Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en stiftelselag. Lagförslaget
innehåller en civilrättslig reglering av stiftelseinstitutet samt
bestämmelser om tillsyn.

I lagförslaget finns en allmän definition av
stiftelsebegreppet. Definitionen är i huvudsak utformad
efter mönster av det stiftelsebegrepp som finns i lagen
(1929:116) om tillsyn över stiftelser (tillsynslagen). Lagen
reglerar också två former av stiftelser som inte faller in
under den allmänna definitionen av stiftelsebegreppet,
nämligen insamlingsstiftelser och kollektivavtalsstiftelser.
Stiftelser enligt lagen (1967:531) om tryggande av
pensionsutfästelse m.m. lämnas däremot utanför den
föreslagna lagen.

Enligt förslaget kan förvaltningen av en stiftelse ske i
form av egen förvaltning eller anknuten förvaltning. Vid
egen förvaltning vilar det huvudsakliga ansvaret för
förvaltningen på stiftelsens styrelse och vid anknuten
förvaltning på den juridiska person eller statliga myndighet
som är stiftelsens förvaltare. Förslaget innehåller åtskilliga
andra bestämmelser om förvaltningen av en stiftelse.

Enligt lagförslaget är stiftelser som har tillgångar till ett
värde som överstiger tio basbelopp (f.n. 344 000 kronor)
bokföringsskyldiga och skyldiga att upprätta offentlig
årsredovisning. De skall också ha kvalificerad revisor. I nu
nämnda avseenden föreslås att samma reglering skall gälla
för stiftelser som utövar näringsverksamhet eller är
moderstiftelse i en koncern.

I lagförslaget finns det vidare bestämmelser om
skadeståndsskyldighet för och entledigande av ledamöter i
en stiftelsestyrelse eller stiftelsens förvaltare. I fråga om
ändring m.m. av föreskrifter i ett stiftelseförordnande
innehåller den föreslagna lagen bestämmelser som i
huvudsak motsvarar de bestämmelser som f.n. finns i
permutationslagen (1972:205).

Enligt förslaget skall i princip alla stiftelser stå under
tillsyn. Tillsynen koncentreras till de stiftelser som är
årsredovisningsskyldiga. Om stiftaren i
stiftelseförordnandet har föreskrivit att stiftelsen inte skall
stå under tillsyn, skall tillsynsmyndigheten som regel ha
möjlighet att ingripa mot stiftelsen endast om styrelsen
eller förvaltaren åsidosätter stiftelselagens bestämmelser
om t.ex. årsredovisning eller revision. Samma ordning i
fråga om tillsynen skall enligt förslaget gälla för stiftelser
som har bildats av ett offentligt rättssubjekt eller som
förvaltas av en statlig myndighet.

Tillsynsmyndighet är i regel länsstyrelsen i det län där
stiftelsens styrelse eller dess förvaltare har sitt säte. Alla
årsredovisningsskyldiga stiftelser skall enligt förslaget vara
registrerade i länsvis förda stiftelseregister.

Det föreslås att stiftelselagen träder i kraft den 1 januari
1995. Den skall med vissa undantag tillämpas även på nu
befintliga stiftelser.

Propositionens lagförslag

1 Förslag till

Stiftelselag

Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Inledande bestämmelser

1 § En stiftelse bildas genom

1. förordnande enligt 2 §,

2. förordnande enligt 11 kap. 1 §,

3. förordnande i kollektivavtal enligt 11 kap. 3 §, eller

4. åtgärd för grundande av pensionsstiftelse eller
personalstiftelse enligt lagen (1967:531) om tryggande av
pensionsutfästelse m.m.

För sådana stiftelser som avses i första stycket 2 och 3
gäller bestämmelserna i denna lag endast i den utsträckning
som anges i 11 kap. För stiftelser som avses i första stycket
4 gäller endast lagen om tryggande av pensionsutfästelse
m.m.

2 § En stiftelse bildas genom att egendom enligt
förordnande av en eller flera stiftare avskiljs för att
varaktigt förvaltas som en självständig förmögenhet för ett
bestämt ändamål.

Stiftelsens egendom skall anses vara avskild när den har
tagits om hand av någon som har åtagit sig att förvalta den
i enlighet med stiftelseförordnandet.

3 § Ett stiftelseförordnande skall vara skriftligt och
undertecknat av stiftaren eller stiftarna.

Ett giltigt testamentariskt förordnande skall godtas som
ett stiftelseförordnande enligt denna lag utan hinder av
bestämmelsen i första stycket.

4 § En stiftelse kan förvärva rättigheter och ikläda sig
skyldigheter samt föra talan inför domstolar och andra
myndigheter.

För en stiftelses förpliktelser svarar endast stiftelsens
tillgångar.

5 § Om en stiftelse äger så många aktier eller andelar i
en svensk eller utländsk juridisk person att den har mer än
hälften av rösterna för samtliga aktier eller andelar, är
stiftelsen moderstiftelse och den andra juridiska personen
dotterföretag. Äger ett dotterföretag eller äger en
moderstiftelse och ett eller flera dotterföretag tillsammans
eller äger flera dotterföretag tillsammans så många aktier
eller andelar i en juridisk person som nyss har sagts, är även
den sistnämnda juridiska personen dotterföretag till
moderstiftelsen.

Om en stiftelse i annat fall på grund av aktie- eller
andelsinnehav eller avtal ensam har ett bestämmande
inflytande över en juridisk person och en betydande andel
i resultatet av dess verksamhet, är stiftelsen moderstiftelse
och den juridiska personen dotterföretag.

Moderstiftelse och dotterföretag utgör tillsammans en
koncern.

6 § En stiftelse skall ha ett namn. Namnet skall innehålla
ordet stiftelse.

Ingen annan än en stiftelse får i sitt namn använda ordet
stiftelse eller en förkortning av detta ord.

Bestämmelser om stiftelses firma finns i 8 kap.

7 § Bestämmelserna i 5 § och 6 § första stycket och 2--10
kap. gäller inte i fråga om stiftelser vilkas tillgångar enligt
stiftelseförordnandet får användas endast till förmån för
bestämda fysiska personer.

8 § I 9 kap. finns bestämmelser om att stiftelser står
under tillsyn av en tillsynsmyndighet. I 10 kap. finns
bestämmelser om att vissa stiftelser skall vara registrerade i
ett stiftelseregister.

2 kap. Förvaltning

Allmänt om förvaltningen

1 § Föreskrifterna i stiftelseförordnandet skall följas vid
förvaltningen av stiftelsens angelägenheter, om inte
föreskrifterna strider mot någon bestämmelse i denna lag.

2 § Om ett åtagande att förvalta stiftelsens egendom i
enlighet med stiftelseförordnandet görs av en eller flera
fysiska personer, föreligger egen förvaltning. Görs ett
sådant åtagande av en juridisk person, föreligger anknuten
förvaltning.

Den eller de fysiska personer som har åtagit sig att
förvalta stiftelsens egendom i enlighet med
stiftelseförordnandet bildar styrelse för stiftelsen. Vid ett
sådant omhändertagande av egendom som avses i 1 kap. 2 §
andra stycket får stiftelsen företrädas av någon som skall
ingå i styrelsen.

Den juridiska person som har åtagit sig att förvalta
stiftelsens egendom är förvaltare för stiftelsen. Om staten
har gjort ett sådant åtagande, är det i stället den myndighet
som har gjort åtagandet för statens räkning som är
förvaltare.

3 § Styrelsen eller förvaltaren svarar för att föreskrifterna
i stiftelseförordnandet följs.

Första stycket medför inte ansvar för styrelsen eller
förvaltaren för åtgärder som i enlighet med
stiftelseförordnandet vidtagits av någon annan än styrelsen
i fråga om att utse eller entlediga ledamöter eller
ordförande i styrelsen eller av någon annan än styrelsen
eller förvaltaren i fråga om att utse eller entlediga revisor i
stiftelsen eller att bestämma arvode åt styrelsen, förvaltaren
eller revisorerna.

Inte heller medför första stycket ansvar för styrelsen
eller förvaltaren för innehållet i en revisors uppdrag till den
del det finns föreskrifter om detta i stiftelseförordnandet.

4 § I den mån det inte följer av stiftelseförordnandet hur
stiftelsens förmögenhet skall vara placerad, svarar styrelsen
eller förvaltaren för att förmögenheten är placerad på ett
godtagbart sätt.

5 § En stiftelse får placera sin förmögenhet gemensamt
med andra stiftelser, om inte annat följer av
stiftelseförordnandet.

6 § En stiftelse får inte lämna penninglån till eller ställa
säkerhet till förmån för

1. stiftaren eller förvaltaren,

2. den som ensam eller tillsammans med andra
företräder stiftelsen enligt 16 eller 23 § eller företräder
förvaltaren eller, om stiftelsen förvaltas av ett handelsbolag,
den som är bolagsman i bolaget,

3. den som ensam eller tillsammans med andra har rätt
att företräda ett dotterföretag till stiftelsen eller, om
företaget är ett handelsbolag, är bolagsman i bolaget,

4. den som är gift med eller är syskon eller släkting i rätt
upp- eller nedstigande led till en person som avses i 1--3,

5. den som är besvågrad med en person som avses i 1--3
i rätt upp- eller nedstigande led eller så att den ene är eller
har varit gift med den andres syskon, eller

6. en juridisk person över vars verksamhet någon som
avses i 1--5 har ett bestämmande inflytande.

Vad som sägs i första stycket 4 och 5 skall även avse den
som på grund av samboförhållande på liknande sätt är
närstående till en person som avses i första stycket 1--3.

Första stycket 2--5 och andra stycket gäller inte vid
utlåning till någon som omfattas av dessa bestämmelser om
stiftelsen skall främja sitt syfte genom att lämna penninglån
till eller ställa säkerhet för enskilda personer och låntagaren
tillhör den personkrets som skall gynnas. Bestämmelsen i
första stycket 6 gäller inte om gäldenären är ett
dotterföretag till stiftelsen.

7 § Styrelsen eller förvaltaren skall besluta om stiftelsens
namn, om stiftelseförordnandet inte innehåller någon
föreskrift om namn för stiftelsen.

Vad som sägs i denna lag om föreskrifter i ett
stiftelseförordnande gäller också beslut som fattats enligt
första stycket.

8 § Styrelsen eller förvaltaren svarar för att stiftelsen
fullgör sin bokföringsskyldighet m.m. enligt 3 kap.

Styrelsen eller förvaltaren svarar för att
stiftelseförordnandet och övriga handlingar avseende
stiftelsen förvaras på ett ordnat och betryggande sätt.

Egen förvaltning

9 § Styrelsen skall utse och entlediga ledamöter om inte
annat följer av stiftelseförordnandet.

Ett uppdrag som ledamot i en styrelse med två eller flera
ledamöter upphör, om ledamoten anmäler det hos den som
har utsett honom eller, om denne inte kan nås, hos
styrelsen.

Ett uppdrag som ledamot i en styrelse med endast en
ledamot upphör, om ledamoten anmäler det hos
tillsynsmyndigheten och hos den som har utsett honom, om
denne kan nås.

10 § Styrelsen för en stiftelse får inte bestå av enbart
stiftaren eller stiftarna. Den som är underårig eller försatt i
konkurs eller som har förvaltare enligt 11 kap. 7 §
föräldrabalken kan inte vara styrelseledamot.

11 § Inom styrelsen skall en ledamot vara ordförande.
Ordföranden skall se till att sammanträden hålls när det
behövs. Styrelsen skall sammankallas om en
styrelseledamot begär det.

Ordföranden skall väljas av styrelsen. Vid lika röstetal
avgörs valet genom lottning.

Bestämmelserna i andra stycket gäller endast om inte
annat följer av stiftelseförordnandet.

12 § Styrelsen är beslutför, om mer än hälften av hela
antalet styrelseledamöter är närvarande. Om det i
stiftelseförordnandet föreskrivs att fler styrelseledamöter
måste vara närvarande, gäller i stället det. Om inte
stiftelseförordnandet föreskriver en särskild röstmajoritet,
gäller som styrelsens beslut den mening som mer än hälften
av de närvarande röstar för eller, vid lika röstetal, den
mening som ordföranden biträder.

13 § Över styrelsens beslut skall protokoll föras.

14 § En styrelseledamot får inte handlägga frågor som rör
avtal mellan honom och stiftelsen. Han får inte heller
handlägga frågor om avtal mellan stiftelsen och tredje man,
om han i frågan har ett väsentligt intresse som kan strida
mot stiftelsens. Med avtal jämställs annan rättshandling
samt rättegång eller annan talan.

Är styrelsen enligt första stycket förhindrad att företräda
stiftelsen, får tillsynsmyndigheten på styrelsens begäran
förordna en god man att företräda stiftelsen i styrelsens
ställe.

15 § En styrelseledamot har rätt till skäligt arvode i
efterskott för kalenderår. Beslut om arvode får fattas av
styrelsen.

Första stycket gäller endast om inte annat har
föreskrivits i stiftelseförordnandet.

16 § Styrelsen företräder stiftelsen och tecknar dess
namn och firma.

Styrelsen för en stiftelse som är registrerad i
stiftelseregistret kan bemyndiga någon annan att företräda
stiftelsen och teckna dess namn och firma. Styrelsen kan när
som helst återkalla ett sådant bemyndigande.
Bestämmelserna i 14 § gäller i fråga om den som har fått ett
sådant bemyndigande även om han inte är styrelseledamot.

Den som är underårig eller i konkurs eller som har
förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken får inte
bemyndigas att företräda stiftelsen.

En stiftelse som har försatts i konkurs företräds som
konkursgäldenär av den styrelse som finns vid konkursens
början. Bestämmelserna i 9 § gäller dock under konkursen.

17 § Om styrelsen eller någon annan företrädare för
stiftelsen har företagit en rättshandling för stiftelsen och
därvid överskridit sin befogenhet, gäller inte
rättshandlingen mot stiftelsen, om den mot vilken
rättshandlingen företogs insåg eller borde ha insett att
befogenheten överskreds.

18 § Om det finns suppleanter för styrelseledamöterna,
tillämpas bestämmelserna i denna lag om styrelseledamöter
också på suppleanterna.

Anknuten förvaltning

19 § Ett uppdrag som förvaltare upphör, om förvaltaren
anmäler det hos tillsynsmyndigheten och hos den som har
utsett honom, om denne kan nås.

Stiftaren får inte vara förvaltare. Den som är försatt i
konkurs får inte heller vara förvaltare.

20 § Över de beslut som förvaltaren fattar rörande
stiftelsen skall det föras protokoll.

21 § Förvaltaren får inte handlägga frågor som rör avtal
mellan honom och stiftelsen. Förvaltaren får inte heller
handlägga frågor om avtal mellan stiftelsen och tredje man,
om förvaltaren i frågan har ett väsentligt intresse som kan
vara stridande mot stiftelsens. Med avtal jämställs rättegång
eller annan talan.

Första stycket tillämpas också på företrädare för
förvaltaren.

Är förvaltaren enligt första stycket förhindrad att
företräda stiftelsen, får tillsynsmyndigheten på förvaltarens
begäran förordna en god man att företräda stiftelsen i
förvaltarens ställe.

22 § Förvaltaren har rätt till skäligt arvode i efterskott för
kalenderår. Beslut om arvode får fattas av förvaltaren.

Första stycket gäller endast om inte annat har
föreskrivits i stiftelseförordnandet.

23 § Förvaltaren företräder stiftelsen och tecknar dess
namn och firma.

Förvaltaren för en stiftelse som är registrerad i
stiftelseregistret kan bemyndiga någon annan att företräda
stiftelsen och teckna dess namn och firma. Förvaltaren kan
när som helst återkalla ett sådant bemyndigande.
Bestämmelserna i 21 § gäller i fråga om den som har fått ett
sådant bemyndigande även om han inte är företrädare för
förvaltaren.

Den som är underårig eller i konkurs eller som har
förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken får inte
bemyndigas att företräda stiftelsen.

En stiftelse som har försatts i konkurs företräds som
konkursgäldenär av den förvaltare som finns vid
konkursens början. Bestämmelserna i 19 § gäller dock
under konkursen.

24 § Har förvaltaren eller någon annan företrädare för
stiftelsen företagit en rättshandling för stiftelsen och därvid
överskridit sin befogenhet, gäller inte rättshandlingen mot
stiftelsen, om den mot vilken rättshandlingen företogs insåg
eller borde ha insett att befogenheten överskreds.

3 kap. Bokföring och årsredovisning m.m.

Bokföring

1 § En stiftelse som utövar näringsverksamhet eller är
moderstiftelse är bokföringsskyldig.

Om en stiftelse hyr ut en byggnad eller del av en
byggnad, är den dock bokföringsskyldig på grund av detta
endast om verksamheten är att anse som hotell- eller
pensionatrörelse eller omfattar mer än två lägenheter som
regelmässigt hyrs ut.

En stiftelse som har bildats av eller tillsammans med
staten, en kommun, ett landsting eller en kyrklig kommun
är alltid bokföringsskyldig.

2 § Utöver vad som följer av 1 § är en stiftelse
bokföringsskyldig

1. från tidpunkten för dess bildande, om värdet av
tillgångarna då överstiger ett gränsbelopp som motsvarar
tio gånger det gällande basbeloppet enligt lagen (1962:381)
om allmän försäkring, eller

2. från och med räkenskapsåret efter det vid vars utgång
värdet av stiftelsens tillgångar översteg det gränsbelopp som
anges i punkt 1.

En stiftelse kan av tillsynsmyndigheten undantas från
bokföringsskyldighet enligt första stycket, om stiftelsens
tillgångar vid utgången av de tre senaste räkenskapsåren har
varit lägre än det i första stycket angivna gränsbeloppet.

3 § På ansökan av en stiftelse som är bokföringsskyldig
enligt 2 § kan tillsynsmyndigheten undanta stiftelsen från
bokföringsskyldigheten för en viss tid, högst fem
räkenskapsår i följd, om stiftelsen skall främja sitt syfte
enbart genom att utge kontanta bidrag och den har sin
förmögenhet huvudsakligen placerad i sådana obligationer
som avses i 15 kap. 4 § tredje stycket föräldrabalken eller i
fordran hos Riksbanken eller Riksgäldskontoret eller i
fordran på svensk bank.

4 § Bokföringsskyldigheten enligt denna lag skall
fullgöras enligt bestämmelserna i bokföringslagen
(1976:125) och med iakttagande av följande:

1. Bokföringsskyldigheten omfattar all verksamhet som
stiftelsen utövar.

2. En stiftelse som har sin förmögenhet gemensamt
placerad med en annan stiftelses förmögenhet, får
beträffande den gemensamt placerade förmögenheten ha
en med den andra stiftelsen gemensam löpande bokföring.

3. En stiftelse som upphör att vara bokföringsskyldig
enligt 1 § skall i årsbokslutet ange värdet av stiftelsens
tillgångar vid räkenskapsårets slut.

Räkenskaper

5 § Stiftelser som inte är bokföringsskyldiga enligt denna
lag skall fortlöpande föra räkenskaper över belopp som har
inbetalats till eller utbetalats av stiftelsen. Det skall finnas
verifikationer för in- och utbetalningar. En stiftelse som har
sin förmögenhet gemensamt placerad med en annan
stiftelses förmögenhet, får beträffande den gemensamt
placerade förmögenheten ha räkenskaper som är
gemensamma med den andra stiftelsen.

Räkenskaperna skall avslutas med en sammanställning
för varje räkenskapsår. Av sammanställningen skall framgå
tillgångar och skulder vid räkenskapsårets början och slut
samt inkomster och utgifter under räkenskapsåret. I
sammanställningen skall även anges värdet av stiftelsens
tillgångar vid räkenskapsårets slut.

Räkenskapsmaterialet skall bevaras i ordnat skick och
på betryggande sätt inom landet under minst tio år från
utgången av det räkenskapsår som räkenskapsmaterialet
avser.

Räkenskapsåret för en sådan stiftelse som avses i första
stycket skall omfatta ett kalenderår. Stiftelsens första
räkenskapsår skall avkortas om det behövs för att
nästföljande räkenskapsår skall omfatta ett kalenderår.

Värdet av stiftelsens tillgångar

6 § Vid bestämmandet av det värde av stiftelsens
tillgångar som avses i 2 §, 4 § 3 och 5 § skall varje tillgång tas
upp till ett värde som motsvarar vad tillgången kan anses
betinga vid en försäljning under normala förhållanden.
Fastigheter och byggnader som är lös egendom tas dock upp
till taxeringsvärdet om ett sådant värde finns.

Årsredovisning m.m.

7 § En stiftelse som är bokföringsskyldig enligt denna lag
skall upprätta årsredovisning. Om stiftelsen vid
räkenskapsårets utgång är moderstiftelse och antalet
anställda hos koncernen under räkenskapsåret i medeltal
har varit minst tio, skall stiftelsen även upprätta
koncernredovisning.

Bestämmelsen i första stycket första meningen gäller
inte i fråga om en stiftelse som får använda sina tillgångar
uteslutande till förmån för medlemmar av en viss eller vissa
släkter och som är bokföringsskyldig endast på grund av 2 §.

Årsredovisningen består av den resultaträkning och den
balansräkning som har tagits in i årsbokslutet samt av en
förvaltningsberättelse med uppgift om hur stiftelsens
ändamål har främjats under räkenskapsåret.

8 § En stiftelse som har utövat näringsverksamhet under
räkenskapsåret eller som är moderstiftelse vid
räkenskapsårets utgång skall vid upprättandet av
årsredovisningen tillämpa god redovisningssed och lämna
uppgifter och upplysningar av det innehåll som anges i 2
kap. 6--8 §§ lagen (1980:1103) om årsredovisning m.m. i
vissa företag. Om det finns synnerliga skäl får
tillsynsmyndigheten medge att bruttoomsättningssumman
inte anges i årsredovisningens resultaträkning.

En stiftelse som skall upprätta koncernredovisning skall
vid upprättandet av årsredovisningen iaktta även 3 kap. 2 §
andra stycket, 3 och 4 §§ samt 8 § andra meningen lagen
(1980:1103) om årsredovisning m.m. i vissa företag och vid
upprättandet av koncernredovisningen 3 kap. 5 och 7 §§
samt 9 § första stycket samma lag. Ett dotterföretag till
stiftelsen skall vid upprättandet av sin årsredovisning iaktta
3 kap. 2 § andra stycket samt 8 § nämnda lag.

9 § Årsredovisningen skall skrivas under av samtliga
styrelseledamöter eller, i fråga om stiftelser med anknuten
förvaltning, av förvaltaren eller, om ett handelsbolag är
stiftelsens förvaltare, av samtliga de bolagsmän som
företräder bolaget. Vad nu sagts gäller även i fråga om
koncernredovisning.

Om en avvikande mening beträffande års- eller
koncernredovisningen har antecknats till styrelsens eller
förvaltarens protokoll, skall den avvikande meningen fogas
till redovisningen.

10 § En stiftelse som är skyldig att upprätta
årsredovisning enligt denna lag skall avlämna
årsredovisningen till revisorn senast fyra månader efter
räkenskapsårets utgång. Om stiftelsen är skyldig att
upprätta koncernredovisning enligt denna lag, gäller vad nu
sagts även i fråga om koncernredovisningen.

En stiftelse som inte är årsredovisningsskyldig enligt
denna lag skall avlämna årsbokslutet eller
sammanställningen över räkenskaperna till revisorn senast
fyra månader efter räkenskapsårets utgång.

11 § En stiftelse som är skyldig att upprätta
årsredovisning enligt denna lag skall senast sex månader
efter räkenskapsårets utgång sända en kopia av
revisionsberättelsen och av den av revisorn påtecknade
årsredovisningen till tillsynsmyndigheten. Om stiftelsen är
skyldig att upprätta koncernredovisning enligt denna lag,
gäller vad nu sagts även i fråga om
koncernrevisionsberättelsen och den av revisorn
påtecknade koncernredovisningen.

12 § Bestämmelsen i 11 § första meningen gäller inte i
fråga om sådana stiftelser som avses i 9 kap. 10 § första
stycket. En sådan stiftelse skall senast sex månader efter
räkenskapsårets utgång hålla en kopia av
revisionsberättelsen och av den av revisorn påtecknade
årsredovisningen tillgänglig för var och en som vill ta del av
den. Är stiftelsen skyldig att upprätta koncernredovisning,
gäller vad nu sagts även i fråga om
koncernrevisionsberättelsen och den av revisorn
påtecknade koncernredovisningen, om stiftelsen är sådan
som avses i 9 kap. 10 § första stycket 1 eller 2.

4 kap. Revision

1 § En stiftelse skall ha minst en revisor.

Om inte annat föreskrivs i stiftelseförordnandet, utses
och entledigas revisorn i en stiftelse med egen förvaltning
av styrelsen.

Om inte annat föreskrivs i stiftelselseförordnandet, utses
och entledigas revisorn i en stiftelse med anknuten
förvaltning av

1. förvaltarens högsta beslutande organ,

2. styrelsen om det finns en styrelse och annars av
myndighetens chef, om förvaltaren är en statlig myndighet,
eller

3. samtliga bolagsmän i förening, om förvaltaren är ett
handelsbolag.

2 § Om inte annat föreskrivs i stiftelseförordnandet, får
en stiftelse ha en eller flera revisorssuppleanter.
Bestämmelserna i denna lag om revisorer tillämpas också på
revisorssuppleanterna.

3 § Den som är underårig, i konkurs eller underkastad
näringsförbud eller som har förvaltare enligt 11 kap. 7 §
föräldrabalken får inte vara revisor.

En revisor skall ha den insikt i och erfarenhet av
redovisning och ekonomiska förhållanden som med hänsyn
till stiftelsens ändamål samt arten och värdet av stiftelsens
tillgångar fordras för uppdragets fullgörande.

Till revisor kan även ett auktoriserat eller godkänt
revisionsbolag utses. Vid tillämpningen av bestämmelserna
i detta kapitel likställs ett auktoriserat revisionsbolag med
auktoriserad revisor och ett godkänt revisionsbolag med
godkänd revisor. Ett bolag som utses till revisor skall till den
stiftelse som revisionen avser anmäla vem som är
huvudansvarig för revisionen. Den huvudansvarige skall i
ett auktoriserat revisionsbolag vara auktoriserad revisor
och i ett godkänt revisionsbolag vara auktoriserad eller
godkänd revisor. Bestämmelserna i 6 § tillämpas på den
huvudansvarige.

Till revisor i dotterföretag bör minst en av
moderstiftelsens revisorer utses, om det kan ske.

4 § Minst en revisor skall vara auktoriserad eller godkänd
revisor, om stiftelsen är skyldig att upprätta årsredovisning
enligt denna lag.

Stiftelsen skall ha auktoriserad revisor om stiftelsens
tillgångar eller, om stiftelsen är moderstiftelse, koncernens
tillgångar, värderade med tillämpning av 3 kap. 6 §, vid
utgången av de två senaste räkenskapsåren haft ett värde
överstigande ett gränsbelopp som motsvarar 1 000 gånger
det basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring
som gällde vid utgången av respektive räkenskapsår. Minst
en revisor skall vara auktoriserad också om stiftelsen eller
koncernen under vart och ett av de två senaste
räkenskapsåren i medeltal haft mer än 200 anställda.

Regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer kan i fall som avses i andra stycket besluta att
en viss godkänd revisor får utses i stället för en auktoriserad
revisor. Sådana beslut meddelas för högst fem år i följd.

5 § I fråga om andra stiftelser än som avses i 4 § första
stycket får tillsynsmyndigheten besluta att minst en revisor
skall vara auktoriserad eller godkänd revisor.

6 § Den kan inte vara revisor som

1. är stiftelsens stiftare eller förvaltare,

2. ensam eller tillsammans med andra företräder
stiftelsen enligt 2 kap. 16 eller 23 § eller företräder
förvaltaren eller, om stiftelsen förvaltas av ett handelsbolag,
är bolagsman i bolaget,

3. ensam eller tillsammans med andra har rätt att
företräda ett dotterföretag till stiftelsen eller till förvaltaren
eller, om dotterföretaget är ett handelsbolag, är bolagsman
i företaget,

4. biträder vid förandet av stiftelsens räkenskaper eller
vid stiftelsens förmögenhetsförvaltning eller stiftelsens
kontroll däröver,

5. är anställd hos eller på annat sätt intar en underordnad
eller beroende ställning till stiftelsen eller till förvaltaren
eller till någon annan som avses i 1--4,

6. är verksam i samma företag som den som yrkesmässigt
biträder stiftelsen vid grundbokföringen eller förandet av
räkenskaper enligt 3 kap. 5 § eller vid stiftelsens
förmögenhetsförvaltning eller stiftelsens kontroll däröver,

7. är gift eller sambo med eller är syskon eller släkting i
rätt upp- eller nedstigande led till en person som avses i 1--
4 eller är besvågrad med en sådan person i rätt upp- eller
nedstigande led eller så att den ene är gift med den andres
syskon, eller

8. står i låneskuld till stiftelsen eller förvaltaren eller till
ett dotterföretag till stiftelsen eller till förvaltaren eller har
förpliktelser för vilka stiftelsen, förvaltaren eller
dotterföretag till stiftelsen eller förvaltaren har ställt
säkerhet.

I ett dotterföretag kan inte den vara revisor som enligt
första stycket inte är behörig att vara revisor i
moderstiftelsen.

En revisor får vid revisionen inte anlita någon som enligt
första och andra styckena inte är behörig att vara revisor.
Har moderstiftelsen eller dotterföretaget någon anställd i
sin tjänst med uppgift att uteslutande eller huvudsakligen ha
hand om stiftelsens eller dotterföretagets eller bådas interna
revision, får revisorn dock anlita en sådan anställd i den
utsträckning som det är förenligt med god revisionssed.

7 § En revisor utses för bestämd tid eller tills vidare.

Ett uppdrag att tills vidare vara revisor upphör när en ny
revisor har utsetts.

Ett uppdrag som revisor för bestämd tid upphör i förtid,
om revisorn anmäler det hos den som har utsett honom eller
om han entledigas av någon som enligt 1 § andra stycket har
rätt att göra det.

Upphör ett uppdrag att vara revisor för bestämd tid i
förtid, skall revisorn genast anmäla detta till
tillsynsmyndigheten, om uppdraget har gällt en stiftelse som
är skyldig att upprätta årsredovisning enligt denna lag.
Revisorn skall i anmälan lämna en redogörelse för
iakttagelserna vid den granskning som han har utfört under
den del av löpande räkenskapsår som hans uppdrag har
omfattat. För anmälan gäller i tillämpliga delar vad som
föreskrivs i 11 § tredje och fjärde styckena om
revisionsberättelse. Kopia av anmälan skall överlämnas till
stiftelsens styrelse eller förvaltare.

Bestämmelsen i fjärde stycket tillämpas inte om
uppdraget har gällt en sådan stiftelse som avses i 9 kap. 10 §
första stycket.

8 § Tillsynsmyndigheten kan förordna revisor för en
stiftelse, om

1. någon revisor inte är utsedd,

2. någon auktoriserad eller godkänd revisor inte är
utsedd när det krävs enligt 4 eller 5 §,

3. en utsedd revisor inte får vara revisor enligt vad som
föreskrivs i 3 § första stycket eller 6 §, eller

4. en föreskrift i stiftelseförordnandet om antalet
revisorer eller om revisors behörighet har åsidosatts.

I fall som avses i första stycket 1--4 är styrelsen eller
förvaltaren skyldig att göra anmälan till
tillsynsmyndigheten, om inte rättelse utan dröjsmål sker
genom den som utser revisor.

Förordnande enligt första stycket skall meddelas efter
det att stiftelsen har hörts och avse tid till dess att en annan
revisor har blivit utsedd. Vid förordnande av revisor i fall
som avses i första stycket 2--4 skall tillsynsmyndigheten
entlediga den tidigare utsedde revisorn.

9 § Revisorerna skall i den omfattning som följer av god
revisionssed granska stiftelsens räkenskaper och
årsredovisning, årsbokslut eller sammanställning enligt 3
kap. 5 § andra stycket samt styrelsens eller förvaltarens
förvaltning.

Om stiftelsen är en moderstiftelse som skall upprätta
koncernredovisning, skall revisorerna även granska
koncernredovisningen och koncernföretagens inbördes
förhållanden i övrigt.

Innehåller stiftelseförordnandet föreskrifter om revision
skall dessa iakttas, om de inte strider mot första eller andra
stycket eller mot någon annan bestämmelse i denna lag.

10 § Styrelsen eller förvaltaren skall ge revisorerna
tillfälle att verkställa granskningen i den omfattning som
dessa finner behövligt samt lämna de upplysningar och den
hjälp som revisorerna begär. Samma skyldighet har
företagsledningen och revisorerna i ett dotterföretag
gentemot en revisor i moderstiftelsen.

11 § Revisorerna skall avge en revisionsberättelse för
varje räkenskapsår.

I fråga om stiftelser som är skyldiga att upprätta
årsredovisning enligt denna lag skall revisionsberättelsen
innehålla ett uttalande om huruvida årsredovisningen har
gjorts upp enligt denna lag. Innehåller inte
årsredovisningen sådana upplysningar som skall lämnas
enligt 3 kap. 7 § tredje stycket eller 8 §, skall detta anges och
behövliga upplysningar lämnas i revisionsberättelsen, om
det kan ske.

I revisionsberättelsen skall det också anmärkas om
revisorerna vid sin granskning har funnit att

1. stiftelsens tillgångar har använts i strid med stiftelsens
ändamål eller att dess förmögenhet är placerad i strid med
stiftelseförordnandet eller med 2 kap. 4 eller 6 §,

2. någon annan åtgärd eller försummelse innebär att
föreskrifterna i stiftelseförordnandet eller bestämmelserna
i denna lag inte har följts, eller

3. vad som enligt 1 eller 2 ligger en styrelseledamot eller
förvaltaren till last eller annan åtgärd eller försummelse kan
föranleda ersättningsskyldighet enligt 5 kap. 1 § första
meningen eller entledigande enligt 9 kap. 6 §.

Om stiftelsen har utövat näringsverksamhet under
räkenskapsåret, skall revisionsberättelsen upprättas med
iakttagande av även 4 kap. 10 § fjärde stycket lagen
(1980:1103) om årsredovisning m.m. i vissa företag.

I en moderstiftelse skall revisorerna avge en särskild
revisionsberättelse för koncernen. Härvid skall andra
stycket och tredje stycket 2 och 3 tillämpas.

12 § Sedan revisorerna i en stiftelse som är skyldig att
upprätta årsredovisning enligt denna lag har slutfört
granskningen, skall de skriva en hänvisning till
revisionsberättelsen på årsredovisningen och, i en
moderstiftelse, på koncernredovisningen. Finner
revisorerna att balansräkningen eller resultaträkningen är
oriktig, skall de därvid anteckna även detta. I en
moderstiftelse gäller detsamma i fråga om
koncernbalansräkningen och koncernresultaträkningen.

13 § Revisorerna skall överlämna revisions- och
koncernrevisionsberättelsen samt den av dem påtecknade
års- och koncernredovisningen, årsbokslutet eller
sammanställningen till styrelsen eller förvaltaren senast fem
och en halv månader efter utgången av stiftelsens
räkenskapsår.

14 § Erinringar som revisorerna framställer till styrelsen
eller förvaltaren och som inte har tagits in i
revisionsberättelsen skall de anteckna i protokoll eller
någon annan handling. Handlingen skall överlämnas till
styrelsen eller förvaltaren.

15 § Revisorerna får inte lämna upplysningar till
utomstående om sådana stiftelsens angelägenheter som de
har fått kännedom om vid fullgörandet av sitt uppdrag, om
det kan vara till nackdel för stiftelsen.

Revisorerna är skyldiga att

1. till medrevisor, ny revisor, tillsynsmyndigheten och,
om stiftelsen har försatts i konkurs, konkursförvaltaren
lämna behövliga upplysningar om stiftelsens
angelägenheter, samt

2. på begäran lämna upplysningar om stiftelsens
angelägenheter till undersökningsledaren under
förundersökning i brottmål.

Bestämmelsen i första stycket 1 om
upplysningsskyldighet till tillsynsmyndigheten gäller inte
när det är fråga om sådan stiftelse som avses i 9 kap. 10 §
första stycket.

16 § Revisorerna har rätt att av stiftelsen få skäligt
arvode för sitt uppdrag.

5 kap. Skadestånd

1 § Om en styrelseledamot eller förvaltaren uppsåtligen
eller av oaktsamhet orsakar skada för stiftelsen då han
fullgör sitt uppdrag, skall han ersätta skadan. Detsamma
gäller när skadan tillfogas någon annan genom
åsidosättande av föreskrifterna i stiftelseförordnandet eller
denna lag.

2 § En revisor är ersättningsskyldig enligt de grunder som
anges i 1 §. Han ansvarar även för skada som uppsåtligen
eller av oaktsamhet orsakas av hans medhjälpare.

Om ett revisionsbolag är revisor, är det bolaget och den
som är huvudansvarig för revisionen som är
ersättningsskyldiga.

3 § Om någon är ersättningsskyldig enligt 1 eller 2 §, kan
skadeståndet jämkas efter vad som är skäligt med hänsyn
till handlingens beskaffenhet, skadans storlek och
omständigheterna i övrigt.

Skall flera ersätta samma skada, svarar de solidariskt för
skadeståndet i den mån inte skadeståndsskyldigheten har
jämkats för någon av dem enligt första stycket. Vad någon
har utgett i skadestånd får krävas tillbaka från de andra
efter vad som är skäligt med hänsyn till omständigheterna.

4 § Talan om skadestånd till stiftelsen enligt 1 eller 2 § kan
väckas, förutom av styrelsen eller förvaltaren, av

1. stiftaren eller, om stiftaren är avliden, dennes
efterlevande make eller sambo, arvinge, arvinges
avkomling, universell testamentstagare, boutredningsman
eller testamentsexekutor i dödsboet efter stiftaren,

2. en styrelseledamot,

3. den som enligt stiftelsens ändamål kan komma att få
förmån av stiftelsen,

4. den som genom stiftelseförordnandet har rätt att föra
sådan talan, samt

5. tillsynsmyndigheten.

Talan om skadestånd till stiftelsen enligt 1 eller 2 § kan
även väckas av stiftelsens konkursbo.

Den som har väckt talan med stöd av första stycket 1--5
eller andra stycket svarar för rättegångskostnaderna men
har rätt till ersättning av stiftelsen för den kostnad som täcks
av vad som har kommit stiftelsen till godo genom
rättegången.

Bestämmelsen i första stycket 5 gäller inte i fråga om en
sådan stiftelse som avses i 9 kap. 10 § första stycket.

5 § Sådan talan för stiftelsens räkning enligt 1 eller 2 §
som inte grundas på brott kan inte väckas mot

1. en styrelseledamot eller förvaltaren sedan tre år har
förflutit från utgången av det räkenskapsår då det beslut
eller den åtgärd som ligger till grund för talan fattades eller
vidtogs, eller

2. en revisor sedan tre år har förflutit från det att
revisionsberättelsen kom styrelsen eller förvaltaren till
handa.

Utan hinder av bestämmelserna i första stycket får
stiftelsens konkursbo väcka talan, om konkursansökan har
gjorts innan den tid som anges i första stycket har gått ut.
Efter utgången av nämnda tid kan sådan talan dock inte
väckas senare än sex månader från edgångssammanträdet.

6 kap. Ändring m.m. av föreskrifter i ett
stiftelseförordnande

Ändring m.m. efter tillstånd

1 § Styrelsen eller förvaltaren får inte utan tillstånd av
Kammarkollegiet ändra eller upphäva eller i särskilt fall
åsidosätta föreskrifter i stiftelseförordnandet som avser

1. stiftelsens ändamål,

2. hur stiftelsens förmögenhet skall vara placerad,

3. huruvida stiftelsen skall ha egen eller anknuten
förvaltning,

4. av vem en styrelseledamot eller förvaltaren entledigas
eller utses eller hur styrelsen skall vara sammansatt,

5. styrelsens beslutförhet eller omröstningsförfarande,

6. arvode till styrelsens ledamöter eller förvaltaren,

7. räkenskaper eller årsredovisning för stiftelsen,

8. revision, eller

9. rätt att föra talan om skadestånd till stiftelsen eller om
entledigande av styrelseledamot eller förvaltare.

Föreskrifterna får ändras, upphävas eller i särskilt fall
åsidosättas endast om de på grund av ändrade förhållanden
inte längre kan följas eller har blivit uppenbart onyttiga
eller uppenbart stridande mot stiftarens avsikter eller om
det finns andra särskilda skäl.

Vid ändring av föreskrifter om stiftelsens ändamål skall
vad som kan antas ha varit stiftarens avsikt beaktas så långt
möjligt.

2 § Frågor om tillstånd enligt 1 § prövas på ansökan av
styrelsen eller förvaltaren. Kammarkollegiets beslut får
överklagas hos regeringen.

Ändring m.m. utan tillstånd

3 § Om stiftaren i stiftelseförordnandet uttryckligen har
föreskrivit att styrelsen eller förvaltaren utan tillstånd av en
myndighet får ändra, upphäva eller åsidosätta särskilt
angivna föreskrifter i stiftelseförordnandet som angår en
annan fråga än som anges i 1 § första stycket 1, gäller vad
stiftelseförordnandet föreskriver utan hinder av 1 §.

Även om det inte följer av stiftelseförordnandet får
styrelsen eller förvaltaren i andra fall än som avses i 1 §
första stycket utan tillstånd ändra, upphäva eller i särskilt
fall åsidosätta en föreskrift i stiftelseförordnandet. Härvid
skall 1 § andra stycket tillämpas.

4 § Styrelsen eller förvaltaren skall underrätta
tillsynsmyndigheten om beslut som avses i 3 §. Beslutet
gäller från och med den dag då tre månader förflutit sedan
underrättelsen inkom till tillsynsmyndigheten, om inte
denna under tremånaderstiden förbjudit styrelsen eller
förvaltaren att tillämpa beslutet. Förbud av
tillsynsmyndigheten får grundas endast på att beslutet
strider mot denna lag.

Om tillsynsmyndigheten behöver längre tid för
prövningen, får den förlänga tidsfristen enligt första stycket
med högst tre månader. Om det fattas beslut om förlängning
skall stiftelsen underrättas om detta.

Upphörande av en stiftelse i visst fall

5 § Styrelsen eller förvaltaren får besluta om att förbruka
stiftelsens tillgångar för det ändamål vartill de är bestämda
eller för ett ändamål som så nära som möjligt motsvarar
detta, om

1. stiftelsen bildades för mer än 50 år sedan,

2. stiftelsen inte har kunnat främja sitt ändamål under de
senaste fem åren,

3. värdet av tillgångarna, värderade med tillämpning av
3 kap. 6 §, vid utgången av de tre senaste räkenskapsåren
har understigit det då gällande basbeloppet enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring, samt

4. stiftelsen saknar skulder.

Bestämmelserna i 4 § tillämpas på beslut enligt första
stycket.

7 kap. Likvidation och upplösning

Förutsättningar för likvidation m.m.

1 § Styrelsen eller förvaltaren för en stiftelse som utövar
näringsverksamhet skall ofördröjligen upprätta en särskild
balansräkning så snart det finns skäl att anta att värdet av
stiftelsens tillgångar understiger summan av stiftelsens
skulder. Samma skyldighet inträder om stiftelsen vid
verkställighet enligt 4 kap. utsökningsbalken befunnits
sakna utmätningsbara tillgångar. Visar balansräkningen att
värdet av tillgångarna understiger summan av skulderna,
skall styrelsen eller förvaltaren ansöka hos tingsrätt om att
stiftelsen försätts i likvidation. Sådan ansökan kan även
göras av styrelseledamot eller revisor.

2 § Vid beräkningen av värdet av stiftelsens tillgångar
skall det i den balansräkning som avses i 1 § inom linjen tas
upp en post som utvisar den ökning av tillgångarnas
sammanlagda värde som skulle följa, om de redovisades till
försäljningsvärdet med avdrag för försäljningskostnaderna.
Beträffande sådana anläggningstillgångar som undergår
fortlöpande värdeminskning gäller dock att de skall tas upp
till anskaffningsvärdet minskat med erforderliga
avskrivningar och nedskrivningar, om man därigenom får
ett högre värde.

Vid beräkningen av summan av stiftelsens skulder skall
hänsyn inte tas till skulder på grund av statligt stöd för vilket
återbetalningsskyldigheten är beroende av stiftelsens
ekonomiska ställning, om stödet, för det fall att stiftelsen
försätts i konkurs eller träder i likvidation, skall återbetalas
först sedan övriga skulder till fullo har betalats.

3 § Underlåter styrelseledamöterna eller förvaltaren att
fullgöra vad som åligger dem enligt 1 §, svarar de och andra
som med vetskap om denna underlåtenhet handlar på
stiftelsens vägnar solidariskt för de förpliktelser som
uppkommer för stiftelsen. En styrelseledamot eller
förvaltaren undgår dock ansvar, om han visar att
underlåtenheten inte beror på försummelse av honom.

Ansvarighet enligt första stycket gäller inte för
förpliktelser som uppkommer sedan likvidationsfrågan har
hänskjutits till domstols prövning eller sådan balansräkning
som avses i 4 § har blivit granskad av revisorerna och
godkänd av tillsynsmyndigheten.

4 § Tingsrätt skall besluta att stiftelsen skall träda i
likvidation, om det inte under ärendets handläggning i
domstolen styrks att en balansräkning, utvisande att
stiftelsen har tillgångar till ett värde som överstiger summan
av skulderna, har blivit granskad av revisorerna och
godkänd av tillsynsmyndigheten.

Förfarandet hos domstolen

5 § Görs ansökan om likvidation enligt 1 §, skall
domstolen genast kalla stiftelsen och borgenärer som vill
yttra sig i ärendet att inställa sig för domstolen på en
bestämd dag, då frågan om skyldighet för stiftelsen att träda
i likvidation skall prövas. Kallelsen skall delges stiftelsen,
om delgivningen kan ske på annat sätt än enligt 15--17 §§
delgivningslagen (1970:428). Kallelsen skall kungöras
genom domstolens försorg i Post- och Inrikes Tidningar
minst två och högst fyra månader före inställelsedagen.

6 § Har sökanden haft kostnader för delgivning eller
kungörelse samt för expeditioner i ett ärende enligt 1 §,
skall kostnaderna betalas av stiftelsens medel, om stiftelsen
förpliktas träda i likvidation eller om domstolen i annat fall
finner det skäligt.

Genomförande av likvidationen

7 § En domstol som fattar beslut att en stiftelse skall
träda i likvidation skall samtidigt utse en eller flera
likvidatorer. Likvidatorerna träder i styrelsens eller
förvaltarens ställe och har till uppgift att genomföra
likvidationen.

Likvidatorerna skall för registrering i stiftelseregistret
genast anmäla beslut om likvidation och förordnande av
likvidator.

Bestämmelserna i denna lag om styrelse och
styrelseledamöter tillämpas på likvidatorerna, i den mån
inte annat följer av detta kapitel. En likvidator har alltid rätt
till skäligt arvode.

En stiftelse är alltid bokföringsskyldig under
likvidationen.

Ett uppdrag att vara revisor upphör inte genom att
stiftelsen träder i likvidation. Bestämmelserna i 4 kap.
tillämpas under likvidationen. Revisionsberättelsen skall
innehålla ett uttalande om huruvida enligt revisorernas
mening likvidationen onödigt fördröjs.

8 § När stiftelsen har trätt i likvidation, skall styrelsen
eller förvaltaren genast avge en redovisning för sin
förvaltning av stiftelsens angelägenheter under den tid för
vilken redovisningshandlingar inte förut har lämnats till
revisorerna. Redovisningen skall lämnas till revisorerna så
snart det kan ske. Bestämmelserna om årsredovisning och
revisionsberättelse skall tillämpas.

Om tiden även omfattar det föregående räkenskapsåret,
skall en särskild redovisning avges för detta år. I en
moderstiftelse skall denna särskilda redovisning även
omfatta koncernredovisning.

9 § Likvidatorerna skall genast söka kallelse på
stiftelsens okända borgenärer.

10 § Likvidatorerna skall så snart det kan ske genom
försäljning på offentlig auktion eller på annat lämpligt sätt
förvandla stiftelsens tillgångar till pengar, i den mån det
behövs för likvidationen, samt betala stiftelsens skulder.
Stiftelsens näringsverksamhet får fortsättas om det behövs
för en ändamålsenlig avveckling eller för att de anställda
skall få skälig tid på sig att skaffa sig nya anställningar.

11 § När den anmälningstid som bestämts i kallelsen på
stiftelsens okända borgenärer har gått ut och alla kända
skulder blivit betalda, skall likvidatorerna använda
återstående tillgångar för det ändamål vartill de är
bestämda eller för ett ändamål som så nära som möjligt
motsvarar detta. Om det inte är möjligt att använda
tillgångarna på detta sätt, skall de överlämnas till Allmänna
arvsfonden. Om något skuldbelopp är tvistigt eller inte
förfallet till betalning eller av annan orsak inte kan betalas,
skall dock så mycket av överskottet behållas som kan
behövas för denna betalning.

12 § När likvidatorerna har fullgjort sitt uppdrag, skall de
så snart det kan ske avge slutredovisning för sin förvaltning
genom en förvaltningsberättelse som avser likvidationen i
dess helhet. Till berättelsen skall de foga
redovisningshandlingar för hela likvidationstiden.
Berättelsen och redovisningshandlingarna skall avlämnas
till revisorerna. Dessa skall inom en månad därefter till
likvidatorerna avge en revisionsberättelse över
slutredovisningen och förvaltningen under likvidationen.
Likvidatorerna skall därefter genast sända en kopia av
revisions- och förvaltningsberättelserna till
tillsynsmyndigheten.

13 § När likvidatorerna har sänt revisions- och
förvaltningsberättelserna till tillsynsmyndigheten, är
stiftelsen upplöst. Detta förhållande skall likvidatorerna
genast anmäla för registrering i stiftelseregistret.

Om likvidatorerna finner att stiftelsen är på obestånd
och inte kan betala likvidationskostnaderna, skall de
ansöka om att stiftelsen försätts i konkurs.

14 § Om det efter stiftelsens upplösning enligt 13 § visar
sig att stiftelsen har tillgångar eller om talan väcks mot
stiftelsen eller det av någon annan orsak uppkommer behov
av en likvidationsåtgärd, skall likvidationen fortsättas.
Detta skall genast anmälas av likvidatorerna för registrering
i stiftelseregistret.

15 § Om ett likvidationsbeslut har blivit upphävt genom
ett beslut av domstol som har vunnit laga kraft, träder
stiftelsens tidigare styrelse eller förvaltare i likvidatorernas
ställe. Likvidatorerna skall genast anmäla beslutet för
registrering i stiftelseregistret.

När likvidation har upphört enligt första stycket, skall
12 § tillämpas.

Likvidation efter konkurs

16 § Om en stiftelse som utövar näringsverksamhet är
försatt i konkurs och denna avslutas med överskott, skall
styrelsen eller förvaltaren inom en månad från det att
konkursen avslutades besluta att stiftelsen skall träda i
likvidation och genast anmäla detta till tingsrätten. Denna
skall därefter utan dröjsmål utse en eller flera likvidatorer.

Om stiftelsen var i likvidation när den försattes i
konkurs, skall likvidationen fortsättas enligt 14 §.

17 § Om det inte fattas ett sådant beslut som avses i 16 §
första stycket, skall tingsrätten besluta att stiftelsen skall
träda i likvidation.

Frågan om likvidation enligt första stycket prövas på
anmälan av tillsynsmyndigheten eller på ansökan av en
styrelseledamot eller en borgenär.

Om tillsynsmyndigheten eller sökanden har haft
kostnader för delgivning eller kungörelse samt för
expeditioner i ett ärende enligt andra stycket, skall
kostnaderna betalas av stiftelsens medel.

Upplösning utan likvidation

18 § I fall som avses i 6 kap. 5 § är stiftelsen upplöst när
tillgångarna förbrukats.

När en stiftelses konkurs har avslutats utan överskott är
stiftelsen upplöst.

8 kap. Stiftelses firma

1 § En stiftelses firma skall tydligt skilja sig från andra
firmor som förut är införda i stiftelseregistret. I en firma
som skiljer sig från stiftelsens namn får inte ordet stiftelse
eller en förkortning av detta ord ingå. I övrigt finns
bestämmelser om registreringen i firmalagen (1974:156).

2 § I firmalagen (1974:156) finns bestämmelser om
förbud mot användning av firma och om hävande av
firmaregistrering.

3 § Om en i stiftelseförordnandet angiven firma inte kan
registreras, får styrelsens eller förvaltarens beslut om ny
firma tillämpas utan att bestämmelserna i 6 kap. iakttas.

4 § Skriftliga handlingar som utfärdas för en stiftelse i
dess näringsverksamhet bör undertecknas med angivande
av stiftelsens firma. Vid angivande av firma som inte
sammanfaller med stiftelsens namn skall på lämpligt sätt
alltid anges att det är en stiftelse som innehar firman.

Har styrelsen eller förvaltaren eller någon annan
företrädare för stiftelsen utfärdat en handling utan
firmateckning och framgår det inte av handlingens innehåll
att den har utfärdats på stiftelsens vägnar, svarar de som har
undertecknat handlingen solidariskt för förpliktelsen enligt
handlingen. Detta gäller dock inte, om

1. det framgick av omständigheterna vid handlingens
tillkomst att handlingen utfärdades för stiftelsen, samt

2. medkontrahenten har fått ett av stiftelsen behörigen
undertecknat godkännande av handlingen utan oskäligt
dröjsmål efter det att antingen en begäran om sådant
godkännande har framställts eller personlig ansvarighet har
gjorts gällande mot undertecknarna.

9 kap. Tillsyn m.m.

Inledande bestämmelser

1 § Tillsynsmyndighet för en stiftelse med egen
förvaltning är länsstyrelsen i det län där stiftelsens styrelse
har sitt säte eller, om säte inte är bestämt, där förvaltningen
huvudsakligen utövas. En stiftelse med anknuten
förvaltning står under tillsyn av länsstyrelsen i det län där
förvaltaren har sitt säte eller, om säte inte är bestämt, där
förvaltarens egen förvaltning huvudsakligen utövas eller,
om ett handelsbolag är förvaltare, där bolagets
huvudkontor är inrättat.

Regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer får besluta att en annan myndighet än som följer
av första stycket skall vara tillsynsmyndighet för en stiftelse.

Att det för vissa stiftelser gäller särskilda bestämmelser
om tillsynen framgår av 10 §.

2 § Regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer får meddela föreskrifter om avgifter för
tillsynsmyndigheternas verksamhet enligt denna lag.

Tillsynens innebörd m.m.

3 § Tillsynsmyndigheten skall ingripa, om det kan antas
att stiftelsens förvaltning eller revisionen av stiftelsen inte
utövas i enlighet med stiftelseförordnandet eller
bestämmelserna i denna lag eller att en styrelseledamot
eller förvaltaren annars missköter sitt uppdrag.

Tillsynsmyndigheten skall ge stiftelserna råd och
upplysningar.

4 § Tillsynsmyndigheten får

1. begära in handlingar eller upplysningar från stiftelsen,

2. kalla till och delta vid sammanträde med stiftelsens
styrelse eller förvaltare, samt

3. om särskild anledning föreligger utföra inspektion hos
stiftelsen på tid och sätt som myndigheten bestämmer.

I fall som avses i första stycket 3 är stiftelsens styrelse
eller förvaltare skyldig att hålla stiftelsens kassa,
värdehandlingar och övriga tillgångar samt
räkenskapsmaterial och protokoll tillgängliga för dem som
utför inspektionen.

5 § Tillsynsmyndigheten kan

1. skilja en styrelseledamot från hans uppdrag om han är
obehörig enligt 2 kap. 10 § eller enligt lagen (1986:436) om
näringsförbud samt skilja en förvaltare som är obehörig
enligt 2 kap. 19 § andra stycket från uppdraget,

2. förelägga en eller flera styrelseledamöter eller
förvaltaren att fullgöra sina åligganden,

3. förbjuda en eller flera styrelseledamöter eller
förvaltaren att verkställa ett beslut eller, om beslutet har
verkställts, förelägga en eller flera styrelseledamöter eller
förvaltaren att göra rättelse om det kan ske.

Att tillsynsmyndigheten har även andra befogenheter
framgår av 4 kap. 5 och 8 §§ samt 5 kap. 4 §.

Beslut om föreläggande eller förbud enligt första stycket
2 och 3 får förenas med vite. Tillsynsmyndigheten skall
pröva frågan om att döma ut ett vite som förelagts enligt
första stycket 2, om föreläggandet endast avser åliggande
att inge en eller flera handlingar till tillsynsmyndigheten. I
övriga fall prövas frågan av länsrätten enligt lagen
(1985:206) om viten.

6 § Om en styrelseledamot eller förvaltaren missköter sitt
uppdrag, kan han entledigas av allmän domstol.
Entledigandet får begränsas till viss tid.

I fråga om rätt till talan om entledigande gäller 5 kap. 4 §
första och fjärde styckena.

Har tillsynsmyndigheten väckt talan om entledigande av
en styrelseledamot eller förvaltaren, får
tillsynsmyndigheten entlediga denne för tiden till dess att
domstolen har slutligt prövat saken eller bestämt
annorlunda.

7 § I en stiftelse med egen förvaltning skall
tillsynsmyndigheten förordna

1. ny styrelseledamot, om detta behövs för att styrelsen
skall bli beslutför, samt

2. ordförande i styrelsen i fall då någon annan än
styrelsen skall utse ordförande men inte gör detta.

Förordnandet gäller intill dess att en ny ledamot eller
ordförande har blivit utsedd i behörig ordning. Har den
förre ledamoten entledigats för en viss tid, gäller dock
förordnandet för den nye ledamoten för den tid
entledigandet avser.

8 § Tillsynsmyndigheten skall förordna ny förvaltare för
en stiftelse med anknuten förvaltning, om stiftelsen saknar
förvaltare.

Förordnandet gäller tills vidare. Har den förre
förvaltaren entledigats för en viss tid, gäller dock
förordnandet för den nye förvaltaren för den tid
entledigandet avser.

9 § Om ett testamentariskt stiftelseförordnande inte kan
verkställas därför att det saknas ett sådant åtagande som
avses i 1 kap. 2 § andra stycket, skall länsstyrelsen på
begäran av någon som förvaltar dödsboet verka för att ett
sådant åtagande lämnas. Länsstyrelsen får därvid besluta
om en annan förvaltningsform än den som har föreskrivits
av stiftaren.

Behörig länsstyrelse är länsstyrelsen i det län där
stiftaren hade sitt hemvist.

Tillsynens innebörd i fråga om vissa stiftelser

10 § Bestämmelserna i 3 § första stycket, 4 § samt 5 §
första stycket 2 och 3 gäller inte i fråga om

1. stiftelser som bildats av eller tillsammans med staten,
en kommun, ett landsting eller en kyrklig kommun,

2. stiftelser som förvaltas av en statlig myndighet, eller

3. stiftelser som enligt stiftarens förordnande skall vara
undantagna från tillsyn enligt denna lag och som varken
under innevarande eller de tre närmast föregående
räkenskapsåren har utövat näringsverksamhet eller varit
moderstiftelse.

I fråga om stiftelser som avses i första stycket gäller dock
bestämmelserna i 3 § första stycket, 4 § första stycket 1 och
2 samt 5 § första stycket 2 och 3 om det kan antas att

1. stiftelsen saknar namn,

2. stiftelsen inte har upprättat års- eller
koncernredovisning eller inte har avlämnat års- eller
koncernredovisning, årsbokslut eller sammanställning över
räkenskaperna till revisorn,

3. stiftelsen inte håller års- eller koncernredovisning eller
revisions- eller koncernrevisionsberättelse tillgänglig för var
och en,

4. stiftelsen saknar behörig revisor, eller om

5. fråga uppkommer om sådant beslut som avses i 4 kap.
5 §.

Överklagande

11 § Tillsynsmyndighetens beslut enligt denna lag får
överklagas hos kammarrätten. Detta gäller dock inte beslut
om att väcka talan enligt 5 kap. 4 § första stycket eller 9 kap.
6 § första stycket eller beslut enligt 9 kap. 6 § tredje stycket.

Tillsynsmyndighetens beslut enligt 4 kap. 8 §, 6 kap. 4 §
eller 5 § andra stycket, 9 kap. 5 § första stycket 3, i den del
beslutet avser verkställighetsförbud, eller 9 kap. 7 eller 8 §
gäller även om de överklagas.

Om tillsynsmyndighetens beslut överklagas, skall
tillsynsmyndigheten föra talan för det allmänna. Överklagas
kammarrättens beslut av tillsynsmyndigheten, skall
överklagandet ha kommit in inom tre veckor från den dag
då det överklagade beslutet meddelades.

Länsstyrelsens beslut enligt 9 § överklagas hos
kammarrätten. Bestämmelserna i tredje stycket om
tillsynsmyndigheten och dess beslut gäller i sådant fall
länsstyrelsen och dess beslut.

10 kap. Registrering

Allmänna bestämmelser om registrering

1 § En stiftelse skall vara registrerad om

1. den är skyldig att upprätta årsredovisning enligt denna
lag, eller

2. det följer av de av stiftaren i stiftelseförordnandet
meddelade föreskrifterna att den skall vara registrerad.

Registreringsmyndighet för en stiftelse är den
länsstyrelse som med tillämpning av bestämmelserna i 9
kap. 1 § första stycket skall vara tillsynsmyndighet för
stiftelsen.

Ett stiftelseregister skall föras hos
registreringsmyndigheten för registreringar enligt denna
lag.

Regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer får meddela föreskrifter om avgifter för
registrering i stiftelseregistret.

2 § Om inte annat följer av 6 § andra stycket skall en
stiftelses styrelse eller förvaltare anmäla stiftelsen för
registrering i stiftelseregistret

1. i fall som avses i 1 § första stycket 2 senast sex månader
efter det att stiftelsen bildades,

2. i övriga fall senast sex månader efter det att stiftelsen
blev bokföringsskyldig enligt denna lag.

Anmälan enligt första stycket skall innehålla uppgift om
stiftelsens postadress och telefon samt om
styrelseledamöternas namn, bostadsadress, postadress och
telefon eller förvaltarens namn eller firma, postadress och
telefon. Vid egen förvaltning skall den vidare innehålla
uppgift om den ort där styrelsen har sitt säte, eller om säte
inte är bestämt, där förvaltningen huvudsakligen utövas.
Vid anknuten förvaltning skall uppgift i stället lämnas om
den ort där förvaltaren har sitt säte, eller om säte inte är
bestämt, där förvaltarens egen förvaltning huvudsakligen
utövas eller, om förvaltaren är ett handelsbolag, där bolaget
har sitt huvudkontor inrättat.

Till anmälan skall det fogas en kopia av
stiftelseförordnandet, om det är möjligt. Har styrelsen eller
förvaltaren enligt 2 kap. 7 § fattat beslut om namn för
stiftelsen, skall anmälan innehålla uppgift även om namnet.

3 § Anmälan för registrering i stiftelseregistret skall
genast göras

1. när en föreskrift i stiftelseförordnandet har ändrats
eller upphävts enligt bestämmelserna i 6 kap.,

2. när en ändring har inträtt i något förhållande som
avses i 2 § andra stycket,

3. när någon har bemyndigats att företräda stiftelsen
enligt 2 kap. 16 § andra stycket eller 23 § andra stycket,

4. när stiftelsen inte längre är registreringsskyldig enligt
denna lag, samt

5. när stiftelsen är upplöst.

I fall som avses i första stycket 3 skall uppgift lämnas om
företrädarens namn, bostadsadress, postadress och telefon.
Har styrelsen eller förvaltaren beslutat att rätten att
företräda stiftelsen samt att teckna dess namn och firma får
utövas endast av två eller flera i förening, skall detta också
anmälas för registrering i stiftelseregistret. Någon annan
inskränkning i rätten att företräda stiftelsen och att teckna
dess namn och firma får inte registreras.

När anmälan enligt första stycket 2 avser byte av
förvaltare skall anmälan göras av den nye förvaltaren. I fall
som avses i första stycket 5 skall anmälan göras av den
avträdande styrelsen eller förvaltaren. I övriga fall skall
anmälan göras av styrelsen eller förvaltaren.

4 § Om en registrerad stiftelse försätts i konkurs eller
förhandling om offentligt ackord inleds för stiftelsen, skall
tingsrätten sända en underrättelse om beslutet för
registrering i stiftelseregistret.

När konkursen har avslutats eller förhandlingen om
offentligt ackord har avslutats på annat sätt än genom
konkurs, skall tingsrätten genast sända en underrättelse för
registrering i stiftelseregistret och i det förra fallet ange om
något överskott finns eller inte. Tingsrätten skall även för
registrering underrätta registreringsmyndigheten när en
högre rätt genom beslut, som har vunnit laga kraft, har
upphävt ett beslut att försätta stiftelsen i konkurs eller att
inleda förhandling om offentligt ackord.

5 § En registrering skall avföras om det genom dom som
har vunnit laga kraft har förklarats att en registrering inte
borde ha skett, att ett beslut som registrerats är ogiltigt eller
att något visst förhållande som registrerats inte föreligger.

Domstolen skall sända en kopia av domen till
registreringsmyndigheten.

Särskilda bestämmelser för stiftelser som avser att utöva
eller som utövar näringsverksamhet

6 § Innan en stiftelse börjar utöva näringsverksamhet
skall styrelsen eller förvaltaren lämna uppgift för
registrering i stiftelseregistret om

1. den firma under vilken näringsverksamheten skall
bedrivas, och

2. näringsverksamhetens art.

Om stiftelsen inte tidigare är registrerad i
stiftelseregistret, skall stiftelsen även fullgöra sin
anmälningsskyldighet enligt 2 § innan den börjar utöva
näringsverksamheten.

Stiftelsen får registreras även i stiftelseregister för annat
län, om verksamheten är avsedd att utövas där.

7 § Upphör en stiftelse att utöva näringsverksamhet eller
ändras någon annan uppgift som har registrerats om en
stiftelse som utövar näringsverksamhet, skall stiftelsens
styrelse eller förvaltare genast anmäla detta för registrering
i stiftelseregistret.

8 § Registreringsmyndigheten skall utan dröjsmål
kungöra i Post- och Inrikes Tidningar vad som har införts i
stiftelseregistret i fråga om en stiftelse som utövar
näringsverksamhet. Detta gäller dock inte registrering av
underrättelser enligt 4 §.

En kungörelse som avser ändring i ett förhållande som
tidigare har införts i registret skall endast ange ändringens
art.

9 § Det som har kungjorts i Post- och Inrikes Tidningar
enligt 8 § skall anses ha kommit till tredje mans kännedom,
om det inte framgår av omständigheterna att han varken
kände till eller borde ha känt till det som har kungjorts.

10 § I firmalagen (1974:156) finns bestämmelser om
avförande av en firma ur registret sedan en dom om att häva
firmaregistreringen har vunnit laga kraft.

Om ingripande av registreringsmyndigheten m.m.

11 § Registreringsmyndigheten skall ingripa, om det kan
antas att en stiftelse inte följer bestämmelserna i denna lag
eller annan författning i fråga om anmälan för registrering i
stiftelseregistret.

Registreringsmyndigheten får därvid begära in
handlingar eller upplysningar från stiftelsen och kan
förelägga en eller flera ledamöter i stiftelsens styrelse eller
förvaltaren att lämna begärda handlingar eller upplysningar
till registreringsmyndigheten eller att göra anmälan för
registrering i stiftelseregistret.

Beslut om föreläggande får förenas med vite.
Registreringsmyndigheten skall pröva frågan om
utdömande av vitet.

12 § Länsstyrelsen i Stockholms län får förbjuda den som
använder ordet stiftelse i strid med 1 kap. 6 § andra stycket
att fortsätta med det. Förbudet får förenas med vite.

13 § Registreringsmyndighetens beslut enligt denna lag
får överklagas till kammarrätten.

Om registreringsmyndighetens beslut överklagas skall
registreringsmyndigheten föra talan för det allmänna.
Överklagas kammarrättens beslut av
registreringsmyndigheten, skall överklagandet ha kommit
in inom tre veckor från den dag då det överklagade beslutet
meddelades.

Vad som sägs i första och andra styckena om
registreringsmyndigheten och dess beslut gäller
länsstyrelsen i Stockholms län och dess beslut när det är
fråga om beslut enligt 12 §.

11 kap. Insamlingsstiftelser och kollektivavtalsstiftelser

1 § En insamlingsstiftelse bildas genom att

1. en eller flera stiftare förordnar att pengar som inflyter
efter ett upprop av dem, skall som en självständig
förmögenhet främja ett bestämt och varaktigt ändamål, och

2. någon åtar sig att ta emot pengarna för förvaltning i
enlighet med förordnandet.

Stiftelseförordnandet skall vara skriftligt och
undertecknat av stiftaren eller stiftarna.

2 § För en insamlingsstiftelse gäller följande
bestämmelser i

1 kap. (inledande bestämmelser): 4 och 5 §§ samt 6 §
första stycket första meningen,

2 kap. (förvaltning): samtliga bestämmelser,

3 kap. (bokföring och årsredovisning m.m.): 4 § 1 och 2,
7 § första och tredje styckena och 8--11 §§,

4 kap. (revision): 1--4 §§, 6 §, 7 § första--fjärde styckena,
8--14 §§, 15 § första och andra styckena samt 16 §,

5 kap. (skadestånd): 1--3 §§, 4 § första--tredje styckena
samt 5 §,

6 kap. (ändring m.m. av föreskrifter i ett
stiftelseförordnande): samtliga bestämmelser,

7 kap. (likvidation och upplösning): samtliga
bestämmelser,

8 kap. (stiftelses firma): samtliga bestämmelser,

9 kap. (tillsyn m.m.): 1--9 §§ och 11 §, samt

10 kap. (registrering): samtliga bestämmelser.

En insamlingsstiftelses namn skall innehålla ordet
insamlingsstiftelse.

En insamlingsstiftelse är bokföringsskyldig.

En insamlingsstiftelse är upplöst om den har saknat
tillgångar under en sammanhängande tid av två år.

Bestämmelserna i 1 kap. 5 § och 6 § första stycket, 2--10
kap. samt andra och tredje styckena i denna paragraf gäller
inte i fråga om insamlingsstiftelser vilkas tillgångar enligt
stiftelseförordnandet får användas endast till förmån för
bestämda fysiska personer.

3 § En kollektivavtalsstiftelse bildas genom att

1. en arbetsgivarorganisation och en central
arbetstagarorganisation i kollektivavtal förordnar att
pengar som arbetsgivare enligt kollektivavtal eller annat
avtal tillskjuter, skall som en självständig förmögenhet
främja ett bestämt och varaktigt ändamål, och

2. någon åtar sig att ta emot pengarna för förvaltning i
enlighet med förordnandet.

4 § För en kollektivavtalsstiftelse gäller följande
bestämmelser i

1 kap. (inledande bestämmelser): 4 och 5 §§ och 6 §
första stycket första meningen,

2 kap. (förvaltning): samtliga bestämmelser,

3 kap. (bokföring och årsredovisning m.m.): 4 § 1 och 2,
7 § första och tredje styckena, 8--10 §§ och 12 §,

4 kap. (revision): 1--4 §§, 6 §, 7 § första--tredje styckena
och 8--16 §§,

5 kap. (skadestånd): 1--3 §§, 4 § första stycket 1--4, andra
och tredje styckena och 5 §,

6 kap. (ändring m.m. av föreskrifter i ett
stiftelseförordnande): samtliga bestämmelser,

7 kap. (likvidation och upplösning): samtliga
bestämmelser,

8 kap. (stiftelses firma): samtliga bestämmelser,

9 kap. (tillsyn m.m.): 1 och 2 §§, 3 § andra stycket, 5 §
första stycket 1, 6 § första och andra styckena, 7 och 8 §§,
10 § andra stycket och 11 §, samt

10 kap. (registrering): samtliga bestämmelser.

Utan hinder av bestämmelserna i 6 kap. får stiftarna och
stiftelsen genom skriftlig överenskommelse ändra eller
upphäva stiftelseförordnandet. Vad som anges i 2--10 kap.
om föreskrifter i ett stiftelseförordnande skall i fråga om en
kollektivavtalsstiftelse gälla även föreskrifter för stiftelsen
som har meddelats genom en sådan överenskommelse.

En kollektivavtalsstiftelses namn skall innehålla ordet
kollektivavtalsstiftelse.

En kollektivavtalsstiftelse är bokföringsskyldig. Vid
tillämpning av 3 kap. 12 § och 4 kap. 15 § skall en
kollektivavtalsstiftelse behandlas som en sådan stiftelse som
avses i 9 kap. 10 § första stycket.

En kollektivavtalsstiftelse är upplöst om den har saknat
tillgångar under en sammanhängande tid av två år.

Föreskrifter om ikraftträdande av denna lag meddelas i
lagen (1994:000) om införande av stiftelselagen (1994:000).

2 Förslag till

Lag om införande av stiftelselagen (1994:000)

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Stiftelselagen (1994:000) och denna lag träder i kraft
den 1 januari 1995.

2 § Genom stiftelselagen (1994:000) upphävs lagen
(1929:116) om tillsyn över stiftelser med de begränsningar
som följer av denna lag.

3 § En förmögenhetsbildning som har tillkommit före
ikraftträdandet och som närmast dessförinnan uppfyllde de
krav som stiftelselagen ställer på stiftelsebildning skall anses
som stiftelse enligt stiftelselagen (1994:000). Vad nu sagts
gäller även om förmögenhetsbildningen inte uppfyllde
formkravet enligt 1 kap. 3 § eller 11 kap. 1 § stiftelselagen
eller kravet enligt 1 kap. 2 § samma lag på att egendomen
skall ha avskilts.

4 § För förmögenhetsbildningar som enligt 3 § skall anses
som stiftelser enligt stiftelselagen (äldre stiftelser) gäller
stiftelselagen (1994:000) med de begränsningar som följer
av denna lag.

För församlingskyrkor och domkyrkor av
stiftelsekaraktär gäller endast bestämmelserna i 1 kap. 4 §
stiftelselagen.

5 § En äldre stiftelse skall anses ha egen förvaltning om
det vid ikraftträdandet är ett för stiftelsen särskilt inrättat
organ som ytterst svarar för frågor om placeringen av
stiftelsens förmögenhet. Det särskilt inrättade organet skall
anses vara stiftelsens styrelse.

En äldre stiftelse skall anses ha anknuten förvaltning om
det vid ikraftträdandet är ett organ för en juridisk person
eller en statlig myndighet som ytterst svarar för frågor om
placeringen av stiftelsens förmögenhet. Den juridiska
personen eller den statliga myndigheten skall anses vara
stiftelsens förvaltare.

6 § Bestämmelserna i 2 kap. 6 § stiftelselagen (1994:000)
tillämpas inte i fråga om lån som har lämnats eller
säkerheter som har ställts före ikraftträdandet.

7 § Bestämmelserna i 2 kap. 10 § och 19 § andra stycket
stiftelselagen (1994:000) om att stiftaren eller stiftarna inte
ensamma får vara styrelse och att stiftaren inte får vara
förvaltare gäller inte i fall då stiftaren eller stiftarna vid
ikraftträdandet ensamma är styrelse eller stiftaren är
förvaltare för stiftelsen.

Om annat följer av stiftelseförordnandet gäller inte
bestämmelserna i 2 kap. 12 § för äldre stiftelser och för
stiftelser som bildats efter ikraftträdandet på grundval av ett
stiftelseförordnande i ett testamente som har upprättats
före ikraftträdandet.

8 § I fråga om äldre stiftelser som har ett annat
räkenskapsår än kalenderår tillämpas bestämmelserna i 3,
4 och 10 kap. stiftelselagen (1994:000) från och med det
räkenskapsår som börjar löpa närmast efter utgången av år
1994. Detta räkenskapsår skall kortas av om det behövs för
att stiftelsen skall få ett räkenskapsår som stämmer överens
med bestämmelserna i 3 kap. stiftelselagen.

Styrelsen eller förvaltaren för en äldre stiftelse skall
bestämma värdet av stiftelsens tillgångar enligt 3 kap. 6 §
stiftelselagen vid ingången av det räkenskapsår som börjar
löpa närmast efter utgången av år 1994, om inte stiftelsen är
bokföringsskyldig enligt 3 kap. 1 § samma lag.

I års- eller koncernredovisningar behöver inte återges
resultat- och balansräkningar eller koncernresultat- eller
koncernbalansräkningar för det räkenskapsår som föregår
det räkenskapsår från och med vilket bestämmelserna i 3
kap. gäller för stiftelsen.

Den som är revisor i en stiftelse vid utgången av det
räkenskapsår som föregår det räkenskapsår från och med
vilket bestämmelserna i 4 kap. stiftelselagen gäller för
stiftelsen får slutföra sitt uppdrag utan hinder av sagda
bestämmelser i stiftelselagen.

9 § I fråga om skyldighet att utge skadestånd på grund av
handling eller underlåtenhet som ligger i tiden före
ikraftträdandet tillämpas 6 § lagen (1929:116) om tillsyn
över stiftelser. Detta gäller även om stiftelsen inte stod
under tillsyn enligt nämnda lag.

I mål om entledigande enligt 9 kap. 6 § stiftelselagen
(1994:000) får den som för talan mot en styrelseledamot
eller förvaltare endast åberopa sådana handlingar eller
underlåtenheter som ligger i tiden efter ikraftträdandet.
Detta gäller dock inte om den som för talan mot en
styrelseledamot före ikraftträdandet hade rätt att mot
styrelseledamoten i fråga föra sådan talan som avses i 7 §
lagen (1929:116) om tillsyn över stiftelser.

10 § Om stiftelseförordnandet för en äldre stiftelse eller
för en stiftelse som har bildats efter ikraftträdandet på
grundval av ett stiftelseförordnande i ett testamente som
har upprättats före ikraftträdandet innehåller en
bestämmelse som innebär att någon får ändra, upphäva
eller i särskilt fall åsidosätta en av stiftaren meddelad
föreskrift avseende stiftelsen, skall den bestämmelsen ha
samma giltighet som enligt äldre rätt.

Om bestämmelsen i första stycket innebär att någon
annan än styrelsen eller förvaltaren får fatta beslut för
stiftelsens räkning i frågor som avses där gäller inte 2 kap.
3 § första stycket.

11 § Föreskrifter som före ikraftträdandet har fastställts
för en stiftelse av regeringen, Kammarkollegiet eller en
länsstyrelse skall vid tillämpningen av stiftelselagen
(1994:000) anses som föreskrifter i ett stiftelseförordnande.

12 § Om stiftelseförordnandet för en äldre stiftelse eller
för en stiftelse som har bildats efter ikraftträdandet på
grundval av ett stiftelseförordnande i ett testamente som
har upprättats före ikraftträdandet innehåller en föreskrift
om att stiftelsen skall vara undantagen från tillsyn enligt
lagen (1929:116) om tillsyn över stiftelser, skall denna
föreskrift vid tillämpningen av stiftelselagen (1994:000)
jämställas med ett undantagande från tillsyn enligt den
lagen. Detsamma skall också gälla för en äldre stiftelse om
stiftaren efter stiftelsens bildande men före ikraftträdandet
har förordnat att stiftelsen skall vara undantagen från tillsyn
enligt tillsynslagen (1929:116).

13 § Bestämmelserna i 14 § lagen (1929:116) om tillsyn
över stiftelser skall tillämpas i fråga om det räkenskapsår
som avslutas vid eller närmast efter ikraftträdandet.

14 § Om en stiftelse med stöd av ett beslut som
regeringen har meddelat före ikraftträdandet står under
tillsyn av någon annan myndighet än länsstyrelsen i det län
där stiftelsens förvaltning huvudsakligen utövas, skall
beslutet vid tillämpningen av stiftelselagen (1994:000) anses
som ett beslut enligt 9 kap. 1 § andra stycket den lagen.

15 § En ideell förening vars namn innehåller ordet
stiftelse eller en förkortning av det får behålla detta ord eller
denna förkortning i sitt namn även efter stiftelselagens
ikraftträdande, om länsstyrelsen i det län där föreningens
styrelse har sitt säte ger tillstånd till det efter ansökan som
gjorts före den 1 juli 1995.

Tillstånd meddelas på ansökan av föreningen.
Länsstyrelsens beslut får överklagas hos kammarrätten.

16 § En äldre stiftelse skall inte anses skyldig att göra
anmälan för registrering enligt 10 kap. 2 § första stycket 1
eller 6 § stiftelselagen (1994:000) tidigare än en månad efter
det att bestämmelserna i 10 kap. sagda lag blev tillämpliga
på stiftelsen.

3 Förslag till

Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom föreskrivs att 11 kap. 5 § brottsbalken skall
ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11 kap.

5 §1

Den som uppsåtligen eller Den som uppsåtligen eller
av oaktsamhet av oaktsamhet
åsidosätter åsidosätter
bokföringsskyldighet enligt bokföringsskyldighet enligt
bokföringslagen (1976:125) bokföringslagen (1976:125),
genom att underlåta att stiftelselagen (1994:000)
bokföra eller lagen (1967:531) om
affärshändelser eller tryggande av
bevara räkenskapsmaterial pensionsutfästelse m.m.
eller genom att lämna genom att underlåta att
oriktiga uppgifter i bokföra
bokföringen eller på affärshändelser eller
annat sätt, döms, om bevara räkenskapsmaterial
rörelsens förlopp, eller genom att lämna
ekonomiska resultat eller oriktiga uppgifter i
ställning till följd bokföringen eller på
härav inte kan i huvudsak annat sätt, döms, om
bedömas med ledning av rörelsens förlopp,
bokföringen, för ekonomiska resultat eller
bokföringsbrott till ställning till följd
fängelse i högst två härav inte kan i huvudsak
år eller, om brottet är bedömas med ledning av
ringa, till böter. Är bokföringen, för
brottet grovt, skall han bokföringsbrott till
dömas till fängelse i fängelse i högst två
lägst sex månader och år eller, om brottet är
högst fyra år. ringa, till böter. Är
brottet grovt, skall han
dömas till fängelse i
lägst sex månader och
högst fyra år.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1967:531) om tryggande av
pensionsutfästelse m.m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1967:531) om
tryggande av pensionsutfästelse m.m.

dels att 9, 15, 17, 27 och 30--33 §§ skall ha följande
lydelse,

dels att det i lagen skall införas fyra nya
paragrafer, 10 a, 17 a, 17 b och 18 a §§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 §

Med pensionsstiftelse avses en av arbetsgivare grundad
stiftelse vars uteslutande ändamål är att trygga utfästelse om
pension till arbetstagare eller arbetstagares efterlevande.

En pensionsstiftelse skall ha
ett namn. Namnet skall
innehålla ordet
pensionsstiftelse.

10 a §

En pensionsstiftelses styrelse
svarar för att
förmögenheten är
placerad på ett
nöjaktigt sätt och
för att stiftelsens medel
inte används för annat
än stiftelsens
ändamål.

15 §

Gottgörelse sker ur Gottgörelse sker ur
överskott på kapitalet. överskott på kapitalet.
Sådant överskott Sådant överskott
föreligger när föreligger när
pensionsstiftelses pensionsstiftelses
tillgångar överstiger tillgångar, värderade
den skuld stiftelsen med tillämpning av 3 kap. 6
ådragit sig samt upplupen § stiftelselagen
del av den utfästa pension, (1994:000), överstiger den
som tryggas av stiftelsen, skuld stiftelsen ådragit
eller, om stiftelsen tryggar sig samt upplupen del av den
utfästelser enligt utfästa pension, som
allmän pensionsplan, tryggas av stiftelsen, eller,
pensionsreserven enligt denna. om stiftelsen tryggar
utfästelser enligt
allmän pensionsplan,
pensionsreserven enligt denna.

För utgift, som avses i 14 § första stycket a) och som
omfattas av stiftelsens ändamål, äger arbetsgivaren gottgöra
sig ur årets avkastning, även om stiftelsen saknar överskott
på kapitalet.

Gottgörelse får avse löpande utgifter eller utgifter som
arbetsgivaren haft under närmast föregående
räkenskapsår.

Beräknar arbetsgivare vid taxering till beskattning sin
inkomst enligt bokföringsmässiga grunder, skall gottgörelse
avse kostnad i stället för utgift.

Gottgörelse för avgift till försäkring för allmän
tilläggspension får avse den del av avgiften som kan anses
hänföra sig till lön eller annan ersättning åt person vilken
omfattas av stiftelsens ändamål.

17 §

Företrädare för Företrädare för
arbetstagarna i arbetstagarna i
pensionsstiftelses styrelse pensionsstiftelses styrelse
väljes vid sammanträde väljs vid sammanträde
med arbetstagarna. Tillhör med arbetstagarna. Tillhör
mer än tre fjärdedelar mer än tre fjärdedelar
av arbetstagarna samma av arbetstagarna samma
fackförening eller liknande fackförening eller liknande
förening, äger denna förening, får denna dock
dock välja välja företrädarna.
företrädarna. Tillhör Tillhör samma flertal av
samma flertal av arbetstagarna arbetstagarna två eller
två eller flera sådana flera sådana föreningar,
föreningar, äger dessa får dessa välja
välja företrädarna. företrädarna. Vid val
Vid val skall tillses att skall det tillses att olika
olika yrkesgrupper bland yrkesgrupper bland
arbetstagarna blir arbetstagarna blir
företrädda inom företrädda inom
styrelsen i lämplig styrelsen i lämplig
utsträckning. utsträckning.

Styrelsen skall i god tid Styrelsen skall i god tid
före utgången av före utgången av
valperioden erinra valperioden upplysa
arbetsgivaren och arbetsgivaren och
arbetstagarna om deras rätt arbetstagarna om deras rätt
att utse ledamöter samt i att utse ledamöter samt i
förekommande fall utlysa förekommande fall utlysa
sammanträde. sammanträde.

Om stadgarna ej innehåller
annat, skall arbetsgivaren
utse revisor. 17 a §
Tillsynsmyndigheten äger
utse särskild revisor,
när anledning därtill
finnes. Revisors berättelse
skall åtfölja styrelsens
årsredovisning, som skall
inges till tillsynsmyndigheten
inom sex månader efter
räkenskapsårets
utgång.

En pensionsstiftelse är
bokföringsskyldig.
Bokföringsskyldigheten
skall fullgöras enligt
bestämmelserna i
bokföringslagen (1976:125).
En stiftelse skall upprätta
årsredovisning, som skall
bestå av den
resultaträkning och den
balansräkning som har
tagits in i årsbokslutet
samt av en
förvaltningsberättelse
med uppgift om hur stiftelsens
ändamål har främjats
under räkenskapsåret.

Årsredovisningen skall
undertecknas av samtliga
styrelseledamöter.

17 b §

Om stadgarna inte säger
något annat, skall
arbetsgivaren utse revisor.
Tillsynsmyndigheten skall utse
särskild revisor, när
det finns anledning till det.
Revisorns berättelse skall
åtfölja styrelsens
årsredovisning, som skall
sändas till
tillsynsmyndigheten inom sex
månader efter
räkenskapsårets
utgång.

18 a §

Bestämmelserna i 5 kap.
1--3 §§, 4 §
första--tredje styckena och
5 § samt 9 kap. 6 §
första och andra styckena
stiftelselagen (1994:000)
skall tillämpas även i
fråga om
pensionsstiftelser. Vad som
anges i 5 kap. 1 §
stiftelselagen om
åsidosättande av
föreskrifterna i
stiftelseförordnandet eller
i stiftelselagen skall
därvid i stället avse
åsidosättande av de
för pensionsstiftelsen
gällande föreskrifterna
eller av bestämmelserna i
denna lag. Vid tillämpning
av 5 kap. 4 §
stiftelselagen skall med
stiftare avses arbetsgivaren.

27 §

Med personalstiftelse avses en av arbetsgivare grundad
stiftelse med ändamål att främja sådan välfärd åt
arbetstagare eller arbetstagares efterlevande som ej avser
pension, avlöning eller annan förmån vilken arbetsgivaren
är skyldig att utge till enskild arbetstagare.

Arbetsgivaren äger i stiftelseurkunden förordna, att
stiftelse skall omfatta endast viss grupp av arbetstagare eller
efterlevande.

En personalstiftelse skall ha
ett namn. Namnet skall
innehålla ordet
personalstiftelse.

30 §

Beträffande Beträffande
personalstiftelse äger personalstiftelse äger
bestämmelserna i 15 § bestämmelserna i 10 a §,
tredje och fjärde styckena, 15 § tredje och fjärde
16--20 samt 22 och 24 §§ styckena, 16--20 samt 22 och
motsvarande tillämpning. 24 §§ motsvarande
tillämpning.

Sedan medel vid stiftelses likvidation avsatts för den
skuld stiftelsen själv kan ha ådragit sig, användes
återstående medel till att främja välfärd för dem som
omfattas av stiftelsens ändamål.

31 §

Tillsynsmyndighet är länsstyrelsen i det län där
arbetsgivaren har sitt hemvist.

Styrelsen för en pensions-
eller personalstiftelse skall
anmäla stiftelsen för
tillsyn senast sex månader
efter det att styrelsen har
tagit emot sitt uppdrag.

Anmälan enligt andra
stycket skall innehålla
uppgift om stiftelsens
postadress och telefon samt om
styrelseledamöternas namn,
bostadsadress, postadress och
telefon. Till anmälan skall
fogas bestyrkt kopia av de
handlingar som arbetsgivaren
upprättat avseende
stiftelsen samt, om
möjligt, uppgift om
storleken och beskaffenheten
av stiftelsens
förmögenhet. När en
ändring har inträtt i
något förhållande som
tidigare har anmälts skall
detta genast anmälas till
tillsynsmyndigheten.

Tillsynsmyndigheten skall
föra ett register över
anmälda stiftelser.

Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer
meddelar föreskrifter om
avgifter för tillsyn och
registrering enligt denna lag.

32 §

Om tillsynsmyndighetens Tillsynsmyndigheten skall
befogenheter och åligganden ingripa, om det kan antas att
enligt denna lag en pensions- eller
beträffande pensions- och personalstiftelse inte
personalstiftelse gäller i förvaltas i enlighet med de
tillämpliga delar för stiftelsen gällande
bestämmelserna i lagen den föreskrifterna eller denna
24 maj 1929 (nr 116) om lag.
tillsyn över stiftelser.
Tillsynsmyndigheten skall ge
stiftelserna råd och
upplysningar.

Vid tillsynen över
pensions- och
personalstiftelser
tillämpas i övrigt
bestämmelserna i 9 kap. 4
och 5 §§, 6 § tredje
stycket samt 7 §
stiftelselagen (1994:000).

33 §1

Talan mot tillsynsmyndighetens Tillsynsmyndighetens beslut
beslut enligt 22 § föres enligt 22 § får
hos regeringen genom överklagas hos regeringen.
besvär.

Talan mot annat beslut av I fråga om överklagande
tillsynsmyndigheten enligt av annat beslut av
denna lag och mot tillsynsmyndigheten enligt
skattemyndighetens beslut denna lag tillämpas 9 kap.
enligt 11 § tredje stycket 11 § första--tredje
föres hos kammarrätten styckena stiftelselagen
genom besvär. (1994:000).

Skattemyndighetens beslut
enligt 11 § tredje stycket
får överklagas hos
kammarrätten.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.

2. De nya bestämmelserna i 17 a § skall tillämpas första
gången från och med det räkenskapsår som börjar löpa
närmast efter utgången av år 1994. Detta räkenskapsår skall
kortas av om det behövs för att stiftelsen skall få ett
räkenskapsår som stämmer överens med de nya
bestämmelserna.

3. I fråga om skyldighet för styrelseledamot att utge
skadestånd på grund av handling eller underlåtenhet som
ligger i tiden före ikraftträdandet tillämpas 6 § lagen
(1929:116) om tillsyn över stiftelser.

4. En pensions- eller personalstiftelse skall fullgöra sin
skyldighet enligt 14 § lagen (1929:116) om tillsyn över
stiftelser i fråga om det räkenskapsår som avslutas vid eller
närmast efter utgången av år 1994.

5 Förslag till

Lag om ändring i permutationslagen (1972:205)

Härigenom föreskrivs att 5 § permutationslagen
(1972:205) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 §

Denna lag gäller ej Denna lag gäller ej
sådan pensions- eller stiftelser på vilka 6 kap.
personalstiftelse som avses i stiftelselagen (1994:000)
lagen (1967:531) om tryggande är tillämpligt och ej
av pensionsutfästelse m.m. heller sådana pensions-
eller personalstiftelser som
avses i lagen (1967:531) om
tryggande av
pensionsutfästelse m.m.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.

2. En ansökan om permutation som har gjorts före
lagens ikraftträdande prövas enligt äldre bestämmelser.

6 Förslag till

Lag om ändring i handelsregisterlagen (1974:157)

Härigenom föreskrivs i fråga om handelsregisterlagen
(1974:157)

dels att 2 § i paragrafens lydelse enligt lagen
(1993:761) om ändring i nämnda lag skall ha följande
lydelse,

dels att 3--4 och 9 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §1

I handelsregistret förs in

1. enskild näringsidkare,

2. handelsbolag,

3. ideell förening eller 3. ideell förening som
stiftelse som utövar utövar
näringsverksamhet, och näringsverksamhet, och

4. bolagsmän i enkla bolag, om näringsverksamhet
utövas i bolaget.

En enskild näringsidkare, En enskild näringsidkare
ideell förening eller eller ideell förening som
stiftelse som skulle ha varit skulle ha varit
bokföringsskyldig enligt bokföringsskyldig enligt
bokföringslagen (1929:117), bokföringslagen (1929:117),
om denna gällt även om denna gällt även
efter utgången av år efter utgången av år
1976, skall söka 1976, skall söka
registrering innan registrering innan
verksamheten börjar. verksamheten börjar.
Detsamma gäller Detsamma gäller
bolagsmännen i ett enkelt bolagsmännen i ett enkelt
bolag, om den verksamhet som bolag, om den verksamhet som
skall utövas i bolaget skall utövas i bolaget
skulle ha medfört sådan skulle ha medfört sådan
bokföringsskyldighet. bokföringsskyldighet.

Bestämmelserna i denna lag om enskild näringsidkare
skall tillämpas på de bolagsmän i ett enkelt bolag som förs
in i handelsregistret, dock med följande undantag;

1. Någon firma skall inte registreras för verksamheten.

2. Bolagsmännen skall registreras under sina namn.

3 §2

Enskild näringsidkare och handelsbolag registreras för
det län där verksamheten skall drivas. Skall verksamheten
drivas inom flera län, sker registrering för det län där
huvudkontoret skall inrättas.

Ideell förening och Ideell förening registreras
stiftelse registreras för för det län där
det län där föreningens styrelse har
föreningens eller sitt säte.
stiftelsens styrelse har sitt
säte.

Utan hinder av vad som sägs i första eller andra stycket
får näringsidkaren registreras även för annat län där
verksamheten är avsedd att drivas.

4 §3

Handelsregister skall innehålla följande uppgifter om:

Enskild näringsidkare:

1. näringsidkarens firma,

2. näringsidkarens fullständiga namn, personnummer
och postadress,

3. näringsverksamhetens art,

4. det län och den ort där huvudkontoret finns samt
kontorets postadress.

Handelsbolag:

1. bolagets firma,

2. näringsverksamhetens art,

3. det län och den ort där huvudkontoret finns samt
kontorets postadress,

4. bolagsmännens fullständiga namn, personnummer
och postadresser,

5. av vem och hur firman tecknas, när ej firman får
tecknas av varje bolagsman ensam,

6. om bolaget utgör kommanditbolag, vilken eller vilka
av bolagsmännen som är kommanditdelägare och beloppet
av varje sådan bolagsmans utfästa insats.

Ideell förening och Ideell förening:
stiftelse:

1. den firma under vilken 1. den firma under vilken
föreningen eller stiftelsen föreningen idkar näring,
idkar näring,

2. föreningens eller 2. föreningens namn, om det
stiftelsens namn, om det ej ej sammanfaller med firman,
sammanfaller med firman,

3. näringsverksamhetens art,

4. det län och den ort 4. det län och den ort
där föreningens eller där föreningens styrelse
stiftelsens styrelse har sitt har sitt säte samt
säte samt föreningens föreningens postadress,
eller stiftelsens postadress,

5. styrelseledamöternas och, där suppleanter utsetts,
deras fullständiga namn, personnummer och postadresser,

6. av vem och hur 6. av vem och hur
föreningens eller föreningens namn tecknas,
stiftelsens namn tecknas, om om ej namnet tecknas av
ej namnet tecknas av styrelsen styrelsen ensam.
ensam.
9 §

Ansökan om registrering av handelsbolag göres av
samtliga bolagsmän.

Ansökan om registrering av Ansökan om registrering av
ideell förening eller ideell förening göres av
stiftelse göres av styrelsen.
styrelsen.

Prokura registreras på ansökan av huvudmannen. Är
huvudmannen handelsbolag, göres ansökan av samtliga
bolagsmän.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.

2. En vid ikraftträdandet registrerad stiftelse på vilken
10 kap. stiftelselagen (1994:000) då är eller senare kommer
att bli tillämplig skall avföras ur registret när den har införts
i stiftelseregistret enligt stiftelselagen (1994:000).

7 Förslag till

Lag om ändring i bokföringslagen (1976:125)

Härigenom föreskrivs att 1 § bokföringslagen (1976:125)
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §1

Näringsidkare är Näringsidkare är
bokföringsskyldig enligt bokföringsskyldig enligt
denna lag. Detsamma gäller denna lag. Detsamma gäller
aktiebolag, handelsbolag och aktiebolag, handelsbolag och
ekonomisk förening, även ekonomisk förening, även
om bolaget eller föreningen om bolaget eller föreningen
ej utövar ej utövar
näringsverksamhet. näringsverksamhet.
Förutsättningarna för
att en stiftelse skall vara
bokföringsskyldig
framgår av stiftelselagen
(1994:000) och lagen
(1967:531) om tryggande av
pensionsutfästelse m.m.

Den som är skyldig att Den som är skyldig att
för inkomst av för inkomst av
jordbruksfastighet föra jordbruksfastighet föra
räkenskaper enligt räkenskaper enligt
jordbruksbokföringslagen jordbruksbokföringslagen
(1979:141) är ej (1979:141) är ej
bokföringsskyldig för bokföringsskyldig för
inkomsten enligt denna lag. inkomsten enligt denna lag.
Hyr enskild person, dödsbo, Hyr enskild person, dödsbo
stiftelse eller ideell eller ideell förening ut
förening ut byggnad eller byggnad eller del av byggnad
del av byggnad föreligger föreligger
bokföringsplikt på grund bokföringsplikt på grund
därav endast om därav endast om
verksamheten är att anse verksamheten är att anse
som hotell- eller som hotell- eller
pensionatrörelse eller pensionatrörelse eller
omfattar mer än två omfattar mer än två
lägenheter som lägenheter som
regelmässigt uthyres och ej regelmässigt uthyres och ej
utgör del av egen bostad. utgör del av egen bostad.

Staten, kommun, landstingskommun,
kommunalförbund, församling och kyrklig samfällighet är
ej bokföringsskyldiga enligt denna lag.

Bestämmelserna i 11 och 13--21 §§ behöver ej tillämpas
av enskild näringsidkare i vars verksamhet den årliga
bruttoomsättningssumman normalt understiger ett
gränsbelopp som motsvarar 20 gånger det basbelopp enligt
lagen (1962:381) om allmän försäkring som gäller under den
sista månaden av räkenskapsåret.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.

8 Förslag till

Lag om fortsatt giltighet av lagen (1986:98) om undantag
för vissa kommuner och landstingskommuner från
bestämmelserna i lagen (1929:116) om tillsyn över
stiftelser

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1986:98) om
undantag för vissa kommuner och landstingskommuner
från bestämmelserna i lagen (1929:116) om tillsyn över
stiftelser, som gäller till utgången av år 19931, att
lagen skall fortsätta att gälla till utgången av år 1994.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

1Senaste lydelse 1986:43.

1Senaste lydelse 1990:356.

1Nuvarande lydelse enligt SFS 1993:761.

2Senaste lydelse 1992:1448.

3Senaste lydelse 1992:1448.

1Senaste lydelse 1981:1198.

1Lagens giltighetstid senast förlängd 1991:1589.

Justitiedepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 16
september 1993.

Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och
statsråden Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson,
Svensson, af Ugglas, Dinkelspiel, Thurdin, Wibble, Björck,
Könberg, Unckel, P. Westerberg.

Föredragande: statsrådet Laurén

Proposition om stiftelser

1 Inledning

Någon allmän lagstiftning om stiftelser finns inte i
Sverige. Endast i vissa hänseenden gäller särskilda
lagregler.

År 1975 tillkallades stiftelseutredningen (Ju 1975:01)
med uppgift att se över lagstiftningen om stiftelser. I
februari 1979 lät utredningen publicera en inom Statistiska
centralbyrån upprättad rapport om en statistisk
undersökning av stiftelserna (se promemorian, Ds Ju
1979:4, Stiftelser). Efter beslut av regeringen upphörde
utredningen med sitt arbete i och med utgången av
september månad år 1983. Utredningen överlämnade
därvid ett antal arbetspromemorior som enligt utredningen
kunde bedömas vara av värde för ett eventuellt fortsatt
arbete (Justitiedepartementet dnr 2830-83). Arbetet har
därefter bedrivits inom Justitiedepartementet.

Utredningen (E 1979:03) angående översyn av den
statliga fondförvaltningen m.m. lämnade år 1984
delbetänkandet (SOU 1984:60) Generell permutation av
donationsbestämmelser. Betänkandet har
remissbehandlats.

Justitiedepartementet redovisade i oktober 1987
resultatet av det fortsatta arbetet med en allmän lag om
stiftelser i departementspromemorian (Ds Ju 1987:14)
Stiftelser. I promemorian behandlas även de frågor om
permutation som tagits upp i det nyssnämnda betänkandet.
Promemorian har remissbehandlats. En sammanställning
av remissyttrandena har gjorts inom Justitiedepartementet
och den är publicerad i Ds 1992:36. Till protokollet i detta
ärende bör fogas dels en sammanfattning av promemorian
som bilaga 1, dels promemorians lagförslag som
bilaga 2, dels en förteckning över remissinstanserna
som bilaga 3.

Under ärendets beredning i Justitiedepartementet har
kontakt hållits med företrädare för de danska, finska,
isländska och norska justitiedepartementen.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 28 januari 1993 att inhämta
Lagrådets yttrande över förslag till bl.a. stiftelselag och lag
om införande av stiftelselagen. De till Lagrådet
överlämnade förslagen återfinns i bilaga 4.

Lagrådet yttrade sig över remissförslagen den 30 mars
1993. Lagrådets yttrande bör fogas till protokollet i detta
ärende som bilaga 5. Lagrådet har föreslagit vissa
ändringar av saklig natur. Till dessa ändringsförslag skall jag
återkomma i det följande. Lagrådets granskning har vidare
lett till viss omarbetning av de remitterade lagtexterna. I
dessa delar godtar jag Lagrådets förslag till ändringar och
tillägg i den mån inte annat framgår av det följande.
Härutöver bör det göras vissa redaktionella jämkningar i
lagtexterna.

2 Allmän motivering

2.1 Allmänna utgångspunkter

2.1.1 Gällande ordning

Allmänt om stiftelser

Stiftelsen som juridisk företeelse har gamla anor i
Sverige. Redan under den allra första kristna tiden infördes
till vårt land bruket att för framtiden anslå egendom för
olika ändamål och före reformationen avsattes betydande
förmögenheter framför allt till förmån för syften med
anknytning till kyrkan eller till den sjuk- och fattigvård som
då bedrevs i kyrkans regi. Efter reformationen var
donationsviljan till en början främst inriktad på
undervisningsområdet för att under 1700-talet även
omfatta omsorgen om landets fattiga. Mot slutet av 1800-
talet växte det fram ett alltjämt bestående intresse för
donationer till förmån för högre utbildning och vetenskaplig
forskning.

Det finns sannolikt omkring 50 000 stiftelser i landet.
Det övervägande flertalet av dem främjar syften som från
samhällets synpunkt sett är av väsentlig betydelse.
Stiftelserna förvaltar en stor förmögenhetsmassa och de
delar årligen ut ansenliga belopp, främst till stöd åt den
vetenskapliga forskningen. Vissa av våra större
industrigrupper är ytterst kontrollerade av stiftelser. I
modern tid har stiftelsen även blivit en vanlig form för
samverkan mellan staten och/eller kommuner på ena sidan
samt privata intressenter på den andra sidan.

I Sverige finns det i huvudsak två typer av stiftelser. Det
karakteristiska för den ena typen är att stiftelsen tillgodoser
sitt syfte genom att ur den löpande avkastningen på
förmögenheten utge kontanta bidrag till som regel fysiska
personer. Stiftelsens förmögenhet består oftast av
värdepapper eller banktillgodohavanden. Bakom
beteckningen fond döljer sig vanligtvis en stiftelse av denna
typ. Jag kommer i fortsättningen att använda benämningen
avkastningsstiftelse.

En avkastningsstiftelse skall i princip ha sin förmögenhet
nöjaktigt placerad (se 15 § första stycket tillsynslagen; jfr
även prop. 1929:83 s. 99 och RÅ 1979 ref 2:9). Stiftelsen får
i princip inte förbruka medel för annat än till förmån för det
av stiftaren bestämda syftet och den av honom bestämda
förmånstagar- eller destinatärskretsen. Nu nämnda
omständigheter innebär att en avkastningsstiftelse i
praktiken är förhindrad att utöva näringsverksamhet, dvs.
yrkesmässigt bedriven verksamhet av ekonomisk natur. Det
är dock inte uteslutet att man kan uppfylla kravet på att
förmögenheten skall vara nöjaktigt placerad samtidigt som
det i förmögenheten ingår en tillgång av sådant slag att
stiftelsen redan genom innehavet av denna tillgång blir att
betrakta som näringsutövare. Hyresfastigheter är det mest
näraliggande exemplet på en tillgång av detta slag.

Det karakteristiska för den andra typen av stiftelse är att
den som regel tillgodoser sitt syfte genom att utöva
näringsverksamhet. Det kan exempelvis gälla att mot
betalning tillhandahålla sjukvård eller meddela
undervisning. Beträffande denna typ av stiftelse bestäms
sammansättningen av stiftelsens förmögenhet i första hand
av den verksamhet som stiftelsen skall bedriva. Bakom
beteckningen anstalt, institut eller inrättning döljer sig inte
så sällan en stiftelse av detta slag. Jag avser i fortsättningen
att använda benämningen verksamhetsstiftelse.

Vid 1900-talets början var då existerande
verksamhetsstiftelser i första hand inriktade på att främja
behov av utbildning eller social omvårdnad. Numera finns
det verksamhetsstiftelser även inom bostadssektorn, det
massmediala området och inom kultursektorn. Det bör
dock framhållas att antalet verksamhetsstiftelser i landet är
mycket lågt i jämförelse med andra företagsformer.

Lagstiftning om stiftelser m.m.

Frågan om en allmän lagstiftning om stiftelser blev
aktuell mot slutet av 1800-talet. Övervägandena om en
sådan lagreglering mynnade dock så småningom ut i
slutsatsen att det endast skulle införas offentlig tillsyn över
vissa stiftelser. Bestämmelser om denna tillsyn togs in i
lagen (1929:116) om tillsyn över stiftelser (tillsynslagen),
som gäller än i dag.

Eftersom det inte finns någon allmän lagstiftning om
stiftelser i Sverige finns det inte heller någon legaldefinition
av begreppet stiftelse i svensk rätt. Det närmaste man
kommer en sådan definition är den som finns intagen i
tillsynslagen. Enligt den definitionen föreligger det en
stiftelse ''''''''om någon anslagit egendom att såsom självständig
förmögenhet fortvarande tjäna ett bestämt ändamål''''''''.
Definitionen innebär att det krävs två rättshandlingar av
den som vill bilda en stiftelse i tillsynslagens mening, ett
förordnande (stiftelseförordnandet) och en
förmögenhetsdisposition som sker i enlighet med
förordnandet (jfr RÅ 1976 ref. 118).

Stiftelseförordnandet skall innefatta en förklaring från
stiftelsebildarens sida att han för ett visst ändamål vill skapa
en varaktigt bestående och självständig förmögenhet av
egendom som han tillskjuter själv. Ändamålet måste därvid
anges med en sådan grad av bestämdhet att det går att
verkställa. I annat fall får förordnandet över huvud taget
inte någon rättsverkan. Av allmänna rättsgrundsatser anses
vidare följa att ett stiftelseförordnande är ogiltigt, om
ändamålet är behäftat med s.k. ursprunglig brist. Detta är
fallet om ändamålet strider mot lag eller goda seder. Detta
är också fallet (i fråga om avsedda avkastningsstiftelser) om
det inte är möjligt att någonsin kunna tillgodose det
ifrågavarande ändamålet med den löpande avkastningen på
den anslagna egendomen (jfr Hessler, Om stiftelser, s. 283
ff och 300 ff). I likhet med alla andra rättshandlingar inom
förmögenhetsrättens område är avtalslagens
ogiltighetsregler tillämpliga även på ett
stiftelseförordnande.

Även andra krav ställs på ändamålet. Av kravet på
varaktighet följer nämligen att ändamålet inte får vara av
övergående eller tillfällig natur. En stiftelse i tillsynslagens
mening behöver emellertid inte bestå för evigt. Om ett
ändamål kan förutses bli uppfyllt om tio år leder ett
förordnande till förmån för ett sådant ändamål till
stiftelsebildning i tillsynslagens mening.

Kravet på varaktighet har även i övrigt betydelse när det
gäller att avgränsa förmögenhetsbildningar i tillsynslagens
mening från förmögenhetsbildningar av annat slag. Om det
t.ex. av en i förordnandet meddelad föreskrift följer att
förordnandet skall anses upphävt inom något eller några år
leder således förordnandet inte till stiftelsebildning i
tillsynslagens mening. Samma sak inträffar om för
ändamålet anslagen egendom enligt förordnandet skall
förbrukas på kort tid, förutsatt dock att inte den som
meddelat förordnandet däri utställt löften om tillskott av
ytterligare reala förmögenhetsvärden när de ursprungligen
tillförda har förbrukats (anslagsberoende stiftelser).

Om ett förordnande uppfyller kravet på varaktighet
anses det i regel även visa att stiftaren med förordnandet
avsett att få till stånd en självständig förmögenhet,
dvs. att den anslagna egendomen skall bilda en från
mottagarens förmögenhet skild förmögenhetsmassa (jfr
NJA II 1929 s. 234 f). Den omständigheten att
varaktighetskravet är uppfyllt hindrar emellertid inte att det
ändå kan uppstå tvekan om vilken självständighet som har
avsetts för den ifrågavarande egendomen. Särskilt gäller
detta i fall då ''''''''stiftelseförordnandet'''''''' är testamentariskt och
''''''''stiftaren'''''''' i förordnandet utsett en juridisk person, t.ex. en
ideell förening, att vara mottagare till den egendom som
anslagits (jfr bl.a. NJA 1928 s. 240 och 1972 s. 573 samt
promemorian s. 59--60).

Tillsynslagen ställer inte något formkrav på
stiftelseförordnandet. Ett stiftelseförordnande kan alltså i
princip vara muntligt. Av andra än stiftelserättsliga regler
följer dock att stiftaren måste låta dokumentera
förordnandet, om förmögenhetsdispositionen skall ske
sedan han har avlidit. Han är då tvungen att ta in
föreskrifterna avseende stiftelsebildningen i sitt testamente
eller åtminstone där hänvisa till en annan handling i vilken
stiftelseförordnandet finns nedtecknat.

Inte heller i fråga om förmögenhetsdispositionen
ställer tillsynslagen några särskilda krav på viss form. Krav
på särskild form kan dock följa av annan lagstiftning. Detta
gäller t.ex. om förmögenhetsdispositionen omfattar fast
egendom. I fall då stiftelsebildningen sker medan stiftaren
är i livet är förmögenhetsdispositionen regelmässigt att
betrakta som gåva (jfr Hessler, a.a., s. 272 ff) med den
blivande stiftelsen som gåvomottagare och då måste
formkravet i 4 kap. jordabalken iakttas. Krav på att
förmögenhetsdispositionen har särskild form gäller även då
stiftelsebildningen skall ske först sedan stiftaren har avlidit.
I sådana fall måste nämligen ärvdabalkens regler om
testamente iakttas.

Den som under sin livstid vill få till stånd en giltig
stiftelsebildning behöver inte företa en
förmögenhetsdisposition som har verkan mot sina
borgenärer. Om dispositionen avser t.ex. ett penningbelopp
räcker det med att den innefattar en bindande utfästelse
enligt lagen (1936:83) angående vissa utfästelser om gåva
(se 1 § nämnda lag; jfr även Hessler, a.a., s. 196 ff). En
stiftelses förmögenhet kan alltså i det enskilda fallet bestå
av t.ex. endast en räntelöpande fordran på stiftaren av
benefik natur.

Tillsynslagen saknar närmare bestämmelser om
stiftelsers rättskapacitet. Enligt praxis anses sådan kapacitet
tillkomma en stiftelse så snart den har en styrelse. En
stiftelse anses utrustad med en styrelse om det i enlighet
med stiftelseförordnandet har företagits en
förmögenhetsdisposition riktad antingen till en eller flera
fysiska personer som har åtagit sig uppdraget att handha
förvaltningen av stiftelsens egendom eller till en juridisk
person som åtagit sig uppdraget att genom sina organ
handha denna förvaltning (jfr prop. 1929:83 s. 23 och 97
samt Hessler, a.a., s. 201). I det förra fallet är det den eller
de fysiska personerna som bildar styrelse för stiftelsen. I det
senare fallet betraktas styrelsen för den juridiska personen
som styrelse för stiftelsen. Om staten eller en borgerlig eller
kyrklig kommun är mottagare av
förmögenhetsdispositionen anses i regel en viss myndighet
vara stiftelsens styrelse (jfr 2 § första stycket 1 tillsynslagen
och prop. 1929:83 s. 32).

Det nu senast sagda visar att man kan skilja mellan två
former för förvaltningen av en stiftelse. I tillsynslagen
kommer detta dock endast till uttryck på så sätt att det där
för två fall meddelas speciella bestämmelser för stiftelser
med ''''''''särskilt inrättad'''''''' styrelse (jfr 5 § andra stycket och 11
§ första stycket; jfr även prop. 1929:83 s. 32 och 49). I
dokrinen finner man däremot exempel på särskiljande
beteckningar för båda förvaltningsformerna. Det
förekommer att sådana stiftelser som enligt terminologin i
tillsynslagen har särskilt inrättad styrelse kallas för
fristående eller självständiga stiftelser och stiftelser som inte
har särskilt inrättad styrelse för anknutna eller
osjälvständiga stiftelser (jfr Hessler, a.a., s. 158 ff, Hessler,
Kammarkollegiet 1539--1989, s. 140, Frii, Förvalta fonder
och stiftelser, s. 26, samt NJA 1972 s. 573).

En förmögenhetsbildning som utgör stiftelse i
tillsynslagens mening skall i princip anmälas till
länsstyrelsen i det län där stiftelsens förvaltning utövas. En
anmäld stiftelse skall stå under länsstyrelsens tillsyn om den
främjar ett allmännyttigt ändamål. Tillsynen innebär att
länsstyrelsen skall övervaka att stiftelsens förvaltning sker i
enlighet med bestämmelserna i tillsynslagen och de
föreskrifter som gäller för stiftelsen (jfr 9 §). Endast cirka 7
000 stiftelser står under tillsyn enligt tillsynslagen. Detta
beror bl.a. på de många undantag från
anmälningsskyldighet som lagen innehåller. Om stiftaren i
förordnandet har föreskrivit att stiftelsen skall vara
undantagen från tillsyn, är stiftelsen t.ex. inte
anmälningsskyldig.

En stiftelse som står under tillsyn skall föra räkenskaper
över tillgångar och skulder samt inkomster och utgifter.
Räkenskaperna skall avslutas årligen och ett sammandrag
av dessa skall tillsammans med en berättelse om hur
stiftelsens ändamål har främjats sändas till länsstyrelsen
inom tre månader efter räkenskapsårets slut (jfr 14 §). Den
granskning som länsstyrelsen utför sker främst med ledning
av dessa handlingar. Vid denna granskning skall
huvudsakligen tillses att stiftelsens medel inte dras från det
ändamål vartill de är bestämda och att förmögenheten är
nöjaktigt placerad (se 15 §).

Om länsstyrelsen vid sin granskning av de insända
handlingarna upptäcker eller på annat sätt får kännedom
om att stiftelsens styrelse har fattat ett beslut som strider
mot lag eller mot andra föreskrifter som gäller för stiftelsen,
kan länsstyrelsen förbjuda att beslutet verkställs eller, om
verkställighet redan har skett, förelägga styrelsens
ledamöter att vidta rättelse. Även i övrigt kan länsstyrelsen
förelägga styrelsens ledamöter att fullgöra sina åligganden
(se 16 §). Föreläggande och förbud kan i vissa fall förenas
med vite (se 17 §).

Enligt tillsynslagen kan allmän domstol förordna om
annan förvaltning av stiftelsen om styrelsen eller en
styrelseledamot gör sig skyldig till missvård av stiftelsens
angelägenheter (se 7 §). Bestämmelsen innebär att
domstolen t.ex. kan skilja styrelsens samtliga ledamöter
från sina uppdrag. Detta förutsätter dock att det inte är
fråga om en anknuten stiftelse. I sådana fall får domstolen i
stället anförtro förvaltningen åt t.ex. styrelsen för en annan
juridisk person (jfr prop. 1929:83 s. 49).

Enligt tillsynslagen svarar vidare ledamöterna i en
stiftelsestyrelse solidariskt för den skada som kan drabba
stiftelsen, om de överträder tillsynslagens bestämmelser
eller de föreskrifter som gäller för stiftelsen (se 6 §). Det nu
sagda torde gälla oavsett om stiftelsen har särskilt inrättad
styrelse eller inte (jfr prop. 1929:83 s. 97; se dock NJA 1939
s. 616). Av tillsynslagen följer slutligen att länsstyrelsen
beträffande stiftelse som står under dess tillsyn kan föra
talan vid allmän domstol om förordnande om annan
förvaltning och om skadestånd för stiftelsens räkning (se 18
§ första stycket).

Bestämmelserna i 22 kap. 7 § ärvdabalken anses
innefatta befogenhet för länsstyrelsen att bl.a. föra sådan
talan som avses i 7 § tillsynslagen (jfr bl.a. NJA II 1933 s.
520 f och NJA 1966 s. 3). Detta förutsätter dock att det är
fråga om en genom testamente bildad stiftelse med
allmännyttigt ändamål.

Om inte annat följer av stiftelseförordnandet kan en
föreskrift som stiftaren har meddelat i stiftelseförordnandet
endast ändras eller upphävas eller åsidosättas för särskilt
fall om det i materiellt avseende föreligger tillräckliga
förutsättningar för detta och om det i formellt avseende
finns tillstånd av myndighet. När det gäller
stiftelseförordnanden som meddelats av enskilda regleras
såväl de materiella som de formella förutsättningarna för
ändring m.m. i permutationslagen (1972:205). För övriga
fall saknas visserligen lagbestämmelser men det ankommer
på regeringen att pröva frågan om tillstånd (jfr prop. 1972:8
s. 25 och 31).

Vad nu sagts om förutsättningarna för ändring m.m.
gäller alltså i den mån inte annat följer av
stiftelseförordnandet. Där kan nämligen stiftaren med giltig
verkan föreskriva att han själv eller någon annan när som
helst får ändra föreskrifterna i förordnandet med påföljd att
kravet på tillstånd bortfaller. Om rätten att ändra m.m.
avser stiftelsens ändamålsföreskrifter krävs det dock att
rätten i den delen har gjorts beroende av att en viss händelse
inträffar som den ändringsberättigade inte kan råda över för
att föreskriften skall vara giltig (jfr Hessler, a.a., s. 353 och
498 samt NJA 1946 s. 324).

Som redan framgått kan en stiftelse i tillsynslagens
mening beskrivas som en självständig förmögenhet. Även
ett aktiebolag kan karakteriseras på samma sätt. Utan att
detta kommer till uttryck i tillsynslagen har dock en stiftelse
i den lagens mening ytterligare ett karakteristiskt drag som
skiljer stiftelsen från aktiebolaget. Detta särdrag består i att
varken den som tillskjutit egendomen till en stiftelse eller
någon annan har andelsrätt i stiftelsens
förmögenhetsmassa. En stiftelse har således inte några
ägare. Till skillnad från aktiebolaget kan därför en stiftelse
karakteriseras inte bara som en självständig utan jämväl
som en självägande förmögenhet. I det förhållandet
att stiftelsen är en självägande förmögenhet ligger för övrigt
att den som vill gynna sig själv i ekonomiskt avseende är
hänvisad till andra juridiska former än stiftelsen. Ett
''''''''stiftelseförordnande'''''''' som innebär att ''''''''stiftaren'''''''' för egen
del skall åtnjuta den löpande avkastningen på den egendom
som ''''''''stiftarens'''''''' förmögenhetsdisposition omfattar blir
nämligen rättsligt sett att betrakta som ett
uppdragsförhållande mellan ''''''''stiftaren'''''''' och egendomens
mottagare (jfr Hessler, a.a., s. 132 ff.)

Det torde vara så att svensk rätt vid sidan om
tillsynslagens stiftelsebegrepp erkänner självständiga och
självägande förmögenheter som stiftelser (utrustade med
rättskapacitet) utan att någon förmögenhetsbildning
ännu har ägt rum. Ett exempel på detta är stiftelser
(tryggandestiftelser) enligt lagen (1967:531) om tryggande
av pensionsutfästelse m.m. Insamlingsstiftelser respektive
kollektivavtalsstiftelser är två andra exempel. Gemensamt
för de nu nämnda stiftelseformerna är att en nybildad
stiftelse kan bestå av endast en organisation för mottagande
och förvaltning för ett visst ändamål av egendom som
stiftaren eller stiftarna har förutsatt senare skall komma att
tillskjutas av dem eller, i fråga om de två senare
stiftelseformerna, av tredje man (jfr prop. 1929:83 s. 94,
Hessler, a.a., s. 172 ff och promemorian, s. 64 ff samt 118
ff).

När det gäller insamlingsstiftelsen rör man sig i
gränslandet mot den ideella föreningen. Rättsligt sett torde
det inte vara fråga om en insamlingsstiftelse utan en
förening om de som lämnat bidrag till ''''''''stiftelsen'''''''' på grund
därav får befogenhet att när som helst ändra eller upphäva
de av ''''''''stiftarna'''''''' meddelade föreskrifterna för ''''''''stiftelsen''''''''
(jfr Hessler, a.a., s. 138 ff och Hessler, Kammarkollegiet
1539--1989, s. 139 f).

Beträffande gällande ordning i övrigt hänvisar jag till
den i promemorian intagna redogörelsen (se s. 68-75 och
152-154). Giltigheten av den i redogörelsen omnämnda
lagen (1986:98) om undantag för vissa kommuner och
landstingskommuner från bestämmelserna i lagen
(1929:116) om tillsyn över stiftelser har förlängts till
utgången av år 1993. Även giltigheten av lagen (1982:315)
om styrelserepresentation för samhället i vissa stiftelser har
förlängts, beträffande den lagen till utgången av juni månad
år 1994. Det kan vidare tilläggas att frågan om
beskattningen av stiftelser för närvarande övervägs inom
Stiftelse- och föreningsskattekommittén (Fi 1988:03).

2.1.2 Behovet av lagstiftning

I promemorian har föreslagits att det skall införas en ny
lag om stiftelser. Promemorians lagförslag utgör en
omfattande lagstiftning om stiftelser och innehåller både
civilrättsliga regler och regler om tillsynen över stiftelser.
De senare innebär att i princip alla stiftelser skall stå under
tillsyn av offentlig myndighet. Många av reglerna i förslaget
är av tvingande natur.

Vid remissbehandlingen har behovet av lagstiftning om
stiftelser understrukits av många remissinstanser medan
andra varit mera tveksamma eller ansett att behov saknas
eller i vart fall inte har visats föreligga. Bland de tveksamma
och negativa har många ansett att det i promemorian
framlagda förslaget är för omfattande och att det inte i
tillräcklig grad tar hänsyn till stiftarens vilja.

Som jag redan har berört finns det i Sverige ännu bara en
begränsad lagstiftning om stiftelser. Den avser i huvudsak
endast frågan om tillsynen över stiftelser och omfattar bara
vissa stiftelser.

I våra nordiska grannländer Danmark, Finland och
Norge finns däremot en omfattande och delvis ganska ny
lagstiftning om stiftelser som täcker både civilrättsliga
frågor och tillsynsfrågor (se promemorian s. 76-90).

Stiftelserna i Sverige har stor betydelse för vårt
samhälle. Vi har ett mycket stort antal stiftelser och det är
betydande värden som handhas av dem. Många av
stiftelserna ger ekonomiskt stöd till samhällsnyttig
verksamhet, ibland i stor omfattning.

Samtidigt är det så att rättsläget i Sverige beträffande
stiftelser präglas av osäkerhet. Redan förutsättningarna för
att det skall föreligga en stiftelse är oklara, vilket
naturligtvis är en nackdel för den som exempelvis genom
testamente vill tillskapa en stiftelse. Det är ibland också
oklart vem som ansvarar för förvaltningen av stiftelsen och
vad ansvaret närmare innebär i olika avseenden,
exempelvis i placeringsfrågor. Oklarheten i dessa frågor är
en nackdel inte bara för dem som tillskapar och förvaltar
stiftelser utan också för utomstående som vidtar
rättshandlingar gentemot stiftelser. För dessa är det också
besvärande att det saknas tidsenliga regler om t.ex.
bokföring, offentlig årsredovisning och revision i fråga om
stiftelser. Även för att trygga stiftelsers fortbestånd är det
angeläget med regler i nu nämnda frågor.

Mot bakgrund av stiftelsernas betydelse för vårt
samhälle är osäkerheten om rättsläget och bristen på
tidsenlig lagstiftning otillfredsställande. Enligt min mening
behövs det därför i vårt land -- liksom det redan finns i andra
nordiska länder -- en allmän lagstiftning om stiftelser som
kan klargöra rättsläget på väsentliga punkter. Det behövs
således bl.a. regler om vad som konstituerar en stiftelse, om
vad det innebär att ansvara för förvaltningen av en stiftelse
samt om bokföring, offentlig årsredovisning, revision och
andra civilrättsliga frågor.

Vad jag nu har anfört innebär att jag delar den
uppfattning som flera gånger kommit till uttryck i riksdagen
(se bl.a. betänkandet 1987/88:LU22), nämligen att det
behövs en tidsenlig lagstiftning om stiftelser som inte bara
innehåller bestämmelser om offentlig tillsyn utan framför
allt inrymmer grundläggande bestämmelser av civilrättslig
natur. Jag kommer i det följande att förorda att en sådan
lagstiftning införs. Frågan om den nya lagstiftningens
omfattning beror i hög grad på hur man ställer sig till de
olika sakfrågorna. Dessa kommer jag att behandla närmare
i de följande avsnitten.

2.1.3 Huvudpunkter i en lag om stiftelser

Det förslag till lag om stiftelser som finns intaget i
promemorian innebär en omfattande civilrättslig reglering
beträffande stiftelser. Lagförslaget innehåller också
bestämmelser som stärker och effektiviserar statens
kontroll över stiftelserna.

Bland de civilrättsliga reglerna återfinns en
grundläggande definition av begreppet stiftelse.
Definitionen bygger i huvudsak på den som är intagen i
tillsynslagen. Förslaget omfattar även vissa former av
stiftelser som inte faller in under den grundläggande
definitionen, bl.a. insamlingsstiftelser. Enligt förslaget bör
det införas en särskild stiftelseform för staten med
beteckningen anslagsstiftelse. Det föreslås vidare
bestämmelser om förvaltningen av en stiftelse. Enligt
promemorieförslaget är utgångspunkten för dessa
bestämmelser att en stiftelse skall förvaltas i enlighet med
vad stiftaren har föreskrivit därom. Främst när det gäller
ansvaret för förvaltningen av en stiftelse föreslås dock
bestämmelser av tvingande natur.

Stiftelseutredningen hade enligt sina direktiv i uppdrag
att utreda frågan om en begränsning av rätten för andra än
av staten eller kommuner bildade stiftelser att bedriva
näringsverksamhet. Mot denna bakgrund förs det i
promemorian en diskussion om det inte bör införas förbud
för stiftelser att bedriva näringsverksamhet i eget namn men
tillåta dem att utöva sådan verksamhet genom helägda
dotterbolag. Diskussionen i promemorian förs emellertid
inte fram till något ställningstagande. Ett sådant bör enligt
vad som anförs i promemorian lämpligen inte göras innan
remissinstanserna har fått tillfälle att lämna synpunkter i
frågan.

Som jag nyss nämnde innehåller promemorieförslaget
även bestämmelser som stärker och effektiviserar statens
kontroll över stiftelseväsendet. De föreslagna reglerna
innebär den nyheten att i princip alla stiftelser skall stå
under tillsyn av en tillsynsmyndighet. Enligt
promemorieförslaget skall alla stiftelser vara registrerade i
länsvis förda stiftelseregister. En och samma länsstyrelse är
enligt förslaget såväl tillsynsmyndighet som
registreringsmyndighet för samma stiftelse. Reglerna om
tillsyn och registrering avses bli tillämpliga även på
befintliga stiftelser.

Bland remissvaren dominerar uppfattningen att det är
angeläget att en allmän lagstiftning om stiftelser nu kommer
till stånd. Det är även många remissinstanser som tillstyrker
ett genomförande av promemorieförslaget. Bland de
remissinstanser som är positiva till tanken på en lagstiftning
är det dock flera som framhåller att förslaget bör bearbetas
i olika avseenden. Kammarkollegiet anser t.ex. att det inte
finns något samhälleligt intresse av att göra
förvaltningsbestämmelserna tvingande mot stiftarens vilja i
så stor utsträckning som skett i promemorian. Flera
remissinstanser menar att promemorian genomsyras av en
mer eller mindre uttalad misstro mot stiftelseväsendet och
att ett genomförande av förslaget kan komma att dämpa
donationsviljan.

Diskussionen i promemorian om stiftelser skall få utöva
näringsverksamhet i eget namn eller endast genom helägda
dotterbolag har rönt ett stort intresse hos
remissinstanserna. Den helt dominerade uppfattningen är
att stiftelser liksom hittills bör få bedriva näringsverksamhet
i eget namn.

Många remissinstanser är kritiska mot förslaget att alla
stiftelser skall stå under offentlig tillsyn.
Kammarkollegiet föreslår att endast större stiftelser
skall vara föremål för tillsyn. Flera remissinstanser är
särskilt kritiska mot förslaget att stiftarens inställning i fråga
om tillsynen inte tillerkänns någon rättslig verkan.
Sveriges advokatsamfund framhåller t.ex. att tillsyn
inte har något egenvärde och att det inte finns anledning att
koppla på tillsyn om stiftaren uttryckligen har förklarat att
han inte vill ha en sådan. Samfundet tillägger också att det
måste föreligga utomordentligt starka skäl om stiftelser som
i dag inte står under tillsyn enligt tillsynslagen därför att
stiftaren har föreskrivit detta skall ställas under tillsyn efter
tillkomsten av en ny lag om stiftelser. Även förslaget att alla
stiftelser skall vara registrerade har mött gensaga under
remissbehandlingen. Flera remissinstanser anser att
stiftelser med endast mindre förmögenheter bör undantas
från registreringsskyldigheten.

För egen del vill jag först framhålla att reglerna i den nya
stiftelselagen måste utformas med särskild tanke på de
särdrag som kännetecknar stiftelsen som juridisk företeelse.
Som framgår av den redogörelse för gällande rätt som jag
nyss lämnat (se avsnitt 2.1.1) kännetecknas en stiftelse bl.a.
av att den saknar ägare eller medlemmar och att den på
grund därav inte har något organ med befogenhet att både
övervaka och ingripa mot den eller de som svarar för
stiftelsens förvaltning. Reglerna i den nya stiftelselagen bör
därför enligt min mening ha som övergripande syfte att
säkerställa och trygga stiftelsens möjligheter att verka för
det ändamål som stiftaren har angett i
stiftelseförordnandet. En reglering i detta syfte är av stor
betydelse för redan befintliga stiftelsebildningar men också
för upprätthållandet av viljan att göra nya donationer till
förmån för ändamål av t.ex. allmännyttig natur.

Den principiella utgångspunkten vid utformandet av den
nya lagens bestämmelser bör vara att stiftaren skall ha frihet
att bestämma hur stiftelsen skall förvaltas. Lagens
bestämmelser bör alltså gälla endast i fall då stiftaren
underlåtit att meddela någon föreskrift i den aktuella
frågan. Det nu sagda förutsätter dock att inte annat
föranleds av hänsyn till stiftarens borgenärer eller till
utomstående som ingår rättshandlingar med stiftelsen eller
till rimliga krav på rättslig stadga i stiftelseinstitutet.

Som Lagrådet framhåller i sitt yttrande bör det
alltså finnas goda motiv för en regel som innebär
inskränkningar i respekten för stiftarens vilja. Sådana goda
motiv måste anses föreligga när det gäller regler som syftar
till att hindra mindre nogräknade personer från att använda
stiftelseinstitutet som ett sätt att undandra egendom från
sina borgenärer. Enligt min mening är det nödvändigt att
det i nämnda syfte tas in regler av tvingande natur i lagen
vilka har sin udd riktad mot bl.a. stiftaren. Som jag
kommer att utveckla närmare i följande avsnitt anser jag
dock att det inte behövs regler av det senare slaget i så stor
utsträckning som föreslogs i promemorian.

Som jag har anfört i det föregående är det den helt
dominerande uppfattningen bland remissinstanserna att
stiftelser skall ha rätt att bedriva näringsverksamhet i eget
namn. För egen del delar jag denna uppfattning. En följd
av detta är att lagen, i likhet med det lagförslag som finns i
promemorian, i olika avseenden bör innehålla regler som
tar sikte på stiftelser som bedriver näringsverksamhet.
Framför allt är det erforderligt med regler som vid
rättshandlingar med näringsdrivande stiftelser ger den
utomstående samma skydd som vid rättshandlingar med
andra företagsformer. För att åstadkomma detta är det bl.a.
nödvändigt att införa tvingande regler som innebär att
näringsdrivande stiftelser för hela sin verksamhet blir
skyldiga att ha ordnad bokföring, offentlig årsredovisning
och kvalificerad revisor. Dessa regler bör -- med erforderligt
beaktande av stiftelsernas särdrag -- kunna utformas i nära
anslutning till vad som gäller för företag i allmänhet.

Det är emellertid inte endast i fråga om näringsdrivande
stiftelser som det behövs regler med sikte på skyddet för
utomstående som ingår rättshandlingar med stiftelser.
Enligt min mening föreligger det även ett behov av dylika
regler i fråga om avkastningsstiftelser med mer betydande
värden på sina tillgångar. Även sådana stiftelser kan
generellt sett antas ingå avtal med utomstående i ganska
stor omfattning, särskilt inom ramen för sin
placeringsverksamhet.

Stiftelseväsendet är sedan länge föremål för offentlig
tillsyn. Vad som framkommit under remissbehandlingen
visar att den allmänna uppfattningen är att tillsyn av detta
slag behövs även i framtiden. Som redan framgått är det
emellertid många remissinstanser som är kritiska mot
förslaget i promemorian att inte längre tillerkänna stiftarens
inställning i tillsynsfrågan någon rättslig verkan. När det
gäller den offentliga tillsynen är även jag av den
uppfattningen att den behövs. Stiftelselagens regler om
tillsyn bör enligt min mening bl.a. innebära att alla stiftelser
skall stå under tillsyn av en tillsynsmyndighet, låt vara att
tillsynens omfattning bör differentieras beroende på
behovet av tillsyn i olika stiftelser. Stiftaren bör alltså inte
som i dag kunna ställa ''''''''sin'''''''' stiftelse helt utanför den
offentliga tillsynen. I övrigt bör reglerna utformas så att
resurserna på detta område tas tillvara på bästa sätt. Jag
återkommer närmare till mina förslag i fråga om tillsynen i
avsnitt 2.8.1.

Jag vill till sist något kommentera frågan om den nya
stiftelselagens tillämpning på nu befintliga
förmögenhetsbildningar som vid stiftelselagens
ikraftträdande är stiftelser i stiftelselagens mening (äldre
stiftelser). Många remissinstanser har riktat kritik mot
promemorieförslaget på denna punkt och menat att det
förslaget skulle innebära en retroaktiv lagstiftning som inte
kan accepteras. Jag har tagit fasta på denna kritik. Jag
kommer i det följande att föreslå en särskild lag om
införande av stiftelselagen som i likhet med
promemorieförslaget visserligen innebär att stiftelselagen i
princip skall vara tillämplig på äldre stiftelser men som
samtidigt innebär att stiftelselagens bestämmelser i flera
avseenden inte kommer att tillämpas i fråga om sådana
stiftelser. Jag vill också framhålla i förevarande
sammanhang att de sakliga lösningar som jag i all korthet
har angett i förevarande avsnitt ansluter sig till gällande rätt
i högre grad än promemorians förslag. Det uppkommer
därför inte så många frågor i vilka lagen förändrar rättsläget
för äldre stiftelser.

I det följande behandlas frågorna omlagens
tillämpningsområde i avsnitt 2.2,när stiftelser får
rättskapacitet i avsnitt 2.3,stiftelsers
näringsverksamhet i avsnitt 2.4,ansvaret för en
stiftelses förpliktelser i avsnitt 2.5,förvaltningen av
en stiftelse m.m. i avsnitt 2.6,ändring m.m. i ett
stiftelseförordnande i avsnitt 2.7,tillsyn och
registrering i avsnitt 2.8,ikraftträdande m.m. i
avsnitt 2.9,följdändringar i annan lagstiftning i
avsnitt 2.10, ochkostnadskonsekvenser i avsnitt
2.11.

De enskilda lagbestämmelserna kommenteras i
avsnitt 4.

2.2 Lagens tillämpningsområde

2.2.1 Stiftelser i allmänhet

Mitt förslag: En stiftelse bildas genom att stiftaren
förordnar att han för ett bestämt ändamål vill skapa en
varaktigt bestående, självständig förmögenhet av egendom
som han i enlighet med förordnandet tillskjuter själv.
Stiftarens förordnande skall som regel vara skriftligt och
undertecknat av honom. Härutöver skall för uppkomsten
av en stiftelse krävas att den för stiftelsen avsedda
egendomen är avskild, vilket skall anses vara fallet först om
den har tagits om hand av någon som har åtagit sig att
förvalta den i enlighet med stiftelseförordnandet.

Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt
förslag men med det ytterligare kravet att åtagandet att
förvalta egendomen enligt stiftelseförordnandet skall
bekräftas skriftligen (se promemorian s. 104-106).

Remissinstanserna: Relativt få av
remissinstanserna har yttrat sig över promemorians förslag
om vad som skall krävas för att en stiftelse skall anses
föreligga. Några av dem godtar promemorieförslaget. En
remissinstans anser att det saknas tillräckliga skäl för att
införa ett krav på att den för stiftelsen avsedda egendomen
skall ha tagits om hand av någon som har åtagit sig att
förvalta den i enlighet med stiftelseförordnandet. En annan
remissinstans ställer frågan vad konsekvensen blir om
kravet att åtagandet skall vara skriftligt inte följs.

Skälen för mitt förslag: Som jag redan tidigare har
sagt finns det i svensk rätt inte någon legaldefinition av
begreppet stiftelse. Det närmaste man kommer en sådan är
den definition av begreppet som finns intagen i
tillsynslagen. När man nu i lag skall slå fast kriterierna för
att en förmögenhetsbildning skall betraktas som stiftelse är
det givetvis naturligt att man utgår från den definition av
begreppet som finns i tillsynslagen. Som min redogörelse i
avsnitt 2.1.1 över gällande rätt ger vid handen träffar man
emellertid inte alla nu kända former av
förmögenhetsbildningar som kan karakteriseras som
självständiga och självägande med en enda definition. I
förevarande avsnitt skall jag därför ta upp frågan om en
allmän definition av begreppet stiftelse för att därefter i
det följande avsnittet undersöka om det finns skäl som talar
för att stiftelselagen som särskilda former av stiftelser bör
omfatta även andra förmögenheter med nyss nämnda
karakteristika men som faller utanför den allmänna
definitionen.

För stiftelsebildning i tillsynslagens mening krävs det att
stiftaren har företagit två rättshandlingar: ett förordnande
(stiftelseförordnande) innehållande den grundläggande
viljeförklaringen från hans sida och en i enlighet med
förordnandet åtföljande förmögenhetsdisposition. Samma
krav bör naturligen ställas på stiftaren enligt stiftelselagens
allmänna definition av stiftelsebegreppet.

Beträffande först stiftelseförordnandet bör liksom
för närvarande krävas att det sakligt sett innefattar en
förklaring från stiftarens sida att han för ett bestämt
ändamål vill skapa en varaktigt bestående, självständig
förmögenhet av egendom som han tillskjuter själv.
Detta betyder att viljeförklaringen som ett minimum måste
ge besked i två avseenden, nämligen om den avsedda
stiftelsens ändamål och vilken egendom som stiftaren avser
att tillskjuta eller, i fall då stiftelsebildningen skall ske sedan
stiftaren har dött, om vilken rätt den avsedda stiftelsen skall
ha till stiftarens kvarlåtenskap.

Det bör vidare krävas att stiftelseförordnandet skall vara
skriftligt och undertecknat av stiftaren. Ett dylikt krav är
enligt min mening naturligt med hänsyn till att förordnandet
är den grundläggande rättshandlingen för en
stiftelsebildning. Som belyses i promemorian (se s. 105)
innefattar detta egentligen inte någon nyordning utan är
bara ett lagfästande av en sedan länge tillämpad praxis.

Ett undantag från kravet att stiftelseförordnandet skall
vara skriftligt och undertecknat bör dock medges. Det
gäller fall då förordnandet skett genom testamente som är
giltigt utan att de för testamente föreskrivna
formföreskrifterna iakttagits, t.ex. genom ett muntligt s.k.
nödtestamente (se 10 kap. 3 § ärvdabalken). Det saknas
enligt min mening skäl att underkänna ett
stiftelseförordnande som görs i ett sådant testamente. Även
i fall då testamentet är muntligt kommer det för övrigt i
regel att finnas dokumentation om förordnandet. Reglerna
om delgivning av testamente förutsätter nämligen i fråga om
sådana testamenten att det finns en skriftlig uppgift om
testamentets innehåll (se 14 kap. 4 § ärvdabalken).

Vad sedan gäller den förmögenhetsdisposition som skall
åtfölja stiftelseförordnandet för att den avsedda
stiftelsebildningen skall komma till stånd vill jag erinra om
att en stiftelse i tillsynslagens mening kan bestå av bara en
fordran på stiftaren av benefik natur. Det kan emellertid
inte anses angeläget att en förmögenhetsbildning av det
slaget blir omfattad av det regelsystem som stiftelselagen
avses att få. För att en förmögenhetsbildning skall falla in
under regleringen i stiftelselagen eller, med andra ord, för
att en förmögenhetsbildning skall bli betraktad som en
stiftelse bör det enligt min mening undantagslöst krävas att
den utgörs av egendom som avskilts från stiftarens
förmögenhet med verkan mot dennes borgenärer. För fall
då förmögenhetsdispositionen avser pengar eller lösören av
annat slag betyder det att egendomen måste ha kommit i
besittning av någon som har lämnat ett åtagande
(förvaltningsåtagande) att förvalta den i enlighet med
förordnandet (jfr 2 § lagen, 1936:83, angående vissa
utfästelser om gåva).

Förmögenhetsdispositionen kan givetvis avse egendom
av annat slag -- t.ex. fast egendom -- beträffande vilken det
för skyddet mot stiftarens borgenärer saknar betydelse att
den eller de som lämnat ett förvaltningsåtagande också har
tagit egendomen i besittning. Och i fall då
stiftelsebildningen skall ske sedan stiftaren har dött är
möjligheterna för en stiftelse att alls kunna göra förvärv
som är skyddade mot den dödes eller dödsboets borgenärer
starkt begränsade (jfr 21 kap. 4 och 5 §§ ärvdabalken).
Enligt min mening är det emellertid ändå lämpligt att även
i nu nämnda fall ställa krav på att den eller de som har
lämnat ett förvaltningsåtagandet också har tagit egendomen
i besittning för att den skall omfattas av stiftelselagens
regelsystem.

Sammanfattningsvis innebär vad jag nu har anfört att en
stiftelse i den nya stiftelselagens mening skall anses
föreligga då egendom enligt ett -- med undantag för vissa
testamentsfall -- skriftligt och av stiftaren undertecknat
förordnande har avskilts för att varaktigt förvaltas som en
självständig förmögenhet för ett bestämt ändamål. Den
närmare innebörden av att egendomen skall ha avskilts --
att den har tagits om hand av någon (annan än stiftaren)
som har gjort ett åtagande att förvalta den i enlighet med
stiftelseförordnandet -- bör därvid enligt min mening
framgå direkt av lagtexten.

När det gäller förvaltningsåtagandet bör det inte -- i
motsats till vad som föreslogs i promemorian -- krävas att
det skall vara skriftligt. Tanken bakom det förslaget var att
det skulle kunna bidra till att skapa största möjliga klarhet
i frågan om när en stiftelse över huvud taget föreligger. Jag
kan dock för min del inte finna att enbart det förhållandet
att ett förvaltningsåtagande i ett visst fall inte har bekräftats
skriftligt bör föranleda att en stiftelse inte skall anses
rättsligen bildad. Det vore enligt min mening en alltför
långtgående verkan av en bestämmelse som i så fall skulle
ha ställts upp bara i klarhetens intresse. Jag förordar alltså
att något krav på skriftligt åtagande inte skall ställas upp.

Som sagts tidigare bör den nya stiftelselagens allmänna
definition av begreppet stiftelse omfatta endast sådana fall
då stiftaren vill få till stånd en självständig förmögenhet av
varaktig natur. Bedömningen av om varaktighetsrekvisitet
är uppfyllt bör därvid ske med utgångspunkt i den egendom
som avskilts för stiftelsen och således utan hänsynstagande
till eventuella utfästelser i förordnandet om ytterligare
tillskott. Med en sådan lösning kommer den allmänna
definitionen av stiftelsebegreppet sällan att omfatta
anslagsberoende stiftelser (se avsnitt 2.1.1). I sådana fall
kan man nämligen knappast tala om att den avskilda
egendomen varaktigt skall förvaltas i stiftelsen.

Till frågan vad som efter den nya lagens ikraftträdande
gäller beträffande sådana förmögenhetsbildningar som
enligt den nya lagen inte godtas som stiftelse återkommer
jag i specialmotiveringen (se vad som anförs i avsnitt 4.1 i
anslutning till 1 kap. 1 §).

2.2.2 Särskilda former av stiftelser

Mitt förslag: Stiftelselagen skall också omfatta två
särskilda former av stiftelser, nämligen
insamlingsstiftelser och
kollektivavtalsstiftelser. Tryggandestiftelserna skall
däremot inte omfattas av stiftelselagen.

Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt
förslag utom så tillvida att det enligt promemorians förslag
även skall införas en särskild stiftelseform (anslagsstiftelse)
för staten (se promemorian s. 116-120).

Remissinstanserna: Flera remissinstanser
framhåller att anslagsstiftelser måste få bildas av även
kommuner och landsting. Flera remissinstanser anser att
tryggandestiftelserna skall omfattas av stiftelselagen.

Skälen för mitt förslag: Som jag redan
förutskickade i föregående avsnitt skall jag här ta upp
frågan om stiftelselagen som särskilda former av stiftelser
bör omfatta någon eller några av de självständiga och
självägande förmögenhetsbildningar som enligt gällande
ordning torde betraktas som stiftelser men som av olika skäl
faller utanför den av mig förordade, allmänna definitionen
av stiftelsebegreppet.

Insamlingsstiftelser

Penninginsamlingar och insamlingar av andra slag är en
vanlig företeelse i vårt samhälle. Upprop att skänka pengar
eller egendom av annat slag till olika ändamål, t.ex. till
forskning rörande svåra sjukdomar, sker ofta genom
annonser i massmedia och budskapet når därigenom ut till
en vidare krets av allmänheten.

Särskilt penninginsamlingarna omfattar betydande
värden. Uppgifter från Stiftelsen för insamlingskontroll
(SFI) visar att det under år 1989 insattes 636 miljoner kr på
s.k. 90-konton. Merparten av pengarna samlas in av ideella
föreningar men det förekommer också insamlingar i regi av
insamlingsstiftelser (ang. denna stiftelseform -- se avsnitt
2.1.1).

De som lämnar bidrag till insamlingar utgår sannolikt i
regel från att deras bidrag till största delen kommer det
angivna ändamålet till godo. Ett skäl till detta kan vara att
man tror att insamlingar som sker efter upprop i massmedia
är underkastade en tillfredsställande kontroll.

SFI utövar kontroll över vissa penninginsamlingar.
Denna kontroll, som avser sådana insamlingar som sker via
90- konton, är givetvis av stor betydelse. Det enda SFI kan
göra om en organisation inte uppfyller kraven för innehav
av ett 90-konto är emellertid att återkalla rätten till kontot.
Detta utgör inte någon garanti för att inte insamlingsarbetet
fortsätter trots att det t.ex. kanske leds av därför helt
olämpliga personer. Så vitt jag förstår är det dessutom så att
inte alla insamlingar som vänder sig till en vidare krets av
allmänheten har ett 90-konto.

Frågan om en offentlig kontroll av penninginsamlingar
och insamlingar av andra slag har varit föremål för
behandling i riksdagen vid flera olika tillfällen. Senast detta
skedde uttalade lagutskottet (1986/87:LU22 s. 19) att det
inte då var berett att förorda en sådan kontroll. Utskottet
pekade därvid bl.a. på att frågan har viss anknytning till
pågående översyn av stiftelselagstiftningen.

Enligt min mening är det angeläget att framför allt
bibehålla allmänhetens förtroende för rena
penninginsamlingar. I den mån det är möjligt bör därför
lagstiftaren inom ramen för föreliggande
lagstiftningsärende försöka skapa en rättslig grundval för
sådana insamlingar. Detta leder mig till slutsatsen att
stiftelselagen som en särskild form av stiftelse bör omfatta
även sådana självständiga och självägande förmögenheter
som utgörs av insamlade pengar. Stiftelseformen bör enligt
min mening benämnas ''''''''insamlingsstiftelse''''''''.

För att en insamlingsstiftelse skall föreligga bör det
krävas att det finns ett skriftligt och av stiftaren
undertecknat stiftelseförordnande med angivande av
ändamålet för insamlingen. Ändamålet skall vara varaktigt.
Eftersom mitt förslag i första hand är avsett för insamlingar
som vänder sig till en bredare allmänhet bör det dessutom
följa av förordnandet att stiftaren skall göra ett upprop t.ex.
i någon tidning. För att en insamlingsstiftelse skall föreligga
bör det också krävas ett åtagande från någon som har
förklarat sig villig att ta emot pengarna för förvaltning i
enlighet med stiftelseförordnandet.

Frågan om tillsynen över stiftelser behandlar jag i
avsnitt 2.8.1. Jag kan emellertid redan nu säga att enligt min
mening bör en insamlingsstiftelse utan undantag vara
föremål för tillsyn.

Kollektivavtalsstiftelser

Genom överenskommelser mellan arbetsmarknadens
parter på den privata sektorn har det under senare tid
skapats ett system i syfte bl.a. att begränsa de ekonomiska
svårigheterna för arbetare och tjänstemän som permitteras
eller blir utan anställning vid driftsinskränkningar. En
central punkt i detta system är att en
arbetsgivarorganisation och en central
arbetstagarorganisation i kollektivavtal kommer överens
om att inrätta en stiftelse som skall tillgodose sitt syfte
främst genom att utge kontanta bidrag ur de medel som
arbetsgivare i enlighet med förpliktelse i annat
(kollektiv)avtal löpande inbetalar till stiftelsen. Ingen av
parterna i det kollektivavtal varigenom stiftelsen inrättas
företar således någon förmögenhetsdisposition.
Kollektivavtalsstiftelsen faller därför utanför den av mig
förordade, allmänna definitionen av stiftelsebegreppet.

Kollektivavtalsstiftelserna fyller ett väsentligt praktiskt
behov och det finns ett uttalat intresse av att stiftelseformen
inordnas under ett regelsystem med i huvudsak det innehåll
som stiftelselagen avses få. Enligt min mening bör därför
även denna typ av förmögenhetsbildning omfattas av
stiftelselagen som en särskild form av stiftelse och den bör
få benämningen ''''''''kollektivavtalsstiftelse''''''''.

De rättsliga förutsättningarna för att det skall föreligga
en kollektivavtalsstiftelse bör i huvudsak överensstämma
med vad jag har föreslagit för insamlingsstiftelsen. Det skall
således föreligga ett skriftligt stiftelseförordnande, i detta
fall intaget i ett kollektivavtal som har träffats mellan en
arbetsgivarorganisation och en central
arbetstagarorganisation, med angivande av ett bestämt
ändamål. Ändamålet skall vara varaktigt. Vidare skall det
finnas ett åtagande från någon som har förklarat sig villig
att förvalta pengarna i enlighet med stiftelseförordnandet.

Även för arbetstagarna på den offentliga sektorn finns
det förmögenhetsbildningar som har inrättats genom
kollektivavtal i syfte att begränsa de ekonomiska
svårigheterna vid t.ex. uppsägningar. I dessa fall är det dock
så att en eller flera av de parter som träffat kollektivavtalet
om förmögenhetsbildningens inrättande också avskiljer
medlen till densamma. Dessa förmögenhetsbildningar
torde därför i allmänhet utgöra stiftelser enligt den av mig
förordade allmänna definitionen av stiftelsebegreppet.

Anslagsstiftelser

Staten svarar för en rad uppgifter av olika slag. Oftast är
det ett statens eget organ, dvs. en myndighet, som anförtros
uppdraget att sköta de uppgifter som staten tagit på sig.
Särskilt när det gäller uppgifter som kräver samverkan
mellan staten och andra intressenter förekommer det
emellertid att intressenterna inrättar ett privaträttsligt
organ för uppgiften i fråga. Ibland väljer man då att bilda
ett aktiebolag och i andra fall att inrätta ett självständigt och
självägande organ under beteckningen stiftelse eller fond.
Det senare alternativet är särskilt vanligt när den
ifrågavarande uppgiften innefattar att lämna ekonomiskt
stöd till en viss region i landet, en viss näring, vetenskaplig
forskning eller till verksamhet inom kultursektorn (jfr
Riksrevisionsverkets rapport ''''''''Stiftelser för statlig
verksamhet'''''''' 1990-08-31, s. 107 ff).

Frågan om lämplig organisationsform för verksamhet
som staten på något sätt vill ta ett ansvar för (statlig
verksamhet) har länge varit föremål för uppmärksamhet.
Detta gäller särskilt i fråga om verksamheter inom
kultursektorn (se t.ex. SOU 1967:9, 1972:66 och 1973:5,
prop. 1974:28 s. 324 f samt direktiven till
stiftelseutredningen, Ju 1975:01). Under den förra
regeringen inleddes det ett arbete i syfte att renodla
formerna för bedrivandet av statlig verksamhet. Den nyss
nämnda rapporten från Riksrevisionsverket ingick som ett
led i detta arbete.

Med anledning av Riksrevisionsverkets rapport lade den
förra regeringen fast vissa principer för tillämpningen av
stiftelseformen (se prop. 1990/91:100, bil. 1, s. 60 f). Det
uttalades därvid bl.a. att regeringen bör ha en restriktiv
hållning till statlig verksamhet i stiftelseform, ett uttalande
som även den nuvarande regeringen har ställt sig bakom (se
prop. 1991/92:100 bilaga 1, s. 40). Vad den nuvarande
regeringen anförde i förra årets budgetproposition har
också godtagits av riksdagen (jfr 1991/92:FiU20 s. 57 och
rskr 1991/92:128).

När staten inrättar en stiftelse är stiftelsen ofta beroende
av fortlöpande resurstillskott för att kunna främja sitt
ändamål under mer än en kortare tid (så är t.ex. fallet
beträffande Stiftelsen för utvecklande av god
redovisningssed och Stiftelsen för rättsinformation). Som
berörts tidigare i avsnitt 2.2.1 kommer en tillämpning av
stiftelselagen i regel att vara utesluten beträffande sådana
stiftelser. Den fråga som därvid inställer sig är om det finns
anledning att -- såsom föreslogs i promemorian --
komplettera stiftelselagens allmänna stiftelsebegrepp med
en särskild stiftelseform under benämningen anslagsstiftelse
så att av staten i framtiden bildade anslagsberoende och
självägande organ kommer att omfattas av lagen.

Frågan om en lämplig organisationsform för
verksamheter som är beroende av statliga anslag och som
inte bör bedrivas i myndighetsform bör övervägas utifrån
helt andra utgångspunkter än som kan ske inom ramen för
det nu föreliggande lagstiftningsärendet. Det får därför ske
i annat sammanhang. Regeringen avser att senare ta
initiativ till det. Med hänsyn härtill är det för statens del inte
lämpligt att nu komplettera det allmänna stiftelsebegreppet
med en särskild stiftelseform för anslagsberoende,
självägande organ. Det bör enligt min mening inte komma
i fråga att göra någon annan bedömning för kommunernas
och landstingens vidkommande. Jag förordar alltså att man
inte tar upp anslagsstiftelsen som en särskild stiftelseform i
stiftelselagen.

Jag återkommer i specialmotiveringen till frågan om vad
som efter den nya lagens ikraftträdande skall gälla
beträffande nu befintliga stiftelser som är anslagsberoende
(se avsnitt 4.2 och vad som anförs där i kommentaren till 3
§ förslaget till lag om införande av stiftelselagen).

Tryggandestiftelser

Enligt lagen (1967:531) om tryggande av
pensionsutfästelse m.m. (tryggandelagen) kan arbetsgivare
inrätta två typer av stiftelser, nämligen pensionsstiftelser
och personalstiftelser. Det finns f.n. cirka 3 500 dylika
stiftelser i Sverige och ungefär 200 stiftelser av detta slag
bildas varje år.

Med en pensionsstiftelse avses enligt tryggandelagen en
av arbetsgivare grundad stiftelse vars uteslutande ändamål
är att trygga utfästelse om pension till arbetstagare eller
arbetstagares efterlevande eller viss grupp av arbetstagare
eller efterlevande. Stiftelsen får inte utfästa pension. Den
egendom som arbetsgivaren överfört till stiftelsen tjänar
således endast som säkerhet för de pensionslöften som
arbetsgivaren utställt. Under vissa förutsättningar får dock
arbetsgivaren ersättning ur pensionsstiftelsen för
pensionsutgifter som avser arbetstagare ingående i
stiftelsens destinatärskrets.

Med en personalstiftelse avses likaledes en av
arbetsgivare grundad stiftelse men med ändamål att främja
sådan välfärd åt arbetstagare eller arbetstagares
efterlevande eller viss grupp av arbetstagare eller
efterlevande som inte avser pension, avlöning eller annan
förmån vilken arbetsgivaren är skyldig att utge till enskild
arbetstagare. Arbetsgivaren har rätt till ersättning från
stiftelsen för utgifter han haft inom ramen för stiftelsens
ändamål. Stiftelsen får dock vägra att betala ut ersättning,
om stiftelsen skulle nödgas avstå fast egendom som nyttjas
till personalens välfärd. Om ytterligare medel finns
tillgängliga förfogar stiftelsen över dessa under vissa
förutsättningar.

I tryggandelagen finns bestämmelser om hur
styrelseledamöter utses, under vilka förutsättningar
styrelsen är beslutför och hur beslut fattas i styrelsen. Där
finns vidare bestämmelser om revision, om arvode åt
styrelseledamöter och revisorer och om likvidation. Hur
stiftelsens medel skall användas vid likvidation anges också
i lagen.

En tryggandestiftelse står under tillsyn enligt såväl
tryggandelagen som tillsynslagen. Tillsynsmyndighet är
länsstyrelsen i det län där arbetsgivaren har sitt hemvist.
Om stiftelsen är knuten till en bank utövar även
finansinspektionen viss tillsyn över stiftelsen (se 7 kap. 17 §
bankrörelselagen, 1987:617). Vid tillsynen enligt
tryggandelagen gäller beträffande tillsynsmyndighetens
befogenheter och åligganden bestämmelserna i
tillsynslagen. Till följd av att tillsynslagen är tillämplig på en
tryggandestiftelse är stiftelsen skyldig att föra räkenskaper
och att inge bl.a. ett sammandrag av räkenskaperna till
tillsynsmyndigheten.

I tryggandelagen finns också bestämmelser om ändring
av stiftelsens stadgar. Prövningen av frågan om tillstånd till
ändring av stadgarna skall göras av tillsynsmyndigheten.

En tryggandestiftelse får inte ta emot en fordran mot
stiftaren. Ett avtal härom är ogiltigt enligt tryggandelagen.
Stiftelsen får däremot låna ut medel till stiftaren om
betryggande säkerhet ställs eller det medges av
tillsynsmyndigheten. En tryggandestiftelse som grundats av
ett aktiebolag får inte äga aktier i bolaget utan
godkännande av tillsynsmyndigheten. Är stiftelsen knuten
till ett fåmansaktiebolag gäller vidare den begränsningen i
fråga om förmögenhetsplaceringen att stiftelsen i princip
inte får lämna penninglån till eller ställa säkerhet till förmån
för t.ex. styrelseledamot eller aktieägare i bolaget (jfr RÅ
1986 ref. 184). I övrigt gäller att en stiftelses förmögenhet
skall vara placerad på nöjaktigt sätt (se 15 § första stycket
tillsynslagen) eller, om stiftelsen är knuten till en bank, på
ett sätt som bereder skälig säkerhet (se 7 kap. 17 § första
stycket bankrörelselagen).

En tryggandestiftelse är en mycket speciell form av
självständig och självägande förmögenhetsbildning. Som
nämnts tidigare (se avsnitt 2.1.1) erkänns den som stiftelse
utan att någon förmögenhetsbildning ännu ägt rum. Ett
annat särdrag hos tryggandestiftelsen är vidare att den i
princip är knuten till sin stiftare. Stiftelsen har nämligen
spelat ut sin roll och skall likvideras om stiftaren upphör
med sin näringsverksamhet (jfr SOU 1965:41 s. 78 samt 19
§ första stycket och 30 § första stycket tryggandelagen).
Även om stiftaren i det enskilda fallet avskiljer egendom till
förmån för stiftelsen redan vid dess bildande går det därför
inte att bedöma om det kommer att bli fråga om varaktig
förvaltning av den avskilda egendomen eller inte. En
tryggandestiftelse omfattas därför inte heller i ett sådant fall
av den av mig förordade allmänna definitionen av
stiftelsebegreppet.

Tryggandelagen innehåller ett väl utvecklat och i
huvudsak väl fungerande regelsystem som är anpassat till
tryggandestiftelsernas särart. Detta regelsystem avviker på
många punkter från den reglering jag har för avsikt att
föreslå för stiftelser i allmänhet. Starka lagtekniska skäl
talar således mot att låta stiftelselagen omfatta även
tryggandestiftelserna. Jag förordar därför att
bestämmelserna om denna särskilda stiftelseform får stå
kvar i tryggandelagen.

Tillsynslagen bör upphävas då stiftelselagen träder i
kraft. Detta innebär att tryggandelagen bör kompletteras
med bestämmelser om tillsynen men även i en del andra
avseenden. Jag återkommer till dessa frågor i avsnitt 2.10.1.

2.2.3 Stiftelser som undantas från lagen

Mitt förslag: Från lagstiftningens
tillämpningsområde undantas

1. församlingskyrkor och domkyrkor av
stiftelsekaraktär, och

2. stiftelser vilkas tillgångar enligt
stiftelseförordnandet får användas endast till förmån för
bestämda fysiska personer.

Promemorians förslag: Överensstämmer i
huvudsak med mitt förslag (se promemorian s. 159-162).

Remissinstanserna: Bl.a. Svenska
kommunförbundet och några kommuner anser att
kommunalt bildade stiftelser inte skall omfattas av lagen.
Även från flera andra håll krävs undantag för vissa angivna
stiftelser eller stiftelser som har en viss förvaltare.

Skälen för mitt förslag: Det regelsystem som
stiftelselagen avses att få bör givetvis i princip bli tillämpligt
på alla nya förmögenhetsbildningar som uppfyller någon av
de tre definitioner på stiftelser som jag förordat i avsnitt
2.2.1 och 2.2.2. Som jag redan uttalat och som jag
återkommer till i avsnitt 2.9 bör stiftelselagen också bli
tillämplig på äldre stiftelser, dvs. förmögenhetsbildningar
som vid stiftelselagens ikraftträdande är stiftelser i
stiftelselagens mening.

Principen att stiftelselagen bör vara tillämplig på såväl
nya som äldre förmögenhetsbildningar som är stiftelser i
stiftelselagens mening bör emellertid kunna frångås när det
gäller stiftelser av mycket speciellt slag. Jag skall i
förevarande avsnitt ta upp bl.a. ett par sådana fall.

Till följd av det historiska sambandet mellan staten och
Svenska kyrkan har en stor del av den egendom som
disponeras av kyrkan och dess församlingar samt andra till
kyrkan knutna organ sedan länge varit föremål för en
speciell reglering i lag och annan författning
(specialreglerad kyrklig egendom). Sedan den 1 januari
1993 finns merparten av de bestämmelser som rör
förfogandet över den kyrkliga egendomen i kyrkolagen
(1992:300). Liksom tidigare är det yttersta syftet även med
kyrkolagens reglering att den kyrkliga egendomen behålls
och används för det ändamål vartill den ursprungligen
anslagits.

Församlingarna i sin egenskap av kyrklig kommun eller
i vissa fall staten är ägare till den kyrkliga egendom -- t.ex.
församlingskyrkor, kyrkotomt och kyrkogårdar,
prästgårdar och andra fastigheter vilkas avkastning är
avsedd för avlöning åt präster (löneboställen) -- som
omfattas av regleringen i kyrkolagen. Äganderätten till
kyrkobyggnaderna inklusive till resp. kyrkobyggnad
hörande tomt och löneboställe tillkommer emellertid inte
alltid vare sig församlingen eller staten utan ett särskilt
rättssubjekt av stiftelsekaraktär. Detta är fallet beträffande
kyrkobyggnader som är uppförda av andra än kronan och
innan församlingen (på landet år 1817 och i städerna år
1843) erhöll rättslig ställning som juridisk person (jfr SOU
1967:46 s. 46 ff, 1972:37 s. 60 och 1978:3 s. 75).

En församlingskyrka eller en domkyrka av
stiftelsekaraktär kan i det enskilda fallet vara en stiftelse i
stiftelselagens mening enligt antingen den allmänna
definitionen av stiftelsebegreppet eller definitionen på
insamlingsstiftelsen. Det föreligger emellertid inte något
behov av att låta stiftelselagen bli tillämplig på
församlingskyrkor eller domkyrkor som är stiftelser i
stiftelselagens mening eftersom kyrkolagen innefattar en
fullt tillfredsställande reglering av förvaltningen av den
egendom som finns i sådana stiftelser. Enligt min mening
bör därför dessa stiftelser undantas från stiftelselagens
tillämpningsområde. Med hänsyn till att fråga är om
stiftelser som tillkommit före mitten av 1850-talet bör
bestämmelsen om undantaget inte meddelas i själva
stiftelselagen utan i den särskilda lag om införande av
stiftelselagen som jag återkommer till i avsnitt 2.9.

Det förekommer ytterligare en grupp av
förmögenhetsbildningar beträffande vilka behovet av
lagreglering inte framstår som särskilt stort. Jag tänker då
på förmögenheter vilkas tillgångar får användas endast till
förmån för bestämda fysiska personer. Förmögenheter av
detta slag är inte ovanliga i det praktiska rättslivet. Ofta
innebär det bakomliggande förordnandet att
förmögenhetens löpande avkastning skall uppbäras av en
viss person så länge han lever varefter förmögenheten skall
tillkomma någon annan med full äganderätt.

Med en extensiv tolkning kan förmögenhetsbildningar
av nu nämnt slag vara att betrakta som stiftelser enligt den
av mig förordade, allmänna definitionen av
stiftelsebegreppet (jfr Hessler, a.a., s. 123 ff och
promemorian s. 62-63 och 65). Enligt min mening föreligger
det emellertid inte något behov av att låta stiftelselagens
bestämmelser bli tillämpliga på stiftelser av detta slag,
oaktat det undantagsvis kan förekomma att en sådan
stiftelse har en hyresfastighet bland sina tillgångar. Jag
förordar därför att de undantas från stiftelselagens
tillämpningsområde.

Slutligen vill jag här ta upp två ytterligare frågor. Den
ena av dessa rör vissa gravfonder. Enligt lagen (1916:94) om
nyttjanderätt till gravplats ålåg det en myndighet, som mot
ersättning åtagit sig vård och underhåll av gravplats för all
framtid, att fondera erlagda medel. I och med
ikraftträdandet av lagen (1963:537) om gravrätt upphörde
visserligen denna skyldighet, men äldre bestämmelser
skulle fortsätta att gälla för sådana fonder (gravfonder) som
bestod vid ikraftträdandet.

De nu berörda gravfonderna skall enligt
övergångsbestämmelserna till lagen (1963:537) om gravrätt
förvaltas särskilt för all framtid (jfr även punkt 7 i
övergångsbestämmelserna till begravningslagen,
1990:1144, och Carlsson -- Schött, Handbok i begravning, s.
206). Det föreligger emellertid inte något behov av att låta
stiftelselagen bli tillämplig i fråga om dem. I promemorian
föreslogs en särskild bestämmelse som innebar att
gravfonderna undantogs från lagens tillämpning. En
gravfonds ställning av självständig och självägande
förmögenhet har emellertid inte uppkommit till följd av ett
förordnande av den som tillskjutit medlen och den omfattas
därför inte av den av mig förordade allmänna definitionen
av stiftelsebegreppet. Någon särskild bestämmelse i frågan
erfordras således inte.

Den andra frågan jag vill ta upp rör sådana självständiga
och självägande förmögenhetsmassor vilkas ändamål är
bestämda i lag och som byggs upp med medel som erläggs
enligt i lag fastslagna, tvingande förpliktelser. I anledning
av vad som förekommit under remissbehandlingen av
promemorian vill jag framhålla att dylika
förmögenhetsmassor inte träffas av vare sig den av mig
förordade allmänna definitionen av stiftelsebegreppet eller
av mitt förslag till definition av insamlingsstiftelsen.
Allmänna arvsfonden och kyrkofonden m.fl. andra fonder
kommer alltså enligt mitt förslag att falla utanför
stiftelselagens tillämpningsområde.

2.3 När får stiftelser rättskapacitet?

Mitt förslag: En stiftelse skall få rättskapacitet så
snart den rättsligt sett finns.

Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt
förslag (se promemorian s. 106-108).

Remissinstanserna: Endast ett fåtal
remissinstanser har yttrat sig i frågan. Merparten av dem
anser att rättskapaciteten bör inträda i samband med
registrering.

Skälen för mitt förslag: Tillsynslagen saknar
närmare bestämmelser om stiftelsers rättskapacitet. Som
redan tidigare berörts i avsnitt 2.1.1 anses emellertid praxis
innebära att en stiftelse i tillsynslagens mening erhåller
sådan kapacitet så snart det i enlighet med
stiftelseförordnandet har företagits en
förmögenhetsdisposition mot någon som har åtagit sig
uppdraget att handha förvaltningen av stiftelsens egendom.

En allmän stiftelselag bör efter mönster av
associationsrättslig lagstiftning innehålla en bestämmelse
som klargör under vilka förutsättningar en stiftelse har
rättskapacitet, dvs. att den kan förvärva rättigheter och
ikläda sig skyldigheter samt föra talan inför domstolar och
andra myndigheter. Beträffande aktiebolag och
ekonomiska föreningar gäller den ordningen att
rättskapacitetens inträde är knuten till registreringen av
bolaget eller föreningen. En liknande ordning för stiftelsers
vidkommande förutsätter dock att alla stiftelser skall
registreras.

Som jag kommer att utveckla närmare i ett senare
avsnitt (se avsnitt 2.8.2) delar jag för min del inte den i
promemorian framförda uppfattningen att alla stiftelser bör
omfattas av ett registreringskrav. En konsekvens av detta är
att rättskapacitetens inträde inte kan knytas till
registreringen av stiftelsen. Jag förordar därför en lösning
som innebär att rättskapaciteten inträder i samma
ögonblick som stiftelsen rättsligt sett föreligger.

2.4 Stiftelsers näringsverksamhet

Mitt förslag: Stiftelser bör även i fortsättningen ha
rätt att bedriva näringsverksamhet i eget namn.

Promemorians förslag: I promemorian diskuteras
om inte stiftelser som bildats av andra än staten eller
kommuner bör tillåtas att bedriva näringsverksamhet
endast genom helägda dotterbolag. Enligt promemorian
bör emellertid ett ställningstagande till frågan inte göras
innan remissinstanserna har fått tillfälle att lämna sina
synpunkter.

Remissinstanserna: En stor majoritet av
remissinstanserna ställer sig avvisande till tanken att
stiftelser som bildats av andra än staten eller kommuner
skall få bedriva näringsverksamhet endast genom helägda
dotterbolag.

Skälen för mitt förslag: Såsom anförs i
promemorian har stiftelseformen åtminstone ett särdrag
som gör att dess lämplighet för näringsverksamhet i
skiftande ekonomiska förhållanden kan ifrågasättas från
allmänna synpunkter. Genom sin bundenhet till stiftarens
föreskrifter om exempelvis näringsverksamhetens art och
hur den skall bedrivas framstår stiftelsen som en föga
flexibel form för ekonomisk verksamhet. Oftast kan lika
gärna eller t.o.m. hellre andra företagsformer, kanske
främst aktiebolag, komma i fråga.

Ett annat särdrag som också är förknippat med
stiftelseformen är att det är en i grunden främmande
användning om stiftelseformen utnyttjas som ett alternativ
av den som för egen vinnings skull vill bedriva verksamhet
av ekonomisk natur. Även detta särdrag gör att
stiftelseformens lämplighet för näringsverksamhet kan
ifrågasättas. Trots att en stiftelsebildning med nyss nämnt
syfte inte är giltig kan det nämligen ofta vara svårt att
genomskåda arrangemang där stiftelseformen används för
att i praktiken tillgodose stiftarens ekonomiska intressen.

Emellertid måste man beakta att det sedan länge finns
stiftelser som främjar sitt syfte genom att bedriva
ekonomisk verksamhet, i regel utan sikte på vinst. Ofta
torde det vara flera orsaker som har medverkat till att man
har valt stiftelsen som form för den aktuella verksamheten.
Ett vanligt motiv är antagligen att stiftelseformen, genom
dess avsaknad av ägare eller medlemmar, innefattar den
bästa garantin man kan få för att verksamheten över huvud
taget kommer att drivas vidare och dessutom med just det
mål och den inriktning som stiftaren har angett. Detta gäller
inte minst sådana stiftelser som skall främja ett religiöst,
vetenskapligt, konstnärligt, politiskt eller opinionsbildande
syfte genom att bedriva något som civilrättsligt sett utgör
näringsverksamhet (ang. begreppet näringsverksamhet i
civilrättslig mening, se bl.a. prop. 1960:167 s. 39 och
1975:104 s. 203).

Det skulle enligt min mening leda för långt med ett totalt
förbud för stiftelser att bedriva näringsverksamhet. Såsom
har påpekats av en remissinstans är det dessutom rent
lagtekniskt synnerligen komplicerat att utforma ett sådant
förbud. Däremot kan det, såsom också skett i
promemorian, diskuteras om man inte borde begränsa
stiftelsernas rätt att bedriva näringsverksamhet i eget namn,
men samtidigt tillåta att sådan verksamhet bedrivs genom
ett av stiftelsen helägt dotterbolag. Som emellertid har
framhållits av ett stort antal remissinstanser skulle en sådan
ordning leda till en betydligt mera invecklad
organisationsstruktur och ökade kostnader utan att man
uppnår några påtagliga fördelar. Dessutom är dotterbolaget
inte mindre bundet än stiftelsen av det för stiftelsen
gällande ändamålet. Vidare kan det antas att den offentliga
insynen i verksamheten och kontrollen av den snarast
försvåras om man skulle kräva en uppdelning mellan
moderstiftelse och dotterbolag.

Min slutsats av det anförda blir därför att stiftelser även i
fortsättningen bör ha rätt att utöva näringsverksamhet i eget
namn. Detta kräver emellertid enligt min mening att den
som träder i förbindelse med en näringsutövande stiftelse
rättsligt sett inte bara får ett bättre skydd än gällande
ordning erbjuder utan ett skydd som nära ansluter till det
som finns när man rättshandlar med ''''''''vanliga'''''''' företag. Jag
återkommer i nästföljande avsnitt till frågan i vilka
avseenden regler behövs för att ett sådant skydd skall kunna
åstadkommas.

2.5 Ansvaret för en stiftelses förpliktelser

Mitt förslag: Endast stiftelsens tillgångar skall
svara för stiftelsens förpliktelser.

Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt
förslag (se promemorian s. 127 ff).

Remissinstanserna: Promemorieförslaget har
lämnats utan erinran.

Skälen för mitt förslag: Enligt gällande rätt är en
stiftelses borgenärer hänvisade till stiftelsens tillgångar för
att få betalning för sina fordringar. Detta gäller även om
stiftelsen utövar näringsverksamhet. Enligt min mening bör
även i framtiden regeln vara den att endast stiftelsens
tillgångar svarar för de förpliktelser som åvilar stiftelsen.

Som jag redan tidigare varit inne på vid ett par tillfällen
bör den som träder i förbindelse med t.ex. en stor
avkastningsstiftelse eller en stiftelse som utövar
näringsverksamhet rättsligt sett ha ett skydd som nära
ansluter till det som finns när man rättshandlar med
''''''''vanliga'''''''' företag. För att ett sådant skydd skall kunna
åstadkommas måste stiftelselagen innefatta krav på att
stiftelser av nu ifrågavarande slag har ordnad bokföring,
upprättar offentlig årsredovisning och har kvalificerad
revision. Eftersom stiftelsens företrädare enligt vad jag nyss
förordat inte kommer att ha något personligt ansvar för
stiftelsens förpliktelser är det vidare angeläget att
efterlevnaden av stiftelselagens bestämmelser till skydd för
tredje man sanktioneras med skadeståndsbestämmelser för
ledamöter i stiftelsestyrelser resp. förvaltare av stiftelser.
Slutligen erfordras det regler om likvidationsskyldighet för
stiftelser. Tillämpningsområdet för dessa senare regler bör
dock vara begränsat till stiftelser som utövar
näringsverksamhet. Till mina förslag i samtliga nu nämnda
avseenden återkommer jag i senare avsnitt.

2.6 Förvaltningen av en stiftelse m.m.

2.6.1 Betydelsen av förvaltningsföreskrifter i
stiftelseförordnandet

Mitt förslag: Vid förvaltningen av en stiftelse skall
föreskrifterna i stiftelseförordnandet följas, om de inte
strider mot tvingande bestämmelser i stiftelselagen.

Promemorians förslag: Överensstämmer i
huvudsak med mitt förslag (se promemorian s. 170-171).

Remissinstanserna: Endast några få
remissinstanser har kommenterat promemorieförslaget i
denna del. Några av dem framhåller att det är angeläget att
stiftarviljan respekteras i största möjliga utsträckning.
Enligt Kammarkollegiet finns det inte något
samhällsintresse av att göra lagens
förvaltningsbestämmelser tvingande mot stiftarens vilja.

Skälen för mitt förslag: Jag har tidigare uttalat (se
avsnitt 2.1.3) att den principiella utgångspunkten bör vara
att stiftaren skall ha frihet att bestämma hur stiftelsen skall
förvaltas. Stiftelselagens förvaltningsbestämmelser bör
alltså gälla för stiftelsen endast om stiftaren har underlåtit
att i sitt förordnande reglera de frågor som bestämmelserna
behandlar. Det kan dock finnas motiv för att göra vissa
bestämmelser i lagen tvingande. Som jag redan
tidigare framhållit kan detta vara påkallat av hänsyn till
utomstående som ingår rättshandlingar med stiftelsen eller
som på annat sätt kommer i kontakt med den. Tvingande
bestämmelser kan också vara nödvändiga när det gäller att
tillgodose vissa grundläggande krav på klarhet och reda vid
förvaltningen av en stiftelse, detta närmast av hänsyn till
stiftelsen själv och det ändamål för vilket den har bildats.

Att en bestämmelse är tvingande betyder i förevarande
sammanhang att den skall tillämpas inte bara när stiftaren
underlåtit att meddela någon föreskrift om den fråga som
regleras i bestämmelsen utan även i de fall
stiftelseförordnandet innehåller en föreskrift som avviker
från bestämmelsen.

Mot bakgrund av det nu anförda bör det i stiftelselagen
tas in en bestämmelse av innebörd att föreskrifterna i
stiftelseförordnandet skall följas vid förvaltningen av
stiftelsens angelägenheter, om föreskrifterna inte strider
mot någon bestämmelse i stiftelselagen. Till undvikande av
missförstånd vill jag framhålla att denna bestämmelse inte
berör stiftarens föreskrifter om ändamålet med stiftelsen.
Som jag närmare utvecklar i specialmotiveringen (avsnitt
4.1) får det nämligen anses följa av allmänna
rättsgrundsatser att sådana föreskrifter aldrig kan ersättas
av några bestämmelser som har meddelats i stiftelselagen
och för övrigt inte heller av bestämmelser som meddelats i
annan författning.

I det till Lagrådet remitterade förslaget har nu berörd
bestämmelse en vidare innebörd så till vida att det i den
uttalas att vid förvaltningen av en stiftelses angelägenheter
tar även tvingande bestämmelser i andra lagar och
författningar över föreskrifterna i stiftelseförordnandet.
Lagrådet har emellertid framhållit att det torde vara
överflödigt att föreskriva att en stiftelse måste rätta sig efter
allmängiltiga lagar och författningar, t.ex. i fråga om
beskattning, näringsverksamhet samt ordning och säkerhet.
Jag delar denna bedömning. Den nu ifrågavarande
bestämmelsen bör därför endast reglera förhållandet mellan
föreskrifterna i stiftelseförordnandet och stiftelselagens
tvingande bestämmelser.

Jag återkommer i de närmast följande avsnitten till
frågan i vilka fall stiftelselagens bestämmelser bör vara av
tvingande natur.

2.6.2 Olika förvaltningsformer

Mitt förslag: Stiftelselagen skall innehålla
bestämmelser om två olika förvaltningsformer -- egen
förvaltning och anknuten förvaltning. Stiftaren
skall själv få välja förvaltningsform.

Förvaltningsformen är egen förvaltning om
förvaltningsåtagandet har lämnats av en eller flera fysiska
personer och anknuten förvaltning om
förvaltningsåtagandet har lämnats av en juridisk person.
Den eller de fysiska personer som vid egen förvaltning har
lämnat förvaltningsåtagandet bildar styrelse för
stiftelsen. Den juridiska person som vid anknuten
förvaltning har lämnat ett sådant åtagande är stiftelsens
förvaltare. Om staten har lämnat ett
förvaltningsåtagande är dock stiftelsens förvaltare den
myndighet som har lämnat åtagandet för statens räkning.

Promemorians förslag: Överensstämmer i
huvudsak med mitt förslag. I promemorian föreslås
dessutom att den som är stiftare inte får vara ordförande i
stiftelsens styrelse samt att, om flera stiftare ingår i
styrelsen, de tillsammans inte skall ha mer än en röst (se
promemorian s. 121-124, 171 och 172 samt 184--186).

Remissinstanserna: Enligt Juridiska fakulteten
vid Lunds universitet bör det i en ny lagstiftning om
stiftelser ingå bestämmelser om de två förvaltningsformer
som godtas enligt gällande rätt, dvs. egen och anknuten
förvaltning. Fakulteten framhåller dock att enligt
nuvarande ordning benämningen styrelse bara är en av flera
benämningar på en stiftelses verkställande organ vid egen
förvaltning och att denna ordning bör kunna bibehållas.
Hovrätten för Västra Sverige påpekar att förslaget
saknar en bestämmelse som förklarar begreppen egen och
anknuten förvaltning. Ett stort antal remissinstanser har
yttrat sig om förbudet för stiftaren att vara ordförande i
styrelsen samt regeln om begränsning av rösträtten för
stiftare och så gott som alla har avstyrkt dessa förslag.

Skälen för mitt förslag: Med utgångspunkt i
tillsynslagens reglering kan man från förvaltningssynpunkt
särskilja två olika typer av stiftelser, nämligen fristående
stiftelser och anknutna stiftelser. En fristående stiftelse
karakteriseras av att den har ett för stiftelsens förvaltning
särskilt inrättat organ. Vanligen går organet under
benämningen styrelse. Styrelsen utgörs till en början av den
eller de fysiska personer som i sin egenskap av adressat för
stiftarens förmögenhetsdisposition har åtagit sig uppdraget
att handha förvaltningen av stiftelsen. Om inte annat följer
av stiftelseförordnandet är det styrelsen själv som därefter
entledigar och utser nya styrelseledamöter.

Även en anknuten stiftelse har en styrelse. Men i
motsats till vad som är fallet i fråga om fristående stiftelser
är styrelsen för en anknuten stiftelse inte särskilt inrättad
för stiftelsen. Som styrelse för en anknutet förvaltad
stiftelse betraktas nämligen styrelsen för den juridiska
person som i sin egenskap av adressat för stiftarens
förmögenhetsdisposition åtagit sig uppdraget att handha
förvaltningen av stiftelsen eller, om adressaten är staten
eller en kommun, en viss statlig eller kommunal myndighet.

Enligt min mening bör stiftelselagens bestämmelser i
fråga om förvaltningsformer i huvudsak anknyta till
gällande ordning. Samtidigt är det också viktigt att
bestämmelserna står i nära samklang med mina förslag om
hur en stiftelse rättsligt sett bildas. Jag tänker därvid särskilt
på att det krävs ett förvaltningsåtagande av en eller flera
fysiska personer eller av en juridisk person.

Mot bakgrund av det anförda föreslår jag att
stiftelselagen skall innehålla bestämmelser om två
förvaltningsformer -- egen och anknuten förvaltning.
Förvaltningsformen egen förvaltning föreligger om
förvaltningsåtagandet har lämnats av en eller flera fysiska
personer och anknuten förvaltning om
förvaltningsåtagandet lämnats av en juridisk person.
Liksom för närvarande bör i det förra fallet den eller de
fysiska personerna bilda ett organ för stiftelsen. Som jag
återkommer till i nästföljande avsnitt bör uppgiften att
handha stiftelsens förvaltning i huvudsak åvila detta organ.
Vid sådant förhållande talar lagtekniska skäl för att organet
får en genomgående benämning i stiftelselagen. Jag föreslår
att organet erhåller benämningen ''''''''styrelse''''''''. Med
anledning av vad en remissinstans har anfört vill jag
framhålla att detta inte innebär något hinder mot att en
stiftelse på grund av stiftarens förskrift därom använder en
annan benämning på det organ som rättsligt sett utgör dess
styrelse.

När det därefter gäller förvaltningsformen anknuten
förvaltning är det enligt min mening naturligt att den
som lämnat förvaltningsåtagandet, dvs. den juridiska
personen som sådan, skall betraktas som organ för
stiftelsen. Jag förordar således att stiftelselagen på denna
punkt får en annan innebörd än den som gällande rätt torde
ha. Som jag återkommer till i nästföljande avsnitt bör
uppgiften att handha stiftelsens förvaltning i huvudsak åvila
den juridiska personen som organ för stiftelsen. Av
lagtekniska skäl bör även detta organ få en genomgående
benämning i stiftelselagen. Jag förordar att organet erhåller
benämningen ''''''''förvaltare''''''''.

Eftersom uppgiften att handha stiftelsens förvaltning vid
anknuten förvaltning i huvudsak skall åvila förvaltaren
betyder det rättsligt sett att uppgiften ytterst kommer att
vara en angelägenhet för förvaltarens högsta verkställande
organ. För statens vidkommande är detta emellertid inte en
godtagbar ordning. Den skulle nämligen innebära att det
ytterst blir en angelägenhet för regeringen att svara för
förvaltningen av alla till staten anknutna stiftelser. För
sådana stiftelser bör stiftelselagen därför innehålla en
särreglering av innebörd att det alltid är den myndighet som
för statens räkning lämnat förvaltningsåtagandet som är
förvaltare och organ för stiftelsen.

Det är naturligt att stiftaren liksom för närvarande själv
skall få bestämma vilken förvaltningsform som skall
tillämpas. Som kommer att framgå i de följande avsnitten
måste reglerna för de två förvaltningsformerna utformas på
delvis olika sätt.

En fråga som har tilldragit sig stor uppmärksamhet
under remissbehandlingen är vilket inflytande en fysisk
person som stiftare skall kunna ha över förvaltningen av den
av honom tillskapade stiftelsen (med egen förvaltning).
Flera remissinstanser har påpekat att stiftaren inte bör ha
ett bestämmande inflytande. Remissinstanserna har
emellertid genomgående ställt sig avvisande till den
reglering som föreslås i promemorian och som innebär att
stiftaren inte skall få vara ordförande i stiftelsens styrelse
samt att, om flera stiftare ingår i styrelsen, de tillsammans
har endast en röst.

Frågan blir då om lagen i stället skulle kunna innehålla
en mer allmänt hållen regel om att stiftaren inte får ha ett
bestämmande inflytande i styrelsen. Även om det i och för
sig kan finnas anledning att åtminstone för vissa fall
begränsa stiftarens inflytande är jag dock för egen del
tveksam till en sådan reglering, främst därför att den
sannolikt lätt skulle kunna kringgås. I sammanhanget måste
man nämligen hålla i minnet att stiftaren under alla
förhållanden kan påverka den framtida förvaltningen på det
sättet att han, så länge han lever, kan förbehålla sig själv
rätten att bestämma vilka personer som skall ingå i
styrelsen. Och det kan knappast komma i fråga att begränsa
stiftarens inflytande i detta hänseende.

Mot bakgrund av det anförda kommer jag till slutsatsen
att stiftelselagen inte bör innehålla några regler som
generellt begränsar stiftarens inflytande över förvaltningen
av stiftelsen. Intresset av att stiftaren inte utövar något slags
obehörig påverkan på förvaltningen får därför tillgodoses
dels genom att det i stiftelselagen tas in en bestämmelse om
att stiftaren eller stiftarna inte ensamma får utgöra
stiftelsens styrelse, dels genom den redan i promemorian
föreslagna regeln om jäv för styrelseledamöter.

Även beträffande stiftelser med anknuten förvaltning
finns det anledning att uppmärksamma frågan om stiftarens
inflytande. I fall då stiftelsen har bildats av en juridisk
person får intresset att stiftaren inte utövar något slags
obehörig påverkan på förvaltningen tillgodoses genom att
det i stiftelselagen tas in en bestämmelse om att stiftaren
inte får vara stiftelsens förvaltare. I övriga fall får det
tillgodoses genom regler om jäv för företrädare för
förvaltaren.

2.6.3 Styrelsens resp. förvaltarens allmänna åligganden

Mitt förslag: Styrelsen vid egen förvaltning och
förvaltaren vid anknuten förvaltning skall enligt tvingande
bestämmelser svara för att

1. föreskrifterna i stiftelseförordnandet följs,

2. förmögenheten är placerad på ett godtagbart sätt,
i den mån det inte följer av stiftelseförordnandet hur
förmögenheten skall vara placerad,

3. stiftelsen har ett namn,

4. stiftelsen fullgör sin bokförings- och
årsredovisningsskyldighet, samt att

5. stiftelseförordnandet och övriga handlingar
avseende stiftelsen förvaras på ett ordnat och betryggande
sätt.

Styrelsen vid egen förvaltning skall dock inte svara
för åtgärd som i enlighet med stiftelseförordnandet vidtagits
av någon annan än styrelsen i fråga om att utse eller
entlediga ledamöter i styrelsen. Styrelsen vid egen
förvaltning och förvaltaren vid anknuten förvaltning skall
inte heller svara för åtgärd som i enlighet med
stiftelseförordnandet vidtagits av någon annan än styrelsen
eller förvaltaren i fråga om att utse eller entlediga revisor i
stiftelsen eller att bestämma arvode åt styrelsen, förvaltaren
eller revisorerna.

Stiftelsen företräds gentemot utomstående av
styrelsen resp. förvaltaren.

Promemorians förslag: Överensstämmer i
huvudsak med mitt förslag. I promemorian föreslås dock
dessutom regler om dels vad som alltid skall anses utgöra en
godtagbar placering, dels skyldighet för styrelsen eller
förvaltaren att i vissa fall söka få till stånd en ändring i
stiftelsens ändamålsföreskrifter samt dels skyldighet för
styrelsen att utfärda särskilda stadgar för stiftelsen (se
promemorian s. 124--126).

Remissinstanserna: Kammarkollegiet
avstyrker förslaget i den del det innebär att endast ett organ
inom stiftelsen (styrelsen resp. förvaltaren) skall svara för
handhavandet av stiftelsens angelägenheter. Förslaget att
det skall åvila styrelsen respektive förvaltaren att i vissa fall
försöka ändra ändamålet för en stiftelse avstyrks eller
kritiseras av flera remissinstanser. Åtskilliga
remissinstanser är vidare starkt kritiska till förslaget i
promemorian att stiftelselagen skall innehålla anvisningar
om vad som alltid skall anses utgöra en godtagbar placering.
Några remissinstanser ifrågasätter behovet av regler om
stadgar. Andra menar att dessa i första hand bör utfärdas av
stiftaren.

Skälen för mitt förslag: Av mina förslag i avsnitt
2.6.2 följer att ansvaret för förvaltningen av en stiftelse
ytterst bör vila på stiftelsens styrelse vid egen förvaltning
och stiftelsens förvaltare vid anknuten förvaltning. I
förvaltningen av en stiftelse ingår i första hand uppgiften att
se till att stiftelseförordnandets föreskrifter följs (jfr avsnitt
2.6.1). Att styrelsen eller förvaltaren svarar för att denna
uppgift sköts bör slås fast i lagen genom en särskild
bestämmelse.

Emellertid kan det förekomma stiftelseförordnanden av
innebörd att stiftelsen skall ha ett eller flera organ som är
sidoordnade stiftelsens styrelse eller förvaltare.
Stiftelseförordnandet avseende en avkastningsstiftelse med
egen förvaltning kan t.ex. innebära att besluten angående
användningen av stiftelsens löpande avkastning skall fattas
av ett styrelsen sidoordnat organ. Frågan blir då om den
angivna principen om att det är styrelsen eller förvaltaren
som skall svara för att stiftelseförordnandet följs skall vara
tvingande eller om den i enlighet med nuvarande ordning
skall kunna frångås genom de förordnanden rörande
stiftelsens organisation som görs av stiftaren (jfr
prop. 1929:83 s. 33).

Till en början kan konstateras att det kan vara
ändamålsenligt att ansvaret för vissa av de uppgifter som
stiftelseförvaltningen innefattar är uppdelade mellan två
eller flera sidoordnade organ. Så är t.ex. fallet i fråga om
uppgiften att utse och entlediga ledamöter i styrelsen för en
stiftelse med egen förvaltning. Ett annat exempel är
uppgiften att bestämma arvode åt styrelsens ledamöter i en
stiftelse med egen förvaltning eller åt förvaltaren i en
stiftelse med anknuten förvaltning. I fall av nu nämnt slag
bör den nyss angivna principen om att det är styrelsen eller
förvaltaren som ytterst svarar för att stiftelseförordnandet
följs kunna frångås, i vart fall i den meningen att styrelsen
eller förvaltaren i dylika fall inte skall svara för åtgärd som
i enlighet med stiftelseförordnandet vidtas av någon annan
än styrelsen eller förvaltaren.

När det däremot gäller beslut i frågor som rör
användningen av stiftelsens tillgångar eller placeringen av
förmögenheten är det emellertid enligt min mening en
fördel om man genom den nya stiftelselagen tillskapar klara
ansvarsförhållanden i alla stiftelser. Detta kan endast
åstadkommas om ansvaret för dessa angelägenheter alltid
ligger samlat på en hand, dvs. hos styrelsen vid egen
förvaltning och hos förvaltaren vid anknuten förvaltning.
Om lagen i stället skulle göra det möjligt för stiftaren att
med rättslig verkan dela upp ansvaret för dessa frågor
mellan två sidoordnade organ, måste lagen bl.a.
kompletteras med särskilda skadeståndsbestämmelser för
andra organ än styrelsen etc. Detta skulle vara förenat med
särskilda svårigheter eftersom reglerna då måste utformas
för stiftelser vilkas organisation inte är närmare känd för
lagstiftaren.

Det anförda leder mig till slutsatsen att det i
stiftelselagen bör tas in en tvingande reglering som innebär
att ansvaret för hur stiftelsen använder sina tillgångar och
hur den har sin förmögenhet placerad alltid ligger på
stiftelsens styrelse respektive förvaltare. Jag vill dock
framhålla att den förändring av rättsläget som mitt förslag
innefattar inte är av så genomgripande karaktär som det
kan förefalla. Styrelsen eller förvaltaren bör nämligen alltid
vara skyldig att se till att förvaltningen av stiftelsen
organiseras på det sätt som stiftaren har föreskrivit. Inget
bör alltså hindra att det i stiftelseförordnandet anges att
något annat organ än styrelsen eller förvaltaren skall fatta
beslut i frågor om t.ex. användningen av stiftelsens löpande
avkastning. Om stiftarens förordnande i ett sådant fall
innebär att det ''''''''extra'''''''' organet skall utöva sina
beslutsbefogenheter självständigt och vid sidan om
styrelsen eller förvaltaren, är den enda avvikelsen från
stiftarens förordnande som följer av mitt förslag att det
''''''''extra'''''''' organet utövar sina beslutsbefogenheter under
styrelsens eller förvaltarens överinseende. Frågan kommer
att belysas ytterligare i specialmotiveringen (se avsnitt 4.1
och vad som anförs där i anslutning till 2 kap. 3 § första
stycket).

Enligt min mening bör således regleringen i
stiftelselagen innebära att ansvaret för frågor som rör
användningen av stiftelsens tillgångar och placeringen av
förmögenheten alltid ligger hos styrelsen respektive
förvaltaren. Jag skall nu gå in på vad ansvaret för dessa
frågor närmare bör innebära.

Det är självklart att styrelsen eller förvaltaren inte får
medverka till att stiftelsens tillgångar används för annat
syfte, på annat sätt eller till förmån för annan än stiftaren
angivit i sitt förordnande. För donationsviljans
upprätthållande är det emellertid också viktigt att
stiftelsetillgångar inte ligger oanvända. Det bör därför vara
en skyldighet för stiftelsestyrelsen eller förvaltaren att se till
att ändamålet tillgodoses så länge detta objektivt sett är
möjligt. Av denna skyldighet bör t.ex. följa att styrelsen
eller förvaltaren aktivt försöker finna destinatärer om
sådana inte anmäler sig till stiftelsen ändå. Däremot vill jag
inte gå så långt att det -- som föreslås i promemorian -- skall
vara en formlig skyldighet för styrelsen eller förvaltaren att
försöka få till stånd en ändring av ändamålet om det efter
en tid visar sig att det inte längre går att tillgodose detta. Jag
föreslår därför inte någon sådan regel.

Vad ansvaret för placeringen av förmögenheten närmare
innebär i det enskilda fallet beror i första hand på om
förordnandet anger hur förmögenheten skall vara placerad.
Riktlinjer i stiftelseförordnandet bör vara ett rättesnöre för
styrelsens eller förvaltarens placeringsverksamhet förutsatt
att de inte står i strid mot någon tvingande bestämmelse i
stiftelselagen som innefattar ett förbud mot en sådan
placering. Om det i stället inte finns några riktlinjer om
förmögenhetsplaceringen i stiftelseförordnandet, får det
tolkas så att styrelsen eller förvaltaren av stiftaren givits
frihet att på egen hand avgöra i vilka slags tillgångar
stiftelsens förmögenhet skall placeras. Enligt min mening
bör emellertid stiftelselagen för dessa fall innehålla en
allmän norm för styrelsens eller förvaltarens
placeringsverksamhet. Jag föreslår därför att stiftelselagen
skall ställa krav på att förmögenheten skall vara placerad på
ett godtagbart sätt. Lagen bör dock inte innehålla
någon uppräkning av sådana placeringar som alltid skall
anses som godtagbara. Bedömningen av om en viss
placering skall anses godtagbar skall i stället ske med
utgångspunkt från ett helhetsperspektiv under
hänsynstagande till flera olika faktorer. Denna fråga
kommer att behandlas närmare i specialmotiveringen (se
avsnitt 4.1 och vad som anförs i anslutning till 2 kap. 4 §).

Jag lämnar nu frågorna om vad styrelsens och
förvaltarens ansvar för användningen av stiftelsens
tillgångar och placeringen av förmögenheten närmare bör
innebära. I stället skall jag nu ta upp några andra med
stiftelseförvaltning förenade uppgifter för vilka styrelsen
och förvaltaren enligt min mening också bör ha ansvaret
enligt tvingande bestämmelser.

Som jag kommer att gå närmare in på i ett senare avsnitt
bör vissa stiftelser vara skyldiga att följa bokföringslagens
bestämmelser och att upprätta en på bokslutet grundad
årsredovisning, medan andra stiftelser endast bör bli
skyldiga att föra räkenskaper av enklare beskaffenhet.
Eftersom styrelsen resp. förvaltaren enligt vad jag nyss har
förordat alltid skall svara för bl.a. användningen av
stiftelsens tillgångar är det enligt min mening naturligt att
de även svarar för att stiftelsen iakttar föreskriven
bokföringsskyldighet m.m. Jag föreslår därför att det i
stiftelselagen tas in en bestämmelse av denna innebörd.

Jag är inte övertygad om bärkraften i motivet bakom det
i promemorian framförda förslaget om särskilda stadgar för
stiftelser. En stiftelse bör emellertid alltid ha ett namn. Det
bör lämpligen åligga styrelsen eller förvaltaren att besluta
om namn för stiftelsen, om stiftaren i stiftelseförordnandet
inte meddelat någon föreskrift i denna fråga. Jag anser att
en bestämmelse om det bör tas in i stiftelselagen. Till
frågorna vilka krav som bör ställas på innehållet i stiftelsens
namn och om skyddet för detta namn återkommer jag i
specialmotiveringen (se avsnitt 4.1 och vad som anförs i
anslutning till 1 kap. 6 §). Jag vill dock redan här förutskicka
att namnet enligt min mening alltid bör innehålla ordet
stiftelse.

Det är angeläget att stiftelseförordnandet och övriga
handlingar avseende stiftelsen förvaras på ett ordnat och
betryggande sätt (jfr 12 § tillsynslagen). Det bör vara en
uppgift för styrelsen resp. förvaltaren att se till att så är
fallet.

Stiftelselagen bör vidare efter mönster av den
associationsrättsliga lagstiftningen innehålla bestämmelser
om vem som kan företräda stiftelsen gentemot
utomstående. Eftersom uppgiften att handha förvaltningen
av en stiftelses angelägenheter enligt mitt förslag i allt
väsentligt skall åvila styrelsen vid egen respektive
förvaltaren vid anknuten förvaltning bör bestämmelserna
innebära att det i det förra fallet är styrelsen och i det senare
fallet förvaltaren som utåt företräder stiftelsen. Av hänsyn
till tredje man bör bestämmelserna i denna fråga göras
tvingande.

2.6.4 Gemensam placering

Mitt förslag: I stiftelselagen skall det tas in en
bestämmelse enligt vilken en stiftelse får placera sin
förmögenhet gemensamt med andra stiftelser, om inte
annat följer av stiftelseförordnandet.

Promemorians förslag: I promemorieförslaget är
bestämmelsen om gemensam placering tvingande och
promemorieförslaget innehåller även särskilda
bestämmelser om kapitalisering vid sådan placering (se
promemorian s. 130-132).

Remissinstanserna: Endast ett fåtal
remissinstanser har yttrat sig om promemorians förslag om
gemensam placering. Enligt Juridiska fakulteten vid
Lunds universitet förefaller bestämmelserna onödiga,
eftersom samförvaltning enligt gällande rätt alltid är tillåten
om inte stiftaren förordnat annorlunda. Flertalet övriga
remissinstanser tillstyrker förslaget.
Kammarkollegiet och ytterligare en remissinstans
motsätter sig dock att en stiftelse skall få placera sin
förmögenhet gemensamt med en annan stiftelse i strid mot
stiftarens vilja. Kammarkollegiet avstyrker även förslaget i
promemorian att ett genomsnittligt procenttal skall
användas vid kapitalisering av stiftelsernas förmögenhet.
Ett par andra remissinstanser anser att bestämmelserna om
kapitalisering inte bör vara tvingande.

Skälen för mitt förslag: Enligt en av Statistiska
centralbyrån under 1970-talet utförd undersökning fanns
det vid utgången av år 1976 cirka 50 000 stiftelser i landet.
Av dessa stiftelser hade enligt undersökningen 80 % en
förmögenhet med ett värde under 100 000 kr (se
promemorian avsnitt 4.1.2). Om man beaktar att
basbeloppet har tredubblats sedan mitten av 1970-talet
torde det i dag finnas cirka 40 000 stiftelser med en
förmögenhet under 300 000 kr. Av intresse i detta
sammanhang är även att en av Stiftelse- och
föreningsskattekommitten (Fi 1988:03) ännu inte
publicerad enkät visar att 73 % av de stiftelser som under
åren 1982--1988 ställdes under tillsyn enligt tillsynslagen
hade tillgångar till ett värde under 300 000 kr.

Det svenska stiftelseväsendet består till mycket stor del
av avkastningsstiftelser med relativt små förmögenheter.
Vid förvaltning av små förmögenheter är det i praktiken
ganska få andra placeringsalternativ än traditionellt
banksparande som utnyttjas. En starkt bidragande orsak till
det är att placering i t.ex. värdepapper drar ganska dryga
kostnader. När det gäller avkastningsstiftelser är sannolikt
en ytterligare orsak att många stiftelseförvaltare anser sig
sakna erforderliga kunskaper för att våga ta steget in på
kapitalmarknaden och dessutom gör den bedömningen att
det är för dyrt att köpa sig denna kunskap.

Av flera skäl är det angeläget att de många mindre
avkastningsstiftelserna förvaltas på ett effektivt sätt. Frågan
hur man kan skapa förutsättningar för detta har varit
uppmärksammad i riksdagen. I anslutning till en motion
uttalade således lagutskottet under 1985/86 års riksmöte att
samförvaltning av flera mindre stiftelser ''''''''hos en
moderstiftelse'''''''' är en möjlighet som närmare bör prövas (se
bet. 1985/86:LU 21).

Enligt 13 § första meningen tillsynslagen får en stiftelses
pengar och värdepapper inte sammanblandas med annan
tillhöriga pengar eller värdepapper. Varken promemorian
eller remissförslaget innehåller någon motsvarande
bestämmelse. Skälet härtill är att det inte ansetts
nödvändigt eftersom bestämmelsen i tillsynslagen ger
uttryck för vad som allmänt får anses ligga i en sysslomans
skyldighet. En utgångspunkt för remissförslaget är således
att styrelseledamöter vid egen förvaltning och förvaltare vid
anknuten förvaltning är skyldiga att hålla stiftelsens
tillgångar avskilda från annans egendom.

I 13 § andra meningen tillsynslagen finns en bestämmelse
enligt vilken två eller flera stiftelser under vissa
förutsättningar får placera stiftelsernas medel gemensamt.
Av vad som förekom under arbetet med tillsynslagen
framgår att avsikten med bestämmelsen framför allt var att
göra det möjligt för två eller flera stiftelser att placera hela
eller i vart fall en del av sin förmögenhet i av stiftelserna
gemensamt ägda värdepapper (se prop. 1929:83 s. 51 ff).
Bestämmelsen har tjänat som förebild för den i såväl
promemorian som remissförslaget intagna bestämmelsen
om att en stiftelse får placera sin förmögenhet gemensamt
med andra stiftelser, om det inte följer av
stiftelseförordnandet att förmögenheten skall vara placerad
på ett sätt som hindrar det.

Lagrådet har riktat kritik mot den föreslagna
bestämmelsen. Enligt Lagrådet ger varken lagtext eller
motiv någon ledning för bedömningen av vad som i själva
verket avses med uttrycket ''''''''placeras gemensamt'''''''' och än
mindre anges vilka gränser som gäller för sådan placering.
Med hänsyn härtill ifrågasätter Lagrådet om inte
bestämmelsen bör strykas och för den händelse den behålls
sätter Lagrådet i fråga om tillräckliga skäl åberopats för att
stiftarens vilja endast skall beaktas i begränsad
utsträckning.

Lagrådet synes vara av den uppfattningen att det -- i fall
då två eller flera stiftelser placerar sin förmögenhet i av
stiftelserna t.ex. gemensamt ägda värdepapper -- inte
föreligger sammanblandning i rättslig mening. För egen del
delar jag den bedömningen. Detta betyder emellertid inte
att jag också delar Lagrådets bedömning att det inte behövs
någon bestämmelse om gemensam placering. Jag är
nämligen övertygad om att en sådan bestämmelse verksamt
kommer att kunna bidra till att fler stiftelser väljer vägen att
placera sin förmögenhet gemensamt och därmed till en mer
effektiv förvaltning. Jag förordar därför att stiftelselagen
innehåller en bestämmelse om gemensam placering. Till
skillnad från vad remissförslaget innebär på den punkten
bör emellertid bestämmelsen i sin helhet vara av dispositiv
natur.

Någon bestämmelse som vid gemensam placering
behandlar frågan om kapitalisering i fall då ett eller flera av
stiftelseförordnandena innehåller föreskrifter därom
erfordras enligt min mening inte.

2.6.5 Låneförbud

Mitt förslag: En stiftelse skall inte få lämna
penninglån till eller ställa säkerhet till förmån för stiftaren
eller förvaltaren.

En stiftelse skall inte heller få lämna penninglån eller
ställa säkerhet till förmån för

1. den som ensam eller tillsammans med andra
företräder stiftelsen eller förvaltaren,

2. en person som är gift eller är nära släkt med
stiftaren eller med en person som ensam eller tillsammmans
med andra företräder stiftelsen eller förvaltaren, eller

3. en juridisk person över vars verksamhet
förvaltaren eller någon av följande personer har ett
bestämmande inflytande: stiftaren; någon som ensam eller
tillsammans med andra företräder stiftelsen eller
förvaltaren; någon som är gift eller är nära släkt med
stiftaren eller med någon som ensam eller tillsammans med
andra företräder stiftelsen eller förvaltaren.

Undantag görs bl.a. för fall då stiftelsen skall främja
sitt syfte genom att meddela penninglån till någon annan än
stiftaren och låntagaren omfattas av den annars förbjudna
kretsen.

Promemorians förslag: Låneförbudet i
promemorians förslag omfattar t.ex. inte förvaltaren eller
den som ensam eller tillsammans med andra företräder
stiftelsen eller förvaltaren. Vidare innehåller promemorians
förslag inte något undantag från låneförbudet (se
promemorian s. 180--181).

Remissinstanserna: Reglerna om låneförbud
tillstyrks eller lämnas utan erinran av flertalet
remissinstanser. Några remissinstanser avstyrker dock
förslaget eller ställer sig tveksamma till det. En del andra
remissinstanser påpekar att det kan förekomma stiftelser
som skall främja sitt syfte genom att meddela lån till den
förbjudna kretsen. Ett par remissinstanser framhåller att
även styrelseledamöter och förvaltare bör omfattas av
förbudet.

Skälen för mitt förslag: Den som handhar
förvaltningen av en stiftelse bör enligt min mening inte ha
möjlighet att låna pengar av stiftelsen. Om en sådan
möjlighet finns torde det nämligen många gånger ligga nära
till hands att den utnyttjas till skada för stiftelsen. I likhet
med aktiebolagslagen bör därför stiftelselagen innehålla
tvingande bestämmelser om låneförbud.

Låneförbudet i stiftelselagen bör i första hand omfatta
förvaltaren. Förbundet bör även omfatta den som ensam
eller tillsammans med andra företräder stiftelsen eller
förvaltaren. För att hindra kringgåenden bör förbudet
vidare omfatta den som är gift, nära släkt eller besvågrad
med någon av de nu angivna personerna. Av samma skäl
bör låneförbudet också gälla för en juridisk person över vars
verksamhet någon som omfattas av låneförbudet har ett
bestämmande inflytande (jfr 12 kap. 7 § första stycket
aktiebolagslagen).

Enligt min mening bör också stiftaren omfattas av
låneförbudet. Ett sådant förbud ligger f.ö. väl i linje med
att en stiftelses förmögenhet enligt det av mig förordade,
allmänna stiftelsebegreppet inte kan bestå av endast en
benefik fordran på stiftaren. För att hindra kringgåenden
bör förbudet även omfatta stiftarens närstående och
juridiska personer över vars verksamhet stiftaren eller
stiftarens närstående har ett bestämmande inflytande.

Som flera remissinstanser har påpekat kan det
förekomma stiftelser som skall främja sitt syfte genom att
meddela lån t.ex. till någon närstående till stiftaren. För
dylika fall erfordras det ett undantag från den reglering som
jag nyss har redogjort för.

Enligt min mening bör det även vara förbjudet för en
stiftelse att ställa säkerhet i form av t.ex. borgen till förmån
för någon som omfattas av låneförbudet.

2.6.6 Bokföring och årsredovisning m.m.

Mitt förslag: Stiftelser som utövar
näringsverksamhet skall vara bokföringsskyldiga.

Samma krav ställs på stiftelser som helt eller delvis
bildats av staten, en kommun, ett landsting eller en kyrklig
kommun samt på insamlingsstiftelser och
kollektivavtalsstiftelser. I övrigt skall stiftelser vara
bokföringsskyldiga, om de har tillgångar till ett
marknadsvärde som motsvarar minst tio basbelopp enligt
lagen (1962:381) om allmän försäkring.
Tillsynsmyndigheten skall dock under vissa förutsättningar
kunna meddela dispens från detta krav.

bStiftelser som är bokföringsskyldiga enligt
stiftelselagen skall fullgöra denna skyldighet enligt vad som
föreskrivs i bokföringslagen (1976:125).

bStiftelser som inte är bokföringsskyldiga skall föra
räkenskaper över inbetalningar till och utbetalningar
från stiftelsen. Räkenskaperna skall för varje räkenskapsår
avslutas med en sammanställning.

bStiftelser som är bokföringsskyldiga skall upprätta
årsredovisning i huvudsak efter principerna i lagen
(1980:1103) om årsredovisning m.m. i vissa företag. Denna
redovisning skall vara offentligt tillgänglig.

Stiftelselagen skall innehålla bestämmelser om
koncerner i fall då moderföretaget är en stiftelse
(moderstiftelse). En moderstiftelse skall vara
bokföringsskyldig och skyldig att upprätta offentlig
årsredovisning. En moderstiftelse skall upprätta en offentlig
koncernredovisning, om antalet anställda hos koncernen
under räkenskapsåret i medeltal har varit minst tio.

Promemorians förslag: Överensstämmer i
huvudsak med mitt förslag (se promemorian s. 132--134).

Remissinstanserna: Remissopinionen är splittrad.
Några remissinstanser anser att alla stiftelser bör vara
bokföringsskyldiga enligt bokföringslagen, andra anser att
promemorieförslagets krav på bokföring är alltför
långtgående. Några remissinstanser avstyrker de i
promemorian föreslagna bestämmelserna om
koncernredovisning eller efterlyser närmare motiv för dem.

Skälen för mitt förslag: Om en stiftelse utövar
näringsverksamhet i civilrättslig mening är den enligt
gällande ordning skyldig att följa bestämmelserna i
bokföringslagen (1976:125) om löpande bokföring,
årsbokslut samt arkivering. Det nu sagda gäller dock endast
beträffande näringsverksamheten som sådan
(jfr Bokföringsnämndens cirkulär nr 4, s. 6). En
näringsutövande stiftelse är enligt gällande ordning inte
skyldig att upprätta någon på årsbokslutet avseende
näringsverksamheten grundad, offentlig årsredovisning.
Det har visserligen tidigare lagts fram ett förslag om att
införa en sådan skyldighet men med hänvisning till det
pågående arbetet på stiftelserättens område avstod man
från att genomföra det (jfr prop. 1979/80:143 s. 61).

Som jag redan tidigare uttalat (se avsnitt 2.1.3) bör
beträffande stiftelser som bedriver näringsverksamhet
stiftelselagens regler i fråga om bokföring och
årsredovisning kunna utformas i nära anslutning till vad som
gäller för andra företagsformer. En näringsutövande
stiftelse bör därför vara skyldig att ha bokföring av det slag
som bokföringslagen innefattar, dvs. såväl löpande
bokföring som årsbokslut. Den bör också vara skyldig att
upprätta en på årsbokslutet grundad, offentlig
årsredovisning. Denna redovisning bör i huvudsak kunna
upprättas efter de principer som enligt lagen (1980:1103)
om årsredovisning m.m. i vissa företag
(årsredovisningslagen) gäller för större handelsbolag. Inte
minst av praktiska skäl bör emellertid skyldigheten att följa
bokföringslagen inte som nu vara inskränkt till endast
näringsverksamheten utan omfatta stiftelsens hela
ekonomiska verksamhet. Detta betyder att en
avkastningsstiftelse som placerar en del av sin förmögenhet
i en hyresfastighet redan på grund därav blir
bokföringsskyldig och skyldig att upprätta årsredovisning
beträffande hela sin förmögenhetsförvaltning.

När det därefter gäller avkastningsstiftelser (enligt den
allmänna definitionen av stiftelsebegreppet) som inte
utövar näringsverksamhet får man till en början skilja
mellan stiftelser som helt eller delvis bildats av offentliga
rättssubjekt och stiftelser som bildats av privata donatorer.
För stiftelser som hör till den förra gruppen bör vad jag nu
har förordat beträffande näringsdrivande stiftelser gälla
utan undantag. Beträffande de stiftelser som hör till den
senare gruppen -- där det ojämförligt största antalet
stiftelser ingår -- finns det anledning att till en början erinra
om att regleringen i tillsynslagen innebär att stiftelser som
står under tillsyn är skyldiga att föra räkenskaper enligt en
renodlad kontantprincip över tillgångar och skulder samt
inkomster och utgifter och att avsluta räkenskaperna för
varje räkenskapsår (jfr 14 § tillsynslagen och Norin m.fl.,
Allmännyttiga stiftelser, s. 53). Det kan också nämnas i
sammanhanget att skattelagstiftningen numera innefattar
krav på att en stiftelses inkomster i form av löpande
kapitalavkastning och realisationsvinster skall beräknas
enligt bokföringsmässiga grunder (se 21 och 24 §§
kommunalskattelagen, 1928:370, 2 § 1 mom. sjätte stycket
lagen, 1947:576, om statlig inkomstskatt och
prop. 1989/90:110 s. 648). Detta innebär emellertid inte
något krav på bokföring av det slag som anges i
bokföringslagen.

Den fråga som inställer sig nu är om det från civilrättsliga
utgångspunkter finns anledning att beträffande
avkastningsstiftelser av här anfört slag ställa mer
långtgående krav på bokföringen än vad nuvarande ordning
innebär. Som jag redan uttalat tidigare (se avsnitt 2.1.3)
finns det i förevarande sammanhang anledning att ta hänsyn
till att avkastningsstiftelsernas förmögenhetsförhållanden
är starkt varierande. Det förekommer stiftelser med
väsentliga tillgångar i t.ex. aktier, men flertalet stiftelser har
relativt små tillgångar oftast i form av ett
banktillgodohavande. Stiftelselagens krav på
avkastningsstiftelserna bör därför skiktas så att stiftelser
med mer betydande värden blir skyldiga att ha bokföring av
det slag som anges i bokföringslagen och övriga stiftelser att
föra räkenskaper över in- och utbetalningar till stiftelsen.
Stiftelser av det förra slaget bör vidare vara skyldiga att
upprätta offentlig årsredovisning i huvudsak efter
principerna i årsredovisningslagen. För övriga stiftelser
finns det däremot inte skäl att kräva att de upprättar
offentlig årsredovisning.

När det därefter gäller frågan vid vilket
förmögenhetsvärde en avkastningsstiftelse bör bli skyldig
att följa bokföringslagen och att upprätta årsredovisning
kan det vara lämpligt att bedömningen görs under
hänsynstagande till frågan om tillsynen över stiftelser. Mina
förslag i fråga om tillsynen kommer jag att ta upp i
avsnitt 2.8.1. Där avser jag att föreslå att vissa stiftelser skall
vara föremål för återkommande kontroll. I den del förslaget
avser icke näringsutövande avkastningsstiftelser innebär
det att en stiftelse årligen skall skicka skriftlig redovisning
till tillsynsmyndigheten om stiftelsen har tillgångar till ett
marknadsvärde överstigande tio basbelopp enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring (dvs. för närvarande
344 000 kr). En årsredovisning upprättad väsentligen efter
principerna enligt årsredovisningslagen innehåller enligt
min bedömning sådana upplysningar om den
redovisningsskyldige att den utgör ett godtagbart underlag
för tillsynsmyndighetens återkommande kontroll. Detta
förhållande talar för att det förmögenhetsvärde vid vilket en
avkastningsstiftelse blir skyldig att avge skriftlig redovisning
till tillsynsmyndigheten också blir bestämmande för
stiftelsens skyldighet att följa bokföringslagen och att
upprätta årsredovisning.

Enligt min mening saknas det skäl att kräva att
bokföringsskyldiga familjestiftelser upprättar offentlig
redovisning i andra fall än när de utövar näringsverksamhet.
Insamlingsstiftelser och kollektivavtalsstiftelser bör
däremot generellt sett vara såväl bokförings- som
årsredovisningsskyldiga.

Bokföringslagen är en ramlag. Detta kommer främst till
uttryck i lagens grundläggande bestämmelse (2 § första
stycket) enligt vilken bokföringsskyldigheten skall fullgöras
på sätt som överensstämmer med god redovisningssed.
Lagen utfylls också av regler i annan lag. I aktiebolagslagen
t.ex. finns det således regler om hur vissa för aktiebolag
speciella förhållanden skall beaktas vid redovisningen.

Promemorians förslag till stiftelselag innehåller inte
några utfyllande regler för redovisningen i stiftelser.
Remissförslaget saknar också förslag till sådana regler.
Enligt båda förslagen skall en stiftelse som är
bokföringsskyldig fullgöra denna skyldighet på sätt som
föreskrivs i bokföringslagen.

Lagrådet har riktat kritik mot att det beträffande
stiftelser som skall vara bokföringsskyldiga endast ges den
anvisningen att denna skyldighet skall fullgöras enligt vad
som föreskrivs i bokföringslagen. Lagrådet har anfört att
det kommer att ta åtskillig tid innan det i fråga om stiftelser
föreligger någon god redovisningssed i dokumenterad form
och att man intill dess får leva med den osäkerhet som följer
av att vedertagna redovisningsprinciper inte alltid är helt
lätta att tillämpa på stiftelser.

Vad Lagrådet anfört i sitt yttrande ger mig anledning att
till en början framhålla att remissbehandlingen av
promemorian föranledde särskilda överväganden om det i
stiftelselagen borde tas in särskilda redovisningsregler,
framför allt beträffande redovisningen av
realisationsvinster och eget kapital i avkastningsstiftelser
som enligt stiftelseförordnandet inte får använda annat än
den löpande avkastningen för ändamålet (jfr angående
dessa frågor även Norin m.fl., a.a., särskilt s. 58 ff). Det
konstaterades därvid att redovisningen av
realisationsvinster och eget kapital i dylika stiftelser bör ske
på sätt som avviker från de scheman för resultat- och
balansräkningen som finns intagna i bokföringslagen men
det konstaterades samtidigt att det inom ramen för
bestämmelserna i 18 och 19 §§ bokföringslagen är möjligt
att utveckla en god redovisningssed i dessa avseenden.

Som Lagrådet påpekar kommer det att ta viss tid innan
det föreligger någon god redovisningssed för stiftelser i
dokumenterad form. De olägenheter som Lagrådet anser
förknippade därmed är emellertid enligt min mening inte så
stora. Enligt vad jag inhämtat anser man nämligen inom det
praktiska rättslivet att det utan undantag går att tillämpa
bokföringslagens bestämmelser även i fråga om sådana
avkastningsstiftelser som endast får använda den löpande
avkastningen för sitt ändamål. Mot denna bakgrund och då
Lagrådets kritik inte utmynnar i något förslag till ändring av
det remitterade förslaget står jag fast vid detta. Jag vill dock
betona att mitt ställningstagande givetvis inte utgör något
hinder mot att frågan om särskilda redovisningsregler för
stiftelser tas upp på nytt om det senare skulle visa sig att det
föreligger behov av sådana regler.

Det förekommer att stiftelser har ett bestämmande
inflytande över andra juridiska personer, exempelvis
aktiebolag. Ett bestämmande inflytande föreligger typiskt,
när stiftelsen innehar så många aktier i bolaget att den har
mer än hälften av röstetalet för samtliga aktier. Ett
bestämmande inflytande kan emellertid föreligga även i
andra fall. Ett exempel på detta är om stiftelsen t.ex. via ett
av stiftelsen direktägt aktiebolag innehar röstmajoriteten i
ett annat aktiebolag.

Bokföringslagen skall främja en fullständig, korrekt och
överskådlig ekonomisk redovisning. Om en ekonomisk
verksamhet organiseras som en koncern ger detta, när
koncernregler saknas, möjligheter att påverka
koncernföretagens ekonomiska ställning och
rörelseresultat. Därigenom kan målsättningen med
bokföringslagen uppenbarligen motverkas. Enligt min
mening bör därför stiftelselagen innehålla regler som
närmare anger när en stiftelse skall anses inta ställning som
moderstiftelse. Vidare bör det i stiftelselagen tas in
regler som innebär skyldighet för en moderstiftelse att dels
följa bokföringslagens bestämmelser om bl.a. löpande
bokföring och årsbokslut, dels upprätta såväl års- som
koncernredovisning.

Det till Lagrådet remitterade förslaget innehåller
bestämmelser som anger under vilka förutsättningar en
stiftelse skall anses vara moderstiftelse. Bestämmelserna är
utformade efter mönster av 1 kap. 2 § aktiebolagslagen
(1975:1385). Förslaget innehåller även bestämmelser om
koncernredovisning vilka i huvudsak innebär att en
stiftelseledd koncern skall upprätta års- och
koncernredovisning efter principerna i
årsredovisningslagen. Anknytningen till
årsredovisningslagen innebär bl.a. att skyldighet att
upprätta koncernredovisning endast skall föreligga om
antalet anställda hos koncernen under räkenskapsåret i
medeltal har varit minst tio.

Lagrådet har riktat kritik mot remissförslaget i nu
nämnda delar. Kritiken föranleds framför allt av att
remissprotokollet inte redovisar vilka överväganden som
lett fram till att koncerndefinitionen skulle utformas efter
mönster av aktiebolagslagens motsvarande bestämmelser
eller att innehållet i en stiftelses koncernredovisning skulle
vara detsamma som i andra koncernredovisningar. När det
gäller den föreslagna koncerndefinitionen pekar Lagrådet
särskilt på att det finns anledning anta att det arbete som
pågår avseende EG-anpassningen (se Ju 1990:08 och
1991:07) av svensk lag kommer att leda fram till att
definitionerna av moder- och dotterföretag samt
koncernförhållanden i skilda lagar kommer att få ett ändrat
innehåll.

Med anledning av vad Lagrådet sålunda anfört vill jag
till en början erinra om att det -- även om det ännu inte finns
några lagbestämmelser om stiftelseledda koncerner -- inte
har saknats förslag till sådana bestämmelser. Ett förslag
lades sålunda fram av 1974 års bolagskommitté (se SOU
1978:67 s. 181 ff). Detta förslag, vars omfattning var
inskränkt till stiftelseledda koncerner med en moderstiftelse
som själv var näringsidkare, avstod man dock från att
genomföra med hänvisning till det då pågående arbetet på
stiftelserättens område (se prop. 1979/80:143 s. 67 och 69--
70). Ett annat förslag återfinns i de av stiftelseutredningen
(Ju 1975:01) år 1983 överlämnade arbetspromemorierna (se
Justitiedepartementet dnr 2830--1983). Detta senare förslag
omfattar alla stiftelseledda koncerner utan någon
begränsning. Om man bortser från det förra förslagets
begränsning till koncerner vars moderstiftelse själv utövar
näringsverksamhet bör det vidare noteras att båda de nu
nämnda förslagen så gott som helt stämmer överens med
remissförslaget när det gäller koncerndefinition och kravet
på innehållet i en koncernredovisning.

Utöver det nu sagda vill jag även framhålla följande. Det
är naturligt att de regler som gäller för koncerner i
allmänhet får bilda utgångspunkt vid utformningen av
regler för stiftelseledda koncerner. Enligt min mening bör
man därvid inte avvika från dessa regler med mindre
mycket starka skäl talar för det och några sådana skäl
föreligger inte så vitt jag kan förstå. Tvärtom anses det
enligt vad jag inhämtat från det praktiska rättslivet att de
regler som i dag gäller för koncerner i allmänhet går att
tillämpa även på stiftelseledda koncerner (jfr angående den
frågan även Norin m.fl., a.a., s. 54 ff). Till detta kommer
att det sannolikt är så att den lagstiftning som nu gäller för
koncerner i allmänhet kommer att ändras inom en snar
framtid (jfr om den frågan även Thorell i Svensk
Juristtidning, 5-6/93, bl.a. s. 519). Mot bakgrund av det nu
anförda anser jag att frågan om en avvikande reglering för
stiftelseledda koncerner bör anstå till dess att det slutliga
resultatet av nu pågående utredningsarbete föreligger.

Jag vill slutligen ta upp en fråga av lagteknisk natur.
Näringsidkare är bokföringsskyldiga enligt
bokföringslagen. Detsamma gäller ett aktiebolag,
handelsbolag och en ekonomisk förening även om bolaget
eller föreningen inte utövar näringsverksamhet. Vilka som
är bokföringsskyldiga enligt bokföringslagen anges i den
lagens inledande bestämmelse.

Enligt mitt förslag till stiftelselag är det endast vissa
stiftelser som generellt sett skall vara skyldiga att följa
bokföringslagen. Detta talar för att förutsättningarna för att
stiftelser skall vara bokföringsskyldiga anges i stiftelselagen
och inte i bokföringslagen. Jag förordar en sådan lösning. I
bokföringslagen bör det dock tas in en bestämmelse som i
fråga om förutsättningarna för att en stiftelse skall vara
bokföringsskyldig hänvisar till stiftelselagen.

2.6.7 Revision

Mitt förslag: Alla stiftelser skall ha minst en
revisor.

Stiftelser som är årsredovisningsskyldiga skall ha
minst en auktoriserad eller godkänd revisor. I stiftelser med
riktigt stora förmögenheter skall minst en revisor vara
auktoriserad. Detta gäller bl.a. om stiftelsen vid utgången
av de två senaste räkenskapsåren har haft tillgångar till ett
värde överstigande 1 000 basbelopp enligt lagen (1962:381)
om allmän försäkring.

Revisionsberättelsen för en stiftelse som har
kvalificerad revisor skall vara tillgänglig för envar.

Om inte annat följer av stiftelseförordnandet, skall
styrelsen ha till uppgift att utse revisor vid egen förvaltning
och förvaltarens högsta beslutande organ vid anknuten
förvaltning.

Promemorians förslag: Endast
årsredovisningsskyldiga stiftelser skall vara skyldiga att ha
revisor. Denne skall vara auktoriserad i stiftelser som
bedriver näringsverksamhet eller som är moderstiftelse
eller som har tillgångar till ett värde överstigande 5 miljoner
kronor (se promemorian s. 134--135).

Remissinstanserna: Promemorieförslaget har
lämnats utan erinran av flertalet remissinstanser. Några
remissinstanser anser dock att kravet på att en stiftelse skall
ha revisor inte bör begränsas till årsredovisningsskyldiga
stiftelser. Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR
föreslår t.ex. att alla stiftelser åläggs att anlita minst en
auktoriserad eller godkänd revisor.
Riksrevisionsverket framhåller i stället att kravet på
auktoriserad revisor inte bör gå längre än för ekonomiska
föreningar.

Skälen för mitt förslag: Enligt min mening är det
angeläget att det i stiftelselagen genom tvingande regler slås
fast under vilka förutsättningar en stiftelse skall vara skyldig
att ha revisor och vilka krav som skall ställas på revisorns
kvalifikationer. Lagens bestämmelser i dessa frågor bör
givetvis utgöra minimikrav.

Det kan inte råda någon tvekan om att revision alltid --
alltså oavsett vad stiftaren har föreskrivit -- bör äga rum i
fråga om sådana stiftelser som skall vara skyldiga att
upprätta årsredovisning (jfr vad som anförts i avsnitt 2.1.3).
Jag skall först gå in på frågan om vilka närmare krav som
bör ställas på revisionen i dessa fall för att sedan ta ställning
till frågan om det generellt skall krävas revision också i
övriga stiftelser.

Enligt aktiebolagslagen krävs det utan undantag att
minst en revisor skall vara kvalificerad, dvs. auktoriserad
eller godkänd. Något motsvarande krav uppställs varken i
lagen om ekonomiska föreningar (1987:667) eller i
årsredovisningslagen. De tre lagarna har dock en
överensstämmande reglering när det gäller krav på
auktoriserad revisor i större företag. Auktoriserad revisor
krävs enligt dessa lagar om ett företag under de senaste två
åren har haft tillgångar till ett nettovärde överstigande 1 000
basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring
eller om antalet anställda i företaget under de senaste två
åren i medeltal har överstigit 200 (se bl.a. 8 kap. 5 § lagen
om ekonomiska föreningar).

När det gäller stiftelser anser jag att kvalificerad
revision bör krävas i stiftelser som utövar
näringsverksamhet eller är moderstiftelse. Vidare anser jag
att det är lämpligt att även avkastningsstiftelser med mer
betydande värden på sina tillgångar blir skyldiga att ha
minst en kvalificerad revisor. Liksom när det gäller frågan
om bokförings- och årsredovisningsskyldighet avser jag
med mer betydande värden stiftelser som har tillgångar till
ett marknadsvärde över tio basbelopp enligt lagen om
allmän försäkring, dvs. för närvarande 344 000 kr. Även
stiftelser som helt eller delvis bildats av staten, en kommun,
ett landsting eller en kyrklig kommun bör ha kvalificerad
revisor. Samma krav bör vidare ställas på
insamlingsstiftelser och kollektivavtalsstiftelser.

Sammantaget innebär det nu anförda att kvalificerad
revision bör äga rum i alla stiftelser som är
årsredovisningsskyldiga. För verkligt stora stiftelser,
dvs. stiftelser som vid utgången av de senaste två åren haft
tillgångar till ett värde som överstiger 1 000 basbelopp eller
stiftelser som under de senaste två åren i medeltal haft fler
än 200 anställda, bör enligt min mening stiftelselagen i
likhet med de nyssnämnda associationsrättsliga lagarna
innebära att minst en revisor skall vara auktoriserad.

När det därefter gäller stiftelser som inte omfattas av de
nu föreslagna reglerna, dvs. avkastningsstiftelser bildade av
privata donatorer med tillgångar vars värde understiger tio
basbelopp, är det enligt min mening mera tveksamt vilka
krav på revision som bör ställas. Som flera remissinstanser
har varit inne på finns det skäl som talar för att i princip alla
stiftelser skall underkastas något slags revision. Det torde i
praktiken vara allmänt brukligt i så gott som alla
sammanhang -- inte bara i fråga om stiftelser utan också
exempelvis i ideella föreningar -- att den som förvaltar
medel för någon annans räkning underkastas något slags
kontroll. Jag anser därför att stiftelselagen bör innebära att
det skall finnas minst en revisor även i mindre
stiftelser. En annan sak är att det i dessa stiftelser inte är
nödvändigt att ställa så särskilt höga krav i fråga om
revisorns formella kompetens.

Stiftelselagen bör innehålla bestämmelser om hur
revisorer skall utses. I en del fall kan frågan visserligen vara
reglerad genom de föreskrifter som stiftaren har lämnat och
i den mån det finns sådana föreskrifter bör de respekteras.
Det kan dock inte förutsättas att det finns sådana
föreskrifter för alla stiftelser.

Uppgiften för en stiftelserevisor är att löpande granska
styrelsens eller förvaltarens förvaltning av stiftelsen samt
stiftelsens räkenskaper och sammanställning eller
årsredovisning. En komplikation i sammanhanget är därvid
att det i stiftelser med egen förvaltning inte finns något
annat organ för stiftelsen än styrelsen som kan utse revisor.
Det kan givetvis sägas vara principiellt olämpligt att de som
skall granskas själva utser granskarna. Det finns emellertid
i praktiken knappast något annat alternativ än att lägga
uppgiften på styrelsen i dessa fall. Att som en remissinstans
har varit inne på låta tillsynsmyndigheten utse revisorer
anser jag av kostnadsskäl inte vara någon lämplig lösning. I
sammanhanget får man också ta hänsyn till att revisorn, så
snart det inte är fråga om en avkastningsstiftelse med
tillgångar till ett värde mindre än tio basbelopp, skall vara
kvalificerad revisor samt till att den årsredovisning som
dessa stiftelser skall upprätta i flertalet fall även blir föremål
för granskning av tillsynsmyndigheten. Jag anser därför att
revisorer i stiftelser med egen förvaltning bör kunna utses
av styrelsen för stiftelsen, om inte stiftaren har föreskrivit
något annat.

När det är fråga om stiftelser med anknuten förvaltning
går det i vissa fall att undvika det problem som jag nyss var
inne på. Om inte annat har föreskrivits i
stiftelseförordnandet, kan nämligen uppgiften att utse
revisorer läggas på förvaltarens högsta beslutande organ. I
fall då förvaltaren är t.ex. en ideell förening eller en
kommun uppnår man på det sättet att revisorerna utses av
en annan personkrets än den som har det yttersta ansvaret
för handhavandet av stiftelsens angelägenheter.

Enligt den associationsrättsliga lagstiftningen gäller att
revisionsberättelsen är offentligt tillgänglig (jfr t.ex. 9 kap.
3 § andra stycket lagen om ekonomiska föreningar). Enligt
min mening bör samma ordning gälla även för stiftelser som
har kvalificerad revisor.

2.6.8 Likvidation av näringsdrivande stiftelser

Mitt förslag: En stiftelse som utövar
näringsverksamhet skall träda i likvidation om värdet av
stiftelsens tillgångar är lägre än summan av stiftelsens
skulder. När likvidatorerna har slutfört sitt uppdrag är
stiftelsen upplöst.

Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt
förslag (se promemorian s. 127--130).

Remissinstanserna: Förslaget har fått ett blandat
mottagande. Vissa remissinstanser anser att
likvidationsskyldigheten bör skärpas, medan andra menar
att reglerna är obehövliga.

Skälen för mitt förslag: Jag har i det föregående
förordat att reglerna i stiftelselagen skall utformas så att en
stiftelses borgenärer får ett rimligt skydd (se bl.a. avsnitt
2.5). Jag har i nämnda avsnitt även förutskickat att jag för
att ytterligare förstärka skyddet för tredje man kommer att
föreslå regler om likvidationsskyldighet för stiftelser som
utövar näringsverksamhet. Jag avser att i förevarande
avsnitt ta upp denna fråga.

Enligt min mening är det angeläget att stiftelselagen
innehåller regler som förhindrar att en stiftelse bedriver
näringsverksamhet som i längden är förlustbringande. På
denna punkt kan man anknyta till den reglering i
aktiebolagslagen som innebär att ett bolag som bedriver en
förlustbringande verksamhet så småningom kan bli skyldigt
att träda i likvidation och att, om denna skyldighet inte
iakttas, styrelseledamöterna blir personligen ansvariga för
de förpliktelser som uppkommer för bolaget.

Likvidationsskyldigheten för en stiftelse kan knappast
inträda förrän värdet av stiftelsens tillgångar är lägre än
summan av stiftelsens skulder. Visserligen är en stiftelse
som befinner sig i en sådan situation insufficient och i
praktiken antagligen också insolvent, dvs. konkursmässig.
Men även en så sent inträdande likvidationsskyldighet torde
indirekt kunna utgöra ett skydd för tredje man. Den kan
antas fungera som ett effektivt remedium mot bildandet av
verksamhetsstiftelser med så ringa startkapital att
stiftelsen -- om verksamheten skulle visa sig vara
förlustbringande -- redan efter en kortare tid skulle drabbas
av likviditetsbrist. Mot bakgrund av det anförda anser jag
att stiftelselagen efter mönster av nämnda bestämmelser i
aktiebolagslagen bör innehålla regler om
likvidationsskyldighet för stiftelser som bedriver
näringsverksamhet.

Om likvidationsskyldigheten inte iakttas, bör i första
hand stiftelsens styrelseledamöter eller förvaltare bli
solidariskt ansvariga för stiftelsens uppkommande
förpliktelser. En styrelseledamot eller förvaltare bör dock
kunna frita sig från detta ansvar genom att visa att
underlåtenheten att iaktta likvidationsskyldigheten inte
beror på försummelse av honom. Till dessa frågor
återkommer jag i specialmotiveringen (se avsnitt 4.1 och
vad som anförs i anslutning till 7 kap. 3 §).

2.6.9 Påföljder vid misskötsel

Mitt förslag: Ledamöter i en stiftelsestyrelse,
förvaltaren vid anknuten förvaltning och revisorer skall
vara skadeståndsskyldiga, om de uppsåtligen eller av
oaktsamhet orsakar stiftelsen ekonomisk skada när de
fullgör sina uppdrag. De skall även vara
skadeståndsskyldiga gentemot en tredje man som har
tillfogats skada genom överträdelse av stiftelseförordnandet
eller stiftelselagen.

Ledamöter i en stiftelsestyrelse resp. förvaltaren
skall kunna entledigas av allmän domstol, om de missköter
sina uppdrag.

Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt
förslag (se promemorian s. 125, 230--236).

Remissinstanserna: Förslagen har i dessa delar i
huvudsak lämnats utan erinran.

Skälen för mitt förslag: Envar av styrelsens
ledamöter vid egen förvaltning står i direkt
sysslomannaförhållande till stiftelsen. Detsamma gäller
förvaltaren vid anknuten förvaltning. Styrelseledamöter
och förvaltare är därför skyldiga att vid fullgörandet av sitt
uppdrag för stiftelsen iaktta samma grad av omsorg som
krävs av en syssloman i allmänhet. Om de uppsåtligen eller
av oaktsamhet inte iakttar denna skyldighet och stiftelsen
till följd därav orsakas skada av ekonomisk natur, bör de
vara skadeståndsskyldiga gentemot stiftelsen (jfr 6 §
tillsynslagen; jfr även 15 kap. 1 § första meningen
aktiebolagslagen).

Som jag tidigare har framhållit (se avsnitt 2.5) bör
styrelseledamöter resp. förvaltare också ha ett
skadeståndsansvar mot stiftelsens borgenärer. I
analogi med den associationsrättsliga lagstiftningen (jfr
15 kap. 1 § andra meningen aktiebolagslagen) bör
ledamöterna i en stiftelsestyrelse resp. en stiftelses
förvaltare även ha ett skadeståndsansvar mot övriga tredje
män som berörs av deras verksamhet för stiftelsen.
Ansvaret i de nu berörda fallen bör emellertid vara
begränsat till den del av uppdraget som direkt följer av
stiftelseförordnandet och stiftelselagen. Däremot bör
tillämpningsområdet för nu berörda regler inte vara
begränsat till vissa stiftelser utan gälla även för de mindre
avkastningsstiftelserna.

En stiftelses revisorer bör -- också i analogi med vad som
gäller enligt t.ex. aktiebolagslagen (jfr
15 kap. 2 § aktiebolagslagen) -- svara för skada gentemot
såväl stiftelsen som tredje man enligt samma grunder som
styrelseledamöter resp. förvaltare.

Uppdraget att vara ledamot i en stiftelsestyrelse eller att
vara förvaltare för en stiftelse är ett förtroendeuppdrag.
Härav följer att en styrelseledamot eller förvaltare i regel
kan entledigas när som helst, dvs. utan att missvård
föreligger. Frågan vem som i det enskilda fallet har rätt att
fatta beslut om ett entledigande bör i första hand avgöras
med ledning av stiftelseförordnandet. Om förordnandet
däremot skulle sakna föreskrifter om saken, bör det följa av
stiftelselagen att beslut om entledigande vid egen
förvaltning fattas av stiftelsens styrelse. Vid
förvaltningsformen anknuten förvaltning är det däremot
inte möjligt att fylla ut stiftelseförordnandet på denna
punkt.

Det är givetvis angeläget att den som missköter sitt
uppdrag som styrelseledamot eller förvaltare alltid kan
tvingas att lämna sitt uppdrag. Inte ens den nyss beskrivna
ordningen för stiftelser med egen förvaltning utgör
emellertid någon garanti för detta. Det är därför nödvändigt
att det i stiftelselagen tas in en bestämmelse av innebörd att
domstol kan entlediga inte bara en förvaltare utan
även en styrelseledamot (jfr 7 § tillsynslagen). Det bör
lämpligen vara allmän domstol som prövar frågor om
entledigande. Med en sådan ordning är det nämligen
möjligt att vid en och samma domstol föra tala om såväl
skadestånd som entledigande avseende en och samma
styrelseledamot eller förvaltare.

Till frågan om rätten att föra talan om skadestånd för
stiftelsens räkning och om entledigande återkommer jag
bl.a. i avsnitt 2.8.1.

2.7 Ändring m.m. av föreskrifter i ett
stiftelseförordnande

2.7.1 Allmänna förutsättningar för ändring m.m.

Mitt förslag: Styrelsen eller förvaltaren får ändra,
upphäva eller i särskilt fall åsidosätta en föreskrift i
stiftelseförordnandet, om föreskriften på grund av ändrade
förhållanden inte längre kan följas eller har blivit uppenbart
onyttig eller uppenbart stridande mot stiftarens avsikter
eller om det finns särskilda skäl. Åtgärden får inte vidtas
innan Kammarkollegiet gett sitt tillstånd till det eller, om
beslutet avser föreskrifter av ren detaljnatur, innan
tillsynsmyndigheten har fått tillfälle att kontrollera att
beslutet inte strider mot stiftelselagen.

Om stiftaren i stiftelseförordnandet uttryckligen har
föreskrivit att styrelsen eller förvaltaren utan tillstånd av
myndighet skall få ändra, upphäva eller åsidosätta särskilt
angivna föreskrifter i stiftelseförordnandet
(ändringsförbehåll) som angår någon annan fråga än
stiftelsens ändamål, är styrelsen eller förvaltaren
oförhindrad att fatta beslut om ändring m.m. Ett beslut som
fattats med stöd av ett ändringsförbehåll får dock inte
tillämpas innan tillsynsmyndigheten fått tillfälle att
kontrollera bl.a. att det rör en föreskrift som omfattas av
ändringsförbehållet och att -- om beslutet avser ändring
eller åsidosättande i särskilt fall -- den nya föreskriften inte
strider mot någon tvingande bestämmelse i stiftelselagen.

Promemorians förslag: Överensstämmer i
huvudsak med mitt förslag utom så till vida att förslaget i
promemorian inte tillerkänner ändringsförbehåll någon
rättsverkan (se promemorian s. 135--138 och 240).

Remissinstanserna: Många remissinstanser är
positivt inställda till förslagen i promemorian. Någon
remissinstans anser emellertid att reglerna om ändring
m.m. endast bör gälla såvitt inte annat följer av
stiftelseförordnandet. Från kommunalt håll framhålls att de
i promemorian föreslagna reglerna inte passar in på
stiftelser som bildats av kommuner.

Skälen för mitt förslag: Stiftelselagen bör innehålla
regler som i såväl materiellt som formellt avseende klargör
vilka förutsättningar som måste föreligga för att föreskrifter
i stiftelseförordnanden skall få ändras m.m.

I fråga om stiftelseförordnanden som har meddelats av
enskilda regleras nämnda förutsättningar enligt gällande
ordning i permutationslagen (1972:205). I materiellt
avseende innebär bestämmelserna i den lagen att en
föreskrift kan ändras m.m. om den på grund av ändrade
förhållanden inte längre kan följas eller har blivit
uppenbart onyttig eller uppenbart stridande mot stiftarens
avsikter eller om det finns särskilda skäl.

Det är viktigt att upprätthålla en hög donationsvilja i
landet. Stiftelselagen bör därför enligt min mening knyta an
till den reglering som permutationslagen innehåller i nu
ifrågavarande avseende. Jag förordar alltså att stiftelselagen
i materiellt hänseende ställer upp samma krav som
permutationslagen. Till skillnad från den senare lagen bör
dock kraven enligt stiftelselagen gälla för alla stiftelser.

I formellt avseende ställs det i permutationslagen
krav på tillstånd av Kammarkollegiet. Permutation kan
meddelas efter ansökan av styrelsen eller av någon annan,
t.ex. stiftaren. Även i nu ifrågavarande avseende förordar
jag att regleringen i stiftelselagen blir ungefär densamma
som i permutationslagen. I motsats till vad som är fallet i
den lagen bör emellertid utgångspunkten för
bestämmelserna i stiftelselagen vara att det alltid är
styrelsen eller förvaltaren som svarar för stiftelsens beslut i
frågor om ändring m.m. och det bör därför endast vara
styrelsen eller förvaltaren som för stiftelsens räkning får
ansöka om permutation. Vidare bör man enligt min mening
kunna frångå permutationslagens undantagslösa krav på
tillstånd av Kammarkollegiet när fråga är om ändring m.m.
av föreskrifter av ren detaljnatur. Som jag ser det bör det
då vara fullt tillräckligt med ett system som innebär att
tillsynsmyndigheten får tillfälle att kontrollera att skälen för
beslutet i materiellt avseende är sådana att de i lagen
angivna kraven är uppfyllda och att, när fråga är om ändring
eller tillfälligt åsidosättande, den nya föreskriften inte
strider mot någon tvingande bestämmelse i stiftelselagen.

När det gäller gränsdragningen mellan
tillståndspliktiga föreskrifter och föreskrifter som kan
ändras m.m. efter kontroll av tillsynsmyndigheten måste
givetvis stiftelselagen lämna ett entydigt besked. Denna
fråga bör enligt min mening lösas så att det i lagen tas in en
uppräkning av sådana föreskrifter eller slag av föreskrifter
som skall vara tillståndspliktiga. Det kan inte råda något
tvivel om att de föreskrifter som avser stiftelsens ändamål
skall höra till den tillståndspliktiga gruppen av föreskrifter.
Dit bör även hänföras bl.a. föreskrifter om
förmögenhetsplacering och förvaltningsform.

Den ordning som jag nu beskrivit är avsedd för fall då
stiftaren i stiftelseförordnandet inte meddelat några
föreskrifter som tar sikte på behovet av ändringar m.m.
Som belysts i avsnitt 2.1.1 anses stiftaren enligt gällande
ordning kunna förbehålla sig själv eller någon annan rätt att
besluta om att ändra eller upphäva föreskrifterna i
förordnandet (s.k. ändringsförbehåll). Ett
ändringsförbehåll innefattar sällan krav på att det i
materiellt avseende skall föreligga särskilda förutsättningar
för att beslut skall få fattas med stöd av förbehållet. För att
ett förbehåll som avser stiftelsens ändamålsföreskrifter skall
vara giltigt anses det dock vara ett krav att rätten att ändra
m.m. gjorts beroende av att en viss händelse inträffar som
den beslutsberättigade inte kan råda över. Gällande ordning
innebär vidare att beslut som fattas med stöd av
ändringsförbehåll av nu angivet slag får tillämpas utan att
tillstånd av myndighet dessförinnan behöver inhämtas.

Det torde förhålla sig så att ändringsförbehåll av nu
berört slag kan utnyttjas till skada för tredje man. Mot
denna bakgrund föreslog jag i lagrådsremissen
bestämmelser i syfte att för framtiden helt förta den rättsliga
verkan som ändringsförbehåll nu anses ha.

På denna punkt är det emellertid Lagrådets
uppfattning att remissförslaget utan tillräckliga skäl beskär
stiftarens möjligheter att bestämma om stiftelsens
angelägenheter. Lagrådet anser därför att
ändringsförbehåll i viss utsträckning alltjämt skall vara
giltiga och föreslår att så skall vara fallet om
stiftelseförordnandet uttryckligen föreskriver att styrelsen
eller förvaltaren utan tillstånd av myndighet får ändra,
upphäva eller åsidosätta särskilt angivna föreskrifter i
stiftelseförordnandet som angår annan fråga än stiftelsens
ändamål.

Den av Lagrådet förslagna ordningen innebär att
ändringsförbehåll får en kraftigt begränsad rättsverkan i
jämförelse med vad gällande rätt innebär på denna punkt.
På de skäl som anförts av Lagrådet är jag därför beredd att
ansluta mig till den. Som Lagrådet också varit inne på bör
det dock krävas att beslut som fattas med stöd av ett giltigt
ändringsförbehåll inte får tillämpas innan
tillsynsmyndigheten fått tillfälle att kontrollera bl.a. att
beslutet rör en föreskrift som omfattas av
ändringsförbehållet och att -- om beslutet avser ändring
eller åsidosättande i särskilt fall -- den nya föreskriften inte
strider mot någon tvingande bestämmelse i stiftelselagen.

Jag återkommer i avsnitt 2.9 till frågan vilken verkan
som efter den nya lagens ikraftträdande bör tillerkännas
ändringsförbehåll i stiftelseförordnanden avseende äldre
stiftelser.

Enligt min mening bör vad jag hittills har anfört om
ordningen för ändring m.m. av föreskrifter i ett
stiftelseförordnande i princip gälla även för
insamlingsstiftelser och kollektivavtalsstiftelser. Det finns
dock anledning att ha en delvis avvikande reglering i fråga
om den senare stiftelseformen. Till den frågan skall jag
återkomma i specialmotiveringen (se avsnitt 4.1 och vad
som anförs i anslutning till 11 kap. 4 §).

Till sist vill jag ta upp frågan om instansordningen vid
överklagande av Kammarkollegiets beslut. Enligt
permutationslagen får kollegiets beslut överklagas till
regeringen. Promemorieförslaget innehåller på denna
punkt inte något förslag till nyordning. Enligt min mening
finns det dock anledning att överväga om inte prövningen
av överklaganden bör föras över från regeringen till allmän
förvaltningsdomstol. En sådan lösning ligger i linje med den
allmänna strävan som nu finns att befria regeringen från
ärenden av olika slag. Till detta kommer att frågor om
tillstånd till ändring m.m. av föreskrifter i ett
stiftelseförordnande rör sådana civila rättigheter som avses
i artikel 6 i den europeiska konventionen angående skydd
för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande
friheterna. Prövningen av sådana frågor skall enligt
konventionen göras av domstol. En annan sak är att inte
heller den nuvarande regleringen med överklaganderätt till
regeringen torde stå i strid med konventionen, eftersom
lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa
förvaltningsbeslut är tillämplig på beslut i ärenden om
permutation.

Det finns således skäl som talar för att överklaganden av
Kammarkollegiets beslut i frågor om permutation av
stiftelser skall prövas av allmän förvaltningsdomstol. En
sådan reform aktualiserar emellertid frågan om en liknande
ändring skall göras beträffande överklagande av
permutationsbeslut i allmänhet. Enligt min mening bör
dock en sådan nyordning inte införas med mindre frågan
varit föremål för en mer allsidig utredning än den som kan
göras inom ramen för förevarande lagstiftningsärende. Med
hänvisning till vad jag nu har anfört och eftersom det inte
är lämpligt att ha olika lösningar för å ena sidan
permutation av stiftelser och å andra sidan övriga
permutationsfall ansluter jag mig till förslaget i
promemorian att överklaganden i frågor om permutation av
stiftelser liksom hittills skall prövas av regeringen.

2.7.2 Upphörande av stiftelser med små förmögenheter

Mitt förslag: Styrelsen eller förvaltaren för en
stiftelse med en ringa förmögenhet får i strid mot
stiftelseförordnandets ändamålsföreskrifter besluta om att
förbruka stiftelsens tillgångar för det ändamål vartill de är
bestämda eller för ett ändamål som så nära som möjligt
motsvara detta. En av förutsättningarna är därvid att värdet
på stiftelsens tillgångar under de tre senaste åren har
understigit ett basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring. Övriga förutsättningar är att stiftelsen har
grundats för mer än 50 år sedan, att den inte har kunnat
främja sitt ändamål under en sammanhängande tid av minst
fem år och att den saknar skulder.

Styrelsens eller förvaltarens beslut får inte
verkställas innan tillsynsmyndigheten har fått tillfälle att
kontrollera bl.a. att föreskrivna förutsättningar för beslutet
föreligger.

När tillgångarna förbrukats är stiftelsen upplöst.

Promemorians förslag: Överensstämmer i allt
väsentligt med mitt förslag (se promemorian s. 138--140).

Remissinstanserna: Remissinstanserna har lämnat
förslaget utan erinran.

Skälen för mitt förslag: Som jag har framhållit
tidigare består det svenska stiftelseväsendet till stor del av
avkastningsstiftelser med små förmögenheter. Den som
förvaltar en sådan stiftelse har i realiteten få andra
placeringsalternativ än traditionellt banksparande att tillgå.
En avkastningsstiftelse får i regel inte använda annat än den
löpande avkastningen på sin förmögenhet för ändamålet.
Det är därför svårt eller ibland t.o.m. omöjligt att både
främja stiftelsens ändamål och skydda förmögenheten mot
penningvärdeförsämringen. Förr eller senare kan den
situationen uppstå att den löpande avkastningen måste
fonderas i stiftelsen under kanske tio år för att den alls skall
ha någon möjlighet att främja sitt ändamål. Det är bl.a. mot
denna bakgrund som mitt förslag i avsnitt 2.6.4 om
gemensam placering av stiftelseförmögenheter skall ses.
Tanken bakom det förslaget är nämligen bl.a. att det skall
medverka till att förebygga uppkomsten av problem av nu
anfört slag.

Om det uppstått en situation som innebär att en stiftelse
måste fondera sin avkastning tio år i rad för att den skall
kunna främja sitt ändamål finns det olika sätt att lösa
problemet på. Ett sätt kan vara att placera förmögenheten
gemensamt med andra stiftelser, ett annat att fusionera
stiftelsen med en annan stiftelse med likartat ändamål.
Stiftelselagen bör emellertid anvisa ytterligare en väg till
lösning, en lösning som bör vara enkel att tillämpa när
förutsättningarna för en tillämpning väl föreligger (jfr
1991/92:LU17).

Mot bakgrund av det anförda ställer jag mig bakom
förslaget i promemorian att styrelsen eller förvaltaren under
vissa mycket speciella förutsättningar skall få besluta om att
förbruka stiftelsens samtliga tillgångar för det ändamål
vartill de är bestämda eller för ett ändamål som så nära som
möjligt motsvara detta. En av förutsättningarna för ett
sådant beslut bör därvid vara att värdet på stiftelsens
tillgångar under de tre senaste åren har understigit ett
basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring
(dvs. för närvarande 34 400 kr). Andra förutsättningar bör
vara att stiftelsen har grundats för mer än 50 år sedan, att
den inte har kunnat främja sitt ändamål under en
sammanhängande tid av minst fem år och att den saknar
skulder.

Ett beslut som fattas med stöd av den av mig nu
förordade regleringen kommer alltid att strida mot
stiftelsens ändamålsföreskrifter. Det bör trots detta inte
ställas krav på tillstånd av Kammarkollegiet. Enligt min
mening bör det räcka med att tillsynsmyndigheten bereds
tillfälle att kontrollera att beslutet inte strider mot
stiftelselagen.

Enligt min mening bör den ordning jag nu har förordat
inte bara vara tillämplig om den löpande avkastningen inte
längre räcker till för att främja stiftelsens ändamål. Den bör
kunna komma till användning oavsett anledningen till att
stiftelsen inte har kunnat främja sitt ändamål under den
senaste femårsperioden, t.ex. i fall då det inte längre går att
uppbringa någon destinatär.

2.8 Tillsyn och registrering

2.8.1 Tillsyn

Mitt förslag: För stiftelser skall det finnas en
tillsynsmyndighet.

Tillsynsmyndigheten skall ingripa, om det kan
antas att stiftelsens förvaltning eller revisionen av den inte
utövas i enlighet med stiftelseförordnandet eller
bestämmelserna i stiftelselagen eller att en styrelseledamot
eller förvaltaren annars missköter sitt uppdrag. Ett
ingripande skall kunna utmynna i att tillsynsmyndigheten
t.ex. förelägger styrelsedamoten eller förvaltaren att
fullgöra sina åligganden eller för stiftelsens räkning väcker
talan om skadestånd mot eller väcker talan om entledigande
av styrelseledamoten eller förvaltaren.

bTillsynsmyndigheten skall alltid ha rätt att begära
information av stiftelsen. En årsredovisningsskyldig
stiftelse skall varje år sända sin årsredovisning och
revisionsberättelse till tillsynsmyndigheten.

bTillsynsmyndigheten skall ge stiftelsen råd och
upplysningar och skall även i övrigt lämna stiftelsen
service i olika avseenden.

bOm stiftaren i stiftelseförordnandet för en stiftelse
enligt den allmänna definitionen har föreskrivit att stiftelsen
inte skall stå under tillsyn, skall tillsynsmyndigheten som
regel inte få ingripa mot och begära information av
stiftelsen i andra fall än då det kan antas att stiftelsen
åsidosätter stiftelselagens bestämmelser om årsredovisning
eller revision. Samma ordning i fråga om tillsynen skall gälla
för stiftelser som har bildats av ett offentligt rättssubjekt
eller som förvaltas av en statlig myndighet.

bLänsstyrelsen i det län där en stiftelses styrelse
eller förvaltare har sitt säte skall i princip vara
tillsynsmyndighet för stiftelsen.

Promemorians förslag: Enligt
promemorieförslaget tas ingen hänsyn till stiftarens
inställning i tillsynsfrågan. Promemorieförslaget innefattar
inte heller något undantag från tillsynsreglerna för stiftelser
som bildats av en kommun, ett landsting eller en kyrklig
kommun. I övrigt överensstämmer promemorieförslaget i
huvudsak med mitt förslag (se promemorian s. 140--142).

Remissinstanserna: Många remissinstanser är
kritiska mot förslaget att hela stiftelseväsendet skall stå
under offentlig tillsyn. Kritiken riktar sig särskilt mot att
stiftaren inte skall kunna undanta en stiftelse från denna
tillsyn.

Skälen för mitt förslag: I stiftelser finns det i regel
inte något organ som har befogenhet att både övervaka och
ingripa mot stiftelsens förvaltning. Därför har det sedan
länge funnits en tillsyn över stiftelseväsendet som
länsstyrelserna svarat för. Vad som framkommit under
remissbehandlingen ger belägg för att det råder en bred
enighet om att en tillsyn av detta slag behövs även i
framtiden.

Det är angeläget att stiftelsernas fortbestånd tryggas,
inte minst för att stimulera viljan att göra donationer. För
egen del ansluter jag mig därför till den allmänt omfattade
uppfattning som kommit till uttryck under
remissbehandlingen, nämligen att stiftelseväsendet bör stå
under tillsyn. Stiftelselagen bör således innehålla regler om
tillsyn, regler som i allt väsentligt bör kunna utformas efter
mönster av tillsynslagens bestämmelser i ämnet. I likhet
med vad som är fallet enligt tillsynslagen bör det även enligt
stiftelselagen i tillsynsmyndighetens befattning med
stiftelserna ingå tre huvuduppgifter, nämligen kontroll,
ingripande och service. Till skillnad från vad regleringen i
tillsynslagen innebär förordar jag dock att alla stiftelser
skall vara knutna till en tillsynsmyndighet. Vidare bör man
i stiftelselagen -- tydligare än vad som f.n. är fallet (jfr 9 §
tillsynslagen) -- slå fast under vilka förutsättningar
tillsynsmyndigheten skall ha rätt och skyldighet att ingripa.
I enlighet med vad Lagrådet förordat bör
tillsynsmyndigheten ha rätt och skyldighet att ingripa om
det kan antas bl.a. att stiftelsens förvaltning eller revisionen
av den inte utövas i enlighet med stiftelseförordnandet eller
bestämmelserna i stiftelselagen. Tillsynsmyndigheten bör
alltså i princip inte -- till skillnad från vad det till Lagrådet
remitterade förslaget innebär -- ha skyldighet att ingripa
mot underlåtenhet att följa tvingande bestämmelser som
gäller för även andra rättssubjekt än stiftelser, t.ex.
bestämmelser om beskattning, brandsäkerhet, allmän
ordning eller viss näringsverksamhet. Jag återkommer till
denna fråga i specialmotiveringen (se avsnitt 4.1 och
kommentaren till 9 kap. 3 §).

En fråga som har tilldragit sig stor uppmärksamhet
under remissbehandlingen av promemorian är vilken
hänsyn som bör tas till stiftarens inställning ifråga om
tillsynen över den av honom bildade stiftelsen. Skall alltså
stiftaren liksom i dag kunna bestämma att stiftelsen inte
skall stå under offentlig tillsyn? Innan jag går närmare in på
den saken vill jag emellertid behandla frågan om hur
kontrollen över stiftelserna bör vara upplagd.

Enligt tillsynslagen sker kontrollen av stiftelserna genom
att länsstyrelserna granskar de handlingar som stiftelserna
årligen sänder dit. Ett system som endast bygger på
återkommande kontroll innefattar emellertid risk för att det
allmännas resurser inte tas tillvara på bästa möjliga sätt.
Det är givetvis angeläget att de knappa resurser som är
tillgängliga på detta område i möjligaste mån kommer till
användning där de behövs. Jag förordar därför ett
kontrollsystem som i huvudsak bygger på att
tillsynsmyndigheten alltid har rätt att begära information av
en stiftelse. Härigenom blir det möjligt att kontrollen -- via
anmälningar från allmänheten -- styrs till sådana stiftelser
vars förvaltning det kan finnas anledning att granska i något
avseende.

Man kan emellertid inte undvara det gamla systemet
med återkommande kontroll helt och hållet. Enligt
stiftelselagen bör sådan kontroll i första hand komma i fråga
beträffande avkastningsstiftelser med mer betydande
värden på sina tillgångar. Gränsen bör lämpligen kunna
sättas till tio basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring. Även stiftelser som under ett räkenskapsår har
utövat näringsverksamhet eller varit moderstiftelse bör
omfattas av denna form av kontroll, liksom
insamlingsstiftelser. Det jag nu förordat innebär att det
endast är årsredovisningsskyldiga stiftelser som kommer att
beröras av den återkommande kontrollen och som jag
uttalat redan tidigare (se avsnitt 2.6.6) bör årsredovisningen
tillsammans med revisionsberättelsen kunna utgöra ett
godtagbart underlag för tillsynsmyndighetens granskning av
stiftelsens förvaltning.

Jag övergår nu till frågan om vilken betydelse man bör
tillmäta stiftarens inställning i fråga om tillsynen över
''''''''sin'''''''' stiftelse (enligt den allmänna definitionen av
stiftelsebegreppet). Promemorieförslaget innebär på denna
punkt att stiftarens vilja inte tillerkänns någon rättslig
verkan. Flera remissinstanser är kritiska mot
promemorieförslaget på denna punkt och har betonat att
det måste krävas mycket starka skäl för att frångå
nuvarande ordning som innebär att stiftaren kan bestämma
att den av honom bildade stiftelsen inte skall stå under
tillsyn. Ett fasthållande vid promemorieförslagets
inställning skulle enligt de mest kritiska remissinstanserna
kunna vara ägnat att dämpa donationsviljan.

Om man har som utgångspunkt att staten skall ha ett
yttersta ansvar för att medel som har donerats
verkligen kommer till nytta för det ändamål som stiftaren
har avsett, kan det tyckas följdriktigt att detta skall gälla alla
stiftelser. Det förhållandet att stiftaren inte har önskat att
stiftelsen skall stå under tillsyn skulle då inte tillerkännas
någon avgörande verkan men skulle mycket väl kunna
beaktas av tillsynsmyndigheten vid utövandet av tillsynen,
exempelvis så att ingripande åtgärder vidtas endast i
allvarligare fall och då det står klart att en rättsförlust
annars skulle uppstå.

Vad som har anförts i flera av remissyttrandena ger
emellertid belägg för att en ordning som inte tillmäter
stiftarens inställning i tillsynsfrågan någon som helst
betydelse skulle innebära en allvarlig risk för att stiftare som
inte önskar någon tillsyn skulle komma att dra sig för att
göra den donation som leder till stiftelsens tillkomst. Enligt
min mening är skälen för en sådan ordning inte så starka att
det motiverar att man tar en sådan risk. Jag anser alltså att
man i princip bör ta hänsyn till stiftarens inställning i
tillsynsfrågan som den kommit till uttryck i det av honom
meddelade stiftelseförordnandet. En förutsättning för detta
bör dock vara att stiftelsen varken utövar
näringsverksamhet eller är moderstiftelse

Det anförda bör emellertid inte gälla undantagslöst.
Tillsynsmyndigheten bör nämligen kunna ingripa framför
allt i fall då det kan antas att stiftelsen åsidosätter
stiftelselagens regler om årsredovisning och revision. På
detta sätt får dessa regler en direkt sanktion i lagen. Vidare
bör de regler i stiftelselagen som innefattar skyldighet för
tillsynsmyndigheten att utföra ett slags service mot stiftelsen
(t.ex. förordnande av styrelseledamot) även gälla för
stiftelser som omfattas av den speciella tillsynsordning jag
nu har förordat.

Den tillsynsordning som enligt min mening bör gälla för
stiftelser vars stiftare förordnat om att stiftelsen inte skall
stå under tillsyn bör -- oberoende av stiftarens vilja på den
punkten -- gälla även för stiftelser som förvaltas av
statlig myndighet (jfr 2 § första stycket 1 tillsynslagen).
Också för stiftelser med andra typer av förvaltare kan det
finnas anledning att närmare överväga en speciell
tillsynsordning. Vad jag då särskilt tänker på är stiftelser
som förvaltas av kommuner, landsting och kyrkliga
kommuner (jfr bl.a. det s.k. frikommunförsöket och lagen,
1986:98, om undantag för vissa kommuner och
landstingskommuner från bestämmelserna i lagen,
1929:116, om tillsyn över stiftelser; jfr även prop.
1991/92:13 s. 16).

Remissförslagets inställning med avseende på stiftelser
som förvaltas av kommuner, landsting och kyrkliga
kommuner är att de bör omfattas av samma ordning som för
stiftelser förvaltade av statliga myndigheter.
Lagrådet avstyrker emellertid detta förslag. Lagrådet
framhåller bl.a. i sitt yttrande att vissa erfarenheter från den
kommunala revisionen tyder på att kommuner brustit i sin
förvaltning av s.k. donationsfonder. En annan invändning
mot förslaget att undanta de kommunalt förvaltade
stiftelserna från tillsyn är enligt Lagrådet att en sådan
ordning knappast är förenlig med lagstiftningens
övergripande syfte att säkerställa och trygga stiftelsens
möjligheter att verka för det ändamål som stiftaren har
angett i stiftelseförordnandet och inte heller är den förenlig
med principen att respekten för stiftarens vilja bör vara en
ledstjärna vid utformningen av reglerna.

Jag godtar Lagrådets ståndpunkt i denna fråga.
Kommunalt förvaltade stiftelser bör alltså inte få någon
särställning i tillsynshänseende. Samtidigt vill jag emellertid
framhålla att det är min övertygelse att införandet av en
stiftelselag med det innehåll som jag föreslår i förevarande
lagstiftningsärende sannolikt kommer att leda till att
kommunerna (såväl borgerliga som kyrkliga) allmänt sett
stramar upp förvaltningen av ''''''''sina'''''''' donationsfonder.
Frågan om en särställning för kommunalt förvaltade
stiftelser kan alltså bli aktuell på nytt när stiftelselagen varit
i tillämpning under några år.

Med mitt förslag kommer sådana stiftelser som helt eller
delvis har bildats av staten eller andra offentliga
rättssubjekt alltid att vara skyldiga att hålla sin
årsredovisning tillgänglig för envar. Man torde kunna utgå
från att den offentlighet som stiftelselagen således
garanterar med avseende på dessa stiftelser kommer att få
särskild betydelse för hur stiftelserna förvaltas. Enligt min
mening bör därför en tillsynsordning av det slag som jag
förordat för stiftelser som förvaltas av statliga myndigheter
även kunna gälla för stiftelser av nu ifrågavarande slag. Av
samma skäl bör vidare kollektivavtalsstiftelser kunna
omfattas av en liknande tillsynsordning.

Jag vill till sist i förevarande sammanhang erinra om att
bl.a. arvingar, universella testamentstagare,
boutredningsmän och testamentsexekutorer enligt
bestämmelserna i 22 kap. 7 § ärvdabalken kan föra talan om
verkställande av testamentariska ändamålsbestämmelser. I
fråga om ändamålsbestämmelser med allmännyttigt
ändamål får sådan talan också föras av länsstyrelsen.
Bestämmelserna är tillämpliga på testamentariskt bildade
stiftelser (jfr NJA 1966 s. 3). I fråga om stiftelser med
allmännyttigt ändamål tjänar de därmed som ett
komplement till reglerna i tillsynslagen, framför allt vad
gäller stiftelser som på grund av stiftarens föreskrift är
undantagna från tillsynslagens tillämpningsområde (jfr
NJA II 1933 s. 520 f). Även efter stiftelselagens
ikraftträdande torde bestämmelserna i ärvdabalken kunna
tjäna som ett komplement till tillsynsreglerna på
stiftelseområdet.

2.8.2 Registrering

Mitt förslag: Stiftelser som är
årsredovisningsskyldiga skall vara registrerade i ett
offentligt stiftelseregister. Till registreringen skall
firmarättsliga verkningar vara knutna.

Registreringsmyndighet skall vara den länsstyrelse
som är tillsynsmyndighet för stiftelsen.

Promemorians förslag: Alla stiftelser skall
registreras. I övrigt överensstämmer promemorieförslaget i
huvudsak med mitt förslag (se promemorian s. 141).

Remissinstanserna: Flera remissinstanser är
kritiska mot promemorians förslag och menar att i varje fall
mindre stiftelser bör undantas från registreringen.

Bakgrund: Enligt nu gällande ordning är en
stiftelse skyldig att söka registrering i handelsregistret innan
den börjar utöva näringsverksamhet. Sådan skyldighet
inträder emellertid endast i fall då stiftelsen beträffande den
ifrågavarande näringsverksamheten skulle ha varit
bokföringsskyldig enligt bokföringslagen (1929:117), om
denna gällt även efter utgången av år 1976 (se 2 § andra
stycket handelsregisterlagen, 1974:157, i dess lydelse enligt
SFS 1993:761).

I handelsregistret registreras inte bara stiftelser utan
även handelsbolag, enskilda näringsidkare samt ideella
föreningar. Enskilda näringsidkare, ideella föreningar och,
från och med år 1995, även bolagsmännen i ett enkelt bolag
(se SFS 1993:761) är registreringsskyldiga under samma
förutsättningar som gäller för stiftelser.

Firma är den benämning under vilken en näringsidkare
driver sin verksamhet. Av handelsregistret skall i fråga om
enskilda näringsidkare, handelsbolag, ideella föreningar
och stiftelser framgå bl.a. den registrerades firma.
Registreringen av firmor för andra näringsidkare sker i
aktiebolagsregistret beträffande aktiebolag och i
föreningsregistret beträffande ekonomiska föreningar.

Genom registrering av firma förvärvar firmans
innehavare i princip ensamrätt till firman inom det område
för vilket firman registrerats. En firma får därför inte
registreras om den är förväxlingsbar med en för samma
område förut registrerad firma. Enligt huvudregeln anses
emellertid firmor förväxlingsbara endast i fall då de avser
verksamhet av samma eller liknande slag (se 2 §, 6 § första
stycket och 10 § första stycket 6 firmalagen).

Registrering av firma i ett visst handelsregister gäller för
ett län. Registrering av firma för aktiebolag och ekonomisk
förening gäller för hela landet.

Ansvaret för förandet av handels- och föreningsregistren
överförs f.n. successivt från länsstyrelserna till Patent- och
registreringsverket (PRV) (se prop. 1992/93:27,
1992/93:LU10 och rskr. 1992/93:75). Tanken är att reformen
skall vara genomförd före år 1995. Anledningen till denna
förändring är bl.a. att det hittillsvarande systemet inte har
ansetts medge att man i tillbörlig grad beaktar firmalagens
förbud mot registrering av förväxlingsbara firmor. Vidare
har man pekat på att det inte finns ett sådant samband
mellan länsstyrelsernas huvudsakliga verksamhet och
registreringen i handels- och föreningsregistren att en
fortsatt anknytning till länsstyrelserna är befogad.

Skälen för mitt förslag: Enligt min mening bör
stiftelser som utövar näringsverksamhet i fortsättningen
vara registreringsskyldiga. Den hittillsvarande knytningen
till bokföringsskyldighetens omfattning sådan denna
bestämts i 1929 års bokföringslag bör alltså upphöra.
Firmarättsliga verkningar bör liksom hittills inträda vid
registreringen av sådana stiftelser. Även stiftelser som är
moderstiftelser bör omfattas av en generell
registreringsskyldighet.

När det därefter gäller avkastningsstiftelser (enligt den
allmänna definitionen av stiftelsebegreppet) som inte
utövar näringsverksamhet eller inte är moderstiftelser får
man till en början skilja mellan stiftelser som helt eller
delvis bildats av offentliga rättssubjekt och stiftelser som
bildats av privata donatorer. Stiftelser som hör till den förra
gruppen bör enligt min mening vara registreringsskyldiga
utan undantag. Beträffande den senare gruppen -- där det
ojämförligt största antalet stiftelser ingår -- ställer jag mig
däremot inte bakom förslaget i promemorian att det skall
föreligga en generell registreringsskyldighet. Som flera
remissinstanser har framhållit måste man nämligen beakta
i sammanhanget att krav på registrering innebär att resurser
tas i anspråk inte bara hos den enskilda stiftelsen utan även
hos den eller de registrerande myndigheterna. Samtidigt
måste man emellertid också beakta allmänhetens
berättigade intresse av att på ett enkelt sätt kunna få fram
upplysningar om avkastningsstiftelserna. Detta gäller inte
minst stiftelser som skall främja sitt syfte genom att utge
kontanta bidrag. I likhet med vad jag föreslagit i fråga om
bokföringsskyldighetens inträde blir min slutsats att även
registreringsskyldigheten bör knytas till värdet på stiftelsens
tillgångar. Denna värdegräns bör lämpligen kunna
bestämmas till tio basbelopp eller den värdegräns jag i
avsnitt 2.8.1 föreslagit skall gälla för den återkommande
kontrollen av stiftelser. Mitt nu angivna ställningstagande i
fråga om värdegränsen för registreringsskyldighetens
inträde utesluter emellertid inte att frågan kan tas upp till
förnyat övervägande om det någon tid efter det att
stiftelselagen har trätt i kraft skulle visa sig att det finns skäl
som talar för det.

Enligt min mening saknas skäl att kräva
registreringsskyldighet för bokföringsskyldiga men inte
årsredovisningsskyldiga familjestiftelser.
Insamlingsstiftelser och kollektivavtalsstiftelser bör
däremot generellt sett omfattas av registreringsskyldighet.

Sammanfattningsvis innebär det nu anförda att stiftelser
som enligt vad jag tidigare har föreslagit skall vara
årsredovisningsskyldiga också skall vara skyldiga att
registrera sig (jfr avsnitt 2.6.6). Enligt min mening
bör all registrering av stiftelser ske i ett register som är
särskilt inrättat för stiftelser (stiftelseregister).

Som jag redan har sagt bör firmarättsliga verkningar
vara knutna till registreringen i stiftelseregistret av
näringsutövande stiftelser. Då inställer sig naturligen frågan
för vilket område registreringen av en stiftelses firma bör
gälla. När det gäller denna fråga kan man konstatera att det
totalt sett inte är så många stiftelser som utövar
näringsverksamhet. Ibland rör det sig om fall då stiftelsen,
kanske under en begränsad tid, har sin förmögenhet
placerad i en eller flera hyresfastigheter. Antalet stiftelser
som har behov av ett firmaskydd inom ett större område än
ett län kan därför bedömas vara ytterligt lågt.

Mot bakgrund av det nu senast anförda anser jag att
registreringen av stiftelser bör ske i stiftelseregister som förs
länsvis. När det därefter gäller frågan om vilken myndighet
som skall svara för förandet av stiftelseregistren vill jag
erinra om att PRV före år 1995 kommer att ha tagit över
ansvaret för förandet av handels- och föreningsregistren
från länsstyrelserna. Det kan då tyckas naturligt att PRV
även skulle få ansvaret för förandet av stiftelseregistren.
Man måste emellertid när det gäller stiftelser bl.a. beakta
att länsstyrelserna enligt stiftelselagen kommer att svara för
tillsynen över stiftelserna (se avsnitt 2.8.1) och att det finns
en naturlig koppling mellan registreringen av och tillsynen
över stiftelser. Vidare måste man beakta i sammanhanget
att registreringen av stiftelser inte skall ha någon civilrättslig
betydelse (se avsnitt 2.3). Om ansvaret för registreringen
läggs på PRV, kommer därför frågan om en viss ''''''''stiftelse''''''''
rättsligt sett verkligen är en stiftelse eller inte att bli föremål
för bedömning av två skilda myndigheter. I vissa fall finns
det en risk för att meningarna i denna fråga kan komma att
gå isär mellan myndigheterna och för sådana fall skulle
stiftelselagen behöva innehålla regler som klarar ut vad som
skall gälla.

Med hänsyn till vad jag nu har anfört anser jag att
uppgiften att handha registreringen av en viss stiftelse bör
ligga på den myndighet som har ansvaret för tillsynen över
samma stiftelse. Detta innebär att jag beträffande ansvaret
för registreringen av stiftelser förordar en lösning som
innebär att den länsstyrelse som är tillsynsmyndighet för en
viss stiftelse även är registreringsmyndighet för samma
stiftelse. Med en sådan lösning finns det visserligen en viss
risk för att PRV i något av de av den myndigheten förda
registren registrerar en firma som är förväxlingsbar med en
i ett stiftelseregister redan registrerad firma. Denna risk bör
emellertid kunna elimineras genom att länsstyrelserna
åläggs skyldighet att fortlöpande underrätta PRV om de
firmor som registreras i stiftelseregistret.

Enligt min mening är det angeläget att länsstyrelserna
tillämpar regelsystemet för registrering av stiftelser på ett så
enhetligt och effektivt sätt som möjligt. Någon eller några
av länsstyrelserna bör därför få i uppdrag att svara för bl.a.
utbildning om regelsystemet samt framtagande av
blanketter. Avsikten är att Riksrevisionsverket senare skall
få i uppdrag att granska verksamheten med registreringen
av stiftelserna.

I stiftelselagen behöver det tas in regler som för stiftelser
kompletterar firmalagens allmänna bestämmelser om
firma. Stiftelselagens materiella bestämmelser om firma och
de bestämmelser som behövs för att reglera
registreringsförfarandet bör tas upp i skilda kapitel. Särskilt
bestämmelserna för registreringen av stiftelser som utövar
näringsverksamhet bör kunna utformas efter mönster av
handelsregisterlagens nuvarande bestämmelser. Jag
återkommer i specialmotiveringen när det gäller det
närmare innehållet i nu berörda bestämmelser om firma och
registering (se avsnitt 4.1).

Den av mig förordade lösningen för registreringen av
näringsutövande stiftelser innebär att kravet på att sådana
stiftelser skall vara registrerade i handelsregistret kan
slopas. Även till den frågan återkommer jag senare (se
avsnitt 2.10.3).

2.9 Ikraftträdande m.m.

Mitt förslag: En förmögenhetsbildning som
kommit till före stiftelselagens ikraftträdande skall anses
som stiftelse enligt stiftelselagen (äldre stiftelse) om
förmögenhetsbildningen närmast före ikraftträdandet
uppfyllde de krav som enligt stiftelselagen ställs på
stiftelsebildning.

Stiftelselagen skall med vissa undantag gälla även
för äldre stiftelser.

Stiftelselagen skall träda i kraft och tillsynslagen
upphöra att gälla den 1 januari 1995.
Bestämmelserna om ikraftträdande m.m. skall tas in i en
särskild lag om införande av stiftelselagen.

Promemorians förslag: Enligt
promemorieförslaget torde det i allmänhet inte föreligga
något hinder mot att omedelbart tillämpa stiftelselagens nya
civilrättsliga bestämmelser på äldre stiftelser (se
promemorian s. 143 och 144).

Remissinstanserna: Många remissinstanser är
starkt kritiska mot promemorieförslagets inställning att de
nya civilrättsliga bestämmelserna omedelbart kan tillämpas
även på äldre stiftelser. Flera pekar bl.a. på att man brukar
vara ytterst försiktig med att införa retroaktiva regler.
Kammarkollegiet framhåller att det i gällande rätt
inte finns något formkrav för bildande av stiftelse i
allmänhet och att det i de föreslagna
övergångsbestämmelserna inte finns några regler om hur
det skall förfaras med befintliga stiftelser som inte uppfyller
det nya formkravet.

Skälen för mitt förslag: Inom civilrätten finns det
inte som inom straffrätten något principiellt förbud mot
retroaktiv lagstiftning. Det anses emellertid att man även i
civilrättsliga sammanhang skall vara försiktig med
bakåtverkande bestämmelser. Som en principiell grundsats
anses därför gälla att nya materiella rättsregler normalt bör
tillämpas endast beträffande sådana förhållanden som har
uppkommit efter reglernas ikraftträdande. Samtidigt är det
emellertid uppenbart olämpligt att ha olika lagregler för
stiftelser som tillkommit efter stiftelselagens ikraftträdande
och för sådana förmögenhetsbildningar som tillkommit före
ikraftträdandet och som närmast före ikraftträdandet är
stiftelser i stiftelselagens mening (äldre stiftelser).
Jag förordar därför att äldre stiftelser skall anses som
stiftelser enligt stiftelselagen och att stiftelselagen i princip
skall gälla för dem.

Stiftelselagen innefattar krav på att
stiftelseförordnandet skall vara skriftligt och undertecknat
av stiftaren -- ett krav som inte har någon motsvarighet i
dag. Samtidigt får en ny lag om stiftelser inte innebära att
förmögenhetsbildningar som nu anses tillhöra
stiftelsefamiljen förlorar sin status som stiftelse. Denna
konflikt bör enligt min mening lösas så att
förmögenhetsbildningar som före ikraftträdandet uppfyllde
alla stiftelselagens krav på stiftelsebildning så när som på
stiftelseförordnandets form också skall anses som stiftelser
enligt stiftelselagen. På samma sätt bör man enligt min
mening lösa den konflikt som ligger i att stiftelselagen enligt
den allmänna definitionen av stiftelsebegreppet kräver att
stiftelsens egendom skall vara avskild. En stiftelse vars
förmögenhet närmast före ikraftträdandet består av endast
en benefik fordran på stiftaren skall alltså efter
ikraftträdandet anses som en stiftelse enligt stiftelselagen.

En annan sak är att bland annat hänsynen till den nyss
angivna grundsatsen -- att nya materiella rättsregler normalt
bör tillämpas endast beträffande sådana förhållanden som
har uppkommit efter reglernas ikraftträdande -- kan
föranleda att äldre stiftelser undantas från vissa regler i
stiftelselagen. I det följande skall jag gå närmare in på vilka
undantag som enligt min mening motiveras av den
ifrågavarande grundsatsen. Hänsynen till den kan f.ö.
föranleda vissa undantag från stiftelselagens regler även
beträffande stiftelser som bildats efter stiftelselagens
ikraftträdande. Detta gäller fall då stiftelseförordnandet
finns intaget i ett testamente som har upprättats före
ikraftträdandet. Jag skall i det följande ta upp även frågan
om det i något eller några avseenden bör göras undantag
också för dessa ''''''''äldre'''''''' testamentstiftelser.

I avsnitt 2.6.2 har jag föreslagit att det i stiftelselagen bör
föras in regler som klargör att stiftaren, när denne är fysisk
person, inte ensam kan utgöra stiftelsens styrelse och att
stiftaren, när denne är en juridisk person eller en statlig
myndighet, inte kan vara förvaltare för stiftelsen. Dessa
regler bör enligt min mening inte tillämpas fullt ut på äldre
stiftelser. I fråga om stiftelser med egen förvaltning bör
undantaget träffa stiftelser vars styrelse vid
ikraftträdandet utgörs av stiftaren ensam. Stiftaren bör
få fortsätta att utgöra stiftelsens styrelse fram till dess att
han lämnar uppdraget.

Stiftelselagens bestämmelser i 3 kap. om bokföring och
årsredovisning m.m., i 4 kap. om revision och i 10 kap. om
registrering bör inte tillämpas från och med stiftelselagens
ikraftträdande på andra äldre stiftelser än sådana som då
påbörjar ett nytt räkenskapsår. Det behövs
övergångsbestämmelser om detta. Det behövs vidare
övergångsbestämmelser med avseende på dels innehållet i
års- och koncernredovisning när sådan redovisning för
första gången upprättas av en äldre stiftelse med tillämpning
av bestämmelserna i 3 kap. stiftelselagen (jfr vad
Lagrådet anfört i sitt yttrande beträffande
remissförslagets 8 § i förslaget till lag om införande av
stiftelselagen), dels revisionen av äldre stiftelser för det
räkenskapsår som föregår det då bestämmelserna i 4 kap.
stiftelselagen träder i tillämpning. Till dessa senare
bestämmelser återkommer jag närmare i
specialmotiveringen (se avsnitt 4.2).

Mina förslag i avsnitt 2.7.1 innebär att den rättsliga
verkan som ändringsförbehåll enligt nu gällande ordning
anses ha väsentligt begränsas. Enligt min mening bör
emellertid stiftelselagens bestämmelser på denna punkt inte
vinna tillämpning på vare sig äldre stiftelser eller ''''''''äldre''''''''
testamentsstiftelser. Även i nu ifrågavarande avseende
återkommer jag närmare till mina förslag i
specialmotiveringen (se avsnitt 4.2 och 10 § lagen om
införande av stiftelselagen).

Tillsynsmyndigheten för en stiftelse (enligt den allmänna
definitionen) vars stiftelseförordnande innehåller en av
stiftaren meddelad föreskrift om att stiftelsen skall vara
undantagen från tillsyn skall enligt mitt förslag till
stiftelselag som regel vara förhindrad att ingripa mot och
begära information av stiftelsen i andra fall än då det kan
antas att stiftelsen åsidosätter stiftelselagens bestämmelser
om årsredovisning eller revision (se avsnitt 2.8.1). Enligt
tillsynslagen kan en stiftare med laga verkan föreskriva att
en stiftelse inte skall stå under tillsyn enligt den lagen. Mot
bakgrund av det anförda behövs det en
övergångsbestämmelse av innebörd att ett av stiftaren till en
äldre stiftelse meddelat undantag från tillsynen enligt
tillsynslagen vid tillämpningen av stiftelselagen jämställs
med ett undantagande från tillsyn enligt den sistnämnda
lagen. Denna övergångsbestämmelse bör även gälla för
''''''''äldre'''''''' testamentsstiftelser.

Utöver de nu anförda undantagen från stiftelselagens
tillämplighet på äldre stiftelser erfordras det även vissa
övergångsbestämmelser för att möjliggöra eller underlätta
en övergång till den nya lagen. Det gäller framför allt den
viktiga frågan vilken förvaltningsform (egen eller anknuten
förvaltning) en äldre stiftelse skall anses ha. Jag skall i
specialmotiveringen (se avsnitt 4.2 och 5 § lagen om
införande av stiftelselagen) återkomma till den närmare
utformningen av dessa bestämmelser.

Kammarkollegiet har i sitt remissvar framhållit att det är
angeläget att föreskrifter för äldre stiftelser som finns i av
regeringen, länsstyrelse eller kollegiet före stiftelselagens
ikraftträdande fastställda stadgar efter ikraftträdandet blir
bindande för stiftelsens styrelse eller förvaltare. Jag delar
den uppfattningen och förordar därför en
övergångsbestämmelse av innebörd bl.a. att föreskrifter
som t.ex. regeringen före ikraftträdandet har fastställt för
en stiftelse vid tillämpningen av stiftelselagen skall
jämställas med föreskrifter meddelade i ett
stiftelseförordnande.

Det kan antas att flertalet äldre stiftelser har
kalenderåret som räkenskapsår. Stiftelselagen bör därför
träda i kraft vid ett årsskifte. Till skillnad från
remissförslaget förordar jag att detta sker vid årsskiftet
1994/1995. Med hänsyn till att det erfordras
förhållandevis många övergångsbestämmelser till
stiftelselagen förordar jag att de tas in i en särskild
införandelag.

2.10 Följdändringar i annan lagstiftning m.m.

2.10.1 Lagen (1967:531) om tryggande av
pensionsutfästelse m.m

Mitt förslag: I lagen (1967:531) om tryggande av
pensionsutfästelse m.m. (tryggandelagen) tas in
bestämmelser bl.a. om tillsynsmyndighetens befogenheter
och åligganden och om skadeståndsskyldighet för
styrelseledamöter. Lagtekniskt sett sker detta genom en
hänvisning till regleringen i stiftelselagen.

En pensions- eller personalstiftelse
(tryggandestiftelse) skall ha ett namn som innehåller
ordet pensionsstiftelse resp. personalstiftelse. En
tryggandestiftelse skall vara bokföringsskyldig.
Denna skyldighet skall fullgöras enligt bokföringslagen
(1976:125).

En tryggandestiftelse skall liksom f.n. anmälas för
tillsyn inom sex månader från det att den bildades.
Tillsynsmyndigheten skall föra ett särskilt register
över anmälda tryggandestiftelser.

Promemorians förslag: Promemorian innehåller
inget förslag till följdändringar i denna lag (jfr dock
promemorian s. 144).

Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte
berört frågan.

Skälen för mitt förslag: I avsnitt 2.2.2 har jag
föreslagit att reglerna om förevarande stiftelseform bör
kvarstå i tryggandelagen. Jag har där också förutskickat att
det förhållandet att tillsynslagen upphävs vid stiftelselagens
ikraftträdande nödvändiggör att tryggandelagen
kompletteras med bestämmelser bl.a. om
tillsynsmyndighetens åligganden och befogenheter vad
avser tryggandestiftelserna. Av samma skäl måste
tryggandelagen vidare kompletteras med bestämmelser
bl.a. om placeringen av en tryggandestiftelses förmögenhet,
om skadeståndsskyldighet för och entledigande av
ledamöter i en tryggandestiftelses styrelse, om bokföring,
om en tryggandestiftelses skyldighet att anmäla stiftelsen
för tillsyn enligt tryggandelagen samt om skyldighet för
tillsynsmyndigheten att föra ett register över för tillsyn
anmälda stiftelser.

Innehållet i de nya bestämmelserna bör i vissa avseenden
avvika från vad som f.n. gäller enligt tillsynslagen. Detta är
framför allt fallet beträffande kravet på
tryggandestiftelserna i fråga om bokföring. Enligt min
mening talar starka skäl för att tryggandestiftelserna bör bli
bokföringsskyldiga enligt bokföringslagen
(1976:125). Tryggandestiftelserna bör vidare vara skyldiga
att upprätta en på bokslutet grundad årsredovisning,
som även skall omfatta en förvaltningsberättelse.
Årsredovisningen bör framför allt tjäna som underlag för
tillsynsmyndighetens kontroll av stiftelsen. Med tanke på
att en tryggandestiftelse alltid är knuten till ett företag lär
de nya kraven knappast föranleda några praktiska problem
för de enskilda stiftelserna.

Eftersom bestämmelserna om bokföringsskyldighet
beträffande de stiftelseformer som stiftelselagen omfattar
enligt mitt förslag (se avsnitt 2.6.6) skall tas in i
stiftelselagen bör även på motsvarande sätt bestämmelsen
om bokföringsskyldighet för tryggandestiftelser tas in i
tryggandelagen. Bokföringslagen bör dock kompletteras
med en bestämmelse som hänvisar till tryggandelagen när
det gäller bokföringsskyldighet för sådana stiftelser som
omfattas av den lagen.

I vissa avseenden bör den ''''''''nya'''''''' regleringen i
tryggandelagen i allt väsentligt ansluta till vad som för
närvarande gäller enligt tillsynslagen. Detta gäller bl.a. i
fråga om tillsynsmyndighetens befogenheter och
åligganden. Eftersom stiftelselagens bestämmelser i nu
nämnda frågor i huvudsak överensstämmer med den
nuvarande regleringen i tillsynslagen är det lagtekniskt sett
enklast om kompletteringen av tryggandelagen sker genom
att det i den lagen tas in direkta hänvisningar till
stiftelselagens bestämmelser i samma frågor.

Till sist vill jag ta upp frågan om registrering av
tryggandestiftelser. Enligt gällande ordning åligger det
tillsynsmyndigheterna att föra en förteckning över
tryggandestiftelser som anmälts för tillsyn (se 21 §
tillsynslagen). Tillsynsmyndigheterna bör även i
fortsättningen föra en förteckning eller snarare ett register
över anmälda tryggandestiftelser. Detta register bör
emellertid i rättsligt avseende vara helt skilt från
stiftelseregistret enligt stiftelselagen. Jag vill vidare
framhålla att det enligt min mening inte finns någon
anledning att knyta firmarättsliga verkningar till
registreringen av en tryggandestiftelse (jfr ang. denna fråga
vad som anförs i avsnitt 2.10.3).

2.10.2 Permutationslagen (1972:205)

Mitt förslag: I permutationslagen (1972:205) förs
det in en bestämmelse som i sak innebär att den lagen
inte gäller för stiftelser som omfattas av
stiftelselagens reglering om ändring m.m. i
stiftelseförordnandet.

Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt
förslag (se promemorian s. 147 och 148).

Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte
berört frågan.

Skälen för mitt förslag: Jag har tidigare förordat
(se avsnitt 2.7.1) att förutsättningarna för ändring m.m. i
sådana stiftelseförordnanden som omfattas av
stiftelselagens tillämpningsområde skall regleras där. Som
en konsekvens av detta bör det föras in en bestämmelse i
permutationslagen (1972:205) som i sak innebär att
stiftelser som omfattas av stiftelselagens reglering om
ändring m.m. undantas från permutationslagens
tillämpningsområde.

2.10.3 Handelsregisterlagen (1974:157)

Mitt förslag: De bestämmelser i
handelsregisterlagen (1974:157) som rör registrering av
stiftelser upphävs.

Promemorians förslag: Överensstämmer i sak med
mitt förslag (se promemorian s. 148 och 149).

Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte
berört frågan.

Skälen för mitt förslag: Av skäl som redan
framgått (se avsnitt 2.8.2) anser jag att registreringen i
handelsregistret av sådana näringsutövande stiftelser som
omfattas av stiftelselagen bör slopas.

Det kan emellertid finnas enstaka näringsutövande
stiftelser som inte omfattas av stiftelselagens bestämmelser
om registrering. Det kan t.ex. röra sig om en
tryggandestiftelse som äger en hyresfastighet. Enligt min
mening saknas det dock skäl att för de fåtaliga fall som det
här rör sig om behålla handelsregisterlagens bestämmelser
i fråga om registrering av stiftelser, inte ens om man beaktar
de firmarättsliga verkningar som är knutna till registrering
enligt den lagen. Jag förordar därför att de bestämmelser
som nu finns i handelsregisterlagen om registrering av
näringsutövande stiftelser upphävs.

2.10.4 Bokföringslagen (1976:125)

Mitt förslag: I bokföringslagen (1976:125) tas det
in en bestämmelse som i fråga om förutsättningarna för att
en stiftelse skall vara bokföringsskyldig hänvisar till
stiftelselagen och lagen (1967:531) om tryggande av
pensionsutfästelse m.m.

Promemorians förslag: Överensstämmer i
huvudsak med mitt förslag (se promemorian s. 146 och
147).

Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte
berört frågan.

Skälen för mitt förslag: Bokföringslagen är avsedd
att vara en generell lag inom sitt område. Eftersom jag
tidigare (se avsnitten 2.6.6 och 2.10.1) har förordat att
bestämmelser om stiftelsers bokföringsskyldighet skall tas
in i stiftelselagen resp. tryggandelagen bör det i
bokföringslagen tas in en bestämmelse som i fråga om
förutsättningarna för att en stiftelse skall vara
bokföringsskyldig hänvisar till stiftelselagen och
tryggandelagen.

2.10.5 Brottsbalken

Mitt förslag: I brottsbalkens bestämmelser om
bokföringsbrott i 11 kap. 5 § tas in ett tillägg så att även
överträdelser av bokföringsskyldigheten enligt
stiftelselagen och lagen (1967:531) om tryggande av
pensionsutfästelse m.m. kan beivras.

Promemorians förslag: Överensstämmer i
huvudsak med mitt förslag (se promemorian s. 147).

Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte
berört frågan.

Skälen för mitt förslag: I 11 kap. 5 § brottsbalken
finns bestämmelser om bokföringsbrott. Dessa
bestämmelser är tillämpliga bara i fall då fråga är om ett
förfarande av någon som är bokföringsskyldig enligt
bokföringslagen. Eftersom bokföringsskyldigheten för
stiftelser enligt mitt förslag inte skall regleras i
bokföringslagen erfordras det ett tillägg till bestämmelserna
i 11 kap. 5 § brottsbalken för att även överträdelser av
bokföringsskyldigheten för stiftelser straffrättsligt skall
kunna beivras.

2.10.6 Lagen (1982:315) om styrelserepresentation för
samhället i vissa stiftelser

Mitt ställningstagande: Systemet med offentlig
styrelserepresentation enligt lagen (1982:315) om
styrelserepresentation för samhället i vissa stiftelser skall
upphöra i och med utgången av juni månad år 1994.

Promemorians förslag: I promemorian tas inte
ställning till frågan om bestämmelserna om offentlig
styrelserepresentation skall permanentas eller inte (jfr
promemorian s. 146).

Remissinstanserna: TCO anser att lagen om
styrelserepresentation för samhället bör permanentas.

Skälen för mitt förslag: Enligt lagen (1982:315) om
styrelserepresentation för samhället i vissa stiftelser
(styrelserepresentationslagen) har staten rätt att utse en
ledamot och en ersättare i styrelsen för sådana
allmännyttiga stiftelser som har mer än fem miljoner kronor
i tillgångar. Det är regeringen som beslutar om offentlig
styrelserepresentation och högst tio stiftelser får samtidigt
omfattas av sådana representation. F.n. är det tio stiftelser
som är omfattade av systemet. I samtliga fall gäller att den
offentlige ledamoten resp. hans ersättare är förordnade till
och med utgången av år 1993. Syftet med lagen är att
möjliggöra insyn för samhället i sådana större stiftelser som
till följd av att de har allmännyttiga ändamål intar en
gynnad ställning skattemässigt sett. En offentlig
styrelseledamot skall särskilt verka för att samhällets
intressen beaktas i verksamheten.

Den av mig förordade stiftelselagen innebär att alla
stiftelser som berörs av styrelserepresentationslagens
tillämpningsområde utan undantag blir bokföringsskyldiga
och skyldiga att upprätta en på bokslutet grundad
årsredovisning. De blir också skyldiga att ha kvalificerad
revisor och såväl årsredovisningen som revisionsberättelsen
blir offentlig. Om stiftelsen i det enskilda fallet t.ex. inte
följer kravet på att årsredovisningen skall vara offentlig,
skall tillsynsmyndigheten enligt vad jag tidigare har
föreslagit alltid ha möjlighet att ingripa (jfr avsnitt 2.8.1).
Det nu sagda innebär att vem som helst har goda
möjligheter att skaffa sig en inblick i hur nu ifrågavarande
stiftelser sköts. Mot bakgrund av det nu anförda anser jag
att systemet med offentlig styrelserepresentation bör
upphöra.

Stiftelselagen kommer enligt vad jag har förordat i
avsnitt 2.9 inte att träda i kraft förrän den 1 januari 1995.
Ändå bör giltigheten för lagen om offentlig
styrelserepresentation enligt min mening inte förlängas
efter den 30 juni 1994.

I denna fråga har jag samrått med chefen för
näringsdepartementet.

2.10.7 Lagen (1986:98) om undantag för vissa
kommuner och landstingskommuner från bestämmelserna i
lagen (1929:116) om tillsyn över stiftelser

Mitt förslag: Giltigheten av lagen (1986:98) om
undantag för vissa kommuner och landstingskommuner
från bestämmelserna i lagen (1929:116) om tillsyn över
stiftelser förlängs till och med utgången av år 1994.

Promemorians förslag: I promemorian har inte
frågan berörts.

Skälen för mitt förslag: Lagen (1986:98) om
undantag för vissa kommuner och landstingskommuner
från bestämmelserna i lagen (1929:116) om tillsyn över
stiftelser gäller f.n. till och med utgången av år 1993 (se SFS
1991:1589). Lagen bör upphöra att gälla samtidigt med att
tillsynslagen gör det.

Enligt mitt förslag i avsnitt 2.9. skall tillsynslagen
upphöra att gälla vid utgången av år 1994. Mot bakgrund
härav bör giltigheten av förevarande lag förlängas med ett
år.

2.10.8 Övriga frågor

Promemorieförslaget omfattade regler som syftade till
att bevara den hittillsvarande möjligheten för stiftelser som
utövar näringsverksamhet att utse prokurist och att få
prokura registrerad (se promemorian s. 149). Eftersom mitt
förslag till stiftelselag innebär att styrelsen eller förvaltaren
för en stiftelse som utövar näringsverksamhet alltid, dvs.
oavsett vad stiftaren har föreskrivit därom, har rätt att till
firmatecknare för stiftelsen i princip utse vem som helst kan
det emellertid enligt min bedömning knappast föreligga
något behov av att bevara möjligheten för stiftelser att utse
prokurister. De i promemorian framlagda förslagen om
ändring i lagen (1915:218) om avtal och andra
rättshandlingar på förmögenhetsrättens område och i
prokuralagen (1974:158) bör därför inte genomföras.

I promemorian diskuterades även frågan om en
eventuell utvidgning av tillämpningsområdet för lagen
(1987:1245) om styrelserepresentation för de
privatanställda. Denna fråga är inte längre aktuell (jfr prop.
1991/92:100 bilaga 11, s. 24).

Nyligen har uppkommit fråga om behovet av särskilda
regler om sekretess hos de myndigheter som utövar tillsyn
över stiftelser. Denna fråga är nu föremål för särskild
beredning i Justitiedepartementet. En promemoria
(Justitiedepartementet dnr 93-3936) med förslag till lag om
ändring i sekretesslagen (1980:100) har i dagarna
remitterats. I promemorian föreslås regler om att sekretess
skall gälla hos myndighet som utövar tillsyn över stiftelser
för uppgift bl.a. om personliga förhållanden för den som har
trätt i förbindelse med en stiftelse som myndigheten har
tillsyn över. Enligt promemorian bör de föreslagna
ändringarna i sekretesslagen träda i kraft samtidigt med
stiftelselagen.

2.11 Kostnadskonsekvenser

Mitt förslag: Stiftelser som kontrolleras
återkommande av tillsynsmyndigheten skall betala en
tillsynsavgift. Stiftelser som är registrerade i
stiftelseregistret skall betala en årlig
registerhållningsavgift.

Tryggandestiftelser skall betala såväl en tillsyns- som
en registerhållningsavgift.

Promemorians förslag: Stiftelserna skall åläggas
skyldighet att täcka statens kostnader för registrering
genom avgifter. Avgifterna bör differentieras på lämpligt
sätt med hänsyn bl.a. till stiftelsens behållna förmögenhet.

Remissinstanserna: Flera remissinstanser ansluter
sig till tanken att stiftelserna skall betala registreringsavgift.
Många remissinstanser avvisar däremot förslaget om att
avgiften skall vara differentierad.

Skälen för mitt förslag: De myndigheter som
berörs av mitt förslag till stiftelselag är framför allt
länsstyrelserna i dess egenskap av tillsyns- och
registreringsmyndighet för stiftelserna samt de allmänna
domstolarna och de allmänna förvaltningsdomstolarna. Jag
tar först upp de resursfrågor som avser länsstyrelserna.

I tillsynen ingår tre huvuduppgifter -- kontroll,
ingripande och service. Kontrollen är den mest
resurskrävande uppgiften. När det gäller den delen av
tillsynsverksamheten har jag förordat ett system som i
huvudsak bygger på att tillsynsmyndigheten alltid skall ha
rätt att begära information av en stiftelse. Tanken bakom
detta system är att kontrollinsatserna via anmälningar från
allmänheten skall styras till sådana stiftelser vars förvaltning
det kan finnas anledning att granska i något avseende. I
vilken omfattning allmänheten kommer att vända sig till
tillsynsmyndigheterna med klagomål är det emellertid svårt
att bedöma. Det kan dock antas att stiftelselagens krav på
att alla stiftelser skall ha revisor kommer att medverka till
att antalet klagomål blir begränsat.

Mitt förslag till stiftelselag innebär vidare att
årsredovisningsskyldiga stiftelser skall kontrolleras
återkommande i den meningen att tillsynsmyndigheterna
varje år skall granska stiftelsernas årsredovisningar. Antalet
stiftelser som kommer att bli föremål för sådan kontroll
kommer i vart fall till en början att vara ungefär detsamma
som i dag är föremål för motsvarande kontroll enligt
tillsynslagen eller cirka 7 000 stiftelser. Detta talar för att
granskningen av stiftelsernas redovisningar efter
stiftelselagens ikraftträdande kommer att kräva ungefär
samma resurser som den f.n. gör. Det förhållandet att
samtliga stiftelser som enligt stiftelselagen är föremål för
återkommande kontroll skall ha kvalificerad revisor torde
dock kunna medverka till att tillsynsmyndigheternas
granskning blir mindre tidskrävande.

Den verksamhet som länsstyrelserna i dag bedriver med
stöd av tillsynslagen är anslagsfinansierad. Enligt min
mening är det emellertid rimligt att staten i framtiden får
full kostnadstäckning för arbetet med den återkommande
kontrollen av stiftelserna. Jag förordar därför att de
stiftelser som är föremål för sådan kontroll skall åläggas att
betala en årlig tillsynsavgift.

Även länsstyrelsernas verksamhet som
registreringsmyndighet för stiftelserna kommer att ställa
krav på resurser av olika slag. Särskilt med hänsyn till att
uppbyggnaden av de nya stiftelseregistren kommer att ske
under en längre tidsperiod gör jag emellertid sammantaget
den bedömningen att länsstyrelserna inte behöver tillföras
något extra resurstillskott för att klara denna uppgift.

Även när det gäller registreringen av stiftelser är det
enligt min mening rimligt att staten får full
kostnadstäckning. Jag förordar därför att de stiftelser som
är registrerade i stiftelseregistret skall åläggas att betala en
årlig registerhållningsavgift. Denna avgift bör i
princip vara lika stor för alla stiftelser. Avgiften bör vara
beräknad så att den täcker kostnaderna för registrens
uppläggning och drift.

Vad jag hittills anfört i förevarande avsnitt har avsett
stiftelser enligt stiftelselagen. Även för den återkommande
kontrollen av tryggandestiftelserna är det emellertid rimligt
att staten får full kostnadstäckning. Staten bör också få full
kostnadstäckning för registreringen av
tryggandestiftelserna i det särskilda register som
tillsynsmyndigheten skall föra över dessa stiftelser. Jag
förordar därför att tryggandestiftelserna skall åläggas att
årligen betala en tillsynsavgift och en
registerhållningsavgift.

I de nu angivna resursfrågorna har jag samrått med
chefen för civildepartementet. Det saknas för närvarande
underlag för att bedöma storleken på avgifterna för den
återkommande kontrollen och registreringen av
stiftelserna. Den frågan får därför utredas i särskild
ordning.

När det därefter gäller att bedöma vilka effekter
stiftelselagen kommer att få på antalet mål och ärenden vid
domstolarna måste man ha klart för sig att den tillsyn som
länsstyrelserna i dag utövar med stöd av tillsynslagen
föranleder ytterst få mål och ärenden hos domstolarna. Det
saknas anledning till antagande att införandet av
stiftelselagen kommer att förändra situationen i någon
nämnvärd utsträckning.

Även det förhållandet att brottsbalkens bestämmelser
om bokföringsbrott blir gällande för fler stiftelser än f.n.
kan vara av betydelse i förevarande sammanhang. Min
bedömning är emellertid att antalet mål som denna
utvidgning föranleder kommer att bli försumbart.

3 Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom
Justitiedepartementet upprättats förslag till

1. stiftelselag,

2. lag om införande av stiftelselagen,

3. lag om ändring i brottsbalken,

4. lag om ändring i lagen (1967:531) om tryggande av
pensionsutfästelse m.m.,

5. lag om ändring i permutationslagen (1972:205),

6. lag om ändring i handelsregisterlagen (1974:157),

7. lag om ändring i bokföringslagen (1976:125), och

8. lag om fortsatt giltighet av lagen (1986:98) om
undantag för vissa kommuner och landstingskommuner
från bestämmelserna i lagen (1929:116) om tillsyn över
stiftelser.

Förslagen 1--7 har granskats av Lagrådet.
Förslaget 8 är av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande
skulle sakna betydelse.

4 Specialmotivering

4.1 Förslaget till stiftelselag

Stiftelselagen innehåller elva kapitel. Lagen är
disponerad enligt följande:1 kap. (inledande
bestämmelser): i lagens första kapitel finns bl.a.
bestämmelser om den allmänna definitionen av
stiftelsebegreppet, om stiftelsers rättskapacitet och om
stiftelseledda koncerner,2 kap. (förvaltning): i
detta kapitel meddelas bl.a. bestämmelser om betydelsen
av att stiftaren har meddelat förvaltningsföreskrifter i
stiftelseförordnandet och om förvaltningsformerna egen
och anknuten förvaltning,3 kap. (bokföring och
årsredovisning m.m.): i detta kapitel återfinns bl.a.
regler som innebär att en stiftelse under vissa
förutsättningar blir bokföringsskyldig enligt
bokföringslagen (1976:125) och skyldig att upprätta
offentlig årsredovisning,4 kap. (revision): i detta
kapitel regleras hur revisionen i stiftelser skall gå till,5
kap. (skadestånd): i detta kapitel meddelas
bestämmelser om skadeståndsskyldighet för en ledamot i en
stiftelsestyrelse eller en förvaltare för en stiftelse,6
kap. (ändring m.m. av föreskrifter i ett
stiftelseförordnande): i detta kapitel meddelas
bestämmelser om förutsättningarna för att man skall få
ändra, upphäva eller i särskilt fall åsidosätta föreskrifterna
i stiftelseförordnandet,7 kap. (likvidation och
upplösning): i detta kapitel finns bl.a. bestämmelser som
innebär att en stiftelse som utövar näringsverksamhet under
vissa förutsättningar är skyldig att träda i likvidation,8
kap. (stiftelses firma): i detta kapitel meddelas vissa
bestämmelser om en stiftelses firma,9 kap. (tillsyn
m.m.): i detta kapitel finns bestämmelser om tillsyn över
stiftelser och bestämmelser om entledigande av en ledamot
i en stiftelsestyrelse eller en förvaltare som missköter sitt
uppdrag,10 kap. (registrering): i detta kapitel
meddelas bestämmelser som innebär att vissa stiftelser skall
registreras i länsvis förda stiftelseregister,11
kap. (insamlingsstiftelser och kollektivavtalsstiftelser): i
detta kapitel finns bestämmelser om insamlingsstiftelser och
kollektivavtalsstiftelser -- två särskilda former av stiftelser.

1 kap. Inledande bestämmelser

De frågor som regleras av bestämmelserna i
stiftelselagens första kapitel har i den allmänna
motiveringen behandlats i avsnitt 2.2.1, 2.2.3, 2.3, 2.5 och
2.6.6.

1 §

En stiftelse bildas genom

1. förordnande enligt 2 §,

2. förordnande enligt 11 kap. 1 §,

3. förordnande i kollektivavtal enligt 11 kap. 3 §, eller

4. åtgärd för grundande av pensionsstiftelse eller
personalstiftelse enligt lagen (1967:531) om tryggande av
pensionsutfästelse m.m.

För sådana stiftelser som avses i första stycket 2 och 3
gäller bestämmelserna i denna lag endast i den utsträckning
som anges i 11 kap. För stiftelser som avses i första stycket
4 gäller endast lagen om tryggande av pensionsutfästelse
m.m.

(Jfr 1 kap. 1 § 1 och 7 § promemorieförslaget)

Lagens inledande paragraf, som förts in på förslag av
Lagrådet, syftar till att underlätta förståelsen för
lagens tillämpningsområde och av hur stiftelsebegreppet
används i fortsättningen. Bestämmelsen har utformats i
enlighet med Lagrådets förslag.

Av bestämmelsen i första stycket framgår att fyra
olika slags förmögenhetsbildningar godtas som stiftelser.
Närmare bestämmelser om vilka krav som med avseende på
bildandet ställs på dessa som stiftelser godtagna
förmögenhetsbildningar återfinns vad gäller stiftelser i
allmänhet i 1 kap. 2 och 3 §§, insamlingsstiftelser
i 11 kap. 1 §, kollektivavtalsstiftelser i 11 kap. 3 § och
tryggandestiftelser i lagen (1967:531) om tryggande
av pensionsutfästelse m.m.

Det bör framhållas att det förhållandet att en
förmögenhetsbildning inte uppfyller kraven för att godtas
som en stiftelse inte behöver betyda att det inte är några
rättsverkningar knutna till förmögenhetsbildningen i fråga.
Vilka rättsverkningar som i det enskilda fallet är knutna till
en förmögenhetsbildning som inte är en stiftelse får dock
överlämnas till rättstillämpningen. Med hänsyn till den
utformning som stiftelselagen här föreslås få torde dock
förmögenhetsbildningar som tillerkännes rättsverkningar
men ändå faller utanför stiftelselagen bli ganska sällsynta.

Stiftelselagens tillämpningsområde är avgränsat till
förmögenhetsbildningar som har någon form av anknytning
till Sverige. Att så är fallet kommer dock i stiftelselagen
endast till indirekt uttryck i 9 kap. 1 § första stycket (jfr även
kommentaren till 1 kap. 5 § och 7 kap. 1 §). Där anges
kriterier i syfte att för olika fall reglera frågan vilken
länsstyrelse som är tillsynsmyndighet. Men dessa kriterier
kan samtidigt sägas vara ett uttryck för vilka förutsättningar
som måste vara uppfyllda för att en stiftelse skall anses som
en svensk stiftelse.

2 §

En stiftelse bildas genom att egendom enligt
förordnande av en eller flera stiftare avskiljs för att
varaktigt förvaltas som en självständig förmögenhet för ett
bestämt ändamål.

Stiftelsens egendom skall anses vara avskild när den har
tagits om hand av någon som har åtagit sig att förvalta den
i enlighet med stiftelseförordnandet.

(Jfr 1 kap. 2 § promemorieförslaget)

Paragrafen innehåller den allmänna definitionen av
stiftelsebegreppet. Som nämnts i den allmänna
motiveringen (se avsnitt 2.2.1) är definitionen i huvudsak
utformad efter mönster av det stiftelsebegrepp som
återfinns i tillsynslagen. Detta begrepp har belysts ganska
ingående i avsnitt 2.1.1.

I paragrafens andra stycke finns dock en väsentlig nyhet
i förhållande till tillsynslagens stiftelsebegrepp. Nyheten
består i att den för stiftelsen avsedda egendomen måste vara
avskild för att en stiftelse skall ha kommit till stånd. Det bör
dessutom påpekas att det i paragrafen inte anges alla de
förutsättningar som måste vara uppfyllda för att det skall
föreligga en stiftelse. I nästföljande paragraf finns nämligen
bestämmelser om att stiftelseförordnandet skall ha skriftlig
form, ett krav som också är en nyhet i förhållande till
gällande ordning.

Första stycket

Av bestämmelsen i stycket framgår att det för
stiftelsebildning fordras två rättshandlingar från
stiftarens sida, ett förordnande
(stiftelseförordnande) och en
förmögenhetsdisposition som sker i enlighet med
förordnandet. Vad som krävs i fråga om den senare
rättshandlingen regleras i andra stycket.

I likhet med vad som är fallet enligt tillsynslagens
stiftelsebegrepp skall stiftelseförordnandet först och
främst innefatta en förklaring från stiftarens sida att han för
ett bestämt ändamål vill skapa en varaktigt bestående och
självständig förmögenhet av egendom som han i enlighet
med förordnandet tillskjuter själv. Som ett minimum skall
viljeförklaringen således ge besked i två avseenden,
nämligen om den avsedda stiftelsens ändamål och om vilken
egendom som stiftaren avser att tillskjuta till förmån för
detta ändamål eller, i fall då stiftelsebildningen skall ske
sedan stiftaren har dött, om vilken rätt den avsedda
stiftelsen skall ha till stiftarens kvarlåtenskap.

En fullständig ändamålsbestämning för en stiftelse
omfattar i princip tre moment: syfte,
verksamhetsföremål och destinatärskrets. Syftet anger
närmare vilket område stiftelsen skall verka inom eller vad
den skall verka för, t.ex. vetenskaplig forskning av visst
slag, sjukvård, högre undervisning eller tillgång till
bostäder. Verksamhetsföremålet bestämmer närmare på
vilket sätt stiftelsen skall främja sitt syfte, t.ex. genom att
utge kontanta bidrag med en viss procentandel av
förmögenhetens årliga avkastning eller genom att uppföra
och förvalta flerfamiljshus. Destinatärskretsen slutligen
anger vilka krav man måste uppfylla för att kunna komma
i fråga för bidrag eller förmån av annat slag från stiftelsen,
t.ex. att man är i behov av extra stöd för högskolestudier
eller att man är bosatt i en viss församling. Det bör påpekas
att det inte föreligger något hinder mot att en och samma
stiftelse har mer än ett ändamål (jfr Hessler, Om stiftelser,
s. 307 ff).

Den närmare innebörden av kravet att viljeförklaringen
i stiftelseförordnandet skall innefatta ett bestämt
ändamål är att ändamålet måste vara angivet med en
sådan grad av bestämdhet att det går att verkställa. I annat
fall får förordnandet inte någon rättsverkan
överhuvudtaget. Förordnandet får inte heller någon
rättsverkan om det av stiftaren angivna ändamålet strider
mot lag eller goda seder eller om det -- även om det ges en
rimlig tolkning -- inte är möjligt att kunna främja (jfr NJA
1934 s. 66 samt Hessler, a.a., s. 283 ff och s. 300 ff). Om
syftet med förordnandet är att främja stiftaren i ekonomiskt
avseende får förordnandet inte heller av ''''''''stiftaren'''''''' avsedd
rättsverkan (jfr vad som anförts i avsnitt 2.1.1). En annan
sak är att stiftaren i stiftelseförordnandet utan att han
äventyrar den rättsverkan han vill uppnå med sina
dispositioner kan förbehålla sig nyttjanderätten t.ex. till en
bostad i en fastighet som han enligt förordnandet avser att
donera till ''''''''sin'''''''' stiftelse.

Det är inte nödvändigt att alla de nämnda momenten är
angivna för att det skall anses föreligga ett ändamål med
erforderlig grad av bestämdhet. För en verksamhetsstiftelse
kan det t.o.m. räcka med att ändamålsbestämningen endast
omfattar ett visst verksamhetsföremål (jfr Hessler, a.a.,
s. 276 f).

Som nyss nämndes innefattar första stycket krav på att
stiftarens avsikt med stiftelseförordnandet är att skapa en
självständig förmögenhet av varaktig natur. Kravet i
det senare avseendet får anses uppfyllt så snart det av
stiftaren angivna ändamålet är varaktigt och förordnandet
inte innehåller föreskrifter som i sig betyder att det endast
kan vara verksamt under en kortare tid, t.ex. två eller tre
år. Ett exempel på föreskrifter av det senare slaget är att
förordnandet skall anses upphävt efter endast ett par år. Ett
annat exempel är att den avskilda egendomen snabbt skall
förbrukas för ändamålet i fråga (jfr vidare vad som anförs i
anslutning till andra stycket).

Om kravet på varaktighet är uppfyllt får detta i regel
anses visa att stiftaren med förordnandet avsett att få till
stånd en självständig förmögenhet (jfr NJA II 1929 s.
234 f). Som berörts i den allmänna motiveringen (se avsnitt
2.1.1) hindrar emellertid inte den omständigheten att
varaktighetskravet är uppfyllt att det ändå kan uppstå
tvekan om vilken självständighet han har avsett för den
ifrågavarande egendomen. Särskilt gäller detta om
stiftelseförordnandet är testamentariskt och ''''''''stiftaren'''''''' i
''''''''stiftelseförordnandet'''''''' utsett en juridisk person, t.ex. en
ideell förening, att vara mottagare till den egendom som
anslagits. Inte så sällan används nämligen i dylika fall
lokutioner som ''''''''att egendomen skall tillfalla'''''''' eller ''''''''att den
skall tillkomma'''''''' den juridiska personen. Sådana uttryck
antyder att ''''''''stiftarens'''''''' avsikt är att den ifrågavarande
egendomen inte skall bilda en från mottagarens
förmögenhet skild egendomsmassa utan i stället att den
skall ingå i mottagarens förmögenhet med skyldighet för
denne att använda den på visst sätt. Liksom hittills får
förevarande fråga avgöras efter en samlad bedömning av
förordnandets innehåll. Om det för egendomen bestämda
ändamålet och det ändamål som mottagaren för egen del
skall främja inte sammanfaller, talar detta för att avsikten
är att egendomen skall bilda en självständig förmögenhet.
En annan omständighet som talar i samma riktning är om
det i förordnandet har föreskrivits att egendomen skall
hållas avskild från mottagarens tillgångar. En omständighet
som också kan vara av betydelse vid bedömningen men som
närmast talar i motsatt riktning är om stiftaren har
föreskrivit att den anslagna egendomen skall förbrukas (jfr
särskilt NJA 1972 s. 573; jfr vidare NJA II 1929 bl.a. s. 234
f och 247 ff, Karlgren, Ändamålsbestämmelse och stiftelse,
bl.a. s. 64 ff, Walin, Separationsrätt, s. 101 ff, Rodhe,
Handbok i sakrätt, s. 162 ff samt Hessler, a.a., s. 159 f och
i Kammarkollegiet 1539 -- 1989, s. 140).

Bestämmelsen i stycket ställer inga särskilda
behörighetskrav på en stiftare. Vad som erfordras är att
denne enligt allmänna regler själv råder över den egendom
som han avser att avskilja för stiftelsen. Ett hinder mot
stiftelsebildning kan alltså föreligga om den som vill
tillskapa en stiftelse är underårig eller har förvaltare enligt
11 kap. 7 § föräldrabalken eller är försatt i konkurs.

Andra stycket

Bestämmelsen i detta stycke reglerar närmare när den av
stiftelseförordnandet omfattade egendomen skall anses
avskild eller med andra ord vilka åtgärder som krävs från
stiftarens eller, i de fall då stiftelsebildningen sker efter hans
död, hans rättsinnehavares sida med avseende på nämnda
egendom för att den av honom avsedda stiftelsebildningen
skall komma till stånd. Bestämmelsen bör inte läsas isolerad
för sig. För att få en fullständig belysning av bestämmelsens
närmare innebörd bör man även beakta innehållet i 2 kap.
2 § andra stycket andra meningen.

En stiftelse i tillsynslagens mening kan bestå av t.ex. en
räntelöpande fordran på stiftaren av benefik natur. Som
berörts närmare i allmänna motiveringen innefattar
bestämmelsen i förevarande stycke en förändring av
rättsläget på denna punkt.

Enligt bestämmelsen skall den för stiftelsen avsedda
egendomen ha tagits om hand av någon (annan än
stiftaren), som lämnat ett åtagande att förvalta den i
enlighet med stiftelseförordnandet
(förvaltningsåtagande) för att den skall anses avskild.
Detta betyder i regel att besittningen till den egendom som
berörs skall ha övergått till någon som har lämnat ett
förvaltningsåtagande. I fall då stiftelsebildningen sker
medan stiftaren är i livet och förmögenhetsdispositionen
omfattar t.ex. fast egendom innebär bestämmelsen således
att det beträffande den egendomen måste finnas ett
skriftligt överlåtelseavtal undertecknat av stiftaren och för
stiftelsens räkning av någon som lämnat ett
förvaltningsåtagande och den eller de senare måste även ha
tillträtt egendomen i fråga. Det bör påpekas i
sammanhanget att man som adressat i den
överlåtelseförklaring som det skriftliga överlåtelseavtalet
enligt bestämmelserna i 4 kap. 1 § jordabalken (jfr 4 kap.
29 § jordabalken) måste innehålla torde kunna ange den
stiftelse som är under bildande (jfr Hessler, a.a., s. 208 f,
Kedner-Roos, Aktiebolagslagen, Del I, fjärde uppl., s. 53
samt prop 1975:103 s. 309). Och i fall då stiftelsebildningen
sker efter stiftarens död betyder förevarande bestämmelse
att egendomen skall ha utgivits till någon som har lämnat
ett förvaltningsåtagande och, om stiftelsen är universell
testamentstagare, därutöver har undertecknat
arvskifteshandlingen för stiftelsens räkning.

Det kan förekomma att förmögenhetsdispositionen
omfattar egendom beträffande vilken någon
besittningsövergång inte äger rum (t.ex. rätt till royalty).
För att dylik egendom skall anses avskild i bestämmelsens
mening krävs -- utöver ett förvaltningsåtagande -- att det
beträffande den egendomen vidtagits sådana åtgärder som
normalt förutsätts för att en förvärvare skall erhålla skydd
mot överlåtarens borgenärer.

Förvaltningsåtagandet är inte förknippat med något
formkrav. Som har framhållits i den allmänna motiveringen
kan det ändå vara lämpligt att detta tecknas på den handling
där stiftelseförordnandet är nedtecknat. Om ett
''''''''förvaltningsåtagande'''''''' skulle vara oklart till sin innebörd
får man försöka klarlägga avsikten hos den som har avgivit
åtagandet i fråga.

Av bestämmelsen i stycket följer att stiftaren eller
stiftarna inte ensamma kan bilda styrelse i eller bli
förvaltare för stiftelsen vid själva stiftelsebildningen (jfr 2
kap. 10 § och 19 § andra stycket).

Bedömningen av om varaktighetsrekvisitet enligt
paragrafens första stycke är uppfyllt skall -- som också
berörts i den allmänna motiveringen (se avsnitt 2.2.1) -- ske
med utgångspunkt i den egendom som avskilts för stiftelsen
och utan hänsynstagande till eventuella utfästelser i
förordnandet om ytterligare tillskott. Till skillnad från
tillsynslagens stiftelsebegrepp kommer därför
stiftelselagens allmänna definition av stiftelsebegreppet
sällan att omfatta anslagsberoende ''''''''stiftelser'''''''' (jfr vad som
anförts i kommentaren till föregående paragraf).

3 §

Ett stiftelseförordnande skall vara skriftligt och
undertecknat av stiftaren eller stiftarna.

Ett giltigt testamentariskt förordnande skall godtas som
ett stiftelseförordnande enligt denna lag utan hinder av
bestämmelsen i första stycket.

(Jfr 1 kap. 3 § första stycket promemorieförslaget)

I paragrafen föreskrivs att stiftelseförordnandet skall
uppfylla vissa formkrav. Frågorna har behandlats i avsnitt
2.2.1 i den allmänna motiveringen.

Första stycket

Den viljeförklaring som stiftelseförordnandet utgör skall
enligt bestämmelsen i första stycket komma till uttryck i en
handling som är undertecknad av stiftaren eller stiftarna.
Detta krav innefattar en nyordning i förhållande till
gällande rätt.

Den nya ordningen innebär inte nödvändigtvis att
stiftaren måste upprätta en särskild handling där
stiftelseförordnandet tas in. Förordnandet kan lika gärna
innefattas i ett gåvobrev eller testamente eller, i fall då
stiftaren är en juridisk person, i ett styrelseprotokoll som
har undertecknats av behöriga företrädare. Bestämmelsen
innebär inte heller att stiftelseförordnandet måste framgå
av en enda handling. Vid stiftelsebildning som skall ske
sedan stiftaren har dött kan således förordnandet återfinnas
dels i stiftarens testamente och dels i en handling som har
undertecknats av den som genom testamentet fått i uppdrag
att fullborda stiftelsebildningen (ang. uppdrag i testamente
att bilda stiftelse, jfr Hessler, a.a., s. 267 ff).

Det senast sagda ger vid handen att det inte är
nödvändigt att stiftaren egenhändigt har skrivit under den
handling där stiftelseförordnandet återfinns. Vid
stiftelsebildning som skall ske medan stiftaren är i livet kan
själva förordnandet vara underskrivet av någon som
befullmäktigats att göra detta enligt en av stiftaren utfärdad
skriftlig fullmakt (jfr Hessler, a.a., s. 210 ff).

Kravet på att stiftelseförordnandet skall vara skriftligt
betyder inte att det skall ställas särskilda krav på tydlighet
såvitt avser innebörden av testamentariska förordnanden.
Ett i testamente intaget förordnande skall alltså godkännas
som stiftelseförordnande, om det efter sedvanlig
testamentstolkning går att fastställa att testator därmed
avsett att inrätta en stiftelse (jfr t.ex. vad som sagts i avsnitt
2.1.1 och i anslutning till 2 § första stycket om svårigheten
att i vissa fall avgöra om testator avsett att egendomen skall
bilda en självständig förmögenhet; jfr också 1 kap. 3 § andra
stycket promemorieförslaget).

Det föreligger inte något hinder mot att stiftaren i sitt
förordnande meddelar andra föreskrifter beträffande
stiftelsen än sådana som rör ändamålet och vilken egendom
som skall avskiljas. Förutsatt att formkravet i förevarande
stycke har iakttagits omfattar stiftelseförordnandet alla de
föreskrifter som stiftaren har meddelat om stiftelsen, t.ex. i
en som stadgar för stiftelsen betecknad handling vilken har
fogats som bilaga till det underskrivna förordnandet.

Andra stycket

Bestämmelsen i andra stycket innebär att ett
stiftelseförordnande som återfinns i ett giltigt,
testamentariskt förordnande godtas som ett
stiftelseförordnande även om inte formföreskrifterna i
första stycket är uppfyllda.

Det följer av bestämmelsen att ett stiftelseförordnande
som ges i ett muntligt testamente (jfr 10 kap. 3 §
ärvdabalken) skall godtas som stiftelseförordnande. Vidare
följer det av bestämmelsen att ett förordnande som är
intaget i ett testamente som inte är undertecknat godtas som
ett stiftelseförordnande, om testamentet blir gällande mot
arvingarna antingen på grund av att de har godkänt det eller
på grund av att de har delgivits testamentet enligt 14 kap. 4
§ ärvdabalken och sedan underlåtit att väcka klandertalan.

4 §

En stiftelse kan förvärva rättigheter och ikläda sig
skyldigheter samt föra talan inför domstolar och andra
myndigheter.

För en stiftelses förpliktelser svarar endast stiftelsens
tillgångar.

(Jfr 1 kap. 2 § första stycket och 4 §
promemorieförslaget)

Frågan om en stiftelses rättskapacitet har i den allmänna
motiveringen behandlats i avsnitt 2.3.

Första stycket

Innebörden av bestämmelsen i första stycket är att en
stiftelse har rättskapacitet i samma ögonblick som
den har bildats.

Andra stycket

Att endast stiftelsens tillgångar svarar för stiftelsens
förpliktelser innebär att varken stiftaren, styrelsen eller
någon annan som har hand om stiftelsens angelägenheter
har något personligt betalningsansvar för de förbindelser
som stiftelsen ingår. En annan sak är att en företrädare för
stiftelsen kan bli skadeståndssskyldig gentemot stiftelsen
eller tredje man under vissa förutsättningar (se 5 kap.
nedan).

Principen att endast stiftelsens tillgångar svarar för
stiftelsens förbindelser gäller emellertid inte
undantagslöst. Om stiftelsen utövar näringsverksamhet
kan nämligen ett personligt betalningsansvar uppkomma
under vissa förutsättningar enligt vad som framgår av
bestämmelserna i 7 kap.

5 §

Om en stiftelse äger så många aktier eller andelar i en
svensk eller utländsk juridisk person att den har mer än
hälften av rösterna för samtliga aktier eller andelar, är
stiftelsen moderstiftelse och den andra juridiska personen
dotterföretag. Äger ett dotterföretag eller äger en
moderstiftelse och ett eller flera dotterföretag tillsammans
eller äger flera dotterföretag tillsammans så många aktier
eller andelar i en juridisk person som nyss har sagts, är även
den sistnämnda juridiska personen dotterföretag till
moderstiftelsen.

Om en stiftelse i annat fall på grund av aktie- eller
andelsinnehav eller avtal ensam har ett bestämmande
inflytande över en juridisk person och en betydande andel
i resultatet av dess verksamhet, är stiftelsen moderstiftelse
och den juridiska personen dotterföretag.

Moderstiftelse och dotterföretag utgör tillsammans en
koncern.

(Jfr 1 kap. 5 § promemorieförslaget)

Bestämmelserna i denna paragraf har i allmänna
motiveringen behandlats i avsnitt 2.6.6. De har utformats
efter mönster av 1 kap. 2 § aktiebolagslagen (1975:1385).
Bestämmelserna anger när en stiftelse intar ställning av
moderstiftelse i förhållande till en annan juridisk
person och stiftelsen tillsammans med denna juridiska
person bildar en koncern.

Särskilda bestämmelser om koncernförhållanden finns i
3 kap. (om bokföring och årsredovisning m.m.), i 4 kap.
(om revision) och i 9 kap. (om tillsyn).

Definitionen i paragrafen förutsätter, precis som dess
förebild i aktiebolagslagen, att moderstiftelsen är en
svensk stiftelse, dvs. en stiftelse som omfattas av
stiftelselagen (jfr vad som anförts i anslutning till
kommentaren till 1 §).

Första stycket

Det som är utmärkande för en koncern är att en juridisk
person har möjlighet att utöva ett bestämmande inflytande
över en annan juridisk person och att det finns en väsentlig
intressegemenskap mellan de båda. Dessa förhållanden
föreligger typiskt, när en juridisk person innehar så många
aktier eller andelar i en annan juridisk person att den har
mer än hälften av röstetalet för samtliga aktier eller andelar
i den senare juridiska personen (jfr bestämmelsen i styckets
första mening).

Bestämmelsen i andra meningen innebär att en
stiftelse även kan vara moderstiftelse utan att stiftelsen
direkt är ägare till aktier eller andelar som nyss sagts. Enligt
bestämmelsen är t.ex. en stiftelse moderstiftelse om den via
ett eller flera av stiftelsen direktägda dotterföretag innehar
röstmajoriteten i en annan juridisk person.

Andra stycket

Bestämmande inflytande utan röstmajoritet kan t.ex.
föreligga i fall då aktierna eller andelarna i den juridiska
personen är spridda på så många händer att stiftelsens
innehav räcker till s.k. praktisk majoritet. Ett annat
exempel på bestämmande inflytande utan röstmajoritet är
om stiftelsen skall främja sitt syfte genom att meddela
kredit och de avtal som stiftelsen träffar med olika
kredittagare ger stiftelsen rätt att medverka i viktigare
beslut.

6 §

En stiftelse skall ha ett namn. Namnet skall innehålla
ordet stiftelse.

Ingen annan än en stiftelse får i sitt namn använda ordet
stiftelse eller en förkortning av detta ord.

Bestämmelser om stiftelses firma finns i 8 kap.

(Jfr 2 kap. 14 och 21 §§ promemorieförslaget)

Frågan om stiftelsers namn har i den allmänna
motiveringen behandlats i avsnitt 2.6.3.

Första stycket

Enligt bestämmelsen i första stycket skall en
stiftelse ha ett namn som innehåller ordet stiftelse. Om
namnet inte är bestämt i stiftelseförordnandet ankommer
det enligt bestämmelsen i 2 kap. 7 § på styrelsen eller
förvaltaren att besluta om namn för stiftelsen.

Insamlingsstiftelser, kollektivavtalsstiftelser och
tryggandestiftelser skall också ha namn innehållande ordet
stiftelse (jfr 11 kap. 2 och 4 §§ första och andra styckena
samt 9 § andra stycket och 27 § tredje stycket förslaget till
lag om ändring i tryggandelagen).

En bestämmelse som innebär att ordet stiftelse eller en
förkortning av detta ord inte får användas av andra
rättssubjekt än stiftelser återfinns i förevarande paragrafs
andra stycke. Stiftelselagen innefattar emellertid inte några
regler som skyddar en stiftelse mot att en annan stiftelse
använder den förra stiftelsens namn utan tillstånd. Detta
betyder dock inte att stiftelsen helt saknar rättsligt skydd
mot att så sker. Stiftelsens namn torde nämligen åtnjuta
skydd om det har blivit allmänt känt (se prop. 1974:4 s. 62
f, Bernitz m.fl., Immaterialrätt, 2. uppl., s. 158 och
1991/92:LU20).

Andra stycket

Bestämmelsen i stycket har utformats efter mönster av
bestämmelsen i 14 kap. 3 § första stycket lagen (1987:667)
om ekonomiska föreningar. Den innebär att ordet
''''''''stiftelse'''''''' får ett bättre skydd än f.n. (jfr också 10 § första
stycket 4 och 16 § firmalagen, 1974:156, 4 § 2 b)
mönsterskyddslagen, 1970:485, samt 13 § första stycket 5
namnlagen, 1982:670).

När det i andra stycket talas om ''''''''stiftelse'''''''' avses därmed
samtliga de former av stiftelser som nämns i 1 §. Att även
vissa äldre förmögenhetsbildningar som vid stiftelselagens
ikraftträdande inte uppfyller kraven på stiftelse enligt 1 § får
(och även skall) använda ordet stiftelse i sitt namn följer av
förslaget till lag om införande av stiftelselagen (se 3 § andra
meningen och 4 § första stycket).

Förbudet för andra rättssubjekt än stiftelser att använda
ordet stiftelse eller en förkortning av detta ord är
sanktionerat i 10 kap. 12 § stiftelselagen. Förbudet är dock
inte absolut (jfr 15 § förslaget till lag om införande av
stiftelselagen).

Tredje stycket

Som berörts i den allmänna motiveringen (se avsnitt
2.8.2) skall firmarättsliga verkningar vara knutna till
registreringen i stiftelseregistret.

Generella bestämmelser om firma meddelas i firmalagen
(1974:156). Som berörts i den allmänna motiveringen måste
firmalagens bestämmelser kompletteras med bestämmelser
som rör endast stiftelsers firma. Det har ansetts lämpligt att
här ta in en upplysning om var i stiftelselagen man finner
den lagens bestämmelser om firma.

7 §

Bestämmelserna i 5 § och 6 § första stycket och 2--10 kap.
gäller inte i fråga om stiftelser vilkas tillgångar enligt
stiftelseförordnandet får användas endast till förmån för
bestämda fysiska personer.

(Jfr 1 kap. 1 § 4 promemorieförslaget)

Bestämmelsen i denna paragraf innebär att sådana
stiftelser i vars destinatärs- krets som den angivits i
stiftelseförordnandet ingår endast bestämda fysiska
personer undantas från stiftelselagens tillämpningsområde.
Hithörande fråga har behandlats i avsnitt 2.2.3 i den
allmänna motiveringen.

Motsvarande paragraf i det till Lagrådet remitterade
förslaget innehöll även ett undantag för ''''''''kyrkostiftelser''''''''.
På Lagrådets inrådan har emellertid den
bestämmelsen flyttats till 4 § andra stycket lagen om
införande av stiftelselagen.

En stiftelse omfattas givetvis av förevarande
undantagsbestämmelse om stiftaren i förordnandet direkt
har namngett en eller flera personer som samtidiga eller
successiva destinatärer. Detsamma gäller om destinatärerna
endast har angetts indirekt, t.ex. alla anställda vid ett visst
företag vid en viss, vid förordnandets avgivande redan
passerad tidpunkt. S.k. vinstandelsstiftelser kan ha en
destinatärskrets som är bestämd på ett sådant sätt.

Förevarande undantagsbestämmelse är också tillämplig
om tillhörighet till viss släkt enligt förordnandet utgör den
enda kvalifikation man måste uppfylla för att kunna komma
i fråga som destinatär. Detta betyder att stiftelselagen inte
gäller för ett testamentariskt förordnande som t.ex. innebär
att den löpande avkastningen på viss egendom skall
tillkomma testators barn så länge de lever, varefter testators
ännu ofödda barnbarn skall erhålla egendomen med
äganderätt (ett sådant förordnande är giltigt enligt 9 kap. 2
§ ärvdabalken).

Ett förordnande som innebär att frågan vem eller vilka
som skall komma i åtnjutande av förmån av stiftelsen avgörs
efter en av stiftarens vilja oberoende prövning av stiftelsens
förvaltning eller av annan omfattas däremot inte av
undantagsbestämmelsen i 7 §. Härav följer bl.a. att
stiftelselagen gäller i sin helhet för s.k.
familjestiftelser, dvs. stiftelser vars förordnanden
innebär att tillhörighet till viss släkt är en men inte
den enda kvalifikationen för att man skall kunna komma i
fråga som destinatär (jfr Hessler a.a., s. 311 f). Härav följer
också att stiftelselagen gäller för ett förordnande som
innebär att destinatären är den person som från tid till
annan innehar en viss tjänst vid en viss myndighet eller ett
visst företag (jfr Hessler a.a., s. 311).

Förevarande undantagsbestämmelse gäller bara om
stiftelsen uteslutande har bestämda destinatärer. Om
stiftaren har förordnat t.ex. att avkastningen på stiftelsens
förmögenhet skall tillfalla vissa i förordnandet namngivna
personer så länge de lever och att den därefter skall
användas i syfte att främja vetenskaplig forskning av visst
slag är således stiftelselagen tillämplig på stiftelsen redan
från det att den bildades.

Det bör till sist påpekas att stiftelser som omfattas av 7 §
får ha ett namn som innehåller ordet stiftelse.

8 §

I 9 kap. finns bestämmelser om att stiftelser står under
tillsyn av en tillsynsmyndighet. I 10 kap. finns bestämmelser
om att vissa stiftelser skall vara registrerade i ett
stiftelseregister.

(Jfr promemorieförslaget 1 kap. 6 §)

Såväl begreppet tillsynsmyndighet som stiftelseregister
förekommer på åtskilliga ställen i lagtexten. Vilken
myndighet som är tillsynsmyndighet framgår dock först av
bestämmelserna om tillsyn i 9 kap. Lagens bestämmelser
om stiftelseregistret återfinns först i 10 kap. Det har därför
ansetts lämpligt att redan här ange var i stiftelselagen man
hittar reglerna om tillsyn och registrering.

2 kap. Förvaltning

I detta kapitel meddelas bl.a. bestämmelser om vilken
betydelse det har att stiftaren meddelat olika
förvaltningsföreskrifter i sitt förordnande och om
förvaltningsformerna egen och anknuten förvaltning.
Hithörande frågor har i den allmänna motiveringen
behandlats i avsnitt 2.6.1--2.6.5.

Allmänt om förvaltningen

I detta avsnitt (1--8 §§) meddelas mera allmänna
bestämmelser som gäller för förvaltningen av en stiftelse
oavsett förvaltningsform.

1 §

Föreskrifterna i stiftelseförordnandet skall följas vid
förvaltningen av stiftelsens angelägenheter, om inte
föreskrifterna strider mot någon bestämmelse i denna lag.

(Jfr 2 kap. 1 § promemorieförslaget)

Bestämmelsen i paragrafen har behandlats i avsnitt 2.6.1
i den allmänna motiveringen. Som framgår där är den
utformad i enlighet med vad Lagrådet förordat.

Bestämmelsen slår fast utgångspunkten för all
stiftelseförvaltning -- att föreskrifterna i
stiftelseförordnandet skall följas. Med undantag för
föreskrifter om revision (jfr 4 kap. 9 § tredje stycket) tar
bestämmelsen sikte på alla föreskrifter som stiftaren
har meddelat och således inte bara på föreskrifter avseende
frågor som behandlas i detta kapitel. Med begreppet
''''''''föreskrifter i stiftelseförordnandet'''''''' avses inte enbart de
ursprungligen, av stiftaren meddelade föreskrifterna utan
även föreskrifter som har ändrats med stöd av
bestämmelserna i 6 kap. eller motsvarande äldre
bestämmelser.

Det bör särskilt observeras att bestämmelsen saknar
betydelse i fråga om stiftelsens ändamålsföreskrifter. Ett
stiftelseförordnande blir nämligen ogiltigt om de avsedda
ändamålsföreskrifterna står i strid mot en tvingande
bestämmelse meddelad i stiftelselagen. Detta följer av
allmänna rättsgrundsatser (jfr vad som anförts i avsnitt
2.1.1). Eftersom ogiltigheten följer av allmänna
rättsgrundsatser gäller f.ö. att ett stiftelseförordnande blir
ogiltigt även i fall då ändamålsföreskrifterna strider mot
någon annan tvingande lagbestämmelse. Och om det skulle
inträffa att en ändamålsföreskrift står i strid mot en
tvingande bestämmelse meddelad i en annan
(grundlagsenlig) författning än lag, får det också anses följa
av allmänna rättsgrundsatser att förordnandet blir ogiltigt.
Det nu sagda innebär alltså att ändamålsföreskrifterna för
en stiftelse aldrig kan ersättas av några bestämmelser
meddelade i lag eller annan författning.

Sammanfattningsvis gäller alltså följande för en giltig
stiftelsebildning. Av stiftaren meddelade
ändamålsföreskrifter skall alltid följas så länge de
inte har ändrats eller upphävts enligt bestämmelserna i 6
kap. I övrigt skall stiftelseförordnandets föreskrifter
rörande förvaltningen av stiftelsen följas om de inte strider
mot en tvingande bestämmelse i stiftelselagen, i vilka fall i
stället den tvingande bestämmelsen skall tillämpas. Det nu
senast sagda gäller även i fall då förvaltningsföreskriften i
stiftelseförordnandet strider mot någon tvingande
bestämmelse i annan lag eller författning. Om det inte följer
av stiftelseförordnandet (på grund av uttryckliga
föreskrifter eller annat) vilka regler som skall gälla i en viss
fråga, fyller stiftelselagens förvaltningsbestämmelser ut
förordnandet.

En bestämmelse i stiftelselagen är dispositiv om det i
anslutning till den anges i lagtexten att den skall gälla om
inte annat följer av stiftelseförordnandet. Bestämmelser
som saknar ett sådant förbehåll är tvingande.

2 §

Om ett åtagande att förvalta stiftelsens egendom i
enlighet med stiftelseförordnandet görs av en eller flera
fysiska personer, föreligger egen förvaltning. Görs ett
sådant åtagande av en juridisk person, föreligger anknuten
förvaltning.

Den eller de fysiska personer som har åtagit sig att
förvalta stiftelsens egendom i enlighet med
stiftelseförordnandet bildar styrelse för stiftelsen. Vid ett
sådant omhändertagande av egendom som avses i 1 kap. 2 §
andra stycket får stiftelsen företrädas av någon som skall
ingå i styrelsen.

Den juridiska person som har åtagit sig att förvalta
stiftelsens egendom är förvaltare för stiftelsen. Om staten
har gjort ett sådant åtagande, är det i stället den myndighet
som har gjort åtagandet för statens räkning som är
förvaltare.

(Jfr 2 kap. 2 § promemorieförslaget)

Första stycket

Bestämmelserna i detta stycke definierar begreppen
egen respektive anknuten förvaltning.
Avgörande är vem som har lämnat förvaltningsåtagandet
enligt 1 kap. 2 § andra stycket.

Vid stiftelsebildning som sker medan stiftaren är i
livet är det alltid stiftaren som bestämmer stiftelsens
förvaltningsform. Hans val av förvaltningsform kommer då
till ett otvetydigt uttryck genom att han själv kontaktar den
eller de personer eller den juridiska person som han önskar
skall förvalta den tänkta stiftelsen. Hans val av
förvaltningsform kan därutöver också komma till uttryck
direkt eller indirekt i själva stiftelseförordnandet.

I ett stiftelseförordnande som skall verkställas sedan
stiftaren har dött kan stiftaren ha meddelat
föreskrifter om förvaltningsform för stiftelsen men i likhet
med gällande rätt ställer inte stiftelselagen något krav på att
så sker. Om stiftelseförordnandet inte lämnar något som
helst besked på denna punkt, bör man som regel kunna
tolka detta så att stiftaren avsett att stiftelsen skall ha egen
förvaltning. Har stiftaren däremot i förordnandet namngivit
ett antal personer som tillsammans, vid tidpunkten för
förordnandet, bildar ett organ för en viss juridisk person,
t.ex. är ledamöter i en ideell förenings styrelse, får
förordnandet tolkas med hänsyn till omständigheterna i det
enskilda fallet. Ett förordnande som innebär att de (icke
namngivna) personer som från tid till annan bildar ett visst
organ i en viss juridisk person skall vara styrelse för
stiftelsen torde däremot som regel ges den tolkningen att
stiftaren avsett att stiftelsen skall ha egen förvaltning.

Oavsett vilken förvaltningsform stiftaren avsett att
stiftelsen skall ha kan det i fall då stiftelseförordnandet är
testamentariskt tänkas uppstå svårigheter att finna någon
som vill lämna ett förvaltningsåtagande. Med tanke på
sådana fall har det i 9 kap. 9 § tagits in bestämmelser som
innebär att länsstyrelsen i det län där stiftaren hade sitt
hemvist skall verka för att ett sådant förvaltningsåtagande
lämnas (jfr 3 § andra stycket tillsynslagen). Enligt de
angivna bestämmelserna i stiftelselagen får länsstyrelsen
vidare om det föreligger svårigheter med att finna någon
som vill lämna ett förvaltningsåtagande förordna om annan
förvaltningsform för stiftelsen i fråga än den som har
föreskrivits av stiftaren.

Andra stycket

Om det är en eller flera fysiska personer som har lämnat
ett förvaltningsåtagande bildar den eller de personerna ett
organ för stiftelsen som i stiftelselagen benämns styrelse.
Som redan framhållits i den allmänna motiveringen finns
det däremot inte något hinder mot att en stiftelse använder
en annan beteckning än styrelse på det organ som rättsligt
sett utgör dess styrelse, om stiftaren i stiftelseförordnandet
har meddelat föreskrift om att detta organ skall ha en annan
beteckning.

Bestämmelsen i andra meningen har tillkommit på
förslag av Lagrådet. Av bestämmelsen följer att den
av stiftaren för stiftelsen anslagna egendomen är avskild och
stiftelsebildningen fullbordad så snart egendomen har tagits
om hand av en person som åtagit sig att förvalta den
i enlighet med stiftelseförordnandet. I fall då det enligt
stiftelseförordnandet skall ingå mer än en person i styrelsen,
är det alltså inte någon förutsättning för stiftelsens tillkomst
att styrelsen är komplett eller ens beslutför. Om
förmögenhetsdispositionen omfattar endast fast egendom,
räcker det således med att det skriftliga överlåtelseavtalet
avseende egendomen undertecknas av endast en person för
stiftelsens räkning (jfr vad som anförs i anslutning till 9 kap.
7 §).

Tredje stycket

En stiftelse kan endast ha en förvaltare. Däremot
kan en juridisk person mycket väl vara förvaltare för flera
stiftelser.

Motivet till bestämmelsen i andra meningen har
berörts närmare i allmänna motiveringen, avsnitt 2.6.2.

Frågor om mottagande för statens räkning av gåvo- och
donationsmedel prövas enligt förordningen (1964:484) om
mottagande för statens räkning av gåvo- och
donationsmedel. Ett beslut enligt den förordningen att ta
emot en viss donation är inte liktydigt med ett
förvaltningsåtagande enligt 1 kap. 2 § andra stycket. För att
ett sådant åtagande skall föreligga i det enskilda fallet krävs
det att den av stiftelseförordnandet omfattade egendomen
har tagits om hand av en myndighet vars företrädare
gentemot stiftaren eller dennes rättsinnehavare för statens
räkning lämnat ett åtagande att förvalta den i enlighet med
förordnandet.

3 §

Styrelsen eller förvaltaren svarar för att föreskrifterna i
stiftelseförordnandet följs.

Första stycket medför inte ansvar för styrelsen eller
förvaltaren för åtgärder som i enlighet med
stiftelseförordnandet vidtagits av någon annan än styrelsen
i fråga om att utse eller entlediga ledamöter eller
ordförande i styrelsen eller av någon annan än styrelsen
eller förvaltaren i fråga om att utse eller entlediga revisor i
stiftelsen eller att bestämma arvode åt styrelsen, förvaltaren
eller revisorerna.

Inte heller medför första stycket ansvar för styrelsen
eller förvaltaren för innehållet i en revisors uppdrag till den
del det finns föreskrifter om detta i stiftelseförordnandet.

(Jfr 2 kap. 3 § promemorieförslaget)

Paragrafen innehåller de centrala bestämmelserna om
vilka uppgifter styrelsen och förvaltaren skall svara för vid
förvaltningen av en stiftelse. Hithörande frågor har i den
allmänna motiveringen behandlats i avsnitt 2.6.3. I
redaktionellt avseende är paragrafen utformad i enlighet
med Lagrådets förslag.

Första stycket

Bestämmelsen i detta stycke slår fast att det vid egen
förvaltning är styrelsen och vid anknuten förvaltning
förvaltaren som svarar för att föreskrifterna i
stiftelseförordnandet följs. En föreskrift i ett
stiftelseförordnande kan vara ogiltig (se 1 § och vad som
anförs i kommentaren till den paragrafen). Det har inte
ansetts nödvändigt att i förevarande stycke klargöra att
styrelsen eller förvaltaren i ett sådant fall inte skall tillämpa
den ogiltiga bestämmelsen. Vissa andra undantag från
regeln i stycket har emellertid tagits upp i paragrafens andra
och tredje stycke.

Vid anknuten förvaltning är det ytterst ett åliggande för
förvaltarens högsta verkställande organ eller, om ett
handelsbolag är förvaltare, på envar av de bolagsmän som
har rätt att företräda bolaget eller, om bolagsmännen
gemensamt företräder bolaget, på bolagsmännen i förening
att se till så att förordnandet efterlevs (se allmänna
motiveringen, avsnitt 2.6.2). Ansvaret för detta kommer
således att hos förvaltaren vila på

1.

myndighetens chef eller i vissa fall myndighetens
styrelse, om förvaltaren är en statlig myndighet,

2.

kommunens eller landstingets styrelse, om förvaltaren är
en kommun eller ett landsting,

3.

kyrkorådet, om förvaltaren är en kyrklig kommun,

4.

bolagets eller föreningens styrelse, om förvaltaren är ett
aktiebolag eller en ekonomisk förening,

5.

föreningens eller stiftelsens styrelse, om förvaltaren är
en ideell förening eller en stiftelse (med egen förvaltning),
eller

6.

envar av de bolagsmän eller på de bolagsmän i förening
som företräder bolaget, om förvaltaren är ett handelsbolag.

Vilket organ som i det enskilda fallet är det högsta
verkställande organet för en statlig myndighet får -- i
fråga om myndigheter under regeringen -- avgöras med
ledning av instruktionen för den aktuella myndigheten. Om
det av den följer att verksförordningen (1987:1100) i sin
helhet är tillämplig på myndigheten är det chefen för
myndigheten som är myndighetens högsta verkställande
organ.

Det ansvar som enligt bestämmelsen i stycket åvilar
styrelsen eller förvaltaren innefattar först och främst att se
till att stiftelsens tillgångar kommer till användning i det
syfte och på det sätt som stiftaren föreskrivit samt i
förekommande fall till förmån för någon som omfattas av
den av stiftaren bestämda destinatärskretsen. När det gäller
avkastningsstiftelser är det därvid i regel så att syftet skall
främjas genom utbetalning av kontanta bidrag till ett värde
som svarar mot en viss del av stiftelsens avkastning under
en viss tidsperiod.

I fråga om begreppet avkastning uttalades det i
lagrådsremissen (i specialmotiveringen till 2 kap. 3 §) att
man därmed bör förstå sådan avkastning som är direkt
knuten till den av stiftelsen innehavda förmögenheten, dvs.
löpande avkastning i form av ränta och utdelning, såvida
inte stiftelseförordnandet i det enskilda fallet ger fog för en
annan tolkning. Lagrådet har riktat invändningar
mot detta uttalande och ifrågasatt om det inte finns skäl att
anlägga ett mer nyanserat synsätt. Enligt Lagrådet skulle
det -- inte minst mot bakgrund av den utveckling som ägt
rum på värdepappersmarknaden -- många gånger framstå
som konstlat och från ekonomisk synpunkt som omotiverat
att göra den åtskillnad mellan löpande avkastning och
avkastning i form av värdestegring som antyds i
specialmotiveringen.

Med anledning av vad Lagrådet sålunda anfört måste
först och främst slås fast att gränsen för vad som får
användas för främjandet av stiftelsens syfte ytterst alltid
måste bestämmas med ledning eller tolkning av
föreskrifterna i stiftelseförordnandet. Om gränsen därvid
har preciserats till en viss del av avkastningen, är det alltså
en uppgift för stiftelsens styrelse eller förvaltare att bedöma
vad stiftaren för sin del kan ha lagt in i detta begrepp.

I många fall kan det direkt följa av stiftelseförordnandet
vilken betydelse stiftaren lagt in i begreppet avkastning.
Stiftaren kan t.ex. ha föreskrivit att endast löpande
avkastning får användas eller att stiftelsens kapital inte får
användas för främjandet av stiftelsens syfte. Föreskrifter av
sådant slag innebär förbud mot att avkastning i form av
värdestegring används och stiftelsens styrelse eller
förvaltare måste då göra en åtskillnad mellan avkastning
som är löpande och avkastning som beror på värdestegring,
även om en sådan åtskillnad skulle framstå som konstlad
och omotiverad från ekonomisk synpunkt.

När det därefter gäller fall då varken
stiftelseförordnandet eller omständigheterna i övrigt ger
någon som helst ledning för bedömningen av vilken
innebörd stiftaren lagt in i begreppet avkastning är det
naturligt att stiftelsens styrelse eller förvaltare tillskriver
stiftaren den uppfattning om begreppet som vid tidpunkten
för förordnandet var förhärskande i civilrättsliga
sammanhang. I civilrättsliga sammanhang har begreppet
avkastning sedan länge ansetts ha betydelsen av sådan ränta
och utdelning som är direkt knuten till en viss förmögenhet,
dvs. löpande avkastning (jfr t.ex. prop. 1929:83, s. 99,
Hessler, a.a., s. 164, RÅ 1979 ref. 2:9, 4 kap. 10 §
jordabalken, 65 § köplagen, 1990:931, och prop. 1988/89:76
s. 188). Den av Lagrådet påtalade utvecklingen på
värdepappersmarknaden torde i varje fall inte ännu ha
förändrat detta synsätt. Slutsatsen av det nu anförda blir
därför att man med begreppet avkastning i ett
stiftelseförordnande bör förstå löpande avkastning, så länge
inte stiftelseförordnandet eller omständigheterna i övrigt i
det enskilda fallet ger stöd för en annan tolkning.

All användning av stiftelsetillgångar behöver inte stå i
direkt och uttrycklig överensstämmelse med stiftelsens
ändamål. Till exempel måste de kostnader som en
avkastningsstiftelse förorsakas till följd av den
bidragsgivande verksamheten eller av omplaceringar av
förmögenheten bestridas av stiftelsen. Det följer för övrigt
även av vissa bestämmelser i stiftelselagen att en stiftelse får
förbruka medel utan att det sker till främjande av stiftelsens
ändamål (jfr t.ex. 2 kap. 15 och 22 §§ samt 4 kap. 16 §).

Bestämmelsen i förevarande stycke innebär vidare att
om det följer av stiftelseförordnandet hur stiftelsens
förmögenhet skall vara placerad är det styrelsen eller
förvaltaren som svarar för att förordnandet efterlevs på
denna punkt. Det är därvid att märka att stiftaren kan
reglera placeringen av förmögenheten inte endast genom
direkta föreskrifter i förordnandet utan även via ändamålet.
Det senare är fallet i fråga om verksamhetsstiftelser. En
stiftelse vars syfte är att främja tillgången till bostäder i en
viss kommun och som skall verka för sitt syfte genom att
uppföra och förvalta flerfamiljshus skall således i huvudsak
ha sin förmögenhet placerad i flerfamiljshus eller andra
tillgångar som naturligt hör samman med ägande och
skötsel av bostadsfastigheter.

Stiftaren kan i stiftelseförordnandet ha meddelat
föreskrifter av organisatorisk natur. Vid egen förvaltning
kan en sådan föreskrift innebära att stiftelsen skall ha andra
organ utöver styrelsen. I en stipendiestiftelse kan det t.ex.
röra sig om ett organ som självständigt skall fatta beslut om
stipendiater eller som skall överpröva styrelsens beslut om
stipendier. Vid anknuten förvaltning kan organisatoriska
föreskrifter innebära att vissa av stiftelsens angelägenheter
självständigt skall handhas av ett visst organ hos
förvaltaren, t.ex. den ideella föreningens årsmöte eller
bolagsstämman i ett aktiebolag, eller ett för stiftelsen
särskilt inrättat organ.

Om stiftelseförordnandet t.ex. innebär att det för
stiftelsen skall finnas ett annat organ än styrelsen eller
förvaltaren är det styrelsens eller förvaltarens skyldighet att
se till så att det ''''''''extra'''''''' organet inrättas och att det sätts i
tillfälle att utöva sina beslutsbefogenheter. Men om det
dessutom följer av stiftelseförordnandet att det extra
organet skall utöva sina beslutsbefogenheter
självständigt kan bestämmelsen i stycket betyda att så
inte blir fallet. Denna konsekvens belyses enklast med ett
par exempel.

Egen förvaltning: Tre fysiska personer har lämnat
ett förvaltningsåtagande i fråga om en stipendiestiftelse och
utgör alltså stiftelsens styrelse. Enligt stiftelseförordnandet
skall stiftelsen ha ett extra organ, ett utdelningsråd. Rådet
skall självständigt fatta beslut om stipendiater. Rådet skall
i övrigt inte ha någon befattning med stiftelsens
angelägenheter. Stiftelsen har således två beslutande organ,
styrelsen och utdelningsrådet.

Att det enligt bestämmelsen i stycket är styrelsen som
svarar för att stiftelseförordnandet följs innebär först och
främst att styrelsen skall se till så att rådet inrättas och att
det sätts i tillfälle att fatta beslut om stipendiater. Rådet
kommer dock inte att som stiftaren tänkt sig fatta sina beslut
med för styrelsen bindande verkan. Enligt förevarande
bestämmelse är det nämligen styrelsen som svarar för att
stiftelseförordnandet följs. I detta ligger bl.a. att det alltid
är styrelsen som ytterst svarar för att stiftelsens tillgångar
används som stiftaren föreskrivit. Styrelsen får alltså inte
verkställa beslut av rådet som alldeles klart avser
prestationer av annat slag än som skall premieras enligt
stiftelseförordnandet. Vidare skall styrelsen själv utse
stipendiater i fall då utdelningsrådet försummar att göra
det.

Anknuten förvaltning: En kommun har lämnat ett
förvaltningsåtagande avseende en stipendiestiftelse.
Kommunen är alltså förvaltare för stiftelsen. Enligt
stiftelseförordnandet skall kommunens skolstyrelse
självständigt fatta beslut om stipendiater. Skolstyrelsen
skall i övrigt inte ha någon befattning med stiftelsens
angelägenheter. Stiftelsen har således två beslutande organ,
förvaltaren och skolstyrelsen.

Att det enligt bestämmelsen i stycket är förvaltaren som
svarar för att stiftelseförordnandet följs innebär först och
främst att kommunen i sin egenskap av förvaltare skall se
till så att skolstyrelsen sätts i tillfälle att fatta beslut om
stipendiater. Skolstyrelsen kommer dock inte att som
stiftaren tänkt sig fatta sina beslut med för förvaltaren
bindande verkan. Enligt förevarande bestämmelse är det
nämligen förvaltaren som svarar för att
stiftelseförordnandet följs. I detta ligger bl.a. att det alltid
är förvaltaren (genom kommunstyrelsen) som ytterst svarar
för att stiftelsens tillgångar används som stiftaren
föreskrivit. Förvaltaren får alltså inte verkställa beslut av
skolstyrelsen som alldeles klart avser prestationer av annat
slag än som skall premieras enligt stiftelseförordnandet.
Vidare skall förvaltaren själv utse stipendiater i fall då
skolstyrelsen försummar att göra det.

Andra stycket

Bestämmelserna i andra stycket utgör undantag från
regeln i paragrafens första stycke. Bestämmelserna i andra
stycket innebär nämligen att styrelsen eller förvaltaren i
vissa angivna fall inte svarar för åtgärder som i enlighet med
stiftelseförordnandet och på eget ansvar vidtagits av någon
annan än styrelsen eller förvaltaren. I de fall som omfattas
av undantagsbestämmelsen har det från allmänna
synpunkter ansetts vara en lämpligare ordning att andra än
styrelsen eller förvaltaren har det yttersta ansvaret för att
vidtagna åtgärder överensstämmer med
stiftelseförordnandet.

Undantagsbestämmelsen i stycket kan delas in i tre
delar. Den första delen av bestämmelsen rör endast
stiftelser med egen förvaltning och avser åtgärder i fråga om
att utse eller entlediga ledamöter eller ordförande i
styrelsen (jfr de dispositiva bestämmelserna i 9 § första
stycket och 11 § andra stycket). En föreskrift av nu
ifrågavarande slag kan t.ex. innebära att ledamöterna i
styrelsen skall utses och entledigas av en i särskild ordning
utsedd valförsamling. I ett sådant fall följer det alltså av
bestämmelsen i förevarande stycke att styrelsen blir bunden
av de beslut som valförsamlingen fattar i dessa frågor.

Det kan tänkas att den som enligt stiftelseförordnandet
på eget ansvar skall utse styrelseledamöter eller ordförande
i styrelsen inte fullgör sin skyldighet inom rimlig tid. Detta
är särskilt allvarligt om styrelsen måste kompletteras med
nya ledamöter för att den skall vara beslutför eller förses
med en ordförande för att den ens skall kunna
sammankallas. I sådana fall får bestämmelsen i första
stycket anses innebära ett åliggande för
styrelseledamöterna att uppmärksamma
tillsynsmyndigheten på förhållandet i fråga (jfr 9 kap. 7 §).

Den andra delen av undantagsbestämmelsen rör såväl
stiftelser med egen som med anknuten förvaltning och avser
åtgärder i fråga om att utse eller entlediga revisor i stiftelsen
(jfr de dispositiva bestämmelserna i 4 kap. 1 § andra och
tredje styckena). En föreskrift av nu ifrågavarande slag kan
beträffande en stiftelse med egen förvaltning innebära att
stiftelsens revisor skall utses och entledigas av t.ex. en
statlig myndighet. I ett sådant fall följer det alltså av
undantagsbestämmelsen att styrelsen blir bunden av de
beslut som myndigheten fattar i dessa frågor. Om
myndigheten inte skulle utse revisor, är stiftelsens styrelse
skyldig att göra anmälan till tillsynsmyndigheten (jfr 4 kap.
8 § andra stycket).

Den tredje delen av undantagsbestämmelsen i stycket
rör också både stiftelser med egen och stiftelser med
anknuten förvaltning och avser åtgärder i fråga om arvoden
till styrelsen, förvaltaren eller revisorerna (jfr de dispositiva
bestämmelserna i 2 kap. 15 § första stycket och 22 § första
stycket; jfr även vad som anförs i anslutning till 4 kap. 16 §).
En föreskrift av nu ifrågavarande slag kan beträffande en
stiftelse med egen förvaltning innebära att arvodena till
ledamöterna i styrelsen skall bestämmas av en i särskild
ordning utsedd valförsamling. Av undantagsbestämmelsen
följer då att styrelsens ledamöter blir bunden av de beslut
som valförsamlingen fattar i arvodesfrågor. Vad denna
bundenhet närmare innebär t.ex. i fall då
stiftelseförordnandet även innehåller föreskrifter om efter
vilken norm arvodena skall bestämmas belyses i anslutning
till 2 kap. 15 § andra stycket.

Tredje stycket

Ett stiftelseförordnande kan innehålla föreskrifter om
revisionsuppdragets omfattning. Bestämmelsen i 4 kap. 9 §
tredje stycket innebär att sådana föreskrifter skall följas av
revisorerna i den mån föreskrifterna inte står i strid mot god
revisionssed eller någon tvingande bestämmelse i
stiftelselagen.

Bestämmelsen i förevarande stycke innebär att styrelsen
eller förvaltaren inte svarar för att revisorn fullgör sitt
uppdrag på det sätt som stiftaren har föreskrivit i sitt
förordnande. I denna fråga är således revisorn inte i något
avseende underordnad den förvaltning som är föremål för
hans granskning.

4 §

I den mån det inte följer av stiftelseförordnandet hur
stiftelsens förmögenhet skall vara placerad, svarar styrelsen
eller förvaltaren för att förmögenheten är placerad på ett
godtagbart sätt.

(Jfr 2 kap. 4 § promemorieförslaget)

Hithörande frågor har i den allmänna motiveringen
behandlats i avsnitt 2.6.3.

Som har framgått av vad som anförts vid 3 § svarar
styrelsen eller förvaltaren för att stiftelsens förmögenhet är
placerad på det sätt som följer av stiftelseförordnandet.
Den av stiftaren i förordnandet uttryckta viljan är således
i fråga om förmögenhetsplaceringen bindande för styrelsen
eller förvaltaren (med vissa undantag som regleras i 6 §).
Som också har framgått av vad som anförts vid 3 § kan
stiftarens vilja beträffande förmögenhetsplaceringen
komma till uttryck på två sätt, antingen genom i
förordnandet meddelade placeringsföreskrifter eller, i fråga
om verksamhetsstiftelser, genom det i förordnandet
angivna ändamålet för stiftelsen.

Beträffande avkastningsstiftelser är det emellertid långt
ifrån alltid så att det följer av stiftelseförordnandet hur hela
förmögenheten skall vara placerad. I den mån
stiftelseförordnandet innebär en frihet i detta avseende
anges det i 4 § att styrelsen eller förvaltaren svarar för att
förmögenheten är placerad på ett godtagbart sätt. Denna
bestämmelse är tvingande. Det betyder -- i likhet med vad
som är fallet när det följer av stiftelseförordnandet hur
förmögenheten skall vara placerad -- att ansvaret ytterst och
oavsett vad stiftelseförordnandet innebär på den punkten
alltid ligger hos styrelsen eller, vid anknuten förvaltning hos
förvaltarens högsta verkställande organ eller, om ett
handelsbolag är förvaltare, de bolagsmän som företräder
bolaget (jfr vad som anförts i anslutning till 3 § första
stycket).

Med ordet godtagbart avses att uttrycka lagens krav på
en miniminivå i fråga om placering av stiftelsetillgångar.
Bedömningen skall ske med utgångspunkt från ett
helhetsperspektiv. Detta betyder att det avgörande är
sammansättningen av hela den del av stiftelsens
förmögenhet beträffande vilken det inte följer av
stiftelseförordnandet hur den skall vara placerad. Bakom
bestämmelsen ligger således synsättet att de risker som
alltid är förknippade med förmögenhetsförvaltning bör
spridas på ett sådant sätt att stiftelsens förmögenhet
sammantaget framstår som godtagbart placerad.

Vid den bedömning som skall ske är det givetvis en
mängd olika faktorer av ekonomisk natur som skall
beaktas. En sådan faktor är säkerheten i form av trygghet
mot nominella förluster och en annan skyddet mot att
kapitalet urholkas genom den fortgående
penningvärdeförsämringen. Andra faktorer är dels
förmögenhetens avkastning i form av ränta eller annan
utdelning, dels möjligheten till real värdestegring.
Ytterligare en faktor som kan vara av betydelse i
sammanhanget är möjligheten att utan större tidsutdräkt
kunna placera om tillgångarna. Förevarande bestämmelse
innebär inte att någon av de nu angivna, ofta mer eller
mindre motstående faktorerna skall generellt prioriteras
framför de andra. Avsikten är alltså inte att exempelvis
tryggheten mot nominella förluster alltid skall väga tyngre
vid bedömningen än möjligheten till real värdestegring. En
annan sak är att värdet på förmögenheten i ett enskilt fall
kan vara så ringa att placering i bank eller obligationer är
de enda alternativen som i praktiken står till buds.

Bestämmelsen innebär emellertid inte att frågan om en
avkastningsstiftelses förmögenhetsplacering endast skall
bedömas med utgångspunkt från rationella ekonomiska
överväganden. Det kan vara så att stiftaren i sitt
förordnande har meddelat föreskrifter som utan att direkt
ta sikte på hur stiftelsens förmögenhet skall vara placerad
ändå bör beaktas vid bedömningen om förmögenheten är
godtagbart placerad eller inte. Det för stiftelsen gällande
syftet eller det sätt varpå syftet skall främjas kan t.ex.
innebära att tryggheten mot nominella förluster bör väga
något tyngre än övriga faktorer av ekonomisk natur.

Stiftaren kan vidare ha meddelat föreskrifter som
innebär att stiftelsens förmögenhet skall ha förbrukats för
det av stiftaren bestämda ändamålet inom en tioårsperiod
t.ex. Under sådana förhållanden bör en ensidig inriktning
av placeringarna till bank eller obligationer kunna anses
godtagbar, även om det annars inte skulle vara fallet.
Sammansättningen av den av stiftaren vid
stiftelsebildningen tillskjutna egendomen kan också vara av
betydelse. Om denna egendom helt och hållet utgjordes av
börsnoterade aktier, måste det i regel anses vara godtagbart
om stiftelsen även fortsättningsvis har hela sin förmögenhet
placerad i just börsnoterade aktier.

Det är styrelsen eller förvaltaren som svarar för att
förmögenheten är godtagbart placerad. Härav följer att
frågan om en stiftelses förmögenhet är godtagbart placerad
i vissa fall också kan vara att bedöma med beaktande av
vilken kunskap i ekonomiska spörsmål som finns
representerad i styrelsen eller hos förvaltaren i dennes
högsta verkställande organ eller, om förvaltaren är ett
handelsbolag, hos de bolagsmän som företräder bolaget.

5 §

En stiftelse får placera sin förmögenhet gemensamt med
andra stiftelser, om inte annat följer av
stiftelseförordnandet.

(Jfr 2 kap. 6 § promemorieförslaget)

Hithörande frågor har i den allmänna motiveringen
behandlats i avsnitt 2.6.4.

Till skillnad från vad som föreslogs i lagrådsremissen är
förevarande bestämmelse dispositiv i sin helhet. En stiftelse
får t.ex. inte placera sin förmögenhet gemensamt med
någon annan stiftelse, om stiftaren i förordnandet har
förbjudit att sådan placering sker. Även utan ett sådant
förbud kan gemensam placering vara utesluten. Detta är
fallet om respekten för stiftarens vilja i fråga om stiftelsens
placeringsverksamhet eller kravet att förmögenheten skall
vara godtagbart placerad inte samtidigt kan upprätthållas
(jfr 3 och 4 §§).

Det bör framhållas att det i 6 § angivna låneförbudet
smittar av sig vid gemensam placering. En placering som
enligt nämnda bestämmelse inte är tillåten för en av de
deltagande stiftelserna blir därmed otillåten i fråga om hela
den gemensamma förmögenhetsmassan.

I 3 kap. (se 4 § 2 och 5 § första stycket tredje meningen)
meddelas det särskilda bestämmelser om den löpande
bokföringen m.m. när två eller flera stiftelser har sina
förmögenheter gemensamt placerade.

6 §

En stiftelse får inte lämna penninglån till eller ställa
säkerhet till förmån för

1. stiftaren eller förvaltaren,

2. den som ensam eller tillsammans med andra
företräder stiftelsen enligt 16 eller 23 § eller företräder
förvaltaren eller, om stiftelsen förvaltas av ett handelsbolag,
den som är bolagsman i bolaget,

3. den som ensam eller tillsammans med andra har rätt
att företräda ett dotterföretag till stiftelsen eller, om
företaget är ett handelsbolag, är bolagsman i bolaget,

4. den som är gift med eller är syskon eller släkting i rätt
upp- eller nedstigande led till en person som avses i 1--3,

5. den som är besvågrad med en person som avses i 1--3
i rätt upp- eller nedstigande led eller så att den ene är eller
har varit gift med den andres syskon, eller

6. en juridisk person över vars verksamhet någon som
avses i 1--5 har ett bestämmande inflytande.

Vad som sägs i första stycket 4 och 5 skall även avse den
som på grund av samboförhållande på liknande sätt är
närstående till en person som avses i första stycket 1--3.

Första stycket 2--5 och andra stycket gäller inte vid
utlåning till någon som omfattas av dessa bestämmelser om
stiftelsen skall främja sitt syfte genom att lämna penninglån
till eller ställa säkerhet för enskilda personer och låntagaren
tillhör den personkrets som skall gynnas. Bestämmelsen i
första stycket 6 gäller inte om gäldenären är ett
dotterföretag till stiftelsen.

(Jfr 2 kap. 5 § promemorieförslaget)

Hithörande frågor har i den allmänna motiveringen
behandlats i avsnitt 2.6.5. Paragrafen är utformad i enlighet
med Lagrådets förslag (jfr även bestämmelserna i 12 kap. 7
§ aktiebolagslagen).

Bestämmelserna i förevarande paragraf är
tvingande. De innebär att en stiftelse inte får placera
sin förmögenhet som penninglån hos stiftaren eller
förvaltaren m.fl. Har stiftaren i förordnandet meddelat
direkta föreskrifter om förmögenhetens placering vilka står
i strid mot förbudet är de ogiltiga (jfr 1 §).

Penninglån omfattar i detta sammanhang inte medel på
bankräkning (jfr prop. 1973:93 s. 133). En stiftelse kan
således sätta in medel på en sådan räkning även om banken
skulle vara stiftelsens förvaltare. Uttrycket penninglån
omfattar inte heller normala varukrediter. Skulle villkoren
för en varukredit vara ovanligt förmånliga kan det dock
finnas anledning att betrakta krediten som ett maskerat
penninglån (jfr prop. 1973:93 s. 133).

Ett penninglån som omfattas av förbudet är inte
ogiltigt bara av det skälet att det strider mot förbudet (jfr
prop 1975:103 s. 496). Sedan lånevalutan har betalats ut till
låntagaren är därför tillsynsmyndighetens möjligheter att
med föreläggande om rättelse enligt 9 kap. 5 § första stycket
3 bringa lånet att upphöra begränsade till sådana åtgärder
som kan vidtas enligt försträckningsavtalet. Däremot kan
tillsynsmyndigheten med stöd av bestämmelsen i 9 kap. 5 §
första stycket 2 förelägga stiftelsens styrelse eller förvaltare
att avyttra fordringen.

Om stiftelsen lider skada på grund av en förbjuden
lånetransaktion kan den under vissa förutsättningar erhålla
gottgörelse för skadan (jfr 5 kap. 1 §). Till skillnad från
låneförbudet i aktiebolagslagen är låneförbudet i
stiftelselagen inte straffsanktionerat.

Styrelseledamöter eller förvaltare som medverkat till att
stiftelsen vid upprepade tillfällen lånat ut pengar med
vetskap om att låntagarna tillhör den förbjudna kretsen bör
kunna entledigas med stöd av bestämmelsen i 9 kap. 6 §.

Paragrafen innehåller även ett förbud mot att ställa
säkerhet till förmån för någon som omfattas av
låneförbudet. Det strider praktiskt taget alltid mot
styrelsens eller förvaltarens vårdnadsplikt att låta stiftelsens
egendom utgöra säkerhet för någon annans förbindelser.
Enda undantaget härifrån är om stiftelsen skall tillgodose
sitt syfte på detta sätt. Förbudet i paragrafen mot att ställa
säkerhet till förmån för någon som omfattas av låneförbudet
skall alltså inte uppfattas så att en stiftelse är oförhindrad
att ställa säkerhet i andra fall.

Till skillnad från aktiebolagslagen (se 12 kap. 8 §)
innehåller stiftelselagen inte några regler om undantag från
låneförbudet. Det har inte bedömts vara nödvändigt med
sådana regler i denna lag.

Första stycket

Punkterna 1--3

Enligt bestämmelsen i punkt 2 omfattas i fall då
stiftelsen har egen förvaltning den som är styrelseledamot i
stiftelsen och den som är antecknad som särskild
företrädare för stiftelsen i stiftelseregistret av den förbjudna
kretsen. Om stiftelsen har anknuten förvaltning omfattas
enligt bestämmelsen den som ensam eller tillsammans med
andra företräder förvaltaren av den förbjudna kretsen.
Detta betyder att stiftelsen inte får lämna penninglån till
den som är ledamot i förvaltarens högsta verkställande
organ, verkställande direktör i ett aktiebolag eller en
ekonomisk förening eller särskilt förordnad firmatecknare i
ett aktiebolag, en ekonomisk förening eller en stiftelse med
egen förvaltning (jfr 23 § första stycket). Enligt
bestämmelsen i punkt 2 omfattas även den som av
förvaltaren bemyndigats att företräda stiftelsen enligt 23 §
andra stycket av den förbjudna kretsen. I den förbjudna
kretsen ingår också en bolagsman i ett handelsbolag som
inte har rätt att företräda bolaget.

Punkterna 4--6

I likhet med bestämmelserna i aktiebolagslagen omfattar
förbudet i stiftelselagen även lån till närstående till de
fysiska personer som omfattas av förbudet enligt punkterna
1--3 och lån till juridiska personer över vars verksamhet en
av förbudet omfattad fysisk eller juridisk person har ett
bestämmande inflytande. I förevarande sammanhang anses
ett bestämmande inflytande föreligga, om den av förbudet
omfattade fysiska eller juridiska personen på ett avgörande
sätt kan påverka formerna för den juridiska personens
finansiering (jfr prop 1975:103 s. 492). En stiftelse kan
således t.ex. inte låna ut pengar till ett av stiftaren eller
förvaltaren helägt aktiebolag.

Andra stycket

Begreppet samboförhållande har här samma innebörd
som i allmänt språkbruk. Det innebär att med
samboförhållande avses samtliga fall då en kvinna och en
man bor tillsammans under äktenskapsliknande
förhållanden (jfr prop. 1986/87:1 s. 394).

Tredje stycket

Bestämmelsen i första meningen torde särskilt
vara av betydelse för familjestiftelser.

7 §

Styrelsen eller förvaltaren skall besluta om stiftelsens
namn, om stiftelseförordnandet inte innehåller någon
föreskrift om namn för stiftelsen.

Vad som sägs i denna lag om föreskrifter i ett
stiftelseförordnande gäller också beslut som fattats enligt
första stycket.

(Jfr 2 kap. 14 och 21 §§ samt 6 kap. 1 § tredje stycket
promemorieförslaget)

I paragrafen regleras frågan om skyldighet för styrelsen
eller förvaltaren att i vissa fall besluta om namn för
stiftelsen. Frågan har i den allmänna motiveringen
behandlats i avsnitt 2.6.3.

Första stycket

Enligt den tvingande bestämmelsen i 1 kap. 6 § första
stycket skall en stiftelses namn alltid innehålla ordet
stiftelse. Om det av stiftaren bestämnda namnet för
stiftelsen saknar detta ord åligger det styrelsen eller
förvaltaren att besluta om namn för stiftelsen. I ett sådant
fall blir alltså bara fråga om att komplettera det av stiftaren
bestämda namnet med ordet stiftelse.

En nytillträdd styrelse eller förvaltare bör givetvis
snarast fatta beslut om namn. Beslut om namn skall
dokumenteras i protokoll (jfr 13 och 20 §§).

Andra stycket

Bestämmelsen i andra stycket innebär att
förutsättningarna för att få ändra en stiftelses namn är
desamma oavsett om namnet har bestämts av stiftaren eller
av stiftelsens styrelse eller förvaltare (jfr 6 kap.).

8 §

Styrelsen eller förvaltaren svarar för att stiftelsen fullgör
sin bokföringsskyldighet m.m. enligt 3 kap.

Styrelsen eller förvaltaren svarar för att
stiftelseförordnandet och övriga handlingar avseende
stiftelsen förvaras på ett ordnat och betryggande sätt.

(Jfr 2 kap. 7 § promemorieförslaget)

Första stycket

Bestämmelserna i 3 kap. innebär att stiftelsen är skyldig
antingen att följa bokföringslagens bestämmelser och att
upprätta årsredovisning (för vissa moderstiftelser även
koncernredovisning) eller att föra räkenskaper över in- och
utbetalningar.

Enligt bestämmelsen i första stycket är det styrelsen eller
förvaltaren som svarar för att stiftelsen fullgör sina
skyldigheter enligt 3 kap. Man kan emellertid inte räkna
med att styrelsen eller förvaltaren (genom sitt högsta
verkställande organ) för större avkastnings- eller
verksamhetsstiftelser vare sig sköter det löpande
bokföringsarbetet eller utövar löpande tillsyn över det. Det
ansvar som förevarande bestämmelse i dylika fall ålägger
styrelsen eller förvaltaren är att se till att bokföringsarbetet
organiseras på ett sätt som är anpassat till stiftelsens
förhållanden. Vidare åligger det styrelsen eller förvaltaren
att i sådana fall se till att den eller de som faktiskt sköter
arbetet är underkastade en med hänsyn till stiftelsens
förhållanden tillfredsställande kontroll.

Stiftelseförordnandet kan innehålla mer långtgående
krav i fråga om bokföring och årsredovisning än vad som
följer av bestämmelserna i 3 kap. Det är styrelsen eller
förvaltaren som svarar för att dessa krav efterlevs (jfr 3 §
första stycket).

Andra stycket

Ett exemplar av stiftelseförordnandet bör t.ex. förvaras
i bankfack eller på ett annat, lika säkert sätt. För stiftelsens
räkenskapshandlingar gäller särskilda bestämmelser (jfr 3
kap. 5 § tredje stycket och 22 § bokföringslagen).

Egen förvaltning

Frågan om förvaltningsformerna för en stiftelse har i den
allmänna motiveringen behandlats i avsnitt 2.6.2. I 9--18 §§
finns bestämmelser för stiftelser med förvaltningsformen
egen förvaltning. Bestämmelserna för stiftelser som har
anknuten förvaltning finns i 19--24 §§.

9 §

Styrelsen skall utse och entlediga ledamöter om inte
annat följer av stiftelseförordnandet.

Ett uppdrag som ledamot i en styrelse med två eller flera
ledamöter upphör, om ledamoten anmäler det hos den som
har utsett honom eller, om denne inte kan nås, hos
styrelsen.

Ett uppdrag som ledamot i en styrelse med endast en
ledamot upphör, om ledamoten anmäler det hos
tillsynsmyndigheten och hos den som har utsett honom, om
denne kan nås.

(Jfr 2 kap. 8 § promemorieförslaget)

Första stycket

Bestämmelsen i stycket reglerar vem som har rätt att
entlediga resp. utse nya ledamöter i en stiftelses styrelse, i
fall då stiftaren inte har meddelat några föreskrifter om
detta i stiftelseförordnandet. Bestämmelsen är således av
dispositiv natur. Om det enligt stiftelseförordnandet
är någon annan än styrelsen som självständigt skall
entlediga eller utse nya ledamöter i styrelsen, saknar
styrelsen behörighet att alls ingripa i denna fråga i vidare
mån än som har uttalats i anslutning till 3 § andra stycket.

Det kan förekomma föreskrifter i stiftelseförordnanden
vilka behandlar såväl rätten att utse nya ledamöter som
rätten att entlediga ledamöter. Man kan dock på goda
grunder anta att stiftare i flertalet fall endast reglerar frågan
om vem som skall ha rätt att utse ledamöter. Vem som i ett
sådant fall skall anses ha rätt att entlediga ledamöter -- den
som enligt förordnandet har rätt att utse nya ledamöter eller
styrelsen -- får avgöras från fall till fall.

Uppdraget att vara ledamot i en stiftelsestyrelse är ett
förtroendeuppdrag. Härav följer att den på vilken det
ankommer att entlediga styrelseledamöter i en viss stiftelse
när som helst bör få utöva denna rätt. Det nu sagda gäller
dock inte en ledamot vars uppdrag som ledamot faller
tillbaka på direkta föreskrifter i stiftelseförordnandet (jfr 1
§). Det mest näraliggande exemplet är att stiftaren i
förordnandet har namngivit en eller flera personer som skall
ingå i stiftelsen första styrelse. Ett annat exempel är att
stiftaren i förordnandet har föreskrivit att den som från tid
till annan innehar ett viss tjänst vid en viss myndighet eller
ett visst företag skall vara självskriven ledamot i stiftelsens
styrelse. Så länge en ledamot av nu berört slag själv vill
behålla sitt uppdrag kan han endast skiljas från sitt uppdrag
vid missvård (med stöd av bestämmelsen i 9 kap. 6 §) eller
om han t.ex. försätts i konkurs eller underkastas
näringsförbud (jfr 2 kap. 10 § och 9 kap. 5 § första stycket
1).

Andra och tredje styckena

Av bestämmelserna i dessa två stycken följer att en
styrelseledamot har rätt att när som helst lämna sitt
uppdrag. Detta gäller även när fråga är om en ledamot vars
uppdrag som ledamot faller tillbaka på direkta föreskrifter
i stiftelseförordnandet (jfr kommentaren till första stycket).

Enligt bestämmelsen i andra stycket bringar en
ledamot i en styrelse med två eller flera ledamöter sitt
uppdrag att upphöra genom att han anmäler att han vill
avgå hos den som har utsett honom. I fall då han har utsetts
av någon annan än styrelsen kan det emellertid i vissa fall
vara svårt eller rentav omöjligt för honom att finna denne.
Om han inte utan större ansträngningar kan nå den som har
utsett honom, har han därför enligt bestämmelsen i stycket
rätt att anmäla sin avgång hos styrelsen.

Om en ledamot som ensam bildar styrelse vill lämna sitt
uppdrag måste han enligt bestämmelsen i tredje
stycket alltid anmäla sin avgång hos tillsynsmyndigheten
för att hans uppdrag skall upphöra (jfr 9 kap. 7 §). Om det
är möjligt, skall han även anmäla sin avgång hos den som
har utsett honom.

En anmälan om avgång kan framställas muntligen eller
skickas per brev eller med telefax. Det är en ensidig
rättshandling och behöver således inte föranleda någon
bekräftelse eller något beslut från mottagarens sida. Det
bör tilläggas att den som ensam utgjort styrelse för en
stiftelse och frivilligt lämnar sitt uppdrag eller entledigas
från det enligt allmänna rättsgrundsatser torde vara skyldig
att, till dess ny ledamot är utsedd, vidta åtgärder för att
hindra att värdet på stiftelsens förmögenhet onödigtvis
minskar.

Om en styrelseledamot avlider, bör det ankomma på den
som har hand om dödsboet att anmäla förhållandet med
tillämpning av reglerna i förevarande paragraf. Någon
särskild bestämmelse om detta har inte bedömts vara
nödvändig (jfr 11 § andra stycket tillsynslagen).

10 §

Styrelsen för en stiftelse får inte bestå av enbart stiftaren
eller stiftarna. Den som är underårig eller försatt i konkurs
eller som har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken
kan inte vara styrelseledamot.

(Jfr 2 kap. 8 § promemorieförslaget)

Bestämmelserna i denna paragraf anger när en
styrelseledamot är obehörig. En obehörig styrelseledamot
skall genast entledigas, om han inte lämnar uppdraget av
egen kraft. Om inte annat följer av stiftelseförordnandet
ankommer det på styrelsen att göra detta (se 9 § första
stycket). Ytterst kan alltid tillsynsmyndigheten ingripa med
stöd av bestämmelsen i 9 kap. 5 § första stycket 1.

Första meningen

Som berörts i kommentaren till 1 kap. 2 § andra stycket
kan stiftaren eller stiftarna inte ensamma bilda styrelse vid
själva stiftelsebildningen. Bestämmelsen i 10 § första
meningen kan därför sägas förhindra att stiftaren eller
stiftarna ensamma går in som styrelseledamöter när
stiftelsen väl har bildats.

Om stiftaren är en juridisk person kan denne inte vara
styrelseledamot (jfr 2 kap. 2 §). I dylika fall är det däremot
ingenting som hindrar att en av stiftaren utsedd fysisk
person ensam bildar styrelse för stiftelsen.

Andra meningen

Om en person som ensam utgör styrelse för en stiftelse
blir försatt i konkurs eller om förvaltare enligt 11 kap. 7 §
föräldrabalken utses för honom, bör det ankomma på den
som har hand om konkursboet eller på förvaltaren att
anmäla förhållandet med tillämpning av reglerna i 9 § i
förevarande kapitel. Någon särskild bestämmelse om detta
har inte bedömts vara nödvändig.

Den som är underkastad näringsförbud enligt lagen
(1986:436) om näringsförbud får enligt 6 § första stycket 4
eller 7 nämnda lag inte vara styrelseledamot i en stiftelse
som är bokföringsskyldig. Även i ett sådant fall kan alltid
tillsynsmyndigheten ingripa (jfr 9 kap. 5 § första stycket 1
stiftelselagen).

I gällande rätt finns inga krav på att en stiftelses
styrelseledamöter skall vara svenska medborgare och
bosatta i Sverige. Inte heller stiftelselagen innehåller några
krav med denna innebörd. Detta hindrar givetvis inte att
föreskrifter i stiftelseförordnandet kan innefatta dylika
krav.

11 §

Inom styrelsen skall en ledamot vara ordförande.
Ordföranden skall se till att sammanträden hålls när det
behövs. Styrelsen skall sammankallas om en
styrelseledamot begär det.

Ordföranden skall väljas av styrelsen. Vid lika röstetal
avgörs valet genom lottning.

Bestämmelserna i andra stycket gäller endast om inte
annat följer av stiftelseförordnandet.

(Jfr 2 kap. 9 § promemorieförslaget)

I paragrafen regleras arbetet inom stiftelsens styrelse.

Första stycket

Bestämmelsen i första meningen skall läsas så att
det skall finnas en ordförande, om styrelsen har minst två
ledamöter.

Behovet av sammanträden växlar mellan olika stiftelser.
I en stiftelse som bedriver näringsverksamhet eller som har
en stor förmögenhet uppkommer naturligtvis sådana frågor
som erfordrar att styrelsen sammanträder ganska ofta. Om
ordföranden skall kunna fullgöra sin skyldighet enligt
andra meningen måste han särskilt i fråga om
stiftelser av nu senast nämnt slag hålla sig väl underrättad
om stiftelsens angelägenheter.

En ordförande som inte efterkommer en begäran om att
styrelsen skall sammankallas kan föreläggas av
tillsynsmyndigheten att sammankalla styrelsen (jfr 9 kap. 5
§ första stycket 2). Detta förutsätter dock att det inte är
fråga om en sådan stiftelse som avses i 9 kap. 10 § första
stycket.

Lagrådet har förordat att bestämmelserna i
förevarande stycke skall i sin helhet göras dispositiva. Det
har emellertid ansetts vara av värde att dessa grundläggande
regler för styrelsearbetet får gälla oavsett vad stiftaren har
föreskrivit. Bestämmelserna är därför tvingande.

Det kan tänkas förekomma stiftelseförordnanden som
innehåller föreskrifter om att annan ledamot i styrelsen eller
t.o.m. någon person som inte är styrelseledamot har rätt att
kalla till sammanträde med styrelsen. En sådan föreskrift
står inte i strid med bestämmelsen i andra meningen.

Andra och tredje styckena

Bestämmelserna i andra stycket är dispositiva.
Stiftaren kan alltså i stiftelseförordnandet föreskriva t.ex.
att någon annan än styrelsen skall välja ordförande.

12 §

Styrelsen är beslutför, om mer än hälften av hela antalet
styrelseledamöter är närvarande. Om det i
stiftelseförordnandet föreskrivs att fler styrelseledamöter
måste vara närvarande, gäller i stället det. Om inte
stiftelseförordnandet föreskriver en särskild röstmajoritet,
gäller som styrelsens beslut den mening som mer än hälften
av de närvarande röstar för eller, vid lika röstetal, den
mening som ordföranden biträder.

(Jfr promemorieförslaget 2 kap. 10 §)

I likhet med föregående paragraf regleras här styrelsens
arbete. Lagrådet har förordat att bestämmelserna
skall vara dispositiva. Det har emellertid även i detta
sammanhang ansetts vara av värde att dessa grundläggande
regler för styrelsearbetet får gälla oavsett vad stiftaren har
föreskrivit. Vad Lagrådet anfört har i stället föranlett att
det i 7 § andra stycket lagen om införande av stiftelselagen
tagits in en bestämmelse som innebär att bestämmelserna i
12 § är dispositiva för äldre stiftelser.

Första och andra meningarna

Bestämmelserna i de två första meningarna har sakligt
sett sin förebild i 6 kap. 9 § första stycket första meningen
lagen om ekonomiska föreningar (jfr även 8 kap. 9 § första
stycket första meningen aktiebolagslagen).

Förevarande bestämmelser är tvingande så till vida att
de ställer krav på att mer än hälften av hela antalet
styrelseledamöter måste vara närvarande för att styrelsen
skall vara beslutför. Bestämmelserna tar därför över en
föreskrift i stiftelseförordnandet om att styrelsen skall vara
beslutför exempelvis med endast en tredjedel av
ledamöterna närvarande.

Med hela antalet styrelseledamöter menas det antal som
skall finnas enligt stiftelseförordnandet eller, om det där
anges ett högsta och ett lägsta antal, det faktiska antalet
ledamöter. Också om förordnandet överhuvudtaget saknar
föreskrift om antalet ledamöter får med hela antalet
ledamöter förstås det antal ledamöter som faktiskt ingår i
styrelsen.

Tredje meningen

Bestämmelsen i 6 kap. 9 § andra stycket första meningen
lagen om ekonomiska föreningar är förebild för
bestämmelsen i tredje meningen (jfr även 8 kap. 9 § andra
stycket första meningen aktiebolagslagen).

Förevarande bestämmelse medför att en av stiftaren
meddelad föreskrift av innebörd att en viss styrelseledamot
skall ha vetorätt saknar verkan.

13 §

Över styrelsens beslut skall protokoll föras.

(Jfr 2 kap. 11 § promemorieförslaget)

Paragrafen har i sak utformats i enlighet med
Lagrådets förslag.

Det är angeläget att man i efterhand kan ta reda på bl.a.
vilka styrelseledamöter som varit närvarande när styrelsen
har utövat sin beslutsrätt avseende stiftelsen. Ett annat skäl
för den i paragrafen föreskrivna protokollsskyldigheten är
att den säkerställer att styrelsens beslut i fråga om ändring
av en av stiftaren meddelad föreskrift blir dokumenterat
och därmed tillgängligt bl.a. för framtida styrelseledamöter.

Bestämmelsen är tillämplig även när styrelsen har endast
en ledamot. Av bestämmelsen i 8 § följer att protokollen
skall förvaras på ett ordnat och betryggande sätt. Några
särskilda bestämmelser om undertecknande eller justering
av protokollen har inte ansetts nödvändiga.

Det kan förekomma stiftelseförordnanden som
innehåller föreskrifter om protokoll. I den mån dessa
föreskrifter innefattar mer omfattande skyldigheter än
förevarande bestämmelse skall dessa föreskrifter följas (jfr
1 §).

14 §

En styrelseledamot får inte handlägga frågor som rör
avtal mellan honom och stiftelsen. Han får inte heller
handlägga frågor om avtal mellan stiftelsen och tredje man,
om han i frågan har ett väsentligt intresse som kan strida
mot stiftelsens. Med avtal jämställs annan rättshandling
samt rättegång eller annan talan.

Är styrelsen enligt första stycket förhindrad att företräda
stiftelsen, får tillsynsmyndigheten på styrelsens begäran
förordna en god man att företräda stiftelsen i styrelsens
ställe.

(Jfr 2 kap. 12 § promemorieförslaget)

Paragrafen innehåller regler om jäv för
styrelseledamöter. Behovet av dylika regler har berörts i
avsnitt 2.6.2 i allmänna motiveringen. Reglerna är
utformade i enlighet med Lagrådets förslag (jfr även
8 kap. 10 § aktiebolagslagen).

Första stycket

Reglerna i första stycket har den effekten att en
styrelseledamot inte får vara med och besluta om ingående
av vissa ömsesidigt förpliktande avtal. Med avtal jämställs
därvid enligt bestämmelsen i styckets tredje mening
annan rättshandling. Med annan rättshandling avses
framför allt ensidiga beslut om bidrag. Detta är
givetvis av särskild betydelse inom stiftelserätten, eftersom
just utgivande av kontanta bidrag eller förmåner av annat
slag i regel är det sätt på vilket en avkastningsstiftelse
främjar sitt syfte.

Den som är jävig enligt bestämmelserna i stycket
utesluts inte endast från att vara med och fatta det slutliga
beslutet om en viss rättshandling. Han är även förhindrad
att delta i beslut av förberedande eller preliminär natur och
i de beslut som fattas i tiden efter det slutliga beslutet, t.ex.
i fråga om tolkningen av rättshandlingen.

En styrelseledamot i en avkastningsstiftelse kan inte
delta i beslut som innebär att han får åtnjuta förmån av
stiftelsen. Bestämmelserna i stycket utgör emellertid inte
något hinder mot att en person som är ledamot i styrelsen
för en stiftelse står som mottagare av ett bidrag från samma
stiftelse. Bestämmelserna i stycket utgör inte heller något
hinder mot att styrelsen själv beslutar om sina arvoden.
Detta följer av bestämmelserna i nästföljande paragraf.

Andra stycket

Eftersom det enligt 16 § är styrelsen som företräder
stiftelsen kan jävsbestämmelserna i första stycket medföra
att det inte finns någon som kan fatta beslut i en viss
angelägenhet. Det kan t.o.m. vara så att stiftelsen inte ens
kan fatta beslut i frågor som rör främjandet av ändamålet.
Därför föreskrivs det i förevarande stycke att
tillsynsmyndigheten -- i de fall styrelsen på grund av
jävsbestämmelserna är förhindrad att företräda stiftelsen --
på styrelsens begäran får utse en god man att företräda
stiftelsen i styrelsens ställe. Stiftelselagen innehåller inte
några särskilda ansvarsbestämmelser för en sådan god man.

15 §

En styrelseledamot har rätt till skäligt arvode i efterskott
för kalenderår. Beslut om arvode får fattas av styrelsen.

Första stycket gäller endast om inte annat har
föreskrivits i stiftelseförordnandet.

(Jfr 2 kap. 13 § promemorieförslaget)

Första stycket

Enligt bestämmelsen i första meningen har
styrelsens ledamöter rätt till skäligt arvode. Men eftersom
bestämmelsen är dispositiv (se andra stycket) kan det
inträffa att det i ett enskilt fall inte föreligger någon rätt till
arvode. Det kan på grund av bestämmelsens disposivitet
också vara så att storleken på arvodet skall bestämmas efter
en annan norm än efter skälighet. Det kan t.ex. följa av
stiftelseförordnandet att arvode skall utges med ett fast
belopp eller med ett belopp knutet till ett visst index.

Vad som skall förstås med skäligt arvode i
bestämmelsens mening får i det enskilda fallet bedömas
med hänsyn till bl.a. hur kvalificerat uppdraget är. Av
betydelse är också den tid som har lagts ned på uppdraget,
t.ex. i avkastningsstiftelser för att bereda besluten om
bidrag, och om denna tidsåtgång framstår som försvarlig
med beaktande av stiftelsens ändamål och dess
förmögenhetsförhållanden.

Enligt bestämmelsen i andra meningen, som
också är dispositiv, får styrelsen fatta beslut om arvode.
Denna bestämmelse förutan skulle styrelsen till följd av
jävsbestämmelserna i närmast föregående paragraf ha varit
förhindrad att fatta några beslut om arvode.

Det är ingenting som hindrar att styrelsen fattar beslut
om att arvode inte skall utgå, trots att rätt till arvode
föreligger. Ett sådant beslut gäller sedan för stiftelsen till
dess att styrelsen eller dess majoritet fattar ett beslut av
motsatt innebörd.

Om styrelsens ledamöter beviljar sig själva oskäliga
arvoden, kan detta föranleda ingripande från
tillsynsmyndighetens sida. Myndigheten kan därvid
förbjuda styrelsens ledamöter vid vite att betala ut arvodena
(jfr 9 kap. 5 § första stycket 3 och tredje stycket). Har
utbetalning redan skett, har tillsynsmyndigheten möjlighet
att föra talan om skadestånd för stiftelsens räkning (se 5
kap. 4 § första stycket 5 ). Vad nu sagts gäller dock inte om
fråga är om en sådan stiftelse som avses i 9 kap. 10 § första
stycket 1 eller 3.

Andra stycket

Av bestämmelsen i andra stycket följer att en föreskrift i
stiftelseförordnandet alltid tar över regleringen enligt första
stycket. Som redan har framgått av vad som anförts i
anslutning till första stycket betyder detta bl.a. att om
stiftaren har föreskrivit att arvode inte skall utges så
föreligger det ingen rätt till arvode. Detta betyder också att
om stiftaren har föreskrivit att arvode skall utges med ett
fast belopp eller ett belopp knutet till ett visst index, skall
denna föreskrift tillämpas.

Om stiftaren har föreskrivit att någon annan än styrelsen
skall fatta beslut i arvodesfrågor, blir styrelsen bunden av de
arvodesbeslut som fattas i den meningen att högre arvoden
än vad besluten anger inte kan betalas ut (jfr 3 § andra
stycket). Om det skulle visa sig att stiftelsen blir
handlingsförlamad till följd av stiftarens föreskrifter om
arvode eller att stiftelsen på ett eller annat sätt skadas av
sådana föreskrifter, bör föreskrifterna i fråga kunna ändras
eller upphävas enligt bestämmelserna i 6 kap.

16 §

Styrelsen företräder stiftelsen och tecknar dess namn och
firma.

Styrelsen för en stiftelse som är registrerad i
stiftelseregistret kan bemyndiga någon annan att företräda
stiftelsen och teckna dess namn och firma. Styrelsen kan när
som helst återkalla ett sådant bemyndigande.
Bestämmelserna i 14 § gäller i fråga om den som har fått ett
sådant bemyndigande även om han inte är styrelseledamot.

Den som är underårig eller i konkurs eller som har
förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken får inte
bemyndigas att företräda stiftelsen.

En stiftelse som har försatts i konkurs företräds som
konkursgäldenär av den styrelse som finns vid konkursens
början. Bestämmelserna i 9 § gäller dock under konkursen.

(Jfr 2 kap. 15 § promemorieförslaget)

Denna paragraf reglerar hur en stiftelse med egen
förvaltning företräds utåt sett, t.ex. vid ingående av
avtal och inför domstolar samt andra myndigheter.
Hithörande frågor har i den allmänna motiveringen
behandlats i avsnitt 2.6.3.

Bestämmelserna i paragrafen gäller för styrelsen (första
och fjärde styckena) och för av styrelsen utsedda, i
stiftelseregistret registrerade, särskilda företrädare (andra
stycket). Regler om andra representanter för en stiftelse,
t.ex. vanliga fullmäktige och rättegångsombud, finns i
annan lagstiftning (jfr t.ex. lagen, 1915:218, om avtal och
andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område).

Stiftelselagen innehåller inte några bestämmelser om
verkställande direktör. Om en stiftelse håller sig med
verkställande direktör, grundar denne sin behörighet inte --
som är fallet beträffande t.ex. verkställande direktören i ett
aktiebolag -- på lag utan på avtal.

Första stycket

Bestämmelsen i stycket är tvingande. Det innebär att
styrelsen alltid har rätt att företräda stiftelsen även om
stiftaren i stiftelseförordnandet har föreskrivit annat.

Avtal med förpliktande verkan för stiftelsen kan alltså
ingås av styrelsen. Samtliga styrelseledamöter behöver inte
delta i beslutet att ingå avtalet. Det räcker med att styrelsen
är beslutför när beslutet tas.

Enligt 1 kap. 6 § första stycket skall en stiftelse alltid ha
ett namn. Utövar stiftelsen näringsverksamhet skall den
göra det under en firma som kan men inte behöver och
ibland inte ens får sammanfalla med stiftelsens namn (jfr
kommentaren till 8 kap. 2 §). Enligt bestämmelsen i
förevarande stycke tecknar styrelsen för en stiftelse som
utövar näringsverksamhet både stiftelsens namn och firma.

Bestämmelsen i 5 kap. 4 § första stycket innefattar vissa
undantag från bestämmelsen i förevarande stycke. Enligt
den förra bestämmelsen kan nämligen talan om skadestånd
till en stiftelse med egen förvaltning även väckas av andra
än styrelsen, t.ex. den som genom stiftelseförordnandet har
getts rätt att föra sådan talan.

Andra stycket

Om stiftelseförordnandet inte innefattar förbud däremot
är det ingenting som hindrar att en stiftelses styrelse låter
t.ex. vanliga fullmäktige företräda stiftelsen vid
rättshandlingar med tredje man. Särskilt stiftelser som
utövar näringsverksamhet kan emellertid ha behov av
särskilda företrädare med i princip samma behörighet att
företräda stiftelsen som en beslutför styrelse.

Bestämmelsen i första meningen innefattar därför
en rätt för styrelsen i en stiftelse som är registrerad i
stiftelseregistret att bemyndiga en eller flera fysiska
personer att företräda stiftelsen och teckna dess namn och
firma. Bestämmelsen är tvingande, vilket innebär att denna
rätt gäller även om stiftaren skulle ha förordnat annorlunda.

För att ett bemyndigande med stöd av bestämmelsen i
första meningen skall få avsedd verkan måste det anmälas
för registrering i stiftelseregistret. Om företrädaren enligt
styrelsens beslut får utöva sin behörighet endast i förening
med annan, skall också detta anmälas för registrering.
Någon annan inskränkning i företrädarens behörighet får
inte registreras (se 10 kap. 3 § första stycket 3 och andra
stycket). Om stiftelsen avser att utöva eller utövar
näringsverksamhet, skall de i registret införda uppgifterna
kungöras i Post- och Inrikes Tidningar (se 10 kap. 8 §).

Bestämmelsen i förevarande styckes tredje
mening innebär att jävsreglerna i 2 kap. 14 § första
stycket gäller för den som av styrelsen bemyndigats att
företräda stiftelsen även om denne inte är styrelseledamot.

Tredje stycket

Den som enligt 10 § andra meningen inte får vara
styrelseledamot får enligt bestämmelsen 16 § tredje stycket
inte heller bemyndigas att företräda stiftelsen. Det bör
påpekas att enligt 6 § första stycket 6 lagen (1986:436) om
näringsförbud får den som är underkastad näringsförbud
inte bemyndigas att företräda en stiftelse som utövar
näringsverksamhet.

Fjärde stycket

Bestämmelsen har utformats efter mönster av bl.a. 13
kap. 20 § aktiebolagslagen.

Den omständigheten att en stiftelse försätts i konkurs
betyder inte att stiftelseförordnandet upphävs. I och med
konkursbeslutet får emellertid styrelsen inte befatta sig med
de rättigheter och skyldigheter som tillkommer
konkursboet. Styrelsen får inte heller befatta sig med
angelägenheter som handläggs av konkursförvaltningen
enligt konkurslagen. Styrelsen företräder dock stiftelsen
som konkursgäldenär under konkursen.

Hänvisningen i styckets andra mening till 9 §
innebär bl.a. att en styrelseledamot i en stiftelse som har
försatts i konkurs har rätt att avgå när han så önskar.

17 §

Om styrelsen eller någon annan företrädare för stiftelsen
har företagit en rättshandling för stiftelsen och därvid
överskridit sin befogenhet, gäller inte rättshandlingen mot
stiftelsen, om den mot vilken rättshandlingen företogs insåg
eller borde ha insett att befogenheten överskreds.

(Jfr 2 kap. 16 § promemorieförslaget)

Bestämmelsen i paragrafen har utformats efter mönster
av 8 kap. 14 § aktiebolagslagen (1975:1385). Den tar sikte
på det fallet att styrelsen eller annan företrädare för
stiftelsen har handlat inom ramen för sin behörighet men
överskridit sin befogenhet. Rättshandlingen blir då
oförbindande för stiftelsen under förutsättning att tredje
man var i ond tro i fråga om befogenhetsöverskridandet.
Med begreppet annan företrädare avses sådan person som
bemyndigats att företräda stiftelsen enligt 16 § andra
stycket.

18 §

Om det finns suppleanter för styrelseledamöterna,
tillämpas bestämmelserna i denna lag om styrelseledamöter
också på suppleanterna.

Denna bestämmelse saknar motsvarighet i såväl
promemorieförslaget som det till Lagrådet remitterade
förslaget. Den har tagits in i stiftelselagen på förslag av
Lagrådet. Bestämmelsen innebär för sådana fall då
stiftelseförordnandet föreskriver att det skall finnas
suppleanter för styrelseledamöterna att samma regler skall
gälla för suppleanterna som för ledamöterna. När en
suppleant tjänstgör i styrelsen är denne i alla avseenden
jämställd med en ordinarie ledamot.

Anknuten förvaltning

I 19--24 §§ finns vissa bestämmelser om anknuten
förvaltning. Frågan om förvaltningsformerna har i den
allmänna motiveringen behandlats i avsnitt 2.6.2.

Anknuten förvaltning innebär att stiftelsen har en
juridisk person eller en statlig myndighet som sin förvaltare.
Det vilar därvid på förvaltaren att se till så att föreskrifterna
i stiftelseförordnandet och stiftelselagen följs. Hos
förvaltaren är uppgiften ytterst en angelägenhet för det
högsta verkställande organet.

I den mån det finns föreskrifter i stiftelseförordnandet
och i stiftelselagen om hur handläggningen av stiftelsens
angelägenheter skall gå till åligger det förvaltaren att följa
dessa (jfr 1 §, 3 § första stycket och 20 §). I övrigt ankommer
det på förvaltaren att själv bestämma vilka regler som skall
följas i detta avseende. Det naturliga torde därvid vara att
förvaltaren, t.ex. i fråga om kallelse till och beslutförhet vid
sammanträde med förvaltarens olika organ, bestämmer sig
för att tillämpa samma regler som gäller vid handläggningen
av förvaltarens egna angelägenheter.

I fall då en statlig myndighet, en kommun, ett landsting
eller en kyrklig kommun är förvaltare kan frågan
uppkomma om vissa förattningsbestämmelser är
tillämpliga. Det gäller om förvaltarens beslut avseende
stiftelsen får överklagas med stöd av de
författningsföreskrifter som gäller för överklagande av
myndighetens beslut i allmänhet. Det gäller också om den i
tryckfrihetsförordningen föreskrivna
offentlighetsprincipen för allmänna handlingar är
tillämplig på stiftelsens handlingar. Stiftelselagen lämnar
inte något svar på dessa frågor. Det förhållandet att
förvaltaren fattar sina beslut rörande stiftelsen resp.
handhar stiftelsens handlingar i egenskap av organ för
stiftelsen talar dock för att svaret på frågorna är nekande
(jfr angående den senare frågan justitieombudsmännens
ämbetsberättelse 1989/90 s. 370).

19 §

Ett uppdrag som förvaltare upphör, om förvaltaren
anmäler det hos tillsynsmyndigheten och hos den som har
utsett honom, om denne kan nås.

Stiftaren får inte vara förvaltare. Den som är försatt i
konkurs får inte heller vara förvaltare.

(Jfr 2 kap. 17 § promemorieförslaget)

Första stycket

I normalfallet får uppdraget att vara förvaltare för en
stiftelse anses gälla tills vidare. Uppdraget är ett
förtroendeuppdrag. Enligt bestämmelsen i första stycket får
därför en förvaltare när som helst frånträda sitt uppdrag.
Detta gäller även i fall då förvaltaren är angiven i
stiftelseförordnandet.

Av bestämmelsen följer emellertid att förvaltaren måste
anmäla sin avgång hos tillsynsmyndigheten och hos den som
har utsett honom, om denne kan nås. Det är inte avsett att
förvaltaren skall behöva göra några tidskrävande
efterforskningar efter den som har utsett honom. En
förvaltare som är utsedd av stiftaren och som har grundad
anledning anta att denne inte längre är i livet bör utan vidare
kunna nöja sig med att vända sig till tillsynsmyndigheten
med sin anmälan.

I stycket finns ingen bestämmelse som tar sikte på
utseendet av ny förvaltare när den tidigare förvaltaren har
lämnat sitt uppdrag. Har stiftaren i förordnandet meddelat
föreskrifter om detta, skall dessa givetvis tillämpas. I annat
fall har tillsynsmyndigheten befogenhet att förordna ny
förvaltare (jfr 9 kap. 8 §).

I likhet med vad som uttalades i anslutning till
bestämmelsen i 2 kap. 9 § andra stycket får det anses
ankomma på en avgående förvaltare att till dess ny
förvaltare utsetts vidta de åtgärder som behövs för att
hindra att värdet på stiftelsens förmögenhet onödigtvis
minskar.

Andra stycket

Bestämmelsen i första meningen om att stiftaren
inte får vara förvaltare är en motsvarighet till regeln i 10 §
om att stiftaren inte ensam kan vara styrelse för stiftelsen.
I fall då staten är stiftare innebär bestämmelsen i styckets
första mening hinder mot att en statlig myndighet går in som
förvaltare efter stiftelsens bildande.

Det är inte lämpligt att en förvaltare som har försatts i
konkurs fortsätter att vara förvaltare. Enligt bestämmelsen
i andra meningen får därför den som är försatt i
konkurs inte vara förvaltare. Det får anses ankomma på den
som företräder förvaltarens konkursbo att anmäla
förhållandet med tillämpning av bestämmelsen i första
stycket. Någon särskild bestämmelse om detta har inte
ansetts nödvändig.

Om en förvaltare är obehörig enligt bestämmelsen i
andra meningen, kan tillsynsmyndigheten entlediga
förvaltaren från uppdraget att vara förvaltare (jfr 9 kap. 5 §
första stycket 1).

20 §

Över de beslut som förvaltaren fattar rörande stiftelsen
skall det föras protokoll.

(Jfr 2 kap. 18 § promemorieförslaget)

Skyldigheten att föra protokoll gäller inte bara beslut
som fattas av förvaltarens högsta verkställande organ utan
även beslut beträffande stiftelsen som fattas av andra organ
hos förvaltaren, t.ex. skolstyrelsen i fall då en kommun är
förvaltare. Om ett handelsbolag är förvaltare gäller
skyldigheten att föra protokoll de beslut som fattas av envar
av de bolagsmän som har rätt att företräda bolaget eller, om
bolagsmännen gemensamt företräder bolaget, av
bolagsmännen i förening (jfr vad som har anförts i
anslutning till 3 § första stycket).

Bestämmelsen i 20 § innefattar endast skyldighet att föra
protokoll men innehåller inga föreskrifter om protokollets
form. Bestämmelsen innebär således inte någon skyldighet
att upprätta särskilda, fristående protokollshandlingar över
de beslut som förvaltaren fattar rörande stiftelsen. Om
stiftaren inte har meddelat någon föreskrift i
stiftelseförordnandet om denna senare fråga, ankommer
det på förvaltaren att själv ta ställning till den (jfr vad som
anförts i inledningen till detta avsnitt). Om förvaltaren
därvid av t.ex. praktiska skäl väljer att nedteckna besluten
avseende stiftelsen i de protokoll som förvaltaren upprättar
över besluten i sina egna angelägenheter, bör vidimerade
kopior av förvaltarens protokoll i den del de rör stiftelsen
förvaras samlade för sig (jfr 8 § andra stycket).

21 §

Förvaltaren får inte handlägga frågor som rör avtal
mellan honom och stiftelsen. Förvaltaren får inte heller
handlägga frågor om avtal mellan stiftelsen och tredje man,
om förvaltaren i frågan har ett väsentligt intresse som kan
vara stridande mot stiftelsens. Med avtal jämställs rättegång
eller annan talan.

Första stycket tillämpas också på företrädare för
förvaltaren.

Är förvaltaren enligt första stycket förhindrad att
företräda stiftelsen, får tillsynsmyndigheten på förvaltarens
begäran förordna en god man att företräda stiftelsen i
förvaltarens ställe.

(Jfr 2 kap. 19 och 23 §§ promemorieförslaget)

I denna paragraf meddelas bestämmelser om jäv för
förvaltaren och sådana fysiska personer som ensamma eller
tillsammans med andra företräder förvaltaren samt om
förordnande av god man i de fall förvaltaren är förhindrad
att företräda stiftelsen till följd av jäv.

Motsvarande bestämmelser om jäv vid egen förvaltning
finns i 14 §. Det bör särskilt framhållas att det är en saklig
skillnad mellan jävsbestämmelserna i 21 § och
jävsbestämmelserna i 14 §. När det gäller bestämmelserna
om jäv vid egen förvaltning jämställs nämligen med avtal
inte bara rättegång eller annan talan utan även ''''''''annan
rättshandling''''''''. Med annan rättshandling avses därvid
framför allt ensidiga beslut om bidrag. Sådana andra
rättshandlingar omfattas alltså inte av jävsregeln i
förevarande paragraf. Bakgrunden till denna sakliga
skillnad är Lagrådets påpekande om att en jävsregel
vid anknuten förvaltning som även omfattar ensidiga beslut
om bidrag skulle kunna leda till betydande praktiska
komplikationer i fall då t.ex. en kommun är förvaltare av
en stiftelse vars enda destinatär är just stiftelsens förvaltare.

Första stycket

Intressejäv för förvaltaren föreligger t.ex. vid
handläggning av frågor om avtal mellan stiftelsen och ett
dotterföretag till förvaltaren.

Andra stycket

Med begreppet företrädare för förvaltaren avses den
som ensam eller tillsammans med andra har rätt att
företräda förvaltaren i dennes egna angelägenheter (jfr 6 §
första stycket 2 och 23 § första stycket).

Bestämmelsen i förevarande stycke innebär hinder för
t.ex. en ledamot i förvaltarens högsta verkställande organ
att delta vid handläggningen av frågor om avtal mellan
stiftelsen och en tredje man, om ledamoten har ett
väsentligt intresse i frågan. Ett sådant väsentligt intresse
föreligger t.ex. om han har ägarintressen i det bolag som är
stiftelsens motpart i det tänkta avtalet.

Tredje stycket

Eftersom det enligt 23 § första stycket är förvaltaren som
företräder stiftelsen kan jävsbestämmelserna i första stycket
medföra att stiftelsen och förvaltaren helt saknar möjlighet
att träffa avtal med varandra. Enligt bestämmelsen i 21 §
tredje stycket får därför tillsynsmyndigheten förordna en
god man för stiftelsen i fall då förvaltaren saknar rätt att
företräda stiftelsen.

22 §

Förvaltaren har rätt till skäligt arvode i efterskott för
kalenderår. Beslut om arvode får fattas av förvaltaren.

Första stycket gäller endast om inte annat har
föreskrivits i stiftelseförordnandet.

(Jfr 2 kap. 20 § promemorieförslaget)

Bestämmelserna i denna paragraf har utformats efter
mönster av 15 §. Om förvaltaren gör utlägg som är direkt
hänförliga till förvaltningen av stiftelsen (i form av t.ex.
porton eller courtage) har förvaltaren givetvis rätt att av
stiftelsen gottgöra sig för dessa utlägg.

23 §

Förvaltaren företräder stiftelsen och tecknar dess namn
och firma.

Förvaltaren för en stiftelse som är registrerad i
stiftelseregistret kan bemyndiga någon annan att företräda
stiftelsen och teckna dess namn och firma. Förvaltaren kan
när som helst återkalla ett sådant bemyndigande.
Bestämmelserna i 21 § gäller i fråga om den som har fått ett
sådant bemyndigande även om han inte är företrädare för
förvaltaren.

Den som är underårig eller i konkurs eller som har
förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken får inte
bemyndigas att företräda stiftelsen.

En stiftelse som har försatts i konkurs företräds som
konkursgäldenär av den förvaltare som finns vid
konkursens början. Bestämmelserna i 19 § gäller dock
under konkursen.

(Jfr 2 kap. 22 § promemorieförslaget)

Denna paragraf reglerar frågan hur en anknutet
förvaltad stiftelse företräds. Hithörande frågor har i den
allmänna motiveringen behandlats i avsnitt 2.6.3.

Bestämmelser om hur en stiftelse med egen förvaltning
företräds finns i 16 §. När det gäller den närmare
innebörden av bestämmelserna i 23 § kan även hänvisas till
vad som anförs i anslutning till 16 §.

Första stycket

Bestämmelsen i detta stycke är tvingande. Det innebär
att förvaltaren alltid har rätt att företräda stiftelsen även om
stiftaren i stiftelseförordnandet har föreskrivit annat. När
det gäller talan om skadestånd till stiftelsen kan stiftelsen
emellertid självständigt och vid sidan av förvaltaren
företrädas av andra, t.ex. den som genom
stiftelseförordnandet har getts rätt att föra sådan talan (jfr
5 kap. 4 § första stycket).

Av bestämmelsen följer att det organ eller de fysiska
personer som enligt lag eller annan författning eller enligt
praxis är företrädare för en viss slags juridisk person eller
en viss statlig myndighet automatiskt också har rätt att
företräda den juridiska personen eller myndigheten som
förvaltare för en stiftelse. Företrädaren har därvid samma
behörighet att företräda den juridiska personen eller
myndigheten som förvaltare som han har att företräda den
juridiska personen eller myndigheten i dennes egna
angelägenheter. Om förvaltaren exempelvis är ett
aktiebolag, har alltså den verkställande direktören i bolaget
eller en särskild firmatecknare samma behörighet att
företräda bolaget i dess egenskap av förvaltare för den
ifrågavarande stiftelsen som han har att företräda bolaget i
frågor om bolagets egna angelägenheter.

Det nu anförda innebär att i frågor som rör en anknutet
förvaltad stiftelse företräds förvaltaren om denne är

1.

en statlig myndighet: av myndighetens chef eller i vissa
fall dess styrelse,

2.

en kommun eller ett landsting: av kommunens eller
landstingets styrelse,

3.

en kyrklig kommun: av kyrkorådet,

4.

ett aktiebolag eller en ekonomisk förening: av bolagets
eller föreningens styrelse, verkställande direktör eller
särskilda firmatecknare,

5.

en ideell förening eller en stiftelse: av föreningens eller
stiftelsens styrelse eller i det senare fallet av den som
bemyndigats att företräda stiftelsen enligt 16 § andra
stycket, eller

6.

ett handelsbolag: av envar av de bolagsmän eller av de
bolagsmän i förening som företräder bolaget.

Andra stycket

Bestämmelsen i detta stycke kan vara av särskild
betydelse för sådana förvaltare som inte har möjlighet att
utse särskilda företrädare, dvs. statliga myndigheter,
kommuner, landsting, kyrkliga kommuner, ideella
föreningar och stiftelser som inte är registrerade i
stiftelseregistret.

Bestämmelsen i 21 § första stycket om jäv gäller enligt
tredje meningen i förevarande stycke för den som har
bemyndigats att företräda stiftelsen med stöd av
bestämmelsen i styckets första mening även om han inte är
företrädare för förvaltaren (ang. detta begrepp -- jfr vad
som anförs i anlutning till 21 § andra stycket).

Tredje och fjärde styckena

Bestämmelsen i tredje stycket innebär att den som
inte får bemyndigas att vara företrädare för en stiftelse med
egen förvaltning inte heller får bemyndigas att företräda en
stiftelse med anknuten förvaltning (jfr 16 § tredje stycket).

Hänvisningen i fjärde styckets andra mening till
19 § innebär att förvaltaren för en stiftelse som har försatts
i konkurs har rätt att lämna sitt uppdrag som förvaltare när
han så önskar.

24 §

Har förvaltaren eller någon annan företrädare för
stiftelsen företagit en rättshandling för stiftelsen och därvid
överskridit sin befogenhet, gäller inte rättshandlingen mot
stiftelsen, om den mot vilken rättshandlingen företogs insåg
eller borde ha insett att befogenheten överskreds.

(Jfr 2 kap. 24 § promemorieförslaget)

Bestämmelsen i denna paragraf har utformats efter
mönster av 17 §.

3 kap. Bokföring och årsredovisning m.m.

I detta kapitel meddelas bestämmelser om bokförings-
och årsredovisningsskyldighet m.m. Hithörande frågor har
i den allmänna motiveringen behandlats i avsnitt 2.6.6.

Av regleringen i kapitlet följer att stiftelserna i princip
kan delas in i två grupper, nämligen bokförings- och
årsredovisningsskyldiga stiftelser å ena sidan samt stiftelser
som är skyldiga att föra räkenskaper å den andra sidan. Det
är stiftelsens styrelse eller förvaltare som bär det yttersta
ansvaret för att skyldigheterna iakttas (jfr 2 kap. 8 §).

En stiftelse som enligt bestämmelserna i förevarande
kapitel endast är skyldig att föra räkenskaper kan likväl
vara bokförings- och årsredovisningsskyldig. Detta är fallet
om stiftaren har meddelat föreskrifter om sådan skyldighet
i stiftelseförordnandet. Styrelsen eller förvaltaren bär också
då det yttersta ansvaret för att skyldigheten iakttas
(jfr 2 kap. 3 § första stycket).

Bokföring

1 §

En stiftelse som utövar näringsverksamhet eller är
moderstiftelse är bokföringsskyldig.

Om en stiftelse hyr ut en byggnad eller del av en
byggnad, är den dock bokföringsskyldig på grund av detta
endast om verksamheten är att anse som hotell- eller
pensionatrörelse eller omfattar mer än två lägenheter som
regelmässigt hyrs ut.

En stiftelse som har bildats av eller tillsammans med
staten, en kommun, ett landsting eller en kyrklig kommun
är alltid bokföringsskyldig.

(Jfr 3 kap. 2 § promemorieförslaget)

Paragrafen motsvarar 3 kap. 2 § i det till Lagrådet
remitterade förslaget.

Första stycket

En stiftelse utövar näringsverksamhet om den är
näringsidkare i den mening detta begrepp har i
bokföringslagen och andra lagar av civilrättslig natur (jfr
bl.a. prop. 1960:167 s. 39 och 1975:104 s. 203). Det krävs
inte att verksamheten bedrivs i vinstsyfte (det
skatterättsliga begreppet näringsverksamhet i
21 § kommunalskattelagen innefattar dock ett sådant krav).

Begreppet moderstiftelse definieras närmare i 1 kap. 5 §.

Andra stycket

Bestämmelsen i andra stycket överensstämmer i sak med
1 § andra stycket andra meningen bokföringslagen.
Bestämmelsen innebär t.ex. att en stiftelse som hyr ut en
tvåfamiljsfastighet inte endast på grund därav anses utöva
sådan näringsverksamhet som enligt stiftelselagen medför
bokföringsskyldighet.

Tredje stycket

Bestämmelsen i stycket är tillämplig även i fall då staten,
kommunen eller landstinget bildat stiftelsen tillsammans
med en eller flera andra enskilda stiftare.

2 §

Utöver vad som följer av 1 § är en stiftelse
bokföringsskyldig

1. från tidpunkten för dess bildande, om värdet av
tillgångarna då överstiger ett gränsbelopp som motsvarar
tio gånger det gällande basbeloppet enligt
lagen (1962:381) om allmän försäkring, eller

2. från och med räkenskapsåret efter det vid vars utgång
värdet av stiftelsens tillgångar översteg det gränsbelopp som
anges i punkt 1.

En stiftelse kan av tillsynsmyndigheten undantas från
bokföringsskyldighet enligt första stycket, om stiftelsens
tillgångar vid utgången av de tre senaste räkenskapsåren har
varit lägre än det i första stycket angivna gränsbeloppet.

(Jfr 3 kap. 3 § promemorieförslaget)

Paragrafen motsvarar 3 kap. 3 § i det till Lagrådet
remitterade förslaget.

Första stycket

Bestämmelserna i stycket anger under vilka
förutsättningar en stiftelse som varken utövar
näringsverksamhet eller är moderstiftelse är
bokföringsskyldig.

Av bestämmelsen i första punkten följer att en
stiftelses tillgångar skall värderas vid stiftelsens tillkomst
och av bestämmelsen i andra punkten att värdering
skall ske vid utgången av varje räkenskapsår.

Värderingen skall ske med tillämpning av
bestämmelserna i 6 §. Resultatet av sådan värdering som
sker enligt andra punkten i 2 § första stycket skall framgå av
sammanställningen av stiftelsens räkenskaper (se 5 § andra
stycket tredje meningen).

Regler om undantag från bokföringsskyldighet enligt 2 §
första stycket meddelas i paragrafens andra stycke och i 3 §.

Andra stycket

Det förhållandet att värdet på stiftelsens tillgångar har
varit lägre än gränsbeloppet tre år i rad skall inte utan vidare
leda till att stiftelsen skall undantas från
bokföringsskyldigheten. Bestämmelsen innebär nämligen
att tillsynsmyndigheten skall göra en bedömning av vad som
är lämpligt i det enskilda fallet. I den bedömningen måste
särskilt behovet av kontroll av och intresset av offentlighet
kring stiftelsen vägas in. Om stiftelsen även fortsättningsvis
bör stå under årligen återkommande kontroll
(jfr avsnitt 2.8.1), bör stiftelsen alltså inte undantas från
bokföringsskyldigheten. Det nu senast sagda förutsätter
dock att det inte är fråga om en stiftelse som är undantagen
från tillsyn enligt 9 kap. 10 § första stycket 2 eller 3. I ett
sådant fall är det endast intresset av att det är offentlighet
kring stiftelsen som kan vägas in vid bedömningen.

Fråga om undantagande från bokföringsskyldighet
enligt förevarande stycke torde vanligen komma att
aktualiseras efter en framställan från stiftelsen.
Tillsynsmyndigheten är dock oförhindrad att besluta om
undantag utan att någon framställan om detta föreligger
från stiftelsens sida.

En stiftelse som erhållit dispens enligt bestämmelsen i
stycket blir omedelbart bokföringsskyldig, om den börjar
utöva näringsverksamhet eller blir moderstiftelse (jfr 1 §).

3 §

På ansökan av en stiftelse som är bokföringsskyldig enligt
2 § kan tillsynsmyndigheten undanta stiftelsen från
bokföringsskyldigheten för en viss tid, högst fem
räkenskapsår i följd, om stiftelsen skall främja sitt syfte
enbart genom att utge kontanta bidrag och den har sin
förmögenhet huvudsakligen placerad i sådana obligationer
som avses i 15 kap. 4 § tredje stycket föräldrabalken eller i
fordran hos Riksbanken eller Riksgäldskontoret eller i
fordran på svensk bank.

(Jfr 3 kap. 4 § promemorieförslaget)

Enligt bestämmelsen i paragrafen, som motsvarar 3 kap.
4 § i det till Lagrådet remitterade förslaget, kan en stiftelse
som är bokföringsskyldig enligt 2 § undantas från denna
skyldighet även i andra fall än som avses i 2 § andra stycket.

Om de i förevarande paragraf angivna förutsättningarna
för dispens föreligger, betyder inte det att stiftelsen har en
ovillkorlig rätt att bli undantagen från
bokföringsskyldigheten. I bedömningen måste även
behovet av kontroll av och intresset av offentlighet kring
stiftelsen vägas in (jfr vad som anförts vid 2 § andra stycket).



Bokföringsskyldigheten enligt denna lag skall fullgöras
enligt bestämmelserna i bokföringslagen (1976:125) och
med iakttagande av följande:

1. Bokföringsskyldigheten omfattar all verksamhet som
stiftelsen utövar.

2. En stiftelse som har sin förmögenhet gemensamt
placerad med en annan stiftelses förmögenhet, får
beträffande den gemensamt placerade förmögenheten ha
en med den andra stiftelsen gemensam löpande bokföring.

3. En stiftelse som upphör att vara bokföringsskyldig
enligt 1 § skall i årsbokslutet ange värdet av stiftelsens
tillgångar vid räkenskapsårets slut.

(Jfr 3 kap. 1 § promemorieförslaget)

En stiftelse är bokföringsskyldig enligt denna lag
om den är bokföringsskyldig enligt någon bestämmelse i
stiftelselagen. Bestämmelser om bokföringsskyldighet finns
i 1 och 2 §§ (jfr även 7 kap. 7 § fjärde stycket). En stiftelse
som är bokföringsskyldig till följd av en i
stiftelseförordnandet meddelad föreskrift om detta är alltså
inte att anse som bokföringsskyldig enligt denna lag.

Enligt bestämmelsen i 4 § är en stiftelse som är
bokföringsskyldig enligt stiftelselagen skyldig att följa
bestämmelserna i bokföringslagen. Som berörts i den
allmänna motiveringen är bokföringslagen en ramlag.
Detta kommer främst till uttryck i lagens grundläggande
bestämmelse (2 § första stycket) enligt vilken
bokföringsskyldigheten skall fullgöras på sätt som
överensstämmer med god redovisningssed. Som också
berörts i den allmänna motiveringen kan det antas att vad
som skall förstås med begreppet god redovisningssed i fråga
om stiftelser kommer att utvecklas närmare sedan
stiftelselagen trätt i kraft. Detta gäller särskilt beträffande
avkastningsstiftelser som i regel får använda endast den
löpande avkastningen på sin förmögenhet för ändamålet.

Det i avsnitt 2.10.5 föreslagna tillägget till
11 kap. 5 § brottsbalken innebär att den som åsidosätter
sådan bokföringsskyldighet som följer av stiftelselagen kan
dömas för bokföringsbrott. Bestämmelserna i
skattebrottslagen (1971:69) om försvårande av
skattekontroll gäller också för stiftelser som är
bokföringsskyldiga enligt stiftelselagen (jfr kommentaren
till 5 §).

Punkt 1

Bestämmelsen i punkt 1 har förts in på förslag av
Lagrådet. Enligt bestämmelsen omfattar
bokföringsskyldigheten all verksamhet som en
stiftelse utövar. Detta betyder exempelvis att en
avkastningsstiftelse som placerar en del av sin förmögenhet
i en hyresfastighet på grund därav omedelbart blir
bokföringsskyldig inte bara beträffande fastigheten utan
även för den övriga förmögenhetsförvaltningen.

Punkt 2

Enligt 2 kap. 5 § får en stiftelse placera sin förmögenhet
gemensamt med en annan stiftelses förmögenhet.

Det anses normalt inte vara förenligt med god
redovisningssed om den som är bokföringsskyldig har
gemensam löpande bokföring (grund- och huvudbokföring)
med en annan bokföringsskyldig (jfr Bokföringsnämndens
cirkulär nr 20, s. 6). Om en stiftelse som är
bokföringsskyldig har sin förmögenhet gemensamt placerad
med en annan bokföringsskyldig stiftelses förmögenhet
ligger det emellertid i sakens natur att de två stiftelserna
beträffande den gemensamt placerade förmögenheten har
en gemensam grundbokföring. I punkt 2
meddelas det en bestämmelse som uttryckligen tillåter
detta. Bestämmelsen innebär också -- till skillnad från
3 kap. 3 § tredje stycket i det till Lagrådet remitterade
förslaget -- att även huvudbokföringen får vara gemensam.

Punkt 3

Bestämmelsen i denna punkt saknar motsvarighet i det
till Lagrådet remitterade förslaget.

En stiftelse som vid ingången av ett visst räkenskapsår
utövar näringsverksamhet kan upphöra med denna
verksamhet under räkenskapsåret. Bokföringsskyldigheten
enligt 1 § kvarstår dock till räkenskapsårets slut. Frågan om
stiftelsen i ett sådant fall är bokföringsskyldig även för
nästföljande räkenskapsår blir enligt 2 § första stycket 2
beroende av värdet på stiftelsens tillgångar (värderade
enligt bestämmelserna i 6 §) vid utgången av det föregående
räkenskapsåret. Enligt bestämmelsen i förevarande
punkt skall resultatet av denna värdering anges i
stiftelsens årsbokslut.

Räkenskaper

5 §

Stiftelser som inte är bokföringsskyldiga enligt denna lag
skall fortlöpande föra räkenskaper över belopp som har
inbetalats till eller utbetalats av stiftelsen. Det skall finnas
verifikationer för in- och utbetalningar. En stiftelse som har
sin förmögenhet gemensamt placerad med en annan
stiftelses förmögenhet, får beträffande den gemensamt
placerade förmögenheten ha räkenskaper som är
gemensamma med den andra stiftelsen.

Räkenskaperna skall avslutas med en sammanställning
för varje räkenskapsår. Av sammanställningen skall framgå
tillgångar och skulder vid räkenskapsårets början och slut
samt inkomster och utgifter under räkenskapsåret. I
sammanställningen skall även anges värdet av stiftelsens
tillgångar vid räkenskapsårets slut.

Räkenskapsmaterialet skall bevaras i ordnat skick och
på betryggande sätt inom landet under minst tio år från
utgången av det räkenskapsår som räkenskapsmaterialet
avser.

Räkenskapsåret för en sådan stiftelse som avses i första
stycket skall omfatta ett kalenderår. Stiftelsens första
räkenskapsår skall avkortas om det behövs för att
nästföljande räkenskapsår skall omfatta ett kalenderår.

(Jfr 3 kap. 5 § promemorieförslaget)

Som redan har framhållits skall stiftelser som inte är
bokföringsskyldiga enligt stiftelselagen föra räkenskaper.
Bestämmelser om det finns i denna paragraf. I materiellt
hänseende motsvarar regleringen i huvudsak den som gäller
för stiftelser som står under tillsyn enligt tillsynslagen (jfr
14 § den lagen). Åsidosätts reglerna i 5 § kan straffansvar
inträda enligt bestämmelserna i 10 §
skattebrottslagen (1971:69) om försvårande av
skattekontroll.

Bestämmelserna i 5 § skall iakttas också av sådana
stiftelser som är bokföringsskyldiga enligt bokföringslagen
på grund av föreskrift därom i stiftelseförordnandet.
Genom att följa bokföringslagens regler kommer en sådan
stiftelse automatiskt att uppfylla sina skyldigheter enligt 5
§. Stiftelsen måste dock komplettera sitt årsbokslut med en
uppgift om värdet på tillgångarna, värderade med
tillämpning av bestämmelserna i 6 §. Även för frågan vilken
period räkenskapsåret skall omfatta blir bestämmelserna i
5 § av saklig betydelse. Av bestämmelsen i fjärde stycket
följer nämligen att räkenskapsåret för en stiftelse som är
bokföringsskyldig enligt bokföringslagen till följd av
stiftarens föreskrift därom endast kan omfatta ett
kalenderår.

Den stiftelse som åsidosätter en föreskrift i
stiftelseförordnandet om bokföringsskyldighet enligt
bokföringslagen berörs inte av bestämmelserna om
bokföringsbrott i brottsbalken 11 kap. 5 § (se
avsnitt 2.10.5). Ett åsidosättande av sådan
bokföringsskyldighet som följer av stiftelseförordnandet
kan inte heller föranleda ansvar enligt bestämmelserna i
skattebrottslagen (1971:69) om försvårande av
skattekontroll. Ett sådant ansvar förutsätter att
stiftelseförvaltningen i det enskilda fallet inte ens levt upp
till de krav som bestämmelserna i 5 § innefattar.

Första stycket

Bestämmelsen i första meningen, som med
anledning av vad Lagrådet anfört i sitt yttrande har
en något annorlunda lydelse än i lagrådsremissen, innebär
att stiftelsen med tillämpning av en renodlad kontantprincip
som ett minimum måste föra anteckningar om in- och
utbetalningar (t.ex. vid utbetalningar av stipendier eller
styrelsearvoden eller vid köp av värdepapper).
Anteckningarna skall föras fortlöpande.

Enligt bestämmelsen i andra meningen skall det
finnas verifikationer för in- och utbetalningar. En
verifikation skall innehålla uppgift bl.a. om vad och vilket
belopp betalningen avser (jfr 5 § andra stycket
bokföringslagen). Som verifikation skall i första hand
användas den eller de handlingar som härrör från den
aktuella betalningen. Om det inte finns någon sådan
handling skall en särskild handling upprättas (jfr 5 § första
stycket första meningen bokföringslagen).

Bestämmelsen i 4 § 2 är förebild för bestämmelsen i
tredje meningen. I jämförelse med lagrådsremissens
förslag har förevarande bestämmelse jämkats något.

Andra stycket

Räkenskaperna skall enligt bestämmelsen i första
meningen avslutas med en sammanställning för varje
räkenskapsår.

Bestämmelsen i andra meningen saknar
motsvarighet i lagrådsremissens förslag. Genom
bestämmelsen tydliggörs vad som skall anges i
sammanställningen. Av den skall bl.a. framgå tillgångar och
skulder vid räkenskapsårets början och slut. I anledning av
vad Lagrådet anfört i sitt yttrande bör det framhållas att så
länge stiftelsen för sina räkenskaper enligt en renodlad
kontantprincip skall sammanställningen inte omfatta
sådana fordringar eller skulder som t.ex. dokumenterats
genom faktura men som ännu inte föranlett någon
inbetalning till eller utbetalning av stiftelsen. Om inte
stiftelseförordnandet innehåller någon föreskrift därom, får
styrelsen eller förvaltaren själv bestämma efter vilken
princip tillgångarna skall värderas i sammanställningen.
Man bör dock sträva efter att använda samma princip
mellan åren.

Av sammanställningen skall också framgå inkomster och
utgifter under räkenskapsåret. Vad som krävs är endast att
stiftelsen gör en summering av in- och utbetalningar. In- och
utbetalningar som skett med anledning av omplaceringar av
förmögenheten, t.ex. försäljningar eller köp av obligationer
eller fastigheter skall inte redovisas som inkomst eller utgift.
I sammanställningen bör utgifterna för arvoden till styrelsen
eller förvaltaren och för stiftelsens ändamål anges särskilt.

Som redan har berörts i anslutning till kommentaren till
2 § första stycket 2 skall en stiftelse som är skyldig att föra
räkenskaper värdera sina tillgångar vid utgången av varje
räkenskapsår med tillämpning av bestämmelserna i 6 §.
Resultatet av denna värdering skall enligt bestämmelsen i
tredje meningen anges i sammanställningen för det
gångna räkenskapsåret.

Tredje stycket

Bestämmelsen i detta stycke har en motsvarighet i 22 §
bokföringslagen.

Fjärde stycket

Det har inte ansetts nödvändigt att ge stiftelser som
endast skall föra räkenskaper möjlighet att ha s.k. brutet
räkenskapsår (jfr 12 § bokföringslagen).

Bestämmelsen i styckets andra mening skall
tillämpas även i fall då en stiftelse som varit
bokföringsskyldig enligt stiftelselagen och därvid haft brutet
räkenskapsår övergår till att föra räkenskaper enligt 5 §.

Värdet av stiftelsens tillgångar

6 §

Vid bestämmandet av det värde av stiftelsens tillgångar
som avses i 2 §, 4 § 3 och 5 § skall varje tillgång tas upp till
ett värde som motsvarar vad tillgången kan anses betinga
vid en försäljning under normala förhållanden. Fastigheter
och byggnader som är lös egendom tas dock upp till
taxeringsvärdet om ett sådant värde finns.

(Jfr 3 kap. 6 § promemorieförslaget)

Innebörden av bestämmelsen i första meningen är att
stiftelsens tillgångar skall tas upp till ett försiktigt beräknat
marknadsvärde.

Bestämmelserna i paragrafen skall tillämpas också vid
den värdering som avses i 4 kap. 4 § andra stycket.

Årsredovisning m.m.

7 §

En stiftelse som är bokföringsskyldig enligt denna lag
skall upprätta årsredovisning. Om stiftelsen vid
räkenskapsårets utgång är moderstiftelse och antalet
anställda hos koncernen under räkenskapsåret i medeltal
har varit minst tio, skall stiftelsen även upprätta
koncernredovisning.

Bestämmelsen i första stycket första meningen gäller
inte i fråga om en stiftelse som får använda sina tillgångar
uteslutande till förmån för medlemmar av en viss eller vissa
släkter och som är bokföringsskyldig endast på grund av 2 §.

Årsredovisningen består av den resultaträkning och den
balansräkning som har tagits in i årsbokslutet samt av en
förvaltningsberättelse med uppgift om hur stiftelsens
ändamål har främjats under räkenskapsåret.

(Jfr 3 kap. 7 § promemorieförslaget)

Första stycket

Angående uttrycket bokföringsskyldig enligt denna lag,
se vad som anförts i kommentaren till 4 §.

Om en stiftelse inte upprättar årsredovisning kan
tillsynsmyndigheten med stöd av 9 kap. 5 § första stycket 2
och tredje stycket förelägga ledamöterna i styrelsen eller
förvaltaren att fullgöra denna skyldighet i förening med
vite. Det anförda gäller även i fråga om sådana stiftelser
som avses i 9 kap. 10 § första stycket (jfr 9 kap. 10 § andra
stycket 2).

En stiftelses årsredovisning skall vara tillgänglig för var
och en som vill ta del av den. Detta gäller även i fråga om
stiftelser som omfattas av bestämmelserna i 9 kap.
10 § första stycket (jfr 3 kap. 12 § andra meningen). Om en
stiftelse som omfattas av dessa bestämmelser inte iakttar
skyldigheten att hålla årsredovisningen tillgänglig, kan
tillsynsmyndigheten ingripa med föreläggande i förening
med vite (jfr 9 kap. 10 § andra stycket 3).

Bestämmelsen i 3 kap. 1 § lagen (1980:1103) om
årsredovisning m.m. i vissa företag är förebild för
bestämmelsen i förevarande styckes andra mening.
Vad en koncernredovisning skall innehålla regleras närmare
i 8 § andra stycket.

Andra stycket

Bestämmelsen i detta stycke -- som utformats i enlighet
med Lagrådets förslag -- är den enda i stiftelselagen
som särskilt berör familjestiftelser (angående detta
begrepp, se vad som anförts i anslutning till kommentaren
till 1 kap. 7 §).

Av bestämmelsen i stycket följer att en familjestiftelse är
föremål för offentlighet (via den offentliga
årsredovisningen), återkommande kontroll av
tillsynsmyndigheten (jfr avsnitt 2.8.1) och
registreringsskyldighet endast i den mån den utövar
näringsverksamhet eller är moderstiftelse.

Tredje stycket

Bestämmelsen i tredje stycket reglerar närmare vilket
innehåll en stiftelses årsredovisning skall ha. I
förvaltningsberättelsen skall stiftelsen lämna uppgift om hur
stiftelsens ändamål har främjats under året. En
avkastningsstiftelse behöver emellertid inte lämna uppgift
om vilka som erhållit stöd från stiftelsen. En annan sak är
att det ankommer på stiftelsens revisor att utöva en reell
kontroll av att det inte har skett några avsteg från
stiftelseförordnandet. Det kan därför bli nödvändigt för
revisorn att infordra upplysningar om vilka som erhållit stöd
från stiftelsen.

För stiftelser som har utövat näringsverksamhet under
räkenskapsåret eller som är moderstiftelse vid
räkenskapsårets utgång gäller ytterligare bestämmelser om
årsredovisningen enligt 3 kap. 8 §.

En stiftelse kan vara skyldig att upprätta årsredovisning
även om den inte är bokföringsskyldig enligt denna lag.
Detta är fallet om stiftaren har föreskrivit sådan skyldighet
i stiftelseförordnandet. Vad som då skall gälla i fråga om
redovisningens innehåll, om och hur den skall skrivas
under, om och i så fall när den skall tillställas revisorn för
granskning samt om den skall vara offentlig avgörs av vad
stiftaren föreskrivit i stiftelseförordnandet.

8 §

En stiftelse som har utövat näringsverksamhet under
räkenskapsåret eller som är moderstiftelse vid
räkenskapsårets utgång skall vid upprättandet av
årsredovisningen tillämpa god redovisningssed och lämna
uppgifter och upplysningar av det innehåll som anges i
2 kap. 6--8 §§ lagen (1980:1103) om årsredovisning m.m. i
vissa företag. Om det finns synnerliga skäl får
tillsynsmyndigheten medge att bruttoomsättningssumman
inte anges i årsredovisningens resultaträkning.

En stiftelse som skall upprätta koncernredovisning skall
vid upprättandet av årsredovisningen iaktta även 3
kap. 2 § andra stycket, 3 och 4 §§ samt 8 § andra meningen
lagen (1980:1103) om årsredovisning m.m. i vissa företag
och vid upprättandet av koncernredovisningen 3 kap. 5 och
7 §§ samt 9 § första stycket samma lag. Ett dotterföretag till
stiftelsen skall vid upprättandet av sin årsredovisning iaktta
3 kap. 2 § andra stycket samt 8 § nämnda lag.

(Jfr 3 kap. 8 § promemorieförslaget)

Första stycket

I styckets första mening, som utformats i enlighet
med Lagrådets förslag, meddelas bl.a. ytterligare
bestämmelser om innehållet i årsredovisningen för en
stiftelse som har utövat näringsverksamhet under
räkenskapsåret eller som är moderstiftelse vid
räkenskapsårets utgång. Det hänvisas därvid till vissa
bestämmelser i lagen (1980:1103) om årsredovisning m.m. i
vissa företag (jfr prop. 1979/80:143 s. 154--157). Det bör
särskilt observeras att dessa bestämmelser -- till skillnad
från vad som är fallet i fråga om t.ex. handelsbolag -- skall
gälla för stiftelser oberoende av tillgångarnas nettovärde
eller antalet anställda i stiftelsen.

Enligt 2 kap. 6 § årsredovisningslagen skall i
årsredovisningen återges resultat- och balansräkning för
föregående räkenskapsår. När det gäller stiftelser, har det
ansetts ligga i sakens natur att denna skyldighet faller bort
om stiftelsen inte var bokföringsskyldig enligt 1 § under det
tidigare räkenskapsåret. Någon bestämmelse om detta har
därför inte ansetts nödvändig.

Bestämmelsen i styckets andra mening har sin
förebild i 2 kap. 5 § 3 årsredovisningslagen (jfr prop.
1979/80:143 s. 154).

Andra stycket

Beträffande bestämmelsen i styckets första
mening hänvisas till prop. 1979/80:143 s. 159--164.

9 §

Årsredovisningen skall skrivas under av samtliga
styrelseledamöter eller, i fråga om stiftelser med anknuten
förvaltning, av förvaltaren eller, om ett handelsbolag är
stiftelsens förvaltare, av samtliga de bolagsmän som
företräder bolaget. Vad nu sagts gäller även i fråga om
koncernredovisning.

Om en avvikande mening beträffande års- eller
koncernredovisningen har antecknats till styrelsens eller
förvaltarens protokoll, skall den avvikande meningen fogas
till redovisningen.

(Jfr 3 kap. 9 § promemorieförslaget)

Bestämmelserna i 9 kap. 2 § andra stycket
lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar är förebild för
bestämmelserna i 9 §.

Årsredovisningen för en stiftelse med anknuten
förvaltning skall enligt bestämmelsen i första styckets första
mening skrivas under av förvaltaren. Detta innebär att
redovisningen skall skrivas under av någon som enligt lag
eller annan författning eller enligt praxis är behörig att
företräda förvaltaren i alla dennes egna angelägenheter (jfr
vad som anförts i anslutning till 2 kap. 23 §).
Årsredovisningen för t.ex. en kommunalt förvaltad stiftelse
måste således skrivas under av minst så många av
ledamöterna i kommunstyrelsen att de tillsammans bildar
en beslutför kommunstyrelse och för en stiftelse som
förvaltas av ett aktiebolag av antingen minst så många av
ledamöterna i bolagets styrelse att de tillsammans bildar en
beslutför styrelse eller av någon som är firmatecknare för
bolaget. Vad nu sagts gäller dock inte om ett handelsbolag
är förvaltare. Som framgår av förevarande bestämmelse
skall årsredovisningen i ett sådant fall undertecknas av
samtliga de bolagsmän som företräder bolaget.

I stiftelselagen föreskrivs det inte någon skyldighet för
styrelsen eller förvaltaren att underteckna den
sammanställning som skall upprättas i fall då stiftelsen
endast är skyldig att föra räkenskaper. Det är dock lämpligt
att undertecknande sker.

10 §

En stiftelse som är skyldig att upprätta årsredovisning
enligt denna lag skall avlämna årsredovisningen till revisorn
senast fyra månader efter räkenskapsårets utgång. Om
stiftelsen är skyldig att upprätta koncernredovisning enligt
denna lag, gäller vad nu sagts även i fråga om
koncernredovisningen.

En stiftelse som inte är årsredovisningsskyldig enligt
denna lag skall avlämna årsbokslutet eller
sammanställningen över räkenskaperna till revisorn senast
fyra månader efter räkenskapsårets utgång.

(Jfr 3 kap. 10 § promemorieförslaget)

Första stycket

En stiftelse är skyldig att upprätta årsredovisning eller
koncernredovisning enligt denna lag om den är skyldig att
upprätta årsredovisning eller koncernredovisning enligt
någon bestämmelse i stiftelselagen. En stiftelse som t.ex. är
skyldig att upprätta årsredovisning endast enligt
stiftelseförordnandet är således inte att anse som skyldig att
upprätta årsredovisning enligt denna lag (jfr vad som
anförts i anslutning till 7 § tredje stycket).

Om en stiftelse inte fullgör sin skyldighet att avlämna
årsredovisning eller koncernredovisning till revisorn kan
tillsynsmyndigheten enligt 9 kap. 5 § första stycket 2
förelägga styrelsens ledamöter eller förvaltaren att fullgöra
sin skyldighet. Föreläggandet kan förenas med vite
(jfr 9 kap. 5 § tredje stycket). Det anförda gäller även om
stiftelsen är en sådan stiftelse som avses i 9 kap. 10 § första
stycket (jfr 9 kap. 10 § andra stycket 2).

Andra stycket

Stiftelser som inte är skyldiga att upprätta årsredovisning
enligt denna lag är i regel endast skyldiga att föra
räkenskaper. En sådan stiftelse skall enligt bestämmelsen i
andra stycket lämna sammanställningen över sina
räkenskaper till revisorn senast fyra månader efter
räkenskapsårets utgång. En sådan familjestiftelse som
avses i 7 § andra stycket skall inom samma tid lämna sitt
årsbokslut enligt 11 § bokföringslagen till revisorn.

Om en stiftelse är bokföringsskyldig enligt
bokföringslagen endast enligt stiftelseförordnandet, är
stiftelsen skyldig att lämna sitt årsbokslut till revisorn om
stiftaren meddelat föreskrift om sådan skyldighet (jfr vad
som anförts i anslutning till 7 § tredje stycket). I annat fall
får stiftelsen själv avgöra om den till revisorn skall lämna
årsbokslutet eller en sammanställning upprättad i enlighet
med 5 §.

11 §

En stiftelse som är skyldig att upprätta årsredovisning
enligt denna lag skall senast sex månader efter
räkenskapsårets utgång sända en kopia av
revisionsberättelsen och av den av revisorn påtecknade
årsredovisningen till tillsynsmyndigheten. Om stiftelsen är
skyldig att upprätta koncernredovisning enligt denna lag,
gäller vad nu sagts även i fråga om
koncernrevisionsberättelsen och den av revisorn
påtecknade koncernredovisningen.

(Jfr 4 kap. 13 § promemorieförslaget)

Undantag från bestämmelserna i denna paragraf gäller
enligt bestämmelserna i nästföljande paragraf för sådana
stiftelser som avses i 9 kap. 10 § första stycket.

I fall när det följer av stiftelseförordnandet att stiftelsen
skall upprätta årsredovisning är det inte uteslutet att
stiftaren dessutom har föreskrivit att redovisningen och
även revisionsberättelsen skall tillställas
tillsynsmyndigheten för granskning. Frågan huruvida
stiftelsen måste följa stiftarens föreskrift på denna punkt
blir i det enskilda fallet beroende av om tillsynsmyndigheten
förklarar sig villig att granska handlingarna eller inte.

12 §

Bestämmelsen i 11 § första meningen gäller inte i fråga
om sådana stiftelser som avses i 9 kap. 10 § första stycket.
En sådan stiftelse skall senast sex månader efter
räkenskapsårets utgång hålla en kopia av
revisionsberättelsen och av den av revisorn påtecknade
årsredovisningen tillgänglig för var och en som vill ta del av
den. Är stiftelsen skyldig att upprätta koncernredovisning,
gäller vad nu sagts även i fråga om
koncernrevisionsberättelsen och den av revisorn
påtecknade koncernredovisningen, om stiftelsen är sådan
som avses i 9 kap. 10 § första stycket 1 eller 2.

(Jfr 3 kap. 11 § första meningen promemorieförslaget)

En princip som gäller enligt stiftelselagen är att alla
stiftelser som är skyldiga att upprätta årsredovisning enligt
lagen skall vara föremål för offentlighet. I fråga om
sådana stiftelser som återkommande kontrolleras av
tillsynsmyndigheten uppnås offentligheten genom att
stiftelsen enligt bestämmelserna i 11 § skickar bl.a. en kopia
av revisionsberättelsen och av den av revisorn påtecknade
årsredovisningen till tillsynsmyndigheten.

Bestämmelserna i 9 kap. 10 § första stycket innebär
emellertid bl.a. att vissa årsredovisningsskyldiga stiftelser
undantas från den återkommande kontrollen. På grund
därav föreskrivs det i 12 § att bestämmelserna i 11 § inte
gäller för stiftelser som omfattas av bestämmelsen i
9 kap. 10 § första stycket. Principen om offentlighet för alla
årsredovisningsskyldiga stiftelser får dock inte efterges.
Därför föreskrivs det i 12 § också att stiftelser som omfattas
av bestämmelsen i 9 kap. 10 § bl.a. skall hålla en kopia av
den av revisorn påtecknade årsredovisningen tillgänglig för
var och en som vill ta del av den.

Om inte stiftelsen fullgör sin skyldighet att hålla
föreskrivna handlingar tillgängliga för var och en, har
tillsynsmyndigheten befogenhet att vid vite förelägga
ledamöterna i styrelsen eller förvaltaren att fullgöra denna
skyldighet (jfr 9 kap. 10 § andra stycket 3).

4 kap. Revision

I detta kapitel meddelas bestämmelser om revision.
Hithörande frågor har i den allmänna motiveringen
behandlats i avsnitt 2.6.7.

I korthet innebär regleringen i kapitlet att en stiftelse
alltid skall ha minst en revisor. Stiftelser som är skyldiga att
upprätta årsredovisning enligt denna lag skall ha minst en
auktoriserad eller godkänd revisor och i vissa fall minst en
revisor som är auktoriserad. För övriga stiftelser, dvs.
främst sådana stiftelser som endast är skyldiga att föra
räkenskaper, ställs det dock inte några formella krav på
revisorns kompetens.

Bestämmelserna i kapitlet har i stor utsträckning
utformats efter mönster av motsvarande regler i lagen om
ekonomiska föreningar (jfr prop. 1986/87:7).

1 §

En stiftelse skall ha minst en revisor.

Om inte annat föreskrivs i stiftelseförordnandet, utses
och entledigas revisorn i en stiftelse med egen förvaltning
av styrelsen.

Om inte annat föreskrivs i stiftelselseförordnandet, utses
och entledigas revisorn i en stiftelse med anknuten
förvaltning av

1. förvaltarens högsta beslutande organ,

2. styrelsen om det finns en styrelse och annars av
myndighetens chef, om förvaltaren är en statlig myndighet,
eller

3. samtliga bolagsmän i förening, om förvaltaren är ett
handelsbolag.

(Jfr 4 kap. 1 § promemorieförslaget)

Första stycket

Bestämmelsen i stycket är tvingande. Härav följer att en
stiftelse alltid skall ha åtminstone en revisor, även om
stiftaren i sitt förordnande har föreskrivit att stiftelsen inte
skall vara föremål för någon revision över huvud taget (jfr
vad som anförs i anslutning till 9 § tredje stycket). I fall då
det bedöms lämpligt med hänsyn till stiftelsens ändamål
eller förmögenhetsförhållanden och förutsatt att inte
stiftelseförordnandet innehåller förbud däremot eller
förbjuder att stiftelsen alls blir föremål för revision får en
stiftelse ha mer än en revisor. Om en föreskrift i
stiftelseförordnandet innebär att stiftelsen skall ha mer än
en revisor, skall den givetvis följas (jfr återigen vad som
anförs i anslutning till 9 § tredje stycket).

Bestämmelserna i 4 kap. gäller för alla revisorer i
stiftelser, oavsett av vem eller på vilka grunder de har
utsetts.

Andra och tredje styckena

Bestämmelserna i dessa stycken är dispositiva. De skall
alltså tillämpas endast i fall då stiftaren inte har meddelat
några föreskrifter i stiftelseförordnandet om vem som skall
utse resp. entlediga stiftelsens revisor (jfr 9 § tredje stycket
och 2 kap. 3 § andra stycket).

Det kan tänkas att stiftaren i stiftelseförordnandet
föreskriver att en viss person skall vara stiftelsens revisor.
Om den av stiftaren utpekade personen vill åta sig
uppdraget och han uppfyller stiftelselagens krav i formellt
avseende blir han stiftelsens första revisor. Å andra sidan
följer det av de tvingande bestämmelserna i 7 § andra och
tredje styckena att den på vilken det ankommer att
entlediga revisorn i stiftelsen får utöva denna rätt när han
så finner vara lämpligt. Med stöd av dessa bestämmelser
kan han entlediga också en revisor som utsetts av stiftaren
i stiftelseförordnandet.

För stiftelser med anknuten förvaltning innebär
bestämmelsen i tredje stycket att det i regel är
förvaltarens högsta beslutande organ som utser resp.
entledigar revisor i stiftelsen. Om förvaltaren t.ex. är en
ideell förening ankommer ifrågavarande uppgifter således
på föreningens årsmöte.

Stiftelser med egen förvaltning och kyrkliga kommuner
där beslutanderätten utövas av ett direktvalt kyrkoråd (jfr
11 kap. 12 § kyrkolagen, 1992:300) saknar ett särskilt högsta
beslutande organ. För dessa fall följer det av bestämmelsen
i första punkten i tredje stycket att revisorn utses, om
förvaltaren är en stiftelse med egen förvaltning, av styrelsen
för denna stiftelse och, om förvaltaren är en kyrklig
kommun, av det direktvalda kyrkorådet.

Om förvaltaren är en sådan statlig myndighet på vilken
verksförordningen (1987:1100) är tillämplig följer det av
bestämmelsen i tredje styckets andra punkt att
revisorn i stiftelsen utses resp. entledigas av myndighetens
styrelse.

Bestämmelsen i tredje styckets tredje punkt
innebär bl.a. att även en kommanditdelägare skall
medverka i beslut om utseende resp. entledigande av
revisor i en av kommanditbolaget förvaltad stiftelse.

2 §

Om inte annat föreskrivs i stiftelseförordnandet, får en
stiftelse ha en eller flera revisorssuppleanter.
Bestämmelserna i denna lag om revisorer tillämpas också på
revisorssuppleanterna.

(Jfr 4 kap. 2 § promemorieförslaget)

Stiftelselagen innefattar inte något krav på att det skall
finnas suppleanter till revisorerna. Om stiftaren har
meddelat föreskrifter om det, gäller dessa. I annat fall får
revisorssuppleanter utses med stöd av bestämmelsen i
första meningen.

Bestämmelsen i andra meningen innebär bl.a. att
en stiftelse som är årsredovisningsskyldig enligt denna lag
endast kan utse en kvalificerad revisor till suppleant.

3 §

Den som är underårig, i konkurs eller underkastad
näringsförbud eller som har förvaltare enligt 11 kap. 7 §
föräldrabalken får inte vara revisor.

En revisor skall ha den insikt i och erfarenhet av
redovisning och ekonomiska förhållanden som med hänsyn
till stiftelsens ändamål samt arten och värdet av stiftelsens
tillgångar fordras för uppdragets fullgörande.

Till revisor kan även ett auktoriserat eller godkänt
revisionsbolag utses. Vid tillämpningen av bestämmelserna
i detta kapitel likställs ett auktoriserat revisionsbolag med
auktoriserad revisor och ett godkänt revisionsbolag med
godkänd revisor. Ett bolag som utses till revisor skall till den
stiftelse som revisionen avser anmäla vem som är
huvudansvarig för revisionen. Den huvudansvarige skall i
ett auktoriserat revisionsbolag vara auktoriserad revisor
och i ett godkänt revisionsbolag vara auktoriserad eller
godkänd revisor. Bestämmelserna i 6 § tillämpas på den
huvudansvarige.

Till revisor i dotterföretag bör minst en av
moderstiftelsens revisorer utses, om det kan ske.

(Jfr 4 kap. 3 § promemorieförslaget)

Bestämmelserna i 8 kap. 3 § lagen om ekonomiska
föreningar är förebild för bestämmelserna i denna paragraf.

Bestämmelserna i paragrafen kan sägas ange
minimikraven på revisorn i en stiftelse. Av andra
bestämmelser i kapitlet följer nämligen ytterligare krav på
revisorer i årsredovisningsskyldiga stiftelser (jfr 4 §).

Lika lite som för styrelseledamöter i en stiftelse ställs det
i stiftelselagen några nationalitets- eller bosättningskrav i
fråga om en stiftelses revisorer.

Första stycket

Om en revisor som inte får vara revisor enligt
bestämmelsen i första stycket varken lämnar sitt uppdrag på
eget initiativ eller entledigas av den som har rätt att
entlediga honom (jfr 1 § andra stycket), kan
tillsynsmyndigheten ingripa och entlediga revisorn samt
utse ny revisor (jfr 8 §).

Andra stycket

Bestämmelsen i detta stycke innehåller mycket allmänt
formulerade krav på vad en revisor skall uppfylla i fråga om
insikter i och erfarenheter av redovisning och ekonomiska
förhållanden. Bestämmelsen är formellt sett tillämplig på
alla stiftelserevisorer, men av naturliga skäl kommer den i
praktiken att få sin största betydelse för sådana
stiftelserevisorer som inte är auktoriserade eller godkända
revisorer (jfr 4 §).

Om den som utses till revisor inte motsvarar de i stycket
angivna kraven, kan tillsynsmyndigheten ingripa genom
föreläggande om rättelse i vissa fall (jfr vad som anförs i
anslutning till 9 kap. 5 § första stycket, 2 och 3).
Tillsynsmyndigheten kan däremot inte ingripa enligt 8 § i
förevarande kapitel. Har revisorn orsakat stiftelsen skada
kan tillsynsmyndigheten föra talan om skadestånd för
stiftelsens räkning enligt 5 kap. 2 § (jfr 5 kap. 4 § första
stycket 5).

Det förhållandet att den revisor som anlitas av stiftelsen
inte är kapabel att klara av uppdraget kan vara ett tecken
på att stiftelsens ekonomiska förhållanden är sådana att
revisorn bör vara kvalificerad och att tillsynsmyndigheten
därför med stöd av 5 § bör förordna att stiftelsen skall ha
kvalificerad revisor.

Stiftaren kan i stiftelseförordnandet ha meddelat
föreskrifter som innefattar ytterligare krav på revisorerna
än vad som följer av 3 § första och andra styckena. Om en
revisor inte motsvarar dylika krav kan tillsynsmyndigheten
ingripa med stöd av 8 § (jfr 8 § första stycket 4 och tredje
stycket andra meningen).

Tredje stycket

Bestämmelsen i första meningen är tvingande.
Den innebär att en juridisk person kan utses till revisor i en
stiftelse även om stiftaren i stiftelseförordnandet har
föreskrivit att endast fysiska personer får utses till detta
uppdrag.

Enligt förordningen (1973:221) om auktorisation och
godkännande av revisorer är det endast svenska handels-
och aktiebolag som driver revisionsverksamhet som kan
auktoriseras eller godkännas. Det kan nämnas i
sammanhanget att Revisorskommittén i ett nyligen avgivet
betänkande (SOU 1993:69) -- beträffande sådana revisorer
som har särskild kompetens att utföra lagstadgad revision --
har lämnat förslag till den författningsreglering som behövs
inför Sveriges närmande till EG.

I frågor om skadestånd gäller särskilda bestämmelser för
de fall då ett revisionsbolag är revisor (jfr 5 kap. 2 § andra
stycket).

Fjärde stycket

Syftet med bestämmelsen är att moderstiftelsens
kontrollorgan skall få en så bra kännedom som möjligt om
dotterföretagens förhållanden. Om det på grund av t.ex.
praktiska svårigheter inte går att ordna med gemensam
revisor, är det angeläget att moderstiftelsens revisor på
annat sätt skaffar sig erforderlig kännedom om
dotterföretagen.

4 §

Minst en revisor skall vara auktoriserad eller godkänd
revisor, om stiftelsen är skyldig att upprätta årsredovisning
enligt denna lag.

Stiftelsen skall ha auktoriserad revisor om stiftelsens
tillgångar eller, om stiftelsen är moderstiftelse, koncernens
tillgångar, värderade med tillämpning av 3 kap. 6 §, vid
utgången av de två senaste räkenskapsåren haft ett värde
överstigande ett gränsbelopp som motsvarar 1 000 gånger
det basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring
som gällde vid utgången av respektive räkenskapsår. Minst
en revisor skall vara auktoriserad också om stiftelsen eller
koncernen under vart och ett av de två senaste
räkenskapsåren i medeltal haft mer än 200 anställda.

Regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer kan i fall som avses i andra stycket besluta att
en viss godkänd revisor får utses i stället för en auktoriserad
revisor. Sådana beslut meddelas för högst fem år i följd.

(Jfr 4 kap. 4 § promemorieförslaget)

Första stycket

Kravet på kvalificerad revision gäller för stiftelser som är
årsredovisningsskyldiga enligt stiftelselagen. Det
betyder att bestämmelsen inte innefattar något krav på
sådan revision i stiftelser som är årsredovisningsskyldiga
enligt bestämmelserna i 3 kap. endast till följd av
föreskrifter därom i stiftelseförordnandet. Det betyder
vidare att familjestiftelser som är bokföringsskyldiga enligt
stiftelselagen men som enligt 3 kap. 7 § andra stycket är
befriade från skyldighet att upprätta årsredovisning inte
behöver ha kvalificerad revisor. Även för stiftelser som
enligt 3 kap. 3 § undantagits från bokföringsskyldighet
bortfaller kravet på kvalificerad revision. Krav på
kvalificerad revision kan dock i nu nämnda fall vara
föreskrivet i stiftelseförordnandet.

Om en stiftelse som skall ha kvalificerad revisor enligt
stiftelselagen eller stiftelseförordnandet saknar sådan
revisor kan tillsynsmyndigheten alltid ingripa genom att
utse revisor (jfr 8 § första stycket 2 och 4). I vissa fall kan
tillsynsmyndigheten även ingripa med stöd av
bestämmelsen i 9 kap. 5 § första stycket 2 (jfr vad som anförs
i anslutning till 9 kap. 5 § första stycket 2 och 3).

En stiftelse som är årsredovisningsskyldig enligt
stiftelselagen för ett visst räkenskapsår upphör att vara det
för nästföljande räkenskapsår om den upphör att vara
bokföringsskyldig enligt stiftelselagen för det senare
räkenskapsåret (jfr vad som anförts i anslutning till 3 kap.
4 § 3). I ett sådant fall kvarstår kravet enligt förevarande
stycke att stiftelsen skall ha en kvalificerad revisor tills dess
att revisorn avgivit sin revisionsberättelse för det förra
räkenskapsåret.

Andra stycket

Bestämmelsen i 8 kap. 5 § första stycket lagen om
ekonomiska föreningar är förebild för bestämmelserna i
förevarande stycke.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer
kan meddela dispens från kraven enligt andra stycket (jfr
tredje stycket).

Tredje stycket

Bestämmelsen i detta stycke gör det exempelvis möjligt
för en stiftelse som har kommit att uppfylla
förutsättningarna enligt andra stycket att få behålla en
tidigare anlitad, godkänd revisor.

5 §

I fråga om andra stiftelser än som avses i 4 § första stycket
får tillsynsmyndigheten besluta att minst en revisor skall
vara auktoriserad eller godkänd revisor.

(Jfr 4 kap. 5 § promemorieförslaget)

Enligt 9 kap. 3 § första stycket skall tillsynsmyndigheten
ingripa, om det kan antas att revisionen av stiftelsen inte
utövas i enlighet med stiftelseförordnandet eller
bestämmelserna i denna lag. Vilken form ingripandet skall
ha i det enskilda fallet bestämmer tillsynsmyndigheten inom
ramen för lagens bestämmelser. I 5 § anvisas en form som
är tillämplig i fråga om stiftelser som endast är skyldiga att
föra räkenskaper enligt 3 kap. 5 §.

En upplysning om tillsynsmyndighetens rätt att besluta
om kvalificerad revision med stöd av 5 § finns i 9 kap. 5 §
andra stycket. Bestämmelsen i 5 § är tillämplig även på
stiftelser som avses i 9 kap. 10 § första stycket 2 och 3 (se 9
kap. 10 § andra stycket punkt 5).

Bestämmelsen i 5 § torde främst komma att tillämpas i
fall då den revisor som anlitas av stiftelsen inte är kapabel
att klara uppgiften och detta förhållande kan tas till intäkt
för att stiftelsens ekonomiska förhållanden är sådana att
den bör ha en kvalificerad revisor (jfr vad som anförts i
anslutning till 3 § andra stycket).

Om tillsynsmyndighetens beslut enligt 5 § inte följs i det
enskilda fallet, kan tillsynsmyndigheten alltid ingripa
genom att förordna kvalificerad revisor för stiftelsen (jfr 8 §
första stycket 2).

6 §

Den kan inte vara revisor som

1. är stiftelsens stiftare eller förvaltare,

2. ensam eller tillsammans med andra företräder
stiftelsen enligt 2 kap. 16 eller 23 § eller företräder
förvaltaren eller, om stiftelsen förvaltas av ett handelsbolag,
är bolagsman i bolaget,

3. ensam eller tillsammans med andra har rätt att
företräda ett dotterföretag till stiftelsen eller till förvaltaren
eller, om dotterföretaget är ett handelsbolag, är bolagsman
i företaget,

4. biträder vid förandet av stiftelsens räkenskaper eller
vid stiftelsens förmögenhetsförvaltning eller stiftelsens
kontroll däröver,

5. är anställd hos eller på annat sätt intar en underordnad
eller beroende ställning till stiftelsen eller till förvaltaren
eller till någon annan som avses i 1--4,

6. är verksam i samma företag som den som yrkesmässigt
biträder stiftelsen vid grundbokföringen eller förandet av
räkenskaper enligt 3 kap. 5 § eller vid stiftelsens
förmögenhetsförvaltning eller stiftelsens kontroll däröver,

7. är gift eller sambo med eller är syskon eller släkting i
rätt upp- eller nedstigande led till en person som avses i 1--
4 eller är besvågrad med en sådan person i rätt upp- eller
nedstigande led eller så att den ene är gift med den andres
syskon, eller

8. står i låneskuld till stiftelsen eller förvaltaren eller till
ett dotterföretag till stiftelsen eller till förvaltaren eller har
förpliktelser för vilka stiftelsen, förvaltaren eller
dotterföretag till stiftelsen eller förvaltaren har ställt
säkerhet.

I ett dotterföretag kan inte den vara revisor som enligt
första stycket inte är behörig att vara revisor i
moderstiftelsen.

En revisor får vid revisionen inte anlita någon som enligt
första och andra styckena inte är behörig att vara revisor.
Har moderstiftelsen eller dotterföretaget någon anställd i
sin tjänst med uppgift att uteslutande eller huvudsakligen ha
hand om stiftelsens eller dotterföretagets eller bådas interna
revision, får revisorn dock anlita en sådan anställd i den
utsträckning som det är förenligt med god revisionssed.

(Jfr 4 kap. 6 § promemorieförslaget)

Bestämmelserna i förevarande paragraf har, med viss
redaktionell jämkning, utformats i enlighet med
Lagrådets förslag.

I den associationsrättsliga lagstiftningen gäller som en
allmän princip att den som kan antas ha svårt att objektivt
bedöma ett företags skötsel inte får vara revisor i företaget
(jfr t.ex. 8 kap. 7 § lagen om ekonomiska föreningar). Av
detta förbud träffas bl.a. den som är ledamot i företagets
styrelse och den som är anställd i företaget. Genom
bestämmelserna i 6 § blir samma princip även gällande för
stiftelser.

Om revisorn i en stiftelse inte får vara revisor enligt
första stycket i paragrafen, kan tillsynsmyndigheten alltid
ingripa med stöd av 8 § (jfr 8 § första stycket 3 och tredje
stycket andra meningen). I vissa fall kan myndigheten även
ingripa med stöd av bestämmelsen i 9 kap. 5 § första stycket
2.

Första stycket

Punkt 1

Eftersom paragrafen i sin helhet är tvingande kan
stiftaren inte undgå förbudet enligt punkt 1 genom en
föreskrift i stiftelseförordnandet.

Att förvaltaren inte kan vara revisor innebär bl.a. att ett
revisionsbolag som är förvaltare av en stiftelse inte kan vara
revisor för samma stiftelse (jfr 3 § tredje stycket).

Punkterna 2 och 3

Den personkrets som omfattas av bestämmelserna i
dessa punkter motsvarar i huvudsak den som träffas av
låneförbudet i 2 kap. 6 § första stycket 2 och 3.

Punkt 4

Med ''''''''förandet av stiftelsens räkenskaper'''''''' avses
dels löpande bokföring (grundbokföring och
huvudbokföring) enligt bokföringslagen dels räkenskaper
över in- och utbetalningar enligt 3 kap. 5 §.

Bestämmelsen i förevarande punkt innebär inte i något
fall hinder mot att revisorn lämnar stiftelsens styrelse eller
förvaltare råd och anvisningar i bokslutsfrågor.

Punkt 5

En sådan beroendeställning som avses i bestämmelsen
föreligger t.ex. om någon under flera år har tagit emot
bidrag från en och samma familjestiftelse. Även den som
uppbär pension från en tidigare arbetsgivare får i
förhållande till arbetsgivaren anses inta en sådan
beroendeställning som diskvalificerar honom från att vara
revisor i en av arbetsgivaren förvaltad stiftelse.

Punkt 6

Bestämmelsen i denna punkt innebär inte något hinder
mot att huvudbokföringen beträffande en
bokföringsskyldig stiftelse och allt bokslutsarbete i fråga om
såväl bokföringsskyldiga som övriga stiftelser utförs av
personer som är anställda i samma företag som revisorn (jfr
prop. 1975:103 s. 423, 760 och 790). Det står dock inte i
överensstämmelse med lagens anda om arbetet med
huvudbokföringen eller bokslutet handhas av personal som
är överordnad revisorn i revisionsföretaget (jfr även 12 § i
Kommerskollegiets revisorskungörelse, KFS 1973:6).

Punkt 7

Genom bestämmelsen i denna punkt utesluts sådana
personer från att vara revisor som står i släkt- eller
svågerskapsförhållande till någon som på grund av
bestämmelserna i punkterna 1--4 är förhindrad att vara
revisor.

Angående begreppet sambo, jfr vad som sagts i
anslutning till 2 kap. 6 § andra stycket.

Punkt 8

Den som står i låneskuld till stiftelsen får enligt
bestämmelsen i punkt 8 inte vara revisor. Bestämmelsen
omfattar emellertid även den som fått ett lån efter det att
han utsetts till revisor.

Andra stycket

Bestämmelsen i detta stycke innebär t.ex. att den som är
anställd hos eller i övrigt intar en underordnad eller
beroende ställning till en moderstiftelse inte får vara revisor
i något av stiftelsens dotterföretag.

Tredje stycket

Bestämmelserna i stycket gäller även för revisorn i en
stiftelses dotterföretag. Bestämmelsen i andra meningen
innebär t.ex. att om det hos moderstiftelsen finns en för hela
koncernen anställd, gemensam internrevisor får
dotterföretagens revisorer ta hjälp av denne.

7 §

En revisor utses för bestämd tid eller tills vidare.

Ett uppdrag att tills vidare vara revisor upphör när en ny
revisor har utsetts.

Ett uppdrag som revisor för bestämd tid upphör i förtid,
om revisorn anmäler det hos den som har utsett honom eller
om han entledigas av någon som enligt 1 § andra stycket har
rätt att göra det.

Upphör ett uppdrag att vara revisor för bestämd tid i
förtid, skall revisorn genast anmäla detta till
tillsynsmyndigheten, om uppdraget har gällt en stiftelse som
är skyldig att upprätta årsredovisning enligt denna lag.
Revisorn skall i anmälan lämna en redogörelse för
iakttagelserna vid den granskning som han har utfört under
den del av löpande räkenskapsår som hans uppdrag har
omfattat. För anmälan gäller i tillämpliga delar vad som
föreskrivs i 11 § tredje och fjärde styckena om
revisionsberättelse. Kopia av anmälan skall överlämnas till
stiftelsens styrelse eller förvaltare.

Bestämmelsen i fjärde stycket tillämpas inte om
uppdraget har gällt en sådan stiftelse som avses i 9 kap. 10 §
första stycket.

(Jfr 4 kap. 7 § promemorieförslaget)

Bestämmelserna i 8 kap. 8 § lagen om ekonomiska
föreningar är förebild för bestämmelserna i 7 §.

Första stycket

Bestämmelsen i första stycket innebär att den som skall
utse revisorn har rätt att bestämma om revisorn skall utses
för bestämd tid eller tills vidare. Om stiftaren i
stiftelseförordnandet har angivit för vilken tid revisorn skall
utses, gäller dock det. Om stiftaren i förordnandet har
föreskrivit att revisorn skall utses för obestämd tid, bör det
anses liktydigt med att revisorn skall utses tills vidare.

Andra stycket

Bestämmelsen i stycket är tvingande. Den reglerar
frågan när ett uppdrag att vara revisor tills vidare
upphör. Av bestämmelsen följer att en revisor som själv vill
lämna uppdraget inte kan göra det förrän en ny revisor har
utsetts.

Tredje stycket

Ett uppdrag att vara revisor för bestämd tid
upphör utan vidare när tiden för uppdraget har gått till
ända. Enligt den tvingande bestämmelsen i tredje stycket
kan emellertid ett sådant uppdrag bringas att upphöra i
förtid. Om revisorn själv vill lämna uppdraget sker detta
genom att han anmäler det hos den som utsett honom. I
annat fall upphör uppdraget om han blir entledigad av
någon som har rätt att göra det.

Fjärde och femte styckena

Bestämmelserna i fjärde stycket gäller om
revisorns uppdrag upphör i förtid enligt bestämmelserna i
tredje stycket. Bestämmelserna i fjärde stycket skall dock
tillämpas endast i fall då uppdraget har avsett en sådan
stiftelse som är årsredovisningsskyldig enligt denna lag (jfr
vad som anförts i anslutning till 4 § första stycket).

I femte stycket meddelas en bestämmelse om
undantag från bestämmelserna i fjärde stycket för sådana
stiftelser som avses i 9 kap. 10 §.

8 §

Tillsynsmyndigheten kan förordna revisor för en
stiftelse, om

1. någon revisor inte är utsedd,

2. någon auktoriserad eller godkänd revisor inte är
utsedd när det krävs enligt 4 eller 5 §,

3. en utsedd revisor inte får vara revisor enligt vad som
föreskrivs i 3 § första stycket eller 6 §, eller

4. en föreskrift i stiftelseförordnandet om antalet
revisorer eller om revisors behörighet har åsidosatts.

I fall som avses i första stycket 1--4 är styrelsen eller
förvaltaren skyldig att göra anmälan till
tillsynsmyndigheten, om inte rättelse utan dröjsmål sker
genom den som utser revisor.

Förordnande enligt första stycket skall meddelas efter
det att stiftelsen har hörts och avse tid till dess att en annan
revisor har blivit utsedd. Vid förordnande av revisor i fall
som avses i första stycket 2--4 skall tillsynsmyndigheten
entlediga den tidigare utsedde revisorn.

(Jfr 4 kap. 8 § promemorieförslaget)

Enligt 9 kap. 3 § första stycket skall tillsynsmyndigheten
ingripa, om det kan antas att revisionen av stiftelsen inte
utövas i enlighet med stiftelseförordnandet eller
bestämmelserna i denna lag. Vilken form ingripandet skall
ha i det enskilda fallet bestämmer tillsynsmyndigheten inom
ramen för lagens bestämmelser. I förevarande paragraf,
som har utformats efter mönster av 8 kap. 9 § lagen om
ekonomiska föreningar, anges olika former för ett
ingripande som avser revisionen av stiftelsen.

En upplysning om tillsynsmyndighetens rätt att utse
revisor med stöd av förevarande paragraf finns i 9 kap. 5 §
andra stycket. Bestämmelsen i 8 § är tillämplig även på
stiftelser som avses i 9 kap. 10 § första stycket (se 9 kap. 10
§ andra stycket 4).

Första stycket

Om en stiftelse saknar revisor eller som revisor har
någon som inte får vara revisor enligt 3 § första stycket eller
6 § eller inte är godkänd eller auktoriserad revisor när det
krävs enligt 4 eller 5 § kan tillsynsmyndigheten ingripa med
stöd av 9 kap. 5 § första stycket 2 endast i vissa fall (jfr vad
som anförs i anslutning till 9 kap. 5 § första stycket 2 och
3). Bestämmelsen i första stycket innefattar därför en
generell rätt för tillsynsmyndigheten att själv förordna
revisor i bl.a. nu nämnda fall. Bestämmelsen gäller även för
sådana stiftelser som avses i 9 kap. 10 § första stycket.

Andra stycket

Anmälan till tillsynsmyndigheten om att en stiftelse t.ex.
saknar revisor kan göras av vem som helst. Någon särskild
bestämmelse om detta har inte ansetts vara nödvändig.

Enligt bestämmelsen i andra stycket är det
däremot en skyldighet för styrelsen eller förvaltaren att göra
anmälan till tillsynsmyndigheten om stiftelsen t.ex. saknar
revisor eller som revisor har någon som inte får vara revisor
enligt 3 § första stycket och rättelse inte sker utan dröjsmål
genom den som skall utse revisorn. I en stiftelse som
förvaltas av en ideell förening är det i regel en uppgift för
föreningens årsmöte att utse revisor. Om årsmötet inte utser
revisor skall således förvaltaren (dvs. ytterst föreningens
styrelse -- jfr vad som anförts i anslutning till 2 kap. 3 §
första stycket) se till att anmälan sker till
tillsynsmyndigheten.

Tredje stycket

Innan tillsynsmyndigheten förordnar revisor skall
tillsynsmyndigheten enligt bestämmelsen i första
meningen ge stiftelsen tillfälle att yttra sig. I fall då
uppgiften att utse revisor i stiftelsen ankommer på någon
annan än styrelsen eller förvaltaren ligger det i sakens natur
att tillsynsmyndigheten skall ge även denne tillfälle att yttra
sig.

Om stiftelsen i fall som avses i första stycket 2--4 t.ex.
har två obehöriga revisorer får bestämmelsen i andra
meningen anses innebära att tillsynsmyndigheten skall
entlediga båda dessa.

9 §

Revisorerna skall i den omfattning som följer av god
revisionssed granska stiftelsens räkenskaper och
årsredovisning, årsbokslut eller sammanställning enligt 3
kap. 5 § andra stycket samt styrelsens eller förvaltarens
förvaltning.

Om stiftelsen är en moderstiftelse som skall upprätta
koncernredovisning, skall revisorerna även granska
koncernredovisningen och koncernföretagens inbördes
förhållanden i övrigt.

Innehåller stiftelseförordnandet föreskrifter om revision
skall dessa iakttas, om de inte strider mot första eller andra
stycket eller mot någon annan bestämmelse i denna lag.

(Jfr 4 kap. 9 § promemorieförslaget)

Bestämmelserna i 8 kap. 10 § lagen om ekonomiska
föreningar är förebild för bestämmelserna i första och andra
styckena i 9 §.

Första och andra styckena

Bestämmelsen i första stycket innebär att
revisorerna skall granska

1.

stiftelsens räkenskaper (dvs. den löpande bokföringen
enligt 4--10 §§ bokföringslagen) och årsredovisning, om
stiftelsen är årsredovisningsskyldig enligt denna lag,

2.

stiftelsens räkenskaper avseende in- och utbetalningar
och sammanställningen över dem, om stiftelsen är skyldig
att föra räkenskaper enligt 3 kap. 5 §, eller

3.

stiftelsens räkenskaper (dvs. den löpande bokföringen
enligt 4--10 §§ bokföringslagen) och årsbokslut enligt 11 §
bokföringslagen, om stiftelsen är en sådan familjestiftelse
som avses i 3 kap. 7 § andra stycket.

Uppgiften att granska stiftelsens räkenskaper skall
fullgöras fortlöpande och avse bl.a.
verifikationshanteringen och intern kontroll. När det
därefter gäller förvaltningsrevisionen innefattar den i
första hand en kontroll av att stiftelsens tillgångar har
använts för det syfte och på det sätt som stiftaren har
föreskrivit samt i förekommande fall till förmån för någon
som omfattas av den av stiftaren bestämda
destinatärskretsen. I förvaltningsrevisionen ingår också en
kontroll av att stiftelsen inte använt mer av tillgångarna än
som är tillåtet (jfr vad som anförts i anslutning till 2 kap. 3 §
första stycket). Även att stiftelsens förmögenhet är placerad
i överensstämmelse med stiftelseförordnandet och
stiftelselagen skall kontrolleras.

Om revisorernas granskning ger vid handen t.ex. att
tillgångar har använts i strid mot ändamålet eller att
placeringen av förmögenheten inte står i överensstämmelse
med stiftelseförordnandet eller med 2 kap. 4 eller 6 §, skall
detta anmärkas i revisionsberättelsen (jfr 11 § tredje stycket
1).

God revisionssed är vägledande för granskningens
omfattning. Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR
publicerar fortlöpande rekommendationer om vad som
skall förstås med detta begrepp. Av betydelse är också de
uttalanden som görs av Kommerskollegium i samband med
dess tillsyn över auktoriserade och godkända revisorers
verksamhet.

Tredje stycket

I lagrådsremissen uttalades att bestämmelsen i 2 kap. 1 §
skulle omfatta även föreskrifter i stiftelseförordnandet som
gäller revisionen av stiftelsen (t.ex. om vem som skall utse
och entlediga revisor, antalet revisorer, formella krav på
revisorn eller revisionsuppdragets omfattning och innehåll).
Som Lagrådet påpekat kan dock revisionen inte ses
som en del av stiftelsens förvaltning och i enlighet med vad
Lagrådet förordat slås det i stället i förevarande
bestämmelse fast att i stiftelseförordnandet intagna
föreskrifter i fråga om revisionen av stiftelsen skall följas
(om de inte strider mot stiftelselagen).

10 §

Styrelsen eller förvaltaren skall ge revisorerna tillfälle att
verkställa granskningen i den omfattning som dessa finner
behövligt samt lämna de upplysningar och den hjälp som
revisorerna begär. Samma skyldighet har företagsledningen
och revisorerna i ett dotterföretag gentemot en revisor i
moderstiftelsen.

(Jfr 4 kap. 10 § promemorieförslaget)

Bestämmelserna i denna paragraf är utformade efter
mönster av 8 kap. 11 § lagen om ekonomiska föreningar.

I 3 kap. 10 § regleras vilket skriftligt material som en
stiftelse utan särskild anmaning skall avlämna till revisorn
efter varje räkenskapsårs slut. Av bestämmelsen i
förevarande paragrafs första mening följer att
stiftelsens styrelse eller förvaltare inte får hemlighålla
någonting rörande stiftelsens angelägenheter i förhållande
till revisorn. Om revisorerna begär det är således styrelsen
eller förvaltaren skyldig att bistå revisorerna med t.ex.
ytterligare skriftligt material än det anges i 3 kap. 10 § eller
närmare uppgifter om stiftelsens bidragstagare (jfr vad som
anförts i anslutning till 3 kap. 7 § tredje stycket).

11 §

Revisorerna skall avge en revisionsberättelse för varje
räkenskapsår.

I fråga om stiftelser som är skyldiga att upprätta
årsredovisning enligt denna lag skall revisionsberättelsen
innehålla ett uttalande om huruvida årsredovisningen har
gjorts upp enligt denna lag. Innehåller inte
årsredovisningen sådana upplysningar som skall lämnas
enligt 3 kap. 7 § tredje stycket eller 8 §, skall detta anges och
behövliga upplysningar lämnas i revisionsberättelsen, om
det kan ske.

I revisionsberättelsen skall det också anmärkas om
revisorerna vid sin granskning har funnit att

1. stiftelsens tillgångar har använts i strid med stiftelsens
ändamål eller att dess förmögenhet är placerad i strid med
stiftelseförordnandet eller med 2 kap. 4 eller 6 §,

2. någon annan åtgärd eller försummelse innebär att
föreskrifterna i stiftelseförordnandet eller bestämmelserna
i denna lag inte har följts, eller

3. vad som enligt 1 eller 2 ligger en styrelseledamot eller
förvaltaren till last eller annan åtgärd eller försummelse kan
föranleda ersättningsskyldighet enligt 5 kap. 1 § första
meningen eller entledigande enligt 9 kap. 6 §.

Om stiftelsen har utövat näringsverksamhet under
räkenskapsåret, skall revisionsberättelsen upprättas med
iakttagande av även 4 kap. 10 § fjärde stycket lagen
(1980:1103) om årsredovisning m.m. i vissa företag.

I en moderstiftelse skall revisorerna avge en särskild
revisionsberättelse för koncernen. Härvid skall andra
stycket och tredje stycket 2 och 3 tillämpas.

(Jfr 4 kap. 12 § promemorieförslaget)

I denna paragraf finns bestämmelser om
revisionsberättelsen. Bestämmelserna överensstämmer i
stort sett med dem som gäller om innehållet i
revisionsberättelsen för ett aktiebolag eller en ekonomisk
förening (jfr t.ex. 8 kap. 13 § lagen om ekonomiska
föreningar).

Till skillnad från vad som gäller för revisorerna i nu
nämnda associationsformer innehåller emellertid inte 11 §
någon bestämmelse om att revisorerna skall uttala sig i
frågan om ansvarsfrihet för styrelseledamöterna eller
förvaltaren. Detta beror på att det till följd av stiftelsens
juridiska konstruktion inte finns någon som naturligen kan
anförtros uppgiften att besluta i denna fråga. Det kan dock
tänkas att revisorerna skall uttala sig i frågan enligt
stiftelseförordnandet och då är de skyldiga att följa denna
föreskrift (jfr 9 § tredje stycket; jfr också Hessler,
Kammarkollegiet 1539 -- 1989, s. 142 ff och vad som anförs
i anslutning till 5 kap. 4 § första stycket 4).

Första stycket

Som har berörts i anslutning till 4 kap. 1 § första stycket
kan en stiftelse ha mer än en revisor. När så är fallet är i
princip var och en av dem ansvarig för hela den granskning
som revisionsuppdraget omfattar. Inte minst av praktiska
skäl torde dock själva granskningsarbetet ofta komma att
delas upp mellan dem. Var och en av revisorerna kan avge
en egen berättelse i fall då de inte kan enas om vilka
slutsatser som den utförda granskningen bör leda till.

Frågan när revisorerna senast skall överlämna
revisionsberättelsen till styrelsen eller förvaltaren regleras i
13 §.

Andra stycket

Enligt andra stycket skall revisionsberättelsen i fråga om
stiftelser som är skyldiga att upprätta årsredovisning enligt
stiftelselagen bl.a. innehålla sådana upplysningar som
skulle ha tagits med i årsredovisningen, om det kan ske. Det
är dock inte meningen att revisionsberättelsen skall
innehålla upplysningar om sådana förhållanden som
stiftelsens styrelse eller förvaltare med hänsyn till stiftelsens
intressen inte önskar och inte heller är skyldig att lämna ut
(jfr prop. 1986/87:7 s. 163).

Tredje stycket

Enligt bestämmelserna i tredje stycket skall revisorerna
göra vissa anmärkningar i revisionsberättelsen.

Anmärkning enligt bestämmelsen i punkt 1 kan
vara aktuell t.ex. om en avkastningsstiftelse för ändamålet
förbrukat mer av den löpande avkastningen än vad
stiftelseförordnandet medger.

Som Lagrådet framhållit bör inte revisorerna vara
skyldiga att anmärka i revisionsberättelsen om de vid sin
granskning funnit att någon bestämmelse i annan
författning än stiftelselagen åsidosatts. Bestämmelsen i
punkt 2 har utformats i enlighet därmed.
Bestämmelsen kan vara tillämplig om styrelsen eller
förvaltaren underlåtit att främja stiftelsens ändamål trots att
förutsättningar för det har funnits.

Anmärkning enligt punkt 3 kan komma i fråga
särskilt om stiftelsens tillgångar har använts i strid mot
stiftelsens syfte eller till förmån för någon som inte omfattas
av destinatärskretsen. I fall som nu nämnts kan
ersättningsskyldighet i regel komma i fråga och vid
upprepade förfaranden kan det även finnas fog för
entledigande. Fog för entledigande kan även föreligga om
stiftelsens tillgångar under något eller några år inte kommit
till användning trots att detta hade varit möjligt (jfr också
vad som anförs i anslutning till 5 kap. 1 § och 9 kap. 6 §
första stycket).

Revisorernas skyldighet att göra anmärkningar enligt
punkt 3 förutsätter att de verkligen har funnit att
skadeståndsskyldighet kan inträda eller att entledigande
kan ske. Om revisorerna inte är säkra på detta, bör de i
stället göra ett neutralt uttalande i frågan med uppgift om
resultatet av deras granskning.

Fjärde stycket

Bestämmelsen i detta stycke gäller endast i fråga om
stiftelser som har utövat näringsverksamhet under
räkenskapsåret. Innebörden av bestämmelsen är att
revisorerna särskilt skall granska hur stiftelsen har skött sina
skyldigheter i fråga om skatter och avgifter. Beträffande
den närmare innebörden av bestämmelsen hänvisas bl.a. till
prop. 1984/85:30 samt LU 1984/85:13.

I fråga om stiftelser som bedriver näringsverksamhet bör
revisorerna också anmärka i revisionsberättelsen om de
funnit att värdet av stiftelsens tillgångar understiger
summan av stiftelsens skulder. Om så är fallet är nämligen
reglerna i 7 kap. om likvidation tillämpliga. Någon särskild
regel beträffande revisorns skyldighet i nu ifrågavarande
hänseende har emellertid inte ansetts nödvändig.

Femte stycket

Bestämmelserna i detta stycke gäller endast om
moderstiftelsen är skyldig att upprätta koncernredovisning
(se 3 kap. 7 § första stycket andra meningen). Vid
upprättandet av koncernrevisionsberättelsen skall
bestämmelserna i andra stycket och tredje stycket 2 och 3
iakttas. Vid bedömningen av om entledigande enligt 9 kap.
6 § kan komma ifråga måste revisorerna också väga in de
anmärkningar som har tagits upp i revisionsberättelsen
avseende moderstiftelsen.

Bestämmelserna i stycket utgör inget hinder mot att
revisions- och koncernrevisionsberättelserna med
åtskiljande rubriker tas in i en och samma handling.

12 §

Sedan revisorerna i en stiftelse som är skyldig att
upprätta årsredovisning enligt denna lag har slutfört
granskningen, skall de skriva en hänvisning till
revisionsberättelsen på årsredovisningen och, i en
moderstiftelse, på koncernredovisningen. Finner
revisorerna att balansräkningen eller resultaträkningen är
oriktig, skall de därvid anteckna även detta. I en
moderstiftelse gäller detsamma i fråga om
koncernbalansräkningen och koncernresultaträkningen.

(Jfr 4 kap. 11 § promemorieförslaget)

Bestämmelserna i 8 kap. 12 § lagen om ekonomiska
föreningar är förebild för bestämmelserna i förevarande
paragraf.

Genom bestämmelserna i denna paragraf möjliggörs
bl.a. att just det exemplar av års- och koncernredovisningen
som revisorerna har granskat kan identifieras i efterhand.

I fall då årsredovisningen har avgivits på grund av
föreskrift därom i stiftelseförordnandet är revisorn skyldig
att skriva en hänvisning till revisionsberättelsen på
årsredovisningen om stiftaren har föreskrivit detta (jfr 9 §
tredje stycket).

13 §

Revisorerna skall överlämna revisions- och
koncernrevisionsberättelsen samt den av dem påtecknade
års- och koncernredovisningen, årsbokslutet eller
sammanställningen till styrelsen eller förvaltaren senast fem
och en halv månader efter utgången av stiftelsens
räkenskapsår.

(Jfr 4 kap. 13 § promemorieförslaget)

Bestämmelsen i denna paragraf innebär att revisorerna
minst har en och en halv månad på sig att granska stiftelsens
årsredovisning, årsbokslut eller sammanställning (jfr 3 kap.
10 §).

14 §

Erinringar som revisorerna framställer till styrelsen eller
förvaltaren och som inte har tagits in i revisionsberättelsen
skall de anteckna i protokoll eller någon annan handling.
Handlingen skall överlämnas till styrelsen eller förvaltaren.

(Jfr 4 kap. 14 § promemorieförslaget)

Bestämmelserna i 8 kap. 14 § lagen om ekonomiska
föreningar är förebild för bestämmelserna i förevarande
paragraf.

Revisorernas granskningsarbete kan ge upphov till
synpunkter av olika slag. Enligt 11 § skall vissa synpunkter
tas in i revisionsberättelsen i form av anmärkningar. Andra
synpunkter som har karaktären av råd eller förslag till
förändringar för framtiden, s.k. erinringar, skall
enligt första meningen i förevarande paragraf
framställas i skriftlig form. En handling som innehåller
erinringar skall enligt bestämmelsen i andra meningen
överlämnas till styrelsen eller förvaltaren, som är skyldig att
förvara handlingen på ett betryggande sätt (jfr 2 kap. 8 §
andra stycket). Framställda erinringar blir därigenom
tillgängliga inte bara för en ny styrelse eller förvaltare utan
även för senare revisorer.

Bestämmelserna i 14 § innebär inte att varje uttalande
som revisorerna gör till styrelsen eller förvaltaren måste tas
in i en skriftlig handling. Om revisorerna vill framföra
sådana synpunkter som de själva anser vara av ringa vikt,
behöver synpunkterna således inte ges skriftlig form. Och i
fall då revisionsberättelsen innehåller anmärkningar enligt
11 § tredje stycket torde det vara lämpligt att revisorerna
lämnar styrelsen eller förvaltaren en muntlig redogörelse
för sina iakttagelser och slutsatser.

15 §

Revisorerna får inte lämna upplysningar till utomstående
om sådana stiftelsens angelägenheter som de har fått
kännedom om vid fullgörandet av sitt uppdrag, om det kan
vara till nackdel för stiftelsen.

Revisorerna är skyldiga att

1. till medrevisor, ny revisor, tillsynsmyndigheten och,
om stiftelsen har försatts i konkurs, konkursförvaltaren
lämna behövliga upplysningar om stiftelsens
angelägenheter, samt

2. på begäran lämna upplysningar om stiftelsens
angelägenheter till undersökningsledaren under
förundersökning i brottmål.

Bestämmelsen i första stycket 1 om
upplysningsskyldighet till tillsynsmyndigheten gäller inte
när det är fråga om sådan stiftelse som avses i 9 kap. 10 §
första stycket.

(Jfr 4 kap. 15 § promemorieförslaget)

Bestämmelserna i 8 kap. 16 § lagen om ekonomiska
föreningar är förebild för bestämmelserna i förevarande
paragraf.

Första stycket

En revisor har tystnadsplikt enligt bestämmelsen i första
stycket. Om revisorn åsidosätter tystnadsplikten, kan han
ådra sig skadeståndsskyldighet (jfr 5 kap. 2 §) och han
riskerar också att dömas för brott mot tystnadsplikt (jfr 20
kap. 3 § brottsbalken). Revisorn är skyldig att iaktta
tystnadsplikt även efter det att hans uppdrag har upphört.

Alla utom stiftelsens organ (dvs. i regel styrelsen resp.
förvaltaren) är utomstående i bestämmelsens mening.

Andra stycket

I punkt 1 föreskrivs bl.a. att en revisor är skyldig
att lämna erforderliga upplysningar om stiftelsens
angelägenheter till tillsynsmyndigheten. Ett undantag från
denna skyldighet meddelas i tredje stycket.

Enligt punkt 2 är en revisor skyldig att på begäran
lämna upplysningar till den som leder en förundersökning i
brottmål. Förundersökningen behöver inte vara föranledd
av att någon i t.ex. stiftelsens styrelse misstänks för att ha
begått ett brott. Av reglerna i rättegångsbalken om
förundersökning följer emellertid att en revisor i denna
egenskap får höras endast i de fall då han kan antas kunna
lämna någon upplysning av betydelse för den aktuella
utredningen (jfr LU 1984/85:13 s. 7 f och prop. 1986/87:7 s.
170).

Tredje stycket

En stiftelse kan upphöra att omfattas av bestämmelserna
i 9 kap. 10 § första stycket 2 eller 3. Om så sker blir revisorn
skyldig att lämna upplysningar till tillsynsmyndigheten men
endast i fråga om förhållanden som uppstått efter det att
stiftelsen lämnade ''''''''frikretsen'''''''' (jfr vad som anförs i
anslutning till 5 kap. 4 § fjärde stycket).

16 §

Revisorerna har rätt att av stiftelsen få skäligt arvode för
sitt uppdrag.

(Jfr 4 kap. 16 § promemorieförslaget)

Bestämmelsen i denna paragraf är tvingande. Om
arvode enligt stiftelseförordnandet inte skall utgå till
revisorn, tar således bestämmelsen i paragrafen över (jfr 9
§ tredje stycket).

Bestämmelsen i 16 § reglerar inte frågan vem som för
stiftelsens räkning fattar beslut om arvodet till revisorn.
Detta betyder att en föreskrift i stiftelseförordnandet som
innebär att det är en uppgift för någon annan än styrelsen
eller förvaltaren att självständigt fatta beslut i denna fråga
skall tillämpas (jfr återigen 9 § tredje stycket). Det följer
också av bestämmelsen i 2 kap. 3 § andra stycket att
styrelsen eller förvaltaren i ett sådant fall blir bunden av de
beslut som fattas om arvodet till revisorn.

5 kap. Skadestånd

I detta kapitel meddelas bestämmelser om
skadeståndsskyldighet för bl.a. styrelseledamöter och
förvaltare. Hithörande frågor har i den allmänna
motiveringen behandlats i avsnitt 2.6.9.

Det till Lagrådet remitterade förslaget innehöll i detta
kapitel även en bestämmelse om entledigande av
styrelseledamöter och förvaltare. Denna bestämmelse är på
Lagrådets inrådan flyttad till 9 kap. 6 §.

1 §

Om en styrelseledamot eller förvaltaren uppsåtligen eller
av oaktsamhet orsakar skada för stiftelsen då han fullgör sitt
uppdrag, skall han ersätta skadan. Detsamma gäller när
skadan tillfogas någon annan genom åsidosättande av
föreskrifterna i stiftelseförordnandet eller denna lag.

(Jfr 5 kap. 1 § promemorieförslaget)

Bestämmelserna i 15 kap. 1 § aktiebolagslagen är
förebild för bestämmelserna i förevarande paragraf (jfr
även 13 kap. 1 § lagen om ekonomiska föreningar och 6 §
tillsynslagen).

I 1 § regleras styrelseledamöters och förvaltares
skadeståndsansvar gentemot stiftelsen och tredje man.
Bestämmelserna innebär bl.a. att styrelseledamöter och
förvaltaren har ett mer vidsträckt ansvar för ren
förmögenhetsskada än det som gäller i utomobligatoriska
förhållanden. På grund av hänvisningar i lagen är
bestämmelserna i sak tillämpliga även på revisorer och
revisionsbolag (jfr 2 §) samt likvidatorer (jfr 7 kap. 7 §
tredje stycket).

Första stycket

I styckets första mening regleras
styrelseledamöternas och förvaltarens skadeståndsansvar
gentemot stiftelsen. För styrelseledamöterna är
ansvaret personligt. Förvaltaren svarar däremot som
juridisk person eller som statlig myndighet (jfr 2 kap. 2 §
tredje stycket).

En styrelseledamot eller förvaltaren är
skadeståndsskyldig gentemot stiftelsen om han orsakar
skada för stiftelsen då han fullgör sitt uppdrag. Det
avgörande blir därmed vad som närmare skall anses ha
ålegat styrelseledamoten eller förvaltaren enligt det
uppdrag som lämnats. Till en styrelseledamots eller
förvaltares uppdrag hör i första hand att verkställa den vilja
som stiftaren givit uttryck för i stiftelseförordnandet och i
övrigt att fullgöra de skyldigheter han har enligt
stiftelselagen eller annan författning. Skulle emellertid
stiftelseförordnandet stå i strid med någon tvingande regel
i stiftelselagen eller annan författning är förordnandet inte
bindande för styrelseledamoten eller förvaltaren och någon
ersättningsgill skada kan alltså inte uppkomma därför att
författningsbestämmelsen respekteras i en sådan situation
(jfr 2 kap. 1 § och vad som anförts i allmänna motiveringen
avsnitt 2.6.1). En styrelseledamot eller förvaltaren kan inte
heller bli skadeståndsskyldig om stiftelsen orsakas en skada
till följd av en åtgärd eller underlåtenhet som inte ligger
inom hans ansvarsområde (jfr 2 kap. 3 § andra och tredje
styckena).

Inom ramen för styrelseledamotens eller förvaltarens
uppdrag ligger inte enbart vad som direkt följer av
stiftelseförordnandet eller författningsbestämmelser.
Eftersom styrelseledamoten eller förvaltaren står i direkt
sysslomannaförhållande till stiftelsen omfattar uppdraget
även den allmänna omsorgs- och vårdplikt som följer av
allmänna grundsatser om sysslomannaskap. Vad detta
närmare innebär får ofta bestämmas med ledning av
omständigheterna i det enskilda fallet.

Åtgärder som en styrelseledamot eller förvaltaren vidtar
såsom tredje man i förhållande till stiftelsen faller givetvis
utanför uppdraget. Detta innebär att skadeståndsfrågan är
att bedöma efter andra regler än stiftelselagens i fall då t.ex.
en styrelseledamot skadar stiftelsen som motpart i ett
avtalsförhållande.

För att en styrelseledamot eller förvaltaren skall kunna
åläggas ersättningsskyldighet enligt bestämmelsen i styckets
första mening räcker det emellertid inte med att han har
orsakat stiftelsen en skada vid fullgörandet av sitt uppdrag.
Härutöver krävs det att den skadebringande åtgärden eller
underlåtenheten kan tillräknas honom som uppsåt eller
oaktsamhet. Frågan om ett beteende är oaktsamt eller ej
skall därvid bedömas med utgångspunkt i att
styrelseledamoten eller förvaltaren gentemot stiftelsen är
skyldig att iaktta samma grad av omsorg som en syssloman
i allmänhet. Detta krav får i regel anses uppfyllt om
styrelseledamoten eller förvaltaren iakttagit i
stiftelseförordnandet meddelade, giltiga föreskrifter och i
lag eller annan författning meddelade bestämmelser som
rör stiftelser. Det är emellertid inte uteslutet att ett
beteende som trots att det varken strider mot
stiftelseförordnandet eller för stiftelser tillämpliga
författningsbestämmelser kan innefatta ett åsidosättande av
den grad av omsorg som anses nödvändig (jfr Kedner--
Roos, Aktiebolagslagen, Del II, 1991, s. 353 f).

Vid prövningen av en förvaltares skadeståndsansvar
enligt såväl den första som den andra meningen i 1 § skall
denne tillskrivas endast det uppsåt eller den oaktsamhet
som kan härledas till förvaltaren, dvs. till ett förvaltarens
organ såsom styrelsen eller verkställande direktören om
förvaltaren är ett aktiebolag eller en ekonomisk förening
(jfr t.ex. Hellner, Skadeståndsrätt, 1983, s. 94 och 100).
Reglerna i 3 kap. 1 § skadeståndslagen (1972:207) torde
dock kunna medföra att förvaltaren drabbas av
skadeståndsskyldighet utan att det går att härleda något
vållande till förvaltarens organ t.ex. i fall då en
underordnad tjänsteman som anförtrotts att sköta den
dagliga förvaltningen av stiftelsens förmögenhet tillägnar
sig egendom ur denna förmögenhet.

Det bör påpekas i sammanhanget att ledamöterna i en
stiftelsestyrelse eller i ett förvaltarens organ eller, om ett
handelsbolag är förvaltare, de bolagsmän som företräder
bolaget kan bli underkastade förskingringsansvar eller
ansvar för trolöshet mot huvudman, om de uppsåtligen
medverkar till att stiftelsens tillgångar används i strid mot
ändamålet.

Enligt andra meningen har styrelseledamöter och
förvaltaren ett skadeståndsansvar också mot
utomstående som berörs av deras verksamhet för
stiftelsen. Dessa utomstående kan vara stiftelsens eller
förvaltarens anställda, borgenärer eller andra som ingår
rättshandlingar med stiftelsen. Även den som ingår i
stiftelsens destinatärskrets kan vara utomstående.

Ansvaret mot utomstående är emellertid begränsat till
den del av uppdraget som direkt följer av
stiftelseförordnandet och stiftelselagen. Enligt
bestämmelsen i meningen kan nämligen
skadeståndsskyldighet endast inträda, om skadan har
uppkommit genom en åtgärd eller en underlåtenhet som
innebär att en föreskrift i stiftelseförordnandet eller
stiftelselagen har åsidosatts uppsåtligen eller av
oaktsamhet. Härigenom uppnår man dock att såväl
eventuella föreskrifter i förordnandet som de bestämmelser
i stiftelselagen vilkas syfte bl.a. är att skydda tredje man
(t.ex. bestämmelserna i 3 kap. om årsredovisning) blir
sanktionerade. Det kan inte ses som ett åsidosättande av
stiftelselagen om styrelsen eller förvaltaren tillämpar en i
stiftelseförordnandet meddelad föreskrift som är ogiltig.
Det får i stället ses som en överträdelse av den tvingande
författningsbestämmelse som skulle ha tillämpats. Frågan
om skadeståndsansvar gentemot en utomstående får i en
sådan situation alltså bedömas med tillämpning av andra
regler eller grundsatser än dem som finns i stiftelselagen.

På grund av att skadeståndsskyldighet mot tredje man
inträder endast då stiftelseförordnandet eller stiftelselagen
har överträtts blir styrelsens ledamöter eller förvaltaren inte
ansvarig för skada som har tillfogats en motpart till
stiftelsen vid kontraktsbrott från stiftelsens sida. I sådana
fall får motparten i stället vända sig mot stiftelsen. Sedan
skadeståndet har fastställts, kan dock styrelsens ledamöter
eller förvaltaren bli skadeståndsskyldiga mot stiftelsen
under de förutsättningar som anges i 1 § första meningen.

2 §

En revisor är ersättningsskyldig enligt de grunder som
anges i 1 §. Han ansvarar även för skada som uppsåtligen
eller av oaktsamhet orsakas av hans medhjälpare.

Om ett revisionsbolag är revisor, är det bolaget och den
som är huvudansvarig för revisionen som är
ersättningsskyldiga.

(Jfr 5 kap. 2 § promemoieförslaget)

Denna paragraf reglerar skadeståndsansvaret för
revisorer, revisorssuppleanter och revisionsbolag. Den har
sin förebild bl.a. i 15 kap. 2 § aktiebolagslagen.

Första stycket

Bestämmelsen i första meningen innebär att en
revisor kan bli skadeståndsskyldig mot stiftelsen om han
uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter vad som följer
av hans uppdrag samt mot utomstående om han uppsåtligen
eller av oaktsamhet åsidosätter stiftelseförordnandet eller
stiftelselagen. Skadeståndsskyldighet inträder t.ex. om
revisorn av oaktsamhet har underlåtit att anmärka i
revisionsberättelsen att stiftelsen har använt tillgångar i
strid mot ändamålet och denna underlåtenhet från revisorns
sida har bidragit till att stiftelsen fortsatt med att använda
tillgångarna i strid mot ändamålet (jfr Taxell, Ansvar och
ansvarsfördelning i aktiebolag, 1963, s. 111 f).

Av bestämmelsen i andra meningen följer att
revisorn även svarar för skada som hans medhjälpare
orsakar uppsåtligen eller av oaktsamhet. Medhjälparen har
alltså inte något på denna lag grundat ansvar direkt mot
stiftelsen. Ett sådant ansvar kan dock följa av allmänna
regler (framför allt skadeståndslagen), exempelvis i fråga
om skada orsakad genom brottsligt förfarande.

Andra stycket

Om ett auktoriserat eller godkänt revisionsbolag utses
till revisor skall bolaget till den stiftelse som revisionen
avser anmäla vem som är huvudansvarig för revisionen (se
4 kap. 3 § tredje stycket).

Ett revisionsbolag som utsetts till revisor svarar enligt
bestämmelsen i förevarande stycke tillsammans med den
för revisionen huvudansvarige revisorn för
ersättningsskyldighet som kan uppkomma enligt första
stycket. Av bestämmelsen i nästföljande paragrafs andra
stycke följer att bolaget och den huvudansvarige i princip
är solidariskt ansvariga för skadeståndet. Frågan om uppsåt
eller oaktsamhet föreligger får normalt avgöras med hänsyn
till den huvudansvariges förhållanden (jfr Kedner-Roos,
a.a., s. 359).

3 §

Om någon är ersättningsskyldig enligt 1 eller 2 §, kan
skadeståndet jämkas efter vad som är skäligt med hänsyn
till handlingens beskaffenhet, skadans storlek och
omständigheterna i övrigt.

Skall flera ersätta samma skada, svarar de solidariskt för
skadeståndet i den mån inte skadeståndsskyldigheten har
jämkats för någon av dem enligt första stycket. Vad någon
har utgett i skadestånd får krävas tillbaka från de andra
efter vad som är skäligt med hänsyn till omständigheterna.

(Jfr 5 kap. 3 § promemorieförslaget)

Bestämmelserna i 15 kap. 4 § aktiebolagslagen är
förebild för bestämmelserna i 3 § (jfr även 6 § tillsynslagen).
I 3 § finns det bestämmelser om jämkning av skadestånd
(första stycket) och om solidariskt ansvar m.m. när flera är
skyldiga att ersätta samma skada (andra stycket).

Första stycket

Vid prövningen av jämkningsfrågan bör graden av skuld
beaktas. I allmänhet bör jämkning inte ske när
ersättningsskyldigheten är föranledd av ett brottsligt
förfarande.

Även skadans storlek skall beaktas vid bedömningen av
om jämkning kan komma i fråga. Att skadans storlek
ensamt motiverar jämkning torde vara ovanligt. Som
framgår av lagtexten skall man vid bedömningen av om det
finns skäl att jämka skadeståndet ta hänsyn till samtliga
föreliggande omständigheter (däribland handlingens
beskaffenhet och skadans storlek). En omständighet som i
detta sammanhang kan vara av betydelse för frågan om
jämkning är om den skadeståndsskyldige har uppburit
arvode eller inte för uppdraget. Oftast torde jämkning
komma i fråga bara om det finns flera faktorer som
tillsammans talar för detta. I ett sådant fall kan någon av
faktorerna naturligtvis ha större betydelse än de andra.

En fråga som särskilt diskuterades i förarbetena till
skadeståndslagen (1972:207) var förhållandet mellan de
associationsrättsliga jämkningsbestämmelserna och regeln i
4 kap. 1 § skadeståndslagen. Enligt den senare regeln är
arbetstagare ansvarig för skada som vållats i tjänsten endast
i den mån synnerliga skäl föreligger med hänsyn till vissa
angivna omständigheter. I analogi med vad som uttalades
i förarbetena till skadeståndslagen bör även stiftelselagens
jämkningsbestämmelse anses innefatta en exklusiv
reglering av skadeståndsansvarets omfattning i fall då det är
fråga om en skadeståndsgrundande handling eller
underlåtenhet som kan tillskrivas personen i hans egenskap
av organ för stiftelsen (jfr prop. 1972:5 s. 564).

Andra stycket

Den som skall betala ett jämkat belopp är inte solidariskt
ansvarig för mer än det jämkade beloppet.

Frågan hur ersättningsskyldigheten slutligen skall
fördelas mellan de ansvariga skall prövas efter skälighet.
Kan ingen av de ersättningsskyldiga anses mer ansvarig än
de övriga, sker fördelningen lämpligen efter huvudtalet.
Den vars ersättningsskyldighet jämkats blir givetvis aldrig
ansvarig med mer än det jämkade beloppet.

4 §

Talan om skadestånd till stiftelsen enligt 1 eller 2 § kan
väckas, förutom av styrelsen eller förvaltaren, av

1. stiftaren eller, om stiftaren är avliden, dennes
efterlevande make eller sambo, arvinge, arvinges
avkomling, universell testamentstagare, boutredningsman
eller testamentsexekutor i dödsboet efter stiftaren,

2. en styrelseledamot,

3. den som enligt stiftelsens ändamål kan komma att få
förmån av stiftelsen,

4. den som genom stiftelseförordnandet har rätt att föra
sådan talan, samt

5. tillsynsmyndigheten.

Talan om skadestånd till stiftelsen enligt 1 eller 2 § kan
även väckas av stiftelsens konkursbo.

Den som har väckt talan med stöd av första stycket 1--5
eller andra stycket svarar för rättegångskostnaderna men
har rätt till ersättning av stiftelsen för den kostnad som täcks
av vad som har kommit stiftelsen till godo genom
rättegången.

Bestämmelsen i första stycket 5 gäller inte i fråga om en
sådan stiftelse som avses i 9 kap. 10 § första stycket.

(Jfr 5 kap. 5 § promemorieförslaget)

Första stycket

I första stycket anges vilka som -- förutom styrelsen eller
förvaltaren -- äger rätt att föra talan om skadestånd till
stiftelsen enligt 1 eller 2 §. Regleringen innefattar i stort sett
ett lagfästande av vad som redan anses vara gällande rätt
(jfr Holmström--Roos, Stiftelser -- En orientering, 3. uppl.,
s. 37 f).

Att bestämmelsen i stycket gäller även i fråga om rätt till
talan om entledigande framgår av 9 kap. 6 §.

Punkt 1

Bestämmelsen i denna punkt har utformats i huvudsak
efter mönster av bestämmelsen i 22 kap. 7 § första stycket
ärvdabalken.

Beträffande begreppet sambo hänvisas till vad som har
anförts angående begreppet samboförhållande i anslutning
till 2 kap. 6 § andra stycket.

Punkt 2

Enligt denna punkt kan en enskild styrelseledamot väcka
talan om skadestånd för stiftelsens räkning. Avgörande för
talerätten är förhållandena vid tidpunkten för talans
väckande. Om styrelseledamoten därefter lämnar sitt
uppdrag, förlorar han alltså inte sin talerätt.

Punkt 3

Av denna punkt följer att en person som objektivt sett
omfattas av den av stiftaren bestämda destinatärskretsen
har rätt att väcka sådan talan som här avses. I praktiken
torde bestämmelsen få störst betydelse i fall då
destinatärskretsen är starkt begränsad.

Punkt 4

Det kan tänkas förekomma stiftelseförordnanden som
innebär att någon skall pröva frågan om ansvarsfrihet för
styrelsens ledamöter eller förvaltaren. En av stiftaren i
stiftelseförordnandet meddelad föreskrift med denna
innebörd får anses innefatta en rätt att föra
skadeståndstalan mot styrelsens ledamöter eller
förvaltaren.

Tillsynsmyndigheten eller annan som är berättigad att
föra talan om skadestånd mot styrelsens ledamöter eller
förvaltaren får föra sådan talan utan hinder av att
ansvarsfrihet meddelats av den som enligt
stiftelseförordnandet skall pröva denna fråga.

Punkt 5

Enligt 9 kap. 3 § första stycket skall tillsynsmyndigheten
ingripa, om det kan antas att stiftelsens förvaltning inte
utövas i enlighet med stiftelseförordnandet eller
bestämmelserna i denna lag eller att en styrelseledamot
eller förvaltaren annars missköter sitt uppdrag. Av
bestämmelsen i punkt 5 följer att ett ingripande kan
utmynna i att myndigheten väcker skadeståndstalan för
stiftelsens räkning (jfr 18 § första stycket tillsynslagen).

En upplysning om tillsynsmyndighetens befogenhet
enligt punkt 5 finns i 9 kap. 5 § andra stycket.
Tillsynsmyndigheten har inte rätt att föra skadeståndstalan
mot styrelseledamöter för eller förvaltare av sådana
stiftelser som avses i 9 kap. 10 § första stycket (jfr fjärde
stycket förevarande paragraf).

Andra stycket

För sådan talan som avses i detta stycke gäller särskilda
preskriptionsregler (se 5 § andra stycket).

Tredje stycket

Som huvudregel gäller enligt bestämmelsen i tredje
stycket att den som väcker talan om skadestånd till stiftelsen
enligt första stycket 1--5 eller enligt andra stycket själv
svarar för sina egna rättegångskostnader. Skälet till denna
reglering är att en stiftelse inte skall drabbas av några
ekonomiska påföljder i fall då en skadeståndstalan ogillas.
Om den däremot leder till framgång följer det av
förevarande bestämmelse att stiftelsen är skyldig att ersätta
den som väckte talan för de rättegångskostnader denne haft
till den del dessa täcks av vad som kommit stiftelsen till godo
genom rättegången (jfr 15 kap. 5 § andra stycket
aktiebolagslagen; jfr även prop. 1980/81:48 s. 34--35).

Bestämmelsen i stycket gäller givetvis inte då talan förs
av styrelsen eller förvaltaren.

Fjärde stycket

I fråga om sådana stiftelser som omfattas av de speciella
reglerna i 9 kap. 10 § första stycket har tillsynsmyndigheten
enligt bestämmelsen i förevarande stycke inte rätt att föra
talan om skadestånd till stiftelsen (eller om entledigande, se
9 kap. 6 §).

Det kan inträffa att stiftelser som avses i 9 kap. 10 §
första stycket 2 eller 3 till och från tillhör ''''''''frikretsen''''''''.
Särskilt gäller det stiftelser som avses i den senare av de två
punkterna. Avgörande för tillsynsmyndighetens rätt att föra
talan om skadestånd är om de åtgärder som myndigheten
åberopar till stöd för sin talan har vidtagits under den tid
som stiftelsen tillhörde frikretsen eller inte. I förra fallet
saknar myndigheten talerätt (jfr dock vad som anförts i
avsnitt 2.8.1 om den talerätt som kan följa av
bestämmelserna i 22 kap. 7 § ärvdabalken).

5 §

Sådan talan för stiftelsens räkning enligt 1 eller 2 § som
inte grundas på brott kan inte väckas mot

1. en styrelseledamot eller förvaltaren sedan tre år har
förflutit från utgången av det räkenskapsår då det beslut
eller den åtgärd som ligger till grund för talan fattades eller
vidtogs, eller

2. en revisor sedan tre år har förflutit från det att
revisionsberättelsen kom styrelsen eller förvaltaren till
handa.

Utan hinder av bestämmelserna i första stycket får
stiftelsens konkursbo väcka talan, om konkursansökan har
gjorts innan den tid som anges i första stycket har gått ut.
Efter utgången av nämnda tid kan sådan talan dock inte
väckas senare än sex månader från edgångssammanträdet.

(Jfr 5 kap. 6 § promemorieförslaget)

Paragrafen har utformats med 15 kap. 6 §
aktiebolagslagen som förebild.

De särskilda preskriptionsbestämmelserna i 5 § gäller
inte i fråga om skadestånd som grundas på brott. I sådana
fall tillämpas i stället reglerna i preskriptionslagen
(1981:130), vilket innebär att fordringen som regel
preskriberas tio år efter dess uppkomst.

6 kap. Ändring m.m. av föreskrifter i ett
stiftelseförordnande

Detta kapitel innehåller bestämmelser om vilka
förutsättningar som måste föreligga för att föreskrifter i
stiftelseförordnanden skall få ändras eller upphävas eller
åsidosättas i särskilt fall. Dessa frågor har i den allmänna
motiveringen behandlats i avsnitt 2.7.

Regleringen i kapitlet innebär att det ställs upp vissa
krav för att få ändra m.m. i såväl materiellt som formellt
hänseende. I materiellt avseende innebär
bestämmelserna i huvudsak att föreskrifter i
stiftelseförordnanden får ändras m.m. endast om sådana
ändrade förhållanden inträtt att den aktuella
föreskriften på grund därav inte längre kan följas eller har
blivit uppenbart onyttig eller uppenbart stridande mot
stiftarens avsikter. I formellt avseende innebär
bestämmelserna att det är stiftelsens styrelse eller förvaltare
som ytterst svarar för besluten i frågor om ändring m.m. Ett
beslut får dock inte tillämpas innan Kammarkollegiet gett
sitt tillstånd till det eller, om beslutet avser föreskrifter av
ren detaljnatur, innan tillsynsmyndigheten har fått
tillfälle att kontrollera att beslutet inte strider mot
stiftelselagen.

Den ordning som nu beskrivits gäller emellertid inte om
styrelsen eller förvaltaren enligt en av stiftaren i
stiftelseförordnandet meddelad föreskrift uttryckligen har
förbehållits rätt att utan tillstånd av myndighet ändra,
upphäva eller åsidosätta särskilt angivna föreskrifter i
stiftelseförordnandet som angår annan fråga än stiftelsens
ändamål. I dylika fall gäller inte några restriktioner för
styrelsens eller förvaltarens rätt att fatta beslut om ändring
m.m. Ett beslut som fattats med stöd av ett
ändringsförbehåll får dock inte tillämpas innan
tillsynsmyndigheten haft tillfälle att kontrollera att det rör
en föreskrift som omfattas av förbehållet och att -- om
beslutet avser ändring eller åsidosättande i särskilt fall -- det
inte står i strid med någon tvingande bestämmelse i
stiftelselagen.

Bestämmelserna i kapitlet, som till skillnad från
permutationslagen (1972:205) gäller för alla stiftelser
oavsett vem som är stiftare, slår alltså fast under vilka
förutsättningar föreskrifterna i ett stiftelseförordnande
får ändras. I vissa fall kan företrädarna för en stiftelse
även vara skyldiga att verka för att en ändring
kommer till stånd. Detta följer av den allmänna vårdplikt
som åvilar dem i deras egenskap av stiftelsens sysslomän (jfr
vad som anförts i anslutning till 5 kap. 1 §). En sådan
skyldighet kan föreligga exempelvis om det under en följd
av år visat sig vara omöjligt att återfinna en på visst sätt
bestämd destinatärskrets och det saknas fog för annat
antagande än att detta är ett bestående förhållande.

Ändring m.m. efter tillstånd

1 §

Styrelsen eller förvaltaren får inte utan tillstånd av
Kammarkollegiet ändra eller upphäva eller i särskilt fall
åsidosätta föreskrifter i stiftelseförordnandet som avser

1. stiftelsens ändamål,

2. hur stiftelsens förmögenhet skall vara placerad,

3. huruvida stiftelsen skall ha egen eller anknuten
förvaltning,

4. av vem en styrelseledamot eller förvaltaren entledigas
eller utses eller hur styrelsen skall vara sammansatt,

5. styrelsens beslutförhet eller omröstningsförfarande,

6. arvode till styrelsens ledamöter eller förvaltaren,

7. räkenskaper eller årsredovisning för stiftelsen,

8. revision, eller

9. rätt att föra talan om skadestånd till stiftelsen eller om
entledigande av styrelseledamot eller förvaltare.

Föreskrifterna får ändras, upphävas eller i särskilt fall
åsidosättas endast om de på grund av ändrade förhållanden
inte längre kan följas eller har blivit uppenbart onyttiga
eller uppenbart stridande mot stiftarens avsikter eller om
det finns andra särskilda skäl.

Vid ändring av föreskrifter om stiftelsens ändamål skall
vad som kan antas ha varit stiftarens avsikt beaktas så långt
möjligt.

(Jfr 6 kap. 1 och 2 §§ promemorieförslaget)

Bestämmelserna i paragrafen motsvarar 6 kap. 1 § och
2 § första stycket i det till Lagrådet remitterade förslaget.

Bestämmelserna i 1 § är tvingande med de undantag som
framgår av bestämmelserna i 3 och 5 §§. Ingen av de två
sistnämnda paragraferna innefattar emellertid något
undantag från den princip som läggs fast i 1 §, att det ytterst
är styrelsen eller förvaltaren som svarar för stiftelsens beslut
i frågor om ändring m.m. Detta betyder bl.a. att en
föreskrift i ett stiftelseförordnande inte gäller i den mån den
innebär att det är någon annan än styrelsen eller förvaltaren
som skall fatta beslut med för styrelsen eller förvaltaren
bindande verkan i frågor om ändring m.m. (jfr 2 kap. 1 §
och vad som anförts i anslutning till 2 kap. 3 §).

Första stycket

Första stycket innebär att styrelsen eller förvaltaren inte
utan tillstånd av Kammarkollegiet får tillämpa beslut
om ändring m.m. i den del beslutet avser en föreskrift av
det slag som anges i punkterna 1--9. Uppräkningen är
avsedd att vara uttömmande.

Kravet på tillstånd är enligt ordalydelsen i stycket
ovillkorligt. Bestämmelsen skulle därför kunna uppfattas så
att det krävs tillstånd för att få åsidosätta föreskrifter som
enligt vad som uttalas i kommentaren till 2 kap. 1 § (jfr även
4 kap. 9 § tredje stycket) skall åsidosättas därför att
de är ogiltiga. Så är emellertid inte fallet. Förevarande
paragraf skall alltså inte uppfattas så att den hindrar ett
åsidosättande av lagstridiga föreskrifter (jfr vad
Lagrådet har anfört i frågan).

Punkt 1

Kravet på tillstånd vid ändring m.m. av ändamålet är
obligatoriskt (jfr dock 5 §).

En stiftelse kan inte uppdelas i två eller flera
stiftelser utan att stiftelseförordnandet i sin helhet upphävs
för den egendom som skall avskiljas för den eller de nya
stiftelserna. Även vid fusion mellan stiftelser måste
stiftelseförordnandet i sin helhet upphävas för den
egendom som vid fusionen skall föras från den överlåtande
stiftelsen till den mottagande stiftelsen. Beslut som avser
åtgärder av nu nämnt slag kräver således alltid tillstånd av
Kammarkollegiet.

Vilka moment som ingår i en fullständig
ändamålsbeskrivning för en stiftelse har tidigare behandlats
i anslutning till 1 kap. 2 § första stycket.

Punkt 2

Bestämmelsen i denna punkt omfattar sådana
föreskrifter i ett stiftelseförordnande som påbjuder eller
förbjuder placering i vissa slags tillgångar.

Punkt 3

Denna punkt innebär att en stiftelse inte utan tillstånd
får byta förvaltningsform (jfr dock 9 kap. 9 § första stycket
andra meningen).

I likhet med bestämmelserna i övriga punkter i stycket
förutsätter även bestämmelsen i denna punkt att det finns
en föreskrift i stiftelseförordnandet att ändra. Om stiftarens
inställning i fråga om stiftelsens förvaltningsform endast har
kommit till uttryck genom ett faktiskt handlande från hans
sida (t.ex. genom att han överlämnat stiftelsens egendom
till en ideell förening) kan därför stiftelsen byta
förvaltningsform utan att behöva iaktta bestämmelserna i 6
kap.

Punkt 4

Av denna punkt följer bl.a. att sådana av stiftaren
meddelade förskrifter som reglerar hur styrelsen för en
stiftelse med egen förvaltning skall vara sammansatt inte får
ändras m.m. utan tillstånd.

En föreskrift som avser styrelsens sammansättning kan
t.ex. reglera antalet ledamöter i styrelsen eller ange ett
lägsta och ett högsta antal. Av en sådan föreskrift kan det
också följa att det skall vara en viss fördelning mellan
kvinnor och män i styrelsen. Ytterligare exempel är en
föreskrift som innebär att innehavaren av en viss tjänst på
en viss myndighet eller ordföranden i styrelsen för en viss
ideell förening skall vara ledamot i stiftelsens styrelse.

Punkt 5

En föreskrift som avser styrelsens beslutförhet eller
omröstningsförfarande (jfr 2 kap. 12 §; jfr också 7 § andra
stycket i förslaget till lag om införande av stiftelselagen) kan
innebära exempelvis att alla styrelsens ledamöter måste
vara närvarande när beslut skall fattas eller att kvalificerad
majoritet krävs för beslut i vissa frågor. En föreskrift av nu
ifrågavarande slag kan även innebära att all omröstning
skall ske i skriftlig form.

Punkt 6

En av stiftaren meddelad föreskrift när det gäller arvode
kan t.ex. innebära att arvode skall utgå efter någon speciell
beräkningsgrund eller att någon annan än styrelsen eller
förvaltaren självständigt skall fatta beslut för stiftelsens
räkning i denna fråga (jfr 2 kap. 15 och 22 §§). En föreskrift
som rör arvode kan också innebära att arvode över huvud
taget inte skall utgå.

Punkt 7

Föreskrifter som avses i denna punkt kan i det enskilda
fallet betyda att styrelsen eller förvaltaren för en sådan
stiftelse som enligt stiftelselagens bestämmelser i 3 kap.
endast är skyldig att föra räkenskaper åläggs att följa
bokföringslagen och att upprätta en på årsbokslutet
grundad årsredovisning, som skall hållas tillgänglig för var
och en (jfr bl.a. vad som har anförts i anslutning till 3 kap.
7 § tredje stycket).

Punkt 8

Föreskrifter som omfattas av denna punkt kan
exempelvis innebära att stiftelsens revisor skall utses av en
statlig myndighet, att revisorn skall vara godkänd eller
auktoriserad eller att han skall uttala sig i fråga om
ansvarsfrihet i revisionsberättelsen (jfr vad som anförts i
anslutning till 4 kap. 9 § tredje stycket och 11 §)

Punkt 9

Bestämmelsen i denna punkt omfattar t.ex. en föreskrift
av innebörd att någon är skyldig att pröva frågan om
ansvarsfrihet för styrelsens ledamöter eller förvaltaren (jfr
vad som har anförts i anslutning till 5 kap. 4 § första stycket
4). Bestämmelsen i punkt 9 betyder däremot inte att det
föreligger skyldighet att inhämta tillstånd för upphävande
av föreskrift om att stiftelsen skall vara undantagen från
tillsyn enligt stiftelselagen (jfr vad som anförs i anslutning
till 3 § andra stycket).

Andra stycket

I detta stycke anges vilka förutsättningar som i materiellt
avseende måste vara uppfyllda för att en föreskrift i ett
stiftelseförordnande skall få ändras eller upphävas eller få
åsidosättas i särskilt fall. De överensstämmer med dem som
i dag gäller enligt permutationslagen (1972:205) och någon
ändring i förhållande till gällande ordning är inte avsedd.
När det gäller permutationslagens närmare innebörd i nu
ifrågavarande avseende kan hänvisas till prop. 1972:8 och
LU 1979/80:30 samt till den översikt av praxis i
permutationsärenden som återfinns i SOU 1984:60, bilaga
2.

Bestämmelsen i stycket är tillämplig inte bara i fall då
styrelsens eller förvaltarens beslut om ändring m.m. avser
en föreskrift som enligt första stycket omfattas av
tillståndsplikt. Enligt 3 § andra stycket gäller den även vid
ändring m.m. av rena detaljföreskrifter. Den skall tillämpas
inte bara vid ändring m.m. av föreskrifter i det
''''''''ursprungliga'''''''' stiftelseförordnandet utan också när det
gäller en föreskrift som tidigare ändrats i enlighet med
bestämmelserna i 6 kap. Detta betyder att man efter att ha
genomfört en tillståndspliktig ändring inte kan återgå till
den ursprungliga föreskriften utan att förutsättningar för
detta finns enligt bestämmelserna i 1 §. På denna punkt
torde stiftelselagen innefatta en ändring i förhållande till
gällande rätt (jfr Hessler, a.a., s. 475).

Bestämmelsen i stycket är tvingande med de
undantag som följer av bestämmelserna i 3 § första stycket
och 5 §. Bestämmelsen anger dock endast en miniminivå i
fråga om de förutsättningar som i materiellt avseende måste
föreligga för beslut om ändring m.m. Om stiftaren i
förordnandet uppställt strängare förutsättningar för dylika
beslut skall stiftarens vilja i princip respekteras (jfr Hessler,
a.a., s. 512 ff).

Det bör påpekas i sammanhanget att bestämmelsen i
stycket inte inverkar på stiftarens eller hans arvingars
möjligheter att få tillbaka stiftelsetillgångarna med stöd av
allmänna regler om rättshandlingars ogiltighet eller om
jämkning av rättshandlingar på grund av felaktiga
förutsättningar.

Tredje stycket

Lagtexten i detta stycke, som har utformats i enlighet
med Lagrådets förslag, avviker från
permutationslagens (1972:205) motsvarande bestämmelse
(jfr 1 § andra stycket sagda lag). Någon annan saklig
innebörd är dock inte avsedd. Även bestämmelsen i
permutationslagen har som utgångspunkt att man vid
ändring av en stiftelses ändamål så långt möjligt skall beakta
vad som kan antas ha varit stiftarens avsikt med stiftelsen
(jfr prop. 1972:8 s. 32).

2 §

Frågor om tillstånd enligt 1 § prövas på ansökan av
styrelsen eller förvaltaren. Kammarkollegiets beslut får
överklagas hos regeringen.

(Jfr 6 kap. 5 § promemorieförslaget)

Den ordning som hittills gällt innebär att ansökan om
permutation kan göras inte bara av stiftelsens företrädare
utan även av stiftaren eller personer som ingår i stiftelsens
destinatärskrets (se prop. 1972:8 s. 32). Som berörts i
inledningen till detta kapitel är det emellertid en
utgångspunkt för regleringen i kapitlet att det är styrelsen
eller förvaltaren som ytterst svarar för stiftelsens beslut i
frågor om ändring m.m. av föreskrifterna i
stiftelseförordnandet. Bestämmelsen i paragrafens
första mening innebär därför att endast styrelsen eller
förvaltaren har rätt att ansöka om tillstånd. Detta
förhållande hindrar emellertid inte att Kammarkollegiet
liksom hittills låter stiftaren m.fl. yttra sig över gjorda
ansökningar.

Bestämmelsen i andra meningen överensstämmer
sakligt sett med 4 § permutationslagen. Frågan hur ett
beslut av Kammarkollegiet överklagas regleras i 23 §
förvaltningslagen (1986:223).

Enligt förordningen (1992:203) om avgifter för ärenden
enligt permutationslagen (1972:205) utgår avgift för
prövning av ansökningar enligt permutationslagen. Avgifter
bör utgå även för prövning av ansökningar enligt
stiftelselagen. Närmare föreskrifter om sådana avgifter bör
regeringen kunna meddela med stöd av det bemyndigande
som ligger till grund för förordningen om avgifter för
ärenden enligt permutationslagen (se prop. 1989/90:138,
1989/90:FiU38 s. 5 och rskr. 1989/90:289).

Ändring m.m. utan tillstånd

3 §

Om stiftaren i stiftelseförordnandet uttryckligen har
föreskrivit att styrelsen eller förvaltaren utan tillstånd av en
myndighet får ändra, upphäva eller åsidosätta särskilt
angivna föreskrifter i stiftelseförordnandet som angår en
annan fråga än som anges i 1 § första stycket 1, gäller vad
stiftelseförordnandet föreskriver utan hinder av 1 §.

Även om det inte följer av stiftelseförordnandet får
styrelsen eller förvaltaren i andra fall än som avses i 1 §
första stycket utan tillstånd ändra, upphäva eller i särskilt
fall åsidosätta en föreskrift i stiftelseförordnandet. Härvid
skall 1 § andra stycket tillämpas.

(Jfr 6 kap. 2 § promemorieförslaget)

Bestämmelsen i paragrafens första stycke saknar
motsvarighet i lagrådsremissen. Bestämmelsen i andra
stycket har sin motsvarighet i 3 § i lagrådsremissens förslag.

Första stycket

Bestämmelsen i detta stycke innebär att s.k.
ändringsförbehåll av visst slag alltjämt skall vara
giltiga.

Enligt bestämmelsen gäller inte bestämmelserna i 1 § om
stiftaren i stiftelseförordnandet uttryckligen har föreskrivit
att styrelsen eller förvaltaren utan tillstånd får ändra,
upphäva eller i särskilt fall åsidosätta en föreskrift i
förordnandet som angår annan fråga än stiftelsens ändamål.
För att bestämmelsen i stycket överhuvudtaget skall vara
tillämplig krävs det alltså bl.a. att det är stiftaren som
har meddelat föreskriften i fråga och att det av den
otvetydigt framgår att styrelsen eller förvaltaren skall ha
rätt att utan tillstånd fatta beslut om ändring m.m.

Av bestämmelsen i 4 § första stycket första meningen
framgår att tillsynsmyndigheten skall ha tillfälle att
kontrollera beslut som fattats med stöd av ett
ändringsförbehåll. Denna kontroll skall avse att
stiftelseförordnandet innehåller en av stiftaren meddelad
föreskrift med i stycket angivet innehåll, att beslutet i fråga
inte avser stiftelsens ändamål eller en föreskrift som inte
omfattas av ändringsförbehållet och till sist, om beslutet
avser ändring i eller åsidosättande i särskilt fall av en
föreskrift, att den nya föreskriften inte står i strid med
någon tvingande bestämmelse i stiftelselagen. I fall då
beslutet avser ett upphävande av en föreskrift i
förordnandet skall tillsynsmyndigheten även kontrollera att
åtgärden inte avser en föreskrift som inte kan upphävas
utan endast kan ändras. Föreskriften om stiftelsens namn är
ett exempel på en föreskrift av detta slag (jfr 2 kap. 7 §).

Om tillsynsmyndighetens kontroll skulle ge vid handen
att beslutet t.ex. inte avser en föreskrift som omfattas av det
ifrågavarande ändringsförbehållet, skall myndigheten
förbjuda styrelsens ledamöter eller förvaltaren att tillämpa
beslutet.

Angående frågan vilken verkan som efter den nya lagens
ikraftträdande tillerkännes ändringsförbehåll i
stiftelseförordnanden avseende äldre stiftelser, se 10 § i
förslaget till lag om införande av stiftelselagen.

Andra stycket

Bestämmelsen i andra stycket jämförd med
bestämmelsen i 4 § första stycket innebär att det för
tillämpning av styrelsens eller förvaltarens beslut om
ändring m.m. -- i andra fall än som avses i 1 § första stycket
1--9 och utan att det följer av stiftelseförordnandet -- är
tillräckligt att tillsynsmyndigheten får tillfälle att
kontrollera beslutet i fråga. Tillsynsmyndighetens kontroll
skall därvid avse att beslutet inte står i strid med
bestämmelsen i 1 § andra stycket eller, om det avser ändring
i eller åsidosättande i särskilt fall av en föreskrift i
förordnandet, att den nya föreskriften inte strider mot
någon tvingande föreskrift i stiftelselagen. (Jfr i övrigt vad
som anförs i anslutning till första stycket).

Exempel på en föreskrift som kan ändras med stöd av
bestämmelsen i 3 § andra stycket är den om stiftelsens
namn. En föreskrift som innebär att stiftelsen skall vara
undantagen från tillsyn enligt stiftelselagen kan upphävas
med tillämpning av detta stycke.

4 §

Styrelsen eller förvaltaren skall underrätta
tillsynsmyndigheten om beslut som avses i 3 §. Beslutet
gäller från och med den dag då tre månader förflutit sedan
underrättelsen inkom till tillsynsmyndigheten, om inte
denna under tremånaderstiden förbjudit styrelsen eller
förvaltaren att tillämpa beslutet. Förbud av
tillsynsmyndigheten får grundas endast på att beslutet
strider mot denna lag.

Om tillsynsmyndigheten behöver längre tid för
prövningen, får den förlänga tidsfristen enligt första stycket
med högst tre månader. Om det fattas beslut om förlängning
skall stiftelsen underrättas om detta.

(Jfr 6 kap. 4 § promemorieförslaget)

Bestämmelsen i denna paragraf är i allt väsentligt
utformad i enlighet med Lagrådets förslag.

Första stycket

Enligt bestämmelserna i första stycket skall
tillsynsmyndigheten underrättas om beslut som avses i 3 §.
Även beslut som avses i 5 § skall tillsynsmyndigheten bli
underrättad om (jfr 5 § andra stycket).

Tillsynsmyndigheten bör lämpligen bli underrättad
genom att stiftelsen till tillsynsmyndigheten skickar en
kopia av beslutet. När det gäller beslut med stöd av ett
ändringsförbehåll kan det ibland även krävas att stiftelsen
sänder en kopia av stiftelseförordnandet till
tillsynsmyndigheten. Eftersom underrättelsen sker på
stiftelsens risk är det vidare lämpligt att stiftelsens
företrädare förvissar sig om att underrättelsen kommit fram
till tillsynsmyndigheten.

Vad tillsynsmyndighetens kontroll skall avse har
kommenterats i anslutning till 3 § första och andra styckena.
Av vad som sagts där framgår att tillsynsmyndigheten vid
ändring i eller åsidosättande i särskilt fall av en föreskrift
inte får förbjuda styrelsen eller förvaltaren att tillämpa den
nya föreskriften enbart av det skälet att myndigheten finner
den vara olämplig.

Andra stycket

Normalt torde det inte erbjuda några större svårigheter
för tillsynsmyndigheten att avgöra om ett beslut som har
fattats med stöd av 3 § (eller 5 §) strider mot stiftelselagen
eller inte. Det kan dock inte uteslutas att tidsfristen i vissa
fall är för kort. Därför innehåller 4 § andra stycket en
bestämmelse enligt vilken fristen får förlängas med
ytterligare högst tre månader.

Upphörande av en stiftelse i visst fall

5 §

Styrelsen eller förvaltaren får besluta om att förbruka
stiftelsens tillgångar för det ändamål vartill de är bestämda
eller för ett ändamål som så nära som möjligt motsvarar
detta, om

1. stiftelsen bildades för mer än 50 år sedan,

2. stiftelsen inte har kunnat främja sitt ändamål under de
senaste fem åren,

3. värdet av tillgångarna, värderade med tillämpning av
3 kap. 6 §, vid utgången av de tre senaste räkenskapsåren
har understigit det då gällande basbeloppet enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring, samt

4. stiftelsen saknar skulder.

Bestämmelserna i 4 § tillämpas på beslut enligt första
stycket.

(Jfr 6 kap. 3 och 4 §§ promemorieförslaget)

Som sagts tidigare innebär också bestämmelserna i
denna paragraf ett undantag från bestämmelserna i 1 §.
Hithörande frågor har utförligt kommenterats i avsnitt 2.7.2
i den allmänna motiveringen.

Motsvarande paragraf i det till Lagrådet remitterade
förslaget innehöll i andra stycket en bestämmelse om att en
stiftelse är upplöst när tillgångarna förbrukats. På
Lagrådets inrådan har den bestämmelsen flyttats till
7 kap. 18 §.

Första stycket

Beslut med stöd av första stycket kan fattas t.ex. om den
löpande avkastningen inte längre räcker till för att främja
ändamålet, om den för stiftelsen gällande
destinatärskretsen inte längre kan återfinnas eller om det
för stiftelsen gällande syftet har fallit bort på grund av
samhällsutvecklingen.

Den allmänna vårdplikt som åvilar styrelseledamöter
eller förvaltaren i deras egenskap av stiftelsens sysslomän
innebär en skyldighet att se till så att stiftelsetillgångar inte
ligger oanvända. Härav följer emellertid inte att styrelsen
eller förvaltaren är skyldiga att fatta ett beslut om
förbrukning så snart förutsättningar för ett sådant beslut
synes föreligga. Styrelsen eller förvaltaren bör alltid försöka
finna någon annan lösning på problemet än den som anvisas
i denna paragraf (jfr vad som anförts i inledningen till 6
kap.).

Andra stycket

Innan beslut som fattats med stöd av första stycket får
verkställas skall tillsynsmyndigheten enligt bestämmelsen i
detta stycke beredas tillfälle att kontrollera beslutet.

Tillsynsmyndighetens kontroll av beslut enligt första
stycket bör i första hand avse skälen till att ändamålet inte
har främjats. Om det därvid uppstår misstanke om att
stiftelseförvaltningen uppsåtligen har underlåtit att använda
stiftelsens tillgångar, skall myndigheten förbjuda att
beslutet verkställs.

Av styrelsens eller förvaltarens beslut enligt första
stycket måste exakt framgå hur förbrukningen av
tillgångarna skall gå till. Om beslutet innebär att
tillgångarna skall förbrukas för ett annat ändamål än det
vartill de är bestämda, skall tillsynsmyndigheten undersöka
om det inte är möjligt att förbruka dem i enlighet med det
för stiftelsen gällande ändamålet. Vidare skall
tillsynsmyndigheten i ett sådant fall även undersöka om det
i beslutet angivna ändamålet så nära som möjligt motsvarar
det för stiftelsen gällande ändamålet. Målet för
tillsynsmyndighetens granskning i nu nämnda avseenden
bör vara att i första hand hindra att beslut som uppenbart
står i strid mot bestämmelsen i första stycket bringas till
verkställighet.

7 kap. Likvidation och upplösning

Detta kapitel innehåller framför allt bestämmelser om
tvångslikvidation av stiftelser som utövar
näringsverksamhet. Hithörande frågor har i den allmänna
motiveringen behandlats i avsnitt 2.6.8.

Det övergripande syftet med kapitlets regler om
likvidation är att de skall utgöra ett skydd för borgenärer
som ingår avtal med stiftelser som utövar
näringsverksamhet. Reglerna har utformats i nära
överensstämmelse med bestämmelserna i 13 kap.
aktiebolagslagen. I stor utsträckning kan därför hänvisas till
lagmotiven för de sistnämnda reglerna (se prop. 1975:103
s. 498 ff).

Formellt sett gäller bestämmelserna om likvidation inte
bara för verksamhetsstiftelser utan även för
avkastningsstiftelser som t.ex. har en del av sin
förmögenhet placerad i en hyresfastighet. Givetvis kommer
det mycket sällan att vara aktuellt att tillämpa
bestämmelserna på stiftelser av det senare slaget.

Förutsättningar för likvidation m.m.

1 §

Styrelsen eller förvaltaren för en stiftelse som utövar
näringsverksamhet skall ofördröjligen upprätta en särskild
balansräkning så snart det finns skäl att anta att värdet av
stiftelsens tillgångar understiger summan av stiftelsens
skulder. Samma skyldighet inträder om stiftelsen vid
verkställighet enligt 4 kap. utsökningsbalken befunnits
sakna utmätningsbara tillgångar. Visar balansräkningen att
värdet av tillgångarna understiger summan av skulderna,
skall styrelsen eller förvaltaren ansöka hos tingsrätt om att
stiftelsen försätts i likvidation. Sådan ansökan kan även
göras av styrelseledamot eller revisor.

(Jfr 7 kap. 1 § promemorieförslaget )

Förebild för denna paragraf är 13 kap. 2 § första stycket
aktiebolagslagen i dess lydelse från och med den 1 januari
1992 (jfr SFS 1991:1734).

Enligt 1 § åligger det styrelsen eller förvaltaren för en
stiftelse som utövar näringsverksamhet att upprätta en
särskild balansräkning (kontrollbalansräkning) bl.a.
i fall då det finns skäl att anta att värdet av tillgångarna
understiger summan av skulderna. I praktiken innebär det
att en kontrollbalansräkning skall upprättas när styrelsen
eller förvaltaren känner till att stiftelsens ekonomi har
försämrats och misstanke finns att skulderna överstiger
värdet av tillgångarna.

Ansökan om likvidation görs hos tingsrätten i den ort
där stiftelsen har sitt hemvist (jfr 10 kap. 1 §
rättegångsbalken; jfr även 9 kap. 1 § stiftelselagen).

2 §

Vid beräkningen av värdet av stiftelsens tillgångar skall
det i den balansräkning som avses i 1 § inom linjen tas upp
en post som utvisar den ökning av tillgångarnas
sammanlagda värde som skulle följa, om de redovisades till
försäljningsvärdet med avdrag för försäljningskostnaderna.
Beträffande sådana anläggningstillgångar som undergår
fortlöpande värdeminskning gäller dock att de skall tas upp
till anskaffningsvärdet minskat med erforderliga
avskrivningar och nedskrivningar, om man därigenom får
ett högre värde.

nVid beräkningen av summan av stiftelsens skulder skall
hänsyn inte tas till skulder på grund av statligt stöd för vilket
återbetalningsskyldigheten är beroende av stiftelsens
ekonomiska ställning, om stödet, för det fall att stiftelsen
försätts i konkurs eller träder i likvidation, skall återbetalas
först sedan övriga skulder till fullo har betalats.

(Jfr 7 kap. 2 § promemorieförslaget)

Förebild för denna paragraf är 13 kap. 2 § tredje stycket
aktiebolagslagen.

Första stycket

Syftet med bestämmelserna i första stycket är att få fram
stiftelsens eventuella dolda reserver för att därigenom
förhindra att den onödigtvis tvingas i likvidation. Vid
upprättandet av kontrollbalansräkningen skall därför
vanliga regler tillämpas utom i fråga om värderingen av
tillgångarna.

Andra stycket

Innebörden av bestämmelsen i andra stycket är att man
vid jämförelsen enligt 1 § mellan värdet av stiftelsens
tillgångar och summan av stiftelsens skulder inte skall ta
hänsyn till skulder på grund av statligt stöd för vilket gäller
särskilda villkor i fråga om återbetalningsskyldigheten. I
kontrollbalansräkningen skall dock stiftelsens alla skulder
redovisas.

3 §

Underlåter styrelseledamöterna eller förvaltaren att
fullgöra vad som åligger dem enligt 1 §, svarar de och andra
som med vetskap om denna underlåtenhet handlar på
stiftelsens vägnar solidariskt för de förpliktelser som
uppkommer för stiftelsen. En styrelseledamot eller
förvaltaren undgår dock ansvar, om han visar att
underlåtenheten inte beror på försummelse av honom.

Ansvarighet enligt första stycket gäller inte för
förpliktelser som uppkommer sedan likvidationsfrågan har
hänskjutits till domstols prövning eller sådan balansräkning
som avses i 4 § har blivit granskad av revisorerna och
godkänd av tillsynsmyndigheten.

(Jfr 7 kap. 3 § promemorieförslaget)

Förebild för denna paragraf är 13 kap. 2 § fjärde stycket
aktiebolagslagen.

Bestämmelserna i paragrafens första stycke
innebär att en borgenär som har fordringsanspråk mot en
näringsdrivande stiftelse under vissa förutsättningar kan
göra sina anspråk gällande även mot styrelseledamöterna
eller förvaltaren eller andra som handlar på stiftelsens
vägnar, exempelvis särskilt bemyndigade firmatecknare för
stiftelsen.

Innebörden av bestämmelsen i första stycket andra
meningen är att en styrelseledamot och förvaltaren har
ett s.k. presumtionsansvar (jfr prop. 1987/88:10 s. 68 ff).

4 §

Tingsrätt skall besluta att stiftelsen skall träda i
likvidation, om det inte under ärendets handläggning i
domstolen styrks att en balansräkning, utvisande att
stiftelsen har tillgångar till ett värde som överstiger summan
av skulderna, har blivit granskad av revisorerna och
godkänd av tillsynsmyndigheten.

(Jfr 7 kap. 4 § promemorieförslaget)

Förebild för denna paragraf är 13 kap. 2 § andra stycket
aktiebolagslagen.

Av paragrafen följer att stiftelsen kan undgå likvidation
genom att under frågans behandling i tingsrätten förebringa
bevisning om att likvidationsanledningen har upphört.

Förfarandet hos domstolen

5 §

Görs ansökan om likvidation enligt 1 §, skall domstolen
genast kalla stiftelsen och borgenärer som vill yttra sig i
ärendet att inställa sig för domstolen på en bestämd dag, då
frågan om skyldighet för stiftelsen att träda i likvidation
skall prövas. Kallelsen skall delges stiftelsen, om
delgivningen kan ske på annat sätt än enligt 15--17 §§
delgivningslagen (1970:428). Kallelsen skall kungöras
genom domstolens försorg i Post- och Inrikes Tidningar
minst två och högst fyra månader före inställelsedagen.

(Jfr 7 kap. 5 § promemorieförslaget)

Förebilden för bestämmelserna är 13 kap. 5 §
aktiebolagslagen.

Bestämmelsen i första meningen innebär att
skyldigheten att träda i likvidation skall prövas på den dag
som har bestämts i kallelsen. Det finns således ingen
möjlighet att besluta om uppskov för att pröva frågan vid
ett senare tillfälle.

Enligt bestämmelsen i andra meningen skall
stiftelsen delges kallelsen, om det kan ske med användande
av andra delgivningsformer än kungörelsedelgivning.
Härvid blir i första hand 3, 9 och 13 §§ delgivningslagen
tillämpliga. Kallelsen skall alltid kungöras i Post- och
Inrikes Tidningar enligt bestämmelsen i tredje
meningen.

6 §

Har sökanden haft kostnader för delgivning eller
kungörelse samt för expeditioner i ett ärende enligt 1 §,
skall kostnaderna betalas av stiftelsens medel, om stiftelsen
förpliktas träda i likvidation eller om domstolen i annat fall
finner det skäligt.

(Jfr 7 kap. 6 § promemorieförslaget)

Bestämmelsen i denna paragraf har 13 kap. 6 §
aktiebolagslagen som förebild.

Paragrafen innebär att sökanden i ett ärende om
likvidation i allmänhet har rätt till ersättning av stiftelsen för
kostnader avseende delgivning, kungörelse och
expeditioner (jfr även 17 § tredje stycket).

Genomförande av likvidationen

7 §

En domstol som fattar beslut att en stiftelse skall träda
i likvidation skall samtidigt utse en eller flera likvidatorer.
Likvidatorerna träder i styrelsens eller förvaltarens ställe
och har till uppgift att genomföra likvidationen.

Likvidatorerna skall för registrering i stiftelseregistret
genast anmäla beslut om likvidation och förordnande av
likvidator.

Bestämmelserna i denna lag om styrelse och
styrelseledamöter tillämpas på likvidatorerna, i den mån
inte annat följer av detta kapitel. En likvidator har alltid rätt
till skäligt arvode.

En stiftelse är alltid bokföringsskyldig under
likvidationen.

Ett uppdrag att vara revisor upphör inte genom att
stiftelsen träder i likvidation. Bestämmelserna i 4 kap.
tillämpas under likvidationen. Revisionsberättelsen skall
innehålla ett uttalande om huruvida enligt revisorernas
mening likvidationen onödigt fördröjs.

(Jfr 7 kap. 7 § promemorieförslaget)

Förebilder för bestämmelserna i denna paragraf har varit
delar av 13 kap. 7 § aktiebolagslagen. Bestämmelserna har
dock anpassats till förhållandena i stiftelser.

Första och andra styckena

När det gäller de närmare överväganden som bör ligga
till grund för domstolens val av likvidator kan hänvisas till
prop. 1982/83:139 s. 13 f och 21 f.

Tredje stycket

Enligt bestämmelsen i styckets första mening
likställs likvidatorerna i princip med styrelse och
styrelseledamöter. Detta gäller även om stiftelsen före
likvidationen haft anknuten förvaltning. Innebörden av att
likvidatorerna likställs med styrelse och styrelseledamöter
är bl.a. att likvidatorerna är underkastade jävsreglerna i 2
kap. 14 § och att de kan entledigas och lämna sitt uppdrag
enligt samma regler som för styrelseledamöter. Vidare
följer det av förevarande bestämmelse att om en stiftelse
som är i likvidation försätts i konkurs är det likvidatorerna
som företräder stiftelsen som konkursgäldenär (jfr 2 kap.
16 § fjärde stycket).

Enligt bestämmelsen i andra meningen har en
likvidator alltid rätt till skäligt arvode. Detta gäller således
även om arvode enligt stiftelseförordnandet inte skall utgå
till styrelsens ledamöter.

Fjärde och femte styckena

Av bestämmelsen i fjärde stycket följer att en
stiftelse som trätt i likvidation är bokföringsskyldig till dess
att likvidationen har avslutats. Bokföringsskyldigheten
skall enligt 3 kap. 4 § fullgöras enligt vad som föreskrivs i
bokföringslagen (1976:125).

Att bestämmelserna i 4 kap. skall tillämpas under
likvidation innebär t.ex. att revisorn är underkastad
reglerna i 4 kap. 6 § om jäv.

8 §

När stiftelsen har trätt i likvidation, skall styrelsen eller
förvaltaren genast avge en redovisning för sin förvaltning av
stiftelsens angelägenheter under den tid för vilken
redovisningshandlingar inte förut har lämnats till
revisorerna. Redovisningen skall lämnas till revisorerna så
snart det kan ske. Bestämmelserna om årsredovisning och
revisionsberättelse skall tillämpas.

Om tiden även omfattar det föregående räkenskapsåret,
skall en särskild redovisning avges för detta år. I en
moderstiftelse skall denna särskilda redovisning även
omfatta koncernredovisning.

(Jfr 7 kap. 8 § promemorieförslaget)

Förebild för bestämmelserna i denna paragraf är 13 kap.
9 § aktiebolagslagen.

Bestämmelsen i andra styckets första mening
innebär att styrelsen eller förvaltaren är skyldig att avge två
årsredovisningar i de fall då den tid som avses i första
stycket även omfattar det föregående räkenskapsåret.

Skyldighet att upprätta koncernredovisning enligt
bestämmelsen i andra styckets andra mening
föreligger givetvis endast under den i 3 kap. 7 § första
stycket andra meningen angivna förutsättningen, nämligen
att antalet anställda hos koncernen under det ifrågavarande
räkenskapsåret i medeltal har varit minst tio.

9 §

Likvidatorerna skall genast söka kallelse på stiftelsens
okända borgenärer.

(Jfr 7 kap. 9 § promemorieförslaget)

Som förebild för denna paragraf har använts 13 kap. 10 §
aktiebolagslagen.

Innebörden av förevarande bestämmelse är att kallelse
på okända borgenärer skall sökas även om
likvidationsbeslutet inte har vunnit laga kraft. Verkan av att
en fordran inte anmäls inom föreskriven tid efter det att
kallelse har utfärdats är i princip att borgenären i fråga
förlorar rätten att kräva ut fordringen (se 6 § lagen,
1981:131, om kallelse på okända borgenärer).

10 §

Likvidatorerna skall så snart det kan ske genom
försäljning på offentlig auktion eller på annat lämpligt sätt
förvandla stiftelsens tillgångar till pengar, i den mån det
behövs för likvidationen, samt betala stiftelsens skulder.
Stiftelsens näringsverksamhet får fortsättas om det behövs
för en ändamålsenlig avveckling eller för att de anställda
skall få skälig tid på sig att skaffa sig nya anställningar.

(Jfr 7 kap. 10 § promemorieförslaget)

Bestämmelserna i 13 kap. 11 § aktiebolagslagen är
förebild för denna paragraf.

Enligt första meningen i paragrafen skall
likvidatorerna, i den mån det behövs, förvandla stiftelsens
tillgångar till pengar. Likvidatorerna är därvid skyldiga att
noga överväga vad som är förmånligast, försäljning på
offentlig auktion eller försäljning under hand. De har rätt
att relativt fritt bedöma när försäljningen skall ske.

Enligt andra meningen får likvidatorerna låta
stiftelsen utöva den ifrågavarande näringsverksamheten
bl.a. om det behövs för att de anställda skall få skälig tid på
sig att skaffa nya anställningar. Med hänsyn till syftet med
själva nlikvidationsförfarandet får dock ett uppskov med
avvecklingen inte bli alltför långvarigt.

11 §

När den anmälningstid som bestämts i kallelsen på
stiftelsens okända borgenärer har gått ut och alla kända
skulder blivit betalda, skall likvidatorerna använda
återstående tillgångar för det ändamål vartill de är
bestämda eller för ett ändamål som så nära som möjligt
motsvarar detta. Om det inte är möjligt att använda
tillgångarna på detta sätt, skall de överlämnas till Allmänna
arvsfonden. Om något skuldbelopp är tvistigt eller inte
förfallet till betalning eller av annan orsak inte kan betalas,
skall dock så mycket av överskottet behållas som kan
behövas för denna betalning.

(Jfr 7 kap. 11 § promemorieförslaget)

Paragrafen har utformats med 13 kap. 13 §
aktiebolagslagen som förebild. I enlighet med
Lagrådets förslag skall tillgångar som återstår efter
likvidation i första hand användas för stiftelsens ändamål
eller för ett ändamål som så nära som möjligt motsvarar
detta.

12 §

När likvidatorerna har fullgjort sitt uppdrag, skall de så
snart det kan ske avge slutredovisning för sin förvaltning
genom en förvaltningsberättelse som avser likvidationen i
dess helhet. Till berättelsen skall de foga
redovisningshandlingar för hela likvidationstiden.
Berättelsen och redovisningshandlingarna skall avlämnas
till revisorerna. Dessa skall inom en månad därefter till
likvidatorerna avge en revisionsberättelse över
slutredovisningen och förvaltningen under likvidationen.
Likvidatorerna skall därefter genast sända en kopia av
revisions- och förvaltningsberättelserna till
tillsynsmyndigheten.

(Jfr 7 kap. 12 § promemorieförslaget)

Bestämmelserna i 13 kap. 14 § första stycket
aktiebolagslagen är förebild för denna paragraf.

13 §

När likvidatorerna har sänt revisions- och
förvaltningsberättelserna till tillsynsmyndigheten, är
stiftelsen upplöst. Detta förhållande skall likvidatorerna
genast anmäla för registrering i stiftelseregistret.

Om likvidatorerna finner att stiftelsen är på obestånd
och inte kan betala likvidationskostnaderna, skall de
ansöka om att stiftelsen försätts i konkurs.

(Jfr 7 kap. 13 § promemorieförslaget)

Bestämmelserna i 13 kap. 15 § första och tredje styckena
aktiebolagslagen är förebild för denna paragraf. Jämför
även 7 kap. 18 § stiftelselagen.

Den ordning som andra stycket innefattar har
gällt sedan år 1982 för aktiebolag och sedan år 1988 för
ekonomiska föreningar (jfr prop. 1986/87:7 s. 224).

14 §

Om det efter stiftelsens upplösning enligt 13 § visar sig att
stiftelsen har tillgångar eller om talan väcks mot stiftelsen
eller det av någon annan orsak uppkommer behov av en
likvidationsåtgärd, skall likvidationen fortsättas. Detta
skall genast anmälas av likvidatorerna för registrering i
stiftelseregistret.

(Jfr 7 kap. 14 § promemorieförslaget)

Paragrafen har utformats med 13 kap. 16 §
aktiebolagslagen som förebild.

I fall som avses i denna paragraf är stiftelsen inte längre
att anse som upplöst. En fortsatt likvidation knyter an till
den föregående där denna avslutades. Likvidatorerna
återinträder utan vidare i sitt uppdrag.

15 §

Om ett likvidationsbeslut har blivit upphävt genom ett
beslut av domstol som har vunnit laga kraft, träder
stiftelsens tidigare styrelse eller förvaltare i likvidatorernas
ställe. Likvidatorerna skall genast anmäla beslutet för
registrering i stiftelseregistret.

När likvidation har upphört enligt första stycket, skall
12 § tillämpas.

(Jfr 7 kap. 15 § promemorieförslaget)

Förebild för denna paragraf är 13 kap. 17 § fjärde och
femte styckena aktiebolagslagen. Som Lagrådet har
påpekat torde ett likvidationsbeslut avseende en stiftelse
inte kunna upphävas genom domstols dom. Paragrafens
lydelse har i jämförelse med det till Lagrådet remitterade
förslaget justerats i enlighet härmed.

Likvidation efter konkurs

16 §

Om en stiftelse som utövar näringsverksamhet är försatt
i konkurs och denna avslutas med överskott, skall styrelsen
eller förvaltaren inom en månad från det att konkursen
avslutades besluta att stiftelsen skall träda i likvidation och
genast anmäla detta till tingsrätten. Denna skall därefter
utan dröjsmål utse en eller flera likvidatorer.

Om stiftelsen var i likvidation när den försattes i
konkurs, skall likvidationen fortsättas enligt 14 §.

(Jfr 7 kap. 16 § promemorieförslaget)

Förebild för bestämmelserna i denna paragraf är
bestämmelserna i 13 kap. 19 § andra och tredje styckena
samt 7 § första stycket första meningen aktiebolagslagen.

Det bör observeras att det enligt förevarande
bestämmelse -- till skillnad från vad som är fallet enligt 1 §
första stycket tredje meningen -- är styrelsen eller
förvaltaren som skall fatta beslutet om att stiftelsen skall
träda i likvidation. Styrelsen eller förvaltaren skall anmäla
sitt beslut till tingsrätten i den ort där stiftelsen har sitt
hemvist (jfr vad som anförts i anslutning till 1 §).

I 18 § andra stycket meddelas en bestämmelse med
avseende på det fall att en stiftelses konkurs avslutas utan
överskott.

17 §

Om det inte fattas ett sådant beslut som avses i 16 § första
stycket, skall tingsrätten besluta att stiftelsen skall träda i
likvidation.

Frågan om likvidation enligt första stycket prövas på
anmälan av tillsynsmyndigheten eller på ansökan av en
styrelseledamot eller en borgenär.

Om tillsynsmyndigheten eller sökanden har haft
kostnader för delgivning eller kungörelse samt för
expeditioner i ett ärende enligt andra stycket, skall
kostnaderna betalas av stiftelsens medel.

(Jfr 7 kap. 6 och 17 §§ promemorieförslaget)

Förebilden för bestämmelserna i första och andra
styckena i denna paragraf är 13 kap. 19 § andra stycket
andra meningen samt 4 § första stycket 2 och tredje stycket
aktiebolagslagen. I förhållande till bestämmelsen i 13 kap.
4 § tredje stycket är dock den personkrets som enligt andra
stycket i förevarande paragraf kan ansöka om likvidation
något mer begränsad.

Angående frågan vilken tingsrätt som är behörig att
pröva en anmälan enligt denna paragraf, se vad som anförts
i anslutning till föregående paragraf.

Bestämmelsen i paragrafens tredje stycke har sin
förebild i 13 kap. 6 § aktiebolagslagen (jfr 7 kap. 6 §
stiftelselagen). I det till Lagrådet remitterade förslaget
innehöll förevarande stycke som en andra mening
ytterligare en bestämmelse om att staten i vissa fall skall
svara för tillsynsmyndighetens kostnader. I enlighet med
vad Lagrådet förordat har den bestämmelsen tagits
bort.

Upplösning utan likvidation

18 §

I fall som avses i 6 kap. 5 § är stiftelsen upplöst när
tillgångarna förbrukats.

När en stiftelses konkurs har avslutats utan överskott är
stiftelsen upplöst.

(Jfr 7 kap. 16 § första stycket promemorieförslaget)

I denna paragraf, som saknar motsvarighet i det till
Lagrådet remitterade förslaget, har i enlighet med
Lagrådets förslag sammanförts de bestämmelser som i det
remitterade förslaget återfinns i 6 kap. 5 § andra stycket
andra meningen och 10 kap. 4 § tredje stycket.

Enligt gällande rätt anses en stiftelse upplöst när det med
säkerhet kan slås fast att stiftelsen inte längre har några
tillgångar (jfr Hessler, a.a., s. 515 f). Bestämmelserna i 18 §
skall alltså ses som ett uttryck för en generell princip som
gällt sedan länge.

8 kap. Stiftelses firma

Rättsligt sett är firma den benämning under vilken
en näringsidkare driver sin verksamhet. Genom registrering
eller inarbetning kan en näringsidkare förvärva ensamrätt
till sin firma och därmed ett skydd mot att någon annan
använder denna firma eller en med firman förväxlingsbar
benämning på verksamhet av samma eller liknande slag.

Grundläggande bestämmelser om firma finns i
firmalagen (1974:156). Bestämmelserna i 8 kap. om
stiftelses firma gäller vid sidan av firmalagens allmänna
bestämmelser om firma och anger bl.a. vilka ytterligare
förutsättningar som måste vara uppfyllda för att en stiftelse
skall få sin firma registrerad i stiftelseregistret (jfr 10 kap.
1 § tredje stycket).

Enligt bestämmelsen i 1 kap. 6 § första stycket första
meningen skall en stiftelse alltid ha ett namn. Om varken
de generella bestämmelserna i firmalagen eller
bestämmelserna i förevarande kapitel innebär hinder
däremot, får en stiftelse som bedriver näringsverksamhet
använda sitt namn även som benämning på
näringsverksamheten.

1 §

En stiftelses firma skall tydligt skilja sig från andra firmor
som förut är införda i stiftelseregistret. I en firma som
skiljer sig från stiftelsens namn får ninte ordet stiftelse eller
en förkortning av detta ord ingå. I övrigt finns
bestämmelser om registreringen i firmalagen (1974:156).

(Jfr 8 kap. 1 § promemorieförslaget)

Bestämmelsen i 7 § handelsregisterlagen är förebild för
bestämmelsen i första meningen.

Enligt bestämmelsen i andra meningen får en
stiftelses firma som skiljer sig från stiftelsens namn inte
innehålla ordet stiftelse eller en förkortning av detta ord.
Denna reglering sammanhänger med att det enligt 1 kap.
6 § första stycket andra meningen är obligatoriskt att ordet
stiftelse ingår i en stiftelses namn och att en och samma
stiftelse endast bör få ha ett kännetecken som
innehåller ordet stiftelse eller en förkortning av detta ord
(jfr vad som gäller om bifirmor inom associationsrätten, se
t.ex. 16 kap. 1 § tredje stycket tredje meningen
aktiebolagslagen).

Enligt handelsregisterlagen är det möjligt för en stiftelse
som avser att bedriva näringsverksamhet i t.ex. hela landet
att genom registrering erhålla ett rikstäckande skydd för sin
firma (jfr 3 § tredje stycket handelsregisterlagen). Denna
möjlighet behålls (se 10 kap. 6 § tredje stycket).

2 §

I firmalagen (1974:156) finns bestämmelser om förbud
mot användning av firma och om hävande av
firmaregistrering.

(Jfr 8 kap. 2 § promemorieförslaget)

Firmalagens bestämmelser om förbud mot användning
av firma och om hävande av firmaregistrering återfinns i 15
och 16 §§.

En stiftelse som har en med namnet sammanfallande
firma förlorar inte rätten till sitt namn om firman hävs med
tillämpning av firmalagens bestämmelser.

3 §

Om en i stiftelseförordnandet angiven firma inte kan
registreras, får styrelsens eller förvaltarens beslut om ny
firma tillämpas utan att bestämmelserna i 6 kap. iakttas.

(Jfr 8 kap. 3 § promemorieförslaget)

Om en stiftelse avser att börja utöva näringsverksamhet
och stiftelseförordnandet inte innehåller någon föreskrift
om firma eller om där angiven firma inte kan registreras är
styrelsen eller förvaltaren skyldig att besluta i den frågan
(jfr 10 kap. 6 § första stycket).

Den tvingande bestämmelsen i 3 § avser fall då
styrelsen eller förvaltaren måste fatta beslut om firma på
grund av att en i förordnandet angiven firma inte kan
registreras. Enligt bestämmelsen får styrelsen eller
förvaltaren därvid tillämpa beslutet om ny firma utan
iakttagande av bestämmelserna i 6 kap. 3 och 4 §§. Detta
innebär att styrelsen eller förvaltaren genast kan anmäla sitt
beslut för registrering i stiftelseregistret.

4 §

Skriftliga handlingar som utfärdas för en stiftelse i dess
näringsverksamhet bör undertecknas med angivande av
stiftelsens firma. Vid angivande av firma som inte
sammanfaller med stiftelsens namn skall på lämpligt sätt
alltid anges att det är en stiftelse som innehar firman.

Har styrelsen eller förvaltaren eller någon annan
företrädare för stiftelsen utfärdat en handling utan
firmateckning och framgår det inte av handlingens innehåll
att den har utfärdats på stiftelsens vägnar, svarar de som har
undertecknat handlingen solidariskt för förpliktelsen enligt
handlingen. Detta gäller dock inte, om

1. det framgick av omständigheterna vid handlingens
tillkomst att handlingen utfärdades för stiftelsen, samt

2. medkontrahenten har fått ett av stiftelsen behörigen
undertecknat godkännande av handlingen utan oskäligt
dröjsmål efter det att antingen en begäran om sådant
godkännande har framställts eller personlig ansvarighet har
gjorts gällande mot undertecknarna.

(Jfr 8 kap. 4 § promemorieförslaget)

Paragrafen har utformats efter mönster av bl.a. 16 kap.
1 § fjärde stycket aktiebolagslagen.

Första stycket

Första meningen

Allmänna bestämmelser om firmateckning finns i 26 §
firmalagen.

Andra meningen

I lagrådsremissens lagförslag innehöll andra meningen i
förevarande paragraf en bestämmelse av innebörd att en
stiftelses namn alltid skall anges vid firmateckning om
firman avviker från stiftelsens namn. Motivet bakom
bestämmelsen är att en tredje man alltid bör få veta att den
näringsidkare han har att göra med är en stiftelse.

Lagrådet har riktat kritik mot den utformning som
remissförslaget fått i nu ifrågavarande avseende. Enligt
Lagrådet kan det inte uteslutas att stiftelsens namn är
förväxlingsbart, eller kanske t.o.m. närmast identiskt, med
annan stiftelses namn och firma och då kan den som har att
göra med en sådan stiftelse vars firma avviker från namnet
bli vilseledd av att till firman knyts ett förväxlingsbart
stiftelsenamn. Lagrådet pekar också i sammanhanget på att
det är otillfredsställande att en ordningsföreskrift kräver en
åtgärd som skulle kunna vålla konflikt med de intressen som
uppbär lagstiftningen om rätten till skydd för firma och
andra näringskännetecken.

Stiftelselagen innefattar inte några regler som skyddar
en stiftelse mot att en annan stiftelse använder den förra
stiftelsens namn utan tillstånd. Även om en allmänt känd
stiftelse inte helt saknar rättsligt skydd mot att en annan
stiftelse utan tillstånd använder den förra stiftelsens namn
(jfr kommentaren till 1 kap. 6 § första stycket) kan man inte
bortse från de av Lagrådet påtalade olägenheterna. På
grund härav har bestämmelsen i förevarande mening
ändrats så att den nu innefattar krav på att man vid
firmateckning på lämpligt sätt skall ange att en firma
innehas av en stiftelse om firman inte sammanfaller med
stiftelsens namn. Vilket sätt som är lämpligt får avgöras av
den enskilde firmatecknaren. De fall när det på grund av de
av Lagrådet anförda skälen är olämpligt att ange stiftelsens
namn torde dock vara mycket sällsynta.

Stiftelser som är anknutet förvaltade företräds av sin
förvaltare. I sådana fall bör en skriftlig handling som
utfärdas för stiftelsen i dess näringsverksamhet även
undertecknas med förvaltarens firma eller namn.

Andra stycket

Av bestämmelserna i detta stycke följer att
bestämmelserna i första stycket är ordningsföreskrifter.
Även bestämmelserna i 26 § firmalagen är
ordningsföreskrifter. Det är alltså inte något villkor för att
en stiftelse skall bli bunden att nämnda bestämmelser har
iakttagits. Det viktiga för att bundenhet skall uppstå är att
rättshandlingen för stiftelsens räkning har ingåtts av någon
som är behörig att företräda denna.

9 kap. Tillsyn m.m.

I detta kapitel finns bl.a. bestämmelser om tillsyn.
Frågorna om tillsyn har i den allmänna motiveringen
behandlats i avsnitt 2.8.1. I kapitlet finns det även en
bestämmelse om entledigande av den som missköter sitt
uppdrag som styrelseledamot eller förvaltare. Den frågan
har i den allmänna motiveringen behandlats i avsnitt 2.6.9.

Tillsynsbestämmelserna i kapitlet bygger i stor
utsträckning på tillsynslagens bestämmelser i ämnet. I
korthet innebär stiftelselagens tillsynsbestämmelser
följande.

Alla stiftelser står under tillsyn av en
tillsynsmyndighet. Tillsynsmyndighet är i regel
länsstyrelsen i det län där stiftelsens styrelse eller förvaltare
har sitt säte. Tillsynsmyndigheten har rätt och skyldighet
att ingripa, om det kan antas att stiftelsens
förvaltning eller revisionen av stiftelsen inte utövas i
enlighet med stiftelseförordnandet eller bestämmelserna i
denna lag eller att en styrelseledamot eller förvaltaren
annars missköter sitt uppdrag. Tillsynsmyndigheten skall
också ge stiftelserna råd och upplysningar.

I kapitlet preciseras på vilket sätt tillsynsmyndigheten
får ingripa och i viss mån även vilken service det
åligger myndigheten att utföra gentemot stiftelserna.

Utöver ingripande och service är kontroll en av de
tre huvuduppgifter som åvilar tillsynsmyndigheterna. I rent
kontrollsyfte har tillsynsmyndigheten rätt att begära in
handlingar eller upplysningar från stiftelsen. Stiftelser som
är årsredovisningsskyldiga är vidare föremål för
återkommande kontroll. Utan att det framgår av
någon bestämmelse i kapitlet åligger det nämligen
tillsynsmyndigheten att granska de handlingar
(årsredovisning och revisionsberättelse) som en sådan
stiftelse varje år skall sända till sin tillsynsmyndighet (jfr 3
kap. 11 § första meningen).

Vissa stiftelser är undantagna från flertalet av lagens
tillsynsregler. Detta gäller stiftelser som bildats av staten,
stiftelser som förvaltas av ett offentligt rättssubjekt och
stiftelser som enligt stiftelseförordnandet skall vara
undantagna från tillsynen enligt förevarande lag och som
varken under innevarande eller de tre närmast föregående
räkenskapsåren har utövat näringsverksamhet eller varit
moderstiftelse (se 10 §).

Även i andra kapitel än 9 kap. finns det bestämmelser
som i olika avseenden närmare preciserar på vilket sätt
tillsynsmyndigheten får ingripa och vilken service det
åligger myndigheten att utföra gentemot stiftelserna. En
sammanställning av de frågor som tillsynsmyndigheten på
grund av dessa bestämmelser kan komma att befatta sig
med visar sålunda att tillsynsmyndigheten kan enligt2
kap. 14 § andra stycket och 21 § tredje stycket förordna en
god man att företräda stiftelsen,3 kap. 2 § andra stycket
och 3 § undanta en stiftelse från bokföringsskyldighet,3
kap. 8 § första stycket andra meningen medge visst
undantag från vad årsredovisningen skall innehålla,4
kap. 5 § besluta att en stiftelse skall ha minst en kvalificerad
revisor,4 kap. 8 § förordna revisor i en stiftelse som
saknar revisor eller behörig revisor,5 kap. 4 § första
stycket 5 föra talan om skadestånd för stiftelsen, 6 kap. 4
§ eller 5 § andra stycket kontrollera att styrelsens eller
förvaltarens beslut om ändring m.m. av föreskrifter i
stiftelseförordnandet inte strider mot stiftelselagen,7
kap. 4 § pröva frågan om godkännande av en stiftelses
balansräkning, samt7 kap. 17 § andra stycket anmäla
fråga om likvidation av en stiftelse.

Inledande bestämmelser

1 §

Tillsynsmyndighet för en stiftelse med egen förvaltning
är länsstyrelsen i det län där stiftelsens styrelse har sitt säte
eller, om säte inte är bestämt, där förvaltningen
huvudsakligen utövas. En stiftelse med anknuten
förvaltning står under tillsyn av länsstyrelsen i det län där
förvaltaren har sitt säte eller, om säte inte är bestämt, där
förvaltarens egen förvaltning huvudsakligen utövas eller,
om ett handelsbolag är förvaltare, där bolagets
huvudkontor är inrättat.

Regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer får besluta att en annan myndighet än som följer
av första stycket skall vara tillsynsmyndighet för en stiftelse.

Att det för vissa stiftelser gäller särskilda bestämmelser
om tillsynen framgår av 10 §.

(Jfr 9 kap. 1 § promemorieförslaget)

Första stycket

Frågan om sätet för en stiftelses styrelse kan vara
reglerad i stiftelseförordnandet. Om så är fallet gäller denna
föreskrift (jfr 2 kap. 1 §). Om stiftelseförordnandet däremot
inte innehåller någon föreskrift i frågan, står det styrelsen
fritt att själv bestämma om och i så fall var den skall ha sitt
säte.

Om en stiftelses styrelse saknar bestämt säte, skall
stiftelsen enligt 1 § stå under tillsyn av länsstyrelsen i det län
där förvaltningen huvudsakligen utövas. Förvaltningen
anses utövad, i fall då stiftelsen har ett fast kontor eller
kansli, där kontoret eller kansliet är beläget och i annat fall
i den ort där styrelsen normalt håller sina sammanträden
(jfr i övrigt vad som anförs i anslutning till andra stycket).

Utan att det direkt uttalas i paragrafen skall
huvudkontoret för ett handelsbolag anses vara beläget i det
län där det enligt i handelsregistret införd uppgift är beläget
(se 4 § handelsregisterlagen, 1974:157, i dess lydelse enligt
SFS 1992:1448).

Andra stycket

Bestämmelsen i detta stycke är i första hand avsedd för
sådana fall då t.ex. landshövdingen eller någon annan högre
tjänsteman vid länsstyrelsen är ledamot i styrelsen för en
stiftelse som enligt första stycket skall stå under tillsyn av
samma länsstyrelse (jfr justitieombudsmännens
ämbetsberättelse 1975/76 s. 288). I ett sådant fall går det att
med stöd av bestämmelsen utse t.ex. en annan länsstyrelse
till tillsynsmyndighet. Bestämmelsen kan även tillämpas i
fall då det framstår som lämpligare att tillsynen sköts av en
central än en regional myndighet.

Frågan om en stiftelse skall stå under tillsyn av annan
myndighet kan väckas hos behörig myndighet av den
länsstyrelse som med tillämpning av bestämmelserna i
första stycket skall vara tillsynsmyndighet för stiftelsen i
fråga eller av stiftelsen själv. Det har inte bedömts vara
nödvändigt att ta in några regler om detta i stiftelselagen.

Lagrådet har föreslagit att det i stycket skall tas in
en bestämmelse som innebär att regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer får besluta att en viss
länsstyrelse skall utöva tillsyn över stiftelsen. Enligt
Lagrådet kan det ibland inträffa att de i första stycket
angivna kriterierna inte leder till något resultat, t.ex. när
styrelsen saknar bestämt säte och förvaltningen är jämnt
fördelad mellan två eller flera län. I ett sådant fall bör
emellertid frågan vilken länsstyrelse som skall vara
tillsynsmyndighet -- liksom f.n. är fallet enligt
tillsynslagen -- kunna avgöras antingen formlöst efter
samråd mellan den enskilda stiftelsen och de berörda
länsstyrelserna eller efter överklagande av det
förvaltningsbeslut som fattas i saken (jfr 11 §; jfr även 10
kap. 13 §). Den av Lagrådet föreslagna bestämmelsen har
därför inte tagits in i lagen.

Tredje stycket

Det har ansetts lämpligt att i kapitlets första paragraf ta
in en upplysning om att det beträffande vissa stiftelser gäller
särskilda bestämmelser om tillsynen.

2 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer får meddela föreskrifter om avgifter för
tillsynsmyndigheternas verksamhet enligt denna lag.

Promemorian innehåller inte några förslag om
tillsynsavgifter (jfr s. 152 i promemorian).

Frågan om avgifter har i den allmänna motiveringen
behandlats i avsnitt 2.11. Där har bl.a. uttalats att avgifter
i tillsynsärenden endast skall komma ifråga för det
rutinarbete som granskningen av stiftelsernas
årsredovisningar innebär. För att ytterligare markera att
avgifterna i princip skall hållas inom ramen för de belopp
som behövs för att täcka kostnaderna för denna del av
tillsynen har paragrafen i enlighet med Lagrådets
förslag en något annorlunda lydelse än i lagrådsremissen.

Föreskrifter om avgifter av det slag som avses i
förevarande paragraf faller i princip inom lagområdet och
därmed inom riksdagens kompetens (se 8 kap. 3 §
regeringsformen). Med stöd av 8 kap. 9 och 11 §§
regeringsformen kan emellertid riksdagen bemyndiga
regeringen att utfärda sådana föreskrifter med rätt för
regeringen att överlåta åt förvaltningsmyndighet att
meddela bestämmelser i ämnet. Förevarande paragraf
innehåller ett sådant bemyndigande.

Tillsynens innebörd m.m.

3 §

Tillsynsmyndigheten skall ingripa, om det kan antas att
stiftelsens förvaltning eller revisionen av stiftelsen inte
utövas i enlighet med stiftelseförordnandet eller
bestämmelserna i denna lag eller att en styrelseledamot
eller förvaltaren annars missköter sitt uppdrag.

Tillsynsmyndigheten skall ge stiftelserna råd och
upplysningar.

(Jfr 9 kap. 2 § promemorieförslaget)

Som tidigare nämnts har tillsynsmyndigheten i denna sin
egenskap tre huvuduppgifter -- ingripande, service och
kontroll. I denna paragraf finns de centrala
bestämmelserna med avseende på ingripande och service
(jfr 9 § tillsynslagen). I andra paragrafer i kapitlet (5--9 §§)
meddelas bestämmelser som anger på vilket sätt
tillsynsmyndigheten får ingripa och i vilka avseenden det
åligger tillsynsmyndigheten att utföra service gentemot
stiftelserna. Ytterligare bestämmelser i dessa frågor
meddelas även på andra ställen i lagen (se vad som anförts
i anslutning till rubriken till 9 kap.).

Paragrafen har utformats i enlighet med
Lagrådets förslag.

Första stycket

Bestämmelsen i första stycket innebär att
tillsynsmyndigheten har rätt och skyldighet att ingripa, om
det kan antas att stiftelsens förvaltning eller revisionen av
stiftelsen inte utövas i enlighet med stiftelseförordnandet
eller bestämmelserna i denna lag. För att
tillsynsmyndigheten i ett enskilt fall skall anses ha
skyldighet att ingripa måste emellertid antagandet om
brister i förvaltningen eller revisionen vara grundat på
omständigheter som det finns fog att sätta tilltro till. En
anonym eller formlös anmälan per telefax eller telefon med
påstående om att en viss avkastningsstiftelse t.ex. använder
sin avkastning i strid mot ändamålet bör därför i regel inte
kunna grunda sådan skyldighet. En annan sak är att
tillsynsmyndigheten alltid kan ta en dylik anmälan till intäkt
för att begära information av stiftelsen med stöd av
bestämmelserna i 4 § första stycket 1, förutsatt dock att
stiftelsen inte omfattas av bestämmelserna i 10 §.

Beroende på omständigheterna i det enskilda fallet kan
ett ingripande så småningom utmynna i t.ex. ett
föreläggande enligt 5 § första stycket 2 eller att myndigheten
för stiftelsens räkning väcker talan om skadestånd.
Åtgärder av nu nämnt slag kräver emellertid att
myndigheten i det enskilda fallet har en väl grundad
uppfattning om vad som hänt eller är på väg att hända. Det
kan därför i regel förutsättas att myndigheten måste ha mer
information av stiftelsen innan det finns förutsättningar för
ett ingripande i egentlig mening. Denna information kan
myndigheten inhämta med stöd av bestämmelserna i 4 §.

Tillsynsmyndigheten skall enligt förevarande
bestämmelse endast ingripa i fall då stiftelsens företrädare
inte följer tvingande bestämmelser i stiftelselagen. Det är
således inte en uppgift för tillsynsmyndigheten att övervaka
om stiftelsen följer tvingande, generella
författningsbestämmelser som gäller för även andra
rättssubjekt än stiftelser. Som framgår av lagtexten skall
tillsynsmyndigheten emellertid även ingripa, om det kan
antas att en styrelseledamot eller förvaltaren annars
missköter sitt uppdrag. Och underlåtenhet att iaktta regler
i andra lagar och författningar än stiftelselagen kan -- om
stiftelsen på grund därav skulle drabbas av skada i form av
förluster eller onödiga påföljder av ekonomisk art --
innefatta misskötsel som tillsynsmyndigheten skall ingripa
mot t.ex. genom förelägganden enligt 5 § första stycket 2.

Tillsynsmyndighetens skyldighet att ingripa enligt 3 §
kan ibland falla bort. Detta kan särskilt inträffa när
det gäller frågor om registrering i stiftelseregistret enligt 10
kap. och stiftelsens tillsynsmyndighet är en annan
myndighet än den länsstyrelse som är
registreringsmyndighet för samma stiftelse.
Registreringsmyndigheten skall nämligen ingripa enligt 10
kap. 11 § bl.a. om det kan antas att en stiftelse inte följer
bestämmelserna i det kapitlet. Om
registreringsmyndigheten ingriper med stöd av nämnda
bestämmelse, saknar givetvis tillsynsmyndigheten
anledning att också göra det. Tillsynsmyndighetens
skyldighet att ingripa kan också falla bort om en av stiftaren
genom förordnandet tillskapad, särskild tillsynsordning för
stiftelsen ingriper mot stiftelsens förvaltning på ett lämpligt
sätt och styrelsen eller förvaltaren rättar sig därefter eller
om någon, t.ex. en destinatär eller någon annan som är
taleberättigad enligt 5 kap. 4 § första stycket, väcker talan
om skadestånd till stiftelsen enligt 5 kap. 1 eller 2 § eller om
entledigande enligt 9 kap. 6 §.

Andra stycket

Enligt 4 § förvaltningslagen (1986:223) skall varje
myndighet i lämplig utsträckning lämna bl.a. råd och
upplysningar till enskilda i frågor som rör myndighetens
verksamhetsområde. Bestämmelsen har ett mycket vitt
tillämpningsområde. Den gäller all förvaltningsverksamhet
hos en förvaltningsmyndighet, dvs. inte bara den del av
verksamheten som är att beteckna som ärenden (jfr
Hellners-Malmqvist, Nya Förvaltningslagen, 3. uppl., s.
62).

Uppgiften att utföra service gentemot stiftelserna utgör
en av hörnpelarna i tillsynsverksamheten. Det har därför
ansetts befogat att ta in förevarande bestämmelse i
stiftelselagen även om den grundläggande regeln i
förvaltningslagen också gäller för tillsynsmyndigheterna.

Företrädarna för en stiftelse kan tänkas behöva ha råd
och upplysningar i en mängd olika angelägenheter, t.ex.
frågor kring hur stiftelseförordnandet bör tolkas i ett visst
avseende eller om den närmare innebörden av en viss
bestämmelse i stiftelselagen. Stiftelserna kan även behöva
hjälp med blanketter, t.ex. för den sammanställning som en
stiftelse skall upprätta enligt 3 kap. 5 §.

Det kan inträffa att stiftaren beträffande en stiftelse som
inte är årsredovisningsskyldig enligt denna lag har förordnat
att stiftelsen varje år skall upprätta årsredovisning som efter
granskning av revisorn även skall granskas av
tillsynsmyndigheten. Varken bestämmelsen i 3 § andra
stycket eller bestämmelserna i 4 § förvaltningslagen
innefattar för ett sådant fall någon skyldighet för
tillsynsmyndigheten att granska stiftelsens årsredovisningar
(jfr vad som har anförts i anslutning till 3 kap. 11 §).

4 §

Tillsynsmyndigheten får

1. begära in handlingar eller upplysningar från stiftelsen,

2. kalla till och delta vid sammanträde med stiftelsens
styrelse eller förvaltare, samt

3. om särskild anledning föreligger utföra inspektion hos
stiftelsen på tid och sätt som myndigheten bestämmer.

I fall som avses i första stycket 3 är stiftelsens styrelse
eller förvaltare skyldig att hålla stiftelsens kassa,
värdehandlingar och övriga tillgångar samt
räkenskapsmaterial och protokoll tillgängliga för dem som
utför inspektionen.

(Jfr 9 kap. 3 § promemorieförslaget)

Bestämmelserna i denna paragraf reglerar
kontrollen, en av de tre huvuduppgifter som åvilar
tillsynsmyndigheten med avseende på stiftelserna.
Paragrafen, som delvis har sin förebild i 15 § andra och
tredje styckena tillsynslagen, innebär framför allt att
tillsynsmyndigheten alltid har rätt att infordra handlingar
och upplysningar från en stiftelse. Bestämmelserna i
paragrafen kan alltså tillämpas utan att tillsynsmyndigheten
i det enskilda fallet är skyldig att ingripa enligt 3 § första
stycket.

Bestämmelserna i 4 § gäller oavsett om stiftelsen är
föremål för återkommande kontroll eller inte. När det
gäller den återkommande kontrollen bör det påpekas att
det åligger tillsynsmyndigheten att granska de handlingar
(årsredovisning och revisionsberättelse) som en
årsredovisningsskyldig stiftelse skall sända till
tillsynsmyndigheten (jfr 3 kap. 11 § första meningen).
Någon bestämmelse om tillsynsmyndighetens skyldighet i
nu nämnda avseende har emellertid inte ansetts nödvändig
(jfr 15 § tillsynslagen).

Första stycket

Punkt 1

I fall då fråga är om en stiftelse som inte är
årsredovisningsskyldig kan tillsynsmyndigheten behöva
infordra stiftelseförordnandet, styrelsens eller förvaltarens
protokoll, sammanställning över räkenskaperna enligt 3
kap. 5 § och revisionsberättelser. Avser kontrollen en
verksamhetsstiftelse kan det vara aktuellt att infordra t.ex.
olika avtal för att närmare granska om de ligger inom ramen
för stiftelsens verksamhetsföremål.

Tillsynsmyndigheten kan framställa sin begäran om att
få ta del av viss handling eller erhålla viss upplysning
formlöst vid ett telefonsamtal eller skriftligen per brev. Om
stiftelsen inte följer tillsynsmyndighetens begäran, kan
myndigheten förelägga styrelsen eller förvaltaren att förete
handlingen eller lämna upplysningen i fråga med stöd av
bestämmelsen i 5 § första stycket 2. Föreläggandet kan
förenas med vite enligt tredje stycket i sistnämnda paragraf
(jfr även vad som anförs i anslutning till förevarande stycke,
punkt 3).

Punkt 2

Bestämmelsen i denna punkt saknar helt motsvarighet i
tillsynslagen. Den innebär att tillsynsmyndigheten kan få
direktinformation av stiftelsens styrelse eller förvaltare.

Bestämmelsen kan även komma till användning i syfte
att få till stånd ett sammanträde med en stiftelsestyrelse.
Det kan t.ex. röra sig om fall då styrelsens ordförande är
oförmögen att kalla styrelsen till sammanträde och det
enligt stiftelseförordnandet endast är denne som har
befogenhet att utfärda kallelse (jfr 2 kap. 11 § första
stycket).

Punkt 3

Det krävs särskild anledning för att inspektion skall få
äga rum. Särskild anledning kan t.ex. vara att stiftelsen
underlåtit att följa föreläggande att förete en viss handling
eller att lämna viss upplysning.

I regel torde tidpunkten för en inspektion komma att
bestämmas i samråd med företrädare för den ifrågavarande
stiftelsen. Om omständigheterna ger anledning till det, kan
dock inspektionen göras utan att sådant samråd ägt rum.

Andra stycket

Vid en inspektion får tillsynsmyndigheten biträdas av
utomstående experter, t.ex. revisorer eller
fastighetsvärderare.

5 §

Tillsynsmyndigheten kan

1. skilja en styrelseledamot från hans uppdrag om han är
obehörig enligt 2 kap. 10 § eller enligt lagen (1986:436) om
näringsförbud samt skilja en förvaltare som är obehörig
enligt 2 kap. 19 § andra stycket från uppdraget,

2. förelägga en eller flera styrelseledamöter eller
förvaltaren att fullgöra sina åligganden,

3. förbjuda en eller flera styrelseledamöter eller
förvaltaren att verkställa ett beslut eller, om beslutet har
verkställts, förelägga en eller flera styrelseledamöter eller
förvaltaren att göra rättelse om det kan ske.

Att tillsynsmyndigheten har även andra befogenheter
framgår av 4 kap. 5 och 8 §§ samt 5 kap. 4 §.

Beslut om föreläggande eller förbud enligt första stycket
2 och 3 får förenas med vite. Tillsynsmyndigheten skall
pröva frågan om att döma ut ett vite som förelagts enligt
första stycket 2, om föreläggandet endast avser åliggande
att inge en eller flera handlingar till tillsynsmyndigheten. I
övriga fall prövas frågan av länsrätten enligt lagen
(1985:206) om viten.

(Jfr 9 kap. 4 § promemorieförslaget)

Paragrafen har med vissa redaktionella jämkningar
utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

Bestämmelserna i första stycket 2 och 3 samt i andra
stycket har utformats med bestämmelserna i 16 och 17 §§
tillsynslagen som förebilder.

I fråga om stiftelser med egen förvaltning skall
förelägganden eller förbud enligt första stycket riktas mot
styrelseledamöterna personligen och inte mot styrelsen som
ett kollektiv. Skälet härtill är att förelägganden eller förbud
får förenas med vite (jfr paragrafens tredje stycke) och att
vitesförelägganden enligt 2 § lagen (1985:206) om viten
endast kan riktas mot en eller flera namngivna fysiska eller
juridiska personer.

Första stycket

Punkt 1

Bestämmelsen i denna punkt har kommenterats tidigare
i anslutning till 2 kap. 10 § och 19 § andra stycket.

Bestämmelsen i punkt 1 gäller även för stiftelser som
avses i 9 kap. 10 § första stycket.

Punkterna 2 och 3

Ett föreläggande med stöd av bestämmelsen i punkt
2 kan t.ex. riktas mot styrelseledamöterna eller
förvaltaren för en avkastningsstiftelse som utan fog
underlåtit att alls använda den löpande avkastningen. Det
kan även komma i fråga i fall då stiftelsens förmögenhet är
placerad i strid mot föreskrifterna i stiftelseförordnandet
eller bestämmelsen i 2 kap. 4 § (jfr även vad som anförts i
anslutning till 2 kap. 6 §) eller när styrelsen eller förvaltaren
inte har upprättat årsredovisning (jfr 3 kap. 7 §).

I första hand kommer förelägganden i fråga när det
gäller skyldigheter som följer av stiftelseförordnandet eller
stiftelselagen. Det blir däremot mycket sällan aktuellt med
förelägganden när det gäller åligganden enligt andra
författningar. Som redan framgått av vad som anförts i
anslutning till 3 § första stycket är det nämligen inte
tillsynsmyndighetens uppgift att övervaka att stiftelser
följer sådana tvingande bestämmelser som gäller även för
andra rättssubjekt än stiftelser.

Enligt bestämmelsen i punkt 3 har
tillsynsmyndigheten befogenhet att ingripa med
verkställighetsförbud. I praktiken torde
tillsynsmyndigheten emellertid sällan ha möjlighet att
ingripa med en sådan åtgärd. Det av bestämmelsen
omfattade rättelseinstitutet kan däremot bli av större
praktisk betydelse. Om det beslut som skall rättas berör en
tredje man, kan dock användningsområdet även för detta
institut vara begränsat. Har en stipendiestiftelse t.ex.
betalat ut ett stipendium i strid mot ändamålet, kan det till
grund för utbetalningen liggande beslutet nämligen rättas
endast när det framstår som uppenbart att utbetalningen i
fråga är ogiltig och stiftelsen kan återkräva den (jfr RÅ 1962
ref. 17; jfr även Nial, Svensk Associationsrätt, 3. uppl., s.
236 ff).

För att tillsynsmyndigheten skall ha rätt att ingripa med
föreläggande enligt punkt 2 eller 3 fordras det att
föreläggandet avser en angelägenhet vars handhavande
styrelsen eller förvaltaren ytterst svarar för. Ett
föreläggande kan alltså inte utfärdas i fall då fråga är om en
angelägenhet som enligt stiftelseförordnandet skall skötas
av ett styrelsen eller förvaltaren sidoordnat organ (jfr 2 kap.
3 § andra stycket). Det går heller inte att utfärda ett
föreläggande i fall då angelägenheten enligt stiftelselagen
(vid anknuten förvaltning) ankommer på ett annat organ än
det som är förvaltarens högsta verkställande. Det nu senast
anförda är av särskild betydelse när det gäller frågor om att
utse eller entlediga revisor. Enligt stiftelselagen är nämligen
huvudregeln att det vid anknuten förvaltning ankommer på
förvaltarens högsta beslutande organ (t.ex. årsmötet i en
ideell förening) att utse och entlediga revisor, om inte annat
följer av stiftelseförordnandet (jfr 4 kap. 1 § tredje stycket).
I fall då stiftelselagens huvudregel gäller och förvaltaren är
en kyrklig kommun (som inte har direktvalt kyrkoråd), ett
aktiebolag eller en ideell eller ekonomisk förening kommer
tillsynsmyndigheten därför mycket sällan att kunna ingripa
enligt punkt 2 eller 3 när det gäller att entlediga eller utse
revisor.

Andra stycket

Bestämmelsen i detta stycke innefattar endast en
upplysning om några av de andra befogenheter som
tillkommer tillsynsmyndigheten enligt stiftelselagen (se den
fullständiga sammanställningen som redovisats i anslutning
till rubriken till 9 kap.).

Om stiftelsetillgångar har använts i strid mot ändamålet
och tillsynsmyndigheten inte kan utfärda föreläggande om
rättelse med stöd av bestämmelsen i första stycket punkt 3,
är tillsynsmyndigheten hänvisad till att med stöd av
bestämmelserna i 5 kap. väcka talan om skadestånd för
stiftelsens räkning.

Tredje stycket

Allmänna bestämmelser om viten finns i lagen
(1985:206) om viten. Enligt den lagen skall frågor om
utdömande av vite prövas av länsrätt. Samma reglering skall
i huvudsak gälla även vad avser viten som förelagts enligt
förevarande stycke (se bestämmelsen i tredje meningen).
Bestämmelsen i styckets andra mening innebär dock att
tillsynsmyndigheten själv prövar dylika frågor i fall då
föreläggandet endast avser skyldighet att inge en eller flera
handlingar till tillsynsmyndigheten (jfr 9 kap. 3 § fjärde
stycket bankrörelselagen, 1987:617, och prop. 1986/87:12 s.
334 f).

I 11 § meddelas bestämmelser om överklagande av
beslut som tillsynsmyndigheten fattat enligt stiftelselagen.

6 §

Om en styrelseledamot eller förvaltaren missköter sitt
uppdrag, kan han entledigas av allmän domstol.
Entledigandet får begränsas till viss tid.

I fråga om rätt till talan om entledigande gäller 5 kap. 4 §
första och fjärde styckena.

Har tillsynsmyndigheten väckt talan om entledigande av
en styrelseledamot eller förvaltaren, får
tillsynsmyndigheten entlediga denne för tiden till dess att
domstolen har slutligt prövat saken eller bestämt
annorlunda.

(Jfr 5 kap. 4 § och 5 § första stycket samt 9 kap. 6 §
promemorieförslaget)

Första stycket

I enlighet med Lagrådets förslag har här tagits in
den bestämmelse som i lagrådsremissen fanns i 5 kap. 4 §.

Bestämmelsen har sin förebild i 7 § tillsynslagen. Det får
avgöras i rättstillämpningen i vilka fall omständigheterna är
sådana att en styrelseledamot eller förvaltare bör entledigas
från sitt uppdrag. Med hänsyn till de skiftande
förhållandena är det nämligen inte möjligt att ställa upp
några bestämda kriterier för när ett entledigande kan
komma i fråga. Det torde dock vara klart att den som i
samband med uppdraget gör sig skyldig till en brottslig
gärning i regel bör entledigas. Detta gäller vare sig
gärningen har inneburit skada för stiftelsen eller ej.

Beträffande sådan misskötsel av uppdraget som inte
innefattar straffbart handlande blir bedömningen i hög grad
beroende på omständigheterna i det enskilda fallet. Om det
är centrala föreskrifter i stiftelseförordnandet eller i
stiftelselagen som har åsidosatts, bör misskötseln i regel
bedömas som så allvarlig att ett entledigande bör ske. Det
kan t.ex. vara fråga om ändamålsstridiga utbetalningar eller
placering av förmögenheten i strid mot
stiftelseförordnandet eller bestämmelserna i 2 kap. 4 eller
6 § till följd varav stiftelsen drabbats av en större ekonomisk
skada eller risk för sådan skada förelegat. Entledigande kan
också vara aktuellt i fall då styrelsens ledamöter eller
förvaltaren under något eller några år har underlåtit att
främja stiftelsens ändamål trots att detta varit möjligt.
Entledigande kan vidare komma i fråga om styrelsen eller
förvaltaren vid upprepade tillfällen underlåtit att iaktta
sådant som ålegat stiftelsen enligt andra författningar, i vart
fall om stiftelsen till följd därav drabbats av skada i form av
förluster eller påföljder av ekonomisk art.

Av betydelse för bedömningen i det enskilda fallet är
vidare om handlingen eller underlåtenheten är uppsåtlig
eller oaktsam, om det är fråga om enstaka eller upprepade
händelser samt om styrelseledamoten eller förvaltaren har
visat bristande vilja att rätta sig efter förelägganden från
tillsynsmyndighetens sida (jfr vad som anförts i anslutning
till 2 kap. 6 §).

Av bestämmelsen i förevarande stycke följer att den som
entledigats är helt frikopplad från skötseln av stiftelsens
angelägenheter under den tid entledigandet varar. I motsats
till vad som är fallet enligt tillsynslagen kan man således
enligt stiftelselagen inte utestänga t.ex. en styrelseledamot
från handläggningen av endast vissa av stiftelsens
angelägenheter. Skälet till regleringen i stiftelselagen är att
den lagen förutsätter att en stiftelse endast har ett
organ som rättsligt sett utgör dess styrelse eller förvaltare.

Som framgår av bestämmelsen i stycket prövas frågor
om entledigande av de allmänna domstolarna. Det är
med en sådan ordning möjligt att vid en och samma domstol
föra talan om såväl entledigande som skadestånd avseende
en och samma styrelseledamot eller förvaltare. Om
domstolen entledigar så många styrelseledamöter att
styrelsen inte längre är beslutför eller entledigar en
förvaltare, har tillsynsmyndigheten befogenhet att ingripa
(jfr 9 kap. 7 och 8 §§).

Andra stycket

Beträffande bestämmelsen i andra stycket hänvisas till
vad som anförts i anslutning till 5 kap. 4 § första och fjärde
styckena.

Tredje stycket

Enligt bestämmelsen i paragrafens andra stycke jämfört
med bestämmelsen i 5 kap. 4 § första stycket 5 får
tillsynsmyndigheten väcka talan om entledigande enligt
bestämmelsen i första stycket i förevarande paragraf. Om
tillsynsmyndigheten har väckt sådan talan, får myndigheten
enligt bestämmelsen i tredje stycket, som har sin
förebild i 18 § andra stycket tillsynslagen, fatta beslut om ett
interimistiskt entledigande.

Tillsynsmyndighetens beslut med stöd av 6 § får inte
överklagas (jfr 11 § första stycket).

7 §

I en stiftelse med egen förvaltning skall
tillsynsmyndigheten förordna

1. ny styrelseledamot, om detta behövs för att styrelsen
skall bli beslutför, samt

2. ordförande i styrelsen i fall då någon annan än
styrelsen skall utse ordförande men inte gör detta.

Förordnandet gäller intill dess att en ny ledamot eller
ordförande har blivit utsedd i behörig ordning. Har den
förre ledamoten entledigats för en viss tid, gäller dock
förordnandet för den nye ledamoten för den tid
entledigandet avser.

(Jämför 9 kap. 7 § promemorieförslaget)

Första stycket

Frågan hur tillsynsmyndigheten får kännedom om att ett
ingripande behövs enligt detta stycke har berörts i
anslutning till 2 kap. 3 § andra stycket och 9 § andra och
tredje styckena.

Punkt 1

En stiftelse med egen förvaltning måste ha en beslutför
styrelse. Därför föreskrivs det i styckets första punkt
att tillsynsmyndigheten skall förordna ny styrelseledamot,
om detta behövs för att styrelsen skall bli beslutför (jfr 10 §
tillsynslagen).

Bestämmelsen i förevarande punkt är tillämplig oavsett
vad som är anledningen till att styrelsen inte är beslutför.
Tillsynsmyndigheten skall alltså förordna nya
styrelseledamöter exempelvis om mer än hälften av
styrelsens ledamöter lämnar uppdraget samtidigt eller om
hela styrelsen entledigas interimistiskt av
tillsynsmyndigheten med stöd av 6 § tredje stycket. Ett
ingripande från tillsynsmyndighetens sida kan även komma
i fråga i fall då en nybildad stiftelse saknar beslutför styrelse
(jfr vad som anförs i anslutning till 9 kap. 9 § första
meningen).

Bestämmelsen är tillämplig oavsett om det är styrelsen
eller någon annan som skall utse styrelsens ledamöter (jfr 2
kap. 3 § andra stycket och 9 §). I det förra fallet krävs det
alltid ett ingripande från tillsynsmyndighetens sida om
styrelsen inte är beslutför. Är det däremot så att uppgiften
att utse ledamöter i styrelsen enligt stiftelseförordnandet
ankommer på någon annan än styrelsen, skall
tillsynsmyndigheten ingripa med stöd av bestämmelsen i
denna punkt endast om det är nödvändigt för att styrelsen
skall bli beslutför inom rimlig tid.

Vid valet av person bör tillsynsmyndigheten respektera
sådana föreskrifter i stiftelseförordnandet enligt vilka
ledamoten skall uppfylla vissa kvalifikationer. Det är dock
oftast lämpligare att stiftelsen förses med en beslutför
styrelse än att tillsynsmyndigheten under en längre tid
försöker finna en person som fullt ut uppfyller
föreskrifterna i stiftelseförordnandet. Man bör i
sammanhanget även beakta bestämmelsen i andra stycket
som innebär att en av tillsynsmyndigheten förordnad
ledamot ''''''''riskerar'''''''' att få lämna sitt uppdrag kanske bara
efter en kort tid. Det mest rationella torde vara om
tillsynsmyndigheten försöker finna en person som allmänt
sett är lämpad för uppdraget.

Punkt 2

Bestämmelsen i denna punkt är med viss redaktionell
jämkning utformad i enlighet med Lagrådets förslag.

En stiftelsestyrelse som saknar ordförande kan vara
handlingsförlamad (jfr vad som har anförts i anslutning till
4 § första stycket 2). Därför skall tillsynsmyndigheten enligt
bestämmelsen i denna punkt utse ordförande om sådan
saknas. Bestämmelsen gäller dock endast i fall då
ordföranden skall utses av någon annan än styrelsen. Det
är inte heller avsikten att tillsynsmyndigheten skall ingripa
i andra fall än då det är nödvändigt för att styrelsen skall bli
försedd med ordförande inom rimlig tid.

Vid valet av ordförande är det lämpligt att
tillsynsmyndigheten respekterar sådana föreskrifter i
stiftelseförordnandet enligt vilka ordföranden skall uppfylla
vissa kvalifikationer. I regel är det dock viktigare att
stiftelsens styrelse förses med en ordförande än att man
hittar ''''''''rätt'''''''' person. Man bör i sammanhanget även beakta
bestämmelsen i andra stycket som innebär att en av
tillsynsmyndigheten förordnad ordförande kan komma att
få lämna sitt uppdrag kanske bara efter en kort tid. Det mest
rationella torde vara om tillsynsmyndigheten försöker finna
en person som allmänt sett är lämpad för uppdraget.

Andra stycket

Av bestämmelserna i detta stycke följer att
förordnanden med stöd av bestämmelsen i första stycket i
regel kommer att gälla endast under en kortare tid.

8 §

Tillsynsmyndigheten skall förordna ny förvaltare för en
stiftelse med anknuten förvaltning, om stiftelsen saknar
förvaltare.

Förordnandet gäller tills vidare. Har den förre
förvaltaren entledigats för en viss tid, gäller dock
förordnandet för den nye förvaltaren för den tid
entledigandet avser.

(Jfr 9 kap. 8 § promemorieförslaget)

En stiftelse med anknuten förvaltning behöver ny
förvaltare t.ex. om en domstol har entledigat den
ursprunglige förvaltaren eller om denne har försatts i
konkurs. Detsamma gäller om den ursprunglige förvaltaren
frivilligt har frånträtt sitt uppdrag (jfr vad som har anförts
vid 2 kap. 19 §).

I stiftelseförordnandet kan det finnas föreskrifter om
vem som skall inträda som ny förvaltare eller om vem som
skall utse ny förvaltare. Dylika föreskrifter skall man
givetvis försöka tillämpa (jfr 2 kap. 1 §). Om det emellertid
visar sig att detta inte är möjligt eller om det inte finns några
sådana föreskrifter i stiftelseförordnandet, åligger det enligt
bestämmelsen i paragrafens första stycke
tillsynsmyndigheten att finna en efterträdare.

9 §

Om ett testamentariskt stiftelseförordnande inte kan
verkställas därför att det saknas ett sådant åtagande som
avses i 1 kap. 2 § andra stycket, skall länsstyrelsen på
begäran av någon som förvaltar dödsboet verka för att ett
sådant åtagande lämnas. Länsstyrelsen får därvid besluta
om en annan förvaltningsform än den som har föreskrivits
av stiftaren.

Behörig länsstyrelse är länsstyrelsen i det län där
stiftaren hade sitt hemvist.

(Jfr 9 kap. 9 § promemorieförslaget)

I denna paragraf -- som utformats i enlighet med
Lagrådets förslag -- meddelas bestämmelser rörande
testamentariska stiftelseförordnanden som ännu inte har
lett till stiftelsebildning (jfr 3 § andra stycket tillsynslagen).

Första stycket

Första meningen

Vid stiftelsebildning som skall ske efter stiftarens död
kan det ibland inträffa att valet av den eller de som skall
lämna förvaltningsåtagandet enligt 1 kap. 2 § andra stycket
måste ske utan någon vägledning i stiftelseförordnandet.
Detta är t.ex. fallet om stiftaren i stiftelseförordnandet inte
alls meddelat några föreskrifter om vem eller vilka som
enligt hans vilja skall bilda stiftelsens första styrelse eller
vara stiftelsens förvaltare och han inte heller i förordnandet
har befullmäktigat någon att utse styrelseledamöter eller
förvaltare. Ett annat fall då detta inträffar är om samtliga
de i stiftelseförordnandet utpekade styrelseledamöterna
eller den i det utpekade förvaltaren förklarar sig
ointresserade av uppdraget.

Mot nu anförda bakgrund föreskrivs det i första
meningen att länsstyrelsen skall verka för att ett
förvaltningsåtagande lämnas om ett testamentariskt
stiftelseförordnande inte kan verkställas därför att ett
sådant åtagande saknas.

I fall då stiftelsen skall ha egen förvaltning, får
bestämmelsen anses innebära skyldighet för länsstyrelsen
att försöka finna så många, för uppdraget i fråga lämpliga
personer som vill lämna ett förvaltningsåtagande att
stiftelsen får en beslutför styrelse i samma ögonblick som
den rättsligt sett bildas. Om det skulle visa sig att man inte
kan uppnå detta mål utan stor tidsutdräkt är det dock
ingenting som hindrar att man låter bilda stiftelsen trots att
den saknar beslutför styrelse (jfr 2 kap. 2 § andra stycket
andra meningen) varefter det blir en uppgift för stiftelsens
tillsynsmyndighet att med tillämpning av bestämmelsen i 7
§ första stycket förordna det ytterligare antal ledamöter som
erfordras för att stiftelsen skall erhålla en styrelse som är
beslutför. Särskilt i fall då stiftaren har meddelat
föreskrifter som innebär att styrelseledamöterna skall
uppfylla speciella kvalifikationer kan det senare förfarandet
vara att föredra.

Om stiftelsen enligt förordnandet skall ha anknuten
förvaltning, får förevarande bestämmelse anses innebära en
skyldighet för länsstyrelsen att försöka finna en förvaltare
som allmänt sett kan bedömas vara lämplig för uppdraget i
fråga.

I fall då stiftelseförordnandet är testamentariskt kan det
ibland uppstå oklarhet om vilken förvaltningsform stiftaren
har avsett att stiftelsen skall ha. Beträffande den frågan
hänvisas till vad som anförts vid 2 kap. 2 § första stycket.

Den som svarar för förvaltningen av stiftarens dödsbo är
i fall som nu berörts oförhindrad att försöka finna någon
eller några som vill lämna det för stiftelsebildningen
nödvändiga förvaltningsåtagandet. Men han bör inte vara
skyldig att göra sådana försök. I likhet med vad som gäller
för närvarande bör det däremot även i fortsättningen vara
en skyldighet för honom att göra en anmälan till
länsstyrelsen om det är nödvändigt för att förordnandet
skall kunna bringas till verkställighet (jfr 3 § andra stycket
första meningen tillsynslagen). I enlighet med Lagrådets
förslag föreskrivs det därför i förevarande mening att
länsstyrelsens skyldighet att verka för att ett
förvaltningsåtagande lämnas inträder på begäran av
någon som förvaltar dödsboet.

Andra meningen

Enligt denna bestämmelse får länsstyrelsen förordna om
en annan förvaltningsform än den av stiftaren föreskrivna.
Förutsättningen för ett sådant förordnande är att
länsstyrelsen har misslyckats i sina försök att bringa
stiftelseförordnandet till verkställighet med den av stiftaren
föreskrivna förvaltningsformen.

Vad som sägs i stiftelselagen om föreskrifter i ett
stiftelseförordnande skall gälla också länsstyrelsens
förordnande enligt bestämmelsen i denna mening. Någon
särskild bestämmelse därom har emellertid inte bedömts
vara nödvändig (jfr 2 kap. 7 § andra stycket).

Andra stycket

Med stiftarens hemvist avses här det hemvist han hade
vid sin död.

Tillsynens innebörd i fråga om vissa stiftelser

10 §

Bestämmelserna i 3 § första stycket, 4 § samt 5 § första
stycket 2 och 3 gäller inte i fråga om

1. stiftelser som bildats av eller tillsammans med staten,
en kommun, ett landsting eller en kyrklig kommun,

2. stiftelser som förvaltas av en statlig myndighet, eller

3. stiftelser som enligt stiftarens förordnande skall vara
undantagna från tillsyn enligt denna lag och som varken
under innevarande eller de tre närmast föregående
räkenskapsåren har utövat näringsverksamhet eller varit
moderstiftelse.

I fråga om stiftelser som avses i första stycket gäller dock
bestämmelserna i 3 § första stycket, 4 § första stycket 1 och
2 samt 5 § första stycket 2 och 3 om det kan antas att

1. stiftelsen saknar namn,

2. stiftelsen inte har upprättat års- eller
koncernredovisning eller inte har avlämnat års- eller
koncernredovisning, årsbokslut eller sammanställning över
räkenskaperna till revisorn,

3. stiftelsen inte håller års- eller koncernredovisning eller
revisions- eller koncernrevisionsberättelse tillgänglig för var
och en,

4. stiftelsen saknar behörig revisor, eller om

5. fråga uppkommer om sådant beslut som avses i 4 kap.
5 §.

(Jfr 9 kap. 1 § tredje stycket promemorieförslaget)

Bestämmelserna i denna paragraf har behandlats
utförligt i den allmänna motiveringen (jfr avsnitt 2.8.1).

Första stycket

Stiftelser av det slag som anges i punkterna 1--3 är
undantagna från de centrala bestämmelserna i 3 § första
stycket om ingripande och 4 § om kontroll. Detta betyder
bl.a. att tillsynsmyndigheten är förhindrad att ingripa mot
och att begära information av stiftelsen (jfr dock andra
stycket). Eftersom bestämmelserna i första stycket är
tvingande har tillsynsmyndigheten inte ens rätt att ingripa
om stiftaren beträffande en stiftelse som omfattas av andra
punkten skulle ha förordnat att stiftelsen skall stå
under tillsyn enligt stiftelselagen.

Som framhållits i anslutning till 5 kap. 4 § fjärde stycket
kan det komma att inträffa att stiftelser som omfattas av 10
§ första stycket andra och tredje punkterna senare upphör
att göra det för att ytterligare en tid senare åter tillhöra
frikretsen. Särskilt gäller detta stiftelser som avses i tredje
punkten. Tillsynsmyndighetens möjligheter att ingripa,
med stöd av stiftelselagen mot t.ex. en klandervärd åtgärd
blir i sådana fall beroende av om stiftelsen tillhörde
frikretsen eller inte när åtgärden vidtogs.

Bestämmelsen i första punkten är tillämplig även i fall
då staten, kommunen eller landstinget bildat stiftelsen
tillsammans med en eller flera enskilda stiftare (jfr vad som
anförts i anslutning till 3 kap. 1 § tredje stycket).

Andra stycket

Bestämmelserna, som i huvudsak har utformats i
enlighet med Lagrådets förslag, innebär vissa
undantag från undantagsreglerna i första stycket. Av
regleringen i andra stycket följer nämligen att
tillsynsmyndigheten under vissa förutsättningar skall
ingripa mot sådana stiftelser som omfattas av första stycket.
Som framgår av bestämmelsen är det därvid en
förutsättning att det kan antas att stiftelselagens
bestämmelser om namn på stiftelsen eller om
redovisning eller revision åsidosätts eller att fråga
uppkommer om sådant beslut som avses i 4 kap. 5 §.
Antagandet om att det föreligger brister i något av de nu
nämnda hänseendena måste därvid vara grundat på
omständigheter som det finns fog att sätta tilltro till (jfr vad
som anförts i anslutning till 9 kap. 3 § första stycket).

Ett ingripande med stöd av bestämmelserna i
förevarande stycke kan ytterst utmynna i föreläggande eller
förbud enligt 5 § första stycket 2 eller 3, förordnande av
revisor m.m. enligt 4 kap. 8 § eller beslut om att stiftelsen
skall ha kvalificerad revisor. Ett ingripande kan dock aldrig
utmynna i att tillsynsmyndigheten väcker skadeståndstalan
för stiftelsens räkning enligt 5 kap. 1 eller 2 § eller talan om
entledigande enligt 9 kap. 6 § (se 5 kap. 4 § fjärde stycket).

Bestämmelserna i förevarande stycke omfattar inte
frågor om registrering. Anledningen är att enligt 10 kap. 11
§ första stycket skall registreringsmyndigheten utan
undantag ingripa mot en årsredovisningsskyldig stiftelse,
om det kan antas att den inte iakttar stiftelselagens
bestämmelser om registrering. Någon bestämmelse i 10 §
andra stycket behövs alltså inte för att upprätthålla
respekten för den i 10 kap. föreskrivna
registreringsskyldigheten.

Punkt 1

En stiftelse skall ha ett namn som innehåller ordet
stiftelse. Ytterst är det styrelsen eller förvaltaren som svarar
för att stiftelsen har ett namn (jfr 1 kap. 6 § första stycket
och 2 kap. 7 § första stycket).

Av bestämmelsen i punkt 1 följer att
tillsynsmyndigheten skall ingripa mot styrelsen eller
förvaltaren om en stiftelse som avses i första stycket saknar
namn. Om det i det enskilda fallet inte räcker med ett enkelt
påpekande kan tillsynsmyndigheten med stöd av 5 § första
stycket 2 förelägga ledamöterna i stiftelsens styrelse eller
förvaltaren att fullgöra sin skyldighet enligt 2 kap. 7 § att
besluta om namn för stiftelsen. Ett sådant föreläggande får
förenas med vite (jfr 9 kap. 5 § tredje stycket).

Punkterna 2--3

Stiftelser som avses i första stycket är underkastade
stiftelselagens grundläggande reglering i 3 kap. om
årsredovisning. Bestämmelserna i punkt 2 och 3 innebär att
om det kan antas att en stiftelse som omfattas av första
stycket i förevarande paragraf inte följer denna reglering,
tillsynsmyndigheten har samma rätt och skyldighet att
ingripa mot denna stiftelse som mot vilken annan stiftelse
som helst. Respekten för bestämmelserna i 3 kap. om
årsredovisning och dess offentlighet kan alltså upprätthållas
även med avseende på stiftelser som omfattas av första
stycket.

Punkt 4

Bestämmelsen i denna punkt innebär att
tillsynsmyndigheten har rätt och skyldighet att ingripa om
en stiftelse som skall ha kvalificerad revisor saknar detta.
Den innebär också att tillsynsmyndigheten i vissa fall har
möjlighet att ingripa med stöd av 9 kap. 5 § första stycket 3
om en sådan stiftelse som avses i 10 § första stycket 2 eller
3 håller sig med en revisor som inte motsvarar de i 4 kap. 3
§ andra stycket angivna kraven (jfr vad som anförts i
anslutning till sistnämnda paragraf).

Punkt 5

Bestämmelsen i denna punkt innebär bl.a. att
tillsynsmyndigheten skall ingripa i fall då det kan antas att
en stiftelse som avses i första stycket 2 eller 3 har sådana
ekonomiska förhållanden att en lekman generellt sett inte
klarar uppgiften att vara revisor i stiftelsen (jfr vad som
anförs i anslutning till 4 kap. 3 och 5 §§).

Överklagande

11 §

Tillsynsmyndighetens beslut enligt denna lag får
överklagas hos kammarrätten. Detta gäller dock inte beslut
om att väcka talan enligt 5 kap. 4 § första stycket eller 9 kap.
6 § första stycket eller beslut enligt 9 kap. 6 § tredje stycket.

Tillsynsmyndighetens beslut enligt 4 kap. 8 §, 6 kap. 4 §
eller 5 § andra stycket, 9 kap. 5 § första stycket 3, i den del
beslutet avser verkställighetsförbud, eller 9 kap. 7 eller 8 §
gäller även om de överklagas.

Om tillsynsmyndighetens beslut överklagas, skall
tillsynsmyndigheten föra talan för det allmänna. Överklagas
kammarrättens beslut av tillsynsmyndigheten, skall
överklagandet ha kommit in inom tre veckor från den dag
då det överklagade beslutet meddelades.

Länsstyrelsens beslut enligt 9 § överklagas hos
kammarrätten. Bestämmelserna i tredje stycket om
tillsynsmyndigheten och dess beslut gäller i sådant fall
länsstyrelsen och dess beslut.

(Jfr 9 kap. 10 § promemorieförslaget)

Första stycket

Bestämmelsen i första meningen innebär att de
beslut som tillsynsmyndigheten fattar enligt stiftelselagen i
princip får överklagas (jfr 20 § första stycket tillsynslagen).
Allmänna bestämmelser om hur man överklagar en
förvaltningsmyndighets beslut finns i förvaltningslagen
(1986:223).

Enligt bestämmelsen i andra meningen i
förevarande stycke är det vissa beslut som inte får
överklagas. Det är beslut att vid domstol väcka talan om
skadestånd eller entledigande enligt 5 kap. 4 § första stycket
eller 9 kap. 6 § första stycket och beslut att interimistiskt
entlediga en styrelseledamot eller en förvaltare enligt 9 kap.
6 § tredje stycket.

Domstolsutredningen har föreslagit att länsrätt i princip
bör bli första instans i samtliga måltyper där kammarrätt i
dag har denna funktion (se SOU 1991:106 Del A s. 28).
Ordningen enligt 11 § första stycket med kammarrätt som
första instans kan således komma att ändras.

Andra stycket

Bestämmelsen i andra stycket innebär att ett beslut av
tillsynsmyndigheten enligt någon av de i stycket
uppräknade bestämmelserna alltid gäller även om det
överklagas (jfr 20 § andra stycket tillsynslagen). En annan
sak är att den kammarrätt som har att överpröva beslutet
kan förordna om inhibition, dvs. att beslutet inte skall gälla
omedelbart (se 28 § förvaltningsprocesslagen, 1971:291).

Tredje stycket

Syftet med bestämmelsen i tredje stycket är att göra det
möjligt för tillsynsmyndigheten att överklaga
kammarrättens beslut till Regeringsrätten. Jämför i övrigt
domstolsutredningens förslag till lag om ändring i 49 §
körkortslagen, 1977:477 (SOU 1991:106 Del B s. 203).

Fjärde stycket

I enlighet med Lagrådets förslag meddelas det i
detta stycke bestämmelser om överklagande av sådana
beslut som avses i 9 § första stycket andra meningen.

10 kap. Registrering

I detta kapitel finns bestämmelser om registrering.
Bestämmelserna har i den allmänna motiveringen
behandlats i avsnitt 2.8.2.

Bestämmelserna i kapitlet innebär att stiftelser som är
skyldiga att upprätta årsredovisning skall vara
registrerade i länsvis förda stiftelseregister. Detta
gäller även årsredovisningsskyldiga stiftelser som omfattas
av bestämmelserna i 9 kap. 10 § första stycket.
Registreringsmyndighet för en stiftelse är alltid en
länsstyrelse och i princip är det den länsstyrelse som utövar
tillsyn över stiftelsen som är registreringsmyndighet.
Registreringsmyndigheten skall ingripa om det kan antas att
en stiftelse inte fullgör sina skyldigheter i fråga om
registrering.

Kapitlet innehåller särskilda bestämmelser för stiftelser
som avser att utöva näringsverksamhet. Flertalet av dessa
bestämmelser är med några undantag överflyttade från
handelsregisterlagen (1974:157). Till skillnad från
handelsregisterlagen innehåller stiftelselagen inte några
bestämmelser om prokura. Det har inte ansetts föreligga
något behov av sådana bestämmelser (jfr allmänna
motiveringen, avsnitt 2.10.8).

I kapitlet finns det en bestämmelse enligt vilken
länsstyrelsen i Stockholms län får förbjuda den som
använder ordet stiftelse i strid mot 1 kap. 6 § andra stycket
att fortsätta med det.

Allmänna bestämmelser om registrering

1 §

En stiftelse skall vara registrerad om

1. den är skyldig att upprätta årsredovisning enligt denna
lag, eller

2. det följer av de av stiftaren i stiftelseförordnandet
meddelade föreskrifterna att den skall vara registrerad.

Registreringsmyndighet för en stiftelse är den
länsstyrelse som med tillämpning av bestämmelserna i 9
kap. 1 § första stycket skall vara tillsynsmyndighet för
stiftelsen.

Ett stiftelseregister skall föras hos
registreringsmyndigheten för registreringar enligt denna
lag.

Regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer får meddela föreskrifter om avgifter för
registrering i stiftelseregistret.

(Jfr 10 kap. 1 § promemorieförslaget)

Första stycket

Punkt 1

Enligt denna punkt gäller det ett krav på registrering för
stiftelser som är årsredovisningsskyldiga enligt denna lag.
Av denna begränsning följer att en stiftelse som till följd av
föreskrifter därom i stiftelseförordnandet är
årsredovisningsskyldig enligt bestämmelserna i 3 kap. inte
omfattas av registeringsskyldighet.

Ytterligare exempel på stiftelser som inte är
registreringsskyldiga är sådana familjestiftelser som avses i
3 kap. 7 § andra stycket och stiftelser som enligt 3 kap. 3 §
undantagits från bokföringsskyldighet.

Registreringsmyndigheten skall inte föra in annat än
stiftelser i registret. I det enskilda fallet kan det
emellertid krävas en förhållandevis kvalificerad bedömning
för att avgöra om en stiftelse föreligger eller inte.
Registreringsmyndigheten bör därför vägra införing i
registret bara när det är uppenbart att det som avses
bli registrerat inte är en stiftelse (jfr vad som anförs i
anslutning till 12 §).

Om en stiftelse felaktigt skulle vägras registrering,
saknar det betydelse för frågan om stiftelsens rättsliga status
som stiftelse. Det är nämligen endast allmän domstol
som med civilrättslig verkan kan ta ställning till denna fråga.

Punkt 2

Det kan inträffa att stiftelseförordnandet beträffande en
stiftelse som inte är skyldig att vara registrerad enligt
stiftelselagen innehåller en föreskrift om att stiftelsen skall
vara registrerad. I enlighet med Lagrådets förslag
föreskrivs det i denna punkt en ovillkorlig
registreringsskyldighet för sådana stiftelser.

Andra stycket

Bestämmelsen i detta stycke innebär att det alltid är en
länsstyrelse som är registreringsmyndighet för en stiftelse.

I regel är en och samma länsstyrelse såväl
tillsynsmyndighet som registreringsmyndighet för samma
stiftelse. Av bestämmelsen i 9 kap. 1 § andra stycket följer
emellertid att en stiftelse kan som tillsynsmyndighet ha en
annan myndighet än den länsstyrelse som är stiftelsens
registreringsmyndighet.

Tredje stycket

Av bestämmelserna i 10 kap. följer att stiftelseregistret
kommer att innehålla vissa grundläggande uppgifter om
varje registrerad stiftelse. Närmare anvisningar om hur
registret skall föras kan meddelas av regeringen i särskilda
tillämpningsföreskrifter till stiftelselagen.

Underlaget för införingarna i registret kommer främst
att utgöras av anmälningar från stiftelsen. Någon gång kan
det också vara fråga om underrättelser från domstol (se 4
och 5 §§). Vidare kan grunden för åtgärden utgöras av ett
beslut som registreringsmyndigheten har fattat ex officio,
t.ex. i fall då myndigheten har funnit att den registrerade
''''''''stiftelsen'''''''' uppenbarligen inte är en stiftelse (jfr vad som
anförts i anslutning till första stycket och 12 §).

Fjärde stycket

Frågan om avgifter har i den allmänna motiveringen
behandlats i avsnitt 2.11. Jämför i övrigt vad som har anförts
i anslutning till 9 kap. 2 §.

2 §

Om inte annat följer av 6 § andra stycket skall en
stiftelses styrelse eller förvaltare anmäla stiftelsen för
registrering i stiftelseregistret

1. i fall som avses i 1 § första stycket 2 senast sex månader
efter det att stiftelsen bildades,

2. i övriga fall senast sex månader efter det att stiftelsen
blev bokföringsskyldig enligt denna lag.

Anmälan enligt första stycket skall innehålla uppgift om
stiftelsens postadress och telefon samt om
styrelseledamöternas namn, bostadsadress, postadress och
telefon eller förvaltarens namn eller firma, postadress och
telefon. Vid egen förvaltning skall den vidare innehålla
uppgift om den ort där styrelsen har sitt säte, eller om säte
inte är bestämt, där förvaltningen huvudsakligen utövas.
Vid anknuten förvaltning skall uppgift i stället lämnas om
den ort där förvaltaren har sitt säte, eller om säte inte är
bestämt, där förvaltarens egen förvaltning huvudsakligen
utövas eller, om förvaltaren är ett handelsbolag, där bolaget
har sitt huvudkontor inrättat.

Till anmälan skall det fogas en kopia av
stiftelseförordnandet, om det är möjligt. Har styrelsen eller
förvaltaren enligt 2 kap. 7 § fattat beslut om namn för
stiftelsen, skall anmälan innehålla uppgift även om namnet.

(Jfr 10 kap. 2 § promemorieförslaget)

Registreringsmyndigheten skall ingripa om en stiftelse
inte fullgör sina skyldigheter i fråga om anmälan för
registrering (jfr 11 §).

Första stycket

En stiftelse som endast är skyldig att föra räkenskaper
enligt 3 kap. 5 § skall ha kalenderår som räkenskapsår. Om
en sådan stiftelse blir bokföringsskyldig enligt 3 kap. 2 §
betyder bestämmelsen i punkt 2 i förevarande stycke
att stiftelsen skall vara anmäld senast den 30 juni samma år
som den blev bokföringsskyldig. Om stiftelsen avser att
förvärva en hyresfastighet blir stiftelsen enligt 6 § andra
stycket däremot anmälningsskyldig redan innan den blir
bokföringsskyldig (jfr vad som anförs i anslutning till 6 §
första och andra styckena).

Andra stycket

Angående säte för en stiftelsestyrelse eller förvaltare, se
vad som anförts i anslutning till 9 kap. 1 § första stycket.

Tredje stycket

Om registeringsskyldighet inträder och det inte finns ens
någon kopia av stiftelselseförordnandet i behåll, får
stiftelsens företrädare beskriva stiftelsens ändamål i sin
anmälan till registreringsmyndigheten med ledning av
protokoll eller andra handlingar rörande stiftelsen.

Framgår det av anmälningen att stiftelsen inte har något
namn, kan tillsynsmyndigheten vid vite förelägga styrelsens
ledamöter eller förvaltaren att fatta beslut i frågan (jfr 1
kap. 6 § första stycket, 2 kap. 7 § första stycket samt 9 kap.
5 § första stycket 2 och andra stycket samt 10 § andra stycket
1).

3 §

Anmälan för registrering i stiftelseregistret skall genast
göras

1. när en föreskrift i stiftelseförordnandet har ändrats
eller upphävts enligt bestämmelserna i 6 kap.,

2. när en ändring har inträtt i något förhållande som
avses i 2 § andra stycket,

3. när någon har bemyndigats att företräda stiftelsen
enligt 2 kap. 16 § andra stycket eller 23 § andra stycket,

4. när stiftelsen inte längre är registreringsskyldig enligt
denna lag, samt

5. när stiftelsen är upplöst.

I fall som avses i första stycket 3 skall uppgift lämnas om
företrädarens namn, bostadsadress, postadress och telefon.
Har styrelsen eller förvaltaren beslutat att rätten att
företräda stiftelsen samt att teckna dess namn och firma får
utövas endast av två eller flera i förening, skall detta också
anmälas för registrering i stiftelseregistret. Någon annan
inskränkning i rätten att företräda stiftelsen och att teckna
dess namn och firma får inte registreras.

När anmälan enligt första stycket 2 avser byte av
förvaltare skall anmälan göras av den nye förvaltaren. I fall
som avses i första stycket 5 skall anmälan göras av den
avträdande styrelsen eller förvaltaren. I övriga fall skall
anmälan göras av styrelsen eller förvaltaren.

(Jfr 10 kap. 3 § promemorieförslaget )

Paragrafen har med viss redaktionell jämkning
utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

Enligt bestämmelserna i denna paragraf skall anmälan
för registrering i stiftelseregistret genast göras när det inträtt
ändrade förhållanden avseende en i stiftelseregistret redan
registrerad stiftelse. I paragrafens tredje stycke finns
det bestämmelser om vem som svarar för att föreskriven
anmälningsskyldighet iakttas.

Första stycket

En anmälan enligt punkt 2 som avser inträde av ny
ledamot i styrelsen för en stiftelse med egen förvaltning
skall inte bara innehålla den nye ledamotens namn och
adress samt telefon utan även uppgift om vem som lämnat
styrelsen. I fråga om stiftelser som utövar
näringsverksamhet skall en anmälan göras redan när en
ledamot har lämnat sitt uppdrag (jfr 7 §).

En anmälan enligt punkt 2 skall göras också när
styrelsen eller förvaltaren har bytt säte eller ort för
förvaltningens huvudsakliga utövande. När det gäller
ändring av sätet gäller att anmälningsskyldighet formellt
sett inträder enligt punkt 2 i fall då ändring sker av ett säte
som bestämts av styrelsen (jfr vad som anförts i anslutning
till 9 kap. 1 § första stycket). Om det däremot är så att det
nya sätet bestämts efter ändring av stiftelseförordnandet
följer anmälningsskyldigheten formellt sett av
bestämmelsen i punkt 1.

Ett byte av säte (eller ort för förvaltningen) kan i det
enskilda fallet innebära att stiftelsen också blir knuten till
en annan tillsynsmyndighet. I ett sådant fall byter stiftelsen
också registreringsmyndighet. Närmare anvisningar för hur
överföringen av en stiftelse skall ske från ett stiftelseregister
till ett annat bör kunna meddelas av regeringen i
tillämpningsföreskrifter till stiftelselagen (jfr vad som
anförts i anslutning till 1 § tredje stycket).

Enligt bestämmelsen i punkt 4 skall anmälan för
registrering genast göras när en stiftelse inte längre är
registreringsskyldig. Det bör påpekas att
registreringsskyldigheten enligt 1 § första stycket 1 gäller
fram till dess att det finns en av revisorn granskad
årsredovisning avseende hela den tid stiftelsen varit
bokföringsskyldig (jfr vad som anförs i anslutning till 7 §)

Stiftelseregistret bör givetvis innehålla uppgifter endast
om bestående stiftelser. Därför föreligger
anmälningsskyldighet enligt punkt 7 när stiftelsen är
upplöst (angående upplösning av stiftelse -- se bl.a. 7 kap.
18 §).

Anmälningsskyldighet enligt punkt 7 torde komma att
inträda ganska sällan. Anmälan till stiftelseregistret att en
stiftelse är upplöst efter konkurs eller efter likvidation enligt
bestämmelserna i 7 kap. sker nämligen genom rättens
respektive likvidatorernas försorg (jfr 7 kap. 13 § första
stycket och 10 kap. 4 § andra stycket). Ett exempel på
anmälningsskyldighet enligt punkt 7 är när det sker en
fusion mellan två registrerade stiftelser (jfr vad som anförts
i anslutning till 6 kap. 1 § första stycket 1).

Andra stycket

I andra stycket meddelas ytterligare bestämmelser om
registrering av företrädare för stiftelsen enligt
bestämmelsen i första stycket punkt 3. Av bestämmelsen i
tredje meningen i andra stycket följer bl.a. att en rätt
att företräda en avkastningsstiftelse som utövar
näringsverksamhet måste avse rätt att företräda stiftelsen i
alla sammanhang, alltså inte bara beträffande
näringsverksamheten.

4 §

Om en registrerad stiftelse försätts i konkurs eller
förhandling om offentligt ackord inleds för stiftelsen, skall
tingsrätten sända en underrättelse om beslutet för
registrering i stiftelseregistret.

När konkursen har avslutats eller förhandlingen om
offentligt ackord har avslutats på annat sätt än genom
konkurs, skall tingsrätten genast sända en underrättelse för
registrering i stiftelseregistret och i det förra fallet ange om
något överskott finns eller inte. Tingsrätten skall även för
registrering underrätta registreringsmyndigheten när en
högre rätt genom beslut, som har vunnit laga kraft, har
upphävt ett beslut att försätta stiftelsen i konkurs eller att
inleda förhandling om offentligt ackord.

(Jfr 10 kap. 4 § promemorieförslaget)

Bestämmelserna i 13 kap. 20 § första och tredje styckena
aktiebolagslagen är förebild för bestämmelserna i
förevarande stycken.

Lagrådsremissen innehöll i förevarande paragraf
ytterligare ett stycke. I enlighet med Lagrådets
förslag finns den bestämmelsen nu i 7 kap. 18 § andra
stycket.

5 §

En registrering skall avföras om det genom dom som har
vunnit laga kraft har förklarats att en registrering inte borde
ha skett, att ett beslut som registrerats är ogiltigt eller att
något visst förhållande som registrerats inte föreligger.

Domstolen skall sända en kopia av domen till
registreringsmyndigheten.

(Jfr 10 kap. 5 § promemorieförslaget)

Förebild för bestämmelserna i denna paragraf är 16 §
andra stycket handelsregisterlagen (1974:157).
Bestämmelserna i paragrafen är tillämpliga t.ex. i fall då en
allmän domstol har fastställt att en i stiftelseregistret införd
stiftelse inte är en stiftelse.

Särskilda bestämmelser för stiftelser som avser att utöva
eller som utövar näringsverksamhet

Som rubriken ger vid handen berör bestämmelserna i
detta avsnitt stiftelser som avser att utöva eller som utövar
näringsverksamhet. Med några undantag är
bestämmelserna överflyttade från handelsregisterlagen.

6 §

Innan en stiftelse börjar utöva näringsverksamhet skall
styrelsen eller förvaltaren lämna uppgift för registrering i
stiftelseregistret om

1. den firma under vilken näringsverksamheten skall
bedrivas, och

2. näringsverksamhetens art.

Om stiftelsen inte tidigare är registrerad i
stiftelseregistret, skall stiftelsen även fullgöra sin
anmälningsskyldighet enligt 2 § innan den börjar utöva
näringsverksamheten.

Stiftelsen får registreras även i stiftelseregister för annat
län, om verksamheten är avsedd att utövas där.

(Jfr 10 kap. 6 § promemorieförslaget)

Första stycket

Bestämmelserna i 2 § andra stycket och 4 § tredje stycket
1 och 3 handelsregisterlagen är förebild för bestämmelsen i
första stycket.

Enligt 2 § andra stycket handelsregisterlagen skall en
stiftelse söka registrering i handelsregistret innan den börjar
utöva näringsverksamhet om stiftelsen skulle ha varit
bokföringsskyldig enligt 1929 års bokföringslag. Genom
bestämmelsen i 6 § första stycket utvidgas den i
handelsregisterlagen fastlagda principen -- med undantag
för det fall då stiftelsen utövar endast sådan
näringsverksamhet som avses i 3 kap. 1 § andra stycket -- till
att gälla för all form av näringsverksamhet i stiftelser.

Andra stycket

Bestämmelsen i andra stycket innebär att en stiftelse som
avser att utöva näringsverksamhet och som inte redan
tidigare är registrerad i stiftelseregistret är
anmälningsskyldig till stiftelseregistret redan innan den blir
bokföringsskyldig.

Tredje stycket

Bestämmelsen i 3 § tredje stycket handelsregisterlagen
är förebild för bestämmelsen i detta stycke. Genom
bestämmelsen i 6 § tredje stycket kan en stiftelse som avser
att bedriva verksamhet i hela landet få ett rikstäckande
skydd för sin firma (jfr vad som anförts i anslutning till 8
kap. 1 §).

7 §

Upphör en stiftelse att utöva näringsverksamhet eller
ändras någon annan uppgift som har registrerats om en
stiftelse som utövar näringsverksamhet, nskall stiftelsens
styrelse eller förvaltare genast anmäla detta för registrering
i stiftelseregistret.

(Jfr 10 kap. 8 § promemorieförslaget)

Paragrafen har 13 § första stycket handelsregisterlagen
som förebild.

Om en stiftelse upphör att utöva näringsverksamhet
skall detta anmälas till stiftelseregistret enligt 7 §. Att
stiftelsen upphör med näringsverksamheten är emellertid
inte liktydigt med att den skall avföras ur stiftelseregistret.
Stiftelsen är registreringsskyldig fram till dess att det finns
en av revisorn granskad årsredovisning för den hela den tid
stiftelsen varit bokföringsskyldig (angående frågan när en
stiftelse som inte längre utövar näringsverksamhet upphör
att vara bokföringsskyldig -- se vad som anförts i anslutning
till 3 kap. 4 § 3; jfr vidare vad som sagts vid 10 kap. 3 § första
stycket 4).

8 §

Registreringsmyndigheten skall utan dröjsmål kungöra i
Post- och Inrikes Tidningar vad som har införts i
stiftelseregistret i fråga om en stiftelse som utövar
näringsverksamhet. Detta gäller dock inte registrering av
underrättelser enligt 4 §.

En kungörelse som avser ändring i ett förhållande som
tidigare har införts i registret skall endast ange ändringens
art.

(Jfr 10 kap. 9 § promemorieförslaget)

Bestämmelserna i denna paragraf har 18 §
handelsregisterlagen och 18 kap. 2 § aktiebolagslagen som
förebild.

Kungörelseskyldigheten omfattar beslut om likvidation
m.m. enligt 7 kap. (jfr 7 kap. 7 § andra stycket, 13 § första
stycket samt 14 och 15 §§). Den omfattar däremot inte
meddelanden från tingsrätten enligt 10 kap. 4 §.

9 §

Det som har kungjorts i Post- och Inrikes Tidningar
enligt 8 § skall anses ha kommit till tredje mans kännedom,
om det inte framgår av omständigheterna att han varken
kände till eller borde ha känt till det som har kungjorts.

(Jfr 10 kap. 10 § promemorieförslaget)

Bestämmelsen i denna paragraf har sin förebild i 19 §
handelsregisterlagen.

Bestämmelsen i 9 § innebär att en tredje man
presumeras ha kännedom om det som har blivit kungjort i
Post- och Inrikes Tidningar. Därvid presumeras han inte
bara ha kännedom om det som faktiskt har kungjorts. Vid
ändringar av i registret gjorda införingar presumeras sådan
kännedom även om ändringens innebörd trots att
kungörelsen i dylika fall endast anger ändringens art (jfr
prop. 1984/85:38 s. 9). Presumtionen genombryts dock i de
fall det framgår av omständigheterna att tredje man, t.ex.
till följd av onormalt avbrott i kommunikationerna, varken
kände till eller borde ha känt till det som har kungjorts. Om
ett förhållande ännu inte kungjorts kan det, om det blivit
eller borde ha blivit infört i registret, endast åberopas mot
den som har känt till eller som borde ha känt till
förhållandet i fråga (jfr prop. 1974:4 s. 246, 1986/87:7 s. 263,
Nial, Svensk Associationsrätt, 3. uppl., s. 234 f samt
Pettersson -- Lundius, Handelsbolag/Årsredovisning, s.
51).

Av bestämmelsen följer att den som står i begrepp att
träffa ett avtal med en stiftelse som utövar
näringsverksamhet bör skaffa sig kännedom om vad som
har kungjorts om stiftelsen fram till dagen för avtalsslutet.

10 §

I firmalagen (1974:156) finns bestämmelser om
avförande av en firma ur registret sedan en dom om att häva
firmaregistreringen har vunnit laga kraft.

(Jfr 10 kap. 11 § promemorieförslaget)

I paragrafen erinras om reglerna i firmalagen rörande
avförande av firma (jfr 16 § första stycket
handelsregisterlagen).

Om ingripande av registreringsmyndigheten m.m.

11 §

Registreringsmyndigheten skall ingripa, om det kan
antas att en stiftelse inte följer bestämmelserna i denna lag
eller annan författning i fråga om anmälan för registrering i
stiftelseregistret.

Registreringsmyndigheten får därvid begära in
handlingar eller upplysningar från stiftelsen och kan
förelägga en eller flera ledamöter i stiftelsens styrelse eller
förvaltaren att lämna begärda handlingar eller upplysningar
till registreringsmyndigheten eller att göra anmälan för
registrering i stiftelseregistret.

Beslut om föreläggande får förenas med vite.
Registreringsmyndigheten skall pröva frågan om
utdömande av vitet.

(Jfr 10 kap. 12 § första stycket 1 och andra stycket
promemorieförslaget)

Första stycket

Bestämmelsen, som saknar motsvarighet i
handelsregisterlagen, är utformad efter mönster av 9 kap. 3
§ första stycket.

Det är alltid en länsstyrelse som är
registreringsmyndighet för en stiftelse. I regel är samma
länsstyrelse även tillsynsmyndighet för stiftelsen. Det kan
dock förekomma att en stiftelse som tillsynsmyndighet har
en annan myndighet än den länsstyrelse som är stiftelsens
registreringsmyndighet (jfr vad som anförs i anslutning till
1 § andra stycket).

Tillsynsmyndigheten för en stiftelse skall enligt
regleringen i 9 kap. i princip alltid ingripa mot en stiftelse
som inte följer stiftelselagens bestämmelser i frågor som rör
registrering. Om den myndighet som är tillsynsmyndighet
inte också är registreringsmyndighet för samma stiftelse kan
det emellertid vara lämpligare att det är den senare
myndigheten som ingriper i dylika fall. Första stycket i 11 §
innehåller därför bl.a. regler om att
registreringsmyndigheten skall ingripa i fall då det kan antas
att en stiftelse inte följer bestämmelserna i denna lag i fråga
om anmälan för registrering i stiftelseregistret. Om
tillsynsmyndigheten ändå skulle ingripa i fall som nu
berörts, bortfaller givetvis skyldigheten för
registreringsmyndigheten att göra det (jfr i övrigt vad som
anförts i anslutning till 9 kap. 3 § första stycket).

Det bör uppmärksammas i sammanhanget att det endast
är registreringsmyndigheten som har befogenhet att ingripa
i fall då stiftelsen inte iakttar bestämmelser om registrering
i stiftelseregistret vilka finns i andra författningar än i
stiftelselagen. Det bör också uppmärksammas i
sammanhanget att bestämmelsen i förevarande stycke även
gäller för stiftelser som omfattas av bestämmelserna i 9 kap.
10 §.

Andra och tredje styckena

Jämför vad som anförts i anslutning till 9 kap. 4 § första
stycket 1 och 5 § tredje stycket.

12 §

Länsstyrelsen i Stockholms län får förbjuda den som
använder ordet stiftelse i strid med 1 kap. 6 § andra stycket
att fortsätta med det. Förbudet får förenas med vite.

(Jfr 10 kap. 12 § första stycket 2 promemorieförslaget).

Enligt 1 kap. 6 § andra stycket får ordet stiftelse endast
användas av en stiftelse.

Bestämmelserna i 12 §, som utformats i enlighet med
Lagrådets förslag, innebär att länsstyrelsen i
Stockholms län får ingripa med förbud om någon använder
ordet stiftelse i strid med bestämmelsen i 1 kap. 6 § andra
stycket. Med tanke på de gränsdragningssvårigheter som
kan förekomma bör dock ett förbud meddelas bara när det
är uppenbart att ordet används som beteckning för något
som inte är en stiftelse (jfr vad som anförts i anslutning till
10 kap. 1 § första stycket).

En bestämmelse om överklagande av länsstyrelsens
beslut finns i 13 § tredje stycket.

13 §

Registreringsmyndighetens beslut enligt denna lag får
överklagas till kammarrätten.

Om registreringsmyndighetens beslut överklagas skall
registreringsmyndigheten föra talan för det allmänna.
Överklagas kammarrättens beslut av
registreringsmyndigheten, skall överklagandet ha kommit
in inom tre veckor från den dag då det överklagade beslutet
meddelades.

Vad som sägs i första och andra styckena om
registreringsmyndigheten och dess beslut gäller
länsstyrelsen i Stockholms län och dess beslut när det är
fråga om beslut enligt 12 §.

Första stycket

Till skillnad från motsvarande bestämmelser i t.ex.
handelsregisterlagen och aktiebolagslagen innehåller första
stycket i 13 § inte någon bestämmelse om klagotidens längd.
Det innebär att den som vill överklaga ett beslut av
registreringsmyndigheten måste göra det inom den tid som
anges i 23 § andra stycket andra meningen förvaltningslagen
(1986:223), dvs. inom tre veckor från den dag då han fick
del av beslutet.

Ordningen enligt 13 § första stycket med kammarrätt
som första instans kan komma att ändras (se vad som
anförts i anslutning till 9 kap. 11 § första stycket).

Andra stycket

Jämför vad som anförts i anslutning till 9 kap. 11 § tredje
stycket.

Tredje stycket

I enlighet med Lagrådets förslag meddelas det i
detta stycke en bestämmelse om överklagande av sådana
beslut som avses i 12 §.

11 kap. Insamlingsstiftelser och kollektivavtalsstiftelser

I detta kapitel finns regler om insamlingsstiftelser och
kollektivavtalsstiftelser. Skälen till att lagen innehåller
regler om dessa särskilda stiftelseformer har i den allmänna
motiveringen behandlats i avsnitt 2.2.2.

Regleringen i kapitlet innebär att bestämmelserna i
stiftelselagen i stor utsträckning blir tillämpliga även på
insamlingsstiftelser och kollektivavtalsstiftelser.
Lagtekniskt sett har det ändå bedömts lämpligt att samla
reglerna om dessa stiftelseformer i ett avslutande kapitel i
lagen. I stiftelselagens inledande paragraf finns det en
hänvisning till bestämmelserna i 11 kap.

1 §

En insamlingsstiftelse bildas genom att

1. en eller flera stiftare förordnar att pengar som inflyter
efter ett upprop av dem, skall som en självständig
förmögenhet främja ett bestämt och varaktigt ändamål, och

2. någon åtar sig att ta emot pengarna för förvaltning i
enlighet med förordnandet.

Stiftelseförordnandet skall vara skriftligt och
undertecknat av stiftaren eller stiftarna.

(Jfr promemorieförslaget 11 kap. 1 §)

I denna paragraf definieras insamlingsstiftelsen.
Någon motsvarighet till denna definition finns inte i
gällande lagstiftning. Som har framhållits i den allmänna
motiveringen är stiftelseformen som sådan dock ingen ny
företeelse.

För att en insamlingsstiftelse skall föreligga krävs bl.a.
att det rör sig om insamling av kontanta medel.
Insamlingar som endast avser kläder eller lösören av annat
slag faller utanför och leder således inte till att en
insamlingsstiftelse bildas. Detta hindrar emellertid inte att
många av stiftelselagens regler bör kunna tillämpas
analogiskt på en sådan insamling, särskilt i de fall då syftet
med insamlingen är att få fram pengar till förmån för något
särskilt ändamål.

En insamlingsstiftelse skall i regel främja sitt syfte
genom att lämna kontanta bidrag. Det kan därvid vara så
att stiftelsen fungerar som en renodlad avkastningsstiftelse,
dvs. bidrag får endast lämnas ur den löpande avkastningen
på de medel som samlats in. Det torde dock vara vanligare
att de medel som samlas in mer eller mindre oavkortat
används för att främja syftet. Det kan också förekomma
insamlingar vars mål är att skapa nödvändiga resurser för
verksamhet som skall bedrivas i stiftelsens egen regi, t.ex.
sjukvård. I sådana fall kanske det aktiva insamlingsarbetet
avstannar när insamlingen har nått ett resultat som medger
att den tänkta verksamheten påbörjas. Detta betyder
emellertid inte att förmögenhetsbildningen därigenom
förlorar sin karaktär av att vara insamlingsstiftelse. Det
avgörande för vilken kategori en viss stiftelse tillhör är
nämligen på vilket sätt den självständiga och självägande
förmögenheten har tillskapats.

Första stycket

Punkt 1

Bestämmelsen i denna punkt anger den grundläggande
förutsättningen för att en insamlingsstiftelse skall komma
till stånd. Enligt bestämmelsen skall det finnas ett
förordnande (stiftelseförordnande) som ger uttryck för
stiftarens vilja att pengar, som inflyter efter ett upprop av
honom, skall som en självständig förmögenhet främja ett
bestämt och varaktigt ändamål. Ändamålet skall därvid
vara angivet med sådan grad av bestämdhet att
förordnandet går att verkställa. I annat fall får det inte
någon rättsverkan över huvud taget (jfr vad som anförts i
anslutning till 1 kap. 2 § första stycket). Som krav på
förordnandets innehåll ställs också upp att man vid
tidpunkten för dess avgivande skall kunna slå fast att det av
stiftaren bestämda ändamålet varaktigt kommer att
kunna främjas om pengar flyter in. Det krävs därför att
ändamålet är av varaktig natur och att stiftaren inte i
förordnandet har meddelat andra föreskrifter som visar att
det kommer att bli verksamt endast under en kortare tid (jfr
återigen vad som anförts i anslutning till 1 kap. 2 § första
stycket).

Det nu senast sagda innebär att en insamling av pengar
som sker i syfte att lindra nöden efter en viss
naturkatastrof i regel inte är att betrakta som en
insamlingsstiftelse. På samma sätt bör man också se saken
om den vilja som kommit till uttryck i förordnandet innebär
att insamlade medel skall överlämnas till någon annan --
t.ex. till en fysisk eller juridisk person -- när ett visst
insamlingsresultat har uppnåtts. Den omständigheten att
insamlade medel skall förbrukas i den takt de flyter in
betyder däremot inte att kravet på varaktighet inte skall
anses uppfyllt.

I analogi med vad som gäller för stiftelser enligt den
allmänna definitionen skall den som bildar en
insamlingsstiftelse med sitt förordnande ha avsett att de
pengar som tillskjuts skall bilda en från mottagarens
förmögenhet skild förmögenhetsmassa eller en
självständig förmögenhet. Har inte stiftaren
meddelat föreskrifter i förordnandet som talar däremot, får
en sådan avsikt som regel anses föreligga om kravet på
varaktighet är uppfyllt (jfr vad som anförts i anslutning till
1 kap. 2 § första stycket).

Enligt bestämmelsen i punkt 1 är det ett krav att stiftaren
skall göra något slags upprop. Det kan vara lämpligt
att det i stiftelseförordnandet anges vilket innehåll uppropet
skall ha och i vilken form det skall ske, t.ex. genom annons
i någon tidning. För att undvika i praktiken svårlösta
gränsdragningsproblem är det emellertid enligt förevarande
förslag -- till skillnad från promemorieförslaget -- inte
nödvändigt att stiftaren vänder sig till allmänheten med sitt
upprop. Uppropet kan lika gärna vara riktat mot en mindre,
sluten krets, t.ex. alla anställda vid ett visst företag eller
medlemmarna i en viss förening.

Stiftelseförordnandet skall vara skriftligt och
undertecknat av stiftaren eller stiftarna (se andra stycket).

Punkt 2

Enligt denna punkt skall det finnas ett åtagande från
någon att ta emot de pengar som kan flyta in för förvaltning
i enlighet med stiftelseförordnandet. Åtagandet
(förvaltningsåtagandet) kan göras av en eller flera
fysiska personer eller av en juridisk person. För detta
åtagande gäller inte något formkrav, men det kan ändå vara
lämpligt att det tecknas på den handling där
stiftelseförordnandet är intaget (jfr vad som anförts vid 1
kap. 2 § andra stycket).

Bestämmelserna i 2 kap. 10 och 19 §§ är tillämpliga på
insamlingsstiftelser (se bestämmelsen i 2 § första stycket).
Detta innebär vissa begränsningar i fråga om vem som i det
enskilda fallet kan lämna det för stiftelsebildningen
nödvändiga förvaltningsåtagandet. Om stiftelsen skall ha
egen förvaltning, kan förvaltningsåtagandet inte lämnas av
stiftaren ensam i fall då denne är en fysisk person och om
stiftelsen skall ha anknuten förvaltning kan åtagandet inte
lämnas av stiftaren om denne är en juridisk person.

Andra stycket

Enligt bestämmelsen i andra stycket skall det till grund
för en insamlingsstiftelse ligga ett skriftligt och av stiftaren
eller stiftarna undertecknat stiftelseförordnande.
Stiftelseförordnandet torde i regel tas in i en för ändamålet
särskilt upprättad handling.

Stiftelseförordnandet är den enda rättshandling som
krävs från stiftarens sida för att få en insamlingsstiftelse till
stånd. Om stiftaren eller stiftarna för egen del lämnar
bidrag, saknar det således rättslig betydelse för själva
stiftelsebildningen. Det bör påpekas i detta sammanhang
att det inte föreligger någon insamlingsstiftelse om det
enligt förordnandet är meningen att de som lämnar
penningbidrag just på grund därav skall erhålla inflytande
över hur bidragen förvaltas (jfr allmänna motiveringen,
avsnitt 2.1.1).

2 §

För en insamlingsstiftelse gäller följande bestämmelser i

1 kap. (inledande bestämmelser): 4 och 5 §§ samt 6 §
första stycket första meningen,

2 kap. (förvaltning): samtliga bestämmelser,

3 kap. (bokföring och årsredovisning m.m.): 4 § 1 och 2,
7 § första och tredje styckena och 8--11 §§,

4 kap. (revision): 1--4 §§, 6 §, 7 § första--fjärde styckena,
8--14 §§, 15 § första och andra styckena samt 16 §,

5 kap. (skadestånd): 1--3 §§, 4 § första--tredje styckena
samt 5 §,

6 kap. (ändring m.m. av föreskrifter i ett
stiftelseförordnande): samtliga bestämmelser,

7 kap. (likvidation och upplösning): samtliga
bestämmelser,

8 kap. (stiftelses firma): samtliga bestämmelser,

9 kap. (tillsyn m.m.): 1--9 §§ och 11 §, samt

10 kap. (registrering): samtliga bestämmelser.

En insamlingsstiftelses namn skall innehålla ordet
insamlingsstiftelse.

En insamlingsstiftelse är bokföringsskyldig.

En insamlingsstiftelse är upplöst om den har saknat
tillgångar under en sammanhängande tid av två år.

Bestämmelserna i 1 kap. 5 § och 6 § första stycket, 2--10
kap. samt andra och tredje styckena i denna paragraf gäller
inte i fråga om insamlingsstiftelser vilkas tillgångar enligt
stiftelseförordnandet får användas endast till förmån för
bestämda fysiska personer.

(Jfr 11 kap. 2 § promemorieförslaget)

Paragrafen har med vissa redaktionella jämkningar
utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

I det följande lämnas en kortfattad redogörelse för det
regelsystem som till följd av bestämmelserna i paragrafen
gäller för en insamlingsstiftelse.

Rättskapacitet m.m.

1. En insamlingsstiftelse har rättskapacitet. För
stiftelsens förpliktelser svarar endast stiftelsens tillgångar (1
kap. 4 §). Bestämmelsen i 1 kap. 4 § gäller även för
insamlingsstiftelser vilkas tillgångar enligt
stiftelseförordnandet får användas endast till förmån för
bestämda fysiska personer.

2. Av stiftaren meddelade föreskrifter skall följas vid
förvaltningen av stiftelsens angelägenheter. Om
föreskrifterna strider mot någon bestämmelse i
stiftelselagen, tillämpas dock i stället den bestämmelsen (2
kap. 1 §).

Om av stiftaren meddelade ändamålsföreskrifter strider
mot lag eller annan författning, är stiftelseförordnandet
som sådant ogiltigt (jfr vad som anförts i anslutning till 2
kap. 1 §).

Förvaltningsformer

1. Om ett förvaltningsåtagande lämnas av en eller flera
fysiska personer, har stiftelsen egen förvaltning. Görs ett
sådant åtagande av en juridisk person föreligger anknuten
förvaltning (2 kap. 2 § första stycket).

2. Den eller de fysiska personer som har lämnat ett
förvaltningsåtagande bildar styrelse för stiftelsen (2 kap. 2 §
andra stycket).

3. Den juridiska person som har lämnat ett
förvaltningsåtagande är förvaltare för stiftelsen (2 kap. 2 §
tredje stycket första meningen). I fall då staten har lämnat
ett förvaltningsåtagande är stiftelsens förvaltare den statliga
myndighet som lämnat åtagandet för statens räkning (2 kap.
2 § tredje stycket andra meningen).

Styrelsens och förvaltarens ansvar

1. Styrelsen eller förvaltaren svarar för att föreskrifterna
i stiftelseförordnandet följs (2 kap. 3 § första stycket), om
inte annat följer av bestämmelserna i 2 kap. 3 § andra och
tredje styckena.

2. Styrelsen eller förvaltaren svarar för att stiftelsens
förmögenhet är placerad på ett godtagbart sätt, i den mån
det inte följer av stiftelseförordnandet hur förmögenheten
skall vara placerad (2 kap. 4 §).

Stiftelsen får inte lämna penninglån till stiftaren eller
förvaltaren m.fl. (2 kap. 6 §).

3. En insamlingsstiftelse skall ha ett namn (1 kap. 6 §
första stycket första meningen). Styrelsen eller förvaltaren
skall besluta om stiftelsens namn, om stiftelseförordnandet
inte innehåller någon föreskrift om det (2 kap. 7 §). Namnet
skall innehålla ordet insamlingsstiftelse (förevarande
paragraf, andra stycket).

4. Styrelsen eller förvaltaren svarar för att stiftelsen
fullgör sin bokförings- och årsredovisningsskyldighet (2
kap. 8 §).

Egen förvaltning

1. Stiftelsens styrelse entledigar ledamöter och utser nya
ledamöter, om inte annat följer av stiftelseförordnandet (2
kap. 9 § första stycket).

2. En styrelseledamot får inte handlägga frågor om avtal
m.m. mellan honom och stiftelsen (2 kap. 14 §).

3. Styrelsen företräder stiftelsen och tecknar dess namn
och firma (2 kap. 16 §).

Anknuten förvaltning

1. Förvaltaren får inte handlägga frågor rörande avtal
mellan honom och stiftelsen (2 kap. 21 § första stycket).

2. Förvaltaren företräder stiftelsen och tecknar dess
namn och firma (2 kap. 23 §).

Bokföring, årsredovisning och revision

1. En insamlingsstiftelse är bokföringsskyldig enligt
bokföringslagen och skyldig att upprätta årsredovisning
(förevarande paragraf, tredje stycket, 3 kap. 4 § och 7 §
första stycket).

2. En insamlingsstiftelse skall alltid ha minst en
kvalificerad revisor (4 kap. 4 §).

3. Styrelsen eller förvaltaren skall senast fyra månader
efter räkenskapsårets utgång avlämna årsredovisningen till
revisorn (3 kap. 10 § första stycket).

4. Senast sex månader efter räkenskapsårets utgång skall
styrelsen eller förvaltaren till tillsynsmyndigheten sända en
kopia av revisionsberättelsen och av den av revisorn
påtecknade årsredovisningen (3 kap. 11 §).

Skadestånd m.m.

1. Den som är styrelseledamot eller förvaltare är skyldig
att ersätta stiftelsen om han uppsåtligen eller av oaktsamhet
skadar den vid fullgörandet av sitt uppdrag. Detsamma
gäller när skadan tillfogas någon annan genom överträdelse
av stiftelseförordnandet eller stiftelselagen (5 kap. 1 §).

2. Vid fall av misskötsel kan en styrelseledamot eller
förvaltaren entledigas från sitt uppdrag (9 kap. 6 §).
Exempel på misskötsamhet kan vara att styrelsen eller
förvaltaren utfärdar ett upprop med vädjan om bidrag till
stiftelsen men gör det till förmån för en destinatärskrets som
inte omfattas av stiftelsens ändamål.

Ändring m.m. i stiftelseförordnandet

1. Föreskrifterna i förordnandet till en
insamlingsstiftelse får ändras eller upphävas eller i särskilt
fall åsidosättas endast om i 6 kap. angivna förutsättningar
föreligger.

2. En insamlingsstiftelse har vid inrättandet inte någon
förmögenhet. Härav följer att den princip som hittills har
ansetts vara ett uttryck för gällande rätt inom
stiftelseområdet -- att en stiftelse är upplöst när det med
säkerhet kan slås fast att dess förmögenhet är konsumerad
(jfr vad som anförts i anslutning till 7 kap. 18 §) -- inte kan
gälla för insamlingsstiftelser.

Mot bakgrund av det anförda föreskrivs i stället i
förevarande paragraf, fjärde stycket att en
insamlingsstiftelse är upplöst om den har saknat tillgångar
under en sammanhängande tid av två år. Denna
bestämmelse gäller även för insamlingsstiftelser vilkas
tillgångar får användas endast till förmån för bestämda
fysiska personer (jfr femte stycket). Bestämmelsen i fjärde
stycket gäller vid sidan av andra regler i stiftelselagen om
upplösning av stiftelser, vilka är tillämpliga också på
insamlingsstiftelser (se 7 kap. 13 och 18 §§).

Tillsyn och registrering

1. En insamlingsstiftelse står under tillsyn av en
tillsynsmyndighet (9 kap. 1 §). En insamlingsstiftelse är
föremål för återkommande kontroll. Detta gäller
även om stiftaren i förordnandet föreskrivit att stiftelsen
inte skall stå under tillsyn. Bestämmelserna i 9 kap. 10 §
första stycket är nämligen inte tillämpliga på
insamlingsstiftelser.

2. Eftersom en insamlingsstiftelse alltid är skyldig att
upprätta årsredovisning skall den också alltid vara
registrerad (10 kap. 1 §).

3 §

En kollektivavtalsstiftelse bildas genom att

1. en arbetsgivarorganisation och en central
arbetstagarorganisation i kollektivavtal förordnar att
pengar som arbetsgivare enligt kollektivavtal eller annat
avtal tillskjuter, skall som en självständig förmögenhet
främja ett bestämt och varaktigt ändamål, och

2. någon åtar sig att ta emot pengarna för förvaltning i
enlighet med förordnandet.

(Jfr 11 kap. 3 § promemorieförslaget)

I denna paragraf definieras
kollektivavtalsstiftelsen. Någon motsvarighet till
denna definition finns inte i gällande lagstiftning. Som har
framhållits i den allmänna motiveringen är stiftelseformen
som sådan dock ingen ny företeelse (se avsnitt 2.2.2).

Definitionen av kollektivavtalsstiftelsen och
insamlingsstiftelsen överensstämmer i stort sett. För att en
kollektivavtalsstiftelse skall föreligga krävs det dock att
stiftelseförordnandet är intaget i ett kollektivavtal.
Med kollektivavtal avses enligt 23 § lagen (1976:580) om
medbestämmande i arbetslivet ett skriftligt avtal mellan å
ena sidan en arbetsgivarorganisation eller arbetsgivare och
å andra sidan en arbetstagarorganisation, om
anställningsvillkor för arbetstagare eller om förhållandet i
övrigt mellan arbetsgivare och arbetstagare. Enligt
bestämmelsen i 3 § krävs att det skall vara fråga om ett
kollektivavtal som har träffats mellan en
arbetsgivarorganisation och en central
arbetstagarorganisation. Detta innebär att avtalet på
arbetstagarsidan måste vara träffat på förbundsnivå (jfr 6 §
andra stycket lagen om medbestämmande i arbetslivet).

4 §

För en kollektivavtalsstiftelse gäller följande
bestämmelser i

1 kap. (inledande bestämmelser): 4 och 5 §§ och 6 §
första stycket första meningen,

2 kap. (förvaltning): samtliga bestämmelser,

3 kap. (bokföring och årsredovisning m.m.): 4 § 1 och 2,
7 § första och tredje styckena, 8--10 §§ och 12 §,

4 kap. (revision): 1--4 §§, 6 §, 7 § första--tredje styckena
och 8--16 §§,

5 kap. (skadestånd): 1--3 §§, 4 § första stycket 1--4, andra
och tredje styckena och 5 §,

6 kap. (ändring m.m. av föreskrifter i ett
stiftelseförordnande): samtliga bestämmelser,

7 kap. (likvidation och upplösning): samtliga
bestämmelser,

8 kap. (stiftelses firma): samtliga bestämmelser,

9 kap. (tillsyn m.m.): 1 och 2 §§, 3 § andra stycket, 5 §
första stycket 1, 6 § första och andra styckena, 7 och 8 §§,
10 § andra stycket och 11 §, samt

10 kap. (registrering): samtliga bestämmelser.

Utan hinder av bestämmelserna i 6 kap. får stiftarna och
stiftelsen genom skriftlig överenskommelse ändra eller
upphäva stiftelseförordnandet. Vad som anges i 2--10 kap.
om föreskrifter i ett stiftelseförordnande skall i fråga om en
kollektivavtalsstiftelse gälla även föreskrifter för stiftelsen
som har meddelats genom en sådan överenskommelse.

En kollektivavtalsstiftelses namn skall innehålla ordet
kollektivavtalsstiftelse.

En kollektivavtalsstiftelse är bokföringsskyldig. Vid
tillämpning av 3 kap. 12 § och 4 kap. 15 § skall en
kollektivavtalsstiftelse behandlas som en sådan stiftelse som
avses i 9 kap. 10 § första stycket.

En kollektivavtalsstiftelse är upplöst om den har saknat
tillgångar under en sammanhängande tid av två år.

(Jfr 11 kap. 4 och 5 §§ promemorieförslaget)

Paragrafen har med vissa redaktionella jämkningar
utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

I det följande lämnas en kortfattad redogörelse för det
regelsystem som till följd av bestämmelserna i denna
paragraf gäller för en kollektivavtalsstiftelse.

Rättskapacitet m.m.

1. En kollektivavtalsstiftelse har rättskapacitet. För
stiftelsens förpliktelser svarar endast stiftelsens tillgångar (1
kap. 4 §).

2. Av stiftarna meddelade föreskrifter skall följas vid
förvaltningen av stiftelsens angelägenheter. Om
föreskrifterna strider mot någon bestämmelse i
stiftelselagen, tillämpas dock i stället den bestämmelsen (2
kap. 1 §).

Förvaltningsformer

1. Om ett förvaltningsåtagande lämnas av en eller flera
fysiska personer, har stiftelsen egen förvaltning. Görs ett
sådant åtagande av en juridisk person, föreligger anknuten
förvaltning (2 kap. 2 § första stycket).

2. Den eller de fysiska personer som har lämnat ett
förvaltningsåtagande bildar styrelse för stiftelsen (2 kap. 2
§ andra stycket).

3. Den juridiska person som har lämnat ett
förvaltningsåtagande är förvaltare för stiftelsen (2 kap. 2 §
tredje stycket första meningen).

Styrelsens och förvaltarens ansvar

1. Styrelsen eller förvaltaren svarar för att föreskrifterna
i stiftelseförordnandet följs (2 kap. 3 § första stycket), om
inte annat följer av bestämmelserna i 2 kap. 3 § andra och
tredje styckena.

2. Styrelsen eller förvaltaren svarar för att stiftelsens
förmögenhet är placerad på ett godtagbart sätt, i den mån
det inte följer av stiftelseförordnandet hur förmögenheten
skall vara placerad (2 kap. 4 §).

Stiftelsen får inte lämna penninglån till stiftarna eller
förvaltaren m.fl. (2 kap. 6 §).

3. En kollektivavtalsstiftelse skall ha ett namn (1 kap. 6
§ första stycket första meningen). Styrelsen eller förvaltaren
skall besluta om stiftelsens namn, om stiftelseförordnandet
inte innehåller någon föreskrift om det (2 kap. 7 §). Namnet
skall innehålla ordet kollektivavtalsstiftelse (förevarande
paragraf, tredje stycket).

4. Styrelsen eller förvaltaren svarar för att stiftelsen
fullgör sin bokförings- och årsredovisningsskyldighet (2
kap. 8 §).

Egen förvaltning

1. Stiftelsens styrelse entledigar ledamöter och utser nya
ledamöter, om inte annat följer av stiftelseförordnandet (2
kap. 9 § första stycket).

2. En styrelseledamot får inte handlägga frågor om avtal
m.m. mellan honom och stiftelsen (2 kap. 14 §).

3. Styrelsen företräder stiftelsen och tecknar dess namn
och firma (2 kap. 16 §).

Anknuten förvaltning

1. Ingen av stiftarna kan vara förvaltare (2 kap. 19 §
andra stycket första meningen).

2. Förvaltaren får inte handlägga frågor rörande avtal
m.m. mellan honom och stiftelsen (2 kap. 21 §).

3. Förvaltaren företräder stiftelsen och tecknar dess
namn och firma (2 kap. 23 §).

Bokföring, årsredovisning och revision

1. En kollektivavtalsstiftelse är utan undantag
bokföringsskyldig enligt bokföringslagen och skyldig att
upprätta årsredovisning (förevarande paragraf, fjärde
stycket, 3 kap. 4 § och 7 § första stycket).

2. En kollektivavtalsstiftelse skall alltid ha minst en
kvalificerad revisor (4 kap. 4 §).

3. Styrelsen eller förvaltaren skall senast fyra månader
efter räkenskapsårets utgång avlämna årsredovisningen till
revisorn (3 kap. 10 § första stycket).

4. Senast sex månader efter räkenskapsårets utgång skall
styrelsen eller förvaltaren hålla årsredovisningen tillgänglig
för den som vill ta del av den (förevarande paragraf, fjärde
stycket andra meningen och 3 kap. 12 § andra meningen).

Skadestånd m.m.

1. Den som är styrelseledamot eller förvaltare är skyldig
att ersätta stiftelsen om han uppsåtligen eller av oaktsamhet
skadar den vid fullgörandet av sitt uppdrag. Detsamma
gäller när skadan tillfogas någon annan genom överträdelse
av stiftelseförordnandet eller stiftelselagen (5 kap. 1 §).

2. Vid fall av misskötsel kan en styrelseledamot eller
förvaltaren entledigas från sitt uppdrag (9 kap. 6 §).

Ändring m.m. i stiftelseförordnandet

1. I den allmänna motiveringen (se avsnitt 2.7.1)
uttalades det att det för ändring m.m. av ett
stiftelseförordnande bör gälla i princip samma
förutsättningar för alla former av stiftelser. Samtliga
bestämmelser i 6 kap. är därför tillämpliga på
kollektivavtalsstiftelser.

Som också uttalades i den allmänna motiveringen bör
det dock i fråga om kollektivavtalsstiftelser finnas möjlighet
att avvika från stiftelselagens reglering av förutsättningarna
för ändring m.m. av ett stiftelseförordnande. Skälet för
detta är att det, med hänsyn till den roll
kollektivavtalsstiftelserna är avsedda att ha, bör vara
möjligt för stiftarna att i samspel med stiftelsen anpassa
föreskrifterna för stiftelsen till den utveckling som sker i
samhället. Det kan t.ex. ske organisatoriska förändringar
på arbetstagarsidan som innebär att en viss grupp
destinatärer som hittills har omfattats av en äldre
kollektivavtalsstiftelses ändamålsbestämmelser upphör att
göra det. För att en sådan grupp arbetstagare inte skall bli
utan skydd vid t.ex. uppsägningar på grund av arbetsbrist
kan det krävas att det sker ett upphävande av ändamålet för
en del av den ifrågavarande stiftelsens förmögenhet i syfte
att överföra denna till en annan kollektivavtalsstiftelse. En
sådan åtgärd skulle emellertid vara tillåten enligt
bestämmelserna i 6 kap. endast om ändamålet för den förra
stiftelsen inte längre kan följas.

Mot bakgrund av det nu anförda föreskrivs det i 4 § (se
andra stycket, första meningen) att stiftarna och stiftelsen
utan hinder av bestämmelserna i 6 kap. genom skriftlig
överenskommelse får ändra eller upphäva
stiftelseförordnandet. Enligt andra meningen i samma
stycke skall vad som anges i 2--10 kap. om föreskrifter i ett
stiftelseförordnande i fråga om en kollektivavtalsstiftelse
gälla även föreskrifter för stiftelsen som har meddelats
genom en sådan överenskommelse.

2. En kollektivavtalsstiftelse har vid inrättandet inte
någon förmögenhet. Härav följer att den princip som hittills
har ansetts vara ett uttryck för gällande rätt inom
stiftelseområdet -- att en stiftelse är upplöst när det med
säkerhet kan slås fast att dess förmögenhet är konsumerad
(jfr vad som anförts i anslutning till 7 kap. 18 §) -- inte kan
gälla för kollektivavtalsstiftelser.

Mot bakgrund av det anförda gäller enligt 4 § (se femte
stycket) i stället att en kollektivavtalsstiftelse är upplöst om
den har saknat tillgångar under en sammanhängande tid av
två år. Denna regel gäller vid sidan av andra regler i
stiftelselagen om upplösning av stiftelser, vilka är
tillämpliga även på kollektivavtalsstiftelser (se 7 kap. 13 och
18 §§).

Tillsyn och registrering

1. En kollektivavtalsstiftelse står under tillsyn av en
tillsynsmyndighet (9 kap. 1 §). Den är aldrig föremål för
återkommande kontroll.

2. I fråga om tillsynsmyndighetens befogenheter och
skyldigheter gäller samma reglering som för stiftelser som
omfattas av bestämmelserna i 9 kap. 10 §.

3. Eftersom en kollektivavtalsstiftelse alltid är skyldig att
upprätta årsredovisning skall den också alltid vara
registrerad (10 kap. 1 §).

4.2 Förslaget till lag om införande av stiftelselagen

I denna lag finns bl.a. bestämmelser om tidpunkten för
stiftelselagens ikraftträdande och om stiftelselagens
tillämplighet på äldre stiftelser. Hithörande frågor har i den
allmänna motiveringen behandlats i avsnitt 2.9.

Flertalet bestämmelser i denna promulgationslag saknar
motsvarighet i promemorieförslaget.

1 §

Stiftelselagen (1994:000) och denna lag träder i kraft den
1 januari 1995.

(Jfr första punkten i promemorieförslagets
ikraftträdandebestämmelser)

Som har framhållits i den allmänna motiveringen bör
stiftelselagen träda i kraft vid ett kalenderårsskifte. Enligt
denna bestämmelse träder stiftelselagen och förevarande
lag i kraft vid årsskiftet 1994/1995.

2 §

Genom stiftelselagen (1994:000) upphävs lagen
(1929:116) om tillsyn över stiftelser med de begränsningar
som följer av denna lag.

(Jfr första punkten i promemorieförslagets
ikraftträdandebestämmelser)

I vissa fall skall tillsynslagen övergångsvis vinna
tillämpning på äldre stiftelser även efter stiftelselagens
ikraftträdande (angående begreppet äldre stiftelser, se 4 §).
Dessa fall regleras i 9 § första stycket och 13 §.

De kungliga cirkulären från den 24 april 1788, 10
oktober 1806 och 13 juli 1809 torde kunna upphävas
samtidigt med att stiftelselagen träder i kraft (jfr 22 §
tillsynslagen; jfr även promemorian s. 290, SOU 1987:4 s.
121 ff samt Frii, Förvalta fonder och stiftelser, s. 86).

3 §

En förmögenhetsbildning som har tillkommit före
ikraftträdandet och som närmast dessförinnan uppfyllde de
krav som stiftelselagen ställer på stiftelsebildning skall anses
som stiftelse enligt stiftelselagen (1994:000). Vad nu sagts
gäller även om förmögenhetsbildningen inte uppfyllde
formkravet enligt 1 kap. 3 § eller 11 kap. 1 § stiftelselagen
eller kravet enligt 1 kap. 2 § samma lag på att egendomen
skall ha avskilts.

Bestämmelserna i denna paragraf reglerar under vilka
förutsättningar en före stiftelselagens ikraftträdande
tillkommen förmögenhetsbildning (äldre
förmögenhetsbildning) skall anses som stiftelse enligt
stiftelselagen.

Utgångspunkten för bestämmelserna är att
förmögenhetsbildningar som kanske sedan länge
behandlats som stiftelser av domstolar eller andra
myndigheter inte till följd av den nya lagen skall förlora sin
status som stiftelse. Till skillnad från vad Lagrådet
föreslagit innefattar emellertid inte bestämmelsen i
andra meningen något krav på att en
förmögenhetsbildning närmast före ikraftträdandet var att
anse som stiftelse enligt då gällande rätt för att den skall
kunna anses som en stiftelse i stiftelselagens mening. De av
Lagrådet påtalade riskerna för att den lösning som här
föreslås kan få den märkliga konsekvensen att
förordnanden som inte uppfyller formkravet och inte heller
lett till avskiljande av egendom skulle anses som giltiga
stiftelsebildningar även när de inte godtas som stiftelser
enligt gällande rätt har fått stå tillbaka till förmån för
intresset av att regleringen blir enkel, ett intresse som
knappast kan anses tillgodosett om man i varje enskilt fall
tvingas ta ställning till den närmare innebörden av
stiftelsebegreppet enligt nu gällande rätt.

Första meningen

Enligt bestämmelsen i denna mening, som i huvudsak
utformats i enlighet med Lagrådets förslag, skall en
äldre förmögenhetsbildning anses som stiftelse enligt
stiftelselagen om den närmast före ikraftträdandet
uppfyllde de krav som stiftelselagen ställer på
stiftelsebildning enligt någon av den lagens tre definitioner.

Andra meningen

Bestämmelsen i denna mening, som till viss del redan
kommenterats, betyder att en äldre förmögenhetsbildning
kan anses som en stiftelse enligt stiftelselagen trots att den
närmast före ikraftträdandet inte uppfyller alla
stiftelselagens krav på stiftelsebildning. Principiellt sett
gäller detta i följande tre fall:

1. Förmögenhetsbildningen uppfyller närmast före
ikraftträdandet stiftelselagens krav på stiftelsebildning
enligt den lagens allmänna definition av detta begrepp
utom vad avser kravet på att stiftelseförordnandet
skall vara skriftligt och undertecknat av stiftaren.

Exempel: En förmögenhetsbildning som har
tillkommit i enlighet med ett muntligt stiftelseförordnande
skall anses som en stiftelse enligt stiftelselagen.

2. Förmögenhetsbildningen uppfyller närmast före
ikraftträdandet stiftelselagens krav på stiftelsebildning
enligt den lagens allmänna definition av detta begrepp
utom vad avser kravet på att besittningen av den
egendom som förmögenhetsdispositionen omfattar har
övergått på den som lämnat förvaltningsåtagandet.

Exempel A: En förmögenhetsbildning som
närmast före ikraftträdandet utgörs av endast en benefik
fordran på stiftaren skall anses som en stiftelse enligt
stiftelselagens allmänna definition av stiftelsebegreppet.

Exempel B: Det förhållandet att man efterger
kravet på att besittningen av den egendom som
förmögenhetsdispositionen omfattar skall ha övergått till
den som lämnat förvaltningsåtagandet medför att man vid
bedömningen av om varaktighetsrekvisitet är
uppfyllt eller inte får beakta utfästelser om ytterligare
bidrag till stiftelsen vilka stiftaren utställt vid
förmögenhetsbildningens tillkomst. Härav följer att sådana
förmögenhetsbildningar som tillförs nya resurser
allteftersom förbrukning sker (s.k. anslagsstiftelser) i det
enskilda fallet kan vara att betrakta som stiftelser enligt
stiftelselagen.

3. Förmögenhetsbildningen uppfyller närmast före
ikraftträdandet stiftelselagens definition på
insamlingsstiftelse utom vad avser kravet på att
stiftelseförordnandet skall vara skriftligt och undertecknat
av stiftaren.

Exempel: En förmögenhetsbildning som t.ex.
tillkommit på grund av ett upprop som innefattar vädjan om
bidrag till ett visst ändamål skall anses som en
insamlingsstiftelse även om uppropet inte är undertecknat
av stiftaren (jfr prop. 1929:83 s.94).

4 §

För förmögenhetsbildningar som enligt 3 § skall anses
som stiftelser enligt stiftelselagen (äldre stiftelser) gäller
stiftelselagen (1994:000) med de begränsningar som följer
av denna lag.

För församlingskyrkor och domkyrkor av
stiftelsekaraktär gäller endast bestämmelserna i 1 kap. 4 §
stiftelselagen.

Första stycket

Bestämmelser som innefattar begränsningar i fråga om
stiftelselagens tillämpning på äldre stiftelser finns bl.a. i 6,
7 och 10 §§ förevarande lag.

Andra stycket

Bestämmelsen har tagits in i denna lag på förslag av
Lagrådet. Terminologin i bestämmelsen anknyter till
den som bl.a. finns i 41 kap. 2 § kyrkolagen (1992:300).

Den egendom som berörs av bestämmelsen i andra
stycket härrör ursprungligen från enskilda (donerad eller
insamlad). Det finns även andra av enskilda bildade
stiftelser som främjar kyrkan och dess verksamhet på annat
sätt än genom att tillhandahålla gudstjänstlokaler eller
medel för lön åt präster. Stiftelser av detta senare slag
omfattas dock inte av bestämmelsen i detta stycke.

Jämför i övrigt allmänna motiveringen avsnitt 2.2.3.

5 §

En äldre stiftelse skall anses ha egen förvaltning om det
vid ikraftträdandet är ett för stiftelsen särskilt inrättat organ
som ytterst svarar för frågor om placeringen av stiftelsens
förmögenhet. Det särskilt inrättade organet skall anses vara
stiftelsens styrelse.

En äldre stiftelse skall anses ha anknuten förvaltning om
det vid ikraftträdandet är ett organ för en juridisk person
eller en statlig myndighet som ytterst svarar för frågor om
placeringen av stiftelsens förmögenhet. Den juridiska
personen eller den statliga myndigheten skall anses vara
stiftelsens förvaltare.

Som berörts i den allmänna motiveringen måste denna
lag innehålla bestämmelser som dels klarar ut vilken
förvaltningsform en äldre stiftelse skall anses ha, dels ger
besked om vem som skall anses vara stiftelsens styrelse vid
egen förvaltning resp. stiftelsens förvaltare vid anknuten
förvaltning. Bestämmelser i dessa frågor meddelas i denna
paragraf. Bestämmelserna knyter an till den gränsdragning
som finns i tillsynslagen mellan stiftelser som har en särskilt
inrättad styrelse och stiftelser vilkas styrelse utgörs av
styrelsen för en juridisk person eller av en statlig eller
kommunal myndighet.

6 §

Bestämmelserna i 2 kap. 6 § stiftelselagen (1994:000)
tillämpas inte i fråga om lån som har lämnats eller
säkerheter som har ställts före ikraftträdandet.

Paragrafen innefattar en begränsning i fråga om
stiftelselagens tillämpning på äldre stiftelser. Av
bestämmelsen i paragrafen följer att stiftelselagens regler
om låneförbud m.m. i fråga om äldre stiftelser skall
tillämpas endast beträffande sådana förhållanden som har
uppkommit efter stiftelselagens ikraftträdande.

7 §

Bestämmelserna i 2 kap. 10 § och 19 § andra stycket
stiftelselagen (1994:000) om att stiftaren eller stiftarna inte
ensamma får vara styrelse och att stiftaren inte får vara
förvaltare gäller inte i fall då stiftaren eller stiftarna vid
ikraftträdandet ensamma är styrelse eller stiftaren är
förvaltare för stiftelsen.

Om annat följer av stiftelseförordnandet gäller inte
bestämmelserna i 2 kap. 12 § för äldre stiftelser och för
stiftelser som bildats efter ikraftträdandet på grundval av ett
stiftelseförordnande i ett testamente som har upprättats
före ikraftträdandet.

Första stycket

Jämför vad som anförts i anslutning till 6 §.

Andra stycket

Jämför vad som anförts i anslutning till 2 kap. 12 §
stiftelselagen.

Det är inte ovanligt med föreskrifter i
stiftelseförordnanden av innebörd att en eller ytterligare
någon styrelseledamot skall ha vetorätt, i en familjestiftelse
t.ex. de ledamöter som inte är medlemmar i släkten. Det
har inte ansetts lämpligt att låta bestämmelserna i 2 kap. 12
§ bli tvingande för äldre stiftelser eftersom man i så fall
skulle kunna riskera att rubba sådana maktförhållanden
som stiftaren byggt in i stiftelseförordnandet.
Bestämmelsen i 7 § andra stycket gäller också för stiftelser
som har bildats efter ikraftträdandet på grundval av ett
stiftelseförordnande i ett testamente som har upprättats
före ikraftträdandet (''''''''äldre'''''''' testamentsstiftelser).

8 §

I fråga om äldre stiftelser som har ett annat räkenskapsår
än kalenderår tillämpas bestämmelserna i 3, 4 och 10 kap.
stiftelselagen (1994:000) från och med det räkenskapsår
som börjar löpa närmast efter utgången av år 1994. Detta
räkenskapsår skall kortas av om det behövs för att stiftelsen
skall få ett räkenskapsår som stämmer överens med
bestämmelserna i 3 kap. stiftelselagen.

Styrelsen eller förvaltaren för en äldre stiftelse skall
bestämma värdet av stiftelsens tillgångar enligt 3 kap. 6 §
stiftelselagen vid ingången av det räkenskapsår som börjar
löpa närmast efter utgången av år 1994, om inte stiftelsen är
bokföringsskyldig enligt 3 kap. 1 § samma lag.

I års- eller koncernredovisningar behöver inte återges
resultat- och balansräkningar eller koncernresultat- eller
koncernbalansräkningar för det räkenskapsår som föregår
det räkenskapsår från och med vilket bestämmelserna i 3
kap. gäller för stiftelsen.

Den som är revisor i en stiftelse vid utgången av det
räkenskapsår som föregår det räkenskapsår från och med
vilket bestämmelserna i 4 kap. stiftelselagen gäller för
stiftelsen får slutföra sitt uppdrag utan hinder av sagda
bestämmelser i stiftelselagen.

(Jfr andra punkten i promemorieförslagets
ikraftträdandebestämmelser)

Första stycket

Det har ansetts lämpligt att bestämmelserna i 3, 4 och 10
kap. stiftelselagen (om bokföring och årsredovisning m.m.,
revision resp. registrering) inte börjar tillämpas på äldre
stiftelser som har ett annat räkenskapsår än kalenderår
förrän från och med det räkenskapsår som börjar löpa
närmast efter utgången av år 1994 (jfr 13 och 16 §§).

Andra stycket

När bestämmelserna i 3 kap. stiftelselagen blir
tillämpliga på en äldre stiftelse blir stiftelsen, om den
utövar näringsverksamhet eller är moderstiftelse,
omedelbart bokföringsskyldig på grund av bestämmelsen i
3 kap. 1 §. I annat fall måste det utredas närmare om
stiftelsen är bokföringsskyldig enligt 3 kap. 2 § första stycket
2 eller endast skyldig att föra räkenskaper enligt 3 kap. 5 §.
Bestämmelsen i förevarande stycke ålägger därför
stiftelsens styrelse eller förvaltare att bestämma värdet på
stiftelsens tillgångar enligt 3 kap. 6 § vid ingången av det
räkenskapsår som börjar löpa närmast efter utgången av år
1994.

Tredje stycket

I enlighet med vad Lagrådet förordat meddelas
det i detta stycke en bestämmelse som innebär att äldre
stiftelser aldrig kan bli tvungna att göra upp räkningar enligt
stiftelselagens bestämmelser för det räkenskapsår som
föregår det räkenskapsår från och med vilket
bestämmelserna i 3 kap. gäller för stiftelsen.

Fjärde stycket

I detta stycke meddelas det en bestämmelse som också
förordats av Lagrådet. Den innebär att den som är
revisor i en stiftelse vid utgången av det räkenskapsår som
föregår det räkenskapsår från och med vilket
bestämmelserna i 4 kap. stiftelselagen gäller för stiftelsen
får slutföra sitt uppdrag utan hinder av sagda bestämmelser
i stiftelselagen. En stiftelse som anlitar en lekmannarevisor
och som enligt stiftelselagen är skyldig att ha kvalificerad
revisor när bestämmelserna i 4 kap. blir tillämpliga på den
kan alltså låta lekmannarevisorn slutföra sitt uppdrag.

9 §

I fråga om skyldighet att utge skadestånd på grund av
handling eller underlåtenhet som ligger i tiden före
ikraftträdandet tillämpas 6 § lagen (1929:116) om tillsyn
över stiftelser. Detta gäller även om stiftelsen inte stod
under tillsyn enligt nämnda lag.

I mål om entledigande enligt 9 kap. 6 § stiftelselagen
(1994:000) får den som för talan mot en styrelseledamot
eller förvaltare endast åberopa sådana handlingar eller
underlåtenheter som ligger i tiden efter ikraftträdandet.
Detta gäller dock inte om den som för talan mot en
styrelseledamot före ikraftträdandet hade rätt att mot
styrelseledamoten i fråga föra sådan talan som avses i 7 §
lagen (1929:116) om tillsyn över stiftelser.

Jämför vad som anförts i anslutning till 6 §.

Bestämmelsen i andra styckets andra mening
berör äldre stiftelser som enligt 5 § första stycket skall anses
ha egen förvaltning. Bestämmelsen innebär att den som
enligt 9 kap. 6 § stiftelselagen väcker talan om entledigande
av en styrelseledamot i en sådan stiftelse till stöd för sin
talan får åberopa handling eller underlåtenhet som ligger i
tiden före ikraftträdandet om han då hade rätt att föra talan
om entledigande enligt 7 § tillsynslagen.

10 §

Om stiftelseförordnandet för en äldre stiftelse eller för en
stiftelse som har bildats efter ikraftträdandet på grundval av
ett stiftelseförordnande i ett testamente som har upprättats
före ikraftträdandet innehåller en bestämmelse som innebär
att någon får ändra, upphäva eller i särskilt fall åsidosätta
en av stiftaren meddelad föreskrift avseende stiftelsen, skall
den bestämmelsen ha samma giltighet som enligt äldre rätt.

Om bestämmelsen i första stycket innebär att någon
annan än styrelsen eller förvaltaren får fatta beslut för
stiftelsens räkning i frågor som avses där gäller inte 2 kap.
3 § första stycket.

Även bestämmelserna i denna paragraf innefattar ett
undantag från den i 4 § första stycket uppställda principen
att stiftelselagen skall gälla fullt ut för äldre stiftelser.
Bestämmelserna i paragrafen är tillämpliga också på
''''''''äldre'''''''' testamentsstiftelser.

Bestämmelsen i första stycket har utformats i enlighet
med Lagrådets förslag. Bestämmelsen i andra stycket
saknar motsvarighet i det till Lagrådet remitterade
förslaget.

Första stycket

Som tidigare framhållits i allmänna motiveringen (se
avsnitt 2.1.1 och 2.7.1) förekommer det inte så sällan
stiftelseförordnanden med föreskrifter som innebär t.ex. att
stiftaren eller stiftelsens styrelse har rätt att ändra eller
upphäva föreskrifterna i förordnandet. Sådana föreskrifter
eller ändringsförbehåll innebär i regel att det principiella
kravet på tillstånd av myndighet för att få ändra m.m. i ett
stiftelseförordnande bortfaller. Den verkan som förbehåll
av detta slag nu anses ha kommer emellertid att begränsas
väsentligt genom den nya stiftelselagen (se 6 kap. 3 § första
stycket stiftelselagen).

Bestämmelsen i förevarande stycke innebär att ett
ändringsförbehåll i stiftelseförordnandet för en äldre
stiftelse eller för en ''''''''äldre'''''''' testamentsstiftelse skall ha
samma giltighet efter stiftelselagens ikraftträdande
som före. Härav följer att bestämmelserna i 6 kap. 1 och 3
§§ stiftelselagen inte får någon betydelse för stiftelser av nu
berört slag så länge ändringsförbehållet kvarstår i
stiftelseförordnandet.

Andra stycket

Ett ändringsförbehåll kan vid egen förvaltning t.ex.
innebära att någon annan än styrelsen får fatta beslut om
ändring m.m. med för styrelsen bindande verkan. Ett
ändringsförbehåll kan vidare innebära att vissa
förutsättningar måste vara uppfyllda för att ett beslut om
ändring m.m. skall få fattas. Bestämmelsen i andra stycket
innebär att styrelsen i sådana fall inte kan göras ansvarig
för beslut som fattas utan att föreskrivna förutsättningar
föreligger.

11 §

Föreskrifter som före ikraftträdandet har fastställts för
en stiftelse av regeringen, Kammarkollegiet eller en
länsstyrelse skall vid tillämpningen av stiftelselagen
(1994:000) anses som föreskrifter i ett stiftelseförordnande.

Regeringen, Kammarkollegiet och länsstyrelserna har i
åtskilliga fall fastställt föreskrifter för äldre stiftelser.
Vanligen rör det sig om föreskrifter som finns intagna i
stadgar för stiftelsen (jfr 5 § tillsynslagen). I fråga om
stiftelser som bildats av staten kan det också röra sig om
föreskrifter som utfärdats av regeringen i förordningsform
(jfr t.ex. SFS 1993:31). Genom bestämmelsen i 11 §
jämställs föreskrifter av nu nämnt slag med föreskrifter i ett
stiftelseförordnande. Detta betyder bl.a. att dylika
föreskrifter skall följas vid förvaltningen av stiftelsen (se 2
kap. 1 § stiftelselagen) och att de är underkastade samma
skydd mot ändring m.m. som föreskrifter i ett
stiftelseförordnande (se 6 kap. stiftelselagen).

12 §

Om stiftelseförordnandet för en äldre stiftelse eller för en
stiftelse som har bildats efter ikraftträdandet på grundval av
ett stiftelseförordnande i ett testamente som har upprättats
före ikraftträdandet innehåller en föreskrift om att stiftelsen
skall vara undantagen från tillsyn enligt lagen (1929:116) om
tillsyn över stiftelser, skall denna föreskrift vid
tillämpningen av stiftelselagen (1994:000) jämställas med
ett undantagande från tillsyn enligt den lagen. Detsamma
skall också gälla för en äldre stiftelse om stiftaren efter
stiftelsens bildande men före ikraftträdandet har förordnat
att stiftelsen skall vara undantagen från tillsyn enligt
tillsynslagen (1929:116).

Första meningen

Enligt stiftelselagen gäller det en speciell tillsynsordning
i fall då stiftelsen enligt en av stiftaren i
stiftelseförordnandet meddelad föreskrift skall vara
undantagna från tillsyn enligt stiftelselagen (se 9 kap. 10 §).
Enligt bestämmelsen i 12 § skall vid tillämpningen av
stiftelselagen en av stiftaren avseende en äldre stiftelse
meddelad föreskrift om undantag från tillsyn enligt
tillsynslagen jämställas med ett undantagande från tillsyn
enligt stiftelselagen. Bestämmelsen gäller även för ''''''''äldre''''''''
testamentsstiftelser.

Andra meningen

Tillsynslagen anses innebära att stiftaren kan undanta
''''''''sin'''''''' stiftelse från tillsyn även efter det att stiftelsen har
bildats (se Hessler i Festskrift tillägnad Halvar Sundberg, s.
184 ff). I andra meningen meddelas det därför en
bestämmelse som jämställer även sådana undantag med
undantag från tillsyn enligt stiftelselagen. Enligt
bestämmelsen är det dock ett krav att undantaget har
meddelats före stiftelselagens ikraftträdande.

13 §

Bestämmelserna i 14 § lagen (1929:116) om tillsyn över
stiftelser skall tillämpas i fråga om det räkenskapsår som
avslutas vid eller närmast efter ikraftträdandet.

(Jfr andra punkten i promemorieförslagets
ikraftträdandebestämmelser)

Bestämmelsen i denna paragraf gäller endast äldre
stiftelser som vid utgången av år 1994 står under tillsyn
enligt tillsynslagen.

Enligt 14 § tillsynslagen skall styrelsen för en stiftelse
som står under tillsyn föra räkenskaper m.m. samt årligen
sända in ett sammandrag av räkenskaperna till
länsstyrelsen. Förevarande bestämmelse innebär för en
stiftelse som har kalenderåret som räkenskapsår att
stiftelsen skall avsluta räkenskaperna och därefter sända in
sammandraget av dem till länsstyrelsen inom tre månader
efter räkenskapsårets slut. Om stiftelsen däremot har ett
annat räkenskapsår än kalenderår, skall stiftelsen efter
stiftelselagens ikraftträdande fortsätta att föra räkenskaper
på sätt som föreskrivs i 14 § tillsynslagen för återstående del
av räkenskapsåret. Stiftelsen skall därefter avsluta
räkenskaperna och sända in sammandraget av dem till
länsstyrelsen inom tre månader efter räkenskapsårets slut.

Bestämmelsen i 13 § korresponderar med bestämmelsen
i 8 §, som bl.a. innebär att bestämmelserna i 3 kap.
stiftelselagen skall börja tillämpas beträffande äldre
stiftelser först från och med det räkenskapsår som börjar
löpa närmast efter utgången av år 1994.

14 §

Om en stiftelse med stöd av ett beslut som regeringen har
meddelat före ikraftträdandet står under tillsyn av någon
annan myndighet än länsstyrelsen i det län där stiftelsens
förvaltning huvudsakligen utövas, skall beslutet vid
tillämpningen av stiftelselagen (1994:000) anses som ett
beslut enligt 9 kap. 1 § andra stycket den lagen.

Det förekommer att stiftelser efter beslut av regeringen
står under tillsyn av annan myndighet än en länsstyrelse (jfr
Frii, Förvalta fonder och stiftelser, s. 89). Tillsynslagen
gäller inte i sådana fall.

Bestämmelsen i 14 § innebär att en myndighet som med
stöd av ett av regeringen före ikraftträdandet meddelat
beslut utövar tillsyn över en viss stiftelse efter
ikraftträdandet kommer att betraktas som
tillsynsmyndighet för denna stiftelse med de befogenheter
och skyldigheter som följer av stiftelselagen.

15 §

En ideell förening vars namn innehåller ordet stiftelse
eller en förkortning av det får behålla detta ord eller denna
förkortning i sitt namn även efter stiftelselagens
ikraftträdande, om länsstyrelsen i det län där föreningens
styrelse har sitt säte ger tillstånd till det efter ansökan som
gjorts före den 1 juli 1995.

Tillstånd meddelas på ansökan av föreningen.
Länsstyrelsens beslut får överklagas hos kammarrätten.

En ideell förening kan ha ordet stiftelse i sitt namn.
Paragrafen innefattar en möjlighet för ideella föreningar
som har ordet stiftelse i sitt namn att efter stiftelselagens
ikraftträdande få behålla detta ord i namnet. Dispens från
det i 1 kap. 6 § andra stycket stiftelselagen intagna förbudet
mot att andra än stiftelser använder ordet stiftelse i sitt
namn meddelas av länsstyrelsen på ansökan av föreningen.

En ansökan om dispens kan inte slutligt prövas före
dagen för stiftelselagens ikraftträdande. På förslag av
Lagrådet har därför bestämmelsen utformats så att
en förening får behålla sitt namn under en övergångstid då
ansökningen kan prövas.

Ordningen med kammarrätt som första instans kan
komma att ändras (se vad som anförts i anslutning till 9 kap.
11 § första stycket stiftelselagen).

16 §

En äldre stiftelse skall inte anses skyldig att göra anmälan
för registrering enligt 10 kap. 2 § första stycket 1 eller 6 §
stiftelselagen (1994:000) tidigare än en månad efter det att
bestämmelserna i 10 kap. sagda lag blev tillämpliga på
stiftelsen.

Bestämmelsen i denna paragraf, som i huvudsak
utformats i enlighet med Lagrådets förslag, innebär
att en äldre stiftelse från den dag då bestämmelserna i 10
kap. stiftelselagen blir tillämpliga på den (jfr 8 § första
stycket förevarande lag) har en månad på sig att anmäla sig
för registrering. Bestämmelsen kommer framför allt att ha
betydelse för sådana äldre stiftelser som utövar
näringsverksamhet när bestämmelserna i 10 kap. börjar
gälla för stiftelsen.

4.3 Förslaget till lag om ändring i brottsbalken

Förslaget har i den allmänna motiveringen behandlats i
avsnitt 2.10.5. Ändringen i 11 kap. 5 § brottsbalken innebär
att även den som åsidosätter bokföringsskyldighet enligt
stiftelselagen eller enligt tryggandelagen kan dömas för
bokföringsbrott.

4.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1967:531) om
tryggande av pensionsutfästelse m.m.

Förslaget har i den allmänna motiveringen behandlats i
avsnitt 2.10.1. Flertalet ändringar i lagen föranleds av att
tillsynslagen upphävs och innebär inte några sakliga nyheter
i förhållande till gällande ordning.

9 §

I denna paragraf förs det in ett nytt andra stycke. Av
bestämmelsen i stycket följer att en pensionsstiftelse skall
ha ett namn och att namnet skall innehålla ordet
pensionsstiftelse (jfr vad som anförts i anslutning till 1 kap.
6 § andra stycket stiftelselagen).

10 a §

Genom denna bestämmelse slås fast att styrelsen för en
pensionsstiftelse bär ansvaret för placeringen av stiftelsens
förmögenhet och för användningen av stiftelsens medel.
Pensionsstiftelsens förmögenhet skall enligt bestämmelsen
vara placerad på ett nöjaktigt sätt. I den delen har
bestämmelsen sin direkta förebild i 15 § tillsynslagen (ang.
begreppet nöjaktigt -- se NJA II 1929 s. 289; jfr även RÅ
1979 ref. 2:9)

15 §

I paragrafens första stycke förs det in en bestämmelse av
innebörd att en pensionsstiftelses tillgångar skall värderas
med tillämpning av 3 kap. 6 § stiftelselagen i fall då man
skall fastställa om stiftelsen har överskott på kapitalet eller
inte (jfr Lagrådets påpekande i anslutning till 17 a §
förevarande lag; jfr även Helmers-Ekström, Pensionering i
företagens egen regi, tredje omarbetade uppl., s. 86 ff, och
Kihlström, Pensionering direkt i företaget, s. 71 ff).

17 § samt 17 a--b §§

Bestämmelserna i första och andra styckena i nuvarande
17 § ändras endast i språkligt avseende. Bestämmelsen i
paragrafens tredje stycke flyttas efter viss språklig
bearbetning till 17 b §.

I 17 a § förs det in bestämmelser som innebär dels
att pensionsstiftelser utan undantag blir bokföringsskyldiga
enligt bokföringslagen (1976:125) dels att pensionsstiftelser
skall upprätta årsredovisning på grundval av årsbokslutet
enligt bokföringslagen med uppgift om hur stiftelsens
ändamål har främjats under räkenskapsåret.

Jämför i övrigt vad som anförts i anslutning till 15 §.

18 a §

Enligt denna paragraf skall bl.a. bestämmelserna i 5 kap.
stiftelselagen om skadestånd tillämpas i fråga om
pensionsstiftelser. I jämförelse med gällande rätt införs
därigenom den nyordningen att en styrelseledamot blir
ansvarig för ekonomisk skada som tillfogas en tredje man
genom åsidosättande av de för stiftelsen gällande
föreskrifterna eller av tryggandelagen. En annan nyhet är
att det införs bestämmelser om skadeståndsansvar för en
pensionsstiftelses revisor.

27 §

I denna paragraf förs det in ett nytt tredje stycke, som
innebär att en personalstiftelse alltid skall ha ett namn som
innehåller ordet personalstiftelse (jfr vad som anförts i
anslutning till 1 kap. 6 § andra stycket stiftelselagen).

30 §

Genom ändringen i denna paragraf blir de nya
bestämmelserna i 10 a § tillämpliga även på
personalstiftelser. De nya bestämmelserna i 17 a--b §§ och
18 a § skall givetvis också tillämpas på personalstiftelser. För
att uppnå detta är det dock inte nödvändigt med någon
ändring i 30 §.

31 §

I denna paragraf förs det in fyra nya stycken.

Innehållet i de nya andra--fjärde styckena svarar i
sak mot 3 § första stycket andra meningen samt 4 och 21 §§
tillsynslagen.

En tryggandestiftelse som vid ikraftträdandet har
fullgjort sin anmälningsplikt enligt tillsynslagen behöver
inte göra någon ny anmälan enligt den nya bestämmelsen i
paragrafens andra stycke. Någon särskild bestämmelse om
detta har emellertid inte bedömts vara nödvändig.

Bestämmelsen i det nya femte stycket har
motsvarighet i 9 kap. 2 § och 10 kap. 1 § fjärde stycket
stiftelselagen. Jämför vad som sagts i anslutning till dessa
bestämmelser och vad som anförts i avsnitt 2.11 i allmänna
motiveringen.

32 §

Den nuvarande bestämmelsen i paragrafen ändras.
Dessutom tillförs paragrafen två nya stycken.

Bestämmelsen i första stycket är utformad efter
mönster av 9 kap. 3 § första stycket stiftelselagen. Jämför
vad som anförts i anslutning till den bestämmelsen.

Den nya bestämmelsen i paragrafens andra stycke
är utformad efter mönster av 9 kap. 3 § andra stycket
stiftelselagen.

Den nya bestämmelsen i paragrafens tredje stycke
innebär bl.a. att tillsynsmyndigheten alltid har rätt att i
kontrollsyfte begära information av en tryggandestiftelse.
En tryggandestiftelse skall för övrigt varje år sända sin
årsredovisning och revisionsberättelse till
tillsynsmyndigheten (se 17 b §). En tryggandestiftelse är
alltså föremål för återkommande kontroll. När det gäller
denna kontroll bör det påpekas att det åligger
tillsynsmyndigheten att granska de handlingar som
stiftelsen sänder in till myndigheten. Någon särskild
bestämmelse om tillsynsmyndighetens skyldighet i detta
avseende har emellertid inte ansetts nödvändig (jfr vad som
anförts vid 9 kap. 4 § stiftelselagen).

33 §

I denna paragraf har på Lagrådets förslag samlats
alla bestämmelser om överklagande av beslut enligt
tryggandelagen.

Övergångsbestämmelserna till lagändringarna i
tryggandelagen har i samtliga fall sina direkta
motsvarigheter i lagen (1994:000) om införande av
stiftelselagen (1994:000).

4.5 Förslaget till lag om ändring i permutationslagen
(1972:205)

Förslaget har i den allmänna motiveringen behandlats i
avsnitt 2.10.2. Ändringen i lagen, som utformats i enlighet
med Lagrådets förslag, innebär att stiftelser på vilka
bestämmelserna i 6 kap. stiftelselagen blir tillämpliga vid
stiftelselagens ikraftträdande undantas från
permutationslagens tillämpningsområde.

När det gäller stiftelseförordnanden kommer
permutationslagen efter ikraftträdandet att gälla i mycket
begränsad utsträckning. Den kommer således att gälla
endast för stiftelseförordnanden som ligger till grund för
sådana stiftelser som avses i 1 kap. 7 § och 11 kap. 2 § sista
stycket stiftelselagen samt 4 § andra stycket lagen
(1994:000) om införande av stiftelselagen (1994:000).

4.6 Förslaget till lag om ändring i handelsregisterlagen
(1974:157)

Förslaget har i den allmänna motiveringen behandlats i
avsnitt 2.10.3. Ändringarna innebär att lagens
bestämmelser avseende stiftelser tas bort.

I anledning av vad Lagrådet anfört i anslutning till
förslaget till lag om ändring i denna lag bör följande
framhållas. I ett handelsregister kan det vid ikraftträdandet
finnas tre olika grupper av stiftelser. Den ena gruppen
utgörs av stiftelser på vilka bestämmelserna i 10 kap.
stiftelselagen förr eller senare blir tillämpliga (jfr 8 § första
stycket lagen om införande av stiftelselagen). Dessa
stiftelser bör kvarstå i handelsregistret till dess att de införts
i stiftelseregistret och om detta behövs det en
övergångsbestämmelse.

Den andra gruppen utgörs av stiftelser som i
fortsättningen inte alls skall vara registrerade (stiftelser
enligt 1 kap. 7 § eller 11 kap. 2 § sista stycket stiftelselagen).
Dessa stiftelser skall avföras ur handelsregistret direkt efter
ikraftträdandet.

Den tredje gruppen slutligen utgörs av
tryggandestiftelser. Beträffande tryggandestiftelserna skall
visserligen tillsynsmyndigheten efter ikraftträdandet föra
ett särskilt register (se 31 § fjärde stycket i förslaget till lag
om ändring i tryggandelagen). Men detta register är inte ett
register av det slag som handelsregistret eller
stiftelseregistret representerar. Till registreringen i registret
enligt tryggandelagen är nämligen inte knutna några
firmarättsliga verkningar. Några skäl som talar för att en
tryggandestiftelse skall stå kvar i handelsregistret till dess
att den faktiskt blivit registrerad i registret enligt
tryggandelagen finns alltså inte. Slutsatsen blir därför att en
tryggandestiftelse som vid ikraftträdandet är registrerad i
handelsregistret skall avföras ur detta register direkt efter
ikraftträdandet.

4.7 Förslaget till lag om ändring i bokföringslagen
(1976:125)

Förslaget har i den allmänna motiveringen behandlats i
avsnitt 2.10.4. Ändringen, som utformats i enlighet med
Lagrådets förslag, innebär att det i lagens inledande
paragraf tas in en bestämmelse som i fråga om
förutsättningarna för att en stiftelse skall vara
bokföringsskyldig hänvisar till stiftelselagen och
tryggandelagen.

4.8 Förslaget till lag om förlängd giltighet av lagen
(1986:98) om undantag för vissa kommuner och
landstingskommuner från bestämmelserna i lagen
(1929:116) om tillsyn över stiftelser

Förslaget har i den allmänna motiveringen behandlats i
avsnitt 2.10.7.

5 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag
att regeringen föreslår riksdagen att anta förslagen till

1. stiftelselag,

2. lag om införande av stiftelselagen (1994:000),

3. lag om ändring i brottsbalken,

4. lag om ändring i lagen (1967:531) om tryggande av
pensionsutfästelse m.m.,

5. lag om ändring i permutationslagen (1972:205),

6. lag om ändring i handelsregisterlagen (1974:157),

7. lag om ändring i bokföringslagen (1976:125), och

8. lag om fortsatt giltighet av lagen (1986:98) om
undantag för vissa kommuner och landstingskommuner
från bestämmelserna i lagen (1929:116) om tillsyn över
stiftelser.

6 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens
överväganden och beslutar att genom proposition föreslå
riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt
fram.

Bilaga 1

Sammanfattning av promemorieförslaget

I promemorian läggs fram förslag till lag om stiftelser.
Lagförslaget innehåller en omfattande civilrättslig reglering
samt bestämmelser som stärker och effektiviserar
samhällets kontroll över stiftelseväsendet.

De civilrättsliga reglerna innehåller en grundläggande
definition av begreppet stiftelse, vilken bygger på
stiftelsebegreppet i lagen (1929:116) om tillsyn över
stiftelser. Vidare föreslås bestämmelser om förvaltningen av
en stiftelse, vilka innebär bl.a. att det huvudsakliga ansvaret
för förvaltningen åvilar stiftelsens styrelse eller förvaltare.

I promemorian tas inte ställning till frågan om en
stiftelse skall kunna utöva näringsverksamhet. För att ge en
bild av hur regelsystemet skulle te sig, om stiftelser anses
böra ha en sådan rätt, innehåller förslaget emellertid regler
för stiftelser som utövar sådan verksamhet. Enligt dessa
regler skall en stiftelse som utövar näringsverksamhet vara
bokföringsskyldig, skyldig att upprätta offentlig
årsredovisning och skyldig att ha en kvalificerad revisor. För
andra stiftelser gäller i huvudsak samma regler, om
stiftelsen har tillgångar överstigande 300 000 kronor eller är
moderstiftelse i en koncern.

Lagen innehåller också bestämmelser om ändring av
föreskrifterna i ett stiftelseförordnande. Bestämmelserna
innebär att det nu gällande kravet på tillstånd i vissa fall
ersätts av en anmälan till tillsynsmyndigheten.

De föreslagna reglerna om den offentliga tillsynen över
stiftelser innebär den nyheten att i princip alla stiftelser skall
vara registrerade hos länsstyrelsen och stå under dess
tillsyn. Endast stiftelser som utövar näringsverksamhet, är
moderstiftelse eller har tillgångar överstigande
300 000 kronor skall emellertid stå under en mera
kontinuerlig tillsyn.

Bilaga 2

Promemorians lagförslag

1 Förslag till

Lag om stiftelser

Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Inledande bestämmelser

1 § Denna lag gäller i fråga om stiftelser. Lagen gäller
dock inte

1. sådana pensions- och personalstiftelser som avses i
lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.,

2. sådana fonder som avses i övergångsbestämmelserna
till lagen (1963:537) om gravrätt,

3. sådana stiftelser som förvaltas enligt lagen (1970:939)
om förvaltning av kyrklig jord eller enligt lagen (1982:1052)
om församlingar och kyrkliga samfälligheter, eller

4. sådana stiftelser som har till enda ändamål att gynna
bestämda fysiska personer.

2 § Har viss egendom enligt förordnande av en eller flera
stiftare avskilts för att varaktigt förvaltas som en
självständig förmögenhet för ett bestämt ändamål, kan den
sålunda grundade stiftelsen förvärva rättigheter och ikläda
sig skyldigheter samt föra talan inför domstolar och andra
myndigheter.

Stiftelsens egendom skall anses vara avskild när den har
tagits om hand av någon som skriftligen har åtagit sig att
förvalta den i enlighet med stiftelseförordnandet.

3 § Ett stiftelseförordnande skall vara skriftligt och
undertecknat av stiftaren. Det får dock även ges genom ett
sådant testamente som avses i 10 kap. 3 § ärvdabalken.

Stiftelseförordnandet skall ge uttryck för stiftarens vilja
att inrätta en stiftelse.

4 § För en stiftelses förpliktelser svarar endast stiftelsens
tillgångar.

5 § Äger en stiftelse så många aktier eller andelar i en
svensk eller utländsk juridisk person att den har mer än
hälften av rösterna för samtliga aktier eller andelar, är
stiftelsen moderstiftelse och den andra juridiska personen
dotterföretag. Äger ett dotterföretag eller äger en
moderstiftelse och ett eller flera dotterföretag tillsammans
eller äger flera dotterföretag tillsammans så många aktier
eller andelar i en juridisk person som nyss har sagts, är även
sistnämnda juridiska person dotterföretag till
moderstiftelsen.

Har en stiftelse i annat fall på grund av aktie- eller
andelsinnehav eller avtal ensam ett bestämmande
inflytande över en juridisk person och en betydande andel
i resultatet av dess verksamhet, är stiftelsen moderstiftelse
och den juridiska personen dotterföretag.

Moderstiftelse och dotterföretag utgör tillsammans en
koncern.

6 § Att stiftelser står under tillsyn av en tillsynsmyndighet
och att de skall registreras i ett stiftelseregister föreskrivs i
9 och 10 kap.

7 § I 11 kap. finns bestämmelser om särskilda former av
stiftelser.

2 kap. Förvaltning

Allmänt om förvaltningen

1 § Föreskrifterna i stiftelseförordnandet skall följas vid
förvaltningen av stiftelsens angelägenheter, om de inte
strider mot denna lag eller andra författningar.

2 § Om ett åtagande att förvalta stiftelsens egendom görs
av en eller flera fysiska personer, föreligger egen
förvaltning. Görs ett sådant åtagande av en statlig
myndighet, en kommun eller någon annan juridisk person,
föreligger anknuten förvaltning.

Den eller de fysiska personer som har åtagit sig att
förvalta stiftelsens egendom bildar styrelse för stiftelsen.
Den juridiska person som har åtagit sig att förvalta
stiftelsens egendom är förvaltare för stiftelsen.

3 § Styrelsen eller förvaltaren svarar för att
stiftelseförordnandet följs.

Har stiftelsens tillgångar inte kunnat användas för sitt
ändamål under en sammanhängande tid av fem år, skall
styrelsen eller förvaltaren vidta åtgärder enligt 6 kap. för att
få föreskrifter om ändamålet ändrade, om inte särskilda
skäl talar däremot.

4 § Om det inte följer av stiftelseförordnandet hur
förmögenheten skall vara placerad, svarar styrelsen eller
förvaltaren är placerad på ett godtagbart sätt.

Placering i följande tillgångar skall alltid anses
godtagbar, nämligen

1. obligationer eller andra skuldförbindelser som har
utfärdats eller garanterats av staten, en svensk kommun
eller landstingskommun eller därmed jämförlig svensk
samfällighet,

2. obligationer eller andra skuldförbindelser som har
utfärdats av Sveriges allmänna hypoteksbank,
Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, Svenska
Skeppshypotekskassan eller Sveriges Investeringsbank
Aktiebolag eller av svensk bank eller kreditaktiebolag som
står under bankinspektionens tillsyn,

3. obligationer som har utfärdats av svenskt
industriföretag, om de har offentligen utbjudits av svensk
bank eller av Sveriges Investeringsbank Aktiebolag och
noterats vid Stockholms fondbörs, eller

4. fordran hos riksbanken eller riksgäldskontoret eller
fordran som svensk bank, postgirot eller försäkringsbolag
med svensk koncession svarar för.

5 § En stiftelse får inte lämna penninglån till eller ställa
säkerhet till förmån för

1. stiftaren,

2. den som är gift eller sambo med eller är syskon eller
släkting i rätt upp- eller nedstigande led till stiftaren,

3. den som är besvågrad med stiftaren i rätt upp- eller
nedstigande led eller så att den ene är gift med den andres
syskon, eller

4. en juridisk person över vars verksamhet någon som
nämnts ovan har ett bestämmande inflytande.

6 § En stiftelse får placera sin förmögenhet gemensamt
med andra stiftelser, om inte stiftelseförordnandet
innehåller föreskrifter om förmögenhetens placering vilka
hindrar det.

Om något av stiftelseförordnandena innehåller
föreskrifter om att viss del av förmögenhetens avkastning
skall läggas till kapitalet, gäller detta även för de andra
stiftelserna. Innehåller flera förordnanden föreskrifter om
sådan kapitalisering och är kapitaliseringsprocenten olika,
skall avkastningen av stiftelsernas förmögenheter
kapitaliseras med ett genomsnittligt procenttal.

7 § Styrelsen eller förvaltaren svarar för att stiftelsen
fullgör sin bokföringsskyldighet m.m. enligt 3 kap.

Egen förvaltning

8 § Styrelsen entledigar ledamöter och utser nya
ledamöter, om inte annat följer av stiftelseförordnandet.

Ett uppdrag som styrelseledamot upphör, om ledamoten
begär det hos styrelsen. Bildar ledamoten ensam styrelse,
upphör uppdraget om han begär det hos den som har utsett
honom eller, om denne inte kan nås, hos
tillsynsmyndigheten.

Den som är omyndig eller i konkurs får inte ingå i
styrelsen.

9 § Inom styrelsen skall en ledamot vara ordförande.
Den som är stiftare får dock inte vara ordförande.

Styrelsen skall välja ordförande, om inte annat följer av
stiftelseförordnandet. Vid lika röstetal avgörs valet genom
lottning.

Ordföranden skall se till att sammanträden hålls när det
behövs. Styrelsen skall sammankallas, om minst en
styrelseledamot begär det.

10 § Styrelsen är beslutför, om mer än hälften av hela
antalet styrelseledamöter eller det högre antal som
föreskrivs i stiftelseförordnandet är närvarande. Om inte
stiftelseförordnandet föreskriver en särskild röstmajoritet,
gäller som styrelsens beslut den mening för vilken mer än
hälften av de närvarande röstar eller, vid lika röstetal, den
mening som ordföranden biträder.

Även om flera stiftare ingår i styrelsen har de
tillsammans inte mer än en röst.

11 § Vid styrelsens sammanträden skall föras protokoll,
som undertecknas eller justeras av ordföranden.
Protokollen skall föras i nummerföljd och förvaras på
betryggande sätt.

12 § En styrelseledamot får inte handlägga frågor
rörande avtal mellan honom och stiftelsen. Han får inte
heller handlägga frågor om avtal mellan stiftelsen och tredje
man, om han i frågan har ett väsentligt intresse som kan
vara stridande mot stiftelsens. Med avtal jämställs rättegång
eller annan talan.

13 § En styrelseledamot har rätt till skäligt arvode i
efterskott för kalenderår. Beslut om arvode får fattas av
styrelsen.

Första stycket gäller endast i den mån inte annat har
föreskrivits i stiftelseförordnandet.

14 § Styrelsen skall utfärda stadgar för stiftelsen.

Stadgarna skall ange stiftelsens namn, som skall
innehålla ordet stiftelse, samt stiftelsens ändamål.
Stadgarna skall vidare innehålla föreskrifter om den ort i
Sverige där styrelsen skall ha sitt säte och hur många
ledamöter som skall ingå i styrelsen.

Stadgarna skall överensstämma med de föreskrifter som
stiftelseförordnandet innehåller.

15 § Styrelsen företräder stiftelsen och tecknar dess
namn eller firma.

Styrelsen kan bemyndiga annan än stiftaren att företräda
stiftelsen och teckna dess namn eller firma. Styrelsen kan
när som helst återkalla ett sådant bemyndigande. I fråga om
den som inte är styrelseledamot gäller vad som sägs i 12 §
om en styrelseledamot.

Den som är omyndig eller i konkurs får inte bemyndigas
att företräda stiftelsen.

En stiftelse som har försatts i konkurs företräds som
konkursgäldenär av den styrelse som finns vid konkursens
början.

16 § Har styrelsen överskridit sin befogenhet när den
företog en rättshandling för stiftelsen, gäller inte
rättshandlingen mot stiftelsen om den mot vilken
rättshandlingen företogs insåg eller borde ha insett att
befogenheten överskreds.

Första stycket tillämpas också, om någon som företräder
stiftelsen i styrelsens ställe har överskridit sin befogenhet
när han företog en rättshandling för stiftelsen.

Anknuten förvaltning

17 § Ett uppdrag som förvaltare upphör, om förvaltaren
begär det hos den som har utsett honom eller, om denne inte
kan nås, hos tillsynsmyndigheten.

Den som är i konkurs får inte vara förvaltare.

18 § Över de beslut som förvaltaren fattar rörande
stiftelsen skall föras protokoll.

19 § Förvaltaren får inte handlägga frågor rörande avtal
mellan honom och stiftelsen. Förvaltaren får inte heller
handlägga frågor om avtal mellan stiftelsen och tredje man,
om förvaltaren i frågan har ett väsentligt intresse som kan
vara stridande mot stiftelsens. Med avtal jämställs rättegång
eller annan talan.

20 § Förvaltaren har rätt till skäligt arvode i efterskott för
kalenderår. Beslut om arvode får fattas av förvaltaren.

Första stycket gäller endast i den mån inte annat har
föreskrivits i stiftelseförordnandet.

21 § Förvaltaren skall utfärda stadgar för stiftelsen.

Stadgarna skall ange stiftelsens namn, som skall
innehålla ordet stiftelse, samt stiftelsens ändamål.

Stadgarna skall överensstämma med de föreskrifter som
stiftelseförordnandet innehåller.

22 § Förvaltaren företräder stiftelsen och tecknar dess
namn eller firma.

Förvaltaren kan bemyndiga annan än stiftaren att
företräda stiftelsen och teckna dess namn eller firma.
Förvaltaren kan när som helst återkalla ett sådant
bemyndigande. I fråga om den som har bemyndigats att
företräda stiftelsen gäller vad som sägs i 19 § om
förvaltaren.

Den som är omyndig eller i konkurs får inte bemyndigas
att företräda stiftelsen.

En stiftelse som har försatts i konkurs företräds som
konkursgäldenär av den förvaltare som finns vid
konkursens början.

23 § Är förvaltaren enligt 19 § förhindrad att företräda
stiftelsen, får tillsynsmyndigheten på förvaltarens begäran
förordna en god man att företräda stiftelsen i förvaltarens
ställe.

24 § Har förvaltaren överskridit sin befogenhet när han
företog en rättshandling för stiftelsen, gäller inte
rättshandlingen mot stiftelsen om den mot vilken
rättshandlingen företogs insåg eller borde ha insett att
befogenheten överskreds.

Första stycket tillämpas också, om någon som företräder
stiftelsen i förvaltarens ställe har överskridit sin befogenhet
när han företog en rättshandling för stiftelsen.

3 kap. Bokföring och redovisning

Bokföring

1 § Stiftelser som är bokföringsskyldiga enligt denna lag
skall fullgöra denna skyldighet enligt vad som föreskrivs i
bokföringslagen (1976:125).

2 § Stiftelser som utövar näringsverksamhet eller är
moderstiftelse är bokföringsskyldiga.

Hyr en stiftelse ut byggnad eller del av byggnad,
föreligger bokföringsskyldighet på grund därav endast om
verksamheten är att anse som hotell- eller pensionatrörelse
eller omfattar mer än två lägenheter som regelmässigt hyrs
ut.

3 § En stiftelse som inte är bokföringsskyldig enligt 2 § är
bokföringsskyldig från och med räkenskapsåret efter det
räkenskapsår vid vars utgång värdet av stiftelsens tillgångar
översteg 300 000 kronor.

En stiftelse kan av tillsynsmyndigheten undantas från
bokföringsskyldighet enligt första stycket, om stiftelsens
tillgångar vid utgången av de tre senaste räkenskapsåren har
haft ett lägre värde än 300 000 kronor.

4 § En stiftelse som är bokföringsskyldig enligt 3 § kan av
tillsynsmyndigheten undantas från denna skyldighet för viss
tid, om stiftelsen har sin förmögenhet huvudsakligen
placerad i sådana tillgångar som avses i 2 kap. 4 § andra
stycket och skall tillgodose sitt syfte genom att enbart utge
kontanta bidrag.

Beslut om undantag enligt första stycket meddelas efter
ansökan av stiftelsen för högst fem räkenskapsår i följd.
Sådant beslut får inte avse stiftelser vilkas ändamål grundar
befrielse från skattskyldighet enligt 7 § 6 mom. lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt och vilkas tillgångar vid
utgången av det senaste räkenskapsåret hade ett högre
värde än fem miljoner kronor.

Räkenskaper

5 § Stiftelser som inte är bokföringsskyldiga skall ha
räkenskaper som utvisar tillgångar och skulder vid ingången
och utgången av varje räkenskapsår samt de belopp som har
influtit till eller utbetalats av stiftelsen. Av räkenskaperna
skall även framgå värdet av stiftelsens tillgångar vid
räkenskapsårets slut.

Räkenskaperna avseende in- och utbetalningar skall
föras fortlöpande och skall avslutas särskilt för varje
räkenskapsår. Verifikationer skall finnas för de olika
posterna.

Räkenskapsmaterialet skall bevaras i ordnat skick och
på betryggande sätt inom landet under minst tio år från
utgången av det räkenskapsår som räkenskapsmaterialet
avser.

Räkenskapsåret för stiftelser som inte är
bokföringsskyldiga skall omfatta ett kalenderår.

Värdet av stiftelsens tillgångar

6 § Det värde av stiftelsens tillgångar som avses i 3--5 §§
skall bestämmas med tillämpning av 4 § lagen (1947:577) om
statlig förmögenhetsskatt.

Årsredovisning m.m.

7 § Stiftelser som är bokföringsskyldiga skall upprätta
årsredovisning och, i det fall de vid räkenskapsårets utgång
är moderstiftelse, även koncernredovisning.

Årsredovisningen består av den resultaträkning och den
balansräkning som har tagits in i årsbokslutet samt av en
förvaltningsberättelse med uppgift om hur stiftelsens
ändamål har tillgodosetts under räkenskapsåret.

8 § Stiftelser som har utövat näringsverksamhet under
räkenskapsåret skall vid upprättandet av årsredovisningen
tillämpa även 2 kap. 6-8 §§ lagen (1980:1103) om
årsredovisning m.m. i vissa företag. Stiftelser som vid
räkenskapsårets utgång är moderstiftelse skall vid
upprättandet av årsredovisningen iaktta 2 kap. 6 och 8 §§
samma lag och vid upprättandet av koncernredovisningen
iaktta 3 kap. 2-5, 7 och 8 §§ samt 9 § första stycket nämnda
lag.

Tillsynsmyndigheten får medge att storlek och
förändringar av lagerreserven inte redovisas i
årsredovisningen. Om det finns synnerliga skäl, får
tillsynsmyndigheten vidare medge att
bruttoomsättningssumman inte anges i resultaträkningen.

9 § Årsredovisningen skall skrivas under av samtliga
styrelseledamöter eller, i fråga om stiftelser med anknuten
förvaltning, av samtliga ledamöter i förvaltarens högsta
verkställande organ. Är ett handelsbolag stiftelsens
förvaltare, skall redovisningen undertecknas av samtliga
handelsbolagsmän.

Har en avvikande mening beträffande årsredovisningen
antecknats till styrelsens eller förvaltarens protokoll, skall
den avvikande meningen fogas till redovisningen.

10 § Senast fyra månader efter räkenskapsårets utgång
skall styrelsen eller förvaltaren avlämna års- och
koncernredovisning till revisorerna.

11 § Skyldighet att upprätta års- och koncernredovisning
gäller inte för stiftelser som är undantagna från tillsyn enligt
9 kap. Skyldighet att upprätta årsredovisning gäller inte
heller för stiftelser som har till enda ändamål att gynna
medlemmar av viss eller vissa släkter och som under
räkenskapsåret varken har utövat näringsverksamhet eller
har varit moderstiftelse.

4 kap. Revision

1 § Stiftelser som är skyldiga att upprätta årsredovisning
skall ha minst en revisor.

Tillsynsmyndigheten får, om det finns särskilda skäl,
besluta att även en stiftelse som inte är skyldig att upprätta
årsredovisning skall ha minst en revisor. De bestämmelser i
detta kapitel som avser årsredovisning gäller inte i detta fall.

Om inte annat föreskrivs i stiftelseförordnandet, utses
revisorerna i en stiftelse med egen förvaltning av styrelsen
eller den som styrelsen därtill bemyndigar och i en stiftelse
med anknuten förvaltning av förvaltarens högsta beslutande
organ eller, om förvaltaren är ett handelsbolag, av
handelsbolagsmännen i förening.

2 § För en stiftelse som har revisorer får utses en eller
flera revisorssuppleanter. Bestämmelserna i detta kapitel
om revisorer tillämpas också på revisorssuppleanterna.

3 § Den som är omyndig eller i konkurs eller är
underkastad näringsförbud får inte vara revisor.

En revisor skall ha den insikt i och erfarenhet av
redovisning och ekonomiska förhållanden som med hänsyn
till stiftelsens ändamål samt arten och värdet av stiftelsens
tillgångar fordras för uppdragets fullgörande.

Till revisor kan utses även ett auktoriserat eller ett
godkänt revisionsbolag. Vid tillämpningen av
bestämmelserna i detta kapitel likställs ett auktoriserat
revisionsbolag med auktoriserad revisor och ett godkänt
revisionsbolag med godkänd revisor. Ett bolag som utses till
revisor skall till den stiftelse som revisionen avser anmäla
vem som är huvudansvarig för revisionen. Den
huvudansvarige skall i ett auktoriserat revisionsbolag vara
auktoriserad revisor och i ett godkänt revisionsbolag vara
auktoriserad eller godkänd revisor. Bestämmelserna i 6 §
och 10 § andra stycket tillämpas på den huvudansvarige.

Till revisor i dotterföretag bör utses minst en av
moderstiftelsens revisorer, om det kan ske.

4 § Minst en revisor skall vara auktoriserad, om

1. stiftelsen utövar näringsverksamhet eller är
moderstiftelse, eller

2. stiftelsens tillgångar, värderade med tillämpning av 4 §
lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt, vid
utgången av det senaste räkenskapsåret hade ett värde
överstigande fem miljoner kronor.

Regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer kan förordna att en viss godkänd revisor får
utses i stället för en auktoriserad revisor. Sådana beslut är
giltiga i högst fem år.

5 § I fråga om andra stiftelser än sådana som avses i 4 §
får tillsynsmyndigheten, om det är påkallat av särskilda
omständigheter, besluta att minst en revisor skall vara
auktoriserad revisor eller godkänd revisor.

6 § Den kan inte vara revisor som

1. är stiftelsens stiftare,

2. är ledamot i stiftelsens styrelse eller förvaltarens
högsta verkställande organ eller är verkställande direktör
hos förvaltaren eller, om ett handelsbolag är förvaltare, är
bolagsman i handelsbolaget,

3. är styrelseledamot eller verkställande direktör i
stiftelsens eller förvaltarens dotterföretag eller, om
dotterföretaget är ett handelsbolag, är bolagsman i
handelsbolaget,

4. biträder vid förande av stiftelsens räkenskaper eller
vid stiftelsens förmögenhetsförvaltning eller stiftelsens
kontroll däröver,

5. är anställd hos eller på annat sätt intar en underordnad
eller beroende ställning till stiftelsen eller förvaltaren eller
någon som avses under 1--4,

6. är verksam i samma företag som den som yrkesmässigt
biträder stiftelsen vid grundbokföringen eller förandet av
räkenskaper avseende in- och utbetalningar eller vid
stiftelsens förmögenhetsförvaltning eller stiftelsens kontroll
däröver,

7. är gift eller sambo med eller är syskon eller släkting i
rätt upp- eller nedstigande led till en person som avses
under 1--4 eller är besvågrad med en sådan person i rätt
upp- eller nedstigande led eller så att den ene är gift med
den andres syskon, eller

8. står i låneskuld till stiftelsen eller till ett dotterföretag
till stiftelsen eller har förpliktelser för vilka stiftelsen eller
sådant företag har ställt säkerhet.

I ett dotterföretag kan den inte vara revisor som enligt
första stycket inte är behörig att vara revisor i
moderstiftelsen.

En revisor får vid revisionen inte anlita någon som enligt
första eller andra stycket inte är behörig att vara revisor.
Har stiftelsen eller dotterföretaget någon anställd i sin tjänst
med uppgift att uteslutande eller huvudsakligen ha hand om
stiftelsens eller dotterföretagets eller bådas interna revision,
får revisorn dock anlita en sådan anställd i den utsträckning
det är förenligt med god revisionssed.

7 § En revisor utses för bestämd tid eller tills vidare.

Ett uppdrag att tills vidare vara revisor upphör när ny
revisor har utsetts.

Ett uppdrag som revisor för bestämd tid upphör i förtid,
om revisorn begär det hos den som har utsett honom eller
om den som utsett honom begär det.

En revisor vars uppdrag upphör i förtid skall genast
anmäla detta till tillsynsmyndigheten. Revisorn skall i
anmälningen lämna en redogörelse för iakttagelserna vid
den granskning som han har utfört under den del av löpande
räkenskapsår som hans uppdrag har omfattat. För
anmälningen gäller i tillämpliga delar vad som föreskrivs i
12 § tredje och fjärde styckena om revisionsberättelse.
Avskrift av anmälningen skall överlämnas till stiftelsens
styrelse eller förvaltare.

8 § Tillsynsmyndigheten skall förordna behörig revisor,
om

1. någon revisor inte är utsedd enligt 1 §,

2. någon auktoriserad eller godkänd revisor inte är
utsedd enligt 4 eller 5 §,

3. en revisor är obehörig enligt 3 § första stycket eller 6 §,
eller

4. en föreskrift i stiftelseförordnandet om antalet
revisorer eller om revisors behörighet har åsidosatts.

Förordnande enligt första stycket skall meddelas efter
det att stiftelsen har hörts och avse tid till dess att annan
revisor har blivit utsedd i föreskriven ordning. Vid
förordnande på grund av att en revisor är obehörig enligt
3 § första stycket eller 6 § eller enligt en föreskrift i
stiftelseförordnandet skall tillsynsmyndigheten entlediga
den obehörige revisorn.

9 § Revisorerna skall i den omfattning som följer av god
revisionssed granska stiftelsens räkenskaper och
årsredovisning samt styrelsens eller förvaltarens
förvaltning.

Om stiftelsen är moderstiftelse, skall revisorerna även
granska koncernredovisningen och koncernföretagens
inbördes förhållanden i övrigt.

10 § Styrelsen eller förvaltaren skall ge revisorerna
tillfälle att verkställa granskningen i den omfattning som
dessa finner behövligt samt lämna de upplysningar och det
biträde som de begär. Samma skyldighet föreligger för
företagsledningen och revisorerna i ett dotterföretag
gentemot revisorerna i moderstiftelsen.

Revisorerna har rätt att närvara vid styrelsens eller
förvaltarens sammanträden. De är skyldiga att närvara vid
sådant sammanträde, om det med hänsyn till ärendena kan
anses påkallat.

11 § Sedan revisorerna i en stiftelse som är skyldig att
upprätta årsredovisning har slutfört granskningen, skall de
skriva en hänvisning till revisionsberättelsen på
årsredovisningen och, i en moderstiftelse, på
koncernredovisningen. Finner revisorerna att
balansräkningen eller resultaträkningen är oriktig, skall de
anteckna även detta. I en moderstiftelse gäller detsamma i
fråga om koncernbalansräkningen och
koncernresultaträkningen.

12 § Revisorerna skall för varje räkenskapsår avge en
revisionsberättelse.

Revisionsberättelsen skall innehålla ett uttalande om
huruvida årsredovisningen har gjorts upp enligt denna lag.
Innehåller inte årsredovisningen sådana upplysningar som
skall lämnas enligt 3 kap. 7 § andra stycket eller 8 §, skall
revisorerna ange detta och lämna behövliga upplysningar i
sin berättelse, om det kan ske.

I revisionsberättelsen skall också anmärkas om
revisorerna vid sin granskning funnit

1. att stiftelsens tillgångar har använts i strid mot
stiftelsens ändamål eller att dess förmögenhet har placerats
i strid mot stiftelseförordnandet eller mot 2 kap. 4 § första
stycket eller 5 §,

2. att någon annan åtgärd eller försummelse innebär att
bestämmelserna i denna lag eller föreskrifterna i
stiftelseförordnandet eller stadgarna inte har iakttagits,
eller

3. att vad som enligt 1 eller 2 ligger en styrelseledamot
eller förvaltaren till last kan föranleda ersättningsskyldighet
enligt 5 kap. 1 § första meningen eller entledigande enligt 5
kap. 4 §.

Har stiftelsen utövat näringsverksamhet under
räkenskapsåret, skall revisionsberättelsen även upprättas
med iakttagande av 4 kap. 10 § fjärde stycket lagen
(1980:1103) om årsredovisning m.m. i vissa företag.

I en moderstiftelse skall revisorerna avge en särskild
revisionsberättelse beträffande koncernen. Härvid skall
andra stycket och tredje stycket 2 och 3 tillämpas.

13 § Revisorerna skall sända revisions- och
koncernrevisionsberättelsen samt avskrift av den av dem
påtecknade års- och koncernredovisningen till
tillsynsmyndigheten senast sex månader efter utgången av
stiftelsens räkenskapsår. De skall även inom samma tid
sända den av dem påtecknade års- och
koncernredovisningen samt avskrift av revisions- och
koncernrevisionsberättelsen till styrelsen eller förvaltaren.

14 § Erinringar som revisorerna framställer till stiftelsen
och som inte har tagits in i revisionsberättelsen skall de
anteckna i protokoll eller någon annan handling.
Handlingen skall överlämnas till styrelsen eller förvaltaren,
som skall bevara den på betryggande sätt.

15 § Revisorerna får inte lämna upplysningar till
utomstående om sådana stiftelsens angelägenheter som de
har fått kännedom om vid fullgörandet av sitt uppdrag, om
det kan vara till nackdel för stiftelsen.

Revisorerna är skyldiga att

1. till medrevisor, ny revisor, tillsynsmyndigheten och,
om stiftelsen har försatts i konkurs, konkursförvaltaren
lämna erforderliga upplysningar om stiftelsens
angelägenheter, samt

2. på begäran lämna upplysningar om stiftelsens
angelägenheter till undersökningsledaren under
förundersökning i brottmål.

16 § Revisorerna har rätt att av stiftelsen få skäligt
arvode för sitt uppdrag.

5 kap. Skadestånd m.m.

1 § Om en styrelseledamot eller förvaltaren uppsåtligen
eller av oaktsamhet skadar stiftelsen då han fullgör sitt
uppdrag, skall han ersätta skadan. Detsamma gäller när
skadan tillfogas någon annan genom överträdelse av denna
lag, stiftelseförordnandet eller stiftelsens stadgar.

2 § En revisor är ersättningsskyldig enligt de grunder som
anges i 1 §. Han ansvarar även för skada som uppsåtligen
eller av oaktsamhet orsakas av hans medhjälpare.

Om ett revisionsbolag är revisor, åligger
ersättningsskyldigheten detta bolag och den som är
huvudansvarig för revisionen.

3 § Om någon är ersättningsskyldig enligt 1 eller 2 §, kan
skadeståndet jämkas efter vad som är skäligt med hänsyn
till handlingens beskaffenhet, skadans storlek och
omständigheterna i övrigt.

Skall flera ersätta samma skada, svarar de solidariskt för
skadeståndet i den mån inte skadeståndsskyldigheten har
jämkats för någon av dem enligt första stycket. Vad någon
har utgett i skadestånd får krävas tillbaka från de andra
efter vad som är skäligt med hänsyn till omständigheterna.

4 § Om en styrelseledamot eller förvaltaren missköter sitt
uppdrag, kan han entledigas av domstol för den tid som
omständigheterna påkallar.

Att tillsynsmyndigheten kan entlediga
styrelseledamoten eller förvaltaren för tiden till dess att
domstolen har slutligt prövat saken eller bestämt
annorlunda föreskrivs i 9 kap. 6 §.

5 § Talan om skadestånd till stiftelsen enligt 1 eller 2 §
eller talan om entledigande enligt 4 § kan väckas, förutom
av den som företräder stiftelsen, av

1. stiftaren eller, om stiftaren är avliden, dennes
efterlevande make eller sambo, arvinge, arvinges
avkomling, universell testamentstagare, boutredningsman
eller testamentsexekutor i dödsboet efter stiftaren,

2. en styrelseledamot,

3. den som enligt stiftelsens ändamål kan komma att
njuta förmån av stiftelsen,

4. den som genom stiftelseförordnandet har getts rätt att
föra sådan talan, samt

5. tillsynsmyndigheten.

Den som har väckt talan om skadestånd enligt första
stycket 1--5 svarar för rättegångskostnaderna men har rätt
till ersättning av stiftelsen för den kostnad som täcks av vad
som har kommit stiftelsen till godo genom rättegången.

6 § Sådan talan för stiftelsens räkning enligt 1 eller 2 §
som inte grundas på brott kan ej väckas mot

1. en styrelseledamot eller förvaltaren sedan tre år har
förflutit från utgången av det räkenskapsår då det beslut
eller den åtgärd som ligger till grund för talan fattades eller
vidtogs, eller

2. en revisor sedan tre år har förflutit från det att
revisionsberättelsen kom styrelsen eller förvaltaren till
handa.

6 kap. Ändring m.m. av föreskrifter i ett
stiftelseförordnande

Förutsättningar för ändring m.m.

1 § Föreskrifter i ett stiftelseförordnande får ändras,
upphävas eller tillfälligt åsidosättas, om de på grund av
ändrade förhållanden inte längre kan iakttas eller har blivit
uppenbart onyttiga eller uppenbart stridande mot stiftarens
avsikter eller om det finns andra särskilda skäl.

Vid ändring av föreskrifter om stiftelsens ändamål skall
det nya ändamålet så nära som möjligt motsvara det
ursprungliga.

Vad som sägs i detta kapitel om föreskrifter i ett
stiftelseförordnande gäller också föreskrifter i stiftelsens
stadgar beträffande sådana frågor som anges i 2 kap. 14 eller
21 § i den mån stiftelseförordnandet saknar föreskrifter i
dessa hänseenden.

Ändring m.m. utan tillstånd

2 § Styrelsen eller förvaltaren får ändra, upphäva eller
tillfälligt åsidosätta sådana föreskrifter i
stiftelseförordnandet som inte avser

1. stiftelsens ändamål,

2. hur stiftelsens förmögenhet skall vara placerad,

3. huruvida stiftelsen skall ha egen eller anknuten
förvaltning, eller

4. hur styrelsen eller förvaltaren skall utses eller hur
styrelsen skall vara sammansatt.

3 § Styrelsen eller förvaltaren får upplösa stiftelsen
ftelsens tillgångar för ett ändamål som så nära som
ursprungliga, om

1. stiftelsen bildades för mer än 50 år sedan,

2. tillgångarna inte har kunnat användas för sitt ändamål
under en sammanhängande tid av minst fem år,

3. värdet av tillgångarna, värderade med tillämpning av
4 § lagen (1947:577) om statlig inkomstskatt, vid utgången
av de tre senaste räkenskapsåren har understigit
20 000 kronor, samt

4. stiftelsen saknar skulder.

4 § Styrelsens eller förvaltarens beslut enligt 2 eller 3 §
gäller, om inte tillsynsmyndigheten inom tre månader efter
det att den underrättats om beslutet med angivande av
skälen för detsamma har förbjudit styrelsen eller
förvaltaren att verkställa beslutet.

Tillsynsmyndigheten får förlänga tidsfristen enligt första
stycket med högst tre månader. Fattas ett sådant beslut skall
stiftelsen underrättas om detta.

Ändring m.m. efter tillstånd

5 § I andra fall än som avses i 2 eller 3 § får styrelsen eller
förvaltaren ändra, upphäva eller tillfälligt åsidosätta
föreskrifter i stiftelseförordnandet endast efter tillstånd.

Frågor om tillstånd enligt första stycket prövas av
kammarkollegiet på ansökan av styrelsen eller förvaltaren.
Kammarkollegiets beslut får överklagas till regeringen.

Avser det begärda tillståndet föreskrifter i
stiftelseförordnandet om ändamålet för egendom av mera
betydande värde eller rör det begärda tillståndet frågor av
särskild vikt från allmän synpunkt, skall kammarkollegiet
med eget yttrande överlämna ärendet till regeringen för
avgörande.

7 kap. Likvidation

Förutsättningar för likvidation m.m.

1 § Styrelsen eller förvaltaren för en stiftelse som utövar
näringsverksamhet skall ofördröjligen upprätta en särskild
balansräkning så snart det finns skäl att anta att värdet av
stiftelsens tillgångar understiger summan av stiftelsens
skulder. Visar balansräkningen att så är fallet, skall
styrelsen eller förvaltaren ansöka hos rätten om att
stiftelsen försätts i likvidation. Sådan ansökan kan även
göras av styrelseledamot eller revisor.

2 § Vid beräkningen av värdet av stiftelsens tillgångar
skall i den balansräkning som avses i 1 § inom linjen tas upp
en post utvisande den ökning av tillgångarnas sammanlagda
värde som skulle följa, om de redovisades till
försäljningsvärdet med avdrag för försäljningskostnaderna.
Beträffande sådana anläggningstillgångar som undergår
fortlöpande värdeminskning gäller dock att de skall tas upp
till anskaffningsvärdet minskat med erforderliga
avskrivningar och nedskrivningar, om därigenom erhålls ett
högre värde.

Vid beräkningen av summan av stiftelsens skulder skall
hänsyn inte tas till skulder på grund av statligt stöd för vilket
återbetalningsskyldigheten är beroende av stiftelsens
ekonomiska ställning, om stödet -- för det fall att stiftelsen
försätts i konkurs eller träder i likvidation -- skall
återbetalas först sedan övriga skulder till fullo har betalats.

3 § Underlåter styrelseledamöterna eller förvaltaren att
fullgöra vad som åligger dem enligt 1 §, svarar de och andra
som med vetskap om denna underlåtenhet handlar på
stiftelsens vägnar solidariskt för de förpliktelser som
uppkommer för stiftelsen. En styrelseledamot eller
förvaltaren undgår dock ansvar, om han visar att
underlåtenheten inte beror på försummelse på hans sida.

Ansvarighet enligt första stycket gäller inte för
förpliktelser som uppkommer sedan likvidationsfrågan har
hänskjutits till rättens prövning eller sådan balansräkning
som avses i 4 § blivit granskad av revisorerna och godkänd
av tillsynsmyndigheten.

4 § Rätten skall förordna att stiftelsen skall träda i
likvidation, om det inte under ärendets handläggning i
första instans styrks att en balansräkning, utvisande att
stiftelsen har tillgångar till ett värde som överstiger summan
av skulderna, har blivit granskad av revisorerna och
godkänd av tillsynsmyndigheten.

Förfarandet hos rätten

5 § Görs ansökan om likvidation enligt 1 §, skall rätten
genast kalla stiftelsen och borgenärer som vill yttra sig i
ärendet att inställa sig för rätten på en bestämd dag, då
frågan om skyldighet för stiftelsen att träda i likvidation
skall prövas. Kallelsen skall delges stiftelsen, om det kan
ske på annat sätt än enligt 15--17 §§ delgivningslagen
(1970:428). Kallelsen skall kungöras genom rättens försorg
i Post- och Inrikes Tidningar minst två och högst fyra
månader före inställelsedagen.

6 § Har sökanden haft kostnader för delgivning eller
kungörelse samt för expeditioner i ett ärende enligt 1 eller
17 §, skall kostnaderna betalas av stiftelsens medel, om
stiftelsen förpliktas träda i likvidation eller om rätten i annat
fall finner det skäligt. När anmälan har gjorts av
tillsynsmyndigheten enligt 17 §, skall dessa kostnader
betalas av stiftelsen eller, om stiftelsen saknar tillgångar, av
staten.

Genomförandet av likvidationen

7 § En domstol som fattar beslut att en stiftelse skall
träda i likvidation skall samtidigt utse en eller flera
likvidatorer. Likvidatorerna träder i styrelsens eller
förvaltarens ställe och har till uppgift att genomföra
likvidationen.

Likvidatorerna skall för registrering i stiftelseregistret
genast anmäla beslut om likvidation och förordnande av
likvidator.

Bestämmelserna i denna lag om styrelse och
styrelseledamöter tillämpas på likvidatorerna, i den mån
inte annat följer av detta kapitel. Har domstolen utsett
endast en likvidator, upphör uppdraget om denne begär det
hos tillsynsmyndigheten. En likvidator har alltid rätt till
skäligt arvode.

En stiftelse är alltid bokföringsskyldig under
likvidationen.

Ett uppdrag att vara revisor upphör inte genom att
stiftelsen träder i likvidation. Bestämmelserna i 4 kap.
tillämpas under likvidationen. Revisionsberättelsen skall
innehålla ett uttalande om huruvida enligt revisorernas
mening likvidationen onödigt fördröjs.

8 § När stiftelsen har trätt i likvidation, skall styrelsen
eller förvaltaren genast avge en redovisning för sin
förvaltning av stiftelsens angelägenheter under den tid för
vilken redovisningshandlingar inte förut har avlämnats till
revisorerna. Redovisningen skall avlämnas till revisorerna
så snart det kan ske. Bestämmelsernaom årsredovisning och
revisionsberättelse skall tillämpas.

Om tiden även omfattar det föregående räkenskapsåret,
skall en särskild redovisning avges för detta år. I en
moderstiftelse skall denna särskilda redovisning även
omfatta koncernredovisning.

9 § Likvidatorerna skall genast söka kallelse på
stiftelsens okända borgenärer.

10 § Likvidatorerna skall så snart det kan ske genom
försäljning på offentlig auktion eller på annat lämpligt sätt
förvandla stiftelsens tillgångar till pengar, i den mån det
behövs för likvidationen, samt betala stiftelsens skulder.
Stiftelsen får fortsätta att utöva näringsverksamheten, om
det behövs för en ändamålsenlig avveckling eller för att de
anställda skall få skäligt rådrum för att skaffa sig nya
anställningar.

11 § När den i kallelsen på okända borgenärer bestämda
anmälningstiden har gått ut och alla kända skulder blivit
betalda, skall likvidatorerna överlämna återstående
tillgångar till allmänna arvsfonden. Om något skuldbelopp
är tvistigt eller inte förfallet till betalning eller av annan
orsak inte kan betalas, skall dock så mycket av överskottet
som kan behövas för denna betalning behållas.

12 § När likvidatorerna har fullgjort sitt uppdrag, skall de
så snart det kan ske avge slutredovisning för sin förvaltning
genom en förvaltningsberättelse som avser likvidationen i
dess helhet. Till berättelsen skall fogas
redovisningshandlingar för hela likvidationstiden.
Berättelsen och redovisningshandlingarna skall avlämnas
till revisorerna. Dessa skall inom en månad därefter till
tillsynsmyndigheten avge en revisionsberättelse över
slutredovisningen och förvaltningen under likvidationen.

13 § När revisorerna har avgett revisionsberättelse enligt
12 §, är stiftelsen upplöst. Detta förhållande skall genast
anmälas för registrering i stiftelseregistret.

Om likvidatorerna finner att stiftelsen är på obestånd
och inte kan betala likvidationskostnaderna, skall de
ansöka om att stiftelsen försätts i konkurs.

14 § Om det efter stiftelsens upplösning enligt 13 § visar
sig att stiftelsen har tillgångar eller om talan väcks mot
stiftelsen eller det av någon annan orsak uppkommer behov
av en likvidationsåtgärd, skall likvidationen fortsättas.
Detta skall genast anmälas av likvidatorerna för registrering
i stiftelseregistret.

15 § Om ett likvidationsbeslut har blivit upphävt genom
en dom eller ett beslut av domstol som vunnit laga kraft,
träder stiftelsens tidigare styrelse eller förvaltare i
likvidatorernas ställe. Likvidatorerna skall genast anmäla
domen eller beslutet för registrering i stiftelseregistret.

När likvidation har upphört enligt första stycket, skall
12 § tillämpas.

Likvidation efter konkurs

16 § Om en stiftelse som utövar näringsverksamhet är
försatt i konkurs och denna avslutas utan överskott, är
stiftelsen upplöst när konkursen avslutas.

Om det finns överskott, skall styrelsen eller förvaltaren
inom en månad från det att konkursen avslutades besluta att
stiftelsen skall träda i likvidation och genast anmäla detta
till rätten. Denna skall därefter utan dröjsmål utse en eller
flera likvidatorer.

Var stiftelsen i likvidation när den försattes i konkurs,
skall likvidationen fortsättas enligt 14 §.

17 § Om inte ett sådant beslut som avses i 16 § andra
stycket fattas, skall rätten förordna att stiftelsen skall träda
i likvidation.

Fråga om likvidation enligt första stycket prövas på
anmälan av tillsynsmyndigheten eller på ansökan av en
borgenär.

8 kap. Stiftelsens firma

1 § En stiftelses firma skall tydligt skilja sig från andra
firmor som förut är införda i stiftelseregistret. I en firma
som inte sammanfaller med stiftelsens namn får inte ordet
stiftelse ingå. I övrigt finns bestämmelser om registreringen
i firmalagen (1974:156).

2 § I firmalagen (1974:156) finns bestämmelser om
förbud mot användning av firma och om hävande av
firmaregistrering.

3 § Styrelsen eller förvaltaren får besluta om firma för
stiftelsen.

4 § Skriftliga handlingar som utfärdas för en stiftelse i
dess näringsverksamhet bör undertecknas med stiftelsens
firma. Om firman inte sammanfaller med stiftelsens namn,
skall även namnet anges. Har styrelsen eller förvaltaren
eller någon annan ställföreträdare för stiftelsen utfärdat en
handling utan firmateckning och framgår det inte av
handlingens innehåll att den har utfärdats på stiftelsens
vägnar, svarar de som har undertecknat handlingen
solidariskt för förpliktelsen enligt handlingen. Detta gäller
dock inte, om

1. det framgick av omständigheterna vid handlingens
tillkomst att handlingen utfärdades för stiftelsen, samt

2. medkontrahenten har fått ett av stiftelsen behörigen
undertecknat godkännande av handlingen utan oskäligt
dröjsmål efter det att antingen en begäran om sådant
godkännande har framställts eller personlig ansvarighet har
gjorts gällande mot undertecknarna.

9 kap. Tillsyn

1 § En stiftelse med egen förvaltning står under tillsyn av
länsstyrelsen i det län där stiftelsens styrelse har sitt säte.
En stiftelse med anknuten förvaltning står under tillsyn av
länsstyrelsen i det län där stiftelsens förvaltning
huvudsakligen utövas.

Regeringen får besluta att en stiftelse skall stå under
tillsyn av annan myndighet än en länsstyrelse.

Stiftelser som förvaltas av statlig myndighet står inte
under tillsyn enligt detta kapitel. I fråga om sådana stiftelser
fullgör kammarkollegiet de uppgifter som enligt 2 kap. 17 §
första stycket och 23 §, 3 kap. 3 § andra stycket och 4 § samt
6 kap. 4 § ankommer på tillsynsmyndigheten beträffande
stiftelser som står under dess tillsyn.

2 § Tillsynsmyndigheten skall ingripa, om en stiftelse inte
förvaltas i enlighet med denna lag.

Tillsynsmyndigheten skall ge stiftelserna erforderliga
råd och upplysningar.

3 § I syfte att inhämta upplysningar om en stiftelse får
tillsynsmyndigheten utföra inspektion hos stiftelsen på tid
och sätt som myndigheten bestämmer samt kalla till och
delta vid sammanträde med stiftelsens styrelse eller
förvaltare.

Vid tillsynsmyndighetens inspektion åligger det
stiftelsens styrelse eller förvaltare att hålla stiftelsens kassa,
värdehandlingar, övriga tillgångar, räkenskapsmaterial
samt protokoll tillgängliga för dem som utför inspektionen.

4 § Tillsynsmyndigheten kan

1. förelägga stiftelsens styrelse eller förvaltare att
fullgöra sina åligganden,

2. förbjuda stiftelsens styrelse eller förvaltare att
verkställa ett beslut som strider mot stiftelseförordnandet,
denna lag eller andra författningar eller, om beslutet har
verkställts, förelägga styrelsen eller förvaltaren att göra
rättelse om det kan ske, samt

3. förelägga revisorerna i en stiftelse som enligt 4 kap. 1 §
skall ha revisor att avge revisions- eller
koncernrevisionsberättelse.

Beslut om föreläggande eller förbud enligt första stycket
får förenas med vite. Tillsynsmyndigheten skall pröva
frågor om utdömande av vite som har förelagts i enlighet
härmed.

5 § Tillsynsmyndigheten kan också

1. enligt 2 kap. 23 § förordna en god man att företräda
en stiftelse med anknuten förvaltning,

2. enligt 3 kap. 3 § andra stycket eller 4 § undanta en
stiftelse från bokföringsskyldighet,

3. enligt 3 kap. 8 § andra stycket medge vissa undantag
från vad årsredovisningen skall innehålla,

4. enligt 4 kap. 1 § andra stycket besluta att en stiftelse
som inte är skyldig att upprätta årsredovisning skall ha
minst en revisor,

5. enligt 4 kap. 5 § besluta att minst en revisor skall vara
auktoriserad revisor eller godkänd revisor,

6. enligt 4 kap. 8 § förordna behörig revisor och entlediga
en obehörig revisor,

7. enligt 5 kap. 5 § första stycket 5 väcka talan om
skadestånd till en stiftelse eller väcka talan om entledigande
av en styrelseledamot eller förvaltaren, samt

8. enligt 6 kap. 4 § förbjuda en stiftelses styrelse eller
förvaltare att verkställa ett beslut om ändring m.m. av
föreskrifter i stiftelseförordnandet.

6 § Har tillsynsmyndigheten väckt talan om entledigande
av en styrelseledamot eller förvaltaren, får
tillsynsmyndigheten entlediga denne för tiden till dess att
domstolen har slutligt prövat saken eller bestämt
annorlunda.

7 § Tillsynsmyndigheten skall förordna ny
styrelseledamot i en stiftelse med egen förvaltning, om detta
erfordras för att styrelsen skall bli beslutför.

Ett förordnande enligt första stycket gäller intill dess att
ny ledamot har blivit utsedd i behörig ordning.

8 § Tillsynsmyndigheten skall förordna ny förvaltare för
en stiftelse med anknuten förvaltning, om stiftelsen saknar
förvaltare.

Ett förordnande enligt första stycket gäller tills vidare.
Har den förre förvaltaren entledigats för viss tid, gäller dock
förordnandet för den nye förvaltaren för den tid
entledigandet avser.

9 § Om ett testamentariskt stiftelseförordnande inte kan
verkställas därför att stiftaren inte har utsett någon att
förvalta egendomen eller därför att den som stiftaren har
utsett inte vill åta sig detta uppdrag, skall
tillsynsmyndigheten i fråga om en stiftelse med egen
förvaltning utse så många styrelseledamöter som behövs för
att styrelsen skall bli beslutför och i fråga om en stiftelse
med anknuten förvaltning utse förvaltare.

I fall som avses i första stycket tillkommer det
länsstyrelsen i det län där stiftaren hade sitt hemvist att utse
styrelseledamot eller förvaltare. Samma länsstyrelse får
föra talan, om någon underlåter vad som åligger honom i
fråga om verkställande av stiftelseförordnandet.

10 § Tillsynsmyndighetens beslut enligt detta kapitel får
överklagas i fråga om länsstyrelsen till kammarrätten och
beträffande annan myndighet än en länsstyrelse till
regeringen.

Beslut enligt 4 § första stycket 2 eller enligt 6--9 §§ gäller
även om de överklagas.

10 kap. Registrering

Allmänna bestämmelser

1 § En stiftelse skall registreras. Registreringsmyndighet
för en stiftelse med egen förvaltning är länsstyrelsen i det
län där stiftelsens styrelse har sitt säte.
Registreringsmyndighet för en stiftelse med anknuten
förvaltning är länsstyrelsen i det län där stiftelsens
förvaltning huvudsakligen utövas.

Ett stiftelseregister skall föras hos
registreringsmyndigheten för registreringar enligt denna
lag eller andra författningar.

Regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer meddelar föreskrifter om avgifter i
registreringsärenden enligt denna lag.

2 § En stiftelses styrelse eller förvaltare skall anmäla
stiftelsen för registrering i stiftelseregistret senast sex
månader efter det att stiftelsen grundades.

Anmälan enligt första stycket skall innehålla uppgift om
stiftelsens namn, postadress och telefon samt om
styrelseledamöternas eller förvaltarens namn, bostads- och
postadress och telefon.

Till anmälan enligt första stycket skall fogas avskrift av
stiftelseförordnandet och av stiftelsens stadgar samt bevis
om att någon skriftligen har åtagit sig att förvalta stiftelsens
egendom.

3 § Anmälan för registrering i stiftelseregistret skall
genast göras

1. när en ny ledamot har inträtt i styrelsen för en stiftelse:
av styrelsen,

2. när en stiftelse har bytt förvaltare: av den nye
förvaltaren,

3. när nya stadgar har utfärdats för stiftelsen: av
styrelsen eller förvaltaren,

4. när någon har bemyndigats att företräda stiftelsen
enligt 2 kap. 15 § andra stycket eller 22 § andra stycket eller
när ett sådant bemyndigande har återkallats: av styrelsen
eller förvaltaren, samt

5. när en stiftelse är upplöst: av den avträdande styrelsen
eller förvaltaren, om inte annat följer av 7 kap. 13 § eller 10
kap. 4 § andra stycket.

4 § Om en stiftelse försätts i konkurs eller förhandling om
offentligt ackord inleds för stiftelsen, skall konkursdomaren
sända en underrättelse om beslutet för registrering i
stiftelseregistret.

När en konkurs har avslutats eller en förhandling om
offentligt ackord har avslutats på annat sätt än genom
konkurs, skall konkursdomaren genast sända en
underrättelse för registrering i stiftelseregistret och i det
förra fallet ange om något överskott finns eller inte.
Konkursdomaren skall även för registrering underrätta
registreringsmyndigheten när en överrätt genom beslut som
vunnit laga kraft har upphävt ett beslut att försätta stiftelsen
i konkurs eller att inleda förhandling om offentligt ackord.

5 § Har genom dom som vunnit laga kraft förklarats att
en registrering inte borde ha skett, att ett beslut som
registrerats är ogiltigt eller att i annat fall visst förhållande
som registrerats ej föreligger, skall registreringen avföras.

Domstolen skall sända avskrift av domen till
registreringsmyndigheten.

Särskilda bestämmelser för stiftelser som utövar
näringsverksamhet

6 § En stiftelse som utövar eller avser att utöva
näringsverksamhet skall för registrering i stiftelseregistret
lämna uppgift om den firma under vilken
näringsverksamheten bedrivs eller skall bedrivas i fall då
firman inte sammanfaller med stiftelsens namn samt om
näringsverksamhetens art.

Får rätten att företräda stiftelsen samt teckna dess namn
och firma utövas av annan än styrelsen eller förvaltaren,
skall stiftelsen för registrering i stiftelseregistret lämna
uppgift om firmatecknarens namn, bostads- och postadress
samt telefon. Har styrelsen eller förvaltaren beslutat att
rätten att företräda stiftelsen samt teckna dess namn och
firma får utövas endast av två eller flera i förening, skall
detta också anmälas för registrering i stiftelseregistret.
Någon annan inskränkning får inte registreras.

Uppgifter enligt denna paragraf skall lämnas senast i
samband med anmälan för registrering enligt 2 § eller, om
stiftelsen redan är registrerad i stiftelseregistret, innan den
börjar utöva näringsverksamheten.

7 § Har en stiftelse som utövar näringsverksamhet
meddelat prokura, får prokuran registreras i
stiftelseregistret efter ansökan av stiftelsen. Prokuran får
dock inte registreras, om den innehåller annan begränsning
eller annat förbehåll än som följer av 1 eller 2 §
prokuralagen (1974:158).

För en registrerad prokura skall registret innehålla
uppgift om prokuristens fullständiga namn, bostads- och
postadress samt telefon.

Har prokuristen ett särskilt bemyndigande att överlåta
stiftelsens fasta egendom eller tomträtt eller att söka
inteckning eller upplåta rättighet i denna, skall registret
även innehålla uppgift om detta. Detsamma gäller om
prokuran har meddelats som kollektivprokura.

8 § Upphör en stiftelse att utöva näringsverksamhet eller
sker det ändring i fråga om någon annan uppgift som har
registrerats enligt 6 eller 7 §, skall stiftelsens styrelse eller
förvaltare genast anmäla detta för registrering i
stiftelseregistret.

9 § Registreringsmyndigheten skall utan dröjsmål
kungöra i Post- och Inrikes Tidningar vad som införs i
stiftelseregistret i fråga om en stiftelse som utövar
näringsverksamhet. Detta gäller dock inte registrering av
underrättelser enligt 4 §. En kungörelse som avser ändring
i ett förhållande som tidigare har införts i registret skall
endast ange ändringens art.

10 § Det som har kungjorts i Post- och Inrikes Tidningar
enligt 9 § skall anses ha kommit till tredje mans kännedom,
om det inte framgår av omständigheterna att han varken
kände till eller borde ha känt till det som kungjorts.

11 § I firmalagen (1974:156) finns bestämmelser om
avförande av en firma ur registret sedan en dom om att häva
firmaregistreringen har vunnit laga kraft.

Övriga bestämmelser

12 § Registreringsmyndigheten kan vid vite

1. förelägga en ledamot i stiftelsens styrelse eller
stiftelsens förvaltare att göra behörig anmälan för
registrering i stiftelseregistret, samt

2. förbjuda den som uppger sig företräda en stiftelse att
fortsätta därmed, om det han uppger sig företräda inte är
en stiftelse.

Registreringsmyndigheten skall pröva frågor om
utdömande av vite som har förelagts enligt första stycket.

13 § Registreringsmyndighetens beslut enligt detta
kapitel får överklagas till kammarrätten.

11 kap. Särskilda former av stiftelser

Insamlingsstiftelser

1 § Har en eller flera stiftare förordnat att medel som
allmänheten tillskjuter efter ett upprop av stiftaren skall
som en självständig förmögenhet varaktigt tillgodose ett
bestämt ändamål och har någon skriftligen åtagit sig att ta
emot medlen för att förvalta dem i enlighet med
förordnandet, kan den sålunda grundade
insamlingsstiftelsen förvärva rättigheter och ikläda sig
skyldigheter samt föra talan inför domstolar och andra
myndigheter.

Stiftelseförordnandet skall vara skriftligt och
undertecknat av stiftaren.

2 § För en insamlingsstiftelse gäller 1 kap. 1, 4 och 5 §§
samt 2-10 kap.

Kollektivavtalsstiftelser

3 § Har en eller flera stiftare förordnat att medel som
arbetsgivare tillskjuter enligt kollektivavtal eller annat avtal
skall som en självständig förmögenhet varaktigt tillgodose
ett bestämt ändamål och har någon skriftligen åtagit sig att
ta emot medlen för att förvalta dem i enlighet med
förordnandet, kan den sålunda grundade
kollektivavtalsstiftelsen förvärva rättigheter och ikläda sig
skyldigheter samt föra talan inför domstolar och andra
myndigheter.

Stiftelseförordnandet skall vara intaget i ett
kollektivavtal som har träffats mellan
arbetsgivarorganisation och central
arbetstagarorganisation.

4 § För en kollektivavtalsstiftelse gäller följande
bestämmelser:

1. 1 kap. (inledande bestämmelser): 4 och 5 §§,

2. 2 kap. (förvaltning): samtliga bestämmelser,

3. 3 kap. (bokföring och redovisning): 1-6 §§,

4. 5 kap. (skadestånd m.m.): samtliga bestämmelser,

5. 6 kap. (ändring i ett stiftelseförordnande
m.m.): samtliga bestämmelser, om inte annat följer av ett
kollektivavtal som har träffats mellan stiftarna,

6. 8 kap. (stiftelsens firma): samtliga bestämmelser, samt

7. 10 kap. (registrering m.m.): samtliga bestämmelser.

5 § I fråga om kollektivavtalsstiftelser fullgör
kammarkollegiet de uppgifter andra stycket och 23 §, 3 kap.
3 § andra stycket och 4 § samt 6 kap. 4 § ankommer på
tillsynsmyndigheten beträffande stiftelser som står under
dess tillsyn.

Anslagsstiftelser

6 § Har staten ensam eller i förening med annan stiftare
anslagit medel för att som en självständig förmögenhet
varaktigt tillgodose ett bestämt ändamål och har någon
skriftligen åtagit sig att ta emot medlen för att förvalta dem
för detta ändamål, kan den sålunda grundade
anslagsstiftelsen förvärva rättigheter och ikläda sig
skyldigheter samt föra talan inför domstolar och andra
myndigheter.

7 § För en anslagsstiftelse gäller följande bestämmelser:

1. 1 kap. (inledande bestämmelser): 4 och 5 §§,

2. 2 kap. (förvaltning): samtliga bestämmelser,

3. 3 kap. (bokföring och redovisning): 1--6 §§,

4. 5 kap. (skadestånd m.m.): samtliga bestämmelser,

5. 6 kap. (ändring i ett stiftelseförordnande
m.m.): samtliga bestämmelser, om inte stiftelsen och staten
skriftligen har avtalat om annat,

6. 8 kap. (stiftelsens firma): samtliga bestämmelser, samt

7. 10 kap. (registrering m.m.): samtliga bestämmelser.

8 § I fråga om anslagsstiftelser fullgör kammarkollegiet
de uppgifter som enligt 2 kap. 8 § andra stycket, 17 § första
stycket och 23 §, 3 kap. 3 § andra stycket och 4 § samt 6 kap.
4 § ankommer på tillsynsmyndigheten beträffande stiftelser
som står under dess tillsyn.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990, då lagen
(1929:116) om tillsyn över stiftelser upphör att gälla.

2. Bestämmelserna i 3 kap. skall tillämpas första gången
från och med det räkenskapsår som börjar löpa närmast
efter lagens ikraftträdande. En stiftelse som vid
ikraftträdandet står under tillsyn enligt 1929 års lag skall
fullgöra sin skyldighet enligt 14 § nämnda lag när det gäller
räkenskapsår som avslutas efter ikraftträdandet.

3. Har en stiftelse som är skyldig att föra räkenskaper
enligt 3 kap. 5 § ett annat räkenskapsår än kalenderår, skall
det räkenskapsår som börjar löpa närmast efter
ikraftträdandet avkortas så att därefter följande
räkenskapsår kommer att omfatta ett kalenderår.

4. En stiftelse som har grundats före ikraftträdandet och
som då inte står under tillsyn enligt 1929 års lag skall inge
anmälan för registrering i stiftelseregistret senast den 30
juni 1990. Till en sådan anmälan behöver inte fogas bevis
om sådant åtagande som avses i 1 kap. 2 § andra stycket eller
11 kap. 1 eller 3 eller 5 §.

2 Förslag till

Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom föreskrivs att 11 kap. 5 § brottsbalken skall
ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11 kap.

5 §1

Den som uppsåtligen eller Den som uppsåtligen eller
av oaktsamhet av oaktsamhet
åsidosätter åsidosätter
bokföringsskyldighet enligt bokföringsskyldighet enligt
bokföringslagen (1976:125) bokföringslagen (1976:125)
genom att underlåta att eller lagen (1989:000) om
bokföra stiftelser genom att
affärshändelser eller underlåta att bokföra
bevara räkenskapsmaterial affärshändelser eller
eller genom att lämna bevara räkenskapsmaterial
oriktiga uppgifter i eller genom att lämna
bokföringen eller på oriktiga uppgifter i
annat sätt, döms, om bokföringen eller på
rörelsens förlopp, annat sätt, döms, om
ekonomiska resultat eller rörelsens förlopp,
ställning till följd ekonomiska resultat eller
härav inte kan i huvudsak ställning till följd
bedömas med ledning av härav inte kan i huvudsak
bokföringen, för bedömas med ledning av
bokföringsbrott till bokföringen, för
fängelse i högst två bokföringsbrott till
år eller, om brottet är fängelse i högst två
ringa, till böter. Är år eller, om brottet är
brottet grovt, skall han ringa, till böter. Är
dömas till fängelse i brottet grovt, skall han
lägst sex månader och dömas till fängelse i
högst fyra år. lägst sex månader och
högst fyra år.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990.

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1915:218) om avtal och andra
rättshandlingar på förmögenhetsrättens område

Härigenom föreskrivs att 27 § lagen (1915:218) om avtal
och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

27 §1

I fråga om återkallelse I fråga om återkallelse
av prokura, som blivit till av prokura, som blivit till
handelsregistret anmäld, handelsregistret eller
skall vad i 13 och 19 §§ stiftelseregistret anmäld,
handelsregisterlagen skall vad i 13 och 19 §§
(1974:157) är stadgat handelsregisterlagen
lända till (1974:157) eller i 10 kap. 8
efterrättelse. Har och 10 §§ lagen
återkallelsen blivit (1989:000) om stiftelser är
införd i handelsregistret stadgat lända till
och kungjord i Post- och efterrättelse. Har
Inrikes Tidningar, är återkallelsen blivit
firmans innehavare icke införd i handelsregistret
pliktig att jämväl på eller i stiftelseregistret och
annat sätt återkalla kungjord i Post- och Inrikes
fullmakten. Tidningar, är firmans
innehavare icke pliktig att
jämväl på annat
sätt återkalla
fullmakten.

Fullmakt att sluta avtal om köp, byte eller gåva av fast
egendom skall vara skriftlig. Har sådan fullmakt blivit, efter
ty i 16 och 17 §§ sägs, återkallad eller för kraftlös förklarad,
vare fullmakten utan verkan.

Genom vad här ovan i detta kapitel stadgas därom, att
rättshandling av fullmäktigen i vissa fall icke är gällande
mot fullmaktsgivaren, sker ej ändring i vad 18 kap. 3 §
handelsbalken innehåller angående verkan därav att vad
som genom sådan rättshandling åtkommits blivit använt till
fullmaktsgivarens nytta.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990.

4 Förslag till

Lag om ändring i permutationslagen (1972:205)

Härigenom föreskrivs att 5 § permutationslagen
(1972:205) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 §

Denna lag gäller ej Denna lag gäller ej
sådan pensions- eller stiftelser som omfattas av
personalstiftelse som avses i lagen (1989:000) om stiftelser
lagen (1967:531) om tryggande och ej heller sådan
av pensionsutfästelse m.m. pensions- eller
personalstiftelse som avses i
lagen (1967:531) om tryggande
av pensionsutfästelse m.m.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990.

2. Ärenden som är anhängiggjorda vid lagens
ikraftträdande prövas enligt äldre bestämmelser.

5 Förslag till

Lag om ändring i handelsregisterlagen (1974:157)

Härigenom föreskrivs att 2--4 och 9 §§
handelsregisterlagen (1974:157) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §1

I handelsregister införes I handelsregister införes
enskild näringsidkare och enskild näringsidkare och
handelsbolag samt ideell handelsbolag samt ideell
förening eller stiftelse förening som idkar
som idkar näring. näring.

Handelsbolag skall söka Handelsbolag skall söka
registrering, innan bolaget registrering, innan bolaget
börjar sin verksamhet. börjar sin verksamhet.
Detsamma gäller enskild Detsamma gäller enskild
näringsidkare, ideell näringsidkare och ideell
förening och stiftelse som förening som skulle ha
skulle ha varit varit bokföringsskyldig
bokföringsskyldig enligt enligt bokföringslagen
bokföringslagen (1929:117), (1929:117), om denna gällt
om denna gällt även även efter utgången av
efter utgången av år år 1976.
1976.

Enkelt bolag får införas i handelsregister i den ordning
som föreskrives för handelsbolag. Vad i denna lag sägs om
handelsbolag gäller även i fråga om sålunda registrerat
enkelt bolag.

3 §

Enskild näringsidkare och handelsbolag registreras hos
länsstyrelsen i det län där verksamheten skall drivas. Skall
verksamheten drivas inom flera län, sker registrering hos
länsstyrelsen i det län där huvudkontoret skall inrättas.

Ideell förening och Ideell förening registreras
stiftelse registreras hos hos länsstyrelsen i det
länsstyrelsen i det län län där föreningens
där föreningens eller styrelse har sitt säte.
stiftelsens styrelse har sitt
säte.

Utan hinder av vad som sägs i första eller andra stycket
får näringsidkaren registreras även i handelsregister för
annat län där verksamheten är avsedd att drivas.

4 §

Handelsregister skall innehålla följande uppgifter om:

Enskild näringsidkare:

1. näringsidkarens firma,

2. näringsidkarens fullständiga namn, bostads- och
postadress samt telefon,

3. näringsverksamhetens art,

4. den ort där huvudkontoret är inrättat samt kontorets
postadress och telefon.

Handelsbolag:

1. bolagets firma,

2. näringsverksamhetens art,

3. den ort där huvudkontoret är inrättat samt kontorets
postadress och telefon,

4. bolagsmännens fullständiga namn, bostads- och
postadresser samt telefon,

5. av vem och hur bolagets firma tecknas, när ej firman
får tecknas av varje bolagsman ensam,

6. om bolaget utgör kommanditbolag, vilken eller vilka
av bolagsmännen som är kommanditdelägare och beloppet
av varje sådan bolagsmans utfästa insats.

Ideell förening och Ideell förening:
stiftelse:

1. den firma under vilken 1. den firma under vilken
föreningen eller stiftelsen föreningen idkar näring,
idkar näring,

2. föreningens eller 2. föreningens namn, om det
stiftelsens namn, om det ej ej sammanfaller med firman,
sammanfaller med firman,

3. näringsverksamhetens 3. näringsverksamhetens
art, art,

4. den ort där 4. den ort där
föreningens eller föreningens styrelse har
stiftelsens styrelse har sitt sitt säte samt
säte samt föreningens föreningens postadress och
eller stiftelsens postadress telefon,
och telefon,

5. styrelseledamöternas 5. styrelseledamöternas
och, där suppleanter och, där suppleanter
utsetts, deras fullständiga utsetts, deras fullständiga
namn, bostads- och namn, bostads- och
postadresser samt telefon, postadresser samt telefon,

6. av vem och hur 6. av vem och hur
föreningens eller föreningens namn tecknas,
stiftelsens namn tecknas, om om ej namnet tecknas av
ej namnet tecknas av styrelsen styrelsen ensam.
ensam.
9 §

Ansökan om registrering av handelsbolag göres av
samtliga bolagsmän.

Ansökan om registrering av Ansökan om registrering av
ideell förening eller ideell förening göres av
stiftelse göres av styrelsen.
styrelsen.

Prokura registreras på ansökan av huvudmannen. Är
huvudmannen handelsbolag, göres ansökan av samtliga
bolagsmän.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990.

2. En stiftelse som vid ikraftträdandet är registrerad i ett
handelsregister skall avföras ur registret när den har införts
i stiftelseregistret enligt lagen (1989:000) om stiftelser.

6 Förslag till

Lag om ändring i prokuralagen (1974:158)

Härigenom föreskrivs att 1 § prokuralagen (1974:158)
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §

Har näringsidkare som Har näringsidkare som
registrerats i handelsregister registrerats i handelsregister
åt annan givit fullmakt, eller stiftelseregister åt
som uttryckligen förklarats annan givit fullmakt, som
vara prokura uttryckligen förklarats
(handelsfullmakt), eller har vara prokura
han på annat sätt (handelsfullmakt), eller har
angivit någon som sin han på annat sätt
prokurist, får denne i allt angivit någon som sin
som gäller huvudmannens prokurist, får denne i allt
näringsverksamhet handla som gäller huvudmannens
på hans vägnar och näringsverksamhet handla
teckna hans firma. på hans vägnar och
Prokiuristen får dock ej teckna hans firma. Prokuristen
utan särskilt bemyndigande får dock ej utan
överlåta huvudmannens särskilt bemyndigande
fasta egendom eller överlåta huvudmannens
tomträtt eller söka fasta egendom eller
inteckning eller upplåta tomträtt eller söka
rättighet däri. inteckning eller upplåta
rättighet däri.

Skriftlig prokura medför behörighet för prokuristen att
företräda huvudmannen inför domstolar och andra
myndigheter.

Om registrering av prokura Om registrering av prokura
finns bestämmelser i finns bestämmelser i
handelsregisterlagen handelsregisterlagen
(1974:157). (1974:157) och lagen
(1989:000) om stiftelser.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990.

7 Förslag till

Lag om ändring i bokföringslagen (1976:125)

Härigenom föreskrivs att 1 § bokföringslagen (1976:125)
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §1

Näringsidkare är Näringsidkare är
bokföringsskyldig enligt bokföringsskyldig enligt
denna lag. Detsamma gäller denna lag. Detsamma gäller
aktiebolag, handelsbolag och aktiebolag, handelsbolag och
ekonomisk förening, även ekonomisk förening, även
om bolaget eller föreningen om bolaget eller föreningen
ej utövar ej utövar
näringsverksamhet. näringsverksamhet. För
stiftelser regleras
bokföringsskyldigheten i
lagen (1989:000) om
stiftelser.

Den som är skyldig att Den som är skyldig att
för inkomst av för inkomst av
jordbruksfastighet föra jordbruksfastighet föra
räkenskaper enligt räkenskaper enligt
jordbruksbokföringslagen jordbruksbokföringslagen
(1979:141) är ej (1979:141) är ej
bokföringsskyldig för bokföringsskyldig för
inkomsten enligt denna lag. inkomsten enligt denna lag.
Hyr enskild person, dödsbo, Hyr enskild person, dödsbo
stiftelse eller ideell eller ideell förening ut
förening ut byggnad eller byggnad eller del av byggnad
del av byggnad föreligger föreligger
bokföringsplikt på grund bokföringsplikt på grund
därav endast om därav endast om
verksamheten är att anse verksamheten är att anse
som hotell- eller som hotell- eller
pensionatsrörelse eller pensionatsrörelse eller
omfattar mer än två omfattar mer än två
lägenheter som lägenheter som
regelmässigt uthyres och ej regelmässigt uthyres och ej
utgör del av egen bostad. utgör del av egen bostad.

Staten, kommun,landstingskommun,
kommunalförbund, församling och kyrklig samfällighet är
ej bokföringsskyldiga enligt denna lag.

Bestämmelserna i 11 och 13--21 §§ behöver ej tillämpas
av enskild näringsidkare i vars verksamhet den årliga
bruttoomsättningssumman normalt understiger ett
gränsbelopp som motsvarar 20 gånger det basbelopp enligt
lagen (1962:281) om allmän försäkring som gäller under den
sista månaden av räkenskapsåret.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990.

1Senaste lydelse 1986:43.

1Senaste lydelse 1977:672.

1Senaste lydelse 1976:128.

1Senaste lydelse 1981:1198.

Bilaga 3

Förteckning över remissinstanserna

Efter remiss har yttrande över
departementspromemorian (Ds JU 1987:14) Stiftelser
avgetts av Justitiekanslern, Hovrätten för Västra Sverige,
Kammarrätten i Jönköping, Bokföringsnämnden,
Kommerskollegium, Försvarets civilförvaltning,
Bankinspektionen, Riksskatteverket,
Samhällsvetenskapliga fakulteten vid Göteborgs
universitet, Juridiska fakulteten vid Lunds universitet,
Kammarkollegiet, Riksrevisionsverket, Länsstyrelsernas
organisationsnämnd, Länsstyrelsen i Stockholms län,
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, Länsstyrelsen i
Malmöhus län, Länsstyrelsen i Östergötlands län,
Riksdagens ombudsmän, Fideikommissnämnden, Statens
kulturråd, Riksantikvarieämbetet och statens historiska
museer, Universitets- och högskoleämbetet, Statens
industriverk, Styrelsen för teknisk utveckling, Domkapitlet
i Lunds stift, f.d. justitierådet Henrik Hessler, Sveriges
Industriförbund, Sveriges advokatsamfund,
Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens
Centralorganisation, Centralorganisationen SACO/SR,
Svenska Arbetsgivareföreningen, Svenska
kommunförbundet, Landstingsförbundet, Stockholms
kommun, Göteborgs kommun, Malmö kommun, Haninge
kommun, Göteborgs och Bohus läns landsting, Svenska
kyrkans församlings- och pastoratsförbund, Sveriges
Allmännyttiga Bostadsföretag, Svenska Bankföreningen,
Svenska Sparbanksföreningen, Sveriges föreningsbankers
förbund, Föreningen Auktoriserade revisorer FAR,
Svenska Revisorsamfundet SRS, Lantbrukarnas
riksförbund, Riddarhusdirektionen, Institutet för
vidareutbildning av jurister och samhällsvetare, Svenska
kyrkans stiftelse för rikskyrklig verksamhet, Knut och Alice
Wallenbergs stiftelse, Nobelstiftelsen, Axel och Margaret
Ax:son Johnsons stiftelse för allmännyttiga ändamål,
Ragnar Söderbergs stiftelse, Maud och Birger Gustavssons
stiftelse 1 och 2, Stiftelsen Riksutställningar, Stiftelsen
Västerbottens museum, Länsmuseernas samarbetsråd,
Samhall, Stiftelsen för insamlingskontroll, Stiftelsen
Skogssällskapet, Stiftelsen Trygghetsfonden SAF-LO,
Stiftelsen Tjänstemännens Trygghetsfond och Stockholms
Sjukhem.

Yttranden har dessutom inkommit från Ragnar
Söderbergs stiftelse, Linnéa och Josef Carlssons Stiftelse,
Stockholms handelskammare, Svenska Läkaresällskapet,
Skånes handelskammare, Kungl. Patriotiska Sällskapet,
Kollektivforskningsinstitutens samarbetsorgan,
Crafoordska stiftelsen, Beijerstiftelsen, Anders Walls
Stiftelser, Apotekarsocieteten, Kungl.
Vetenskapsakademien, Gunnar Videgård, Antroposofiska
Sällskapet och Teatrarnas Riksförbund.

Riksskatteverket har överlämnat yttranden av
Länsskattemyndigheten i Malmöhus län, Stockholms län,
Jönköpings län och Södermanlands län samt av
Kronofogdemyndigheten i Uppsala, Vänersborg, Halmstad
och Luleå.

Universitets- och högskoleämbetet har överlämnat
yttranden av Rektorsämbetet vid Stockholms universitet,
Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet,
rektorsämbetet vid Uppsala universitet, Juridiska
fakultetsstyrelsen vid Uppsala universitet, Rektorsämbetet
vid universitetet i Linköping, Rektorsämbetet vid Lunds
universitet samt Chalmers tekniska högskola.

Stiftelsen Västerbottens museum har överlämnat
yttranden av Umeå kommun och Västerbottens läns
landsting.

Bilaga 4

Lagrådsremissens lagförslag

1 Förslag till

Stiftelselag

Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Inledande bestämmelser

1 § En stiftelse bildas genom att egendom enligt
förordnande av en eller flera stiftare avskiljs för att
varaktigt förvaltas som en självständig förmögenhet för ett
bestämt ändamål.

Stiftelsens egendom skall anses vara avskild när den har
tagits om hand av någon som har åtagit sig att förvalta den
i enlighet med stiftelseförordnandet.

2 § Ett stiftelseförordnande skall vara skriftligt och
undertecknat av stiftaren eller stiftarna.

Ett giltigt testamentariskt förordnande skall godtas som
ett stiftelseförordnande enligt denna lag utan hinder av
bestämmelsen i första stycket.

3 § En stiftelse kan förvärva rättigheter och ikläda sig
skyldigheter samt föra talan inför domstolar och andra
myndigheter.

För en stiftelses förpliktelser svarar endast stiftelsens
tillgångar.

4 § Om en stiftelse äger så många aktier eller andelar i
en svensk eller utländsk juridisk person att den har mer än
hälften av rösterna för samtliga aktier eller andelar, är
stiftelsen moderstiftelse och den andra juridiska personen
dotterföretag. Äger ett dotterföretag eller äger en
moderstiftelse och ett eller flera dotterföretag tillsammans
eller äger flera dotterföretag tillsammans så många aktier
eller andelar i en juridisk person som nyss har sagts, är även
den sistnämnda juridiska personen dotterföretag till
moderstiftelsen.

Om en stiftelse i annat fall på grund av aktie- eller
andelsinnehav eller avtal ensam har ett bestämmande
inflytande över en juridisk person och en betydande andel
i resultatet av dess verksamhet, är stiftelsen moderstiftelse
och den juridiska personen dotterföretag.

Moderstiftelse och dotterföretag utgör tillsammans en
koncern.

5 § En stiftelse skall ha ett namn. Namnet skall innehålla
ordet stiftelse.

Endast stiftelser får i sitt namn använda ordet stiftelse
eller en förkortning därav, om inte annat följer av denna
eller annan lag.

Bestämmelser om stiftelses firma finns i 8 kap.

6 § Bestämmelserna i 1 kap. 4 § och 5 § första stycket och
2 -- 10 kap. gäller inte i fråga om

1. kyrkostiftelser, och

2. stiftelser vilkas tillgångar enligt stiftelseförordnandet
får användas endast till förmån för bestämda fysiska
personer.

7 § I 9 kap. finns bestämmelser om att stiftelser står
under tillsyn av en tillsynsmyndighet. I 10 kap. finns
bestämmelser om att vissa stiftelser skall vara registrerade i
ett stiftelseregister.

I 11 kap. denna lag och i lagen (1967:531) om tryggande
av pensionsutfästelse m.m. finns bestämmelser om särskilda
former av stiftelser.

2 kap. Förvaltning

Allmänt om förvaltningen

1 § Föreskrifterna i stiftelseförordnandet skall följas vid
förvaltningen av stiftelsens angelägenheter. Om
föreskrifterna strider mot någon bestämmelse i denna lag
eller annan författning, tillämpas dock i stället den
bestämmelsen.

2 § Om ett åtagande att förvalta stiftelsens egendom i
enlighet med stiftelseförordnandet görs av en eller flera
fysiska personer, föreligger egen förvaltning. Görs ett
sådant åtagande av en juridisk person, föreligger anknuten
förvaltning.

Den eller de fysiska personer som har åtagit sig att
förvalta stiftelsens egendom i enlighet med
stiftelseförordnandet bildar styrelse för stiftelsen.

Den juridiska person som har åtagit sig att förvalta
stiftelsens egendom är förvaltare för stiftelsen. Om staten
har lämnat ett sådant åtagande, är det i stället den
myndighet som har lämnat åtagandet för statens räkning
som är förvaltare.

3 § Styrelsen eller förvaltaren svarar för att föreskrifterna
i stiftelseförordnandet följs.

Första stycket gäller inte om föreskriften

1. innebär att någon annan än styrelsen skall entlediga
eller utse ledamöter eller ordförande i styrelsen,

2. innebär att någon annan än styrelsen eller förvaltaren
skall bestämma arvode åt styrelsen eller förvaltaren eller
stiftelsens revisor,

3. innebär att stiftelsens revisor skall utses eller
entledigas av någon annan än styrelsen eller förvaltaren,
eller

4. rör innehållet i revisorns uppdrag.

4 § Om det inte följer av stiftelseförordnandet hur
stiftelsens förmögenhet skall vara placerad, svarar styrelsen
eller förvaltaren för att förmögenheten är placerad på ett
godtagbart sätt.

5 § En stiftelse får placera sin förmögenhet gemensamt
med andra stiftelser, om det inte följer av
stiftelseförordnandet att förmögenheten skall vara placerad
på ett sätt som hindrar det.

6 § En stiftelse får inte lämna penninglån till eller ställa
säkerhet för

1. stiftaren eller förvaltaren,

2. en företrädare för stiftelsen eller för förvaltaren eller,
om stiftelsen förvaltas av ett handelsbolag, en bolagsman i
bolaget,

3. en andelsägare i eller företrädare för ett dotterföretag
till stiftelsen eller förvaltaren,

4. den som är gift med eller är syskon eller släkting i rätt
upp- eller nedstigande led till en person som avses i 1--3,

5. den som är besvågrad med en person som avses i 1--3
i rätt upp- eller nedstigande led eller så att den ene är eller
har varit gift med den andres syskon, eller

6. en juridisk person över vars verksamhet någon som
nämnts ovan har ett bestämmande inflytande.

Vad som sägs i första stycket 4 och 5 skall även avse den
som på grund av samboförhållande på liknande sätt är
närstående till en person som avses i första stycket 1--3.

Första stycket 2--5 och andra stycket gäller inte om
stiftelsen skall främja sitt syfte genom att meddela
penninglån till eller ställa säkerhet för någon som omfattas
av dessa bestämmelser. Bestämmelsen i första stycket 6
gäller inte om gäldenären är ett dotterföretag till stiftelsen.

7 § Styrelsen eller förvaltaren skall besluta om stiftelsens
namn, om stiftelseförordnandet inte innehåller någon
föreskrift om namn för stiftelsen.

Vad som sägs i denna lag om föreskrifter i ett
stiftelseförordnande gäller också beslut som fattats enligt
första stycket.

8 § Styrelsen eller förvaltaren svarar för att stiftelsen
fullgör sin bokföringsskyldighet m.m. enligt 3 kap.

Styrelsen eller förvaltaren svarar för att
stiftelseförordnandet och övriga handlingar avseende
stiftelsen förvaras på ett ordnat och betryggande sätt.

Egen förvaltning

9 § Styrelsen har rätt att entlediga ledamöter och att utse
nya ledamöter, om inte annat följer av
stiftelseförordnandet.

Ett uppdrag som ledamot i en styrelse med två eller flera
ledamöter upphör, om ledamoten anmäler det hos den som
har utsett honom eller, om denne inte kan nås, hos
styrelsen.

Ett uppdrag som ledamot i en styrelse med endast en
ledamot upphör, om ledamoten anmäler det hos
tillsynsmyndigheten och, om det är möjligt, hos den som
har utsett honom.

10 § Stiftaren eller stiftarna kan inte ensamma vara
styrelse för stiftelsen. Den som är underårig eller försatt i
konkurs eller som har förvaltare enligt 11 kap. 7 §
föräldrabalken kan inte vara styrelseledamot.

11 § Inom styrelsen skall en ledamot vara ordförande.
Ordföranden skall väljas av styrelsen, om inte annat följer
av stiftelseförordnandet. Vid lika röstetal avgörs valet
genom lottning.

Ordföranden skall se till att sammanträden hålls när det
behövs. Styrelsen skall sammankallas om en
styrelseledamot begär det.

12 § Styrelsen är beslutför, om mer än hälften av hela
antalet styrelseledamöter är närvarande eller det högre
antal som föreskrivs i stiftelseförordnandet. Om inte
stiftelseförordnandet föreskriver en särskild röstmajoritet,
gäller som styrelsens beslut den mening som mer än hälften
av de närvarande röstar för eller, vid lika röstetal, den
mening som ordföranden biträder.

13 § Vid styrelsens sammanträden skall det föras
protokoll.

14 § En styrelseledamot får inte handlägga frågor som rör
avtal mellan honom och stiftelsen. Han får inte heller
handlägga frågor om avtal mellan stiftelsen och tredje man,
om han i frågan har ett väsentligt intresse som kan vara
stridande mot stiftelsens. Med avtal jämställs rättegång
eller annan talan.

Är styrelsen enligt första stycket förhindrad att företräda
stiftelsen, får tillsynsmyndigheten på styrelsens begäran
förordna en god man att företräda stiftelsen i styrelsens
ställe.

15 § En styrelseledamot har rätt till skäligt arvode i
efterskott för kalenderår. Beslut om arvode får fattas av
styrelsen.

Första stycket gäller endast om inte annat har
föreskrivits i stiftelseförordnandet.

16 § Styrelsen företräder stiftelsen och tecknar dess
namn och firma.

Styrelsen för en stiftelse som är registrerad i
stiftelseregistret kan bemyndiga någon annan att företräda
stiftelsen och teckna dess namn och firma. Styrelsen kan när
som helst återkalla ett sådant bemyndigande.
Bestämmelserna i 14 § gäller i fråga om den som har fått ett
sådant bemyndigande även om han inte är styrelseledamot.

Den som är underårig eller i konkurs eller som har
förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken får inte
bemyndigas att företräda stiftelsen.

En stiftelse som har försatts i konkurs företräds som
konkursgäldenär av den styrelse som finns vid konkursens
början. Bestämmelserna i 9 § gäller dock under konkursen.

17 § Har styrelsen eller annan ställföreträdare överskridit
sin befogenhet när den företog en rättshandling för
stiftelsen, gäller inte rättshandlingen mot stiftelsen, om den
mot vilken rättshandlingen företogs insåg eller borde ha
insett att befogenheten överskreds.

Anknuten förvaltning

18 § Ett uppdrag som förvaltare upphör, om förvaltaren
begär det hos tillsynsmyndigheten och hos den som har
utsett honom, om denne kan nås.

Stiftaren får inte vara förvaltare. Den som är försatt i
konkurs får inte heller vara förvaltare.

19 § Över de beslut som förvaltaren fattar rörande
stiftelsen skall det föras protokoll.

20 § Förvaltaren får inte handlägga frågor som rör avtal
mellan honom och stiftelsen. Förvaltaren får inte heller
handlägga frågor om avtal mellan stiftelsen och tredje man,
om förvaltaren i frågan har ett väsentligt intresse som kan
vara stridande mot stiftelsens. Med avtal jämställs rättegång
eller annan talan.

Första stycket tillämpas också på företrädare för
förvaltaren.

Är förvaltaren enligt första stycket förhindrad att
företräda stiftelsen, får tillsynsmyndigheten på förvaltarens
begäran förordna en god man att företräda stiftelsen i
förvaltarens ställe.

21 § Förvaltaren har rätt till skäligt arvode i efterskott för
kalenderår. Beslut om arvode får fattas av förvaltaren.

Första stycket gäller endast om inte annat har
föreskrivits i stiftelseförordnandet.

22 § Förvaltaren företräder stiftelsen och tecknar dess
namn och firma.

Förvaltaren för en stiftelse som är registrerad i
stiftelseregistret kan bemyndiga någon annan att företräda
stiftelsen och teckna dess namn och firma. Förvaltaren kan
när som helst återkalla ett sådant bemyndigande.

Den som är underårig eller i konkurs eller som har
förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken får inte
bemyndigas att företräda stiftelsen.

En stiftelse som har försatts i konkurs företräds som
konkursgäldenär av den förvaltare som finns vid
konkursens början. Bestämmelserna i 18 § gäller dock
under konkursen.

23 § Har förvaltaren eller annan företrädare för stiftelsen
överskridit sin befogenhet när han företog en rättshandling
för stiftelsen, gäller inte rättshandlingen mot stiftelsen, om
den mot vilken rättshandlingen företogs insåg eller borde ha
insett att befogenheten överskreds.

3 kap. Bokföring och årsredovisning m.m.

Bokföring

1 § Stiftelser som är bokföringsskyldiga enligt denna lag
skall fullgöra denna skyldighet enligt vad som föreskrivs i
bokföringslagen (1976:125).

2 § En stiftelse som utövar näringsverksamhet eller är
moderstiftelse är bokföringsskyldig.

Om en stiftelse hyr ut en byggnad eller del av en
byggnad, är den dock bokföringsskyldig på grund därav
endast om verksamheten är att anse som hotell- eller
pensionatrörelse eller omfattar mer än två lägenheter som
regelmässigt hyrs ut.

En stiftelse som helt eller delvis har bildats av staten, en
kommun, ett landsting eller en kyrklig kommun är alltid
bokföringsskyldig.

3 § Utöver vad som följer av 2 § är en stiftelse
bokföringsskyldig

1. från tidpunkten för dess bildande, om värdet av
tillgångarna då överstiger ett gränsbelopp som motsvarar
tio gånger det gällande basbeloppet enligt lagen (1962:381)
om allmän försäkring, eller

2. från och med räkenskapsåret efter det vid vars utgång
värdet av stiftelsens tillgångar översteg det gränsbelopp som
anges i punkt 1.

En stiftelse kan av tillsynsmyndigheten undantas från
bokföringsskyldighet enligt första stycket, om stiftelsens
tillgångar vid utgången av de tre senaste räkenskapsåren har
varit lägre än det i första stycket angivna gränsbeloppet.

Om en stiftelse har sin förmögenhet gemensamt
placerad med en annan stiftelses förmögenhet, får stiftelsen
beträffande den gemensamt placerade förmögenheten ha
en med den andra stiftelsen gemensam grundbokföring.

4 § En stiftelse som är bokföringsskyldig enligt 3 § kan av
tillsynsmyndigheten undantas från denna skyldighet för en
viss tid, om stiftelsen skall främja sitt syfte enbart genom att
utge kontanta bidrag och den har sin förmögenhet
huvudsakligen placerad i sådana obligationer som avses i 15
kap. 4 § tredje stycket föräldrabalken eller i fordran hos
Riksbanken eller Riksgäldskontoret eller i fordran som
svensk bank, postgirot eller försäkringsbolag med svensk
koncession svarar för.

Beslut om undantag enligt första stycket meddelas efter
ansökan av stiftelsen för högst fem räkenskapsår i följd.

Räkenskaper

5 § Stiftelser som inte är bokföringsskyldiga enligt denna
lag skall fortlöpande föra räkenskaper över tillgångar och
skulder samt över belopp som har influtit till eller utbetalats
av stiftelsen. Det skall finnas verifikationer för in- och
utbetalningar. Om stiftelsen har sin förmögenhet
gemensamt placerad med en annan stiftelses förmögenhet,
tillämpas bestämmelsen i 3 § tredje stycket.

Räkenskaperna skall avslutas med en sammanställning
för varje räkenskapsår. Av sammanställningen skall även
framgå värdet av stiftelsens tillgångar vid räkenskapsårets
slut.

Räkenskapsmaterialet skall bevaras i ordnat skick och
på betryggande sätt inom landet under minst tio år från
utgången av det räkenskapsår som räkenskapsmaterialet
avser.

Räkenskapsåret för en sådan stiftelse som avses i första
stycket skall omfatta ett kalenderår. Stiftelsens första
räkenskapsår skall avkortas om det behövs för att
nästföljande räkenskapsår skall omfatta ett kalenderår.

Värdet av stiftelsens tillgångar

6 § Vid bestämmandet av det värde av stiftelsens
tillgångar som avses i 3 och 5 §§ skall fastigheter eller
byggnader som är lös egendom tas upp till gällande
taxeringsvärde om sådant värde finns. I annat fall skall
fastigheter eller byggnader liksom tillgångar av annat slag
tas upp till ett värde som svarar mot vad tillgången kan anses
betinga vid en försäljning under normala förhållanden.

Årsredovisning m.m.

7 § En stiftelse som är bokföringsskyldig enligt denna lag
skall upprätta årsredovisning. Om stiftelsen vid
räkenskapsårets utgång är moderstiftelse och antalet
anställda hos koncernen under räkenskapsåret i medeltal
har varit minst tio, skall stiftelsen även upprätta
koncernredovisning.

Bestämmelsen i första stycket första meningen gäller
inte i fråga om en stiftelse som får använda sina tillgångar
till förmån för endast medlemmar av en viss eller vissa
släkter och som är bokföringsskyldig enligt 3 §.

Årsredovisningen består av den resultaträkning och den
balansräkning som har tagits in i årsbokslutet samt av en
förvaltningsberättelse med uppgift om hur stiftelsens
ändamål har främjats under räkenskapsåret.

8 § En stiftelse som har utövat näringsverksamhet under
räkenskapsåret eller som är moderstiftelse vid
räkenskapsårets utgång skall vid upprättandet av
årsredovisningen tillämpa 2 kap. 6--8 §§ lagen (1980:1103)
om årsredovisning m.m. i vissa företag. Om det finns
synnerliga skäl får tillsynsmyndigheten medge att
bruttoomsättningssumman inte anges i årsredovisningens
resultaträkning.

En stiftelse som skall upprätta koncernredovisning skall
vid upprättandet av årsredovisningen tillämpa även 3 kap.
2 § andra stycket, 3-5 §§ samt 8 § andra meningen lagen
(1980:1103) om årsredovisning m.m. i vissa företag och vid
upprättandet av koncernredovisningen 3 kap. 7 § samt 9 §
första stycket samma lag. Ett dotterföretag till stiftelsen
skall vid upprättandet av sin årsredovisning tillämpa 3 kap.
2 § andra stycket samt 8 § nämnda lag.

9 § Årsredovisningen skall skrivas under av samtliga
styrelseledamöter eller, i fråga om stiftelser med anknuten
förvaltning, av förvaltaren eller, om ett handelsbolag är
stiftelsens förvaltare, av samtliga de handelsbolagsmän som
företräder bolaget.

Har en avvikande mening beträffande årsredovisningen
antecknats till styrelsens eller förvaltarens protokoll, skall
den avvikande meningen fogas till redovisningen.

10 § En stiftelse som är skyldig att upprätta
årsredovisning enligt denna lag skall avlämna
årsredovisningen till revisorn senast fyra månader efter
räkenskapsårets utgång. Om stiftelsen är skyldig att
upprätta koncernredovisning enligt denna lag, gäller vad nu
sagts även i fråga om koncernredovisningen.

En stiftelse som inte är årsredovisningsskyldig enligt
denna lag skall avlämna årsbokslutet eller
sammanställningen över räkenskaperna till revisorn senast
fyra månader efter räkenskapsårets utgång.

11 § En stiftelse som är skyldig att upprätta
årsredovisning enligt denna lag skall senast sex månader
efter räkenskapsårets utgång sända en kopia av
revisionsberättelsen och av den av revisorn påtecknade
årsredovisningen till tillsynsmyndigheten. Om stiftelsen är
skyldig att upprätta koncernredovisning enligt denna lag,
gäller vad nu sagts även i fråga om
koncernrevisionsberättelsen och den av revisorn
påtecknade koncernredovisningen.

12 § Bestämmelsen i 11 § första meningen gäller inte i
fråga om sådana stiftelser som avses i 9 kap. 10 § första
stycket. En sådan stiftelse skall senast sex månader efter
räkenskapsårets utgång hålla en kopia av
revisionsberättelsen och av den av revisorn påtecknade
årsredovisningen tillgänglig för var och en som vill ta del av
den. Är stiftelsen skyldig att upprätta koncernredovisning,
gäller vad nu sagts även i fråga om
koncernrevisionsberättelsen och den av revisorn
påtecknade koncernredovisningen, om stiftelsen är sådan
som avses i 9 kap. 10 § första stycket 1 eller 2.

4 kap. Revision

1 § En stiftelse skall ha minst en revisor.

Om inte annat föreskrivs i stiftelseförordnandet, utses
och entledigas revisorn i en stiftelse med egen förvaltning
av styrelsen.

Om inte annat föreskrivs i stiftelselseförordnandet, utses
och entledigas revisorn i en stiftelse med anknuten
förvaltning av

1. förvaltarens högsta beslutande organ,

2. styrelsen om det finns en styrelse och annars av
myndighetens chef, om förvaltaren är en statlig myndighet,
eller

3. samtliga bolagsmän i förening, om förvaltaren är ett
handelsbolag.

2 § Om inte annat föreskrivs i stiftelseförordnandet, får
en stiftelse ha en eller flera revisorssuppleanter.
Bestämmelserna i detta kapitel om revisorer tillämpas
också på revisorssuppleanterna.

3 § Den som är underårig, i konkurs eller underkastad
näringsförbud eller som har förvaltare enligt 11 kap. 7 §
föräldrabalken får inte vara revisor.

En revisor skall ha den insikt i och erfarenhet av
redovisning och ekonomiska förhållanden som med hänsyn
till stiftelsens ändamål samt arten och värdet av stiftelsens
tillgångar fordras för uppdragets fullgörande.

Till revisor kan även ett auktoriserat eller godkänt
revisionsbolag utses. Vid tillämpningen av bestämmelserna
i detta kapitel likställs ett auktoriserat revisionsbolag med
auktoriserad revisor och ett godkänt revisionsbolag med
godkänd revisor. Ett bolag som utses till revisor skall till den
stiftelse som revisionen avser anmäla vem som är
huvudansvarig för revisionen. Den huvudansvarige skall i
ett auktoriserat revisionsbolag vara auktoriserad revisor
och i ett godkänt revisionsbolag vara auktoriserad eller
godkänd revisor. Bestämmelserna i 6 § tillämpas på den
huvudansvarige.

Till revisor i dotterföretag bör minst en av
moderstiftelsens revisorer utses, om det kan ske.

4 § Minst en revisor skall vara auktoriserad eller godkänd
revisor, om stiftelsen är bokföringsskyldig och skyldig att
upprätta årsredovisning enligt denna lag.

Stiftelsen skall ha auktoriserad revisor om stiftelsens
tillgångar eller, om stiftelsen är moderstiftelse, koncernens
tillgångar, värderade med tillämpning av 3 kap. 6 §, vid
utgången av de två senaste räkenskapsåren haft ett värde
överstigande ett gränsbelopp som motsvarar 1 000 gånger
det basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring
som gällde vid utgången av respektive räkenskapsår. Minst
en revisor skall vara auktoriserad också om stiftelsen eller
koncernen under vart och ett av de två senaste
räkenskapsåren i medeltal haft mer än 200 anställda.

Regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer kan i fall som avses i andra stycket besluta att
en viss godkänd revisor får utses i stället för en auktoriserad
revisor. Sådana beslut är giltiga i högst fem år.

5 § I fråga om andra stiftelser än som avses i 4 § första
stycket får tillsynsmyndigheten, om det är påkallat av
särskilda omständigheter, besluta att minst en revisor skall
vara auktoriserad eller godkänd revisor.

6 § Den kan inte vara revisor som

1. är stiftelsens stiftare eller förvaltare,

2. är företrädare för stiftelsen eller för förvaltaren eller,
om ett handelsbolag är förvaltare, är bolagsman i bolaget,

3. är andelsägare i eller företrädare för ett dotterföretag
till stiftelsen eller förvaltaren,

4. biträder vid förande av stiftelsens räkenskaper eller
vid stiftelsens förmögenhetsförvaltning eller stiftelsens
kontroll däröver,

5. är anställd hos eller på annat sätt intar en underordnad
eller beroende ställning till stiftelsen eller förvaltaren eller
någon som avses i 1--4,

6. är verksam i samma företag som den som yrkesmässigt
biträder stiftelsen vid grundbokföringen eller förandet av
räkenskaper avseende in- och utbetalningar eller vid
stiftelsens förmögenhetsförvaltning eller stiftelsens kontroll
däröver,

7. är gift eller sambo med eller är syskon eller släkting i
rätt upp- eller nedstigande led till en person som avses i 1--
4 eller är besvågrad med en sådan person i rätt upp- eller
nedstigande led eller så att den ene är gift med den andres
syskon, eller

8. står i låneskuld till stiftelsen eller förvaltaren eller till
ett dotterföretag till stiftelsen eller till förvaltaren eller har
förpliktelser för vilka stiftelsen, förvaltaren eller
dotterföretag till stiftelsen eller förvaltaren har ställt
säkerhet.

I ett dotterföretag kan inte den vara revisor som enligt
första stycket inte är behörig att vara revisor i
moderstiftelsen.

En revisor får vid revisionen inte anlita någon som enligt
första och andra styckena inte är behörig att vara revisor.
Har moderstiftelsen eller dotterföretaget någon anställd i
sin tjänst med uppgift att uteslutande eller huvudsakligen ha
hand om stiftelsens eller dotterföretagets eller bådas interna
revision, får revisorn dock anlita en sådan anställd i den
utsträckning som det är förenligt med god revisionssed.

7 § En revisor utses för bestämd tid eller tills vidare.

Ett uppdrag att tills vidare vara revisor upphör när ny
revisor har utsetts.

Ett uppdrag som revisor för bestämd tid upphör i förtid,
om revisorn anmäler det hos den som har utsett honom eller
om han entledigas av någon som enligt 1 § andra stycket har
rätt att göra det.

En revisor vars uppdrag upphör i förtid skall genast
anmäla detta till tillsynsmyndigheten, om uppdraget har
gällt en stiftelse som är bokföringsskyldig och skyldig att
upprätta årsredovisning enligt denna lag. Revisorn skall i
anmälan lämna en redogörelse för iakttagelserna vid den
granskning som han har utfört under den del av löpande
räkenskapsår som hans uppdrag har omfattat. För anmälan
gäller i tillämpliga delar vad som föreskrivs i 11 § tredje och
fjärde styckena om revisionsberättelse. Kopia av anmälan
skall överlämnas till stiftelsens styrelse eller förvaltare.

Bestämmelsen i fjärde stycket tillämpas inte om
uppdraget har gällt en sådan stiftelse som avses i 9 kap. 10 §
första stycket.

8 § Tillsynsmyndigheten kan förordna revisor för en
stiftelse, om

1. någon revisor inte är utsedd,

2. någon auktoriserad eller godkänd revisor inte är
utsedd enligt 4 eller 5 §,

3. en revisor är obehörig enligt 3 § första stycket eller 6 §,
eller

4. en föreskrift i stiftelseförordnandet om antalet
revisorer eller om revisors behörighet har åsidosatts.

I fall som avses i första stycket 1--4 är styrelsen eller
förvaltaren skyldig att göra anmälan till
tillsynsmyndigheten, om inte rättelse utan dröjsmål sker
genom den som utser revisor.

Förordnande enligt första stycket skall meddelas efter
det att stiftelsen har hörts och avse tid till dess att annan
revisor har blivit utsedd. Vid förordnande på grund av att
en revisor är obehörig enligt första stycket 2--4 skall
tillsynsmyndigheten entlediga den obehörige revisorn.

9 § Revisorerna skall i den omfattning som följer av god
revisionssed granska stiftelsens räkenskaper och
årsredovisning, årsbokslut eller sammanställning enligt 3
kap. 5 § andra stycket samt styrelsens eller förvaltarens
förvaltning.

Om stiftelsen är en moderstiftelse som skall upprätta
koncernredovisning, skall revisorerna även granska
koncernredovisningen och koncernföretagens inbördes
förhållanden i övrigt.

10 § Styrelsen eller förvaltaren skall ge revisorerna
tillfälle att verkställa granskningen i den omfattning som
denne finner behövligt samt lämna de upplysningar och det
biträde som revisorerna begär. Samma skyldighet har
företagsledningen och revisorerna i ett dotterföretag
gentemot en revisor i moderstiftelsen.

11 § Revisorerna skall avge en revisionsberättelse för
varje räkenskapsår.

I fråga om stiftelser som är bokföringsskyldiga och
skyldiga att upprätta årsredovisning enligt denna lag skall
revisionsberättelsen innehålla ett uttalande om huruvida
årsredovisningen har gjorts upp enligt denna lag. Innehåller
inte årsredovisningen sådana upplysningar som skall lämnas
enligt 3 kap. 7 § tredje stycket eller 8 §, skall detta anges och
behövliga upplysningar lämnas i revisionsberättelsen, om
det kan ske.

I revisionsberättelsen skall det också anmärkas om
revisorerna vid sin granskning har funnit att

1. stiftelsens tillgångar har använts i strid mot stiftelsens
ändamål eller att dess förmögenhet är placerad i strid mot
stiftelseförordnandet eller mot 2 kap. 4 eller 6 §,

2. någon annan åtgärd eller försummelse innebär att
föreskrifterna i stiftelseförordnandet eller bestämmelserna
i denna lag eller annan författning inte har iakttagits, eller

3. vad som enligt 1 eller 2 ligger en styrelseledamot eller
förvaltaren till last eller annan åtgärd eller försummelse kan
föranleda ersättningsskyldighet enligt 5 kap. 1 § första
meningen eller entledigande enligt 5 kap. 4 §.

Har stiftelsen utövat näringsverksamhet under
räkenskapsåret, skall revisionsberättelsen upprättas även
med iakttagande av 4 kap. 10 § fjärde stycket lagen
(1980:1103) om årsredovisning m.m. i vissa företag.

I en moderstiftelse skall revisorerna avge en särskild
revisionsberättelse beträffande koncernen. Härvid skall
andra stycket och tredje stycket 2 och 3 tillämpas.

12 § Sedan revisorerna i en stiftelse som är skyldig att
upprätta årsredovisning enligt denna lag har slutfört
granskningen, skall de skriva en hänvisning till
revisionsberättelsen på årsredovisningen och, i en
moderstiftelse, på koncernredovisningen. Finner
revisorerna att balansräkningen eller resultaträkningen är
oriktig, skall de därvid anteckna även detta. I en
moderstiftelse gäller detsamma i fråga om
koncernbalansräkningen och koncernresultaträkningen.

13 § Revisorerna skall överlämna revisions- och
koncernrevisionsberättelsen samt den av dem påtecknade
års- och koncernredovisningen eller sammanställningen till
styrelsen eller förvaltaren senast fem och en halv månader
efter utgången av stiftelsens räkenskapsår.

14 § Erinringar som revisorerna framställer till styrelsen
eller förvaltaren och som inte har tagits in i
revisionsberättelsen skall de anteckna i protokoll eller
någon annan handling. Handlingen skall överlämnas till
styrelsen eller förvaltaren.

15 § Revisorerna får inte lämna upplysningar till
utomstående om sådana stiftelsens angelägenheter som de
har fått kännedom om vid fullgörandet av sitt uppdrag, om
det kan vara till nackdel för stiftelsen.

Revisorerna är skyldiga att

1. till medrevisor, ny revisor, tillsynsmyndigheten och,
om stiftelsen har försatts i konkurs, konkursförvaltaren
lämna behövliga upplysningar om stiftelsens
angelägenheter, samt

2. på begäran lämna upplysningar om stiftelsens
angelägenheter till undersökningsledaren under
förundersökning i brottmål.

Bestämmelsen i första stycket 1 om
upplysningsskyldighet till tillsynsmyndigheten gäller inte
när det är fråga om sådan stiftelse som avses i 9 kap. 10 §
första stycket.

16 § Revisorerna har rätt att av stiftelsen få skäligt
arvode för sitt uppdrag.

5 kap. Skadestånd m.m.

1 § Om en styrelseledamot eller förvaltaren uppsåtligen
eller av oaktsamhet orsakar skada för stiftelsen då han
fullgör sitt uppdrag, skall han ersätta skadan. Detsamma
gäller när skadan tillfogas någon annan genom
åsidosättande av föreskrifterna i stiftelseförordnandet eller
denna lag.

2 § En revisor är ersättningsskyldig enligt de grunder som
anges i 1 §. Han ansvarar även för skada som uppsåtligen
eller av oaktsamhet orsakas av hans medhjälpare.

Om ett revisionsbolag är revisor, är det bolaget och den
som är huvudansvarig för revisionen som är
ersättningsskyldiga.

3 § Om någon är ersättningsskyldig enligt 1 eller 2 §, kan
skadeståndet jämkas efter vad som är skäligt med hänsyn
till handlingens beskaffenhet, skadans storlek och
omständigheterna i övrigt.

Skall flera ersätta samma skada, svarar de solidariskt för
skadeståndet i den mån inte skadeståndsskyldigheten har
jämkats för någon av dem enligt första stycket. Vad någon
har utgett i skadestånd får krävas tillbaka från de andra
efter vad som är skäligt med hänsyn till omständigheterna.

4 § Om en styrelseledamot eller förvaltaren missköter sitt
uppdrag, kan han entledigas av domstol för den tid som
omständigheterna påkallar.

5 § Talan om skadestånd till stiftelsen enligt 1 eller 2 §
eller talan om entledigande enligt 4 § kan väckas, förutom
av styrelsen eller förvaltaren, av

1. stiftaren eller, om stiftaren är avliden, dennes
efterlevande make eller sambo, arvinge, arvinges
avkomling, universell testamentstagare, boutredningsman
eller testamentsexekutor i dödsboet efter stiftaren,

2. en styrelseledamot,

3. den som enligt stiftelsens ändamål kan komma att
njuta förmån av stiftelsen,

4. den som genom stiftelseförordnandet har getts rätt att
föra sådan talan, samt

5. tillsynsmyndigheten.

Talan om skadestånd till stiftelsen enligt 1 eller 2 § kan
även väckas av stiftelsens konkursbo.

Den som har väckt talan om skadestånd enligt första
stycket 1--5 eller andra stycket svarar för
rättegångskostnaderna men har rätt till ersättning av
stiftelsen för den kostnad som täcks av vad som har kommit
stiftelsen till godo genom rättegången.

Bestämmelsen i första stycket 5 gäller inte i fråga om en
sådan stiftelse som avses i 9 kap. 10 § första stycket.

6 § Sådan talan för stiftelsens räkning enligt 1 eller 2 §
som inte grundas på brott kan ej väckas mot

1. en styrelseledamot eller förvaltaren sedan tre år har
förflutit från utgången av det räkenskapsår då det beslut
eller den åtgärd som ligger till grund för talan fattades eller
vidtogs, eller

2. en revisor sedan tre år har förflutit från det att
revisionsberättelsen kom styrelsen eller förvaltaren till
handa.

Utan hinder av bestämmelserna i första stycket får
stiftelsens konkursbo väcka talan, om konkursansökan har
gjorts innan den tid som anges i första stycket har gått ut.
Efter utgången av nämnda tid kan sådan talan dock ej
väckas senare än sex månader från edgångssammanträdet.

6 kap. Ändring m.m. av föreskrifter i ett
stiftelseförordnande

Förutsättningar för ändring m.m.

1 § Föreskrifter i ett stiftelseförordnande får ändras,
upphävas eller åsidosättas i särskilt fall endast om de på
grund av ändrade förhållanden inte längre kan följas eller
har blivit uppenbart onyttiga eller uppenbart stridande mot
stiftarens avsikter eller om det finns andra särskilda skäl.

Vid ändring av föreskrifter om stiftelsens ändamål skall
det nya ändamålet så nära som möjligt motsvara det
ursprungliga.

Ändring m.m. efter tillstånd

2 § Styrelsen eller förvaltaren får inte utan tillstånd av
myndighet ändra, upphäva eller i särskilt fall åsidosätta
föreskrifter i stiftelseförordnandet som avser

1. stiftelsens ändamål,

2. hur stiftelsens förmögenhet skall vara placerad,

3. huruvida stiftelsen skall ha egen eller anknuten
förvaltning,

4. av vem en styrelseledamot eller förvaltaren entledigas
eller utses eller hur styrelsen skall vara sammansatt,

5. styrelsens beslutförhet eller omröstningsförfarande,

6. arvode till styrelsens ledamöter eller förvaltaren,

7. räkenskaper eller årsredovisning för stiftelsen,

8. revision, eller

9. rätt att föra talan om skadestånd till stiftelsen eller om
entledigande av styrelseledamot eller förvaltare.

Frågor om tillstånd enligt första stycket prövas av
Kammarkollegiet på ansökan av styrelsen eller förvaltaren.
Kammarkollegiets beslut får överklagas hos regeringen.

Ändring m.m. utan tillstånd

3 § I andra fall än som avses i 2 § får styrelsen eller
förvaltaren utan tillstånd ändra, upphäva eller i särskilt fall
åsidosätta en föreskrift i stiftelseförordnandet.

4 § Beslut som avses i 3 § gäller först sedan tre månader
har förflutit efter det att styrelsen eller förvaltaren har
underrättat tillsynsmyndigheten om beslutet och
tillsynsmyndigheten inte dessförinnan har förbjudit
styrelsen eller förvaltaren att tillämpa beslutet.

Tillsynsmyndigheten får förlänga tidsfristen enligt första
stycket med högst tre månader. Fattas ett sådant beslut skall
stiftelsen underrättas om detta.

Upplösning av en stiftelse i visst fall

5 § Styrelsen eller förvaltaren får besluta om att förbruka
stiftelsens tillgångar för det ändamål vartill de är bestämda
eller för ett ändamål som så nära som möjligt motsvarar
detta, om

1. stiftelsen bildades för mer än 50 år sedan,

2. stiftelsen inte har kunnat främja sitt ändamål under de
senaste fem åren,

3. värdet av tillgångarna, värderade med tillämpning av
3 kap. 6 §, vid utgången av de tre senaste räkenskapsåren
har understigit det då gällande basbeloppet enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring, samt

4. stiftelsen saknar skulder.

Bestämmelserna i 4 § tillämpas på beslut enligt första
stycket. När tillgångarna förbrukats enligt ett sådant beslut
är stiftelsen upplöst.

7 kap. Likvidation

Förutsättningar för likvidation m.m.

1 § Styrelsen eller förvaltaren för en stiftelse som utövar
näringsverksamhet skall ofördröjligen upprätta en särskild
balansräkning så snart det finns skäl att anta att värdet av
stiftelsens tillgångar understiger summan av stiftelsens
skulder. Samma skyldighet inträder om stiftelsen vid
verkställighet enligt 4 kap. utsökningsbalken befunnits
sakna utmätningsbara tillgångar. Visar balansräkningen att
värdet av tillgångarna understiger summan av skulderna,
skall styrelsen eller förvaltaren ansöka hos tingsrätt om att
stiftelsen försätts i likvidation. Sådan ansökan kan även
göras av styrelseledamot eller revisor.

2 § Vid beräkningen av värdet av stiftelsens tillgångar
skall det i den balansräkning som avses i 1 § inom linjen tas
upp en post som utvisar den ökning av tillgångarnas
sammanlagda värde som skulle följa, om de redovisades till
försäljningsvärdet med avdrag för försäljningskostnaderna.
Beträffande sådana anläggningstillgångar som undergår
fortlöpande värdeminskning gäller dock att de skall tas upp
till anskaffningsvärdet minskat med erforderliga
avskrivningar och nedskrivningar, om man därigenom får
ett högre värde.

Vid beräkningen av summan av stiftelsens skulder skall
hänsyn inte tas till skulder på grund av statligt stöd för vilket
återbetalningsskyldigheten är beroende av stiftelsens
ekonomiska ställning, om stödet, för det fall att stiftelsen
försätts i konkurs eller träder i likvidation, skall återbetalas
först sedan övriga skulder till fullo har betalats.

3 § Underlåter styrelseledamöterna eller förvaltaren att
fullgöra vad som åligger dem enligt 1 §, svarar de och andra
som med vetskap om denna underlåtenhet handlar på
stiftelsens vägnar solidariskt för de förpliktelser som
uppkommer för stiftelsen. En styrelseledamot eller
förvaltaren undgår dock ansvar, om han visar att
underlåtenheten inte beror på försummelse av honom.

Ansvarighet enligt första stycket gäller inte för
förpliktelser som uppkommer sedan likvidationsfrågan har
hänskjutits till domstols prövning eller sådan balansräkning
som avses i 4 § har blivit granskad av revisorerna och
godkänd av tillsynsmyndigheten.

4 § Tingsrätt skall besluta att stiftelsen skall träda i
likvidation, om det inte under ärendets handläggning i
domstolen styrks att en balansräkning, utvisande att
stiftelsen har tillgångar till ett värde som överstiger summan
av skulderna, har blivit granskad av revisorerna och
godkänd av tillsynsmyndigheten.

Förfarandet hos domstolen

5 § Görs ansökan om likvidation enligt 1 §, skall
domstolen genast kalla stiftelsen och borgenärer som vill
yttra sig i ärendet att inställa sig för domstolen på en
bestämd dag, då frågan om skyldighet för stiftelsen att träda
i likvidation skall prövas. Kallelsen skall delges stiftelsen,
om delgivningen kan ske på annat sätt än enligt 15--17 §§
delgivningslagen (1970:428). Kallelsen skall kungöras
genom domstolens försorg i Post- och Inrikes Tidningar
minst två och högst fyra månader före inställelsedagen.

6 § Har sökanden haft kostnader för delgivning eller
kungörelse samt för expeditioner i ett ärende enligt 1 §,
skall kostnaderna betalas av stiftelsens medel, om stiftelsen
förpliktas träda i likvidation eller om domstolen i annat fall
finner det skäligt.

Genomförandet av likvidationen

7 § En domstol som fattar beslut att en stiftelse skall
träda i likvidation skall samtidigt utse en eller flera
likvidatorer. Likvidatorerna träder i styrelsens eller
förvaltarens ställe och har till uppgift att genomföra
likvidationen.

Likvidatorerna skall för registrering i stiftelseregistret
genast anmäla beslut om likvidation och förordnande av
likvidator.

Bestämmelserna i denna lag om styrelse och
styrelseledamöter tillämpas på likvidatorerna, i den mån
inte annat följer av detta kapitel. En likvidator har alltid rätt
till skäligt arvode.

En stiftelse är alltid bokföringsskyldig under
likvidationen.

Ett uppdrag att vara revisor upphör inte genom att
stiftelsen träder i likvidation. Bestämmelserna i 4 kap.
tillämpas under likvidationen. Revisionsberättelsen skall
innehålla ett uttalande om huruvida enligt revisorernas
mening likvidationen onödigt fördröjs.

8 § När stiftelsen har trätt i likvidation, skall styrelsen
eller förvaltaren genast avge en redovisning för sin
förvaltning av stiftelsens angelägenheter under den tid för
vilken redovisningshandlingar inte förut har lämnats till
revisorerna. Redovisningen skall lämnas till revisorerna så
snart det kan ske. Bestämmelserna om årsredovisning och
revisionsberättelse skall tillämpas.

Om tiden även omfattar det föregående räkenskapsåret,
skall en särskild redovisning avges för detta år. I en
moderstiftelse skall denna särskilda redovisning även
omfatta koncernredovisning.

9 § Likvidatorerna skall genast söka kallelse på
stiftelsens okända borgenärer.

10 § Likvidatorerna skall så snart det kan ske genom
försäljning på offentlig auktion eller på annat lämpligt sätt
förvandla stiftelsens tillgångar till pengar, i den mån det
behövs för likvidationen, samt betala stiftelsens skulder.
Stiftelsen får fortsätta att utöva näringsverksamhet, om det
behövs för en ändamålsenlig avveckling eller för att de
anställda skall få skälig tid på sig att skaffa sig nya
anställningar.

11 § När den anmälningstid som bestämts i kallelsen på
stiftelsens okända borgenärer har gått ut och alla kända
skulder blivit betalda, skall likvidatorerna överlämna
återstående tillgångar till Allmänna arvsfonden. Om något
skuldbelopp är tvistigt eller inte förfallet till betalning eller
av annan orsak inte kan betalas, skall dock så mycket av
överskottet behållas som kan behövas för denna betalning.

12 § När likvidatorerna har fullgjort sitt uppdrag, skall de
så snart det kan ske avge slutredovisning för sin förvaltning
genom en förvaltningsberättelse som avser likvidationen i
dess helhet. Till berättelsen skall de foga
redovisningshandlingar för hela likvidationstiden.
Berättelsen och redovisningshandlingarna skall avlämnas
till revisorerna. Dessa skall inom en månad därefter till
likvidatorerna avge en revisionsberättelse över
slutredovisningen och förvaltningen under likvidationen.
Likvidatorerna skall därefter genast sända en kopia av
revisions- och förvaltningsberättelserna till
tillsynsmyndigheten.

13 § När likvidatorerna har sänt revisions- och
förvaltningsberättelserna till tillsynsmyndigheten, är
stiftelsen upplöst. Detta förhållande skall likvidatorerna
genast anmäla för registrering i stiftelseregistret.

Om likvidatorerna finner att stiftelsen är på obestånd
och inte kan betala likvidationskostnaderna, skall de
ansöka om att stiftelsen försätts i konkurs.

14 § Om det efter stiftelsens upplösning enligt 13 § visar
sig att stiftelsen har tillgångar eller om talan väcks mot
stiftelsen eller det av någon annan orsak uppkommer behov
av en likvidationsåtgärd, skall likvidationen fortsättas.
Detta skall genast anmälas av likvidatorerna för registrering
i stiftelseregistret.

15 § Om ett likvidationsbeslut har blivit upphävt genom
en dom eller ett beslut av domstol som har vunnit laga kraft,
träder stiftelsens tidigare styrelse eller förvaltare i
likvidatorernas ställe. Likvidatorerna skall genast anmäla
domen eller beslutet för registrering i stiftelseregistret.

När likvidation har upphört enligt första stycket, skall
12 § tillämpas.

Likvidation efter konkurs

16 § Om en stiftelse som utövar näringsverksamhet är
försatt i konkurs och denna avslutas med överskott, skall
styrelsen eller förvaltaren inom en månad från det att
konkursen avslutades besluta att stiftelsen skall träda i
likvidation och genast anmäla detta till tingsrätten. Denna
skall därefter utan dröjsmål utse en eller flera likvidatorer.

Om stiftelsen var i likvidation när den försattes i
konkurs, skall likvidationen fortsättas enligt 14 §.

17 § Fattas inte ett sådant beslut som avses i 16 § första
stycket, skall tingsrätten besluta att stiftelsen skall träda i
likvidation.

Frågan om likvidation enligt första stycket prövas på
anmälan av tillsynsmyndigheten eller på ansökan av en
styrelseledamot eller en borgenär.

Har tillsynsmyndigheten eller sökanden haft kostnader
för delgivning eller kungörelse samt för expeditioner i ett
ärende enligt andra stycket, skall kostnaderna betalas av
stiftelsens medel. Om stiftelsen saknar tillgångar och
anmälan har gjorts av tillsynsmyndigheten, skall
kostnaderna betalas av staten.

8 kap. Stiftelses firma

1 § En stiftelses firma skall tydligt skilja sig från andra
firmor som förut är införda i stiftelseregistret. I en firma
som skiljer sig från stiftelsens namn får inte ordet stiftelse
eller förkortning därav ingå. I övrigt finns bestämmelser om
registreringen i firmalagen (1974:156).

2 § I firmalagen (1974:156) finns bestämmelser om
förbud mot användning av firma och om hävande av
firmaregistrering.

3 § Om i stiftelseförordnandet angiven firma inte kan
registreras, får styrelsen eller förvaltaren besluta om firma
för stiftelsen.

4 § Skriftliga handlingar som utfärdas för en stiftelse i
dess näringsverksamhet bör undertecknas med stiftelsens
firma. Om firman inte sammanfaller med stiftelsens namn,
skall namnet alltid anges. Har styrelsen eller förvaltaren
eller någon annan ställföreträdare för stiftelsen utfärdat en
handling utan firmateckning och framgår det inte av
handlingens innehåll att den har utfärdats på stiftelsens
vägnar, svarar de som har undertecknat handlingen
solidariskt för förpliktelsen enligt handlingen. Detta gäller
dock inte, om

1. det framgick av omständigheterna vid handlingens
tillkomst att handlingen utfärdades för stiftelsen, samt

2. medkontrahenten har fått ett av stiftelsen behörigen
undertecknat godkännande av handlingen utan oskäligt
dröjsmål efter det att antingen en begäran om sådant
godkännande har framställts eller personlig ansvarighet har
gjorts gällande mot undertecknarna.

9 kap. Tillsyn

Inledande bestämmelser

1 § En stiftelse med egen förvaltning står under tillsyn av
länsstyrelsen i det län där stiftelsens styrelse har sitt säte
eller, om säte inte är bestämt, där förvaltningen
huvudsakligen utövas. En stiftelse med anknuten
förvaltning står under tillsyn av länsstyrelsen i det län där
förvaltaren har sitt säte eller, om säte inte är bestämt, där
förvaltarens förvaltning huvudsakligen utövas eller, om ett
handelsbolag är förvaltare, där bolagets huvudkontor är
inrättat.

Regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer får besluta att en stiftelse skall stå under tillsyn
av en annan myndighet än som följer av första stycket.

Att det för vissa stiftelser gäller särskilda bestämmelser
om tillsynen framgår av 10 §.

2 § Regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer får meddela föreskrifter om avgifter i
tillsynsärenden enligt denna lag.

Tillsynens innebörd

3 § Tillsynsmyndigheten skall ingripa, om en stiftelse inte
förvaltas i enlighet med stiftelseförordnandet eller
bestämmelserna i denna lag eller annan författning.

Tillsynsmyndigheten skall ge stiftelserna råd och
upplysningar.

4 § Tillsynsmyndigheten får

1. begära in handlingar eller upplysningar från stiftelsen,

2. kalla till och delta vid sammanträde med stiftelsens
styrelse eller förvaltare, samt

3. om särskild anledning föreligger utföra inspektion hos
stiftelsen på tid och sätt som myndigheten bestämmer.

I fall som avses i första stycket 3 är stiftelsens styrelse
eller förvaltare skyldig att hålla stiftelsens kassa,
värdehandlingar och övriga tillgångar samt
räkenskapsmaterial och protokoll tillgängliga för dem som
utför inspektionen.

5 § Tillsynsmyndigheten kan

1. förelägga en eller flera styrelseledamöter eller
förvaltaren att fullgöra sina åligganden,

2. förbjuda en eller flera styrelseledamöter eller
förvaltaren att verkställa ett beslut eller, om beslutet har
verkställts, förelägga en eller flera styrelseledamöter eller
förvaltaren att göra rättelse om det kan ske,

3. väcka talan om skadestånd eller entledigande enligt 5
kap. 5 §,

4. besluta att en stiftelse skall ha minst en auktoriserad
eller godkänd revisor enligt 4 kap. 5 §, samt

5. förordna och entlediga revisor enligt 4 kap. 8 §.

Beslut om föreläggande eller förbud enligt första
stycket 1 och 2 får förenas med vite. Tillsynsmyndigheten
skall pröva frågan om utdömande av ett vite som förelagts
enligt första stycket 1 om föreläggandet endast avser
åliggande att inge en eller flera handlingar till
tillsynsmyndigheten. I övriga fall prövas frågan enligt lagen
(1985:206) om viten av länsrätten.

6 § Har tillsynsmyndigheten väckt talan om entledigande
av en styrelseledamot eller förvaltaren, får
tillsynsmyndigheten entlediga denne för tiden till dess att
domstolen har slutligt prövat saken eller bestämt
annorlunda.

7 § I en stiftelse med egen förvaltning skall
tillsynsmyndigheten förordna

1. ny styrelseledamot, om detta behövs för att styrelsen
skall bli beslutför, samt

2. en av styrelsens ledamöter att vara ordförande i
styrelsen i fall då ordförande saknas och denne enligt
stiftelseförordnandet skall utses av någon annan än
styrelsen.

Förordnandet gäller intill dess att ny ledamot eller
ordförande har blivit utsedd i behörig ordning. Har den
förre ledamoten entledigats för en viss tid, gäller dock
förordnandet för den nye ledamoten för den tid
entledigandet avser.

8 § Tillsynsmyndigheten skall förordna ny förvaltare för
en stiftelse med anknuten förvaltning, om stiftelsen saknar
förvaltare.

Förordnandet gäller tills vidare. Har den förre
förvaltaren entledigats för en viss tid, gäller dock
förordnandet för den nye förvaltaren för den tid
entledigandet avser.

9 § Om ett testamentariskt stiftelseförordnande inte kan
verkställas därför att det saknas ett sådant åtagande som
avses i 1 kap. 1 § andra stycket, skall länsstyrelsen i det län
där stiftaren hade sitt hemvist verka för att sådant åtagande
lämnas. Länsstyrelsen får därvid besluta om annan
förvaltningsform än den som har föreskrivits av stiftaren.

Tillsynens innebörd i fråga om vissa stiftelser

10 § Bestämmelserna i 3 § första stycket, 4 § och 5 § första
stycket 1 och 2 gäller inte i fråga om

1. stiftelser som helt eller delvis bildats av staten, en
kommun, ett landsting eller en kyrklig kommun,

2. stiftelser som förvaltas av en statlig myndighet, en
kommun, ett landsting eller en kyrklig kommun, eller

3. stiftelser som enligt stiftelseförordnandet skall vara
undantagna från tillsyn enligt denna lag och som varken
under innevarande eller de tre närmast föregående
räkenskapsåren har utövat näringsverksamhet eller varit
moderstiftelse.

I fråga om stiftelser som avses i första stycket gäller dock
bestämmelserna i 3 § första stycket, 4 § första stycket 1 och
2 samt 5 § första stycket 1 och 2 om

1. stiftelsen saknar namn,

2. en styrelseledamot eller förvaltaren är obehörig enligt
2 kap. 10 § eller 18 § andra stycket eller enligt en
bestämmelse i annan lag,

3. stiftelsen inte har upprättat års- eller
koncernredovisning eller inte har avlämnat års- eller
koncernredovisning, årsbokslut eller sammanställning över
räkenskaperna till revisorn,

4. stiftelsen inte håller års- och koncernredovisning eller
revisions- eller koncernrevisionsberättelse tillgänglig för var
och en, eller

5. fråga uppkommer om sådant beslut som avses i 4 kap.
5 § denna lag eller stiftelsen saknar behörig revisor.

Överklagande

11 § Tillsynsmyndighetens beslut enligt denna lag får
överklagas hos kammarrätten. Detta gäller dock inte beslut
enligt 5 kap. 5 § första stycket 5 och 9 kap. 6 §.

Beslut enligt 4 kap. 8 §, 6 kap. 4 § eller 5 § andra stycket,
9 kap. 5 § första stycket 2 i den del beslutet avser
verkställighetsförbud eller 7 och 8 §§ gäller även om de
överklagas.

Vid överklagande av tillsynsmyndighetens beslut förs
det allmännas talan av tillsynsmyndigheten. Om
kammarrättens beslut överklagas av tillsynsmyndigheten,
skall överklagandet ha kommit in inom tre veckor från den
dag då det överklagade beslutet meddelades.

10 kap. Registrering

Allmänna bestämmelser om registrering

1 § En stiftelse som enligt denna lag är bokföringsskyldig
och skyldig att upprätta årsredovisning skall vara
registrerad. Registreringsmyndighet för en stiftelse är den
länsstyrelse som utövar tillsyn över den eller, i fall som avses
i 9 kap. 1 § tredje stycket, den länsstyrelse som enligt första
stycket i den bestämmelsen skulle ha varit tillsynsmyndighet
för stiftelsen.

Ett stiftelseregister skall föras hos
registreringsmyndigheten för registreringar enligt denna
lag och andra författningar.

Regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer får meddela föreskrifter om avgifter i ärenden
om registrering i stiftelseregistret.

2 § En stiftelses styrelse eller förvaltare skall anmäla
stiftelsen för registrering i stiftelseregistret senast sex
månader efter det att stiftelsen blev bokföringsskyldig, om
inte annat följer av 6 § andra stycket.

Anmälan enligt första stycket skall innehålla uppgift om
stiftelsens postadress och telefon samt om
styrelseledamöternas namn, bostadsadress, postadress och
telefon eller förvaltarens namn eller firma, postadress och
telefon. Vid egen förvaltning skall den vidare innehålla
uppgift om den ort där styrelsen har sitt säte, eller om säte
ej är bestämt, där förvaltningen huvudsakligen utövas. Vid
anknuten förvaltning skall uppgift i stället lämnas om den
ort där förvaltaren har sitt säte, eller om säte inte är
bestämt, där förvaltarens förvaltning huvudsakligen utövas
eller, om förvaltaren är ett handelsbolag, där bolaget har sitt
huvudkontor inrättat.

Till anmälan skall fogas en kopia av
stiftelseförordnandet, om så kan ske. Har styrelsen eller
förvaltaren enligt 2 kap. 7 § fattat beslut om namn för
stiftelsen, skall anmälan innehålla uppgift även om namnet.

3 § Anmälan för registrering i stiftelseregistret skall
genast göras

1. när en föreskrift i stiftelseförordnandet har ändrats
eller upphävts enligt bestämmelserna i 6 kap.,

2. när en ny ledamot har inträtt i styrelsen för en stiftelse
eller styrelsen har bytt säte eller, om säte inte är bestämt,
ort för förvaltningens huvudsakliga utövande,

3. när stiftelsen har fått en ny förvaltare eller förvaltaren
har bytt säte eller, om säte inte är bestämt, ort för det
huvudsakliga utövandet av förvaltarens förvaltning eller,
om ett handelsbolag är förvaltare, bolaget har bytt ort för
sitt huvudkontor,

4. när någon har bemyndigats att företräda stiftelsen
enligt 2 kap. 16 § andra stycket eller 22 § andra stycket,

5. när stiftelsen har ändrat postadress eller telefon,

6. när stiftelsen inte längre är bokföringsskyldig enligt 3
kap., samt

7. när stiftelsen är upplöst.

I fall som avses i första stycket 4 skall uppgift lämnas om
företrädarens namn, bostadsadress, postadress och telefon.
Har styrelsen eller förvaltaren beslutat att rätten att
företräda stiftelsen samt teckna dess namn och firma får
utövas endast av två eller flera i förening, skall detta också
anmälas för registrering i stiftelseregistret. Någon annan
inskränkning i rätten att företräda stiftelsen och att teckna
dess namn och firma får inte registreras.

I fall som avses i första stycket 3 skall anmälan göras av
förvaltaren eller den nye förvaltaren. I fall som avses i första
stycket 7 skall anmälan göras av den avträdande styrelsen
eller förvaltaren. I övriga fall skall anmälan göras av
styrelsen eller förvaltaren.

4 § Om en registrerad stiftelse försätts i konkurs eller
förhandling om offentligt ackord inleds för stiftelsen, skall
tingsrätten sända en underrättelse om beslutet för
registrering i stiftelseregistret.

När konkursen har avslutats eller förhandlingen om
offentligt ackord har avslutats på annat sätt än genom
konkurs, skall tingsrätten genast sända en underrättelse för
registrering i stiftelseregistret och i det förra fallet ange om
något överskott finns eller inte. Tingsrätten skall även för
registrering underrätta registreringsmyndigheten när en
högre rätt genom beslut, som har vunnit laga kraft, har
upphävt ett beslut att försätta stiftelsen i konkurs eller att
inleda förhandling om offentligt ackord.

När en konkurs avslutas utan överskott är stiftelsen
upplöst.

5 § En registrering skall avföras om det genom dom som
har vunnit laga kraft har förklarats att en registrering inte
borde ha skett, att ett beslut som registrerats är ogiltigt eller
att något visst förhållande som registrerats inte föreligger.

Domstolen skall sända en kopia av domen till
registreringsmyndigheten.

Särskilda bestämmelser för stiftelser som avser att utöva
eller som utövar näringsverksamhet

6 § Styrelsen eller förvaltaren för en stiftelse som avser
att utöva näringsverksamhet skall innan verksamheten
börjar lämna uppgift för registrering i stiftelseregistret om

1. den firma under vilken näringsverksamheten skall
bedrivas, samt

2. näringsverksamhetens art.

Om stiftelsen inte tidigare är registrerad i
stiftelseregistret, skall stiftelsen även fullgöra sin
anmälningsskyldighet enligt 2 § innan den börjar utöva
näringsverksamheten.

Stiftelsen får även registreras i stiftelseregister för annat
län, om verksamheten är avsedd att utövas där.

7 § Upphör en stiftelse att utöva näringsverksamhet eller
ändras någon annan uppgift som har registrerats om en
stiftelse som utövar näringsverksamhet, skall stiftelsens
styrelse eller förvaltare genast anmäla detta för registrering
i stiftelseregistret.

8 § Registreringsmyndigheten skall utan dröjsmål
kungöra i Post- och Inrikes Tidningar vad som har införts i
stiftelseregistret i fråga om en stiftelse som utövar
näringsverksamhet. Detta gäller dock inte registrering av
underrättelser enligt 4 §.

En kungörelse som avser ändring i ett förhållande som
tidigare har införts i registret skall endast ange ändringens
art.

9 § Det som har kungjorts i Post- och Inrikes Tidningar
enligt 8 § skall anses ha kommit till tredje mans kännedom,
om det inte framgår av omständigheterna att han varken
kände till eller borde ha känt till det som har kungjorts.

10 § I firmalagen (1974:156) finns bestämmelser om
avförande av en firma ur registret sedan en dom om att häva
firmaregistreringen har vunnit laga kraft.

Om ingripande av registreringsmyndigheten m.m.

11 § Registreringsmyndigheten skall ingripa om en
stiftelse inte följer bestämmelserna i denna lag eller annan
författning i fråga om anmälan för registrering i
stiftelseregistret. Registreringsmyndigheten kan därvid
förelägga en eller flera ledamöter i stiftelsens styrelse eller
förvaltaren att göra anmälan för registrering i
stiftelseregistret.

Registreringsmyndigheten kan vidare förbjuda den som
använder ordet stiftelse i strid mot 1 kap. 5 § andra stycket
att fortsätta med det.

Beslut om föreläggande eller förbud enligt första eller
andra stycket får förenas med vite.
Registreringsmyndigheten skall pröva frågan om
utdömande av ett vite som förelagts enligt första stycket. I
övrigt prövas frågan enligt lagen (1985:206) om viten av
länsrätten.

12 § Registreringsmyndighetens beslut får överklagas till
kammarrätten.

Vid överklagande av registreringsmyndighetens beslut
förs det allmännas talan av registreringsmyndigheten. Om
kammarrättens beslut överklagas av
registreringsmyndigheten, skall överklagandet ha kommit
in inom tre veckor från den dag då det överklagade beslutet
meddelades.

11 kap. Särskilda former av stiftelser

Insamlingsstiftelser

1 § En insamlingsstiftelse bildas genom att en eller flera
stiftare förordnar att pengar som efter ett upprop av dem
tillskjuts till en självständig förmögenhet varaktigt skall
främja ett bestämt ändamål och någon åtar sig att ta emot
pengarna för förvaltning i enlighet med förordnandet.

Stiftelseförordnandet skall vara skriftligt och
undertecknat av stiftaren eller stiftarna.

2 § För en insamlingsstiftelse gäller följande
bestämmelser i övriga kapitel i denna lag.

1 kap. (inledande bestämmelser): 3 och 4 §§, 5 § första
stycket första meningen samt 6 §,

2 kap. (förvaltning): samtliga bestämmelser,

3 kap. (bokföring och årsredovisning m.m.): 7 § första
och tredje styckena och 8--11 §§,

4 kap. (revision): 1--4 §§, 6 §, 7 § första--fjärde styckena
och 8--16 §§,

5 kap. (skadestånd m.m.): 1--4 §§, 5 § första--tredje
styckena och 6 §,

6 kap. (ändring i ett stiftelseförordnande
m.m.): samtliga bestämmelser,

7 kap. (likvidation): samtliga bestämmelser,

8 kap. (stiftelsens firma): samtliga bestämmelser,

9 kap. (tillsyn): 1--4 §§, 5 § första stycket 1--3 och 5 samt
andra stycket, 6--9 §§ och 11 §, samt

10 kap. (registrering m.m.): samtliga bestämmelser.

En insamlingsstiftelses namn skall innehålla ordet
insamlingsstiftelse.

En insamlingsstiftelse är bokföringsskyldig och skall
fullgöra denna skyldighet enligt vad som föreskrivs i
bokföringslagen (1976:125).

En insamlingsstiftelse är upplöst om den har saknat
tillgångar under en sammanhängande tid av två år.

Kollektivavtalsstiftelser

3 § En kollektivavtalsstiftelse bildas genom att en
arbetsgivarorganisation och en central
arbetstagarorganisation i kollektivavtal förordnar att
pengar som arbetsgivare enligt kollektivavtal eller annat
avtal tillskjuter till en självständig förmögenhet varaktigt
skall främja ett bestämt ändamål och någon åtar sig att ta
emot pengarna för förvaltning i enlighet med förordnandet.

4 § För en kollektivavtalsstiftelse gäller följande
bestämmelser i övriga kapitel i denna lag.

1 kap. (inledande bestämmelser): 3 och 4 §§ och 5 §
första stycket första meningen,

2 kap. (förvaltning): samtliga bestämmelser,

3 kap. (bokföring och årsredovisning m.m.): 7 § första
och tredje styckena, 8--10 §§ och 12 § andra meningen,

4 kap. (revision): 1--6 §§, 7 § första--tredje styckena och
8--16 §§,

5 kap. (skadestånd m.m.): 1--4 §§, 5 § första stycket 1--
4, andra och tredje styckena och 6 §,

6 kap. (ändring i ett stiftelseförordnande m.m.): 1--4 §§,
om inte stiftarna och stiftelsen skriftligen har kommit
överens om annat, och 5 §,

7 kap. (likvidation): samtliga bestämmelser,

8 kap. (stiftelsens firma): samtliga bestämmelser,

9 kap. (tillsyn): 1 och 2 §§, 3 § andra stycket, 5 § första
stycket 5, 7 och 8 §§, 10 § andra stycket och 11 §, samt

10 kap. (registrering m.m.): samtliga bestämmelser.

Vad som anges i 2--7 kap. om föreskrifter i ett
stiftelseförordnande skall i fråga om en
kollektivavtalsstiftelse även gälla föreskrifter för stiftelsen
som har meddelats i ett sådant avtal som avses i första
stycket sjunde meningen.

En kollektivavtalsstiftelses namn skall innehålla ordet
kollektivavtalsstiftelse.

En kollektivavtalsstiftelse är bokföringsskyldig och skall
fullgöra denna skyldighet enligt vad som föreskrivs i
bokföringslagen (1976:125).

En kollektivavtalsstiftelse är upplöst om den har saknat
tillgångar under en sammanhängande tid av två år.

2 Förslag till

Lag om införande av stiftelselagen (1993:000)

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Stiftelselagen (1993:000) och denna lag träder i kraft
den 1 januari 1994.

2 § Genom stiftelselagen (1993:000) upphävs lagen
(1929:116) om tillsyn över stiftelser med de begränsningar
som följer av denna lag.

3 § Stiftelselagen (1993:000) gäller för stiftelser som har
bildats före ikraftträdandet med de undantag som anges i
denna lag.

4 § Vad som sägs i 3 § gäller även om formkravet enligt
1 kap. 2 § eller 11 kap. 1 § eller om kravet enligt 1 kap. 1 §
stiftelselagen (1993:000) att egendom skall ha avskilts inte
är uppfyllt.

5 § En stiftelse som har bildats före ikraftträdandet skall
anses ha egen förvaltning om det vid ikraftträdandet är ett
för stiftelsen särskilt inrättat organ som ytterst svarar för
frågor om placeringen av stiftelsens förmögenhet. Det
särskilt inrättade organet skall anses vara stiftelsens
styrelse.

En stiftelse som har bildats före ikraftträdandet skall
anses ha anknuten förvaltning om det vid ikraftträdandet är
ett organ för en juridisk person eller en statlig myndighet
som ytterst svarar för frågor om placeringen av stiftelsens
förmögenhet. Den juridiska personen eller den statliga
myndigheten skall anses vara stiftelsens förvaltare.

6 § Bestämmelserna i 2 kap. 6 § stiftelselagen (1993:000)
tillämpas inte i fråga om lån som har lämnats eller
säkerheter som har ställts ut före ikraftträdandet.

7 § Bestämmelserna i 2 kap. 10 § första stycket och 18 §
andra stycket stiftelselagen (1993:000) om att stiftaren eller
stiftarna inte ensamma får vara styrelse och att stiftaren inte
får vara förvaltare gäller inte i fall då stiftaren eller stiftarna
vid ikraftträdandet ensamma är styrelse eller stiftaren är
förvaltare för stiftelsen.

8 § I fråga om stiftelser som har bildats före
ikraftträdandet och som har ett annat räkenskapsår än
kalenderår tillämpas bestämmelserna i 3, 4 och 10 kap.
stiftelselagen (1993:000) från och med det räkenskapsår
som börjar löpa närmast efter utgången av år 1993. Detta
räkenskapsår skall avkortas om det behövs för att stiftelsen
skall få ett räkenskapsår som överensstämmer med
bestämmelserna i 3 kap. stiftelselagen.

Styrelsen eller förvaltaren för en stiftelse som har bildats
före ikraftträdandet skall bestämma värdet av stiftelsens
tillgångar enligt 3 kap. 6 § stiftelselagen vid ingången av det
räkenskapsår som börjar löpa närmast efter utgången av år
1993, om inte stiftelsen är bokföringsskyldig enligt 3 kap. 2 §
samma lag.

9 § I fråga om skyldighet att utge skadestånd på grund av
handling eller underlåtenhet som ligger i tiden före
ikraftträdandet tillämpas 6 § lagen (1929:116) om tillsyn
över stiftelser.

I mål om entledigande enligt 5 kap. 4 § stiftelselagen
(1993:000) får den som för talan mot en styrelseledamot
eller förvaltare endast åberopa sådan handling eller
underlåtenhet som ligger i tiden efter ikraftträdandet. Vad
nu sagts gäller dock inte om den som för talan mot en
styrelseledamot före ikraftträdandet hade rätt att mot
styrelseledamoten i fråga föra sådan talan som avses i 7 §
lagen (1929:116) om tillsyn över stiftelser.

10 § Om stiftelseförordnandet för en stiftelse som har
bildats före ikraftträdandet eller som har bildats senare på
grundval av ett stiftelseförordnande i ett testamente som
har upprättats före ikraftträdandet innehåller en föreskrift
som innebär att någon får ändra, upphäva eller i särskilt fall
åsidosätta av stiftaren meddelad föreskrift avseende
stiftelsen, skall den förra föreskriften gälla även efter
ikraftträdandet.

11 § Föreskrifter som före ikraftträdandet har fastställts
för en stiftelse av regeringen, Kammarkollegiet eller en
länsstyrelse skall vid tillämpningen av stiftelselagen
(1993:000) jämställas med föreskrifter i ett
stiftelseförordnande.

12 § Om stiftelseförordnandet för en stiftelse som har
bildats före ikraftträdandet eller som har bildats senare på
grundval av ett stiftelseförordnande i ett testamente som
har upprättats före ikraftträdandet innehåller en föreskrift
om att stiftelsen skall vara undantagen från tillsyn enligt
lagen (1929:116) om tillsyn över stiftelser, skall denna
föreskrift vid tillämpningen av stiftelselagen (1993:000)
jämställas med ett undantagande från tillsyn enligt den
lagen. Vad som nu sagts skall också gälla för en stiftelse som
har bildats före ikraftträdandet om stiftaren efter stiftelsens
bildande men före ikraftträdandet har förordnat att
stiftelsen skall vara undantagen från tillsyn enligt
tillsynslagen (1929:116).

13 § Bestämmelserna i 14 § lagen (1929:116) om tillsyn
över stiftelser skall tillämpas i fråga om det räkenskapsår
som avslutas vid eller närmast efter ikraftträdandet.

14 § Om en stiftelse står under tillsyn av någon annan
myndighet än en länsstyrelse med stöd av ett beslut som
regeringen har meddelat före ikraftträdandet, skall detta
beslut vid tillämpningen av stiftelselagen (1993:000)
jämställas med ett beslut enligt 9 kap. 1 § andra stycket den
lagen.

15 § En ideell förening vars namn innehåller ordet
stiftelse eller en förkortning därav får använda detta ord
eller denna förkortning i sitt namn även efter stiftelselagens
ikraftträdande, om länsstyrelsen i det län där föreningens
styrelse har sitt säte ger tillstånd till det.

Tillstånd meddelas på ansökan av föreningen.
Länsstyrelsens beslut får överklagas hos kammarrätten.

3 Förslag till

Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom föreskrivs att 11 kap. 5 § brottsbalken skall
ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11 kap.

5 §1

Den som uppsåtligen eller Den som uppsåtligen eller
av oaktsamhet av oaktsamhet
åsidosätter åsidosätter
bokföringsskyldighet enligt bokföringsskyldighet enligt
bokföringslagen (1976:125) bokföringslagen (1976:125),
genom att underlåta att lagen (1967:531) om tryggande
bokföra av pensionsutfästelse m.m.
affärshändelser eller eller stiftelselagen
bevara räkenskapsmaterial (1993:000) genom att
eller genom att lämna underlåta att bokföra
oriktiga uppgifter i affärshändelser eller
bokföringen eller på bevara räkenskapsmaterial
annat sätt, döms, om eller genom att lämna
rörelsens förlopp, oriktiga uppgifter i
ekonomiska resultat eller bokföringen eller på
ställning till följd annat sätt, döms, om
härav inte kan i huvudsak rörelsens förlopp,
bedömas med ledning av ekonomiska resultat eller
bokföringen, för ställning till följd
bokföringsbrott till härav inte kan i huvudsak
fängelse i högst två bedömas med ledning av
år eller, om brottet är bokföringen, för
ringa, till böter. Är bokföringsbrott till
brottet grovt, skall han fängelse i högst två
dömas till fängelse i år eller, om brottet är
lägst sex månader och ringa, till böter. Är
högst fyra år. brottet grovt, skall han
dömas till fängelse i
lägst sex månader och
högst fyra år.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1967:531) om tryggande av
pensionsutfästelse m.m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1967:531) om
tryggande av pensionsutfästelse m.m.

dels att 9, 17, 27 och 30--32 §§ skall ha följande
lydelse,

dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer,
10 a och 18 a §§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 §

Med pensionsstiftelse avses av arbetsgivare grundad
stiftelse vars uteslutande ändamål är att trygga utfästelse om
pension till arbetstagare eller arbetstagares efterlevande.

En pensionsstiftelse skall ha
ett namn. Namnet skall
innehålla ordet
pensionsstiftelse.

10 a §

En pensionsstiftelses styrelse
svarar för att
förmögenheten är
placerad på ett godtagbart
sätt och för att
stiftelsens medel inte
används för annat än
stiftelsens ändamål.

17 §

Företrädare för arbetstagarna i pensionsstiftelses
styrelse väljes vid sammanträde med arbetstagarna. Tillhör
mer än tre fjärdedelar av arbetstagarna samma fackförening
eller liknande förening, äger denna dock välja företrädarna.
Tillhör samma flertal av arbetstagarna två eller flera sådana
föreningar, äger dessa välja företrädarna. Vid val skall
tillses att olika yrkesgrupper bland arbetstagarna blir
företrädda inom styrelsen i lämplig utsträckning. Styrelsen
skall i god tid före utgången av valperioden erinra
arbetsgivaren och arbetstagarna om deras rätt att utse
ledamöter samt i förekommande fall utlysa sammanträde.

En pensionsstiftelse är
bokföringsskyldig.
Bokföringsskyldigheten
skall fullgöras enligt
bestämmelserna i
bokföringslagen (1976:125).
En stiftelse skall upprätta
årsredovisning, som skall
bestå av den
resultaträkning och den
balansräkning som har
tagits in i årsbokslutet
samt av en
förvaltningsberättelse
med uppgift om hur stiftelsens
ändamål har främjats
under räkenskapsåret.

Årsredovisningen skall
undertecknas av samtliga
styrelseledamöter.

Om stadgarna ej innehåller annat, skall arbetsgivaren
utse revisor. Tillsynsmyndigheten äger utse särskild revisor,
när anledning därtill finnes. Revisors berättelse skall åtfölja
styrelsens årsredovisning, som skall inges till
tillsynsmyndigheten inom sex månader efter
räkenskapsårets utgång.

18 a §

Bestämmelserna i 5 kap.
1--4 §§, 5 §
första--tredje styckena
samt 6 § stiftelselagen
(1993:000) skall tillämpas
även i fråga om
pensionsstiftelser. Vad som
anges i 5 kap. 1 §
stiftelselagen om
åsidosättande av
föreskrifterna i
stiftelseförordnandet eller
i stiftelselagen skall
därvid i stället avse
åsidosättande av de
för pensionsstiftelsen
gällande föreskrifterna
eller av bestämmelserna i
denna lag.

27 §

Med personalstiftelse avses en av arbetsgivare grundad
stiftelse med ändamål att främja sådan välfärd åt
arbetstagare eller arbetstagares efterlevande som ej avser
pension, avlöning eller annan förmån vilken arbetsgivaren
är skyldig att utge till enskild arbetstagare. Arbetsgivaren
äger i stiftelseurkunden förordna, att stiftelse skall omfatta
endast viss grupp av arbetstagare eller efterlevande.

En personalstiftelse skall ha
ett namn. Namnet skall
innehålla ordet
personalstiftelse.

30 §

Beträffande Beträffande
personalstiftelse äger personalstiftelse äger
bestämmelserna i 15 § bestämmelserna i 10 a §,
tredje och fjärde styckena, 15 § tredje och fjärde
16--20 samt 22 och 24 §§ styckena, 16--20 samt 22 och
motsvarande tillämpning. 24 §§ motsvarande
tillämpning.

Sedan medel vid stiftelses likvidation avsatts för den
skuld stiftelsen själv kan ha ådragit sig, användes
återstående medel till att främja välfärd för dem som
omfattas av stiftelsens ändamål.

31 §

Tillsynsmyndighet är länsstyrelsen i det län där
arbetsgivaren har sitt hemvist.

Styrelsen för en pensions-
eller personalstiftelse skall
anmäla stiftelsen för
tillsyn senast sex månader
efter det att styrelsen har
mottagit sitt uppdrag.

Anmälan enligt andra
stycket skall innehålla
uppgift om stiftelsens
postadress och telefon samt om
styrelseledamöternas namn,
bostadsadress, postadress och
telefon. Till anmälan skall
fogas bestyrkt kopia av de
handlingar som arbetsgivaren
upprättat avseende
stiftelsen samt i den mån
det kan ske uppgift om
storleken och beskaffenheten
av stiftelsens
förmögenhet.

Tillsynsmyndigheten skall
föra ett register över
anmälda stiftelser.

Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer
meddelar föreskrifter om
avgifter i tillsyns- och
registreringsärenden enligt
denna lag.

32 §

Om tillsynsmyndighetens Tillsynsmyndigheten skall
befogenheter och åligganden ingripa, om en pensions- eller
enligt denna lag personalstiftelse inte
beträffande pensions- och förvaltas i enlighet med de
personalstiftelse gäller i för stiftelsen gällande
tillämpliga delar föreskrifterna eller denna
bestämmelserna i lagen den lag eller annan
24 maj 1929 (nr 116) om författning.
tillsyn över stiftelser.

Tillsynsmyndigheten skall ge
stiftelserna erforderliga
råd och upplysningar.

Vid tillsynen över
pensions- och
personalstiftelser
tillämpas i övrigt
bestämmelserna i 9 kap.
4--7 §§ samt 11 §
första stycket andra
meningen samt andra och tredje
styckena stiftelselagen
(1993:000).

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

2. De nya bestämmelserna i 17 § tredje stycket skall
tillämpas första gången från och med det räkenskapsår som
börjar löpa närmast efter utgången av år 1993. Detta
räkenskapsår skall avkortas om det erfordras för att
stiftelsen skall få ett räkenskapsår som överensstämmer
med de nya bestämmelserna.

3. I fråga om skyldighet för styrelseledamot att utge
skadestånd på grund av handling eller underlåtenhet som
ligger i tiden före ikraftträdandet tillämpas 6 § lagen
(1929:116) om tillsyn över stiftelser.

4. En pensions- eller personalstiftelse skall fullgöra sin
skyldighet enligt 14 § lagen (1929:116) om tillsyn över
stiftelser i fråga om det räkenskapsår som avslutas vid eller
närmast efter utgången av år 1993.

5 Förslag till

Lag om ändring i permutationslagen (1972:205)

Härigenom föreskrivs att 5 § permutationslagen
(1972:205) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 §

Denna lag gäller ej Denna lag gäller ej
sådan pensions- eller sådan pensions- eller
personalstiftelse som avses i personalstiftelse som avses i
lagen (1967:531) om tryggande lagen (1967:531) om tryggande
av pensionsutfästelse m.m. av pensionsutfästelse m.m.
och ej heller stiftelser som
omfattas av stiftelselagen
(1993:000).

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

2. En ansökan om permutation som har gjorts före
lagens ikraftträdande prövas enligt äldre bestämmelser.

6 Förslag till

Lag om ändring i handelsregisterlagen (1974:157)

Härigenom föreskrivs att 2--4 och 9 §§
handelsregisterlagen (1974:157) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §1

I handelsregister införes I handelsregister införes
enskild näringsidkare och enskild näringsidkare och
handelsbolag samt ideell handelsbolag samt ideell
förening eller stiftelse förening som idkar
som idkar näring. näring.

Handelsbolag skall söka Handelsbolag skall söka
registrering, innan bolaget registrering, innan bolaget
börjar sin verksamhet. börjar sin verksamhet.
Detsamma gäller enskild Detsamma gäller enskild
näringsidkare, ideell näringsidkare och ideell
förening och stiftelse som förening som skulle ha
skulle ha varit varit bokföringsskyldig
bokföringsskyldig enligt enligt bokföringslagen
bokföringslagen (1929:117), (1929:117), om denna gällt
om denna gällt även även efter utgången av
efter utgången av år år 1976.
1976.

Enkelt bolag får införas i handelsregister i den ordning
som föreskrives för handelsbolag. Vad i denna lag sägs om
handelsbolag gäller även i fråga om sålunda registrerat
enkelt bolag.

3 §2

Enskild näringsidkare och handelsbolag registreras för
det län där verksamheten skall drivas. Skall verksamheten
drivas inom flera län, sker registrering för det län där
huvudkontoret skall inrättas.

Ideell förening och Ideell förening registreras
stiftelse registreras för för det län där
det län där föreningens styrelse har
föreningens eller sitt säte.
stiftelsens styrelse har sitt
säte.

Utan hinder av vad som sägs i första eller andra stycket
får näringsidkaren registreras även för annat län där
verksamheten är avsedd att drivas.

4 §3

Handelsregister skall innehålla följande uppgifter om:

Enskild näringsidkare:

1. näringsidkarens firma,

2. näringsidkarens fullständiga namn, personnummer
och postadress,

3. näringsverksamhetens art,

4. det län och den ort där huvudkontoret finns samt
kontorets postadress.

Handelsbolag:

1. bolagets firma,

2. näringsverksamhetens art,

3. det län och den ort där huvudkontoret finns samt
kontorets postadress,

4. bolagsmännens fullständiga namn, personnummer
och postadresser,

5. av vem och hur bolagets firma tecknas, när ej firman
får tecknas av varje bolagsman ensam,

6. om bolaget utgör kommanditbolag, vilken eller vilka
av bolagsmännen som är kommanditdelägare och beloppet
av varje sådan bolagsmans utfästa insats.

Ideell förening och Ideell förening:
stiftelse:

1. den firma under vilken 1. den firma under vilken
föreningen eller stiftelsen föreningen idkar näring,
idkar näring,

2. föreningens eller 2. föreningens namn, om det
stiftelsens namn, om det ej ej sammanfaller med firman,
sammanfaller med firman,

3. näringsverksamhetens 3. näringsverksamhetens
art, art,

4. det län och den ort 4. det län och den ort
där föreningens eller där föreningens styrelse
stiftelsens styrelse har sitt har sitt säte samt
säte samt föreningens föreningens postadress,
eller stiftelsens postadress,

5. styrelseledamöternas 5. styrelseledamöternas
och, där suppleanter och, där suppleanter
utsetts, deras fullständiga utsetts, deras fullständiga
namn, personnummer och namn, personnummer och
postadresser, postadresser,

6. av vem och hur 6. av vem och hur
föreningens eller föreningens namn tecknas,
stiftelsens namn tecknas, om om ej namnet tecknas av
ej namnet tecknas av styrelsen styrelsen ensam.
ensam.
9 §

Ansökan om registrering av handelsbolag göres av
samtliga bolagsmän.

Ansökan om registrering av Ansökan om registrering av
ideell förening eller ideell förening göres av
stiftelse göres av styrelsen.
styrelsen.

Prokura registreras på ansökan av huvudmannen. Är
huvudmannen handelsbolag, göres ansökan av samtliga
bolagsmän.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

2. En stiftelse skall avföras ur handelsregistret när den
har införts i stiftelseregistret enligt stiftelselagen (1993:000).

7 Förslag till

Lag om ändring i bokföringslagen (1976:125)

Härigenom föreskrivs att 1 § bokföringslagen (1976:125)
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §1

Näringsidkare är Näringsidkare är
bokföringsskyldig enligt bokföringsskyldig enligt
denna lag. Detsamma gäller denna lag. Detsamma gäller
aktiebolag, handelsbolag och aktiebolag, handelsbolag och
ekonomisk förening, även ekonomisk förening, även
om bolaget eller föreningen om bolaget eller föreningen
ej utövar ej utövar
näringsverksamhet. näringsverksamhet. För
stiftelser regleras
bokföringsskyldigheten i
lagen (1967:531) om tryggande
av pensionsutfästelse m.m.
och i stiftelselagen
(1993:000).

Den som är skyldig att Den som är skyldig att
för inkomst av för inkomst av
jordbruksfastighet föra jordbruksfastighet föra
räkenskaper enligt räkenskaper enligt
jordbruksbokföringslagen jordbruksbokföringslagen
(1979:141) är ej (1979:141) är ej
bokföringsskyldig för bokföringsskyldig för
inkomsten enligt denna lag. inkomsten enligt denna lag.
Hyr enskild person, dödsbo, Hyr enskild person, dödsbo
stiftelse eller ideell eller ideell förening ut
förening ut byggnad eller byggnad eller del av byggnad
del av byggnad föreligger föreligger
bokföringsplikt på grund bokföringsplikt på grund
därav endast om därav endast om
verksamheten är att anse verksamheten är att anse
som hotell- eller som hotell- eller
pensionatrörelse eller pensionatrörelse eller
omfattar mer än två omfattar mer än två
lägenheter som lägenheter som
regelmässigt uthyres och ej regelmässigt uthyres och ej
utgör del av egen bostad. utgör del av egen bostad.

Staten, kommun, landstingskommun,
kommunalförbund, församling och kyrklig samfällighet är
ej bokföringsskyldiga enligt denna lag.

Bestämmelserna i 11 och 13--21 §§ behöver ej tillämpas
av enskild näringsidkare i vars verksamhet den årliga
bruttoomsättningssumman normalt understiger ett
gränsbelopp som motsvarar 20 gånger det basbelopp enligt
lagen (1962:381) om allmän försäkring som gäller under den
sista månaden av räkenskapsåret.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

8 Förslag till

Lag om upphävande av lagen (1982:315) om
styrelserepresentation för samhället i vissa stiftelser

Härigenom föreskrivs att lagen (1982:315) om
styrelserepresentation för samhället i vissa stiftelser1
skall upphöra att gälla vid utgången av år 1993.

Denna lag träder i kraft den i januari 1994

1Senaste lydelse 1986:43.

1Senaste lydelse 1976:128.

2Senaste lydelse 1992:1448.

3Senaste lydelse 1992:1448.

1Senaste lydelse 1981:1198.

1Senaste lydelse 1991:427.

Bilaga 5

Lagrådet

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1993-03-30

Närvarande: f.d. regeringsrådet Bengt Hamdahl,
justitierådet Hans-Gunnar Solerud, regeringsrådet Anders
Swartling.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 28
januari 1993 har regeringen på hemställan av statsrådet
Laurén beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till
stiftelselag, m.m.

Förslagen har inför lagrådet föredragits av
hovrättsassessorn Henning Isoz.

Förslagen föranleder följande yttrande av
lagrådet:

Inledande synpunkter

Inledningsvis vill lagrådet ta upp några allmänna
utgångspunkter som berörts i remissprotokollet och som
fått tjäna som grund också för lagrådsgranskningen.

Under rubriken Behovet av lagstiftning anförs i
remissprotokollet att det behövs en tidsenlig lagstiftning om
stiftelser som inte bara innehåller bestämmelser om statlig
tillsyn utan framför allt inrymmer grundläggande
bestämmelser av civilrättslig natur. Det är naturligtvis
väsentligt att lagförslagen tillgodoser detta behov.

Under en annan rubrik, Huvudpunkter i en lag om
stiftelser, framhålls att reglerna i den nya stiftelselagen
måste utformas med särskild tanke på de särdrag som
kännetecknar stiftelsen som juridisk företeelse. Vidare
betonas där att man genom den nya lagen bör skapa
garantier för att det inte skall uppkomma rättsförluster för
utomstående som ingår rättshandlingar med en stiftelse. Att
säkerställa och trygga stiftelsens möjligheter att verka för
det ändamål som stiftaren har angett i sitt
stiftelseförordnande anges vara ett övergripande syfte med
reglerna. Generellt sett är det respekten för stiftarens vilja
som framhävs som ledstjärna vid utformningen av reglerna.

Mot att angivna aspekter blivit valda som
utgångspunkter för lagförslagen har lagrådet i och för sig
inte anledning att rikta några invändningar. Vid sin
granskning har lagrådet emellertid stött på de svårigheter
som följer av att de skilda aspekterna delvis står mot
varandra men egentligen inte rangordnats, eller kanske ens
kan rangordnas. Beträffande enskildheter i lagförslagen
uppkommer till följd därav frågan huruvida den valda
lösningen innebär att den aspekt som har fått företräde
framför en annan innefattar det bästa valet. På grund av vad
som anförts i remissprotokollet och framkommit under
ärendets föredragning inför lagrådet framstår det emellertid
som en rimlig grundval för bedömningen att lösningar i
lagförslagen som innebär inskränkningar i respekten för
stiftarens vilja fordrar att goda motiv härför kan åberopas.

Det finns anledning att här peka på att det remitterade
förslagets ståndpunkt att en stiftelse skall kunna utöva
näringsverksamhet väcker särskilda frågor. Som antyds i
remissprotokollet synes t.ex. betydelsen av den ovan
berörda borgenärsaspekten kunna vara en annan i dylika
fall än när stiftelsen är en icke näringsdrivande
avkastningsstiftelse. När en lösning på ett visst problem
skall åstadkommas i lagen borde därför en bedömning göras
om lösningen skall ha samma utformning för alla stiftelser
eller om de aspekter som enligt det föregående skall vägas
in bör leda till att lösningarna görs olika för skilda typer av
stiftelser. Med ett mindre antal undantag synes emellertid
det remitterade lagförslaget, till skillnad från vad som gäller
t.ex. i Danmark (se Ds Ju 1987:14 s 76 ff), i allt väsentligt
bygga på att regelsystemet skall vara detsamma oavsett om
stiftelsen bedriver näringsverksamhet eller inte. Någon
egentlig analys som underlättar bedömningen av frågan
huruvida skillnader borde göras i fler hänseenden än som
skett redovisas inte i remissprotokollet.

Bestämmelserna i förslaget till stiftelselag har ofta
anslutits nära till utformningen av liknande bestämmelser i
befintlig associationsrättslig lagstiftning. Detta kan synas
inte bara naturligt utan också förnuftigt från den
synpunkten att ordalydelserna går att känna igen och kan
antas vara beprövade. Troheten till förlagan kan emellertid
medföra en större benägenhet att låta tolkningen av
bestämmelserna påverkas av den innebörd som i praxis och
i det praktiska rättslivet tilläggs förlagan än som med
hänsyn till stiftelsernas särdrag framstår som önskvärd och
lämplig. Det skulle ha varit av värde som hållpunkter för
den framtida tillämpningen om de överväganden som lett
fram till förslagen i här diskuterade avseenden hade
redovisats utförligare.

Lagrådet vill i detta sammanhang tillfoga följande.
Remissprotokollet innehåller ett stort antal uttalanden om
den avsedda tolkningen och tillämpningen av de nya
reglerna. Uttalanden som har en mer direkt anknytning till
de av lagrådet föreslagna ändringarna kommer att tas upp i
det följande. Det förekommer emellertid också många
uttalanden om faktiska förhållanden, gällande rätt m.m.
som inte har denna direkta anknytning. Enligt lagrådets
mening kan det ifrågasättas om inte dessa uttalanden på
flera punkter har blivit alltför kategoriska. Lagrådet nöjer
sig här med att anföra ett par exempel.

Ett sådant exempel är det som sägs i specialmotiveringen
till 1 kap. 6 § i remissförslaget om s.k. vinstandelsstiftelser.
Det förutsätts där att dessa stiftelser har en destinatärskrets
som består av anställda ''''''''vid en viss, vid förordnandets
avgivande redan passerad tidpunkt'''''''' och att destinatärerna
därmed omfattas av det i lagtexten använda uttrycket
''''''''bestämda fysiska personer''''''''. Lagrådet vill för sin del inte
utesluta att förordnanden för vinstandelsstiftelser ibland
kan vara konstruerade så att destinatärskretsen blir mera
obestämd.

Ett annat exempel kan hämtas från specialmotiveringen
till 2 kap. 3 §. Det uttalande som görs där om begreppet
''''''''avkastning'''''''' innebär att det skulle föreligga en presumtion
för att begreppet omfattar endast ''''''''löpande avkastning i
form av ränta eller utdelning''''''''. Även om denna uppfattning
kan sägas ha visst stöd i praxis vill lagrådet ifrågasätta om
det inte, i vart fall i detta sammanhang, finns skäl att
anlägga ett mer nyanserat synsätt. Inte minst mot bakgrund
av den utveckling som ägt rum på värdepappersmarknaden
skulle det många gånger framstå som konstlat och från
ekonomisk synpunkt som omotiverat att göra den åtskillnad
mellan löpande avkastning och avkastning i form av
värdestegring som antyds i specialmotiveringen.

Lagrådets granskning har fört fram till en omarbetning
av den remitterade lagtexten i stiftelselagen, lagen om
införande av stiftelselagen och lagen om ändring i lagen
(1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. på sätt
som framgår av bilagan till detta protokoll (bilaga
5:1).

Såvitt lagrådets lagtextförslag innefattar förtydliganden
och omdisponering av texten i anslutning till lagmotiven
föranleder förslagen i allmänhet inte någon särskild
kommentar.

När lagrådets förslag innebär ändring av saklig natur
eller annars förtjänar närmare belysning behandlas de i det
följande.

Förslaget till Stiftelselag

1 kap. 1 §

Remissförslagets 1 § föreslås flyttad till 2 § för att ge plats
åt en paragraf som saknar direkt motsvarighet i det
remitterade förslaget. Syftet med den nya paragrafen är att
underlätta förståelsen av lagens tillämpningsområde och av
hur stiftelsebegreppet i fortsättningen skall användas.

Remissprotokollets ståndpunkt i dessa frågor kan,
såsom lagrådet uppfattar den, sammanfattas enligt
följande.

En förmögenhetsbildning som uppfyller vissa i
lagstiftningen angivna krav med avseende på bildandet
erkänns som en juridisk person under benämningen
stiftelse. Förmögenhetsbildningar som inte uppfyller
kraven får i fortsättningen inte kallas stiftelser. Det
överlämnas åt rättstillämpningen att avgöra vilka
rättsverkningar som kan vara knutna till de
förmögenhetsbildningar som inte godtas som stiftelser.

Det remitterade förslaget innebär att man med hänsyn
till kraven på stiftelsebildning kan urskilja fyra olika
huvudkategorier av stiftelser:

1.

Stiftelser i allmänhet,

2.

Insamlingsstiftelser,

3.

Kollektivavtalsstiftelser,

4.

Tryggandestiftelser.

Till kategori 1 hör de förmögenhetsbildningar som
uppfyller de i 1 kap. stiftelselagen uppställda kraven på
skriftligt förordnande, förmögenhetsdisposition (avskild
och självständig förmögenhet), varaktighet och bestämt
ändamål. I fråga om förmögenhetsbildningar som
tillkommit före ikraftträdandet modifieras dessa krav
genom den särskilda införandelagen.

Kategori 1 regleras i 1--10 kap. stiftelselagen (och
införandelagen). Var och en av kategorierna 2--4 har fått ett
eget regelsystem. Tekniskt har detta åstadkommits på så
sätt att kategorierna 2 och 3 regleras i 11 kap. stiftelselagen,
huvudsakligen genom hänvisningar till särskilda
bestämmelser i 1--10 kap., medan kategori 4 regleras
uteslutande i lagen (1967:531) om tryggande av
pensionsutfästelse m.m.

Lagrådet har i princip inte något att erinra mot denna
uppläggning. Det är värdefullt att kraven på
stiftelsebildning blir reglerade på ett uttömmande sätt och
att stiftelseinstitutet därmed blir tydligt avgränsat mot
andra rättsbildningar. I och för sig är det beklagligt att
ovisshet även i fortsättningen kommer att råda om
rättsverkningarna av vissa förmögenhetsbildningar som
ligger nära de reglerade men inte till alla delar uppfyller
kraven på stiftelsebildning. Lagrådet har emellertid
förståelse för att frågor av detta slag inte regleras inom
ramen för det nu aktuella lagstiftningsärendet och på det
utredningsunderlag som finns tillgängligt.

I det remitterade förslaget har avgränsningen av
stiftelsebegreppet rent tekniskt genomförts på det sättet att
vissa grundläggande bestämmelser om ''''''''stiftelser'''''''' tagits in i
1 kap. 1--6 §§ varefter det i 7 § klargörs att det finns också
andra förmögenhetsbildningar som erkänns som stiftelser
(''''''''särskilda former av stiftelser''''''''). Enligt lagrådets mening
vinner man i tydlighet genom att redan i lagens inledande
paragraf nämna de fyra slag av stiftelsebildning som kan
komma i fråga och genom att samtidigt för var och en av
de stiftelsekategorier som inte regleras direkt i 1--10 kap.
klargöra vilket regelsystem som skall tillämpas. Lagrådets
förslag till 1 § har utformats i enlighet härmed. Det kan
redan här nämnas att önskemålet om en mer konsekvent
terminologi påverkar också utformningen av 3 och 4 §§ i
införandelagen.

När det gäller stiftelselagens tillämpningsområde vill
lagrådet anföra också en annan synpunkt. Det får antas att
lagen med dess krav på bl.a. tillsyn och registrering är
avsedd att omfatta endast sådana förmögenhetsbildningar
som har någon form av anknytning till Sverige. Att detta är
avsikten framskymtar också på några ställen i lagtexten,
särskilt i 9 kap. 1 §. Denna paragraf synes förutsätta att
tillsyn kommer i fråga beträffande stiftelser med egen
förvaltning endast om styrelsen har sitt säte eller
förvaltningen huvudsakligen utövas i Sverige och
beträffande stiftelser med anknuten förvaltning endast om
förvaltaren har sitt säte eller förvaltarens egen förvaltning
huvudsakligen utövas här i landet. Antagandet bestyrks
också av ett uttalande som görs i förbigående i
specialmotiveringen till koncernregeln i 1 kap. 4 § (1 kap.
5 § i lagrådets förslag). Enligt det uttalandet är det
stiftelsens nationalitet som avgör om lagen är tillämplig eller
inte; endast den stiftelse som är ''''''''svensk'''''''' skulle omfattas av
lagen. I praktiken torde detta nationalitetskriterium inte
leda till annat resultat än en tillämpning av de kriterier som
enligt det nyss sagda antyds i 9 kap. 1 §.

Det skulle i och för sig ha varit en fördel om den avsedda
avgränsningen av lagens tillämpningsområde hade kunnat
komma till ett klarare uttryck i lagtexten. I sammanhanget
bör dock noteras att den indirekta metod för angivande av
tillämpningsområdet som ligger till grund för det
remitterade förslaget har sin motsvarighet i befintlig
associationsrättslig lagstiftning. Det är också tydligt att det
på detta område föreligger särskilda svårigheter att
åstadkomma en uttrycklig och uttömmande reglering som
inte leder till en för snäv avgränsning. I varje fall anser sig
lagrådet inte ha tillräckligt underlag för att föreslå en sådan
reglering.

1 kap. 5 §

Paragrafen motsvarar 4 § i remissförslaget.
Definitionerna av moderstiftelse, dotterföretag och
koncern får betydelse för tillämpningen av vissa
bestämmelser i 3 kap. om bokföring, årsredovisning och
koncernredovisning, i 4 kap. om revision och i 7 kap. om
vissa redovisningsfrågor vid likvidation. Definitionerna har
betydelse även för tillämpningen av bestämmelserna i 9
kap. 10 § om undantag från tillsyn.

I remissprotokollet redovisas inte vilka överväganden
som lett fram till att definitionerna skulle ges den
utformning de fått och någon ledning för bedömningen av
vilka krav som lagen bör uppställa för att en koncern skall
föreligga lämnas således inte. Här föreligger en sådan
situation som lagrådet berört inledningsvis, där det enda
motiven ger är en anvisning om att bestämmelsen utformats
efter mönster av 1 kap. 2 § aktiebolagslagen (1975:1385).

För närvarande pågår utredningar om ändringar av såväl
aktiebolagslagen som lagstiftningen om redovisning
(Aktiebolagskommittén, Ju 1990:08, och
Redovisningskommittén, Ju 1991:07), där frågan om EG-
anpassning av svensk lag intar en framträdande plats. Det
finns anledning anta att dessa utredningar kommer att leda
fram till att definitionerna av moder- och dotterföretag samt
koncernförhållanden i skilda lagar kommer att få ett ändrat
innehåll, i fråga om vissa associationsformer i huvudsak
styrt av innehållet i EG-direktiv som Sverige har åtagit sig
att genomföra. Eftersom stiftelser inte omfattas av detta
anpassningsarbete framstår det som en brist att behovet av
den föreslagna koncernregleringen av stiftelser i
föreliggande remissprotokoll inte underkastats någon
särskild analys och att de närmare övervägandena bakom
förslagets utformning inte redovisats. Denna brist blir
särskilt framträdande när man beaktar att det i
associationsrättslig lagstiftning finns anledning att överväga
skilda koncerndefinitioner för skilda ändamål.

Möjligen kan det antas ligga i linje med motiven till
föreliggande lagförslag att de ändringar av
koncerndefinitionerna som kommer att göras i fråga om
aktiebolag såvitt avser redovisnings- och revisionsfrågor
också blir införda beträffande redovisnings- och
revisionsfrågor rörande stiftelser. Mera osäkert är om
samma ändringar av koncerndefinitionerna är lämpade för
tillsynsfrågor. På detta spörsmål ger remissprotokollet inte
något svar. Det skulle ha varit av värde om de frågor som
sålunda inom en snar framtid kan komma att behöva prövas
ingående i ett särskilt lagstiftningsärende hade blivit belysta
genom det grundläggande arbete på stiftelseområdet som
ligger bakom förevarande lagförslag.

1 kap. 7 §

Denna paragraf motsvarar 6 § i det remitterade
förslaget. I detta föreskrivs att huvuddelen av lagens
bestämmelser inte skall tillämpas på bl.a. ''''''''kyrkostiftelser''''''''.
Uttrycket är enligt lagrådets mening alltför obestämt för att
ge någon ledning vid den praktiska tillämpningen. Det
skulle vara en fördel att i stället falla tillbaka på en
terminologi som redan är etablerad i annan lagstiftning. Av
de uttalanden som görs i avsnitt 2.2.3 av den allmänna
motiveringen synes framgå att avsikten är att träffa de
församlingsskyrkor och domkyrkor ''''''''av stiftelsekaraktär''''''''
som särskilt nämns i 41 kap. 2 § kyrkolagen (1992:300).
Lagrådet föreslår att detta uttryck används i lagtexten. Med
hänsyn till att fråga är om stiftelsebildningar av äldre slag
bör bestämmelsen flyttas till 4 § lagen om införande av
stiftelselagen.

2 kap. 1 §

Det remitterade förslagets innebörd är att
stiftelseförordnandets föreskrifter skall följas om de inte
strider mot någon tvingande regel i stiftelselagen eller i
någon annan författning. I motiven sägs att bestämmelsen
saknar betydelse i fråga om stiftelsens ändamålsföreskrifter.
Det uttalas därvid att det anses följa av allmänna
rättsgrundsatser att förordnandet som sådant blir ogiltigt
om dess föreskrifter står i strid med en tvingande
bestämmelse som är meddelad i lag eller annan
grundlagsenlig författning.

Det torde enligt lagrådets mening också vara överflödigt
att föreskriva att stiftelsen måste rätta sig efter allmängiltiga
lagar och författningar -- t.ex. i fråga om beskattning,
näringsverksamhet, ordning och säkerhet -- även om dessa
står i strid med vad stiftelseförordnandet innehåller.
Lagrådet förordar därför att stadgandet begränsas till att
ange att stiftelselagens bestämmelser tar över
stiftelseförordnandet. Det är då underförstått att regeln inte
avser de fall då det uttryckligen anges att en bestämmelse i
stiftelselagen är dispositiv.

2 kap. 2 §

I motiven anförs att innebörden av bestämmelsen i
remissförslagets 1 kap. 1 § andra stycke (i lagrådets förslag
2 § andra stycket) är att den av stiftaren för stiftelsen
anslagna egendomen är avskild så snart den har tagits om
hand av den som åtagit sig att förvalta den i enlighet med
stiftelseförordnandet. I fall då det enligt
stiftelseförordnandet skall ingå mer än en person i styrelsen
skall det inte vara någon förutsättning för stiftelsens
tillkomst att styrelsen är komplett eller ens beslutför. Om
förmögenhetsdispositionen omfattar fast egendom räcker
det således med att överlåtelseavtalet avseende denna
egendom undertecknas av en person för stiftelsens räkning.
Denna avsikt med förslaget bör komma till uttryck i
lagtexten. I lagrådets förslag har en ny andra mening i 2 kap.
2 § andra stycket utformats i enlighet härmed.

2 kap. 5 §

Enligt 13 § lagen (1929:116) om tillsyn över stiftelser
(tillsynslagen) får en stiftelses penningar och värdepapper
ej sammanblandas med annan tillhöriga penningar eller
värdepapper. Som ett undantag från detta ger paragrafen
två eller flera stiftelser rätt att under vissa förutsättningar
gemensamt placera stiftelsernas medel.

I förevarande paragraf ges en bestämmelse om att
stiftelser har rätt att ''''''''placera sin förmögenhet gemensamt''''''''
med andra stiftelser, om det inte av stiftelseförordnandet
följer att förmögenheten skall vara placerad på ett sätt som
hindrar det.

Det har uppenbarligen inte ansetts nödvändigt att i den
nya lagen ta in någon uttrycklig föreskrift om att stiftelsens
medel skall hållas avskilda från t.ex. styrelseledamöters och
förvaltares förmögenhet. I specialmotiveringen till 11 kap.
1 § första stycket i remissförslaget uttalas visserligen att det
i definitionen av stiftelse i förslagets 1 kap. 1 § intagna
kravet på att tillskjutna medel skall bilda en självständig
förmögenhet innebär att förmögenheten skall vara en från
mottagarens förmögenhet skild förmögenhetsmassa. Detta
uttalande, som f.ö. borde ha getts plats i
specialmotiveringen till den centrala bestämmelsen i 1 kap.
om stiftelsebildningen, torde emellertid avse något annat än
ett krav på att den som handhar stiftelsens förvaltning skall
hålla stiftelsens medel avskilda från annans egendom.
Tillsynslagen (1 §) uppställer f.ö. också som krav att
anslagen egendom skall utgöra självständig egendom.

Om man utgår ifrån att den ovan berörda bestämmelsen
i 13 § tillsynslagen i huvudsak ger uttryck för vad som
allmänt får anses ligga i en sysslomans skyldighet och godtar
att den ställning som stiftelselagen ger stiftelsens styrelse
och förvaltare med avseende på stiftelsetillgångarna
tillräckligt klargör att dessa har samma skyldighet, återstår
ändå frågan vad som skall innefattas i att en stiftelses
förmögenhet får ''''''''placeras gemensamt'''''''' med andra
stiftelser.

Varken lagtext eller motiv ger någon ledning för
bedömningen av vad som i själva verket avses med det nyss
citerade uttrycket. Osäkerhet om innebörden föranleds f.ö.
också av att ordet samförvaltning används som rubrik i
remissprotokollets allmänna motivering. Än mindre anges
vilka gränser som gäller för sådan placering eller
förvaltning. Tvärtom ger lagtexten närmast intryck av att
sådana gränser saknas. Det kan emellertid knappast antas
att avsikten varit att med bestämmelsen om gemensam
placering göra undantag från vad som i övrigt skall gälla
enligt stiftelselagen beträffande krav på godtagbar
placering eller förbud att ge vissa penninglån. Å andra sidan
ger remissprotokollet inte heller någon antydan om att den
ram för tillåtna placeringar som följer av de allmänt
tillämpliga reglerna skulle med en särskild bestämmelse
behöva snävas in för fall som kan betecknas som gemensam
placering.

Med hänsyn till vad som sålunda anförts ifrågasätter
lagrådet om inte bestämmelsen i 2 kap. 5 § i remissförslaget
bör strykas. Beträffande följderna av detta såvitt avser 3
kap. 3 § sista stycket och 5 § första stycket sista meningen i
samma förslag hänvisas till vad som anförs därom vid 3 kap.

För den händelse bestämmelsen i nämnda 2 kap. 5 §
behålls sätter lagrådet i fråga, med hänvisning till vad som
anförts inledningsvis, om tillräckliga skäl åberopats i
remissprotokollet till stöd för ståndpunkten att
bestämmelsen skall i så måtto vara tvingande att stiftarens
vilja endast i begränsad utsträckning skall beaktas.

2 kap. 6 §

Enligt specialmotiveringen har lagtexten i det
remitterade förslaget i stor utsträckning utformats efter
mönster av bestämmelserna i 12 kap. 7 § aktiebolagslagen.
Det föreslagna låneförbudet har fått en stor räckvidd, större
än som i själva verket har varit avsedd. Vid föredragningen
har upplysts att förbudet bör ha den omfattning som
framgår av lagrådets lagtextförslag.

2 kap. 11 och 12 §§

I fråga om arbetet i styrelsen har enligt lagrådets
uppfattning inte anförts tillräckliga skäl mot att stiftarens
vilja beaktas fullt ut. Bestämmelserna i 11 och 12 §§ bör
förenklas och i sin helhet bli dispositiva.

2 kap. 13 §

Skyldigheten att föra protokoll bör inte gälla styrelsens
sammanträden utan de beslut som styrelsen fattar.

2 kap. 14 §

Paragrafen innehåller jävsregler som innebär att en
ledamot i styrelsen för en stiftelse med egen förvaltning inte
får handlägga frågor som rör avtal mellan honom själv och
stiftelsen eller som rör vissa avtal mellan stiftelsen och
tredje man. Enligt specialmotiveringen är det avsett att
begreppet avtal skall omfatta ''''''''inte endast ömsesidigt
förpliktande avtal utan även benefika rättshandlingar''''''''. I
det sammanhanget nämns ''''''''utgivande av kontanta bidrag
eller förmåner av annat slag''''''''.

Lagrådet vill ifrågasätta om begreppet avtal ger ett
riktigt uttryck för vad som varit avsett. För att klargöra att
paragrafen är tillämplig inte bara på avtal mellan givare och
mottagare utan även på ensidiga beslut om bidrag m.m.
föreslår lagrådet en komplettering som anger att med avtal
skall jämställas ''''''''annan rättshandling''''''''.

2 kap. 18 §

Det torde förekomma att stiftelseförordnandet
föreskriver att en stiftelse skall ha suppleanter för
styrelseledamöterna. Om det finns suppleanter bör samma
regler gälla för dem som för ledamöterna. En bestämmelse
härom har införts i denna paragraf i lagrådets förslag. Som
en följd härav ändras numreringen av 18--23 §§ i
remissförslaget.

2 kap. 21 §

Paragrafen motsvarar remissförslagets 20 §, som för
stiftelser med anknuten förvaltning innehåller en jävsregel
med i sak samma innehåll som den ovan kommenterade
14 §. I remissprotokollet har inte sagts annat än att
avtalsbegreppet är avsett att ha samma omfattning i de båda
paragraferna. Det skulle betyda att även den nu behandlade
paragrafen skall träffa inte endast avtal utan även ensidiga
beslut om bidrag m.m. En jävsregel med en sådan
omfattning skulle emellertid vid en anknuten förvaltning
kunna leda till betydande praktiska komplikationer. Den
skulle kunna medföra att en juridisk person (t.ex. en
kommun eller ideell förening), som förvaltar en stiftelse
som har till ändamål att genom bidrag stödja någon del av
förvaltarens egen verksamhet, aldrig kan själv eller genom
något av sina organ fatta beslut om användning av
stiftelsens medel. Vid lagrådsföredragningen har
framkommit att så vittgående konsekvenser inte varit
avsedda. Lagrådet förordar därför att den nu behandlade
paragrafen fått behålla sin lydelse enligt remissprotokollet.
Av denna lydelse, särskilt när den jämförs med den enligt
lagrådets förslag utvidgade 14 §, får anses framgå att
paragrafen inte är avsedd att träffa de ensidiga
bidragsbesluten.

3 kap.

Enligt det remitterade förslaget skall stiftelser vara
bokföringsskyldiga enligt bokföringslagen (1976:125) inte
bara om och i den mån de utövar näringsverksamhet. Bl.a.
skall också sådana icke näringsutövande stiftelser vars
tillgångar överstiger ett visst gränsbelopp vara
bokföringsskyldiga.

I motiven anförs beträffande näringsutövande stiftelser
att kraven i fråga om bokföring och årsredovisning bör
utformas i nära anslutning till vad som gäller för andra
företagsformer. Att bokföringsskyldigheten för dessa
stiftelser utvidgas så att den omfattar all stiftelsens
verksamhet anses motiverat av inte minst praktiska skäl.
Vad som således uttalats i motiven synes knappast i och för
sig böra föranleda några invändningar. Däremot anser
lagrådet att det också av lagtexten bör framgå att
bokföringsskyldigheten omfattar all en stiftelses
verksamhet. En bestämmelse härom föreslås bli införd i en
4 § till vilken också förs över innehållet i förslagets 1 §.

Beträffande bokföringsskyldighetens omfattning och
innehåll ges i lagen inte för något fall någon annan anvisning
än att den skall fullgöras enligt vad som föreskrivs i
bokföringslagen (1 § i remissförslaget).

Såsom anförs i specialmotiveringen till 1 § är
bokföringslagen en ramlag. I fråga om skilda
associationsformer utfylls den emellertid av regler i annan
lag som ger besked om hur vissa för associationsformen
speciella förhållanden skall beaktas.

I det lagstiftningsärende som ledde fram till lagen
(1980:1103) om årsredovisning m.m. i vissa företag uttalade
det föredragande statsrådet (prop. 1979/80:143 s. 148) att
han ansåg att stiftelser borde undantas från den då
föreslagna lagen och att det var möjligt att stiftelsernas
särart under alla förhållanden gjorde det mest
ändamålsenligt att redovisningsregler för stiftelser fick ingå
i en framtida lag om stiftelser. I förevarande
lagstiftningsärende har det emellertid ansetts att stiftelserna
i allt väsentligt skall fullgöra sin skyldighet i fråga om
bokföring och årsredovisning enbart med tillämpning av de
för skilda associationsformer generellt gällande reglerna.

Att det beträffande stiftelser föreligger särpräglade
förhållanden har i remissprotokollet berörts i andra
sammanhang, t.ex. att stiftelser inte har någon ägare samt
att de ofta väsentligen får tillskott av medel genom benefika
förvärv och har till ändamål att lämna bidrag. Att dylika
förhållanden, till vilka kan hänföras också exempelvis
innehållet i stiftelseförordnanden, har sin särskilda
betydelse för hur redovisningen skall utformas torde vara
ovedersägligt.

När det nu ansetts att stiftelselagen inte behöver
innehålla några särskilda regler med sikte på stiftelser, inte
ens när de inte utövar näringsverksamhet (jfr vad lagrådet
antytt inledningsvis om Danmark), men bokföringslagen
samtidigt kan bli endast i begränsad utsträckning direkt och
i övrigt på sin höjd analogiskt tillämplig, ifrågasätter
lagrådet om inte här föreligger en sådan av lagrådet
inledningsvis berörd situation där åtminstone en fyllig
redovisning i motiven av gjorda överväganden bakom
förslaget hade varit av stort värde inte bara för
bedömningen av lagförslaget som sådant utan även till
ledning för den framtida tillämpningen. Det sagda gäller så
mycket mer som det får antas att sådan god redovisningssed
i fråga om stiftelser som enligt specialmotiveringen till
nämnda 1 § förväntas bli utvecklad sedan den föreslagna
lagen trätt i kraft inte kan komma att föreligga i
dokumenterad form förrän åtskillig tid förflutit.
Åtminstone intill dess så skett skulle alltså stiftelser och
myndigheter med det föreliggande förslaget få leva med den
osäkerhet som följer av att, såsom anförs i den i
specialmotiveringen åberopade litteraturen, vedertagna
redovisningsprinciper inte alltid är helt lätta att applicera på
stiftelseformen. Det framstår därmed inte heller som
självklart att den föreslagna regleringen genom hänvisning
till bokföringslagen helt fyller ett av de syften som anges i
den allmänna motiveringen, nämligen att undanröja de
olägenheter för utomstående som vidtar rättshandlingar
gentemot stiftelsen som följer av att det saknas tidsenliga
regler om redovisning.

Lagförslaget överlämnar således till den praktiska
tillämpningen att lösa åtskilliga av de problem som kan
uppkomma. Med hänsyn härtill ifrågasätter lagrådet om
det inte finns skäl att låta bestämmelserna i remissförslagets
3 kap. 3 § sista stycket och 5 § första stycket sista meningen
rörande gemensam placering utgå, i varje fall om
bestämmelsen i 2 kap. 5 § stryks i enlighet med vad lagrådet
föreslagit ovan.

Stiftelser som inte är bokföringsskyldiga skall enligt
remissförslagets 5 § föra räkenskaper över tillgångar och
skulder, vilka skall för varje räkenskapsår avslutas med en
sammanställning. Enligt vad som uttalas i den allmänna
motiveringen är det avsett att dessa räkenskaper skall vara
ungefär av det slag den nuvarande regleringen i 14 §
tillsynslagen innefattar. Denna reglering anses innebära
krav endast på tillämpningen av en kontant redovisning.
Uttalandet i motiven antyder emellertid att det skall
föreligga en skillnad mellan vad som anses gälla nu och vad
som skall gälla enligt lagförslaget. Lagtexterna om
sammanställning skiljer sig åt. Remissprotokollet ger
emellertid inte något besked om huruvida avvikelser varit
avsedda i andra hänseenden. Inte heller har närmare
utvecklats i motiven vilket samband som bör råda mellan
räkenskaperna och sammanställningen.

I jämförelse med lagtexten i 14 § tillsynslagen har i
förevarande paragraf inskjutits att räkenskaperna över
tillgångar och skulder skall föras ''''''''fortlöpande''''''''. Det
citerade ordet synes kunna föranleda missuppfattningen att,
i strid med vad som uttryckligen anges i
specialmotiveringen, det inte är en renodlad kontantprincip
som skall tillämpas. Det förefaller därför som om det
citerade ordet bör strykas. Det synes också böra klargöras
hur fordringar och skulder som dokumenterats genom
faktura eller på annat sätt men ännu inte betalats skall
behandlas vid upprättandet av sammanställningen för ett
räkenskapsår (jfr 8 § sista stycket näst sista meningen
bokföringslagen).

I 7 § första stycket i lagförslaget föreskrivs att en stiftelse
som är moderstiftelse skall upprätta koncernredovisning
om antalet anställda hos koncernen under räkenskapsåret i
medeltal har varit minst tio. Skälet för förslaget, anfört i den
allmänna motiveringen, är exakt detsamma som anfördes
till stöd för koncernredovisningsreglerna i lagen om
årsredovisning i vissa företag m.m., nämligen att om en
ekonomisk verksamhet organiseras som en koncern kan
detta ge möjlighet att påverka koncernföretagens
ekonomiska ställning och rörelseresultat så att man inte får
den fullständiga, korrekta och överskådliga ekonomiska
redovisning som är syftet med bokföringslagens
bestämmelser.

Upprättandet av en ändamålsenlig koncernredovisning
är en komplicerad sak redan för vad som kan sägas vara mer
normala fall, t.ex. vid koncernbildningar enligt
aktiebolagslagen och årsredovisningslagen. Lagrådet
ifrågasätter om det nyss angivna skälet för kravet på
koncernredovisning ger tillräcklig ledning för
bestämmandet av det ändamål som i förevarande fall skall
uppnås med koncernredovisningen, i synnerhet när
moderstiftelsen inte utövar näringsverksamhet. I linje med
vad lagrådet anfört i det föregående rörande hänvisningen
till bokföringslagen hade det därför varit värdefullt om
motiven hade gett en mer fullödig redovisning av de
överväganden som lett fram till förslaget om att de
koncernredovisningar som avses i stiftelselagen i huvudsak
skall ha samma innehåll som andra koncernredovisningar.

Lagrådet har inte sett som sin uppgift att på de punkter
som kommenterats i det föregående med avseende på 3
kap. lämna förslag till ändrade lydelser av bestämmelserna.
Utöver redan redovisade förslag föreslår lagrådet
emellertid vissa ytterligare redaktionella ändringar som inte
torde kräva någon kommentar.

4 kap. 6 §

Jävsreglerna i första stycket 1--3 och 7, som enligt
motiven utformats efter mönster av motsvarande regler i
lagen om ekonomiska föreningar, har ändrats så att
personkretsen i huvudsak motsvarar den som träffas av
låneförbudet i 2 kap. 6 § första stycket.

4 kap. 9 §

Av specialmotiveringen till denna paragraf och även av
andra uttalanden i remissprotokollet framgår att det har
förutsatts att bestämmelsen i 2 kap. 1 § -- dvs. bestämmelsen
att föreskrifterna i stiftelseförordnandet skall följas vid
förvaltningen av stiftelsens angelägenheter -- omfattar
föreskrifter som gäller revisionsuppdraget och dess
omfattning. Revisionen kan dock inte anses som en del av
''''''''förvaltningen''''''''. Lagrådet anser att lagen bör innehålla en
uttrycklig bestämmelse som klargör att
stiftelseförordnandet har den enligt remissprotokollet
avsedda betydelsen för revisionen. Bestämmelsen kan
lämpligen tas in i den nu behandlade paragrafen som ett
tredje stycke.

4 kap. 11 §

Tredje stycket i paragrafen anger vissa omständigheter
som revisorerna skall anmärka i revisionsberättelsen. Bl.a.
skall enligt 2 anmärkas om revisorerna vid sin granskning
funnit att någon åtgärd eller försummelse innebär att
bestämmelserna i annan författning än stiftelselagen inte
iakttagits. Enligt lagrådet lägger detta en omfattande och
alltför obestämd skyldighet på revisorerna. Eftersom
remissprotokollet inte ger stöd för en mer preciserad lagtext
föreslår lagrådet att denna skyldighet stryks.

6 kap. 1--4 §§

Enligt det remitterade förslaget skall ändringsförbehåll i
ett stiftelseförordnande vara utan verkan. Som skäl härför
åberopas i den allmänna motiveringen, utan att saken
närmare utvecklas, att det finns risk för att
ändringsförbehåll kommer till användning för illojala
förfaranden till skada för tredje man.

Lagrådet ansluter sig till uppfattningen att ändring som
avser stiftelsens ändamål alltid skall vara beroende av
myndighets tillstånd. Däremot känner sig lagrådet inte
övertygat om att sådant tillstånd bör vara nödvändigt för en
ändring i andra avseenden. Det torde få antas att ett
stiftelseförordnande kan medge styrelsen eller förvaltaren
att vid inträffad förutsättning övergå till ett i förordnandet
angivet alternativ till ett i första hand tillämpligt förfarande.
Skillnaden mellan en ändring på grund av en
ändringsklausul och övergång till ett sådan alternativt
förfarande kan vara hårfin.

Enligt lagrådets mening bör tillstånd inte krävas för en
ändring som stiftaren förutsett skulle kunna bli önskvärd,
om han uttryckligen angivit i vilket hänseende -- annat än
stiftelseändamålet -- som en sådan ändring får företas.
Detta synes vara en av de punkter på vilka förslaget utan
tillräckliga skäl beskär stiftarens möjligheter att bestämma
om stiftelsens angelägenheter. En bestämmelse om att
ändringsförbehåll i viss utsträckning alltjämt skall vara
giltiga bör tas in som ett nytt första stycke i förslagets 3 §.
Härigenom kan man inskränka det administrativa arbetet
till sådan efterhandskontroll som avses i 6 kap. 4 §.

De allmänna förutsättningarna för ändring i 6 kap. 1 § i
det remitterade förslaget är hämtade från 1 §
permutationslagen (1972:205). Permutationsfallet
motsvaras i remissförslaget av 6 kap. 2 § och det synes
lämpligt att i första hand anknyta bestämmelserna i 6 kap.
1 och 2 §§ till varandra så att 2 § första stycket blir ett första
stycke i en ny 1 § medan remissförslagets 1 § får bilda andra
och tredje styckena i den nya 1 §. Andra stycket i
remissförslagets 2 § kan lämpligen bli en ny 2 §.

Till andra stycket i den nya 1 § bör hänvisning göras för
det ändringsfall som regleras i 3 § i remissförslaget.
Däremot torde ett ändringsförbehåll i stiftelseförordnandet
av det slag som enligt lagrådets förslag skall ge möjlighet till
ändring utan myndighets tillstånd göra en sådan hänvisning
överflödig.

Beträffande ändring, som efter myndighets tillstånd görs
avseende stiftelsens ändamål, bör utgångspunkten vara att
de nya föreskrifterna om ändamålet så långt möjligt beaktar
vad som kan antas ha varit stiftarens avsikt med stiftelsen.

Det remitterade förslaget anger inte på vilka grunder
som tillsynsmyndigheten skall kunna förbjuda
verkställighet av ett ändringsbeslut. Någon
lämplighetsprövning bör inte komma i fråga utan endast en
prövning av lagligheten i de genom ändringarna tillkomna
föreskrifterna, såvitt avser förhållandet till stiftelselagen. På
grund av bestämmelsen i 2 kap. 1 § kommer en ändring som
står i strid med stiftelseförordnandet att bli att betrakta som
en ändring som är otillåten enligt stiftelselagen.

Lagrådet har utformat 6 kap. 1--4 §§ i enlighet med det
anförda.

Lagrådet vill tillfoga följande. Bestämmelserna i 6 kap.
1 § (6 kap. 2 § i remissförslaget) innefattar bl.a. förbud att
utan tillstånd åsidosätta vissa föreskrifter i
stiftelseförordnandet. Förbudet är enligt sin lydelse
ovillkorligt. Bestämmelserna i fråga skall emellertid inte
läsas isolerade utan sättas i samband med andra
bestämmelser i stiftelselagen, särskilt 2 kap. 1 §. I den
paragrafen anges som huvudregel att föreskrifterna i
stiftelseförordnandet skall följas vid förvaltningen av
stiftelsens angelägenheter, men undantag görs för det fall
då föreskriften strider mot någon bestämmelse i
stiftelselagen (jfr lagrådets kommentar till paragrafen). I
specialmotiveringen till 2 kap. 1 § har understrukits att
bestämmelsen innebär att föreskrifterna i
stiftelseförordnandet skall åsidosättas om de är
lagstridiga. Konsekvensen bjuder att motsvarande
undantag görs vid tillämpningen av 6 kap. 1 §. Denna skall
således inte uppfattas så att den hindrar ett åsidosättande av
lagstridiga föreskrifter. Remissförslaget utgår
uppenbarligen från att någon uttrycklig erinran om detta
inte behövs. Lagrådet har ansett sig kunna acceptera denna
ståndpunkt. Det bör tilläggas att ett motsvarande undantag
givetvis bör läsas in i den bestämmelse i 6 kap. 4 § som
föreskriver att ett åsidosättande i vissa fall skall anmälas till
tillsynsmyndigheten.

6 kap. 5 §

Andra stycket andra meningen i paragrafen enligt
remissförslaget ingår i 7 kap. 18 § i lagrådets förslag.

7 kap. 11 §

De efter likvidation återstående tillgångarna bör i första
hand användas för stiftelseändamålet eller ett närstående
ändamål. Endast om detta inte låter sig göra, bör Allmänna
arvsfonden komma i fråga som mottagare.

7 kap. 15 §

Till skillnad från vad som kan bli fallet beträffande
aktiebolag, något som har fått tjäna som förebild, torde ett
likvidationsbeslut avseende en stiftelse inte kunna upphävas
genom dom, varför detta ord bör utgå ur lagtexten.

7 kap. 17 §

Eftersom tillsynsmyndigheten är en statlig myndighet
torde kostnader som inte kan tas ut av stiftelsen falla på
staten utan uttrycklig föreskrift, om det är
tillsynsmyndigheten som gjort anmälan till tingsrätten om
att en stiftelse är likvidationsskyldig. Sista meningen i tredje
stycket i remissförslaget kan därför tas bort.

7 kap. 18 §

I det remitterade förslagets 6 kap. 5 § andra stycket och
10 kap. 4 § tredje stycket finns bestämmelser om att en
stiftelse är upplöst när tillgångarna är förbrukade eller en
konkurs har avslutats utan överskott. Dessa bestämmelser
har i lagrådets förslag sammanförts i denna paragraf under
rubriken ''''''''Upplösning utan likvidation''''''''.

8 kap. 4 §

En stiftelse skall enligt remissförslagets 1 kap. 5 § ha ett
namn som innehåller ordet stiftelse. Några andra krav på
namnet ställs inte i lagförslaget.

Enligt 1 § i förevarande kapitel får inte ordet stiftelse
eller förkortning därav ingå i en firma som skiljer sig från
stiftelsens namn. Detta motiveras dels med hänvisning till 1
kap. 5 §, dels med att en stiftelse bör få ha endast ett
kännetecken som innehåller ordet stiftelse. I
specialmotiveringen görs också en jämförelse med vad som
gäller om bifirmor inom associationsrätten.

I och för sig talar goda skäl för remissprotokollets
ståndpunkt att stiftelser bör hindras från att ha ett namn
och en firma vilka båda innehåller ordet stiftelse. Samtidigt
synes det olämpligt med hänsyn bl.a. till medkontrahenter
i avtal och borgenärer i övrigt att en stiftelse i sin
näringsverksamhet genom firmateckning uppträder utan att
det framgår att näringsidkaren är just en stiftelse och inte
något annat. Remissförslaget har löst detta dilemma genom
att i 8 kap. 4 § införa en ordningsföreskrift om att namnet
alltid skall anges om firman inte sammanfaller med
stiftelsens namn.

Med den föreslagna bestämmelsen i 4 § synes emellertid
vara förenad en nackdel som är värd beaktande. Eftersom
det inte kan uteslutas att stiftelsens namn är förväxlingsbart,
eller kanske t.o.m. närmast identiskt, med annan stiftelses
namn och firma kan den som har att göra med en sådan
stiftelse vars firma avviker från namnet bli vilseledd av att
till firman knyts ett förväxlingsbart stiftelsenamn.

Ett till synes nära till hands liggande sätt att lösa
problemen skulle vara att kräva att den stiftelse som av skäl
som anges i lagen måste anta en annan firma än den som
direkt svarar mot namnet också skulle tvingas att ändra
namnet så att namn och firma inte skilde sig från varandra.
Mot detta kan invändas, dels att det skulle kräva tämligen
vittgående undantag i övergångsbestämmelser, dels att det
skulle kunna innebära ett större avsteg från stiftarens vilja
än som rimligen bör krävas för att uppnå en lämplig
ordningsföreskrift enligt 4 §.

Även om invändningarna enligt det nyss sagda godtas,
återstår att ta ställning till det otillfredsställande med att en
ordningsföreskrift kräver en åtgärd som skulle kunna vålla
konflikt med intressen som uppbär annan lagstiftning, t.ex.
den om rätten till skydd för firma och andra
näringskännetecken. Enligt lagrådets mening borde därför
övervägas om inte intresset av att det i anslutning till en
stiftelses firma framgår att det är en stiftelse som har firman
borde tillgodoses på annat sätt än som föreslås i det
remitterade lagförslaget.

En möjlighet skulle måhända kunna vara att
ordningsföreskriften får en mer allmän utformning av
innebörd att en stiftelse som har en firma som inte
innehåller ordet stiftelse till firmateckningen skall knyta en
uppgift som utvisar att firman innehas av en stiftelse utan
att ordet stiftelse tillförs firman. Därmed lämnas möjlighet
för den som så vill att antingen handla i enlighet med vad
den föreslagna lagtexten anger eller, om risk därmed skulle
anses föreligga att stiftelsen förväxlas med en annan
stiftelse, ge upplysningen i annan form. Ett ytterligare
alternativ som möjligen kunde övervägas skulle vara att
kräva att en firma, som inte innehåller ordet stiftelse, i
stället skall ha ett särskilt tillägg av ''''''''stift'''''''', eller annan
förkortning av stiftelse. En så beskaffad firma torde inte
behöva medföra den olägenhet som skall undvikas genom
den berörda bestämmelsen i 1 §.

9 kap. 1 §

I första stycket anges vilken länsstyrelse som skall vara
tillsynsmyndighet. Det skulle kunna inträffa att
omständigheterna i det enskilda fallet är sådana att en
tillämpning av kriterierna i första stycket inte ger något
resultat, t.ex. när styrelsen för en stiftelse med egen
förvaltning inte har något bestämt säte och förvaltningen är
jämnt fördelad mellan två eller flera län. I lagrådets förslag
har andra stycket kompletterats med en regel som ger
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
möjlighet att i sådana undantagsfall besluta att en viss
länsstyrelse skall vara tillsynsmyndighet.

9 kap. 2 §

I denna paragraf ges regeringen möjlighet att besluta om
avgifter i tillsynsärenden och även möjlighet att lämna
uppgiften vidare till någon förvaltningsmyndighet. Det är
naturligtvis viktigt att avgiftsuttaget utformas så att gränsen
mot vad som från konstitutionell synpunkt är att betrakta
som skatt inte överträds. Lagrådet föreslår en
omformulering som syftar till att markera att avgifterna i
princip skall hållas inom ramen för de belopp som behövs
för att täcka kostnaderna för tillsynen.

9 kap. 3--6 §§

I anslutning till 2 kap. 1 § har lagrådet yttrat att en
stiftelse utan särskilt stadgande är skyldig att rätta sig efter
tvingande bestämmelser som gäller för alla rättssubjekt
även om den bestämmelsen s