Prop.

1993/94:220Regeringens proposition

1993/94:220

Vissa socialförsäkringsfrågor, m.m.

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 24 mars 1994

Carl Bildt

Bo Könberg
(Socialdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att vid bestämmande av underlag för
socialavgifter och
särskild löneskatt skall bortses från ersättningar för arbetsskada
som i vissa
fall utbetalas på grund av ansvarighetsförsäkring som åtnjuts enligt
grunder som
fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens
huvudorganisationer.
På föräldraförsäkringens område läggs förslag om begränsning av
rätt till
föräldrapenning under arbetsfri tid och ändring av den s.k. 2,5
årsregeln på så
sätt att den blir tillämplig dels på båda föräldrarna, dels i det
fall barnet
avlider före två års ålder. Vidare föreslås att rätt införs för
föräldrar att
överlåta tillfällig föräldrapenning till annan försäkrad samt att
rätt till
ersättning för s.k. kontaktdagar skall föreligga oavsett om
barnomsorgsverksam-
heten bedrivs i offentlig eller privat regi. Vissa följd- och
konsekvensän-
dringar föreslås i anslutning till dessa förslag.
Propositionen innehåller också förslag som rör bestämmelserna om
arvoden till
privatpraktiserande specialistläkare och sjukgymnaster. Det gäller
dels
vikariatsreglerna, dels konstruktionen av taxebestämmelserna för
specialistläkare och sjukgymnaster i stödområden. Under detta avsnitt
i
propositionen redovisas även regeringens bedömning att
privatpraktiserande
läkare med specialistkompetens i företagshälsovård inte bör omfattas
av lagen om
läkarvårdsersättning.
I propositionen föreslås vidare att vårdbidrag som utges till
föräldrar med
handikappat eller sjukt barn skall kunna delas även av gifta eller
sammanboende
föräldrar om de gemensamt har vårdnaden om barnet.
Vad gäller övergångsbestämmelserna till lagen om allmän försäkring
föreslås en
ändring för att klargöra att pension utomlands inte skall kunna utges
med högre
belopp än vad pensionstagaren skulle ha fått om han eller hon varit
bosatt i
Sverige.
Propositionen innehåller slutligen regeringens bedömning av
kompensationsnivån
för privat sjukförsäkring.
1

Innehållsförteckning

1 Förslag till riksdagsbeslut.................5
2 Lagtext.....................................5
2.1 Förslag till lag om ändring i lagen
(1962:381) om allmän försäkring.........5
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen
(1981:691) om socialavgifter...........19
2.3 Förslag till lag om ändring i lagen
(1990:659) om särskild löneskatt på
vissa förvärvsinkomster................21
2.4 Förslag till lag om ändring i lagen
(1978:410) om rätt till ledighet för
vård av barn, m.m......................23
2.5 Förslag till lag om ändring i semester-
lagen (1977:480).......................24
2.6 Förslag till lag om ändring i lagen
(1977:292) om tillverkning av drycker,
m.m....................................26
2.7 Förslag till lag om ändring i lagen
(1981:49) om begränsning av läkemedels-
kostnader, m.m.........................27
2.8 Förslag till lag om ändring i lagen
(1993:1651) om läkarvårdsersättning....29
2.9 Förslag till lag om ändring i lagen
(1993:1652) om ersättning för sjukgym-
nastik.................................30
2.10Förslag till lag om ändring i tand-
vårdslagen (1985:125)..................31
3 Ärendet och dess beredning.................33
4 Undantag från skyldigheten att betala so-
cialavgifter m.m. i vissa fall.............34
5 Föräldrapenning............................39
5.1 Inledning..............................39
5.2 Föräldrapenning under arbetsfri dag....41
5.3 2,5 årsregeln.........................45
6 Tillfällig föräldrapenning.................49
6.1 Inledning..............................49
6.2 Överlåtelse av rätt till tillfällig
föräldrapenning........................50
6.3 Kontaktdagar...........................55
7 Vissa frågor rörande bestämmelserna om ar-
voden till privatpraktiserande läkare och
sjukgymnaster, m.m.........................57
7.1 Bakgrund...............................57
7.2 Privatpraktiserande läkare med specia-
listkompetens i företagshälsovård......58
7.3 Vikariatsregler för privatpraktiserande
läkare och sjukgymnaster...............62
7.4 Avgiftsfrihet för privatläkares rönt-
gen- och laboratorieundersökningar hos
sjukvårdshuvudmännen...................62
7.5 Konstruktionen av taxebestämmelserna
för specialistläkare och sjukgymnaster.64
7.6 Konsekvensändringar i bl.a. AFL vid
viss anslagsjustering..................65
8 Vårdbidrag.................................66
8.1 Gällande bestämmelser..................66
8.2 Delning av vårdbidrag..................66
9 Rätt till folkpension utomlands enligt äl-
dre bestämmelser...........................67
10 Kompensationsnivå för privat sjukförsäkring68
11 Ikraftträdande.............................71
12 Kostnader och administration vad avser fö-
räldrapenning och tillfällig föräldra-
penning....................................71
13 Författningskommentarer....................72
13.1Förslaget till ändring i lagen
(1962:381) om allmän försäkring........72
13.2Förslaget till ändring i lagen
(1981:691) om socialavgifter...........77
13.3Förslaget till ändring i lagen
(1990:659) om särskild löneskatt på
vissa förvärvsinkomster................77
13.4Förslaget till ändring i lagen
(1978:410) om rätt till ledighet för
vård av barn, m.m......................77
13.5Förslaget till ändring i semesterlagen
(1977:480).............................77
13.6Förslaget till ändring i lagen
(1977:292) om tillverkning av drycker,
m.m....................................78
13.7Förslaget till ändring i lagen
(1981:49) om begränsning av läkemedels-
kostnader, m.m.........................78
13.8Förslaget till ändring i lagen
(1993:1651) om läkarvårdsersättning....78
13.9Förslaget till ändring i lagen
(1993:1652) om ersättning för sjukgym-
nastik.................................79
13.10 Förslaget till ändring i tandvårds-
lagen (1985:125).....................79

Bilaga 1Sammanfattning av departementsprome-
morian (DS 1994:12) Vissa frågor röran-
de föräldrapenning och tillfällig
föräldrapenning........................81
Bilaga 2Departementspromemorians lagförslag....82
Bilaga 3Remissammanställning...................88

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde
den 24 mars 1994...............................93
Rättsdatablad..................................94
2

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen
antar regeringens förslag till
1.lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,
2.lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter,
3.lag om ändring i lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa
förvärvsinkomster,
4.lag om ändring i lagen (1978:410) om rätt till ledighet för vård
av barn,
m.m.,
5.lag om ändring i semesterlagen (1977:480),
6.lag om ändring i lagen (1977:292) om tillverkning av drycker,
m.m.,
7.lag om ändring i lagen (1981:49) om begränsning av
läkemedelskostnader,
m.m.,
8.lag om ändring i lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning,
9.lag om ändring i lagen (1993:1652) om ersättning för
sjukgymnastik,
10.lag om ändring i tandvårdslagen (1985:125).

2 Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1962:381) om allmän
försäkring1
dels att 2 kap. 2 skall upphöra att gälla,
dels att 2 kap. 1, 3, 4, 6, 7 och 10 , 3 kap. 2 , 4 kap. 2, 4,
6, 10 och 17
, 9 kap. 4 b , 11 kap. 2 , rubriken närmast före 2 kap. samt
punkt 1 i
övergångsbestämmelserna till lagen (1979:127) om ändring i nämnda lag
skall ha
följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas tre nya paragrafer, 2 kap. 5
samt 4 kap.
7 a och 11 a , av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.
Om sjukvårdsersättning Om ersättning för
sjukvård m.m.
1 2
Om skyldighet för Bestämmelser om
landsting och kommun skyldighet att erbjuda
som inte tillhör hälso- och sjukvård samt
landsting

1 Lagen omtryckt
1982:120.
Senaste lydelse av 2 att ersätta kostnader för
kap. 2 1993:589. resor i samband med vård
2 Senaste lydelse m.m. finns i hälso- och
1993:1653. sjukvårdslagen (1982:763)
att erbjuda hälso- och och i lagen (1991:419)
sjukvård samt att ersättaom resekostnadsersättning
kostnader för resor i vid sjukresor. För hälso-
samband med vård m.m. och sjukvård och för
föreskrivs i hälso- och tandvård, liksom för kost-
sjukvårdslagen nadsansvaret för resor i
(1982:763) och lagen samband med vården, lämnas
(1991:419) om ersättning enligt bestäm-
resekostnadsersättning melserna i detta
vid sjukresor. För denna kapitel.
vård och för den sjukvård
som meddelas av annan
vårdgivare samt för tand- I grunderna för
vård, liksom för ersättning enligt 3 kan
kostnadsansvaret för regeringen dels bestämma
resor i samband med den högsta patientavgift
vården, utges ersättning och det högsta arvode som
enligt vad nedan sägs. får tas ut av en
I grunderna för vårdgivare som är ansluten
ersättning enligt 2 och till försäkringen, dels
3 kan regeringen dels meddela närmare
bestämma den högsta föreskrifter för verksam-
patientavgift och, hetens bedrivande hos
såvitt avser 3 , det vårdgivaren och om
högsta arvode som får tasskyldighet för denne att
ut av en vårdgivare som lämna uppgifter om
är ansluten till försäk- verksamheten. I
ringen, dels meddela grunderna för ersättning
närmare föreskrifter för enligt 6 kan regeringen
verksamhetens bestämma den högsta
bedrivande hos vårdgiva- resekostnad som den för-
ren och om skyldighet säkrade skall svara för
för denne att lämna samt det lägsta belopp,
uppgifter om verksam- som skall beräknas för
heten. I grunderna för kostnad för resa med bil
ersättning enligt 6 kansom inte går i allmän
regeringen bestämma den
högsta resekostnad som trafik.
den försäkrade skall
svara för samt det lägsta
belopp, som skall
beräknas för kostnad för
resa med bil som inte
går i allmän trafik.
3 3 Ersättning för tandvård utges om vården meddelas vid
folktandvårdsklinik,
odontologisk fakultet eller annars genom det allmännas försorg eller
lämnas av
tandläkare, som är uppförd på en av den allmänna försäkringskassan
upprättad
förteckning. Ersättning utges enligt grunder som regeringen efter
förslag av
riksförsäkringsverket fastställer för högst två år i sänder.
Vad som sägs i första stycket gäller inte ersättning för tandvård
åt
försäkrad, som inte fyller minst tjugo år under det år vården inleds.
Om
avgiftsfri tandvård åt sådan försäkrad föreskrivs i tandvårdslagen
(1985:125).

Ersättning för
oralkirurgisk be-
handling eller annan
åtgärd, som finns angiven
i förteckning som
fastställs av
regeringen, utges
enligt 2 .

3 Senaste lydelse 1991:950.
Ändringen innebär att tredje stycket upphävs.
4 4
Ersättning för Ersättning för
sjukhusvård, som på grundsjukhusvård på grund av
av sjukdom eller för- skada, sjukdom eller
lossning varit förlossning som krävt
erforderlig, utges intagning i sjukhus
enligt grunder som lämnas enligt grunder som
fastställs av regering- fastställs av regeringen.
en.
Med sjukhusvård avses
vård på sjukhus som lämnas
där intagen försäkrad. Föreskrifter om vad som
Regeringen meddelar skall räknas som sjukhus
föreskrifter om vad som enligt denna lag
skall räknas som sjukhus meddelas av regeringen
enligt denna lag. eller den myndighet som
regeringen bestämmer.
5
Ersättning för särskilda
rehabiliteringar och
behandlingar samt för
utveckling och provning
av hjälpmedel åt personer
med funktionshinder och
liknande verksamhet
lämnas enligt grunder som
regeringen fastställer.
6 5
För resekostnader i Ersättning lämnas för
samband med läkarvård resekostnader i samband
eller annan sjukvårdande med öppen hälso- och
behandling, som avses i sjukvård, utom sådan som
2 , eller sjukhusvård ges av en husläkare, om
enligt 4 , utges vården anordnas av
ersättning enligt staten, ett landsting
grunder som regeringen eller en kommun som inte
fastställer. Detsamma tillhör ett landsting,
gäller resekostnader i eller i samband med
samband med sjukhusvård enligt 4 .
Ersättning lämnas också för
resekostnader i samband

med
1. tillhandahållande av hjälpmedel åt handikappad,
2. tandvård som avses i 3 ,
3. besök med anledning av sjukdom hos läkare inom
studerandeorganisationernas hälsovård, för vilken statsbidrag betalas
ut av hög-
skolestyrelse,
4. konvalescentvård som lämnas i konvalescenthem som har tagits upp

förteckning som fastställs av regeringen eller den myndighet som
regeringen
bestämmer,
5. besök för sjukvårdande behandling som ges i omedelbart samband
med insats
enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa
funktionshindrade,
6. besök för sjukvårdande behandling som ges med stöd av
bestämmelserna om den
kommunala hälso- och sjukvården i hälso- och sjukvårdslagen
(1982:763),

4 Senaste lydelse 1990:161.
5 Senaste lydelse 1993:1654.
7. besök för läkarvård eller annan sjukvårdande behandling som ges
med stöd av
lagen (1991:1136) om försöksverksamhet med kommunal primärvård.

Ersättning för Ersättning för
sjuktransporter utges resekostnader enligt
enligt grunder som första stycket och för
regeringen fastställer. sjuktransporter utges
enligt grunder som
regeringen fastställer.
7 6
Har arbetsgivare för Arbetsgivare för sjöman
sjöman jämlikt får vid en sjömans sjukdom
sjömanslagen (1973:282) ersättning enligt
haft att vid sjömans bestämmelserna i denna
sjukdom vidkännas kost- lag från den allmänna
nad som avses i 2 - 4 ,försäkringskassan för sina
äger han hos allmän kostnader enligt sjö-
försäkringskassa erhålla manslagen (1973:282) för
gottgörelse för kostnaden
enligt bestämmelserna i
denna lag.
1. öppen hälso- och
sjukvård, utom sådan som
ges av husläkare, om
vården anordnas av
staten, ett landsting
eller en kommun som inte
tillhör ett landsting,
2. tandvård enligt 3 ,
eller
3. sjukhusvård enligt 4

.
10 7
Frågor om Frågor om ersättning
sjukvårdsersättning prövasenligt detta kapitel
i andra fall än som prövas i andra fall än som
avses i andra stycket avses i andra stycket
av den allmänna av den allmänna försäk-
försäkringskassa, hos ringskassa, hos vilken
vilken den försäkrade är den försäkrade är inskriven
inskriven eller skulle eller skulle ha varit
ha varit inskriven, om inskriven, om han upp-
han uppfyllt fyllt åldersvillkoret i
åldersvillkoret i 1 kap. 1 kap. 4 . Denna
4 . Denna försäkringskassa får dock
försäkringskassa får dockuppdra åt en annan
uppdra åt en annan försäk-försäkringskassa att pröva
ringskassa att pröva sådana frågor.
sådana frågor.
Frågor om Frågor om ersättning
sjukvårdsersättning enligt 3 och 6 samt
enligt 2, 3 och 6 samtersättning enligt 4 och 5
ersättning enligt 4 somsom inte hänför sig till
inte hänför sig till visst vårdtillfälle prövas
visst vårdtillfälle prövasav den försäkringskassa
av den försäkringskassa inom vars verksamhets-
inom vars verk- område vårdgivaren eller
samhetsområde vårdgivarenannan som får ersättning
bedriver sin bedriver sin verksamhet.
verksamhet. Detsamma Detsamma gäller ersättning
gäller sjukvårdsersättningi övrigt enligt 3 i de
i övrigt enligt 2 och 3 fall där den försäkrade
i de fall där den inte är och inte heller
försäkrade inte är och under den förutsättning
inte heller under den som sagts i första
förutsättning som sagts istycket skulle ha varit
första stycket skulle ha inskriven hos allmän
varit inskriven hos försäkringskassa.
allmän försäkringskassa.

6 Senaste lydelse 1993:1653.
7 Senaste lydelse 1993:1653.
Frågor om avgift enligt 12 och 12 a prövas av den
försäkringskassa hos
vilken den försäkrade är inskriven.

3 kap.2 8
Sjukpenninggrundande Sjukpenninggrundande
inkomst är den årliga inkomst är den årliga
inkomst i pengar eller inkomst i pengar eller
andra skattepliktiga andra skattepliktiga
förmåner som en försäkradförmåner som en försäkrad
kan antas komma att kan antas komma att
tills vidare få för eget tills vidare få för eget
arbete, antingen såsom arbete, antingen såsom
arbetstagare i allmän arbetstagare i allmän
eller enskild tjänst eller enskild tjänst
(inkomst av anställning) (inkomst av anställning)
eller på annan grund eller på annan grund
(inkomst av annat (inkomst av annat
förvärvsarbete). Med in- förvärvsarbete). Med in-
komst av anställning komst av anställning lik-
lik ställs ställs kostnadsersättning
kostnadsersättning som som inte enligt 10 upp-
inte enligt 10 upp- bördslagen (1953:272)
bördslagen (1953:272) undantas vid beräkning av
undantas vid beräkning preliminär A-skatt. Som
av preliminär A-skatt. inkomst av anställning rä-
Som inkomst av knas dock inte ersättning
anställning räknas dock från en arbetsgivare som
inte ersättning från en är bosatt utomlands eller
arbetsgivare som är en utländsk juridisk
bosatt utomlands eller person, om arbetet har
en utländsk juridisk utförts i arbetsgivarens
person, om arbetet har verksamhet utom riket. I
utförts i arbetsgivarens fråga om arbete som utförs
verksamhet utom riket. utomlands av den som av
I fråga om arbete som en statlig arbetsgivare
utförs utomlands av den sänts till ett annat land
som av en statlig för arbete för
arbetsgivare sänts till arbetsgivarens räkning
ett annat land för bortses vid beräkningen
arbete för arbets- av sjukpenninggrundande
givarens räkning bortses inkomst från sådana
vid beräkningen av lönetillägg som betingas
sjukpenninggrundande av ökade levnadskostnader
inkomst från sådana och andra särskilda
lönetillägg som betingas förhållanden i sysselsätt-
av ökade ningslandet. Som inkomst
levnadskostnader och av anställning eller
andra särskilda förhållan-inkomst av annat förvärvs-
den i sysselsätt- arbete räknas inte heller
ningslandet. Som intäkt som avses i 32
inkomst av anställning 1 mom. första stycket h
eller inkomst av annat och i kommunalskatte-
förvärvsarbete räknas intelagen (1928:370) eller
heller intäkt som avses sådan ersättning som anges
i 32 1 mom. första i 1 första stycket 2 -
stycket h och i kom- 6 och fjärde stycket
munalskattelagen lagen (1990:659) om sär-
(1928:370) eller sådan skild löneskatt på vissa
ersättning som enligt 1 förvärvsinkomster. Som
första stycket 2 - 6 inkomst av annat för-
lagen (1990:659) om värvsarbete räknas inte
särskild löneskatt på sådan ersättning enligt
vissa förvärvsinkomster gruppsjukförsäkring eller
utgör underlag för nämndatrygghetsförsäkring vid
skatt. Som inkomst av arbetsskada som enligt 2
annat förvärvsarbete första stycket lagen om
räknas inte sådan ersätt-särskild löneskatt på vissa
ning enligt gruppsjuk- förvärvsinkomster utgör
försäkring eller trygg-
hetsförsäkring vid
arbetsskada som enligt underlag för nämnda skatt.
2 första stycket lagen Den sjukpenninggrundande
om särskild löneskatt på inkomsten fastställs av
vissa förvärvs- försäkringskassan. Inkomst
av anställning och in-
komst av annat
8 Senaste lydelse förvärvsarbete skall därvid
1992:1710. var för sig avrundas till
komster utgör underlag närmast lägre hundratal
för nämnda skatt. Den
sjukpenninggrundande kronor.
inkomsten fastställs av
försäkringskassan.
Inkomst av anställning
och inkomst av annat
förvärvsarbete skall
därvid var för sig
avrundas till närmast
lägre hundratal kronor.
Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst bortses från sådan
inkomst av
anställning och annat förvärvsarbete som överstiger sju och en halv
gånger
basbeloppet. Det belopp som sålunda skall undantas skall i första
hand räknas av
från inkomst av annat förvärvsarbete. Ersättning i pengar eller andra
skattepliktiga förmåner för utfört arbete i annan form än pension
räknas som
inkomst av anställning, såvida ersättningen under ett år uppgår till
minst 1 000
kronor, även om mottagaren inte är anställd hos den som utger
ersättningen. I nu
angivna fall skall den som utför arbetet anses såsom arbetstagare
och den som
utger ersättningen såsom arbetsgivare. Kan ersättning för arbete för
någon
annans räkning under året inte antas uppgå till minst 1 000 kronor,
skall
ersättningen från denne inte tas med vid beräkningen av den
sjukpenninggrundande
inkomsten i annat fall än då den utgör inkomst av näringsverksamhet.
Vid
beräkning av sjukpenninggrundande inkomst av anställning skall
bortses från
ersättning som enligt 2 a skall anses som inkomst av annat
förvärvsarbete samt
ersättning som idrottsutövare får från sådan ideell förening som
avses i 7 5
mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt och som har till
huvudsakligt
syfte att främja idrottslig verksamhet, om ersättningen från
föreningen under
året inte kan antas uppgå till minst ett halvt basbelopp. Vid
beräkning av
sjukpenninggrundande inkomst av anställning bortses även från
ersättning från en
stiftelse som har till väsentligt ändamål att tillgodose ekonomiska
intressen
hos dem som är eller har varit anställda hos en arbetsgivare som
lämnat bidrag
till stiftelsen (vinstandelsstiftelse), om ersättningen avser en
sådan anställd
och inte utgör ersättning för arbete för stiftelsens räkning. Detta
gäller dock
endast om de bidrag arbetsgivaren lämnat till stiftelsen varit
avsedda att vara
bundna under minst tre kalenderår och att på likartade villkor
tillkomma en
betydande del av de anställda. Om arbetsgivaren är ett fåmansföretag
eller ett
fåmansägt handelsbolag skall vid beräkningen inte bortses från
ersättning som
stiftelsen lämnar till sådan företagsledare eller delägare i
företaget eller
denne närstående person som avses i punkt 14 av anvisningarna till 32

kommunalskattelagen. Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst av
anställning skall alltid bortses från ersättning från en
vinstandelsstiftelse
som härrör från bidrag som arbetsgivaren lämnat under åren 1988 -
1991.
Beräkningen av den sjukpenninggrundande inkomsten skall, där
förhållandena
inte är kända för försäkringskassan, grundas på de upplysningar som
kassan kan
inhämta av den försäkrade eller dennes arbetsgivare eller som kan
framgå av den
uppskattning, som vid taxering gjorts av den försäkrades inkomst.
Inkomst av
arbete för egen räkning får ej beräknas högre än som motsvarar skälig
avlöning
för liknande arbete för annans räkning. Om inkomsten helt eller
delvis utgörs av
skattepliktiga förmåner skall de tas upp till ett värde som bestäms i
enlighet
med 8 första - fjärde och sjätte styckena uppbördslagen (1953:272).
När skäl
föreligger får avvikelse ske från förmånsvärde som skattemyndigheten
bestämt
enligt 5 andra stycket lagen (1984:668) om uppbörd av
socialavgifter från

arbetsgivare.

4 kap.
2 9 Vid tillämpning av bestämmelserna i detta kapitel likställs med
förälder
a) rättslig vårdnadshavare som inte är förälder och som har vård om
barnet,
b) den som med socialnämndens medgivande har tagit emot ett barn
för sta-
digvarande vård och fostran i syfte att adoptera det,
c) den med vilken en förälder är eller har varit gift eller har
eller har haft
barn, om de varaktigt bor tillsammans.

Med förälder likställs Vid tillämpning av 10,
vid tilllämpningen av 10 a och 11 likställs
10, 10 a och 11 även med förälder även
a) den som en förälder
bor tillsammans med a) den som en förälder
under äktenskapsliknande bor tillsammans med
förhållanden, under äktenskapsliknande
b) den som har tagit förhållanden,
emot ett barn för b) den som har tagit
stadigvarande vård och emot ett barn för
fostran i sitt hem. stadigvarande vård och
fostran i sitt hem.
Vid tillämpning av 12 -
18 likställs med förälder
även den till vilken rätt
till tillfällig för-
äldrapenning överlåtits
enligt 11 a .
4 10 Modern har rätt till föräldrapenning tidigast från och med den
sextionde
dagen före den beräknade tidpunkten för barnets födelse. För tiden
efter barnets
födelse är den av föräldrarna som till huvudsaklig del vårdar barnet
berättigad
till föräldrapenning.

Föräldrapenning utges Föräldrapenning utges
även i samband med även i samband med
föräldrautbildning eller föräldrautbildning eller
besök i besök i förskoleverksamhet
förskoleverksamhet inom i vilken barnet deltar.
samhällets barnomsorg, i Föräldrapenning i samband
vilken barnet deltar. med föräldrautbildning kan
Föräldrapenning i sambandutges före barnets
med föräldrautbildning
kan utges före barnets födelse.
födelse.
En förälder som inte har barnet i sin vård har rätt till
föräldrapenning
endast om särskilda skäl föreligger. Kravet på särskilda skäl gäller
dock inte
1. modern till och med tjugonionde dagen efter förlossningsdagen,
2. förälder som deltar i föräldrautbildning.

9 Senaste lydelse 1993:743.
10 Senaste lydelse 1993:743.

6 11 Hel föräldrapenning utgör lägst 64 kronor om dagen
(garantinivå).
Föräldrapenning för de första 180 dagarna utges med belopp
motsvarande
förälderns sjukpenning beräknad enligt femte stycket, om föräldern
under minst
240 dagar i följd före barnets födelse eller den beräknade tidpunkten
härför har
varit försäkrad för en sjukpenning över garantinivån.
Utöver vad som anges i andra stycket utges föräldrapenning för
resterande 180
dagar med belopp motsvarande förälderns sjukpenning, beräknad enligt
femte
stycket, och 90 dagar med belopp enligt garantinivån.
Vid flerbarnsbörd utges föräldrapenning enligt 3 andra stycket
för 90 dagar
med belopp motsvarande förälderns sjukpenning, beräknad enligt femte
stycket.
När föräldrapenning enligt andra - fjärde styckena skall utges med
belopp
motsvarande förälderns sjukpenning, skall beräkningen ske enligt 3
kap. med
undantag av 5 fjärde - sjunde styckena samt 10 a och 10 b .
Därvid skall
dock föräldrapenning för dag beräknas efter 90 procent av den
fastställda sjuk-
penninggrundande inkomsten, delad med 365,
a) för föräldrar som gemensamt har vårdnaden om ett barn eller, vid
flerbarnsbörd, barnen, för de första 30 dagarna för vardera
föräldern,
b) för en förälder som ensam har vårdnaden om ett barn eller, vid
flerbarnsbörd, barnen, för de första 60 dagarna, eller
c) om den andra föräldern på grund av sjukdom eller handikapp
varaktigt saknar
förmåga att vårda ett barn, eller vid flerbarnsbörd, barnen, för de
första 60
dagarna.
Föräldrapenning för tid därutöver skall för dag beräknas efter 80
procent av den
fastställda sjukpenninggrundande inkomsten, delad med 365.

Utan hinder av vad Utan hinder av vad som
som föreskrivs i andra föreskrivs i andra -
- fjärde styckena skall, fjärde styckena skall,
om förälderns sjukpen- om förälderns sjukpenning-
ninggrundande inkomst grundande inkomst har
har sänkts enligt 3 kap. sänkts enligt 3 kap. 5
5 tredje stycket 5, tredje stycket 5,
föräldrapenningen till föräldrapenningen till
dess barnet fyller två årdess barnet fyller två år
beräknas lägst på grundvalberäknas lägst på grundval
av den sjukpenninggrun- av den sjukpenninggrun-
dande inkomst som gällde dande inkomst som gällde
innan sänkningen skedde innan sänkningen skedde
eller den högre eller den högre
inkomst som löne- inkomst som löne-
utveckligen inom utveckligen inom yrkes-
yrkesområdet därefter området därefter föran-
föranleder, om föräldern leder, om föräldern avstår
avstår från förvärvsarbetefrån förvärvsarbete för vård
för vård av barn. Är kvin-av barn. Är kvinnan
nan gravid på nytt vid gravid på nytt innan
utgången av denna tid barnet uppnått ett år och
och beräknas barnets nio månaders ålder, skall
födelse ske inom sex föräldrapenningen även
månader eller föds barnetfortsättningsvis beräknas
inom nämnda tid, skall på motsvarande sätt.
hennes föräldrapenning Detsamma gäller vid
även fortsättningsvis adoption av barn som
beräknas på motsvarande sker inom två år och sex
sätt. månader efter det

11 Lydelse enligt prop. 1993/94:147 och 148.

att det föregående barnet
fötts eller adopterats.
7 a
Föräldrapenning utges för
sådan tid om en eller
flera dagar som normalt
är arbetsfri för föräldern
endast om han eller hon
i direkt anslutning till
den arbetsfria tiden
uppbär motsvarande eller
högre föräldrapenning.
10 12 En förälder har rätt till tillfällig föräldrapenning för vård
av ett
barn, som inte har fyllt tolv år, om föräldern behöver avstå från
förvärvsarbete
i samband med
1. sjukdom eller smitta hos barnet,
2. sjukdom eller smitta hos barnets ordinarie vårdare,
3. besök i samhällets förebyggande barnhälsovård,
4. vårdbehov som uppkommer till följd av att barnets andra förälder
besöker
läkare med ett annat barn till någon av föräldrarna, under
förutsättning att
sistnämnda barn omfattas av bestämmelserna om tillfällig
föräldrapenning.
För vård av ett barn vars levnadsålder understiger 240 dagar utges
tillfällig
föräldrapenning enligt första stycket endast om tillsynen av barnet
är
stadigvarande ordnad eller om barnet vårdas på sjukhus. För vård av
ett barn som
är äldre än som nyss sagts utges tillfällig föräldrapenning enligt
första
stycket inte för tid under vilken annars föräldrapenning skulle ha
uppburits;
undantag gäller dock om barnet vårdas på sjukhus.

En förälder har rätt En förälder har rätt till
till tillfällig tillfällig föräldrapenning
föräldrapenning från och från och med det
med det kalenderår under kalenderår under vilket
vilket barnet fyller barnet fyller fyra år
fyra år till och med det till och med det
kalenderår under vilket kalenderår under vilket
barnet fyller tolv år barnet fyller tolv år även
även när föräldern avstårnär föräldern avstår från
från förvärvsarbete i sam-förvärsarbete i samband
band med med föräldrautbildning,
föräldrautbildning, besökbesök i barnets skola,
i barnets skola eller eller besök i
besök i förskole- eller förskoleverksamhet eller
fritidsverksamhet inom skolbarnsomsorg i vilken
samhällets barnomsorg i barnet deltar
vilken barnet deltar (kontaktdagar). En
(kontaktdagar). En förälder till barn som
förälder till barn som omfattas av 1 lagen
omfattas av 1 lagen (1993:387) om stöd och
(1993:387) om stöd och service till vissa
service till vissa funktionshindrade har
funktionshindrade har dock rätt till
dock rätt till kontaktdagar från barnets
kontaktdagar från födelse till dess att det
barnets födelse till fyller sexton år.
dess att det fyller
sexton år.
Rätt till tillfällig föräldrapenning tillkommer även en fader som
avstår från
förvärvsarbete i samband med barns födelse för att närvara vid för-

12 Senaste lydelse 1993:743.
lossningen, biträda i hemmet eller vårda barn. Motsvarande gäller i
tillämpliga
delar för en fader vid adoption av barn, om barnet inte fyllt tio år.
Som
adoption anses även att någon tar emot ett barn i avsikt att adoptera
det.

11 a
En förälder får överlåta
rätt till tillfällig
föräldrapenning för vård av
ett barn till en annan
försäkrad som i stället för
föräldern avstår från
förvärvsarbete för vård av
barnet
a) i samband med
sjukdom eller smitta hos
barnet, och,
b) när det gäller barn
som avses i 10 och 11
första stycket, sjukdom
eller smitta hos barnets
ordinarie vårdare.
17 13 Föräldrapenningförmåner utges inte i den mån föräldern för
samma dag
uppbär sjukpenning enligt denna lag eller lagen (1976:380) om arbets-
skadesförsäkring eller uppbär motsvarande ersättning enligt annan
författning
eller på grund av regeringens beslut i ett särskilt fall eller uppbär
sjuklön
eller annan ersättning enligt lagen (1991:1047) om sjuklön. Utan
hinder härav
utges dock föräldrapenningförmånen om den avser annan tid än
sjukpenningen eller
den andra ersättningen.

Föräldrapenningförmåner
utges inte för dag då
föräldern är semesterledig
enligt semesterlagen

(1977:480).
9 kap.
4 b 14
Om föräldrarna till ett Om båda föräldrarna till
barn, för vilket rätt ett barn, för vilket rätt
till vårdbidrag förelig- till vårdbidrag före-
ger, lever åtskilda, ligger, begär att
utbetalas hälften av bidraget delas upp,
vårdbidraget till dem utbetalas hälften av vård-
vardera om båda tar del bidraget till dem
i vården om barnet vardera om båda tar del i
eller, i fall som avses vården om barnet eller, i
i 4 a , båda vid tiden fall som avses i 4 a ,
för dödsfallet tog del i båda vid tiden för
vården. dödsfallet tog del i vår-
den.
För uppdelning av För uppdelning av
vårdbidrag enligt första vårdbidrag enligt första
stycket krävs att båda stycket krävs att båda
föräldrarna begär att föräldrarna har eller vid
bidraget delas upp och tiden för dödsfallet hade
att föräldrarna har gemensam vårdnad om
gemensam vårdnad om bar-
net barnet.

13 Senaste lydelse
1991:1048.
14 Senaste lydelse
1988:131.

eller, i fall som avses
i 4 a , vid tiden för
dödsfallet hade gemensam
vårdnad.
11 kap.
2 15
Med inkomst av Med inkomst av
anställning avses lön anställning avses lön
eller annan ersättning i eller annan ersättning i
pengar eller andra pengar eller andra
skattepliktiga förmåner, skattepliktiga förmåner,
som en försäkrad har fåttsom en försäkrad har fått
såsom arbetstagare i såsom arbetstagare i
allmän eller enskild allmän eller enskild
tjänst. Med lön likställstjänst. Med lön likställs
kostnadsersättning som kostnadsersättning som
inte enligt 10 inte enligt 10
uppbördslagen (1953:272) uppbördslagen (1953:272)
undantas vid beräkning undantas vid beräkning av
av preliminär A-skatt. preliminär A-skatt. Till
Till sådan inkomst räknassådan inkomst räknas dock
dock inte från en och inte från en och samme
samme arbetsgivare arbetsgivare utgiven lön
utgiven lön som under som under ett år ej
ett år ej uppgått till 1 uppgått till 1 000
000 kronor. Till sådan kronor. Till sådan in-
inkomst räknas inte komst räknas inte heller
heller intäkt som avses intäkt som avses i 32
i 32 1 mom. första 1 mom. första stycket h
stycket h och i kom- och i kommunalskatte-
munalskattelagen lagen (1928:370) eller
(1928:370) eller sådan sådan ersättning som anges
ersättning som enligt 1 i 1 första stycket 2 - 6
första stycket 2 - 6 och fjärde stycket lagen
lagen (1990:659) om (1990:659) om särskild
särskild löneskatt på löneskatt på vissa
vissa förvärvsinkomster förvärvsinkomster. I fråga
utgör underlag för nämndaom arbete som har utförts
skatt. I fråga om arbete utomlands bortses vid
som har utförts utom- beräkningen av
lands bortses vid pensionsgrundande in-
beräkningen av pensions- komst från sådana löne-
grundande inkomst från tillägg som betingas av
sådana lönetillägg som ökade levnadskostnader
betingas av ökade lev- och andra särskilda
nadskostnader och andra förhållanden i syssel-
särskilda förhållanden i sättningslandet. Såsom
sysselsättningslandet. inkomst av anställning
Såsom inkomst av anställ-anses även
ning anses även
a) sjukpenning och a) sjukpenning och
rehabiliteringspenning rehabiliteringspenning
enligt denna lag samt enligt denna lag samt
sjukpenning enligt sjukpenning enligt lagen
lagen (1976:380) om (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring arbetsskadeförsäkring
eller motsvarande eller motsvarande
ersättning som utgår ersättning som utgår
enligt annan författning enligt annan författning
eller på grund av eller på grund av
regeringens förordnande, regeringens förordnande,
i den mån ersättningen i den mån ersättningen
träder i stället för träder i stället för
försäkrades inkomst såsomförsäkrades inkomst såsom
arbetstagare i allmän arbetstagare i allmän
eller enskild tjänst, eller enskild tjänst,
b) b)
föräldrapenningförmåner, föräldrapenningförmåner,
c) vårdbidrag enligt 9 c) vårdbidrag enligt 9
kap. 4 , i den mån kap. 4 , i den mån
bidraget inte är ersätt- bidraget inte är ersätt-
ning för merkostnader, ning för merkostnader,

15 Senaste lydelse
1992:1710. d) dagpenning från
d) dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa,
erkänd ar- e) kontant
betslöshetskassa, arbetsmarknadsstöd enligt
e) kontant lagen (1973:371) om
arbetsmarknadsstöd kontant
enligt lagen (1973:371) arbetsmarknadsstöd,
om kontant f) utbildningsbidrag
arbetsmarknadsstöd, under arbets-
f) utbildningsbidrag marknadsutbildning och
under arbets- yrkesinriktad
marknadsutbildning och rehabilitering i form av
yrkesinriktad dagpenning,
rehabilitering i form g) korttidsstudiestöd,
av dagpenning, vuxenstudiebidrag och
g) korttidsstudiestöd, utbildningsarvode enligt
vuxenstudiebidrag och studiestödslagen
utbildningsarvode (1973:349),
enligt studiestödslagen h) delpension enligt
(1973:349), lagarna (1975:380) och
h) delpension enligt (1979:84) om delpen-
lagarna (1975:380) och sionsförsäkring,
(1979:84) om delpen- i) dagpenning till
sionsförsäkring, värnpliktiga och
i) dagpenning till vapenfria tjänstpliktiga
värnpliktiga och under
vapenfria tjänstpliktiga repetionsutbildning,
under frivilliga som genomgår
repetionsutbildning, utbildning under krigs-
frivilliga som genomgår förbandsövning eller
utbildning under krigs- särskild övning inom
förbandsövning eller värnpliktsutbildningen,
särskild övning inom läkare under försvarsmedi-
värnpliktsutbildningen, cinsk tjänsgöring samt
läkare under civilförsvarspliktiga,
försvarsmedicinsk j) utbildningsbidrag
tjänsgöring samt civilför-för doktorander,
svarspliktiga, k) timersättning vid
j) utbildningsbidrag kommunal vuxenutbildning
för doktorander, (komvux), vid
k) timersättning vid vuxenutbildning för
kommunal psykiskt ut-
vuxenutbildning vecklingsstörda (särvux)
(komvux), vid och vid svens-
vuxenutbildning för kundervisning för
psykiskt ut- invandrare (sfi),
vecklingsstörda (särvux) l) livränta enligt 4
och vid svens- kap. lagen (1976:380) om
kundervisning för arbetsskadeförsäkring
invandrare (sfi), eller motsvarande
l) livränta enligt 4 livränta som bestäms med
kap. lagen (1976:380) tillämpning av sagda lag,
om arbetsskadeförsäkring m) från Sveriges
eller motsvarande författarfond och
livränta som bestäms med konstnärsnämnden utgående
tillämpning av sagda bidrag som ej är att
lag, hänföra till inkomst av
m) från Sveriges annat förvärvsarbete
författarfond och enligt 3 , i den mån
konstnärsnämnden utgåenderegeringen så förordnar,
bidrag som ej är att n) statsbidrag till
hänföra till inkomst av arbetslösa som tillskott
annat förvärvsarbete till deras försörjning när
enligt 3 , i den mån de startar egen rörelse,
regeringen så förordnar, p) ersättning enligt
n) statsbidrag till lagen (1988:1465) om
arbetslösa som tillskott ersättning och ledighet
till deras försörjning närför närståendevård,
de startar egen rörelse, q) tillfälliga
p) ersättning enligt förvärvsinkomster av
lagen (1988:1465) om verksamhet som inte
ersättning och ledighet bedrivs självständigt,
för närståendevård, r) ersättning som en
q) tillfälliga allmän försäkringskassa
förvärvsinkomster av utger enligt 20 lagen
verksamhet som inte (1991:1047) om sjuklön,
bedrivs självständigt,
r) ersättning som en
allmän försäkringskassa
utger enligt 20 lagen
(1991:1047) om sjuklön,
I fråga om ersättning i pengar eller andra skattepliktiga förmåner
för utfört
arbete i annan form än pension, i fråga om ersättning till
idrottsutövare från
visst slag av ideell förening samt i fråga om ersättning från
vinstandelsstiftelse gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 3
kap. 2
andra stycket samt 2 a tredje och fjärde styckena.
Vid beräkning av inkomst av anställning skall hänsyn tas till lön
eller annan
ersättning, som den försäkrade har fått från en arbetsgivare, som är
bosatt utom
riket eller är utländsk juridisk person, endast i fall då den
försäkrade
sysselsatts här i riket och överenskommelse inte träffats enligt 3
kap. 2 a
första stycket eller då han tjänstgjort som sjöman ombord på svenskt
handelsfartyg. Vad som sägs här skall inte gälla beträffande lön till
svenska
medborgare, om svenska staten eller, där lönen härrör från utländsk
juridisk
person, en svensk juridisk person, som äger ett bestämmande
inflytande över den
utländska juridiska personen, enligt av Riksförsäkringverket godtagen
förbindelse har att svara för tilläggspensionsavgiften.
Hänsyn skall ej heller tas till lön eller annan ersättning från
främmande
makts beskickning eller lönade konsulat här i riket eller från
arbetsgivare, som
tillhör sådan beskickning eller sådant konsulat och som inte är
svensk
medborgare. Vad som sägs här skall inte gälla beträffande lön till
svensk
medborgare eller till den som utan att vara svensk medborgare är
bosatt i riket,
om en utländsk beskickning här i riket enligt av
Riksförsäkringsverket godtagen
förbindelse har att svara för tilläggspensionsavgiften.
Den som åtagit sig förbindelse enligt tredje eller fjärde stycket
skall anses
som arbetsgivare.

1.16 Den som är född år 1. Svensk medborgare
1929 eller tidigare, så som är född år 1929 eller
ock den som är född tidigare eller som är född
senare men den 1 juli senare men den 1 juli
1979 uppbar folkpension 1979 uppbar folkpension
i form av ålderspension, i form av ålderspension,
förtidspension eller förtidspension eller
änkepension samt uppbär änkepension samt uppbar
sådan pension också vid sådan pension också vid
utgången av år 1992, får utgången av år 1992, har,
för rätt till folkpensionom han varit mantals-
vid bosättning utomlands skriven i Sverige för det
åberopa äldre bestämmelserår varunder han fyllt
i 5 kap. sextiotvå år och för de fem
åren närmast dessförinnan,
rätt att vid bosättning
utomlands uppbära
folkpension med samma
belopp som skulle ha
utgått vid bosättning i
Sverige.
Vid tillämpningen av
mantalsskrivningskravet
i föregående stycke
likställs år efter år 1991
då den försäkrade varit
folkbokförd i Sverige den
1 november året innan med
år då han varit mantals-
skriven här.

16 Senaste lydelse 1992:1277.

1. Denna lag träder i kraft, ifråga om 4 kap. 2, 4, 6, 7 a, 10, 11
a och 17
samt 9 kap. 4 b den 1 januari 1995, och i övrigt den 1 juli 1994.
2. Äldre bestämmelser om sjukvårdsersättning enligt 2 kap. gäller
fortfarande
för tiden före den 1 juli 1994.
3

2.2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 4 lagen (1981:691) om
socialavgifter1 skall
ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.
4 2 Vid bestämmande av avgiftsunderlaget skall bortses från
1. ersättning till en och samme arbetstagare om den under året inte
uppgått
till 1 000 kronor,
2. ersättning till arbetstagare som vid årets ingång fyllt 65 år,
3. ersättning till arbetstagare vid sjukdom eller ledighet för vård
av barn
eller med anledning av barns födelse, till den del ersättningen
motsvarar
sjukpenning, föräldrapenning eller rehabiliteringspenning som
arbetsgivare får
uppbära enligt 3 kap. 16 , 4 kap. 18 eller 22 kap. 12 lagen
(1962:381) om
allmän försäkring,
4. ersättning för vilken skall betalas särskild inkomstskatt enligt
lagen
(1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister
m.fl.,
5. ersättning som en arbetsgivare utgett till barn för arbetet som
utförts i
hans förvärvsverksamhet i de fall avdrag för ersättningen inte får
göras vid
inkomsttaxeringen,
6. ersättning till den del denna motsvarar kostnader i arbetet som
arbetstagare haft att täcka med ersättningen,
7. ersättning för tjänstgöring i verkskydd enligt 47 tredje
stycket
civilförsvarslagen (1960:74) i den mån ersättningen utgör eller
motsvarar
dagpenning,
8. ersättning för arbete som har utförts utomlands, till den del
denna inte
räknas som lön enligt 11 kap. 2 första stycket lagen om allmän
försäkring,
9. ersättning för skiljemannauppdrag i fall där parterna i
skiljeförfarandet
är av utländsk nationalitet,
10. ersättning som på grund av bestämmelserna i 5 lagen
(1984:947) om
beskattning av utländska forskare vid tillfälligt arbete i Sverige
inte utgör
skattepliktig intäkt,
11. ersättning som avses i 3 kap. 2 a lagen om allmän försäkring,
12. intäkt som avses i 32 1 mom. första stycket h och i
kommunalskattelagen
(1928:370),
13. sådan ersättning som enligt 1 första stycket 2 - 6 lagen
(1990:659) om
särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster utgör underlag för
nämnda skatt,
14. ersättning till en och samme idrottsutövare från en sådan
ideell förening
som avses i 7 5 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt och
som har till
huvudsakligt syfte att främja idrottslig verksamhet, om ersättningen
från
föreningen under året inte uppgått till ett halvt basbelopp enligt
lagen om
allmän försäkring,
15. före utgången av år 1992 utbetalade ersättningar från en
vinstan-
delsstiftelse, som avses i 3 kap. 2 andra stycket lagen om allmän
för-

1 Lagen omtryckt 1989:633.
2 Senaste lydelse 1992:1711.
säkring, till den del de inte utgör ersättning för arbete för
stiftelsens

räkning,

16. sådan ersättning 16. sådan ersättning från
från en en vinstandelsstiftelse
vinstandelsstiftelse från vilken enligt de
från vilken enligt de fyra sista meningarna i
fyra sista meningarna i 3 kap. 2 andra stycket
3 kap. 2 andra stycket lagen om allmän försäkring
lagen om allmän försäkringskall bortses vid
skall bortses vid beräkning av sjukpenning-
beräkning av sjukpen- grundande inkomst,
ninggrundande inkomst. 17. ersättning för
arbetsskada som inträffat
före utgången av juni 1993
om ersättningen avser tid
därefter och utgår på grund
av ansvarighetsförsäkring
vilken åtnjuts enligt
grunder som fastställts i
kollektivavtal mellan
arbetsmarknadens
huvudorganisationer,
18. ersättning för
arbetsskada som inträffat
före utgången av år 1992 om
skadan anmälts till allmän
försäkringskassa efter
utgången av juni 1993 och
ersättningen utgår på grund
av sådan ansvarig-
hetsförsäkring som anges i

17.
Bestämmelsen i första stycket 6 är tillämplig endast om kostnaderna
kan
beräknas uppgå till minst 10 procent av arbetstagarens ersättning
från
arbetsgivaren under utgiftsåret. Regeringen eller den myndighet som
regeringen
bestämmer får fastställa schablon för beräkning av arbetstagares
kostnader i
viss verksamhet. Schablonen skall avse bestämda yrkesgrupper och
grundas på de
genomsnittliga kostnaderna inom respektive grupp.

Bestämmelserna i första
stycket 17 och 18 gäller
endast ersättning som
inte avser de första
180 dagarna efter
skadetillfället och som
för en och samme arbets-
tagare beräknas på
lönedelar som inte över-
stiger sju och en halv
gånger basbeloppet enligt
lagen om allmän försäkring.
I fråga om inkomst från fåmansföretag och fåmansägt handelsbolag
skall
föreskrifterna i punkt 13 av anvisningarna till 32
kommunalskattelagen
(1928:370) tillämpas vid bestämmande av avgiftsunderlaget.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.
4

2.3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1990:659) om särskild löneskatt på
vissa förvärvsinkomster

Härigenom föreskrivs att 1 lagen (1990:659) om särskild löneskatt
på vissa
förvärvsinkomster skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 1 Särskild löneskatt skall för varje år betalas till staten med
17,69
procent på
1. lön eller annan ersättning till arbetstagare som vid årets
ingång är 65 år
eller äldre,
2. ersättning som utfaller enligt kollektivavtalsgrundad
avgångsbidrags-
försäkring som tecknas av arbetsgivare till förmån för arbetstagare,
3. avgångsersättning som annorledes än på grund av
kollektivavtalsgrundad
avgångsbidragsförsäkring utbetalas av staten, kommun eller
kommunalförbund som
arbetsgivare eller av Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet,
Svenska
kyrkans församlings- och pastoratsförbund, Kommunernas
pensionsanstalt eller
Sjukvårdens och socialvårdens plane-rings- och
rationaliseringsinstitut, under
förutsättning att arbetsgivaren tillämpar kommunalt pensionsavtal
eller av annan
arbetsgivare, under förutsättning att arbetsgivaren tillämpar
kommunalt
pensionsavtal och att borgen tecknats i enlighet med vad som anges i
punkt 20 e
första stycket b av anvisningarna till 23 kommunalskattelagen
(1928:370),
4. avgångsersättning som omfattas av s.k. trygghetsavtal,
5. ersättning som utgår enligt gruppsjukförsäkring som åtnjuts
enligt grunder
som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens
huvudorganisationer
till den del ersättningen utgör komplement till förtidspension eller
till
sjukbidrag,
6. ersättning som utgår på grund av ansvarighetsförsäkring som
åtnjuts enligt
grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens
huvudorganisationer till den del ersättningen utgår i form av
engångsbelopp som
inte utgör kompensation för mistad inkomst.
Skattskyldig är den som utgett sådan ersättning som avses i första
stycket.
Vid bestämmande av skatteunderlaget tillämpas bestämmelserna i 2
kap, 3 - 5
lagen (1981:691) om socialavgifter med undantag av 4 första stycket
2 och 13.

Vid bestämmande av
skatteunderlaget enligt
första stycket 6 skall
bortses från ersättning för
arbetsskada som inträffat
före utgången av juni 1993
om ersättningen avser tid
därefter samt från ersätt-
ning för arbetsskada som
inträffat före utgången av
år 1992 om skadan anmälts
till allmän försäkrings-
kassa efter utgången av
1 Senaste lydelse juni 1993. Detta gäller
1992:1491. dock endast ersättning

som för en och samme
arbetstagare beräknas på
lönedelar som inte över-
stiger sju och en halv
gånger basbeloppet enligt
1 kap. 6 lagen
(1962:381) om allmän för-
säkring.

Denna lag träder i kraft den juli 1994.
5

2.4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1978:410) om rätt till ledighet för
vård av barn, m.m.

Härigenom föreskrivs att 5 och 6 lagen (1978:410) om rätt till
ledighet för
vård av barn, m.m.1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 2
Som villkor för rätt till ledighet gäller, att arbetstagaren vid
ledighetens
början varit anställd hos arbetsgivaren antingen de senaste sex
månaderna eller
sammanlagt minst tolv månader under de senaste två åren. Vid
beräkningen av
anställningstid tillämpas 3 första stycket lagen (1982:80) om

anställningsskydd.

Det i första stycket Det i första stycket
angivna villkoret gäller angivna villkoret gäller
ej för rätt till ledighetej för rätt till ledighet
under tid, då arbets- under tid, då arbetstaga-
tagaren uppbär tillfälligren uppbär tillfällig
föräldrapenning enligt föräldrapenning enligt
4 kap. 10, 10 a eller 4 kap. 10, 10 a, 11
11 lagen (1962:381) om eller 11 a lagen
allmän försäkring. (1962:381) om allmän

försäkring.
Villkoret gäller ej heller för ledighet som avses i 4 andra
stycket.

6 3
Ledigheten får delas upp på högst tre perioder för varje
kalenderår. Berör en
ledighetsperiod mer än ett kalenderår, skall den hänföras till det
kalenderår
under vilket ledigheten har påbörjats.

Ledighet under tid då Ledighet under tid då
arbetstagaren uppbär arbetstagaren uppbär
föräldrapenning eller föräldrapenning eller
tillfällig föräldrapenningtillfällig föräldrapenning
enligt 4 kap. 4 andra enligt 4 kap. 4 andra
stycket, 10, 10 a eller stycket, 10, 10 a, 11
11 lagen (1962:381) om eller 11 a lagen
allmän försäkring får delas(1962:381) om allmän
upp utan hinder av be- försäkring får delas upp
stämmelserna i första utan hinder av be-
stycket. stämmelserna i första
stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.

1 Lagen omtryckt 1979:645.
2 Senaste lydelse 1993:396.
3 Senaste lydelse 1993:396.
6

2.5 Förslag till

Lag om ändring i semesterlagen (1977:480)

Härigenom föreskrivs att 17 semesterlagen (1977:480) skall ha
följande

lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

17 1 Frånvaro från arbetet är semesterlönegrundande, när fråga är
om
1. ledighet på grund av sjukdom, i den mån frånvaron under
intjänandeåret icke
överstiger 180 dagar eller om frånvaron beror på arbetsskada,

2. ledighet enligt 2. ledighet enligt
lagen (1978:410) om rätt lagen (1978:410) om rätt
till ledighet för vård avtill ledighet för vård av
barn, m.m. dels under barn, m.m. dels under
tid för vilken havande- tid för vilken havande-
skapspenning utges skapspenning utges
enligt 3 kap. 9 lagen enligt 3 kap. 9 lagen
(1962:381) om allmän (1962:381) om allmän
försäkring, dels under försäkring, dels under tid
tid för vilken föräldra- för vilken föräldrapenning
penning utges i an- utges i anledning av
ledning av barns födelse barns födelse eller
eller adoption enligt 4 adoption enligt 4 kap. 3
kap. 3 och 5 samma och 5 samma lag, i den
lag, i den mån frånvaron mån frånvaron för varje
för varje barn, eller barn, eller vid fler-
vid flerbarnsbörd sam- barnsbörd sammanlagt,
manlagt, icke överstiger icke överstiger 120 dagar
120 dagar eller för eller för ensamstående
ensamstående förälder, 180förälder, 180 dagar, dels
dagar, dels under tid under tid för vilken
för vilken tillfällig för-tillfällig föräldrapenning
äldrapenning utges utges enligt 4 kap. 10,
enligt 4 kap. 10 och 11 10 a, 11 och 11 a samma
samma lag.
lag.
3. ledighet på grund av risk för överförande av smitta, om
arbetstagaren är
berättigad till ersättning enligt lagen (1989:225) om ersättning till
smittbärare, i den mån frånvaron under intjänandeåret icke överstiger
180 dagar,
4. ledighet för utbildning, som ej enligt annan lag medför rätt
till
semesterlön, om arbetstagaren erhåller korttidsstudiestöd,
vuxenstudiebidrag
eller utbildningsarvode enligt studiestödslagen (1973:349) eller om
utbildningen
till väsentlig del avser fackliga eller med facklig verksamhet
sammanhängande
frågor, i den mån frånvaron under intjänandeåret icke överstiger 180
dagar,
5. ledighet på grund av sådan i 27 värnpliktslagen (1941:967)
eller med stöd
därav föreskriven tjänstgöring om högst 60 dagar, som ej är
beredskapsövning och
ej heller direkt ansluter sig till grundutbildning, eller ledighet på
grund av
motsvarande vapenfri tjänst, i den mån frånvaron under intjänandeåret
icke
överstiger 60 dagar,
6. ledighet på grund av att arbetstagaren efter det kalenderår då
han fyllt
tjugotvå år fullgör tjänstgöring i civilförsvaret på annan tid än då
civilförsvarsberedskap råder eller beredskapsövning får anordnas vid
för-

1 Senaste lydelse 1992:1491.
svarsmakten, i den mån frånvaron under intjänandeåret icke överstiger
60 dagar,
7. ledighet enligt lagen (1986:163) om rätt till ledighet för
svensk-
undervisning för invandrare, eller
8. ledighet enligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för
närståendevård, i den mån frånvaron under intjänandeåret inte
överstiger 45
dagar.
Vid tillämpning av första stycket 1 skall frånvaro under de första
90 dagarna
av frånvaroperiod ej i något fall anses bero på arbetsskada. Har
arbetstagare av
anledning som anges i första stycket 1 varit oavbrutet frånvarande
från arbetet
under två hela intjänandeår, grundar därefter infallande dag av
frånvaroperioden
icke rätt till semesterlön.
I frånvaroperiod som avses i första stycket inräknas även dagar
under perioden
då arbetstagaren icke skulle ha utfört arbete.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
7

2.6 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1977:292) om tillverkning av
drycker, m.m.

Härigenom föreskrivs att 18 lagen (1977:292) om tillverkning av
drycker,
m.m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

18
Den som saknar Den som saknar
tillstånd får ej här i tillstånd får inte här i
landet tillverka, landet tillverka, överlåta
överlåta eller inneha eller inneha eller till
eller till landet införa landet införa apparat,
apparat, som kan som kan användas för till-
användas för tillverkningverkning av sprit
av sprit (destillationsapparat)
(destillationsapparat) eller föremål som uppen-
eller föremål som uppen- barligen är avsett att
barligen är avsett att ingå i en sådan apparat
ingå i en sådan apparat (apparatdel). Vad som
(apparatdel). Vad som sagts nu gäller inte
sagts nu gäller ej 1. staten,
1. staten, 2. den som har
2. den som har tillstånd att tillverka
tillstånd att tillverka sprit,
sprit, 3. apotek, kommunalt
3. apotek, kommunalt laboratorium eller
laboratorium eller läroanstalt som står under
läroanstalt som står statlig tillsyn,
under statlig tillsyn, 4. sådant sjukhus som
4. sådant sjukhus som avses i 5 hälso- och
avses i 2 sjukvårdslagen (1982:763)
sjukvårdslagen eller 2 kap. 4 lagen
(1962:242) eller 2 kap. (1962:381) om allmän
4 fjärde stycket lagen
(1962:381) om allmän för-försäkring.
säkring.
I fråga om rätt att hantera oförtullade destillationsapparater och
apparat-
delar gäller lagen (1973:980) om transport, förvaring och förstöring
av
införselreglerade varor, m.m.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.
8

2.7 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1981:49) om begränsning av
läkemedelskostnader, m.m.

Härigenom föreskrivs att 7 och 8 lagen (1981:49) om begränsning
av
läkemedelskostnader, m.m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 1
Visar någon att han i Visar någon att han i
den omfattning som den omfattning som anges
anges i andra stycket i andra stycket har köpt
har köpt prisnedsatta prisnedsatta eller andra
eller andra läkemedel läkemedel som avses i 3
som avses i 3 eller eller har erlagt
har erlagt patientavgift för öppen
patientavgift för hälso- och sjukvård som
läkarvård eller annan ombesörjs av staten, ett
sjukvårdande behandling landsting eller en kom-
som avses i 2 kap. 2 mun som inte tillhör ett
lagen (1962:381) om landsting eller för vård
allmän försäkring eller föreller behandling enligt
vård eller behandling lagen (1993:588) om hus-
enligt lagen (1993:588) läkare, lagen (1993:1651)
om husläkare, lagen om läkarvårdsersättning
(1993:1651) om eller lagen (1993:1652)
läkarvårdsersättning ellerom ersättning för
lagen (1993:1652) om sjukgymnastik är han
ersättning för befriad från att därefter
sjukgymnastik är han betala för utskrivna
befriad från att därefterläkemedel. Befrielsen
betala för utskrivna gäller under den tid som
läkemedel. Befrielsen återstår av ett år, räknat
gäller under den tid som från det första
återstår av ett år, räknatvårdtillfället,
från det första behandlingstillfället
vårdtillfället, eller läkemedelsinköpet.
behandlingstillfället
eller läkemedelsinköpet.
För kostnadsbefrielse enligt första stycket fordras att
prisnedsatta läkemedel
har inköpts för eller patientavgifter erlagts med sammanlagt minst 1
600 kronor.
Om ett landsting eller en kommun som inte ingår i ett landsting har
beslutat att
för sin del tillämpa ett lägsta belopp som understiger 1 600 kronor,
skall i
stället det beloppet gälla för kostnadsbefrielse enligt första
stycket för den
som är bosatt inom landstinget respektive kommunen.
Har en förälder eller föräldrar gemensamt flera barn under 16 år i
sin vård,
får barnen gemensamt kostnadsbefrielse när utgifterna för
vårdtillfällen,
behandlingstillfällen och läkemedelsinköp för barnen sammanlagt
uppgår till vad
som sägs i andra stycket.
Kostnadsbefrielse gäller under den tid som avses i första stycket
även för
barn som under denna tid fyller 16 år.
Med förälder avses även fosterförälder. Som förälder räknas även
den med
vilken en förälder stadigvarande sammanbor och som är eller har varit
gift eller
har eller har haft barn med föräldern.

8 2 Rätt till förmåner enligt denna lag har den som är försäkrad
enligt 1 kap.
3 första stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring. Rätt till

1 Senaste lydelse 1993:1658.
2 Senaste lydelse 1989:223.
förmåner enligt 1 och 3 - 5 har även den som, utan att vara bosatt
i Sverige,
har anställning i allmän eller enskild tjänst här.

Lagen gäller inte för Lagen gäller inte för
den som får sjukhusvård, den som får sjukhusvård,
som avses i 2 kap. 4 som avses i 5 hälso- och
lagen (1962:381) om sjukvårdslagen (1982:763)
allmän försäkring. eller i 2 kap. 4 lagen
(1962:381) om allmän

försäkring.
För en försäkrad som är bosatt utom Sverige gäller förmånerna
enbart när han
vistas här.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.
2. För kostnadsbefrielse enligt 7 får beaktas patientavgifter
enligt
lagrummets tidigare lydelse som erlagts före ikraftträdandet.
9

2.8 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning

Härigenom föreskrivs att 9 och 20 lagen (1993:1651) om
läkarvårdsersättning
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9
Läkarvårdsersättning Läkarvårdsersättning
lämnas inte till en lämnas inte till en läkare
läkare som är anställd i som är anställd i något
något landstings hälso- landstings hälso- och
och sjukvård. sjukvård eller i ett
bolag eller annan
juridisk person inom
hälso- och sjukvården som
landstinget har ett
rättsligt bestämmande
inflytande i. Ersättning
kan dock lämnas om läkaren
är tjänstledig och
vikarierar för en annan

läkare.
20 Till en läkare som etablerar sig på en ort inom stödområdena 1
eller 2
enligt förordningen (1990:642) om regionalpolitiskt företagsstöd
eller inom
kommunerna Nordanstig i Gävleborgs län, Krokom i Jämtlands län eller
Nordmaling,
Robertsfors eller Vännäs i Västerbottens län skall lämnas arvoden
enligt 15
med tjugo procents förhöjning. Vad nu sagts gäller dock inte om
läkaren tagit
över en motsvarande praktik.
Arvodeshöjning enligt första stycket skall betalas av landstinget.
Efter två
år från etableringen skall höjningen minskas med fem procentenheter
årligen ner
till fem procent.

Till en läkare som har
sin verksamhet inom de
områden eller kommuner
som anges i första
stycket skall
landstinget lämna särskild
ersättning för telefonkon-
sultationer och
medicinskt motiverade
hembesök.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.
10

2.9 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1993:1652) om ersättning för
sjukgymnastik

Härigenom föreskrivs att 9 och 20 lagen (1993:1652) om
ersättning för
sjukgymnastik skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9
Sjukgymnastikersättning
Sjukgymnastikersättning lämnas inte till en
lämnas inte till en sjukgymnast som är
sjukgymnast som är anställd i något
anställd i något landstings hälso- och
landstings hälso- och sjukvård eller i ett
sjukvård. bolag eller annan
juridisk person inom
hälso- och sjukvården som
landstinget har ett
rättsligt bestämmande in-
flytande i. Ersättning
kan dock lämnas om
sjukgymnasten är
tjänstledig och
vikarierar för en annan
sjukgymnast.
20 Till en sjukgymnast som etablerar sig på en ort inom
stödområdena 1 eller
2 enligt förordningen (1990:642) om regionalpolitiskt företagsstöd
eller inom
kommunerna Nordanstig i Gävleborgs län, Krokom i Jämtlands län eller
Nordmaling,
Robertsfors eller Vännäs i Västerbottens län skall lämnas arvoden
enligt 15
med tjugo procents förhöjning. Vad nu sagts gäller dock inte om
sjukgymnasten
tagit över en motsvarande verksamhet.
Arvodeshöjning enligt första stycket skall betalas av landstinget.
Efter två
år från etableringen skall höjningen minskas med fem procentenheter
årligen ner
till fem procent.

Till en sjukgymnast
som har sin verksamhet
inom de områden som anges
i första stycket skall
landstinget lämna särskild
ersättning för
telefonkonsultationer
och behandlingsmässigt
motiverade hembesök.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.
11

2.10 Förslag till

Lag om ändring i tandvårdslagen (1985:125)

Härigenom föreskrivs i fråga om tandvårdslagen (1985:125)
dels att 7 skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 15 a , och
närmast före 15
a en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 1 Folktandvården skall svara för
1. regelbunden och fullständig tandvård för barn och ungdomar till
och med det
år då de fyller nitton år,
2. specialisttandvård för vuxna,

3. övrig tandvård för 3. övrig tandvård för
vuxna i den omfattning vuxna i den omfattning
som landstingskommunen som landstinget bedömer
bedömer lämplig.
Tandvård som avses i
första stycket 1 skall lämplig.
vara avgiftsfri för
patienten. Uppkommer
kostnad med anledning
av att en sådan patient
uteblivit från ett
avtalat tandvårdsbesök,
får avgift tas ut av
patienten enligt
grunder som landstings-
kommunen bestämmer.
Vårdavgifter
15 a
Tandvård som avses i 7
första stycket 1 skall
vara avgiftsfri för
patienten. Uppkommer
kostnad med anledning av
att en sådan patient
uteblivit från ett
avtalat tandvårdsbesök, får
avgift tas ut av
patienten enligt grunder
som landstinget
bestämmer.
Av patienter som får
tandvård som avses i 7
första stycket 2 och 3 får
landstinget ta ut vårdav-
gifter enligt grunder
som landstinget
bestämmer, om inte något
annat är särskilt
föreskrivet.
Vid oralkirurgisk
behandling och un-
1 Senaste lydelse dersökningar för sådan
1991:949. behandling som ges vid
en specialisttandpoli-
klinik eller motsvarande
och som inte ersätts till
någon del enligt lagen
(1962:381) om allmän för-
säkring gäller be-
stämmelserna

om vårdavgifter i den
öppna vården enligt hälso-
och sjukvårdslagen
(1982:763).

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.
2. För tandvård som har givits före ikraftträdandet gäller
fortfarande äldre
bestämmelser.
12

3 Ärendet och dess beredning

I detta lagstiftningsärende tar regeringen upp skilda frågor på
socialför-
säkringens och andra områden.
Till följd av vissa ändringar i lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring och
de därav föranledda konsekvenserna för vissa avtalsbundna
trygghetförsäkringar
vid arbetsskada föreslås att ersättningar som utges från sistnämnda
försäkringar
i vissa fall skall undantas från skyldigheten att betala
socialavgifter och
särskild löneskatt.
På föräldraförsäkringens område läggs förslag fram som avser såväl
föräldrapenning som tillfällig föräldrapenning. Till grund för de
föreslagna
ändringarna i föräldraförsäkringen ligger en departementspromemoria
(Ds 1994:12)
Vissa frågor rörande föräldrapenning och tillfällig föräldrapenning.
En
sammanfattning av departementspromemorian finns i bilaga 1.
Promemorians
lagförslag finns i bilaga 2. Promemorian har remissbehandlats. En
samman-
ställning av remissyttrandena finns i bilaga 3.
I övrigt föreslås dels vissa ändringar rörande arvoden till privat-
praktiserande läkare och sjukgymnaster, dels att möjlighet införs för
föräldrar
som är gifta eller sammanboende med varandra och som har gemensam
vårdnad om
barnet att dela vårdbidrag.
Propositionen innehåller också en bestämmlse som gäller rätten till
folk-
pension utomlands. Till grund för detta förslag ligger en skrivelse
från
Riksförsäkringsverket den 25 november 1993.
Propositionen innefattar vidare regeringens bedömning av
kompensationsnivån
rörande privat sjukförsäkring.
Lagförslagen i lagen (1981:691) om socialavgifter och i lagen
(1990:659) om
särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster avser sådana ämnen som
faller inom
Lagrådets granskningsområde. Regeringen anser att förslagen är så
brådskande att
den fördröjning av ärendet som granskning skulle medföra, skulle vara
till
avsevärt men. Även förslagen till ändring i lagen (1978:410) om rätt
till
ledighet för vård av barn, m.m. och semesterlagen (1977:480) faller
inom
Lagrådets granskningsområde. Sistnämnda lagförslag är dock av enkel
och
okomplicerad beskaffenhet. Ett yttrande av Lagrådet i denna del
skulle enligt
regeringens bedömning inte tillföra ärendet något av betydelse.

33

4 Undantag från skyldigheten att betala
socialavgifter m.m. i vissa fall

Regeringens förslag: Vid bestämmande av underlag för
beräkning av socialavgifter skall bortses från
ersättning för arbetsskada som avser tid efter den
30 juni 1993 om ersättningen utbetalas på grund av
ansvarighetsförsäkring som åtnjuts enligt grunder
som fastställts i kollektivavtal mellan
arbetsmarknadens huvudorganisationer. Vad nu
sagts gäller endast under förutsättning att skadan
inträffat senast den 30 juni 1993 och att
ersättningen inte avser de första 180 dagarna efter
det att skadan inträffat och inte heller bortfall
av lönedelar som överstiger 7,5 basbelopp.
Vidare skall bortses från ersättning på grund av
sådan försäkring som avser skadefall som inträffat
före utgången av år 1992 under förutsättning att
skadan anmälts som arbetsskada enligt lagen
(1976:380) om arbetsskadeförsäkring efter den 30
juni 1993 och att ersättningen inte avser de första
180 dagarna efter det att skadan inträffat och
inte heller bortfall av lönedelar som överstiger
7,5 basbelopp.
På sådana ersättningar skall inte heller betalas
särskild löneskatt enligt lagen (1990:659) om
särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster.

Skälen för regeringens förslag: Lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring
(LAF) omfattar anställda, uppdragstagare och egenföretagare och ger
ersättning
för inkomstbortfall till den som drabbas av skada i sitt arbete.
LAF omfattar skador enligt ett generellt arbetsskadebegrepp. Som
arbetsskada
ansågs före den 1 januari 1993 skada till följd av olycksfall eller
annan skad-
lig inverkan i arbetet. Även olycksfall vid färd till eller från
arbetsstället
räknas som olycksfall i arbetet, om färden föranleds av och står i
nära samband
med arbetet. För skada som framkallats av smitta gäller särskilda
regler. Om en
försäkrad varit utsatt för olycksfall eller annan skadlig inverkan i
arbetet
skulle enligt de före år 1993 gällande reglerna skada som han ådragit
sig anses
vara orsakad av den skadliga inverkan om inte betydligt starkare skäl
talade mot
det.
Sedan den 1 januari 1993 har kravet på skadlighet hos en
arbetsmiljöfaktor
höjts från sannolikhet till hög grad av sannolikhet. Samtidigt har
kravet på
orsakssamband mellan skadlig inverkan i arbetet och den försäkrades
skada
skärpts så att samband skall anses föreligga om övervägande skäl
talar för det.
För skador som inträffat före den 1 januari 1993 och som anmälts till
försäkringskassan senast den 30 juni samma år tillämpas dock alltjämt
äldre lag
(prop. 1992/93:30, bet. 1992/93:SfU8, rskr. 1992/93:142, SFS
1992:1698).
Arbetsskadeförsäkringen var tidigare samordnad med den allmänna
sjukförsäkringen på så sätt att ersättning utgavs från
sjukförsäkringen de
första 180 dagarna (90 dagar före den 1 januari 1992) efter det att
skadan
visade sig, den s.k. samordningstiden. Från arbetsskadeförsäkringen
utbetalades
efter samordningstidens slut ersättning för sjukvårdskostnader inkl.
resor och
andra till skadan hänförliga kostnader liksom arbetsskadesjukpenning.
Hel
arbetsskadesjukpenning för dag utgjorde 1/365-del av den
sjukpenninggrundande
inkomsten.
Sedan den 1 juli 1993 gäller att rätten till arbetsskadesjukpenning
har
slopats för den som är sjukförsäkrad enligt lagen (1962:381) om
allmän
försäkring (AFL). Vidare utges från samma tidpunkt inte längre
ersättning från
arbetsskadeförsäkringen för andra kostnader än för sjukvård utom
riket, tandvård
och särskilda hjälpmedel (prop. 1992/93:178, bet. 1992/93:SfU15,
rskr.1992/93:335, SFS 1993:357 ).
För den som ådragit sig en arbetsskada föreligger således numera i
regel
endast rätt till arbetsskadelivränta, dvs. ersättning vid bestående
nedsättning
av arbetsförmågan. Sådan livränta kan också utges till efterlevande.
Arbetsskadeförsäkringen tar sikte på den faktiska nedsättningen av
den
försäkrades förmåga att skaffa sig inkomst genom förvärvsarbete.
Ersättning för
arbetsskada i form av livränta skall i princip utgöra skillnaden
mellan den
inkomst som den försäkrade kan antas ha haft om han inte hade skadats
och den
inkomst som han trots skadan kan beräknas få. Livräntan ersätter en
årlig
inkomstförlust upp till samma inkomsttak som gäller för ATP, dvs. 7,5
gånger
basbeloppet, vilket för år 1994 motsvarar 264 000 kronor.

Trygghetsförsäkring vid arbetsskada

Det försäkringsskydd som arbetsskadeförsäkringen ger kompletteras för
flertalet
anställda av förmåner som arbetsgivarnas och arbetstagarnas
organisationer
kommit överens om genom kollektivavtal. Trygghetsförsäkring vid
arbetsskada
(TFA) lämnar ersättning enligt försäkringsvillkor som tillkommit
genom
kollektivavtal mellan SAF, LO och PTK. På det kommunala området
respektive för
landstingsanställda finns TFA-KL och på det statliga området gäller
avtalet om
ersättning vid personskada (PSA). För Systembolagets
försäljningspersonal finns
överenskommelse i kollektivavtal mellan Systembolaget AB och
Handelstjänsteman-
naförbundet med innebörd att överenskommelsen mellan SAF och PTK om
trygghetsförsäkring (TFA) gäller samt att bolaget inte är skyldigt
att teckna
försäkring om detta.
TFA administreras av ett konsortium av försäkringsbolag,
AMF-trygghetsförsäkring. I konsortiet ingår Folksam, Skandia och
Trygg-Hansa.
Försäkringspremien betalas av arbetsgivare i egenskap av
försäkringstagare och
baseras på utgiven lönesumma. AMF prövar ersättningsanspråk enligt
TFA och
TFA-KL.
Ersättningsanspråk enligt PSA prövas av Statens trygghetsnämnd. AMF
hand-
lägger genom uppdragsavtal skaderegleringen för PSA. Skaderegleringen
för
Systembolagets anställda handhas av bolaget självt.
34

Syftet med TFA och övriga trygghetsförsäkringar är att den som
drabbats av
personskada i arbetet skall kunna få ersättning enligt
skadeståndsrättsliga
normer för sådana anspråk som inte ersätts genom
arbetsskadeförsäkringen utan
att behöva bevisa att arbetsgivaren eller någon annan genom
vårdslöshet är
skadeståndsskyldig. Hittills har TFA haft störst betydelse när det
gäller
ersättning för ideell skada, dvs. sveda och värk, lyte och men samt
för
olägenheter i övrigt.
Begreppet arbetsskada och regeln för sambandsbedömning definierades
i
TFA-villkoren fram till den 1 januari 1993 på i princip samma sätt
som i LAF i
dess lydelse före denna tidpunkt. Villkoren stämde således till sitt
innehåll
överens med vad LAF föreskrivit om vad som skulle anses som en
arbetsskada.
Till följd av de ändringar som skedde inom arbetsskadeförsäkringen
fr.o.m. den
1 januari 1993 (skärpt arbetsskadebegrepp) har försäkringsvillkoren
för TFA
anpassats så att för skadefall som inträffat denna dag eller senare
gäller för
rätt till TFA-ersättning samma arbetsskadebegrepp och regler för
sambandsbedömning som enligt de i LAF fr.o.m. denna tidpunkt gällande
reglerna
(förhandlingsprotokoll den 11 februari 1993 mellan SAF, LO och PTK).
Motsvarande
anpassning av TFA-KL har gjorts genom en överenskommelse den 31 mars
1993.
Till följd av ändringen i LAF fr.o.m. den 1 juli 1993 (slopad
arbets-
skadesjukpenning) har avtalet om TFA-försäkring i de delar som gäller
ersättning
för inkomstförlust sagts upp med verkan fr.o.m. samma tidpunkt. För
TFA-KL
gäller detta fr.o.m. den 1 februari 1994.
De beskrivna förändringarna i LAF aktualiserade frågan i vad mån
ansvaret
enligt TFA-försäkringen påverkas av förändringar i den allmänna
försäkringen
inklusive arbetsskadeförsäkringen och ledde till att skiljeförfarande
inför
Skiljenämnden för AMF-försäkringar påkallades angående tolkning av
ersättningsbestämmelser i kollektivavtal om trygghetsförsäkring vid
arbetsskada.
Genom en skiljedom den 8 september 1993 avslogs det i Skiljenämnden
framförda
yrkandet att nämnden bl.a. skulle fastställa att de mellan SAF, LO
och PTK
träffade överenskommelserna om TFA och försäkringsvillkoren för TFA
innebar att
en försäkrad som omfattas av TFA inte hade rätt till ersättning ur
denna
försäkring motsvarande dels den ersättning som inte utges ur LAF till
följd av
det den 1 januari 1993 i denna lag införda arbetsskadebegreppet, dels
den
ersättning för inkomstförlust som till följd av ändringar i 3 kap. 1
LAF inte
utges efter den 1 juli 1993.
Skiljedomen kan sägas innebära att det förhållandet att
ersättningsrätten
enligt LAF ändrats med tillämpning även på skadefall som redan
inträffat vid
tidpunkten för lagändringarnas ikraftträdande inte medför att
TFA-försäkringen
kan undandra sig skyldigheten att lämna ersättning enligt de då
skadan
inträffade gällande försäkringsvillkoren. De av regering och riksdag
vidtagna
ändringarna i LAF kan till följd av den nämnda skiljedomen i korthet
sägas
innebära följande med avseende på arbetsskadeförsäkringen respektive
trygghetsförsäkringen.
1. För skador som inträffat före den 1 januari 1993 och som
anmälts till
försäkringskassan senast den 30 juni 1993 gäller det gamla mer
generösa
arbetsskadebegreppet i LAF. Det innebär att försäkringskassan betalar
arbetsskadesjukpenning t.o.m. den 30 juni 1993 samt livränta
(reglerna för
livränta är oförändrade).
Från TFA-försäkringen torde ersättning för inkomstförlust upp till
samma nivå
som gällde för den tidigare arbetsskadesjukpenningen (100 %) utges
fr.o.m den 1
juli 1993.
2. För skador som inträffat före den 1 januari 1993 men anmälts
till
försäkringskassan efter den 30 juni 1993 utges från försäkringskassan
- i de
fall skadan inte godkänns enligt det nya arbetsskadebegreppet - vare
sig
arbetsskadesjukpenning eller livränta.
Från TFA däremot torde ersättning för inkomstförlust motsvarande
den tidigare
arbetsskadesjukpenningen utges såväl före som efter den 1 juli 1993
samt
livränta, under förutsättning att skadan uppfyller kriterierna för
att godkännas
enligt det gamla arbetsskadebegreppet.
3. För skador som inträffat den 1 januari 1993 eller senare och
som godkänns
som arbetsskada av försäkringskassan utges inte någon
arbetsskadesjukpenning.
Detta beror på att samtidigt som samordningstiden (180 dagar) löpte
ut (räknat
från den 1 januari 1993) slopades rätten till arbetsskadesjukpenning.
Däremot
utges livränta från arbetsskadeförsäkringen.
Från TFA utges för skador som inträffat under tiden den 1 januari -
den 30
juni 1993 ersättning för inkomstförlust motsvarande den tidigare
arbets-
skadesjukpenningen såväl före som efter den 1 juli 1993. (Enligt
försäkringsvillkoren har TFA att betala inkomstförlustersättning upp
till 100 %
från första dagen under förutsättning att skadan kvarstått minst 8
dagar vid
olycksfall och minst 180 dagar vid arbetssjukdom) För skador som
inträffat den 1
juli 1993 eller senare är läget oklart i avvaktan på ett nytt
kollektivavtal.
På det statliga området gäller att PSA-avtalet innehåller en regel
om att
ersättning endast lämnas i sådana fall där skadan förklarats vara en
arbetsskada
enligt LAF. De ändringar i LAF som gäller det skärpta
arbetsskadebegreppet och
sambandsregeln fick därmed omedelbart genomslag för PSA.
Beträffande effekterna av den slopade rätten till
arbetsskadesjukpenning
gäller följande. PSA-avtalet har genom ett förhandlingsprotokoll den
28 december
1993 prolongerats fr.o.m. den 1 januari 1994 tills vidare med sju
dagars
ömsesidig uppsägningstid. Vissa ändringar har därvid beslutats. Bland
annat har
i fråga om ersättning för inkomstförlust som gäller skador som
inträffat efter
den 30 juni 1993 beslutats att sådan ersättning inte längre skall
utges utom för
de första 180 dagarna efter visandedagen för skadan. För skador som
inträffat
före den 1 juli 1993 tillämpas äldre regler som innebär att
inkomstersättning
också kan utges efter de första 180 dagarna efter skadedagen. Från
PSA utges
således ersättning för inkomstförlust motsvarande den tidigare
arbetsskadesjuk-
penningen för skador som inträffat före den 1 juli 1993 såväl för tid
före som
efter den 1 juli 1993.

Socialavgifter och särskild löneskatt

Vid bestämmande av underlag för socialavgifter bortses från
sjukpenning och
andra liknande förmåner. På ersättningar som utges från bl.a.
arbetsskadeförsäkringen betalas därmed inte några socialavgifter.
När det gäller ersättning för inkomstförlust som utbetalas från
TFA-försäkringen är sådan ersättning såväl socialavgiftspliktig som
förmåns-
grundande om ersättningen är avsedd att täcka inkomstbortfall för
akut tid.
Detsamma gäller ersättning vid bestående arbetsoförmåga om beloppet
avser att
täcka inkomstförlust och det utges som en periodisk livränta, dvs. en
livränta
som utges för år och är avsedd att ge kompensation för mistad
inkomst.
I nu nämnda fall utgör ersättningen kompensation för mistad
inkomst.
När det gäller ersättning vid bestående arbetsoförmåga som inte
kompenserar
mistad inkomst utan avser framtida förlust av inkomst och som utges i
form av
engångsbelopp är ersättningen varken socialavgiftspliktig eller
förmåns-
grundande. På sådan ersättning uttas i stället särskild löneskatt.
Genom den tidigare redovisade skiljedomen torde det vara klarlagt
att
trygghetsförsäkringen har att utge inkomstförlustersättning
motsvarande vad som
tidigare kunde utges i form av arbetsskadesjukpenning fr.o.m. den 1
juli 1993
för arbetsskador som inträffat före detta datum.
Vidare torde det vara klarlagt att trygghetsförsäkringen har att
utge
ersättning för inkomstförlustersättning motsvarande såväl den
tidigare
arbetsskadesjukpenningen som livränta för skador som inträffat före
den 1
januari 1993 men som anmälts till försäkringskassan efter den 30 juni
1993 -
under förutsättning att skadan uppfyller kriterierna för att
godkännas enligt
det gamla arbetsskadebegreppet.
Det förhållandet att ersättning för inkomstförlust som utges till
en person
som ådragit sig en arbetsskada beläggs med socialavgifter när
ersättningen utges
från en trygghetsförsäkring har medfört att de aktuella
förändringarna i
arbetsskadeförsäkringen inneburit en icke förutsedd kostnadsökning
för
trygghetsförsäkringarna. Med hänsyn härtill och då någon
inkomstförstärkning för
det allmänna till följd härav inte beräknades i samband med
ifrågavarande
ändringar i LAF bör ersättningar för inkomstförlust som i
fortsättningen kommer
att utges från trygghetsförsäkring i stället för från
arbetsskadeförsäkringen
befrias från socialavgifter respektive särskild löneskatt. Regeringen
föreslår
därför att de ifrågavarande ersättningarna undantas från sådana
pålagor. Ersätt-
ningarna som undantas från socialavgifter bör, i likhet med t.ex.
sjukpenning
och livränta enligt LAF, vara pensionsgrundande.
Eftersom ersättning från arbetsskadeförsäkringen i flertalet fall
inte utgavs
som kompensation för inkomstbortfall för de första 180 dagarna efter
det att
skadan inträffat och inte heller utgavs för lönedelar över 7,5
basbelopp gäller
vad nyss sagts endast under förutsättning att ersättningen inte avser
att ge
kompensation för sådant bortfall.
På ersättningar i form av lön eller annan ersättning för utfört
arbete eller
eljest med anledning av tjänsten som utges från statlig myndighet
eller annat
statligt organ utom affärsverken beräknas s.k. lönekostnadspålägg
(LKP) enligt
förordningen (1969:54) om beräkning och redovisning av
lönekostnadspålägg. LKP
är avsett att täcka såväl lagstadgade socialavgifter inklusive
särskild
löneskatt som avtalskostnader utöver lön. LKP utgör sedan den 1 juli
1993 38,5
%.
På ersättningar som utges enligt det statliga PSA-avtalet beräknas
dock inte
LKP. Inte heller är dessa ersättningar belagda med socialavgifter.
Ersättningar
från PSA som utges till anställda inom affärsverken är däremot
belagda med
socialavgifter i enlighet med reglerna i lagen om socialavgifter.
Förslaget om
undantag från socialavgifter kommer därmed att omfatta även
sistnämnda
ersättningar.
Pensionsarbetsgruppen har i betänkandet (SOU 1994:20) Reformerat
pensionssystem bl.a. föreslagit att ålderspensionsavgifter skall
betalas av
staten vad avser sociala ersättningar av olika slag. Mot bakgrund
härav finns
det skäl att i samband med beredningen av Pensionsarbetsgruppens
förslag
överväga om staten bör betala pensionsavgifter på de nu aktuella
ersättningarna.

5 Föräldrapenning

5.1 Inledning

Föräldraförsäkringen, som regleras i 4 kap. lagen (1962:381) om
allmän
försäkring (AFL), består av två huvudförmåner, föräldrapenning och
tillfällig
föräldrapenning.
Föräldrapenning är avsedd att täcka föräldrars behov av ersättning
för det
inkomstbortfall som uppkommer i samband med ett barns födelse eller
ett
adoptivbarns ankomst. För föräldrar som saknar inkomster skall
föräldrapenningen
ge en grundtrygghet. Tillfällig föräldrapenning utges vid mer akut
uppkomna
situationer då en förälder behöver ta ledigt från arbetet för att
vårda barn.
Föräldrapenning med anledning av ett barns födelse utges enligt
nuvarande
regler under högst 450 dagar sammanlagt för föräldrarna. För 360
dagar betalas
föräldrapenning med belopp motsvarande 90 % av förälderns
sjukpenninggrundande
inkomst delad med 365, dock lägst 60 kr per dag (garantinivån). Under
de
återstående 90 dagarna utges föräldrapenning på garantinivån.
Föräldrapenning enligt sjukpenningnivå, dvs. med 90 %, utges för de
första 180
dagarna endast under förutsättning att föräldern varit försäkrad för
en
sjukpenning över garantinivån under minst 240 dagar i följd före
barnets födelse
eller den beräknade tidpunkten härför. För de ytterligare 180 dagar,
för vilka
ersättning kan utges enligt sjukpenningnivå, gäller inte något sådant
kvalifikationskrav.
Förutom vissa föräldrapenningdagar som är förbehållna modern kan,
såvitt
föräldrarna gemensamt har vårdnaden om barnet, dagarna i princip
delas upp
mellan föräldrarna efter deras egna önskemål. Av det totala antalet
föräldrapenningdagar har vardera föräldern dock rätt till 90 egna
dagar. Dessa
dagar kan på ett enkelt sätt överlåtas till den andra föräldern genom
en
skriftlig anmälan till försäkringskassan. En förälder som ensam har
vårdnaden om
barnet har rätt att själv uppbära föräldrapenning under hela
ersättningstiden.
Den av föräldrarna som till huvudsaklig del vårdar barnet är
berättigad till
föräldrapenning.
En förutsättning för rätt till tillfällig föräldrapenning är att
föräldern
behöver avstå från förvärvsarbete för vård av barnet. För rätt till
föräldrapenning uppställs däremot inte något sådant krav. Motivet
till denna
skillnad är bl.a. att en icke förvärvsarbetande förälder har rätt
till
föräldrapenning. En förvärvsarbetande förälder kan således uppbära
föräldrapenning för tid som föräldern, med eller utan löneförmåner
från
arbetsgivaren, är ledig från sitt arbete och vårdar barnet även om
föräldern
inte på grund av vården av barnet behöver avstå från förvärvsarbete.
Föräldrapenningens storlek är beroende av i vilken utsträckning
föräldern
avstår från förvärvsarbete. Hel föräldrapenning på sjukpenningnivå
utges för
vård av barn när föräldern inte förvärvsarbetar. Halv och fjärdedels
föräldrapenning utges när föräldern arbetar högst hälften respektive
högst tre
fjärdedelar av normal arbetstid. Föräldrapenning på garantinivå får
utges som
hel, halv eller fjärdedels förmån när föräldern arbetar högst tre
fjärdedelar av
normal arbetstid. Vid beräkning av antalet dagar med rätt till
föräldrapenning
anses två dagar med halv och fyra dagar med fjärdedels
föräldrapenning som en
dag.
Föräldraförsäkringen innehåller inte några begränsningar av antalet
ersättningsperioder eller regler om minsta antal ersättningsdagar
under en
period.
Rätten till föräldraledighet regleras i lagen (1978:410) om rätt
till ledighet
för vård av barn, m.m. Arbetstagare har rätt till hel ledighet under
ett och ett
halvt år från barnets födelse. Utöver denna rätt till ledighet
föreligger rätt
till hel ledighet under tid då arbetstagaren uppbär hel
föräldrapenningförmån
och till förkortning av arbetstiden till hälften eller till tre
fjärdedelar då
arbetstagaren uppbär halv eller fjärdedels föräldrapenningförmån. Om
arbetsgivaren inte går med på annat kan ledigheten delas upp på högst
tre
perioder för varje kalenderår.
Enligt semesterlagen (1977:480) är tid då arbetstagaren uppbär
föräldrapenning
semesterlönegrundande (dock högst 120 dagar eller för ensamstående
förälder 180
dagar). Om semesterlönegrundande föräldraledighet infaller under
semester skall,
om arbetstagaren utan dröjsmål begär det, sådan dag inte räknas som
semesterdag.
Enligt 2 Riksförsäkringsverkets föreskrifter (RFFS 1988:3) om
föräldrapenningförmåner utges föräldrapenning inte för tid om en
eller flera
dagar som normalt är arbetsfri för en heltidsarbetande inom yrket, om
inte
föräldern uppbär föräldrapenningförmån i direkt anslutning till den
arbetsfria
tiden.
I prop. 1993/94:148 om vårdnadsbidrag har regeringen lagt fram
förslag om
införande av vårdnadsbidrag fr.o.m. den 1 juli 1994 för barn mellan
ett och tre
år. Samtidigt har föreslagits bl.a. att de 90 dagar som alltid
ersätts enligt
garantinivå skall slopas i samband med införandet av vårdnadsbidrag
samt att
garantinivån skall höjas från 60 till 64 kronor per dag.
Regeringen har vidare i prop. 1993/94:147 om jämställdhetspolitiken
bl.a.
föreslagit att antalet föräldrapenningdagar skall delas lika mellan
föräldrarna
samt att rätten att överlåta dagar begränsas så att 30 dagar inte
skall få
överlåtas till den andra föräldern. Vidare har föreslagits att
ersättningsnivån
för föräldrapenning skall sänkas till 80 % fr.o.m. den 1 januari 1995
med
undantag för de 30 dagar som inte skall få överlåtas till den andra
föräldern.
För sistnämnda dagar skall enligt förslaget ersättning alltjämt utges
med 90 %.
Vissa särregler föreslås gälla för bl.a. ensamstående förälder.

5.2 Föräldrapenning under arbetsfri dag

Regeringens förslag: En ny bestämmelse införs i 4
kap. AFL med innebörd att hel föräldrapenning skall
få utges för sådan tid som normalt är arbetsfri för
föräldern endast om han eller hon i direkt anslut-
ning till den arbetsfria tiden uppbär hel
föräldrapenning.
Motsvarande skall gälla för rätt till halv
respektive fjärdedels föräldrapenning för dag som
normalt är arbetsfri.
Föräldrapenningförmåner skall inte kunna utges för
dag under vilken föräldern är semesterledig.

Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna tillstyrker
förslaget. Det
gäller Försäkringsöverdomstolen, Kammarrätten i Göteborg, Länsrätten
i
Stockholm, Riksförsäkringverket, Socialstyrelsen, Statens
arbetsgivarverk,
Statskontoret, Försäkringskasseförbundet, SAF och TCO. Av dessa
förordar
Kammarrätten, Statens arbetsgivarverk och SAF att förutsättningarna
för att få
föräldrapenning för dag som normalt är arbetsfri skärps.
Riksrevisionsverket har
avstyrkt förslaget. SACO har hänvisat till remissvar lämnade av
Lärarnas
Riksförbund och Sveriges Läkarförbund. Läkarförbundet tillstyrker
förslaget
medan Lärarnas Riksförbund anser att förslaget kommer att försämra
och i vissa
fall omöjliggöra för lärarna att få ersättning för inkomstbortfall på
grund av
ledighet för vård av barn.
Enligt Försäkringsöverdomstolen skulle vissa skäl kunna anföras för
att kravet
sträcktes ännu längre och innebära krav på att föräldrapenning utgått
såväl
omedelbart före som omedelbart efter den arbetsfria tiden. Eftersom
antalet
dagar med föräldrapenning är begränsat bör man emellertid i avvaktan

erfarenheter av den nu diskuterade lagändringen kunna avstå från en
sådan
ytterligare skärpning.
Kammarrätten, som är positiv till att man försöker motverka
missbruk,
ifrågasätter om förslaget är tillräckligt långtgående. Kammarrätten
förordar en
skärpning av villkoret, t.ex. genom att föreskriva att föräldern
skall uppbära
hel föräldrapenning såväl omedelbart före som omedelbart efter den
arbetsfria
tiden.
Länsrätten efterlyser en övergångsregel för att undvika icke
önskvärda följder
för föräldrars pågående uttag av föräldrapenning.
Även Statens arbetsgivarverk menar att förslaget inte är
tillräckligt
långtgående. Skälet till att en förälder som normalt inte vårdar
barnet väljer
att ta ut högre föräldrapenning under veckosluten är enligt verket
inte i första
hand att föräldern har högre föräldrapenning än den andra föräldern
utan att han
dessutom har full lön under veckosluten. I de statliga
kollektivavtalen görs
inget löneavdrag för arbetsfria dagar om inte arbetstagaren varit
tjänstledig på
båda sidor om ledigheten. Verket föreslår att bestämmelsen utformas
så att
föräldrapenning endast utges för arbetsfri tid om föräldrapenning har
utbetalats
i direkt anslutning till den arbetsfria tiden både före och efter den
arbetsfria
perioden.
Riksrevisionsverket avstyrker samtliga förslag då arbetsgruppen
inte närmare
bedömt omfattningen av de olika uttagen och även enligt verket har
avstått från
att bedöma de ekonomiska effekterna av förslagen. Dessutom anser
verket att
komplexiteten i försäkringen ökar.
Försäkringskasseförbundet anser att den föreslagna regeln även bör
tillämpas
på föräldrar som är arbetslösa.
Enligt SAF bör man införa en regel med innebörd att en arbetstagare
har rätt
till föräldrapenning endast om han gått miste om lön och andra
anställningsförmåner till följd av att han vårdat barn. En sådan
regel bör gälla
vid kortare vårdperioder än 15 dagar. Vid längre perioder bör
föräldrapenningen
kalenderdagberäknas.
Skälen för regeringens förslag: Som framgår av vad som redovisats i
det
föregående är föräldrapenningsystemet mycket flexibelt. Det ger
möjlighet för
föräldrarna att planera föräldraledigheten på det för familjen mest
ändamålsenliga sättet även ur ekonomisk synpunkt. Föräldrarna ges
möjlighet att
avlösa varandra i vården av barnet. Föräldrarna kan, beroende av
arbetsinsats
och ekonomiska möjligheter, omväxlande uppbära hel, halv eller
fjärdedels
föräldrapenning eller växla föräldrapenning på sjukpenningnivå med
föräldrapenning på garantinivå. Föräldrapenning kan utges under
semester.
Föräldrarna kan också förlänga den tid som de kan vara hemma med
barnet genom
att under föräldraledigheten göra avbrott för semester eller genom
att inte
alltid ta ut föräldrapenning för veckans samtliga dagar.
Denna flexibilitet i föräldrapenningsystemet medför att föräldrarna
kan dela
upp rätten till föräldrapenning exempelvis på så sätt att den
förälder som har
lägst föräldrapenning - i de flesta fall modern - uppbär
föräldrapenning under
fem av veckans dagar medan den förälder som har högst föräldrapenning
tar ut
föräldrapenning under de dagar som är arbetsfria för denna förälder,
vanligtvis
lördag och söndag. En förälder kan också välja att förlägga sin
föräldraledighet
till semestertid eller till helgdagar. Om båda föräldrarna är hemma
hos barnet
torde det i de flesta fall vara omöjligt för försäkringskassan att
kontrollera
vem av föräldrarna som huvudsakligen vårdar barnet och därmed är
berättigad till
föräldrapenning.
Bestämmelsen i 2 RFFS 1988:3 har tillkommit för att i viss mån
motverka att
föräldrapenning utges till en förvärvsarbetande förälder som inte gör
någon
inkomstförlust i anledning av det till försäkringskassan anmälda
vårdfallet. I
bestämmelsen anges inte något om storleken på den föräldrapenning som
skall
uppbäras i direkt anslutning till den arbetsfria tiden. Därmed finns
det inte
något som hindrar att en förälder uppbär fjärdedels föräldrapenning
under en dag
före eller efter den arbetsfria tiden och hel föräldrapenning under
hela den
arbetsfria tiden. Det är vidare att märka att fjärdedels
föräldrapenning kan
utges oavsett anledningen till förkortningen av arbetstiden. Det kan
alltså vara
fråga om inarbetad tid, flextid eller motsvarande.
Arbetsgruppen har redovisat resultatet av en undersökning av fäders
uttag av
föräldrapenning under en kortare tid hösten 1993. Undersökningen är
mycket
begränsad och visar endast hur fäder under tiden den 15 september -
15 oktober
1993 hos en viss försäkringskassa tagit ut föräldrapenning. Av
undersökningen
framgår att 601 fäder hade tagit ut föräldrapenning under denna tid.
För ca 50 %
av dessa hade föräldrapenning utbetalats enbart för veckoslut
(lördagar och
söndagar) och dagar i anslutning till veckoslut (fredagar eller
måndagar).
Omkring 87 % av fäderna hade tagit ut föräldrapenning under fyra
veckoslut. Som
arbetsgruppen framhållit är det inte möjligt att av denna enda
undersökning dra
några slutsatser om hur vanligt det är bland fäder i allmänhet att ta
ut
föräldrapenning i anslutning till och under veckoslut. Undersökningen
visar mer
på förekomsten än på omfattningen av denna företeelse.
Även om den av arbetsgruppens redovisade undersökningen av fäders
föräldrapenninguttag är mycket begränsad finns det emellertid skäl
att anta att
föräldraförsäkringen kommit att tillämpas på ett sätt som inte varit
direkt
förutsedd vid dess tillkomst. Enligt regeringens uppfattning utgör
redan det
faktum att denna typ av föräldrapenninguttag som undersökningen avser
förekommer
tillräckliga skäl för att införa en bestämmelse som motverkar att
föräldrar
utnyttjar föräldraförsäkringssystemet i annat syfte än att vårda
barn.
Regeringen anser därför att - på sätt som arbetsgruppen föreslagit
- hel
föräldrapenning bör kunna utges för tid som normalt är arbetsfri
endast om
föräldern uppbär hel föräldrapenning i direkt anslutning till den
arbetsfria
tiden och att motsvarande bör gälla för rätt till halv respektive
fjärdedels
föräldrapenning för dag som normalt är arbetsfri. Regeringen föreslår
att en
regel med denna innebörd införs i 4 kap. AFL. En förutsättning för
att en sådan
regel skall få avsedd effekt är dock att de 90 dagar som alltid
utbetalas på
garantinivå slopas såsom föreslagits i prop. 1993/94:148.
Det finns skäl som talar för en ytterligare skärpning av reglerna.
I
remissbehandlingen har framhållits bl.a. att det i de statliga
kollektivavtalen
inte görs något löneavdrag för arbetsfria dagar om inte arbetstagaren
varit
tjänstledig på båda sidor om de arbetsfria dagarna och att detta inte
är någon
ovanlig avtalskonstruktion för anställda med månadslön. Den ändring
som i så
fall skulle kunna övervägas är att föräldrapenning utges för
arbetsfri tid
endast om föräldrapenning uppbärs såväl före som efter den arbetsfria
perioden.
Regeringen har emellertid stannat för den av arbetsgruppen valda
lösningen.
Motivet härtill är att det från arbetstagarens sida trots allt kommer
att
fordras att han eller hon avstår från förvärvsarbete och därmed lön
under i vart
fall en hel dag för att få föräldrapenning under arbetsfri dag. Om
den andra
föräldern är föräldraledig och inte har möjlighet att återgå i arbete
den dagen
torde detta motverka den ifrågavarande typen av uttag.
Med arbetsfri dag avses dag som, oavsett om föräldern är
tjänstledig eller
inte, är arbetsfri inom den bransch eller på den arbetsplats där
föräldern är
anställd. De dagar det är fråga om är framför allt dagar för
veckovila
(vanligtvis lördagar och söndagar) samt helgdagar och vissa
helgaftnar. Som
exempel på andra sådana dagar kan vad gäller lärare nämnas dagar då
de är
ferielediga. På de arbetsplatser där företaget håller stängt för
semester är
även semesterdagar normalt arbetsfria dagar. Som framgår av det
följande förslås
dock att det införs en särskild bestämmelse som innebär att
föräldrapenning inte
skall få utges för semesterdag.
När det gäller frågan om föräldrapenning under semesterledighet kan
som
tidigare nämnts föräldrapenning utges under semesterledighet.
Enligt 15 semesterlagen (1977:480) skall sådan dag då
arbetstagaren är
oförmögen till arbete på grund av sjukdom och som infaller under
semesterledighet inte räknas som semesterdag om arbetstagaren utan
dröjsmål
begär det. Detsamma gäller dag som enligt 17 semesterlagen är
semesterlönegrundande. Enligt detta lagrum är frånvaro från arbetet
semesterlönegrundande när det är fråga om bl.a. ledighet för vilken
föräldrapenning utges i den mån frånvaron inte överstiger 120 dagar
eller för
ensamstående förälder 180 dagar. Dagar då tillfällig föräldrapenning
utges är
alltid semesterlönegrundande.
En arbetstagare kan ha rätt till semesterledighet som inte alls
eller endast
till en del täcks av intjänad semesterlön. Enligt 4 semesterlagen
har dock
arbetstagare rätt att avstå från rätt till semesterdag som inte är
förenad med
semesterlön.
Det finns enligt regeringens uppfattning inte något skäl för att
för-
äldrapenning skall kunna utges under semesterledighet. Detta gäller
såväl
semesterledighet med som utan semesterlön och oavsett om
föräldrapenning utges
som hel, halv eller fjärdedels förmån. Föräldrapenning bör därför
inte kunna
utges under semesterledighet. Regeringen föreslår att en bestämmelse
med denna
innebörd införs i 4 kap. 17 AFL.
Genom att ta in bestämmelsen i detta lagrum blir den tillämplig
även på den
tillfälliga föräldrapenningen. För rätt till tillfällig
föräldrapenning krävs
som nämnts att föräldern behöver avstå från förvärvsarbete för vård
av barnet.
En förälder har således inte under semesterledighet rätt till
tillfällig
föräldrapenning om inte semesterledigheten byts ut mot ledighet för
vård av
barn. Någon skillnad i sak uppkommer därför inte om den föreslagna
bestämmelsen
blir tillämplig även på denna förmån.
Enligt 12 andra stycket lagen (1973:370) om
arbetslöshetsförsäkring utges
inte dagpenning under tid då den arbetslöse uppbär föräldrapenning.
Dagpenning
utges inte heller för lördag eller söndag. En arbetslös förälder som
uppbär
dagpenning har således möjlighet att ta ut föräldrapenning under
veckosluten.
Det föreslås inte någon särskild bestämmelse som tar sikte på
arbetslösa
föräldrar.
Många föräldrar som studerar uppbär någon form av studiestöd. En
förälder som
uppbär studiestöd har enligt gällande regler alltid rätt till
föräldrapenning
enligt den sjukpenninggrundande inkomst som föräldern hade då
studierna
påbörjades. Vissa former av studiestöd är samordnade med
föräldrapenningförmånen
på så sätt att sådant stöd inte utges för samma tid som
föräldrapenning eller
minskas med det belopp som utbetalats i föräldrapenning. Detta gäller
bl.a.
dagpenning enligt förordningen (1987:406) om arbetsmarknadsutbildning
och
utbildningsbidrag enligt förordningen (1976:536) om utbildningsbidrag
för dokto-
rander.
Andra former av studiestöd som kan utges för samma tid som
föräldrapenning
minskas däremot inte med utbetald föräldrapenning. Detta gäller bl.a.
studiemedel och särskilt vuxenstudiestöd enligt studiestödslagen
(1973:349).
Regler om samordning även för dessa fall skulle kunna medföra en viss
spärr mot
sådana uttag av föräldrapenning som till huvudsak är betingade av en
önskan att
förstärka familjens ekonomi. En ändring av reglerna för hur
föräldrapenning för
studerande föräldrar beräknas, dvs. de regler som ger föräldern rätt
till
föräldrapenning enligt den sjukpenninggrundande inkomst som gällde då
studierna
påbörjades, skulle kunna vara ett annat sätt att motverka sådana
uttag av
föräldrapenning. Arbetsgruppen, som har pekat på dessa möjligheter,
har dock
valt att avstå från att lämna några sådana förslag. Enligt
regeringens
uppfattning skulle det föra för långt att föreslå regler som tar
sikte på att
ändra de studerandes försäkringsskydd. Eventuella förslag med denna
inriktning
får övervägas i ett annat sammanhang.

5.3 2,5 årsregeln

Regeringens förslag: En ändring görs i 4 kap. 6 AFL
så att om kvinnan på nytt blivit gravid innan
barnet uppnått ett år och nio månaders ålder skall -
om förälderns sjukpenninggrundande inkomst (SGI)
sänkts då barnet uppnått ett års ålder - förälderns för-
äldrapenning fortsättningsvis beräknas lägst enligt
den SGI som gällde innan sänkningen, anpassad efter
löneutvecklingen inom yrkesområdet.
Bestämmelsen kompletteras så att samma regel
gäller vid adoption av barn som sker inom två och
ett halvt år efter det att det föregående barnet
fötts eller adopteras.

Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag utom
i fråga om
förslaget om adoption.
Remissinstanserna: Försäkringsöverdomstolen, Kammarrätten i
Göteborg,
Riksförsäkringsverket, Socialstyrelsen, Statens arbetsgivarverk,
Statskontoret,
Försäkringskasseförbundet, SAF och TCO tillstyrker förslaget eller
har inget att
erinra mot det. Länsrätten i Stockholm och Riksrevisionsverket
avstyrker
förslaget.
Kammarrätten tillstyrker förslaget eftersom det dels innebär att
könsneut-
raliteten i regelsystemet ökas, dels leder till ett slopande av
nyckfullheten i
det nuvarande systemet som innebär att en för tidig födsel kan leda
till högre
föräldrapenning än en födsel i normal tid.
Länsrätten anser att det snarare förefaller som om reglerna för
SGI-skyddad
tid är alltför generösa i det att de kan täcka inkomstbortfall som
inte
motsvarar de verkliga inkomstförhållandena hos de försäkrade. Vidare
torde de
situationer som enligt arbetsgruppen motiverar lagändringarna kunna
lösas genom
att domstolspraxis stramar upp tillämpningen.
Riksförsäkringsverket och Försäkringskasseförbundet anser att den
föreslagna
ändringen bör kompletteras så att även föräldrar som adopterar två
barn med 2,5
års mellanrum omfattas.
Skälen för regeringens förslag: Reglerna om sjukpenninggrundande
inkomst (SGI)
återfinns i 3 kap. AFL. Enligt 2 är SGI den årliga inkomst som en
försäkrad
kan antas komma att tills vidare få för eget arbete. I
Riksförsäkringsverkets
föreskrifter (RFFS 1981:5) om sjukpenninggrundande inkomst finns
bestämmelser,
som innebär att man vid inkomstberäkningen skall bortse från
inkomstvariationer
som avser kortare tid än sex månader (1 - 3 ).
SGI skall enligt 3 kap. 5 AFL ändras bl.a. när försäkringskassan
fått
kännedom om att den försäkrades inkomstförhållanden, arbetstid eller
andra
omständigheter har undergått ändring av betydelse för rätten till
sjukpenning
eller sjukpenningens storlek. I vissa fall får dock, trots att den
försäkrades
omständigheter undergått sådan ändring, SGI under viss tid inte
sänkas (s.k.
SGI-skyddad tid). Detta gäller bl.a. för en förälder som är helt
eller delvis
ledig från sitt förvärvsarbete för vård av barn som inte har fyllt
ett år.
Motsvarande gäller under ett år efter mottagandet av ett adoptivbarn.
Enligt Riksförsäkringsverkets rekommendationer (Allmänna råd
1993:10) till
försäkringskassorna skall en förälders SGI inte heller sänkas då
barnet fyllt
ett år såvitt föräldern i oavbruten följd antingen är ledig från sitt
förvärvsarbete och uppbär hel föräldrapenningförmån eller har
förkortad
arbetstid och uppbär föräldrapenningförmån som minst svarar mot
arbetstidens
nedsättning. Försäkringsöverdomstolen har i dom den 10 april 1992
(mål nr
2191/89:14) under åberopande av dessa rekommendationer funnit att
SGI:n inte
skall sänkas för en förälder som sedan barnet fyllt ett år uppbär hel
föräldrapenning.
Även om förälderns SGI sänks då barnet fyller ett år skall enligt 4
kap. 6
sjätte stycket AFL föräldrapenningen fram till dess barnet fyller två
år
beräknas lägst på grundval av den SGI som gällde innan sänkningen
eller den
högre inkomst som löneutvecklingen inom förälderns yrke föranleder.
Enligt 4 kap. 6 andra stycket AFL utges föräldrapenning med 90 %
av
fastställd SGI för de första 180 dagarna endast under förutsättning
att
föräldern varit försäkrad för en sjukpenning över garantinivån under
minst 240
dagar i följd före barnets födelse. För de ytterligare 180 dagarna,
för vilka
ersättning kan utges enligt sjukpenningnivå, gäller inte något sådant
kvalifikationskrav. Kravet har tillkommit för att undvika att
föräldrar enbart i
syfte att få en högre föräldrapenning påbörjar ett förvärvsarbete
eller ökar
sitt arbetsutbud under graviditeten.
Även om 240-dagarsvillkoret inte är uppfyllt därför att modern
varit ledig
från arbetet för vård av ett barn kan hon enligt paragrafens sjätte
stycke få
föräldrapenning motsvarande sin tidigare inkomst också vid nästa
barns födelse.
Enligt denna bestämmelse skall, om modern då barnet fyller två år på
nytt är
gravid och nedkomsten beräknas ske eller faktiskt sker inom sex
månader,
föräldrapenningen för det nya barnet beräknas lägst enligt den SGI
(anpassad
efter löneutvecklingen inom hennes yrke) som gällde innan det
tidigare barnet
fyllde ett år. Ersättning för outnyttjade föräldrapenningdagar för
det tidigare
barnet beräknas på motsvarande sätt även efter det att barnet fyllt
två år.
Bestämmelsen förutsätter enligt sin ordalydelse att det nya barnet
föds sedan
det tidigare barnet har fyllt två år. Av förarbetena till
bestämmelsen framgår
inte om avsikten varit att inte låta försäkringsskyddet gälla även
vid tätare
graviditeter. Enligt prop. 1984/85:78 innebär bestämmelsen att
kvinnan i princip
behåller föräldrapenningens ursprungliga ersättningsnivå även om hon
har
förkortat arbetstiden eller slutat förvärvsarbeta under tiden mellan
två barns
födelse, under förutsättning att barnen föds inom två och ett halvt
år. Enligt
uppgift tillämpas bestämmelsen av försäkringskassorna även vid täta
graviditeter. Bestämmelsen bör dock korrigeras i enlighet med
uttalandet i
nämnda proposition.
Det förhållandet att kvinnan men inte mannen fått en förlängd tid
för sitt
försäkringsskydd har förklarats med att det ansetts att kvinnan på
grund av
graviditeten kan vara förhindrad att återgå i arbete eller öka sin
arbetsinsats
(bet. 1984/85:SfU12, rskr. 1984:85/125).
Om mannen är den av föräldrarna som är helt eller delvis ledig från
sitt
förvärvsarbete för att vårda barnet har han inte samma möjligheter
som kvinnan
att få föräldrapenning för ett nytt barn beräknad efter den
ursprungliga
ersättningsnivån.
Om kvinnan blir gravid sedan mannens SGI-skydd har upphört, måste
han återgå i
arbete inom den första graviditetsmånaden för att hinna uppfylla
240-dagarsvillkoret vid det nya barnets födelse. Återgår han då i
arbete på
deltid beräknas hans SGI och således också hans föräldrapenning för
det nya
barnet på deltidsinkomsten.
Om kvinnan blir gravid innan mannens SGI-skydd har upphört bör
mannen - om
familjen planerar att han skall vara hemma och vårda även det nya
barnet - innan
SGI-skyddet upphör återgå i förvärvsarbete i samma omfattning som
tidigare för
att få behålla sin sjukpenningförsäkring och därmed få
föräldrapenning för det
nya barnet på samma ersättningsnivå som för det tidigare barnet.
Föräldraförsäkringens regler bör vara utformade så att de främjar
jämställdhet
mellan kvinnor och män. Det bör vara lika fördelaktigt för fadern som
för modern
att stanna hemma och ta vård om barnet. De nu beskrivna effekterna av
2,5
årsregeln innebär en inte godtagbar begränsning av föräldrarnas
möjligheter att
välja vem av dem som skall stanna hemma och vårda barn. Enligt
regeringens
uppfattning saknas skäl för en sådan begränsning.
En annan situation där 2,5 årsregeln leder till resultat, som i
vissa fall kan
te sig som orimliga, är när ett barn avlider.
Om ett barn avlider upphör rätten till SGI-skydd. Skälet är att
föräldern inte
längre vårdar barn. Återgår föräldern inte omedelbart i
förvärvsarbete upphör,
såvitt föräldern inte är sjukskriven och på grund av sjukskrivningen
ges ett
annat SGI-skydd, förälderns sjukpenningförsäkring.
Om ett barn avlider under SGI-skyddad tid och kvinnan vid
dödsfallet är
gravid, kan hon genom att återgå i förvärvsarbete i samma omfattning
som
tidigare få behålla sin SGI och få föräldrapenning för det nya barnet
beräknad
enligt den SGI hon är försäkrad för.
Om barnet avlider innan det fyllt två år och kvinnan då redan är
gravid har
hon, om hennes SGI-skydd upphört, små möjligheter att få
föräldrapenning för det
nya barnet beräknad efter annan nivå än garantinivån under de första
180
dagarna. Hon kan inte, som andra mödrar vars SGI sänkts få
föräldrapenningen
beräknad efter sin tidigare SGI vid vård av det nya barnet. Regeln om
utökat
försäkringsskydd vid ny graviditet förutsätter bl.a. att barnet fyllt
två år.
Hon har heller inte - såvitt hon vid dödsfallet varit gravid under
längre tid än
en månad - någon möjlighet att uppfylla 240-dagarsvillkoret. Enligt
detta
villkor krävs som tidigare nämnts att hon varit försäkrad för en
sjukpenning
över garantinivån under minst 240 dagar i följd före barnets födelse
för att
föräldrapenning på sjukpenningnivå skall kunna utges.
Det är lätt att inse att de nu beskrivna effekterna av i
frågavarande regel i
det enskilda fallet kan upplevas som orimliga i en redan förut svår
situation.
Det förhållandet att kvinnor på detta sätt förlorar sitt
försäkringsskydd är
enligt regeringens mening inte godtagbart.
Mot bakgrund av vad ovan sagts bör bestämmelsen i 4 kap. 6 AFL
ändras så att
den blir tillämplig dels då barn föds med tätare mellanrum än 24
månader, dels
med avseende på båda föräldrarna och dels i det fall barnet avlider
före två års
ålder.
Regeringen föreslår därför att om kvinnan har blivit gravid på nytt
innan
barnet uppnått ett år och nio månaders ålder förälderns
föräldrapenning skall,
om hans eller hennes SGI sänkts då barnet uppnått ett års ålder,
fortsättningsvis beräknas lägst enligt den SGI som gällde innan
sänkningen,
anpassad efter löneutvecklingen inom yrkesområdet.
Som framgår ovan har det i remissbehandlingen framförts att den
föreslagna
regeln borde kompletteras så att den kommer att omfatta även
föräldrar som
adopterar barn med två och ett halvt års mellanrum. Regeringen delar
denna
uppfattning och föreslår därför en ändring med denna innebörd.

6 Tillfällig föräldrapenning

6.1 Inledning

Tillfällig föräldrapenning utges till en förälder som behöver avstå
från
förvärvsarbete för att vårda barn under tolv år till följd av sjukdom
eller
smitta hos barnet eller barnets ordinarie vårdare eller vid besök i
samhällets
förebyggande barnhälsovård. Tillfällig föräldrapenning utges vidare i
samband
med vårdbehov som uppkommer till följd av att barnets andra förälder
besöker
läkare med ett annat barn till någon av föräldrarna.
Tillfällig föräldrapenning kan också utges för vård av ett barn som
har fyllt
tolv men inte 16 år i de fall barnet på grund av sjukdom, psykisk
utvecklingsstörning eller annat handikapp är i behov av särskild
tillsyn eller
vård. För barn under 240 dagar utges tillfällig föräldrapenning
endast om
tillsynen av barnet är stadigvarande ordnad eller om barnet vårdas på
sjukhus.
För vård av ett barn som är 240 dagar eller äldre utges, såvitt
barnet inte
vårdas på sjukhus, tillfällig föräldrapenning inte för tid under
vilken annars
föräldrapenning skulle ha uppburits.
Tillfällig föräldrapenning kan utges under högst 120 dagar per barn
och år. Om
skälet till att föräldern behöver avstå från förvärvsarbete är
sjukdom hos
barnets ordinarie vårdare kan dock ersättning utges under högst 60
dagar.
Från och med det kalenderår under vilket barnet fyller fyra år
t.o.m. det
kalenderår under vilket det fyller tolv år har en förälder rätt till
tillfällig
föräldrapenning när föräldern avstår från förvärvsarbete i samband
med
föräldrautbildning, besök i barnets skola eller besök i förskole-
eller
fritidsverksamhet inom samhällets barnomsorg i vilken barnet deltar.
För sådana
s.k. kontaktdagar utges ersättning under två dagar per barn och år.
Härutöver
har en fader rätt till tio ersättningsdagar i samband med barns
födelse eller
adoptivbarns ankomst.
Rätt till föräldrapenningförmåner tillkommer förälder. Med förälder
likställs
rättslig vårdnadshavare, blivande adoptivförälder och den med vilken
en förälder
är eller har varit gift eller har eller har haft barn om de varaktigt
bor
tillsammans. Såvitt gäller tillfällig föräldrapenning likställs med
förälder
även den som en förälder bor tillsammans med under äktenskapsliknande
förhållan-
den samt fosterförälder.
Sedan den 1 januari 1994 gäller att rätten till tillfällig
föräldrapenning
förbättrats i vissa avseenden för föräldrar till barn som omfattas av
lagen
(1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS).
Bl.a. kan
förälder till ett sådant barn som fyllt 16 men inte 21 år (i vissa
fall 23 år)
få tillfällig föräldrapenning om föräldern behöver avstå från
förvärvsarbete i
samband med sjukdom hos barnet.
Enligt lagen (1978:410) om rätt till ledighet för vård av barn,
m.m. har
arbetstagare rätt till ledighet under tid då arbetstagaren uppbär
tillfällig
föräldrapenning.
Enligt semesterlagen (1977:480) är tid under vilken förälder uppbär
tillfällig
föräldrapenning semesterlönegrundande och sådan tid skall om
föräldern särskilt
begär det frånräknas från semestertid.

6.2 Överlåtelse av rätt till tillfällig föräldrapenning

Regeringens förslag: En förälder ges möjlighet att
överlåta tillfällig föräldrapenning till en annan
försäkrad som i stället för föräldern avstår från för-
värvsarbete i samband med sjukdom eller smitta hos
barnet eller dess ordinarie vårdare.

Arbetsgruppens förslag: Arbetsgruppen föreslår att rätten att
överlåta till-
fällig föräldrapenning begränsas till ensamstående föräldrar och att
överlåtelse
skall få göras till en närstående.
Remissinstanserna: Kammarrätten i Göteborg, Länsrätten i Stockholm,
Riks-
försäkringsverket, Statens arbetsgivarverk, Riksrevisionsverket,
Statskontoret
och RFSL avstyrker förslaget.
Tillstyrker förslaget gör Socialstyrelsen,
Försäkringskasseförbundet, SAF, TCO
och Försäkringsöverdomstolen.
Försäkringsöverdomstolen anser att de skäl som anförs för att en
ensamstående
förälder skall kunna överlåta sin rätt till tillfällig
föräldrapenning onekligen
har viss tyngd. Ett sådant överlåtande innebär å andra sidan ett
principiellt
avsteg från försäkringens strikta koppling till föräldrarna. Vid
vägning av
skälen för och emot förslaget är domstolen beredd att acceptera det.
Försäkringsöverdomstolen anser dock att begreppet närstående inte i
alla
avseenden kan föras över på en situation där en utomstående rycker in
för att
passa ett sjukt barn. Försäkringsöverdomstolen förordar att det anges
- helst i
lagtexten - vilka personer som åsyftas med begreppet närstående.
Vidare bör det
skrivas in i den föreslagna 11 a att ersättningen skall beräknas på
vårdarens
sjukpenninggrundande inkomst.
Kammarrätten anser att förslaget innebär en ny konstruktion inom
socialförsäkringen vars konsekvenser inte är helt lätta att
överblicka och att
negativa effekter i fråga om avancemang i stället kan uppkomma för
den till
vilken rätten till tillfällig föräldrapenning överlåts.
Enligt Länsrätten bör förslaget förkastas. Mot bakgrund av att
förslaget
innebär en principiell förändring av föräldraförsäkringen är det
högst
otillfredsställande att man inte skaffat fram underlag som i vart
kunnat ligga
till grund för en uppskattad kostnad för reformen. Länsrätten anser
vidare att
arbetsgruppen betydligt underskattat risken för missbruk. Enligt
Länsrätten är
begreppet närstående alltför vagt och för vidsträckt. I rapporten har
inte
berörts hur ett uttag av föräldrapenning i dessa fall kan komma att
styras av de
försäkrades önskemål att kringå karensdagarna inom sjukförsäkringen.
Det måste
enligt Länsrätten - i avsaknad av ett statistiskt underlag som visar
motsatsen -
antas att antalet ensamföräldrar med barn som ofta är sjuka eller
drabbas av en
långvarig sjukdom är förhållandevis begränsat. Slutligen anser
Länsrätten att
familjer med två personer diskrimineras och att det föreligger risk
för att
försäkringen kan komma att upplevas som orättvis.
Riksförsäkringsverket hänvisar till att man tidigare i RFV ANSER
1989:2 har
pekat på svårigheten att avgränsa gruppen ensamstående. Eftersom
försäkringskassornas möjligheter är mycket små att kontrollera om
rätt förälder
överlåter, kommer de föreslagna reglerna att upplevas som
godtyckliga.
Riksförsäkringsverket anser det olämpligt att införa regler som inte
går att
upprätthålla och att om möjlighet skall införas att överlåta rätten
till
tillfällig föräldrapenning bör detta gälla alla föräldrar. Statens
arbetgivarverk anser att att det finns risk att ledighet med
tillfällig
föräldrapenning kommer att öka, vilket inte endast leder till ökade
kostnader
för försäkringen utan även till ökade kostnader för arbetsgivaren,
bl.a. i form
av ökat produktionsbortfall.
Statskontoret delar arbetsgruppens bedömning om det önskvärda i en
reform som
den föreslagna men kan ändå inte stödja den. Den samhällsekonomiska
situationen
medger enligt Statskontorets bedömning inte ökade åtaganden utan att
finansiering anvisas. Detta sker inte här. Inte heller redovisas
någon bedömning
av de kostnader ett genomförande av förslaget skulle föra med sig.
Försäkringskasseförbundet anser att även familjer där den ena
föräldern ofta
vistas på annan ort på grund av sitt förvärvsarbete, t.ex. sjömän,
skall
likställas med ensamstående.
RFSL anser att ett införande av en ny kategori i reglerna om
tillfällig
föräldrapenning, dvs. ensamstående, till vilka homosexuella sambor
kommer att
hänföras är en återgång till en syn på homosexuella samboförhållande
som
frånträddes redan på 1970-talet. Om förslaget antas kommer
homosexuella
föräldrar att få en större flexibilitet än heterosexuella föräldrar i
motsvarande situation. De sistnämnda kan enbart överlåta tillfällig
föräldrapenning till sambo medan homosexuella skulle kunna överlåta
såväl till
sambo som till t.ex. granne. RFSL har aldrig eftersträvat att
homosexuella par
skall gynnas.
Skälen för regeringens förslag: Riksförsäkringsverket har på
regeringens
uppdrag gjort en kartläggning av konsekvenserna av att införa
möjlighet för
ensamstående och ensamboende föräldrar att överlåta rätten till
tillfällig för-
äldrapenning till närstående. Resultatet har redovisats i rapporten
"Vissa
frågor inom den tillfälliga föräldrapenningen" (RFV anser 1989:2).
Socialstyrelsen har - likaledes på regeringens uppdrag - gjort en
kartläggning
av ensamföräldrarnas utnyttjande av de kommunala barnvårdarresurserna
och
redovisat den i rapporten "Var finns barnvårdarna?" (4200 - 153/88).
Riksförsäkringsverket har i sin rapport anfört bl.a. följande. En
möjlighet är
att som ensamstående förälder anse en förälder som ensam är rättslig
vårdnadshavare och inte bor tillsammans med någon under
äktenskapsliknande
förhållanden. Att föräldern inte lever under äktenskapsliknande
förhållanden är
svårt att kontrollera. Försäkringskassan har även i dag begränsade
möjligheter
att kontrollera om en person som begär tillfällig föräldrapenning är
att anse
som likställd med förälder och därmed berättigad till denna förmån.
Bedömningen
görs på grundval av de uppgifter som den försäkrade själv lämnar.
Kontroll kan
inte göras annat än med hjälp av folkbokföringsuppgifter. En nackdel
med en
sådan avgränsning är också att en faktiskt ensamstående och
ensamboende förälder
som delar den rättsliga vårdnaden om barnet med den andra föräldern
inte får
möjlighet att överlåta ersättningsrätten. Det finns också föräldrar
som inte kan
betraktas som ensamstående men som kan anse sig jämförbara med sådana
föräldrar.
Detta gäller bl.a. sammanboende föräldrar där den ena föräldern på
grund av sitt
arbete långa tider vistas på annan ort eller i annat land än den
övriga
familjen. Även sådana familjer kan ha ett stort behov av att
närstående vårdar
det sjuka barnet.
För att undvika att försäkringen upplevs som orättvis och för att
förenkla
administrationen ansåg Riksförsäkringsverket att den enda praktiska
lösningen
var att låta alla föräldrar få rätt att överlåta rätten till
tillfällig
föräldrapenning. Riksförsäkringsverket ansåg vidare att någon
särskild prövning
av anknytningen mellan föräldern och den närstående - vilken prövning
skulle
leda till att försäkringskassorna tvingades att göra omfattande
utredningar -
inte borde komma i fråga. Om reglerna ändras så att ersättningsrätten
kan
överlåtas till vem som helst kunde dock enligt Riksförsäkringsverket
en förälder
känna sig pressad att avstå från möjligheten att själv stanna hemma
hos sitt
sjuka barn. Vidare skulle kopplingen till familjen upphöra och
försäkringen
genomgå en principiell förändring i riktning mot en allmän
barntillsynsförsäkring. En sådan förändring ställde sig verket
tveksamt till.
Riksförsäkringsverket erinrade om att, både när rätt till ersättning
för
tillfällig vård av barn infördes och när den senare hade utvidgats,
hade
statsmakterna med skärpa framhållit att dessa åtgärder inte fick
innebära att
kommunerna minskade sin utbyggnad av barnvårdarverksamheten och att
föräldrapenningen inte fick tas som ett alternativ till en utbyggnad
av de
kommunala barnomsorgsinsatserna.
Av Socialstyrelsens rapport framgår att barnvårdarverksamheten hade
minskat
successivt i kommunerna under 1980-talet i takt med att
föräldraförsäkringen
byggts ut. År 1980 fanns barnvårdarverksamhet i 176 kommuner. År 1988
hade
antalet kommuner med barnvårdarverksamhet minskat till 70. Av de
kommuner som
hade barnvårdarverksamhet år 1988 ansåg 40 att verksamheten räckte
till, medan
21 kommuner ansåg att den inte gjorde det. En tredjedel av det totala
antalet
barnvårdartimmar utnyttjades av ensamstående föräldrar.
Socialstyrelsen har upplyst att det i dag saknas en kartläggning av
den
kommunala barnvårdarverksamheten. Uppfattningen är dock att
verksamheten sedan
år 1988 har minskat betydligt i omfattning och att den i den mån den
finns kvar
oftast har samordnats med den kommunala hemtjänstverksamheten.
Det är inte svårt att inse att det i vissa fall kan utgöra problem
för en
förälder att ta ledigt från arbetet när ett barn är sjukt. Det kan
ibland vara
lättare att engagera någon anförvant eller annan närstående. Om denna
person är
arbetstagare föreligger emellertid inte någon rätt till ledighet för
vård av
barnet. Beviljas personen ändå ledighet föreligger inte någon rätt
till
ersättning i form av tillfällig föräldrapenning för den
inkomstförlust som
uppkommer.
Om det i familjen finns två personer som båda har rätt till
tillfällig
föräldrapenning, dvs. i familjer där föräldrarna är gifta eller
samboende med
varandra eller där en förälder är gift eller samboende med annan
under
äktenskapsliknande förhållanden, kan dessa personer växelvis vårda
barnet då det
är sjukt och få kompensation för det inkomstbortfall som uppkommer.
Vissa föräldrar kan även ha en person som inte är
förvärvsarbetande, t.ex. en
pensionerad släkting, i sin närhet som kan hjälpa till att vårda ett
sjukt barn.
Många föräldrar saknar dock en sådan avlastningsmöjlighet.
Andra föräldrar saknar såväl en sådan person i sin närhet som den
praktiska
möjligheten att få hjälp av den andra föräldern då barnet är sjukt.
En förälder som är ensam om att ta ut tillfällig föräldrapenning
kan av
naturliga skäl få en högre frånvaro från sitt arbete än andra
föräldrar. En
omfattande frånvaro från arbetet påverkar förälderns möjligheter att
klara
arbetsuppgifterna och därmed också möjligheterna att utvecklas i
arbetet, vilket
kan leda till sämre löneutveckling och sämre möjligheter till
befordran. Ur
arbetsgivarens synvinkel kan förälderns frånvaro från arbetet
innebära
störningar i produktionen eller andra olägenheter. På grund av risken
för hög
frånvaro från arbetet kan det inte uteslutas att en ensamförälder, i
vart fall i
tider av hög arbetslöshet, har svårare än andra föräldrar att få en
anställning.
Om barnet ofta är sjukt eller drabbas av en långvarig sjukdom kan det
föreligga
en risk för att föräldern återgår i arbete innan barnet helt
tillfrisknat.
En regel enligt vilken tillfällig föräldrapenning kan överlåtas
till någon
annan person skulle för många föräldrar sannolikt underlätta
möjligheterna att
förena förvärvsarbete med föräldraskap.
Det stora flertalet föräldrar saknar i dag möjlighet att använda
kommunal
barnvårdare. För de föräldrar som fortfarande har möjlighet att
utnyttja
kommunens barnvårdarverksamhet skulle det kunna innebära en nackdel
om
införandet av en möjlighet att överlåta tillfällig föräldrapenning
till
närstående skulle leda till att verksamheten ytterligare skulle
minska. Denna
nackdel måste dock vägas mot den fördel en sådan möjlighet skulle
innebära för
det stora flertalet föräldrar.
Mot ett införande av en regel med denna innebörd har också anförts
att
kopplingen till familjen upphör och att försäkringen genomgår en
principiell
förändring i riktning mot en allmän barntillsynsförsäkring. Att en
förälder
tillåts att överlåta tillfällig föräldrapenning till en annan person
innebär
dock enligt regeringens mening inte att föräldraförsäkringen förlorar
sin
karaktär av en försäkring för föräldrar.
Mot bakgrund av vad nu sagts anser regeringen att övervägande skäl
talar för
att tillfällig föräldrapenning bör få överlåtas till en annan person
som i
förälderns ställe avstår från förvärvsarbete för vård av barnet.
Om föräldrar får rätt att överlåta tillfällig föräldrapenning kan
det finnas
en risk att de inte i lika stor utsträckning som i dag vänder sig
till personer
som är icke förvärvsarbetande för att få hjälp vid barns sjukdom.
Kostnaderna
för försäkringen kan härigenom komma att öka. Som framgår av det
föregående har
arbetsgruppen av det skälet föreslagit att rätten att överlåta
tillfällig
föräldrapenning skall begränsas till ensamstående föräldrar.
35

Enligt regeringens uppfattning finns det emellertid föräldrar som
inte kan
betraktas som ensamstående men som kan anse sig jämförbara med sådana
föräldrar.
Detta gäller bl.a. sammanboende föräldrar där den ena föräldern på
grund av sitt
arbete långa tider vistas på annan ort eller i annat land än den
övriga
familjen. Även sådana familjer kan ha ett stort behov av att någon
annan vårdar
det sjuka barnet.
För att undvika att försäkringen upplevs som orättvis och för att i
möjligaste
mån förenkla administrationen bör alla föräldrar få rätt att överlåta
rätten
till tillfällig föräldrapenning.
Arbetsgruppen har föreslagit att tillfällig föräldrapenning skall
kunna
överlåtas till en närstående. Som framhållits i remissbehandlingen är
begreppet
närstående som det definieras i förarbetena till lagen (1988:1465) om
ersättning
och ledighet för närståendevård inte helt adekvat i detta sammanhang
även om det
i sig inbegriper sådana personer till vilka tillfällig
föräldrapenning bör kunna
få överlåtas. Det syfte som avses med den nu aktuella
regelförändringen kan man
uppnå genom att välja ett annat uttryck. Regeringen föreslår därför
att
föräldrar skall få rätt att överlåta tillfällig föräldrapenning till
en annan
person som är försäkrad enligt AFL. Det framstår närmast som
självklart att
föräldern kommer att välja en person som i någon mening är
närstående, dvs en
person som föräldern har förtroende för.
Överlåtelse av tillfällig föräldrapenning bör endast få göras på
grund av
sjukdom eller smitta hos barnet eller dess ordinarie vårdare
(dagmamma eller
motsvarande). För barn som omfattas av LSS gäller som tidigare nämnts
att
tillfällig föräldrapenning endast kan utges i samband med sjukdom
eller smitta
hos barnet. I andra fall som då det gäller besök i samhällets
förebyggande barn-
hälsovård och besök i bl.a. förskola har föräldern möjlighet att
planera
förläggningen av ledigheten. Enligt regeringens mening är det också
väsentligt
att föräldern själv i största möjliga utsträckning utnyttjar sin rätt
till
ledighet med tillfällig föräldrapenning i dessa fall. Detta gäller
även faderns
rätt till tio ersättningsdagar i samband med barns födelse eller
adoptivbarns
ankomst.
Som tidigare nämnts krävs för rätt till tillfällig föräldrapenning
att
föräldern behöver avstå från förvärvsarbete för vård av barnet.
Föräldern skulle
således ha varit i behov av att avstå från förvärvsarbete för vård av
barnet om
inte någon annan i förälderns ställe hade avstått från förvärvsarbete
för att
vårda barnet.
Tillfällig föräldrapenning utges i dessa fall i anledning av den
inkomstför-
lust och således på grundval av den sjukpenninggrundande inkomst som
den person
till vilken tillfällig föräldrapenning överlåts.
Det förhållandet att tillfällig föräldrapenning överlåts till någon
annan
försäkrad innebär ingen förändring av det antal dagar med tillfällig
föräldrapenning som en förälder kan ha rätt till.
En person som i förälderns ställe avstår från förvärvsarbete för
att vårda ett
sjukt barn bör i likhet med en förälder som av detta skäl avstår från
förvärvsarbete ha rätt till ledighet från sitt arbete. Vidare bör
ersättningen
vara semesterlönegrundande. Vid denna bedömning har
36

regeringen vägt in de nackdelar som detta kan innebära för en enskild
arbetsgivare.
Enligt 4 lagen (1978:410) om rätt till ledighet för vård av barn,
m.m. har
en arbetstagare rätt till ledighet under tid då arbetstagaren uppbär
föräldrapenningförmån. Denna bestämmelse kommer således att omfatta
även den
till vilken tillfällig föräldrapenning överlåts. Däremot bör vissa
andra
bestämmelser i lagen ändras så att det framgår att de även gäller en
sådan
person till vilken rätten till tillfällig föräldrapenning överlåtits.
En anpassning bör även göras i semesterlagen (1977:480) så att
tillfällig
föräldrapenning som uppbärs av en annan försäkrad än föräldern blir
semester-

lönegrundande.

6.3 Kontaktdagar

Regeringens förslag: En ändring görs i 4 kap. 10
tredje stycket AFL så att tillfällig föräldrapenning
i form av kontaktdagar skall kunna utges vid besök
i förskoleverksamhet respektive skolbarnsomsorg
utan krav på att verksamheten skall bedrivas inom
samhällets barnomsorg.
Även i 4 kap. 4 andra stycket AFL görs
motsvarande ändring.

Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Arbetsgruppen har dock inte föreslagit någon ändring i 4 kap. 4
andra stycket
AFL.
Remissinstanserna: Försäkringsöverdomstolen, Länsrätten i
Stockholm,
Riksförsäkringsverket, Socialstyrelsen, Statens arbetsgivarverk,
Statskontoret,
Försäkringskasseförbundet, SAF och TCO tillstyrker förslaget medan
Kammarrätten
i Göteborg visar tveksamhet mot det.
Riksrevisionsverket avstyrker förslaget.
Försäkringsöverdomstolen motsätter sig inte förslaget men påpekar
att det
förhållandet att rätten till tillfällig föräldrapenning inte skall
omfatta besök
i öppen förskola innebär en inskränkning i förhållande till
domstolens egen
rättstillämpning.
Enligt Kammarrätten bör man iaktta en viss försiktighet så att
rätten till
tillfällig föräldrapenning inte kommer att avse besök i
barnomsorgsverksamhet
som väsentligen bedrivs utom offentlig kontroll. Kammarrätten påpekar
samtidigt
att bestämmelsen i 4 kap. 4 andra stycket AFL endast gäller
förskoleverksamhet
inom samhällets barnomsorg.
Skälen för regeringens förslag: Sedan den 1 januari 1986 är
särskilda dagar
avsatta inom ramen för den tillfälliga föräldrapenningen för besök
bl.a. i
barnets skola eller besök i förskole- eller fritidsverksamhet inom
samhällets
barnomsorg (4 kap 10 tredje stycket AFL).
Kommunen ansvarar för utbyggnad och utformning av förskole- och
fritidsverksamheten. I kommunens barnomsorgsplan skall anges dels
behovet av
förskole- och fritidsverksamhet, dels på vilket sätt detta behov
skall
tillgodoses. Enskilda förskolor och fritidshem som accepteras av
kommunen skall
tas med i kommunens barnomsorgsplan.
Riksdagen har beslutat om en utvidgad lagreglering på
barnomsorgsområdet
(prop.1993/94:11, bet. 1993/94:SoU11, rskr. 1993/94:117, SFS
1994:11). Fr.o.m.
den 1 januari 1995 skall barn som fyllt ett år erbjudas
förskoleverksamhet i
form av förskola (daghem eller deltidsgrupp), familjedaghem och
kompletterande
förskoleverksamhet (öppen förskola). Vidare skall barn upp till tolv
års ålder
erbjudas skolbarnsomsorg i form av fritidshem, integrerad
skolbarnsomsorg eller
familjedaghem. För barn mellan tio och tolv år skall
skolbarnsomsorgen även
kunna bedrivas i form av öppen fritidsverksamhet.
Varje kommun skall svara för att barn inom dess område erbjuds
förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg. Verksamheterna skall också
kunna
anordnas av enskilda. Kommunen skall kunna uppfylla sitt ansvar att
tillhandahålla barnomsorg såväl genom att erbjuda plats i sin egen
verksamhet
som att hänvisa barnet till en motsvarande plats i enskilt bedriven
förskola,
fritidshem eller integrerad skolbarnsomsorg. Kommunen skall vara
skyldig att ge
bidrag till enskilda förskolor och fritidshem samt enskild integrerad
skol-
barnsomsorg. Kommunen skall däremot inte vara skyldig att lämna
bidrag till
familjedaghem, kompletterande förskoleverksamhet eller öppen
fritidsverksamhet
som drivs i enskild regi. Lagregleringen om barnomsorgsplan har
slopats.
Enligt regeringens uppfattning bör i princip alla föräldrar med
barn som får
daglig omsorg utanför hemmet ges möjlighet till kontakt med barnets
vardagliga
miljö. Enligt nuvarande regler föreligger rätt till tillfällig
föräldrapenning -
förutom vid föräldrautbildning och skolbesök - i samband med besök i
förskole-
eller fritidsverksamhet inom samhällets barnomsorg. I praxis har det
ansetts att
i begreppet samhällets barnomsorg inte enbart inryms den verksamhet
som drivs av
kommunen utan även sådan alternativ barnomsorgsverksamhet som
kommunen genom
beslut av kommunfullmäktige tagit upp i barnomsorgsplanen.
Regeringen anser att tillfällig föräldrapenning i form av
kontaktdagar skall
kunna utges i samband med besök i barnomsorgsverksamhet utom hemmet
oavsett om
verksamheten bedrivs i offentlig eller privat regi. Regeringen
föreslår därför
att en förälder skall ha rätt till tillfällig föräldrapenning när
föräldern
avstår från förvärvsarbete för besök i förskola, familjedaghem,
fritidshem och
integrerad skolbarnsomsorg.
I den öppna förskolan deltar barnet tillsammans med förälder,
dagbarnvårdare
eller annan vårdare i en gruppverksamhet som är avsedd av ge
pedagogisk
stimulans. Barnen är inte inskrivna. Inte heller i den öppna
fritidsverksamheten
för barn mellan tio och tolv år är barnen inskrivna. Denna verksamhet
erbjuder
inte heller samma grad av omvårdnad och tillsyn som fritidshemmen och
den
integrerade skolbarnsomsorgen. Av nu angivna skäl har arbetsgruppen
föreslagit
att tillfällig föräldrapenning inte skall kunna utges i samband med
besök i
sistnämnda verksamheter
Enligt regeringens uppfattning finns det dock inte sådana skäl att
den öppna
verksamheten bör undantas.
37

En konsekvensändring bör göras i 4 kap. 4 andra stycket AFL.
Enligt detta
lagrum får föräldrapenning utges bl.a. i samband med besök i
förskoleverksamhet
inom samhällets barnomsorg i vilken barnet deltar. Regeringen
föreslår att
föräldrapenning skall kunna utges utan krav på att
förskoleverksamheten skall
bedrivas inom samhällets barnomsorg.

7 Vissa frågor rörande bestämmelserna om arvoden
till privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster,
m.m.

7.1 Bakgrund

I proposition 1993/94:75 Arvoden till privatpraktiserande läkare och
sjukgymnaster samt vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m.,
lade
regeringen fram förslag till lagar om privatpraktiserande läkares
respektive
sjukgymnasters rätt till ersättning från ett av landstingen
finansierat och
administrerat ersättningssystem för hälso- och sjukvård i de fall
vårdavtal inte
har träffats med landstinget.
Riksdagens socialutskott ställde sig i huvudsak bakom regeringens
förslag
(1993/94:SoU14).
Utskottet ansåg dock att försäkringskassan skall administrera
utbetalningarna
av läkarvårdsersättning samt framförde vissa synpunkter på
lagförslaget.
Utskottet föreslog därvid vissa ändringar i regeringens förslag till
lag om
läkarvårdsersättning samt lag om ersättning för sjukgymnastik. Vidare
hemställde
utskottet att riksdagen på några punkter som sin mening skulle ge
regeringen
till känna vad utskottet anfört. Riksdagen beslutade i enlighet med
vad
utskottet anfört (rskr. 1993/94:118).
Utskottets hemställan avsåg företagsläkarnas möjligheter att
omfattas av
rätten till läkarvårdsersättning, vikariatsreglerna för
specialistläkare samt
avgiftsfriheten för specialistläkare i fråga om röntgen- och
laboratorie-
undersökningar som efter remiss utförs genom sjukvårdshuvudmännens
försorg. Till
detta kommer att utskottet gjorde vissa uttalanden om konstruktionen
av
läkarvårdstaxan vad gäller bl.a. möjligheten att behålla ersättning
för hembesök
och telefonkonsultationer i särskilda fall. Även dessa frågor
behandlas i det
följande.
I budgetpropositionen för år 1994/95 (prop. 1993/94:100, bilaga 6)
aviseras
vissa ändringar av anslagsteknisk karaktär fr.o.m. den 1 juli 1994 i
fråga om
flertalet särskilda ersättningar till sjukvårdshuvudmännen som utges
av staten
enligt överenskommelse med sjukvårdshuvudmännen. De föreslagna
ändringarna, som
skall genomföras i bl.a. förenklande syfte, innebär att endast
ersättningarna
för sjukresor och Handikappinstitutet samt den särskilda ersättningen
för
rehabiliterings- och behandlingsinsatser och några mindre
utgiftposter skall
redovisas under det anslag som avser den allmänna sjukförsäkringen.
Övriga
särskilda ersättningar till huvudmännen skall redovisas under
anslaget för
hälso- och sjukvård. Regeringen skulle senare återkomma till
riksdagen med
konsekvensändringar i lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL).
Propositionen
innehåller därför även de förslag till lagändringar som är
erforderliga för
denna omläggning .

7.2 Privatpraktiserande läkare med specialistkompetens i
företagshälsovård

Regeringens bedömning: Privatpraktiserande läkare
med specialistkompetens i företagshälsovård bör inte
omfattas av lagen (1993:1651) om

läkarvårdsersättning.

Skälen för regeringens bedömning: Flera såväl finansiella som
verksamhetsmässiga skäl talar enligt vår mening mot att läkare med
specialistkompetens i företagshälsovård skulle omfattas av lagen
(1993:1651) om
läkarersättning. Företagshälsovård respektive hälso- och sjukvård är
verksamheter med olika utgångspunkter, som styrs efter skilda regler
och
förutsättningar.
Hälso- och sjukvård är en lagreglerad verksamhet. De grundläggande
bestämmelserna finns i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763), som är
en
målinriktad ramlag. Utöver den hälso- och sjukvård som en kommun inom
landstinget har ansvaret för, är det en uppgift för landstingen att
planera och
organisera hälso- och sjukvården i respektive sjukvårdsområde med
utgångspunkt i
befolkningens behov av sådan vård. Planeringen skall också avse den
hälso- och
sjukvård som erbjuds av annan än landstinget och kommunerna i
landstinget.
Enligt hälso- och sjukvårdslagen är det övergripande målet för
hälso- och
sjukvården en god hälsa och en vård på lika villkor för hela
befolkningen.
Hälso- och sjukvården finansieras till helt övervägande del av
lands-
tingsskatter. Statsbidragens andel för att finansiera hälso- och
sjukvårds-
kostnaderna har successivt minskat och uppgår numera till ca 10
procent av de
totala kostnaderna (exkl. läkemedel).
Företagshälsovården har vuxit fram på initiativ av parterna på
arbets-
marknaden. Den första överenskommelsen om företagshälsovård träffades
mellan
Svenska arbetsgivareföreningen (SAF) och Landsorganisationen i
Sverige (LO) år
1967. Avtal träffades senare mellan parterna inom såväl den privata
som den
offentliga sektorn. Utgångspunkten var att man såg det som en viktig
uppgift för
arbetsmarknadens parter att se till att verksamheten blev förankrad i
företagen
som en partsobunden, utredande och rådgivande expertresurs i det
lokala
arbetsmiljöarbetet. Som sådan skulle den verka för att arbetsmiljön i
största
möjliga utsträckning anpassas till människans förutsättningar och
behov.
Företagshälsovården är inte lagreglerad, men statsmakterna har i
olika
sammanhang uttalat betydelsen av företagshälsovården som en resurs
vilken kan
bidra till att förverkliga arbetsmiljölagens (1977:1160) intentioner
och
förhindra utslagningen från arbetslivet. Begreppet företagshälsovård
används
bl.a. i arbetsmiljölagen som benämning på en resurs som arbetsgivaren
är ålagd
att föranstalta om "om arbetsförhållandena påkallar det" och som en
av de frågor
som skyddskommittén skall behandla.
Staten lämnade till och med år 1992 bidrag för att stimulera
utbyggnaden av
företagshälsovården. Före den 1 januari 1986 lämnades statsbidrag i
relation
till omfattningen av den sjukvårdande verksamheten inom
företagshälsovården
bl.a. mot bakgrund av den svenska sjukvårdens då mycket starka
koncentration
till sjukhus. Fr.o.m. nämnda tidpunkt infördes dock ett
verksamhetsneutralt
bidrag, som lämnades i relation till antalet anställda i det anslutna
företaget.
Syftet med det nya bidraget var att stimulera till förebyggande
arbetsmiljöarbete och förbättra anslutningen av små och medelstora
företag till
företagshälsovården. De villkor som ställdes för att statsbidrag
skulle lämnas
anslöt sig i huvudsak till bestämmelserna i de avtal som gällde för
företagshälsovård. Dessa innebar att företagshälsovården skulle
arbeta
förebyggande med arbetsmiljön och medverka i arbetsanpassnings- och
rehabiliteringsverksamheten på arbetsstället. Den skulle vara
integrerad i eller
på annat sätt vara samordnad med arbetsmiljöarbetet på arbetsplatsen.
I juni 1990 redovisades en översyn av effekterna av de nya
bidragsreglerna,
Företagshälsovård i omvandling (Ds 1990:42). Denna kom att ligga till
grund för
de delvis nya bidragsbestämmelser som föreslogs i proposition
1990/91:140
Arbetsmiljö och rehabilitering. Riksdagen godkände förslagen (bet. AU
1990/91:22, rskr. 1990/91:302) i maj 1991 och de nya bestämmelserna
trädde i
kraft den 1 januari 1992.
Riksdagsbeslutet innebar att villkoren för bidrag till
företagshälsovården
renodlades till att gälla vissa krav på verksamhetens funktion och
kvalitet samt
styrningen och ledningen av den. Kraven på att företagshälsovården
skulle arbeta
förebyggande och medverka i den arbetsplatsinriktade rehabiliteringen
markerades. Tyngdpunkten i företagshälsovårdens arbete skulle inte
ligga på de
individinriktade insatserna utan på det förebyggande
arbetsmiljöarbetet med
särskild betoning av grupp- och organisationsinriktade insatser.
Syftet att
genom statsbidraget stimulera små företag med upp till 20 anställda
att ansluta
sig till företagshälsovård förstärktes ytterligare.
Riksrevisionsverket (RRV) gjorde i början av 1990-talet en
förvaltnings-
revisionell studie av de statliga bidragen till företagshälsovården,
som
presenterades i rapporten Den statliga styrningen av
företagshälsovården (Fu
1991:9). RRV:s slutsats var att statsbidragets styrande effekter var
svaga,
bl.a. när det gällde att öka anslutningen av de små företagen. RRV
ansåg inte
heller att de då föreslagna förändringarna, som kom att träda i kraft
fr.o.m. år
1992, skulle få avsedd effekt varför verket föreslog att bidraget
skulle
avvecklas.
RRV:s rapport och det statsfinansiella läget medförde att
regeringen i
budgetpropositionen för år 1992/93 föreslog att det generella
statsbidraget för
företagshälsovård skulle upphöra fr.o.m. den 1 januari 1993. Vidare
bemyndigade
regeringen i februari 1992 arbetsmarknadsministern att tillkalla en
särskild
utredare för att utreda företagshälsovårdens organisation och
finansiering -
1992 års företagshälsovårdsutredning. Utredaren skulle med
utgångspunkt från att
statsbidraget avvecklades överväga andra former av stöd för att
tillgodose de
små företagens behov av företagshälsovård. Utredaren skulle också mot
bakgrund
av en analys av vilka konsekvenser en avveckling av statsbidraget
kunde få för
företagshälsovården bedöma behovet av samhällelig styrning av den.
I enlighet med regeringens förslag beslutade riksdagen att
statsbidraget till
företagshälsovården skulle avvecklas fr.o.m. år 1993.
I oktober 1992 överlämnade 1992 års företagshälsovårdsutredning
sitt
betänkande FHU92 (SOU 1992:103) till chefen för
Arbetsmarknadsdepartementet. Vi
vill i det följande kort hänvisa till vissa av utredningens
synpunkter och
ställningstaganden i de delar de har betydelse i detta sammanhang.
Utredningen konstaterar att synen på företagshälsovård i nuläget är
mycket
skiftande. Å ena sidan riktas mycket av förhoppningarna om ett
effektivt
arbetsmiljöarbete mot företagshälsovården. Å andra sidan framförs
långtgående
kritik mot denna. Förklaringen till denna splittrade bild ligger till
stor del
på de många roller som företagshälsovården kommit att få. Den skall
vara en
rådgivande expertresurs, en övervakare av arbetsmiljön och
arbetsgivarens
särskilda resurs. De olika rollerna som var och en kräver såväl
särskilda
kvalifikationer som lojalitet mot uppdragsgivaren kan, menar
utredningen, inte
uppfyllas av en och samma organisatoriska enhet utan att inte avsedda
konsekvenser uppstår. Före-tagens krav på sjukvård är en av de
faktorer som
medverkat till att företagshälsovården inte kunnat spela en
tillräckligt aktiv
roll i arbetsmiljöarbetet, menar utredningen.
Utredningen anser att arbetet med arbetsmiljö och rehabilitering
skall vara
det primära för företagshälsovården. Även medicinsk kompetens behövs
i detta
arbete. Utredningen betonar också vikten av ett förtroendefullt
samarbete med
primärvården och andra berörda vårdgivare. Om företag önskar erbjuda
sina
anställda sjukvård är det angeläget att detta sker på sådant sätt att
det inte
inkräktar på eller ersätter arbetet med arbetsmiljön och
rehabiliteringen, menar
utredningen som också anser att arbetsgivare som vill anordna
sjukvård för sina
anställda själva bör finansiera insatsen eller träffa överenskommelse
med
sjukvårdshuvudmännen.
Regeringen vill i sammanhanget nämna att om företag subventionerar
de
anställdas sjukvård är detta att betrakta som en personalförmån, som
har direkt
samband med en överenskommelse mellan arbetsgivare och arbetstagare
om
anställningsvillkor. Öppen sjukvård tillhör fortfarande de förmåner
som kan
erbjudas utan att de beskattas trots den under senare tid skärpta
skattelagstiftningen om förmåner till anställda.
Arbetsgivarna har ansvaret för rehabiliteringen på arbetsplatserna.
Företagshälsovården är här en viktig resurs. För att befrämja
rehabilite-
ringsinsatserna har också försäkringskassorna möjlighet att köpa
yrkesinriktade
rehabiliteringstjänster för ett belopp som under innevarande budgetår
uppgår
till 700 miljoner kronor. Regeringen har föreslagit riksdagen (prop.
1993/94:100
bil. 6) att ett lika stort belopp skall avsättas för detta ändamål
även för
budgetåret 1994/95.
Läkarvårdsersättning lämnas till läkare i privat verksamhet med
specialistkompetens i specialiteter där individuella vård- och
behand-
lingsinsatser är det primära. Bland de krav som gäller för läkare som
omfattas
av lagen om läkarvårdsersättning återfinns bl.a. kravet på att de
skall bedriva
verksamheten som privatläkare på heltid, dvs. minst 35 timmar per
vecka. Vi vill
erinra om att detta krav liksom övriga lagbestämmelser även gäller
fullt ut för
de läkare som är verksamma inom företagshälsovården och som sedan
tidigare har
en s.k. försäkringskasseanslutning i den mån de fortsättningsvis vill
vara
verksamma inom de ramar som gäller enligt lagen om
läkarvårdsersättning.
Från och med år 1994 är det landstingen som finansierar
läkarvårdser-
sättningen. Om specialister i företagshälsovård skulle omfattas av
rätten till
sådan innebär det att landstingen skulle drabbas av kostnader som
ankommer på
företagen och som tidigare - i varje fall delvis - staten svarade
för. Ett
sådant förfarande skulle strida mot den s.k. finansieringsprincipen.
Denna
innebär att kommuner och landsting inte bör åläggas nya uppgifter
utan att de
samtidigt får möjlighet att finansiera dessa med annat än höjda
skatter.
En annan konsekvens skulle bli att samhället får två parallella
system för
organisationen av den öppna sjukvården med landstingen som finan-
sieringsansvariga. Detta skulle med stor sannolikhet leda till ökade
totalkostnader. Det skulle också vara den del av befolkningen med de
minsta
sjukvårdsbehoven som skulle ha tillgång till båda dessa
organisationer.
Mot bakgrund av vad vi här anfört anser regeringen att specialister
i
företagshälsovård inte bör omfattas av lagen (1993:1651) om
läkarvårds-
ersättning.
Företagshälsovården finansieras sedan indragningen av statsbidraget
helt av
företagen. Företagshälsovårdsutredningen konstaterade att bortfallet
av
bidraget, som motsvarade ca 30 procent av intäkterna, medför
ekonomiska problem
för företagshälsovården. En omställningsprocess inleddes redan i
samband med att
riksdagen fattade beslut om indragningen. Enligt vår mening är också
en
omstrukturering av företagshälsovården önskvärd. Bortfallet av
statsbidraget har
påskyndat denna process. Det är också viktigt att innehållet i de
tjänster som
tillhandahålls inom ramen för företagshälsovården i första hand styrs
av
företagens efterfrågan i relation till de behov de anser sig ha med
hänsyn till
det ansvar de åläggs i gällande lagar och förordningar.
Mot bakgrund av att avtal om företagshälsovård saknas för stora
delar av
arbetsmarknaden och att det generella statsbidraget upphört har
regeringen
nyligen uppdragit åt Statskontoret att utvärdera vad detta inneburit
för
företagshälsovårdens organisation, inriktning, omfattning och
kvalitet.
Uppdraget skall redovisas till Arbetsmarknadsdepartementet senast den
5
september 1994.

7.3 Vikariatsregler för privatpraktiserande läkare och
sjukgymnaster

Regeringens förslag: Läkare som är anställd i ett
landstings hälso- och sjukvård eller är anställd i
ett bolag eller annan juridisk person inom hälso-
och sjukvården i vilket landstinget har ett
bestämmande rättsligt inflytande, ges möjlighet att
få läkarvårdsersättning när läkaren vikarierar för en
privatpraktiserande specialist som uppbär läkar-
vårdsersättning. Detta förutsätter dock att läkaren är
ledig från sin tjänst hos landstinget eller den
juridiske personen. Ett motsvarande möjlighet
införs även i fråga om sjukgymnaster.

Skälen för regeringens förslag: Förslaget till ändring av
vikariatsreglerna är
föranlett av socialutskottets hemställan som riksdagen ställt sig
bakom.
Utskottet gjorde bl.a. den bedömningen att det kan bli omöjligt att

kompetenta vikarier om offentliganställda läkare inte ges möjlighet
att
vikariera för privatpraktiserande specialister samt att en
förutsättning för att
få vikariera bör vara att en offentliganställd läkare under
vikariatet är
tjänstledig från sin befattning i landstinget. Förslaget föranleder
ändring dels
i 9 lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning, dels i 9 lagen
(1993:1652) om
ersättning för sjukgymnastik.

7.4 Avgiftsfrihet för privatläkares röntgen- och
laboratorieundersökningar hos sjukvårdshuvudmännen

Regeringens bedömning: Frågan om privatläkarnas
avgiftsfrihet i fråga om remiss av patienter eller
prov till röntgen- och laboratorieundersökningar
inom den offentliga vården bör lösas på lokal nivå
genom beslut av sjukvårdshuvudmännen efter
förhandlingar med företrädare för de
privatpraktiserande specialistläkarna. För de
sjukvårdshuvudmän eller privatläkare som inte önskar
en sådan lösning bör nuvarande ordning bestå.

Skälen för regeringens bedömning: Regeringen föreslog i prop.
1993/94:75 att
de privata specialistläkarnas avgiftsfrihet i fråga om remiss för
röntgen- och
laboratorieundersökningar till bl.a. den offentliga hälso- och
sjukvården tills
vidare skulle kvarstå. Det framhölls därvid emellertid att det kunde
finnas
starka skäl för att överväga en ändrad ordning men att frågan måste
beredas
ytterligare vad gäller avvägningen mellan behovet av en god
kostnadskontroll i
förhållande till de risker som kan finnas för undervård.
Socialutskottet ansåg att det är nödvändigt att det i vart fall
inom ett och
samma landsting gäller likvärdiga regler för privatpraktiserande
specialistläkare och offentliganställda läkare och framhöll att det
borde
38

ankomma på regeringen att utforma förslag i detta avseende och
återkomma till
riksdagen.
Sedan år 1974 har sjukvårdshuvudmännen haft ett finansiellt ansvar
för de
försäkringsanslutna privatpraktiserande läkarnas remisser till
röntgen- och
laboratorieundersökningar. Då upphörde de privata laboratoriernas
möjligheter
att få ersättning från sjukförsäkringen. Dessa ersättningar
schabloniserades med
ett visst belopp per undersökning och utbetalades i stället till
sjukvårdshuvudmännen. Huvudmännen fick sedan träffa avtal med de
privata
laboratorierna, vilket möjliggjorde att ersättningarna blev mer
anpassade till
respektive laboratoriums verkliga kostnader.
Fr.o.m. år 1985 är systemet med ersättningar till
sjukvårdshuvudmännen för
öppen vård per besök ändrat så att dessa ersättningar har
schabloniserats och
baserats främst på antalet invånare. Skyldigheten för
sjukvårdshuvudmännen att
ombesörja laboratorieprovanalyser och röntgenundersökningar avseende
de
försäkringsanslutna privatläkarnas patienter - antingen vid egna
laboratorier
eller genom ett driftavtal - påverkades dock inte av denna
förändring.
Många sjukvårdshuvudmän har numera infört system för styrning av
denna
verksamhet. I stället för det tidigare budgetsystemet ersätts
vårdenheterna med
ett visst belopp per vårdad patient. I dessa ersättningar ingår också
de
kostnader som olika diagnostiska undersökningar medfört. Detta
förutsätter i sin
tur att den vårdande avdelningen genom interndebitering ersätter
laboratoriet
för dess kostnader. Även vårdcentralerna debiteras ofta kostnaderna
för
medicinsk service och har tillförts en budget härför.
Syftet med dessa nya styrsystem är att den som beslutar om en viss
röntgen-
eller laboratorieundersökning också skall belastas med kostnaderna
för denna.
Härigenom uppnås en effektivare resursanvändning.
Olika studier och försök har visat att det är svårt att fastställa
några
enhetliga principer för hur många laboratorie- och
röntgenundersökningar en
enskild läkarmottagnings patienter behöver få utförda. Detta varierar
beroende
på patientsammansättning och läkarens specialitet. Olika försök att
schablonisera ersättningarna på den enskilda mottagningen har därför
inte varit
framgångsrika.
Flera sjukvårdshuvudmän har dock framhållit att det är angeläget
att finna en
lösning där ett kostnadsansvar kan åläggas en privatläkares
mottagning för dessa
prover och undersökningar på samma sätt som för läkare inom den egna
verksamheten.
Mot denna bakgrund är regeringen av den uppfattningen att frågan
bör kunna
lösas på lokal nivå genom beslut av respektive sjukvårdshuvudman
efter
förhandlingar med företrädare för de privatpraktiserande läkarna. En
tänkbar
modell att lösa detta är följande. För varje mottagning bör
fastställas en ram
inom vilken dessa kostnader skall rymmas. Ramen fastställs med
utgångspunkt i
den aktuella mottagningens verksamhetsinriktning och
patientsammansättning. För
de mottagningar som håller denna ram skall huvudmannen - efter
uppföljning av
kvaliteten - utbetala en kvalitetsbonus. De sjukvårdshuvudmän eller
privatläkare
som inte önskar utnyttja detta system bör ha rätt att stå utanför
varvid
laboratorie- och röntgenundersökningarna liksom hittills bör
finansieras av
huvudmannen.

7.5 Konstruktionen av taxebestämmelserna för
specialistläkare och sjukgymnaster

Regeringens förslag: Läkare och sjukgymnaster som är
verksamma inom stödområdena 1 och 2 enligt
förordningen (1990:642) om regionalpolitiskt
företagsstöd och inom kommunerna Nordanstig,
Krokom, Nordmaling, Robertsfors samt Vännäs får
laglig rätt till särskilt arvode för
telefonkonsultationer och medicinskt motiverade
hembesök.
Regeringens bedömning: En läkare som undersöker
och behandlar en patient för sådant som ligger
utanför läkarens specialitet bör inte få uppbära
normalarvode för detta, oavsett om det sker inom
ett stödområde såvida inte vårdavtal har ingåtts.
Innan ett sådant tillägg i lagen om läkarvårdsersätt-
ning övervägs är det angeläget att dels bedöma frågan
ur kvalitets- och patientsäkerhetsssynpunkt, dels
följa och utvärdera hur de ändrade bestämmelserna för
rätt till läkarvårdsersättning har påverkat
etableringen av läkare i dessa stödområden.

Skälen för regeringens förslag och bedömning: Riksdagen har
tillstyrkt
regeringens förslag i fråga om konstruktionen av taxan för
specialistläkare.
Socialutskottet framhöll dock att regeringen vid övervägandena om den
kommande
taxan borde behålla möjligheten att särskilt ersätta hembesök.
Utskottet pekade
därvid bl.a. på att enda möjligheten på många orter för en patient
inom
hemsjukvården att få träffa en specialistläkare är att söka på
sjukhusets
akutmottagning. Hembesök av en specialistläkare skulle därför kunna
avlasta den
specialiserade sjukhusvården och medföra en effektivisering. Även
telefonkonsultationer borde enligt utskottet ersättas särskilt.
Utskottet uppmärksammade också frågan om arvodets nivå för en
specialistläkare
som arbetar inom de i lagen angivna stödområdena när en sådan läkare
undersöker
och behandlar patienter för sådant som ligger utanför specialiteten.
Enligt
utskottet borde läkaren för sådana insatser få tillämpa normalarvode.
Regeringen har ingående övervägt vad socialutskottet anfört i fråga
om att
behålla möjligheterna att i särskild ordning kunna ersätta hembesök
och
telefonkonsultationer i vissa fall samtidigt som regeringen vidhåller
sin
tidigare redovisade uppfattning att det är högst angeläget att i
största möjliga
utsträckning förenkla ersättningssystemet för privatläkarvård. Ett
generellt
återinförande av dessa särskilda ersättningar i taxesystemet skulle i
hög grad
motverka detta syfte. Med hänsyn till de motiv som utskottet
framfört anser
dock regeringen att det finns skäl för att särskild ersättning skall
lämnas till
de läkare och sjukgymnaster som har sin verksamhet inom stödområdena
1 och 2
samt i kommunerna Nordanstig, Krokom, Nordmaling, Robertsfors och
Vännäs för
telefonkonsultationer och medicinskt motiverade hembesök.
Vad som nu föreslagits föranleder tillägg dels i 20 lagen
(1993:1651) om
läkarvårdsersättning, dels i 20 lagen (1993:1652) om ersättning för
sjukgymnastik.
Vad gäller frågan om möjligheten att till läkare i stödområde kunna
utge
normalarvode även för vård och behandling för sådant som ligger
utanför
specialiteten är regeringen däremot mycket tveksam. Införande av en
sådan
möjlighet bryter mot principerna för det nya taxekonstruktionen och
innebär
risker ur kvalitets- och patientsäkerhetssynpunkt som kräver
ytterligare
överväganden. Regeringen anser också att som ett underlag för dessa
bör
effekterna av de ändrade reglerna för anslutning till
ersättningssystemet
närmare studeras för bl.a. stödområdena.
Vad gäller de frågor som behandlats i detta avsnitt vill vi erinra
om
möjligheten för landsting och vårdgivare att reglera dessa genom att
träffa

vårdavtal.

7.6 Konsekvensändringar i bl.a. AFL vid viss anslagsjustering

Regeringens förslag: Fr.o.m. budgetåret 1994/95
finansieras den allmänna sjukvårdsersättningen och
flertalet särskilda ersättningar som nu utges från
sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen - enligt
överenskommelsen mellan staten och företrädare för
sjukvårdshuvudmännen för år 1994 - helt genom
statsbidrag och redovisas under anslaget för hälso-
och sjukvård. Detta föranleder ändringar i AFL och
andra lagar.

Skälen för regeringens förslag: Den av regeringen tidigare
föreslagna
ändringen är motiverad av två skäl. Det första skälet är att den
nuvarande
ordningen, enligt vilken den allmänna sjukvårdsersättningen till 29 %
finansieras via statsbidraget för hälso- och sjukvård och den
resterande delen
med 15 % statsbidrag och 85 % med olika socialavgifter, är
svårbegriplig och
komplicerad ur redovisningssynpunkt. Det andra skälet är att den
allmänna
sjukvårdsersättningen och de särskilda ersättningarna, med ett
undantag, numera
inte har någon direkt anknytning till sjukförsäkringssystemet utan är
att
betrakta som mer eller mindre tillfälliga stimulansmedel till vissa
områden
eller insatser inom hälso- och sjukvården.
Förslaget innebär att endast ersättningen för sjukresor,
ersättningen till
Handikappinstitutet samt den särskilda ersättningen för
rehabiliterings- och
behandlingsinsatser fr.o.m. den 1 juli 1994 kommer att finansieras
genom den
allmänna sjukförsäkringen. Den anslagsmässiga konsekvenserna härav
har redan
beaktats i budgetpropositionen för budgetåret 1994/95.
39

Vad som nu föreslagits föranleder vissa följdändringar i 2 kap.
AFL,
tandvårdslagen (1985:125) samt i lagen (1981:49) om begränsning av
läkemedelskostnader, m.m.

8 Vårdbidrag

8.1 Gällande bestämmelser

Enligt 9 kap. 4 i lagen (1962:381)om allmän försäkring (AFL) utges
vårdbidrag
till föräldrar som vårdar barn under 16 års ålder och som under minst
sex
månader behöver särskild tillsyn och vård på grund av sjukdom,
psykisk
utvecklingsstörning eller annat handikapp. Hänsyn tas också till
sådana
merkostnader som uppkommer på grund av barnets sjukdom eller
handikapp.
Vårdbidragets storlek är beroende av hur omfattande barnets behov av
vård och
tillsyn är samt hur stora merkostnaderna är. Vårdbidrag kan lämnas
som helt, tre
fjärdedels, halvt och en fjärdedels vårdbidrag. Helt vårdbidrag är
250 procent
av basbeloppet. Vårdbidraget är skattepliktig inkomst och
ATP-grundande.
Av vårdbidraget kan en viss del bestämmas vara ersättning för
merkostnader. Om
tillsyns- och vårdbehovet för ett barn uppfyller kravet för helt
vårdbidrag, kan
ersättning för merkostnader ges utöver vårdbidraget med ett visst
belopp.

8.2 Delning av vårdbidrag

Regeringens förslag: Vårdbidraget skall kunna delas
mellan gifta/sammanboende föräldrar som gemensamt
har vårdnaden om barnet.

Skälen för regeringens förslag: Nuvarande regler för vårdbidrag
medger att
vårdbidraget delas mellan föräldrarna under förutsättning att båda
tar del i
vården av barnet samt att de lever åtskilda. Lever föräldrarna
tillsammans
medger inte nuvarande regler att föräldrarna delar på vårdbidraget om
de så
skulle önska. För den del som inte utgör ersättning för merkostnader
är
vårdbidraget pensionsgrundande, vilket också är ett skäl till att
bidraget bör
kunna delas mellan föräldrarna om de så önskar. Ett sådant tillägg
bör föras in
i 9 kap. 4 b AFL. De administrativa effekterna är mycket
begränsade bl.a.
eftersom rutiner för delat vårdbidrag redan finns. Ändringen medför
heller inga
ökade kostnader för vårdbidrag.

40

9 Rätt till folkpension utomlands enligt äldre
bestämmelser

Regeringens förslag: Övergångsbestämmelserna till
lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) om rätten
till folkpension utomlands för svenska medborgare
födda år 1929 eller tidigare ändras så att det
klargörs att pensionen utomlands inte kan utgå med
högre belopp än vad som skulle utgå om pensionären
var bosatt i Sverige. Övergångsbestämmelserna
anpassas även till att mantalskrivningen numera
har upphört.

Skälen för regeringens förslag: Med stöd av 5 kap. 1 AFL i dess
lydelse före
den 1 juli 1979 kunde en svensk medborgare som hade varit
mantalsskriven i
Sverige för det år varunder han fyllt 62 år och de fem närmast
föregående åren
uppbära folkpension och pensionstillskott vid bosättning utomlands.
Folkpensionen utgick på samma sätt som i Sverige med oavkortat
belopp.
Den 1 juli 1979 ändrades reglerna för rätt till folkpension vid
bosättning
utomlands. Huvudregeln blev att en svensk medborgare som hade rätt
till ATP fick
rätt till folkpension vid bosättning utomlands. Folkpensionens
storlek berodde
på antalet år med ATP-poäng. Den som var bosatt i Sverige hade
fortsatt rätt
till folkpension med oavkortat belopp. Samtidigt infördes en
övergångsbestämmelse enligt vilken de som var födda år 1929 eller
tidigare kunde
åberopa äldre bestämmelser för rätt till folkpension utomlands och
således få
folkpension med oavkortat belopp på samma sätt som om de var bosatta
i Sverige
under förutsättning att de varit mantalskrivna i Sverige mellan 57
och 62 års
ålder. Rätten gällde även de som var födda år 1930 eller senare om de
den 1 juli
1979 redan uppbar folkpension.
I samband med ändringarna i folkpensionslagstiftningen som trädde i
kraft den
1 januari 1993 gjordes vissa ändringar i denna övergångsbestämmelse
som endast
berör dem som är födda 1930 eller senare.
Sedan den 1 januari 1993 är i princip folkpensionens storlek i
Sverige
beroende av antingen antalet år med ATP-poäng eller antalet
bosättningsår i
Sverige. Den aktuella övergångsbestämmelsen kan dock tolkas så att
även om
pension i Sverige utgår med avkortat belopp på grund av bristande
antal år med
ATP-poäng eller bristande antal bosättningsår skulle folkpensionen
utomlands
utgå med oavkortat belopp för den som uppfyller den äldre
lagstiftningens
mantalsskrivningskrav.
Mot denna bakgrund har Riksförsäkringsverket i skrivelse den 25
november 1993
förslagit att den aktuella övergångsbestämmelsen kompletteras med ett
förtydligande att folkpension i dessa fall inte skall utgå med högre
belopp än
vad som skulle ha utgått vid bosättning i Sverige.
Ett sådant förtydligande är särskilt betydelsefullt sedan
EES-avtalet och
lagen (1992:1776) om samordning av systemen för social trygghet när
personer
flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) trätt i
kraft den 1
januari 1994. Genom denna lag följer att medborgare i EES-länderna
skall
likabehandlas med svenska medborgare vid tillämpning av all svensk
lagstiftning
om social trygghet.
Riksförsäkringsverket har även föreslagit att övergångsbestämmelsen
tekniskt
anpassas till att mantalsskrivningen upphört i samband med att den
nya
folkbokföringslagen (1991:481) trädde i kraft den 1 juli 1992 på
motsvarande
sätt som redan gjorts i 1 kap. 4 och 5 AFL om inskrivning i
försäkringskassa.

10 Kompensationsnivå för privat sjukförsäkring

Regeringens bedömning: Försäkringsbolagen bör själva
avgöra om kompensationsnivåerna för privat försäkring
för inkomstbortfall vid sjukdom skall anpassas
till de kompensationsnivåer som gäller inom social-
försäkringen. Finansinspektionen får bedöma om all-
männa råd bör lämnas i detta hänseende.
Försäkringsavtal rörande privat sjukförsäkring bör
dock utgå från att statsmakternas avsikt med
förändringarna i sjuklöne- och sjukförsäkringssystemen
är att självrisker motverkar att systemen över-
utnyttjas och att utfallet av förändringarna skall
bli enhetligt bland olika grupper på arbets-
marknaden.
Om försäkringsavtal ingås som rubbar dessa
förutsättningar kan det bli aktuellt att ändra i det
offentligt reglerade ersättningssystemet på sådant
sätt att vad som uppburits från privat tecknade
försäkringar frånräknas.

Skälen för regeringens bedömning: I samband med införandet av den
allmänna
sjukförsäkringen år 1955 uttalades (prop. 1953:178) att den
obligatoriska
sjukpenningförsäkringen borde vara den grund för medborgarnas skydd
under
sjukdom efter vilken kompletterande hjälpformer borde avpassas,
samtidigt som
den försäkrade inte genom sjukförmånerna borde få en bättre ekonomi
än då han
var frisk. Denna princip följdes upp genom föreskrifter för privat
försäkring
utfärdade av Försäkringsinspektionen.
I samband med att sjukpenningen gjordes skattepliktig år 1974
anförde
föredragande statsrådet (prop. 1973:46) att denna princip fortfarande
skulle
gälla. Föredraganden förutsatte att de närmare riktlinjer om
kompensationsnivåer
som han förordade skulle beaktas av arbetmarknadens parter. Han
anförde vidare
att i fråga om kompletterande ersättningar i försäkringsform det
ankom på
Försäkringsinspektionen att utfärda sådana rekommendationer att den
förordade
begränsningen iakttogs. Vad som anförts i prop. 1973:46 har även
legat till
grund för
41

bedömningen i prop. 1974:90 och 1975:58 att förmån från fri avtals-
gruppsjukförsäkring (AGS) även fortsättningsvis skulle vara
skattefri.
I regeringens skrivelse 1984/85:187 redovisades avtal och
överenskommelser som
träffats under november 1984 och februari 1985 mellan SAF och LO om
förbättrade
sjukförmåner. Vidare angavs att SAF och LO var överens om att
gemensamt och i
kontakt med statsmakterna utreda sjukersättningssystemet i syfte att

likvärdiga villkor för olika kategorier av anställda. Som ett led i
detta
utredningsarbete hade SAF och LO samtidigt kommit överens om en
kraftig
utbyggnad av AGS fr.o.m. den 1 april 1985. Ersättningen från AGS hade
därvid
utformats så att den tillsammans med sjukpenningen i princip skulle
motsvara
100 % av inkomstförlusten för sjukperioder som varar utöver sju
dagar. Efter den
90:e sjukpenningdagen motsvarade ersättningen i princip 95 %.
I skrivelsen angavs att de överenskomna ersättningsnivåerna var
godtagbara.
Föredragande statsrådet fann heller inte anledning att på grund av
förbättringarna av AGS föreslå några ändringar i den skattemässiga
behandlingen
av försäkringen. Han anförde vidare att den ersättningsnivå som
sålunda
godtagits för AGS borde vara avgörande för högsta acceptabla nivå för
ersättning
inom annan privat försäkring. Enskilda försäkringsbolag borde därför
inte
tillhandahålla försäkringar som - tillsammans med andra sjukförmåner
- skulle ge
högre ersättning än vad som svarar mot inkomstbortfallet under
sjuktid efter de
sju första sjukdagarna, vilket motsvarade ersättningen enligt AGS.
Liksom
tidigare ankom det på Försäkringsinspektionen att övervaka att inte
förmånligare
villkor än vad som angivits kom att gälla.
Genom skrivelsen bereddes riksdagen tillfälle att ta del av vad som
anförts.
Socialförsäkringsutskottet angav i sitt betänkande SfU 1984/85:29 att
vad som
framhållits i skrivelsen inte hade givit anledning till något
särskilt uttalande
från utskottets sida. Utskottet hemställde att riksdagen lade
skrivelsen till
handlingarna, vilket också blev riksdagens beslut.
I en skrivelse den 10 juni 1985 till Försäkringsbranschens
Serviceaktiebolag
angav Försäkringsinspektionen att inspektionen tolkat regeringens
skrivelse så
att de enskilda försäkringsbolagen inte fick tillhandahålla
försäkringar som -
tillsammans med andra sjukförmåner - ger högre ersättning av
inkomstbortfallet
före skatt än, för sjukperiod som varar utöver sju dagar räknat
fr.o.m.
insjuknandedagen, 100 % för dag 1 - 91 och 95 % fr.o.m. dag 92. För
sjukperiod
som varar högst sju dagar räknat fr.o.m. insjuknandedagen förelåg
inget
försäkringsbart utrymme.
I april 1993 har Svenska Livförsäkringsbolags Aktuarienämnd
tillskrivit
Finansinspektionen och begärt klarläggande om de riktlinjer
inspektionen
meddelat i sin skrivelse den 10 juni 1985 om maximal ersättningsnivå
för
inkomstbortfall vid meddelande av privat sjukförsäkring fortfarande
äger
tillämpning. Finansinspektionen har i sin tur tillskrivit
Socialdepartementet
och begärt besked om det som anförts i skrivelsen 1984/85:187
fortfarande
gäller.
Regeringen konstaterar att under de senaste åren har genomgripande
förändringar gjorts i sjukförsäkringen. I detta sammanhang är
särskilt följande
förändringar av betydelse.
Den 1 mars 1991 sänktes kompensationsnivån i sjukförsäkringen till
65 % för de
första tre sjukpenningdagarna, 80 % för tiden därefter t.o.m. den
90:e dagen
samt 90 % för tid därefter. Samtidigt infördes bestämmelser om att
sjukpenningen
skulle minskas med belopp som arbetsgivaren utgav i lön under sjukdom
utöver
10 % av lönen under de första 90 dagarna. Om arbetsgivaren utgav lön
för sjuktid
efter 90 dagar skulle sjukpenningen minskas med hela lönen. Med lön
under
sjukdom jämställdes ersättning på grund av förmån av fri
gruppsjukförsäkring som
åtnjöts enligt grunder som fastställs i kollektivavtal mellan
arbetsmarknadens
huvudorganisationer.
Nästa stora förändring skedde den 1 januari 1992 då arbetsgivaren i
lag ålades
skyldighet att utge sjuklön för de första 14 dagarna av ett sjukfall.
Arbetstagaren hade rätt till sjuklön med 75 % av mistade
anställningsförmåner
för de tre första sjuklönedagarna och med 90 % under återstoden av
sjuklöneperioden.
Den senaste förändringen gäller fr.o.m. den 1 april 1993 då en
karensdag
infördes i såväl sjukförsäkringen som sjuklönesystemet. Samtidigt har
ersätt-
ningsnivån i sjukförsäkringen sänkts till 80 % också fr.o.m. dag 91
och fr.o.m.
den 1 juli 1994 till 70 % fr.o.m. dag 366 i en sjukperiod.
De redovisade förändringarna har bl.a. haft till syfte att minska
försäkringens utgifter genom att öka den enskildes självrisk genom
införandet av
en karensdag och sänkta ersättningsnivåer. Utgångspunkten för
regeringens
förslag om karensdag m.m. var att nödvändiga anpassningar av
sjuklöneavtalen
även fortsättningsvis skall fungera så att särskilda
lagstiftningsåtgärder med
syfte att åstadkomma likformighet inte skall bli aktuella.
Förändringarna har
också varit avsedda att stärka den s.k. arbetslinjen inom
socialförsäkringen. En
annan förändring som skett sedan regeringens skrivelse år 1985 är att
utbetalning från AGS-försäkring fr.o.m. den 1 januari 1991 är
skattepliktig.
Vidare kan konstateras att regeringen i direktiven (Dir. 1993:44)
till Sjuk-
och arbetsskadeberedningen angivit att en viktig utgångspunkt för
beredningens
arbete bör vara att förslagen till försäkringslösning skall innehålla
ett visst
mått av självrisk.
Av det anförda framgår att förutsättningarna nu är helt annorlunda
jämfört med
när skrivelsen 1984/85:187 beslutades. Det är regeringens uppfattning
att vad
som anförts i den skrivelsen därför inte längre kan äga giltighet.
Försäkringsbolagen bör själva avgöra om försäkringsavtal rörande
privat
sjukförsäkring skall anpassas till de kompensationsnivåer som gäller
inom
socialförsäkringen. Finansinspektionen får därvid bedöma om allmänna
råd bör
lämnas i detta hänseende.
Försäkringsavtalen bör dock utgå från att statmakternas avsikt med
förändringarna i sjuklöne- och sjukförsäkringssystemen är att
självrisker
motverkar att systemen överutnyttjas och att utfallet av
förändringarna skall
bli enhetligt bland olika grupper på arbetsmarknaden.
Om försäkringsavtal ingås som rubbar dessa förutsättningar kan det
bli
aktuellt att ändra i det offentligt reglerade ersättningssystemet, på
sådant
sätt att vad som uppburits från privat tecknade försäkringar
frånräknas. Med
sådan privat försäkring avses försäkring som tecknats av enskild
eller av
arbetsgivare eller annan för enskilds räkning.

11 Ikraftträdande

Förslaget om vårdbidrag liksom de föreslagna ändringarna på
föräldraför-
säkringens område bör träda kraft den 1 januari 1995. Övriga förslag
bör träda
kraft den 1 juli 1994.

12 Kostnader och administration vad avser
föräldrapenning och tillfällig föräldrapenning

När det gäller förslagens ekonomiska effekter på
föräldraförsäkringen har
arbetsgruppen sammanfattningsvis bedömt att de utgiftsökningar som
vissa av
förslagen kan komma att medföra motsvaras av besparingar till föjd av
förslagen
om begränsning av rätt till föräldrapenning under arbetsfri tid.
Regeringen bedömer att förslaget om överlåtelse av rätt till
tillfällig
föräldrapenning till annan försäkrad kan ge upphov till en ökning av
försäkringsutgifterna. Vid ett antagande om att ca 10 % av familjerna
kommer att
utnyttja denna möjlighet kan utgiftsökningen uppskattas till ca 34
miljoner
kronor brutto per år. Vad gäller förslaget om föräldrapenning under
arbetsfri
tid inklusive semesterledighet kan kostnadseffekten uppskattas enligt
följande.
Vid ett antagande om att ca 10 % av fäders uttag av föräldrapenning
sker under
arbetsfri tid i syfte att förstärka familjens ekonomi och att dessa
uttag i
forsättningen inte kommer att ske kan förslaget beräknas ge upphov
till en
besparing om ca 65 miljoner kronor brutto per år. Övriga förslag -
ändring av
2,5 årsregeln respektive tillfällig föräldrapenning i form av
kontaktdagar - kan
ge upphov till utgiftsökningar motsvarande ca 8 miljoner kronor.
Sammantaget
beräknas de föreslagna förändringarna inom föräldraförsäkringen
minska de totala
utgifterna med ca 23 miljoner kronor.
Förslagen bedöms vidare ge upphov till vissa
administrationskostnader. De
löpande administrationskostnaderna beräknas öka med drygt en miljon
kronor.
Genomförandekostnaderna för Riksförsäkringsverket kan beräk-nas till
ca en
miljon kronor för budgetåret 1994/95. Regeringen avser att i samband
med höstens
budgetprövning göra en samlad bedömning av Riksförsäkringsverkets och
försäkringskassornas behov av medel för administration av
föräldraförsäkringen.
I det sammanhanget kommer ställning att tas till även de nu aktuella
kost-
naderna.
Mot bakgrund av svårigheterna att förutse effekterna av de
föreslagna
förändringarna inom föräldraförsäkringen finns det skäl att noga
följa
utvecklingen på området. Regeringen avser att i det kommande
regleringsbrevet
för budgetåret 1994/95 ge Riksförsäkringsverket i uppdrag att följa
upp och
redovisa effekterna av ifrågavarande förslag.
42

13 Författningskommentar

13.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om
allmän försäkring

2 kap.
Ändringarna i kapitlet är i allt väsentligt konsekvenser av vissa
beslutade
eller föreslagna ändringar av anslagsteknisk karaktär. Bakgrunden och
skälen har
redovisats i avsnitt 7.1 och 7.6. Därutöver föreslås vissa språkliga
och
redaktionella ändringar. En sådan ändring innebär att kapitelrubriken
ändras.

1
I första stycket anges inte längre att ersättning lämnas för sådan
hälso- och
sjukvård som landsting och landstingsfria kommuner är skyldiga att
erbjuda
enligt hälso- och sjukvårdslagen. Det finns fortfarande hänvisningar
till denna
lag och till lagen om resekostnadsersättning vid sjukresor. Det anges
däremot
att sjukvårdsersättning lämnas för bl.a. hälso- och sjukvård utan
angivande av
för vilken sådan vård detta skall ske. Som angivits i avsnitt 7 är
avsikten att
bidragen till landstingen och de landstingsfria kommunerna i
fortsättningen
skall redovisas under ett annat anslag i statsbudgeten. Ändringarna i
stycket är
i övrigt endast redaktionella.
I andra stycket föreslås endast vissa mindre konsekvensändringar
till följd av
att 2 föreslås upphävd.

2
Paragrafen föreslås upphävd. I paragrafen har hittills reglerats
sjukvårds-
ersättning för öppen hälso- och sjukvård som ombesörjs av staten
eller av
landsting eller kommun som inte tillhör landsting. Sådan ersättning
har
innefattats i den allmänna sjukvårdsersättningen enligt 2
förordningen
(1984:908) om vissa ersättningar till sjukvårdshuvudman från
sjukförsäkringen
enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Ersättningen skall
enligt
regeringens förslag omvandlas till ett bidrag till hälso- och
sjukvården (jfr
avsnitt 7). Bestämmelserna i paragrafen behövs inte längre.

3
Paragrafens första två stycken är oförändrade.
Tredje stycket föreslås upphävt som en följd av förslaget om
upphävande av 2

.

4
I paragrafen finns bestämmelser om ersättning för sjukhusvård. Såvitt
gäller
sjukvårdshuvudmännen ingår denna ersättning till övervägande del i
den nyss
nämnda allmänna sjukvårdsersättningen som skall omvandlas till ett
bidrag till
hälso- och sjukvård (jfr vid 2 ). Ersättning för sjukhusvård lämnas
därutöver
till vissa andra sjukvårdsinrättningar och för sjukhusvård som
omfattas av
konventioner. Dessa ersättningar skall finnas kvar. Bestämmelserna
härom finns i
förordningen (1979:849) om ersättning för sjukhusvård m.m. Paragrafen
behöver
därför finnas kvar men har språkligt omarbetats.
I sista stycket har därutöver tagits in en möjlighet för regeringen
att lämna
över sin föreskriftsrätt till en myndighet.

5
I den nya paragrafen föreslås bestämmelser om sjukvårdsersättning
för
särskilda rehabiliterings- och behandlingsinsatser samt för
utveckling och
provning av hjälpmedel åt personer med funktionshinder och liknande
verksamhet.
Sistnämnda kan avse Handikappinstitutets verksamhet. Sådana
ersättningar har
lämnats enligt den nyss nämnda förordningen om vissa ersättningar
till
sjukvårdshuvudman från sjukförsäkringen enligt lagen (1962:381) om
allmän
försäkring. Avsikten är att sådana ersättningar även fortsättningsvis
skall
kunna lämnas. Detta bör anges i lagen. I likhet med ersättning för
andra ändamål
föreslås regeringen få fastställa grunderna för ersättningen.

6
Ändringarna i paragrafen är endast redaktionella konsekvenser av
förslagen till
ändringar beträffande 2 och 4 .

7
Ändringarna är endast av språklig art och i huvudsak konsekvenser av
förslagen
beträffande 2 och 4 .

10
Ändringarna är endast konsekvenser av förslaget om upphävande av 2
och
införande av 5 .

3 kap.
2 Ersättning enligt 1 fjärde stycket lagen (1990:659) om särskild
löneskatt
på vissa förvärvsinkomster skall inte vara förmånsgrundande vid
beräkning av
sjukpenninggrundande inkomst. Denna ersättning har därför lagts till
i para-
grafen.

4 kap.
2 I denna paragraf anges vilka personer som omfattas av
försäkringens
föräldrabegrepp.
Enligt en ny paragraf, 11 a , får en förälder i vissa fall
överlåta rätt till
tillfällig föräldrapenning till en annan försäkrad som i stället för
föräldern
avstår från förvärvsarbete för vård av barnet. Med anledning härav
införs i ett
nytt tredje stycke en bestämmelse om att den som enligt 11 a vårdar
barnet i
stället för föräldern skall likställas med förälder vid tillämpningen
av 12 - 18
. Tillägget föranleder också en omredigering av andra stycket.

4
I paragrafens andra stycke görs en ändring som innebär att
föräldrapenning kan
utges för besök i den förskoleverksamhet som barnet deltar i. Med
uttrycket
förskoleverksamhet avses detsamma som i 13 a socialtjänstlagen
(1980:620).
Där anges att förskoleverksamhet kan bedrivas i form av förskola som
organiseras
som daghem eller deltidsgrupp, i form av familjedaghem och i form av
kompletterande förskoleverksamhet (öppen förskola). Rätten till
föräldrapenning
för besök i förskoleverksamheten är inte beroende av om verksamheten
bedrivs
offentligt eller privat.

6
Denna paragraf reglerar föräldrapenningens storlek.
Den sjukpenninggrundande inkomsten skall inte sänkas för en
förälder som är
helt eller delvis ledig från sitt förvärvsarbete för vård av barn som
inte har
fyllt ett år.
I sjätte stycket anges en särskild beräkningsgrund för
föräldrapenning då
förälderns sjukpenninggrundande inkomst sänkts då barnet fyllt ett
år. I första
meningen anges att oavsett om förälderns sjukpenninggrundande inkomst
sänkts då
barnet fyllt ett år skall föräldrapenningen till dess barnet fyller
två år
beräknas lägst på grundval av denna tidigare sjukpenninggrundande
inkomst
anpassad till löneutvecklingen inom yrkesområdet.
Bestämmelsen i styckets andra mening innebär en ändring av gällande
regler om
fortsatt försäkringsskydd. Har kvinnan blivit gravid innan barnet
uppnått ett år
och nio månaders ålder kan föräldrapenning fortsättningsvis beräknas

motsvarande sätt. Detta gäller för båda föräldrarna. Föräldrapenning
beräknad på
detta sätt kan utges för det nya barnet fram till dess att det fyller
två år.
Även för det tidigare barnet beräknas föräldrapenningen på detta sätt
dels under
graviditeten, dels fram till dess att det nya barnet fyller två år.
Vid bedömningen av frågan om kvinnan blivit gravid innan barnet
uppnått ett år
och nio månaders ålder bör man utgå från tidigast möjliga dag för
konception.
Denna dag kan faställas bl.a. vid ultraljudsundersökning. Föds det
nya barnet
innan det tidigare barnet uppnått två år och sex månaders ålder skall
som regel
föräldrapenningen för det nya barnet beräknas efter förälderns
ursprungliga
ersättningsnivå. Detta gäller dock inte om det nya barnet föds för
tidigt
(prematurt).
Föräldrapenningen skall beräknas efter den ursprungliga
ersättningsnivån även
vid adoption av ett barn som sker inom två år och sex månader från
födelsen
eller adoptionen av föregående barn. Ytterligare regler som
likställer adoption
av barn med födelse av barn m.m. finns i 4 kap 5 AFL.

7 a
Bestämmelsen i denna nya paragraf innebär en begränsning av rätten
till
föräldrapenning. Rätten till föräldrapenning för tid om en eller
flera dagar som
normalt är arbetsfri görs beroende av att föräldern uppbär
motsvarande
föräldrapenning i direkt anslutning till den arbetsfria tiden.
De dagar som avses är sådana dagar som, oavsett om föräldern är
tjänstledig
eller inte, är arbetsfria inom den bransch eller på den arbetsplats
där
föräldern är anställd. Uttrycket arbetsfri tid har utvecklats närmare
i
allmänmotiveringen (avsnitt 5.2).
För att t.ex. hel föräldrapenning skall kunna utges för en lördag
och en
söndag som normalt skulle ha varit arbetsfri måste föräldern alltså
uppbära hel
föräldrapenning även under fredagen eller måndagen.
I 17 föreslås också ett tillägg innebärande att att
föräldrapenningförmåner
inte skall kunna utges för dag under vilken föräldern är
semesterledig.
Någon övergångsbestämmelse till den nya paragrafen föreslås inte.
Detta
innebär att den nya regeln blir omedelbart tillämplig på all
föräldrapenning som
belöper på tid efter ikraftträdandet, även om ledigheten inletts
tidigare.
Föräldrapenning som belöper på tid dessförinnan påverkas givitvis
inte.

10
I paragrafens tredje stycke införs en ändring som innebär att en
förälder har
rätt till s.k. kontaktdagar för besök i den förskoleverksamhet
respektive
skolbarnsomsorg som barnet deltar i oavsett om verksamheten bedrivs
offentligt
eller privat. Innebörden av uttrycken förskoleverksamhet och
skolbarnsomsorg är
desamma som i förslaget till utvidgad lagreglering på
barnomsorgsområdet (prop.
1993/94:11). Med förskoleverksamhet avses således förskola,
familjedaghem och
kompletterande förskoleverksamhet (se vidare författningskommentaren
till 4 kap.
4 ). Skolbarnsomsorg kan bedrivas i form av fritidshem, integrerad
skolbarnsomsorg eller familjedaghem samt, för barn mellan tio och
tolv år, öppen

fritidsverksamhet.

11 a
Paragrafen är ny. Här föreskrivs att en förälder som skulle behöva
avstå från
förvärvsarbete i samband med sjukdom eller smitta hos barnet eller
barnets
ordinarie vårdare i stället får överlåta rätt till tillfällig
föräldrapenning
till en annan försäkrad som i stället för föräldern avstår från
förvärvsarbete
för alla barn för vilka tillfällig föräldrapenning kan utgå i samband
med
sjukdom eller smitta hos barnet. När det gäller barn som avses i 10
(barn som
inte fyllt tolv år) och barn som avses i 11 första stycket (barn
som fyllt
tolv men inte sexton år och som grund av sjukdom, psykisk
utvecklingsstörning
eller annat funktionshinder är i behov av särskild tillsyn eller
vård) kan
rätten till tillfällig föräldrapenning överlåtas även vid sjukdom
eller smitta
hos barnets ordinarie vårdare. Möjligheten att överlåta rätt till
tillfällig
föräldrapenning är inte begränsad till exempelvis ensamstående
föräldrar utan
gäller alla föräldrar.
Någon begränsning av den krets försäkrade till vilken överlåtelse
skall kunna
få ske finns inte. Det får förutsättas att en person som föräldrarna
är villiga
att anförtro uppgiften att vårda barnet har goda relationer både till
föräldrarna och barnet samt också i övrigt är lämpad för uppgiften.
För överlåtelse av rätt till tillfällig föräldrapenning bör krävas
att
föräldern försäkrar att han eller hon hade behövt avstå från
förvärvsarbete för
vård av barn under aktuella dagar om inte den till vilken
överlåtelsen sker hade
avstått från förvärvsarbete för vård av barnet i förälderns ställe.
Vidare bör
föräldern försäkra att överlåtelse av rätten till tillfällig
föräldrapenning
gjorts till denna person. Vederbörande bör i sin tur försäkra att han
eller hon
avstått från förvärvsarbete under aktuella dagar.
Den föräldrapenning som utgår till den som vårdar barnet skall
beräknas på
dennes sjukpenninggrundande inkomst och inte på förälderns.
Rätten till tillfällig föräldrapenning är enligt 4 kap 12 AFL
begränsad till
ett visst antal dagar per barn och år. Hur många dagar det rör sig om
beror på
av vilken anledning som den tillfälliga föräldrapenningen tas ut. I
de dagar som
kan tas ut ingår även dagar då barnet vårdas av en annan försäkrad
än en
förälder. Någon rätt till ytterligare dagar med tillfällig
föräldrapenning när
en annan försäkrad vårdar barnet är det alltså inte frågan om.

17
I ett nytt andra stycke föreskrivs att föräldrapenningförmåner inte
skall utges
för dag under vilken föräldern är semesterledig enligt semesterlagen
(1977:480).
Något hinder för en förälder som uppbär föräldrapenning att byta ut
sin
föräldraledighet mot semesterledighet finns dock inte.

9 kap.
4 b Ändringen innebär att vårdbidrag kan utbetalas med hälften
vardera till två
föräldrar även om dessa lever tillsammans. Förutsättningarna för en
uppdelning
av vårdbidraget är i övrigt oförändrade. Bakgrunden till förslaget
har
redovisats i avsnitt 8.

11 kap.
2 Ersättning enligt 1 fjärde stycket lagen (1990:659) om särskild
löneskatt
på vissa förvärvsinkomster skall inte vara förmånsgrundande vid
beräkning av
pensionsgrundande inkomst. Denna ersättning har därför lagts till i
paragrafen.

72

Punkt 1 av övergångsbestämmelserna till lagen (1979:127) om ändring i
AFL

I denna punkt föreslås en lydelse av övergångsbestämmelserna som
klargör att
folkpension utomlands till svensk medborgare som har varit
mantalsskriven i
Sverige för det år under vilket han fyllt sextiotvå år och de fem
åren
dessförinnan skall utgå med samma belopp som skulle ha utgått om han
hade varit
bosatt i Sverige.
Enligt ett nytt andra stycke likställs år efter 1991 då den
försäkrade varit
folkbokförd i Sverige den 1 november året innan med år då han varit
mantalsskriven i Sverige.

13.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1981:691) om
socialavgifter

Förslaget har kommenterats i den allmänna motiveringen avsnitt 4.

13.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:659) om
särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster

Förslaget har kommenterats i den allmänna motiveringen avsnitt 4.

13.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1978:410) om rätt till
ledighet för
vård av barn, m.m.

5
Paragrafen reglerar förutsättningarna för rätt till ledighet för vård
av barn.
För rätt till ledighet under tid då en arbetstagare uppbär tillfällig
föräldrapenning uppställs inte något krav på viss anställningstid hos
arbetsgivaren. I paragrafen införs en hänvisning till den nya 4 kap.
11 a i
AFL. Av 4 framgår att rätt till ledighet för vård av barn
föreligger under tid
då föräldrapenningförmån enligt 4 kap. AFL utgår.

6
Paragrafen anger bl.a. att beträffande tid då tillfällig
föräldrapenning tas ut
gäller inte några begränsningar av antalet ledighetsperioder under
ett år. I
paragrafen införs en hänvisning till den nya 4 kap. 11 a i AFL.

13.5 Förslaget till lag om ändring i semesterlagen (1977:480)

17
Paragrafens första stycke 2. ändras såtillvida att även tid under
vilken en
annan försäkrad än en förälder uppbär tillfällig föräldrapenning
enligt den nya
4 kap. 11 a AFL och tid då en förälder uppbär tillfällig
föräldrapenning
enligt 4 kap. 10 a AFL görs semesterlönegrundande.
I 15 semesterlagen anges att om det under semesterledighet
infaller dag som
är semesterlönegrundande enligt 17 första stycket 2 - 8, skall, om
arbetstagaren begär det utan dröjsmål, sådan dag inte räknas som
semesterdag.
Detta gäller även en sådan försäkrad till vilken rätt att uppbära
tillfällig
föräldrapenning överlåts enligt den nya 4 kap. 11 a AFL och tid då
en förälder
uppbär tillfällig föräldrapenning enligt 4 kap. 10 a AFL.

13.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1977:292) om
tillverkning av drycker, m.m.

18
Förslaget innebär endast att inte längre aktuella hänvisningar ändras
och att
några mindre språkliga justeringar görs.

13.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1981:49) om
begränsning av läkemedelskostnader, m.m.

7
Förslaget till ändring i första stycket är endast en konsekvens av
förslaget om
upphävande av 2 kap. 2 AFL. Bestämmelserna om högkostnadsskydd
ändras inte i
sakligt hänseende.

8
Ersättning för sjukhusvård inom ett landsting eller en landstingsfri
kommun
kommer inte att utgå enligt 2 kap. 4 AFL enligt vad vi nyss
redovisade. För
att lagen, liksom hittills, inte skall gälla den som får sådan
sjukhusvård
föreslås en hänvisning till 5 hälso- och sjukvårdslagen som avser
landstingens
och de landstingsfria kommunernas hälso- och sjukvård. I den
bestämmelsen
föreskrivs bl.a. att det skall finnas sjukhus för sådan hälso- och
sjukvård som
kräver intagning i vårdinrättning. Paragrafen inklusive hänvisningen
till 2 kap.
4 AFL är i övrigt oförändrad.

13.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:1651) om
läkarvårdsersättning

9
Enligt paragrafens hittillsvarande lydelse lämnas inte
läkarvårdsersättning till
en läkare som är anställd i ett landstings hälso- och sjukvård.
Enligt förslaget
skall detsamma gälla om läkaren är anställd i ett bolag eller annan
juridisk
person inom hälso- och sjukvården vari landstinget har ett rättsligt
bestämmande
inflytande. Begreppet "rättsligt bestämmande inflytande" har ingående
diskuterats och beskrivits i prop. 1993/94:48 Handlingsoffentlighet
hos
kommunala företag. I propositionen föreslogs också en ny bestämmelse
i
sekretesslagen (1980:100), 1 kap. 9 , med en legaldefinition av
begreppet.
Riksdagen godtog förslaget (bet. 1993/94:KU13, rskr. 1993/94:40).
Lagändringen
finns i SFS 1993:1298. Begreppet har motsvarande innebörd i detta
sammanhang.
73

Enligt en föreslagen ny mening i paragrafen skall
läkarvårdsersättning, trots
vad som nyss sagts, i vissa fall få lämnas till en läkare som är
anställd i
landstinget eller hos en sådan juridisk person som avses i första
meningen.
Ersättning kan lämnas om läkaren vikarierar för en läkare som har
läkarvårdsersättning. En förutsättning är dock att läkaren är
tjänstledig från
sin tjänst i landstinget eller bolaget etc. I begreppet tjänstledig
ligger att
läkaren inte utan vidare kan vara vikarie under t.ex.
kompensationsledighet
eller semester. Det krävs alltså ett beslut om tjänstledighet från
Landstingets
sida. Förslaget är föranlett av socialutskottets hemställan som
riksdagen ställt
sig bakom (jfr avsnitt 7.1 och 7.3).
Genom bestämmelsen i 1 andra stycket gäller vad som sägs om
landsting också
kommuner som inte ingår i ett landsting.
I ett vårdavtal kan tas in andra regler beträffande
landstingsanställda
läkares möjlighet att vikariera (jfr 1 och 5 ).

20
I paragrafen finns särskilda bestämmelser om läkarvårdsersättning för
vissa
områden. Läkare som etablerar sig i vissa stödområden m.m. har i
allmänhet rätt
till förhöjd ersättning.
Enligt ett nytt tredje stycket skall särskild ersättning lämnas
till de läkare
som har sin verksamhet inom de stödområden eller de kommuner som
anges i första
stycket. Den särskilda ersättningen skall avse telefonkonsultationer
och
medicinskt motiverade hembesök. Bakgrunden till bestämmelsen har
redovisats i
avsnitt 7. Regeringen kan meddela verkställighetsföreskrifter till
lagens
allmänna regel.

13.9 Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:1652) om
ersättning för sjukgymnastik

9
I paragrafen föreslås ett tillägg av samma slag som i 9 första
meningen lagen
om läkarvårdsersättning. Vi hänvisar till kommentaren till den
bestämmelsen.

20
Ändringen motsvaras av förslaget beträffande 20 lagen om
läkarvårdsersättning.
Även om en sjukgymnast mera sällan har anledning till
telefonkonsultationer bör
särskild ersättning kunna lämnas i de fall detta ändå sker. I övrigt
hänvisar vi
till kommentaren till nyssnämnda bestämmelse.

13.10 Förslaget till lag om ändring i tandvårdslagen (1985:125)

7
I första stycket har endast den ändringen gjorts att ordet
landstingskommunen
bytts mot landstinget.
Bestämmelserna i det hittillsvarande andra stycket har flyttats
till den nya
15 a .

Vårdavgifter

15 a
I paragrafen har tagits in bestämmelser om landstingets befogenhet
att ta ut
vårdavgifter av patienterna. Denna fråga har hittills helt reglerats
genom
bestämmelserna i AFL och i tandvårdstaxan (1973:638). Av förslaget
till ändring
i 2 kap. AFL framgår att ersättning för vissa oralkirurgiska åtgärder
m.m.
hittills har lämnats såsom för öppen hälso- och sjukvård samt att
sjukvårdsersättning för den öppna hälso- och sjukvården inte längre
skall
lämnas. En konsekvens härav är att landstingets rätt att ta ut
vårdavgifter för
denna typ av vård är oreglerad. I hälso- och sjukvårdslagen finns
däremot en
bestämmelse om rätt att ta ut vårdavgifter.
Bestämmelserna i första stycket motsvarar hittillsvarande 7 andra
stycket.
Flyttningen innebär inte någon saklig förändring. Det har endast
gjorts en
terminologisk modernisering.
Enligt andra stycket får landstinget ta ut vårdavgifter av
patienter som får
specialisttandvård för vuxna eller övrig tandvård för vuxna.
Vårdavgift får tas
ut enligt grunder som landstinget bestämmer om inte något annat är
särskilt
föreskrivet. För merparten av tandvården kommer sådana särskilda
föreskrifter
alltjämt att finnas i AFL och tandvårdstaxan eller dess motsvarighet.
Vissa
oralkirurgiska behandlingar och undersökningar för sådana
behandlingar kommer,
som nyss nämndes, inte att ersättas via den allmänna försäkringen.
För dessa
behandlingar och undersökningar som ges vid en specialistpoliklinik
eller
motsvarande skall enligt förslaget bestämmelserna om vårdavgifter i
den öppna
vården enligt hälso- och sjukvårdslagen gälla. Detta innebär att
landstinget
bestämmer grunderna för vårdavgiften men att vårdavgiften för t.ex.
en viss
oralkirurgisk behandling skall motsvara den som gäller i landstingets
öppna
hälso- och sjukvård och ligga inom ramen för vad som anses tillåtet
när det
gäller differentiering av avgifterna.
74

Sammanfattning av departementspromemorian
(DS 1994:12) Vissa frågor rörande föräldrapenning
och tillfällig föräldrapenning

En arbetsgrupp tillsattes den 30 augusti 1993 för att göra en översyn
av vissa
frågor inom föräldraförsäkringen. Arbetsgruppen har i en delrapport
(Ds 1993:87)
redovisat alternativa metoder att öka pappors uttag av
föräldrapenning. Nu
redovisas resterande del av uppdraget.

Föräldrapenning

Arbetsgruppen föreslår vissa inskränkningar vad gäller rätten till
föräldrapenning. Det föreslås att hel föräldrapenning skall få utges
för tid som
normalt är arbetsfri, t.ex. lördagar och söndagar, endast om
föräldern uppbär
hel föräldrapenning i direkt anslutning till den arbetsfria tiden.
Motsvarande
föreslås gälla för rätt till halv resp. fjärdedels föräldrapenning
under sådan
tid. Det föreslås vidare att föräldrapenningförmåner inte skall få
utges för
semesterdag.
Den s.k. 2,5 årsregeln innebär i princip att en kvinna har
bibehållen rätt att
uppbära föräldrapenning på den ursprungliga ersättningsnivån även om
hon har
förkortat arbetstiden eller slutat förvärvsarbeta mellan två barns
födelse,
under förutsättning att barnen föds inom två och ett halvt år. En
förutsättning
för regelns tillämpning är att det tidigare barnet uppnått två års
ålder. Regeln
föreslås ändrad på så sätt att den blir tillämplig dels på båda
föräldrarna,
dels om det tidigare barnet avlider innan det uppnått två års ålder.

Tillfällig föräldrapenning

Arbetsgruppen föreslår att en ensamstående förälder skall få överlåta
rätt till
tillfällig föräldrapenning till närstående som i förälderns ställe
avstår från
förvärvsarbete i samband med sjukdom eller smitta hos barnet eller
barnets
ordinarie vårdare. Det föreslås vissa följdändringar i reglerna om
föräldraledighet och semester.
Arbetsgruppen föreslår vidare en utvidgning av rätten till
tillfällig
föräldrapenning för s.k. kontaktdagar i samband med besök i barnets
förskola,
familjedaghem eller fritidshem. Det föreslås att tillfällig
föräldrapenning
skall kunna utges oavsett om verksamheten bedrivs offentligt eller
privat och
oberoende av om kommunen tillhandahållit verksamheten eller gett
bidrag till
den.
75

Departementspromemorians lagförslag

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1962:381) om allmän
försäkring
dels att 4 kap. 2, 6 och 10 och 17 skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 4 kap. 7 a
och 11 a ,
av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 kap.
2 Vid tillämpning av bestämmelserna i detta kapitel likställs med
förälder
a) rättslig vårdnadshavare som inte är förälder och som har vård om
barnet,
b) den som med socialnämndens medgivande har tagit emot ett barn
för sta-
digvarande vård och fostran i syfte att adoptera det,
c) den med vilken en förälder är eller har varit gift eller har
eller har haft
barn, om de varaktigt bor tillsammans.
Med förälder likställs vid tillämpningen av 10, 10 a och 11 även
a) den som en förälder bor tillsammans med under äktenskapsliknande
förhållan-
den,
b) den som har tagit emot ett barn för stadigvarande vård och
fostran i sitt

hem.

Med förälder likställs
vid tillämpningen av 12 -
18 i tillämpliga delar
närstående som anges i

11 a .
6
Hel föräldrapenning utgör lägst 60 kronor om dagen (garantinivå).
Föräldrapenning för de första 180 dagarna utges med belopp
motsvarande
förälderns sjukpenning beräknad enligt femte stycket, om föräldern
under minst
240 dagar i följd före barnets födelse eller den beräknade tidpunkten
härför har
varit försäkrad för en sjukpenning över garantinivån.
Utöver vad som anges i andra stycket utges föräldrapenning för
varje barn för
180 dagar med belopp motsvarande förälderns sjukpenning, beräknad
enligt femte
stycket, och 90 dagar med belopp enligt garantinivån.
Vid flerbarnsbörd utges föräldrapenning enligt 3 andra stycket
för 90 dagar
med belopp motsvarande förälderns sjukpenning, beräknad enligt femte
stycket,
och 90 dagar med belopp enligt garantinivån.
När föräldrapenning enligt andra - fjärde styckena skall utges med
belopp
motsvarande förälderns sjukpenning, skall beräkningen ske enligt 3
kap. med
undantag av 5 fjärde-sjunde styckena samt 10 a och 10 b . Därvid
skall dock
föräldrapenning för dag beräknas efter 90 procent av den fastställda
sjuk-
penninggrundande inkomsten, delad med 365, och även utges för den
första dagen.

Utan hinder av vad Utan hinder av vad som
som föreskrivs i andra - föreskrivs i andra -
fjärde styckena skall, fjärde styckena skall,
om förälderns sjukpen- om förälderns sjukpenning-
ninggrundande inkomst grundande inkomst har
har sänkts enligt 3 kap. sänkts enligt 3 kap. 5
5 tredje stycket 5, tredje stycket 5,
föräldrapenningen till föräldrapenningen till
dess barnet fyller två årdess barnet fyller två år
beräknas lägst på grundvalberäknas lägst på grundval
av den sjukpenninggrun- av den sjukpenninggrun-
dande inkomst som gällde dande inkomst som gällde
innan sänkningen skedde innan sänkningen skedde
eller den högre inkomst eller den högre inkomst
som löneutveckligen inom som löneutveckligen inom
yrkesområdet därefter yrkesområdet därefter
föranleder, om föräldern föranleder, om föräldern
avstår från förvärvsarbeteavstår från förvärvsarbete
för vård av barn. Är kvin-för vård av barn. Är kvin-
nan gravid på nytt vid nan innan barnet uppnått
utgången av denna tid 21 månaders ålder gravid på
och beräknas barnets nytt skall föräldra-
födelse ske inom sex penningen fortsätt-
månader eller föds barnetningsvis beräknas på
inom nämnda tid, skall motsvarande sätt.
hennes föräldrapenning
även fortsättningsvis
beräknas på motsvarande
sätt.
7 a
Hel föräldrapenning utges för tid om en eller flera dagar som
normalt är
arbetsfri endast om föräldern i direkt anslutning till den arbetsfria
tiden
uppbär hel föräldrapenning. Halv och fjärdedels föräldrapenning utges
för sådan
tid endast om föräldern i direkt anslutning till den arbetsfria tiden
uppbär
minst halv respektive fjärdedels föräldrapenning.

10
En förälder har rätt till tillfällig föräldrapenning för vård av
ett barn, som
inte har fyllt tolv år, om föräldern behöver avstå från
förvärvsarbete i samband
med
1. sjukdom eller smitta hos barnet,
2. sjukdom eller smitta hos barnets ordinarie vårdare,
3. besök i samhällets förebyggande barnhälsovård,
4. vårdbehov som uppkommer till följd av att barnets andra förälder
besöker
läkare med ett annat barn till någon av föräldrarna, under
förutsättning att
sistnämnda barn omfattas av bestämmelserna om tillfällig
föräldrapenning.
För vård av ett barn vars levnadsålder understiger 240 dagar utges
tillfällig
föräldrapenning enligt första stycket endast om tillsynen av barnet
är
stadigvarande ordnad eller om barnet vårdas på sjukhus. För vård av
ett barn som
är äldre än som nyss sagts utges tillfällig föräldrapenning enligt
första
stycket inte för tid under vilken annars föräldrapenning skulle ha
uppburits;
undantag gäller dock om barnet vårdas på sjukhus.

En förälder har rätt En förälder har rätt till
till tillfällig tillfällig föräldrapenning
föräldrapenning från och från och med det
med det kalenderår under kalenderår under vilket
vilket barnet fyller barnet fyller fyra år
fyra år till och med det till och med det
kalenderår under vilket kalenderår under vilket
barnet fyller tolv år barnet fyller tolv år även
även när föräldern avstårnär föräldern avstår från
från förvärvsarbete i sam-förvärsarbete i samband
band med med föräldrautbildning,
föräldrautbildning, besökbesök i barnets skola,
i barnets skola eller förskola, fa- miljedaghem
besök i förskole- eller eller fritidshem (kon-
fritidsverksamhet inom taktdagar). En förälder
samhällets barnomsorg i till barn som omfattas
vilken barnet deltar av 1 lagen (1993:387)
(kontaktdagar). En om stöd och service till
förälder till barn som vissa funktionshindrade
omfattas av 1 lagen har dock rätt till
(1993:387) om stöd och kontaktdagar från barnets
service till vissa födelse till dess att det
funktionshindrade har fyller sexton år.
dock rätt till
kontaktdagar från
barnets födelse till
dess att det fyller
sexton år.
Rätt till tillfällig föräldrapenning tillkommer även en fader som
avstår från
förvärvsarbete i samband med barns födelse för att närvara vid
förlossningen,
biträda i hemmet eller vårda barn. Motsvarande gäller i tillämpliga
delar för en
fader vid adoption av barn, om barnet inte fyllt tio år. Som adoption
anses även
att någon tar emot ett barn i avsikt att adoptera det.

11 a En ensamstående förälder får överlåta rätt till tillfällig
föräldra-
penning som grundar sig på skäl som anges i 10 första stycket 1
eller 2 till
närstående som i stället för föräldern avstår från förvärvsarbete för
vård av
barnet. Med ensamstående förälder likställs person som avses i 2
första
stycket a) såvitt denne ensam har den rättsliga vårdnaden om barnet
samt person
som avses i 2 andra stycket b) såvitt denne ensam har tagit emot
barnet för
stadigvarande vård och fostran i sitt hem.

17
Föräldrapenningförmåner utges inte i den mån föräldern för samma
dag uppbär
sjukpenning enligt denna lag eller lagen (1976:380) om
arbetsskadesförsäkring
eller uppbär motsvarande ersättning enligt annan författning eller på
grund av
regeringens beslut i ett särskilt fall eller uppbär sjuklön eller
annan
ersättning enligt lagen (1991:1047) om sjuklön. Utan hinder härav
utges dock
föräldrapenningförmånen om den avser annan tid än sjukpenningen eller
den andra

ersättningen.

Föräldrapenningförmåner
utges inte för dag under
vilken föräldern är
semesterledig enligt
semesterlagen
(1977:480).

Denna lag träder i kraft den .....
76

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1978:410) om rätt till ledighet för
vård av barn, m.m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1978:410) om rätt till
ledighet för
vård av barn, m.m. att 5 och 6 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5
Som villkor för rätt till ledighet gäller, att arbetstagaren vid
ledighetens
början varit anställd hos arbetsgivaren antingen de senaste sex
månaderna eller
sammanlagt minst tolv månader under de senaste två åren. Vid
beräkning av
anställningstid tillämpas 3 första stycket lagen (1982:80) om

anställningsskydd.

Det i första stycket Det i första stycket
angivna villkoret gäller angivna villkoret gäller
ej för rätt till ledighetej för rätt till ledighet
under tid, då arbets- under tid, då arbets-
tagaren uppbär tillfälligtagaren uppbär tillfällig
föräldrapenning enligt 4 föräldrapenning enligt 4
kap. 10, 10 a eller 11 kap. 10, 10 a, 11 eller
lagen (1962:381) om 11 a lagen (1962:381)
allmän försäkring. om allmän försäkring.
Villkoret gäller ej heller för ledighet som avses i 4 andra
stycket.

6
Ledigheten får delas upp på högst tre perioder för varje
kalenderår. Berör en
ledighetsperiod mer än ett kalenderår, skall den hänföras till det
kalenderår
under vilket ledigheten har påbörjats.

Ledighet under tid då Ledighet under tid då
arbetstagaren uppbär arbetstagaren uppbär
föräldrapenning eller föräldrapenning eller
tillfällig föräldrapenningtillfällig föräldrapenning
enligt 4 kap. 4 andra enligt 4 kap. 4 andra
stycket, 10, 10 a eller stycket, 10, 10 a, 11
11 lagen (1962:381) om eller 11 a lagen
allmän försäkring får delas(1962:381) om allmän
upp utan hinder av be- försäkring får delas upp
stämmelserna i första utan hinder av be-
stycket. stämmelserna i första
stycket.

Denna lag träder i kraft den .....
77

3 Förslag till

Lag om ändring i semesterlagen (1977:480)

Härigenom föreskrivs i fråga om semesterlagen (1977:480) att 17
skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

17
Frånvaro från arbetet är Frånvaro från arbetet är
semesterlönegrundande, semesterlönegrundande, när
när fråga är om fråga är om
1. ledighet på grund
av sjukdom, i den mån 1. ledighet på grund av
frånvaron under in- sjukdom, i den mån frånva-
tjänandeåret icke över- ron under intjänandeåret
stiger 180 dagar eller icke överstiger 180 dagar
om frånvaron beror på eller om frånvaron beror
arbetsskada, på arbetsskada,
2. ledighet enligt 2. ledighet enligt
lagen (1978:410) om rätt lagen (1978:410) om rätt
till ledighet för vård avtill ledighet för vård av
barn, m.m. dels under barn, m.m. dels under
tid för vilken havande- tid för vilken
skapspenning utges havandeskapspenning
enligt 3 kap. 9 lagen utges enligt 3 kap. 9
(1962:381) om allmän lagen (1962:381) om
försäkring, dels under allmän försäkring, dels
tid för vilken föräldra- under tid för vilken
penning utges i an- föräldrapenning utges i
ledning av barns födelse anledning av barns
eller adoption enligt 4 födelse eller adoption
kap. 3 och 5 samma enligt 4 kap. 3 och 5
lag, i den mån frånvaron samma lag, i den mån
för varje barn, eller frånvaron för varje barn,
vid flerbarnsbörd sam- eller vid flerbarnsbörd
manlagt, icke överstiger sammanlagt, icke
120 dagar eller för överstiger 120 dagar
ensamstående förälder, 180eller för ensamstående för-
dagar, dels under tid älder, 180 dagar, dels
för vilken tillfällig för-under tid för vilken
äldrapenning utges tillfällig föräldrapenning
enligt 4 kap. 10 och 11 utges enligt 4 kap. 10,
samma lag. 11 och 11 a samma lag.
3. ledighet på grund 3. ledighet på grund av
av risk för överförande avrisk för överförande av
smitta, om arbets- smitta, om arbetstagaren
tagaren är berättigad är berättigad till
till ersättning enligt ersättning enligt lagen
lagen (1989:225) om (1989:225) om ersättning
ersättning till till smittbärare, i den
smittbärare, i den mån mån frånvaron under
frånvaron under intjänandeåret icke
intjänandeåret icke överstiger 180 dagar,
överstiger 180 dagar, 4. ledighet för
4. ledighet för utbildning, som ej
utbildning, som ej enligt annan lag medför
enligt annan lag medför rätt till semesterlön, om
rätt till semesterlön, omarbetstagaren erhåller
arbetstagaren erhåller korttidsstudiestöd,
korttidsstudiestöd, vuxenstudiebidrag eller
vuxenstudiebidrag eller utbildningsarvode enligt
utbildningsarvode studiestödslagen
enligt studiestödslagen (1973:349) eller om
(1973:349) eller om utbildningen till
utbildningen till väsentlig del avser
väsentlig del avser fackliga eller med
fackliga eller med facklig verksamhet
facklig verksamhet sammanhängande frågor, i
sammanhängande frågor, i den mån frånvaron under
den mån frånvaron under intjänandeåret icke
intjänandeåret icke överstiger 180 dagar,
överstiger 180 dagar,
5. ledighet på grund av
5. ledighet på grund sådan i 27
av sådan i 27 värnpliktslagen
värnpliktslagen (1941:967) eller med stöd
(1941:967) eller med därav föreskriven tjänst-
stöd därav föreskriven göring om högst 60 dagar,
tjänstgöring om högst 60 som ej är beredskapsövning
dagar, som ej är och ej heller direkt
beredskapsövning och ej ansluter sig till grund-
heller direkt ansluter utbildning, eller ledig-
sig till grundutbild- het på grund av
ning, eller ledighet på motsvarande vapenfri
grund av motsvarande tjänst, i den mån frånvaron
vapenfri tjänst, i den under intjänandeåret icke
mån frånvaron under överstiger 60 dagar,
intjänandeåret icke 6. ledighet på grund av
överstiger 60 dagar, att arbetstagaren efter
6. ledighet på grund det kalenderår då han
av att arbetstagaren fyllt tjugotvå år fullgör
efter det kalenderår då tjänstgöring i civilför-
han fyllt tjugotvå år svaret på annan tid än då
fullgör tjänstgöring i civilförsvarsberedskap
civilförsvaret på annan råder eller
tid än då beredskapsövning får
civilförsvarsberedskap anordnas vid
råder eller försvarsmakten, i den mån
beredskapsövning får frånvaron under
anordnas vid intjänandeåret icke
försvarsmakten, i den månöverstiger 60 dagar,
frånvaron under 7. ledighet enligt
intjänandeåret icke lagen (1986:163) om rätt
överstiger 60 dagar, till ledighet för
7. ledighet enligt svenskundervisning för
lagen (1986:163) om rätt invandrare, eller
till ledighet för 8. ledighet enligt
svenskundervisning för lagen (1988:1465) om
invandrare, eller ersättning och ledighet
8. ledighet enligt för närståendevård, i den mån
lagen (1988:1465) om frånvaron under
ersättning och ledighet intjänandeåret inte
för närståendevård, i denöverstiger 45 dagar.
mån frånvaron under
intjänandeåret inte
överstiger 45 dagar.
Vid tillämpning av första stycket 1 skall frånvaro under de första
90 dagarna
av frånvaroperiod ej i något fall anses bero på arbetsskada. Har
arbetstagare av
anledning som anges i första stycket 1 varit oavbrutet frånvarande
från arbetet
under två hela intjänandeår, grundar därefter infallande dag av
frånvaroperioden
icke rätt till semesterlön.
I frånvaroperiod som avses i första stycket inräknas även dagar
under perioden
då arbetstagaren icke skulle ha utfört arbete.

Denna lag träder i kraft den .....
78

Remissammanställning

Remissinstanserna

Följande remissinstanser har yttrat sig över departementspromemorian
(DS
1994:12) Vissa frågor rörande föräldrapenning och tillfällig
föräldrapenning:
Försäkringsöverdomstolen (FÖD), Kammarrätten i Göteborg (KamRG),
Länsrätten i
Stockholms län (LrS), Riksförsäkringsverket (RFV), Socialstyrelsen
(SoS),
Statens arbetsgivarverk (SAV), Riksrevisionsverket (RRV),
Statskontoret,
Försäkringskasseförbundet (FKF), Svenska Kommunförbundet, Svenska
Arbetsgivareföreningen (SAF), Landsorganisationen i Sverige (LO),
Tjänstemännens
Centralorganisation (TCO), Sveriges Akademikers Centralorganisation
(SACO).
Svenska Kommunförbundet och LO har avstått från att yttra sig.
Därutöver har yttrande inkommit från Riksförbundet för sexuellt
likaberättigande (RFSL).
SoS uttalar rent allmänt att man instämmer i förslagen.
RRV avstyrker samtliga förslag då arbetsgruppen inte närmare bedömt
omfattningen av de olika uttagen och även har avstått från att bedöma
de
ekonomiska effekterna. Dessutom ökar komplexiteten i försäkringen.
Enligt RRV
kan det finnas skäl att se över hela försäkringen med avseende på
kontrollmöjligheter och administrativa kostnader.

Föräldrapenning under arbetsfri tid

Arbetsgruppen har föreslagit att hel föräldrapenning skall kunna
utges för tid
som normalt är arbetsfri endast om föräldern uppbär hel
föräldrapenning i direkt
anslutning till den arbetsfrifa tiden. Motsvarande föreslås gälla för
rätt till
halv resp. fjärdedels föräldrapenning under sådan tid.
Förslaget tillstyrks av FÖD, KamRG, LrS, RFV, SAV, Statskontoret,
FKF, SAF
och TCO. Av dessa förordar dock KamRG, SAV och SAF att
förutsättningarna för att
få föräldrapenning för dag som normalt är arbetsfri skärps.
SACO har hänvisat till remissvar lämnade av Lärarnas Riksförbund
och Sverige
Läkarförbund. Läkarförbundet tillstyrker förslaget medan Lärarnas
Riksförbund
anser att förslaget kommer att försämra och i vissa fall omöjliggöra
för lärarna
att få ersättning för inkomstbortfall på grund av ledighet för vård
av barn.
Enligt FÖD skulle vissa skäl kunna anföras för att kravet sträcktes
ännu
längre och innebära krav på att föräldrapenning utgått såväl
omedelbart före som
omedelbart efter den arbetsfria tiden. Eftersom antalet dagar med
föräldrapenning är begränsat bör man emellertid i avvaktan på
erfarenheter av
den nu diskuterade lagändringen kunna avstå från en sådan ytterligare
skärpning.
KamRG är positiv till att man försöker motverka missbruk men
ifrågasätter om
förslaget är tillräckligt långtgående. KamRG förordar en skärpning
av
villkoret, t.ex. genom att föreskriva att föräldern skall uppbära hel
föräldrapenning såväl omedelbart före som omedelbart efter den
arbetsfria tiden.
LrS föreslår att lördag och söndag, som normalt är arbetsfria dagar
för det
stora flertalet föräldrar, uttryckligen omnämns i den nya
bestämmelsen som
exempel på arbetsfria dagar som omfattas av begränsningen.
SAV välkomnar arbetsgruppens ambition men menar att förslaget inte
är
tillräckligt långtgående. Skälet till att en förälder som normalt
inte vårdar
barnet väljer att ta ut föräldrapenning under veckosluten är enligt
SAV inte i
första hand att föräldern har högre föräldrapenning än den andra
föräldern utan
att han dessutom har full lön under veckosluten. I de statliga
kollektivavtalen
görs inget löneavdrag för arbetsfria dagar om inte arbetstagaren
varit
tjänstledig på båda sidor om ledigheten. SAV föreslår att
bestämmelsen utformas
så att föräldrapenning endast utges för arbetsfri tid om
föräldrapenning har
utbetalats i direkt anslutning till den arbetsfria tiden både före
och efter den
arbetsfria perioden.
FKF anser att den föreslagna regeln bör tillämpas även på föräldrar
som är
arbetslösa.
SAF anser att förslaget inte är tillräckligt långtgående. Enligt
SAF bör man
införa en regel med innebörd att en arbetstagare har rätt till
föräldrapenning
endast om han gått miste om lön och andra anställningsförmåner till
följd av att
han vårdat barn. En sådan regel bör gälla vid kortare vårdperioder än
15 dagar.
Vid längre perioder bör föräldrapenningen kalenderdagberäknas.

Föräldrapenningförmåner för semesterdag

Föräldrapenningförmåner skall enligt förslaget inte få utges för
semesterdag
Majoriteten av remissinstanserna tillstyrker förslaget. Det gäller
FÖD, KamRG,
LrS, RFV, SAV, Statskontoret, FKF, SAF och TCO.

2,5 årsregeln

Regeln i 4 kap. 6 AFL föreslås ändrad så att den blir tillämplig
dels på båda
föräldrarna, dels även i det fall det tidigare barnet avlidit innan
det uppnått
två års ålder.
FÖD, KamRG, RFV, SAV, Statskontoret, FKF, SAF och TCO tillstyrker
förslaget
eller har inget att erinra mot det
LrS avstyrker förslaget.
KamRG tillstyrker förslaget eftersom det dels innebär att
könsneutraliteten i
regelssystemet ökas, dels leder till ett slopande av nyckfullheten i
det
nuvarande systemet som innebär att en för tidig födsel leder till
högre
föräldrapenning än en en födsel i normal tid.
LrS anser att det snarare förefaller som om reglerna för
SGI-skyddad tid är
alltför generösa i det att de kan täcka inkomstbortfall som inte
motsvarar de
verkliga inkomstförhållandena hos de försäkrade. Vidare torde de
situationer som
enligt arbetsgruppen motiverar lagändringarna kunna lösas genom att
domstolspraxis stramar upp tillämpningen.
RFV anser den föreslagna ändringen bör kompletteras så att även
föräldrar som
adopterar två barn med 2,5 års mellanrum omfattas.
FKF delar uppfattningen att bestämmelsen bör göras tillämplig även


adoptivföräldrar.

Överlåtelse av tillfällig föräldrapenning

Ensamstående förälder skall enligt förslaget få överlåta rätt till
tillfällig
föräldrapenning till närstående som i förälderns ställe avstår från
förvärvsarbete i samband med sjukdom eller smitta hos barnet eller
barnets
ordinarie vårdare.
KamRG, LrS, RFV, SAV, Statskontoret och RFSL avstyrker förslaget.
Tillstyrker förslaget gör FKF, SAF, TCO och FÖD.
FÖD anser att de skäl som anförs för att en ensamstående förälder
skall kunna
överlåta sin rätt till tillfällig föräldrapenning onekligen har viss
tyngd. Ett
sådant överlåtande innebär å andra sidan ett principiellt avsteg från
försäk-
ringens strikta koppling till föräldrarna. Vid vägning av skälen för
och emot
förslaget är domstolen beredd att acceptera det. FÖD anser dock att
begreppet
närstående inte i alla avseenden kan föras över på en situation där
en
utomstående rycker in för att passa ett sjukt barn. Alternativet
makar och
föräldrar är inaktuellt. FÖD förordar därför att det anges - helst i
lagtexten -
vilka personer som åsyftas med begreppet närstående. Vidare bör det
skrivas in i
den föreslagna 11 a att ersättningen skall beräknas på vårdarens
sjukpenninggrundande inkomst. FÖD förutsätter att tillfällig
föräldrapenning som
betalas ut till närstående skall beaktas vid tillämpningen av
60-dagarsregeln i
4 kap. 12 AFL och att detta bör påpekas.
KamRG anser att förslaget innebär en ny konstruktion inom
socialförsäkringen
vars konsekvenser inte är helt lätta att överblicka och att negativa
effekter i
fråga om avancemang i stället kan uppkomma för den till vilken rätten
till
tillfällig föräldrapenning överlåts.
Enligt LrS bör förslaget förkastas. Mot bakgrund av att förslaget
innebär en
principiell förändring av föräldraförsäkringen är det högst
otllfredsställande
att man inte skaffat fram ett underlag som i vart kunnat ligga till
grund för en
uppskattad kostnad för reformen. LrS anser vidare att arbetsgruppen
betydligt
underskattat risken för missbruk. Enligt LrS är begreppet närstående
alltför
vagt och för vidsträckt. I rapporten har inte berörts hur ett uttag
av
föräldrapenning i dessa fall kan komma att styras av de försäkrades
önskemål att
kringå karensdagarna inom sjukförsäkringen. Det måste enligt LrS - i
avsaknad av
ett statistiskt underlag som visar motsatsen - antas att antalet
ensamföräldrar
med barn som ofta är sjuka eller drabbas av en långvarig sjukdom är
förhållandevis begränsat. Slutligen anser LrS att familjer med två
personer dis-
krimineras och att det föreligger risk för att försäkringen kan komma
att
upplevas som orättvis.
RFV hänvisar till att man tidigare i RFV ANSER 1989:2 har pekat på
svårigheten
att avgränsa gruppen ensamstående. Eftersom försäkringskassornas
möjligheter är
mycket små att kontrollera om rätt förälder överlåter kommer de
föreslagna
reglerna att upplevas som godtyckliga. När barnet har två föräldrar
som inte är
gifta eller samboende och som delar den rättsliga vårdnaden om barnet
får både
mamman och pappan möjlighet att överlåta sin rätt till tillfällig
föräldrapenning. Den förälder som är gift men faktiskt är ensam om
vården av
barnet får inte den möjligheten. RFV anser det olämpligt att införa
regler som
inte går att upprätthålla. RFV vidhåller att om möjlighet skall
införas att
överlåta rätten till tillfällig föräldrapenning bör detta gälla alla
föräldrar.
SAV anser att att det finns risk att ledighet med tillfällig
föräldrapenning
kommer att öka, vilket inte endast leder till ökade kostnader för
försäkringen
utan även till ökade kostnader för arbetsgivaren, bl.a. i form av
ökat
produktionsbortfall.
Statskontoret delar arbetsgruppens bedömning om det önskvärda i en
reform som
den föreslagna men kan ändå inte stödja den. Den samhällsekonomiska
situationen
medger enligt Statskontorets bedömning inte ökade åtaganden utan att
finansiering anvisas. Detta sker inte här. Inte heller redovisas
någon bedömning
av de kostnader ett genomförande av förslaget skulle föra med sig.
FKF anser att även familjer där den ena föräldern ofta vistas på
annan ort på
grund av sitt förvärvsarbete, t.ex. sjömän, skall likställas med
ensamstående.
RFSL anser att ett införande av en ny kategori i reglerna om
tillfällig
föräldrapenning, dvs. ensamstående, till vilka homosexuella sambor
kommer att
hänföras är en återgång till en syn på homosexuella samboförhållande
som
frånträddes redan på 1970-talet. Om förslaget antas kommer
homosexuella
föräldrar att få en större flexibilitet än heterosexuella föräldrar i
motsvarande situation. De sistnämnda kan enbart överlåta tillfällig
föräldrapenning till sambo medan homosexuella skulle få rätt att
överlåta såväl
till sambo som till t.ex. granne. RFSL har aldrig eftersträvat att
homosexuella
par skall gynnas.

Utvidgning av rätten till tillfällig föräldrapenning för s.k.
kontaktdagar

Arbetsgruppen föreslår att tillfällig föräldrapenning för
kontaktdagar i samband
med besök i barnets förskola, familjedaghem eller fritdshem skall
kunna utges
oavsett om verksamheten bedrivs offentligt eller privat och oberoende
av om
kommunen tillhandahållit verksamheten eller gett bidrag till den.
FÖD, LrS, RFV, SAV, Statskontoret, FKF, SAF och TCO tillstyrker
förslaget
medan KamRG uttrycker tveksamhet mot det.
FÖD motsätter sig inte förslaget men påpekar att det förhållandet
att rätten
till tillfällig föräldrapenning inte skall omfatta besök i öppen
förskola
innebär en inskränkning i förhållande till FÖD:s egen
rättstillämpning.
Enligt KamRG bör man iaktta en viss försiktighet så att rätten till
tillfällig
föräldrapenning inte kommer att avse besök i barnomsorgsverksamhet
som
väsentligen bedrivs utom offentlig kontroll. Förslagsvis bör det
uppställas ett
krav på att verksamheten skall ske i sådana former att den kan anses
jämförbar
med samhällets barnomsorg. KamRG påpekar samtidigt att bestämmelsen i
4 kap. 4
andra stycket AFL endast gäller förskoleverksamhet inom samhällets
barnomsorg.

Beräkning av effekter m.m.

Arbetsgruppen har bedömt att det inte uppkommer några
kostnadsökningar för
försäkringen. Däremot bedömer arbetsgruppen att det uppkommer vissa
adminstrationskostnader.
RFV framhåller att om samtliga förslag skall genomföras krävs det
en
förberedelsetid om minst sex månader efter det att beslut fattats.
RFV bedömer
att förslagen medför ökade adminstrationskostnader för
försäkringskassorna med
drygt en miljon kronor per år (5 årsarbetare) och
genomförandekostnader för RFV
med drygt en miljon kronor.
LrS efterlyser en övergångsregel för att undvika icke önskvärda
följder för
föräldrars pågående uttag av föräldrapenning.
79

Socialdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 24 mars 1994

Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B.
Westerberg,
Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, af Ugglas,
Dinkelspiel,
Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson, Könberg, Lundgren, Unckel, P.
Westerberg

Föredragande: statsrådet B. Westerberg, såvitt avser frågor om för-
äldraförsäkringen (avsnitten 5 och 6), och statsrådet Könberg, såvitt
avser
övriga frågor.

Regeringen beslutar proposition 1993/94: 220 om vissa
socialförsäkringsfrågor,
m.m.
80

Rättsdatablad

Författningsrubrik Bestämmelser
som inför,
ändrar, upp-
häver eller
upprepar ett
normgivnings-
bemyndigande

Lag om ändring 2 kap. 1 - 6
i lagen (1962:381)
om allmän försäk-
ring
81