Prop.
1993/94:220
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 24 mars 1994
Carl Bildt
Bo Könberg
(Socialdepartementet)
I propositionen föreslås att vid bestämmande av underlag för socialav-
gifter och särskild löneskatt skall bortses från ersättningar för arbetsskada
som i vissa fall utbetalas på grund av ansvarighetsförsäkring som åtnjuts
enligt grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens
huvudorganisationer.
På föräldraförsäkringens område läggs förslag om begränsning av rätt
till föräldrapenning under arbetsfri tid och ändring av den s.k. 2,5 års-
regeln på så sätt att den blir tillämplig dels på båda föräldrarna, dels i det
fall barnet avlider före två års ålder. Vidare föreslås att rätt införs för
föräldrar att överlåta tillfällig föräldrapenning till annan försäkrad samt
att rätt till ersättning för s.k. kontaktdagar skall föreligga oavsett om
bamomsorgsverksamheten bedrivs i offentlig eller privat regi. Vissa
följd- och konsekvensändringar föreslås i anslutning till dessa förslag.
Propositionen innehåller också förslag som rör bestämmelserna om
arvoden till privatpraktiserande specialistläkare och sjukgymnaster. Det
gäller dels vikariatsreglerna, dels konstruktionen av taxebestämmelsema
för specialistläkare och sjukgymnaster i stödområden. Under detta avsnitt
i propositionen redovisas även regeringens bedömning att privatpraktise-
rande läkare med specialistkompetens i företagshälsovård inte bör
omfattas av lagen om läkarvårdsersättning.
I propositionen föreslås vidare att vårdbidrag som utges till föräldrar
med handikappat eller sjukt barn skall kunna delas även av gifta eller
sammanboende föräldrar om de gemensamt har vårdnaden om barnet.
1 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 220
Vad gäller övergångsbestämmelserna till lagen om allmän försäkring Prop. 1993/94:220
föreslås en ändring för att klargöra att pension utomlands inte skall kunna
utges med högre belopp än vad pensionstagaren skulle ha fått om han
eller hon varit bosatt i Sverige.
Propositionen innehåller slutligen regeringens bedömning av kompensa-
tionsnivån för privat sjukförsäkring.
Prop. 1993/94:22C
1 Förslag till riksdagsbeslut ......................5
2 Lagtext..................................5
2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om
allmän försäkring........................5
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1981:691) om
socialavgifter.......................... 19
2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:659) om
särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster......21
2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1978:410) om rätt
till ledighet för vård av barn, m.m.............23
2.5 Förslag till lag om ändring i semesterlagen (1977:480) 24
2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1977:292) om till-
verkning av drycker, m.m..................26
2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1981:49) om be-
gränsning av läkemedelskostnader, m.m..........27
2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:1651) om
läkarvårdsersättning......................29
2.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:1652) om
ersättning för sjukgymnastik ................30
2.10 Förslag till lag om ändring i tandvårdslagen (1985:125) 31
3 Ärendet och dess beredning....................33
4 Undantag från skyldigheten att betala socialavgifter m.m. i
vissa fall................................34
5 Föräldrapenning...........................39
5.1 Inledning............................39
5.2 Föräldrapenning under arbetsfri dag............ 41
5.3 2,5 årsregeln .........................45
6 Tillfällig föräldrapenning......................49
6.1 Inledning............................49
6.2 Överlåtelse av rätt till tillfällig föräldrapenning.....50
6.3 Kontaktdagar..........................55
7 Vissa frågor rörande bestämmelserna om arvoden till privat
praktiserande läkare och sjukgymnaster, m.m..........57
7.1 Bakgrund............................57
7.2 Privatpraktiserande läkare med specialistkompetens i
företagshälsovård.......................58
7.3 Vikariatsregler för privatpraktiserande läkare och sjuk-
gymnaster ............................62
7.4 Avgiftsfrihet för privatläkares röntgen- och laboratorie-
undersökningar hos sjukvårdshuvudmännen.......62
7.5 Konstruktionen av taxebestämmelsema för specialist-
läkare och sjukgymnaster..................64
7.6 Konsekvensändringar i bl.a. AFL vid viss anslags-
justering.............................65
8 Vårdbidrag ..............................66
8.1 Gällande bestämmelser....................66
8.2 Delning av vårdbidrag....................66
9 Rätt till folkpension utomlands enligt äldre bestämmelser . . 67
10 Kompensationsnivå för privat sjukförsäkring..........68
11 Ikraftträdande.............................71
12 Kostnader och administration vad avser föräldrapenning
och tillfällig föräldrapenning....................71
13 Författningskommentarer......................72
13.1 Förslaget till ändring i lagen (1962:381) om allmän
försäkring............................72
13.2 Förslaget till ändring i lagen (1981:691) om social-
avgifter .............................77
13.3 Förslaget till ändring i lagen (1990:659) om särskild
löneskatt på vissa förvärvsinkomster ...........77
13.4 Förslaget till ändring i lagen (1978:410) om rätt till
ledighet för vård av barn, m.m...............77
13.5 Förslaget till ändring i semesterlagen (1977:480) .... 77
13.6 Förslaget till ändring i lagen (1977:292) om tillverk-
ning av drycker, m.m.....................78
13.7 Förslaget till ändring i lagen (1981:49) om begräns-
ning av läkemedelskostnader, m.m ............78
13.8 Förslaget till ändring i lagen (1993:1651) om läkar-
vårdsersättning.........................78
13.9 Förslaget till ändring i lagen (1993:1652) om ersätt-
ning för sjukgymnastik....................79
13.10 Förslaget till ändring i tandvårdslagen (1985:125) ... 79
Prop. 1993/94:220
Bilaga 1 Sammanfattning av departementspromemorian
(DS 1994:12) Vissa frågor rörande föräldrapenning
och tillfällig föräldrapenning ................81
Bilaga 2 Departementspromemorians lagförslag ..........82
Bilaga 3 Remissammanställning....................88
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 24 mars 1994 . 93
Rättsdatablad.................................94
Regeringen föreslår att riksdagen
antar regeringens forslag till
1. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,
2. lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter,
3. lag om ändring i lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa
förvärvsinkomster,
4. lag om ändring i lagen (1978:410) om rätt till ledighet för vård av
barn, m.m.,
5. lag om ändring i semesterlagen (1977:480),
6. lag om ändring i lagen (1977:292) om tillverkning av drycker,
m.m.,
7. lag om ändring i lagen (1981:49) om begränsning av läkemedels-
kostnader, m.m.,
8. lag om ändring i lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning,
9. lag om ändring i lagen (1993:1652) om ersättning för sjukgym-
nastik,
10. lag om ändring i tandvårdslagen (1985:125).
Prop. 1993/94:220
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1962:381) om allmän
försäkring1
dels att 2 kap. 2 § skall upphöra att gälla,
dels att 2 kap. 1, 3, 4, 6, 7 och 10 §§, 3 kap. 2 §, 4 kap. 2, 4, 6, 10
och 17 §§, 9 kap. 4 b §, 11 kap. 2 §, rubriken närmast före 2 kap. samt
punkt 1 i övergångsbestämmelserna till lagen (1979:127) om ändring i
nämnda lag skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas tre nya paragrafer, 2 kap. 5 § samt
4 kap. 7 a och 11 a §§, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 kap.
Om sjukvårdsersättning Om ersättning för sjukvård m.m.
1 §2
Om skyldighet för landsting och Bestämmelser om skyldighet att
kommun som inte tillhör landsting erbjuda hälso- och sjukvård samt
1 Lagen omtryckt 1982:120.
Senaste lydelse av 2 kap. 2 § 1993:589.
2 Senaste lydelse 1993:1653.
Nuvarande lydelse
att erbjuda hälso- och sjukvård
samt att ersätta kostnader för resor
1 samband med vård m.m. före-
skrivs i hälso- och sjukvårdslagen
(1982:763) och lagen (1991:419)
om resekostnadsersättning vid
sjukresor. För denna värd och för
den sjukvård som meddelas av
annan vårdgivare samt för tand-
vård, liksom för kostnadsansvaret
för resor i samband med vården,
utges ersättning enligt vad nedan
sägs.
I grunderna för ersättning enligt
2 och 3 § kan regeringen dels be-
stämma den högsta patientavgift
och, såvitt avser 3 §, det högsta
arvode som får tas ut av en vård-
givare som är ansluten till försäk-
ringen, dels meddela närmare
föreskrifter för verksamhetens
bedrivande hos vårdgivaren och
om skyldighet för denne att lämna
uppgifter om verksamheten. I
grunderna för ersättning enligt 6 §
kan regeringen bestämma den
högsta resekostnad som den för-
säkrade skall svara för samt det
lägsta belopp, som skall beräknas
för kostnad för resa med bil som
inte går i allmän trafik.
Föreslagen lydelse
att ersätta kostnader för resor i
samband med vård m.m. finns i
hälso- och sjukvårdslagen
(1982:763) och i lagen (1991:419)
om resekostnadsersättning vid
sjukresor. För hälso- och sjukvård
och för tandvård, liksom för kost-
nadsansvaret för resor i samband
med vården, lämnas ersättning
enligt bestämmelserna i detta
kapitel.
I grunderna för ersättning enligt
3 § kan regeringen dels bestämma
den högsta patientavgift och det
högsta arvode som får tas ut av en
vårdgivare som är ansluten till
försäkringen, dels meddela när-
mare föreskrifter för verksam-
hetens bedrivande hos vårdgivaren
och om skyldighet för denne att
lämna uppgifter om verksamheten.
I grunderna för ersättning enligt
6 § kan regeringen bestämma den
högsta resekostnad som den för-
säkrade skall svara för samt det
lägsta belopp, som skall beräknas
för kostnad för resa med bil som
inte går i allmän trafik.
Prop. 1993/94:220
3 §3
Ersättning för tandvård utges om vården meddelas vid folktandvårds-
klinik, odontologisk fakultet eller annars genom det allmännas försorg
eller lämnas av tandläkare, som är uppförd på en av den allmänna
försäkringskassan upprättad förteckning. Ersättning utges enligt grunder
som regeringen efter förslag av riksförsäkringsverket fastställer för högst
två år i sänder.
Vad som sägs i första stycket gäller inte ersättning för tandvård åt
försäkrad, som inte fyller minst tjugo år under det år vården inleds. Om
avgiftsfri tandvård åt sådan försäkrad föreskrivs i tandvårdslagen
(1985:125).
Ersättning för oralkirurgisk be-
handling eller annan åtgärd, som
finns angiven i förteckning som
fastställs av regeringen, utges
enligt 2 §.
3 Senaste lydelse 1991:950.
Ändringen innebär att tredje stycket upphävs.
Nuvarande lydelse
4 §4
Ersättning för sjukhusvård, som
på grund av sjukdom eller för-
lossning varit erforderlig, utges
enligt grunder som fastställs av
regeringen.
Med sjukhusvård avses vård på
sjukhus som lämnas där intagen
försäkrad.
Regeringen meddelar föreskrifter
om vad som skall räknas som
sjukhus enligt denna lag.
6
För resekostnader i samband
med läkarvård eller annan sjuk-
vårdande behandling, som avses i
2 §, eller sjukhusvård enligt 4 §,
utges ersättning enligt grunder som
regeringen fastställer. Detsamma
gäller resekostnader i samband
med
Föreslagen lydelse
Ersättning för sjukhusvård på
grund av skada, sjukdom eller
förlossning som krävt intagning i
sjukhus lämnas enligt grunder som
fastställs av regeringen.
Prop. 1993/94:220
Föreskrifter om vad som skall
räknas som sjukhus enligt denna
lag meddelas av regeringen eller
den myndighet som regeringen
bestämmer.
§
Ersättning för särskilda rehabili-
teringar och behandlingar samt för
utveckling och provning av hjälp-
medel åt personer med funktions-
hinder och liknande verksamhet
lämnas enligt grunder som rege-
ringen fastställer.
§5
Ersättning lämnas för resekost-
nader i samband med öppen hälso-
och sjukvård, utom sådan som ges
av en husläkare, om vården anord-
nas av staten, ett landsting eller en
kommun som inte tillhör ett lands-
ting, eller i samband med sjuk-
husvård enligt 4 §. Ersättning
lämnas också för resekostnader i
samband med
1. tillhandahållande av hjälpmedel åt handikappad,
2. tandvård som avses i 3 §,
3. besök med anledning av sjukdom hos läkare inom
studerandeorganisationemas hälsovård, för vilken statsbidrag betalas ut
av högskolestyrelse,
4. konvalescentvård som lämnas i konvalescenthem som har tagits upp
på förteckning som fastställs av regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer,
5. besök för sjukvårdande behandling som ges i omedelbart samband
med insats enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa
funktionshindrade,
6. besök för sjukvårdande behandling som ges med stöd av bestämmel-
serna om den kommunala hälso- och sjukvården i hälso- och sjukvårds-
lagen (1982:763),
4 Senaste lydelse 1990:161.
5 Senaste lydelse 1993:1654.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
7. besök för läkarvård eller annan sjukvårdande behandling som ges
med stöd av lagen (1991:1136) om försöksverksamhet med kommunal
primärvård.
Prop. 1993/94:220
Ersättning för sjuktransporter
utges enligt grunder som regering-
en fastställer.
7 §«
Har arbetsgivare för sjöman jäm-
likt sjömanslagen (1973:282) haft
att vid sjömans sjukdom vidkännas
kostnad som avses i 2 - 4 §§, äger
han hos allmän försäkringskassa
erhålla gottgörelse för kostnaden
enligt bestämmelserna i denna lag.
10
Frågor om sjukvårdsersättning
prövas i andra fall än som avses i
andra stycket av den allmänna
försäkringskassa, hos vilken den
försäkrade är inskriven eller skulle
ha varit inskriven, om han uppfyllt
åldersvillkoret i 1 kap. 4 §. Denna
försäkringskassa får dock uppdra
åt en annan försäkringskassa att
pröva sådana frågor.
Frågor om sjukvårdsersättning
enligt 2, 3 och 6 §§ samt ersätt-
ning enligt 4 § som inte hänför sig
till visst vårdtillfälle prövas av den
försäkringskassa inom vars verk-
samhetsområde vårdgivaren be-
driver sin verksamhet. Detsamma
gäller sjukvårdsersättning i övrigt
enligt 2 och 3 §§ i de fall där den
försäkrade inte är och inte heller
under den förutsättning som sagts
i första stycket skulle ha varit
inskriven hos allmän försäkrings-
kassa.
Ersättning för resekostnader
enligt första stycket och för sjuk-
transporter utges enligt grunder
som regeringen fastställer.
Arbetsgivare för sjöman får vid
en sjömans sjukdom ersättning
enligt bestämmelserna i denna lag
från den allmänna försäkrings-
kassan för sina kostnader enligt
sjömanslagen (1973:282) för
7. öppen hälso- och sjukvård,
utom sådan som ges av husläkare,
om vården anordnas av staten, ett
landsting eller en kommun som
inte tillhör ett landsting,
2. tandvård enligt 3 §, eller
3. sjukhusvård enligt 4 §.
§7
Frågor om ersättning enligt detta
kapitel prövas i andra fall än som
avses i andra stycket av den
allmänna försäkringskassa, hos
vilken den försäkrade är inskriven
eller skulle ha varit inskriven, om
han uppfyllt åldersvillkoret i
1 kap. 4 §. Denna försäkrings-
kassa får dock uppdra åt en annan
försäkringskassa att pröva sådana
frågor.
Frågor om ersättning enligt 3
och 6 §§ samt ersättning enligt 4
och 5 §§ som inte hänför sig till
visst vårdtillfälle prövas av den
försäkringskassa inom vars verk-
samhetsområde vårdgivaren eller
annan som får ersättning bedriver
sin verksamhet. Detsamma gäller
ersättning i övrigt enligt 3 § i de
fall där den försäkrade inte är och
inte heller under den förutsättning
som sagts i första stycket skulle ha
varit inskriven hos allmän försäk-
ringskassa.
6 Senaste lydelse 1993:1653.
7 Senaste lydelse 1993:1653.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1993/94:220
Frågor om avgift enligt 12 och 12 a §§ prövas av den försäkringskassa
hos vilken den försäkrade är inskriven.
Sjukpenninggrundande inkomst
är den årliga inkomst i pengar
eller andra skattepliktiga förmåner
som en försäkrad kan antas kom-
ma att tills vidare få för eget
arbete, antingen såsom arbets-
tagare i allmän eller enskild tjänst
(inkomst av anställning) eller på
annan grund (inkomst av annat
förvärvsarbete). Med inkomst av
anställning lik ställs kostnadsersätt-
ning som inte enligt 10 § upp-
bördslagen (1953:272) undantas
vid beräkning av preliminär A-
skatt. Som inkomst av anställning
räknas dock inte ersättning från en
arbetsgivare som är bosatt utom-
lands eller en utländsk juridisk
person, om arbetet har utförts i ar-
betsgivarens verksamhet utom
riket. 1 fråga om arbete som utförs
utomlands av den som av en statlig
arbetsgivare sänts till ett annat
land för arbete för arbetsgivarens
räkning bortses vid beräkningen av
sjukpenninggrundande inkomst
från sådana lönetillägg som be-
tingas av ökade levnadskostnader
och andra särskilda förhållanden i
sysselsättningslandet. Som inkomst
av anställning eller inkomst av
annat förvärvsarbete räknas inte
heller intäkt som avses i 32 §
1 mom. första stycket h och i
kommunalskattelagen (1928:370)
eller sådan ersättning som enligt 1
§ första stycket 2-6 lagen
(1990:659) om särskild löneskatt
på vissa förvärvsinkomster utgör
underlag för nämnda skatt. Som
inkomst av annat förvärvsarbete
räknas inte sådan ersättning enligt
gruppsjukförsäkring eller trygg-
hetsförsäkring vid arbetsskada som
enligt 2 § första stycket lagen om
särskild löneskatt på vissa förvärvs-
Sjukpenninggrundande inkomst
är den årliga inkomst i pengar
eller andra skattepliktiga förmåner
som en försäkrad kan antas kom-
ma att tills vidare få för eget
arbete, antingen såsom arbets-
tagare i allmän eller enskild tjänst
(inkomst av anställning) eller på
annan grund (inkomst av annat
förvärvsarbete). Med inkomst av
anställning likställs kostnadsersätt-
ning som inte enligt 10 § upp-
bördslagen (1953:272) undantas
vid beräkning av preliminär A-
skatt. Som inkomst av anställning
räknas dock inte ersättning från en
arbetsgivare som är bosatt utom-
lands eller en utländsk juridisk
person, om arbetet har utförts i ar-
betsgivarens verksamhet utom
riket. I fråga om arbete som utförs
utomlands av den som av en statlig
arbetsgivare sänts till ett annat
land för arbete för arbetsgivarens
räkning bortses vid beräkningen av
sjukpenninggrundande inkomst
från sådana lönetillägg som be-
tingas av ökade levnadskostnader
och andra särskilda förhållanden i
sysselsättningslandet. Som inkomst
av anställning eller inkomst av
annat förvärvsarbete räknas inte
heller intäkt som avses i 32 §
1 mom. första stycket h och i
kommunalskattelagen (1928:370)
eller sådan ersättning som anges i
1 § första stycket 2-6 och fjärde
stycket lagen (1990:659) om sär-
skild löneskatt på vissa förvärvsin-
komster. Som inkomst av annat
förvärvsarbete räknas inte sådan
ersättning enligt gruppsjukförsäk-
ring eller trygghetsförsäkring vid
arbetsskada som enligt 2 § första
stycket lagen om särskild löneskatt
på vissa förvärvsinkomster utgör
8 Senaste lydelse 1992:1710.
Nuvarande lydelse
komster utgör underlag för nämn-
da skatt. Den sjukpenninggrundan-
de inkomsten fastställs av försäk-
ringskassan. Inkomst av anställ-
ning och inkomst av annat för-
värvsarbete skall därvid var för sig
avrundas till närmast lägre hundra-
tal kronor.
Föreslagen lydelse
underlag för nämnda skatt. Den
sjukpenninggrundande inkomsten
fastställs av försäkringskassan.
Inkomst av anställning och in-
komst av annat förvärvsarbete
skall därvid var för sig avrundas
till närmast lägre hundratal kronor.
Prop. 1993/94:220
Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst bortses från sådan
inkomst av anställning och annat förvärvsarbete som överstiger sju och
en halv gånger basbeloppet. Det belopp som sålunda skall undantas skall
i första hand räknas av från inkomst av annat förvärvsarbete. Ersättning
i pengar eller andra skattepliktiga förmåner för utfört arbete i annan form
än pension räknas som inkomst av anställning, såvida ersättningen under
ett år uppgår till minst 1 000 kronor, även om mottagaren inte är anställd
hos den som utger ersättningen. I nu angivna fall skall den som utför
arbetet anses såsom arbetstagare och den som utger ersättningen såsom
arbetsgivare. Kan ersättning för arbete för någon annans räkning under
året inte antas uppgå till minst 1 000 kronor, skall ersättningen från
denne inte tas med vid beräkningen av den sjukpenninggrundande
inkomsten i annat fall än då den utgör inkomst av näringsverksamhet.
Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst av anställning skall
bortses från ersättning som enligt 2 a § skall anses som inkomst av annat
förvärvsarbete samt ersättning som idrottsutövare får från sådan ideell
förening som avses i 7 § 5 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomst-
skatt och som har till huvudsakligt syfte att främja idrottslig verksamhet,
om ersättningen från föreningen under året inte kan antas uppgå till minst
ett halvt basbelopp. Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst av
anställning bortses även från ersättning från en stiftelse som har till
väsentligt ändamål att tillgodose ekonomiska intressen hos dem som är
eller har varit anställda hos en arbetsgivare som lämnat bidrag till
stiftelsen (vinstandelsstiftelse), om ersättningen avser en sådan anställd
och inte utgör ersättning för arbete för stiftelsens räkning. Detta gäller
dock endast om de bidrag arbetsgivaren lämnat till stiftelsen varit avsedda
att vara bundna under minst tre kalenderår och att på likartade villkor
tillkomma en betydande del av de anställda. Om arbetsgivaren är ett
fåmansföretag eller ett fåmansägt handelsbolag skall vid beräkningen inte
bortses från ersättning som stiftelsen lämnar till sådan företagsledare eller
delägare i företaget eller denne närstående person som avses i punkt 14
av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen. Vid beräkning av
sjukpenninggrundande inkomst av anställning skall alltid bortses från
ersättning från en vinstandelsstiftelse som härrör från bidrag som
arbetsgivaren lämnat under åren 1988 - 1991.
Beräkningen av den sjukpenninggrundande inkomsten skall, där
förhållandena inte är kända för försäkringskassan, grundas på de
upplysningar som kassan kan inhämta av den försäkrade eller dennes
arbetsgivare eller som kan framgå av den uppskattning, som vid taxering
gjorts av den försäkrades inkomst. Inkomst av arbete för egen räkning
får ej beräknas högre än som motsvarar skälig avlöning för liknande
arbete för annans räkning. Om inkomsten helt eller delvis utgörs av
skattepliktiga förmåner skall de tas upp till ett värde som bestäms i
enlighet med 8 § första - fjärde och sjätte styckena uppbördslagen
(1953:272). När skäl föreligger får avvikelse ske från förmånsvärde som
10
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
skattemyndigheten bestämt enligt 5 § andra stycket lagen (1984:668) om
uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare.
Prop. 1993/94:220
4 kap.
2 §’
Vid tillämpning av bestämmelserna i detta kapitel likställs med förälder
a) rättslig vårdnadshavare som inte är förälder och som har vård om
barnet,
b) den som med socialnämndens medgivande har tagit emot ett barn för
stadigvarande vård och fostran i syfte att adoptera det,
c) den med vilken en förälder är eller har varit gift eller har eller har
haft barn, om de varaktigt bor tillsammans.
Med förälder likställs vid till-
lämpningen av 10, 10 a och 11 §§
även
a) den som en förälder bor till-
sammans med under äktenskapslik-
nande förhållanden,
b) den som har tagit emot ett
barn för stadigvarande vård och
fostran i sitt hem.
Vid tillämpning av 10, 10 a och
11 §§ likställs med förälder även
a) den som en förälder bor till-
sammans med under äktenskapslik-
nande förhållanden,
b) den som har tagit emot ett
barn för stadigvarande vård och
fostran i sitt hem.
Vid tillämpning av 12 - 18 §§
likställs med förälder även den till
vilken rätt till tillfälligföräldrapen-
ning överlåtits enligt 11 a §.
4 §•»
Modem har rätt till föräldrapenning tidigast från och med den sextionde
dagen före den beräknade tidpunkten för barnets födelse. För tiden efter
barnets födelse är den av föräldrarna som till huvudsaklig del vårdar
barnet berättigad till föräldrapenning.
Föräldrapenning utges även i
samband med föräldrautbildning
eller besök i förskoleverksamhet
inom samhällets barnomsorg, i
vilken barnet deltar. Föräldrapen-
ning i samband med föräldraut-
bildning kan utges före barnets
födelse.
Föräldrapenning utges även i
samband med föräldrautbildning
eller besök i förskoleverksamhet i
vilken barnet deltar. Föräldrapen-
ning i samband med föräldraut-
bildning kan utges före barnets
födelse.
En förälder som inte har barnet i sin vård har rätt till föräldrapenning
endast om särskilda skäl föreligger. Kravet på särskilda skäl gäller dock
inte
1. modem till och med tjugonionde dagen efter förlossningsdagen,
2. förälder som deltar i föräldrautbildning.
9 Senaste lydelse 1993:743.
10 Senaste lydelse 1993:743.
11
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:220
6 §"
Hel föräldrapenning utgör lägst 64 kronor om dagen (garantinivå).
Föräldrapenning för de första 180 dagama utges med belopp mot-
svarande förälderns sjukpenning beräknad enligt femte stycket, om
föräldern under minst 240 dagar i följd före barnets födelse eller den
beräknade tidpunkten härför har varit försäkrad för en sjukpenning över
garantinivån.
Utöver vad som anges i andra stycket utges föräldrapenning för
resterande 180 dagar med belopp motsvarande förälderns sjukpenning,
beräknad enligt femte stycket, och 90 dagar med belopp enligt garanti-
nivån.
Vid flerbamsbörd utges föräldrapenning enligt 3 § andra stycket för
90 dagar med belopp motsvarande förälderns sjukpenning, beräknad
enligt femte stycket.
När föräldrapenning enligt andra - fjärde styckena skall utges med
belopp motsvarande förälderns sjukpenning, skall beräkningen ske enligt
3 kap. med undantag av 5 § fjärde - sjunde styckena samt 10 a och
10 b §§. Därvid skall dock föräldrapenning för dag beräknas efter
90 procent av den fastställda sjukpenninggrundande inkomsten, delad
med 365,
a) för föräldrar som gemensamt har vårdnaden om ett barn eller, vid
flerbamsbörd, barnen, för de första 30 dagama för vardera föräldern,
b) för en förälder som ensam har vårdnaden om ett bam eller, vid
flerbamsbörd, barnen, för de första 60 dagama, eller
c) om den andra föräldern på grund av sjukdom eller handikapp
varaktigt saknar förmåga att vårda ett bam, eller vid flerbamsbörd,
barnen, för de första 60 dagama.
Föräldrapenning för tid dämtöver skall för dag beräknas efter 80 procent
av den fastställda sjukpenninggrundande inkomsten, delad med 365.
Utan hinder av vad som före-
skrivs i andra - fjärde styckena
skall, om förälderns sjukpenning-
grundande inkomst har sänkts
enligt 3 kap. 5 § tredje stycket 5,
föräldrapenningen till dess bamet
fyller två år beräknas lägst på
grundval av den sjukpenninggrun-
dande inkomst som gällde innan
sänkningen skedde eller den högre
inkomst som löneutveckligen inom
yrkesområdet därefter föranleder,
om föräldern avstår från förvärvs-
arbete för vård av bam. Ar kvin-
nan gravid på nytt vid utgången av
denna tid och beräknas barnets
födelse ske inom sex månader eller
föds barnet inom nämnda tid, skall
hennes föräldrapenning även fort-
sättningsvis beräknas på mot-
svarande sätt.
Utan hinder av vad som före-
skrivs i andra - fjärde styckena
skall, om förälderns sjukpenning-
grundande inkomst har sänkts
enligt 3 kap. 5 § tredje stycket 5,
föräldrapenningen till dess bamet
fyller två år beräknas lägst på
grundval av den sjukpenninggrun-
dande inkomst som gällde innan
sänkningen skedde eller den högre
inkomst som löneutveckligen inom
yrkesområdet därefter föranleder,
om föräldern avstår från förvärvs-
arbete för vård av bam. Ar kvin-
nan gravid på nytt innan barnet
uppnått ett år och nio månaders
ålder, skall föräldrapenningen även
fortsättningsvis beräknas på mot-
svarande sätt. Detsamma gäller vid
adoption av barn som sker inom
två är och sex månader efter det
11 Lydelse enligt prop. 1993/94:147 och 148.
12
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
att det föregående barnet fötts
eller adopterats.
Prop. 1993/94:220
7 a §
Föräldrapenning utges för sådan
tid om en eller flera dagar som
normalt är arbetsfri förföräldern
endast om han eller hon i direki
anslutning till den arbetsfria tiden
uppbär motsvarande eller högre
föräldrapenning.
10 §12
En förälder har rätt till tillfällig föräldrapenning för vård av ett bam,
som inte har fyllt tolv år, om föräldern behöver avstå från förvärvsarbete
i samband med
1. sjukdom eller smitta hos bamet,
2. sjukdom eller smitta hos barnets ordinarie vårdare,
3. besök i samhällets förebyggande barnhälsovård,
4. vårdbehov som uppkommer till följd av att barnets andra förälder
besöker läkare med ett annat bam till någon av föräldrarna, under
förutsättning att sistnämnda bam omfattas av bestämmelserna om tillfällig
föräldrapenning.
För vård av ett bam vars levnadsålder understiger 240 dagar utges
tillfällig föräldrapenning enligt första stycket endast om tillsynen av
bamet är stadigvarande ordnad eller om bamet vårdas på sjukhus. För
vård av ett bam som är äldre än som nyss sagts utges tillfällig för-
äldrapenning enligt första stycket inte för tid under vilken annars
föräldrapenning skulle ha uppburits; undantag gäller dock om bamet
vårdas på sjukhus.
En förälder har rätt till tillfällig
föräldrapenning från och med det
kalenderår under vilket bamet
fyller fyra år till och med det
kalenderår under vilket bamet
fyller tolv år även när föräldern
avstår från förvärvsarbete i sam-
band med föräldrautbildning,
besök i barnets skola eller besök i
förskole- eller fritidsverksamhet
inom samhällets barnomsorg i
vilken barnet deltar (kontakt-
dagar). En förälder till bam som
omfattas av 1 § lagen (1993:387)
om stöd och service till vissa
funktionshindrade har dock rätt till
kontaktdagar från barnets födelse
till dess att det fyller sexton år.
En förälder har rätt till tillfällig
föräldrapenning från och med det
kalenderår under vilket bamet
fyller fyra år till och med det
kalenderår under vilket bamet
fyller tolv år även när föräldern
avstår från förvärsarbete i sam-
band med föräldrautbildning,
besök i barnets skola, eller besök
i förskoleverksamhet eller skol-
barnsomsorg i vilken bamet deltar
(kontaktdagar). En förälder till
bam som omfattas av 1 § lagen
(1993:387) om stöd och service till
vissa funktionshindrade har dock
rätt till kontaktdagar från barnets
födelse till dess att det fyller sex-
ton år.
Rätt till tillfällig föräldrapenning tillkommer även en fader som avstår
från förvärvsarbete i samband med bams födelse för att närvara vid för-
12 Senaste lydelse 1993:743.
13
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
lossningen, biträda i hemmet eller vårda bam. Motsvarande gäller i
tillämpliga delar för en fader vid adoption av bam, om bamet inte fyllt
tio år. Som adoption anses även att någon tar emot ett bara i avsikt att
adoptera det.
11 a §
En förälder får överlåta rätt till
tillfällig föräldrapenning för värd
av ett barn till en annan försäkrad
som i stället för föräldern avstår
från förvärvsarbete för vård av
barnet
a) i samband med sjukdom eller
smitta hos barnet, och,
b) när det gäller barn som avses
i 10 § och 11 § första stycket,
sjukdom eller smitta hos barnets
ordinarie vårdare.
Prop. 1993/94:220
17 §n
Föräldrapenningformåner utges inte i den mån föräldern för samma dag
uppbär sjukpenning enligt denna lag eller lagen (1976:380) om arbets-
skadesförsäkring eller uppbär motsvarande ersättning enligt annan
författning eller på grund av regeringens beslut i ett särskilt fall eller
uppbär sjuklön eller annan ersättning enligt lagen (1991:1047) om
sjuklön. Utan hinder härav utges dock föräldrapenningförmånen om den
avser annan tid än sjukpenningen eller den andra ersättningen.
Föräldrapenningformåner utges
inte för dag då föräldern är semes-
terledig enligt semesterlagen
(1977:480).
9 kap.
4
Om föräldrarna till ett bam, för
vilket rätt till vårdbidrag förelig-
ger, lever åtskilda, utbetalas hälf-
ten av vårdbidraget till dem var-
dera om båda tar del i vården om
bamet eller, i fall som avses i
4 a §, båda vid tiden för dödsfallet
tog del i vården.
För uppdelning av vårdbidrag
enligt första stycket krävs att båda
föräldrarna begär att bidraget
delas upp och att föräldrarna har
gemensam vårdnad om bamet
§14
Om båda föräldrarna till ett
bam, för vilket rätt till vårdbidrag
föreligger, begär att bidraget delas
upp, utbetalas hälften av vård-
bidraget till dem vardera om båda
tar del i vården om bamet eller, i
fall som avses i 4 a §, båda vid
tiden för dödsfallet tog del i vår-
den.
För uppdelning av vårdbidrag
enligt första stycket krävs att båda
föräldrarna har eller vid tiden för
dödsfallet hade gemensam vårdnad
om bamet.
15 Senaste lydelse 1991:1048.
14 Senaste lydelse 1988:131.
14
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
eller, i fall som avses i 4 a §, vid
t iden för dödsfallet hade gemensam
vårdnad.
Prop. 1993/94:220
11 kap.
Med inkomst av anställning avses
lön eller annan ersättning i pengar
eller andra skattepliktiga förmåner,
som en försäkrad har fått såsom
arbetstagare i allmän eller enskild
tjänst. Med lön likställs kostnads-
ersättning som inte enligt 10 §
uppbördslagen (1953:272) undan-
tas vid beräkning av preliminär A-
skatt. Till sådan inkomst räknas
dock inte från en och samme
arbetsgivare utgiven lön som under
ett år ej uppgått till 1 000 kronor.
Till sådan inkomst räknas inte
heller intäkt som avses i 32 §
1 mom. första stycket h och i
kommunalskattelagen (1928:370)
eller sådan ersättning som enligt 1
§ första stycket 2-6 lagen
(1990:659) om särskild löneskatt
på vissa förvärvsinkomster utgör
underlag för nämnda skatt. I fråga
om arbete som har utförts utom-
lands bortses vid beräkningen av
pensionsgrundande inkomst från
sådana lönetillägg som betingas av
ökade levnadskostnader och andra
särskilda förhållanden i sysselsätt-
ningslandet. Såsom inkomst av
anställning anses även
a) sjukpenning och rehabilite-
ringspenning enligt denna lag samt
sjukpenning enligt lagen (1976:380)
om arbetsskadeförsäkring eller
motsvarande ersättning som utgår
enligt annan författning eller på
grund av regeringens förordnande,
i den mån ersättningen träder i
stället för försäkrades inkomst
såsom arbetstagare i allmän eller
enskild tjänst,
b) föräldrapenningformåner,
c) vårdbidrag enligt 9 kap. 4 §,
i den mån bidraget inte är ersätt-
ning för merkostnader,
Med inkomst av anställning avses
lön eller annan ersättning i pengar
eller andra skattepliktiga förmåner,
som en försäkrad har fått såsom
arbetstagare i allmän eller enskild
tjänst. Med lön likställs kostnads-
ersättning som inte enligt 10 §
uppbördslagen (1953:272) undan-
tas vid beräkning av preliminär A-
skatt. Till sådan inkomst räknas
dock inte från en och samme
arbetsgivare utgiven lön som under
ett år ej uppgått till 1 000 kronor.
Till sådan inkomst räknas inte
heller intäkt som avses i 32 §
1 mom. första stycket h och i
kommunalskattelagen (1928:370)
eller sådan ersättning som anges i
1 § första stycket 2-6 och fjärde
stycket lagen (1990:659) om sär-
skild löneskatt på vissa förvärvsin-
komster. I fråga om arbete som
har utförts utomlands bortses vid
beräkningen av pensionsgrundande
inkomst från sådana lönetillägg
som betingas av ökade levnads-
kostnader och andra särskilda
förhållanden i sysselsättnings-
landet. Såsom inkomst av anställ-
ning anses även
a) sjukpenning och rehabilite-
ringspenning enligt denna lag samt
sjukpenning enligt lagen (1976:380)
om arbetsskadeförsäkring eller
motsvarande ersättning som utgår
enligt annan författning eller på
grund av regeringens förordnande,
i den mån ersättningen träder i
stället för försäkrades inkomst
såsom arbetstagare i allmän eller
enskild tjänst,
b) föräldrapenningformåner,
c) vårdbidrag enligt 9 kap. 4 §,
i den mån bidraget inte är ersätt-
ning för merkostnader,
15 Senaste lydelse 1992:1710.
15
Nuvarande lydelse
d) dagpenning från erkänd ar-
betslöshetskassa,
e) kontant arbetsmarknadsstöd
enligt lagen (1973:371) om kontant
arbetsmarknadsstöd,
f) utbildningsbidrag under arbets-
marknadsutbildning och yrkesin-
riktad rehabilitering i form av
dagpenning,
g) korttidsstudiestöd, vuxen-
studiebidrag och utbildningsarvode
enligt studiestödslagen (1973:349),
h) delpension enligt lagarna
(1975:380) och (1979:84) om
delpensionsförsäkring,
i) dagpenning till värnpliktiga
och vapenfria tjänstpliktiga under
repetionsutbildning, frivilliga som
genomgår utbildning under krigs-
förbandsövning eller särskild
övning inom vämpliktsutbild-
ningen, läkare under försvarsmedi-
cinsk tjänsgöring samt civilför-
svarspliktiga,
j) utbildningsbidrag för dokto-
rander,
k) timersättning vid kommunal
vuxenutbildning (komvux), vid
vuxenutbildning för psykiskt ut-
vecklingsstörda (särvux) och vid
svenskundervisning för invandrare
(sfi),
l) livränta enligt 4 kap. lagen
(1976:380) om arbetsskadeförsäk-
ring eller motsvarande livränta
som bestäms med tillämpning av
sagda lag,
m) från Sveriges författarfond
och konstnärsnämnden utgående
bidrag som ej är att hänföra till
inkomst av annat förvärvsarbete
enligt 3 §, i den mån regeringen så
förordnar,
n) statsbidrag till arbetslösa som
tillskott till deras försöijning när
de startar egen rörelse,
p) ersättning enligt lagen
(1988:1465) om ersättning och
ledighet för närståendevård,
q) tillfälliga förvärvsinkomster av
verksamhet som inte bedrivs själv-
ständigt,
r) ersättning som en allmän
försäkringskassa utger enligt 20 §
lagen (1991:1047) om sjuklön,
Föreslagen lydelse
d) dagpenning från erkänd ar-
betslöshetskassa ,
e) kontant arbetsmarknadsstöd
enligt lagen (1973:371) om kontant
arbetsmarknadsstöd,
f) utbildningsbidrag under arbets-
marknadsutbildning och yrkesin-
riktad rehabilitering i form av
dagpenning,
g) korttidsstudiestöd, vuxen-
studiebidrag och utbildningsarvode
enligt studiestödslagen (1973:349),
h) delpension enligt lagarna
(1975:380) och (1979:84) om
delpensionsförsäkring,
i) dagpenning till värnpliktiga
och vapenfria tjänstpliktiga under
repetionsutbildning, frivilliga som
genomgår utbildning under krigs-
förbandsövning eller särskild
övning inom vämpliktsutbild-
ningen, läkare under försvarsmedi-
cinsk tjänsgöring samt civilför-
svarspliktiga,
j) utbildningsbidrag för dokto-
rander,
k) timersättning vid kommunal
vuxenutbildning (komvux), vid
vuxenutbildning för psykiskt ut-
vecklingsstörda (särvux) och vid
svenskundervisning för invandrare
(sfi),
l) livränta enligt 4 kap. lagen
(1976:380) om arbetsskadeförsäk-
ring eller motsvarande livränta
som bestäms med tillämpning av
sagda lag,
m) från Sveriges författarfond
och konstnärsnämnden utgående
bidrag som ej är att hänföra till
inkomst av annat förvärvsarbete
enligt 3 §, i den mån regeringen så
förordnar,
n) statsbidrag till arbetslösa som
tillskott till deras försöijning när
de startar egen rörelse,
p) ersättning enligt lagen
(1988:1465) om ersättning och
ledighet för närståendevård,
q) tillfälliga förvärvsinkomster av
verksamhet som inte bedrivs själv-
ständigt,
r) ersättning som en allmän
försäkringskassa utger enligt 20 §
lagen (1991:1047) om sjuklön,
Prop. 1993/94:220
16
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
I fråga om ersättning i pengar eller andra skattepliktiga förmåner för
utfört arbete i annan form än pension, i fråga om ersättning till idrotts-
utövare från visst slag av ideell förening samt i fråga om ersättning från
vinstandelsstiftelse gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 3 kap. 2 §
andra stycket samt 2 a § tredje och fjärde styckena.
Vid beräkning av inkomst av anställning skall hänsyn tas till lön eller
annan ersättning, som den försäkrade har fått från en arbetsgivare, som
är bosatt utom riket eller är utländsk juridisk person, endast i fall då den
försäkrade sysselsatts här i riket och överenskommelse inte träffats enligt
3 kap. 2 a § första stycket eller då han tjänstgjort som sjöman ombord
på svenskt handelsfartyg. Vad som sägs här skall inte gälla beträffande
lön till svenska medborgare, om svenska staten eller, där lönen härrör
från utländsk juridisk person, en svensk juridisk person, som äger ett
bestämmande inflytande över den utländska juridiska personen, enligt av
Riksförsäkringverket godtagen förbindelse har att svara för tilläggspen-
sionsavgiften.
Hänsyn skall ej heller tas till lön eller annan ersättning från främmande
makts beskickning eller lönade konsulat här i riket eller från arbetsgivare,
som tillhör sådan beskickning eller sådant konsulat och som inte är
svensk medborgare. Vad som sägs här skall inte gälla beträffande lön till
svensk medborgare eller till den som utan att vara svensk medborgare är
bosatt i riket, om en utländsk beskickning här i riket enligt av Riks-
försäkringsverket godtagen förbindelse har att svara för tilläggspensions-
avgiften.
Den som åtagit sig förbindelse enligt tredje eller fjärde stycket skall
anses som arbetsgivare.
Prop. 1993/94:22
l.16 Den som är född år 1929
eller tidigare, sä ock den som är
född senare men den 1 juli 1979
uppbar folkpension i form av
ålderspension, förtidspension eller
änkepension samt uppbär sådan
pension också vid utgången av år
1992, får för rätt till folkpension
vid bosättning utomlands åberopa
äldre bestämmelser i 5 kap.
1. Svensk medborgare som är
född år 1929 eller tidigare eller
som är född senare men den 1 juli
1979 uppbar folkpension i form av
ålderspension, förtidspension eller
änkepension samt uppbar sådan
pension också vid utgången av år
1992, har, om han varit mantals-
skriven i Sverige för det är var-
under han fyllt sextiotvå år och för
de fem åren närmast dessförinnan,
rätt att vid bosättning utomlands
uppbära folkpension med samma
belopp som skulle ha utgått vid
bosättning i Sverige.
Vid tillämpningen av mantals-
skrivningskravet i föregående
stycke likställs år efter år 1991 då
den försäkrade varit folkbokförd i
Sverige den 1 november året innan
med är dä han varit mantals-
skriven här.
16 Senaste lydelse 1992:1277.
17
2 Riksdagen 1993/94. 1 samt. Nr 220
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:220
1. Denna lag träder i kraft, ifråga om 4 kap. 2, 4, 6, 7 a, 10, 11a och
17 §§ samt 9 kap. 4 b § den 1 januari 1995, och i övrigt den 1 juli 1994.
2. Äldre bestämmelser om sjukvårdsersättning enligt 2 kap. gäller
fortfarande för tiden före den 1 juli 1994.
18
Prop. 1993/94:22C
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 4 § lagen (1981:691) om socialavgifter1
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 kap.
4 §2
Vid bestämmande av avgiftsunderlaget skall bortses från
1. ersättning till en och samme arbetstagare om den under året inte
uppgått till 1 000 kronor,
2. ersättning till arbetstagare som vid årets ingång fyllt 65 år,
3. ersättning till arbetstagare vid sjukdom eller ledighet för vård av
bam eller med anledning av barns födelse, till den del ersättningen
motsvarar sjukpenning, föräldrapenning eller rehabiliteringspenning som
arbetsgivare får uppbära enligt 3 kap. 16 §, 4 kap. 18 § eller 22 kap.
12 § lagen (1962:381) om allmän försäkring,
4. ersättning för vilken skall betalas särskild inkomstskatt enligt lagen
(1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl.,
5. ersättning som en arbetsgivare utgett till bam för arbetet som utförts
i hans förvärvsverksamhet i de fall avdrag för ersättningen inte får göras
vid inkomsttaxeringen,
6. ersättning till den del denna motsvarar kostnader i arbetet som
arbetstagare haft att täcka med ersättningen,
7. ersättning för tjänstgöring i verkskydd enligt 47 § tredje stycket
civilförsvarslagen (1960:74) i den mån ersättningen utgör eller motsvarar
dagpenning,
8. ersättning för arbete som har utförts utomlands, till den del denna
inte räknas som lön enligt 11 kap. 2 § första stycket lagen om allmän
försäkring,
9. ersättning för skiljemannauppdrag i fall där parterna i skiljeför-
farandet är av utländsk nationalitet,
10. ersättning som på grund av bestämmelserna i 5 § lagen (1984:947)
om beskattning av utländska forskare vid tillfälligt arbete i Sverige inte
utgör skattepliktig intäkt,
11. ersättning som avses i 3 kap. 2 a § lagen om allmän försäkring,
12. intäkt som avses i 32 § 1 mom. första stycket h och i kommunal-
skattelagen (1928:370),
13. sådan ersättning som enligt 1 § första stycket 2-6 lagen
(1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster utgör
underlag för nämnda skatt,
14. ersättning till en och samme idrottsutövare från en sådan ideell
förening som avses i 7 § 5 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomst-
skatt och som har till huvudsakligt syfte att främja idrottslig verksamhet,
om ersättningen från föreningen under året inte uppgått till ett halvt
basbelopp enligt lagen om allmän försäkring,
15. före utgången av år 1992 utbetalade ersättningar från en vinstan-
delsstiftelse, som avses i 3 kap. 2 § andra stycket lagen om allmän för-
1 Lagen omtryckt 1989:633.
2 Senaste lydelse 1992:1711.
19
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:220
säkring, till den del de inte utgör ersättning för arbete för stiftelsens
räkning,
16. sådan ersättning från en
vinstandelsstiftelse från vilken
enligt de fyra sista meningarna i
3 kap. 2 § andra stycket lagen om
allmän försäkring skall bortses vid
beräkning av sjukpenninggrundan-
de inkomst.
16. sådan ersättning från en
vinstandelsstiftelse från vilken
enligt de fyra sista meningarna i
3 kap. 2 § andra stycket lagen om
allmän försäkring skall bortses vid
beräkning av sjukpenning-
grundande inkomst,
17. ersättning för arbetsskada
som inträffat före utgången av juni
1993 om ersättningen avser tid
därefter och utgår pä grund av
ansvarighetsförsäkring vilken
åtnjuts enligt grunder som fast-
ställts i kollektivavtal mellan
arbetsmarknadens huvudorganisa-
tioner,
18. ersättning för arbetsskada
som inträffat före utgången av år
1992 om skadan anmälts till all-
mänförsäkringskassa efter utgång-
en av juni 1993 och ersättningen
utgår pä grund av sådan ansvarig-
hetsförsäkring som anges i 17.
Bestämmelsen i första stycket 6 är tillämplig endast om kostnaderna kan
beräknas uppgå till minst 10 procent av arbetstagarens ersättning från
arbetsgivaren under utgiftsåret. Regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer får fastställa schablon för beräkning av arbets-
tagares kostnader i viss verksamhet. Schablonen skall avse bestämda
yrkesgrupper och grundas på de genomsnittliga kostnaderna inom
respektive grupp.
Bestämmelserna i första stycket
17 och 18 gäller endast ersättning
som inte avser de första 180 dag-
arna efter skadetillfället och som
för en och samme arbetstagare
beräknas på lönedelar som inte
överstiger sju och en halv gånger
basbeloppet enligt lagen om all-
mänförsäkring.
I fråga om inkomst från fåmansföretag och fåmansägt handelsbolag
skall föreskrifterna i punkt 13 av anvisningarna till 32 § kommunalskatte-
lagen (1928:370) tillämpas vid bestämmande av avgiftsunderlaget.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.
Prop. 1993/94:220
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1990:659) om särskild löneskatt på
vissa förvärvsinkomster skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §'
Särskild löneskatt skall för vaije år betalas till staten med 17,69 procent
på
1. lön eller annan ersättning till arbetstagare som vid årets ingång är
65 år eller äldre,
2. ersättning som utfaller enligt kollektivavtalsgrundad avgångsbidrags-
försäkring som tecknas av arbetsgivare till förmån för arbetstagare,
3. avgångsersättning som annorledes än på grund av kollektivavtals-
grundad avgångsbidragsförsäkring utbetalas av staten, kommun eller
kommunalförbund som arbetsgivare eller av Svenska kommunförbundet,
Landstingsförbundet, Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund,
Kommunernas pensionsanstalt eller Sjukvårdens och socialvårdens plane-
rings- och rationaliseringsinstitut, under förutsättning att arbetsgivaren
tillämpar kommunalt pensionsavtal eller av annan arbetsgivare, under
förutsättning att arbetsgivaren tillämpar kommunalt pensionsavtal och att
borgen tecknats i enlighet med vad som anges i punkt 20 e första stycket
b av anvisningarna till 23 § kommunalskattelagen (1928:370),
4. avgångsersättning som omfattas av s.k. trygghetsavtal,
5. ersättning som utgår enligt gruppsjukförsäkring som åtnjuts enligt
grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvud-
organisationer till den del ersättningen utgör komplement till förtids-
pension eller till sjukbidrag,
6. ersättning som utgår på grund av ansvarighetsförsäkring som åtnjuts
enligt grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens
huvudorganisationer till den del ersättningen utgår i form av engångs-
belopp som inte utgör kompensation för mistad inkomst.
Skattskyldig är den som utgett sådan ersättning som avses i första
stycket.
Vid bestämmande av skatteunderlaget tillämpas bestämmelserna i 2 kap,
3 - 5 §§ lagen (1981:691) om socialavgifter med undantag av 4 § första
stycket 2 och 13.
Vid bestämmande av skatteunder-
laget enligt första stycket 6 skall
bortses från ersättning för arbets-
skada som inträffat före utgången
av juni 1993 om ersättningen avser
tid därefter samt från ersättning
för arbetsskada som inträffat före
utgången av år 1992 om skadan
anmälts till allmän försäkrings-
kassa efter utgången av juni 1993.
Detta gäller dock endast ersättning
' Senaste lydelse 1992:1491.
21
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
som för en och samme arbetstagare
beräknas på lönedelar som inte
överstiger sju och en halv gånger
basbeloppet enligt 1 kap. 6 §
lagen (1962:381) om allmän för-
säkring.
Prop. 1993/94:220
Denna lag träder i kraft den juli 1994.
22
Prop. 1993/94:220
Härigenom föreskrivs att 5 och 6 §§ lagen (1978:410) om rätt till
ledighet för vård av bam, m.m.1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
5 §2
Som villkor för rätt till ledighet gäller, att arbetstagaren vid ledighetens
böijan varit anställd hos arbetsgivaren antingen de senaste sex månaderna
eller sammanlagt minst tolv månader under de senaste två åren. Vid
beräkningen av anställningstid tillämpas 3 § första stycket lagen
(1982:80) om anställningsskydd.
Det i första stycket angivna
villkoret gäller ej för rätt till ledig-
het under tid, då arbetstagaren
uppbär tillfällig föräldrapenning
enligt 4 kap. 10, 10 a eller 11 §
lagen (1962:381) om allmän för-
säkring.
Villkoret gäller ej heller för ledigt
Det i första stycket angivna
villkoret gäller ej för rätt till ledig-
het under tid, då arbetstagaren
uppbär tillfällig föräldrapenning
enligt 4 kap. 10, 10 a, 11 eller
11 a § lagen (1962:381) om all-
män försäkring.
som avses i 4 § andra stycket.
6 §3
Ledigheten får delas upp på högst tre perioder för vaije kalenderår.
Berör en ledighetsperiod mer än ett kalenderår, skall den hänföras till det
kalenderår under vilket ledigheten har påböljats.
Ledighet under tid då arbets-
tagaren uppbär föräldrapenning
eller tillfällig föräldrapenning
enligt 4 kap. 4 § andra stycket,
10, 10 a eller 11 § lagen
(1962:381) om allmän försäkring
får delas upp utan hinder av be-
stämmelserna i första stycket.
Ledighet under tid då arbets-
tagaren uppbär föräldrapenning
eller tillfällig föräldrapenning
enligt 4 kap. 4 § andra stycket,
10, 10 a, 11 eller 77 a § lagen
(1962:381) om allmän försäkring
får delas upp utan hinder av be-
stämmelserna i första stycket.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
1 Lagen omtryckt 1979:645.
2 Senaste lydelse 1993:396.
3 Senaste lydelse 1993:396.
23
Prop. 1993/94:220
Härigenom föreskrivs att 17 § semesterlagen (1977:480) skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
17 §'
Frånvaro från arbetet är semesterlönegrundande, när fråga är om
1. ledighet på grund av sjukdom, i den mån frånvaron under in-
tjänandeåret icke överstiger 180 dagar eller om frånvaron beror på
arbetsskada,
2. ledighet enligt lagen (1978:410)
om rätt till ledighet för vård av
bam, m.m. dels under tid för
vilken havandeskapspenning utges
enligt 3 kap. 9 § lagen (1962:381)
om allmän försäkring, dels under
tid för vilken föräldrapenning
utges i anledning av barns födelse
eller adoption enligt 4 kap. 3 och
5 §§ samma lag, i den mån från-
varon för vaije bam, eller vid fler-
bamsbörd sammanlagt, icke över-
stiger 120 dagar eller för ensam-
stående förälder, 180 dagar, dels
under tid för vilken tillfällig för-
äldrapenning utges enligt 4 kap. 10
och 11 §§ samma lag.
2. ledighet enligt lagen (1978:410)
om rätt till ledighet för vård av
bam, m.m. dels under tid för
vilken havandeskapspenning utges
enligt 3 kap. 9 § lagen (1962:381)
om allmän försäkring, dels under
tid för vilken föräldrapenning
utges i anledning av bams födelse
eller adoption enligt 4 kap. 3 och
5 §§ samma lag, i den mån från-
varon för vaije bam, eller vid fler-
bamsbörd sammanlagt, icke över-
stiger 120 dagar eller för ensam-
stående förälder, 180 dagar, dels
under tid för vilken tillfällig för-
äldrapenning utges enligt 4 kap.
10, 10 a, 11 och 77 a §§ samma
lag.
3. ledighet på grund av risk för överförande av smitta, om arbets-
tagaren är berättigad till ersättning enligt lagen (1989:225) om ersättning
till smittbärare, i den mån frånvaron under intjänandeåret icke överstiger
180 dagar,
4. ledighet för utbildning, som ej enligt annan lag medför rätt till
semesterlön, om arbetstagaren erhåller korttidsstudiestöd, vuxenstudiebi-
drag eller utbildningsarvode enligt studiestödslagen (1973:349) eller om
utbildningen till väsentlig del avser fackliga eller med facklig verksamhet
sammanhängande frågor, i den mån frånvaron under intjänandeåret icke
överstiger 180 dagar,
5. ledighet på grund av sådan i 27 § värnpliktslagen (1941:967) eller
med stöd därav föreskriven tjänstgöring om högst 60 dagar, som ej är
beredskapsövning och ej heller direkt ansluter sig till grundutbildning,
eller ledighet på grund av motsvarande vapenfri tjänst, i den mån
frånvaron under intjänandeåret icke överstiger 60 dagar,
6. ledighet på grund av att arbetstagaren efter det kalenderår då han
fyllt tjugotvå år fullgör tjänstgöring i civilförsvaret på annan tid än då
civilförsvarsberedskap råder eller beredskapsövning får anordnas vid för-
1 Senaste lydelse 1992:1491.
24
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
svarsmakten, i den mån frånvaron under intjänandeåret icke överstiger
60 dagar,
7. ledighet enligt lagen (1986:163) om rätt till ledighet för svensk-
undervisning för invandrare, eller
8. ledighet enligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för
närståendevård, i den mån frånvaron under intjänandeåret inte överstiger
45 dagar.
Vid tillämpning av första stycket 1 skall frånvaro under de första
90 dagama av frånvaroperiod ej i något fall anses bero på arbetsskada.
Har arbetstagare av anledning som anges i första stycket 1 varit oavbrutet
frånvarande från arbetet under två hela intjänandeår, grundar därefter
infallande dag av frånvaroperioden icke rätt till semesterlön.
I frånvaroperiod som avses i första stycket inräknas även dagar under
perioden då arbetstagaren icke skulle ha utfört arbete.
Prop. 1993/94:220
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
25
Härigenom föreskrivs att 18 § lagen (1977:292) om tillverkning av
drycker, m.m. skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:220
Den som saknar tillstånd får ej
här i landet tillverka, överlåta eller
inneha eller till landet införa appa-
rat, som kan användas för till-
verkning av sprit (destillations-
apparat) eller föremål som uppen-
barligen är avsett att ingå i en
sådan apparat (apparatdel). Vad
som sagts nu gäller ej
1. staten,
2. den som har tillstånd att till-
verka sprit,
3. apotek, kommunalt labora-
torium eller läroanstalt som står
under statlig tillsyn,
4. sådant sjukhus som avses i 2 §
sjukvårdslagen (1962:242) eller
2 kap. 4 § jjärde stycket lagen
(1962:381) om allmän försäkring.
18 §
Den som saknar tillstånd får inte
här i landet tillverka, överlåta eller
inneha eller till landet införa appa-
rat, som kan användas för till-
verkning av sprit (destillations-
apparat) eller föremål som uppen-
barligen är avsett att ingå i en
sådan apparat (apparatdel). Vad
som sagts nu gäller inte
1. staten,
2. den som har tillstånd att till-
verka sprit,
3. apotek, kommunalt labora-
torium eller läroanstalt som står
under statlig tillsyn,
4. sådant sjukhus som avses i 5 §
hälso- och sjukvårdslagen
(1982:763) eller 2 kap. 4 § lagen
(1962:381) om allmän försäkring.
I fråga om rätt att hantera oförtullade destillationsapparater och apparat-
delar gäller lagen (1973:980) om transport, förvaring och förstöring av
införselreglerade varor, m.m.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.
26
Prop. 1993/94:220
Härigenom föreskrivs att 7 och 8 §§ lagen (1981:49) om begränsning
av läkemedelskostnader, m.m. skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Visar någon att han i den omfatt-
ning som anges i andra stycket har
köpt prisnedsatta eller andra läke-
medel som avses i 3 § eller har
erlagt patientavgift för läkarvård
eller annan sjukvårdande behand-
ling som avses i 2 kap. 2 § lagen
(1962:381) om allmän försäkring
eller för vård eller behandling
enligt lagen (1993:588) om hus-
läkare, lagen (1993:1651) om
läkarvårdsersättning eller lagen
(1993:1652) om ersättning för
sjukgymnastik är han befriad från
att därefter betala för utskrivna
läkemedel. Befrielsen gäller under
den tid som återstår av ett år,
räknat från det första vårdtillfället,
behandlingstillfället eller läkeme-
delsinköpet.
Visar någon att han i den omfatt-
ning som anges i andra stycket har
köpt prisnedsatta eller andra läke-
medel som avses i 3 § eller har
erlagt patientavgift för öppen hälso-
och sjukvård som ombesörjs av
staten, ett landsting eller en kom-
mun som inte tillhör ett landsting
eller för vård eller behandling
enligt lagen (1993:588) om hus-
läkare, lagen (1993:1651) om
läkarvårdsersättning eller lagen
(1993:1652) om ersättning för
sjukgymnastik är han befriad från
att därefter betala för utskrivna
läkemedel. Befrielsen gäller under
den tid som återstår av ett år,
räknat från det första vårdtillfället,
behandlingstillfället eller läkeme-
delsinköpet.
För kostnadsbefrielse enligt första stycket fordras att prisnedsatta
läkemedel har inköpts för eller patientavgifter erlagts med sammanlagt
minst 1 600 kronor. Om ett landsting eller en kommun som inte ingår i
ett landsting har beslutat att för sin del tillämpa ett lägsta belopp som
understiger 1 600 kronor, skall i stället det beloppet gälla för kostnads-
befrielse enligt första stycket för den som är bosatt inom landstinget
respektive kommunen.
Har en förälder eller föräldrar gemensamt flera bam under 16 år i sin
vård, får barnen gemensamt kostnadsbefrielse när utgifterna för
vårdtillfällen, behandlingstillfällen och läkemedelsinköp för barnen
sammanlagt uppgår till vad som sägs i andra stycket.
Kostnadsbefrielse gäller under den tid som avses i första stycket även
för bam som under denna tid fyller 16 år.
Med förälder avses även fosterförälder. Som förälder räknas även den
med vilken en förälder stadigvarande sammanbor och som är eller har
varit gift eller har eller har haft bam med föräldern.
8 §2
Rätt till förmåner enligt denna lag har den som är försäkrad enligt
1 kap. 3 § första stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring. Rätt till
1 Senaste lydelse 1993:1658.
2 Senaste lydelse 1989:223.
27
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
förmåner enligt 1 och 3 - 5 §§ har även den som, utan att vara bosatt i
Sverige, har anställning i allmän eller enskild tjänst här.
Prop. 1993/94:220
Lagen gäller inte för den som får
sjukhusvård, som avses i 2 kap.
4 § lagen (1962:381) om allmän
försäkring.
Lagen gäller inte för den som får
sjukhusvård, som avses i 5 § hälso-
och sjukvårdslagen (1982:763)
eller i 2 kap. 4 § lagen (1962:381)
om allmän försäkring.
För en försäkrad som är bosatt utom Sverige gäller förmånerna enbart
när han vistas här.
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.
2. För kostnadsbefrielse enligt 7 § får beaktas patientavgifter enligt
lagrummets tidigare lydelse som erlagts före ikraftträdandet.
28
2.8 Förslag till Prop. 1993/94:220
Härigenom föreskrivs att 9 och 20 §§ lagen (1993:1651) om läkarvårds-
ersättning skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Läkarvårdsersättning lämnas inte
till en läkare som är anställd i
något landstings hälso- och sjuk-
vård.
§
Läkarvårdsersättning lämnas inte
till en läkare som är anställd i
något landstings hälso- och sjuk-
vård eller i ett bolag eller annan
juridisk person inom hälso- och
sjukvården som landstinget har ett
rättsligt bestämmande inflytande i.
Ersättning kan dock lämnas om
läkaren är tjänstledig och vikarie-
rar för en annan läkare.
20 §
Till en läkare som etablerar sig på en ort inom stödområdena 1 eller 2
enligt förordningen (1990:642) om regionalpolitiskt företagsstöd eller
inom kommunerna Nordanstig i Gävleborgs län, Krokom i Jämtlands län
eller Nordmaling, Robertsfors eller Vännäs i Västerbottens län skall
lämnas arvoden enligt 15 § med tjugo procents förhöjning. Vad nu sagts
gäller dock inte om läkaren tagit över en motsvarande praktik.
Arvodeshöjning enligt första stycket skall betalas av landstinget. Efter
två år från etableringen skall höjningen minskas med fem procentenheter
årligen ner till fem procent.
Till en läkare som har sin verk-
samhet inom de områden eller
kommuner som anges i första
stycket skall landstinget lämna
särskild ersättning för telefonkon-
sultationer och medicinskt motive-
rade hembesök.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.
29
Prop. 1993/94:220
Härigenom föreskrivs att 9 och 20 §§ lagen (1993:1652) om ersättning
för sjukgymnastik skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
9 §
Sjukgymnastikersättning lämnas
inte till en sjukgymnast som är
anställd i något landstings hälso-
och sjukvård.
Föreslagen lydelse
Sjukgymnastikersättning lämnas
inte till en sjukgymnast som är
anställd i något landstings hälso-
och sjukvård eller i ett bolag eller
annan juridisk person inom hälso-
och sjukvården som landstinget
har ett rättsligt bestämmande in-
flytande i. Ersättning kan dock
lämnas om sjukgymnasten är
tjänstledig och vikarierar för en
annan sjukgymnast.
20 §
Till en sjukgymnast som etablerar sig på en ort inom stödområdena
1 eller 2 enligt förordningen (1990:642) om regionalpolitiskt företagsstöd
eller inom kommunerna Nordanstig i Gävleborgs län, Krokom i
Jämtlands län eller Nordmaling, Robertsfors eller Vännäs i Västerbottens
län skall lämnas arvoden enligt 15 § med tjugo procents förhöjning. Vad
nu sagts gäller dock inte om sjukgymnasten tagit över en motsvarande
verksamhet.
Arvodeshöjning enligt första stycket skall betalas av landstinget. Efter
två år från etableringen skall höjningen minskas med fem procentenheter
årligen ner till fem procent.
Till en sjukgymnast som har sin
verksamhet inom de områden som
anges i första stycket skall lands-
tinget lämna särskild ersättningför
telefonkonsultationer och behand-
lingsmässigtmotiverade hembesök.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.
30
Prop. 1993/94:220
Härigenom föreskrivs i fråga om tandvårdslagen (1985:125)
dels att 7 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 15 a §, och närmast
före 15 a § en ny rubrik av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Folktandvården skall svara för
1. regelbunden och fullständig tandvård för bam och ungdomar till och
med det år då de fyller nitton år,
2. specialisttandvård för vuxna,
3. övrig tandvård för vuxna i den
omfattning som landstingskommu-
nen bedömer lämplig.
Tandvård som avses i första
stycket 1 skall vara avgiftsfri för
patienten. Uppkommer kostnad
med anledning av att en sådan
patient uteblivit från ett avtalat
tandvårdsbesök, får avgift tas ut
av patienten enligt grunder som
landstingskommunen bestämmer.
3. övrig tandvård för vuxna i den
omfattning som landstinget be-
dömer lämplig.
Vårdavgifter
15 a §
Tandvård som avses i 7 § första
stycket 1 skall vara avgiftsfri för
patienten. Uppkommer kostnad
med anledning av att en sådan
patient uteblivit från ett avtalat
tandvårdsbesök, får avgift tas ut
av patienten enligt grunder som
landstinget bestämmer.
Av patienter som får tandvård
som avses i 7 § första stycket
2 och 3 får landstinget ta ut värd-
avgifter enligt grunder som lands-
tinget bestämmer, om inte något
annat är särskilt föreskrivet.
Vid oralkirurgisk behandling och
undersökningar för sådan behand-
ling som ges vid en specialisttand-
poliklinik eller motsvarande och
som inte ersätts till någon del
enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring gäller bestämmelserna
1 Senaste lydelse 1991:949.
31
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
om vårdavgifter i den öppna
vården enligt hälso- och sjukvårds-
lagen (1982:763).
Prop. 1993/94:220
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.
2. För tandvård som har givits före ikraftträdandet gäller fortfarande
äldre bestämmelser.
32
I detta lagstiftningsärende tar regeringen upp skilda frågor på socialför-
säkringens och andra områden.
Till följd av vissa ändringar i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäk-
ring och de därav föranledda konsekvenserna för vissa avtalsbundna
trygghetförsäkringar vid arbetsskada föreslås att ersättningar som utges
från sistnämnda försäkringar i vissa fall skall undantas från skyldigheten
att betala socialavgifter och särskild löneskatt.
På föräldraförsäkringens område läggs förslag fram som avser såväl
föräldrapenning som tillfällig föräldrapenning. Till grund för de
föreslagna ändringarna i föräldraförsäkringen ligger en departementspro-
memoria (Ds 1994:12) Vissa frågor rörande föräldrapenning och tillfällig
föräldrapenning. En sammanfattning av departementspromemorian finns
i bilaga 1. Promemorians lagförslag finns i bilaga 2. Promemorian har
remissbehandlats. En sammanställning av remissyttrandena finns i
bilaga 3.
I övrigt föreslås dels vissa ändringar rörande arvoden till privat-
praktiserande läkare och sjukgymnaster, dels att möjlighet införs för
föräldrar som är gifta eller sammanboende med varandra och som har
gemensam vårdnad om bamet att dela vårdbidrag.
Propositionen innehåller också en bestämmlse som gäller rätten till folk-
pension utomlands. Till grund för detta förslag ligger en skrivelse från
Riksförsäkringsverket den 25 november 1993.
Propositionen innefattar vidare regeringens bedömning av kompensa-
tionsnivån rörande privat sjukförsäkring.
Lagförslagen i lagen (1981:691) om socialavgifter och i lagen
(1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster avser sådana
ämnen som faller inom Lagrådets granskningsområde. Regeringen anser
att förslagen är så brådskande att den fördröjning av ärendet som gransk-
ning skulle medföra, skulle vara till avsevärt men. Även förslagen till
ändring i lagen (1978:410) om rätt till ledighet för vård av bam, m.m.
och semesterlagen (1977:480) faller inom Lagrådets granskningsområde.
Sistnämnda lagförslag är dock av enkel och okomplicerad beskaffenhet.
Ett yttrande av Lagrådet i denna del skulle enligt regeringens bedömning
inte tillföra ärendet något av betydelse.
Prop. 1993/94:220
33
3 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 220
Prop. 1993/94:220
Regeringens förslag: Vid bestämmande av underlag för beräkning
av socialavgifter skall bortses från ersättning för arbetsskada som
avser tid efter den 30 juni 1993 om ersättningen utbetalas på grund
av ansvarighetsförsäkring som åtnjuts enligt grunder som fastställts i
kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer. Vad nu
sagts gäller endast under förutsättning att skadan inträffat senast den
30 juni 1993 och att ersättningen inte avser de första 180 dagama
efter det att skadan inträffat och inte heller bortfall av lönedelar som
överstiger 7,5 basbelopp.
Vidare skall bortses från ersättning på grund av sådan försäkring
som avser skadefall som inträffat före utgången av år 1992 under
förutsättning att skadan anmälts som arbetsskada enligt lagen
(1976:380) om arbetsskadeförsäkring efter den 30 juni 1993 och att
ersättningen inte avser de första 180 dagama efter det att skadan
inträffat och inte heller bortfall av lönedelar som överstiger 7,5 bas-
belopp.
På sådana ersättningar skall inte heller betalas särskild löneskatt
enligt lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsin-
komster.
Skälen för regeringens förslag: Lagen (1976:380) om arbetsskadeför-
säkring (LAF) omfattar anställda, uppdragstagare och egenföretagare och
ger ersättning för inkomstbortfall till den som drabbas av skada i sitt
arbete.
LAF omfattar skador enligt ett generellt arbetsskadebegrepp. Som
arbetsskada ansågs före den 1 januari 1993 skada till följd av olycksfall
eller annan skadlig inverkan i arbetet. Även olycksfall vid färd till eller
från arbetsstället räknas som olycksfall i arbetet, om färden föranleds av
och står i nära samband med arbetet. För skada som framkallats av
smitta gäller särskilda regler. Om en försäkrad varit utsatt för olycksfall
eller annan skadlig inverkan i arbetet skulle enligt de före år 1993
gällande reglerna skada som han ådragit sig anses vara orsakad av den
skadliga inverkan om inte betydligt starkare skäl talade mot det.
Sedan den 1 januari 1993 har kravet på skadlighet hos en arbetsmiljö-
faktor höjts från sannolikhet till hög grad av sannolikhet. Samtidigt har
kravet på orsakssamband mellan skadlig inverkan i arbetet och den
försäkrades skada skärpts så att samband skall anses föreligga om
övervägande skäl talar för det. För skador som inträffat före den
1 januari 1993 och som anmälts till försäkringskassan senast den 30 juni
samma år tillämpas dock alltjämt äldre lag (prop. 1992/93:30, bet.
1992/93:SfU8, rskr. 1992/93:142, SFS 1992:1698).
Arbetsskadeförsäkringen var tidigare samordnad med den allmänna
sjukförsäkringen på så sätt att ersättning utgavs från sjukförsäkringen de
34
första 180 dagama (90 dagar före den 1 januari 1992) efter det att skadan Prop. 1993/94:220
visade sig, den s.k. samordningstiden. Från arbetsskadeförsäkringen
utbetalades efter samordningstidens slut ersättning för sjukvårdskostnader
inkl, resor och andra till skadan hänförliga kostnader liksom arbets-
skadesjukpenning. Hel arbetsskadesjukpenning för dag utgjorde 1/365-del
av den sjukpenninggrundande inkomsten.
Sedan den 1 juli 1993 gäller att rätten till arbetsskadesjukpenning har
slopats för den som är sjukförsäkrad enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring (AFL). Vidare utges från samma tidpunkt inte längre
ersättning från arbetsskadeförsäkringen för andra kostnader än för
sjukvård utom riket, tandvård och särskilda hjälpmedel (prop.
1992/93:178, bet. 1992/93:SfU15, rskr. 1992/93:335, SFS 1993:357 ).
För den som ådragit sig en arbetsskada föreligger således numera i
regel endast rätt till arbetsskadelivränta, dvs. ersättning vid bestående
nedsättning av arbetsförmågan. Sådan livränta kan också utges till
efterlevande.
Arbetsskadeförsäkringen tar sikte på den faktiska nedsättningen av den
försäkrades förmåga att skaffa sig inkomst genom förvärvsarbete.
Ersättning för arbetsskada i form av livränta skall i princip utgöra
skillnaden mellan den inkomst som den försäkrade kan antas ha haft om
han inte hade skadats och den inkomst som han trots skadan kan beräknas
få. Livräntan ersätter en årlig inkomstförlust upp till samma inkomsttak
som gäller för ATP, dvs. 7,5 gånger basbeloppet, vilket för år 1994
motsvarar 264 000 kronor.
Trygghetsförsäkring vid arbetsskada
Det försäkringsskydd som arbetsskadeförsäkringen ger kompletteras för
flertalet anställda av förmåner som arbetsgivarnas och arbetstagarnas
organisationer kommit överens om genom kollektivavtal. Trygghets-
försäkring vid arbetsskada (TFA) lämnar ersättning enligt försäkrings-
villkor som tillkommit genom kollektivavtal mellan SAF, LO och PTK.
På det kommunala området respektive för landstingsanställda finns TFA-
KL och på det statliga området gäller avtalet om ersättning vid person-
skada (PSA). För Systembolagets försäljningspersonal finns överenskom-
melse i kollektivavtal mellan Systembolaget AB och Handelstjänsteman-
naförbundet med innebörd att överenskommelsen mellan SAF och PTK
om trygghetsförsäkring (TFA) gäller samt att bolaget inte är skyldigt att
teckna försäkring om detta.
TFA administreras av ett konsortium av försäkringsbolag, AMF-
trygghetsförsäkring. I konsortiet ingår Folksam, Skandia och Trygg-
Hansa. Försäkringspremien betalas av arbetsgivare i egenskap av
försäkringstagare och baseras på utgiven lönesumma. AMF prövar
ersättningsanspråk enligt TFA och TFA-KL.
Ersättningsanspråk enligt PSA prövas av Statens trygghetsnämnd. AMF
handlägger genom uppdragsavtal skaderegleringen för PSA. Skaderegle-
ringen för Systembolagets anställda handhas av bolaget självt.
35
Syftet med TFA och övriga trygghetsförsäkringar är att den som
drabbats av personskada i arbetet skall kunna fä ersättning enligt
skadeståndsrättsliga normer för sådana anspråk som inte ersätts genom
arbetsskadeförsäkringen utan att behöva bevisa att arbetsgivaren eller
någon annan genom vårdslöshet är skadeståndsskyldig. Hittills har TFA
haft störst betydelse när det gäller ersättning för ideell skada, dvs. sveda
och värk, lyte och men samt för olägenheter i övrigt.
Begreppet arbetsskada och regeln för sambandsbedömning definierades
i TFA-villkoren fram till den 1 januari 1993 på i princip samma sätt som
i LAF i dess lydelse före denna tidpunkt. Villkoren stämde således till
sitt innehåll överens med vad LAF föreskrivit om vad som skulle anses
som en arbetsskada.
Till följd av de ändringar som skedde inom arbetsskadeförsäkringen
fr.o.m. den 1 januari 1993 (skärpt arbetsskadebegrepp) har försäkrings-
villkoren för TFA anpassats så att för skadefall som inträffat denna dag
eller senare gäller för rätt till TFA-ersättning samma arbetsskadebegrepp
och regler för sambandsbedömning som enligt de i LAF fr.o.m. denna
tidpunkt gällande reglerna (förhandlingsprotokoll den 11 februari 1993
mellan SAF, LO och PTK). Motsvarande anpassning av TFA-KL har
gjorts genom en överenskommelse den 31 mars 1993.
Till följd av ändringen i LAF fr.o.m. den 1 juli 1993 (slopad arbets-
skadesjukpenning) har avtalet om TFA-försäkring i de delar som gäller
ersättning för inkomstförlust sagts upp med verkan fr.o.m. samma
tidpunkt. För TFA-KL gäller detta fr.o.m. den 1 februari 1994.
De beskrivna förändringarna i LAF aktualiserade frågan i vad mån
ansvaret enligt TFA-försäkringen påverkas av förändringar i den
allmänna försäkringen inklusive arbetsskadeförsäkringen och ledde till att
skiljeförfarande inför Skiljenämnden för AMF-försäkringar påkallades
angående tolkning av ersättningsbestämmelser i kollektivavtal om
trygghetsförsäkring vid arbetsskada.
Genom en skiljedom den 8 september 1993 avslogs det i Skiljenämnden
framförda yrkandet att nämnden bl.a. skulle fastställa att de mellan SAF,
LO och PTK träffade överenskommelserna om TFA och försäkringsvill-
koren för TFA innebar att en försäkrad som omfattas av TFA inte hade
rätt till ersättning ur denna försäkring motsvarande dels den ersättning
som inte utges ur LAF till följd av det den 1 januari 1993 i denna lag
införda arbetsskadebegreppet, dels den ersättning för inkomstförlust som
till följd av ändringar i 3 kap. 1 § LAF inte utges efter den 1 juli 1993.
Skiljedomen kan sägas innebära att det förhållandet att ersättningsrätten
enligt LAF ändrats med tillämpning även på skadefall som redan inträffat
vid tidpunkten för lagändringarnas ikraftträdande inte medför att TFA-
försäkringen kan undandra sig skyldigheten att lämna ersättning enligt de
då skadan inträffade gällande försäkringsvillkoren. De av regering och
riksdag vidtagna ändringarna i LAF kan till följd av den nämnda
skiljedomen i korthet sägas innebära följande med avseende på arbets-
skadeförsäkringen respektive trygghetsförsäkringen.
1. För skador som inträffat före den 1 januari 1993 och som anmälts
till försäkringskassan senast den 30 juni 1993 gäller det gamla mer
Prop. 1993/94:220
36
generösa arbetsskadebegreppet i LAF. Det innebär att försäkringskassan
betalar arbetsskadesjukpenning t.o.m. den 30 juni 1993 samt livränta
(reglerna for livränta är oförändrade).
Från TFA-försäkringen torde ersättning för inkomstförlust upp till
samma nivå som gällde för den tidigare arbetsskadesjukpenningen
(100 %) utges fr.o.m den 1 juli 1993.
2. För skador som inträffat före den 1 januari 1993 men anmälts till
försäkringskassan efter den 30 juni 1993 utges från försäkringskassan -
i de fall skadan inte godkänns enligt det nya arbetsskadebegreppet - vare
sig arbetsskadesjukpenning eller livränta.
Från TFA däremot torde ersättning för inkomstförlust motsvarande den
tidigare arbetsskadesjukpenningen utges såväl före som efter den 1 juli
1993 samt livränta, under förutsättning att skadan uppfyller kriterierna
för att godkännas enligt det gamla arbetsskadebegreppet.
3. För skador som inträffat den 1 januari 1993 eller senare och som
godkänns som arbetsskada av försäkringskassan utges inte någon
arbetsskadesjukpenning. Detta beror på att samtidigt som samordnings-
tiden (180 dagar) löpte ut (räknat från den 1 januari 1993) slopades rätten
till arbetsskadesjukpenning. Däremot utges livränta från arbetsskadeför-
säkringen.
Från TFA utges för skador som inträffat under tiden den 1 januari -
den 30 juni 1993 ersättning för inkomstförlust motsvarande den tidigare
arbetsskadesjukpenningen såväl före som efter den 1 juli 1993. (Enligt
försäkringsvillkoren har TFA att betala inkomstförlustersättning upp till
100 % från första dagen under förutsättning att skadan kvarstått minst
8 dagar vid olycksfall och minst 180 dagar vid arbetssjukdom) För
skador som inträffat den 1 juli 1993 eller senare är läget oklart i
avvaktan på ett nytt kollektivavtal.
På det statliga området gäller att PSA-avtalet innehåller en regel om att
ersättning endast lämnas i sådana fall där skadan förklarats vara en
arbetsskada enligt LAF. De ändringar i LAF som gäller det skärpta
arbetsskadebegreppet och sambandsregeln fick därmed omedelbart
genomslag för PSA.
Beträffande effekterna av den slopade rätten till arbetsskadesjukpenning
gäller följande. PSA-avtalet har genom ett förhandlingsprotokoll den
28 december 1993 prolongerats fr.o.m. den 1 januari 1994 tills vidare
med sju dagars ömsesidig uppsägningstid. Vissa ändringar har därvid
beslutats. Bland annat har i fråga om ersättning för inkomstförlust som
gäller skador som inträffat efter den 30 juni 1993 beslutats att sådan
ersättning inte längre skall utges utom för de första 180 dagama efter
visandedagen för skadan. För skador som inträffat före den 1 juli 1993
tillämpas äldre regler som innebär att inkomstersättning också kan utges
efter de första 180 dagama efter skadedagen. Från PSA utges således
ersättning för inkomstförlust motsvarande den tidigare arbetsskadesjuk-
penningen för skador som inträffat före den 1 juli 1993 såväl för tid före
som efter den 1 juli 1993.
Prop. 1993/94:220
37
Socialavgifter och särskild löneskatt
Vid bestämmande av underlag för socialavgifter bortses från sjukpenning
och andra liknande förmåner. På ersättningar som utges från bl. a.
arbetsskadeförsäkringen betalas därmed inte några socialavgifter.
När det gäller ersättning för inkomstförlust som utbetalas från TFA-
försäkringen är sådan ersättning såväl socialavgiftspliktig som förmåns-
grundande om ersättningen är avsedd att täcka inkomstbortfall för akut
tid.
Detsamma gäller ersättning vid bestående arbetsoförmåga om beloppet
avser att täcka inkomstförlust och det utges som en periodisk livränta,
dvs. en livränta som utges för år och är avsedd att ge kompensation för
mistad inkomst.
I nu nämnda fall utgör ersättningen kompensation för mistad inkomst.
När det gäller ersättning vid bestående arbetsoförmåga som inte
kompenserar mistad inkomst utan avser framtida förlust av inkomst och
som utges i form av engångsbelopp är ersättningen varken socialav-
giftspliktig eller förmånsgrundande. På sådan ersättning uttas i stället
särskild löneskatt.
Genom den tidigare redovisade skiljedomen torde det vara klarlagt att
trygghetsförsäkringen har att utge inkomstförlustersättning motsvarande
vad som tidigare kunde utges i form av arbetsskadesjukpenning fr.o.m.
den 1 juli 1993 för arbetsskador som inträffat före detta datum.
Vidare torde det vara klarlagt att trygghetsförsäkringen har att utge
ersättning för inkomstförlustersättning motsvarande såväl den tidigare
arbetsskadesjukpenningen som livränta för skador som inträffat före den
1 januari 1993 men som anmälts till försäkringskassan efter den 30 juni
1993 - under förutsättning att skadan uppfyller kriterierna för att
godkännas enligt det gamla arbetsskadebegreppet.
Det förhållandet att ersättning för inkomstförlust som utges till en
person som ådragit sig en arbetsskada beläggs med socialavgifter när
ersättningen utges från en trygghetsförsäkring har medfört att de aktuella
förändringarna i arbetsskadeförsäkringen inneburit en icke förutsedd kost-
nadsökning för trygghetsförsäkringama. Med hänsyn härtill och då någon
inkomstförstärkning för det allmänna till följd härav inte beräknades i
samband med ifrågavarande ändringar i LAF bör ersättningar för
inkomstförlust som i fortsättningen kommer att utges från trygghets-
försäkring i stället för från arbetsskadeförsäkringen befrias från
socialavgifter respektive särskild löneskatt. Regeringen föreslår därför att
de ifrågavarande ersättningarna undantas från sådana pålagor. Ersätt-
ningarna som undantas från socialavgifter bör, i likhet med t.ex. sjuk-
penning och livränta enligt LAF, vara pensionsgrundande.
Eftersom ersättning från arbetsskadeförsäkringen i flertalet fall inte
utgavs som kompensation för inkomstbortfall för de första 180 dagama
efter det att skadan inträffat och inte heller utgavs för lönedelar över
7,5 basbelopp gäller vad nyss sagts endast under förutsättning att
ersättningen inte avser att ge kompensation för sådant bortfall.
På ersättningar i form av lön eller annan ersättning för utfört arbete
eller eljest med anledning av tjänsten som utges från statlig myndighet
Prop. 1993/94:220
38
eller annat statligt organ utom affärsverken beräknas s.k. lönekost-
nadspålägg (LKP) enligt förordningen (1969:54) om beräkning och
redovisning av lönekostnadspålägg. LKP är avsett att täcka såväl
lagstadgade socialavgifter inklusive särskild löneskatt som avtalskostnader
utöver lön. LKP utgör sedan den 1 juli 1993 38,5 %.
På ersättningar som utges enligt det statliga PSA-avtalet beräknas dock
inte LKP. Inte heller är dessa ersättningar belagda med socialavgifter.
Ersättningar från PSA som utges till anställda inom affärsverken är
däremot belagda med socialavgifter i enlighet med reglerna i lagen om
socialavgifter. Förslaget om undantag från socialavgifter kommer därmed
att omfatta även sistnämnda ersättningar.
Pensionsarbetsgruppen har i betänkandet (SOU 1994:20) Reformerat
pensionssystem bl.a. föreslagit att ålderspensionsavgifter skall betalas av
staten vad avser sociala ersättningar av olika slag. Mot bakgrund härav
finns det skäl att i samband med beredningen av Pensionsarbetsgruppens
förslag överväga om staten bör betala pensionsavgifter på de nu aktuella
ersättningarna.
Prop. 1993/94:220
Föräldraförsäkringen, som regleras i 4 kap. lagen (1962:381) om allmän
försäkring (AFL), består av två huvudförmåner, föräldrapenning och
tillfällig föräldrapenning.
Föräldrapenning är avsedd att täcka föräldrars behov av ersättning för
det inkomstbortfall som uppkommer i samband med ett barns födelse
eller ett adoptivbarns ankomst. För föräldrar som saknar inkomster skall
föräldrapenningen ge en grundtrygghet. Tillfällig föräldrapenning utges
vid mer akut uppkomna situationer då en förälder behöver ta ledigt från
arbetet för att vårda bam.
Föräldrapenning med anledning av ett barns födelse utges enligt
nuvarande regler under högst 450 dagar sammanlagt för föräldrarna. För
360 dagar betalas föräldrapenning med belopp motsvarande 90 % av
förälderns sjukpenninggrundande inkomst delad med 365, dock lägst
60 kr per dag (garantinivån). Under de återstående 90 dagama utges
föräldrapenning på garantinivån.
Föräldrapenning enligt sjukpenningnivå, dvs. med 90 %, utges för de
första 180 dagama endast under förutsättning att föräldern varit försäkrad
för en sjukpenning över garantinivån under minst 240 dagar i följd före
barnets födelse eller den beräknade tidpunkten härför. För de ytterligare
180 dagar, för vilka ersättning kan utges enligt sjukpenningnivå, gäller
inte något sådant kvalifikationskrav.
Förutom vissa föräldrapenningdagar som är förbehållna modem kan,
såvitt föräldrarna gemensamt har vårdnaden om bamet, dagama i princip
delas upp mellan föräldrarna efter deras egna önskemål. Av det totala
39
antalet föräldrapenningdagar har vardera föräldern dock rätt till 90 egna
dagar. Dessa dagar kan på ett enkelt sätt överlåtas till den andra
föräldern genom en skriftlig anmälan till försäkringskassan. En förälder
som ensam har vårdnaden om bamet har rätt att själv uppbära för-
äldrapenning under hela ersättningstiden. Den av föräldrarna som till
huvudsaklig del vårdar bamet är berättigad till föräldrapenning.
En förutsättning för rätt till tillfällig föräldrapenning är att föräldern
behöver avstå från förvärvsarbete för vård av bamet. För rätt till
föräldrapenning uppställs däremot inte något sådant krav. Motivet till
denna skillnad är bl.a. att en icke förvärvsarbetande förälder har rätt till
föräldrapenning. En förvärvsarbetande förälder kan således uppbära
föräldrapenning för tid som föräldern, med eller utan löneförmåner från
arbetsgivaren, är ledig från sitt arbete och vårdar bamet även om
föräldern inte på grund av vården av bamet behöver avstå från för-
värvsarbete.
Föräldrapenningens storlek är beroende av i vilken utsträckning
föräldern avstår från förvärvsarbete. Hel föräldrapenning på sjuk-
penningnivå utges för vård av bam när föräldern inte förvärvsarbetar.
Halv och fjärdedels föräldrapenning utges när föräldern arbetar högst
hälften respektive högst tre fjärdedelar av normal arbetstid. Föräldrapen-
ning på garantinivå får utges som hel, halv eller fjärdedels förmån när
föräldern arbetar högst tre fjärdedelar av normal arbetstid. Vid beräkning
av antalet dagar med rätt till föräldrapenning anses två dagar med halv
och fyra dagar med fjärdedels föräldrapenning som en dag.
Föräldraförsäkringen innehåller inte några begränsningar av antalet
ersättningsperioder eller regler om minsta antal ersättningsdagar under en
period.
Rätten till föräldraledighet regleras i lagen (1978:410) om rätt till
ledighet för vård av bam, m.m. Arbetstagare har rätt till hel ledighet
under ett och ett halvt år från barnets födelse. Utöver denna rätt till
ledighet föreligger rätt till hel ledighet under tid då arbetstagaren uppbär
hel föräldrapenningförmån och till förkortning av arbetstiden till hälften
eller till tre fjärdedelar då arbetstagaren uppbär halv eller fjärdedels för-
äldrapenningförmån. Om arbetsgivaren inte går med på annat kan
ledigheten delas upp på högst tre perioder för vaije kalenderår.
Enligt semesterlagen (1977:480) är tid då arbetstagaren uppbär för-
äldrapenning semesterlönegrundande (dock högst 120 dagar eller för
ensamstående förälder 180 dagar). Om semesterlönegrundande för-
äldraledighet infaller under semester skall, om arbetstagaren utan
dröjsmål begär det, sådan dag inte räknas som semesterdag.
Enligt 2 § Riksförsäkringsverkets föreskrifter (RFFS 1988:3) om
föräldrapenningformåner utges föräldrapenning inte för tid om en eller
flera dagar som normalt är arbetsfri för en heltidsarbetande inom yrket,
om inte föräldern uppbär föräldrapenningförmån i direkt anslutning till
den arbetsfria tiden.
I prop. 1993/94:148 om vårdnadsbidrag har regeringen lagt fram
förslag om införande av vårdnadsbidrag fr.o.m. den 1 juli 1994 för bam
mellan ett och tre år. Samtidigt har föreslagits bl.a. att de 90 dagar som
Prop. 1993/94:220
40
alltid ersätts enligt garantinivå skall slopas i samband med införandet av Prop. 1993/94:220
vårdnadsbidrag samt att garantinivån skall höjas från 60 till 64 kronor per
dag.
Regeringen har vidare i prop. 1993/94:147 om jämställdhetspolitiken
bl.a. föreslagit att antalet föräldrapenningdagar skall delas lika mellan
föräldrarna samt att rätten att överlåta dagar begränsas så att 30 dagar
inte skall få överlåtas till den andra föräldern. Vidare har föreslagits att
ersättningsnivån för föräldrapenning skall sänkas till 80 % fr.o.m. den
1 januari 1995 med undantag för de 30 dagar som inte skall få överlåtas
till den andra föräldern. För sistnämnda dagar skall enligt förslaget
ersättning alltjämt utges med 90 %. Vissa särregler föreslås gälla för
bl.a. ensamstående förälder.
Regeringens förslag: En ny bestämmelse införs i 4 kap. AFL med
innebörd att hel föräldrapenning skall få utges för sådan tid som
normalt är arbetsfri för föräldern endast om han eller hon i direkt
anslutning till den arbetsfria tiden uppbär hel föräldrapenning.
Motsvarande skall gälla för rätt till halv respektive fjärdedels för-
äldrapenning för dag som normalt är arbetsfri.
Föräldrapenningformåner skall inte kunna utges för dag under
vilken föräldern är semesterledig.
Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna tillstyrker
förslaget. Det gäller Försäkringsöverdomstolen, Kammarrätten i
Göteborg, Länsrätten i Stockholm, Riksförsäkringverket, Socialstyrelsen,
Statens arbetsgivarverk, Statskontoret, Försäkringskasseförbundet, SAF
och TCO. Av dessa förordar Kammarrätten, Statens arbetsgivarverk och
SAF att förutsättningarna för att få föräldrapenning för dag som normalt
är arbetsfri skärps. Riksrevisionsverket har avstyrkt förslaget. SACO har
hänvisat till remissvar lämnade av Lärarnas Riksförbund och Sveriges
Läkarförbund. Läkarförbundet tillstyrker förslaget medan Lärarnas
Riksförbund anser att förslaget kommer att försämra och i vissa fall
omöjliggöra för lärarna att få ersättning för inkomstbortfall på grund av
ledighet för vård av bam.
Enligt Försäkringsöverdomstolen skulle vissa skäl kunna anföras för att
kravet sträcktes ännu längre och innebära krav på att föräldrapenning
utgått såväl omedelbart före som omedelbart efter den arbetsfria tiden.
Eftersom antalet dagar med föräldrapenning är begränsat bör man
emellertid i avvaktan på erfarenheter av den nu diskuterade lagändringen
kunna avstå från en sådan ytterligare skärpning.
Kammarrätten, som är positiv till att man försöker motverka missbruk,
ifrågasätter om förslaget är tillräckligt långtgående. Kammarrätten
förordar en skärpning av villkoret, t.ex. genom att föreskriva att
41
föräldern skall uppbära hel föräldrapenning såväl omedelbart före som
omedelbart efter den arbetsfria tiden.
Länsrätten efterlyser en övergångsregel för att undvika icke önskvärda
följder för föräldrars pågående uttag av föräldrapenning.
Även Statens arbetsgivarverk menar att förslaget inte är tillräckligt
långtgående. Skälet till att en förälder som normalt inte vårdar bamet
väljer att ta ut högre föräldrapenning under veckosluten är enligt verket
inte i första hand att föräldern har högre föräldrapenning än den andra
föräldern utan att han dessutom har full lön under veckosluten. I de
statliga kollektivavtalen görs inget löneavdrag för arbetsfria dagar om inte
arbetstagaren varit tjänstledig på båda sidor om ledigheten. Verket
föreslår att bestämmelsen utformas så att föräldrapenning endast utges för
arbetsfri tid om föräldrapenning har utbetalats i direkt anslutning till den
arbetsfria tiden både före och efter den arbetsfria perioden.
Riksrevisionsverket avstyrker samtliga förslag då arbetsgruppen inte
närmare bedömt omfattningen av de olika uttagen och även enligt verket
har avstått från att bedöma de ekonomiska effekterna av förslagen.
Dessutom anser verket att komplexiteten i försäkringen ökar.
Försäkringskasseförbundet anser att den föreslagna regeln även bör
tillämpas på föräldrar som är arbetslösa.
Enligt SAF bör man införa en regel med innebörd att en arbetstagare
har rätt till föräldrapenning endast om han gått miste om lön och andra
anställningsförmåner till följd av att han vårdat bam. En sådan regel bör
gälla vid kortare vårdperioder än 15 dagar. Vid längre perioder bör
föräldrapenningen kalenderdagberäknas.
Skälen för regeringens förslag: Som framgår av vad som redovisats
i det föregående är föräldrapenningsystemet mycket flexibelt. Det ger
möjlighet för föräldrarna att planera föräldraledigheten på det för
familjen mest ändamålsenliga sättet även ur ekonomisk synpunkt.
Föräldrarna ges möjlighet att avlösa varandra i vården av bamet.
Föräldrarna kan, beroende av arbetsinsats och ekonomiska möjligheter,
omväxlande uppbära hel, halv eller fjärdedels föräldrapenning eller växla
föräldrapenning på sjukpenningnivå med föräldrapenning på garantinivå.
Föräldrapenning kan utges under semester. Föräldrarna kan också
förlänga den tid som de kan vara hemma med bamet genom att under
föräldraledigheten göra avbrott för semester eller genom att inte alltid ta
ut föräldrapenning för veckans samtliga dagar.
Denna flexibilitet i föräldrapenningsystemet medför att föräldrarna kan
dela upp rätten till föräldrapenning exempelvis på så sätt att den förälder
som har lägst föräldrapenning - i de flesta fall modem - uppbär för-
äldrapenning under fem av veckans dagar medan den förälder som har
högst föräldrapenning tar ut föräldrapenning under de dagar som är
arbetsfria för denna förälder, vanligtvis lördag och söndag. En förälder
kan också välja att förlägga sin föräldraledighet till semestertid eller till
helgdagar. Om båda föräldrarna är hemma hos bamet torde det i de
flesta fall vara omöjligt för försäkringskassan att kontrollera vem av
föräldrarna som huvudsakligen vårdar bamet och därmed är berättigad
till föräldrapenning.
Prop. 1993/94:220
42
Bestämmelsen i 2 § RFFS 1988:3 har tillkommit för att i viss mån
motverka att föräldrapenning utges till en förvärvsarbetande förälder som
inte gör någon inkomstförlust i anledning av det till försäkringskassan
anmälda vårdfallet. I bestämmelsen anges inte något om storleken på den
föräldrapenning som skall uppbäras i direkt anslutning till den arbetsfria
tiden. Därmed finns det inte något som hindrar att en förälder uppbär
fjärdedels föräldrapenning under en dag före eller efter den arbetsfria
tiden och hel föräldrapenning under hela den arbetsfria tiden. Det är
vidare att märka att fjärdedels föräldrapenning kan utges oavsett
anledningen till förkortningen av arbetstiden. Det kan alltså vara fråga
om inarbetad tid, flextid eller motsvarande.
Arbetsgruppen har redovisat resultatet av en undersökning av fäders
uttag av föräldrapenning under en kortare tid hösten 1993. Undersökning-
en är mycket begränsad och visar endast hur fäder under tiden den
15 september - 15 oktober 1993 hos en viss försäkringskassa tagit ut
föräldrapenning. Av undersökningen framgår att 601 fäder hade tagit ut
föräldrapenning under denna tid. För ca 50 % av dessa hade för-
äldrapenning utbetalats enbart för veckoslut (lördagar och söndagar) och
dagar i anslutning till veckoslut (fredagar eller måndagar). Omkring
87 % av fäderna hade tagit ut föräldrapenning under fyra veckoslut. Som
arbetsgruppen framhållit är det inte möjligt att av denna enda undersök-
ning dra några slutsatser om hur vanligt det är bland fäder i allmänhet att
ta ut föräldrapenning i anslutning till och under veckoslut. Undersökning-
en visar mer på förekomsten än på omfattningen av denna företeelse.
Även om den av arbetsgruppens redovisade undersökningen av fäders
föräldrapenninguttag är mycket begränsad finns det emellertid skäl att
anta att föräldraförsäkringen kommit att tillämpas på ett sätt som inte
varit direkt förutsedd vid dess tillkomst. Enligt regeringens uppfattning
utgör redan det faktum att denna typ av föräldrapenninguttag som
undersökningen avser förekommer tillräckliga skäl för att införa en be-
stämmelse som motverkar att föräldrar utnyttjar föräldraförsäkrings-
systemet i annat syfte än att vårda bam.
Regeringen anser därför att - på sätt som arbetsgruppen föreslagit - hel
föräldrapenning bör kunna utges för tid som normalt är arbetsfri endast
om föräldern uppbär hel föräldrapenning i direkt anslutning till den
arbetsfria tiden och att motsvarande bör gälla för rätt till halv respektive
fjärdedels föräldrapenning för dag som normalt är arbetsfri. Regeringen
föreslår att en regel med denna innebörd införs i 4 kap. AFL. En
förutsättning för att en sådan regel skall få avsedd effekt är dock att de
90 dagar som alltid utbetalas på garantinivå slopas såsom föreslagits i
prop. 1993/94:148.
Det finns skäl som talar för en ytterligare skärpning av reglerna. I
remissbehandlingen har framhållits bl.a. att det i de statliga kollektivav-
talen inte görs något löneavdrag för arbetsfria dagar om inte arbets-
tagaren varit tjänstledig på båda sidor om de arbetsfria dagama och att
detta inte är någon ovanlig avtalskonstruktion för anställda med månads-
lön. Den ändring som i så fall skulle kunna övervägas är att föräldrapen-
ning utges för arbetsfri tid endast om föräldrapenning uppbärs såväl före
Prop. 1993/94:220
43
som efter den arbetsfria perioden. Regeringen har emellertid stannat för
den av arbetsgruppen valda lösningen. Motivet härtill är att det från
arbetstagarens sida trots allt kommer att fordras att han eller hon avstår
från förvärvsarbete och därmed lön under i vart fall en hel dag för att få
föräldrapenning under arbetsfri dag. Om den andra föräldern är för-
äldraledig och inte har möjlighet att återgå i arbete den dagen torde detta
motverka den ifrågavarande typen av uttag.
Med arbetsfri dag avses dag som, oavsett om föräldern är tjänstledig
eller inte, är arbetsfri inom den bransch eller på den arbetsplats där
föräldern är anställd. De dagar det är fråga om är framför allt dagar för
veckovila (vanligtvis lördagar och söndagar) samt helgdagar och vissa
helgaftnar. Som exempel på andra sådana dagar kan vad gäller lärare
nämnas dagar då de är ferielediga. På de arbetsplatser där företaget
håller stängt för semester är även semesterdagar normalt arbetsfria dagar.
Som framgår av det följande förslås dock att det införs en särskild
bestämmelse som innebär att föräldrapenning inte skall få utges för
semesterdag.
När det gäller frågan om föräldrapenning under semesterledighet kan
som tidigare nämnts föräldrapenning utges under semesterledighet.
Enligt 15 § semesterlagen (1977:480) skall sådan dag då arbetstagaren
är oförmögen till arbete på grund av sjukdom och som infaller under
semesterledighet inte räknas som semesterdag om arbetstagaren utan
dröjsmål begär det. Detsamma gäller dag som enligt 17 § semesterlagen
är semesterlönegrundande. Enligt detta lagrum är frånvaro från arbetet
semesterlönegrundande när det är fråga om bl.a. ledighet för vilken
föräldrapenning utges i den mån frånvaron inte överstiger 120 dagar eller
för ensamstående förälder 180 dagar. Dagar då tillfällig föräldrapenning
utges är alltid semesterlönegrundande.
En arbetstagare kan ha rätt till semesterledighet som inte alls eller
endast till en del täcks av intjänad semesterlön. Enligt 4 § semesterlagen
har dock arbetstagare rätt att avstå från rätt till semesterdag som inte är
förenad med semesterlön.
Det finns enligt regeringens uppfattning inte något skäl för att för-
äldrapenning skall kunna utges under semesterledighet. Detta gäller såväl
semesterledighet med som utan semesterlön och oavsett om föräldrapen-
ning utges som hel, halv eller fjärdedels förmån. Föräldrapenning bör
därför inte kunna utges under semesterledighet. Regeringen föreslår att
en bestämmelse med denna innebörd införs i 4 kap. 17 § AFL.
Genom att ta in bestämmelsen i detta lagrum blir den tillämplig även
på den tillfälliga föräldrapenningen. För rätt till tillfällig föräldrapenning
krävs som nämnts att föräldern behöver avstå från förvärvsarbete för
vård av bamet. En förälder har således inte under semesterledighet rätt
till tillfällig föräldrapenning om inte semesterledigheten byts ut mot
ledighet för vård av bam. Någon skillnad i sak uppkommer därför inte
om den föreslagna bestämmelsen blir tillämplig även på denna förmån.
Enligt 12 § andra stycket lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring
utges inte dagpenning under tid då den arbetslöse uppbär föräldrapen-
ning. Dagpenning utges inte heller för lördag eller söndag. En arbetslös
Prop. 1993/94:220
44
förälder som uppbär dagpenning har således möjlighet att ta ut för-
äldrapenning under veckosluten. Det föreslås inte någon särskild
bestämmelse som tar sikte på arbetslösa föräldrar.
Många föräldrar som studerar uppbär någon form av studiestöd. En
förälder som uppbär studiestöd har enligt gällande regler alltid rätt till
föräldrapenning enligt den sjukpenninggrundande inkomst som föräldern
hade då studierna påböljades. Vissa former av studiestöd är samordnade
med föräldrapenningförmånen på så sätt att sådant stöd inte utges för
samma tid som föräldrapenning eller minskas med det belopp som
utbetalats i föräldrapenning. Detta gäller bl.a. dagpenning enligt
förordningen (1987:406) om arbetsmarknadsutbildning och utbildnings-
bidrag enligt förordningen (1976:536) om utbildningsbidrag för dokto-
rander.
Andra former av studiestöd som kan utges för samma tid som för-
äldrapenning minskas däremot inte med utbetald föräldrapenning. Detta
gäller bl.a. studiemedel och särskilt vuxenstudiestöd enligt studiestöds-
lagen (1973:349). Regler om samordning även för dessa fall skulle kunna
medföra en viss spärr mot sådana uttag av föräldrapenning som till
huvudsak är betingade av en önskan att förstärka familjens ekonomi. En
ändring av reglema för hur föräldrapenning för studerande föräldrar
beräknas, dvs. de regler som ger föräldern rätt till föräldrapenning enligt
den sjukpenninggrundande inkomst som gällde då studierna påböijades,
skulle kunna vara ett annat sätt att motverka sådana uttag av föräldrapen-
ning. Arbetsgruppen, som har pekat på dessa möjligheter, har dock valt
att avstå från att lämna några sådana förslag. Enligt regeringens
uppfattning skulle det föra för långt att föreslå regler som tar sikte på att
ändra de studerandes försäkringsskydd. Eventuella förslag med denna
inriktning får övervägas i ett annat sammanhang.
Prop. 1993/94:220
Regeringens förslag: En ändring görs i 4 kap. 6 § AFL så att om
kvinnan på nytt blivit gravid innan bamet uppnått ett år och nio
månaders ålder skall - om förälderns sjukpenninggrundande inkomst
(SGI) sänkts då bamet uppnått ett års ålder - förälderns föräldrapen-
ning fortsättningsvis beräknas lägst enligt den SGI som gällde innan
sänkningen, anpassad efter löneutvecklingen inom yrkesområdet.
Bestämmelsen kompletteras så att samma regel gäller vid adoption
av bam som sker inom två och ett halvt år efter det att det före-
gående bamet fötts eller adopteras.
Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag
utom i fråga om förslaget om adoption.
Remissinstanserna: Försäkringsöverdomstolen, Kammarrätten i
Göteborg, Riksförsäkringsverket, Socialstyrelsen, Statens arbetsgivar-
verk, Statskontoret, Försäkringskasseförbundet, SAF och TCO tillstyrker
45
förslaget eller har inget att erinra mot det. Länsrätten i Stockholm och
Riksrevisionsverket avstyrker förslaget.
Kammarrätten tillstyrker förslaget eftersom det dels innebär att
könsneutraliteten i regelsystemet ökas, dels leder till ett slopande av
nyckfullheten i det nuvarande systemet som innebär att en för tidig födsel
kan leda till högre föräldrapenning än en födsel i normal tid.
Länsrätten anser att det snarare förefaller som om reglema för SGI-
skyddad tid är alltför generösa i det att de kan täcka inkomstbortfall som
inte motsvarar de verkliga inkomstförhållandena hos de försäkrade.
Vidare torde de situationer som enligt arbetsgruppen motiverar lagänd-
ringarna kunna lösas genom att domstolspraxis stramar upp tillämp-
ningen.
Riksförsäkringsverket och Försäkringskasseförbundet anser att den
föreslagna ändringen bör kompletteras så att även föräldrar som
adopterar två bam med 2,5 års mellanrum omfattas.
Skälen för regeringens förslag: Reglema om sjukpenninggrundande
inkomst (SGI) återfinns i 3 kap. AFL. Enligt 2 § är SGI den årliga
inkomst som en försäkrad kan antas komma att tills vidare få för eget
arbete. I Riksförsäkringsverkets föreskrifter (RFFS 1981:5) om sjuk-
penninggrundande inkomst finns bestämmelser, som innebär att man vid
inkomstberäkningen skall bortse från inkomstvariationer som avser
kortare tid än sex månader (1-3 §§).
SGI skall enligt 3 kap. 5 § AFL ändras bl.a. när försäkringskassan fått
kännedom om att den försäkrades inkomstförhållanden, arbetstid eller
andra omständigheter har undergått ändring av betydelse för rätten till
sjukpenning eller sjukpenningens storlek. I vissa fall får dock, trots att
den försäkrades omständigheter undergått sådan ändring, SGI under viss
tid inte sänkas (s.k. SGI-skyddad tid). Detta gäller bl.a. för en förälder
som är helt eller delvis ledig från sitt förvärvsarbete för vård av bam
som inte har fyllt ett år. Motsvarande gäller under ett år efter mot-
tagandet av ett adoptivbarn.
Enligt Riksförsäkringsverkets rekommendationer (Allmänna råd
1993:10) till försäkringskassorna skall en förälders SGI inte heller sänkas
då bamet fyllt ett år såvitt föräldera i oavbruten följd antingen är ledig
från sitt förvärvsarbete och uppbär hel föräldrapenningförmån eller har
förkortad arbetstid och uppbär föräldrapenningförmån som minst svarar
mot arbetstidens nedsättning. Försäkringsöverdomstolen har i dom den
10 april 1992 (mål nr 2191/89:14) under åberopande av dessa rekommen-
dationer funnit att SGI:n inte skall sänkas för en förälder som sedan
bamet fyllt ett år uppbär hel föräldrapenning.
Även om förälderns SGI sänks då bamet fyller ett år skall enligt 4 kap.
6 § sjätte stycket AFL föräldrapenningen fram till dess bamet fyller två
år beräknas lägst på grundval av den SGI som gällde innan sänkningen
eller den högre inkomst som löneutvecklingen inom förälderns yrke
föranleder.
Enligt 4 kap. 6 § andra stycket AFL utges föräldrapenning med 90 %
av fastställd SGI för de första 180 dagama endast under förutsättning att
föräldern varit försäkrad för en sjukpenning över garantinivån under
Prop. 1993/94:220
46
minst 240 dagar i följd före barnets födelse. För de ytterligare 180 dagar-
na, för vilka ersättning kan utges enligt sjukpenningnivå, gäller inte något
sådant kvalifikationskrav. Kravet har tillkommit för att undvika att
föräldrar enbart i syfte att få en högre föräldrapenning påböijar ett
förvärvsarbete eller ökar sitt arbetsutbud under graviditeten.
Även om 240-dagarsvillkoret inte är uppfyllt därför att modem varit
ledig från arbetet för vård av ett bam kan hon enligt paragrafens sjätte
stycke få föräldrapenning motsvarande sin tidigare inkomst också vid
nästa bams födelse. Enligt denna bestämmelse skall, om modem då
bamet fyller två år på nytt är gravid och nedkomsten beräknas ske eller
faktiskt sker inom sex månader, föräldrapenningen för det nya bamet
beräknas lägst enligt den SGI (anpassad efter löneutvecklingen inom
hennes yrke) som gällde innan det tidigare bamet fyllde ett år. Ersättning
för outnyttjade föräldrapenningdagar för det tidigare bamet beräknas på
motsvarande sätt även efter det att bamet fyllt två år.
Bestämmelsen förutsätter enligt sin ordalydelse att det nya bamet föds
sedan det tidigare bamet har fyllt två år. Av förarbetena till bestämmel-
sen framgår inte om avsikten varit att inte låta försäkringsskyddet gälla
även vid tätare graviditeter. Enligt prop. 1984/85:78 innebär bestämmel-
sen att kvinnan i princip behåller föräldrapenningens ursprungliga
ersättningsnivå även om hon har förkortat arbetstiden eller slutat
förvärvsarbeta under tiden mellan två bams födelse, under förutsättning
att bamen föds inom två och ett halvt år. Enligt uppgift tillämpas
bestämmelsen av försäkringskassorna även vid täta graviditeter.
Bestämmelsen bör dock korrigeras i enlighet med uttalandet i nämnda
proposition.
Det förhållandet att kvinnan men inte mannen fått en förlängd tid för
sitt försäkringsskydd har förklarats med att det ansetts att kvinnan på
grund av graviditeten kan vara förhindrad att återgå i arbete eller öka sin
arbetsinsats (bet. 1984/85:SfU12, rskr. 1984:85/125).
Om mannen är den av föräldrarna som är helt eller delvis ledig från sitt
förvärvsarbete för att vårda bamet har han inte samma möjligheter som
kvinnan att få föräldrapenning för ett nytt bam beräknad efter den
ursprungliga ersättningsnivån.
Om kvinnan blir gravid sedan mannens SGI-skydd har upphört, måste
han återgå i arbete inom den första graviditetsmånaden för att hinna
uppfylla 240-dagarsvillkoret vid det nya barnets födelse. Återgår han då
i arbete på deltid beräknas hans SGI och således också hans föräldrapen-
ning för det nya bamet på deltidsinkomsten.
Om kvinnan blir gravid innan mannens SGI-skydd har upphört bör
mannen - om familjen planerar att han skall vara hemma och vårda även
det nya bamet - innan SGI-skyddet upphör återgå i förvärvsarbete i
samma omfattning som tidigare för att få behålla sin sjukpenning-
försäkring och därmed få föräldrapenning för det nya bamet på samma
ersättningsnivå som för det tidigare bamet.
Föräldraförsäkringens regler bör vara utformade så att de främjar
jämställdhet mellan kvinnor och män. Det bör vara lika fördelaktigt för
fadern som för modem att stanna hemma och ta vård om bamet. De nu
Prop. 1993/94:220
47
beskrivna effekterna av 2,5 årsregeln innebär en inte godtagbar be-
gränsning av föräldrarnas möjligheter att välja vem av dem som skall
stanna hemma och vårda bam. Enligt regeringens uppfattning saknas skäl
för en sådan begränsning.
En annan situation där 2,5 årsregeln leder till resultat, som i vissa fall
kan te sig som orimliga, är när ett bam avlider.
Om ett bam avlider upphör rätten till SGI-skydd. Skälet är att föräldern
inte längre vårdar bam. Återgår föräldern inte omedelbart i förvärvs-
arbete upphör, såvitt föräldern inte är sjukskriven och på grund av
sjukskrivningen ges ett annat SGI-skydd, förälderns sjukpenning försäk-
ring.
Om ett bam avlider under SGI-skyddad tid och kvinnan vid dödsfallet
är gravid, kan hon genom att återgå i förvärvsarbete i samma omfattning
som tidigare få behålla sin SGI och få föräldrapenning för det nya bamet
beräknad enligt den SGI hon är försäkrad för.
Om bamet avlider innan det fyllt två år och kvinnan då redan är gravid
har hon, om hennes SGI-skydd upphört, små möjligheter att få för-
äldrapenning för det nya bamet beräknad efter annan nivå än garantinivån
under de första 180 dagama. Hon kan inte, som andra mödrar vars SGI
sänkts få föräldrapenningen beräknad efter sin tidigare SGI vid vård av
det nya bamet. Regeln om utökat försäkringsskydd vid ny graviditet
förutsätter bl.a. att bamet fyllt två år. Hon har heller inte - såvitt hon vid
dödsfallet varit gravid under längre tid än en månad - någon möjlighet
att uppfylla 240-dagarsvillkoret. Enligt detta villkor krävs som tidigare
nämnts att hon varit försäkrad för en sjukpenning över garantinivån under
minst 240 dagar i följd före barnets födelse för att föräldrapenning på
sjukpenningnivå skall kunna utges.
Det är lätt att inse att de nu beskrivna effekterna av i frågavarande
regel i det enskilda fallet kan upplevas som orimliga i en redan förut svår
situation. Det förhållandet att kvinnor på detta sätt förlorar sitt försäk-
ringsskydd är enligt regeringens mening inte godtagbart.
Mot bakgrund av vad ovan sagts bör bestämmelsen i 4 kap. 6 § AFL
ändras så att den blir tillämplig dels då bam föds med tätare mellanrum
än 24 månader, dels med avseende på båda föräldrarna och dels i det fall
bamet avlider före två års ålder.
Regeringen föreslår därför att om kvinnan har blivit gravid på nytt
innan bamet uppnått ett år och nio månaders ålder förälderns för-
äldrapenning skall, om hans eller hennes SGI sänkts då bamet uppnått ett
års ålder, fortsättningsvis beräknas lägst enligt den SGI som gällde innan
sänkningen, anpassad efter löneutvecklingen inom yrkesområdet.
Som framgår ovan har det i remissbehandlingen framförts att den
föreslagna regeln borde kompletteras så att den kommer att omfatta även
föräldrar som adopterar bam med två och ett halvt års mellanrum.
Regeringen delar denna uppfattning och föreslår därför en ändring med
denna innebörd.
Prop. 1993/94:220
48
Prop. 1993/94:220
Tillfällig föräldrapenning utges till en förälder som behöver avstå från
förvärvsarbete för att vårda bam under tolv år till följd av sjukdom eller
smitta hos bamet eller barnets ordinarie vårdare eller vid besök i
samhällets förebyggande barnhälsovård. Tillfällig föräldrapenning utges
vidare i samband med vårdbehov som uppkommer till följd av att barnets
andra förälder besöker läkare med ett annat bam till någon av för-
äldrarna.
Tillfällig föräldrapenning kan också utges för vård av ett bam som har
fyllt tolv men inte 16 år i de fall bamet på grund av sjukdom, psykisk
utvecklingsstörning eller annat handikapp är i behov av särskild tillsyn
eller vård. För bam under 240 dagar utges tillfällig föräldrapenning
endast om tillsynen av bamet är stadigvarande ordnad eller om bamet
vårdas på sjukhus. För vård av ett bam som är 240 dagar eller äldre
utges, såvitt bamet inte vårdas på sjukhus, tillfällig föräldrapenning inte
för tid under vilken annars föräldrapenning skulle ha uppburits.
Tillfällig föräldrapenning kan utges under högst 120 dagar per bam och
år. Om skälet till att föräldern behöver avstå från förvärvsarbete är
sjukdom hos barnets ordinarie vårdare kan dock ersättning utges under
högst 60 dagar.
Från och med det kalenderår under vilket bamet fyller fyra år t.o.m.
det kalenderår under vilket det fyller tolv år har en förälder rätt till
tillfällig föräldrapenning när föräldern avstår från förvärvsarbete i
samband med föräldrautbildning, besök i barnets skola eller besök i
förskole- eller fritidsverksamhet inom samhällets barnomsorg i vilken
bamet deltar. För sådana s.k. kontaktdagar utges ersättning under två
dagar per bam och år. Härutöver har en fader rätt till tio ersättnings-
dagar i samband med bams födelse eller adoptivbarns ankomst.
Rätt till föräldrapenningformåner tillkommer förälder. Med förälder
likställs rättslig vårdnadshavare, blivande adoptivförälder och den med
vilken en förälder är eller har varit gift eller har eller har haft bam om
de varaktigt bor tillsammans. Såvitt gäller tillfällig föräldrapenning
likställs med förälder även den som en förälder bor tillsammans med
under äktenskapsliknande förhållanden samt fosterförälder.
Sedan den 1 januari 1994 gäller att rätten till tillfällig föräldrapenning
förbättrats i vissa avseenden för föräldrar till bam som omfattas av lagen
(1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS). Bl.a.
kan förälder till ett sådant bam som fyllt 16 men inte 21 år (i vissa fall
23 år) fa tillfällig föräldrapenning om föräldern behöver avstå från
förvärvsarbete i samband med sjukdom hos bamet.
Enligt lagen (1978:410) om rätt till ledighet för vård av bam, m.m. har
arbetstagare rätt till ledighet under tid då arbetstagaren uppbär tillfällig
föräldrapenning.
Enligt semesterlagen (1977:480) är tid under vilken förälder uppbär
tillfällig föräldrapenning semesterlönegrundande och sådan tid skall om
föräldern särskilt begär det frånräknas från semestertid.
4 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 220
49
Prop. 1993/94:220
Regeringens förslag: En förälder ges möjlighet att överlåta tillfällig
föräldrapenning till en annan försäkrad som i stället för föräldern
avstår från förvärvsarbete i samband med sjukdom eller smitta hos
bamet eller dess ordinarie vårdare.
Arbetsgruppens förslag: Arbetsgruppen föreslår att rätten att överlåta
tillfällig föräldrapenning begränsas till ensamstående föräldrar och att
överlåtelse skall få göras till en närstående.
Remissinstanserna: Kammarrätten i Göteborg, Länsrätten i Stockholm,
Riksförsäkringsverket, Statens arbetsgivarverk, Riksrevisionsverket,
Statskontoret och RFSL avstyrker förslaget.
Tillstyrker förslaget gör Socialstyrelsen, Försäkringskasseförbundet,
SAF, TCO och Försäkringsöverdomstolen.
Försäkringsöverdomstolen anser att de skäl som anförs för att en
ensamstående förälder skall kunna överlåta sin rätt till tillfällig för-
äldrapenning onekligen har viss tyngd. Ett sådant överlåtande innebär å
andra sidan ett principiellt avsteg från försäkringens strikta koppling till
föräldrarna. Vid vägning av skälen för och emot förslaget är domstolen
beredd att acceptera det. Försäkringsöverdomstolen anser dock att
begreppet närstående inte i alla avseenden kan föras över på en situation
där en utomstående rycker in för att passa ett sjukt bam. Försäkrings-
överdomstolen förordar att det anges - helst i lagtexten - vilka personer
som åsyftas med begreppet närstående. Vidare bör det skrivas in i den
föreslagna 11 a § att ersättningen skall beräknas på vårdarens sjuk-
penninggrundande inkomst.
Kammarrätten anser att förslaget innebär en ny konstruktion inom
socialförsäkringen vars konsekvenser inte är helt lätta att överblicka och
att negativa effekter i fråga om avancemang i stället kan uppkomma för
den till vilken rätten till tillfällig föräldrapenning överlåts.
Enligt Länsrätten bör förslaget förkastas. Mot bakgrund av att förslaget
innebär en principiell förändring av föräldraförsäkringen är det högst
otillfredsställande att man inte skaffat fram underlag som i vart kunnat
ligga till grund för en uppskattad kostnad för reformen. Länsrätten anser
vidare att arbetsgruppen betydligt underskattat risken för missbruk. Enligt
Länsrätten är begreppet närstående alltför vagt och för vidsträckt. I
rapporten har inte berörts hur ett uttag av föräldrapenning i dessa fall kan
komma att styras av de försäkrades önskemål att kringå karensdagama
inom sjukförsäkringen. Det måste enligt Länsrätten - i avsaknad av ett
statistiskt underlag som visar motsatsen - antas att antalet ensamföräldrar
med bam som ofta är sjuka eller drabbas av en långvarig sjukdom är
förhållandevis begränsat. Slutligen anser Länsrätten att familjer med två
personer diskrimineras och att det föreligger risk för att försäkringen kan
komma att upplevas som orättvis.
Riksförsäkringsverket hänvisar till att man tidigare i RFV ANSER
1989:2 har pekat på svårigheten att avgränsa gruppen ensamstående.
50
Eftersom försäkringskassornas möjligheter är mycket små att kontrollera
om rätt förälder överlåter, kommer de föreslagna reglema att upplevas
som godtyckliga. Riksförsäkringsverket anser det olämpligt att införa
regler som inte går att upprätthålla och att om möjlighet skall införas att
överlåta rätten till tillfällig föräldrapenning bör detta gälla alla föräldrar.
Statens arbetgivarverk anser att att det finns risk att ledighet med
tillfällig föräldrapenning kommer att öka, vilket inte endast leder till
ökade kostnader för försäkringen utan även till ökade kostnader för
arbetsgivaren, bl.a. i form av ökat produktionsbortfall.
Statskontoret delar arbetsgruppens bedömning om det önskvärda i en
reform som den föreslagna men kan ändå inte stödja den. Den samhälls-
ekonomiska situationen medger enligt Statskontorets bedömning inte
ökade åtaganden utan att finansiering anvisas. Detta sker inte här. Inte
heller redovisas någon bedömning av de kostnader ett genomförande av
förslaget skulle föra med sig.
Försäkringskasseförbundet anser att även familjer där den ena föräldern
ofta vistas på annan ort på grund av sitt förvärvsarbete, t.ex. sjömän,
skall likställas med ensamstående.
RFSL anser att ett införande av en ny kategori i reglema om tillfällig
föräldrapenning, dvs. ensamstående, till vilka homosexuella sambor
kommer att hänföras är en återgång till en syn på homosexuella
samboförhållande som frånträddes redan på 1970-talet. Om förslaget
antas kommer homosexuella föräldrar att få en större flexibilitet än
heterosexuella föräldrar i motsvarande situation. De sistnämnda kan
enbart överlåta tillfällig föräldrapenning till sambo medan homosexuella
skulle kunna överlåta såväl till sambo som till t.ex. granne. RFSL har
aldrig eftersträvat att homosexuella par skall gynnas.
Skälen för regeringens förslag: Riksförsäkringsverket har på regering-
ens uppdrag gjort en kartläggning av konsekvenserna av att införa
möjlighet för ensamstående och ensamboende föräldrar att överlåta rätten
till tillfällig föräldrapenning till närstående. Resultatet har redovisats i
rapporten "Vissa frågor inom den tillfälliga föräldrapenningen" (RFV
anser 1989:2). Socialstyrelsen har - likaledes på regeringens uppdrag -
gjort en kartläggning av ensamföräldrarnas utnyttjande av de kommunala
bamvårdarresursema och redovisat den i rapporten "Var finns bam-
vårdama?" (4200 - 153/88).
Riksförsäkringsverket har i sin rapport anfört bl.a. följande. En möj-
lighet är att som ensamstående förälder anse en förälder som ensam är
rättslig vårdnadshavare och inte bor tillsammans med någon under
äktenskapsliknande förhållanden. Att föräldern inte lever under äkten-
skapsliknande förhållanden är svårt att kontrollera. Försäkringskassan har
även i dag begränsade möjligheter att kontrollera om en person som
begär tillfällig föräldrapenning är att anse som likställd med förälder och
därmed berättigad till denna förmån. Bedömningen görs på grundval av
de uppgifter som den försäkrade själv lämnar. Kontroll kan inte göras
annat än med hjälp av folkbokföringsuppgifter. En nackdel med en sådan
avgränsning är också att en faktiskt ensamstående och ensamboende
förälder som delar den rättsliga vårdnaden om bamet med den andra för-
Prop. 1993/94:220
51
äldem inte får möjlighet att överlåta ersättningsrätten. Det finns också
föräldrar som inte kan betraktas som ensamstående men som kan anse sig
jämförbara med sådana föräldrar. Detta gäller bl.a. sammanboende
föräldrar där den ena föräldern på grund av sitt arbete långa tider vistas
på annan ort eller i annat land än den övriga familjen. Även sådana
familjer kan ha ett stort behov av att närstående vårdar det sjuka bamet.
För att undvika att försäkringen upplevs som orättvis och för att
förenkla administrationen ansåg Riksförsäkringsverket att den enda
praktiska lösningen var att låta alla föräldrar få rätt att överlåta rätten till
tillfällig föräldrapenning. Riksförsäkringsverket ansåg vidare att någon
särskild prövning av anknytningen mellan föräldern och den närstående
- vilken prövning skulle leda till att försäkringskassorna tvingades att
göra omfattande utredningar - inte borde komma i fråga. Om reglema
ändras så att ersättningsrätten kan överlåtas till vem som helst kunde
dock enligt Riksförsäkringsverket en förälder känna sig pressad att avstå
från möjligheten att själv stanna hemma hos sitt sjuka bam. Vidare skulle
kopplingen till familjen upphöra och försäkringen genomgå en principiell
förändring i riktning mot en allmän bamtillsynsförsäkring. En sådan
förändring ställde sig verket tveksamt till. Riksförsäkringsverket erinrade
om att, både när rätt till ersättning för tillfällig vård av bam infördes och
när den senare hade utvidgats, hade statsmakterna med skärpa framhållit
att dessa åtgärder inte fick innebära att kommunerna minskade sin
utbyggnad av bamvårdarverksamheten och att föräldrapenningen inte fick
tas som ett alternativ till en utbyggnad av de kommunala bamomsorgs-
insatsema.
Av Socialstyrelsens rapport framgår att bamvårdarverksamheten hade
minskat successivt i kommunerna under 1980-talet i takt med att
föräldraförsäkringen byggts ut. År 1980 fanns barnvårdarverksamhet i
176 kommuner. År 1988 hade antalet kommuner med bamvårdarverk-
samhet minskat till 70. Av de kommuner som hade barnvårdarverksamhet
år 1988 ansåg 40 att verksamheten räckte till, medan 21 kommuner ansåg
att den inte gjorde det. En tredjedel av det totala antalet bamvårdar-
timmar utnyttjades av ensamstående föräldrar.
Socialstyrelsen har upplyst att det i dag saknas en kartläggning av den
kommunala bamvårdarverksamheten. Uppfattningen är dock att verk-
samheten sedan år 1988 har minskat betydligt i omfattning och att den i
den mån den finns kvar oftast har samordnats med den kommunala
hemtjänstverksamheten.
Det är inte svårt att inse att det i vissa fall kan utgöra problem för en
förälder att ta ledigt från arbetet när ett bam är sjukt. Det kan ibland
vara lättare att engagera någon anförvant eller annan närstående. Om
denna person är arbetstagare föreligger emellertid inte någon rätt till
ledighet för vård av bamet. Beviljas personen ändå ledighet föreligger
inte någon rätt till ersättning i form av tillfällig föräldrapenning för den
inkomstförlust som uppkommer.
Om det i familjen finns två personer som båda har rätt till tillfällig
föräldrapenning, dvs. i familjer där föräldrarna är gifta eller samboende
med varandra eller där en förälder är gift eller samboende med annan
Prop. 1993/94:220
52
under äktenskapsliknande förhållanden, kan dessa personer växelvis vårda
bamet då det är sjukt och få kompensation for det inkomstbortfall som
uppkommer.
Vissa föräldrar kan även ha en person som inte är förvärvsarbetande,
t.ex. en pensionerad släkting, i sin närhet som kan hjälpa till att vårda ett
sjukt bam. Många föräldrar saknar dock en sådan avlastningsmöjlighet.
Andra föräldrar saknar såväl en sådan person i sin närhet som den
praktiska möjligheten att få hjälp av den andra föräldern då bamet är
sjukt.
En förälder som är ensam om att ta ut tillfällig föräldrapenning kan av
naturliga skäl få en högre frånvaro från sitt arbete än andra föräldrar. En
omfattande frånvaro från arbetet påverkar förälderns möjligheter att klara
arbetsuppgifterna och därmed också möjligheterna att utvecklas i arbetet,
vilket kan leda till sämre löneutveckling och sämre möjligheter till
befordran. Ur arbetsgivarens synvinkel kan förälderns frånvaro från
arbetet innebära störningar i produktionen eller andra olägenheter. På
grund av risken för hög frånvaro från arbetet kan det inte uteslutas att en
ensamförälder, i vart fall i tider av hög arbetslöshet, har svårare än andra
föräldrar att få en anställning. Om bamet ofta är sjukt eller drabbas av
en långvarig sjukdom kan det föreligga en risk för att föräldern återgår
i arbete innan bamet helt tillfrisknat.
En regel enligt vilken tillfällig föräldrapenning kan överlåtas till någon
annan person skulle för många föräldrar sannolikt underlätta möjlig-
heterna att förena förvärvsarbete med föräldraskap.
Det stora flertalet föräldrar saknar i dag möjlighet att använda kom-
munal bamvårdare. För de föräldrar som fortfarande har möjlighet att
utnyttja kommunens barnvårdarverksamhet skulle det kunna innebära en
nackdel om införandet av en möjlighet att överlåta tillfällig föräldrapen-
ning till närstående skulle leda till att verksamheten ytterligare skulle
minska. Denna nackdel måste dock vägas mot den fördel en sådan
möjlighet skulle innebära för det stora flertalet föräldrar.
Mot ett införande av en regel med denna innebörd har också anförts att
kopplingen till familjen upphör och att försäkringen genomgår en
principiell förändring i riktning mot en allmän bamtillsynsförsäkring. Att
en förälder tillåts att överlåta tillfällig föräldrapenning till en annan
person innebär dock enligt regeringens mening inte att föräldraförsäk-
ringen förlorar sin karaktär av en försäkring för föräldrar.
Mot bakgrund av vad nu sagts anser regeringen att övervägande skäl
talar för att tillfällig föräldrapenning bör få överlåtas till en annan person
som i förälderns ställe avstår från förvärvsarbete för vård av bamet.
Om föräldrar får rätt att överlåta tillfällig föräldrapenning kan det
finnas en risk att de inte i lika stor utsträckning som i dag vänder sig till
personer som är icke förvärvsarbetande för att få hjälp vid baras
sjukdom. Kostnaderna för försäkringen kan härigenom komma att öka.
Som framgår av det föregående har arbetsgruppen av det skälet föreslagit
att rätten att överlåta tillfällig föräldrapenning skall begränsas till
ensamstående föräldrar.
Prop. 1993/94:220
53
Enligt regeringens uppfattning finns det emellertid föräldrar som inte
kan betraktas som ensamstående men som kan anse sig jämförbara med
sådana föräldrar. Detta gäller bl.a. sammanboende föräldrar där den ena
föräldern på grund av sitt arbete långa tider vistas på annan ort eller i
annat land än den övriga familjen. Även sådana familjer kan ha ett stort
behov av att någon annan vårdar det sjuka bamet.
För att undvika att försäkringen upplevs som orättvis och för att i
möjligaste mån förenkla administrationen bör alla föräldrar få rätt att
överlåta rätten till tillfällig föräldrapenning.
Arbetsgruppen har föreslagit att tillfällig föräldrapenning skall kunna
överlåtas till en närstående. Som framhållits i remissbehandlingen är
begreppet närstående som det definieras i förarbetena till lagen
(1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård inte helt
adekvat i detta sammanhang även om det i sig inbegriper sådana personer
till vilka tillfällig föräldrapenning bör kunna få överlåtas. Det syfte som
avses med den nu aktuella regelförändringen kan man uppnå genom att
välja ett annat uttryck. Regeringen föreslår därför att föräldrar skall få
rätt att överlåta tillfällig föräldrapenning till en annan person som är
försäkrad enligt AFL. Det framstår närmast som självklart att föräldern
kommer att välja en person som i någon mening är närstående, dvs en
person som föräldern har förtroende för.
Överlåtelse av tillfällig föräldrapenning bör endast få göras på grund av
sjukdom eller smitta hos bamet eller dess ordinarie vårdare (dagmamma
eller motsvarande). För bam som omfattas av LSS gäller som tidigare
nämnts att tillfällig föräldrapenning endast kan utges i samband med
sjukdom eller smitta hos bamet. I andra fall som då det gäller besök i
samhällets förebyggande barnhälsovård och besök i bl.a. förskola har
föräldern möjlighet att planera förläggningen av ledigheten. Enligt
regeringens mening är det också väsentligt att föräldern själv i största
möjliga utsträckning utnyttjar sin rätt till ledighet med tillfällig för-
äldrapenning i dessa fall. Detta gäller även faderns rätt till tio ersättnings-
dagar i samband med bams födelse eller adoptivbarns ankomst.
Som tidigare nämnts krävs för rätt till tillfällig föräldrapenning att
föräldern behöver avstå från förvärvsarbete för vård av bamet. Föräldern
skulle således ha varit i behov av att avstå från förvärvsarbete för vård
av bamet om inte någon annan i förälderns ställe hade avstått från
förvärvsarbete för att vårda bamet.
Tillfällig föräldrapenning utges i dessa fall i anledning av den inkomst-
förlust och således på grundval av den sjukpenninggrundande inkomst
som den person till vilken tillfällig föräldrapenning överlåts.
Det förhållandet att tillfällig föräldrapenning överlåts till någon annan
försäkrad innebär ingen förändring av det antal dagar med tillfällig
föräldrapenning som en förälder kan ha rätt till.
En person som i förälderns ställe avstår från förvärvsarbete för att
vårda ett sjukt bam bör i likhet med en förälder som av detta skäl avstår
från förvärvsarbete ha rätt till ledighet från sitt arbete. Vidare bör
ersättningen vara semesterlönegrundande. Vid denna bedömning har
Prop. 1993/94:220
54
regeringen vägt in de nackdelar som detta kan innebära för en enskild
arbetsgivare.
Enligt 4 § lagen (1978:410) om rätt till ledighet för vård av bam, m.m.
har en arbetstagare rätt till ledighet under tid då arbetstagaren uppbär
föräldrapenningförmån. Denna bestämmelse kommer således att omfatta
även den till vilken tillfällig föräldrapenning överlåts. Däremot bör vissa
andra bestämmelser i lagen ändras så att det framgår att de även gäller
en sådan person till vilken rätten till tillfällig föräldrapenning överlåtits.
En anpassning bör även göras i semesterlagen (1977:480) så att tillfällig
föräldrapenning som uppbärs av en annan försäkrad än föräldern blir
semesterlönegrundande.
Prop. 1993/94:220
Regeringens förslag: En ändring görs i 4 kap. 10 § tredje stycket
AFL så att tillfällig föräldrapenning i form av kontaktdagar skall
kunna utges vid besök i förskoleverksamhet respektive skolbarnsom-
sorg utan krav på att verksamheten skall bedrivas inom samhällets
barnomsorg.
Även i 4 kap. 4 § andra stycket AFL görs motsvarande ändring.
Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Arbetsgruppen har dock inte föreslagit någon ändring i 4 kap. 4 § andra
stycket AFL.
Remissinstanserna: Försäkringsöverdomstolen, Länsrätten i
Stockholm, Riksförsäkringsverket, Socialstyrelsen, Statens arbets-
givarverk, Statskontoret, Försäkringskasseförbundet, SAF och TCO
tillstyrker förslaget medan Kammarrätten i Göteborg visar tveksamhet
mot det.
Riksrevisionsverket avstyrker förslaget.
Försäkringsöverdomstolen motsätter sig inte förslaget men påpekar att
det förhållandet att rätten till tillfällig föräldrapenning inte skall omfatta
besök i öppen förskola innebär en inskränkning i förhållande till
domstolens egen rättstillämpning.
Enligt Kammarrätten bör man iaktta en viss försiktighet så att rätten till
tillfällig föräldrapenning inte kommer att avse besök i bamomsorgs-
verksamhet som väsentligen bedrivs utom offentlig kontroll. Kammar-
rätten påpekar samtidigt att bestämmelsen i 4 kap. 4 § andra stycket AFL
endast gäller förskoleverksamhet inom samhällets barnomsorg.
Skälen för regeringens förslag: Sedan den 1 januari 1986 är särskilda
dagar avsatta inom ramen för den tillfälliga föräldrapenningen för besök
bl.a. i barnets skola eller besök i förskole- eller fritidsverksamhet inom
samhällets barnomsorg (4 kap 10 § tredje stycket AFL).
Kommunen ansvarar för utbyggnad och utformning av förskole- och
fritidsverksamheten. I kommunens bamomsorgsplan skall anges dels
behovet av förskole- och fritidsverksamhet, dels på vilket sätt detta behov
55
skall tillgodoses. Enskilda förskolor och fritidshem som accepteras av
kommunen skall tas med i kommunens bamomsorgsplan.
Riksdagen har beslutat om en utvidgad lagreglering på bamomsorgsom-
rådet (prop. 1993/94:11, bet. 1993/94:SoUU, rskr. 1993/94:117,
SFS 1994:11). Fr.o.m. den 1 januari 1995 skall barn som fyllt ett år
erbjudas förskoleverksamhet i form av förskola (daghem eller deltids-
grupp), familjedaghem och kompletterande förskoleverksamhet (öppen
förskola). Vidare skall bam upp till tolv års ålder erbjudas skolbarnsom-
sorg i form av fritidshem, integrerad skolbarnsomsorg eller familjedag-
hem. För bam mellan tio och tolv år skall skolbarnsomsorgen även
kunna bedrivas i form av öppen fritidsverksamhet.
Vaije kommun skall svara för att bam inom dess område erbjuds
förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg. Verksamheterna skall också
kunna anordnas av enskilda. Kommunen skall kunna uppfylla sitt ansvar
att tillhandahålla barnomsorg såväl genom att erbjuda plats i sin egen
verksamhet som att hänvisa bamet till en motsvarande plats i enskilt
bedriven förskola, fritidshem eller integrerad skolbarnsomsorg. Kommu-
nen skall vara skyldig att ge bidrag till enskilda förskolor och fritidshem
samt enskild integrerad skolbarnsomsorg. Kommunen skall däremot inte
vara skyldig att lämna bidrag till familjedaghem, kompletterande
förskoleverksamhet eller öppen fritidsverksamhet som drivs i enskild
regi. Lagregleringen om bamomsorgsplan har slopats.
Enligt regeringens uppfattning bör i princip alla föräldrar med bam som
får daglig omsorg utanför hemmet ges möjlighet till kontakt med barnets
vardagliga miljö. Enligt nuvarande regler föreligger rätt till tillfällig
föräldrapenning - förutom vid föräldrautbildning och skolbesök - i
samband med besök i förskole- eller fritidsverksamhet inom samhällets
barnomsorg. I praxis har det ansetts att i begreppet samhällets barnom-
sorg inte enbart inryms den verksamhet som drivs av kommunen utan
även sådan alternativ bamomsorgsverksamhet som kommunen genom
beslut av kommunfullmäktige tagit upp i bamomsorgsplanen.
Regeringen anser att tillfällig föräldrapenning i form av kontaktdagar
skall kunna utges i samband med besök i bamomsorgsverksamhet utom
hemmet oavsett om verksamheten bedrivs i offentlig eller privat regi.
Regeringen föreslår därför att en förälder skall ha rätt till tillfällig
föräldrapenning när föräldern avstår från förvärvsarbete för besök i
förskola, familjedaghem, fritidshem och integrerad skolbarnsomsorg.
I den öppna förskolan deltar bamet tillsammans med förälder, dagbam-
vårdare eller annan vårdare i en gruppverksamhet som är avsedd av ge
pedagogisk stimulans. Bamen är inte inskrivna. Inte heller i den öppna
fritidsverksamheten för bam mellan tio och tolv år är bamen inskrivna.
Denna verksamhet erbjuder inte heller samma grad av omvårdnad och
tillsyn som fritidshemmen och den integrerade skolbarnsomsorgen. Av
nu angivna skäl har arbetsgruppen föreslagit att tillfällig föräldrapenning
inte skall kunna utges i samband med besök i sistnämnda verksamheter
Enligt regeringens uppfattning finns det dock inte sådana skäl att den
öppna verksamheten bör undantas.
Prop. 1993/94:220
56
En konsekvensändring bör göras i 4 kap. 4 § andra stycket AFL. Enligt Prop. 1993/94:220
detta lagrum får föräldrapenning utges bl.a. i samband med besök i
förskoleverksamhet inom samhällets barnomsorg i vilken bamet deltar.
Regeringen föreslår att föräldrapenning skall kunna utges utan krav på att
förskoleverksamheten skall bedrivas inom samhällets barnomsorg.
I proposition 1993/94:75 Arvoden till privatpraktiserande läkare och
sjukgymnaster samt vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m.,
lade regeringen fram förslag till lagar om privatpraktiserande läkares
respektive sjukgymnasters rätt till ersättning från ett av landstingen
finansierat och administrerat ersättningssystem för hälso- och sjukvård i
de fall vårdavtal inte har träffats med landstinget.
Riksdagens socialutskott ställde sig i huvudsak bakom regeringens
förslag (1993/94:SoU14).
Utskottet ansåg dock att försäkringskassan skall administrera utbetal-
ningarna av läkarvårdsersättning samt framförde vissa synpunkter på
lagförslaget. Utskottet föreslog därvid vissa ändringar i regeringens
förslag till lag om läkarvårdsersättning samt lag om ersättning för
sjukgymnastik. Vidare hemställde utskottet att riksdagen på några punkter
som sin mening skulle ge regeringen till känna vad utskottet anfört.
Riksdagen beslutade i enlighet med vad utskottet anfört (rskr.
1993/94:118).
Utskottets hemställan avsåg företagsläkamas möjligheter att omfattas av
rätten till läkarvårdsersättning, vikariatsreglema för specialistläkare samt
avgiftsfriheten för specialistläkare i fråga om röntgen- och laboratorie-
undersökningar som efter remiss utförs genom sjukvårdshuvudmännens
försorg. Till detta kommer att utskottet gjorde vissa uttalanden om
konstruktionen av läkarvårdstaxan vad gäller bl.a. möjligheten att behålla
ersättning för hembesök och telefonkonsultationer i särskilda fall. Även
dessa frågor behandlas i det följande.
I budgetpropositionen för år 1994/95 (prop. 1993/94:100, bilaga 6)
aviseras vissa ändringar av anslagsteknisk karaktär fr.o.m. den 1 juli
1994 i fråga om flertalet särskilda ersättningar till sjukvårdshuvudmännen
som utges av staten enligt överenskommelse med sjukvårdshuvudmännen.
De föreslagna ändringarna, som skall genomföras i bl.a. förenklande
syfte, innebär att endast ersättningarna för sjukresor och Handikappinsti-
tutet samt den särskilda ersättningen för rehabiliterings- och behandlings-
insatser och några mindre utgiftposter skall redovisas under det anslag
som avser den allmänna sjukförsäkringen. Övriga särskilda ersättningar
till huvudmännen skall redovisas under anslaget för hälso- och sjukvård.
57
Regeringen skulle senare återkomma till riksdagen med konsekvens- Prop. 1993/94:220
ändringar i lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL). Propositionen
innehåller därför även de förslag till lagändringar som är erforderliga för
denna omläggning .
Regeringens bedömning: Privatpraktiserande läkare med specia-
listkompetens i företagshälsovård bör inte omfattas av lagen
(1993:1651) om läkarvårdsersättning.
Skälen för regeringens bedömning: Flera såväl finansiella som
verksamhetsmässiga skäl talar enligt vår mening mot att läkare med
specialistkompetens i företagshälsovård skulle omfattas av lagen
(1993:1651) om läkarersättning. Företagshälsovård respektive hälso- och
sjukvård är verksamheter med olika utgångspunkter, som styrs efter
skilda regler och förutsättningar.
Hälso- och sjukvård är en lagreglerad verksamhet. De grundläggande
bestämmelserna finns i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763), som är en
målinriktad ramlag. Utöver den hälso- och sjukvård som en kommun
inom landstinget har ansvaret för, är det en uppgift för landstingen att
planera och organisera hälso- och sjukvården i respektive sjukvårdsom-
råde med utgångspunkt i befolkningens behov av sådan vård. Planeringen
skall också avse den hälso- och sjukvård som erbjuds av annan än
landstinget och kommunerna i landstinget.
Enligt hälso- och sjukvårdslagen är det övergripande målet för hälso-
och sjukvården en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolk-
ningen.
Hälso- och sjukvården finansieras till helt övervägande del av lands-
tingsskatter. Statsbidragens andel för att finansiera hälso- och sjukvårds-
kostnaderna har successivt minskat och uppgår numera till ca 10 procent
av de totala kostnaderna (exkl. läkemedel).
Företagshälsovården har vuxit fram på initiativ av parterna på arbets-
marknaden. Den första överenskommelsen om företagshälsovård träffades
mellan Svenska arbetsgivareföreningen (SAF) och Landsorganisationen
i Sverige (LO) år 1967. Avtal träffades senare mellan parterna inom
såväl den privata som den offentliga sektorn. Utgångspunkten var att man
såg det som en viktig uppgift för arbetsmarknadens parter att se till att
verksamheten blev förankrad i företagen som en partsobunden, utredande
och rådgivande expertresurs i det lokala arbetsmiljöarbetet. Som sådan
skulle den verka för att arbetsmiljön i största möjliga utsträckning
anpassas till människans förutsättningar och behov.
Företagshälsovården är inte lagreglerad, men statsmakterna har i olika
sammanhang uttalat betydelsen av företagshälsovården som en resurs
vilken kan bidra till att förverkliga arbetsmiljölagens (1977:1160)
58
intentioner och förhindra utslagningen från arbetslivet. Begreppet
företagshälsovård används bl.a. i arbetsmiljölagen som benämning på en
resurs som arbetsgivaren är ålagd att föranstalta om "om arbetsförhållan-
dena påkallar det" och som en av de frågor som skyddskommittén skall
behandla.
Staten lämnade till och med år 1992 bidrag för att stimulera utbyggna-
den av företagshälsovården. Före den 1 januari 1986 lämnades stats-
bidrag i relation till omfattningen av den sjukvårdande verksamheten
inom företagshälsovården bl.a. mot bakgrund av den svenska sjukvårdens
då mycket starka koncentration till sjukhus. Fr.o.m. nämnda tidpunkt
infördes dock ett verksamhetsneutralt bidrag, som lämnades i relation till
antalet anställda i det anslutna företaget. Syftet med det nya bidraget var
att stimulera till förebyggande arbetsmiljöarbete och förbättra anslutning-
en av små och medelstora företag till företagshälsovården. De villkor
som ställdes för att statsbidrag skulle lämnas anslöt sig i huvudsak till
bestämmelserna i de avtal som gällde för företagshälsovård. Dessa
innebar att företagshälsovården skulle arbeta förebyggande med arbets-
miljön och medverka i arbetsanpassnings- och rehabiliteringsverksam-
heten på arbetsstället. Den skulle vara integrerad i eller på annat sätt vara
samordnad med arbetsmiljöarbetet på arbetsplatsen.
I juni 1990 redovisades en översyn av effekterna av de nya bidrags-
reglerna, Företagshälsovård i omvandling (Ds 1990:42). Denna kom att
ligga till grund för de delvis nya bidragsbestämmelser som föreslogs i
proposition 1990/91:140 Arbetsmiljö och rehabilitering. Riksdagen
godkände förslagen (bet. AU 1990/91:22, rskr. 1990/91:302) i maj 1991
och de nya bestämmelserna trädde i kraft den 1 januari 1992.
Riksdagsbeslutet innebar att villkoren för bidrag till företagshälsovården
renodlades till att gälla vissa krav på verksamhetens funktion och kvalitet
samt styrningen och ledningen av den. Kraven på att företagshälsovården
skulle arbeta förebyggande och medverka i den arbetsplatsinriktade
rehabiliteringen markerades. Tyngdpunkten i företagshälsovårdens arbete
skulle inte ligga på de individinriktade insatserna utan på det före-
byggande arbetsmiljöarbetet med särskild betoning av grupp- och
organisationsinriktade insatser. Syftet att genom statsbidraget stimulera
små företag med upp till 20 anställda att ansluta sig till företagshälsovård
förstärktes ytterligare.
Riksrevisionsverket (RRV) gjorde i bötjan av 1990-talet en för-
valtningsrevisionen studie av de statliga bidragen till företagshälsovården,
som presenterades i rapporten Den statliga styrningen av företagshälso-
vården (Fu 1991:9). RRV:s slutsats var att statsbidragets styrande
effekter var svaga, bl.a. när det gällde att öka anslutningen av de små
företagen. RRV ansåg inte heller att de då föreslagna förändringarna,
som kom att träda i kraft fr.o.m. år 1992, skulle få avsedd effekt varför
verket föreslog att bidraget skulle avvecklas.
RRV:s rapport och det statsfinansiella läget medförde att regeringen i
budgetpropositionen för år 1992/93 föreslog att det generella statsbidraget
för företagshälsovård skulle upphöra fr.o.m. den 1 januari 1993. Vidare
bemyndigade regeringen i februari 1992 arbetsmarknadsministern att
Prop. 1993/94:220
59
tillkalla en särskild utredare för att utreda företagshälsovårdens organisa-
tion och finansiering - 1992 års företagshälsovårdsutredning. Utredaren
skulle med utgångspunkt från att statsbidraget avvecklades överväga
andra former av stöd för att tillgodose de små företagens behov av
företagshälsovård. Utredaren skulle också mot bakgrund av en analys av
vilka konsekvenser en avveckling av statsbidraget kunde få för före-
tagshälsovården bedöma behovet av samhällelig styrning av den.
I enlighet med regeringens förslag beslutade riksdagen att statsbidraget
till företagshälsovården skulle avvecklas fr.o.m. år 1993.
I oktober 1992 överlämnade 1992 års företagshälsovårdsutredning sitt
betänkande FHU92 (SOU 1992:103) till chefen för Arbetsmark-
nadsdepartementet. Vi vill i det följande kort hänvisa till vissa av
utredningens synpunkter och ställningstaganden i de delar de har
betydelse i detta sammanhang.
Utredningen konstaterar att synen på företagshälsovård i nuläget är
mycket skiftande. A ena sidan riktas mycket av förhoppningarna om ett
effektivt arbetsmiljöarbete mot företagshälsovården. A andra sidan
framförs långtgående kritik mot denna. Förklaringen till denna splittrade
bild ligger till stor del på de många roller som företagshälsovården
kommit att få. Den skall vara en rådgivande expertresurs, en övervakare
av arbetsmiljön och arbetsgivarens särskilda resurs. De olika rollerna
som var och en kräver såväl särskilda kvalifikationer som lojalitet mot
uppdragsgivaren kan, menar utredningen, inte uppfyllas av en och samma
organisatoriska enhet utan att inte avsedda konsekvenser uppstår. Före-
tagens krav på sjukvård är en av de faktorer som medverkat till att
företagshälsovården inte kunnat spela en tillräckligt aktiv roll i arbets-
miljöarbetet, menar utredningen.
Utredningen anser att arbetet med arbetsmiljö och rehabilitering skall
vara det primära för företagshälsovården. Även medicinsk kompetens
behövs i detta arbete. Utredningen betonar också vikten av ett för-
troendefullt samarbete med primärvården och andra berörda vårdgivare.
Om företag önskar erbjuda sina anställda sjukvård är det angeläget att
detta sker på sådant sätt att det inte inkräktar på eller ersätter arbetet med
arbetsmiljön och rehabiliteringen, menar utredningen som också anser att
arbetsgivare som vill anordna sjukvård för sina anställda själva bör
finansiera insatsen eller träffa överenskommelse med sjukvårdshuvud-
männen.
Regeringen vill i sammanhanget nämna att om företag subventionerar
de anställdas sjukvård är detta att betrakta som en personal förmån, som
har direkt samband med en överenskommelse mellan arbetsgivare och
arbetstagare om anställningsvillkor. Oppen sjukvård tillhör fortfarande de
förmåner som kan erbjudas utan att de beskattas trots den under senare
tid skärpta skattelagstiftningen om förmåner till anställda.
Arbetsgivarna har ansvaret för rehabiliteringen på arbetsplatserna.
Företagshälsovården är här en viktig resurs. För att befrämja rehabilite-
ringsinsatserna har också försäkringskassorna möjlighet att köpa
yrkesinriktade rehabiliteringstjänster för ett belopp som under inne-
varande budgetår uppgår till 700 miljoner kronor. Regeringen har
Prop. 1993/94:220
60
föreslagit riksdagen (prop. 1993/94:100 bil. 6) att ett lika stort belopp
skall avsättas for detta ändamål även för budgetåret 1994/95.
Läkarvårdsersättning lämnas till läkare i privat verksamhet med
specialistkompetens i specialiteter där individuella vård- och behand-
lingsinsatser är det primära. Bland de krav som gäller för läkare som
omfattas av lagen om läkarvårdsersättning återfinns bl.a. kravet på att de
skall bedriva verksamheten som privatläkare på heltid, dvs. minst
35 timmar per vecka. Vi vill erinra om att detta krav liksom övriga
lagbestämmelser även gäller fullt ut för de läkare som är verksamma
inom företagshälsovården och som sedan tidigare har en s.k. försäkrings-
kasseanslutning i den mån de fortsättningsvis vill vara verksamma inom
de ramar som gäller enligt lagen om läkarvårdsersättning.
Från och med år 1994 är det landstingen som finansierar läkarvårdser-
sättningen. Om specialister i företagshälsovård skulle omfattas av rätten
till sådan innebär det att landstingen skulle drabbas av kostnader som
ankommer på företagen och som tidigare - i vaije fall delvis - staten
svarade för. Ett sådant förfarande skulle strida mot den s.k. finan-
sieringsprincipen. Denna innebär att kommuner och landsting inte bör
åläggas nya uppgifter utan att de samtidigt får möjlighet att finansiera
dessa med annat än höjda skatter.
En annan konsekvens skulle bli att samhället får två parallella system
för organisationen av den öppna sjukvården med landstingen som finan-
sieringsansvariga. Detta skulle med stor sannolikhet leda till ökade
totalkostnader. Det skulle också vara den del av befolkningen med de
minsta sjukvårdsbehoven som skulle ha tillgång till båda dessa organisa-
tioner.
Mot bakgrund av vad vi här anfört anser regeringen att specialister i
företagshälsovård inte bör omfattas av lagen (1993:1651) om läkarvårds-
ersättning.
Företagshälsovården finansieras sedan indragningen av statsbidraget helt
av företagen. Företagshälsovårdsutredningen konstaterade att bortfallet
av bidraget, som motsvarade ca 30 procent av intäkterna, medför
ekonomiska problem för företagshälsovården. En omställningsprocess
inleddes redan i samband med att riksdagen fattade beslut om indragning-
en. Enligt vår mening är också en omstrukturering av företagshälso-
vården önskvärd. Bortfallet av statsbidraget har påskyndat denna process.
Det är också viktigt att innehållet i de tjänster som tillhandahålls inom
ramen för företagshälsovården i första hand styrs av företagens efter-
frågan i relation till de behov de anser sig ha med hänsyn till det ansvar
de åläggs i gällande lagar och förordningar.
Mot bakgrund av att avtal om företagshälsovård saknas för stora delar
av arbetsmarknaden och att det generella statsbidraget upphört har
regeringen nyligen uppdragit åt Statskontoret att utvärdera vad detta
inneburit för företagshälsovårdens organisation, inriktning, omfattning
och kvalitet. Uppdraget skall redovisas till Arbetsmarknadsdepartementet
senast den 5 september 1994.
Prop. 1993/94:220
61
Prop. 1993/94:220
Regeringens förslag: Läkare som är anställd i ett landstings hälso-
och sjukvård eller är anställd i ett bolag eller annan juridisk person
inom hälso- och sjukvården i vilket landstinget har ett bestämmande
rättsligt inflytande, ges möjlighet att få läkarvårdsersättning när
läkaren vikarierar för en privatpraktiserande specialist som uppbär
läkarvårdsersättning. Detta förutsätter dock att läkaren är ledig från
sin tjänst hos landstinget eller den juridiske personen. Ett motsvaran-
de möjlighet införs även i fråga om sjukgymnaster.
Skälen för regeringens förslag: Förslaget till ändring av vikariats-
reglema är föranlett av socialutskottets hemställan som riksdagen ställt
sig bakom. Utskottet gjorde bl.a. den bedömningen att det kan bli
omöjligt att få kompetenta vikarier om offentliganställda läkare inte ges
möjlighet att vikariera för privatpraktiserande specialister samt att en
förutsättning för att få vikariera bör vara att en offentliganställd läkare
under vikariatet är tjänstledig från sin befattning i landstinget. Förslaget
föranleder ändring dels i 9 § lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning,
dels i 9 § lagen (1993:1652) om ersättning för sjukgymnastik.
Regeringens bedömning: Frågan om privatläkarnas avgiftsfrihet i
fråga om remiss av patienter eller prov till röntgen- och labora-
torieundersökningar inom den offentliga vården bör lösas på lokal
nivå genom beslut av sjukvårdshuvudmännen efter förhandlingar
med företrädare för de privatpraktiserande specialistläkama. För de
sjukvårdshuvudmän eller privatläkare som inte önskar en sådan
lösning bör nuvarande ordning bestå.
Skälen för regeringens bedömning: Regeringen föreslog i prop.
1993/94:75 att de privata specialistläkamas avgiftsfrihet i fråga om
remiss för röntgen- och laboratorieundersökningar till bl.a. den offentliga
hälso- och sjukvården tills vidare skulle kvarstå. Det framhölls därvid
emellertid att det kunde finnas starka skäl för att överväga en ändrad
ordning men att frågan måste beredas ytterligare vad gäller avvägningen
mellan behovet av en god kostnadskontroll i förhållande till de risker som
kan finnas för undervård.
Socialutskottet ansåg att det är nödvändigt att det i vart fall inom ett
och samma landsting gäller likvärdiga regler för privatpraktiserande
specialistläkare och offentliganställda läkare och framhöll att det borde
62
ankomma på regeringen att utforma förslag i detta avseende och
återkomma till riksdagen.
Sedan år 1974 har sjukvårdshuvudmännen haft ett finansiellt ansvar för
de försäkringsanslutna privatpraktiserande läkarnas remisser till röntgen-
och laboratorieundersökningar. Då upphörde de privata laboratoriernas
möjligheter att få ersättning från sjukförsäkringen. Dessa ersättningar
schabloniserades med ett visst belopp per undersökning och utbetalades
i stället till sjukvårdshuvudmännen. Huvudmännen fick sedan träffa avtal
med de privata laboratorierna, vilket möjliggjorde att ersättningarna blev
mer anpassade till respektive laboratoriums verkliga kostnader.
Fr.o.m. år 1985 är systemet med ersättningar till sjukvårdshuvud-
männen för öppen vård per besök ändrat så att dessa ersättningar har
schabloniserats och baserats främst på antalet invånare. Skyldigheten för
sjukvårdshuvudmännen att ombesöija laboratorieprovanalyser och
röntgenundersökningar avseende de försäkringsanslutna privatläkarnas
patienter - antingen vid egna laboratorier eller genom ett driftavtal -
påverkades dock inte av denna förändring.
Många sjukvårdshuvudmän har numera infört system för styrning av
denna verksamhet. I stället för det tidigare budgetsystemet ersätts
vårdenheterna med ett visst belopp per vårdad patient. I dessa ersätt-
ningar ingår också de kostnader som olika diagnostiska undersökningar
medfört. Detta förutsätter i sin tur att den vårdande avdelningen genom
intemdebitering ersätter laboratoriet för dess kostnader. Även vård-
centralerna debiteras ofta kostnaderna för medicinsk service och har
tillförts en budget härför.
Syftet med dessa nya styrsystem är att den som beslutar om en viss
röntgen- eller laboratorieundersökning också skall belastas med kost-
naderna för denna. Härigenom uppnås en effektivare resursanvändning.
Olika studier och försök har visat att det är svårt att fastställa några
enhetliga principer för hur många laboratorie- och röntgenundersökningar
en enskild läkarmottagnings patienter behöver få utförda. Detta varierar
beroende på patientsammansättning och läkarens specialitet. Olika försök
att schablonisera ersättningarna på den enskilda mottagningen har därför
inte varit framgångsrika.
Flera sjukvårdshuvudmän har dock framhållit att det är angeläget att
finna en lösning där ett kostnadsansvar kan åläggas en privatläkares
mottagning för dessa prover och undersökningar på samma sätt som för
läkare inom den egna verksamheten.
Mot denna bakgrund är regeringen av den uppfattningen att frågan bör
kunna lösas på lokal nivå genom beslut av respektive sjukvårdshuvudman
efter förhandlingar med företrädare för de privatpraktiserande läkarna.
En tänkbar modell att lösa detta är följande. För vaije mottagning bör
fastställas en ram inom vilken dessa kostnader skall rymmas. Ramen
fastställs med utgångspunkt i den aktuella mottagningens verksamhetsin-
riktning och patientsammansättning. För de mottagningar som håller
denna ram skall huvudmannen - efter uppföljning av kvaliteten - utbetala
en kvalitetsbonus. De sjukvårdshuvudmän eller privatläkare som inte
önskar utnyttja detta system bör ha rätt att stå utanför varvid laboratorie-
Prop. 1993/94:220
63
och röntgenundersökningarna liksom hittills bör finansieras av huvud- Prop. 1993/94:220
mannen.
Regeringens förslag: Läkare och sjukgymnaster som är verksamma
inom stödområdena 1 och 2 enligt förordningen (1990:642) om
regional poli tiskt företagsstöd och inom kommunerna Nordanstig,
Krokom, Nordmaling, Robertsfors samt Vännäs får laglig rätt till
särskilt arvode för telefonkonsultationer och medicinskt motiverade
hembesök.
Regeringens bedömning: En läkare som undersöker och behandlar
en patient för sådant som ligger utanför läkarens specialitet bör inte
få uppbära normalarvode för detta, oavsett om det sker inom ett
stödområde såvida inte vårdavtal har ingåtts. Innan ett sådant tillägg
i lagen om läkarvårdsersättning övervägs är det angeläget att dels
bedöma frågan ur kvalitets- och patientsäkerhetsssynpunkt, dels följa
och utvärdera hur de ändrade bestämmelserna för rätt till läkarvårds-
ersättning har påverkat etableringen av läkare i dessa stödområden.
Skälen för regeringens förslag och bedömning: Riksdagen har
tillstyrkt regeringens förslag i fråga om konstruktionen av taxan för
specialistläkare. Socialutskottet framhöll dock att regeringen vid över-
vägandena om den kommande taxan borde behålla möjligheten att särskilt
ersätta hembesök. Utskottet pekade därvid bl.a. på att enda möjligheten
på många orter för en patient inom hemsjukvården att få träffa en
specialistläkare är att söka på sjukhusets akutmottagning. Hembesök av
en specialistläkare skulle därför kunna avlasta den specialiserade sjukhus-
vården och medföra en effektivisering. Även telefonkonsultationer borde
enligt utskottet ersättas särskilt.
Utskottet uppmärksammade också frågan om arvodets nivå för en
specialistläkare som arbetar inom de i lagen angivna stödområdena när
en sådan läkare undersöker och behandlar patienter för sådant som ligger
utanför specialiteten. Enligt utskottet borde läkaren för sådana insatser få
tillämpa normalarvode.
Regeringen har ingående övervägt vad socialutskottet anfört i fråga om
att behålla möjligheterna att i särskild ordning kunna ersätta hembesök
och telefonkonsultationer i vissa fall samtidigt som regeringen vidhåller
sin tidigare redovisade uppfattning att det är högst angeläget att i största
möjliga utsträckning förenkla ersättningssystemet för privatläkarvård. Ett
generellt återinförande av dessa särskilda ersättningar i taxesystemet
skulle i hög grad motverka detta syfte. Med hänsyn till de motiv som
utskottet framfört anser dock regeringen att det finns skäl för att särskild
ersättning skall lämnas till de läkare och sjukgymnaster som har sin
verksamhet inom stödområdena 1 och 2 samt i kommunerna Nordanstig,
64
Krokom, Nordmaling, Robertsfors och Vännäs för telefonkonsultationer
och medicinskt motiverade hembesök.
Vad som nu föreslagits föranleder tillägg dels i 20 § lagen (1993:1651)
om läkarvårdsersättning, dels i 20 § lagen (1993:1652) om ersättning för
sjukgymnastik.
Vad gäller frågan om möjligheten att till läkare i stödområde kunna
utge normalarvode även för vård och behandling för sådant som ligger
utanför specialiteten är regeringen däremot mycket tveksam. Införande
av en sådan möjlighet bryter mot principerna för det nya taxekonstruk-
tionen och innebär risker ur kvalitets- och patientsäkerhetssynpunkt som
kräver ytterligare överväganden. Regeringen anser också att som ett
underlag för dessa bör effekterna av de ändrade reglema för anslutning
till ersättningssystemet närmare studeras för bl.a. stödområdena.
Vad gäller de frågor som behandlats i detta avsnitt vill vi erinra om
möjligheten för landsting och vårdgivare att reglera dessa genom att
träffa vårdavtal.
Prop. 1993/94:220
Regeringens förslag: Fr.o.m. budgetåret 1994/95 finansieras den
allmänna sjukvårdsersättningen och flertalet särskilda ersättningar
som nu utges från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen -
enligt överenskommelsen mellan staten och företrädare för sjuk-
vårdshuvudmännen för år 1994 - helt genom statsbidrag och
redovisas under anslaget för hälso- och sjukvård. Detta föranleder
ändringar i AFL och andra lagar.
Skälen för regeringens förslag: Den av regeringen tidigare föreslagna
ändringen är motiverad av två skäl. Det första skälet är att den nuvarande
ordningen, enligt vilken den allmänna sjukvårdsersättningen till 29 %
finansieras via statsbidraget för hälso- och sjukvård och den resterande
delen med 15 % statsbidrag och 85 % med olika socialavgifter, är
svårbegriplig och komplicerad ur redovisningssynpunkt. Det andra skälet
är att den allmänna sjukvårdsersättningen och de särskilda ersättningarna,
med ett undantag, numera inte har någon direkt anknytning till sjukför-
säkringssystemet utan är att betrakta som mer eller mindre tillfälliga
stimulansmedel till vissa områden eller insatser inom hälso- och
sjukvården.
Förslaget innebär att endast ersättningen för sjukresor, ersättningen till
Handikappinstitutet samt den särskilda ersättningen för rehabiliterings-
och behandlingsinsatser fr.o.m. den 1 juli 1994 kommer att finansieras
genom den allmänna sjukförsäkringen. Den anslagsmässiga konsekven-
serna härav har redan beaktats i budgetpropositionen för budgetåret
1994/95.
65
5 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 220
Vad som nu föreslagits föranleder vissa följdändringar i 2 kap. AFL, Prop. 1993/94:220
tandvårdslagen (1985:125) samt i lagen (1981:49) om begränsning av
läkemedelskostnader, m.m.
Enligt 9 kap. 4 § i lagen (1962:381)om allmän försäkring (AFL) utges
vårdbidrag till föräldrar som vårdar bam under 16 års ålder och som
under minst sex månader behöver särskild tillsyn och vård på grund av
sjukdom, psykisk utvecklingsstörning eller annat handikapp. Hänsyn tas
också till sådana merkostnader som uppkommer på grund av barnets
sjukdom eller handikapp. Vårdbidragets storlek är beroende av hur
omfattande barnets behov av vård och tillsyn är samt hur stora merkost-
naderna är. Vårdbidrag kan lämnas som helt, tre fjärdedels, halvt och en
fjärdedels vårdbidrag. Helt vårdbidrag är 250 procent av basbeloppet.
Vårdbidraget är skattepliktig inkomst och ATP-grundande.
Av vårdbidraget kan en viss del bestämmas vara ersättning för merkost-
nader. Om tillsyns- och vårdbehovet för ett bam uppfyller kravet för helt
vårdbidrag, kan ersättning för merkostnader ges utöver vårdbidraget med
ett visst belopp.
Regeringens förslag: Vårdbidraget skall kunna delas mellan
gifta/sammanboende föräldrar som gemensamt har vårdnaden om
bamet.
Skälen för regeringens förslag: Nuvarande regler för vårdbidrag
medger att vårdbidraget delas mellan föräldrarna under förutsättning att
båda tar del i vården av bamet samt att de lever åtskilda. Lever
föräldrarna tillsammans medger inte nuvarande regler att föräldrarna
delar på vårdbidraget om de så skulle önska. För den del som inte utgör
ersättning för merkostnader är vårdbidraget pensionsgrundande, vilket
också är ett skäl till att bidraget bör kunna delas mellan föräldrarna om
de så önskar. Ett sådant tillägg bör föras in i 9 kap. 4 b § AFL. De
administrativa effekterna är mycket begränsade bl.a. eftersom rutiner för
delat vårdbidrag redan finns. Ändringen medför heller inga ökade
kostnader för vårdbidrag.
66
Prop. 1993/94:220
Regeringens förslag: Övergångsbestämmelserna till lagen (1962:381)
om allmän försäkring (AFL) om rätten till folkpension utomlands för
svenska medborgare födda år 1929 eller tidigare ändras så att det
klargörs att pensionen utomlands inte kan utgå med högre belopp än
vad som skulle utgå om pensionären var bosatt i Sverige. Över-
gångsbestämmelserna anpassas även till att mantalskrivningen
numera har upphört.
Skälen för regeringens förslag: Med stöd av 5 kap. 1 § AFL i dess
lydelse före den 1 juli 1979 kunde en svensk medborgare som hade varit
mantalsskriven i Sverige för det år varunder han fyllt 62 år och de fem
närmast föregående åren uppbära folkpension och pensionstillskott vid
bosättning utomlands. Folkpensionen utgick på samma sätt som i Sverige
med oavkortat belopp.
Den 1 juli 1979 ändrades reglema för rätt till folkpension vid bosättning
utomlands. Huvudregeln blev att en svensk medborgare som hade rätt till
ATP fick rätt till folkpension vid bosättning utomlands. Folkpensionens
storlek berodde på antalet år med ATP-poäng. Den som var bosatt i
Sverige hade fortsatt rätt till folkpension med oavkortat belopp. Samtidigt
infördes en övergångsbestämmelse enligt vilken de som var födda år
1929 eller tidigare kunde åberopa äldre bestämmelser för rätt till
folkpension utomlands och således få folkpension med oavkortat belopp
på samma sätt som om de var bosatta i Sverige under förutsättning att de
varit mantalskrivna i Sverige mellan 57 och 62 års ålder. Rätten gällde
även de som var födda år 1930 eller senare om de den 1 juli 1979 redan
uppbar folkpension.
I samband med ändringarna i folkpensionslagstiftningen som trädde i
kraft den 1 januari 1993 gjordes vissa ändringar i denna övergångsbe-
stämmelse som endast berör dem som är födda 1930 eller senare.
Sedan den 1 januari 1993 är i princip folkpensionens storlek i Sverige
beroende av antingen antalet år med ATP-poäng eller antalet bosättnings-
år i Sverige. Den aktuella övergångsbestämmelsen kan dock tolkas så att
även om pension i Sverige utgår med avkortat belopp på grund av
bristande antal år med ATP-poäng eller bristande antal bosättningsår
skulle folkpensionen utomlands utgå med oavkortat belopp för den som
uppfyller den äldre lagstiftningens mantalsskrivningskrav.
Mot denna bakgrund har Riksförsäkringsverket i skrivelse den
25 november 1993 förslagit att den aktuella övergångsbestämmelsen
kompletteras med ett förtydligande att folkpension i dessa fall inte skall
utgå med högre belopp än vad som skulle ha utgått vid bosättning i
Sverige.
Ett sådant förtydligande är särskilt betydelsefullt sedan EES-avtalet och
lagen (1992:1776) om samordning av systemen för social trygghet när
67
personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) Prop. 1993/94:220
trätt i kraft den 1 januari 1994. Genom denna lag följer att medborgare
i EES-ländema skall likabehandlas med svenska medborgare vid
tillämpning av all svensk lagstiftning om social trygghet.
Riksförsäkringsverket har även föreslagit att övergångsbestämmelsen
tekniskt anpassas till att mantalsskrivningen upphört i samband med att
den nya folkbokföringslagen (1991:481) trädde i kraft den 1 juli 1992 på
motsvarande sätt som redan gjorts i 1 kap. 4 och 5 §§ AFL om
inskrivning i försäkringskassa.
Regeringens bedömning: Försäkringsbolagen bör själva avgöra om
kompensationsnivåema för privat försäkring för inkomstbortfall vid
sjukdom skall anpassas till de kompensationsnivåer som gäller inom
socialförsäkringen. Finansinspektionen får bedöma om allmänna råd
bör lämnas i detta hänseende.
Försäkringsavtal rörande privat sjukförsäkring bör dock utgå från
att statsmaktemas avsikt med förändringarna i sjuklöne- och sjukför-
säkringssystemen är att självrisker motverkar att systemen över-
utnyttjas och att utfallet av förändringarna skall bli enhetligt bland
olika grupper på arbetsmarknaden.
Om försäkringsavtal ingås som rubbar dessa förutsättningar kan det
bli aktuellt att ändra i det offentligt reglerade ersättningssystemet på
sådant sätt att vad som uppburits från privat tecknade försäkringar
frånräknas.
Skälen för regeringens bedömning: I samband med införandet av den
allmänna sjukförsäkringen år 1955 uttalades (prop. 1953:178) att den
obligatoriska sjukpenning försäkringen borde vara den grund för
medborgarnas skydd under sjukdom efter vilken kompletterande
hjälpformer borde avpassas, samtidigt som den försäkrade inte genom
sjukförmånema borde få en bättre ekonomi än då han var frisk. Denna
princip följdes upp genom föreskrifter för privat försäkring utfärdade av
Försäkringsinspektionen.
I samband med att sjukpenningen gjordes skattepliktig år 1974 anförde
föredragande statsrådet (prop. 1973:46) att denna princip fortfarande
skulle gälla. Föredraganden förutsatte att de närmare riktlinjer om
kompensationsnivåer som han förordade skulle beaktas av arbetmark-
nadens parter. Han anförde vidare att i fråga om kompletterande
ersättningar i försäkringsform det ankom på Försäkringsinspektionen att
utfärda sådana rekommendationer att den förordade begränsningen
iakttogs. Vad som anförts i prop. 1973:46 har även legat till grund för
68
bedömningen i prop. 1974:90 och 1975:58 att förmån från fri avtals-
gruppsjukförsäkring (AGS) även fortsättningsvis skulle vara skattefri.
I regeringens skrivelse 1984/85:187 redovisades avtal och överens-
kommelser som träffats under november 1984 och februari 1985 mellan
SAF och LO om förbättrade sjukförmåner. Vidare angavs att SAF och
LO var överens om att gemensamt och i kontakt med statsmakterna
utreda sjukersättningssystemet i syfte att nå likvärdiga villkor för olika
kategorier av anställda. Som ett led i detta utredningsarbete hade SAF
och LO samtidigt kommit överens om en kraftig utbyggnad av AGS
fr.o.m. den 1 april 1985. Ersättningen från AGS hade därvid utformats
så att den tillsammans med sjukpenningen i princip skulle motsvara
100 % av inkomstförlusten för sjukperioder som varar utöver sju dagar.
Efter den 90:e sjukpenningdagen motsvarade ersättningen i princip 95 %.
I skrivelsen angavs att de överenskomna ersättningsnivåerna var godtag-
bara. Föredragande statsrådet fann heller inte anledning att på grund av
förbättringarna av AGS föreslå några ändringar i den skattemässiga
behandlingen av försäkringen. Han anförde vidare att den ersättningsnivå
som sålunda godtagits för AGS borde vara avgörande för högsta
acceptabla nivå för ersättning inom annan privat försäkring. Enskilda
försäkringsbolag borde därför inte tillhandahålla försäkringar som -
tillsammans med andra sjukförmåner - skulle ge högre ersättning än vad
som svarar mot inkomstbortfallet under sjuktid efter de sju första
sjukdagarna, vilket motsvarade ersättningen enligt AGS. Liksom tidigare
ankom det på Försäkringsinspektionen att övervaka att inte förmånligare
villkor än vad som angivits kom att gälla.
Genom skrivelsen bereddes riksdagen tillfälle att ta del av vad som
anförts. Socialförsäkringsutskottet angav i sitt betänkande SfU 1984/85:29 att
vad som framhållits i skrivelsen inte hade givit anledning till något särskilt
uttalande från utskottets sida. Utskottet hemställde att riksdagen lade
skrivelsen till handlingarna, vilket också blev riksdagens beslut.
I en skrivelse den 10 juni 1985 till Försäkringsbranschens Serviceaktie-
bolag angav Försäkringsinspektionen att inspektionen tolkat regeringens
skrivelse så att de enskilda försäkringsbolagen inte fick tillhandahålla
försäkringar som - tillsammans med andra sjukförmåner - ger högre
ersättning av inkomstbortfallet före skatt än, för sjukperiod som varar
utöver sju dagar räknat fr.o.m. insjuknandedagen, 100 % för dag 1-91
och 95 % fr.o.m. dag 92. För sjukperiod som varar högst sju dagar
räknat fr.o.m. insjuknandedagen förelåg inget försäkringsbart utrymme.
I april 1993 har Svenska Livförsäkringsbolags Aktuarienämnd tillskrivit
Finansinspektionen och begärt klarläggande om de riktlinjer inspektionen
meddelat i sin skrivelse den 10 juni 1985 om maximal ersättningsnivå för
inkomstbortfall vid meddelande av privat sjukförsäkring fortfarande äger
tillämpning. Finansinspektionen har i sin tur tillskrivit Socialdepartemen-
tet och begärt besked om det som anförts i skrivelsen 1984/85:187
fortfarande gäller.
Regeringen konstaterar att under de senaste åren har genomgripande
förändringar gjorts i sjukförsäkringen. I detta sammanhang är särskilt
följande förändringar av betydelse.
Prop. 1993/94:220
69
Den 1 mars 1991 sänktes kompensationsnivån i sjukförsäkringen till
65 % för de första tre sjukpenningdagama, 80 % för tiden därefter
t.o.m. den 90:e dagen samt 90 % för tid därefter. Samtidigt infördes
bestämmelser om att sjukpenningen skulle minskas med belopp som
arbetsgivaren utgav i lön under sjukdom utöver 10 % av lönen under de
första 90 dagama. Om arbetsgivaren utgav lön för sjuktid efter 90 dagar
skulle sjukpenningen minskas med hela lönen. Med lön under sjukdom
jämställdes ersättning på grund av förmån av fri gruppsjukförsäkring som
åtnjöts enligt grunder som fastställs i kollektivavtal mellan arbets-
marknadens huvudorganisationer.
Nästa stora förändring skedde den 1 januari 1992 då arbetsgivaren i lag
ålades skyldighet att utge sjuklön för de första 14 dagama av ett sjukfall.
Arbetstagaren hade rätt till sjuklön med 75 % av mistade anställningsför-
måner för de tre första sjuklönedagarna och med 90 % under återstoden
av sjuklöneperioden.
Den senaste förändringen gäller fr.o.m. den 1 april 1993 då en
karensdag infördes i såväl sjukförsäkringen som sjuklönesystemet.
Samtidigt har ersättningsnivån i sjukförsäkringen sänkts till 80 % också
fr.o.m. dag 91 och fr.o.m. den 1 juli 1994 till 70 % fr.o.m. dag 366 i
en sjukperiod.
De redovisade förändringarna har bl.a. haft till syfte att minska
försäkringens utgifter genom att öka den enskildes självrisk genom
införandet av en karensdag och sänkta ersättningsnivåer. Utgångspunkten
för regeringens förslag om karensdag m.m. var att nödvändiga an-
passningar av sjuklöneavtalen även fortsättningsvis skall fungera så att
särskilda lagstiftningsåtgärder med syfte att åstadkomma likformighet inte
skall bli aktuella. Förändringarna har också varit avsedda att stärka den
s.k. arbetslinjen inom socialförsäkringen. En annan förändring som skett
sedan regeringens skrivelse år 1985 är att utbetalning från AGS-
försäkring fr.o.m. den 1 januari 1991 är skattepliktig.
Vidare kan konstateras att regeringen i direktiven (Dir. 1993:44) till
Sjuk- och arbetsskadeberedningen angivit att en viktig utgångspunkt för
beredningens arbete bör vara att förslagen till försäkringslösning skall
innehålla ett visst mått av självrisk.
Av det anförda framgår att förutsättningarna nu är helt annorlunda
jämfört med när skrivelsen 1984/85:187 beslutades. Det är regeringens
uppfattning att vad som anförts i den skrivelsen därför inte längre kan
äga giltighet.
Försäkringsbolagen bör själva avgöra om försäkringsavtal rörande
privat sjukförsäkring skall anpassas till de kompensationsnivåer som
gäller inom socialförsäkringen. Finansinspektionen får därvid bedöma om
allmänna råd bör lämnas i detta hänseende.
Försäkringsavtalen bör dock utgå från att statmaktemas avsikt med
förändringarna i sjuklöne- och sjukförsäkringssystemen är att självrisker
motverkar att systemen överutnyttjas och att utfallet av förändringarna
skall bli enhetligt bland olika grupper på arbetsmarknaden.
Om försäkringsavtal ingås som rubbar dessa förutsättningar kan det bli
aktuellt att ändra i det offentligt reglerade ersättningssystemet, på sådant
Prop. 1993/94:220
70
sätt att vad som uppburits från privat tecknade försäkringar frånräknas. Prop. 1993/94:220
Med sådan privat försäkring avses försäkring som tecknats av enskild
eller av arbetsgivare eller annan för enskilds räkning.
Förslaget om vårdbidrag liksom de föreslagna ändringarna på föräldraför-
säkringens område bör träda kraft den 1 januari 1995. Övriga förslag bör
träda kraft den 1 juli 1994.
När det gäller förslagens ekonomiska effekter på föräldraförsäkringen
har arbetsgruppen sammanfattningsvis bedömt att de utgiftsökningar som
vissa av förslagen kan komma att medföra motsvaras av besparingar till
föjd av förslagen om begränsning av rätt till föräldrapenning under
arbetsfri tid.
Regeringen bedömer att förslaget om överlåtelse av rätt till tillfällig
föräldrapenning till annan försäkrad kan ge upphov till en ökning av
försäkringsutgiftema. Vid ett antagande om att ca 10 % av familjerna
kommer att utnyttja denna möjlighet kan utgiftsökningen uppskattas till
ca 34 miljoner kronor brutto per år. Vad gäller förslaget om föräldrapen-
ning under arbetsfri tid inklusive semesterledighet kan kostnadseffekten
uppskattas enligt följande. Vid ett antagande om att ca 10 % av fäders
uttag av föräldrapenning sker under arbetsfri tid i syfte att förstärka
familjens ekonomi och att dessa uttag i forsättningen inte kommer att ske
kan förslaget beräknas ge upphov till en besparing om ca 65 miljoner
kronor brutto per år. Övriga förslag - ändring av 2,5 årsregeln respek-
tive tillfällig föräldrapenning i form av kontaktdagar - kan ge upphov till
utgiftsökningar motsvarande ca 8 miljoner kronor. Sammantaget beräknas
de föreslagna förändringarna inom föräldraförsäkringen minska de totala
utgifterna med ca 23 miljoner kronor.
Förslagen bedöms vidare ge upphov till vissa administrationskostnader.
De löpande administrationskostnaderna beräknas öka med drygt en miljon
kronor. Genomförandekostnadema för Riksförsäkringsverket kan beräk-
nas till ca en miljon kronor för budgetåret 1994/95. Regeringen avser att
i samband med höstens budgetprövning göra en samlad bedömning av
Riksförsäkringsverkets och försäkringskassornas behov av medel för
administration av föräldraförsäkringen. I det sammanhanget kommer
ställning att tas till även de nu aktuella kostnaderna.
Mot bakgrund av svårigheterna att förutse effekterna av de föreslagna
förändringarna inom föräldraförsäkringen finns det skäl att noga följa
utvecklingen på området. Regeringen avser att i det kommande reg-
leringsbrevet för budgetåret 1994/95 ge Riksförsäkringsverket i uppdrag
att följa upp och redovisa effekterna av ifrågavarande förslag.
71
Ändringarna i kapitlet är i allt väsentligt konsekvenser av vissa beslutade
eller föreslagna ändringar av anslagsteknisk karaktär. Bakgrunden och
skälen har redovisats i avsnitt 7.1 och 7.6. Därutöver föreslås vissa
språkliga och redaktionella ändringar. En sådan ändring innebär att
kapitelrubriken ändras.
I första stycket anges inte längre att ersättning lämnas för sådan hälso-
och sjukvård som landsting och landstingsfria kommuner är skyldiga att
erbjuda enligt hälso- och sjukvårdslagen. Det finns fortfarande hän-
visningar till denna lag och till lagen om resekostnadsersättning vid
sjukresor. Det anges däremot att sjukvårdsersättning lämnas för bl.a.
hälso- och sjukvård utan angivande av för vilken sådan vård detta skall
ske. Som angivits i avsnitt 7 är avsikten att bidragen till landstingen och
de landstingsfria kommunerna i fortsättningen skall redovisas under ett
annat anslag i statsbudgeten. Ändringarna i stycket är i övrigt endast
redaktionella.
I andra stycket föreslås endast vissa mindre konsekvensändringar till
följd av att 2 § föreslås upphävd.
Paragrafen föreslås upphävd. I paragrafen har hittills reglerats sjukvårds-
ersättning för öppen hälso- och sjukvård som ombesörjs av staten eller
av landsting eller kommun som inte tillhör landsting. Sådan ersättning
har innefattats i den allmänna sjukvårdsersättningen enligt 2 § för-
ordningen (1984:908) om vissa ersättningar till sjukvårdshuvudman från
sjukförsäkringen enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Ersätt-
ningen skall enligt regeringens förslag omvandlas till ett bidrag till hälso-
och sjukvården (jfr avsnitt 7). Bestämmelserna i paragrafen behövs inte
längre.
Paragrafens första två stycken är oförändrade.
Tredje stycket föreslås upphävt som en följd av förslaget om upp-
hävande av 2 §.
I paragrafen finns bestämmelser om ersättning för sjukhusvård. Såvitt
gäller sjukvårdshuvudmännen ingår denna ersättning till övervägande del
i den nyss nämnda allmänna sjukvårdsersättningen som skall omvandlas
72
till ett bidrag till hälso- och sjukvård (jfr vid 2 §). Ersättning for Prop. 1993/94:220
sjukhusvård lämnas därutöver till vissa andra sjukvårdsinrättningar och
för sjukhusvård som omfattas av konventioner. Dessa ersättningar skall
finnas kvar. Bestämmelserna härom finns i förordningen (1979:849) om
ersättning for sjukhusvård m.m. Paragrafen behöver därför finnas kvar
men har språkligt omarbetats.
I sista stycket har därutöver tagits in en möjlighet för regeringen att
lämna över sin föreskriftsrätt till en myndighet.
I den nya paragrafen föreslås bestämmelser om sjukvårdsersättning för
särskilda rehabiliterings- och behandlingsinsatser samt för utveckling och
provning av hjälpmedel åt personer med funktionshinder och liknande
verksamhet. Sistnämnda kan avse Handikappinstitutets verksamhet.
Sådana ersättningar har lämnats enligt den nyss nämnda förordningen om
vissa ersättningar till sjukvårdshuvudman från sjukförsäkringen enligt
lagen (1962:381) om allmän försäkring. Avsikten är att sådana ersätt-
ningar även fortsättningsvis skall kunna lämnas. Detta bör anges i lagen.
1 likhet med ersättning för andra ändamål föreslås regeringen få fastställa
grunderna för ersättningen.
Ändringarna i paragrafen är endast redaktionella konsekvenser av
förslagen till ändringar beträffande 2 och 4 §§.
7§
Ändringarna är endast av språklig art och i huvudsak konsekvenser av
förslagen beträffande 2 och 4 §§.
10 §
Ändringarna är endast konsekvenser av förslaget om upphävande av 2 §
och införande av 5 §.
2 § Ersättning enligt 1 § fjärde stycket lagen (1990:659) om särskild
löneskatt på vissa förvärvsinkomster skall inte vara förmånsgrundande
vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst. Denna ersättning har
därför lagts till i paragrafen.
2 § I denna paragraf anges vilka personer som omfattas av försäkringens
föräldrabegrepp.
Enligt en ny paragraf, 11 a §, får en förälder i vissa fall överlåta rätt
till tillfällig föräldrapenning till en annan försäkrad som i stället för
föräldern avstår från förvärvsarbete för vård av bamet. Med anledning
73
härav införs i ett nytt tredje stycke en bestämmelse om att den som enligt Prop. 1993/94:220
11 a § vårdar barnet i stället för föräldern skall likställas med förälder
vid tillämpningen av 12 - 18 §§. Tillägget föranleder också en om-
redigering av andra stycket.
I paragrafens andra stycke görs en ändring som innebär att föräldrapen-
ning kan utges för besök i den förskoleverksamhet som bamet deltar i.
Med uttrycket förskoleverksamhet avses detsamma som i 13 a §
socialtjänstlagen (1980:620). Där anges att förskoleverksamhet kan
bedrivas i form av förskola som organiseras som daghem eller deltids-
grupp, i form av familjedaghem och i form av kompletterande för-
skoleverksamhet (öppen förskola). Rätten till föräldrapenning för besök
i förskoleverksamheten är inte beroende av om verksamheten bedrivs
offentligt eller privat.
Denna paragraf reglerar föräldrapenningens storlek.
Den sjukpenninggrundande inkomsten skall inte sänkas för en förälder
som är helt eller delvis ledig från sitt förvärvsarbete för vård av bam
som inte har fyllt ett år.
I sjätte stycket anges en särskild beräkningsgrund för föräldrapenning
då förälderns sjukpenninggrundande inkomst sänkts då bamet fyllt ett år.
I första meningen anges att oavsett om förälderns sjukpenninggrundande
inkomst sänkts då bamet fyllt ett år skall föräldrapenningen till dess
bamet fyller två år beräknas lägst på grundval av denna tidigare
sjukpenninggrundande inkomst anpassad till löneutvecklingen inom
yrkesområdet.
Bestämmelsen i styckets andra mening innebär en ändring av gällande
regler om fortsatt försäkringsskydd. Har kvinnan blivit gravid innan
bamet uppnått ett år och nio månaders ålder kan föräldrapenning
fortsättningsvis beräknas på motsvarande sätt. Detta gäller för båda
föräldrarna. Föräldrapenning beräknad på detta sätt kan utges för det nya
bamet fram till dess att det fyller två år. Även för det tidigare bamet
beräknas föräldrapenningen på detta sätt dels under graviditeten, dels
fram till dess att det nya bamet fyller två år.
Vid bedömningen av frågan om kvinnan blivit gravid innan bamet
uppnått ett år och nio månaders ålder bör man utgå från tidigast möjliga
dag för konception. Denna dag kan faställas bl.a. vid ultraljudsundersök-
ning. Föds det nya bamet innan det tidigare bamet uppnått två år och sex
månaders ålder skall som regel föräldrapenningen för det nya bamet
beräknas efter förälderns ursprungliga ersättningsnivå. Detta gäller dock
inte om det nya bamet föds för tidigt (prematurt).
Föräldrapenningen skall beräknas efter den ursprungliga ersättnings-
nivån även vid adoption av ett bam som sker inom två år och sex
månader från födelsen eller adoptionen av föregående bam. Ytterligare
regler som likställer adoption av bam med födelse av bam m.m. finns i
4 kap 5 § AFL.
74
Bestämmelsen i denna nya paragraf innebär en begränsning av rätten till
föräldrapenning. Rätten till föräldrapenning för tid om en eller flera
dagar som normalt är arbetsfri görs beroende av att föräldern uppbär
motsvarande föräldrapenning i direkt anslutning till den arbetsfria tiden.
De dagar som avses är sådana dagar som, oavsett om föräldern är
tjänstledig eller inte, är arbetsfria inom den bransch eller på den
arbetsplats där föräldern är anställd. Uttrycket arbetsfri tid har utvecklats
närmare i allmänmotiveringen (avsnitt 5.2).
För att t.ex. hel föräldrapenning skall kunna utges för en lördag och en
söndag som normalt skulle ha varit arbetsfri måste föräldern alltså
uppbära hel föräldrapenning även under fredagen eller måndagen.
I 17 § föreslås också ett tillägg innebärande att att föräldrapenningför-
måner inte skall kunna utges för dag under vilken föräldern är semester-
ledig.
Någon övergångsbestämmelse till den nya paragrafen föreslås inte.
Detta innebär att den nya regeln blir omedelbart tillämplig på all
föräldrapenning som belöper på tid efter ikraftträdandet, även om
ledigheten inletts tidigare. Föräldrapenning som belöper på tid dessför-
innan påverkas givitvis inte.
I paragrafens tredje stycke införs en ändring som innebär att en förälder
har rätt till s.k. kontaktdagar för besök i den förskoleverksamhet
respektive skolbarnsomsorg som bamet deltar i oavsett om verksamheten
bedrivs offentligt eller privat. Innebörden av uttrycken förskoleverksam-
het och skolbarnsomsorg är desamma som i förslaget till utvidgad
lagreglering på bamomsorgsområdet (prop. 1993/94:11). Med för-
skoleverksamhet avses således förskola, familjedaghem och komplette-
rande förskoleverksamhet (se vidare författningskommentaren till 4 kap.
4 §). Skolbarnsomsorg kan bedrivas i form av fritidshem, integrerad
skolbarnsomsorg eller familjedaghem samt, för bam mellan tio och tolv
år, öppen fritidsverksamhet.
Paragrafen är ny. Här föreskrivs att en förälder som skulle behöva avstå
från förvärvsarbete i samband med sjukdom eller smitta hos bamet eller
barnets ordinarie vårdare i stället får överlåta rätt till tillfällig för-
äldrapenning till en annan försäkrad som i stället för föräldern avstår från
förvärvsarbete för alla bam för vilka tillfällig föräldrapenning kan utgå
i samband med sjukdom eller smitta hos bamet. När det gäller bam som
avses i 10 § (bam som inte fyllt tolv år) och bam som avses i 11 § första
stycket (bam som fyllt tolv men inte sexton år och som grund av
sjukdom, psykisk utvecklingsstörning eller annat funktionshinder är i
behov av särskild tillsyn eller vård) kan rätten till tillfällig föräldrapen-
ning överlåtas även vid sjukdom eller smitta hos barnets ordinarie
vårdare. Möjligheten att överlåta rätt till tillfällig föräldrapenning är inte
75
begränsad till exempelvis ensamstående föräldrar utan gäller alla Prop. 1993/94:220
föräldrar.
Någon begränsning av den krets försäkrade till vilken överlåtelse skall
kunna få ske finns inte. Det får förutsättas att en person som föräldrarna
är villiga att anförtro uppgiften att vårda barnet har goda relationer både
till föräldrarna och bamet samt också i övrigt är lämpad för uppgiften.
För överlåtelse av rätt till tillfällig föräldrapenning bör krävas att
föräldern försäkrar att han eller hon hade behövt avstå från förvärvs-
arbete för vård av bam under aktuella dagar om inte den till vilken
överlåtelsen sker hade avstått från förvärvsarbete för vård av bamet i
förälderns ställe. Vidare bör föräldern försäkra att överlåtelse av rätten
till tillfällig föräldrapenning gjorts till denna person. Vederbörande bör
i sin tur försäkra att han eller hon avstått från förvärvsarbete under
aktuella dagar.
Den föräldrapenning som utgår till den som vårdar bamet skall
beräknas på dennes sjukpenninggrundande inkomst och inte på för-
älderns.
Rätten till tillfällig föräldrapenning är enligt 4 kap 12 § AFL begränsad
till ett visst antal dagar per bam och år. Hur många dagar det rör sig om
beror på av vilken anledning som den tillfälliga föräldrapenningen tas ut.
1 de dagar som kan tas ut ingår även dagar då bamet vårdas av en annan
försäkrad än en förälder. Någon rätt till ytterligare dagar med tillfällig
föräldrapenning när en annan försäkrad vårdar bamet är det alltså inte
frågan om.
I ett nytt andra stycke föreskrivs att föräldrapenningförmåner inte skall
utges för dag under vilken föräldern är semesterledig enligt semesterlagen
(1977:480). Något hinder för en förälder som uppbär föräldrapenning att
byta ut sin föräldraledighet mot semesterledighet finns dock inte.
4 b § Ändringen innebär att vårdbidrag kan utbetalas med hälften vardera
till två föräldrar även om dessa lever tillsammans. Förutsättningarna för
en uppdelning av vårdbidraget är i övrigt oförändrade. Bakgrunden till
förslaget har redovisats i avsnitt 8.
2 § Ersättning enligt 1 § fjärde stycket lagen (1990:659) om särskild
löneskatt på vissa förvärvsinkomster skall inte vara förmånsgrundande
vid beräkning av pensionsgrundande inkomst. Denna ersättning har
därför lagts till i paragrafen.
76
I denna punkt föreslås en lydelse av övergångsbestämmelserna som
klargör att folkpension utomlands till svensk medborgare som har varit
mantalsskriven i Sverige för det år under vilket han fyllt sextiotvå år och
de fem åren dessförinnan skall utgå med samma belopp som skulle ha
utgått om han hade varit bosatt i Sverige.
Enligt ett nytt andra stycke likställs år efter 1991 då den försäkrade
varit folkbokförd i Sverige den 1 november året innan med år då han
varit mantalsskriven i Sverige.
Förslaget har kommenterats i den allmänna motiveringen avsnitt 4.
Förslaget har kommenterats i den allmänna motiveringen avsnitt 4.
Paragrafen reglerar förutsättningarna för rätt till ledighet för vård av
bam. För rätt till ledighet under tid då en arbetstagare uppbär tillfällig
föräldrapenning uppställs inte något krav på viss anställningstid hos
arbetsgivaren. I paragrafen införs en hänvisning till den nya 4 kap.
II a § i AFL. Av 4 § framgår att rätt till ledighet för vård av bam
föreligger under tid då föräldrapenningförmån enligt 4 kap. AFL utgår.
Paragrafen anger bl.a. att beträffande tid då tillfällig föräldrapenning tas
ut gäller inte några begränsningar av antalet ledighetsperioder under ett
år. I paragrafen införs en hänvisning till den nya 4 kap. 11 a § i AFL.
Paragrafens första stycke 2. ändras såtillvida att även tid under vilken en
annan försäkrad än en förälder uppbär tillfällig föräldrapenning enligt den
nya 4 kap. 11 a § AFL och tid då en förälder uppbär tillfällig för-
äldrapenning enligt 4 kap. 10 a § AFL görs semesterlönegrundande.
I 15 § semesterlagen anges att om det under semesterledighet infaller
dag som är semesterlönegrundande enligt 17 § första stycket 2-8, skall,
om arbetstagaren begär det utan dröjsmål, sådan dag inte räknas som
77
semesterdag. Detta gäller även en sådan försäkrad till vilken rätt att Prop. 1993/94:220
uppbära tillfällig föräldrapenning överlåts enligt den nya 4 kap. 11 a §
AFL och tid då en förälder uppbär tillfällig föräldrapenning enligt 4 kap.
10 a § AFL.
Förslaget innebär endast att inte längre aktuella hänvisningar ändras och
att några mindre språkliga justeringar görs.
Förslaget till ändring i första stycket är endast en konsekvens av förslaget
om upphävande av 2 kap. 2 § AFL. Bestämmelserna om högkost-
nadsskydd ändras inte i sakligt hänseende.
Ersättning för sjukhusvård inom ett landsting eller en landstingsfri
kommun kommer inte att utgå enligt 2 kap. 4 § AFL enligt vad vi nyss
redovisade. För att lagen, liksom hittills, inte skall gälla den som får
sådan sjukhusvård föreslås en hänvisning till 5 § hälso- och sjukvårds-
lagen som avser landstingens och de landstingsfria kommunernas hälso-
och sjukvård. I den bestämmelsen föreskrivs bl.a. att det skall finnas
sjukhus för sådan hälso- och sjukvård som kräver intagning i vårdin-
rättning. Paragrafen inklusive hänvisningen till 2 kap. 4 § AFL är i
övrigt oförändrad.
Enligt paragrafens hittillsvarande lydelse lämnas inte läkarvårdsersättning
till en läkare som är anställd i ett landstings hälso- och sjukvård. Enligt
förslaget skall detsamma gälla om läkaren är anställd i ett bolag eller
annan juridisk person inom hälso- och sjukvården vari landstinget har ett
rättsligt bestämmande inflytande. Begreppet "rättsligt bestämmande
inflytande" har ingående diskuterats och beskrivits i prop. 1993/94:48
Handlingsoffentlighet hos kommunala företag. I propositionen föreslogs
också en ny bestämmelse i sekretesslagen (1980:100), 1 kap. 9 §, med
en legaldefinition av begreppet. Riksdagen godtog förslaget (bet.
1993/94:KU13, rskr. 1993/94:40). Lagändringen finns i SFS 1993:1298.
Begreppet har motsvarande innebörd i detta sammanhang.
78
Enligt en föreslagen ny mening i paragrafen skall läkarvårdsersättning, Prop. 1993/94:220
trots vad som nyss sagts, i vissa fall få lämnas till en läkare som är
anställd i landstinget eller hos en sådan juridisk person som avses i första
meningen. Ersättning kan lämnas om läkaren vikarierar för en läkare som
har läkarvårdsersättning. En förutsättning är dock att läkaren är
tjänstledig från sin tjänst i landstinget eller bolaget etc. I begreppet
tjänstledig ligger att läkaren inte utan vidare kan vara vikarie under t.ex.
kompensationsledighet eller semester. Det krävs alltså ett beslut om
tjänstledighet från Landstingets sida. Förslaget är föranlett av socialut-
skottets hemställan som riksdagen ställt sig bakom (jfr avsnitt 7.1 och
7.3).
Genom bestämmelsen i 1 § andra stycket gäller vad som sägs om
landsting också kommuner som inte ingår i ett landsting.
I ett vårdavtal kan tas in andra regler beträffande landstingsanställda
läkares möjlighet att vikariera (jfr 1 och 5 §§).
I paragrafen finns särskilda bestämmelser om läkarvårdsersättning för
vissa områden. Läkare som etablerar sig i vissa stödområden m.m. har
i allmänhet rätt till förhöjd ersättning.
Enligt ett nytt tredje stycket skall särskild ersättning lämnas till de
läkare som har sin verksamhet inom de stödområden eller de kommuner
som anges i första stycket. Den särskilda ersättningen skall avse
telefonkonsultationer och medicinskt motiverade hembesök. Bakgrunden
till bestämmelsen har redovisats i avsnitt 7. Regeringen kan meddela
verkställighetsföreskrifter till lagens allmänna regel.
I paragrafen föreslås ett tillägg av samma slag som i 9 § första meningen
lagen om läkarvårdsersättning. Vi hänvisar till kommentaren till den
bestämmelsen.
Ändringen motsvaras av förslaget beträffande 20 § lagen om läkarvårds-
ersättning. Även om en sjukgymnast mera sällan har anledning till
telefonkonsultationer bör särskild ersättning kunna lämnas i de fall detta
ändå sker. I övrigt hänvisar vi till kommentaren till nyssnämnda
bestämmelse.
I första stycket har endast den ändringen gjorts att ordet landstingskom-
munen bytts mot landstinget.
79
Bestämmelserna i det hittillsvarande andra stycket har flyttats till den Prop. 1993/94:220
nya 15 a §.
Vårdavgifter
I paragrafen har tagits in bestämmelser om landstingets befogenhet att ta
ut vårdavgifter av patienterna. Denna fråga har hittills helt reglerats
genom bestämmelserna i AFL och i tandvårdstaxan (1973:638). Av
förslaget till ändring i 2 kap. AFL framgår att ersättning för vissa
oralkirurgiska åtgärder m.m. hittills har lämnats såsom för öppen hälso-
och sjukvård samt att sjukvårdsersättning för den öppna hälso- och
sjukvården inte längre skall lämnas. En konsekvens härav är att
landstingets rätt att ta ut vårdavgifter för denna typ av vård är oreglerad.
I hälso- och sjukvårdslagen finns däremot en bestämmelse om rätt att ta
ut vårdavgifter.
Bestämmelserna i första stycket motsvarar hittillsvarande 7 § andra
stycket. Flyttningen innebär inte någon saklig förändring. Det har endast
gjorts en terminologisk modernisering.
Enligt andra stycket får landstinget ta ut vårdavgifter av patienter som
får specialisttandvård för vuxna eller övrig tandvård för vuxna. Vårdav-
gift får tas ut enligt grunder som landstinget bestämmer om inte något
annat är särskilt föreskrivet. För merparten av tandvården kommer
sådana särskilda föreskrifter alltjämt att finnas i AFL och tandvårdstaxan
eller dess motsvarighet. Vissa oralkirurgiska behandlingar och undersök-
ningar för sådana behandlingar kommer, som nyss nämndes, inte att
ersättas via den allmänna försäkringen. För dessa behandlingar och
undersökningar som ges vid en specialistpoliklinik eller motsvarande skall
enligt förslaget bestämmelserna om vårdavgifter i den öppna vården
enligt hälso- och sjukvårdslagen gälla. Detta innebär att landstinget
bestämmer grunderna för vårdavgiften men att vårdavgiften för t.ex. en
viss oralkirurgisk behandling skall motsvara den som gäller i landstingets
öppna hälso- och sjukvård och ligga inom ramen för vad som anses
tillåtet när det gäller differentiering av avgifterna.
80
En arbetsgrupp tillsattes den 30 augusti 1993 för att göra en översyn av
vissa frågor inom föräldraförsäkringen. Arbetsgruppen har i en del-
rapport (Ds 1993:87) redovisat alternativa metoder att öka pappors uttag
av föräldrapenning. Nu redovisas resterande del av uppdraget.
Arbetsgruppen föreslår vissa inskränkningar vad gäller rätten till
föräldrapenning. Det föreslås att hel föräldrapenning skall få utges för tid
som normalt är arbetsfri, t.ex. lördagar och söndagar, endast om
föräldern uppbär hel föräldrapenning i direkt anslutning till den arbetsfria
tiden. Motsvarande föreslås gälla för rätt till halv resp, fjärdedels
föräldrapenning under sådan tid. Det föreslås vidare att föräldrapenning-
förmåner inte skall få utges för semesterdag.
Den s.k. 2,5 årsregeln innebär i princip att en kvinna har bibehållen
rätt att uppbära föräldrapenning på den ursprungliga ersättningsnivån
även om hon har förkortat arbetstiden eller slutat förvärvsarbeta mellan
två bams födelse, under förutsättning att bamen föds inom två och ett
halvt år. En förutsättning för regelns tillämpning är att det tidigare bamet
uppnått två års ålder. Regeln föreslås ändrad på så sätt att den blir
tillämplig dels på båda föräldrarna, dels om det tidigare bamet avlider
innan det uppnått två års ålder.
Arbetsgruppen föreslår att en ensamstående förälder skall få överlåta rätt
till tillfällig föräldrapenning till närstående som i förälderns ställe avstår
från förvärvsarbete i samband med sjukdom eller smitta hos bamet eller
barnets ordinarie vårdare. Det föreslås vissa följdändringar i reglema om
föräldraledighet och semester.
Arbetsgruppen föreslår vidare en utvidgning av rätten till tillfällig
föräldrapenning för s.k. kontaktdagar i samband med besök i barnets
förskola, familjedaghem eller fritidshem. Det föreslås att tillfällig
föräldrapenning skall kunna utges oavsett om verksamheten bedrivs
offentligt eller privat och oberoende av om kommunen tillhandahållit
verksamheten eller gett bidrag till den.
Prop. 1993/94:220
Bilaga 1
81
6 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 220
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1962:381) om allmän
försäkring
dels att 4 kap. 2, 6 och 10 och 17 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 4 kap. 7 a och
II a §§, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 kap.
2 §
Vid tillämpning av bestämmelserna i detta kapitel likställs med förälder
a) rättslig vårdnadshavare som inte är förälder och som har vård om
bamet,
b) den som med socialnämndens medgivande har tagit emot ett bam för
stadigvarande vård och fostran i syfte att adoptera det,
c) den med vilken en förälder är eller har varit gift eller har eller har
haft bam, om de varaktigt bor tillsammans.
Med förälder likställs vid tillämpningen av 10, 10 a och 11 §§ även
a) den som en förälder bor tillsammans med under äktenskapsliknande
förhållanden,
b) den som har tagit emot ett bam för stadigvarande vård och fostran
i sitt hem.
Med förälder likställs vid tillämp-
ningen av 12 - 18 §§ i tillämpliga
delar närstående som anges i
11 a §.
6 §
Hel föräldrapenning utgör lägst 60 kronor om dagen (garantinivå).
Föräldrapenning för de första 180 dagama utges med belopp mot-
svarande förälderns sjukpenning beräknad enligt femte stycket, om
föräldern under minst 240 dagar i följd före barnets födelse eller den
beräknade tidpunkten härför har varit försäkrad för en sjukpenning över
garantinivån.
Utöver vad som anges i andra stycket utges föräldrapenning för vaije
bam för 180 dagar med belopp motsvarande förälderns sjukpenning,
beräknad enligt femte stycket, och 90 dagar med belopp enligt garanti-
nivån.
Vid flerbamsbörd utges föräldrapenning enligt 3 § andra stycket för
90 dagar med belopp motsvarande förälderns sjukpenning, beräknad
enligt femte stycket, och 90 dagar med belopp enligt garantinivån.
När föräldrapenning enligt andra - fjärde styckena skall utges med
belopp motsvarande förälderns sjukpenning, skall beräkningen ske enligt
3 kap. med undantag av 5 § fjärde-sjunde styckena samt 10 a och
10 b §§. Därvid skall dock föräldrapenning för dag beräknas efter
90 procent av den fastställda sjukpenninggrundande inkomsten, delad
med 365, och även utges för den första dagen.
Prop. 1993/94:220
Bilaga 2
82
Nuvarande lydelse
Utan hinder av vad som före-
skrivs i andra - fjärde styckena
skall, om förälderns sjukpenning-
grundande inkomst har sänkts
enligt 3 kap. 5 § tredje stycket 5,
föräldrapenningen till dess bamet
fyller två år beräknas lägst på
grundval av den sjukpenninggrun-
dande inkomst som gällde innan
sänkningen skedde eller den högre
inkomst som löneutveckligen inom
yrkesområdet därefter föranleder,
om föräldern avstår från förvärvs-
arbete för vård av bam. Ar kvin-
nan gravid på nytt vid utgången av
denna tid och beräknas barnets
födelse ske inom sex månader eller
föds bamet inom nämnda tid, skall
hennes föräldrapenning även fort-
sättningsvis beräknas på mot-
svarande sätt.
Föreslagen lydelse
Utan hinder av vad som före-
skrivs i andra - fjärde styckena
skall, om förälderns sjukpenning-
grundande inkomst har sänkts
enligt 3 kap. 5 § tredje stycket 5,
föräldrapenningen till dess bamet
fyller två år beräknas lägst på
grundval av den sjukpenninggrun-
dande inkomst som gällde innan
sänkningen skedde eller den högre
inkomst som löneutveckligen inom
yrkesområdet därefter föranleder,
om föräldern avstår från förvärvs-
arbete för vård av bam. Är kvin-
nan innan barnet uppnått 21 måna-
ders ålder gravid på nytt skall
föräldrapenningen fortsättningsvis
beräknas på motsvarande sätt.
Prop. 1993/94:220
Bilaga 2
7a §
Hel föräldrapenning utges för tid om en eller flera dagar som normalt
är arbetsfri endast om föräldern i direkt anslutning till den arbetsfria
tiden uppbär hel föräldrapenning. Halv och fjärdedels föräldrapenning
utges för sådan tid endast om föräldern i direkt anslutning till den
arbetsfria tiden uppbär minst halv respektive fjärdedels föräldrapenning.
10 §
En förälder har rätt till tillfällig föräldrapenning för vård av ett bam,
som inte har fyllt tolv år, om föräldern behöver avstå från förvärvsarbete
i samband med
1. sjukdom eller smitta hos bamet,
2. sjukdom eller smitta hos barnets ordinarie vårdare,
3. besök i samhällets förebyggande barnhälsovård,
4. vårdbehov som uppkommer till följd av att barnets andra förälder
besöker läkare med ett annat bam till någon av föräldrarna, under
förutsättning att sistnämnda bam omfattas av bestämmelserna om tillfällig
föräldrapenning.
För vård av ett bam vars levnadsålder understiger 240 dagar utges
tillfällig föräldrapenning enligt första stycket endast om tillsynen av
bamet är stadigvarande ordnad eller om bamet vårdas på sjukhus. För
vård av ett bam som är äldre än som nyss sagts utges tillfällig för-
äldrapenning enligt första stycket inte för tid under vilken annars
föräldrapenning skulle ha uppburits; undantag gäller dock om bamet
vårdas på sjukhus.
En förälder har rätt till tillfällig
föräldrapenning från och med det
kalenderår under vilket bamet
fyller fyra år till och med det
kalenderår under vilket bamet
fyller tolv år även när föräldern
En förälder har rätt till tillfällig
föräldrapenning från och med det
kalenderår under vilket bamet
fyller fyra år till och med det
kalenderår under vilket bamet
fyller tolv år även när föräldern
83
Nuvarande lydelse
avstår från förvärvsarbete i sam-
band med föräldrautbildning,
besök i barnets skola eller besök i
förskole- eller fritidsverksamhet
inom samhällets barnomsorg i
vilken barnet deltar (kontakt-
dagar). En förälder till bam som
omfattas av 1 § lagen (1993:387)
om stöd och service till vissa
funktionshindrade har dock rätt till
kontaktdagar från barnets födelse
till dess att det fyller sexton år.
Föreslagen lydelse
avstår från förvärsarbete i sam-
band med föräldrautbildning,
besök i barnets skola, förskola, fa-
miljedaghem eller fritidshem (kon-
taktdagar). En förälder till bam
som omfattas av 1 § lagen
(1993:387) om stöd och service till
vissa funktionshindrade har dock
rätt till kontaktdagar från barnets
födelse till dess att det fyller sex-
ton år.
Prop. 1993/94:220
Bilaga 2
Rätt till tillfällig föräldrapenning tillkommer även en fader som avstår
från förvärvsarbete i samband med bams födelse för att närvara vid
förlossningen, biträda i hemmet eller vårda bara. Motsvarande gäller i
tillämpliga delar för en fader vid adoption av bam, om bamet inte fyllt
tio år. Som adoption anses även att någon tar emot ett bam i avsikt att
adoptera det.
11 a §
En ensamstående förälder får överlåta rätt till tillfällig föräldrapenning
som grundar sig pä skäl som anges i 10 § första stycket 1 eller 2 till
närstående som i stället för föräldern avstår från förvärvsarbete för vård
av barnet. Med ensamstående förälder likställs person som avses i 2 §
första stycket a) såvitt denne ensam har den rättsliga vårdnaden om
barnet samt person som avses i 2 § andra stycket b) såvitt denne ensam
har tagit emot barnet för stadigvarande vård och fostran i sitt hem.
17 §
Föräldrapenningformåner utges inte i den mån föräldern för samma dag
uppbär sjukpenning enligt denna lag eller lagen (1976:380) om arbets-
skadesförsäkring eller uppbär motsvarande ersättning enligt annan
författning eller på grund av regeringens beslut i ett särskilt fall eller
uppbär sjuklön eller annan ersättning enligt lagen (1991:1047) om
sjuklön. Utan hinder härav utges dock föräldrapenningförmånen om den
avser annan tid än sjukpenningen eller den andra ersättningen.
Föräldrapenningformåner utges
inte för dag under vilken föräldern
är semesterledig enligt semester-
lagen (1977:480).
Denna lag träder i kraft den.....
84
Prop. 1993/94:220
Bilaga 2
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1978:410) om rätt till ledighet
för vård av bam, m.m. att 5 och 6 §§ skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
5 §
Som villkor för rätt till ledighet gäller, att arbetstagaren vid ledighetens
början varit anställd hos arbetsgivaren antingen de senaste sex månaderna
eller sammanlagt minst tolv månader under de senaste två åren. Vid
beräkning av anställningstid tillämpas 3 § första stycket lagen (1982:80)
om anställningsskydd.
Det i första stycket angivna
villkoret gäller ej för rätt till ledig-
het under tid, då arbetstagaren
uppbär tillfällig föräldrapenning
enligt 4 kap. 10, 10 a eller 11 §
lagen (1962:381) om allmän för-
säkring.
Villkoret gäller ej heller för ledi;
Det i första stycket angivna
villkoret gäller ej för rätt till ledig-
het under tid, då arbetstagaren
uppbär tillfällig föräldrapenning
enligt 4 kap. 10, 10 a, 11 eller
77 a § lagen (1962:381) om all-
män försäkring.
st som avses i 4 § andra stycket.
6 §
Ledigheten får delas upp på högst tre perioder för vaije kalenderår.
Berör en ledighetsperiod mer än ett kalenderår, skall den hänföras till det
kalenderår under vilket ledigheten har påbörjats.
Ledighet under tid då arbets-
tagaren uppbär föräldrapenning
eller tillfällig föräldrapenning
enligt 4 kap. 4 § andra stycket,
10, 10 a eller 11 § lagen
(1962:381) om allmän försäkring
får delas upp utan hinder av be-
stämmelserna i första stycket.
Ledighet under tid då arbets-
tagaren uppbär föräldrapenning
eller tillfällig föräldrapenning
enligt 4 kap. 4 § andra stycket,
10, 10 a, 11 eller 77 a § lagen
(1962:381) om allmän försäkring
får delas upp utan hinder av be-
stämmelserna i första stycket.
Denna lag träder i kraft den
85
Härigenom föreskrivs i fråga om semesterlagen (1977:480) att 17 §
skall ha följande lydelse.
Prop. 1993/94:220
Bilaga 2
Nuvarande lydelse
17
Frånvaro från arbetet är
semesterlönegrundande, när fråga
är om
1. ledighet på grund av sjukdom,
i den mån frånvaron under in-
tjänandeåret icke överstiger
180 dagar eller om frånvaron
beror på arbetsskada,
2. ledighet enligt lagen
(1978:410) om rätt till ledighet för
vård av bam, m.m. dels under tid
för vilken havandeskapspenning
utges enligt 3 kap. 9 § lagen
(1962:381) om allmän försäkring,
dels under tid för vilken föräldra-
penning utges i anledning av bams
födelse eller adoption enligt 4 kap.
3 och 5 §§ samma lag, i den mån
frånvaron för vaije bam, eller vid
flerbamsbörd sammanlagt, icke
överstiger 120 dagar eller för
ensamstående förälder, 180 dagar,
dels under tid för vilken tillfällig
föräldrapenning utges enligt 4 kap.
10 och 11 §§ samma lag.
3. ledighet på grund av risk för
överförande av smitta, om arbets-
tagaren är berättigad till ersättning
enligt lagen (1989:225) om ersätt-
ning till smittbärare, i den mån
frånvaron under intjänandeåret
icke överstiger 180 dagar,
4. ledighet för utbildning, som ej
enligt annan lag medför rätt till
semesterlön, om arbetstagaren
erhåller korttidsstudiestöd, vuxen-
studiebidrag eller utbildnings-
arvode enligt studiestödslagen
(1973:349) eller om utbildningen
till väsentlig del avser fackliga
eller med facklig verksamhet
sammanhängande frågor, i den
mån frånvaron under intjänande-
året icke överstiger 180 dagar,
Föreslagen lydelse
§
Frånvaro från arbetet är semes-
terlönegrundande, när fråga är om
1. ledighet på grund av sjukdom,
i den mån frånvaron under in-
tjänandeåret icke överstiger
180 dagar eller om frånvaron
beror på arbetsskada,
2. ledighet enligt lagen
(1978:410) om rätt till ledighet för
vård av bam, m.m. dels under tid
för vilken havandeskapspenning
utges enligt 3 kap. 9 § lagen
(1962:381) om allmän försäkring,
dels under tid för vilken föräldra-
penning utges i anledning av bams
födelse eller adoption enligt 4 kap.
3 och 5 §§ samma lag, i den mån
frånvaron för vaije bam, eller vid
flerbamsbörd sammanlagt, icke
överstiger 120 dagar eller för
ensamstående förälder, 180 dagar,
dels under tid för vilken tillfällig
föräldrapenning utges enligt 4 kap.
10, 11 och 11 a §§ samma lag.
3. ledighet på grund av risk för
överförande av smitta, om arbets-
tagaren är berättigad till ersättning
enligt lagen (1989:225) om ersätt-
ning till smittbärare, i den mån
frånvaron under intjänandeåret
icke överstiger 180 dagar,
4. ledighet för utbildning, som ej
enligt annan lag medför rätt till
semesterlön, om arbetstagaren
erhåller korttidsstudiestöd, vuxen-
studiebidrag eller utbildnings-
arvode enligt studiestödslagen
(1973:349) eller om utbildningen
till väsentlig del avser fackliga
eller med facklig verksamhet
sammanhängande frågor, i den
mån frånvaron under intjänande-
året icke överstiger 180 dagar,
86
Nuvarande lydelse
5. ledighet på grund av sådan i
27 § vämpliktslagen (1941:967)
eller med stöd därav föreskriven
tjänstgöring om högst 60 dagar,
som ej är beredskapsövning och ej
heller direkt ansluter sig till grund-
utbildning, eller ledighet på grund
av motsvarande vapenfri tjänst, i
den mån frånvaron under intjänan-
deåret icke överstiger 60 dagar,
6. ledighet på grund av att ar-
betstagaren efter det kalenderår då
han fyllt tjugotvå år fullgör tjänst-
göring i civilförsvaret på annan tid
än då civil försvarsberedskap råder
eller beredskapsövning får anord-
nas vid försvarsmakten, i den mån
frånvaron under intjänandeåret
icke överstiger 60 dagar,
7. ledighet enligt lagen
(1986:163) om rätt till ledighet för
svenskundervisning för invandrare,
eller
8. ledighet enligt lagen
(1988:1465) om ersättning och
ledighet för närståendevård, i den
mån frånvaron under intjänande-
året inte överstiger 45 dagar.
Föreslagen lydelse
5. ledighet på grund av sådan i
27 § vämpliktslagen (1941:967)
eller med stöd därav föreskriven
tjänstgöring om högst 60 dagar,
som ej är beredskapsövning och ej
heller direkt ansluter sig till grund-
utbildning, eller ledighet på grund
av motsvarande vapenfri tjänst, i
den mån frånvaron under intjänan-
deåret icke överstiger 60 dagar,
6. ledighet på grund av att ar-
betstagaren efter det kalenderår då
han fyllt tjugotvå år fullgör tjänst-
göring i civilförsvaret på annan tid
än då civilförsvarsberedskap råder
eller beredskapsövning får anord-
nas vid försvarsmakten, i den mån
frånvaron under intjänandeåret
icke överstiger 60 dagar,
7. ledighet enligt lagen
(1986:163) om rätt till ledighet för
svenskundervisning för invandrare,
eller
8. ledighet enligt lagen
(1988:1465) om ersättning och
ledighet för närståendevård, i den
mån frånvaron under intjänande-
året inte överstiger 45 dagar.
Prop. 1993/94:220
Bilaga 2
Vid tillämpning av första stycket 1 skall frånvaro under de första
90 dagama av frånvaroperiod ej i något fall anses bero på arbetsskada.
Har arbetstagare av anledning som anges i första stycket 1 varit oavbrutet
frånvarande från arbetet under två hela intjänandeår, grundar därefter
infallande dag av frånvaroperioden icke rätt till semesterlön.
I frånvaroperiod som avses i första stycket inräknas även dagar under
perioden då arbetstagaren icke skulle ha utfört arbete.
Denna lag träder i kraft den.....
87
Följande remissinstanser har yttrat sig över departementspromemorian
(DS 1994:12) Vissa frågor rörande föräldrapenning och tillfällig
föräldrapenning:
Försäkringsöverdomstolen (FÖD), Kammarrätten i Göteborg (KamRG),
Länsrätten i Stockholms län (LrS), Riksförsäkringsverket (RFV),
Socialstyrelsen (SoS), Statens arbetsgivarverk (SAV), Riksrevisions-
verket (RRV), Statskontoret, Försäkringskasseförbundet (FKF), Svenska
Kommunförbundet, Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF), Lands-
organisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens Centralorganisation
(TCO), Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO).
Svenska Kommunförbundet och LO har avstått från att yttra sig.
Därutöver har yttrande inkommit från Riksförbundet för sexuellt
likaberättigande (RFSL).
SoS uttalar rent allmänt att man instämmer i förslagen.
RRV avstyrker samtliga förslag då arbetsgruppen inte närmare bedömt
omfattningen av de olika uttagen och även har avstått från att bedöma de
ekonomiska effekterna. Dessutom ökar komplexiteten i försäkringen.
Enligt RRV kan det finnas skäl att se över hela försäkringen med
avseende på kontrollmöjligheter och administrativa kostnader.
Arbetsgruppen har föreslagit att hel föräldrapenning skall kunna utges för
tid som normalt är arbetsfri endast om föräldern uppbär hel föräldrapen-
ning i direkt anslutning till den arbetsfrifa tiden. Motsvarande föreslås
gälla för rätt till halv resp, fjärdedels föräldrapenning under sådan tid.
Förslaget tillstyrks av FÖD, KamRG, LrS, RFV, SAV, Statskontoret,
FKF, SAF och TCO. Av dessa förordar dock KamRG, SAV och SAF
att förutsättningarna för att få föräldrapenning för dag som normalt är
arbetsfri skärps.
SACO har hänvisat till remissvar lämnade av Lärarnas Riksförbund och
Sverige Läkarförbund. Läkarförbundet tillstyrker förslaget medan
Lärarnas Riksförbund anser att förslaget kommer att försämra och i vissa
fall omöjliggöra för lärarna att få ersättning för inkomstbortfall på grund
av ledighet för vård av bam.
Enligt FÖD skulle vissa skäl kunna anföras för att kravet sträcktes ännu
längre och innebära krav på att föräldrapenning utgått såväl omedelbart
före som omedelbart efter den arbetsfria tiden. Eftersom antalet dagar
med föräldrapenning är begränsat bör man emellertid i avvaktan på
erfarenheter av den nu diskuterade lagändringen kunna avstå från en
sådan ytterligare skärpning.
KamRG är positiv till att man försöker motverka missbruk men ifråga-
sätter om förslaget är tillräckligt långtgående. KamRG förordar en
skärpning av villkoret, t.ex. genom att föreskriva att föräldern skall
Prop. 1993/94:220
Bilaga 3
88
uppbära hel föräldrapenning såväl omedelbart före som omedelbart efter
den arbetsfria tiden.
LrS föreslår att lördag och söndag, som normalt är arbetsfria dagar för
det stora flertalet föräldrar, uttryckligen omnämns i den nya bestämmel-
sen som exempel på arbetsfria dagar som omfattas av begränsningen.
SAV välkomnar arbetsgruppens ambition men menar att förslaget inte
är tillräckligt långtgående. Skälet till att en förälder som normalt inte
vårdar barnet väljer att ta ut föräldrapenning under veckosluten är enligt
SAV inte i första hand att föräldern har högre föräldrapenning än den
andra föräldern utan att han dessutom har full lön under veckosluten. I
de statliga kollektivavtalen görs inget löneavdrag för arbetsfria dagar om
inte arbetstagaren varit tjänstledig på båda sidor om ledigheten. SAV
föreslår att bestämmelsen utformas så att föräldrapenning endast utges för
arbetsfri tid om föräldrapenning har utbetalats i direkt anslutning till den
arbetsfria tiden både före och efter den arbetsfria perioden.
FKF anser att den föreslagna regeln bör tillämpas även på föräldrar
som är arbetslösa.
SAF anser att förslaget inte är tillräckligt långtgående. Enligt SAF bör
man införa en regel med innebörd att en arbetstagare har rätt till
föräldrapenning endast om han gått miste om lön och andra anställnings-
förmåner till följd av att han vårdat bam. En sådan regel bör gälla vid
kortare vårdperioder än 15 dagar. Vid längre perioder bör föräldrapen-
ningen kalenderdagberäknas.
Föräldrapenningformåner skall enligt förslaget inte få utges för semester-
dag
Majoriteten av remissinstanserna tillstyrker förslaget. Det gäller FÖD,
KamRG, LrS, RFV, SAV, Statskontoret, FKF, SAF och TCO.
Regeln i 4 kap. 6 § AFL föreslås ändrad så att den blir tillämplig dels på
båda föräldrarna, dels även i det fall det tidigare bamet avlidit innan det
uppnått två års ålder.
FÖD, KamRG, RFV, SAV, Statskontoret, FKF, SAF och TCO
tillstyrker förslaget eller har inget att erinra mot det
LrS avstyrker förslaget.
KamRG tillstyrker förslaget eftersom det dels innebär att könsneutralite-
ten i regelssystemet ökas, dels leder till ett slopande av nyckfullheten i
det nuvarande systemet som innebär att en för tidig födsel leder till högre
föräldrapenning än en en födsel i normal tid.
LrS anser att det snarare förefaller som om reglema för SGI-skyddad
tid är alltför generösa i det att de kan täcka inkomstbortfall som inte
motsvarar de verkliga inkomstförhållandena hos de försäkrade. Vidare
torde de situationer som enligt arbetsgruppen motiverar lagändringarna
kunna lösas genom att domstolspraxis stramar upp tillämpningen.
Prop. 1993/94:220
Bilaga 3
89
RFV anser den föreslagna ändringen bör kompletteras så att även
föräldrar som adopterar två bam med 2,5 års mellanrum omfattas.
FKF delar uppfattningen att bestämmelsen bör göras tillämplig även på
adoptivföräldrar.
Ensamstående förälder skall enligt förslaget få överlåta rätt till tillfällig
föräldrapenning till närstående som i förälderns ställe avstår från
förvärvsarbete i samband med sjukdom eller smitta hos bamet eller
barnets ordinarie vårdare.
KamRG, LrS, RFV, SAV, Statskontoret och RFSL avstyrker förslaget.
Tillstyrker förslaget gör FKF, SAF, TCO och FÖD.
FÖD anser att de skäl som anförs för att en ensamstående förälder skall
kunna överlåta sin rätt till tillfällig föräldrapenning onekligen har viss
tyngd. Ett sådant överlåtande innebär å andra sidan ett principiellt avsteg
från försäkringens strikta koppling till föräldrarna. Vid vägning av skälen
för och emot förslaget är domstolen beredd att acceptera det. FÖD anser
dock att begreppet närstående inte i alla avseenden kan föras över på en
situation där en utomstående rycker in för att passa ett sjukt bam.
Alternativet makar och föräldrar är inaktuellt. FÖD förordar därför att
det anges - helst i lagtexten - vilka personer som åsyftas med begreppet
närstående. Vidare bör det skrivas in i den föreslagna 11 a § att
ersättningen skall beräknas på vårdarens sjukpenninggrundande inkomst.
FÖD förutsätter att tillfällig föräldrapenning som betalas ut till närstående
skall beaktas vid tillämpningen av 60-dagarsregeln i 4 kap. 12 § AFL och
att detta bör påpekas.
KamRG anser att förslaget innebär en ny konstruktion inom socialför-
säkringen vars konsekvenser inte är helt lätta att överblicka och att
negativa effekter i fråga om avancemang i stället kan uppkomma för den
till vilken rätten till tillfällig föräldrapenning överlåts.
Enligt LrS bör förslaget förkastas. Mot bakgrund av att förslaget
innebär en principiell förändring av föräldraförsäkringen är det högst
otllfredsställande att man inte skaffat fram ett underlag som i vart kunnat
ligga till grund för en uppskattad kostnad för reformen. LrS anser vidare
att arbetsgruppen betydligt underskattat risken för missbruk. Enligt LrS
är begreppet närstående alltför vagt och för vidsträckt. I rapporten har
inte berörts hur ett uttag av föräldrapenning i dessa fall kan komma att
styras av de försäkrades önskemål att kringå karensdagama inom
sjukförsäkringen. Det måste enligt LrS - i avsaknad av ett statistiskt
underlag som visar motsatsen - antas att antalet ensamföräldrar med bam
som ofta är sjuka eller drabbas av en långvarig sjukdom är förhållandevis
begränsat. Slutligen anser LrS att familjer med två personer diskrimine-
ras och att det föreligger risk för att försäkringen kan komma att
upplevas som orättvis.
RFV hänvisar till att man tidigare i RFV ANSER 1989:2 har pekat på
svårigheten att avgränsa gruppen ensamstående. Eftersom försäkringskas-
sornas möjligheter är mycket små att kontrollera om rätt förälder
Prop. 1993/94:220
Bilaga 3
90
överlåter kommer de föreslagna reglema att upplevas som godtyckliga.
När bamet har två föräldrar som inte är gifta eller samboende och som
delar den rättsliga vårdnaden om bamet får både mamman och pappan
möjlighet att överlåta sin rätt till tillfällig föräldrapenning. Den förälder
som är gift men faktiskt är ensam om vården av bamet får inte den
möjligheten. RFV anser det olämpligt att införa regler som inte går att
upprätthålla. RFV vidhåller att om möjlighet skall införas att överlåta
rätten till tillfällig föräldrapenning bör detta gälla alla föräldrar.
SAV anser att att det finns risk att ledighet med tillfällig föräldrapenning
kommer att öka, vilket inte endast leder till ökade kostnader för
försäkringen utan även till ökade kostnader för arbetsgivaren, bl.a. i
form av ökat produktionsbortfall.
Statskontoret delar arbetsgruppens bedömning om det önskvärda i en
reform som den föreslagna men kan ändå inte stödja den. Den samhälls-
ekonomiska situationen medger enligt Statskontorets bedömning inte
ökade åtaganden utan att finansiering anvisas. Detta sker inte här. Inte
heller redovisas någon bedömning av de kostnader ett genomförande av
förslaget skulle föra med sig.
FKF anser att även familjer där den ena föräldern ofta vistas på annan
ort på grund av sitt förvärvsarbete, t.ex. sjömän, skall likställas med
ensamstående.
RFSL anser att ett införande av en ny kategori i reglema om tillfällig
föräldrapenning, dvs. ensamstående, till vilka homosexuella sambor
kommer att hänföras är en återgång till en syn på homosexuella
sambo förhållande som frånträddes redan på 1970-talet. Om förslaget
antas kommer homosexuella föräldrar att få en större flexibilitet än
heterosexuella föräldrar i motsvarande situation. De sistnämnda kan
enbart överlåta tillfällig föräldrapenning till sambo medan homosexuella
skulle få rätt att överlåta såväl till sambo som till t.ex. granne. RFSL har
aldrig eftersträvat att homosexuella par skall gynnas.
Prop. 1993/94:220
Bilaga 3
Arbetsgruppen föreslår att tillfällig föräldrapenning för kontaktdagar i
samband med besök i barnets förskola, familjedaghem eller fritdshem
skall kunna utges oavsett om verksamheten bedrivs offentligt eller privat
och oberoende av om kommunen tillhandahållit verksamheten eller gett
bidrag till den.
FÖD, LrS, RFV, SAV, Statskontoret, FKF, SAF och TCO tillstyrker
förslaget medan KamRG uttrycker tveksamhet mot det.
FÖD motsätter sig inte förslaget men påpekar att det förhållandet att
rätten till tillfällig föräldrapenning inte skall omfatta besök i öppen
förskola innebär en inskränkning i förhållande till FÖD:s egen rätts-
tillämpning.
Enligt KamRG bör man iaktta en viss försiktighet så att rätten till
tillfällig föräldrapenning inte kommer att avse besök i bamomsorgsverk-
91
samhet som väsentligen bedrivs utom offentlig kontroll. Förslagsvis bör
det uppställas ett krav på att verksamheten skall ske i sådana former att
den kan anses jämförbar med samhällets barnomsorg. KamRG påpekar
samtidigt att bestämmelsen i 4 kap. 4 § andra stycket AFL endast gäller
förskoleverksamhet inom samhällets barnomsorg.
Arbetsgruppen har bedömt att det inte uppkommer några kostnadsökning-
ar för försäkringen. Däremot bedömer arbetsgruppen att det uppkommer
vissa adminstrationskostnader.
RFV framhåller att om samtliga förslag skall genomföras krävs det en
förberedelsetid om minst sex månader efter det att beslut fattats. RFV
bedömer att förslagen medför ökade adminstrationskostnader för
försäkringskassorna med drygt en miljon kronor per år (5 årsarbetare)
och genomförandekostnader för RFV med drygt en miljon kronor.
LrS efterlyser en övergångsregel för att undvika icke önskvärda följder
för föräldrars pågående uttag av föräldrapenning.
Prop. 1993/94:220
Bilaga 3
92
Prop. 1993/94:220
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 24 mars 1994
Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Westerberg,
Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, af Ugglas,
Dinkelspiel, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson, Könberg, Lundgren,
Unckel, P. Westerberg
Föredragande: statsrådet B. Westerberg, såvitt avser frågor om för-
äldraförsäkringen (avsnitten 5 och 6), och statsrådet Könberg, såvitt avser
övriga frågor.
Regeringen beslutar proposition 1993/94:220 om vissa socialförsäkrings-
frågor, m.m.
93
Författningsrubrik
Bestämmelser
som inför,
ändrar, upp-
häver eller
upprepar ett
normgivnings-
bemyndigande
Lag om ändring
i lagen (1962:381)
om allmän försäk-
ring
2 kap. 1 - 6 §§
94
gotab 46313, Stockholm 1994