Regeringens proposition
1993/94:48

Handlingsoffentlighet hos kommunala företag

Regeringen överlämnar denna proposition till
riksdagen.

Stockholm den 7 oktober 1993

Carl Bildt

Inger Davidson
(Civildepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås ändringar i sekretesslagen
(1980:100), kommunallagen (1991:900), arkivlagen
(1990:782) och i kommunalförbundslagen (1985:894).
Förslagen innebär att aktiebolag, handelsbolag,
ekonomiska föreningar och stiftelser där kommuner,
landsting eller kommunalförbund utövar ett
bestämmande inflytande, jämställs med myndigheter när
det gäller handlingsoffentligheten. Förslagen innebär
vidare att enskilda får rätt att hos förvaltnings-
domstol överklaga beslut av sådana kommunala företag
att inte lämna ut företagets handlingar.
Den tid under vilken sekretess skall gälla i
kommunal affärsverksamhet för villkoren i slutna
avtal om förvärv, upplåtelse eller användning av
egendom, tjänst eller annan nyttighet förlängs och
blir densamma som i dag gäller för motsvarande avtal
som sluts hos statliga affärsverk. Sekretess införs i
kommunal verksamhet som avser uthyrning av bo-
stadslägenheter.
Meddelarfrihet skall råda i de kommunala företagen.
Arkivlagen skall tillämpas på de kommunala företag
som jämställs med myndighet.
Kommunalförbundslagen kompletteras för att klargöra
att kommunallagens bestämmelser om kommunala företag
skall tillämpas av kommunalförbund vare sig det har
fullmäktige eller förbundsdirektion.
Lagändringarna föreslås träda i kraft, i fråga om
kommunalförbundslagen, den 1 januari 1994 och i
övrigt den 1 januari 1995. För vissa delägda kommu-
nala företag föreslås lagändringarna dock träda i
kraft först den 1 januari 1998.

HUVUD

HUVUD
Innehållsförteckning

1 Förslag till riksdagsbeslut 3
2 Lagtext
2.1 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen 4
2.2 Förslag till lag om ändring i kommunallagen 9
2.3 Förslag till lag om ändring i arkivlagen 11
2.4 Förslag till lag om ändring i
kommunalförbundslagen 14
3 Ärendet och dess beredning 15
4 Offentlighet och sekretess hos kommunala företag16
5 Registrering och utlämnande av allmänna handlingar
23
6 Överklagande - direkt till domstol 25
7 Skydd för de kommunala företagens ekonomiska
intressen 27
8 Sekretess till skydd för bostadshyresgäster 30
9 Skydd för enskildas ekonomiska intressen 32
10 Meddelarfrihet 34
11 Tystnadsplikter i annan lagstiftning 37
12 Följdändringar i kommunallagen 40
13 Arkivlagen skall tillämpas av de kommunala
företagen 42
14 Följdändringar i kommunalförbundslagen 45
15 Specialmotivering 45
15.1 Sekretesslagen 45
15.2 Kommunallagen 48
15.3 Arkivlagen 49
15.4 Kommunalförbundslagen 50

Bilaga 1 Sammanfattning av betänkandet
Handlingsoffentlighet hos kommunala företag (SOU
1992:134) 52
Bilaga 2 Lokaldemokratikommitténs lagförslag 56
Bilaga 3 Förteckning över remissinstanserna 72
Bilaga 4 Lagrådsremissens lagförslag 74
Bilaga 5 Lagrådets yttrande 84

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde 90
Rättsdatablad 91

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens
förslag till
- lag om ändring i sekretesslagen,
- lag om ändring i kommunallagen,
- lag om ändring i arkivlagen (1990:782),
- lag om ändring i kommunalförbundslagen (1985:894).

2 Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.
HUVUD
HUVUD
2.1 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen

(1980:100)

HUVUD
Härigenom föreskrivs i fråga om sekretesslagen
(1980:100)[1]
dels att nuvarande 1 kap. 9-12 §§ skall betecknas 1
kap. 10-13 §§,
dels att den nya 1 kap. 12 §, 6 kap. 2 §, 7 kap. 25
§, 8 kap. 10 § samt 15 kap. 7 § skall ha följande
lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf,
1 kap. 9 §, av följande lydelse.

MULTI
2
Nuvarande lydelse

**FOOTNOTES**

[1] Lagen omtryckt 1992:1474.
Föreslagen lydelse
MULTI

1 kap.
MULTI
2
9 §
Vad som föreskrivs i
tryckfri-
hetsförordningen om
rätt att ta del av
handlingar hos
myndighet skall i
tillämpliga delar
också gälla handlingar
hos aktiebolag,
handelsbolag, eko-
nomiska föreningar och
stiftelser där kom-
muner eller landsting
utövar ett rättsligt
bestämmande inflytan-
de. Sådana bolag,
föreningar och
stiftelser skall vid
tillämpningen av denna
lag jämställas med
myndighet.
Kommuner och
landsting skall anses
utöva ett rättsligt
bestämmande inflytande
om de ensamma eller
tillsammans
1. äger aktier i ett
aktiebolag eller
andelar i en ekonomisk
förening med mer än
hälften av samtliga
röster i bolaget eller
föreningen eller på
något annat sätt
förfogar över så många
röster i bolaget eller
föreningen, 2. har
rätt att utse eller
avsätta mer än hälften
av ledamöterna i
styrelsen för ett
aktiebolag, en
ekonomisk förening
eller en stiftelse,
eller
MULTI
HUVUD
MULTI
2
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
MULTI

MULTI
2
3. utgör samtliga
obegränsat ansvariga
bolagsmän i ett han-
delsbolag. Vid
tillämpningen av 1-3
skall inflytande som
utövas av en juridisk
person över vilken en
kommun eller ett
landsting bestämmer på
det sätt som anges i
de nämnda punkterna
anses utövat av
kommunen eller lands-
tinget.
Första stycket
gäller också
beträffande handlingar
som efter medgivande
av en kommun eller ett
landsting för viss
bestämd tid förvaras
hos aktiebolag, han-
delsbolag, ekonomiska
föreningar eller
stiftelser där kom-
muner eller landsting
har utövat ett
rättsligt bestämmande
inflytande.
Vad som sägs om
kommuner och landsting
i första-tredje
styckena tillämpas
också på
kommunalförbund.
MULTI

12 §
MULTI
2
I fråga om
tystnadsplikt
beträffande
företagshemligheter
finns bestämmelser
som är tillämpliga
utöver föreskrifterna
om sekretess i denna
lag.
I fråga om
tystnadsplikt
beträffande
företagshemligheter
och tystnadsplikt för
revisorer finns
bestämmelser som är
tillämpliga utöver
föreskrifterna om
sekretess i denna lag.
MULTI

6 kap.
2 §
Sekretess gäller för uppgift som hänför sig till ärende
angående
förvärv, överlåtelse, upplåtelse eller användning av
egendom, tjänst
eller annan nyttighet, om det kan antas att det allmänna
lider skada
om uppgiften röjs. Vad som nu har sagts om tjänst avser
dock inte
arbete som för myndighets behov utförs av dess egen eller
annan
myndighets personal. Angår ärendet upphandling eller angår
det
försäljning av lös egendom för det allmännas räkning, får
uppgift
som rör anbud inte i något fall lämnas till annan än den
som har
avgett anbudet förrän alla anbuden offentliggörs eller
avtal har
slutits eller ärendet annars har slutförts.
HUVUD
MULTI
2
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
MULTI

MULTI
2
I fråga om uppgift
i allmän handling
gäller sekretessen i
högst tjugo år.
Beträffande handling
som anger villkoren i
slutet avtal gäller
sekretessen dock
längst till dess två
år, eller hos
statliga affärsverk
och Försvarets
materielverk fem år,
har förflutit från
det avtalet slöts.
I fråga om uppgift i
allmän handling gäller
sekretessen i högst
tjugo år. Beträffande
handling som anger
villkoren i slutet
avtal gäller sekretes-
sen dock längst till
dess två år, eller hos
statliga affärsverk
och Försvarets
materielverk samt i
kommunal affärsverk-
samhet fem år, har
förflutit från det
avtalet slöts.
MULTI

7 kap.[2]
25 §
Sekretess gäller i ärende om kommunal bostadsförmedling
för uppgift
om enskilds personliga förhållanden, om det kan antas att
den
enskilde eller någon honom närstående lider betydande men
om
uppgiften röjs. Motsvarande sekretess gäller i ärende om
bostads-
anpassningsbidrag.
MULTI
2

**FOOTNOTES**

[2] Senaste lydelse 1993:738.
I kommunal
bostadsuthyrningsverk-
samhet gäller
sekretess för uppgift
om enskilds personliga
förhållanden, om det
kan antas att den
enskilde eller någon
närstående till honom
lider men om uppgiften
röjs.
MULTI
I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen
i högst
sjuttio år.

8 kap.
10 §
Sekretess gäller hos myndighet för uppgift om affärs-
eller
driftförhållanden för enskild, som i annat fall än som
avses i 8 och
9 §§ har trätt i affärsförbindelse med myndigheten, om det
av
särskild anledning kan antas att den enskilde lider skada
om
uppgiften röjs. Sekretess gäller också hos myndighet för
uppgift om
affärs- eller driftförhållanden för enskild som har trätt
i
affärsförbindelse med bolag, förening, samfällighet eller
stiftelse
som driver affärsverksamhet och vari det allmänna genom
myndigheten
utövar ett bestämmande inflytande eller bedriver revision,
om det
kan antas att den enskilde lider skada om uppgiften röjs.
Sekretessen hos en myndighet som bedriver sådan revision
gäller dock
inte, om uppgiften ingår i beslut av myndigheten.

HUVUD
MULTI
2
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
MULTI
Har uppgift, för vilken sekretess gäller enligt första
stycket,
lämnats till annan myndighet, gäller sekretessen också
där.
Sekretessen gäller dock inte, om uppgiften ingår i beslut
av den
mottagande myndigheten.
Regeringen kan för särskilt fall förordna om undantag
från
sekretessen, om den finner det vara av vikt att uppgiften
lämnas.
MULTI
2
I fråga om uppgift
i allmän handling
gäller sekretessen i
högst tjugo år.
Beträffande handling
som anger villkoren i
slutet avtal gäller
sekretessen dock
längst till dess två
år, eller hos
statliga affärsverk
och Försvarets
materielverk fem år,
har förflutit från
det avtalet slöts.
I fråga om uppgift i
allmän handling gäller
sekretessen i högst
tjugo år. Beträffande
handling som anger
villkoren i slutet
avtal gäller sekretes-
sen dock längst till
dess två år, eller hos
statliga affärsverk
och Försvarets
materielverk samt i
kommunal affärsverk-
samhet fem år, har
förflutit från det att
avtalet slöts.
MULTI

15 kap.
7 §
MULTI
2
Beslut varigenom
myndighet har
avslagit enskilds
begäran att få ta del
av handling eller
lämnat ut allmän
handling med förbe-
håll, som inskränker
sökandens rätt att
yppa dess innehåll
eller annars förfoga
över den, får
överklagas av
sökanden. Om inte
annat följer av
andra-fjärde
styckena, överklagas
beslutet hos
kammarräten eller,
såvitt gäller
kammarrätts beslut i
där väckt ärende, hos
Regeringsrätten. Har
beslutet meddelats av
organ som avses i 1
kap. 8 § andra
stycket tillämpas
bestämmelserna i
23-25 §§ och 30 §
första meningen
förvaltningslagen
(1986:223) om
överklagande. Att
prövningstillstånd
Beslut varigenom
myndighet har avslagit
enskilds begäran att
få ta del av handling
eller lämnat ut allmän
handling med förbe-
håll, som inskränker
sökandens rätt att
yppa dess innehåll
eller annars förfoga
över den, får
överklagas av
sökanden. Om inte
annat följer av
andra-fjärde styckena,
överklagas beslutet
hos kammarräten eller,
såvitt gäller
kammarrätts beslut i
där väckt ärende, hos
Regeringsrätten. Har
beslutet meddelats av
organ som avses i 1
kap. 8 § andra stycket
eller 9 § tillämpas
bestämmelserna i 23-25
§§ och 30 § första
meningen förvaltnings-
lagen (1986:223) om
överklagande. Att
prövningstillstånd
MULTI

HUVUD
MULTI
2
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
MULTI
MULTI
2
inte behövs när
kammarrätts beslut
överklagas framgår av
35 § förvalt-
ningsprocesslagen
(1971:291).
inte behövs när
kammarrätts beslut
överklagas framgår av
35 § förvalt-
ningsprocesslagen
(1971:291).
MULTI
HUVUD
Har beslut som avses i första stycket meddelats av
tingsrätt och rör det handling i domstols
rättskipande eller rättsvårdande verksamhet, över-
klagas det hos hovrätten. Motsvarande beslut av
hovrätt i där väckt eller dit överklagat ärende
överklagas hos Högsta domstolen. Vid överklagande av
tingsrätts eller hovrätts beslut tillämpas i övrigt
bestämmelserna i rättegångsbalken om besvär. Vid
överklagande av hovrätts beslut skall dock reglerna
om prövningstillstånd inte tillämpas.
Första och andra styckena gäller inte för beslut av
riksdagen, regeringen, Högsta domstolen eller
Regeringsrätten.
Att beslut av statsråd skall överklagas hos
regeringen föreskrivs i 2 kap. 15 §
tryckfrihetsförordningen.
HUVUD
Angående rätt att överklaga beslut av myndighet som
lyder under riksdagen är särskilt föreskrivet.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
2. I fråga om aktiebolag i vilka kommuner eller
landsting själva eller gemensamt innehar mindre än
två tredjedelar av aktierna eller mindre än två
tredjedelar av de med aktierna förenade rösterna och
i fråga om ekonomiska föreningar i vilka det också
finns andra medlemmar än kommuner eller landsting
skall de nya föreskrifterna i 1 kap. 9 § dock
tillämpas först från och med den 1 januari 1998.
3. Bestämmelserna i 15 kap. 7 § om överklagande
tillämpas inte på beslut som har meddelats före
ikraftträdandet enligt 1 eller 2.
HUVUD
2.2 Förslag till lag om ändring i kommunallagen

(1991:900)

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 16-18 §§
kommunallagen
(1991:900) skall ha följande lydelse.

MULTI
2
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
MULTI
3 kap.
16 §
Kommuner och landsting får genom beslut av fullmäktige
lämna över
vården av en kommunal angelägenhet, för vars handhavande
särskild
ordning inte föreskrivits, till ett aktiebolag, ett
handelsbolag, en
ekonomisk förening, en ideell förening eller en stiftelse.
Vården av en angelägenhet som innefattar
myndighetsutövning får
dock enligt 11 kap. 6 § regeringsformen överlämnas endast
om det
finns stöd för det i lag.
MULTI
2
Om allmänhetens rätt
att ta del av
handlingar hos vissa
kommunala företag
finns bestämmelser i 1
kap. 9 § sekre-
tesslagen (1980:100).
MULTI

17 §
MULTI
2
Innan en kommun eller
ett landsting lämnar
över vården av en
kommunal angelägenhet
till ett aktiebolag
där kommunen eller
landstinget bestämmer
ensam, skall
fullmäktige
Innan en kommun eller
ett landsting lämnar
över vården av en
kommunal angelägenhet
till ett aktiebolag
där kommunen eller
landstinget innehar
samtliga aktier, skall
fullmäktige
MULTI
MULTI
2
1. fastställa det
kommunala ändamålet
med verksamheten,
1. fastställa det
kommunala ändamålet
med verksamheten,
MULTI
MULTI
2
2. utse
styrelseledamöter och
minst en revisor,
3. se till att
fullmäktige får yttra
sig innan sådana
beslut i verksamheten
som är av principiell
beskaffenhet eller
annars av större vikt
fattas, samt
4. besluta om att
allmänheten har rätt
att ta del av
handlingar hos
företaget enligt de
grunder som gäller
för allmänna hand-
lingars offentlighet
i 2 kap.
tryckfrihetsför-
ordningen och
sekretesslagen
(1980:100).
2. utse samtliga
styrelseledamöter och
minst en revisor,
3. se till att
fullmäktige får yttra
sig innan sådana
beslut i verksamheten
som är av principiell
beskaffenhet eller
annars av större vikt
fattas.
MULTI
Detsamma gäller, när kommunen eller landstinget ensam
bildar en
stiftelse för en kommunal angelägenhet.
HUVUD
MULTI
2
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
MULTI
18 §
Innan vården av en kommunal angelägenhet lämnas över till
ett bolag
eller en förening där kommunen eller landstinget bestämmer
tillsam-
mans med någon annan, skall fullmäktige se till att den
juridiska
personen blir bunden av de villkor som avses i 17 § i en
omfattning
som är rimlig med hänsyn till andelsförhållandena,
verksamhetens art
och omständigheterna i övrigt.
Detsamma gäller, om kommunen eller landstinget
tillsammans med
någon annan bildar en stiftelse för en kommunal
angelägenhet.
MULTI
2
I fråga om sådana
juridiska personer som
avses i första och
andra styckena och som
inte omfattas av 1
kap. 9 § sekre-
tesslagen (1980:100),
skall fullmäktige
verka för att allmän-
heten skall ha rätt
att ta del av
handlingar hos
företaget enligt de
grunder som gäller för
allmänna handlingars
offentlighet i 2 kap.
tryckfrihetsförord-
ningen och
sekretesslagen.
MULTI

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
2. I fråga om aktiebolag i vilka kommuner eller
landsting själva
eller gemensamt innehar mindre än två tredjedelar av
aktierna eller
mindre än två tredjedelar av de med aktierna i bolaget
förenade
rösterna samt på ekonomiska föreningar i vilka det också
finns andra
medlemmar än kommuner eller landsting skall dock äldre
föreskrifter
tillämpas till utgången av år 1997.
HUVUD
2.3 Förslag till lag om ändring i arkivlagen

(1990:782)

Härigenom föreskrivs i fråga om arkivlagen
(1990:782)
dels att 8 och 14-16 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf,
2 a §, av följande lydelse.

MULTI
2
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
MULTI

MULTI
2
2 a §
Vad som enligt denna
lag gäller för
kommunala myndigheters
arkiv skall gälla även
för arkiv hos sådana
juridiska personer som
avses i 1 kap. 9 §
sekretesslagen
(1980:100).
MULTI

8 §
Regeringen bestämmer vilka arkivmyndigheter som skall
finnas för
tillsynen över de statliga myndigheterna. Tillsynen över
att sådana
organ som avses i 2 § fullgör sina skyldigheter enligt 3-6
§§
ankommer på de statliga arkivmyndigheterna.
MULTI
2
Kommunstyrelsen är
arkivmyndighet i
kommunen och för-
valtningsutskottet i
landstingskommunen,
om inte kommun-
fullmäktige eller
landstinget har
utsett någon annan
nämnd eller styrelse
till arkivmyndighet.
Kommunstyrelsen är
arkivmyndighet i
kommunen och
landstingsstyrelsen i
landstinget, om inte
kommunfullmäktige
eller
landstingsfullmäktige
har utsett någon annan
nämnd eller styrelse
till arkivmyndighet.
MULTI
MULTI
2
Den kommunala
arkivmyndigheten skall
se till att sådana
juridiska personer som
avses i 1 kap. 9 §
sekretesslagen
(1980:100) fullgör
sina skyldigheter
enligt 3-6 §§ denna
lag. I de fall flera
kommuner eller flera
landsting bestämmer
tillsammans i ett
sådant företag
fullgörs uppgiften av
arkivmyndigheten i den
kommun eller det
landsting som kom-
munerna eller
landstingen kommer
överens om.
MULTI
HUVUD
MULTI
2
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
MULTI

14 §
MULTI
2
Om en kommunal
myndighet har upphört
och dess verksamhet
inte har förts över
till en annan
kommunal myndighet,
skall myndighetens
arkiv överlämnas till
arkivmyndigheten inom
tre månader, såvida
inte kom-
munfullmäktige eller
landstinget har
beslutat något annat.
Om en kommunal
myndighet har upphört
och dess verksamhet
inte har förts över
till en annan kommunal
myndighet, skall
myndighetens arkiv
överlämnas till
arkivmyndigheten inom
tre månader, såvida
inte kommunfullmäktige
eller landstingfull-
mäktige har beslutat
något annat.
MULTI

15 §
MULTI
2
Utöver vad som följer
av bestämmelserna i
9, 10 och 14 §§ får
en kommunal myndighet
avhända sig allmänna
handlingar endast
genom sådant återläm-
nande eller överläm-
nande som sker med
stöd av
1. lag, eller
2. särskilt beslut
av kommunfullmäktige
eller landstinget.
Utöver vad som följer
av bestämmelserna i 9,
10 och 14 §§ får en
kommunal myndighet
avhända sig allmänna
handlingar endast
genom sådant återläm-
nande eller överläm-
nande som sker med
stöd av
1. lag, eller
2. särskilt beslut
av kommunfullmäktige
eller landstings-
fullmäktige.
MULTI
Första stycket gäller inte handlingar som en myndighet
har fått
som lån.

16 §
MULTI
2
Kommunfullmäktige
eller landstinget får
meddela föreskrifter
om arkivvården inom
kommunen, i den
utsträckning något
annat inte är
särskilt föreskrivet.
Kommunfullmäktige
eller lands-
tingsfullmäktige får
meddela föreskrifter
om arkivvården inom
kommunen, i den
utsträckning något
annat inte är särskilt
föreskrivet.
MULTI

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
2. I fråga om sådana aktiebolag i vilka kommuner eller
landsting
själva eller gemensamt innehar mindre än två tredjedelar
av aktierna
eller mindre än två tredjedelar av de med aktierna
förenade rösterna
och sådana ekonomiska föreningar i vilka det också finns
andra
medlemmar än kommuner eller landsting skall de nya
föreskrifterna i
2 a § dock träda i kraft den 1 januari 1998.

HUVUD
3. I fråga om sådana juridiska personer som avses i
2 a § skall arkivbeskrivningar och arkivförteckningar
vara upprättade senast vid utgången av år 1998. För
sådana juridiska personer som avses i punkten 2
gäller dock att arkivbeskrivningar och
arkivförteckningar skall vara upprättade senast vid
utgången av år 2001.
HUVUD
2.4 Förslag till lag om ändring i

kommunalförbundslagen (1985:894)

HUVUD
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 5 §
kommunalförbundslagen skall ha följande lydelse.

MULTI
2
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
MULTI

3 kap.
5 §[3]
MULTI
2
Bestämmelserna i 4
kap. 5, 6, 8, 9,
11-15 och 17-23 §§,
6 kap. 10, 11 och
18-31 §§ samt i 7
kap. 1-7 §§ kommunal-
lagen (1991:900)
skall i tilllämpliga
delar gälla i fråga
om förbunds-
direktionen. Härifrån
skall dock följande
avvikelser gälla.

**FOOTNOTES**

[3] Senaste lydelse 1991:1695.
Föreskrifterna i 3
kap. 16-18 §§, 4 kap.
5, 6, 8, 9,
11-15 och 17-23 §§, 6
kap. 10, 11 och 18-31
§§ samt i 7 kap. 1-7
§§ kommunallagen
(1991:900) skall i
tillämpliga delar
gälla i fråga om
förbundsdirektionen.
Härifrån skall dock
följande avvikelser
gälla.
MULTI
I fråga om tillkännagivande om justering av
förbundsdirektionens
protokoll gäller föreskrifterna i 2 kap. 13 § denna lag.
Sammanträde för fastställande av budget skall vara
offentligt.
Därvid skall bestämmelserna i 5 kap. 8-10 §§ och 39 §
kommunallagen
gälla i tillämpliga delar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

HUVUD
3 Ärendet och dess beredning

Genom den nya kommunallagen (1991:900), som trädde i
kraft den 1 januari 1992, infördes för första gången
regler om offentlighetsprincipens tillämpning i
kommunala företag. Reglerna återfinns i 3 kap. 17 och
18 §§ kommunallagen och innebär i huvudsak att
fullmäktige skall se till att allmänheten har rätt
att ta del av handlingar hos kommunala företag enligt
de grunder som gäller för allmänna handlingars
offentlighet i 2 kap. tryckfrihetsförordningen och
sekretesslagen (1980:100).
I samband med behandlingen av propositionen
1990/91:117 om en ny kommunallag uttalade
konstitutionsutskottet att intresset av insyn i
kommunal verksamhet är lika stort oavsett om
verksamheten bedrivs i nämndform eller av privat-
rättsliga organ (bet. 1990/91:KU38). Utskottet delade
vidare Lagrådets uppfattning att den föreslagna
regleringen av frågan om handlingsoffentlighet hade
karaktären av ett provisorium samt att en översyn av
sekretesslagen i denna del var angelägen. Riksdagen
beslutade att som sin mening ge regeringen till känna
vad utskottet sålunda hade anfört (rskr.
1990/91:360).
Regeringen bemyndigade i februari 1992
civilministern att tillkalla en kommitté (dir.
1992:12) med uppgift att överväga olika åtgärder för
att stärka den lokala demokratin. I kommitténs
uppdrag har bl.a. ingått att behandla frågan om hand-
lingsoffentlighet i de kommunala företagen.
Kommittén, som har antagit namnet
Lokaldemokratikommittén (ordförande: kommunalrådet
Sven Lindgren), avlämnade i december 1992
delbetänkandet Handlingsoffentlighet hos kommunala
företag (SOU 1992:134). Kommitténs sammanfattning av
betänkandet återfinns i bilaga 1 och kommitténs
lagförslag framgår av bilaga 2.
Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning
över remissinstanserna finns i bilaga 3. En
sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig
i Civildepartementet (dnr C93/18/KOM).

Lagrådet

Regeringen beslutade den 10 juni 1993 att inhämta
Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i
bilaga 4.
Lagrådets yttrande finns i bilaga 5.
Lagrådet föreslår att den i lagrådsremissen
föreslagna kompletteringen av sekretesslagen avseende
de kommunala företagen tas in i en ny särskild
paragraf. Vidare föreslår Lagrådet att det i den nya
paragrafen dels uttryckligen anges vilka juridiska
personer som avses, dels tas in en definition av
begreppet bestämmande inflytande. Lagrådet ger även
ett förslag till en sådan definition. Lagrådet
föreslår också att det av den nya paragrafen i
sekretesslagen klart bör framgå att kommunalförbund
också omfattas av den nya regleringen.
Lagrådet lämnar övriga lagförslag utan erinran.
Regeringen har i propositionen följt Lagrådets
förslag. Dessutom har vissa redaktionella ändringar
gjorts i lagtexten. Vi återkommer till Lagrådets
synpunkter i avsnitt 4 om offentlighet och sekretess
hos kom munala företag, avsnitt 10 om meddelarfrihet
och avsnitt 11 om bl.a. tystnadsplikt inom
associationsrätten.

4 Offentlighet och sekretess hos kommunala företag

Kommitténs förslag överensstämmer i huvudsak med
regeringens. Kommittén föreslår dock att även ideella
föreningar skall omfattas samt för aktiebolagens del
en gräns för den utvidgade handlingsoffentligheten
vid ett kommunalt aktieinnehav om nio tiondelar av
det totala antalet aktier vilka samtidigt
representerar nio tiondelar av röstetalet. För övriga
företag föreslår kommittén att gränsen för den vid-
gade handlingsoffentligheten skall gå vid ett
bestämmande inflytande.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser ser
positivt på eller har inget att erinra mot att
insynen i de kommunala företagen ökar och ges en
fastare rättslig reglering. Vissa remissinstanser med
kommunal anknytning, bl.a. Svenska Kommunförbundet
och Svenska Hamnförbundet, avstyrker kommitténs
förslag och anser att kommunallagens nuvarande
reglering är tillfyllest. Flera remissinstanser,
främst sådana med anknytning till massmedia, anser
att behovet av ökad insyn i de kommunala företagen är
stort.
Det övervägande antalet remissinstanser tillstyrker
den föreslagna lagtekniska lösningen att vissa
företag i sekretesslagen jämställs med myndighet när
det gäller handlingsoffentligheten. Eskilstuna
kommun, Svenska Kommunförbundet och
Landsorganisationen (LO) ifrågasätter lämpligheten av
att jämställa företagen med myndigheter. Svenska
Kommunförbundet anser att avgränsningen i stället bör
ske med utgångspunkt i verksamheternas art. Hovrätten
för Västra Sverige, Kammarrätten i Stockholm,
Konkurrensverket, juridiska fakulteterna vid
Stockholms och vid Uppsala universitet, Länsstyrelsen
i Malmöhus län, Grossistförbundet Svensk Handel,
Sveriges Industriförbund och Svenska
Tidningsutgivareföreningen anser att den av kommittén
föreslagna gränsdragningen är för snäv och att
gränsen bör sättas betydligt lägre. Några förordar en
nedre gräns för ägandet vid minst femtio procents
aktieinnehav.
Umeå kommun anser att handlingsoffentlighet endast
skall vara obligatorisk för företag som är helägda
eller där alla ägare är offentliga. Kammarrätten i
Stockholm och Borås kommun anser att frågan om
insynsreglernas tillämpning på dotterföretag måste
klargöras. Nutek, Energidistributörerna och
Stor-Stockholms Energi AB anser att elbranschen av
hänsyn till den kommande avregleringen och
konkurrensintresset måste undantas från insyn.
Hovrätten för Västra Sverige, Stockholms,
Jönköpings, Göteborgs, Borås och Gävle kommuner,
Landstinget i Östergötland, Svenska Kommunförbundet
och SABO har ansett att frågan om det straffrättsliga
ansvaret för brott mot tystnadsplikt måste klargöras
om företagen jämställs med myndighet. Sveriges
kommunaljuridiska förening anser att brottsbalkens
föreskrift om ansvar för brott mot tystnadsplikt inte
blir tillämplig.
Riksdagens ombudsmän menar att frågan om ämbetets
tillsyn över de kommunala företagen måste klargöras.
JO anser att frågan om omfattningen av tillsynen
måste beröras närmare liksom konsekvenserna för
arbetsbördan hos ämbetet. Jönköpings och Borås kommu-
ner och Landstinget i Östergötland anser också att
JO:s tillsyn måste analyseras. Svenska Kom-
munförbundet anser att frågan behöver utredas mer.
Skälen för regeringens förslag: I 2 kap.
tryckfrihetsförordningen regleras allmänna
handlingars offentlighet. I sekretesslagen (1980:100)
finns regler om tystnadsplikt i det allmännas
verksamhet och förbud att lämna ut allmänna hand-
lingar.
Varken sekretesslagen eller 2 kap.
tryckfrihetsförordningen är direkt tillämpliga på
kommunala företag. Bestämmelserna tillämpas
emellertid indirekt genom att fullmäktige enligt
föreskrifterna i 3 kap. 17 och 18 §§ kommunallagen i
vissa fall skall besluta om eller se till att före-
tagen skall tillämpa grunderna för allmänna hand-
lingars offentlighet enligt 2 kap.
tryckfrihetsförordningen och sekretesslagen. De kom-
munala företagens handlingar blir inte härigenom att
betrakta som allmänna handlingar. Beslutet innebär
endast att företagen skall ha tryckfrihetsför-
ordningens och sekretesslagens bestämmelser som
förebilder när de bedömer en framställning från någon
om att få ta del av företagens handlingar.
Utvecklingen har under senare år gått mot att i
ökad omfattning bedriva kommunal verksamhet i
privaträttsliga former. Det handlar både om rena
entreprenadförhållanden och om att kommuner,
landsting och även kommualförbund själva eller
tillsammans med andra intressenter bildar företag för
olika verksamheter eller lägger över verksamhet på
befintliga företag. Det är särskilt på områden där
verksamheten har starka kommersiella inslag som det
är vanligt att kommunerna bedriver verksamheten i
privaträttsliga former. Detta är fallet inom många
tekniska verksamheter, t.ex. när det gäller el- och
bostadsförsörjning.
Antalet kommunala företag ökar liksom deras totala
omsättning. Kommunens och kommunmedlemmarnas
möjligheter till insyn, inflytande och kontroll över
verksamheter som drivs i privaträttsliga former är
mindre än i sådana som drivs inom ramen för den
kommunala förvaltningen. Redan i samband med att
sekretesslagens tillämpningsområde utvidgades till
att omfatta vissa enskilda organ, uttalades att
intresset av insyn i offentlig verksamhet gör sig
gällande med likartad styrka oavsett den yttre form
som valts för verksamheten (prop. 1986/87:151 s.
148). Detta uttalande har alltjämt giltighet. Den
privaträttsligt bedrivna verksamheten hos kommunerna
har nu fått en sådan omfattning att det finns
anledning att införa en lagreglerad handlings-
offentlighet i de kommunala företagen i syfte att
förbättra medborgarnas möjligheter till insyn (jfr
prop. 1990/91:117 s. 18).
Regeringen delar i princip kommitténs uppfattning
att allmänhetens intresse av insyn i de kommunala
företagen är större ju större det kommunala ägandet
är. Detta principiella synsätt har också kommit till
uttryck i lagstiftningen genom bestämmelserna i 3
kap. 17 och 18 §§ kommunallagen.
I likhet med kommittén och ett antal
remissinstanser anser regeringen att rätten att ta
del av handlingar hos kommunala företag direkt bör
framgå av lag och inte vara beroende av fullmäktiges
beslut. Det bör ske genom att jämställa kommunala
företag med myndigheter vid tilllämpningen av 2 kap.
tryckfrihetsförordningen och sekretesslagen.
Den fråga som i detta sammanhang har diskuterats av
kommittén och remissinstanserna är huruvida
handlingsoffentligheten skall vara beroende av
verksamhetens art eller av det kommunala inflytandet
i företagen. I sistnämnda hänseende har också
diskuterats hur stort inflytandet i så fall skall
vara.
I denna del vill regeringen framhålla följande.
Den verksamhet som bedrivs av kommunala företag
måste ligga inom ramen för vad som är att betrakta
som kommunala angelägenheter. Verksamheten måste
tillgodose ett intresse som är gemensamt för kom-
munmedlemmarna. Av kommunallagen följer att vården av
kommunala angelägenheter sköts genom nämndförvalt-
ning. De kan dock enligt 3 kap. 16 § överlämnas till
ett aktiebolag, ett handelsbolag, en ekonomisk
förening, en ideell förening eller en stiftelse.
Enligt regeringens mening bör de rättsliga
möjligheterna till insyn och kontroll inte vara
beroende av i vilken form som kommuner och landsting
väljer att bedriva sin verksamhet. Samma öppenhet bör
alltså i princip gälla för kommunala företag som för
kommunala myndigheter, oavsett vilken verksamhet de
bedriver. Det innebär i sin tur att samma regler om
handlingsoffentlighet och sekretess som gäller för
kommunala myndigheter också bör gälla för kommunala
företag som bedriver motsvarande verksamhet.
Lagrådet har i sitt yttrande uttalat att
regeringens förslag innebär att offentligheten i de
kommunala företagen vidgas och ges en fastare
rättslig stadga. Lagrådet menar att detta måste
hälsas med tillfredsstäl lelse. Lagrådet pekar dock
på att det är förenat med problem att överföra en
offentligrättslig regelmassa på privaträttsliga
subjekt.
Kommunala företag drivs i 99 procent av fallen i
form av aktiebolag, stiftelser eller ekonomiska
föreningar (jfr prop. 1990/91:117 s. 52). Ideella
föreningar, handelsbolag och kommanditbolag
förekommer i mycket liten utsträckning. Behovet av
insyn i kommunal verksamhet som bedrivs i dessa mera
sällan använda företagsformer är emellertid inte
mindre än i verksamhet som bedrivs i andra former.
Detta gäller med undantag för de ideella
föreningarna.
Kommunala företag i form av ideella föreningar
utgörs i huvudsak av intresseorganisationer, t.ex.
Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet. Den
verksamhet som dessa föreningar bedriver motsvarar
inte sådan verksamhet som normalt eller lika väl kan
skötas av en kommunal myndighet (jfr Ds C 1985:13 s.
48). Reglerna om handlingsoffentlighet och sekretess
i tryckfrihetsförordningen och sekretesslagen bör
därför inte omfatta ideella föreningar.
Fråga återstår då hur gränsdragningen skall göras
för att bestämma vilka kommunala företag i övrigt som
skall omfattas av reglerna om handlingsoffentlighet
och sekretess.
Att handlingsoffentlighet skall råda i företag i
vilka kommuner, landsting och kommunalförbund be-
stämmer ensamma och i företag där kommuner, landsting
och kommunalförbund samarbetar enbart med varandra
framstår som uppenbart och råder bred enighet om. I
huvudsak kan denna ordning i praktiken anses gälla
redan nu genom reglerna i 3 kap. 17 § kommunallagen
och 2 kap. 3 § kommunalförbundslagen (angående 3
kap. 5 § kommunalförbundslagen, se avsnitt 14).
Beträffande handelsbolag, föreningar och stiftelser
har kommittén föreslagit att handlingsoffentlighet
skall gälla i de fall kommuner och landsting utövar
ett bestämmande inflytande. Någon egentlig kritik har
vid remissbehandlingen inte riktats mot kommitténs
förslag i denna del. Även regeringen anser att den
föreslagna avgränsningen i denna del är lämplig.
Lagrådet godtar också att begreppet bestämmande
inflytande används som avgränsning och föreslår
dessutom att kommunalförbundet uttryckligen anges i
sekretesslagen. Till frågan om vad som skall förstås
med bestämmande inflytande i olika associationsformer
återkommer regeringen i det följande.
Delade meningar råder däremot i fråga om kommitténs
förslag när det gäller aktiebolag. Kommittén har i
denna del - med hänvisning till vissa regler i
aktiebolagslagen (1975:1385) om skydd och rättigheter
för minoritetsdelägare och om tvångsinlösen av aktier
- föreslagit att reglerna om handlingsoffentlighet
skall gälla vid ett kommunalt aktieinnehav som
överstiger nio tiondelar av aktierna och samtidigt
nio tiondelar av rösterna i bolaget. Enligt
regeringens mening kan den sålunda föreslagna av-
gränsningen ifrågasättas. Även om minoritetsdelägares
inflytande inte är obetydligt vid ett stort kommunalt
aktieinnehav, har en majoritetsdelägare i de flesta
fall ett avgörande inflytande när det gäller verksam-
heten i och ledningen av ett aktiebolag. I aktiebolag
där kommuner, landsting eller kommunalförbund genom
innehav av aktiemajoriteten eller på något annat sätt
har det bestämmande inflytandet dominerar det kommu-
nala intresset och därmed har också allmänheten ett
starkt intresse av insyn i och kontroll av
verksamheten. Regeringen anser därför i likhet med
åtskilliga remissinstanser att reglerna om handlings-
offentlighet skall gälla sådana aktiebolag i vilka
kommuner, landsting eller kommunalförbund, själva
eller gemensamt eller via ett kommunalt företag,
utövar det bestämmande inflytandet. Därmed kommer
samma principer att gälla samtliga associationsformer
genom vilka kommuner, landsting och kommunalförbund
får bedriva verksamhet. Den föreslagna ordningen
ansluter också nära till vad som nu gäller för
delägda kommunala företag enligt 3 kap. 18 § kom-
munallagen.
Som flera remissinstanser har påpekat råder det
tveksamhet om vad som gäller om handlingsoffentlighet
i kommunala dotterföretag. Reglerna bör därför
utformas så att det klart framgår att
handlingsoffentligheten också skall gälla sådana
företag där kommuner, landsting eller kommunalförbund
var för sig eller gemensamt med eller genom andra
juridiska personer har ett bestämmande inflytande.
Lagrådet har uttryckligen godtagit detta.
När det gäller innebörden av begreppet bestämmande
inflytande kan det till en början konstateras att
inflytandet tar sig olika uttryck i olika
företagsformer. Innebörden av begreppet har
behandlats i förarbetena till 6 kap. 1 § sekre-
tesslagen (prop. 1979/80:2 Del A s. 147, jfr även
Corell m.fl., Sekretesslagen, tredje upplagan, s. 129
f.).
Lagrådet har i sitt yttrande behandlat begreppet
bestämmande inflytande och därvid anfört bl.a.
följande.
Begreppet bestämmande inflytande användes redan i
koncerndefinitionen i 1944 års aktiebolagslag. I 1975
års aktiebolagslag återfinns definitionen i 1 kap. 2
§. Enligt andra stycket av den paragrafen föreligger
ett koncernförhållande om ett aktiebolag på grund av
aktie- eller andelsinnehav eller avtal ensamt har ett
bestämmande inflytande över en juridisk person och en
betydande andel i resultatet av dess verksamhet.
Uttrycket bestämmande inflytande återfinns i många
andra lagar, t.ex. i 4 § första stycket 6 lagen
(1987:464) om vissa riktade emissioner i
aktiemarknadsbolag, m.m. och i 3 § andra stycket
insiderlagen (1990:1342). I 3 kap. 18 § kommunallagen
återfinns ett besläktat uttryck nämligen bestämmer.
Lagrådet har vidare anfört att trots att begreppet
bestämmande inflytande således har lång tradition i
svensk rätt är det uppenbart att det inte är så exakt
som man skulle önska med hänsyn till de
straffbestämmelser som ingår i det föreslagna
regelverket. En befattningshavare i ett kommunalt
företag som bryter mot sekretesslagens bestämmelser
om tystnadsplikt skall enligt det remitterade
förslaget dömas till straff, om de kommunala
företrädarna har ett bestämmande inflytande i
företaget, men gå fri från ansvar för brott mot
tystnadsplikten, om det kommunala inflytandet inte
har denna styrka. Med hänsyn till detta har Lagrådet
föreslagit att en definition av bestämmande
inflytande tas in direkt i lagtexten.
Den definition av bestämmande inflytande som
Lagrådet har föreslagit är avsedd av vara uttömmande.
Lagrådet har vidare ansett att praktisk majoritet på
bolagsstämma i ett aktiebolag kan, om aktieägandet är
spritt, finnas vid mindre aktieinnehav än som anges i
den av Lagrådet föreslagna definitionen. Att kommuner
eller landsting har praktisk majoritet i denna mening
gör emellertid inte att bestämmelserna om
handlingsoffentlighet blir tilllämpliga på företaget.
Regeringen delar Lagrådets uppfattning att begreppet
bestämmande inflytande i detta sammanhang bör ges en
mer exakt och förutsebar bestämning. Den av Lagrådet
föreslagna definitionen av begreppet bestämmande
inflytande i bestämmelsen är dock något inskränkt i
förhållande till hur begreppet tidigare har används i
sekretesslagens 6 kap. 1 § och 8 kap. 10 §. Enligt
dessa bestämmelser gäller sekretess hos myndighet för
uppgift om affärs- och driftförhållanden hos bl.a.
bolag som bedriver affärsverksamhet och vari det
allmänna utövar ett bestämmande inflytande. Av
förarbetena till dessa bestämmelser framgår att ett
bestämmande inflytande kan föreligga även om det
allmänna inte har mer än hälften av aktierna men
resten av dessa är så spridda att det finns en säker
möjlighet för det allmänna att bestämma över bolagen
(prop. 1979/80:2 Del A s. 147, LU 1977/78:8 s. 18 ff,
jfr. även Corell m.fl., Sekretesslagen, tredje upp-
lagan, s. 129 f.).
Begreppet bör därför i detta sammanhang redan i
lagtexten ges en mer preciserad och förutsebar
bestämning. Enligt regeringen motiveras skillnaden i
bestämningen av begreppet av att den nu föreslagna
bestämmelsen anger vilka företag som skall omfattas
av handlingsoffentlighet och därmed direkt pekar ut
de personer som omfattas av straffansvar. För att
markera denna skillnad i betydelsen av begreppet bör
det i lagtexten uttryckas som rättsligt bestämmande
inflytande.
Begreppet rättsligt bestämmande inflytande i fråga
om de olika associationsformerna kommer därmed i
huvudsak att innebära följande. Vad som sägs om kom-
muner och landsting gäller också kommunalförbund.
När det gäller aktiebolag får kommuner och
landsting anses ha ett rättsligt bestämmande
inflytande, om de ensamma eller tillsammans äger
aktier med mer än hälften av samtliga röster i
bolaget eller eljest förfogar över så många röster i
detta. En kommun eller ett landsting får anses ha
rätt att förfoga över rösterna för vissa aktier, om
kommunen eller landstinget genom t.ex. ett
konsortialavtal försäkrat sig om att rösträtten för
aktierna kommer att utövas på det sätt kommunen eller
landstinget anvisar. Ett rättsligt bestämmande
inflytande i ett aktiebolag får också anses föreligga
om kommuner eller landsting har rätt att utse eller
avsätta mer än hälften av ledamöterna i styrelsen för
aktiebolaget. Vad som sagts nu om aktiebolag bör
gälla också för ekonomiska föreningar.
Är det fråga om ett handelsbolag föreligger ett
kommunalt rättsligt bestämmande inflytande, om
samtliga bolagsmän är kommuner eller landsting. Ett
kommanditbolag där samtliga komplementärer är kom-
muner eller landsting bör betraktas som
kommunalstyrt, även om bolaget har kommanditdelägare
som inte hör till den kommunala kretsen, eftersom
kommanditdelägare in dubio är uteslutna från
förvaltningen (se 3 kap. 4 § lagen om handelsbolag
och enkla bolag). I enlighet härmed bör i lagen
föreskrivas att kommuner och landsting skall anses ha
ett rättsligt bestämmande inflytande i ett
handelsbolag, om de utgör samtliga obegränsat
ansvariga bolagsmän i bolaget.
I fråga om stiftelser föreligger ett rättsligt
bestämmande inflytande om kommuner eller landsting på
grund av stiftelseförordnandet har rätt att utse
eller avsätta mer än hälften av ledamöterna i
styrelsen för en stiftelse.
Det rättsligt bestämmande inflytande som angivits
nu kan helt eller delvis uppnås via företag som ägs
av kommuner och landsting eller av dotterföretag till
kommun- och landstingsägda företag. Vid tillämpningen
av definitionen skall inflytande som utövas av en
juridisk person över vilken en kommun eller ett
landsting bestämmer på sätt som anges i definitionen
anses utövat av kommunen eller landstinget. Det
innebär exempelvis att aktier i ett aktiebolag som
ägs av ett kommunägt aktiebolag eller av ett helägt
dotterbolag till ett sådant bolag räknas som ägda
direkt av kommunen.
Regeringens förslag att jämställa vissa kommunala
företag med myndigheter vid tillämpningen av
tryckfrihetsförordningen och sekretesslagen får
konsekvenser också för tillämpningen av viss annan
lagstiftning.
Upprättade och inkomna handlingar hos de kommunala
företagen kommer att anses som allmänna handlingar i
samma utsträckning och på samma sätt som hos myn-
digheter. Prövningen av frågor om utlämnande av
allmänna handlingar i företagen innefattar
myndighetsutövning. Det innebär att reglerna om
ansvar för tjänstefel i 20 kap. 1 § brottsbalken och
reglerna om skadestånd i 3 kap. 2 § skadeståndslagen
(1972:207) blir tillämpliga. Vidare innebär det att
den myndighetsutövande verksamheten blir underkastad
Riksdagens ombudsmäns och Justitiekanslerns tillsyn
(jfr bet. 1975/76:KU22 s. 69, SOU 1985:26 s. 151,
bet. 1986/87:KU2 s. 15). Förslaget innebär också att
den som röjer en uppgift som han enligt sekretsslagen
är skyldig att hemlighålla kan dömas till ansvar för
brott mot tystnadsplikt enligt 20 kap. 3 § brotts-
balken.
Lagrådet har tagit upp frågan om det
straffrättsliga ansvaret. Därvid har Lagrådet anfört
att det inte är självklart att de straffbestämmelser
som ingår i den offentligrättsliga regleringen måste
göras tillämpliga när en offentlig verksamhet drivs
av privaträttsliga organ. Enligt Lagrådet kan det
diskuteras om det är lämpligt att driva konsekvensens
krav så hårt som förslaget innebär eller om man kan
nöja sig med de sanktioner som normalt tillgrips i
privata företag vid brott mot tystnadsplikt och andra
brott i ett anställningsförhållande.
Regeringen har tidigare i detta avsnitt uttalat att
samma regler om handlingsoffentlighet och sekretess
bör tillämpas oavsett i vilken form verksamheten
bedrivs. Regeringen anser att någon åtskillnad inte
heller bör göras när det gäller det straffrättsliga
ansvaret.
Mot bakgrund av det sagda - och då Lagrådet inte
heller anser en sådan ordning som direkt olämplig -
saknas det enligt regeringens mening skäl att frångå
förslaget i lagrådsremissen om det straffrättsliga
ansvaret.
Den föreslagna ordningen kan väntas medföra visst
merarbete för Riksdagens ombudsmän och
Justitiekanslern då de kommunala företagen till viss
del kommer under deras tillsyn. Antalet ärenden torde
dock bli så begränsade att kostnaderna därför bör
kunna regleras inom tillgängliga resurser.

Sammanfattning av förslaget

Regeringen föreslår alltså att vissa aktiebolag,
handelsbolag, ekonomiska föreningar och stiftelser i
sekretesslagen skall jämställas med myndigheter när
det gäller handlingsoffentligheten.
Förslaget innebär att reglerna om
handlingsoffentlighet för det första skall tillämpas
hos aktiebolag där en kommun, ett landsting eller ett
kommunalförbund innehar samtliga aktier. Bestäm-
melserna skall dessutom tillämpas hos aktiebolag där
kommun, landsting, kommunalförbund eller företag som
ägs av dessa har ett rättsligt bestämmande in-
flytande.
Förslaget innebär vidare att
handlingsoffentligheten skall tillämpas hos
ekonomiska föreningar där kommuner, landsting,
kommunalförbund eller företag som ägs av dessa
tillsammans innehar så många andelar i föreningen att
de kan sägas ha ett rättsligt bestämmande inflytande
däri.
Handlingsoffentligheten skall även tillämpas hos
stiftelser som har endast en stiftare dvs. antingen
en kommun, ett landsting eller ett kommunalförbund.
Bestämmelserna skall tillämpas även hos stiftelser
där majoriteten av styrelseledamöterna enligt
stiftelseförordnandet utses av kommuner, landsting,
kommunalförbund eller företag som ägs av dessa.
Handlingsoffentligheten skall också tillämpas hos
handelsbolag (inklusive kommanditbolag) där kommuner,
landsting, kommunalförbund eller ett företag som ägs
av kommuner, landsting eller kommunalförbund utgör
samtliga obegränsat ansvariga bolagsmän.
Till frågan om ikraftträdande- och
övergångsbestämmelser återkommer regeringen i
specialmotiveringen till lagförslagen.

5 Registrering och utlämnande av allmänna

handlingar

Kommitténs förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Flera remissinstanser menar att
en obligatorisk tillämpning i ett kommunalt företag
av 15 kap. sekretesslagen innebär alltför stor
byråkrati, merkostnader m.m.
Skälen för regeringens förslag: En effekt av att
vissa kommunala företag skall inordnas i
sekretesslagens och tryckfrihetsförordningens regel-
system är att bestämmelserna i 15 kap. sekretesslagen
om bl.a. registrering och utlämnande av allmänna
handlingar blir tillämpliga på företagen, om inga
särskilda undantag görs. I kapitlet finns bestämmel-
ser som på vissa punkter kompletterar
tryckfrihetsförordningens bestämmelser om allmänna
handlingar.
I 15 kap. 1 § finns den grundläggande bestämmelsen
om myndigheternas skyldighet att registrera allmänna
handlingar. Bestämmelsernas syfte är att garantera
allmänhetens rätt att få tillgång till allmänna
handlingar. För att offentlighetsprincipen praktiskt
sett skall kunna fungera på det sätt som är avsett i
tryckfrihetsförordningen har det ansetts nödvändigt
att myndigheterna håller sina allmänna handlingar
diarieförda eller i vart fall så ordnade att det går
att konstatera vilka allmänna handlingar som finns
(prop. 1979/80:2 Del A s. 354).
Motsvarande registreringsskyldighet gäller i dag
för de enskilda organ som anges i bilagan till sekre-
tesslagen. Av förarbetena till sekretesslagen framgår
att det för de flesta allmänna handlingar inte ställs
särskilt höga krav på hur diarieföringen skall
ordnas. Bestämmelserna ger myndigheterna en betydande
frihet att ordna diarieföringen efter vad som är
lämpligast för den enskilda myndigheten (jfr prop.
1979/80:2 Del A s. 356).
I 15 kap. 2 § sekretesslagen anges de minimikrav
som måste uppfyllas vid registreringen av allmänna
handlingar. Enligt paragrafen skall det av registret
framgå
1. datum då handlingen kom in eller upprättades,
2. diarienummer eller annan beteckning som har
åsatts handlingen,
3. i förekommande fall från vem handlingen har
kommit in eller till vem den har expedierats samt
4. i korthet vad handlingen rör.
Syftet med denna bestämmelse är att registreringen
skall vara så utförlig att handlingen utan svårighet
kan identifieras (jfr prop. 1979/80:2 Del A s. 358).
I 15 kap. 3-6 §§ sekretesslagen finns vidare
bestämmelser om hemligstämpling, upplysningsplikt mot
enskilda och myndigheter samt förfarandet vid
utlämnande av allmänna handlingar.
Samtliga nu berörda bestämmelser har kommit till
för att garantera en effektiv tillämpning av
offentlighetsprincipen så som den har kommit till
uttryck i tryckfrihetsförordningen. När reglerna i 2
kap. tryckfrihetsförordningen och sekretesslagen om
allmänna handlingars offentlighet och sekretess görs
tillämpliga på handlingar i kommunala företag finns
motsvarande behov att garantera reglernas effektivi-
tet. Det finns därför ingen anledning att göra
undantag för de kommunala företagen från de aktuella
bestämmelsernas tillämpningsområde.
Sekretesslagens bestämmelser i 15 kap. 6 § om
prövningen av frågan om utlämnande av allmänna
handlingar kommer visserligen i praktiken inte att
till alla delar kunna tillämpas direkt på företagen.
Syftet med bestämmelserna får dock bli vägledande för
tillämpningen hos de kommunala företagen. Kommunen
eller landstinget kan genom ägardirektiv ange den
närmare utformningen av beslutsgången inom företaget.
De in terna handläggningsrutinerna får givetvis inte
utformas så att skyndsamhetskravet m.m. i
tryckfrihetsförordningen blir eftersatt.
Av tryckfrihetsförordningen framgår att allmänheten
har rätt att mot fastställd avgift få avskrift eller
kopia av en allmän handling. Avgifternas storlek
bestäms för kommunens del i taxa som antas av
fullmäktige. När det gäller tillämpningen i företagen
av denna bestämmelse torde det vara företagen själva
som fattar det formella beslutet om avgifternas stor-
lek, utformning m.m. Kommunen, landstinget eller
kommunalförbundet torde dock ha möjligheten att i
ägardirektiv föreskriva att företaget skall tillämpa
den taxa som fullmäktige antagit för sina styrelser
och nämnder.
I 15 kap. 9-13 §§ finns särskilda bestämmelser om
upptagningar för automatisk databehandling. Dessa
bestämmelser bör också bli direkt tillämpliga på de
kommunala företagen. Enligt regeringens uppfattning
bör samma principer gälla i dessa avseenden som för
de kommunala myndigheterna. Tillgången till
handlingarna får inte försvåras eller förhindras av
att dessa förs och lagras med hjälp av automatisk
databehandling. Bestämmelserna skall tillämpas vid
sidan om de krav som ställs på myndigheter och andra
i datalagen (1973:289). Handlingsoffentlighetens
förhållande till tystnadsplikten i datalagen
behandlas närmare i avsnitt 11.
Den utökade handlingsoffentligheten med krav på
registrering m.m. kan medföra en viss ökad
administration för de kommunala företagen. Samtidigt
måste det ligga i företagens eget intresse att ha
handlingarna väl ordnade. De flesta företag torde
också redan i dag ha sina handlingar ordnade på ett
sådant sätt som i stort uppfyller sekretesslagens
krav. Särskilda administrativa rutiner kan emellertid
behöva läggas upp och personal behöva utbildas.
Kostnaderna för detta bör dock kunna begränsas.
Regeringen anser att finansieringsprincipen inte är
tillämpbar i detta fall.
Förslaget innebär inte att företagen skall vara
skyldiga att diarieföra de handlingar som sedan
tidigare finns i företaget när den nya regleringen
träder i kraft. Skyldigheten bör bara omfatta de
handlingar som kommer in till eller upprättas hos
företagen efter det att de nya bestämmelserna trätt i
kraft.

6 Överklagande - direkt till domstol

Kommitténs förslag överensstämmer med regeringens.
Därutöver har kommittén övervägt en annan
överklagningsväg. I det alternativet, kallat indirekt
överklagande, skulle ett företags beslut kunna
överklagas till kommun- respektive landstings-
styrelsen. I och med att styrelsen får handlingen för
prövning blir den allmän hos styrelsen och
utlämnandefrågan kan prövas enligt sekretesslagens
bestämmelser.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har
tillstyrkt kommitténs förslag. Av de remissinstanser
som avstyrker kommitténs förslag anser en del att
insyn i företagen inte skall råda över huvud taget
och andra att insynen inte behöver utvidgas. Svenska
Kommunförbundet anser vidare att det bör övervägas
ytterligare att endast beslut av företag som bedriver
icke konkurrensutsatt verksamhet skall kunna
överklagas. Svenska Kommunförbundet, Botkyrka kommun,
Karlstads kommun och LO anser att möjligheten till en
indirekt domstolsprövning via styrelsen i kommunen
eller landstinget är att föredra framför att direkt
jämställa vissa företag med myndigheter. Förbundet
förordar att detta alternativ blir föremål för
ytterligare överväganden. Några remissinstanser anser
att kommitténs förslag inte går tillräckligt långt.
De anser att alla kommunala företag, oberoende av
storleken på den kommunala ägarandelen, skall omfat-
tas av den föreslagna ökade handlingsoffentligheten
och möjligheten att överklaga företagens beslut.
Göteborgs kommun, Gävle kommun och Sveriges kom-
munaljuridiska förening anser att frågan om
förvaltningslagens tillämpning på de kommunala
företagen måste klargöras.
Skälen för regeringens förslag: En enskild fysisk
eller juridisk person somvägras att ta del av
handlingar hos ett kommunalt företag har i dag inga
rättsmedel att ta till för att få utlämnandefrågan
prövad. Rätten att ta del av företagens handlingar är
i stället ytterst beroende av om kommunen kan förmå
ett företag att lojalt följa den överenskommelse
eller den föreskrift i t.ex. bolagsordningen eller de
villkor om handlingsoffentlighet som fullmäktige har
satt upp för verksamheten. Denna ordning är enligt
regeringens mening inte tillfredsställande.
Den som vill hävda sin lagliga rätt att få del av
en allmän handling i strid mot det kommunala
företagets uppfattning bör kunna få frågan prövad av
ett utomstående organ. Ett beslut varigenom ett
kommunalt företag har avslagit en begäran att få ta
del av en allmän handling eller har lämnat ut en
allmän handling med förbehåll bör därför kunna över-
klagas.
I likhet med kommittén och en majoritet av
remissinstanserna anser regeringen att sådana beslut
bör få överklagas till domstol på samma sätt som
gäller för motsvarande beslut av myndigheter och
sådana enskilda organ som finns upptagna i bilagan
till sekretesslagen.
I 23-25 §§ förvaltningslagen (1986:223) finns
bestämmelser om hur beslut överklagas. I 30 § samma
lag finns bestämmelser om överklagande av
avvisningsbeslut. Enligt 15 kap. 7 § första stycket
sekretesslagen skall dessa bestämmelser tillämpas
också på beslut som har meddelats av sådana enskilda
organ som avses i 1 kap. 8 § samma lag. Denna ordning
infördes av bl. a. rättssäkerhetsskäl. Det ansågs
viktigt att klargöra på vilket sätt, till vilken
instans och inom vilken tid en skrivelse med
överklagande skall ges in.
De skäl som angavs för att låta de aktuella bestäm-
melserna i förvaltningslagen bli tillämpliga vid
överklagande av beslut som har meddelats av sådana
enskilda organ som omfattas av sekretesslagen gör sig
gällande med samma styrka också i fråga om de
kommunala företagen. Förvaltningslagens bestämmelser
om överklagande bör därför också gälla sådana
överklagbara beslut som har meddelats av kommunala
företag. 15 kap. 7 § första stycket sekretesslagen
bör därför kompletteras med en hänvisning till den
föreslagna nya bestämmelsen i 1 kap. 9 § samma lag.
Beslut av de delägda kommunala företag som enligt
regeringens förslag inte skall jämställas med
myndighet att inte lämna ut handlingar kommer inte
heller i fortsättningen att kunna överklagas till
domstol.
Den föreslagna överklagningsmöjligheten kan väntas
medföra visst merarbete för förvaltningsdomstolarna.
Antalet ärenden torde dock bli förhållandevis få.
Kostnaderna bör därför tills vidare kunna rymmas inom
ramen för tillgängliga resurser.

7 Skydd för de kommunala företagens ekonomiska

intressen

Kommitténs förslag överensstämmer i huvudsak med
regeringens.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser
tillstyrker kommitténs förslag. Svenska Hamnförbundet
efterlyser dessutom sekretess med ett omvänt
skaderekvisit. Kungälvs kommun anser att skyddet bör
omfatta ett avtals hela löptid. Landstinget i
Stockholms län anser att skyddet bör gälla
affärsavtal i all kommunal verksamhet. Landstinget i
Älvsborgs län anser att skyddstiden bör vara minst
tio år. Flera remissinstanser har hyst tveksamhet
över om det skydd som sekretesslagen ger för de kom-
munala företagens affärshemligheter är tillräckligt
för att dessa företags konkurrenssituation inte skall
försämras när handlingsoffentlighet skall råda.
Skälen för regeringens förslag: Kommuner och lands-
ting är verksamma på en rad områden som vanligen ses
som en del av näringslivet. Exempel på detta är
verksamheter inom kommunikationsväsendet och
energiförsörjningen. Man brukar kalla detta sedvanlig
kommunal affärsverksamhet (prop. 1990/91:117 s. 33).
Tyngdpunkten ligger ofta i att tillhandahålla
kollektiva anläggningar och tjänster av olika slag,
t.ex. elverk, värmeverk, vatten- och avloppsverk,
renhållningsverk, buss- och trafikföretag, hamnar och
flygplatser. Även annan affärsmässigt driven kommunal
verksamhet som skall tillgodose intressen av allmän
betydelse räknas hit såsom kommunala fastighets-,
bostads-, hotell- och restaurangföretag.
Förutsättningarna för de kommunala företagen att
agera på marknaden kommer troligen att förändras
framöver. I samband med avregleringar inom bland
annat bostadsförsörjningen och elmarknaden kommer de
kommunala bostads- och energiföretagen att möta en
större konkurrens än för närvarande. Även på andra
områden kan ökad konkurrens komma att riktas mot de
kommunala företagen. En fullständig öppenhet i
ekonomisk verksamhet som det allmänna bedriver i
konkurrens med enskilda skulle uppenbarligen inverka
menligt på verksamheten.
Sekretesslagen innehåller flera regler om skydd för
uppgifter om myndigheters affärs- eller
driftförhållanden i deras affärsverksamhet. Vidare
finns regler om skydd för företagshemligheter i lagen
(1990:409) om skydd för företagshemligheter.
I 6 kap. 1 § sekretesslagen ges bestämmelser om
sekretess i myndighets affärsverksamhet. Med
affärsverksamhet förstås verksamhet som är antingen i
sin helhet eller i viss avgränsad del affärsinriktad.
Sekretess gäller för uppgift om myndighetens affärs-
eller driftförhållanden, om det kan antas att någon
som driver likartad rörelse gynnas på myndighetens
bekostnad om uppgiften röjs. Sekretessen hos en myn-
dighet omfattar också uppgifter om affärs- och
driftförhållanden i bolag och andra
associationsrättsliga organisationer som driver
affärsverksamhet och vari det allmänna genom
myndigheten har ett bestämmande inflytande.
Enligt 6 kap. 2 § sekretesslagen gäller sekretess
för uppgift som hänför sig till ärende angående
förvärv, överlåtelse, upplåtelse eller annan använd-
ning av egendom, tjänst eller annan nyttighet, om det
kan antas att det allmänna lider skada om uppgiften
röjs. Med det allmänna avses inte bara myndigheter
utan också andra organ som enligt 1 kap. 8 §
sekretesslagen vid tillämpningen av lagen skall jäm-
ställas med myndighet. Sekretess för tjänst gäller
dock inte för arbete som för myndighets behov utförs
av dess egen eller annan myndighets personal. Angår
ärendet upphandling eller angår det försäljning av
lös egendom för det allmännas räkning, får uppgift
som rör anbud inte i något fall lämnas till annan än
den som har avgett anbudet förrän alla anbuden
offentliggörs eller avtal har slutits eller ärendet
annars har slutförts.
I lagen om skydd för företagshemligheter (prop.
1987/88:155, bet. 1989/90:LU37) ges ett skydd för
obehöriga angrepp på företagshemlig heter. I lagen
kriminaliseras företagsspioneri och olovlig
befattning med företagshemligheter.
Lagen är tillämplig vid all slags näringsverksamhet
dvs. också vid näringsverksamhet som utövas av det
allmänna (prop. 1987/88:155 s. 34 f., bet.
1989/90:LU37 s. 7). Lagen gäller alltså redan i dag
för kommunal affärsverksamhet vare sig den bedrivs av
en kommunal myndighet eller av ett kommunalt företag.
I förarbetena anmärks dock att en uppgift hos en
myndighet som bedriver näringsverksamhet kan utgöra
en företagshemlighet endast så länge som sekretess
gäller för uppgiften. Sekretesslagen utgör således
den yttre ramen för vad som i det allmänna är att
betrakta som en företagshemlighet.
I sammanhanget kan nämnas att arbetstagare som är
styrelserepresentant i ett aktiebolag, liksom andra
styrelseledamöter i bolaget, är skyldiga att visa
bolaget lojalitet. De är därmed också skyldiga att
iaktta tystlåtenhet om förhållanden vars röjande kan
föranleda bolaget skada. Om en
arbetstagarerepresentant till skada för bolaget av-
slöjar företagshemligheter som han har fått del av i
sitt styrelsearbete blir skadeståndsbestämmelserna i
15 kap. 1 § aktiebolagslagen (1975:1385) tillämpliga
och inte reglerna i lagen om skydd för
företagshemligheter (prop. 1987/88:155 s. 49, bet.
1989/90:LU37 s. 33). Förhållandet till den
associationsrättsliga tystnadsplikten behandlas i
avsnitt 11.
De nu redovisade bestämmelserna i sekretesslagen
och lagen om företagshemligheter ger enligt
regeringens mening ett tillfredsställande skydd för
sådana uppgifter om de kommunala företagens
affärsförhållanden som kan behöva hemlighållas.
Enligt regeringens bedömning finns det inte något
behov av skydd för ytterligare uppgifter om sådana
förhållanden.
När det däremot gäller den tid under vilken
sekretess skall gälla för vissa sådana uppgifter
finns det anledning att överväga förändringar. Enligt
6 kap. 2 § andra stycket sekretesslagen gäller
beträffande handling som anger villkoren i ett slutet
avtal sekretessen längst till dess två år, eller hos
statliga affärsverk och Försvarets materielverk fem
år, har förflutit från det att avtalet slöts.
Anledningen till att tiden är längre hos vissa
myndigheter är att huvudregeln om två års
sekretessskydd ansetts ge ett alltför kortvarigt
sekretesskydd bl.a. vid utvecklings- och optionsavtal
med längre giltighetstid än två år (prop. 1987/88:41
s. 23).
Skälet till att skyddet för villkor i affärsavtal
förlängdes från två till fem år för Försvarets
materielverk var att offentlighet hos handlingar i
upphandlingsärenden kan leda till att det allmänna
kommer i ett sämre läge vid senare likartade upp-
görelser. Att anbudsgivarna känner till de priser som
konkurrenterna har offererat vid en föregående
upphandling kan ha en prisuppdrivande effekt och kan
även sägas strida mot principerna i vår
konkurrenslagstiftning. Presumtiva anbudsgivare kan
fordra att sekretess för längre tid än två år skall
gälla efter det att ärendet avgjorts för att vilja ge
ett anbud eller för att våga erbjuda det senaste och
det bästa de har i tekniskt hänseende.
Regeringen anser att samma skäl kan läggas till
grund för att förlänga skyddet för villkor i avtal
som sluts i kommunal affärsverksamhet. På bl.a. den
tekniska sidan kan det finnas uppgifter som behöver
skyddas för insyn från konkurrenternas sida under en
längre tid än två år från det att avtalet slöts. För
avtal i annan kommunal verksamhet än affärsverksamhet
bör huvudregeln även i fortsättningen vara ett skydd
i två år. Att ett avtal i verkligheten kan ha
avsevärt längre löptid behöver inte innebära att ett
utlämnande av uppgifterna skulle kunna medföra lika
stor skaderisk för parterna under hela denna tid. Det
finns således för närvarande inte någon anledning att
föreslå ytterligare förlängning av den två-
respektive femåriga skyddstiden. Regeringen föreslår
därför enbart en ändring i 6 kap. 2 § andra stycket
av innebörd att skyddstiden för uppgifter om villkor
i avtal i kommunal affärsverksamhet förlängs från två
till fem år i syfte att skydda det allmännas eko-
nomiska intressen.

8 Sekretess till skydd för bostadshyresgäster

Kommitténs förslag motsvarar i huvudsak regeringens
förslag. Kommittén föreslår dock att skyddet för
personliga och ekonomiska uppgifter om hyresgästens
närstående regleras med ett omvänt skaderekvisit i
ett nytt andra stycke i 7 kap. 25 §. Motsvarande
skydd för hyresgästen själv föreslås bli reglerat i
ett nytt andra stycke i 8 kap. 10 §.
Remissinstanserna: Remissinstansena ser positivt på
att skyddet för uppgifter om hyresgästerna stärks. JO
och Sundsvalls kommun anser att sekretessen bör vara
lika i uthyrningsverksamhet vare sig den bedrivs i
myndighetsform eller i företagsform. Hyresgästernas
Riksförbund anser att ett brett skydd behövs. SABO
anser att sekretessen bör vara absolut.
Skälen för regeringens förslag: I sekretesslagen
finns i dag, med undantag av uppgifter om
kontraktshavarens affärs- och driftförhållanden i 8
kap. 10 § första stycket, inget sekretesskydd för
uppgifter om hyresgäster och deras närstående. I dag
är denna brist i sekretesskyddet inte något praktiskt
problem eftersom kommunal uthyrningsverksamhet av
tradition har bedrivits i företagsform genom
kommunala bostadsföretag.
I dag gäller enligt 7 kap. 25 § sekretess för
uppgifter om enskildas personliga förhållanden inom
bl.a. bostadsförmedlingsverksamhet, om det kan antas
att den enskilde eller någon honom närstående lider
betydande men om uppgiften röjs. Sekretessen
avgränsas alltså med ett s.k. rakt skaderekvisit. Som
exempel på uppgifter som bör hållas hemliga nämns i
förarbetena uppgifter om brott och brottspåföljder,
om någon är utsatt för misshandel i hemmet, om
missbruksproblem och om vissa känsliga sjukdomar
(prop. 1982/83:64 s. 5). Uppgifter av mer alldagligt
slag - som att bostad har sökts därför att sökanden
har arbete på viss plats, skall gifta sig, väntar
barn, är trångbodd etc. - kan normalt inte
sekretessbeläggas enligt bestämmelsen eftersom det
inte skulle medföra betydande men för den enskilde.
Någon gång kan dock även normalt harmlösa uppgifter
hemlighållas enligt bestämmelsen, t.ex. om man kan
anta att utlämnande av en bostadssökandes adress
skulle kunna leda till personförföljelse (prop.
1982/83:64 s. 6).
Hos de kommunala bostadsföretagen förekommer,
liksom hos bostadsförmedlingarna inte sällan
åtskilliga uppgifter av känslig natur. Det kan gälla
uppgifter om hyresgästernas sociala och ekonomiska
situation, hälsotillstånd, missbruk, misshandel m.m.
De kommunala bostadsföretagen har i likhet med
bostadsförmedlingarna i en inte obetydlig omfattning
samarbete med socialtjänsten, kuratorer inom hälso-
och sjukvården, kriminalvården liksom med andra
myndigheter.
Enligt regeringens mening får det förhållandet att
offentlighetsprincipen skall gälla inom kommunal
bostadsuthyrning inte leda till att hyresgästerna och
deras närstående får ett försämrat integritetsskydd
för uppgifter om sina personliga förhållanden.
Offentlighetsprincipen innebär bl.a. att allmänheten
har rätt till insyn i den offentliga verksamheten.
Syftet är emellertid inte att göra det möjligt för
envar att ta del av det som hör till enskilda
personers privatliv. Med hänsyn till bl.a. skyddet
för enskilds personliga förhållanden får således
rätten till insyn begränsas. Hyresgästernas behov av
skydd för uppgifter om deras personliga förhållanden
måste anses väga tyngre än allmänhetens intresse av
att ta del av sådana uppgifter. Sekretess bör därför
gälla för uppgifter om personliga förhållanden i
kommunal verksamhet som gäller uthyrning av bostäder.
Sekretessen bör emellertid inte vara mera långtgående
än vad som är strängt nödvändigt.
Kommittén har föreslagit att den kommunala
bostadsuthyrningsverksamheten skall omfattas av
sekretess med ett s.k. omvänt skaderekvisit.
Kommittén har därvid anfört att skyddsintressen för
personliga uppgifter hos bostadsföretagen är helt
jämförbara med vad som gäller inom socialtjänsten.
Enligt regeringens mening kan man inte dra några
sådana direkta paralleller mellan bostadsföretagen
och socialtjänsten. Verksamheten inom socialtjänsten
är av annat slag än kommunal bostadsuthyr-
ningsverksamhet, även om det finns ett samarbete
mellan de två verksamheterna. Visserligen förekommer
hos bostadsföretagen i vissa fall samma typ av
känsliga uppgifter, t.ex. uppgifter om missbruk och
misshandel, som inom socialtjänsten. De känsliga
uppgifterna hos de kommunala bostadsföretagen är dock
otvivelaktigt mycket färre än inom socialtjänsten.
Man får heller inte glömma bort att för de flesta
hyresgäster förekommer inom bostadsföretagen över
huvud taget inte den typ av känsliga uppgifter som
finns hos socialtjänsten. Sekretess med tilllämpning
av ett omvänt skaderekvisit hos de kommunala
bostadsföretagen skulle leda till en mycket
långtgående inskränkning av offentligheten inom de
kommunalt ägda bostadsföretagen. Vid en jämförelse av
hur det omvända skaderekvisitet tillämpas inom hälso-
och sjukvården och inom socialtjänsten framgår att
ytterst få uppgifter anses vara offentliga. En
uppgift om att en person varit i kontakt med
socialtjänsten kan redan den omfattas av sekretess.
Däremot torde en uppgift om att en viss person är
hyresgäst hos ett kommunalt bostadsföretag i nor-
malfallet knappast anses som integritetskänslig. En
så långt gående sekretess som finns inom
socialtjänsten kan därför inte anses vara påkallad
inom den kommunala bostadsuthyrningsverksamheten.
Regeringen anser därför att en lämplig avvägning
sker om föreskriften utformas så att sekretess skall
gälla, om det kan antas att hyresgästen eller någon
honom närstående lider men om uppgiften röjs.
Sekretessskyddet blir härigenom starkare hos den
kommunala bostadsuthyrningsverksamheten än hos de
kommunala bostadsförmedlingarna. Skyddet för den
enskildes uppgifter kommer således att omfatta alla
typiskt sett känsliga uppgifter som avser
hälsotillstånd, missförhållanden av olika slag m.m.
Sekretessen innebär också att normalt harmlösa
uppgifter kan hemlighållas, t.ex. en hyresgästs
adress, om ett utlämnande kan antas leda till
personförföljelse eller annat men för hyresgästen.
För att uppgifter som inom socialtjänsten omfattas
av sekretess skall kunna överlämnas till ett
kommunalt bostadsföretag krävs i normalfallet att den
enskilde samtyckt till uppgiftslämnandet. Det
förhållandet att en uppgift överlämnas från social-
tjänsten till ett bostadsföretag kan med den
föreslagna ändringen innebära att uppgiften omfattas
av sekretess också hos bostadsföretaget. Att den
kommunala bostadsuthyrningsverksamheten kommer att
omfattas av sekretess med ett rakt skaderekvisit
innebär inte att samarbetet med socialtjänsten och
andra verksamheter som tillämpar ett omvänt
skaderekvisit skall behöva försvåras påtagligt.
Känsliga uppgifter blir sekretessbelagda även med ett
rakt skaderekvisit.

9 Skydd för enskildas ekonomiska intressen

Kommitténs förslag: Kommittén föreslår att
sekretess skall gälla för uppgifter om enskildas
personliga och ekonomiska förhållanden med ett
omvänt skaderekvisit för alla affärsförbindelser med
de kommunala företagen. I övrigt överensstämmer
kommitténs förslag med regeringens.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser
tillstyrker kommitténs förslag. JO och Sundsvalls
kommun anser att samma sekretess bör gälla oavsett om
verksamheten bedrivs i myndighetsform eller av
företag. Kungälvs kommun och Svenska Hamnförbundet
anser att skyddet bör utsträckas till att gälla under
ett avtals hela löptid. Landstinget i Stockholms län
anser att skyddet bör omfatta alla affärsavtal i
kommunal verksamhet. Landstinget i Älvsborgs län
anser att skyddstiden bör vara minst tio år. Svenska
Journalistförbundet är kritiskt till förlängd skydds-
tid.
Skälen för regeringens förslag: I 8 kap. 10 §
sekretesslagen ges sekretesskydd åt en enskild som
har trätt i affärsförbindelse med en myndighet för
uppgifter om dennes affärs- och driftförhållanden,
dvs. för ekonomiska förhållanden. Inget skydd ges åt
uppgifter hos myndigheterna om enskildas personliga
förhållanden. Med enskild avses både enskilda fysiska
och juridiska personer. Affärsförbindelsen kan avse
förvärv, avyttrande eller upplåtelse av egendom eller
arbete som skall utföras.
Sekretess gäller enligt bestämmelsen också för
uppgifter hos myndighet om enskildas affärs- och
driftförhållanden som hänför sig till den enskildes
affärsförbindelse med ett av det allmänna dominerat
privaträttsligt subjekt som driver affärsverksamhet
eller till företag i vilket myndigheten bedriver
revision. Sekretessen är utformad med ett rakt skade-
rekvisit och gäller endast om det av särskild
anledning kan antas att den enskilde lider skada om
uppgifter röjs.
Kommittén har ansett att 8 kap. 10 § sekretesslagen
bör kompletteras med ett skydd för uppgifter hos
kommunala företag om enskildas förhållanden av såväl
personlig som ekonomisk natur. Som exempel på sådana
uppgifter har kommittén angivit uppgifter om
privatpersoners betalningsförmåga, adresser och
energiförbrukning. De angivna exemplen är uppgifter
som redan nu kan förekomma hos myndigheter och
domstolar och för vilka det hittills inte har ansetts
föreligga något särskilt sekretessbehov. Regeringen
anser för sin del att det inte har framkommit något
särskilt behov - utöver det behov av sekretess som
finns hos kommunala bostadsföretag - som motiverar
att skydd ges för sådana uppgifter i de kommunala
företagen. Kommitténs förslag i denna del bör därför
inte föranleda lagstiftning.
Däremot finns det anledning att även i 8 kap. 10 §
överväga frågan om att förlänga sekretesstiden för
uppgifter i handlingar som anger villkoren i slutna
avtal i syfte att även skydda enskilda motparters
ekonomiska intressen. Regeringen har i det föregående
(avsnitt 7) föreslagit en sådan förlängning i
kommunal affärsverksamhet för uppgifter i handlingar
som anger villkoren i slutna avtal skall förlängas
från två till fem år till skydd för det allmännas
ekonomiska intressen (6 kap. 2 § andra stycket sekre-
tesslagen). De skäl som motiverar den sålunda före-
slagna förlängningen i 6 kap. 2 § gör sig med samma
styrka gällande också i kommunal affärsverksamhet när
det gäller skydd för enskilda motparter. 8 kap. 10 §
sista stycket sekretesslagen bör därför ändras på
samma sätt.

10 Meddelarfrihet

Kommitténs förslag: Meddelarfrihet skall inte råda
i de kommunala företagen. Meddelarfriheten skall
dessutom inskränkas i myndighets verksamhet som avser
uthyrning av bostadslägenheter.
Remissinstanserna: Många remissinstanser
tillstyrker kommitténs förslag eller lämnar det utan
erinran. Hovrätten för Västra Sverige och
Grossistförbundet Svensk Handel anser att
meddelarfriheten inte skall inskränkas. Kammarrätten
i Stockholm anser att en inskränkning av
meddelarfriheten kräver mer utredning. JK
ifrågasätter att meddelarfriheten inskränks för
myndighet som bedriver uthyrning av bostäder.
Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet och
Svenska Tidningsutgivareföreningen avstyrker
förslaget.
Skälen för regeringens bedömning: Med
meddelarfrihet avses det komplex av regler i
tryckfrihetsförordningen och annan lag som innebär
att det i viss utsträckning är möjligt att straffritt
lämna ut normalt sekretessbelagda uppgifter för
publicering i tryckt skrift, radio eller TV. Denna
frihet ingår sedan länge som ett led i den reglering
som avser att förverkliga offentlighetsprincipen
(prop. 1979/80:2 Del A s. 104).
Bestämmelserna i tryckfrihetsförordningen om
meddelarfrihet och rätt till anonymitet är ett av de
viktigaste momenten i yttrandefriheten i tryckt
skrift, radio och TV. De utgör en väsentlig
förutsättning för massmedias möjligheter att skaffa
och förmedla information och medverka i den allmänna
debatten.
Meddelarfrihetens omfattning är ytterst avhängig av
avvägningen mellan intresset av sekretess och
intresset av offentlig insyn. Meddelarfriheten skall
motverka icke önskvärda effekter av
sekretesslagstiftningen. Den fungerar således som en
ventil som mjukar upp den stelhet i regleringen av
offentlighet och sekretess som följer av att
regleringen är utformad med tanke på normala fall men
utan hänsyn till att det i andra fall kan finnas ett
särskilt intresse av att uppgiften lämnas ut.
Även om meddelarfrihet råder så talar erfarenheten
för att sekretesslagens tystnadsplikter ändå innebär
att de offentliga funktionärerna är återhållsamma med
att lämna hemliga uppgifter till massmedia. I för-
arbetena till sekretesslagen anges att som
grundprincip bör gälla att stor återhållsamhet bör
iakttas när det gäller undantag från
meddelarfriheten. Risken för att affärshemligheter
eller känsliga personuppgifter om före tagets kunder
läcker ut till allmänheten via massmedierna skall
inte överdrivas. Ingen remissinstans har pekat på att
ett sådant problem i dag råder hos de kommunala
myndigheterna.
Om meddelarfriheten skall inskränkas blir det nöd-
vändigt att vid varje tillfälle göra en avvägning
mellan intresset av sekretess och intresset av
offentlighet (prop. 1979/80:2 Del A s. 111). Här kan
för övrigt erinras om möjligheten att lämna ut
uppgifter med förbehåll, t.ex. publiceringsförbud.
Denna möjlighet kan ibland ses som ett alternativ
till undantag från meddelarfriheten. Detta kan också
vid en vidgad handlingsoffentlighet utnyttjas av de
kommunala företagen i deras affärsförbindelser.
Allmänhetens intresse av insyn kan sägas vara
större i de kommunala företagen, vilka ytterst
garanteras av kommunala medel, än i de privata. Samma
ordning bör gälla i de kommunala företagens
verksamhet som i de kommunala myndigheternas, om inte
särskilt starka skäl talar för något annat.
Regeringen ser för sin del inte att det finns några
sådana skäl. Regeringen föreslår därför ingen
inskränkning av meddelarfriheten (jfr prop. 1979/80:2
Del A s. 366, Del B s. 539). Lagrådet har givit
uttryck för samma uppfattning som regeringen.
Lagrådet har ansett att det är väsentligt att
meddelarfriheten behålls så att en överflyttning av
kommunal verksamhet från myndighet till företag inte
skall leda till en försvagning av den offentliga
insynen i den verksamhet som bedrivs i allmän regi.
I 16 kap. sekretesslagen finns uppräknat vilken
sekretess som bryter meddelarfriheten. Om inga
ytterligare undantag görs i 16 kap. kommer
meddelarfrihet att råda i de kommunala företag som
jämställs med myndighet i stort sett i samma
utsträckning som i de kommunala myndigheterna.
Lagrådet har menat att denna slutsats är en sanning
med viss modifikation. Lagrådet har ansett att det
åtminstone finns viss risk för att utrymmet för
meddelarfrihet krymps när en kommunal verksamhet
flyttas från en nämnd till ett kommunalägt bolag
eller jämställt organ som behandlas som myndighet när
det gäller handlingsoffentlighet och sekretess och
detta även om något tillägg inte görs i 16 kap.
sekretesslagen. Utan att i och för sig göra någon
mera ingående analys har Lagrådet pekat på vilka
skillnader som kan uppstå. Lagrådet har anfört
följande.

"Om en icke kvalificerad sekretess bryts genom ett
publice-
ringsmeddelande från någon inom det kommunala
företaget, där
sekretesslagen är tillämplig, innebär meddelarfriheten
otvivel-
aktigt att meddelaren går fri från straff och
skadestånd på
grund av sekretessbrottet. Beträffande en offentligt
anställd
person anses därutöver varje åtgärd som medför negativa
konsekvenser otillåten, om den grundar sig på
meddelandet. Det
är något osäkert om detsamma gäller en anställd utanför
den
offentliga sektorn, t.ex. i fråga om avsked eller andra
arbetsrättsliga påföljder (se SOU 1990:12 s. 63 och
74).
Inom myndighetssfären anses funktionärerna kunna
åläggas
tystnadsplikt endast författningsvägen och inte genom
avtal.
Utanför myndighetssektorn kan däremot avtal om
sekretess
träffas med rättslig verkan. Inte sällan anses
tystnadsplikt
följa av den anställdes lojalitetsplikt. Det är numera
en
vedertagen uppfattning att sådana avtalsgrundade
tystnads-
plikter åtminstone i princip bryter meddelarfriheten
(se härom
nämnda betänkande s. 75 ff. och 1989/90:LU 37 s. 43
f.).
Övergången från en offentligträttsligt till en
privaträttsligt
organiserad verksamhet kan alltså tänkas leda till en
viss
begränsning av meddelarfriheten. Särskilt intrikat blir
bedömningen av frågan om meddelarfrihet när
befattningshavare i
t.ex. ett kommunalt bolag omfattas av en
sekretessbestämmelse i
sekretesslagen som viker för meddelarfriheten,
samtidigt som
avtal, öppet eller underförstått, om tystnadsplikt på
samma
område har träffats inom bolaget. Så t.ex. bryter
meddelarfriheten igenom den sekretess i myndigheters
affärsverksamhet som föreskrivs i 6 kap. 1 §
sekretesslagen,
medan en arbetstagare i det privata näringslivet som i
strid
med ett avtal med arbetsgivaren röjer dennes skyddade
företagshemligheter genom ett meddelande till
massmedierna inte
torde kunna undgå skadeståndsskyldighet enligt 7 §
lagen
(1990:409) om skydd för företagshemligheter (se
1989/90:LU 37
s. 43). Huruvida det senare skulle gälla också ett
kommunalt
bolag som i sekretesshänseende jämställs med myndighet
får
betecknas som ovisst; vissa skäl talar för att så
skulle vara
fallet (jfr SOU 1990:12 s. 78). Klart står naturligtvis
att
meddelaren inte kan drabbas av någon straffrättslig
reaktion
med anledning av publiceringsmeddelandet. Till
undvikande av
missförstånd kan tilläggas att en anställd inte kan bli
skadeståndsskyldig enligt lagen om skydd för före-
tagshemligheter, om han röjer en företagshemlighet för
att
offentliggöra eller för behörigt organ avslöja
misstänkt
brottslighet av viss svårhet eller annat allvarligt
missförhållande; företagshemligheten är då inte skyddad
(se 2 §
i nämnda lag).
- - -
Nära samband med meddelarfriheten har
anonymitetsskyddet för
bl.a. dem som lämnar meddelanden för publicering till
mass-
medierna. Anonymitetsskyddet, som regleras i 3 kap.
tryck-
frihetsförordningen och 2 kap.
yttrandefrihetsgrundlagen, inne-
fattar dels en tystnadsplikt för funktionärer inom
massme-
dierna, dels ett efterforskningsförbud. Tystnadsplikten
kommer
också meddelare i de kommunägda företagen till del.
Förbudet
att efterforska bl.a. den som har lämnat ett
publiceringsmed-
delande riktar sig emellertid till myndighet och "annat
allmänt
organ". De privaträttsligt organiserade kommunala
företagen
torde falla utanför denna beskrivning, (prop.
1975/76:204 s.
145), och den nu föreslagna bestämmelsen om
likställighet med
myndighet gäller beträffande tryckfrihetsförordningen
endast
bestämmelserna om rätt att ta del av allmänna
handlingar, vilka
återfinns i 2 kap. Även i det nu nämnda hänseendet
innebär
alltså övergången från myndighet till bolag (förening,
stiftelse) en viss försvagning av det
yttrandefrihetsrättsliga
skyddet."

Regeringen anser i likhet med Lagrådet att det kan föra
med sig
vissa tillämpningsproblem när ett offentligrättsligt
regelsystem
överförs på privaträttsliga organ. Tillämpningen av
meddelerfriheten
utgör härvidlag inget undantag.
Reglerna om meddelarfrihet är avsedda att motverka icke
önskvärda
resultat av sekretesslagstiftningen. Meddelarfriheten
utgör således
en ventil för att förhindra sådana effekter. Tanken är att
sekretess
inte skall hindra någon att avslöja oegentligheter som
förekommer
inom en verksamhet. I detta avseende är möjligheterna att
lämna ut
uppgifter desamma i en myndighet som i det privata
näringslivet. 2 §
lagen om företagshemligheter tillkom just i syfte att
klargöra att
denna rätt finns även inom det privata näringslivet.
Dessutom får
det redan genom de nu gällande bestämmelserna i
kommunallagen anses
vara kommuners och landstings ansvar att verka för
öppenhet i sina
företag. Denna öppenhet stärks genom de förslag regeringen
nu lägger
fram.
Mot bakgrund av det sagda anser regeringen att de
skillnader som
Lagrådet har pekat på teoretiskt sett förvisso kan finnas,
men att
de i praktiken inte medför några allvarliga konsekvenser
för
tillämpningen. Den framtida rättstillämpningen får närmare
avgöra
gränserna för meddelarfriheten.

11 Tystnadsplikter i annan lagstiftning

Kommitténs förslag: Kommittén har inte närmare behandlat
frågorna.
Remissinstanserna: Frågan om offentlighetsprincipens
förhållande
till den aktiebolagsrättliga tystnadsplikten behöver
enligt Borås,
Karlstads, Uddevalla, Gävle, Sandviken, Stockholms,
Karlshamns,
Malmö och Göteborgs kommuner, Stockholms läns landsting,
Landstinget
i Östergötland, Svenska Kommunförbundet, Svenska
Hamnförbundet,
Sveriges kommunaljuridiska förening analyseras
ytterligare.
Enligt Stockholms kommun behöver också förhållandet till
datalagen
analyseras vidare.

Skälen för regeringens förslag

Tystnadsplikt inom associationsrätten

När associationsrättsliga företagsformer används i
offentlig
verksamhet, kommer givetvis de civilrättsliga regler som
har
tillkommit för att skydda ägar- och andra privata
intressen att
gälla även när det offentliga har ägarinflytande i
associationen.
Det finns inga uttryckliga bestämmelser i
aktiebolagslagen
(1975:1385) eller i lagen om ekonomiska föreningar
(1987:667) om
styrelseledamöters skyldighet att iaktta sekretess
beträffande
företagets angelägenheter. Däremot finns det föreskrifter
beträffande revisors tystnadsplikt i 10 kap. 13 §
aktiebolagslagen
respektive 8 kap. 16 § lagen om ekonomiska föreningar.
Denna olikhet
beror ej på att styrelseledamöterna är fria från
tystnadsplikt utan
tvärtom på att en sådan plikt självklart följer
ställningen som
företagets förtroendeman. Tystnadsplikten innebär att
styrelseleda-
möter måste hemlighålla angelägenheter och förhållanden,
vilkas
yppande kan skada associationen.
Indirekt framgår för övrigt denna tystnadsplikt av 9
kap. 12 §
aktiebolagslagen och 7 kap. 11 § lagen om ekonomiska
föreningar. De
nämnda lagrummen avser styrelsens skyldighet att på en
bolags- eller
föreningsstämma lämna upplysning som begärs av aktieägare
eller
medlemmar. Denna skyldighet begränsas så att den endast
avser
upplysning som kan ges utan väsentligt förfång för
associationen.
Styrelsen har inte bara rätt utan också skyldighet att
vägra lämna
andra upplysningar. Av lagrummen framgår vidare att det
inte ankom-
mer på en enskild styrelseledamot utan på styrelsen i dess
helhet
att avgöra om utlämnade av en begärd upplysning skulle
vara till
skada för företaget. Uppenbarligen gäller tystnadsplikt
inte endast
på stämman. I lika hög grad måste styrelseledamot
underlåta att
utanför stämman till medlemmar eller andra lämna ut
uppgifter som
kan skada företaget. Brott mot tystnadsplikten kan medföra
skadeståndsskyldighet enligt 15 kap. 1 § aktiebolagslagen
och 13
kap. 1 § lagen om ekonomiska föreningar. I svårare fall
kan även
straff för trolöshet mot huvudman enligt 10 kap. 5 §
brottsbalken
aktualiseras.
Arbetstagarledamöternas likställighet med övriga
styrelseledamöter
gäller även i fråga om tystnadsplikten.
En verkställande direktörs och en styrelseledamots
tystnadsplikt
är vagt utformad. Tystnadspliktens omfattning bestäms
främst genom
reglerna om skadeståndsskyldighet och straffansvaret för
trolöshet
mot huvudman. Denna tystnadsplikt har sin grund i att just
denna
kategori personer har ett alldeles speciellt
förtroendeförhållande
till företaget.
För att en verkställande direktör eller en
styrelseledamot skall
bli skadeståndsskyldig mot bolaget eller föreningen krävs
att han
vid fullgörandet av sitt uppdrag uppsåtligen eller av
oaktsamhet
skadat bolaget eller föreningen. Skadeståndsskyldighet
gentemot
aktieägare eller annan intressent förutsätter att
aktiebolagslagen
eller bolagsordningen har överträtts uppsåtligen eller av
oaktsamhet. Det kan däremot inte anses oaktsamt eller på
något annat
vis anses stå i strid med lojalitetsplikten mot bolaget
att lämna
ut handlingar i enlighet med skyldighet i lag. Ett sådant
förfarande
kan inte heller anses stå i strid med aktiebolagslagens
vagt ut-
formade regler om tystnadsplikt. Regeringen kan därför
inte finna
att det råder någon konflikt mellan den nu föreslagna
handlings-
offentligheten och vad som anses gälla i fråga om
verkställande
direktörs och styrelseledamots tystnadsplikt.
En annan fråga är vad som skall gälla om sekretessen
enligt
sekretesslagen skulle komma i konflikt med styrelsens
eller
verkställande direktörens upplysningsplikt mot
bolagsstämman eller
föreningsstämman. I lagrådsremissen föreslog regeringen
att det i 1
kap. 8 § sekretesslagen borde införas en klargörande
bestämmelse om
att den upplysningsplikt som verkställande direktören och
styrelsen
har gentemot stämman inte hindras av att sekretess enligt
sekretesslagen råder för uppgiften.
I denna del har Lagrådet anfört att, så som
aktiebolagslagen och
lagen om ekonomiska föreningar är konstruerade,
bolagsstämman eller
föreningsstämman är ett särskilt organ och att de
aktieägare eller
föreningsmedlemmar som deltar i stämman därför inte torde
böra
behandlas som enskilda i sekretesslagens mening. Lagrådet
har även
pekat på bestämmelsen i 14 kap. 1 § sekretesslagen. Av den
bestämmelsen följer att sekretess inte hindrar att uppgift
lämnas
till annan myndighet, om uppgiftsskyldigheten följer av
lag eller
förordning. Lagrådet har erinrat om att bolaget eller
föreningen
enligt det remitterade förslaget skall anses som
myndighet. Enligt
Lagrådet innebär därför bestämmelsen i 14 kap. 1 §
sekretesslagen
att en styrelseledamot, en verkställande direktör eller en
revisor
kan - inom de ramar som anges i aktiebolagslagen och lagen
om
ekonomiska föreningar - lämna upplysningar till stämman
utan hinder
av upplysningarna enligt sekretesslagen omfattas av
sekretess.
Lagrådet har mot denna bakgrund ansett att den i
lagrådsremissen in-
tagna lagbestämmelsen inte behövs.
Regeringen ansluter sig till Lagrådets bedömning att
sekretess
enligt sekretesslagen inte utgör hinder för styrelsen
eller för
verkställande direktör att fullgöra den uppgiftsskyldighet
som
enligt aktiebolagslagen och lagen om ekonomiska föreningar
föreligger mot bolags- eller föreningsstämman. Något behov
av en
särskild bestämmelse om detta finns därför inte.
Enligt regeringens mening bör revisorernas tystnadsplikt
bestå vid
sidan av sekretesslagens bestämmelser. För att detta skall
klargöras
föreslås att den föreslagna 1 kap. 12 § sekretesslagen
kompletteras
med en hänvisning till revisorernas tystnadsplikt.
För revisorerna gäller såsom tidigare har nämnts, en
lagstadgad
tystnadsplikt. Vid fullgörandet av sina uppdrag har
revisorerna rätt
att få tillgång till företagets alla räkenskaper och
handlingar,
styrelseprotokoll m.m. samt att erhålla alla de
upplysningar
angående förvaltningen som de begär. Den insyn i
företagets
förhållanden som revisorn har rätt att få och skyldighet
att skaffa
sig avser även sådana förhållanden som företaget kan ha
skäl att
hemlighålla. Det kan vara affärshemligheter av teknisk,
ekonomisk
eller annan art. Det är därför naturligt att en revisor
har sträng
tystnadsplikt. Han får inte för en enskild
föreningsmedlem,
aktieägare eller utomstående yppa vad som under
granskningen kommer
till hans kännedom, om det kan vålla skada. Undantag
därifrån gäller
om yppandet är nödvändigt för att fullgöra av
revisorsuppdraget.
Om en revisor eftersätter sina skyldigheter och därmed
uppsåtligen
eller av oaktsamhet förorsakar företaget skada blir han
ersättningsskyldig. Men hans ansvar gäller inte endast i
förhållande
till associationen. Revisorn anses också skyldig att
bevaka
utomståendes - fordringsägares, anställdas med fleras -
intressen
genom att se till att sådana regler i associationsrätten
som avser
att skydda dem iakttas. Försummelse i detta avseeende kan
medföra
att revisorn blir skyldig ersätta utomstående skada som
därigenom
uppkommer.

Tystnadsplikten enligt datalagen

I 11 § datalagen (1973:289) stadgas ett förbud mot att i
privat
verksamhet lämna ut personuppgifter som ingår i
personregister, om
det finns anledning att anta att mottagaren av uppgifterna
skall
använda dessa för automatisk databehandling i strid med
datalagen.
Det föreskrivs också att i det allmännas verksamhet skall
sekre-
tesslagens bestämmelser i stället gälla för utlämnandet.
I 13 § datalagen finns en bestämmelse om tystnadsplikt
för den
registeransvarige eller dennes anställda för uppgifter om
enskildas
personliga förhållanden som företagen lagrar i
personregister förda
med hjälp av automatisk databehandling. Innebörden är att
när dessa
personer tagit befattning med personregister eller med
uppgifter som
samlats in för att ingå i ett sådant register så får de
inte
obehörigen röja vad de till följd härav fått veta om
enskildas
personliga förhållanden. Även i denna paragraf sägs att i
det
allmännas verksamhet skall bestämmelserna i sekretesslagen
tillämpas.
Enligt regeringens bedömning kommer inte heller
tystnadsplikterna
enligt datalagen i konflikt med den av regeringen
föreslagna
regleringen. Vad som är att betrakta som det allmännas
verksamhet
och på vilken sekretesslagen skall tillämpas får avgöras
med ledning
av de bestämmelser i sekretesslagen som styr lagens
tillämp-
ningsområde.

12 Följdändringar i kommunallagen

Kommitténs förslag överensstämmer i sina huvuddrag med
regeringens
förslag.
Remissinstanserna: Kommitténs förslag tillstyrks eller
lämnas utan
erinran av flertalet remissinstanser. Datainspektionen
framhåller
att den offentlighet och sekretess som tillämpas i delägda
kommunala
företag vilar på privaträttslig grund och att beslut om
att tillämpa
offentlighetsprincipen inte tar över datalagens regler om
personregister som förs med hjälp av automatisk
databehandling.
Datainspektionen pekar vidare på att allmänhetens
insynsmöjligheter
kommer att vara beroende av om de efterfrågade
handlingarna eller
uppgifterna finns lagrade på traditionellt sätt på papper
eller på
ADB-medium. Inspektionen anser att förhållandet mellan
datalagen och
det civilrättsliga dokument som grundar
offentlighetsinsynen är
otillfredställande från offentlighetssynpunkt och förordar
att
frågan blir föremål för ytterligare överväganden.
Skälen för regeringens förslag: Insynen i de kommunala
företagen
regleras i dag i 3 kap. 17 och 18 §§ kommunallagen. De
helägda kom-
munala företagen regleras i 17 § och de delägda i 18 §.
För de
helägda kommunala företagen gäller enligt 17 § första
stycket 4 att
fullmäktige skall besluta om att allmänheten har rätt att
ta del av
handlingar hos företaget enligt de grunder som gäller för
allmänna
handlingars offentlighet i 2 kap. tryckfrihetsförordningen
och
sekretesslagen. För de delägda företagen gäller enligt 18
§ att
fullmäktige skall se till att företaget blir bundet av de
villkor
som anges i 17 § i en omfattning som är rimlig med hänsyn
andelsförhållandena, verksamhetens art och
omständigheterna i
övrigt.
Regeringen har i det föregående (avsnitt 4) föreslagit
att sådana
kommunala företag där en kommun eller ett landsting har
ett
rättsligt bestämmande inflytande skall jämställas med
myndighet vid
tillämpningen av sekretesslagen samt att regler om detta
tas in i
sekretesslagen. Förslaget i denna del innebär att regeln i
3 kap. 17
§ första stycket 4 om fullmäktiges skyldigheter i fråga om
handlingsoffentlighet kan upphävas. Samtidigt bör en
hänvisning till
sekretsslagen göras i 3 kap. 16 §.
När det gäller sådana delägda kommunala företag som inte
kommer
att omfattas av sekretesslagen bör en så stor öppenhet som
möjligt
alltjämt eftersträvas. Det bör ske på samma sätt som i
dag, nämligen
genom att fullmäktige åläggs att försöka se till att
allmänheten
skall ha rätt att del av handlingar hos företaget enligt
de grunder
som gäller för allmänna handlingars offentlighet i 2 kap.
tryckfrihetsförordningen och sekretesslagen. Med den
föreslagna
ändringen av 3 kap. 17 § kommunallagen kräver det ett
tillägg till
18 §.
En tillämpning av offentlighetsprincipen i sådana
kommunala
företag som inte omfattas av sekretesslagen kommer i
likhet med vad
som nu gäller att vila på privaträttslig grund och komma
till
uttryck i avtal, bolagsordningar, stadgar eller liknande
handlingar.
Insynen i sådana kommunala företag kommer alltså liksom
hittills att
vara beroende av beslut som företagen själva fattar.
Regleringen i 3
kap. 18 § kommunallagen innebär endast en skyldighet för
fullmäktige
att verka för handlingsoffentlighet i de delägda
företagen, inte en
reglering av handlingsoffentligheten som sådan.
Som Datainspektionen har framhållit tar ett
privaträttsligt
grundat beslut att tillämpa offentlighetsprincipen i ett
delägt
kommunalt företag inte över datalagens regler om
personregister som
förs med hjälp av automatisk databehandling. Uppgifter i
personregister i datalagens mening kan lämnas ut bara om
det finns
stöd för det i datalagen. Detta innebär, som
Datainspektionen också
har påpekat, att insynsmöjligheterna i sådana företag
kommer att bli
beroende av om uppgifterna finns lagrade på ADB-medium
eller på
papper. I förstnämnda fall begränsas möjligheten att lämna
ut
uppgifterna av reglerna i datalagen. I sådana kommunala
företag som
kommer att omfattas av sekretesslagen kommer möjligheten
att lämna
ut uppgifter som finns lagrade på ADB-medium bara att
begränsas av
reglerna om sekretess i sekretesslagen.
Med den avgränsning av den lagreglerade
handlingsoffentligheten
hos kommunala företag som regeringen föreslår, kommer
offentlighetsprincipen att tillämpas fullt ut hos det
stora
flertalet kommunala företag. Det är också i de företag där
det
kommunala intresset dominerar som behovet av insyn gör sig
mest
gällande. Att insynsmöjligheterna kan bli mer begränsade i
de
delägda kommunala företag där kommuner eller landsting
inte har ett
rättsligt bestämmande inflytande måste godtas, inte minst
med hänsyn
till de privata intressenterna i dessa företag. Enligt
regeringens
bedömning bör avgränsningen inte heller leda till några
svårigheter
vid tillämpningen av datalagen eller den lagstiftning som
nu före-
slås.

13 Arkivlagen skall tillämpas av de kommunala företagen

Kommitténs förslag överensstämmer med regeringens
förslag.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker
förslaget
eller lämnar det utan erinran. Vissa menar att en
obligatorisk
tillämpning av arkivlagen medför ökad byråkrati.
Skälen för regeringens förslag: Grunden för det
offentliga arkiv-
väsendet kan sägas vara principen att alla medborgare har
rätt att
ta del av allmänna handlingar. Arkivbestämmelserna har
således en
nära koppling till offentlighetsprincipen. Genom att
handlingar
arkivläggs sörjer man för att allmänheten kan få sådan
tillgång till
allmänna handlingar som tryckfrihetsförordningen stadgar
(prop.
1989/90:72 s. 27). Arkivbestämmelserna har en nära
koppling till
bestämmelserna i 15 kap. sekretesslagen om registrering
m.m. av
allmänna handlingar.
För statliga och kommunala myndigheter gäller
arkivlagens
(1990:782) bestämmelser om arkivbildning hos myndigheterna
och om
tillsynen över att de fullgör sina skyldigheter. I lagen
finns också
bestämmelser om hur man skall förfara med myndigheternas
arkiv om
myndighetens verksamhet upphör eller övertas av en annan
myndighet.
En särskild lag om förvaring av allmänna handlingar hos
andra organ
än myndigheter är för närvarande under beredning inom
Kulturdepartementet. Enligt arkivlagen skall i varje
kommun eller
landsting finnas en arkivmyndighet. Kommun- respektive
landstingstyrelsen är arkivmyndighet om inte kommun- eller
landstingsfullmäktige utsett någon annan nämnd att vara
det.
Enligt arkivlagen skall myndighetens arkiv bildas av
sådana hand-
lingar som myndigheten beslutar skall tas om hand för
arkivering.
Arkivbildningen skall tillgodose arkivlagens syften, som
förutom att
garantera tillgången till allmänna handlingar även efter
det att
myndigheten inte längre har behov av handlingarna, är att
tillgodose
behovet av information för rättsskipningen och
förvaltningen samt
att tillgodose forskningens behov. Om vissa av de
kommunala
företagen kommer att jämställas med myndigheter när det
gäller
företagens handlingar, bör de kommunala företagen inordnas
i
arkivlagens regelsystem. Härigenom jämställs kraven på de
kommunala
företagen med vad som gäller vissa enskilda organ som
finns upptagna
i bilagan till sekretesslagen.
Till viss del är arkivbildningen inom den enskilda
sektorn redan i
dag författningsmässigt reglerad. Flera lagar innehåller
bestämmelser om bevarande av handlingar. Med hänsyn till
statens
eller tredje mans behov av insyn och kontroll förekommer
skyldighet
för enskilda att bevara visst material. I bokföringslagen
(1976:125)
finns föreskrifter om bl.a. arkiveringsskyldighet. Dessa
bestämmelser fyller delvis andra syften än arkivlagens.
Enligt
bokföringslagen skall allt räkenskapsmaterial bevaras i
ordnat skick
och på betryggande sätt under minst tio år från utgången
av det
kalenderår då räkenskapsåret avslutades. Detsamma gäller
avtal och
andra handlingar av särskild betydelse för att belysa
rörelsens
ekonomiska förhållanden. Dessa regler tar främst sikte på
handlingar
av ekonomisk karaktär som t.ex. bokföring och bokslut samt
dokument
i vissa tillståndspliktiga verksamheter.
De flesta företag torde för att kunna ha kontroll över
sin
verksamhet och för att kunna leva upp till lagens krav på
bevarande
som finns redan i dag, på något sätt ha sina handlingar
ordnade och
bevarade. Arkivlagen lägger fast vissa minikrav på
arkivhanteringen, vilka inte bör bli särskilt betungande
för
företagen. Regeringen anser inte att
finansieringsprincipen är
tillämpbar i detta fall.
Det bör vara den kommunala arkivmyndighetens uppgift att
utöva
tillsynen enligt arkivlagen även över de kommunala
företagen. Före-
tagen och den kommunala arkivmyndigheten bör med
arkivlagen och
fullmäktiges arkivreglemente som grund i samråd kunna
fastställa
vilka handlingar som skall vara arkivhandlingar. I detta
sammanhang
bör noteras att begreppet allmän handling innefattar mer
än den typ
av handlingar som anges i t.ex. bokföringslagen. Till
allmän
handling räknas även t.ex. korrespondens som inte har
anknytning
till bokföringen. I praktiken torde företagens arkiv rent
faktiskt
inte komma att innehålla så mycket mer än vad
bokföringslagen redan
föreskriver. Enligt Svenska Kommunförbundet kan
fullmäktige i det
kommunala arkivreglementet föreskriva om reglementets
tillämpning på
de kommunala företagen (cirkulär 1991:150).
I de fall flera kommuner eller landsting eller en kommun
och ett
landsting samverkar i ett företag, är det enligt
regeringens mening
en lämplig ordning att kommunerna och landstingen kommer
överens om
vilken kommuns eller vilket landstings arkivmyndighet som
skall
fullgöra tillsynsuppgiften enligt arkivlagen. Att
handlingar, som en
kommun med viss rätt kan anse som "sina" arkivhandlingar,
därigenom
frånhänds kommunen och hamnar i en annan kommuns vård har
i sam-
manhanget ingen betydelse eftersom handlingsoffentligheten
och
sekretessen följer arkivhandlingen och inte är knuten till
kommunens
område. Kommunallagen kan inte heller anses lägga hinder i
vägen för
en sådan ordning.
De förslag som regeringen lägger fram innebär ett krav

företagen att i enlighet med 6 § andra punkten arkivlagen
upprätta
dels en arkivbeskrivning, dels en systematisk
arkivförteckning.
Arkivbeskrivningen syftar till att ge utomstående en
överblick
över vad som kan finnas att hämta i företagens arkiv och
hur detta
arkiv i huvudsak är organiserat (jfr prop. 1989/90:72 s.
73).
Den systematiska arkivförteckningen är en
inventarieförteckning
över arkivet och redovisar det totala arkivbeståndet
oavsett medium
och förvaringsplats. Dess främsta uppgift är att utgöra
ett direkt
praktiskt och detaljerat sökmedel i arkivet såväl för
företagets
personal som för allmänheten.
Den närmare utformningen av beskrivningen och
förteckning bör som
regel kunna meddelas av kommunerna och landstingen själva.
Regeringen anser det vara rimligt att företagen ges en
viss tid
att upprätta arkivbeskrivningar och förteckningar och
föreslår
därför en fyraårig övergångtid.
En fråga som inte tas upp i detta lagstiftningsärende är
hur man
skall se på arkivhanteringen vid privatisering av kommunal
verksamhet och vad som skall hända med de allmänna
handlingar som
behövs i den nya privata verksamheten. Den frågan bereds
för
närvarande inom Kulturdepartementet.

14 Följdändringar i kommunalförbundslagen

Kommitténs förslag överensstämmer med regeringens
förslag.
Remissinstanserna: Förslaget kommenteras inte särskilt
av någon
remissinstans.
Skälen för regeringens förslag: Som en följd av att den
nya kommu-
nallagen antogs av riksdagen år 1991 krävdes en rad
följdändringar i
de lagar som då innehöll hänvisningar till föreskrifter i
1977 års
kommunallag (1977:179). Ändringar gjordes bl.a. i
kommunalförbundslagen (1985:894).
I 2 kap. 3 § kommunalförbundslagen regleras bl.a.
kommunallagens
tillämpning på kommunalförbund med fullmäktige, styrelse
och andra
nämnder. Detta sker genom en hänvisning till vissa
bestämmelser i
kommunallagen, bl.a till 3 kap. 16-18 §§ om de kommunala
företagen.
Någon motsvarande hänvisning gjordes inte i 3 kap. 5 § om
kommunal-
förbund med förbundsdirektion. Regeringen anser att de
båda formerna
av kommunalförbund skall vara jämställda i detta avseende.
Kommunalförbundslagen bör därför kompletteras.

15 Specialmotivering

15.1 Sekretesslagen

1 kap. 9 §

På förslag av Lagrådet har de föreslagna reglerna om
handlingsoffentlighet och sekretess tagits in i en ny
paragraf i 1
kap. sekretesslagen efter 8 §. Paragrafen föreslås bli
betecknad 9
§, vilket får till följd att nuvarande 9-12 §§ betecknas
10-13 §§.
Genom den nya paragrafen skall reglerna i
tryckfrihetsförordningen
om rätt att ta del av handlingar hos myndighet gälla också
handlingar hos vissa kommunala företag. Vidare jämställs
sådana
företag med myndigheter vid tillämpningen av
sekretesslagen.
De företag som avses är således enligt första stycket
aktiebolag,
handelsbolag, ekonomiska föreningar samt stiftelser i
vilka de
kommunala företrädarna har ett rättsligt bestämmande
inflytande.
I andra stycket finns en definition av vad som avses med
rättsligt
bestämmande inflytande i de olika associationsformerna
(jfr avsnitt
4). För att de kommunala företagen skall lyda under
bestämmelsen
krävs enligt andra stycket att kommuner, landsting eller
kommu-
nalförbund var för sig eller gemensamt eller genom ett
kommunalt
företag har ett rättsligt bestämmande inflytande i dessa.
Ägande
via kommunala företag eller deras dotterföretag faller
alltså in i
sekretesslagens reglering.
För att komma till rätta med de problem som kan uppstå
vid en
sådan förändring i ägarstrukturen som för med sig att
företaget
faller utanför den föreslagna regleringen införs, i ett
tredje
stycke, en bestämmelse som gör det möjligt för företaget
att under
myndighetsansvar, efter medgivande av kommunen eller
landstinget,
för viss bestämd tid behålla vården av de handlingar som
skall anses
som allmänna men som övergångsvis behövs i verksamheten.
Syftet med
kravet på viss bestämd tid är att en omprövning skall ske
efter viss
tid av behovet av att låta handlingarna ligga kvar.
I ett fjärde stycke klargörs att även företag som ägs
m.m. av
kommunalförbund omfattas av det föreslagna
offentlighetssystemet.

1 kap. 12 §

I den allmänna motiveringen (avsnitt 11) har närmare
redogjorts för
den tystnadsplikt som en revisor har enligt
aktiebolagslagen och
lagen om ekonomiska föreningar. För att klargöra att denna
tystnadsplikt gäller utöver de materiella
sekretessreglerna som
finns i sekretesslagen, har paragrafen kompletterats med
en erinran
om att det finns särskilda bestämmelser om tystnadsplikt
för
revisorer.
Härutöver finns också särskilda sekretessbestämmelser
för
auktoriserade och godkända revisorer i förordningen
(1973:221) om
auktorisation och godkännande av revisorer. Dessa
bestämmelser
gäller emellertid inte i det allmännas verksamhet, där i
stället
sekretesslagen skall tilllämpas. Revisorsförordningens
sekretessbestämmelser kommer därigenom att sakna betydelse
i nu
aktuella fall.

6 kap. 2 §

I paragrafen regleras bl.a. den s.k
upphandlingssekretessen. Det är
det allmännas ekonomiska intressen som skyddas.
Sekretessen gäller
för uppgifter som hänför sig till ärenden om förvärv,
överlåtelse,
upplåtelse eller användning av egendom, tjänst eller annan
nyttighet.
Med det allmänna avses såväl myndigheter som de organ
som avses i
1 kap. 8 §. I och med att de kommunala företagen tas med i
en ny 9 §
kommer även dessa att i sekretesslagen bli att betrakta
som en del
av det allmänna. Sekretesskyddet gäller både hos
myndigheter och,
genom bestämmelserna i 1 kap. 8 och 9 §§, vissa
privaträttsliga
organ, bl.a. de kommunala företagen.
I paragrafens andra stycke anges den maximala
sekretesstiden för
uppgifter i handlingar som anger villkoren i slutna
affärsavtal. Den
är antingen två år eller fem år. Den längre sekretesstiden
fem år
gäller hos statliga affärsverk och Försvarets
materielverk. Samma
sekretesstid skall genom förslaget gälla i kommunal
affärs-
verksamhet. Genom ändringen jämställs skyddet för
avtalsvillkor i
affärsavtal som sluts i kommunal affärsverksamhet med vad
som redan
i dag gäller för motsvarande avtal hos statliga
affärsverk. Genom
införandet av 1 kap. 9 § kom mer den längre sekretesstiden
att gälla
såväl hos kommunala myndigheter som hos kommunala företag
i deras
affärsverksamhet. Vad som avses med kommunal
affärsverksamhet har
närmare behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt
7).
Den kortare sekretesstiden två år kommer att gälla för
avtal som
sluts hos kommunala myndigheter och företag i verksamhet
som inte
kan betecknas som affärsverksamhet. Den närmare
gränsdragningen
mellan vad som är att betrakta som affärsverksamhet och
annan verk-
samhet får ytterst överlämnas åt rättstillämpningen.

7 kap. 25 §

Förslaget har behandlats i den allmänna motiveringen
(avsnitt 8).
Genom ett nytt andra stycket ges sekretesskydd för
uppgifter om
personliga förhållanden för enskilda i kommunal verksamhet
som avser
uthyrning av bostadslägenheter.
Enligt förarbetena till sekretesslagen måste vanligt
språkbruk få
bestämma vad som menas med personliga förhållanden.
Uttrycket kan
avse så vitt skilda förhållanden som t.ex. en persons
adress eller
yttringar av ett psykiskt sjukdomstillstånd. Hit hör också
uppgifter
om en persons ekonomi (prop. 1979/80:2 Del A s. 84).
Personliga
förhållanden kan bara hänföra sig till fysiska personer.
Sekretess skall enligt förslaget gälla för sådana
uppgifter, om
det kan antas att den enskilde eller någon honom
närstående lider
men om uppgiften röjs, dvs. med ett rakt skaderekvisit.
I sekretesslagen finns ingen definition av begreppet
"närstående"
eftersom uppfattningen om vad som förstås med detta
begrepp skiftar
från tid till annan. Faktiskt släktskap behöver emellertid
inte
föreligga. Skulle det t.ex. bedömas vara till men för en
person att
en uppgift om den med vilken han sammanbor lämnas ut,
torde
uppgiften vara sekretesskyddad. Det är också klart att som
närstående räknas endast den som är personligt närstående
och alltså
inte den som t.ex. enligt 4 kap. 3 § andra stycket
konkurslagen
(1987:672) är att anse som närstående till näringsidkare
eller
juridisk person (Corell m.fl., Sekretesslagen, tredje
upplagan, s.
43 f., se också prop. 1979/80:2 Del A s. 168, 459, 493).

8 kap. 10 §

Förslaget har behandlats i den allmänna motiveringen
(avsnitt 9). I
paragrafen skyddas enskilda motparters ekonomiska
intressen.
Ändringen innebär att sekretesstiden för uppgifter i
handlingar
som anger villkoren i slutna avtal förlängs från två till
fem år i
kommunal affärsverksamhet (jfr den föreslagna ändringen i
6 kap. 2 §
andra stycket).

15 kap. 7 §

Förslaget har behandlats i den allmänna motiveringen
(avsnitt 6).
Ändringen innebär i sak att förvaltningslagen regler om
överklagande i de aktuella fallen skall tillämpas också på
beslut
som har fattats av sådana kommunala företag som omfattas
av
sekretesslagen.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Punkten 1

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1995.
När nu
syftet är att offentlighetsprincipen skall gälla fullt ut
i de
kommunala företagen kan företagen behöva viss tid för att
lägga om
sina rutiner och utbilda sin personal. Med den föreslagna
tidpunkten
för ikraftträdande ges företagen en rimlig tid att vidta
sådana
förberedelser.

Punkten 2

Enligt denna punkt skall de nya föreskrifterna tillämpas
först från
och med den 1 januari 1998 i fråga om vissa aktiebolag och
ekonomiska föreningar. Det gäller aktiebolag där kommuner
och lands-
ting, var för sig eller gemensamt, äger mindre än två
tredjedelar av
aktierna eller mindre än två tredjedelar av röstetalet.
Gränsen två
tredjedelar har valts av hänsyn till minoritetsintressena
i
aktiebolaget. Ett ägande om två tredjedelar ger normalt en
möjlighet
att oberoende av minoriteten ändra bolagsordningen. Det
gäller också
ekonomiska föreningar där samtliga medlemmar inte utgörs
av kommuner
eller landsting.
Genom en övergångstid på tre år till den 1 januari 1998
får
framför allt de privata intressenterna i företagen en
rimlig tid att
se över sitt innehav eller medlemskap och eventuellt
avveckla
detsamma. Samma möjlighet ges åt kommuner och landsting
att se över
sina engagemang i företagen.

Punkten 3

I punkten klargörs att föreskrifterna i 15 kap. 7 §
sekretesslagen,
om överklagande av beslut att inte lämna ut en handling
eller att
lämna ut uppgifter med förbehåll bara skall tillämpas om
ett sådant
beslut fattas efter respektive ikraftträdande enligt
punkterna 1
respektive 2.

15.2 Kommunallagen

3 kap 16 §

I paragrafen införs ett nytt tredje stycke. Syftet är att
upplysa om
att handlingsoffentligheten för vissa företag regleras i 1
kap. 9 §
sekretesslagen.

3 kap. 17 §

Ändringarna i första stycket innebär, med undantag av att
punkten
fyra utgår, inga förändringar i sak. Syftet är endast att
undanröja
vissa oklarheter i styckets nuvarande lydelse som har
föranlett en
del tolkningsproblem. Det sker genom att orden "bestämmer
ensam"
byts ut mot "innehar samtliga aktier" samt genom att i
andra punkten
ange att fullmäktige skall utse samtliga
styrelseledamöter.
Första stycket punkten fyra utgår som en konsekvens av
att
handlingsoffentligheten i de företag som anges i
paragrafen inte
längre är beroende av fullmäktiges beslut utan
fortsättningsvis
följer av sekretesslagen.

3 kap. 18 §

I paragrafen regleras de delägda företagen. Ett nytt
tredje stycke
tillförs paragrafen. Ändringen föranleds av att den
nuvarande
punkten fyra i 17 § upphävs.
I det nya tredje stycket anges att fullmäktige, i de
delägda
företag som inte skall jämställas med myndighet i
sekretesslagen,
skall verka för att allmänheten skall ha rätt att ta del
av
handlingarna i företaget enligt grunderna för allmänna
handlingars
offentlighet i 2 kap. tryckfrihetsförordningen och
sekretesslagen.
När det kommunala ägandet eller motsvarande är så
begränsat att det
inte kan anses medföra bestämmande inflytande är det inte
rimligt
att ställa upp krav på att fullmäktige skall "se till" att
offentlighetsprincipen tillämpas i företaget. Fullmäktige
kan i
dessa fall bara verka för öppenhet.

Ikraftträdande- och övergångbestämmelser

Ikraftträdandet av de föreslagna ändringarna har anpassats
till
ikraftträdandet av de föreslagna ändringar i
sekretesslagen.

15.3 Arkivlagen

2 a §
Paragrafen är ny och anger att arkivlagens
tillämpningsområde även
omfattar de kommunala företag som avses i 1 kap. 9 §
sekretesslagen.

8 §

Ändringarna i paragrafens andra stycke är en följd av att
nya
beteckningar på landstingens organ införts genom den nya
kommunallagen (1991:900). Numera används begreppet
landstingsfullmäktige för det högsta beslutande organet
och
landstingsstyrelsen för det verkställande organet.
Begreppet
landsting är numera enbart ett geografiskt begrepp.
Enligt 7 § arkivlagen skall arkivmyndigheterna se till
att
myndigheterna fullgör sina skyldigheter enligt 3-6 §§
arkivlagen.
Enligt det föreslagna nya tredje stycket skall den
kommunala
arkivmyndigheten även vara tillsynsmyndighet över de
kommunala
företag som anges i 1 kap. 9 § sekretesslagen. Vid
samverkan mellan
flera kommuner i ett sådant företag måste kommunerna komma
överens
om vilken kommuns arkivmyndighet som skall utöva
tillsynen. Detta
framgår av sista meningen i det föreslagna nya tredje
stycket.

14-16 §§

Ändringarna innebär inga nyheter i sak utan utgör en
anpassning till
de nya beteckningarna för landstingskommunala organ som
skett genom
den nya kommunallagen, (se specialmotiveringen till 8 §).

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Punkten 1

Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1995.

Punkten 2

Enligt denna punkt skall de nya föreskrifterna i
arkivlagen
tillämpas först från och med den 1 januari 1998 i fråga om
vissa
aktiebolag och ekonomiska föreningar. Det gäller sådana
aktiebolag i
vilka kommuner eller landsting själva eller gemensamt
innehar mindre
än två tredjedelar av aktierna eller mindre än två
tredjedelar av de
med aktierna förenade rösterna och sådana ekonomiska
föreningar i
vilka det också finns andra medlemmar än kommuner eller
landsting.
Ikraftträdandet har härigenom anpassats till
ikraftträdandet av de
föreslagna ändringarna i sekretesslagen.

Punkten 3

Genom en övergångstid på fyra år till den 1 januari 1999
får
företagen en rimlig tid att upprätta arkivbeskrivningar
och
förteckningar. För de företag som först den 1 januari 1998
skall
tillämpa arkivlagens bestämmelser kommer att gälla lika
lång
övergångstid. De skall ha upprättat arkivförteckningar och
arkivbeskrivningar senast vid utgången av år 2001.

15.4 Kommunalförbundslagen

3 kap. 5 §

Ändringen innebär att paragrafen kompletteras med en
hänvisning till
kommunallagens bestämmelser i 3 kap. 16-18 §§ om kommunala
företag,
så att det klart framgår att bestämmelserna även skall
tillämpas av
kommunalförbund med direktion.
Ordet "bestämmelserna" byts ut mot "föreskrifterna" för
att uppnå
en språklig samstämmighet med lydelsen av 2 kap. 3 §.
Lagändringarna föreslås träda i kraft redan den 1
januari 1994.

HUVUD

HUVUD
HUVUD
HUVUD
HUVUD
HUVUD
HUVUD
HUVUD
HUVUD
HUVUD
HUVUD
HUVUD
HUVUD
HUVUD
HUVUD
HUVUD
HUVUD
HUVUD
HUVUD
HUVUD
HUVUD
HUVUD

Förteckning över remissinstanserna

Efter remiss av Lokaldemokratikommitténs
delbetänkande
(SOU 1992:134) Handlingsoffentlighet hos kommunala
företag
har yttrande avgetts av

Riksdagens ombudsmän (JO)
Justitiekanslern (JK)
Hovrätten för Västra Sverige
Kammarrätten i Stockholm
Kammarrätten i Jönköping
Datainspektionen
Konkurrensverket
Boverket
Nutek
Juridiska fakulteten vid Stockholms Universitet
Juridiska fakulteten vid Uppsala Universitet
Länsstyrelsen i Malmöhus län
Länsstyrelsen i Skaraborgs län
Länsstyrelsen i Västernorrlands län
Botkyrka kommun
Stockholms kommun
Eskilstuna kommun
Oxelösunds kommun
Linköpings kommun
Jönköpings kommun
Karlshamns kommun
Helsingborgs kommun
Malmö kommun
Göteborgs kommun
Kungälvs kommun
Uddevalla kommun
Borås kommun
Karlstad kommun
Gävle kommun
Sandvikens kommun
Sundsvalls kommun
Bräcke kommun
Umeå kommun
Luleå kommun
Piteå kommun
Landstinget i Stockholms län
Landstinget i Östergötlands län
Landstinget i Malmöhus län
Landstinget i Älvsborgs län
Landstinget i Västerbottens län
Svenska Kommunförbundet
Landstingsförbundet
HUVUD
Svenska Hamnförbundet
Grossistförbundet Svensk Handel
Sveriges Industriförbund
Företagarnas Riksorganisation
Svenska Elverksföreningen
Tjänstemännens Centralorganisation (TCO)
Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO)
Landsorganisationen i Sverige (LO)
Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF)
Värmeverksföreningen
Publicistklubben
Svenska Journalistförbundet
Svenska Tidningsutgivareföreningen
Hyresgästernas Riksförbund
Svenska Lokaltrafikföreningen
Svenska vatten- och avloppsverksföreningen
Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag (SABO)
Sveriges Bostadsrättsföreningars Centralorganisation
Sveriges Campingvärdars Riksförbund
Sveriges Hotell- och Restaurangförbund
Sveriges kommunaljuridiska förening
HUVUD
HUVUD
Lagrådsremissens lagförslag

1 Förslag till
Lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 8 och 11 §§, 6 kap. 2
§, 7 kap. 25 § samt 8 kap. 10 § sekretesslagen
(1980:100)[4] skall ha följande lydelse.

MULTI
2
Nuvarande lydelse

**FOOTNOTES**

[4] Lagen omtryckt 1992:1474.
Föreslagen lydelse
MULTI

1 kap.
8 §

Vid tillämpningen av denna lag skall med myndighet
jämställas
riksdagen, kyrkomötet och beslutande kommunal församling.
MULTI
2
Vad som föreskrivs
i tryckfrihetsför-
ordningen om rätt att
ta del av handlingar
hos myndighet skall i
tillämpliga delar
gälla också
handlingar hos de
organ som anges i
bilagan till denna
lag, i den mån
handlingarna hör till
den verksamhet som
nämns där. De i
bilagan angivna
organen skall vid
tillämpningen av
denna lag jämställas
med myndighet.
Vad som föreskrivs i
tryckfrihetsför-
ordningen om rätt att
ta del av handlingar
hos myndighet skall i
tillämpliga delar
gälla också handlingar
hos de organ som anges
i bilagan till denna
lag, i den mån
handlingarna hör till
den verksamhet som
nämns där. De i
bilagan angivna organ-
en skall vid
tillämpningen av denna
lag jämställas med
myndighet. Vad som nu
har sagts skall gälla
också bolag och
ekonomiska föreningar
och stiftelser i vilka
kommuner eller
landsting utövar ett
bestämmande
inflytande, själva
eller gemensamt eller
också gemensamt med
eller genom en eller
flera sådana juridiska
personer som nyss har
nämnts.
Bestämmelserna i
andra stycket tredje
meningen gäller också
för handlingar som
efter medgivande av
kommunen eller lands-
tinget för viss
bestämd tid förvaras
hos den juridiska per-
sonen efter det att
kommunen eller lands-
tinget slutat ha det
MULTI
HUVUD
MULTI
2
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
MULTI

MULTI
2
bestämmande
inflytandet. Be-
stämmelserna utgör
inte hinder för
styrelseledamot, verk-
ställande direktör
eller revisor att
fullgöra den uppgifts-
skyldighet som de i
lag ålagts mot bolags-
stämma eller
föreningsstämma.
MULTI

11 §
MULTI
2
I fråga om
tystnadsplikt beträf-
fande
företagshemligheter
finns bestämmelser
som är tillämpliga
utöver föreskrifterna
om sekretess i denna
lag.
I fråga om
tystnadsplikt beträf-
fande
företagshemligheter
och tystnadsplikt för
revisorer finns
bestämmelser som är
tillämpliga utöver
föreskrifterna om
sekretess i denna lag.
MULTI

6 kap.
2 §
Sekretess gäller för uppgift som hänför sig till ärende
angående
förvärv, överlåtelse, upplåtelse eller användning av
egendom, tjänst
eller annan nyttighet, om det kan antas att det allmänna
lider skada
om uppgiften röjs. Vad som nu har sagts om tjänst avser
dock inte
arbete som för myndighets behov utförs av dess egen eller
annan
myndighets personal. Angår ärendet upphandling eller angår
det
försäljning av lös egendom för det allmännas räkning, får
uppgift
som rör anbud inte i något fall lämnas till annan än den
som har
avgett anbudet förrän alla anbuden offentliggörs eller
avtal har
slutits eller ärendet annars har slutförts.
MULTI
2
I fråga om uppgift
i allmän handling
gäller sekretessen i
högst tjugo år.
Beträffande handling
som anger villkoren i
slutet avtal gäller
sekretessen dock
längst till dess två
år, eller hos
statliga affärsverk
och Försvarets
materielverk fem år,
har förflutit från
det avtalet slöts.
I fråga om uppgift i
allmän handling gäller
sekretessen i högst
tjugo år. Beträffande
handling som anger
villkoren i slutet
avtal gäller sekre-
tessen dock längst
till dess två år,
eller hos statliga
affärsverk och För-
svarets materielverk
samt i kommunal
affärsverksamhet fem
år, har förflutit från
det avtalet slöts.
MULTI
HUVUD
MULTI
2
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
MULTI

7 kap.
25 §
Sekretess gäller i ärende om kommunal bostadsförmedling
för uppgift
om enskilds personliga förhållanden, om det kan antas att
den
enskilde eller någon honom närstående lider betydande men
om
uppgiften röjs. Motsvarande sekretess gäller i ärende om
bostadsbidrag eller bostadsanpassningsbidrag.
MULTI
2
I kommunal
bostadsuthyrningsverk-
samhet gäller
sekretess för uppgift
om enskilds personliga
förhållanden, om det
kan antas att den
enskilde eller någon
honom närstående lider
men om uppgiften röjs.
MULTI
I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen
i högst
sjuttio år.

8 kap.
10 §
Sekretess gäller hos myndighet för uppgift om affärs-
eller
driftförhållanden för enskild, som i annat fall än som
avses i 8 och
9 §§ har trätt i affärsförbindelse med myndigheten, om det
av
särskild anledning kan antas att den enskilde lider skada
om
uppgiften röjs. Sekretess gäller också hos myndighet för
uppgift om
affärs- eller driftförhållanden för enskild som har trätt
i
affärsförbindelse med bolag, förening, samfällighet eller
stiftelse
som driver affärsverksamhet och vari det allmänna genom
myndigheten
utövar ett bestämmande inflytande eller bedriver revision,
om det
kan antas att den enskilde lider skada om uppgiften röjs.
Sekretessen hos en myndighet som bedriver sådan revision
gäller dock
inte, om uppgiften ingår i beslut av myndigheten.
Har uppgift, för vilken sekretess gäller enligt första
stycket,
lämnats till annan myndighet, gäller sekretessen också
där.
Sekretessen gäller dock inte, om uppgiften ingår i beslut
av den
mottagande myndigheten.
Regeringen kan för särskilt fall förordna om undantag
från
sekretessen, om den finner det vara av vikt att uppgiften
lämnas.
HUVUD
MULTI
2
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
MULTI

MULTI
2
I fråga om uppgift i
allmän handling
gäller sekretessen i
högst tjugo år.
Beträffande handling
som anger villkoren i
slutet avtal gäller
sekretessen dock
längst till dess två
år, eller hos
statliga affärsverk
och Försvarets
materielverk fem år,
har förflutit från
det avtalet slöts.
I fråga om uppgift i
allmän handling gäller
sekretessen i högst
tjugo år. Beträffande
handling som anger
villkoren i slutet
avtal gäller sekre-
tessen dock längst
till dess två år,
eller hos statliga
affärsverk och För-
svarets materielverk
samt i kommunal
affärsverksamhet fem
år, har förflutit från
det avtalet slöts.
MULTI

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.

2. I fråga om aktiebolag i vilka kommuner eller landsting
själva
eller gemensamt innehar mindre än två tredjedelar av
aktierna eller
mindre än två tredjedelar av de med aktierna förenade
rösterna och i
fråga om ekonomiska föreningar i vilka det också finns
andra
medlemmar än kommuner eller landsting skall de nya
föreskrifterna i
1 kap. 8 § dock tillämpas först från och med den 1 januari
1998.

3. I fråga om beslut som har meddelats före
ikraftträdandet enligt
punkterna 1 respektive 2 skall 15 kap. 7 § inte tillämpas.
HUVUD
2 Förslag till
Lag om ändring i kommunallagen (1991:900)

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 16, 17 och 18 §§
kommunallagen
(1991:900) skall ha följande lydelse.

MULTI
2
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
MULTI

3 kap.
16 §
Kommuner och landsting får genom beslut av fullmäktige
lämna över
vården av en kommunal angelägenhet, för vars handhavande
särskild
ordning inte föreskrivits, till ett aktiebolag, ett
handelsbolag, en
ekonomisk förening, en ideell förening eller en stiftelse.
Vården av en angelägenhet som innefattar
myndighetsutövning får
dock enligt 11 kap. 6 § regeringsformen överlämnas endast
om det
finns stöd för det i lag.
MULTI
2
Om allmänhetens rätt
att ta del av
handlingar hos vissa
kommunala företag
finns bestämmelser i 1
kap. 8 § sekre-
tesslagen (1980:100).
MULTI

17 §
MULTI
2
Innan en kommun
eller ett landsting
lämnar över vården av
en kommunal ange-
lägenhet till ett
aktiebolag där
kommunen eller
landstinget bestämmer
ensam, skall
fullmäktige
Innan en kommun
eller ett landsting
lämnar över vården av
en kommunal ange-
lägenhet till ett
aktiebolag i vilket
kommunen eller
landstinget innehar
samtliga aktier, skall
fullmäktige
MULTI
1. fastställa det kommunala ändamålet med verksamheten,
MULTI
2
2. utse
styrelseledamöter och
minst en revisor,
2. utse samtliga
styrelseledamöter och
minst en revisor,
MULTI
MULTI
2
3. se till att
fullmäktige får yttra
sig innan sådana
beslut i verksamheten
som är av principiell
beskaffenhet eller
annars av större vikt
fattas, samt
4. besluta om att
allmänheten har rätt
att ta del av
handlingar hos
företaget enligt de
grunder som gäller
för allmänna hand-
lingars offentlighet
i 2 kap.
tryckfrihetsför-
ordningen och
sekretesslagen
(1980:100).
3. se till att
fullmäktige får yttra
sig innan sådana
beslut i verksamheten
som är av principiell
beskaffenhet eller
annars av större vikt
fattas.
MULTI
Detsamma gäller, när kommunen eller landstinget ensam
bildar en
stiftelse för en kommunal angelägenhet.

HUVUD
MULTI
2
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
MULTI

18 §
Innan vården av en kommunal angelägenhet lämnas över
till ett
bolag eller en förening där kommunen eller landstinget
bestämmer
tillsammans med någon annan, skall fullmäktige se till att
den
juridiska personen blir bunden av de villkor som avses i
17 § i en
omfattning som är rimlig med hänsyn till
andelsförhållandena,
verksamhetens art och omständigheterna i övrigt.
Detsamma gäller, om kommunen eller landstinget
tillsammans med
någon annan bildar en stiftelse för en kommunal
angelägenhet.
HUVUD
MULTI
2
I fråga om sådana
juridiska personer som
avses i första och
andra styckena och som
inte omfattas av 1
kap. 8 § andra stycket
sista meningen sekre-
tesslagen (1980:100),
skall fullmäktige
verka för att all-
mänheten skall ha rätt
att ta del av
handlingar hos
företaget enligt de
grunder som gäller för
allmänna handlingars
offentlighet i 2 kap.
tryckfrihetsförord-
ningen och
sekretesslagen
(1980:100).
MULTI

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.

2. I fråga om aktiebolag i vilka kommuner eller landsting
själva
eller gemensamt innehar mindre än två tredjedelar av
aktierna eller
mindre än två tredjedelar av de med aktierna i bolaget
förenade
rösterna samt på ekonomiska föreningar i vilka det också
finns andra
medlemmar än kommuner eller landsting skall dock äldre
föreskrifter
tillämpas till och med utgången av år 1997.
HUVUD
3 Förslag till
Lag om ändring i arkivlagen (1990:782)

Härigenom föreskrivs i fråga om arkivlagen (1990:782)
dels att 8 och 14-16 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 2
a §, av följande lydelse.

MULTI
2
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
MULTI

2 a §
MULTI
2
Vad som enligt denna
lag gäller för
kommunala myndigheters
arkiv skall gälla även
för arkiv hos sådana
juridiska personer som
avses i 1 kap. 8 §
andra stycket tredje
meningen sekre-
tesslagen (1980:100).
MULTI

8 §
Regeringen bestämmer vilka arkivmyndigheter som skall
finnas för
tillsynen över de statliga myndigheterna. Tillsynen över
att sådana
organ som avses i 2 § fullgör sina skyldigheter enligt 3-6
§§
ankommer på de statliga arkivmyndigheterna.
MULTI
2
Kommunstyrelsen är
arkivmyndighet i
kommunen och för-
valtningsutskottet i
landstingskommunen,
om inte kommun-
fullmäktige eller
landstinget har
utsett någon annan
nämnd eller styrelse
till arkivmyndighet.
Kommunstyrelsen är
arkivmyndighet i
kommunen och lands-
tingsstyrelsen i
landstinget, om inte
kommunfullmäktige
eller
landstingsfullmäktige
har utsett någon annan
nämnd eller styrelse
till arkivmyndighet.
MULTI
MULTI
2
Den kommunala
arkivmyndigheten skall
se till att sådana
juridiska personer som
avses i 2 a § fullgör
sina skyldigheter
enligt 3-6 §§. I de
fall flera kommuner
eller flera landsting
bestämmer tillsammans
i ett sådant företag
fullgörs uppgiften av
arkivmyndigheten i den
kommun eller det
landsting som
kommunerna eller
landstingen kommer
överens om.
MULTI
HUVUD
MULTI
2
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
MULTI

14 §
MULTI
2
Om en kommunal
myndighet har upphört
och dess verksamhet
inte har förts över
till en annan
kommunal myndighet,
skall myndighetens
arkiv överlämnas till
arkivmyndigheten inom
tre månader, såvida
inte kom-
munfullmäktige eller
landstinget har
beslutat något annat.
Om en kommunal
myndighet har upphört
och dess verksamhet
inte har förts över
till en annan kommunal
myndighet, skall
myndighetens arkiv
överlämnas till
arkivmyndigheten inom
tre månader, såvida
inte kommunfullmäktige
eller landstingfull-
mäktige har beslutat
något annat.
MULTI

15 §
MULTI
2
Utöver vad som följer
av bestämmelserna i
9, 10 och 14 §§ får
en kommunal myndighet
avhända sig allmänna
handlingar endast
genom sådant återläm-
nande eller överläm-
nande som sker med
stöd av
1. lag, eller
2. särskilt beslut av
kommunfullmäktige
eller landstinget.
Utöver vad som följer
av bestämmelserna i 9,
10 och 14 §§ får en
kommunal myndighet
avhända sig allmänna
handlingar endast
genom sådant återläm-
nande eller överläm-
nande som sker med
stöd av
1. lag, eller
2. särskilt beslut av
kommunfullmäktige
eller landstings-
fullmäktige.
MULTI
HUVUD
Första stycket gäller inte handlingar som en
myndighet har fått som lån.

16 §
MULTI
2
Kommunalfullmäktige
eller landstinget får
meddela föreskrifter
om arkivvården inom
kommunen, i den
utsträckning något
annat inte är
särskilt föreskrivet.
Kommunalfullmäktige
eller lands-
tingsfullmäktige får
meddela föreskrifter
om arkivvården inom
kommunen, i den
utsträckning något
annat inte är särskilt
föreskrivet.
MULTI

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.

2. I fråga om sådana aktiebolag i vilka kommuner
eller landsting själva eller gemensamt innehar mindre
än två tredjedelar av aktierna eller mindre än två
tredjedelar av de med aktierna förenade rösterna och
sådana ekonomiska föreningar i vilka det också finns
andra medlemmar än kommuner eller landsting skall de
nya föreskrifterna i 2 a § dock träda i kraft den 1
januari 1998.

3. I fråga om sådana juridiska personer som avses i
2 a § skall arkivbeskrivningar och arkivförteckningar
vara upprättade senast vid utgången av år 1998. För
sådana juridiska personer som avses i punkten 2
gäller dock att arkivbeskrivningar och
arkivförteckningar skall vara upprättade senast vid
utgången av år 2001.
HUVUD
4 Förslag till
Lag om ändring i kommunalförbundslagen (1985:894)

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 5 §
kommunalförbundslagen skall ha följande lydelse.

MULTI
2
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
MULTI

3 kap.
5 §[5]
MULTI
2
Bestämmelserna i 4
kap. 5, 6, 8, 9,
11-15 och 17-23 §§,
6 kap. 10, 11 och
18-31 §§ samt i 7
kap. 1-7 §§ kommunal-
lagen (1991:900)
skall i tilllämpliga
delar gälla i fråga
om förbunds-
direktionen. Härifrån
skall dock följande
avvikelser gälla.

**FOOTNOTES**

[5] Senaste lydelse 1991:1695.
Föreskrifterna i 3
kap. 16-18 §§, 4 kap.
5, 6, 8, 9,
11-15 och 17-23 §§, 6
kap. 10, 11 och 18-31
§§ samt i 7 kap. 1-7
§§ kommunallagen
(1991:900) skall i
tillämpliga delar
gälla i fråga om
förbundsdirektionen.
Härifrån skall dock
följande avvikelser
gälla.
MULTI
I fråga om tillkännagivande om justering av
förbundsdirektionens
protokoll gäller föreskrifterna i 2 kap. 13 § denna lag.
Sammanträde för fastställande av budget skall vara
offentligt.
Därvid skall bestämmelserna i 5 kap. 8-10 §§ och 39 §
kommunallagen
gälla i tillämpliga delar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.
HUVUD
HUVUD
LAGRÅDET

Protokoll vid sammanträde 1993-09-21

Närvarande: hovrättspresidenten Bo Broomé,
justitierådet
Bo Svensson, regeringsrådet Arne Baekkevold.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 10 juni
1993 har regeringen på hemställan av statsrådet
Davidson beslutat inhämta lagrådets yttrande över
förslag om handlingsoffentlighet hos kommunala
företag.

Förslagen har inför lagrådet föredragits av
departementssekreteraren Erna Zelmin-Åberg.

Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:

Inledande synpunkter

Under senare år har kommunal verksamhet i kraftigt
ökad utsträckning kommit att drivas i privaträttsliga
former. Det har inneburit att kommunens och
kommunmedlemmarnas möjligheter till insyn, inflytande
och kontroll beskurits eftersom möjligheterna till
insyn i privaträttsligt driven verksamhet är mera
begränsade än i verksamhet som drivs inom ramen för
kommunal förvaltning. Genom de remitterade förslagen
vidgas offentligheten i de kommunala företagen och
ges en fastare rättslig stadga. Det är en åtgärd som
måste hälsas med tillfresställelse.
Den väg som valts för att vidga offentligheten
innebär att reglerna om handlingsoffentlighet och
sekretess i tryckfrihetsförordningen och sekre-
tesslagen skall tillämpas på aktiebolag,
handelsbolag, ekonomiska föreningar och stiftelser i
vilka kommuner eller landsting har ett bestämmande
inflytande. Det leder till att reglerna om ansvar för
tjänstefel i 20 kap. 1 § brottsbalken och reglerna om
skadestånd i 3 kap. 2 § skadeståndslagen (1972:207)
blir tillämpliga. Verksamheten blir dessutom
underkastad Riksdagens ombudsmäns och
Justitiekanslerns tillsyn. En ytterligare följd av
förslaget blir att den som röjer en uppgift som han
enligt sekretesslagen är skyldig att hemlighålla kan
dömas till ansvar för brott mot tystnadsplikt enligt
20 kap. 3 § brottsbalken.
Att på detta sätt överföra en offentligrättslig
regelmassa på privaträttsliga subjekt är, som
lagrådet kommer att utveckla i det följande, förenat
med problem. Här skall endast sägas att det inte är
självklart att de straffbestämmelser som ingår i den
offentligrättsliga regleringen måste göras
tillämpliga när en offentlig verksamhet drivs av
privaträttsliga organ. Det kan diskuteras om det är
lämpligt att driva konsekvensens krav så hårt som
förslaget innebär eller om man kan nöja sig med de
sanktioner som normalt tillgrips i privata företag
vid brott mot tystnadsplikt och andra brott i ett
anställningsförhållande.

HUVUD
Meddelarfrihet i kommunala företag

I remissen diskuteras under avsnitt 8 tillämpningen
inom de kommunala företagen av den princip om
meddelarfrihet som har sin grund i bestämmelser i
tryckfrihetsförordningen och
yttrandefrihetsgrundlagen. Regeringens ståndpunkt är
att något undantag från denna princip inte bör göras
för de kommunala företagens del.
Om inte överflyttningen av kommunal verksamhet från
myndighet till företag skall leda till en försvagning
av den offentliga insynen i den verksamhet som
bedrivs i allmän regi är det enligt lagrådets mening
väsentligt att meddelarfriheten behålls. Lagrådet har
alltså samma grundinställning som regeringen. Även
här visar det sig emellertid att tillämpningen av det
offentligrättsliga regelkomplexet på de privaträtts-
ligt organiserade kommunala företagen inte är så
enkel som det i förstone kan tyckas. I remissen sägs
att om inga undantag görs i 16 kap. sekretesslagen -
dvs. det kapitel som anger de s.k. kvalificerade
tystnadsplikterna - kommer meddelarfrihet att råda i
de kommunala företag som jämställs med myndighet i
samma utsträckning som hos de kommunala mydigheterna.
Detta är emellertid en sanning med viss modifikation.
Lagrådet vill i det följande i korthet ange vilka
skillnader som kan uppstå, utan att göra någon mera
ingående analys.
Om en icke kvalificerad sekretess bryts genom ett
publiceringsmeddelande från någon inom det kommunala
företaget, där sekretesslagen är tillämplig, innebär
meddelarfriheten otvivelaktigt att meddelaren går fri
från straff och skadestånd på grund av
sekretessbrottet. Beträffande en offentligt anställd
person anses därutöver varje åtgärd som medför
negativa konsekvenser otillåten, om den grundar sig
på meddelandet. Det är något osäkert om detsamma
gäller en anställd utanför den offentliga sektorn,
t.ex. i fråga om avsked eller andra arbetsrättsliga
påföljder (se SOU 1990:12 s. 63 och 74).
Inom myndighetssfären anses funktionärerna kunna
åläggas tystnadsplikt endast författningsvägen och
inte genom avtal. Utanför myndighetssektorn kan
däremot avtal om sekretess träffas med rättslig
verkan. Inte sällan anses tystnadsplikt följa av den
anställdes lojalitetsplikt. Det är numera en
vedertagen uppfattning att sådana avtalsgrundade
tystnadsplikter åtminstone i princip bryter
meddelarfriheten (se härom nämnda betänkande s. 75
ff. och 1989/90:LU 37 s. 43 f.). Övergången från en
offentligträttsligt till en privaträttsligt
organiserad verksamhet kan alltså tänkas leda till en
viss begränsning av meddelarfriheten. Särskilt
intrikat blir bedömningen av frågan om meddelarfrihet
när befattningshavare i t.ex. ett kommunalt bolag
omfattas av en sekretessbestämmelse i sekretesslagen
som viker för meddelarfriheten, samtidigt som avtal,
öppet eller underförstått, om tystnadsplikt på samma
område har träffats inom bolaget. Så t.ex. bryter
meddelarfriheten igenom den sekretess i myndigheters
affärsverksamhet som föreskrivs i 6 kap. 1 §
sekretesslagen, medan en arbetstagare i det privata
näringslivet som i strid med ett avtal med
arbetsgivaren röjer dennes skyddade
företagshemligheter genom ett meddelande till
massmedierna inte torde kunna undgå skadeståndsskyl-
dighet enligt 7 § lagen (1990:409) om skydd för
företagshemligheter (se HUVUD
1989/90:LU 37 s. 43). Huruvida det senare skulle
gälla också ett kommunalt bolag som i sekre-
tesshänseende jämställs med myndighet får betecknas
som ovisst; vissa skäl talar för att så skulle vara
fallet (jfr SOU 1990:12 s. 78). Klart står
naturligtvis att meddelaren inte kan drabbas av någon
straffrättslig reaktion med anledning av
publiceringsmeddelandet. Till undvikande av
missförstånd kan tilläggas att en anställd inte kan
bli skadeståndsskyldig enligt lagen om skydd för
företagshemligheter, om han röjer en
företagshemlighet för att offentliggöra eller för
behörigt organ avslöja misstänkt brottslighet av viss
svårhet eller annat allvarligt missförhållande;
företagshemligheten är då inte skyddad (se 2 § i
nämnda lag).
Sammanfattningsvis kan konstateras att det
åtminstone finns en viss risk för att utrymmet för
meddelarfriheten krymps när en kommunal verksamhet
flyttas från en nämnd till ett kommunägt bolag eller
jämställt organ som behandlas som myndighet när det
gäller handlingsoffentlighet och sekretess, detta
även om något tillägg inte görs i 16 kap. sekre-
tesslagen beträffande sekretessregler som bryter
meddelarfriheten.
Nära samband med meddelarfriheten har
anonymitetsskyddet för bl.a. dem som lämnar
meddelanden för publicering till massmedierna. Ano-
nymitetsskyddet, som regleras i 3 kap. tryck-
frihetsförordningen och 2 kap.
yttrandefrihetsgrundlagen, innefattar dels en
tystnadsplikt för funktionärer inom massmedierna,
dels ett efterforskningsförbud. Tystnadsplikten
kommer också meddelare i de kommunägda företagen till
del. Förbudet att efterforska bl.a. den som har
lämnat ett publiceringsmeddelande riktar sig
emellertid till myndighet och "annat allmänt organ".
De privaträttsligt organiserade kommunala företagen
torde falla utanför denna beskrivning, (prop.
1975/76:204 s. 145), och den nu föreslagna
bestämmelsen om likställighet med myndighet gäller
beträffande tryckfrihetsförordningen endast
bestämmelserna om rätt att ta del av allmänna
handlingar, vilka återfinns i 2 kap. Även i det nu
nämnda hänseendet innebär alltså övergången från
myndighet tll bolag (förening, stiftelse) en viss
försvagning av det yttrandefrihetsrättsliga skyddet.

Förslag till ändring i sekretesslagen

1 kap
8 §
I andra stycket av denna paragraf föreskrivs för
närvarande att bestämmelserna i
tryckfrihetsförordningen om rätt att ta del av
handlingar hos myndighet i tillämpliga delar skall
gälla också handlingar hos vissa organ som anges i en
bilaga till sekretesslagen, i den mån handlingarna
hör till den verksamhet som nämns där. De angivna
organen skall vid tillämpningen av sekretesslagen
jämställas med myndighet. Bland de organ som
upptagits i den nämnda bilagan kan nämnas
Aktiebolaget Svensk Bilprovning och Apoteksbolaget
Aktiebolag (SFS 1992:319).
I det remitterade förslaget jämställs på
motsvarande sätt vissa kommunala företag med
myndigheter vid tillämpningen av tryckfrihetsförord-
ningens regler om allmänna handlingars offentlighet
och vid tillämpHUVUD

ningen av sekretesslagen. Det sker genom ett tillägg
till andra stycket av 1 kap. 8 §. Enligt lagrådets
mening bör bestämmelserna om de ifrågavarande
kommunala företagen lämpligen tas upp i en ny
särskild paragraf med beteckningen 1 kap. 8 a §.
De kommunala företag som skall jämställas med
myndighet skall vara organiserade som aktiebolag,
handelsbolag, ekonomiska föreningar eller stiftelser.
Lagrådet föreslår att i paragrafen uttryckligen anges
vilka juridiska personer som avses, för att undvika
tolkningssvårigheter exempelvis om
handlingsoffentlighet skall gälla också i kommunala
enkla bolag.
En förutsättning för att ett kommunalt företag
skall jämställas med en myndighet är enligt förslaget
att kommunala företrädare utövar ett bestämmande
inflytande i företaget. Begreppet "bestämmande
inflytande" användes redan i koncerndefinitionen i
1944 års aktiebolagslag. I 1975 års aktiebolagslag
återfinns definitionen i 1 kap. 2 §. Enligt andra
stycket av den paragrafen föreligger ett
koncernförhållande om ett aktiebolag på grund av
aktie- eller andelsinnehav eller avtal ensamt har ett
bestämmande inflytande över en juridisk person och en
betydande andel i resultatet av dess verksamhet.
Uttrycket "bestämmande inflytande" återfinns i många
andra lagar, t.ex. i 4 § första stycket 6 lagen
(1987:464) om vissa riktade emissioner i
aktiemarknadsbolag, m.m. och i 3 § andra stycket
insiderlagen (1990:1342). I 3 kap. 18 § kommunallagen
återfinns ett besläktat uttryck nämligen "bestämmer".
Trots att begreppet "bestämmande inflytande"
således har lång tradition i svensk rätt är det
uppenbart att det inte är så exakt som man skulle
önska med hänsyn till de straffbestämmelser som ingår
i det föreslagna regelverket. En befattningshavare i
ett kommunalt företag som bryter mot sekretesslagens
bestämmelser om tystnadsplikt skall enligt det
remitterade förslaget dömas till straff, om de
kommunala företrädarna har ett bestämmande inflytande
i företaget, men gå fri från ansvar för brott mot
tystnadsplikten, om det kommunala inflytandet inte
har denna styrka. Med hänsyn till det anförda
föreslår lagrådet att en definition av begreppet
"bestämmande inflytande" tas upp som ett andra stycke
i 1 kap. 8 a §.
Flertalet av de ifrågavarande kommunala företagen
är aktiebolag. När det gäller aktiebolag bör kommuner
och landsting anses ha ett bestämmande inflytande, om
de ensamma eller tillsammans äger aktier med mer än
hälften av samtliga röster i bolaget eller eljest
förfogar över så många röster i detta. En kommun
eller ett landsting får anses ha rätt att förfoga
över rösterna för vissa aktier, om kommunen eller
landstinget genom t.ex. ett konsortialavtal försäkrat
sig om att rösträtten för aktierna kommer att utövas
på det sätt kommunen eller landstinget anvisar. Ett
bestämmande inflytande i ett aktiebolag får också
anses föreligga om kommuner eller landsting har rätt
att utse eller avsätta mer än hälften av ledamöterna
i styrelsen för aktiebolaget. Vad som sagts nu om
aktiebolag bör gälla också för ekonomiska föreningar.
I fråga om stiftelser föreligger ett bestämmande
inflytande om kommuner eller landsting på grund av
stiftelseförordnandet har rätt att utse eller avsätta
mer än hälften av ledamöterna i styrelsen för en
stiftelse.
HUVUD
Är det fråga om ett handelsbolag föreligger ett
kommunalt bestämmande inflytande, om samtliga
bolagsmän är kommuner eller landsting. Ett
kommanditbolag där samtliga komplementärer är
kommuner eller landsting bör betraktas som
kommunalstyrt, även om bolaget har kommanditdelägare
som inte hör till den kommunala kretsen, eftersom
kommanditdelägare in dubio är uteslutna från
förvaltningen (se 3 kap. 4 § lagen om handelsbolag
och enkla bolag). I enlighet härmed bör i lagen före-
skrivas att kommuner och landsting skall anses ha ett
bestämmande inflytande i ett handelsbolag, om de
utgör samtliga obegränsat ansvariga bolagsmän i
bolaget.
Det bestämmande inflytande som angivits nu kan helt
eller delvis uppnås via företag som ägs av kommuner
och landsting eller av dotterföretag till kommunal-
och landstingsägda företag. Vid tillämpningen av
definitionen på bestämmande inflytande skall
inflytande som utövas av en juridisk person över
vilken en kommun eller ett landsting bestämmer på
sätt som anges i definitionen anses utövat av
kommunen eller landstinget. Det innebär exempelvis
att aktier i ett aktiebolag som ägs av ett kommunägt
aktiebolag eller av ett helägt dotterbolag till ett
sådant bolag räknas som ägda direkt av kommunen.
Den definition av bestämmande inflytande som
lagrådet föreslår är avsedd att vara uttömmande.
Praktisk majoritet på bolagsstämma i ett aktiebolag
kan, om aktieägandet är spritt, föreligga vid mindre
aktieinnehav än som anges i den av lagrådet
föreslagna definitionen. Att kommuner eller landsting
har praktisk majoritet i denna mening gör emellertid
inte att bestämmelserna om handlingsoffentlighet blir
tilllämpliga på företaget.
I det remitterade förslaget har upptagits en
bestämmelse i tredje stycket som skall klargöra att
sekretess enligt sekretesslagen inte hindrar en
styrelseledamot, en verkställande direktör eller en
revisor från att uppfylla den uppgiftsskyldighet som
aktiebolagslagen eller lagen om ekonomiska föreningar
ålägger honom gentemot bolags- eller föreningsstäm-
man. Uppgift för vilken sekretess gäller enligt
sekretesslagen får inte röjas för enskild (1 kap. 2 §
sekretesslagen). Så som aktiebolagslagen och lagen om
ekonomiska föreningar är konstruerad är bolagsstämman
eller föreningsstämman ett särskilt organ och de
aktieägare eller föreningsmedlemmar som deltar i
stämman torde inte böra behandlas som enskilda i
sekretesslagens mening. Även om verkställande
direktören, stämman och revisorn, när bolaget eller
föreningen enligt det remitterade förslaget skall
behandlas som myndighet, ses som olika organ eller
olika verksamhetsgrenar är att beakta att
bestämmelserna i 14 kap. 1 § sekretesslagen blir
tillämpliga. Sekretess hindrar då inte att uppgift
lämnas från ett organ till ett annat eller från en
verksamhetsgren till en annan på grund av en
uppgiftsskyldighet som föreskrivits i lag eller
förordning. Tillämpat på förevarande
lagstiftningsärende innebär det anförda att en
styrelseledamot, en verkställande direktör eller en
revisor kan - inom de ramar som anges i 9 kap. 12 §
aktiebolagslagen och 7 kap. 11 § lagen om ekonomiska
föreningar - lämna upplysningar på bolagsstämman utan
hinder av att upplysningarna enligt sekretesslagen
HUVUD

omfattas av sekretess. Någon uttrycklig bestämmelse i
sekretesslagen som klargör detta behövs enligt
lagrådets mening inte.
I det remitterade förslaget har i tredje stycket
första meningen av 1 kap 8 § upptagits bestämmelser
om handlingsoffentlighet i företag i vilka kommuner
eller landsting tidigare utövat ett bestämmande
inflytande. Dessa bestämmelser bör tas upp som ett
tredje stycke i 1 kap. 8 a §.Med kommuner och
landsting bör i detta sammanhang uttryckligen
jämställas kommunalförbund. En bestämmelse om detta
bör upptas i ett fjärde stycke av den nya paragrafen.
På grund av det anförda föreslår lagrådet att i
sekretesslagen införs en ny paragraf, 1 kap. 8 a §,
av följande lydelse:

Vad som föreskrivs i tryckfrihetsförordningen om rätt
att ta
del av handlingar hos myndighet skall i tillämpliga
delar gälla
också handlingar hos aktiebolag, handelsbolag,
ekonomiska
föreningar och stiftelser i vilka kommuner eller
landsting
utövar ett bestämmande inflytande. Sådana bolag,
föreningar och
stiftelser skall vid tillämpningen av denna lag
jämställas med
myndighet.
Kommuner och landsting anses utöva ett bestämmande
inflytande
som avses i första stycket om de ensamma eller
tillsammans
1. äger aktier i ett aktiebolag eller andelar i en
ekonomisk
förening med mer än hälften av samtliga röster i
bolaget eller
föreningen eller förfogar över så många röster i
bolaget eller
föreningen,
2. har rätt att utse eller avsätta mer än hälften av
ledamöterna i styrelsen för ett aktiebolag, en
ekonomisk
förening eller en stiftelse,
3. utgör samtliga obegränsat ansvariga bolagsmän i ett
handels-
bolag. Vid tillämpningen av 1 - 3 skall inflytande som
utövas
av en juridisk person över vilken en kommun eller ett
landsting
bestämmer på sätt som anges i de nämnda punkterna anses
utövat
av kommunen eller landstinget.
Första stycket gäller också beträffande handlingar
som efter
medgivande av kommun eller landsting för viss bestämd
tid
förvaras hos aktiebolag, handelsbolag, ekonomiska
föreningar
eller stiftelser i vilka kommuner eller landsting har
utövat
ett bestämmande inflytande.
Vad som sägs om kommuner och landsting i första -
tredje styck-
ena tillämpas också på kommunalförbund.

Placeringen i en särskild paragraf föranleder
konsekvensändringar.

Övriga lagförslag
Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.
HUVUD
Civildepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträden den 7
oktober 1993

Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och
statsråden
B. Westerberg, Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund,
Olsson, Svensson, af Ugglas, Dinkelspiel, Thurdin,
Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson, Könberg, Odell,
Lundgren, Unckel, P. Westerberg, Ask

Föredragande: statsrådet Davidson

Regeringen beslutar proposition 1993/94:48
Handlingsoffentlighet hos kommunala företag.
HUVUD
Rättsdatablad

Författningsrubrik

Bestämmelser
som inför,
ändrar,
upphäver eller
upprepar ett
normgivningsbemyndigande

Celexnummer för bakomliggande
EG-regler

Lagen om ändring i arkivlagen (1990:782)

16 §