Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Regeringens proposition 1993/94:251

Förmynderskapslagstiftningen


Prop. 1993/94:251


Regeringen överlämnar denna proposition tiU riksdagen. Stockholm den 9 juni 1994

Cari Bildt

Reidunn Laurén (Justitiedepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

Syftet med förslagen i propositionen är att reglema om förmyndares, förvaltares och gode mäns förvaltning av egendom och tiUsynen över sådan förvalming skaU modemiseras och anpassas tiU dagens simation. Området avregleras där det är möjUgt utan att berättigade skyddsintres­sen sätts åt sidan. Vidare bygger forslagen på principen att domstolama skaU handlägga enbart sådana frågor som verkUgen kräver dom­stolsprövning. De förmynderskapsärenden som är av övervägande förvalmingsnatur bör handläggas av förvaltiiingsmyndigheter och inte av domstolar.

Med tiUämpning av dessa principer föreslås i propositionen följande.

De särskUda reglema om redovisning och kontroU av förmyndares förvaltning skaU inskränkas väsentUgt beträffande föräldrars förvaltning av bams egendom. Som huvudregel skaU gälla att överförmyndarens kontroU av föräldrafÖrvaltningar skaU vara inriktad på de &U där värdet på bamets tiUgångar överstiger åtta gånger basbeloppet enUgt lagen om allmän försäkring. Även fortsättningsvis skaU dock aUtid överförmynda­rens samtycke krävas vid rättshandlingar som rör fest egendom samt om bamet skaU sättas i skuld eUer driva rörelse.

För förordnade förmyndare, gode män och förvaltare skaU i huvudsak nuvarande regler gäUa.

Regler om att vissa placeringar skaU få göras utan överförmyndarens samtycke skaU finnas kvar för de förvaltningar som skaU stå under överförmyndarens kontroU. Reglerna anpassas tiU de krav som Sveriges deltagande i EES stäUer. Underärigas bankräkningar skaU som huvud­regel inte längre vara spärrade mot uttag som görs av föräldrar. Den genereUa skyldigheten att deponera värdehandUngar i öppet förvar hos

1 Riksdagen 1993/94. 1 samL Nr 251


bank  föreslås  upphöra.   Försäkringsbelopp   samt  utbetalningar  från    Prop. 1993/94:251 dödsbon på gmnd av bodelning, arv eUer testamente som tUlfeUer en underårig skaU sättas in på spärrat konto, om de är större än två basbe­lopp.

När det av särskUd anledning behövs skaU överförmyndaren få bestämma bl.a. att reglema om kontroUerad förvaltning helt eUer delvis skaU tiUämpas på en fri förvaltning, att penningmedel skaU sättas m på spärrat bankkonto eUer att värdehandlingar skaU deponeras.

Vid sidan av att egendom kan överlänmas tiU särskUd förvaltning öppnas en ny möjUghet att ställa förvaltningen av viss egendom under kontroU. SärskUd överförmyndarkontroU skaU nämUgen gäUa for egendom som har tiUfåUit en underårig genom gåva, arv, testamente eller förmånslagarförordnande vid försäkring, om det har föreskrivits i ett gåvoviUkor, ett testamentsförordnande eUer ett förmånslagarförord­nande.

Förmynderskap, godmanskap och förvaltarskap skaU inte längre skrivas m vid domstol. Tmgsrättema skaU dock ha kvar ärenden som rör förordnande och entiedigande av förmyndare. Domstolama skaU vidare behåUa uppgiften att besluta om anordnande, omprövnmg och upphörande av förvaltarskap och godmanskap enUgt 11 kap. 4 § för­äldrabalken. Frågoma om förordnande och entiedigande av förvaltare och sådan god man skaU flyttas från domstolama tiU överförmyndama. Behörigheten att fetta beslut om förordnande av god man enUgt 11 kap. 1-3 §§ föräldrabalken flyttas som huvudregel från tingsrättema tiU överförmyndama. I stäUet fÖr rätten skaU överförmyndaren ha behörig­het att för omyndigs räkning besluta om hävande i förtid av avtal om sammanlevnad i oskiftat dödsbo samt att förelägga stäUföreträdama vite. Överförmyndarens beslut skaU kunna överklagas tiU tingsrätt.

TiUsynen över överförmyndama skaU flyttas från tingsrättema tiU länsstyrelsema.

Vårdnads- och förmynderskapsbegreppen föreslås renodlade. Om inte någon av ett bams föräldrar kan vara vårdnadshavare skaU vårdnaden anförtros åt en eUer två särskUt förordnade vårdnadshavare. De särskUt fbrordnade vårdnadshavama skaU också därigenom bU förmyndare för bamet, om mte särskUda skäl talar mot det.

De nya reglema föreslås träda i kraft den 1 juU 1995.


 


Innehållsförteckning                                      Prop. 1993/94:251

1               Förslag tiU riksdagsbeslut................................     7

2               Lagtext   ....................................................     8

 

2.1           Förslag tiU lag om ändrmg i föräldrabalken...      8

2.2           Förslag tiU lag om ändring i ärvdabalken..... 73

2.3           Förslag tUl lag om ändring i rättegångsbalken            75

2.4           Förslag tiU lag om ändring i lagen (1904:26 s.l) om vissa intemationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap        76

2.5           Förslag tiU lag om ändring i lagen (1904:48 s.l) om samäganderätt      78

2.6           Förslag tiU lag om ändring i lagen (1921:159) med vissa bestämmelser om förmynderskap för omyndig medlem av det kungUga huset     79

2.7           Förslag tiU lag om upphävande av lagen (1924:322)

om vård av omyndigs värdehandlingar........    80

2.8           Förslag tiU lag om ändring i lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden....................................    81

2.9           Förslag tUl lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna bambidrag     83

2.10        Förslag tiU lag om ändring i lagen (1964:143) om bidragsförskott           85

2.11        Förslag tiU lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)     87

2.12        Förslag tiU lag om ändring i lagen (1984:1095) om förlängt bidragsförskott för studerande...........................................    88

2.13        Förslag tiU lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617)            89

2.14        Förslag öU lag om ändring i lagen (1987:813) om homosexuella sambor   .......................................................... 91

2.15        Förslag tiU lag om ändring i lagen (1989:14) om er­kännande och verkställighet av utiändska vårdnadsavgöranden m.m. och om överflyttning av bam         92

2.16        Förslag tiU lag om ändring i aktiekontolagen (1989:827) 93

2.17        Förslag tiU feg om ändring i lagen (1990:773) om särskUt pensionstillägg tUl folkpension för långvarig

vård av sjukt eUer handUcappat bam   ..... 94

2.18.................................................... Förslag tiU lag om ändring i lagen (1993:1323) om
ändring i kyrkolagen (1992:300)   ............. 95

3               Ärendet och dess beredning   ......................... 96

4               Behovet av en reform.................................... 97

4.1     Nuvarande förhållanden......................... 97


 


4.2           Förvalttungsreglema i föräldrabaUcen......... 99    Prop. 1993/94:251

4.3           Förmynderskapsfrågor i domstolama......... .. 101

 

5               Vårdnad och förmynderskap   ........................    102

6               Egendomsförvaltning enUgt föräldrabalken   ..... .. 104

 

6.1           Föräldrars och andra stäUföreträdares förvaltning   . . 104

6.2           Underårigs rättshandlingsförmåga............    110

7      FöräldrafÖrvaltning......................................    112

7.1           AUmänna bestämmelser.........................    112

7.2           Inskränkningar i föräldrars rätt att företa vissa för­valtningsåtgärder                                                             113

7.3           Regler om placering och avyttring m.m.....    116

7.4           Slopad allmän deponeringsskyldighet........    123

7.5           Direktinsättning i bank av försäkringsbelopp m.m.   .   127

7.6           Föräldrars    redovisnings-    och    förteckningsskyl­dighet                 130

7.7           Skärpande föreskrifter i särskUda feU....... .. 133

7.8           SärskUd överförmyndarkontroU   ............ .. 135

 

8               Förvaltning genom förordnade förmyndare, gode män och förvaltare            136

9               SärskUd fijrvaltiimg.......................................   139

10            Vård av rätt i dödsbo m.m.............................   141

11            Arvode tiU förmyndare, gode män och förvaltare               144

12            Överförmyndarorganisationen m.m...................   148

13            Inskrivning   av   förmynderskap,   godmanskap   och   för­valtarskap vid domstol                                                                     149

14            Överflyttning av förmynderskapsärenden tiU överförmyn­daren                    151

 

14.1       AUmänt..............................................   151

14.2       Förmynderskap....................................   153

14.3       Förvaltarskap   ................................... . 154

14.4       Godmanskap........................................   158

14.5       Beslut  beträffande   förmyndares,   förvaltares   och gode mäns förvaltning                                                           165

 

15            TiUsynen över överförmyndare....................... . 167

16            Övriga reformförslag..................................... . 168

16.1   Rättens handläggning av vårdnads- och förmynder-               4

skapsfrågor......................................... . 168


 


16.2       Talerätt ftjr sambo och anhörigas medverkan             170    Prop. 1993/94:251

16.3       Annan utredning än läkarintyg.................   172

16.4       Ökad sekretess?...................................   173

16.5       Domstolsverkets övriga förslag   .............   175

 

17            IntemationeUa förhållanden...........................     175

18            Kosbiader...................................................     176

19            Ikraftträdande m.m......................................     177

20            Förfettmngskommentar.................................     179

 

20.1        Förslaget tiU lag om ändring i föräldrabalken        179

20.2        Förslaget tiU lag om ändring i ärvdabalken.    298

20.3        Försfeget tiU lag om ändring i rättegångsbalken   . . .   299

20.4        Förslaget tUl lag om ändring i lagen (1904:26 s.l) om vissa intemationeUa rättsförhäUanden rörande äktenskap och förmynderskap          300

20.5        Försfeget tdl feg om ändring i fegen (1904:48 s. 1)

om samäganderätt   ............................    301

20.6        Förslaget tiU lag om ändring i lagen (1921:159) med vissa bestämmelser om förmynderskap fÖr omyndig medlem av det kungUga huset        302

20.7        Förslaget tiU feg om upphävande av lagen (1924:322) om vård av omyndigs värdehandUngar   .   302

20.8        Förslaget tiU lag om ändring i lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden..................................    304

20.9        Förslaget tiU lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna bambidrag            305

20.10     Försfeget tiU lag om ändring i lagen (1964:143) om bidragsförskott         306

20.11     Försfeget tiU lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)            307

20.12     Förslaget tUl feg om ändring i lagen (1984:1095)

om förlängt bidragsförskott för studerande         307

20.13     Förslaget tiU feg om ändring i bankrörelselagen (1987:617)         308

20.14     Förslaget tiU lag om ändring i fegen (1987:813) om homosexueUa sambor         310

20.15     Förslaget tiU lag om ändring i fegen (1989:14) om erkännande och verkstäUighet av utländska vårdnadsavgöranden m.m. och om överflyttning av bam..................................................    311

20.16     Förslaget tiU lag om ändring i aktiekontolagen (1989:827)           312

20.17     Förslaget tiU lag om ändring i lagen (1990:773) om särskUt pensionstiUägg tiU folkpension för långvarig

vård av sjukt eUer handUcappat bam   ....    313                    5


 


20.18 Förslaget tiU feg om ändring i lagen (1993:1323) Prop. 1993/94:251

om ändring i kyrkolagen (1992:300).........    313

Utdrag ur protokoU vid regeringssammanträde

den 9 juni 1994..................................................    315

BUagor och rättsdafebfed, se separat bUagedel


 


1      Förslag till riksdagsbeslut                       Prop. 1993/94:251

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag tiU

1.    lag om ändring i föräldrabalken,

2.            lag om ändring i ärvdabalken,

3.            lag om ändring i rättegångsbalken,

4.            lag om ändring i lagen (1904:26 s. 1) om vissa intemationeUa rättsförhäUanden rörande äktenskap och förmynderskap,

5.            lag om ändring i lagen (1904:48 s. I) om samäganderätt,

6.            lag om ändring i lagen (1921:159) med vissa bestämmelser om förmynderskap för omyndig medlem av det kungUga huset,

7.            lag om upphävande av lagen (1924:322) om vård av omyndigs värdehandlingar,

8.            lag om ändrmg i lagen (1946:807) om handfeggning av d o m -stolsärenden,

9.            lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna bambidrag,

10.         lag om ändring i lagen (1964:143) om bidragsförskott,

11.         lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),

12.         lag om ändring i lagen (1984:1095) om förlängt bidragsförskott för studerande,

13.         lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617),

14.         lag om ändring i lagen (1987:813) om homosexueUa sambor,

15.         lag om ändring i lagen (1989:14) om erkännande och verk­stäUighet av utiändska vårdnadsavgöranden m.m. och om över­flyttning av bam,

16.         lag om ändring i aktiekontolagen (1989:827),

17.         lag om ändring i lagen (1990:773) om särskUt pensionstiUägg tiU folkpension för långvarig vård av sjukt eUer handikappat bam,

18.         lag om ändring i lagen (1993:1323) om ändring i kyrkolagen (1992:300).


 


2       Lagtext                                                               Prop. 1993/94:251

FB 1 kap. Regermgen har följande förslag tiU lagtext'

2.1    Förslag till lag om ändring i föräldrabalken

Härigenom föreskrivs i fråga om föräldrabalken*

deb att 10 kap. 12 §, 11 kap. 27 §, 12 och 17 kap., 19 kap. 17 § samt 20 kap. 5 § skaU upphöra att gäUa,

deb att nuvarande 11 kap. 28 § och 19 kap. 18 § skaU betecknas 11 kap. 27 § respektive 19 kap. 17 §,

deb att den nya 19 kap. 17 § skaU ha följande lydelse,

deb att 1 kap. 4 §, 2 kap. 3, 7 och 9 §§, 3 kap. 5 §, 4 kap. 5 a och 10 §§, 6 kap. 2, 3, 7-10, 17 och 21 §§, 7 kap. 2 §, 9 kap. 1,4 och 5 §§, 10 kap. 3-7, 9, 11, 13 och 18 §§, 11 kap. 1-4, 7, 8, 13-26 §§, 13-16 kap., 19 kap. 5, 9, 10 och 14 §§, 20 kap. 2 a-4, 6 och 8 §§, 21 kap. 8 § samt mbrikema tiU 13-16 kap. skaU ha följande lydelse,

deb att det i baUcen skaU införas ett nytt kapitel, 12 kap., samt fyra nya paragrafer, 6 kap. 10 a-c §§ och 11 kap. 3 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydebe                 Föreslagen lydebe

1 kap.


Bekräftelse av federskap sker Bekräftelse av federskap sker
skriftUgen och skaU bevittnas av skriftUgen och skaU bevittnas av
två personer. Bekräftelsen skaU två personer. Bekräftelsen skaU
skrifidigen godkännas av social- skriftUgen godkännas av social­
nämnden och av modem eUer nämnden och av modem eUer en
särskUt förordnad förmyndare för särskUt förordnad vårdnadshavare
bamet. Har bamet uppnått myndig för bamet. Är bamet myndigt eller
ålder, skaU bekräftelsen i stäUet står det enligt 6 kap. 2 § inte
godkännas av bamet självt. Social- under någons vårdnad, skaU
nänmden får lämna sitt godkän- bekräftelsen i stäUet godkännas av
nande endast om det kan antagas bamet självt. Socialnämnden får
att mannen är feder tiU bamet.
       lämna sitt godkännande endast om

det kan antas att mannen är feder

tiU bamet. Bekräftelse kan ske även före bamets födelse.

' Till stor del innehåller inte lagtextförslaget någon vänsterspalt med nuvarande lydelse. Detta hänger samman med att kapiden 12-16 är nyskrivna. De bygger till stora delar på bestämmelsema i nuvarande lydelse av 13-17 kap. De enskilda paragrafema är dock så pass omarbetade att det inte har varit praktiskt möjligt att utforma en vänsterspalt på ett ändamålsenligt sätt. Den som vill fmna var de nya reglemas materiella innehåll har sin motsvarighet i foräldrabalkens tidigare lydelse hänvisas till tabellerna i bilagoma 11 och 12. * Balken omtryckt 1990:1526.


 


Visas senare att den som har länmat bekräftelse ej är feder tiU bamet, skaU rätten förklara att bekräftelsen saknar verkan mot honom.


Visas senare att den som har länmat bekräftelse inte är feder tiU bamet, skaU rätten förklara att bekräftelsen saknar verkan mot honom.


Prop. 1993/94:251 FB 2 kap.


 


2 kap.


Socialnämnden kan flytte över ärendet tiU socialnämnden i annan kommun, om det skuUe avsevärt underlätta utredningen. Om sådant beslut skaU den andra socialnämnden genast underrättas.

Ändras förhållande som anges i 2 § sedan socialnämnden inlett sin utredning, är nämnden ändock skyldig att slutföra sin uppgift.

Talan mot socialnåmruls beslut enUgt andra stycket föres hos länsstyrelsen genom besvär Mot länsstyrebens beslut föres talan hos kammarrätten genom besvär.


Ändras förhåUande som anges i 2 § sedan socialnämnden inlett sin utredning, är nämnden ändå skyldig att slutföra sin uppgift.

Socialnämndens beslut enUgt andra stycket får överklagas hos länsstyrelsen. Länsstyrebens beslut fär överklagas hos allmän förvalt­ningsdomstol Prövningstilbtånd krävs vid överklagande till kam­marrätten.



Socialnämnden   får   lägga   ned       Socialnämnden får lägga ned en
påbörjad    utredning    angående    påbörjad utredmng om federska-
federskapet, om det
              pet, om det

3.   har lämnats samtycke av mo­
dem eUer en särskUt förordnad
vårdnadshavare enUgt 4 kap.
5 c § tiU adoption av bamet, eUer

4.    av särskUda skäl firms an­
ledning att anta att fortsatt utred­
ning eUer rättegång skuUe vara tiU
men för bamet eUer utsatte mo­
dem för påfirestiiingar som in­
nebär fåra för hennes psykiska
hälsa.

Socialnämndens beslut att lägga ned en påbörjad federskapsutred-ning/dr överklagas hos länsstyrel­sen. Länsstyrebens beslut får överklagas hos allmän förvalt­ningsdomstol     Prövningstilbtånd

1.    visar sig omöjUgt att få erforderUga upplysningar för bedömning av federskapsfrågan,

2.    framstår som utsiktslöst att försöka få federskapet feststäUt av domstol,

3.    föreligger samtycke av mo­dem eUer särskUt förordnad för­myndare enUgt 4 kap. 5 § tiU adoption av bamet, eUer

4.    av särskUda skäl finns an­ledning tiU antagande att fortsatt utredning eUer rättegång skuUe vara tiU men för bamet eUer ut­satte modem för påfrestningar som innebära fara för hennes psykiska hälsa.

Talan mot socialnämnds beslut att lägga ned påbörjad federskaps-utredning föres hos länsstyrelsen genom besvär. Mot länsstyrebens beslut res talan hos kammarrät­ten genom besvär.


 


krävs vid överklagande till kam­marrätten.

9§ SkaU en viss man enligt 1 kap. 1 § anses som fer tiU ett bam som står under någons vårdnad och har bamet hemvist i Sverige, skaU soci­alnämnden, om vårdnadshavaren eUer någon av vårdnadshavama eUer mannen begär det och det är lämpUgt, utreda om någon annan man kan vara far tiU bamet.

I firåga om utredningen tillämpas 2-6 och 8 §§. Utredningen får läggas ned, om det föreligger skäl som anges i 7 § förste stycket 1 eUer 4 eUer om det annars är lämpUgt.

Talan nmt en socialnämnds beslut att inte påbörja utredning enUgt denna paragraf eUer att lägga ned en påbörjad utredning förs hos länsstyrelsen genom besvär Mot länsstyrebens beslut förs talan hos kammarrätten ge­nom besvär


I firåga om utredningen tillämpas 2-6 och 8 §§. Utredningen får läggas ned, om det finns skäl som anges i 7 § förste stycket 1 eUer 4 eUer om det annars är lämpUgt.

Socialnämndens beslut att mte påbörja en utredning enUgt denna paragraf eUer att lägga ned en påbörjad utredning får överklagas hos länsstyrelsen. Länsstyrebens beslut fär överklagas hos allmän förvaltningsdomstol Prövningstill­stånd krävs vid överklagande till kammarrätten.


Prop. 1993/94:251 FB 3-4 kap.


 


3 kap.

Talan om feststäUande av feder­skap väckes av bamet.

I feU som avses i 2 kap. 1 § föres bamets talan av socialnämn­den. Har mcxiem vårdnaden om bamet, får hon aUtid föra bamets talan, även om hon ej har uppnått myndig ålder. Talan får vidare aUtid föras av särskUt förordnad förmyndare för bamet.


Talan om feststäUande av feder­skap väcks av bamet.

I fåU som avses i 2 kap. 1 § förs bamets talan av socialnämn­den. Har modem vårdnaden om bamet, får hon aUtid föra bamets talan, även om hon inte har upp­nått myndig ålder Talan får vi­dare aUtid föras av en särskUt för­ordnad vårdnadshavare för bamet.


4 kap.

5a§' Den som mte har fyUt arton år får ej adopteras utan föräldrarnas samtycke. Modems samtycke skaU ha lämnats sedan hon har återhämtet sig tillräckUgt efter nedkomsten. Vid adoption av någon annans adoptiv­bam skaU i StäUet samtycke inhämtes från bamets adoptivföräldrar eUer, om en adoptivförälder är gift med någon av bamets föräldrar, från båda dessa makar.


' Senaste lydelse 1991:1546.


10


 


Samtycke enUgt förste stycket behövs ej av den som Uder av en aUvarUg psykisk stöming eller är utan del i vårdnaden eUer på okänd ort. Är dette faUet beträf­fande var och en av dem som enUgt förste stycket skaU samtycka tiU adoptionen, skaU i stäUet samtycke inhämtes från bamets förmyndare.


Samtycke enUgt förste stycket behövs inte av den som Uder av en aUvarUg psykisk stöming, är utan del i vårdnaden eUer befinner sig pä okänd ort. Är dette fåUet i fråga om var och en av dem som enUgt förste stycket skaU samtycka tiU adoptionen, skaU i stäUet sam­tycke inhämtes från särskilt för­ordnad vårdnadshavare för bamet.


Prop. 1993/94:251 FB 6 kap.


 


10 I ärende om antagande av adop­tivbam skaU rätten mhämte upp­lysningar om bamet och sökanden samt humvida vederlag eUer bidrag tiU bamets underhåU är givet eller utfäst. Har bamet ej fyUt aderton år, skaU yttrande inhämtes från socialnämnden i den kommun där sökanden är foUcbok­förd och från socialnämnden i den kommun där den som har vårdna­den om bamet är foUcbokförd.

Fader eUer moder, vars sam­tycke tiU adoptionen ej erfordras, skaU ändock höras, om det kan ske. Vid adoption av adoptivbam skaU vad nu sagts i stäUet gäUa adoptanten eUer, om make adopte­rat andre makens bam, var och en av makarna. Finns särskUd för­myndare vars samtycke ej erford­ras, skaU även han höras.


I äreruien om adoption skaU rätten mhämte upplysningar om bamet och sökanden samt humvi­da ersättning eUer bidrag tiU bamets underhåU har lämnats eller utlovats. Har bamet inte lyUt ar­ton år, skaU yttrande inhämtes från socialnämnden i den kommun där sökanden är folkbokförd och från socialnämnden i den kommun där den som har vårdnaden om bamet är foUcbokförd.

Fader eUer moder, vars sam­tycke tiU adoptionen inte krävs, skaU ändå höras, om det kan ske. Vid adoption av adoptivbam skaU vad nu sagts i stäUet gäUa adop­tanten eUer, om en make adopterat den andra makens bam, var och en av makaraa. Finns en särskUd förmyndare vars samtycke inte krävs, skaU även han eller hon höras.


 


6 kap.

2 8'


Bam står under vårdnad av båda föräldrama eUer en av dem, om inte rätten har anförtrott vårdna­den åt en eUer två särskUt för­ordnade förmyrulare. Vårdnaden om ett bam består tiU dess att


Bam står under vårdnad av båda föräldrarna eUer en av dem, om mte rätten har anförtrott vårdna­den åt en eUer två särskUt för­ordnade vårdnadshavare. Vårdna­den om ett bam består tiU dess att


 


* Senaste lydelse 1991:487. ' Senaste lydelse 1993:1432.


11


 


bamet fyUer arton år eUer dessför-    bamet fyUer arton år eUer dessför-    Prop. 1993/94:251
innan ingår äktenskap.
           innan ingår äktenskap.           FB 6 kap.

Den som har vårdnaden om ett bam har ett ansvar för bamets person­Uga förhåUanden och skaU se tiU att bamets behov enUgt 1 § blir tiU­godosedda. Bamets vårdnadshavare svarar även för att bamet får den tiUsyn som behövs med hänsyn tiU dess ålder, utveckling och övriga omständigheter samt skaU bevaka att bamet får tiUfredsstäUande för­sörjning och UtbUdning. I syfte att hindra att bamet orsakar skada för någon annan skaU vårdnadshavaren vidare svara för att bamet står under uppsUct eUer att andra lämpUga åtgärder vidtes.

Om ansvaret i frågor som gäUer Om ansvaret i frågor som gäUer
bamets ekonomiska förhåUanden bamets ekonomiska förhåUanden
finns bestämmelser i 9-i6 kap.
finns bestämmelser i 9-iJ kap.

Bamet står från födelsen under Bamet står från födelsen under
vårdnad av båda föräldrama, om vårdnad av båda föräldrama, om
dessa är gifta med varandra, och i dessa är gifta med varandra, och i
annat feU av modem ensam. Ingår annat fåU av mcxiem ensam. Ingår
föräldrama senare äktenskap med föräldrama senare äktenskap med
varandra, står bamet från den varandra, står bamet från den
tidpunkten under vårdnad av dem tidpunkten under vårdnad av dem
båda, om mte rätten dessförinnan båda, om inte rätten dessförinnan
har anförtrott vårdnaden åt en har anförtrott vårdnaden åt en
eUer två särskUt förordnade för- eUer två särskUt fÖrordnade vård-
myndare.
                            nadshavare.

Om det döms tiU äktenskapsskiUnad meUan föräldrama står bamet även därefter under båda föräldramas vårdnad, om inte den gemensam­ma vårdnaden upplöses enUgt 5, 7 eUer 8 §. SkaU bamet även efter domen på äktenskapsskillnad stå under båda föräldramas vårdnad, skaU rätten i domen erinra om att vårdnaden aUtjämt är gemensam.

Om en förälder vid utövandet av vårdnaden om ett bam gör sig skyl­dig tiU missbmk eUer försummelse eUer i övrigt brister i omsorgen om bamet på ett sätt som medför bestående fara fÖr bamets hälsa eUer utveckling, skaU rätten beslufe om ändring i vårdnaden.

Står bamet under båda för- Står bamet under båda för­
äldramas vårdnad och gäUer vad åldrarnas vårdnad och gäUer vad
som sägs i förste stycket en av som sägs i förste stycket en av
dem, skaU rätten anförtro vårdna- dem, skaU rätten anförtro vårdna­
den åt den andra föräldem ensam, den åt den andra föräldem ensam.
Brister också denne i omsorgen Brister också den föräldem i
om bamet på det sätt som sägs i omsorgen om bamet på det sätt
förste stycket, skaU rätten flytte som sägs i förste stycket, skaU
över vårdnaden tiU en eUer två rätten flytte över vårdnaden tiU en
särskUt förordnade förmyndare eUer två särskUt förordnade vård-
enUgt 13 kap. 8 §.
                nadshavare.                                          12


 


Står bamet under endast en förälders vårdnad, skaU rätten i feU som avses i förste stycket flytte över vårdnaden tiU den andra föräldem eUer, om det är lämpUgare, tiU en eUer två särskUt förordnade förmyrulare enligt 13 kap. 8 §.

Frågor om ändring i vårdnaden enUgt denna paragraf prövas på talan av socialnämnden eUer, utan särskUt yrkande, i mål om äkten­skapsskiUnad meUan föräldrama eUer i annat mål som avses i 5 eUer 6 §.


Står bamet under encfest en förälders vårdnad, skaU rätten i fåU som avses i förste stycket flytte över vårdnaden tiU den andra föräldem eUer, om det är lämpUgare, tiU en eUer två särskUt förordnade vårdnadshavare.

Frågor om ändring i vårdnaden enUgt denna paragraf prövas pä talan av socialnämnden eUer, utan särskUt yrkande, i mål om äkten­skapsskillnad meUan föräldrama eUer i andra mål som avses i 5 eUer 6 §.


Prop. 1993/94:251 FB 6 kap.


 


8§

bamet. Frågor om överflyttning av vårdnaden enUgt förste stycket prövas på talan av socialnämnden.

Har ett bam stedigvarande vår­dats och fostrats i annat enskUt hem än föräldrahemmet och är det uppenbart bäst för bamet att det rådande förhåUandet får bestå och att vårdnaden flyttes över tiU den eUer dem som har tegit emot bar­net eUer någon av dem, skaU rätten utse denne eUer dessa att såsom särskUt förordnade förmyn­dare utöva vårdnaden om bamet.


Har ett bam stedigvarande vår­dats och fostrats i ett annat enskUt hem än föräldrahemmet och är det uppenbart bäst för bamet att det rådande förhåUandet får bestå och att vårdnaden flyttes över tiU den eUer dem som har tegit emot bar­net eUer någon av dem, skaU rätten utse derme eUer dessa att såsom särskUt förordnade vård­nadshavare utöva vårdnaden om


 


Står bamet under vårdnad av båda föräldrama och dör en av dem, tillkommer vårdnaden den andre ensam.

Står bamet under vårdnad av endast en av föräldrama och dör denne. skaU rätten på ansökan av den andre eUer på anmälan av socialnämnden anförtro vårdnaden åt den andra föräldem eUer, om


Om bamet står under vårdnad av båda föräldrama och en av dem dör, skall den andra föräldem en­sam ha vårdnaden. Om båda för­äldrama dör, skall rätten på an­mälan av socialnämnden eller när förhållandet annars blir känt anförtro vårdnaden åt en eller två SärskiU förordnade vårdnadshava­re.

Om bamet står under vårdnad av endast en av föräldrama och den föräldem dör, skaU rätten pä ansökan av den andra föräldem eUer på anmälan av socialnämnden anförtro vårdnaden åt den andra


13


 


det är lämpUgare, åt en eUer två    föräldem eUer, om det är lämpU-    Prop. 1993/94:251
särskUt    förordnade   förmyndare    gare, åt en eUer två särskUt för-    FB 6 kap.
enligt 13 kap. 8 §.
                ordnade vårdnadshavare.

Är båda föräldrama döda, ut­övas vårdnaden av bamets för­myndare.

10 §

Står bamet under vårdnad av en Står bamet under vårdnad av en eUer två särskUt förordnade för- eUer två särskUt förordnade vård-myndare och viU någon av bamets nadshavare och viU någon av föräldrar eUer båda få vårdnaden bamets föräldrar eUer båda få överflytted tiU sig, skaU rätten vårdnaden överflytted tiU sig, beslute efter vad som är bäst for skaU rätten beslute efter vad som bamet. Rätten får dock mte flytte är bäst för bamet. Rätten får dock över vårdnaden tiU föräldrarna inte flytta över vårdnaden tiU gemensamt, om någon av dem föräldrama gemensamt, om någon motsätter sig gemensam vårdnad.       av dem motsätter sig gemensam

vårdnad.

Frågor om överflyttning av vårdnaden enUgt förste stycket prövas på talan av båda föräldraraa eUer en av dem eUer på talan av socialnämn­den.

10 a %

Om vårdnadshavare skall för­ordnas särskilt, utses någon som år Uimpad att ge bamet omvård­nad, trygghet och en god fostran. Den som är underårig får inte förordnas till vårdnadshavare.

Två personer kan utses att ge­mensamt utöva vårdnaden, om de är gifta med varandra eller bor tilbammans under äktenskapslik-rmnde förhållanden.

För syskon skall samma person utses tiU vårdnadshavare, om inte särskilda skål talar mot det.

Om vårdnadshavare skall för­ordnas efter föråUiramas död och föräldrama eller en av dem har gett till känna vem de önskar till vårdnadshavare, skall denrm per­son förordnas, om det inte är olämpligt.

10 b k

En särskiU förordnad vårdnads-              14


 


havare har rätt att på begäran bli entledigad från uppdraget.

Om bamet har två särskiU för­ordnade vårdnadshavare och någon av dem vill att vårdnaden inte längre skall vara gemensam, skall rätten på talan av en av dem eller båda anförtro vårdnaden åt en av dem efter vad som är bäst för bamet. Rätten kan också i mål om äktenskapsskillnad mellan vårdnadshavama utan yrkande förordna om vårdnaden enligt vad som nu har sagts, om gemensam vårdnad är uppenbart oförenlig med bamets bästa.


Prop. 1993/94:251 FB 6 kap.


10 c %

En SärskiU förordnad vårdnads­havare skall entledigas, om han eller hon vid utövandet av vårdna­den gör sig skyldig till missbruk eller försummebe eller av någon annan orsak inte längre är lämplig som vårdnadshavare.

Om bamet har två särskiU för­ordnade vårdnadshavare och den ena entledigas eller dör, skall den andra ensam ha vårdnaden. Om båda vårdnadshavama entledigas eller dör, skall rätten utse en eller två andra personer att vara sär­skilt förordnade vårdnadshavare.

Frågor om ändring i vårdnaden enligt denna paragraf prövas efter ansökan av socialnämnden.


17 §

Frågor om vårdnad eUer um­gänge tes upp av rätten i den ort där vårdnadshavaren eller någon av vårdnadshavama har sitt hem­vist. Sådana frågor kan tes upp även i samband med äktenskaps­mål. Om det inte finns någon behörig domstol, tes frågoma upp av Stockhohns tingsrätt.

Frågor om vårdnad som avses i 4-8 och  10 §§ samt frågor om


Frågor om vårdnad eUer um­gänge tes upp av rätten i den ort där bamet har sitt hemvist. Såda­na frågor kan tes upp även i sam­band med äktenskapsmål. Om det mte finns någon behörig domstol, tes frågoma upp av Stockholms tingsrätt.

Frågor om vårdnad som avses i 4-8 och 10 §§ samt 10 b % andra


15


 


umgänge som avses i 15 § hand­läggs i den ordning som är före­skriven för tvistemål. Står bamet under vårdnad av båda föräldrama eUer en av dem och är föräldrama överens i saken, kan de dock an-hängiggöra saken genom ansökan.

stycket samt frågor om umgänge som avses i 15 § handfeggs i den ordning som är föreskriven för tvistemål. Står bamet under vård­nad av båda föräldrama eUer en av dem och är föräldrama överens i saken, får de väcka talan genom gemensam ansökan.

Övriga   frågor   om    vårdnad handläggs   i   den   ordning   som gäller för domstobärenden. I mål om vårdnad kan underhåUsbidrag för bamet yrkas utan stäm­ning.

Dom i mål om vårdnad eUer umgänge får meddelas utan huvudför­handling, om partema är överens i saken.


Prop. 1993/94:251 FB 7 kap.


21 §

I mål om vårdnad eUer umgänge kan rätten, i samband med att den meddelar dom eUer beslut i saken och om det finns särskUda skäl, på yrkande av part förelägga mot­parten vid vite att lämna ifrån sig bamet. Har vite förelagts i sam­band med beslut som avses i 20 § förste stycket, kan rätten förordna att föreläggandet skaU gälfe ome­delbart.

Talan mot beslut om föreläggan­de enUgt förste stycket får föras endast i samband med talan mot domen eUer beslutet om vårdnad eUer umgänge.

I mål eller ärenden om vårdnad eUer umgänge kan rätten, i sam­band med att den meddelar dom eUer beslut i saken och om det finns särskUda skäl, på yrkande av en part förelägga motparten vid vite att lämna ifrån sig bamet. Har vite förelagts i samband med beslut som avses i 20 § förste stycket, kan rätten förordna att föreläggandet skaU gäUa omedel­bart.

Beslut om föreläggande enUgt förste stycket får överklagas en­dast i samband med överklagaruie av domen eUer beslutet om vård­nad eUer umgänge. Frågor om utdömande av förelagt vite prövas av länsrätten på an­sökan av den part som har begärt föreläggandet.


7 kap.


Förälder skaU fuUgöra sm un-       En förälder skaU ftiUgöra  sm
derhållsskyldighet     genom     att    underhåUsskyldighet    genom    att
betala underhåUsbidrag tiU bamet,    betafe underhåUsbidrag tiU bamet,
om föräldem
                         om föräldem

1.   inte har vårdnaden om bamet och inte heUer varaktigt bor tiUsam­
mans med bamet, eUer

2.   har vårdnaden om bamet gemensamt med den andra föräldem men
bamet varaktigt bor tiUsammans med encfest den andra föräldem.

UnderhåUsbidrag feststäUs genom dom eUer avtal.


16


 


Vårdnadshavaren   får   företräda       Vårdnadshavaren   får   företräda    Prop. 1993/94:251


bamet i frågor om underhåUsbi­drag, även om vårdnadshavaren inte har uppnått myndig ålder Också SärskiU förordnad förmyn­dare har rätt att företräda bamet. Avtal om underhåUsbidrag kan slutes även före bamets födelse.


bamet i frågor om underhåUsbi­drag, även om vårdnadshavaren inte har uppnått myndig ålder. Också förmyndare har rätt att företräda bamet. Avtal om under­håUsbidrag kan slutes även före bamets födelse.


FB 9 kap.


 


9 kap.

Den som är under aderton år (underårig) är omyndig och äger icke själv råda över sin egendom eUer åtaga sig ftjrbmdelser i vid­are mån än som följer av vad som skaU gäUa på gmnd av lag eUer villkor vid förvärv genom gåva eller testamente.


Den som är under arton år (underårig) är omyndig och får Inte själv råda över sin egendom eUer åta sig Förbmdelser i vidare mån än som följer av vad som skaU gäUa på gmnd av lag eUer villkor vid förvärv genom gåva, testamente eller förmånstagarför-ordnande vid försäkring eller pensionssparande enligt lagen (1993:931) om individueUt pen­sionssparande.


 


4§

Har genom gåva eller testamen­te egendom tillfalUt underårig under vUlkor att han må själv råda däröver, skaU vad i 3 § andra stycket stadgas äga motsvarande tillämpning, dock att överförmyn­darens samtycke erfordras blott i det faU att den underårige fyUt sexton år. / sådant faU skaU över­förmyndaren, innan samtycke gives, bereda jämväl fångesman­nen eUer hans arvingar tiUfäUe att yttra sig, om det kan ske utan märklig omgång eUer tidsutdräkt.


Öm en underårig har fått egen­dom genom gåva, testamente eller förmånstagarförordnande vid för­säkring eller pensionssparande enligt Uigen (1993:931) om in­dividuellt pensionssparande under villkor att den underårige själv skall fö råda över egendomen, skaU 3 § andra stycket tillämpas också beträffande sådan egendom. Överförmyndarens samtycke krävs dock bara om den underårige har fyUt sexton år. Innan samtycke lämnas skaU överförmyndaren ge fångesmannen eUer hans arvingar bJlfäUe att yttra sig, om det kan ske utan påtagligt besvär eUer större tidsförlust.


 


Idkar underårig, som fyllt sexton       En underårig som driver rörebe

år, näring med tilbtånd varom i    med samtycke enligt 13 kap. 13 §

15 kap.  13 § sägs, äge han mgå    eller 14 kap. 14 § andra stycket,

sådana rättshandlingar, som falla   får   ingå   sådana   rättshandlingar


17


2 Riksdagen 1993/94. 1 samL Nr 251


mom området för rörelsen. Vad nu är stadgat gälle dock ej i fråga om rättshandling som avses i 15 kap 15 §.


som faller inom området för rörel­sen. Vad som nu har sagts gäller dock inte i fråga om rättshand­lingar som avses i 13 kap. 10 §.


Prop. 1993/94:251 FB 10 kap.


10 kap.

Ingår underårigt bam äkten­skap, skall den som vid äktenska­pets ingående var förmyndare för bamet alltjämt vara bamets för­myndare.

Den eller de som har förordnats särskilt till vårdnadshavare är också förmyndare för den under­årige.

Om särskilda skäl talar för det, skall dock någon annan än den SärskiU förordnade vårdnadshava­ren förordnas till förmyndare. I ett sådant faU tilUimpas 6 och 7 §§.

Mid som sägs i denna balk om SärskiU förordnade förmyndare skall gälla även den som är för-myruiare enligt första stycket.


4§

Har en underårig inte någon förmyndare, skaU rätten förordrm sådan.


Ingår ett underårigt bam äkten­skap, skall den som vid äkten­skapets ingående var förmyndare för bamet alltjämt vara bamets förmyndare.


 


Har förmyndare förordnats enUgt '4 § på gmnd av att fedem eUer modem är underårig, gäUer förordnandet tiU dess fedem eUer modem har uppnått myndig ålder.


Har en underårig inte någon förmyndare, skall rätten förordna en sådan.

Har förmyndare förordnats enUgt första stycket på gmnd av att fedem eUer modem är under­årig, gäUer förordnandet tiU dess fedem eUer modem har uppnått myndig ålder.


 


6§ TiU förmyndare skaU utses en rätti-ådig, erfaren och i övrigt lämpUg man eUer kvinna.


För underåriga syskon bör ge­mensam förmyndare förordnas, om mte särskUda skäl talar emot det.


För underåriga syskon skall samma person utses till förmynda­re, om inte särskUda skäl talar mot det.


18


 


7§

SkaU efter föräldramas död förmyndare förordnas för en un­derårig och har föräldrama eUer en av dem gett tUUcänna vem de önskar tUl förmyndare, skaU denna person förordnas, om han eller hon inte är olämplig.


SkaU efter föräldramas död förmyndare förordnas för en un­derårig och har föräldrama eUer en av dem gett tiU känna vem de önskar tUl förmyndare, skaU denna person förordnas om det mte är oUimpUgt.


Prop. 1993/94:251 FB 10 kap.


En förmyndare har rätt att på begäran bU entiedigad från för­mynderskapet. Dette gäUer dock inte, om förmynderskapet utövas av föräldrama eUer en av dem och särskUda skäl talar mot att för­myndaren endedigas.

En förmyndare har rätt att på begäran bU entiedigad från för-mynderskapet. Detta gäUer dock ej, om förmynderskapet utövas av föräldrama eUer en av dem och särskUda skäl talar mot att för­myndaren endedigas.

Har två särskiU förordnade förmyndare utsetts att gemensamt utöva vårdnaden om ett bam och viU någon av förmyndarna att vårdnaden inte längre skaU vam gemensam, skaU rätten på talan av en av dem eller båda anförtro vårdnaden om bamet åt en av dem efter vad som är bäst för bamet.


Dör förmyndaren och finns det mte någon som på gmnd av lag skaU vara förmyndare, skaU den som har boet i sm vård utan dröjs­mål anmäla förhåUandet tUl den tingsrätt hos viUcen förmynderska­pet är eller skaU vara inskrivet.


Dör förmyndaren och finns det mte någon som på gmnd av lag skaU vara förmyndare, skaU den som har boet i sm vård utan dröjs­mål anmäfe förhållandet tiU över­förmyndaren för den kommun där den omyndige har sitt hemvist.


13 §

Frågor om förordnande eller entledigande av förmyndare tes upp av tingsrätten i den ort där den underårige har sitt hemvbt.

Fråga om förordnande av för­myndare tes upp av den tingsrätt där förmynderskapet är inskrivet eller, om inskrivning av förmyn­derskapet inte har ägt mm, av den tingsrätt där inskrivning skaU ske.

Fråga om entledigande av för­myndare tas upp av den tingsrätt där förmynderskapet år eller skall vara inskrivet.


19


 


18 §

Ansökan om förordnande eUer entiedigande av en förmyndare får göras, fömtom av överförmynda­ren och förmyndare, av den un­derårige själv, om denne har lyUt sexton år, samt av hans eUer hennes make och närmaste släk­tingar. En förmyndare som inte längre är lämplig att utöva vård­naden får entledigas även på ansökan av socialnämnden. Frågor som avses i denna paragraf skaU rätten också te upp självmant, när anledning förekommer till det.

I ärende som avses i förste stycket skaU rätten, när det rör en underårig som fyUt sexton år, bereda denne tiUfäUe att yttra sig, om det kan ske.

Rättens beslut i äreruie som avses i första stycket får överkla­gas, fömtom av den som beslutet särskiU rör, av var och en som har rätt att göra ansökan.


Ansökan om förordnande eUer entiedigande av en förmyndare får göras av överförmyndaren, för­myndare, vårdnadshavare, den underårige själv, om han eller hon har fyUt sexton år, samt av hans eUer hennes make eller sambo och närmaste släktingar. Frågor som avses i denna paragraf skaU rätten också te upp självmant, när det finns anledning tiiU det.

I ett ärende som avses i förste stycket skaU rätten ge en under­årig som fyUt sexton år tiUfäUe att yttra sig, om det kan ske.


Prop. 1993/94:251 FB 11 kap.


 


11

Kan en förmyndare på gmnd av sjukdom eUer av annan orsak mte utöva förmynderskapet eUer blir förmyndaren enUgt 10 kap. 17 § skUd frän utövningen av det, skaU rätten förordna god man att i förmyndarens stäUe vårda den underåriges angelägenheter.


kap.

Kan en förmyndare på gmnd av sjukdom eUer av någon annan orsak inte utöva förmynderskapet eUer blir förmyndaren enUgt 10 kap. 17 § skUd från utövningen av det, skaU överförmyndaren för­ordna god man att i förmyndarens StäUe vårda den underåriges an­gelägenheter.

När rätten enligt 10 kap. 17% skiljer en förmyndare från utöv­ningen av förmynderskapet får rätten förordna god man enligt första stycket.


 


2§

Har en förmyndare eUer för­myndarens make och den under­årige del i oskiftat dödsbo, skaU rätten förordna god man att vårda den underåriges  rätt i boet vid


Har en förmyndare eUer för­myndarens make eller sambo och den underårige del i ett oskiftat dödsbo, skaU överförmyndaren förordna god man att vårda den


20


 


boutitdnmgen liksom vid bodel­ning och skifte eUer mgående av avtal om sammanlevnad i oskiftet bo.

God rrmn skall åven förordnas när den som har en förmyndare, god man eUer förvaltare skaU förete en rättshandling eUer vara part i en rättegång och behöver biträde men enUgt 13 kap. 2 § mte kan företrädas av förmynda­ren, den gcxle mannen eUer förval­taren.

God rrmn skaU också i annat feU än som avses i förste eUer andra stycket förordnas för den som har förmyndare, gcxi man eUer förval­tare, om det förekommer en an­gelägenhet i viUcen han eller hon har ett mtresse som strider mot sådan företrädares eUer dennes makes intresse. Rätten skaU med­defe sådant förordnande om för­myndaren, den gode mannen eUer förvaltaren eUer den som denne i sådan egenskap företräder begär det eUer det annars är lämpUgt.


underåriges rätt i boet vid bout­redningen liksom vid bcxlelning och skifte eUer mgående av avtal om sammanlevnad i oskiftat bo.

Överförmyndaren skaU också förordrm god man när den som har en förmyndare, god man eUer förvaltare skaU förete en rätts­handling eUer vara part i en rätte­gång och behöver hjälp men enUgt 12 kap. 8 § inte kan företrädas av förmyndaren, den gode mannen eUer förvaltaren. Öm talan har väckts får rätten förordrm god man.

överförmyndaren skaU också i andra fkU än som avses i förste eUer andra stycket förordna god man for den som har vårdnadsha­vare, förmyndare, god man eUer förvaltere, i angeUigenheter där den enskilde har ett mtresse som strider mot en sådan företrädares eUer dennes makes eller sambos mtresse. Överförmyrularen skaU meddela ett sådant förordnande, om det begärs av vårdnadshava­ren, förmyndaren, den gode man­nen eUer förvaltaren eUer den som denne i sådan egenskap företräder eUer om det annars är lämpUgt.


Prop. 1993/94:251 FB 11 kap.


 



Rätten skaU förordna god man,
    överförmyndaren skaU förordna

god man,

1.   om det vid ett dödsfaU finns en tiU namnet känd arvinge som vistas
på okänd eUer avlägsen ort och därför inte kan bevaka sm rätt i boet
och förvalte sin lott i det,

2.   om det vid ett dödsfeU inte kan utredas, humvida den döde har efterlämnat någon arvinge som är arvsberättigad före AUmänna arvs­fonden eUer före eUer tiUsammans med någon annan känd arvinge, eUer också kännedom finns om arvmge efter den döde men kunskap saknas såväl om arvingens namn som om hans vistelseort, och det på gmnd av sådan omständighet krävs att okänd arvinges rätt bevakas och hans eUer hennes lott i boet förvaltes,

3.   om en testamentstegare vistes på okänd eUer avfegsen ort eUer är okänd och hans eUer hennes rätt därför behöver iakttes enUgt vad som föreskrivs om arvinge,


21


 


4. om det i övrigt krävs att en bortevarandes rätt bevakas eUer en bortevarandes egendom förvaltes,


6. om egendom, enUgt vad som särskUt föreskrivs, skaU stäUas under vård och förvaltning av god man som avses i dette kapitel.

boet i sin vård. Rättshandlingar som en god man har företegit med stöd av ett för­ordnande enUgt denna paragraf gäUer, även om den egendom som förordnandet avsåg tiUfaUer någon som den gode mannen inte var för­ordnad att företräda.

3a%

I de fall som anges i 18 kap. I % första stycket äktenskapsbalken och 20 kap. 2 § första stycket denrm baUc skall god man förord­nas av rätten.

5. om det enUgt förordnande i testamente eUer annan rättshand­ling beror av en framtida hän­delse, vem egendom skaU tiUfkUa, eUer egendom först framdeles skaU tiUträdas med äganderätt, och det krävs att den bUvande ägarens rätt bevakas eUer att egendomen förvaltes för den bUvande ägarens räkning, eUer

Förordnande enUgt förste styck­et sker efter anmälan eUer när be­hovet blir känt på annat sätt. Krävs en god man fÖr den som har rätt i ett dödsbo, skaU det anmälas hos tingsrätten av den som har boet i sin vård.


5. om det enUgt förordnande i testamente eUer annan rättshand­ling beror av en framtida hän­delse, vem egendom skaU tiUfaUa eUer egendom först senare skaU tiUträdas med äganderätt och det krävs att den bUvande ägarens rätt bevakas eUer egendomen förvaltes för den bUvande ägarens räkning, eUer

överförmyndaren skall förordna god man enUgt förste stycket efter anmälan eUer när behovet blir känt på annat sätt. Krävs en god man för den som har rätt i ett dödsbo, skaU det anmäfes hos överförmyndaren av den som har


Prop. 1993/94:251 FB 11 kap.


 


4§«


Om någon på gmnd av sjuk­dom, psykisk stöming, försvagat hälsotiUstånd eUer Uknande för­håUande behöver hjälp med att bevaka sin rätt, förvalte sm egen­dom eUer sörja för sin person, skaU rätten, om det behövs, för­ordna god rrmn för honom eller henne. Förordnande får inte med­defes ulan samtycke av den for vUken god man skaU utses, om


Om någon på gmnd av sjuk­dom, psykisk stöming, försvagat hälsotiUstånd eUer liknande för­håUande behöver hjälp med att bevaka sin rätt, fÖrvalte sin egen­dom eUer sörja för sin person, skaU rätten, om det behövs, be­sluta att anordrm godmanskap för honom eller henne. Ett sådant beslut får inte meddelas utan samtycke av den för vUken god-


 


' Senaste lydelse 1991:1546.


22


 


mte den enskUdes tiUstånd hindrar att hans eUer hennes mening inhämtes.


manskap skaU anordnas, om inte den enskUdes tiUstånd hindrar att hans eUer hetmes mening inhäm­tes.

När rätten meddelar ett beslut enligt första stycket, skall rätten samtidigt förordna en god man att utföra uppdraget. Om en god man i något annat fall skall förordnas på gmnd av ett beslut enligt första stycket, skall förordnandet med­delas av överförmyndaren.


Prop. 1993/94:251 FB 11 kap.


7§

Om någon beträffande vilken det föreligger en sådan situation som anges i 4 § är ur stånd att vårda sig eUer sin egendom, får rätten förordna förvaltare fÖr honom eUer henne. Förvaltare får dock mte förordnas, om det är tillräck­Ugt att god man förordnas eUer att den enskUde på något annat min­dre ingripande sätt får hjälp.

Om någon som befinner sig i en sådan situation som anges i 4 § är ur stånd att vårda sig eUer sin egendom,   får  rätten besluta att anordna förvaltarskap för honom eUer   henne.    Förvaltarskap   får dock inte anordnas,  om  det är tillräckUgt att godmanskap anord­nas eller att den enskUde på något annat, mindre mgripande sätt får hjälp. Förvaltamppdraget skaU anpassas tiU den enskUdes behov i varje särskUt faU och får begränsas tiU att avse viss egendom eUer angelägen­het eUer egendom överstigande ett visst värde.

Rätten får överlåte åt överförmyndaren att närmare bestämma upp­dragets omfettning.

När rätten meddelar ett beslut enligt första stycket, skall rätten samtidigt förordna en förvaltare att utföra uppdraget. Om en för­valtare i något annat fall skall förordnas på grurul av ett beslut enligt första stycket, skall förord­nandet meddelas av överförmynda­ren.


8§


Trots ett förvaltarfÖrordnande enUgt 7 § har den som avses med förordnandet rätt att själv

Utan hinder av förvaltarfÖrord­nande enUgt 7 § har den som avses med förordnandet rätt att själv

1. slute avtal om tjänst eUer annat arbete,

2.   förfoga över vad han eUer hon genom eget arbete har förvärvat
efter det att förvaltare har förordnats, liksom avkastningen av sådan
egendom och vad som har trätt i egendomens stäUe samt


23


 


3. förfoga över vad han eUer hon efter det att förvaltere har förordnats erhåller genom gåva eller testamente under villkor att egendomen mte skaU omfettes av förvaltarens rådighet.

Om särskUda skäl föranleder det, får dock rätten föreskriva att förvaltamppdraget skaU omfetfe även förhållarule som avses i förste stycket.


3. förfoga över vad han eUer hon efter det att förvaltare har förordnats får genom gåva, teste-mente eller förmånstagarförord­nande vid försäkring eller pen­sionssparande enligt lagen (1993:931) om individueUt pen­sionssparande under villkor att egendomen inte skaU omfettes av förvaltarens rådighet.

Om det finns särskUda skäl för det, får dock rätten föreskriva att förvaltamppdraget skaU omfette även förhållanden som avses i förste stycket.


Prop. 1993/94:251 FB 11 kap.


13 §

När omständighetema motiverar det, kan flera gode män eUer förvaltare förordnas för den en­skUde.

När omständighetema påkallar det, kan flera gcxle män eUer förvaltare förordnas för den en­skUde.

Är flera gode män eller förvalta­re ansvariga för skada som har tillfogats tredje man, svarar de solidariskt för ersättningen. Ersätt­ningsansvaret skall slutUgt för­delas melUin de ansvariga efter den grad av vållande som åvilar dem. Om någon saknar tillgångar att betala sin andel med, skall de övrigas ansvarighet för bristen bestämmas enligt samma gmnder


14 §

Godmanskap och förvaltarskap står under tillsyn av överförmyn­daren och tingsrätten.

Om flera gode män eller förval­tare är ansvariga för en skada som har tillfogats tredje man, svarar de solidariskt för ersätt­ningen. Ersättningsansvaret skall slutligt fördelas mellan de ansvari­ga efter vars och ens grad av vållande, öm någon saknar till­gångar att betala sin andel med, skall de övrigas ansvarighet för bristen bestämmas enligt samma gmnder


24


 


15 §

Ansökan om förordnande av god man eUer förvaltare får göras av överförmyndaren, förmyndare, den som ansökningen avser, om han eUer hon har fyUt sexton år, samt av hans eUer hennes make och närmaste släktingar.

Ansökan om förordnande av förvaltare får också göras av gcxl man som avses i 4 §.

Frågor om förordnande av god man eller förvaltare skall rätten också ta upp självmant, när an­ledningförekommer till det.


Ansökan om förordnande av gcxl man enligt 1-4 §§ eUer för­valtare får göras av förmyndare, den som ansökningen avser, om han eUer hon har fyUt sexton år, samt av hans eUer hennes make eller sambo och närmaste släkting­ar. Ansökan om anordnande av godmanskap enligt 4 § eller för­valtarskap får göras av dem som nu har nämnts och av överförmyn­daren.

Ansökan om anordnande av förvaltarskap får också göras av god man som avses i 4 §.

När det finns anledning tiU det skall rätten självmant ta upp frågor om anordrmnde av godman­skap enligt 4 § eller förvaltarskap. Övetförmyndaren har samma skyl­dighet när det gäller förordnande av god man eller förvaltare.


Prop. 1993/94:251 FB 11 kap.


 


16

I ärende om förordnande av god man eUer förvaltare för någon som har fyUt sexton år skaU rätten bereda denne tiUfäUe att yttra sig, om det kan ske.

I ärende om förordrmnde av god man enligt 4 § eller förvaltare skaU, om det mte är obehövUgt, rätten också mhämte yttrande från make och närmaste släktingar, överförmyndaren och vårduirätt-ning. Yttrande skaU också, om det behövs, inhämtes från den eUer de kommunala nämnder som fuUgör uppgifter mom socialtjänsten och den eUer de nämnder som utövar landstingets ledning av omsorgs­verksamheten. Den som ansök­ningen avser skaU höras munt­Ugen, om det kan ske utan skada


I ärenden om förordnande av gcxl man eUer förvaltare för någon som har fyUt sexton år skaU rätten eller överförmyndaren ge denrm person tiUfäUe att yttra sig, om det kan ske.

I ärenden om anordnande av godmanskap enligt 4 § eller för­valtarskap skaU, om det mte är obehövUgt, rätten också inhämte yttrande från den enskildes make eller sambo och bam, överför­myndaren och vårdinrättning. Yttrande skaU också, om det behövs, mhämtas från andra närstående samt från den eUer de kommunala nämnder som fuUgör uppgifter inom socialtjänsten och den eUer de nämnder som utövar landstingets ledning av omsorgs-verksamheten.   Den   som  ansök-


 


' Senaste lydelse 1991:1649.


25


 


för honom eUer henne och det mte är uppenbart att han eUer hon inte förstår vad saken gäUer. Rätten kan dock underlåta att höra den enskUde muntUgen om denne själv har gjort ansökan eUer medgivit det ifrågasatte förordnandet eUer det annars finns särskUda skäl.

ningen avser skaU höras munt­Ugen, om det kan ske utan skada för honom eUer henne och det inte är uppenbart att han eUer hon mte förstår vad saken gäUer. Rätten kan dock avstå från att höra den enskUde muntUgen om han eller hon själv har gjort ansökan eUer medgivit det ifrågasatte förordnan­det eUer det annars finns särskUda skäl.

Bestämmebema i andra stycket gäller även i ärenden hos överför­myndaren om förordnande av god man enligt 4 § eller förvaltare. Myndigheter och inrättningar som anges i andra stycket är skyldiga att lämna rätten sådana uppgifter som kan vara av betydelse i ärendet.


Prop. 1993/94:251 FB 11 kap.


 


17 §


Regeringen eUer den myndighet som regeringen bestämmer får med­dela närmare föreskrifter om sådan utredning som avses i förste stycket.

Innan rätten förordnar förvaltare skaU den inhämte läkarintyg eUer annan likvärdig utredning om den enskUdes hälsotiUstånd. Dette gäUer även i ärende om förord­narule av god rrmn enligt 4 §, när den enskUde mte har lämnat sitt samtycke.


Innan rätten anordnar förvaltar­skap skaU den inhämte läkarintyg eUer annan likvärdig utredning om den enskUdes hälsotiUstånd. Dette gäUer även i ärenden om anord­nande av godmanskap enUgt 4 §, när den enskUde mte har lämnat sitt samtycke.


 


18

Kan slutUgt beslut ej ges ome­delbart i ärende om förordnande av god man eller förvaltare, får rätten, om den enskUdes ange­lägenheter kräver omedelbar vård eUer ett dröjsmål uppenbarUgen skuUe medföra fara för den enskil­de eller hans egendom, förordrm god man eller förvaltare för tiden tUl dess ärendet slutUgt avgörs. Sådant förordnande kan beträf­fande god man som avses i 4 § eller förvaltare meddelas även för den som är underårig att gäUa från och med den dag då han eUer hon fyUer arton år.


Kan ett slutUgt beslut inte ges omedelbart i ett ärende om an­ordnande av godmanskap enligt 4 § eller förvaltarskap, får rätten besluta att anordrm godmanskap eller förvaltarskap for tiden tiU dess ärendet slutUgt avgörs, om den enskUdes angelägenheter krä­ver omedelbar vård eUer ett dröjs­mål uppenbarUgen skuUe medföra fara för den enskiUies person eller egendom. Ett sådant beslut kan meddelas även for den som är un­derårig att gäUa från och med den dag då han eUer hon fyUer arton år.

Kan ett slutligt beslut inte ges omedeUrart   i ett ärende om för-


26


 


Innan beslut enUgt förste stycket meddelas skaU den som ansök­ningen avser ha fått tiUfäUe att yttra sig, om det kan ske utan större tidsförlust och utan skada för honom eUer henne.

Beslut enUgt förste stycket får när som helst ändras av rätten.


ordnande av god man eller förval­tare, får överförmyrularen för­ordna god man eller förvaltare för tiden till dess ärendet slutligt avgörs, om ärendet brådskar av sådan anledning som anges i första stycket.

Innan beslut enUgt förste eller andra stycket meddelas skaU den som ansökningen avser ha fått tUlfäUe att yttra sig, om det kan ske utan större tidsförlust och utan skada för honom eUer henne.

Ett beslut enUgt förste stycket får när som helst ändras av rätten. Överförmyndaren får när som hebt ändra ett beslut enligt andra stycket.


Prop. 1993/94:251 FB 11 kap.


 


19 §


Om en god man eUer förvaltare mte längre behövs, skaU rätten besluta att godmanskapet eUer förvaltarskapet skaU upphöra. Har god man förordnats enUgt 3 § 1-5, skaU den gode mannen ent­ledigas så snart den som förord­nandet avser begär det. När en gcxl man eUer förvaltare har slut­fört sitt uppdrag, skaU han genast anmäla det tiU rätten.

En god man eUer förvaltare har rätt att på begäran bU entiedigad från sitt uppdrag. SkaU godman­skapet eUer förvaltarskapet fortsat­te, är han dock skyldig att kvarstå tiU dess en ny god man eUer för­valtare har utsetts.


Om en god man eUer förvaltare inte längre behövs, skaU gcxlman-skapet eUer förvaltarskapet upp­höra. Beslut om att godmanskap enligt 4 § eller förvaltarskap skall upphöra fattas av rätten. I övriga fall fattas beslutet av överförmyn­daren. Har god man förordnats enUgt 3 § 1-5, skaU överförmyn­daren entlediga den gode mannen så snart den som förordnandet avser begär det. När en gcxl man eUer förvaltare har slutfört sitt uppdrag, skall han genast anmäfe det till överförmyndaren.

En god man eUer förvaltare har rätt att på begäran bU entiedigad från sitt uppdrag. Beslut om ent­ledigande fattas av överförmynda­ren. SkaU godmanskapet eUer förvaltarskapet fortsatte, är den gode mannen eller förvaltaren dock skyldig att kvarstå tiU dess en ny god man eUer förvaltare har utsetts.


 


20 §


En god man eUer förvaltare som gör sig skyldig tiU missbmk eUer


En god man eUer förvaltare som gör sig skyldig tiU missbmk eUer


27


 


försununelse vid utövandet av sitt uppdrag eUer som kommer på ekonomiskt obestånd och pä gmnd ciärav är olämpUg för uppdraget eUer som av någon annan orsak inte längre är lämpUg att inneha detta, skaU endedigas från upp­draget.

Uppkommer fråga om att enUgt förste stycket entiediga en god man eUer förvaltare och kan slut­Ugt beslut inte ges omedelbart, fåi rätten, om dröjsmål skuUe medfö­ra fera för den som godmanskapet eUer förvaltarskapet avser, besluto att den gode mannen eUer for-valtaren skaU skUjas från sitt uppdrag för tiden tiU dess ärendet avgörs.


försummelse vid utövandet av sitt uppdrag eUer som kommer på ekonomiskt obestånd och på gmnd av detta är olämpUg för uppdraget eUer som av någon annan orsak inte längre är lämpUg att inneha uppdraget, skaU endedigas. Beslut om entledigande fattas av överför­myndaren.

Uppkommer en fråga om att enUgt förste stycket entiediga en gcxl man eUer förvaltare och kan slutUgt beslut inte ges omedelbart, får överförmyndaren beslute att den gode mannen eUer förvaltaren skaU skUjas från sitt uppdrag för tiden tiU dess ärendet avgörs, om dröjsmål skuUe medföra fåra för den som godmanskapet eUer för­valtarskapet avser.


Prop. 1993/94:251 FB 11 kap.


 


21 § Ansökan om entiedigande av en gcxl man eUer förvaltare och om upphörande av godmanskap eUer förvaltarskap får göras av någon av dem som avses i 15 § förste stycket eUer av den gcxie mannen eUer för­valtaren.


Rätten får också självmant to upp frågor som avses i försto stycket.

I ärende enUgt denna paragraf skaU rätten bereda den enskUde tUlfäUe att yttra sig, om det kan ske.


Rätten eller överförmyndaren får också självmant te upp frågor som avses i förste stycket och som de är behöriga att avgöm.

I ett ärende enUgt denna para­graf skaU rätten eller överfömtyn-daren ge den enskUde tiUfäUe att yttra sig, om det kan ske.


 


22 §


Dör en gcxl man eUer förvaltare, skaU den som har boet i sin vård uten dröjsmål anmäfe förhåUandet tiU den tingsrätt där godmanskapet eUer förvaltarskapet är eller skall vara inskrivet.


Dör en god man eUer förvalte­re, skaU den som har boet i sm vård utan dröjsmål anmäla för­håUandet tiU den överförmyndare som har tiUsyn över godmanskapet eUer förvaltarskapet.


 


23 §


Rätten är skyldig att på ansökan av någon av dem som anges i 15 § förste stycket eUer av den gode mannen eUer förvaltaren pröva om ett godmanskaps  eUer förvaltar-


Rätten är skyldig att pröva om omfattningen av ett godmanskap enligt 4 § eUer ett förvaltarskap bör jämkas, om någon av dem som anges i  15 §  förste stycket


28


 


skåps omfattning bör jämkas. Rätten kan också utan ansökan göra en sådan prövning.

Innan rätten meddelar beslut enUgt förste stycket, skaU den gode mannen eUer förvaltaren samt överförmyndaren och den enskUde beredas tiUfäUe att yttra sig.

Kan slutUgt beslut inte ges ome­delbart, får rätten, om dröjsmål skuUe medföra fera för den enskU­de, meddela beslut i firågan för tiden tiU dess ärendet avgörs. I fråga om sådant beslut tiUämpas bestämmelsema i 18 § aruira och tredje styckena.


eUer den gode mannen eUer för­valtaren ansöker om det. Rätten kan också utan ansökan göra en sådan prövning.

Innan rätten meddelar beslut enUgt förste stycket, skaU den gcxle mannen eUer förvaltaren samt överförmyndaren och den enskUde ges tiUfaUe att yttra sig.

Kan ett slutUgt beslut inte ges omedelbart, får rätten meddefe beslut i frågan för tiden tiU dess ärendet avgörs, om dröjsmål skuUe medföra fåra för den enskU­de. I fråga om ett sådant beslut tiUämpas bestämmelsema i 18 § tredje och ftärde styckena.

/ fråga om godmanskap enligt 1-3 §§ skall överförmyrularen pröva om godmanskapets omfatt­ning bör jämkas. Bestämmebema i första-tredje styckena skall också tillämpas vid handläggningen hos överförmyndaren av frågor om sådan jämkning.


Prop. 1993/94:251 FB 11 kap.


 


24 §


Innan rätten förordnar någon tiU god man eUer förvaltare eUer endedigar någon från ett sådant uppdrag, skaU han eUer hon ges tiUfäUe att yttra sig. Är det fråga om beslut enUgt 20 § andra styck­et, skaU den gcxle mannen eUer förvaltaren beredas tiUfäUe att yttra sig, om det mte är fåra i dröjsmål.


Innan rätten eller överförmynda­ren förordnar någon tiU gcxl man eUer förvaltare eUer endedigar någon från ett sådant uppdrag, skaU han eUer hon ges tiUfälle att yttra sig. Är det fråga om beslut enUgt 20 § andra stycket, skaU den gode mannen eUer förvaltaren ges tiUfäUe att yttra sig, om det mte är fåra i dröjsmål.


 


25 §


Frågor om förordnande elle'r entledigande av god rrmn enUgt 1 eller 2 % tas upp av den tingsrätt där förmynderskapet, godmanska­pet eller förvaltarskapet är eller skall vara inskrivet. Är det fråga om förmynderskap som inte skall vara inskrivet, avgörs frågan om


Behörig domstol i frågor som gäller godmanskap enligt 4 § eller förvaltarskap är tingsrätten i den Ort där den enskilde har sitt hem­vbt eller, om han eller hon inte har hemvist i Sverige, Stockholms tingsrätt.


29


 


behörig domstol med tillämpning av 12 kap. 1 § andra stycket.

Uppkommer vid utredning av ett dödsbo fråga om förordnande av god man enligt 3 §, hör ärendet till den tingsrätt vamnder boet lyder SkaU god man anrmrs för­ordnas enligt 3 §, tas ärendet upp av tingsrätten i den ort där den för vilken god man skall förordnas har egendom eller där anrmrs behov av god man har yppat sig.

Aruira frågor som gäller god­manskap enligt 1-3 §§ tas upp av den tingsrätt där godmanskapet är inskrivet.


Behörig överförmyndare i frågor om godmanskap enligt 1, 2 och 4 §§ samt förvaltarskap är över­förmyndaren för den kommun där den enskilde har sitt hemvist eller, om han eller hon inte har hemvist i Sverige, överförmyrularen för Stockholms kommun.


Prop. 1993/94:251 FB 11 kap.


 


26 §


Ansökan om förordrmnde av god man enligt 4 § eller av förvaltare tas upp av tingsrätten i den ort där den som avses med ansök­ningen har sitt hemvist eller, om han eller hon inte har hemvist i riket, av Stockholms tingsrätt.

Andra frågor som gäUer gcxl-manskap enUgt 4 § eller förvaltar­skap tes upp av den tingsrätt där godmanskapet eller förvaltarskapet är inskrivet.


Uppkommer vid utredning av ett dödsbo frågan om förordnande av god man enligt 3 §, hör ärendet till överförmyrularen för den kom­mun där den döde hade sitt hem­vist eller, om den döde inte hade hemvist i Sverige, till överförmyn­daren för Stockholms kommun. SkaU god man annars förordnas enligt 3 §, tas ärendet upp av överförmyndaren för den kommun där den för vilken god man skall förordnas har egendom eller där annars behov av god man har visat sig.

Andra frågor som gäUer god­manskap enUgt i § tes upp av den överförmyndare som har förordnat god man.


30


 


12 kap.                                    Prop. 1993/94:251

Allmänna bestämmeber om för-   FB 12 kap. tnyndares,  gode mäns och för­valtares verksamhet

Fömtyndares skyldigheter

Förmyndare skall förvalta omyn­digas tiUgångar ochföreträda dem i angelägenheter som rör tiUgång­ama.

Detta gäller inte ifråga om till­gångar som omyndiga enligt Uig själva råder över eller som de har förvärvat germm gåva, testamente eller förmånstagarförordnande vid försäkring eller pensionssparande enligt Uigen (1993:931) om in­dividueUt pensionssparande med villkor att egendomen skall stå under förvaltning av någon anrmn än förmyndaren, utan bestämman­derätt för förmyndaren, och med angivande av vem som skall utöva förvaltningen (särskild förvalt­ning). Är särskild förvaltning anordnad, skall den som utövar förvaltningen årligen lämna redo­vbning över förvaltningen tiU förmyndaren.

Förmyndaren företräder i övrigt den omyndige när detta inte enligt lag skaU göras av någon anruin.

Gode mäns och förvaltares skyl­digheter

Gode män och förvaltare skall, i den mån det följer av deras för­ordrmnde, bevaka rätten för de personer som de företräder, för­valta deras tillgångar och sörja för deras person.

Även om det inte framgår av
förordrmndet, omfattar den gode
mannens eller förvaUarens upp-
                31

drag inte sådarm tiUgångar som


 


har ställts under särskiUi förvaU- Prop. 1993/94:251 ning. Är särskiUi förvaltning FB 12 kap. anordnad, skall den som utövar förvalmingen årligen lämna redo­visning över förvalmingen till den gode mannen eller förvaltaren, om det faller inom ramen för den gode mannens eller förvaltarens uppdrag att ta emot en sådan redovisning.

Gemensamma bestämmeber

Förmyrulare, gode män och förvaltare skall omsorgsfullt full-göm sina skyldigheter och alltid handla på det sätt som bäst gag­nar den enskilde.

Den enskildes medel skall i skälig omfattning användas för hans eller hennes uppehäUe, ut­bildning och nytta i övrigt. De medel som inte används för såda­na ändamål skall placeras så att tillräcklig trygghet finns för deras bestånd och så att de ger skälig avkasming.

Närmare bestämmeber om hur förvalmingen skall skötas finns i 13-15 kap.

Förmyndare, gode män och förvaltare skall fortlöpande föra räkenskaper över sin förvalming och göra anteckningar om sina åtgärder i övrigt. FöräUlrar är dock skyldiga att föra räkenskaper och göra anteckningar endast i den utsträckning som kan anses behövlig med hänsyn till egen­domens omfatming och omständig­hetema i övrigt.

32


 


3 Riicsdagen 1993/94. 1 saml. Nr 251


6 §                                    Prop. 1993/94:251

Förmyndare,   gode   män   och    FB 12 kap.

förvaltare skall se till att pengar

och värdepapper som tillhör den

enskilde förvaras så att de inte

sammanblandas    med   tillgångar

som    ställföreträdaren    annars

förvaltar

Om den enskilde äger värde-

haruilingar eller anrmrs har rättig­heter på gmnd av sådana hand­lingar,  svarar förmyndaren,  den

gode mannen eller förvaltaren för

att behövliga  registreringar och

anmälningar görs.

/ viktiga frågor skall förmynda­ren, om det lämpligen kan ske, höra den omyndige, om den omyn­dige har fyllt sexton år, samt den omyndiges make eller sambo.

Gode män och förvaltare har motsvararule skyldigheter i för­hållande till den enskilde samt den enskiUies make eller sambo, öm betydeben av samtycke i vissa fall från den som har god rrmn finns bestämmeber i 11 kap. 5 §.

Uppstår fråga om rättshandling eller rättegång mellan en omyndig och förmyndaren, förmyndarens make eller sambo eller någon som förmyndaren företräder, har för­myndaren inte rätt att företräda den omyndige. Har syskon samma förmyndare, får förmyndaren dock företräda de omyndiga vul arvskif­te mellan dem, om de inte har inbördes stridande intressen.

En god man eller förvaltare har
inte rätt att företräda den enskil­
de, om det uppstår en fråga om
rättshandling eller rättegång mel­
lan den enskilde å ena sidan och
den gode mannen eller förvalta-
               33

ren, hans eller hennes make eller


sambo eller någon som han eller    Prop. 1993/94:251 hon företräder å den andra sidan.     FB 12 kap.

Om en förmyndare, god rrmn eller förvaltare har slutit avtal i strid med första eller andra styck­et, tillämpas 9 kap. 7 § första stycket ifråga om återbärings- och ersätmingsskyldighet.

Överförmyndarens tillsyn

Förmyndares, gode mäns och förvaltares verksamhet står under överförmyndarens tillsyn.

Förmyndare, gode män och förvaltare är skyldiga att lämna överförmyndaren de upplysningar om sin verksamhet som överför­myndaren begär.

Avtal utan överförmyndarens samtycke

10     §

Om en förmyrulare, god man eller förvaltare har ingått avtal för den enskildes räkning utan att inhämta samtycke från överför­myndaren, trots att samtycke krävs enligt 13-15 kap., får motparten ime frånträda avtalet, om förmyn­daren, gode mannen eller förvalta­ren begär Överförmyndarens sam­tycke inom en månad från det att avtalet ingicks och något annat förbehåll inte har gjorts. Om över­förmyrularen inte lämnar sitt sam­tycke, får nwtparten frånträda avtalet, om inte något anrmt har överenskommits.

11     §

Om ett avtal som avses i 10 § inte blir gäUande, tillämpas 9 kap. 7 § första stycket i fråga om åter­bärings- och ersätmingsskyldighet.

34


 


Flera förmyndare, gode män eller    Prop. 1993/94:251
förvaltare
                            FB 12 kap.

12      §

Om en persons egendom skall förvaltas av fler än en förmyndare, god man eller förvaltare, skall ställföreträdarna utöva förvalt­ningen gemensamt. Överförmyrula­ren kan dock besluta att förvalt­ningen av tillgångama skall för­delas på visst sätt mellan stäUföre­trädama eller att vissa tillgångar skall förvaltas av en av dem en­sam. 1 samband med att rätten förordnar en ställföreträdare kan även rätten meddela ett sådant beslut.

öm de som utövar förvalmingen gemensamt inte kan enas om en viss åtgärd, gäller den mening som överförmyndaren biträder. Om det är fråga om en åtgärd som kräver överförmyndarens sam­tycke, kan samtycke ges tiU åtgär­den även om det finns delade meningar överförmyndaren skall dock ge alla dem som har del i förvalmingen tiUfälle att yttra sig innan överförmyndaren beslutar i saken.

Ställarule av säkerhet

13      §

Om överförmyrularen finner skäl till det, skall förmyrulare, gode män eller förvaltare ställa säkerhet för den förvaltade egendomen, överförmyndaren prövar säkerhe­ten och bestämmer hur den skall förvaras. 1 övrigt tillämpas 2 kap. 25 § UtsökningsbaUcen.

Skadestånd

14      §

Förmyrulare,   gode   män   och             35

förvaltare är skyUiiga att ersätta


 


skada som de uppsåtligen eller av    Prop. 1993/94:251

vårdslöshet har orsakat den enskil-    FB 12 kap.

de.

Om flera förmyndare, gode män eller förvaltare är ansvariga, sva­rar de solidariskt för ersättningen. Ersättningsansvaret skall slutligt fördelas mellan de ansvariga efter vars och ens grad av vållande. Om någon saknar tillgångar att betala sin andel med, skall de övrigas ansvarighet för bristen bestämmas enligt samma gmnder

15      §

TaUin om ersätming enligt 14 § skaU väckas inom ett år från det att handUngar som anges i 16 kap. 8 § har lämnats över till den som är behörig att ta emot redovisning för förvalmingen. Om talan inte väcks inom nämnda tid, är talerät­ten förlorad. Detta gäller inte, om ställföreträdaren har gjort sig skyldig till brottsligt förfarande.

Arvode och ersätming för utgifter

16      §

Förordnade förmyndare, gode män och förvaltare har rätt till ett skäligt arvode för uppdraget och ersätming för de utgifter som har varit skäligen påkallade för upp­dragets fullgörande.

Beslut om arvode och ersätming för utgifter fattas av överförmyn­daren, övetförmyndaren bestäm­mer dessutom i vad mån arvode och ersätming för utgifter skall betalas med medel som tillhör den enskilde.

Om inte särskilda skäl föran­
leder något anrmt, skall arvode
och ersätming för utgifter betalas
med den enskildes medel i den
mån hans eller hennes beräknade
inkomst under det år när uppdra-
              35

get uiförs eller hans eller hennes


 


tillgångar under samma år över-    Prop. 1993/94:251 stiger   två   gånger   basbehppet    FB 13 kap. enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Arvode och ersätming för ut­gifter som avser vård av någons rätt i oskiftat dödsbo skall betalas med dödsboets medel, om ime särskilda skäl föranleder något an­nat.

Arvode och ersätming för ut­gifter som inte skall betaUis med den enskildes eller dödsboets medel skall betalas av kommunen.

17 §

Föräldrar som år förmyndare har, om det finns särskilda skäl, rätt till arvode med anledmng av förvalmingen av den omyndiges egerulom. De har också rätt till ersätming för utgifter som har varit skäligen påkallade av för­valmingen.

Beslut om arvode och ersätming för utgifter fattas av överförmyn­daren. Beloppen skall betalas med den omyruliges medel eller, om det gäller dödsboförvalming, med dödsboets tiUgångar

13 kap.

Föräldrars förmyndarförvaltning

FöråUlrars rådighet

När en omyndigs föräldrar är förmyrulare, bestämmer de hur tillgångar som står under deras förvalming skall användas eller placeras, om inte annat följer av denrm baUc eller anrmn förfatming.

Om en av förählrarrm till följd
av frånvaro eller sjukdom eller av
någon anrmn orsak är förhindrad
att ta del i sådarm beslut om för­
valmingen som inte kan skjutas
                37
upp  utan  olägenhet,  bestämmer


 


den andra föräldem ensam. Denrm    Prop. 1993/94:251 förälder får dock inte ensam fatta    FB 13 kap. beslut av ingripande betydebe, om inte den omyndiges bästa uppen­barligen kräver det.

Om endast en av föräldrama är förmyndare, gäller bestämmeber-na om föräldrar honom eller henne.

I fråga om vård av en omyndigs rätt i dödsbo eller anrmt oskiftat bo    gäller    bestämmebema 15 kap

Kontroll av förvalmingen av viss egendom

När värdet på en omyndigs tiUgångar, som skall förvaltas av föräldrama, genom arv, gåva, värdestegring eller på något annat sätt har kommit att överstiga åtta gånger gällaruie basbelopp enligt Uigen (1962:381) om allmän för­säkring, tillämpas bestämmebema i 3-7 % för förvalmingen.

Dessa bestämmeber gäller även egendom som, uruler villkor om att förvalmingen av den skall stå under överförmyndarens kontroll (särskild överförmyndarkontroU), har tillfallit den omyndige

1.  genom arv eller testamente,

2.  genom gåva, under fömtsätt­ning att givaren skriftUgen har anmäU gåvan till överförmynda­ren, eller

3.    genom förmånstagarförord­
nande vid försäkring med anled­
ning av dödsfall eller vid pen­
sionssparande enligt lagen
(1993:931) om individueUt pen­
sionssparande.

Med egendom som anges i
andra stycket jämstälb egendom
som har trätt i stället för sådan
egendom samt avkasming av egen-
           33

domen.


 


3 §                                    Prop. 1993/94:251

Inom en månad efter det att FB 13 kap. värdet på en omyndigs tillgångar överstigit det belopp som anges i 2 % första stycket skall föräldranm ge in en förteckning över den omyndiges egendom till överför­myndaren.

Har egendom tillfallit en omyn­dig med villkor om särskild över­förmyndarkontroU enligt 2 § andra stycket, skaU föräldrama ge in en förteckning över egendomen till överförmyndaren inom en månad därefter

Förteckningama skall avges på heder och samvete.

Andm värdehandlingar än såda­na som nämns i 5 § första stycket skaU säljas och fordringar drivas in så snart det lämpUgen kan ske, om det inte är till fördel för den omyndige att vårdehandlingama behålb eller att fordringama för­blir utestående.

Anrmn lös egendom än som nu har nämnts och som inte omfattas av 10 § skaU säljas vid en lämpUg tidpunkt, om inte egendomen är till nytta eller har särskilt värde för den omyndige eller den omyn­diges familj eller egendomen av någon annan sårskild anledning bör behållas.

Den omyndiges tiUgångar får utan samtycke av överförmyrularen placeras i

1.      skuUiförbindeber som har utfärdats eller garanterats av stat eller kommun,

2.      skuldförbindeber   som  har utfärdats   av   Sveriges   allmänrm hypoteksbank.    Svenska    Skepps­hypotekskassan eller av en bank              39 eller av ett kreditmarknadsbolag


 


enligt Uigen (1992:1610) om kre- Prop. 1993/94:251 ditmarhmdsbolag eller av ett ut- FB 13 kap. ländskt banlföretag eller ett anrmt utländskt kreditinstitut som är underkastat en offentUg reglering som VäsentUgen stämmer överens med den som gäller för banker eller andm kreditinstitut här i Um­det, med undantag för förhgsbevis eller andra skuldförbindeber som medför rätt tiU betalning först efter utfärdarens övriga fordringsägare, eller

3. andelar i en värdepappers­fond som avses i lagen (1990:1114) om värdepappers­fonder eller i ett utländskt fond-företag som är underkastat en offentUg reglering som väsentUgen stämmer överens med den som gäller för värdepappersfonder här i landet.

Den omyndiges tillgångar får vidare utan överförmyruiarens samtycke användas för allerrmns-sparande enligt lagen (1983:890) om allemanssparande eller lånas ut mot säkerhet av panträtt på gmndval av inteckning i fast egen­dom inom sextio procent av det senast fastställda taxeringsvärdet.

Om överförmyndaren samtycker tiU det, får den omyndiges till­gångar placeras i aktier och även i övrigt placeras på något anrmt sätt än som anges i 5 §.

Ifråga om köp av fast egendom m.m. finns bestämmeber i 10 §.

Pengar som inte placeras enligt 5, 6 eller 10 § och som inte heller omedelbart behöver användas skall göras räntebärande gerwm att sättas in hos bank.

40


 


Bankmedel                           Prop. 1993/94:251

FB 13 kap. 8§

Pengar som har satts in hos bank enligt 16 kap. 77 § eller med uppgift tiU banken om att de skaU stå under särskiUi överförmyndar­kontroU får inte tas ut utan över­förmyndarens samtycke.

Upphävande av eller lätmader i kontrollen

överförmyndaren skall besluta att bestämmebema i 4-7 %% inte längre skaU tillämpas, om värdet på den omyndiges tiUgångar har kommit att sjunka tiU ett belopp som understiger fyra gånger gäl­lande basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring och det inte finns särskild anled­ning att låta kontrollen fortgå.

Ett beslut enligt första stycket gäller inte egendom som har till­fallit den omyndige under villkor om särskild överförmyndarkon­troU.

Om det med hänsyn till för­åUiramas och den omyndiges förhållaruien eller i övrigt finns särskiUla skäl, får överförmynda­ren helt eller delvis medge undan­tag från 3-8 §§.

Fast egerulom m.m.

10 §

För den omyruliges räkning får föräUirar endast med överförmyn­darens samtycke

1.    genom köp, byte eller gåva förvärva fast egendom eller nytt­janderätt till sådan egendom, om det inte gäller övertagande av hyresrätt tiU en bostadslågenhet,

2.    ingå avtal om nyttjanderätt                 41 tiU någon annans fasta egendom.


 


om det inte gäller hyra av en    Prop. 1993/94:251 bostadslägenhet eller en tillföUig    FB 13 kap. upplåtebe av ringa ekonomisk be­tydebe,

3.    sälja eller byta bort fast
egendom eller nyttjanderätt till
sådan egendom, om det inte gäller
byte av en bostadslägenhet, eller

4.   låta inteckna, hyra ut eller på
något annat sätt med nyttjanderätt
upplåta fast egerulom eller tomt­
rätt.

Samtycke till en åtgärd som avses i första stycket 1 eller 2 skall lämnas, om inte förvärvet eller avtalet kan anses olämpligt med hänsyn till egendomens natur, den omyruliges ålder och framtida behov eller aruira omständigheter

Samtycke till en åtgärd som avses i första stycket 3 eller 4 får lämnas endast om åtgärden är lämplig med hänsyn till egendo­mens natur samt den omyndiges ålder, framtida behov och samlade tiUgångar

Bestämmeberrm om nyttjande­rätt gäller även ifråga om servitut och rätt till elektrisk kraft, om rättigheten har upplåtits genom avtal.

Samtycke enligt denrm paragraf gäller under sex månader från det att samtycket lämnades.

Bortgivande av egendom

11 §

FöräUlrar får inte ge bort den omyndiges egendom, om det inte är fråga om personliga presenter vars värde inte står i missförhål­lande till den omyndiges ekono­miska vilUcor.

Med överförmyruiarens samtycke
får föräldrar använda den omyndi­
ges inkomster till understöd åt
anhöriga eller aruira som står den
              42

omyndige nära.


 


Upptagande av lån m.m.        Prop. 1993/94:251

FB 13 kap.

12      §

För den omyruliges räkning får föräldrar endast med överförmyn­darens samtycke

1.   ta upp lån eller ingå någon annan skuUlförbindebe,

2.   ingå borgensförbindebe, eller

3.   stälki den omyndiges egen­dom som säkerhet för den omyn­diges eller någon annans förbin-debe.

Är det fråga om åtgärder enligt första stycket som faller inom ramen för en rörebe som för­äldrama med överförmyndarens samtycke driver för den omyruliges räkning, behövs samtycke endast i fråga om pantsätming av fast egerulom eller tomträtt. Samtycke behövs inte ifråga om statUga lån som tas upp för att ge den omyn­dige hjälp till utbildning eller bosätming.

Samtycke får lämnas erulast om åtgärden behövs för att trygga den omyruliges övriga egendom eller kan anses nödvändig för den omyndiges utbildning eller upp­ehälle eller om det anrmrs finns särskilda skäl för åtgärden.

Rörebe

13      §

Föräldrar får inte låta den som är under sexton år driva rörebe.

Om den omyndige har fy Ut sex­
ton år, farföräldrarna endast med
överförmyruiarens samtycke låta
honom eller henne driva en rörebe
som medför bolföringsskyUiighet
enligt botringslagen (1976:125)
eller jordbruksbokföringslagen
(1979:141). Utan överförmynda­
rens samtycke får föräldranm inte
själva driva en sådan rörebe för
                43

den omyruliges räkning. Samtycke


 


får lämnas endast om den omyndi-    Prop. 1993/94:251 ges   ekonomiska   och personliga    FB 13 kap. förhållaruien   är sådarm  att det med beaktande av rörebens art är lämpligt att samtycke ges.

Redovisning av viss egendom

14      §

Föräldrar skall före den 1 mars varje år i en årsräkning till över­förmyndaren redogöra för förvalt­ningen under föregående år av egendom som avses i 2 § samt sådan egerulom som omfattas av bestämmeberrm om samtycke en­ligt 10 §. Ärsräkningen skaU avges på heder och samvete.

I ärsräkningen skall anges

1.   egendomen och dess värde vid början och slutet av den tid som räkningen avser,

2.   skulder som hänför sig till egendomen vid samma tidpunkter, och

3.   inkomster av egendomen och utgifter som har betalats med egerulomen eller dess avkasming.

15      §

Har den omyruiige fyllt arton år eller har föräldranm dessförinnan entledigats som förmyndare, skall de inom en månad därefter lämna en sluträkning till överförmyrula­ren beträffande egendom som avses i 2 § samt sådan egerulom som omfattas av bestämmebema om samtycke enligt 10 §. Sluträk­ning skall vidare lämnas inom en månad när ett villkor enligt 2 § andra stycket om särskild överför-myndarkontroU återkallats eller överförmyrularen enligt 9 § första stycket beslutat att överförmyndar-kontrollen skall upphöra.

Sluträkningen skall innehålla en
redogörelse   för   förvaltningen
                44

under det Ujpande året fram till


 


dess att förmynderskapet upphör- Prop. 1993/94:251 de, villkoret om särskild överför- FB 13 kap. myndarkontroU återkallades eller överförmyndaren beslutade att kontrollen skulle upphöra. Räk­ningen skall avges på heder och samvete.

Mul som sägs om årsräkning i 14 § andra stycket gäller också i fråga om sluträkning.

16     §

Om det med hänsyn till för­åUiramas och den omyndiges förhållaruien, tillgångamas art eller värde eller omständigheterrm i övrigt finns särskilda skäl, får överförmyndaren befria föräldrar­na från skyldigheten att lämna års­räkning eller sluträkning eller besluta att sådana räkningar får lämnas i förenklad form. 1 fråga om årsräkning för beslut meddelas för ett visst år eller tilb vidare.

17     §

Anmäler föräldrama att de är förhindrade att inom föreskriven tid lämna förteckning enUgt 3 §, årsräkning eller sluträkning till överförmyndaren, kan överförmyn­daren bestämma ny tid för avläm­nandet.

Särskilda beslut av överförmyrula­ren i vissa fall

18     §

överförmyndaren får förelägga föräldrama att i årsräkning eller på annat sätt redogöra för sin förvalming utöver vad som följer av 14 och 15 §§, om den omyn­dige begär det eller om det annars finns särskilda skäl

45


 


19 §                                  Prop. 1993/94:251

öm det av någon särskiUi anled-    FB 13 kap. ning behövs för att trygga förvalt­ningen, får överförmyrularen

1.    bestämma att 3-7 §§ skaU
tilUimpas även i annat faU än som
följer av 2 ,

2.   begränsa möjUgheten att ta ut pengar som har satts in hos bank, utöver vad som följer av 8 §,

3.  bestämma att värdehandling­ar skaU förvaras och förvaltas av ett värdepappersinstitut enligt lagen (1991:981) om värdepap-persrörebe eller ett motsvarande utländskt institut som är under­kastat en offentUg reglering som väsentligen stämmer överens med den som gäller för värdepappers­institut här i landet.

 

4.    bestämma att premieobliga­tioner som har utfärdats av staten skall skrivas in i statsskuldboken med förbehåll att belopp som hän­för sig till obligationema inte får lyftas utan överförmyndarens sam­tycke, och

5.    genom meddelande till den som skall betala pengar till den omyruiige bestämma att pengama skall sättas in hos bank.

Meddelas beslut enligt första
stycket 3, skall föräldrama träffa
avtal med värdepappersinstitutet
på villkor som överförmyrularen
har godkänt. I fråga om rättig­
heter som registreras enligt aktie-
kontoUigen (1989:827) får för­
äldranm, i stället för att träffa ett
avtal om förvaring och förvaU-
ning, på konto i avstämningsregis­
ter låta regbtrera eller, om rättig­
heten förvaltas av en auktoriserad
förvaltare, till denne anmäla att
föräldranm endast med överför­
myndarens tilbtånd får överlåta
eller pantsätta rättigheten eller
uppbära på rättigheten belöpande
             46

kapitaUielopp.


 


Ett värdepappersinstitut är skyl- Prop. 1993/94:251 digt att träffa ett sådant avtal om FB 13 kap. förvaring och förvalming som avses i andra stycket. Avtalet får inte träffas på sämre viUkor än de som värdepappersinstitutet erbju­der andra enskilda personer vid samma typ av avtal.

Vissa åtgärder vid förvalmingens upphörande

20       §

Om föräldramas förvalming upphör därför att bamet har blivit myndigt, skall föräldrama germst överlämna de förvaltade tillgång­ama till honom eller henne, öm föräldramas förvalming upphör därför att någon annan skall överta förvalmingen, skaU för­äldranm genast överlämrm de förvaltade tillgångama till denna person.

21 §

När föräldramas förvalming upphör, skall de hålla sina räken­skaper och övriga handUngar som rör förvalmingen tillgängliga för granskning. Om det behövs, skall överförmyndaren bestämma tid och plats för en sådan granskning.

Sedan tiden för att väcka talan enligt 12 kap. 15 § har gått ut eller, om talan har väckts, det finns en dom i ersätmingsfrågan som vunnit laga kraft, skall räken­skaper och övriga harullingar som rör förvalmingen lämnas över tiU den som är behörig att ta emot redovisning över förvalmingen.

Föräldrars död eller konkurs

22       §

Dör en av föräldranm, skall
döcbboet svara för att den omyndi-
          47

ges egerulom redovisas och åtgär-


 


der vid förvalmingens upphörande Prop. 1993/94:251 vidtas enligt detta kapitel, om inte FB 14 kap. förvalmingen skall skötas av den andra föräldem. Mid som nu har sagts om dödsbo gäller konkurs­förvaltaren, om en av föräldranm försätts i konkurs.

14 kap.

Förordnade förmyndares, gode mäns och förvaltares vård av egendom

Förteckningar över egendom

Förordnade förmyndare, gode mån och förvaltare skall inom två månader efter förordnandet lämna en förteckning till överförmynda­ren över den egendom som de förvaltar Förteckningen skall avges på heder och samvete.

En förteckning som lämnas av en god man som har förordnats enligt 11 kap. 1 § behöver endast ta upp den lösa egerulom som den gode mannen har tagit hand om.

Skyldigheten att lämrm en för­teckning gäller inte vid byte av förordnad förmyndare, god man eller förvaltare.

Ifråga om bevakning av någons rätt i dödsbo eller annat oskiftat bo gäller bestämmebema i 15 kap

Har rätten beslutat att utvidga
omfatmingen av en god mans eller
förvaltares uppdrag, skall den
gode mannen eller förvaltaren
inom en månad från beslutet läm­
rm en förteckning till överförmyn­
daren över den egendom som
omfattas av det utvidgade uppdra­
get. Förteckningen skall avges på
heder och samvete.
                                4g


 


4 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 251


Förvalming av egendom    Prop. 1993/94:251

FB 14 kap. i§

/ fråga om egendom som står under en förordnad förmyndares, god mans eller förvaltares förvalt­ning gäller 4-11 §§.

Andra värdehandlingar än såda­na som nämns j 5 § första stycket skall säljas och fordringar drivas in så snart det lämpligen kan ske, om det inte år tiU fördel för den enskiUie att värdeharuilinganm behålb eller att fordringama för­blir utestående.

Annan lös egendom än som nu har nämnts och som inte omfattas av 11 § skaU säljas vid en lämpUg tidpunkt, om inte egendomen är till nytta eller har särskiU värde för den enskilde eller den enskil­des familj eller om egerulomen av någon anrmn särskiUi anledning bör behålUis.

Den enskiUies tiUgångar får utan samtycke av överförmyndaren placeras i

1.     skuUiförbindeber som har utfärdats eller garanterats av stat eller kommun,

2.     skuldförbindeber som har utfärdats av Sveriges allmänrm hypoteksbank. Svenska Skepps­hypotekskassan eller av en bank eller av ett kreditmarknadsbolag enligt Uigen (1992:1610) om kre-ditnmrknadsbolag eller av ett ut­ländskt banltföretag eller ett anrmt utländskt kreditinstitut som är underkastat en offentlig reglering som väsentligen stämmer överens med den som gäller för banker eller andra kreditinstitut här i lan­det, med undantag för förlagsbevis   49 eller andra skuUiförbindeber som


medför rätt tiU betalningförst efter   Prop. 1993/94:251 utfärdarens övriga fordringsägare,    FB 14 kap. eller

3. andelar i en värdepappers­fond som avses i lagen (1990:1114) om värdepappers­fonder eller i ett utländskt fond­företag som är underkastat en offentlig reglering som väsentligen stämmer överens med den som gäller för värdepappersfonder här i laruiet.

Den enskildes tillgångar får vidare utan överförmyndarens samtycke användas för allemans­sparande enligt Uigen (1983:890) om allemanssparande eller lånas ut mot säkerhet av panträtt på gmndval av inteckning i fast egen­dom irwm sextio procent av det sermst fastställda taxeringsvärdet.

Om överförmyrularen samtycker till det, får den enskiUies tiUgång­ar placeras i aktier och även i övrigt placeras på något annat sätt ån som anges i 5 §.

Ifråga om köp av fast egendom m.m. finns bestämmeber i 11 §.

Pengar som inte placeras enligt 5, 6 eller 11 § och inte heller omedeUrart behöver användas skall göras räntebämnde gerwm att sättas in hos bank.

Pengar som har satts in hos bank får tas ut endast efter sam­tycke från överförmyndaren.

Samtycke krävs dock inte vid uttag av

1.   ränta, eller

2.   pengar som behöver hållas tillgängliga   för   den   enskiUies

uppehälle eller vården av hans                  50

eller  hennes  egendom   om  den


 


föroninade   fömtyndaren,    gode    Prop. 1993/94:251 mannen eller förvaUaren vid in-    FB 14 kap. sätmingen gjort förbehåU om att de får tas ut utan överförmynda­rens samtycke.

PremieobUgationer som har utfärdats ay staten skall skrivas in i statsskuldboken med förbehåll att belopp som hänför sig till obliga­tionema inte får lyftas utan över­förmyndarens samtycke.

10      §

Om det finns särskilda skäl, får överförmyrularen heU eller delvis medge undantag från 4-9 §§.

Fast egerulom m.m.

11      §

För den enskildes räkning får en förordnad förmyndare, god man eller förvaltare endast med över­förmyruiarens samtycke

1.     gerwm köp, byte eller gåva förvärva fast egendom eller nytt­janderätt till sådan egendom, om det inte gäller övertagande av hyresrätt till en bostads lågenhet,

2.     ingå avtal om nyttjanderätt till någon annans fasta egendom, om det inte gäller hym av en bostadslägenhet eller en tillföllig upplåtebe av ringa ekorwmisk be­tydebe,

3.     sälja eller byta bort fast egendom eller nyttjanderätt tiU sådan egendom, om det inte gäller byte av en bostadslägenhet, eller

4.   låta inteckna, hyra ut eller på
något anrmt sätt med nyttfanderätt
upplåta fast egendom eller tomt­
rätt.

Samtycke till en åtgärd som
avses i första stycket 1 eller 2
skall lämnas, om inte förvärvet
                 51

eller avtalet kan anses olämpligt


 


med hänsyn till egendomens natur   Prop. 1993/94:251
eller andm omständigheter
      FB 14 kap.

Samtycke tiU en åtgärd som avses i första stycket 3 eller 4 får lämnas endast om åtgärden är lämplig med hänsyn till egendo­mens natur samt den enskiUies behov och samlade tillgångar.

Bestämmebema om nyttjande­rätt gäller även ifråga om servitut och rätt till elektrisk kraft, om rättigheten har upplåtits genom avtal.

Samtycke enligt denna paragraf gäller under sex månader från det att samtycket larmades.

Bortgivande av egerulom

12      §

En förordnad förmyndare, god man eller förvaltare får inte ge bort den enskildes egerulom, om det inte är fråga om personUga presenter vars värde inte står i missförhålUinde till den enskiUies ekonomiska vilUcor.

Med överförmyndarens samtycke får den enskildes inkomster an­vändas tiU understöd åt anhöriga eller andm som står den enskilde nära.

Upptagande av lån m.m.

13      §

För den enskildes räkning får en förordnad förmyndare, god man eller förvaltare endast med över­förmyndarens samtycke

1.   ta upp lån eller ingå någon anrmn skuUlförbindebe,

2.   ingå borgensförbindebe, eller

3.   stälb den enskiUies egendom som säkerhet för den enskildes eller någon anrmns förbindebe.

Är det fråga om åtgärder enligt
första  stycket  som faller   inom
               52

ramen för en rörebe som ställföre-


 


trådaren med överförmyndarens Prop. 1993/94:251 samtycke driver för den enskildes FB 14 kap. räkning, behövs samtycke erulast i fråga om pantsätming av fast egendom eller tomträtt. Samtycke behövs inte ifråga om statUga lån som tas uppför att ge den enskiUie hjälp tiU utbildning eller bosätt­ning.

Samtycke får lämnas endast om åtgärden behövs för att trygga den enskildes övriga egendom eller kan anses nödväruligför hans eller hennes utbildning eller uppehälle eller om det annars finns särskilda skäl för åtgärden.

Rörebe

14      §

En god rrmn eller förvaUare får endast med överförmyndarens samtycke låta den enskiUie driva en rörebe som medför boltförings-skyldighet enligt bolföringslagen (1976:125) eller jordbmksbok-föringsUigen (1979:141). Utan överförmyruiarens samtycke för den gode mannen eller förvaUaren inte driva en sådan rörebe för den enskildes räkning. Samtycke får lämrms erulast om den enskiUies ekorwmiska och personliga för­håUanden är sådana att det med beaktande av rörebens art är lämpUgt att samtycke ges.

I fråga om förordnade förmyn­dare tilUimpas 13 kap. 13 §.

Redovisning av förvaltad egendom

15      §

Förordnade förmyndare, gode
män och förvaUare skall före den
1 mars varje år i en årsräkning till
överförmyndaren redogöra för
förvalmingen under föregående år
av egendom som har stått under
              53

ställföreträdarens   förvaltning.


 


Ärsräkningen skall avges på heder   Prop. 1993/94:251
och samvete.
                       FB 14 kap.

I ärsräkningen skall anges den enskiUies tillgångar och skulder vid början och slutet av den tid som räkningen avser Vidare skall en sammanställning göras av inkomster och utgifter uruler nämnda tid. Av ärsräkningen skall särskilt framgå hur mycket som har använts för den enskildes uppehälle eller nytta i övrigt.

16      §

överförmyndaren får besluta att en förordnad förmyndare, god man eller förvaltare i särskild ordning skall redogöra för den del av den enskiUies tiUgångar och skulder som inte omfattas av ställ­företrädarens förvalming, i den mån tiUgångama och skuUiema är kända för ställföreträdaren.

17      §

En god man skall hålla överför­myrularen underrättad om sådana åtgärder från den enskildes sida som kan påverka den gode man­nens förvalmingsansvar i mera betydande omfatming.

18      §

Om en förordnad förmyndares, god mans eller förvaltares upp­drag har upphört, skall den som frånträder uppdraget inom en månad därefter lämna en sluträk­ning till överförmyndaren beträf­farule egerulom som har stått uruler hans eller hennes förvalt­ning. Sluträkningen skaU innehålla en redogörebe för förvalmingen under det löpande året fram till dess att ställföreträdarskapet upphörde. Räkningen skall avges på heder och samvete.

54


 


Mid som sägs om årsräkning i    Prop. 1993/94:251 75 § andra stycket gäller också i    FB 14 kap. fråga om sluträkning.

Om rätten har inskränkt omfatt­ningen av en god mans eller för­valtares uppdrag, skall sluträkning lämnas för den egerulom som inte längre omfattas av uppdraget.

Om ett godmanskap enligt 11 kap. 1 § upphör innan tiden för avgivande av årsräkning eller slut­räkning som rör förmynderskapet för den omyndige inträffar, får sluträkning rörande godmanskapet begränsas till att avse en redo­görebe erulast för de åtgärder som har vidtagits av den gode mannen. I övrigt skall redogörebe för för­valmingen länmas av förmyndaren även för den tid godmanskapet har varat.

19 §

Om det med hånsyn till ställ­företrädarens och den enskildes förhållanden, tillgångamas art eller värde eller omständighetema i övrigt finns särskiUla skäl, får överförmyndaren befria ställföre­trädaren från skyMigheten att läm­rm årsräkning eller sluträkning eller besluta att sådarm räkningar får lämnas i förenklad form. I fråga om årsräkning får beslut meddelas för ett visst år eller tilb vidare.

20       §

Anmäler en förordnad förmyn­dare, god man eller förvaltare att han eller hon är förhindrad att irwm föreskriven tid lämim för­teckning enligt 1 eller 2 §, års­räkning eller sluträkning till över­förmyrularen, kan överförmyn­daren bestämma ny tid för avläm­nandet.

55


 


SärskiUla beslut av öveiförmynda-    Prop. 1993/94:251
ren i vbsa fall
                       FB 14 kap.

21 §

Om det behövs för att trygga förvalmingen, för överförmyndaren

1.   begränsa möjUgheten att ta ut pengar som har satts in hos bank, utöver vad som följer av 8 §,

2.   bestämma att värdehandling­ar skall förvaras och förvaltas av ett värdepappersinstitut enligt Uigen (1991:981) om värdepap-persrörebe eller ett motsvamnde utlärulskt institut som är under­kastat en offentUg reglering som väsentligen stämmer överens med den som gäller för vårdepappers-institut hår i landet, och

3.    genom meddeUinde till den
som skall betala pengar till den
enskilde bestämma att penganm
skall sättas in hos bank.

MeddeUis beslut enligt första stycket 2, skall ställföreträdaren träffa avtal med värdepappersinsti­tutet på vilUcor som överförmyrula­ren har godkänt. I fråga om rät­tigheter som registreras enligt aktiekontoUigen (1989:827) för ställföreträdaren, i stället för att träffa ett avtal om förvaring och förvalming, på konto i avstäm­ningsregister låta registrera eller, om rättigheten förvaltas av en auktoriserad förvaltare, till denne anmäla att ställföreträdaren endast med överförmyndarens tilbtånd får överlåta eller pantsätta rättigheten eller uppbära på rättigheten be­löpande kapitalbelopp.

Ett värdepappersinstitut är skyl­
digt att träffa ett sådant avtal om
förvaring och förvalming som
avses i andm stycket. Avtalet får
inte träffas på sämre vilUcor än de
som värdepappersinstitutet erbju­
der andra enskilda personer vid
                55
samma typ av avtal.


 


Vissa åtgärder vid förvaUningens    Prop. 1993/94:251
upphörande
                         FB 14 kap.

22 i

När en förordnad förmyndares, god mans eller förvaltares upp­drag upphör, skall han eller hon genast lämim över de förvaUade tillgångama till den enskiUie eller, om någon arman skall överta förvalmingen, till derma person.

23       §

Når en förordnad förmyndare, god man eller förvaUare frånträ­der sitt uppdmg, skall han eller hon hålla sirm räkenskaper och övriga harullingar som rör för­valtningen tillgängUga för gransk­ning. Om det behövs, skall över­förmyrularen bestämma tid och pUttsför en sådan granskning.

Sedan tiden för att väcka talan enligt 12 kap. 15 § har gått ut eller, om taUm har väckts, det finns en dom i ersätmingsfrågan som vunmt laga kraft, skall räken­skaper och övriga handlingar som rör förvalmingen lämnas över till den som är behörig att ta emot redovbning över förvalmingen.

Ställföreträdares död eller konkurs

24       §

Om en förordnad förmyndare, god man eller förvaltare dör, skall döcbboet svara för att den enskil­des egendom redovbas och åtgär­der vid förvalmingens upphörande vidtas enligt detta kapitel Försätts ställföreträdaren i konkurs, skall konkursförvaUaren fullgöra dessa uppgifter.

57


 


15 kap.                                    Prop. 1993/94:251

Vård av rätt i dödsbo, m.m.    FB 15 kap.

Allmänna bestämmeber

Har en omyrulig del i ett dödsbo eller något anrmt oskiftat bo, skall förmyndaren vårda den omyndiges rätt i boet enligt bestämmebema i detta kapitel.

Bestämmeberrm gäller också i fråga om god man och förvaltare, om den som han eller hon företrä­der har del i ett bo och vården av den enskildes rätt som delägare omfattas av uppdraget.

Är den enskiUie ensam delägare eller har samtUga delägare samma förmyndare, god rrmn eller förval­tare och förvaltas boet av ställ­företrädaren, gäller i stället 13 el­ler 14 kap.

Tidpunkt för bodelning och skifte

Ingås inte avtal om samrrmn-levnad i oskiftat dödsbo eller upp­hör ett sådant avtal att gälla, skall förmyndaren, gode mannen eller förvaltaren se till att bodelning och skifte med anledning av döds­fall förrättas så snart som möjligt.

Skall bodelning ske av någon anrmn anledning än dödsfaU, skall fömtyndaren, gode mannen eller förvaltaren se till att bodelning förrättas så srmrt som möjligt.

Skiftas inte ett dödsbo inom sex
månader från det att bouppteck­
ningen förrättades och har avtal
om sammanlevnad i oskiftat döds­
bo inte heller ingåtts, skall för­
myndaren, gode mannen eller
förvaltaren inom denna tid lämna
               58

en redogörebe till överförmynda-


 


ren om anledningen tiU att döds- Prop. 1993/94:251 boet inte har skiftats. En sådan FB 15 kap. redogörebe skall därefter och till dess att dödsboet har skiftats eller ett avtal om sammanlevnad i oskiftat bo ingåtts lämnas var sjätte månad, om inte överförmyn­daren bestänuner någon annan tid.

Ställföreträdares     deltagande     i förvalmingen

En förmyrulare, god man eller förvaltare som för den enskildes räkning deltar i en rättshandling vid dödsboförvalming skall in­hämta överförmyndarens samtycke till rättshandlingen i den utsträck­ning som gäller vid förvalming enligt 13 eller 14 kap.

Mot borgenärer i dödsboet och aruira vars rätt är beroende av utredningen är ställföreträdaren ansvarig enligt ärvdabalkens regler om dödsbodelägares an­svar.

Fördelning av egendom vid bodel­ning och skifte

En förmyrulare, god man eller förvaltare som tar del i en bodel­ning eller ett skifte för den enskil­des räkning skall inhämta överför­myndarens samtycke till egendo­mens fördelning.

En förmyndare, god man eller förvaltare får endast med överför­myruiarens samtycke överlåta den enskildes andel i boet.

Avståerule från arv eller testamen­te

6§

En förmyrulare, god man eller                 59

förvaltare får inte för den enskil-


 


des räkning avstå från arv eller    Prop. 1993/94:251
testamente.
                        FB 15 kap.

Om överförmyndaren samtycker till åtgärden, får dock arv avstås enligt 3 kap. 9 § ärvdabaUcen.

Avtal om sammanlevnad i oskiftat dödsbo

Avtal om sammanlevnad i oskif­tat dödsbo får ingås endast med överförmyndarens samtycke.

överförmyndaren får häva ett avtal enligt första stycket, om det är påkallat för att ta till vam den enskildes intressen. Om efterlevan­de make som själv har deltagit i avtalet och som samtidigt är ställ­företrädare för den enskilde gifter om sig, skall han eller hon genast anmäla det till överförmyndaren.

Ingås avtal om sammanlevnad i oskiftat dödsbo, skall förmynda­ren, gode mannen eller förvaUaren före den 1 mars varje år i en årsuppgift till överförmyrularen redogöm för förvalmingen av boet under föregående år Av årsupp-giften skall framgå boets behållrm inkomst och dess sammanlagda tillgångar och skulder vid årets slut.

Anmäler förmyndaren, gode mannen eller förvaltaren att det finns hinder mot att inom föreskri­ven tid lämrm årsuppgift till över­förmyndaren, kan överförmynda­ren bestämma ny tid för avläm­nandet.

Förrättande  av bouppteckning  i vissa fall

Skall bodelning ske av anrmn                 60

anledning än dödsfall, ärförmyn-


 


dåren, gode mannen eller förvalta-    Prop. 1993/94:251 ren skyldig att se tiU att boupp-    FB 16 kap. teckning förrättas så snart som möjUgt Kopia av bouppteckningen skall genast lämnas tiU överför­myndaren.

Försäljning av viss egendom

10 §

Har egendom i dödsbo vilken har förvaltats av en god man som avses i 11 kap. 3 § tillfalUt All­männa arvsfonden, gäller i fråga om egendomens försäljning Uigen (1994:243) om Allmänna arvsfon­den.

16 kap.

TUlsyn  över förmyndares,  gode mäns och förvaltares verksamhet

Allmänna bestämmeber

överförmyndaren skall enligt bestämmeberrm i detta kapitel utöva tillsyn över förmyndares, gode mäns och förvaltares verk­samhet.

Vid tillsynen skall överförmyn­daren SärskiU se tiU att den enskil­des tillgångar i skälig omfatming används för hans eller hennes nytta och att tillgångama i övrigt år placerade så att tillräcklig trygghet finns för deras bestånd och så att de ger skälig avkast­ning.

Bestämmeber om val av över­förmyndare m.m. finns i 19 kap.

Behörig överförmyndare

Tillsynen utövas av överförmyn­
daren för den kommun där den
som  har förmyrulare,   god man
               gi

eller förvaUare har sitt hemvist.


 


Om god man har förordnats Prop. 1993/94:251 enligt 11 kap. 3 § vid utredning av FB 16 kap. ett dödsbo, utövas tillsynen av överförmyndaren för den kommun där den avlidne hade sitt hemvist. Är det i övrigt fråga om godman­skap enligt 11 kap. 3 §, utövas tiUsynen av överförmyndaren för den kommun där den gode mannen har sitt hemvist.

Om behörig överförmyndare enligt första eller andra stycket inte finns, utövas tillsynen av överförmyndaren för Stockholm.

Granskning av förvalmingen

överförmyrularen skall granska förmyndares, gode mäns och för­valtares verksamhet med ledning av de förteckningar, årsräkningar, sluträkningar samt andra hand­lingar och uppgifter angående förvalmingen som har lämnats.

övetförmyndaren eller den som överförmyndaren utser har rätt att gå igenom de räkenskaper och anteckningar som avses i 12 kap. 5 § samt de värdehandlingar som ställföreträdaren förvarar med anledning av sitt uppdrag. Ställ­företrädaren skall hålla dessa handlingar tillgängliga på tid och plats som överförmyrularen be­stämmer.

överförmyndaren skall göra anteckning om verkställd gransk­ning på förteckningar, årsräkning­ar, sluträkningar och handlingar enligt 15 kap. 3 och 5 §§.

Anmärkning itwt förvalmingen

Om    överförmyndaren    vid                 62

granskningen eller anrmrs finner


 


anledning  att  rikta  anmärkning    Prop. 1993/94:251 nwt förvalmingen, skall ställföre-    FB 16 kap. trädaren ges tillfålle att yttra sig inom den tid som övetförmyndaren bestämmer.

Om ett yttrande inte lämnas irwm förelagd tid eller om överför­myndaren anser att yttrandet inte är tillfredsstälUmde, skall anteck­ning om anmärkningen göras på den granskade handlingen, över­förmyndaren skall även genast pröva om beslut enligt någon bestämmebe i 13 eller 14 kap. behöver meddelas eller om ställ­företrädaren bör entledigas eller någon anrmn åtgärd vidtas. Ställ­företrädaren skall undenättas om en sådan anteckning och om vid­tagen åtgärd.

öm en anmärkning som har antecknats enligt 5 § innebår att ställföreträdaren kan bli skade­ståndsskyldig gentemot den omyn­dige eller den som uppdraget av­ser, har ställföreträdaren rätt att väcka talan mot den enskilde om frihet från skadeståndsskyldighet.

Rätt att ta del av handlingar

En omyndig som harfylU sexton år och den som har god man eller förvaltare har rätt att ta del av de harullingar som rör ställföreträ­darskapet och som förvaras hos överförmyrularen. En sådan rätt har också den enskiUies make eller sambo och närmaste släktingar.

överlämrmrule av handlingar vid granskningens slut

Sedan    överförmyndaren    har            63

granskat förmyndarens, gode man-


 


nens eller förvaltarens sluträkning, Prop. 1993/94:251 skall räkningen samt de förteck- FB 16 kap. ningar, årsräkningar och hand­lingar enligt 15 kap. 3 och S §§ som förvaras hos överförmyrularen lämnas över till den som år be­hörig att ta emot redovbning för förvalmingen.

Om ställföreträdaren inte är skyUlig att lämim sluträkning när ställföreträdarskapet upphör, skall överförmyndaren lämrm över de övriga handlingar som anges i första stycket till den som är be­hörig att ta emot redovbning för förvalmingen, om denrm person eller den avgående ställföreträda­ren begår det eller överförmyrula­ren har gjort anteckning om an­märkning enligt 5 % på handling­en.

Om handlingar som avses i första eller andra stycket har läm­nats till en ny ställföreträdare, skall denne irwm två månader därefter återlämtm handlingama till överförmyndaren, överförmyn­daren skall skriftligen upplysa ställföreträdaren om derma skyl­dighet när handlingarna Uimnas ut.

Om en ställföreträdares förvalt­ning har godkänts av den enskiUie eller av en ny ställföreträdare innan han eller hon har fått del av de handlingar som avses i första eller andm stycket, är godkännan­det utcm verkan.

Inhämtande av yttrande m.m.

Intmn överförmyndaren tar ställ­
ning till om samtycke skall länmas
till en förvaUningsåtgärd av större
vikt, skall den omyndige, om han
eller hon har fyllt sexton år, eller
den som har god man eller förval-
             64

tare samt den enskildes make eller


 


5 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 251


sambo  och  närmaste  släktingar   Prop. 1993/94:251 beredas tillfölle att yttra sig, om   FB 16 kap. det kan ske utan avsevärd tidsför­lust.

överförmyrularen får återkalla ett samtycke, om förutsättningar för samtycket inte Uingre finns.

10      §

Socialnämnder och andra myn­digheter är skyldiga att på be­gäran lämna överförmyndaren de uppgifter som behövs för överför­myndarens tillsynsverksamhet.

Därutöver år de myndigheter som regeringen föreskriver skyUii­ga att underrätta överförmyndaren om sådarm förhållanden som de får kännedom om och som kan vam av betydebe för överförmyn­darens tillsynsverksamhet.

Utbetalning tiU bank och under­rättebe tiU överförmyndaren i vissa fall

11      §

Når en omyndig på gmnd av arv eller testamente har fått peng­ar till ett värde överstigande två gånger gällande basbelopp enligt Uigen (1962:381) om allmän för­säkring eller med villkor om sär­skild ÖverförmyndarkontroU, skall den som ombesörjer utbetalningen från dödsboet för den omyndiges räkning sätta in medlen hos bank, med uppgift om att medlen inte får tas ut utan överförmyndarens till­stånd.

Mid som nu sagts om skyUlighet
att betala tiU bank skaU även gälla
försäkringsgivare vid utbetalning
av försäkringsbelopp som den
omyndige har rätt till samt pen­
sionssparinstitut vid utbetalning
enligt Uigen (1993:931) om in­
dividueUt pensionssparande. Om
               65
betalningen avser en periodisk för-


mån, gäller skyldigheten att betaUi    Prop. 1993/94:251 tiU bank endast när den första    FB 16 kap. utbetalningen görs.

När utbetalning enligt första eller aruira stycket görs, skall den som ombesörjer utbetalningen genast göra anmälan tiU förmyn­daren och överförmyndaren. En sådan anmälan skall också göras om en omyndig på gmnd av arv eller testamente har fått värde­handlingar till ett värde som över­stiger iförsta stycket nämnt belopp eller med villkor om att värde­handlingarna skall stå uruler SärskiUl ÖverförmyndarkontroU.

Vad som föreskrivs i första-tredje styckerm gäller inte vid utbetalning av medel som den omyndige får förvalta själv. Andra och tredje styckerm gäller inte heller om utbetalning görs från försäkring som tagits inom ramen för en rörebe.

Bestämmeberrm i denrm para­graf gäller också vid betalning eller utgivande av värdehandlingar till någon för vilken det har för-ordrmts god man med uppgift att förvalta egendom eller för viUcen det har förordnats förvaltare.

överförmyruiarens handläggning

12 §

Överförmyndaren är skyldig att föra förteckningar och lägga upp akter samt expediera handlingar enligt föreskrifter som meddelas av regeringen.

Vite

13 §

överförmyndaren får vid vite
förelägga en förmyrulare, god man
eller förvaltare att fullgöm sina
skyldigheter   enligt   3   §   andra
             66

stycket eller 8 § tredje stycket i


 


detta kapitel eller enligt 12 kap.    Prop. 1993/94:251

13 §,   13 kap   3,  14,   15 eller   FB 19 kap.
75-27 §, 14 kap I, 2, 15, 16, 18

eller 21-23 § eller 15 kap 3 eller 8 §. Innan vitesföreläggande be­slutas, skall överförmyndaren skriftligen erinra ställföreträdaren om den skyldighet och de bestäm­meber som finns och ge ställföre­trädaren skälig tid att lämna en angiven handling eller rätta sig efter ett beslut.

Frågor om utdörrmnde av vite prövas av tingsrätt. I fråga om föreläggande och utdörrmnde av vite gäller i övrigt lagen (1985:206) om viten.

I ansluming till att vite döms ut får rätten förelägga nytt vite.

Utfomming avförteckningar

14   §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om den när­mare utformningen av stäUföreträ­dares förteckningar, årsräkningar och sluträkningar samt handlingar som avses i 15 kap. 3 och 5 §§.

19 kap.

Överförmyndare väljes av kom- Överförmyndare skall väljas av

munfullmäktige. För överförmyn- kommunfullmäktige. För överför-

dare väljes en ersättare. myndare skaU väljas en ersättare.

Ledamöter och ersättare i över- Ledamöter och ersättare i över-

förmyndamämnd väljas av kom- förmyndamämnden skall väljas av

munfullmäktige tiU det antal fiiU- kommunfiiUmäktige tUl det antal

mäktige bestämma. Antalet leda- fullmäktige   bestämmer.    Antalet

möter får dock ej understiga tre. ' ledamöter får dock inte understiga

tre.

Mil av ledamöter och ersättare i Milet av ledamöter och ersättare

överförmyndamämnd   skaU   vara i    överförmyndamåmnden    skaU

proportioneUt, om det begäres av vara proportioneUt, om det begärs

minst   så   många   väljande,   som av minst så många väljande, som

motsvara det tal, vilket erhålles, motsvarar det tal som erhålb, om

om samtUga väljandes antal delas samtUga väljandes antal defes med                           67

med det antal personer valet av- det   antal   personer   valet   avser,


 


ser, ökat med 1. Om förfårandet vid sådant proportioneUt \il finnas särskUda bestämmelser.

Sker ej val av ersättare i över-förmyndamärrmd proportioneUt, skaU tillika bestämmas den ord­ning i vilken ersättama skola inkallas tiU tjänstgöring.

Då val av överförmyndare, ledamot av överförmyndamämnd eUer ersättare förrättets, skaU det genast anmälas tiU rätten. Har val ej skett i behörig tid, skaU rätten göra anmälan därom hos länssty­relsen, som tilber att valet hålles så snart ske kan.


ökat med 1. Om förferandet vid ett sådant proportioneUt val finns särskUcfe bestämmelser.

Om ersättama i överfömvyndar-närrmden ime utses genom propor­tioneUt val, skaU också den ord­ning bestämmas i vilken ersättama skall kallas tiU tjänstgöring.

Då valet av överförmyndare, ledamöter av öveiförmyruiamämn-den eUer ersättare förrätfets, skaU det genast anmälas tiU länsstyrel­sen. Har val inte hålUts i behörig tid, skaU länsstyrelsen se till att valet hålb så snart det kan ske.


Prop. 1993/94:251 FB 19 kap.


 


9  §

överförmyndare, ledamot i överförmyndamämnd eUer ersätte­re kan av rätten entledigas, om han finnes icke vara lämpUg.


En överförmyndare, en ledamot i övetförmyndamämnden eUer en ersättare kan efter anmälan av länsstyreben entledigas av rätten, om det visar sig att han eller hon inte är lämpUg.


 


10

Äro såväl överförmyndare som hans ersättare förhindrade att fuUgöra sitt uppdrag, äge rätten förordna tiUfällig vikarie.


Om såväl överförmyndare som hans eller hennes ersättare är förhindrade att fuUgöra sitt upp­drag, får länsstyreben förordna tiUfäUig vUcarie.


 


14 §


Om kommunftiUmäktige bestäm­ma det, får överförmyruiamämnd uppdraga åt ledamot, ersättare som har inkallats tiU tjänstgöring eUer tjänsteman hos kommunen att på nämndens vägnar avgöra vissa gmpper av ärenden, vilkas beskaf­fenhet skaU angivas i fullmäktiges beslut. Framställning eUer yttran­de tiU kommunfullmäktige får dock ej beslutes anrwrledes än av nämnden samfäUt.


Om kommunftiUmäktige bestäm­mer det, får överförmyndamåmn­den uppdm åt en ledamot, en ersättare som har kallats tiU tjänst­göring eUer en kommunal tjänste­man med erforderlig kompetens att på nämndens vägnar avgöra vissa gmpper av ärenden, vilkas beskaf­fenhet skaU anges i fullmäktiges beslut. KommunfiiUmäktige kan på motsvarande sätt bestämma att överförmyndaren för uppdra åt en konununal tjänsteman med erfor­derlig kompetens att avgöra ären­den på överförmyndarens vägnar

En framställning eUer ett yttran-


68


 


Fmner den som erhålUt uppdrag som avses i förste stycket, att samtycke, tiUstånd eUer förord­nande i visst fåU ej bör meddelas, eUer anser han frågan tveksam, skaU ärendet hänskjutes tiU nämn­den. Beslut i ärende enUgt denna balk vUket har fettets på gmnd av uppdrag som avses i förste stycket behöver ej anmälas inför nämn­den.


de tiU kommunfullmäktige får dock inte beslutes på något annat sätt än av nämnden samfäUt eller av överförmyndaren själv. Detsam­ma gäller vid beslut att förordna eller entlediga en god man eller förvaltare, häva avtal om sam­manlevnad i oskiftat bo eller förelägga vite.

Finner den som fått ett uppdrag som avses i förste stycket att sam­tycke, tiUstånd eUer förordnande i ett visst fåU inte bör meddelas, eUer anser han eller hon frågan tveksam, skaU ärendet hänskjutes tUl nänmden eller övetförmynda­ren. Beslut i ett ärende enUgt denna balk vilket har fettets på gmnd av ett uppdrag som avses i förste stycket behöver inte an­mäfes för nämnden eller för över­förmyndaren.


Prop. 1993/94:251 FB 20 kap.


17 §

Länsstyreben skall utöva tillsyn över överförmyndares och överför-myndamämnders verksamhet.


20 kap.

2a§

Rättegångsbiträde skaU mte förordnas, om det är uppenbart att ett biträde inte behövs.


I ett ärende om förordrmnde av förvaUare eUer utvidgning av ett förvaltarskaps omfettning, där det inte föreUgger fall som avses i 2 § andra stycket, skaU rätten för­ordna ett biträde att bevaka den enskUdes rätt i ärendet. Ett rätte­gångsbiträde skaU också förord­nas, om den som har förvaltare begär att förvaltarskapet skaU upphöra eUer att dess omfettning skaU inskränkas.


I ett ärende om anordnande av förvaltarskap eUer utvidgning av ett förvaltarskaps omfettning, där det mte förordnats god man enligt 2 § andra stycket, skaU rätten för­ordna ett biträde att bevaka den enskUdes rätt i ärendet. Ett rätte­gångsbiträde skaU också förord­nas, om den som har förvaltare begär att förvaltarskapet skaU upphöra eUer att dess omfettning skaU mskränkas.


 


3§

Ansökan om annan rättens åt­gärd med avseende på förmynder­skap än förmyndares förordnande


69


 


eller entledigande får, såvida fråga ej är om ärende enligt 9 kap. 2 a %, göras, fömtom av överförmyndaren och förmyrulare, av den omyruiige själv, om han fylU sexton år, samt av hans make och närmaste fränder Fråga som avses i denna paragraf skall rätten också taga upp självmant, når anledning förekommer därtill.

1 ärende som avses i första stycket skaU rätten, när det rör omyndig som fylU sexton år, be­reda denne tillfölle att yttra sig, om det kan ske.

Mot rättens beslut / ärende som avses i första stycket får talan föras, fömtom av den som beslutet särskUt rör, av var och en som har rätt att göra ansökan.

Mot beslut, varigenom det före­lagts förmyndare att vid vite full­göra visst åUggande, får taUin föras endast i samband med kfe­gan över rättens beslut om ut­dörrmnde av viteL


Rättens beslut angående förmyn­derskap, godmanskap eller för­valtarskap får överkUigas, fömtom av den som beslutet särskUt rör, av var och en som har rätt att göra ansökan i saken. Den i vars ställe god man har förordnats enligt 11 kap. 2 § första eller andra stycket får dock inte över­kUiga ett beslut om ett sådant för­ordnande.

Rättens beslut att förelägga vite enligt 16 kap. 13 § tredje stycket får överklagas endast i samband med klagan över beslutet att döma ut vitet.


Prop. 1993/94:251 FB 20 kap.


 


4§

Överförmyndarens tilbtånd tiU åtgärd beträffande omyndigs egen­dom får sökas endast av förmyn­daren. Mot överförmyndarens beslut i sådant ärende och mot överförmyndarens förordnande, att förbehåU enligt 15 kap. 9 § andra stycket ej skaU gälla, får talan föras endast av förmyndaren samt, såvida ärendet angår omhänderta­gande av egerulom, varöver den omyndige råder, eller återkallebe av förmyndarens eller överförmyn­darens tilbtånd för omyndig att


Överförmyndarens samtycke tiU åtgärd beträffande en enskilds egendom får begäras endast av förmyndaren, den gode rrmnnen eller förvaltaren. Överförmynda­rens beslut i ett sådant ärende får överklagas endast av ställföreträ­daren. Överförmyndarens beslut enligt 9 kap. 3 eller 4 §, 13 kap. 18 eller 19 § eller 14 kap 21 § får överklagas endast av ställföre­trädaren eller av den enskilde, om han eller hon har fyUt sexton år.


70


 


driva  näring,   av den omyndige själv, om han fyUt sexton år.

Mot överförmyruiarens beslut i IkU som avses i 13 kap. 8 § tredje stycket får talan ej föras.


Överförmyndarens beslut i såda­rm fkU som avses i 72 kap. 12 § andra stycket får inte överklagas.

Överförmyruiarens beslut att förelägga vite enligt 16 kap. 13 § får överklagas endast i samband med klagan över rättens beslut att döma ut vitet


Prop. 1993/94:251 FB 21 kap.


överförmyndarens beslut i ett ärende enUgt denna balk överkla­gas hos rätten.

Talan mot överförmyndarens beslut i ärende enUgt denna balk föres skriftUgen hos rätten inom två veckor från den dag klaganden fick del av beslutet.


8§

Beslut som i ärende om förmyn­derskap, godmanskap eUer för­valtarskap enUgt denna balk med­deUis av överförmyndaren eUer rätten länder till efterrättebe utan hinder av att beslutet överkfegas. Vad som nu har sagts gäUer ej rättens avgörarule, varigenom avtal om sammanlevnad i oskiftat bo hävs eUer förmyrulare, god man eller förvaltare döms till utgivande av försuttet vite.


Ett beslut som överförmyndaren eUer rätten meddelar i ett ärende om förmynderskap, godmanskap eUer förvaltarskap enUgt denna balk gäller omedelbart även om beslutet överklagas. Detta gäUer dock inte överförmyruiarens beslut att häva avtal om sammanlevnad i oskiftat bo eUer rättens beslut att döma ut vite.


 


21 kap.

Bestämmelsema i 7 § gäUer också när föräldrar, adoptivföräld­rar eUer särskUt förordnade för­myndare gemensamt har vårdna­den och en av dem utan beaktan­svärt skäl egenmäktigt bortfört eUer kvarhåller bamet samt den andre begär rättelse.


Bestämmelserna i 7 § gäUer också när föräldrar, adoptivföräld­rar eUer särskUt förordnade vård-nadshavare gemensamt har vård­naden och en av dem uten något beaktansvärt skäl egenmäktigt 't bort eUer håller kvar bamet samt den andra begär rättelse.


 


1.   Denna lag ö-äder i kraft den 1 juU 1995.

2.   Den som före Uaaftträdandet har förordnats som förmyndare för en omyndig skaU, om vårdnad mgår i uppdraget, anses som enUgt 6 kap särskUt förordnad vårdnadshavare.


71


 


3.   Har en omyndig före Ucraftträdandet fått en gåva som står under    Prop. 1993/94:251
förvaltmng av föräldrama eUer en av dem, skaU gåvomedlen vid tiU-

lämpningen av de nya bestänunelsema jämstälfes med en sädan gåva som avses i 13 kap. 2 § andra stycket 2, om givaren före Ucraftträdandet har gjort skriftUg anmälan om gåvan tiU överförmyndaren.

4.    Överförmyndaren får före ikraftträdandet, med verkan frän den tidpunkten, meddefe beslut som avses i 13 kap. 19 § och 14 kap. 21 §. Har överförmyndaren meddefet ett sådant beslut är stäUföreträdaren och värdepappersmstitutet även före ikraftträdandet skyldiga att enUgt an­givna bestämmelser träffa avtal om förvaring och förvaltning med ver­kan från Ucraftträdandet.

5.    Mål eUer ärenden enUgt föräldrabalken som vid Ucraftträdandet är anhängigt vid en domstol eUer annan myndighet som var behörig enUgt äldre bestämmelser skaU även efter Ucraftträdandet handfeggas där.

6.    Äldre föreskrifter om redovisning och om arvode tillämpas även efter Ucraftträdandet, såvitt gäUer tiden dessförinnan.

7.    Om det i en feg eUer en förfettning som har beslufets av regering­en hänvisas tiU en föreskrift som har ersatts genom en föreskrift i denna lag, tillämpas i stäUet den nya föreskriften.

72


 


2.2   Förslag till lag om ändring i ärvdabalken


Prop. 1993/94:251


Härigenom föreskrivs att 12 kap. 5 §, 18 kap. 2 § och 19 kap. 18 § ärvdabalken' skaU ha följande lydelse.


Nuvarande lydebe


Föreslagen lydebe


 


12 kap.

Kapitalbelopp skola av nyttjan-derättshavaren göras räntebärande på sätt om omyndigs medel är föreskrivet, såframt ej ägaren eUer, när hans samtycke ej kan erhåUas, rätten medgivit annat. Utan sådant tiUstånd må dock vad som varit anbragt i jordbmk eUer annan näring ånyo tegas i anspråk för samma ändamål samt mindre belopp, som eljest influtit för avyttrade lösören, användas tiU inköp av egendom av samma sfeg.


Kapitalbelopp skaU av nyttjande-rättshavaren göras räntebärande så som föreskrivs om omyndigs me­del i 13 kap. 5 och 7 % föräldra­balken, om inte ägaren eUer, när hans samtycke ej kan erhållas, rätten medgivit annat. Utan sådant tUlstånd må dock vad som varit anbragt i jordbmk eUer annan näring ånyo tegas i anspråk för samma ändamål samt mindre belopp, som eljest mflutit för avyttrade lösören, användas tiU inköp av egendom av samma slag.


 


18 kap.

2§'


Tdl dess att egendomen har tegits om hand av samtiiga döds­bodelägare eUer av den som i annat fåU har att förvalte boet, skaU egendomen, om den ej står under vård av förmyndare, sysslo­man eUer annan, vårdas av del­ägare som sammanbodde med den avUdne eUer annars kan te hand om egendomen. Den som har tagit hand om egendomen skaU genast underrätte övriga delägare om dödsfeUet och, om det behövs gcxl man för någon defegare, göra anmälan hos rätten enUgt 11 kap. föräldrabalken. Vad som har sagts om delägare gäUer också efter­levande make som inte är deläga­re.


TUl dess att egendomen har tegits om hand av samtUga döds-bodefegare eUer av den som i annat fåU har att förvalto boet, skaU egendomen, om den ej står under vård av förmyndare, sysslo­man eUer annan, vårdas av del­ägare som sammanbcxlde med den avUdne eUer annars kan te hand om egendomen. Den som har tegit hand om egendomen skaU genast underrätto övriga delägare om dödsfåUet och, om det behövs gcxl man för någon delägare, göra anmälan hos överförmyndaren enUgt 11 kap. föräldrabaUcen. Vad som har sagts om defegare gäUer också efterlevande make som mte är delägare.


 


' Balken omtryckt 1981:359. ' Senaste lydelse 1988:1255.


73


 


Finns det inte någon som sålunda tar hand om den dödes egendom, skaU medlem av hushåUet som den döde tillhörde, hyresvärd eUer annan som är närmast tiU det to hand om egendomen samt tiUkaUa delägare eUer anmäfe dödsfellet tiU socialnämnden. Då anmälan skett eUer för­håUandet på annat sätt blir känt, skaU socialnämnden, om det behövs, göra vad som enUgt förste stycket åUgger delägare. För kosmadema med anledning av dette har kommunen rätt tiU ersättning av boet.


Prop. 1993/94:251


19 kap.

18§"'

Boutredningsman är pliktig att ersatte skada, som han uppsåtUgen eUer av vårdslöshet våUat dödsboet eUer någon, vars rätt är beroende av utredningen.

Är flera utredningsmän ersättningspliktiga, svarar de soUdariskt. Ersättningsbeloppet skaU utredningsmännen emellan slutUgen fördelas efter den större eUer mindre skuld som prövas Ugga envar av dem tiU last.

Om skyldighet att hos bank mbetafe penningmedel, som tiU-kommer omyndig eUer den för vilken gcxl man eUer förvaltare förordnats, stedgas i föräldrabal­ken.

Om skyldighet att hos bank nedsätta eller inbetala värdehand­lingar och pennmgmedel, som tillkommer omyndig eUer den för vilken god man eUer förvaltare förordnats, stedgas i föräldrabal­ken.

Denna lag tiäder i kraft den 1 juU 1995.


'" Senaste lydelse 1988:1255.


74


 


2.3    Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken             Prop. 1993/94:251

Härigenom föreskrivs att 10 kap. 7 § rättegångsbalken skaU ha följan­de lydelse.

Nuvarande lydebe                 FöresUigen lydebe

10 kap.

7§'"

Tvist på gmnd av förmyndares, Tvist på gmnd av förmyndares,
god mans eUer förvaltares förvalt- god mans eUer förvaltares förvalt­
ning fär väckas vid den rätt där ning får väckas vid rätten i den
förmynderskapet, godmanskapet ort däi den omyruiige eller den för
eller förvaltarskapet är eller senast vilken god man eller förvaltare är
varit inskrivet, eUer också vid eller varit förordnad har sitt hem-
rätten i den ort där förvaltningen vist, eUer också vid rätten i den
förts.
                                  ort där förvaltningen förts.

Har någon eljest haft annans egendom tiU förvalming, får tvist på gmnd av förvalttiingen väckas vid rätten i den ort, där förvaltningen förts.

1.    Denna lag träder i kraft den 1 juU 1995.

2.    Mål som vid ikraftträdandet är anhängigt vid en domstol som var behörig enUgt äldre bestämmelser skaU även efter Ucraftträdandet hand­läggas där.

75 " Senaste lydelse 1988:1260,


 


2.4   Förslag till lag om ändring i lagen (1904:26 s.l) om  Prop. 1993/94:251

vissa intemationella rättsförhållanden rörande äktenskap och

förmynderskap

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 1 § samt 5 kap 1 och 4 §§ lagen (1904:26 s.l) om vissa intemationeUa rättsförhäUanden rörande äkten­skap och förmynderskap skaU ha följande lydelse.

Nuvararule lydebe                FöresUigen lydebe

4 kap.

Vad i svensk lag är stedgat om förmynderskap för underårig skall äga tiUämpning jämväl i avseende å underårig svensk undersåte, som ej har hemvist mom riket. Varder förmynderskap för sådan underårig anordnat i främmande stet, där han har hemvist, må dock rätten, såframt ej särskUcfe omständigheter påkaUa, att förmynderskap är anordnat här i riket, beslute, att förmynderskap ej skaU vara anordnat enUgt svensk lag.

Regeringen äger beträffande förmynderskap för underåriga svenska undersåtar, som hava hemvist i främmande stet, meddefe särskUda bestämmelser angående vården av underårigs värdehandlingar, så ock förordna svensk diplomatisk eUer konsulär tjänsteman att vara överför­myndare. Regeringen prövar fråga om entiedigande av sådan överför­myndare.

Förmynderskap som avses i Ersättmng tiU överförmyndare första stycket och som är anordnat beträffande förmynderskap som enligt svensk lag skall vara inskri- avses i första stycket och som är vet vid Stockholms tingsrätt. Er- anordnat enligt svensk Uig utgår sätttiing tiU överförmyndare be- av stetUga medel enUgt bestäm-träffande sådant förmynderskap melser som regeringen meddelar, utgår av stetUga medel enUgt Detsamma gäUer ersättning tiU bestämmelser som regeringen förmyndare i den mån ersättningen meddelar. Detsamma gäUer ersätt- ej enUgt 72 kap. 16 eller 77 § ning tiU förmyndare i den mån föräldrabalken skaU utgå av den ersättiiingen ej enUgt 75 kap. 19 § omyndiges medel, föräldrabalken skaU utgå av den omyndiges medel.

5 kap.

•1§"

Vad i svensk lag är stedgat om förvaltarskap skaU äga tillämpning

jämväl i avseende å svensk undersåte, som ej har hemvist inom riket.

Varder förmynderskap anordnat i främmande stet för svensk undersåte,

som där har hemvist men som har förvaltare här i riket eUer beträffande

' Senaste lydelse 1976:1120.                                                            76

" Senaste lydelse 1988:1322.


 


vUken ansökan om förordnande av förvaltare har gjorts, må dock rätten, såframt ej särskUda omständigheter påkaUa, att förvaltarskap är anord­nat här i riket, beslute, att förvaltarskap ej skaU vara anordnat enUgt svensk lag.

Regeringen äger beträffande förvaltarskap för svenska undersåtar, som hava hemvist i främmande stet, meddela särskUcfe bestämmelser angående vården av värdehandlingar, så ock förordna svensk diploma­tisk eUer konsulär tjänsteman att vara överförmyndare. Regeringen prövar fråga om entiedigande av sådan överförmyndare.

Förvaltarskap som avses iförsta Ersättning tiU överförmyndare stycket skall   vara  inskrivet  vid   beträffande    förvalterskap    som

avses i första stycket utgår av StetUga medel enUgt bestämmelser som regeringen meddelar. Det­samma gäUer ersättning tiU förval­tare i den mån ersättningen ej enUgt 72 kap. 16 § föräldrabalken skaU utgå av den enskUdes medel.

Stockholms tingsrätt. Ersätttiing tiU överförmyndare beträffande sådant förvaltarskap utgår av StetUga medel enUgt bestämmelser som regeringen meddelar. Det­samma gäUer ersättning tiU förval­tare i den mån ersättningen ej enUgt 75 kap. 27 § föräldrabaUcen skaU utgå av den enskUdes medel.


Prop. 1993/94:251


 


4§'

SkaU i visst fåU svensk feg om anordnande av förvaltarskap ej äga tiUämpning betiäffande någon, som vistes här i riket, eUer är ännu ej utrett, om det skaU ske, äge likväl rätten, om dröjsmål uppenbarUgen skuUe medföra fera, meddela förordnande enUgt 11 kap. 18 § föräldrabalken under tiden intiU dess vård om hans angelägenheter anordnats i enUg­het med lagen i hans hemland eUer rätten slutUgt prövat firägan enUgt 11 kap. 7 § föräldrabalken.

Är förmynderskap anordnat eidigt trängande fåU god man enUgt svensk diges angefegenheter.


SkaU i visst feU svensk lag om anordnande av förvaltarskap ej äga tiUämpning beträffande någon, som vistes här i riket, eUer är ännu ej utrett, om det skaU ske, äge rätten eller överförmyndaren, om dröjsmål uppenbarUgen skuUe medföra fera, meddefe förordnan­de erdigt 11 kap. 18 § föräldrabal­ken under tiden intUl dess vård om hans angelägenheter anordnats i enUghet med fegen i hans hem­land eUer rätten slutUgt prövat firågan enUgt 11 kap. 7 § föräldra­balken.

lagen i främmande stet, må ock i lag förordnas att vårda den omyn-


Denna lag b-äder i kraft den I juU 1995.


' Senaste lydelse 1988:1322.


77


 


2.5    Förslag till lag om ändring i lagen (1904:48 s.l) om      Prop. 1993/94:251

samäganderätt

Härigenom föreskrivs att 19 § lagen (1904:48 s.l) om samäganderätt skaU ha följande lydelse.

Nuvararule lydebe                Föreslagen lydebe

19 §"

Vad i denna lag finnes stedgat äge ej tiUämpning å sådan samfäUig­het, som avses i lagen (1973:1150) om förvaltning av samfäUigheter, eller å sådan allmänning, som avses i lagen (1952:166) om häradsaU-männingar eUer lagen (1952:167) om allmänningsskogar i Norrland och Dalama; ej heUer vare i något fåU lagens föreskrifter tiUämpUga i fråga om bUdande av jaktvårdsområde, bestående av aUenast en festighet, eUer av fiskevårdsområde, omfettande aUenast en festighet eUer det tiU aUenast en festighet hörande fisket.

Beträffande egendomsförhåUanden som rör makar, sambor, delägare i oskiftat dödsbo, bolagsmän, redare som ingått överenskommelse om partrederi eUer deltegare i samma gmvrörelse finns särskUda bestäm­melser. I fråga om förvalttiingen av fest egendom som är taxerad som lantbraksenhet och som ägs av minst tre gemensamt gäUer särskUda bestämmelser i stäUet för 2-6 §§.

Bestämmelsema i 75 kap. 15 § Bestämmelsema i 13 kap. 10 §
föräldrabalken skaU mte tiUämpas eller 14 kap. 11 § föräldrabalken
i fråga om försäljning enUgt denna skaU inte tiUämpas i fråga om
lag av samfälld fest egendom, som försäljning enUgt denna lag av
tiU någon del ägs av omyndig eUer samfäUd fest egendom, som tiU
omfettos av ett förvaltarskap enUgt någon del ägs av omyndig eUer
föräldrabalken.
                     omfettes av ett förvaltarskap enUgt

föräldrabalken.

Detma lag träder i kraft den I juU 1995.


" Senaste lydelse 1990:1384.


78


 


2.6   Förslag till lag om ändring i lagen (1921:159) med vissa bestänmielser om förmynderskap för omyndig medlem av det kungliga huset

Härigenom föreskrivs att lagen (1921:159) med vissa bestämmelser om förmynderskap för omyndig medlem av det kungUga huset skaU ha följande lydelse.'*


Prop. 1993/94:251


 


Nuvarande tydebe

De i Uigen om förmynderskap givrm bestämmelser om överför­myndarens och rättens tiUsyn över förmyndares förvaltiiing, om för­myndares skyldighet att i vissa feU inhämte överförmyndarens eller rättens samtycke, så ock om för­myndares redovisningsskyldighet skoUi ej äga tiUämpning i avseen­de å förmynderskap för omyndig medlem av det kungUga huset. Beträffande sådant förmynderskap sksM fortfarande gälfe vad / ärvda­balken stcuigas om förmyndares skyldighet att, när han frånträder förmynderskap, utgiva den omyn­diges egendom samt lämna slutre­dovisning, så ock om talan å sådan redovisning.


Föreslagen tydebe

Foräldrabalkens bestämmelser om överförmyndarens tiUsyn över förmyndares förvaltning, om för­myndares skyldighet att i vissa feU inhämte överförmyndarens sam­tycke, samt om förmyndares redo­visningsskyldighet i förhållarule till överförmyrularen gäller inte förmynderskap för omyndig med­lem av det kungUga huset. Be­träffande sådant förmynderskap skaU dock gäUa vad som föreskrivs om förmyndares skyldighet att, när förmyndaren lämnar förmyn­derskapet, överUimrm den omyn­diges egendom och lämna slut­redovisning, samt om talan därom.


Denna lag träder i kraft den 1 juU 1995.


' Senaste lydelse 1924:337.


79


 


2.7   Förslag till lag om upphävande av lagen (1924:322) Prop. 1993/94:251

om vård av omyndigs värdehandlingar

Lagen  (1924:322)  om  vård  av  omyndigs  värdehandlingar"  skaU upphöra att gälfe vid utgången av juni 1995.

1.    1-4, 7, 8 och 15 §§ i den upphävda lagen skaU, med de begräns-rungar som anges i följande punkter, aUtjämt tiUämpas vid förvaring och förvaltning av värdehandlingar som nedsatts i öppet förvar hos bank enUgt 15 kap. 8 § föräldrabalken i lagmmmets lydelse förc den 1 juU 1995. Bestämmelsema skaU tillämpas tiU dess uppdraget avslutets, eUer avtal om fortsatt förvaring och förvaltning träffas.

2.    Vad som föreskrivs i 3 § om insättning av medel på spärrad bank­räkning skaU inte gäUa betiäffande medel som skaU förvaltas av för­äldrar.

3.    Vad som föreskrivs i 7 § om uppgiftsskyldighet i förhållande tiU överförmyndaren skaU inte gäUa. I samband med att uppdraget att förvalte de nedsatte värdehandlingarna upphör skaU dock banken till överförmyndaren sända uppgift om de värdehandlingar som omfettades av uppdraget.

.7                                                                                            80

Lagen omtryckt 1976:616.


 


2.8    Förslag till lag om ändring i lagen (1946:807) om    Prop. 1993/94:251

handläggning av domstolsärenden

Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydebe                 Föreslagen lydebe

6§"

Underrätt är vid handläggning av ärende domför med en lagfåren domare, om ej annat följer av vad som föreskrivs nedan i denna para­graf.

Vid annan handläggning än som sägs i 3 eUer 4 § skaU rätten ha den sammansättning som anges i tredje stycket, om ärendet är tvistigt,

om eljest särskUd anledning föreUgger därtiU, eUer om ärendet angår

1.      anordnande, upphörande eUer ändring av förvaltarskap enUgt 11 kap. 7, 19 eUer 23 § föräldrabalken,

2.      tafen mot överförmyndares beslut,

3.      nedsättning av bolags aktiekapital eUer gmndfond eUer tUlstånd tiU vinstutdehiing i bolag eUer tiU fusion,

4.      förvaltning av stiftelse, eUer

5.      tiUstånd tiU viss förvaltningsätgärd i annat feU än som avses ovan i dette stycke.

I feU som avses i andra stycket skaU rätten bestå av en lagfåren do­mare och nämndemän, när ärendet skaU prövas enUgt äktenskapsbalken, lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem eUer föräldrabalken, och annars av tre lagfåma domare. När nämndemän ingår i rätten, skaU 14 kap. 17 § äktenskapsbalken tiUämpas.

Regeringen får för andra fåU än som avses i andra stycket föreskriva att tjänstemän som inte är lagfema får handlägga ärenden som är av enkel beskaffenhet och som avser

7. förordnande eller entledi­gande av förmyndare, god man eller förvaltare,

2.      inskrivning av förmynder­skap, godmanskap eller förvaltar­skap,

3.      avträdande av egendom tiU 7. avträdande av egendom tiU förvaltning av boutredningsman förvaltning av boutredningsman och förordnande eUer entiedigande och förordnande eUer entiedigande av boutredningsman,        av boutredningsman,

4.      förordnande av bodelnings- 2. förordnande av btxlelnings-förrättare, förrättere.


" Senaste lydelse 1989:659.


81


6 Ri/csdagen 1993/94. 1 saml. Nr 251


5.      förordnande av skiftesman vid arvskifte, eUer

6.      dödande av handlingar och inteckningar enligt lagen (1927:85) om dödande av för­kommen handling, dock ej i fåU som avses i 12 a § nämnda lag.


3.     förordnande   av   skiftesman    Prop. 1993/94:251 vid arvskifte, eUer

4.     dödande av handlingar och inteckningar enligt lagen (1927:85) om dödande av för-kommen handling, dock ej i fåU som avses i 12 a § nämnda lag.


 


Denna lag tiäder i kraft den I juU 1995.


82


 


2.9   Förslag till lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna bambidrag

Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1947:529) om allmänna bam­bidrag skaU ha följande lydelse.


Prop. 1993/94:251


 


Nuvarande lydebe


Föreslagen lydebe


 


4§"

havaren.

I fråga om rätten att uppbära allmänt bambidrag UkstäUs med för­äldrar de, som med socialnämndens tiUstånd har tegit emot ett utiändskt bam för vård och fostran i syfte att adoptera det.

Allmän försäkringskassa får på framstäUning av socialnämnd förordna att allmänt bambidrag för bam, som genom socialnämndens försorg

Rätten att uppbära allmänt bam­bidrag för ett bam tillkommer, där bamet står under föräldramas gemensamma vårdnad, bamets moder eUer, om föräldrama gjort anmälan härom tiU allmän försäk­ringskassa, bamets feder. Är den förälder som uppbär bidrag enUgt vad nu har sagts tiU följd av från­varo, sjukdom eUer annan orsak för längre tid förhindrad att delte-ga i vårdnaden, skaU rätten att uppbära bidraget i stäUet tiUkom­ma den andra föräldem. Om föräldrama gemensamt har vård­naden om ett bam men bamet varaktigt bor tiUsammans med endast en av dem, tillkommer rätten att uppbära allmänt bam­bidrag efter anmälan den förälder som bamet bor hos. Står bamet ej under föräldramas gemensamma vårdnad, tillkommer rätten att uppbära bidraget den som har vårdnaden om bamet. Har två särskUt förordnade förmyndare utsetts att utöva vårdnaden gemen­samt, skaU vad som nyss har sagts om bamets feder och mcxier i StäUet gäUa den manUge respekti­ve den kvitmligaförmyndaren.


Rätten att uppbära allmänt bam­bidrag för ett bam tUlkommer, där bamet står under föräldramas gemensamma vårdnad, bamets moder eUer, om föräldrama gjort anmälan härom tiU allmän försäk­ringskassa, bamets feder Är den förälder som uppbär bidrag enUgt vad nu har sagts tiU följd av från­varo, sjukdom eUer annan orsak för längre tid förhindrad att delte-ga i vårdnaden, skaU rätten att uppbära bidraget i stäUet tUlkom-ma den andra föräldem. Om föräldrama gemensamt har vård­naden om ett bam men bamet varaktigt bor tiUsammans med endast en av dem, tillkommer rätten att uppbära allmänt bam­bidrag efter anmälan den förälder som bamet bor hos. Står bamet ej under föräldramas gemensamma vårdnad, tillkommer rätten att uppbära bidraget den som har vårdnaden om bamet. Har två särskUt förordnade vårdnadshava­re utsetts att utöva vårdnaden gemensamt, skaU vad som nyss har sagts om bamets feder och moder i stäUet gäUa den manUge respektive den kvinnUga vårdnads-


 


Senaste lydelse 1983:49.


83


 


placerats i enskUt hem, skaU uppbäras av den som fostiar bamet. Har    Prop. 1993/94:251 bamet placerats i enskUt hem av annan än socialnämnd, får sådant förordnande meddefes på framställning av den som enUgt förste stycket uppbär bidraget.

1.      Denna lag träder i kraft den 1 juU 1995.

2.      Äldre bestämmelser gäUer fortfarande i fråga om bambidrag för tid före ikraftträdandet.

3.      Den som före Ucraftträdandet har förordnats som förmyndare för en omyndig skaU, om vårdnad ingår i uppdraget, anses som särskUt för­ordnad vårdnadshavare vid tiUämpning av bestämmelsen i dess nya lydelse.

84


 


2.10 Förslag till lag om ändring i lagen (1964:143) om bidragsförskott

Härigenom föreskrivs att 6, 9 och 12 §§ lagen (1964:143) om bi­dragsförskott" skaU ha följande lydelse.


Prop. 1993/94:251


 


Nuvararule lydebe


Föreslagen lydebe


6r

Den som önskar erhåUa bidrags­förskott eUer viU komma i åmju-tende av högre förskott skaU göra ansökan därom. Ansökan göres av vårdnadshavaren. Om bamet har beretts vård i ett fåmUjehem eUer ett hem för vård eUer boende inom socialtjänsten, får ansökan göras även av socialnämnden.

Den som önskar erhåUa bidrags­förskott eUer viU komma i åmju-tande av högre förskott skaU göra ansökan därom. Ansökan göres av vårdnadshavaren eUer särskilt förordnad förmyndare för bamet. Om bamet har beretts vård i ett fåmUjehem eUer ett hem för vård eUer boende mom socialtjänsten, får ansökan göras även av social­nämnden.

Ansökan skaU mnehåUa nödiga upplysningar för bedömande av bar­nets rätt tUl bidragsförskott ävensom en av sökanden på heder och samvete avgiven förklaring, att de lämnade upplysningama äro med sanningen överensstämmande. Är sökanden ur stånd att själv avgiva sådan förklaring, skaU riktigheten av upplysningama intygas av två trovärdiga, med förhåUandena förtrogna personer Därest underhåUs­bidrag feststäUts för bamet, skaU domstols beslut eUer annan handling, som kan Ugga tiU gmnd för indrivning av bidraget, i huvudskrift eUer bestyrkt avskrift fogas vid ansökningen, såfiramt dessa handUngar ej eljest äro tiUgängUga för försäkringskassan.


9 Bidragsförskott utbetalas tiU vårdnadshavaren eller, om vårdna­den har anförtrotts åt en särskiU förordnad förmyndare, denne. Har två särskUt förordnade /7ny/K/a/ie utsetts att utöva vårdnaden gemen­samt, utiDetalas bidragsförskottet tiU den kvinnUga förmyndaren eUer, om förmyndama begär det, tiU den manUge förmyndaren. Vistos bamet i annat enskUt hem, får försäkringskassan efter fram-


Bidragsförskott udetafes tiU vårdnadshavaren. Har två särskUt förordnade vårdnadshavare utsetts att utöva vårdnaden gemensamt, utbetafes bidragsförskottet tiU den kvinnUga vårdnadshavaren eUer, om vårdnadshavama begär det, tiU den manUge vårdnadshavaren. Vistes bamet i annat enskUt hem, får försäkringskassan efter fiam-ställning    från    vårdnadshavaren


 


° Lagen omtryckt 1976:277. ' Senaste lydelse 1981:44. ' Senaste lydelse 1983:50.


85


 


StäUning    från    vårdnadshavaren    betala förskottet tUl den som föst-    Prop. 1993/94:251 betala förskottet tiU den som föst-    rar bamet. rar bamet.

Om synnerliga skäl föreUgga, får förskottet på framställning av soci-aUiämnd utbetalas tiU lämpUg person eUer tiiU nämnden att användas för bamets bäste.

Vårdas bamet under hel månad i fåmUjehem eUer hem för vård eUer boende inom socialtjänsten, utbetalas bidragsförskottet tiU det kommu­nala organ som svarar för vårdkosmaden.

Det bidragsförskottsbelopp som först förfåUer tiU betalning efter beslut om förskott må, där bamet under den tid å vUken förskottsbe­loppet belöper i väsentUg mån erhåUit sin försörjning av allmänna me­del, tiU den del beloppet motsvarar vad den myndighet som tillhanda­håUit försöijningen visar sig hava för nänrnda tid utgivit för bamets försörjning uppbäras av myndigheten.

12                                  §
Vårdnadshavare,    särskiU   för-       Vårdnadshavare   och  den   som

ordnad förmyndare och den som     eljest  uppbär  bidragsförskott  för

eljest  uppbär  bidragsförskott  för  bamet är skyldiga att ofördröjU-

bamet äro skyldiga att ofördröjU-    gen tiU försäkringskassan anmäla

gen tiU försäkringskassan anmäla    sådan    omständighet    som    kan

sådan omständighet som kan på-    påverka rätten tiU och storleken av

verka rätten tiU och storleken av    bidragsförskottet,
bidragsförskottet.

1.      Denna lag träder i kraft den 1 juU 1995.

2.      Äldre bestämmelser gäUer fortferande i fråga om bidragsförskott för tid före ikraftträdandet.

3.      Den som före Ucraftträdandet har förordnats som förmyndare för en omyndig skaU, om vårdnad ingår i uppdraget, anses som särskUt för­ordnad vårdnadshavare vid tiUämpning av bestämmelsema i deras nya lydelser.

86


 


2.11 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:1(X))      Prop. 1993/94:251

Härigenom föreskrivs att 9 kap.  15 § sekretesslagen (1980:100) skaU ha följande lydelse.


Nuvarande lydebe


Föreslagen lydebe


9 kap.

15 §

Sekretess gäUer hos domstol i äktenskapsmål samt mål och ären­den enUgt föräldrabalken, liksom i mål enUgt lagen (1989:14) om erkännande och verkstäUighet av utländska vårdnadsavgöranden m.m. och om överflyttning av bam, för uppgift om enskUds personUga eUer ekonomiska för­håUanden, om part begär det och det kan antes att den enskUde eUer någon honom närstående Uder skada eUer men om uppgiften röjs.

Sekretess gäUer hos domstol i äktenskapsmål samt mål och ären­den enUgt föräldrabalken, Uksom i mål enUgt lagen (1989:14) om erkännande och verkstälUghet av utländska vårdnadsavgöranden m.m. och om överflyttning av bam, för uppgift om enskUds personUga eUer ekonomiska för­håUanden, om part begär det och det kan antes att den enskUde eUer någon honom närstående Uder skada eller men om uppgiften röjs. 7 ärenden om anordnande av godmanskap enligt 11 kap. 4 § föräldrabalken eller förvaltarskap behövs dock inte begäran av part. I fråga om uppgift i allmän handling gäUer sekretessen i högst sjuttio

år.

Denna lag träder i kraft den I juU 1995.


Lagen omtryckt 1992:1474.


87


 


2.12 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:1095) om förlängt bidragsförskott för studerande

Härigenom föreskrivs att 8 § fegen (1984:1095) om förlängt bidrags­förskott för studerande skaU ha följande lydelse.


Prop. 1993/94:251


 


Nuvarande lydebe


Föreslagen lydebe


 


8§

Förlängt bidragsförskott utbete-las tiU den förälder eUer tidigare vårdnadshavare som bamet var­aktigt bor tiUsammans med. Sam­manbor bamet med två tidigare förordnade förmyndare som utsetts att gemensamt utöva vårdnaden om bamet tiUämpas 9 § förste stycket andra meningen lagen (1964:143) om bidragsförskott.


Förlängt bidragsförskott utbete-las tiU den förälder eUer tidigare vårdnadshavare som bamet var­aktigt bor tiUsammans med. Sam­manbor bamet med två tidigare förordnade vårdnadshavare som utsetts att gemensamt utöva vård­naden om bamet tiUämpas 9 § förste stycket andra meningen lagen (1964:143) om bidragsför­skott.


1.      Denna feg tiäder i kraft den 1 juU 1995.

2.      Äldre bestämmelser gäUer fortferande i fråga om bidragsförskott för tid före Ucraftträdandet.

3.      Den som före Ucraftträdandet har förordnats som förmyndare för en omyndig skaU, om vårdnad mgår i uppdraget, anses som särskUt för­ordnad vårdnadshavare vid tiUämpning av bestämmelsen i dess nya lydelse.


 


2.13 Förslag till lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617)

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 23 § bankrörelselagen (1987:617) skaU ha följande lydelse.


Prop. 1993/94:251


 


Nuvarande lydebe


Föreslagen lydebe


 


2 kap.

23 §* En omyndig får utan förmyndarens tiUstånd förfoga över medel som den omyndige själv satt m hos en bank efter det han fyUt sexton år. Utan den omyndiges samtycke får banken inte betafe ut sådana medel tiU förmyndaren. Har förmyndaren fått överförmyndarens tiUstånd att omhänderta medlen och företett bevis på dette, får den omyndige inte vidare förfoga över medlen. Sådan mskränkning i den omyndiges rätt skaU antecknas på insättningsbevis eUer i motbok, när beviset eUer motboken förefes hos banken.


Medel som en förmyndare, god man eUer förvaltere förvaltar enUgt föräldrabalken får tes ut utan överförmyndarens tiUstånd endast om det har gjorts förbehåU enUgt 75 kap. 9 § andra stycket nämnda balk eUer utteget avser ränta som stått inne kortare tid än ett år Överförmyndare kan när som hebt förordna, att ett förbe­håU mte skaU gäUa. Sådant för­ordnande skall antecknas på bevis eUer i motbok, som har utfärdats om insättningen. Banken är skyl­dig att på begäran av överförmyn­dare, förmyndare, gcxl man eUer förvaltare utlärda bevis om be­loppet av de medel som sätts in eUer som står inne, samt i före­kommande fåU intyga att meddelat tiUstånd inte umyttjats.


Medel som en förmyndare, gcxl man eUer förvaltare förvaltar enUgt föräldrabaUcen får tes ut utan överförmyndarens tiUstånd endast om det har gjorts förbehåU enUgt 14 kap. 8 § nänrnda baUc eUer utteget avser ränte. överför­myndaren kan enligt 14 kap. 21 § föräUlrabalken förordna, att ett sådant förbehåU mte skaU gälfe. Förordnandet skaU antecknas på bevis eUer i motbok som har utfärdats om insättningen. Banken är skyldig att på begäran av över­förmyndare, förmyndare, god man eUer förvaltare utfärda bevis om beloppet av de medel som sätts in eUer som står inne, samt i förekommande fåU intyga att meddefet tiUstånd mte umyttjats.

Är föräUlrar förmyndare, får de utan överförmyndarens tilbtånd ta ut medel som de förvaltar enligt föräUlrabalken, om medlen inte har satts in med uppgift om att de enligt 16 kap. 11 föräUlrabalken inte får tas ut utan sådant tilbtånd


 


Senaste lydelse 1988:1277.


89


 


eller att de omfattas av särskiUi Prop. 1993/94:251 ÖverförmyndarkontroU. Överför­myndaren kan enligt 13 kap. 19 § nämnda balk förordna om annan inskränkning i föräUirars uttags­rätt. Inskränkning i uttagsrätten som avses i detta stycke skaU an­tecknas på bevis eller i motbok som har utfärdats om insätmingen.

1.    Denna lag ö-äder i kraft den 1 juU 1995.

2.    Är föräldrar förmyndare, får de utan överförmyndarens tiUstånd te ut medel som de förvaltar enligt föräldrabalken och som har satts in före ikraftträdandet, om medlen mte omfettes av särskUd överförmyn­darkontroU enUgt de nya bestämmelsema i föräldrabalken. Vad som nu har sagts gäUer dock inte, om överförmyndaren enligt 13 kap. 19 § för­äldrabalken i dess lydelse från och med den I juU 1995 har förordnat om inskränkning i uttegsrätten.

3.    Har en förmyndare, gcxi man eUer förvaltare före Ucraftträdandet satt in medel med förbehåU enUgt 15 kap. 9 § andra stycket föräldrabal­ken, skaU förbehåUet jämstäUas med förbehåU enUgt 14 kap. 8 § för­äldrabalken i dess lydelse från och med den I juU 1995.

90


 


2.14 Förslag till lag om ändring i lagen (1987:813) om     Prop. 1993/94:251

homosexuella sambor

Härigenom föreskrivs att fegen (1987:813) om homosexueUa sambor" skaU ha följande lydelse.

Nuvarande lydebe                 Föreslagen lydebe

Om två personer bor tiUsammans i ett homosexueUt förhållande, skaU vad som gäUer i fråga om sambor enUgt följande lagar och bestämmel­ser tiUämpas även på de homosexueUa samboma:

1.      lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem,

2.      ärvdabalken,

3.      jordabalken,

4.      10 kap. 9 § rättegångsbalken,

5.      4 kap. 19 § förste stycket utsökningsbalken,

6.      19 § förste stycket, punkt I nionde stycket och punkt 3 sjunde stycket av anvisningama tiU 31 § samt punkt 3 a av anvisningama tiU 33 § kommunalskattelagen (1928:370),

7.      lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,

8.      6 § lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden,

9.      bostedsrättslagen (1991:614),

10. 9 § rättshjälpslagen (1972:429),

11. lagen (1981:131) om kaUelse på okända borgenärer,

12.     5 kap. 18 § öiedje stycket festighetsbUdnmgslagen (1970:988),

13.     10 § insiderlagen (1990:1342),

14.     11 kap. 3 § förste och andra styckena och 5 § andra stycket vaUagen (1972:620),

15.     36 § förste stycket lagen (1972:704) om kyrkofuUmäktigval, m.m.,

16.     2 § andra stycket lagen (1993:1404) om brevröstning i Förbunds­republiken Tyskland och i Schweiz,

samt

17.   lagen (1993:1469) om upp-       17.     lagen    (1993:1469)    om
skovsavdrag vid byte av hosted.
    uppskovsavdrag  vid  byte  av  ho­
sted, samt

18.   10 kap 18 §, 77 kap 2, 15 och  16 §§,   72 kap   7 och 8 §§ samt 16kap. 7 och 9 föräUlra­balken. Fömtsätter dessa lagar eUer bestämmelser att samboma skaU vara ogifta, gäUer det också de homosexueUa samboma.

Denna lag träder i kraft den 1 juU 1995.


" Senaste lydelse 1993:1474.


91


 


2.15 Förslag till lag om ändring i lagen (1989:14) om er-  Prop. 1993/94:251

kännande och verkställighet av utländska vårdnadsavgöran­den m.m. och om överflyttning av bam

Härigenom föreskrivs att 23 § lagen (1989:14) om erkännande och verkstälUghet av utiändska vårdnadsavgöranden m.m. och om över­flyttning av bam skaU ha följande lydelse.

Nuvarande lydebe                 FöresUigen lydebe

23  §26

Om någon egenmäktigt har fört ett bam, som har hemvist här i lan­det, utomlands eUer egenmäktigt håUer det kvar i ett annat land, kan tmgsrätten på talan av bamets vårdnadshavare förklara att det egen­mäktiga beteendet är olagUgt.

Har föräldrar, adoptivföräldrar Har föräldrar, adoptivföräldrar
eUer särskUt
rorordna.de förmynda- eUer särskUt förordnade vårdnads-
re gemensamt vårdnaden om bar- havare gemensamt vårdnaden om
net och har en av dem utan be- bamet och har en av dem utan
aktansvärt skäl egenmäktigt fört beaktansvärt skäl egenmäktigt fört
bamet utonUands eUer håUer en av bamet utomlands eUer håUer en av
dem utan beaktansvärt skäl egen- dem utan beaktansvärt skäl egen­
mäktigt kvar bamet i ett annat mäktigt kvar bamet i ett annat
land, kan tingsrätten på talan av land, kan tingsrätten på talan av
den andre förklara att det egen- den andre förklara att det egen­
mäktiga beteendet är olagUgt.
mäktiga beteendet är olagUgt.

Mål enUgt denna paragraf tes upp av Stockhohns tingsrätt, om det inte finns någon annan behörig domstol.

Om den som talan förs mot vistes på okänd ort eUer annars inte kan nås med delgivning, får mål enUgt denna paragraf avgöras även om han eUer hon mte har delgetts stämning eUer andra handlingar i målet.

Tingsrättens avgörande får överklagas tiU hovrätten. Hovrättens av­görande får inte överklagas.

1.   Denna lag träder i kraft den 1 juU 1995.

2.   Den som före Ucraftträdandet har förordnats som förmyndare för en omyndig skaU, om vårdnad ingår i uppdraget, anses som särskUt för­ordnad vårdnadshavare vid tiUämpning av bestämmelsen i dess nya lydelse.


* Senaste lydelse 1993:212.


92


 


2.16 Förslag till lag om ändring i aktiekontolagen    Prop. 1993/94:251

(1989:827)

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 3 § aktiekontolagen (1989:827) skaU ha följande lydelse.

Nuvarande lydebe                 Föreslagen lydebe

2 kap.

3§" I ett aktiekonto som avses i 2 § skaU anges

1.   aktieägarens namn, personnummer eUer annat identifieringsnum­mer samt postedress,

2.   namn, personnummer eUer annat identifieringsnummer samt post­adress för panthavare och för den som har en rättighet på gmnd av sådan inskränkning i rätten att fritt förfoga över aktien som avses ill,

3.   det antal aktier som kontot omfettar med uppgift om aktiemas nomineUa belopp och för varje aktie humvida fiiU betalning har erlagts för aktien tiU avstämningsbolaget,

4.   tiU vUket slag varje aktie hör, om aktier av olika slag kan finnas enUgt bolagsordningen,

5.   i förekommande fåU att aktie av visst slag kan omvandlas tiU en aktie av annat slag,

6.   förbehåU att aktieägare eUer annan skaU vara berättigad att lösa aktie som övergår tiU ny ägare,

7.   utbetalning som görs vid inlösen av en aktie eUer minskning av aktiens nomineUa belopp eUer vid skifte av bolagets tiUgångar,

8.   i förekommande feU att aktieägaren har förvaltare enUgt 11 kap. 7 § föräldrabalken med uppdrag som omfettar förvaltning av aktiema,

9.   pantsättning avseende en aktie,

 

10.    konkurs avseende aktieägaren samt utinätning, kvarsted eUer betalningssäkring avseende en aktie eUer panträtt i aktien,

11.    inskränkning i rätten att fritt förfoga över en aktie som avses i 3 kap. 12 och 15 §§ aktiebolagslagen (1975:1385), 3 kap. 12 och 15 §§ försäkringsrörelselagen (1982:713) eUer 3 kap. 13 och 16 §§ bankaktie­bolagslagen (1987:618),

12.  förbehåU enUgt 75 kap. 8 § 12. inskränkning enUgt 13 kap.
föräldrabaUcen.
                   79 § andra stycket eller 14 kap.

21 § andra stycket föräldrabalken. Har utan återbetalning en aktie dragits in eUer det nomineUa beloppet ändrats, skaU dette anges i aktieko.ntot så snart det kan ske.

Denna lag träder i kraft den 1 juU 1995.


" Senaste lydelse 1992:1244.


93


 


2.17 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:773) om     Prop. 1993/94:251

särskilt pensionstillägg till folkpension för långvarig vård av sjukt eller handikappat bam

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1990:773) om särskUt pensions­tiUägg tiU foUcpension för långvarig vård av sjukt eUer handUcappat bam skaU ha följande lydelse.

Nuvamnde lydebe                 Föreslagen tydebe

Det särskUda pensionstiUägget utges tiU förälder som har vårdat sjukt eUer handikappat bam under minst sex vårdar och därvid har avstått från förvärvsarbete.

Det särskUda pensionstiUägget kan fömtom tiU förälder utges tiU någon annan som i övrigt uppfyUer fömtsättningama enUgt förste styck­et och som under vårdåren

1.   / egenskap av särskUt för-       1. har varit särskUt förordnad ordnad förmyndare har haft den    vårdnadshavare för bamet, rättsliga vårdnaden om bamet,

2.    med socialnämndens medgivande har haft hand om bamet för stedigvarande vård och fostran i syfte att adoptera det, eUer

3.    har varit gift med bamets förälder eUer har haft bam med denne, om de varaktigt bott tiUsammans.

Den som i egenskap av särskUt Den som var särskUt förordnad

förordnad förmyndare hade vård- vårdnadshavare för bamet när det

nåden om bamet vid den tidpunkt fyUde 18 år eUer vid den tidigare

då det fyUde 18 år eUer vid den tidpunkt då det ingick äktenskap

tidigare   tidpunkt  då   det   ingick skaU för tid därefter Ukstälfes med

äktenskap   skaU   för  tid   därefter en   vårdnadshavare   enUgt   andra

UkstäUas med en vårdnadshavare                     stycket 1.
enUgt andra stycket 1.

1.      Denna lag träder i kraft den 1 juU 1995.

2.      Äldre bestämmelser gäUer fortfarande i fråga om särskUt pen­sionstiUägg för tid före Ucraftträdandet.

3.      Den som före ikraftträdandet har förordnats som förmyndare för en omyndig skaU, om vårdnad mgår i uppdraget, anses som särskUt för­ordnad vårdnadshavare vid tiUämpning av bestämmelsema i deras nya lydelser.


 Senaste lydelse 1992:276.


94


 


2.18 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:1323) om   Prop. 1993/94:251

ändring i kyrkolagen (1992:300)

Härigenom föreskrivs att 41 kap. 27 § lagen (1993:1323) om ändring i kyrkolagen (1992:300) skaU ha följande lydelse.

Nuvarande lydebe                FöresUigen lydebe

41 kap.

27 §

Prästlönefonder och försam-Ungskyrkors eller domkyrkors fastighetsfonder skaU göras ränte­bärande på samma sätt som före­skrivs om omyndigs medel

Regeringen   får  meddela   före-       Regeringen   får  meddela  före­
skrifter om att fondemas tillgång-    skrifter om  hur prästlönefonder
ar får placeras på något annat    och församlingskyrkors eller dom­
sätt,
                                  kyrkors fastighetsfonder får  pla­
ceras.

Av den avkastning som stiftens prästiönefonder samt församlings­kyrkors och domkyrkors festighetsfonder har från obligationer, bank­medel och andra fordringar samt aktier och andelar i värdepappersfon­der skaU ärUgen avsättning ske tiU kapitalet med ett belopp som svarar mot värdeminskningen på gmnd av inflationen.

Denna lag öäder i kraft den 1 juU 1995.

95


 


3      Ärendet och dess beredning                   Prop. 1993/94:251

Genom tiUäggsdirektiv år 1982 fick utredningen om bamens rätt (Ju 1977:08) i uppdrag att se över lagstiftningen om förmynderskap och godmanskap. Är 1984 fördes denna del av utredningens uppgifter över tiU en särskUd utredare. Med entiedigande av den först utsedde ut­redaren förordnades justitierådet Steffan Magnusson år 1985 tiU ny utredare. Utredningen antog namnet Förmynderskapsutredningen.

Utredningen har sedermera fått tiUäggsdirektiv och avgav i december 1985 betänkandet God man och förvaltare (SOU 1986:50). I det be­tänkandet föreslogs bl.a. att mstitutet omyndigförlaring skuUe upphävas och ersattes av ett system med förvaltarskap. Utredningens förslag har föranlett ändringar i föräldrabalken och andra lagar. Gmndlagsfrågoma bröts ut och behandlades för sig (prop. 1987/88:32, bet. 1987/88:KU33, rskr. 1987/88:314, bet. 1988/89:KU2, rskr. 1988/89:11, SFS 1988:1443 och 1448). Det av uttednmgen därefter avgivna betänkandet IntemationeUa förmynderskapsfrågor (SOU 1987:73) har även det lett tiU ändringar i lagstiftningen, vilka behand­lades i riksdagen samtidigt med förslagen i anledning av det förste betänkandet (prop. 1987/88:124 och 1988/89:14, bet. 1988/89:LU9, rskr. 1988/89:10, SFS 1988:1251-1330).

I november 1988 överlämnade Förmynderskapsutredningen ytterligare ett betänkande Föräldrar som förmyndare (SOU 1988:40). Betänkandet behandlar frågor om förvaltningen av egendom som tiUhör en underårig eUer den som har god man eUer förvaltare. Vidare behandlas överför-myndamas och tingsrättemas verksamhet på förmynderskapsområdet. Utredningens förslag i dessa delar kommer nu att tes upp tiU behand­ling. En sammanfettning av utredrtingens förslag finns i biUiga I och utredningens lagförslag i bilaga 2. Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över renussinstansema fiims i bilaga 3. En samman­ställning av remissyttrandena finns tiUgängUg i Justitiedepartementet (dnr 88-4366).

Frågor om överförmyndamas och tingsrättemas hantering av förmyn­derskapsärenden behandlas även av Domstolsutredningen i betänkandet Domstolama inför 2000-talet Arbetsuppgifter och förfåranderegler (SOU 1991:106). Även de frågoma kommer att behandlas i detto sam­manhang. En sammanfettning av utredningens förslag i relevanto delar finns i bilaga 4 och utredningens lagförslag i de delama i bilaga 5. Även Domstolsutredningens betänkande har renussbehandlats. En för­tecknmg över remissmstansema finns i bilaga 6. En särskUd samman­ställning av remissyttrandena i för dette ärende relevante delar redovisas i Ds 1993:5 s. 267-327.

Domstolsverket har på eget mitiativ, men mitierat av ett beslut av
Justitieombudsmannen, genomfört ett projekt och utvärderat vissa delar
av förmynderskapslagstiftningen. Utvärderingen, som koncentrerats på
de ändringar som kom tUl stånd 1989, syftade tiU att kartlägga hur
lagändringama fungerat i praktiken. Resultotet av utvärderingen har
redovisats i DV-rapport 1991:8 Utvärdering av vissa delar av förmyn-
     

derskapslagstiftningen. I rapporten ges förslag på ett antal lagändringar


 


med anknytning tiU  förmynderskapsreglema.  En  sammanfettning av    Prop. 1993/94:251 Domstolsverkets förslag finns i bilaga 7 och verkets lagförsfeg i bila­ga 8. Rapporten har remissbehandlats. En förteckmng över remissm­stansema finns i bilaga 9.    En sammanställning av remissyttrandena finns tiUgängUg i Justitiedepartementet (dnr 91-3170).

Under fegstiftningsärendets beredning i Justitiedepartementet har Svenska bankföreningen givit in en fiamstäUning om ändring i lagen (1924:322) om vård av omyndigs värdehandlingar. Svenska bankföre­ningen föreslår att avgiftema tiU bankema för deras hantering av värde-handlingama skaU höjas. Framställningen har remissbehandfets. En förteckning över remissmstansema finns i bilaga 10. Remissvaren finns tiUgängUga i fegstiftningsärendet (dnr 91-4152).

Under ärendets beredning har det kommit in skrivelser från organisa­tioner och enskUda med önskemål som anknyter tiU de frågor som nu kommer att behandlas.

De förslag som nu läggs firam har varit föremål för överläggningar meUan de nordiska ländema.

Lagrådet

Regeringen beslutode den 30 mars 1994 att inhämto Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 13.

Lagrådets yttrande finns i bilaga 14.

Regeringen har i propositionens lagförslag följt Lagrådets förslag, med undantog för formuleringen av punkt 7 i övergångsbestämmelsema tiU lagen om ändring i föräldrabalken. Utöver de ändringar som har föranletts av påpekanden från Lagrådet har några ytterUgare ändringar i förhåUande tiU lagrådsremissens lagförslag gjorts. Vidare har vissa rent redaktioneUa ändringar i lagtexten gjorts. Regeringen återkommer tiU Lagrådets synpunkter i förfettningskommentaren tiU de föreslagna bestämmelsema.

4     Behovet av en reform

4.1    Nuvarande förhållanden

Föräldrabalken skUjer meUan vårdnad och förmynderskap. EnUgt 6 kap. 2 § har vårdnadshavare ett ansvar för bamets personUga förhåUanden, tiU vUka även räknas t.ex. slutände av arbetsavtal. Vårdnadshavaren företräder också bamet i personUga angelägenheter. Förmyndaren å sin sida har hand om förvaltningen av bamets egendom och företräder det i andra angelägenheter än de personUga (13 kap. 1 § föräldrabalken).

EnUgt 10 kap. 2 § föräldrabaUcen är båda föräldrama gemensamt
förmyndare för bam som står under deras vårdnad, de är legala för­
myndare. För bam som står under vårdnad av endast den ene av sina
föräldrar är denne ensam förmyndare. Föräldrars ställning som förmyn-
     97

dåre följer aUtså utan särskUt beslut av deras egenskap av vårdnads-

7 Riksdagen 1993/94. I saml. Nr 251


havare. I de fåU föräldrama upphör att vara vårdnadshavare skaU rätten    Prop. 1993/94:251 flytto över vårdnaden tiU en eUer två särskiU förordnade förmyndare (6 kap. 7 och 9 §§ föräldrabalken).

Förmyndaren skaU sörja för myndlingens person samt förvalte dennes förmögenhet och företräda honom i angelägenheter som rör denna (13 kap. 1 § förste stycket föräldrabalken). I dette ligger bl.a. att för­myndaren skaU se tiU att myndlingens medel i skäUg omfettiiing an- . vänds tUl nytte för myndlingen (13 kap. 3 § föräldrabalken). Samma krav avseende stäUföreträdarens vård av egendom gäUer även för övriga StäUföreträdare vars verksamhet regleras i föräldrabalken, gcxle män och förvaltare (13 kap. 4 § föräldrabalken).

Såväl föräldrars som andra stäUföreträdares förvaltning står under tiUsyn av överförmyndama. Det är också överförmyndama som i stor utsträckning bestämmer hur de förvaltede medlen skaU användas och placeras. Principen är att pengar som mte behövs för den enskUdes uppehäUe och som inte heUer placeras i aktier eUer dylUct skall sättes in på spärrad räkning i bank. Pengama får inte lyftas utan överförmynda­rens tiUstånd. När det gäUer aktier och andra värdehandlingar är prin­cipen att de skaU deponeras hos bank. De får inte tes ur depån utan överförmyndarens samtycke. EnUgt nuvarande regler har föräldrar och andra stäUföreträdare en långtgående redovisningsskyldighet gentemot överförmyndaren. Bland annat måste de i princip varje år lämna en årsräkning, med en redogörelse för sm förvaltmng.

En mer detaljerad redogörelse för gäUande rätt avseende förmynder­
skap och andra stäUföreträdarskap samt kontroUen av dem länmas i För-
mynderskapsutredningens betänkande Föräldrar som förmyndare
(SOU 1988:40) s. 77 f I belänkandet ges även en redogörelse för för­
mynderskapslagstiftningen i våra nordiska grannländer samt ett antal
andra rättsordningar (s. 135 f). Här skaU dock noteras att det pågår
eUer just har avslutets reformarbete på förmynderskapsrättens område
både i Danmark och Finland. I Danmark överlämnade Justitsministeriets
myndighedslovsudvalg under 1993 ett betänkande "Vaergemål". Dette
innehåUer ett förslag tiU ny lag om vaergemål. Förslaget innehåUer dock
inte några avgörande förändringar av föräldrars stäUning som förmynda­
re, jämfört med vad Förmynderskapsutredningen redovisar. I Finland
överlämnade kommissionen för revidering av förmynderskapslagen i
december 1989 ett betänkande vilket Ugger tiU gmnd för ett proposi­
tionsarbete inom det finska justitieministeriet. Förslagen går i korthet
ut på att koncentrera förmynderskapsreglema på den ekonomiska för­
valtningen. Benämningaraa "förmyndare" och "gcxl man" ersätts med
"intressebevakare". Den som har en intressebevakare kaUas "huvud­
man", oavsett om intressebevakaren ersätter en förmyndare eUer en gcxi
man. TUlsynen över intressebevakamas förvaltning skaU effektiviseras.
Kommunens förmyndarmyndighet skaU vid behov kunna beslufe att en
skötselplan skaU upprättas. Kommunema skaU ha ett koUegialt organ
för skötsehi av förmynderskapsuppgiftema. De allmänna underrättemas
uppgifter med anknytning tiU förmynderskapen blir färre. De skaU bl.a.
inte längre övervaka kommuneraas förmynderskapsmyndigheters verk-
     98

samhet. För föräldrar gäUer i stort sett samma regler som för andra


 


mtiessebevakare. Föräldrar skaU dock ofta kunna lämna redovisning av förenkfet slag.

I dette sammanhang skaU som nämnts tidigare även frågor som rör fimktionsfördelningen vid prövning av förmynderskapsfrågor behandlas, främst fördehiingen meUan överförmyndaren och tingsrätten. Fördel­ningen kan som den ser ut idag grovt beskrivas på följande sätt.

Tmgsrätten beslutar om att anordna förvaltarskap och godmanskap samt förordnar och endedigar förmyndare, förvaltare och gode män. Förmynderskap med större tiUgångar samt godmanskap och förvaltar­skap skaU skrivas m hos tingsrätten (12 kap. 1 och 2 §§ föräldrabal­ken). Beslut om mskrivning antecknas i den s.k. förmynderskapsboken som förs kommunvis (12 kap. 6 § föräldrabaUcen och kungörelsen med särskUda föreskrifter för domstolama rörande förmyndarvården; för-myndarvårdskungörelsen, 1952:303). Under det förste halvåret 1990 handlade tingsrättema närmare 16 000 ärenden om förmynderskap och godmanskap. För hanteringen av förmynderskapsärenden i tingsrättema krävs idag omkring 18 notarier och 50 biträden (räknat i årsarbetskraf­ter). TiU dette kommer viss domararbetskraft.

Överförmyndaren får uppgifter från rätten om de mskrivningar som har gjorts och lägger upp en egen förmynderskapsbok. Det skaU väljas en överförmyndare för varje kommun (19 kap. 1 § föräldrabalken). Kommunema kan dock beslute att i stäUet för överförmyndare imätta en överförmyndamämnd (19 kap. 2 § föräldrabaUcen). Överförmyndare eUer nämndledamot kan endedigas av rätten (19 kap. 9 § föräldrabal­ken). TUl överförmyndamas uppgifter hör bl.a. att pröva frågor om tiUstånd eUer samtycke tUl oUka åtgärder enUgt 14-16 kap. föräldrabal­ken. Vidare skaU överförmyndaren enUgt 17 kap. föräldrabalken gran­ska mgivna förteckningar, årsräkningar och sluträkningar. Om överför­myndaren finner anledning att anmärka på stäUföreträdarens förvaltning och denne mte på ett tiUfredsstäUande sätt kan förklara sig, kan överför­myndaren ansöka hos rätten om åtgärd mot stäUföreträdaren (17 kap. 3 § föräldrabaUcen).

Tmgsrätten har skyldighet att utöva tUlsyn över överförmyndarens verksamhet (19 kap. 18 § föräldrabaUcen). TUlsynen skaU i förste hand utövas genom årUga inspektioner (8 § förmyndarvårdskungörelsen).


Prop. 1993/94:251


4.2    Förvaltningsreglema i föräldrabalken

Regeringens bedömning: Reglema om stäUföreträdares förvalt­ning av egendom och tiUsynén över sådan förvaltning behöver modemiseras och anpassas tiU dagens situation. Området bör avregleras där det är möjUgt utan att berättigade skyddsintressen sätts åt sidan.


Förmynderskapsutredningen pekar på att nuvarande regler är myck­et detaljerade CK;h svåröverskådUga samt att de speglar en gängen tids


99


 


ekonomiska värderingar. Utredningen menar vidare att reglema mte står Prop. 1993/94:251 i samklang med den allmänna rättsuppfetttiingen beträffande vad som hör tiU den private sfären och vad samhäUets resurser bör mriktos på rörande övervakning och kontroU av private förhåUanden. Med hän­visning tiU att föräldrar i sitt handhavande av bamens egendom i aU­mänhet agerar med bamens bäste för ögonen föreslår utredningen att föräldrama skaU ges en större frihet vid förvaltningen av bamens egen­dom (se SOU 1988:40 s. 157).

I stort sett samtUga remissinstanser är positiva tiU att reglema om StäUföreträdares förvaltning av myndUngars egendom modemiseras och görs mindre detaljerade.

Skälen för regeringens bedömning: De idag gäUande förvalttungs­reglema går i huvudsak tiUbaka på 1924 års förmynderskapslag. Regle­ringen kännetecknas framför aUt av en strävan att skapa trygghet för att den omyndiges medel bevaras och ger en skäUg avkastning. I det syftet finns utförUga regler om hur medlen skaU placeras samt föreskrifter om att förmyndare måste mhämte överförmyndarens samtycke tiU olika dispositioner av medlen. Att myndlingars medel inte förvaltes på ett äventyrUgt sätt utan att medlen, i den mån de mte behöver tes i anspråk för myndlingens omedelbara behov, bevarar sitt värde och dessutom lämnar en skäUg avkastning är givetvis av grandläggande betydelse. Det är uppenbart att lagstiftningen även i fortsättningen bör bygga på den principen.

Mot dagens regler kan dock anföras att de är mycket detaljerade. Många av dem är dessutom svårtoUcade. Dette gäUer såväl de egentUga förvalöiingsreglema som bestämmelsema om redovisning och kontroU. Över huvud toget kan man om hela regeUcomplexet säga att det är svår­överskådUgt och besvärUgt att tillämpa.

Som utredningen har påpekat speglar regelsystemet en äldre tids syn på ekonomiska förhåUanden. Även om de senaste årens utveckUng på finans- och festighetsmarknadema med önskvärd tydUghet visar att försUctighet och stramhet krävs vid förvalming, och då särskUt vid förvaltning av annans egendom, kan det starkt ifrågasättos om det verk­Ugen behövs en så mgripande reglering som den nuvarande för att lagstiftningens syfte skaU tillgodoses. Lagstiftningsarbetet har allmänt under senare år präglats av en söävan att få bort onödig byråkrati. Denna strävan bör genomsyra även arbetet med regleraa om förmynder­skap.

De nuvarande reglema gör i princip inte skillnad meUan feU när det
är den omyndiges föräldrar som är förmyndare och simationen när
förmynderskapet utövas av en särskUt förordnad förmyndare. Det kan,
som Förmynderskapsutredningen fimnit, ifrågasättos om det mte bör
gäUa olika förvaltningsregler beroende på vem som är förmyndare. I de
fleste feU har föräldrar en naturUg intressegemenskap med sina bam.
Den intressegemenskapen har i regel inte någon motsvarighet när för­
myndaren är särskUt förordnad. Det kan också på gocfe gmnder ifråga­
sattes om det nuvarande detaljerade systemet har en förankring hos det
stora flertalet föräldrar som har hand om sma bams egendom. Om en
      100


 


sådan förankring saknas, är det i sig ett skäl tiU att förändra reglema och bringa dem i bättre samklang med det allmänna rättsmedvetandet.

Övervägande skäl talar således för att tiden är mogen för en modemi­sering av reglema om stäUföreträdares förvaltiiing av myndlingars egendom och särskUt med inriktning på en minskad detaljstyming vad gäller föräldrars förvaltning.


Prop. 1993/94:251


 


4.3   Förmynderskapsfrågor i domstolama

Regeringens bedömning: Principen att domstolama skaU hand­lägga enbart sådana frågor som verkUgen kräver domstolspröv­ning bör gäUa även beträffande reglema om förmynderskap. De ärenden som är av övervägande förvaltningsnatur bör handläggas av förvaltningsmyndigheter.

Domstolsutredningen har i sitt arbete utgått från den principen (se SOU 1991:106 s. 94 f.).

Skälen för regeringens bedömning: Under senare år har lagstift­ningen som rör domstolamas verksamhet präglats av en strävan att renodla verksamheten. Med det avses att domstolama i princip bör handlägga endast ärenden som verkUgen kräver domstolsprövning. Om en uppgift på ett godtegbart sätt kan handläggas av en förvaltningsmyn­dighet, bör den flyttes dit. Domstolama bör syssla med encfest de upp­gifter som fåUer inom ramen för vad som kan kaUas rättskipning i egentUg mening. Bara om det finns ett klart samband meUan domstolar­nas rättskipningsuppgifter och annan myndighetsutövning eUer om det i övrigt finns starka skäl som från effektivitetssynpunkter talar för det, bör det komma i fråga att låfe domstofema behåUa uppgifter vid sidan av rättskipningsområdet.

Tingsrättemas hantering av förmynderskapsärenden spänner över ett stort område. Där finns typiska domstolsfrågor, såsom t.ex. beslut att en person inte längre skaU få bestämma själv om sina angelägenheter utan att en särskUd förvaltare skaU sköte det åt honom. I andra ändan av skalan finns en typisk förvaltningsfråga - uppgiften att årUgen in­spektera överförmyndama för att kontroUera att de utför sina åUgganden på ett riktigt sätt. Det finns således anledning att vid en genomgång av de materieUa reglema om förmynderskap även te upp de förslag som finns rörande funktionsfördelningen meUan dömande och förvaltande organ.


101


 


5     Vårdnad och förmynderskap


Prop. 1993/94:251


Regeringens förslag: Vårdnads- och förmynderskapsbegreppen renodlas. Om ingen av ett bams föräldrar kan vara vårdnadshava­re, skaU vårdnaden anförtros åt en eUer två särskUt förordnade vårdnadshavare. De särskUt förordnade vårdnadshavama skaU också därigenom bU förmyndare för bamet, om inte särskUcfe skäl talar mot det. Om en av två särskUt förordnade vårdnadshavare dör eUer endedigas, skaU den andra vårdnadshavaren ensam ha vårdnaden.


Förmynderskapsutredningens förslag: Överensstämmer med rege­ringens förslag med undantog av att utredningen föreslår att det skaU meddelas ett särskUt förordnande om att en särskUt förordnad vårdnads­havare skaU vara förmyndare och att förmynderskapet mte automatiskt skaU liUfåUa den andra särskUt förordnade vårdnadshavaren om en av dem dör eUer endedigas (se SOU 1988:40 s. 175 f).

Remissinstansema: SamtUga remissinstanser som yttrar sig i frågan är positiva tiU förslaget att betona vårdnaden framför förmynderskapet. Stockholms tingsrätt, Länsstyreben i Jämtlancb län och Östersunds kommun föreslår att den som blir särskUt förordnad vårdnadshavare skaU därigenom utan ytterUgare beslut även bU förmyndare. Malmö tingsrätt anför att om en av två särskUt förordnade vårdnadshavare dör, så bör den andre automatiskt bU ensam vårdnadshavare. Några remiss­instanser har dämtöver synpunkter av processueU natur.

Skälen för regeringens förslag: De nuvarande bestämmelsema i föräldrabaUcen skUjer meUan två stäUföreträdarfunktioner för bam: vårdnad och förmynderskap. Den som har hand om vårdnaden har ett ansvar för bamets personUga angelägenheter, bl.a. att se tiU att bamet får omvårdnad, trygghet och en gcxl fostran. Förmyndaren skaU sköto andra angelägenheter, främst sådana som rör den underåriges ekono­miska förhåUanden. Den som är förmyndare får emeUertid dämtöver anses ha en allmän behörighet att företräda den underårige, när det enUgt lag inte skaU skötos av någon annan. Sverige är långt ifrån en­samt om att ha en sådan uppdelning meUan vårdnad och förmynderskap. (Se vidare om intemationeUa förhåUanden i Förmynderskapsutredning­ens betänkande s. 135 f.)

Genom oUka reformer under senare år har gemensam vårdnad - och därmed gemensamt förmynderskap - för föräldrar kommit att bU vanUgt även när föräldrama uite är gifta med varandra eUer när deras äkten­skap har upplösts genom äktenskapsskillnad. Även i feU där föräldrama helst viU ha ensam vårdnad finns nu möjUghet för domstol att förordna om gemensam vårdnad under fömtsättning att ingen av föräldrama aktivt motsätter sig gemensam vårdnad.

EnUgt huvudregeln i föräldrabalken är föräldrar vårdnadshavare för sma bam. De är normalt också, utan att det behövs något förordnande av domstol, förmyndare för bamet. Att vårdnadsansvaret är det primära


102


 


visar sig i att en förälder som förlorar vårdnaden också upphör att vara Prop. 1993/94:251 förmyndare. Ett entiedigande som förmyndare innebär däremot inte en automatisk förlust av vårdnaden. Om ingendera av ett bams föräldrar är lämpUg som vårdnadshavare eUer om båcfe föräldrama har avUdit, skaU förmyndare förordnas särskUt (en eUer flera). Förmyndaren blir då också vårdnadshavare. Att förmynderskapet i detto fåU är det primära stämmer dåUgt med uppbyggnaden av vårdnads- och förmynderskaps­reglema i övrigt. Det förelåUer namrUgare att, som Förmynderskapsut­redningen föreslår, principen är att vårdnaden anförtros en eUer två SärskUt förordnade vårdnadshavare. Den eUer de som anförtros vårdna­den bör också därigenom automatiskt bU förmyndare för bamet, vilket också flera remissinstanser har argumenterat för. Det kan emeUertid finnas tiUfäUen när det är mindre lämpUgt att låto förmynderskapet följa vårdnaden, t.ex. när den underåriges förmögenhetsförhåUanden är kompUcerade. I sådana fåU bör rätten ha möjUghet att förordna olika personer som vårdnadshavare och som förmyndare. Frågan berörs ytterUgare i förfettningskommentaren. Där behandlas också situationen när en av två särskUt förordnade vårdnadshavare mte längre kan vara vårdnadshavare.

När det sedan gäUer kraven på den eUer dem som skaU kutma för­ordnas särskUt tiU vårdnadshavare bör det vara fråga om en man eUer en kvinna som är lämpad att ge bamet omvårdnad, trygghet och en gcxl fostran, jfr 6 kap. I § föräldrabalken. Något försteg för exempelvis anförvanter tiU bamet bör inte uttryckUgen gäUa. Många gånger kan det dock vara naturUgt att vårdnadshavama hämtos ur den kretsen. I detto sammanhang saknas anledning att föreslå några ändringar rörande vilka sammanboende som skaU kunna komma i fråga för gemensam vårdnad.

Efter förebUd av vad som nu föreskrivs vid förordnande av förmyn­dare bör önskemål som har förts fram av föräldrama tiUmätos betydelse när det gäUer att förordna vårdnadshavare efter föräldramas död. Deras val av vårdnadshavare bör aUtsä följas, om det inte är olämpUgt att utse den utpekade personen.

LUcsom beträffande föräldrar bör särskUt förordnade vårdnadshavare kunna endedigas, om de gör sig skyldiga tiU försummelse e.d. Det bör emeUertid mte krävas lika graverande omständigheter för att en särskUt förordnad vårdnadshavare skaU endedigas som när det är fråga om en förälder.

I dag finns i ett antal bestämmelser regler om att ett bams föräldrar,
enbart modem eUer särskild förordnad förmyndare skaU höras eUer
annars medverka när frågor som rör bamet avgörs, t.ex. gcxlkännande
av federskapsbekräftelse enUgt 1 kap. 4 § eUer talerätt för bamet i
federskapsmål enUgt 3 kap. 5 §. I förslaget har i dessa låU den särskUt
förordnade vårdnadshavaren fått ersätto förmyndaren i bestämmelsema.
Dette kan innebära en viss ändring i förhåUande tiU gäUande rätt efter­
som vårdnaden och förmynderskapet mte behöver utövas av samma
person. Anledningen tiU att Iåte vårdnadsftmktinen vara avgörande är att
de frågor som behandlas i de nu berörda bestämmelserna är av sådan
karaktär att de Ugger närmare vårdnadshavarens område än förmynda-
  103

rens mer ekonomiska förvaltning.


 


Beö-äffande den nämiare utformningen av de ändringar som behövs i denna del hänvisas tiU förfettningskommentaren.


Prop. 1993/94:251


6     Egendomsförvaltning enligt föräldrabalken 6.1    Föräldrars och andra ställföreträdares förvaltning

Regeringens förslag: De särskUda reglema om redovisning och kontroU av förmyndares förvaltning skaU inskränkas väsentUgt be­träffande föräldrars förvaltning av bams egendom. För förordnade förmyndare, gode män och förvaltare skaU i huvudsak nuvarande regler gäUa.


Förmynderskapsutredningens förslag: Föräldrama skaU själva, utan inblandning från överförmyndaren, få förvalte egendom som bamet har fått i gåva, om mte givaren har bestämt att gåvan skaU stå under över­förmyndarkontroU, medan nuvarande regler skaU i stort gäUa när för­äldrar förvaltar egendom som bamet fått genom arv eUer testamente eUer som förmånstagare tiU försäkring med anledning av dödsfeU (se SOU 1988:40 s. 155 f). För förordnade förmyndares, gode mäns och förvaltares egendomsförvaltning skaU i huvudsak de nuvarande reglema gäUa (SOU 1988:40 s. 167 f).

Remissinstanserna: RemissutfaUet är i stort sett genomgående posi­tivt tiU förslaget att minska kontroUen av föräldramas förvaltning. Endast Överförmyndamåmnden i SundsvaU avstyrker förslaget under hänvismng tiU att det i aUt för hög grad åsidosätter bamens behov av skydd mot olämpUga och otiUbörUga åtgärder med deras egendom. Malmö tingsrätt menar å sin sida att föräldrama borde få förvalte bar­nens egendom utan överförmyndarkontroU oavsett om egendomen ärvts eUer erhålUts genom gåva. Flertalet remissinstanser som uttalar sig i frågan StäUer sig dock positiva tiU att gränsen meUan det kontroUerade och icke kontroUerade området dras utifrån om bamet fått egendomen genom gåva (och därmed i dette sammanhang jämstäUda förvärv) eUer inte.

Skälen för regeringens förslag: Gällande bestämmelser innebär att det i princip är föräldrama själva som förvaltar bamens medel, så länge föräldrama har ställning som förmyndare. Svensk rätt har således inte någon motsvarighet tiU det system som fiims i en del andra länder och som innebär att förvalttiingen skaU skötes av en överförmyndare, bank eUer dylikt. Reglema om föräldramas förvaltningsrätt har emeUertid vissa undantag. Dels råder den omyndige i princip själv över sina ar­betsmkomster och över egendom som har tiUfåUit den omyndige genom arv eUer testamente med villkor att egendomen skaU förvaltos av den omyndige själv. Dels är egendom som har stäUts under s.k. särskUd förvaltning undandragen föräldramas rådighet.

Som tidigare har antytts är emeUertid föräldramas förvaltning under­kastod en omfettande samhäUskontroU. För det försto innehåUer gällan-


104


 


de regelsystem ingående bestämmelser om hur omyndigas medel skaU Prop. 1993/94:251 placeras. Huvudregeln är att pengar skaU sättos in på räntebärande konto hos bank. Efter insättningen är kontot i princip spärrat på så sätt att pengama får tos ut endast efter samtycke av överförmyndaren. Un­danteg gäUer dock beträffande medel som behövs för den omyndiges underhåU eUer för vården av hans egendom. Sådana medel får sättes in på ospärrat konto.

Föräldrama får också placera bamens tiUgångar i värdehandlingar. Vissa värdehandlingar får införskaffas utan överförmyndarens samtycke, medan andra, t.ex. aktier, endast får köpas efter att samtycke har läm­nats. Om värdet av den omyndiges värdehandUngar uppgår tiU mer än två basbelopp (för närvarande 70 400 kr), skaU handlingama deponeras i bank och får mte tes därifrån utan tiUstånd av överförmyndaren.

Även andra åtgärder av förmyndama kräver samtycke av överför­myndaren. Bland annat gäUer det tagande av lån för den omyndiges räkning och förfogande över fest egendom som den omyndige äger.

Föräldrama har också en långtgående redovisningsskyldighet gentemot överförmyndaren. De skaU sålunda i princip ge in förteckningar över egendom som tiUfeUer den omyndige saml lämna årsräkningar med en redogörelse för sin förvaltning. När det gäUer redovisningsskyldigheten har dock överförmyndama vissa möjUgheter att från fåU till fåU med­dela dispens.

Som tidigare har nämnts är det nuvarande regelsystemet tungrott och svåröverskådUgt. En bidragande orsak tiU tungroddheten är tvånget för föräldrama att i en rad situationer te kontakt med överförmyndaren och begära dennes samtycke tiU åtgärder som ofta framstår som triviala och vardagUga. Förmynderskapsutredningen nämner exemplet att en släkting tiU ett bam ger en summa pengar som skaU användas för att köpa en cykel. Om pengama inte används omedelbart för mköpet, skaU de sättes m på spärrat konto och därefter krävs överförmyndarens samtycke för att föräldrama skall kunna te ut pengama och köpa cykeln. Exemplet är talande som iUustration tiU att dagens regler måhända inte har en fest förankring i allmänhetens uppfettning om vad som är rimUgt när det gäUer samhäUskonöoUen över föräldrars förvaltning av sina bams egendom.

Även tvånget att deponera värdehandlingar i bank och förbudet att te ut dem utan överförmyndarens tiUstånd skapar problem. Försäljningar och omplaceringar kan, vid en aktiv placeringspoUtik, försenas på ett sätt som innebär förluster för den omyndige. De avgifter som bankema har förfettningsenUg rätt att te ut för hanterandet av deponerade värde­handlingar skapar, enUgt flera överförmyndare, irritetion bland förmyn­dama. Bankema har i en framställning liU regeringen begärt att avgif­tema skaU höjas. Den frågan behandlas vidare i avsnitt 7.4.

Att även redovisningsskyldigheten gentemot överförmyndaren uppfet­tes som bemngande av många föräldrar står klart.

Det är inte bara föräldrama och bamen som drabbas av det nuvarande
systemets nackdelar. Även för överförmyndama är tiUämpningen av
reglema tidsödande  och  arbetskrävande.   Förmynderskapsutredningen
105

har, sannolikt med aU rätt, påpekat att arbetsbelastningen på de berörda


 


hade varit ännu större om aUa inblandade hade följt samtUga gäUande Prop. 1993/94:251 regler. Det är en allmän uppfettmng, bl.a. på överförmyndarhåU, att så inte är feUet. Dette torde delvis bero på bristande kännedom om regler­na. En bidragande orsak kan emeUertid också vara att åtskiUiga regler upplevs som onödiga, som exempel kan tjäna cykelköpet som nämnts tidigare. En så bristande överensstämmelse meUan teori och praktik utgör i sig ett tungt vägande skäl att se över regelsystemet.

Liksom Förmynderskapsutredningen har gjort kan man på gocfe gmn­der utgå från att föräldrar handlar med sina bams bäste för ögonen. Det behövs därför i de allra fleste låUen mte någon samhäUskontroU för att säkerstälfe att bamets egendom kommer bamet tiU godo och att den inte slösas bort.

Det måste emeUertid beaktes att det finns föräldrar som i och för sig är instäUda på att handfe utifrån bamens bäste, men som saknar de erfarenheter och kunskaper som behövs för att förvalte egendom, i vart fåU om tiUgångama är mer omfettande och kräver en aktiv bevakning. Föräldrama kan då behöva stöd av bl.a. en överförmyndare som kan hjälpa och råda.

Man kan mte heUer bortse från att det finns föräldrar som kan ha ett mtresse av att använda sma bams tiUgångar på ett otiUbörUgt sätt. Om föräldrama själva tiUgodogör sig bamets tiUgångar eUer på något annat sätt missbmkar sin ställning, kan de endedigas som förmyndare, utan att för den skuU förlora vårdnaden. Entiediganden är dock ovanUga enUgt vad Förmynderskapsutredningen fann under utredningsarbetets gång. Även när bam omhändertas enUgt lagen (1990:52) med särskUda bestämmelser om vård av unga kvarstår ofta föräldrama som förmynda­re. I de situationema kan det behövas en mer aktiv insats från det aU­männas sida i form av en närmare kontroU av förvaltningen.

Vad som nu sagts leder tiU att de nuvarande reglema visserUgen behöver ändras på så sätt att föräldrama ges större bestämmanderätt än för närvarande när det gäUer förvaltningen av bamens egendom. Det kan dock inte bU fråga om att ge föräldrama en fiiUständig frihet. Ett visst mått av samhäUskontroU bör finnas kvar. Det är inte möjUgt att i lagen föra in regler som passar för aUa föräldrar-barnrelationer. Den flexibiUtet som är önskvärd får i stäUet i viss utsträckning åstodkommas genom att överförmyndaren ges möjUghet att från feU tiU feU bevUja dispens från lagens regler eUer meddela beslut om en skärpt kontroU.


Hur långt bör avregleringen sträckas?

Det är långt ifrån självklart hur avgränsningen av det icke kontroUerade området bör göras. Förmynderskapsutredningen har stannat för att begränsa det område mom viUcet föräldrama kan förvalto bams egen­dom utan överförmyndarkonöoU tiU egendom som bamet har fått ge­nom gåva, genom olika typer av socialförsäkringsförmåner samt genom ersättningar från private sjuk- och olycksfåUsförsäkringar m.m. Utred­ningen låter således egendomens urspmng vara avgörande.


106


 


Som skäl för den avgränsningen anför utredningen att gåvor ofta Prop. 1993/94:251 kommer från föräldrama och att det måste te sig svårförståeUgt att en ingående samhäUskontroU slår tiU så snart gåvan är fuUbordad öots att de medel som givits bort kan sägas befinna sig inom fåmUjen både före och efter gåvotiUfaUet. Utredningen beferar dessutom att de ingående reglema om överförmyndarens samtycke och skyldigheten att lämna redovisning avhåUer föräldrar från att ge gåvor, vilket mte kan anses vara i bamens intresse. Utredningen pekar på att för det fåU en givare mte vUl ge föräldrama ftiU frihet att förvalto gåvan så finns möjUgheten att föreskriva särskUd förvaltning eUer att gåvan skaU stå under överför­myndarkontroU.

Däremot menar utredningen att när ett bam förvärvar egendom ge­nom arv eUer testamente eUer som förmånstogare tiU försäkring, bamet ofta har ett specieUt behov av pengar. Situationen är ofta den att en av föräldrama har avUdit och det är då särskUt angeläget att pengama kommer tiU nytto för bamet och att de inte slösas bort. Den efterlevan­de föräldem kan behöva det stöd som en överförmyndartiUsyn innebär, varför kontroUen, enUgt utredningens mening, bör finnas kvar i de fåUen.

Den andra metoden för avgränsning av det icke kontroUerade området som Förmynderskapsutredningen diskuterar är en beloppsgräns. Utred­ningen avvisar det altemativet främst med motiven att storleken av de förvaltede medlen inte speglar behovet av konöoU och att det ger för­äldrama ett incitament att håUa bamens egendom strax under gränsen för när konöoUen slår tiU.

Det finns som framgått tidigare anledning att vara positiv tiU utred­ningens gmndtanke att så långt som möjUgt avreglera föräldramas förvaltning av bams egendom. Huvudsyftet med att ändra reglema om förmynderskap är att förenkla regelsystemet. En sådan förenkling måste mnebära att ett större antal förvaltarskap primärt stäUs utanför överför­myndarens direkte kontroU. Om det reformerade systemet innebär att föräldramas förvaltning även fortsättningsvis i huvuddelen av fåUen kommer att vara underkastode en formeU kontroU, vinns inte syftet att anpassa reglema tiU vad som mer allmänt kan antes vara acceptebelt i form av det offentUgas konöoU över den private sfären. Om många förvaltarskap länmas utanför överförmyndamas direkte kontroU, får överförmyndama möjUghet att koncentrera kontroUen på de förvaltar­skap där kontroU framstår som särskUt motiverad. En sådan ändrad prioritering underlättar också genomförandet av det nu framlagda för­slaget om en utökning av överförmyndamas befogenhet vad gäUer beslutsfettande, ett förslag som behandlas vidare i avsnitt 14.

Uöedningens förslag skuUe i och för sig lämna ett antal föräldraför-
valtningar utanför kontroUsystemet, även om det framstår som osäkert
hur många det rör sig om. Utredningens förslag tiU gränsdragning kan
dock befåras medföra problem i den praktiska tiUämpningen. Om ett
huvudsyfte med förändringen är att förenkla regelsystemet, bör inte de
nya reglema omedelbart leda tUl praktiska svårigheter Här kan nämnas
de feU när en underårig har egendom som har förvärvats dels genom
      107

gåva och dels genom arv eUer liknande. Då måste föräldem ständigt


 


håUa reda på egendomens urspmng för att vete vilken egendom som Prop. 1993/94:251 omfettas av redovisningsskyldigheten i förhåUande tiU överförmyndaren. Det kan här redan från början röra sig om egendom av samma sfeg, t.ex. aktier i samma företeg som har erhåUits i olika poster dels genom arv från en mor- eUer ferförälder och dels genom gåva från en förälder. Det måste firamstå som underUgt varför förvaltningen av vissa av aktier­na skaU vara underkasted kontroU och andra inte. SärskUda problem uppstår när egendom som är föremål för kontroU lämnar avkastning eUer säljs och ersätts med annan egendom. Utredmngen menar här att avkastningen och substituten skaU vara underkastede samma kontroU-regler som den urspmngUga egendomen. Dette leder tiU komplikationer i det nyss nänrnda exemplet med aktier i samma företag fest med olika urspmng hos aktiema. Om aktiema mnehas under ett antal år under vilka utdelning lämnas och därefter säljs och ersätts med andra aktier, måste föräldem håUa reda på vUken andel av de nya aktiema som är att hänföra tiU tidigare ärvda aktier och avkastningen av dem för att kunna fuUgöra sm redovisningsskyldighet. I praktiken torde dette leda tiU att redovisningsplikten och kontroUen mte på något sätt förenkfes eUer minskas.

Utredningens förslag leder också tiU problem vid avgörande av vilken egendom som omfettes. Arvsavståenden behandlas arvsskatterältsUgt som arvfeUen egendom men det behöver mte innebära att de skaU be­traktes som arv i nu aktueUt hänseende, vilket Förmynderskapsutred­ningen föreslår. Den avstående kan ju själv avgöra om han eUer hon Utar så på föräldem att avsfeendet skaU göras eUer mte, varför ett av de avgörande skälen tiU att ha kvar en genereU kontroU över arvfåUen egendom mte finns kvar. Vidare fiamstär det som tveksamt om trafik­skadeersättning och skadestånd skaU jämstäUas med gåvomedel. Om ett av skälen tiU att ha kvar konöoUen över ärvda medel är att det i arv-fåUet är särskUt angeläget att pengama kommer den underårige till godo, gör sig väl samma synpunkt gäUande med lika stor, om inte större, styrka när bamet har skadats och får trafikskadeersättning, er­sättning från olycksfåUsförsäkring eUer skadestånd.

Sammanfettningsvis är regeringens uppfettning att en avgränsning av det kontroUerade området efter egendomens urspmng leder tiU så pass många och svåra problem att utredmngens försfeg mte bör genomföras i den delen.

En regel som utgår från en beloppsgräns är från de nu redovisade
synpunktema betydUgt enklare att tiUämpa. Det skuUe inte mnebära
några svårigheter för föräldrama eUer överförmyndama att avgöra när
den söängare kontroUen skaU gäUa. En beloppsgräns anknyter också tiU
ett inom förmynderskapsrätten idag använt system. Att en beloppsgräns
skuUe tjäna som ett incitament för föräldrama att hålfe bamens egen­
dom under gränsen för att sUppa kontroUen utgör inte något tungt vä­
gande skäl mot en sådan avgränsning. Det är mte en uppgift för för­
valtningsreglema att vare sig uppmuntra eUer försvåra gåvor mellan
föräldrar och bara. Huvudsyftet är att bereda de underåriga ett gmnd­
skydd så att den egendom de äger mte förslösas.
                               108


 


Förmynderskapsufredningen pekar på att storleken av de förvaltede Prop. 1993/94:251 medlen allmänt sett inte speglar behovet av kontroU. Som framgår av vad som nyss har anförts är egendomens urspmng mte heUer det någon gcxi mätare på behovet av kontroU. Om man är av uppfettningen att konöoUsystemet skaU minskas i omfettning och förenklas, leder det oundvUcUgen tiU att riskema för missbmk kan komma att öka i någon mån. När inte någon avgränsningsmetod framstår som överlägsen uti­från skyddsaspekten får valet träffas från andra utgångspunkter.

Ett system som använder beloppsgräns är lättare att tiUämpa för såväl överförmyndama som föräldrama. VisserUgen kan även mindre värden förslösas, mén onekUgen utgör en oansvarig förvaltning risk för en större skada ju större värde den förvaltede egendomen motsvarar. Att förvalte en stor förmögenhet är vidare i allmänhet en kompUcerad upp­gift. Det talar i sig för att behovet av tiUsyn är större när den förvaltede egendomen är stor.

För att i möjUgaste mån förebygga nussbmk från föräldrars sida måste överförmyndaren ha möjUghet att i enskUda fåU skärpa reglema. De närmare fömtsättningama för en sådan skärpt kontroU behandfes i avsnitt 7.7.

Givare som viU att föräldrama mte skaU kunna förfoga över gåvan skaU, som Förmynderskapsutredningen har föreslagit, ha möjUghet att som villkor för gåvan föreskriva att dess förvaltning skaU stå under ÖverförmyndarkontroU. Effekten av ett sådant förordnande bör bU att egendomen visserUgen förvaltes av föräldrama men att det gäUer sam­ma regler för förvaltningen som om egendomen mgick i en så stor förmögenhet att beloppsgränsen hade överskridits. Av praktiska skäl bör det, för att en överförmyndarkonöoU skaU komma tiU stånd, också krävas att givaren gör en anmälan tiU överförmyndaren. Dessa frågor behandlas närmare i avsmtt 7.8. Att en givare i stäUet, liksom för när­varande, bör kunna föreskriva att gåvan skaU stå under särskUd för­valtning av bank e.d. är en Ute annan sak vUken tes upp i avsnitt 9. I sammanhanget bör påpekas att nu nämnda villkor även kan uppstäUas i testamente. Därför är det inte ett mngt vägande skäl att särbehandfe ärvd egendom med motiveringen att givaren där inte kan överbhcka vUken simation bamet kan komma att befinna sig i när det får egen­domen. Då StäUs dock ett något högre krav på en testetors uppmäricsam-het genom att testetom kan tvingas att ändra ett upprättet testamente för det feU föräldrama tiU testamentstegaren inte längre framstår som lämp­Uga att självständigt förvalte den egendom testamentsförordnandet gäl-ter.

Regeringen menar sammanfettningsvis att fördelama med en reforme­
ring och förenkling av reglema om främst föräldrar som förmyndare är
stora och att de något ökade riskema för missbmk kan motverkas tiU­
räckUgt effektivt. En reform med en beloppsgräns som avgränsning
meUan det konöoUerade och det okontroUerade området bör därför
genomföras. För att en reformering av kontroUreglema skaU ha någon
märkbar praktisk effekt krävs att konö-oUen lyfts från mte bara ett fåtal
av föräldraförvalöiingama. Därför får beloppsgränsen mte sättas för
        109

lågt.   Ett  värde  motsvarande  åtfe  gånger  basbeloppet  enUgt  fegen


 


(1962:381) om aUmän försäkring (för närvarande 281 600 kr) har valts som gräns.

Mot ett sådant förslag kan invändas att det kan verka underUgt att tiUgångar tiU ett värde av sju gånger basbeloppet skaU få förvaltes fritt medan tiUgångar tiU ett bara något högre värde skaU konö-oUeras refe­tivt ingående. Vid en beloppsgräns uppkommer aUtid ööskeleffekter av dette slag. De skuUe kunna mUdras något om förvaltningen var fri för tiUgångar under gränsvärdet medan de strängare reglema tiUämpas endast på tiUgångar dämtöver Som Förmynderskapsutredningen på­pekar blir ett sådant system mer kompUcerat och särskUda svårigheter uppstår vid avgörande av om viss egendom tillhör den "fria" eUer den kontroUerade förvaltningen. Kravet på enkeUiet i systemet väger så tungt att tröskeleffekten dock får accepteras.

Det är också tänkbart att en underårigs tiUgångar minskar i värde och värdet inte längre är högre än gränsen där den strängare konöoUen av förvaltningen skaU slå tiU. I sådant fåU måste det fiimas möjUghet att läte överförmyndarens tiUsyn upphöra så att förvaltningen fortsättnings­vis mte är kontroUerad. Föräldrama har då att göra samma slutredovis­ning som skaU göras när förmynderskapet upphör tiU följd av att den underårige blir myndig.

Situationen kan bU besvärUg för det feU den underåriges tiUgångar är placerade tiU stor del i t.ex. värdepapper, som har ett flukmerande värde. Ett strängt upprätthåUande av gränsen skuUe i sådant fåU kunna leda tiU läte skiftningar meUan fri förvaltning och kontroUerad förvalt­ning med åtföljande krav på slutredovisning. För att undvUca dessa problem bör den konöoUerade förvaltningen mte upphöra omedelbart om tiUgångamas värde sjunker under beloppsgränsen. För upphörande bör krävas att tiiUgångama sjunker i värde i så väsentUg grad att det med tiUräckUg säkerhet kan slås fest att värdenedgången inte endast är tiUfäUig. Bedömningen om så är fåUet görs i och för sig bäst från feU tiU feU. För att underlätto bör dock av lagtexten framgå när förvalt­ningen regelmässigt skaU övergå tiU att bU fti. Här framstår det som nattirUgt att anknyto tiU den beloppsgräns som styr när överförmyndar-kontroUen inträder. Gränsen kan med tanke på risken för en tät växling meUan konöoUerad och okontroUerad förvaltning inte sättes för nära den gräns vid vilken den kontroUerade förvaltningen inträder. Förvalt­ningen bör övergå tiU att vara fri, om värdet av egendomen sjunker under hälften av beloppsgränsen för kontroUerad förvaltning (för närva­rande 140 800 kr).


Prop. 1993/94:251


6.2   Underårigs rättshandlingsförmåga

Regeringens bedömning: Reglema som behandlar underårigas bundenhet när de själva ingår avtal bör mte ändras.


Förmynderskapsutredningens förslag: Bestämmelsen i 9 kap.  1 § föräldrabaUcen bör förtydUgas så att det klarare firamgår att föräldramas


110


 


samtycke kan vara tyst. Utredningen föreslår vidare att klarare riktiinjer    Prop. 1993/94:251 bör ges beträffande när ett samtycke i allmänhet skaU kunna anses föreUgga (se SOU 1988:40 s. 171 f).

Remissinstansema: En majoritet av remissinstansema tiUstyrker förslaget eUer lämnar det utan mvändning. Hovrätten för Övre Norr­land, Norrköpings tingsrätt och Sveriges Köprrmnnaförbund anser att den föreslagna lagtexten bör göras klarare.

Skälen för regeringens bedömning: Av gmndfeggande betydelse för att en rättshandUng skaU vara gUtig är att den har företegits av en per­son som har rättsUg handlingsförmåga. Endast den som har rättsUg handlingsförmåga kan förete rättshandlingar med bmdande verkan. Den som är omyndig saknar rättshandlingsförmåga (9 kap. 1 § föräldrabal­ken). Detsamma gäUer den som har fått förvaltare utsedd för sig (11 kap. 7 § föräldrabalken).

Vad gäUer underåriga så finns regler som ger dem en begränsad rättshandlingsförmåga. Om den som är underårig har eget hushåU, får han eUer hon ingå sedvanUga rättshandlingar för den dagUga hushåU-ningen eUer uppfostran av bam (9 kap. 3 § föräldrabalken). Den under­årige får också i princip bestämma över det som har förvärvats genom gåva eUer testamente med villkor att den underårige själv skaU få råda över det. När den underårige har fyUt 16 år sker en viss utvidgning av rättshandlingsförmågan. Den underårige har då bl.a. rätt att i princip förfoga över sin arbetsinkomst (9 kap. 3 §). Driver en underårig näring med tiUstånd av förmyndaren, får han eUer hon förete rättshandUngar som feUer inom området för rörelsen (9 kap. 5 §).

Om en underårig viU ingå ett avtal som fåUer utanför den egna rätts­handlingsförmågan, krävs förmyndarens samtycke. Även om lagtexten inte UttryckUgen nämner påföljden när en underårig går utanför hans eUer hennes rättshandlingsförmåga är den givetvis ogUtighet. OgUtig­heten kan göras gällande även gentemot en medkonö:ahent som är i god tro. Kravet på samtycke är på det sättet absolut. Samtycke kan dock lämnas på flera sätt, bl.a. tyst. Här kan medkontrahentens subjektiva uppfettning spela viss roU. Om förmyndaren genom sitt uppträdande har givit medkontrahenten gmndad anledning att ante att samtycke har lämnats, blir den underåriges rättshandUng bindande. Att observera är att det här är fråga om att förmyndaren, inte den underårige, skaU ha agerat eUer underlåtit att agera på ett specieUt sätt för att medkontrahen­tens gcxla öo skaU vara av betydelse vid bedömningen av om samtycke tiU rättshandlingen förelåg eUer inte.

Förmynderskapsutredningen pekar på att det i praktiken är synnerU-
gen vanUgt att underåriga i varitrande åldrar ingår olika slags avtal,
t.ex. köp av leksaker, godsaker, kläder och inspefed musUc. Utredning­
en konsteterar vidare att det är mycket ovanUgt att återgång av sådana
köp blir aktueU på den gmnden att den underårige saknade samtycke.
Uöedningen anför vidare att de nuvarande bestämmelsema inte har
våUat några större praktiska problem för detaljhandehi men att den
nuvarande ordningen öppnar vissa möjUgheter tiU missbmk. Det som då
avses är att föräldrar och bam av olika anledningar kan ångra ett köp
     111

som föräldrama i och för sig har gått med på och trots det tvinga mot-


 


parten att fete köpet gå åter genom att i efterhand påstå att de mte givit    Prop. 1993/94:251 sitt samtycke tiU köpet. Utredningen konsteterar dock att det mte före­kommer sådana praktiska problem inom detaljhandeln att det av den anledningen är motiverat med att ändra reglema.

Uöedningen är dock av uppfettningen att praxis beträffande vUka omständigheter som skaU föreUgga för att en näringsidkare skaU kunna vara i god tro beträffande förmyndarens tyste samtycke är så oklar att lagtexten bör preciseras. De kompletteringar tiU 9 kap. 1 § föräldrabal­ken som utredningen föreslår består i att det sägs uttryckUgen dels att ett samtycke gör en underårigs rättshandling gUtig, dels att en rättshand­ling i strid med bestämmelsen är ogUtig.

Den förstnämnda skrivningen har gUlats av ett flertal av remissinstan­sema. Bland dessa mgår såväl Sveriges köpmannaförbund som Konsu­mentverket. Av deras remissyttranden fiamgår att Köpmannaförbundet viU utvidga möjUghetema för underåriga att binda sig genom egna rättshandUngar medan Konsumentverket mtar en restriktiv attityd. Någ­ra remissinstanser har uttalat att skrivningen mte är nog preciserad.

Störste möjUga försiktighet måste iakttes vid utformning av en ändrad lydelse av en så central bestämmelse som den som reglerar underårigas rättshandlingsförmåga. När samma lydelse giUas utifrån relativt motstå­ende utgångspunkter talar det med avsevärd styrka för att lydelsen mte uppfyUer de krav på klarhet som måste stäUas i dette fåU. TiU dette kommer att det inte kan sägas råda någon tvekan om att en underårigs rättshandling i strid med bestämmelsema leder tiU ogUtighet. Ett förtyd­Ugande därav framstår mte som nödvändigt. Med hänsyn tiU vad som nu har anförts bör utredningens förslag mte läggas tiU gmnd för lagstift­ning i denna del.

7      FöräldrafÖrvaltning 7.1    Allmänna bestämmelser

Att de fleste föräldraförvaltningama kommer att stå utanför en regel­bunden kontroU av överförmyndama innebär mte att föräldrama helt fritt och efter eget skön kan förfoga över sma bams egendom. Foräldra­balkens allmänna regler om hur föräldrar och andra förmyndare skaU ha hand om förvalöungen skaU givetvis gäUa även i fortsättningen. För­äldrar skaU aUtså enUgt lag omsorgsfiiUt fuUgöra sma skyldigheter och aUtid handfe på det sätt som är bäst för bamet. Vidare skaU föräldrar föra räkenskaper och göra anteckningar om förvaltningen i den utsträck­ning som behövs med hänsyn tiU den förvaltede egendomens omfettning och karaktär.

Även om kraven på att ge in förteckningar och att avge årsredovis­
ningar kommer att försvinna för många föräldrar, kommer deras för­
valtning även i framtiden att sfe under överförmyndarens tiUsyn och
föräldrama kommer att ha skyldighet att lämna de upplysningar som
överförmyndaren begär. Överförmyndaren skaU även i fortsättningen
     


 


kunna kräva att föräldrar skaU stälfe säkerhet för den förvaltede egen­domen när det finns skäl för det. I sammanhanget bör också nämnas den skadeståndsskyldighet som vilar på förmyndare för den skada som de uppsåtUgen eUer av oaktsamhet orsakar den vars egendom de för­valtar (13 kap. 9 § föräldrabalken).

I de feU när bamens tiUgångar uppgår tiU åtte gånger basbeloppet eUer mer skaU enUgt vad som utvecklats tidigare en skärpt kontroU av föräldramas förvaltning göras av överförmyndaren. För den gmppen skaU nuvarande regler i stor utsträckning finnas kvar. Dette iimebär bl.a. att en förälder är skyldig att upprätte en förteckning över tiUgång­ama och ge in den tiU överförmyndaren så snart bamets tiUgångar uppgår tiU gränsvärdet. I det följande genomgås huvudprincipema för regleringen av sådan förvaltiiing. Först skaU dock behandfes vissa in­skränkningar som gäUer alfe föräldrar i deras egenskap av förmyndare.


Prop. 1993/94:251


7.2   Inskränkningar i föräldrars rätt att företa vissa förvalt­ningsåtgärder

Regeringens förslag: Förvärv och försäljning av fest egendom samt inteckning i och upplåtande av nyttjanderätt tiU sådan egen­dom skaU kräva överförmyndarens samtycke. Detsamma skaU gäUa skuldsättning för bamets räkning. Föräldrar skaU mte heUer få ge bort bamets egendom, om det mte rör sig om understöd tiU en nära anhörig och överförmyndaren har lämnat samtycke. Den som har fy Ut 16 men inte 18 år skaU få driva bokföringspUktig rörelse endast med överförmyndarens samtycke.


Förmynderskapsutrediimgeiis förslag: Överensstämmer med rege­ringens försfeg med undanteg av att utredningen föreslår att överför­myndarens samtycke tiU att en underårig skaU fä bedriva rörelse skaU krävas bara när fuUständig bokföringsskyldighet föreUgger (se SOU 1988:40 s. 238 f).

Remissinstansema: De fleste remissmstansema länmar utredningens förslag beträffande fest egendom utan invändning. Kamtrmrrätten i Göteborg, Malmö tingsrätt, Östersunds kommun och Svenska sparbanks­föreningen StäUer sig uttryckUgen positiva tiU att kontroUen skaU vara strängare när det gäUer fest egendom än när det gäUer annan egendom. Svenska Bankföreningen och sparbanksföreningen menar dock att kravet på samtycke inte borde utsträckas tiU att omfette även mottagande av gåva av fest egendom.

Remissinstansema berör inte särskUt utredningens förslag att ha kvar krav på samtycke för att te lån för bamets räkning eUer det principieUa förbudet mot att ge bort bamets egendom.

Vad gäUer samtycke att driva rörelse pekar Överförmyndamåmnden i SundsvaU på att Förmynderskapsutredningens förslag innebär en utvidg-


113


8 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 251


ning av möjUgheten att bedriva rörelse utan överförmyndarens samtycke    Prop. 1993/94:251 och avstyrker förslaget i den delen.

Skälen för regermgens förslag: Även om regeringens förslag innebär en relativt långtgående avreglering av föräldrars förvaltning av bamens egendom så finns skäl att fortfarande ha kvar strängare regler för vissa förvaltningsåtgärder och för viss egendom.

Omyndigas innehav av fest egendom och förvaltningen av sådan egendom har under många år varit föremål för en särskUt restriktiv reglering. Tidigare krävdes också rättens samtycke för att en förmynda­re skuUe få överlåto eUer mteckna den omyndiges festo egendom. I dag krävs överförmyndarens samtycke för att förmyndaren skaU få vidto samma åtgärder. Syftet bakom reglema är att bereda ett särskUt skydd mot umyttjande av bams festo egendom. Som utrediungen konstoterar är det extra skyddet motiverat bl.a. med hänsyn tiU det särskUda värde som dessa typer av egendom kan representera och det ansvar som följer med ett innehav av fest egendom. Därför bör det inte heUer lättes på kravet på samtycke för överlåtelse av och inteckning i fest egendom samt upplåtelse av nyttjanderätt tUl sådan egendom.

Att även kräva överförmyndarens samtycke för en underårigs förvärv av fest egendom genom gåva har avstyrkts av några remissinstanser. Med en långt gående avreglering och ett minskat krav på föräldrars redovisning ökar dock riskema för att värdefuU egendom går om intet. Som närmare kommer att redogöras för i avsiutt 7.6 bör föräldrars redovisningsskyldighet begränsas i väsentUg mån. Det berättigade in­tresset av att skydda bams feste egendom gör dock att kravet på redo­visning av föräldrars förvalöiing av sådan egendom bör kvarstå. Över­förmyndaren bör därför även fortsättningsvis uppmärksammas på att en underårig blir ägare tiU fest egendom. Så sker i dag genom att förvärv av fest egendom nästan aUtid föranleder inskrivning av förmynderska­pet. Reglema om inskrivning föreslås dock av andra skäl bU upphävda (avsrutt 13). Om man stäUer upp ett krav på överförmyndarens sam­tycke för förvärv av fest egendom, säkerstäUs att överförmyndaren får kännedom om att den underårige har förvärvat den. Det är därvidlag tillräckUgt att stäUa upp krav på samtycke vid förvärv genom köp, byte eUer gåva. Om en underårig ärver fest egendom torde det regelmässigt komma tiU överförmyndarens kännedom. Dette sker antingen genom att överförmyndaren lämnar sitt samtycke enUgt 14 kap. 5 § föräldrabalken eUer genom att god man förordnas för den omyndige enUgt 11 kap. 2 § föräldrabalken. Som Förmynderskapsutredningen har påpekat följer ett särskUt ansvar med ett innehav av fest egendom. Uöedningens förslag, vilket i och för sig innebär en utvidgning av området som kräver sam­tycke, bör därför genomföras.

Förmynderskapsutredningens förslag innebär vidare att det i lagtexten
skaU närmare anges när samtycke skaU lämnas, t.ex. om åtgärden är
lämpUg med hänsyn tiU egendomens natur, den omyndiges ålder, fram­
tida behov eUer samlade tiUgångar. Överförmyndamåmnden i SundsvaU
menar att ett genomförande av förslaget skuUe på ett omotiverat sätt
försvåra överförmyndarens prövning av när samtycke skaU lämnas. Det
   114

är svårt att se att den föresfegna lagtexten mnebär annat än en kodifie-


 


ring av vad som redan gäUer utan att direkt framgå av fegtexten. En    Prop. 1993/94:251 sådan kodifiering har gcxfe skäl för sig. Hur fegtexten närmare bör utformas behandlas i förfettningskommentaren.

Om ett bam sätts i skuld tidigt, är det en belastning som bamet kan få leva med under lång tid. En särskUd försUctighet med att skuldsätte bam bör därför iakttes. Föräldrabalken innehåUer också krav på samtycke av överförmyndaren för att föräldrar skaU få te lån, ingå växelförbindelse, återköpa Uvförsäkring eUer gå i borgen för bamets räkning. LUcsom Förmynderskapsutredningen föreslår bör det generelfe kravet på sam­tycke för skuldsättning fiimas kvar.

Utredningen nämner i sitt lagförslag inte återköp av Uvförsäkring bland de åtgärder som kräver samtycke men lämnar inte något skäl tiU att återköpet har fått utgå. Inte heUer remissmstansema berör den frå­gan särskUt. Kravet på samtycke för återköp av Uvförsäkring infördes år 1976 efter imtiativ från försäkringshåU under den förra Förmynderskap-suödningens arbete, se Förmynderskap (SOU 1970:67) s. 137 f, DsJu 1974:7 s. 154, prop. 1974:142 s. 140, bet. 1974:LU36. Det firämste skälet tiU ändringen synes ha varit att belåning av Uvförsäkring krävde samtycke och att återköp framsttxl som en betydUgt längre gående åtgärd än belåning.

Återköp av Uvförsäkring mnebär att ett samfet kapital görs tiUgäng­Ugt. Åtgärden borde mte vara underkasted större restriktioner än att te ut bankmedel. Den senare Förmynderskapsutredningens förslag art inte te upp återköp av Uvförsäkring bland de åtgärder som aUtid skaU kräva samtycke av överförmyndaren framstår mot den bakgmnden som väl­motiverat.

Det är enUgt dagens regler i princip förbjudet för föräldrar att ge bort sina bams egendom, om det inte är fråga om sedvanUga gåvor, vars värde inte står i missförhåUande tiU bamets ekonomiska villkor. Det saknas anledning att göra ändring i dette hänseende.

Nu gäUande regler föreskriver att överförmyndarens samtycke måste inhämtas om en förälder antingen viU Iåte en omyndig som har fyUt 16 år driva handel eUer annan näring eUer viU driva näringen på den omyndiges vägnar. Samtycke behövs dock endast om näringsverksam­heten kräver tUlstånd av offentUg myndighet eUer särskUd anmälan. Den verksamhet som åsyftas är främst sådan som skaU mföras i handels­registret hos länsstyrelsen. Förmynderskapsutredningen föreslår här en lätmad jämfört med gäUande rätt i och med att utredningen vUl begränsa kravet på samtycke tiU sådan verksainhet som är underkasted fuUständig bokföringsskyldighet enUgt bokföringslagen (1976:125) eUer jordbmks-bokföringslagen (1979:141). Förslaget skuUe leda tiU att rörelser med en årUg bmttoomsättningssumma lägre än 20 gånger basbeloppet enUgt lagen (1962:381) om allmän försäkring mte skuUe omfettes av kravet på samtycke.

Överförmyndamämnden i SundsvaU har motsatt sig en sådan begräns­
ning av kravet på samtycke under hänvisning tiU att utrymmet för en
oseriös och många gånger ekonomiskt äventyrUg verksamhet blir för
stort. Det är också svårt att se några bärande skäl för att omyndiga skaU
       115

driva bokföringspUktig rörelse i någon större utsträckning. De feU där


 


så framstår som motiverat kan mte vara så många att det bUr särskUt betungande för vare sig föräldraraa eUer överförmyndama att kravet på samtycke upprätthåUs. Som överförmyndamämnden påpekar bidrar ett krav på samtycke tiU att håUa ner antalet rörelser vars huvudsakUga syfte är ett annat än att seriöst bedriva rörelse, t.ex. att bara få tiUgång tiU att handla bilUgt i grossistiedet mom en viss bransch. Även om rörelsen har en begränsad omsätming kan den innebära ett relativt sett stort risktegande för den unge. Kravet på samtycke för bedrivande av rörelse bör aUtså mte inskränkas. En lämpUg avgränsning är att, som utredningen föreslagit, knyte kravet på samtycke tiU kravet på bok­föringsskyldighet enUgt bokföringslagen och jordbmksbokföringslagen, och mte tiU sådan näringsverksamhet som kräver tiUstånd eUer särskUd anmälan. TiU skUlnad från vad utredningen föreslår bör dock, som framgått tidigare, varje bokföringspUktig rörelse som skaU drivas av en underårig kräva samtycke av överförmyndaren, och inte endast de rörelser för vUka fuUständig bokföringsskyldighet föreUgger.


Prop. 1993/94:251


7.3    Regler om placering och avyttring m.m.

Regeringens förslag: Regler om att vissa placeringar skaU få göras utan överförmyndarens samtycke skaU finnas kvar för de förvaltningar som skaU stå under överförmyndarens kontroU. Reglema anpassas tiU de krav Sveriges deltegande i EES stäUer. TiU de i dag tiUåtna placeringsaltemativen läggs skuldförbmdelser utfärdade av kreditmarknadsbolag och andelar i värdepappers­fonder samt aUemanssparande. Förvärv av aktier skaU, för de kontroUerade föräldraförvaltningama, även i ftamtiden kräva sam­tycke av överförmyndaren. LUcaså skaU förvärv av annan lös egendom kräva sådant samtycke.

Underårigas bankräkningar skaU som huvudregel inte längre vara spärrade mot uttag som görs av föräldrar. Överförmyndaren skaU i enskUda fåU kunna föreskriva om sådan spärr.

Den principieUa skyldigheten att sälja aktier och andra värdepap­per samt lösöre föreslås inte ändrad, men möjUgheten att behålfe egendom utvidgas något.


Förmynderskapsutredningens förslag: Den omyndiges tiUgångar skaU utan överförmyndarens samtycke få placeras i obUgationer notera­de vid Stockhohns fondbörs, sktridförbindelser i övrigt som har utfär-tfets av stoten eUer vissa hypoteksinstitut, andelar i aktiefond, aUemans­sparande och mot säkerhet av panträtt i fest egendom inom 60 procent av taxeringsvärdet.

Utredningen går dock mte lika långt vad gäUer föräldrars disposi­tionsrätt över bankmedel utan föreslår att huvudregeln om spärrade bankkonton skaU gäUa för ärvd egendom men att bankränto får dispone­ras fritt (se SOU 1988:40 s. 163 f. och 226 f).


116


 


Remissinstanserna: De remissinstenser som har uttalat sig om för-    Prop. 1993/94:251 slaget att öka möjUghetema tiU placering utan överförmyndarens sam­tycke  har tiUstyrkt förslaget.  Svenska försäkringsbolags riksförbund menar att katalogen över tiUåma placeringar dessutom bör utökas med Uvförsäkring.

Föreningen Sveriges överförmyndare menar att samtUga föräldrar skaU ha rätt att fritt disponera även annan avkastning än ränto på bankkonto. Överförmyndamämnden i SundsvaU anför att samtUga föräldrar har den rätten i dag eftersom undanteget om rätt att fritt lyfta ränte i 15 kap. 9 § förste stycket föräldrabalken kan tiUämpas analogt beträffande annan avkastning men menar att den frfe dispositionsrätten bör komma tiU uttryck i lagtexten.

Svenska Banltföreningen menar att det mte är rimUgt att försäljning skaU vara huvudregel vid förvaltning av värdehandlingar.

Skälen för regeringens förslag: De regler föräldrabalken iimehåUer rörande vilka placeringsformer föräldrar kan välja utan att inhämte samtycke av överförmyndaren blir enUgt det nu framlagda förslaget tiU avreglering tiUämpUga endast för föräldrar som förvaltar bams tiUgång­ar tiU ett värde av åtto basbelopp eUer mer. De särskUda reglema om tiUåtna placeringsformer skaU också tiUämpas vid förvaltmng som enUgt föreskrift vid gåva eUer i testamente eUer förmånstogarförordnande skaU stå under kontroU av överförmyndaren. Övriga föräldraförvaltningar blir ju fiia i den meningen att de inte är underkastede någon direkt Överför­myndarkontroU. Även om den konöoUerade gmppen således kommer att vara begränsad finns anledning att se över vUka placeringar som för­myndaren skaU få göra utan att först inhämte samtycke.

Förvärv av värdehandlingar och annan lös egendom

Som Förmynderskapsutredningen föreslår bör det anges direkt i för­äldrabalken vilka typer av värdehandlingar som skaU kunna förvärvas fritt och inte, som för närvarande, delvis regleras i en regeringsförfett-ning, kungörelsen (1974:1048) om placering av omyndigs medel m.m. (placeringskungörelsen).

Regleringen i föräldrabalken skUjer på obUgationer och andra skuld­
förbindelser. I dag kan en förmyndare placera den omyndiges medel
bl.a. dels i obUgationer, dels i skuldförbindelser som har utfärdats av
Sveriges allmänna hypoteksbank eUer Konungarikets Sveriges steds­
hypotekskassa, med undanteg för förlagsbevis eUer andra skuldförbin­
delser som medför rätt tiU betalning först efter utfärdarens övriga for­
dringsägare. (Se 15 kap. 4 § försto stycket 1 och 2, i dess lydelse efter
den 1 januari 1994.) Placeringar enUgt 15 kap 4 § får göras utan över­
förmyndarens samtycke. Regeringen har dock givits möjUghet att m-
skränka det fria området, vilket har gjorts i placeringskungörelsen. I
den anges bland annat att endast vissa obUgationer kan köpas utan
samtycke av överförmyndaren. Det är firåga om obligationer som ut­
färdats eUer garanteras av stot eUer kommun, obligationer som utfärdats
av Sveriges allmänna hypoteksbank. Konungariket Sveriges stedshypo-
   '


 


tekskassa,  Svenska Skeppshypotekskassan eUer av bankföretog  som    Prop. 1993/94:251 driver verksamhet i Sverige eUer av kreditmarknadsbolag samt obUga­tioner som har utfärdats av svenskt industriföreteg, om de har bjudits ut offentUgt av svensk bank och noterats vid en svensk börs (1 § place­ringskungörelsen, i dess lydelse efter den 1 januari 1994).

Förmynderskapsutredningens försfeg mnebär att den omyndiges tiU­gångar utan samtycke skuUe få pfeceras i obUgationer som är noterade vid Stockhohns fondbörs. Syftet är att i stort sett de obUgationer som är tiUåtiia enUgt dagens regler även skaU vara tiUåtaa i framtiden. På börsen finns noterade obUgationer utfärdade av fiämst steten, vissa bostodslåneinstitut och större mdustriföreteg. Utanför feUer bland annat obUgationer utfärdade av kommuner.

Förvaltningsreglema i föräldrabalken har som främste syfte att den enskUdes egendom skaU förvaltes på ett betryggande sätt och att medlen skaU ge skäUg avkastning (jfr 13 kap. 3 och 4 §§). Trygghetskravet uppfyUs om placeringen är säker. Det finns ett antal värdehandlingar som kan innehas med en mycket låg risk, dit hör skuldförbindelser utfärdade eUer garanterade av stet och kommun. Att ett papper noteras på en börs innebär däremot ingen garanti att placeringen är en lågrisk­placering. Ett bland andra krav för att ett finansieUt mstmment skaU få noteras på en börs är att det finns en fungerande marknad för mstm-mentet i ftäga. Det kan det göra även för mstmment med hög risk. Att en obUgation har börsnoterats utgör därför inte någon bra mätare på om placeringen genereUt är så pass trygg att den bör få göras utan samtycke. TiU det kommer att Förmynderskapsutredningens förslag om att placering skaU få ske i obUgationer noterade vid Stockhohns fondbörs pekar ut endast en av de börser som finns i Sverige. Det kan med fog ifrågasättas varför en viss börs skaU ges en särställning i nu berört hänseende. Vad gäUer diskriminering börser emellan behandlas den frågan sedd ur ett mtemationeUt perspektiv senare.

Om man utgår från att börsnotering inte duger som kriterium för att en placering är säker, återstår skuldförbmdelser med stetUg eUer kom­munal utfärdare eUer garanti. Om endast sådana papper accepteras, skuUe den fria sektom begränsas i förhåUande tiU vad som gäUer i dag. Bland annat skuUe bostedslåneinstitutens obUgationer och börsnoterade obUgationer utfärdade av svenska industriföreteg felfe utanför. Vad gäUer de sistnämnda så är det svårt att motivera varför det skaU vara fritt att placera i företags obUgationer när det mte är möjUgt att utan samtycke placera i samma företogs aktier. VisserUgen är obUgationen på ett nomineUt belopp och är på det sättet säkrare än aktien vars kurs kan fluktuera kraftigt. Men ett mdustriföreteg har inte några från trygg­hetssynpunkt särskUt uppstäUda kapitalkrav, varför en obUgationsford-ran på ett företeg ändå inrymmer en beaktansvärd risk. Dette talar för att samtycke skaU mhämtes innan ställföreträdaren utsätter den enskUde för den risken.

Bankemas hypoteksbolag och Stedshypotek AB är kreditmark­
nadsbolag och fåUer under lagen (1992:1610) om kreditmarknadsbolag,
som har trätt i kraft den 1 januari 1994. I den lagen finns flera regler
      118

som syftar tiU att säkerstäUa att kreditinarknadsbolagens verksamhet är


 


sund. Det stäUs bland annat upp krav på viss kapitalfeckning. Vidare Prop. 1993/94:251 står dessa bolag under Finansinspektionens tiUsyn. Den säkerhet som den offenthga konöoUen utgör måste anses vara tillräckUg för att för­äldrar skaU kunna placera sina bams medel i sådana finansieUa instm­ment som ges ut av kreditmarknadsbolagen. Vad som i dag regleras i 1 § förste stycket 3 och 4 placeringskungörelsen (andra obUgationer än sådana som har utfärdats eUer garanteras av steten eUer en kommun) bör därför, så vitt avser svenska institut, ersättas med en föreskrift i lag om att skuldförbmdelser utfärdade, fömtom av banker, av kredittnark-nadsbolag, Sveriges allmänna hypoteksbank och Svenska Skeppshypo­tekskassan är placeringsobjekt som är tUlåtaa utan att överförmyndarens samtycke inhämtes. Den särskilcfe regleringen av skuldförbindelser utfärdade av Konungariket Sveriges stedshypotekskassa behöver inte vara kvar eftersom stodshypotekskassans upplåning avslutos under år 1994.

Förmynderskapsutredningen föreslår dessutom att den "fria" place-ringssektom skaU utökas med andelar i aktiefonder och aUemansspa­rande. Aktiefondslagen (1974:931) har från och med år 1991 ersatts av lagen (1990:1114) om värdepappersfonder. I samband därmed ändrades placeringsbestämmelsema för fondema. De gjordes mer generelfe för att fondema skuUe få större möjUghet att umyttja de finansieUa instm­ment som marknaden erbjuder, bl.a. tiUäts handel med - fömtom aktier, konvertibler, obUgationer - optioner och terminer. Lagen om värdepap­persfonder StäUer upp krav bl.a. på att fondemas sammansättiiing skaU vara lämpUg med hänsyn tiU intresset av riskspridning. Det finns rela­tivt detaljerade regler som styr tiU vilka andelar fonden får umeha fond-papper och andra finansieUa mstmment med samme utfärdare. Vidare föreskrivs att det för varje fond skaU finnas ett förvaringsinstitut, som i likhet med fondbolagen står under Finansinspektionens tiUsyn. Mot bakgmnd av den kontroU och de regler i övrigt som gäUer för värde­pappersfonder bör förvärv av andelar i sådana fonder hänföras tiU den typ av placeringar som aUtid skaU kunna göras utan att överförmynda­rens samtycke inhämtos.

Vid utformningen av de placeringsregler som skaU gälfe måste hänsyn
tos tiU de krav som Sveriges deltegande i det europeiska ekonomiska
samarbetsområdet (EES) och den ökade integrationen med övriga Euro­
pa i aUmänhet stäUer. Mot den bakgmnden bör placeringsreglema inte
verka diskriminerande i förhåUande tiU finansieUa instmment som är
föremål för handel i EES-ländema. En regel om att samtycke inte be­
höver mhämtes för placering på ett visst sätt kan därför mte vara na­
tioneUt begränsad. Om svenska "stetsobUgationer sIcaU komma i fråga
som placeringsobjekt utan att stäUföreträdaren måste inhämfe samtycke
bör samma sak gäUa beträffande tiU exempel tyska sådana. Inom EES
måste skuldförbmdelser utfärdade av stet anses vara så säkra att de kan
förvärvas utan samtycke. Intresset av att inte behandfe finansieUa in­
stitutioner i de skUda EES-stetema olika omöjUggör även att begränsa
placeringsrätten tiU exempelvis obUgationer noterade vid en särskUd
börs, vilket Förmynderskapsutredningen har föreslagit. Det kan inte
        119

anses acceptebelt att beteckna obUgationer noterade vid Stockholms


 


fondbörs som genereUt säkrare än de som noteras vid en börs i tiU Prop. 1993/94:251 exempel Köpenhamn. Dette är ytterUgare ett skäl som talar mot att knyte undantaget från samtycke tiU verksamheten vid en viss börs. Vad sedan gäUer pfecering i skuldförbmdelser utfärdade av banker och andra kreditinstitut så är de lagar som reglerar bankemas verksamhet och lagen om kreditmarknadsbolag och lagen om värdepappersfonder an­passade tiU den friare marknaden i Europa. LUcnande fegstiftning finns i övriga EES-länder. Placering i skuldförbindelser utfärdade av utiänd­ska bankföretag och andra kreditinstitut som är underkastede en offent­Ug reglering motsvarande den svenska bör därför tiUåtes ulan samtycke. Placeringsregeln måste av hänsyn tiU att den bör vara neutral även tiUåte placering i andelar i utiändska fonder. En placering i utiändsk fond bör mte mnebära en större risk än placering i en svensk. Fonder­nas reglering får fömtsättes vara likartad inom EES eftersom det bland annat finns direktiv av rådet som reglerar kreditinstitut respektive fond-företog (Se närmare om dette i prop. 1992/93:89 s. 103 f. och 1992/93:90 s. 36 f.).

Med hänsyn tiU vad som nu har anförts bör placeringsreglema ges ett något annat innehåU än det Förmynderskapsutredningen föreslår. Även om regleringen blir uppbyggd på ett annat sätt och inte är inrikted på börsnoterade obUgationer så torde mte det nu framlagda förslaget i praktiken iimebära några större förändringar beträffande vilka värdepap­per som kan förvärvas utan att överförmyndarens samtycke först måste inhämtes.

Det sparande som omfettas av lagen (1983:890) om aUemanssparande är också av intresse i dette sammanhang. Säkerheten i en placering i aUemanssparande är så stor att det framstår som klart att placeringen under alfe förhåUanden kan göras utan att seuntycke av överförmyndaren skaU behöva inhämtes. AUemanssparandet är begränsat tiU ett visst högste månatUgt belopp, för närvarande 2 000 kr. Det är dock rimUgt att utgå från att flera av de underåriga vilkas föräldrar på gmnd av tiUgångamas storlek är föremål för den strängare kontroUen också har intresse av att utnyttja aUemanssparandet. Det bör anmärkas att lagen om aUemanssparande är föremål för en översyn. Utredningen om översyn av aUemanssparandet har i betänkandet AUemanssparandet - en översyn (SOU 1994:50) fegt fram förslag tiU ändringar av fegen. I av­vaktan på de kommande förändringama bör dock sparformen öppnas för placering utan krav på samtycke från överförmyndaren.

Vidare bör den underåriges tiUgångar utan samtycke från överförmyn­daren kunna lånas ut mot panträtt på gmndval av inteckning i fest egen­dom inom 60 procent av taxeringsvärdet.

Beträffande placering i Uvförsäkring saknas rörande underåriga skäl att föra sådant sparande tiU den firfe sektom. Det sparandet umebär ofto bmdningar av kapital under långa tider vilket kan te sig tveksamt när försäkringstegaren är under 18 år. De fåU där en sådan placering är särskUt lämpUg torde vara så få att ett krav på samtycke av överförmyn­daren mte blir en administrativ börda.

Förvärv av aktier kräver för närvarande samtycke av överförmynda-     120

ren. Som utredningen påpekar är det inte praktiskt att dela upp aktier i


 


sådana som kan förvärvas fritt och sådana som kan förvärvas med    Prop. 1993/94:251 samtycke. För de föräldraförvalöungar som även framdeles skaU stå under den strängare kontroUen bör kravet på samtycke vara kvar. Vär­depapper som är nära knuma tiU aktier, t.ex. konvertibler, delbevis och teckningsrätter, bör behandlas på samma sätt som aktier.

När det gäUer förvärv av annan lös egendom än värdehandUngar, t.ex. ädehnetaUer, konst eUer antikviteter, finns det mte anledmng att ändra kravet på samtycke i de feU där den strängare kontroUen skaU göras. Svårighetema att bedöma både det aktuelfe värdet och den ftam­tida värdeutveckUngen gör att förvärv av sådan egendom bör kräva samtycke av överförmyndaren.

Penningmedel

I dag gäUer att pengar bör sättos in på spärrad bankräkning, om de inte behövs för den underåriges löpande behov och mte heUer placeras i värdehandlingar e.d. Föräldrar kan enUgt gäUande regler (15 kap. 9 § föräldrabalken) själva vid msättning av medel på bankräkning göra förbehåU om att medlen skaU kunna lyftas utan att överförmyndarens tiUstånd behöver inhämtes. Det gäUer medel som behövs för att betafe utgifter för den underåriges uppehäUe eUer för vården av hans egen­dom. Förmynderskapsutredningen föreslår att den rätten skaU finnas kvar. Det fiamstär också som motiverat, om de strängare reglema om kontroU skaU kunna gäUa aU egendom, eftersom det aUtid kan finnas ett legitmit behov av att snabbt kunna få tiUgång tiU medel för mindre, vardagUga utgifter för den underårige.

Utredningen föreslår vidare att föräldrar fritt skaU få disponera över upplupen ränte oavsett om den härrör från spärrat eUer ospärrat konto. Så är fåUet även enUgt gäUande regler med den begränsningen att en­dast det senaste årets ränte får disponeras fritt. Förmynderskapsutiied-ningen uttalar vidare att annan avkastning än ränte på bankmedel, t.ex. utdelning på aktier, inte omfettes av föräldrars frfe dispositionsrätt och föreslår ingen ändring i den delen. Några remissinstanser uttrycker en annan mening, beträffande såväl vad som gäUer som vad som bör gälfe i firamtiden. Förmyndaren kan enUgt gäUande rätt disponera över av­kastning av deponerade värdehandlingar, om förmyndaren har gjort förbehåU om att avkastningen behövs för den underåriges underhåU eUer vården av hans egendom, se 3 § lagen (1924:322) om vård av omyndigs värdehandlingar. I annat feU skaU avkastningen sättes in på spärrat konto.

Det nu framlagda förslaget att avgränsa det strängare kontroUerade
området med en beloppsgräns stäUer dock dessa frågor i en annan
dager. För den förvalming som avser egendom under beloppsgränsen
gäUer i regel att föräldrama får fritt disponera över kapitalet och dä
givetvis också över avkasöiingen. Eftersom beloppsgränsen sätts relativt
högt kommer föräldrar som följer den allmänna skyldigheten att se tiU
att bamens medel ger rimUg avkastning att ha ganska stora belopp på
bankräkningar som inte skaU vara spärrade. Detta innebär en avsevärd
   '


 


avvUcelse från vad som gäUer i dag, nämUgen att alfe bankkonton för    Prop. 1993/94:251 medel som en förmyndare förvaltar är spärrade, om inte förbehåU om motsatsen har gjorts, se 2 kap. 23 § bankrörelselagen (1987:617).

Förmynderskapsutredningen har i sitt förslag att göra förvaltningen av gåvomedel okontroUerad behålUt regeln i bankrörelselagen men givit föräldrar möjUghet att göra förbehåU om fri dispositionsrätt beträffande medel som inte skaU vara föremål för särskUt kontroUerad förvaltning. Redan ett genomförande av det förslaget skuUe innebära att ett mycket stort antal bankkonton skuUe vara ospärrade på gmnd av förbehåU frän föräldramas sida. Om det förslaget genomfördes, skuUe ospärrade bankräkningar troUgen bU den vanUgaste typen av bankräkningar för underåriga. Mot den bakgmnden framstår det knappast som försvarbart att ha kvar huvudregeln om att underårigas bankkonton skaU vara spär­rade. TUl dette skaU läggas att det av principieUa skäl också framstår som tveksamt att försöka upprätthåUa en bUd av att bankmedel är spär­rade när hela avgörandet av om så är fåUet läggs i de kontroUerades, föräldrama, händer. Det är ju de som kan göra förbehåU om att bank­räkningen inte skaU vara spärrad. Riktigheten av deras påstående om gmnden för förbehåUet har banken mte någon skyldighet att kontroUera, varken enUgt gäUande rätt eUer enUgt utredningens förslag. De föräldra-förvaltede bankräkningar som skuUe öäffas av en genereU regel om överförmyndarspärr är således de som tillhör underåriga som har egen­dom tiU ett värde överstigande beloppsgränsen. De förvaltningama kommer att vara underkastede den strängare kontroUen och spärren på bankräkningen framstår mte som nödvändig för att skyddsaspektema skaU kunna tiUgcxioses i tillräckUg grad.

Nu föreslås därför att huvudregehi om att underårigas medel skaU sättes in på bankräkning, om de inte har placerats på annat godkänt sätt, skaU vara kvar men att en sådan räkning enUgt huvudregeln skaU vara ospärrad. Med denna lösning är det följdriktigt att även ränte på bank­medel och avkastning av annan egendom får disponeras fritt av för­äldrama. Dette torde få vissa sakrättsUga konsekvenser vilka tes upp i förfettningskommentaren.

I sammanhanget bör påpekas att förslaget avser encfest föräldrars förvaltning och att överförmyndaren skaU ha kvar möjUgheten att vid behov föreskriva att penningmedel skaU placeras på spärrad räkning. Vidare skaU betonas att sådana medel som stäUs under överförmyndar­kontroU tiU följd av villkor vid gåva eUer arv bör som huvudregel efter föreskrift av överförmyndaren placeras på spärrad bankräkning. Det saknas beträffande sådana konton anledning att ha särskUda regler om dispositionsrätt över ränte.

Avyttring

Föräldrabalken mnehåUer i dag regler om skyldighet för förmyndaren att sälja aktier och andra värdepapper samt lösöre som tillhör den omyndige (15 kap. 2 och 3 §§). När det gäUer sådan föräldraförvalöiing som skaU vara föremål för den strängare kontroUen föreslår Förmynder-


 


skapsutredningen att reglema i huvudsak skaU vara kvar med en viss Prop. 1993/94:251 ökning av möjUghetema för förmyndaren att behålfe egendomen. Under remissbehandUngen har kritik riktets mot att lagen stäUer upp försälj­ning som huvudregel beträffande aktier och liknande värdehandlingar, mot bakgmnd av att placering i sådana handlingar många gånger utgör ett självklart val för den som förvaltar medel på ett ansvarsfuUt sätt.

Det är av namrUga skäl svårt att stäUa upp enhetUga regler för aUa typer av värdehandUngar. Säkerheten i en placering av medel i värde­handlingar varierar mycket beroende på handUngens karaktär. Vissa obUgationer och aktier måste betraktes som säkra och bra placeringar. Dette avspeglas bl.a. i de regler om en "fri" pfeceringssektor som har presenterats tidigare. Det är också självklart att sådana värdehandUngar inte omfettas av en skyldighet att sälja sä snart det kan ske. De skaU ju som andra värdehandUngar som är föremål för en ansvarsftiU förvalt­ning säljas när marknadsläget är gynnsamt. Bland värdehandlingama kan dock också finnas mycket osäkra handlingar som är bärare av t.ex. en fordringsrätt mot en juridisk eUer fysisk person vars solvens är dåUg. I ett sådant fåU kan det finnas anledning att snarast försöka driva in fordringen och inte behålfe handlingen. Det kan inte heUer sägas gene­reUt att aUa aktier bör behåUas. Förmyndaren har aUtid sm gmndläg­gande skyldighet att se tUl att medel som inte används för den enskUdes uppehäUe, ud)Udmng eUer nytte i övrigt skaU förvaltes så att tUlräckUg trygghet finns för deras bestånd och att de ger skäUg avkastiiing. Den skyldigheten innebär att en fordran som är osäker skaU drivas m så länge det är möjUgt att få betalt för den. Även om försäljningsskyldig­heten kan härledas ur den allmänna regeUi Ugger det ett värde i att det klart framgår av lagtexten att sådana tUlgångar kräver ett aktivt stäU­ningstegande av förmyndaren. Föräldrabalken bör därför även i fort­sättningen innehåUa en huvudregel om försäljning av värdehandlingar. För tydUghetens skuU bör det redan av lagtexten framgå att sådana värdehandlingar som Ugger inom den fria placeringssektom inte omfet­tes av huvudregeln.

När det gäUer lösöre bör det lämpUgen föreskrivas att försäljning skaU ske, om mte egendomen är tiU nytte eUer har särskUt värde för den 'underårige eUer dennes fåmUj eUer egendomen av någon annan särskUd anledning bör behåUas. Dette motsvarar i huvudsak gäUande reglering.

7.4   Slopad allmän deponeringsskyldighet

Regeringens förslag: Den genereUa skyldigheten att sätte ner värdehandUngar i öppet förvar hos bank skaU upphöra. Överför­myndaren skaU ha möjUghet att i ett enskUt låU bestämma att förvaltningen av värdehandlingar skaU skötos av en bank eUer ett värdepappersinstitut.

123


 


Förmynderskapsutredningens förslag: Överensstämmer med rege-    Prop. 1993/94:251 ringens förslag. Utredningen föreslår dock mte att andra än banker skaU vara tänkbara förvalöungsmstitut. (Se SOU 1988:40 s. 165 f. och 281.)

Remissinstansema: En stor majoritet av remissuistansema tUlstyrker förslaget eUer lämnar det utan invändning. Länsstyreben i Jämtlands län och Överförmyndamämnden i Sundsvall avstyrker förslaget med motive­ringen att ett slopande av depositionsskyldigheten skuUe lecfe tiU en ökad risk för missbmk från föräldramas sida, respektive att reglema om deponeringsskyldighet möjUggör att legafe förmyndare befrias från redovisningsskyldigheten samtidigt som redovisning i förenklad form kan användas i stor utsöäckning för särskUt förordnade förmyndare. Överförmyndaren i Lomma menar att förslaget är riskfyUt men finner att fördelama - lägre kostnader, lättad arbetsbörda för överförmyndama etc. - uppväger nackdelama från säkerhetssynpunkt.

Skälen för regeringens förslag: Av 15 kap. 8 § föräldrabalken följer att värdepapper som tillhör en underårig och som överstiger ett värde av två basbelopp, för närvarande 68 800 kr, skaU deponeras i bank. Om förmyndaren viU to ut en deponerad värdehandling måste han först söka överförmyndarens tiUstånd. Lagmmmet öppnar också vissa möjUgheter tiU befrielse från deponeringsskyldigheten, bl.a. om inskrivning i stots-skuldbok och anteckning om överförmyndarspärr görs. Värdehandlingar som har nedsatts får inte överlåtos eUer pantsättos utan överförmyncfe-rens tiUstånd, 15 kap. 10 §.

Bankeraas skyldigheter rörande förvaring och förvaltning av depone­rade värdehandlingar regleras i lagen (1924:322) om vård av omyndigs värdehandlingar. Den praktiska förvaltningen utförs som regel av ban­kens notariatovdeUiing. Banken skaU bl.a. se tiU att den omyndige upptos som ägare i aktiebok eUer liknande förteckningar. Banken skaU också lyfte utdelning på aktie och obUgation, bevaka utiottning av pre-mieobUgationer, underrätte förmyndaren om nyemission, vidte behöv­Uga åtgärder vid fondemission, uppbära räntor och amorteringar samt bevaka att fordringar mte preskriberas (2 §). Vid deponering skaU banken underrätte överförmyndaren om att handlingar mottegits för förvar (6 §). Beslut om omplacering av eUer nyplacering i exempelvis aktier fettes av förmyndaren med överförmyndarens samtycke. I lagen finns särskUda skyddsregler som ålägger banken att vid exempelvis en försäljning av en aktiepost lämna ut aktiema direkt tiU köparen och av köparen te emot betalningen, som skaU sättes in på spärrad räkning. Därigenom kommer aktiema således aldrig att passera förmyndarens händer (9 §). Banken skaU årUgen tiU förmyndaren och överförmynda­ren sända över värdepappersförteckning och en redogörelse för influma och udjetelade belopp under det senaste året (7 §).

EnUgt 8 § kan banken för sm förvaltning enUgt lagen to ut en årUg
gmndavgift på högst 0,5 procent av handlingamas värde, dock minst
100 kr. Banken har dessutom rätt tiU tiUäggsavgift avseende dels varje
deponerad handling eUer post av handlmgar med 12 kr, dels varje depo­
nering eUer uttag med 20 kr. TiU detto kommer rätt för banken att te
ersättning för särskUda utgifter som banken kan ha haft. För åtgärder
    124


 


som banken vidtar utöver vad banken är skyldig tiU enUgt lagen gäUer    Prop. 1993/94:251 de avgifter som särskUt avtafets.

Som tidigare nämnts (se avsiutt 3) har Svenska Bankföreningen i en skrivelse hemstäUt att avgiftema skaU höjas väsentUgt. Skrivelsen har remitterats och samtUga företrädare för överförmyndare bland remissin­stansema betonar i sma yttranden att förmyndama redan i dag oppone­rar sig mot avgiftema för deponering och att en så kraftig höjning som föreslås skuUe leda tiU stora svårigheter att motivera förmyndama att rätte sig efter kraven på deposition.

Förmynderskapsutredningen redovisar i sitt betänkande att även ut­redningen under arbetets gång möttes av kritUc mot systemet med depo­neringsskyldighet. Den kritik som firamfördes var inte bara att systemet är tungrott utan också att avgiftsskyldigheten är betungande.

Deponeringstvång kan givetvis fyUa en uppgift, om man viU skapa garantier för att värdehandlingar som tUlhör en underårig mte används på ett OtiUbörUgt sätt. DeponeringspUkten har dock nödvändiggjort en omfettande lagreglering, dels i föräldrabalken, dels i den särskUda lagen om vård av omyndigas värdehandUngar. Att regleringen gör hanteringen av värdepapper tungrodd är uppenbart. Det är också naturUgt att mänga föräldrar känner irritetion över tvånget att betafe avgifter tiU bankema. Även om lagstiftningen har hålUt avgiftsbeloppen nere kan de i en del fåU ändå vara så höga att de äter upp en stor del av värdehandlingamas avkastiung.

Hanteringen av värdehandlingar har under senare år förenklats och gått mot att bU mindre beroende av de fysiska värdepapperen. Beträf­fende alctiebolag har genom aktiekontofegen (1989:827) systemet med aktiebrev avskaffats i avstämningsbolagen, dvs. sådana aktiebolag för vilka Värdepapperscentralen VPC Aktiebofeg för aktieboken. Dette eliminerar riskema för att underåriga skaU tiUfogas förluster genom att aktier rent fysiskt försvinner. Även obUgationer och andra ensidiga skuldförbindelser avsedda för allmän omsättning har under det senaste året i betydande omfettning lagts m i VPC:s kontobaserade system. DärtiU kommer att riksdagen nyUgen beslutet om en utvidgning av möjUghetema att registtera finansieUa instrament enUgt aktiekontolagen (se prop. 1993/94:232, bet. 1993/94:LU37, rskr. 1993/94:352). Detta talar för att systemet med deponering av de fysiska handlingama aUt mer förlorar i betydelse.

Tidigare har föresfegits att bankmedel inte skaU vara spärrade för utteg av föräldrar, om inte överförmyndaren särskUt har förordnat om det. En sådant frihet i förvaltningen skuUe rimma iUa med att ha ett i det närmaste genereUt deponeringstvång. Vid ett genomförande av förslaget att aU avkastning som huvudregel skaU vara fri för föräldrama att disponera över fåUer också ett skäl att förvara värdehandUngar i depå bort. Dette sammanteget med att deponeringsplikten upplevs som bemngande på sätt som beskrivits av remissinstansema och Förmynder­skapsutredningen leder tiU att övervägande skäl talar för att depone-ringstvånget skaU tes bort beträffande underårigas värdehandlingar.

125


 


Ett avskaffande av tvånget leder tiU en något ökad börda på förmyn- Prop. 1993/94:251 dama vad gäUer att se tiU att vederbörUga registreringar av underårigas iimehav görs. En upplysning om denna skyldighet bör därför tes in i de allmänna bestämmelsema om förmyndares, gode mäns och förvaltares verksamhet. Även här finns dock anledmng att särskUt betona att över­förmyndaren skaU ha möjUghet att i enskUda fåU ingripa med föreskrif­ter om att den underåriges värdehandlingar skaU förvaltes av bank eUer värdepappersinstitut eUer säkerstäUas genom att en inskränkning i rätten att överlåte eUer pantsätte handlingama registreras på konto i avstäm­ningsregister.

För närvarande är det enbart banker som kommer i fråga för förvalt­ning av omyndigas värdehandlingar (se 15 kap. 8 §). Från konkurrens­synpunkt är det mindre lämpUgt att ge bankema monopol på området. Även om antalet depåer kommer att minska väsentUgt när den generelfe skyldigheten att deponera värdehandUngar försvinner är det av vikt att den kvarvarande marknaden håUs öppen för aUa tänkbara värdepappers­förvaltare.

Genom lagen (1991:981) om värdepappersrörelse infördes en genereU reglering av företeg som är verksamma på värdepappersmarknaden. EnUgt lagen krävs tiUstånd för företeg som yrkesmässigt tillhandahåUer tjänster på marknaden, bland annat förvaltning av annans finansiella mstmment. TiUstånd kan ges aktiebofeg, bankinstitut och utländska företog med fiUal här i riket. Dessa kaUas med ett gemensamt namn värdepappersinstitut. Värdepappersrörelse skaU bedrivas så att den kan anses sund. För aktiebolagen (värdepappersbolagen) krävs dessutom ett med hänsyn tiU verksamhetens omfettning och beskaffenhet tillräckUgt stort aktiekapital. Mot denna bakgmnd och då samtUga värdepappersin-stimt står under tiUsyn av Finansinspektionen finns det från säkerhets­synpunkt inte några hinder mot att utvidga den tiUåma kretsen av för­valtare utanför bankema. Sveriges intemationeUa åtoganden nu och i framtiden vad gäUer den frfe rörUgheten för tjänster, mkluderande finansieUa sådana, leder tiU att även utiändska värdepappersinstitut i vissa fåU bör kunna komma i fråga som förvarare och förvaltare.

Det bör anmärkas att avskaffandet av deponeringspUkten beträffande värdehandlingar leder tiU att det inte längre kan gälfe någon genereU skyldighet att sätte ned ärvda värdehandlingar i öppet förvar (jfr 15 kap. 12 § andra stycket föräldrabalken).

Svenska Bankföreningens skrivelse med en begäran om översyn och höjning av de avgifter som bankema får te ut för vården av handlingar enUgt lagen om vård av omyndigs värdehandling påkaUar mgen ytterU­gare åtgärd, om förslaget att upphäva fegen genomförs.

126


 


7.5    Direktinsättning i bank av försäkringsbelopp m.m.


Prop. 1993/94:251


Regeringens förslag: Försäkringsbelopp, utbetalningar från pensionssparkonton samt utbetalningar från dödsbon på gmnd av bcxlelning, arv eUer testamente som tiUfåUer en underårig skaU, om de är större än två basbelopp, sättes in på ett spärrat konto. Utbetalaren skaU genast underrätte förmyndaren och överför­myndaren om uAetalningen. Överförmyndaren skaU så snart som möjUgt te StäUning tiU om utbetalningen föranleder avsteg från huvudregehi om föräldrars fria förvaltning.


Förmynderskapsutredningens förslag: Utredningen föreslår att samtUga obUgatoriska regler om direktinsättning på spärrat konto be­träffande medel som tillkommer underåriga skaU upphävas. Försäk­ringsgivare skaU vara skyldiga att underrätte överförmyndaren om belopp som tiUfeUer omyndig som förmånstegare tiU försäkring med anledning av dödsfåU. Överförmyndaren skaU dock ha möjUghet att vid behov meddela den som skaU ge ut pengar tiU en underårig att pengama skaU betalas ut genom att sätfes i på spärrat konto i bank (se SOU 1988:44 s. 166 f.).

Remissinstansema: Huvuddelen av de remissinstanser som uttalar sig särskUt i frågan tiUstyrker utredmngens förslag eUer lämnar det utan invändning. Svenska försäkringsbolags riksförbund menar att den före­slagna regeln om underrättelse tiU överförmyndaren är stelbent och att anmälningsskyldigheten bör begränsas tiU förmånstegarförvärv som överstiger två basbelopp. Även försäkringsbolaget Folksam menar att anmälningsskyldigheten bör begränsas tiU belopp överstigande två bas­belopp.

FoUcsam avstyrker förslaget att skyldigheten att betafe ut försäkrings­belopp tiU spärrat konto tes bort. Folksam menar att det dröjsmål med utbetalningen som en underrättelse tiU överförmyndaren om en före­stående utbetalning skuUe innebära skuUe komma i strid med försäk­ringsbolagens skyldighet att betala ut beloppen så snart det kan ske. Av samma skäl avstyrker Svenska försäkringsbolags riksförbund att be­stämmelsen om underrättelseskyldighet tiU överförmyndaren införs.

Överförmyndamämnden i Stockholm pekar på att utbetalningar från utomstående ofta kan avse stora belopp och att det finns en risk för att medlen är förbmkade innan överförmyndaren hinner mgripa. Nämnden StäUer sig därför tveksam tUl att föräldrar skaU få te emot alfe utbe­talningar från utomstående. Nämnden föredrar att betalningaraa skaU göras tiU bank. Överförmyndamämnden i SundsvaU avstyrker förslaget att föräldrar skaU få te emot försäkringsbelopp. Arbetsmarknadens försäkringsaktiebolag (AFA) och Kommunemas försäkringsaktiebolag (KFA) avstyrker att försäkringsbelopp skaU betafes direkt tiU föräldraraa och pekar på att uöedrungens förslag att underrättelse skaU lämnas tiU överförmyndaren om utbetalningar, med fömtsatt avvaktan av besked mnan utbetalning sker, kommer i konflUct med försäkringsbolagens slcyldighet att betala ut försäkringsersättningen så snart som möjUgt.


127


 


Föreningen Sveriges överförmyndare och Överförmyndamämnden i    Prop. 1993/94:251 Stockholm är av uppfettningen att anmälningsskyldigheten avseende försäkringsbelopp också borde omfette utbetalningar från sakförsäk­ringar.

AFA menar vidare att en föreskrift om insättiiing på spärrat konto och/eUer underrättelse tiU överförmyndaren även bör gäUa belopp som tUlfåUer en underårig efter jämkning enUgt 104 § försäkringsavtalsfegen (1927:77).

Skälen för regeringens förslag: I gäUande rätt är gmndregeln som nämnts att en underårigs bankmedel skaU finnas på ett spärrat bankkon­to, från vilket föräldem inte kan lyfta medlen utan överförmyndarens samtycke, 15 kap. 9 § föräldrabalken. Undanteg gäUer för medel som enUgt föräldems förbehåU skaU användas för den underåriges uppehäUe eUer för vård av hans egendom och för egendom som den underårige själv har satt m efter det att han fyUt 16 år, 2 kap. 23 § bankrörelsefe-gen (1987:617). EnUgt 15 kap. 12 § föräldrabalken har bankema an­givits som rätt mottegare av betalning från den underåriges gäldenärer En sådan inbetalning skaU banken sätte in på spärrat konto. EnUgt andra stycket har boutredningsman, testamentsexekutörer och försäkringsbolag anvisats denna form av betalning tiU den omyndige som den enda gcxl­tegbara, om inte värdet av det som skaU betalas ut är ringa eUer över­förmyndaren ger sitt tiUstånd tiU annat. I fråga om pension, Uvränte eUer andra pericxiiska förmäner som betelas ut på gmnd av försäkring gäUer kravet på denna särskUda form för betalning genom bank endast om det årUga värdet av förmånen överstiger två basbelopp, för närva­rande 70 400 kr.

Bestämmelsema om direktbetalning tiU bank av vissa medel är upp­stäUda för att öka de underårigas trygghet mot att deras medel förslösas av föräldrama. Förmynderskapsutredningen har i denna del funnit att intresset av att förenkla föräldramas förvaltning väger så tungt att före­skrifter om direktinsättnmg inte bör finnas kvar. Utredmngen menar också att en föreskrift om direktinsättning rimmar iUa med ett avskaf­fande av depositionsplikten.

Utredningens överväganden är lätte att ha förståelse för. Ett avskaf­fande av föreskrifter om direktbetalning kan vid en förste anbUck anses vara en närmast nödvändig följd av att föräldramas möjUghet att förfoga över bamens penningmedel och annan egendom utvidgas genom av­reglering. Tidigare har förordats att mte endast deponeringsplikten skaU tes bort utan att också den genereUa skyldigheten att sätte m bams medel på spärrat konto i bank skaU avskaffas. Dette kan sägas tala med än större styrka för att upphäva alfe regler om direktinsätöiing i bank av utbetalningar tiU omyndiga.

Huvudtanken bakom förslaget tiU en omfettande avreglering är som
har framhåUits tidigare att föräldrar i det stora flertalet feU förvaltar
sma bams tiUgångar på ett ansvarsfuUt sätt. Överförmyndaren skaU
uirikte sin tiUsynsverksamhet på de förvaltningar där tiUsyn är mest
behövUg. En fömtsättning för dette är att överförmyndaren har en
praktisk möjUghet att ingripa när det är motiverat. Om ett ingripande
      128

behövs, är det viktigt att det sker i så gcxl tid som möjUgt.


 


Säker kunskap om hur underåriga får sm egendom har vi mte. Man Prop. 1993/94:251 kan på gcxla gmnder utgå från att det stora flertalet av de bam som har egendom av någon omfettrung har förvärvat den antingen genom gåva eUer genom arv eUer liknande förvärv. Arbetsmarknadens försäk­ringsaktiebolag har i sitt remissyttrande uppgivit att det i slutet av 1980-talet årUgen betalades ut meUan 250 och 300 nuljoner kronor tiU om­yndiga bam från tjänstegmppUvförsäkringar.

Vid gåvor har aUtid givaren möjUghet att se tiU att den bortgivna egendomen mte självständigt förvaltes av föräldem, genom att utfärda särskUda föreskrifter, antingen om särskUd förvaltning eUer om särskUd ÖverförmyndarkontroU. Det sismämncfe mstitutet behandfes i avsmtt 7.8. Även när ett bam erhåUer egendom genom testamente finns gocfe möj­Ugheter för testetor att vid behov förordna om att egendomens förvalt­ning skaU ske på ett betryggande sätt. När ett bam ärver enUgt den legafe arvsordningen skuUe egendomen enUgt det nu framlagcfe förslaget i regel komma att förvaltes fritt av föräldrama. Med hänsyn tiU den tidigare redovisade gmndläggande mställningen tiU föräldramas förmåga och rätt att förvalte bams egendom är det också en naturUg ordning.

Man kan dock mte bortse från att det kan röra sig om mycket stora belopp som skaU betafes ut tiU bam när det gäUer såväl arv som för­säkringsersättningar. TiU dessa har sedan utredningens betänkande fedes fram kommit sådana utbetalningar som kan göras tiU ett bam som har satts in som förmånstegare tiU rätten enUgt ett pensionssparavtal erdigt lagen (1993:931) om mdividueUt pensionssparande. Även i dessa feU kan det bU fråga om betydande belopp. Ett bam befinner sig ofta i en särskUt behövande sititetion när nu behandlade typer av medel betalas ut. Det kan röra sig om att bamets försörjare har avUdit eUer att bamet har skadats och behöver särskUt kostsam vård eUer hjälp i framtiden. Ett särskUt skyddsbehov gör sig aUtså gäUande i dessa situationer. Ett sätt att tiUgcxlose bamets behov av extra skydd är att inte omedelbart lämna över förvaltningsrätten över de utbetalade medlen tiU föräldem utan ge överförmyndaren en möjUghet att överväga om situationen har förändrats på ett sådant sätt att det finns anledning att ge särskUcfe föreskrifter rörande förvaltningen av de medel som tillkommer den underårige. Dette skuUe kunna ske genom att utbetalningar av nu berört slag även fortsättningsvis skaU ske tiU ett spärrat konto i en bank. Ett sådant förfaringssätt kan väl förenas med det förhåUandet att bankmedel enUgt den huvudregel som nu föreslås (se avsnitt 7.3) inte skaU behöva sättes m på spärrat konto. Det starkaste skälet tiU att inte ha spärr som huvudregel är att föräldem enUgt nu gäUande ordning och enUgt Förmynderskapsutredningens förslag själv får avgöra om medlen skaU vara underkastede spärren eUer inte. Utredningens förslag mnebär att arvsmedel först skuUe betafes ut tiU föräldrama och därefter av föräldrama sättos in på ett spärrat konto. Detto torde ge ett relativt begränsat skydd mot missbmk från föräldrars sicfe.

En insättning av nu behandlade medel på spärrat konto är avsedd att i
huvuddelen av fåUen gäUa under en mycket begränsad tid, nämUgen tiU
dess att överförmyndaren har kunnat konstotera att det inte finns skäl att
      129

göra inskränkning i föräldems frfe förvaltning. De mindre besvär som

9 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 251


detta förferande kan leda tUl för föräldrama måste anses väga fett mot den större 07gghet som förfarandet kan ge verkUgt utsatto bam.

Även här mäste dock en undre gräns dras så att inte systemet betung­as i onödan. Ett antal renussinstanser är av uppfettningen att de minsto beloppen kan få betalas ut duekt tiU föräldrama. Redan enUgt gäUande rätt är skyldigheten att sätte in pericxliskt utbetelade belopp begränsad tiU belopp som årUgen överstiger två gånger basbeloppet enUgt lagen om allmän försäkring för det år beloppet betafes ut. Den gränsen är väl avvägd och bör för fiamtiden gälfe aUa typer av utbetalningar. Ett genereUt undanteg från skyldigheten att betafe direkt tiU bank beträffan­de belopp som är mindre än två basbelopp bör därför införas. Undanteg från beloppsgränsen måste dock göras för medel som enUgt vUlkor skaU stå under särskUd överförmyndarkontroU.

Med den nu förordade lösningen uppkommer inte den av flera remiss­instanser påtalade konflUcten mellan kravet på att försäkringsbelopp skaU betalas ut snabbt och kravet på att överförmyndaren skaU ha möj­Ughet att efter anmälan te ställning tiU om ett försäkringsbelopp skaU betalas tiU föräldem eUer sättes m på spärrad räkning.

För vidare kommentarer tiU den närmare utfommingen av regeln om direktinsättning på spärrat konto i bank hänvisas tiU förfettningskom­mentaren.


Prop. 1993/94:251


7.6   Föräldrars redovisnings- och förteckningsskyldighet

Regeringens förslag: Föräldrar skaU tiU överförmyndaren lämna en förteckning över bamens egendom samt en årsräkning som avser förvaltningen endast om egendomens värde överstiger den värdegräns vid vilken överförmyndarkonöoU inöäder eUer om överförmyndaren meddelar en särskUd föreskrift om att förteck­ning skaU länmas. Om bamen äger fest egendom, skaU dock årsräkning aUtid lämnas.

Sluträkning skaU lämnas, om en överförmyndarkontroUerad förvaltning övergår tiiU fri förvaltning, om en förälder endedigas som förmyndare, om en föreskrift om särskUd överförmyndarkon­troU återtas och om ett bam vars egendom står under konöoU av en överförmyndare blir myndigt.

Överförmyndaren skaU ha möjUghet att befrfe föräldrama från redovisningsskyldigheten, om det finns särskUda skäl för det.


Förmynderskapsutredningens förslag: Överensstämmer med rege­ringens förslag i den meningen att skyldigheten att ge in förteckning och årsräkning avseende icke kontroUerad egendom avskaffas. Utredningen föreslår dock mget om skyldighet att ge in sluträkning för det feU före­skrift om särskUd överförmyndarkonti-oU återtas och förvaltningen övergår tiU att bU fti (se SOU 1988:40 s. 162).

Remissinstansema: Överförmyndamämndema i Stockholm och SundsvaU menar att rekvisitet särskUda skäl för att överförmyndaren


130


 


skaU kunna befria från skyldigheten att ge m redovisningshandlingar    Prop. 1993/94:251 inte bör mföras eftersom det skuUe iimebära att det i framtiden blir svårare att dispensera. I övrigt berör remissinstansema inte nu behand­lade frågor särskUt.

Skälen för regeringens förslag: I dag är alfe föräldrar skyldiga att ge in såväl förteckningar över bams egendom som årsräkningar. Att märka är att skyldigheten att ge in redovisningshandlingar i princip gäUer aU egendom som bamet äger. Undantag gäUer dock enUgt 16 kap. 6 § beti-äffande årsräkning för det feU föräldem har givit m anmälan om att bamet endast äger lösöre som inte lämnar mkomst. Bestämmelsema har dock i Utteraturen tolkats på sådant sätt att sedvanUga gåvor tiU ett bam inte har ansetts utiösa redovisningsplikt. Även vid en sådan flexibel toUcning framstår det dock som besvärande att den formelfe regeln är mycket långtgående. Att nuvarande regler ger ett mycket Utet utrymme för en flexibel tolkning fiamgår av ett beslut meddefet av Justitieom­budsmannen (JO) den 17 juni 1992 (Dnr 995-1992). I beslutet kritiserar JO en överförmyndare för att han inte begärt in förteckning av en för­älder sedan föräldem avstått från ett arv varvid 4 000 kr tUlfelUt hans bam. I ärendet uppgav den aktuelfe överförmyndaren att det utvecklats en praxis bland överförmyndama i landet att mte kräva redovisning och förteckmng vid arvsavståenden av obetydUga belopp. JO konsteterar i sitt beslut att regeln i 16 kap. 2 § föräldrabalken om skyldighet att ge in förteckning inte ger utrymme för något undanteg. Däremot kan redovis­ningsskyldigheten efterges sedan förteckning har givits in. Justitieom­budsmannen fömtsätter i sitt beslut att överförmyndaren i fortsättningen anpassar sma mtiner tiU föräldrabalken.

Av vad som nu har anförts kan på gcxfe gmnder antes att huvuddelen av de föräldrar som i och för sig är skyldiga att avge redovisning inte gör så. Detto sker sannoUkt i många feU med överförmyndamas goda minne. Överförmyndamämnden i SundsvaU har uppgivit att nämnden befriat omkring 70 procent av de legafe förmyndama från redovisnings­skyldighet. Sett tiU det fektiska behovet av redovisning firån kontroUsyn-punkt är det säkerUgen ett väl motiverat beslut.

Att så många som nära tre Värdedelar av de redovisningspliktiga dispenseras ger dock anledning att noga överväga om det är riktigt att ha den minst vanUga situationen som huvudregel i lagstiftningen. Om dispenser bevUjas i sådan omfettning, talar det för att lagens huvudregel inte uppfettos som motiverad av överförmyndama. Det finns cfe än mindre anledning att anto att de föräldrar som formeUt sett är skyldiga att ge m redovisningshandlingar uppfettar kravet som motiverat. Även om långt ifrån alfe föräldrar har Besväret att ge in redovisningar innebär den formeUa skyldigheten att överförmyndarorganisationen har att to ställning tiU om redovisning skaU krävas in. Med en lagstiftning som är mer anpassad tiU de faktiska förhåUandena skuUe överförmyndamas arbete kunna ägnas åt effektivare åtgärder i tiUsynsverksamheten.

131


 


I de fåU överförmyndama mte skaU utöva en direkt tUlsyn över för- Prop. 1993/94:251 åldrarnas förvaltning finns heUer inte anledning att kräva föräldrama på förteckningar eUer årsredovisningar. Förteckning bör således ges in först när bamets tiUgångar överstiger gränsvärdet om åtto basbelopp. En ökning av ett bams egendomsmassa av sådan storlek att beloppsregehi blir tiUämpUg torde i de flesto fåU ske genom mottogande av gåva eUer arv, förvärv på gmnd av testamente eUer genom att ett försäkringsbe­lopp betafes ut. Med undantog av gåvosimationen får överförmyndaren genom underrättelse kännedom om att egendom har tiUfelUt den under­årige och överförmyndaren kan då bevaka att förteckningsskyldigheten ftiUgörs. I sammanhanget kan vara värt att påpeka att det föreslagna kravet på samtycke av överförmyndaren för underårigs förvärv av fest egendom (se avsmtt 7.2) mnebär att överförmyndaren kommer att få reda på när en underårig blir ägare av en festighet. Ett avskaffande av förteckningsskyldigheten kan mot denna bakgmnd inte anses äventyra de underårigas krav på en säker förvalöiing. Det finns då mte tillräckU­ga skäl att behåUa skyldigheten att ge m förteckning. När det sedan gäUer egendom som genom villkor har stäUts under särskUd överför­myndarkontroU får överförmyndaren genom villkoret kännedom om att den underårige erhåUer egendomen och kan to ställning tiU om detto bör leda tiU att föräldem skaU ge in förteckning.

När det sedan gäUer slutredovisning bör sådan liksom i dag ges m när en redovisningsskyldig förälders förvaltning upphör. Detto kan ske genom att den underårige fyUer 18 år, föräldrama endedigas som för­myndare, ett villkor om särskUd överförmyndarkontroU återtas eUer en kontroUerad förvaltning övergår tiU att inte vara kontroUerad.

Två överförmyndamämnder menar att utredningens förslag mnebär att det i framtiden blir svårare för överförmyndama att dispensera från kravet på års- och sluträkning. Anledningen härtiU är att utredningens lagtextförslag (13 kap. 16 § föräldrabalken) innehåUer rekvisitet särskU­da skäl som fömtsättning för att sådan dispens skaU få ges. Av utred­ningens specialmotivering tiU den föreslagna bestämmelsen fiamgår närmast att någon ändring i förhåUande tiU nu gäUande regler knappast är avsedd. Vid ett genomförande av förslaget att begränsa kontroUen tiU föräldraförvaltiiingar som avser egendom av betydande omfettiiing blir utrymmet för att dispensera från kravet på redovisning givetvis mindre än det varit tidigare, eftersom presumtionen för att det finns ett kon­troUbehov är mycket starkare. Den av utredningen valda lokutionen särskUda skäl är mot den bakgmnden väl motiverad. Frågan behandfes vidare i förfettningskommentaren. Där behandlas också den möjUghet som överförmyndaren skaU ha "att utvidga och precisera föräldrars redovisningsplikt aUt efter förhåUandena i det enskUda fåUet.

132


 


7.7   Skärpande föreskrifter i särskilda fell


Prop. 1993/94:251


Regeringens förslag: När det av en särskUd anledning behövs får överförmyndaren bestämma bl.a. att reglema om kontroUerad för­valtning helt eUer delvis skaU tiUämpas på en fri förvaltmng, att penningmedel skaU sättes in pä ett spärrat bankkonto som kräver samtycke för alfe utteg, att värdehandlingar skaU förvaltes av värdepappersinstitut eUer att betalning tiU den underårige skaU sättes m på ett spärrat konto.


Förmynderskapsutredningens förslag är i princip detsamma som regeringens (se SOU 1988:40 s. 245).

Remissinstansema berör i regel mte denna fråga särskUt. Föreningen Sveriges överförmyndare stäUer sig uttryckUgen positiv tiU möjUgheten att inskränka föräldrars förvaltningsfrihet. Även Svenska sparbanksföre­ningen nämner särskUt att överförmyndaren bör ha möjUghet att med­defe skärpande föreskrifter Kammarrätten i Jönköping pekar på att be­stämmelsen i 42 § socialtjänstförordningen (1981:750) bör kompletteras så att det står klart att socialnämndens skyldighet att underrätte överför­myndaren omfettar fåU där skärpte regler för föräldraförvaltning är aktueUa. Länsstyreben i Jämtlands län anför att socialnämnden bör ges rätt att anmäfe tiU överförmyndaren om en förmyndare (förälder eUer annan) behöver komma under överförmyndarens tiUsyn.

Skälen för regeringens förslag: Den allmänna inriktningen av för­slaget, (avreglering där det är möjUgt) mnebär en större frihet för för­äldrama i deras förvaltning. Även om de fleste föräldrar har sina bams bäste för ögonen kan man, som tidigare nämnts, mte bortse från att det finns simationer där föräldrar kan komma att använda sina bams medel på ett OtiUbörUgt sätt. När bamen har egendom av stort värde kommer kontroUen att finnas kvar men även om bamets egendom inte uppgår tiU beloppsgränsen så kan ett missbmk orsaka kännbar skada för bamet. Föräldrar är i och för sig skadeståndsskyldiga gentemot bamet för skada de orsakar bamet uppsåtUgen eUer av oaktsamhet men en rätt tiU ska­destånd är offe mindre värd i fåmUjeförhåUanden än annars. Med hän­syn tiU de personUga förhåUandena framstår nog skadeståndssanktionen inte som ett lockande altemativ i många fåU. Ett skadeståndsgmndande missbmk av bamens egendom är troUgen därtiU ofto kombinerat med att föräldem har en ekonomiskt ansti-ängd situation så att en fordran på skadestånd visar sig i praktiken relativt Ute värd.

Regelsystemet bör därför i försto hand vara inriktot på att förebygga missbmk. Här måste stäUas något högre krav på överförmyndarorgani­sationen än som gjorts tidigare. För att överförmyndama skaU kunna fuUgöra sm bevakande ftmktion måste de dock ha möjUghet att få nöd­vändig information. För att säkerstäUa att överförmyndama kan fuUgöra sin uppgift har i avsmtt 7.5 föreslagits att betalningar som i allmänhet kan uppgå tiU större belopp skaU betafes tiU spärrat konto i bank varför överförmyndaren i en sådan situation kan fa ställning tiU om några särskUda åtgärder är nödvändiga. Överförmyndaren kan cfe använda sig


133


 


av sin möjUghet att begära kompletterande uppgifter av föräldrama Prop. 1993/94:251 utöver deras allmänna redovisningsskyldighet. För att ytterUgare stödja överförmyndama bör det direkt av lagtexten framgå att andra myndig­heter är skyldiga att lämna överförmyndama de upplysningar som kan vara av betydelse för överförmyndarens tiUsynsverksamhet. Denna fråga utvecklas närmare i förfettningskommentaren.

En sådan regel bygger dock på att mitiativet fas av överförmyndama. Kammarrätten i Jönköpmg pekar på socialnämndemas handlingspUkt enUgt 42 § socialtjänstförordningen. Överförmyndamämndema i Solna och Sundbyberg pekar på vikten av att överförmyndaren kan ingripa i tid i missbmkssituationer. Bestämmelsen i 42 § försfa stycket socialt­jänstförordningen är mrikfed på fåU när socialnämnden skaU to mitiativ tiU att framställning skaU göras tiU domstol. Paragrafens andra stycke innehåUer dessutom en handlingsregel för socialnämnden vad gäUer gcxl man och förvaltare. Om det kommer tiU socialtjänstens kännedom att någon behöver gcxl man eUer förvaltare, skaU socialnämnden anmäla det tiU överförmyndaren.

E>et kan anmärkas att gäUande lagstiftning i många fåU har lagt en skyldighet på ansvariga inom sjukvården att vara aktiva för att ge över­förmyndaren ett så gott underlag som möjUgt. Här kan nämnas 11 § lagen (1985:568) om särskUcfe omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl., som ålägger landstingen att anmäla tiU överförmyndaren när en psykiskt utvecklingsstörd kan anfes behöva gcxl man eUer förvaltare samt när ett gcximanskap eUer förvaltarskap bör kunna upphöra eUer ändras, 15 § 6 lagen (1993:387) om stöd och service tiU vissa funk­tionshindrade, som lägger en skyldighet på kommunema att anmäfe tiU överförmyndaren nar en person med funktionshinder kan antos behöva förmyndare, förvaltare eUer god man och när åtgärden bör upphöra, samt 10 § 2 allmänna läkarinstmktionen (1963:341), som ger chefs­överläkaren ett ansvar för att överförmyndaren underrättos när en m-togen person kan antos behöva god man eUer förvaltare samt när ett sådant uppdrag bör upphöra.

Även med den reglering som beskrivits ovan bör, för att överförmyn­damas möjUgheter att gå in med skärpande föreskrifter i så god tid som möjUgt skaU förbättras, sociahiämndemas skyldighet utökas tiU att gälfe även att på eget mitiativ lämna överförmyndaren upplysningar om såda­na förhåUanden som kan tala för att föräldramas förvaltiiing mte sker på ett betryggande sätt.

Med en sådan underrättelseskydUghet kan missbmk av bamens medel
undvUcas t.ex. i ett fåU som har anförts under beredningen av lagstift­
ningsärendet. Det rörde sig om att ett bam tUl moder som ensam var
förmyndare för bamet utsattes för sexueUt övergrepp av modems sam­
bo. Bamet tiUerkändes skadestånd och brottsskadeersättning betafedes
ut. Denna betalades ut tiU modem som förbmkade medlen tiUsammans
med sambon som hade förövat brottet. Det framstår som självklart att
det Ugger inom ramen för socialtjänstens ansvar för bamets väl att
upplysa överförmyndaren om det är tänkbart att kommande skadestånd
eUer brottskadeersättning skuUe kunna komma att användas på ett fel-
  134


 


aktigt sätt. Överförmyndaren kan cfe vidto åtgärder för att säkra bamets rätt.


Prop. 1993/94:251


7.8    Särskild överförmyndarkontroU

Regeringens förslag: SärskUd överförmyndarkontroU skaU gälfe för egendom som en underårig har fått genom gåva, arv, testa­mente eUer förmånstogarförordnande vid försäkring eUer mdividueUt pensionssparande, om sådan kontroU har föreskrivits i ett gåvovillkor, ett testamentsförordnande eUer ett för­månstagarförordnande. KontroUen skaU i sådant fåU omfetfe också avkastning och vad som kan komma att sättas i egendomens StäUe.


Förmynderskapsutredningens förslag: Utredningen föreslår att givare skaU kunna föreskriva villkor om överförmyndarkontroU (se SOU 1988:40 s. 162 och 224 f).

Remissinstansema: Endast Föreningen Sveriges överförmyndare berör frågan särskUt och finner möjUgheten att stäUa gåvomedel under ÖverförmyndarkontroU tiUtalande.

Skälen för regeringens förslag: Såväl Förmynderskapsutredningens som regeringens förslag tiU nya regler om föräldrars förvaltning av bams egendom innebär att förvaltningen tiU viss del mte kommer att vara underkastad överförmyndarens direkto kontroU. Uöedningens förslag begränsar sig dock tiU medel som underåriga fått i gåva. Ut­redningen menar emeUertid att även den som ger en gåva tiU en under­årig bör ha möjUghet att åstodkomma en skärpt samhäUskontroU. Om givaren är osäker på om föräldrama kommer att förvalte gåvomedlen på ett tiUfredsstäUande sätt, bör han eUer hon kunna föreskriva att medlen skaU stå under överförmyndarkontroU. Effekten av ett sådant förordnan­de skuUe bU att medlen visserUgen förvaltes av föräldrama men att det gäUer samma regler för förvaltningen som om det hade varit fråga om egendom som enUgt fegen står under direkt överförmyndarkonö-oU. Av praktiska skäl viU utredningen att det också skaU krävas att givaren gör en anmälan tiU överförmyndaren.

Som Förmynderskapsutredningen påpekar kan det finnas skäl att öppna en möjUghet för den som viU överföra egendom tiU en underårig att försäkra sig om att egendomen kommer bamet tiU nytta. Dagens regler ger en möjUghet tUl det genom att egendomen kan sättes under särskUd förvaltiiing. Den möjUgheten bör finnas kvar (se avsnitt 9). Att sätte egendomen under särskUd förvaltning är dock en relativt genom­gripande ålgärd på så sätt att föräldems mflytande helt skärs av och en tredje person måste anUtes för att sköte förvaltningen. En metod att öka konöoUen på ett enkeU och mindre kostsamt sätt vore att utföra möjUg­heten att överföra egendom med villkor om överförmyndarkonti-oU. Om så sker mnebär det också att överförmyndaren görs uppmärksam på att någon som kan förväntes ha kännedom om fåmUjens förhållanden har


135


 


gjort bedönmingen att en exöa kontroU behövs. Dette kan ftmgera som ett incitament för överförmyndaren att närmare undersöka om det finns anledning att skärpa kontroUen avseende den föräldraförvaltningen.

TUl skUlnad från vad Förmynderskapsutredningen föreslår föreslås nu att föräldrars förvaltning av bams egendom skaU vara fri frän kontroU oavsett på vilket sätt egendomen tiUfeUit bamen. Det mnebär att ett villkor om överförmyndarkontroU bör kunna ges fömtom vid gåva även i testamente eUer som villkor i förmånsfegarförordnande vid försäkring eUer vid pensionssparande enUgt lagen (1993:931) om individueUt pensionssparande. För att undvUca sammanblandning med den kontroU som följer av föräldrabalkens huvudregel bör den i dette avsnitt behandfede kontroUen kallas särskUd överförmyndarkontroU. Eftersom regehi syftar tiU att bereda den omyndiges egendom ett extra skydd i de faU där givaren eUer motsvarande finner anledning tiU det, bör även avkasöiingen av egendomen omfettas av den strängare kontroUen. Regelns närmare utformning behandlas i förfettningskommentaren.


Prop. 1993/94:251


8     Förvaltning genom förordnade förmyndare, gode män och förvaltare

Regeringens förslag: Förordnade förmyndares, gcxle mäns och förvaltares egendomsförvaltning skaU vara underkasted i huvudsak samma kontroU som de föräldraförvaltningar som avser egendom av större värde än åtta basbelopp. Bankmedel skaU dock vara placerade på spärrat konto och om en underårig som hjir förord­nad förmyndare äger premieobUgationer, skaU de vara mskrivna i stetsskuldboken.


Förmynderskapsutredningens förslag: Förordnade förmyndare, gode män och förvaltare skaU i princip vara underkastede samma kontroU-regler som föräldrars förvaltning av ärvda medel m.m. med undantag av en specieU reglering avseende inskrivning av premieobUgationer som innehas av en underårig som har en förordnad förmyndare (se SOU 1988:40 s. 167 {.).

Remissinstanserna: Ete remissinstanser som har yttrat sig över den principieUa inriktningen av kontroUen av förordnade förmyndare, gode män och förvaltare har lämnat försfeget utan invändning eUer tiUstyrkt det.

Skälen för regeringens förslag: Föräldrar intar en särställning i kretsen av förmyndare och andra stäUföreträdare. Den naturUga intres­segemenskap som i normalfåUet finns meUan föräldrar och bam gör det befogat att i förste hand söka förenkfe regelsystemet när det gäUer den relationen.

I och för sig kan man utgå från att även den som särskUt förordnas liU vårdnadshavare eUer enbart tiU förmyndare har ambitionen att ftiU-


136


 


göra sitt uppdrag pä ett tUlfredsstäUande sätt. Den prövning som föregår Prop. 1993/94:251 förordnandet mnebär också vissa garantier för en korrekt förvaltning. Det bör i sammanhanget beaktes att det inte sällan torde vara någon av den underåriges släktingar som utses tiU förmyndare, även om släkting­ar mte ges något försteg i lagen. Det kan aUtså finnas personUga band även meUan en underårig och en förordnad förmyndare.

Det kan emeUertid mte fömtsättes vara lika naturUgt för en förordnad förmyndare som för en förälder att te tiU vara en underårigs mtressen. Dette gäUer även dem som bUvit förmyndare genom att förordnas sär­skUt tiU vårdnadshavare (se avsnitt 5). Det bör därför finnas ett större mått av samhäUskontroU när det är fråga om förvaltning som utövas av förordnade förmyndare. Det finns emeUertid även i sismämnda feU skäl att i viss utsträckning mjuka upp det nuvarande regelsystemet.

Det framstår som naturUgt att då knyte an tiU de regler som gäUer den kontroUerade föräldraförvaltningen. I stort sett samma regler bör gäUa för förordnade förmyndares förvaltningar som för de föräldraför­valtningar som avser egendom tUl ett värde över gränsen på åtte basbe­lopp. Det mnebär bl.a. att överförmyndarens samtycke krävs för för­värv av värdepapper, om det inte rör sig om obUgationer och vissa andra säkra värdehandlingar (se avsnitt 7.3).

Intresset av att så långt som möjUgt förenkla regelsystemet och und­vUca onödig byråkrati gör att man även beträffande förordnade förmyn­dare bör kunna avskaffa det nuvarande tvånget att deponera värdehand­lingar i bank. Beträffande ett visst slag av värdehandlingar, nämUgen premieobUgationer, finns det dock skäl att ha en avvUcande reglering. För närvarande gäUer att sådana obUgationer i princip skaU skrivas in i stetsskuldboken med förbehåU att kapitalbelopp som hänför sig tiU obUgationema inte får lyftas uten överförmyndarens tiUstånd. Det för­håUandet att det i vissa fåU kan vara fråga om stora belopp tUsammans med svårighetema att, om det inte sker någon inskrivning, kontroUera humvida en viss obUgation har utfåUit med vinst eUer inte gör att man bör behåUa en regel om inskrivning av premieobUgationer för det feUet att en underårig har en förordnad förmyndare.

LUca Utet som för föräldrar bör dock reglema om döektinsättrung i
bank av vissa utomstående betalningar slopas. Vidare bör huvudregeln
beträffande bankmedel vara att de skaU fiimas på spärrade konton.
Eftersom det inte kan fömtsättes finnas samma gmndläggande intresse­
gemenskap mellan förordnade förmyndare, gode män eUer förvaltare
och den de företräder som mellan föräldrar och bam gör skyddsaspek­
ten att skälen för att ha överförmyndarspärr på bankkonton väger över
intresset av att förenkla reglema. "Förmyndaren skaU dock ha en möjUg­
het att genom förbehåU kunna disponera över de medel som behövs för
den enskUdes uppehäUe och för vården av den enskUdes egendom, utan
krav på samtycke av överförmyndaren. VisserUgen har i tidigare avsnitt
(7.3) anförts att en sådan möjUghet att göra förbehåU delvis strider mot
tanken på spärr och talar för att mte ha spärr över huvud taget. I fråga
om gode män och förvaltare liksom i viss mån förordnade förmyndare
StäUer sig dock frågan i en annan dager än i fräga om föräldrar som
       137

förmyndare. Förvaltarskap och i stort sett samtUga långvariga gcxlman-


 


skåp handlar om att sköte vuxnas angelägenheter. Det är beträffande Prop. 1993/94:251 dessa självklart att medel för deras uppehäUe och vården av deras egen­dom skaU tes av deras egna medel, vilket inte kan sägas vara feUet med egna bam, varför en möjUghet att göra förbehåU för sådarte medel måste finnas kvar. Samma synpunkt gör sig gällande i fråga om under­åriga som har förordnade förmyndare, även om det i dessa fåU också kan finnas en underhåUsskyldig vårdnadshavare.

Även beträffande redovisningsskyldigheten gentemot överförmyndaren bör förordnade förmyndare styras av samma regler som föräldrar tiU bam viUcas egendom står under överförmyndarkontroU. Den förordnade förmyndaren bör aUtså i princip vara skyldig att dels ge in förteckning över egendomen - oavsett värdet och på vilket sätt den har tiUfålUt den underårige - dels varje år lämna en årsräkning med en redogörelse för sin förvaltning av egendomen.

Överförmyndaren bör emeUertid, på samma sätt som beträffande föräldrar, kunna ge dispens såväl från redovisningsbestämmelsema som från övriga föreskrifter som reglerar den förordnade förmyndarens förvaltning. Överförmyndaren bör vidare, om den förordnade förmyn­daren missköter sitt uppdrag, kunna meddefe beslut i skärpande rikt­ning, t.ex. bestämma att värdehandlingar skaU förvaras och förvaltes av bank. Det Ugger dock i sakens natur att, om en förordnad förmyndare visar försumUghet, det oftare än i föräldraiåUet finns anledmng att överväga ett entiedigande.

Under lagstiftiiingsärendets gång har väckts fiägan om ett obUgato­riskt försäkringsskydd för den enskUde för det fåU stäUföreträdaren förskingrar den enskUdes medel eUer företar andra förlusdiringande åtgärder. Frågan har diskuterats i samband med tidigare lagstiftningsför­slag (se bl.a. prop. 1974:142 s. 164). Då ansågs mte föreUgga tUlräck­Ugt starka skäl för att införa en försäkringspUkt. TUfräckUga skäl att göra någon annan bedömning i dag har mte kommit fiam.

När det sedan är fråga om gcxle män och förvaltare får deras ställning anses vara så pass likartad de förordnade förmyndamas att de i för-valtningshänseende bör behandlas på samma sätt. Sådant är feUet i dag. De förvaltnings- och redovisningsregler som har föreslagits för de förordnade förmyndamas del bör således vara tillämpUga även på gode män och förvaltare, i den mån de har hand om förvaltning av egendom.

I fråga om gcxle män uppstår den komplikationen att den enskUdes rättshandUngsförmåga mte påverkas av ett förordnande av god man. Det kan tänkas att den enskUde vägrar att låfe den gode mannen fä hand om egendom som i och för sig omfettes av förordnandet. Även i övrigt kan den enskUde försvåra den gode mannens verksamhet, bland annat ge­nom att mgå rättshandlingar som strider mot den gcxle mannens, s.k. koUiderande rättshandUngar (se prop. 1987/88:124 s. 139 f.). Detta förhåUande gör det motiverat att mföra vissa specieUa regler för de gode männens del. Bland annat bör de vara skyldiga att håUa överför­myndaren underrätted om sådana åtgärder från den enskUdes sida som i mera betydande omfettning kan påverka förvaltningen.

138


 


9     Särskild förvaltning


Prop. 1993/94:251


Regeringens förslag: MöjUgheten att överlämna egendom tUl särskUd förvaltning skaU finnas kvar.


Förmynderskapsutredningens förslag: Överensstämmer med rege­ringens förslag (se SOU 1988:40 s. 169 f).

Endast en av remissinstanserna berör frågan särskUt. Det är Länssty­reben i Malmöhus län som finner det riktigt att det fortferande skaU fin­nas möjUghet för givare att göra förbehåU om särskUd förvaltning av gåva.

Skälen för regeringens förslag: EnUgt nuvarande regler kan den som viU ge eUer testamentera egendom tiU en omyndig förordna att egen­domen skaU stå under särskUd förvaltning av annan än förmyndaren, utan bestämmanderätt för denne. En motsvarande möjUghet finns för den som viU sätte in en omyndig som förmånstegare tiU försäkring (13 kap. 1 § andra stycket föräldrabalken).

Den som viU anordna särskUd förvaltmng måste särskUt ange vem som skaU utöva förvaltningen. Det finns inga lagbestämmelser om vem som kan utses tiU uppdraget. Det kan således bU fråga om antingen en privatperson, t.ex. en släkting tiU den underårige, eUer en juridisk person, t.ex. en bank.

Om de villkor som har stäUts upp beträffande egendomen mnebär att förmyndaren i något hänseende skaU ha en medbestämmanderätt, är fömtsättningama för särskUd förvaltiiing mte uppfyUda. Mera problema­tiskt är hur man bör bedöma ett viUkor om att den särskUda förvaltaren i ett eUer flera avseenden skall samråda med förmyndaren. Här får undersökas om det kan antes överensstämma med givarens, testetors respektive försäkringstegarens vUja att förmyndaren skaU ha medbe­stämmanderätt eUer inte Qfr SOU 1970:67 s. 171).

När det sedan gäUer den särskUde förvaltarens skyldigheter sägs i föräldrabalken att förvaltaren årUgen skaU redovisa för sm förvaltiiing tiU förmyndaren. Utöver det innehåUer mte föräldrabalken några be­stämmelser om vad den särskUde förvaltaren skaU göra. I stäUet får man fåUa tiUbaka på de allmänna reglema för sysslomän.

När en särskUd förvaltning anordnas kopplas inte bara förmyndaren bort, utan även överförmyndarenu Det ankommer säledes mte pä över­förmyndaren att utöva tiUsyn över den särsk.Usle förvaltarens verksam­het. Det krävs inte heUer samtycke från överförmyndaren, om den särskUde förvaltaren för den underåriges räkning viU t.ex. sälja eUer pantsätte den egendom som står under hans förvaltning. Dette gäUer även beträffande fest egendom som ju annars är föremål för en mer detaljerad reglering än annan egendom.

Förmynderskapsutiiedningen påpekar att möjUgheten att undante viss egendom från föräldrabalkens kontroUsystem genom att anordna särskUd förvaltiiing kan innebära en fåra för den omyndige och menar att det därför kan diskuteras om instimtet bör finnas kvar, åtminstone i dess


139


 


nuvarande form. Utredningen hänvisar tiU att för- och nackdelama med Prop. 1993/94:251 särskUd förvaltning diskuterades utförUgt i samband med att den formen av förvaltning fick en särskUd reglering, vilken trädde i kraft den 1 ja­nuari 1976 (se SOU 1970:67 s. 166 f och prop. 1974:142 s. 133 f., bet. 1974:LU36, rskr. 1974:404, SFS 1974:1038). I det sammanhanget anfördes bl.a. att ett lagUgt hinder mot särskUd förvaltning skuUe kunna vara tiU skada för den omyndige genom att en gåva eUer dylikt då skuUe kunna utebU i vissa situationer, t.ex. om givaren tvivlade på förmyndarens kompetens. Det firamhöUs också att det måste stå en givare firitt att te den risk som är förbunden med att gåvomedel inte blir underkastede tiUsyn. Från den omyndiges synpunkt, sades det vidare, kunde särskUd förvaltning ibland vara att föredra framför en förvaltning enUgt föräldrabalkens regler. Uöedningen menar att dessa argument för mstitutet särskUd förvaltning aUtjämt bär. Det finns därför mte, enUgt utredningen, anledning att avskaffa förvaltningsformen och det bör inte heUer stäUas upp några begränsningar i rätten att utse särskUd förvalte­re.

Ett av de skäl som tidigare anförts för att ha institutet särskUd förvalt­ning är som redovisats att sådan förvalöiing skuUe vara att föredra framför förvaltning enUgt föräldrabalken. Tanken bakom det torde främst ha varit att den särskUda förvalttiingen mte är styrd av föräldra­balkens tämUgen detaljerade regler om hur man får förfåra med den enskUdes egendom, regler om spärrad bankräkning, deponeringspUkt, begränsade möjUgheter att snabbt köpa och sälja värdepapper m.m. Det förslag som nu läggs firam innebär en avsevärd lätmad vad gäUer regler­na för föräldrars förvaltmng av bams egendom. Det mnebär att detto skäl tiU att välja särskUd förvaltning inte längre gör sig gäUande med samma styrka. Kvar står dock de fåU där givaren, testetor eUer försäk­ringstegaren av olika skäl inte vUl att den ordinarie förmyndaren skaU ha hand om förvaltningen av just den egendom som kommer att över­låtos. Här har tidigare föresfegits att det skaU öppnas en möjUghet att StäUa upp villkor om särskUd överförmyndarkontroU. Ett sådant villkor utestänger dock inte den ordinarie förmyndaren från inflytande över förvaltningen. Med hänsyn tiU vad som nu har anförts finns det fort­farande tillräckUga skäl att behåUa institutet särskUd förvaltning.

Den tidigare berörda regeln om redovisning tiU förmyndaren har införts för att i de omyndigas intresse åstodkomma en viss kontroU av den särskUde förvaltarens verksamhet. En sådan kontroU är, vilket utredningen nämner, fortferande motiverad. Utöver kontroUaspekten finns anledning att peka på att förmyndaren har ett berättigat mtresse av att få msyn i den särskUde förvaltarens verksainhet, särskUt som för­valtningen inte sällan torde avse egendom tiU betydande värde. Det kan också tänkas att förmyndaren i sin tur har att förvalto egendom av liknande karaktär, t.ex. aktier i samma bolag, och att det därför kan finnas anledning att se tiU att de tvä förvaltningama inte genomförs på ett motstridigt sätt tiU skada för den omyndiges mtressen.

Bestämmelsen om redovisning bör aUtså behåUas. Dämtöver behöver
emeUertid föräldrabalken lika Utet som nu mnehåUa några regler om hur
  140

särskUd förvaltning skaU gå tiU. Det umebär att allmänna regler om


 


sysslomän Uksom hittiUs blir tiUämpUga, t.ex. när det gäUer den särskU­de förvaltarens rätt tiU arvode och eventueUa skyldighet att betala ska­destånd vid misskötsel av uppdraget. Den som förordnar om särskUd förvaltning har emeUertid möjUghet att med gUtig verkan stäUa upp vUUcor som avvUcer från dessa allmänna regler.

Det fiims i sammanhanget anledning att påpeka att, när särskUd för­valtning har anordnats, är det förmyndaren som stäUföreträdare för den omyndige som gentemot den särskUde förvaltaren skaU bevaka den omyndiges intressen. Det kan exempelvis bU firåga om att påtala att förvaltningen sker på ett försumUgt sätt.

Vidare bör det för tydUghets skuU nämnas att särskUd förvaltning mte bara kan anordnas beträffande underårigas egendom. Samma möjUghet finns för egendom som tiUfåUer den som har god man eUer förvaltare.


Prop. 1993/94:251


10   Vård av rätt i dödsbo m.m.

Regeringens förslag: Reglema om vård av underårigas rätt i dödsbo behåUs i stort oförändrade på det sättet att det även i framtiden skaU krävas samtycke av överförmyndaren för att för­myndare, god man eUer förvaltare skaU få delto i en rättshandUng vid dödsboförvaltning, om samtycke skuUe krävas vid förvalt­ningen av den enskUdes egendom i övrigt. Samtycke skaU krävas också vid fördelning av egendomen genom bcxlelning eUer skifte, ingående av avtal om sammanlevnad i oskiftet bo samt vid av-sfeende av särkuUbams arvsrätt vid förälders död. StäUföreöädaren skaU inte få avstå från arv eUer testamente i större utsträckning än enUgt föregående stycke.


Förmynderskapsutredningens förslag överensstämmer i princip med regeringens. Gmndinställningen tiU kontroU av förvaltningen av ärvd och motsvarande egendom gör dock att utredningens förslag innebär ett något längre gående krav på samtycke för deltogande i enskUda rätts­handUngar vid dödsboförvaltiungen (se SOU 1988:40 s. 170 f).

Remissinstanserna: Östersunds kommun och Svenska sparbanksföre­ningen tiUstyrker utredningens förslag. Sparbanksföreningen menar dock att det i och för sig kunde tänkas att en större förenkUng görs även på detta område beträffande föräldrar som är förmyndare. Överförmyn­damämnden i SundsvaU påpekar att utredningens förslag innebär att lägre krav kommer att stäUas på den årsräkning som förmyndaren skaU ge m vid sammanlevnad i oskiftat bo och motsätter sig den föresfegna ändringen.

Riksförbundet för utvecklingsstörda bam, ungdomar och vuxrm är av uppfettningen att det tiU förebyggande av missbmk bör införas en be­stämmelse i lagen av innebörd att de som har ett dödsbo i sm vård är


141


 


skyldiga att tiU rätten anmäfe om en dödsbcxlelägare kan antas behöva    Prop. 1993/94:251 god man för att te tiUvara sma mtressen.

Föreningen Sveriges överförmyndare anför att mbriken över av ut­redningen föresfegna 15 kap. 6 § föräldrabalken bör ändras tUl att avse enbart avstående av arv. Stockholms tingsrätt menar att för det fåU avstående från arv eUer testamente i praktUcen mte bör kunna ske, så bör det komma tiU uttiyck i lagtext.

Skälen för regeringens förslag: Den gmndläggande principen är att den som är underårig eUer som har gcxl man eUer förvaltare företräds av StäUföreträdaren när han eUer hon skaU te del i ett femUjerättsUgt avtal. För närvarande innehåUer föräldrabalken ett särskUt kapitel (14 kap.) om vård av omyndigas rätt i dödsbo. Där föreskrivs att överför­myndarens samtycke måste inhämtes tiU vissa förvaltningsåtgärder, t.ex. varje rättshandling som hade krävt överförmyndarens samtycke om rättshandlingen hade gäUt den omyndiges egendom, ingående av avtal om sammanlevnad i oskiftat bo, fördelning av egendom vid bodehiing eUer skifte och avstående av arv som ett särkuUbam gör tiU förmån för den efterlevande maken. I övrigt sägs i kapitiet bl.a. att bodelning och arvskifte i princip skaU ske så snart som möjUgt.

Vad som föreskrivs i kapitiet om förmyndare gäUer också i fråga om gcxle män och förvaltare, om den som de företräder har del i ett bo och vården av den enskUdes rätt som delägare omfettas av gcximans- eUer förvaltamppdraget.

Det kan vara värt att i sammanhanget påminna om att även om gmnd­principen är att StäUföreöädaren företräder den enskUde, så gäUer enUgt 11 kap. 2 § föräldrabalken att om förmyndaren eUer förmyndarens make och den underårige har del i samma oskiftode dödsbo, så skaU den underåriges rätt i dödsboet vid boutredningen, liksom vid bcxlelning och skifte eUer ingående av avtal om sammanlevnad i oskiftat bo, be­vakas av en gcxl man. I den situationen har den gode mannen att följa de särskUda föreskriftema i 14 kap. föräldrabalken.

I detta sammanhang skaU stäUning tas tiU i vilken mån överförmyncfe-rens samtycke och kontroU behövs för åtgärder som förmyndare, gcxle män eUer förvaltare företar i samband med vården av enskUcfes rätt i dödsbon.

Som Förmynderskapsutredningen ftinnit synes det vara en gcxl av­vägning att låta reglema i stort vara oförändrade. Det innebär för det första att förmyndare, gode män och förvaltare i fråga om rättshand­lingar som de tar del i vid dödsboförvaltning för den enskUdes räkning bör vara skyldiga att inhämta överförmyndarens samtycke i samma utsträckning som om det hade varit fråga om annan förvaltning av den enskUdes egendom. För föräldramas del iimebär det att graden av krav på samtycke kommer att bero på om värdet av andelen i dödsboet sam­mantoget med bamets övriga egendom kommer upp i gränsvärdet om åtto basbelopp eUer inte.

För det andra innebär det att förmyndaren, gode mannen eUer förval­
taren aUtid är skyldig att inhämto samtycke av överförmyndaren innan
fördelning av boets tiUgångar godtos. Samtycke måste också mhämtos
   142

om StäUföreträdaren viU träffa avtal om sammanlevnad i oskiftat dödsbo


 


för den enskUdes räkning. Anledningen tiU att kravet på samtycke i    Prop. 1993/94:251 dessa feU bör behåUas, trots strävan att avreglera, är att den slutUga fördelningen av egendomen i regel är den mest betydelsefiiUa åtgärden som vidtas med en kvarlåtenskap samt att ett avtal om sammanlevnad i oskiftat bo ofto kan få konsekvenser för den enskUde under lång tid.

Vid sidan av de feU som nu har behandlats skaU inte överförmyndaren behöva medverka vid ingående av femUjerättsUga avtal.

Förslaget iimebär inte, som Överförmyndamämnden i SundsvaU har uttryckt farhågor för, en ändring av kraven på den årsräkning som skaU lämnas in av förmyndaren. Frågan berörs vidare i förfettningskommen­taren.

Vad sedan gäUer skyddet för den dödsbodelägare som behöver god man för att to tiU vara sin rätt så är enUgt gällande regler i 18 kap. 2 § första stycket ärvdabalken och 11 kap. 3 § föräldrabalken föreskrivet att den som har dödsbo i sin vård skaU anmäfe tiU rätten om det krävs god man för någon av delägama. Nägon ytterUgare föreskrift i detta syfte är inte nödvändig.

Förmynderskapsutredningen diskuterar i sitt betänkande frågan om förmyndare, gode män och förvaltare skaU kunna, med eUer utan sam­tycke av överförmyndaren, avstå från arv. Utredningen stannar för att avstående firån arv eUer testamente bör bedömas på samma sätt som bortgivande av den enskUdes egendom och menar att avstående i prakti­ken därför inte bör kunna ske. Undanteg görs dock för avstående enUgt 3 kap. 9 § ärvdabaUcen av särkuUbams rätt tiU arv efter förälder.

Två av remissinstansema har uttalat stöd för utredningens slutsats att betrakte avsfeenden av arv och från testamente som gåva. De har dock gjort det i anslutning tiU frågan om egendom som har tiUfålUt en under­årig skaU behandlas som gåvoegendom eUer arvfåUen egendom vid avgörande av vilka förvaltningsregler som skaU tiUämpas. Den fråga som nu diskuteras är egentUgen den motsatfe, nämUgen om stäUföreträ­daren för den enskildes räkning skaU kunna avstå från egendom. Stock­holms tingsrätt erinrar i sitt remissvar om att det enUgt praxis råder skillnad meUan bedömningen av avsfeende av arv och avstående från testamente på så sätt att avsfeende av arv anses utgöra gåva och följakt­Ugen inte kan göras av förmyndaren, medan avstående från testamente är möjUgt. Tingsrätten menar att om inte någon av dessa båcfe typer av avstående skaU vara möjUg bör det framgå av lagtexten.

Som framgått tidigare umehåUer nuvarande lag och även det nu firam-
lagda förslaget tiU ny lag ett uttryckUgt förbud för förmyndare, gode
män och förvaltare att skänka bort den enskUdes egendom (se av­
snitt 7.2). I rättsfåUet NJA 1971 s. 587 har Högste domstolen uttalat att
avstående från testamentslott mte är att betrakte som gåva, såvicfe inte
testamentstegaren har tiUträtt lotten. Under en sådan fömtsättning an­
sågs testamentsavsägelsen snarare vara att jämstäUa med en vägran att
te emot en erbjuden gåva vUket StäUföreöädaren är behörig att göra.
Avsfeendet godtogs aUtså. I NJA 1983 s. 791 uttalade Högste domstolen
att ändamålet med förbudet mot att ge bort den enskUdes egendom
måste antes vara att skydda den enskUde mot förmögenhetsöverföringar
         143

även om de är i närståendes intresse. Med det syftade Högste domstolen


 


bl.a. på att det från arvskattesynpunkt kan vara fördelaktigt att avstå från arv. Domstolen konsteterade att arvsavstående mnebär en friviUig och medveten förmögenhetsöverföring som fyUer de minimikrav som rimUgen kan stäUas upp för att en rättshandling skaU bedömas som gåva. Ett avstående av arv som en god man hade gjort för den enskUdes räkning befanns därför vara ogUtigt.

Praxis, som i och för sig måste betraktes som klar, ger således en spUttrad bUd av inställningen tiU stäUföreträdares möjUghet tiU avståen­de av arv eUer testamentslott för den enskUdes räkning. Vad först gäUer avsfeende av arv är det onekUgen att jämstäUa med gåva. Det bör där­för mte heUer i framtiden vara möjUgt för stäUföreträdaren att göra ett sådant avstående, med ett undantag som behandlas i det följande. Hög­ste domstolens ställningstegande tiU tiUålUgheten av avsfeende av teste-mentslott har kritiserats i doktrinen som för formaUstiskt (se Walin, Kommentar tiU Föräldrabalken, 4. uppl., s. 378 not 3). Det är också refetivt lätt att håUa med om att det är svårt att se några bärande skäl för att behandla de två feUen på oUka sätt i nu berört avseende. Även avstående från en testamentslott innebär en medveten och frivUUg för­mögenhetsöverföring som liknar en gåva. Ett förbud mot avstående skaU därför träffa också avsfeende från testamentslott. Dette innebär en avvikelse från praxis varför det krävs att saken regleras i lag.

I samband med fåmUjerättsreformen år 1988 med bl.a. mförandet av äktenskapsbaUcen och omfettande ändringar i ärvdabalken mfördes en regel i föräldrabalken (14 kap. 6 a §) om att det krävs samtycke från överförmyndaren tiU avsfeende av arv enUgt 3 kap. 9 § ärvdabalken, dvs. avsfeenden som görs av särkuUbam (se prop. 1986/87:86 s. 83 f.). Den bestämmelsen bör inte ändras nu. Dette avsfeende skUjer sig från tidigare behandlade avsfeenden på så sätt att det endast är fråga om ett temporärt avsfeende från egendomen. SärkuUbamen får ju rätt till efter-arv i den sist avUdna makens bo. I förfettningskommentaren berörs något vilka fömtsättningar som bör föreUgga för att ett sådant avsfeende skaU få ske.


Prop. 1993/94:251


11    Arvode till förmyndare, gode män och förval­tare

Regeringens förslag: LUcsom i dag skaU överförmyndama be­stämma arvcxlet tiU stäUföreträdama. Samma gmndprincip för arvodets feststäUande skaU gäUa för förordnade förmyndare som för gode män och förvaltare.

Föräldrar skaU kunna få arvode endast när särskUda skäl talar för det.


Förmynderskapsutredningens förslag: Överensstämmer i stort med regeringens förslag (se SOU 1988:40 s. 188 {.).


144


 


Remissinstansema: En stor majoritet av remissmstansema tiUstyrker    Prop. 1993/94:251 utredmngens förslag. Några instanser föreslår ändrade regler för för­delningen av betalningsansvaret för arvcxlet meUan den enskUde och kommunen.

Skälen för regeringens förslag: EnUgt gäUande rätt (se 15 kap. 19 § föräldrabalken) har såväl förmyndare som gode män och förvaltare rätt tiU skäUgt arvcxle och tiU ersättning för de utgifter som har varit skäU­gen påkaUade för uppdragets fuUgörande. Föräldrar har dock rätt tiU arvode bara om det föreUgger särskUcfe omständigheter.

När det gäUer förmyndare föreskrivs att arvcxlet skaU bestämmas av överförmyndaren efter gmnder som feststäUts för varje överförmyndar-distrikt av berörd kommun. Även beslut om ersättning för utgifter fettas av överförmyndaren.

För såväl arvcxle som ersättning för utgifter gäUer att de skaU betalas av den omyndiges medel i den mån dennes beräknade mkomster det år förmyndamppdraget avser överstiger två basbelopp eUer, om mte sär­skUda skäl föranleder annat, i den mån den omyndige har tUlgångar som överstiger tre basbelopp. I övriga fåU skaU arvodet och ersättning­en för utgifter betafes av kommunen.

Även i fråga om arvcxle och ersättning för utgifter tiU gcxle män och förvaltare beslutar överförmyndaren (se 15 kap. 21 § föräldrabalken). De bestämmelser som reglerar dessa arvodes- och ersättningsfrågor innehåUer emeUertid inte någonting om gmnden för arvodets bestäm­mande. Inte heUer är några basbeloppsgränser angivna, utan överför­myndaren har frihet att bestämma vad som skaU betalas av den enskU­des medel och vad som skaU betafes av kommunen. I praktiken tiUäm­pas, enUgt Förmynderskapsutredningen, emeUertid i stor utsträckning samma regler för gode män som för förmyndare.

Svenska konununförbundet har utfärdat vissa riktlinjer för bestäm­mande av arvode tiU förmyndare. I cukulär 1990:120 anger förbundet förslag på lämpUga nivåer som arvodesbesluten skaU kunna utgå från. EnUgt förslaget skaU ersättningen för ekonomisk förvaltmng bestämmas i förhåUande tiU hur krävande förvaltningen är. Uppdragen defes in i fyra kategorier Den enklaste förvaltningen föreslås arvtxieras enUgt kategori 1 med 2-8 % av basbeloppet för redovisningsåret (för år 1993 688-2 752 kr), kategori 2 med 6-20 %, kategori 3 med 15-30 % och kategori 4 med 25-55 % (för år 1993 8 600-18 920 kr). Kategori 4 är avsedd för förvaltning av avsevärd omfettning, som övervakning av affärsrörelse, förvaltning av större innehav av aktier, förvaltning av hyresfestighet med därtiU hörande uppgifter, m.m. EnUgt försfeget bör en likartad indelning göras beträffande arvoderingen för personUg om­vårdnad med indelning i fyra kategorier beroende på hur arbetskrävande uppdraget är.

Som Förmynderskapsutredningen har påpekat är det vid utformandet
av bestämmelser som rör arvode och annan ersättning framför aUt två
synpunkter som gör sig gällande. Dels måste arvodena kunna sättas så
högt att rekryteringen tiU uppdragen som förmyndare, god man eUer
förvaltare mte blir för svår, dels måste det finnas sådana spärrar att den
         145

enskUde inte drabbas av aUt för stora kosttiader. Uti-edningens uppfett-

10 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 251


nmg att såväl arvcxle som ersättning för utgifter Uksom i dag skaU    Prop. 1993/94:251 bestämmas av överförmyndama synes välmotiverad. Inte heUer finns det anledning att gå ifrån principen att kosmader som inte betafes av den enskUde skaU betalas med kommunala medel.

Som har firamgått av den tidigare redogörelsen har överförmyndama i dag större frihet att bestämma arvoden tiU gode män och förvaltare än när det är fråga om förmyndare. Delvis är detfe motiverat av att gcxi­manskap och förvaltarskap kan vara av mer skiftande slag än förmyn­derskap. SärskUt gäUer dette i fråga om gcxlmanskapen, som många gånger kan vara kortvariga. Reglema gör det emeUertid också lättare att tiU god man eUer förvaltare rekrytera personer med expertkunskap, t.ex. advokater eUer revisorer.

LUcartede synpunkter som beträffande gode män och förvaltare gör sig dock gäUande även när det rör förordnade förmyndare, dvs. andra för­myndare än föräldrar. I fiamtiden bör därför överförmyndama ha sam­ma frihet att bestämma arvode för aUa slag av förordnade stäUföreträ­dare. Hänvisningen tiU kommunala gmnder med avseende på förmynda­re bör därför tes bort. Det är emeUertid självklart att man vid feststäl­lande av arvode och ersättning bör eftersträva en likformig bedömning, såväl kommunema emeUan som mom en och samma kommun. Det fiamstär också som lämpUgt att någon typ av riktlinjer eUer rekommen­dationer även i framtiden kan tos firam av exempelvis Svenska kommun­förbundet och att dessa beaktes vid tiUämpningen, även om överförmyn­dama inte är formeUt bundna av dem.

När det gäUer fördehiingen av kosmadema meUan den enskUde och kommunen föreslår Förmynderskapsutredningen att lagen Uksom hittiUs skaU innehåUa en huvudregel. Den föreslås emeUertid utsträckas tiU att gäUa arvcxlen och ersättning för kosmader tiU såväl förmyndare som gcxle män och förvaltare. Utredningen har stannat för att de nuvarande basbeloppsreglema inte bör ändras men påpekar att det bör vara möjUgt för överförmyndaren att frångå basbeloppsregeln, om det är tiU den enskUdes förmån.

Mot förslaget riktar bl.a. Svenska kommunförbundet den kritiken att basbeloppsreglema binder överförmyndama för hårt och menar att överförmyndama bör ha möjUghet att i större utsträckning Iåte de en­skUda betafe arvcxlet, om det inte framstår som uppenbart oskäUgt.

EnUgt gäUande rätt och enUgt det nu firamlagda förslaget har överför­
myndama stor frihet att bestämma arvodenas storlek. Det Ugger i sig ett
värde i att inte omgärda prövningen av aUt för rigida regler eftersom
förhåUandena i de enskUda fåUen kan variera mycket. Om reglema
utformas mycket genereUt, ökar dock risken för en ojämn tiUämpning.
Vikten av att behandlingen är likformig över landet har betonats tidiga­
re. Det framstår som särskUt vUctigt att likformigheten upprätthåUs i så
hög grad som möjUgt när det gäUer de enskUdas skyldighet att sfe för
kosmadema för stäUföreträdarens åtgärder, mte minst mot bakgmnd av
att det ofta är fråga om människor som har hjälp och stöd därför att de
har svårt att te tiU vara sina rättigheter. Huvudregeln om den enskUdes
ersättningsskyldighet skaU därför vara knuten till basbeloppet på sätt ut-
        146

redningen har föreslagit. Det fiamstär dock inte som motiverat att ha en


 


något högre gräns när ersättnmgsskyldigheten gmndar sig på förmögen-    Prop. 1993/94:251 heten än när inkomsten läggs liU gmnd för bedömningen. Som kom­munförbundet påpekar kan det dock finnas anledning att i vissa specielfe feU gå ifrån huvudregehi även tiU nackdel för den enskUde. Den frågan behandlas närmare i förfettningskommentaren.

Under dette lagstiftningsärendes beredning har kritik riktets mot regle­ringen av det slutUga betalningsansvaret för främst gcxle mäns arvode och ersättning. Därvid har den situationen pekats ut att om en god man förordnas för att bevaka okända arvmgars rätt i ett dödsbo så blir, för det feU några arvsberättigade mte återfinns, kommunen betalningsan­svarig för den gode mannens arvcxle och ersättning. Det har från kom­munalt håU gjorts gällande att detta mte är en utgift som bör ersätfes av kommunala medel, ufen att boet bör sfe för kosöiaden.

I 14 kap. 11 § förste stycket föräldrabaUcen finns i dag en bestämmel­se om att en förmyndare har rätt tiU skäUgt arvode för värden av en omyndigs rätt i ett oskiftat dödsbo och att arvcxlet skaU förskjutes av boet. Den sismämnda regeln är tiU följd av hänvisningen i 14 kap. 1 § andra stycket tillämpUg även när förmyndare eUer god man vårdar någons rätt i oskiffet bo.

Förskjute betyder att förskottera eUer att lämna lån. Bestänunelsens formulering kan tes tiU mtäkt för att dödsboets ansvar är begränsat tiU ett belopp motsvarande lotten som tUlkommer den enskUde. Det kan råda tveksamhet om vad dagens regel innebär för det feU att den vars rätt bevakats inte tiUdelas en lott som är lika stor som det arvode som StäUföreträdaren har rätt att fe ut.

Det Ugger också närmare tiU hands att fete en uöedningskostnad som är hänförUg tiU ett visst bo stanna på det boet än att fördefe den på samtUga kommuninvånare. För det feU hefe arvodet mte kan räknas av mot den lott som tUlkommer den vars rätt stäUföreträdaren är satt att vårda bör aUtså dödsboets övriga tUlgångar tes i anspråk. Endast om de inte räcker tiU bör kommunen sfe för kosmaden. Det kan dock tänkas feU där omständighetema är sådana att kommunen äncfe bör sfe kost­naden varför det bör vara möjUgt för överförmyndaren att göra undan­teg i enskUda fåU. Den frågan tes upp i författningskommentaren.

Vad slutUgen beträffar föräldrars rätt att få arvode förordar utred­ningen att man behåUer den hittiUsvarande begränsningen. Det saknas skäl att ändra reglema i dette hänseende. Arvcxle tiU föräldrar bör således komma i firåga endast om det föreUgger särskUcfe omständig­heter.

147


 


12   Överförmyndarorganisationen m.m.


Pnjp. 1993/94:251


Regeringens förslag: Även i kommuner som har överförmyndare och inte överförmyndamämnd skaU kommunfullmäktige kunna ge överförmyndaren rätt att delegera beslutanderätten i vissa gmpper av ärenden tiU en kommunal tjänsteman som har erforderUg kompetens.


Förmynderskapsutredningens förslag: Överensstämmer med rege­ringens förslag (se SOU 1988:40 s. 183).

Remissinstansema: En klar majoritet av de remissinstanser som uttalar sig tiUstyrker förslaget. Flera remissmstanser, bl.a. Domstobver-ket. Svenska banltföreningen och Sveriges domareförbund betonar vUcten av att såväl överförmyndare, ledamöter av överförmyndamämnd som tjänstemän har en gcxl kompetens på sakområdet. Överförmyndamämn­den i Sundsvall anser att det inte är riktigt att en domstol skaU kunna entiediga en överförmyndare eUer ledamot av överförmyndamämnd eftersom de är förtroendevalda inom kommunema.

Skälen för regeringens förslag: Överförmyndarorganisationen fick sin nuvarande utformning år 1975. Överförmyndare skaU finnas i varje kommun. Kommunema kan emeUertid beslute att det i stäUet för över­förmyndare skaU fiimas en överförmyndamämnd. Förmynderskapsutred­ningen redovisar att år 1987 hade omkring hälften av Sveriges kommu­ner utnyttjat möjUgheten att inrätte överförmyndamämnd, bland dem Stockholm och Göteborg.

Överförmyndare och ersättare för derme samt ledamöter och ersättare i överförmyndamänmd väljs av kommunfullmäktige på tre år. De valcfe kan om de befinns inte vara lämpUga för uppdraget endedigas av rätten.

Efter beslut av kommunfullmäktige kan en överförmyndamämnd delegera beslutanderätten i vissa gmpper av ärenden tiU en ledamot, en ersättare som har inkaUats tiU tjänsgöring eUer en tjänsteman hos kom­munen. Någon motsvarande möjUghet tiU delegation finns inte när det gäUer kommuner som har ensam överförmyndare.

Som Förmynderskapsutredningen har kommit fram tiU finns för när­varande mte anledning att föreslå någon ändring av distriktsindehiingen, som i dag följer kommungränsema. Det finns dock anledning att peka på det samarbete vad gäUer kansliresurser som bedrivs meUan kommu­ner, t.ex. Sohia och Sundbybeig. Ett sådant samarbete kan bidra till att den totala kompetensen mom den berörda tjänstemannakåren kan höjas.

Under Förmynderskapsutredningens arbete och under remissbehand­Ungen av utredningens betänkande har det från flera håU framförts önskemål om att de formeUa kompetenskraven pä överförmyndare och nämndledamöter skärps. Det är givetvis efterstnrävansvärt att de valcfe har så goda fömtsättningar som möjUgt att klara av sina uppdrag. Det är dock nödvändigt att kommunema ges ett ganska stort mått av frihet vid valet av överförmyndare och nämndledamöter för att bevara den nuvarande karaktären av förtroendeuppdrag. TiU dette kommer att, även


148


 


om man skuUe kunna skärpa de formeUa kompetenskraven på dem som skaU utses, det är svårt att formulera dessa krav i lagtext. Det kan bl.a. knappast bU fråga om att föreskriva att de skaU ha en viss juridisk eUer ekonomisk ud)ildning. Det bör därför inte nu införas formeUa krav på kompetens hos överförmyndare eUer nämndledamöter. Det minskar självfeUet inte vikten av att kommunfullmäktige noga prövar om de som nomineras har tillräckUga kvalifikationer. Möjligheten för rätten att entiediga överförmyndare, nämndledamot eUer ersättare som visat sig vara olämpUg bör dock finnas kvar.

De kommuner som har kvalificerad personal skaU också ges möjUg­heter att använda den kompetensen på bäste sätt. En sådan möjUghet finns genom att en överförmyndamämnd kan delegera beslutanderätt i viss omfettning. Förmynderskapsutredningen redovisar att kommunemas erfarenhet av delegationen över lag är goda. När delegationsmöjUgheten infördes utgjorde den en utvidgning av en specieU ordning som då gäU­de i Stockholm som redan vid den tiden hade överförmyndamämnd, se prop. 1974:142 s. 154 f. Det anfördes då mte några skäl för att delega­tionsrätten begränsades tiU kommuner med överförmyndamämnd. Det finns inte några bärande skäl att behandla kommunema oUka beroende på vilken organisation de valt för överförmyndarverksamheten.

Det är inte nödvändigt att ha kvar ett krav på att den person som delegationen ges åt måste vara anstäUd av den berörda kommunen utan vederbörande bör också kunna vara anstäUd av en annan kommun. En uppmjukning av det kravet skuUe underlätte samarbete meUan kommu­nema.

Det som nu anförts innebär således dels att delegation bör kunna ske tiU en kommunal tjänsteman även när det i kommunen fiims en ensam överförmyndare, dels att den tjänstemannen inte nödvändigtvis behöver vara anstäUd av den kommun som beslutar om delegation.


Prop. 1993/94:251


13    Inskrivning av förmynderskap, godmanskap och förvaltarskap vid domstol

Regeringens förslag: Förmynderskap, godmanskap och förvaltar­skap skaU inte längre skrivas in vid domstol. Tingsrätten skaU tiU följd av dette inte heUer föra förmynderskapsbok.


Förmynderskapsutredningen och Domstolsutredningen för fiam samma förslag som regeringen (se SOU 1988:40 s. 186 och SOU 1991:106 s. 95 f.).

Remissinstanserna: Omkring hälften av remissinstansema har yttrat sig i denna fråga. Tre Värdedelar av dem som yttrat sig tUlstyrker utredningamas förslag eUer lämnar dem utan invändning. Domstobver-ket och Vänersborgs tingsrätt tar upp frågan om vem som skaU utfärda förval tarfrihetsbevis.


149


 


Skälen för regeringens förslag: Som tidigare har redovisats står i Prop. 1993/94:251 princip samtUga förmynderskap under överförmyndarens tiUsyn. För att koncentrera tiUsynen tiU sådana förmynderskap där en noggrannare kontroU är motiverad har dock stäUts upp regler om inskrivning vid domstol av, fömtom särskUt förordnade förmynderskap, godmanskap och förvaltarskap, även vissa förmynderskap där förmyndaren har sitt uppdrag omedelbart på gmnd av feg. Ett sådant förmynderskap skaU skrivas m om den underårige på annat sätt än genom att fe upp lån har förvärvat egendom som skaU förvaltos av förmyndaren och som är värd mer än två basbelopp, eUer om rätten av annan särskUd anledning fin­ner att inskrivning skaU ske (12 kap. 1 § försto stycket 2 och 3 föräldra­balken). När mskrivning har skett, är förmynderskapet registrerat hos rätten och överförmyndaren, och förmyndaren har att redovisa för sin förvaltiiing tiU överförmyndaren. Vid sidan av detto skaU alfe förmyn­derskap där det finns en särskUt förordnad förmyndare samt alfe för­valtarskap och godmanskap skrivas in vid tingsrätten (12 kap. 1 § försto stycket 1 och 2 § föräldrabalken).

Systemet med inskrivning av förmynderskap, förvaltarskap och gcxi­manskap mnebär att tingsrätten och överförmyndaren för likadana böck­er över de mskrivna ärendena. AvsUcten med denna dubbfe registrering torde vara att underfetfe tmgsrättemas kontroU över att överförmyndar­na i sin tur fuUgör sina skyldigheter att kontroUera förmyndama, för­valtama och de gode männen.

Systemet med mskrivning medför ett mte oväsentUgt administrativt arbete för domstolama. Det skuUe innebära en förenkling om överför­myndama själva fick ansvara för vUka förmynderskap som skaU kon­troUeras närmare. Ett ytterUgare skäl tUl att tingsrättema mte bör föra förmynderskapsbok är att registreringsfunktionen knappast är att hän­föra tiU de centrala domstolsfimktionema. För att nå den eftersträvade renodlingen av domstolamas uppgifter bör aUtså inskrivningen föras bort från tmgsrättema.

TiUsynsfunktionen kan inte heUer i sig sägas kräva att tiUsynsmyndig­heten för ett likalydande register som den myndighet som står under tiUsynen. Det torde vara det vanUga att den myndighet som sköter tiUsynen gör det utifrån de register som förs hos den som är föremål för tiUsynen. Det framstår som ftiUt tUlräckUgt med de förteckningar som förs av överförmyndaren. Detta leder tiU att tmgsrättens skyldighet att föra bok över förmynderskapsärendena inte bör läggas på den myndig­het som skaU sköte tiUsynen över överförmyndama i framtiden (se av­snitt 15) utan i stäUet upphävas helt.

Frågan om överförmyndarens skyldighet att föra förteckningar och att lägga upp akter behandlas närmare i förfettningskommentaren.

I vissa sammanhang kan en enskUd ha behov av att kunna visa att hon
eUer han har sm fiiUa rättshandlingsförmåga. Detta erfordras i vissa
registrerings- och tiUståndsärenden, t.ex. vid ansökan om registrering
av festighetsmäklare (2 § 1 förordningen, 1984:82, om festighetsmäkla­
re), vid ansökan om tiUstånd att bedriva yrkesmässig trafik (i vart fåU
av Länsstyrelsen i Stockhohn, jfr 6 § tiedje stycket yrkestiafikförord-
      150

ningen, 1988:1503), vid ansökan om auktorisation som toUc (4 § förste


 


stycket 2 förordningen, 1985:613, om auktorisation av toUcar och över- Prop. 1993/94:251 saltare). Så länge vuxna kunde omyndigförklaras antecknades sådana beslut i foUcbokföringen och framgick av personbevis som pastorsämbe­tet utfärdade. I och med att förvaltarskap ersatte omyndigförklaring upphörde systemet med anteckning i foUcbokföringen. Kunskap om för­valtarskap finns nu, tiU följd av inskrivningen, hos tingsrättema. Tings­rättema har också på begäran utfärdat förvaltarfrihetsbevis. Denna uppgift kan rimUgen inte tingsrättema fiiUgöra när inskrivningen tes bort. Det är naturUgt att uppgiften flyttos över tiU överförmyndama som har och kommer att ha en omedelbar kunskap om vUka som har förval­tare. Dette kommer dock, som Domstolsverket påpekat, inte att innebä­ra den ökning av arbetsbördan som tidigare befårats eftersom kravet på att ge in sådant bevis vid ansökan om registrering i handelsregistret föU bort med verkan från den 1 januari 1993. Nu krävs enUgt 6 § handels-registerförordningen (1974:188) endast att sökanden försäkrar att han eUer hon inte är försatt i konkurs eUer har förvaltare.

14   Överflyttning av förmynderskapsärenden till överförmyndaren

14.1 Allmänt

Som framgått av den tidigare redogörelsen har tingsrättema i princip inte någon befettning som förste instans med förmyndares och andra StäUföreträdares förvaltning. AUa frågor om samtycke eUer tiUstånd i angelägenheter där stäUföreträdaren inte har ensam bestämmanderätt prövas av överförmyndaren.

TiU de rättshandlingar som kräver, och som också enUgt det nu fram­fegda förslaget skaU kräva, överförmyndarens samtycke hör avtal för omyndigas räkning om sammanlevnad i oskiftat dödsbo. För att ett sådant avtal skaU hävas i förtid krävs emeUertid beslut av rätten. En annan uppgift som Ugger kvar på tingsrättema och som har ett samband med förmyndares och andra stäUföreträdares förvaltningsverksamhet är uppgiften att meddela vitesföreläggande. Sådant föreläggande kan -efter ansökan av överförmyndaren - meddelas bl.a. om en StäUföreträdare försummar att deponera värdehandUngar i bank eUer åsidosätter sm redovisningsskyldighet. Vid sidan av de ärenden av förvaltningskaraktär som nu har nämnts handlägger tingsrättema som förste instans två andra gmpper av ärenden på förmynderskapsområdet. Den ena gmppen avser frågor om anordnande, omprövning eUer upphörande av gcximanskap eUer förvaltarskap. Vidare prövar tingsrättema frågor om förordnande eUer entiedigande av förmyndare, god man eUer förvaltare.

Såväl Förmynderskapsutredningen som Domstolsutredningen hade i uppdrag att överväga om inte arbetsuppgifter kunde föras bort från domstolama. Domstolsuöedningens direktiv var mer uttalade i att strä­van skuUe vara att domstolama endast tiUdelas sådana uppgifter som


 


verkUgen kräver domstolsprövning. Uti"ednmgama har också kommit tiU Prop. 1993/94:251 något oUka slutsatser när det gäUer vUka ärenden som bör flyttes över. Domstolsutredningen har varit djärvare i sitt förslag. Flera remissinstan­ser (i huvudsak små tingsrätter) stäUer sig tveksamma tiU överflyttning över huvud taget med hänvisning tiU att överförmyndama saknar kom­petens att pröva så intrikate ärenden som det är firåga om.

Som tidigare nämnts bör en förvaltiiingsuppgift som på ett godtagbart sätt kan handfeggas av en förvaltiimgsmyndighet flyttas tUl den myn­digheten i StäUet för att Ugga kvar som en uppgift mom domstolsvä­sendet. Endast om starka rationaUtetsskäl talar för det bör en uppgift av förvaltningskaraktär Ugga kvar på en domstol. Det särprägfede med domstolsverksamheten är att de centrafe arbetsuppgifterna utförs av lagfema domare. Utgångspunkten bör därför vara att domstolama främst skaU ägna sig åt uppgifter som kräver den kompetens som lag­fema domare besitter.

Vid prövningen av vad som hör tiU domstolsområdet måste beaktas Sveriges uitemationeUa åteganden i t.ex. artikel 6 i den Europeiska konventionen den 4 november 1950 angäende skydd för de mänskUga rättighetema och de gmndfeggande frihetema. I den artikehi behandlas rätten tUI domstolsprövning av frågor som gäUer bl.a. en persons civUa rättigheter. En överflyttiung av förmynderskapsärenden från tingsrätt tiU överförmyndaren innebär dock inte att rätten tiU dosmtolsprövning tes bort utan endast att den skjuts tiU en högre mstans eftersom överför­myndarens beslut i dess ärenden kommer att kunna överklagas tiU tings­rätt. De intressen som bär upp konventionen tiUgcxioses aUtså även fortsättningsvis.

I många av de ärenden som Domstolsutredningen föreslår överflyttade
tiU överförmyndama är det överförmyndaren som tar initiativet genom
att anmäla eUer ansöka om ätgärden hos tingsrätten. Det är också över­
förmyndaren som står för uöedningen i ärendet och som föreslår den
person som kan vara aktueU för förordnande som gcxl man eUer förval­
tare. Överförmyndaren har i de feUen redan i dag i praktiken det av­
görande inflytandet över ärendets utgång. Effektivitetssynpunkter talar
med styrka för att beslutanderätten i sådana ärenden skaU flyttos över
tiU överförmyndama. De farhågor som rests rörande kompetensen hos
överförmyndama får inte överdrivas. Om överflyttningen leder tiU att
kraven på ökad förtrogenhet med de materieUa reglema ökar, kan det
lösas genom utbUdningsinsatser. Övergångstiden måste också göras
tillräckUgt lång för att överförmyndarorganisationen skaU kunna förbe­
reda sig. I detfe sammanhang kan det finnas anledning att påminna om
att många beslutsbefogenheter enUgt gällande regler kan delegeras tUl
icke lagferen personal på tingsrättema (18 a § tingsrättsinstmktionen
[1979:572]). I vart feU sådana uppgifter har redan bedömts vara av
sådan karaktär att de inte kräver den specieUa kompetens som en lag­
fåren domare besitter. De uppgiftema bör därför firån dessa utgångs­
punkter kunna flytfes över tiU överförmyndama. Sammantaget talar
således starka skäl för att många av förmynderskapsärendena är sådana
att de bör flytfes över. De olika ärendetypema behandlas närmare i de
    152

följande avsnitten.


 


14.2 Förmynderskap


Prop. 1993/94:251


Regeringens förslag: Tmgsrättema skaU ha kvar ärenden som rör förordnande och entiedigande av förmyndare.


Fömnderskapsutredningen och Domstolsutredningen lägger fram samma förslag som regeringens (se SOU 1988:40 s. 186 f. och SOU 1991:106 s. 96 f.).

Remissinstansema: SamtUga remissinstanser med undanteg av Hov­rätten för Västra Sverige tiUstyrker förslaget eUer lämnar det uten ui­vändning. Hovrätten för Västra Sverige menar att ärendetypen bör flyttes över tiU överförmyndama.

Skälen för regeringens förslag: Som fiamgått är förmynderskapet i regel knutet tiU vårdnaden på så sätt att föräldrama har vårdnaden om bamet och dessutom är bamets förmyndare. I vissa fåU kan föräldrama inte ha vårdnaden om bamet. Så blir naturUgtvis fåUet om de dör men även i vissa andra fåU, särskUt när de inte sköter om bamet ordentUgt. För sådana fåU finns det bestämmelser i 6 kap. 7 - 9 §§ föräldrabaUcen om att rätten skaU anförtro vårdnaden om bamet åt en eUer två särskUt förordnade förmyndare. De ställningsteganden som rätten i dessa feU har att göra gäUer både vårdnad och förmynderskap. I avsmtt 5 har tidigare föreslagits att rätten i de angivna fåUen uttryckUgen skaU anför­tro vårdnaden åt särskUt förordnade vårdnadshavare och att dessa också skaU vara förmyndare, om mte särskUda skäl talar mot det. Dessa vårdnadsavgöranden är av mgripande art. Att flytto över handläggning­en av dem tiU någon annan än domstol fiamstär därför mte som lämp­Ugt.

Men det finns frågor om förordnande av förmyndare som inte samti­digt är ställningsteganden beträffande vårdnaden. I förste hand är det fråga om följande feU.

~    Om båda föräldrama själva är underåriga eUer, i fåU då endast den ene föräldem är vårdnadshavare, denne är underårig, skaU särskUd förmyndare förordnas för att utöva förmynderskapet (10 kap. 1 och 4 §§ föräldrabalken). -    Om båda föräldrama har förvaltare eUer, då endast den ene för­äldem är vårdnadshavare, denne har förvaltare, skaU särskUd för­myndare förordnas (10 kap. 1 och 4 §§ föräldrabaUcen). ~    Om den eUer de som på gmnd av lag skaU vara förmyndare inte anses kunna klara förmynderskapet på egen hand, skaU rätten enUgt 10 kap. 8 § föräldrabalken förordna medförmyndare. ~    Om båda föräldrama (vid gemensam vårdnad) eUer den ena för­äldem (om denne ensam är vårdnadshavare) endedigas från för­mynderskapet (10 kap. 4, 9 och 10 §§ föräldrabalken), skaU sär­skUd förmyndare förordnas för att utöva förmynderskapet. Det torde fiamgå redan av det sagda att de fåU där rätten meddelar ett förordnande  beträffande  förmynderskapet för en underårig utan att samtidigt förordna om vårdnaden är säUsynfe. Ärendena har ett starkt


153


 


samband med frågor om vårdnad och många gånger kan det när en fråga om förmynderskap för underårig väcks vara svårt för rätten att få klarhet i om det samtidigt är fråga om vårdnaden. Det nära sambandet med vårdnadsftågoma är också ett av de skäl som Förmynderskapsut­redningen och Domstolsutredningen åberopar för att behålfe frågor om förordnande och entiedigande av förmyndare på domstolama. Dessutom kan det ibland röra sig om altemativa metoder att lösa samma problem. I StäUet för att te ifrån en förälder vårdnaden om sitt bam kan man hjälpa femUjen genom att förordna en medförmyndare. Det sagda talar för att också de nu beskrivna ärendena om förordnande och entiedigan­de av förmyndare bör Ugga kvar hos domstolama.


Prop. 1993/94:251


14.3 Förvaltarskap

Regeringens förslag: Domstolama skaU behåUa uppgiften att beslute om anordnande, omprövning och upphörande av förvaltar­skap. Frågoma om förordnande och entiedigande av förvaltare skaU flyttes från domstolama tiU överförmyndaraa men domsto­lama skaU vara behöriga att beslute om förordnande av förvaltare i de feU domstolen bestämmer att någon skaU ha en förvaltare. Överförmyndarens beslut i frågor om förordnande och entiedigan­de av förvaltare skaU kunna överklagas tiU tmgsrätt.


Förmynderskapsutredningens förslag: SamtUga beslut som rör för­ordnande och entiedigande av förvaltare bör Ugga kvar på tingsrättema (se SOU 1988:40 s. 186 f.).

Domstolsutredningens förslag: Överensstämmer med regeringens försfeg (se och SOU 1991:106 s. 97 f).

Remissinstansema: Förmynderskapsutredningens betänkande föran­leder av naturUga skäl inte några direkte reaktioner från remissinstan­sema. Några företrädare för överförmyndare menar att utredningen varit för försiktig i sin bedömning av vad som kan flyttes över tiU överförmyndama.

När det sedan kommer tiU remissinstansemas reaktion på Domstolsut­redningens förslag är den blandad. Det väger i stort sett jämnt mellan antalet positiva och negativa röster Flera remissinstanser av de negati­va, däribland Göta hovrätt och Hovrätten över Skåne och Blekinge, pe­kar på att ärendena är känsUga och inrymmer bedömningar som dom­stolama är bättre lämpade att göra. Flera remissinstanser gör rent aU­mänt gäUande att överförmyndama inte har den kompetens som krävs.

Hovrätten för Västra Sverige och Hovrätten för Nedre NorrUind hör tiU de remissmstanser som tiUstyrker förslaget. Bland dem som tiUstyr­ker pekas på att det krävs en utbUdningsmsats innan överflyttandet sker. Del finns också de som vUl gå längre än Domstolsutredningen. Överför­myndamämnden i SundsvaU gör gäUande att även otvistiga ärenden om anordnande och upphörande av förvaltarskap bör flyttes över tiU över­förmyndama.


154


 


Skälen för regeringens förslag: Även en vuxen person kan behöva Prop. 1993/94:251 bistånd med att bevaka sm rätt m.m. I många feU kan det då räcka med att förordna gcxl man (se avsnitt 14.4) men ibland krävs det att en för­valtare utses. EnUgt 11 kap. 4 och 7 §§ föräldrabaUcen skaU tingsrätten förordna en förvaltare, om någon på gmnd av sjukdom, hämmad för­ståndsutveckling, försvagat hälsotiUstånd eUer Uknande förhåUande behöver hjälp med att bevaka sin rätt, förvalte sin egendom eUer sörja för sin person. En förvaltare får dock mte förordnas, om det är tiU­räckUgt att en gcxi man förordnas eUer att den enskUde får hjälp på något annat mindre ingripande sätt. Förvaltamppdraget skaU anpassas tiU den enskUdes behov i varje särskUt fåU och får begränsas tiU att avse viss egendom eUer angelägenhet eUer egendom överstigande ett visst värde. Kännetecknande för förvaltarskapet är att den för vUken förvaltare förordnas, tiU skillnad från vad som gäUer vid godmansför-ordnande, förlorar sin rättshandUngsförmåga helt eUer delvis och att förvaltaren i motsvarande utsträckning får rätt att ingå rättshandlingar för sin huvudmans räkning.

Ansökan om förordnande av förvaltare får göras av överförmyndaren, förmyndare, den som ansökningen avser, om han eUer hon har fyUt sexton år, samt av hans eUer hennes make och närmaste släktingar. I vissa feU kan en gcxl man göra ansökan. Dessutom kan rätten te upp frågan om förvaltare självmant (11 kap. 15 § föräldrabalken). Ett för­slag att utvidga kretsen av taleberättigade presenteras i avsnitt 16.2.

I ett ärende om förordnande av förvaltare för nägon som har lyUt sexton år skaU rätten bereda denne tiUfäUe att yttra sig, om det kan ske. Rätten skaU också, om det inte är obehövUgt, mhämfe yttrande frän make och närmaste släktingar, överförmyndaren, vårdinrättning, om­sorgsnämnd och socialnämnd. Den som ansökningen avser skaU höras muntUgen, om det kan ske utan skada för honom och det inte är upp­enbart att han mte förstår vad saken gäUer. Rätten kan dock avsfe från att höra den enskUde muntUgen, om denne själv har gjort ansökan eUer medgivit det ifrågasatte förordnandet eUer det annars finns särskUcfe skäl (11 kap. 16 § föräldrabalken). Rätten skaU vidare inhämte läkarin­tyg eUer annan likvärdig utredning om den enskUdes hälsotiUstånd (11 kap. 17 § föräldrabalken). Även i dessa delar läggs i det följande fram förslag tUl justeringar av reglema (se avsmtt 16.4).

Om ett förvaltarskap inte längre behövs, skaU rätten beslute att det skaU upphöra (11 kap. 19 § föräldrabalken). Rätten kan också ompröva ett förvaltarskaps omfettiiing (11 kap. 23 § föräldrabalken). En förvalte­re kan endedigas av rätten från sitt uppdrag, om han begär det eUer om han inte längre är lämpUg att inneha det (11 kap. 19 och 20 §§ föräldra­balken).

När tingsrätten beslutar att utse förvaltare för en person, är det i reaU­
teten fiåga om två beslut: först det ingripande beslutet att te ifrån en
person hans rättsUga handlingsförmåga, med andra ord att anordna
förvaltarskapet, och sedan det enklare följdbeslutet att utse någon som
skall sköte hans angelägenheter. När det gäUer beslutet om anordnande
av förvaltarskap konsteterar Förmynderskapsutredningen att rättssaker-
I55

hetsskäl gör det uteslutet att fete överförmyndama pröva frågorna. Det


 


Ugger mycket i den uppfettningen. Närmast självklart är att feU där den Prop. 1993/94:251 enskUde motsätter sig att stäUas under förvaltarskap måste prövas av domstol redan i förste instans. Lika självklart är det kanske inte att de otvistiga fåUen bör förbehåUas domstolama. Men även här kan omsor­gen om den enskUde sägas tala för att behålfe ärendena på domstol. Det är fiåga om grannlaga bedömningar där det kan vara behövUgt med muntUg förhandling. Sådan handläggning sköts bättre i domstol än hos överförmyndama. TiU dette kommer att ett fåU som är ostridigt i inled­ningen kan bU stridigt under handläggningens gång. Därför bör även frågor om anordnande av förvaltarskap Ugga kvar på tingsrättema. Detsamma gäUer frågor om omprövning och upphörande av förvaltar­skap.

När det gäUer det enklare följdbeslutet, frågan om vem som skaU vara förvaltare, stäUer sig saken annorlunda. Förmynderskapsutredningen anser i och för sig att det inger betänkUgheter att Iåte överförmyndama handlägga tvistiga ärenden vare sig det var fråga om förordnande eUer entiedigande. Den i utredningens direktiv anvisade kompromissen, att Iåte överförmyndama handlägga enkla ärenden medan andra ärenden skuUe Ugga kvar på domstolama, skuUe enUgt utredningen innebära att en stor del av rationaUseringsvinstema går förlorade. Dessutom skuUe det innebära en administrativ omgång med risk för ölägenheter för de berörda, om man ordnade det så att domstolen först fetfede beslut i fråga om anordnande av förvaltarskap varefter ärendet gick tiU överför­myndaren för utseende av förvaltare. AUa frågor om förordnande och entiedigande av förvaltare bör därför enUgt Förmynderskapsuti:edningen Ugga kvar på domstolama.

En utgångspunkt bör vara att man mte tiUskapar en ordning som blir krångUg eUer som för den enskUde firamstår som onödigt byråkratisk. Därför bör man inte ftiUfölja den tanke som framkastedes i Förmynder­skapsutredningens direktiv: att Iåte överförmyndaren handlägga de enkla ärendena medan de svåra skuUe Ugga kvar på domstolama. En sådan uppdelning beroende på ärendenas svårighetsgrad riskerar att föranleda ett meningslöst flyttande av ärenden fram och tiUbaka mellan överför­myndare och tingsrätter med tidsutdräkt och krångel som följd. Om överförmyndama skaU få rätt att beslute i frågor om förordnande och entiedigande av förvaltare, bör de därför ha den rätten även i de fåU då ärendet inte är enkelt.

Då uppkommer frågan om överförmyndama är lämpade att sköte frågoma om förordnande och entiedigande av förvaltare. Att de kan sköte mtinärendena är självklart. I de enkla ärendena om förordnande går det i dag i praktiken tiU så att domstolen ber överförmyndaren att lämna ett förslag på en lämpUg förvaltare varefter tingsrätten förordnar den föreslagne tiU uppdraget. Att låfe överförmyndaren själv beslute i dessa ärenden innebär en rationaUsering som det inte kan resas några invändningar mot.

I ärendena om förordnande av förvaltare kan dock svårigheter uppsfe,
om den enskUdes anförvanter lämnar olika förslag på förvaltare eUer
om de enar sig om ett förslag som överförmyndaren dock inte finner sig
   156

kunna gcxlte. Men fiamför aUt finns det risk för problem i ärendena om


 


entiedigande av förvaltare. En förvaltare skaU enUgt lagen endedigas, Prop. 1993/94:251 fömtom när han själv begär det, om han gör sig skyldig tiU missbmk eUer försummelse vid utövandet av sitt uppdrag eUer om han kommer på ekonomiskt obestånd och på gmnd av dette är olämpUg för uppdra­get eUer om han av någon annan orsak mte längre är lämpUg att mneha detta (11 kap. 20 § föräldrabaUcen).

Det kan naturUgtvis vara så att några av de känsUgaste ärendena om förordnande och entiedigande avgörs på ett bättre sätt hos domstolama än vad fåUet skuUe bU om de flyttades tiU överförmyndama. Men man skaU ha i minnet att det rimUgen är fråga om relativt få ärenden. Att bygga upp systemet med utgångspunkt från få kompUcerade ärenden och på så sätt fördyra handfeggningen av den stora mängden okompUce-rade ärenden är mte försvarbart. HärtiU kommer att inte heUer hand­läggningen av de mest kompUcerade ärendena kan sägas vara en typisk domstolsuppgift. Det är ju helt enkelt fråga om att bedöma en persons lämpUghet att mneha ett visst förtroendeuppdrag. En sådan bedömning Ugger väl tiU för att i förste instans göras av en förvaltningsmyndighet som överförmyndaren. Redan nu handlägger överförmyndama frågor där de riskerar att stöte på lika stora svårigheter som i de här ärendena. Slutsatsen blir att det mte möter några hinder att Iåte överförmyndama beslute i aUa frågor om förordnande och entiedigande av förvaltare. En slutsats som också Domstolsutredningen har dragit.

Förmynderskapsutredningen anser - med tanke på de situationer där domstolen förste gången bestämmer att en förvaltare skaU utses - att det skuUe bU en onödig administrativ omgång att domstolen först skuUe fetfe beslut om anordnande av förvaltarskap och att ärendet sedan skuUe gå vidare tiU överförmyndaren som hade att beslute vem som skuUe utses tiU förvaltare. Den mvändningen är det lätt att instämma i. Sär­skUt onödig kan en sådan uppdelning tyckas vara i de fåU där det är överförmyndaren som ansöker om att en förvaltare skaU utses. Att ärendet då skall vandra från överförmyndaren tiU tingsrätten och sedan tiUbaka tiU överförmyndaren innan det är avgjort är knappast lämpUgt.

Men det nämnda problemet hindrar inte att ärenden om förordnande och entiedigande flyttes tiU överförmyndaren. Det gäUer bara att se tiU att domstolen får möjUghet att utse förvaltare de gånger domstolen be­stämmer att någon skaU ha en förvaltare. Men aUa gånger det bUr fråga om byte av förvaltare utan samband med domstolsprövning av själva frågan om att någon över huvud teget skaU ha en förvaltare bör överför­myndaren vara exklusivt behörig att fetfe beslut.

Överförmyndarens beslut i frågor om förordnande och entiedigande av förvaltare bör kunna överklagas på samma sätt som de beslut som över­förmyndama fettar erdigt gäUande regler. Det innebär att besluten kan överklagas tiU tingsrätt och därifirån tiU hovrätt men inte längre (20 kap. 6 § och 12 § tredje stycket föräldrabalken).

Mot bakgmnd av vad som nu har anförts föreslås aUtså att domstolar­
na skaU behålfe uppgiften att beslute om anordnande, omprövning och
upphörande av förvaltarskap, att frågoma om förordnande och entiedi­
gande av förvaltare skaU överflyttes från domstolama tiU överförmyn-
    157
dama men att domstolama skaU vara behöriga att beslufe om förordnan-


 


de av förvaltare i de fåU domstolen bestämmer att någon skaU ha en förvaltare samt att överförmyndarens beslut i firågor om förordnande och entiedigande av förvaltare skaU kunna överklagas tiU tingsrätt.


Prop. 1993/94:251


14.4 Godmanskap Allmänt

I 11 kap. föräldrabalken finns bestänunelser enUgt vilka rätten i olika situationer skaU förordna en gcxl man för att förettäda personer som av skUda anledningar inte i fiiU utsträckmng kan representera sig själva. En viktig typ av gcximansförordnanden står förvaltarskapet nära. Det är fråga om att representera en vuxen person som på gmnd av exempelvis sjukdom inte kan klara sig själv. Andra typer av godmanskap är mera begränsade och avser ofte vissa specielfe uppgifter. Först kommer att behandlas den typ av gcxlmansförordnande som står förvaltarskapet nära. Därefter behandfes andra gode män som skaU utses enUgt bestäm­melsema i 11 kap. föräldrabalken. Vidare berörs frågan om beslutande­rätten beträffande några gcxle män som utses med stöd av andra bestäm­melser.

God man för sjuk person

Regeringens förslag: Domstofema skaU behåUa uppgiften att beslufe om anordnande, omprövning och upphörande av godman­skap enUgt 11 kap. 4 § föräldrabalken. Frågoma om förordnande och entiedigande av sådan god man skaU flyttes från domstolama tiU överförmyndama, men domstolama skaU vara behöriga att beslute om förordnande av gcxl man i de fåU domstolen bestäm­mer att någon skaU ha en gcxi man. Överförmyndarens beslut i frågor om förordnande och entiedigande av god man skaU kunna överklagas tiU tingsrätt.


Fömnderskapsutredningens förslag: SamtUga beslut som rör förord-nande och entiedigande av god man enUgt 11 kap 4 § föräldra­baUcen bör Ugga kvar på tingsrättema (se SOU 1988:40 s. 186 f).

Domstolsutredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (se SOU 1991:106 s. 102 f).

Remissinstansema: Remissmstanseraas inställning tiU förslaget be­ttäffande gcxl man för sjuk person är i stort densamma som beträffande ärendena rörande förvaltarskap. Förettädare för överförmyndarna är dock mer positiva tiU överflyttning av nu behandlade ärenden.

Skälen för regeringens förslag: Om någon pä gmnd av sjukdom, hämmad förståndsutveckling, försvagat hälsotiUstånd eUer liknande förhåUande behöver hjälp med att bevaka sin rätt, förvalte sin egendom eUer sörja för sm person, skaU rätten, om det behövs, förordna god man för honom (11 kap. 4 § föräldrabalken). Fömtsättningama överens-


158


 


stämmer aUtså med fömtsättningama för förvaltarförordnande (se av-    Prop. 1993/94:251

snitt 14.3). Det kan tiUäggas att ett förordnande av gcxl man inte får

meddefes utan samtycke av den för vilken gcxl man skaU utses, om inte

den enskUdes tiUstånd hindrar att hans mening inhämtes. Skillnaden

meUan en god man och en förvaltare kan sägas vara att den för vUken

gcxl man förordnas behåUer sin rättshandlingsförmåga medan motsatsen

helt eUer delvis är fåUet för den som har förvaltare. Reglema om

anordnande, omprövmng och upphörande av förvaltarskap samt reglema

(enUgt den nu aktuelfe bestämmelsen) om förordnande och entiedigande

av gode män överensstämmer i stort sett.

När det gäller frågan om det går att flytto över de aktueUa ärendena om godmanskap från tingsrättema tiU överförmyndama gjorde Förmyn­derskapsutredningen samma överväganden som bettäffande förvaltar-skapsärendena. Uttedningens slutsats blev aUtså att såväl fiågoma om anordnande, omprövning och upphörande av gcximanskap som fiågoma om förordnande och entiedigande av gode män skuUe Ugga kvar på tingsrättema. Domstolsutredningen gör en annan bedömning när det gäUer denna fråga.

Reglema om beslut att anordna ett godmanskap enUgt 11 kap. 4 § för­äldrabalken är så konstmerade att det inte finns någon möjUghet att förordna god man mot den enskUdes vUja. Om det inte finns hinder mot att höra honom, krävs det att han samtycker Det torde därför höra tiU ovanUgheten att frågan om anordnande av gcximanskap är tvistig. Men precis som när det gäUer anordnande av förvaltarskap talar ändå rättssä­kerhetsskäl för att besluten om att anordna de här godmanskapen även i fortsätmingen bör Ugga på domstolama. VisserUgen är det mte ett lika ingripande beslut att anordna gcximanskap som att anordna förvaltar­skap, men åtgärden har ändå så vUctiga följder att det mte får bU aUt för lätt att få en person stäUd under god man. En ordning där utredningen i ärendet och de utblandades ståndpunkter får presenteras för en domstol som har möjUghet att håUa muntUg förhandling ger den bäste garantin för att det inte går slentrian i hanteringen. Frågor om anordnande av gcximanskap enUgt 11 kap. 4 § föräldrabalken skaU därför Ugga kvar på tingsrättema, vilket Förmynderskapsutredningen föreslår. Även frågor om omprövning och upphörande av sådana godmanskap bör Ugga kvar på tingsrättema.

När det gäUer frågan om vem som skaU förordna och entiediga gode män bör samma bedömningar göras som i fråga om förvaltare. Frågor­na om förordnande och entiedigande av gode män enUgt 11 kap. 4 § föräldrabalken kan således flyttes från domstolama tiU överförmyndaraa men domstolama bör vara behöriga att förordna en gcxl man i de fåU domstolen bestämmer att någon skaU ha en god man. Överförmyndarens beslut i frågor om förordnande och entiedigande av gcxle män bör kunna överklagas tiU tingsrätt.

159


 


God man som vikarie för förmyndaren


Prop. 1993/94:251


 


Regeringens förslag: Behörigheten att fette beslut om förordnan­de av gcxi man som vikarie för förmyndaren enUgt 11 kap. 1 § föräldrabalken flyttes som huvudregel från tingsrättema tiU över­förmyndama. Rätten skaU dock kunna förordna god man i sam­band med att domstolen tiUfalUgt skUjer en förmyndare från för­mynderskapet. Överförmyndarens beslut skaU kunna överklagas tiU tingsrätt.

Förmynderskapsutredningens förslag: Behörigheten bör Ugga kvar på tingsrättema (se SOU 1988:40 s. 186 f).

Domstolsutredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag med undanteg för att utredningens förslag inte rymmer möjUg­heten för domstol att förordna god man i samband med att domstolen tiUfälUgt skUjer en förmyndare firån förmynderskapet (se SOU 1991:106 s. 103).

Remissinstanserna: En majoritet av remissmstansema tiUstyrker Domstolsutredningens förslag eUer lämnar det utan invändning. Hovrät­ten över Skåne och Blekinge pekar på att praktiska skäl talar för att utseende av god man bör Ugga kvar hos tingsrätten när förmyndaren har skUts ifrån uppdraget enUgt 10 kap. 17 § föräldrabalken.

Skälen för regeringens forslag: Om en förmyndare på gmnd av sjukdom eUer av någon annan orsak inte kan utöva förmynderskapet, skaU rätten enUgt 11 kap. I § föräldrabalken förordna en god man som har tUl uppgift att i förmyndarens stäUe vårda den underåriges angelä­genheter. En god man skaU också förordnas, om förmyndaren i ett ärende om entiedigande tiUfäUigt skUts från förmynderskapet i avvaktan på ett slutUgt beslut.

Varken rättssäkerhetsskäl eUer andra skäl kan föranleda att rätten även i fortsättningen måste fette beslut om gcxlmansförordnande enUgt denna bestämmelse. Den bästo ordningen är att överförmyndaren - som i regel är den som först får reda på att det behövs en gcxl man - själv får fetto beslut. Som Hovrätten över Skåne och Blekinge påpekar före­fåUer det mest praktiskt, om tingsrätten kan förordna god man i sam­band med att rätten enUgt 10 kap. 17 § föräldrabalken tUlfäUigt skUjer förmyndaren från förmynderskapet, varför en sådan möjUghet bör öpp­nas.

I denna del föreslås således att behörigheten att fetfe beslut om för­ordnande av gcxl man som vikarie för förmyndaren enUgt 11 kap. I § föräldrabaUcen som huvudregel flytfes från tingsrättema tiU överför­myndama. Överförmyndarens beslut bör kunna överklagas tiU tingsrätt.


160


 


(jod man vid motstridiga intressen


Prop. 1993/94:251


Regeringens förslag: Frågor om godmanskap enUgt 11 kap. 2 § föräldrabalken skaU som huvudregel flyttas över firån tingsrättema tiU överförmyndama. Rätten skaU dock kurma förordna gcxl man i mål meUan stäUföreträdaren och huvudmannen. Överförmyndar­nas beslut skaU få överklagas tiU tingsrätt.


Förmynderskapsutredningens förslag: Behörigheten bör Ugga kvar på tingsrätterna (se SOU 1988:40 s. 186 f).

Domstolsutredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag med undantag för att utredningens försfeg inte rymmer möjUg­heten för domstol att förordna gcxi man i pågående mål (se SOU 1991:106 s. 103).

Remissinstansema: En majoritet av renussinstansema tiUstyrker Domstolsutredningens förslag eUer lämnar det utan invändning. (Jöte-borgs tingsrätt pekar på att praktiska skäl talar för att utseende av gcxl man bör Ugga kvar hos tmgsrätten när anledningen tiU att god man behövs är en process mellan den underårige och förmyndaren.

Skälen för regeringens förslag: En förmyndare, förvaltare eUer god man får inte företo rättshandlingar för den underåriges eUer huvudman­nens räkning, om stäUförettädaren eUer hans make har ett eget intresse att bevaka eUer om stäUförettädaren samtidigt är stäUförettädare för den med vUken den underårige eUer huvudmannen skaU ingå rättshandling­en. I sådana feU skaU rätten förordna en god man för att förettäcfe den underårige eUer huvudmannen (13 kap. 2 § och 11 kap. 2 § föräldrabal­ken).

Det vanUgaste feUet då en god man skaU förordnas enUgt 11 kap. 2 § föräldrabalken är när en underårig och förmyndaren eUer förmyndarens make har del i samma dödsbo. Den gode mannens uppgift bUr då att bevaka den omyndiges intressen genom att närvara vid boupptecknings-förrättningen, medverka vid boutredningen och delto i arvskifte eUer sluto avtal om sammanlevnad i oskiftat dödsbo. Det är inte svårt att konstetera om det behövs en god man i dessa fåU och det finns därför inte skäl att med hänsyn tiU ärendenas svårighetsgrad behålfe handfegg­ningen vid tingsrättema. Att flytte hanteringen tiU överförmyndama mnebär en rationaUsering - överförmyndama skaU äncfe enUgt gällande regler underrättes om att den underårige har del i dödsboet och få be­sked om godmansförordnandet (5 § förordningen om skyldighet för domstol att lämna uppgifter i mål och ärenden enligt föräldrabalken, m.m., 1949:661) samt utöva tiUsyn över den gcxie mannen.

God man skaU också enUgt 11 kap. 2 § andra stycket föräldrabalken förordnas då det är fråga om rättshandling eUer rättegång mellan den underårige eUer huvudmannen å ena sidan och ställföreträdaren å andra sidan. Om exempelvis en förmyndare viU sälja något tiU den underårige eUer köpa något av honom, måste en särskUd god man förordnas. Även i dessa fåU torde det innebära en rationaUsering, om frågan om god-mansförordnande  överflyttes  tiU  överförmyndaren.   Överförmyndaren


161


11 Riicsdagen 1993/94. 1 saml. Nr 251


måste ju ändå underrättes om saken för att kunna fuUgöra sin tiUsyns-skyldighet. En sådan överflyttning kan dock medföra en exöa omgång i de i och för sig säUsynte låU där en stäUföreträdare och en huvudman processar mot varandra. I dessa fåU kan det onekUgen vara mest prak­tiskt att godmansförordnandet får beslufes av rätten. Rätten bör därför -vid sidan av överförmyndaren - vara behörig att förordna god man i de feUen.

EnUgt 11 kap. 2 § tredje stycket föräldrabalken skaU rätten vidare förordna en god man i vissa fåU där det inte finns några lagUga hinder för den ordinarie förmyndaren, förvaltaren eUer gcxle mannen att före­ttäda huvudmannen men lämpUghetsskäl gör att en god man bör för­ordnas. Det kan t.ex. vara fråga om fåU där ett avtal skaU slutes på en huvudmans vägnar med en annan anhörig tiU förvaltaren än dennes make. Precis som när det gäUer de andra gcxlmansförordnandena enUgt 11 kap. 2 § föräldrabaUcen innebär det en rationaUsering att flytte över frågoma om förordnande tiU överförmyndaren. Han behöver ju ändå uppgiftema för sin tiUsynsverksamhet.

Sammanfettningsvis föreslås aUtså att frågor om godmanskap enUgt 11 kap. 2 § föräldrabalken skaU flyttes över från tingsrättema tiU över­förmyndama. Överförmyndamas beslut bör få överklagas tiU tingsrätt.


Prop. 1993/94:251


God rrmn för bortavarande eller okända arvingar och testamentstagare

Regeringens förslag: AUa ftågor om godmanskap enUgt 11 kap. 3 § förste stycket 1-3 föräldrabaUcen skaU flyttes från rätten tiU överförmyndaren. Överförmyndarens beslut skaU få överklagas tUl tingsrätt.


Förmynderskapsutredningens förslag: Behörigheten att förordna gcxi man bör Ugga kvar på tingsrättema (se SOU 1988:40 s. 186 f).

Domstolsutredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag med undantog för att utredningen dessutom viU flytto över även uppgiften att utfärda arvskungörelse tiU överförmyndama (se SOU 1991:106 s. 104 f.).

Remissinstanserna: En majoritet av renussinstansema är positiva tiU Domstolsuttedningens förslag att flytte över förordnandena av god man tiU överförmyndama eller lämnar förslaget utan invändning. Bland dem som inte mvänder mot detto finns dock ett antal, Föreningens Sveriges överförmyndare, Överförmyndamämndema i Stockholm och Göteborg samt Överförmyndama i Halmstad och Lomma, som vänder sig mot förslaget att flytte över utfärdande av arvskungörelser. De gör gäUande att den uppgiften rätteUgen hör hemma hos den som registirar boupp­teckningen. Överförmyndamämnden i Suncbvall stäUer sig tveksamt positiv tiU Domstolsutredningens förslag.

Skälen för regeringens förslag: När ett dödsbo utreds, skaU gcxl man i vissa feU förordnas för bortavarande känd eUer okänd arvinge eUer testamentstegare som inte kan bevaka sm rätt eUer förvalto sm lott i


162


 


boet (11 kap. 3 § förste stycket 1 - 3 föräldrabalken). Det är här fråga om gode män som står under överförmyndarens tiUsyn och rätten skick­ar en kopfe av godmansförordnandet tiU överförmyndaren. Det skuUe aUtså vara en rationaUsering om bara en myndighet, överförmyndaren, i StäUet för som nu två skuUe behöva syssla med ärendet.

Här finns emeUertid en komplUcation. I de fleste av de låU när en gcxl man skaU förordnas enUgt de aktueUa bestämmelsema skaU rätten också sätte in en kungörelse om arvet eUer testamentsförordnandet i Post- och Inrikes Tidningar med anmaning att den som vUl göra gäUande sin rätt skaU anmäfe sig mom viss tid (16 kap. 1 - 3 §§ ärvcfebalken).

Domstolsutredningen anser att den lämpUgaste lösningen är att också uppgiften att utfärda dessa arvskungörelser flyttes från rätten tiU över­förmyndaren, eftersom överförmyndaren ändå måste håUa reda på kungörelsemas irmehåU för att vete när de gcxle männen har fuUgjort sina uppdrag. Mot dette har flera förettädare för överförmyndama invänt att den myndighet som registrerar bouppteckningar också har bäst fömtsättning att konttoUera och uppfecka behovet av kungörelse. Det förefeUer också naturUgare att uppgiften att kungöra följer upp­giften att registrera bouppteckningen än den att förordna god man. Det sistnämnda är ju en uppgift som överförmyndama kommer att ftiUgöra i stor utsträckning i övrigt, vilket inte är fåUet med kungörandeverksam-het. Uppgiften att utfärda arvskungörelser bör därför Ugga kvar på tingsrättema.

I dette avsnitt föresfes aUtså att aUa frågor om godmanskap enUgt 11 kap. 3 § förste stycket 1 - 3 föräldrabaUcen flyttas från rätten tiU överförmyndama men att uppgiften att utfärda kungörelser enUgt 16 kap. 1-3 §§ ärvdabalken tiUs vidare Ugger kvar på tmgsrättema. Överförmyndarens beslut bör få överklagas tiU tingsrätt.


Prop. 1993/94:251


God man för anrmn bortavarande, bUvande rättsägare m.fl.

Regeringens förslag: AUa frågor om godmanskap enUgt 11 kap. 3 § förste stycket 4-6 föräldrabaUcen flyttas frän tingsrätten tiU överförmyndaren. Överförmyndarens beslut skaU få överklagas tiU tingsrätt.


Förmynderskapsutredningens förslag: Behörigheten att förordna god man bör Ugga kvar på tingsrättema (se SOU 1988:40 s. 186 f).

Domstolsutredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (se SOU 1991:106 s. 105 f).

Remissinstanserna: En majoritet av remissinstansema tiUstyrker förslaget eUer lämnar det utan invändning.

Skälen för regeringens förslag: God man kan förordnas även i andra låU än som nämnts i föregående avsnitt för att bevaka en bortevarandes rätt eUer förvalte hans egendom. EnUgt 11 kap. 3 § förste stycket 4 för­äldrabaUcen skaU sålunda rätten förordna en god man, om det i övrigt


163


 


krävs att en bortevarandes rätt bevakas eUer en bortevarandes egendom förvaltes.

En god man kan enUgt 11 kap. 3 § försfa stycket 5 föräldrabaUcen förordnas för bUvande rättsägare när det är ovisst vem som skaU bU ägare tUl viss egendom (äganderätten är svävande) eUer om viss egen­dom skaU tiUttädas med äganderätt först någon gång i framtiden (tiden för äganderättens mttäde är ännu mte mne). Dessutom fordras att det finns ett behov av att bUvande ägares rätt bevakas eUer att egendomen förvalfas för hans räkning. Bestämmelsen reglerar främst den situatio­nen när egendom genom testamente tiUs vidare stäUs utan ägare och det finns ett behov av att te tiUvara bUvande ägares mtressen. Exempelvis kan en testetor ha förordnat att egendom skaU tiUfåUa hans broders bUvande avkomlingar.

God man skaU vidare förordnas om egendom enUgt särskUda bestäm­melser skaU StäUas under vård och förvaltiiing av god man som avses i 11 kap. föräldrabaUcen (11 kap. 3§ förste stycket 6 föräldrabaUcen). Med detta åsyftas bestämmelsema i 12 kap. 9-11 §§ ärvdabaUcen. Det är fråga om fåU när det finns risk att den som disponerar över egendom som i framtiden skaU tUlfåUa någon annan äventyrar den firamtida äga­rens bäsfa. Det är också fråga om vissa fåU där det i ett testamente är föreskrivet att egendom skaU förvalfas av god man.

De här aktueUa godmanskapen står även de under tiUsyn av överför­myndaren. Det innebär som i andra fåU en rationaUsering, om frågoma om förordnande av gcxi man flyttes över tiU överförmyndaren. Då blir det en i stäUet för två myndigheter som går igenom ärendet.

AUa frågor om godmanskap enUgt 11 kap. 3 § förste stycket 4-6 föräldrabaUcen bör därför flyttes från tmgsrätten tiU överför­myndaren. Överförmyndarens beslut bör kunna överklagas tiU tingsrätt.


Prop. 1993/94:251


God man för bortavarande part i mål eller ärende enligt äktenskaps­baUcen eller föräUlrabalken

Regeringens förslag: Rätten skaU även i framtiden förordna god man i mål eUer ärenden enUgt äktenskapsbaUcen eUer föräldrabal­ken.


Förmynderskapsutredningens och Domstolsutredningens förslag:

Överensstämmer med regeringens förslag (se SOU 1988:40 s. 186 i. och SOU 1991:106 s. 106).

Remissinstansema berör inte frågan särskUt.

Skälen för regeringens förslag: Det mttäffar ibland att någon väcker en femUjerättsUg telan mot en person som det mte går att få teg i. I sådana fåU kan rätten förordna en god man för att bevaka den borteva­randes rätt i saken (18 kap. I § äktenskapsbaUcen och 20 kap. 2 § förste stycket föräldrabaUcen).

I ett ärende om förordnande av förvaltare skaU den som ansökningen gäUer förettädas av en god man, om han mte skuUe försfe vad det är


164


 


fråga om, eUer om han skuUe Ucfe aUvarUg skada av att få del av ansök­ningen (20 kap. 2 § andra stycket föräldrabalken). Detsamma gäUer i ärende om utvidgning av ett förvaltarskap. Gcxi man förordnas av rät­ten.

I dessa feU aktuaUseras i allmänhet behovet av gcxl man under hand­läggningen vid rätten. Det är då mest rationeUt att det är rätten som får förordna gcxl man även i fortsättningen. Därför föreslås inga föränd­ringar när det gäUer de nu ifrågavarande gcxlmansförordnandena.


Prop. 1993/94:251


God man för allmänna arvsfonden

Domstolsuöedningen föreslår att uppgiften att utse gcxl man för Allmän­na arvsfonden skaU flyttes från tingsrättema tiU KammarkoUegiet. En majoritet av renussinstansema tiUstyrker förlaget eUer lämnar det utan invändning.

Samma förslag har förts fram av 1991 års arvsfondsutredning. Förslaget har godtagits av riicsdagen och enUgt 17 § lagen (1994:243) om Allmänna arvsfonden är det numera KammarkoUegiet som förordnar god man för fonden.

14.5 Beslut beträffande förmyndares, förvaltares och gode mäns förvaltning

Regeringens förslag: I stäUet för rätten skaU överförmyndaren ha behörighet att beslute om hävande i förtid av avtal för en omyn­digs räkning om sammanlevnad i oskiftat dödsbo samt att före­lägga StäUföreträdama vite.


Förmynderskapsutredningens och Domstolsutredningens förslag:

Överensstämmer med regeringens förslag (se SOU 1988:40 s. 186 f. och SOU 1991:106 s. 107 f).

Remissinstansema: En klar majoritet av remissinstansema tiUstyrker utredningamas förslag eUer lämnar dem utan mvändning. Hovrätten för Västra Sverige och Kamtrmrrätten i Göteborg menar att huvudregeln att länsrätt dömer ut vite bör följas även i detfa fåU. Göteborgs tingsrätt påpekar att domstol bör ha möjUghet att förelägga nytt vite i samband med utdömande av redan förelagt vite.

Skälen för regeringens förslag: Som redan har nämnts har överför­myndaren som en av sma uppgifter att pröva frågor om tiUstånd att vidfa olika åtgärder beträffande omyndigs egendom. TiU de rättshand­lingar som kräver, och som även i framtiden bör kräva (se avsmtt 10), överförmyndarens samtycke hör avtal för omyndigas räkning om sam­manlevnad i oskiftet dödsbo. För att ett sådant avtal skaU hävas i förtid krävs emeUertid beslut av rätten (14 kap. 3 § föräldrabalken). Motsva­rande gäUer när en person för vilken förvaltare eUer gcxl man har för­ordnats har del i ett oskiftet dödsbo (14 kap. 1 § föräldrabaUcen).


165


 


överförmyndarens samtycke tUl att avtal om sammanlevnad i oskiftat Prop. 1993/94:251 bo ingås skaU givetvis gmnda sig på vad som är bäst för de omyndiga. Samma måttstock skaU användas för det feU rätten skaU beslute om hävande av ett sådant avtal. Överförmyndaren torde vara Uka kapabel att göra bedömningen av vad som är bäst i den andra som i den förste situationen. Det skuUe innebära en rationaUseringsvinst om hävandet kunde beslutes av överförmyndaren. Uttedningamas mening att rätten att i förtid häva ett avtal för omyndigs räkning om sammanlevnad i oskiftat dödsbo skaU flyttes ftån rätten tiU överförmyndaren firamstår som välmotiverad.

Rätten har ytterUgare en uppgift som har samband med förmyndares förvaltningsverksamhet, nämUgen att meddela vitesförelägganden. Så­dant föreläggande kan - efter ansökan från överförmyndaren - meddefes bl.a. om en förmyndare försummar att deponera värdehandlingar i bank (15 kap. 11 § föräldrabalken) eUer åsidosätter sin redovisningsskyldig­het (16 kap. 10 § föräldrabalken). Dessa regler gäUer även bettäffande godmanskap och förvaltarskap (15 kap. 20 § och 16 kap. 15 § föräldra­balken).

Uppgiften att förelägga vite har ett mycket nära samband med över­förmyndamas löpande konttoUverksamhet. Detta talar för att det är mest rationeUt att överförmyndaren också har behörighet att förelägga vitet. Vitesförefeggande är i och för sig en åtgärd av ingripande natur för den enskUde och kräver noggranna överväganden. Överförmyndaren har dock även i andra sammanhang befogenheter som är av sådan natur. I sammanhanget kan det vara värt att dessutom erinra sig att en rätt att meddela vitesföreläggande redan tUlkommer andra kommunala instanser med myndighetsfunktioner, t.ex. mUjö- och hälsoskyddsnämnder och byggnadsnämnder.

Mot bakgmnd av det sagda bör uppgiften att meddefe vitesföreläggan­den läggas på överförmyndama. Att frågan om utdömande av vite skaU prövas av domstol är självklart. EnUgt Förmynderskapsutredningen och Domstolsutredningen bör man därvid, med frångående av huvudregeln i lagen (1985:206) om viten, välja tingsrätten som prövningsinstans. Så länge tingsrättema har kvar funktionen av överprövande instans är det också lämpUgt att tingsrätten i stäUet för länsrätten prövar ftågor om utdömade av vite. Som Göteborgs tmgsrätt påpekar är det rationeUt att tingsrättema har kvar möjUgheten att förelägga vite i en situation, näm­Ugen när tingsrätten dömer ut vitet och det skaU föreläggas ett nytt förhöjt vite. Den frågan tes upp i förfettningskommentaren.

Uttedrungama föreslår vidare att möjUgheten att tvinga en förmynda­re, gcxi man eUer förvaltare att bestyrka en förteckning över förvalfad egendom med ed inför domstol (16 kap. 3 § föräldrabaUcen) avskaffas. SlutUgen föreslår utredningarna att den nuvarande befogenheten för rätten att förelägga förmyndare m.fl. att stäUa säkerhet för den förvalte­de egendomen (13 kap. 7 § föräldrabaUcen) skaU överflyttes till överför­myndaren. Förslagen i dessa delar har fog för sig och bör genomföras.

166


 


15   Tillsynen över överförmyndare


Prop. 1993/94:251


Regeringens förslag: TiUsynen över överförmyndama skaU flyt­tes från tingsrättema tiU länsstyrelsema.


Förmynderskapsutredningen och Domstolsutredningen har samma förslag (se SOU 1988:40 s. 178 f. och SOU 1991:106 s. 108 f.). Två experter i Förmynderskapsutredningen anför dock i ett särskUt yttrande att de mte kan biträda utredningens förslag i denna del.

Remissinstansema: RemissutfaUet är blandat. En större andel av remissinstansema som yttrar sig över Domstolsutredningens betänkande är positiva tiU en överflyttning än motsvarande andel bland de remissin­stanser som yttrar sig över Förmynderskapsutredningens betänkande. Totalt sett är det en viss övervikt för utredningamas förslag. Fyra re­missinstanser menar att tiUsynen borde upphöra helt.

Skälen for regeringens förslag: EnUgt nuvarande bestämmelser utövar tingsrättema tiUsyn över överförmyndamas verksamhet. Ett led i tiUsynen är rättens inspektion av överförmyndaren (8 § förmyndarvårds­kungörelsen (1952:303). Vid inspektionen skaU rätten granska dels förmynderskapsböcker och förtecknmgar över ärenden som rör förmyn­derskap som inte är mskrivna, dels stickprovsvis utvalda ärenden. Rät­tens roU som tiUsynsmyndighet kommer hämtöver tiU uttryck bl.a. i bestämmelsen i 13 kap. 6 § föräldrabalken om skyldighet för förmynda­re m.fl. att ge inte bara överförmyndaren utan också rätten de upplys­ningar som infordras.

Av Förmynderskapsutredningens slutsatser och åtskiUiga uttalanden i remissvaren framgår att det fömtom den rena tiUsynsverksamheten förekommer en relativt omfettande rådgivning från tingsrättemas sida gentemot överförmyndama. Detfe verkar vara låUet främst i de mindre kommunema. Förmynderskapsutredningen anser att tiUsynen över över­förmyndama är ett främmande insfeg i domstolsverksamheten och att den passar mindre väl in i en slagkraftig domstolsorganisation. Det kan också enUgt uttedningen ifrågasättas om tingsrättema aUtid har det intresse och de kunskaper som behövs för att tiUsynen skaU bU effektiv.

Utan att gå in på frågan om domstolamas kompetens på området kan det konsteteras att tiUsynsverksamhet är en uppgift som har klar för­valtningskaraktär. Detta talar i sig med styrka för att uppgiften inte bör fiiUgöras av en domstol. Som nämnts tidigare är tingsrättema för närva­rande besvärsinstans i förhåUande tiU överförmyndama. Om de nu framlagda förslagen om överflyttning av beslutanderätten från tings­rätten tiU överförmyndaren vinner gUlande, blir dette förhåUande än mer framöädande. Det är av principieUa skäl mindre lyckUgt, om den överprövande instansen samtidigt är tiUsynsmyndighet. Om det dess­utom förekommer rådgivning i rättsfrågor från den överprövande m-stansen tiU den understäUda i icke ringa omfettning, blir de principieUa betänkUghetema än starkare. Rådgivningen kan antes främst vara en följd av tiUsynsftmktionen. Där hör den också hemma. Intresset av att


167


 


säkra att den understäUcfe instansen gör en självständig prövning talar för att tingsrätten inte samtidigt bör vara tiUsynsmyndighet och över­prövande instans.

Under remissomgångama har den synpunkten fiamförts att en över­flyttning av tiUsynen skuUe leda tiU att tUlsynsmyndigheten mte skuUe komma att besitta den kompetens som krävs. Om man som utredningar­na väljer länsstyrelsen som tiUsynsmyndighet, gör sig dock inte denna synpunkt gäUande i någon större grad. Länsstyrelsema utövar redan nu en omfettande tiUsynsverksamhet mom skUcfe områden, bl.a. när det gäUer kommunafe myndigheter. TiU de kommunala mstanser som nu står under länsstyrelsemas tiUsyn hör socialnämnder, fåmUjebidrags-nämnder, mUjö- och hälsoskyddsnämnder och byggnadsnämnder. Ex­empel på tiUsynsuppgifter utanför den kommunala sektom är den tiUsyn som sker t.ex. enUgt lagen (1974:191) om bevakningsföreteg samt fegen (1929:116) om tiUsyn över stiftelser. I en tiiU riicsdagen under hösten 1993 överlämnad proposition föreslår regeringen inte heUer någon ändring rörande länsstyrelsemas ställnmg som tiUsynsmyndighet över stiftelser (prop. 1993/94:9 s. 88 {.).

Länsstyrelsema har således en omfettande erferenhet av tiUsynsverk­samhet. Att de saknar erferenhet av just förmynderskapsreglema kan botes genom riktede utbUdningsinsatser Länsstyrelsema är visserUgen färre än tingsrättema men det behöver mte enbart vara en nackdel - det kan medföra större enhetUghet i verksamheten. Dessutom kan länssty­relsemas gocfe kontakter med kommunerna iimebära en fördel i dette sammanhang.

Mot bakgmnd av vad som nu har anförts föreslås att tiUsynen över överförmyndama skall flyttas från tingsrättema tiU länsstyrelsema. Beträffande resursfiågoma hänvisas tiU avsnitt 18.


Prop. 1993/94:251


16    Övriga reformförslag

16.1 Rättens handläggning av vårdnads- och förmynder­skapsfrågor

Regeringens förslag: Frågor om vårdnad och förmynderskap för en underårig som skaU prövas av rätten skaU handläggas av tings­rätten i den ort där bamet har sitt hemvist. Nuvarande handfegg-ningsformer skaU tiUs vicfere lämnas i stort sett oförändrade.


FömQuderskapsutredningens förslag: Överensstämmer i huvud­sak med regeringens försfeg (se SOU 1988:40 s. 177 f).

Remissinstansema: Endast ett fåtal remissinstanser har yttrat sig över utredningens förslag i denna del. Hovrätten för Nedre NorrUind ifråga­sätter om utredningens förslag innebär någon förenkling och menar att om encfest en handläggningsordning skaU eftersträvas, det bör vara den som används för tvistemål. Stockholms tingsrätt fiamför samma syn-


168


 


punkt och påpekar att uttedningens förslag är motsägelsefiiUt i fråga om    Prop. 1993/94:251 vilken handläggningsform som skaU användas för vissa förmynderskaps­frågor.

Skälen för regeringens förslag: För närvarande är huvudregeln att vårdnadsfrågor tes upp av rätten i den ort där vårdnadshavaren eUer någon av vårdnadshavama har sitt hemvist. I fråga om förmynderskap gäUer en liknande princip. Frågor om förordnande eUer entiedigande av förmyndare skaU tes upp av den tingsrätt där förmynderskapet är eUer skaU vara mskrivet, vilket normalt är tingsrätten i förmyndarens hem­vistort.

I avsnitt 13 har föreslagits att systemet med mskrivning av förmynder­skap avskaffas. Det innebär att, om man viU behåUa nuvarande fomm-princip i förmynderskapsfrågor, man får göra en ändring i reglema om förordnande och entiedigande av förmyndare och där döekt ange att rätten i förmyndarens hemvistort är behörig.

Det finns dock anledning att vara tveksam tiU om vårdnadshavarens respektive förmyndarens hemvistort bör vara avgörande för vilken domstol som skaU fa upp vårdnads- och förmynderskapsfrågor. Enhet­Ughet i regleringen är här, Uksom i många andra situationer, eftersträ­vansvärd. Vårdnadshavaren och bamet befinner sig i regel på samma ort. Vårdnadshavaren är också, utom i undanfagsfåU, förmyndare för bamet. Den tingsrätt och de sociala myndigheter och andra som berörs av liU exempel en vårdnadstvist befinner sig aUtså i regel på den ort där bamet finns, redan vid en tiUämpning av dagens regler. Från praktiska synpunkter spelar det aUtså inte så stor roU om lagen utgår från vård­nadshavarens eUer bamets hemvist. Den femUjerättsUga lagstiftningen rörande bam har under en längre tid utgått från bamets behov. Även fommreglen bör spegla denna gmndläggande mställning varför det framstår som naturUgare att låfa bamets hemvist vara avgörande i fo-mmfrågan.

För det fäll båda föräldrama har dött uppstår problem med nuvaran­de princip. Det måste då anses vara mest praktiskt att låfe tingsrätten i bamets hemvistort te upp frågan om förordnande av ny vårdnadshavare och förmyndare. Som tidigare har nämnts kan det också förekomma att någon som inte är vårdnadshavare utses tiU förmyndare, t.ex. när bar­nets förmögenhetsförhållanden är kompUcerade. Att i en såclan situation läte skUda domstolar ha hand om vårdnads- respektive förmynderskaps­frågor är mindre lämpUgt.

Mot bakgmnd av vad som nu har anförts föresfes att bamets hemvist skaU vara avgörande för vilken tingsrätt som skaU te upp såväl vård­nads- som förmynderskapsfrågor. Samma princip, att den enskUdes hemvist skaU styra val av behörig domstol, gäUer bettäffande ärenden om god man enUgt 11 kap. 4 § föräldrabalken och förvaltare (11 kap. 26 § föräldrabalken) och bör också, när inskrivningen upphör, gäUa be­ttäffande övriga gcximanskap.

När det därefter gäUer handläggningsfrågan är huvudregeln att vård­
nadsfrågor handläggs i den ordning som gäUer för tvistemål. I vissa
fåU, bl.a. om bamet står under vårdnad av båda föräldrama eUer en av
   169


 


dem och föräldrama är ense, kan vårdnadsfrågan dock anhängiggöras genom gemensam ansökan.

Frågor om förordnande och entiedigande av förmyndare handläggs i regel som ärenden. Det innebär att lagen (1946:807) om handfeggning av domstolsärenden (ärendefegen) är tillämpUg.

Förmynderskapsutredningen påpekar helt riktigt att det Ugger ett värde i att handläggningsformema görs så enhetUga som möjUgt. Ären­delagen är i sm nuvarande utformning mte helt lämpUg för handlägg­ning av domstolssaker i vilka ett klart partsförhåUande finns. Detfe talar för att när så är feUet tvistemålsformen bör väljas. Vidare bör man som Stockholms tingsrätt påpekar undvUca att en och samma fråga skaU handfeggas enUgt två olika former. I de fåUen Ugger det närmast tiU hands att välja den handläggningsform som är avsedd att hantera de från processynpunkt mest krävande problemen. Förmynderskapsutredningens förslag innebär också en försUctig övergång mot att i större utsträckning använcfe tvistemålsformen.

Inom Justitiedepartementet pågår för närvarande ett arbete med en reformering av ärendelagen. Ärendelagen skaU utformas med hänsyn tiU att flera betydelsefiiUa domstolssaker hanteras och kommer att hanteras som domstolsärenden. Här kan som exempel nämnas överkfegade ut-sökningsärenden som skaU prövas av tingsrätt. En så reformerad ären­delag kan mycket väl utgöra en lämpUg ram vid handlägggning av flera av de tvister som är länkbara i samband med förordnande och entiedi­gande av särskUt förordnade vårdnadshavare samt förmyndare. I dette lagstiftningsärende finns därför inte anledning att föreslå andra ändring­ar i handläggningsformen än sådana som framstår som helt nödvändiga. Det kan dock finnas skäl att i ett senare sammanhang återkomma tiU frågan om handläggningsform.


Prop. 1993/94:251


16.2 Talerätt för sambo och anhörigas medverkan

Regeringens förslag: En sambo skaU ha samma rättighet som en make att ansöka och höras i olika förmynderskapsrättsUga ären­den. Principen skaU gäUa även för homosexueUa sambor. I ett ärende om godmanskap för en sjuk person eUer förvaltar­skap skaU make eUer sambo och bam höras, om det inte är obe­hövUgt. Andra närsfeende skaU höras, om det behövs.


Domstolsverkets förslag: I stort sett detsamma som regeringens förslag. När den enskUde har samtyckt tiU att förvaltare eUer god man förordnas, skaU yttrande inte hämtes in från närsfeende.

Förmynderskapsutredningens förslag: Överensstämmer med rege­ringens vad gäUer tale- och yttiranderätt för sambo; homosexueU sambo omfettes dock inte av utredningsförslaget. Någon ändring vad gäUer kontakter med övriga närsfeende föreslås inte (SOU 1988:40 s. 208).

Remissinstanserna: Vad gäUer talerätten för sambo tiUstyrker re­missinstansema förslaget, eUer lämnar det utan invändning.


170


 


En klar majoritet av remissinstansema är positiva tiU att beslutande Prop. 1993/94:251 instans får begränsa släktkonlaktema på föreslaget sätt. Några remissin­stanser menar att föreslagen lagtext med en skillnad mellan "släktingar" och "anhöriga" inte är klar nog. Umeå tingsrätt och Förbundet för Utvecklingsstörda Bam, Ungdomar och \Uxna menar att gäUande lydel­se ger utrymme för en tiUämpning i enUghet med Domstolsverkets in­tentioner och avstyrker därför föreslagen lagändring.

Skälen för regeringens förslag: Lagen (1987:813) om homosexueUa sambor iimebär att en homosexueU sambo jämstäUs med en heterosexu-eU sambo i många rättsUga sammanhang, bl.a. bettäffande delning av gemensam bosfed och gemensamt bohag enhgt sambolagen (1987:232). Det framstår mot denna bakgmnd som naturUgt att en homosexueU sambo skaU ha samma möjUghet som andra sambor när det gäUer in­itiativrätt och yttranderätt i ärenden om godmanskap och förvaltarskap som rör sambon. En hänvismng tiU relevante paragrafer i föräldrabal­ken bör därför tiUföras lagen om homosexueUa sambor.

Genom 1989 års reform av förmynderskapslagstiftningen infördes bestämmelser bl.a. om att yttrande från make och närmaste släktingar skaU inhämtes i ett ärende om förordnande av god man för sjuk person eUer av förvaltare (II kap. 16 § föräldrabalken). Yttrande skaU hämtes in om det inte är obehövUgt. Motiven tiU lagstiftningen innehöU uttalan­den om vad som avsågs med närmaste släktingar och när det skuUe kutma anses obehövUgt att hämte in ett yttrande, se prop. 1987/88:124 S.176.

I sin rapport över utvärderingen av 1989 års reform av förmynder-skapsfegstiftningen (DV-rapport 1991:8) redovisar Domstolsverket att tiUämpningen av 11 kap. 16 § föräldrabalken har medfört åtskUUga problem. Ett förste problem utgörs av om det bör anses obehövUgt att inhämte yttrande från släktingar när det är den enskUde själv som har ansökt om förvaltare eUer gcxl man eUer samtyckt tiU att sådan förord­nas. Vidare råder oklarhet om vilken krets av släktingar som skaU höras. SlutUgen redovisas som ett problem frågan i vilken omfettning släktingar måste efterforskas.

EnUgt rapporten tiUämpar de fleste tmgsrätter regehi i 11 kap. 16 § så att det anses obehövUgt att inhämte ytti:ande av släktingar när den en­skUde själv har ansökt om eUer samtyckt tiU anordnande av gcximanskap respektive förvaltarskap eUer att gcxl man respektive förvaltare skaU förordnas eUer endedigas. Andra tingsrätter anser att lagstiftningen inte ger utrymme för att avsfe från att mhämte yttrande. De allra fleste tiUfrågade ansåg dock att det mte finns behov av att te kontakt med släktingar när den enskUde har ansökt om eUer samtyckt tiU åtgärden.

Domstolsverket föreslår att det i 11 kap. 16 § föräldrabaUcen särskUt
skaU anges att rätten får avsfe firån att mhämte yttrande när den enskUde
själv har gjort ansökan eUer medgivit det ifrågasatta förordnandet.
Domstolsverket menar att huvudsyftet bakom kommunikationsskyldig­
heten med släktingar mte synes ha varit att ge kunskap om humvida den
enskUde ansökt eUer givit sitt samtycke utan att ha försfett innebörden i
sin åtgärd, utan endast att tiUförsäkra att släktmgar får kännedom om
   171

ärendet. Vidare menar verket att några större risker för rättsförluster


 


inte skuUe uppkomma med en begränsning av kommunikationsskyldig-    Prop. 1993/94:251 heten, eftersom de släktingar som inte hörs i vart feU har rätt att genom ansökan få fiågan om förordnande av förvaltare eUer god man behand­lad på nytt. Verket finner det särskUt angeläget att kontakt med släk­tingar kan undvikas om den enskUde särskUt har begärt det.

Vidare föreslår Domstolsverket att kretsen av de anhöriga som skaU höras skaU begränsas. När släktkontakter tes, skaU de tes med make, sambo och bam. Om några sådana anhöriga inte finns, skaU kontakt tes med andra släktingar.

Flera skäl kan anföras för att släktingar skaU ges tiUfaUe att yttra sig i gcximans- och förvaltarärenden. Det är, som påpekades när regeln mfördes, vUctigt att behovet av god man eUer förvaltare blir ordentUgt klarfegt (prop. 1978/88:1234 s. 151). Kommunikationsskyldigheten har aUtså mte endast ett upplysningssyfte utan är ett led i att göra besluts­underlaget så fiiUödigt som möjUgt. Det firamstår å andra sidan som olyckUgt om kommunikationsskyldigheten i vissa fåU, vilket har påtalats under beredningsarbetet, kan leda tiU att den enskUde hellre avstår fiån att begära att stäUförettädare utses än utsätter sig för det obehag det kan innebära att släktingar får inbUck i den enskUdes mest private förhåUan­den. Dette mtegritetsuitresse måste dock vägas mot mtresset av att beslutsunderfeget blir så gott som möjUgt. Ett beslut om förordnande av god man för sjuk person eUer förvaltare är en mycket mgripande åt­gärd. Det är mte tUlräckUgt att eventueUt väsentUga uivändningar från nära anhöriga skaU kunna göras först sedan ett felaktigt beslut har uppfeckts genom att en anhörig uppmärksammas på beslutet i efterhand.

Att frågor om anordnande eUer upphörande av godmanskap eUer förvaltarskap avgörs i rimUg tid är ett rättssäkerhetsmtresse i sig. En omfettande skyldighet att mhämte yttranden frän många och kanske avlägset boende släktingar kan medföra oacceptebla dröjsmål. Det talar för att kretsen om möjUgt bör begränsas.

En sammanvägning av de intressen som har redogjorts för ger vid handen att kommunikationsskyldigheten kan begränsas något. De allra närmaste anhöriga, dvs. make eUer sambo och bam, bör aUtid höras, om det mte är obehövUgt. Andra närsfeende bör höras bara om det visar sig att det behövs. Den närmare utformningen av reglema samt frågan om hur kontaktema bör tes behandlas i förfettningskommentaren.

16.3 Annan utredning än läkarintyg

Regeringens bedömning: Kraven på de utredningar som fömt­sätts för att ett förvaltarskap skaU kunna anordnas skaU inte för­ändras.


Domstolsverkets förslag: I undanfegsfeU skaU t.ex. en socialutred­ning kunna läggas tiU gmnd för beslut om förvaltare.

Remissinstansema: RemissutfaUet är blandat. Hovrätten för Nedre Norrland avstyrker förslaget med motiveringen att det knappast före-


172


 


Ugger ett reeUt behov av ändringen och att det kan ifrågasätfes om inte förslaget skuUe kunna medföra aUt för stora ingrepp i den personUga uitegriteten. Malmö och Umeå tingsrätter avstyrker förslaget och på­pekar att dagens regler torde räcka tiU för de feU som verkets förslag tar sUcte på. Sveriges Domareförbund och Föreningen Sveriges överför­myndare tiUstyrker förslaget.

Skälen för regeringens bedömning: 111 kap. 17 § föräldrabalken föreskrivs att läkarintyg eUer annan likvärdig utredning om den enskU­des hälsotillstånd skaU inhämtos mnan förvaltare förordnas. Detsamma gäUer även vid förordnande av gcxl man för sjuk person. Domstolsver­ket föreslår i sm rapport att det skaU öppnas en möjUghet att förordna förvaltare utan att läkarintyg behöver presenteras. Skälet för detto är att det förekommer personer som behöver hjälp men som helt har dragit sig undan kontakter med omvärlden. Domstolsverkets förslag gmndar sig på två enskUda fåU som rapporterats under utvärderingen av 1989 års reform av förmynderskapslagstiftningen.

Vid bedömningen av vilken utredning som bör krävas för att förval­tarskap skaU få anordnas måste stor hänsyn fes tiU att det är fråga om en mycket ingripande åtgärd. Dagens reglering ger utrymme för att i undantogsfåU godto annan utredrung än läkarintyg, vUket också har påpekats under remissbehandUngen. Om en läkamndersökning mte låter sig göras på gmnd av att den enskUde drar sig undan torde det också vara svårt att göra en tillräckUgt upplysande utredning av annat slag.

Med hänsyn tiU vad som nu har anförts finns det inte tillräckUga skäl att föra vidare den av Domstolsverket föreslagna ändringen.


Prop. 1993/94:251


16.4 Ökad sekretess?

Regeringens förslag: Oavsett om en part begär det eUer ej skaU sekretess gäUa hos domstol i ärenden om anordnande av förvaltar­skap eUer gcximanskap för en sjuk person.


Domstolsverkets förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstansema tiUstyrker försfeget eUer länmar det utan mvänd-nmg.

Skälen för regeringens förslag: EnUgt 9 kap. 14 § sekretesslagen (1980:100) gäUer sekretess hos överförmyndare eUer överförmyndar-nämnd i ärende enUgt föräldrabalken för uppgift om enskUds personUga eUer ekonomiska förhåUanden, oin det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskUde Uder skada eUer men. Skaderekvisitet är omvänt, dvs. det råder en presumtion för sekretess. Även hos domstol gäUer sekretess i förmynderskapsärenden (9 kap. 15 § sekretesslagen). Domstolssekretessen fömtsätter dock att part begär att sekretess skaU gäUa och att det kan anfes att den enskUde eUer någon honom eUer heime närsfeende Uder skada eUer men om uppgiften röjs. Skaderekvisi­tet är rakt i denna regel, någon presumtion för sekretess finns aUtså inte. När överförmyndaren ger in handlingar tiU tingsrätten överförs


173


 


mte sekretessen hos överförmyndaren tiU domstolen, utan det är regeln    Prop. 1993/94:251 i 15 § som blir avgörande för sekretessfrågans vidare behandling (se 12 kap. 2 § sekretesslagen). Dette har betydelse eftersom tingsrättemas underlag i ärenden om förordnande av gcxl man för sjuk person eUer förvaltare normalt kommer frän överförmyndama.

Domstolsverket pekar i sin rapport på att en person vars situation är sådan att god man enUgt 11 kap. 4 § föräldrabaUcen eUer förvaltare bör förordnas för honom eUer henne ofta inte kan förväntes försfe att sekre­tess skaU begäras särskUt för att inte uppgiftema i ärendet utan skade-prövning skaU bU fritt tiUgängUga för var och en.

Det material som det främst är fråga om är läkarintyg och Uknande som ingående tar upp den enskUdes mest personUga förhåUanden. Upp­giftema är av sådan art att mtegritetsskäl i och för sig talar för att de skaU vara underkastede sekretess.

Det har också från överförmyndarhåU, Föremngen Sveriges överför­myndare samt överförmyndamämndema i SundsvaU och Göteboig gjorts gällande att de enskUdas integritetsskydd är aUt för svagt. Kriti­ken har då främst riktets mot Förmynderskapsutredningens förslag tiU bestämmelse i 16 kap. 7 § föräldrabaUcen om att den enskUdes make, sambo och närmaste släktingar skaU ha rätt art te del av de handlingar rörande stäUförettädarskapet som finns hos överförmyndaren. Man har menat att det inte säUan förekommer sådana konflUcter meUan släktingar att det kan skada den enskUde om uppgifter ur läkarintyg eUer Uknande lämnas ut. Vidare har nämnts att personer som i och för sig anser sig vara i behov av det stöd en god man kan ge, kan komma att avsfe från att ansöka om det på gmnd av att de handlingar som finns hos överför­myndaren kommer att vara tiUgängUga för släktingar.

Ett av de allra vUctigaste skälen bakom offentUghetsprincipen är att den möjUggör en kritisk granskning av myndigheters verksamhet. Från regeringens sida har i många sammanhang vUcten av att sfe vakt om rätten tiU insyn understmkits. Sekretesslagen innehåUer dock ett antal regler som avser att skydda en enskUd mot att integritetskänsUga upp­gifter om honom eUer henne får allmän spridning. Som redovisats ovan råder också en relativt stark sekretess hos överförmyndama. Den gäUer dock i princip inte mot den enskUdes make och närmaste släktingar, som med stöd av 17 kap. 16 § föräldrabalken i nu gäUande lydelse kan få tiUgång tiU de handUngar som finns hos överförmyndaren, jfr 9 kap. 14 § sekretesslagen. Denna möjUghet tiU msyn är av stor vUct för de nära berördas möjUgheter tiU en uppföljning av skötseln av den närsfe­endes intressen. Värdet av denna öppenhet är så stor att den bör finnas kvar, även om den i vissa fåU kan leda tiU att överförmyndamas arbete i känsUga ärenden kompUceras.

I förhåUande tiU andra än släktingar kan det dock finnas anledning att
upprätthåUa en något mer restriktiv linje i frågan om vad som kan
lämnas ut, vilket dagens regler också ger uttryck för. En part har också
möjUghet att försäkra sig om att en sekretessprövning görs hos domstol.
Som Domstolsverket har påpekat kan det dock vara svårt för den som
själv behöver god man enUgt 11 kap. 4 § föräldrabalken eUer förvaltare
  174

att uise betydelsen av att en begäran om sekretess framstäUs. Ett undan-


 


teg bör därför göras i 9 kap.  15 § sekretesslagen så att sekretessen    Prop. 1993/94:251 gäUer oavsett om en part begär det eUer inte.

16.5 Domstolsverkets övriga förslag

Utöver de frågor som behandlats i avsnitt 16.2-4 har Domstolsverket i sin rapport presenterat ett anlal förslag tiU ändringar med anknytning tiU förmynderskapsområdet. Försfegen rör bl.a. utformningen av gcximans­förordnanden, anteckning av förvaltarförordnanden i mskrivningsregis-ter och anteckning av förvaltarförordnanden i folkbokföringen. De förslag som bör genomföras rör frågor som bör regleras i förordning. Det är därför en uppgift för regeringen att senare te upp dessa frågor.

I rapporten har dämtöver diskuterats bl.a. frågan om behovet av delgivning när rätten tar kontakt med släktingar enUgt 11 kap. 16 § föräldrabalken. Frågan om formeUt delgivningsförfårande skaU använ­das eUer inte har inte tidigare reglerats i föräldrabalken. Så bör inte heUer ske i framtiden. Det är värt att notera att de remissinstanser som har yttrat sig har stäUt sig positiva tiU de synpunkter som Domstolsver­ket för ftam i rapporten. Det saknas dock anledning att närmare be­handfe frågan i dette lagstiftningsärende.

17   Internationella förhållanden

Varken Domstolsutredningens förslag eUer Förmynderskapsutredningens förslag i betänkandet Föräldrar som förmyndare (SOU 1988:40) innehåUer några ändringar av de bestämmelser som reglerar förmyn­derskapsfrågor med mtemationeU anknytning. Inom Justitiedepartemen­tet pågår emeUertid sedan en tid ett arbete som syftar tiU en reformering av den intemationeUa fämUjerätten. Arbetet utgår från bl.a. förslag i betänkandena IntemationeUa femUjerättsfrågor (SOU 1987:18), In­temationeUa förmynderskapsfrågor (SOU 1987:73) och Adoptionsfrågor (SOU 1989:100). Eftersom det arbetet innefettar även förmynderskaps­frågor kommer nu endast att föras fram förslag tiU sådana ändringar i den på intemationeUa förmynderskapsfrågor inriktede lagstiftningen som med hänsyn tiU ändringama i den nationeUa lagstiftningen framstår som helt nödvändiga.

Det förhåUandet att mskrivningsmstitutet föreslås upphävt (se av­snitt 13) gör det nödvändigt meci vissa justeringar i de intemationeUt-rättsUga regleraa. Rätten skaU dock även fortsättningsvis vara den instans som tar ställning tiU om en utflytted underårigs förmynderskap skaU vara anordnat i Sverige. Den koncentration av de intemationeUa frågoma på förmynderskapsrättens område tiU Stockhohns tingsrätt och överförmyndaren i Stockholm som präglar dagens reglering berörs mte.

Att det i princip mte sker några ändringar i den intemationeUa regle­
ringen nu utan att den kommande större reformen i släUet avvaktas
medför bl.a. att rättens roU vid förordnande av gcxi man för tiUsyn av
    ''


 


oskiftat dödsbo efter medborgare i de andra nordiska ländema mte    Prop. 1993/94:251 föreslås ändrad (se lagen [1935:46] om tiUsyn i vissa feU å oskiftat dödsbo efter medborgare i Danmark, Finland, Island eUer Norge).

18   Kostnader

När det gäUer effektema av att tiUsynen flyttes från tingsrättema tiU länsstyrelsema anser Förmynderskapsutredningen att det merarbete som skuUe uppkomma för länsstyrelsema skuUe komma att Ugga långt under vad som motsvarar en hel årsarbetskraft för varje länsstyrelse. Utted­ningen förmodar också att tiUsynsverksamheten på sikt kan rationaUse-ras genom att antalet tiUsynsmyndigheter blir mindre.

Resursfrågan för länsstyrelsema har tiUdragit sig visst intresse under remissbehandlingen av Förmynderskapsutrednmgens betänkande. Läns­styrelsen i Stockholms län anser att utredningen behandfet resursfrågan aUtför lättvindigt och även motsägelsefiiUt. Den tiUsynsverksamhet som skuUe äga mm i Stockhohns län har av länsstyrelsen beräknats kräva minst fem årsarbetskrafter i stäUet för mindre än en årsarbetskraft som utredningen antagit. Även Länsstyrelsemas organisationsnämnd kritise­rar i sitt yttrande Förmynderskapsutredningens ställningstegande i re­sursfrågan och påpekar att ytterUgare resurser måste stäUas tiU länssty­relsemas förfogande, om förslaget skaU genomföras.

Vad Länsstyrelsen i Stockholms län har anfört om behov av minst fem årsarbetskrafter torde vara överdrivet om man, som det finns skäl att utgå från, skaU håUa oförändrad nivå på tUlsynen. Domstolsutred­ningen redovisar nämUgen att de tio tingsrättema i Stockholms län under ett år lägger ned sammanlagt drygt 150 dagars arbete på sina in­spektioner, därav 46 dagar för domare, 64 dagar för tingsnotarier och drygt 40 dagar för kansUpersonal. En tiUsyn genom länsstyrelsema borde med hänsyn tiU möjUghetema att rationaUsera kunna anordnas så att den blir biUigare än den tiUsyn som tingsrättema nu utövar. Vidare kommer reformen avseende tiUsyn av festighetsmäklare att innebära att vissa resurser kan frigöras inom länsstyrelsema. Regeringens bedömning är att den föreslagna förändringen för länsstyrelsema kan göras inom ramen för tiUdelade resurser.

Vad sedan gäUer förslaget att begränsa överförmyndamas skyldighet
att konttoUera den stora mängden föräldraförvaltiiingar mnebär det
naturUgtvis en lätmad i överförmyndamas arbetsbörda. Hur stor den blir
är dock svårt att uppskatta. Mot dette skaU dock stäUas att ett antal
ärenden flyttes över från tingsrätten tiU överförmyndama. Redan i dag
medverkar emeUertid överförmyndama aktivt i i stort sett samtUga av
dessa ärenden. Genom avskaffandet av inskrivningen vid tingsrättema
kommer överförmyndama att få över skyldigheten att utfärda förvaltar­
frihetsbevis. Resursbehovet för dette torde dock inte bU särdeles stort,
eftersom kravet på sådant bevis har tegits bort vid registrering i han­
delsregistret. Sammantaget torde de nu berörda förändringama för
         j-y
överförmyndama innebära att den befintUga överförmyndarorganisatio-


 


nen i de fleste fåUen kan klara uppgiftema mom ramen för nuvarande resurser.

Vad sedan gäUer tingsrättema mnebär de nu föresfegna förändringama att dessa domstolar avfestes vissa uppgifter. Domstolsutredningen har beräknat att ett genomförande av den utredmngens försfeg rörande för­mynderskapsärendena skuUe leda tiU en besparing motsvarande drygt en halv domartjänst, nästan två och en halv notarietjänst och fem bittädes-tjänster. De försfeg som nu förordas torde i aUt väsenUgt ge ungeför samma utfåU i dette avseende.

Totalt sett torde förändringama i vart feU mte behöva innebära några ökade kosmader sammanteget för steten och kommunema.


Prop. 1993/94:251


19   Ikraftträdande m.m.

Regeringens förslag: De nya reglema skaU ttäda i kraft den 1 juU 1995.


Skälen för regeringens förslag: De förslag som nu läggs fram in­nebär tämUgen stora förändringar, firamför aUt när det gäUer överför­myndamas verksainhet. Överförmyndama avlasfes en hel del ärenden men får i stäUet ett antal nya eUer förändrade uppgifter. Dessa är tiU vissa delar av kvaUficerad natur. Det är därför nödvändigt med en ganska lång övergångstid före reformens genomförande, så att bl.a. oUka mformations- och uÖ)Udningsinsatser kan genomföras. Ett mfor-mationsbehov finns också för förmyndare och andra stäUföreträdare, Uksom för tingsrättema och länsstyrelsema. De senare myndighetema måste också ha tid att uferbefe nya arbetsmtmer. Mot denna bakgmnd firamstår det som lämpUgt att de nya reglema ttäder i kraft den 1 juU 1995.

Det är dock angeläget att de nya reglema så långt som möjUgt börjar tUlämpas i och med att de har trätt i kraft. Principen bör aUtså vara att reglema gäUer ftiUt ut från och med den dag de träder i kraft. Det innebär bl.a. att den stora majoriteten föräldrar fr.o.m. den dagen i princip bör få förvalte sma bams egendom enUgt de nya bestämmelser­na. Efter Ucraftträdandet bör vidare såväl föräldrar som andra stäUföre­ttädare normalt ha rätt att själva ha hand om värdepapper som tUlhör den enskUde.

Det finns emeUertid skäl att föra in vissa övergångsbestämmelser som medför att de nu angivna principema mte aUtid kommer att tiiUämpas ftiUt ut. Man kan inte bortse från att de hittiUs gäUande reglema om förvaltiiing av omyndigas egendom, som ju mnebär en långtgående överförmyndarkonttoU även bettäffande små föräldraförvaltningar, kan ha utgjort en fömtsättning för att en gåva över huvud teget kom tUl stånd. I det föregående har också föresfegits att den som ger bort nägot tUl en omyndig skaU kunna stäUa upp villkor om  särskUd överförmyn-


177


12 Riksdagen 1993/94. 1 samt. Nr 251


darkonttoU av gåvan, om han eUer hon är osäker på om föräldrama Prop. 1993/94:251 kommer att sköte förvaltningen på ett tiUfredsstäUande sätt. I linje härmed bör, när det är fråga om gåvor som har tiUfelUt ett bam före Ucraftträdandet och som förvaltes av föräldrama, givaren kunna åsted­komma en motsvarande överförmyndarkonttoU genom att göra en an­mälan till överförmyndaren. För att inte något gfepp skaU uppsfe skaU givaren göra sin anmälan före den dag de nya reglema träder i kraft.

TiU skUlnad från Förmynderskapsutredningens förslag innehåUer det som nu läggs fram mte någon möjUghet för den omyndige att göra anmälan om att en tidigare erhåUen gåva skaU sfe under särskUd över­förmyndarkonttoU. Villkoret kan enUgt de nya reglema stäUas av giva­ren och om den underårige känner oro kan han eUer hon fäsfe givarens uppmärksamhet på dette och givaren i sm tur göra en anmälan tiU över­förmyndaren. Om förhåUandena allmänt är sådana att överförmyndaren bör ingripa, kan den underårige naturUgtvis aUtid vända sig tiU överför­myndaren.

I det föregående har föreslagits att överförmyndaren, oavsett om förvaltning utövas av föräldrar eUer av förordnade förmyndare, gcxle män eUer förvaltare, skaU kunna ingripa i det enskUda fåUet och med­defe beslut om spärr av bankmedel och om förvaring och förvaltning av värdehandlingar m.m. För att det inte skaU uppsfe någon lucka i skyd­det för den enskUde i samband med att de nya reglema träder i kraft, bör överförmyndaren ha möjUghet att fette sådana beslut redan före ikraftttädandedagen, med verkan från och med den dagen. På det sättet kan överförmyndaren exempelvis förhindra att värdehandlingar, som enUgt nu gäUande regler har varit deponerade i bank, lämnas ut tiU StäUförettädaren i samband med Ucraftttädandet, om det finns skäl att misstänka att värdehandlingama kommer att hanteras på ett olämpUgt sätt.

Utöver vad som nu har anförts krävs ytterUgare några övergångsbe­stämmelser. Dessa behandlas i förfettningskommentaren.

178


 


20   Författningskommentar                           Prop. 1993/94:251

FB 1-2 kap. 20.1 Förslaget till lag om ändring i föräldrabalken

1 kap. 4 §

Bekräftelse av federskap sker skriftUgen och skaU bevitmas av två personer. Bekräftelsen skall skriftUgen godkännas av sociahiämnden o(:h av modem eUer en särskUt förordnad vårdnadshavare för bamet. År bamet myndigt eller står det enUgt 6 kap. 2 § inte under någons vård­nad, skaU bekräftelsen i stäUet godkännas av bamet självt. Socialnämn­den får lämna sitt gcxlkännande endast om det kan antas att mannen är feder tUl bamet.

Bekräftelse kan ske även före bamets födelse.

Visas senare att den som har lämnat bekräftelse inte är feder tiU bamet, skaU rätten förklara att bekräftelsen saknar verkan mot honom

(Jfr 1 kap. 4 § i Förmynderskapsutredningens förslag.)

I första stycket har ordet "förmyndare" i andra meningen ersatts med "vårdnadshavare", se avsnitt 5. Vidare har tredje meningen ändrats så att bamet självt måste godkänna en bekräftelse av federskap i de feU bamet inte har någon vårdnadshavare. HuvudfaUet är givetvis även i fortsättningen när bamet har uppnått 18 års ålder, men det innebär också att godkännandet ibland kan krävas även av bam som mte har uppnått myndig ålder, se 6 kap. 2 § försfe stycket. I övrigt har texten justerats språkUgt.

2 kap. 3 §

Ändras förhåUande som anges i 2 § sedan socialnämnden inlett sm utredning, är nänmden ändå skyldig att slutföra sm uppgift.

Socialnämnden kan flytta över ärendet tUl socialnämnden i annan kommun, om det skuUe avsevärt underfette utredningen. Om sådant beslut skaU den andra socialnämnden genast underrättes.

Socialnämndens beslut enUgt andra stycket r överklagas hos länssty­relsen. Länsstyrebens beslut jör överklagas hos allmän förvalmingsdom-stol. Prövningstilbtånd krävs vui överklagande till kammarrätten.

I en nyUgen tiU riksdagen avlämnad proposition (prop. 1993/94:133) föreslås bl.a. att länsrätt ges en allmän behörighet att vara förste dom­stolsinstans vid överkfegande av förvaltningsbeslut och att möjUghet tiU prövningstiUstånd införs i kammarrätt. Genom de ändringar som före­slås i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar blir det för mål som skaU överklagas tiU länsrätt tillräckUgt att i den materielfe förfettningen ange att ärendet får överklagas tiU allmän förvaltnings­domstol. Tredje stycket har ändrats i enUghet härmed.

När det gäUer fi:ågan om prövningstiUstånd skaU krävas i kammarrätt
uttafes att prövningstiUstånd främst bör användas i de feU målet prövats
av en förvaltningsmyndighet innan det prövats av länsrätt (s. 34). De
beslut som det här är fråga om har prövats av socialnämnd och över­
prövats av länsstyrelse. Systemet med prövningstUlstånd i kammarrätt
  


 


lämpar sig således väl för nu aktueUa mål. En regel om att prövnings-    Prop. 1993/94:251 tiUstånd skaU krävas vid överklagande från länsrätt har därför fegits in    FB 2 kap. i bestämmelsen. I övrigt har språkUga justeringar gjorts.

2 kap. 7 §

Socialnämnden får lägga ned en påbörjad utredning om federskapet, om det

1.   visar sig omöjUgt att få erforderUga upplysningar för bedömning av
federskapsfrågan,

2.   framstår som utsUctslöst att försöka få federskapet feststäUt av
domstol,

3.    har lämnats samtycke av modem eUer en särskUt förordnad vård­nadshavare enUgt 4 kap. 5 a § tiU adoption av bamet, eUer

4.    av särskUda skäl firms anledning att anta att fortsatt utredning eUer rättegång skuUe vara tiU men för bamet eUer utsatte modem för på­frestningar som innebär fera för hennes psykiska hälsa.

Socialnämndens beslut att lägga ned en påbörjad federskapsutredning får överklagas hos länsstyrelsen. Länsstyrebens beslut får överklagas hos allmän förvalmingsdomstol. Prövningstilbtånd krävs vid överklagan­de till kamrrmrrätten.

(Jfr. 2 kap. 7 § i Förmynderskapsutredningens förslag.)

Första stycket 3 har ändrats på så sätt att det där talas om vårdnadsha­vare i StäUet för särskUt förordnad förmyndare, se avsnitt 5. Paragraf-hänvisningen i förste stycket 3 har ändrats tiU 4 kap. 5 a §, där före­skriften om vårdnadshavares samtycke har placerats.

Genom ändringen i andra stycket har domstolsprövningen i förste instans flyttets tiU länsrätten. Skälen för dette har utveckfets i kommen­taren till 2 kap. 3 §.

I övrigt har texten redigerats språkUgt.

2 kap. 9 §

SkaU en viss man enUgt 1 kap. 1 § anses som får tiU ett bam som står under någons vårdnad och har bamet hemvist i Sverige, skaU social­nämnden, om vårdnadshavaren eUer någon av vårdnadshavama eUer mannen begär det och det är lämpUgt, utreda om någon annan man kan vara lår tiU bamet.

I fråga om utredningen tiUämpas 2-6 och 8 §§. Uttednmgen får läg­gas ned, om det finns skäl som anges i 7 § förste stycket 1 eUer 4 eUer om det annars är lämpUgt.

Socialnämndens beslut att mte påbörja en utredning enUgt denna para­graf eUer att lägga ned en påbörjad utredrung får överklagas hos läns­styrelsen. Länsstyrebens beslut får överklagas hos allmän förvalmings­domstol Prövningstilbtånd krävs vui överklagande till kammarrätten.

Genom ändringen i tredje stycket har domstolsprövningen i förste in­stans flyttets tiU länsrätten. Skälen för dette har utveckfets i kommento-

1 RO ren tiU 2 kap. 3 §. I övrigt har texten redigerats språkUgt.


 


Prop. 1993/94:251
3 kap. 5 §
                                                                   FB 3-4 kap.

Talan om feststäUande av federskap väcks av bamet.

I fåU som avses i 2 kap. 1 förs bamets talan av scx;ialnämnden. Har modem vårdnaden om bamet, får hon aUtid föra bamets talan, även om hon inte har uppnått myndig ålder. Talan får vidare aUtid föras av en särskUt förordnad vårdnadshavare för bamet.

(Jfr 3 kap. 5 § i Förmynderskapsutredningens försfeg.)

I andra stycket har "förmyndare" ersatts av "vårdnadshavare", se av­snitt 5. I övrigt har språkUga justeringar gjorts.

4 kap. 5 a §

Den som inte har fyUt arton år får ej adopteras utan föräldramas samtycke. Mcxiems samtycke skaU ha länmats sedan hon har återhämtot sig tillräckUgt efter nedkomsten. Vid adoption av någon annans adoptiv­bam skaU i StäUet samtycke inhämfes från bamets adoptivföräldrar eUer, om en adoptivförälder är gift med någon av bamets föräldrar, från båda dessa makar.

Samtycke enUgt försto stycket behövs inte av den som Uder av en aUvarUg psykisk stöming, är utan del i vårdnaden eUer befinner sig på okänd ort. Är detfe fåUet / fråga om var och en av dem som enUgt försfe stycket skaU samtycka tiU adoptionen, skaU i stäUet samtycke m-hämtos firån särskiU förordncui vårdnadshavare för bamet

I andra stycket har "förmyndare" ersatts av "vårdnadshavare", se av­snitt 5. Stycket har utformats i enUghet med Lagrådets förslag.

4 kap. 10 §

I ärenden om adoption skaU rätten inhämte upplysningar om bamet och sökanden samt humvida ersätming eUer bidrag tiU bamets underhåU har lämnats eller utlovats. Har bamet inte fyUt arton år, skaU yttrande inhämtes från socialnämnden i den kommun där sökanden är folkbok­förd och från socialnämnden i den kommun där den som har vårdnaden om bamet är folkbokförd.

Fader eUer moder, vars samtycke tiU adoptionen inte krävs, skaU än­då höras, om det kan ske. Vid adoption av adoptivbam skaU vad nu sagts i StäUet gäUa adoptanten eUer, om en make adopterat den andra makens bam, var och en av makama. Finns en särskUd förmyndare vars samtycke inte krävs, skaU även han eller hon höras.

(Jfr 4 kap. 10 § i Förmynderskapsutredningens förslag.)

Texten har, bl.a. med anledning av ett påpekande av Lagrådet, redige­rats språkUgt.

181


 


6 kap. Om vårdnad och umgänge                                     Prop. 1993/94:251

I enUghet med Förmynderskapsutredningens förslag har i de nya regler- "'

na gjorts en klarare uppdelning mellan vårdnads- och förmyndarfunktio-nema. Det innebär bl.a. att, om vårdnaden om en underårig behöver anförttos någon annan än en förälder, domstolen skaU utse en särskUt förordnad vårdnadshavare i stäUet för att, som hittiUs, fegga vårdnads-uppgiften på en särskUt förordnad förmyndare.

Förändringen leder tiU ändringar av flera paragrafer i dette kapitel samt tiU att tre nya paragrafer, 10 a-c §§, mförs i kapitiet.

2§

Bam står under vårdnad av båcfe föräldrarna eUer en av dem, om inte rätten har anförtrott vårdnaden åt en eUer två särskUt förordnade vård­nadshavare. Vårdnaden om ett bam består tiU dess att bamet fyUer arton år eUer dessförinnan ingår äktenskap.

Den som har vårdnaden om ett bam har ett ansvar för bamets person­Uga förhåUanden och skaU se tiU att bamets behov enUgt 1 § blir tiU­godosedda. Bamets vårdnadshavare svarar även för att bamet får den tiUsyn som behövs med hänsyn tiU dess ålder, utveckling och övriga omständigheter samt skaU bevaka att bamet får tiUfredsstäUande försörj­ning och ud)Udning. I syfte att hindra att bamet orsakar skada för någon annan skaU vårdnadshavaren vidare svara för att bamet står under uppsikt eUer att andra lämpUga åtgärder vidfes.

Om ansvaret i frågor som gäUer bamets ekonomiska förhåUanden finns bestämmelser i 9-15 kap.

(Jfr 6 kap. 2 § i Förmynderskapsutredningens förslag.)

I första stycket har "förmyndare" bytts ut mot "vårdnadshavare", se avsmtt 5.

Hänvisningen i tredje stycket har ändrats som en följd av att 12-16 kap. får nytt mnehåU.

Regler om vem som skaU utses tiU vårdnadshavare för det fåU ingen av föräldrama kommer i fiåga finns i 10 a §.

3§

Bamet står firån födelsen under vårdnad av båda föräldrarna, om dessa är gifte med varandra, och i annat fåU av mcxiem ensam. Ingår föräldrama senare äktenskap med varandra, står bamet från den tid­punkten under vårdnad av dem båda, om mte rätten dessförinnan har anförtrott vårdnaden åt en eUer två särskUt förordnade vårdnadshavare.

Om det döms tiU äktenskapsskillnad meUan föräldrama står bamet även därefter under båda föräldramas vårdnad, om inte den gemensam­ma vårdnaden upplöses enUgt 5, 7 eUer 8 §. SkaU bamet även efter domen på äktenskapsskillnad sfe under båda föräldramas vårdnad, skaU rätten i domen erinra om att vårdnaden aUtjämt är gemensam.

(Jfr 6 kap. 3 § i Förmynderskapsutredningens förslag.)

182


 


Iförsta stycket har, Uksom i 2 § försfe stycket, ordet "vårdnadshavare"    Prop. 1993/94:251
ersatt "förmyndare".
                                                      FB 6 kap.

7§

Om en förälder vid utövandet av vårdnaden om ett bam gör sig skyl­dig tiU missbmk eUer försummelse eUer i övrigt brister i omsorgen om bamet på ett sätt som medför besfeende fera för bamets hälsa eUer utveckling, skaU rätten beslute om ändring i vårdnaden.

Står bamet under båda föräldramas vårdnad och gäUer vad som sägs i förste stycket en av dem, skaU rätten anförtro vårdnaden åt den andra föräldem ensam. Brister också den föräldem i omsorgen om bamet på det sätt som sägs i förste stycket, skaU rätten flytto över vårdnaden tiU en eUer två särskUt förordnade vårdnadshavare.

Står baraet under endast en förälders vårdnad, skaU rätten i feU som avses i förste stycket flytfe över vårdnaden till den andra föräldem eUer, om det är lämpUgare, tiU en eUer två särskUt förordnade vård­nadshavare.

Frågor om ändring i vårdnaden enUgt denna paragraf prövas på tafen av socialnämnden eUer, utan särskUt yrkande, i mål om äktenskapsskiU­nad meUan föräldrama eUer i andra mål som avses i 5 eUer 6 §.

(Jfr 6 kap. 7 § i Förmynderskapsutredningens förslag.)

I andra och tredje styckena har de tidigare bestämmelsema om över­flyttning av vårdnaden tiU förmyndare enUgt 13 kap. 8 § ersatts med bestämmelser om överflyttning tiU särskUt förordnade vårdnadshavare. Vid utseende av vårdnadshavare tiUämpas 10 a §. I övrigt har språkhga justeringar gjorts.

Har ett bam stedigvarande vårdats och fostrats i ett annat enskUt hem än föräldrahemmet och är det uppenbart bäst för bamet att det rådande förhåUandet får besfe och att vårdnaden flyttes över tiU den eUer dem som har tegit emot bamet eUer någon av dem, skaU rätten utse denne eUer dessa att såsom särskUt förordnade vårdnadshavare utöva vårdna­den om bamet. Frågor om överflyttning av vårdnaden enUgt förste stycket prövas på talan av socialnämnden.

(Jfr 6 kap. 8 § i Förmynderskapsutredningens förslag.)

Även i denna paragraf har ordet "förmyndare" ersatts med "vårdnads­havare".

Om bamet står under vårdnad av båcfe föräldrama och en av dem dör,
skall den aruira föräldem ensam ha vårdnaden. Om båda föräldranm
dör, skall rätten på anmälan av socialnämnden eller när förhållandet
annars blir känt anförtro vårdnaden åt en eller två särskiU förordnade
     183

vårdnacbhavare.


 


Om bamet står under vårdnad av endast en av föräldrama och den    Prop. 1993/94:251 föräldem dör, skaU rätten på ansökan av den andra föräldem eUer på    pg g j™ anmälan av socialnämnden anförtto vårdnaden åt den andra föräldem eUer, om det är lämpUgare, åt en eUer två särskUt förordnade vård­nadshavare.

(Jfr 6 kap. 9 § i Förmynderskapsutredningens förslag.)

Första stycket har byggts ut med en regel som ersätter den nuvarande bestämmelsen i tredje stycket, där det anges att vårdnaden om ett bam utövas av förmyndaren, om båcfe föräldrarna är döda. Genom att regeln placeras i förste stycket görs det klart att den tar sikte på den situatio­nen att bamet före föräldramas död stod under bägges vårdnad. Vårdna­den skaU även i en sådan situation anförttos åt en eUer två särskUt för­ordnade vårdnadshavare. Dessa utses av rätten efter anmälan av social­nämnden eUer när behovet av att utse vårdnadshavare annars blir känt för rätten, t.ex. efter anmälan av en anhörig.

I andm stycket, som behandlar den situationen att endast en av för­äldrama är vårdnadshavare och denne avUder, har möjUgheten att an­förtto vårdnaden åt en eUer två särskUt förordnande förmyndare ersatts med en möjUghet att lägga uppgiften på en eUer två särskUt förordnade vårdnadshavare.

Om bamet har mgått äktenskap, blir det mte aktueUt att förordna vårdnadshavare, eftersom vårdnaden enUgt 2 § förste stycket då upphör.

Frågor om vårdnad enUgt denna paragraf handläggs enUgt 17 § i den ordning som gäUer för domstolsärenden.

Paragrafen har dessutom justerats språkUgt.

10 §

Står bamet under vårdnad av en eUer två särskUt förordnade vård­nadshavare och viU någon av bamets föräldrar eUer båda få vårdnaden överflytted tiU sig, skaU rätten beslute efter vad som är bäst för bamet. Rätten får dock inte flytte över vårdnaden tiU föräldrama gemensamt, om nägon av dem motsätter sig gemensam vårdnad.

Frågor om överflyttning av vårdnaden enUgt förste stycket prövas på talan av båda föräldrama eUer en av dem eUer på tafen av scx:ial-nämnden.

(Jfr 6 kap. 10 § i Förmynderskapsutredningens förslag.)

Ordet "förmyndare" i försto stycket har ersatts med "vårdnadshavare", se avsnitt 5.

10 a §

Om vårdnadshavare skaU förordnas särskiU, utses någon som är läm­pad att ge bamet omvårdnad, trygghet och en god fostran. Den som är underårig får inte förordnas tiU vårdnadshavare.

184


 


Två personer kan utses att gemensamt utöva vårdnaden, om de är   Prop. 1993/94:251 gifta med varandra eller bor tilbammans under äktenskapsliknande för-    pg g j„ hållanden.

För syskon skall samrrm person utses till vårdnadshavare, om inte särskilda skäl talar rrwt det.

Om vårdnadshavare skall förordnas efter föräUlramas död och för­äldrama eller en av dem har gett till känrm vem de önskar till vård­nadshavare, skall denna person förordnas, om det inte är olämpligt.

(Jfr 6 kap. 10 a § i Förmynderskapsutredningens förslag.)

I första stycket anges de allmänna kraven på den som skaU kunna för­ordnas särskUt tiU vårdnadshavare. Det skaU vara en person som är lämpad att ge bamet omvårdnad, trygghet och en god fostran. Formule­ringen knyter an tiU vad som sagts i 1 § om vad bam har rätt tiU. En underårig kan enUgt 10 kap. 1 § inte förordnas tiU förmyndare. Den nära kopplingen mellan vårdnaden och förmynderskapet gör att under­årig inte heUer skaU kunna förordnas särskUt tiU vårdnadshavare.

Det går inte att med exakthet ange de närmare kriteriema för vem som bör utses tiU vårdnadshavare. I det enskUda fåUet får hänsyn tes tiU bl.a. bamets ålder och utveckling samt den personUga anknytningen tiU den tiUtänkte vårdnadshavaren. Något försteg för exempelvis anförvan­ter tiU bamet finns mte angivet. Många gånger framstår det säkerUgen som naturUgt att vårdnadshavaren är en person som utöver en personUg kontakt även har en släktrelation tiU baraet. Även något äldre personer, t.ex. mor- eUer ferföräldrar, kan komma i fråga som vårdnadshavare.

Om ett bam i stor utsträckning har vistets i ett annat enskUt hem än föräldrahemmet, kan dette också ha stor betydelse vid bedömningen. Jfr 8 § när det gäUer överflyttning av vårdnaden tiU fosterföräldrar.

FaU kan förekomma när fler än en person viU komma i ftåga som särskUt förordnad vårdnadshavare. Rätten får då träffa sitt val efter vad som är bäst för bamet. Situationen är i stort densamma som när två föräldrar tvistar om vem som skaU vara ensam vårdnadshavare för ett gemensamt bam. Den praxis som har utveckfets vid tiUämpningen av 5 § förste meningen kan tjäna som utgångspunkt även i nu behandfede simationer.

EnUgt andra stycket kan två personer utses att gemensamt utöva vård­naden, om de är gifta med varandra eUer bor tiUsammans under äkten­skapsliknande förhåUanden. Bestämmelsen motsvarar vad som nu gäUer om förmyndare enUgt 13 kap. 8 § andra stycket andra meningen.

EnUgt lagen (1987:813) om homosexueUa sambor skaU vissa upp­
räknade bestämmelser om sambor tiUämpas även när två personer lever
tiUsammans i ett homosexueUt förhåUande. Föräldrabalkens regler
tUlhör inte de uppräknade. FamUjerättsUga förhållanden för homosexu­
eUa behandlas i Partnerskapskapsutredningens betänkande Partnerskap
(SOU 1993:98), i vUket föreslås bl.a. att en lag om partnerskap skaU
införas. Partnerskapsutredningens förslag innebär dock mte att de som
registrerat sitt partnerskap skaU kunna förordnas som gemensamma
förmyndare för ett bam. Uttedmngsbetänkandet har nyUgen renussbe-
   _,

handlats och övervägs nu i Justitiedepartementet. Samtidigt är frågan


 


om lagstiftning angående registrerat partnerskap under behandling i    Prop. 1993/94:251 riksdagen med anledning av motioner i ämnet. Den nu behandlade be-    FB 6 kap. stämmelsen innebär mgen ändring i det tidigare förhållandet att ho­mosexueUa sambor inte kan utses tiU gemensamma vårdnadshavare.

Tredje stycket föreskriver att samma vårdnadshavare skaU utses för syskon, om inte särskUda skäl talar däremot. En motsvarande bestäm­melse finns när det gäUer förmyndare i 10 kap. 6 § sisto stycket. Stycket har utformats i enUghet med Lagrådets försfeg.

"Engt ftärde stycket skaU domstolen beakte önskemål som har förts fram av föräldrama när det gäUer att förordna vårdnadshavare efter föräldramas död. Deras val av vårdnadshavare skaU sålunda följas, om det inte är olämpUgt att förordna den utpekade personen.

En motsvarande bestämmelse när det gäUer förmyndare finns i 10 kap. 7 §.

För att en förälders önskemål om vårdnadshavare skaU tillmätes be­tydelse torde det i allmänhet krävas att föräldem var vårdnadshavare vid frånfaUet. Det är emeUertid inte uteslutet att te hänsyn även tiU ett önskemål från en avUden förälder som inte hade del i vårdnaden. Det framstår som särskUt lämpUgt när något önskemål i övrigt mte har förts fram, men även i andra fåU kan föräldem ha haft en så nära kontakt med sitt bam att den avUdnes önskan bör ges särskUd vUrt. Hur vårdna­den har ordnats formeUt är således inte helt utslagsgivande uten om­ständighetema i det enskUda feUet skaU avgöra.

Om bamet har nått tillräckUg mognad och motsätter sig att den ut­pekade personen förordnas som vårdnadshavare, kan det mte anses lämpUgt att förordna honom eUer henne. I en del fåU kan också, efter det att den avUdne föräldem uttryckte sitt önskemål, förhåUandena ha ändrats på ett sätt som gör det olämpUgt att följa önskemålet.

Om en förälder som är ensam vårdnadshavare avUder, följer av 9 § andra stycket att den andra föräldem bör förordnas i förste hand.

10 b §

En SärskiU förordncui vårdnadshavare har rätt att på begäran bli entledigad från uppdraget.

Om bamet har två särskilt förordnade vårdnadshavare och någon av dem viU att vårdnaden inte längre skall vara gemensam, skall rätten på talan av en av dem eller båda anförtro vårdnaden åt en av dem efter vad som år bäst för bamet. Rätten kan också i mål om äktenskapsskill­nad mellan vårdnadshavama utan yrkande förordna om vårdnaden enligt vad som nu har sagts, om gemensam vårdnad är uppenbart oför­enlig med bamets bästa.

(Jfr 6 kap. 10 b § i Förmynderskapsutredningens förslag.)

Enligt första stycket har en särskUt förordnad vårdnadshavare aUtid rätt
att på begäran bU entiedigad från sitt uppdrag. Bestämmelsen motsvarar
vad som enUgt 10 kap. 9 § gäUer bettäffande särskUt förordnade för­
myndare.
                                                                                     186


 


I andra stycket regleras det feUet att två särskUt förordnade vårdnads- Prop. 1993/94:251 havare enUgt 10 a § andra stycket har utsetts att gemensamt utöva vård- FB 6 kap. nåden om en underårig och nägon av dem önskar att vårdnaden inte längre skaU vara gemensam. Rätten skaU i sådant feU anförtro vårdna­den åt en av dem efter vad som är bäst för bamet. Bestämmelsen mot­svarar vad som enUgt 5 § försfe meningen gäUer beträffande föräldrar med gemensam vårdnad. Den har hämtets från det nuvarande andra stycket i 10 kap. 9 §.

EnUgt 10 a § krävs att de som utses tUl gemensamma vårdnadshavare är gifta med varandra eUer bor tiUsammans under äktenskapsliknande förhåUanden. Den omständigheten att äktenskapet upplöses eUer sambo-förhåUandet upphör medför uite nödvändigtvis att den gemensamma vårdnaden måste upphöra. Efter förebUd av 5 § andra stycket andra meningen har emeUertid rätten givits möjUghet att i mål om äktenskaps­skillnad förordna att vårdnaden inte längre skaU vara gemensam.

10 c §

En särskilt förordnad vårdnadshavare skall entledigas, om han eller hon vid utövandet av vårdnaden gör sig skyUlig till missbruk eller för­summebe eller av någon annan orsak inte längre är lämpUg som vård­nadshavare.

Om bamet har två särskiU förordnade vårdnadshavare och den ena entledigas eller dör, skall den aruira ensam ha vårdnaden. Om båda vårdnadshavama entledigas eller dör, skall rätten utse en eller två andra personer att vara sårskilt förordnade vårdnadshavare.

Frågor om ändring i vårdnaden enligt denrm paragraf prövas efter ansökan av socialnämnden.

(Jfr 6 kap. 10 c § i Förmynderskapsutredningens förslag.)

Iförsta stycket föreskrivs att en särskilt förordnad vårdnadshavare skaU endedigas, om han eUer hon vid utövandet av vårdnaden gör sig skyldig tiU missbmk eUer försummelse eUer av någon arman orsak inte längre är lämpUg som vårdnadshavare.

Att missbmk eUer försummelse kan utgöra gmnd för entiedigande
överensstämmer med vad som gäUer för föräldrar som vårdnadshavare
enUgt 7 §. Att entiedigande dessutom skaU ske, om vårdnadshavaren av
någon annan orsak inte längre är lämpad för sin uppgift, innebär att det
krävs mindre för att en särskUt förordnad vårdnadshavare skaU endedi­
gas än när det är fråga om en förälder som är vårdnadshavare (jfr re­
kvisitet i 7 § förste stycket, där det tafes om brister som medför be­
sfeende fera för bamets hälsa eUer utveckling). Försfe stycket motsvarar
i stort vad som gäUer beträffande entiedigande av förmyndare enUgt
10 kap. 10 §. Det särskUda onmämnandet av ekonomiskt obestånd har
dock uteslutits. Detta innebär mte att de ekonomiska förhållandena
skaU tillmätes mindre betydelse än tidigare vid bedönming av om ent­
ledigande skaU ske eUer inte. Med hänsyn tiU att huvudvUcten nu läggs
vid vårdnaden i stäUet för förmynderskapet saknas dock anledning att i
  ,gy

dette sammanhang  särskUt poängtera de ekonomiska  förhåUandena.


 


Domstolen skaU vid bedömningen av om försummelsen är av sådan art Prop. 1993/94:251 att den bör leda tiU entiedigande se tiU samtUga omständigheter, varav FB 6 kap. frågan om ekonomiskt obestånd är en. Även om det i feU av försum­melse av särskUt förordnad vårdnadshavare kan finnas större anledning att entiediga vårdnadshavaren än när en förälder är vårdnadshavare, kan det i specieUa feU vara en tänkbar lösning att låfe den särskUt förordna­de vårdnadshavaren vara kvar, men entiediga honom eUer henne ftån förmynderskapet med stöd av 10 kap. 10 §.

Andm stycket behandlar det feUet att en underårig har två särskUt förordnade vårdnadshavare. I lagmmmet sägs tiU en början att, om den ene endedigas eUer avUder, vårdnaden tUlkommer den andra ensam. Motsvarande regel gäUer bettäffande föräldrar, se 9 § förste stycket.

För det fåUet att båda de särskUt förordnade vårdnadshavama ent­ledigas eUer avUder skaU rätten utse en eUer två andra personer att vara vårdnadshavare. Dette motsvarar vad som beträffande föräldrar före­skrivs i 7 § andra stycket och 9 § förste stycket.

EnUgt tredje stycket prövas frågor om entiedigande av vårdnadshavare och förordnande av ny vårdnadshavare enUgt den nu behandlade para­grafen efter ansökan av socialnämnden. Behörig domstol är enligt 17 § rätten i den ort där bamet har sitt hemvist.

17 §

Frågor om vårdnad eUer umgänge tes upp av rätten i den ort där bamet har sitt hemvist. Sådana firågor kan tes upp även i samband med äktenskapsmål. Om det mte finns någon behörig domstol, tes frågoma upp av Stockhohns tiingsrätt.

Frågor om vårdnad som avses i 4-8 och 10 §§ sarrU 10 b % aruim stycket samt frågor om umgänge som avses i 15 § handläggs i den ord­ning som är föreskriven för tvistemål. Står bamet under vårdnad av båda föräldrama eUer en av dem och är föräldrama överens i saken, får de väcka talan genom gemensam ansökan.

Övriga frågor om vårdnad handläggs i den ordning som gäller för domstobärervden.

I mål om vårdnad kan underhåUsbidrag för bamet yrkas utan stäm­nmg.

Dom i mål om vårdnad eUer umgänge får meddefes utan huvudför­handling, om partema är överens i saken.

(Jfr 6 kap. 17 § i Förmynderskapsutredningens förslag.)

EnUgt första stycket i dess hittiUs gäUande lydelse är principen att firå­gor om vårdnad eUer umgänge tes upp av rätten i den ort där vårdnads­havaren eUer någon av vårdnadshavama har sitt hemvist. Ändringen mnebär att det i stäUet skaU vara bamets hemvist som avgör. Samma princip föreslås enUgt 10 kap. 13 § gäUa när det är firäga om för­ordnande eUer entiedigande av förmyndare. De närmare skälen tiU varför bamets hemvist bör styra har utvecklats i avsnitt 16.1. Förste stycket har fått sin slutUga lydelse efter förslag av Lagrädet.

Av andra stycket följer att firågor om vårdnad som avses i 4-8 och      188

10 §§  samt  frågor om  umgänge  enUgt   15 §  lUcsom  tidigare  skaU


 


handläggas som tvistemål. Om partema är ense kan dock tafen väckas    Prop. 1993/94:251

genom gemensam ansökan. TiU tvistemålshandläggrung har förts fiågan    FB 7 kap.

om vårdnad när en av två särskUt förordnade vårdnadshavare mte

längre viU att vårdnaden skaU vara gemensam (10 b § andra stycket).

Detfe motsvarar vad som gäUt hittiUs enUgt andra stycket i 10 kap. 9 §.

Som utvecklats tidigare har i övrigt ärendeformen behåUits.

I tredje stycket har tagits in en upplysning om att de frågor om vård­nad som inte särskUt nämns i andra stycket skaU handläggas som dom­stolsärenden. När en firåga om vårdnad skaU handläggas som ärende blir lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden tiUämpUg. EnUgt 6 § den lagen är huvudregeln att ärenden prövas av en ensam domare. Domstolen skaU dock vid ärendets avgörande besfe av en lagfåren domare och nämndemän i bl.a. de fåUen då ett ärende är tvistigt eUer det annars föreUgger särskUd anledning tiU en sådan sammansättning.

21 §

I mål eller ärenden om vårdnad eUer umgänge kan rätten, i samband med att den meddelar dom eUer beslut i saken och om det finns särskU­da skäl, på yrkande av en part förelägga motparten vid vite att lämna ifrån sig bamet. Har vite förelagts i samband med beslut som avses i 20 § förste stycket, kan rätten förordna att föreläggandet skaU gäUa omedelbart.

Beslut om föreläggande enUgt försfe stycket får överklagas endast i samband med överklagande av domen eUer beslutet om vårdnad eUer umgänge.

Frågor om utdömande av förelagt vite prövas av länsrätten på ansökan av den part som har begärt föreläggandet.

(Jfr 6 kap. 21 § i Förmynderskapsutredningens förslag.)

Iförsta stycket har, som en följd av ändringama i 17 §, begreppet ären­de lagts tiU. I praktiken torde dock vitesföreläggande knappast bU akm­eUt när det gäUer sådana ftågor som enUgt 17 § skaU handläggas som ärenden. I övrigt har språkUga justeringar gjorts.

7 kap. 2 §

En förälder skaU fiiUgöra sin underhåUsskyldighet genom att betafe underhåUsbidrag tiU bamet, om föräldem

1.   inte har vårdnaden om bamet och inte heUer varaktigt bor tiUsam­
mans med bamet, eUer

2.   har vårdnaden om bamet gemensamt med den andra föräldem men
bamet varaktigt bor tiUsammans med endast den andra föräldem.

UnderhåUsbidrag feststäUs genom dom eUer avtal.

Vårdnadshavaren får företräda bamet i frågor om underhåUsbidrag,
även om vårdnadshavaren mte har uppnått myndig ålder. Också för­
myndare har rätt att företräcfe bamet. Avtal om underhåUsbidrag kan
slutes även före bamets födelse.
                                                     189


 


(Jfr 7 kap. 2 § i Förmynderskapsutiiedningens förslag.)         Prop. 1993/94:251

FB 9 kap. I tredje stycket har orden "särskUt förordnad" tegits bort. Begreppet särskUd förordnad förmyndare har ersatts med särskUt förordnad vård­nadshavare (se avsmtt 5). För det feU den underårige skuUe sfe utan vårdnadshavare, t.ex. genom att den underårige ingått äktenskap, bör förmyndaren kunna föra talan för bamets räkning.

9 kap. Om underårigs omyndighet

Ändringar har gjorts i 1, 4 och 5 §§. Som fiamgår av avsnitt 6.2, har Förmynderskapsutredningens förslag tiU förtydUgande bestämmelser om när en underårig skaU vara bunden av en rättshandling mte godfegits. Däremot har det, i enUghet med utredmngens förslag, mförts bestämmelser som innebär att förmånstegarförordnande uttryckUgen jämstäUs med gåva och testamente vad gäUer möjUgheten att ge en underårig rätt att själv förfoga över egendom. Fömtom förmånstegarförordnanden vid försäkring har tiUagts förordnanden av förmånstegare tiU rätten enUgt ett pensionssparavtal enUgt lagen (1993:931) om individueUt pensionssparande.

Den som är under arton år (underårig) är omyndig ochyär inte själv råda över sin egendom eUer åta sig förbindelser i vidare mån än som följer av vad som skaU gäUa på gmnd av lag eUer villkor vid förvärv genom gåva, testamente eller förmånstagarförordnande vid försäkring eller pensionssparande enligt lagen (1993:931) om individuellt pen­sionssparande.

(Jfr 9 kap. 1 § i Förmynderskapsutredningens förslag.)

I paragrafen återfinns huvudregehi om en underårigs bristande rätts-handlingsförmåga. Fömtom att språkUga justeringar gjorts har i para­grafen UttryckUgen angivits att en omyndig kan ges rätt att förvalte egendom som han eUer hon har förvärvat som förmånstegare, under fömtsättning att villkor om det har stäUts upp i förmånstegarförordnan-det.

4§

Om en underårig har fått egendom genom gåva, testamente eller för­
månstagarförordnande vid försäkring eller pensionssparande enligt
lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande under villkor att den
underårige själv skaU få råda över egendomen, skaU 3 § andra stycket
tiUämpas också beträffarule sådan egendom. Överförmyruiarens sam­
tycke krävs dock bara om den underårige har fyUt sexton år. Inrmn
samtycke lämnas skaU överförmyndaren ge fångesmannen eUer hans
arvmgar tiUfaUe att yttra sig, om det kan ske utan påtagUgt besvär eUer
        190

större ticbförlust.


 


(Jfr 9 kap. 4 § i Förmynderskapsutrednmgens förslag.)         Prop. 1993/94:251

FB 10 kap. Jfr kommentaren tiU  I §. De språkUga förändringama mnebär inte någon ändring av paragrafens materieUa innehåU.

En underårig som driver rörebe med samtycke enligt 13 kap. 13 § eller 14 kap. 74 § andra stycket, får ingå sådana rättshandlingar som faller inom området för rörelsen. Vad som nu har sagts gäller dock inte i fråga om rättshandUngar som avses i 13 kap. 10 §.

(Jfr 9 kap. 5 § i Förmynderskapsutredningens förslag.)

I paragrafen har paragrafhänvisningama ändrats som följd av de nya reglema i 13 och 14 kap. Hänvisningama har utformats på det sätt Lagrådet har föresfegit. Det särskUcfe angivandet att den underårige har fyUt sexton år har stmkits eftersom det fiamgår av 13 kap. 13 § och 14 kap. 14 § andra stycket att underåriga inte får driva rörelse om de inte har fyUt 16 år. Dämtöver har språkUga justeringar gjorts.

10 kap. Om förmyndare

Ändringama i kapitiet är föranledda dels av att förhåUandet meUan vårdnaden och förmynderskapet skaU ändras (se avsnitt 5 och kommen­taren tiU ändringama i 6 kap. ovan), dels av att inskrivning av förmyn­derskap enUgt 12 kap. skall upphöra (se avsnitt 13).

Vad gäUer de förändringar som är en följd av att vårdnaden skaU sättes i förgmnden avvUcer bestämmelsema i någon mån från Förmyn-derskapsuttedningens förslag. När så är fåUet anmärks det vid varje enskUd paragraf.

3§

Den eller de som har förordnats särskiU till vårdnadshavare är också förmyndare för den underårige.

Om särskilda skäl talar för det, skaU dock någon anrmn än den sär­skiU förordnade vårdnadshavaren förordnas tiU förmyndare. I ett sådant fall tillämpas 6 och 7 §§.

Mid som sägs i denna baUc om särskiU förordnade förmyndare skäll gälla även den som är förmyndare enligt första stycket.

(Jfr 10 kap. 5 § i Förmynderskapsutredningens förslag.)

I den nu gäUande lydelsen av paragrafen föreskrivs att om ett underårigt
bara ingår äktenskap, skaU den som vid äktenskapets ingående var för­
myndare för bamet vara det även efter äktenskapets mgående. Den
bestämmelsen har av systematiska skäl flyttets tiU nästkommande para­
graf
                                                                                           91


 


I den nya lydelsen föreskrivs iförsta stycket att den eUer de som har    Prop. 1993/94:251 förordnats särskUt tiU vårdnadshavare också därigenom blir förmyndare.    FB 10 kap. Förmynderskapet följer aUtså automatiskt med förordnandet om vård­nad.

Det är dock inte självklart att dessa två i samtUga feU skaU följas åt. Det öppnas därför i andra stycket en möjUghet för rätten att förordna annan eUer andra än vårdnadshavaren tiU förmyndare. SärskUda skäl att förordna förmyndare vid sidan om en särskUt förordnad vårdnadshavare kan finnas, om t.ex. den underåriges förmögenhetsförhåUanden är kom­pUcerade och vårdnadshavaren eUer vårdnadshavama saknar erferenhet av eUer fömtsättningar för att förvalfe en förmögenhet av sådan beskaf­fenhet. Här skaU dock även beaktes möjUgheten att enUgt 8 § förordna medförmyndare. Det kan vara en lämpUg lösning att i stäUet för att skUja på vårdnaden och förmynderskapet Iåte den särskUt förordnade vårdnadshavaren få stöd och hjälp av en medförmyndare.

Om den särskUt förordnade vårdnadshavaren mte samtidigt skaU vara förmyndare, skaU 6 och 7 §§ tillämpas. Dessa paragrafer blir aUtså tiUämpUga dels om den underårige inte har någon särskUt förordnad vårdnadshavare, dels om särskUda skäl talar mot att fete den som är vårdnadshavare också vara förmyndare.

1 tredje stycket har tegits upp en bestämmelse som främst syftar på den reglering av förmyndares och andra stäUförettädares förvaltning av egendom som återfinns i 12-16 kap. Innebörden är att särskUt förordna­de vårdnadshavare som är förmyndare utan särskUt beslut om dette vid tiUämpning av förvaltningsreglema skaU feUa under de sttängare be­stämmelser som gäUer andra förmyndare än föräldrar.

4§

Ingår ett underårigt bam äktenskap, skall den som vid äktenskapets ingående var förmyrulare för bamet alltjämt vara bamets förmyndare.

Paragrafens innehåU har hämtets från nuvarande 3 §. En underårig som ingår äktenskap behåUer sin förmyndare för tiden fiam tiU dess han eUer hon fyUer 18 år. Dette gäUer oavsett om förmynderskapet gmndar sig på föräldraskap enUgt 2 § eUer på särskUt beslut enUgt 3 §.

Har en underårig inte någon förmyndare, skall rätten förordrm en sådan.

Har förmyndare förordnats enUgt r5ra stycket på gmnd av att fedem eUer mcxiem är underårig, gäUer förordnandet tUl dess fedem eUer modem har uppnått myndig ålder.

(Jfr 10 kap. 4 § i Förmynderskapsutredningens förslag.)

Paragrafens   nya   försfe   stycke   mnehåUer   vad   som   för   närvarande   ,q2

föreskrivs i 4 §.


 


Andra stycket har ändrats endast på det sättet att hänvisningen nu görs    Prop. 1993/94:251
tiU försfe stycket.
                                                         FB 10 kap.

TiU förmyndare skaU utses en rättrådig, erferen och i övrigt lämpUg man eUer kvinna.

För underåriga syskon skall samrrm person utses till förmyndare, om mte särskUda skäl talar mot det.

(Jfr 10 kap. 6 § i Förmynderskapsutredningens förslag.)

Andra stycket om utseende av samma förmyndare för underåriga syskon har redigerats språkUgt (jfr motsvarande regel om vårdnadshavare i 6 kap. 10 a § tredje stycket).

7§

SkaU efter föräldramas död förmyndare förordnas för en underårig och har föräldrama eUer en av dem gett tiU känna vem de önskar tiU förmyndare, skaU denna person förordnas om det inte är olämpligt.

(Jfr 10 kap. 7 § i Förmynderskapsutredningens försfeg.)

Paragrafen har jämkats i överensstämmelse med 6 kap.  10 a § Qärde stycket (se kommentaren tiU den paragrafen).

Genom att förmynderskapet i fortsättningen i stor utsträckning kom­mer att följa vårdnadsfrågans avgörande i feU när föräldrar eUer särskUt förordnade vårdnadshavare avUder minskar denna bestämmelses praktis­ka betydelse. Som framgår av 6 kap. 10 a § Qärde stycket skaU avUdna föräldrars önskemål tes tUl vara när särskUd vårdnadshavare förordnas. För det feU en underårig har förmyndare utan att sfe under någons vårdnad, vilket blir följden om en underårig ingår äktenskap, kan det dock uppkomma en situation när förmyndare skaU utses.

En förmyndare har rätt att på begäran bU entiedigad från förmynder­skapet. Dette gäUer dock ime, om förmynderskapet utövas av föräldrar­na eUer en av dem och särskUcfe skäl talar mot att förmyndaren ent­ledigas.

(Jfr 10 kap. 9 § i Förmynderskapsutredningens förslag.)

Ändringen i 9 § innebär att andra stycket har utgått. Där behandfes i
gällande rätt det feUet att två särskUt förordnade förmyndare har utsetts
tiU gemensamma vårdnadshavare och de viU upplösa den gemensamma
vårdnaden. Den bestämmelsen ersätts nu med 6 kap. 10 b § andra
stycket.
                                                                                     

13 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 251


Prop. 1993/94:251
11 §
                                                                           FB 10 kap.

Dör förmyndaren och finns det inte någon som på gmnd av lag skaU vara förmyndare, skaU den som har boet i sm våixl utan dröjsmål an­mäla förhåUandet tiU överförmyndaren för den kommun där den omyn­dige har sitt hemvist.

(Jfr 10 kap. 11 § i Förmynderskapsutredningens förslag.)

EnUgt paragrafens nya lydelse skaU behov av förmyndare anmälas tiiU överförmyndaren för den kommun där den omyndige har sitt hemvist. Ändringen är en följd av att institutet mskrivning av förmynderskap avskaffas. Av 18 § framgår att överförmyndaren får ansöka hos rätten om förordnande av förmyndare enUgt 5 §. Paragrafen har utformats erdigt Lagrådets försfeg.

Under remissbehandlingen har påpekats att den ökade tonvUcten vid vårdnadsbegreppet på bekosmad av förmynderskapet talar för att en anmälan mte borde göras tiU överförmyndaren eftersom förmynderska­pet skaU följa vårdnaden. Detfe är i och för sig rUctigt och i de allra flesfe fåU torde mte någon åtgärd av överförmyndaren vara påkaUad, annat än en konttoU med socialnämnden att den underåriges mtressen tiUgcxioses. Det kan dock tänkas simationer där det kan finnas behov av att överförmyndaren får snabb kännedom om dödsfåUet. Om t.ex. en make avUder och efterlämnar fömtom makan ett bam som han hade ensam vårdnad om, finns ingen fegregel som automatiskt för över vård­nad eUer förmynderskap tUl annan. VisserUgen skaU rätten efter an­mälan av socialnämnden eUer när förhåUandet annars bUr känt anförtto vårdnaden (och därigenom förmynderskapet) åt en eUer två särskUt förordnade vårdnadshavare (jfr 6 kap. 9 § andra stycket och 10 kap. 3 § förste stycket). I den situationen uppkommer emeUertid behov av att den underåriges rätt bevakas i dödsboet efter vårdnadshavaren. Det behovet har bl.a. överförmyndaren att bevaka. Överförmyndaren har här möjUghet att t.ex. förordna gcxl man för den underårige. Det finns således anledning att för att säkerstälfe att den underåriges intressen bevakas behåUa skyldigheten för den som har boet i sin vård att anmäfe dödsfåUet även tiU överförmyndaren.

12 §

Denna paragraf, som handlar om tiUsyn över förmynderskap, föresfes upphävd. Bestämmelser om tiUsyn kommer att finnas i 12 kap. 9 § och 19 kap. 17 §. (Jfr även kommentaren tiU 11 kap. 14 §.)

13 §

Frågor om förordnande eller entledigande av förmyndare fes upp av tingsrätten i den ort där den underårige har sitt hemvist.

194


 


(Jfr 10 kap. 13 § i Förmynderskapsutiiedningens förslag.)      Prop. 1993/94:251

FB 11 kap. Paragrafen har ändrats som följd av att inskrivning av förmynderskap avskaffas. EnUgt paragrafens nya lydelse är den underåriges hemvist avgörande för vUken tingsrätt som är behörig att te upp liågor om för­ordnande och entiedigande av förmyndare. Samma princip gäUer i vårdnads- och umgängesfrågor (se 6 kap. 17 § förste stycket).

18 §

Ansökan om förordnande eUer entiedigande av en förmyndare får göras av överförmyndaren, förmyndare, vårdnadshavare, den under­årige själv, om han eller hon har fyUt sexton år, samt av hans eUer hennes make eller sambo och närmaste släktingar. Frågor som avses i denna paragraf skaU rätten också te upp självmant, när det finns an­ledning tiU det.

I ett ärende som avses i förste stycket skaU rätten ge en underårig som fyUt sexton år tiUlaUe att ytO:a sig, om det kan ske.

(Jfr 10 kap. 18 § i Förmynderskapsutredningens förslag.)

I första stycket har den särskUda bestämmelsen om entiedigande av förmyndare som inte längre är lämpUg som vårdnadshavare utgått. Se i släUet 6 kap. 10 c § ttedje stycket.

I försfe stycket har dessutom den ändringen gjorts att kretsen av dem som har rätt att ansöka om förordnande eUer entiedigande av förmynda­re har utökats med dels den underåriges vårdnadshavare, dels hans eUer hennes sambo. Sambobegreppet enUgt denna paragraf är detsamma som det i fegen (1987:232) om sambors gemensamma hem. Här stäUs dock mte upp något krav på att samboma skaU vara ogifta. TUl följd av den föreslagna ändringen i lagen (1987:813) om homosexueUa sambor blir bestämmelsen tillämpUg också på homosexueUa sambor.

Det nuvarande tredje stycket, som behandlar frågan om vem som fär överklaga beslut i ärenden enUgt förste stycket, har utgått. Bestämmel­ser om rätt att överklaga i olika förmynderskapssaker har sandats i 20 kap. 3 §.

11 kap. Om god man och förvaltare

I avsmtt 14 föresfes en omfördehiing av beslutsbefogenheter mellan rätten och överförmyndaren. Denna innebär att överförmyndaren tar över alfe arbetsuppgifter som rör gcximanskap enUgt 11 kap. 1-3 §§. När det gäUer förvaltarskap och gcximanskap enUgt 4 § föreslås en uppdelning av beslutsbefogenheterna som i princip mnebär att rätten beslutar om anordnande, upphörande och ändring av gcxlmanskapet eUer förvaltarskapet medan överförmyndaren beslutar om förordnande och entiedigande av gode män och förvaltare. Denna förändring har bl.a. mneburit att det i vissa bestämmelser blir nödvändigt att skUja mellan


 


anordnandet av ett godmanskap eUer ett förvaltarskap och förordnandet    Prop. 1993/94:251 av den person som skaU ha uppdraget som god man eUer förvaltare.    FB 11 kap. Det är dock ingen nyhet att man talar om anordnande av förvaltarskap eUer gcximanskap i lagtexten, se 11 kap. 28 §.

Ändringama i kapitiet är dessutom föranledda av att systemet med in­skrivning av godmanskap och förvaltarskap upphör (se avsnitt 13).

Kan en förmyndare på gmnd av sjukdom eUer av någon annan orsak inte utöva förmynderskapet eUer blir förmyndaren enUgt 10 kap. 17 § skUd från utövningen av det, skaU överförmyndaren förordna gcxl man att i förmyndarens stäUe vårda den underåriges angelägenheter.

När rätten enligt 10 kap. 17 % skiljer en förmyndare från utövningen av förmynderskapet får rätten förordna god rrmn enligt första stycket.

(Jfr 11 kap. 1 § i Domstolsutredningens förslag.)

Bestämmelsen reglerar feU då den som är förmyndare för en underårig av någon anledning inte kan utöva förmynderskapet. Det förekommer exempelvis att den tiUämpas beträffande utiändska bam som kommer tiU Sverige utan sina föräldrar. I fortsättningen skaU överförmyndaren i StäUet för rätten fette beslut om förordnande av gcxl man.

I andra stycket har det öppnats en möjUghet för rätten att förordna gcxl man i de fåU när rätten prövar en fråga om entiedigande en för­myndare. För tiden tiU dess rätten meddelat slutUgt beslut kan rätten interimistiskt skUja förmyndaren ftån uppdraget. Som påpekats under remissomgången bör rätten i de feUen ha möjUghet att förordna en god man som skaU bevaka den underåriges intresse. Det är dock inte något krav att så sker. För det feU rätten väljer att inte förordna gcxl man skaU överförmyndaren se tiU att så sker snarast. Rätten bör i regel förordna god man eftersom det i allmänhet måste vara en olägenhet att den underårige står utan förmyndare, men det kan väl tänkas simationer där det är vUctigt att skUjandet kommer tiU stånd snabbt och att det mtresset väger över olägenheten att den underårige under en begränsad tid står utan förmyndare.

2§

Har en förmyndare eUer förmyndarens make eller sambo och den underårige del i ett oskiffet dödsbo, skaU överförmyndaren förordna gcxl man att vårda den underåriges rätt i boet vid boutredningen lUcsom vid bcxlelning och skifte eUer mgående av avtal om sammanlevnad i oskiftat bo.

Överförmyndaren skall också förordna god man när den som har en förmyndare, gcxl man eUer förvaltare skaU förefe en rättshandling eUer vara part i en rättegång och behöver hjälp men enUgt 12 kap. 8 § mte kan företrädas av förmyndaren, den gcxle mannen eUer förvaltaren. Om talan har väckts får rätten förordrm god man.

Överförmyndaren skaU också i andra feU än som avses i förste eUer     196

andra stycket förordna god man för den som har vårdnadshavare, för-


 


myndare, god man eUer förvaltare, i angelägenheter där den enskiUie    Prop. 1993/94:251

har ett mtresse som strider mot en sådan förettädares eUer dennes ma-    pg j j j„

kes eller sambos mtresse. Överförmyrularen skaU meddefe ett sådant

förordnande, om det begärs av vårdnadshavaren, förmyndaren, den

gode mannen eUer förvaltaren eUer den som denne i sådan egenskap

förettäder eUer om det annars är lämpUgt.

(Jfr 11 kap. 2 § i Förmynderskapsutredningens och Domstolsutredning­ens förslag.)

Paragrafen reglerar fåU av intressekoUision mellan den ordinarie stäU­förettädaren och den som han företräder. Beslut om god man i sådana sittiationer skaU engt första stycket i framtiden fettas av överförmynda­ren i StäUet för av rätten. I det stycket har på förslag av Lagrådet den ändringen gjorts att gcxl man skaU förordnas, fömtom när det kan finnas motstridiga mtressen meUan den underårige å ena sidan och förmynda­rens make å andra sidan, även när det kan fiimas motstridiga intressen meUan den underårige och förmyndarens sambo. Bettäffande vem som är att betrakfe som sambo hänvisas tiU förfettningskommentaren tiU 10 kap. 18 §.

I andm stycket öppnas en möjUghet för rätten att förordna gcxl man när rättegång pågår. I de fåUen måste det anses innebära en onödig omgång att vända sig tiU överförmyndaren. En fömtsättning för rättens behörighet är att talan har väckts. Av 13 kap. 4 § tredje stycket rätte­gångsbalken framgår att talan skaU anses väckt när ansökan om stäm­ning har kommit m tiU rätten, eUer om stämning mte är nödvändig, när talan har firamstäUts mför rätten. I andra stycket har dessutom paragraf­hänvisningen ändrats, se 12 kap. 8 §.

Tredje stycket har försetts med ett tiUägg som gör det möjUgt att förordna god man även när det förekommer motstridiga mtressen mel­lan en underårig och hans eUer hennes vårdnadshavare eUer vårdnadsha­varens make. Dette tiUägg får betydelse för det fåU den underåriges vårdnadshavare inte samtidigt är förmyndare. Dämtöver har, Uksom i förste stycket, lagts tiU att god man bör förordnas även när det finns motstridande intressen mellan den enskUde och stäUföreträdarens sam­bo.

I övrigt har paragrafen justerats språkUgt.

3§

Överförmyndaren skaU förordna god man,

1.   om det vid ett dödsfåU finns en tiU namnet känd arvmge som vistes
på okänd eUer avfegsen ort och därför mte kan bevaka sm rätt i boet
och förvalte sin lott i det,

2.   om det vid ett dödsfeU inte kan utredas, humvicfe den döde har
efterlämnat någon arvinge som är arvsberättigad före allmänna arvs­
fonden eUer före eUer tUlsammans med någon annan känd arvinge, eUer
också kännedom finns om arvmge efter den döde men kunskap saknas
såväl om arvingens nanm som om hans vistelseort, och det på gmnd av

sådan omständighet krävs att okänd arvmges rätt bevakas och hans eUer      gj

hennes lott i boet förvaltes.


 


3.    om en testamentstagare vistes på okänd eUer avfegsen ort eUer är    Prop. 1993/94:251 okänd och hans eUer hennes rätt därför behöver iakttes enUgt vad som    pg i j kan föreskrivs om arvinge,     '

4.    om det i övrigt krävs att en bortevarandes rätt bevakas eUer en bortevarandes egendom förvaltes,

5.    om det enUgt förordnande i testamente eUer annan rättshandling beror av en fiamtida händelse, vem egendom skaU tiUfåUa eUer egen­dom först senare skaU tiUträdas med äganderätt och det krävs att den bUvande ägarens rätt bevakas eUer egendomen förvaltas för den bUvan­de ägarens räkning, eUer

6.    om egendom, enUgt vad som särskUt föreskrivs, skaU ställas under vård och förvaltning av gcxl man som avses i detfe kapitel.

överförmyndaren skall förordna god man enUgt förste stycket efter anmälan eUer när behovet blir känt på annat sätt. Krävs en god man för den som har rätt i ett dödsbo, skaU det anmäfes hos överförmyndaren av den som har boet i sm vård.

Rättshandlingar som en god man har företagit med stöd av ett för­ordnande enUgt denna paragraf gäUer, även om den egendom som förordnandet avsåg tiUfeUer någon som den gode mannen mte var för­ordnad att företräda.

(Jfr 11 kap. 3 § i Domstolsuttedmngens förslag.)

Ändringama i första stycket innebär att överförmyndaren får rätt att beslufe om god man. Nu har rätten den befogenheten. Ändringama i andm stycket iimebär att anmälan skaU göras tiU överförmyndaren. I övrigt har paragarafen justerats språkUgt.

3a§

IdefaU som anges i 18 kap. 1 § första stycket äktenskapsbaUcen och 20 kap. 2 första stycket denna baUc skall god man förordrms av rätten.

Paragrafen som är ny, och som inte har någon motsvarighet i Dom­stolsutredningens förslag, anvisar rätten som behörig att förordna gcxl man i de feU där någon väcker en femUjerättsUg talan mot en person som det mte går att få teg på. Eftersom det hittiUs varit rätten som aUtid förordnar god man enUgt 11 kap. föräldrabalken har det mte behövts anges särskUt att rätten skaU förordna även i dessa feU. Nu när över­förmyndaren skaU vara den som vanUgen förordnar god man behöver det dock anges särskUt att rätten skaU förordna god man i dessa feU.

4§

Om någon på gmnd av sjukdom, psykisk stöming, försvagat hälso­tiUstånd eUer Uknande förhåUande behöver hjälp med att bevaka sm rätt, förvalte sin egendom eUer sörja för sin person, skaU rätten, om det behövs, besluta att anordrm godmanskap för honom eller henne. Ett sådam beslut får mte meddelas utan samtycke av den för vUken god­manskap skaU anordnas, om mte den enskUdes tiUstånd hindrar att hans eUer hennes mening inhämfes.

När rätten meddeUir ett beslut enligt första stycket, skaU rätten samti-        198

digt förordrm en god rrmn att utföra uppdraget. Om en god rrmn i något


 


annat faU skall förordnas på gmnd av ett beslut enligt första stycket,    Prop. 1993/94:251
skall förordnandet meddelas av överförmyndaren.
                pg i j ip

(Jfr 11 kap. 4 § i Domstolsutredningens förslag.)

Ändringen i första stycket innebär att arbetsfördelningen meUan rätten och överförmyndaren ändras när det gäUer frågan om godmanskap för den som på gmnd av sjukdom e.d. behöver hjälp med att sköfe sina angelägenheter Det år alltid rätten som anordnar godmanskap enUgt paragrafen. Ett beslut att anordna ett godmanskap mnebär ett stäUnings­tegande tiU fiågan om den sjuke behöver sådan hjälp som behandlas i paragrafen. Däremot tes genom ett sådant beslut mte ställning tiU an­talet gode män, dvs. om det räcker med en god man eUer om flera gode män skaU utses med stöd av 13 §.

EnUgt andra stycket är det rätten som har att utse god man i samband med att godmanskapet anordnas. Då får rätten också te stäUrung tiU hur många gode män som behövs. Om det därefter blir aktueUt att byte god man, blir däremot överförmyndaren ensam behörig att fette beslut. Det bUr även överförmyndaren som får te ställning tiU senare uppkommande frågor om förordnande av flera gode män.

7§

Om någon som befinner sig i en sådan situation som anges i 4 § är ur stånd att vårda sig eUer sin egendom, får rätten besluta att anordna för­valtarskap för honom eUer henne. Förvaltarskap får dock mte anordnas, om det är tUlräckUgt att godmanskap anordnas eUer att den enskUde på något annat, mindre mgripande sätt får hjälp.

Förvaltamppdraget skall anpassas tiU den enskUdes behov i varje särskUt fåU och får begränsas tUl att avse viss egendom eUer angelägen­het eUer egendom överstigande ett visst värde.

Rätten får överläte åt överförmyndaren att närmare bestämma uppdra­gets omfettiiing.

När rätten meddeUir ett beslut enligt första stycket, skaU rätten samti­digt förordna en förvaltare att utföra uppdraget, öm en förvaUare i något annat fall skaU förordnas på gmnd av ett beslut enligt första stycket, skaU förordnandet meddeUis av överförmyndaren.

(Jfr 11 kap. 7 § i Domstolsuöiedningens förslag.)

Paragrafen har ändrats på motsvarande sätt som 4 §.

Trots ett förvaltarförordnande enUgt 7 § har den som avses med förordnandet rätt att själv

1. slufe avtal om tjänst eUer annat arbete,

2.   förfoga över vad han eUer hon genom eget arbete har förvärvat efter det att förvaltare har förordnats, Uksom avkasöiingen av sådan egendom och vad som har ttätt i egendomens stäUe samt

3.   förfoga över vad han eUer hon efter det att förvaltare har förord-     199 näts får genom gåva, testamente eller förmånstagarförordnande vui


 


försäkring   eller   pensionssparande   enligt   lagen   (1993:931)   om    Prop. 1993/94:251 individuellt pensionssparande under villkor att egendomen inte skaU om-    pg 11 kap fettas av förvaltarens rådighet.

Om det finns särskUda skalar det, får dock rätten föreskriva att för­valtamppdraget skaU omfette även förhållaruien som avses i förste stycket.

(Jfr 11 kap. 8 § i Förmynderskapsutredningens förslag.)

I förste stycket 3 har i klarhetens mtresse gjorts ett tiUägg som mnebär att    förmånsfegarförordnande    vid    försäkring    och    individuellt pensionssparande skaU jämstälfes med gåva och testamente (jfr 9 kap. 1 och 4 §§). I övrigt har språkUga justeringar gjorts.

13 §

När omständighetema motiverar det, kan flera gcxle män eUer förval­tare förordnas för den enskUde.

(Jfr 11 kap. 4 § i såväl Förmynderskapsutredningens som Domstolsut­redningens försk.)

Ändringen iimebär att nuvarande, andra stycket har flyttets tiU 14 §.

Rörande det som står kvar i denna paragraf kan anmärkas att ändring­ama av 4 och 7 §§ medför att det blir rätten som får te ställning tiU hur många gode män eUer förvaltare som skaU förordnas om frågan akmaU­seras i samband med att rätten anordnar ett godmanskap eUer ett för­valtarskap, medan överförmyndaren är ensam behörig om frågan kom­mer upp senare. Ändringen av kvarvarande text är endast redaktioneU.

14 §

Om flera gode män eller förvaUare är ansvariga för en skada som har tillfogats tredje man, svamr de solidariskt för ersätmingen. Ersätmings-ansvaret skall slutUgt fördelas mellan de ansvariga efter vars och ens grad av vållande. Om någon saknar tillgångar att betaUi sin andel med, skall de övrigas ansvarighet för bristen bestämmas enligt sanuna gmn­der.

(Jfr 11 kap. 4 § i Förmynderskapsutredningens försfeg.)

Föreskriften i nu gäUande 14 § om att godmanskap och förvaltarskap står under tiUsyn av överförmyndaren och tingsrätten har utgått. Be­stämmelser om tiUsyn har i stäUet tagits in i 12 kap. 9 § och 19 kap. 17 §. (Jfr kommentaren tiU 10 kap. 12 § ovan.)

I denna paragraf har i stäUet tagits in vad som nu stedgas i 13 § andra stycket.

200


 


15 §                                                                           Prop. 1993/94:251

Ansökan om förordnande av god man enligt 1-4 §§ eUer förvaltare    "P' får göras av förmyndare, den som ansökningen avser, om han eUer hon har fyUt sexton år, samt av hans eUer hennes make eller sambo och närmaste släktingar. Ansökan om anordnande av godnmnskap enUgt 4 § eller förvaltarskap får göras av dem som nu har nämnts och av överför­myndaren.

Ansökan om arwrdrmruie av förvaltarskap får också göras av gcxl man som avses i 4 §.

När det finns anledning tiU det skaU rätten självmant ta upp frågor om anordnande av godmanskap enligt 4 § eller förvaltarskap. Överförmyn­daren har samma skyldighet när det gäller förordnande av god man eller förvaltare.

(Jfr 11 kap. 15 § i såväl Förmynderskapsutredningens som Domstolsut­redningens förslag.)

Paragrafen har ändrats på gmnd av de ändrade reglema om vilka som fettar beslut i frågoma. Det första stycket innehåUer regler om vilka som får ansöka hos överförmyndaren om förordnande av gcxl man enUgt 1-4 §§ och förvaltare. Jämfört med gäUande rätt har den ändringen gjorts att den enskUdes sambo har givits rätt att ansöka. Bettäffande vem som är att betrakte som sambo hänvisas tiU förfettningskommente-ren tiU 10 kap. 18 §. I det förste stycket har ytterUgare ett tUlägg gjorts. I andra meningen regleras vilka som får te initiativ tUl anordnan­de av godmanskap enUgt 4 § och tiU förvaltarskap. Det skaU påpekas att bestämmelsen är tiUämpUg både när ett gcximanskap eUer förvalterskap aktuaUseras förste gången och när en ny gcxl man eUer förvaltare be­höver utses, exempelvis för att den som tidigare hade förordnats har avUdit.

I andra stycket har överförts regehi att god man enUgt 4 § har rätt att ansöka om att den vars rätt han är satt att bevaka i stäUet skaU få för­valtare. Regeln har begränsats tiJl att avse ansökan om anordnande av förvaltarskap. Den gode mannen har ju spefet ut sin roU för det feU att förvaltare förordnas varför det saknas anledning att ge den gcxle mannen rätt att ansöka om byte av förvaltare.

Tredje stycket reglerar de beslutande organens skyldighet att agera utan ansökan. Rätten har sedan tidigare en skyldighet att självmant te upp frågor om förordnande av god man eUer förvaltere, när anledning tiU det förekommer. Denna skyldighet kvarstår, men med den distink­tion som görs meUan anordnande och förordnande skaU rättens skyldig­het att agera självmant begränsas tiU anordnande av godmanskap eUer förvaltarskap. Dette kan, som påpekats i ett tidigare lagstiftningsärende (prop. 1987/88:124 s. 175), bU aktueUt t.ex. om det i en rättegång visar sig att en part är i ett sådant psykiskt tiUständ att han själv inte kan föra sin talan. Av 4 § andra stycket och 7 § Qärde stycket framgår att rätten när den anordnar gcximanskap eUer förvaltarskap samtidigt skaU för­ordna gcxl man eUer förvaltare.

Genom den utökade befogenheten för överförmyndaren i beslutshänse­ende skaU även denne ha en skyldighet att agera självmant om omstän-


 


dighetema kräver det. Denna skyldighet omfettar såväl att te initfetiv tiU    Prop. 1993/94:251 anordnande av gcximanskap och förvaltarskap när rätten skaU beslufe    FB 11 kap. som förordnande i ett senare skede av ny gcxl man eUer förvaltare. Av 21 § andra stycket framgår att samma skyldighet att agera på eget ini­tiativ finns när det finns skäl att läte ett godmanskap eUer förvaltarskap upphöra eUer att entiediga en gcxl man eUer en förvaltare.

16 §

I ärenden om förordnande av god man eUer förvaltare för någon som har fyUt sexton år skaU rätten eller överförmyndaren ge denna person tUIfäUe att yttra sig, om det kan ske.

I äreruien om anordnande av godmanskap enligt 4 § eller förvaltar­skap skaU, om det inte är obehövUgt, rätten också inhämte yttrande från den enskildes make eller sambo och bam, överförmyndaren och vårdin­rättning. Yttrande skaU också, om det behövs, inhämtes från andra närstående samt från den eUer de kommunafe nämnder som fuUgör uppgifter inom socialtjänsten och den eUer de nämnder som utövar landstingets ledning av omsorgsverksamheten. Den som ansökningen avser skaU höras munthgen, om det kan ske utan skada för honom eUer henne och det inte är uppenbart att han eUer hon inte förstår vad saken gäUer. Rätten kan dock avstå från att höra den enskUde muntUgen om han eller hon själv har gjort ansökan eUer medgivit det ifrågasatte för­ordnandet eUer det annars finns särskUcfe skäl.

Bestämmebema i andra stycket gäller även i ärenden hos överför­myndaren om förordnande av god rrmn enligt 4 § eller förvaltare.

Myndigheter och mrättiiingar som anges i andra stycket är skyldiga att lämna rätten sådana uppgifter som kan vara av betydelse i ärendet.

(Jfr 11 kap. 16 § i såväl Förmynderskapsutredningens som Domstolsut­redningens förslag.)

Bestämmelsen handlar om inhämtande av yttrande från den för vilken ett godmans- eUer förvaltarförordnande har ifrågasatts. Första stycket handlar om beslut om godmanskap eUer förvaltarskap i allmänhet. Det har ändrats med hänsyn tiU de nya reglema om rätt för överförmynda­ren att fette beslut i en stor del av ärendena.

Andra stycket handlar om ärenden hos rätten om anordnande av god­manskap enUgt 4 § och förvaltarskap. Där har den enskUdes sambo lagts tUl kretsen av dem som skaU höras. Dette Ugger i Unje med att sambo har givits rätt att ansöka (jfr 15 § och 10 kap. 18 §). Beträffande vem som är att betrakte som sambo hänvisas tiU kommenteren tiU 10 kap. 18 §. Vidare har det gjorts en justering av de regler som styr vilka som skaU höras innan beslut fettes.

Make, sambo och bam skaU som huvudregel höras, om det inte är
obehövUgt. Det förhåUandet att den enskUde själv har ansökt om eUer
samtyckt tiU den begärda åtgärden kan göra det obehövUgt att inhämte
yttrande från anhöriga. Saken måste dock bedömas från fåU tiU feU. Om
t.ex. tveksandiet råder om den enskUdes förmåga att mse sakens be­
tydelse, bör anhörigas mening inhämfes. Det väsentUga är att besluts­
underlaget måste vara tillräckUgt. Övriga närsfeende skaU höras om det
  202


 


behövs. Om det mte finns nägra släktingar i den ttängre kretsen som Prop. 1993/94:251 nyss behandlats eUer om deras yttranden ger anledning tiU att bredda FB 11 kap. beslutsunderlaget, måste behov av att te in yttrande från övriga anhöriga anses finnas. Andra bröstarvmgar än bam tillhör aUtså den nu behand­lade kretsen. Att ordet "släktmgar" bytts ut mot "närsfeende" är avsett att markera att andra än släktingar kan komma i firåga. Om den enskUde har en nära refetion tiU någon som varken är sambo eUer släkting, bör den personen räknas som anhörig. Behovet av att höra andra behandlas också i prop. 1987/88:124 s. 176.

Som nämnts tidigare är det offe av vikt att ett ärende om anordnande eUer upphörande av gcximanskap för sjuk person eUer förvaltarskap avgörs snabbt. Ett ärendes avgörande bör inte försenas väsentUgt därför att en utredning om släktförhåUanden tar lång tid att genomföra. Pro­blemen kan bU särskUt svåra i de feU där den enskUde har sm släkt utomlands. För det feU att överförmyndarens handUngar mte mnehåUer en utredning om släktskap, har rätten ett visst ansvar för att frågan utreds. Det är här dock inte fiäga om att utredningen måste ge fiiUstän­dig klarhet i släktförhåUandena, om det är förenat med beaktansvärda svårigheter att nå dit. Även vid avgörande av hur stora resurser som skaU läggas ned på efterforskningar måste hänsyn tes tiU att syftet är att skaffa ett tillräckUgt beslutsunderlag för att avgöra ärendet.

I ett nytt tredje stycke har angivits att de nämnda bestämmelsema även gäUer när överförmyndaren har att förordna gcxl man eUer förval­tare på ett senare stedium. Självklart kan det i sådana sittiationer ofte vara så att vissa yttranden som bör inhämtes i ärendet om anordnande av godmanskap eUer förvaltarskap då fiamstår som onödiga och därför inte behöver hämtes in med stöd av undantegsreglema i andra stycket.

17 8

Innan rätten anordnar förvaltarskap skaU den mhämte läkarintyg eUer annan likvärdig utredning om den enskUdes hälsotiUstånd. Dette gäUer även i ärenden om anordrmnde av godmanskap enUgt 4 §, när den en­skUde inte har lämnat sitt samtycke.

Regeringen eUer den myndighet som regeringen bestämmer fär meddela närmare föreskrifter om sådan utredning som avses i försfe stycket.

(Jfr 11 kap. 17 § i Domstolsutredningens förslag.)

Paragrafen, som har utformats i enUghet med Lagrådets förslag, har
ändrats så att skyldigheten att inhämte läkarintyg åvUar rätten bara i
ärendet om anordnande av gcximanskap eUer förvaltarskap. Däremot
reglerar paragrafen i sin nya lydelse tiU skillnad ftån vad som hittiUs
gäUt mte det fåUet att det är fråga om att byte förvaltare eUer gcxl man.
Det torde dock inte i praktiken innebära att utredningen i sådana
ärenden kommer att bU sämre än hittiUs. Det är nämUgen när
förvaltarskapets eUer godmanskapets anordnande eUer upphörande sätts
i fråga som det behövs utredning om den enskUdes hälsotiUstånd. Redan
         203


 


nu torde rätten i ärenden om byte av god man eUer förvaltare i allmän-    Prop. 1993/94:251 het nöja sig med den utredning som redan finns (jfr prop. 1987/88:124    FB 11 kap. s. 178).

18 §

Kan ett slutUgt beslut inte ges omedelbart i ett ärende om anordrmrule av godmanskap enligt 4 § eller förvaltarskap, får rätten besluta att anordna godmanskap eller förvaltarskap för tiden tiU dess ärendet slut­Ugt avgörs, om den enskUdes angelägenheter kräver omedelbar vård eUer ett dröjsmål uppenbarUgen skuUe medföra fåra för den enskiUies person eller egendom. Ett sådant beslut kan meddefes även för den som är underårig att gäUa ftån och med den dag då han eUer hon fyUer arton år.

Kan ett slutUgt beslut inte ges omedelbart i ett äreruie om förordrmn­de av god man eller förvaltare, får överförmyndaren förordrm god man eller förvaltare för tiden tiU dess ärendet slutUgt avgörs, om ärendet brådskar av sådan anledning som anges iförsta stycket.

Innan beslut enUgt försfe eller andra stycket meddefes skaU den som ansökningen avser ha fått tiUfaUe att yttra sig, om det kan ske utan större tidsförlust och utan skada för honom eUer henne.

Ett beslut enUgt försfe stycket får när som helst ändras av rätten. Överförmyndaren får när som hebt ändra ett beslut enligt andra stycket.

(Jfr 11 kap. 18 § i Domstolsutredningens förslag.)

Paragrafen har ändrats med hänsyn tiU att även överförmyndaren kan fette interimistiska beslut i frågor om gcximanskap och förvaltarskap. Bettäffande möjUgheten att föra särskUd talan mot överförmyndarens interimistiska beslut hänvisas tiU förfettningskommentaren tUl 20 kap. 6§. Paragrafen har även redigerats språkUgt.

19 1

Om en gcxi man eUer förvaltare inte längre behövs, skaU gcxlman­skapet eUer förvaltarskapet upphöra. Beslut om att godmanskap enligt 4 § eller förvaltarskap skall upphöra fattas av rätten. I övriga fall fattas beslutet av överförmyrularen. Har god man förordnats enUgt 3 § 1-5, skaU överförmyndaren entlediga den gode mannen så snart den som förordnandet avser begär det. När en god man eUer förvaltare har slutfört sitt uppdrag, skaU han genast anmäla det tiU överförmyndaren.

En god man eUer förvaltare har rätt att på begäran bU entiedigad firån sitt uppdrag. Beslut om entledigande fattas av överförmyndaren. SkaU godmanskapet eUer förvaltarskapet fortsatte, är den gode rrmnnen eller förvaltaren dock skyldig att kvarsfe tiU dess en ny god man eUer förval­tare har utsetts.

(Jfr 11 kap. 19 § i Domstolsutredningens förslag.)

Iförsta stycket slås den nya fördehiingen av beslutsbefogenhetema fest.

Upphörande av godmanskap enUgt 4 § och förvaltarskap tar rätten        204


 


StäUrung tiU. Övriga fåU prövas av överförmyndaren. En fråga som    Prop. 1993/94:251 enbart rör entiedigande av en god man eUer en förvaltare tar aUtid    FB 11 kap. överförmyndaren ställning tiU. Det gäUer oavsett om det är firåga om ett entiedigande som leder tiU att gcxlmanskapet eUer förvaltarskapet skaU upphöra eUer inte.

20        §

En god man eUer förvaltare som gör sig skyldig tiU missbmk eUer försummelse vid utövandet av sitt uppdrag eUer som kommer på ekono­miskt obestånd och på gmnd av detta är olämpUg för uppdraget eUer som av någon annan orsak inte längre är lämpUg att inneha uppdraget, skaU endedigas. Beslut om entledigande fattas av överförmyndaren.

Uppkommer en fråga om att enUgt förste stycket entiediga en god man eUer förvaltare och kan slutUgt beslut inte ges omedelbart, får överförmyndaren beslute att den gode mannen eUer förvaltaren skaU skUjas från sitt uppdrag för tiden tiU dess ärendet avgörs, om dröjsmål skuUe medföra fåra för den som godmanskapet eUer förvaltarskapet avser.

(Jfr 11 kap. 20 § i Domstolsutredningens förslag.)

Första stycket mnehåUer den nyheten att överförmyndaren skaU i stäUet för rätten te ställning tiU frågan om entiedigande av en god man eUer en förvaltare som på gmnd av misskötsamhet eUer av annan anledning inte är lämpUg att inneha uppdraget.

Med befogenheten att entiediga följer enUgt andra stycket en rätt för överförmyndaren att under ärendets gång omedelbart skUja den gode mannen eUer förvaltaren från uppdraget. Bettäffande möjUgheten att föra särskUd talan mot överförmyndarens interimistiska beslut hänvisas tiU förfettningskommentaren tiU 20 kap. 6 §.

I övrigt har redaktioneUa ändringar gjorts.

21 §

Ansökan om entiedigande av en god man eUer förvaltare och om upphörande av gcximanskap eUer förvaltarskap får göras av någon av dem som avses i 15 § försfe stycket eUer av den gode mannen eUer förvaltaren.

Rätten eller överförmyndaren får också självmant te upp frågor som avses i förste stycket och som de är behöriga att avgöra.

I ett ärende enUgt denna paragraf skaU rätten eller överförmyndaren ge den enskUde tillfäUe att yttra sig, om det kan ske.

(Jfr 11 kap. 21 § i Domstolsutredningens förslag.)

Även i denna paragraf är ändringama en följd av att rätten att fette

beslut i många frågor flyttes från rätten tiU överförmyndaren. Rörande

andra stycket skaU påpekas att möjUgheten att självmant to upp frågor

namrUgen begränsas tiU de fiågor som rätten har primär beslutsrätt i.

Överförmyndaren har, föratom möjUgheten att självmant to upp frågor   205

som han eUer hon har egen beslutanderätt i, dessutom i allmänhet möj-


 


Ughet att genom ansökan imtiera en rättens åtgärd i de fiågor som även    Prop. 1993/94:251
fortsättningsvis exklusivt skaU avgöras av domstol.
             FB 11 kap.

22 §

Dör en god man eUer förvaltare, skaU den som har boet i sm vård utan dröjsmål anmäfe förhåUandet till den överförmyndare som har tillsyn över gcxlmanskapet eUer förvaltarskapet.

(Jfr 11 kap. 22 § i såväl Förmynderskapsutredningens som Domstolsut­redningens förslag.)

EnUgt gällande rätt skaU den som har boet efter en god man eUer förvaltare i sin vård anmäfe dödsfeUet tiU den tingsrätt där godmanskapet eUer förvaltarskapet är mskrivet. Eftersom inskrivningen nu slopas måste en annan lösning väljas. Anmälan skaU göras tUl den överförmyndare som har tiUsyn över godmanskapet respektive förvaltarskapet. Vilken överförmyndare som skaU utöva tiUsynen framgår av 16 kap. 2 §.

Överförmyndaren kan enUgt 15 § i detta kapitel förordna en ny god man eUer förvaltare. Behörig tingsrätt är enUgt 25 och 26 §§ i princip tmgsrätten i den enskUdes hemort.

En motsvarande bestämmelse om anmälan tdl överförmyndaren finns enUgt 10 kap. 11 § för det fåU att en förmyndare har avUdit.

23 §

Rätten är skyldig att pröva om omfatmingen av ett godnmnskap enligt 4 § eUer ett förvaltarskap bör jämkas, om någon av dem som anges i 15 § försto stycket eUer den gcxle mannen eller förvaltaren ansöker om det. Rätten kan också utan ansökan göra en sådan prövning.

Innan rätten meddelar beslut enligt försfe stycket, skaU den gode mannen eUer förvaltaren samt överförmyndaren och den enskUde ges tUlfäUe att yttia sig.

Kan ett slutUgt beslut mte ges omedelbart, får rätten meddefe beslut i frågan för tiden tiU dess ärendet avgörs, om dröjsmål skuUe medföra fåra för den enskUde. I fråga om ett sådant beslut tiUämpas bestämmel­serna i 18 § ttedje och ftärde styckena.

Ifråga om godmanskap enligt 1-3 §§ skaU överförmyndaren pröva om godmanskapets omfatming bör jämkas. Bestämmebema i första-tredje styckena skall också tilUimpas vid handläggningen hos överförmyndaren av frågor om sådan jämkning.

(Jfr 11 kap. 23 § i Domstolsutredningens förslag.)

Syftet bakom att kunna jämka omfettningen av ett godmanskap eUer ett

förvaltarskap är att säkerstälfe att mgreppet skaU ha den lämpUgast

möjUga omfettningen vid varje tUlfäUe (se vidare prop. 1987/88:124

s. 181). När det gäUer godmanskap torde frågor om jämkning oftast

komma upp bettäffande sådana godmanskap som rätten anordnar, aUtså 206

godmanskap enUgt 4 §. Det är naturUgt att frågor om jämkning av


 


omfettnmgen av sådana gcximanskap samt av förvaltarskap får avgöras    Prop. 1993/94:251 av rätten som har den exklusiva rätten att beslute om anordnande. Men    FB 11 kap. det kan även bU fråga om att jämka omfettningen av gcximanskap som anordnas av överförmyndaren. I ett nytt Qärde stycke i paragrafen har mförts en regel för sådana fåU.

24 §

Innan rätten eller överförmyndaren förordnar någon tiU god man eUer förvaltare eUer endedigar någon från ett sådant uppdrag, skaU han eUer hon ges tUlfaUe att yttra sig. Är det fråga om beslut enUgt 20 § andra stycket, skaU den gode mannen eUer förvaltaren ges tiUfäUe att yttra sig, om det mte är fåra i dröjsmål.

(Jfr 11 kap. 24 §i Domstolsutredningens förslag.)

Paragrafen har ändrats med hänsyn tiU att i firamtiden även överförmyn­daren får fetta beslut om förordnande och entiedigande av gcxl man eUer förvaltare.

25 §

Behörig domstol i ftågor som gäller godmanskap enligt 4 § eller förvaltarskap är tingsrätten i den ort där den enskilde har sitt hemvist eller, om han eller hon inte har hemvist i Sverige, Stockholms tingsrätt.

Behörig överförmyndare i frågor om godmanskap enligt 1, 2 och 4 §§ samt förvaltarskap år överförmyndaren för den kommun där den enskil­de har sitt hemvist eller, om han eller hon inte har hemvist i Sverige, överförmyndaren för Stockholms kommun.

(Jfr 11 kap. 25 § i såväl Förmynderskapsutredningens som Domstolsut­redningens förslag.)

I paragrafen samlas bestämmelser om rätt fomm när det gäUer dels frågor om godmanskap enUgt 1, 2 eUer 4 §, dels frågor om förvaltar­skap. I dag regleras dessa fommfrågor dels i förste stycket av denna paragraf, dels i 26 §. EnUgt de bestämmelsema tes vissa godmans- och förvaltarfrågor upp av tingsrätten i den ort där den enskUde har sitt hemvist, medan fommfiågan i andra feU bestäms av var inskrivning har skett eUer skaU ske. I linje med vad som har föreslagits beträffande vårdnads- och förmynderskapsfrågor (se 6 kap. 17 § förste stycket och 10 kap. 13 §) skaU i framtiden den enskUdes hemvist vara det avgörande anknytiiingsfåktumet Ofr avsmtt 16.1).

Den nya principen visar sig iförsta stycket genom att tingsrätten i den enskUdes hemvistort skaU pröva frågor om förvaltarskap och godman­skap som skaU prövas av rätten (jfr 26 § i nu gällande lydelse). Där hemvist saknas är Stockhohns tingsrätt behörig. Detfe motsvarar vad som gäUer i dag.

I det nya andra stycket införs en fommregel för de ärenden om god-    207

manskap och förvaltarskap som skaU handläggas av överförmyndaren,


 


med undanteg för de feU som avses i 3 §. Även här anknyts således tiU    Prop. 1993/94:251 den enskUdes hemvist, med överförmyndaren för Stockholm som re-    FB 12 kap. serv fomm.

26 §

Uppkommer vid utredning av ett dödsbo frågan om förordnande av god man enUgt 3 §, hör ärendet till överförmyndaren för den kommun där den döde hade sitt hemvist eller, om den döde ime hade hemvist i Sverige, till överförmyndaren för Stockholms kommun. SkaU god man anrmrs förordnas enligt 3 §, tas ärendet upp av överförmyrularen för den kommun där den för vilken god man skall förordrms har egendom eller där annars behov av god man har visat sig.

Andra frågor som gäUer godmanskap enUgt 5 § tes upp av den över-förmyndare som har förordnat god man.

(Jfr 11 kap. 26 § i såväl Förmynderskapsutredningens som Domstolsut­redningens förslag.)

De frågor som behandlas iförsta stycket regleras för närvarande i andra stycket av 25 §. LUcsom fömt anknyts behörigheten att beslufe om god man när det gäUer dödsboutredningar tiU den dödes hemvist.

Andra fiågor som rör gcximanskap enUgt 3 § än förordnande av god man prövas enUgt nu gäUande bestämmelser av den tingsrätt som har skrivit m gcxlmanskapet. I fortsättningen skaU överförmyndaren pröva frågor av den arten. Det är naturUgt att i avsaknad av inskrivning knyte prövningen tiU den överförmyndare som har förordnat den gcxle man­nen.

27 §

Rätten skaU genast kungöra beslut om anordnande eUer upphörande av förvaltarskap i Post- och Inrikes tidningar. Sådan kungörelse skaU också ske av beslut om jämkning av förvaltarskaps omfettning enUgt 23 §.

(Jfr 11 kap. 27 § i Förmynderskapsutredningens förslag.)

I dag ges i paragrafen bestämmelser om vem som har rätt att överklaga rättens beslut i frågor som gäUer godmanskap eUer förvaltarskap. Dessa föreslås upphävda. Regler om rätt att överklaga i olika förmynderskapsärenden har samfets i 20 kap. 3 § (jfr 10 kap. 18 §).

I denna paragraf har, i oförändrat skick, i stäUet tagits in de bestäm­melser om kungöranden som för närvarande finns i 28 §.

12 kap. Allmänna bestänunelser om fönnyndares, gode mäns och förvaltares verksamhet

Kapitiet har hittiUs innehåUit bestämmelser om inskrivning av förmyn-     208


 


derskap,  godmanskap  och förvaltarskap.  Dessa regler upphävs  nu.    Prop. 1993/94:251
Bettäffande skälen tUl det hänvisas tUl avsnitt 13.
              FB 12 kap.

Kapitiet skaU i firamtiden innehåUa i huvudsak de bestämmelser som för närvarande finns i 13 kap. TUl de allmänna bestämmelsema i detfe kapitel har emeUertid också förts en del föreskrifter som i dag återfiims i bl.a. 15 kap.

I kapitiet görs ingen skillnad meUan föräldrar som förmyndare och förordnade förmyndare. När det tafes om förmyndare avses aUtså båcfe kategoriema.

Förmyndares skyldigheter

Förmyndare skall förvaUa omyndigas tillgångar och företräda dem i angelägenheter som rör tiUgångama.

Detta gäller ime ifråga om tiUgångar som omyndiga enligt Uig själva råder över eller som de har förvärvat genom gåva, testamente eller för-månstagarförordrmnde vid försäkring eller pensionssparande enligt Uigen (1993:931) enligt Uigen (1993:931) om indivuluelU pensionsspararule med viUkor att egerulomen skall stå under förvalming av någon anrmn än förmyndaren, utan bestämmanderätt för förmyn­daren, och med angiyaride av vem som skall utöva förvalmingen (särskild förvalming). Är särskild förvalming anordnad, skall den som utövar förvalmingen årligen lämna redovisning över förvalmingen till förmyndaren.

Förmyndaren företräder i övrigt den omyruiige når detta inte enligt lag skall göras av någon annan.

(Jfr 12 kap. 1 § i Förmynderskapsutredningens förslag.)

I paragrafen anges i första stycket förmyndamas gmndläggande skyldig­het, nämUgen att förvalte den omyndiges tiUgångar och företräcfe honom eUer henne i angelägenheter som rör tiUgångama. Motsvarande bestäm­melse finns för närvarande i 13 kap. 1 §.

TiU skillnad från vad som är feUet bettäffande den nu gällande be­stämmelsen i 13 kap. 1 § sägs i denna paragraf mgenting om att för­myndaren är skyldig att sörja för den omyndiges person. Dette hänger samman med att förmynderskap bara avser underåriga, och för deras del sköts den personUga mtressebevakningen av vårdnadshavaren respektive vårdnadshavama, antingen det är fråga om föräldrama eUer särskUt förordnade vårdnadshavare (se 6 kap.). En annan sak är att det i de allra flesfe feU är vårdnadshavaren eUer vårdnadshavama som också är den underåriges förmyndare.

De uppgifter en vårdnadshavare har som förmyndare, liksom uppgif­tema för den som enbart är förmyndare, rör således den omyndiges tiU­gångar. Härmed avses såväl den omyndiges förmögenhet som hans eUer hennes löpande mkomster. Av 4 § följer dock att förmyndaren måste beakte den omyndiges personUga förhåUanden vid medelsanvändningen. Det gäUer sålunda att avgöra vad som behövs för den omyndiges uppe-häUe, UtbUdning och nytte i övrigt.

14 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 251


EnUgt andra stycket omfettar mte förmyndarens förvalöiingsrätt vad    Prop. 1993/94:251 den  omyndige enligt feg själv råder över eUer egendom som står under    FB 12 kap. särskUd  förvaltiiing  (se avsnitt 9).   Bestämmelsen  motsvarar det nu gäUande andra stycket i 13 kap. I §.

Regler om vad den underårige själv råder över finns i 9 kap. Det är bl.a. fråga om tiUgångar som den underårige har förvärvat genom eget arbete. Vidare avses egendom som den underårige har fått genom gåva, testamente eUer förmånstegarförordnande vid försäkring eUer i samband med mdividueUt pensionssparande med villkor att han eUer hon själv skaU få råda över egendomen.

I tredje stycket, som saknar motsvarighet i den nu gäUande bestämmelsen, anges att förmyndaren förettäder den omyndige när detta mte enUgt lag skaU göras av någon annan.

Exempel på feU där någon annan än förmyndaren är stäUförettädare för ett bam finns bl.a. i 6 kap. 11 och 12 §§, där det föreskrivs att vårdnadshavaren förettäder bamet i vissa feU. Vidare sägs i 20 kap. 14 § rättegångsbaUcen att vårdnadshavaren förettäder en omyndig måls­ägande, om brottet rör den omyndiges person. I övriga fåU, sägs det i bestämmelsen, förettäds en omyndig av sin stäUföreträdare. Detsamma är feUet enUgt bl.a. 11 kap. I § rättegångsbaUcen.

Genom bestämmelsen i detta stycke görs klart att förmyndaren är behörig att förettäda bamet i de senast berörda fåUen.

Gode mäns och förvaltares skyldigheter

2§

Gode män och förvaltare skall, i den mån det följer av deras förord­nande, bevaka rätten för de personer som de företräder, förvalta deras tillgångar och sörja för deras person.

Även om det inte framgår av förordnandet, omfattar den gode man­nens eller förvaltarens uppdrag inte sådarm tiUgångar som har ställts under särskiUi förvalming. Är särskild förvalming anordnad, skall den som utövar förvalmingen årUgen lämna redovisning över förvalmingen tiU den gode mannen eller förvaltaren, om det faller inom ramen för den gode mannens eller förvaltarens uppdrag att ta emot en sådan redovis­ning.

(Jfr 12 kap. 2 § i Förmynderskapsutidningens förslag.)

EnUgt paragrafens förste stycke bestäms såväl gode mäns som förvalte-res uppgifter av deras förordnande. Förordnandet kan för båda umefetta en eUer flera av följande uppgifter, nämUgen

-    bevaka någons rätt

-    förvalte detmes tiUgångar

-    sörja för dennes person.

Bestämmelsen knyter an tiU föreskriftema i 11 kap. 4 och 7 §§, där
det anges att en god man respektive förvaltare kan förordnas, om en
enskUd har behov av hjälp i något av de nu berörda hänseendena. När
det gäUer en gcxl man som har utsetts enUgt 11 kap. 1-3 §§ torde upp-
210


 


draget i huvudsak avse bevakning av den enskUdes rätt eUer förvaltning    Prop. 1993/94:251

av dennes tiUgångar. I samtUga fåU av godmans- eUer förvaltarförord-    FB 12 kap.

nanden kan dock förordnandet vara begränsat tiU att avse bevakning av

den enskUdes rätt i något bestämt avseende eUer förvaltning av vissa

angivna tiUgångar. Det bör också beaktes att den enskUde vanUgen har

rätt att själv förfoga över bl.a. sina egna arbetsinkomster, även om han

eUer hon har förvaltare (se 11 kap. 8 §).

När det gäUer gode män kompUceras situationen av att den enskUde inte mister sin egen rättshandlingsförmåga genom ett gcxlmansförord­nande. SärskUt när en god man har förordnats enUgt 11 kap. 4 § kan den enskUde komma att utnyttja sin handlingsförmåga på ett sätt som försvårar den gode mannens verksamhet eUer tiU och med gör det omöj­Ugt för denne att fiiUgöra sitt uppdrag (se vidare prop. 1987/88:124 s. 136 f).

EnUgt andra stycket ingår inte egendom som har stäUts under särskUd förvaltning i den gcxle mannens eUer förvaltarens uppdrag, även om förordnandet inte säger något om dette. Med särskUd förvaltning avses detsamma som enUgt 1 § andra stycket.

Dette umebär dels att sådan egendom som förvärvas av den som har god man eUer förvaltare med villkor om att egendomen skaU vara un­derkasted särskUd förvaltning m dubio låUer utanför stäUföreträdarens handlingsram, dels att egendom som en underårig fått med viUkor om särskUd förvaltning kommer att sfe kvar under sådan förvaltiiing, om den underårige vid myndighetsåldem antingen får en god man eUer en förvaltare.

Sist i andra stycket har tegits in en bestämmelse om redovisnings­skyldighet för den som har hand om den särskUda förvaltningen. Be­stämmelsen motsvarar föreskriften i I § andra stycket andra meningen om redovisning tiU föräldrar och andra förmyndare. När det gäUer redovisning tUl gode män och förvaltare gäUer dock den inskränkningen att redovisning skaU ske endast om det feUer inom ramen för den gode mannens respektive förvaltarens uppdrag att te emot sådan redovisning. Den gode mannens respektive förvaltarens uppdrag måste således vara utformat på sådant sätt att det inbegriper förvaltningen av huvudman­nens tiUgångar av sådant sfeg som den särskUda förvaltningen omfettet. Under sådant förhållande skaU redovisning göras tiU den gcxle mannen eUer förvaltaren. I annat fåU skaU redovisning lämnas direkt tiU huvud­mannen.

Gemensamma bestämmeber

3§

Förmyndare, gode män och förvaltare skall omsorgsfullt fullgöra sirm skyUiigheter och alltid handla på det sätt som bäst gagimr den enskiUie.

(Jfr 12 kap. 3 § i Förmynderskapsutredningens förslag.)

211


 


I paragrafen stäUs en allmän handlingsnorm för förmyndare, gode män    Prop. 1993/94:251 och förvaltare upp. Det bör noteras att det särskUt anges, fömtom att    FB 12 kap. uppdraget skaU utföras med omsorg, att den enskUdes bäste skaU vara riktmärket för stäUföreträdarens handlande. I nu gällande rätt motsvaras paragrafen delvis av 13 kap. 3 och 4 §§.

Bestämmelsen kompletteras av den föreslagna 4 §, i vilken det anges hur den enskUdes medel skaU användas eUer placeras. Närmare bestämmelser om förvaltningen finns i 13-15 kap.

Vad som i förevarande bestämmelse föreskrivs om stäUföreträdarens skyldigheter har betydelse även för bedömningen av en eventueU skade­ståndsskyldighet enUgt 14 § och för mriktiungen av överförmyndarens tiUsyn enUgt 9 § och 16 kap. 1 §. I båda feUen skaU aUtså den enskUdes intressen vara vägledande.

4§

Den enskiUies medel skall i skälig omfatming användas för hans eller hennes uppehäUe, utbiUlning och nytta i övrigt. De medel som inte används för sådana ändamål skall placeras så att tillräcklig trygghet finns för deras bestånd och så att de ger skälig avkasming.

Närmare bestämmeber om hur förvalmingen skall skötas finns i 13-15 kap.

(Jfr 12 kap. 4 § i Förmynderskapsutredningens förslag.)

I första stycket har tegits m vissa gmndläggande bestämmelser om me­delsanvändningen och förvaltningen. LUcsom i nu gäUande 13 kap. 3 och 4 §§ anges att medel i skäUg omfettning skaU användas tiU den enskUdes nytte. Här har dock den enskUdes uppehäUe och utbUdning UttryckUgen angivits som exempel på sådana nyttiga ändamål. Med nytte i övrigt avses vård och rekreation m.m. I många feU kan det sålunda vara befogat att den enskUdes medel används för att bekoste en bättre hosted eUer en annan form av vård. Det kan också Ugga i den enskUdes intresse att få göra en rekreationsresa eUer dylikt (se vidare prop. 1987/88:124 s. 188).

Det har under remissbehandUngen av Förmynderskapsutredningens betänkande påpekats att gode män och förvaltare aUt för ofta ser som sm vUctigaste uppgift att iaktte sparsamhet med den enskUdes medel. Det kan därför finnas anledning att påpeka att det primära är att den enskUdes medel skaU användas tUl hans eUer hennes nytte. Om det behövs för att den enskUdes behov skaU feckas, finns mga hinder att använda mer än avkastningen av befintUgt kapital och andra pericxiiska intäkter. Först i den mån medlen inte behöver använcfes för ett sådant ändamål blir placeringsregeln i förste styckets andra mening tiUämpUg.

När det gäUer underåriga mäste givetvis den underåriges ålder, för­
äldramas vUlkor och andra individueUa förhåUanden vägas m vid be­
dömningen av vad som ryms inom en tiUåten medelsanvändning. Det
bör inte vara uteslutet att den underåriges medel används tiU inköp av
något som kommer inte bara den underårige själv utan även föräldrama
   ■''■'


 


och fåmUjen i övrigt tiU gcxio. Här kan undantegsvis inköp av t.ex. en    Prop. 1993/94:251 bU eUer ett fritidshus komma i fråga. Det måste dock hefe tiden beakfes    FB 12 kap. att det är den underåriges intresse som skaU vara huvudsaken och de övriga nämndas intresse en bieffekt, och inte det motsatte.

De medel som mte behöver användas för den enskUdes nytte skaU placeras så att tillräckUg trygghet finns för deras bestånd och så att de ger skähg avkastiimg. En motsvarande regel finns för närvarande i 15 kap. 1 §.

Bestämmelsen bUdar utgångspunkt för de närmare föreskrifter om för­myndares, gode mäns och förvaltares förvaltning som finns i 13-15 kap. Bestämmelsen får också betydelse för överförmyndamas verksamhet, såväl när det gäUer frågor om samtycke tiU olika åtgärder som bettäffande tiUsynen.

5§

Förmyndare, gode män och förvaltare skall fortlöpande föra räkenska­per över sin förvalming och göra anteckningar om sina åtgärder i öv­rigt. FöräUlrar är dock skyUliga att föra räkenskaper och göra anteck­ningar endast i den utsträckning som kan anses behövUg med hänsyn till egendomens omfatming och omständighetema i övrigt.

(Jfr 12 kap. 5 § i Förmynderskapsutimngens förslag.)

I paragrafen har fegits in bestämmelser, motsvarande nu gäUande 16 kap. 1 §, om skyldighet för förmyndare, gode män och förvaltare att föra räkenskaper över sin förvaltning och att göra anteckningar i den ut­sttäckning som kan anses behövUg med hänsyn tiU egendomens omfett­ning och omständighetema i övrigt.

Den skyldighet att föra räkenskaper som det talas om här rör något annat än den skyldighet att lämna redovisning tiU överförmyndaren som regleras i bl.a. 13 kap. 14 § och 14 kap. 15 §. Det finns dock ett sam­band meUan bestämmelserna på så sätt att redovisningsskyldigheten gentemot överförmyndaren svårUgen kan fuUgöras på ett tiUfredsstäUan­de sätt, om inte stäUförettädaren fortlöpande för räkenskaper. Under aUa förhåUanden underlättar noggranna räkenskaper redovisningen.

Ett vUctigt syfte med den nu behandlade paragrafen är emeUertid också att få fram underlag för en senare granskning av hur stäUföreträ­daren har skött sin uppgift. En sådan granskning kan behöva göras av en ny stäUförettädare eUer av överförmyndaren. Även den enskUde själv kan vUja konttoUera att stäUföreträdaren har skött sm förvaltning på ett korrekt sätt. Se vidare 13 kap. 21 §, 14 kap. 23 § och 16 kap. 3§.

För att en stäUförettädares skyldighet att föra räkenskaper skaU anses uppfyUd torde det i de fleste feU bara fordras en kassabok som visar mkomster och utgifter för varje år. Dämtöver bör stäUföreträdaren för varje år göra en sammanställning av tiUgångar och skulder. När det gäUer mer betydande inkomst- och utgiftsposter bör ställföreträdaren vara skyldig att skaffa och bevara verifikationer.


 


Rör det sig om en mer omfettande förvaltiiing, bör vanUga regler om    Prop. 1993/94:251
affärsmässig bokföring tUlämpas.
                                      FB 12 kap.

När det gäUer föräldrar stäUs fegre krav. De är skyldiga att föra räkenskaper och göra anteckningar endast i den utsträckning som kan anses behövUg med hänsyn tiU den förvaltede egendomens omfettning och omständighetema i övrigt. Det är i förste hand föräldrama själva som har att avgöra hur omfettande räkenskapema och anteckningama behöver vara. Principen bör dock vara att räkenskaper och anteckningar bör krävas endast om bamets egendom är av en sådan omfettning att man kan tafe om att en egentUg förmögenhetsförvaltning utförs. För det feU föräldrama är redovisningsskyldiga gentemot överförmyndaren enUgt 13 kap. 14 §, torde det i regel också kunna krävas att de för räkenskaper. Att så sker underlättar också för föräldrama att fuUgöra sm redovisningsskyldighet.

SärskUt förordnade vårdnadshavare som samtidigt är förmyndare är underkastede reglema för förordnade förmyndare och uite de för för­äldrar, se 10 kap. 3 § tredje stycket.

Paragrafens lydelse har justerats i enUghet med Lagrådets förslag.

Förmyndare, gode män och förvaltare skall se till att pengar och värdepapper som tillhör den enskiUie förvaras så att de inte samman­blandas med tiUgångar som ställföreträdaren annars förvaltar.

Om den enskilde åger värdehandlingar eller annars har rättigheter på grurul av sådana handlingar, svarar förmyndaren, den gode mannen eller förvaltaren för att behövliga registreringar och anmälningar görs.

(Jfr 12 kap. 6 § i Förmynderskapsutredningens förslag.)

Paragrafen föreskriver i första stycket att en stäUföreträdare inte får blanda samman den enskUdes pengar och värdepapper med tiUgångar som StäUföreträdaren annars förvaltar. Bestämmelsen motsvarar vad som nu föreskrivs i 15 kap. 7 § förste stycket. Med tiUgångar som StäUföreträdaren annars förvaltar avses dels hans eUer hennes egna tiUgångar, dels tiUgångar som kan tillhöra någon annan som stäUföreträ­daren bistår. Att tiUgångar som tillhör olika personer inte får blandas samman innebär bl.a. att, vid insättning på bank, skUcfe konton måste användas.

Aruira stycket behandlar det fåUet att den enskUde äger värdehand­
lingar eUer annars har rättigheter på gmnd av sådana handlingar. För­
myndaren, den gcxle mannen eUer förvaltaren svarar cfe för att de regi-
stireringar och anmälningar som behövs görs, så att den enskUde inte
Uder någon rättsförlust. Bestämmelsen motsvarar 15 kap. 7 § andra och
tredje styckena i nu gällande lydelse. Dessa är mer utförUga därigenom
att hänvisning görs tiU bestämda föreskrifter i vilka olika typer av an­
mälningar behandlas. En genereU bestämmelse om en stäUförettädares
skyldigheter i nu berört hänseende behöver inte vara så detaljerad. Den
som har ansvaret för förvaltningen av annans egendom som är placerad
        '


 


i värdehandUngar har ett självklart ansvar för att huvudmannens mtresse Prop. 1993/94:251 bevakas på bäste sätt, bl.a. genom att nödvändiga anmälningar och FB 12 kap. registreringar görs. En uppräkning av ett antal föreskrifter där sådana anmälningar behandlas skuUe felaktigt kunna tolkas som att skyldigheten att bevaka den enskUdes rätt skuUe vara inskränkt tiU sådana värdehand­lingar. Den nya lydelsen av mer genereU karaktär innebär således inte någon sakUg ändring. Bestämmelsens generelfe utformning innebär vidare att det inte är nödvändigt att föra med undanteget beträffande förvaltarregistrerade aktier i den nu gäUande lydelsen av 15 kap. 7 § tredje stycket.

Här skaU även erinras om att det av 2 § lagen (1989:828) om inför­ande av aktiekontolagen (1989:827) framgår att bestämmelser i annan lag eUer förfettning om rättigheter som representeras av värdepapper skaU tiUämpas även i fråga om rättigheter som registreras enUgt aktie­kontolagen. Det förhållandet att den nya lydelsen av föräldrabalkens förvaltiiingsbestämmelser inte innehåUer någon direkt motsvarighet tiU det andra stycket i 15 kap. 1 § i nu gäUande lydelse innebär således att någon materieU ändring i detfe hänseende inte är avsedd.

7§