Prop.
1993/94:216
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 21 april 1994
Carl Bildt
Bo Lundgren
(Finansdepartementet)
I propositionen föreslås att landshypoteksföreningama ombildas till en
ekonomisk förening. Den ekonomiska föreningen tillskjuter sedan sin
rörelse som apportegendom till ett av föreningen bildat aktiebolag
(kreditmarknadsbolag) mot att föreningen erhåller samtliga aktier i
bolaget. Medlemmar i föreningen skall vara låntagare i kreditmarknads-
bolaget. Föreningen skall lämna ekonomisk rådgivning till medlem-
marna. Föreningens regionkontor skall göra en bedömning och lämna
ett yttrande till bolaget beträffande nyutlåning. Det nya kreditmarknads-
bolagets verksamhet och organisation i övrigt liksom sammansättningen
av dess styrelse bestäms av bolagets aktieägare.
Hypoteksbanken överlåter sin rörelse, utom obligationsskulden och
övrig upplåning, till kreditmarknadsbolaget. Banken erhåller av bolaget
reverser eller andra skuldförbindelser. Bolaget och den ekonomiska
föreningen svarar med sitt kapital för bankens förpliktelser. Grundfonden
är kvar i Hypoteksbanken. Fonden ställs till bankens förfogande för ny
upplåning i ytterligare två och ett halvt år. Hypoteksbanken skall
avveckla den utestående obligationsstocken. Därefter skall banken
likvideras. Ett eventuellt överskott skall föras över till kredit-
marknadsbolaget, eller vad som trätt i bolagets ställe. Ombildningen
avses äga rum per den 1 januari 1995.
1 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 216
Regeringen kommer senare att lägga fram förslag till lagstiftning som Prop. 1993/94:216
gör det möjligt att driva finansieringsverksamhet i ekonomisk förening.
Regeringen föreslår att riksdagen godkänner att Landshypotek - om
institutet så önskar - driver verksamheten efter den 1 januari 1998 i
ekonomisk förening. Förutsättningen för detta skall dock vara att
kreditmarknadsbolaget vid fusionstillfället har en kapitalbas som består
av minst sex procent primärt kapital.
Landshypoteks reservfonder får skattas av hos kreditmarknadsbolaget.
För att underlätta återföringen och ge Landshypotek en lättnad som
motsvarar den Stadshypotek tidigare erhållit föreslås att endast 75 % av
det belopp som avsatts till reservfond fr.o.m. 1986 års taxering skall
återföras till beskattning.
Prop. 1993/94:216
1 Förslag till riksdagsbeslut 5
2 Lagtext 6
2.1 Förslag till lag om ombildning av landshypoteksinstitutionen 6
2.2 Förslag till lag om Sveriges allmänna hypoteksbank 7
2.3 Förslag till lag om inkomstskatteregler vid ombildning
av landshypoteksinstitutionen 12
2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt 13
2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:1538) om
periodiseringsfonder 15
2.6 Förslag till lag om upphävande av lagen (1976:225) om
avdrag vid inkomsttaxeringen för bidrag till hypoteks-
föreningar m.m. 16
3 Ärendet och dess beredning 17
4 Hypoteksinstitutens organisation och verksamhet 18
4.1 Hypoteksinstitutens roll på kreditmarknaden 18
4.2 Hypoteksinstitutens nuvarande organisation 19
4.3 Särskilt om Landshypotek 19
4.3.1 Organisationen 19
4.3.2 Den nuvarande verksamheten 21
4.3.3 Kapital- och skattesituationen 22
4.3.4 Kapitaltäckningsregler för Landshypotek 24
5 Allmän motivering 25
5.1 Behovet av en reform 25
5.2 Organisationsform 26
5.3 Ombildningen 29
5.4 Landshypoteks fonder m.m. 38
5.5 Övergångsfrågor 40
6 Författningskommentar 41
6.1 Förslaget till lag om ombildning av landhypoteksinstitutionen 41
6.2 Förslaget till lag om Sveriges allmänna hypoteksbank 42
6.3 Förslaget till lag om inkomstskatteregler vid ombildning av
landshypoteksinstitutionen 43
6.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt 43
6.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:1538) om
periodiseringsfonder 44
6.6 Förslaget till lag om upphävande av lagen (1976:225) om
avdrag vid inkomsttaxeringen för bidrag till hypoteksförening
m.m. 44
Bilaga 1 Sammanfattning av betänkandet (SOU 1989:103)
Hypoteksinstituten i framtiden 45
Bilaga 2 Förteckning över remissinstanser 52
Bilaga 3 Ombildning av Landshypotek 53
Bilaga 4 Förteckning över remissinstanser 59
|
Bilaga 5 Styrelsens förslag Bilaga 6 Reservanternas förslag Bilaga 7 Förteckning över remissinstanser Bilaga 8 Lagrådsremissens lagförslag Bilaga 9 Lagrådets yttrande |
60 Prop. 1993/94:216 76 88 89 100 |
|
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 21 april 1994 |
104 |
Prop. 1993/94:216
Regeringen föreslår att riksdagen
1. antar regeringens förslag till lag om ombildning av
landshypoteksinstitutionen,
2. antar regeringens förslag till lag om Sveriges allmänna
hypoteksbank,
3. antar regeringens förslag till lag om inkomstskatteregler vid
ombildning av landshypoteksinstitutionen,
4. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt,
5. antar regeringens förslag om ändring i lagen (1993:1538) om
periodiseringsfonder,
6. antar regeringens förslag till lag om upphävande av lagen
(1976:225) om avdrag vid inkomsttaxeringen för bidrag till
hypoteksförening m.m,
7. godkänner vad regeringen föreslår om förutsättningarna för en
fusion mellan den ekonomiska föreningen och kredit-
marknadsbolaget för att driva finansieringsverksamheten i
ekonomisk förening (avsnitt 5.2).
Prop. 1993/94:216
Härigenom föreskrivs följande
1 § Denna lag innehåller bestämmelser om ombildning av den institution
som regleras i lagen (1970:65) om Sveriges allmänna hypoteksbank och
om landshypoteksföreningar.
2 § Landshypoteksföreningama skall gå upp i en av föreningarna bildad
ekonomisk förening. Delägarna i landshypoteksföreningama blir
medlemmar i den ekonomiska föreningen. Landshypoteksföreningama
upplöses utan likvidation och deras tillgångar och skulder övertas av den
ekonomiska föreningen. Ombildningen skall göras den dag regeringen
bestämmer.
3 § Efter ombildningen skall den ekonomiska föreningen tillskjuta sin
rörelse som apportegendom till ett av föreningen bildat kredit-
marknadsbolag mot att föreningen erhåller samtliga aktier i bolaget.
Sveriges allmänna hypoteksbank skall överlåta sin rörelse, utom
obligationsskulden och övrig upplåning, till kreditmarknadsbolaget.
Regeringen skall besluta om tidpunkt och villkor för överlåtelsen.
4 § I stället för 4 kap. lag (1992:1610) om kreditmarknadsbolag gäller
för kreditmarknadsbolaget 10 - 13 §§ lag (1994:000) om Sveriges
allmänna hypoteksbank.
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.
2. Bestämmelsen i 4 § upphör att gälla den 1 juli 1997.
Härigenom föreskrivs följande.
Hypoteksbankens ändamål
1 § Sveriges allmänna hypoteksbank har till uppgift att fullfölja den
ombildning som följer av regeringens beslut enligt lagen (1994:000) om
ombildning av landshypoteksinstitutionen.
Hypoteksbanken skall
1. till den 1 juli 1997 låna upp och till det nybildade kreditmarknads-
bolaget låna ut medel som bolaget behöver till sin rörelse,
2. förvalta sina fordringar och skulder.
Styrelse, verkställande direktör och revisorer
2 § Hypoteksbanken förvaltas av en styrelse som består av sex ledamö-
ter. Regeringen utser två ledamöter och suppleanter för dem. Regeringen
förordnar en av dessa ledamöter att vara ordförande och en att vara vice
ordförande.
Tre ledamöter och tre suppleanter för dem väljs av styrelsen för den
av landshypoteksföreningama bildade ekonomiska föreningen.
De fem ledamöterna som utsetts enligt första och andra styckena utser
en verkställande direktör. Denne ingår som ledamot i styrelsen.
Ledamöterna och suppleanterna utses för en tid av högst två år.
Regeringen bestämmer arvoden till de av regeringen utsedda ledamö-
terna och suppleanterna.
3 § Styrelsen är beslutsför när minst fyra ledamöter är närvarande och
tre av dem är ense om beslutet. Om endast fyra ledamöter är närvarande,
måste ordföranden eller vice ordföranden vara en av dessa tre ledamöter.
Som styrelsens beslut gäller den mening som de flesta enar sig om.
Vid lika röstetal har ordföranden utslagsröst.
Beslut om uppläggande av obligationslån eller annan upplåning skall ha
biträtts av ordföranden eller vice ordföranden.
4 § För revision av styrelsens förvaltning och hypoteksbankens räkenska-
per utser Finansinspektionen årligen två revisorer och suppleanter för
dem. Revisorerna och suppleanterna skall vara auktoriserade revisorer.
5 § Regeringen avgör frågan om fastställelse av resultaträkningen och
balansräkningen samt om ansvarsfrihet för styrelsen efter samråd med
den av landshypoteksföreningama bildade ekonomiska föreningen.
Grundfond och upplåning
Prop. 1993/94:216
6 § Som grundfond för Hypoteksbanken ställer staten en garanti-
förbindelse till förfogande som utfärdas av regeringen eller, efter
regeringens bestämmande, Riksgäldskontoret. Regeringen meddelar
föreskrifter om grundfondens storlek samt om de villkor i fråga om avgift
och i övrigt som skall gälla för grundfonden.
Efter anmälan till Riksgäldskontoret får Hypoteksbanken ta grundfonden
i anspråk för att fullgöra sina förpliktelser om Hypoteksbanken för
tillfället saknar tillgängliga medel för detta.
När grundfonden har tagits i anspråk enligt andra stycket, skall
Hypoteksbanken betala staten den ränta på beloppet som Riksgäldskonto-
ret bestämmer och snarast möjligt återbetala vad som har tagits i anspråk.
7 § Hypoteksbankens sammanlagda låneskuld får inte uppgå till mer än
tio gånger summan av grundfonden och bankens eget kapital.
Likvidation
8 § Regeringen beslutar om Hypoteksbankens likvidation och förfarandet
därvid.
Efter anmälan till Riksgäldskontoret får grundfonden tas i anspråk när
Hypoteksbanken har trätt i likvidation, om det saknas andra tillgångar
som svarar för Hypoteksbankens förpliktelser.
Hypoteksbankens behållning efter likvidation skall överföras till
kreditmarknadsbolaget, eller vad som trätt i bolagets ställe.
Hypoteksbankens verksamhet
9 § Närmare föreskrifter om Hypoteksbankens verksamhet meddelas av
regeringen.
Kapitaltäckning
10 § Under den tid som banken tar upp nya lån för att finansiera
utlåningen i det nybildade kreditmarknadsbolagets rörelse, skall banken
och kreditmarknadsbolaget tillsammans vid varje tidpunkt ha en
kapitalbas, beräknad enligt 11 §, som motsvarar åtta procent av värdet
av bankens och kreditmarknadsbolagets placeringar beräknat enligt 12 §
(kapitalkrav).
11 § Kapitalbasen utgörs av summan av primärt och supplementärt
kapital efter avräkning enligt sista stycket. Det primära kapitalet skall
utgöra minst hälften av kapitalbasen.
Med primärt kapital avses: Prop. 1993/94:216
A. Eget kapital.
B. Kapitalandelen av periodiseringsfond.
C. Kapitalandelen av det belopp som svarar mot reserver till följd av
avskrivningar på egendom som upplåtits till nyttjande.
Det primära kapitalet skall minskas med ett belopp motsvarande
inkomstskatten på det belopp som ännu inte återförts till beskattning
enligt 2 § lagen (1994:000) om inkomstskatteregler vid ombildning av
landshypoteksinstitutionen.
Med supplementärt kapital avses det nominella värdet av i banken och
kreditmarknadsbolaget upptagna förlagsbevis och andra skuldförbindelser
med en ursprunglig löptid av minst fem år och med rätt till betalning
först efter bankens och bolagets övriga borgenärer, dock sammanlagt
högst till ett belopp som motsvarar hälften av det primära kapitalet. Bevis
och andra skuldförbindelser vilkas återstående löptid understiger fem år
skall tas upp till ett belopp som motsvarar tjugo procent av det nominella
värdet för varje helt år som återstår till förfallodagen.
Som primärt eller supplementärt kapital får dessutom, enligt medgivan-
de av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, av Finansinspek-
tionen räknas andra kapitaltillskott och reserver än som sägs i andra och
fjärde styckena.
Från summan av det för banken och kreditmarknadsbolaget gemensamt
beräknade primära och supplementära kapitalet skall räknas av det
bokförda värdet av vad kreditmarknadsbolaget har skjutit till som
aktiekapital eller i annan form i ett företag som driver försäkringsverk-
samhet eller något slag av finansiell verksamhet som kräver tillstånd.
Någon avräkning skall dock inte göras om tillskottet uppgår till högst fem
procent av företagets egna kapital eller motsvarande och det sammanlag-
da bokförda värdet av sådana tillskott inte överstiger tio procent av
kreditmarknadsbolagets egna kapital. Avräkningen skall inte heller göras
för tillskott som belöper på företag som omfattas av bestämmelserna om
konsoliderat kapitalkrav i 13 §.
12 § Kapitalkravet enligt 10 § bestäms i förhållande till bankens och
kreditmarknadsbolagets tillgångar samt sådana garantiförbindelser och
andra åtaganden på kapitalmarknaden som innebär en kreditrisk för
banken och kreditmarknadsbolaget (placeringar). Placeringarna delas in
i följande grupper:
A. Tillgångar och åtaganden som avses i 2 kap. 10 § första stycket A
bankrörelselagen (1987:617).
B. Tillgångar och åtaganden som avses i 2 kap. 10 § första stycket B
bankrörelselagen.
C. Tillgångar och åtaganden som avses i 2 kap. 10 § första stycket C
bankrörelselagen.
D. Tillgångar och åtaganden som avses i 2 kap. 10 § första stycket D
bankrörelselagen.
Vid bestämmandet av kapitalkravet undantas
- sådana tillskott som enligt 11 § sista stycket skall räknas av från
kapitalbasen, Prop. 1993/94:216
- sådana tillskott som avses i 11 § sista stycket sista meningen,
- de placeringar som anges i första stycket A,
- fordringar mot företag som ingår i samma koncern som kredit-
marknadsbolaget och som omfattas av bestämmelser om konsoliderat
kapitalkrav,
- fordringar som har garanterats av ett företag som ingår i samma
koncern som kreditmarknadsbolaget och som omfattas av bestämmelser
om konsoliderat kapitalkrav samt
- fordringar och garantier mellan banken och kreditmarknadsbolaget.
I övrigt skall vid bestämmandet av kapitalkravet placeringarna tas upp
till sammanlagt
- tjugo procent av summan av de placeringar som anges i första stycket
B,
- femtio procent av summan av de placeringar som anges i första
stycket C samt
- hela summan av de placeringar som anges i första stycket D.
Till grund för bestämmandet av kapitalkravet enligt tredje stycket skall
placeringarna värderas enligt följande:
1. Tillgångar, för vilka reserver som avses i 11 § andra stycket C har
satts av, värderas till sitt bruttobokföringsvärde.
2. Övriga tillgångar värderas till sitt bokförda värde.
3. Garantiförbindelser med anknytning till kreditgivning värderas till
sitt nominella belopp.
4. Övriga garantiförbindelser värderas till halva sitt nominella belopp.
5. Andra åtaganden på kapitalmarknaden värderas till sitt nominella
belopp, om inte regeringen föreskriver ett lägre belopp.
Regeringen får bemyndiga Finansinspektionen att meddela sådana
föreskrifter som enligt denna paragraf ankommer på regeringen.
13 § Om kreditmarknadsbolaget har ett dotterföretag, skall vad som
föreskrivs i 10 § om bankens och kreditmarknadsbolagets gemensamma
kapitalkrav även omfatta dotterföretaget (konsoliderat kapitalkrav), om
inte annat följer av tredje stycket.
Kreditmarknadsbolagskoncemens kapitalbas och placeringar skall
bestämmas med tillämpning av de regler som enligt 11 kap. 11 § aktie-
bolagslagen (1975:1385) gäller för upprättande av koncembalansräk-
ningen. Även den del av kapitalbasen som belöper på minoritetsandelar
skall ingå. Redovisad goodwill som belöper på företag som omfattas av
det konsoliderade kapitalkravet skall räknas av från primärt kapital.
Placeringarna skall tas upp till de värden som föreskrivs i 12 § eller, om
dotterföretaget inte är ett kreditmarknadsbolag, i annan lag.
Det konsoliderade kapitalkravet omfattar inte försäkringsföretag och
sådana dotterföretag till försäkringsföretag som inte driver någon form
av finansiell verksamhet.
10
Tillsyn
Prop. 1993/94:216
14 § Hypoteksbanken står under tillsyn av Finansinspektionen.
Hypoteksbanken skall lämna inspektionen de upplysningar om sin
verksamhet och därmed sammanhängande omständigheter som inspek-
tionen begär.
Regeringen får meddela närmare föreskrifter om tillsynen över
Hypoteksbanken.
15 § Hypoteksbanken skall med en årlig avgift bekosta Finansinspek-
tionens tillsyn enligt de närmare föreskrifter som regeringen meddelar.
1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer, då lagen
(1970:65) om Sveriges allmänna hypoteksbank och om landshypoteks-
föreningar skall upphöra att gälla.
2. Den styrelse och de revisorer som har utsetts enligt bestämmelserna
i lagen (1970:65) om Sveriges allmänna hypoteksbank och om landshypo-
teksföreningar utgör styrelse och revisorer i banken till dess att ny
styrelse och nya revisorer har utsetts enligt den nya lagen.
3. Bestämmelserna i 10 - 13 §§ upphör att gälla den 1 juli 1997.
11
Prop. 1993/94:216
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Denna lag innehåller regler för beräkning av inkomstskatt till följd
av ombildning av landshypoteksinstitutionen enligt lagen (1994:000) om
ombildning av landshypoteksinstitutionen.
2 § Avsättningar till reservfond som Sveriges allmänna hypoteksbank
eller landshypoteksförening gjort i bokslut till ledning för 1986 och
senare års taxeringar skall återföras till beskattning hos det kredit-
marknadsbolag som avses i 3 § lagen (1994:000) om ombildning av
landshypoteksinstitutionen på så sätt att
vid 1996 års taxering återförs minst 60 procent av avsättningarna,
vid 1996 och 1997 års taxeringar återförs sammanlagt minst 65 procent
av avsättningarna,
vid 1996-1998 års taxeringar återförs sammanlagt minst 70 procent av
avsättningarna, och
vid 1996-1999 års taxeringar återförs sammanlagt minst 75 procent av
avsättningarna.
3 § Skattepliktig intäkt enligt 22 § kommunalskattelagen (1928:370) eller
3 § 1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt skall inte anses
uppkomma då låntagare i landshypoteksförening får andel i den eko-
nomiska förening som avses i 2 § lagen (1994:000) om ombildning av
landshypoteksinstitutionen. Anskaffningsvärdet för andelen skall anses
vara noll kronor.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994 och tillämpas första gången
vid 1996 års taxering.
12
Härigenom föreskrivs att 2 § 8 mom. lagen (1947:576) om statlig in-
komstskatt1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 §
8 mom.2 Har en kooperativ förening av vinsten av sin kooperativa
verksamhet lämnat rabatt eller pristillägg i förhållande till gjorda köp
eller försäljningar, medges avdrag för denna utdelning.
Avdrag för utdelning skall avse det räkenskapsår som utdelningen
hänför sig till.
Avdrag medges endast om föreningen visar att förutsättningar för
avdrag föreligger. Yrkande om avdrag skall göras på särskild blankett
enligt formulär som Riksskatteverket fastställer.
Sparbank får göra avdrag för bidrag till Sparbankernas säkerhetskassa.
Sparbankernas säkerhetskassa får göra avdrag för utdelning till
sparbankerna.
Sveriges allmänna hypoteksbank
får göra avdrag för belopp, som
avsatts till reservfond, i den mån
avsättningen är nödvändig för att
uppbringa fonden till ett belopp
motsvarande två procent av skul-
derna. Landshypoteksförening får
göra avdrag för belopp, som av-
satts till reservfond, i den mån
avsättningen är nödvändig för att
uppbringa fonden till ett belopp
motsvarande två och en halv pro-
cent av föreningens skulder.
Har reservfond som avses i sjätte
stycket satts ned skall - om avdrag
för fondavsättningen har medgetts
- ett belopp motsvarande det ned-
satta beloppet tas upp som intäkt.
En ekonomisk förening är i beskattningshänseende att anse såsom
kooperativ, om den är öppen och i sina angelägenheter tillämpar lika
rösträtt.
För att en förening skall anses vara öppen fordras inte bara att den
enligt sina stadgar är berättigad att när som helst anta nya medlemmar,
utan också att den faktiskt visar sig villig att anta till medlem var och en,
som är bosatt inom föreningens verksamhetsområde eller tillhör dess
'Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:770.
2Senaste lydelse 1993:1543.
13
angivna verksamhetskrets, förbinder sig att följa föreningens stadgar och Prop. 1993/94:216
beslut och som därjämte skäligen kan antas komma att som medlem bidra
till förverkligandet av föreningens i stadgarna angivna syfte. Den
omständigheten, att styrelsen eller annat föreningsorgan äger rätt att
pröva inträdesansökningarna och avvisa sådana sökande, som inte besitter
nu nämnda kvalifikationer för medlemskap, betar inte föreningen dess
egenskap av öppen. I det fall att en förening säljer till utomstående kan
den som regel inte utan att förlora sin öppna karaktär vägra att motta
som medlem någon som kan visa, att han brukar köpa förnödenheter
genom föreningen. Anser föreningens styrelse emellertid, att vederböran-
de köpare på grund av rent personliga förhållanden inte kan beviljas
medlemskap - i en stor förening, som säljer till utomstående, är det
omöjligt att i varje fall inskränka försäljningen till personer, som skulle
vara önskvärda som medlemmar - så bör föreningen för att anses såsom
öppen ha skyldighet att i ekonomiskt hänseende jämställa honom med
medlem, det vill säga ge honom samma återbäring på köpta varor som
medlem erhåller.
Kooperativa föreningars centralorganisationer är att anse såsom öppna,
även om inträde beviljas blott sådana lokala föreningar, som fyller av
centralorganisationen uppställda krav på stadgar, skötsel och ekonomisk
soliditet, och även om endast ett enda företag inom varje område antas
såsom medlem. Vad angår kravet på lika rösträtt så berövas en central-
organisation inte dess kooperativa karaktär, om rösträtten bland dess
förstahandsmedlemmar, föreningarna, utövas efter föreningarnas
medlemsantal.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994 och tillämpas första gången
vid 1996 års taxering.
14
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1993:1538) om periodiserings-
fonder att 7 § och övergångsbestämmelserna skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
7
Vid fusion som avses i 2 § 4
mom. första stycket lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt
och vid ombildning enligt 8 kap.
sparbankslagen (1987:619) eller 11
kap. 8 a § föreningsbankslagen
(1987:620) och vid övertagande
enligt 10 kap. 8 a § förenings-
bankslagen och vid övertagande
som avses i 5 eller 6 § lagen
(1992:702) om inkomstskatteregler
med anledning av vissa omstruk-
tureringar inom den finansiella sek-
torn, m.m. anses överlåtande och
övertagande företag som ett före-
tag. Har en ekonomisk förening
skiftat ut aktier enligt punkt 1 a av
anvisningarna till 22 § kommunal-
skattelagen (1928:370), skall före-
ningen och det aktiebolag vars
aktier skiftats ut anses som ett
företag.
Föreslagen lydelse
§
Vid fusion som avses i 2 § 4 mom.
första stycket lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt och vid om-
bildning enligt 8 kap. sparbanks-
lagen (1987:619) eller 11 kap. 8 a
§ föreningsbankslagen (1987:620)
och vid övertagande enligt 10 kap.
8 a § föreningsbankslagen och vid
övertagande som avses i 5 eller 6
§ lagen (1992:702) om inkomst-
skatteregler med anledning av vissa
omstruktureringar inom den finan-
siella sektorn, m.m. samt vid om-
bildning och tillskott enligt 2 §
respektive
3 § första meningen lagen
(1994:000) om ombildning av
landshypoteksinstitutionen anses
överlåtande och övertagande före-
tag som ett företag. Har en ekono-
misk förening skiftat ut aktier
enligt punkt 1 a av anvisningarna
till 22 § kommunalskattelagen
(1928:370), skall föreningen och
det aktiebolag vars aktier skiftats
ut anses som ett företag.
Denna lag träder i kraft den 1
januari 1994 och tillämpas första
gången vid 1995 års taxering.
Underlaget för beräkning av
avdrag för avsättning till periodise-
ringsfond enligt 3 § skall minskas
med belopp som tagits upp till
beskattning enligt lagen (1990:655)
om återföring av obeskattade re-
server.
Denna lag träder i kraft den 1
januari 1994 och tillämpas första
gången vid 1995 års taxering.
Underlaget för beräkning av av-
drag för avsättning till periodise-
ringsfond enligt 3 § skall minskas
med belopp som tagits upp till
beskattning enligt lagen (1990:655)
om återföring av obeskattade re-
server eller lagen (1994:000) om
inkomstskatteregler vid ombildning
av landshypoteksinstitutionen.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994 och tillämpas första gången
vid 1996 års taxering.
15
Härigenom föreskrivs att lagen (1976:225) om avdrag vid inkomsttaxe-
ringen för bidrag till hypoteksförening m.m. skall upphöra att gälla vid
utgången av december 1994. Den upphävda lagen tillämpas dock alltjämt
vid 1995 och tidigare års taxeringar.
16
Hösten 1988 tillkallades med stöd av regeringens bemyndigande en
särskild utredare (verkställande direktören Gunnar Petri) för att göra en
översyn av lagstiftningen om hypoteksinstituten, dvs. lagstiftningen om
Stadshypotek, Landshypotek och Skeppshypotek.
Översynen skulle ske med utgångspunkt i de radikalt ändrade förutsätt-
ningar som då inträtt på kreditmarknaden. Utredningsarbetet skulle vara
inriktat på att främja förutsättningarna för en effektiv konkurrens på
denna marknad. Målet var att åstadkomma en moderniserad or-
ganisationsform för hypoteksinstituten, som gör det möjligt för dem att
verka och utvecklas efter sina egna förutsättningar på en avreglerad
kreditmarknad.
Utredaren överlämnade i december 1989 betänkandet (SOU 1989:103)
Hypoteksinstituten i framtiden. Betänkandet har remissbehandlats. Till
protokollet i detta ärende fogas dels en sammanfattning av betänkandet
som bilaga 1, dels en förteckning över remissinstanserna som bilaga 2.
En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i lagstift-
ningsärendet (dnr. 7341/89).
På grund av den splittrade remissopinionen i fråga om ombildningen
av Landshypotek uppdrogs under hösten 1990 åt ambassadören Kurt
Malmgren att efter kontakt med berörda intressenter lämna ett alternativt
förslag till ombildning av Landshypotek. Malmgren redovisade i juni
1991 sitt uppdrag. Även detta förslag har remissbehandlats. Till
protokollet i detta ärende fogas Malmgrens förslag som bilaga 3 och en
förteckning över remissinstanserna som bilaga 4. En sammanställning
av remissyttrandena finns tillgänglig i lagstiftningsärendet (dnr. 2605/91).
En förstärkt styrelse för Sveriges allmänna hypoteksbank beslutade i
juni 1992 att till Finansdepartementet ge in ett förslag till ombildning av
Landshypotek. Styrelsen var emellertid inte enig varför även ett förslag
av reservanterna föreligger i samma ärende. Förslagen har remissbehand-
lats. Till protokollet i detta ärende fogas förslagen och en förteckning
över remissinstanserna som bilaga 5-7. En sammanställning av remissytt-
randena finns tillgänglig i lagstiftningsärendet (dnr. 3510/92).
Vid ordinarie delägarsammankomst i Hypoteksbanken den 3 juni 1993
har samtliga landshypoteksföreningar yrkat att regeringen till riksdagen
lägger fram förslag som möjliggör för Landshypotek att ombildas till en
ekonomisk förening.
Det tidigare nämnda betänkandet (SOU 1989:103) behandlar samtliga
tre hypoteksinstitut, dvs. Stadshypotek, Landshypotek och Skepps-
hypotek. Ombildningen av Stadshypotek har redan beslutats av riksdagen
(prop. 1991/92:119, bet. 1991/92:NU32, SFS 1992:700-708). Frågan om
ombildning av Skeppshypotek kräver ytterligare överväganden. Vi tar i
detta ärende upp frågan om en ombildning av Landshypotek. Ombild-
ningen av Landshypotek föranleder även ett ställningstagande till vissa
skattefrågor.
Prop. 1993/94:216
17
2 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 216
Regeringen beslutade den 22 mars 1994 att inhämta Lagrådets yttrande Prop. 1993/94:216
över de lagförslag som finns i bilaga 8.
Lagrådets yttrande finns i bilaga 9.
Regeringen har i propositionens lagförslag följt Lagrådets förslag.
Även i övrigt har vissa redaktionella ändringar gjorts i de remitterade
lagförslagen. Vi återkommer till Lagrådets synpunkter beträffande 12 §
förslaget till lag om Sveriges allmänna hypoteksbank i författningskom-
mentaren till denna bestämmelse och i övrigt i allmänmotiveringen,
avsnitt 5.3.
De tre hypoteksorganisationema i Sverige - Stadshypotek, Landshypotek
och Skeppshypotek - har gamla anor och en tillkomsthistoria som
återspeglar olika näringsverksamheters finansieringsproblem och behov
av bl.a. långfristiga krediter.
Landshypotek bildades i mitten av 1800-talet för att förse jordbruket
med långfristigt kapital till fast ränta. I slutet av 1800-talet och början av
1900-talet tillkom Stadshypotek med uppgift att tillhandahålla långfristiga
primärlån till fastigheter i städer och att tillgodose behovet av bostäder
i de då snabbt växande tätorterna. Skeppshypotekskassan är av något
senare datum och bildades år 1929 för att möta kravet på ett speciellt
finansieringsinstitut för rederinäringen, med huvuduppgift att underlätta
den svenska handelsflottans förnyelse och expansion.
Syftet med statsmakternas stöd till hypoteksinstitutionema har varit att
tillförsäkra prioriterade sektorer i samhället förmånliga långfristiga
krediter. Detta kunde andra kreditinstitut vid tidpunkten för hypo-
teksinstitutens tillkomst inte tillgodose.
Avregleringen av den svenska kreditmarknaden under 1980-talet har
radikalt ändrat verksamhetsförutsättningama för hypoteksinstituten och
deras roll på marknaden. Tidigare förelåg en ransoneringssituation i fråga
om långfristiga krediter där endast ett fåtal institut gavs möjlighet att vara
verksamma. Landshypotek hade ensamrätt inom sin sektor och markna-
den för bottenlån till bostäder var kvoterad på ett sätt som automatiskt
gav Stadshypotek en mycket stark ställning. Systemet fungerade så, att
bankerna i stor utsträckning förmedlade kunder till hypoteksinstituten.
Sedan systemet med prioriterade obligationer för bl.a. hypo-
teksinstituten avskaffats måste all upplåning på den svenska kredit-
marknaden ske till marknadsmässiga räntor. Kreditanskaffningen till t.ex.
bostads- och lantbrukssektorema konkurrerar nu på mer lika villkor med
annan upplåning. Den s.k. grundfonden som vi återkommer till i ett
senare avsnitt innebär dock en särbehandling av hypoteksinstituten. Det
18
finns därför numera inte samma skäl för banker och vissa andra Prop. 1993/94:216
kreditinstitut att föra fastighetskrediter vidare till hypoteksinstitut. Banker
och kreditmarknadsbolag kan själva utan särskilda begränsningar erbjuda
kunderna konkurrenskraftiga villkor.
På den tidigare starkt reglerade marknaden var kraven på hypo-
teksinstitutens organisation för kontakt med låntagare och för marknads-
föring begränsade. Efter avregleringen och den ökade konkurrensen har
tillgången till kontorsnät blivit av stor betydelse. Hypoteksinstituten har
också de senaste åren lagt ned ett omfattande arbete på att utveckla sin
organisation, framförallt på ADB-sidan. Vidare har hypoteksinstituten i
varierande grad avsatt resurser för marknadsföring och uppbyggnad av
en organisation för detta ändamål. Dessa åtgärder har vidtagits som en
följd av avregleringen och den tilltagande konkurrensen på marknaden.
I fråga om organisation och uppbyggnad skiljer sig hypoteksinstituten i
vissa avseenden från varandra. I Landshypotek - liksom tidigare i
Stadshypotek - finns ett centralt organ som svarar för upplåningen
medan lokala organ runt om i landet handhar kreditgivningen. Således är
varken de centrala eller lokala organen i organisationen, sedda var för
sig, kompletta kreditföretag. Skeppshypotek däremot består bara av ett
organ - Skeppshypotekskassan - som svarar för såväl upplåning som
utlåning. Någon motsvarighet till hypoteksföreningama finns alltså inte
i den organisationen.
4.3.1 Organisationen
Landshypoteksorganisationen regleras av lagen (1970:65) om Sveriges
allmänna hypoteksbank och om landshypoteksföreningar (landshypoteks-
lagen) samt av ett av regeringen fastställt reglemente för varje förening.
Organisationen består av Hypoteksbanken, som är det centrala organ
vilket svarar för upplåningen, och tio landshypoteksföreningar, vilka
sköter utlåningen. Hypoteksbankens upplåning kommer huvudsakligen
från stora institutionella placerare och sker främst mot obligationer och
certifikat. Som säkerhet för förbindelserna har staten ställt en garanti,
den s.k. grundfonden. Inrättandet av denna garanti i samband med att
Hypoteksbanken bildades år 1861, skall ses mot bakgrund av den då
rådande bristen på kapital inom landet. Den statliga garantin var en
förutsättning för upplåning på den europeiska kapitalmarknaden och
utgjordes t.o.m. år 1966 av statsobligationer som tillhandahölls av
riksgäldsfullmäktige. Obligationerna var emellertid statens egendom och
Hypoteksbanken erhöll ingen avkastning. Numera utgörs grundfonden av
19
en av Riksgäldskontoret utfärdad garantiförbindelse på för närvarande 2,3 Prop. 1993/94:216
miljarder kronor.
Hypoteksbanken förvaltas av en styrelse som består av sex ledamöter.
Två av dessa - ordförande och vice ordförande - och suppleanter för dem
utses av regeringen för tre år. Tre styrelseledamöter och lika många
suppleanter väljs av hypoteksföreningamas ombud på Hypoteksbankens
ordinarie delägarsammankomst. De av regeringen och föreningarna
utsedda ledamöterna utser i sin tur verkställande direktören som också
ingår som ledamot av styrelsen. När ett ärende av större vikt skall
avgöras kan styrelsen bestämma att den skall förstärkas med en represen-
tant från varje förening.
För revision av styrelsens förvaltning och Hypoteksbankens räkenska-
per utser regeringen och Finansinspektionen årligen var sin revisor och
suppleant. Delägarna utser tre revisorer och suppleanter för dem.
Av 2 § landshypotekslagen framgår att landshypoteksföreningama är
delägare i Hypoteksbanken. En förenings delaktighet i Hypoteksbanken
bestäms efter det obetalda kapitalbeloppet av de lån som föreningen
erhållit från denna. Föreningarna är ansvariga för Hypoteksbankens
förbindelser i förhållande till sin delaktighet.
Föreningarna har till uppgift att, var och en inom sitt geografiskt
avgränsade verksamhetsområde, lämna lån mot säkerhet till jordbruks-,
skogsbruks- och trädgårdsändamål. Genom att ta lån hos en förening blir
låntagaren automatiskt delägare i föreningen. På föreningsstämman, som
skall hållas minst en gång om året, har varje delägare en röst under
förutsättning att vederbörande inte står i skuld till föreningen för förfallna
avgifter.
En förenings angelägenheter förvaltas av en styrelse som utses enligt
föreskrifter i det av regeringen för föreningen fastställda reglementet.
Antalet styrelseledamöter varierar från förening till förening. Samtliga
ledamöter utses av delägarna på ordinarie föreningsstämma. Delägarna
utser årligen revisorer för granskning av föreningens förvaltning och
räkenskaper. Hypoteksbanken skall för varje förening utse ett ombud som
skall delta i revisionen av föreningens förvaltning.
Föreningarna sammanträder årligen till s.k. delägarsammankomst i
Hypoteksbanken till vilken varje förening får sända tre ombud. Förutom
att tre av Hypoteksbankens styrelseledamöter utses på delägarsamman-
komsten, avgörs bl.a. frågor om fastställande av balansräkning och om
ansvarsfrihet för styrelsen.
Ansökan om tillstånd att bilda en förening görs hos regeringen. Det är
också regeringen som förordnar om förfarandet vid likvidation av såväl
Hypoteksbanken som av förening.
Slutligen skall nämnas att Hypoteksbanken och föreningarna står under
tillsyn av Finansinspektionen.
20
4.3.2 Den nuvarande verksamheten
Prop. 1993/94:216
Landshypoteks verksamhet är enligt lag i huvudsak begränsad till
kreditgivning för finansiering av jordbruks-, skogsbruks- och trädgårds-
näringar. Landshypoteks verksamhet kan delas in i upplåning och
utlåning.
Upplåning
Hypoteksorganisationemas upplåning har av tradition skett främst genom
utgivning av obligationer. Hypoteksinstituten uppträder själva som
emissionsinstitut för sina obligationer. Genom att det s.k. prioriterings-
systemet upphörde den 1 december 1986 fråntogs Stadshypotek och
Landshypotek samt de bostadsfinansierande kreditaktiebolag som kunnat
ägna sig åt prioriterad kreditgivning möjligheten att anskaffa medel
genom emission av prioriterade obligationer. Den administrativt bestämda
obligationsränta som staten tidigare angav för vissa prioriterade ändamål
inom bostadssektorn och jordbruket, ersattes av en marknadsanpassad
ränta. Detta innebar att utlåningsräntan påverkades i motsvarande
omfattning. Konkurrensen ökade avsevärt bl.a. genom att hypo-
teksinstitutens och de nyss nämnda kreditaktiebolagens marknad för
bottenlån öppnades för andra kreditinstitut.
För de tre hypoteksorganisationema har staten i lag ställt en garanti
som särskild säkerhet för institutens förbindelser. Hypoteksinstitutens
upplåningsmöjligheter står i direkt relation till storleken av denna garanti.
För Landshypotek gäller att Hypoteksbankens upplåning är begränsad
till ett belopp som motsvarar tio gånger summan av dess fonder, dvs. den
statliga grundfonden på för närvarande 2,3 miljarder kronor och
reservfonden, som vid utgången av år 1993 uppgick till 722 miljoner
kronor. Utöver obligationsskulden har banken förlagslån på ca 680
miljoner kronor samt s.k. eviga förlagslån på 400 miljoner kronor.
Härutöver får Hypoteksbanken ta upp lån mot säkerhet i form av panträtt
i fastighet som den äger. För tillfälligt behov får lån även tas upp på
annat sätt. Regleringen av upplåningen, grundfondens storlek och
villkoren för att ta den i anspråk framgår av 18, 19, 27 och 28 §§ i
landshypotekslagen.
Utlåning
I Landshypotek lånas medel upp av Hypoteksbanken, som i sin tur lånar
ut dessa till föreningarna.
För de lån Hypoteksbanken lämnar till landshypoteksföreningama
fastställer Hypoteksbanken själv räntesats och återbetalningsvillkor men
skall se till att förfallotiden för lånen är förenlig med villkoren för
21
bankens förbindelser, dvs. att s.k. matchning föreligger mellan bankens Prop. 1993/94:216
upp- och utlåning.
Den egentliga utlåningen i Landshypotek bedrivs således av de lokala
föreningarna. Föreningarna får för sin lånerörelse inte låna medel hos
annan än Hypoteksbanken.
Det bakomliggande syftet med tillskapandet av hypoteksorganisationen
finns alltjämt kvar och kommer till uttryck i den nu gällande lagstift-
ningen. Detta framgår av beskrivningen av ändamålet för de lokala
föreningarna.
En landshypoteksförening har enligt 32 § landshypotekslagen till
ändamål att inom sitt verksamhetsområde lämna långfristiga lån för
jordbruks-, skogsbruks- och trädgårdsändamål samt driva annan
verksamhet som står i samband därmed. Lånens löptider uppgår i regel
till 30 - 40 år men kortare tider förekommer. I avvaktan på att ett sådant
långfristigt lån kan lämnas får en förening lämna lån med kort löptid.
Lån får beviljas mot säkerhet i form av panträtt i fast egendom eller mot
annan betryggande säkerhet. För statliga garantilån krävs ej säkerhet.
Lån får beviljas till högst 75 % av belåningsvärdet, vilket fastställs på
grundval av särskild värdering. Föreningarna skall lämna lån på samma
villkor som fastställts för föreningarnas motsvarande lån hos banken.
Hypoteksorganisationemas belåningsändamål angavs i en tid då
statsmakterna med olika instrument styrde kreditgivningen på ett helt
annat sätt än vad som sker i dag. Genom metoden att i lag ange för vilka
ändamål olika institut får låna ut medel prioriterades dessa ändamål på
ett för dagens kreditmarknad främmande sätt. Under årens lopp har med
jämna mellanrum diskussioner om hypotekinstitutens ändamålsbestämmel-
ser aktualiserats. Dessa diskussioner har lett till att vissa justeringar av
lagstiftningen och tillämpningen skett i riktning mot en breddning av
hypoteksinstitutens verksamhetsområden.
4.3.3 Kapital- och skattesituationen
Hypoteksbankens eget kapital utgörs av en reservfond. Denna fond bildar
tillsammans med den statliga garantin - den s.k. grundfonden - basen för
Hypoteksbankens upplåningsrätt. Upplåning får, som tidigare angivits,
ske med högst ett belopp som motsvarar tio gånger summan av fondema.
För närvarande uppgår fondema till sammanlagt 3 022 miljoner kronor
och upplåningsrätten följaktligen till ca 30,2 miljarder kronor, varav vid
utgången av år 1993 ca 20,6 miljarder kronor hade utnyttjats.
Enligt 29 § landshypotekslagen skall Hypoteksbankens behållna årsvinst
avsättas till reservfonden. När denna uppgår till lägst ett belopp som
svarar mot en procent av skulderna får Hypoteksbanken av sin årsvinst
bevilja landshypoteksförening bidrag utan återbetalningsskyldighet. Enligt
30 § landshypotekslagen får reservfonden, i den mån den överstiger två
procent av skulderna, användas för att åstadkomma lättnader i föreningar-
nas lånevillkor. Om en förening har lidit förlust som den inte kan täcka
22
med sin egen reservfond, får Hypoteksbanken bevilja föreningen bidrag Prop. 1993/94:216
ur sin reservfond utan återbetalningsskyldighet med belopp som svarar
mot högst hälften av reservfonden. I övrigt får reservfonden användas
endast till att täcka förlust som uppkommit på Hypoteksbankens rörelse
i dess helhet.
En landshypoteksförenings eget kapital utgörs också av en reservfond.
Enligt 59 § landshypotekslagen skall en förenings behållna årsvinst
avsättas till reservfonden. Denna skall i princip lägst uppgå till ett belopp
som svarar mot en procent av föreningens skulder. Om föreningen inte
klarar det kravet måste föreningens reservfond tillsammans med övriga
föreningars och Hypoteksbankens reservfonder uppgå till lägst ett belopp
som svarar mot två procent av Hypoteksbankens skulder. Enligt 60 §
samma lag får reservfonden, i den mån den överstiger två procent av
föreningens skulder, användas för att åstadkomma lättnader i delägarnas
lånevillkor.
Hypoteksbanken och föreningarna var i princip frikallade från
skattskyldighet före år 1943 (skattskyldighet förelåg endast kommunalt
för fastighet) men beskattas sedan dess med vissa undantag som andra
juridiska personer.
Landshypotek har inte omfattas av systemet med avdrag för avsättning
till skatteutjämningsreserv (surv) enligt den upphävda lagen (1990:654)
om skatteutjämningsreserv. Med hänvisning till översynen av hypoteks-
lagstiftningen (prop. 1989/90:110 s. 570) fick landshypotek istället
behålla rätten till avdrag för avsättning till reservfond, 2 § 8 mom. sjätte
stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt (SIL). Hypoteksbanken
medges avdrag tills reservfonden uppgår till 2 % av skulderna. Före-
ningarna har avdragsrätt för avsättning till reservfond tills fonden uppgår
till 2,5 % av skulderna.
Genom lagstiftning år 1985 infördes bestämmelser om skatteplikt för
upplösning av fondema i den mån avdrag medgetts vid avsättning (prop.
1984/85:150 bil. 1, bet. 1984/85:SkU64, SFS 1985:470). I propositionen
föreslogs inga särskilda övergångsregler beträffande äldre avsättningar.
På Skatteutskottets initiativ infördes en övergångsbestämmelse som
innebär att skatteplikt för reservupplösning föreligger beträffande
avsättningar i bokslut för år 1985 och senare.
Avsättningsmöjligheterna till reservfond har ansetts motsvara den
skattemässiga nedskrivningsmöjligheten för andra finansiella företag
(prop. 1984/85:150 bil. 1 s. 64). En skillnad i förhållande till t.ex.
värderegleringskonton är att fondema inte årligen återförs för att med
avdragsrätt sättas av på nytt. En annan skillnad är att fondema får
användas endast för att täcka förlust på rörelsen i dess helhet samt - i
fråga om Hypoteksbanken - för bidrag till förening för viss förlusttäck-
ning.
Hypoteksbankens avdragsrätt för bidrag till föreningarna regleras i
lagen (1976:225) om avdrag vid inkomsttaxering för bidrag till hypoteks-
förening m.m. och utgör ett slags motsvarighet till koncembidragsregler-
23
na för andra företag (prop. 1975/76:158 s. 16). Bidraget är skattepliktigt Prop. 1993/94:216
för mottagaren.
Per den 31 december 1993 uppgick Hypoteksbankens och de tio
hypoteksföreningamas reservfonder till sammanlagt 1 443 miljoner
kronor varav 508 miljoner kronor avsatts med avdragsrätt efter år 1984.
Hur stor del av fondema som utgörs av avsättningar för vilka avdrag
medgetts t.o.m. år 1984 är inte känt. För att fastställa detta skulle
tillgång till deklarationsmaterialet för 1944-1985 års taxeringar behövas.
Ett rimligt antagande är att avsättningarna väsentligen gjorts med
avdragsrätt. Avsättningar som gjorts år 1942 eller tidigare utgör i sin
helhet obeskattat kapital.
För den statliga garantin (grundfonden), som för närvarande uppgår till
2,3 miljarder kronor, betalar Hypoteksbanken en avgift till staten på
0,33 %. Avgiften är avdragsgill vid inkomsttaxeringen enligt generella
regler.
4.3.4 Kapitaltäckningsregler för Landshypotek
Sedan den 1 februari 1990 gäller enhetliga kapitaltäckningsregler för
banker, nuvarande kreditmarknadsbolag och värdepappersbolag samt för
hypoteksinstitut (prop. 1989/90:43, bet. 1989/90:NU 15, SFS 1989:1086-
1095). Kapitalkravet har anpassats till en internationellt accepterad lägsta
nivå. För hypoteksinstituten innebär bestämmelserna genomgripande
förändringar. Anpassningen till internationella krav innebär bl.a. att de
statliga garantiförbindelserna inte får beaktas vid beräkningen av
kapitalbasen. Vidare skall hypoteksinstitutens obeskattade reserver i den
mån en upplösning är skattepliktig behandlas på samma sätt som andra
finansiella instituts obeskattade reserver, dvs. det primära kapitalet
kommer att bestå av beskattade fondavsättningar och kapitalandelen av
obeskattade reserver. Vid nuvarande bolagsskattesats (28 %) kan
kapitalandelen beräknas till 72 % av obeskattade reserver. Avsättningar
t.o.m. bokslut för år 1984 får i sin helhet räknas som primärt kapital.
Väsentligt skärpta krav ställs vad avser fastighetskreditgivningen.
Kapitalkravet för lån till kontors-, affärs- och jordbruksfastigheter har
höjts från 2 % till 8 %, vilket alltså innebär att institutets kapital skall
uppgå till minst 8 % av utlånat kapital. För bostadsfastigheter har
kapitalkravet höjts till 4 %. Generellt kan sägas att hypoteksinstitutens
verksamhetsförutsättningar påverkas väsentligt.
Bestämmelserna trädde i kraft den 1 februari 1990 med ett successivt
genomförande av kraven fram till utgången av år 1992.
Landshypotek hade vid utgången av år 1992 en kapitaltäckningsgrad på
8,12 % och vid utgången av år 1993 en kapitaltäckning på 10,7 %.
24
Redan på 1830-talet bildades de första landshypoteksföreningama på
initiativ av enskilda jord- och skogsbrukare. När staten på 1860-talet
engagerade sig i verksamheten utgjorde det ett led i den dåvarande
politiken på jordbrukskreditområdet. Sveriges Allmänna Hypoteksbank
grundades för att bl.a. samordna upplåningen med prioriterade obliga-
tioner. Denna upplåning garanterades av staten. Ändamålet med
stödverksamheten var att förse jordbrukssektorn med långfristigt kapital
till fast ränta. På en avreglerad kreditmarknad används emellertid inte
samma teknik för fördelning av kapital och man är nu mer medveten än
tidigare om de negativa effekter av olika slag som sådana stödåtgärder
ofta för med sig. De skäl som tidigare fanns, för att staten i fördelnings-
syfte skulle ställa garantier till institut inom olika sektorer på kredit-
marknaden, finns alltså inte längre. Avregleringen av kapitalmarknaden
har också inneburit att frågan om konkurrensneutralitet kommit i
förgrunden. Från en sådan utgångspunkt är det statens uppgift att se till
att regelsystemet är ändamålsenligt och främjar en god utveckling på
kreditmarknaden samt skapar lika förutsättningar för konkurrens mellan
kreditinstituten. Det är knappast förenligt med ett sådant förhållningssätt
att staten ställer garantier för vissa kreditinstituts förbindelser. Den form
av statliga garantiåtaganden som det är fråga om gentemot Landshypotek
bör alltså avvecklas.
Även av ett annat skäl är det nödvändigt att grundfonden avvecklas.
Den 1 januari 1994 trädde EES-avtalet i kraft. I avtalet har Sverige
genom artikel 61 åtagit sig att inte lämna statligt stöd, genom att gynna
vissa företag, som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen.
Detta gäller om stödet påverkar handeln mellan de avtalsslutande
parterna. De möjligheter till undantag som avtalet medger kan inte i
något fall anses vara tillämpliga i fråga om statens stöd till Landshypo-
tek. Statens stöd genom grundfonden torde således vara oförenligt med
EES-avtalet.
Som framgått har Landshypoteks organisation varit föremål för
utredningar och diskussioner under ett antal år. Det är nu ytterst
angeläget att en ombildning kommer till stånd. Hypoteksbanken, som så
sent som år 1992 av ratinginstitutet Standard & Poor's bedömdes ha
kreditvärdigheten AA+ för den långfristiga upplåningen, har av samma
institut den 20 januari 1994 nedgraderats till A. Prognosen är negativ.
Orsakerna till nedgraderingen står att finna dels i en försvagning av
bankens tillgångar, dels i regeringens dröjsmål med att förelägga
riksdagen en proposition om ombildning av Landshypotek. Detta
dröjsmål har, enligt ratinginstitutet, inneburit att bankens kapitalplanering
försvårats samtidigt som det har utgjort ett hinder mot att bedriva en
flexibel verksamhet. Om osäkerheten beträffande tidpunkten för
Prop. 1993/94:216
25
ombildningen kvarstår kommer detta sannolikt att leda till försämrade
upplåningsvillkor för Landshypotek.
I jämförelse med andra kreditinstitut är hypoteksinstituten särpräglade
på flera sätt. Varje hypoteksinstitut har sin reglering i särskild författ-
ning. Detta har medfört att hypoteksinstitutens handlingssfär i detalj är
reglerad och kontrollerad i en utsträckning som i jämförelse med övriga
institut inom det finansiella området är påfallande. Dessutom finns
ytterligare olikheter i fråga om verksamhetsförutsättningama i förhållande
till konkurrerande institut på marknaden. Det gäller t.ex. den skat-
temässiga behandlingen av Landshypotek. Dessa olikheter bör undanröjas
för att skapa konkurrensneutralitet och främja en god utveckling på
kreditmarknaden.
Vad som nu sagts talar för att Landshypoteks organisation bör ändras.
Ombildningen bör ske i en sådan form att statens risktagande inte ökas.
Inte heller obligationsinnehavamas eller övriga fordringsägares intressen
får åsidosättas. Det är av särskild vikt att ombildningen sker så att
utomstående intressenter, exempelvis fordringsägare i utlandet, utan
svårighet kan bilda sig en uppfattning om vad ombildningen konkret
innebär.
I propositionen 1992/93:135 om åtgärder för att stärka det finansiella
systemet framgår att Hypoteksbanken omfattas av statens åtagande att
banker och vissa andra kreditinstitut med statlig anknytning skall kunna
fullgöra sina förpliktelser i rätt tid. Även det institut som vid ombild-
ningen kommer i dess ställe skall omfattas av åtagandet.
Prop. 1993/94:216
Regeringens förslag: Landshypoteks rörelse skall drivas i ak-
tiebolagsform.
Om Landshypotek så önskar och vissa kapitaltäckningskrav är
uppfyllda, får institutet efter den 1 januari 1998 driva verksamheten
i ekonomisk förening.
Styrelsens förslag: Förordar att Landshypoteks rörelse skall drivas av
en ekonomisk förening.
Reservanternas förslag: Förordar att Landshypoteks rörelse skall
drivas i aktiebolagsform.
Remissinstanserna: Riksbanksfullmäktige avvisar förslaget om att
Landshypotek ombildas till en ekonomisk förening. En omvandling till
aktiebolag ser fullmäktige som en förutsättning för den planerade
ombildningen och för en förlängning under viss tid av den statliga
grundfonden. Därutöver pekar fullmäktige på att behovet av special-
lagstiftning måste utredas vid alternativet ekonomisk förening. Finans-
inspektionen avvisar styrelsens förslag. Enligt Svenska Bankföreningens
26
uppfattning står det klart att aktiebolagsformen är en starkare grund för Prop. 1993/94:216
kapitalanskaffning än föreningsformen. Emellertid bör det få ankomma
på Landshypoteks intressenter att själva avgöra sin organisationsform.
Bankföreningen avstår från att ta ställning till hur den bristande enigheten
inom rörelsen därvid inverkar. Sparbankernas Bank (numera Sparbanken
Sverige) avstår från att ta ställning till frågan om företagsform, men
anmärker att den mest avgörande förutsättningen för att bedriva finansiell
verksamhet är möjligheten till en långsiktig kapitalförsörjning. Anledning
finns att noga överväga lämpligheten av en företagsform med begränsad
ägarkrets med tanke på att de framtida kapitalförsörjningsbehoven i dag
svårligen kan förutses.
Skälen för regeringens förslag: Den förändring av Landshypoteks
organisation och verksamhetsformer som behövs med anledning av den
avreglerade kreditmarknaden och borttagandet av den statliga grundfon-
den bör utgå från institutets egna önskemål. Dessa önskemål får dock inte
strida mot allmänna intressen. Som nämnts har samtliga landshypoteks-
föreningar yrkat att regeringen till riksdagen lägger fram förslag som
möjliggör för Landshypotek att ombildas till en ekonomisk förening.
Det är värdefullt att så långt som möjligt ha en mångfald av företags-
former på kreditmarknaden. På detta sätt etableras en struktur som
återspeglar de behov som finns hos långivare och låntagare. Om inte
annat motiveras av särskilda skyddsintressen, såsom effektivitet och
stabilitet, bör associationsfrihet få råda på marknaden.
Som tidigare nämnts är det statens uppgift att se till att regelsystemet
främjar en god utveckling på kreditmarknaden och skapar en likhet i
verksamhetsförutsättningar mellan kreditinstituten. Att staten ställer
garantier för vissa kreditinstituts förbindelser strider mot principen om
konkurrensneutralitet. Sådana garantier strider dessutom mot EES-
avtalets bestämmelser. Ett grundläggande krav är därför att Landshypotek
efter ombildningen skall kunna verka på obligationsmarknaden utan den
särskilda ställning som grundfonden ger.
Landshypotek har under de senaste åren - trots finanskrisen - kunnat
uppvisa en stabil vinstnivå. När riksdagen år 1990 beslutade om det nya
kapitaltäckningskravet uppgick Landshypoteks kapitaltäckning till 4,2
procent (grundfonden obeaktad). Vid utgången av år 1992 uppfylldes det
legala kravet om 8 procent. Därefter har Landshypotek stadigt ökat sin
kapitaltäckning. Vid årsskiftet 1993/94 var den som tidigare nämnts 10,7
procent.
Ett kreditinstitut befinner sig emellertid i ett särskilt utsatt läge vid en
ombildning. För Landshypotek förstärks denna osäkerhet av att den
statliga grundfonden snarast skall avvecklas. Särskilda hänsyn måste i en
sådan situation tas till långivarnas intresse och säkerhetskrav. Om en
föreningslösning för ombildningen väljs kan den begränsade ägarkretsen
i vissa fall utgöra ett problem. Vid stora påfrestningar för institutet blir
det svårt för medlemmarna att tillföra erforderligt riskkapital.
Vid ombildningen är det även väsentligt att tillse att låntagarnas
intressen inte på något sätt äventyras. Även ur denna synvinkel kan - av
27
samma skäl - lämpligheten att under ombildningsfasen välja en företags- Prop. 1993/94:216
form med begränsad ägarkrets sättas i fråga. Vid en avvägning av
långivar- och låntagarintresset mot intresset av en mångfald av företags-
former på marknaden, anser regeringen således att principen om
associationsfrihet får vika. Landshypoteks rörelse bör därför, under en
övergångsperiod som sträcker sig fram till dess att grundfonden
avvecklats för nyupplåning och en tid närmast därefter, drivas i den
organisationsform som ger störst möjligheter för verksamheten att kunna
erhålla tillräckliga kapitaltillskott.
Regeringen kommer att möjliggöra för Landshypotek - om institutet så
önskar - att senare bedriva finansieringsverksamheten i en ekonomisk
förening. Detta kan ske exempelvis genom ny generell lagstiftning som
möjliggör att även i en ekonomisk förening bedriva finansieringsverksam-
het. Regeringen har i tilläggsdirektiv (dir. 1993:56) gett Betaltjänstutred-
ningen i uppdrag att göra en översyn av den verksamhet inom det
finansiella området som bedrivs av föreningar och att överväga om det
behövs särskild lagstiftning för dessa institut. Denna del av utrednings-
uppdraget skall behandlas med förtur och uppdraget redovisas senast
våren 1994.
Som framgår nedan (avsnitt 5.5) föreslår regeringen att grundfonden
ställs till Hypoteksbankens förfogande för nyupplåning i två och ett halvt
år efter ombildningen. Sedan denna tid utgått är det av betydelse att
kunna avläsa marknadens bedömning av institutet när upplåningen sker
utan stöd av den statliga grundfonden. Institutet bör därför inte tillåtas att
före den 1 januari 1998 driva verksamheten i ekonomisk förening.
För att regeringen vidare skall kunna försäkra sig om att institutet har
en stabil finansiell ställning när det övergår till att bedriva den finansiella
verksamheten i ekonomisk förening bör institutet uppfylla vissa krav på
kapitaltäckning. Regeringen föreslår därför att riksdagen godkänner att
Landshypotek efter den 1 januari 1998 - om kapitalbasen i kredit-
marknadsbolaget består av minst sex procent primärt kapital - driver
finansieringsverksamheten i ekonomisk förening.
Sammanfattningsvis kan konstateras att osäkerheten om Landshypoteks
framtida organisation skadar institutet. Det är därför angeläget att en
ombildning kommer till stånd så snart som möjligt. Av skäl som anförts
ovan är det nödvändigt att finna en lösning som garanterar stabiliteten i
ett övergångsskede, i samband med att den statliga grundfonden
avvecklas för nyupplåning och i tiden närmast därefter. Landshypotek bör
därför, i vart fall fram till den 1 januari 1998, drivas i den or-
ganisationsform som öppnar den största möjligheten för verksamheten att
kunna erhålla tillräckliga kapitaltillskott. Om institutet ombildas till
aktiebolag öppnas den riskkapitalmarknad som konkurrerande kredit-
institut redan nu har tillgång till.
Av dessa skäl bör Landshypotek nu ombildas till aktiebolag och
inordnas i den lagstiftning som reglerar kreditmarknadsbolagens
verksamhet. Kreditmarknadsbolaget skall dock - under den övergångs-
period som Hypoteksbanken svarar för nyutlåningen - ha en gemensam
28
kapitaltäckning med banken enligt bestämmelser intagna i en ny lag om Prop. 1993/94:216
Sveriges allmänna hypoteksbank.
Regeringens förslag:
- Landshypoteksföreningama ombildas till en av föreningarna bildad
ekonomisk förening.
- Den ekonomiska föreningen tillskjuter sin rörelse som
apportegendom till ett av föreningen bildat aktiebolag (kre-
ditmarknadsbolag) mot att föreningen erhåller samtliga aktier i
bolaget.
- Hypoteksbanken överlåter sin rörelse, utom obligationsskulden
och övrig upplåning, till kreditmarknadsbolaget. Hypoteksbanken
erhåller som betalning av bolaget reverser eller andra skuldförbin-
delser vari anges att bolaget och den ekonomiska föreningen svarar
med sitt kapital för bankens förpliktelser. Grundfonden är kvar i
Hypoteksbanken.
- Den ekonomiska föreningen skall ha till ändamål att bl.a. lämna
ekonomisk rådgivning till sina medlemmar, att göra kreditbedöm-
ningar samt att äga och förvalta aktierna i kreditmarknadsbolaget.
- Det nya kreditmarknadsbolagets verksamhet och organisation i
övrigt liksom sammansättningen av dess styrelse bestäms av bolagets
aktieägare.
- Efter den 1 januari 1998, då det skall finnas möjlighet att driva
finansieringsverksamhet i ekonomisk förening, får den ekonomiska
föreningen ingå avtal med kreditmarknadsbolaget om att bolaget
skall gå upp i den ekonomiska föreningen. Vid fusionstillfället skall
kreditmarknadsbolaget ha ett primärkapital om minst sex procent.
- Hypoteksbanken likvideras när det sista obligationslånet som
banken svarar för är avvecklat. Eventuellt överskott vid en lik-
vidation tillförs bolaget, eller vad som trätt i dess ställe.
- Möjligheten till avdrag för avsättning till reservfond slopas.
- Obeskattade reserver i Hypoteksbanken och föreningarna återförs
till beskattning i kreditmarknadsbolaget. Sammanlagt 75 % av det
belopp som avsatts till reservfond i bokslut till ledning för 1986 och
senare års taxeringar återförs till beskattning vid 1996-1999 års
taxeringar. Belopp som landshypoteksföreningama avsatt till
periodiseringsfond vid 1995 års taxering skall anses avsatta hos
kreditmarknadsbol aget.
- Förmånen för låntagare i landshypoteksförening att bli medlem i
den ekonomiska föreningen beskattas inte. Anskaffningsvärdet per
den 1 januari 1995 skall i gengäld vara noll kronor.
29
Prop. 1993/94:216
Styrelsens förslag: Föreningarna fusioneras och ombildas till en
ekonomisk förening. Hypoteksbanken överlåter sin rörelse, utom
låneskulden, till den ekonomiska föreningen. Föreningen åläggs att svara
för bankens skulder med hela sitt egna kapital.
Reservanternas förslag: Skiljer sig från regeringens förslag främst
genom att landshypoteksföreningama föreslås finnas kvar med enda
uppgift att äga aktiebolaget.
Remissinstanserna: Riksbanksfullmäktige har inget att erinra mot den
konstruktion som Hypoteksbankens intemutredning presenterat där
Landshypotek omvandlas till kreditaktiebolag, men där bolaget ägs av en
ekonomisk eller ideell förening. I denna modell finner dock fullmäktige
det nödvändigt att kreditaktiebolaget styrs och drivs så att nödvändiga
krav på förräntning ställs i rörelsen. Därmed underlättas den anpassning
av rörelsen som fullmäktige anser vara nödvändig för att säkerställa en
effektiv kapitalförsörjning. Finansinspektionen är beredd att acceptera att
ägarna till kreditaktiebolaget består av en förening med låntagarna som
medlemmar. En sådan konstruktion innebär dock en risk för att kraven
på affärsmässighet inte blir tillräckligt väl tillgodosedda. Det är därför
viktigt att staten i egenskap av garantigivare under lång tid ställer krav
på affärsmässighet, så att inte konkurrensen mellan kreditinstituten
riskerar att snedvridas med ökad riskexponering för staten som följd.
Skälen för regeringens förslag: Den ombildningsprocess det här är
fråga om kräver vissa särskilda överväganden. Ombildningen får inte
äventyra vare sig förutsättningarna för verksamheten, rättighetshavamas
säkerhet eller statens ställning som garantigivare. En grundförutsättning
för att klara ombildningen är att den sker på ett enkelt och tydligt sätt.
En sådan ombildning kan bara ske om staten genom grundfonden
garanterar ombildningsprocessen, vilket är fallet vid Landshypoteks
ombildning.
Landshypoteks rörelse föreslås under ombildningsfasen och en tid
därefter bedrivas i aktiebolagsform. Ett sådant aktiebolag kommer
definitionsmässigt att hänföras till gruppen kreditmarknadsbolag. I det
följande benämns bolaget Landshypotek AB.
Ombildningen bör genomföras enligt följande. Landshypoteksföre-
ningama ombildas till en av föreningarna bildad ekonomisk förening.
Den ekonomiska föreningen tillskjuter sedan sin rörelse som apportegen-
dom till ett av föreningen bildat kreditmarknadsbolag mot att föreningen
erhåller samtliga aktier i bolaget. Hypoteksbanken överlåter därefter sin
rörelse, utom obligationsskulden och övrig upplåning, till bolaget.
Banken erhåller som betalning av bolaget reverser eller andra skuldför-
bindelser vari anges att bolaget och den ekonomiska föreningen svarar
med sitt kapital för bankens förpliktelser. Begreppet obligation används
här i vidsträckt mening och omfattar t.ex. även certifikat. Grundfonden
är kvar i Hypoteksbanken. Ombildningen avses äga rum per den 1
januari 1995.
30
I lagrådsremissens lagförslag om ombildning av landshypo- Prop. 1993/94:216
teksinstitutionen har tagits in en bestämmelse som innehåller förutsätt-
ningar för en fusion mellan den ekonomiska föreningen och kredit-
marknadsbolaget. De förutsättningar som uppställs är att fusionen inte får
äga rum före den 1 januari 1998 och att kreditmarknadsbolaget vid
fusionstillfället skall ha en kapitalbas som består av minst sex procent
primärt kapital. Lagrådet har avstyrkt att lagförslaget i denna del nu
leder till lagstiftning eftersom lagregeln har sin utgångspunkt i något som
i dag inte är lagenligt, nämligen att bedriva finansieringsverksamhet i en
ekonomisk förening. Regeringen, som instämmer i vad Lagrådet yttrat,
har i propositionens lagtext uteslutit denna bestämmelse. Som tidigare har
nämnts är det emellertid av vikt att dessa förutsättningar uppställs.
Regeringen föreslår därför att riksdagen godkänner vad regeringen
föreslår om förutsättningarna för en fusion mellan den ekonomiska
föreningen och kreditmarknadsbolaget.
Rörelsen i det nybildade kreditmarknadsbolaget kommer att regleras av
aktiebolagslagen (1975:1385), kreditmarknadsbolagslagen (1992:1610)
och bolagsordningen. Detta innebär att landshypotekslagen kan upphävas.
Samtidigt införs bestämmelser för att genomföra ombildningen i en
särskild lag om ombildning av landshypoteksinstitutionen och för att
ange ramen för den kvarvarande Hypoteksbankens verksamhet i en lag
om Sveriges allmänna hypoteksbank. Sistnämnda lag reglerar under en
övergångsperiod även kapitaltäckningen för banken och kredit-
marknadsbolaget .
Den ombildningsmodell som föreslås anger de riktlinjer och den ram
inom vilken ombildningen bör ske. Merparten av de frågor som rör
utformningen av den nya organisationen måste avgöras utifrån affärsmäs-
siga utgångspunkter. Sådana beslut kan därför bara fattas av den nya
organisationens behöriga organ.
Närmare om ombildningsprocessen m.m.
Som ett steg i ombildningen föreslås alltså att Landshypoteks rörelse,
såväl landshypoteksföreningamas som Hypoteksbankens, förs över till ett
aktiebolag, Landshypotek AB. För att undgå de problem som sam-
manhänger med ett gäldenärsbyte bör dock obligationsskulden och övrig
upplåning ligga kvar i Hypoteksbanken och förvaltas av denna. Banken
överlåter alltså sina tillgångar till Landshypotek AB mot betalning i
reverser eller motsvarande för vilka bolaget och den ekonomiska
föreningen svarar med sitt kapital. Banken bör kunna efterge sina
fordringar på bolaget eller, efter en fusion, på den ekonomiska före-
ningen till den del fordringarna överstiger bankens utestående obligations-
stock.
Säkerheten för Hypoteksbankens obligationsskuld utgörs idag av
lånefordringama på landshypoteksföreningama och den statliga garantin
(grundfonden). Lånefordringama på föreningarna tryggas i sin tur av
31
föreningarnas fordringar på sina låntagare med tillhörande säkerheter och Prop. 1993/94:216
av föreningarnas övriga placeringar.
Eftersom grundfonden kommer att ligga kvar i Hypoteksbanken tills
obligationsskulden avvecklats samtidigt som kreditmarknadsbolaget och
den ekonomiska föreningen svarar med sina tillgångar för bankens
förpliktelser, innebär regeringens förslag att obligationsinnehavamas och
övriga borgenärers intressen fullt ut tillvaratas. En höjning av grundfon-
den bör övervägas. Ett skäl till att höja grundfonden kan vara att
Hypoteksbankens egna kapital minskar om banken under nyss nämnda
förutsättningar efterskänker reversfordringar på kreditmarknadsbolaget.
Enligt förslaget till lag om Sveriges allmänna hypoteksbank skall
regeringen fortsättningsvis besluta om grundfondens storlek.
Ombildningsförslaget innebär även att landshypoteksföreningama
ombildas till en ekonomisk förening. Den ekonomiska föreningen överför
som apport sin rörelse till ett för ändamålet bildat kreditmarknadsbolag
mot att föreningen erhåller samtliga aktier i bolaget. Medlemmar i
föreningen skall vara låntagare i kreditmarknadsbolaget.
Lagrådet har i sitt yttrande tagit upp frågan om det är möjligt för en
ekonomisk förening att med bibehållande av sin kooperativa karaktär låta
rörelsen till huvudsaklig del utövas genom ett helägt dotterbolag.
Lagrådet har i anslutning härtill anfört följande. Frågan har inte
närmare berörts i förarbetena till lagen (1987:667) om ekonomiska
föreningar. Enligt Hagberg-Nissels kommentar till 1951 års föreningslag,
5:uppl. (s. 78 not 1) är ett sådant förfarande inte möjligt. Malmén
däremot synes i sin kommentar till föreningslagen (s.42) hävda att det
går att skapa en ekonomisk förening där rörelsen bedrivs till väsentlig del
i dotterbolag. Ett visst stöd för denna uppfattning kan måhända utläsas
från vissa uttalanden i prop. 1986/87:7 (s. 70 o. 242). Praxis på området
saknas.
Lagrådet noterar att det av remissen framgår att medlemmarna deltar
i verksamheten endast genom föreningens aktieinnehav och genom att
föreningen tillsammans med dotterbolaget med sina tillgångar under en
övergångstid svarar för Hypoteksbankens förpliktelser samt konstaterar
att detta inte utgör något säkert underlag för slutsatsen att det är möjligt
att utan ändring i föreningslagen registrera den nytillskapade föreningen
som en ekonomisk förening.
Begreppet ekonomisk förening definieras i föreningslagen. Enligt
1 kap. 1 § är en ekonomisk förening en sammanslutning som har till
ändamål att främja medlemmarnas ekonomiska intressen genom
ekonomisk verksamhet i vilken medlemmarna deltar på något i paragra-
fen angivet sätt, exempelvis genom att begagna föreningens tjänster.
Genom kravet på medlemmarnas deltagande fastslås föreningens
kooperativa karaktär.
Den nyskapade ekonomiska föreningen skall inte främja medlem-
marnas ekonomiska intresse endast på ovan angivet sätt. Hos lands-
hypoteksföreningamas anställda och i föreningarnas styrelser har genom
åren byggts upp omfattande kunskaper och erfarenheter rörande
32
förutsättningarna för kreditgivning inom resp, förenings område. Det är Prop. 1993/94:216
därför viktigt att den värdefulla tillgång som de anställda och styrelserna
i dessa avseenden representerar tas tillvara på bästa sätt i den nya or-
ganisationen. Det är även av stort värde att den lokala förankringen
bibehålls om Landshypotek i framtiden önskar att bedriva finansierings-
verksamhet i föreningen. Föreningen bör därför kunna bilda lokala
enheter (regionkontor). En sådan organisation kan exempelvis grundas på
de i dag existerande landshypoteksföreningama. All nyutlåning bör före
det slutliga kreditbeslutet i bolaget underställas resp, regionkontor för
bedömning och yttrande. På detta sätt kommer denna kreditbedömning
medlemskollektivet till del. Det är dock alltid bolaget som i egenskap av
kreditgivare har att besluta om en kredit skall beviljas.
Inom landshypoteksföreningama finns i dag även en stor kapacitet för
att till medlemmarna tillhandahålla ekonomisk rådgivning. Även denna
tjänst bör medlemmarna i den nybildade ekonomiska föreningen kunna
begagna sig av.
Sammanfattningsvis kommer således den ekonomiska föreningens
medlemmar att begagna föreningens tjänster genom dels föreningens
aktieinnehav, dels att föreningen tillsammans med dotterbolaget med sina
tillgångar under en övergångstid svarar för Hypoteksbankens förpliktelser
samt dels föreningens kreditbedömning och dess ekonomiska rådgivning.
Av det anförda följer att en stor och viktig del av den nybildade
koncernens verksamhet kommer att bedrivas i den ekonomiska förening-
en och att medlemmarnas ekonomiska intressen i betydande grad främjas
genom den finansiella service som tillhandahålls av föreningen.
Uppmärksammas bör dessutom att finansieringsverksamheten sannolikt
kommer att bedrivas i kreditmarknadsbolaget endast under en övergångs-
period. Alldeles oavsett att en del av verksamheten kommer att bedrivas
i kreditmarknadsbolaget anser regeringen således att föreningens
kooperativa karaktär är av en sådan art att den skall kunna registreras
som en ekonomisk förening.
Det nya kreditmarknadsbolagets verksamhet och organisation i övrigt
liksom sammansättningen av dess styrelse bestäms inom den ram som
anges i kreditmarknadsbolagslagen och i aktiebolagslagen av bolagets
aktieägare. Det bör exempelvis finnas möjlighet att i bolagsordningen
förordna om att bolaget skall bedriva en regionalt inriktad utlåningsverk-
samhet med grund i de tidigare landshypoteksföreningamas rörelser och
att all nyutlåning skall underställas regionala kontor inom den eko-
nomiska föreningen för yttrande. Det bör även i bolagsordningen kunna
föreskrivas att utlåning endast får ske till medlemmar i föreningen.
Med den nu angivna organisationen åstadkommer man också goda
förutsättningar för att - för det fall föreningen som ägare till kredit-
marknadsbolaget i framtiden så önskar - på ett enkelt sätt överföra
finansieringsverksamheten till föreningen. Detta kan då ske genom en
fusion genom s.k. absorption. En sådan fusion får dock, som tidigare
nämnts, inte ske förrän tidigast den 1 januari 1998.
3 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 216
Både Riksbanksfullmäktige och Finansinspektionen har sagt sig vara Prop. 1993/94:216
beredda att acceptera att ägarna till kreditmarknadsbolaget består av en
förening med låntagarna som medlemmar. De påtalar dock att en sådan
konstruktion alltid innebär en risk för att kraven på affärsmässighet inte
blir tillräckligt väl tillgodosedda. Regeringen utgår dock från att
kreditmarknadsbolaget kommer att styras och drivas så att nödvändiga
krav på förräntning ställs i rörelsen och att en effektiv kapitalförsörjning
därmed uppnås. Ett incitament härför uppställs också genom det krav på
primärkapital som anges som en förutsättning för att verksamheten
framöver skall kunna drivas i ekonomisk förening.
Skattefrågor
Företagsombildningar medför många gånger inkomstskattemässiga
effekter för de inblandade företagen och för deras ägare.
Vid ombildningen av Landshypotek överförs först de tio landshypoteks-
föreningamas verksamhet till en ekonomisk förening som bildats av
föreningarna. Dessa överföringar görs till skattemässiga restvärden.
Den ekonomiska föreningen överför i sin tur verksamheten till ett för
ändamålet bildat kreditmarknadsbolag, Landshypotek AB, mot att
föreningen erhåller samtliga aktier i bolaget (apportemission). Överlåtel-
sen sker till skattemässiga värden.
I ett tredje steg överlåter Hypoteksbanken till skattemässigt restvärde
delar av sin verksamhet till Landshypotek AB.
I ett fjärde steg - tidigast den 1 januari 1998 - avses kredit-
marknadsbolaget gå upp i föreningen genom en fusion enligt 12 kap. 8 §
föreningslagen.
Skatterättsligt betraktas överföringar av tillgångar och skulder vid
fusioner och andra ombildningar som en avyttring som i princip skall
utlösa inkomstbeskattning. En överlåtelse av tillgångar som ingår i
näringsverksamhet för ett pris som understiger marknadsvärdet skall
enligt huvudregeln i punkt 1 av anvisningarna till 22 § kommunalskat-
telagen (1928:370, KL), föranleda beskattning som om tillgången hade
avyttrats till marknadspris (uttagsbeskattning). Enligt praxis får uttagsbe-
skattning underlåtas om särskilda skäl föreligger. Det innebär att man
under vissa förutsättningar godtar att tillgångar vid företagsombildningar
överförs från ett företag till ett annat till skattemässiga restvärden även
om marknadsvärdet är betydligt högre. En av förutsättningarna är att det
föreligger ägaridentitet mellan det överlåtande och det mottagande
företaget eller om så inte är fallet att förfarandet i vart fall är affärsmäs-
sigt betingat och inte innehåller några benefika inslag. Ett generellt krav
är att förfarandet inte leder till någon otillbörlig skatteförmån. Enligt
regeringens mening torde särskilda skäl mot uttagsbeskattning föreligga
i det aktuella ombildningsförfarandet så vitt gäller de tre första stegen.
Att det ljärde steget inte behöver föranleda några skattekonsekvenser
framgår uttryckligen av bestämmelser i 2 § 4 mom. SIL. Inte heller torde
34
eftergift av bankens fordringar på kreditmarknadsbolaget föranleda några Prop. 1993/94:216
skattekonsekvenser.
Som framgått av redogörelsen för gällande rätt (avsnitt 4.3.3) har
Hypoteksbanken och föreningarna inte haft rätt att göra avdrag för
avsättning till surv. I stället behölls - med hänvisning till översynen av
hypotekslagstiftningen (prop. 1989/90:110 s. 570) - avdragsrätten för
avsättning till reservfond upp till en viss nivå (2 § 8 mom. sjätte stycket
SIL). Avsättningarna kan sägas motsvara den möjlighet andra företag
tidigare haft att bygga upp obeskattade lagerreserver. Denna möjlighet
slopades genom 1990 års skattereform.
Finansiella företags värderegleringsreserver enligt bokslut den 31
december 1990 återfördes normalt - liksom andra företags varulager-
reserver - till beskattning vid 1992 års taxering enligt lagen (1990:655)
om återföring av obeskattade reserver. För de finansiella företag som
lyder under kapitaltäckningsreglema gällde att skillnaden mellan de
obeskattade reserverna och årets survavsättning (uppskovsbeloppet) i sin
helhet utgjorde skattepliktig intäkt. Betalningen av den skatt som belöper
på uppskovsbeloppet får fördelas på fyra år, i normalfallet på beskatt-
ningsåren 1991 - 1994.
Den 1 juli 1992 infördes en alternativ möjlighet för de finansiella
företagen att tillämpa de generella avskattningsreglema för icke-finansiel-
la företag, dvs. att successivt intäktsföra uppskovsbeloppet under
avskattningsperioden (prop. 1991/92:119 s. 52 f).
I samband med företagsskattereformen hösten 1993 (prop. 1993/94:50)
avskaffades rätten till avdrag för avsättning till surv. I stället fick i
princip alla företag - inkl. Landshypotek - rätt till avdrag för avsättning
till periodiseringsfond. Denna reserveringsmöjlighet kommer att gälla
även Landshypotek AB.
Landshypoteks avdragsrätt för avsättning till reservfond bör slopas.
Gjorda avsättningar bör återföras till beskattning. Vid bedömningen av
hur avskattningen skall ske kan vissa jämförelser göras med andra
ombildningar inom den finansiella sektorn. Stadshypotek ombildades till
aktiebolag per den 1 januari 1993. Reservfonderna fick skattas av i det
nya aktiebolaget. Stadshypoteks liksom SBAB:s möjlighet till avdrag för
avsättning till reservfond slopades fr.o.m. 1994 års taxering. I stället fick
man rätt till avdrag för avsättning till surv. Med hänsyn till riksdagens
tidigare ställningstagande beträffande skatteplikten för upplösning av
äldre avsättningar (bet. 1984/85:SkU64) begränsades återföringen till att
gälla avsättningar som gjorts i bokslut till ledning för 1986 och senare års
taxeringar.
Med hänsyn till att övriga företag inkl. Stadshypotek och SBAB skall
återföra sina obeskattade reserver senast vid 1995 års taxering bör även
Landshypotek AB återföra sina reservfonder snarast möjligt. Eftersom
ombildningen skall ske först per den 1 januari 1995 bör dock återfö-
ringen göras först vid 1996 års taxering.
Vid avskaffandet av survsystemet utformades återföringsreglema så att
ett belopp motsvarande hälften av avsättningen till surv vid 1994 års
35
taxering - i den mån avsättningen inte översteg motsvarande avsättning Prop. 1993/94:216
vid 1993 års taxering - skulle återföras till beskattning vid 1995-1999 års
taxeringar. För Stadshypotek och SBAB - som inte hade någon surv vid
1993 års taxering - skall ett belopp motsvarande 50 % av de återförings-
pliktiga reserverna anses som surv vid 1993 års taxering. Om surven vid
1994 års taxering uppgår till lika stort belopp innebär det i praktiken att
75 % (hälften + hälften av hälften) av det belopp som avsatts till
reservfond vid 1986-1993 års taxeringar behöver återföras till beskatt-
ning. Av den hälft som skall återföras enligt survavvecklingsreglema tas
en tiondel per år upp till beskattning vid 1995-1999 års taxeringar
samtidigt som en tiondel per år får överföras till eget kapital utan
skattekonsekvenser.
Reglerna för återföring av Landshypoteks reservfond bör utformas så
att de blir så likformiga som möjligt med vad som gäller för
Stadshypotek och SBAB. Förmånen för Stadshypotek och SBAB i form
av surv vid 1994 års taxering får därvid vägas mot Landshypoteks
förmån av rätt till avsättning till reservfond även vid 1994 och 1995 års
taxeringar.
Ett sätt att söka åstadkomma likformiga regler vore att för Landshypo-
tek beräkna en hypotetisk surv på grundval av boksluten till ledning för
1994 års taxering. Till den del denna surv motsvarar hälften av avsätt-
ningarna till reservfond i bokslut till ledning för 1986-1993 års taxeringar
får återföring ske på motsvarande sätt som vid survavvecklingen. Övrig
del av reservfonden avsatt i bokslut till ledning för 1986-1995 års
taxeringar återförs på en gång vid 1996 års taxering.
Ett annat och enklare alternativ är i stället att på basis av Landshypo-
teks bokslutsuppgifter ange hur stor del av reservfonden avsatt vid 1986-
1995 års taxeringar som bör återföras till beskattning vid 1996-1999 års
taxeringar. Reglerna kan då utformas så att ett belopp motsvarande minst
60 % av reserverna återförs till beskattning vid 1996 års taxering och
sammanlagt minst 65, 70 resp. 75 % vid 1996-1997, 1996-1998 resp.
1996-1999 års taxeringar. För det fall kreditmarknadsbolaget har
fusionerats med sitt moderföretag innan 75 % av reserverna återförts till
beskattning fullföljs återföringen i den ekonomiska föreningen. Rege-
ringen föreslår att avskattningsreglema utformas enligt detta senare
alternativ.
Ett önskemål från Landshypoteks sida är att medlemmarna inte skall
komma sämre ut ekonomiskt till följd av att finansieringsverksamheten
övergångsvis skall bedrivas genom ett kreditmarknadsbolag jämfört med
om verksamheten i stället redan från början skulle bedrivas direkt i den
ekonomiska föreningen.
Regeringens förslag tillgodoser detta önskemål. Som framgått kommer
kreditmarknadsbolaget att vara ett helägt dotterbolag till en ekonomisk
förening. Ingenting hindrar att överskott i bolaget - givetvis med
beaktande av kravet i aktiebolagslagen på fria vinstmedel - delas ut till
den ekonomiska föreningen. Skattemässigt kommer en vinstöverföring
från bolaget till föreningen enligt bestämmelserna om koncernbidrag att
36
kunna ske med avdragsrätt för bolaget och skatteplikt för föreningen (2 § Prop. 1993/94:216
3 mom. SIL). Hos föreningen kommer den skattepliktiga intäkten, dvs.
koncernbidraget, att kunna neutraliseras genom att föreningen med
avdragsrätt lämnar s.k. kooperativ återbäring (2 § 8 mom. SIL). Enligt
de bestämmelserna har en skattemässigt kooperativ förening rätt till
avdrag för rabatt eller pristillägg i förhållande till gjorda köp eller
försäljningar. Avdragsrätt föreligger endast i fråga om vinst av före-
ningens kooperativa verksamhet. Enligt regeringens mening kommer
dock verksamheten i bolaget att utgöra en integrerad del av föreningens
verksamhet. För föreningen blir därför ett överskott, trots att det är
hänförligt till ett koncernbidrag, att anse som en vinst av föreningens
kooperativa verksamhet. Därmed kommer ett överskott att kunna delas
ut till medlemmarna i förhållande till storleken på deras låneengagemang
i kreditmarknadsbolaget. Något hinder för avdragsrätt för föreningen
torde sålunda inte komma att föreligga.
För befintliga låntagare innebär ombildningen att delägarskapet i
landshypoteksföreningama ersätts av medlemskap i en ekonomisk
förening. Detta skulle enligt generella regler kunna föranleda beskattning
av delägarna. Ett uttryckligt undantag från skatteplikt bör därför införas.
I gengäld bör anskaffningsvärdet för andelen anses vara noll kronor. Det
blir alltså endast fråga om ett uppskov med en eventuell beskattning.
Ombildningen föranleder vidare uttag av vissa indirekta skatter,
nämligen stämpelskatt på aktier i Landshypotek AB enligt lagen
(1984:405) om stämpelskatt på aktier och stämpelskatt för fastigheter
enligt lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter.
Den senare gäller de fastigheter som förs över från hypoteksföreningama
till den ekonomiska föreningen och vidare till aktiebolaget resp, från
Hypoteksbanken till aktiebolaget. Av reglerna om transportköp följer att
stämpelskatt endast behöver betalas för det sista köpet. Att kredit-
marknadsbolaget fusioneras med föreningen medför ingen stämpelskatt.
Regeringens ställningstagande till den skattemässiga behandlingen av
ombildningen av Landshypotek ligger i linje med de bedömningar som
gjordes i fråga om sparbanksombildningen (prop. 1990/91:136) och
ombildningen av Stadshypotek (prop. 1991/92:119).
Med hänsyn till bl.a. att de föreslagna reglerna väsentligen skall
tillämpas endast övergångsvis bör regleringen göras i en särskild lag.
Förslagen föranleder även ändringar i 2 § 8 mom. SIL och lagen
(1993:1538) om periodiseringsfonder. Lagen (1976:225) om avdrag vid
inkomsttaxeringen för bidrag till hypoteksförening m.m. blir obehövlig
och kan upphävas.
Hypoteksbankens styrelse och Landshypoteks kapitaltäckning
Hypoteksbanken skall under en tid av två och ett halvt år efter om-
bildningen svara för Landshypotek AB:s kapitalförsörjning. Även under
den tid obligationsstocken avvecklas, dvs. fram till år 2014, krävs
37
fortlöpande kontakter mellan Hypoteksbanken, Landshypotek AB och den
ekonomiska föreningen. Mot den bakgrunden finns det anledning för den
ekonomiska föreningen att vara representerad i Hypoteksbankens
styrelsen. Bankens styrelse föreslås därför bestå av sex ledamöter varav
regeringen utser två ledamöter. Regeringen förordnar en av dessa
ledamöter att vara ordförande och en att vara vice ordförande. Tre
ledamöter utses av styrelsen för den ekonomiska föreningen. Dessa fem
ledamöter utser verkställande direktör som ingår som ledamot i styrelsen.
Mandatperioden bör sättas till högst två år, vilket innebär att ledamöter
också kan utses för ett år i taget.
Ombildningen av landshypoteksorganisationen är en unik företeelse
som rör en säregen organisationsform. Enligt gällande regler har
Hypoteksbanken och föreningarna i kapitaltäckningshänseende behandlats
som en enhet. Under den tid som Hypoteksbanken svarar för nyupplåning
av de medel som behövs för utlåning i kreditmarknadsbolagets rörelse är
banken definitionsmässigt fortsatt att anse som ett kreditinstitut.
Regeringen anser därför att Hypoteksbanken och kreditmarknadsbolaget
skall ha gemensam kapitaltäckning under dessa två och ett halvt år.
Prop. 1993/94:216
Likvidationen
Avvecklingen av Hypoteksbanken bör ske så snart det är praktiskt möjligt
under affärsmässiga och sunda former. Hypoteksbanken har betydande
volymer utestående obligationslån på marknaden. Dessa löper som längst
t.o.m. år 2014 och kan inte förtidsinlösas av banken. Slutpunkten är
alltså klar. Hypoteksbanken skall avveckla den utestående obligations-
stocken. Därefter skall banken likvideras.
Ett eventuellt överskott vid likvidationen skall föras över till Lands-
hypotek AB, eller vad som trätt i dess ställe.
Regeringens förslag: Någon reducering av värdet i kapital-
bashänseende av de fondavsättningar som gjorts före år 1985 görs
inte.
Styrelsens och reservanternas förslag: Överensstämmer med
regeringens förslag.
Tidigare remissomgångar: Flera remissinstanser har motsatt sig att
avsättningar som har gjorts till fondema före 1985 fullt ut skall räknas
in i kapitalbasen eftersom dessa har gjorts med obeskattade vinstmedel.
Skälen för regeringens förslag: Det egna kapitalet i Landshypotek
utgörs av Hypoteksbankens och föreningarnas reservfonder. Sammanlagt
38
uppgår fondema för närvarande till ca 1,4 miljarder kronor. Vid en Prop. 1993/94:216
bolagsbildning är avsikten att dessa fonder eller delar av dem skall svara
mot aktiekapitalet i Landshypotek AB. Med hänsyn till det sätt på vilket
reservfonderna byggts upp - med avdragsrätt för avsättningar upp till ett
belopp som motsvarar 2 resp. 2,5 procent av bankens och föreningarnas
skulder - uppstår frågan huruvida dessa fonder fullt ut är att betrakta
som "äkta" eget kapital. Vid övervägande av denna fråga måste man
skilja på de avsättningar till fondema som gjorts före år 1985 och de
avsättningar som gjorts därefter.
Som framgått av beskrivningen av Landshypoteks kapital- och
skattesituation (avsnitt 4.3.3.) är en minskning av reservfond skattepliktig
endast i fråga om avsättningar som gjorts fr.o.m. år 1985.
Avsättningarna t.o.m. år 1984 har alltså formellt ställning som
beskattat eget kapital trots att avdrag till största delen torde ha medgetts
för avsättningarna. Kreditmarknadskommittén övervägde i sitt betänkande
(SOU 1988:29) Förnyelse av kreditmarknaden olika möjligheter att
eliminera den fördel som det från olika håll hävdats att det innebär att
Landshypotek kunnat bygga upp sina fonder med obeskattade medel.
Kommittén övervägde bl.a. en reducering av fondema i kapitaltäcknings-
hänseende.
Det kan ifrågasättas om de fördelar som den hittillsvarande särbehand-
lingen av dessa fondavsättningar kan ha inneburit för Landshypotek är så
stora att de motiverar en korrigering av de regler som gällt för förfluten
tid. Enligt de kapitaltäckningsregler för hypoteksinstituten som gäller
sedan den 1 februari 1990 får beskattade fondavsättningar, dvs.
avsättningar t.o.m. år 1984, inräknas i kapitalbasen (prop. 1989/90:43
s. 116 ff); någon särbehandling av dessa avsättningar i kapitaltäcknings-
hänseende har sålunda inte ansetts befogad. Det bör därvid beaktas att de
nya kapitaltäckningsreglema inte medger att någon del av grundfonden
får inräknas i kapitalbasen. Det viktiga är att de olika med varandra
konkurrerande instituten behandlas lika i framtiden. Fondavsättningarna
t. o.m. år 1984 bör således i detta hänseende kunna bibehålla sin ställning
som beskattade medel och få inräknas i Landshypoteks kapitalbas.
39
Prop. 1993/94:216
Regeringens förslag:
- Grundfonden ställs till Hypoteksbankens förfogande för ny
upplåning i ytterligare två och ett halvt år. Under den tiden får
Hypoteksbanken svara för upplåning av medel som behövs för
utlåning i Landshypotek AB:s rörelse. Hypoteksbanken skall inte
låna upp för andra ändamål.
- Grundfonden är kvar i Hypoteksbanken och avgift betalas för den
till dess fonden har blivit obehövlig.
- Regeringen bestämmer grundfondens storlek i förhållande till den
utestående lånestocken. Regeringen bestämmer också de villkor som
skall gälla för grundfonden.
Styrelsens och reservanternas förslag: Båda förslagen räknar med att
grundfonden skall ställas till Hypoteksbankens förfogande under en
övergångstid av fem år.
Remissinstanserna: Riksbanksfullmäktige och Finansinspektionen
menar att grundfonden bör ställas till förfogande för ny upplåning endast
i den utsträckning som beslutats för Stadshypotek, nämligen i två år.
Svenska Bankföreningen motsätter sig helt övergångslösningen. Spar-
bankernas Bank (numera Sparbanken Sverige) menar att övergångstiden
i vart fall inte bör utsträckas i mer än två år.
Skälen för regeringens förslag: Som nämnts tidigare är ombildnings-
fasen en mycket ömtålig period för Landshypotek AB:s verksamhet.
Förslaget till en övergångslösning av upplåningsverksamheten för
aktiebolaget är enligt regeringens mening ett rimligt sätt att praktiskt
åstadkomma goda förutsättningar för Landshypotek AB att kunna påbörja
sin verksamhet i den nya organisationen utan att påfrestningarna blir
alltför kännbara. Vi är därför beredda att föreslå att arrangemanget
genomförs. Regeringen anser det vara rimligt att bestämma tiden till två
och ett halvt år. Hypoteksbanken bör således ombesörja upplåningen för
Landshypotek AB:s vidkommande under högst denna tid från ombildning-
en.
Vid en avveckling av grundfonden skall utgångspunkten vara att
utestående obligationer köpts under förutsättning av nuvarande höga
kapitalisering i Landshypotek och därmed följande kreditvärdighet. Den
avtrappning av grundfonden som regeringen föreslås få besluta om skall
ske i en sådan takt att avtrappningen inte medför en försämring av
Hypoteksbankens kreditvärdighet. Riksdagen bör bemyndiga regeringen
att bestämma grundfondens storlek. Härigenom undviks återkommande
riksdagsprövningar vid avvecklingen av grundfonden.
Liksom för närvarande bör avgift utgå för grundfonden. Avgiften är nu
0,33 % per år. Med hänsyn till att det uppdragits åt Riksgäldskontoret
40
(se prop. 1990/91:29, bet. 1990/91 :FiU4) att se över den statliga Prop. 1993/94:216
garantiverksamheten, inklusive avgiftssättningen, bör frågan om ändring
av avgiften för grundfonden tas upp i ett senare sammanhang.
Tidsperspektivet
Enligt regeringens förslag skall ombildningen äga rum per den 1 januari
1995. Skälen för detta är bl.a. att organisationen skall erhålla tillräckligt
rådrum för att förbereda ombildningen och för att redovisningsrutinerna
inte onödigtvis skall kompliceras. Den styrelse för Hypoteksbanken som
fungerar efter den ordinarie delägarsammankomsten 1994 bör, till dess
att ny styrelse utsetts enligt den nya lagen, vara det organ som svarar
för verksamheten och alla förberedelser för ombildningen. Det sista
årsbokslutet för Landshypotek i nuvarande form, verksamhetsåret 1994,
bör hanteras enligt nu gällande regler såvitt avser ansvarsfrihet och
fastställelse av resultaträkningen och balansräkningen.
De nödvändiga ombildningsbestämmelsema har på samma sätt som
gjordes beträffande Stadshypotek sammanförts till en särskild lag. I 2
och 3 §§ anges att ombildningen av Landshypotek skall genomföras efter
de riktlinjer som har angetts i den allmänna motiveringen.
Ombildningen är avsedd att ske per den 1 januari 1995. För att
fusionen och ombildningen praktiskt skall kunna genomföras måste vissa
beslut kunna fattas dessförinnan. Regeringen föreslås därför få bemyn-
digande att besluta i frågor om fusionen och ombildningen i övrigt.
Vidare bör Landshypotek få möjlighet att under andra halvåret 1994
fatta förberedande beslut och vidta förberedande åtgärder inför om-
bildningen utan att den gällande lagstiftningen lägger hinder i vägen.
Av 4 § och av övergångsbestämmelserna framgår att kredit-
marknadsbolaget - under den tid som Hypoteksbanken svarar för
nyutlåningen - inte skall omfattas av kapitaltäckningsreglema i lagen om
kreditmarknadsbolag.
41
Prop. 1993/94:216
Hypoteksbanken får efter ombildningen en väsentligt ändrad roll. De
regler från den gamla lagen som alltjämt bör gälla för dess verksamhet
har av praktiska skäl förts över till en ny lag.
I 7 § har bestämmelser om Hypoteksbankens ändamål tagits in.
Möjligheten för Hypoteksbanken att låna upp medel för aktiebolagets
räkning regleras i punkten ett. Den möjligheten upphör den 1 juli 1997.
Punkten två nämner Hypoteksbankens förvaltning av tillgångar och
skulder.
I 2-5 §§ fördelas i allt väsentligt ansvaret för vissa särskilt angelägna
associationsrättsliga frågor.
Enligt 6 § bemyndigas regeringen att bestämma grundfondens storlek
samt de villkor som skall gälla för grundfonden. De ändringar av
grundfonden som en avveckling kommer att medföra behöver då inte
underställas riksdagens prövning.
Bestämmelsen i 7 § motsvarar den begränsning av Hypoteksbankens
upplåningsmöjlighet som finns enligt gällande lagstiftning.
I 8 § regleras förfarandet vid en likvidation av Hypoteksbanken. I
tredje stycket anges att Hypoteksbankens eventuella behållning efter
likvidation skall överföras till kreditmarknadsbolaget eller vad som trätt
i bolagets ställe.
Bestämmelsen i 9 § bemyndigar regeringen att utfärda föreskrifter om
Hypoteksbankens verksamhet.
Bestämmelserna i 10-13 §§ reglerar kapitaltäckningen under den tid
som Hypoteksbanken svarar för nyupplåning av de medel som behövs för
utlåning i kreditmarknadsbolagets rörelse. Hypoteksbanken och kredit-
marknadsbolaget skall ha gemensam kapitaltäckning under dessa två och
ett halvt år. Av 77 § tredje stycket framgår att det primära kapitalet hos
kreditmarknadsbolaget skall minskas med ett belopp motsvarande den
inkomstskatt som belöper på den del av den återföringspliktiga reservfon-
den som ännu inte återförts till beskattning. Eftersom återföringen skall
ske hos kreditmarknadsbolaget skall någon motsvarande reducering inte
ske av det primära kapitalet hos Hypoteksbanken. Bestämmelsen i 72 §
skall - förutom att fordringar och garantier mellan banken och kredit-
marknadsbolaget undantas vid bestämmande av kapitalkrav - ha sin
motsvarighet i 4 kap. 3 § kreditmarknadsbolagslagen. Efter påpekande
från Lagrådet har lagrådsremissens lagförslag kompletterats i enlighet
härmed.
Hypoteksbanken skall enligt 14 § stå under tillsyn av Finansinspek-
tionen. Den verksamhet som skall drivas i Hypoteksbanken efter
ombildningen är inte av sådan art att den automatiskt skall stå under
någon tillsyn. Med hänsyn till den nära anknytningen till den finansiella
verksamheten i Landshypotek AB samt till de stora värden det här är
fråga om bör Hypoteksbanken emellertid även fortsättningsvis stå under
tillsyn. Banken skall lämna inspektionen de upplysningar om sin
42
verksamhet och därmed sammanhängande omständigheter som inspek- Prop. 1993/94:216
tionen begär. Det förutsätts att inspektionen anmäler eventuella miss-
förhållanden till regeringen.
Lagen föreslås träda i kraft den dag regeringen bestämmer.
Ikraftträdandet är avhängigt av verkställigheten av de beslut regeringen
fattar enligt ombildningslagen. Någon bestämd tidpunkt för
ikraftträdandet bör därför inte anges i lagen.
1 §
Bestämmelsen anger lagens tillämpningsområde.
2 §
Av bestämmelsen framgår i vilken utsträckning reservfonderna i
landshypoteksföreningama och Hypoteksbanken skall skattas av hos
kreditmarknadsbolaget. Det är endast kvarvarande avsättningar för vilka
avdrag medgetts som skall återföras. Att återföringen endast gäller
avsättningar som gjorts i bokslut till ledning för 1986 och senare års
taxeringar anges uttryckligen.
3 §
Av bestämmelsen framgår att någon skattepliktig intäkt inte skall anses
uppkomma då låntagare i landshypoteksförening erhåller andel i den
ekonomiska föreningen. Anskaffningsvärdet för andelen skall anses vara
noll kronor.
2 § 8 mom.
De nuvarande bestämmelserna i sjätte och sjunde stycket om avdrags-
rätt för avsättning till resp, skatteplikt för upplösning av reservfond för
Hypoteksbanken och landshypoteksföreningama slopas. Beskattningen
regleras i stället i lagen om inkomstskatteregler vid ombildning av
landshypoteksinstitutionen.
43
7§
Ändringen i 7 § innebär att periodiseringsfonder avsatta hos landshypo-
teksföreningama i 1994 års bokslut får överföras till Landshypotek AB.
De övertagna fondema behandlas som om de redan från början satts av
i det övertagande företaget.
Övergångsbestämmelser
Eftersom obeskattade reserver som återförs till beskattning inte skall
kunna rullas vidare i form av periodiseringsfonder anges i övergångsbe-
stämmelserna att återfört uppskovsbelopp inte får ingå i underlaget för
periodiseringsfond. Detsamma skall gälla i fråga om reservfond som
återförs till beskattning.
Lagen upphör att gälla den 1 januari 1995. Den upphävda lagen skall
dock tillämpas övergångsvis t.o.m. 1995 års taxering.
44
I Sverige finns tre hypoteksinstitutioner, nämligen Konungariket Sveriges
stadshypotekskassa med stadshypoteksföreningama, med en omslutning
år 1988 om 217 miljarder kr., Sveriges allmänna hypoteksbank med
landshypoteksföreningama (23 miljarder kr.) samt Svenska skepps-
hypotekskassan (2,5 miljarder kr., inklusive garantiåtaganden).
Mitt uppdrag har innefattat en samlad översyn av hypoteksinstitutens
organisation och verksamheter. Översynen skall enligt regeringens
direktiv ske med utgångspunkt i de radikalt förändrade förutsättningar
som nu råder på kreditmarknaden. Vidare bör enligt direktiven utred-
ningsarbetet vara inriktat på att främja förutsättningarna för en effektiv
konkurrens på denna marknad.
Utöver dessa utgångspunkter har det varit mitt mål att åstadkomma en
moderniserad organisationsform för hypoteksinstituten som gör det
möjligt för dem att verka och utvecklas efter sina egna förutsättningar på
en avreglerad kreditmarknad. Dagens omfattande särreglering av
hypoteksinstituten har historiska rötter. På en reglerad kreditmarknad
med kreditransonering var det också rimligt att statens inflytande
garanterades i institutioner som i mångt och mycket fungerade som
statens instrument för fördelning av krediter på sektorer.
Den svenska anpassningen till de s.k. Cooke-reglema för kapitaltäck-
ning medför att hypoteksintituten kommer att behöva förstärka sina
kapitalbaser. Om instituten i framtiden skall bibehålla eller flytta fram
sina positioner på en expanderande kreditmarknad är det också av detta
skäl nödvändigt att öppna möjligheter till förstärkning av kapitalbasen.
Hittills har staten dels i princip garanterat institutens upplåning, dels på
olika sätt bidragit till institutens grundkapital och dels reglerat deras
upplåningskapacitet. Sådan styrning från statens sida är oförenlig med
utgångspunkten konkurrensneutralitet.
Tillskott av kapital från statens sida eller fortsatta statsgarantier måste,
för att te sig rimliga, kunna grundas på något näringspolitiskt eller
kreditpolitiskt motiv. Sådana motiv kan knappast anföras och återfinns
inte heller i mina direktiv.
Min utgångspunkt är därför att de statliga garantierna bör avvecklas i
takt med att utelöpande obligationslån förfaller till inlösen och att staten
inte har anledning att genom olika former av tillskott eller garantier
förstärka hypoteksinstitutens kapitalbaser eller reglera deras upplånings-
kapacitet.
För att kunna åstadkomma konkurrensneutralitet mellan olika kreditins-
titut är det enligt min mening inte meningsfullt eller ens möjligt att bygga
vidare på den organisationsform eller den reglering under vilken
hypoteksinstituten nu verkar. Regelsystemet är, i vart fall såvitt avser
Stads- och Landshypotek, föråldrat och organisationsformen som sådan
inte avpassad för verksamheter på en avreglerad kreditmarknad med de
innovationer som där hela tiden avlöser varandra.
45
Den nuvarande detaljerade regleringen av hypoteksinstituten innebär
vidare - särskilt med de senaste årens snabba förändringar på kredit-
marknaden - att statsmakterna med jämna mellanrum måste ta ställning
till en rad frågor som närmast har karaktären av justeringar i bolagsord-
ning. Detta är inte någon lämplig roll för statsmakterna, utan sådan typ
av verksamhet hör lämpligen samman med den statliga tillsyn som bör
utövas i generella former. Därtill kommer att systemet tidsmässigt
medfört fördröjningar när det gäller hypoteksinstitutens möjligheter att
delta i utvecklingen på kreditmarknaden.
Vid överväganden rörande hypoteksinstitutens framtida or-
ganisationsform måste också beaktas att de skatteregler som skall gälla
för hypoteksintituten skall stå i överensstämmelse med dem som
statsmakterna fastställer för liknande kreditinstitut. Den nuvarande
särregleringen för hypoteksinstituten öppnar för en ständigt pågående
debatt huruvida dessa institut gynnas eller missgynnas i skattemässigt
hänseende. Det bästa sättet att slutgiltigt åstadkomma neutralitet i
beskattningshänseende är att för hypoteksinstituten välja en or-
ganisationsform som innebär sammanfallande skatteregler.
Därför bör en organisationsform väljas som innebär att hypo-
teksinstituten med automatik kontinuerligt underkastas de nya förutsätt-
ningar som beslutas. De modeller som härvid kan komma i fråga är
ekonomisk förening eller aktiebolag.
Även om det till det yttre förefaller som om hypoteksorganisationema,
i vart fall Stadshypotek och Landshypotek, företer vissa likheter med en
ekonomisk förening finns det väsentliga och grundläggande skillnader.
För det första finns det inga andelar i en hypoteksförening och vidare kan
inte någon ställa anspråk på del i föreningens vinst. Dessutom utgör
varken de enskilda hypoteksföreningama eller det centrala organet var för
sig kompletta kreditföretag. Även den ingripande statliga regleringen
skiljer hypoteksinstituten från verksamhetsformen ekonomisk förening.
Medlemsinflytandet är på olika sätt begränsat.
En eventuell ombildning till ekonomisk förening skulle innebära att
möjligheterna för hypoteksinstituten att vidga kapitalbasen i praktiken
alltjämt förblir mycket begränsade. En förening måste i så fall, förutom
egna vinster, erhålla nya insatser från medlemmarna. Detta måste
emellertid i förevarande fall betraktas som en orealistisk lösning. Om
däremot instituten ombildas till aktiebolag öppnas den riskkapitalmarknad
som konkurrerande kreditinstitut redan nu har tillgång till.
De kreditinstitut som konkurrerar med hypoteksinstituten är aktiebolag.
Även sparbanks- och föreningsbanksrörelsema bedriver med hypo-
teksinstituten direkt konkurrerande verksamhet i bolagsform, s.k.
kreditaktiebolag.
Ett ytterligare skäl för aktiebolagsbildning är den tilltagande inter-
nationaliseringen och behovet för de institut som verkar på den inter-
nationella marknaden att ha en etablerad och för alla välkänd företags-
form.
Jag anser därför att det finns tungt vägande skäl att ombilda hypo-
teksinstituten till aktiebolag och inordna dem i den lagstiftning som
Prop. 1993/94:216
Bilaga 1
46
reglerar övriga likartade kreditinstitut. Detta är i själva verket enligt min
mening en förutsättning för att hypoteksinstituten skall kunna utvecklas
i framtiden.
Inför en ombildning till aktiebolag måste ställning tas till frågan om
hypoteksinstitutens nuvarande rättsliga status samt frågan huruvida någon
intressent - närmast låntagare eller staten - kan tänkas ha någon grund för
anspråk på institutens förmögenhetsmassa. I detta avseende föreligger
olikheter mellan de tre hypoteksorganisationema.
Vad gäller stadshypoteksorganisationen måste anses gälla att såväl
stadshypotekskassan som föreningarna är att betrakta som självägande
juridiska personer sui generis, närmast av stiftelsekaraktär, med starkt
offentligrättsligt inslag. Något anspråk på Stadshypoteks samlade kapital
kan inte - vare sig på rättslig grund eller skälighetsgrund - resas från
medlemmarnas eller föreningarnas sida. Inte heller staten kan, vare sig
på rättslig grund eller skälighetsgrund, resa direkta anspråk på del i
Stadshypoteks förmögenhetsmassa. Det måste emellertid ankomma på
statsmakterna att besluta om hur det samlade kapitalet i Stadshypotek i
framtiden skall förvaltas. Detta bör dock inte kunna ske genom att
statsmakterna ensidigt förklarar kapitalet vara statsegendom eller
överlåter kapitalet till kassans låntagare.
När det gäller Landshypotek föreligger en väsentlig skillnad gentemot
Stadshypotek såtillvida att landshypotekslagen innehåller direkta
bestämmelser om ägandet i Landshypotek. Det utsägs direkt i lagen att
hypoteksbankens delägare utgörs av landshypoteksföreningar och att
låntagare i förening är delägare i föreningen. Det går därför inte att
komma till någon annan slutsats än att det är fråga om verkligt delägar-
skap i Landshypotek och att föreningarnas ägande i banken står i
proportion till storleken på deras lån. Låntagarna genom föreningarna
har således i egenskap av delägare ett rättsligt grundat anspråk på del i
förmögenhetsmassan i Landshypotek och på de aktier som uppstår ur en
ombildning av landshypoteksorganisationen till aktiebolag.
Vad gäller Skeppshypotek är staten ensam ägare. Vid en ombildning
av Skeppshypotek till aktiebolag tillfaller aktierna således staten.
Den närmare ombildningen till aktiebolag bör för Stadshypoteks del i
huvuddrag gå till så att kassan och föreningarna fusioneras, varvid kassan
övertar föreningarnas tillgångar och skulder och föreningarna upplöses
utan likvidation. Därefter överlåts kassans rörelse med undantag för
obligationsskulden och eventuellt vissa övriga kassans skulder till ett för
ändamålet bildat aktiebolag mot att kassan erhåller aktierna i bolaget.
Kassan ges formell ställning av en stiftelse, stiftelsen Stadshypoteks-
kassan.
Den statliga garantin i form av grundfond får kvarligga hos stiftelsen
Stadshypotekskassan och avtrappas i takt med att utelöpande obliga-
tionslån förfaller. Med hänsyn till att garantin skall finnas endast under
en övergångstid för att avse redan ingångna och garanterade förbindelser
anser jag att den bör utgå på oförändrade grunder. Nya lån får utges av
Stadshypotek AB på bolagets egna meriter.
Prop. 1993/94:216
Bilaga 1
47
När det gäller behandlingen av Stadshypoteks reserver vid övergången
till ny företagsform anser jag att avsättningarna t.o.m. år 1984 bör kunna
bibehålla sin ställning av beskattade medel. Det viktiga är enligt min
mening att de olika instituten behandlas lika i framtiden.
Från konkurrensneutralitetssynpunkt och för att uppnå effektivitet på
kreditmarknaden är det nödvändigt att lönsamhets- och avkastningskrav
ställs på kapitalet i Stadshypotek.
På en relativt liten kapitalmarknad som den svenska, där antalet aktörer
med nödvändighet blir begränsat, är det angeläget att främja konkurren-
sen mellan kreditinstituten. Stadshypotek har under lång tid verkat på
bostadskreditmarknaden och vitaliserat denna del av kreditmarknaden
med nya instrument. Historiskt sett kan Stadshypotek sägas ha verkat
som en garant för prispressande konkurrens när det gäller bostadskredit-
givningen. Det är därför väsentligt att Stadshypotek kan bibehållas som
en stark och självständig aktör på bostadskreditmarknaden. Ägandet bör
därför konstrueras så att Stadshypotek kan ges långsiktiga och stabila
förutsättningar för sin verksamhet. De aktier som uppstår ur ombild-
ningen av Stadshypotek till aktiebolag bör därför fortvarigt ägas av
stiftelsen Stadshypotekskassan. Denna stiftelse bör ha som en uppgift att
genom ett bibehållande av sitt aktieinnehav säkra Stadshypoteks framtida
självständighet.
Stiftelsen Stadshypotekskassan kommer - åtminstone inledningsvis - inte
att ha några andra tillgångar än aktierna i Stadshypotek AB samt en
reversfordran på detta bolag. Detta innebär att stiftelsen knappast har
resurser att delta i de nyemissioner som blir nödvändiga för att
Stadshypotek AB skall kunna leva upp till ställda kapitaltäckningskrav
och kunna expandera. Nyemitterade aktier måste alltså tecknas av andra
intressenter.
I den nuvarande stadshypoteksorganisationen utgör förankringen hos
låntagarna och låntagarinflytandet en styrka. Den nyemission i
Stadshypotek AB som inledningsvis blir nödvändig bör därför riktas till
låntagarna. En del av aktieägandet i Stadshypotek AB blir därmed redan
från början spritt på ett stort antal händer.
De genom nyemission tillkomna aktieägarna kommer att resa krav på
avkastning på sitt insatta kapital. Även huvudaktieägaren, stiftelsen
Stadshypotekskassan, måste resa krav på avkastning på sitt aktieägande
i Stadshypotek AB. Det är knappast sannolikt att externa investerare är
villiga att teckna aktier om huvudaktieägaren inte uppfattas som
långsiktigt intresserad av lönsamhet och avkastning på sina aktier. För att
stiftelsen skall te sig som en trovärdig långsiktig ägare med av-
kastningskrav måste den därför konstrueras så att den får ett verkligt
intresse av avkastningen på sitt kapital.
Stiftelsens ändamål kan mot denna bakgrund inte inskränkas till att
bestå enbart i själva ägandet av aktier i Stadshypotek AB och i att
eventuellt återinvestera uppburna utdelningar i samma bolag. Detta skulle
i så fall i praktiken innebära att stadshypoteksorganisationen skulle bli
självägande utan ett trovärdigt system för att sätta långsiktiga lönsamhets-
krav. Det skulle vidare, när den statliga upplåningsregleringen upphör
Prop. 1993/94:216
Bilaga 1
48
och hypoteksinstituten ges möjlighet till företagsförvärv, öppna möjlig- Prop. 1993/94:216
heten för en expansion genom förvärv av andra företag som på sikt skulle Bilaga 1
kunna verka menligt på konkurrensen. En sådan ordning skulle varken
främja låntagarnas intressen eller effektiviteten på kreditmarknaden.
Stiftelsen måste därför ges ett ändamål och en konstruktion som innebär
att den har ett intresse av avkastningen på sitt kapital.
Detta ändamål måste sökas inom ramen för vad som kan sägas vara ett
samhällsnyttigt ändamål. Statsmakterna har i olika sammanhang
medverkat till att forskningsstödjande stiftelser uppstått. Ett exempel på
detta utgör stiftelsen Riksbankens Jubileumsfond. Ett annat exempel är
de avsättningar ur affärsbankernas vinster som för någon tid sedan
gjordes i syfte bl.a. att förstärka utrustningsresursema vid universitet och
högskolor. Avkastningen på stiftelsen Stadshypotekskassans innehav av
aktier bör mot denna bakgrund gå till att ekonomiskt främja och
understödja till Sverige anknuten vetenskaplig forskning.
När lagstiftningen om stadshypoteksorganisationen nu moderniseras kan
självfallet inte ägandet läggas i ett organ vars juridiska status inte är klart
fastlagd. Stiftelsen Stadshypotekskassan blir en stiftelse med allt vad
därav följer. Denna stiftelse blir ägare till ett mycket omfattande kapital.
Det bör inte heller komma i fråga att genom ny lagstiftning permanenta
dagens svaga system för låntagarförankring i stadshypoteksorganisatio-
nen. Däremot finns det, enligt vad som uppgivits från företrädare för
stadshypoteksföreningama, goda möjligheter att bilda ideella föreningar
på de nuvarande stadshypoteksföreningamas grund. Ett på sådant sätt
kanaliserat låntagarinflytande bör utgöra en tillgång för den framtida
stadshypoteksorganisationen. Det kan emellertid inte, med den avsevärt
ökade frihet som bolagsbildningen medför, komma i fråga att ge det på
detta sätt kanaliserade inflytandet en majoritetsposition.
Stiftelsens styrelse bör sättas samman på ett sätt som speglar dess
dubbla roll att dels långsiktigt förvalta sitt kapital och förankra ägandet
i Stadshypotek AB, dels fördela forskningsbidrag. I den mån represen-
tativa ideella föreningar av låntagare bildas på de nuvarande
stadshypoteksföreningamas grund bör även den gamla traditionen av
låntagarinflytande i Stadshypotek tillgodoses genom en viss representation
för dessa föreningar i stiftelsens styrelse.
Stiftelsens helt dominerande tillgång blir aktiemajoriteten i
Stadshypotek AB. Det blir därför ett naturligt mål för stiftelsens styrelse
att åstadkomma att Stadshypotek AB utvecklas till en långsiktigt lönsam
organisation. Av detta skäl kan det knappast komma ifråga att stiftelsen
inledningsvis ställer alltför höga krav på utdelning på sitt ägande i
Stadshypotek AB. Tvärtom torde det vara rimligt att anta att utdel-
ningskraven under ett långt inledningsskede kommer att ställas ganska
försiktigt.
Genom stiftelsens dominerande ägande i Stadshypotek AB ges bolaget
en långsiktig stabilitet som tillförsäkrar bostadskreditmarknaden en
kraftfull självständig aktör och gynnar konkurrensen på denna marknad.
Stadshypotek skall bibehålla sin ursprungliga huvudinriktning. Denna
framgår av bolagsordningen och ändringar i denna kräver regeringens
49
4 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 216
tillstånd eller, enligt kreditmarknadskommitténs förslag, bankinspek-
tionens. Stiftelsen Stadshypotekskassan skall också som ägare enligt sina
stadgar utgöra en garanti för att denna huvudinriktning bibehålies.
Beträffande Landshypotek utgör föreningarnas ägande av hypoteks-
banken och låntagarnas delägande i landshypoteksföreningama en
begränsning för statsmakternas möjlighet att disponera över det kapital
som uppstår vid en aktiebolagsbildning. Själva aktiebolagsbildningen av
Landshypotek faller emellertid i och för sig under vad statsmakterna
genom lagstiftningsåtgärder bör besluta om. Den fortsatta utvecklingen
blir dock i första hand en fråga för ägarna.
Ombildningen av Landshypotek till aktiebolag bör i ett första steg ske
genom att hypoteksbankens hela rörelse överförs till ett för ändamålet
bildat aktiebolag mot att banken erhåller aktier i bolaget. Därefter
likvideras hypoteksbanken och bankens ägare, föreningarna, tillskiftas
bankens aktier i aktiebolaget i proportion till deras lån i banken. I ett
nästa steg överlåter föreningarna sin rörelse till aktiebolaget mot
betalning i aktier. Det sista steget i ombildningen är att föreningarna
ombildas till associationsformen ekonomiska föreningar. För redan
ingångna förbindelser ligger den statliga garantin kvar och avtrappas
successivt.
Även för Skeppshypotek är det min mening att verksamheten i
framtiden bör bedrivas i aktiebolagsform. Detta är en följd av strävande-
na att söka främja förutsättningarna för konkurrensneutralitet på
kreditmarknaden. Staten blir ensam ägare till de aktier som uppstår ur
ombildningen av Skeppshypotek till aktiebolag. Det ankommer sedan på
staten att avgöra om den oförändrat skall ha kvar sitt engagemang eller
om den skall överväga försäljning eller nya samägandeformer. En
ombildning till aktiebolag öppnar också möjlighet för statsmakterna att
ompröva den subvention av sjöfarten som ligger i dagens konstruktion av
skeppshypotekskassan.
Ombildningen av Skeppshypotek bör tillgå så att skeppshypotekskassans
hela rörelse överförs till ett för ändamålet särskilt bildat aktiebolag mot
att kassan erhåller aktier i bolaget. Därefter likvideras kassan, varvid
aktierna tillfaller staten.
Utvecklingen på kreditmarknaden går snabbt. Framför allt för
Stadshypotek men även för Landshypotek och i någon mån för
Skeppshypotek är det fråga om förvaltning av mycket stora förmögen-
hetsmassor. En förlängd situation av osäkerhet rörande vilka förutsätt-
ningar som skall gälla medför mycket stora nackdelar såväl för berörda
institutioner som för kreditmarknaden i sin helhet.
Jag anser därför det vara nödvändigt att mina förslag genomförs med
verkan från den 1 januari 1991. Hypoteksinstitutionema själva och övriga
aktörer på marknaden måste emellertid ha besked tidigare än så för att
kunna genomföra de nödvändiga förändringsåtgärdema.
Konsekvenserna av mina förslag blir att effektiviteten på den svenska
kreditmarknaden ökar. Genom att statens roll som garantigivare gradvis
upphör och genom att övriga särbestämmelser för hypoteksinstituten
avskaffas, främjas förutsättningarna för konkurrensneutralitet på denna
Prop. 1993/94:216
Bilaga 1
50
viktiga del av kreditmarknaden till gagn för effektiviteten och därmed för
låntagarna.
Genom att den största aktören på bostadskreditmarknaden, stads-
hypotekskassan, ges möjlighet att effektivisera sin organisation och
konkurrera på lika villkor nationellt och internationellt samt förses med
en långsiktig ägarfunktion, säkerställs att en stark och självständig aktör
kommer att finnas på marknaden och åstadkomma en effektiv konkurrens
i bostadskreditgivningens olika led.
Landshypoteksorganisationen ges möjlighet att leva vidare i en situation
med nya kapitaltäckningskrav på en avreglerad kreditmarknad. Det
kooperativa draget bibehålls genom att hypoteksföreningama i förvandlad
form lever vidare och kan axla den ägarroll som är nödvändig för en
institution av denna storlek och betydelse. Genom omvandlingen finns
förutsättningar för konkurrensneutralitet gentemot övriga aktörer på
marknaden. Det blir ett ansvar för ägarna att närmare definiera den roll
de önskar att Landshypotek skall spela i framtiden.
Sammantaget innebär mina förslag avsevärt förbättrade konkur-
rensförutsättningar på en utomordentligt viktig del av kreditmarknaden,
en effektivisering av tunga institutioner på marknaden och därmed
fördelar för såväl placerare som låntagare.
Prop. 1993/94:216
Bilaga 1
51
Bankinspektionen, Riksskatteverket, Hovrätten för Nedre Norrland,
Kammarrätten i Göteborg, Fullmäktige i Sveriges riksbank, Försäkrings-
inspektionen, Universitets- och högskoleämbetet, Riksgäldskontoret,
Näringsfrihetsombudsmannen (NO), Svenska Bankföreningen, Svenska
sparbanksföreningen, Sparbankernas Bank, Sveriges Föreningsbankers
Förbund, Föreningsbankernas Bank, Konungariket Sveriges
stadshypotekskassa, samtliga stadshypoteksföreningar, Sveriges allmänna
hypoteksbank, samtliga landshypoteksföreningar, Svenska skepps-
hypotekskassan, Finansbolagens förening, Landsorganisationen i Sverige
(LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Centralorganisationen
SACO/SR, Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF), Statens Bostadsfinan-
sieringsaktiebolag, SBAB, Sveriges Advokatsamfun, Föreningen
Auktoriserade Revisorer (FAR), Svenska Revisorssamfundet (SRS),
Bokföringsnämnden (BFN), Boverket, Kooperativa Förbundet, HSB:s
Riksförbund, Allmänna pensionsfonden, första-tredje fondstyrelserna,
SABO (Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag), LRF, Lantbruks-
styrelsen, Sjöfartsverket, Sveriges Redareförening, Sveriges
Villaägareförbund, Riksbyggen, Sveriges Fastighetsägareförbund och
Svenska Bankmannaförbundet.
Prop. 1993/94:216
Bilaga 2
52
1991-06-20
(Förslag av ambassadören Kurt Malmgren på särskilt uppdrag av
regeringen)
Mitt uppdrag har bestått i att för regeringens räkning överlägga med
företrädare för landshypoteksorganisationen (Sveriges allmänna hypoteks-
bank och de tio landshypoteksföreningama i det följande gemensamt
benämnda Landshypotek) och andra intressenter om hur verksamheten på
området kan utvecklas i framtiden. Vid fullgörandet av uppdraget har jag
haft ett stort antal sammanträden med förtroendevalda och tjänstemän i
Landshypotek och också haft åtskilliga diskussioner med ett flertal
intressenter på kreditmarknaden liksom med representanter för bank-
inspektionen.
Inför den omstrukturering av verksamheten som förestår har Landshy-
potek använt sig av en rad konsulter och rådgivare i olika tekniska och
juridiska frågor. Med några av dessa personer har jag sammanträffat.
Vidare har Landshypotek på mitt förslag låtit göra en ekonomisk analys
av Landshypotek utmynnande i en värdering av företagets rörelse och
fastigheter. Också med de experter som utfört företagsvärderingen har
jag haft möjlighet att föra diskussioner.
Vid mina överläggningar har jag utgått från att Landshypotek efter en
ombildning skall drivas i form av ett kreditaktiebolag och att den statliga
garantin för obligationsupplåningen liksom statens engagemang i övrigt
skall avvecklas. Det nya kreditaktiebolaget blir alltså hänvisat till att låna
upp medel för verksamheten på grundval av sin egen kreditvärdighet.
Kreditaktiebolagsformen innebär att lånerörelsen kommer att bedrivas på
samma villkor som gäller för övriga institut för långfristig finansiering.
Kapitaltäcknings- och skattebestämmelser blir i associationsformen
automatiskt samordnade och när det gäller riskkapitalförsörjningen får
Landshypotek i likhet med sina konkurrenter tillgång till aktiekapital-
marknaden.
En annan utgångspunkt har varit att det blivande kreditaktiebolaget
skall kunna verka som ett fristående och konkurrensdugligt alternativ till
övriga institut på kreditmarknaden i fråga om långa krediter till lant-
bruksnäringen. Helt avgörande för om detta skall vara möjligt är den
kapitalstyrka Landshypotek kan uppvisa efter det att det statliga stödet
upphört. De kapitaltäckningskrav som kommer att gälla fullt ut vid
utgången av år 1992 är endast minimikrav när det gäller soliditeten. För
Prop. 1993/94:216
Bilaga 3
53
att också fortsättningsvis få tillhöra en av de mest gynnade obligations-
upplånama på marknaden måste Landshypotek kunna uppvisa en betydligt
starkare kapitalbas, troligen i storleksordningen ca 30 % över det legala
minimikravet.
Jag har vid mina diskussioner med företrädare för Landshypotek starkt
betonat nödvändigheten av att rörelsens lönsamhet starkt måste förbättras
både genom höjda räntemarginaler på utlåningen och minskning av
företagets omkostnader.
Landshypotek har anslutit sig till Petris förslag att verksamheten i
framtiden skall bedrivas i aktiebolagsform men det är Landshypoteks
bestämda uppfattning, att föreningarna skall fortleva som självständiga
rättssubjekt och därvid äga och förvalta aktierna i det nya bolaget.
Primärt åsyftas inga andra än föreningarna vara ägare till det nya
bolaget, som enligt Landshypoteks uppfattning skall heta Hypoteksbanken
AB. Beredskap har skapats för att, om det blir nödvändigt, skaffa
ytterligare kapital genom emission av aktier till externa aktieägare.
I den nuvarande lagstiftningen är relationen låntagare/hypoteksföre-
ningama löst. Låntagarna utövar sin rätt som delägare i föreningarna på
föreningsstämmorna. Eftersom låntagarna inte har bidragit med in-
satskapital eller ekonomiska åtaganden i övrigt - erlagda förvaltnings-
bidrag har enbart avsett erforderliga administrationskostnader - och inte
heller svarar för förpliktelser som en förening inte kan uppfylla, har
Landshypotek inte ansett någon ändring i nuvarande förhållanden
motiverad. Landshypotek anser därför att den nuvarande lagstiftningen
om banken och föreningarna bör bevaras i den utsträckning som behövs
för att föreningarna även i fortsättningen skall kunna fungera som
juridiska personer med uppgift att äga och förvalta aktier i det nya
bolaget. Låntagarnas intressen i föreningarna skall bevaras under samma
former som hittills, varigenom en administrativt omständlig och kostsam
procedur undviks samtidigt som organisationen får större möjligheter att
själva välja avkastningsprinciper på eget insatt kapital.
För att klara kapitaltäckningskravet har Landshypotek kommit fram till
att den nödvändiga kapitalbasen skall åstadskommas genom en sam-
manvägning av eget kapital, en förlagslånedel, viss värdepappersreserv
samt resultatförbättrande åtgärder, nämligen höjda förvaltningsbidrag,
införande av kvartalsbetalningar, vissa kostnadsbesparingar samt
utnyttjande av möjligheten till marknadsanpassning av räntor i samband
med räntejusteringar. Genom dessa åtgärder skall det uppställda målet,
minst 8 % kapitaltäckning, vara uppfyllt vid utgången av år 1992.
Prop. 1993/94:216
Bilaga 3
54
Landshypotek, som den 31 december 1990 hade en kaptiltäckning på
4,45 %, har bedömt det som möjligt att av egen kraft uppfylla kravet på
8 % före 1992 års utgång. Samma bedömning görs i den tidigare
omnämnda värderingen av företaget. Kapitalbasen avses bli väsentligt
breddad med hjälp av befintliga obeskattade reserver, resultatförbättrande
åtgärder och ett maximalt utnyttjande av förlagslånemöjligheten.
Landshypotek räknar med att på ett normalt sätt kunna möta kundernas
efterfrågan på lån samtidigt som kapitaltäckningssituationen skall
förbättras. De åtgärder som redan vidtagits och planeras för att höja
räntemarginalen på utlåningen är givetvis av stor betydelse för
institutionens fortlevnad. Ytterligare resultathöj ande åtgärder måste
emellertid vidtas för att lånerörelsen skall stå sig i den framtida
konkurrensen. Väsentligt förbättrade marginaler på den del av låne-
stocken som finansierats med prioriterade obligationslån måste åstad-
kommas. Så borde exempelvis kunna ske i samband med de räntejuste-
ringar som sker med femårsintervall beträffande merparten av dessa lån,
i vart fall om låntagaren ges den alternativa möjligheten att i förtid lösa
lånet utan extra kostnad. Också administrationen i Landshypotek måste
effektiviseras och förbilligas och delar av fastighetsbeståndet kan säljas
ut.
Lika viktigt som en förbättrad lönsamhet är en ytterligare förstärkning
av kapitalbasen med primärt kapital, troligen i storleksordningen 500-
600 Mkr. Möjligheten att utnyttja förlagslån i kapitalbasen kan inte
överutnyttjas i en situation när Landshypotek skall uppträda på obliga-
tionsmarknaden utan den statliga garantin. För att kunna behålla sin
nuvarande upplåningsstatus och därmed möjligheten att erbjuda kunderna
konkurrenskraftiga lånealtemativ måste istället inslaget av eget kapital i
kapitalbasen sannolikt vara mycket starkt, medan förlagslånedelen får
användas som en marginell regulator och reserv för att möta tillfälliga
behov i kapitaltäckningshänseende. Den modell för ägandet som
Landshypotek har lagt fram inrymmer inga eller små möjligheter till en
kaptialinsats av den storlek som här antytts. Däremot är det tänkbart att
låntagarna skulle kunna prestera ett sådant kapitaltillskott - särskilt om
Landshypotek moderniseras och avkastningen på tillskjutet aktiekapital
blir god.
Ägarfrågan bör också diskuteras i detta avsnitt. Även om låntagarna
hittills inte tillfört Landshypotek något ägarkapital utan istället tillgodo-
gjort sig förmånliga lån som institutionen kunnat tillhandahålla i kraft av
bl.a. en förmånlig lagstiftning, prioriteringssystem, skattefördelar och
statlig upplåningsgaranti, är det inte möjligt att - mot lagstiftningens klara
verba i denna fråga - hävda annat än att låntagarna står närmast ett
ägande av det kapital som arbetats upp inom Landshypotek. Detta
konstaterande gäler även om låntagarnas delägarskap inte motsvarar
äganderätt i sedvanlig och egentlig bemärkelse. Viktiga skillnader är att
delägandet utsläcks när låneförhållandet upphör och att en förenings
Prop. 1993/94:216
Bilaga 3
55
reservfond får komma delägarna till godo endast genom lättnad i
lånevillkoren.
Eventuella statliga anspråk/skatteanspråk på den med skattesubventioner
uppbyggda kapitalbasen hade eventuellt kunnat resas i det lagstift-
ningsärende som avsåg den skattemässiga behandlingen av
fondavsättningar vid 1986 och senare års taxeringar (SkU 1984/85:64)
men så skedde inte. Riksdagsbeslutet i frågan innebar att tidigare
fondavsättningar ansågs som definitiva och därmed formellt beskattade.
Därmed torde några beskattningsåtgärder som riktar sig mot dessa
tidigare fondavsättningar inte längre vara möjliga.
Att - som har diskuterats - av konkurrensneutralitetsskäl i kap-
tialtäckningshänseende underkänna den del av Landshypoteks kapitalbas
som mostvarar värdet av de skattefördelar Landshypotek åtnjutit ter sig
mindre tilltalande mot bakgrund av de kraftansträngningar som nu måste
göras för att skapa en stark kapitalbas. Däremot bör frågan om storleken
på den avgift Landshypotek betalar för den statliga garantin kunna
komma upp till omprövning även fortsättningsvis.
Från olika håll har den tanken förts fram att Landshypotek borde kunna
ombildas till en riksomfattande ekonomisk förening för långfristig
kreditgivning till lantbruket. Låntagama/medlemmama skulle satsa
riskkapital i form av insatser, exempelvis 5 % av lånebeloppet. De skulle
efter nödvändig konsolidering av föreningen få återbäring i relation till
sitt lån i föreningen och dessutom ränta på insatskapitalet. Nuvarande
landshypoteksföreningars områden kunde motsvaras av medlemskretsar
med lokala styrelser liknande affärsbankernas regionbanksstyrelser.
Kretsstyrelsema skulle för medlemmarnas räkning kunna utöva inflytande
vid den ekonomiska föreningens stämma.
Fördelarna med en ombildning av Landshypotek till ekonomisk
förening har sagts vara huvudsak följande. Låntagarna får bästa möjliga
lånevillkor till skillnad mot vad som är fallet med aktiebolagsformen där
ägarnas vinstintresse kan ta överhanden. Ett låneinstitut i ekonomisk
föreningsform kan inte köpas upp av spekulanter på samma sätt som ett
aktiebolag. Eftersom lantbrukets långsiktiga finansiering traditionellt i
stor utsträckning skett i kooperativa former med föreningsbanker och
Landshypotek som dominerande aktörer borde den kooperativa företags-
formen få finnas kvar som en alternativ låneform också när det gäller
Landshypoteks verksamhetsområde.
Landshypotek har för sin egen del accepterat tanken att verksamheten
framdeles skall drivas i kreditaktiebolagsform. Denna mening är i linje
med Petris förslag och med regeringens proposition om ombildning av
Stadshypotek. Internationaliseringen av de finansiella marknaderna talar
också starkt för att aktiebolagsformen, som är väl känd för utländska
obligationsköpare, väljs som associationsform. Inom EG finns utred-
ningar som tyder på att etableringar av nya hypoteksinsitut inom
gemenskapen endast blir tillåtna i aktiebolagsform. Lagtekniskt skulle ett
belut om ett framtida Landshypootek i ekonomisk föreningsform innebära
komplikationer. En särlagstiftning innehållande dels föreningsrättsliga
bestämmelser dels också bestämmelser om själva finansieringsverk-
Prop. 1993/94:216
Bilaga 3
56
samheten skulle bli nödvändiga. Mot associationsformen ekonomisk
förening talar dessutom de - jämfört med aktiebolagsformen - begränsan-
de möjligheterna att åstadkomma den kraftiga förstärkning av kapital-
basen som är behövlig vid ombildningen liksom de uppenbara svårighe-
terna att i den fortsatta verksamheten vid behov ytterligare bredda
kapitalbasen med nya insatser från medlemmarna.
Det torde numera stå klart att den nuvarande författningsmässiga
särregleringen av Landshypotek skall upphävas liksom att det statliga
engagemanget i insitutet skall avvecklas. En fortsatt verksamhet måste
därför drivas på Landshypoteks egna meriter och på samma villkor som
gäller för övriga institut för långfristig kreditgivning. Den
associationsform som står till buds är kreditaktiebolagets och i en framtid
eventuellt kreditmarknadsbolagets. När det gäller ägarfunktionen i ett till
kreditaktiebolag ombildat Landshypotek bör denna inte, som har
föreslagits, läggas i landshypoteksföreningama. Ett sådant arrangemang
skulle innebära en delvis konservering av den nuvarande ordningen och
dessutom med stor sannolikhet få till följd lågt ställda krav på avkastning,
vilket vore olyckligt främst med tanke på den med ombildningen åsyftade
konkurrensneutraliteten men också med hänsyn till möjligheterna att få
kompletterande aktiekapitaltillskott från aktiemarknaden. I stället bör
låntagarna ges möjighet att bli aktieägare i det ombildade Landshypotek.
Ombildningen av Landshypotek, som i tillämpliga delar kan ske på
samma sätt och på samma skäl som angetts i regeringens proposition om
ombildning av Stadshypotek, bör enligt min mening tillgå på följande
sätt.
- Hypoteksbanken och föreningarna fusioneras, varvid banken övertar
föreningarnas tillgångar och skulder och föreningarna upplöses utan
likvidation.
- Bankens rörelse, utom obligationsskulden, skjuts till som apportegen-
dom till ett av banken bildat Landshypotek AB mot att banken
erhåller aktier i bolaget samt reverser som svarar mot obligations-
skulder i banken. Gundfonden ligger kvar i banken.
- Bankens styrelse - sex ledamöter, varav tre på förslag av landshypo-
teksorganisationen - utses av regeringen. Regeringen förordnar en av
ledamöterna att vara ordförande.
- Banken, som själv behåller aktiemajoriteten i Landshypotek AB,
erbjuder låntagarna att på förmånliga villkor köpa knappt 50 % av
aktierna i bolaget. Erbjudandet bör vara tidsbegränsat och vara ställt
i relation till låneförhållandets längd och storlek. Minimi- och
maximibelopp bör gälla för låntagares rätt att köpa aktier, exempelvis
5 000 resp. 50 000 kr. De aktier som inte köps av låntagarna bör
säljas till externa intressenter till marknadspris. Överskottet av
aktieförsäljningen skall banken villkorslöst tillskjuta till Landshypotek
AB som förstärkning av bolagets kapitalbas.
Prop. 1993/94:216
Bilaga 3
57
- Banken avvecklar obligationsskulden inom en tioårsperiod. Därefter
likvideras banken och återstående aktier i Landshypotek AB säljs ut
till sitt verkliga värde. Erbjudandet att köpa dessa aktier bör i första
hand riktas till övriga aktieägare och därefter till kategorien "starka
ägare” med intressen i den finansieringsverksamhet som bedrivs i
Landshypotek AB.
- Överskottet vid bankens likvidation skall villkorslöst tillskjutas till
Landshypotek AB.
Den här föreslagna ombildningsmodellen innebär att låntagarna får
möjlighet att tillgodogöra sig Landshypoteks nuvarande substansvärde.
Samtidigt stärkes kapitalbasen på ett så kraftfullt sätt att kapitaltäcknings-
problemen för Landshypotek AB sannolikt löses för lång tid framöver.
Den stärkta soliditeten bör desutom verksamt bidra till bolagets möjlighet
att få behålla nuvarande höga kreditvärdighetsrating och förmånliga
upplåningsvillkor. En kapitaluppbyggnad av det slag som här förordas
innebär också en minimering av den garantirisk som staten under en
avvecklingsperiod bär för de före ombildningen emitterade obiligationer-
na i Landshypotek. Skulle den här beskrivna ombildningsmodellen inte
kunna accepteras och kan tillskott av riskkapital i den storleksordning
som här skisserats inte heller uppbringas på annat godtagbart sätt torde
förutsättningar saknas att driva verksamheten vidare. Den utväg som då
återstår är en avveckling av verksamheten.
När det slutligen gäller den för ombildningen av Landshypotek nödvän-
diga civilrättsliga och skatterättsliga lagstiftningen bör denna kunna
utformas på motsvamade sätt som föreslagits av regeringen i fråga om
Stadshypotek. Behovet av att ställa den statliga garantin/grundfonden till
förfogande för upplåning efter ombildningstidpunkten torde emellertid
vara mindre i Landshypoteks fall om den här föreslagna förstärkningen
av bolagets soliditet kommer till stånd.
Prop. 1993/94:216
Bilaga 3
58
Sverigs allmänna hypoteksbank, fullmäktige i Sveriges Riksbank,
Finansinspektionen, landshypoteksföreningama och företagsklubbama vid
dessa.
Prop. 1993/94:216
Bilaga 4
59
Prop. 1993/94:216
Bilaga 5
Sedan en längre tid har frågan om en förändring av det svenska
landshypotekets organisation diskuterats. De skäl som tidigare fanns för
att staten i fördelningssyfte och på ett specialiserat sätt skulle ställa
garantier till institut inom olika sektorer av kreditmarknaden föreligger
inte längre med en avreglerad kapitalmarknad. Vidare har från den
1 februari 1990 införts internationellt anpassade kapitaltäckningsregler för
banker och andra kreditinstitut. Riksdagen har så sent som den 2 juni
1992 beslutat om ombildning av stadshypoteksorganisationen till aktie-
bolag, i stort sett i enlighet med stadshypoteks egna förslag. Samtidigt
har beslut fattats om avveckling av den statliga grundfonden.
Även Landshypotek har varit föremål för offentliga utredningar, dels
en översyn av lagstiftningen om hypoteksinstitut presenterad i betänkan-
det "Hypoteksinstituten i framtiden", dels ambassadören Kurt Malm-
grens utredning.
I nämnda betänkande framhölls att låntagarna och föreningarna i egen-
skap av delägare i föreningarna respektive Sveriges Allmänna Hypoteks-
bank (SAH) har ett grundat anspråk på del i förmögenhetsmassan i
Landshypotek. I betänkandet konstaterades vidare att Landshypoteks egna
förslag till fortsatta förändringar bör genomföras om inte dessa kan anses
strida mot allmänna intressen såsom konkurrensneutralitet, kravet på
kapitaltäckning, avreglering på kapitalmarknaden eller avskaffandet av
särlagstiftningen. Utredningen ansåg vidare att i själva verket saknas
möjlighet att genom lagstiftning ensidigt förfoga över landshypoteksor-
ganisationens tillgångar.
Kurt Malmgren konstaterade att det inte är möjligt - mot lagstiftningens
klara verba i denna fråga - hävda annat än att låntagarna står närmast ett
ägande av det kapital som arbetats upp inom landshypotek.
Landshypoteksföreningama har nu själva i samråd med Lantbrukarnas
Riksförbund och Sveriges Jordägareförbund gjort en ny utredning om
Landshypotekets organisation.
En stor brist i de tidigare utredningarna är att man inte i grunden
prövat en lösning som bygger
På den ekonomiska föreningen med låntagarna som medlemmar och
ägare, vilket borde varit naturligt med hänsyn till verksamhetens
målsättning och utformning.
Den mest grundläggande förutsättningen för att ett kreditinstitut av
Landshypotekets karaktär skall kunna vara en aktör på den svenska och
internationella kapitalmarknaden är att institutet kan uppvisa en stor
kreditvärdighet.
60
Kreditvärdigheten är framförallt beroende av en stor och stabil
kapitalbas. Den är också beroende av hur verksamheten bedrivs, dvs. om
den styrs effektivt.
För den långsiktiga bedömningen är det viktigt att institutet kan uppvisa
en god lönsamhet och att det har starka ägare.
Landshypoteksföreningamas bestämda uppfattning är att de nuvarande
ca 70 000 ägarna med rätt företagsform kan bli mycket starka. Med
starka ägare menar vi att de har en vilja och ekonomisk förmåga att
tillskjuta erforderligt kapital till verksamheten. I begreppet starka ägare
ligger också att ägarna har ett långsiktigt intresse av att verksamheten
utvecklas på ett stabilt och ändamålsenligt sätt.
Lantbrukarna är överlag välkonsoliderade. Den genomsnittliga
kreditstorleken är endast 300 000 kr per lantbruksenhet. Därtill kan
läggas att värdet på svenska jord- och skogsfastigheter för närvarande
ligger mycket lägre än i grannländerna inom EG. Ekonomisk förening
är den enda företagsform där de har incitament att i ett långsiktigt
perspektiv engagera sig som starka ägare.
Alla aktiebolagslösningar innebär att verksamheten förr eller senare
styrs mot vinstmaximering. En bolagisering av Landshypotek skulle
därför innebära en direkt konflikt med de nuvarande ägarnas intressen.
Den nuvarande homogena ägargruppen av lantbrukare som är enskilda
näringsidkare och fastighetsägare, har nämligen som långsiktig målsätt-
ning att åstadkomma lägsta möjliga kapitalkostnad. I den ekonomiska
föreningen kan till skillnad mot i aktiebolaget de överskott som uppstår
i verksamheten och som inte behövs för nödvändig konsolidering, tillfö-
ras ägarna i proportion till i vilken omfattning de bidragit till att skapa
överskotten.
För Landshypotekets nuvarande ägare är följaktligen den ekonomiska
föreningen den företagsform som bäst tjänar deras långsiktiga ekono-
miska intressen.
Vårt förslag innebär i sammanfattning följande:
1. De nuvarande tio landshypoteksföreningama fusioneras till en enda
ekonomisk förening kallad "Hypoteksbanken, ekonomisk förening", vars
verksamhet regleras av lagen om ekonomiska föreningar och kreditak-
tiebolagslagen (alt. kreditföretagslag).
2. Grundfonden ligger kvar i SAH och ställs till SAH:s förfogande för
ny upplåning t.o.m. utgången av år 1998 utan kapitaltäckningskrav. SAH
likvideras när det sista obligationslånet som banken svarar för är
avvecklat, dvs. senast vid utgången av år 2014.
3. SAH:s rörelse inklusive reservfond, utom låneskulden, överlåts till
den ekonomiska föreningen vederlagsfritt. Föreningen åläggs svara för
SAH:s skulder med hela sitt egna kapital.
Med vårt förslag uppfylls kravet på konkurrensneutralitet och
ekonomisk stabilitet i kreditverksamheten utan att man äventyrar det
grundläggande målet för verksamheten, nämligen att tillhandahålla
billigast möjliga krediter för ägama/medlemmama.
Prop. 1993/94:216
Bilaga 5
61
Prop. 1993/94:216
Bilaga 5
Landshypoteksorganisationen består av tio regionalt verksamma lands-
hypoteksföreningar som äger Sveriges allmänna hypoteksbank (SAH).
Organisationen regleras av lagen (1970:65) om Sveriges allmänna hypo-
teksbank och om landshypoteksföreningar (landshypotekslagen) samt av
ett för varje förening av regeringen fastställt reglemente. SAH anskaffar
medel genom upplåning mot obligationer och reverser samt har till
ändamål att driva lånerörelse genom att lämna lån till hypoteksföre-
ningama och driva annan verksamhet som har samband därmed. Som
säkerhet för SAH:s skuldförbindelser har staten ställt en garantiförbin-
delse, den s.k. grundfonden. Denna uppgår för närvarande till 2,3
miljarder kr. Tidigare bestod den statliga garantin av statsobligationer
som tillhandahölls av riksgäldsfullmäktige. Liksom för Stadshypotek har
grundfonden, från att ursprungligen, vid SAH:s bildande, ha varit en
förutsättning för den upplåning som skedde på den europeiska ka-
pitalmarknaden, kommit att få betydelse främst som bas för beräkning av
upplåningsrätten.
SAH förvaltas av en styrelse som består av sex ledamöter. Två av
dessa - ordföranden och vice ordföranden - och suppleanter för dem utses
av regeringen. Tre styrelseledamöter och lika många suppleanter väljs av
hypoteksföreningamas ombud på bankens ordinarie delägarsamman-
komst. De av regeringen och föreningarna sålunda utsedda ledamöterna
utser i sin tur verkställande direktören som också ingår som ledamot av
styrelsen. När ett ärende av större vikt skall avgöras kan styrelsen
bestämma att den skall förstärkas med en representant från varje
förening.
För revision av styrelsens förvaltning och bankens räkenskaper utser
regeringen årligen två revisorer och suppleanter för dem.
SAH:s ägare utgörs av de tio landshypoteksföreningama. Detta framgår
direkt av 2 § landshypotekslagen. En förenings delaktighet i banken
bestäms efter obetalda kapitalbeloppet av de lån som föreningen erhållit
från banken. Föreningarna är ansvariga för bankens förbindelser i för-
hållande till sin delaktighet i banken.
Föreningarna har till uppgift att, var och en inom sitt geografiskt
avgränsade verksamhetsområde, lämna lån till jordbruks-, skogsbruks-
och trädgårdsändamål mot säkerhet i form av pantbrev i fastigheter eller
mot annan betryggande säkerhet. Genom att uppta lån hos en förening
blir låntagaren automatiskt delägare i föreningen. På föreningsstämman,
som skall hållas minst en gång om året, har varje delägare en röst under
förutsättning att vederbörande inte står i skuld till föreningen för förfallna
avgifter.
En förenings angelägenheter förvaltas av en styrelse som utses enligt
föreskrifter i det av regeringen för föreningen fastställda reglementet.
Antalet styrelseledamöter varierar från förening till förening. Samtliga
ledamöter utses av delägarna på ordinarie föreningsstämma.
62
Delägarna utser årligen revisorer för granskning av förenings förvalt-
ning och räkenskaper. SAH skall för varje förening utse ett ombud som
skall delta i revisionen av föreningens förvaltning.
Föreningarna sammanträder årligen till s.k. delägarsammankomst i
SAH till vilken varje förening får sända tre ombud. Förutom att tre av
SAH:s styrelseledamöter utses på delägarsammankomsten, avgörs på
denna bl.a. frågor om fastställande av balansräkning och om ansvars-
frihet för SAH:s styrelse.
Ansökan om att bilda en landshypoteksförening görs hos regeringen.
Det är också regeringen som förordnar om förfarandet vid likvidation av
såväl hypoteksbanken som av en förening. Däremot innehåller landshypo-
tekslagen inte någon bestämmelse om fördelning av nettotillgångarna vid
likvidation. Inte heller finns några bestämmelser om fusion av fören-
ingar.
SAH och föreningarna står under tillsyn av finansinspektionen.
Kreditgivning bedrivs i olika juridiska former i de europeiska länderna.
Den kooperativa formen är vanlig, vid sidan av kreditaktiebolag och
olika slag av specialinstitut. Det finns exempel på kooperativa kreditföre-
tag med mycket god kreditvärdighet enligt ratinginstitutens klassificering.
I USA har den kooperativa formen en stark ställning när det gäller
krediter till lantbrukets förädlings- och marknadsföringsled. De 100
största lantbrukskooperativa föreningarna hade 48 % av sin finansiering
via den kooperativa banksektorn vid utgången av 1985. CoBank, som är
beteckningen på den största kooperativa finansiella institutionen i USA,
hade 1991 en balansomslutning på 13 miljarder US dollar.
Volksbanken och Reiffeisenbanken, som är den tyska beteckningen på
kooperativa banker, hade 1988 en balansomslutning på 670 miljarder DM
och antalet medlemmar uppgick till drygt 11 miljoner.
Dessa banker hade därmed en marknadsandel på nära 27 % i dåvarande
Västtyskland. En bank tillhörande denna grupp är Deutsche Genos-
senschaftsbank med en balansomslutning 1990 på 205 miljarder DM. Till
banken är 1839 lokala föreningsbanker anslutna.
Nämnas kan att statliga banker i f.d. Östtyskland håller på att omvandlas
till Volks- och Reiffeisenbanker.
I Nederländerna är Rabobankkoncemen en mycket betydande koope-
rativ bank med 851 lokala kooperativa Rabobanker anslutna. Dessa lokala
föreningsbanker äger aktierna i Rabobank Nederland. Koncernen hade
1989 en marknadsandel på 25 %. Banken har också etablerat sig
utomlands för att kunna bistå sina inhemska kunder i deras inter-
nationella affärsverksamhet. Koncernen är Nederländernas största
hypoteksinstitut.
Den österrikiska kooperativa bankformen benämns Raiffeisenbanken
och hade en marknadsandel på 22 % 1989. Inom kreditgivning till
Prop. 1993/94:216
Bilaga 5
63
lantbruk och skogsnäringen är banken dominerande med nära 70 % av
marknaden. Det finns 831 lokala föreningsbanker.
I de nordiska länderna finns också betydande kooperativa banker såsom
Andelskassoma i Danmark och OKO-bankkoncemen i Finland. Den
senare hade vid utgången av 1990 en balansomslutning på 134 miljar-
der FM. Antalet medlemmar uppgick till 660.000.
Kooperativa banker finns i flertalet av medlemsländerna inom EG
förutom de ovan nämnda. De har oftast en dominerande ställning när det
gäller kreditgivning till lantbruket.
En speciell gren av kreditsystemet utgörs av hypoteksinstituten som
svarar för långfristiga finansieriering av bostäder, lantbruk och annan fast
egendom mot säkerhet i inteckningar.
Finansieringen sker huvudsakligen genom utgivning av obligationer.
Redan vid mitten av 1800-talet bildades hypoteksinstitut för lantbrukets
långfristiga finansiering i Danmark och Sverige. Utvecklingen hade dock
startat långt tidigare, redan på 1700-talet, i dåvarande Preussen, med
bildandet av kooperativa hypoteksinstitut för lantbruket.
I Finland inleddes utvecklingen av kreditföreningar på lantbruksområdet
redan på 1860-talet. Även i övriga Europa kom utvecklingen igång under
andra hälften av 1800-talet.
I Norge startade de första instituten på kooperativ grund sin verksamhet
i början av 1900-talet.
Hypoteksverksamhet som bedrivs i kooperativa företagsformer
förekommer i andra länder särskilt i Tyskland och de skandinaviska
länderna.
Sedan en längre tid har frågan om en förändring av landshypo-
teksinstitutionens organisation diskuterats. De skäl som tidigare fanns för
att staten i fördelningssyfte och på ett specialiserat sätt skulle ställa
garantier till institut inom olika sektorer av kreditmarknaden föreligger
inte längre med en avreglerad kapitalmarknad. Avregleringen har också
inneburit att frågan om konkurrensneutralitet kommit i förgrunden.
Statens uppgift begränsar sig numera till att ansvara för att ett regelsys-
tem finns som främjar en god utveckling för kreditmarknaden och skapar
lika förutsättningar för konkurrens mellan kreditinstituten.
Vidare har från den 1 februari 1990 införts internationellt anpassade
kapitaltäckningsregler för banker och andra kreditinstitut. Reglerna
innebär bl.a. att den garanti som staten ställt för landshypoteket och som
för närvarande uppgår till 2,3 miljarder kronor inte får räknas in i kapi-
talbasen.
Det bör poängteras att reformplanema för landshypotekets del således
inte vuxit fram ur den nuvarande s.k. finansiella krisen.
Landshypoteken har med angivna utgångspunkter varit föremål för två
offentliga utredningar dels "Utredningen med uppdrag att göra en
översyn av lagstiftningen om hypoteksinstitut" som avgav betänkandet
Prop. 1993/94:216
Bilaga 5
64
"Hypoteksinstituten i framtiden" (SOU 1989:103) och ambassadören Kurt
Malmgrens utredning. Den förstnämnda utredningen har därutöver haft
som mål att föreslå en moderniserad organisationsform för
hypoteksinstituten som gör det möjligt för den att verka och utvecklas
efter sina egna förutsättningar på en avreglerad kreditmarknad. Båda
utredningarna utmynnar dock i förslag om aktiebolagsbildning.
De båda utredningarnas förslag till bolagsbildningar innebär enligt
Landshypoteks uppfattning att man dragit sina slutsatser utan att beakta
de nuvarande ägarnas önskan att bibehålla målet för verksamheten, att
minimera ägarnas kostnader för krediter till den egna näringsverksamhe-
ten. En omvandlig av Landshypotek till aktiebolag innebär med nödvän-
dighet att motivet för landshypoteks verksamhet på sikt går förlorat.
Flera bolagsaltemativ har presenterats i de olika utredningarna.
Gemensamt för samtliga dessa lösningar är att aktiebolaget måste bedriva
utlåning till marknadsmässiga villkor för att kunna uppvisa den vinst som
är nödvändig för att få goda upplåningsvillkor på kapitalmakmaden. Den
vinst som därmed uppkommer i bolaget kan endast fördelas efter ägarnas
kapitalinsatser och inte på kooperativ grund.
I den ekonomiska föreningen kan man bedriva verksamhet med samma
affärsmässiga krav på lönsamhet som i aktiebolaget. Den uppvisade
vinsten återgår däremot till medlemmarna i form av överskottsutdelning.
Det innebär att vinsten tillförs medlem/låntagare i förhållande till
medlemmens lån, i enlighet med ägarens ändamål med verksamheten.
Olika försök har gjorts från såväl hypoteksutredningen som landshypo-
tek att inom ramen för en aktiebolagslösning finna en modell som
tillgodoser ägarnas mål med verksamheten. Ett sådant förslag innebär att
de nuvarande landshypoteksföreningama blir ägare till samtliga aktier i
kreditaktiebolaget. Finansinspektionen har ställt sig avvisande till en
sådan lösning särskilt som modellen saknar tydliga och starka ägare.
Landshypoteksorganisationen delar numera denna uppfattning.
Enligt vår uppfattning är den enda möjliga bolagslösningen - som på
sikt är hållbar - att aktierna skiftas ut på de nuvarande låntagarna. Det
finns dock inte något incitament för dem att långsiktigt behålla aktierna
eftersom det inte finns någon koppling mellan kapitalinsatsen och den
egna näringsverksamheten. Därmed kan de inte betraktas som starka
ägare. Med nödvändighet kommer aktierna på sikt att köpas upp av bank,
annat kreditinstitut ellar annan som vill erhålla högsta möjliga avkastning
på sitt kapital.
Det har gjorts gällande att en ekonomisk förening skulle vara särskilt
utsatt i en exceptionell krissituation på finansmarkanden när externt nytt
kapital från andra än medlemmarna måste tillföras verksamheten. Det
finns i detta sammanhang anledning slå fast att landshypotek har - som
våra kalkyler visar - kraft att själv inom ramen för en ekonomisk
förening bygga upp ett tillräckligt kapital. Skulle trots allt föreningen
inte klara en kapitaltäckning om 8 procent måste föreningens kredit-
verksamhet avvecklas. Med hänsyn till att tröskeln satts så högt skulle en
avveckling kunna ske i ordnade former. Det finns dock inte något i dag
som tyder på att en sådan situation skulle behöva uppkomma, men skulle
Prop. 1993/94:216
Bilaga 5
65
5 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 216
så likväl ske - och om krisen inte kan klaras ut av nuvarande ägarna - är
problemet att hitta externa finansiärer stort, oberoende av företagsformen.
Det är mot denna bakgrund en stor brist att de tidigare utredningarna
inte i grunden prövat en lösning som bygger på den ekonomiska
föreningen med låntagarna som medlemmar och ägare. En sådan pröv-
ning hade varit naturligt med hänsyn till verksamhetens målsättning och
nuvarande utformning.
Kännetecknande för landshypoteket liksom för de ekonomiska före-
ningarna inom lantbruket, är att verksamheten är en integrerad del av
delägamas/medlemmamas egna företag. Delägarna är lantbrukare som är
väl förtrogna med den kooperativa företagsformen och alla har samma
ägarintresse nämligen att minimera kostnaderna för krediter till den egna
näringsverksamheten.
En omvandling av Landshypotek till aktiebolag skulle som tidigare
sagts innebära att motivet för dess verksamhet går förlorad. Landshy-
poteksföreningama har nu tagit fram ett förslag till ombildning av de 10
landshypoteksföreningama och Sveriges Allmänna Hypoteksbank till en
enda ekonomisk förening. Modellen bygger på att den statliga grundfon-
den avvecklas - liksom för stadshypotek - och att låntagarna även fortsätt-
ningsvis är ägare, men i egenskap av medlemmar i en ekonomisk före-
ning, med ansvar för föreningens kapitalförsörjning. På motsvarande sätt
som verksamheten i ett kreditaktiebolag regleras av aktiebolagslagen och
kreditaktiebolagslagen skulle verksamheten i kreditföreningen regleras av
lagen om ekonomiska föreningar och regelsystemet i kreditaktiebolagsla-
gen. Därmed skulle enligt landshypoteksföreningamas uppfattning de
grundläggande krav som garanterar konkurrensneutralitet på ett betryg-
gande sätt vara uppfyllda.
Med valet av ekonomisk förening åstadkoms en moderniserad
organisationsform som gör det möjligt för landshypoteket att verka och
utvecklas efter sina egna förutsättningar på en avreglerad kreditmarknad.
Genom föreningen uppnås ägarnas viktigaste mål med verksamheten att
erhålla billigast möjliga krediter till det egna lantbruksföretaget. Att man
sammanför nuvarande 11 företag till en juridisk person förbättrar också
möjligheten att bedriva verksamheten mer effektivt.
Den homogena ägargruppen av lantbrukare är i genomsnitt mycket
välkonsoliderade och har ett långsiktigt intresse av att verksamheten ut-
vecklas stabilt. Föreningen har - som visas i avsnitt 8 - med lands-
hypoteks samlade fonder och genom ägarnas insatskapital erforderligt
kapital för verksamheten den dag grundfonden är avvecklad.
Det är också för kreditvärdigheten betydelsefullt att företagsformen är
välkänd bland kreditgivare. Av redovisningen i avsnitt 4 framgår att kre-
ditverksamhet bedriven i kooperativa kreditinstitut är väl etablerad
internationellt och att dessa institut i flera fall har en mycket stark
position på marknaden och hög kreditvärdighet.
Prop. 1993/94:216
Bilaga 5
66
I huvuddrag bör omstruktureringen ske enligt följande.
1. Landshypoteksföreningama fusioneras till en
ekonomisk förening, Hypoteksbanken, ek. för.
2. Grundfonden ligger kvar i SAH och ställs till förfogande för ny
upplåning t.o.m. utgången av år 1998 utan kapitaltäckningskrav. SAH
likvideras när det sista obligationslånet som banken svarar för är
avvecklat, dvs. senast vid utgången av år 2014.
3. SAH:s rörelse inklusive reservfond, utom obligationsskulden,
överlåts till föreningen vederlagsfritt. Den ekonomiska föreningen åläggs
svara för SAH:s skulder med hela sitt egna kapital.
4. Övergångsregler införs för att undvika att fusionen leder till negativa
skattekonsekvenser.
5. Obeskattade reserver (i reservfond) i SAH och föreningarna återförs
till beskattning i den övertagande kreditföreningen. Med hänsyn till riks-
dagens ställningstagande beträffande skatteplikten (SkU 1984/85:64)
begränsas återföringen till avsättningar som gjorts i bokslut till ledning
för 1986 och senare års taxeringar. Med hänsyn till att ombildningen
avses ske vid ingången av år 1993 bör reserverna återföras till be-
skattning vid 1994 års taxering. Skattebetalningen eller intäktsföringen
bör därför kunna fördelas med 75 % på beskattningsåret 1993 och 25 %
på beskattningsåret 1994. Den mottagande föreningen bör få rätt till surv.
Med hänsyn till att banken skall finnas kvar endast under en övergångs-
period och under denna inte själv bedriva någon egentlig verksamhet
saknas det anledning att ge den kvarvarande banken rätt till surv.
Den ombildning av landshypotek som landshypoteksföreningama
föreslår är av mindre ingripande karaktär än den som nyligen beslutats
för stadshypotek. Landshypotek har bedrivit sin verksamhet i kooperativa
former i mer än 150 år. Med vårt förslag kommer verksamheten också
i framtiden att bedrivas i kooperativ form. En styrka i vårt förslag är just
att det inte innebär något egentligt byte av associationsform samtidigt
som ägarrollen görs mer tydlig och verksamhetens organisation görs
enklare och modernare. Endast med vårt ombildningsaltemativ tryggas
såväl verksamhetens marknadspositioner och rättighetsinnehavamas
säkerhet som ägarnas ekonomiska intresse uttryckt i ett klart och tydligt
mål för verksamheten.
Landshypotek bör alltså även i fortsättningen bedriva verksamheten i
kooperativa former. Landshypoteksföreningama slås samman, "fusione-
ras " till en ekonomisk förening i vilken låntagarna blir medlemmar och
ägare.
Vidare skall grundfonden ligga kvar i SAH och avgift betalas för den
till dess den blivit obehövlig. Grundfonden skall stå till SAH:s förfogan-
de för ny upplåning - utan kapitaltäckningskrav - t.o.m. utgången av år
1998. Under den tiden får SAH svara för upplåning av medel som
behövs för utlåning till ekonomiska föreningens rörelse. SAH skall inte
låna upp för andra ändamål.
Att en längre övergångstid för den statliga grundfonden föreslås än den
Prop. 1993/94:216
Bilaga 5
67
som nyligen beslutats för statshypotek, hänger samman med att landshy-
poteket utifrån i övrigt liknande förutsättningar blivit föremål för
väsentligt hårdare kapitaltäckningskrav.
SAH skall likvideras när den utestående obligationsstocken är
avvecklad. De obligationer som nu är utestående löper som längst till år
2014. De nya obligationslån, för vilka grundfonden får tas i anspråk för
fram till utgången till år 1998, bör inte i något fall få ha en längre löptid
än till utgången av år 2003. SAH bör alltså likvideras senast vid
årsskiftet 2014/2015.
Landshypoteksföreningama föreslår att kreditföreningens verksamhet
regleras av lagen om ekonomiska föreningar, föreningens stadgar och av
kreditaktiebolagslagen som f.n. är föremål för översyn och som därvid
lämpligen kan utvidgas till att omfatta ekonomiska föreningar. Lag-
tekniskt är en sådan utvidg-ning enkel. I en särskild lag bör finnas regler
om Sveriges Allmänna Hypoteksbank och grundfonden. Den nuvarande
landshypotekslagen föreslås upphävd.
Frågan om inriktningen av föreningens verksamhet och hur föreningen
bör vara organiserad ankommer på föreningen och dess medlemmar att
ta ställning till. Föreningen bör kunna bilda regionala rörelseenheter inom
ramen för en enda juridisk person. Regler i sådana frågor bör tas in i
föreningens stadgar, se vidare avsnitt 8.
Det första steget i ombildningen är som nämnts en fusion mellan
landshypoteksföreningama. Det finns i dag inte några regler om fusion
mellan landshypoteksföreningar i landshypotekslagen. En fusion mellan
föreningarna förutsätter alltså särskilda bestämmelser. Fusionsbestämmel-
sema bör tillsammans med en bestämmelse om överlåtelse av SAH:s
tillgångar till den nya ekonomiska föreningen, tas in i en särskild ombild-
ningslag som blir av tillfällig karaktär. Av denna framgår att om-
bildningen skall ske.
Sammanslagningen av landshypoteksföreningama bör lämpligen ske
genom fusion genom kombination, dvs. de nuvarande landshypoteksföre-
ningama förenas genom att bilda en ny förening. Fusionen innebär att
delägarna (låntagarna) i landshypoteksföreningama blir medlemmar i den
nya föreningen, att landshypoteksföreningama upplöses utan likvidation
samt att deras tillgångar och skulder övertas av den nya föreningen.
Regeringen bör ges rätt bestämma om tillvägagångssättet vid bildandet
av den nya ekonomiska föreningen som bör ges firma "Hypoteksbanken,
ekonomisk förening”.
I nästa steg i ombildningen föreslås att SAH:s rörelse förs över till den
ekonomiska föreningen. För att undgå de problem som sammanhänger
med ett gäldenärsbyte bör dock SAH:s obligationsskuld ligga kvar i
banken och förvaltas av denna. SAH har dock en häremot svarande
fordran på den ekonomiska föreningen till vilken landshypoteksföre-
ningamas och SAH:s reservfond förts.
Säkerheten för SAH:s obligationsskuld utgörs i dag av lånefordringar
på landshypoteksföreningama, eget kapital, och den statliga garantin
(grundfonden). Lånefordringama på föreningarna tryggas i sin tur av
föreningarnas lånefordringar med tillhörande säkerheter och av före-
Prop. 1993/94:216
Bilaga 5
68
ningamas egna kapital. Härvidlag innebär förslaget inte någon försämrad
ställning för SAH:s borgenärer, eftersom landshypoteksföreningamas
samlade tillgångar kommer att finnas i form av reservfond i den nya
föreningen.
Skatterättsligt betraktas överföringen av tillgångar och skulder vid fusion
eller andra ombildningar som en avyttring som i princip skall utlösa
inkomstbeskattning. En sådan beskattning skulle utgöra hinder mot
fusion. För inkomstbeskattningens del har därför i 2 § 4 mom. lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt (SIL) särskilda undantagsregler införts
för vissa - i paragrafens första stycke angivna - fusionsfall. Även den nu
aktuella fusionen bör omfattas av undantagsreglerna. Till bilden hör att
det vid tidigare fusioner inom stadshypoteksinstitutionen och den nu
aktuella ombildningen av stadshypotek har ansetts motiverat att införa
lättnader.
En överlåtelse av tillgångar som ingår i näringsverksamhet för ett pris
som understiger marknadsvärdet skall enligt huvudregeln i punkt 1 fjärde
stycket av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen (1928:370, KL)
föranleda beskattning som om tillgångarna avyttrats till marknadsvärde
(uttagsbeskattning). Om särskilda skäl föreligger får uttagsbeskattning
underlåtas (jfr prop. 1989/90:110 s 556 f.).
Det anförda innebär att man under vissa förutsättningar godtar att
tillgångar vid företagsombildningar överförs från ett företag till ett annat
till skattemässiga restvärden även om marknadsvärdet är betydligt högre.
Till skillnad mot tidigare gäller efter skattereformen att uttagsbeskattning
kan aktualiseras även i fråga om reavinstbeskattad egendom, t.ex. aktier.
De villkor som i praxis uppställs för att uttagsbeskattning skall
underlåtas är bl.a. att det föreligger ägaridentitet mellan de berörda
företagen eller om så inte är fallet att förfarandet i vart fall är affärsmäs-
sigt betingat och inte innehåller några benefika inslag. Ett generellt krav
är att förfarandet inte leder till någon otillbörlig skatteförmån. Till-
gångarna får inte heller lämna den dubbelbeskattade sektorn.
Landshypoteksföreningamas uppfattning är att särskilda skäl mot
uttagsbeskattning föreligger i fråga om överlåtelse av hypoteksbankens
tillgångar till den ekonomiska föreningen.
I samband med fusionen av landshypoteksföreningama bildas en
ekonomisk förening på vilken lagen om ekonomiska föreningar är
tillämplig. Enligt 2 kap. 2 § nämnda lag skall föreningens stadgar ange
den insats med vilken varje medlem skall delta i föreningen, hur
insatserna skall fullgöras samt i vad mån en medlem får delta i före-
ningen med insats utöver vad han är skyldig att delta med.
Bestämmelserna innebär ett krav på insatsskyldighet och hur det skall
fullgöras. Däremot finns inte något krav på att insatsen är betald när
föreningen registreras. I detta fall är tänkt att insatsskyldigheten för
nuvarande låntagare/delägare skall fullgöras av överskott i den ekono-
Prop. 1993/94:216
Bilaga 5
69
miska föreningen. Därvid kommer vanliga beskattningsregler att gälla
för medlemmen. Några särregler behövs inte.
Det kapital som finns i föreningen i samband med ombildningen
kommer medlemmarna inte att kunna tillgodogöra sig i annat fall än vid
likvidation av föreningen. Vid föreningens upplösning kommer medlem
att beskattas för skillnaden mellan inbetald insats och tillskiftat belopp.
Avdragsrätten för avsättning till reservfond slopas. Gjorda avsättningar
bör i princip återföras till beskattning. Den tidigare nämnda undan-
tagsregeln i SIL för vissa fusioner och som bör gälla också för fusionen
av landshypoteksföreningama reglerar endast beskattningskonsekvensema
av själva överlåtelsen av tillgångar och skulder men däremot inte
övertagande av obeskattade reserver. På motsvarande sätt som föreskri-
vits vid bl a ombildning av sparbanken och stadshypotek bör landshypo-
teksföreningama och hypoteksbankens obeskattade reserver få återföras
till beskattning i den ekonomiska föreningen.
Med hänsyn till riksdagens ställningstagande beträffande skatteplikten
för upplösning av äldre avsättningar (SkU 1984/85:64) bör återföringen
begränsas till avsättningar som gjorts i bokslut för räkenskapsår som
taxerats år 1986 och senare.
För övriga företag gäller att avskattningsperioden går ut vid i normal-
fallet 1995 års taxering. Med hänsyn till att ombildningen avses ske
under år 1993 bör reserverna återföras till beskattning vid 1994 års
taxering. Skattebetalningen och intäktsföringen bör därför kunna fördelas
med 75 % på beskattningsåret 1993 och med 25 % på beskattningsåret
1994.
Med hänsyn till att hypoteksbanken skall finnas kvar under en
begränsad tid, att dess tillgångar överförs till kreditföreningen och att
eventuellt överskott uppkommer i den ekonomiska föreningen, finns inte
anledning att ge SAH rätt till survavsättning. Däremot bör föreningen ges
rätt till survavsättning. Med hänsyn till kravet på konkurrensneutralitet
bör survunderlaget reduceras i fråga om den del av det egna kapitalet
som kunnat byggas upp med avdragsrätt utan återföringsskyldighet.
Reduktion bör ske med motsvarande belopp som föreslagits gälla Stads-
hypotek AB, nämligen 25 % av avsättningen till reservfond som skett i
SAH och landshypoteksföreningama t.o.m. bokslutet för år 1984.
Som nämnts avses föreningen bli en ekonomisk förening under förenings-
lagen. I 2 kap. 2 § föreningslagen anges de stadgekrav som en eko-
nomisk förening skall uppfylla för att kunna registreras. Registrering sker
hos länsstyrelse. Finansinspektionen är tillsynsmyndighet. I bilaga har
intagits förslag till stadgar för föreningen. Nedan berörs några stadgebe-
stämmelser.
Prop. 1993/94:216
Bilaga 5
70
Stadgarna skall ange föreningens ändamål. Detta är alltid att främja
medlemmarnas ekonomiska intressen genom medlemmarnas deltagande
i verksamheten. Ändamålet skall återspegla den grundläggande uppgiften
att lämna och förmedla lån till lantbruket med binäringar. Säkerhet skall
lämnas i form av pantbrev i fast egendom men även annan betryggande
säkerhet skall kunna ställas. Som medlem kan antas fysisk eller juridisk
person. Finansiering av verksamheten skall som hittills ske genom
utgivande av obligationer och andra försträckningar m m.
Reglerna om insatsskyldighet och insatsbetalning är centrala med
hänsyn till uppbyggnaden av föreningens riskkapital. Mot angiven
bakgrund är reglerna om insatsåterbetalning vid medlems avgång knutna
till kapitaltäckningskravet för föreningen utom i ett par tvingande fall
enligt föreningslagen, nämligen ökad insatsskyldighet och fusion för
överlåtande förening. Stadgarna ger här ramarna. Reglerna behandlas
översiktligt under avsnitt 9.
Som alla ekonomiska föreningar skall föreningen ha en styrelse. Denna
föreslås bestå av 6-12 valda ledamöter jämte högst 6 suppleanter. Enligt
förslaget utser styrelsen en verkställande direktör. Stämman utser tre
revisorer jämte suppleanter. Styrelsen utser firmatecknare.
Enligt landshypoteksföreningamas mening är det viktigt att bibehålla
den regionala förankringen inom landshypoteksorganisationen även med
en enda förening i hela landet. Därför föreslås att föreningen kan indelas
i regioner. Vid årliga ordinarie regionmöten utses regionstyrelser och
fullmäktige samt behandlas styrelsens årsredovisning. Fullmäktige utgör
föreningsstämma och utövar helt stämmans befogenheter. Region-
styrelserna kan även, om styrelsen så finner lämpligt, åläggas uppgifter
inom affärsrörelsen.
Föreningsstämman skall fatta de beslut som enligt föreningslagen krävs
rörande årsredovisningen och frågan om ansvarsfrihet för styrel-
seledamöterna och verkställande direktören. Medlem har motionsrätt till
regionmöte på vilket avgörs om motionen skall föras vidare till förenings-
stämman.
I stadgarna har införts vissa regler om rörelsen. Reglerna är att se
som komplement till de allmänna reglerna i kreditföretagslagen. Kredit
får enligt förslaget lämnas endast till medlemmar och endast mot be-
tryggande säkerhet. Om särskilda skäl föreligger får kredit lämnas även
till annan än medlem; denna bestämmelse har sin motsvarighet i
stadgarna för lokala föreningsbanker. Undantagsregeln kan tilllämpas för
kreditgivningen till annan än medlem om föreningens ekonomiska
ställning så medger. Regeln kan också tillämpas vid medlemmarnas
övergång från landshypoteksföreningama till den ekonomiska föreningen
för de låntagare som av någon anledning inte vill bli medlem i före-
ningen. I stadgarna ges vidare vissa bestämmelser om säkerheter och om
hur föreningen får anskaffa medel för sin rörelse; jämför ändamålsparag-
rafen. Föreningen kan utge obligationer, uppta reverslån och utge för-
lagsbevis m.m.
En obligatorisk stadgeuppgift är angivande av vinstfördelningsgrunder-
na. Principerna berörs delvis under avsnitt 9. Enligt föreningslagen skall
Prop. 1993/94:216
Bilaga 5
71
det ske en årlig avsättning till reservfonden om 5 % av årets nettovinst
till dess reservfonden uppgår till 20 % av det inbetalda insatskapitalet.
I vissa fall skall avsättningen fortsätta. Reservfonden avses dock bli fylld
redan vid föreningens början genom att föreningen övertar
landshypoteksföreningamas reservfonder.
Stadgeförslaget innebär att överskottet efter den obligatoriska reserv-
fondsavsättningen och med beaktande av den allmänna försiktighetsregeln
i föreningslagen skall fonderas och/eller föras i ny räkning och/eller utgå
som insatsränta och/eller fördelas mellan medlemmarna som återbäring
i förhållande till deras kvarvarande krediter hos föreningen och/eller
användas för allmännyttigt eller därmed jämförligt ändamål. Styrelsen
kan besluta om gottgörelse, d.v.s. utbetalningar som är resultatberoende
men som kostnadsförs resultaträkningen och ej ingår i föreningens
redovisade årsresultat.
Vid föreningens upplösning skall de behållna tillgångarna fördelas
bland medlemmarna efter deras inbetalda insatser. Likvidation beslutas
liksom fusion och stadgeändring enligt föreningslagens regler och
eventuella tillämpliga regler i kreditföretagslagen.
Den mest grundläggande förutsättningen för att ett kreditinstitut av
Hypoteksbankens karaktär skall kunna vara en aktör på den svenska och
internationella kapitalmarknaden är att institutet kan uppvisa en stor
kreditvärdighet.
Kreditvärdigheten är framförallt beroende av en stor och stabil
kapitalbas. Den är också beroende av hur verksamheten bedrivs, dvs. om
den styrs effektivt och i övrigt är sund. Det är också viktigt att institutet
kan uppvisa en långsiktig överlevnadsförmåga.
För den långsiktiga bedömningen är det viktigt att institutet kan uppvisa
en god lönsamhet och att det har starka ägare.
Landshypoteksföreningamas bestämda uppfattning är att de nuvarande
ca 70 000 ägarna kan bli mycket starka. Med starka ägare menar vi att
de har en vilja och ekonomisk förmåga att tillskjuta erforderligt kapital
till verksamheten. I begreppet starka ägare ligger också att ägarna har ett
långsiktigt intresse av att verksamheten utvecklas på ett stabilt och
ändamålsenligt sätt.
Lantbrukarna är överlag välkonsoliderade. Den genomsnittliga
kreditstorleken är endast 300 000 kr i bottenlån per lantbruk. Därtill kan
läggas att prisnivån på svenska jord- och skogsfastigheter för närvarande
är mycket lägre än i grannländerna inom EG. Ekonomisk förening är den
enda företagsform där låntagarna har incitament att i ett långsiktigt per-
spektiv engagera sig som starka ägare.
Alla aktiebolagslösningar innebär att verksamheten förr eller senare
styrs mot vinstmaximering. En bolagisering av Landshypotek skulle
därför innebära en direkt konflikt med de nuvarande ägamas intressen.
Prop. 1993/94:216
Bilaga 5
72
Den nuvarande homogena ägargruppen av lantbrukare som är enskilda
näringsidkare och fastighetsägare, har nämligen som långsiktig målsät-
tning att åstadkomma lägsta möjliga kapitalkostnad. I den ekonomiska
föreningen kan till skillnad mot i aktiebolaget de överskott som uppstår
i verksamheten och som inte behövs för nödvändig konsolidering, till-
föras ägarna i proportion till i vilken omfattning de bidragit till att skapa
överskotten.
För Landshypotekets nuvarande ägare är följaktligen den ekonomiska
föreningen den företagsform som bäst tjänar deras långsiktiga eko-
nomiska intressen.
Vid kontakter med det intematioella ratingföretaget Standard & Poors
har framkommit att man vid bedömning av ett företags kreditvärdighet
i första hand bedömer företagets kapitalstyrka och hur det styrs. Dä-
remot har företagets associationsform underordnad betydelse. Att eko-
nomisk förening inte skulle innebära någon belastning i detta hänseende
framgår av att flera kooperativa kreditinstitut finns bland de institut som
har den högsta kreditvärdigheten i Europa.
Principer för kapitaluppbyggnad och ökat individuellt ägande
I samband med den ekonomiska föreningens kapitaluppbyggnad är det två
viktiga utgångspunkter som behöver beaktas. Dels krävs en uppbyggnad
av i första hand primärkapital dels bör ett ökat individuellt ägande
åstadkommas. Det senare behövs för att göra ägandet mer tydligt i
enlighet med det ökade ansvar som är förenat med att Lands-
hypoteksorganisationen fortsättningsvis skall klara sig på egna meriter.
Vår lösning innebär att verksamhetens behov av primärt riskkapital,
förutom den ansamlade reservfonden om ca 1 miljard kronor, byggs upp
med ett individuellt insatskapital för varje medlem.
Varje medlem föreslås få en insatsskyldighet som exempelvis uppgår
till 8 % av det lånade beloppet. För nuvarande medlemmar i landshypo-
teksföreningama skulle insatsskyldigheten uppfyllas successivt genom att
individuella överskottsandelar (återbäring) fonderas som privat insatskapi-
tal.
För nya kunder som vill bli medlemmar skall insatsskyldigheten
uppfyllas genom återbäring och genom direkta insatsamorteringar om ca
0,5 - 1 % av lånebeloppet per år, tills insatsskyldigheten blir uppfylld.
Vid behov skulle förtida insatsamorteringar från medlemmarna, för att
uppfylla insatsskyldigheten snabbare, kunna premieras. Detta bedöms för
närvarande inte vara nödvändigt, varför det inte har inberäknats i de
ekonomiska kalkylerna för de närmaste åren.
I vår lösning räknar vi med att det från ett positivt redovisat resultat,
efter eventuellt lagstadgade reservfondsavsättningar, skall utgå en årlig
insatsutdelning till ägarna enligt bestämmelserna i lagen om ekonomiska
föreningar. Återstående överskott går ut som återbäring som inled-
ningsvis i sin helhet fonderas som enskilt insatskapital.
Prop. 1993/94:216
Bilaga 5
73
Stabiliteten i kapitalet
Prop. 1993/94:216
Bilaga 5
Allt insatskapital skall vara bundet så länge som medlemmen har kvar sitt
lån. Insatskapitalet kommer inte någon gång att överstiga 8 procent av
medlemmens aktuella låneskuld. Det innebär att insatserna blir direkt
synkroniserade med den ekonomiska föreningens kapitaltäckningskrav
och soliditetsbehov.
När en medlem amorterar eller löser sitt lån och lämnar föreningen
samt får ut sitt insatskapital, bortfaller motsvarande kapitaltäckningskrav.
Föreningens primära riskkapital består förutom av medlemmarnas
insatskapital av en betydande reservfond.
Varje medlems insatskapital relaterat till lånet, är därför lägre än
föreningens kapitaltäckning.
Därmed ökar kapitaltäckningen när en medlem lämnar föreningen. Ett
nytt lån som lämnas samtidigt innebär visserligen att kapitaltäckningen
minskar inledningsvis, men eftersom omsättningen av krediterna i stocken
är liten på grund av de långa lånetidema och att föreningen själv alltid
kan avgöra om man har erforderlig utlåningskapacitet vid varje tillfälle,
så innebär inte detta något nämnvärt problem.
För att ytterligare förstärka den ekonomiska stabiliteten föreslår vi att
överinsatser, dvs insatser utöver 8 % av aktuell låneskuld, betalas ut med
2 års fördröjning. Föreningen kan i årsredovisningen tydliggöra hur
mycket av insatserna som kommer att betalas ut de nästkommande åren.
Ekonomiska nyckeltal
Landshypoteksorganisationen har gjort beräkningar av den ekonomiska
utvecklingen i hypoteksverksamheten. De antaganden som har gjorts för
de närmaste åren kan bedömas som säkra. De extrapoleringar som gjorts
på längre sikt är givetvis behäftade med viss osäkerhet men visar ändå
hur verksamheten utvecklas med i dag kända förutsättningar. Nedan
följer en kortare redogörelse för några viktiga antaganden och resultat.
En relativt kraftig resultatförbättring uppkommer de närmaste åren till
följd av att huvuddelen av lånestocken som ligger med en place-
ringsmarginal om ca 0,30 % ränteomskrivs successivt till marknadsmäs-
siga nivåer. Resultatutvecklingen är delvis också en funktion av det ökade
egna kapitalet.
Under 1991 fanns också en "engångskostnad" om drygt 40 mkr i
kreditförluster som uppkommit genom att överskottslikviditet placerats i
finansbolagen Nyckeln och Optimum.
Övriga variabler som ligger till grund för den ekonomiska kalkylen är
en försiktigt bedömd nominell tillväxt om 3 % per år och ett antagande
om att kreditförlusterna på utlåningen de närmaste åren kommer att vara
ungefär dubbelt så höga som under de senaste åren, dock fortsatt mycket
låga jämfört med förlusterna för andra typer av krediter på marknaden.
74
Vi gör också bedömningen att den kapitaltäckningsnivå som kommer
att uppnås inom de närmaste åren kommer att vara konkurrenskraftig på
upplåningsmarknaden. När det gäller bedömningen av de redovisade
kapitaltäckningstalen, bör man ha i åtanke att de för detta institutet i
princip är likvärdiga med gängse soliditetsmått, vilket inte är fallet med
bankernas och bostadsinstitutens kapitaltäckningstal.
Det egna kapitalets sammansättning kommer under perioden 1992-
1998 att förändras från 100 % kollektivt kapital till över 50 % indi-
viduellt kapital. Vårt förslag innebär att den kollektiva reservfonden lång-
siktigt kommer att utgöra ca 40 % av kapitalbasen, vilket vi bedömer
vara en lämplig nivå för en långsiktig stabilitet utifrån både ägarnas och
upplåningsmarknadens perspektiv.
Prop. 1993/94:216
Bilaga 5
Nyckeltal
|
1991 |
1992 |
1993 |
1995 1997 |
1999 | |
|
Resultat före |
107 |
150 |
265 |
398 549 |
656 |
|
Kapitaltäckning |
4.8% |
5,5% |
6.2% |
8.2% 11.2% |
13,7% |
|
Kapitaltäckn. 16.0% inkl nuv. för- |
5.6% |
8,1% |
8,9% |
10.7% |
13.5% |
|
Räntabilitet 15.2% |
8.9% |
10,7% |
16.3% 17.3% |
16.5% | |
75
Landshypoteksinstitutionens framtid har under de senaste åren varit
föremål för ett flertal utredningar. Den senaste studien, som företogs i
samverkan mellan Sveriges Allmänna Hypoteksbank (SAH) och
Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) (SAH-LRF-utredningen) presenterades
1 april 1992. Den innehåller i bilaga 1 en kort sammanfattning av de
övriga utredningarna.
Slutsatserna från SAH-LRF-utredningen har nyligen behandlats i SAH:s
styrelse och ägarkrets. Överläggningar om landshypoteksinstitutionens
framtida organisaton har vidare förts mellan företrädare för SAH och
företrädare för finansdepartementet. Det har därvid befunnits önskvärt
att, på basis av vad som framkommit vid de nyssnämnda utredningarna,
framlägga ett konkret förslag till framtida organisation- inklusive
finansieringslösning - för ställningstagande i SAH:s styrelse och
ägarkrets, vilket förslag därefter, sedan det diskuterats med finansinspek-
tionen och vederbörande ratinginsitut, kan utgöra grundval för avslutande
överläggningar med finansdepartemetet. För utarbetande av ett sådant
förslag tillsattes, på intiativ av SAH:s centrala arbetsgrupp, i början av
maj 1992 inom SAH en intern utredningsgrupp.
Utredningsgruppen har bestått av följande personer:
Hans Henrik Abelin, Sveriges Allmänna Hypoteksbank (ordf)
Håkan Lidenholm,
Christer Söderberg,
Gunnar Nord, FöretagsJuridik Nord & Co AB
Robert Ohlsson,
Som särskild expert på skattefrågor har Mats Persson, KPMG-Bohlins
AB, deltagit i utredningsgruppens arbete.
Utredningsgruppen har hållit sex sammanträden.
Utredningsgruppens förslag innebär sammanfattningsvis följande:
Landshypoteksorganisationens bärande affärsidé - lån till
lantbruket och dess binäringar till fördelaktigast möjliga villkor -
bibehålls intakt.
Landshypoteksorganisationens kooperativa karaktär - med
landshypoteskföreningarna som ägare till kreditrörelsen bibehålls,
samtidigt som låntagarnas roll som delägare i föreningarna och
som kapitalförsörjare till organisationen förstärks.
Prop. 1993/94:216
Bilaga 6
76
I enlighet med lagstiftarens direktiv förläggs all rörelse till ett
kreditaktiebolag, Hypoteksbanken AB. Samtliga aktier i Hypoteks-
banken AB ägs primärt av landshypoteksföreningma, vilka i sin
tur ägs av medlemmama/låntagama.
I enlighet med LRF:s förslag erbjuds låntagarna att delta i
kapitaliseringen av landshypoteksorganisationens verksamhet
genom att teckna Landshypoteksbevis, utgivna av landshypoteks-
föreningama. Landshypoteksbevisen ger säker årlig avkastning.
Den rättsliga formen för avkastningen såväl civilrättsligt som
skatterättsligt blir ränta. Förmögenhetstillväxten i landshypoteksor-
ganisationen bibehålls som kooperativ egendom. Av låntagarna
inbetalade medel tillskjuts av landshypoteksföreningama till
Hypoteksbanken AB:s kreditrörelse i form av aktiekapital och lån.
Hypoteksbanken AB:s återstående behov av eget kapital täcks
genom nyemissioner av preferensaktier (primärkapital) som
tecknas av landshypoteksföreningama. Genom de skattemässigt
fördelaktiga s.k. Annell-reglema kan dessa aktieförvärv finansieras
genom obligationsutgivning via SAH med säkerhet i grundfonden
under den tid denna fond finns kvar.
Landshypotekslagen revideras och möjliggör därmed
* att landshypoteksföreningama bibehålls för kontinuitet och
stabilitet i ägarförhållandet och som kooperativa länkar
mellan låntagarna och Hypoteksbanken AB och
* att SAH under en övergångstid bibehålls dels för att avveckla
sin nuvarande obligationsstock, dels för att sköta viss
ytterligare upplåning under grandfondens avvecklingstid.
Landshypoteksorganisationens långsiktiga fortlevnad med en
verkligt robust finansiering tryggas med den valda modellen -
samtidigt som denna ger full flexibilitet med avseende på senare
vägval. Sålunda blir t.ex. både "privatisering" av Hypoteksbanken
AB och riktade emissioner av aktier i Hypoteksbanken AB
möjliga.
Utredningsgruppen har i sitt arbete haft följande utgångspunkter.
Den grundläggande kooperativa affärsidén - lån till lantbruket och
dess binäringar till fördelaktigast möjliga villkor - skall bibehållas.
Det är mot denna bakgrund inte möjligt att i erforderlig utsträck-
ning rekrytera rent externt riskkapital genom aktieemissioner.
Sådan rekrytering kräver nämligen att verksamhetens yttersta
målsättning är vinstmaximering till stamaktieägama.
Landshypoteksinstitutionens självständighet bör bibehållas.
Verksamheten skall ha en mycket långsiktig inriktning.
Lagens kapitaltäckningsregler bör snarast tillgodoses med så stor
marginal som SAH bedömer erforderlig - primärkapital 8 %, total
kapitaltäckning 11 - 12 % - vilket för övrigt måste anses lämpligt
Prop. 1993/94:216
Bilaga 6
77
också med hänsyn till ratinginstitutens syn på landshypo-
teksinstitutionen som låntagare på den internationella kapital-
marknaden.
Finansieringslösningen måste även i övrigt vara av robust karaktär
för att kunna tåla de påfrestningar som kan komma om den
rådande lågkonjunkturen får negativa verkningar för jordbrukets
del under 1990-talet. Hänsyn måste härvid tas till att också
finansmarknaden sannolikt kommer att utsättas för ytterligare stora
påfrestningar under de närmaste åren.
Lagstiftarens övergripande intentioner sådana de kom till uttryck
i Hypoteksutredningens slutbetänkande, Hypoteksinstitutens i
framtiden (SOU 1989:103), med remisskritik, bör tillgodoses. De
innebär i korthet att:
* all rörelse skall sammanföras i ett för ändamålet bildat
kreditaktiebolag, Hypoteksbanken AB, vilket blir ett s.k.
kreditmarknadsbolag i den nya kapitalmarknadslagstiftningen
som förväntas;
* de nuvarande landshypoteksföreningama bör bibehållas som
ägare, lämpligen i modifierad form;
* grundfonden skall avvecklas efter en övergångsperiod.
LRF:s önskemål om en närmare anknytning mellan lantbrukar-
na/låntagama och banken via finansieringsinsatser bör tillgodoses.
Detta bör dock ske på frivillighetens grund och ges en enkel och
lättöverskådlig utformning.
Finansieringslösningar som medför att landshypoteksorganisationen
nu, i ett kärvt marknadsläge, genom aktiespridning till låga kurser
tvingas "ge bort" betydande delar av landshypoteksorganisationens
substans till externa finansiärer bör undvikas.
Finansieringslösningar som innebär onödiga skattekostnader bör
undvikas.
Tekniska lösningar som inte har en rimlig utsikt att vinna gehör
hos lagstiftaren och tillsynsmyndigheten bör undvikas.
En hög grad av flexibilitet bör bibehållas inför framtiden.
Lösningen måste medge en rationell utveckling av landshypo-
teksorganisationens verksamhet inom den angivna målsättningen.
Detta bör ske bl.a. genom en enhetlig organisationsstruktur.
Utredningsgruppens förslag är en vidareutveckling och anpassning av
SAH/LRF-utredningens förslag från april 1992 och tar sin utgångspunkt
i Hypoteksutredningens förslag från 1989, sådant detta successivt
modifierades efter remisskritiken och landshypoteksorganisationens
intemutredning sommaren 1990. Såvitt avser avvecklingen av SAH och
grundfonden har i allt väsentligt lösningen i prop. 1991/92:119, Om
ombildning av Stadshypotek m.m., används.
Prop. 1993/94:216
Bilaga 6
78
Förslaget innebär steg för steg följande:
Vissa av SAH:s rörelsetillgångar överförs från SAH till ett
nybildat helägt dotterbolag, kreditaktiebolaget Hypoteksbanken
AB, till bokförda värden mot apport av nytecknade aktier.
Övergångslagstiftningen förutsätts ge nödvändiga skattebefrielser
i enlighet med Hypoteksutredningens förslag.
Landshypoteksföreningamas lånerörelse överförs till Hypoteks-
banken AB som apporttillskott. Andelsfrågoma löses på det sätt
som skisserats i 1990 års ovannämnda intemutredning.
Landshypotekslagen ändras så, att landshypoteksföreningamas
verksamhetsföremål blir dels att äga aktier i Hypoteksbanken AB
(och, eventuellt värdepapper i övrigt och/eller fastigheter) dels att
kanalisera medlemmarnas kapitalinsatser till kreditrörelsen.
Landshypotekslagens avsnitt om SAH skrivs om så att SAH lever
kvar under en övergångstid. Under denna period skall SAH:s
verksamhet bestå i
* att kvarstå som låntagare enligt de av SAH redan nu utgivna
obligationerna,
* att stå som långivare till Hypoteksbanken AB enligt de
reverser, för vilka Hypoteksbanken AB övertagit betal-
ningsansvar från landshypoteksföreningama vid den
ovannämnda rörelseöverlåtelsen samt
* att låna upp ytterligare medel från kapitalmarknaden under
en femårsperiod - vilket tills vidare antages bli avveck-
lingsperioden för SAH:s grundfond - och att vidareutlåna
dessa medel till Hypoteksbanken AB respektive, såvitt avser
belopp om 100 - 500 Mkr, till landshypoteksföreningama för
finansiering av nyemissioner av aktier i Hypoteksbanken AB.
Landshypoteksföreningama inbjuder sina medlemmar, låntagarna,
att direkt deltaga i kapitaliseringen av Hypoteksbanken AB:s
rörelse genom teckning av s.k. Landshypoteksbevis, utgivna av
föreningarna, på i huvudsak följande villkor:
* Löptid 10 år
* Ränta: Statsobligationsräntan på 10-års obligationer + 1,5
%-enheter, f.n. (i maj 1992) ca 12 %
* Betalningsrätt: Förlagsbeviskaraktär
* Tillgänglighet: Multiplar av 5 000 kronor
* Skuldebrevskaraktär: Enkla skuldebrev, överlåtelse förutsätter
registrering hos respektive förening
De medel som medlemmarna tillskjuter till föreningarna begagnas
av föreningarna för tillförande av rörelsekaptial till Hypoteks-
banken AB, delvis genom aktieteckning, delvis genom lämnande
av lån.
Vad som ytterligare erfordras som kapitaltillskott, sedan medlem-
marna erbjudits deltaga och fullgjort sina insatser, tillskjuts enligt
följande. Hypoteksbanken AB emitterar under perioden 1993 -
1997 preferensaktier till landshypoteksföreningama i exempelvis
fem årliga "trancher" om vardera högst 100 Mkr. Föreningarnas
Prop. 1993/94:216
Bilaga 6
79
förvärv av dessa aktier finansieras genom tioåriga amorteringsfria
lån mot marknadsmässig ränta från SAH till föreningarna.
SAH emitterar, samtidigt med de nyssnämnda aktieemissionema,
obligationer på marknadsmässiga villkor till marknaden på motsva-
rande belopp, dvs. i trancher om högst 100 Mkr.
Sedan SAH fullgjort sina övergångsvisa uppgifter enligt vad som
nyss sagts, likvideras banken och dess återstående nettotillgångar
tillskiftas landshypoteksföreningama.
Om det skulle befinnas erforderligt/önskvärt att vid något eller
flera tillfällen göra riktade emissioner av preferensaktier eller
stamaktier till låntagarna eller till externa intressenter är detta
givetvis fullt möjligt. Dock skall observeras att rent "externa"
emissioner av riskkapital kommer att kräva byte av grundläggande
affärsidé. Marknaden kräver full kommersialitet för att tillskjuta
riskkapital. En aktiespridning till en vidare krets kräver givetvis
marknadsnotering av aktierna och förutsätter därför en börsintro-
duktion.
Prop. 1993/94:216
Bilaga 6
Utredningsgruppens förslag baseras på Hypoteksutredningens förslag i
slutbetänkandet SOU 1989:103, Hypoteksinstituten i framtiden, såtillvida
att all rörelse samlas i ett kreditaktiebolag, Hypoteksbanken AB.
Rörelseöverlåtelsen sker i tre etapper, nämligen a) en första överlåtelse
av huvuddelen av rörelseegendomen från SAH till det redan nu
existerande helägda dotterbolget Hypoteksbanken AB, b) överlåtelse av
all rörelse från landshypoteksföreningama till Hypoteksbanken AB och
c) överlåtelse av all SAH:s återstående egendom till Hypoteksbanken
AB när SAH återbetalat samtliga utelöpande lån (denna sista överlåtelse
torde komma att äga mm om ca 20 år).
Även vad beträffar landshypoteksföreningamas framtid baseras
utredningsgruppens förslag på Hypoteksutredningens nyssnämnda
betänkande, sådant det modifierats i remissförfarandet (se t.ex. Uppsala
universitets juridiska fakultetsstyrelses samt LRF:s kommentarer
angående begränsningar i möjligheterna att använda associationsformen
ekonomisk förening för icke kooperativ verksamhet).
I vad avser SAH:s successiva avveckling baserar utredningsgruppens
förslag på den lösning som valts för avvecklingen av Konungariket
Sveriges Stadshypotekskassa vid omstruktureringen av stadshypoteks-
organisationen (prop. 1991/93:119).
De grundläggande lagändringar som erfordras för genomförande av
förslaget torde främst avse lagen (1970:65) om Sveriges allmänna
hypoteksbank och av landshypoteksföreningar (landshypotekslagen).
Ändringarna kan indelas i två huvudgrupper, nämligen sådana som gäller
SAH och sådana som gäller landshypoteksföreningama.
80
Vad först beträffar de ändringar som berör SAH torde dessa i
väsentliga avseenden kunna ta sin utgångspunkt dels i förslaget i
Hypoteksutredningens betänkande dels i prop. 1991/92:119. Reglerna om
SAH i den reviderade lagen kommer väsentligen att innehålla följande
avsnitt.
1. Ändamål
a) Förvalta SAH:s fordringar på Hypoteksbanken AB och
SAH:s skulder
b) Förvalta SAH:s fastighet/er och viss annan rörelseegendom
c) Under grundfondens återstående giltighetstid låna upp och till
Hypoteksbanken AB direkt och via landshypoteksföre-
ningama låna ut medel som Hypoteksbanken AB behöver för
sin rörelse.
2. Begränsning av ansvaret för förbindelser
3. Delägare
4. Styrelse och revisorer
5. Delägarsammankomst
6. Grundfond och upplåning
7. Verksamhet
8. Tillsyn
9. Likvidation
De ändringar som gäller landshypoteksföreningama bör kunna göras
ungefär på det sätt som föreslogs i den ovannämnda intemutredningen
1990, där också ett enkelt förslag till ny "avlövad" landshypotekslag
framlades i en bilaga. Reglerna om de "avlövade" landshypoteksföre-
ningama i den reviderade lagen kommer väsentligen att innehålla följande
avsnitt:
1. Ändamål
a) Förvalta föreningarnas aktier i Hypoteksbanken AB
b) Förvalta andra värdepapper och föreningarnas likvida medel
samt fastigheter
c) Hos medlemmarna låna upp medel som i form av aktie- eller
lånekapital kan tillskjutas Hypoteksbanken AB.
2. Begränsning av ansvaret för förbindelser
3. Delägare
4. Reglementen
5. Föreningsstämma
6. Styrelse och revisorer
7. Verksamhet
8. Likvidation
Härutöver erfordras lagstiftning angående själva rörelseöverföringama
både i civilrättsligt och associationsrättsligt avseende och vad gäller
skattefrågor. Denna lagstiftning bör kunna utformas efter förebild i
Hypoteksutredningens förslag.
Även vissa skatterättsliga lagstiftningsanpassingar blir erforderliga.
Utredningsgruppen har inte haft möjlighet att närmare studera dessa
frågor. Såvitt nu kan bedömas föreligger dock inte anledning att förvänta
några svårigheter i detta avseende.
Prop. 1993/94:216
Bilaga 6
81
6 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 216
Utredningsgruppen har tills vidare utgått från att inga särskilda
lagändringar skall vara erforderliga med hänsyn till reglerna i lagen
(1988:606) om finansbolag med begränsningarna i rätten att bedriva
finansieringsverksamhet m.m.
Reglementena för landshypoteksföreningama måste givetvis ändras i
väsentliga delar. Enligt de flesta, möjligen alla, föreningsreglementena
krävs för sådana ändringar beslut vid två på varandra följande förenings-
stämmor, av vika den ena skall vara ordinarie föreningsstämma. Denna
fråga måste beaktas vid tidplanens upprättande (se avsnitt 8 nedan).
På grund av att så begränad tid stått till utredningsgruppens förfogande
för framläggande av denna rapport har gruppen inte lämnat förslag till
reviderade lag- och reglementstexter. Gruppen är dock beredd att, om så
önskas, komplettera rapporten med dylika förslag.
Enligt den modell som tillämpats av lagstiftaren i förslaget till omstruk-
turering av Stadshypoteksorganisationen (prop. 1991/92:119) - vilken väl
bl.a. föranletts av de rättsliga svårigheterna att genomföra ett gäldenärs-
byte på den utelöpande obligationsstocken utan gäldenäremas samtycke -
bibehålls SAH under en period som motsvarar avvecklingen dels av
SAH:s nu utelöpande obligationsstock dels av de obligationer som ges ut
under den övergångstid, varunder grundfonden kvarstår.
I den mån det finns rörelseegendom i SAH som ej är erforderlig för att
SAH skall kunna fullgöra sina begränsade åligganden enligt vad som nu
sagts, bör denna genast överlåtas till Hypoteksbanken AB mot erhållande
av aktier i Hypoteksbanken AB.
En särskild fråga i detta sammanhang är huruvida huvudkontorsfas-
tigheten Strandvägen 1 i Stockholm bör kvarligga i SAH eller överlåtas
till Hypoteksbanken AB. Det torde innebära en fördel från kapitaltäck-
ningssynpunkt för Hypoteksbanken AB att överlåtelse genast sker. Även
detta bör ske mot erhållande av aktier i Hypoteksbanken AB.
Rörelseöverlåtelsema sker genom ett okomplicerat avtal till bokförda
värden, vilket ej utlöser beskattning (se nedan avsnitt 7).
Förslaget innebär att all rörelse genast överförs från landshypoteksföre-
ningama till Hypoteksbanken AB som apportegendom mot aktier i
Hypoteksbanken AB. Denna lösning motsvarar hypoteksutredningens
förslag. Tekniskt är lösningen rätt okomplicerad. Den genomförs genom
tio i princip likalydande apportavtal innehållande rörelseöverlåtelseavtal.
Vad beträffar andelsfördelningen för aktier i Hypoteksbanken AB mellan
föreningarna hänvisas till rapporten av den 27 augusti 1990 från
undergrupp IA p 1-7 i SAH:s intemutredning. Där behandlas också
fördelningen av aktier i Hypoteksbanken AB som föreningarna erhåller
Prop. 1993/94:216
Bilaga 6
82
vid utskiftningama ur SAH. Dessa sistnämnda bör troligen ske vartefter
aktier, efter apportemissioner, finns att utskifta.
Föreningarnas aktiefördelning i Hypoteksbanken AB skulle enligt 1990
års intemutredning kunna gestaltas på ungefär följande sätt:
Aktier som utges mot egendom tillhörig SAH fördelas slutligt
mellan föreningarna med hänsyn till varje förenings obetalda
kapitalbelopp av dess lån hos SAH per viss stickdag (se 2 §
landshypotekslagen).
Aktier som utges mot föreningarnas rörelser - eventuellt inklusive
fastigheter - fördelas mellan föreningarna med hänsyn till
rörelsernas - och fastigheternas - verkliga värden. En sådan
fördelning hindrar, såvitt nu kan bedömas, inte att överlåtelserna,
vilket lagstiftaren förutsätter för skattefrihet, sker till bokförda
värden.
Aktiefördelningen mellan föreningarna i enlighet med vad som nu
sagts kommer att leda till betydande skillnader i aktieinnehav
mellan den största och den minsta aktieägaren i hypoteksbanken
AB. En viss modifikation av det resultatet kan uppnås genom
rösträttsbegränsning i Hypoteksbanken AB:s bolagsordning på det
sätt som anges som huvudregeln i aktiebolagslagen och som
regelmässigt tillämpas hos andra banker, t.ex. så att ingen för
egna och andras aktier äger rösta för mer än 10 % av det totala
röstetalet i bolaget.
Vi har för närvarande av tidsskäl inte tagit fram något formulär till
apportavtal. Detta kan ske med kort varsel.
En viktig del av kapitaliseringen av Hypoteksbanken AB förutsätts ske
genom tillskott från medlemmarna i landshypoteksföreningama. Ett
omfattande arbete har nedlagts på att firma lämpliga former för detta
deltagande varvid särskilt beaktats intresset av att, parallellt med den
kooperativa grundstrukturen, få till stånd ett mera direkt ekonomiskt och
personligt engagemang från medlemmarnas sida i landshypoteksor-
ganisationens rörelse.
En viktig utgångspunkt har härvid varit att främja intresset på regional
och lokal nivå, varför landshypoteksföreningama, med sina väl utbyggda
medlemskontakter, bör vara den viktigaste kanalen. Förslaget utgår
därför från att tillskott skall ske från medlemmarna via landshypotek-
föreningama.
Ytterligare en grundläggande utgångspunkt har varit att landshypo-
teksorganisationen, för att kunna inbjuda sina medlemmar till medverkan
i uppbyggnaden av den nya Hypoteksbanken, måste erbjuda en säker
avkastning på villkor som är skattemässigt gynnsamma för såväl
organisationen som för medlemmarna.
För att kunna tillgodose dessa önskemål har nu valts en konstruktion
där medlemmarna tillskjuter kapital till landshypoteksföreningama som
Prop. 1993/94:216
Bilaga 6
83
lån mot enkla skuldebrev som betecknas "Landshypoteksbevis", varefter
föreningarna tillskjuter motsvarande kaptital till Hypoteksbanken AB
delvis som aktiekapital, delvis som lån.
Villkoren för medlemmarnas tillskott bör vara marknadsmässiga. Det
föreslås att Landshypoteksbevisen blir 10-åriga, ger ränta motsvarande
10-åriga statsobligationer med tillägg av 2,5 %-enheter och är efterställda
övriga fordringsägare. Bevisen föreslås bli utgivna i multiplar om 5 000
kronor.
Det kan inte förväntas att tillskotten från medlemmarna enligt punkt 6.4
ovan täcker Hypoteksbanken AB:s hela behov av eget kapital och
förlagskapital. (För närmare information om det projicerade behovet i
detta avseende under perioden 1992 - 2001 hänvisas till SAH/LRF-
utredningen).
Det ytterligare behovet av aktiekapital för Hypoteksbanken AB
tillgodoses i förslaget genom att bolaget till landshypoteksföreningama
riktar nyemissioner av aktier av samma slag som de redan utgivna och
med den fördelning som i övrigt tillämpas i enlighet med av som ovan
sagts. Hur stora dessa emissioner behöver bli, berör givetvis på i vilken
omfattning föreningarna når framgång med utgivningen av Landshypo-
teksbevisen. Som framgått av SAH/LRF-utredningen räknar SAH:s
ledning med att det maximala behovet av nyutgivning av aktier under
perioden 1992 - 1996 skall uppgå till ca 500 Mkr. Det torde vara ett
rimligt antagande att 50 Mkr per år i fem år skall kunna rekryteras via
Landshypoteksbevis och att 30 Mkr av dessa 50 Mkr av föreningarna
skall kunna begagnas för aktieteckning i Hypoteksbanken AB. Behovet
av ytterligare aktieemissonskapital från landshypoteksföreningama - att
finansieras ur externa källor - skulle därmed genomsnittligt uppgå till
maximalt 70 Mkr per år i fem år.
Förslaget innebär att landshypoteksföreningama anskaffar detta kapital
genom 10-åriga amorteringsfria lån från SAH. Säkerhet för SAH för
dessa lån kan skapas antingen genom negativklausul i låneavtalen eller
genom att föreningarna lämnar pant i form av aktier i Hypoteksbanken
AB.
Räntan på dessa lån skall vara marknadsmässig. Medel för räntebetal-
ningarna erhåller föreningarna genom utdelning från Hypoteksbanken
AB, vilken utdelning - med hänsyn till de s.k. Annell-reglema - är
skattemässigt avdragsgill för Hypoteksbanken AB (se beträffande
skattefrågor punkt 7 nedan).
Prop. 1993/94:216
Bilaga 6
Som nämnts under punkt 6.2 ovan kommer SAH att bibehållas för
avveckling av nuvaranade obligationsstock. Det har dämtöver förutsatts
84
att landshypoteksorganisationen - i likhet med stadshypoteksor-
ganisationen - under den omstruktureringsfas då organisationen kan vara
rätt känslig, får möjlighet att låna på marknaden med stöd av grundfon-
den. Det har tills vidare antagits att detta kan ske under en femårsperiod
för Hypoteksbanken AB:s del.
Förslaget utgår från att det är lämpligt att i landshypoteks-
organisationen begagna samma tekniska lösning som för Stadshypotek,
nämligen att upplåningen slussas via SAH.
Det torde inte innebära några problem för SAH att, med den valda
strukturen, även fortsättningsvis placera obligationer till marknadsränta
på den internationella kapitalmarknaden.
I intemutredningen 1990 utarbetades inom landshypoteksorganisationen
ett förslag till konsortialavtal mellan föreningarna, i vilket dels i detalj
beskrives hur genomförandet av en ny organisation skall ske, dels
fastlägges hur föreningarnas framtida samverkan som starka ägare i
Hypoteksbanken AB skall organiseras och hur rörelsen skall organiseras
och utvecklas.
Det förslag till konsortialavtal (och bolagsordning för Hypoteksbanken
AB) om vilka full enighet då uppnåddes inom organisationen har nu
modifierats något för att avspegla den nya situationen i kapitaliserings-
frågan (direkt medlemsdeltagande samt emissioner med Annell-avdragsut-
delning). Dokumenten bifogas här som bilaga A och bilaga B.
I intemutredningen 1990 har redovisats ingående förslag till Hypoteks-
banken AB:s framtida organisation i skilda avseenden enligt den s.k.
regionbankmodellen. Det hänvisas här till dessa förslag.
Det torde inte ankomma på utredningsgruppen att lämna rekommen-
dationer för vägvalsfrågor för landshypoteksorganisationen på mycket
lång sikt. Däremot skall antecknas att gruppens förslag innebär att en
nära nog total flexibilitet i detta avseende bibehålls. Eftersom landshypo-
teksföreningama - med låntagarna som ägare - kontrollerar 100 % av det
rörelsedrivande kreditaktiebolaget kan föreningarna i framtiden t.ex.
besluta om
riktade emissioner av aktier (stam-, preferens- eller bonus-) (med
samma eller annan rösträtt) eller skuldebrev (inkl, förlagsbevis)
till låntagarna eller till externa finansiärer,
Prop. 1993/94:216
Bilaga 6
85
utskiftning, utdelning eller utförsäljning av aktier i Hypoteks-
banken AB till låntagarna,
försäljning av aktier i Hypoteksbanken AB till externa intressenter.
Lösningen ger ett stort mått av frihet även med avseende på andra
tänkbara finansieringslösningar som må erfordras för ytterligare
kapitalbasförstärkning.
Utgångspunkten för bedömningen av skattefrågor är att såväl Hypoteks-
banken AB som landshypoteksföreningama blir oinskränkt skattskyldiga.
Eftersom föreningarna inte är ekonomiska föreningar kan dock reglerna
i den s.k. Annell-lagen tillämpas för utdelning som Hypoteksbanken AB
lämnar till föreningarna. Avdrag erhålles när utdelningen förfaller till
betalning och får uppgå till högst 10 % av vad som inbetalats för aktierna
(inkl, vad som inbetalats genom apporttillskott av all rörelse och andra
fastigheter). Avdrag får åtnjutas under en tjugoårsperiod från aktieteck-
nandet.
Härav följer att Hypoteksbanken AB under en tjugoårsperiod åtnjuter
avdragsrätt i betydande omfattning för utdelning som lämnas till
föreningarna. Föreningarna "vidareutdelar" i sin tur beloppen med full
avdragsrätt som ränta dels till medlemmarna dels till SAH, som i sin tur
med full avdragsrätt betalar motsvaranade ränta till obligationsinnehavar-
na.
Det bör avslutningsvis framhållas att Annell-avdrag inte kan erhållas
för utdelning till ekonomisk förening som förvaltar aktier (motsv).
Vid tidplaneringen för genomförande av detta projekt är utgångspunkten
att överläggningar genast skall upptas inom landshypoteksorganisationen
och med berörda myndigheter med sikte på att snarast vinna klarhet i den
slutliga utformningen av lösningen och de exakta villkoren för denna.
När enighet föreligger härom är det givetvis väsentligt att också
genomförandet sker så snart som möjligt, bl.a. för att motverka oro i
organisationen till följd av osäkerhet om framtiden.
Som nämndes ovan föreligger dock en tidsstyrande omständighet som
inte torde kunna påverkas, nämligen kravet i föreningsreglementena om
två stämmor, varav en ordinarie, för reglementsändring. Sannolikt
kommer detta att innebära att slutligt genomförande kan ske först den 1
juli 1993. Arbetet fram till dess skulle förslagsvis kunna ske i följande
ordning:
Prop. 1993/94:216
Bilaga 6
86
1992
Maj
Prop. 1993/94:216
Bilaga 6
1-15 juni
15-30 juni
juli-august
september eller
oktober
december
1993
januari-juni
maj-juni
30 juni
Överläggningar internt i SAH (bankledning,
hypoteksdirektörema, ordförandekretsen, centrala
arbetsgruppen, bankstyrelsen)
Överläggningar med finansinspektionen
Överläggningar med vissa ratinginstitut
Överläggningar med finansdepartementet
Utarbetande inom SAH av detaljförslag
Förberedelsearbete inom SAH
Framläggande av proposition
Riksdagsbeslut
Förberedelserabete inom SAH
Föreningsstämmor i landshypoteksföreningama
Ny organisation startar verksamheten
87
Följande remissinstanser har beretts tillfälle avge
yttrande över Förslag till Landshypoteks framtida
organisation samt rapport från Hypoteksbankens
internutredning jämte ansökningshandlingar,
reservation ocn protokollsutdrag:
Fullmäktige i Sveriges riksbank, Finansinspektionen, Svenska Bankföre-
ningen, Sparbanksgruppen AB, Svenska Bankmannaförbundet och den
icke fackligt anslutna delen av personalen vid Sveriges Allmänna
Hypoteksbank.
Prop. 1993/94:216
Bilaga 7
88
Prop. 1993/94:216
Bilaga 8
Härigenom föreskrivs följande
1 § Denna lag innehåller bestämmelser om ombildning av den institution
som regleras i lagen (1970:65) om Sveriges allmänna hypoteksbank och
om landshypoteksföreningar.
2 § Landshypoteksföreningama skall gå upp i en av föreningarna bildad
ekonomisk förening. Delägarna i landshypoteksföreningama blir
medlemmar i den ekonomiska föreningen. Landshypoteksföreningama
upplöses utan likvidation och deras tillgångar och skulder övertas av den
ekonomiska föreningen. Ombildningen skall göras den dag regeringen
bestämmer.
3 § Efter ombildningen skall den ekonomiska föreningen tillskjuta sin
rörelse som apportegendom till ett av föreningen bildat kredit-
marknadsbolag mot att föreningen erhåller samtliga aktier i bolaget.
Sveriges allmänna hypoteksbank skall överlåta sin rörelse, utom
obligationsskulden och övrig upplåning, till kreditmarknadsbolaget.
Regeringen skall besluta om tidpunkt och villkor för överlåtelsen.
4 § Den ekonomiska föreningen får inte före den 1 januari 1998 ingå
avtal med kreditmarknadsbolaget om att bolaget skall gå upp i den
ekonomiska föreningen. Kreditmarknadsbolaget skall vid fusionstillfallet
ha en kapitalbas som består av minst sex procent primärt kapital.
5 § I stället för 4 kap. lag (1992:1610) om kreditmarknadsbolag gäller
för kreditmarknadsbolaget 10 - 13 §§ lag (1994:000) om Sveriges
allmänna hypoteksbank.
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.
2. Bestämmelsen i 5 § upphör att gälla den 1 juli 1997.
89
7 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 216
Härigenom föreskrivs följande.
Hypoteksbankens ändamål
1 § Sveriges allmänna hypoteksbank har till uppgift att fullfölja den
ombildning som följer av regeringens beslut enligt lagen (1994:000) om
ombildning av landshypoteksinstitutionen.
Hypoteksbanken skall
1. till den 1 juli 1997 låna upp och till det nybildade kredit- marknads-
bolaget låna ut medel som bolaget behöver till sin rörelse,
2. förvalta sina fordringar på kreditmarknadsbolaget och sina skulder.
Styrelse, verkställande direktör och revisorer
2 § Hypoteksbanken förvaltas av en styrelse som består av sex ledamö-
ter. Regeringen utser två ledamöter och suppleanter för dem. Regeringen
förordnar en av dessa ledamöter att vara ordförande och en att vara vice
ordförande.
Tre ledamöter och tre suppleanter för dem väljs av styrelsen för den
av landshypoteksföreningama bildade ekonomiska föreningen.
De fem ledamöterna som utsetts enligt första och andra styckena utser
en verkställande direktör. Denne ingår som ledamot i styrelsen.
Ledamöterna och suppleanterna utses för en tid av högst två år.
Regeringen bestämmer arvoden till de av regeringen utsedda ledamö-
terna.
3 § Styrelsen är beslutsför när minst fyra ledamöter är närvarande och
tre av dem är ense om beslutet. Om endast fyra ledamöter är närvarande,
måste ordföranden eller vice ordföranden vara en av dessa tre ledamöter.
Som styrelsens beslut gäller den mening som de flesta enar sig om.
Vid lika röstetal har ordföranden utslagsröst.
Beslut om uppläggande av obligationslån eller annan upplåning skall ha
biträtts av ordföranden eller vice ordföranden.
4 § För revision av styrelsens förvaltning och hypoteksbankens räkenska-
per utser Finansinspektionen årligen två revisorer och suppleanter för
dem. Revisorerna och suppleanterna skall vara auktoriserade revisorer.
5 § Regeringen avgör frågan om fastställelse av resultaträkningen och
balansräkningen samt om ansvarsfrihet för styrelsen efter samråd med en
representant för den av landshypoteksföreningama bildade ekonomiska
föreningen.
Prop. 1993/94:216
Bilaga 8
90
Grundfond och upplåning
Prop. 1993/94:216
Bilaga 8
6 § Som grundfond för Hypoteksbanken ställer staten en garanti-
förbindelse till förfogande som utfärdas av regeringen eller, efter
regeringens bestämmande, Riksgäldskontoret. Regeringen meddelar
föreskrifter om grundfondens storlek samt om de villkor i fråga om avgift
och i övrigt som skall gälla för grundfonden.
Efter anmälan till Riksgäldskontoret får Hypoteksbanken ta grundfonden
i anspråk för att fullgöra sina förpliktelser om Hypoteksbanken för
tillfället saknar tillgängliga medel för detta.
När grundfonden har tagits i anspråk enligt andra stycket, skall
Hypoteksbanken betala staten den ränta på beloppet som Riksgäldskonto-
ret bestämmer och snarast möjligt återbetala vad som har tagits i anspråk.
7 § Hypoteksbankens sammanlagda låneskuld får inte uppgå till mer än
tio gånger summan av grundfonden och bankens egna kapital.
Likvidation
8 § Regeringen beslutar om Hypoteksbankens likvidation och förfarandet
därvid.
Efter anmälan till Riksgäldskontoret får grundfonden tas i anspråk när
Hypoteksbanken har trätt i likvidation, om det saknas andra tillgångar
som svarar för Hypoteksbankens förpliktelser.
Hypoteksbankens behållning efter likvidation skall överföras till
kreditmarknadsbolaget, eller vad som trätt i bolagets ställe.
Hypoteksbankens verksamhet
9 § Närmare föreskrifter om Hypoteksbankens verksamhet meddelas av
regeringen.
Kapitaltäckning
10 § Under den tid som banken tar upp nya lån för att finansiera
utlåningen i det nybildade kreditmarknadsbolagets rörelse, skall banken
och kreditmarknadsbolaget tillsammans vid varje tidpunkt ha en
kapitalbas, beräknad enligt 11 §, som motsvarar åtta procent av värdet
av bankens och kreditmarknadsbolagets placeringar beräknat enligt 12 §
(kapitalkrav).
11 § Kapitalbasen utgörs av summan av primärt och supplementärt
kapital efter avräkning enligt sista stycket. Det primära kapitalet skall
utgöra minst hälften av kapitalbasen.
91
Med primärt kapital avses:
A. Eget kapital.
B. Kapitalandelen av periodiseringsfond.
C. Kapitalandelen av det belopp som svarar mot reserver till följd av
avskrivningar på egendom som upplåtits till nyttjande.
Det primära kapitalet skall minskas med ett belopp motsvarande
inkomstskatten på det belopp som ännu inte återförts till beskattning
enligt 2 § lagen (1994:000) om inkomstskatteregler vid ombildning av
landshypoteksinstitutionen.
Med supplementärt kapital avses det nominella värdet av i banken och
kreditmarknadsbolaget upptagna förlagsbevis och andra skuldförbindelser
med en ursprunglig löptid av minst fem år och med rätt till betalning
först efter bankens och bolagets övriga borgenärer, dock sammanlagt
högst till ett belopp som motsvarar hälften av det primära kapitalet. Bevis
och andra skuldförbindelser vilkas återstående löptid understiger fem år
skall tas upp till ett belopp som motsvarar tjugo procent av det nominella
värdet för varje helt år som återstår till förfallodagen.
Som primärt eller supplementärt kapital får dessutom, enligt medgivan-
de av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, av Finansinspek-
tionen räknas andra kapitaltillskott och reserver än som sägs i andra och
fjärde styckena.
Från summan av det för banken och kreditmarknadsbolaget gemensamt
beräknade primära och supplementära kapitalet skall räknas av det
bokförda värdet av vad kreditmarknadsbolaget har skjutit till som
aktiekapital eller i annan form i ett företag som driver försäkringsverk-
samhet eller något slag av finansiell verksamhet som kräver tillstånd.
Någon avräkning skall dock inte göras om tillskottet uppgår till högst fem
procent av företagets egna kapital eller motsvarande och det sammanlag-
da bokförda värdet av sådana tillskott inte överstiger tio procent av
kreditmarknadsbolagets egna kapital. Avräkningen skall inte heller göras
för tillskott som belöper på företag som omfattas av bestämmelserna om
konsoliderat kapitalkrav i 13 §.
12 § Kapitalkravet enligt 10 § bestäms i förhållande till bankens och
kreditmarknadsbolagets tillgångar samt sådana garantiförbindelser och
andra åtaganden på kapitalmarknaden som innebär en kreditrisk för
banken och kreditmarknadsbolaget (placeringar). Placeringarna delas in
i följande grupper:
A. Tillgångar och åtaganden som avses i 2 kap. 10 § första stycket A
bankrörelselagen (1987:617).
B. Tillgångar och åtaganden som avses i 2 kap. 10 § första stycket B
bankrörelselagen.
C. Tillgångar och åtaganden som avses i 2 kap. 10 § första stycket C
bankrörelselagen.
D. Tillgångar och åtaganden som avses i 2 kap. 10 § första stycket D
bankrörelselagen.
Vid bestämmandet av kapitalkravet undantas
- de placeringar som anges i första stycket A samt
Prop. 1993/94:216
Bilaga 8
92
- fordringar och garantier mellan banken och kreditmarknadsbolaget.
I övrigt skall vid bestämmandet av kapitalkravet placeringarna tas upp
till sammanlagt
- tjugo procent av summan av de placeringar som anges i första stycket
B,
- femtio procent av summan av de placeringar som anges i första
stycket C samt
- hela summan av de placeringar som anges i första stycket D.
Till grund för bestämmandet av kapitalkravet enligt tredje stycket skall
placeringarna värderas enligt följande:
1. Tillgångar, för vilka reserver som avses i 11 § andra stycket C har
satts av, värderas till sitt bruttobokföringsvärde.
2. Övriga tillgångar värderas till sitt bokförda värde.
3. Garantiförbindelser med anknytning till kreditgivning värderas till sitt
nominella belopp.
4. Övriga garantiförbindelser värderas till halva sitt nominella belopp.
5. Andra åtaganden på kapitalmarknaden värderas till sitt nominella
belopp, om inte regeringen föreskriver ett lägre belopp.
Regeringen får bemyndiga Finansinspektionen att meddela sådana
föreskrifter som enligt denna paragraf ankommer på regeringen.
13 § Om kreditmarknadsbolaget har ett dotterföretag, skall vad som
föreskrivs i 10 § om bankens och kreditmarknadsbolagets gemensamma
kapitalkrav även omfatta dotterbolag som ägs av kreditmarknadsbolaget
(konsoliderat kapitalkrav), om inte annat följer av tredje stycket.
Kreditmarknadsbolagskoncemens kapitalbas och placeringar skall
bestämmas med tillämpning av de regler som enligt 11 kap. 11 § aktie-
bolagslagen (1975:1385) gäller för upprättande av koncemba- lansräk-
ningen. Även den del av kapitalbasen som belöper på minoritetsandelar
skall ingå. Redovisad goodwill som belöper på företag som omfattas av
det konsoliderade kapitalkravet skall räknas av från primärt kapital.
Placeringarna skall tas upp till de värden som föreskrivs i 12 § eller, om
dotterföretaget inte är ett kreditmarknadsbolag, i annan lag.
Det konsoliderade kapitalkravet omfattar inte försäkringsföretag och
sådana dotterföretag till försäkringsföretag som inte driver någon form
av finansiell verksamhet.
Tillsyn
14 § Hypoteksbanken står under tillsyn av Finansinspektionen.
Hypoteksbanken skall lämna inspektionen de upplysningar om sin
verksamhet och därmed sammanhängande omständigheter som inspek-
tionen begär.
Regeringen får meddela närmare föreskrifter om tillsynen över
Hypoteksbanken.
Prop. 1993/94:216
Bilaga 8
93
15 § Hypoteksbanken skall med en årlig avgift bekosta Finansinspek- Prop. 1993/94:216
tionens tillsyn enligt de närmare föreskrifter som regeringen meddelar. Bilaga 8
1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer, då lagen
(1970:65) om Sveriges allmänna hypoteksbank och om landshypoteks-
föreningar skall upphöra att gälla.
2. Den styrelse och de revisorer som har utsetts enligt bestämmelserna
i lagen (1970:65) om Sveriges allmänna hypoteksbank och om landshypo-
teksföreningar utgör styrelse och revisorer i banken till dess att ny
styrelse och nya revisorer har utsetts enligt den nya lagen.
3. Bestämmelserna i 10 - 13 §§ upphör att gälla den 1 juli 1997.
94
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Denna lag innehåller regler för beräkning av inkomstskatt till följd
av ombildning av landshypoteksinstitutionen enligt lagen (1994:000) om
ombildning av landshypoteksinstitutionen.
2 § Avsättningar till reservfond som Sveriges allmänna hypoteksbank
eller landshypoteksförening gjort i bokslut till ledning för 1986 och
senare års taxeringar skall återföras till beskattning hos det kredit-
marknadsbolag som avses i 3 § lagen (1994:000) om ombildning av
landshypoteksinstitutionen på så sätt att
vid 1996 års taxering återförs minst 60 procent av avsättningarna,
vid 1996 och 1997 års taxeringar återförs sammanlagt minst 65 procent
av avsättningarna,
vid 1996-1998 års taxeringar återförs sammanlagt minst 70 procent av
avsättningarna, och
vid 1996-1999 års taxeringar återförs sammanlagt minst 75 procent av
avsättningarna.
3 § Skattepliktig intäkt enligt 22 § kommunalskattelagen (1928:370) eller
3 § 1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt skall inte anses
uppkomma då låntagare i landshypoteksförening får andel i den eko-
nomiska förening som avses i 2 § lagen (1994:000) om ombildning av
landshypoteksinstitutionen. Anskaffningsvärdet för andelen skall anses
vara noll kronor.
Prop. 1993/94:216
Bilaga 8
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994 och tillämpas första gången
vid 1996 års taxering.
95
Härigenom föreskrivs att 2 § 8 mom. lagen (1947:576) om statlig in-
komstskatt1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 §
8 mom.2 Har en kooperativ förening av vinsten av sin kooperativa
verksamhet lämnat rabatt eller pristillägg i förhållande till gjorda köp
eller försäljningar, medges avdrag för denna utdelning.
Avdrag för utdelning skall avse det räkenskapsår som utdelningen
hänför sig till.
Avdrag medges endast om föreningen visar att förutsättningar för
avdrag föreligger. Yrkande om avdrag skall göras på särskild blankett
enligt formulär som Riksskatteverket fastställer.
Sparbank får göra avdrag för bidrag till Sparbankernas säkerhetskassa.
Sparbankernas säkerhetskassa får göra avdrag för utdelning till
sparbankerna.
Sveriges allmänna hypoteksbank
får göra avdrag för belopp, som
avsatts till reservfond, i den mån
avsättningen är nödvändig för att
uppbringa fonden till ett belopp
motsvarande två procent av skul-
derna. Landshypoteksförening får
göra avdrag för belopp, som av-
satts till reservfond, i den mån
avsättningen är nödvändig för att
uppbringa fonden till ett belopp
motsvarande två och en halv pro-
cent av föreningens skulder.
Har reservfond som avses i sjätte
stycket satts ned skall - om avdrag
för fondavsättningen har medgetts
- ett belopp motsvarande det ned-
satta beloppet tas upp som intäkt.
En ekonomisk förening är i beskattningshänseende att anse såsom
kooperativ, om den är öppen och i sina angelägenheter tillämpar lika
rösträtt.
För att en förening skall anses vara öppen fordras inte bara att den
enligt sina stadgar är berättigad att när som helst anta nya medlemmar,
utan också att den faktiskt visar sig villig att anta till medlem var och en,
som är bosatt inom föreningens verksamhetsområde eller tillhör dess
'Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:770.
2Senaste lydelse 1993:1543.
Prop. 1993/94:216
Bilaga 8
96
angivna verksamhetskrets, förbinder sig att följa föreningens stadgar och
beslut och som därjämte skäligen kan antas komma att som medlem bidra
till förverkligandet av föreningens i stadgarna angivna syfte. Den
omständigheten, att styrelsen eller annat föreningsorgan äger rätt att
pröva inträdesansökningarna och avvisa sådana sökande, som inte besitter
nu nämnda kvalifikationer för medlemskap, betar inte föreningen dess
egenskap av öppen. I det fall att en förening säljer till utomstående kan
den som regel inte utan att förlora sin öppna karaktär vägra att motta
som medlem någon som kan visa, att han brukar köpa förnödenheter
genom föreningen. Anser föreningens styrelse emellertid, att vederböran-
de köpare på grund av rent personliga förhållanden inte kan beviljas
medlemskap - i en stor förening, som säljer till utomstående, är det
omöjligt att i varje fall inskränka försäljningen till personer, som skulle
vara önskvärda som medlemmar - så bör föreningen för att anses såsom
öppen ha skyldighet att i ekonomiskt hänseende jämställa honom med
medlem, det vill säga ge honom samma återbäring på köpta varor som
medlem erhåller.
Kooperativa föreningars centralorganisationer är att anse såsom öppna,
även om inträde beviljas blott sådana lokala föreningar, som fyller av
centralorganisationen uppställda krav på stadgar, skötsel och ekonomisk
soliditet, och även om endast ett enda företag inom varje område antas
såsom medlem. Vad angår kravet på lika rösträtt så berövas en central-
organisation inte dess kooperativa karaktär, om rösträtten bland dess
förstahandsmedlemmar, föreningarna, utövas efter föreningarnas
medlemsantal.
Prop. 1993/94:216
Bilaga 8
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994 och tillämpas första gången
vid 1996 års taxering.
97
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1993:1538) om periodiserings-
tönder att 7 § och övergångsbestämmelserna skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Vid fusion som avses i 2 § 4
mom. första stycket lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt
och vid ombildning enligt 8 kap.
sparbankslagen (1987:619) eller 11
kap. 8 a § föreningsbankslagen
(1987:620) och vid övertagande
enligt 10 kap. 8 a § förenings-
bankslagen och vid övertagande
som avses i 5 eller 6 § lagen
(1992:702) om inkomstskatteregler
med anledning av vissa omstruk-
tureringar inom den finansiella sek-
torn, m.m. anses överlåtande och
övertagande företag som ett före-
tag. Har en ekonomisk förening
skiftat ut aktier enligt punkt 1 a av
anvisningarna till 22 § kommunal-
skattelagen (1928:370), skall före-
ningen och det aktiebolag vars
aktier skiftats ut anses som ett
företag.
Vid fusion som avses i 2 § 4
mom. första stycket lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt
och vid ombildning enligt 8 kap.
sparbankslagen (1987:619) eller 11
kap. 8 a § föreningsbankslagen
(1987:620) och vid övertagande
enligt 10 kap. 8 a § förenings-
bankslagen och vid övertagande
som avses i 5 eller 6 § lagen
(1992:702) om inkomstskatteregler
med anledning av vissa omstruk-
tureringar inom den finansiella sek-
torn, m.m. samt vid ombildning
och tillskott enligt 2 § eller 3 §
första meningen lagen (1994:000)
om ombildning av landshypo-
teksinstitutionen anses överlåtande
och övertagande företag som ett
företag. Har en ekonomisk före-
ning skiftat ut aktier enligt punkt
1 a av anvisningarna till 22 § kom-
munalskattelagen (1928:370), skall
föreningen och det aktiebolag vars
aktier skiftats ut anses som ett
företag.
Denna lag träder i kraft den 1
januari 1994 och tillämpas första
gången vid 1995 års taxering.
Underlaget för beräkning av
avdrag för avsättning till periodise-
ringsfond enligt 3 § skall minskas
med belopp som tagits upp till
beskattning enligt lagen (1990:655)
om återföring av obeskattade re-
server.
Denna lag träder i kraft den 1
januari 1994 och tillämpas första
gången vid 1995 års taxering.
Underlaget för beräkning av
avdrag för avsättning till periodise-
ringsfond enligt 3 § skall minskas
med belopp som tagits upp till
beskattning enligt lagen (1990:655)
om återföring av obeskattade re-
server eller lagen (1994:000) om
inkomstskatteregler vid ombildning
av landshypoteksinstitutionen.
Prop. 1993/94:216
Bilaga 8
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994 och tillämpas första gången
vid 1996 års taxering.
98
Härigenom föreskrivs att lagen (1976:225) om avdrag vid inkomsttaxe-
ringen för bidrag till hypoteksförening m.m. skall upphöra att gälla vid
utgången av december 1994. Den upphävda lagen tillämpas dock alltjämt
vid 1995 och tidigare års taxeringar.
Prop. 1993/94:216
Bilaga 8
99
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1994-04-12
Närvarande: justitierådet Per Jermsten, justitierådet Lars Å. Beckman,
regeringsrådet Sigvard Holstad.
Enligt en lagrådsremiss den 22 mars 1994 (Finansdepartementet) har
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om ombildning av landshypoteksinstitutionen,
2. lag om Sveriges allmänna hypoteksbank,
3. lag om inkomstskatteregler vid ombildning av landshypo-
teksinstitutionen,
4. lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,
5. lag om ändring i lagen (1993:1538) om periodiseringsfonder,
6. lag om upphävande av lagen (1976:225) om avdrag vid in-
komsttaxeringen för bidrag till hypoteksförening m.m.
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Tord
Gransbo och kanslirådet Olle Halldorf.
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:
Förslaget till lag om ombildning av landhypoteksinstitutionen
I lagrådsremissen föreslås att landshypoteksorganisationen ombildas på
följande sätt. Landshypoteksföreningama skall uppgå i en av föreningarna
bildad ekonomisk förening. Delägarna i landshypoteksföreningama blir
medlemmar i den ekonomiska föreningen vilken övertar landshypoteks-
föreningamas tillgångar och skulder. Den ekonomiska föreningen skall
därefter tillskjuta sin rörelse som apportegendom till ett av föreningen
bildat kreditmarknadsbolag mot att föreningen erhåller samtliga aktier i
bolaget. Sveriges allmänna hypoteksbank skall också överlåta sin rörelse
utom obligationsskulden och övrig upplåning till kreditmarknadsbolaget.
Förslaget till ombildning väcker frågan om den förening som lands-
hypoteksföreningama skall gå upp i uppfyller vad som krävs för att en
förening skall utgöra en ekonomisk förening. Frågan har inte närmare
analyserats eller på annat sätt berörts i lagrådsremissen.
Begreppet ekonomisk förening definieras i lagen (1987:667) om
ekonomiska föreningar (FL). Enligt 1 kap. 1 § är en ekonomisk förening
en sammanslutning som har till ändamål att främja medlemmarnas
ekonomiska intressen genom ekonomisk verksamhet i vilken medelmmar-
na deltar på något i paragrafen närmare angivet sätt, exempelvis genom
att begagna föreningens tjänster. Genom kravet på medlemmarnas
deltagande fastslås föreningens kooperativa karaktär.
I motiven lämnas endast en kortfattad beskrivning av den nyskapade
föreningens ändamål och planerade verksamhet. Förutom att äga och
förvalta aktierna i kreditmarknadsbolaget bör enligt motiven föreningen
kunna bilda regionkontor genom vilka den kunskap och erfarenhet i fråga
Prop. 1993/94:216
Bilaga 9
100
om kreditgivning som byggts upp i landshypoteksföreningama kan tas till
vara. All nyutlåning bör sålunda före det slutliga kreditbeslutet under-
ställas respektive regionkontor för bedömning och yttrande. Det är dock
att märka att det alltid är bolaget som har att besluta om kredit skall
beviljas.
Innehavet och förvaltningen av aktier är inte en sådan verksamhet som
ensam kan konstituera en ekonomisk förening. Vad angår den planerade
regionala verksamheten synes den inte i första hand avsedd att främja
medlemmarnas ekonomiska intressen. Regionkontorets kreditberedning
torde närmast vara att betrakta som tjänster som föreningen utför åt det
långivande kreditmarknadsbolaget.
Vad som anförts i motiven ger således föga stöd för att verksamheten
är sådan att föreningen kan registreras som en ekonomisk förening.
Vid bedömningen av föreningens rättsliga status bör emellertid beaktas
att kreditmarknadsbolaget enligt förslaget blir ett helägt dotterbolag till
föreningen. En sådan konstruktion är tillåten enligt 4 § FL. Det innebär
att en ekonomisk förening således kan bedriva en del av sin rörelse i ett
dotterbolag. I förevarande fall kommer emellertid i princip all ekonomisk
verksamhet att bedrivas i dotterbolaget och medlemmarna deltar i
verksamheten endast genom föreningens aktieinnehav och genom att
föreningen tillsammans med dotterbolaget med sina tillgångar under en
övergångstid svarar för Hypoteksbankens förpliktelser. Frågan är då om
det är möjligt för en förening att med bibehållande av sin karaktär låta
rörelsen till huvudsaklig del utövas genom ett helägt dotterbolag. Frågona
har inte närmare berörts i förarbetena till FL. Enligt Hagberg-Nisells
kommentar till 1951 års FL, 5:uppl. (s. 78 not 1) är ett sådant förfarande
inte möjligt. Malmén däremot synes i sin kommentar till FL (s. 42)
hävda att det går att skapa en ekonomisk förening där rörelsen bedrivs
till väsentlig del i dotterbolag. Ett visst stöd för denna uppfattning kan
måhända utläsas från vissa uttalanden i prop. 1986/87:7 (s. 70 o. 242).
Praxis på området saknas.
Mot bakgrund av det anförda kan det sålunda ifrågasättas om det är
möjligt att utan ändring i FL registrera den nytillskapade föreningen som
en ekonomisk förening. I varje fall ger det i remissen framlagda
materialet inte något säkert underlag för en sådan slutsats. Med hänsyn
härtill bör hithörande fråga bli föremål för ytterligare överväganden
under det fortsatta lagstiftningsarbetet.
4§
I denna paragraf föreskrivs bl.a. att den ekonomiska föreningen inte före
den 1 januari 1998 får ingå avtal med kreditmarknadsbolaget om att detta
skall gå upp i den ekonomiska föreningen.
Det är f.n. inte möjligt att bedriva finansieringsverksamhet i en eko-
nomisk förening. I den allmänna motiveringen anges visserligen att
regeringen i tilläggsdirektiv gett Betaltjänstutredningen i uppdrag att göra
en översyn av den verksamhet inom det finansiella området som bedrivs
Prop. 1993/94:216
Bilaga 9
101
av föreningar samt att denna del av uppdraget skall behandlas med förtur
och redovisas senast våren 1994.
Enligt Lagrådets mening bör det inte komma ifråga att på sätt här
föreslagits anta en lagregel vilken har sin utgångspunkt i något som i dag
inte är lagenligt.
På grund av det anförda avstryker Lagrådet att förslaget i denna del nu
leder till lagstiftning.
Förslaget till lag om Sveriges allmänna hypoteksbank
1 §
I paragrafens andra stycke anges under två punkter de arbetsuppgifter
Hypoteksbanken skall ha enligt den nya ordningen. I punkten 2 föreskrivs
att banken skall förvalta sina fordringar på kreditmarknadsbolaget och
sina skulder.
När det gäller avfattningen av punkten 2 vill Lagrådet erinra om att
banken, såvitt framgår av remissen (avsnitt 5.3), kan komma att få
fordringar inte bara på kreditmarknadsbolaget utan också på den
ekonomiska föreningen. Mot den bakgrunden bör begränsningen inte
göras till fordringar på kreditmarknadsbolaget. Lagrådet förordar att det
1 punkten 2 anges att banken skall förvalta "sina fordringar och skulder".
2 §
I paragrafens femte stycke anges att regeringen bestämmer arvoden till
de av regeringen utsedda ledamöterna. Lagrådet ifrågasätter om inte även
arvoden till suppleanterna för dessa ledamöter bör bestämmas av
regeringen. En sådan ordning gäller enligt 2 § andra stycket lagen
(1992:701) om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa. På grund av
det anförda förordar Lagrådet den ändringen i femte stycket att efter
ordet "ledamöterna" tilläggs "och suppleanterna”.
12 §
Paragrafen reglerar hur kapitalkravet enligt 10 § skall bestämmas. I andra
stycket föreskrivs att vid bestämmandet av detta krav vissa angivna
placeringar och fordringar undantas. Paragrafen har sin motsvarighet i
4 kap. 3 § lagen (1992:1610) om kreditmarknadsbolag men avviker från
detta lagrum såvitt gäller undantag för vissa tillskott. Remissen innehåller
ingen förklaring till nämnda skillnader.
Prop. 1993/94:216
Bilaga 9
102
Övriga lagförslag
Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.
Prop. 1993/94:216
Bilaga 9
103
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 21 april 1994.
Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden
B. Westerberg, Johansson, Hörnlund, Olsson, Svensson, af Ugglas,
Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson, Könberg,
Odell, Lundgren, P. Westerberg, Ask
Föredragande: statsrådet Lundgren
Regeringen beslutar proposition 1993/94:216 Ombildning av Lands-
hypotek.
gotab 46504, Stockholm 1994
104