.
1. En insamlingsstiftelse har rättskapacitet. För stiftelsens förpliktelser
svarar endast stiftelsens tillgångar (1 kap. 4 §). Bestämmelsen i 1 kap. 4 §
gäller även för insamlingsstiftelser vilkas tillgångar enligt stiftelseförordnan-
det får användas endast till förmån för bestämda fysiska personer.
2. Av stiftaren meddelade föreskrifter skall följas vid förvaltningen av stif-
telsens angelägenheter. Om föreskrifterna strider mot någon bestämmelse i
stiftelselagen, tillämpas dock i stället den bestämmelsen (2 kap. 1 §).
Om av stiftaren meddelade ändamålsföreskrifter strider mot lag eller an-
nan författning, är stiftelseförordnandet som sådant ogiltigt (jfr vad som an-
förts i anslutning till 2 kap. 1 §).
Förvaltningsformer
1. Om ett förvaltningsåtagande lämnas av en eller flera fysiska personer,
har stiftelsen egen förvaltning. Görs ett sådant åtagande av en juridisk per-
son föreligger anknuten förvaltning (2 kap. 2§ första stycket).
2. Den eller de fysiska personer som har lämnat ett förvaltningsåtagande
bildar styrelse för stiftelsen (2 kap. 2§ andra stycket).
3. Den juridiska person som har lämnat ett förvaltningsåtagande är förval-
tare för stiftelsen (2 kap. 2 § tredje stycket första meningen). I fall då staten
har lämnat ett förvaltningsåtagande är stiftelsens förvaltare den statliga myn-
dighet som lämnat åtagandet för statens räkning (2 kap. 2§ tredje stycket
andra meningen).
Styrelsens och förvaltarens ansvar
1. Styrelsen eller förvaltaren svarar för att föreskrifterna i stiftelseförord-
nandet följs (2 kap. 3§ första stycket), om inte annat följer av bestämmel-
serna i 2 kap. 3§ andra och tredje styckena.
2. Styrelsen eller förvaltaren svarar för att stiftelsens förmögenhet är pla-
cerad på ett godtagbart sätt, i den mån det inte följer av stiftelseförordnandet
hur förmögenheten skall vara placerad (2 kap. 4 §).
Prop. 1993/94:9
224
Stiftelsen får inte lämna penninglån till stiftaren eller förvaltaren m.fl. Prop. 1993/94:9
(2 kap. 6 §).
3. En insamlingsstiftelse skall ha ett namn (1 kap. 6 § första stycket första
meningen). Styrelsen eller förvaltaren skall besluta om stiftelsens namn, om
stiftelseförordnandet inte innehåller riågon föreskrift om det (2 kap. 7 §).
Namnet skall innehålla ordet insamlingsstiftelse (förevarande paragraf,
andra stycket).
4. Styrelsen eller förvaltaren svarar för att stiftelsen fullgör sin bokförings-
och årsredovisningsskyldighet (2 kap. 8 §).
Egen förvaltning
1. Stiftelsens styrelse entledigar ledamöter och utser nya ledamöter, om
inte annat följer av stiftelseförordnandet (2 kap. 9§ första stycket).
2. En styrelseledamot får inte handlägga frågor om avtal m.m. mellan ho-
nom och stiftelsen (2 kap. 14 §).
3. Styrelsen företräder stiftelsen och tecknar dess namn och firma (2 kap.
16§).
Anknuten förvaltning
1. Förvaltaren får inte handlägga frågor rörande avtal mellan honom och
stiftelsen (2 kap. 21 § första stycket).
2. Förvaltaren företräder stiftelsen och tecknar dess namn och firma
(2 kap. 23 §).
Bokföring, årsredovisning och revision
1. En insamlingsstiftelse är bokföringsskyldig enligt bokföringslagen och
skyldig att upprätta årsredovisning (förevarande paragraf, tredje stycket,
3 kap. 4 § och 7 § första stycket).
2. En insamlingsstiftelse skall alltid ha minst en kvalificerad revisor (4 kap.
4§).
3. Styrelsen eller förvaltaren skall senast fyra månader efter räkenskaps-
årets utgång avlämna årsredovisningen till revisorn (3 kap. 10 § första
stycket).
4. Senast sex månader efter räkenskapsårets utgång skall styrelsen eller
förvaltaren till tillsynsmyndigheten sända en kopia av revisionsberättelsen
och av den av revisorn påtecknade årsredovisningen (3 kap. 11 §).
Skadestånd m.m.
1. Den som är styrelseledamot eller förvaltare är skyldig att ersätta stiftel-
sen om han uppsåtligen eller av oaktsamhet skadar den vid fullgörandet av
sitt uppdrag. Detsamma gäller när skadan tillfogas någon annan genom
överträdelse av stiftelseförordnandet eller stiftelselagen (5 kap. 1 §).
2. Vid fall av misskötsel kan en styrelseledamot eller förvaltaren entledi-
gas från sitt uppdrag (9 kap. 6 §). Exempel på misskötsamhet kan vara att
styrelsen eller förvaltaren utfärdar ett upprop med vädjan om bidrag till stif-
telsen men gör det till förmån för en destinatärskrets som inte omfattas av
6 2
stiftelsens ändamål.
15 Riksdagen 1993/94. 1 samt. Nr 9
Ändring m.m. i stiftelseförordnandet Prop. 1993/94:9
1. Föreskrifterna i förordnandet till en insamlingsstiftelse får ändras eller
upphävas eller i särskilt fall åsidosättas endast om i 6 kap. angivna förutsätt-
ningar föreligger.
2. En insamlingsstiftelse har vid inrättandet inte någon förmögenhet.
Härav följer att den princip som hittills har ansetts vara ett uttryck för gäl-
lande rätt inom stiftelseområdet - att en stiftelse är upplöst när det med sä-
kerhet kan slås fast att dess förmögenhet är konsumerad (jfr vad som anförts
i anslutning till 7 kap. 18 §) - inte kan gälla för insamlingsstiftelser.
Mot bakgrund av det anförda föreskrivs i stället i förevarande paragraf,
fjärde stycket att en insamlingsstiftelse är upplöst om den har saknat till-
gångar under en sammanhängande tid av två år. Denna bestämmelse gäller
även för insamlingsstiftelser vilkas tillgångar får användas endast till förmån
för bestämda fysiska personer (jfr femte stycket). Bestämmelsen i fjärde
stycket gäller vid sidan av andra regler i stiftelselagen om upplösning av stif-
telser, vilka är tillämpliga också på insamlingsstiftelser (se 7 kap. 13 och
18§§).
Tillsyn och registrering
1. En insamlingsstiftelse står under tillsyn av en tillsynsmyndighet (9 kap.
1 §). En insamlingsstiftelse är föremål för återkommande kontroll. Detta gäl-
ler även om stiftaren i förordnandet föreskrivit att stiftelsen inte skall stå un-
der tillsyn. Bestämmelserna i 9 kap. 10 § första stycket är nämligen inte till-
lämpliga på insamlingsstiftelser.
2. Eftersom en insamlingsstiftelse alltid är skyldig att upprätta årsredovis-
ning skall den också alltid vara registrerad (10 kap. 1 §).
3§
En kollektivavtalsstiftelse bildas genom att
1. en arbetsgivarorganisation och en central arbetstagarorganisation i kol-
lektivavtal förordnar att pengar som arbetsgivare enligt kollektivavtal eller
annat avtal tillskjuter, skall som en självständig förmögenhet främja ett be-
stämt och varaktigt ändamål, och
2. någon åtar sig att ta emot pengarna för förvaltning i enlighet med för-
ordnandet.
(Jfr 11 kap. 3 § promemorieförslaget)
I denna paragraf definieras kollektivavtalsstiftelsen. Någon motsvarighet till
denna definition finns inte i gällande lagstiftning. Som har framhållits i den
allmänna motiveringen är stiftelseformen som sådan dock ingen ny före-
teelse (se avsnitt 2.2.2).
Definitionen av kollektivavtalsstiftelsen och insamlingsstiftelsen överens-
stämmer i stort sett. För att en kollektivavtalsstiftelse skall föreligga krävs
det dock att stiftelseförordnandet är intaget i ett kollektivavtal. Med kollek-
tivavtal avses enligt 23 § lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet
ett skriftligt avtal mellan å ena sidan en arbetsgivarorganisation eller arbets-
givare och å andra sidan en arbetstagarorganisation, om anställningsvillkor
för arbetstagare eller om förhållandet i övrigt mellan arbetsgivare och ar-
226
betstagare. Enligt bestämmelsen i 3 § krävs att det skall vara fråga om ett Prop. 1993/94:9
kollektivavtal som har träffats mellan en arbetsgivarorganisation och en cen-
tral arbetstagarorganisation. Detta innebär att avtalet på arbetstagarsidan
måste vara träffat på förbundsnivå (jfr 6 § andra stycket lagen om medbe-
stämmande i arbetslivet).
4§
För en kollektivavtalsstiftelse gäller följande bestämmelser i
1 kap. (inledande bestämmelser): 4 och 5 §§ och 6§ första stycket första
meningen,
2 kap. (förvaltning): samtliga bestämmelser,
3 kap. (bokföring och årsredovisning m.m.): 4 § 1 och 2, 7§ första och
tredje styckena, 8-10 §§ och 12 §,
4 kap. (revision): 1-4 §§, 6 §, 7 § första-tredje styckena och 8-16 §§,
5 kap. (skadestånd): 1-3 §§, 4§ första stycket 1-4, andra och tredje styck-
ena och 5 §,
6 kap. (ändring m.m. av föreskrifter i ett stiftelseförordnande): samtliga
bestämmelser,
7 kap. (likvidation och upplösning): samtliga bestämmelser,
8 kap. (stiftelses firma): samtliga bestämmelser,
9 kap. (tillsyn m.m.): 1 och 2 §§, 3 § andra stycket, 5 § första stycket 1, 6 §
första och andra styckena, 7 och 8§§, 10 § andra stycket och 11 §, samt
10 kap. (registrering): samtliga bestämmelser.
Utan hinder av bestämmelserna i 6 kap. får stiftarna och stiftelsen genom
skriftlig överenskommelse ändra eller upphäva stiftelseförordnandet. Vad
som anges i 2-10 kap. om föreskrifter i ett stiftelseförordnande skall i fråga
om en kollektivavtalsstiftelse gälla även föreskrifter för stiftelsen som har
meddelats genom en sådan överenskommelse.
En kollektivavtalsstiftelses namn skall innehålla ordet kollektivavtalsstif-
telse.
En kollektivavtalsstiftelse är bokföringsskyldig. Vid tillämpning av 3 kap.
12 § och 4 kap. 15 § skall en kollektivavtalsstiftelse behandlas som en sådan
stiftelse som avses i 9 kap. 10 § första stycket.
En kollektivavtalsstiftelse är upplöst om den har saknat tillgångar under
en sammanhängande tid av två år.
(Jfr 11 kap. 4 och 5 §§ promemorieförslaget)
Paragrafen har med vissa redaktionella jämkningar utformats i enlighet med
Lagrådets förslag.
I det följande lämnas en kortfattad redogörelse för det regelsystem som
till följd av bestämmelserna i denna paragraf gäller för en kollektivavtalsstif-
telse.
Rättskapacitet m.m.
1. En kollektivavtalsstiftelse har rättskapacitet. För stiftelsens förpliktel-
ser svarar endast stiftelsens tillgångar (1 kap. 4 §).
2. Av stiftarna meddelade föreskrifter skall följas vid förvaltningen av stif-
telsens angelägenheter. Om föreskrifterna strider mot någon bestämmelse i
stiftelselagen, tillämpas dock i stället den bestämmelsen (2 kap. 1 §).
227
Förvaltningsformer
1. Om ett förvaltningsåtagande lämnas av en eller flera fysiska personer,
har stiftelsen egen förvaltning. Görs ett sådant åtagande av en juridisk per-
son, föreligger anknuten förvaltning (2 kap. 2 § första stycket).
2. Den eller de fysiska personer som har lämnat ett förvaltningsåtagande
bildar styrelse för stiftelsen (2 kap. 2 § andra stycket).
3. Den juridiska person som har lämnat ett förvaltningsåtagande är förval-
tare för stiftelsen (2 kap. 2 § tredje stycket första meningen).
Styrelsens och förvaltarens ansvar
1. Styrelsen eller förvaltaren svarar för att föreskrifterna i stiftelseförord-
nandet följs (2 kap. 3 § första stycket), om inte annat följer av bestämmel-
serna i 2 kap. 3 § andra och tredje styckena.
2. Styrelsen eller förvaltaren svarar för att stiftelsens förmögenhet är pla-
cerad på ett godtagbart sätt, i den mån det inte följer av stiftelseförordnandet
hur förmögenheten skall vara placerad (2 kap. 4 §).
Stiftelsen får inte lämna penninglån till stiftarna eller förvaltaren m.fl.
(2 kap. 6§).
3. En kollektivavtalsstiftelse skall ha ett namn (1 kap. 6 § första stycket
första meningen). Styrelsen eller förvaltaren skall besluta om stiftelsens
namn, om stiftelseförordnandet inte innehåller någon föreskrift om det
(2 kap. 7 §). Namnet skall innehålla ordet kollektivavtalsstiftelse (föreva-
rande paragraf, tredje stycket).
4. Styrelsen eller förvaltaren svarar för att stiftelsen fullgör sin bokförings-
och årsredovisningsskyldighet (2 kap. 8 §).
Egen förvaltning
1. Stiftelsens styrelse entledigar ledamöter och utser nya ledamöter, om
inte annat följer av stiftelseförordnandet (2 kap. 9 § första stycket).
2. En styrelseledamot får inte handlägga frågor om avtal m.m. mellan ho-
nom och stiftelsen (2 kap. 14 §).
3. Styrelsen företräder stiftelsen och tecknar dess namn och firma (2 kap.
16§).
Anknuten förvaltning
1. Ingen av stiftarna kan vara förvaltare (2 kap. 19 § andra stycket första
meningen).
2. Förvaltaren får inte handlägga frågor rörande avtal m.m. mellan honom
och stiftelsen (2 kap. 21 §).
3. Förvaltaren företräder stiftelsen och tecknar dess namn och firma
(2 kap. 23§).
Bokföring, årsredovisning och revision
l.En kollektivavtalsstiftelse är utan undantag bokföringsskyldig enligt
bokföringslagen och skyldig att upprätta årsredovisning (förevarande para-
graf, fjärde stycket, 3 kap. 4 § och 7 § första stycket).
Prop. 1993/94:9
228
2. En kollektivavtalsstiftelse skall alltid ha minst en kvalificerad revisor
(4 kap. 4§).
3. Styrelsen eller förvaltaren skall senast fyra månader efter räkenskaps-
årets utgång avlämna årsredovisningen till revisorn (3 kap. 10 § första
stycket).
4. Senast sex månader efter räkenskapsårets utgång skall styrelsen eller
förvaltaren hålla årsredovisningen tillgänglig för den som vill ta del av den
(förevarande paragraf, fjärde stycket andra meningen och 3 kap. 12 § andra
meningen).
Skadestånd m.m.
1. Den som är styrelseledamot eller förvaltare är skyldig att ersätta stiftel-
sen om han uppsåtligen eller av oaktsamhet skadar den vid fullgörandet av
sitt uppdrag. Detsamma gäller när skadan tillfogas någon annan genom
överträdelse av stiftelseförordnandet eller stiftelselagen (5 kap. 1 §).
2. Vid fall av misskötsel kan en styrelseledamot eller förvaltaren entledi-
gas från sitt uppdrag (9 kap. 6 §).
Åndring m.m. i stiftelseförordnandet
1.1 den allmänna motiveringen (se avsnitt 2.7.1) uttalades det att det för
ändring m.m. av ett stiftelseförordnande bör gälla i princip samma förutsätt-
ningar för alla former av stiftelser. Samtliga bestämmelser i 6 kap. är därför
tillämpliga på kollektivavtalsstiftelser.
Som också uttalades i den allmänna motiveringen bör det dock i fråga om
kollektivavtalsstiftelser finnas möjlighet att avvika från stiftelselagens regle-
ring av förutsättningarna för ändring m.m. av ett stiftelseförordnande. Skä-
let för detta är att det, med hänsyn till den roll kollektivavtalsstiftelserna är
avsedda att ha, bör vara möjligt för stiftarna att i samspel med stiftelsen an-
passa föreskrifterna för stiftelsen till den utveckling som sker i samhället.
Det kan t.ex. ske organisatoriska förändringar på arbetstagarsidan som inne-
bär att en viss grupp destinatärer som hittills har omfattats av en äldre kol-
lektivavtalsstiftelses ändamålsbestämmelser upphör att göra det. För att en
sådan grupp arbetstagare inte skall bli utan skydd vid t.ex. uppsägningar på
grund av arbetsbrist kan det krävas att det sker ett upphävande av ändamålet
för en del av den ifrågavarande stiftelsens förmögenhet i syfte att överföra
denna till en annan kollektivavtalsstiftelse. En sådan åtgärd skulle emellertid
vara tillåten enligt bestämmelserna i 6 kap. endast om ändamålet för den
förra stiftelsen inte längre kan följas.
Mot bakgrund av det nu anförda föreskrivs det i 4 § (se andra stycket,
första meningen) att stiftarna och stiftelsen utan hinder av bestämmelserna
i 6 kap. genom skriftlig överenskommelse får ändra eller upphäva stiftelse-
förordnandet. Enligt andra meningen i samma stycke skall vad som anges i
2-10 kap. om föreskrifter i ett stiftelseförordnande i fråga om en kollektivav-
talsstiftelse gälla även föreskrifter för stiftelsen som har meddelats genom en
sådan överenskommelse.
2. En kollektivavtalsstiftelse har vid inrättandet inte någon förmögenhet.
Härav följer att den princip som hittills har ansetts vara ett uttryck för gäl-
Prop. 1993/94:9
229
lande rätt inom stiftelseområdet - att en stiftelse är upplöst när det med sä- Prop. 1993/94:9
kerhet kan slås fast att dess förmögenhet är konsumerad (jfr vad som anförts
i anslutning till 7 kap. 18 §) - inte kan gälla för kollektivavtalsstiftelser.
Mot bakgrund av det anförda gäller enligt 4 § (se femte stycket) i stället
att en kollektivavtalsstiftelse är upplöst om den har saknat tillgångar under
en sammanhängande tid av två år. Denna regel gäller vid sidan av andra reg-
ler i stiftelselagen om upplösning av stiftelser, vilka är tillämpliga även på
kollektivavtalsstiftelser (se 7 kap. 13 och 18 §§).
Tillsyn och registrering
l.En kollektivavtalsstiftelse står under tillsyn av en tillsynsmyndighet
(9 kap. 1 §). Den är aldrig föremål för återkommande kontroll.
2.1 fråga om tillsynsmyndighetens befogenheter och skyldigheter gäller
samma reglering som för stiftelser som omfattas av bestämmelserna i 9 kap.
10 §.
3. Eftersom en kollektivavtalsstiftelse alltid är skyldig att upprätta årsre-
dovisning skall den också alltid vara registrerad (10 kap. 1 §).
I denna lag finns bl.a. bestämmelser om tidpunkten för stiftelselagens ikraft-
trädande och om stiftelselagens tillämplighet på äldre stiftelser. Hithörande
frågor har i den allmänna motiveringen behandlats i avsnitt 2.9.
Flertalet bestämmelser i denna promulgationslag saknar motsvarighet i
promemorieförslaget.
1§
Stiftelselagen (1994:000) och denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
(Jfr första punkten i promemorieförslagets ikraftträdandebestämmelser)
Som har framhållits i den allmänna motiveringen bör stiftelselagen träda i
kraft vid ett kalenderårsskifte. Enligt denna bestämmelse träder stiftelsela-
gen och förevarande lag i kraft vid årsskiftet 1994/1995.
2§
Genom stiftelselagen (1994:000) upphävs lagen (1929:116) om tillsyn över
stiftelser med de begränsningar som följer av denna lag.
(Jfr första punkten i promemorieförslagets ikraftträdandebestämmelser)
I vissa fall skall tillsynslagen övergångsvis vinna tillämpning på äldre stiftel-
ser även efter stiftelselagens ikraftträdande (angående begreppet äldre stif-
telser, se 4§). Dessa fall regleras i 9§ första stycket och 13 §.
De kungliga cirkulären från den 24 april 1788,10 oktober 1806 och 13 juli
1809 torde kunna upphävas samtidigt med att stiftelselagen träder i kraft (jfr
22 § tillsynslagen; jfr även promemorian s. 290, SOU 1987:4 s. 121 ff samt
Frii, Förvalta fonder och stiftelser, s. 86).
230
3§
En förmögenhetsbildning som har tillkommit före ikraftträdandet och som
närmast dessförinnan uppfyllde de krav som stiftelselagen ställer på stiftelse-
bildning skall anses som stiftelse enligt stiftelselagen (1994:000). Vad nu
sagts gäller även om förmögenhetsbildningen inte uppfyllde formkravet en-
ligt 1 kap. 3§ eller 11 kap. 1§ stiftelselagen eller kravet enligt 1 kap. 2§
samma lag på att egendomen skall ha avskilts.
Bestämmelserna i denna paragraf reglerar under vilka förutsättningar en
före stiftelselagens ikraftträdande tillkommen förmögenhetsbildning (äldre
förmögenhetsbildning) skall anses som stiftelse enligt stiftelselagen.
Utgångspunkten för bestämmelserna är att förmögenhetsbildningar som
kanske sedan länge behandlats som stiftelser av domstolar eller andra myn-
digheter inte till följd av den nya lagen skall förlora sin status som stiftelse.
Till skillnad från vad Lagrådet föreslagit innefattar emellertid inte bestäm-
melsen i andra meningen något krav på att en förmögenhetsbildning närmast
före ikraftträdandet var att anse som stiftelse enligt då gällande rätt för att
den skall kunna anses som en stiftelse i stiftelselagens mening. De av Lagrå-
det påtalade riskerna för att den lösning som här föreslås kan få den märkliga
konsekvensen att förordnanden som inte uppfyller formkravet och inte hel-
ler lett till avskiljande av egendom skulle anses som giltiga stiftelsebildningar
även när de inte godtas som stiftelser enligt gällande rätt har fått stå tillbaka
till förmån för intresset av att regleringen blir enkel, ett intresse som knap-
past kan anses tillgodosett om man i varje enskilt fall tvingas ta ställning till
den närmare innebörden av stiftelsebegreppet enligt nu gällande rätt.
Första meningen
Enligt bestämmelsen i denna mening, som i huvudsak utformats i enlighet
med Lagrådets förslag, skall en äldre förmögenhetsbildning anses som stif-
telse enligt stiftelselagen om den närmast före ikraftträdandet uppfyllde de
krav som stiftelselagen ställer på stiftelsebildning enligt någon av den lagens
tre definitioner.
Andra meningen
Bestämmelsen i denna mening, som till viss del redan kommenterats, bety-
der att en äldre förmögenhetsbildning kan anses som en stiftelse enligt stif-
telselagen trots att den närmast före ikraftträdandet inte uppfyller alla stif-
telselagens krav på stiftelsebildning. Principiellt sett gäller detta i följande
tre fall:
1. Förmögenhetsbildningen uppfyller närmast före ikraftträdandet stiftel-
selagens krav på stiftelsebildning enligt den lagens allmänna definition av
detta begrepp utom vad avser kravet på att stiftelseförordnandet skall vara
skriftligt och undertecknat av stiftaren.
Exempel: En förmögenhetsbildning som har tillkommit i enlighet med ett
muntligt stiftelseförordnande skall anses som en stiftelse enligt stiftelsela-
gen.
2. Förmögenhetsbildningen uppfyller närmast före ikraftträdandet stiftel-
Prop. 1993/94:9
231
selagens krav på stiftelsebildning enligt den lagens allmänna definition av Prop. 1993/94:9
detta begrepp utom vad avser kravet på att besittningen av den egendom
som förmögenhetsdispositionen omfattar har övergått på den som lämnat
förvaltningsåtagandet.
Exempel A: En förmögenhetsbildning som närmast före ikraftträdandet
utgörs av endast en benefik fordran på stiftaren skall anses som en stiftelse
enligt stiftelselagens allmänna definition av stiftelsebegreppet.
Exempel B: Det förhållandet att man efterger kravet på att besittningen
av den egendom som förmögenhetsdispositionen omfattar skall ha övergått
till den som lämnat förvaltningsåtagandet medför att man vid bedömningen
av om varaktighetsrekvisitet är uppfyllt eller inte får beakta utfästelser om
ytterligare bidrag till stiftelsen vilka stiftaren utställt vid förmögenhetsbild-
ningens tillkomst. Härav följer att sådana förmögenhetsbildningar som till-
förs nya resurser allteftersom förbrukning sker (s.k. anslagsstiftelser) i det
enskilda fallet kan vara att betrakta som stiftelser enligt stiftelselagen.
3. Förmögenhetsbildningen uppfyller närmast före ikraftträdandet stiftel-
selagens definition på insamlingsstiftelse utom vad avser kravet på att stiftel-
seförordnandet skall vara skriftligt och undertecknat av stiftaren.
Exempel: En förmögenhetsbildning som t.ex. tillkommit på grund av ett
upprop som innefattar vädjan om bidrag till ett visst ändamål skall anses som
en insamlingsstiftelse även om uppropet inte är undertecknat av stiftaren (jfr
prop. 1929:83 s.94).
4§
För förmögenhetsbildningar som enligt 3 § skall anses som stiftelser enligt
stiftelselagen (äldre stiftelser) gäller stiftelselagen (1994:000) med de be-
gränsningar som följer av denna lag.
För församlingskyrkor och domkyrkor av stiftelsekaraktär gäller endast
bestämmelserna i 1 kap. 4 § stiftelselagen.
Första stycket
Bestämmelser som innefattar begränsningar i fråga om stiftelselagens till-
lämpning på äldre stiftelser finns bl.a. i 6, 7 och 10 §§ förevarande lag.
Andra stycket
Bestämmelsen har tagits in i denna lag på förslag av Lagrådet. Terminologin
i bestämmelsen anknyter till den som bl.a. finns i 41 kap. 2§ kyrkolagen
(1992:300).
Den egendom som berörs av bestämmelsen i andra stycket härrör ur-
sprungligen från enskilda (donerad eller insamlad). Det finns även andra av
enskilda bildade stiftelser som främjar kyrkan och dess verksamhet på annat
sätt än genom att tillhandahålla gudstjänstlokaler eller medel för lön åt präs-
ter. Stiftelser av detta senare slag omfattas dock inte av bestämmelsen i detta
stycke.
Jämför i övrigt allmänna motiveringen avsnitt 2.2.3.
232
5§ Prop. 1993/94:9
En äldre stiftelse skall anses ha egen förvaltning om det vid ikraftträdandet
är ett för stiftelsen särskilt inrättat organ som ytterst svarar för frågor om
placeringen av stiftelsens förmögenhet. Det särskilt inrättade organet skall
anses vara stiftelsens styrelse.
En äldre stiftelse skall anses ha anknuten förvaltning om det vid ikraftträ-
dandet är ett organ för en juridisk person eller en statlig myndighet som yt-
terst svarar för frågor om placeringen av stiftelsens förmögenhet. Den juri-
diska personen eller den statliga myndigheten skall anses vara stiftelsens för-
valtare.
Som berörts i den allmänna motiveringen måste denna lag innehålla bestäm-
melser som dels klarar ut vilken förvaltningsform en äldre stiftelse skall an-
ses ha, dels ger besked om vem som skall anses vara stiftelsens styrelse vid
egen förvaltning resp, stiftelsens förvaltare vid anknuten förvaltning. Be-
stämmelser i dessa frågor meddelas i denna paragraf. Bestämmelserna kny-
ter an till den gränsdragning som finns i tillsynslagen mellan stiftelser som
har en särskilt inrättad styrelse och stiftelser vilkas styrelse utgörs av styrel-
sen för en juridisk person eller av en statlig eller kommunal myndighet.
6§
Bestämmelserna i 2 kap. 6 § stiftelselagen (1994:000) tillämpas inte i fråga
om lån som har lämnats eller säkerheter som har ställts före ikraftträdandet.
Paragrafen innefattar en begränsning i fråga om stiftelselagens tillämpning
på äldre stiftelser. Av bestämmelsen i paragrafen följer att stiftelselagens
regler om låneförbud m.m. i fråga om äldre stiftelser skall tillämpas endast
beträffande sådana förhållanden som har uppkommit efter stiftelselagens
ikraftträdande.
7§
Bestämmelserna i 2 kap. 10 § och 19 § andra stycket stiftelselagen (1994:000)
om att stiftaren eller stiftarna inte ensamma får vara styrelse och att stiftaren
inte får vara förvaltare gäller inte i fall då stiftaren eller stiftarna vid ikraftträ-
dandet ensamma är styrelse eller stiftaren är förvaltare för stiftelsen.
Om annat följer av stiftelseförordnandet gäller inte bestämmelserna i
2 kap. 12 § för äldre stiftelser och för stiftelser som bildats efter ikraftträdan-
det på grundval av ett stiftelseförordnande i ett testamente som har upprät-
tats före ikraftträdandet.
Första stycket
Jämför vad som anförts i anslutning till 6 §.
Andra stycket
Jämför vad som anförts i anslutning till 2 kap. 12 § stiftelselagen.
Det är inte ovanligt med föreskrifter i stiftelseförordnanden av innebörd
att en eller ytterligare någon styrelseledamot skall ha vetorätt, i en familje-
stiftelse t.ex. de ledamöter som inte är medlemmar i släkten. Det har inte
ansetts lämpligt att låta bestämmelserna i 2 kap. 12 § bli tvingande för äldre
233
stiftelser eftersom man i så fall skulle kunna riskera att rubba sådana makt-
förhållanden som stiftaren byggt in i stiftelseförordnandet. Bestämmelsen i
7 § andra stycket gäller också för stiftelser som har bildats efter ikraftträdan-
det på grundval av ett stiftelseförordnande i ett testamente som har upprät-
tats före ikraftträdandet ("äldre” testamentsstiftelser).
8§
I fråga om äldre stiftelser som har ett annat räkenskapsår än kalenderår till-
lämpas bestämmelserna i 3, 4 och 10 kap. stiftelselagen (1994:000) från och
med det räkenskapsår som böljar löpa närmast efter utgången av år 1994.
Detta räkenskapsår skall kortas av om det behövs för att stiftelsen skall få
ett räkenskapsår som stämmer överens med bestämmelserna i 3 kap. stiftel-
selagen.
Styrelsen eller förvaltaren för en äldre stiftelse skall bestämma värdet av
stiftelsens tillgångar enligt 3 kap. 6 § stiftelselagen vid ingången av det räken-
skapsår som börjar löpa närmast efter utgången av år 1994, om inte stiftelsen
är bokföringsskyldig enligt 3 kap. 1 § samma lag.
I års- eller koncernredovisningar behöver inte återges resultat- och balans-
räkningar eller koncernresultat- eller koncernbalansräkningar för det räken-
skapsår som föregår det räkenskapsår från och med vilket bestämmelserna
i 3 kap. gäller för stiftelsen.
Den som är revisor i en stiftelse vid utgången av det räkenskapsår som
föregår det räkenskapsår från och med vilket bestämmelserna i 4 kap. stiftel-
selagen gäller för stiftelsen får slutföra sitt uppdrag utan hinder av sagda be-
stämmelser i stiftelselagen.
(Jfr andra punkten i promemorieförslagets ikraftträdandebestämmelser)
Första stycket
Det har ansetts lämpligt att bestämmelserna i 3, 4 och 10 kap. stiftelselagen
(om bokföring och årsredovisning m.m., revision resp, registrering) inte bör-
jar tillämpas på äldre stiftelser som har ett annat räkenskapsår än kalenderår
förrän från och med det räkenskapsår som börjar löpa närmast efter ut-
gången av år 1994 (jfr 13 och 16 §§).
Andra stycket
När bestämmelserna i 3 kap. stiftelselagen blir tillämpliga på en äldre stif-
telse blir stiftelsen, om den utövar näringsverksamhet eller är moderstiftelse,
omedelbart bokföringsskyldig på grund av bestämmelsen i 3 kap. 1 §. I annat
fall måste det utredas närmare om stiftelsen är bokföringsskyldig enligt
3 kap. 2§ första stycket 2 eller endast skyldig att föra räkenskaper enligt
3 kap. 5 §. Bestämmelsen i förevarande stycke ålägger därför stiftelsens sty-
relse eller förvaltare att bestämma värdet på stiftelsens tillgångar enligt
3 kap. 6 § vid ingången av det räkenskapsår som börjar löpa närmast efter
utgången av år 1994.
Tredje stycket
I enlighet med vad Lagrådet förordat meddelas det i detta stycke en bestäm-
melse som innebär att äldre stiftelser aldrig kan bli tvungna att göra upp räk-
Prop. 1993/94:9
234
ningar enligt stiftelselagens bestämmelser för det räkenskapsår som föregår Prop. 1993/94:9
det räkenskapsår från och med vilket bestämmelserna i 3 kap. gäller för stif-
telsen.
Fjärde stycket
I detta stycke meddelas det en bestämmelse som också förordats av Lagrå-
det. Den innebär att den som är revisor i en stiftelse vid utgången av det
räkenskapsår som föregår det räkenskapsår från och med vilket bestämmel-
serna i 4 kap. stiftelselagen gäller för stiftelsen får slutföra sitt uppdrag utan
hinder av sagda bestämmelser i stiftelselagen. En stiftelse som anlitar en lek-
mannarevisor och som enligt stiftelselagen är skyldig att ha kvalificerad revi-
sor när bestämmelserna i 4 kap. blir tillämpliga på den kan alltså låta lek-
mannarevisorn slutföra sitt uppdrag.
9§
I fråga om skyldighet att utge skadestånd på grund av handling eller underlå-
tenhet som ligger i tiden före ikraftträdandet tillämpas 6§ lagen (1929:116)
om tillsyn över stiftelser. Detta gäller även om stiftelsen inte stod under till-
syn enligt nämnda lag.
I mål om entledigande enligt 9 kap. 6 § stiftelselagen (1994:000) får den
som för talan mot en styrelseledamot eller förvaltare endast åberopa sådana
handlingar eller underlåtenheter som ligger i tiden efter ikraftträdandet.
Detta gäller dock inte om den som för talan mot en styrelseledamot före
ikraftträdandet hade rätt att mot styrelseledamoten i fråga föra sådan talan
som avses i 7§ lagen (1929:116) om tillsyn över stiftelser.
Jämför vad som anförts i anslutning till 6 §.
Bestämmelsen i andra styckets andra mening berör äldre stiftelser som en-
ligt 5 § första stycket skall anses ha egen förvaltning. Bestämmelsen innebär
att den som enligt 9 kap. 6 § stiftelselagen väcker talan om entledigande av
en styrelseledamot i en sådan stiftelse till stöd för sin talan får åberopa hand-
ling eller underlåtenhet som ligger i tiden före ikraftträdandet om han då
hade rätt att föra talan om entledigande enligt 7 § tillsynslagen.
10 §
Om stiftelseförordnandet för en äldre stiftelse eller för en stiftelse som har
bildats efter ikraftträdandet på grundval av ett stiftelseförordnande i ett tes-
tamente som har upprättats före ikraftträdandet innehåller en bestämmelse
som innebär att någon får ändra, upphäva eller i särskilt fall åsidosätta en av
stiftaren meddelad föreskrift avseende stiftelsen, skall den bestämmelsen ha
samma giltighet som enligt äldre rätt.
Om bestämmelsen i första stycket innebär att någon annan än styrelsen
eller förvaltaren får fatta beslut för stiftelsens räkning i frågor som avses där
gäller inte 2 kap. 3 § första stycket.
Även bestämmelserna i denna paragraf innefattar ett undantag från den i 4 §
första stycket uppställda principen att stiftelselagen skall gälla fullt ut för
äldre stiftelser. Bestämmelserna i paragrafen är tillämpliga också på ”äldre”
testamentsstiftelser.
Bestämmelsen i första stycket har utformats i enlighet med Lagrådets för-
235
slag. Bestämmelsen i andra stycket saknar motsvarighet i det till Lagrådet Prop. 1993/94:9
remitterade förslaget.
Första stycket
Som tidigare framhållits i allmänna motiveringen (se avsnitt 2.1.1 och 2.7.1)
förekommer det inte så sällan stiftelseförordnanden med föreskrifter som in-
nebär t.ex. att stiftaren eller stiftelsens styrelse har rätt att ändra eller upp-
häva föreskrifterna i förordnandet. Sådana föreskrifter eller ändringsförbe-
håll innebär i regel att det principiella kravet på tillstånd av myndighet för
att få ändra m.m. i ett stiftelseförordnande bortfaller. Den verkan som för-
behåll av detta slag nu anses ha kommer emellertid att begränsas väsentligt
genom den nya stiftelselagen (se 6 kap. 3 § första stycket stiftelselagen).
Bestämmelsen i förevarande stycke innebär att ett ändringsförbehåll i stif-
telseförordnandet för en äldre stiftelse eller för en ”äldre” testamentsstiftelse
skall ha samma giltighet efter stiftelselagens ikraftträdande som före. Härav
följer att bestämmelserna i 6 kap. 1 och 3 §§ stiftelselagen inte får någon
betydelse för stiftelser av nu berört slag så länge ändringsförbehållet kvarstår
i stiftelseförordnandet.
Andra stycket
Ett ändringsförbehåll kan vid egen förvaltning t.ex. innebära att någon an-
nan än styrelsen får fatta beslut om ändring m.m. med för styrelsen bindande
verkan. Ett ändringsförbehåll kan vidare innebära att vissa förutsättningar
måste vara uppfyllda för att ett beslut om ändring m.m. skall få fattas. Be-
stämmelsen i andra stycket innebär att styrelsen i sådana fall inte kan göras
ansvarig för beslut som fattas utan att föreskrivna förutsättningar föreligger.
11§
Föreskrifter som före ikraftträdandet har fastställts för en stiftelse av rege-
ringen, Kammarkollegiet eller en länsstyrelse skall vid tillämpningen av stif-
telselagen (1994:000) anses som föreskrifter i ett stiftelseförordnande.
Regeringen, Kammarkollegiet och länsstyrelserna har i åtskilliga fall fast-
ställt föreskrifter för äldre stiftelser. Vanligen rör det sig om föreskrifter som
finns intagna i stadgar för stiftelsen (jfr 5 § tillsynslagen). I fråga om stiftelser
som bildats av staten kan det också röra sig om föreskrifter som utfärdats av
regeringen i förordningsform (jfr t.ex. SFS 1993:31). Genom bestämmelsen
i 11 § jämställs föreskrifter av nu nämnt slag med föreskrifter i ett stiftelseför-
ordnande. Detta betyder bl.a. att dylika föreskrifter skall följas vid förvalt-
ningen av stiftelsen (se 2 kap. 1 § stiftelselagen) och att de är underkastade
samma skydd mot ändring m.m. som föreskrifter i ett stiftelseförordnande
(se 6 kap. stiftelselagen).
12 §
Om stiftelseförordnandet för en äldre stiftelse eller för en stiftelse som har
bildats efter ikraftträdandet på grundval av ett stiftelseförordnande i ett tes-
tamente som har upprättats före ikraftträdandet innehåller en föreskrift om
236
att stiftelsen skall vara undantagen från tillsyn enligt lagen (1929:116) om Prop. 1993/94:9
tillsyn över stiftelser, skall denna föreskrift vid tillämpningen av stiftelsela-
gen (1994:000) jämställas med ett undantagande från tillsyn enligt den lagen.
Detsamma skall också gälla för en äldre stiftelse om stiftaren efter stiftelsens
bildande men före ikraftträdandet har förordnat att stiftelsen skall vara un-
dantagen från tillsyn enligt tillsynslagen (1929:116).
Första meningen
Enligt stiftelselagen gäller det en speciell tillsynsordning i fall då stiftelsen
enligt en av stiftaren i stiftelseförordnandet meddelad föreskrift skall vara
undantagna från tillsyn enligt stiftelselagen (se 9 kap. 10 §). Enligt bestäm-
melsen i 12 § skall vid tillämpningen av stiftelselagen en av stiftaren avseende
en äldre stiftelse meddelad föreskrift om undantag från tillsyn enligt tillsyns-
lagen jämställas med ett undantagande från tillsyn enligt stiftelselagen. Be-
stämmelsen gäller även för ”äldre” testamentsstiftelser.
Andra meningen
Tillsynslagen anses innebära att stiftaren kan undanta ”sin” stiftelse från till-
syn även efter det att stiftelsen har bildats (se Hessler i Festskrift tillägnad
Halvar Sundberg, s. 184 ff). I andra meningen meddelas det därför en be-
stämmelse som jämställer även sådana undantag med undantag från tillsyn
enligt stiftelselagen. Enligt bestämmelsen är det dock ett krav att undantaget
har meddelats före stiftelselagens ikraftträdande.
13 §
Bestämmelserna i 14 § lagen (1929:116) om tillsyn över stiftelser skall tilläm-
pas i fråga om det räkenskapsår som avslutas vid eller närmast efter ikraftträ-
dandet.
(Jfr andra punkten i promemorieförslagets ikraftträdandebestämmelser)
Bestämmelsen i denna paragraf gäller endast äldre stiftelser som vid ut-
gången av år 1994 står under tillsyn enligt tillsynslagen.
Enligt 14 § tillsynslagen skall styrelsen för en stiftelse som står under tillsyn
föra räkenskaper m.m. samt årligen sända in ett sammandrag av räkenska-
perna till länsstyrelsen. Förevarande bestämmelse innebär för en stiftelse
som har kalenderåret som räkenskapsår att stiftelsen skall avsluta räkenska-
perna och därefter sända in sammandraget av dem till länsstyrelsen inom tre
månader efter räkenskapsårets slut. Om stiftelsen däremot har ett annat rä-
kenskapsår än kalenderår, skall stiftelsen efter stiftelselagens ikraftträdande
fortsätta att föra räkenskaper på sätt som föreskrivs i 14 § tillsynslagen för
återstående del av räkenskapsåret. Stiftelsen skall därefter avsluta räkenska-
perna och sända in sammandraget av dem till länsstyrelsen inom tre månader
efter räkenskapsårets slut.
Bestämmelsen i 13 § korresponderar med bestämmelsen i 8 §, som bl.a.
innebär att bestämmelserna i 3 kap. stiftelselagen skall börja tillämpas be-
träffande äldre stiftelser först från och med det räkenskapsår som börjar löpa
närmast efter utgången av år 1994.
237
14 § Prop. 1993/94:9
Om en stiftelse med stöd av ett beslut som regeringen har meddelat före
ikraftträdandet står under tillsyn av någon annan myndighet än länsstyrelsen
i det län där stiftelsens förvaltning huvudsakligen utövas, skall beslutet vid
tillämpningen av stiftelselagen (1994:000) anses som ett beslut enligt 9 kap.
1 § andra stycket den lagen.
Det förekommer att stiftelser efter beslut av regeringen står under tillsyn av
annan myndighet än en länsstyrelse (jfr Frii, Förvalta fonder och stiftelser,
s. 89). Tillsynslagen gäller inte i sådana fall.
Bestämmelsen i 14 § innebär att en myndighet som med stöd av ett av rege-
ringen före ikraftträdandet meddelat beslut utövar tillsyn över en viss stif-
telse efter ikraftträdandet kommer att betraktas som tillsynsmyndighet för
denna stiftelse med de befogenheter och skyldigheter som följer av stiftelse-
lagen.
15 §
En ideell förening vars namn innehåller ordet stiftelse eller en förkortning
av det får behålla detta ord eller denna förkortning i sitt namn även efter
stiftelselagens ikraftträdande, om länsstyrelsen i det län där föreningens sty-
relse har sitt säte ger tillstånd till det efter ansökan som gjorts före den 1 juli
1995.
Tillstånd meddelas på ansökan av föreningen. Länsstyrelsens beslut får
överklagas hos kammarrätten.
En ideell förening kan ha ordet stiftelse i sitt namn. Paragrafen innefattar en
möjlighet för ideella föreningar som har ordet stiftelse i sitt namn att efter
stiftelselagens ikraftträdande få behålla detta ord i namnet. Dispens från det
i 1 kap. 6 § andra stycket stiftelselagen intagna förbudet mot att andra än
stiftelser använder ordet stiftelse i sitt namn meddelas av länsstyrelsen på
ansökan av föreningen.
En ansökan om dispens kan inte slutligt prövas före dagen för stiftelsela-
gens ikraftträdande. På förslag av Lagrådet har därför bestämmelsen utfor-
mats så att en förening får behålla sitt namn under en övergångstid då ansök-
ningen kan prövas.
Ordningen med kammarrätt som första instans kan komma att ändras (se
vad som anförts i anslutning till 9 kap. 11 § första stycket stiftelselagen).
16 §
En äldre stiftelse skall inte anses skyldig att göra anmälan för registrering
enligt 10 kap. 2 § första stycket 1 eller 6 § stiftelselagen (1994:000) tidigare
än en månad efter det att bestämmelserna i 10 kap. sagda lag blev tillämpliga
på stiftelsen.
Bestämmelsen i denna paragraf, som i huvudsak utformats i enlighet med
Lagrådets förslag, innebär att en äldre stiftelse från den dag då bestämmel-
serna i 10 kap. stiftelselagen blir tillämpliga på den (jfr 8 § första stycket före-
varande lag) har en månad på sig att anmäla sig för registrering. Bestämmel-
sen kommer framför allt att ha betydelse för sådana äldre stiftelser som ut-
övar näringsverksamhet när bestämmelserna i 10 kap. börjar gälla för stiftel-
sen.
238
Förslaget har i den allmänna motiveringen behandlats i avsnitt 2.10.5. Änd-
ringen i 11 kap. 5 § brottsbalken innebär att även den som åsidosätter bok-
föringsskyldighet enligt stiftelselagen eller enligt tryggandelagen kan dömas
för bokföringsbrott.
Förslaget har i den allmänna motiveringen behandlats i avsnitt 2.10.1. Fler-
talet ändringar i lagen föranleds av att tillsynslagen upphävs och innebär inte
några sakliga nyheter i förhållande till gällande ordning.
9§
I denna paragraf förs det in ett nytt andra stycke. Av bestämmelsen i stycket
följer att en pensionsstiftelse skall ha ett namn och att namnet skall innehålla
ordet pensionsstiftelse (jfr vad som anförts i anslutning till 1 kap. 6 § andra
stycket stiftelselagen).
10a§
Genom denna bestämmelse slås fast att styrelsen för en pensionsstiftelse bär
ansvaret för placeringen av stiftelsens förmögenhet och för användningen av
stiftelsens medel. Pensionsstiftelsens förmögenhet skall enligt bestämmelsen
vara placerad på ett nöjaktigt sätt. I den delen har bestämmelsen sin direkta
förebild i 15 § tillsynslagen (ang. begreppet nöjaktigt - se NJA II1929 s. 289;
jfr även RÅ 1979 ref. 2:9)
15 §
I paragrafens första stycke förs det in en bestämmelse av innebörd att en
pensionsstiftelses tillgångar skall värderas med tillämpning av 3 kap. 6 § stif-
telselagen i fall då man skall fastställa om stiftelsen har överskott på kapitalet
eller inte (jfr Lagrådets påpekande i anslutning till 17 a § förevarande lag; jfr
även Helmers-Ekström, Pensionering i företagens egen regi, tredje omarbe-
tade uppl., s. 86 ff, och Kihlström, Pensionering direkt i företaget, s. 71 ff).
17§ samt 17 a-b§§
Bestämmelserna i första och andra styckena i nuvarande 17 § ändras endast
i språkligt avseende. Bestämmelsen i paragrafens tredje stycke flyttas efter
viss språklig bearbetning till 17 b§.
I 17 a § förs det in bestämmelser som innebär dels att pensionsstiftelser
utan undantag blir bokföringsskyldiga enligt bokföringslagen (1976:125) dels
att pensionsstiftelser skall upprätta årsredovisning på grundval av årsbokslu-
tet enligt bokföringslagen med uppgift om hur stiftelsens ändamål har främ-
jats under räkenskapsåret.
Jämför i övrigt vad som anförts i anslutning till 15 §.
Prop. 1993/94:9
239
18 a §
Prop. 1993/94:9
Enligt denna paragraf skall bl.a. bestämmelserna i 5 kap. stiftelselagen om
skadestånd tillämpas i fråga om pensionsstiftelser. I jämförelse med gällande
rätt införs därigenom den nyordningen att en styrelseledamot blir ansvarig
för ekonomisk skada som tillfogas en tredje man genom åsidosättande av de
för stiftelsen gällande föreskrifterna eller av tryggandelagen. En annan ny-
het är att det införs bestämmelser om skadeståndsansvar för en pensionsstif-
telses revisor.
27§
I denna paragraf förs det in ett nytt tredje stycke, som innebär att en perso-
nalstiftelse alltid skall ha ett namn som innehåller ordet personalstiftelse (jfr
vad som anförts i anslutning till 1 kap. 6§ andra stycket stiftelselagen).
30 §
Genom ändringen i denna paragraf blir de nya bestämmelserna i 10 a § till-
lämpliga även på personalstiftelser. De nya bestämmelserna i 17a-b§§ och
18 a § skall givetvis också tillämpas på personalstiftelser. För att uppnå detta
är det dock inte nödvändigt med någon ändring i 30 §.
31 §
I denna paragraf förs det in fyra nya stycken.
Innehållet i de nya andra-fjärde styckena svarar i sak mot 3 § första stycket
andra meningen samt 4 och 21 §§ tillsynslagen.
En tryggandestiftelse som vid ikraftträdandet har fullgjort sin anmälnings-
plikt enligt tillsynslagen behöver inte göra någon ny anmälan enligt den nya
bestämmelsen i paragrafens andra stycke. Någon särskild bestämmelse om
detta har emellertid inte bedömts vara nödvändig.
Bestämmelsen i det nya femte stycket har motsvarighet i 9 kap. 2§ och
10 kap. 1 § fjärde stycket stiftelselagen. Jämför vad som sagts i anslutning till
dessa bestämmelser och vad som anförts i avsnitt 2.11 i allmänna motive-
ringen.
32 §
Den nuvarande bestämmelsen i paragrafen ändras. Dessutom tillförs para-
grafen två nya stycken.
Bestämmelsen i första stycket är utformad efter mönster av 9 kap. 3 §
första stycket stiftelselagen. Jämför vad som anförts i anslutning till den be-
stämmelsen.
Den nya bestämmelsen i paragrafens andra stycke är utformad efter möns-
ter av 9 kap. 3§ andra stycket stiftelselagen.
Den nya bestämmelsen i paragrafens tredje stycke innebär bl.a. att tillsyns-
myndigheten alltid har rätt att i kontrollsyfte begära information av en tryg-
gandestiftelse. En tryggandestiftelse skall för övrigt varje år sända sin årsre-
240
dovisning och revisionsberättelse till tillsynsmyndigheten (se 17 b§). En
tryggandestiftelse är alltså föremål för återkommande kontroll. När det gäl-
ler denna kontroll bör det påpekas att det åligger tillsynsmyndigheten att
granska de handlingar som stiftelsen sänder in till myndigheten. Någon sär-
skild bestämmelse om tillsynsmyndighetens skyldighet i detta avseende har
emellertid inte ansetts nödvändig (jfr vad som anförts vid 9 kap. 4 § stiftelse-
lagen).
33 §
I denna paragraf har på Lagrådets förslag samlats alla bestämmelser om
överklagande av beslut enligt tryggandelagen.
Övergångsbestämmelserna till lagändringarna i tryggandelagen har i samtliga
fall sina direkta motsvarigheter i lagen (1994:000) om införande av stiftelse-
lagen (1994:000).
Förslaget har i den allmänna motiveringen behandlats i avsnitt 2.10.2. Änd-
ringen i lagen, som utformats i enlighet med Lagrådets förslag, innebär att
stiftelser på vilka bestämmelserna i 6 kap. stiftelselagen blir tillämpliga vid
stiftelselagens ikraftträdande undantas från permutationslagens tillämp-
ningsområde.
När det gäller stiftelseförordnanden kommer permutationslagen efter
ikraftträdandet att gälla i mycket begränsad utsträckning. Den kommer såle-
des att gälla endast för stiftelseförordnanden som ligger till grund för sådana
stiftelser som avses i 1 kap. 7 § och 11 kap. 2 § sista stycket stiftelselagen samt
4 § andra stycket lagen (1994:000) om införande av stiftelselagen (1994:000).
Förslaget har i den allmänna motiveringen behandlats i avsnitt 2.10.3. Änd-
ringarna innebär att lagens bestämmelser avseende stiftelser tas bort.
I anledning av vad Lagrådet anfört i anslutning till förslaget till lag om änd-
ring i denna lag bör följande framhållas. I ett handelsregister kan det vid
ikraftträdandet finnas tre olika grupper av stiftelser. Den ena gruppen utgörs
av stiftelser på vilka bestämmelserna i 10 kap. stiftelselagen förr eller senare
blir tillämpliga (jfr 8 § första stycket lagen om införande av stiftelselagen).
Dessa stiftelser bör kvarstå i handelsregistret till dess att de införts i stiftelse-
registret och om detta behövs det en övergångsbestämmelse.
Den andra gruppen utgörs av stiftelser som i fortsättningen inte alls skall
vara registrerade (stiftelser enligt 1 kap. 7 § eller 11 kap. 2 § sista stycket stif-
telselagen). Dessa stiftelser skall avföras ur handelsregistret direkt efter
ikraftträdandet.
Den tredje gruppen slutligen utgörs av tryggandestiftelser. Beträffande
Prop. 1993/94:9
241
16 Riksdagen 1993/94. 1 samt. Nr 9
tryggandestiftelsema skall visserligen tillsynsmyndigheten efter ikraftträ- Prop. 1993/94:9
dandet föra ett särskilt register (se 31 § fjärde stycket i förslaget till lag om
ändring i tiyggandelagen). Men detta register är inte ett register av det slag
som handelsregistret eller stiftelseregistret representerar. Till registreringen
i registret enligt tryggandelagen är nämligen inte knutna några firmarättsliga
verkningar. Några skäl som talar för att en tryggandestiftelse skall stå kvar i
handelsregistret till dess att den faktiskt blivit registrerad i registret enligt
tryggandelagen finns alltså inte. Slutsatsen blir därför att en tryggandestif-
telse som vid ikraftträdandet är registrerad i handelsregistret skall avföras ur
detta register direkt efter ikraftträdandet.
4.7 Förslaget till lag om ändring i bokföringslagen
(1976:125)
Förslaget har i den allmänna motiveringen behandlats i avsnitt 2.10.4. Änd-
ringen, som utformats i enlighet med Lagrådets förslag, innebär att det i la-
gens inledande paragraf tas in en bestämmelse som i fråga om förutsättning-
arna för att en stiftelse skall vara bokföringsskyldig hänvisar till stiftelselagen
och tryggandelagen.
4.8 Förslaget till lag om förlängd giltighet av lagen (1986:98)
om undantag för vissa kommuner och landstingskommuner
från bestämmelserna i lagen (1929:116) om tillsyn över
stiftelser
Förslaget har i den allmänna motiveringen behandlats i avsnitt 2.10.7.
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen före-
slår riksdagen att anta förslagen till
1. stiftelselag,
2. lag om införande av stiftelselagen (1994:000),
3. lag om ändring i brottsbalken,
4. lag om ändring i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsut-
fästelse m.m.,
5. lag om ändring i permutationslagen (1972:205),
6. lag om ändring i handelsregisterlagen (1974:157),
7. lag om ändring i bokföringslagen (1976:125), och
8. lag om fortsatt giltighet av lagen (1986:98) om undantag för vissa
kommuner och landstingskommuner från bestämmelserna i lagen
(1929:116) om tillsyn över stiftelser.
242
Prop. 1993/94:9
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att
genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden
har lagt fram.
243
I promemorian läggs fram förslag till lag om stiftelser. Lagförslaget innehål-
ler en omfattande civilrättslig reglering samt bestämmelser som stärker och
effektiviserar samhällets kontroll över stiftelseväsendet.
De civilrättsliga reglerna innehåller en grundläggande definition av be-
greppet stiftelse, vilken bygger på stiftelsebegreppet i lagen (1929:116) om
tillsyn över stiftelser. Vidare föreslås bestämmelser om förvaltningen av en
stiftelse, vilka innebär bl.a. att det huvudsakliga ansvaret för förvaltningen
åvilar stiftelsens styrelse eller förvaltare.
I promemorian tas inte ställning till frågan om en stiftelse skall kunna ut-
öva näringsverksamhet. För att ge en bild av hur regelsystemet skulle te sig,
om stiftelser anses böra ha en sådan rätt, innehåller förslaget emellertid reg-
ler för stiftelser som utövar sådan verksamhet. Enligt dessa regler skall en
stiftelse som utövar näringsverksamhet vara bokföringsskyldig, skyldig att
upprätta offentlig årsredovisning och skyldig att ha en kvalificerad revisor.
För andra stiftelser gäller i huvudsak samma regler, om stiftelsen har till-
gångar överstigande 300 000 kronor eller är moderstiftelse i en koncern.
Lagen innehåller också bestämmelser om ändring av föreskrifterna i ett
stiftelseförordnande. Bestämmelserna innebär att det nu gällande kravet på
tillstånd i vissa fall ersätts av en anmälan till tillsynsmyndigheten.
De föreslagna reglerna om den offentliga tillsynen över stiftelser innebär
den nyheten att i princip alla stiftelser skall vara registrerade hos länsstyrel-
sen och stå under dess tillsyn. Endast stiftelser som utövar näringsverksam-
het, är moderstiftelse eller har tillgångar överstigande 300 000 kronor skall
emellertid stå under en mera kontinuerlig tillsyn.
Prop. 1993/94:9
Bilaga 1
244
Härigenom föreskrivs följande.
1 kap. Inledande bestämmelser
1 § Denna lag gäller i fråga om stiftelser. Lagen gäller dock inte
1. sådana pensions- och personalstiftelser som avses i lagen (1967:531) om
tryggande av pensionsutfästelse m.m.,
2. sådana fonder som avses i övergångsbestämmelserna till lagen
(1963:537) om gravrätt,
3. sådana stiftelser som förvaltas enligt lagen (1970:939) om förvaltning av
kyrklig jord eller enligt lagen (1982:1052) om församlingar och kyrkliga sam-
fälligheter, eller
4. sådana stiftelser som har till enda ändamål att gynna bestämda fysiska
personer.
2 § Har viss egendom enligt förordnande av en eller flera stiftare avskilts för
att varaktigt förvaltas som en självständig förmögenhet för ett bestämt ända-
mål, kan den sålunda grundade stiftelsen förvärva rättigheter och ikläda sig
skyldigheter samt föra talan inför domstolar och andra myndigheter.
Stiftelsens egendom skall anses vara avskild när den har tagits om hand av
någon som skriftligen har åtagit sig att förvalta den i enlighet med stiftelse-
förordnandet.
3 § Ett stiftelseförordnande skall vara skriftligt och undertecknat av stifta-
ren. Det får dock även ges genom ett sådant testamente som avses i 10 kap.
3 § ärvdabalken.
Stiftelseförordnandet skall ge uttryck för stiftarens vilja att inrätta en stif-
telse.
4 §För en stiftelses förpliktelser svarar endast stiftelsens tillgångar.
5 § Äger en stiftelse så många aktier eller andelar i en svensk eller utländsk
juridisk person att den har mer än hälften av rösterna för samtliga aktier eller
andelar, är stiftelsen moderstiftelse och den andra juridiska personen dotter-
företag. Äger ett dotterföretag eller äger en moderstiftelse och ett eller flera
dotterföretag tillsammans eller äger flera dotterföretag tillsammans så
många aktier eller andelar i en juridisk person som nyss har sagts, är även
sistnämnda juridiska person dotterföretag till moderstiftelsen.
Har en stiftelse i annat fall på grund av aktie- eller andelsinnehav eller
avtal ensam ett bestämmande inflytande över en juridisk person och en bety-
dande andel i resultatet av dess verksamhet, är stiftelsen moderstiftelse och
den juridiska personen dotterföretag.
Moderstiftelse och dotterföretag utgör tillsammans en koncern.
6 §Att stiftelser står under tillsyn av en tillsynsmyndighet och att de skall
registreras i ett stiftelseregister föreskrivs i 9 och 10 kap.
7 §1 11 kap. finns bestämmelser om särskilda former av stiftelser.
Prop. 1993/94:9
Bilaga 2
245
2 kap. Förvaltning
Allmänt om förvaltningen
1 § Föreskrifterna i stiftelseförordnandet skall följas vid förvaltningen av stif-
telsens angelägenheter, om de inte strider mot denna lag eller andra författ-
ningar.
2 § Om ett åtagande att förvalta stiftelsens egendom görs av en eller flera
fysiska personer, föreligger egen förvaltning. Görs ett sådant åtagande av en
statlig myndighet, en kommun eller någon annan juridisk person, föreligger
anknuten förvaltning.
Den eller de fysiska personer som har åtagit sig att förvalta stiftelsens
egendom bildar styrelse för stiftelsen. Den juridiska person som har åtagit
sig att förvalta stiftelsens egendom är förvaltare för stiftelsen.
3 § Styrelsen eller förvaltaren svarar för att stiftelseförordnandet följs.
Har stiftelsens tillgångar inte kunnat användas för sitt ändamål under en
sammanhängande tid av fem år, skall styrelsen eller förvaltaren vidta åtgär-
der enligt 6 kap. för att få föreskrifter om ändamålet ändrade, om inte sär-
skilda skäl talar däremot.
4 § Om det inte följer av stiftelseförordnandet hur förmögenheten skall vara
placerad, svarar styrelsen eller förvaltaren är placerad på ett godtagbart sätt.
Placering i följande tillgångar skall alltid anses godtagbar, nämligen
1. obligationer eller andra skuldförbindelser som har utfärdats eller garan-
terats av staten, en svensk kommun eller landstingskommun eller därmed
jämförlig svensk samfällighet,
2. obligationer eller andra skuldförbindelser som har utfärdats av Sveriges
allmänna hypoteksbank, Konungariket Sveriges stadshypotekskassa,
Svenska Skeppshypotekskassan eller Sveriges Investeringsbank Aktiebolag
eller av svensk bank eller kreditaktiebolag som står under bankinspektio-
nens tillsyn,
3. obligationer som har utfärdats av svenskt industriföretag, om de har of-
fentligen utbjudits av svensk bank eller av Sveriges Investeringsbank Aktie-
bolag och noterats vid Stockholms fondbörs, eller
4. fordran hos riksbanken eller riksgäldskontoret eller fordran som svensk
bank, postgirot eller försäkringsbolag med svensk koncession svarar för.
5 § En stiftelse får inte lämna penninglån till eller ställa säkerhet till förmån
för
1. stiftaren,
2. den som är gift eller sambo med eller är syskon eller släkting i rätt upp-
eller nedstigande led till stiftaren,
3. den som är besvågrad med stiftaren i rätt upp- eller nedstigande led eller
så att den ene är gift med den andres syskon, eller
4. en juridisk person över vars verksamhet någon som nämnts ovan har ett
bestämmande inflytande.
6 § En stiftelse får placera sin förmögenhet gemensamt med andra stiftelser,
om inte stiftelseförordnandet innehåller föreskrifter om förmögenhetens
placering vilka hindrar det.
Om något av stiftelseförordnandena innehåller föreskrifter om att viss del
av förmögenhetens avkastning skall läggas till kapitalet, gäller detta även för
de andra stiftelserna. Innehåller flera förordnanden föreskrifter om sådan
kapitalisering och är kapitaliseringsprocenten olika, skall avkastningen av
stiftelsernas förmögenheter kapitaliseras med ett genomsnittligt procenttal.
Prop. 1993/94:9
Bilaga 2
246
7 § Styrelsen eller förvaltaren svarar för att stiftelsen fullgör sin bokförings-
skyldighet m.m. enligt 3 kap.
Egen förvaltning
8 § Styrelsen entledigar ledamöter och utser nya ledamöter, om inte annat
följer av stiftelseförordnandet.
Ett uppdrag som styrelseledamot upphör, om ledamoten begär det hos sty-
relsen. Bildar ledamoten ensam styrelse, upphör uppdraget om han begär
det hos den som har utsett honom eller, om denne inte kan nås, hos tillsyns-
myndigheten.
Den som är omyndig eller i konkurs får inte ingå i styrelsen.
9 § Inom styrelsen skall en ledamot vara ordförande. Den som är stiftare får
dock inte vara ordförande.
Styrelsen skall välja ordförande, om inte annat följer av stiftelseförord-
nandet. Vid lika röstetal avgörs valet genom lottning.
Ordföranden skall se till att sammanträden hålls när det behövs. Styrelsen
skall sammankallas, om minst en styrelseledamot begär det.
10 § Styrelsen är beslutför, om mer än hälften av hela antalet styrelseleda-
möter eller det högre antal som föreskrivs i stiftelseförordnandet är närva-
rande. Om inte stiftelseförordnandet föreskriver en särskild röstmajoritet,
gäller som styrelsens beslut den mening för vilken mer än hälften av de när-
varande röstar eller, vid lika röstetal, den mening som ordföranden biträder.
Även om flera stiftare ingår i styrelsen har de tillsammans inte mer än en
röst.
11 § Vid styrelsens sammanträden skall föras protokoll, som undertecknas
eller justeras av ordföranden. Protokollen skall föras i nummerföljd och för-
varas på betryggande sätt.
12 § En styrelseledamot får inte handlägga frågor rörande avtal mellan ho-
nom och stiftelsen. Han får inte heller handlägga frågor om avtal mellan stif-
telsen och tredje man, om han i frågan har ett väsentligt intresse som kan
vara stridande mot stiftelsens. Med avtal jämställs rättegång eller annan ta-
lan.
13 § En styrelseledamot har rätt till skäligt arvode i efterskott för kalenderår.
Beslut om arvode får fattas av styrelsen.
Första stycket gäller endast i den mån inte annat har föreskrivits i stiftelse-
förordnandet.
14 § Styrelsen skall utfärda stadgar för stiftelsen.
Stadgarna skall ange stiftelsens namn, som skall innehålla ordet stiftelse,
samt stiftelsens ändamål. Stadgarna skall vidare innehålla föreskrifter om
den ort i Sverige där styrelsen skall ha sitt säte och hur många ledamöter som
skall ingå i styrelsen.
Stadgarna skall överensstämma med de föreskrifter som stiftelseförord-
nandet innehåller.
15 § Styrelsen företräder stiftelsen och tecknar dess namn eller firma.
Styrelsen kan bemyndiga annan än stiftaren att företräda stiftelsen och
teckna dess namn eller firma. Styrelsen kan när som helst återkalla ett sådant
bemyndigande. I fråga om den som inte är styrelseledamot gäller vad som
sägs i 12 § om en styrelseledamot.
Den som är omyndig eller i konkurs får inte bemyndigas att företräda stif-
telsen.
Prop. 1993/94:9
Bilaga 2
247
En stiftelse som har försatts i konkurs företräds som konkursgäldenär av
den styrelse som finns vid konkursens början.
16 § Har styrelsen överskridit sin befogenhet när den företog en rättshand-
ling för stiftelsen, gäller inte rättshandlingen mot stiftelsen om den mot vil-
ken rättshandlingen företogs insåg eller borde ha insett att befogenheten
överskreds.
Första stycket tillämpas också, om någon som företräder stiftelsen i styrel-
sens ställe har överskridit sin befogenhet när han företog en rättshandling
för stiftelsen.
Anknuten förvaltning
17 § Ett uppdrag som förvaltare upphör, om förvaltaren begär det hos den
som har utsett honom eller, om denne inte kan nås, hos tillsynsmyndigheten.
Den som är i konkurs får inte vara förvaltare.
18 § Över de beslut som förvaltaren fattar rörande stiftelsen skall föras pro-
tokoll.
19 § Förvaltaren får inte handlägga frågor rörande avtal mellan honom och
stiftelsen. Förvaltaren får inte heller handlägga frågor om avtal mellan stif-
telsen och tredje man, om förvaltaren i frågan har ett väsentligt intresse som
kan vara stridande mot stiftelsens. Med avtal jämställs rättegång eller annan
talan.
20 § Förvaltaren har rätt till skäligt arvode i efterskott för kalenderår. Beslut
om arvode får fattas av förvaltaren.
Första stycket gäller endast i den mån inte annat har föreskrivits i stiftelse-
förordnandet.
21 § Förvaltaren skall utfärda stadgar för stiftelsen.
Stadgarna skall ange stiftelsens namn, som skall innehålla ordet stiftelse,
samt stiftelsens ändamål.
Stadgarna skall överensstämma med de föreskrifter som stiftelseförord-
nandet innehåller.
22 § Förvaltaren företräder stiftelsen och tecknar dess namn eller firma.
Förvaltaren kan bemyndiga annan än stiftaren att företräda stiftelsen och
teckna dess namn eller firma. Förvaltaren kan när som helst återkalla ett
sådant bemyndigande. I fråga om den som har bemyndigats att företräda
stiftelsen gäller vad som sägs i 19 § om förvaltaren.
Den som är omyndig eller i konkurs får inte bemyndigas att företräda stif-
telsen.
En stiftelse som har försatts i konkurs företräds som konkursgäldenär av
den förvaltare som finns vid konkursens början.
23 § Är förvaltaren enligt 19 § förhindrad att företräda stiftelsen, får tillsyns-
myndigheten på förvaltarens begäran förordna en god man att företräda stif-
telsen i förvaltarens ställe.
24 § Har förvaltaren överskridit sin befogenhet när han företog en rättshand-
ling för stiftelsen, gäller inte rättshandlingen mot stiftelsen om den mot vil-
ken rättshandlingen företogs insåg eller borde ha insett att befogenheten
överskreds.
Första stycket tillämpas också, om någon som företräder stiftelsen i förval-
tarens ställe har överskridit sin befogenhet när han företog en rättshandling
för stiftelsen.
Prop. 1993/94:9
Bilaga 2
248
3 kap. Bokföring och redovisning
Bokföring
1 § Stiftelser som är bokföringsskyldiga enligt denna lag skall fullgöra denna
skyldighet enligt vad som föreskrivs i bokföringslagen (1976:125).
2 § Stiftelser som utövar näringsverksamhet eller är moderstiftelse är bokför-
ingsskyldiga.
Hyr en stiftelse ut byggnad eller del av byggnad, föreligger bokförings-
skyldighet på grund därav endast om verksamheten är att anse som hotell-
eller pensionatrörelse eller omfattar mer än två lägenheter som regelmässigt
hyrs ut.
3 § En stiftelse som inte är bokföringsskyldig enligt 2 § är bokföringsskyldig
från och med räkenskapsåret efter det räkenskapsår vid vars utgång värdet
av stiftelsens tillgångar översteg 300 000 kronor.
En stiftelse kan av tillsynsmyndigheten undantas från bokföringsskyldig-
het enligt första stycket, om stiftelsens tillgångar vid utgången av de tre se-
naste räkenskapsåren har haft ett lägre värde än 300 000 kronor.
4 § En stiftelse som är bokföringsskyldig enligt 3 § kan av tillsynsmyndighe-
ten undantas från denna skyldighet för viss tid, om stiftelsen har sin förmö-
genhet huvudsakligen placerad i sådana tillgångar som avses i 2 kap. 4§
andra stycket och skall tillgodose sitt syfte genom att enbart utge kontanta
bidrag.
Beslut om undantag enligt första stycket meddelas efter ansökan av stiftel-
sen för högst fem räkenskapsår i följd. Sådant beslut får inte avse stiftelser
vilkas ändamål grundar befrielse från skattskyldighet enligt 7 § 6 mom. lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt och vilkas tillgångar vid utgången av det
senaste räkenskapsåret hade ett högre värde än fem miljoner kronor.
Räkenskaper
5 § Stiftelser som inte är bokföringsskyldiga skall ha räkenskaper som utvisar
tillgångar och skulder vid ingången och utgången av vaije räkenskapsår samt
de belopp som har influtit till eller utbetalats av stiftelsen. Av räkenskaperna
skall även framgå värdet av stiftelsens tillgångar vid räkenskapsårets slut.
Räkenskaperna avseende in- och utbetalningar skall föras fortlöpande och
skall avslutas särskilt för varje räkenskapsår. Verifikationer skall finnas för
de olika posterna.
Räkenskapsmaterialet skall bevaras i ordnat skick och på betryggande sätt
inom landet under minst tio år från utgången av det räkenskapsår som räken-
skapsmaterialet avser.
Räkenskapsåret för stiftelser som inte är bokföringsskyldiga skall omfatta
ett kalenderår.
Värdet av stiftelsens tillgångar
6 § Det värde av stiftelsens tillgångar som avses i 3-5 §§ skall bestämmas med
tillämpning av 4§ lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt.
Årsredovisning m.m.
7 § Stiftelser som är bokföringsskyldiga skall upprätta årsredovisning och, i
det fall de vid räkenskapsårets utgång är moderstiftelse, även koncernredo-
visning.
Prop. 1993/94:9
Bilaga 2
249
Årsredovisningen består av den resultaträkning och den balansräkning
som har tagits in i årsbokslutet samt av en förvaltningsberättelse med uppgift
om hur stiftelsens ändamål har tillgodosetts under räkenskapsåret.
8 § Stiftelser som har utövat näringsverksamhet under räkenskapsåret skall
vid upprättandet av årsredovisningen tillämpa även 2 kap. 6-8 §§ lagen
(1980:1103) om årsredovisning m.m. i vissa företag. Stiftelser som vid räken-
skapsårets utgång är moderstiftelse skall vid upprättandet av årsredovis-
ningen iaktta 2 kap. 6 och 8 §§ samma lag och vid upprättandet av koncernre-
dovisningen iaktta 3 kap. 2-5, 7 och 8 §§ samt 9 § första stycket nämnda lag.
Tillsynsmyndigheten får medge att storlek och förändringar av lagerreser-
ven inte redovisas i årsredovisningen. Om det finns synnerliga skäl, får till-
synsmyndigheten vidare medge att bruttoomsättningssumman inte anges i
resultaträkningen.
9 § Årsredovisningen skall skrivas under av samtliga styrelseledamöter eller,
i fråga om stiftelser med anknuten förvaltning, av samtliga ledamöter i för-
valtarens högsta verkställande organ. Är ett handelsbolag stiftelsens förval-
tare, skall redovisningen undertecknas av samtliga handelsbolagsmän.
Har en avvikande mening beträffande årsredovisningen antecknats till sty-
relsens eller förvaltarens protokoll, skall den avvikande meningen fogas till
redovisningen.
10 § Senast fyra månader efter räkenskapsårets utgång skall styrelsen eller
förvaltaren avlämna års- och koncernredovisning till revisorerna.
11 § Skyldighet att upprätta års- och koncernredovisning gäller inte för stif-
telser som är undantagna från tillsyn enligt 9 kap. Skyldighet att upprätta
årsredovisning gäller inte heller för stiftelser som har till enda ändamål att
gynna medlemmar av viss eller vissa släkter och som under räkenskapsåret
varken har utövat näringsverksamhet eller har varit moderstiftelse.
4 kap. Revision
1 § Stiftelser som är skyldiga att upprätta årsredovisning skall ha minst en
revisor.
Tillsynsmyndigheten får, om det finns särskilda skäl, besluta att även en
stiftelse som inte är skyldig att upprätta årsredovisning skall ha minst en revi-
sor. De bestämmelser i detta kapitel som avser årsredovisning gäller inte i
detta fall.
Om inte annat föreskrivs i stiftelseförordnandet, utses revisorerna i en stif-
telse med egen förvaltning av styrelsen eller den som styrelsen därtill bemyn-
digar och i en stiftelse med anknuten förvaltning av förvaltarens högsta be-
slutande organ eller, om förvaltaren är ett handelsbolag, av handelsbolags-
männen i förening.
2 § För en stiftelse som har revisorer får utses en eller flera revisorssupplean-
ter. Bestämmelserna i detta kapitel om revisorer tillämpas också på revisors-
suppleanterna.
3 § Den som är omyndig eller i konkurs eller är underkastad näringsförbud
får inte vara revisor.
En revisor skall ha den insikt i och erfarenhet av redovisning och ekono-
miska förhållanden som med hänsyn till stiftelsens ändamål samt arten och
värdet av stiftelsens tillgångar fordras för uppdragets fullgörande.
Till revisor kan utses även ett auktoriserat eller ett godkänt revisionsbo-
lag. Vid tillämpningen av bestämmelserna i detta kapitel likställs ett auktori-
Prop. 1993/94:9
Bilaga 2
250
serat revisionsbolag med auktoriserad revisor och ett godkänt revisionsbolag
med godkänd revisor. Ett bolag som utses till revisor skall till den stiftelse
som revisionen avser anmäla vem som är huvudansvarig för revisionen. Den
huvudansvarige skall i ett auktoriserat revisionsbolag vara auktoriserad revi-
sor och i ett godkänt revisionsbolag vara auktoriserad eller godkänd revisor.
Bestämmelserna i 6 § och 10 § andra stycket tillämpas på den huvudansva-
rige.
Till revisor i dotterföretag bör utses minst en av moderstiftelsens revisorer,
om det kan ske.
4 § Minst en revisor skall vara auktoriserad, om
1. stiftelsen utövar näringsverksamhet eller är moderstiftelse, eller
2. stiftelsens tillgångar, värderade med tillämpning av 4 § lagen (1947:577)
om statlig förmögenhetsskatt, vid utgången av det senaste räkenskapsåret
hade ett värde överstigande fem miljoner kronor.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan förordna
att en viss godkänd revisor får utses i stället för en auktoriserad revisor. Så-
dana beslut är giltiga i högst fem år.
5 § I fråga om andra stiftelser än sådana som avses i 4 § får tillsynsmyndighe-
ten, om det är påkallat av särskilda omständigheter, besluta att minst en revi-
sor skall vara auktoriserad revisor eller godkänd revisor.
6 § Den kan inte vara revisor som
1. är stiftelsens stiftare,
2. är ledamot i stiftelsens styrelse eller förvaltarens högsta verkställande
organ eller är verkställande direktör hos förvaltaren eller, om ett handelsbo-
lag är förvaltare, är bolagsman i handelsbolaget,
3. är styrelseledamot eller verkställande direktör i stiftelsens eller förval-
tarens dotterföretag eller, om dotterföretaget är ett handelsbolag, är bolags-
man i handelsbolaget,
4. biträder vid förande av stiftelsens räkenskaper eller vid stiftelsens för-
mögenhetsförvaltning eller stiftelsens kontroll däröver,
5. är anställd hos eller på annat sätt intar en underordnad eller beroende
ställning till stiftelsen eller förvaltaren eller någon som avses under 1-4,
6. är verksam i samma företag som den som yrkesmässigt biträder stiftel-
sen vid grundbokföringen eller förandet av räkenskaper avseende in- och ut-
betalningar eller vid stiftelsens förmögenhetsförvaltning eller stiftelsens kon-
troll däröver,
7. är gift eller sambo med eller är syskon eller släkting i rätt upp- eller ned-
stigande led till en person som avses under 1-4 eller är besvågrad med en
sådan person i rätt upp- eller nedstigande led eller så att den ene är gift med
den andres syskon, eller
8. står i låneskuld till stiftelsen eller till ett dotterföretag till stiftelsen eller
har förpliktelser för vilka stiftelsen eller sådant företag har ställt säkerhet.
I ett dotterföretag kan den inte vara revisor som enligt första stycket inte
är behörig att vara revisor i moderstiftelsen.
En revisor får vid revisionen inte anlita någon som enligt första eller andra
stycket inte är behörig att vara revisor. Har stiftelsen eller dotterföretaget
någon anställd i sin tjänst med uppgift att uteslutande eller huvudsakligen
ha hand om stiftelsens eller dotterföretagets eller bådas interna revision, får
revisorn dock anlita en sådan anställd i den utsträckning det är förenligt med
god revisionssed.
7 § En revisor utses för bestämd tid eller tills vidare.
Ett uppdrag att tills vidare vara revisor upphör när ny revisor har utsetts.
Prop. 1993/94:9
Bilaga 2
251
Ett uppdrag som revisor för bestämd tid upphör i förtid, om revisorn begär
det hos den som har utsett honom eller om den som utsett honom begär det.
En revisor vars uppdrag upphör i förtid skall genast anmäla detta till till-
synsmyndigheten. Revisorn skall i anmälningen lämna en redogörelse för
iakttagelserna vid den granskning som han har utfört under den del av lö-
pande räkenskapsår som hans uppdrag har omfattat. För anmälningen gäller
1 tillämpliga delar vad som föreskrivs i 12 § tredje och fjärde styckena om
revisionsberättelse. Avskrift av anmälningen skall överlämnas till stiftelsens
styrelse eller förvaltare.
8 § Tillsynsmyndigheten skall förordna behörig revisor, om
1. någon revisor inte är utsedd enligt 1 §,
2. någon auktoriserad eller godkänd revisor inte är utsedd enligt 4 eller
5§,
3. en revisor är obehörig enligt 3 § första stycket eller 6 §, eller
4. en föreskrift i stiftelseförordnandet om antalet revisorer eller om revi-
sors behörighet har åsidosatts.
Förordnande enligt första stycket skall meddelas efter det att stiftelsen har
hörts och avse tid till dess att annan revisor har blivit utsedd i föreskriven
ordning. Vid förordnande på grund av att en revisor är obehörig enligt 3 §
första stycket eller 6 § eller enligt en föreskrift i stiftelseförordnandet skall
tillsynsmyndigheten entlediga den obehörige revisorn.
9 § Revisorerna skall i den omfattning som följer av god revisionssed granska
stiftelsens räkenskaper och årsredovisning samt styrelsens eller förvaltarens
förvaltning.
Om stiftelsen är moderstiftelse, skall revisorerna även granska koncernre-
dovisningen och koncernföretagens inbördes förhållanden i övrigt.
10 § Styrelsen eller förvaltaren skall ge revisorerna tillfälle att verkställa
granskningen i den omfattning som dessa finner behövligt samt lämna de
upplysningar och det biträde som de begär. Samma skyldighet föreligger för
företagsledningen och revisorerna i ett dotterföretag gentemot revisorerna i
moderstiftelsen.
Revisorerna har rätt att närvara vid styrelsens eller förvaltarens samman-
träden. De är skyldiga att närvara vid sådant sammanträde, om det med hän-
syn till ärendena kan anses påkallat.
11 § Sedan revisorerna i en stiftelse som är skyldig att upprätta årsredovis-
ning har slutfört granskningen, skall de skriva en hänvisning till revisionsbe-
rättelsen på årsredovisningen och, i en moderstiftelse, på koncernredovis-
ningen. Finner revisorerna att balansräkningen eller resultaträkningen är
oriktig, skall de anteckna även detta. I en moderstiftelse gäller detsamma i
fråga om koncernbalansräkningen och koncernresultaträkningen.
12 § Revisorerna skall för varje räkenskapsår avge en revisionsberättelse.
Revisionsberättelsen skall innehålla ett uttalande om huruvida årsredovis-
ningen har gjorts upp enligt denna lag. Innehåller inte årsredovisningen så-
dana upplysningar som skall lämnas enligt 3 kap. 7 § andra stycket eller 8§,
skall revisorerna ange detta och lämna behövliga upplysningar i sin berät-
telse, om det kan ske.
I revisionsberättelsen skall också anmärkas om revisorerna vid sin gransk-
ning funnit
1. att stiftelsens tillgångar har använts i strid mot stiftelsens ändamål eller
att dess förmögenhet har placerats i strid mot stiftelseförordnandet eller mot
2 kap. 4§ första stycket eller 5§,
2. att någon annan åtgärd eller försummelse innebär att bestämmelserna
Prop. 1993/94:9
Bilaga 2
252
i denna lag eller föreskrifterna i stiftelseförordnandet eller stadgarna inte har
iakttagits, eller
3. att vad som enligt 1 eller 2 ligger en styrelseledamot eller förvaltaren till
last kan föranleda ersättningsskyldighet enligt 5 kap. 1 § första meningen el-
ler entledigande enligt 5 kap. 4§.
Har stiftelsen utövat näringsverksamhet under räkenskapsåret, skall revi-
sionsberättelsen även upprättas med iakttagande av 4 kap. 10 § fjärde
stycket lagen (1980:1103) om årsredovisning m.m. i vissa företag.
I en moderstiftelse skall revisorerna avge en särskild revisionsberättelse
beträffande koncernen. Härvid skall andra stycket och tredje stycket 2 och
3 tillämpas.
13 § Revisorerna skall sända revisions- och koncernrevisionsberättelsen samt
avskrift av den av dem påtecknade års- och koncernredovisningen till till-
synsmyndigheten senast sex månader efter utgången av stiftelsens räken-
skapsår. De skall även inom samma tid sända den av dem påtecknade års-
och koncernredovisningen samt avskrift av revisions- och koncernrevisions-
berättelsen till styrelsen eller förvaltaren.
14 § Erinringar som revisorerna framställer till stiftelsen och som inte har
tagits in i revisionsberättelsen skall de anteckna i protokoll eller någon annan
handling. Handlingen skall överlämnas till styrelsen eller förvaltaren, som
skall bevara den på betryggande sätt.
15 § Revisorerna får inte lämna upplysningar till utomstående om sådana
stiftelsens angelägenheter som de har fått kännedom om vid fullgörandet av
sitt uppdrag, om det kan vara till nackdel för stiftelsen.
Revisorerna är skyldiga att
1. till medrevisor, ny revisor, tillsynsmyndigheten och, om stiftelsen har
försatts i konkurs, konkursförvaltaren lämna erforderliga upplysningar om
stiftelsens angelägenheter, samt
2. på begäran lämna upplysningar om stiftelsens angelägenheter till under-
sökningsledaren under förundersökning i brottmål.
16 § Revisorerna har rätt att av stiftelsen få skäligt arvode för sitt uppdrag.
5 kap. Skadestånd m.m.
1 § Om en styrelseledamot eller förvaltaren uppsåtligen eller av oaktsamhet
skadar stiftelsen då han fullgör sitt uppdrag, skall han ersätta skadan. Det-
samma gäller när skadan tillfogas någon annan genom överträdelse av denna
lag, stiftelseförordnandet eller stiftelsens stadgar.
2 § En revisor är ersättningsskyldig enligt de grunder som anges i 1 §. Han
ansvarar även för skada som uppsåtligen eller av oaktsamhet orsakas av hans
medhjälpare.
Om ett revisionsbolag är revisor, åligger ersättningsskyldigheten detta bo-
lag och den som är huvudansvarig för revisionen.
3 § Om någon är ersättningsskyldig enligt 1 eller 2§, kan skadeståndet jäm-
kas efter vad som är skäligt med hänsyn till handlingens beskaffenhet, ska-
dans storlek och omständigheterna i övrigt.
Skall flera ersätta samma skada, svarar de solidariskt för skadeståndet i
den mån inte skadeståndsskyldigheten har jämkats för någon av dem enligt
första stycket. Vad någon har utgett i skadestånd får krävas tillbaka från de
andra efter vad som är skäligt med hänsyn till omständigheterna.
4 § Om en styrelseledamot eller förvaltaren missköter sitt uppdrag, kan han
entledigas av domstol för den tid som omständigheterna påkallar.
Prop. 1993/94:9
Bilaga 2
253
Att tillsynsmyndigheten kan entlediga styrelseledamoten eller förvaltaren
för tiden till dess att domstolen har slutligt prövat saken eller bestämt annor-
lunda föreskrivs i 9 kap. 6 §.
5 § Talan om skadestånd till stiftelsen enligt 1 eller 2 § eller talan om entledi-
gande enligt 4 § kan väckas, förutom av den som företräder stiftelsen, av
1. stiftaren eller, om stiftaren är avliden, dennes efterlevande make eller
sambo, arvinge, arvinges avkomling, universell testamentstagare, boutred-
ningsman eller testamentsexekutör i dödsboet efter stiftaren,
2. en styrelseledamot,
3. den som enligt stiftelsens ändamål kan komma att njuta förmån av stif-
telsen,
4. den som genom stiftelseförordnandet har getts rätt att föra sådan talan,
samt
5. tillsynsmyndigheten.
Den som har väckt talan om skadestånd enligt första stycket 1-5 svarar för
rättegångskostnaderna men har rätt till ersättning av stiftelsen för den kost-
nad som täcks av vad som har kommit stiftelsen till godo genom rätte-
gången.
6 § Sådan talan för stiftelsens räkning enligt 1 eller 2 § som inte grundas på
brott kan ej väckas mot
1. en styrelseledamot eller förvaltaren sedan tre år har förflutit från ut-
gången av det räkenskapsår då det beslut eller den åtgärd som ligger till
grund för talan fattades eller vidtogs, eller
2. en revisor sedan tre år har förflutit från det att revisionsberättelsen kom
styrelsen eller förvaltaren till handa.
6 kap. Ändring m.m. av föreskrifter i ett stiftelseförordnande
Förutsättningar för ändring m.m.
1 § Föreskrifter i ett stiftelseförordnande får ändras, upphävas eller tillfälligt
åsidosättas, om de på grund av ändrade förhållanden inte längre kan iakttas
eller har blivit uppenbart onyttiga eller uppenbart stridande mot stiftarens
avsikter eller om det finns andra särskilda skäl.
Vid ändring av föreskrifter om stiftelsens ändamål skall det nya ändamålet
så nära som möjligt motsvara det ursprungliga.
Vad som sägs i detta kapitel om föreskrifter i ett stiftelseförordnande gäl-
ler också föreskrifter i stiftelsens stadgar beträffande sådana frågor som an-
ges i 2 kap. 14 eller 21 § i den mån stiftelseförordnandet saknar föreskrifter
1 dessa hänseenden.
Ändring m.m. utan tillstånd
2 § Styrelsen eller förvaltaren får ändra, upphäva eller tillfälligt åsidosätta
sådana föreskrifter i stiftelseförordnandet som inte avser
1. stiftelsens ändamål,
2. hur stiftelsens förmögenhet skall vara placerad,
3. huruvida stiftelsen skall ha egen eller anknuten förvaltning, eller
4. hur styrelsen eller förvaltaren skall utses eller hur styrelsen skall vara
sammansatt.
3 § Styrelsen eller förvaltaren får upplösa stiftelsen ftelsens tillgångar för ett
ändamål som så nära som ursprungliga, om
1. stiftelsen bildades för mer än 50 år sedan,
Prop. 1993/94:9
Bilaga 2
254
2. tillgångarna inte har kunnat användas för sitt ändamål under en sam-
manhängande tid av minst fem år,
3. värdet av tillgångarna, värderade med tillämpning av 4§ lagen
(1947:577) om statlig inkomstskatt, vid utgången av de tre senaste räken-
skapsåren har understigit 20 000 kronor, samt
4. stiftelsen saknar skulder.
4 § Styrelsens eller förvaltarens beslut enligt 2 eller 3 § gäller, om inte tillsyns-
myndigheten inom tre månader efter det att den underrättats om beslutet
med angivande av skälen för detsamma har förbjudit styrelsen eller förvalta-
ren att verkställa beslutet.
Tillsynsmyndigheten får förlänga tidsfristen enligt första stycket med
högst tre månader. Fattas ett sådant beslut skall stiftelsen underrättas om
detta.
Ändring m. m. efter tillstånd
5 § I andra fall än som avses i 2 eller 3 § får styrelsen eller förvaltaren ändra,
upphäva eller tillfälligt åsidosätta föreskrifter i stiftelseförordnandet endast
efter tillstånd.
Frågor om tillstånd enligt första stycket prövas av kammarkollegiet på an-
sökan av styrelsen eller förvaltaren. Kammarkollegiets beslut får överklagas
till regeringen.
Avser det begärda tillståndet föreskrifter i stiftelseförordnandet om ända-
målet för egendom av mera betydande värde eller rör det begärda tillståndet
frågor av särskild vikt från allmän synpunkt, skall kammarkollegiet med eget
yttrande överlämna ärendet till regeringen för avgörande.
7 kap. Likvidation
Förutsättningar för likvidation m.m.
1 § Styrelsen eller förvaltaren för en stiftelse som utövar näringsverksamhet
skall ofördröjligen upprätta en särskild balansräkning så snart det finns skäl
att anta att värdet av stiftelsens tillgångar understiger summan av stiftelsens
skulder. Visar balansräkningen att så är fallet, skall styrelsen eller förvalta-
ren ansöka hos rätten om att stiftelsen försätts i likvidation. Sådan ansökan
kan även göras av styrelseledamot eller revisor.
2 § Vid beräkningen av värdet av stiftelsens tillgångar skall i den balansräk-
ning som avses i 1 § inom linjen tas upp en post utvisande den ökning av
tillgångarnas sammanlagda värde som skulle följa, om de redovisades till
försäljningsvärdet med avdrag för försäljningskostnaderna. Beträffande så-
dana anläggningstillgångar som undergår fortlöpande värdeminskning gäller
dock att de skall tas upp till anskaffningsvärdet minskat med erforderliga av-
skrivningar och nedskrivningar, om därigenom erhålls ett högre värde.
Vid beräkningen av summan av stiftelsens skulder skall hänsyn inte tas
till skulder på grund av statligt stöd för vilket återbetalningsskyldigheten är
beroende av stiftelsens ekonomiska ställning, om stödet - för det fall att stif-
telsen försätts i konkurs eller träder i likvidation - skall återbetalas först se-
dan övriga skulder till fullo har betalats.
3 § Underlåter styrelseledamöterna eller förvaltaren att fullgöra vad som
åligger dem enligt 1 §, svarar de och andra som med vetskap om denna un-
derlåtenhet handlar på stiftelsens vägnar solidariskt för de förpliktelser som
uppkommer för stiftelsen. En styrelseledamot eller förvaltaren undgår dock
Prop. 1993/94:9
Bilaga 2
255
ansvar, om han visar att underlåtenheten inte beror på försummelse på hans
sida.
Ansvarighet enligt första stycket gäller inte för förpliktelser som uppkom-
mer sedan likvidationsfrågan har hänskjutits till rättens prövning eller sådan
balansräkning som avses i 4 § blivit granskad av revisorerna och godkänd av
tillsynsmyndigheten.
4 § Rätten skall förordna att stiftelsen skall träda i likvidation, om det inte
under ärendets handläggning i första instans styrks att en balansräkning, ut-
visande att stiftelsen har tillgångar till ett värde som överstiger summan av
skulderna, har blivit granskad av revisorerna och godkänd av tillsynsmyndig-
heten.
Förfarandet hos rätten
5 § Görs ansökan om likvidation enligt 1 §, skall rätten genast kalla stiftelsen
och borgenärer som vill yttra sig i ärendet att inställa sig för rätten på en
bestämd dag, då frågan om skyldighet för stiftelsen att träda i likvidation
skall prövas. Kallelsen skall delges stiftelsen, om det kan ske på annat sätt än
enligt 15-17 §§ delgivningslagen (1970:428). Kallelsen skall kungöras genom
rättens försorg i Post- och Inrikes Tidningar minst två och högst fyra måna-
der före inställelsedagen.
6 § Har sökanden haft kostnader för delgivning eller kungörelse samt för ex-
peditioner i ett ärende enligt 1 eller 17 §, skall kostnaderna betalas av stiftel-
sens medel, om stiftelsen förpliktas träda i likvidation eller om rätten i annat
fall finner det skäligt. När anmälan har gjorts av tillsynsmyndigheten enligt
17 §, skall dessa kostnader betalas av stiftelsen eller, om stiftelsen saknar till-
gångar, av staten.
Genomförandet av likvidationen
7 § En domstol som fattar beslut att en stiftelse skall träda i likvidation skall
samtidigt utse en eller flera likvidatorer. Likvidatorema träder i styrelsens
eller förvaltarens ställe och har till uppgift att genomföra likvidationen.
Likvidatorema skall för registrering i stiftelseregistret genast anmäla be-
slut om likvidation och förordnande av likvidator.
Bestämmelserna i denna lag om styrelse och styrelseledamöter tillämpas
på likvidatorema, i den mån inte annat följer av detta kapitel. Har domsto-
len utsett endast en likvidator, upphör uppdraget om denne begär det hos
tillsynsmyndigheten. En likvidator har alltid rätt till skäligt arvode.
En stiftelse är alltid bokföringsskyldig under likvidationen.
Ett uppdrag att vara revisor upphör inte genom att stiftelsen träder i likvi-
dation. Bestämmelserna i 4 kap. tillämpas under likvidationen. Revisions-
berättelsen skall innehålla ett uttalande om huruvida enligt revisorernas me-
ning likvidationen onödigt fördröjs.
8 § När stiftelsen har trätt i likvidation, skall styrelsen eller förvaltaren genast
avge en redovisning för sin förvaltning av stiftelsens angelägenheter under
den tid för vilken redovisningshandlingar inte förut har avlämnats till reviso-
rerna. Redovisningen skall avlämnas till revisorerna så snart det kan ske.
Bestämmelsernaom årsredovisning och revisionsberättelse skall tillämpas.
Om tiden även omfattar det föregående räkenskapsåret, skall en särskild
redovisning avges för detta år. I en moderstiftelse skall denna särskilda redo-
visning även omfatta koncernredovisning.
Prop. 1993/94:9
Bilaga 2
256
9 § Likvidatorema skall genast söka kallelse på stiftelsens okända borgenä-
rer.
10 § Likvidatorema skall så snart det kan ske genom försäljning på offentlig
auktion eller på annat lämpligt sätt förvandla stiftelsens tillgångar till pengar,
i den mån det behövs för likvidationen, samt betala stiftelsens skulder. Stif-
telsen får fortsätta att utöva näringsverksamheten, om det behövs för en än-
damålsenlig avveckling eller för att de anställda skall få skäligt rådrum för
att skaffa sig nya anställningar.
11 §När den i kallelsen på okända borgenärer bestämda anmälningstiden
har gått ut och alla kända skulder blivit betalda, skall likvidatorema över-
lämna återstående tillgångar till allmänna arvsfonden. Om något skuldbe-
lopp är tvistigt eller inte förfallet till betalning eller av annan orsak inte kan
betalas, skall dock så mycket av överskottet som kan behövas för denna be-
talning behållas.
12 §När likvidatorema har fullgjort sitt uppdrag, skall de så snart det kan
ske avge slutredovisning för sin förvaltning genom en förvaltningsberättelse
som avser likvidationen i dess helhet. Till berättelsen skall fogas redovis-
ningshandlingar för hela likvidationstiden. Berättelsen och redovisnings-
handlingarna skall avlämnas till revisorerna. Dessa skall inom en månad där-
efter till tillsynsmyndigheten avge en revisionsberättelse över slutredovis-
ningen och förvaltningen under likvidationen.
13 § När revisorerna har avgett revisionsberättelse enligt 12 §, är stiftelsen
upplöst. Detta förhållande skall genast anmälas för registrering i stiftelsere-
gistret.
Om likvidatorema finner att stiftelsen är på obestånd och inte kan betala
likvidationskostnaderna, skall de ansöka om att stiftelsen försätts i konkurs.
14 § Om det efter stiftelsens upplösning enligt 13 § visar sig att stiftelsen har
tillgångar eller om talan väcks mot stiftelsen eller det av någon annan orsak
uppkommer behov av en likvidationsåtgärd, skall likvidationen fortsättas.
Detta skall genast anmälas av likvidatorema för registrering i stiftelseregist-
ret.
15 § Om ett likvidationsbeslut har blivit upphävt genom en dom eller ett be-
slut av domstol som vunnit laga kraft, träder stiftelsens tidigare styrelse eller
förvaltare i likvidatorernas ställe. Likvidatorema skall genast anmäla domen
eller beslutet för registrering i stiftelseregistret.
När likvidation har upphört enligt första stycket, skall 12 § tillämpas.
Likvidation efter konkurs
16 §Om en stiftelse som utövar näringsverksamhet är försatt i konkurs och
denna avslutas utan överskott, är stiftelsen upplöst när konkursen avslutas.
Om det finns överskott, skall styrelsen eller förvaltaren inom en månad
från det att konkursen avslutades besluta att stiftelsen skall träda i likvida-
tion och genast anmäla detta till rätten. Denna skall därefter utan dröjsmål
utse en eller flera likvidatorer.
Var stiftelsen i likvidation när den försattes i konkurs, skall likvidationen
fortsättas enligt 14 §.
17 § Om inte ett sådant beslut som avses i 16 § andra stycket fattas, skall rät-
ten förordna att stiftelsen skall träda i likvidation.
Fråga om likvidation enligt första stycket prövas på anmälan av tillsyns-
myndigheten eller på ansökan av en borgenär.
Prop. 1993/94:9
Bilaga 2
257
17 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 9
8 kap. Stiftelsens firma
1 §En stiftelses firma skall tydligt skilja sig från andra firmor som förut är
införda i stiftelseregistret. I en firma som inte sammanfaller med stiftelsens
namn får inte ordet stiftelse ingå. I övrigt finns bestämmelser om registre-
ringen i firmalagen (1974:156).
2 §1 firmalagen (1974:156) finns bestämmelser om förbud mot användning
av firma och om hävande av firmaregistrering.
3 § Styrelsen eller förvaltaren får besluta om firma för stiftelsen.
4 § Skriftliga handlingar som utfärdas för en stiftelse i dess näringsverksam-
het bör undertecknas med stiftelsens firma. Om firman inte sammanfaller
med stiftelsens namn, skall även namnet anges. Har styrelsen eller förvalta-
ren eller någon annan ställföreträdare för stiftelsen utfärdat en handling utan
firmateckning och framgår det inte av handlingens innehåll att den har utfär-
dats på stiftelsens vägnar, svarar de som har undertecknat handlingen solida-
riskt för förpliktelsen enligt handlingen. Detta gäller dock inte, om
1. det framgick av omständigheterna vid handlingens tillkomst att hand-
lingen utfärdades för stiftelsen, samt
2. medkontrahenten har fått ett av stiftelsen behörigen undertecknat god-
kännande av handlingen utan oskäligt dröjsmål efter det att antingen en be-
gäran om sådant godkännande har framställts eller personlig ansvarighet har
gjorts gällande mot undertecknarna.
9 kap. Tillsyn
1 § En stiftelse med egen förvaltning står under tillsyn av länsstyrelsen i det
län där stiftelsens styrelse har sitt säte. En stiftelse med anknuten förvaltning
står under tillsyn av länsstyrelsen i det län där stiftelsens förvaltning huvud-
sakligen utövas.
Regeringen får besluta att en stiftelse skall stå under tillsyn av annan myn-
dighet än en länsstyrelse.
Stiftelser som förvaltas av statlig myndighet står inte under tillsyn enligt
detta kapitel. I fråga om sådana stiftelser fullgör kammarkollegiet de uppgif-
ter som enligt 2 kap. 17 § första stycket och 23 §, 3 kap. 3 § andra stycket och
4§ samt 6 kap. 4§ ankommer på tillsynsmyndigheten beträffande stiftelser
som står under dess tillsyn.
2 § Tillsynsmyndigheten skall ingripa, om en stiftelse inte förvaltas i enlighet
med denna lag.
Tillsynsmyndigheten skall ge stiftelserna erforderliga råd och upplys-
ningar.
3 § I syfte att inhämta upplysningar om en stiftelse får tillsynsmyndigheten
utföra inspektion hos stiftelsen på tid och sätt som myndigheten bestämmer
samt kalla till och delta vid sammanträde med stiftelsens styrelse eller förval-
tare.
Vid tillsynsmyndighetens inspektion åligger det stiftelsens styrelse eller
förvaltare att hålla stiftelsens kassa, värdehandlingar, övriga tillgångar, rä-
kenskapsmaterial samt protokoll tillgängliga för dem som utför inspektio-
nen.
4 § Tillsynsmyndigheten kan
1. förelägga stiftelsens styrelse eller förvaltare att fullgöra sina åliggan-
den,
2. förbjuda stiftelsens styrelse eller förvaltare att verkställa ett beslut som
Prop. 1993/94:9
Bilaga 2
258
strider mot stiftelseförordnandet, denna lag eller andra författningar eller,
om beslutet har verkställts, förelägga styrelsen eller förvaltaren att göra rät-
telse om det kan ske, samt
3. förelägga revisorerna i en stiftelse som enligt 4 kap. 1 § skall ha revisor
att avge revisions- eller koncernrevisionsberättelse.
Beslut om föreläggande eller förbud enligt första stycket får förenas med
vite. Tillsynsmyndigheten skall pröva frågor om utdömande av vite som har
förelagts i enlighet härmed.
5 § Tillsynsmyndigheten kan också
1. enligt 2 kap. 23 § förordna en god man att företräda en stiftelse med
anknuten förvaltning,
2. enligt 3 kap. 3 § andra stycket eller 4 § undanta en stiftelse från bokför-
ingsskyldighet,
3. enligt 3 kap. 8 § andra stycket medge vissa undantag från vad årsredo-
visningen skall innehålla,
4. enligt 4 kap. 1 § andra stycket besluta att en stiftelse som inte är skyldig
att upprätta årsredovisning skall ha minst en revisor,
5. enligt 4 kap. 5 § besluta att minst en revisor skall vara auktoriserad revi-
sor eller godkänd revisor,
6. enligt 4 kap. 8 § förordna behörig revisor och entlediga en obehörig revi-
sor,
7. enligt 5 kap. 5 § första stycket 5 väcka talan om skadestånd till en stif-
telse eller väcka talan om entledigande av en styrelseledamot eller förvalta-
ren, samt
8. enligt 6 kap. 4§ förbjuda en stiftelses styrelse eller förvaltare att verk-
ställa ett beslut om ändring m.m. av föreskrifter i stiftelseförordnandet.
6 § Har tillsynsmyndigheten väckt talan om entledigande av en styrelseleda-
mot eller förvaltaren, får tillsynsmyndigheten entlediga denne för tiden till
dess att domstolen har slutligt prövat saken eller bestämt annorlunda.
7 § Tillsynsmyndigheten skall förordna ny styrelseledamot i en stiftelse med
egen förvaltning, om detta erfordras för att styrelsen skall bli beslutför.
Ett förordnande enligt första stycket gäller intill dess att ny ledamot har
blivit utsedd i behörig ordning.
8 § Tillsynsmyndigheten skall förordna ny förvaltare för en stiftelse med an-
knuten förvaltning, om stiftelsen saknar förvaltare.
Ett förordnande enligt första stycket gäller tills vidare. Har den förre för-
valtaren entledigats för viss tid, gäller dock förordnandet för den nye förval-
taren för den tid entledigandet avser.
9 § Om ett testamentariskt stiftelseförordnande inte kan verkställas därför
att stiftaren inte har utsett någon att förvalta egendomen eller därför att den
som stiftaren har utsett inte vill åta sig detta uppdrag, skall tillsynsmyndighe-
ten i fråga om en stiftelse med egen förvaltning utse så många styrelseleda-
möter som behövs för att styrelsen skall bli beslutför och i fråga om en stif-
telse med anknuten förvaltning utse förvaltare.
I fall som avses i första stycket tillkommer det länsstyrelsen i det län där
stiftaren hade sitt hemvist att utse styrelseledamot eller förvaltare. Samma
länsstyrelse får föra talan, om någon underlåter vad som åligger honom i
fråga om verkställande av stiftelseförordnandet.
10 § Tillsynsmyndighetens beslut enligt detta kapitel får överklagas i fråga
om länsstyrelsen till kammarrätten och beträffande annan myndighet än en
länsstyrelse till regeringen.
Prop. 1993/94:9
Bilaga 2
259
Beslut enligt 4 § första stycket 2 eller enligt 6-9 §§ gäller även om de över-
klagas.
10 kap. Registrering
Allmänna bestämmelser
1 § En stiftelse skall registreras. Registreringsmyndighet för en stiftelse med
egen förvaltning är länsstyrelsen i det län där stiftelsens styrelse har sitt säte.
Registreringsmyndighet för en stiftelse med anknuten förvaltning är länssty-
relsen i det län där stiftelsens förvaltning huvudsakligen utövas.
Ett stiftelseregister skall föras hos registreringsmyndigheten för registre-
ringar enligt denna lag eller andra författningar.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar
föreskrifter om avgifter i registreringsärenden enligt denna lag.
2 § En stiftelses styrelse eller förvaltare skall anmäla stiftelsen för registre-
ring i stiftelseregistret senast sex månader efter det att stiftelsen grundades.
Anmälan enligt första stycket skall innehålla uppgift om stiftelsens namn,
postadress och telefon samt om styrelseledamöternas eller förvaltarens
namn, bostads- och postadress och telefon.
Till anmälan enligt första stycket skall fogas avskrift av stiftelseförordnan-
det och av stiftelsens stadgar samt bevis om att någon skriftligen har åtagit
sig att förvalta stiftelsens egendom.
3 § Anmälan för registrering i stiftelseregistret skall genast göras
1. när en ny ledamot har inträtt i styrelsen för en stiftelse: av styrelsen,
2. när en stiftelse har bytt förvaltare: av den nye förvaltaren,
3. när nya stadgar har utfärdats för stiftelsen: av styrelsen eller förvalta-
ren,
4. när någon har bemyndigats att företräda stiftelsen enligt 2 kap. 15 §
andra stycket eller 22 § andra stycket eller när ett sådant bemyndigande har
återkallats: av styrelsen eller förvaltaren, samt
5. när en stiftelse är upplöst: av den avträdande styrelsen eller förvaltaren,
om inte annat följer av 7 kap. 13 § eller 10 kap. 4 § andra stycket.
4 § Om en stiftelse försätts i konkurs eller förhandling om offentligt ackord
inleds för stiftelsen, skall konkursdomaren sända en underrättelse om beslu-
tet för registrering i stiftelseregistret.
När en konkurs har avslutats eller en förhandling om offentligt ackord har
avslutats på annat sätt än genom konkurs, skall konkursdomaren genast
sända en underrättelse för registrering i stiftelseregistret och i det förra fallet
ange om något överskott finns eller inte. Konkursdomaren skall även för re-
gistrering underrätta registreringsmyndigheten när en överrätt genom beslut
som vunnit laga kraft har upphävt ett beslut att försätta stiftelsen i konkurs
eller att inleda förhandling om offentligt ackord.
5 § Har genom dom som vunnit laga kraft förklarats att en registrering inte
borde ha skett, att ett beslut som registrerats är ogiltigt eller att i annat fall
visst förhållande som registrerats ej föreligger, skall registreringen avföras.
Domstolen skall sända avskrift av domen till registreringsmyndigheten.
Särskilda bestämmelser för stiftelser som utövar näringsverksamhet
6 § En stiftelse som utövar eller avser att utöva näringsverksamhet skall för
registrering i stiftelseregistret lämna uppgift om den firma under vilken nä-
Prop. 1993/94:9
Bilaga 2
260
ringsverksamheten bedrivs eller skall bedrivas i fall då firman inte samman-
faller med stiftelsens namn samt om näringsverksamhetens art.
Får rätten att företräda stiftelsen samt teckna dess namn och firma utövas
av annan än styrelsen eller förvaltaren, skall stiftelsen för registrering i stif-
telseregistret lämna uppgift om firmatecknarens namn, bostads- och post-
adress samt telefon. Har styrelsen eller förvaltaren beslutat att rätten att
företräda stiftelsen samt teckna dess namn och firma får utövas endast av två
eller flera i förening, skall detta också anmälas för registrering i stiftelsere-
gistret. Någon annan inskränkning får inte registreras.
Uppgifter enligt denna paragraf skall lämnas senast i samband med anmä-
lan för registrering enligt 2 § eller, om stiftelsen redan är registrerad i stiftel-
seregistret, innan den böljar utöva näringsverksamheten.
7 §Har en stiftelse som utövar näringsverksamhet meddelat prokura, får
prokuran registreras i stiftelseregistret efter ansökan av stiftelsen. Prokuran
får dock inte registreras, om den innehåller annan begränsning eller annat
förbehåll än som följer av 1 eller 2 § prokuralagen (1974:158).
För en registrerad prokura skall registret innehålla uppgift om prokuris-
tens fullständiga namn, bostads- och postadress samt telefon.
Har prokuristen ett särskilt bemyndigande att överlåta stiftelsens fasta
egendom eller tomträtt eller att söka inteckning eller upplåta rättighet i
denna, skall registret även innehålla uppgift om detta. Detsamma gäller om
prokuran har meddelats som kollektivprokura.
8 § Upphör en stiftelse att utöva näringsverksamhet eller sker det ändring i
fråga om någon annan uppgift som har registrerats enligt 6 eller 7 §, skall
stiftelsens styrelse eller förvaltare genast anmäla detta för registrering i stif-
telseregistret.
9 § Registreringsmyndigheten skall utan dröjsmål kungöra i Post- och Inrikes
Tidningar vad som införs i stiftelseregistret i fråga om en stiftelse som utövar
näringsverksamhet. Detta gäller dock inte registrering av underrättelser en-
ligt 4§. En kungörelse som avser ändring i ett förhållande som tidigare har
införts i registret skall endast ange ändringens art.
10 § Det som har kungjorts i Post- och Inrikes Tidningar enligt 9 § skall anses
ha kommit till tredje mans kännedom, om det inte framgår av omständighe-
terna att han varken kände till eller borde ha känt till det som kungjorts.
11 §1 firmalagen (1974:156) finns bestämmelser om avförande av en firma
ur registret sedan en dom om att häva firmaregistreringen har vunnit laga
kraft.
Övriga bestämmelser
12 § Registreringsmyndigheten kan vid vite
1. förelägga en ledamot i stiftelsens styrelse eller stiftelsens förvaltare att
göra behörig anmälan för registrering i stiftelseregistret, samt
2. förbjuda den som uppger sig företräda en stiftelse att fortsätta därmed,
om det han uppger sig företräda inte är en stiftelse.
Registreringsmyndigheten skall pröva frågor om utdömande av vite som
har förelagts enligt första stycket.
13 § Registreringsmyndighetens beslut enligt detta kapitel får överklagas till
kammarrätten.
Prop. 1993/94:9
Bilaga 2
261
11 kap. Särskilda former av stiftelser
Insamlingsstiftelser
1 § Har en eller flera stiftare förordnat att medel som allmänheten tillskjuter
efter ett upprop av stiftaren skall som en självständig förmögenhet varaktigt
tillgodose ett bestämt ändamål och har någon skriftligen åtagit sig att ta emot
medlen för att förvalta dem i enlighet med förordnandet, kan den sålunda
grundade insamlingsstiftelsen förvärva rättigheter och ikläda sig skyldighe-
ter samt föra talan inför domstolar och andra myndigheter.
Stiftelseförordnandet skall vara skriftligt och undertecknat av stiftaren.
2 §För en insamlingsstiftelse gäller 1 kap. 1, 4 och 5 §§ samt 2-10kap.
Kollektivavtalsstiftelser
3 § Har en eller flera stiftare förordnat att medel som arbetsgivare tillskjuter
enligt kollektivavtal eller annat avtal skall som en självständig förmögenhet
varaktigt tillgodose ett bestämt ändamål och har någon skriftligen åtagit sig
att ta emot medlen för att förvalta dem i enlighet med förordnandet, kan den
sålunda grundade kollektivavtalsstiftelsen förvärva rättigheter och ikläda sig
skyldigheter samt föra talan inför domstolar och andra myndigheter.
Stiftelseförordnandet skall vara intaget i ett kollektivavtal som har träffats
mellan arbetsgivarorganisation och central arbetstagarorganisation.
4 §För en kollektivavtalsstiftelse gäller följande bestämmelser:
1. 1 kap. (inledande bestämmelser): 4 och 5 §§,
2. 2kap. (förvaltning): samtliga bestämmelser,
3. 3 kap. (bokföring och redovisning): 1-6 §§,
4. 5 kap. (skadestånd m.m.): samtliga bestämmelser,
5. 6 kap. (ändring i ett stiftelseförordnande m.m.): samtliga bestämmelser,
om inte annat följer av ett kollektivavtal som har träffats mellan stiftarna,
6. 8 kap. (stiftelsens firma): samtliga bestämmelser, samt
7. lOkap. (registrering m.m.): samtliga bestämmelser.
5 § I fråga om kollektivavtalsstiftelser fullgör kammarkollegiet de uppgifter
andra stycket och 23 §, 3 kap. 3 § andra stycket och 4 § samt 6 kap. 4 § ankom-
mer på tillsynsmyndigheten beträffande stiftelser som står under dess tillsyn.
Anslagsstiftelser
6 § Har staten ensam eller i förening med annan stiftare anslagit medel för
att som en självständig förmögenhet varaktigt tillgodose ett bestämt ända-
mål och har någon skriftligen åtagit sig att ta emot medlen för att förvalta
dem för detta ändamål, kan den sålunda grundade anslagsstiftelsen förvärva
rättigheter och ikläda sig skyldigheter samt föra talan inför domstolar och
andra myndigheter.
7 § För en anslagsstiftelse gäller följande bestämmelser:
1. 1 kap. (inledande bestämmelser): 4 och 5 §§,
2. 2 kap. (förvaltning): samtliga bestämmelser,
3. 3 kap. (bokföring och redovisning): 1-6 §§,
4. 5 kap. (skadestånd m.m.): samtliga bestämmelser,
5. 6 kap. (ändring i ett stiftelseförordnande m.m.): samtliga bestämmelser,
om inte stiftelsen och staten skriftligen har avtalat om annat,
6. 8 kap. (stiftelsens firma): samtliga bestämmelser, samt
7. lOkap. (registrering m.m.): samtliga bestämmelser.
Prop. 1993/94:9
Bilaga 2
262
8 § I fråga om anslagsstiftelser fullgör kammarkollegiet de uppgifter som en-
ligt 2kap. 8§ andra stycket, 17 § första stycket och 23 §, 3 kap. 3§ andra
stycket och 4 § samt 6 kap. 4 § ankommer på tillsynsmyndigheten beträffande
stiftelser som står under dess tillsyn.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990, då lagen (1929:116) om till-
syn över stiftelser upphör att gälla.
2. Bestämmelserna i 3 kap. skall tillämpas första gången från och med det
räkenskapsår som böljar löpa närmast efter lagens ikraftträdande. En stif-
telse som vid ikraftträdandet står under tillsyn enligt 1929 års lag skall full-
göra sin skyldighet enligt 14 § nämnda lag när det gäller räkenskapsår som
avslutas efter ikraftträdandet.
3. Har en stiftelse som är skyldig att föra räkenskaper enligt 3 kap. 5 § ett
annat räkenskapsår än kalenderår, skall det räkenskapsår som böljar löpa
närmast efter ikraftträdandet avkortas så att därefter följande räkenskapsår
kommer att omfatta ett kalenderår.
4. En stiftelse som har grundats före ikraftträdandet och som då inte står
under tillsyn enligt 1929 års lag skall inge anmälan för registrering i stiftelse-
registret senast den 30 juni 1990. Till en sådan anmälan behöver inte fogas
bevis om sådant åtagande som avses i 1 kap. 2§ andra stycket eller 11 kap.
1 eller 3 eller 5 §.
Prop. 1993/94:9
Bilaga 2
263
Härigenom föreskrivs att 11 kap. 5§ brottsbalken skall ha följande ly-
delse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:9
Bilaga 2
11 kap.
Den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet åsidosätter bokförings-
skyldighet enligt bokföringslagen
(1976:125) genom att underlåta att
bokföra affärshändelser eller bevara
räkenskapsmaterial eller genom att
lämna oriktiga uppgifter i bokför-
ingen eller på annat sätt, döms, om
rörelsens förlopp, ekonomiska re-
sultat eller ställning till följd härav
inte kan i huvudsak bedömas med
ledning av bokföringen, för bokför-
ingsbrott till fängelse i högst två år
eller, om brottet är ringa, till böter.
Är brottet grovt, skall han dömas till
fängelse i lägst sex månader och
högst fyra år.
Den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet åsidosätter bokförings-
skyldighet enligt bokföringslagen
(1976:125) eller lagen (1989:000) om
stiftelser genom att underlåta att
bokföra affärshändelser eller bevara
räkenskapsmaterial eller genom att
lämna oriktiga uppgifter i bokför-
ingen eller på annat sätt, döms, om
rörelsens förlopp, ekonomiska re-
sultat eller ställning till följd härav
inte kan i huvudsak bedömas med
ledning av bokföringen, för bokför-
ingsbrott till fängelse i högst två år
eller, om brottet är ringa, till böter.
Är brottet grovt, skall han dömas till
fängelse i lägst sex månader och
högst fyra år.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990.
'Senaste lydelse 1986:43.
264
Härigenom föreskrivs att 27 § lagen (1915:218) om avtal och andra rätts-
handlingar på förmögenhetsrättens område skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:9
Bilaga 2
27 §
I fråga om återkallelse av pro-
kura, som blivit till handelsregistret
anmäld, skall vad i 13 och 19 §§ han-
delsregisterlagen (1974:157) är stad-
gat lända till efterrättelse. Har åter-
kallelsen blivit införd i handelsre-
gistret och kungjord i Post- och Inri-
kes Tidningar, är firmans inneha-
vare icke pliktig att jämväl på annat
sätt återkalla fullmakten.
I fråga om återkallelse av pro-
kura, som blivit till handelsregistret
eller stiftelseregistret anmäld, skall
vad i 13 och 19 §§ handelsregisterla-
gen (1974:157) eller i 10 kap. 8 och
10§§ lagen (1989:000) om stiftelser
är stadgat lända till efterrättelse.
Har återkallelsen blivit införd i han-
delsregistret eller i stiftelseregistret
och kungjord i Post- och Inrikes Tid-
ningar, är firmans innehavare icke
pliktig att jämväl på annat sätt åter-
kalla fullmakten.
Fullmakt att sluta avtal om köp, byte eller gåva av fast egendom skall vara
skriftlig. Har sådan fullmakt blivit, efter ty i 16 och 17 §§ sägs, återkallad
eller för kraftlös förklarad, vare fullmakten utan verkan.
Genom vad här ovan i detta kapitel stadgas därom, att rättshandling av
fullmäktigen i vissa fall icke är gällande mot fullmaktsgivaren, sker ej änd-
ring i vad 18 kap. 3§ handelsbalken innehåller angående verkan därav att
vad som genom sådan rättshandling åtkommits blivit använt till fullmaktsgi-
varens nytta.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990.
'Senaste lydelse 1977:672.
265
Härigenom föreskrivs att 5 § permutationslagen (1972:205) skall ha föl-
jande lydelse.
Prop. 1993/94:9
Bilaga 2
Nuvarande lydelse
Denna lag gäller ej sådan pen-
sions- eller personalstiftelse som av-
ses i lagen (1967:531) om tryggande
av pensionsutfästelse m.m.
Föreslagen lydelse
Denna lag gäller ej stiftelser som
omfattas av lagen (1989:000) om stif-
telser och ej heller sådan pensions-
eller personalstiftelse som avses i la-
gen (1967:531) om tryggande av
pensionsutfästelse m.m.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990.
2. Ärenden som är anhängiggjorda vid lagens ikraftträdande prövas enligt
äldre bestämmelser.
266
Härigenom föreskrivs att 2-4 och 9 §§ handelsregisterlagen (1974:157)
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:9
Bilaga 2
I handelsregister införes enskild
näringsidkare och handelsbolag
samt ideell förening eller stiftelse
som idkar näring.
Handelsbolag skall söka registre-
ring, innan bolaget börjar sin verk-
samhet. Detsamma gäller enskild
näringsidkare, ideell förening och
stiftelse som skulle ha varit bokför-
ingsskyldig enligt bokföringslagen
(1929:117), om denna gällt även ef-
ter utgången av år 1976.
Enkelt bolag får införas i handelsregister i den ordning som föreskrives för
handelsbolag. Vad i denna lag sägs om handelsbolag gäller även i fråga om
sålunda registrerat enkelt bolag.
I handelsregister införes enskild
näringsidkare och handelsbolag
samt ideell förening som idkar nä-
ring.
Handelsbolag skall söka registre-
ring, innan bolaget börjar sin verk-
samhet. Detsamma gäller enskild
näringsidkare och ideell förening
som skulle ha varit bokföringsskyl-
dig enligt bokföringslagen
(1929:117), om denna gällt även ef-
ter utgången av år 1976.
Enskild näringsidkare och handelsbolag registreras hos länsstyrelsen t det
län där verksamheten skall drivas. Skall verksamheten drivas inom flera län,
sker registrering hos länsstyrelsen i det län där huvudkontoret skall inrättas.
Ideell förening och stiftelse regi-
streras hos länsstyrelsen i det län där
föreningens eller stiftelsens styrelse
har sitt säte.
Ideell förening registreras hos
länsstyrelsen i det län där förening-
ens styrelse har sitt säte.
Utan hinder av vad som sägs i första eller andra stycket får näringsidkaren
registreras även i handelsregister för annat län där verksamheten är avsedd
att drivas.
4§
Handelsregister skall innehålla följande uppgifter om:
Enskild näringsidkare:
1. näringsidkarens firma,
2. näringsidkarens fullständiga namn, bostads- och postadress samt tele-
fon,
3. näringsverksamhetens art,
'Senaste lydelse 1976:128.
267
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4. den ort där huvudkontoret är inrättat samt kontorets postadress och te-
lefon.
Handelsbolag:
1. bolagets firma,
2. näringsverksamhetens art,
3. den ort där huvudkontoret är inrättat samt kontorets postadress och te-
lefon,
4. bolagsmännens fullständiga namn, bostads- och postadresser samt tele-
fon,
5. av vem och hur bolagets firma tecknas, när ej firman får tecknas av varje
bolagsman ensam,
6. om bolaget utgör kommanditbolag, vilken eller vilka av bolagsmännen
som är kommanditdelägare och beloppet av vaije sådan bolagsmans utfästa
insats.
Prop. 1993/94:9
Bilaga 2
Ideell förening och stiftelse:
1. den firma under vilken för-
eningen eller stiftelsen idkar näring,
2. föreningens eller stiftelsens
namn, om det ej sammanfaller med
firman,
3. näringsverksamhetens art,
4. den ort där föreningens eller
stiftelsens styrelse har sitt säte samt
föreningens eller stiftelsens post-
adress och telefon,
5. styrelseledamöternas och, där
suppleanter utsetts, deras fullstän-
diga namn, bostads- och postadres-
ser samt telefon,
6. av vem och hur föreningens el-
ler stiftelsens namn tecknas, om ej
namnet tecknas av styrelsen ensam.
Ideell förening:
1. den firma under vilken för-
eningen idkar näring,
2. föreningens namn, om det ej
sammanfaller med firman,
3. näringsverksamhetens art,
4. den ort där föreningens styrelse
har sitt säte samt föreningens post-
adress och telefon,
5. styrelseledamöternas och, där
suppleanter utsetts, deras fullstän-
diga namn, bostads- och postadres-
ser samt telefon,
6. av vem och hur föreningens
namn tecknas, om ej namnet teck-
nas av styrelsen ensam.
9§
Ansökan om registrering av handelsbolag göres av samtliga bolagsmän.
Ansökan om registrering av ideell Ansökan om registrering av ideell
förening eller stiftelse göres av styrel- förening göres av styrelsen,
sen.
Prokura registreras på ansökan av huvudmannen. Är huvudmannen han-
delsbolag, göres ansökan av samtliga bolagsmän.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990.
2. En stiftelse som vid ikraftträdandet är registrerad i ett handelsregister
skall avföras ur registret när den har införts i stiftelseregistret enligt lagen
(1989:000) om stiftelser.
268
Härigenom föreskrivs att 1 § prokuralagen (1974:158) skall ha följande ly-
delse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Har näringsidkare som registre-
rats i handelsregister åt annan givit
fullmakt, som uttryckligen förkla-
rats vara prokura (handelsfullmakt),
eller har han på annat sätt angivit
någon som sin prokurist, får denne i
allt som gäller huvudmannens nä-
ringsverksamhet handla på hans
vägnar och teckna hans firma. Pro-
kiuristen får dock ej utan särskilt be-
myndigande överlåta huvudman-
nens fasta egendom eller tomträtt el-
ler söka inteckning eller upplåta rät-
tighet däri.
Skriftlig prokura medför behörighet för prokuristen att företräda huvud-
mannen inför domstolar och andra myndigheter.
Om registrering av prokura finns Om registrering av prokura finns
bestämmelser i handelsregisterlagen bestämmelser i handelsregisterlagen
(1974:157). (1974:157) och lagen (1989:000) om
stiftelser.
1§
Har näringsidkare som registre-
rats i handelsregister eller stiftelsere-
gister åt annan givit fullmakt, som
uttryckligen förklarats vara prokura
(handelsfullmakt), eller har han på
annat sätt angivit någon som sin pro-
kurist, får denne i allt som gäller hu-
vudmannens näringsverksamhet
handla på hans vägnar och teckna
hans firma. Prokuristen får dock ej
utan särskilt bemyndigande överlåta
huvudmannens fasta egendom eller
tomträtt eller söka inteckning eller
upplåta rättighet däri.
Prop. 1993/94:9
Bilaga 2
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990.
269
Härigenom föreskrivs att 1 § bokföringslagen (1976:125) skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Näringsidkare är bokföringsskyl-
dig enligt denna lag. Detsamma gäl-
ler aktiebolag, handelsbolag och
ekonomisk förening, även om bola-
get eller föreningen ej utövar nä-
ringsverksamhet.
Den som är skyldig att för inkomst
av jordbruksfastighet föra räkenska-
per enligt jordbruksbokföringslagen
(1979:141) är ej bokföringsskyldig
för inkomsten enligt denna lag. Hyr
enskild person, dödsbo, stiftelse eller
ideell förening ut byggnad eller del
av byggnad föreligger bokförings-
plikt på grund därav endast om verk-
samheten är att anse som hotell- el-
ler pensionatsrörelse eller omfattar
mer än två lägenheter som regelmäs-
sigt uthyres och ej utgör del av egen
bostad.
Näringsidkare är bokföringsskyl-
dig enligt denna lag. Detsamma gäl-
ler aktiebolag, handelsbolag och
ekonomisk förening, även om bola-
get eller föreningen ej utövar nä-
ringsverksamhet. För stiftelser regle-
ras bokföringsskyldigheten i lagen
(1989:000) om stiftelser.
Den som är skyldig att för inkomst
av jordbruksfastighet föra räkenska-
per enligt jordbruksbokföringslagen
(1979:141) är ej bokföringsskyldig
för inkomsten enligt denna lag. Hyr
enskild person, dödsbo eller ideell
förening ut byggnad eller del av
byggnad föreligger bokföringsplikt
på grund därav endast om verksam-
heten är att anse som hotell- eller
pensionatsrörelse eller omfattar mer
än två lägenheter som regelmässigt
uthyres och ej utgör del av egen bo-
stad.
Prop. 1993/94:9
Bilaga 2
Staten, kommun,landstingskommun, kommunalförbund, församling och
kyrklig samfällighet är ej bokföringsskyldiga enligt denna lag.
Bestämmelserna i 11 och 13-21 §§ behöver ej tillämpas av enskild närings-
idkare i vars verksamhet den årliga bruttoomsättningssumman normalt un-
derstiger ett gränsbelopp som motsvarar 20 gånger det basbelopp enligt la-
gen (1962:281) om allmän försäkring som gäller under den sista månaden av
räkenskapsåret.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990.
'Senaste lydelse 1981:1198.
270
Efter remiss har yttrande över departementspromemorian (Ds JU 1987:14)
Stiftelser avgetts av Justitiekanslern, Hovrätten för Västra Sverige, Kam-
marrätten i Jönköping, Bokföringsnämnden, Kommerskollegium, Försva-
rets civilförvaltning, Bankinspektionen, Riksskatteverket, Samhällsveten-
skapliga fakulteten vid Göteborgs universitet, Juridiska fakulteten vid
Lunds universitet, Kammarkollegiet, Riksrevisionsverket, Länsstyrelsernas
organisationsnämnd, Länsstyrelsen i Stockholms län, Länsstyrelsen i Göte-
borgs och Bohus län, Länsstyrelsen i Malmöhus län, Länsstyrelsen i Öster-
götlands län, Riksdagens ombudsmän, Fideikommissnämnden, Statens kul-
turråd, Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer, Universitets-
och högskoleämbetet, Statens industriverk, Styrelsen för teknisk utveckling,
Domkapitlet i Lunds stift, f.d. justitierådet Henrik Hessler, Sveriges Indu-
striförbund, Sveriges advokatsamfund, Landsorganisationen i Sverige,
Tjänstemännens Centralorganisation, Centralorganisationen SACO/SR,
Svenska Arbetsgivareföreningen, Svenska kommunförbundet, Landstings-
förbundet, Stockholms kommun, Göteborgs kommun, Malmö kommun,
Haninge kommun, Göteborgs och Bohus läns landsting, Svenska kyrkans
församlings- och pastoratsförbund, Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag,
Svenska Bankföreningen, Svenska Sparbanksföreningen, Sveriges före-
ningsbankers förbund, Föreningen Auktoriserade revisorer FAR, Svenska
Revisorsamfundet SRS, Lantbrukarnas riksförbund, Riddarhusdirektionen,
Institutet för vidareutbildning av jurister och samhällsvetare, Svenska kyr-
kans stiftelse för rikskyrklig verksamhet, Knut och Alice Wallenbergs stif-
telse, Nobelstiftelsen, Axel och Margaret Ax:son Johnsons stiftelse för all-
männyttiga ändamål, Ragnar Söderbergs stiftelse, Maud och Birger Gus-
tavssons stiftelse 1 och 2, Stiftelsen Riksutställningar, Stiftelsen Västerbot-
tens museum, Länsmuseernas samarbetsråd, Samhall, Stiftelsen för insam-
lingskontroll, Stiftelsen Skogssällskapet, Stiftelsen Trygghetsfonden SAF-
LO, Stiftelsen Tjänstemännens Trygghetsfond och Stockholms Sjukhem.
Yttranden har dessutom inkommit från Ragnar Söderbergs stiftelse, Lin-
néa och Josef Carlssons Stiftelse, Stockholms handelskammare, Svenska Lä-
karesällskapet, Skånes handelskammare, Kungl. Patriotiska Sällskapet,
Kollektivforskningsinstitutens samarbetsorgan, Crafoordska stiftelsen, Bei-
jerstiftelsen, Anders Walls Stiftelser, Apotekarsocieteten, Kungl. Veten-
skapsakademien, Gunnar Videgård, Antroposofiska Sällskapet och Teatrar-
nas Riksförbund.
Riksskatteverket har överlämnat yttranden av Länsskattemyndigheten i
Malmöhus län, Stockholms län, Jönköpings län och Södermanlands län samt
av Kronofogdemyndigheten i Uppsala, Vänersborg, Halmstad och Luleå.
Universitets- och högskoleämbetet har överlämnat yttranden av Rektors-
ämbetet vid Stockholms universitet, Juridiska fakultetsnämnden vid Stock-
holms universitet, rektorsämbetet vid Uppsala universitet, Juridiska fakul-
tetsstyrelsen vid Uppsala universitet, Rektorsämbetet vid universitetet i Lin-
köping, Rektorsämbetet vid Lunds universitet samt Chalmers tekniska hög-
skola.
Stiftelsen Västerbottens museum har överlämnat yttranden av Umeå
kommun och Västerbottens läns landsting.
Prop. 1993/94:9
Bilaga 3
271
Härigenom föreskrivs följande.
1 kap. Inledande bestämmelser
1 § En stiftelse bildas genom att egendom enligt förordnande av en eller flera
stiftare avskiljs för att varaktigt förvaltas som en självständig förmögenhet
för ett bestämt ändamål.
Stiftelsens egendom skall anses vara avskild när den har tagits om hand av
någon som har åtagit sig att förvalta den i enlighet med stiftelseförordnan-
det.
2 § Ett stiftelseförordnande skall vara skriftligt och undertecknat av stiftaren
eller stiftarna.
Ett giltigt testamentariskt förordnande skall godtas som ett stiftelseförord-
nande enligt denna lag utan hinder av bestämmelsen i första stycket.
3 § En stiftelse kan förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter samt föra
talan inför domstolar och andra myndigheter.
För en stiftelses förpliktelser svarar endast stiftelsens tillgångar.
4 § Om en stiftelse äger så många aktier eller andelar i en svensk eller ut-
ländsk juridisk person att den har mer än hälften av rösterna för samtliga
aktier eller andelar, är stiftelsen moderstiftelse och den andra juridiska per-
sonen dotterföretag. Äger ett dotterföretag eller äger en moderstiftelse och
ett eller flera dotterföretag tillsammans eller äger flera dotterföretag tillsam-
mans så många aktier eller andelar i en juridisk person som nyss har sagts,
är även den sistnämnda juridiska personen dotterföretag till moderstiftelsen.
Om en stiftelse i annat fall på grund av aktie- eller andelsinnehav eller av-
tal ensam har ett bestämmande inflytande över en juridisk person och en
betydande andel i resultatet av dess verksamhet, är stiftelsen moderstiftelse
och den juridiska personen dotterföretag.
Moderstiftelse och dotterföretag utgör tillsammans en koncern.
5 § En stiftelse skall ha ett namn. Namnet skall innehålla ordet stiftelse.
Endast stiftelser får i sitt namn använda ordet stiftelse eller en förkortning
därav, om inte annat följer av denna eller annan lag.
Bestämmelser om stiftelses firma finns i 8 kap.
6 § Bestämmelserna i 1 kap. 4 § och 5 § första stycket och 2-10 kap. gäller
inte i fråga om
1. kyrkostiftelser, och
2. stiftelser vilkas tillgångar enligt stiftelseförordnandet får användas en-
dast till förmån för bestämda fysiska personer.
7 § I 9 kap. finns bestämmelser om att stiftelser står under tillsyn av en till-
synsmyndighet. 110 kap. finns bestämmelser om att vissa stiftelser skall vara
registrerade i ett stiftelseregister.
Ill kap. denna lag och i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfäs-
telse m.m. finns bestämmelser om särskilda former av stiftelser.
Prop. 1993/94:9
Bilaga 4
272
2 kap. Förvaltning
Allmänt om förvaltningen
1 § Föreskrifterna i stiftelseförordnandet skall följas vid förvaltningen av stif-
telsens angelägenheter. Om föreskrifterna strider mot någon bestämmelse i
denna lag eller annan författning, tillämpas dock i stället den bestämmelsen.
2 § Om ett åtagande att förvalta stiftelsens egendom i enlighet med stiftelse-
förordnandet görs av en eller flera fysiska personer, föreligger egen förvalt-
ning. Görs ett sådant åtagande av en juridisk person, föreligger anknuten
förvaltning.
Den eller de fysiska personer som har åtagit sig att förvalta stiftelsens
egendom i enlighet med stiftelseförordnandet bildar styrelse för stiftelsen.
Den juridiska person som har åtagit sig att förvalta stiftelsens egendom är
förvaltare för stiftelsen. Om staten har lämnat ett sådant åtagande, är det i
stället den myndighet som har lämnat åtagandet för statens räkning som är
förvaltare.
3 § Styrelsen eller förvaltaren svarar för att föreskrifterna i stiftelseförord-
nandet följs.
Första stycket gäller inte om föreskriften
1. innebär att någon annan än styrelsen skall entlediga eller utse ledamöter
eller ordförande i styrelsen,
2. innebär att någon annan än styrelsen eller förvaltaren skall bestämma
arvode åt styrelsen eller förvaltaren eller stiftelsens revisor,
3. innebär att stiftelsens revisor skall utses eller entledigas av någon annan
än styrelsen eller förvaltaren, eller
4. rör innehållet i revisorns uppdrag.
4 § Om det inte följer av stiftelseförordnandet hur stiftelsens förmögenhet
skall vara placerad, svarar styrelsen eller förvaltaren för att förmögenheten
är placerad på ett godtagbart sätt.
5 § En stiftelse får placera sin förmögenhet gemensamt med andra stiftelser,
om det inte följer av stiftelseförordnandet att förmögenheten skall vara pla-
cerad på ett sätt som hindrar det.
6 § En stiftelse får inte lämna penninglån till eller ställa säkerhet för
1. stiftaren eller förvaltaren,
2. en företrädare för stiftelsen eller för förvaltaren eller, om stiftelsen för-
valtas av ett handelsbolag, en bolagsman i bolaget,
3. en andelsägare i eller företrädare för ett dotterföretag till stiftelsen eller
förvaltaren,
4. den som är gift med eller är syskon eller släkting i rätt upp- eller nedsti-
gande led till en person som avses i 1-3,
5. den som är besvågrad med en person som avses i 1-3 i rätt upp- eller
nedstigande led eller så att den ene är eller har varit gift med den andres
syskon, eller
6. en juridisk person över vars verksamhet någon som nämnts ovan har ett
bestämmande inflytande.
Vad som sägs i första stycket 4 och 5 skall även avse den som på grund av
samboförhållande på liknande sätt är närstående till en person som avses i
första stycket 1-3.
Första stycket 2-5 och andra stycket gäller inte om stiftelsen skall främja
sitt syfte genom att meddela penninglån till eller ställa säkerhet för någon
som omfattas av dessa bestämmelser. Bestämmelsen i första stycket 6 gäller
inte om gäldenären är ett dotterföretag till stiftelsen.
Prop. 1993/94:9
Bilaga 4
273
18 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 9
7 § Styrelsen eller förvaltaren skall besluta om stiftelsens namn, om stiftelse-
förordnandet inte innehåller någon föreskrift om namn för stiftelsen.
Vad som sägs i denna lag om föreskrifter i ett stiftelseförordnande gäller
också beslut som fattats enligt första stycket.
8 § Styrelsen eller förvaltaren svarar för att stiftelsen fullgör sin bokförings-
skyldighet m.m. enligt 3 kap.
Styrelsen eller förvaltaren svarar för att stiftelseförordnandet och övriga
handlingar avseende stiftelsen förvaras på ett ordnat och betryggande sätt.
Egen förvaltning
9 § Styrelsen har rätt att entlediga ledamöter och att utse nya ledamöter, om
inte annat följer av stiftelseförordnandet.
Ett uppdrag som ledamot i en styrelse med två eller flera ledamöter upp-
hör, om ledamoten anmäler det hos den som har utsett honom eller, om
denne inte kan nås, hos styrelsen.
Ett uppdrag som ledamot i en styrelse med endast en ledamot upphör, om
ledamoten anmäler det hos tillsynsmyndigheten och, om det är möjligt, hos
den som har utsett honom.
10 § Stiftaren eller stiftarna kan inte ensamma vara styrelse för stiftelsen.
Den som är underårig eller försatt i konkurs eller som har förvaltare enligt
11 kap. 7 § föräldrabalken kan inte vara styrelseledamot.
11 § Inom styrelsen skall en ledamot vara ordförande. Ordföranden skall väl-
jas av styrelsen, om inte annat följer av stiftelseförordnandet. Vid lika röste-
tal avgörs valet genom lottning.
Ordföranden skall se till att sammanträden hålls när det behövs. Styrelsen
skall sammankallas om en styrelseledamot begär det.
12 § Styrelsen är beslutför, om mer än hälften av hela antalet styrelseleda-
möter är närvarande eller det högre antal som föreskrivs i stiftelseförordnan-
det. Om inte stiftelseförordnandet föreskriver en särskild röstmajoritet, gäl-
ler som styrelsens beslut den mening som mer än hälften av de närvarande
röstar för eller, vid lika röstetal, den mening som ordföranden biträder.
13 § Vid styrelsens sammanträden skall det föras protokoll.
14 § En styrelseledamot får inte handlägga frågor som rör avtal mellan ho-
nom och stiftelsen. Han får inte heller handlägga frågor om avtal mellan stif-
telsen och tredje man, om han i frågan har ett väsentligt intresse som kan
vara stridande mot stiftelsens. Med avtal jämställs rättegång eller annan ta-
lan.
Är styrelsen enligt första stycket förhindrad att företräda stiftelsen, får till-
synsmyndigheten på styrelsens begäran förordna en god man att företräda
stiftelsen i styrelsens ställe.
15 § En styrelseledamot har rätt till skäligt arvode i efterskott för kalenderår.
Beslut om arvode får fattas av styrelsen.
Första stycket gäller endast om inte annat har föreskrivits i stiftelseförord-
nandet.
16 § Styrelsen företräder stiftelsen och tecknar dess namn och firma.
Styrelsen för en stiftelse som är registrerad i stiftelseregistret kan bemyn-
diga någon annan att företräda stiftelsen och teckna dess namn och firma.
Styrelsen kan när som helst återkalla ett sådant bemyndigande. Bestämmel-
serna i 14 § gäller i fråga om den som har fått ett sådant bemyndigande även
om han inte är styrelseledamot.
Prop. 1993/94:9
Bilaga 4
274
Den som är underårig eller i konkurs eller som har förvaltare enligt 11
kap. 7 § föräldrabalken får inte bemyndigas att företräda stiftelsen.
En stiftelse som har försatts i konkurs företräds som konkursgäldenär av
den styrelse som finns vid konkursens början. Bestämmelserna i 9§ gäller
dock under konkursen.
17 § Har styrelsen eller annan ställföreträdare överskridit sin befogenhet när
den företog en rättshandling för stiftelsen, gäller inte rättshandlingen mot
stiftelsen, om den mot vilken rättshandlingen företogs insåg eller borde ha
insett att befogenheten överskreds.
Anknuten förvaltning
18 § Ett uppdrag som förvaltare upphör, om förvaltaren begär det hos till-
synsmyndigheten och hos den som har utsett honom, om denne kan nås.
Stiftaren får inte vara förvaltare. Den som är försatt i konkurs får inte hel-
ler vara förvaltare.
19 § Över de beslut som förvaltaren fattar rörande stiftelsen skall det föras
protokoll.
20 § Förvaltaren får inte handlägga frågor som rör avtal mellan honom och
stiftelsen. Förvaltaren får inte heller handlägga frågor om avtal mellan stif-
telsen och tredje man, om förvaltaren i frågan har ett väsentligt intresse som
kan vara stridande mot stiftelsens. Med avtal jämställs rättegång eller annan
talan.
Första stycket tillämpas också på företrädare för förvaltaren.
Är förvaltaren enligt första stycket förhindrad att företräda stiftelsen, får
tillsynsmyndigheten på förvaltarens begäran förordna en god man att före-
träda stiftelsen i förvaltarens ställe.
21 § Förvaltaren har rätt till skäligt arvode i efterskott för kalenderår. Beslut
om arvode får fattas av förvaltaren.
Första stycket gäller endast om inte annat har föreskrivits i stiftelseförord-
nandet.
22 § Förvaltaren företräder stiftelsen och tecknar dess namn och firma.
Förvaltaren för en stiftelse som är registrerad i stiftelseregistret kan be-
myndiga någon annan att företräda stiftelsen och teckna dess namn och
firma. Förvaltaren kan när som helst återkalla ett sådant bemyndigande.
Den som är underårig eller i konkurs eller som har förvaltare enligt 11
kap. 7 § föräldrabalken får inte bemyndigas att företräda stiftelsen.
En stiftelse som har försatts i konkurs företräds som konkursgäldenär av
den förvaltare som finns vid konkursens början. Bestämmelserna i 18 § gäl-
ler dock under konkursen.
23 § Har förvaltaren eller annan företrädare för stiftelsen överskridit sin be-
fogenhet när han företog en rättshandling för stiftelsen, gäller inte rättshand-
lingen mot stiftelsen, om den mot vilken rättshandlingen företogs insåg eller
borde ha insett att befogenheten överskreds.
3 kap. Bokföring och årsredovisning m.m.
Bokföring
1 § Stiftelser som är bokföringsskyldiga enligt denna lag skall fullgöra denna
skyldighet enligt vad som föreskrivs i bokföringslagen (1976:125).
Prop. 1993/94:9
Bilaga 4
275
2 § En stiftelse som utövar näringsverksamhet eller är moderstiftelse är bok-
föringsskyldig.
Om en stiftelse hyr ut en byggnad eller del av en byggnad, är den dock
bokföringsskyldig på grund därav endast om verksamheten är att anse som
hotell- eller pensionatrörelse eller omfattar mer än två lägenheter som regel-
mässigt hyrs ut.
En stiftelse som helt eller delvis har bildats av staten, en kommun, ett
landsting eller en kyrklig kommun är alltid bokföringsskyldig.
3 § Utöver vad som följer av 2 § är en stiftelse bokföringsskyldig
1. från tidpunkten för dess bildande, om värdet av tillgångarna då översti-
ger ett gränsbelopp som motsvarar tio gånger det gällande basbeloppet en-
ligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, eller
2. från och med räkenskapsåret efter det vid vars utgång värdet av stiftel-
sens tillgångar översteg det gränsbelopp som anges i punkt 1.
En stiftelse kan av tillsynsmyndigheten undantas från bokföringsskyldig-
het enligt första stycket, om stiftelsens tillgångar vid utgången av de tre se-
naste räkenskapsåren har varit lägre än det i första stycket angivna gränsbe-
loppet.
Om en stiftelse har sin förmögenhet gemensamt placerad med en annan
stiftelses förmögenhet, får stiftelsen beträffande den gemensamt placerade
förmögenheten ha en med den andra stiftelsen gemensam grundbokföring.
4 § En stiftelse som är bokföringsskyldig enligt 3 § kan av tillsynsmyndighe-
ten undantas från denna skyldighet för en viss tid, om stiftelsen skall främja
sitt syfte enbart genom att utge kontanta bidrag och den har sin förmögenhet
huvudsakligen placerad i sådana obligationer som avses i 15 kap. 4§ tredje
stycket föräldrabalken eller i fordran hos Riksbanken eller Riksgäldskonto-
ret eller i fordran som svensk bank, postgirot eller försäkringsbolag med
svensk koncession svarar för.
Beslut om undantag enligt första stycket meddelas efter ansökan av stiftel-
sen för högst fem räkenskapsår i följd.
Räkenskaper
5 § Stiftelser som inte är bokföringsskyldiga enligt denna lag skall fortlö-
pande föra räkenskaper över tillgångar och skulder samt över belopp som
har influtit till eller utbetalats av stiftelsen. Det skall finnas verifikationer för
in- och utbetalningar. Om stiftelsen har sin förmögenhet gemensamt place-
rad med en annan stiftelses förmögenhet, tillämpas bestämmelsen i 3 § tredje
stycket.
Räkenskaperna skall avslutas med en sammanställning för varje räken-
skapsår. Av sammanställningen skall även framgå värdet av stiftelsens till-
gångar vid räkenskapsårets slut.
Räkenskapsmaterialet skall bevaras i ordnat skick och på betryggande sätt
inom landet under minst tio år från utgången av det räkenskapsår som räken-
skapsmaterialet avser.
Räkenskapsåret för en sådan stiftelse som avses i första stycket skall om-
fatta ett kalenderår. Stiftelsens första räkenskapsår skall avkortas om det be-
hövs för att nästföljande räkenskapsår skall omfatta ett kalenderår.
Värdet av stiftelsens tillgångar
6 § Vid bestämmandet av det värde av stiftelsens tillgångar som avses i 3 och
5 §§ skall fastigheter eller byggnader som är lös egendom tas upp till gällande
Prop. 1993/94:9
Bilaga 4
276
taxeringsvärde om sådant värde finns. I annat fall skall fastigheter eller bygg-
nader liksom tillgångar av annat slag tas upp till ett värde som svarar mot vad
tillgången kan anses betinga vid en försäljning under normala förhållanden.
Årsredovisning m.m.
7 § En stiftelse som är bokföringsskyldig enligt denna lag skall upprätta års-
redovisning. Om stiftelsen vid räkenskapsårets utgång är moderstiftelse och
antalet anställda hos koncernen under räkenskapsåret i medeltal har varit
minst tio, skall stiftelsen även upprätta koncernredovisning.
Bestämmelsen i första stycket första meningen gäller inte i fråga om en
stiftelse som får använda sina tillgångar till förmån för endast medlemmar
av en viss eller vissa släkter och som är bokföringsskyldig enligt 3 §.
Årsredovisningen består av den resultaträkning och den balansräkning
som har tagits in i årsbokslutet samt av en förvaltningsberättelse med uppgift
om hur stiftelsens ändamål har främjats under räkenskapsåret.
8 § En stiftelse som har utövat näringsverksamhet under räkenskapsåret eller
som är moderstiftelse vid räkenskapsårets utgång skall vid upprättandet av
årsredovisningen tillämpa 2 kap. 6-8 §§ lagen (1980:1103) om årsredovisning
m.m. i vissa företag. Om det finns synnerliga skäl får tillsynsmyndigheten
medge att bruttoomsättningssumman inte anges i årsredovisningens resultat-
räkning.
En stiftelse som skall upprätta koncernredovisning skall vid upprättandet
av årsredovisningen tillämpa även 3 kap. 2 § andra stycket, 3-5 §§ samt 8 §
andra meningen lagen (1980:1103) om årsredovisning m.m. i vissa företag
och vid upprättandet av koncernredovisningen 3 kap. 7§ samt 9§ första
stycket samma lag. Ett dotterföretag till stiftelsen skall vid upprättandet av
sin årsredovisning tillämpa 3 kap. 2 § andra stycket samt 8 § nämnda lag.
9 § Årsredovisningen skall skrivas under av samtliga styrelseledamöter eller,
i fråga om stiftelser med anknuten förvaltning, av förvaltaren eller, om ett
handelsbolag är stiftelsens förvaltare, av samtliga de handelsbolagsmän som
företräder bolaget.
Har en avvikande mening beträffande årsredovisningen antecknats till sty-
relsens eller förvaltarens protokoll, skall den avvikande meningen fogas till
redovisningen.
10 §En stiftelse som är skyldig att upprätta årsredovisning enligt denna lag
skall avlämna årsredovisningen till revisorn senast fyra månader efter räken-
skapsårets utgång. Om stiftelsen är skyldig att upprätta koncernredovisning
enligt denna lag, gäller vad nu sagts även i fråga om koncernredovisningen.
En stiftelse som inte är årsredovisningsskyldig enligt denna lag skall av-
lämna årsbokslutet eller sammanställningen över räkenskaperna till revisorn
senast fyra månader efter räkenskapsårets utgång.
11 §En stiftelse som är skyldig att upprätta årsredovisning enligt denna lag
skall senast sex månader efter räkenskapsårets utgång sända en kopia av re-
visionsberättelsen och av den av revisorn påtecknade årsredovisningen till
tillsynsmyndigheten. Om stiftelsen är skyldig att upprätta koncernredovis-
ning enligt denna lag, gäller vad nu sagts även i fråga om koncernrevisionsbe-
rättelsen och den av revisorn påtecknade koncernredovisningen.
12 § Bestämmelsen i 11 § första meningen gäller inte i fråga om sådana stiftel-
ser som avses i 9 kap. 10 § första stycket. En sådan stiftelse skall senast sex
månader efter räkenskapsårets utgång hålla en kopia av revisionsberättelsen
och av den av revisorn påtecknade årsredovisningen tillgänglig för var och
Prop. 1993/94:9
Bilaga 4
277
en som vill ta del av den. Är stiftelsen skyldig att upprätta koncernredovis-
ning, gäller vad nu sagts även i fråga om koncernrevisionsberättelsen och
den av revisorn påtecknade koncernredovisningen, om stiftelsen är sådan
som avses i 9 kap. 10 § första stycket 1 eller 2.
4 kap. Revision
1 § En stiftelse skall ha minst en revisor.
Om inte annat föreskrivs i stiftelseförordnandet, utses och entledigas revi-
sorn i en stiftelse med egen förvaltning av styrelsen.
Om inte annat föreskrivs i stiftelselseförordnandet, utses och entledigas
revisorn i en stiftelse med anknuten förvaltning av
1. förvaltarens högsta beslutande organ,
2. styrelsen om det finns en styrelse och annars av myndighetens chef, om
förvaltaren är en statlig myndighet, eller
3. samtliga bolagsmän i förening, om förvaltaren är ett handelsbolag.
2 § Om inte annat föreskrivs i stiftelseförordnandet, får en stiftelse ha en el-
ler flera revisorssuppleanter. Bestämmelserna i detta kapitel om revisorer
tillämpas också på revisorssuppleanterna.
3 § Den som är underårig, i konkurs eller underkastad näringsförbud eller
som har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken får inte vara revisor.
En revisor skall ha den insikt i och erfarenhet av redovisning och ekono-
miska förhållanden som med hänsyn till stiftelsens ändamål samt arten och
värdet av stiftelsens tillgångar fordras för uppdragets fullgörande.
Till revisor kan även ett auktoriserat eller godkänt revisionsbolag utses.
Vid tillämpningen av bestämmelserna i detta kapitel likställs ett auktoriserat
revisionsbolag med auktoriserad revisor och ett godkänt revisionsbolag med
godkänd revisor. Ett bolag som utses till revisor skall till den stiftelse som
revisionen avser anmäla vem som är huvudansvarig för revisionen. Den hu-
vudansvarige skall i ett auktoriserat revisionsbolag vara auktoriserad revisor
och i ett godkänt revisionsbolag vara auktoriserad eller godkänd revisor. Be-
stämmelserna i 6 § tillämpas på den huvudansvarige.
Till revisor i dotterföretag bör minst en av moderstiftelsens revisorer ut-
ses, om det kan ske.
4 § Minst en revisor skall vara auktoriserad eller godkänd revisor, om stiftel-
sen är bokföringsskyldig och skyldig att upprätta årsredovisning enligt denna
lag.
Stiftelsen skall ha auktoriserad revisor om stiftelsens tillgångar eller, om
stiftelsen är moderstiftelse, koncernens tillgångar, värderade med tillämp-
ning av 3 kap. 6 §, vid utgången av de två senaste räkenskapsåren haft ett
värde överstigande ett gränsbelopp som motsvarar 1000 gånger det basbe-
lopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring som gällde vid utgången
av respektive räkenskapsår. Minst en revisor skall vara auktoriserad också
om stiftelsen eller koncernen under vart och ett av de två senaste räken-
skapsåren i medeltal haft mer än 200 anställda.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan i fall som
avses i andra stycket besluta att en viss godkänd revisor får utses i stället för
en auktoriserad revisor. Sådana beslut är giltiga i högst fem år.
5 § I fråga om andra stiftelser än som avses i 4 § första stycket får tillsynsmyn-
digheten, om det är påkallat av särskilda omständigheter, besluta att minst
en revisor skall vara auktoriserad eller godkänd revisor.
Prop. 1993/94:9
Bilaga 4
6 § Den kan inte vara revisor som
278
1. är stiftelsens stiftare eller förvaltare,
2. är företrädare för stiftelsen eller för förvaltaren eller, om ett handelsbo-
lag är förvaltare, är bolagsman i bolaget,
3. är andelsägare i eller företrädare för ett dotterföretag till stiftelsen eller
förvaltaren,
4. biträder vid förande av stiftelsens räkenskaper eller vid stiftelsens för-
mögenhetsförvaltning eller stiftelsens kontroll däröver,
5. är anställd hos eller på annat sätt intar en underordnad eller beroende
ställning till stiftelsen eller förvaltaren eller någon som avses i 1-4,
6. är verksam i samma företag som den som yrkesmässigt biträder stiftel-
sen vid grundbokföringen eller förandet av räkenskaper avseende in- och ut-
betalningar eller vid stiftelsens förmögenhetsförvaltning eller stiftelsens kon-
troll däröver,
7. är gift eller sambo med eller är syskon eller släkting i rätt upp- eller ned-
stigande led till en person som avses i 1-4 eller är besvågrad med en sådan
person i rätt upp- eller nedstigande led eller så att den ene är gift med den
andres syskon, eller
8. står i låneskuld till stiftelsen eller förvaltaren eller till ett dotterföretag
till stiftelsen eller till förvaltaren eller har förpliktelser för vilka stiftelsen,
förvaltaren eller dotterföretag till stiftelsen eller förvaltaren har ställt säker-
het.
I ett dotterföretag kan inte den vara revisor som enligt första stycket inte
är behörig att vara revisor i moderstiftelsen.
En revisor får vid revisionen inte anlita någon som enligt första och andra
styckena inte är behörig att vara revisor. Har moderstiftelsen eller dotter-
företaget någon anställd i sin tjänst med uppgift att uteslutande eller huvud-
sakligen ha hand om stiftelsens eller dotterföretagets eller bådas interna re-
vision, får revisorn dock anlita en sådan anställd i den utsträckning som det
är förenligt med god revisionssed.
7 § En revisor utses för bestämd tid eller tills vidare.
Ett uppdrag att tills vidare vara revisor upphör när ny revisor har utsetts.
Ett uppdrag som revisor för bestämd tid upphör i förtid, om revisorn an-
mäler det hos den som har utsett honom eller om han entledigas av någon
som enligt 1 § andra stycket har rätt att göra det.
En revisor vars uppdrag upphör i förtid skall genast anmäla detta till till-
synsmyndigheten, om uppdraget har gällt en stiftelse som är bokföringsskyl-
dig och skyldig att upprätta årsredovisning enligt denna lag. Revisorn skall
i anmälan lämna en redogörelse för iakttagelserna vid den granskning som
han har utfört under den del av löpande räkenskapsår som hans uppdrag har
omfattat. För anmälan gäller i tillämpliga delar vad som föreskrivs i 11 §
tredje och fjärde styckena om revisionsberättelse. Kopia av anmälan skall
överlämnas till stiftelsens styrelse eller förvaltare.
Bestämmelsen i fjärde stycket tillämpas inte om uppdraget har gällt en så-
dan stiftelse som avses i 9 kap. 10 § första stycket.
8 § Tillsynsmyndigheten kan förordna revisor för en stiftelse, om
1. någon revisor inte är utsedd,
2. någon auktoriserad eller godkänd revisor inte är utsedd enligt 4 eller
5§,
3. en revisor är obehörig enligt 3 § första stycket eller 6 §, eller
4. en föreskrift i stiftelseförordnandet om antalet revisorer eller om revi-
sors behörighet har åsidosatts.
I fall som avses i första stycket 1-4 är styrelsen eller förvaltaren skyldig att
göra anmälan till tillsynsmyndigheten, om inte rättelse utan dröjsmål sker
genom den som utser revisor.
Prop. 1993/94:9
Bilaga 4
279
Förordnande enligt första stycket skall meddelas efter det att stiftelsen har
hörts och avse tid till dess att annan revisor har blivit utsedd. Vid förord-
nande på grund av att en revisor är obehörig enligt första stycket 2-4 skall
tillsynsmyndigheten entlediga den obehörige revisorn.
9 § Revisorerna skall i den omfattning som följer av god revisionssed granska
stiftelsens räkenskaper och årsredovisning, årsbokslut eller sammanställning
enligt 3 kap. 5 § andra stycket samt styrelsens eller förvaltarens förvaltning.
Om stiftelsen är en moderstiftelse som skall upprätta koncernredovisning,
skall revisorerna även granska koncernredovisningen och koncernföreta-
gens inbördes förhållanden i övrigt.
10 § Styrelsen eller förvaltaren skall ge revisorerna tillfälle att verkställa
granskningen i den omfattning som denne finner behövligt samt lämna de
upplysningar och det biträde som revisorerna begär. Samma skyldighet har
företagsledningen och revisorerna i ett dotterföretag gentemot en revisor i
moderstiftelsen.
11 § Revisorerna skall avge en revisionsberättelse för vaije räkenskapsår.
I fråga om stiftelser som är bokföringsskyldiga och skyldiga att upprätta
årsredovisning enligt denna lag skall revisionsberättelsen innehålla ett utta-
lande om huruvida årsredovisningen har gjorts upp enligt denna lag. Inne-
håller inte årsredovisningen sådana upplysningar som skall lämnas enligt 3
kap. 7 § tredje stycket eller 8 §, skall detta anges och behövliga upplysningar
lämnas i revisionsberättelsen, om det kan ske.
I revisionsberättelsen skall det också anmärkas om revisorerna vid sin
granskning har funnit att
1. stiftelsens tillgångar har använts i strid mot stiftelsens ändamål eller att
dess förmögenhet är placerad i strid mot stiftelseförordnandet eller mot 2
kap. 4 eller 6§,
2. någon annan åtgärd eller försummelse innebär att föreskrifterna i stif-
telseförordnandet eller bestämmelserna i denna lag eller annan författning
inte har iakttagits, eller
3. vad som enligt 1 eller 2 ligger en styrelseledamot eller förvaltaren till
last eller annan åtgärd eller försummelse kan föranleda ersättningsskyldig-
het enligt 5 kap. 1 § första meningen eller entledigande enligt 5 kap. 4§.
Har stiftelsen utövat näringsverksamhet under räkenskapsåret, skall revi-
sionsberättelsen upprättas även med iakttagande av 4 kap. 10 § fjärde
stycket lagen (1980:1103) om årsredovisning m.m. i vissa företag.
I en moderstiftelse skall revisorerna avge en särskild revisionsberättelse
beträffande koncernen. Härvid skall andra stycket och tredje stycket 2 och
3 tillämpas.
12 § Sedan revisorerna i en stiftelse som är skyldig att upprätta årsredovis-
ning enligt denna lag har slutfört granskningen, skall de skriva en hänvisning
till revisionsberättelsen på årsredovisningen och, i en moderstiftelse, på kon-
cernredovisningen. Finner revisorerna att balansräkningen eller resultaträk-
ningen är oriktig, skall de därvid anteckna även detta. I en moderstiftelse
gäller detsamma i fråga om koncernbalansräkningen och koncernresultat-
räkningen.
13 § Revisorerna skall överlämna revisions- och koncernrevisionsberättel-
sen samt den av dem påtecknade års- och koncernredovisningen eller sam-
manställningen till styrelsen eller förvaltaren senast fem och en halv måna-
der efter utgången av stiftelsens räkenskapsår.
14 § Erinringar som revisorerna framställer till styrelsen eller förvaltaren och
Prop. 1993/94:9
Bilaga 4
280
som inte har tagits in i revisionsberättelsen skall de anteckna i protokoll eller
någon annan handling. Handlingen skall överlämnas till styrelsen eller för-
valtaren.
15 § Revisorerna får inte lämna upplysningar till utomstående om sådana
stiftelsens angelägenheter som de har fått kännedom om vid fullgörandet av
sitt uppdrag, om det kan vara till nackdel för stiftelsen.
Revisorerna är skyldiga att
1. till medrevisor, ny revisor, tillsynsmyndigheten och, om stiftelsen har
försatts i konkurs, konkursförvaltaren lämna behövliga upplysningar om
stiftelsens angelägenheter, samt
2. på begäran lämna upplysningar om stiftelsens angelägenheter till under-
sökningsledaren under förundersökning i brottmål.
Bestämmelsen i första stycket 1 om upplysningsskyldighet till tillsynsmyn-
digheten gäller inte när det är fråga om sådan stiftelse som avses i 9 kap. 10 §
första stycket.
16 § Revisorerna har rätt att av stiftelsen få skäligt arvode för sitt uppdrag.
5 kap. Skadestånd m.m.
1 § Om en styrelseledamot eller förvaltaren uppsåtligen eller av oaktsamhet
orsakar skada för stiftelsen då han fullgör sitt uppdrag, skall han ersätta ska-
dan. Detsamma gäller när skadan tillfogas någon annan genom åsidosät-
tande av föreskrifterna i stiftelseförordnandet eller denna lag.
2 §En revisor är ersättningsskyldig enligt de grunder som anges i 1§. Han
ansvarar även för skada som uppsåtligen eller av oaktsamhet orsakas av hans
medhjälpare.
Om ett revisionsbolag är revisor, är det bolaget och den som är huvudan-
svarig för revisionen som är ersättningsskyldiga.
3 §Om någon är ersättningsskyldig enligt 1 eller 2 §, kan skadeståndet jäm-
kas efter vad som är skäligt med hänsyn till handlingens beskaffenhet, ska-
dans storlek och omständigheterna i övrigt.
Skall flera ersätta samma skada, svarar de solidariskt för skadeståndet i
den mån inte skadeståndsskyldigheten har jämkats för någon av dem enligt
första stycket. Vad någon har utgett i skadestånd får krävas tillbaka från de
andra efter vad som är skäligt med hänsyn till omständigheterna.
4 § Om en styrelseledamot eller förvaltaren missköter sitt uppdrag, kan han
entledigas av domstol för den tid som omständigheterna påkallar.
5 § Talan om skadestånd till stiftelsen enligt 1 eller 2 § eller talan om entledi-
gande enligt 4 § kan väckas, förutom av styrelsen eller förvaltaren, av
1. stiftaren eller, om stiftaren är avliden, dennes efterlevande make eller
sambo, arvinge, arvinges avkomling, universell testamentstagare, boutred-
ningsman eller testamentsexekutör i dödsboet efter stiftaren,
2. en styrelseledamot,
3. den som enligt stiftelsens ändamål kan komma att njuta förmån av stif-
telsen,
4. den som genom stiftelseförordnandet har getts rätt att föra sådan talan,
samt
5. tillsynsmyndigheten.
Talan om skadestånd till stiftelsen enligt 1 eller 2 § kan även väckas av stif-
telsens konkursbo.
Den som har väckt talan om skadestånd enligt första stycket 1-5 eller
Prop. 1993/94:9
Bilaga 4
281
andra stycket svarar för rättegångskostnaderna men har rätt till ersättning
av stiftelsen för den kostnad som täcks av vad som har kommit stiftelsen till
godo genom rättegången.
Bestämmelsen i första stycket 5 gäller inte i fråga om en sådan stiftelse
som avses i 9 kap. 10 § första stycket.
6 § Sådan talan för stiftelsens räkning enligt 1 eller 2 § som inte grundas på
brott kan ej väckas mot
1. en styrelseledamot eller förvaltaren sedan tre år har förflutit från ut-
gången av det räkenskapsår då det beslut eller den åtgärd som ligger till
grund för talan fattades eller vidtogs, eller
2. en revisor sedan tre år har förflutit från det att revisionsberättelsen kom
styrelsen eller förvaltaren till handa.
Utan hinder av bestämmelserna i första stycket får stiftelsens konkursbo
väcka talan, om konkursansökan har gjorts innan den tid som anges i första
stycket har gått ut. Efter utgången av nämnda tid kan sådan talan dock ej
väckas senare än sex månader från edgångssammanträdet.
6 kap. Ändring m.m. av föreskrifter i ett stiftelseförordnande
Förutsättningar för ändring m. m.
1 § Föreskrifter i ett stiftelseförordnande får ändras, upphävas eller åsidosät-
tas i särskilt fall endast om de på grund av ändrade förhållanden inte längre
kan följas eller har blivit uppenbart onyttiga eller uppenbart stridande mot
stiftarens avsikter eller om det finns andra särskilda skäl.
Vid ändring av föreskrifter om stiftelsens ändamål skall det nya ändamålet
så nära som möjligt motsvara det ursprungliga.
Ändring m.m. efter tillstånd
2 § Styrelsen eller förvaltaren får inte utan tillstånd av myndighet ändra, upp-
häva eller i särskilt fall åsidosätta föreskrifter i stiftelseförordnandet som av-
ser
1. stiftelsens ändamål,
2. hur stiftelsens förmögenhet skall vara placerad,
3. huruvida stiftelsen skall ha egen eller anknuten förvaltning,
4. av vem en styrelseledamot eller förvaltaren entledigas eller utses eller
hur styrelsen skall vara sammansatt,
5. styrelsens beslutförhet eller omröstningsförfarande,
6. arvode till styrelsens ledamöter eller förvaltaren,
7. räkenskaper eller årsredovisning för stiftelsen,
8. revision, eller
9. rätt att föra talan om skadestånd till stiftelsen eller om entledigande av
styrelseledamot eller förvaltare.
Frågor om tillstånd enligt första stycket prövas av Kammarkollegiet på an-
sökan av styrelsen eller förvaltaren. Kammarkollegiets beslut får överklagas
hos regeringen.
Ändring m. m. utan tillstånd
3 § I andra fall än som avses i 2 § får styrelsen eller förvaltaren utan tillstånd
ändra, upphäva eller i särskilt fall åsidosätta en föreskrift i stiftelseförord-
nandet.
Prop. 1993/94:9
Bilaga 4
4 § Beslut som avses i 3 § gäller först sedan tre månader har förflutit efter det
282
att styrelsen eller förvaltaren har underrättat tillsynsmyndigheten om beslu-
tet och tillsynsmyndigheten inte dessförinnan har förbjudit styrelsen eller
förvaltaren att tillämpa beslutet.
Tillsynsmyndigheten får förlänga tidsfristen enligt första stycket med
högst tre månader. Fattas ett sådant beslut skall stiftelsen underrättas om
detta.
Upplösning av en stiftelse i visst fall
5 § Styrelsen eller förvaltaren får besluta om att förbruka stiftelsens till-
gångar för det ändamål vartill de är bestämda eller för ett ändamål som så
nära som möjligt motsvarar detta, om
1. stiftelsen bildades för mer än 50 år sedan,
2. stiftelsen inte har kunnat främja sitt ändamål under de senaste fem åren,
3. värdet av tillgångarna, värderade med tillämpning av 3 kap. 6 §, vid ut-
gången av de tre senaste räkenskapsåren har understigit det då gällande bas-
beloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, samt
4. stiftelsen saknar skulder.
Bestämmelserna i 4 § tillämpas på beslut enligt första stycket. När tillgång-
arna förbrukats enligt ett sådant beslut är stiftelsen upplöst.
7 kap. Likvidation
Förutsättningar för likvidation m.m.
1 § Styrelsen eller förvaltaren för en stiftelse som utövar näringsverksamhet
skall ofördröjligen upprätta en särskild balansräkning så snart det finns skäl
att anta att värdet av stiftelsens tillgångar understiger summan av stiftelsens
skulder. Samma skyldighet inträder om stiftelsen vid verkställighet enligt 4
kap. utsökningsbalken befunnits sakna utmätningsbara tillgångar. Visar ba-
lansräkningen att värdet av tillgångarna understiger summan av skulderna,
skall styrelsen eller förvaltaren ansöka hos tingsrätt om att stiftelsen försätts
1 likvidation. Sådan ansökan kan även göras av styrelseledamot eller revisor.
2 § Vid beräkningen av värdet av stiftelsens tillgångar skall det i den balans-
räkning som avses i 1 § inom linjen tas upp en post som utvisar den ökning
av tillgångarnas sammanlagda värde som skulle följa, om de redovisades till
försäljningsvärdet med avdrag för försäljningskostnaderna. Beträffande så-
dana anläggningstillgångar som undergår fortlöpande värdeminskning gäller
dock att de skall tas upp till anskaffningsvärdet minskat med erforderliga av-
skrivningar och nedskrivningar, om man därigenom får ett högre värde.
Vid beräkningen av summan av stiftelsens skulder skall hänsyn inte tas
till skulder på grund av statligt stöd för vilket återbetalningsskyldigheten är
beroende av stiftelsens ekonomiska ställning, om stödet, för det fall att stif-
telsen försätts i konkurs eller träder i likvidation, skall återbetalas först se-
dan övriga skulder till fullo har betalats.
3 § Underlåter styrelseledamöterna eller förvaltaren att fullgöra vad som
åligger dem enligt 1 §, svarar de och andra som med vetskap om denna un-
derlåtenhet handlar på stiftelsens vägnar solidariskt för de förpliktelser som
uppkommer för stiftelsen. En styrelseledamot eller förvaltaren undgår dock
ansvar, om han visar att underlåtenheten inte beror på försummelse av ho-
nom.
Ansvarighet enligt första stycket gäller inte för förpliktelser som uppkom-
mer sedan likvidationsfrågan har hänskjutits till domstols prövning eller så-
Prop. 1993/94:9
Bilaga 4
283
dan balansräkning som avses i 4 § har blivit granskad av revisorerna och god-
känd av tillsynsmyndigheten.
4 § Tingsrätt skall besluta att stiftelsen skall träda i likvidation, om det inte
under ärendets handläggning i domstolen styrks att en balansräkning, utvi-
sande att stiftelsen har tillgångar till ett värde som överstiger summan av
skulderna, har blivit granskad av revisorerna och godkänd av tillsynsmyndig-
heten.
Förfarandet hos domstolen
5 § Görs ansökan om likvidation enligt 1 §, skall domstolen genast kalla stif-
telsen och borgenärer som vill yttra sig i ärendet att inställa sig för domstolen
på en bestämd dag, då frågan om skyldighet för stiftelsen att träda i likvida-
tion skall prövas. Kallelsen skall delges stiftelsen, om delgivningen kan ske
på annat sätt än enligt 15-17 §§ delgivningslagen (1970:428). Kallelsen skall
kungöras genom domstolens försorg i Post- och Inrikes Tidningar minst två
och högst fyra månader före inställelsedagen.
6 § Har sökanden haft kostnader för delgivning eller kungörelse samt för ex-
peditioner i ett ärende enligt 1 §, skall kostnaderna betalas av stiftelsens me-
del, om stiftelsen förpliktas träda i likvidation eller om domstolen i annat fall
finner det skäligt.
Genomförandet av likvidationen
7 § En domstol som fattar beslut att en stiftelse skall träda i likvidation skall
samtidigt utse en eller flera likvidatorer. Likvidatorema träder i styrelsens
eller förvaltarens ställe och har till uppgift att genomföra likvidationen.
Likvidatorema skall för registrering i stiftelseregistret genast anmäla be-
slut om likvidation och förordnande av likvidator.
Bestämmelserna i denna lag om styrelse och styrelseledamöter tillämpas
på likvidatorema, i den mån inte annat följer av detta kapitel. En likvidator
har alltid rätt till skäligt arvode.
En stiftelse är alltid bokföringsskyldig under likvidationen.
Ett uppdrag att vara revisor upphör inte genom att stiftelsen träder i likvi-
dation. Bestämmelserna i 4 kap. tillämpas under likvidationen. Revisionsbe-
rättelsen skall innehålla ett uttalande om huruvida enligt revisorernas me-
ning likvidationen onödigt fördröjs.
8 § När stiftelsen har trätt i likvidation, skall styrelsen eller förvaltaren genast
avge en redovisning för sin förvaltning av stiftelsens angelägenheter under
den tid för vilken redovisningshandlingar inte förut har lämnats till reviso-
rerna. Redovisningen skall lämnas till revisorerna så snart det kan ske. Be-
stämmelserna om årsredovisning och revisionsberättelse skall tillämpas.
Om tiden även omfattar det föregående räkenskapsåret, skall en särskild
redovisning avges för detta år. I en moderstiftelse skall denna särskilda redo-
visning även omfatta koncernredovisning.
9 § Likvidatorema skall genast söka kallelse på stiftelsens okända borgenä-
rer.
10 § Likvidatorema skall så snart det kan ske genom försäljning på offentlig
auktion eller på annat lämpligt sätt förvandla stiftelsens tillgångar till pengar,
i den mån det behövs för likvidationen, samt betala stiftelsens skulder. Stif-
telsen får fortsätta att utöva näringsverksamhet, om det behövs för en ända-
Prop. 1993/94:9
Bilaga 4
284
målsenlig avveckling eller för att de anställda skall få skälig tid på sig att
skaffa sig nya anställningar.
11 §När den anmälningstid som bestämts i kallelsen på stiftelsens okända
borgenärer har gått ut och alla kända skulder blivit betalda, skall likvidato-
rerna överlämna återstående tillgångar till Allmänna arvsfonden. Om något
skuldbelopp är tvistigt eller inte förfallet till betalning eller av annan orsak
inte kan betalas, skall dock så mycket av överskottet behållas som kan behö-
vas för denna betalning.
12 §När likvidatorema har fullgjort sitt uppdrag, skall de så snart det kan
ske avge slutredovisning för sin förvaltning genom en förvaltningsberättelse
som avser likvidationen i dess helhet. Till berättelsen skall de foga redovis-
ningshandlingar för hela likvidationstiden. Berättelsen och redovisnings-
handlingarna skall avlämnas till revisorerna. Dessa skall inom en månad där-
efter till likvidatorema avge en revisionsberättelse över slutredovisningen
och förvaltningen under likvidationen. Likvidatorema skall därefter genast
sända en kopia av revisions- och förvaltningsberättelserna till tillsynsmyn-
digheten.
13 § När likvidatorema har sänt revisions- och förvaltningsberättelserna till
tillsynsmyndigheten, är stiftelsen upplöst. Detta förhållande skall likvidato-
rerna genast anmäla för registrering i stiftelseregistret.
Om likvidatorema finner att stiftelsen är på obestånd och inte kan betala
likvidationskostnaderna, skall de ansöka om att stiftelsen försätts i konkurs.
14 § Om det efter stiftelsens upplösning enligt 13 § visar sig att stiftelsen har
tillgångar eller om talan väcks mot stiftelsen eller det av någon annan orsak
uppkommer behov av en likvidationsåtgärd, skall likvidationen fortsättas.
Detta skall genast anmälas av likvidatorema för registrering i stiftelseregist-
ret.
15 § Om ett likvidationsbeslut har blivit upphävt genom en dom eller ett be-
slut av domstol som har vunnit laga kraft, träder stiftelsens tidigare styrelse
eller förvaltare i likvidatorernas ställe. Likvidatorema skall genast anmäla
domen eller beslutet för registrering i stiftelseregistret.
När likvidation har upphört enligt första stycket, skall 12 § tillämpas.
Likvidation efter konkurs
16 § Om en stiftelse som utövar näringsverksamhet är försatt i konkurs och
denna avslutas med överskott, skall styrelsen eller förvaltaren inom en må-
nad från det att konkursen avslutades besluta att stiftelsen skall träda i likvi-
dation och genast anmäla detta till tingsrätten. Denna skall därefter utan
dröjsmål utse en eller flera likvidatorer.
Om stiftelsen var i likvidation när den försattes i konkurs, skall likvidatio-
nen fortsättas enligt 14 §.
17 § Fattas inte ett sådant beslut som avses i 16 § första stycket, skall tingsrät-
ten besluta att stiftelsen skall träda i likvidation.
Frågan om likvidation enligt första stycket prövas på anmälan av tillsyns-
myndigheten eller på ansökan av en styrelseledamot eller en borgenär.
Har tillsynsmyndigheten eller sökanden haft kostnader för delgivning eller
kungörelse samt för expeditioner i ett ärende enligt andra stycket, skall kost-
naderna betalas av stiftelsens medel. Om stiftelsen saknar tillgångar och an-
mälan har gjorts av tillsynsmyndigheten, skall kostnaderna betalas av staten.
Prop. 1993/94:9
Bilaga 4
285
8 kap. Stiftelses firma
1 §En stiftelses firma skall tydligt skilja sig från andra firmor som förut är
införda i stiftelseregistret. I en firma som skiljer sig från stiftelsens namn får
inte ordet stiftelse eller förkortning därav ingå. I övrigt finns bestämmelser
om registreringen i firmalagen (1974:156).
2 §1 firmalagen (1974:156) finns bestämmelser om förbud mot användning
av firma och om hävande av firmaregistrering.
3 § Om i stiftelseförordnandet angiven firma inte kan registreras, får styrel-
sen eller förvaltaren besluta om firma för stiftelsen.
4 § Skriftliga handlingar som utfärdas för en stiftelse i dess näringsverksam-
het bör undertecknas med stiftelsens firma. Om firman inte sammanfaller
med stiftelsens namn, skall namnet alltid anges. Har styrelsen eller förvalta-
ren eller någon annan ställföreträdare för stiftelsen utfärdat en handling utan
firmateckning och framgår det inte av handlingens innehåll att den har utfär-
dats på stiftelsens vägnar, svarar de som har undertecknat handlingen solida-
riskt för förpliktelsen enligt handlingen. Detta gäller dock inte, om
1. det framgick av omständigheterna vid handlingens tillkomst att hand-
lingen utfärdades för stiftelsen, samt
2. medkontrahenten har fått ett av stiftelsen behörigen undertecknat god-
kännande av handlingen utan oskäligt dröjsmål efter det att antingen en be-
gäran om sådant godkännande har framställts eller personlig ansvarighet har
gjorts gällande mot undertecknarna.
9 kap. Tillsyn
Inledande bestämmelser
1 § En stiftelse med egen förvaltning står under tillsyn av länsstyrelsen i det
län där stiftelsens styrelse har sitt säte eller, om säte inte är bestämt, där för-
valtningen huvudsakligen utövas. En stiftelse med anknuten förvaltning står
under tillsyn av länsstyrelsen i det län där förvaltaren har sitt säte eller, om
säte inte är bestämt, där förvaltarens förvaltning huvudsakligen utövas eller,
om ett handelsbolag är förvaltare, där bolagets huvudkontor är inrättat.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får besluta att
en stiftelse skall stå under tillsyn av en annan myndighet än som följer av
första stycket.
Att det för vissa stiftelser gäller särskilda bestämmelser om tillsynen fram-
går av 10 §.
2 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om avgifter i tillsynsärenden enligt denna lag.
Tillsynens innebörd
3 § Tillsynsmyndigheten skall ingripa, om en stiftelse inte förvaltas i enlighet
med stiftelseförordnandet eller bestämmelserna i denna lag eller annan för-
fattning.
Tillsynsmyndigheten skall ge stiftelserna råd och upplysningar.
4 § Tillsynsmyndigheten får
1. begära in handlingar eller upplysningar från stiftelsen,
2. kalla till och delta vid sammanträde med stiftelsens styrelse eller förval-
tare, samt
Prop. 1993/94:9
Bilaga 4
286
3. om särskild anledning föreligger utföra inspektion hos stiftelsen på tid
och sätt som myndigheten bestämmer.
I fall som avses i första stycket 3 är stiftelsens styrelse eller förvaltare skyl-
dig att hålla stiftelsens kassa, värdehandlingar och övriga tillgångar samt rä-
kenskapsmaterial och protokoll tillgängliga för dem som utför inspektionen.
5 § Tillsynsmyndigheten kan
1. förelägga en eller flera styrelseledamöter eller förvaltaren att fullgöra
sina åligganden,
2. förbjuda en eller flera styrelseledamöter eller förvaltaren att verkställa
ett beslut eller, om beslutet har verkställts, förelägga en eller flera styrelsele-
damöter eller förvaltaren att göra rättelse om det kan ske,
3. väcka talan om skadestånd eller entledigande enligt 5 kap. 5 §,
4. besluta att en stiftelse skall ha minst en auktoriserad eller godkänd revi-
sor enligt 4 kap. 5 §, samt
5. förordna och entlediga revisor enligt 4 kap. 8 §.
Beslut om föreläggande eller förbud enligt första stycket 1 och 2 får för-
enas med vite. Tillsynsmyndigheten skall pröva frågan om utdömande av ett
vite som förelagts enligt första stycket 1 om föreläggandet endast avser ålig-
gande att inge en eller flera handlingar till tillsynsmyndigheten. I övriga fall
prövas frågan enligt lagen (1985:206) om viten av länsrätten.
6 § Har tillsynsmyndigheten väckt talan om entledigande av en styrelseleda-
mot eller förvaltaren, får tillsynsmyndigheten entlediga denne för tiden till
dess att domstolen har slutligt prövat saken eller bestämt annorlunda.
7 § I en stiftelse med egen förvaltning skall tillsynsmyndigheten förordna
1. ny styrelseledamot, om detta behövs för att styrelsen skall bli beslutför,
samt
2. en av styrelsens ledamöter att vara ordförande i styrelsen i fall då ordfö-
rande saknas och denne enligt stiftelseförordnandet skall utses av någon an-
nan än styrelsen.
Förordnandet gäller intill dess att ny ledamot eller ordförande har blivit
utsedd i behörig ordning. Har den förre ledamoten entledigats för en viss
tid, gäller dock förordnandet för den nye ledamoten för den tid entledigan-
det avser.
8 § Tillsynsmyndigheten skall förordna ny förvaltare för en stiftelse med an-
knuten förvaltning, om stiftelsen saknar förvaltare.
Förordnandet gäller tills vidare. Har den förre förvaltaren entledigats för
en viss tid, gäller dock förordnandet för den nye förvaltaren för den tid entle-
digandet avser.
9 § Om ett testamentariskt stiftelseförordnande inte kan verkställas därför
att det saknas ett sådant åtagande som avses i 1 kap. 1 § andra stycket, skall
länsstyrelsen i det län där stiftaren hade sitt hemvist verka för att sådant åta-
gande lämnas. Länsstyrelsen får därvid besluta om annan förvaltningsform
än den som har föreskrivits av stiftaren.
Tillsynens innebörd ifråga om vissa stiftelser
10 § Bestämmelserna i 3 § första stycket, 4 § och 5 § första stycket 1 och 2 gäl-
ler inte i fråga om
1. stiftelser som helt eller delvis bildats av staten, en kommun, ett lands-
ting eller en kyrklig kommun,
2. stiftelser som förvaltas av en statlig myndighet, en kommun, ett lands-
ting eller en kyrklig kommun, eller
Prop. 1993/94:9
Bilaga 4
287
3. stiftelser som enligt stiftelseförordnandet skall vara undantagna från
tillsyn enligt denna lag och som varken under innevarande eller de tre när-
mast föregående räkenskapsåren har utövat näringsverksamhet eller varit
moderstiftelse.
I fråga om stiftelser som avses i första stycket gäller dock bestämmelserna
i 3 § första stycket, 4 § första stycket 1 och 2 samt 5 § första stycket 1 och 2
om
1. stiftelsen saknar namn,
2. en styrelseledamot eller förvaltaren är obehörig enligt 2 kap. 10 § eller
18 § andra stycket eller enligt en bestämmelse i annan lag,
3. stiftelsen inte har upprättat års- eller koncernredovisning eller inte har
avlämnat års- eller koncernredovisning, årsbokslut eller sammanställning
över räkenskaperna till revisorn,
4. stiftelsen inte håller års- och koncernredovisning eller revisions- eller
koncernrevisionsberättelse tillgänglig förvar och en, eller
5. fråga uppkommer om sådant beslut som avses i 4 kap. 5 § denna lag eller
stiftelsen saknar behörig revisor.
Överklagande
11 § Tillsynsmyndighetens beslut enligt denna lag får överklagas hos kam-
marrätten. Detta gäller dock inte beslut enligt 5 kap. 5 § första stycket 5 och
9 kap. 6§.
Beslut enligt 4 kap. 8 §, 6 kap. 4 § eller 5 § andra stycket, 9 kap. 5 § första
stycket 2 i den del beslutet avser verkställighetsförbud eller 7 och 8 §§ gäller
även om de överklagas.
Vid överklagande av tillsynsmyndighetens beslut förs det allmännas talan
av tillsynsmyndigheten. Om kammarrättens beslut överklagas av tillsyns-
myndigheten, skall överklagandet ha kommit in inom tre veckor från den
dag då det överklagade beslutet meddelades.
10 kap. Registrering
Allmänna bestämmelser om registrering
1 § En stiftelse som enligt denna lag är bokföringsskyldig och skyldig att upp-
rätta årsredovisning skall vara registrerad. Registreringsmyndighet för en
stiftelse är den länsstyrelse som utövar tillsyn över den eller, i fall som avses
1 9 kap. 1 § tredje stycket, den länsstyrelse som enligt första stycket i den
bestämmelsen skulle ha varit tillsynsmyndighet för stiftelsen.
Ett stiftelseregister skall föras hos registreringsmyndigheten för registre-
ringar enligt denna lag och andra författningar.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om avgifter i ärenden om registrering i stiftelseregistret.
2 § En stiftelses styrelse eller förvaltare skall anmäla stiftelsen för registre-
ring i stiftelseregistret senast sex månader efter det att stiftelsen blev bokför-
ingsskyldig, om inte annat följer av 6§ andra stycket.
Anmälan enligt första stycket skall innehålla uppgift om stiftelsens post-
adress och telefon samt om styrelseledamöternas namn, bostadsadress, post-
adress och telefon eller förvaltarens namn eller firma, postadress och tele-
fon. Vid egen förvaltning skall den vidare innehålla uppgift om den ort där
styrelsen har sitt säte, eller om säte ej är bestämt, där förvaltningen huvud-
sakligen utövas. Vid anknuten förvaltning skall uppgift i stället lämnas om
den ort där förvaltaren har sitt säte, eller om säte inte är bestämt, där förval-
Prop. 1993/94:9
Bilaga 4
288
tårens förvaltning huvudsakligen utövas eller, om förvaltaren är ett handels-
bolag, där bolaget har sitt huvudkontor inrättat.
Till anmälan skall fogas en kopia av stiftelseförordnandet, om så kan ske.
Har styrelsen eller förvaltaren enligt 2 kap. 7 § fattat beslut om namn för
stiftelsen, skall anmälan innehålla uppgift även om namnet.
3 § Anmälan för registrering i stiftelseregistret skall genast göras
1. när en föreskrift i stiftelseförordnandet har ändrats eller upphävts enligt
bestämmelserna i 6 kap.,
2. när en ny ledamot har inträtt i styrelsen för en stiftelse eller styrelsen har
bytt säte eller, om säte inte är bestämt, ort för förvaltningens huvudsakliga
utövande,
3. när stiftelsen har fått en ny förvaltare eller förvaltaren har bytt säte eller,
om säte inte är bestämt, ort för det huvudsakliga utövandet av förvaltarens
förvaltning eller, om ett handelsbolag är förvaltare, bolaget har bytt ort för
sitt huvudkontor,
4. när någon har bemyndigats att företräda stiftelsen enligt 2 kap. 16 §
andra stycket eller 22 § andra stycket,
5. när stiftelsen har ändrat postadress eller telefon,
6. när stiftelsen inte längre är bokföringsskyldig enligt 3 kap., samt
7. när stiftelsen är upplöst.
I fall som avses i första stycket 4 skall uppgift lämnas om företrädarens
namn, bostadsadress, postadress och telefon. Har styrelsen eller förvaltaren
beslutat att rätten att företräda stiftelsen samt teckna dess namn och firma
får utövas endast av två eller flera i förening, skall detta också anmälas för
registrering i stiftelseregistret. Någon annan inskränkning i rätten att före-
träda stiftelsen och att teckna dess namn och firma får inte registreras.
I fall som avses i första stycket 3 skall anmälan göras av förvaltaren eller
den nye förvaltaren. I fall som avses i första stycket 7 skall anmälan göras av
den avträdande styrelsen eller förvaltaren. I övriga fall skall anmälan göras
av styrelsen eller förvaltaren.
4 § Om en registrerad stiftelse försätts i konkurs eller förhandling om offent-
ligt ackord inleds för stiftelsen, skall tingsrätten sända en underrättelse om
beslutet för registrering i stiftelseregistret.
När konkursen har avslutats eller förhandlingen om offentligt ackord har
avslutats på annat sätt än genom konkurs, skall tingsrätten genast sända en
underrättelse för registrering i stiftelseregistret och i det förra fallet ange om
något överskott finns eller inte. Tingsrätten skall även för registrering under-
rätta registreringsmyndigheten när en högre rätt genom beslut, som har vun-
nit laga kraft, har upphävt ett beslut att försätta stiftelsen i konkurs eller att
inleda förhandling om offentligt ackord.
När en konkurs avslutas utan överskott är stiftelsen upplöst.
5 § En registrering skall avföras om det genom dom som har vunnit laga kraft
har förklarats att en registrering inte borde ha skett, att ett beslut som regi-
strerats är ogiltigt eller att något visst förhållande som registrerats inte före-
ligger.
Domstolen skall sända en kopia av domen till registreringsmyndigheten.
Särskilda bestämmelser för stiftelser som avser att utöva eller som utövar
näringsverksamhet
6 § Styrelsen eller förvaltaren för en stiftelse som avser att utöva näringsverk-
samhet skall innan verksamheten börjar lämna uppgift för registrering i stif-
telseregistret om
Prop. 1993/94:9
Bilaga 4
289
19 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 9
1. den firma under vilken näringsverksamheten skall bedrivas, samt
2. näringsverksamhetens art.
Om stiftelsen inte tidigare är registrerad i stiftelseregistret, skall stiftelsen
även fullgöra sin anmälningsskyldighet enligt 2 § innan den börjar utöva nä-
ringsverksamheten.
Stiftelsen får även registreras i stiftelseregister för annat län, om verksam-
heten är avsedd att utövas där.
7 § Upphör en stiftelse att utöva näringsverksamhet eller ändras någon an-
nan uppgift som har registrerats om en stiftelse som utövar näringsverksam-
het, skall stiftelsens styrelse eller förvaltare genast anmäla detta för registre-
ring i stiftelseregistret.
8 § Registreringsmyndigheten skall utan dröjsmål kungöra i Post- och Inrikes
Tidningar vad som har införts i stiftelseregistret i fråga om en stiftelse som
utövar näringsverksamhet. Detta gäller dock inte registrering av underrät-
telser enligt 4§.
En kungörelse som avser ändring i ett förhållande som tidigare har införts
i registret skall endast ange ändringens art.
9 § Det som har kungjorts i Post- och Inrikes Tidningar enligt 8 § skall anses
ha kommit till tredje mans kännedom, om det inte framgår av omständighe-
terna att han varken kände till eller borde ha känt till det som har kungjorts.
10 §1 firmalagen (1974:156) finns bestämmelser om avförande av en firma
ur registret sedan en dom om att häva firmaregistreringen har vunnit laga
kraft.
Om ingripande av registreringsmyndigheten m.m.
11 § Registreringsmyndigheten skall ingripa om en stiftelse inte följer be-
stämmelserna i denna lag eller annan författning i fråga om anmälan för regi-
strering i stiftelseregistret. Registreringsmyndigheten kan därvid förelägga
en eller flera ledamöter i stiftelsens styrelse eller förvaltaren att göra anmä-
lan för registrering i stiftelseregistret.
Registreringsmyndigheten kan vidare förbjuda den som använder ordet
stiftelse i strid mot 1 kap. 5 § andra stycket att fortsätta med det.
Beslut om föreläggande eller förbud enligt första eller andra stycket får
förenas med vite. Registreringsmyndigheten skall pröva frågan om utdö-
mande av ett vite som förelagts enligt första stycket. I övrigt prövas frågan
enligt lagen (1985:206) om viten av länsrätten.
12 § Registreringsmyndighetens beslut får överklagas till kammarrätten.
Vid överklagande av registreringsmyndighetens beslut förs det allmännas
talan av registreringsmyndigheten. Om kammarrättens beslut överklagas av
registreringsmyndigheten, skall överklagandet ha kommit in inom tre veckor
från den dag då det överklagade beslutet meddelades.
11 kap. Särskilda former av stiftelser
Insamlingsstiftelser
1 § En insamlingsstiftelse bildas genom att en eller flera stiftare förordnar att
pengar som efter ett upprop av dem tillskjuts till en självständig förmögenhet
varaktigt skall främja ett bestämt ändamål och någon åtar sig att ta emot
pengarna för förvaltning i enlighet med förordnandet.
Stiftelseförordnandet skall vara skriftligt och undertecknat av stiftaren el-
ler stiftarna.
Prop. 1993/94:9
Bilaga 4
290
2 § För en insamlingsstiftelse gäller följande bestämmelser i övriga kapitel i
denna lag.
1 kap. (inledande bestämmelser): 3 och 4 §§, 5 § första stycket första me-
ningen samt 6 §,
2 kap. (förvaltning): samtliga bestämmelser,
3 kap. (bokföring och årsredovisning m.m.): 7 § första och tredje styckena
och 8-11 §§,
4 kap. (revision): 1-4 §§, 6 §, 7§ första-fjärde styckena och 8-16 §§,
5 kap. (skadestånd m.m.): 1-4 §§, 5 § första-tredje styckena och 6 §,
6 kap. (ändring i ett stiftelseförordnande m.m.): samtliga bestämmelser,
7 kap. (likvidation): samtliga bestämmelser,
8 kap. (stiftelsens firma): samtliga bestämmelser,
9 kap. (tillsyn): 1-4 §§, 5 § första stycket 1-3 och 5 samt andra stycket, 6-
9 §§ och 11 §, samt
10 kap. (registrering m.m.): samtliga bestämmelser.
En insamlingsstiftelses namn skall innehålla ordet insamlingsstiftelse.
En insamlingsstiftelse är bokföringsskyldig och skall fullgöra denna skyl-
dighet enligt vad som föreskrivs i bokföringslagen (1976:125).
En insamlingsstiftelse är upplöst om den har saknat tillgångar under en
sammanhängande tid av två år.
Kollektivavtalsstiftelser
3 §En kollektivavtalsstiftelse bildas genom att en arbetsgivarorganisation
och en central arbetstagarorganisation i kollektivavtal förordnar att pengar
som arbetsgivare enligt kollektivavtal eller annat avtal tillskjuter till en själv-
ständig förmögenhet varaktigt skall främja ett bestämt ändamål och någon
åtar sig att ta emot pengarna för förvaltning i enlighet med förordnandet.
4 § För en kollektivavtalsstiftelse gäller följande bestämmelser i övriga kapi-
tel i denna lag.
1 kap. (inledande bestämmelser): 3 och 4 §§ och 5 § första stycket första
meningen,
2 kap. (förvaltning): samtliga bestämmelser,
3 kap. (bokföring och årsredovisning m.m.): 7 § första och tredje styck-
ena, 8-10 §§ och 12 § andra meningen,
4 kap. (revision): 1-6 §§, 7§ första-tredje styckena och 8-16 §§,
5 kap. (skadestånd m.m.): 1-4 §§, 5 § första stycket 1—4, andra och tredje
styckena och 6 §,
6 kap. (ändring i ett stiftelseförordnande m.m.): 1-4 §§, om inte stiftarna
och stiftelsen skriftligen har kommit överens om annat, och 5 §,
7 kap. (likvidation): samtliga bestämmelser,
8 kap. (stiftelsens firma): samtliga bestämmelser,
9 kap. (tillsyn): 1 och 2 §§, 3 § andra stycket, 5 § första stycket 5, 7 och
8 §§, 10 § andra stycket och 11 §, samt
10 kap. (registrering m.m.): samtliga bestämmelser.
Vad som anges i 2-7 kap. om föreskrifter i ett stiftelseförordnande skall i
fråga om en kollektivavtalsstiftelse även gälla föreskrifter för stiftelsen som
har meddelats i ett sådant avtal som avses i första stycket sjunde meningen.
En kollektivavtalsstiftelses namn skall innehålla ordet kollektivavtalsstif-
telse.
En kollektivavtalsstiftelse är bokföringsskyldig och skall fullgöra denna
skyldighet enligt vad som föreskrivs i bokföringslagen (1976:125).
En kollektivavtalsstiftelse är upplöst om den har saknat tillgångar under
en sammanhängande tid av två år.
Prop. 1993/94:9
Bilaga 4
291
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Stiftelselagen (1993:000) och denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.
2 § Genom stiftelselagen (1993:000) upphävs lagen (1929:116) om tillsyn
över stiftelser med de begränsningar som följer av denna lag.
3 § Stiftelselagen (1993:000) gäller för stiftelser som har bildats före ikraftträ-
dandet med de undantag som anges i denna lag.
4 § Vad som sägs i 3 § gäller även om formkravet enligt 1 kap. 2§ eller 11
kap. 1 § eller om kravet enligt 1 kap. 1 § stiftelselagen (1993:000) att egen-
dom skall ha avskilts inte är uppfyllt.
5 § En stiftelse som har bildats före ikraftträdandet skall anses ha egen för-
valtning om det vid ikraftträdandet är ett för stiftelsen särskilt inrättat organ
som ytterst svarar för frågor om placeringen av stiftelsens förmögenhet. Det
särskilt inrättade organet skall anses vara stiftelsens styrelse.
En stiftelse som har bildats före ikraftträdandet skall anses ha anknuten
förvaltning om det vid ikraftträdandet är ett organ för en juridisk person el-
ler en statlig myndighet som ytterst svarar för frågor om placeringen av stif-
telsens förmögenhet. Den juridiska personen eller den statliga myndigheten
skall anses vara stiftelsens förvaltare.
6 § Bestämmelserna i 2 kap. 6 § stiftelselagen (1993:000) tillämpas inte i fråga
om lån som har lämnats eller säkerheter som har ställts ut före ikraftträdan-
det.
7 § Bestämmelserna i 2 kap. 10 § första stycket och 18 § andra stycket stiftel-
selagen (1993:000) om att stiftaren eller stiftarna inte ensamma får vara sty-
relse och att stiftaren inte får vara förvaltare gäller inte i fall då stiftaren eller
stiftarna vid ikraftträdandet ensamma är styrelse eller stiftaren är förvaltare
för stiftelsen.
8 § I fråga om stiftelser som har bildats före ikraftträdandet och som har ett
annat räkenskapsår än kalenderår tillämpas bestämmelserna i 3, 4 och 10
kap. stiftelselagen (1993:000) från och med det räkenskapsår som böljar
löpa närmast efter utgången av år 1993. Detta räkenskapsår skall avkortas
om det behövs för att stiftelsen skall få ett räkenskapsår som överensstäm-
mer med bestämmelserna i 3 kap. stiftelselagen.
Styrelsen eller förvaltaren för en stiftelse som har bildats före ikraftträdan-
det skall bestämma värdet av stiftelsens tillgångar enligt 3 kap. 6 § stiftelsela-
gen vid ingången av det räkenskapsår som börjar löpa närmast efter ut-
gången av år 1993, om inte stiftelsen är bokföringsskyldig enligt 3 kap. 2§
samma lag.
9 § I fråga om skyldighet att utge skadestånd på grund av handling eller un-
derlåtenhet som ligger i tiden före ikraftträdandet tillämpas 6§ lagen
(1929:116) om tillsyn över stiftelser.
I mål om entledigande enligt 5 kap. 4§ stiftelselagen (1993:000) får den
som för talan mot en styrelseledamot eller förvaltare endast åberopa sådan
handling eller underlåtenhet som ligger i tiden efter ikraftträdandet. Vad nu
sagts gäller dock inte om den som för talan mot en styrelseledamot före
ikraftträdandet hade rätt att mot styrelseledamoten i fråga föra sådan talan
som avses i 7 § lagen (1929:116) om tillsyn över stiftelser.
Prop. 1993/94:9
Bilaga 4
10 §Om stiftelseförordnandet för en stiftelse som har bildats före ikraftträ-
292
dandet eller som har bildats senare på grundval av ett stiftelseförordnande i
ett testamente som har upprättats före ikraftträdandet innehåller en före-
skrift som innebär att någon får ändra, upphäva eller i särskilt fall åsidosätta
av stiftaren meddelad föreskrift avseende stiftelsen, skall den förra föreskrif-
ten gälla även efter ikraftträdandet.
11 § Föreskrifter som före ikraftträdandet har fastställts för en stiftelse av
regeringen, Kammarkollegiet eller en länsstyrelse skall vid tillämpningen av
stiftelselagen (1993:000) jämställas med föreskrifter i ett stiftelseförord-
nande.
12 § Om stiftelseförordnandet för en stiftelse som har bildats före ikraftträ-
dandet eller som har bildats senare på grundval av ett stiftelseförordnande i
ett testamente som har upprättats före ikraftträdandet innehåller en före-
skrift om att stiftelsen skall vara undantagen från tillsyn enligt lagen
(1929:116) om tillsyn över stiftelser, skall denna föreskrift vid tillämpningen
av stiftelselagen (1993:000) jämställas med ett undantagande från tillsyn en-
ligt den lagen. Vad som nu sagts skall också gälla för en stiftelse som har
bildats före ikraftträdandet om stiftaren efter stiftelsens bildande men före
ikraftträdandet har förordnat att stiftelsen skall vara undantagen från tillsyn
enligt tillsynslagen (1929:116).
13 § Bestämmelserna i 14 § lagen (1929:116) om tillsyn över stiftelser skall
tillämpas i fråga om det räkenskapsår som avslutas vid eller närmast efter
ikraftträdandet.
14 § Om en stiftelse står under tillsyn av någon annan myndighet än en läns-
styrelse med stöd av ett beslut som regeringen har meddelat före ikraftträ-
dandet, skall detta beslut vid tillämpningen av stiftelselagen (1993:000) jäm-
ställas med ett beslut enligt 9 kap. 1 § andra stycket den lagen.
15 § En ideell förening vars namn innehåller ordet stiftelse eller en förkort-
ning därav får använda detta ord eller denna förkortning i sitt namn även
efter stiftelselagens ikraftträdande, om länsstyrelsen i det län där förening-
ens styrelse har sitt säte ger tillstånd till det.
Tillstånd meddelas på ansökan av föreningen. Länsstyrelsens beslut får
överklagas hos kammarrätten.
Prop. 1993/94:9
Bilaga 4
293
Härigenom föreskrivs att 11 kap. 5§ brottsbalken skall ha följande ly-
delse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
11 kap.
Prop. 1993/94:9
Bilaga 4
Den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet åsidosätter bokförings-
skyldighet enligt bokföringslagen
(1976:125) genom att underlåta att
bokföra affärshändelser eller bevara
räkenskapsmaterial eller genom att
lämna oriktiga uppgifter i bokför-
ingen eller på annat sätt, döms, om
rörelsens förlopp, ekonomiska re-
sultat eller ställning till följd härav
inte kan i huvudsak bedömas med
ledning av bokföringen, för bokför-
ingsbrott till fängelse i högst två år
eller, om brottet är ringa, till böter.
Är brottet grovt, skall han dömas till
fängelse i lägst sex månader och
högst fyra år.
Den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet åsidosätter bokförings-
skyldighet enligt bokföringslagen
(1976:125), lagen (1967:531) om
tryggande av pensionsutfästelse
m.m. eller stiftelselagen (1993:000)
genom att underlåta att bokföra af-
färshändelser eller bevara räken-
skapsmaterial eller genom att lämna
oriktiga uppgifter i bokföringen eller
på annat sätt, döms, om rörelsens
förlopp, ekonomiska resultat eller
ställning till följd härav inte kan i hu-
vudsak bedömas med ledning av
bokföringen, för bokföringsbrott till
fängelse i högst två år eller, om brot-
tet är ringa, till böter. Är brottet
grovt, skall han dömas till fängelse i
lägst sex månader och högst fyra år.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.
'Senaste lydelse 1986:43.
294
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1967:531) om tryggande av pen-
sionsutfästelse m.m.
dels att 9, 17, 27 och 30-32 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 10 a och 18 a §§, av föl-
jande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
9§
Med pensionsstiftelse avses av arbetsgivare grundad stiftelse vars uteslu-
tande ändamål är att trygga utfästelse om pension till arbetstagare eller ar-
betstagares efterlevande.
En pensionsstiftelse skall ha ett
namn. Namnet skall innehålla ordet
pensionsstiftelse.
10a§
En pensionsstiftelses styrelse sva-
rar för att förmögenheten är placerad
på ett godtagbart sätt och för att stif-
telsens medel inte används för annat
än stiftelsens ändamål.
17 §
Företrädare för arbetstagarna i pensionsstiftelses styrelse väljes vid sam-
manträde med arbetstagarna. Tillhör mer än tre fjärdedelar av arbetstagarna
samma fackförening eller liknande förening, äger denna dock välja företrä-
darna. Tillhör samma flertal av arbetstagarna två eller flera sådana för-
eningar, äger dessa välja företrädarna. Vid val skall tillses att olika yrkes-
grupper bland arbetstagarna blir företrädda inom styrelsen i lämplig ut-
sträckning. Styrelsen skall i god tid före utgången av valperioden erinra ar-
betsgivaren och arbetstagarna om deras rätt att utse ledamöter samt i före-
kommande fall utlysa sammanträde.
En pensionsstiftelse är bokförings-
skyldig. Bokföringsskyldigheten
skall fullgöras enligt bestämmelserna
i bokföringslagen (1976:125). En
stiftelse skall upprätta årsredovis-
ning, som skall bestå av den resultat-
räkning och den balansräkning som
har tagits in i årsbokslutet samt av en
förvaltningsberättelse med uppgift
om hur stiftelsens ändamål har främ-
jats under räkenskapsåret.
Årsredovisningen skall underteck-
nas av samtliga styrelseledamöter.
Om stadgarna ej innehåller annat, skall arbetsgivaren utse revisor. Till-
synsmyndigheten äger utse särskild revisor, när anledning därtill finnes. Re-
visors berättelse skall åtfölja styrelsens årsredovisning, som skall inges till
tillsynsmyndigheten inom sex månader efter räkenskapsårets utgång.
Prop. 1993/94:9
Bilaga 4
295
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
18a§
Bestämmelserna i 5 kap. 1-4 §§,
5§ första-tredje styckena samt 6§
stiftelselagen (1993:000) skall tilläm-
pas även i fråga om pensionsstiftel-
ser. Vad som anges i 5 kap. 1 § stiftel-
selagen om åsidosättande av före-
skrifterna i stiftelseförordnandet el-
ler i stiftelselagen skall därvid i stäl-
let avse åsidosättande av de för pen-
sionsstiftelsen gällande föreskrif-
terna eller av bestämmelserna i
denna lag.
27 §
Med personalstiftelse avses en av arbetsgivare grundad stiftelse med ända-
mål att främja sådan välfärd åt arbetstagare eller arbetstagares efterlevande
som ej avser pension, avlöning eller annan förmån vilken arbetsgivaren är
skyldig att utge till enskild arbetstagare. Arbetsgivaren äger i stiftelseurkun-
den förordna, att stiftelse skall omfatta endast viss grupp av arbetstagare el-
ler efterlevande.
En personalstiftelse skall ha ett
namn. Namnet skall innehålla ordet
personalstiftelse.
Prop. 1993/94:9
Bilaga 4
Beträffande personalstiftelse äger
bestämmelserna i 10a§, 15 § tredje
och fjärde styckena, 16-20 samt 22
och 24 §§ motsvarande tillämpning.
30 §
Beträffande personalstiftelse äger
bestämmelserna i 15 § tredje och
fjärde styckena, 16-20 samt 22 och
24 §§ motsvarande tillämpning.
Sedan medel vid stiftelses likvidation avsatts för den skuld stiftelsen själv
kan ha ådragit sig, användes återstående medel till att främja välfärd för dem
som omfattas av stiftelsens ändamål.
31 §
Tillsynsmyndighet är länsstyrelsen i det län där arbetsgivaren har sitt hem-
vist.
Styrelsen för en pensions- eller per-
sonalstiftelse skall anmäla stiftelsen
för tillsyn senast sex månader efter
det att styrelsen har mottagit sitt upp-
drag.
Anmälan enligt andra stycket skall
innehålla uppgift om stiftelsens post-
adress och telefon samt om styrelsele-
damöternas namn, bostadsadress,
postadress och telefon. Till anmälan
skall fogas bestyrkt kopia av de
handlingar som arbetsgivaren upp-
rättat avseende stiftelsen samt i den
mån det kan ske uppgift om storleken
och beskaffenheten av stiftelsens för-
mögenhet.
296
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Tillsynsmyndigheten skall föra ett
register över anmälda stiftelser.
Regeringen eller den . myndighet
som regeringen bestämmer meddelar
föreskrifter om avgifter i tillsyns- och
registreringsärenden enligt denna
lag.
Prop. 1993/94:9
Bilaga 4
Om tillsynsmyndighetens befogen-
heter och åligganden enligt denna lag
beträffande pensions- och personals-
tiftelse gäller i tillämpliga delar be-
stämmelserna i lagen den 24 maj 1929
(nr 116) om tillsyn över stiftelser.
32 §
Tillsynsmyndigheten skall ingripa,
om en pensions- eller personalstif-
telse inte förvaltas i enlighet med de
för stiftelsen gällande föreskrifterna
eller denna lag eller annan författ-
ning.
Tillsynsmyndigheten skall ge stif-
telserna erforderliga råd och upplys-
ningar.
Vid tillsynen över pensions- och
personalstiftelser tillämpas i övrigt
bestämmelserna i 9 kap. 4-7 §§ samt
11 § första stycket andra meningen
samt andra och tredje styckena stiftel-
selagen (1993:000).
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.
2. De nya bestämmelserna i 17 § tredje stycket skall tillämpas första
gången från och med det räkenskapsår som börjar löpa närmast efter ut-
gången av år 1993. Detta räkenskapsår skall avkortas om det erfordras för
att stiftelsen skall få ett räkenskapsår som överensstämmer med de nya be-
stämmelserna.
3.1 fråga om skyldighet för styrelseledamot att utge skadestånd på grund
av handling eller underlåtenhet som ligger i tiden före ikraftträdandet tilläm-
pas 6§ lagen (1929:116) om tillsyn över stiftelser.
4. En pensions- eller personalstiftelse skall fullgöra sin skyldighet enligt
14 § lagen (1929:116) om tillsyn över stiftelser i fråga om det räkenskapsår
som avslutas vid eller närmast efter utgången av år 1993.
297
Härigenom föreskrivs att 5 § permutationslagen (1972:205) skall ha föl-
jande lydelse.
Prop. 1993/94:9
Bilaga 4
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
5§
Denna lag gäller ej sådan pen-
sions- eller personalstiftelse som av-
ses i lagen (1967:531) om tryggande
av pensionsutfästelse m.m.
Denna lag gäller ej sådan pen-
sions- eller personalstiftelse som av-
ses i lagen (1967:531) om tryggande
av pensionsutfästelse m.m. och ej
heller stiftelser som omfattas av stif-
telselagen (1993:000).
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.
2. En ansökan om permutation som har gjorts före lagens ikraftträdande
prövas enligt äldre bestämmelser.
298
Härigenom föreskrivs att 2-4 och 9 §§ handelsregisterlagen (1974:157)
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:9
Bilaga 4
2§>
I handelsregister införes enskild
näringsidkare och handelsbolag i
samt ideell förening eller stiftelse i
som idkar näring. i
Handelsbolag skall söka registre-
ring, innan bolaget börjar sin verk-
samhet. Detsamma gäller enskild :
näringsidkare, ideell förening och i
stiftelse som skulle ha varit bokför- i
ingsskyldig enligt bokföringslagen i
(1929:117), om denna gällt även ef-
ter utgången av år 1976.
Enkelt bolag får införas i handelsregister i den ordning som föreskrives för
handelsbolag. Vad i denna lag sägs om handelsbolag gäller även i fråga om
sålunda registrerat enkelt bolag.
I handelsregister införes enskild
näringsidkare och handelsbolag
samt ideell förening som idkar nä-
ring.
Handelsbolag skall söka registre-
ring, innan bolaget börjar sin verk-
samhet. Detsamma gäller enskild
näringsidkare och ideell förening
som skulle ha varit bokföringsskyl-
dig enligt bokföringslagen
(1929:117), om denna gällt även ef-
ter utgången av år 1976.
3§2
Enskild näringsidkare och handelsbolag registreras för det län där verk-
samheten skall drivas. Skall verksamheten drivas inom flera län, sker regi-
strering för det län där huvudkontoret skall inrättas.
Ideell förening och stiftelse regi-
streras för det län där föreningens el-
ler stiftelsens styrelse har sitt säte.
Utan hinder av vad som sägs i första eller andra stycket får näringsidkaren
registreras även för annat län där verksamheten är avsedd att drivas.
Ideell förening registreras för det
län där föreningens styrelse har sitt
säte.
4§3
Handelsregister skall innehålla följande uppgifter om:
Enskild näringsidkare:
1. näringsidkarens firma,
2. näringsidkarens fullständiga namn, personnummer och postadress,
3. näringsverksamhetens art,
4. det län och den ort där huvudkontoret finns samt kontorets postadress.
Handelsbolag:
1. bolagets firma,
2. näringsverksamhetens art,
3. det län och den ort där huvudkontoret finns samt kontorets postadress,
'Senaste lydelse 1976:128.
2Senaste lydelse 1992:1448.
'Senaste lydelse 1992:1448.
299
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4. bolagsmännens fullständiga namn, personnummer och postadresser,
5. av vem och hur bolagets firma tecknas, när ej firman får tecknas av varje
bolagsman ensam,
6. om bolaget utgör kommanditbolag, vilken eller vilka av bolagsmännen
som är kommanditdelägare och beloppet av vaije sådan bolagsmans utfästa
insats.
Prop. 1993/94:9
Bilaga 4
Ideell förening och stiftelse:
1. den firma under vilken för-
eningen eller stiftelsen idkar näring,
2. föreningens eller stiftelsens
namn, om det ej sammanfaller med
firman,
3. näringsverksamhetens art,
4. det län och den ort där för-
eningens eller stiftelsens styrelse har
sitt säte samt föreningens eller stiftel-
sens postadress,
5. styrelseledamöternas och, där
suppleanter utsetts, deras fullstän-
diga namn, personnummer och post-
adresser,
6. av vem och hur föreningens el-
ler stiftelsens namn tecknas, om ej
namnet tecknas av styrelsen ensam.
Ideell förening:
1. den firma under vilken för-
eningen idkar näring,
2. föreningens namn, om det ej
sammanfaller med firman,
3. näringsverksamhetens art,
4. det län och den ort där för-
eningens styrelse har sitt säte samt
föreningens postadress,
5. styrelseledamöternas och, där
suppleanter utsetts, deras fullstän-
diga namn, personnummer och post-
adresser,
6. av vem och hur föreningens
namn tecknas, om ej namnet teck-
nas av styrelsen ensam.
9§
Ansökan om registrering av handelsbolag göres av samtliga bolagsmän.
Ansökan om registrering av ideell Ansökan om registrering av ideell
förening eller stiftelse göres av styrel- förening göres av styrelsen,
sen.
Prokura registreras på ansökan av huvudmannen. Är huvudmannen han-
delsbolag, göres ansökan av samtliga bolagsmän.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.
2. En stiftelse skall avföras ur handelsregistret när den har införts i stiftel-
seregistret enligt stiftelselagen (1993:000).
300
Härigenom föreskrivs att 1 § bokföringslagen (1976:125) skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Näringsidkare är bokföringsskyl-
dig enligt denna lag. Detsamma gäl-
ler aktiebolag, handelsbolag och
ekonomisk förening, även om bola-
get eller föreningen ej utövar nä-
ringsverksamhet.
Den som är skyldig att för inkomst
av jordbruksfastighet föra räkenska-
per enligt j ordbruksbokföringslagen
(1979:141) är ej bokföringsskyldig
för inkomsten enligt denna lag. Hyr
enskild person, dödsbo, stiftelse eller
ideell förening ut byggnad eller del
av byggnad föreligger bokförings-
plikt på grund därav endast om verk-
samheten är att anse som hotell- el-
ler pensionatrörelse eller omfattar
mer än två lägenheter som regelmäs-
sigt uthyres och ej utgör del av egen
bostad.
Näringsidkare är bokföringsskyl-
dig enligt denna lag. Detsamma gäl-
ler aktiebolag, handelsbolag och
ekonomisk förening, även om bola-
get eller föreningen ej utövar nä-
ringsverksamhet. För stiftelser regle-
ras bokföringsskyldigheten i lagen
(1967:531) om tryggande av pen-
sionsutfästelse m.m. och i stiftelsela-
gen (1993:000).
Den som är skyldig att för inkomst
av jordbruksfastighet föra räkenska-
per enligt jordbruksbokföringslagen
(1979:141) är ej bokföringsskyldig
för inkomsten enligt denna lag. Hyr
enskild person, dödsbo eller ideell
förening ut byggnad eller del av
byggnad föreligger bokföringsplikt
på grund därav endast om verksam-
heten är att anse som hotell- eller
pensionatrörelse eller omfattar mer
än två lägenheter som regelmässigt
uthyres och ej utgör del av egen bo-
stad.
Prop. 1993/94:9
Bilaga 4
Staten, kommun, landstingskommun, kommunalförbund, församling och
kyrklig samfällighet är ej bokföringsskyldiga enligt denna lag.
Bestämmelserna i 11 och 13-21 §§ behöver ej tillämpas av enskild närings-
idkare i vars verksamhet den årliga bruttoomsättningssumman normalt un-
derstiger ett gränsbelopp som motsvarar 20 gånger det basbelopp enligt la-
gen (1962:381) om allmän försäkring som gäller under den sista månaden av
räkenskapsåret.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.
'Senaste lydelse 1981:1198.
301
Härigenom föreskrivs att lagen (1982:315) om styrelserepresentation för
samhället i vissa stiftelser1 skall upphöra att gälla vid utgången av år 1993.
Denna lag träder i kraft den i januari 1994
Prop. 1993/94:9
Bilaga 4
'Senaste lydelse 1991:427.
302
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1993-03-30
Närvarande: f.d. regeringsrådet Bengt Hamdahl, justitierådet Hans-Gun-
nar Solerud, regeringsrådet Anders Swartling.
Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 28 januari 1993 har rege-
ringen på hemställan av statsrådet Laurén beslutat inhämta lagrådets ytt-
rande över förslag till stiftelselag, m.m.
Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Henning
Isoz.
Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:
Prop. 1993/94:9
Bilaga 5
Inledande synpunkter
Inledningsvis vill lagrådet ta upp några allmänna utgångspunkter som be-
rörts i remissprotokollet och som fått tjäna som grund också för lagråds-
granskningen.
Under rubriken Behovet av lagstiftning anförs i remissprotokollet att det
behövs en tidsenlig lagstiftning om stiftelser som inte bara innehåller be-
stämmelser om statlig tillsyn utan framför allt inrymmer grundläggande be-
stämmelser av civilrättslig natur. Det är naturligtvis väsentligt att lagförsla-
gen tillgodoser detta behov.
Under en annan rubrik, Huvudpunkter i en lag om stiftelser, framhålls att
reglerna i den nya stiftelselagen måste utformas med särskild tanke på de
särdrag som kännetecknar stiftelsen som juridisk företeelse. Vidare betonas
där att man genom den nya lagen bör skapa garantier för att det inte skall
uppkomma rättsförluster för utomstående som ingår rättshandlingar med en
stiftelse. Att säkerställa och trygga stiftelsens möjligheter att verka för det
ändamål som stiftaren har angett i sitt stiftelseförordnande anges vara ett
övergripande syfte med reglerna. Generellt sett är det respekten för stifta-
rens vilja som framhävs som ledstjärna vid utformningen av reglerna.
Mot att angivna aspekter blivit valda som utgångspunkter för lagförslagen
har lagrådet i och för sig inte anledning att rikta några invändningar. Vid sin
granskning har lagrådet emellertid stött på de svårigheter som följer av att
de skilda aspekterna delvis står mot varandra men egentligen inte rangord-
nats, eller kanske ens kan rangordnas. Beträffande enskildheter i lagförsla-
gen uppkommer till följd därav frågan huruvida den valda lösningen innebär
att den aspekt som har fått företräde framför en annan innefattar det bästa
valet. På grund av vad som anförts i remissprotokollet och framkommit un-
der ärendets föredragning inför lagrådet framstår det emellertid som en rim-
lig grundval för bedömningen att lösningar i lagförslagen som innebär in-
skränkningar i respekten för stiftarens vilja fordrar att goda motiv härför kan
åberopas.
Det finns anledning att här peka på att det remitterade förslagets stånd-
punkt att en stiftelse skall kunna utöva näringsverksamhet väcker särskilda
frågor. Som antyds i remissprotokollet synes t.ex. betydelsen av den ovan
303
berörda borgenärsaspekten kunna vara en annan i dylika fall än när stiftelsen
är en icke näringsdrivande avkastningsstiftelse. När en lösning på ett visst
problem skall åstadkommas i lagen borde därför en bedömning göras om
lösningen skall ha samma utformning för alla stiftelser eller om de aspekter
som enligt det föregående skall vägas in bör leda till att lösningarna görs
olika för skilda typer av stiftelser. Med ett mindre antal undantag synes emel-
lertid det remitterade lagförslaget, till skillnad från vad som gäller t.ex. i
Danmark (se Ds Ju 1987:14 s 76 ff), i allt väsentligt bygga på att regelsyste-
met skall vara detsamma oavsett om stiftelsen bedriver näringsverksamhet
eller inte. Någon egentlig analys som underlättar bedömningen av frågan
huruvida skillnader borde göras i fler hänseenden än som skett redovisas inte
i remissprotokollet.
Bestämmelserna i förslaget till stiftelselag har ofta anslutits nära till ut-
formningen av liknande bestämmelser i befintlig associationsrättslig lagstift-
ning. Detta kan synas inte bara naturligt utan också förnuftigt från den syn-
punkten att ordalydelserna går att känna igen och kan antas vara beprövade.
Troheten till förlagan kan emellertid medföra en större benägenhet att låta
tolkningen av bestämmelserna påverkas av den innebörd som i praxis och i
det praktiska rättslivet tilläggs förlagan än som med hänsyn till stiftelsernas
särdrag framstår som önskvärd och lämplig. Det skulle ha varit av värde som
hållpunkter för den framtida tillämpningen om de överväganden som lett
fram till förslagen i här diskuterade avseenden hade redovisats utförligare.
Lagrådet vill i detta sammanhang tillfoga följande. Remissprotokollet in-
nehåller ett stort antal uttalanden om den avsedda tolkningen och tillämp-
ningen av de nya reglerna. Uttalanden som har en mer direkt anknytning till
de av lagrådet föreslagna ändringarna kommer att tas upp i det följande. Det
förekommer emellertid också många uttalanden om faktiska förhållanden,
gällande rätt m.m. som inte har denna direkta anknytning. Enligt lagrådets
mening kan det ifrågasättas om inte dessa uttalanden på flera punkter har
blivit alltför kategoriska. Lagrådet nöjer sig här med att anföra ett par exem-
pel.
Ett sådant exempel är det som sägs i specialmotiveringen till 1 kap. 6 § i
remissförslaget om s.k. vinstandelsstiftelser. Det förutsätts där att dessa stif-
telser har en destinatärskrets som består av anställda ”vid en viss, vid förord-
nandets avgivande redan passerad tidpunkt” och att destinatärerna därmed
omfattas av det i lagtexten använda uttrycket ”bestämda fysiska personer”.
Lagrådet vill för sin del inte utesluta att förordnanden för vinstandelsstiftel-
ser ibland kan vara konstruerade så att destinatärskretsen blir mera obe-
stämd.
Ett annat exempel kan hämtas från specialmotiveringen till 2 kap. 3 §. Det
uttalande som görs där om begreppet ”avkastning” innebär att det skulle
föreligga en presumtion för att begreppet omfattar endast ”löpande avkast-
ning i form av ränta eller utdelning”. Även om denna uppfattning kan sägas
ha visst stöd i praxis vill lagrådet ifrågasätta om det inte, i vart fall i detta
sammanhang, finns skäl att anlägga ett mer nyanserat synsätt. Inte minst mot
bakgrund av den utveckling som ägt rum på värdepappersmarknaden skulle
det många gånger framstå som konstlat och från ekonomisk synpunkt som
Prop. 1993/94:9
Bilaga 5
304
omotiverat att göra den åtskillnad mellan löpande avkastning och avkastning
i form av värdestegring som antyds i specialmotiveringen.
Lagrådets granskning har fört fram till en omarbetning av den remitterade
lagtexten i stiftelselagen, lagen om införande av stiftelselagen och lagen om
ändring i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. på sätt
som framgår av bilagan till detta protokoll (bilaga 5:1).
Såvitt lagrådets lagtextförslag innefattar förtydliganden och omdispone-
ring av texten i anslutning till lagmotiven föranleder förslagen i allmänhet
inte någon särskild kommentar.
När lagrådets förslag innebär ändring av saklig natur eller annars förtjänar
närmare belysning behandlas de i det följande.
Förslaget till Stiftelselag
1 kap. 1 §
Remissförslagets 1 § föreslås flyttad till 2 § för att ge plats åt en paragraf
som saknar direkt motsvarighet i det remitterade förslaget. Syftet med den
nya paragrafen är att underlätta förståelsen av lagens tillämpningsområde
och av hur stiftelsebegreppet i fortsättningen skall användas.
Remissprotokollets ståndpunkt i dessa frågor kan, såsom lagrådet uppfat-
tar den, sammanfattas enligt följande.
En förmögenhetsbildning som uppfyller vissa i lagstiftningen angivna krav
med avseende på bildandet erkänns som en juridisk person under benäm-
ningen stiftelse. Förmögenhetsbildningar som inte uppfyller kraven får i
fortsättningen inte kallas stiftelser. Det överlämnas åt rättstillämpningen att
avgöra vilka rättsverkningar som kan vara knutna till de förmögenhetsbild-
ningar som inte godtas som stiftelser.
Det remitterade förslaget innebär att man med hänsyn till kraven på stif-
telsebildning kan urskilja fyra olika huvudkategorier av stiftelser:
1. Stiftelser i allmänhet,
2. Insamlingsstiftelser,
3. Kollektivavtalsstiftelser,
4. Tryggandestiftelser.
Till kategori 1 hör de förmögenhetsbildningar som uppfyller de i 1 kap.
stiftelselagen uppställda kraven på skriftligt förordnande, förmögenhetsdi-
sposition (avskild och självständig förmögenhet), varaktighet och bestämt
ändamål. I fråga om förmögenhetsbildningar som tillkommit före ikraftträ-
dandet modifieras dessa krav genom den särskilda införandelagen.
Kategori 1 regleras i 1-10 kap. stiftelselagen (och införandelagen). Var
och en av kategorierna 2-4 har fått ett eget regelsystem. Tekniskt har detta
åstadkommits på så sätt att kategorierna 2 och 3 regleras i 11 kap. stiftelsela-
gen, huvudsakligen genom hänvisningar till särskilda bestämmelser i 1-10
kap., medan kategori 4 regleras uteslutande i lagen (1967:531) om tryggande
av pensionsutfästelse m.m.
Lagrådet har i princip inte något att erinra mot denna uppläggning. Det
Prop. 1993/94:9
Bilaga 5
305
20 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 9
är värdefullt att kraven på stiftelsebildning blir reglerade på ett uttömmande
sätt och att stiftelseinstitutet därmed blir tydligt avgränsat mot andra rätts-
bildningar. I och för sig är det beklagligt att ovisshet även i fortsättningen
kommer att råda om rättsverkningarna av vissa förmögenhetsbildningar
som ligger nära de reglerade men inte till alla delar uppfyller kraven på stif-
telsebildning. Lagrådet har emellertid förståelse för att frågor av detta slag
inte regleras inom ramen för det nu aktuella lagstiftningsärendet och på det
utredningsunderlag som finns tillgängligt.
I det remitterade förslaget har avgränsningen av stiftelsebegreppet rent
tekniskt genomförts på det sättet att vissa grundläggande bestämmelser om
”stiftelser” tagits in i 1 kap. 1-6 §§ varefter det i 7§ klargörs att det finns
också andra förmögenhetsbildningar som erkänns som stiftelser (”särskilda
former av stiftelser”). Enligt lagrådets mening vinner man i tydlighet genom
att redan i lagens inledande paragraf nämna de fyra slag av stiftelsebildning
som kan komma i fråga och genom att samtidigt förvar och en av de stiftelse-
kategorier som inte regleras direkt i 1-10 kap. klargöra vilket regelsystem
som skall tillämpas. Lagrådets förslag till 1 § har utformats i enlighet här-
med. Det kan redan här nämnas att önskemålet om en mer konsekvent ter-
minologi påverkar också utformningen av 3 och 4 §§ i införandelagen.
När det gäller stiftelselagens tillämpningsområde vill lagrådet anföra
också en annan synpunkt. Det får antas att lagen med dess krav på bl.a. till-
syn och registrering är avsedd att omfatta endast sådana förmögenhetsbild-
ningar som har någon form av anknytning till Sverige. Att detta är avsikten
framskymtar också på några ställen i lagtexten, särskilt i 9 kap. 1 §. Denna
paragraf synes förutsätta att tillsyn kommer i fråga beträffande stiftelser med
egen förvaltning endast om styrelsen har sitt säte eller förvaltningen huvud-
sakligen utövas i Sverige och beträffande stiftelser med anknuten förvaltning
endast om förvaltaren har sitt säte eller förvaltarens egen förvaltning huvud-
sakligen utövas här i landet. Antagandet bestyrks också av ett uttalande som
görs i förbigående i specialmotiveringen till koncemregeln i 1 kap. 4 § (1 kap.
5 § i lagrådets förslag). Enligt det uttalandet är det stiftelsens nationalitet
som avgör om lagen är tillämplig eller inte; endast den stiftelse som är
”svensk” skulle omfattas av lagen. I praktiken torde detta nationalitetskrite-
rium inte leda till annat resultat än en tillämpning av de kriterier som enligt
det nyss sagda antyds i 9 kap. 1 §.
Det skulle i och för sig ha varit en fördel om den avsedda avgränsningen
av lagens tillämpningsområde hade kunnat komma till ett klarare uttryck i
lagtexten. I sammanhanget bör dock noteras att den indirekta metod för an-
givande av tillämpningsområdet som ligger till grund för det remitterade för-
slaget har sin motsvarighet i befintlig associationsrättslig lagstiftning. Det är
också tydligt att det på detta område föreligger särskilda svårigheter att
åstadkomma en uttrycklig och uttömmande reglering som inte leder till en
för snäv avgränsning. I varje fall anser sig lagrådet inte ha tillräckligt under-
lag för att föreslå en sådan reglering.
Prop. 1993/94:9
Bilaga 5
306
1 kap. 5 §
Paragrafen motsvarar 4 § i remissförslaget. Definitionerna av moderstif-
telse, dotterföretag och koncern får betydelse för tillämpningen av vissa be-
stämmelser i 3 kap. om bokföring, årsredovisning och koncernredovisning,
i 4 kap. om revision och i 7 kap. om vissa redovisningsfrågor vid likvidation.
Definitionerna har betydelse även för tillämpningen av bestämmelserna i 9
kap. 10 § om undantag från tillsyn.
I remissprotokollet redovisas inte vilka överväganden som lett fram till att
definitionerna skulle ges den utformning de fått och någon ledning för be-
dömningen av vilka krav som lagen bör uppställa för att en koncern skall
föreligga lämnas således inte. Här föreligger en sådan situation som lagrådet
berört inledningsvis, där det enda motiven ger är en anvisning om att be-
stämmelsen utformats efter mönster av 1 kap. 2§ aktiebolagslagen
(1975:1385).
För närvarande pågår utredningar om ändringar av såväl aktiebolagslagen
som lagstiftningen om redovisning (Aktiebolagskommittén, Ju 1990:08, och
Redovisningskommittén, Ju 1991:07), där frågan om EG-anpassning av
svensk lag intar en framträdande plats. Det finns anledning anta att dessa
utredningar kommer att leda fram till att definitionerna av moder- och dot-
terföretag samt koncernförhållanden i skilda lagar kommer att få ett ändrat
innehåll, i fråga om vissa associationsformer i huvudsak styrt av innehållet i
EG-direktiv som Sverige har åtagit sig att genomföra. Eftersom stiftelser
inte omfattas av detta anpassningsarbete framstår det som en brist att beho-
vet av den föreslagna koncernregleringen av stiftelser i föreliggande remis-
sprotokoll inte underkastats någon särskild analys och att de närmare över-
vägandena bakom förslagets utformning inte redovisats. Denna brist blir sär-
skilt framträdande när man beaktar att det i associationsrättslig lagstiftning
finns anledning att överväga skilda koncerndefinitioner för skilda ändamål.
Möjligen kan det antas ligga i linje med motiven till föreliggande lagför-
slag att de ändringar av koncerndefinitionerna som kommer att göras i fråga
om aktiebolag såvitt avser redovisnings- och revisionsfrågor också blir in-
förda beträffande redovisnings- och revisionsfrågor rörande stiftelser. Mera
osäkert är om samma ändringar av koncerndefinitionerna är lämpade för
tillsynsfrågor. På detta spörsmål ger remissprotokollet inte något svar. Det
skulle ha varit av värde om de frågor som sålunda inom en snar framtid kan
komma att behöva prövas ingående i ett särskilt lagstiftningsärende hade bli-
vit belysta genom det grundläggande arbete på stiftelseområdet som ligger
bakom förevarande lagförslag.
1 kap. 7 §
Denna paragraf motsvarar 6 § i det remitterade förslaget. I detta föreskrivs
att huvuddelen av lagens bestämmelser inte skall tillämpas på bl.a. ”kyrko-
stiftelser”. Uttrycket är enligt lagrådets mening alltför obestämt för att ge
någon ledning vid den praktiska tillämpningen. Det skulle vara en fördel att
i stället falla tillbaka på en terminologi som redan är etablerad i annan lag-
stiftning. Av de uttalanden som görs i avsnitt 2.2.3 av den allmänna motive-
Prop. 1993/94:9
Bilaga 5
307
ringen synes framgå att avsikten är att träffa de församlingsskyrkor och dom-
kyrkor ”av stiftelsekaraktär” som särskilt nämns i 41 kap. 2 § kyrkolagen
(1992:300). Lagrådet föreslår att detta uttryck används i lagtexten. Med
hänsyn till att fråga är om stiftelsebildningar av äldre slag bör bestämmelsen
flyttas till 4 § lagen om införande av stiftelselagen.
2 kap. 1 §
Det remitterade förslagets innebörd är att stiftelseförordnandets föreskrif-
ter skall följas om de inte strider mot någon tvingande regel i stiftelselagen
eller i någon annan författning. I motiven sägs att bestämmelsen saknar be-
tydelse i fråga om stiftelsens ändamålsföreskrifter. Det uttalas därvid att det
anses följa av allmänna rättsgrundsatser att förordnandet som sådant blir
ogiltigt om dess föreskrifter står i strid med en tvingande bestämmelse som
är meddelad i lag eller annan grundlagsenlig författning.
Det torde enligt lagrådets mening också vara överflödigt att föreskriva att
stiftelsen måste rätta sig efter allmängiltiga lagar och författningar - t.ex. i
fråga om beskattning, näringsverksamhet, ordning och säkerhet - även om
dessa står i strid med vad stiftelseförordnandet innehåller. Lagrådet förordar
därför att stadgandet begränsas till att ange att stiftelselagens bestämmelser
tar över stiftelseförordnandet. Det är då underförstått att regeln inte avser
de fall då det uttryckligen anges att en bestämmelse i stiftelselagen är dispo-
sitiv.
2 kap. 2 §
I motiven anförs att innebörden av bestämmelsen i remissförslagets 1 kap.
1 § andra stycke (i lagrådets förslag 2 § andra stycket) är att den av stiftaren
för stiftelsen anslagna egendomen är avskild så snart den har tagits om hand
av den som åtagit sig att förvalta den i enlighet med stiftelseförordnandet. I
fall då det enligt stiftelseförordnandet skall ingå mer än en person i styrelsen
skall det inte vara någon förutsättning för stiftelsens tillkomst att styrelsen
är komplett eller ens beslutför. Om förmögenhetsdispositionen omfattar fast
egendom räcker det således med att överlåtelseavtalet avseende denna egen-
dom undertecknas av en person för stiftelsens räkning. Denna avsikt med
förslaget bör komma till uttryck i lagtexten. I lagrådets förslag har en ny
andra mening i 2 kap. 2§ andra stycket utformats i enlighet härmed.
2 kap. 5 §
Enligt 13 § lagen (1929:116) om tillsyn över stiftelser (tillsynslagen) får en
stiftelses penningar och värdepapper ej sammanblandas med annan tillhö-
riga penningar eller värdepapper. Som ett undantag från detta ger paragra-
fen två eller flera stiftelser rätt att under vissa förutsättningar gemensamt
placera stiftelsernas medel.
I förevarande paragraf ges en bestämmelse om att stiftelser har rätt att
”placera sin förmögenhet gemensamt” med andra stiftelser, om det inte av
Prop. 1993/94:9
Bilaga 5
308
stiftelseförordnandet följer att förmögenheten skall vara placerad på ett sätt
som hindrar det.
Det har uppenbarligen inte ansetts nödvändigt att i den nya lagen ta in
någon uttrycklig föreskrift om att stiftelsens medel skall hållas avskilda från
t.ex. styrelseledamöters och förvaltares förmögenhet. I specialmotiveringen
till 11 kap. 1 § första stycket i remissförslaget uttalas visserligen att det i defi-
nitionen av stiftelse i förslagets 1 kap. 1 § intagna kravet på att tillskjutna
medel skall bilda en självständig förmögenhet innebär att förmögenheten
skall vara en från mottagarens förmögenhet skild förmögenhetsmassa. Detta
uttalande, som f.ö. borde ha getts plats i specialmotiveringen till den cen-
trala bestämmelsen i 1 kap. om stiftelsebildningen, torde emellertid avse nå-
got annat än ett krav på att den som handhar stiftelsens förvaltning skall
hålla stiftelsens medel avskilda från annans egendom. Tillsynslagen (1 §)
uppställer f.ö. också som krav att anslagen egendom skall utgöra självstän-
dig egendom.
Om man utgår ifrån att den ovan berörda bestämmelsen i 13 § tillsynsla-
gen i huvudsak ger uttryck för vad som allmänt får anses ligga i en sysslomans
skyldighet och godtar att den ställning som stiftelselagen ger stiftelsens sty-
relse och förvaltare med avseende på stiftelsetillgångarna tillräckligt klargör
att dessa har samma skyldighet, återstår ändå frågan vad som skall innefattas
i att en stiftelses förmögenhet får ”placeras gemensamt” med andra stiftelser.
Varken lagtext eller motiv ger någon ledning för bedömningen av vad som
i själva verket avses med det nyss citerade uttrycket. Osäkerhet om innebör-
den föranleds f.ö. också av att ordet samförvaltning används som rubrik i
remissprotokollets allmänna motivering. Än mindre anges vilka gränser som
gäller för sådan placering eller förvaltning. Tvärtom ger lagtexten närmast
intryck av att sådana gränser saknas. Det kan emellertid knappast antas att
avsikten varit att med bestämmelsen om gemensam placering göra undantag
från vad som i övrigt skall gälla enligt stiftelselagen beträffande krav på god-
tagbar placering eller förbud att ge vissa penninglån. Å andra sidan ger re-
missprotokollet inte heller någon antydan om att den ram för tillåtna place-
ringar som följer av de allmänt tillämpliga reglerna skulle med en särskild
bestämmelse behöva snävas in för fall som kan betecknas som gemensam
placering.
Med hänsyn till vad som sålunda anförts ifrågasätter lagrådet om inte be-
stämmelsen i 2 kap. 5 § i remissförslaget bör strykas. Beträffande följderna
av detta såvitt avser 3 kap. 3 § sista stycket och 5 § första stycket sista me-
ningen i samma förslag hänvisas till vad som anförs därom vid 3 kap.
För den händelse bestämmelsen i nämnda 2 kap. 5 § behålls sätter lagrådet
1 fråga, med hänvisning till vad som anförts inledningsvis, om tillräckliga skäl
åberopats i remissprotokollet till stöd för ståndpunkten att bestämmelsen
skall i så måtto vara tvingande att stiftarens vilja endast i begränsad utsträck-
ning skall beaktas.
2 kap. 6 §
Enligt specialmotiveringen har lagtexten i det remitterade förslaget i stor ut-
sträckning utformats efter mönster av bestämmelserna i 12 kap. 7 § aktiebo-
Prop. 1993/94:9
Bilaga 5
309
lagslagen. Det föreslagna låneförbudet har fått en stor räckvidd, större än
som i själva verket har varit avsedd. Vid föredragningen har upplysts att för-
budet bör ha den omfattning som framgår av lagrådets lagtextförslag.
2 kap. 11 och 12 §§
1 fråga om arbetet i styrelsen har enligt lagrådets uppfattning inte anförts
tillräckliga skäl mot att stiftarens vilja beaktas fullt ut. Bestämmelserna i 11
och 12 §§ bör förenklas och i sin helhet bli dispositiva.
2 kap. 13 §
Skyldigheten att föra protokoll bör inte gälla styrelsens sammanträden utan
de beslut som styrelsen fattar.
2 kap.14 §
Paragrafen innehåller jävsregler som innebär att en ledamot i styrelsen för en
stiftelse med egen förvaltning inte får handlägga frågor som rör avtal mellan
honom själv och stiftelsen eller som rör vissa avtal mellan stiftelsen och
tredje man. Enligt specialmotiveringen är det avsett att begreppet avtal skall
omfatta ”inte endast ömsesidigt förpliktande avtal utan även benefika rätts-
handlingar”. I det sammanhanget nämns ”utgivande av kontanta bidrag eller
förmåner av annat slag”.
Lagrådet vill ifrågasätta om begreppet avtal ger ett riktigt uttryck för vad
som varit avsett. För att klargöra att paragrafen är tillämplig inte bara på
avtal mellan givare och mottagare utan även på ensidiga beslut om bidrag
m.m. föreslår lagrådet en komplettering som anger att med avtal skall jäm-
ställas ”annan rättshandling”.
2 kap. 18 §
Det torde förekomma att stiftelseförordnandet föreskriver att en stiftelse
skall ha suppleanter för styrelseledamöterna. Om det finns suppleanter bör
samma regler gälla för dem som för ledamöterna. En bestämmelse härom
har införts i denna paragraf i lagrådets förslag. Som en följd härav ändras
numreringen av 18-23 §§ i remissförslaget.
2 kap. 21 §
Paragrafen motsvarar remissförslagets 20 §, som för stiftelser med anknuten
förvaltning innehåller en jävsregel med i sak samma innehåll som den ovan
kommenterade 14 §. I remissprotokollet har inte sagts annat än att avtalsbe-
greppet är avsett att ha samma omfattning i de båda paragraferna. Det skulle
betyda att även den nu behandlade paragrafen skall träffa inte endast avtal
utan även ensidiga beslut om bidrag m.m. En jävsregel med en sådan omfatt-
ning skulle emellertid vid en anknuten förvaltning kunna leda till betydande
Prop. 1993/94:9
Bilaga 5
310
praktiska komplikationer. Den skulle kunna medföra att en juridisk person
(t.ex. en kommun eller ideell förening), som förvaltar en stiftelse som har
till ändamål att genom bidrag stödja någon del av förvaltarens egen verksam-
het, aldrig kan själv eller genom något av sina organ fatta beslut om använd-
ning av stiftelsens medel. Vid lagrådsföredragningen har framkommit att så
vittgående konsekvenser inte varit avsedda. Lagrådet förordar därför att den
nu behandlade paragrafen fått behålla sin lydelse enligt remissprotokollet.
Av denna lydelse, särskilt när den jämförs med den enligt lagrådets förslag
utvidgade 14 §, får anses framgå att paragrafen inte är avsedd att träffa de
ensidiga bidragsbesluten.
3 kap.
Enligt det remitterade förslaget skall stiftelser vara bokföringsskyldiga enligt
bokföringslagen (1976:125) inte bara om och i den mån de utövar närings-
verksamhet. Bl.a. skall också sådana icke näringsutövande stiftelser vars till-
gångar överstiger ett visst gränsbelopp vara bokföringsskyldiga.
I motiven anförs beträffande näringsutövande stiftelser att kraven i fråga
om bokföring och årsredovisning bör utformas i nära anslutning till vad som
gäller för andra företagsformer. Att bokföringsskyldigheten för dessa stiftel-
ser utvidgas så att den omfattar all stiftelsens verksamhet anses motiverat av
inte minst praktiska skäl. Vad som således uttalats i motiven synes knappast
i och för sig böra föranleda några invändningar. Däremot anser lagrådet att
det också av lagtexten bör framgå att bokföringsskyldigheten omfattar all en
stiftelses verksamhet. En bestämmelse härom föreslås bli införd i en 4 § till
vilken också förs över innehållet i förslagets 1 §.
Beträffande bokföringsskyldighetens omfattning och innehåll ges i lagen
inte för något fall någon annan anvisning än att den skall fullgöras enligt vad
som föreskrivs i bokföringslagen (1 § i remissförslaget).
Såsom anförs i specialmotiveringen till 1 § är bokföringslagen en ramlag.
I fråga om skilda associationsformer utfylls den emellertid av regler i annan
lag som ger besked om hur vissa för associationsformen speciella förhållan-
den skall beaktas.
I det lagstiftningsärende som ledde fram till lagen (1980:1103) om årsredo-
visning m.m. i vissa företag uttalade det föredragande statsrådet (prop.
1979/80:143 s. 148) att han ansåg att stiftelser borde undantas från den då
föreslagna lagen och att det var möjligt att stiftelsernas särart under alla för-
hållanden gjorde det mest ändamålsenligt att redovisningsregler för stiftelser
fick ingå i en framtida lag om stiftelser. I förevarande lagstiftningsärende har
det emellertid ansetts att stiftelserna i allt väsentligt skall fullgöra sin skyldig-
het i fråga om bokföring och årsredovisning enbart med tillämpning av de
för skilda associationsformer generellt gällande reglerna.
Att det beträffande stiftelser föreligger särpräglade förhållanden har i re-
missprotokollet berörts i andra sammanhang, t.ex. att stiftelser inte har nå-
gon ägare samt att de ofta väsentligen får tillskott av medel genom benefika
förvärv och har till ändamål att lämna bidrag. Att dylika förhållanden, till
vilka kan hänföras också exempelvis innehållet i stiftelseförordnanden, har
Prop. 1993/94:9
Bilaga 5
311
sin särskilda betydelse för hur redovisningen skall utformas torde vara ove-
dersägligt.
När det nu ansetts att stiftelselagen inte behöver innehålla några särskilda
regler med sikte på stiftelser, inte ens när de inte utövar näringsverksamhet
(jfr vad lagrådet antytt inledningsvis om Danmark), men bokföringslagen
samtidigt kan bli endast i begränsad utsträckning direkt och i övrigt på sin
höjd analogiskt tillämplig, ifrågasätter lagrådet om inte här föreligger en så-
dan av lagrådet inledningsvis berörd situation där åtminstone en fyllig redo-
visning i motiven av gj orda överväganden bakom förslaget hade varit av stort
värde inte bara för bedömningen av lagförslaget som sådant utan även till
ledning för den framtida tillämpningen. Det sagda gäller så mycket mer som
det får antas att sådan god redovisningssed i fråga om stiftelser som enligt
specialmotiveringen till nämnda 1 § förväntas bli utvecklad sedan den före-
slagna lagen trätt i kraft inte kan komma att föreligga i dokumenterad form
förrän åtskillig tid förflutit. Åtminstone intill dess så skett skulle alltså stiftel-
ser och myndigheter med det föreliggande förslaget få leva med den osäker-
het som följer av att, såsom anförs i den i specialmotiveringen åberopade
litteraturen, vedertagna redovisningsprinciper inte alltid är helt lätta att ap-
plicera på stiftelseformen. Det framstår därmed inte heller som självklart att
den föreslagna regleringen genom hänvisning till bokföringslagen helt fyller
ett av de syften som anges i den allmänna motiveringen, nämligen att undan-
röja de olägenheter för utomstående som vidtar rättshandlingar gentemot
stiftelsen som följer av att det saknas tidsenliga regler om redovisning.
Lagförslaget överlämnar således till den praktiska tillämpningen att lösa
åtskilliga av de problem som kan uppkomma. Med hänsyn härtill ifrågasät-
ter lagrådet om det inte finns skäl att låta bestämmelserna i remissförslagets
3 kap. 3 § sista stycket och 5 § första stycket sista meningen rörande gemen-
sam placering utgå, i varje fall om bestämmelsen i 2 kap. 5 § stryks i enlighet
med vad lagrådet föreslagit ovan.
Stiftelser som inte är bokföringsskyldiga skall enligt remissförslagets 5 §
föra räkenskaper över tillgångar och skulder, vilka skall för varje räken-
skapsår avslutas med en sammanställning. Enligt vad som uttalas i den all-
männa motiveringen är det avsett att dessa räkenskaper skall vara ungefär
av det slag den nuvarande regleringen i 14 § tillsynslagen innefattar. Denna
reglering anses innebära krav endast på tillämpningen av en kontant redovis-
ning. Uttalandet i motiven antyder emellertid att det skall föreligga en skill-
nad mellan vad som anses gälla nu och vad som skall gälla enligt lagförslaget.
Lagtexterna om sammanställning skiljer sig åt. Remissprotokollet ger emel-
lertid inte något besked om huruvida avvikelser varit avsedda i andra hän-
seenden. Inte heller har närmare utvecklats i motiven vilket samband som
bör råda mellan räkenskaperna och sammanställningen.
I jämförelse med lagtexten i 14 § tillsynslagen har i förevarande paragraf
inskjutits att räkenskaperna över tillgångar och skulder skall föras ”fortlö-
pande”. Det citerade ordet synes kunna föranleda missuppfattningen att, i
strid med vad som uttryckligen anges i specialmotiveringen, det inte är en
renodlad kontantprincip som skall tillämpas. Det förefaller därför som om
det citerade ordet bör strykas. Det synes också böra klargöras hur fordringar
och skulder som dokumenterats genom faktura eller på annat sätt men ännu
Prop. 1993/94:9
Bilaga 5
312
inte betalats skall behandlas vid upprättandet av sammanställningen för ett
räkenskapsår (jfr 8§ sista stycket näst sista meningen bokföringslagen).
I 7 § första stycket i lagförslaget föreskrivs att en stiftelse som är moders-
tiftelse skall upprätta koncernredovisning om antalet anställda hos koncer-
nen under räkenskapsåret i medeltal har varit minst tio. Skälet för förslaget,
anfört i den allmänna motiveringen, är exakt detsamma som anfördes till
stöd för koncernredovisningsreglerna i lagen om årsredovisning i vissa före-
tag m.m., nämligen att om en ekonomisk verksamhet organiseras som en
koncern kan detta ge möjlighet att påverka koncernföretagens ekonomiska
ställning och rörelseresultat så att man inte får den fullständiga, korrekta och
överskådliga ekonomiska redovisning som är syftet med bokföringslagens
bestämmelser.
Upprättandet av en ändamålsenlig koncernredovisning är en komplicerad
sak redan för vad som kan sägas vara mer normala fall, t.ex. vid koncernbild-
ningar enligt aktiebolagslagen och årsredovisningslagen. Lagrådet ifrågasät-
ter om det nyss angivna skälet för kravet på koncernredovisning ger tillräck-
lig ledning för bestämmandet av det ändamål som i förevarande fall skall
uppnås med koncernredovisningen, i synnerhet när moderstiftelsen inte ut-
övar näringsverksamhet. I linje med vad lagrådet anfört i det föregående rö-
rande hänvisningen till bokföringslagen hade det därför varit värdefullt om
motiven hade gett en mer fullödig redovisning av de överväganden som lett
fram till förslaget om att de koncernredovisningar som avses i stiftelselagen
i huvudsak skall ha samma innehåll som andra koncernredovisningar.
Lagrådet har inte sett som sin uppgift att på de punkter som kommente-
rats i det föregående med avseende på 3 kap. lämna förslag till ändrade lydel-
ser av bestämmelserna. Utöver redan redovisade förslag föreslår lagrådet
emellertid vissa ytterligare redaktionella ändringar som inte torde kräva nå-
gon kommentar.
4 kap. 6 §
Jävsreglerna i första stycket 1-3 och 7, som enligt motiven utformats efter
mönster av motsvarande regler i lagen om ekonomiska föreningar, har änd-
rats så att personkretsen i huvudsak motsvarar den som träffas av låneförbu-
det i 2 kap. 6 § första stycket.
4 kap. 9 §
Av specialmotiveringen till denna paragraf och även av andra uttalanden i
remissprotokollet framgår att det har förutsatts att bestämmelsen i 2 kap.
1 § - dvs. bestämmelsen att föreskrifterna i stiftelseförordnandet skall följas
vid förvaltningen av stiftelsens angelägenheter - omfattar föreskrifter som
gäller revisionsuppdraget och dess omfattning. Revisionen kan dock inte an-
ses som en del av ”förvaltningen”. Lagrådet anser att lagen bör innehålla en
uttrycklig bestämmelse som klargör att stiftelseförordnandet har den enligt
remissprotokollet avsedda betydelsen för revisionen. Bestämmelsen kan
lämpligen tas in i den nu behandlade paragrafen som ett tredje stycke.
Prop. 1993/94:9
Bilaga 5
313
4 kap. 11 §
Tredje stycket i paragrafen anger vissa omständigheter som revisorerna skall
anmärka i revisionsberättelsen. Bl.a. skall enligt 2 anmärkas om revisorerna
vid sin granskning funnit att någon åtgärd eller försummelse innebär att be-
stämmelserna i annan författning än stiftelselagen inte iakttagits. Enligt lag-
rådet lägger detta en omfattande och alltför obestämd skyldighet på reviso-
rerna. Eftersom remissprotokollet inte ger stöd för en mer preciserad lagtext
föreslår lagrådet att denna skyldighet stryks.
6 kap. 1-4 §§
Enligt det remitterade förslaget skall ändringsförbehåll i ett stiftelseförord-
nande vara utan verkan. Som skäl härför åberopas i den allmänna motive-
ringen, utan att saken närmare utvecklas, att det finns risk för att ändrings-
förbehåll kommer till användning för illojala förfaranden till skada för tredje
man.
Lagrådet ansluter sig till uppfattningen att ändring som avser stiftelsens
ändamål alltid skall vara beroende av myndighets tillstånd. Däremot känner
sig lagrådet inte övertygat om att sådant tillstånd bör vara nödvändigt för en
ändring i andra avseenden. Det torde få antas att ett stiftelseförordnande
kan medge styrelsen eller förvaltaren att vid inträffad förutsättning övergå
till ett i förordnandet angivet alternativ till ett i första hand tillämpligt förfa-
rande. Skillnaden mellan en ändring på grund av en ändringsklausul och
övergång till ett sådan alternativt förfarande kan vara hårfin.
Enligt lagrådets mening bör tillstånd inte krävas för en ändring som stifta-
ren förutsett skulle kunna bli önskvärd, om han uttryckligen angivit i vilket
hänseende - annat än stiftelseändamålet - som en sådan ändring får företas.
Detta synes vara en av de punkter på vilka förslaget utan tillräckliga skäl
beskär stiftarens möjligheter att bestämma om stiftelsens angelägenheter.
En bestämmelse om att ändringsförbehåll i viss utsträckning alltjämt skall
vara giltiga bör tas in som ett nytt första stycke i förslagets 3 §. Härigenom
kan man inskränka det administrativa arbetet till sådan efterhandskontroll
som avses i 6 kap. 4§.
De allmänna förutsättningarna för ändring i 6 kap. 1 § i det remitterade
förslaget är hämtade från 1 § permutationslagen (1972:205). Permutations-
fallet motsvaras i remissförslaget av 6 kap. 2§ och det synes lämpligt att i
första hand anknyta bestämmelserna i 6 kap. 1 och 2 §§ till varandra så att
2 § första stycket blir ett första stycke i en ny 1 § medan remissförslagets 1 §
får bilda andra och tredje styckena i den nya 1 §. Andra stycket i remissför-
slagets 2§ kan lämpligen bli en ny 2§.
Till andra stycket i den nya 1 § bör hänvisning göras för det ändringsfall
som regleras i 3 § i remissförslaget. Däremot torde ett ändringsförbehåll i
stiftelseförordnandet av det slag som enligt lagrådets förslag skall ge möjlig-
het till ändring utan myndighets tillstånd göra en sådan hänvisning Överflö-
dig-
Beträffande ändring, som efter myndighets tillstånd görs avseende stiftel-
sens ändamål, bör utgångspunkten vara att de nya föreskrifterna om ända-
Prop. 1993/94:9
Bilaga 5
314
målet så långt möjligt beaktar vad som kan antas ha varit stiftarens avsikt
med stiftelsen.
Det remitterade förslaget anger inte på vilka grunder som tillsynsmyndig-
heten skall kunna förbjuda verkställighet av ett ändringsbeslut. Någon lämp-
lighetsprövning bör inte komma i fråga utan endast en prövning av laglighe-
ten i de genom ändringarna tillkomna föreskrifterna, såvitt avser förhållan-
det till stiftelselagen. På grund av bestämmelsen i 2 kap. 1 § kommer en änd-
ring som står i strid med stiftelseförordnandet att bli att betrakta som en änd-
ring som är otillåten enligt stiftelselagen.
Lagrådet har utformat 6 kap. 1-4 §§ i enlighet med det anförda.
Lagrådet vill tillfoga följande. Bestämmelserna i 6 kap. 1 § (6 kap. 2§ i
remissförslaget) innefattar bl.a. förbud att utan tillstånd åsidosätta vissa
föreskrifter i stiftelseförordnandet. Förbudet är enligt sin lydelse ovillkor-
ligt. Bestämmelserna i fråga skall emellertid inte läsas isolerade utan sättas
i samband med andra bestämmelser i stiftelselagen, särskilt 2 kap. 1 §. I den
paragrafen anges som huvudregel att föreskrifterna i stiftelseförordnandet
skall följas vid förvaltningen av stiftelsens angelägenheter, men undantag
görs för det fall då föreskriften strider mot någon bestämmelse i stiftelsela-
gen (jfr lagrådets kommentar till paragrafen). I specialmotiveringen till 2
kap. 1 § har understrukits att bestämmelsen innebär att föreskrifterna i stif-
telseförordnandet sfai// åsidosättas om de är lagstridiga. Konsekvensen bju-
der att motsvarande undantag görs vid tillämpningen av 6 kap. 1 §. Denna
skall således inte uppfattas så att den hindrar ett åsidosättande av lagstridiga
föreskrifter. Remissförslaget utgår uppenbarligen från att någon uttrycklig
erinran om detta inte behövs. Lagrådet har ansett sig kunna acceptera denna
ståndpunkt. Det bör tilläggas att ett motsvarande undantag givetvis bör läsas
in i den bestämmelse i 6 kap. 4 § som föreskriver att ett åsidosättande i vissa
fall skall anmälas till tillsynsmyndigheten.
6 kap.5 §
Andra stycket andra meningen i paragrafen enligt remissförslaget ingår i 7
kap. 18 § i lagrådets förslag.
7 kap. 11 §
De efter likvidation återstående tillgångarna bör i första hand användas för
stiftelseändamålet eller ett närstående ändamål. Endast om detta inte låter
sig göra, bör Allmänna arvsfonden komma i fråga som mottagare.
7 kap. 15 §
Till skillnad från vad som kan bli fallet beträffande aktiebolag, något som
har fått tjäna som förebild, torde ett likvidationsbeslut avseende en stiftelse
inte kunna upphävas genom dom, varför detta ord bör utgå ur lagtexten.
Prop. 1993/94:9
Bilaga 5
315
7 kap. 17 §
Eftersom tillsynsmyndigheten är en statlig myndighet torde kostnader som
inte kan tas ut av stiftelsen falla på staten utan uttrycklig föreskrift, om det
är tillsynsmyndigheten som gjort anmälan till tingsrätten om att en stiftelse
är likvidationsskyldig. Sista meningen i tredje stycket i remissförslaget kan
därför tas bort.
7 kap. 18 §
I det remitterade förslagets 6 kap. 5§ andra stycket och 10 kap. 4§ tredje
stycket finns bestämmelser om att en stiftelse är upplöst när tillgångarna är
förbrukade eller en konkurs har avslutats utan överskott. Dessa bestämmel-
ser har i lagrådets förslag sammanförts i denna paragraf under rubriken
”Upplösning utan likvidation”.
8 kap. 4 §
En stiftelse skall enligt remissförslagets 1 kap. 5 § ha ett namn som innehåller
ordet stiftelse. Några andra krav på namnet ställs inte i lagförslaget.
Enligt 1 § i förevarande kapitel får inte ordet stiftelse eller förkortning
därav ingå i en firma som skiljer sig från stiftelsens namn. Detta motiveras
dels med hänvisning till 1 kap. 5 §, dels med att en stiftelse bör få ha endast
ett kännetecken som innehåller ordet stiftelse. I specialmotiveringen görs
också en jämförelse med vad som gäller om bifirmor inom associationsrät-
ten.
I och för sig talar goda skäl för remissprotokollets ståndpunkt att stiftelser
bör hindras från att ha ett namn och en firma vilka båda innehåller ordet
stiftelse. Samtidigt synes det olämpligt med hänsyn bl.a. till medkontrahen-
ter i avtal och borgenärer i övrigt att en stiftelse i sin näringsverksamhet ge-
nom firmateckning uppträder utan att det framgår att näringsidkaren är just
en stiftelse och inte något annat. Remissförslaget har löst detta dilemma ge-
nom att i 8 kap. 4§ införa en ordningsföreskrift om att namnet alltid skall
anges om firman inte sammanfaller med stiftelsens namn.
Med den föreslagna bestämmelsen i 4 § synes emellertid vara förenad en
nackdel som är värd beaktande. Eftersom det inte kan uteslutas att stiftel-
sens namn är förväxlingsbart, eller kanske t.o.m. närmast identiskt, med an-
nan stiftelses namn och firma kan den som har att göra med en sådan stiftelse
vars firma avviker från namnet bli vilseledd av att till firman knyts ett förväx-
lingsbart stiftelsenamn.
Ett till synes nära till hands liggande sätt att lösa problemen skulle vara
att kräva att den stiftelse som av skäl som anges i lagen måste anta en annan
firma än den söm direkt svarar mot namnet också skulle tvingas att ändra
namnet så att namn och firma inte skilde sig från varandra. Mot detta kan
invändas, dels att det skulle kräva tämligen vittgående undantag i övergångs-
bestämmelser, dels att det skulle kunna innebära ett större avsteg från stifta-
rens vilja än som rimligen bör krävas för att uppnå en lämplig ordningsföre-
skrift enligt 4§.
Prop. 1993/94:9
Bilaga 5
316
Även om invändningarna enligt det nyss sagda godtas, återstår att ta ställ-
ning till det otillfredsställande med att en ordningsföreskrift kräver en åtgärd
som skulle kunna vålla konflikt med intressen som uppbär annan lagstift-
ning, t.ex. den om rätten till skydd för firma och andra näringskännetecken.
Enligt lagrådets mening borde därför övervägas om inte intresset av att det
i anslutning till en stiftelses firma framgår att det är en stiftelse som har fir-
man borde tillgodoses på annat sätt än som föreslås i det remitterade lagför-
slaget.
En möjlighet skulle måhända kunna vara att ordningsföreskriften får en
mer allmän utformning av innebörd att en stiftelse som har en firma som
inte innehåller ordet stiftelse till firmateckningen skall knyta en uppgift som
utvisar att firman innehas av en stiftelse utan att ordet stiftelse tillförs firman.
Därmed lämnas möjlighet för den som så vill att antingen handla i enlighet
med vad den föreslagna lagtexten anger eller, om risk därmed skulle anses
föreligga att stiftelsen förväxlas med en annan stiftelse, ge upplysningen i
annan form. Ett ytterligare alternativ som möjligen kunde övervägas skulle
vara att kräva att en firma, som inte innehåller ordet stiftelse, i stället skall
ha ett särskilt tillägg av ”stift”, eller annan förkortning av stiftelse. En så
beskaffad firma torde inte behöva medföra den olägenhet som skall undvi-
kas genom den berörda bestämmelsen i 1 §.
9 kap. 1 §
I första stycket anges vilken länsstyrelse som skall vara tillsynsmyndighet.
Det skulle kunna inträffa att omständigheterna i det enskilda fallet är sådana
att en tillämpning av kriterierna i första stycket inte ger något resultat, t.ex.
när styrelsen för en stiftelse med egen förvaltning inte har något bestämt säte
och förvaltningen är jämnt fördelad mellan två eller flera län. I lagrådets för-
slag har andra stycket kompletterats med en regel som ger regeringen eller
den myndighet som regeringen bestämmer möjlighet att i sådana undantags-
fall besluta att en viss länsstyrelse skall vara tillsynsmyndighet.
9 kap. 2 §
I denna paragraf ges regeringen möjlighet att besluta om avgifter i tillsyns-
ärenden och även möjlighet att lämna uppgiften vidare till någon förvalt-
ningsmyndighet. Det är naturligtvis viktigt att avgiftsuttaget utformas så att
gränsen mot vad som från konstitutionell synpunkt är att betrakta som skatt
inte överträds. Lagrådet föreslår en omformulering som syftar till att mar-
kera att avgifterna i princip skall hållas inom ramen för de belopp som be-
hövs för att täcka kostnaderna för tillsynen.
9 kap. 3-6 §§
I anslutning till 2 kap. 1 § har lagrådet yttrat att en stiftelse utan särskilt stad-
gande är skyldig att rätta sig efter tvingande bestämmelser som gäller för alla
rättssubjekt även om den bestämmelsen står i strid med stiftelseförordnan-
Prop. 1993/94:9
Bilaga 5
317
det. Det bör inte vara en uppgift för tillsynsmyndigheten för stiftelser att
övervaka att sådana bestämmelser, t.ex. om beskattning, brandsäkerhet, all-
män ordning, särskilda villkor för viss näringsverksamhet m.m., efterlevs av
stiftelserna.
Däremot skulle det kunna förekomma att en styrelse eller en förvaltare
också genom att försumma att iaktta andra regler i lagar och andra författ-
ningar än stiftelselagen åsamkar stiftelsen skada i form av förluster eller onö-
diga påföljder av ekonomisk art. En sådan försummelse kan innefatta miss-
skötsel av stiftelsens angelägenheter som bör kunna leda till ingripande från
tillsynsmyndighetens sida. Lagtexten i 9 kap. 3 § bör avfattas i enlighet här-
med. Bestämmelsen i 9 kap. 5 § 2 i lagrådets förslag om att tillsynsmyndighe-
ten kan förelägga en eller flera styrelseledamöter eller förvaltaren att full-
göra sina åligganden kommer då att avse även de nu angivna fallen. I sista
hand kan tillsynsmyndigheten väcka talan vid allmän domstol om entledi-
gande av en eller flera styrelseledamöter eller förvaltaren med stöd av re-
missförslagets 5 kap. 4 § och 5 § första stycket. Bestämmelserna i fråga flyt-
tas i lagrådets lagtextförslag och får utgöra första och andra styckena i 9 kap.
6§.
9 kap.7 §
Bestämmelsen i första stycket 2 bör vara så utformad att tillsynsmyndighe-
ten kan utse ordförande även utanför kretsen av de befintliga styrelseleda-
möterna, om stiftelseförordnandet föreskriver att ordföranden skall hämtas
utanför denna krets.
9 kap. 9 och 11 §§
Bestämmelsen i 9 § i det remitterade förslaget är hämtad från 3 § tillsynsla-
gen men saknar stadgande om att den som förvaltar testators dödsbo är skyl-
dig att göra anmälan till länsstyrelsen. Eftersom det är avsett att en sådan
skyldighet fortfarande skall föreligga bör en bestämmelse med detta syfte tas
upp i 9 §. Samtidigt bör 11 § kompletteras med en bestämmelse om överkla-
gande av länsstyrelsens beslut enligt 9§.
9 kap. 10 §
Remissförslaget innebär att tre grupper av stiftelser undantas från egentlig
tillsyn, nämligen 1) stiftelser som har bildats av eller tillsammans med staten
eller en kommun (härunder inbegripet landsting och kyrkliga kommuner),
2) stiftelser som förvaltas av en statlig myndighet eller en kommun och 3)
stiftelser som enligt förordnande av stiftaren skall vara undantagna från till-
syn (under förutsättning att stiftelsen inte utövar näringsverksamhet eller är
moderstiftelse).
Den viktigaste ändringen i förhållande till gällande rätt synes vara undan-
taget för de kommunalt förvaltade stiftelserna. I förarbetena till tillsynslagen
avvisades tanken på ett sådant undantag, varvid hänvisades främst till risken
Prop. 1993/94:9
Bilaga 5
318
för att stiftelsemedlen skulle komma att användas för andra ändamål än stif-
taren avsett (prop. 1929:83 s. 43- 44 och 104).
Till stöd för den föreslagna ändringen har i remissprotokollet anförts en-
dast att erfarenheterna från det s.k. frikommunförsöket skulle visa att stiftel-
ser som förvaltas av en kommun eller ett landsting bör kunna undantas från
lagens tillsynsregler. I det sammanhanget hänvisas till ett avsnitt i
prop.1991/92:13. Det åberopade avsnittet (1.16) ger dock knappast stöd för
några slutsatser i frågan. Enligt vad som kommit till lagrådets kännedom ty-
der åtminstone vissa erfarenheter från bl.a. den kommunala revisionen på
att kommuner brustit i sin förvaltning av s.k. donationsfonder, t.ex. genom
att använda stiftelsemedlen för ändamål som inte ligger i linje med dona-
tionsvillkoren eller genom att inte tillvarata möjligheterna att lämna utdel-
ning från fonden.
Lagrådet anser sig mot denna bakgrund kunna konstatera att något egent-
ligt underlag för remissförslaget inte har redovisats och att den i protokollet
redovisade uppfattningen om den kommunala stiftelseförvaltningen i varje
fall inte är oomstridd. En annan invändning mot förslaget att undanta de
kommunalt förvaltade stiftelserna från tillsyn är att en sådan ordning knap-
past är förenlig med de uttalanden som i remissprotokollet gjorts om de prin-
ciper som skall ligga till grund för lagstiftningen. Som berörts i inledningen
till lagrådets yttrande innebär dessa uttalanden bl.a. att reglerna bör ha som
övergripande syfte att säkerställa och trygga stiftelsens möjligheter att verka
för det ändamål som stiftaren har angett i stiftelseförordnandet samt att re-
spekten för stiftarens vilja bör vara en ledstjärna vid utformningen av reg-
lerna. Det strider uppenbarligen mot denna grundsyn att undanta en kom-
munalt förvaltad stiftelse från statlig tillsyn i de fall då stiftaren uttryckligen
har föreskrivit eller i varje fall tydligt har utgått från att en sådan tillsyn skall
äga rum (lagrådet bortser här från den i specialmotiveringen till 3 kap. 11 §
och 9 kap. 3§ antydda möjligheten av en ”frivillig” tillsyn). Men även när
stiftaren inte alls har uttalat sig i frågan torde det som regel vara bäst fören-
ligt med hans intresse att i fall som här avses genom en statlig tillsyn trygga
stiftelsens möjligheter att verka för det föreskrivna ändamålet. Endast i de
fall då stiftaren uttryckligen förordnat att stiftelsen skall vara undantagen
från tillsyn bör ett sådant undantag komma i fråga och då på de villkor som
gäller för andra stiftelser (dvs. att stiftelsen inte utövar näringsverksamhet
eller är moderstiftelse).
På grund av det anförda avstyrker lagrådet förslaget om ett generellt un-
dantag för de kommunalt förvaltade stiftelserna. Detta ställningstagande
återspeglas i den av lagrådet föreslagna lydelsen av 9 kap. 10 § första stycket.
I andra stycket av samma paragraf finns föreskrifter som innebär att un-
dantaget enligt första stycket inte gäller när stiftelsen eller dess företrädare
har åsidosatt sina skyldigheter i vissa angivna hänseenden. Av specialmotive-
ringen synes kunna utläsas att de vanliga tillsynsreglerna i de avsedda fallen
skall bli tillämpliga endast vid det eller de ingripanden som direkt föranleds
av stiftelsens eller företrädarens försummelse. I lagrådets förslag har andra
stycket justerats så att den nu angivna innebörden skall framträda tydligare.
Prop. 1993/94:9
Bilaga 5
319
10 kap. 1 §
I specialmotiveringen till paragrafen behandlas det fallet att förordnandet
för en stiftelse, som inte är registreringsskyldig enligt stiftelselagen, innehål-
ler en föreskrift om att stiftelsen skall vara registrerad. Enligt motivuttalan-
det är stiftelsens styrelse eller förvaltare i ett sådant fall skyldig att följa före-
skriften ”i den mån registreringsmyndigheten i det enskilda fallet förklarar
sig villig att registrera stiftelsen”. En ordning av det slag som antyds i uttalan-
det väcker erinringar från både principiella och praktiska synpunkter. Vid
föredragningen inför lagrådet har också uppgivits att en reglering som inne-
bär att en ovillkorlig registreringsskyldighet föreligger i de avsedda fallen är
att föredra. Lagrådets förslag till ändring av 1 § har utformats i enlighet här-
med. Beträffande fjärde stycket i lagrådets lagtextförslag hänvisas till vad
som anförts vid 9 kap. 2 §.
10 kap. 3 §
I paragrafen regleras skyldigheten att för registrering anmäla vissa förhål-
landen rörande en stiftelse som redan är registrerad. I den lydelse paragrafen
har enligt remissprotokollet anger den i första stycket i sju olika punkter de
förhållanden som skall anmälas. Punkterna 2,3 och 5 avser ändring i förhål-
landen som redan skall vara anmälda enligt 2§. Uppräkningen är dock inte
uttömmande. Eftersom det är viktigt att registret hålls aktuellt och att därför
anmälan görs om varje ändring i ett förhållande som har blivit föremål för
registrering (enligt de föreskrifter som regeringen senare utfärdar) föreslår
lagrådet att punkterna 2, 3 och 5 i det remitterade förslaget ersätts av en
punkt 2 med en mer generell avfattning.
10 kap. 11-13 §§
I 10 kap 11 § tredje stycket finns en bestämmelse om att registreringsmyn-
digheten kan förbjuda fortsatt användning av ordet stiftelse i strid med för-
budet för andra än stiftelser att ha detta ord i sitt namn. Ingripandet skall
alltså göras mot någon som inte är registrerad hos registreringsmyndigheten.
Lagrådet förordar att befogenheten tilläggs inte registreringsmyndighe-
terna som är många utan en bestämd myndighet, lämpligen länsstyrelsen i
Stockholms län. Bestämmelsen härom bör bilda en ny 12 §, varefter remiss-
förslagets 12 § blir 13 § och förses med ett nytt stycke om överklagande av
beslut enligt den nya 12 §.
Prop. 1993/94:9
Bilaga 5
Förslaget till lag om införande av stiftelselagen (1993:000)
3 och 4 §§
I dessa paragrafer behandlas förmögenhetsbildningar som har tillkommit
före ikraftträdandet. I anslutning till vad som anförts ovan i kommentaren
till 1 kap. 1 § stiftelselagen förordar lagrådet att bestämmelserna utformas
och disponeras så att det först anges under vilka förutsättningar dessa äldre
320
förmögenhetsbildningar i fortsättningen skall betraktas som stiftelser och
därefter klargörs i vilken utsträckning stiftelselagen skall tillämpas på dem.
Av remissförslagets 3 § följer att äldre förmögenhetsbildningar skall anses
som stiftelser om de vid ikraftträdandet uppfyllde de krav som enligt stiftel-
selagen ställs på stiftelsebildning. Vidare synes förslagets 4 § innebära att
äldre förmögenhetsbildningar kan godtas som stiftelser även om kravet på
skriftlig form eller kravet på att egendomen skall ha avskilts inte är uppfyllt
(övriga krav på stiftelsebildning förutsätts däremot alltid vara uppfyllda).
Enligt specialmotiveringen är 4 § tillämplig på ”befintliga förmögenhetsbild-
ningar som nu betraktas som stiftelser”. Detta synes innebära att formkravet
och kravet på avskild egendom får efterges endast på villkor att förmögen-
hetsbildningen närmast före ikraftträdandet var att betrakta som ”stiftelse”
enligt då gällande rätt. Enligt lagrådets mening är det också önskvärt att upp-
ställa ett sådant villkor. Införandelagen kunde annars få den märkliga konse-
kvensen att förordnanden som inte uppfyller formkravet och inte heller lett
till avskiljande av egendom skulle anses som giltiga stiftelsebildningar även
när de inte godtas som stiftelser enligt nu gällande rätt.
Lagrådets författningsförslag, som grundas på att nämnda villkor skall
upprätthållas, är i enlighet med det nyss sagda disponerat så att förutsätt-
ningarna för att äldre förmögenhetsbildningar skall betraktas som stiftelser
anges i 3 § varefter det i 4 § klargörs att stiftelselagen skall tillämpas på dessa
stiftelser med endast de begränsningar som följer av införandelagen. Av
praktiska skäl har beteckningen ”äldre stiftelser” införts. Definitionen ersät-
ter uttrycket ”en stiftelse som har bildats före ikraftträdandet” i 5, 8, 10 och
12§§.
Beträffande andra stycket i 4 § hänvisas till vad som anförts vid 1 kap. 7 §
stiftelselagen.
8§
Bestämmelserna om bokföring m.m. och revision i 3 och 4 kap. stiftelsela-
gen har, med vissa undantag som följer av förevarande paragraf, ansetts böra
tillämpas på äldre stiftelser genast från och med ikraftträdandedagen den 1
januari 1994. Lagrådet vill peka på två förhållanden av intresse i samman-
hanget.
Enligt 3 kap. 8 § första stycket stiftelselagen skall en stiftelse vid upprät-
tandet av årsredovisningen lämna uppgifter av det innehåll som anges i 2
kap. 6 § lagen (1980:1103) om årsredovisning m.m. i vissa företag. Vid upp-
rättandet av en koncernredovisning skall enligt andra stycket i nämnda para-
graf i stiftelselagen en stiftelse iaktta 3 kap. 9§ första stycket årsredovis-
ningslagen. Av dessa bestämmelser i sistnämnda lag följer att årsredovis-
ningen och koncernredovisningen skall återge resultaträkningen och balans-
räkningen respektive koncernresultaträkningen och koncernbalansräk-
ningen för närmast föregående år. I avsaknad av övergångsbestämmelser
motsvarande dem som gällde när årsredovisningslagen trädde i kraft skulle
alltså äldre stiftelser bli tvungna att göra upp räkningar enligt de nya reglerna
även för det räkenskapsår som närmast föregått det för vilket de nya reglerna
första gången skall tillämpas.
Prop. 1993/94:9
Bilaga 5
321
21 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 9
Tillämpningen av de regler i 4 kap. stiftelselagen som anger vem som får
vara revisor kan innebära att en äldre stiftelse måste byta revisor. Det före-
faller inte ändamålsenligt om revisionen avseende det räkenskapsår som
börjat före stiftelselagens ikraftträdande men utlöper den 31 december 1993
eller en kort tid därefter måste fullgöras av en ny revisor.
10 §
Lagrådet har i det föregående föreslagit att även ändringsförbehåll i ett stif-
telseförordnande för en ny stiftelse skall ha giltighet om det uppfyller vissa
villkor. Ändringar som vidtas med stöd av ett sådant ändringsförbehåll skall
vara underkastade viss efterhandskontroll av tillsynsmyndigheten. Stiftelse-
lagens 6 kap. 1-4 §§ har i lagrådets förslag utformats i enlighet härmed.
Bestämmelsen i förevarande paragraf om att ändringsförbehåll för äldre
stiftelser och likställda stiftelser skall ha samma giltighet som före ikraftträ-
dandet medför att de nämnda paragraferna i stiftelselagen inte får någon be-
tydelse för dessa stiftelser i den mån paragraferna strider mot stiftelseförord-
nandets ändringsförbehåll. Efterhandskontroll av tillsynsmyndigheten kom-
mer således inte i fråga för ändringar som görs med stöd av ändringsförbehåll
i stiftelseförordnanden för äldre stiftelser och likställda stiftelser.
15 §
Enligt denna paragraf kan en ideell förening få länsstyrelsens tillstånd att
efter stiftelselagens ikraftträdande behålla ordet stiftelse eller en förkortning
därav i sitt namn. Eftersom en ansökan inte kan slutligt prövas förrän efter
ikraftträdandedagen föreslår lagrådet att paragrafen kompletteras med en
bestämmelse som möjliggör för en förening att behålla sitt namn under en
övergångstid då ansökningen kan prövas.
16 §
Det remitterade förslaget till införandelag innehåller inte någon bestäm-
melse som anger när en äldre stiftelse, som redan vid tidpunkten för ikraft-
trädandet blir registreringsskyldig enligt den nya lagstiftningen, senast skall
göra anmälan för registrering i stiftelseregistret.
Registrering skall enligt 10 kap. 1 § stiftelselagen, i dess lydelse enligt lag-
rådets förslag, ske i två fall. Det ena är att det av stiftelseförordnandet följer
att stiftelsen skall vara registrerad, det andra att stiftelsen är skyldig att upp-
rätta årsredovisning. Enligt 10 kap. 2 § skall anmälan för registrering i stiftel-
seregistret göras, i det förra fallet senast sex månader efter det att stiftelsen
bildades och i det senare fallet senast sex månader efter det att stiftelsen blev
bokföringsskyldig enligt stiftelselagen. Vidare gäller enligt 10 kap. 6 § att en
stiftelse som skall börja driva näringsverksamhet är skyldig att göra anmälan
till stiftelseregistret innan verksamheten påbörjas.
När en äldre stiftelse har ett stiftelseförordnande med nyss angivet inne-
håll eller när den redan före ikraftträdandet bedrev näringsverksamhet kan
Prop. 1993/94:9
Bilaga 5
322
ovisshet uppkomma om när anmälningsskyldigheten senast skall fullgöras.
Lagrådet förordar att det i en ny 16 § i införandelagen klargörs att en äldre
stiftelse inte på grund av ett stiftelseförordnande som avses i stiftelselagens
10 kap. 1 § första stycket 2 eller på grund av en näringsverksamhet som på-
börjats före ikraftträdandet blir skyldig att göra anmälan enligt 10 kap. 2 el-
ler 6 § tidigare än en månad efter ikraftträdandet.
Förslaget till lag om ändring i lagen (1967:531) om tryggande av
pensionsutfästelse m.m.
10 a §
Bestämmelsen stadgar i det remitterade förslagets lydelse att pensionsstif-
telsens styrelse svarar för att förmögenheten är placerad på ett godtagbart
sätt. Enligt motiven skall ordet godtagbar ha samma innebörd som ordet nö-
jaktig i 15 § tillsynslagen. Innebörden av att förmögenheten är placerad på
ett godtagbart sätt är således avsedd att vara en annan än i 2 kap. 4 § stiftelse-
lagen. Tillsynslagens uttryck ”nöjaktigt sätt” bör med hänsyn till det sagda
användas.
17 a §
Lagrådet föreslår att den bestämmelse som i remissförslaget intagits som ett
nytt tredje stycke i 17 § bryts ut till en särskild paragraf.
I specialmotiveringen till bestämmelsen, som föreskriver att tryggandes-
tiftelser skall vara bokföringsskyldiga och tillämpa bokföringslagen, anförs
att värderingsreglerna i nämnda lag inte skall tillämpas i fall då man enligt
15 § i förevarande lag skall avgöra om det finns överskott på kapitalet i stif-
telsen eller inte. Detta får anses vara en sådan väsentlig sak att den borde
framgå av lagtexten. Emellertid borde i så fall anges vilka värderingsregler
som skall tillämpas. Lagrådet har emellertid inte tillräckligt underlag för att
föreslå en lagtext i detta hänseende och lämnar frågan med det gjorda påpe-
kandet.
32 och 33 §§
Bestämmelser om överklagande av tillsynsmyndighetens beslut finns för när-
varande i 33 §. Hänvisningen till besvärsreglerna i 9 kap. 11 § stiftelselagen
har därför flyttats till 33 § från den plats som den enligt remissförslaget har
i 32 §. I samband härmed har lagrådet omredigerat 33 §.
Förslaget till lag om ändring i permutationslagen (1972:205)
Lagrådet föreslår att 5 § får följande lydelse:
Prop. 1993/94:9
Bilaga 5
”Denna lag gäller ej stiftelser på vilka 6 kap. stiftelselagen (1993:000) är
323
tillämpligt och ej heller sådana pensions- eller personalstiftelser som avses i
lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.”
Prop. 1993/94:9
Bilaga 5
Förslaget till lag om ändring i handelsregisterlagen (1974:157)
Eftersom pensions- och personalstiftelser som avses i lagen (1967:531) om
tryggande av pensionsutfästelse m.m. skall vara registrerade i det register
som anges i 31 § i den lagen och inte i det i punkten 2 i övergångsbestämmel-
serna till lagen om ändring i handelsregisterlagen angivna stiftelseregistret
bör nämnda övergångsbestämmelser kompletteras för berörda fall.
Förslaget till lag om ändring i bokföringslagen (1976:125)
Bestämmelsen i 1 § första stycket andra meningen om stiftelsers bokförings-
skyldighet föreslås få följande lydelse: ”Förutsättningarna för att en stiftelse
skall vara bokföringsskyldig framgår av stiftelselagen (1993:000) och lagen
(1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.”
Övriga lagförslag
Förslagen lämnas utan erinran.
324
1 kap. Inledande bestämmelser
1§
En stiftelse bildas genom
1. förordnande enligt 2 §,
2. förordnande enligt 11 kap. 1 §,
3. förordnande i kollektivavtal enligt 11 kap. 3§, eller
4. åtgärd för grundande av pensionsstiftelse eller personalstiftelse enligt
lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.
Beträffande sådana stiftelser som avses i första stycket 2 och 3 gäller be-
stämmelserna i denna lag endast i den utsträckning som anges i 11 kap. Be-
träffande stiftelser som avses i första stycket 4 gäller endast lagen om tryg-
gande av pensionsutfästelse m.m.
2§
En stiftelse bildas genom att egendom enligt förordnande av en eller flera
stiftare avskiljs för att varaktigt förvaltas som en självständig förmögenhet
för ett bestämt ändamål.
Stiftelsens egendom skall anses vara avskild när den har tagits om hand av
någon som har åtagit sig att förvalta den i enlighet med stiftelseförordnan-
det.
3§
Ett stiftelseförordnande skall vara skriftligt och undertecknat av stiftaren el-
ler stiftarna.
Ett giltigt testamentariskt förordnande skall godtas som ett stiftelseför-
ordnande enligt denna lag utan hinder av bestämmelsen i första stycket.
Prop. 1993/94:9
Bilaga 5:1
6§
En stiftelse skall ha ett namn. Namnet skall innehålla ordet stiftelse.
Ingen annan än en stiftelse får i sitt namn använda ordet stiftelse eller en
förkortning därav.
Bestämmelser om stiftelses firma finns i 8 kap.
7§
Bestämmelserna i 1 kap. 5 § och 6 § första stycket och 2-10 kap. gäller inte i
fråga om stiftelser vilkas tillgångar enligt stiftelseförordnandet får användas
endast till förmån för bestämda fysiska personer.
8§
I 9 kap. finns bestämmelser om att stiftelser står under tillsyn av en tillsyns-
myndighet. I 10 kap. finns bestämmelser om att vissa stiftelser skall vara re-
gistrerade i ett stiftelseregister.
325
22 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 9
2 kap. Förvaltning
Allmänt om förvaltningen
1§
Föreskrifterna i stiftelseförordnandet skall följas vid förvaltningen av stif-
telsens angelägenheter, om inte föreskrifterna strider mot någon bestäm-
melse i denna lag.
2§
Om ett åtagande att förvalta stiftelsens egendom i enlighet med stiftelse-
förordnandet görs av en eller flera fysiska personer, föreligger egen förvalt-
ning. Görs ett sådant åtagande av en juridisk person, föreligger anknuten
förvaltning.
Den eller de fysiska personer som har åtagit sig att förvalta stiftelsens
egendom i enlighet med stiftelseförordnandet bildar styrelse för stiftelsen.
Vid sådant omhändertagande av egendom som avses i 1 kap. 2§ andra
stycket får stiftelsen företrädas av någon som skall ingå i styrelsen.
Den juridiska person som har åtagit sig att förvalta stiftelsens egendom är
förvaltare för stiftelsen. Om staten har gjort ett sådant åtagande, är det i
stället den myndighet som har gjort åtagandet för statens räkning som är för-
valtare.
3§
Styrelsen eller förvaltaren svarar för att föreskrifterna i stiftelseförordnan-
det följs.
Första stycket medför inte ansvar för åtgärd som i enlighet med stiftelse-
förordnandet vidtagits av annan än styrelsen i fråga om utseende eller entle-
digande av ledamöter eller ordförande i styrelsen eller som vidtagits av an-
nan än styrelsen eller förvaltaren i fråga om utseende eller entledigande av
revisor i stiftelsen eller bestämmande av arvode åt styrelsen, förvaltaren el-
ler revisorerna.
Inte heller medför första stycket ansvar för styrelsen eller förvaltaren för
innehållet i en revisors uppdrag till den del föreskrifter härom meddelats i
stiftelseförordnandet.
4§
I den mån det inte följer av stiftelseförordnandet hur stiftelsens förmögenhet
skall vara placerad, svarar styrelsen eller förvaltaren för att förmögenheten
är placerad på ett godtagbart sätt.
Prop. 1993/94:9
Bilaga 5:1
6§
En stiftelse får inte lämna penninglån till eller ställa säkerhet till förmån för
1. stiftaren eller förvaltaren,
2. den som ensam eller tillsammans med andra företräder stiftelsen enligt
16 eller 22 § eller förvaltaren eller, om stiftelsen förvaltas av ett handelsbo-
lag, den som är bolagsman i bolaget,
3. den som ensam eller tillsammans med andra har rätt att företräda ett
dotterföretag till stiftelsen eller, om företaget är ett handelsbolag, är bolags-
man i bolaget,
4. den som är gift med eller är syskon eller släkting i rätt upp- eller nedsti-
gande led till en person som avses i 1-3,
5. den som är besvågrad med en person som avses i 1-3 i rätt upp- eller
326
nedstigande led eller så att den ene är eller har varit gift med den andres
syskon eller
6. en juridisk person över vars verksamhet någon som avses i 1-5 har ett
bestämmande inflytande.
Vad som sägs i första stycket 4 och 5 skall även avse den som på grund av
samboförhållande på liknande sätt är närstående till en person som avses i
första stycket 1-3.
Första stycket 2-5 och andra stycket gäller inte vid utlåning till någon som
omfattas av dessa bestämmelser om stiftelsen skall främja sitt syfte genom
att meddela penninglån till eller ställa säkerhet för enskilda personer och
låntagaren tillhör den personkrets som skall gynnas. Bestämmelsen i första
stycket 6 gäller inte om gäldenären är ett dotterföretag till stiftelsen.
Prop. 1993/94:9
Bilaga 5:1
Egen förvaltning
9§
Det ankommer på styrelsen att utse och entlediga ledamöter om inte an-
nat följer av stiftelseförordnandet.
Ett uppdrag som ledamot i en styrelse med två eller flera ledamöter upp-
hör, om ledamoten anmäler det hos den som har utsett honom eller, om
denne inte kan nås, hos styrelsen.
Ett uppdrag som ledamot i en styrelse med endast en ledamot upphör, om
ledamoten anmäler det hos tillsynsmyndigheten och hos den som har utsett
honom om denne kan nås.
10 §
Styrelsen för en stiftelse får inte bestå av enbart stiftaren eller stiftarna. Den
som är underårig eller försatt i konkurs eller som har förvaltare enligt 11 kap.
7 § föräldrabalken kan inte vara styrelseledamot.
11§
Inom styrelsen skall en ledamot vara ordförande. Ordföranden skall väljas
av styrelsen. Ordföranden skall se till att sammanträden hålls när det be-
hövs.
Bestämmelserna i denna paragraf gäller endast om inte annat följer av stif-
telseförordnandet.
12 §
Styrelsen är beslutför, om mer än hälften av hela antalet styrelseledamöter
är närvarande. Som styrelsens beslut gäller den mening som mer än hälften
av de närvarande röstar för eller, vid lika röstetal, den mening som ordföran-
den biträder.
Bestämmelserna i denna paragraf gäller endast om inte annat följer av stif-
telseförordnandet.
13 §
Över styrelsens beslut skall föras protokoll.
327
14 §
En styrelseledamot får inte handlägga frågor som rör avtal mellan honom
och stiftelsen. Han får inte heller handlägga frågor om avtal mellan stiftelsen
och tredje man, om han i frågan har ett väsentligt intresse som kan vara stri-
dande mot stiftelsens. Med avtal jämställs annan rättshandling samt rätte-
gång eller annan talan.
Är styrelsen enligt första stycket förhindrad att företräda stiftelsen, får till-
synsmyndigheten på styrelsens begäran förordna en god man att företräda
stiftelsen i styrelsens ställe.
Prop. 1993/94:9
Bilaga 5:1
17 §
Har styrelsen eller annan företrädare för stiftelsen företagit en rättshandling
för stiftelsen och därvid överskridit sin befogenhet, gäller inte rättshand-
lingen mot stiftelsen, om den mot vilken rättshandlingen företogs insåg eller
borde ha insett att befogenheten överskreds.
18 §
Om suppleanter för styrelseledamöter finns, tillämpas bestämmelserna i
denna lag om styrelseledamöter också på suppleanterna.
Anknuten förvaltning
19§
Ett uppdrag som förvaltare upphör, om förvaltaren anmäler det hos till-
synsmyndigheten och hos den som har utsett honom, om denne kan nås.
Stiftaren får inte vara förvaltare. Den som är försatt i konkurs får inte hel-
ler vara förvaltare.
24 §
Har förvaltaren eller annan företrädare för stiftelsen företagit en rättshand-
ling för stiftelsen och därvid överskridit sin befogenhet, gäller inte rättshand-
lingen mot stiftelsen, om den mot vilken rättshandlingen företogs insåg eller
borde ha insett att befogenheten överskreds.
3 kap. Bokföring och årsredovisning m.m.
Bokföring
1§
En stiftelse som utövar näringsverksamhet eller är moderstiftelse är bok-
föringsskyldig.
Om en stiftelse hyr ut en byggnad eller del av en byggnad, är den dock
bokföringsskyldig på grund därav endast om verksamheten är att anse som
hotell- eller pensionatrörelse eller omfattar mer än två lägenheter som regel-
mässigt hyrs ut.
En stiftelse som har bildats av eller tillsammans med staten, en kommun,
ett landsting eller en kyrklig kommun är alltid bokföringsskyldig.
328
3§
En stiftelse som är bokföringsskyldig enligt 2 § kan av tillsynsmyndigheten
undantas från denna skyldighet för en viss tid, om stiftelsen skall främja sitt
syfte enbart genom att utge kontanta bidrag och den har sin förmögenhet
huvudsakligen placerad i sådana obligationer som avses i 15 kap. 4 § tredje
stycket föräldrabalken eller i fordran hos Riksbanken eller Riksgäldskonto-
ret eller i fordran på svensk bank.
Beslut om undantag enligt första stycket meddelas efter ansökan av stiftel-
sen för högst fem räkenskapsår i följd.
4§
Bokföringsskyldigheten enligt denna lag omfattar all verksamhet som stiftel-
sen utövar.
Bokföringsskyldigheten skall fullgöras enligt bestämmelserna i bokför-
ingslagen (1976:125).
Prop. 1993/94:9
Bilaga 5:1
Värdet av stiftelsens tillgångar
6§
Vid bestämmandet av det värde av stiftelsens tillgångar som avses i 2 och
5 §§ skall varje tillgång tas upp till ett värde som svarar mot vad tillgången
kan anses betinga vid en försäljning under normala förhållanden. Fastig-
heter och byggnader som är lös egendom tas dock upp till taxeringsvärdet
om sådant värde finns.
Årsredovisning m.m.
7§
En stiftelse som är bokföringsskyldig enligt denna lag skall upprätta årsre-
dovisning. Om stiftelsen vid räkenskapsårets utgång är moderstiftelse och
antalet anställda hos koncernen under räkenskapsåret i medeltal har va-
rit minst tio, skall stiftelsen även upprätta koncernredovisning.
Bestämmelsen i första stycket första meningen gäller inte i fråga om en
stiftelse som får använda sina tillgångar uteslutande till förmån för medlem-
mar av en viss eller vissa släkter och som är bokföringsskyldig endast på
grund av 2§.
Årsredovisningen består av den resultaträkning och den balansräkning
som har tagits in i årsbokslutet samt av en förvaltningsberättelse med uppgift
om hur stiftelsens ändamål har främjats under räkenskapsåret.
8§
En stiftelse som har utövat näringsverksamhet under räkenskapsåret eller
som är moderstiftelse vid räkenskapsårets utgång skall vid upprättandet av
årsredovisningen tillämpa god redovisningssed och lämna uppgifter och upp-
lysningar av det innehåll som anges i 2 kap. 6-8 §§ lagen (1980:1103) om års-
redovisning m.m. i vissa företag. Om det finns synnerliga skäl får tillsyns-
myndigheten medge att bruttoomsättningssumman inte anges i årsredovis-
ningens resultaträkning.
En stiftelse som skall upprätta koncernredovisning skall vid upprättandet
av årsredovisningen iaktta även 3 kap. 2§ andra stycket, 3-5 §§ samt 8§
andra meningen lagen (1980:1103) om årsredovisning m.m. i vissa företag
329
och vid upprättandet av koncernredovisningen 3 kap. 7§ samt 9§ första
stycket samma lag. Ett dotterföretag till stiftelsen skall vid upprättandet av
sin årsredovisning iaktta 3 kap. 2§ andra stycket samt 8 § nämnda lag.
9§
Årsredovisningen skall skrivas under av samtliga styrelseledamöter eller, i
fråga om stiftelser med anknuten förvaltning, av förvaltaren eller, om ett
handelsbolag är stiftelsens förvaltare, av samtliga de bolagsmän som företrä-
der bolaget.
Har en avvikande mening beträffande årsredovisningen antecknats till sty-
relsens eller förvaltarens protokoll, skall den avvikande meningen fogas till
redovisningen.
Prop. 1993/94:9
Bilaga 5:1
4 kap. Revision
2§
Om inte annat föreskrivs i stiftelseförordnandet, får en stiftelse ha en eller
flera revisorssuppleanter. Bestämmelserna i denna lag om revisorer tilläm-
pas också på revisorssuppleanterna.
4§
Minst en revisor skall vara auktoriserad eller godkänd revisor, om stiftelsen
är skyldig att upprätta årsredovisning enligt denna lag.
Stiftelsen skall ha auktoriserad revisor om stiftelsens tillgångar eller, om
stiftelsen är moderstiftelse, koncernens tillgångar, värderade med tillämp-
ning av 3 kap. 6§, vid utgången av de två senaste räkenskapsåren haft ett
värde överstigande ett gränsbelopp som motsvarar 1000 gånger det basbe-
lopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring som gällde vid utgången
av respektive räkenskapsår. Minst en revisor skall vara auktoriserad också
om stiftelsen eller koncernen under vart och ett av de två senaste räken-
skapsåren i medeltal haft mer än 200 anställda.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan i fall som
avses i andra stycket besluta att en viss godkänd revisor får utses i stället för
en auktoriserad revisor. Sådana beslut meddelas för högst fem år i följd.
6§
Den kan inte vara revisor som
1. är stiftelsens stiftare eller förvaltare,
2. ensam eller tillsammans med andra företräder stiftelsen enligt 2 kap. 16
eller 22 § eller förvaltaren eller, om stiftelsen förvaltas av ett handelsbolag,
är bolagsman i bolaget,
3. ensam eller tillsammans med andra har rätt att företräda ett dotterföre-
tag till stiftelsen eller till förvaltaren eller, om dotterföretaget är ett handels-
bolag, är bolagsman i företaget,
4. biträder vid förande av stiftelsens räkenskaper eller vid stiftelsens för-
mögenhetsförvaltning eller stiftelsens kontroll däröver,
330
5. är anställd hos eller på annat sätt intar en underordnad eller beroende
ställning till stiftelsen eller till förvaltaren eller någon annan som avses i 1-
4,
6. är verksam i samma företag som den som yrkesmässigt biträder stiftel-
sen vid grundbokföringen eller förandet av räkenskaper enligt 3 kap. 5 § eller
vid stiftelsens förmögenhetsförvaltning eller stiftelsens kontroll däröver,
7. är gift eller sambo med eller är syskon eller släkting i rätt upp- eller ned-
stigande led till en person som avses i 1-4 eller är besvågrad med en sådan
person i rätt upp- eller nedstigande led eller så att den ene är gift med den
andres syskon, eller
8. står i låneskuld till stiftelsen eller förvaltaren eller till ett dotterföretag
till stiftelsen eller till förvaltaren eller har förpliktelser för vilka stiftelsen,
förvaltaren eller dotterföretag till stiftelsen eller förvaltaren har ställt säker-
het.
I ett dotterföretag kan inte den vara revisor som enligt första stycket inte
är behörig att vara revisor i moderstiftelsen.
En revisor får vid revisionen inte anlita någon som enligt första och andra
styckena inte är behörig att vara revisor. Har moderstiftelsen eller dotter-
företaget någon anställd i sin tjänst med uppgift att uteslutande eller huvud-
sakligen ha hand om stiftelsens eller dotterföretagets eller bådas interna re-
vision, får revisorn dock anlita en sådan anställd i den utsträckning som det
är förenligt med god revisionssed.
7§
En revisor utses för bestämd tid eller tills vidare.
Ett uppdrag att tills vidare vara revisor upphör när ny revisor har utsetts.
Ett uppdrag som revisor för bestämd tid upphör i förtid, om revisorn an-
mäler det hos den som har utsett honom eller om han entledigas av någon
som enligt 1 § andra stycket har rätt att göra det.
Om ett uppdrag att vara revisor för bestämd tid upphör i förtid skall revi-
sorn genast anmäla detta till tillsynsmyndigheten, om uppdraget har gällt en
stiftelse som är skyldig att upprätta årsredovisning enligt denna lag. Revi-
sorn skall i anmälan lämna en redogörelse för iakttagelserna vid den gransk-
ning som han har utfört under den del av löpande räkenskapsår som hans
uppdrag har omfattat. För anmälan gäller i tillämpliga delar vad som före-
skrivs i 11 § tredje och fjärde styckena om revisionsberättelse. Kopia av an-
mälan skall överlämnas till stiftelsens styrelse eller förvaltare.
Bestämmelsen i fjärde stycket tillämpas inte om uppdraget har gällt en så-
dan stiftelse som avses i 9 kap. 10 § första stycket.
8§
Tillsynsmyndigheten kan förordna revisor för en stiftelse, om
1. någon revisor inte är utsedd,
2. någon auktoriserad eller godkänd revisor inte är utsedd när det krävs
enligt 4 eller 5 §,
3. en utsedd revisor inte får vara revisor enligt vad som föreskrivs i 3§
första stycket eller 6 §, eller
4. en föreskrift i stiftelseförordnandet om antalet revisorer eller om revi-
sors behörighet har åsidosatts.
I fall som avses i första stycket 1-4 är styrelsen eller förvaltaren skyldig att
göra anmälan till tillsynsmyndigheten, om inte rättelse utan dröjsmål sker
genom den som utser revisor.
Förordnande enligt första stycket skall meddelas efter det att stiftelsen har
hörts och avse tid till dess att annan revisor har blivit utsedd. Vid förord-
nande av revisor i fall som avses i första stycket 2-4 skall tillsynsmyndigheten
entlediga den tidigare utsedde revisorn.
Prop. 1993/94:9
Bilaga 5:1
331
9§
Revisorerna skall i den omfattning som följer av god revisionssed granska
stiftelsens räkenskaper och årsredovisning, årsbokslut eller sammanställning
enligt 3 kap. 5 § andra stycket samt styrelsens eller förvaltarens förvaltning.
Om stiftelsen är en moderstiftelse som skall upprätta koncernredovisning,
skall revisorerna även granska koncernredovisningen och koncernföreta-
gens inbördes förhållanden i övrigt.
Innehåller stiftelseförordnandet föreskrifter om revision skall dessa iakt-
tas, om de inte strider mot första eller andra stycket eller mot någon annan
bestämmelse i denna lag.
10 §
Styrelsen eller förvaltaren skall ge revisorerna tillfälle att verkställa gransk-
ningen i den omfattning som dessa finner behövligt samt lämna de upplys-
ningar och det biträde som revisorerna begär. Samma skyldighet har före-
tagsledningen och revisorerna i ett dotterföretag gentemot en revisor i mo-
derstiftelsen.
11 §
Revisorerna skall avge en revisionsberättelse för varje räkenskapsår.
I fråga om stiftelser som är skyldiga att upprätta årsredovisning enligt
denna lag skall revisionsberättelsen innehålla ett uttalande om huruvida års-
redovisningen har gjorts upp enligt denna lag. Innehåller inte årsredovis-
ningen sådana upplysningar som skall lämnas enligt 3 kap. 7 § tredje stycket
eller 8 §, skall detta anges och behövliga upplysningar lämnas i revisionsbe-
rättelsen, om det kan ske.
I revisionsberättelsen skall det också anmärkas om revisorerna vid sin
granskning har funnit att
1. stiftelsens tillgångar har använts i strid med stiftelsens ändamål eller att
dess förmögenhet är placerad i strid med stiftelseförordnandet eller med 2
kap. 4 eller 6§,
2. någon annan åtgärd eller försummelse innebär att föreskrifterna i stif-
telseförordnandet eller bestämmelserna i denna lag inte har iakttagits, eller
3. vad som enligt 1 eller 2 ligger en styrelseledamot eller förvaltaren till
last eller annan åtgärd eller försummelse kan föranleda ersättningsskyldig-
het enligt 5 kap. 1 § första meningen eller entledigande enligt 9 kap. 6§.
Har stiftelsen utövat näringsverksamhet under räkenskapsåret, skall revi-
sionsberättelsen upprättas med iakttagande även av 4 kap. 10 § fjärde
stycket lagen (1980:1103) om årsredovisning m.m. i vissa företag.
I en moderstiftelse skall revisorerna avge en särskild revisionsberättelse
beträffande koncernen. Härvid skall andra stycket och tredje stycket 2 och
3 tillämpas.
Prop. 1993/94:9
Bilaga 5:1
13 §
Revisorerna skall överlämna revisions- och koncernrevisionsberättelsen
samt den av dem påtecknade års- och koncernredovisningen, årsbokslutet
eller sammanställningen till styrelsen eller förvaltaren senast fem och en halv
månader efter utgången av stiftelsens räkenskapsår.
332
Prop. 1993/94:9
Bilaga 5:1
5 kap. Skadestånd
4§
Talan om skadestånd till stiftelsen enligt 1 eller 2 § kan väckas, förutom
av styrelsen eller förvaltaren, av
1. stiftaren eller, om stiftaren är avliden, dennes efterlevande make eller
sambo, arvinge, arvinges avkomling, universell testamentstagare, boutred-
ningsman eller testamentsexekutör i dödsboet efter stiftaren,
2. en styrelseledamot,
3. den som enligt stiftelsens ändamål kan komma att njuta förmån av stif-
telsen,
4. den som genom stiftelseförordnandet har getts rätt att föra sådan talan,
samt
5. tillsynsmyndigheten.
Talan om skadestånd till stiftelsen enligt 1 eller 2 § kan även väckas av stif-
telsens konkursbo.
Den som har väckt talan med stöd av första stycket 1-5 eller andra stycket
svarar för rättegångskostnaderna men har rätt till ersättning av stiftelsen för
den kostnad som täcks av vad som har kommit stiftelsen till godo genom rät-
tegången.
Bestämmelsen i första stycket 5 gäller inte i fråga om en sådan stiftelse
som avses i 9 kap. 10 § första stycket.
5§
Sådan talan för stiftelsens räkning enligt 1 eller 2 § som inte grundas på brott
kan ej väckas mot
1. en styrelseledamot eller förvaltaren sedan tre år har förflutit från ut-
gången av det räkenskapsår då det beslut eller den åtgärd som ligger till
grund för talan fattades eller vidtogs, eller
2. en revisor sedan tre år har förflutit från det att revisionsberättelsen kom
styrelsen eller förvaltaren till handa.
Utan hinder av bestämmelserna i första stycket får stiftelsens konkursbo
väcka talan, om konkursansökan har gjorts innan den tid som anges i första
stycket har gått ut. Efter utgången av nämnda tid kan sådan talan dock ej
väckas senare än sex månader från edgångssammanträdet.
6 kap. Ändring m.m. av föreskrifter i ett stiftelseförordnande
Ändring m.m. efter tillstånd
1§
Styrelsen eller förvaltaren får inte utan tillstånd av myndighet ändra, upp-
häva eller i särskilt fall åsidosätta föreskrifter i stiftelseförordnandet som av-
ser
1. stiftelsens ändamål,
2. hur stiftelsens förmögenhet skall vara placerad,
3. huruvida stiftelsen skall ha egen eller anknuten förvaltning,
4. av vem en styrelseledamot eller förvaltaren entledigas eller utses eller
hur styrelsen skall vara sammansatt,
5. styrelsens beslutförhet eller omröstningsförfarande,
6. arvode till styrelsens ledamöter eller förvaltaren,
7. räkenskaper eller årsredovisning för stiftelsen,
23 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 9
Rättelse: S 347-348 sidhänvisning insatt
333
8. revision, eller
9. rätt att föra talan om skadestånd till stiftelsen eller om entledigande av
styrelseledamot eller förvaltare.
Föreskrifterna får ändras, upphävas eller åsidosättas i särskilt fall endast
om de på grund av ändrade förhållanden inte längre kan följas eller har blivit
uppenbart onyttiga eller uppenbart stridande mot stiftarens avsikter eller om
det finns andra särskilda skäl.
Vid ändring av föreskrifter om stiftelsens ändamål skall vad som kan antas
ha varit stiftarens avsikt beaktas så långt möjligt.
2§
Frågor om tillstånd enligt 1 § prövas av Kammarkollegiet på ansökan av sty-
relsen eller förvaltaren. Kammarkollegiets beslut får överklagas hos rege-
ringen.
Ändring m.m. utan tillstånd
3§
Om stiftelseförordnandet uttryckligen föreskriver att styrelsen eller för-
valtaren utan tillstånd av myndighet får ändra, upphäva eller åsidosätta sär-
skilt angivna föreskrifter i stiftelseförordnandet som angår en annan fråga
än som anges i 1 § första stycket 1 gäller vad stiftelseförordnandet föreskriver
utan hinder av 1 §.
Även om det inte följer av stiftelseförordnandet får styrelsen eller förval-
taren i andra fall än som avses i 1 § första stycket utan tillstånd ändra, upp-
häva eller i särskilt fall åsidosätta en föreskrift i stiftelseförordnandet. Här-
vid skall 1 § andra stycket tillämpas.
4§
Styrelsen eller förvaltaren skall underrätta tillsynsmyndigheten om beslut
som avses i 3 §. Beslutet gäller från och med den dag då tre månader förflutit
sedan underrättelse inkom till tillsynsmyndigheten, om inte denna under tre-
månaderstiden förbjudit styrelsen eller förvaltaren att tillämpa beslutet.
Förbud av tillsynsmyndigheten får grundas endast på att beslutet om ändring
strider mot denna lag.
Om tillsynsmyndigheten behöver längre tid för prövningen får den för-
länga tidsfristen enligt första stycket med högst tre månader. Fattas beslut
om förlängning skall stiftelsen underrättas om detta.
Upphörande av en stiftelse i visst fall
5§
Styrelsen eller förvaltaren får besluta om att förbruka stiftelsens till-
gångar för det ändamål vartill de är bestämda eller för ett ändamål som så
nära som möjligt motsvarar detta, om
1. stiftelsen bildades för mer än 50 år sedan,
2. stiftelsen inte har kunnat främja sitt ändamål under de senaste fem åren,
3. värdet av tillgångarna, värderade med tillämpning av 3 kap. 6§, vid ut-
gången av de tre senaste räkenskapsåren har understigit det då gällande bas-
beloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, samt
4. stiftelsen saknar skulder.
Bestämmelserna i 4 § tillämpas på beslut enligt första stycket.
Prop. 1993/94:9
Bilaga 5:1
334
7 kap. Likvidation och upplösning
Prop. 1993/94:9
Bilaga 5:1
Genomförande av likvidationen
10 §
Likvidatorema skall så snart det kan ske genom försäljning på offentlig
auktion eller på annat lämpligt sätt förvandla stiftelsens tillgångar till pengar,
i den mån det behövs för likvidationen, samt betala stiftelsens skulder.
Stiftelsens näringsverksamhet får fortsättas om det behövs för en ändamåls-
enlig avveckling eller för att de anställda skall få skälig tid på sig att skaffa
sig nya anställningar.
11 §
När den anmälningstid som bestämts i kallelsen på stiftelsens okända bor-
genärer har gått ut och alla kända skulder blivit betalda, skall likvidatorema
använda återstående tillgångar för det ändamål vartill de är bestämda el-
ler för ett ändamål som så nära som möjligt motsvarar detta. Om det inte är
möjligt att använda tillgångarna på detta sätt skall de överlämnas till All-
männa arvsfonden. Om något skuldbelopp är tvistigt eller inte förfallet till
betalning eller av annan orsak inte kan betalas, skall dock så mycket av
överskottet behållas som kan behövas för denna betalning.
15 §
Om ett likvidationsbeslut har blivit upphävt genom ett beslut av domstol som
har vunnit laga kraft, träder stiftelsens tidigare styrelse eller förvaltare i likvi-
datorernas ställe. Likvidatorema skall genast anmäla beslutet för registre-
ring i stiftelseregistret.
När likvidation har upphört enligt första stycket, skall 12 § tillämpas.
Likvidation efter konkurs
17 §
Fattas inte ett sådant beslut som avses i 16 § första stycket, skall tingsrät-
ten besluta att stiftelsen skall träda i likvidation.
Frågan om likvidation enligt första stycket prövas på anmälan av tillsyns-
myndigheten eller på ansökan av en styrelseledamot eller en borgenär.
Har tillsynsmyndigheten eller sökanden haft kostnader för delgivning eller
kungörelse samt för expeditioner i ett ärende enligt andra stycket, skall kost-
naderna betalas av stiftelsens medel.
Upplösning utan likvidation
18§
I fall som avses i 6 kap. 5 § är stiftelsen upplöst när tillgångarna förbru-
kats.
När en stiftelses konkurs har avslutats utan överskott är stiftelsen upplöst.
335
8 kap. Stiftelses firma
Prop. 1993/94:9
Bilaga 5:1
3§
Om en i stiftelseförordnandet angiven firma inte kan registreras, får styrel-
sen eller förvaltaren utan iakttagande av bestämmelserna i 6 kap. besluta om
firma för stiftelsen.
4§
Skriftliga handlingar som utfärdas för en stiftelse i dess näringsverksamhet
bör undertecknas med stiftelsens firma. Vid angivande av firma skall stiftel-
sens namn alltid anges om detta inte sammanfaller med firman. Har styrel-
sen eller förvaltaren eller någon annan företrädare för stiftelsen utfärdat en
handling utan firmateckning och framgår det inte av handlingens innehåll
att den har utfärdats på stiftelsens vägnar, svarar de som har undertecknat
handlingen solidariskt för förpliktelsen enligt handlingen. Detta gäller dock
inte, om
1. det framgick av omständigheterna vid handlingens tillkomst att hand-
lingen utfärdades för stiftelsen, samt
2. medkontrahenten har fått ett av stiftelsen behörigen undertecknat god-
kännande av handlingen utan oskäligt dröjsmål efter det att antingen en be-
gäran om sådant godkännande har framställts eller personlig ansvarighet har
gjorts gällande mot undertecknarna.
9 kap. Tillsyn
Inledande bestämmelser
1§
Tillsynsmyndighet för en stiftelse med egen förvaltning är länsstyrelsen i
det län där stiftelsens styrelse har sitt säte eller, om säte inte är bestämt, där
förvaltningen huvudsakligen utövas. En stiftelse med anknuten förvalt-
ning står under tillsyn av länsstyrelsen i det län där förvaltaren har sitt säte
eller, om säte inte är bestämt, där förvaltarens egen förvaltning huvud-
sakligen utövas eller, om ett handelsbolag är förvaltare, där bolagets huvud-
kontor är inrättat.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får besluta att
1. en viss länsstyrelse skall utöva tillsynen över en stiftelse när det inte
framgår av första stycket vilken länsstyrelse som är tillsynsmyndighet,
2. en annan myndighet än som följer av första stycket skall vara tillsyns-
myndighet för en stiftelse.
Att det för vissa stiftelser gäller särskilda bestämmelser om tillsynen fram-
går av 10 §.
2§
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om avgifter för tillsynsmyndigheternas verksamhet enligt denna
lag.
336
Tillsynens innebörd
3§
Tillsynsmyndigheten skall ingripa, om det kan antas att stiftelsens förvalt-
ning eller revisionen av stiftelsen inte utövas i enlighet med stiftelseförord-
nandet eller bestämmelserna i denna lag eller att en styrelseledamot eller
förvaltaren annars missköter sitt uppdrag.
Tillsynsmyndigheten skall ge stiftelserna råd och upplysningar.
Prop. 1993/94:9
Bilaga 5:1
5§
Tillsynsmyndigheten kan
1. skilja en styrelseledamot från hans uppdrag om han är obehörig enligt
2 kap. 10 § eller enligt lagen (1986:476) om näringsförbud samt skilja en för-
valtare som är obehörig enligt 2 kap. 19 § andra stycket från uppdraget,
2. förelägga en eller flera styrelseledamöter eller förvaltaren att fullgöra
sina åligganden,
3. förbjuda en eller flera styrelseledamöter eller förvaltaren att verkställa
ett beslut eller, om beslutet har verkställts, förelägga en eller flera styrelsele-
damöter eller förvaltaren att göra rättelse om det kan ske.
Att tillsynsmyndigheten har även andra befogenheter framgår av 4 kap. 5
och 8 §§ samt 5 kap. 4 §.
Beslut om föreläggande eller förbud enligt första stycket 2 och 3 får för-
enas med vite. Tillsynsmyndigheten skall pröva fråga om utdömande av ett
vite som förelagts enligt första stycket 2 om föreläggandet endast avser ålig-
gande att inge en eller flera handlingar till tillsynsmyndigheten. I övriga fall
prövas frågan enligt lagen (1985:206) om viten av länsrätten.
6§
Om en styrelseledamot eller förvaltaren missköter sitt uppdrag, kan han ent-
ledigas av allmän domstol. Entledigandet får begränsas till viss tid.
I fråga om rätt till talan om entledigande gäller 5 kap. 4 § första och fjärde
styckena.
Har tillsynsmyndigheten väckt talan om entledigande av en styrelseleda-
mot eller förvaltaren, får tillsynsmyndigheten entlediga denne för tiden till
dess att domstolen har slutligt prövat saken eller bestämt annorlunda.
7§
I en stiftelse med egen förvaltning skall tillsynsmyndigheten förordna
1. ny styrelseledamot, om detta behövs för att styrelsen skall bli beslutför,
samt
2. ordförande i styrelsen i fall då annan än styrelsen skall utse ordförande
men underlåter att göra detta.
Förordnandet gäller intill dess att ny ledamot eller ordförande har blivit
utsedd i behörig ordning. Har den förre ledamoten entledigats för en viss
tid, gäller dock förordnandet för den nye ledamoten för den tid entledigan-
det avser.
337
9§
Om ett testamentariskt stiftelseförordnande inte kan verkställas därför att
det saknas ett sådant åtagande som avses i 1 kap. 2§ andra stycket, skall
länsstyrelsen på begäran av någon som förvaltar dödsboet verka för att så-
dant åtagande lämnas. Länsstyrelsen får därvid besluta om annan förvalt-
ningsform än den som har föreskrivits av stiftaren.
Behörig länsstyrelse är länsstyrelsen i det län där stiftaren hade sitt hem-
vist.
Tillsynens innebörd ifråga om vissa stiftelser
10 §
Bestämmelserna i 3 § första stycket, 4 § samt 5 § första stycket 2 och 3
gäller inte i fråga om
1. stiftelser som bildats av eller tillsammans med staten, en kommun, ett
landsting eller en kyrklig kommun,
2. stiftelser som förvaltas av en statlig myndighet, eller
3. stiftelser som enligt stiftarens förordnande skall vara undantagna från
tillsyn enligt denna lag och som varken under innevarande eller de tre när-
mast föregående räkenskapsåren har utövat näringsverksamhet eller varit
moderstiftelse.
I fråga om stiftelser som avses i första stycket gäller dock bestämmelserna
i 3 § första stycket, 4 § första stycket 1 och 2 samt 5 § första stycket 2 och 3
vid ingripande med anledning av att
1. stiftelsen saknar namn,
2. stiftelsen inte har upprättat års- eller koncernredovisning eller inte har
avlämnat års- eller koncernredovisning, årsbokslut eller sammanställning
över räkenskaperna till revisorn,
3. stiftelsen inte håller års- och koncernredovisning eller revisions- eller
koncernrevisionsberättelse tillgänglig för var och en,
4. stiftelsen saknar behörig revisor, eller
5. fråga uppkommer om sådant beslut som avses i 4 kap. 5 §.
Överklagande
11 §
Tillsynsmyndighetens beslut enligt denna lag får överklagas hos kammar-
rätten. Detta gäller dock inte beslut om att väcka talan enligt 5 kap. 4 § första
stycket eller 9 kap. 6 § första stycket eller beslut enligt 9 kap. 6§ tredje
stycket.
Tillsynsmyndighetens beslut enligt 4 kap. 8 §, 6 kap. 4§ eller 5§ andra
stycket, 9 kap. 5 § första stycket 3, i den del beslutet avser verkställighetsför-
bud, eller 9 kap. 7 eller 8§ gäller även om de överklagas.
Om tillsynsmyndighetens beslut överklagas skall tillsynsmyndigheten föra
talan för det allmänna. Överklagas kammarrättens beslut av tillsynsmyndig-
heten, skall överklagandet ha kommit in inom tre veckor från den dag då det
överklagade beslutet meddelades.
Länsstyrelsens beslut enligt 9 § överklagas hos kammarrätten. Bestäm-
melserna i tredje stycket om tillsynsmyndigheten och dess beslut gäller i så-
dant fall länsstyrelsen och dess beslut.
Prop. 1993/94:9
Bilaga 5:1
338
10 kap. Registrering
Allmänna bestämmelser om registrering
1§
En stiftelse skall vara registrerad om
1. den är skyldig att upprätta årsredovisning, eller
2. det följer av de av stiftaren i stiftelseförordnandet meddelade föreskrif-
terna att den skall vara registrerad.
Registreringsmyndighet för en stiftelse är den länsstyrelse som utövar till-
syn över den eller, i fall som avses i 9 kap. 1 § andra stycket 2, den länsstyrelse
som anges i beslut enligt nämnda bestämmelse.
Ett stiftelseregister skall föras hos registreringsmyndigheten för registre-
ringar enligt denna lag.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om avgifter för registrering i stiftelseregistret.
2§
Om inte annat följer av 6 § andra stycket skall en stiftelses styrelse eller för-
valtare anmäla stiftelsen för registrering i stiftelseregistret
1. i fall som avses i 1 § första stycket 2 senast sex månader efter det att
stiftelsen bildades,
2. i övriga fall senast sex månader efter det att stiftelsen blev bokförings-
skyldig enligt denna lag.
Anmälan enligt första stycket skall innehålla uppgift om stiftelsens post-
adress och telefon samt om styrelseledamöternas namn, bostadsadress, post-
adress och telefon eller förvaltarens namn eller firma, postadress och tele-
fon. Vid egen förvaltning skall den vidare innehålla uppgift om den ort där
styrelsen har sitt säte, eller om säte ej är bestämt, där förvaltningen huvud-
sakligen utövas. Vid anknuten förvaltning skall uppgift i stället lämnas om
den ort där förvaltaren har sitt säte, eller om säte inte är bestämt, där förval-
tarens egen förvaltning huvudsakligen utövas eller, om förvaltaren är ett
handelsbolag, där bolaget har sitt huvudkontor inrättat.
Till anmälan skall fogas en kopia av stiftelseförordnandet, om så kan ske.
Har styrelsen eller förvaltaren enligt 2 kap. 7 § fattat beslut om namn för
stiftelsen, skall anmälan innehålla uppgift även om namnet.
3§
Anmälan för registrering i stiftelseregistret skall genast göras
1. när en föreskrift i stiftelseförordnandet har ändrats eller upphävts enligt
bestämmelserna i 6 kap.,
2. när ändring har inträtt i något förhållande som avses i 2 § andra stycket,
3. när någon har bemyndigats att företräda stiftelsen enligt 2 kap. 16 §
andra stycket eller 23 § andra stycket,
4. när stiftelsen inte längre är registreringsskyldig enligt denna lag, samt
5. när stiftelsen är upplöst.
I fall som avses i första stycket 3 skall uppgift lämnas om företrädarens
namn, bostadsadress, postadress och telefon. Har styrelsen eller förvaltaren
beslutat att rätten att företräda stiftelsen samt teckna dess namn och firma
får utövas endast av två eller flera i förening, skall detta också anmälas för
registrering i stiftelseregistret. Någon annan inskränkning i rätten att före-
träda stiftelsen och att teckna dess namn och firma får inte registreras.
När anmälan enligt första stycket 2 avser byte av förvaltare skall anmälan
göras av den nye förvaltaren. I fall som avses i första stycket 5 skall anmälan
göras av den avträdande styrelsen eller förvaltaren. I övriga fall skall anmä-
lan göras av styrelsen eller förvaltaren.
Prop. 1993/94:9
Bilaga 5:1
339
4§
Om en registrerad stiftelse försätts i konkurs eller förhandling om offentligt
ackord inleds för stiftelsen, skall tingsrätten sända en underrättelse om be-
slutet för registrering i stiftelseregistret.
När konkursen har avslutats eller förhandlingen om offentligt ackord har
avslutats på annat sätt än genom konkurs, skall tingsrätten genast sända en
underrättelse för registrering i stiftelseregistret och i det förra fallet ange om
något överskott finns eller inte. Tingsrätten skall även för registrering under-
rätta registreringsmyndigheten när en högre rätt genom beslut, som har vun-
nit laga kraft, har upphävt ett beslut att försätta stiftelsen i konkurs eller att
inleda förhandling om offentligt ackord.
Prop. 1993/94:9
Bilaga 5:1
Särskilda bestämmelser för stiftelser som skall utöva eller som utövar
näringsverksamhet
6§
Innan en stiftelse böljar utöva näringsverksamhet skall styrelsen eller för-
valtaren lämna uppgift för registrering i stiftelseregistret om
1. den firma under vilken näringsverksamheten skall bedrivas,
2. näringsverksamhetens art.
Om stiftelsen inte tidigare är registrerad i stiftelseregistret, skall stiftelsen
även fullgöra sin anmälningsskyldighet enligt 2 § innan den börjar utöva nä-
ringsverksamheten .
Stiftelsen får registreras även i stiftelseregister för annat län, om verksam-
heten är avsedd att utövas där.
Om ingripande av registreringsmyndigheten m.m.
11 §
Registreringsmyndigheten skall ingripa om en stiftelse inte följer bestäm-
melserna i denna lag eller annan författning i fråga om anmälan för registre-
ring i stiftelseregistret.
Registreringsmyndigheten kan därvid förelägga en eller flera ledamöter i
stiftelsens styrelse eller förvaltaren att göra anmälan för registrering i stiftel-
seregistret.
Beslut om föreläggande får förenas med vite. Registreringsmyndigheten
skall pröva frågan om utdömande av vitet.
12 §
Länsstyrelsen i Stockholms län får förbjuda den som använder ordet stiftelse
i strid med 1 kap. 6 § andra stycket att fortsätta med det. Förbudet får för-
enas med vite.
13 §
Registreringsmyndighetens beslut enligt denna lag får överklagas till kam-
marrätten.
Om registreringsmyndighetens beslut överklagas skall registreringsmyn-
digheten föra talan för det allmänna. Överklagas kammarrättens beslut av
registreringsmyndigheten, skall överklagandet ha kommit in inom tre veckor
från den dag då det överklagade beslutet meddelades.
340
Vad som sägs i första och andra styckena om registreringsmyndigheten och
dess beslut gäller länsstyrelsen i Stockholms län och dess beslut när fråga är
om beslut enligt 12 §.
11 kap. Insamlingsstiftelser och kollektivavtalsstiftelser
1§
En insamlingsstiftelse bildas genom att
1. en eller flera stiftare förordnar att pengar, som inflyter efter ett upprop
av dem, skall som en självständig förmögenhet främja ett bestämt och varak-
tigt ändamål, och
2. någon åtar sig att ta emot pengarna för förvaltning i enlighet med för-
ordnandet.
Stiftelseförordnandet skall vara skriftligt och undertecknat av stiftaren el-
ler stiftarna.
2§
För en insamlingsstiftelse gäller följande bestämmelser i
1 kap. (inledande bestämmelser): 4 och 5 §§, 6 § första stycket första me-
ningen samt 7 §,
2 kap. (förvaltning): samtliga bestämmelser,
3 kap. (bokföring och årsredovisning m.m.): 7 § första och tredje styckena
och 8-11 §§,
4 kap. (revision): 1-4 §§, 6 §, 7 § första-fjärde styckena, 8-14 §§, 15 § första
och andra styckena samt 16 §,
5 kap. (skadestånd): 1-3 §§, 4 § första-tredje styckena samt 5 §,
6 kap. (ändring m.m. av föreskrifter i ett stiftelseförordnande): samtliga
bestämmelser,
7 kap. (likvidation och upplösning): samtliga bestämmelser,
8 kap. (stiftelses firma): samtliga bestämmelser,
9 kap. (tillsyn): 1-9 §§ och 11 §, samt
10 kap. (registrering m.m.): samtliga bestämmelser.
En insamlingsstiftelses namn skall innehålla ordet insamlingsstiftelse.
En insamlingsstiftelse är bokföringsskyldig och skall fullgöra denna skyl-
dighet enligt vad som föreskrivs i bokföringslagen (1976:125).
En insamlingsstiftelse är upplöst om den har saknat tillgångar under en
sammanhängande tid av två år.
3§
En kollektivavtalsstiftelse bildas genom att
1. en arbetsgivarorganisation och en central arbetstagarorganisation i kol-
lektivavtal förordnar att pengar, som arbetsgivare enligt kollektivavtal eller
annat avtal tillskjuter, skall som en självständig förmögenhet främja ett be-
stämt och varaktigt ändamål, och
2. någon åtar sig att ta emot pengarna för förvaltning i enlighet med för-
ordnandet.
4§
För en kollektivavtalsstiftelse gäller följande bestämmelser i
1 kap. (inledande bestämmelser): 4 och 5 §§ och 6 § första stycket första
meningen,
2 kap. (förvaltning): samtliga bestämmelser,
3 kap. (bokföring och årsredovisning m.m.): 7 § första och tredje styck-
ena, 8-10 §§ och 12 §,
Prop. 1993/94:9
Bilaga 5:1
341
4 kap. (revision): 1-4 §§, 6 §, 7 § första-tredje styckena och 8-16 §§,
5 kap. (skadestånd): 1-3 §§, 4 § första stycket 1-4, andra och tredje styck-
ena och 5 §,
6 kap. (ändring m.m. av föreskrifter i ett stiftelseförordnande): samtliga
bestämmelser,
7 kap. (likvidation och upplösning): samtliga bestämmelser,
8 kap. (stiftelses firma): samtliga bestämmelser,
9 kap. (tillsyn): 1 och 2 §§, 3 § andra stycket, 5 § första stycket 1, 6 § första
och andra styckena, 7 och 8§§, 10 § andra stycket och 11 §, samt
10 kap. (registrering m.m.): samtliga bestämmelser.
Utan hinder av bestämmelserna i 6 kap. får stiftarna och stiftelsen genom
skriftlig överenskommelse ändra eller upphäva stiftelseförordnandet. Vad
som anges i 2-7 kap. om föreskrifter i ett stiftelseförordnande skall i fråga
om en kollektivavtalsstiftelse gälla även föreskrifter för stiftelsen som har
meddelats genom en sådan överenskommelse.
En kollektivavtalsstiftelses namn skall innehålla ordet kollektivavtalsstif-
telse.
En kollektivavtalsstiftelse är bokföringsskyldig och skall fullgöra denna
skyldighet enligt vad som föreskrivs i bokföringslagen (1976:125). Vid till-
lämpning av 3 kap. 12 § och 4 kap. 15 § skall en kollektivavtalsstiftelse be-
handlas som en sådan stiftelse som avses i 9 kap. 10 § första stycket.
En kollektivavtalsstiftelse är upplöst om den har saknat tillgångar under
en sammanhängande tid av två år.
Prop. 1993/94:9
Bilaga 5:1
3§
För att en förmögenhetsbildning som har tillkommit före ikraftträdandet
skall anses som stiftelse fordras att den närmast före ikraftträdandet upp-
fyllde de krav som enligt stiftelselagen (1993:000) ställs på stiftelsebildning.
Om förmögenhetsbildningen enligt då gällande rätt var att anse som stif-
telse, fordras dock inte att formkravet enligt 1 kap. 3 § eller 11 kap. 1 § stiftel-
selagen eller kravet enligt 1 kap. 2 § samma lag på att egendomen skall ha
avskilts var uppfyllt.
4§
För stiftelser som avses i 3 § (äldre stiftelser) gäller stiftelselagen (1993:000)
med de begränsningar som följer av denna lag.
Bestämmelserna i 1 kap. 5 § och 6 § första stycket samt 2-10 kap. stiftelse-
lagen gäller dock inte i fråga om församlingskyrkor och domkyrkor av stiftel-
sekaraktär.
5§
En äldre stiftelse skall anses ha egen förvaltning om det vid ikraftträdandet
är ett för stiftelsen särskilt inrättat organ som ytterst svarar för frågor om
placeringen av stiftelsens förmögenhet. Det särskilt inrättade organet skall
anses vara stiftelsens styrelse.
En äldre stiftelse skall anses ha anknuten förvaltning om det vid ikraftträ-
dandet är ett organ för en juridisk person eller en statlig myndighet som yt-
terst svarar för frågor om placeringen av stiftelsens förmögenhet. Den juri-
342
diska personen eller den statliga myndigheten skall anses vara stiftelsens för-
valtare.
Prop. 1993/94:9
Bilaga 5:1
7§
Bestämmelserna i 2 kap. 10 § och 19 § andra stycket stiftelselagen (1993:000)
om att stiftaren eller stiftarna inte ensamma får vara styrelse och att stiftaren
inte får vara förvaltare gäller inte i fall då stiftaren eller stiftarna vid ikraftträ-
dandet ensamma är styrelse eller stiftaren är förvaltare för stiftelsen.
8§
I fråga om äldre stiftelser som har ett annat räkenskapsår än kalenderår till-
lämpas bestämmelserna i 3, 4 och 10 kap. stiftelselagen (1993:000) från och
med det räkenskapsår som böljar löpa närmast efter utgången av år 1993.
Detta räkenskapsår skall avkortas om det behövs för att stiftelsen skall få ett
räkenskapsår som överensstämmer med bestämmelserna i 3 kap. stiftelsela-
gen.
Styrelsen eller förvaltaren för en äldre stiftelse skall bestämma värdet av
stiftelsens tillgångar enligt 3 kap. 6 § stiftelselagen vid ingången av det räken-
skapsår som börjar löpa närmast efter utgången av år 1993, om inte stiftelsen
är bokföringsskyldig enligt 3 kap. 2§ samma lag.
9§
I fråga om skyldighet att utge skadestånd på grund av handling eller underlå-
tenhet som ligger i tiden före ikraftträdandet tillämpas 6 § lagen (1929:116)
om tillsyn över stiftelser. Detta gäller även om stiftelsen inte stod under till-
syn enligt nämnda lag.
I mål om entledigande enligt 9 kap. 6 § stiftelselagen (1993:000) får den
som för talan mot en styrelseledamot eller förvaltare endast åberopa sådan
handling eller underlåtenhet som ligger i tiden efter ikraftträdandet. Vad nu
sagts gäller dock inte om den som för talan mot en styrelseledamot före
ikraftträdandet hade rätt att mot styrelseledamoten i fråga föra sådan talan
som avses i 7 § lagen (1929:116) om tillsyn över stiftelser.
10 §
Om stiftelseförordnandet för en äldre stiftelse eller för en stiftelse som har
bildats efter ikraftträdandet på grundval av ett stiftelseförordnande i ett tes-
tamente som har upprättats före ikraftträdandet, innehåller en bestämmelse
som innebär att någon får ändra, upphäva eller i särskilt fall åsidosätta av
stiftaren meddelad föreskrift avseende stiftelsen, skall den bestämmelsen ha
samma giltighet som enligt äldre rätt.
II §
Föreskrifter som före ikraftträdandet har fastställts för en stiftelse av rege-
ringen, Kammarkollegiet eller en länsstyrelse skall vid tillämpningen av stif-
telselagen (1993:000) anses som föreskrifter i ett stiftelseförordnande.
343
12 §
Om stiftelseförordnandet för en äldre stiftelse eller för en stiftelse som har
bildats efter ikraftträdandet på grundval av ett stiftelseförordnande i ett tes-
tamente som har upprättats före ikraftträdandet, innehåller en föreskrift om
att stiftelsen skall vara undantagen från tillsyn enligt lagen (1929:116) om
tillsyn över stiftelser, skall denna föreskrift vid tillämpningen av stiftelsela-
gen (1993:000) jämställas med ett undantagande från tillsyn enligt den lagen.
Vad som nu sagts skall också gälla för en äldre stiftelse om stiftaren efter
stiftelsens bildande men före ikraftträdandet har förordnat att stiftelsen skall
vara undantagen från tillsyn enligt tillsynslagen (1929:116).
Prop. 1993/94:9
Bilaga 5:1
14 §
Om en stiftelse med stöd av ett beslut som regeringen har meddelat före
ikraftträdandet står under tillsyn av någon annan myndighet än länsstyrelsen
i det län där stiftelsens förvaltning huvudsakligen utövas, skall beslutet vid
tillämpningen av stiftelselagen (1993:000) anses som ett beslut enligt 9 kap.
1 § andra stycket 2 den lagen.
15 §
En ideell förening vars namn innehåller ordet stiftelse eller en förkortning
därav får behålla detta ord eller denna förkortning i sitt namn även efter stif-
telselagens ikraftträdande, om länsstyrelsen i det län där föreningens styrelse
har sitt säte ger tillstånd till det efter ansökan som gjorts före den 1 juli 1994.
Tillstånd meddelas på ansökan av föreningen. Länsstyrelsens beslut får
överklagas hos kammarrätten.
16 §
En äldre stiftelse skall inte på grund av ett stiftelseförordnande som avses
i 10 kap. 1 § första stycket 2 stiftelselagen (1993:000) eller på grund av en
näringsverksamhet som har påbörjats före ikraftträdandet anses skyldig att
göra anmälan enligt 10 kap. 2 eller 6 § samma lag tidigare än en månad efter
ikraftträdandet.
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1967:531) om tryggande av pen-
sionsutfästelse m.m.
dels att 9, 17, 27 och 30-33 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas fyra nya paragrafer, 10 a, 17 a, 17 b och 18
a§§, av följande lydelse.
10 a§
En pensionsstiftelses styrelse svarar för att förmögenheten är placerad på ett
nöjaktigt sätt och för att stiftelsens medel inte används för annat än stiftel-
sens ändamål.
344
17 §
Företrädare för arbetstagarna i pensionsstiftelses styrelse väljes vid samman-
träde med arbetstagarna. Tillhör mer än tre fjärdedelar av arbetstagarna
samma fackförening eller liknande förening, äger denna dock välja företrä-
darna. Tillhör samma flertal av arbetstagarna två eller flera sådana för-
eningar, äger dessa välja företrädarna. Vid val skall tillses att olika yrkes-
grupper bland arbetstagarna blir företrädda inom styrelsen i lämplig ut-
sträckning.
Styrelsen skall i god tid före utgången av valperioden erinra arbetsgivaren
och arbetstagarna om deras rätt att utse ledamöter samt i förekommande fall
utlysa sammanträde.
17 a§
En pensionsstiftelse är bokföringsskyldig. Bokföringsskyldigheten skall full-
göras enligt bestämmelserna i bokföringslagen (1976:125). En stiftelse skall
upprätta årsredovisning, som skall bestå av den resultaträkning och den ba-
lansräkning som har tagits in i årsbokslutet samt av en förvaltningsberättelse
med uppgift om hur stiftelsens ändamål har främjats under räkenskapsåret.
Årsredovisningen skall undertecknas av samtliga styrelseledamöter.
17 b§
Om stadgarna ej innehåller annat, skall arbetsgivaren utse revisor. Tillsyns-
myndigheten äger utse särskild revisor, när anledning därtill finnes. Revisors
berättelse skall åtfölja styrelsens årsredovisning, som skall inges till tillsyns-
myndigheten inom sex månader efter räkenskapsårets utgång.
18 a§
Bestämmelserna i 5 kap. 1-3 §§, 4 § första - tredje styckena och 5 § samt 9
kap. 6§ första och andra styckena stiftelselagen (1993:000) skall tillämpas
även i fråga om pensionsstiftelser. Vad som anges i 5 kap. 1 § stiftelselagen
om åsidosättande av föreskrifterna i stiftelseförordnandet eller i stiftelsela-
gen skall därvid i stället avse åsidosättande av de för pensionsstiftelsen gäl-
lande föreskrifterna eller av bestämmelserna i denna lag. Vid tillämpning av
5 kap. 4§ stiftelselagen skall med stiftare avses arbetsgivaren.
Prop. 1993/94:9
Bilaga 5:1
31§
Tillsynsmyndighet är länsstyrelsen i det län där arbetsgivaren har sitt hem-
vist.
Styrelsen för en pensions- eller personalstiftelse skall anmäla stiftelsen för
tillsyn senast sex månader efter det att styrelsen har mottagit sitt uppdrag.
Anmälan enligt andra stycket skall innehålla uppgift om stiftelsens post-
adress och telefon samt om styrelseledamöternas namn, bostadsadress, post-
adress och telefon. Till anmälan skall fogas bestyrkt kopia av de handlingar
som arbetsgivaren upprättat avseende stiftelsen samt i den mån det kan ske
uppgift om storleken och beskaffenheten av stiftelsens förmögenhet. När
ändring har inträtt i något förhållande som tidigare har anmälts skall anmä-
lan därom genast göras till tillsynsmyndigheten.
Tillsynsmyndigheten skall föra ett register över anmälda stiftelser.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar
föreskrifter om avgifter för tillsyn och registrering enligt denna lag.
345
32 §
Tillsynsmyndigheten skall ingripa, om en pensions- eller personalstiftelse
inte förvaltas i enlighet med de för stiftelsen gällande föreskrifterna eller
denna lag.
Tillsynsmyndigheten skall ge stiftelserna råd och upplysningar.
Vid tillsynen över pensions- och personalstiftelser tillämpas i övrigt be-
stämmelserna i 9 kap. 4 och 5 §§ samt 6 § tredje stycket och 7 § stiftelselagen
(1993:000).
33 §
Tillsynsmyndighetens beslut enligt 22 § får överklagas hos regeringen.
I fråga om överklagande av annat beslut av tillsynsmyndigheten enligt
denna lag tillämpas 9 kap. 11 § första-tredje styckena stiftelselagen
(1993:000).
Skattemyndighetens beslut enligt 11 § tredje stycket får överklagas hos
kammarrätten.
Prop. 1993/94:9
Bilaga 5:1
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.
2. De nya bestämmelserna i 17 a § skall tillämpas första gången från och
med det räkenskapsår som böljar löpa närmast efter utgången av år 1993.
Detta räkenskapsår skall avkortas om det erfordras för att stiftelsen skall få
ett räkenskapsår som överensstämmer med de nya bestämmelserna.
346
Propositionen.............................................. 1 Prop. 1993/94:9
Propositionens huvudsakliga innehåll......................... 1
Propositionens lagförslag.................................... 3
1 Förslag till stiftelselag................................... 3
2 Förslag till lag om införande av stiftelselagen (1994:000).... 25
3 Förslag till lag om ändring i brottsbalken.................. 28
4 Förslag till lag om ändring i lagen (1967:531) om tryggande av
pensionsutfästelse m.m.................................. 29
5 Förslag till lag om ändring i permutationslagen (1972:205)... 33
6 Förslag till lag om ändring i handelsregisterlagen (1974:157). 34
7 Förslag till lag om ändring i bokföringslagen (1976:125)..... 37
8 Förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen (1986:98) om un-
dantag för vissa kommuner och landstingskommuner från be-
stämmelserna i lagen (1929:116) om tillsyn över stiftelser.... 38
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 16 september
1993 ...................................................... 39
1 Inledning............................................. 39
2 Allmän motivering..................................... 40
2.1 Allmänna utgångspunkter........................... 40
2.1.1 Gällande ordning........................... 40
2.1.2 Behovet av lagstiftning...................... 45
2.1.3 Huvudpunkter i en lag om stiftelser........... 46
2.2 Lagens tillämpningsområde......................... 50
2.2.1 Stiftelser i allmänhet........................ 50
2.2.2 Särskilda former av stiftelser................. 52
2.2.3 Stiftelser om undantas från lagen............. 57
2.3 När får stiftelser rättskapacitet?...................... 59
2.4 Stiftelsers näringsverksamhet........................ 60
2.5 Ansvaret för en stiftelses förpliktelser................ 61
2.6 Förvaltningen av en stiftelse m.m.................... 62
2.6.1 Betydelsen av förvaltningsföreskrifter i stiftelse-
förordnandet ............................... 62
2.6.2 Olika förvaltningsformer..................... 63
2.6.3 Styrelsens resp, förvaltarens allmänna åligganden 66
2.6.4 Gemensam placering........................ 69
2.6.5 Låneförbud................................ 71
2.6.6 Bokföring och årsredovisning................. 72
2.6.7 Revision................................... 77
2.6.8 Likvidation av näringsdrivande stiftelser....... 80
2.6.9 Påföljder vid misskötsel..................... 81
2.7 Ändring m.m. av föreskrifter i ett stiftelseförordnande . 82
2.7.1 Allmänna förutsättningar för ändring m.m..... 82
2.7.2 Upphörande av stiftelser med små förmögenheter 85
2.8 Tillsyn och registrering............................. 86
2.8.1 Tillsyn .................................... 86
2.8.2 Registrering................................ 90
2.9 Ikraftträdande m.m................................ 93
2.10 Följdändringar i annan lagstiftning m.m............... 96
347
2.10.1 Lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfäs- Prop. 1993/94:9
telse m.m.................................. 96
2.10.2 Permutationslagen (1972:205)................ 97
2.10.3 Handelsregisterlagen (1974:157).............. 97
2.10.4 Bokföringslagen (1976:125).................. 98
2.10.5 Brottsbalken............................... 98
2.10.6 Lagen (1982:315) om styrelserepresentation för
samhället i vissa stiftelser.................... 99
2.10.7 Lagen (1986:98) om undantag för vissa kommu-
ner och landstingskommuner från bestämmel-
serna i lagen (1929:116) om tillsyn över stiftelser 100
2.10.8 Övriga frågor.............................. 100
2.11 Kostnadskonsekvenser.............................. 101
3 Upprättade lagförslag................................... 102
4 Specialmotivering...................................... 103
4.1 Förslaget till stiftelselag............................. 103
4.2 Förslaget till lag om införande av stiftelselagen (1994:000) 230
4.3 Förslaget till lag om ändring i brottsbalken............ 239
4.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1967:531) om tryg-
gande av pensionsutfästelse m.m..................... 239
4.5 Förslaget till lag om ändring i permutationslagen
(1972:205)........................................ 241
4.6 Förslaget till lag om ändring i handelsregisterlagen
(1974:157)........................................ 241
4.7 Förslaget till lag om ändring i bokföringslagen (1976:125) 242
4.8 Förslaget till lag om fortsatt giltighet av lagen (1986:98)
om undantag för vissa kommuner och landstingskommu-
ner från bestämmelserna i lagen (1929:116) om tillsyn över
stiftelser.......................................... 242
5 Hemställan............................................ 242
6 Beslut................................................ 243
Bilagal Sammanfattning av promemorieförslaget............... 244
Bilaga 2 Promemorians lagförslag............................. 245
Bilaga 3 Förteckning över remissinstanserna................... 271
Bilaga 4 Lagrådsremissens lagförslag.......................... 272
Bilaga 5 Lagrådets yttrande.................................. 303
gotab 45012, Stockholm 1993
348